Med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m
1946-05-03 · 61 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 60 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:264, Med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 264-
1
Nr 264,
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet,
m. m.; given Stockholms slott den 3 maj 1946.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att dels jämlikt § 87 regeringsformen
antaga härvid fogade förslag till lag örn övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet samt lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen
den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar, dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande
till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
Gunnar Myrdal.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. t sami. Nr 264.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Förslag
till
Lag
om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §•
I syfte att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom näringslivet
skall övervakning ske på sätt nedan stadgas genom registrering
av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom särskild undersökning.
Övervakning utövas av myndighet som Konungen bestämmer (övervakningsmyndighet).
Om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser.
2 §•
Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare åt
annan yrkesmässigt utför viss tjänst är skyldig att efter anmaning av övervakningsmyndighet
anmäla av honom ingånget eller eljest biträtt kartellavtal
eller annan liknande konkurrensbegränsande överenskommelse, som berör
pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden här i riket.
Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning jämväl beträffande den
som yrkesmässigt
utövar rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar eller handel med
in- eller utländskt mynt eller med värdpapper,
överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art,
upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller
utövar sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myndighets
tillstånd.
Med yrkesutövare, som ovan avses, likställes sammanslutning av sådana
yrkesutövare.
3 §•
Anmaning må avse jämväl överenskommelse, som föreligger vid viss framtida
tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
3
4 §•
Vid anmälan enligt 2 § skall fogas avskrift av överenskommelsen ävensom
av övriga handlingar, som erfordras för att fastställa överenskommelsens innehåll.
Är överenskommelsen helt eller delvis muntlig, skall vid anmälan
fogas fullständig redogörelse för innehållet.
5 §•
över konkurrensbegränsande överenskommelser, som anmälts eller vid särskild
undersökning kommit till övervakningsmyndighets kännedom, skall
föras register (kartellregister).
Om särskild undersökning.
6 §■
Finner övervakningsmyndighet beträffande verksamhet, som i 2 § avses,
anledning att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning eller föreligga
eljest särskilda skäl därtill, äger myndigheten besluta att verksamheten
skall göras till föremål för undersökning i vad avser förekomsten av konkurrensbegränsning
och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-,
omsättnings- eller transportförhållanden här i riket.
7 §■
För undersökningens utförande äger övervakningsmyndighet förelägga yrkesutövaren
att för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens
och övriga handlingar, vilka kunna vara av betydelse för undersökningen,
samt att i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter som erfordras.
Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av
teknisk natur.
Uppgiftsskyldig må kallas att personligen inställa sig inför myndigheten.
8 §•
Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens
fullföljande erforderligt, äger övervakningsmyndighet förelägga
jämväl annan än den som jämlikt 7 § är uppgiftsskyldig att, på sätt och i
den utsträckning i nämnda paragraf är stadgat, meddela uppgift som där
sägs.
Allmänna bestämmelser.
9 §•
Vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 7 eller 8 § äger övervakningsmyndighet
utsätta vite.
10 §.,
Underlåter någon att inom förelagd tid anmäla överenskommelse, som i
2 § sägs, eller lämnar någon vid sådan anmälan eller i fall, som i 7 eller 8 §
avses, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, straffes med
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse
i högst sex månader.
Samma lag vare där någon, som har eller haft att taga befattning med undersökning,
varom i 6 § sägs, i vidare mån än som kan anses erforderligt
för uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han
under sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han
begagnar sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller
för att göra skada.
Brott, som i andra stycket avses, må av allmän åklagare åtalas allenast
efter angivelse av målsäganden.
11 §•
Förekommer vid domstol mål örn utdömande av vite, som utsatts enligt 9 §,
eller örn brott, som i 10 § sägs, och finnes målets offentliga handläggning
kunna för någon medföra skada genom yppande av affärs- eller driftförhållande,
må domstolen förordna att målet skall handläggas inom stängda
dörrar.
12 §.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
13 §.
Den, som enligt 7 eller 8 § inställer sig inför övervakningsmyndighet, ägei
att därför uppbära ersättning enligt grunder som fastställas av Konungen.
14 §.
över beslut av övervakningsmyndighet må klagan föras hos Konungen
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är stadgad.
15 §.
Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning
av denna lag.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
Genom denna lag upphäves lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersökning
angående monopolistiska företag och sammanslutningar; dock skall
sistnämnda lag alltjämt äga tillämpning med avseende å undersökning, som
inletts innan den nya lagen trätt i kraft.
Kungl. Majlis proposition nr 264
5
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om, inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla följande ändrade
lydelse.
20 §.
Handling, som inkommit till övervakningsmyndighet varom förmäles i
lagen om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, må, i
den mån handlingen innehåller upplysningar örn yrkesutövares affärs- eller
driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till men, icke i
andra fall än Konungen bestämmer utlämnas förrän tjugo år förflutit från
handlingens datum. Vad nu sagts gäde ock hos myndigheten upprättad handling,
dock ej kartellregister.
På framställning av vederbörande yrkesutövare eller myndighet, som avses
i första stycket, äger Konungen, örn särskilda skäl därtill äro, förordna, att
kartellregister, såvitt angår däri intagna uppgifter rörande viss överenskommelse,
icke må utlämnas tidigare än tjugu år efter det anteckning om överenskommelsen
gjorts i registret. Har framställning örn sådant förordnande
gjorts, må, innan ärendet blivit av Konungen avgjort, kartellregister i den del
framställningen avser icke utlämnas. Vad nu sagts gäde ock handlingarna i
ärendet; om utlämnande av sådan handling efter ärendets avgörande åge vad
i första stycket stadgats motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 april 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, fråga
om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet
samt anför därvid följande.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, vilken tillkallades genom
Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1944, har med skrivelse den 21 september
1945 framlagt ett betänkande (SOU 1945: 42) med bl. a. förslag till
lag örn övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.
Sedan yttranden över betänkandet inhämtats från myndigheter och sammanslutningar,
anhåller jag nu att få upptaga denna fråga till behandling.
Gällande lagstiftning.
Till en början torde jag i korthet få redogöra för nu gällande lagstiftning
på området.
I anledning av skrivelse från 1920 års riksdag med hemställan om en allsidig
utredning rörande truster och monopolistiska sammanslutningar tillsatte
Kungl. Maj:t år 1920 en kommitté, den s. k. trustlagstiftningskommittén,
med uppdrag att utarbeta och avgiva förslag till lagstiftning på området. Sedan
kommittén avgivit betänkande med förslag till lag om vissa åtgärder beträffande
monopolistiska företag och sammanslutningar samt detta varit föremål
för ytterligare överväganden, framlades vid 1925 års riksdag proposition
i ämnet. Propositionen ledde till antagandet av lagen den 18 juni 1925
örn undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.
Enligt denna lag, i det följande benämnd 1925 års lag, kan företag eller
sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning av varor eller andra
förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse eller transportverksamhet,
göras till föremål för undersökning med syfte att utreda företagets
eller sammanslutningens inverkan på pris- eller omsättningsförhållandena
här i riket. Förutsättning därför är, att företaget eller sammanslutningen kan
antagas vara av monopolistisk natur. Om sådan undersökning förordnar Konungen,
när skäl därtill äro. Undersökning verkställes av ämbetsmyndighet
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
7
eller av en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna personer.
Vid uppdragets utförande är ämbetsmyndigheten eller den eller de förordnade
personerna att betrakta som särskild myndighet (undersökningsmyndighet).
Företrädare, föreståndare eller ledare för företag eller sammanslutning,
som är föremål för undersökning, kan av undersökningsmyndighet föreläggas
att förete handelsböcker och andra handlingar, vilka kunna lämna upplysning
örn företaget eller sammanslutningen. Representant, som nu sagts,
kan vidare åläggas att bereda undersökningsmyndighet eller dess ombud
tillträde till företagets eller sammanslutningens lokaler ävensom att lämna
erforderliga upplysningar i saken, dock icke sådana som innebära yrkeshemligheter
av teknisk natur. Upplysningsskyldig kan slutligen åläggas
att personligen inställa sig för undersökningsmyndighet. I vissa fall kan
även annan än nyssnämnda representanter för företag eller sammanslutning
åläggas upplysningsskyldighet. Undersökningsmyndighet äger utsätta
vite vid meddelande av föreläggande eller kallelse samt fälla till vite. Undersökningsmyndighets
beslut må överklagas hos Kungl. Majit. I fråga
om offentligheten av sådana handlingar, vilka inkommit till eller upprättats
hos undersökningsmyndighet, stadgas i lagen, att de må utlämnas endast
såvitt de icke röra affärs- eller driftförhållande eller, i den mån handlingen
är av sådant innehåll, med Konungens särskilda tillstånd eller efter det
tjugufem år förflutit från handlingens datum. För uppgiftsskyldig som mot
bättre vetande lämnar oriktig uppgift stadgar lagen böter och i fall av synnerligen
försvårande omständigheter fängelse i högst sex månader. Samma
straffpåföljd gäller för den som tagit befattning med undersökning och som
obehörigen yppar affärs- eller driftförhållande, varom han erhållit kännedom
i samband med undersökningen, eller obehörigen begagnar sig av sådan
kännedom. Mål om förbrytelse mot lagen må handläggas inom stängda dörrar,
därest målets offentliga handläggning finnes kunna medföra skada genom
yppande av affärs- eller driftförhållande.
I 20 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar, i fortsättningen kallad sekretesslagen, hänvisas till
sekretessbestämmelserna i 1925 års lag genom ett stadgande av innehåll, att
handlingar vilka inkommit till eller upprättats hos undersökningsmyndighet,
varom förmäles i 1925 års lag, ej må utlämnas i andra fall eller annan
ordning än i nämnda lag sägs.
Kommissionens betänkande.
Kommissionen lämnar inledningsvis en översikt av skilda företeelser inom
näringslivet, som i nationalekonomien bruka angivas som exempel på monopolistisk
eller ofullständig konkurrens. Kommissionen anför
därvid bl. a. följande.
Med industrialiseringsprocessens fortgång har näringslivets struktur undergått
en genomgripande förändring. Den tekniska utvecklingen har lett till
uppkomsten av storföretag, vilka i hård konkurrens med varandra sökt er
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Övra marknaden. Ibland har ett företag lyckats tränga ut de övriga, varefter
det förstnämnda kvarstått som ensamtillverkare för en avgränsad, större
eller mindre marknad. Andra gånger lia företagen ansett en sammanslagning
vara till större fördel än en ruinerande konkurrens och åter andra gånger
har konkurrensen lett till att företagen träffat överenskommelser rörande
priser, avsättning m. m., vilka överenskommelser kunnat vara av mer eller
mindre fast natur. Även i sådana fall, då företagens storlek varit mindre
och deras antal ganska stort, har konkurrensen kunnat få samma följder.
Samarbetet har då ofta börjat för andra ändamål, exempelvis för tillvaratagande
av mera allmänna intressen. Den kontakt som härigenom uppstått
mellan företagarna inom branschen i fråga har sedermera underlättat ett
fastare samarbete i konkurrensbegränsande syfte.
Konkurrensbegränsningarna i det moderna näringslivet omfatta icke enbart
dessa mera uppenbara former av faktiskt monopol eller organiserad
samverkan med formella avtal eller med överenskommelser av annan art.
För det första kan, när antalet företagare på marknaden är så litet, att vederbörande
känner till den prissättning de övriga tillämpa, ett monopolpris
uppstå utan att överenskommelse härom träffas. Så torde ibland vara fallet
på lokala marknader och i branscher, där antalet företagare begränsas genom
att statliga eller kommunala myndigheter uppställa vissa villkor för
yrkets utövande. Även på stora marknader kunna liknande företeelser konstateras.
För det andra kan ett företag uppnå en sådan storleksordning i förhållande
till de övriga, att dess prissättning blir normerande för marknaden.
Men konkurrensförhållandena påverkas även av andra omständigheter, till
exempel förekomsten av märkesvaror. En producent av en märkesvara har
en viss förmånsställning på sin speciella varumarknad. I jämförelse med en
ren monopolist har han visserligen att räkna med starkare potentiell konkurrens
från tillverkare av varor, vilka kunna ersätta hans produkt, och
han måste i sin prissättning taga hänsyn härtill. Men inom vissa gränser
har han möjlighet att vid fastställandet av priserna utnyttja sin förmånsställning,
därför att köparna av hans produkt av den ena eller andra orsaken
föredraga denna framför andra likartade produkter, så länge prisskillnaden
icke blir alltför stor. På detta område skulle en priskonkurrens ofta kunna
starkt reducera företagens vinst, varför producenterna antingen föredraga att
träffa uppgörelse örn att hålla vissa priser eller också, i all synnerhet örn
de äro fåtaliga, utan överenskommelser hålla gemensamma priser. Sin ställning
på marknaden uppnår producenten i sådana fall icke genom prissänkning
utan genom en omfattande reklam eller genom vissa detaljer i varans
utstyrsel och förpackning, vilka utan att lia något egentligt värde för konsumenten
draga köparnas uppmärksamhet till denna vara. Den kostnadsökning,
som härigenom uppkommer, får vägas mot vinsten av en ökad avsättning.
Inom distributionen återfinnas lokala detaljhandlarmonopol, som
kunna uppstå på grund av butikens belägenhet eller på grund av kundernas
bristande kännedom örn prissättningen hos konkurrenterna, deras vana att
handla i viss affär m. m.
Under hänvisning till den sålunda lämnade redogörelsen för olika konkurrensbegränsande
företeelser inom näringslivet uttalar kommissionen, att en
kontroll på förevarande område icke kunde, om den skulle bliva effektiv,
begränsas till karteller och ensamtillverkare utan måste sträcka sig över ett
mera vidsträckt område av näringslivet. Kommissionen fortsätter härefter.
Kommissionen vill emellertid starkt understryka att förekomsten av organiserad
samverkan mellan företag eller av företag med monopolistisk ställ
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
9
ning på marknaden icke i och för sig är en anledning till ingrepp från samhällets
sida. Tvärtom kan en samverkan eller en sammanslagning av smärre
företag till större enheter i vissa fall vara en förutsättning för en rationalisering
av produktion och distribution. Det är först då det kan konstateras
att missbruk och missförhållanden — såsom produktionsbegränsningar, orimligt
höga priser i förhållande lill kostnaderna, konserverandet av kostnadskrävande
produktionsmetoder m. m. — verkligen föreligga och dessa ej kunna
elimineras på annat sätt, som ett statligt ingripande blir aktuellt. Man skulle
även kunna uttrycka det så, att samverkan och företagskoncentration har
sitt samhälleliga existensberättigande endast i den rationalisering, som därigenom
möjliggöres.
För efterkrigstiden har kommissionen uppsatt som den offentliga ekonomiska
politikens mål att åstadkomma en hög och jämn sysselsättning. Detta
förutsätter att faktorer av institutionell, företagspolitisk eller annan art icke
förhindra att förefintliga produktiva resurser utnyttjas på ett sätt, som
svarar mot det uppställda målet.
Det är därför ett samhälleligt intresse att företag, som arbeta på områden
av näringslivet, där ofullständig konkurrens räder, icke bedriva en restriktiv
produktionspolitik, vilken skulle kunna leda till ofullständig sysselsättning
av arbetskraften och en sämre försörjning än som annars vöre möjlig
med tillgängliga resurser.
Den restriktiva produktionspolitik, för vilken konkurrensbegränsningarna
skapa förutsättningar, tar sig uttryck i en monopolistisk prissättning, därigenom
att priset under sådana förhållanden kan sättas högre än örn fri
konkurrens råder eller örn företaget icke utnyttjar de möjligheter konkurrensbegränsningarna
skapa. De högre priserna medföra en inskränkning av
konsumenternas efterfrågan, vilket betyder en sämre försörjning med de
produkter det gäller. På grund av efterfrågans bristande elasticitet innebär
vidare en monopolistisk prispolitik ofta, att konsumenternas utgifter för
varan i fråga bli större än de skulle varit vid frikonkurrenspriset, enär konsumtionen
inskränkes proportionsvis mindre än priset höjes. Konsumenternas
möjligheter att köpa andra varor minskas härigenom. En restriktiv produktionspolitik
kan sålunda få återverkningar på sysselsättningen utanför
området för den ofullständiga konkurrensen.
Som framgår av det sagda, bortser kommissionen icke från den rationalisering
och kostnadssänkning, som ofta genomföres i samband med en trustoch
kartellbildning, exempelvis genom nedläggandet av ineffektiva företag
och koncentration av driften. Samtidigt kan man dock konstatera tendenser
i motsatt riktning, särskilt när ett monopol ägt bestånd en längre tid. En
ensamtillverkare, som icke har pressen från konkurrenter, kan sålunda
bliva efter i teknisk utveckling och bibehålla ineffektiva produktionsmetoder.
I en kartell kan prissättningen komma att anpassas efter de företag, som är
ineffektivast och som arbeta med de högsta kostnaderna. Produktionskostnadsnivån
kommer i bägge dessa fall att ligga högre än den skulle ha gjort,
örn fri konkurrens hade varit rådande. Samhällets produktiva resurser komma
härigenom ej att få den användning, som leder till bästa möjliga produktionsresultat
och högsta nationalinkomst.
Örn föietagen inom en viss bransch bundit priserna genom överenskommelser
eller örn monopolprissättning uppstått utan överenskommelser på sätt
som nu beskrivits, kunna företagen stundom överdimensionera sin egen försäljningsorganisation
genom att anställa agenter och handelsresande, anordna
dyrbara utställningslokaler m. m., eller också kunna dc erbjuda återförsäljare
höga rabatter, varigenom vinstchanserna inom detaljhandeln ökas. Detta
kan i sin lur leda till en överdimensionering av den bransch det är fråga
10
Kungl. Majlis proposition nr 264.
om. Den kostnadsökning som härigenom uppstår och som inkräktar på monopolvinsten
leder ofta till att överenskommelsen mellan företagarna utvidgas
att omfatta även rabatter och försäljningsförhållanden eller att nya överenskommelser
i denna riktning träffas. I den må så icke sker, kommer monopolvinsten
alt reduceras. Trots en dylik konkurrens mellan företagen blir
resultatet, att de produktiva resurserna ofta bli sämre utnyttjade än vid
priskonkurrens.
I de fall, då monopolbildningar åstadkomma en stegring av företagsvinsten
utöver vad som vid fri konkurrens skulle vara möjligt, är det naturligt,
att fackliga organisationer söka utnyttja situationen i syfte att låta arbetskraften
genom högre löner komma i åtnjutande av en del av den genom
monopoliseringen åstadkomna mervinsten. Detta behöver dock icke innebära,
att arbetarna lia ett medvetet intresse av monopolets bibehållande; skulle fri
konkurrens återställas, torde nämligen lönerna i många fall kvarbliva vid
den höjda nivån. Men vid monopol ha arbetsgivarna större möjlighet än
eljest alt genom prishöjning avvältra en del av en eventuell lönestegring
på konsumenterna, och löneförhöjningar kunna därför under sådana förhållanden
bidraga till att göra hushållningen mera restriktiv. I enstaka fall
förekommer, att fackliga organisationer direkt samverka med företagarna i
konkurrensbegränsande syfte.
Utöver de nu diskuterade verkningarna kan den ofullständiga konkurrensen
få konsekvenser av fördelnings- och prispolitisk ari.
I vissa fall uppstå sålunda monopolvinster, vilka, även om de genom beskattning
kunna mer eller mindre fullständigt indragas till det allmänna, innebära
en icke önskvärd omfördelning av inkomsterna. Vidare kan den monopolistiska
prisbildningen medföra kostnadsstegringar, vilka påverka prisstrukturen.
Detta senare förhållande är av särskilt intresse i nuvarande läge.
