Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m

1946-05-03 · 61 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 60 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:264, Med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264-

1

Nr 264,

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet,

m. m.; given Stockholms slott den 3 maj 1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att dels jämlikt § 87 regeringsformen

antaga härvid fogade förslag till lag örn övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet samt lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen

den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar, dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande

till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Gunnar Myrdal.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. t sami. Nr 264.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Förslag

till

Lag

om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

I syfte att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom näringslivet

skall övervakning ske på sätt nedan stadgas genom registrering

av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom särskild undersökning.

Övervakning utövas av myndighet som Konungen bestämmer (övervakningsmyndighet).

Om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser.

2 §•

Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare åt

annan yrkesmässigt utför viss tjänst är skyldig att efter anmaning av övervakningsmyndighet

anmäla av honom ingånget eller eljest biträtt kartellavtal

eller annan liknande konkurrensbegränsande överenskommelse, som berör

pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden här i riket.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning jämväl beträffande den

som yrkesmässigt

utövar rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar eller handel med

in- eller utländskt mynt eller med värdpapper,

överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art,

upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller

utövar sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myndighets

tillstånd.

Med yrkesutövare, som ovan avses, likställes sammanslutning av sådana

yrkesutövare.

3 §•

Anmaning må avse jämväl överenskommelse, som föreligger vid viss framtida

tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

3

4 §•

Vid anmälan enligt 2 § skall fogas avskrift av överenskommelsen ävensom

av övriga handlingar, som erfordras för att fastställa överenskommelsens innehåll.

Är överenskommelsen helt eller delvis muntlig, skall vid anmälan

fogas fullständig redogörelse för innehållet.

5 §•

över konkurrensbegränsande överenskommelser, som anmälts eller vid särskild

undersökning kommit till övervakningsmyndighets kännedom, skall

föras register (kartellregister).

Om särskild undersökning.

6 §■

Finner övervakningsmyndighet beträffande verksamhet, som i 2 § avses,

anledning att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning eller föreligga

eljest särskilda skäl därtill, äger myndigheten besluta att verksamheten

skall göras till föremål för undersökning i vad avser förekomsten av konkurrensbegränsning

och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-,

omsättnings- eller transportförhållanden här i riket.

7 §■

För undersökningens utförande äger övervakningsmyndighet förelägga yrkesutövaren

att för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens

och övriga handlingar, vilka kunna vara av betydelse för undersökningen,

samt att i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter som erfordras.

Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av

teknisk natur.

Uppgiftsskyldig må kallas att personligen inställa sig inför myndigheten.

8 §•

Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens

fullföljande erforderligt, äger övervakningsmyndighet förelägga

jämväl annan än den som jämlikt 7 § är uppgiftsskyldig att, på sätt och i

den utsträckning i nämnda paragraf är stadgat, meddela uppgift som där

sägs.

Allmänna bestämmelser.

9 §•

Vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 7 eller 8 § äger övervakningsmyndighet

utsätta vite.

10 §.,

Underlåter någon att inom förelagd tid anmäla överenskommelse, som i

2 § sägs, eller lämnar någon vid sådan anmälan eller i fall, som i 7 eller 8 §

avses, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, straffes med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse

i högst sex månader.

Samma lag vare där någon, som har eller haft att taga befattning med undersökning,

varom i 6 § sägs, i vidare mån än som kan anses erforderligt

för uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han

under sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han

begagnar sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller

för att göra skada.

Brott, som i andra stycket avses, må av allmän åklagare åtalas allenast

efter angivelse av målsäganden.

11 §•

Förekommer vid domstol mål örn utdömande av vite, som utsatts enligt 9 §,

eller örn brott, som i 10 § sägs, och finnes målets offentliga handläggning

kunna för någon medföra skada genom yppande av affärs- eller driftförhållande,

må domstolen förordna att målet skall handläggas inom stängda

dörrar.

12 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

13 §.

Den, som enligt 7 eller 8 § inställer sig inför övervakningsmyndighet, ägei

att därför uppbära ersättning enligt grunder som fastställas av Konungen.

14 §.

över beslut av övervakningsmyndighet må klagan föras hos Konungen

inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är stadgad.

15 §.

Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning

av denna lag.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Genom denna lag upphäves lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersökning

angående monopolistiska företag och sammanslutningar; dock skall

sistnämnda lag alltjämt äga tillämpning med avseende å undersökning, som

inletts innan den nya lagen trätt i kraft.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 264

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om, inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla följande ändrade

lydelse.

20 §.

Handling, som inkommit till övervakningsmyndighet varom förmäles i

lagen om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, må, i

den mån handlingen innehåller upplysningar örn yrkesutövares affärs- eller

driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till men, icke i

andra fall än Konungen bestämmer utlämnas förrän tjugo år förflutit från

handlingens datum. Vad nu sagts gäde ock hos myndigheten upprättad handling,

dock ej kartellregister.

På framställning av vederbörande yrkesutövare eller myndighet, som avses

i första stycket, äger Konungen, örn särskilda skäl därtill äro, förordna, att

kartellregister, såvitt angår däri intagna uppgifter rörande viss överenskommelse,

icke må utlämnas tidigare än tjugu år efter det anteckning om överenskommelsen

gjorts i registret. Har framställning örn sådant förordnande

gjorts, må, innan ärendet blivit av Konungen avgjort, kartellregister i den del

framställningen avser icke utlämnas. Vad nu sagts gäde ock handlingarna i

ärendet; om utlämnande av sådan handling efter ärendets avgörande åge vad

i första stycket stadgats motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 april 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, fråga

om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet

samt anför därvid följande.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, vilken tillkallades genom

Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1944, har med skrivelse den 21 september

1945 framlagt ett betänkande (SOU 1945: 42) med bl. a. förslag till

lag örn övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.

Sedan yttranden över betänkandet inhämtats från myndigheter och sammanslutningar,

anhåller jag nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Gällande lagstiftning.

Till en början torde jag i korthet få redogöra för nu gällande lagstiftning

på området.

I anledning av skrivelse från 1920 års riksdag med hemställan om en allsidig

utredning rörande truster och monopolistiska sammanslutningar tillsatte

Kungl. Maj:t år 1920 en kommitté, den s. k. trustlagstiftningskommittén,

med uppdrag att utarbeta och avgiva förslag till lagstiftning på området. Sedan

kommittén avgivit betänkande med förslag till lag om vissa åtgärder beträffande

monopolistiska företag och sammanslutningar samt detta varit föremål

för ytterligare överväganden, framlades vid 1925 års riksdag proposition

i ämnet. Propositionen ledde till antagandet av lagen den 18 juni 1925

örn undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.

Enligt denna lag, i det följande benämnd 1925 års lag, kan företag eller

sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning av varor eller andra

förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse eller transportverksamhet,

göras till föremål för undersökning med syfte att utreda företagets

eller sammanslutningens inverkan på pris- eller omsättningsförhållandena

här i riket. Förutsättning därför är, att företaget eller sammanslutningen kan

antagas vara av monopolistisk natur. Om sådan undersökning förordnar Konungen,

när skäl därtill äro. Undersökning verkställes av ämbetsmyndighet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

7

eller av en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna personer.

Vid uppdragets utförande är ämbetsmyndigheten eller den eller de förordnade

personerna att betrakta som särskild myndighet (undersökningsmyndighet).

Företrädare, föreståndare eller ledare för företag eller sammanslutning,

som är föremål för undersökning, kan av undersökningsmyndighet föreläggas

att förete handelsböcker och andra handlingar, vilka kunna lämna upplysning

örn företaget eller sammanslutningen. Representant, som nu sagts,

kan vidare åläggas att bereda undersökningsmyndighet eller dess ombud

tillträde till företagets eller sammanslutningens lokaler ävensom att lämna

erforderliga upplysningar i saken, dock icke sådana som innebära yrkeshemligheter

av teknisk natur. Upplysningsskyldig kan slutligen åläggas

att personligen inställa sig för undersökningsmyndighet. I vissa fall kan

även annan än nyssnämnda representanter för företag eller sammanslutning

åläggas upplysningsskyldighet. Undersökningsmyndighet äger utsätta

vite vid meddelande av föreläggande eller kallelse samt fälla till vite. Undersökningsmyndighets

beslut må överklagas hos Kungl. Majit. I fråga

om offentligheten av sådana handlingar, vilka inkommit till eller upprättats

hos undersökningsmyndighet, stadgas i lagen, att de må utlämnas endast

såvitt de icke röra affärs- eller driftförhållande eller, i den mån handlingen

är av sådant innehåll, med Konungens särskilda tillstånd eller efter det

tjugufem år förflutit från handlingens datum. För uppgiftsskyldig som mot

bättre vetande lämnar oriktig uppgift stadgar lagen böter och i fall av synnerligen

försvårande omständigheter fängelse i högst sex månader. Samma

straffpåföljd gäller för den som tagit befattning med undersökning och som

obehörigen yppar affärs- eller driftförhållande, varom han erhållit kännedom

i samband med undersökningen, eller obehörigen begagnar sig av sådan

kännedom. Mål om förbrytelse mot lagen må handläggas inom stängda dörrar,

därest målets offentliga handläggning finnes kunna medföra skada genom

yppande av affärs- eller driftförhållande.

I 20 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar, i fortsättningen kallad sekretesslagen, hänvisas till

sekretessbestämmelserna i 1925 års lag genom ett stadgande av innehåll, att

handlingar vilka inkommit till eller upprättats hos undersökningsmyndighet,

varom förmäles i 1925 års lag, ej må utlämnas i andra fall eller annan

ordning än i nämnda lag sägs.

Kommissionens betänkande.

Kommissionen lämnar inledningsvis en översikt av skilda företeelser inom

näringslivet, som i nationalekonomien bruka angivas som exempel på monopolistisk

eller ofullständig konkurrens. Kommissionen anför

därvid bl. a. följande.

Med industrialiseringsprocessens fortgång har näringslivets struktur undergått

en genomgripande förändring. Den tekniska utvecklingen har lett till

uppkomsten av storföretag, vilka i hård konkurrens med varandra sökt er
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Övra marknaden. Ibland har ett företag lyckats tränga ut de övriga, varefter

det förstnämnda kvarstått som ensamtillverkare för en avgränsad, större

eller mindre marknad. Andra gånger lia företagen ansett en sammanslagning

vara till större fördel än en ruinerande konkurrens och åter andra gånger

har konkurrensen lett till att företagen träffat överenskommelser rörande

priser, avsättning m. m., vilka överenskommelser kunnat vara av mer eller

mindre fast natur. Även i sådana fall, då företagens storlek varit mindre

och deras antal ganska stort, har konkurrensen kunnat få samma följder.

Samarbetet har då ofta börjat för andra ändamål, exempelvis för tillvaratagande

av mera allmänna intressen. Den kontakt som härigenom uppstått

mellan företagarna inom branschen i fråga har sedermera underlättat ett

fastare samarbete i konkurrensbegränsande syfte.

Konkurrensbegränsningarna i det moderna näringslivet omfatta icke enbart

dessa mera uppenbara former av faktiskt monopol eller organiserad

samverkan med formella avtal eller med överenskommelser av annan art.

För det första kan, när antalet företagare på marknaden är så litet, att vederbörande

känner till den prissättning de övriga tillämpa, ett monopolpris

uppstå utan att överenskommelse härom träffas. Så torde ibland vara fallet

på lokala marknader och i branscher, där antalet företagare begränsas genom

att statliga eller kommunala myndigheter uppställa vissa villkor för

yrkets utövande. Även på stora marknader kunna liknande företeelser konstateras.

För det andra kan ett företag uppnå en sådan storleksordning i förhållande

till de övriga, att dess prissättning blir normerande för marknaden.

Men konkurrensförhållandena påverkas även av andra omständigheter, till

exempel förekomsten av märkesvaror. En producent av en märkesvara har

en viss förmånsställning på sin speciella varumarknad. I jämförelse med en

ren monopolist har han visserligen att räkna med starkare potentiell konkurrens

från tillverkare av varor, vilka kunna ersätta hans produkt, och

han måste i sin prissättning taga hänsyn härtill. Men inom vissa gränser

har han möjlighet att vid fastställandet av priserna utnyttja sin förmånsställning,

därför att köparna av hans produkt av den ena eller andra orsaken

föredraga denna framför andra likartade produkter, så länge prisskillnaden

icke blir alltför stor. På detta område skulle en priskonkurrens ofta kunna

starkt reducera företagens vinst, varför producenterna antingen föredraga att

träffa uppgörelse örn att hålla vissa priser eller också, i all synnerhet örn

de äro fåtaliga, utan överenskommelser hålla gemensamma priser. Sin ställning

på marknaden uppnår producenten i sådana fall icke genom prissänkning

utan genom en omfattande reklam eller genom vissa detaljer i varans

utstyrsel och förpackning, vilka utan att lia något egentligt värde för konsumenten

draga köparnas uppmärksamhet till denna vara. Den kostnadsökning,

som härigenom uppkommer, får vägas mot vinsten av en ökad avsättning.

Inom distributionen återfinnas lokala detaljhandlarmonopol, som

kunna uppstå på grund av butikens belägenhet eller på grund av kundernas

bristande kännedom örn prissättningen hos konkurrenterna, deras vana att

handla i viss affär m. m.

Under hänvisning till den sålunda lämnade redogörelsen för olika konkurrensbegränsande

företeelser inom näringslivet uttalar kommissionen, att en

kontroll på förevarande område icke kunde, om den skulle bliva effektiv,

begränsas till karteller och ensamtillverkare utan måste sträcka sig över ett

mera vidsträckt område av näringslivet. Kommissionen fortsätter härefter.

Kommissionen vill emellertid starkt understryka att förekomsten av organiserad

samverkan mellan företag eller av företag med monopolistisk ställ
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

9

ning på marknaden icke i och för sig är en anledning till ingrepp från samhällets

sida. Tvärtom kan en samverkan eller en sammanslagning av smärre

företag till större enheter i vissa fall vara en förutsättning för en rationalisering

av produktion och distribution. Det är först då det kan konstateras

att missbruk och missförhållanden — såsom produktionsbegränsningar, orimligt

höga priser i förhållande lill kostnaderna, konserverandet av kostnadskrävande

produktionsmetoder m. m. — verkligen föreligga och dessa ej kunna

elimineras på annat sätt, som ett statligt ingripande blir aktuellt. Man skulle

även kunna uttrycka det så, att samverkan och företagskoncentration har

sitt samhälleliga existensberättigande endast i den rationalisering, som därigenom

möjliggöres.

För efterkrigstiden har kommissionen uppsatt som den offentliga ekonomiska

politikens mål att åstadkomma en hög och jämn sysselsättning. Detta

förutsätter att faktorer av institutionell, företagspolitisk eller annan art icke

förhindra att förefintliga produktiva resurser utnyttjas på ett sätt, som

svarar mot det uppställda målet.

Det är därför ett samhälleligt intresse att företag, som arbeta på områden

av näringslivet, där ofullständig konkurrens räder, icke bedriva en restriktiv

produktionspolitik, vilken skulle kunna leda till ofullständig sysselsättning

av arbetskraften och en sämre försörjning än som annars vöre möjlig

med tillgängliga resurser.

Den restriktiva produktionspolitik, för vilken konkurrensbegränsningarna

skapa förutsättningar, tar sig uttryck i en monopolistisk prissättning, därigenom

att priset under sådana förhållanden kan sättas högre än örn fri

konkurrens råder eller örn företaget icke utnyttjar de möjligheter konkurrensbegränsningarna

skapa. De högre priserna medföra en inskränkning av

konsumenternas efterfrågan, vilket betyder en sämre försörjning med de

produkter det gäller. På grund av efterfrågans bristande elasticitet innebär

vidare en monopolistisk prispolitik ofta, att konsumenternas utgifter för

varan i fråga bli större än de skulle varit vid frikonkurrenspriset, enär konsumtionen

inskränkes proportionsvis mindre än priset höjes. Konsumenternas

möjligheter att köpa andra varor minskas härigenom. En restriktiv produktionspolitik

kan sålunda få återverkningar på sysselsättningen utanför

området för den ofullständiga konkurrensen.

Som framgår av det sagda, bortser kommissionen icke från den rationalisering

och kostnadssänkning, som ofta genomföres i samband med en trustoch

kartellbildning, exempelvis genom nedläggandet av ineffektiva företag

och koncentration av driften. Samtidigt kan man dock konstatera tendenser

i motsatt riktning, särskilt när ett monopol ägt bestånd en längre tid. En

ensamtillverkare, som icke har pressen från konkurrenter, kan sålunda

bliva efter i teknisk utveckling och bibehålla ineffektiva produktionsmetoder.

I en kartell kan prissättningen komma att anpassas efter de företag, som är

ineffektivast och som arbeta med de högsta kostnaderna. Produktionskostnadsnivån

kommer i bägge dessa fall att ligga högre än den skulle ha gjort,

örn fri konkurrens hade varit rådande. Samhällets produktiva resurser komma

härigenom ej att få den användning, som leder till bästa möjliga produktionsresultat

och högsta nationalinkomst.

Örn föietagen inom en viss bransch bundit priserna genom överenskommelser

eller örn monopolprissättning uppstått utan överenskommelser på sätt

som nu beskrivits, kunna företagen stundom överdimensionera sin egen försäljningsorganisation

genom att anställa agenter och handelsresande, anordna

dyrbara utställningslokaler m. m., eller också kunna dc erbjuda återförsäljare

höga rabatter, varigenom vinstchanserna inom detaljhandeln ökas. Detta

kan i sin lur leda till en överdimensionering av den bransch det är fråga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 264.

om. Den kostnadsökning som härigenom uppstår och som inkräktar på monopolvinsten

leder ofta till att överenskommelsen mellan företagarna utvidgas

att omfatta även rabatter och försäljningsförhållanden eller att nya överenskommelser

i denna riktning träffas. I den må så icke sker, kommer monopolvinsten

alt reduceras. Trots en dylik konkurrens mellan företagen blir

resultatet, att de produktiva resurserna ofta bli sämre utnyttjade än vid

priskonkurrens.

I de fall, då monopolbildningar åstadkomma en stegring av företagsvinsten

utöver vad som vid fri konkurrens skulle vara möjligt, är det naturligt,

att fackliga organisationer söka utnyttja situationen i syfte att låta arbetskraften

genom högre löner komma i åtnjutande av en del av den genom

monopoliseringen åstadkomna mervinsten. Detta behöver dock icke innebära,

att arbetarna lia ett medvetet intresse av monopolets bibehållande; skulle fri

konkurrens återställas, torde nämligen lönerna i många fall kvarbliva vid

den höjda nivån. Men vid monopol ha arbetsgivarna större möjlighet än

eljest alt genom prishöjning avvältra en del av en eventuell lönestegring

på konsumenterna, och löneförhöjningar kunna därför under sådana förhållanden

bidraga till att göra hushållningen mera restriktiv. I enstaka fall

förekommer, att fackliga organisationer direkt samverka med företagarna i

konkurrensbegränsande syfte.

Utöver de nu diskuterade verkningarna kan den ofullständiga konkurrensen

få konsekvenser av fördelnings- och prispolitisk ari.

I vissa fall uppstå sålunda monopolvinster, vilka, även om de genom beskattning

kunna mer eller mindre fullständigt indragas till det allmänna, innebära

en icke önskvärd omfördelning av inkomsterna. Vidare kan den monopolistiska

prisbildningen medföra kostnadsstegringar, vilka påverka prisstrukturen.

Detta senare förhållande är av särskilt intresse i nuvarande läge.