I yttrande den 26 september 1944 över priskontrollnämndens förslag till
ny prisregleringslag, framhåller kommissionen i fortsättningen, hade kommissionen
enhälligt uttalat sig för priskontrollens avskaffande, så snart normala
förhållanden inträdde. Förutsättning härför vore emellertid, att priserna
anpassade sig efter de sjunkande kostnaderna. För att priskontrollen
i sin nuvarande form icke skulle behöva bibehållas längre än som vore oundgängligen
nödvändigt, vore det enligt kommissionens uppfattning önskvärt
att bevakningen av de områden, på vilka konkurrensen vore begränsad, kunde
övertagas av ett nytt samhälleligt organ med speciell uppgift att följa
utvecklingen på dessa begränsade områden.
Det torde icke, uttalar kommissionen ytterligare, kunna undvikas, att de
olika åtgärder, som beslutats eller föreslagits i syfte att upprätthålla sysselsättningen
under en kommande lågkonjunktur, skulle komma att medföra en
viss stelhet i fråga om arbetslönerna. Då det kunde befaras, att en dylik utveckling
skulle ställa vårt land i en ogynnsam konkurrensställning gentemot
utlandet, vore det av vikt, att företagens kostnader hölles nere genom rationaliseringsåtgärder
av olika slag, förbättrad organisation m. m. Ett led i en kostnadssänkande
politik, vilken icke byggde på nedpressning av lönerna, vore
att förhindra konkurrensbegränsningar på hemmamarknaden att verka prisoch
därigenom även kostnadsuppehållande.
Vid kommissionens betänkande är som bilaga 2 fogad en redogörelse för
utbredningen av och formerna för den organiserade samverkan, som för när
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
11
varande gör sig gäliande inom svenskt näringsliv. Redogörelsen bygger dels
på de undersökningar, som på sin tid verkställdes av 1936 års näringsorgasationssakkunniga
och som framlades i deras betänkande om organiserad
samverkan inom svenskt näringsliv (SOU 1940:35), och dels på kompletterande
lindel sökningar, som kommissionen låtit verkställa för tiden efter
avgivandet av nyssnämnda betänkande. På grundval av dessa undersökningar
lämnar kommissionen i sitt betänkande en översikt över koncentrationstendenser
på olika områden av näringslivet före
och under kriget. I denna framhålles att näringsorganisationssakkunniga
beträffande förhållandena under åren närmast före kriget som allmänt
omdöme uttalat att starka koncentrationstendenser gjort sig gällande på skilda
områden mom näringslivet samt att tendenserna i främsta rummet tagit sig
uttryck i organiserad samverkan mellan olika företag, medan uppbyggandet
av mycket stora företagsenheter spelat mindre roll. De sakkunniga hade vidare
konstaterat, att samverkan i första hand gällt reglering av marknadsförhållanden
såsom prissättning, konkurrensmetoder och konkurrensvillkor.
Hos vissa företag hade de sakkunniga konstaterat en prispolitik, som måste
betecknas sorn missbruk av möjligheten att behärska den svenska marknaden
för de varuslag, som vederbörande företag producerade eller saluförde.
Kommissionen uttalar för egen del sammanfattningsvis, att de koncentrationstendenser,
som de sakkunniga ansett sig kunna konstatera, i stort sett
konserverats under kriget och i viss utsträckning blivit påtagligare.
Då de konkurrensbegränsningar av icke obetydlig omfattning, som sålunda
konstaterats föreligga på skilda områden inom näringslivet, enligt kommissionens
uppfattning icke kunde förväntas minska under den kommande
efterkrigsperioden, funnes skäl att föranstalta om utredning och övervakning
i syfte att vinna nödig kunskap om hithörande spörsmål. Förekomsten av
konkurrensbegränsande företeelser gåve visserligen, såsom kommissionen
även i tidigare sammanhang framhållit, icke i och för sig anledning till ingripanden
från samhällets sida. Örn det emellertid vid bedömning av de vid
utredningen och övervakningen vunna resultaten skulle visa sig, att missbruk
och skadliga verkningar förekomma på vissa områden inom näringslivet, borde
samhället ingripa för åstadkommande av rättelse. Även örn utvecklingshämmande
och prisfördyrande verkningar av existerande konkurrensbegränsande
företeelser icke gjort sig märkbara i större omfattning under krigsåren, kunde
risker därför ånyo bliva aktuella, då de speciella förhållanden, vilka karakteriserat
kristidens reglerade ekonomi, icke längre verkade återhållande.
Den utrednings - och övervakningsverksamhet, som erfordras
för vinnande av den nödvändiga kunskapen örn de konkurrensbegränsande
företeelserna, föreslår kommissionen skola organiseras etter i huvudsak
följande riktlinjer. Verksamheten bör inriktas på tre olika uppgifter.
Först måste verkställas en allmän fortlöpande analys av marknadsförhållandena,
avseende att klarlägga de strukturella förändringarna inom vart näiingsliv
och den ofullständiga konkurrensens roll härvidlag. Den andra uppgiften
är att skapa en ständigt aktuell kunskap örn förekomsten av kartellavtal och
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
andra liknande överenskommelser av konkurrensbegränsande natur. Som
tredje och sista uppgift för den angivna verksamheten uppställer kommissionen
utförande av specialundersökningar i sådana fall, då inom områden med
ofullständig konkurrens missbruk och eljest skadliga verkningar kunna befaras.
Den första uppgiften, nämligen den allmänna analysverksamhet
e n, finner kommissionen böra överlämnas till konjunkturinstitutet. För lösande
av denna uppgift skulle institutet lia att vid sina slrukturundersökningar
och sin allmänna analys av pris-, kostnads- och vinstutvecklingen taga särskild
hänsyn till verkningarna av den ofullständiga konkurrensen. Emellertid
anser kommissionen det vara nödvändigt för detta arbete, att den löpande
prisstatistiken reformeras och förbättras i olika hänseenden.
Den andra uppgiften, som skulle innefatta skapande av kunskap
örn förekomsten av överenskommelser av konkurrensbegränsande
natur, bör enligt kommissionen lösas på så sätt, att myndighet
eller annat statligt organ registrerar dylika överenskommelser i ett
offentligt kartellregister. Myndigheten eller organet skulle genom sin verksamhet
åvägabringa en successiv kartläggning av näringslivet med hänsyn till
förekomsten av sådan ofullständig konkurrens, som har sin grund i konkurrensbegränsande
överenskommelser. Uppgiften bör enligt kommissionen lämpligen
anförtros åt en särskild, för ändamålet inrättad byrå inom kommerskollegium,
direkt underställd ämbetsverkets chef. Förutom registreringen
kunde byrån, såsom ett centralt utredningsorgan på förevarande område,
även handha bearbetningen av det inkommande materialet.
Syftet med den tredje utrednings- och övervakningsuppgiften, utförande
av specialundersökningar, skulle vara att genom granskning av
yrkesutövares handelsböcker, korrespondens och övriga affärshandlingar undersöka,
huruvida yrkesutövaren utnyttjat en monopolistisk ställning på ett
ur samhällellig synpunkt icke önskvärt sätt. Sådana undersökningar böra enligt
kommissionens uppfattning i regel utföras av det centrala utredningsorganet,
d. v. s. nyssnämnda byrå inom kommerskollegium. Dock finnas,
betonar kommissionen, områden inom näringslivet, där andra statliga
myndigheter kunna tänkas vara bättre skickade att utföra undersökningsuppdrag
av ifrågavarande slag. Som exempel nämner kommissionen bankväsendet,
försäkringsväsendet, jordbruksnäringen samt biltransportväsendet. Beslut
om vilka myndigheter som skola få befogenhet att verkställa specialundersökningar
synes emellertid enligt kommissionens uppfattning icke behöva
fattas, förrän det centrala utredningsorganet tillsatts och blivit i tillfälle
att framlägga förslag beträffande övervakningsverksamhetens planläggning.
Sammanfattningsvis uttalar kommissionen, att det vore av vikt att organisationen
för ett utrednings- och övervakningsarbete på förevarande område icke
fastlåstes i alltför stela former.
Beträffande frågan örn åtgärder mot missbruk på områden
inom näringslivet med ofullständig konkurrens utvecklar
kommissionen i huvudsak följande synpunkter. Det syntes ej lämpligt,
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
13
att de utredande och övervakande organen finge till uppgift att bedöma, huruvida
yrkesutövare gjort sig skyldig till sådant missbruk att ingripande däremot
vore påkallat. Än mindre borde organen lia till uppgift att föreslå eller besluta,
att dylikt ingripande skulle ske. De nu nämnda uppgifterna liksom uppgiften
att bestämma formen för ingripandet borde i regel tillkomma Kungl. Maj :t.
I vissa fall torde för ett ingripande riksdagens medverkan erfordras. Som
exempel på tänkbara former för statliga ingripanden ville kommissionen anföra
bl. a. tullsänkningar, igångsättande av konkurrerande statliga företag
samt statligt övertagande av den monopoliserade näringsgrenen. Vissa ledamöter
i kommissionen hade dock ansett, att rättelse under alla förhallanden
borde kunna åvägabringas genom andra åtgärder än förstatligande. Ofta
kunde enligt kommissionens mening rättelse troligen åstadkommas genom
förhandlingar mellan en av Kungl. Majit för ändamålet tillsatt kommission
samt vederbörande yrkesutövare eller sammanslutning. Planeringskommissionen
räknade med att statliga åtgärder över huvud icke skulle bliva talrikt
förekommande, örn blott tillräcklig publicitet skapades kring förhållandena
på områden, där konkurrensen vore begränsad. Publicering på bred
bas — med vederbörlig hänsyn tagen till yrkesutövares legitima intresse av
skydd för affärshemligheter — av det i samband med övervakningen inkomna
materialet skulle tjäna flera syften. Den allmänna diskussionen i hithörande
frågor skulle sålunda komma att vinna i saklighet, och grundlösa
beskyllningar och misstankar kunde undvikas. Vidare kunde vissheten om
att de konkurrensbegränsande metoderna komme att framläggas inför en
större allmänhet verka som en hämsko på eventuella tendenser till missbruk.
Slutligen kunde genom publiciteten potentiella konkurrenters uppmärksamhet
komma att fästas på områden med oskälig prisbildning.
För att möjliggöra en övervakning av konkurrensbegränsande företeelser
i enlighet med de av kommissionen angivna riktlinjerna erfordrades, framhåller
kommissionen, lagregler enligt vilka yrkesutövare och sammanslutningar
inom näringslivet kunde åläggas att för registrering hos vederbörande
övervakningsorgan anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser och
som vidare gåve övervakningsorgan befogenhet att för specialundersökningars
genomförande inhämta nödiga uppgifter. Stadgandena i 1925 års lag
erbjöde visserligen möjligheter härutinnan. Den innehölle emellertid inga
generella bestämmelser om fortlöpande offentlig tillsyn över näringsområden
med ofullständig konkurrens. Vidare folie stora yrkes- och näringskategorier
utanför dess tillämplighetsområde. För övrigt hade lagen kommit till användning
endast i ett fåtal fall. Enligt kommissionens uppfattning vore det
därför nödvändigt att genomföra en mera omfattande lagstiftning på området.
Kommissionen uppdrager i betänkandet jämväl riktlinjerna föi en sadan
utvidgad lagstiftning. I det följande lämnas en redogörelse för dessa.
Beträffande spörsmålet örn vilka yrkesutövare sorn
böra falla under lagens tillämplighetsområde anför
kommissionen bl. a. följande.
14
Kungl. May.ts proposition nr 264.
Ur samhälleliga synpunkter är det önskvärt, att en lag om övervakning av
konkurrensbegränsande företeelser göres tillämplig på samtliga företag i enskild,
kooperativ, kommunal eller statlig drift. Det synes vidare ej ändamålsenligt
att som i 1925 års lag begränsa lagen på sådant sätt, att tjänster
av annat slag än transporttjänster samt de tjänster, som lämnas av bankoch
försäkringsväsendet, lämnas utanför densamma. Även andra slag av
tjänster, liksom också upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateteriell
art, böra falla under den samhälleliga övervakningen. I fråga örn
personliga tjänster föreligga vissa svårigheter för en gränsdragning mellan
exempelvis avtal rörande produktion och försäljning av förnödenheter, och
sådana som närmast motsvara arbetsavtal. Det är givet att transporttjänster
tillhöra det område, som bör övervakas, vidare reparationsarbeten av olika
slag och tjänster, som utföras av olika grupper av hantverkare, såsom målare,
snickare, elektriska och andra installatörer, frisörer m. m. i deras egenskap
av egna företagare. Även de taxor, som tillämpas av s. k. fria yrkesutövare
som läkare, tandläkare, advokater m. m. kunna ägnas uppmärksamhet.
I fråga om upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell ari har
kommissionen närmast tänkt på uthyrning av filmer, men även vissa andra
företeelser, som sammanhänga med rätten att offentligt framföra musikaliska
och dramatiska verk eller utnyttjandet av patenträttigheter, kunna beaktas.
Undantag från den här föreslagna övervakningen bör dock i regel göras
för organisationerna på arbetsmarknaden och de mellan dem träffade avtalen.
I den man kollektivavtal innehålla bestämmelser, vilka kunna påverka
konkurrensen mellan företagarna, exempelvis förbud för fackföreningsmedlemmar
att taga arbete hos företagare, som ej tillhöra viss företagareorganisation,
skola de, försåvitt denna organisation tillika reglerar priser m. m.,
dock falla under den här föreslagna lagen.
En företagareorganisation, som samtidigt är både arbetsgivareförening och
organ för samarbete i t. ex. marknadsfrågor, bör emellertid i sistnämnda
egenskap jämställas med här avsedda sammanslutningar.
Under lagens tillämpningsområde skola falla alla yrkesutövare, som driva
verksamhet här i riket, oavsett örn vederbörande företag äges av svensk medborgare
eller utlänning. Utländska monopolföretags agenter eller försäljningsbolag
skola salunda vara föremål för övervakning och eventuella åtgärder
på samma sätt som övriga företagare. Särskilt bör iakttagas att icke
dessa företag på grund av de statliga åtgärderna komma i ett gynnsammare
läge än de rent inhemska yrkesutövarna.
Kommissionen behandlar därefter principerna för den ifrågasatta r egis
treringen av konkurrensbegränsande överenskommelser
och upptager till en början till diskussion frågan om vilka överenskommelser
som böra bli föremål för registrering. Under framhållande av de
stora svårigheterna att närmare precisera innebörden i begreppet konkurrensbegränsande
överenskommelse uttalar kommissionen därvid följande.
Da syftemålet med lagen är att åstadkomma en övervakning av konkurrensbegränsande
företeelser, är det givet att endast sådana överenskommelser,
som verkligen innebära en begränsning av konkurrensen, äro av intresse
tor regis treringsmyndighelen. Överenskommelser mellan köpare och säljare
aro salunda oftast intresselösa i detta sammanhang, enär de i regel icke
åsyfta en konkurrensbegränsning. Undantag från denna regel utgöres exempelvis
av sådana överenskommelser som innebära ett åtagande från köparen
att halla vissa priser i sin yrkesutövning. Vidare skola överenskommel
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
15
serna beröra pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden.
Till överenskommelser, som skola anmälas, böra icke hänföras rena konditionsavtal,
vilka icke lia någon betydelse för prissättningen.
Kommissionen uttalar vidare, att endast sådana överenskommelser som
berörde den svenska hemmamarknaden borde omfattas av registreringsskyldigheten.
Avtal och överenskommelser avseende exportmarknader saknade
i detta sammanhang intresse. Vidare borde överenskommelser av lokal natur,
vilka trots sin begränsning ofta kunde vara av stor betydelse för prissättningen,
kunna bli förmål för registrering.
Kommissionen övergår härefter till att diskutera olika metoder för möjliggörande
av registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser. Att
stadga en allmän skyldighet för yrkesutövare att lämna uppgift beträffande
sådana överenskommelser finner kommissionen ur olika synpunkter vara
olämpligt. Kommissionen stannar därför vid att föreslå, att i lagen skall stadgas
skyldighet för yrkesutövare — varmed bör likställas sammanslutning
av yrkesutövare — att efter anmaning av vederbörande registreringsorgan
anmäla av honom ingångna eller eljest biträdda överenskommelser. En sådan
anordning innebure, anför kommissionen, att registreringsorganet skulle
företaga inventeringar av förefintliga överenskommelser. Organet hade
därvid möjlighet att självt bestämma, hur långt det ville sträcka registreringen.
Organet kunde bortse från sådana yrkesutövare, vilka kunde förmodas
icke ha någon större betydelse för marknaden, och helt koncentrera
sig på de övriga. Organet borde emellertid, såsom kommissionen även
i ett tidigare sammanhang uttalat, vid sina inventeringar inrikta sig på
att åstadkomma en successiv kartläggning av alla de områden inom näringslivet,
vilka kännetecknades av att konkurrensen vore begränsad till
följd av överenskommelser mellan yrkesutövare. För att ett så fylligt material
som möjligt skulle framkomma borde vederbörande yrkesutövare vara
skyldig insända kopia av överenskommelse och av andra handlingar, som
upprättats i anslutning till denna. I den händelse överenskommelsen varit
muntlig, borde skriftlig redogörelse för densamma insändas samtidigt med
anmälan.
Svagheten med ett system som det nu angivna, uttalar kommissionen i
fortsättningen, vore att det bleve svårt att följa de förändringar, som inträffade
under perioder mellan två inventeringar hos ett företag. Denna brist
kunde emellertid avhjälpas genom att registreringsorganet finge befogenhet
att för de yrkesutövare och sammanslutningar, som organet ville följa kontinuerligt,
föreskriva skyldighet att under viss period framåt insända uppgifter
örn nya överenskommelser och viktigare förändringar av förut registrerade
överenskommelser.
Till förhindrande att överenskommelser undanhölles registreringsorganet
borde enligt kommissionen organet få rätt att i kontrollsyfte hos vederbörande
yrkesutövare taga del av erforderliga handlingar. Vidare borde vissa påföljder
stadgas för yrkesutövare, som felade i fråga örn anmälningsskyldighetens
fullgörande. 1 della hänseende föreslår kommissionen dels straffpå
-
16
Kungl. Maj-.ts proposition nr 264-
följd och dels en påföljd av innebörd, att felande yrkesutövare icke skall äga
göra gällande i överenskommelsen stadgad påföljd för kontraktsbrott mot
någon som bryter överenskommelsen.
Befogenheten att fatta beslut om igångsättande av specialundersökning,
anför kommissionen, syntes i regel böra tilläggas det centrala utredningsorgan,
som skulle omhänderha registrering av konkurrensbegränsande
överenskommelser. Sedan ett sådant organ inrättats, skulle det enligt kommissionens
mening innebära onödig omgång, om Kungl. Maj:t skulle — i
likhet med vad som vöre fallet enligt 1925 års lag i fråga om där avsedd
undersökning — behöva besluta om specialundersökning i varje särskilt fall.
Såsom redan förut angivits skulle det centrala utredningsorganet enligt kommissionen
i regel även ombesörja utförandet av specialundersökningarna.
Med hänsyn till det allmänna syftet med specialundersökningar — att utröna
huruvida missbruk av yrkesutövares monopolistiska ställning förekomme
— måste, uttalar kommissionen, sådana undersökningar kunna företagas
med avseende på alla former av ofullständig konkurrens. I första hand
åsyftade kommissionen sådana fall, där kartellavtal eller andra överenskommelser
av konkurrensbegränsande natur förelåge eller där ett enda företag
utövade dominerande inflytande på marknaden. Men även de övriga former
av ofullständig konkurrens, som kommissionen berört i sin översikt över
dessa företeelser i inledningen av betänkandet, kunde enligt kommissionens
uppfattning stundom giva anledning till undersökningar.