I yttrande den 26 september 1944 över priskontrollnämndens förslag till

ny prisregleringslag, framhåller kommissionen i fortsättningen, hade kommissionen

enhälligt uttalat sig för priskontrollens avskaffande, så snart normala

förhållanden inträdde. Förutsättning härför vore emellertid, att priserna

anpassade sig efter de sjunkande kostnaderna. För att priskontrollen

i sin nuvarande form icke skulle behöva bibehållas längre än som vore oundgängligen

nödvändigt, vore det enligt kommissionens uppfattning önskvärt

att bevakningen av de områden, på vilka konkurrensen vore begränsad, kunde

övertagas av ett nytt samhälleligt organ med speciell uppgift att följa

utvecklingen på dessa begränsade områden.

Det torde icke, uttalar kommissionen ytterligare, kunna undvikas, att de

olika åtgärder, som beslutats eller föreslagits i syfte att upprätthålla sysselsättningen

under en kommande lågkonjunktur, skulle komma att medföra en

viss stelhet i fråga om arbetslönerna. Då det kunde befaras, att en dylik utveckling

skulle ställa vårt land i en ogynnsam konkurrensställning gentemot

utlandet, vore det av vikt, att företagens kostnader hölles nere genom rationaliseringsåtgärder

av olika slag, förbättrad organisation m. m. Ett led i en kostnadssänkande

politik, vilken icke byggde på nedpressning av lönerna, vore

att förhindra konkurrensbegränsningar på hemmamarknaden att verka prisoch

därigenom även kostnadsuppehållande.

Vid kommissionens betänkande är som bilaga 2 fogad en redogörelse för

utbredningen av och formerna för den organiserade samverkan, som för när
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

11

varande gör sig gäliande inom svenskt näringsliv. Redogörelsen bygger dels

på de undersökningar, som på sin tid verkställdes av 1936 års näringsorgasationssakkunniga

och som framlades i deras betänkande om organiserad

samverkan inom svenskt näringsliv (SOU 1940:35), och dels på kompletterande

lindel sökningar, som kommissionen låtit verkställa för tiden efter

avgivandet av nyssnämnda betänkande. På grundval av dessa undersökningar

lämnar kommissionen i sitt betänkande en översikt över koncentrationstendenser

på olika områden av näringslivet före

och under kriget. I denna framhålles att näringsorganisationssakkunniga

beträffande förhållandena under åren närmast före kriget som allmänt

omdöme uttalat att starka koncentrationstendenser gjort sig gällande på skilda

områden mom näringslivet samt att tendenserna i främsta rummet tagit sig

uttryck i organiserad samverkan mellan olika företag, medan uppbyggandet

av mycket stora företagsenheter spelat mindre roll. De sakkunniga hade vidare

konstaterat, att samverkan i första hand gällt reglering av marknadsförhållanden

såsom prissättning, konkurrensmetoder och konkurrensvillkor.

Hos vissa företag hade de sakkunniga konstaterat en prispolitik, som måste

betecknas sorn missbruk av möjligheten att behärska den svenska marknaden

för de varuslag, som vederbörande företag producerade eller saluförde.

Kommissionen uttalar för egen del sammanfattningsvis, att de koncentrationstendenser,

som de sakkunniga ansett sig kunna konstatera, i stort sett

konserverats under kriget och i viss utsträckning blivit påtagligare.

Då de konkurrensbegränsningar av icke obetydlig omfattning, som sålunda

konstaterats föreligga på skilda områden inom näringslivet, enligt kommissionens

uppfattning icke kunde förväntas minska under den kommande

efterkrigsperioden, funnes skäl att föranstalta om utredning och övervakning

i syfte att vinna nödig kunskap om hithörande spörsmål. Förekomsten av

konkurrensbegränsande företeelser gåve visserligen, såsom kommissionen

även i tidigare sammanhang framhållit, icke i och för sig anledning till ingripanden

från samhällets sida. Örn det emellertid vid bedömning av de vid

utredningen och övervakningen vunna resultaten skulle visa sig, att missbruk

och skadliga verkningar förekomma på vissa områden inom näringslivet, borde

samhället ingripa för åstadkommande av rättelse. Även örn utvecklingshämmande

och prisfördyrande verkningar av existerande konkurrensbegränsande

företeelser icke gjort sig märkbara i större omfattning under krigsåren, kunde

risker därför ånyo bliva aktuella, då de speciella förhållanden, vilka karakteriserat

kristidens reglerade ekonomi, icke längre verkade återhållande.

Den utrednings - och övervakningsverksamhet, som erfordras

för vinnande av den nödvändiga kunskapen örn de konkurrensbegränsande

företeelserna, föreslår kommissionen skola organiseras etter i huvudsak

följande riktlinjer. Verksamheten bör inriktas på tre olika uppgifter.

Först måste verkställas en allmän fortlöpande analys av marknadsförhållandena,

avseende att klarlägga de strukturella förändringarna inom vart näiingsliv

och den ofullständiga konkurrensens roll härvidlag. Den andra uppgiften

är att skapa en ständigt aktuell kunskap örn förekomsten av kartellavtal och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

andra liknande överenskommelser av konkurrensbegränsande natur. Som

tredje och sista uppgift för den angivna verksamheten uppställer kommissionen

utförande av specialundersökningar i sådana fall, då inom områden med

ofullständig konkurrens missbruk och eljest skadliga verkningar kunna befaras.

Den första uppgiften, nämligen den allmänna analysverksamhet

e n, finner kommissionen böra överlämnas till konjunkturinstitutet. För lösande

av denna uppgift skulle institutet lia att vid sina slrukturundersökningar

och sin allmänna analys av pris-, kostnads- och vinstutvecklingen taga särskild

hänsyn till verkningarna av den ofullständiga konkurrensen. Emellertid

anser kommissionen det vara nödvändigt för detta arbete, att den löpande

prisstatistiken reformeras och förbättras i olika hänseenden.

Den andra uppgiften, som skulle innefatta skapande av kunskap

örn förekomsten av överenskommelser av konkurrensbegränsande

natur, bör enligt kommissionen lösas på så sätt, att myndighet

eller annat statligt organ registrerar dylika överenskommelser i ett

offentligt kartellregister. Myndigheten eller organet skulle genom sin verksamhet

åvägabringa en successiv kartläggning av näringslivet med hänsyn till

förekomsten av sådan ofullständig konkurrens, som har sin grund i konkurrensbegränsande

överenskommelser. Uppgiften bör enligt kommissionen lämpligen

anförtros åt en särskild, för ändamålet inrättad byrå inom kommerskollegium,

direkt underställd ämbetsverkets chef. Förutom registreringen

kunde byrån, såsom ett centralt utredningsorgan på förevarande område,

även handha bearbetningen av det inkommande materialet.

Syftet med den tredje utrednings- och övervakningsuppgiften, utförande

av specialundersökningar, skulle vara att genom granskning av

yrkesutövares handelsböcker, korrespondens och övriga affärshandlingar undersöka,

huruvida yrkesutövaren utnyttjat en monopolistisk ställning på ett

ur samhällellig synpunkt icke önskvärt sätt. Sådana undersökningar böra enligt

kommissionens uppfattning i regel utföras av det centrala utredningsorganet,

d. v. s. nyssnämnda byrå inom kommerskollegium. Dock finnas,

betonar kommissionen, områden inom näringslivet, där andra statliga

myndigheter kunna tänkas vara bättre skickade att utföra undersökningsuppdrag

av ifrågavarande slag. Som exempel nämner kommissionen bankväsendet,

försäkringsväsendet, jordbruksnäringen samt biltransportväsendet. Beslut

om vilka myndigheter som skola få befogenhet att verkställa specialundersökningar

synes emellertid enligt kommissionens uppfattning icke behöva

fattas, förrän det centrala utredningsorganet tillsatts och blivit i tillfälle

att framlägga förslag beträffande övervakningsverksamhetens planläggning.

Sammanfattningsvis uttalar kommissionen, att det vore av vikt att organisationen

för ett utrednings- och övervakningsarbete på förevarande område icke

fastlåstes i alltför stela former.

Beträffande frågan örn åtgärder mot missbruk på områden

inom näringslivet med ofullständig konkurrens utvecklar

kommissionen i huvudsak följande synpunkter. Det syntes ej lämpligt,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

13

att de utredande och övervakande organen finge till uppgift att bedöma, huruvida

yrkesutövare gjort sig skyldig till sådant missbruk att ingripande däremot

vore påkallat. Än mindre borde organen lia till uppgift att föreslå eller besluta,

att dylikt ingripande skulle ske. De nu nämnda uppgifterna liksom uppgiften

att bestämma formen för ingripandet borde i regel tillkomma Kungl. Maj :t.

I vissa fall torde för ett ingripande riksdagens medverkan erfordras. Som

exempel på tänkbara former för statliga ingripanden ville kommissionen anföra

bl. a. tullsänkningar, igångsättande av konkurrerande statliga företag

samt statligt övertagande av den monopoliserade näringsgrenen. Vissa ledamöter

i kommissionen hade dock ansett, att rättelse under alla förhallanden

borde kunna åvägabringas genom andra åtgärder än förstatligande. Ofta

kunde enligt kommissionens mening rättelse troligen åstadkommas genom

förhandlingar mellan en av Kungl. Majit för ändamålet tillsatt kommission

samt vederbörande yrkesutövare eller sammanslutning. Planeringskommissionen

räknade med att statliga åtgärder över huvud icke skulle bliva talrikt

förekommande, örn blott tillräcklig publicitet skapades kring förhållandena

på områden, där konkurrensen vore begränsad. Publicering på bred

bas — med vederbörlig hänsyn tagen till yrkesutövares legitima intresse av

skydd för affärshemligheter — av det i samband med övervakningen inkomna

materialet skulle tjäna flera syften. Den allmänna diskussionen i hithörande

frågor skulle sålunda komma att vinna i saklighet, och grundlösa

beskyllningar och misstankar kunde undvikas. Vidare kunde vissheten om

att de konkurrensbegränsande metoderna komme att framläggas inför en

större allmänhet verka som en hämsko på eventuella tendenser till missbruk.

Slutligen kunde genom publiciteten potentiella konkurrenters uppmärksamhet

komma att fästas på områden med oskälig prisbildning.

För att möjliggöra en övervakning av konkurrensbegränsande företeelser

i enlighet med de av kommissionen angivna riktlinjerna erfordrades, framhåller

kommissionen, lagregler enligt vilka yrkesutövare och sammanslutningar

inom näringslivet kunde åläggas att för registrering hos vederbörande

övervakningsorgan anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser och

som vidare gåve övervakningsorgan befogenhet att för specialundersökningars

genomförande inhämta nödiga uppgifter. Stadgandena i 1925 års lag

erbjöde visserligen möjligheter härutinnan. Den innehölle emellertid inga

generella bestämmelser om fortlöpande offentlig tillsyn över näringsområden

med ofullständig konkurrens. Vidare folie stora yrkes- och näringskategorier

utanför dess tillämplighetsområde. För övrigt hade lagen kommit till användning

endast i ett fåtal fall. Enligt kommissionens uppfattning vore det

därför nödvändigt att genomföra en mera omfattande lagstiftning på området.

Kommissionen uppdrager i betänkandet jämväl riktlinjerna föi en sadan

utvidgad lagstiftning. I det följande lämnas en redogörelse för dessa.

Beträffande spörsmålet örn vilka yrkesutövare sorn

böra falla under lagens tillämplighetsområde anför

kommissionen bl. a. följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 264.

Ur samhälleliga synpunkter är det önskvärt, att en lag om övervakning av

konkurrensbegränsande företeelser göres tillämplig på samtliga företag i enskild,

kooperativ, kommunal eller statlig drift. Det synes vidare ej ändamålsenligt

att som i 1925 års lag begränsa lagen på sådant sätt, att tjänster

av annat slag än transporttjänster samt de tjänster, som lämnas av bankoch

försäkringsväsendet, lämnas utanför densamma. Även andra slag av

tjänster, liksom också upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateteriell

art, böra falla under den samhälleliga övervakningen. I fråga örn

personliga tjänster föreligga vissa svårigheter för en gränsdragning mellan

exempelvis avtal rörande produktion och försäljning av förnödenheter, och

sådana som närmast motsvara arbetsavtal. Det är givet att transporttjänster

tillhöra det område, som bör övervakas, vidare reparationsarbeten av olika

slag och tjänster, som utföras av olika grupper av hantverkare, såsom målare,

snickare, elektriska och andra installatörer, frisörer m. m. i deras egenskap

av egna företagare. Även de taxor, som tillämpas av s. k. fria yrkesutövare

som läkare, tandläkare, advokater m. m. kunna ägnas uppmärksamhet.

I fråga om upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell ari har

kommissionen närmast tänkt på uthyrning av filmer, men även vissa andra

företeelser, som sammanhänga med rätten att offentligt framföra musikaliska

och dramatiska verk eller utnyttjandet av patenträttigheter, kunna beaktas.

Undantag från den här föreslagna övervakningen bör dock i regel göras

för organisationerna på arbetsmarknaden och de mellan dem träffade avtalen.

I den man kollektivavtal innehålla bestämmelser, vilka kunna påverka

konkurrensen mellan företagarna, exempelvis förbud för fackföreningsmedlemmar

att taga arbete hos företagare, som ej tillhöra viss företagareorganisation,

skola de, försåvitt denna organisation tillika reglerar priser m. m.,

dock falla under den här föreslagna lagen.

En företagareorganisation, som samtidigt är både arbetsgivareförening och

organ för samarbete i t. ex. marknadsfrågor, bör emellertid i sistnämnda

egenskap jämställas med här avsedda sammanslutningar.

Under lagens tillämpningsområde skola falla alla yrkesutövare, som driva

verksamhet här i riket, oavsett örn vederbörande företag äges av svensk medborgare

eller utlänning. Utländska monopolföretags agenter eller försäljningsbolag

skola salunda vara föremål för övervakning och eventuella åtgärder

på samma sätt som övriga företagare. Särskilt bör iakttagas att icke

dessa företag på grund av de statliga åtgärderna komma i ett gynnsammare

läge än de rent inhemska yrkesutövarna.

Kommissionen behandlar därefter principerna för den ifrågasatta r egis

treringen av konkurrensbegränsande överenskommelser

och upptager till en början till diskussion frågan om vilka överenskommelser

som böra bli föremål för registrering. Under framhållande av de

stora svårigheterna att närmare precisera innebörden i begreppet konkurrensbegränsande

överenskommelse uttalar kommissionen därvid följande.

Da syftemålet med lagen är att åstadkomma en övervakning av konkurrensbegränsande

företeelser, är det givet att endast sådana överenskommelser,

som verkligen innebära en begränsning av konkurrensen, äro av intresse

tor regis treringsmyndighelen. Överenskommelser mellan köpare och säljare

aro salunda oftast intresselösa i detta sammanhang, enär de i regel icke

åsyfta en konkurrensbegränsning. Undantag från denna regel utgöres exempelvis

av sådana överenskommelser som innebära ett åtagande från köparen

att halla vissa priser i sin yrkesutövning. Vidare skola överenskommel
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

15

serna beröra pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden.

Till överenskommelser, som skola anmälas, böra icke hänföras rena konditionsavtal,

vilka icke lia någon betydelse för prissättningen.

Kommissionen uttalar vidare, att endast sådana överenskommelser som

berörde den svenska hemmamarknaden borde omfattas av registreringsskyldigheten.

Avtal och överenskommelser avseende exportmarknader saknade

i detta sammanhang intresse. Vidare borde överenskommelser av lokal natur,

vilka trots sin begränsning ofta kunde vara av stor betydelse för prissättningen,

kunna bli förmål för registrering.

Kommissionen övergår härefter till att diskutera olika metoder för möjliggörande

av registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser. Att

stadga en allmän skyldighet för yrkesutövare att lämna uppgift beträffande

sådana överenskommelser finner kommissionen ur olika synpunkter vara

olämpligt. Kommissionen stannar därför vid att föreslå, att i lagen skall stadgas

skyldighet för yrkesutövare — varmed bör likställas sammanslutning

av yrkesutövare — att efter anmaning av vederbörande registreringsorgan

anmäla av honom ingångna eller eljest biträdda överenskommelser. En sådan

anordning innebure, anför kommissionen, att registreringsorganet skulle

företaga inventeringar av förefintliga överenskommelser. Organet hade

därvid möjlighet att självt bestämma, hur långt det ville sträcka registreringen.

Organet kunde bortse från sådana yrkesutövare, vilka kunde förmodas

icke ha någon större betydelse för marknaden, och helt koncentrera

sig på de övriga. Organet borde emellertid, såsom kommissionen även

i ett tidigare sammanhang uttalat, vid sina inventeringar inrikta sig på

att åstadkomma en successiv kartläggning av alla de områden inom näringslivet,

vilka kännetecknades av att konkurrensen vore begränsad till

följd av överenskommelser mellan yrkesutövare. För att ett så fylligt material

som möjligt skulle framkomma borde vederbörande yrkesutövare vara

skyldig insända kopia av överenskommelse och av andra handlingar, som

upprättats i anslutning till denna. I den händelse överenskommelsen varit

muntlig, borde skriftlig redogörelse för densamma insändas samtidigt med

anmälan.

Svagheten med ett system som det nu angivna, uttalar kommissionen i

fortsättningen, vore att det bleve svårt att följa de förändringar, som inträffade

under perioder mellan två inventeringar hos ett företag. Denna brist

kunde emellertid avhjälpas genom att registreringsorganet finge befogenhet

att för de yrkesutövare och sammanslutningar, som organet ville följa kontinuerligt,

föreskriva skyldighet att under viss period framåt insända uppgifter

örn nya överenskommelser och viktigare förändringar av förut registrerade

överenskommelser.

Till förhindrande att överenskommelser undanhölles registreringsorganet

borde enligt kommissionen organet få rätt att i kontrollsyfte hos vederbörande

yrkesutövare taga del av erforderliga handlingar. Vidare borde vissa påföljder

stadgas för yrkesutövare, som felade i fråga örn anmälningsskyldighetens

fullgörande. 1 della hänseende föreslår kommissionen dels straffpå
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 264-

följd och dels en påföljd av innebörd, att felande yrkesutövare icke skall äga

göra gällande i överenskommelsen stadgad påföljd för kontraktsbrott mot

någon som bryter överenskommelsen.

Befogenheten att fatta beslut om igångsättande av specialundersökning,

anför kommissionen, syntes i regel böra tilläggas det centrala utredningsorgan,

som skulle omhänderha registrering av konkurrensbegränsande

överenskommelser. Sedan ett sådant organ inrättats, skulle det enligt kommissionens

mening innebära onödig omgång, om Kungl. Maj:t skulle — i

likhet med vad som vöre fallet enligt 1925 års lag i fråga om där avsedd

undersökning — behöva besluta om specialundersökning i varje särskilt fall.

Såsom redan förut angivits skulle det centrala utredningsorganet enligt kommissionen

i regel även ombesörja utförandet av specialundersökningarna.

Med hänsyn till det allmänna syftet med specialundersökningar — att utröna

huruvida missbruk av yrkesutövares monopolistiska ställning förekomme

— måste, uttalar kommissionen, sådana undersökningar kunna företagas

med avseende på alla former av ofullständig konkurrens. I första hand

åsyftade kommissionen sådana fall, där kartellavtal eller andra överenskommelser

av konkurrensbegränsande natur förelåge eller där ett enda företag

utövade dominerande inflytande på marknaden. Men även de övriga former

av ofullständig konkurrens, som kommissionen berört i sin översikt över

dessa företeelser i inledningen av betänkandet, kunde enligt kommissionens

uppfattning stundom giva anledning till undersökningar.