För verkställande av specialundersökning måste utredningsorgan, framhåller
kommissionen, ha befogenhet att ålägga yrkesutövare att förete handelsböcker,
korrespondens och andra affärshandlingar ävensom att lämna
erforderliga uppgifter rörande pris-, produktions- och omsättningsförhållanden
m. m. Utredningsorgan borde även kunna ålägga yrkesutövare att inställa
sig personligen inför organet. Lämnande av oriktiga uppgifter syntes
böra straffbeläggas.
Kommissionen övergår härefter till att behandla frågan örn offentlighetsprincipens
tillämpning på förevarande område. Kommissionen
framhåller, att en avvägning därvid måste göras mellan å ena sidan allmänhetens
och näringslivets rättmätiga intresse av publicitet — varvid finge
hållas i minnet att redan en sådan publicitet komme att verka återhållande
på monopolistiska överdrifter — samt å andra sidan yrkesutövarnas och
sammanslutningarnas intresse av skydd för affärshemligheter, därvid även
den utländska konkurrensen måste beaktas.
I fråga om kartellavtal och andra överenskommelser av konkurrensbegränsande
natur, som av utredningsorgan infordrats i och för registrering,
uttalar kommissionen, alt en så stor offentlighet som vore möjlig med hänsyn
till yrkesutövarnas berättigade intressen av skydd för affärshemligheter
vore önskvärd ur allmänna synpunkter. Under alla förhållanden borde uppgifter
beträffande kartells eller sammanslutnings namn ävensom namnen på
deltagarna i densamma vara offentliga. Likaså borde som ett minimum krä
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
17
vas, att uppgifter rörande vilka produkter en överenskommelse omfattade
samt uppgifter rörande priser, produktion, marknadsfördelning och annan
försäljningspolitik hölles tillgängliga för allmänheten. Enligt kommissionens
uppfattning kunde emellertid ur allmänna synpunkter resas rättmätiga krav
på större offentlighet. Kommissionen ville därför föreslå, att det huvudsakliga
innehållet i — den skriftliga eller muntliga — överenskommelsen infördes
i det offentliga kartellregister, varom tidigare nämnts. Detta skulle innebära,
att avtalstexten — beträffande muntliga överenskommelser den till registreringsorganet
lämnade redogörelsen för avtalet — komme att inflyta i
registret. För den händelse betydelsefulla uppgifter i avtalet, exempelvis prisoch
rabattuppgifter eller uppgifter rörande fördelning av produktion eller
avsättning, icke intagits i avtalets text utan återfunnes i protokoll, brev eller
dylikt, borde anteckningarna i registret kompletteras därmed.
Om i viss överenskommelse skulle ingå uppgifter, genom vilkas offentliggörande
utländska företagare skulle kunna erhålla sådana upplysningar örn
svenska konkurrensförhållanden, som skulle kunna skada legitima affärsintressen
här i landet, borde, anför kommissionen vidare, möjlighet finnas
att bereda skydd för sådana uppgifter. Detta syfte skulle kunna nås därigenom,
att åt Konungen gåves befogenhet att efter framställning av vederbörande
yrkesutövare bestämma, att kartellregistret i de delar, vilkas offentliggörande
kunde få nyss angivna konsekvenser, skulle vara hemligt. Härvid
borde emellertid beaktas kravet på offentlighet i så stor utsträckning som
vore möjlig med hänsyn till att nationella eller legitima enskilda affärsintressen
icke lede skada. Kommissionen räknade med att dylika undantag från
offentlighetsregeln skulle bliva sällsynta.
Beträffande sådana till utredningsorgan inkomna uppgifter, som av kommissionen
avsetts icke skola intagas i kartellregister, anför kommissionen
följande.
Uppgifter rörande vinster, kostnader m. m. samt handlingar av olika slag,
som infordras i samband med specialundersökningar och inventeringar av
överenskommelser av konkurrensbegränsande natur, skola, i de fall de icke
skola intagas i registret och i den mån de kunna anses lända vederbörande
yrkesutövare eller sammanslutning till men, vara hemliga och sålunda endast
få utgöra underlag för utredningsorganets undersökningar.
I likhet med vad som föreskrives i 1925 års lag bör vad nu sägtsten
gälla de redogörelser för yrkesutövares eller sammanslutningars förhållanden,
som kunna avlämnas av organet och som bygga på hemligt material. Det
bör sålunda bero på Kungl. Maj:t, huruvida och i vilken omfattning dylika
utredningsresultat skola publiceras som ett led i de exekutiva åtgärderna.
Innan sådant beslut fattas, bör vederbörande företag eller sammanslutning
ha rätt att avgiva yttrande i ärendet.
Kommissionen anför beträffande de erforderliga sekretessbestämmelserna,
att kommissionen ansåge det vara av värde att i samma lag som innehölle bestämmelser
om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser och
örn specialundersökningar understryka den trygghet, som företagarna kunde
räkna med i fråga örn skydd mot offentliggörandet av sådana uppgifter,
som skulle lända företaget lill men, örn de komme till konkurrenternas kän
Bihang
till riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr 264. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
nedom. Kommissionen föreslår därför, att sekretessbestämmelserna upptagas
i den ifrågasatta övervakningslagen.
I överensstämmelse med de riktlinjer, för vilka nu redogjorts, har kommissionen
upprättat förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsande
företeelser inom näringslivet. Förslaget torde såsom bihang få fogas till
statsrådsprotokollet.
Vid kommissionens betänkande lia fogats tre särskilda yttranden av ledamöter
i kommissionen. Sammanlagt nio ledamöter uttala i två av dessa yttranden,
att ledamöterna visserligen delade majoritetens uppfattning, att en
lagstiftning borde komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med det
av kommissionen upprättade lagförslaget men att de icke i alla avseenden
kunde ansluta sig till de i motiveringen för förslaget anförda synpunkterna.
I ett av dessa yttranden, omfattat av två ledamöter, anföres därjämte reservation
mot avfattningen av lagförslagets 7 §. Även i det tredje särskilda yttrandet,
vilket avgivits av en av kommissionens ledamöter, anföres reservation
mot avfattningen av nämnda paragraf. Till dessa två reservationer torde jag
få återkomma i ett senare sammanhang.
Yttranden.
Över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,
nämnden för konjunkturinstitutet, bank- och fondinspektionen, lantbruksstyrelsen,
kommerskollegium, försäkringsinspektionen, statens priskontrollnämnd,
fullmäktige i riksbanken, 1943 års sekretessutredning, 1944 års trafikutredning,
svenska stadsförbundet, landsorganisationen i Sverige samt
svenska arbetsgivareföreningen. Vidare ha yttranden överlämnats av lantbruksstyrelsen
från Sveriges lantbruksförbund, av kommerskollegium från
rikets handelskamrar, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och
kooperativa förbundet samt av försäkringsinspektionen från svenska försäkringsbolags
riksförbund. Slutligen har Sveriges redareförening yttrat sig i
ärendet.
Den i betänkandet uttalade åsikten örn behovet av övervakning
av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet
har vunnit anslutning från åtskilliga av de hörda myndigheterna och
sammanslutningarna. Av övriga hörda myndigheter och sammanslutningar
har flertalet, visserligen under anförande av vissa erinringar mot kommissionens
uttalanden, förklarat sig icke vilja motsätta sig en övervakning,
utformad i stort sett i enlighet med det föreliggande förslaget. Endast handelskammaren
för örebro och Västmanlands län har ställt sig helt avvisande
till den föreslagna övervakningen.
Av myndigheter och sammanslutningar, som anslutit sig till kommissionens
åsikt om behovet av övervakning, yttrar priskontrollnämnden bl. a. följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
19
Enligt nämndens uppfattning måste starka skäl anses tala för att en samhällelig
övervakning av förevarande art kommer till stånd. Olika former av
ofullständig konkurrens lia numera nått en sådan utbredning, att det ur
skilda synpunkter är motiverat, att dessa företeelser underkastas kontroll
från samhällets sida. Konkurrensbegränsningen kan leda till att friheten och
rörligheten i näringslivet minskas, att konsumenternas ekonomiska intressen
åsidosättas, att högre priser uttagas än vid fri konkurrens, att konkurrens
från utomstående motarbetas med olika medel och att incitamentet till effektivisering
av produktionen försvagas. Samverkan och företagskoncentration
äga ett samhälleligt existensberättigande endast i den mån de leda till rationalisering
av produktion och distribution. Det är blott mot de samhälleligt
sett skadliga konsekvenserna av konkurrensbegränsning, som anledning föreligger
till samhällsingripande.
Under krigsåren har genom den allmänna priskontrollen en viss övervakning
av de konkurrensbegränsande företeelserna utövats. De undersökningar
rörande koncentrationstendenserna under kriget på olika näringsområden,
som kommissionen företagit, ge till resultat, att den organiserade samverkan,
som fanns före kriget, på många områden utvecklats vidare. Sammanslutningarna
kunna därför förväntas stå starkare efter kriget, med ökad bundenhet i
prissystemet som följd. Då det icke är önskvärt, att priskontrollen i sin nuvavarande
form bibehålies längre än vad som med hänsyn till prisutvecklingen
är nödvändigt, delar nämnden kommissionens uppfattning att det är angeläget
att bevakningen av de områden inom näringslivet, på vilka konkurrensen
är begränsad, så fort priskontrollen upphör kan övertagas av ett nytt samhälleligt
organ med uppgift att följa utvecklingen på dessa områden.
Riksbanksfullmäktige finna ur de synpunkter fullmäktige närmast ha att
företräda en övervakning av konkurrensbegränsande företeelser önskvärd och
anse det vidare angeläget att de föreslagna åtgärderna genomföras snarast.
Landsorganisationen yttrar, att en löpande samhällelig kontroll över produktionshämmande
tendenser inom näringslivet syntes utgöra ett viktigt led
i en ekonomisk politik, som hade full sysselsättning och höjning av de breda
lagrens levnadsstandard till sin huvudsakliga målsättning.
I kooperativa förbundets yttrande förordas, att de av kommissionen föreslagna
åtgärderna snarast möjligt måtte genomföras. Det funnes enligt förbundets
mening icke möjlighet att verkställa en fullständig kartläggning av
konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet, förrän den föreslagna
anmälningsskyldigheten och registreringen genomförts. En mera omfattande
undersökning av hithörande förhållanden än den kommissionen verkställt
skulle säkerligen giva vid handen, att den bundna prisbildningen fått en
ännu större omfattning än vad som framginge av kommissionens betänkande.
Förbundet ville dock framhålla, alt statens åtgärder borde vidtagas på ett
sådant sätt att hinder icke Indes i vägen för rationaliseringsfrämjande koncentrations
tendenser.
Av organisationer som anfört vissa erinringar mot kommissionens motivering
för förslaget om övervakning uttalar industriförbundet, i vars yttrande
arbetsgivareföreningen instämt, att förbundet icke vore övertygat om att en
övervakning och lagstiftning på förevarande område kunde anses motiverad
för tillgodoseende av de allmänna intressen, som vore avsedda att skyddas.
Förbundet hade av sina egna erfarenheter bibragts den bestämda uppfatt
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
ningen, att det ofta hörda talet om kartellmissbruk och dylikt — även då
det gällde tiden före kriget —■ varit betydligt överdrivet. För förbundet avgörande
vid ställningstagandet till denna fråga hade emellertid varit, att den
offentlighet kring kartellernas förehavanden, som vöre det väsentligt nya i
förslaget, borde vara ägnad att skingra vissa populära missuppfattningar
och missförstånd rörande arten och betydelsen av deras verksamhet ur allmän
synpunkt. Därigenom borde en önskvärd avspänning mellan förefintliga
meningsmotsättningar på detta ömtåliga område kunna på ett verksamt
sätt främjas.
Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, som avstyrkt kommissionens
förslag, uttalar att en övervakning på förevarande område vore
onödig och att de kostnader den komme att medföra borde kunna undvikas.
Handelskammaren trodde icke, att någon företagare i våra dagar ville sätta
sin lit till kartellers eller andra dylika sammanslutningars förmåga att varaktigt
utestänga konkurrensen och skydda ett orimligt varupris. För övrigt
ansåge handelskammaren, att konsumenterna på det hela taget vöre kapabla
både att bedöma skäligheten av de vederlag, som avkrävdes dem för erbjudna
nyttigheter eller tjänster, och att utfinna medel för att komma tillrätta
med oskäligheten.
De allmänna riktlinjer för organiserandet av utrednings-
och övervakningsverksamheten, vilka innehållas i betänkandet,
ävensom de allmänna grunderna för den föreslagna
lagstiftningen ha i stort sett lämnats utan erinran i flertalet yttranden.
Förslaget att det första ledet i utrednings- och övervakningsverksamheten,
den allmänna analysverksamheten, skulle förläggas till konjunkturinstitutet
har dock på några håll väckt gensagor.
Sålunda anför nämnden för konjunkturinstitutet, att de för en monopolkontroll
erforderliga allmänna utredningarna såväl till karaktär som omfattning
skulle bli sådana, att de svårligen kunde inrymmas inom institutets nuvarande
utredningsprogram och organisation. Institutets huvuduppgift vore
och måste vara den fortlöpande analysen av den allmänna ekonomiska utvecklingen.
Den snedbelastning av institutet, som det föreslagna uppdraget
skulle kunna giva upphov till, belystes av att redan ett övertagande av priskontrollnämndens
relativt begränsade vinstutredning skulle komma att kontinuerligt
taga i anspråk minst hälften av institutets nuvarande personal.
Nämnden ville därför förorda, att de allmänna statistiska undersökningar
som vöre nödvändiga för övervakningen av de konkurrensbegränsande företeelserna
icke förlädes till institutet utan till den byrå inom kommerskollegium,
som skulle tjänstgöra som huvudorgan för den föreslagna utredningsverksamheten.
En nära kontakt borde emellertid etableras mellan institutet
och denna byrå.
Liknande synpunkter framföras av kommerskollegium, priskontrollnämnden
och landsorganisationen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
21
Fyra av priskontrollnämndens ledamöter ajiföra i en reservation mot
nämndens utlåtande, att det icke vore tillräckligt att den allmänna analysverksamheten
byggde allenast på allmänt statistiskt material. Det centrala
utredningsorganet måste få befogenhet att jämväl för denna verksamhet införskaffa
erforderligt material från företag och sammanslutningar. Lagförslaget
borde enligt reservanternas mening kompletteras med en bestämmelse
som gåve organet sådan befogenhet.
Kommissionens uttalande om behovet av förbättrad prisstatistik för möjliggörande
av en effektiv allmän analysverksamhet understrykes i några av
de inkomna yttrandena.
Förslaget örn att registreringen av konkurrensbegränsande
överenskommelser och i regel även specialundersökningarna
skulle överlämnas till en särskild byrå inom kommerskollegium
tillstyrkes av kommerskollegium liksom av åtskilliga andra
myndigheter och organisationer.
I en reservation mot kommerskollegii yttrande, avgiven av en av kollega
ledamöter, förordas dock att såväl registrering som specialundersökningar
på det område, där bank- och fondinspektionen utövar tillsyn, överlämnas till
bank- och fondinspektionen.
Bank- och fondinspektionen föreslår likaså, att övervakningen såvitt angår
banker och övriga under inspektionens tillsyn stående företag uppdrages
åt inspektionen samt att sålunda även registrering av konkurrensbegränsande
överenskommelser, vari dessa företag deltaga, skall ske hos inspektionen.
Lantbruksstyrelsen och lantbruksförbundet hemställa, att övervakningen
— registrering och specialundersökningar — på jordbrukets område anförtros
åt det organ, som må komma att handha den centrala ledningen
av jordbrukets prisregleringar.
Beträffande försäkringsväsendet uttalar försäkring sinspektionen, att det ur
olika synpunkter måste anses mest ändamålsenligt, att både registrering och
specialundersökningar omhänderhas av inspektionen.
Slutligen uttalar 19M års trafikutredning, att det visserligen syntes lämpligast,
att kommerskollegium tills vidare bleve övervakningsorgan på trafikväsendets
område. Utredningen avsåge emellertid att framlägga förslag örn
inrättande av en statens trafiknämnd. Om en sådan komme till stånd och
finge trafikpolitiska funktioner i den utsträckning som utredningen ämnade
föreslå, borde den vara undersökningsorgan för specialundersökningar inom
trafikväsendet.
Beträffande frågan om åtgärder mot missbruk på områden
inom näringslivet med ofullständig konkurrens ansluter
sig priskontrollnämnden i princip till kommissionens uppfattning, att de exekutiva
befogenheterna böra hållas isär från den utredande verksamheten.
Eljest skulle enligt nämndens mening risk föreligga att organet skulle
glida över i en allmän priskontroll, där statlig myndighet sanktionerade
prissättningen. Nämnden ville starkt understryka, alt en sådan utveckling
icke vore önskvärd. I fortsättningen anför nämnden följande.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Emellertid vill nämnden ifrågasätta ändamålsenligheten av att så starkt
beskära organets befogenheter att organet, som kommissionen hävdar, icke
ens bör ha till uppgift att bedöma, huruvida sådant missbruk föreligger, som
kan föranleda ingripande, än mindre framlägga förslag till åtgärder. Nämnden
vill dock erinra om att organet förutsattes skola bedöma, huruvida anledning
föreligger att antaga sådant missbruk, som kan föranleda specialundersökning,
och det förefaller nämnden rimligt, att organet även skall
äga befogenhet att såsom ett resultat av sina utredningar komma till en
slutsats om huruvida missbruk verkligen förelegat. Avgivandet av förslag
till åtgärder synes höra naturligt samman med företagandet av själva utredningen
och bedömningen av denna, varför det enligt nämndens mening måste
anses praktiskt motiverat, att organet även skall äga rätt att framlägga dylika
förslag. Organet bör på grundvalen av utredningens resultat redovisa olika
tänkbara ingripanden och deras sannolika effekt samt avgiva förslag till
lämplig åtgärd. De exekutiva myndigheternas arbete och ställningstagande
torde därigenom underlättas. Enligt kommissionens uppfattning skulle organet
ej äga rätt att förhandla utan denna uppgift borde anförtros en av
Kungl. Majit särskilt utsedd förhandlingskommission. Nämnden vill i anledning
härav framhålla, att det torde vara i praktiken uteslutet eller i vart
fall förenat med betydande svårigheter att helt skilja de uppgifter, som enligt
kommissionens förslag skulle åvila organet, från åtgärder, som kunna
karakteriseras som förhandlingar. Nämnden anser det dock lämpligt att för
fall, som avse ingripanden av mera allvarlig karaktär, förhandlingarna uppdragas
åt en särskild, av Kungl. Majit utsedd förhandlingskommission, i
vilken nämnden dock förutsätter att organet bör vara representerat.
Kommerskollegium yttrar beträffande de av kommissionen angivna ingripandena
följande.
Kollegium vill framhålla, att en viss brist torde föreligga därigenom att
icke i lagförslaget angivits de åtgärder, som skola vidtagas för att komma
tillrätta med missförhållanden av ifrågavarande slag. En så omfattande övervakning
av hithörande förhållanden, som den kommissionen ifrågasatt, synes
ej lämpligen kunna ske enbart med tillhjälp av de korrektiv, som kommissionen
förordat i sitt betänkande. För övrigt kan det knappast anses
tillfredsställande att de missbruk som uppdagas skola medföra påföljder i
administrativ väg, som vederbörande yrkesutövare icke på förhand kan
beräkna. Dessutom vill kollegium framhålla, att om korrektiv av så vittomfattande
karaktär, som de kommissionen förordat, skola vidtagas mot
eventuella missbruk, den korrigerande verksamheten torde få inskränka sig
till att avse endast de största och mest flagranta fallen.