För verkställande av specialundersökning måste utredningsorgan, framhåller

kommissionen, ha befogenhet att ålägga yrkesutövare att förete handelsböcker,

korrespondens och andra affärshandlingar ävensom att lämna

erforderliga uppgifter rörande pris-, produktions- och omsättningsförhållanden

m. m. Utredningsorgan borde även kunna ålägga yrkesutövare att inställa

sig personligen inför organet. Lämnande av oriktiga uppgifter syntes

böra straffbeläggas.

Kommissionen övergår härefter till att behandla frågan örn offentlighetsprincipens

tillämpning på förevarande område. Kommissionen

framhåller, att en avvägning därvid måste göras mellan å ena sidan allmänhetens

och näringslivets rättmätiga intresse av publicitet — varvid finge

hållas i minnet att redan en sådan publicitet komme att verka återhållande

på monopolistiska överdrifter — samt å andra sidan yrkesutövarnas och

sammanslutningarnas intresse av skydd för affärshemligheter, därvid även

den utländska konkurrensen måste beaktas.

I fråga om kartellavtal och andra överenskommelser av konkurrensbegränsande

natur, som av utredningsorgan infordrats i och för registrering,

uttalar kommissionen, alt en så stor offentlighet som vore möjlig med hänsyn

till yrkesutövarnas berättigade intressen av skydd för affärshemligheter

vore önskvärd ur allmänna synpunkter. Under alla förhållanden borde uppgifter

beträffande kartells eller sammanslutnings namn ävensom namnen på

deltagarna i densamma vara offentliga. Likaså borde som ett minimum krä
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

17

vas, att uppgifter rörande vilka produkter en överenskommelse omfattade

samt uppgifter rörande priser, produktion, marknadsfördelning och annan

försäljningspolitik hölles tillgängliga för allmänheten. Enligt kommissionens

uppfattning kunde emellertid ur allmänna synpunkter resas rättmätiga krav

på större offentlighet. Kommissionen ville därför föreslå, att det huvudsakliga

innehållet i — den skriftliga eller muntliga — överenskommelsen infördes

i det offentliga kartellregister, varom tidigare nämnts. Detta skulle innebära,

att avtalstexten — beträffande muntliga överenskommelser den till registreringsorganet

lämnade redogörelsen för avtalet — komme att inflyta i

registret. För den händelse betydelsefulla uppgifter i avtalet, exempelvis prisoch

rabattuppgifter eller uppgifter rörande fördelning av produktion eller

avsättning, icke intagits i avtalets text utan återfunnes i protokoll, brev eller

dylikt, borde anteckningarna i registret kompletteras därmed.

Om i viss överenskommelse skulle ingå uppgifter, genom vilkas offentliggörande

utländska företagare skulle kunna erhålla sådana upplysningar örn

svenska konkurrensförhållanden, som skulle kunna skada legitima affärsintressen

här i landet, borde, anför kommissionen vidare, möjlighet finnas

att bereda skydd för sådana uppgifter. Detta syfte skulle kunna nås därigenom,

att åt Konungen gåves befogenhet att efter framställning av vederbörande

yrkesutövare bestämma, att kartellregistret i de delar, vilkas offentliggörande

kunde få nyss angivna konsekvenser, skulle vara hemligt. Härvid

borde emellertid beaktas kravet på offentlighet i så stor utsträckning som

vore möjlig med hänsyn till att nationella eller legitima enskilda affärsintressen

icke lede skada. Kommissionen räknade med att dylika undantag från

offentlighetsregeln skulle bliva sällsynta.

Beträffande sådana till utredningsorgan inkomna uppgifter, som av kommissionen

avsetts icke skola intagas i kartellregister, anför kommissionen

följande.

Uppgifter rörande vinster, kostnader m. m. samt handlingar av olika slag,

som infordras i samband med specialundersökningar och inventeringar av

överenskommelser av konkurrensbegränsande natur, skola, i de fall de icke

skola intagas i registret och i den mån de kunna anses lända vederbörande

yrkesutövare eller sammanslutning till men, vara hemliga och sålunda endast

få utgöra underlag för utredningsorganets undersökningar.

I likhet med vad som föreskrives i 1925 års lag bör vad nu sägtsten

gälla de redogörelser för yrkesutövares eller sammanslutningars förhållanden,

som kunna avlämnas av organet och som bygga på hemligt material. Det

bör sålunda bero på Kungl. Maj:t, huruvida och i vilken omfattning dylika

utredningsresultat skola publiceras som ett led i de exekutiva åtgärderna.

Innan sådant beslut fattas, bör vederbörande företag eller sammanslutning

ha rätt att avgiva yttrande i ärendet.

Kommissionen anför beträffande de erforderliga sekretessbestämmelserna,

att kommissionen ansåge det vara av värde att i samma lag som innehölle bestämmelser

om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser och

örn specialundersökningar understryka den trygghet, som företagarna kunde

räkna med i fråga örn skydd mot offentliggörandet av sådana uppgifter,

som skulle lända företaget lill men, örn de komme till konkurrenternas kän
Bihang

till riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr 264. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

nedom. Kommissionen föreslår därför, att sekretessbestämmelserna upptagas

i den ifrågasatta övervakningslagen.

I överensstämmelse med de riktlinjer, för vilka nu redogjorts, har kommissionen

upprättat förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsande

företeelser inom näringslivet. Förslaget torde såsom bihang få fogas till

statsrådsprotokollet.

Vid kommissionens betänkande lia fogats tre särskilda yttranden av ledamöter

i kommissionen. Sammanlagt nio ledamöter uttala i två av dessa yttranden,

att ledamöterna visserligen delade majoritetens uppfattning, att en

lagstiftning borde komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med det

av kommissionen upprättade lagförslaget men att de icke i alla avseenden

kunde ansluta sig till de i motiveringen för förslaget anförda synpunkterna.

I ett av dessa yttranden, omfattat av två ledamöter, anföres därjämte reservation

mot avfattningen av lagförslagets 7 §. Även i det tredje särskilda yttrandet,

vilket avgivits av en av kommissionens ledamöter, anföres reservation

mot avfattningen av nämnda paragraf. Till dessa två reservationer torde jag

få återkomma i ett senare sammanhang.

Yttranden.

Över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,

nämnden för konjunkturinstitutet, bank- och fondinspektionen, lantbruksstyrelsen,

kommerskollegium, försäkringsinspektionen, statens priskontrollnämnd,

fullmäktige i riksbanken, 1943 års sekretessutredning, 1944 års trafikutredning,

svenska stadsförbundet, landsorganisationen i Sverige samt

svenska arbetsgivareföreningen. Vidare ha yttranden överlämnats av lantbruksstyrelsen

från Sveriges lantbruksförbund, av kommerskollegium från

rikets handelskamrar, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och

kooperativa förbundet samt av försäkringsinspektionen från svenska försäkringsbolags

riksförbund. Slutligen har Sveriges redareförening yttrat sig i

ärendet.

Den i betänkandet uttalade åsikten örn behovet av övervakning

av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet

har vunnit anslutning från åtskilliga av de hörda myndigheterna och

sammanslutningarna. Av övriga hörda myndigheter och sammanslutningar

har flertalet, visserligen under anförande av vissa erinringar mot kommissionens

uttalanden, förklarat sig icke vilja motsätta sig en övervakning,

utformad i stort sett i enlighet med det föreliggande förslaget. Endast handelskammaren

för örebro och Västmanlands län har ställt sig helt avvisande

till den föreslagna övervakningen.

Av myndigheter och sammanslutningar, som anslutit sig till kommissionens

åsikt om behovet av övervakning, yttrar priskontrollnämnden bl. a. följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

19

Enligt nämndens uppfattning måste starka skäl anses tala för att en samhällelig

övervakning av förevarande art kommer till stånd. Olika former av

ofullständig konkurrens lia numera nått en sådan utbredning, att det ur

skilda synpunkter är motiverat, att dessa företeelser underkastas kontroll

från samhällets sida. Konkurrensbegränsningen kan leda till att friheten och

rörligheten i näringslivet minskas, att konsumenternas ekonomiska intressen

åsidosättas, att högre priser uttagas än vid fri konkurrens, att konkurrens

från utomstående motarbetas med olika medel och att incitamentet till effektivisering

av produktionen försvagas. Samverkan och företagskoncentration

äga ett samhälleligt existensberättigande endast i den mån de leda till rationalisering

av produktion och distribution. Det är blott mot de samhälleligt

sett skadliga konsekvenserna av konkurrensbegränsning, som anledning föreligger

till samhällsingripande.

Under krigsåren har genom den allmänna priskontrollen en viss övervakning

av de konkurrensbegränsande företeelserna utövats. De undersökningar

rörande koncentrationstendenserna under kriget på olika näringsområden,

som kommissionen företagit, ge till resultat, att den organiserade samverkan,

som fanns före kriget, på många områden utvecklats vidare. Sammanslutningarna

kunna därför förväntas stå starkare efter kriget, med ökad bundenhet i

prissystemet som följd. Då det icke är önskvärt, att priskontrollen i sin nuvavarande

form bibehålies längre än vad som med hänsyn till prisutvecklingen

är nödvändigt, delar nämnden kommissionens uppfattning att det är angeläget

att bevakningen av de områden inom näringslivet, på vilka konkurrensen

är begränsad, så fort priskontrollen upphör kan övertagas av ett nytt samhälleligt

organ med uppgift att följa utvecklingen på dessa områden.

Riksbanksfullmäktige finna ur de synpunkter fullmäktige närmast ha att

företräda en övervakning av konkurrensbegränsande företeelser önskvärd och

anse det vidare angeläget att de föreslagna åtgärderna genomföras snarast.

Landsorganisationen yttrar, att en löpande samhällelig kontroll över produktionshämmande

tendenser inom näringslivet syntes utgöra ett viktigt led

i en ekonomisk politik, som hade full sysselsättning och höjning av de breda

lagrens levnadsstandard till sin huvudsakliga målsättning.

I kooperativa förbundets yttrande förordas, att de av kommissionen föreslagna

åtgärderna snarast möjligt måtte genomföras. Det funnes enligt förbundets

mening icke möjlighet att verkställa en fullständig kartläggning av

konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet, förrän den föreslagna

anmälningsskyldigheten och registreringen genomförts. En mera omfattande

undersökning av hithörande förhållanden än den kommissionen verkställt

skulle säkerligen giva vid handen, att den bundna prisbildningen fått en

ännu större omfattning än vad som framginge av kommissionens betänkande.

Förbundet ville dock framhålla, alt statens åtgärder borde vidtagas på ett

sådant sätt att hinder icke Indes i vägen för rationaliseringsfrämjande koncentrations

tendenser.

Av organisationer som anfört vissa erinringar mot kommissionens motivering

för förslaget om övervakning uttalar industriförbundet, i vars yttrande

arbetsgivareföreningen instämt, att förbundet icke vore övertygat om att en

övervakning och lagstiftning på förevarande område kunde anses motiverad

för tillgodoseende av de allmänna intressen, som vore avsedda att skyddas.

Förbundet hade av sina egna erfarenheter bibragts den bestämda uppfatt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

ningen, att det ofta hörda talet om kartellmissbruk och dylikt — även då

det gällde tiden före kriget —■ varit betydligt överdrivet. För förbundet avgörande

vid ställningstagandet till denna fråga hade emellertid varit, att den

offentlighet kring kartellernas förehavanden, som vöre det väsentligt nya i

förslaget, borde vara ägnad att skingra vissa populära missuppfattningar

och missförstånd rörande arten och betydelsen av deras verksamhet ur allmän

synpunkt. Därigenom borde en önskvärd avspänning mellan förefintliga

meningsmotsättningar på detta ömtåliga område kunna på ett verksamt

sätt främjas.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, som avstyrkt kommissionens

förslag, uttalar att en övervakning på förevarande område vore

onödig och att de kostnader den komme att medföra borde kunna undvikas.

Handelskammaren trodde icke, att någon företagare i våra dagar ville sätta

sin lit till kartellers eller andra dylika sammanslutningars förmåga att varaktigt

utestänga konkurrensen och skydda ett orimligt varupris. För övrigt

ansåge handelskammaren, att konsumenterna på det hela taget vöre kapabla

både att bedöma skäligheten av de vederlag, som avkrävdes dem för erbjudna

nyttigheter eller tjänster, och att utfinna medel för att komma tillrätta

med oskäligheten.

De allmänna riktlinjer för organiserandet av utrednings-

och övervakningsverksamheten, vilka innehållas i betänkandet,

ävensom de allmänna grunderna för den föreslagna

lagstiftningen ha i stort sett lämnats utan erinran i flertalet yttranden.

Förslaget att det första ledet i utrednings- och övervakningsverksamheten,

den allmänna analysverksamheten, skulle förläggas till konjunkturinstitutet

har dock på några håll väckt gensagor.

Sålunda anför nämnden för konjunkturinstitutet, att de för en monopolkontroll

erforderliga allmänna utredningarna såväl till karaktär som omfattning

skulle bli sådana, att de svårligen kunde inrymmas inom institutets nuvarande

utredningsprogram och organisation. Institutets huvuduppgift vore

och måste vara den fortlöpande analysen av den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Den snedbelastning av institutet, som det föreslagna uppdraget

skulle kunna giva upphov till, belystes av att redan ett övertagande av priskontrollnämndens

relativt begränsade vinstutredning skulle komma att kontinuerligt

taga i anspråk minst hälften av institutets nuvarande personal.

Nämnden ville därför förorda, att de allmänna statistiska undersökningar

som vöre nödvändiga för övervakningen av de konkurrensbegränsande företeelserna

icke förlädes till institutet utan till den byrå inom kommerskollegium,

som skulle tjänstgöra som huvudorgan för den föreslagna utredningsverksamheten.

En nära kontakt borde emellertid etableras mellan institutet

och denna byrå.

Liknande synpunkter framföras av kommerskollegium, priskontrollnämnden

och landsorganisationen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

21

Fyra av priskontrollnämndens ledamöter ajiföra i en reservation mot

nämndens utlåtande, att det icke vore tillräckligt att den allmänna analysverksamheten

byggde allenast på allmänt statistiskt material. Det centrala

utredningsorganet måste få befogenhet att jämväl för denna verksamhet införskaffa

erforderligt material från företag och sammanslutningar. Lagförslaget

borde enligt reservanternas mening kompletteras med en bestämmelse

som gåve organet sådan befogenhet.

Kommissionens uttalande om behovet av förbättrad prisstatistik för möjliggörande

av en effektiv allmän analysverksamhet understrykes i några av

de inkomna yttrandena.

Förslaget örn att registreringen av konkurrensbegränsande

överenskommelser och i regel även specialundersökningarna

skulle överlämnas till en särskild byrå inom kommerskollegium

tillstyrkes av kommerskollegium liksom av åtskilliga andra

myndigheter och organisationer.

I en reservation mot kommerskollegii yttrande, avgiven av en av kollega

ledamöter, förordas dock att såväl registrering som specialundersökningar

på det område, där bank- och fondinspektionen utövar tillsyn, överlämnas till

bank- och fondinspektionen.

Bank- och fondinspektionen föreslår likaså, att övervakningen såvitt angår

banker och övriga under inspektionens tillsyn stående företag uppdrages

åt inspektionen samt att sålunda även registrering av konkurrensbegränsande

överenskommelser, vari dessa företag deltaga, skall ske hos inspektionen.

Lantbruksstyrelsen och lantbruksförbundet hemställa, att övervakningen

— registrering och specialundersökningar — på jordbrukets område anförtros

åt det organ, som må komma att handha den centrala ledningen

av jordbrukets prisregleringar.

Beträffande försäkringsväsendet uttalar försäkring sinspektionen, att det ur

olika synpunkter måste anses mest ändamålsenligt, att både registrering och

specialundersökningar omhänderhas av inspektionen.

Slutligen uttalar 19M års trafikutredning, att det visserligen syntes lämpligast,

att kommerskollegium tills vidare bleve övervakningsorgan på trafikväsendets

område. Utredningen avsåge emellertid att framlägga förslag örn

inrättande av en statens trafiknämnd. Om en sådan komme till stånd och

finge trafikpolitiska funktioner i den utsträckning som utredningen ämnade

föreslå, borde den vara undersökningsorgan för specialundersökningar inom

trafikväsendet.

Beträffande frågan om åtgärder mot missbruk på områden

inom näringslivet med ofullständig konkurrens ansluter

sig priskontrollnämnden i princip till kommissionens uppfattning, att de exekutiva

befogenheterna böra hållas isär från den utredande verksamheten.

Eljest skulle enligt nämndens mening risk föreligga att organet skulle

glida över i en allmän priskontroll, där statlig myndighet sanktionerade

prissättningen. Nämnden ville starkt understryka, alt en sådan utveckling

icke vore önskvärd. I fortsättningen anför nämnden följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Emellertid vill nämnden ifrågasätta ändamålsenligheten av att så starkt

beskära organets befogenheter att organet, som kommissionen hävdar, icke

ens bör ha till uppgift att bedöma, huruvida sådant missbruk föreligger, som

kan föranleda ingripande, än mindre framlägga förslag till åtgärder. Nämnden

vill dock erinra om att organet förutsattes skola bedöma, huruvida anledning

föreligger att antaga sådant missbruk, som kan föranleda specialundersökning,

och det förefaller nämnden rimligt, att organet även skall

äga befogenhet att såsom ett resultat av sina utredningar komma till en

slutsats om huruvida missbruk verkligen förelegat. Avgivandet av förslag

till åtgärder synes höra naturligt samman med företagandet av själva utredningen

och bedömningen av denna, varför det enligt nämndens mening måste

anses praktiskt motiverat, att organet även skall äga rätt att framlägga dylika

förslag. Organet bör på grundvalen av utredningens resultat redovisa olika

tänkbara ingripanden och deras sannolika effekt samt avgiva förslag till

lämplig åtgärd. De exekutiva myndigheternas arbete och ställningstagande

torde därigenom underlättas. Enligt kommissionens uppfattning skulle organet

ej äga rätt att förhandla utan denna uppgift borde anförtros en av

Kungl. Majit särskilt utsedd förhandlingskommission. Nämnden vill i anledning

härav framhålla, att det torde vara i praktiken uteslutet eller i vart

fall förenat med betydande svårigheter att helt skilja de uppgifter, som enligt

kommissionens förslag skulle åvila organet, från åtgärder, som kunna

karakteriseras som förhandlingar. Nämnden anser det dock lämpligt att för

fall, som avse ingripanden av mera allvarlig karaktär, förhandlingarna uppdragas

åt en särskild, av Kungl. Majit utsedd förhandlingskommission, i

vilken nämnden dock förutsätter att organet bör vara representerat.

Kommerskollegium yttrar beträffande de av kommissionen angivna ingripandena

följande.

Kollegium vill framhålla, att en viss brist torde föreligga därigenom att

icke i lagförslaget angivits de åtgärder, som skola vidtagas för att komma

tillrätta med missförhållanden av ifrågavarande slag. En så omfattande övervakning

av hithörande förhållanden, som den kommissionen ifrågasatt, synes

ej lämpligen kunna ske enbart med tillhjälp av de korrektiv, som kommissionen

förordat i sitt betänkande. För övrigt kan det knappast anses

tillfredsställande att de missbruk som uppdagas skola medföra påföljder i

administrativ väg, som vederbörande yrkesutövare icke på förhand kan

beräkna. Dessutom vill kollegium framhålla, att om korrektiv av så vittomfattande

karaktär, som de kommissionen förordat, skola vidtagas mot

eventuella missbruk, den korrigerande verksamheten torde få inskränka sig

till att avse endast de största och mest flagranta fallen.