Hantverks- och småindustriorganisationen uttalar, att i fall av missbruk
rättelse under alla förhållanden borde kunna åvägabringas genom andra åtgärder
än förstatligande.
Även industriförbundet anser att rättelse bör kunna nås utan förstatligande
av företag.
Beträffande den för en övervakning av konkurrensbegränsande företeelser
erforderliga lagstiftningens utformning ifrågasätter Skånes handelskammare,
huruvida det icke skulle vara tillfyllest att utbygga 1925 års
lag genom införande av ett gemensamt övervakningsorgan och av begränsad
registreringsplikt.
Däremot betona priskontrollnämnden och landsorganisationen i sina ytt
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
randen, att 1925 års lag är alltför begränsad till sitt tillämplighetsområde och
att det med hänsyn därtill föreligger behov att ersätta den med en mera
omfattande lag.
Till kommissionens förslag att från övervakningen i regel böra
undantagas organisationerna på arbetsmarknaden
uttala socialstyrelsen, kommerskollegium och kooperativa förbundet sin anslutning.
Kommerskollegium anför ytterligare härom, att den uppgift, som
övervakningsmyndigheten finge sig anförtrodd, i och för sig torde vara tillräckligt
omfattande och svår att fylla. Att därjämte ålägga myndigheten
övervakning av ett så vidsträckt och ömtåligt socialpolitiskt område som
lönestriderna mellan arbetsgivare och arbetstagare, skulle säkert vara att
förrycka eller omöjliggöra dess verksamhet.
Å andra sidan framhåller hantverks- och småindustriorganisationen, att
det syntes föga konsekvent att från den föreslagna kontrollen undantaga
arbetsmarknaden, där betydelsefulla avgöranden av konkurrensbegränsande
natur träffades.
I det av 1944 års trafikutredning avgivna yttrandet uttalas, att den föreslagna
lagstiftningen ej lämpligen kunde tillämpas på statens järnvägar och
knappast heller på de enskilda järnvägarna. För att komma till rätta med
eventuella olämpliga konsekvenser av dessa företags partiella monopolställning
syntes andra former för ingripande vara att föredraga.
Redareföreningen påpekar, att den tilltänkta lagen skulle bliva tillämplig
på konkurrensbegränsande sammanslutningar inom sjöfarten icke endast då
dessa uteslutande berörde trafiken på Sverige eller mellan svenska hamnar
utan även då de hade internationell räckvidd och berörde förhållanden även
i andra länder än Sverige. Sådana sammanslutningar förekomme i stor utsträckning
inom den internationella linjesjöfarten och hade i form av linjekonferenser
varit allmänt verksamma ända sedan förra århundradet. Vidare
förekomme i icke obetydlig omfattning samseglingsavtal mellan svenska och
utländska rederier. Föreningen ansåge det olämpligt, att ett litet land som
Sverige ensidigt lagstiftade örn förhållanden, som berörde internationell
handel och sjöfart, så länge världshandeln vöre så desorganiserad som för
närvarande.
Frågan om i vilken utsträckning överenskommelser av
konkurrensbegränsande natur böra anmälas och registreras
upptages till särskild behandling i några av yttrandena.
Sålunda anför grossistförbundet härom.
Det mäste, örn ifrågavarande förslag genomföres, anses såsom synnerligen
angeläget, att näringslivets organisationer eller de enskilda företagen icke i
onödan belastas med skyldighet att anmäla prisöverenskommelser, prisavtal
och andra liknande konkurrensbegränsande överenskommelser av mera bagatellartad
natur. Ändamålet med den ifrågasatta lagstiftningen, nämligen att
komma till rätta med sådana företeelser, som medföra samhälleligt sett skadliga
verkningar, skulle icke betjänas av att undersökning eventuellt kunde
komma att påyrkas av en mängd avtal, som i nu förevarande hänseende
sakna betydelse.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Även Skånes handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare
samt handelskammaren i Gävle uttala sig i samma riktning. Skånes handelskammare
förordar därvid, att i lagtexten eller tillämpningsföreskrifterna till
lagen intagas bestämmelser av innehåll att det skall åligga övervakningsmyndigheten
att när den utfärdar anmaning så noggrant som möjligt precisera
arten och innebörden av de överenskommelser, som på grund av anmaningen
skola anmälas.
Kommerskollegium understryker i sitt yttrande vikten av att anmälningsskyldigheten
göres så litet betungande för näringslivet som möjligt.
Beträffande tillämplighetsområdet för lagförslagets bestämmelser
örn specialundersökningar anför industriförbundet
bl. a. följande.
Såsom exempel på ofullständig konkurrens omnämnes i betänkandet den
förmånsställning på marknaden, som tack vare omfattande reklam, varans
utstyrsel etc. kan tillkomma fabrikant av s. k. märkesvaror. Märkesvarusystemet
har inom åtskilliga branscher vunnit en betydande utbredning, och
det torde icke kunna förnekas, att detsamma såväl ur fabrikantens, distributörens
som allmänhetens synpunkt medfört vissa påtagliga fördelar. Vad allmänheten
beträffar må särskilt framhållas, att den — särskilt om det gäller
fabrikantmärkta varor — får en mycket bättre garanti för varans beskaffenhet
än i fråga om andra, »anonyma» varor, att diskussion om varans pris
blir onödig samt att priset är detsamma oavsett var inköpet ägt rum. Det
skulle vara olyckligt om denna utveckling i riktning mot en mera rationell
varudistriLution skulle hämmas genom att fabrikanternas intresse för nu avsedda
varor minskades.
Förbundet förordar därför, att lagstiftningen icke skall omfatta andra former
av ofullständig konkurrens än sådana, som grundas på avtal eller på ett
företags ställning såsom ensamtillverkare.
Stockholms handelskammare, till vars yttrande handelskammaren i Karlstad
anslutit sig, framför i denna fråga liknande synpunkter.
I fråga örn offentlighetsprincipens tillämpning på förevarande
område uttalar landsorganisationen, att publicitet på bred bas syntes
vara ett mycket väsentligt led i kampen mot konkurrensbegränsande företeelser
inom näringslivet.
I det av 1943 års sekretessutredning avgivna utlåtandet förklaras, att utredningen
icke har något att erinra mot kommissionens allmänna uttalanden
angående offentlighetsprincipens tillämpning.
Å andra sidan ställer sig Stockholms handelskammare betänksam mot
kommissionens åsikter i denna fråga. Det kunde enligt handelskammarens
mening befaras, att allmänheten med dess benägenhet att förenkla de ekonomiska
problemen under påverkan av konkurrenter, som ville komma kartellföretagen
till livs, icke sällan skulle draga förhastade och felaktiga slutsatser
av det från kartellen insamlade, offentliggjorda materialet. Bedömandet av
en kartells verksamhet kunde enbart göras av den, som förfogade över allt
erforderligt material, och för den enskilde individen borde det vara tillräckligt
med vetskapen örn att det funnes en övervakningsmyndighet, till vilken
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
25
hänvändelse kunde göras med begäran om undersökning av sådana konkurrensbegränsningar,
vilka han trodde sig kunna konstatera. För tillgodoseende
av allmänhetens intressen borde i varje fall icke kunna fordras mer än att i
kartellregistret — på sätt näringsorganisationssakkunniga föreslogo i sitt år
1940 avgivna betänkande — infördes uppgifter rörande sammanslutningens
namn och deltagarna i densamma, vilka produkter överenskommelsen omfattade
samt om den avsåge priser, produktion, marknadsfördelning eller annan
försäljningspolitik.
Uttalanden i samma riktning förekomma i flera av yttrandena från de övriga
handelskamrarna.
Kommerskollegium betonar för sin del angelägenheten av att näringsidkarnas
berättigade intressen av sekretess icke åsidosättas. Yrkesutövare, som
lojalt ställde de infordrade uppgifterna till statsmakternas förfogande, borde
icke ställas i en sämre ställning än de illojala. Kollegium ville därför i likhet
med bl. a. Stockholms handelskammare förorda, att i kartellregistret icke infördes
andra uppgifter än de som avsåge sammanslutningens namn och deltagare,
vilka produkter överenskommelsen omfattade, samt om den avsåge
priser, produktion, marknadsfördelning eller annan försäljningspolitik. Det
kunde emellertid enligt kollegii mening ifrågasättas örn icke beträffande sådana
yrkesutövare, som befunnits hava missbrukat sin monopolistiska maktställning,
en vidsträcktare grad av offentlighet kunde vara försvarad.
Sveriges redareförening framhåller, att kommissionen varit medveten om
att undantag från offentlighetsregeln kunde bliva nödvändiga om i viss överenskommelse
inginge uppgifter, genom vilkas offentliggörande utländska konkurrenter
skulle kunna erhålla sådana upplysningar, att legitima enskilda
affärsintressen här i landet kunde skadas. Kommissionen hade däremot tydligen
icke räknat med sådana fall, där ett offentliggörande skulle kunna skada
legitima utländska intressen. Detta kunde dock inträffa i fråga om sådana
sammanslutningar, som avsåge begränsning av konkurrens icke endast här i
riket utan även i andra länder. I fortsättningen anför föreningen härom.
De internationella linjekonferenserna reglera trafiken inom praktiskt sett
alla transoceana trader och även inom många trader mellan europeiska hamnar.
Ehuru linjekonferenserna icke enbart syfta till en rationalisering av trafiken
utan även hava till följd en viss reglering av konkurrensen, har deras
verksamhet i mycket stor utsträckning erkänts av trafikanterna såsom även
för dem nyttig. Även om en ohämmad konkurrens i vissa fall kunde framtvinga
lägre frakter, skulle en sådan konkurrens samtidigt skapa en oro på
fraktmarknaden, som för internationella affärer vore av ondo. Genom konferensernas
verksamhet har fraktmarknaden stabiliserats. Varje säljare och
varje köpare vet, att hans konkurrenter måste betala frakt efter samma
tariff och icke kan vinna någon fördel vare sig genom fraktspekulation eller
genom att öva påtryckning på en enskild redare.
Konferenssystemet är också en förutsättning för den differentiering av
fraktsatserna efter godsets värde och art, som är nödvändig för bedrivande
av reguljär linjetrafik och som har möjliggjort ett gynnande av svensk export
genom lägre utgående frakter än som betingats av fraktmarknaden i
och för sig.
26
Kungl. Majlis proposition nr 264.
I den mån svensk lagstiftning berör internationella företeelser, bör den
föregås ay internationella förhandlingar. I all synnerhet under de ovissa sjöfartsförhållanden,
som kunna väntas under de närmaste åren efter upphörandet
av UMA, måste det anses vara oklokt att sätta vårt land i en särställning
bland de europeiska länderna i fråga om bedömandet och behandlingen
av internationella sjöfartskonferenser. En sådan särställning kan lätt irritera
övriga sjöfartsnationer och försvåra det internationella samarbetet inom
sjöfarten.
Vad här nämnts angående internationella sjöfartskonferenser måste även
anses gälla samseglingsavtal mellan svenska och utländska rederier. Det kan
icke anses riktigt att till offentlighet överlämna avtal, som intimt beröra utländska
företags verksamhet. Såväl i fråga örn konferensavtal som beträffande
samseglingsavtal måste hänsyn tagas till att den internationella sjöfart,
i vilken Sverige deltager, icke berör enbart Sverige utan i lika grad de
övriga länder, som omfattas av denna svenska trafik.
1943 års sekretessutredning uttalar att de erforderliga sekretessbestämmelserna
böra lia sin plats i sekretesslagen samt anför vidare härom.
Enligt uttrycklig föreskrift i tryckfrihetsförordningen, i dess 1937 antagna
lydelse, skola i sekretesslagen noga angivas de fall, då allmänna handlingar
skola hemlighållas. Sekretessreglernas sammanhållande i en lag ansågs skapa
garanti för att inskränkningar i offentligheten icke skulle komma att företagas
utan tillbörligt beaktande av deras principiella betydelse (Kungl. Maj:ts
prop. nr 140/1936 s. 28). Från denna huvudregel gjordes visserligen vissa
undantag i fall, då redan tidigare sekretessbestämmelser funnos meddelade i
särskilda lagar bl. a. 7 § i 1925 års lag om undersökning av monopolistiska
företag och sammanslutningar. Detta förfaringssätt, som föranleddes av
praktiska skäl, synes emellertid, då fråga är om ny lagstiftning å förevarande
område, icke stå i god överensstämmelse med nyssnämnda stadgande i
tryckfrihetsförordningen. Vad kommissionen i betänkandet anfört såsom
skäl för att sekretessbestämmelserna böra upptagas i samma lag som innehåller
föreskrifter om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser
och örn specialundersökningar synes icke, gentemot vad nu framhållits,
kunna tillmätas avgörande betydelse.
Vissa erinringar, som utöver vad nu nämnts framställts mot kommissionens
förslag, skola omnämnas i det följande vid behandlingen av de särskilda
bestämmelserna i förslaget.
Departementschefen.
De företeelser inom näringslivet, vilka bruka betecknas som ofullständig
konkurrens och för vilka kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering i
sitt betänkande lämnat en översiktlig redogörelse, ha med industrialiseringsprocessens
fortgång och andra förändringar i det moderna näringslivets
struktur ökat i betydelse. Av de undersökningar, som på sin tid verkställdes
av näringsorganisationssakkunniga och som sedermera fullföljts av kommissionen,
synes framgå att konkurrensbegränsningar av skilda slag vunnit
en mycket stor utbredning inom det svenska näringslivet. Det finnes
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
27
anledning att räkna med möjligheten av en ökad utveckling av de konkurrensbegränsande
företeelserna. Härför talar bl. a. det förhållandet att industri-
och handelsföretag, vilka tidigare icke etablerat samarbete, under kriget
i stor utsträckning vant sig vid ett samgående särskilt vid förhandlingar
med myndigheter. Även om på många håll en stark önskan örn återgång
till större obundenhet förefinnes, kan dock antagas, att ur den under
kriget uppkomna intressegemenskapen växa fram strävanden till en mera
vittgående samverkan av pris- och produktionsreglerande natur, särskilt under
tider med försämrade konjunkturer. Det kan icke heller bortses från det
inflytande som utvecklingen i utlandet kan öva på de svenska producenternas
och distributörernas politik.
Konkurrensbegränsningar kunna såsom kommissionen angivit få skadliga
verkningar av skilda slag. Exempel därpå äro orimligt höga priser i förhållande
till produktionskostnaderna, produktionsbegränsningar och konserverande
av kostnadskrävande produktionsmetoder. De skadliga verkningarna
kunna göra sig gällande i flera olika hänseenden. Kommissionen har i inledningen
till betänkandet lämnat en översikt beträffande dessa förhållanden,
för vilken jag tidigare redogjort. Av vad där anförts vill jag särskilt understryka
att en restriktiv försäljningspolitik med produktionsbegränsningar
som följd skulle allvarligt äventyra det allmänna sysselsättningsprogrammet.
Vidare förtjänar påpekas, att höga priser kunna giva upphov till en icke
önskvärd omfördelning av inkomsterna. Höga priser medföra ofta även
kostnadsstegringar av sådan art, att den allmänna prisstrukturen därigenom
påverkas i ogynnsam riktning. Särskilt under övergången från krishushållning
till en mera normal fredshushållning är det av vikt att sådan påverkan
icke sker.
I och för sig giver emellertid förekomsten av ofullständig konkurrens icke
anledning till ingripanden från samhällets sida. I många fall torde tvärtom,
såsom framhållits av kommissionen och ytterligare understrukits i åtskilliga
av remissyttrandena, samverkan mellan företag eller sammanslagning av
mindre företag till större enheter vara en förutsättning för rationalisering av
produktion och distribution. Det är först då det kan konstateras att missbruk
eller skadliga verkningar föreligga som åtgärder av ett eller annat slag böra
bliva aktuella.
Såsom förut nämnts torde det finnas anledning befara, att de konkurrensbegränsande
företeelserna i fortsättningen skola vinna ökad utbredning inom
det svenska näringslivet. Med hänsyn till de ogynnsamma verkningar i olika
hänseenden, som sådana företeelser kunna giva upphov till, måste såsom
kommissionen uttalat en utrednings- och övervakningsverksamhet från samhällets
sida i syfte att undersöka förekomsten av företeelserna och fastställa
verkningarna därav anses vara påkallad.
Kommissionen har i betänkandet uppdragit vissa allmänna riktlinjer
för ordnandet av en sådan utrednings- och övervakningsverksamhet.
Dessa lia i stort sett vunnit anslutning hos flertalet av de hörda myndighe
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
terna och sammanslutningarna och de synas i huvudsak kunna godtagas. På
en del punkter torde dock vissa av de i remissyttrandena framförda erinringarna
beaktas.
Enligt kommissionens förslag skall utrednings- och övervakningsarbetet
inriktas på tre huvuduppgifter, nämligen en allmän analysverksamhet, registrering
av konkurrensbegränsande överenskommelser samt specialundersökningar.
Den allmänna analysverksamheten skall lia till syfte att klarlägga
de strukturella förändringarna inom vårt näringsliv och den ofullständiga
konkurrensens roll härvidlag. Genom registreringsverksamheten skall åvägabringas
en kartläggning av olika områden inom näringslivet med hänsyn
till förekomsten av konkurrensbegränsande överenskommelser. Ändamålet
med specialundersökningarna slutligen skall vara att i fall då så må finnas
påkallat genom granskning av yrkesutövares affärshandlingar undersöka,
huruvida en monopolistisk ställning utnyttjats på ett ur samhällelig
synpunkt icke önskvärt sätt. En utrednings- och övervakningsverksamhet,
anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommissionen sålunda
föreslagit, synes innebära en ändamålsenlig och väl avvägd lösning av problemet
och torde bliva ett effektivt medel till vinnande av erforderlig kunskap
örn den ofullständiga konkurrensens utbredning och verkningar inom
näringslivet. Jag kan därför i stort sett ansluta mig till kommissionens förslag
härutinnan.
Vad beträffar frågan örn den för utredningen och övervakningen nödvändiga
organisationen synes det icke vara erforderligt att i detta sammanhang
fatta definitiv ståndpunkt härtill. Jag avser att sedermera efter
ytterligare överväganden upptaga denna fråga till närmare behandling. För
ett riktigt bedömande av den ifrågasatta lagstiftningen torde det emellertid
vara av värde att redan nu de tilltänkta allmänna riktlinjerna för organisationen
åtminstone i huvudsak angivas.
Den allmänna analysverksamheten skulle enligt kommissionens förslag anförtros
åt konjunkturinstitutet, medan registreringen av konkurrensbegränsande
överenskommelser och i regel även specialundersökningarna skulle
handhavas av en för ändamålet inrättad byrå inom kommerskollegium. Såsom
framgår av redogörelsen för remissyttrandena ha i vissa hänseenden
erinringar framställts mot detta förslag.
Sålunda har bl. a. nämnden för konjunkturinstitutet uttalat sig för att den
allmänna analysverksamheten icke förlägges till institutet utan till samma
myndighet, som kommer att verkställa registrering av konkurrensbegränsande
överenskommelser och bearbetning av det material, som i samband
därmed inkommit till myndigheten. Jag finner mig böra förorda nämndens
ståndpunkt härutinnan. Därest ifrågavarande analysarbete uppdrages åt institutet,
torde det komma att menligt inkräkta på fullgörandet av institutets
huvuduppgifter. Vidare synes den registrerande myndigheten ha bättre förutsättningar
än institutet att bedöma på vilka områden analysverksamheten
speciellt bör inriktas. Emellertid bör givetvis myndigheten i denna verksamhet
uppehålla ett intimt samarbete med institutet.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Kommissionens förslag att registreringsverksamheten förläggas till en särskild
byrå inom kommerskollegium har icke mött andra invändningar än att
i yttrandena från bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen samt
lantbruksstyrelsen och lantbruksförbundet förordats, att registreringen av
konkurrensbegränsande överenskommelser pa bank- och fondväsendets, försäkringsväsendets
respektive jordbruksnäringens område undantages från
nämnda byrå och i stället uppdrages åt andra organ. Visserligen synas
skäl tala för de i dessa fyra yttranden framförda synpunkterna. Av avgörande
betydelse torde emellertid vara, att registreringsverksamheten centraliseras
till en enda myndighet. Därigenom vinnes bl. a. den fördelen, att garantier
skapas för att hithörande frågor komma att handläggas enhetligt. Jag
finner mig sålunda böra förorda kommissionens förslag, att en särskild byrå
inom kommerskollegium inrättas och att registreringen av konkurrensbegränsande
överenskommelser på alla områden inom näringslivet överlämnas
åt denna byrå.