Hantverks- och småindustriorganisationen uttalar, att i fall av missbruk

rättelse under alla förhållanden borde kunna åvägabringas genom andra åtgärder

än förstatligande.

Även industriförbundet anser att rättelse bör kunna nås utan förstatligande

av företag.

Beträffande den för en övervakning av konkurrensbegränsande företeelser

erforderliga lagstiftningens utformning ifrågasätter Skånes handelskammare,

huruvida det icke skulle vara tillfyllest att utbygga 1925 års

lag genom införande av ett gemensamt övervakningsorgan och av begränsad

registreringsplikt.

Däremot betona priskontrollnämnden och landsorganisationen i sina ytt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

randen, att 1925 års lag är alltför begränsad till sitt tillämplighetsområde och

att det med hänsyn därtill föreligger behov att ersätta den med en mera

omfattande lag.

Till kommissionens förslag att från övervakningen i regel böra

undantagas organisationerna på arbetsmarknaden

uttala socialstyrelsen, kommerskollegium och kooperativa förbundet sin anslutning.

Kommerskollegium anför ytterligare härom, att den uppgift, som

övervakningsmyndigheten finge sig anförtrodd, i och för sig torde vara tillräckligt

omfattande och svår att fylla. Att därjämte ålägga myndigheten

övervakning av ett så vidsträckt och ömtåligt socialpolitiskt område som

lönestriderna mellan arbetsgivare och arbetstagare, skulle säkert vara att

förrycka eller omöjliggöra dess verksamhet.

Å andra sidan framhåller hantverks- och småindustriorganisationen, att

det syntes föga konsekvent att från den föreslagna kontrollen undantaga

arbetsmarknaden, där betydelsefulla avgöranden av konkurrensbegränsande

natur träffades.

I det av 1944 års trafikutredning avgivna yttrandet uttalas, att den föreslagna

lagstiftningen ej lämpligen kunde tillämpas på statens järnvägar och

knappast heller på de enskilda järnvägarna. För att komma till rätta med

eventuella olämpliga konsekvenser av dessa företags partiella monopolställning

syntes andra former för ingripande vara att föredraga.

Redareföreningen påpekar, att den tilltänkta lagen skulle bliva tillämplig

på konkurrensbegränsande sammanslutningar inom sjöfarten icke endast då

dessa uteslutande berörde trafiken på Sverige eller mellan svenska hamnar

utan även då de hade internationell räckvidd och berörde förhållanden även

i andra länder än Sverige. Sådana sammanslutningar förekomme i stor utsträckning

inom den internationella linjesjöfarten och hade i form av linjekonferenser

varit allmänt verksamma ända sedan förra århundradet. Vidare

förekomme i icke obetydlig omfattning samseglingsavtal mellan svenska och

utländska rederier. Föreningen ansåge det olämpligt, att ett litet land som

Sverige ensidigt lagstiftade örn förhållanden, som berörde internationell

handel och sjöfart, så länge världshandeln vöre så desorganiserad som för

närvarande.

Frågan om i vilken utsträckning överenskommelser av

konkurrensbegränsande natur böra anmälas och registreras

upptages till särskild behandling i några av yttrandena.

Sålunda anför grossistförbundet härom.

Det mäste, örn ifrågavarande förslag genomföres, anses såsom synnerligen

angeläget, att näringslivets organisationer eller de enskilda företagen icke i

onödan belastas med skyldighet att anmäla prisöverenskommelser, prisavtal

och andra liknande konkurrensbegränsande överenskommelser av mera bagatellartad

natur. Ändamålet med den ifrågasatta lagstiftningen, nämligen att

komma till rätta med sådana företeelser, som medföra samhälleligt sett skadliga

verkningar, skulle icke betjänas av att undersökning eventuellt kunde

komma att påyrkas av en mängd avtal, som i nu förevarande hänseende

sakna betydelse.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Även Skånes handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare

samt handelskammaren i Gävle uttala sig i samma riktning. Skånes handelskammare

förordar därvid, att i lagtexten eller tillämpningsföreskrifterna till

lagen intagas bestämmelser av innehåll att det skall åligga övervakningsmyndigheten

att när den utfärdar anmaning så noggrant som möjligt precisera

arten och innebörden av de överenskommelser, som på grund av anmaningen

skola anmälas.

Kommerskollegium understryker i sitt yttrande vikten av att anmälningsskyldigheten

göres så litet betungande för näringslivet som möjligt.

Beträffande tillämplighetsområdet för lagförslagets bestämmelser

örn specialundersökningar anför industriförbundet

bl. a. följande.

Såsom exempel på ofullständig konkurrens omnämnes i betänkandet den

förmånsställning på marknaden, som tack vare omfattande reklam, varans

utstyrsel etc. kan tillkomma fabrikant av s. k. märkesvaror. Märkesvarusystemet

har inom åtskilliga branscher vunnit en betydande utbredning, och

det torde icke kunna förnekas, att detsamma såväl ur fabrikantens, distributörens

som allmänhetens synpunkt medfört vissa påtagliga fördelar. Vad allmänheten

beträffar må särskilt framhållas, att den — särskilt om det gäller

fabrikantmärkta varor — får en mycket bättre garanti för varans beskaffenhet

än i fråga om andra, »anonyma» varor, att diskussion om varans pris

blir onödig samt att priset är detsamma oavsett var inköpet ägt rum. Det

skulle vara olyckligt om denna utveckling i riktning mot en mera rationell

varudistriLution skulle hämmas genom att fabrikanternas intresse för nu avsedda

varor minskades.

Förbundet förordar därför, att lagstiftningen icke skall omfatta andra former

av ofullständig konkurrens än sådana, som grundas på avtal eller på ett

företags ställning såsom ensamtillverkare.

Stockholms handelskammare, till vars yttrande handelskammaren i Karlstad

anslutit sig, framför i denna fråga liknande synpunkter.

I fråga örn offentlighetsprincipens tillämpning på förevarande

område uttalar landsorganisationen, att publicitet på bred bas syntes

vara ett mycket väsentligt led i kampen mot konkurrensbegränsande företeelser

inom näringslivet.

I det av 1943 års sekretessutredning avgivna utlåtandet förklaras, att utredningen

icke har något att erinra mot kommissionens allmänna uttalanden

angående offentlighetsprincipens tillämpning.

Å andra sidan ställer sig Stockholms handelskammare betänksam mot

kommissionens åsikter i denna fråga. Det kunde enligt handelskammarens

mening befaras, att allmänheten med dess benägenhet att förenkla de ekonomiska

problemen under påverkan av konkurrenter, som ville komma kartellföretagen

till livs, icke sällan skulle draga förhastade och felaktiga slutsatser

av det från kartellen insamlade, offentliggjorda materialet. Bedömandet av

en kartells verksamhet kunde enbart göras av den, som förfogade över allt

erforderligt material, och för den enskilde individen borde det vara tillräckligt

med vetskapen örn att det funnes en övervakningsmyndighet, till vilken

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

25

hänvändelse kunde göras med begäran om undersökning av sådana konkurrensbegränsningar,

vilka han trodde sig kunna konstatera. För tillgodoseende

av allmänhetens intressen borde i varje fall icke kunna fordras mer än att i

kartellregistret — på sätt näringsorganisationssakkunniga föreslogo i sitt år

1940 avgivna betänkande — infördes uppgifter rörande sammanslutningens

namn och deltagarna i densamma, vilka produkter överenskommelsen omfattade

samt om den avsåge priser, produktion, marknadsfördelning eller annan

försäljningspolitik.

Uttalanden i samma riktning förekomma i flera av yttrandena från de övriga

handelskamrarna.

Kommerskollegium betonar för sin del angelägenheten av att näringsidkarnas

berättigade intressen av sekretess icke åsidosättas. Yrkesutövare, som

lojalt ställde de infordrade uppgifterna till statsmakternas förfogande, borde

icke ställas i en sämre ställning än de illojala. Kollegium ville därför i likhet

med bl. a. Stockholms handelskammare förorda, att i kartellregistret icke infördes

andra uppgifter än de som avsåge sammanslutningens namn och deltagare,

vilka produkter överenskommelsen omfattade, samt om den avsåge

priser, produktion, marknadsfördelning eller annan försäljningspolitik. Det

kunde emellertid enligt kollegii mening ifrågasättas örn icke beträffande sådana

yrkesutövare, som befunnits hava missbrukat sin monopolistiska maktställning,

en vidsträcktare grad av offentlighet kunde vara försvarad.

Sveriges redareförening framhåller, att kommissionen varit medveten om

att undantag från offentlighetsregeln kunde bliva nödvändiga om i viss överenskommelse

inginge uppgifter, genom vilkas offentliggörande utländska konkurrenter

skulle kunna erhålla sådana upplysningar, att legitima enskilda

affärsintressen här i landet kunde skadas. Kommissionen hade däremot tydligen

icke räknat med sådana fall, där ett offentliggörande skulle kunna skada

legitima utländska intressen. Detta kunde dock inträffa i fråga om sådana

sammanslutningar, som avsåge begränsning av konkurrens icke endast här i

riket utan även i andra länder. I fortsättningen anför föreningen härom.

De internationella linjekonferenserna reglera trafiken inom praktiskt sett

alla transoceana trader och även inom många trader mellan europeiska hamnar.

Ehuru linjekonferenserna icke enbart syfta till en rationalisering av trafiken

utan även hava till följd en viss reglering av konkurrensen, har deras

verksamhet i mycket stor utsträckning erkänts av trafikanterna såsom även

för dem nyttig. Även om en ohämmad konkurrens i vissa fall kunde framtvinga

lägre frakter, skulle en sådan konkurrens samtidigt skapa en oro på

fraktmarknaden, som för internationella affärer vore av ondo. Genom konferensernas

verksamhet har fraktmarknaden stabiliserats. Varje säljare och

varje köpare vet, att hans konkurrenter måste betala frakt efter samma

tariff och icke kan vinna någon fördel vare sig genom fraktspekulation eller

genom att öva påtryckning på en enskild redare.

Konferenssystemet är också en förutsättning för den differentiering av

fraktsatserna efter godsets värde och art, som är nödvändig för bedrivande

av reguljär linjetrafik och som har möjliggjort ett gynnande av svensk export

genom lägre utgående frakter än som betingats av fraktmarknaden i

och för sig.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 264.

I den mån svensk lagstiftning berör internationella företeelser, bör den

föregås ay internationella förhandlingar. I all synnerhet under de ovissa sjöfartsförhållanden,

som kunna väntas under de närmaste åren efter upphörandet

av UMA, måste det anses vara oklokt att sätta vårt land i en särställning

bland de europeiska länderna i fråga om bedömandet och behandlingen

av internationella sjöfartskonferenser. En sådan särställning kan lätt irritera

övriga sjöfartsnationer och försvåra det internationella samarbetet inom

sjöfarten.

Vad här nämnts angående internationella sjöfartskonferenser måste även

anses gälla samseglingsavtal mellan svenska och utländska rederier. Det kan

icke anses riktigt att till offentlighet överlämna avtal, som intimt beröra utländska

företags verksamhet. Såväl i fråga örn konferensavtal som beträffande

samseglingsavtal måste hänsyn tagas till att den internationella sjöfart,

i vilken Sverige deltager, icke berör enbart Sverige utan i lika grad de

övriga länder, som omfattas av denna svenska trafik.

1943 års sekretessutredning uttalar att de erforderliga sekretessbestämmelserna

böra lia sin plats i sekretesslagen samt anför vidare härom.

Enligt uttrycklig föreskrift i tryckfrihetsförordningen, i dess 1937 antagna

lydelse, skola i sekretesslagen noga angivas de fall, då allmänna handlingar

skola hemlighållas. Sekretessreglernas sammanhållande i en lag ansågs skapa

garanti för att inskränkningar i offentligheten icke skulle komma att företagas

utan tillbörligt beaktande av deras principiella betydelse (Kungl. Maj:ts

prop. nr 140/1936 s. 28). Från denna huvudregel gjordes visserligen vissa

undantag i fall, då redan tidigare sekretessbestämmelser funnos meddelade i

särskilda lagar bl. a. 7 § i 1925 års lag om undersökning av monopolistiska

företag och sammanslutningar. Detta förfaringssätt, som föranleddes av

praktiska skäl, synes emellertid, då fråga är om ny lagstiftning å förevarande

område, icke stå i god överensstämmelse med nyssnämnda stadgande i

tryckfrihetsförordningen. Vad kommissionen i betänkandet anfört såsom

skäl för att sekretessbestämmelserna böra upptagas i samma lag som innehåller

föreskrifter om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser

och örn specialundersökningar synes icke, gentemot vad nu framhållits,

kunna tillmätas avgörande betydelse.

Vissa erinringar, som utöver vad nu nämnts framställts mot kommissionens

förslag, skola omnämnas i det följande vid behandlingen av de särskilda

bestämmelserna i förslaget.

Departementschefen.

De företeelser inom näringslivet, vilka bruka betecknas som ofullständig

konkurrens och för vilka kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering i

sitt betänkande lämnat en översiktlig redogörelse, ha med industrialiseringsprocessens

fortgång och andra förändringar i det moderna näringslivets

struktur ökat i betydelse. Av de undersökningar, som på sin tid verkställdes

av näringsorganisationssakkunniga och som sedermera fullföljts av kommissionen,

synes framgå att konkurrensbegränsningar av skilda slag vunnit

en mycket stor utbredning inom det svenska näringslivet. Det finnes

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

27

anledning att räkna med möjligheten av en ökad utveckling av de konkurrensbegränsande

företeelserna. Härför talar bl. a. det förhållandet att industri-

och handelsföretag, vilka tidigare icke etablerat samarbete, under kriget

i stor utsträckning vant sig vid ett samgående särskilt vid förhandlingar

med myndigheter. Även om på många håll en stark önskan örn återgång

till större obundenhet förefinnes, kan dock antagas, att ur den under

kriget uppkomna intressegemenskapen växa fram strävanden till en mera

vittgående samverkan av pris- och produktionsreglerande natur, särskilt under

tider med försämrade konjunkturer. Det kan icke heller bortses från det

inflytande som utvecklingen i utlandet kan öva på de svenska producenternas

och distributörernas politik.

Konkurrensbegränsningar kunna såsom kommissionen angivit få skadliga

verkningar av skilda slag. Exempel därpå äro orimligt höga priser i förhållande

till produktionskostnaderna, produktionsbegränsningar och konserverande

av kostnadskrävande produktionsmetoder. De skadliga verkningarna

kunna göra sig gällande i flera olika hänseenden. Kommissionen har i inledningen

till betänkandet lämnat en översikt beträffande dessa förhållanden,

för vilken jag tidigare redogjort. Av vad där anförts vill jag särskilt understryka

att en restriktiv försäljningspolitik med produktionsbegränsningar

som följd skulle allvarligt äventyra det allmänna sysselsättningsprogrammet.

Vidare förtjänar påpekas, att höga priser kunna giva upphov till en icke

önskvärd omfördelning av inkomsterna. Höga priser medföra ofta även

kostnadsstegringar av sådan art, att den allmänna prisstrukturen därigenom

påverkas i ogynnsam riktning. Särskilt under övergången från krishushållning

till en mera normal fredshushållning är det av vikt att sådan påverkan

icke sker.

I och för sig giver emellertid förekomsten av ofullständig konkurrens icke

anledning till ingripanden från samhällets sida. I många fall torde tvärtom,

såsom framhållits av kommissionen och ytterligare understrukits i åtskilliga

av remissyttrandena, samverkan mellan företag eller sammanslagning av

mindre företag till större enheter vara en förutsättning för rationalisering av

produktion och distribution. Det är först då det kan konstateras att missbruk

eller skadliga verkningar föreligga som åtgärder av ett eller annat slag böra

bliva aktuella.

Såsom förut nämnts torde det finnas anledning befara, att de konkurrensbegränsande

företeelserna i fortsättningen skola vinna ökad utbredning inom

det svenska näringslivet. Med hänsyn till de ogynnsamma verkningar i olika

hänseenden, som sådana företeelser kunna giva upphov till, måste såsom

kommissionen uttalat en utrednings- och övervakningsverksamhet från samhällets

sida i syfte att undersöka förekomsten av företeelserna och fastställa

verkningarna därav anses vara påkallad.

Kommissionen har i betänkandet uppdragit vissa allmänna riktlinjer

för ordnandet av en sådan utrednings- och övervakningsverksamhet.

Dessa lia i stort sett vunnit anslutning hos flertalet av de hörda myndighe
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

terna och sammanslutningarna och de synas i huvudsak kunna godtagas. På

en del punkter torde dock vissa av de i remissyttrandena framförda erinringarna

beaktas.

Enligt kommissionens förslag skall utrednings- och övervakningsarbetet

inriktas på tre huvuduppgifter, nämligen en allmän analysverksamhet, registrering

av konkurrensbegränsande överenskommelser samt specialundersökningar.

Den allmänna analysverksamheten skall lia till syfte att klarlägga

de strukturella förändringarna inom vårt näringsliv och den ofullständiga

konkurrensens roll härvidlag. Genom registreringsverksamheten skall åvägabringas

en kartläggning av olika områden inom näringslivet med hänsyn

till förekomsten av konkurrensbegränsande överenskommelser. Ändamålet

med specialundersökningarna slutligen skall vara att i fall då så må finnas

påkallat genom granskning av yrkesutövares affärshandlingar undersöka,

huruvida en monopolistisk ställning utnyttjats på ett ur samhällelig

synpunkt icke önskvärt sätt. En utrednings- och övervakningsverksamhet,

anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommissionen sålunda

föreslagit, synes innebära en ändamålsenlig och väl avvägd lösning av problemet

och torde bliva ett effektivt medel till vinnande av erforderlig kunskap

örn den ofullständiga konkurrensens utbredning och verkningar inom

näringslivet. Jag kan därför i stort sett ansluta mig till kommissionens förslag

härutinnan.

Vad beträffar frågan örn den för utredningen och övervakningen nödvändiga

organisationen synes det icke vara erforderligt att i detta sammanhang

fatta definitiv ståndpunkt härtill. Jag avser att sedermera efter

ytterligare överväganden upptaga denna fråga till närmare behandling. För

ett riktigt bedömande av den ifrågasatta lagstiftningen torde det emellertid

vara av värde att redan nu de tilltänkta allmänna riktlinjerna för organisationen

åtminstone i huvudsak angivas.

Den allmänna analysverksamheten skulle enligt kommissionens förslag anförtros

åt konjunkturinstitutet, medan registreringen av konkurrensbegränsande

överenskommelser och i regel även specialundersökningarna skulle

handhavas av en för ändamålet inrättad byrå inom kommerskollegium. Såsom

framgår av redogörelsen för remissyttrandena ha i vissa hänseenden

erinringar framställts mot detta förslag.

Sålunda har bl. a. nämnden för konjunkturinstitutet uttalat sig för att den

allmänna analysverksamheten icke förlägges till institutet utan till samma

myndighet, som kommer att verkställa registrering av konkurrensbegränsande

överenskommelser och bearbetning av det material, som i samband

därmed inkommit till myndigheten. Jag finner mig böra förorda nämndens

ståndpunkt härutinnan. Därest ifrågavarande analysarbete uppdrages åt institutet,

torde det komma att menligt inkräkta på fullgörandet av institutets

huvuduppgifter. Vidare synes den registrerande myndigheten ha bättre förutsättningar

än institutet att bedöma på vilka områden analysverksamheten

speciellt bör inriktas. Emellertid bör givetvis myndigheten i denna verksamhet

uppehålla ett intimt samarbete med institutet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Kommissionens förslag att registreringsverksamheten förläggas till en särskild

byrå inom kommerskollegium har icke mött andra invändningar än att

i yttrandena från bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen samt

lantbruksstyrelsen och lantbruksförbundet förordats, att registreringen av

konkurrensbegränsande överenskommelser pa bank- och fondväsendets, försäkringsväsendets

respektive jordbruksnäringens område undantages från

nämnda byrå och i stället uppdrages åt andra organ. Visserligen synas

skäl tala för de i dessa fyra yttranden framförda synpunkterna. Av avgörande

betydelse torde emellertid vara, att registreringsverksamheten centraliseras

till en enda myndighet. Därigenom vinnes bl. a. den fördelen, att garantier

skapas för att hithörande frågor komma att handläggas enhetligt. Jag

finner mig sålunda böra förorda kommissionens förslag, att en särskild byrå

inom kommerskollegium inrättas och att registreringen av konkurrensbegränsande

överenskommelser på alla områden inom näringslivet överlämnas

åt denna byrå.

Även specialundersökningarna på bank- och fondväsendets, försäkringsväsendets

respektive jordbruksnäringens område ha i nyssnämnda fyra yttranden

föreslagits skola undantagas från den tilltänkta byrån. Som undersökningsorgan

ha i stället föreslagits bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen

respektive det organ, som i fortsättningen kan komma att handha

den centrala ledningen av jordbrukets prisregleringar. Därjämte har 1944

års trafikutredning uttalat, att specialundersökningar inom trafikväsendets

område visserligen för närvarande borde omhänderhavas av kommerskollegium

men alf — för den händelse en trafiknämnd inrättades i överensstämmelse

med det förslag, som utredningen ämnade framlägga — det kunde ifrågasättas

oro icke en sådan nämnd skulle vara det lämpligaste organet för

specialundersökningar beträffande trafikföretag. Av den tidigare lämnade redogörelsen

för kommissionens betänkande framgår, att även kommissionen

varit inne på tanken att specialundersökningar på förevarande näringsområden

kunde undantagas från den föreslagna byråns verksamhet.

Nämnda byrå torde i regel vara det lämpligaste organet för utförande av

specialundersökningar. Det synes dock vara ändamålsenligt, att sådana undersökningar

beträffande bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet,

där bank- och fondinspektionen respektive försäkringsinspektionen redan

utöva en omfattande tillsyn, uppdragas åt dessa myndigheter. Vad beträffar

jordbruksnäringen och trafikväsendet torde något bestämt uttalande i förevarande

fråga icke kunna göras, förrän beslut fattats om dessa näringsgrenars

övriga organisatoriska problem.

Kommissionen har i sitt betänkande berört även fragan om åtgärder

mot missbruk och skadliga verkningar av ofullständig konkurrens

inom näringslivet. Av tänkbara former tor ingripanden har kommissionen

nämnt bl. a. tullsänkningar, igångsättande av konkurrerande statliga

företag samt statligt övertagande av den monopoliserade näringsgrenen.

I kommissionens lagförslag lia icke upptagits några bestämmelser om ingripanden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Kommerskollegium har som sin uppfattning uttalat, att en viss brist syntes

vidlåda lagförslaget därigenom att bestämmelser om ingripanden saknades.

Denna uppfattning kan jag icke biträda. Åtgärder mot missbruk och skadliga

verkningar på förevarande område måste lämpas efter omständigheterna i

det enskilda fallet. I en lagtext skulle dylika åtgärder därför icke kunna angivas

annat än i ytterst allmänna ordalag. Stadganden av sådan art skulle

icke bidraga att lämna ökad klarhet åt en yrkesutövare, som ville på förhand

söka beräkna vilka ingripanden han kunde riskera om han gjorde sig skyldig

till missbruk. Ett lagfästande av åtgärder mot missbruk och skadliga

verkningar skulle för övrigt kunna få till följd att statsmakterna bleve bundna

i sitt framtida handlande på ett sätt, som med hänsyn till den fortskridande

utvecklingen inom näringslivet synes föga lämpligt.

Anledning torde emellertid finnas att i detta sammanhang i korthet beröra

frågan om omfattningen av övervakningsorganets befogenheter. Starka

skäl synas tala för den av kommissionen hävdade meningen att de exekutiva

befogenheterna böra hållas isär från den utredande och övervakande verksamheten.

Därigenom torde vinnas bättre garanti för att resultaten av denna verksamhet

i största möjliga utsträckning bliva publicerade. Därest utredningarna

och den exekutiva makten anförtroddes åt ett och samma organ, skulle det

måhända icke sällan komma att inträffa att organet avstode från att giva publicitet

åt det utförda utredningsarbetet i fall då enligt organets mening tillfredsställande

rättelser av konstaterade missförhållanden kommit till stånd genom

överenskommelser med vederbörande företag eller sammanslutning. I

den mån så skedde, skulle emellertid allmänheten och statsmakterna undandragas

möjligheten att bilda sig en uppfattning av dessa fall och att bedöma

om de vidtagna rättelserna vore tillfyllest. Därest publiciteten kring utredningsarbetet

inskränktes, skulle vidare föreligga risk för att rättelserna icke

skulle bli bestående. Frågor om eventuella åtgärder gentemot monopolistisk

prisbildning och andra skadliga verkningar av ofullständig konkurrens synas

överhuvud taget vara av den vikt i vår ekonomiska politik, att de böra, under

full offentlighet, avgöras av statsmakterna och icke av en underordnad myndighet.

Det utredande och övervakande organet torde också få en mera obunden

ställning i den mån det får tillfälle att helt ägna sig åt utredande uppgifter.

Det förefaller mig som om detta skulle vara till gagn för utredningsarbetet,

vars resultat under alla förhållanden skall ligga till grund för eventuella

åtgärder.

Det centrala utrednings- och övervakningsorganet — förut nämnda byrå

inom kommerskollegium — bör sålunda ha till uppgift att införskaffa och

bearbeta erforderligt material samt att för bedömning framlägga resultatet

av sin utredning. Byrån bör i vissa fall därjämte kunna få till uppgift att

verkställa utredning rörande olika åtgärders sannolika verkningar i de enskilda

fallen. Den bör däremot icke tilldelas någon administrativ makt i den

meningen, att den skulle lia att avgöra huruvida sådana omständigheter föreligga

att ingripande skall ske eller underlåtas. Befogenheten att fatta sådana

avgöranden liksom befogenheten att bestämma arten av ingripandet bör

tillkomma Kungl. Majit, varvid i vissa fall riksdagens medverkan torde er
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

31

fordras. Beslut om ingripande av mera allvarlig natur torde i allmänhet icke

böra fattas utan att förhandlingar med vederbörande företag eller sammanslutning

föregått. Sådana förhandlingar synas i regel höra anförtros åt en

särskild förhandlingskommission.

Priskontrollnämnden, som besitter stor praktisk erfarenhet av förevarande

spörsmål på priskontrollens område, har i sitt yttrande ifrågasatt ändamålsenligheten

av att begränsa det centrala utrednings- och övervakningsorganets

befogenheter på det sätt jag nu i enlighet med kommissionens förslag

förordat. Denna ordning synes mig dock av anförda skäl motiverad, i

varje fall intill dess vidare erfarenheter vunnits. Därest det framdeles vid den

praktiska tillämpningen skulle visa sig att den av mig förordade gränsdragningen

för organets befogenheter icke är den lämpligaste, torde frågan emellertid

få upptagas till förnyat övervägande.

För möjliggörande av en övervakning i enlighet med vad nu angivits erfordras

lagbestämmelser, som ålägga yrkesutövare skyldighet att för registrering

anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser och som vidare giva

övervakningsmyndighet befogenhet att i och för specialundersökningar

granska yrkesutövares affärshandlingar och föreskriva yrkesutövare uppgiftsskyldighet.

I 1925 års lag finnas bestämmelser rörande undersökningar

av monopolistiska företag. Denna lag, som för övrigt kommit till användning

endast i ett fåtal fall, innehåller emellertid inga stadganden om registrering

av kartellavtal. Dess tillämplighetsområde är vidare förhållandevis begränsat.

Lagen är jämväl i övrigt till innehåll och utformning sådan att den synes

föga ägnad att tjäna som grundval för en lagstiftning med syfte att möjliggöra

en sådan övervakning som den av mig förordade. Med hänsyn härtill

synas de för övervakningens genomförande erforderliga bestämmelserna böra

upptagas i en ny lag, som bör träda i stället för 1925 års lag.

I en reservation mot priskontrollnämndens yttrande har föreslagits, att det

centrala utrednings- och övervakningsorganet skulle få befogenhet att jämväl

för den allmänna analysverksamheten infordra uppgifter från företagare.

Denna verksamhet skulle, anse reservanterna, i annat fall icke bliva av verkligt

värde för övervakningen. Emellertid synes enligt mitt förmenande i

första hand böra prövas huruvida icke syftet med reservanternas förslag kan

tillgodoses genom att den offentliga prisstatistiken förbättras. En av det nya

övervakningsorganets första uppgifter bör vara att i särskilt förslag närmare

angiva i vilka hänseenden förbättringar äro nödvändiga för att övervakningsarbetet

skall bliva effektivt. .Tåg är sålunda för närvarande icke beredd

att biträda nämnda förslag örn utvidgning av övervakningsorganets befogenheter.

Därest den praktiska erfarenheten skulle giva vid handen att

förbättringar av prisstatistiken icke äro tillfyllest för här avsett syfte, synes

emellertid förslaget böra ånyo övervägas.

I fråga om lagens tillämplighetsområde har kommissionen föreslagit

alt såväl yrkesutövare, vilka försälja förnödenheter, som yrkesutövare,

vilka såsom företagare utföra tjänster åt andra, skola falla därunder. I

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

vad angår företagare av sist angivet slag innefattar förslaget betydande

utvidgningar i förhållande till 1925 års lag. Av företag, vilkas verksamhet

avser utförande av tjänster, omfattar denna lag endast banker, försäkringsinrättningar

och transportföretag. Kommissionens förslag innebär däremot,

att även exempelvis företag, som utföra reparationsarbeten av olika

slag, installationsfirmor, frisörer och utövare av de s. k. fria yrkena, såsom

läkare, advokater, fastighetsmäklare och andra, kunna bliva föremål för monopolkontroll.

Enligt betänkandet skall den ifrågasatta lagen vidare vara

tillämplig på yrkesutövare, vilkas verksamhet avser överlåtelse eller upplåtelse

av immateriella förmögenhetsrättigheter eller upplåtelse av nyttjanderätt till

förnödenheter. Någon åtskillnad skall enligt betänkandet i princip icke göras

mellan enskilda eller kooperativa företag samt företag i kommunal eller statlig

drift. Med yrkesutövare likställer kommissionen sammanslutning av yrkesutövare.

Emellertid falla organisationerna på arbetsmarknaden i regel icke

under lagen.

Det torde ur samhälleliga synpunkter vara av vikt att alla verksamhetsgrenar

inom näringslivet av betydelse i förevarande sammanhang komma att

omfattas av lagen. Kommissionens förslag synes i detta hänseende vara i

stort sett tillfredsställande och torde därför efter vissa preciseringar kunna

läggas till grund för lagbestämmelse i ämnet. För dessa preciseringar torde

jag få redogöra i ett senare sammanhang.

För att en överenskommelse skall kunna bliva föremål för registrering

fordras enligt kommissionens förslag i första hand att överenskommelsen

är av konkurrensbegränsande natur. Härigenom uteslutes i regel avtal

mellan säljare och köpare. Även sådana avtal kunna emellertid stundom

vara konkurrensbegränsande. Som exempel må nämnas avtal, varigenom

en affärsidkare, som köpt en vara av en producent, i förhållande till denne

förbinder sig att vid försäljning av varan hålla ett visst pris.

Som förutsättning för registrering uppställer kommissionen därjämte att

överenskommelse berör pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållandena

här i riket. Rena konditionsavtal, vilka icke ha någon betydelse

för prissättningen, bliva sålunda uteslutna. Icke heller falla avtal, som enbart

avse utländska marknader, under förslagets registreringsbestämmelse, även

örn avtalen i och för sig äro av konkurrensbegränsande natur.

För att ett registreringsförfarande skall möjliggöras måste såsom tidigare

angivits föreligga skyldighet för yrkesutövare att till vederbörande övervakningsmyndighet

anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser. Enligt

kommissionens förslag skall sådan skyldighet inträda först sedan yrkesutövare

erhållit anmaning av myndigheten. Genom att anmälningsskyldigheten

konstrueras på detta sätt kommer avgörandet om hur långt registreringen

ur praktiska synpunkter skall sträckas att ligga hos övervakningsmyndigheten.

Denna kan sålunda bortse från sådana yrkesutövare, vilka kunna förmodas

sakna betydelse i förevarande sammanhang, och helt koncentrera sig

på de övriga. Vidare blir det möjligt för myndigheten att genomföra den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

33

avsedda kartläggningen av näringslivet successivt. Härigenom torde verksamheten

komma att vinna i effektivitet.

Vad kommissionen sålunda föreslagit beträffande nu angivna, med registreringen

sammanhängande frågor torde kunna biträdas. I några av remissyttrandena

har betonats angelägenheten av att anmälningsskyldigheten

göres så litet betungande för näringslivet som möjligt. Gentemot vad som i

samband därmed anförts i vissa av dessa yttranden bör framhållas, att det

avsedda syftet med registreringen icke torde kunna vinnas örn endast viktigare

överenskommelser registreras. För att kartellregistret skall bliva ett

verkligt kunskapsunderlag för bedömning av de konkurrensbegränsande överenskommelsernas

verkningar erfordras, att det upptager även överenskommelser

av mindre räckvidd, eftersom dessa tillsammantagna kunna ha stor

betydelse för marknadsförhållandena. Sålunda måste exempelvis varje avtal,

som kan påverka prisbildningen, anses vara sådant att det bör anmälas och registreras,

även om vederbörande kontrahenter själva till äventyrs skulle anse

avtalet som bagatellartat. Å andra sidan vill jag understryka att företagare

givetvis icke böra åläggas anmäla överenskommelser som alldeles sakna betydelse

ur övervakningssynpunkt. Avtal som avse till exempel begränsningar

i detaljhandelns budservice torde sålunda icke komma att bliva föremål

för anmälningsskyldighet. Jag förutsätter vidare, att övervakningsmyndigheten

avfattar anmaningarna så tydligt att någon tvekan örn vilka slag

av överenskommelser som åsyftas icke skall behöva uppstå. Likaså förutsätter

jag, att myndigheten lämnar yrkesutövarna tillräcklig tid för svars

avgivande. Under dessa förhållanden torde anmälningsskyldigheten icke bliva

betungande för näringslivet, i synnerhet som de överenskommelser, som varje

enskild yrkesutövare eller sammanslutning får att anmäla, i regel icke

torde uppgå till något större antal.

Även de av kommissionen angivna riktlinjerna för anordnandet av specialundersökningarna

synas böra godtagas.

Kommissionen har föreslagit, att specialundersökning skall kunna företagas

med avseende på alla former av ofullständig konkurrens. 1 bl. a. industriförbundets

yttrande har förordats, att specialundersökningarna skulle begränsas

till sådana former av ofullständig konkurrens, som vore grundade

på avtal eller på ett företags ställning som ensamtillverkare. Det synes emellertid

otvivelaktigt, att även andra former än dessa kunna medföra skadliga

verkningar inom näringslivet. Enligt mitt förmenande skulle därför en

sådan begränsning vara olämplig. Det förtjänar understrykas, att det här är

fråga endast om en undersökning. Därest det visar sig att missbruk eller eljest

skadliga verkningar icke äro för handen, behöver vederbörande företag

icke befara ytterligare åtgärder.

Det centrala utredningsorganet, d. v. s. den särskilda byrån inom kommerskollegium,

skall enligt kommissionens förslag på eget initiativ kunna

igångsätta specialundersökning. Såsom framgår av vad jag tidigare nämnt

skall byrån i allmänhet även utföra undersökningarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 264. !5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

För genomförande av specialundersökning skall övervakningsmyndighet

enligt kommissionens förslag äga förelägga yrkesutövare att förete affärshandlingar

och i övrigt lämna myndigheten erforderliga uppgifter. Förslaget

har i denna del utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelser

i 1925 års lag.

Beträffande offentlighetsprincipens tillämpning på förevarande

område intager kommissionen den ståndpunkten, att handlingar som

inkommit till och upprättats hos övervakningsmyndighet skola — med vederbörlig

hänsyn tagen till yrkesutövares legitima intresse av skydd för affärshemligheter

— i största möjliga utsträckning vara allmänt tillgängliga.

Överenskommelse av konkurrensbegränsande natur skall — vare sig den

träffats skriftligen eller muntligen och i först avsett fall vare sig den helt

föreligger i avtalstext eller den delvis är innefattad i protokollsanteckningar,

brev eller dylikt — enligt kommissionens förslag till sitt huvudsakliga innehåll

inflyta i ett kartellregister, som i princip skall vara offentligt. Emellertid

har kommissionen beaktat den möjligheten, alt i överenkommelse kunna

ingå uppgifter, genom vilkas offentliggörande utländska företagare skulle

kunna erhålla sådana upplysningar om svenska konkurrensförhållanden, att

legitima affärsintressen här i landet kunde skadas. För sådant fall bör enligt

kommissionen Konungen ha befogenhet att förordna, att kartellregistret i

viss del skall vara hemligt.

Beträffande sådana till övervakningsmyndighet inkomna uppgifter, som

icke skola inflyta i kartellregistret, har kommissionen uttalat att de böra vara

hemliga i den mån deras offentliggörande kan anses lända vederbörande

yrkesutövare till men. Detsamma bör enligt kommissionen gälla de redogörelser

för yrkesutövares förhållanden, som av övervakningsmyndighet upprättas

på grundval av hemligt material. Dessa hemliga uppgifter och redogörelser

skola dock enligt förslaget kunna offentliggöras efter förordnande

av Konungen.

I åtskilliga remissyttranden ha framförts invändningar mot vad kommissionen

sålunda föreslagit i fråga om offentlighetsprincipens tillämpning. Här

må erinras om att bl. a. Stockholms handelskammare och kommerskollegium

förordat, att i kartellregistret icke skulle intagas andra delar av överenskommelses

innehåll än uppgifter rörande kartellsammanslutnings namn

och deltagare, uppgifter angående vilka produkter överenskommelsen omfattar

samt slutligen upplysning huruvida den avser priser, produktion, marknadsfördelning

eller annan försäljningspolitik. Vidare har redareföreningen

uttalat, att undantag från regeln om kartellregisters offentlighet måste anses

nödvändiga icke blott i fall då genom offentliggörande av överenskommelses

innehåll legitima svenska affärsintressen skulle kunna skadas utan även då

ett offentliggörande skulle kunna skada legitima utländska affärsintressen.

Föreningen åsyftar härvid internationella linjekonferenser och samseglingsavtal,

vilka kunna samtidigt beröra trafik på Sverige eller mellan svenska

hamnar samt trafik på utlandet. Slutligen lia i vissa yttranden mera allmänt

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264. 35

uttalats betänkligheter mot en publicitet i den omfattning kommissionen förordat.

Ur allmän synpunkt synes det vara av vikt att offentlighet i stor utsträckning

beredes åt hithörande förhållanden. Härigenom skulle, såsom även kommissionen

framhållit, vinnas flera syften. I många fall skulle obefogade misstankar

hos allmänheten örn missbruk på förevarande område kunna undvikas.

Ofta torde enbart vetskapen örn att innehållet i kartellöverenskommelser

och även annat material kan komma att bliva allmänt tillgängligt

vara ett tillräckligt korrektiv mot missbruk. Jämväl i andra hänseenden torde

en vidsträckt offentlighet medföra fördelar. Emot dessa fördelar få vägas

affärsidkares intressen av att hans affärsförhållanden icke onödigtvis blottläggas.