Även specialundersökningarna på bank- och fondväsendets, försäkringsväsendets
respektive jordbruksnäringens område ha i nyssnämnda fyra yttranden
föreslagits skola undantagas från den tilltänkta byrån. Som undersökningsorgan
ha i stället föreslagits bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen
respektive det organ, som i fortsättningen kan komma att handha
den centrala ledningen av jordbrukets prisregleringar. Därjämte har 1944
års trafikutredning uttalat, att specialundersökningar inom trafikväsendets
område visserligen för närvarande borde omhänderhavas av kommerskollegium
men alf — för den händelse en trafiknämnd inrättades i överensstämmelse
med det förslag, som utredningen ämnade framlägga — det kunde ifrågasättas
oro icke en sådan nämnd skulle vara det lämpligaste organet för
specialundersökningar beträffande trafikföretag. Av den tidigare lämnade redogörelsen
för kommissionens betänkande framgår, att även kommissionen
varit inne på tanken att specialundersökningar på förevarande näringsområden
kunde undantagas från den föreslagna byråns verksamhet.
Nämnda byrå torde i regel vara det lämpligaste organet för utförande av
specialundersökningar. Det synes dock vara ändamålsenligt, att sådana undersökningar
beträffande bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet,
där bank- och fondinspektionen respektive försäkringsinspektionen redan
utöva en omfattande tillsyn, uppdragas åt dessa myndigheter. Vad beträffar
jordbruksnäringen och trafikväsendet torde något bestämt uttalande i förevarande
fråga icke kunna göras, förrän beslut fattats om dessa näringsgrenars
övriga organisatoriska problem.
Kommissionen har i sitt betänkande berört även fragan om åtgärder
mot missbruk och skadliga verkningar av ofullständig konkurrens
inom näringslivet. Av tänkbara former tor ingripanden har kommissionen
nämnt bl. a. tullsänkningar, igångsättande av konkurrerande statliga
företag samt statligt övertagande av den monopoliserade näringsgrenen.
I kommissionens lagförslag lia icke upptagits några bestämmelser om ingripanden.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Kommerskollegium har som sin uppfattning uttalat, att en viss brist syntes
vidlåda lagförslaget därigenom att bestämmelser om ingripanden saknades.
Denna uppfattning kan jag icke biträda. Åtgärder mot missbruk och skadliga
verkningar på förevarande område måste lämpas efter omständigheterna i
det enskilda fallet. I en lagtext skulle dylika åtgärder därför icke kunna angivas
annat än i ytterst allmänna ordalag. Stadganden av sådan art skulle
icke bidraga att lämna ökad klarhet åt en yrkesutövare, som ville på förhand
söka beräkna vilka ingripanden han kunde riskera om han gjorde sig skyldig
till missbruk. Ett lagfästande av åtgärder mot missbruk och skadliga
verkningar skulle för övrigt kunna få till följd att statsmakterna bleve bundna
i sitt framtida handlande på ett sätt, som med hänsyn till den fortskridande
utvecklingen inom näringslivet synes föga lämpligt.
Anledning torde emellertid finnas att i detta sammanhang i korthet beröra
frågan om omfattningen av övervakningsorganets befogenheter. Starka
skäl synas tala för den av kommissionen hävdade meningen att de exekutiva
befogenheterna böra hållas isär från den utredande och övervakande verksamheten.
Därigenom torde vinnas bättre garanti för att resultaten av denna verksamhet
i största möjliga utsträckning bliva publicerade. Därest utredningarna
och den exekutiva makten anförtroddes åt ett och samma organ, skulle det
måhända icke sällan komma att inträffa att organet avstode från att giva publicitet
åt det utförda utredningsarbetet i fall då enligt organets mening tillfredsställande
rättelser av konstaterade missförhållanden kommit till stånd genom
överenskommelser med vederbörande företag eller sammanslutning. I
den mån så skedde, skulle emellertid allmänheten och statsmakterna undandragas
möjligheten att bilda sig en uppfattning av dessa fall och att bedöma
om de vidtagna rättelserna vore tillfyllest. Därest publiciteten kring utredningsarbetet
inskränktes, skulle vidare föreligga risk för att rättelserna icke
skulle bli bestående. Frågor om eventuella åtgärder gentemot monopolistisk
prisbildning och andra skadliga verkningar av ofullständig konkurrens synas
överhuvud taget vara av den vikt i vår ekonomiska politik, att de böra, under
full offentlighet, avgöras av statsmakterna och icke av en underordnad myndighet.
Det utredande och övervakande organet torde också få en mera obunden
ställning i den mån det får tillfälle att helt ägna sig åt utredande uppgifter.
Det förefaller mig som om detta skulle vara till gagn för utredningsarbetet,
vars resultat under alla förhållanden skall ligga till grund för eventuella
åtgärder.
Det centrala utrednings- och övervakningsorganet — förut nämnda byrå
inom kommerskollegium — bör sålunda ha till uppgift att införskaffa och
bearbeta erforderligt material samt att för bedömning framlägga resultatet
av sin utredning. Byrån bör i vissa fall därjämte kunna få till uppgift att
verkställa utredning rörande olika åtgärders sannolika verkningar i de enskilda
fallen. Den bör däremot icke tilldelas någon administrativ makt i den
meningen, att den skulle lia att avgöra huruvida sådana omständigheter föreligga
att ingripande skall ske eller underlåtas. Befogenheten att fatta sådana
avgöranden liksom befogenheten att bestämma arten av ingripandet bör
tillkomma Kungl. Majit, varvid i vissa fall riksdagens medverkan torde er
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
31
fordras. Beslut om ingripande av mera allvarlig natur torde i allmänhet icke
böra fattas utan att förhandlingar med vederbörande företag eller sammanslutning
föregått. Sådana förhandlingar synas i regel höra anförtros åt en
särskild förhandlingskommission.
Priskontrollnämnden, som besitter stor praktisk erfarenhet av förevarande
spörsmål på priskontrollens område, har i sitt yttrande ifrågasatt ändamålsenligheten
av att begränsa det centrala utrednings- och övervakningsorganets
befogenheter på det sätt jag nu i enlighet med kommissionens förslag
förordat. Denna ordning synes mig dock av anförda skäl motiverad, i
varje fall intill dess vidare erfarenheter vunnits. Därest det framdeles vid den
praktiska tillämpningen skulle visa sig att den av mig förordade gränsdragningen
för organets befogenheter icke är den lämpligaste, torde frågan emellertid
få upptagas till förnyat övervägande.
För möjliggörande av en övervakning i enlighet med vad nu angivits erfordras
lagbestämmelser, som ålägga yrkesutövare skyldighet att för registrering
anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser och som vidare giva
övervakningsmyndighet befogenhet att i och för specialundersökningar
granska yrkesutövares affärshandlingar och föreskriva yrkesutövare uppgiftsskyldighet.
I 1925 års lag finnas bestämmelser rörande undersökningar
av monopolistiska företag. Denna lag, som för övrigt kommit till användning
endast i ett fåtal fall, innehåller emellertid inga stadganden om registrering
av kartellavtal. Dess tillämplighetsområde är vidare förhållandevis begränsat.
Lagen är jämväl i övrigt till innehåll och utformning sådan att den synes
föga ägnad att tjäna som grundval för en lagstiftning med syfte att möjliggöra
en sådan övervakning som den av mig förordade. Med hänsyn härtill
synas de för övervakningens genomförande erforderliga bestämmelserna böra
upptagas i en ny lag, som bör träda i stället för 1925 års lag.
I en reservation mot priskontrollnämndens yttrande har föreslagits, att det
centrala utrednings- och övervakningsorganet skulle få befogenhet att jämväl
för den allmänna analysverksamheten infordra uppgifter från företagare.
Denna verksamhet skulle, anse reservanterna, i annat fall icke bliva av verkligt
värde för övervakningen. Emellertid synes enligt mitt förmenande i
första hand böra prövas huruvida icke syftet med reservanternas förslag kan
tillgodoses genom att den offentliga prisstatistiken förbättras. En av det nya
övervakningsorganets första uppgifter bör vara att i särskilt förslag närmare
angiva i vilka hänseenden förbättringar äro nödvändiga för att övervakningsarbetet
skall bliva effektivt. .Tåg är sålunda för närvarande icke beredd
att biträda nämnda förslag örn utvidgning av övervakningsorganets befogenheter.
Därest den praktiska erfarenheten skulle giva vid handen att
förbättringar av prisstatistiken icke äro tillfyllest för här avsett syfte, synes
emellertid förslaget böra ånyo övervägas.
I fråga om lagens tillämplighetsområde har kommissionen föreslagit
alt såväl yrkesutövare, vilka försälja förnödenheter, som yrkesutövare,
vilka såsom företagare utföra tjänster åt andra, skola falla därunder. I
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
vad angår företagare av sist angivet slag innefattar förslaget betydande
utvidgningar i förhållande till 1925 års lag. Av företag, vilkas verksamhet
avser utförande av tjänster, omfattar denna lag endast banker, försäkringsinrättningar
och transportföretag. Kommissionens förslag innebär däremot,
att även exempelvis företag, som utföra reparationsarbeten av olika
slag, installationsfirmor, frisörer och utövare av de s. k. fria yrkena, såsom
läkare, advokater, fastighetsmäklare och andra, kunna bliva föremål för monopolkontroll.
Enligt betänkandet skall den ifrågasatta lagen vidare vara
tillämplig på yrkesutövare, vilkas verksamhet avser överlåtelse eller upplåtelse
av immateriella förmögenhetsrättigheter eller upplåtelse av nyttjanderätt till
förnödenheter. Någon åtskillnad skall enligt betänkandet i princip icke göras
mellan enskilda eller kooperativa företag samt företag i kommunal eller statlig
drift. Med yrkesutövare likställer kommissionen sammanslutning av yrkesutövare.
Emellertid falla organisationerna på arbetsmarknaden i regel icke
under lagen.
Det torde ur samhälleliga synpunkter vara av vikt att alla verksamhetsgrenar
inom näringslivet av betydelse i förevarande sammanhang komma att
omfattas av lagen. Kommissionens förslag synes i detta hänseende vara i
stort sett tillfredsställande och torde därför efter vissa preciseringar kunna
läggas till grund för lagbestämmelse i ämnet. För dessa preciseringar torde
jag få redogöra i ett senare sammanhang.
För att en överenskommelse skall kunna bliva föremål för registrering
fordras enligt kommissionens förslag i första hand att överenskommelsen
är av konkurrensbegränsande natur. Härigenom uteslutes i regel avtal
mellan säljare och köpare. Även sådana avtal kunna emellertid stundom
vara konkurrensbegränsande. Som exempel må nämnas avtal, varigenom
en affärsidkare, som köpt en vara av en producent, i förhållande till denne
förbinder sig att vid försäljning av varan hålla ett visst pris.
Som förutsättning för registrering uppställer kommissionen därjämte att
överenskommelse berör pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållandena
här i riket. Rena konditionsavtal, vilka icke ha någon betydelse
för prissättningen, bliva sålunda uteslutna. Icke heller falla avtal, som enbart
avse utländska marknader, under förslagets registreringsbestämmelse, även
örn avtalen i och för sig äro av konkurrensbegränsande natur.
För att ett registreringsförfarande skall möjliggöras måste såsom tidigare
angivits föreligga skyldighet för yrkesutövare att till vederbörande övervakningsmyndighet
anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser. Enligt
kommissionens förslag skall sådan skyldighet inträda först sedan yrkesutövare
erhållit anmaning av myndigheten. Genom att anmälningsskyldigheten
konstrueras på detta sätt kommer avgörandet om hur långt registreringen
ur praktiska synpunkter skall sträckas att ligga hos övervakningsmyndigheten.
Denna kan sålunda bortse från sådana yrkesutövare, vilka kunna förmodas
sakna betydelse i förevarande sammanhang, och helt koncentrera sig
på de övriga. Vidare blir det möjligt för myndigheten att genomföra den
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
33
avsedda kartläggningen av näringslivet successivt. Härigenom torde verksamheten
komma att vinna i effektivitet.
Vad kommissionen sålunda föreslagit beträffande nu angivna, med registreringen
sammanhängande frågor torde kunna biträdas. I några av remissyttrandena
har betonats angelägenheten av att anmälningsskyldigheten
göres så litet betungande för näringslivet som möjligt. Gentemot vad som i
samband därmed anförts i vissa av dessa yttranden bör framhållas, att det
avsedda syftet med registreringen icke torde kunna vinnas örn endast viktigare
överenskommelser registreras. För att kartellregistret skall bliva ett
verkligt kunskapsunderlag för bedömning av de konkurrensbegränsande överenskommelsernas
verkningar erfordras, att det upptager även överenskommelser
av mindre räckvidd, eftersom dessa tillsammantagna kunna ha stor
betydelse för marknadsförhållandena. Sålunda måste exempelvis varje avtal,
som kan påverka prisbildningen, anses vara sådant att det bör anmälas och registreras,
även om vederbörande kontrahenter själva till äventyrs skulle anse
avtalet som bagatellartat. Å andra sidan vill jag understryka att företagare
givetvis icke böra åläggas anmäla överenskommelser som alldeles sakna betydelse
ur övervakningssynpunkt. Avtal som avse till exempel begränsningar
i detaljhandelns budservice torde sålunda icke komma att bliva föremål
för anmälningsskyldighet. Jag förutsätter vidare, att övervakningsmyndigheten
avfattar anmaningarna så tydligt att någon tvekan örn vilka slag
av överenskommelser som åsyftas icke skall behöva uppstå. Likaså förutsätter
jag, att myndigheten lämnar yrkesutövarna tillräcklig tid för svars
avgivande. Under dessa förhållanden torde anmälningsskyldigheten icke bliva
betungande för näringslivet, i synnerhet som de överenskommelser, som varje
enskild yrkesutövare eller sammanslutning får att anmäla, i regel icke
torde uppgå till något större antal.
Även de av kommissionen angivna riktlinjerna för anordnandet av specialundersökningarna
synas böra godtagas.
Kommissionen har föreslagit, att specialundersökning skall kunna företagas
med avseende på alla former av ofullständig konkurrens. 1 bl. a. industriförbundets
yttrande har förordats, att specialundersökningarna skulle begränsas
till sådana former av ofullständig konkurrens, som vore grundade
på avtal eller på ett företags ställning som ensamtillverkare. Det synes emellertid
otvivelaktigt, att även andra former än dessa kunna medföra skadliga
verkningar inom näringslivet. Enligt mitt förmenande skulle därför en
sådan begränsning vara olämplig. Det förtjänar understrykas, att det här är
fråga endast om en undersökning. Därest det visar sig att missbruk eller eljest
skadliga verkningar icke äro för handen, behöver vederbörande företag
icke befara ytterligare åtgärder.
Det centrala utredningsorganet, d. v. s. den särskilda byrån inom kommerskollegium,
skall enligt kommissionens förslag på eget initiativ kunna
igångsätta specialundersökning. Såsom framgår av vad jag tidigare nämnt
skall byrån i allmänhet även utföra undersökningarna.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 264. !5
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
För genomförande av specialundersökning skall övervakningsmyndighet
enligt kommissionens förslag äga förelägga yrkesutövare att förete affärshandlingar
och i övrigt lämna myndigheten erforderliga uppgifter. Förslaget
har i denna del utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelser
i 1925 års lag.
Beträffande offentlighetsprincipens tillämpning på förevarande
område intager kommissionen den ståndpunkten, att handlingar som
inkommit till och upprättats hos övervakningsmyndighet skola — med vederbörlig
hänsyn tagen till yrkesutövares legitima intresse av skydd för affärshemligheter
— i största möjliga utsträckning vara allmänt tillgängliga.
Överenskommelse av konkurrensbegränsande natur skall — vare sig den
träffats skriftligen eller muntligen och i först avsett fall vare sig den helt
föreligger i avtalstext eller den delvis är innefattad i protokollsanteckningar,
brev eller dylikt — enligt kommissionens förslag till sitt huvudsakliga innehåll
inflyta i ett kartellregister, som i princip skall vara offentligt. Emellertid
har kommissionen beaktat den möjligheten, alt i överenkommelse kunna
ingå uppgifter, genom vilkas offentliggörande utländska företagare skulle
kunna erhålla sådana upplysningar om svenska konkurrensförhållanden, att
legitima affärsintressen här i landet kunde skadas. För sådant fall bör enligt
kommissionen Konungen ha befogenhet att förordna, att kartellregistret i
viss del skall vara hemligt.
Beträffande sådana till övervakningsmyndighet inkomna uppgifter, som
icke skola inflyta i kartellregistret, har kommissionen uttalat att de böra vara
hemliga i den mån deras offentliggörande kan anses lända vederbörande
yrkesutövare till men. Detsamma bör enligt kommissionen gälla de redogörelser
för yrkesutövares förhållanden, som av övervakningsmyndighet upprättas
på grundval av hemligt material. Dessa hemliga uppgifter och redogörelser
skola dock enligt förslaget kunna offentliggöras efter förordnande
av Konungen.
I åtskilliga remissyttranden ha framförts invändningar mot vad kommissionen
sålunda föreslagit i fråga om offentlighetsprincipens tillämpning. Här
må erinras om att bl. a. Stockholms handelskammare och kommerskollegium
förordat, att i kartellregistret icke skulle intagas andra delar av överenskommelses
innehåll än uppgifter rörande kartellsammanslutnings namn
och deltagare, uppgifter angående vilka produkter överenskommelsen omfattar
samt slutligen upplysning huruvida den avser priser, produktion, marknadsfördelning
eller annan försäljningspolitik. Vidare har redareföreningen
uttalat, att undantag från regeln om kartellregisters offentlighet måste anses
nödvändiga icke blott i fall då genom offentliggörande av överenskommelses
innehåll legitima svenska affärsintressen skulle kunna skadas utan även då
ett offentliggörande skulle kunna skada legitima utländska affärsintressen.
Föreningen åsyftar härvid internationella linjekonferenser och samseglingsavtal,
vilka kunna samtidigt beröra trafik på Sverige eller mellan svenska
hamnar samt trafik på utlandet. Slutligen lia i vissa yttranden mera allmänt
Kungl. Maj:ts proposition nr 264. 35
uttalats betänkligheter mot en publicitet i den omfattning kommissionen förordat.
Ur allmän synpunkt synes det vara av vikt att offentlighet i stor utsträckning
beredes åt hithörande förhållanden. Härigenom skulle, såsom även kommissionen
framhållit, vinnas flera syften. I många fall skulle obefogade misstankar
hos allmänheten örn missbruk på förevarande område kunna undvikas.
Ofta torde enbart vetskapen örn att innehållet i kartellöverenskommelser
och även annat material kan komma att bliva allmänt tillgängligt
vara ett tillräckligt korrektiv mot missbruk. Jämväl i andra hänseenden torde
en vidsträckt offentlighet medföra fördelar. Emot dessa fördelar få vägas
affärsidkares intressen av att hans affärsförhållanden icke onödigtvis blottläggas.