De av kommissionen framlagda grunderna för offentlighetsprincipens

tillämpning synas innebära en god avvägning mellan nu angivna synpunkter.

I ett hänseende torde de dock böra föranleda erinran. Med hänsyn särskilt till

vad redareföreningen anfört om de internationella överenskommelserna på

sjöfartsnäringens område bör Kungl. Maj:ts befogenhet att förordna örn

kartellregisters hemlighållande i viss del icke vara inskränkt till sådana fall

då offentliggörande av viss uppgift däri skulle kunna skada svenska affärsintressen

i förhållande till utländska konkurrenter. Även för andra fall, exempelvis

då utländska affärsintressen skulle kunna lida skada genom offentliggörandet,

bör sådant förordnande kunna givas. Kungl. Maj:ts befogenhet

härutinnan synes överhuvud icke böra bliva alltför begränsad. Det sagda innebär

emellertid icke, att jag räknar med att dylika undantag från offentlighetsregeln

skola bliva vanligt förekommande.

Sekretessbestämmelserna ha av kommissionen upptagits i den föreslagna

övervakningslagen. Som skäl härför har kommissionen anfört, att det ansetts

vara av värde att i samma lag som innehåller bestämmelser örn registrering

och specialundersökningar understryka den trygghet, som företagarna

kunna räkna med i fråga örn sekretesskydd för sådana uppgifter, vilkas

offentliggörande skulle kunna lända företagare till men. I likhet med 1943

års sekretessutredning finner jag att det anförda icke bör föranleda avsteg

från tryckfrihetsförordningens föreskrift, att i sekretesslagen noga skola

angivas de fall, då allmänna handlingar skola hemlighållas. Jag förordar

därför, att förevarande sekretessregler upptagas i sekretesslagen, där de

lämpligen böra få sin plats i 20 §.

I överensstämmelse med det anförda lia inom handelsdepartementet upprättats

förslag till

1) lag om övervakning av konkurrcnsbegränsande företeelser inom näringslivet;

och

2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen dea 28 maj 1937 (nr 249)

örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Dessa båda förslag torde såsom bilagor (Bilaga A och Bilaga B) få fogas

vid statsrådsprotokollet.

Jag övergår nu till behandling

nämnda förslag.

av vissa av de särskilda bestämmelserna i

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Specialmotivering.

Förslaget till lag om övervakning av konkurrenshegränsande företeelser

inom näringslivet.

1 §•

Enligt ordalydelsen i kommissionens lagförslag skulle övervakningen ha

till syfte att förebygga missbruk av konkurrenshegränsande företeelser inom

näringslivet. I departementsförslaget ha orden »missbruk av konkurrensbegränsande

företeelser» utbytts mot orden »skadliga verkningar av ofullständig

konkurrens». Genom den sålunda vidtagna ändringen synes lagtexten

komma att bättre karakterisera de förhållanden, som övervakningen enligt

den allmänna motiveringen är avsedd att motverka. Som exempel på sådana

förhållanden har i det föregående nämnts bl. a. att kostnadskrävande

produktionsmetoder konserveras. Verkningar av detta slag av konkurrensbegränsningar

torde emellertid, ehuru ur samhällelig synpunkt skadliga, icke

alltid ha sin grund i förhållanden, som kunna betecknas som missbruk från

företagares sida.

2 §•

Förevarande stadgande har med vissa modifikationer formulerats i nära

överensstämmelse med nu gällande prisregleringslag. Av naturliga skäl har

dock endast yrkesmässig verksamhet ansetts böra omfattas av den nya lagstiftningen.

I förhållande till kommissionens förslag innefattar paragrafen

utvidgningar i så måtto, att även rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar

eller handel för egen räkning med in- eller utländskt mynt eller med

värdepapper, samt hotell- och pensionatrörelse av viss större omfattning upptagits.

At begreppen förnödenhet och tjänst avses att givas samma innebörd som

i prisregleringslagen. Som förnödenhet räknas sålunda först och främst vad

som benämnes lösöre samt vidare elektrisk kraft. Under begreppet torde

emellertid icke falla penningar och andra betalningsmedel samt värdepapper.

Icke heller fast egendom torde vara att hänföra till förnödenhet.

Såväl försäljning av förnödenhet som upplåtelse av nyttjanderätt till förnödenhet

omfattas av förevarande paragrafs bestämmelser. Som exempel på

verksamhet av sist angivet slag kan nämnas uthyrning av cykel eller bil

samt uthyrning av hushållsredskap såsom dammsugare och golvbonare.

I det föregående ha som exempel på verksamhetsformer, som torde omfattas

av begreppet tjänst, nämnts bl. a. utövande av försäkringsrörelse, utförande

av transporter, reparationsverksamhet och utövande av de s. k. fria

yrkena.

Beträffande bankrörelse är att märka, att bankernas kommissionsrörelse,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

37

uthyrning av kassafack, notariatavdelningarnas verksamhet och s. k. ekonomitjänst

torde vara att anse som utförande av tjänst. Dit synes däremot icke

vara att hänföra in- och utlåning av penningar eller handel med valutor. Då

emellertid även sådan verksamhet bör kunna bliva föremål för övervakning,

har särskild bestämmelse därom upptagits. I anslutning därtill har införts ett

stadgande, varigenom jämväl yrkesmässig handel för egen räkning med värdepapper

kommer att omfattas av den föreslagna lagen.

Såsom nyss anförts torde fast egendom ej falla under begreppet förnödenhet.

Försäljning av fast egendom skulle sålunda icke komma att omfattas

av den nya lagstiftningen. Visserligen torde, åtminstone i städer och andra

tätorter, såväl i fråga örn tomtmark som beträffande bebyggda fastigheter

element av monopolistisk prisbildning förekomma. I varje fall gäller detta

såtillvida att icke blott enskilda personer utan även vissa statliga, kyrkliga

och kommunala organ vid försäljning av fastigheter icke sällan torde uttaga

priser, som kunde lia varit avsevärt lägre, därest vederbörande icke valt

att till förfång för mera allmänna samhälleliga intressen systematiskt utnyttja

ett knapphetsläge. Emellertid ingå de härmed sammanhängande spörsmålen

i den allmänna bostadspolitiska samt stadsplane- och regiontekniska

planeringen. I viss mån ha de samband med den allmänna jordbrukspolitiken.

Övervakning av de monopolistiska tendenserna på förevarande område

torde därför lämpligen böra åstadkommas i annan ordning än den i förevarande

förslag avsedda. Viss kontroll över dessa tendenser förekommer

redan beträffande nybyggnader. Vad angår hyresmarknaden torde den gällande

hyresregleringen skapa tillräckliga garantier mot monopolistiska tendenser.

Någon anledning att göra denna marknad till föremål för särskild

monopolövervakning synes därför ej föreligga.

Enligt förevarande paragraf skola yrkesutövare vara skyldiga att efter

anmaning anmäla kartellavtal och andra liknande överenskommelser av konkurrensbegränsande

natur, vilka beröra pris-, produktions-, omsättningseller

transportförhållandena här i riket. Såväl skriftliga som muntliga överenskommelser

av angivet slag avses. Bestämmelsen omfattar endast avtal,

som beröra den svenska hemmamarknaden. Yrkesutövare, som driver verksamhet

här i landet, skall emellertid anmäla dylika avtal, även örn de äro ingångna

med företagare i utlandet.

3 §•

Kommissionen har beträffande denna bestämmelse uttalat, att kommissionen

genom den velat direkt i lagtexten anvisa de två vägar, vilka kunde anlitas

av övervakningsmyndigheten vid infordrande av uppgifter rörande innehållet

i överenskommelser av konkurrensbegränsande natur. Myndigheten hade

sålunda möjlighet att avkräva yrkesutövaren uppgifter rörande överenskommelser,

som antingen förelåge vid viss bestämd tidpunkt eller som komme

alt träffas eller vara gällande under närmare angiven tidsperiod, exempelvis

ett år.

Såsom kommissionen antytt torde även denna bestämmelse förutan gälla, alt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 264■

Departements

chejen.

övervakningsmyndighets anmaningar icke med nödvändighet måste avse

överenskommelser, som föreligga vid viss tidpunkt, utan jämväl skulle kunna

omfatta överenskommelser, som träffas eller tillämpas under viss period

framåt i tiden. Emellertid synes det vara lämpligt att detta uttryckligen angles

i lagen i klargörande syfte.

6 §•

Paragrafen motsvarar 7 § i kommissionens förslag.

Kommissionen har beträffande denna bestämmelse uttalat, att specialundersökning

i regel icke borde företagas annat än då det funnes skäl antaga, att

en monopolställning missbrukats och att den förda politiken medfört samhälleligt

sett skadliga verkningar. Kommissionen ansåge dock icke att författningstexten

borde erhålla en sådan formulering, att skäl att antaga missbruk

skulle utgöra förutsättning för undersökning. Om texten avfattades

så, skulle varje igångsättande av en specialundersökning innebära en anklagelse

om missbruk. Vidare kunde i vissa fall, exempelvis då en yrkesutövare

själv hade intresse av att bliva rentvådd från obefogade misstankar om missbruk,

skäl föreligga för en undersökning, även örn övervakningsmyndigheten

icke för egen del ansåge misstankarna befogade. Enligt kommissionens lagförslag

skall övervakningsmyndighet äga besluta örn specialundersökning,

när myndigheten anser skäl därtill föreligga.

Såsom i det föregående nämnts ha i två av de vid kommissionens betänkande

fogade särskilda yttrandena anförts reservation mot avfattningen av

förevarande paragraf i nämnda lagförslag. Enligt den ena reservationen

borde i lagtexten som förutsättning för beslut örn specialundersökning angivas,

förutom att övervakningsmyndighet ansåge skäl därtill föreligga, även

att vederbörande yrkesutövare kunde antagas ha otillbörligen utnyttjat det

förhållandet, att konkurrensen inom hans verksamhetsområde vore begränsad.

I den andra reservationen bär framförts en åsikt av samma innebörd.

Flertalet av de organisationer och sammanslutningar, vilkas remissyttranden

fogats vid kommerskollegii utlåtande, lia beträffande avfattningen av

förevarande paragraf anslutit sig till den uppfattning, som uttalats i nyssnämnda

båda reservationer.

Å andra sidan ha kommerskollegium, försäkringsinspektionen och priskontrollnämnden

förordat kommissionsmajoritetens förslag.

I en reservation mot priskontrollnämndens yttrande, avgiven av nämndens

kanslichef, har anförts, att i motiven borde tydligt angivas om förutsättningen

för ingripande jämlikt 7 § endast vore den omständigheten,

att yrkesutövare otillbörligen utnyttjat sin ställning eller uppgivits otillbörligen

utnyttja sin ställning, eller om möjlighet funnes att ingripa jämväl

under andra förutsättningar, vilka i så fall borde åtminstone exemplifieras.

Enligt 1 § är syftet med den tillämnade övervakningen att förebygga skadliga

verkningar av ofullständig konkurrens. Såsom i anslutning till nämnda

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

39

paragraf angivits torde verkningar av sådant slag icke alltid ha sin grund

i förhållanden, som kunna betecknas som missbruk från företagares sida.

Med hänsyn härtill skulle det innebära en icke avsedd begränsning av

övervakningen, om på sätt i två av reservationerna mot kommissionens betänkande

förordats, som förutsättning för specialundersökning angåves att

företagare kunde antagas ha otillbörligt utnyttjat sin ställning. I departementsförslaget

har stadgats, att specialundersökning må verkställas i de fall,

där övervakningsmyndighet finner anledning befara, att skadliga verkningar

av ofullständig konkurrens kunna uppkomma, eller där myndigheten eljest

anser särskilda skäl föreligga för en dylik undersökning. Genom denna

formulering får övervakningsmyndighet möjlighet att besluta örn undersökning

även i exempelvis sådana fall, då myndigheten visserligen för egen del

icke befarar skadliga verkningar men vederbörande yrkesutövare själv önskar

en undersökning för att bliva rentvådd från misstankar, vilka framkommit

från annat håll.

Även i vissa andra fall böra specialundersökningar kunna anlitas. I 6 § i

kommissionens förslag finnes upptagen en bestämmelse av innehåll att övervakningsmyndighet

skulle, i syfte att kontrollera örn anmälningsskyldighet enligt

2 § förelåge eller rätteligen fullgjorts, äga taga del av yrkesutövares handdelsböcker

och övriga affärshandlingar. Detta stadgande har mött erinringar

i några av remissyttrandena. Handelskammaren i Göteborg har sålunda

ifrågasatt nödvändigheten av stadgandet och uttalat, att vägran eller ovillighet

att fullgöra anmälningsskyldighet eller att i anmälan lämna tillräckligt

utförliga uppgifter borde kunna föranleda specialundersökning. Vidare har

kommerskollegium föreslagit, att övervakningsmyndighet skulle få befogenhet

att för verkställande av kontroll icke blott taga del av yrkesutövares affärshandlingar

utan även förelägga yrkesutövare att meddela myndigheten

andra uppgifter, som kunde finnas erforderliga. Det måste enligt mitt förmenande

anses synnerligen önskvärt, att övervakningsmyndighet får möjlighet

kontrollera, att yrkesutövare behörigen fullgöra dem förelagd skyldighet

att anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser. Sådan kontroll

synes lämpligast kunna företagas genom specialundersökningar. I sådana

fall då myndigheten finner sig böra kontrollera, huruvida anmälningsskyldighet

föreligger eller behörigen fullgjorts, böra sålunda särskilda skäl anses

föreligga för specialundersökning. Med hänsyn till det anförda har stadgandet

i 6 § i kommissionens förslag funnits obehövligt.

7 och 8 §§.

I dessa paragrafer, vilka motsvara 8 och 9 §§ i kommissionens förslag,

äro upptagna bestämmelser örn övervakningsmyndighets befogenheter för specialundersökningars

fullföljande. Utformningen av bestämmelserna ansluter

sig, med vissa ändringar och modifikationer, till motsvarande stadgande!! i

1925 års lag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 264

9 §.

Paragrafen motsvarar 11 § i kommissionens förslag.

Enligt kommissionens förslag skalle övervakningsmyndighet äga stadga

vite — förutom vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 7 och

8 §§ (8 och 9 §§ i kommissionens förslag) — även i fall då någon efter anmaning

enligt 2 § försummat att fullgöra vad honom i följd därav åligger.

Emellertid är sådan försummelse straffbelagd enligt 10 § (13 § i kommissionens

förslag). Då såsom allmän regel torde gälla, att vite ej bör föreläggas i

fall då straff är utsatt, har bestämmelsen om befogenhet för övervakningsmyndighet

att i samband med anmaning enligt 2 § förelägga vite icke upptagits

i departementsförslaget.

10 §.

Denna paragraf, som motsvarar 13 och 14 §§ i kommissionens förslag, innehåller

bestämmelser om straff bl. a. för underlåtenhet att inom förelagd

tid anmäla konkurrensbegränsande överenskommelse och för lämnande av

oriktig uppgift vid sådan anmälan. Kommissionens förslag upptager i 12 §

även en civilrättslig sanktion gentemot yrkesutövare som felar i något av

angivna hänseenden. Innebörden av denna sanktion är att yrkesutövaren icke

skulle äga göra gällande i överenskommelsen stadgad påföljd för kontraktsbrott

mot någon som bröte överenskommelsen. Sanktionen skulle dock icke

inträda i fall då en av yrkesutövare lämnad oriktig uppgift saknade betydelse

för anmälningsskyldighetens syfte.

Kommissionen har i motiveringen för stadgandet örn den civilrättsliga

sanktionen anfört bl. a. att norsk och dansk lagstiftning delvis tjänat som

förebild för detsamma. Bestämmelsen åsyftade att förebygga den för allmänna

rättskänslan stötande situationen, att yrkesutövare som underlåtit

att lämna uppgift eller lämnat felaktig uppgift till ett samhälleligt organ

rörande existerande kartellavtal skidle genom andra samhällsorgan, nämligen

domstolarna, kunna med stöd av samma avtal göra gällande fordringsanspråk

mot kontrahent, som ej låtit sig komma till last någon försumlighet

mot det allmänna. Vidare skulle bestämmelsen kunna bidraga till

att göra det offentliga registret så fullständigt och korrekt som möjligt. Den

civilrättsliga påföljden skulle inträda även i sådana fall, då uppsåt eller grov

oaktsamhet icke förelegat vid avlämnandet av en oriktig uppgift.

Det föreslagna stadgandet har mött invändningar i vissa av remissyttrandena.

Sålunda har bl. a. Stockholms handelskammare hemställt att bestämmelsen

måtte slopas.

I en vid priskontrollnämndens yttrande fogad promemoria har beträffande

stadgandet anförts bl. a. följande.

Om överenskommelsen i fråga träffats mellan endast två parter och den

ene av dem (A) erhåller föreläggande, men ej den andre (B), samt A ej efterkommer

detsamma, blir B praktiskt taget löst från sina förpliktelser enligt

avtalet. B kan däremot påyrka, att A håller överenskommelsen. Om parterna

äro flera än två, t. ex. A, B och C, och endast A erhåller föreläggande utan

att dock följa detsamma, blir han urståndsatt att påtala ett kontraktsbrott

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

41

av B. C däremot kan av A anmodas att påtala detsamma, och gör C det, är

intet vunnet med bestämmelsen. Örn en sammanslutning underlåter att fullgöra

ett föreläggande, förlorar visserligen sammanslutningen som sådan

rätten att tala å kontraktsbrott från någon medlems sida, men det är därmed

ej sagt, att en medlem blir förhindrad att påtala dylikt brott från annan

medlems sida.

Dessa konsekvenser äro icke tilltalande. I det övervägande antalet fall

torde det nämligen med avseende å underlåtenheten att efterkomma ett föreläggande

eller i fråga örn lämnandet av oriktig uppgift föreligga komplottantskap

mellan de i överenskommelsen deltagande parterna. Med hänsyn härtill

borde såväl dylik underlåtenhet från en parts sida som lämnande av

oriktig uppgift från denne föranleda, att påföljd för kontraktsbrott överhuvud

taget icke får göras gällande. En dylik omständighet bryter praktiskt

taget överenskommelsen. Visserligen förhindrar man härigenom ej tillkomsten

av ett nytt avtal, men man kan på detta sätt bereda möjlighet för

en part att utträda ur intressegemenskapen utan att riskera någon påföljd.

Anser man sig icke kunna gå så långt som här angivits, borde diskrimineringen

i allt fall träffa jämväl den som haft vetskap om alt ett för medkontrahent

givet föreläggande ej fullgjorts eller att oriktig uppgift lämnats och vilken

icke hos undersökningsmyndigheten tillrättalagt saken.

Såsom anförts i priskontrollnämndens promemoria torde en gkiö\}åsbe-Departementsstämmelse

av den innebörd kommissionen upptagit i 12 § i sitt lagförslag

medföra vissa konsekvenser som kunna anses mindre tillfredsställande. Dessa

skulle måhända i viss mån undvikas om bestämmelsen, i enlighet med vad

i promemorian ifrågasatts, utformades så att underlåtenhet att efterkomma

anmaning eller lämnande av oriktig uppgift vid anmälan skulle föranleda,

att påföljd för kontraktsbrott överhuvud icke finge göras gällande. Bestämmelsen

skulle härigenom komma att i viss mån närmare överensstämma med

de danska och norska förebilderna. Emellertid är skyldigheten att anmäla

kartellavtal enligt såväl den danska som den norska motsvarigheten till den

nu föreslagna övervakningslagen utformad annorlunda än i denna. Den

danska lagen stadgar obligatorisk anmälningsskyldighet. Enligt den norska

lagen äger vederbörande kontrollmyndighet i allmän kungörelse föreskriva

att kartellavtal skola anmälas. Anmälningsplikten är sålunda icke i någon

av dessa lagar beroende av anmaning hos de enskilda yrkesutövarna.

Vissa skäl tala enligt mitt förmenande dock för att införa en påföljdsbestämmelse

av den i förhållande till kommissionens förslag mera vidsträckta

innebörd som nyss angivits. Bestämmelsen har emellertid i denna form icke

varit föremål för granskning av remissmyndigheterna. Det synes därför icke

lämpligt att nu framlägga förslag örn en sådan bestämmelse. Det kan även

ifrågasättas om icke ett dylikt stadgande kunde vålla en viss osäkerhet under

övergångstiden innan registreringen utsträckts över större delen av näringslivet.

Med hänsyn till det anförda har någon motsvarighet till den i 12 § i

kommissionens förslag stadgade civilrättsliga påföljden icke upptagits i departementsförslaget.

Om erfarenheten skulle göra det sannolikt att en sådan

regel erfordras, torde emellertid frågan framdeles böra tagas under förnyat

övervägande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

I samband med att den civilrättsliga påföljden för underlåtenhet att inom

förelagd tid anmäla konkurrensbegränsande överenskommelse och för lämnande

av oriktig uppgift vid sådan anmälan uteslutits, har straffpåföljden ansetts

böra skärpas. Fängelse ingår sålunda i straffskalan för fall då försvårande

omständigheter föreligga.

H—15 §§.

Paragraferna motsvara 15—19 §§ i kommissionens förslag.

Slutstadgande.

Kommissionen har uttalat, att den föreslagna lagstiftningen borde börja

att tillämpas i samband med prisregleringslagens upphävande. För att icke

priskontrollen skulle behöva bibehållas längre än som med hänsyn till prisutvecklingen

ansåges erforderligt, vore det angeläget, att lagstiftningen genomfördes

snarast möjligt.

I propositionen nr 74 till innevarande års riksdag har föreslagits, att prisregleringslagens

giltighetstid skall utsträckas till och med den 30 juni 1947.

I denna proposition har uttalats, att sådana kostnads- och prisförhållanden

ännu icke inträtt att man kunde avstå från de kontrollmöjligheter, som prisregleringslagen

erbjöde. För närvarande kan icke sägas när priskontrollen

kommer att upphöra. Det måste emellertid anses vara av vikt att den tillämnade

övervakningen av konkurrensbegränsande företeelser genomföres i

så god tid att den redan omedelbart i samband med priskontrollens upphörande

kan utövas i full utsträckning. För att så skall kunna ske bör den

föreslagna övervakningslagstiftningen träda i kraft och det centrala utrednings-

och övervakningsorganet sättas i funktion innan prisregleringslagen

upphäves. Lämpligt synes vara att åt Kungl. Maj :t överlämnas att bestämma

den närmare tidpunkten för övervakningslagens ikraftträdande.

I samband därmed torde 1925 års lag böra upphävas. Emellertid bör därvid

stadgas, att lagen alltjämt skall äga tillämpning med avseende å undersökning,

som verkställts eller ännu icke blivit slutförd dessförinnan. Genom

beslut den 30 september 1945 har Kungl. Majit uppdragit åt oljeutredningen

1945 att i egenskap av undersökningsmyndighet enligt 1925 års lag

verkställa undersökning rörande vissa företag. Ett stadgande av nyss angiven

innebörd synes erforderligt för att möjliggöra fullföljandet av denna undersökning

liksom av andra undersökningar, som må kunna beslutas med stöd

av lagen innan densamma upphäves. Emellertid torde behov av sådant stadgande

föreligga jämväl i det hänseendet, att lagens straff- och sekretesskydd

för uppgifter, som tidigare inhämtats eller som i fortsättningen kunna komma

att inhämtas, bör äga bestånd även framdeles.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

43

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937

örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Förevarande stadgande motsvarar 10 § i kommissionens förslag till lag

om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.

Kommissionen har beträffande det närmare innehållet i 10 § i kommissionens

lagförslag uttalat, att frågan, huruvida av yrkesutövare lämnade upplysningar

örn affärs- eller driftförhållanden vore av sådan beskaffenhet att

deras offentliggörande kunde lända honom till men, i första hand skulle

bedömas av övervakningsmyndigheten själv. Givetvis stöde det dock yrkesutövaren

fritt att exempelvis i samband med ingivandet av anmälan om överenskommelser

av konkurrensbegränsande natur uttala önskemål rörande den

utsträckning, i vilken ett hemlighållande av handlingarnas innehåll borde

ske. Om övervakningsmyndigheten vore av annan mening än yrkesutövaren,

borde denne underrättas därom. För yrkesutövare stöde därefter den möjligheten

till huds, att han i enlighet med stadgandet i 18 § i kommissionens

förslag underställde frågan Kungl. Maj:ts avgörande.

I fråga örn tolkningen av bestämmelsen i 10 § första stycket borde enligt

kommissionens mening anmärkas, att enskild yrkesutövares kalkylmaterial

eller tablåer över kostnadsfördelningen i regel måste anses utgöra sådant

material, vars offentliggörande kunde lända yrkesutövaren till men.

Beträffande den allmänna sekretessregeln i 10 § första stycket i kommissionens

lagförslag Ilar 19A3 års sekretessutredning — efter att lia erinrat örn

att en av förutsättningarna för att handling, som inkommit till eller upprättats

hos övervakningsmyndighet, icke skall få utlämnas är, att handlingen

icke är av beskaffenhet att böra införas i kartellregister — yttrat bl. a

följande.

Mot den angivna förutsättningen synes kunna anmärkas att registret icke

— såsom exempelvis straffregistret — är avsett att bestå av däri sammanförda

handlingar, utan av anteckningar, vilkas innehall kan vara hämtat

ur skriftliga överenskommelser eller redogörelser för muntliga överenskommelser

och stundom även ur protokollsanteckningar, brev m. in. Hos myndigheten

förvarade handlingar kunna därför icke sägas vara av beskaffenhet

att böra införas i kartellregistret. Den angivna förutsättningen synes

även medföra att myndigheten på ett alltför tidigt stadium nödgas taga

ståndpunkt till frågan, örn en handling helt eller delvis är av beskaffenhet

att böra införas i kartellregister. I den mån handlingen är av sådan beskaffenhet

och således enligt första stycket icke får hemlighållas, blir den nämligen

på grund av stadgandena i tryckfrihetsförordningen offentlig, så snart

den inkommit till myndigheten. Det synes emellertid ha varit i betänkandet

avsett, alt offentlighet icke skulle inträda, innan myndigheten slutfört det

utredningsarbete, som erfordras för ett bedömande av fragan, huruvida och

i vilken omfattning innehållet i viss överenskommelse skall införas i kartellregister.

Handlingar av ifrågavarande slag synas därför böra bli fritt tillgängliga,

först när införing i kartellregister skett. Detta syfte torde kunna

vinnas därigenom att den angivna förutsättningen uteslules samt att i .stället

stadgas, att den i första stycket upptagna sekretessbestämmelsen icke är tilllämplig

på kartellregister. Av ett dylikt undantag lär följa att offentliggö
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

rande av det material på vilket anteckning i registret grundar sig icke kan

lända vederbörande yrkesutövare till men, i den mån det icke innehåller

andra uppgifter än sådana som införts i registret, och att därför även detta

material blir fritt tillgängligt, så snart införingen i registret skett.

I fråga om andra stycket av den av kommissionen föreslagna 10 § erinrar

sekretessutredningen om att stadgandet av kommissionen avsetts skola bereda

skydd för uppgifter, genom vilkas offentliggörande utländska konkurrenter

skulle kunna erhålla sådana upplysningar örn svenska konkurrensförhållanden,

vilka skulle kunna skada legitima affärsintressen här i landet.

Utredningen uttalar i fortsättningen om förevarande stadgande.

Mot den föreslagna regeln kan anmärkas att den icke bereder skydd mot

utlämnande av kartellregistret, i den del varom fråga är, förrän Kungl. Majit

meddelat sitt beslut, och ej heller för handlingar som i sådant ärende ingivits

till Kungl. Majit. Enligt första stycket är handling av beskaffenhet att

böra införas i kartellregister offentlig. Handlingen blir därför offentlig, så

snart den inkommit till myndigheten, och den synes förbli offentlig, även

om viss del av kartellregistret förklaras hemlig. Skulle man från sekretessregeln

i första stycket undanta endast själva kartellregistret, föreligger dock

icke enligt lagförslaget någon rätt för myndigheten att uppskjuta införingen

i kartellregister, till dess framställning som nu avses blivit avgjord av Kungl.

Majit. Ej heller kunna framställningen och de överenskommelser eller andra

handlingar som bifogats anses hemliga utan särskilt stadgande. Bestämmelsen

i andra stycket synes på grund av vad nu anförts böra kompletteras. Det

kan därvid ifrågasättas, om ej, till undvikande av men för yrkesutövare

som ej erhållit kännedom örn ifrågasatt registrering eller ej förstått att på

rätt sätt tillvarataga sina intressen, framställning enligt andra stycket borde

kunna göras även av myndigheten. Det normala bör självfallet vara att det

skall ankomma på yrkesutövare att göra sådan framställning och att myndigheten

ej tar initiativ därtill om ej något önskemål framställts av yrkesutövare.

Befogenhet för myndigheten att göra sådan framställning synes

dock kunna medföra en smidigare tillämpning av de givna reglerna.

Sekretessutredningen anför slutligen beträffande vissa i kommissionens betänkande

berörda frågor följande.

I betänkandets specialmotivering uttalas att det står yrkesutövare fritt att

exempelvis i samband med ingivandet av anmälan örn överenskommelser av

konkurrensbegränsande natur uttala önskemål rörande den utsträckning, i

vilken ett hemlighållande av handlingarnas innehåll bör ske, samt att om

undersökningsmyndigheten är av annan mening än yrkesutövaren, denne bör

underrättas därom, varefter den möjligheten står honom till buds, att han

i enlighet med stadgandet i 18 § underställer frågan Kungl. Majits avgörande.

Härvid torde ha förutsatts att handlingen, innan Kungl. Majit meddelat

sitt avgörande, icke är offentlig.

Mot vad sålunda anförts synes, i vad angår hemlighållandet av allmänna

handlingar, vissa erinringar kunna göras. Över beslut av myndigheten att

i kartellregister införa innehållet i viss överenskommelse synes yrkesutövaren

val kunna föra klagan enligt 18 § i utkastet. Däremot äger han icke

med tillämpning av detta stadgande underställa Kungl. Majits prövning

fråga örn utlämnande av allmän handling. I sistnämnda hänseende gälla

oavsett örn hithörande sekretessbestämmelser upptagas i den av kommissio
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

45

nen föreslagna lagen eller i sekretesslagen, reglerna i tryckfrihetsförordningen.

Enligt 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen skall framställning om

handlings utbekommande i regel prövas av den myndighet hos vilken handlingen

finnes. Yrkesutövaren har icke möjlighet att göra fråga härom till

föremål för någon förhandsprövning av Kungl. Majit med bindande verkan

för myndigheten. Ej heller äger han klaga över beslut av myndigheten att

utlämna handling. Skulle skäl anses föreligga att, då yrkesutövare vill hänskjuta

frågan örn införing i kartellregistret till Kungl. Maj :ts prövning, bereda

sekretess åt sådan införing till dess frågan härom blivit avgjord, måste

särskild bestämmelse meddelas i samband med övriga sekretessbestämmelser.

I betänkandet anföres i den allmänna motiveringen att innan Kungl. Maj :t.

i fall då sådant erfordras, fattar beslut örn publicering av sådana redogörelser

för yrkesutövares eller sammanslutningars förhållanden, som myndigheten

avlämnat och som bygga på hemligt material, vederbörande företag

eller sammanslutning bör ha rätt att avgiva yttrande i ärendet. En regel

av sådant innehåll förekommer i 1925 års lag. Däremot angives icke i sekretesslagen,

i vilken utsträckning enskilda skola höras, innan Kungl. Majit,

i fall då sådant kan förekomma, förordnar om utlämnande av allmänna

handlingar. Även om sålunda vad kommissionen uttalat bör tillämpas i nu

avsedda ärenden, synes detta icke behöva angivas i lagtexten.

Stockholms handelskammare har ansett det finnas anledning överväga örn

icke åtminstone de av yrkesutövarna själva ingivna handlingarna borde på

samma sätt som avgivna självdeklarationér förstöras efter viss lämplig tidrymd,

där ej Kungl. Majit annorlunda förordnade.

Uttalande i samma riktning har gjorts av Skånes handelskammare.

Kommerskollegium har för sin del icke ansett sig böra tillstyrka dessa

förslag, då det efter den tidrymd, varom kunde bliva fråga, för vederbörande

yrkesutövare knappast torde föreligga något större intresse av sekretess

rörande förevarande uppgifter.

Sekretessutredningens erinringar mot utformningen av kommissionens förslag

till sekretessbestämmelser ha beaktats.

Då sålunda kartellregister undantages från tillämpningen av den allmänna

sekretessregeln i förevarande paragrafs första stycke, torde, såsom sekretessutredningen

uttalat, offentliggörande av det material på vilket anteckning

i registret grundar sig icke kunna lända vederbörande yrkesutövare

till men, i den mån det icke innehåller andra uppgifter än som införts i

registret. Även della material blir därför fritt tillgängligt, så snart införingen

i registret skett.

I fråga örn tolkningen av bestämmelserna i första stycket biträder jag

kommissionens uppfattning, att enskild yrkesutövares kalkylmaterial eller

tablåer över kostnadsfördelningen i regel måste anses utgöra sådant material,

vars offentliggörande kan lända yrkesutövaren till men.

Beträffande bestämmelserna i andra stycket må framhållas att det i regel

bör ankomma på yrkesutövare att själv bevaka sina intressen i fråga om

hemlighållande av kartellregistcr i visst hänseende. Genom att även övervak
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

ningsmyndighet tillagts befogenhet att göra sådan framställning synes emellertid,

såsom sekretessutredningen påpekat, en smidigare tillämpning av de

i förevarande lagrum givna reglerna kunna åstadkommas.

Såsom jag i annat sammanhang uttalat torde Kungl. Maj:ts befogenhet att

förordna om kartellregisters hemlighållande i viss del icke böra vara inskränkt

till sådana fall då offentliggörande av uppgift däri skulle kunna

skada svenska affärsintressen i förhållande till utländska konkurrenter.

Även för andra fall, då affärsintressen skulle kunna lida skada genom offentliggörandet,

bör sådant förordnande kunna givas.

Gentemot ett uttalande i kommissionens betänkande att yrkesutövare

skulle ha möjlighet att underställa Kungl. Maj:ts avgörande frågan örn i

vilken utsträckning till övervakningsmyndighet ingivna handlingar borde

hemlighållas har sekretessutredningen, på sätt förut angivits, framställt

vissa erinringar. Av vad i samband därmed anförts framgår, att yrkesutövare

icke har möjlighet att göra fråga om handlings utbekommande till

föremål för förhandsprövning av Kungl. Maj:t med bindande verkan för

den myndighet, hos vilken handlingen finnes, samt att han icke heller äger

klaga över beslut av myndigheten att utlämna handling. Däremot kan han

föra klagan över övervakningsmyndighets beslut att i kartellregister införa

innehållet i viss överenskommelse. Någon bestämmelse i syfte att bereda

sekretesskydd åt sådan införing till dess frågan därom blivit avgjord av

Kungl. Maj:t synes icke vara påkallad och har ej heller föreslagits.

I 1925 års lag förekommer en regel av innehåll, att innan Konungen, i

fall då hans tillstånd erfordras för publicering, låter offentliggöra handling,

tillfälle skall lämnas vederbörande företag eller sammanslutning att yttra sig

i ärendet. Någon motsvarande regel har icke upptagits i förevarande lagförslag.

Även om den princip, som uttalas i nyssnämnda lagregel, bör tilllämpas

även i ärenden enligt den föreslagna nya lagen, synes detta, såsom

sekretessutredningen framhållit, icke behöva angivas i lagtexten.

Beträffande det av några handelskamrar framförda förslaget om en bestämmelse

av innehåll att handlingar, som yrkesutövare ingivit till övervakningsmyndighet,

skulle förstöras efter viss tid har jag funnit mig böra biträda

kommerskollegii uppfattning. Något stadgande av angivet innehåll har

därför icke upptagits.

Då den föreslagna lagen angående ändrad lydelse av 20 § sekretesslagen

självfallet bör träda i kraft samtidigt med lagen om övervakning av konkurrensbegränsande

företeelser inom näringslivet, torde åt Kungl. Majit böra

överlämnas att bestämma jämväl den närmare tidpunkten för förstnämnda

lags ikraftträdande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 264-

47

Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det inom handelsdepartementet

upprättade förslaget till lag om övervakning av konkurrensbegränsande

företeelser inom näringslivet måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Siegmund Vogel.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom

näringslivet.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §■

I syfte att förebygga skadliga verkningar av ofullständig konkurrens inom

näringslivet skall övervakning ske på sätt nedan stadgas genom registrering

av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom specialundersökningar.

Övervakning utövas av myndighet som Konungen bestämmer (övervakningsmyndighet)

.

Om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser.

2 §■

Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare åt

annan yrkesmässigt utför viss tjänst är skyldig att efter anmaning till övervakningsmyndighet

anmäla av honom ingångna eller eljest biträdda kartellavtal

och andra liknande överenskommelser av konkurrensbegränsande natur,

vilka beröra pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållandena

här i riket.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning jämväl beträffande yrkesutövare,

som yrkesmässigt

driver rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar eller handel för

egen räkning med in- eller utländskt mynt eller med värdepapper,

överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art,

upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller

utövar sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myndighets

tillstånd.

Med yrkesutövare, som ovan avses, likställes sammanslutning av sådana

yrkesutövare.

3 §■

Anmaning må avse överenskommelser, som föreligga vid viss tidpunkt

eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ls proposition nr 264.

4 §•

Vid anmälan enligt 2 § skall fogas avskrift av överenskommelse ävensom

av övriga handlingar, vilka äro ägnade att belysa överenskommelsens innebörd.

Är överenskommelsen helt eller delvis muntlig, skall vid anmälan fogas

fullständig redogörelse för det muntligen överenskomna innehållet.

5 §•

Finnes anmäld överenskommelse vara av konkurrensbegränsande natur,

skall övervakningsmyndigheten i särskilt kartellregister införa överenskommelsens

huvudsakliga innehåll.

Om specialundersökningar.

6 §•

Övervakningsmyndighet äger besluta att yrkesutövares verksamhet, som

i 2 § avses, skall göras till föremål för undersökning i vad avser förekomsten

av ofullständig konkurrens och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-,

omsättnings- eller transportförhållandena här i riket. Sådan undersökning

må dock verkställas endast i de fall, där myndigheten finner anledning

befara, att skadliga verkningar av ofullständig konkurrens kunna

uppkomma, eller där myndigheten eljest anser särskilda skäl föreligga för

en dylik undersökning.

7 §■

För undersöknings fullföljande äger övervakningsmyndighet förelägga yrkesutövare
att

för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens och

övriga handlingar, vilka kunna vara av betydelse för undersökningen; ävensom
att

i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter, som myndigheten finner

erforderliga för vinnande av det med undersökningen avsedda syftet.

Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av

teknisk natur.

Uppgiftsskyldig må kallas att personligen inställa sig inför myndigheten.