De av kommissionen framlagda grunderna för offentlighetsprincipens
tillämpning synas innebära en god avvägning mellan nu angivna synpunkter.
I ett hänseende torde de dock böra föranleda erinran. Med hänsyn särskilt till
vad redareföreningen anfört om de internationella överenskommelserna på
sjöfartsnäringens område bör Kungl. Maj:ts befogenhet att förordna örn
kartellregisters hemlighållande i viss del icke vara inskränkt till sådana fall
då offentliggörande av viss uppgift däri skulle kunna skada svenska affärsintressen
i förhållande till utländska konkurrenter. Även för andra fall, exempelvis
då utländska affärsintressen skulle kunna lida skada genom offentliggörandet,
bör sådant förordnande kunna givas. Kungl. Maj:ts befogenhet
härutinnan synes överhuvud icke böra bliva alltför begränsad. Det sagda innebär
emellertid icke, att jag räknar med att dylika undantag från offentlighetsregeln
skola bliva vanligt förekommande.
Sekretessbestämmelserna ha av kommissionen upptagits i den föreslagna
övervakningslagen. Som skäl härför har kommissionen anfört, att det ansetts
vara av värde att i samma lag som innehåller bestämmelser örn registrering
och specialundersökningar understryka den trygghet, som företagarna
kunna räkna med i fråga örn sekretesskydd för sådana uppgifter, vilkas
offentliggörande skulle kunna lända företagare till men. I likhet med 1943
års sekretessutredning finner jag att det anförda icke bör föranleda avsteg
från tryckfrihetsförordningens föreskrift, att i sekretesslagen noga skola
angivas de fall, då allmänna handlingar skola hemlighållas. Jag förordar
därför, att förevarande sekretessregler upptagas i sekretesslagen, där de
lämpligen böra få sin plats i 20 §.
I överensstämmelse med det anförda lia inom handelsdepartementet upprättats
förslag till
1) lag om övervakning av konkurrcnsbegränsande företeelser inom näringslivet;
och
2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen dea 28 maj 1937 (nr 249)
örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Dessa båda förslag torde såsom bilagor (Bilaga A och Bilaga B) få fogas
vid statsrådsprotokollet.
Jag övergår nu till behandling
nämnda förslag.
av vissa av de särskilda bestämmelserna i
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Specialmotivering.
Förslaget till lag om övervakning av konkurrenshegränsande företeelser
inom näringslivet.
1 §•
Enligt ordalydelsen i kommissionens lagförslag skulle övervakningen ha
till syfte att förebygga missbruk av konkurrenshegränsande företeelser inom
näringslivet. I departementsförslaget ha orden »missbruk av konkurrensbegränsande
företeelser» utbytts mot orden »skadliga verkningar av ofullständig
konkurrens». Genom den sålunda vidtagna ändringen synes lagtexten
komma att bättre karakterisera de förhållanden, som övervakningen enligt
den allmänna motiveringen är avsedd att motverka. Som exempel på sådana
förhållanden har i det föregående nämnts bl. a. att kostnadskrävande
produktionsmetoder konserveras. Verkningar av detta slag av konkurrensbegränsningar
torde emellertid, ehuru ur samhällelig synpunkt skadliga, icke
alltid ha sin grund i förhållanden, som kunna betecknas som missbruk från
företagares sida.
2 §•
Förevarande stadgande har med vissa modifikationer formulerats i nära
överensstämmelse med nu gällande prisregleringslag. Av naturliga skäl har
dock endast yrkesmässig verksamhet ansetts böra omfattas av den nya lagstiftningen.
I förhållande till kommissionens förslag innefattar paragrafen
utvidgningar i så måtto, att även rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar
eller handel för egen räkning med in- eller utländskt mynt eller med
värdepapper, samt hotell- och pensionatrörelse av viss större omfattning upptagits.
At begreppen förnödenhet och tjänst avses att givas samma innebörd som
i prisregleringslagen. Som förnödenhet räknas sålunda först och främst vad
som benämnes lösöre samt vidare elektrisk kraft. Under begreppet torde
emellertid icke falla penningar och andra betalningsmedel samt värdepapper.
Icke heller fast egendom torde vara att hänföra till förnödenhet.
Såväl försäljning av förnödenhet som upplåtelse av nyttjanderätt till förnödenhet
omfattas av förevarande paragrafs bestämmelser. Som exempel på
verksamhet av sist angivet slag kan nämnas uthyrning av cykel eller bil
samt uthyrning av hushållsredskap såsom dammsugare och golvbonare.
I det föregående ha som exempel på verksamhetsformer, som torde omfattas
av begreppet tjänst, nämnts bl. a. utövande av försäkringsrörelse, utförande
av transporter, reparationsverksamhet och utövande av de s. k. fria
yrkena.
Beträffande bankrörelse är att märka, att bankernas kommissionsrörelse,
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
37
uthyrning av kassafack, notariatavdelningarnas verksamhet och s. k. ekonomitjänst
torde vara att anse som utförande av tjänst. Dit synes däremot icke
vara att hänföra in- och utlåning av penningar eller handel med valutor. Då
emellertid även sådan verksamhet bör kunna bliva föremål för övervakning,
har särskild bestämmelse därom upptagits. I anslutning därtill har införts ett
stadgande, varigenom jämväl yrkesmässig handel för egen räkning med värdepapper
kommer att omfattas av den föreslagna lagen.
Såsom nyss anförts torde fast egendom ej falla under begreppet förnödenhet.
Försäljning av fast egendom skulle sålunda icke komma att omfattas
av den nya lagstiftningen. Visserligen torde, åtminstone i städer och andra
tätorter, såväl i fråga örn tomtmark som beträffande bebyggda fastigheter
element av monopolistisk prisbildning förekomma. I varje fall gäller detta
såtillvida att icke blott enskilda personer utan även vissa statliga, kyrkliga
och kommunala organ vid försäljning av fastigheter icke sällan torde uttaga
priser, som kunde lia varit avsevärt lägre, därest vederbörande icke valt
att till förfång för mera allmänna samhälleliga intressen systematiskt utnyttja
ett knapphetsläge. Emellertid ingå de härmed sammanhängande spörsmålen
i den allmänna bostadspolitiska samt stadsplane- och regiontekniska
planeringen. I viss mån ha de samband med den allmänna jordbrukspolitiken.
Övervakning av de monopolistiska tendenserna på förevarande område
torde därför lämpligen böra åstadkommas i annan ordning än den i förevarande
förslag avsedda. Viss kontroll över dessa tendenser förekommer
redan beträffande nybyggnader. Vad angår hyresmarknaden torde den gällande
hyresregleringen skapa tillräckliga garantier mot monopolistiska tendenser.
Någon anledning att göra denna marknad till föremål för särskild
monopolövervakning synes därför ej föreligga.
Enligt förevarande paragraf skola yrkesutövare vara skyldiga att efter
anmaning anmäla kartellavtal och andra liknande överenskommelser av konkurrensbegränsande
natur, vilka beröra pris-, produktions-, omsättningseller
transportförhållandena här i riket. Såväl skriftliga som muntliga överenskommelser
av angivet slag avses. Bestämmelsen omfattar endast avtal,
som beröra den svenska hemmamarknaden. Yrkesutövare, som driver verksamhet
här i landet, skall emellertid anmäla dylika avtal, även örn de äro ingångna
med företagare i utlandet.
3 §•
Kommissionen har beträffande denna bestämmelse uttalat, att kommissionen
genom den velat direkt i lagtexten anvisa de två vägar, vilka kunde anlitas
av övervakningsmyndigheten vid infordrande av uppgifter rörande innehållet
i överenskommelser av konkurrensbegränsande natur. Myndigheten hade
sålunda möjlighet att avkräva yrkesutövaren uppgifter rörande överenskommelser,
som antingen förelåge vid viss bestämd tidpunkt eller som komme
alt träffas eller vara gällande under närmare angiven tidsperiod, exempelvis
ett år.
Såsom kommissionen antytt torde även denna bestämmelse förutan gälla, alt
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 264■
Departements
chejen.
övervakningsmyndighets anmaningar icke med nödvändighet måste avse
överenskommelser, som föreligga vid viss tidpunkt, utan jämväl skulle kunna
omfatta överenskommelser, som träffas eller tillämpas under viss period
framåt i tiden. Emellertid synes det vara lämpligt att detta uttryckligen angles
i lagen i klargörande syfte.
6 §•
Paragrafen motsvarar 7 § i kommissionens förslag.
Kommissionen har beträffande denna bestämmelse uttalat, att specialundersökning
i regel icke borde företagas annat än då det funnes skäl antaga, att
en monopolställning missbrukats och att den förda politiken medfört samhälleligt
sett skadliga verkningar. Kommissionen ansåge dock icke att författningstexten
borde erhålla en sådan formulering, att skäl att antaga missbruk
skulle utgöra förutsättning för undersökning. Om texten avfattades
så, skulle varje igångsättande av en specialundersökning innebära en anklagelse
om missbruk. Vidare kunde i vissa fall, exempelvis då en yrkesutövare
själv hade intresse av att bliva rentvådd från obefogade misstankar om missbruk,
skäl föreligga för en undersökning, även örn övervakningsmyndigheten
icke för egen del ansåge misstankarna befogade. Enligt kommissionens lagförslag
skall övervakningsmyndighet äga besluta örn specialundersökning,
när myndigheten anser skäl därtill föreligga.
Såsom i det föregående nämnts ha i två av de vid kommissionens betänkande
fogade särskilda yttrandena anförts reservation mot avfattningen av
förevarande paragraf i nämnda lagförslag. Enligt den ena reservationen
borde i lagtexten som förutsättning för beslut örn specialundersökning angivas,
förutom att övervakningsmyndighet ansåge skäl därtill föreligga, även
att vederbörande yrkesutövare kunde antagas ha otillbörligen utnyttjat det
förhållandet, att konkurrensen inom hans verksamhetsområde vore begränsad.
I den andra reservationen bär framförts en åsikt av samma innebörd.
Flertalet av de organisationer och sammanslutningar, vilkas remissyttranden
fogats vid kommerskollegii utlåtande, lia beträffande avfattningen av
förevarande paragraf anslutit sig till den uppfattning, som uttalats i nyssnämnda
båda reservationer.
Å andra sidan ha kommerskollegium, försäkringsinspektionen och priskontrollnämnden
förordat kommissionsmajoritetens förslag.
I en reservation mot priskontrollnämndens yttrande, avgiven av nämndens
kanslichef, har anförts, att i motiven borde tydligt angivas om förutsättningen
för ingripande jämlikt 7 § endast vore den omständigheten,
att yrkesutövare otillbörligen utnyttjat sin ställning eller uppgivits otillbörligen
utnyttja sin ställning, eller om möjlighet funnes att ingripa jämväl
under andra förutsättningar, vilka i så fall borde åtminstone exemplifieras.
Enligt 1 § är syftet med den tillämnade övervakningen att förebygga skadliga
verkningar av ofullständig konkurrens. Såsom i anslutning till nämnda
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
39
paragraf angivits torde verkningar av sådant slag icke alltid ha sin grund
i förhållanden, som kunna betecknas som missbruk från företagares sida.
Med hänsyn härtill skulle det innebära en icke avsedd begränsning av
övervakningen, om på sätt i två av reservationerna mot kommissionens betänkande
förordats, som förutsättning för specialundersökning angåves att
företagare kunde antagas ha otillbörligt utnyttjat sin ställning. I departementsförslaget
har stadgats, att specialundersökning må verkställas i de fall,
där övervakningsmyndighet finner anledning befara, att skadliga verkningar
av ofullständig konkurrens kunna uppkomma, eller där myndigheten eljest
anser särskilda skäl föreligga för en dylik undersökning. Genom denna
formulering får övervakningsmyndighet möjlighet att besluta örn undersökning
även i exempelvis sådana fall, då myndigheten visserligen för egen del
icke befarar skadliga verkningar men vederbörande yrkesutövare själv önskar
en undersökning för att bliva rentvådd från misstankar, vilka framkommit
från annat håll.
Även i vissa andra fall böra specialundersökningar kunna anlitas. I 6 § i
kommissionens förslag finnes upptagen en bestämmelse av innehåll att övervakningsmyndighet
skulle, i syfte att kontrollera örn anmälningsskyldighet enligt
2 § förelåge eller rätteligen fullgjorts, äga taga del av yrkesutövares handdelsböcker
och övriga affärshandlingar. Detta stadgande har mött erinringar
i några av remissyttrandena. Handelskammaren i Göteborg har sålunda
ifrågasatt nödvändigheten av stadgandet och uttalat, att vägran eller ovillighet
att fullgöra anmälningsskyldighet eller att i anmälan lämna tillräckligt
utförliga uppgifter borde kunna föranleda specialundersökning. Vidare har
kommerskollegium föreslagit, att övervakningsmyndighet skulle få befogenhet
att för verkställande av kontroll icke blott taga del av yrkesutövares affärshandlingar
utan även förelägga yrkesutövare att meddela myndigheten
andra uppgifter, som kunde finnas erforderliga. Det måste enligt mitt förmenande
anses synnerligen önskvärt, att övervakningsmyndighet får möjlighet
kontrollera, att yrkesutövare behörigen fullgöra dem förelagd skyldighet
att anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser. Sådan kontroll
synes lämpligast kunna företagas genom specialundersökningar. I sådana
fall då myndigheten finner sig böra kontrollera, huruvida anmälningsskyldighet
föreligger eller behörigen fullgjorts, böra sålunda särskilda skäl anses
föreligga för specialundersökning. Med hänsyn till det anförda har stadgandet
i 6 § i kommissionens förslag funnits obehövligt.
7 och 8 §§.
I dessa paragrafer, vilka motsvara 8 och 9 §§ i kommissionens förslag,
äro upptagna bestämmelser örn övervakningsmyndighets befogenheter för specialundersökningars
fullföljande. Utformningen av bestämmelserna ansluter
sig, med vissa ändringar och modifikationer, till motsvarande stadgande!! i
1925 års lag.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 264
9 §.
Paragrafen motsvarar 11 § i kommissionens förslag.
Enligt kommissionens förslag skalle övervakningsmyndighet äga stadga
vite — förutom vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 7 och
8 §§ (8 och 9 §§ i kommissionens förslag) — även i fall då någon efter anmaning
enligt 2 § försummat att fullgöra vad honom i följd därav åligger.
Emellertid är sådan försummelse straffbelagd enligt 10 § (13 § i kommissionens
förslag). Då såsom allmän regel torde gälla, att vite ej bör föreläggas i
fall då straff är utsatt, har bestämmelsen om befogenhet för övervakningsmyndighet
att i samband med anmaning enligt 2 § förelägga vite icke upptagits
i departementsförslaget.
10 §.
Denna paragraf, som motsvarar 13 och 14 §§ i kommissionens förslag, innehåller
bestämmelser om straff bl. a. för underlåtenhet att inom förelagd
tid anmäla konkurrensbegränsande överenskommelse och för lämnande av
oriktig uppgift vid sådan anmälan. Kommissionens förslag upptager i 12 §
även en civilrättslig sanktion gentemot yrkesutövare som felar i något av
angivna hänseenden. Innebörden av denna sanktion är att yrkesutövaren icke
skulle äga göra gällande i överenskommelsen stadgad påföljd för kontraktsbrott
mot någon som bröte överenskommelsen. Sanktionen skulle dock icke
inträda i fall då en av yrkesutövare lämnad oriktig uppgift saknade betydelse
för anmälningsskyldighetens syfte.
Kommissionen har i motiveringen för stadgandet örn den civilrättsliga
sanktionen anfört bl. a. att norsk och dansk lagstiftning delvis tjänat som
förebild för detsamma. Bestämmelsen åsyftade att förebygga den för allmänna
rättskänslan stötande situationen, att yrkesutövare som underlåtit
att lämna uppgift eller lämnat felaktig uppgift till ett samhälleligt organ
rörande existerande kartellavtal skidle genom andra samhällsorgan, nämligen
domstolarna, kunna med stöd av samma avtal göra gällande fordringsanspråk
mot kontrahent, som ej låtit sig komma till last någon försumlighet
mot det allmänna. Vidare skulle bestämmelsen kunna bidraga till
att göra det offentliga registret så fullständigt och korrekt som möjligt. Den
civilrättsliga påföljden skulle inträda även i sådana fall, då uppsåt eller grov
oaktsamhet icke förelegat vid avlämnandet av en oriktig uppgift.
Det föreslagna stadgandet har mött invändningar i vissa av remissyttrandena.
Sålunda har bl. a. Stockholms handelskammare hemställt att bestämmelsen
måtte slopas.
I en vid priskontrollnämndens yttrande fogad promemoria har beträffande
stadgandet anförts bl. a. följande.
Om överenskommelsen i fråga träffats mellan endast två parter och den
ene av dem (A) erhåller föreläggande, men ej den andre (B), samt A ej efterkommer
detsamma, blir B praktiskt taget löst från sina förpliktelser enligt
avtalet. B kan däremot påyrka, att A håller överenskommelsen. Om parterna
äro flera än två, t. ex. A, B och C, och endast A erhåller föreläggande utan
att dock följa detsamma, blir han urståndsatt att påtala ett kontraktsbrott
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
41
av B. C däremot kan av A anmodas att påtala detsamma, och gör C det, är
intet vunnet med bestämmelsen. Örn en sammanslutning underlåter att fullgöra
ett föreläggande, förlorar visserligen sammanslutningen som sådan
rätten att tala å kontraktsbrott från någon medlems sida, men det är därmed
ej sagt, att en medlem blir förhindrad att påtala dylikt brott från annan
medlems sida.
Dessa konsekvenser äro icke tilltalande. I det övervägande antalet fall
torde det nämligen med avseende å underlåtenheten att efterkomma ett föreläggande
eller i fråga örn lämnandet av oriktig uppgift föreligga komplottantskap
mellan de i överenskommelsen deltagande parterna. Med hänsyn härtill
borde såväl dylik underlåtenhet från en parts sida som lämnande av
oriktig uppgift från denne föranleda, att påföljd för kontraktsbrott överhuvud
taget icke får göras gällande. En dylik omständighet bryter praktiskt
taget överenskommelsen. Visserligen förhindrar man härigenom ej tillkomsten
av ett nytt avtal, men man kan på detta sätt bereda möjlighet för
en part att utträda ur intressegemenskapen utan att riskera någon påföljd.
Anser man sig icke kunna gå så långt som här angivits, borde diskrimineringen
i allt fall träffa jämväl den som haft vetskap om alt ett för medkontrahent
givet föreläggande ej fullgjorts eller att oriktig uppgift lämnats och vilken
icke hos undersökningsmyndigheten tillrättalagt saken.
Såsom anförts i priskontrollnämndens promemoria torde en gkiö\}åsbe-Departementsstämmelse
av den innebörd kommissionen upptagit i 12 § i sitt lagförslag
medföra vissa konsekvenser som kunna anses mindre tillfredsställande. Dessa
skulle måhända i viss mån undvikas om bestämmelsen, i enlighet med vad
i promemorian ifrågasatts, utformades så att underlåtenhet att efterkomma
anmaning eller lämnande av oriktig uppgift vid anmälan skulle föranleda,
att påföljd för kontraktsbrott överhuvud icke finge göras gällande. Bestämmelsen
skulle härigenom komma att i viss mån närmare överensstämma med
de danska och norska förebilderna. Emellertid är skyldigheten att anmäla
kartellavtal enligt såväl den danska som den norska motsvarigheten till den
nu föreslagna övervakningslagen utformad annorlunda än i denna. Den
danska lagen stadgar obligatorisk anmälningsskyldighet. Enligt den norska
lagen äger vederbörande kontrollmyndighet i allmän kungörelse föreskriva
att kartellavtal skola anmälas. Anmälningsplikten är sålunda icke i någon
av dessa lagar beroende av anmaning hos de enskilda yrkesutövarna.