8 §■

Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens

fullföljande erforderligt, äger myndigheten förelägga jämväl annan

än den som jämlikt 7 § är uppgiftsskyldig att, på sätt och i den utsträckning

i nämnda paragraf är stadgat, meddela uppgift som där sägs.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 264.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Allmänna bestämmelser.

9 §•

Vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 7 och 8 §§ äger övervakningsmyndighet

utsätta vite.

10 §.

Den som underlåter att inom förelagd tid anmäla överenskommelse, som

i 2 § sägs, eller som vid sådan anmälan eller i fall, som i 7 eller 8 § avses,

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, straffes med

dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med

fängelse i högst sex månader.

Samma lag vare där någon, som har eller haft att taga befattning med

undersökning, som i 6 § sägs, i vidare mån än som kan anses erforderligt

för uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom

han under sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där

han begagnar sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel

eller för att göra skada.

Brott, som i andra stycket avses, må av allmän åklagare åtalas allenast efter

angivelse av målsäganden.

11 §•

Då vid domstol förekommer mål om brott, som i 10 § sägs, må domstolen,

där målets offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra

skada genom yppande av affärs- eller driftförhållande, förordna att målet

skall handläggas inom stängda dörrar.

12 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

13 §.

Den, som enligt 7 eller 8 § inställer sig inför övervakningsmyndighet, äger

att därför uppbära ersättning enligt grunder som fastställas av Konungen.

14 §.

över beslut av övervakningsmyndighet må klagan föras hos Konungen

inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är stadgad.

15 §.

Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning

av denna lag.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

51

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Genom denna lag upphäves lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersökning

angående monopolistiska företag och sammanslutningar; dock skall

sistnämnda lag alltjämt äga tillämpning med avseende å undersökning, som

verkställts innan den nya lagen trätt i kraft eller ännu icke blivit slutförd

vid ikraftträdandet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar.

Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 28 maj 1937 örn inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla följande ändrade

lydelse.

20 §.

Handling, som inkommit till övervakningsmyndighet varom förmäles i

lagen om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet,

må, i den mån handlingen innehåller upplysningar om yrkesutövares

affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till

men, icke i andra fall än Konungen bestämmer utlämnas förrän tjugu år förflutit

från handlingens datum. Vad nu sagts gälle ock hos myndigheten upprättad

handling, dock ej kartellregister.

På framställning av vederbörande yrkesutövare eller myndighet, som avses

i första stycket, äger Konungen, om särskilda skäl därtill äro, förordna,

att kartellregister, såvitt angår däri intagna uppgifter rörande viss överenskommelse,

icke må utlämnas tidigare än tjugu år efter det anteckning örn

överenskommelsen gjorts i registret. Har framställning örn sådant förordnande

gjorts, må, innan ärendet blivit av Konungen avgjort, kartellregister i den

del framställningen avser icke utlämnas. Vad nu sagts gälle ock handlingarna

i ärendet; örn utlämnande av sådan handling efter ärendets avgörande åge

vad i första stycket stadgats motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

53

Bihang.

Förslag

till

lag örn övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom

näringslivet.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

I syfte att förebygga missbruk av konkurrensbegränsande företeelser inom

näringslivet skall övervakning av dylika företeelser ske genom registrering

av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom specialundersökningar

på sätt nedan stadgas.

övervakningen verkställes av myndighet som Konungen bestämmer.

Örn registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser.

2 §.

Deri som yrkesmässigt säljer eller upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet,

yrkesmässigt överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell

art eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt utför viss tjänst är

skyldig att efter anmaning till myndighet, som i 1 § avses, anmäla av honom

ingångna eller eljest biträdda kartellavtal och andra liknande överenskommelser

av konkurrensbegränsande natur, vilka beröra pris-, produktions-,

omsättnings- eller transportförhållandena här i riket.

Lika med yrkesutövare, som i första stycket sägs, skall anses sammanslutning

av sådana yrkesutövare.

3 §■

Anmaning, som i 2 § sägs, må avse överenskommelser, som föreligga vid

viss tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.

4 §.

Vid anmälan örn överenskommelse, som i 2 § avses, skall fogas avskrift

av överenskommelsen ävensom av övriga handlingar, vilka kunna antagas

belysa överenskommelsens innebörd. Är överenskommelsen eller del därav

muntlig, skall vid anmälan fogas fullständig redogörelse för den muntliga

överenskommelsen.

5 §.

Då anmälan rörande viss överenskommelse avgivits till myndighet, som i

1 § avses, skall myndigheten, där överenskommelsen finnes vara av konkurrensbegränsande

natur, i särskilt kartellregister införa överenskommelsens

huvudsakliga innehåll.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

6 §•

För undersökning huruvida anmälningsskyldighet föreligger eller rätteligen

fullgjorts äger myndighet som i 1 § avses, att hos envar, som kan antagas

vara anmälningsskyldig enligt denna lag, taga del av handeLsböcker,

korrespondens och övriga handlingar, vilka kunna lämna upplysningar i sagda

hänseenden.

Om specialundersökningar.

V 7 §-

Myndighet som i 1 § avses, äger, när myndigheten anser skäl därtill föreligga,

besluta, att i 2 § avsedd yrkesutövare skall på sätt nedan sägs göras till

föremål för undersökning rörande förekomsten av ofullständig konkurrens

och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsättnings- eller

transportförhållandena här i riket.

8 §■

För fullföljande av undersökning, som i 7 § sägs, äger myndigheten föreskriva,

att yrkesutövaren skall vara skyldig

att för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens och

övriga handlingar, vilka kunna antagas vara av betydelse för undersökningen;

ävensom

att i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter, som myndigheten finner

erforderliga för vinnande av det med undersökningen avsedda syftet.

Vad sålunda stadgas innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av

teknisk natur.

Den som är uppgiftsskyldig enligt denna paragraf må kallas att personligen

inställa sig inför myndigheten.

9 §•

Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens

fullföljande erforderligt, äger myndigheten förelägga jämväl annan

än den som jämlikt 8 § är uppgiftsskyldig att, på sätt i nämnda paragraf

är stadgat, i visst avseende meddela uppgift som där sägs.

Allmänna bestämmelser.

10 §.

Handling som inkommit till eller upprättats hos myndighet, som i 1 §

avses, och som icke är av beskaffenhet att böra införas i kartellregister må,

i den mån handlingen innefattar sådana upplysningar örn yrkesutövares affärs-

eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till

men, icke i andra fall än Konungen bestämmer utlämnas förrän tjugu år

förflutit från handlingens datum.

Örn särskilda skäl därtill äro, äger Konungen på framställning av vederbörande

yrkesutövare förordna, att i kartellregister intagna uppgifter rörande

viss överenskommelse icke må utlämnas tidigare än tjugu år efter det uppgifterna

intagits i registret.

11 §•

Försummar någon efter anmaning, varom i 2 § sägs, att fullgöra vad honom

i följd därav åligger, äger myndighet som i 1 § avses förelägga honom

vite. Jämväl vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 8 och 9 §§

må vite utsättas.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

55

12 §.

Har yrkesutövare, som i 2 § avses, underlåtit att inom förelagd tid inkomma

med anmälan om överenskommelse, som i nämnda paragraf sägs, eller

har han vid fullgörande av sin anmälningsskyldighet lämnat oriktig uppgift

angående sådan överenskommelse äger han icke göra gällande i överenskommelsen

stadgad påföljd för kontraktsbrott mot någon som bryter överenskommelsen.

Lämnas oriktig uppgift, vilken saknar betydelse för anmälningsskyldighetens

syfte, skall dock vad i första stycket sägs icke äga tillämpning.

13 §.

Den som underlåter att inom förelagd tid anmäla överenskommelse, som i

2 § sägs, eller uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid anmälan om dylik

överenskommelse lämnar oriktig uppgift straffes med dagsböter.

14 §.

Där någon i fall, som i 8 eller 9 § avses, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

lämnar oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Samma lag vare där någon, som har eller haft att taga befattning med

undersökning, som i 7 § sägs, i vidare mån än som kan anses erforderligt för

uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han under

sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han begagnar

sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller för att

göra skada.

Brott, som i andra stycket avses, må ej av allmän åklagare åtalas, där det

ej av målsägande till sådant åtal angives.

15 §.

Då vid domstol förekommer mål örn brott, som i 13 eller 14 § sägs, må

domstolen, där målets offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra

skada genom yppande av affärs- eller driftförhållanden, förordna att

målet skall handläggas inom stängda dörrar.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla Kronan.

17 §.

Den som enligt 8 eller 9 § inställer sig inför myndighet, som i 1 § avses,

äger att därför uppbära ersättning enligt grunder som fastställas av Konungen.

18 §.

över beslut av myndighet, som i 1 § avses, må klagan föras hos Konungen

inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är stadgad.

19 §.

Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning

av denna lag.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer, från och med

vilken dag lagen den 18 juni 1925 (nr 223) örn undersökning angående monopolistiska

företag och sammanslutningar skall upphöra att gälla.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 26 april

1946.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 17 april 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll över

handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 12 april

1946, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i §

87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. assessorn F. G. H. Öhman.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

1 §•

Enligt förevarande paragraf, som innefattar förslagets grundläggande bestämmelser,

skall övervakning på sätt i det följande närmare stadgas äga rum

i syfte att förebygga skadliga verkningar av ofullständig konkurrens inom

näringslivet. Uttrycket »ofullständig konkurrens» är hittills okänt i svensk

lagstiftning, och även om en sådan benämning brukas i den nationalekonomiska

litteraturen, är uttrycket i allmänna medvetandet icke så klart till sin

innebörd, att det utan närmare förklaring bör införlivas nied lagspråket.

Härvid är särskilt att märka, att ordet »ofullständig» i förbindelse med begreppet

konkurrens svårligen kan anses träffande karakterisera det sakläge,

som avses. Såsom framgår av paragrafens innehåll i övrigt, är för den åsyftade

situationen utmärkande, att skadeverkningar kunna beräknas härröra

från konkurrensbegränsning inom näringslivet. Frågan skulle därför lösas

enklast genom att uttrycket »ofullständig konkurrens» utbyttes mot termen

»konkurrensbegränsning». Vidtages denna ändring, bör motsvarande jämkning

genomföras i 6 §.

Genom den nu förordade ändringen kommer lagens rubrik att bättre

ansluta sig till avfattningen av förevarande paragraf. Det vore emellertid

såväl från lagteknisk synpunkt som i språkligt hänseende till fördel, om

rubriken bringades i full överensstämmelse med paragrafens innehåll.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Vidare må framhållas, att den i paragrafens första stycke och i rubriken

före 6 § använda beteckningen »specialundersökningar» torde böra ersättas

med det i lagstil lämpligare uttrycket »särskild undersökning».

3 §.

1 denna paragraf stadgas, att anmaning må avse överenskommelser, som

föreligga vid viss tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.

Då vad sålunda föreskrivits, såvitt angår överenskommelse som träffats

före allmäningen, redan framgår av 2 §, bör stadgandet ändras så, att

däri utsäges allenast, att anmaning må avse jämväl överenskommelse, som

föreligger vid viss framtida tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under

viss tidsperiod.

4 §•

Förevarande paragraf upptager stadgande, att vid anmälan enligt 2 § skall

fogas — förutom avskrift av överenskommelsen — avskrift av övriga handlingar,

vilka äro ägnade att belysa överenskommelsens innebörd. Denna bestämmelse

synes ha fått en avfattning, som går längre än stadgandets grund

kräver. Syftet skulle komma till bättre uttryck, därest det föreskrives, att

vid anmälan skall fogas avskrift av överenskommelsen ävensom av övriga

handlingar, som erfordras för att fastställa överenskommelsens innehåll.

5 §•

Övervakningsmyndigheten skall enligt denna paragraf, därest anmäld överenskommelse

finnes vara av konkurrensbegränsande natur, i särskilt kartellregister

införa överenskommelsens huvudsakliga innehåll. I registret bör

emellertid anteckning ske även om konkurrensbegränsande överenskommelse,

som icke anmälts men varom övervakningsmyndighet erhållit kännedom genom

specialundersökning enligt 6 §. På grund av stadgandet i 15 § ankommer

det på Kungl. Maj:t att utse den övervakningsmyndighet, som skall

föra kartellregistret, och att meddela bestämmelser rörande omfattningen

av de anteckningar, som skola göras i registret. Med hänsyn härtill torde det

vara lämpligt att i förevarande paragraf upptaga allenast en allmän regel,

att över konkurrensbegränsande överenskommelser, som anmälts eller vid

särskild undersökning kommit till övervakningsmyndighets kännedom, skall

föras register (kartellregister).

6 §.

Denna paragraf skulle erhålla en lämpligare avfattning, om stadgandet

inleddes med angivande av de förutsättningar, under vilka den ifrågavarande

undersökningen må företagas. Den i paragrafen upptagna förutsättningen, att

övervakningsmyndighet finner anledning befara, att skadliga verkningar av

ofullständig konkurrens kunna uppkomma, torde enligt förslagets mening

omfatta icke blott det fall, att dylika verkningar framdeles inträffa, utan

även det fall, då sådana verkningar redan föreligga. Vad sålunda åsyftas synes

böra komma till tydligare uttryck i lagtexten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Beträffande uttrycket »ofullständig konkurrens» hänvisas till vad lagrådet

därom anfört vid 1 §.

11 §•

Finnes offentlig handläggning av mål kunna för någon medföra skada

genom yppande av affärs- eller driftförhållande, må domstolen enligt förevarande

paragraf förordna, att målet skall handläggas inom stängda dörrar.

Regeln är begränsad till mål örn brott, som i 10 § sägs. Ett berättigat intresse,

att handläggningen icke blir offentlig, kan emellertid föreligga jämväl då

mål rör utdömande av vite, som utsatts enligt 9 §. Det synes därför vara påkallat,

att bestämmelsen vidgas i nämnda hänseende.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

59

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 maj 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anmälar chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, lagrådets

den 26 april 1946 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 12 april

1946 remitterade förslaget till lag örn övervakning av konkurrensbegrånsande

företeelser inom näringslivet.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden följande.

Lagrådets erinringar mot lagförslaget synas böra beaktas. Förslaget har

därför omarbetats i enlighet med lagrådets hemställan. Därvid ha utöver de

i utlåtandet föreslagna ändringarna verkställts vissa jämkningar i lagtexten

av rent redaktionell natur.

Då sålunda lagförslagets rubrik undergått den ändringen att uttrycket

»konkurrensbegränsande företeelser» utbytts mot termen »konkurrensbegränsning»,

har motsvarande jämkning vidtagits i texten till det vid statsrådsprotokollet

den 12 april 1946 fogade förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten

att utbekomma allmänna handlingar.

Vid anmälan av förevarande ärende i statsrådet den 12 april 1946 förordade

jag att en särskild byrå skulle inrättas inom kommerskollegium med

uppgift att såsom ett centralt utrednings- och övervakningsorgan handha huvuddelen

av de med övervakningen av konkurrensbegränsning inom näringslivet

sammanhängande frågorna. Då det är min avsikt att nu hemställa att

nyss berörda båda lagförslag måtte föreläggas riksdagen till antagande, torde

lämpligen även frågan örn kostnaderna för byråns arbete böra upptagas till

behandling.

Den planerade övervakningsverksamheten bör igångsättas redan vid ingången

av budgetåret 1946/47. Då konkurrensbegränsningar av olika slag

vunnit stor utbredning inom näringslivet, komma byråns arbetsuppgifter att

bliva mycket omfattande. Självfallet kan emellertid byrån icke redan från

början träda i funktion i full utsträckning. Svårigheter kunna uppstå att ge
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

nast ställa erforderlig personal till byråns förfogande. Vidare synes det vara

lämpligt att innan byråns organisation slutgiltigt utformas avvakta erfarenheterna

från arbetet under den första tiden. Byråns verksamhet torde därför

få utvecklas successivt. Med hänsyn härtill ämnar jag icke nu framlägga

en fullständig plan för byråns personalbestånd utan inskränker mig till att

angiva huvuddragen för den organisation, som blir erforderlig för arbetet under

det första verksamhetsåret.

Byrån bör stå under ledning av en byråchef. Denne bör såsom närmaste

medhjälpare ha två assistenter. Vidare böra vid byrån anställas tre amanuenser

samt två eller möjligen tre skrivbiträden. Avlöningen synes böra till

samtliga befattningshavare utgå i form av arvoden. Byråchefens årliga arvode

bör bestämmas till högst 16 000 kronor och assistents till högst 10 800

kronor. Åt amanuens bör utgå ett arvode av 6 000 kronor för år och åt skrivbiträde

ett arvode av 3 600—4 800 kronor för år. Å arvodena böra icke beräknas

rörliga tilläggsförmåner. Med utgångspunkt från dessa beräkningar

skulle kostnaden för avlöning av byråns personal under nästa budgetår uppgå

till omkring 67 000 kronor. Då det emellertid kan förutses att samtliga

angivna befattningshavare icke komma att anställas redan från budgetårets

början utan att den tilltänkta personalorganisationen kommer att utbyggas

efter hand, torde avlöningskostnaderna för budgetåret 1946/47 icke behöva

beräknas till mer än högst 50 000 kronor. Kostnaderna böra bestridas från

den i avlöningsstaten för kommerskollegium uppförda anslagsposten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal. Riksdagens medgivande till överskridande

av ifrågavarande anslagspost med sistnämnda belopp torde böra

utverkas.

Byråns verksamhet kommer att medföra även vissa andra kostnader. Sålunda

kunna nämnas kostnader för förbrukningsartiklar såsom skrivmateriel

och dylikt ävensom för utrustning av erforderliga lokaler och för litteratur.

Dessa utgifter torde kunna bestridas från den i omkostnadsstaten för

kommerskollegium förslagsvis uppförda anslagsposten till expenser. Då det

kan förutsättas att redan under nästa budgetår i övervakningslagen avsedda

särskilda undersökningar komma att åtminstone i viss utsträckning igångsättas,

torde därav föranledas i‘esekostnader. Utgifter för resor för byråns egna

befattningshavare böra bestridas från den i kommerskollegii omkostnadsstat

förslagsvis upptagna anslagsposten till reseersättningar. Emellertid kan i samband

med särskild undersökning även ifrågakomma, att yrkesutövare eller

annan person kallas att inställa sig för att lämna upplysningar till byrån.

Även härav föranledda resekostnader torde, därest riksdagen ej har något att

erinra däremot, få bestridas från nämnda anslagspost till reseersättningar.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag

dels att tidigare omnämnda båda lagförslag måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande,

dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för kommerskollegium uppförda an
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

61

slagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

må för budgetåret 1946/47 överskridas med högst 50 000

kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Lindenbaum.

Doktrin (2)

  1. Christina Helgesson, Skyddet för affärshemligheter och de olika begreppen, SvJT 1997 s. 28, på s. 39 · Fritt tillgänglig
  2. Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt II. Avtalsvillkorslagen, SvJT 1974 s. 81, på s. 89 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:445 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till granskningsnämnden för vissa patentansökningar m. m s. 6 i texten
  2. Rskr. 1946:459 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, a1 i texten
  3. Rskr. 1946:393 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., såvitt p a1 i texten
  4. FK 2TU 1946:13 Utlåtande i anledning av väckt motion örn bibehållande av dem. statliga ''priskontrollen m. m. s. 9 i texten
  5. AK 3TU 1946:13 Utlåtande i anledning av väckt motion om bibehållande av den statliga priskontrollen m. m. s. 3 i texten

Visa alla 6

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. SvJT 1997 s. 28 Christina Helgesson, Skyddet för affärshemligheter och de olika begreppen s. 39 i texten
  2. SvJT 1974 s. 81 Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt II. Avtalsvillkorslagen s. 89 i texten