Vissa skäl tala enligt mitt förmenande dock för att införa en påföljdsbestämmelse
av den i förhållande till kommissionens förslag mera vidsträckta
innebörd som nyss angivits. Bestämmelsen har emellertid i denna form icke
varit föremål för granskning av remissmyndigheterna. Det synes därför icke
lämpligt att nu framlägga förslag örn en sådan bestämmelse. Det kan även
ifrågasättas om icke ett dylikt stadgande kunde vålla en viss osäkerhet under
övergångstiden innan registreringen utsträckts över större delen av näringslivet.
Med hänsyn till det anförda har någon motsvarighet till den i 12 § i
kommissionens förslag stadgade civilrättsliga påföljden icke upptagits i departementsförslaget.
Om erfarenheten skulle göra det sannolikt att en sådan
regel erfordras, torde emellertid frågan framdeles böra tagas under förnyat
övervägande.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
I samband med att den civilrättsliga påföljden för underlåtenhet att inom
förelagd tid anmäla konkurrensbegränsande överenskommelse och för lämnande
av oriktig uppgift vid sådan anmälan uteslutits, har straffpåföljden ansetts
böra skärpas. Fängelse ingår sålunda i straffskalan för fall då försvårande
omständigheter föreligga.
H—15 §§.
Paragraferna motsvara 15—19 §§ i kommissionens förslag.
Slutstadgande.
Kommissionen har uttalat, att den föreslagna lagstiftningen borde börja
att tillämpas i samband med prisregleringslagens upphävande. För att icke
priskontrollen skulle behöva bibehållas längre än som med hänsyn till prisutvecklingen
ansåges erforderligt, vore det angeläget, att lagstiftningen genomfördes
snarast möjligt.
I propositionen nr 74 till innevarande års riksdag har föreslagits, att prisregleringslagens
giltighetstid skall utsträckas till och med den 30 juni 1947.
I denna proposition har uttalats, att sådana kostnads- och prisförhållanden
ännu icke inträtt att man kunde avstå från de kontrollmöjligheter, som prisregleringslagen
erbjöde. För närvarande kan icke sägas när priskontrollen
kommer att upphöra. Det måste emellertid anses vara av vikt att den tillämnade
övervakningen av konkurrensbegränsande företeelser genomföres i
så god tid att den redan omedelbart i samband med priskontrollens upphörande
kan utövas i full utsträckning. För att så skall kunna ske bör den
föreslagna övervakningslagstiftningen träda i kraft och det centrala utrednings-
och övervakningsorganet sättas i funktion innan prisregleringslagen
upphäves. Lämpligt synes vara att åt Kungl. Maj :t överlämnas att bestämma
den närmare tidpunkten för övervakningslagens ikraftträdande.
I samband därmed torde 1925 års lag böra upphävas. Emellertid bör därvid
stadgas, att lagen alltjämt skall äga tillämpning med avseende å undersökning,
som verkställts eller ännu icke blivit slutförd dessförinnan. Genom
beslut den 30 september 1945 har Kungl. Majit uppdragit åt oljeutredningen
1945 att i egenskap av undersökningsmyndighet enligt 1925 års lag
verkställa undersökning rörande vissa företag. Ett stadgande av nyss angiven
innebörd synes erforderligt för att möjliggöra fullföljandet av denna undersökning
liksom av andra undersökningar, som må kunna beslutas med stöd
av lagen innan densamma upphäves. Emellertid torde behov av sådant stadgande
föreligga jämväl i det hänseendet, att lagens straff- och sekretesskydd
för uppgifter, som tidigare inhämtats eller som i fortsättningen kunna komma
att inhämtas, bör äga bestånd även framdeles.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
43
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937
örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Förevarande stadgande motsvarar 10 § i kommissionens förslag till lag
om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.
Kommissionen har beträffande det närmare innehållet i 10 § i kommissionens
lagförslag uttalat, att frågan, huruvida av yrkesutövare lämnade upplysningar
örn affärs- eller driftförhållanden vore av sådan beskaffenhet att
deras offentliggörande kunde lända honom till men, i första hand skulle
bedömas av övervakningsmyndigheten själv. Givetvis stöde det dock yrkesutövaren
fritt att exempelvis i samband med ingivandet av anmälan om överenskommelser
av konkurrensbegränsande natur uttala önskemål rörande den
utsträckning, i vilken ett hemlighållande av handlingarnas innehåll borde
ske. Om övervakningsmyndigheten vore av annan mening än yrkesutövaren,
borde denne underrättas därom. För yrkesutövare stöde därefter den möjligheten
till huds, att han i enlighet med stadgandet i 18 § i kommissionens
förslag underställde frågan Kungl. Maj:ts avgörande.
I fråga örn tolkningen av bestämmelsen i 10 § första stycket borde enligt
kommissionens mening anmärkas, att enskild yrkesutövares kalkylmaterial
eller tablåer över kostnadsfördelningen i regel måste anses utgöra sådant
material, vars offentliggörande kunde lända yrkesutövaren till men.
Beträffande den allmänna sekretessregeln i 10 § första stycket i kommissionens
lagförslag Ilar 19A3 års sekretessutredning — efter att lia erinrat örn
att en av förutsättningarna för att handling, som inkommit till eller upprättats
hos övervakningsmyndighet, icke skall få utlämnas är, att handlingen
icke är av beskaffenhet att böra införas i kartellregister — yttrat bl. a
följande.
Mot den angivna förutsättningen synes kunna anmärkas att registret icke
— såsom exempelvis straffregistret — är avsett att bestå av däri sammanförda
handlingar, utan av anteckningar, vilkas innehall kan vara hämtat
ur skriftliga överenskommelser eller redogörelser för muntliga överenskommelser
och stundom även ur protokollsanteckningar, brev m. in. Hos myndigheten
förvarade handlingar kunna därför icke sägas vara av beskaffenhet
att böra införas i kartellregistret. Den angivna förutsättningen synes
även medföra att myndigheten på ett alltför tidigt stadium nödgas taga
ståndpunkt till frågan, örn en handling helt eller delvis är av beskaffenhet
att böra införas i kartellregister. I den mån handlingen är av sådan beskaffenhet
och således enligt första stycket icke får hemlighållas, blir den nämligen
på grund av stadgandena i tryckfrihetsförordningen offentlig, så snart
den inkommit till myndigheten. Det synes emellertid ha varit i betänkandet
avsett, alt offentlighet icke skulle inträda, innan myndigheten slutfört det
utredningsarbete, som erfordras för ett bedömande av fragan, huruvida och
i vilken omfattning innehållet i viss överenskommelse skall införas i kartellregister.
Handlingar av ifrågavarande slag synas därför böra bli fritt tillgängliga,
först när införing i kartellregister skett. Detta syfte torde kunna
vinnas därigenom att den angivna förutsättningen uteslules samt att i .stället
stadgas, att den i första stycket upptagna sekretessbestämmelsen icke är tilllämplig
på kartellregister. Av ett dylikt undantag lär följa att offentliggö
-
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
rande av det material på vilket anteckning i registret grundar sig icke kan
lända vederbörande yrkesutövare till men, i den mån det icke innehåller
andra uppgifter än sådana som införts i registret, och att därför även detta
material blir fritt tillgängligt, så snart införingen i registret skett.
I fråga om andra stycket av den av kommissionen föreslagna 10 § erinrar
sekretessutredningen om att stadgandet av kommissionen avsetts skola bereda
skydd för uppgifter, genom vilkas offentliggörande utländska konkurrenter
skulle kunna erhålla sådana upplysningar örn svenska konkurrensförhållanden,
vilka skulle kunna skada legitima affärsintressen här i landet.
Utredningen uttalar i fortsättningen om förevarande stadgande.
Mot den föreslagna regeln kan anmärkas att den icke bereder skydd mot
utlämnande av kartellregistret, i den del varom fråga är, förrän Kungl. Majit
meddelat sitt beslut, och ej heller för handlingar som i sådant ärende ingivits
till Kungl. Majit. Enligt första stycket är handling av beskaffenhet att
böra införas i kartellregister offentlig. Handlingen blir därför offentlig, så
snart den inkommit till myndigheten, och den synes förbli offentlig, även
om viss del av kartellregistret förklaras hemlig. Skulle man från sekretessregeln
i första stycket undanta endast själva kartellregistret, föreligger dock
icke enligt lagförslaget någon rätt för myndigheten att uppskjuta införingen
i kartellregister, till dess framställning som nu avses blivit avgjord av Kungl.
Majit. Ej heller kunna framställningen och de överenskommelser eller andra
handlingar som bifogats anses hemliga utan särskilt stadgande. Bestämmelsen
i andra stycket synes på grund av vad nu anförts böra kompletteras. Det
kan därvid ifrågasättas, om ej, till undvikande av men för yrkesutövare
som ej erhållit kännedom örn ifrågasatt registrering eller ej förstått att på
rätt sätt tillvarataga sina intressen, framställning enligt andra stycket borde
kunna göras även av myndigheten. Det normala bör självfallet vara att det
skall ankomma på yrkesutövare att göra sådan framställning och att myndigheten
ej tar initiativ därtill om ej något önskemål framställts av yrkesutövare.
Befogenhet för myndigheten att göra sådan framställning synes
dock kunna medföra en smidigare tillämpning av de givna reglerna.
Sekretessutredningen anför slutligen beträffande vissa i kommissionens betänkande
berörda frågor följande.
I betänkandets specialmotivering uttalas att det står yrkesutövare fritt att
exempelvis i samband med ingivandet av anmälan örn överenskommelser av
konkurrensbegränsande natur uttala önskemål rörande den utsträckning, i
vilken ett hemlighållande av handlingarnas innehåll bör ske, samt att om
undersökningsmyndigheten är av annan mening än yrkesutövaren, denne bör
underrättas därom, varefter den möjligheten står honom till buds, att han
i enlighet med stadgandet i 18 § underställer frågan Kungl. Majits avgörande.
Härvid torde ha förutsatts att handlingen, innan Kungl. Majit meddelat
sitt avgörande, icke är offentlig.
Mot vad sålunda anförts synes, i vad angår hemlighållandet av allmänna
handlingar, vissa erinringar kunna göras. Över beslut av myndigheten att
i kartellregister införa innehållet i viss överenskommelse synes yrkesutövaren
val kunna föra klagan enligt 18 § i utkastet. Däremot äger han icke
med tillämpning av detta stadgande underställa Kungl. Majits prövning
fråga örn utlämnande av allmän handling. I sistnämnda hänseende gälla
oavsett örn hithörande sekretessbestämmelser upptagas i den av kommissio
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
45
nen föreslagna lagen eller i sekretesslagen, reglerna i tryckfrihetsförordningen.
Enligt 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen skall framställning om
handlings utbekommande i regel prövas av den myndighet hos vilken handlingen
finnes. Yrkesutövaren har icke möjlighet att göra fråga härom till
föremål för någon förhandsprövning av Kungl. Majit med bindande verkan
för myndigheten. Ej heller äger han klaga över beslut av myndigheten att
utlämna handling. Skulle skäl anses föreligga att, då yrkesutövare vill hänskjuta
frågan örn införing i kartellregistret till Kungl. Maj :ts prövning, bereda
sekretess åt sådan införing till dess frågan härom blivit avgjord, måste
särskild bestämmelse meddelas i samband med övriga sekretessbestämmelser.
I betänkandet anföres i den allmänna motiveringen att innan Kungl. Maj :t.
i fall då sådant erfordras, fattar beslut örn publicering av sådana redogörelser
för yrkesutövares eller sammanslutningars förhållanden, som myndigheten
avlämnat och som bygga på hemligt material, vederbörande företag
eller sammanslutning bör ha rätt att avgiva yttrande i ärendet. En regel
av sådant innehåll förekommer i 1925 års lag. Däremot angives icke i sekretesslagen,
i vilken utsträckning enskilda skola höras, innan Kungl. Majit,
i fall då sådant kan förekomma, förordnar om utlämnande av allmänna
handlingar. Även om sålunda vad kommissionen uttalat bör tillämpas i nu
avsedda ärenden, synes detta icke behöva angivas i lagtexten.
Stockholms handelskammare har ansett det finnas anledning överväga örn
icke åtminstone de av yrkesutövarna själva ingivna handlingarna borde på
samma sätt som avgivna självdeklarationér förstöras efter viss lämplig tidrymd,
där ej Kungl. Majit annorlunda förordnade.
Uttalande i samma riktning har gjorts av Skånes handelskammare.
Kommerskollegium har för sin del icke ansett sig böra tillstyrka dessa
förslag, då det efter den tidrymd, varom kunde bliva fråga, för vederbörande
yrkesutövare knappast torde föreligga något större intresse av sekretess
rörande förevarande uppgifter.
Sekretessutredningens erinringar mot utformningen av kommissionens förslag
till sekretessbestämmelser ha beaktats.
Då sålunda kartellregister undantages från tillämpningen av den allmänna
sekretessregeln i förevarande paragrafs första stycke, torde, såsom sekretessutredningen
uttalat, offentliggörande av det material på vilket anteckning
i registret grundar sig icke kunna lända vederbörande yrkesutövare
till men, i den mån det icke innehåller andra uppgifter än som införts i
registret. Även della material blir därför fritt tillgängligt, så snart införingen
i registret skett.
I fråga örn tolkningen av bestämmelserna i första stycket biträder jag
kommissionens uppfattning, att enskild yrkesutövares kalkylmaterial eller
tablåer över kostnadsfördelningen i regel måste anses utgöra sådant material,
vars offentliggörande kan lända yrkesutövaren till men.
Beträffande bestämmelserna i andra stycket må framhållas att det i regel
bör ankomma på yrkesutövare att själv bevaka sina intressen i fråga om
hemlighållande av kartellregistcr i visst hänseende. Genom att även övervak
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
ningsmyndighet tillagts befogenhet att göra sådan framställning synes emellertid,
såsom sekretessutredningen påpekat, en smidigare tillämpning av de
i förevarande lagrum givna reglerna kunna åstadkommas.
Såsom jag i annat sammanhang uttalat torde Kungl. Maj:ts befogenhet att
förordna om kartellregisters hemlighållande i viss del icke böra vara inskränkt
till sådana fall då offentliggörande av uppgift däri skulle kunna
skada svenska affärsintressen i förhållande till utländska konkurrenter.
Även för andra fall, då affärsintressen skulle kunna lida skada genom offentliggörandet,
bör sådant förordnande kunna givas.
Gentemot ett uttalande i kommissionens betänkande att yrkesutövare
skulle ha möjlighet att underställa Kungl. Maj:ts avgörande frågan örn i
vilken utsträckning till övervakningsmyndighet ingivna handlingar borde
hemlighållas har sekretessutredningen, på sätt förut angivits, framställt
vissa erinringar. Av vad i samband därmed anförts framgår, att yrkesutövare
icke har möjlighet att göra fråga om handlings utbekommande till
föremål för förhandsprövning av Kungl. Maj:t med bindande verkan för
den myndighet, hos vilken handlingen finnes, samt att han icke heller äger
klaga över beslut av myndigheten att utlämna handling. Däremot kan han
föra klagan över övervakningsmyndighets beslut att i kartellregister införa
innehållet i viss överenskommelse. Någon bestämmelse i syfte att bereda
sekretesskydd åt sådan införing till dess frågan därom blivit avgjord av
Kungl. Maj:t synes icke vara påkallad och har ej heller föreslagits.
I 1925 års lag förekommer en regel av innehåll, att innan Konungen, i
fall då hans tillstånd erfordras för publicering, låter offentliggöra handling,
tillfälle skall lämnas vederbörande företag eller sammanslutning att yttra sig
i ärendet. Någon motsvarande regel har icke upptagits i förevarande lagförslag.
Även om den princip, som uttalas i nyssnämnda lagregel, bör tilllämpas
även i ärenden enligt den föreslagna nya lagen, synes detta, såsom
sekretessutredningen framhållit, icke behöva angivas i lagtexten.
Beträffande det av några handelskamrar framförda förslaget om en bestämmelse
av innehåll att handlingar, som yrkesutövare ingivit till övervakningsmyndighet,
skulle förstöras efter viss tid har jag funnit mig böra biträda
kommerskollegii uppfattning. Något stadgande av angivet innehåll har
därför icke upptagits.
Då den föreslagna lagen angående ändrad lydelse av 20 § sekretesslagen
självfallet bör träda i kraft samtidigt med lagen om övervakning av konkurrensbegränsande
företeelser inom näringslivet, torde åt Kungl. Majit böra
överlämnas att bestämma jämväl den närmare tidpunkten för förstnämnda
lags ikraftträdande.
Kunni. Maj.ts proposition nr 264-
47
Departementschefens hemställan.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det inom handelsdepartementet
upprättade förslaget till lag om övervakning av konkurrensbegränsande
företeelser inom näringslivet måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Siegmund Vogel.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
Bilaga A.
Förslag
till
Lag
om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom
näringslivet.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §■
I syfte att förebygga skadliga verkningar av ofullständig konkurrens inom
näringslivet skall övervakning ske på sätt nedan stadgas genom registrering
av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom specialundersökningar.
Övervakning utövas av myndighet som Konungen bestämmer (övervakningsmyndighet)
.
Om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser.
2 §■
Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare åt
annan yrkesmässigt utför viss tjänst är skyldig att efter anmaning till övervakningsmyndighet
anmäla av honom ingångna eller eljest biträdda kartellavtal
och andra liknande överenskommelser av konkurrensbegränsande natur,
vilka beröra pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållandena
här i riket.
Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning jämväl beträffande yrkesutövare,
som yrkesmässigt
driver rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar eller handel för
egen räkning med in- eller utländskt mynt eller med värdepapper,
överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art,
upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller
utövar sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myndighets
tillstånd.
Med yrkesutövare, som ovan avses, likställes sammanslutning av sådana
yrkesutövare.
3 §■
Anmaning må avse överenskommelser, som föreligga vid viss tidpunkt
eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.
49
Kungl. Maj:ls proposition nr 264.
4 §•
Vid anmälan enligt 2 § skall fogas avskrift av överenskommelse ävensom
av övriga handlingar, vilka äro ägnade att belysa överenskommelsens innebörd.
Är överenskommelsen helt eller delvis muntlig, skall vid anmälan fogas
fullständig redogörelse för det muntligen överenskomna innehållet.
5 §•
Finnes anmäld överenskommelse vara av konkurrensbegränsande natur,
skall övervakningsmyndigheten i särskilt kartellregister införa överenskommelsens
huvudsakliga innehåll.
Om specialundersökningar.
6 §•
Övervakningsmyndighet äger besluta att yrkesutövares verksamhet, som
i 2 § avses, skall göras till föremål för undersökning i vad avser förekomsten
av ofullständig konkurrens och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-,
omsättnings- eller transportförhållandena här i riket. Sådan undersökning
må dock verkställas endast i de fall, där myndigheten finner anledning
befara, att skadliga verkningar av ofullständig konkurrens kunna
uppkomma, eller där myndigheten eljest anser särskilda skäl föreligga för
en dylik undersökning.
7 §■
För undersöknings fullföljande äger övervakningsmyndighet förelägga yrkesutövare
att
för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens och
övriga handlingar, vilka kunna vara av betydelse för undersökningen; ävensom
att
i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter, som myndigheten finner
erforderliga för vinnande av det med undersökningen avsedda syftet.
Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av
teknisk natur.
Uppgiftsskyldig må kallas att personligen inställa sig inför myndigheten.
8 §■
Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens
fullföljande erforderligt, äger myndigheten förelägga jämväl annan
än den som jämlikt 7 § är uppgiftsskyldig att, på sätt och i den utsträckning
i nämnda paragraf är stadgat, meddela uppgift som där sägs.
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 264.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Allmänna bestämmelser.
9 §•
Vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 7 och 8 §§ äger övervakningsmyndighet
utsätta vite.
10 §.
Den som underlåter att inom förelagd tid anmäla överenskommelse, som
i 2 § sägs, eller som vid sådan anmälan eller i fall, som i 7 eller 8 § avses,
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, straffes med
dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med
fängelse i högst sex månader.
Samma lag vare där någon, som har eller haft att taga befattning med
undersökning, som i 6 § sägs, i vidare mån än som kan anses erforderligt
för uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom
han under sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där
han begagnar sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel
eller för att göra skada.
Brott, som i andra stycket avses, må av allmän åklagare åtalas allenast efter
angivelse av målsäganden.
11 §•
Då vid domstol förekommer mål om brott, som i 10 § sägs, må domstolen,
där målets offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra
skada genom yppande av affärs- eller driftförhållande, förordna att målet
skall handläggas inom stängda dörrar.
12 §.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
13 §.
Den, som enligt 7 eller 8 § inställer sig inför övervakningsmyndighet, äger
att därför uppbära ersättning enligt grunder som fastställas av Konungen.
14 §.
över beslut av övervakningsmyndighet må klagan föras hos Konungen
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är stadgad.
15 §.
Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning
av denna lag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
51
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
Genom denna lag upphäves lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersökning
angående monopolistiska företag och sammanslutningar; dock skall
sistnämnda lag alltjämt äga tillämpning med avseende å undersökning, som
verkställts innan den nya lagen trätt i kraft eller ännu icke blivit slutförd
vid ikraftträdandet.
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
Bilaga B.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar.
Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 28 maj 1937 örn inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla följande ändrade
lydelse.
20 §.
Handling, som inkommit till övervakningsmyndighet varom förmäles i
lagen om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet,
må, i den mån handlingen innehåller upplysningar om yrkesutövares
affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till
men, icke i andra fall än Konungen bestämmer utlämnas förrän tjugu år förflutit
från handlingens datum. Vad nu sagts gälle ock hos myndigheten upprättad
handling, dock ej kartellregister.
På framställning av vederbörande yrkesutövare eller myndighet, som avses
i första stycket, äger Konungen, om särskilda skäl därtill äro, förordna,
att kartellregister, såvitt angår däri intagna uppgifter rörande viss överenskommelse,
icke må utlämnas tidigare än tjugu år efter det anteckning örn
överenskommelsen gjorts i registret. Har framställning örn sådant förordnande
gjorts, må, innan ärendet blivit av Konungen avgjort, kartellregister i den
del framställningen avser icke utlämnas. Vad nu sagts gälle ock handlingarna
i ärendet; örn utlämnande av sådan handling efter ärendets avgörande åge
vad i första stycket stadgats motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
53
Bihang.
Förslag
till
lag örn övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom
näringslivet.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §•
I syfte att förebygga missbruk av konkurrensbegränsande företeelser inom
näringslivet skall övervakning av dylika företeelser ske genom registrering
av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom specialundersökningar
på sätt nedan stadgas.
övervakningen verkställes av myndighet som Konungen bestämmer.
Örn registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser.
2 §.
Deri som yrkesmässigt säljer eller upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet,
yrkesmässigt överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell
art eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt utför viss tjänst är
skyldig att efter anmaning till myndighet, som i 1 § avses, anmäla av honom
ingångna eller eljest biträdda kartellavtal och andra liknande överenskommelser
av konkurrensbegränsande natur, vilka beröra pris-, produktions-,
omsättnings- eller transportförhållandena här i riket.
Lika med yrkesutövare, som i första stycket sägs, skall anses sammanslutning
av sådana yrkesutövare.
3 §■
Anmaning, som i 2 § sägs, må avse överenskommelser, som föreligga vid
viss tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.
4 §.
Vid anmälan örn överenskommelse, som i 2 § avses, skall fogas avskrift
av överenskommelsen ävensom av övriga handlingar, vilka kunna antagas
belysa överenskommelsens innebörd. Är överenskommelsen eller del därav
muntlig, skall vid anmälan fogas fullständig redogörelse för den muntliga
överenskommelsen.
5 §.
Då anmälan rörande viss överenskommelse avgivits till myndighet, som i
1 § avses, skall myndigheten, där överenskommelsen finnes vara av konkurrensbegränsande
natur, i särskilt kartellregister införa överenskommelsens
huvudsakliga innehåll.
54 Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
6 §•
För undersökning huruvida anmälningsskyldighet föreligger eller rätteligen
fullgjorts äger myndighet som i 1 § avses, att hos envar, som kan antagas
vara anmälningsskyldig enligt denna lag, taga del av handeLsböcker,
korrespondens och övriga handlingar, vilka kunna lämna upplysningar i sagda
hänseenden.
Om specialundersökningar.
V 7 §-
Myndighet som i 1 § avses, äger, när myndigheten anser skäl därtill föreligga,
besluta, att i 2 § avsedd yrkesutövare skall på sätt nedan sägs göras till
föremål för undersökning rörande förekomsten av ofullständig konkurrens
och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsättnings- eller
transportförhållandena här i riket.
8 §■
För fullföljande av undersökning, som i 7 § sägs, äger myndigheten föreskriva,
att yrkesutövaren skall vara skyldig
att för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens och
övriga handlingar, vilka kunna antagas vara av betydelse för undersökningen;
ävensom
att i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter, som myndigheten finner
erforderliga för vinnande av det med undersökningen avsedda syftet.
Vad sålunda stadgas innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av
teknisk natur.
Den som är uppgiftsskyldig enligt denna paragraf må kallas att personligen
inställa sig inför myndigheten.
9 §•
Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens
fullföljande erforderligt, äger myndigheten förelägga jämväl annan
än den som jämlikt 8 § är uppgiftsskyldig att, på sätt i nämnda paragraf
är stadgat, i visst avseende meddela uppgift som där sägs.
Allmänna bestämmelser.
10 §.
Handling som inkommit till eller upprättats hos myndighet, som i 1 §
avses, och som icke är av beskaffenhet att böra införas i kartellregister må,
i den mån handlingen innefattar sådana upplysningar örn yrkesutövares affärs-
eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till
men, icke i andra fall än Konungen bestämmer utlämnas förrän tjugu år
förflutit från handlingens datum.
Örn särskilda skäl därtill äro, äger Konungen på framställning av vederbörande
yrkesutövare förordna, att i kartellregister intagna uppgifter rörande
viss överenskommelse icke må utlämnas tidigare än tjugu år efter det uppgifterna
intagits i registret.
11 §•
Försummar någon efter anmaning, varom i 2 § sägs, att fullgöra vad honom
i följd därav åligger, äger myndighet som i 1 § avses förelägga honom
vite. Jämväl vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 8 och 9 §§
må vite utsättas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
55
12 §.
Har yrkesutövare, som i 2 § avses, underlåtit att inom förelagd tid inkomma
med anmälan om överenskommelse, som i nämnda paragraf sägs, eller
har han vid fullgörande av sin anmälningsskyldighet lämnat oriktig uppgift
angående sådan överenskommelse äger han icke göra gällande i överenskommelsen
stadgad påföljd för kontraktsbrott mot någon som bryter överenskommelsen.
Lämnas oriktig uppgift, vilken saknar betydelse för anmälningsskyldighetens
syfte, skall dock vad i första stycket sägs icke äga tillämpning.
13 §.
Den som underlåter att inom förelagd tid anmäla överenskommelse, som i
2 § sägs, eller uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid anmälan om dylik
överenskommelse lämnar oriktig uppgift straffes med dagsböter.
14 §.
Där någon i fall, som i 8 eller 9 § avses, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller, där omständigheterna
äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.
Samma lag vare där någon, som har eller haft att taga befattning med
undersökning, som i 7 § sägs, i vidare mån än som kan anses erforderligt för
uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han under
sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han begagnar
sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller för att
göra skada.
Brott, som i andra stycket avses, må ej av allmän åklagare åtalas, där det
ej av målsägande till sådant åtal angives.
15 §.
Då vid domstol förekommer mål örn brott, som i 13 eller 14 § sägs, må
domstolen, där målets offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra
skada genom yppande av affärs- eller driftförhållanden, förordna att
målet skall handläggas inom stängda dörrar.
16 §.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla Kronan.
17 §.
Den som enligt 8 eller 9 § inställer sig inför myndighet, som i 1 § avses,
äger att därför uppbära ersättning enligt grunder som fastställas av Konungen.
18 §.
över beslut av myndighet, som i 1 § avses, må klagan föras hos Konungen
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är stadgad.
19 §.
Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning
av denna lag.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer, från och med
vilken dag lagen den 18 juni 1925 (nr 223) örn undersökning angående monopolistiska
företag och sammanslutningar skall upphöra att gälla.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 26 april
1946.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 17 april 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll över
handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 12 april
1946, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i §
87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av t. f. assessorn F. G. H. Öhman.
Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.
1 §•
Enligt förevarande paragraf, som innefattar förslagets grundläggande bestämmelser,
skall övervakning på sätt i det följande närmare stadgas äga rum
i syfte att förebygga skadliga verkningar av ofullständig konkurrens inom
näringslivet. Uttrycket »ofullständig konkurrens» är hittills okänt i svensk
lagstiftning, och även om en sådan benämning brukas i den nationalekonomiska
litteraturen, är uttrycket i allmänna medvetandet icke så klart till sin
innebörd, att det utan närmare förklaring bör införlivas nied lagspråket.
Härvid är särskilt att märka, att ordet »ofullständig» i förbindelse med begreppet
konkurrens svårligen kan anses träffande karakterisera det sakläge,
som avses. Såsom framgår av paragrafens innehåll i övrigt, är för den åsyftade
situationen utmärkande, att skadeverkningar kunna beräknas härröra
från konkurrensbegränsning inom näringslivet. Frågan skulle därför lösas
enklast genom att uttrycket »ofullständig konkurrens» utbyttes mot termen
»konkurrensbegränsning». Vidtages denna ändring, bör motsvarande jämkning
genomföras i 6 §.
Genom den nu förordade ändringen kommer lagens rubrik att bättre
ansluta sig till avfattningen av förevarande paragraf. Det vore emellertid
såväl från lagteknisk synpunkt som i språkligt hänseende till fördel, om
rubriken bringades i full överensstämmelse med paragrafens innehåll.
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Vidare må framhållas, att den i paragrafens första stycke och i rubriken
före 6 § använda beteckningen »specialundersökningar» torde böra ersättas
med det i lagstil lämpligare uttrycket »särskild undersökning».
3 §.
1 denna paragraf stadgas, att anmaning må avse överenskommelser, som
föreligga vid viss tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.
Då vad sålunda föreskrivits, såvitt angår överenskommelse som träffats
före allmäningen, redan framgår av 2 §, bör stadgandet ändras så, att
däri utsäges allenast, att anmaning må avse jämväl överenskommelse, som
föreligger vid viss framtida tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under
viss tidsperiod.
4 §•
Förevarande paragraf upptager stadgande, att vid anmälan enligt 2 § skall
fogas — förutom avskrift av överenskommelsen — avskrift av övriga handlingar,
vilka äro ägnade att belysa överenskommelsens innebörd. Denna bestämmelse
synes ha fått en avfattning, som går längre än stadgandets grund
kräver. Syftet skulle komma till bättre uttryck, därest det föreskrives, att
vid anmälan skall fogas avskrift av överenskommelsen ävensom av övriga
handlingar, som erfordras för att fastställa överenskommelsens innehåll.
5 §•
Övervakningsmyndigheten skall enligt denna paragraf, därest anmäld överenskommelse
finnes vara av konkurrensbegränsande natur, i särskilt kartellregister
införa överenskommelsens huvudsakliga innehåll. I registret bör
emellertid anteckning ske även om konkurrensbegränsande överenskommelse,
som icke anmälts men varom övervakningsmyndighet erhållit kännedom genom
specialundersökning enligt 6 §. På grund av stadgandet i 15 § ankommer
det på Kungl. Maj:t att utse den övervakningsmyndighet, som skall
föra kartellregistret, och att meddela bestämmelser rörande omfattningen
av de anteckningar, som skola göras i registret. Med hänsyn härtill torde det
vara lämpligt att i förevarande paragraf upptaga allenast en allmän regel,
att över konkurrensbegränsande överenskommelser, som anmälts eller vid
särskild undersökning kommit till övervakningsmyndighets kännedom, skall
föras register (kartellregister).
6 §.
Denna paragraf skulle erhålla en lämpligare avfattning, om stadgandet
inleddes med angivande av de förutsättningar, under vilka den ifrågavarande
undersökningen må företagas. Den i paragrafen upptagna förutsättningen, att
övervakningsmyndighet finner anledning befara, att skadliga verkningar av
ofullständig konkurrens kunna uppkomma, torde enligt förslagets mening
omfatta icke blott det fall, att dylika verkningar framdeles inträffa, utan
även det fall, då sådana verkningar redan föreligga. Vad sålunda åsyftas synes
böra komma till tydligare uttryck i lagtexten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Beträffande uttrycket »ofullständig konkurrens» hänvisas till vad lagrådet
därom anfört vid 1 §.
11 §•
Finnes offentlig handläggning av mål kunna för någon medföra skada
genom yppande av affärs- eller driftförhållande, må domstolen enligt förevarande
paragraf förordna, att målet skall handläggas inom stängda dörrar.
Regeln är begränsad till mål örn brott, som i 10 § sägs. Ett berättigat intresse,
att handläggningen icke blir offentlig, kan emellertid föreligga jämväl då
mål rör utdömande av vite, som utsatts enligt 9 §. Det synes därför vara påkallat,
att bestämmelsen vidgas i nämnda hänseende.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
59
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 maj 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Mossberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anmälar chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, lagrådets
den 26 april 1946 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 12 april
1946 remitterade förslaget till lag örn övervakning av konkurrensbegrånsande
företeelser inom näringslivet.
Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden följande.
Lagrådets erinringar mot lagförslaget synas böra beaktas. Förslaget har
därför omarbetats i enlighet med lagrådets hemställan. Därvid ha utöver de
i utlåtandet föreslagna ändringarna verkställts vissa jämkningar i lagtexten
av rent redaktionell natur.
Då sålunda lagförslagets rubrik undergått den ändringen att uttrycket
»konkurrensbegränsande företeelser» utbytts mot termen »konkurrensbegränsning»,
har motsvarande jämkning vidtagits i texten till det vid statsrådsprotokollet
den 12 april 1946 fogade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar.
Vid anmälan av förevarande ärende i statsrådet den 12 april 1946 förordade
jag att en särskild byrå skulle inrättas inom kommerskollegium med
uppgift att såsom ett centralt utrednings- och övervakningsorgan handha huvuddelen
av de med övervakningen av konkurrensbegränsning inom näringslivet
sammanhängande frågorna. Då det är min avsikt att nu hemställa att
nyss berörda båda lagförslag måtte föreläggas riksdagen till antagande, torde
lämpligen även frågan örn kostnaderna för byråns arbete böra upptagas till
behandling.
Den planerade övervakningsverksamheten bör igångsättas redan vid ingången
av budgetåret 1946/47. Då konkurrensbegränsningar av olika slag
vunnit stor utbredning inom näringslivet, komma byråns arbetsuppgifter att
bliva mycket omfattande. Självfallet kan emellertid byrån icke redan från
början träda i funktion i full utsträckning. Svårigheter kunna uppstå att ge
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
nast ställa erforderlig personal till byråns förfogande. Vidare synes det vara
lämpligt att innan byråns organisation slutgiltigt utformas avvakta erfarenheterna
från arbetet under den första tiden. Byråns verksamhet torde därför
få utvecklas successivt. Med hänsyn härtill ämnar jag icke nu framlägga
en fullständig plan för byråns personalbestånd utan inskränker mig till att
angiva huvuddragen för den organisation, som blir erforderlig för arbetet under
det första verksamhetsåret.
Byrån bör stå under ledning av en byråchef. Denne bör såsom närmaste
medhjälpare ha två assistenter. Vidare böra vid byrån anställas tre amanuenser
samt två eller möjligen tre skrivbiträden. Avlöningen synes böra till
samtliga befattningshavare utgå i form av arvoden. Byråchefens årliga arvode
bör bestämmas till högst 16 000 kronor och assistents till högst 10 800
kronor. Åt amanuens bör utgå ett arvode av 6 000 kronor för år och åt skrivbiträde
ett arvode av 3 600—4 800 kronor för år. Å arvodena böra icke beräknas
rörliga tilläggsförmåner. Med utgångspunkt från dessa beräkningar
skulle kostnaden för avlöning av byråns personal under nästa budgetår uppgå
till omkring 67 000 kronor. Då det emellertid kan förutses att samtliga
angivna befattningshavare icke komma att anställas redan från budgetårets
början utan att den tilltänkta personalorganisationen kommer att utbyggas
efter hand, torde avlöningskostnaderna för budgetåret 1946/47 icke behöva
beräknas till mer än högst 50 000 kronor. Kostnaderna böra bestridas från
den i avlöningsstaten för kommerskollegium uppförda anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal. Riksdagens medgivande till överskridande
av ifrågavarande anslagspost med sistnämnda belopp torde böra
utverkas.
Byråns verksamhet kommer att medföra även vissa andra kostnader. Sålunda
kunna nämnas kostnader för förbrukningsartiklar såsom skrivmateriel
och dylikt ävensom för utrustning av erforderliga lokaler och för litteratur.
Dessa utgifter torde kunna bestridas från den i omkostnadsstaten för
kommerskollegium förslagsvis uppförda anslagsposten till expenser. Då det
kan förutsättas att redan under nästa budgetår i övervakningslagen avsedda
särskilda undersökningar komma att åtminstone i viss utsträckning igångsättas,
torde därav föranledas i‘esekostnader. Utgifter för resor för byråns egna
befattningshavare böra bestridas från den i kommerskollegii omkostnadsstat
förslagsvis upptagna anslagsposten till reseersättningar. Emellertid kan i samband
med särskild undersökning även ifrågakomma, att yrkesutövare eller
annan person kallas att inställa sig för att lämna upplysningar till byrån.
Även härav föranledda resekostnader torde, därest riksdagen ej har något att
erinra däremot, få bestridas från nämnda anslagspost till reseersättningar.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag
dels att tidigare omnämnda båda lagförslag måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande,
dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för kommerskollegium uppförda an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
61
slagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1946/47 överskridas med högst 50 000
kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Lindenbaum.
Doktrin (2)
- Christina Helgesson, Skyddet för affärshemligheter och de olika begreppen, SvJT 1997 s. 28, på s. 39 · Fritt tillgänglig
- Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt II. Avtalsvillkorslagen, SvJT 1974 s. 81, på s. 89 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (6)
6 kopplingar.
- Rskr. 1946:445 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till granskningsnämnden för vissa patentansökningar m. m s. 6 i texten
- Rskr. 1946:459 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, a1 i texten
- Rskr. 1946:393 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., såvitt p a1 i texten
- FK 2TU 1946:13 Utlåtande i anledning av väckt motion örn bibehållande av dem. statliga ''priskontrollen m. m. s. 9 i texten
- AK 3TU 1946:13 Utlåtande i anledning av väckt motion om bibehållande av den statliga priskontrollen m. m. s. 3 i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar.
- SvJT 1997 s. 28 Christina Helgesson, Skyddet för affärshemligheter och de olika begreppen s. 39 i texten
- SvJT 1974 s. 81 Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt II. Avtalsvillkorslagen s. 89 i texten