Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånefond

1946-04-26 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:272, Angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånefond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

1

Nr 272.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1946/47 till statens bosättningslånefond; given

Stockholms slott den 26 april 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag dels återkalla i 1946 års

statsverksproposition framlagda förslag att för budgetåret 1946/47 anvisa

till Statens bosättningslån: Ersättning åt ortsombud ett förslagsanslag av

50 000 kronor (driftbudgeten, femte huvudtiteln, punkt 31) samt till Statens

bosättningslånefond ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor (kapitalbudgeten,

bil. 4, punkt 4), dels ock föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om

vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen nu hemställt.

GUSTAR

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit

riksdagen att för budgetåret 1946/47 anvisa dels till Statens bosättningslån:

Ersättning åt ortsombud ett förslagsanslag av 50 000 kronor (driftbudgeten

femte huvudtiteln, punkt 31), dels ock till Statens bosättningslånefond

ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor (kapitalbudgeten bil. 4, punkt

4). Nämnda förslag grundade sig på en av fullmäktige i riksbanken gjord

beräkning av medelsbehovet för ifrågavarande budgetår. Fullmäktige förutsatte,

att i huvudsak oförändrade bestämmelser angående utlåningen från

fonden skulle komma att gälla under budgetåret.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 272.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Efter framläggandet av förenämnda förslag har 1941 års befolkningsutredning

i ett den 19 januari 1946 avgivet betänkande angående barnkostnadernas

fördelning (SOU 1946: 5) förordat vissa ändringar i nu gällande bestämmelser

angående de statliga bosättningslånen.

Då det synes angeläget att befolkningsutredningens berörda förslag snarast

möjligt underställes statsmakternas prövning, har jag ansett mig böra upptaga

förevarande anslagsfrågor till förnyat övervägande. Innan jag redogör

för förslaget, vill jag i korthet ange de för närvarande gällande bestämmelserna

i ämnet.

Gällande bestämmelser m. m.

Beslut om inrättandet av en statens bosättningslånefond fattades av 1937

års riksdag. Med stöd härav utfärdade Kungl. Maj:t den 30 september 1937

kungörelse örn statens bosättningslån (nr 809), vilken trädde i kraft vid ingången

av år 1938. Genom senare utfärdade kungörelser (nr 204/1938, 94/

1939, 281/1941, 312/1942 och 588/1943) har vidtagits vissa huvudsakligen

smärre ändringar i de ursprungliga bestämmelserna.

Nu gällande föreskrifter rörande lånen innebära i huvudsak följande.

Lån kan beviljas trolovade eller äkta makar för inköp av möbler och andra

bosättningsföremål, vilkas anskaffande föranledes av äktenskapets ingående.

Enligt uttalande av 1942 års riksdag må under begreppet bosättningsföremålföras

även spisar, fasta diskbänkar eller andra likartade hushallsföremal,

som äro att hänföra till fast inredning.

Såsom villkor för erhållande av bosättningslån gäller:

a) att de lånesökande äro i behov av medel för anskaffandet av erforderliga

bosättningsföremål,

b) att lånets upptagande är tillrådligt med hänsyn till de lånesökandes

egna villkor och intressen,

c) att de lånesökande tecknat sjukförsäkring, som kan anses tillräcklig

med hänsyn till deras ekonomiska villkor, eller i annan ordning skaffat sig

liknande trygghet,

d) att de lånesökande gjort sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet

ävensom, i den mån betingelser härför förelegat, ådagalagt sparvilja,

samt

e) att, där de lånesökande äro äkta makar, särskilda omständigheter föranlett

dem att först efter äktenskapets ingående göra låneansökningen.

Då särskilda skäl därtill äro, må bosättningslån beviljas lånesökande,

oaktat de icke uppfylla det under c) stadgade villkoret.

Låneansökan av äkta makar skall avlämnas inom sex månader från äktenskapets

ingående. I ömmande fall ma dock ansökan, som avlämnats senare,

upptagas till prövning.

Högsta medgivna lånebelopp, vilket ursprungligen utgjorde 1 000 kronor,

höjdes på förslag av 1941 års befolkningsutredning enligt beslut av 1943 års

riksdag till 1 250 kronor med hänsyn till den under kriget inträdda prissteg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

3

ringen. Bosättningslån skall förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd

räntefot, som fastställes av Kungl. Majit. För de senaste åren har

räntan varit bestämd till 4 procent.

Lånet skall amorteras i sådan ordning, att det är återbetalt senast fem år

efter utlämnandet.

Ansökan örn bosättningslån göres å en av riksbanken fastställd blankett

och inlämnas till ett särskilt ortsombud i den kommun, där mannen är bosatt.

Såsom ortsombud fungerar inom varje kommun en av kommunen för en

tid av två år vald person. Ortsombudet har att å ansökningshandlingen teckna

yttrande dels rörande riktigheten av de uppgifter, som meddelats av sökandena,

och dels i de andra hänseenden, som angivas i ansökningsblanketten.

Avlider låntagare och skulle därefter lånets återbetalning bereda synnerlig

svårighet för den andre låntagaren, eller där sådan icke finnes, för den

avlidnes efterlevande, kan Kungl. Majit på hemställan av riksbanken medgiva

befrielse från återbetalningsskyldighet med avseende å statens hela återstående

fordran eller del därav. Sådan befrielse kan ock medgivas, därest

låntagarna eller endera av dem efter det lånet beviljats fått sin försörjningsplikt

så utökad att därigenom uppkommit synnerlig svårighet att återbetala

lånet.

I årets statsverksproposition har jag emellertid förordat, att beslutanderätten

beträffande befrielse, helt eller delvis, från återbetalningsskyldighet

i fråga örn statligt bosättningslån och beträffande avskrivning av sådant lån

överflyttas från Kungl. Majit till riksbanken.

Till Statens bosättningslånefond har under budgetåren 1937/38—1945/46

av riksdagen anvisats sammanlagt 43,5 miljoner kronor. Då riksbanken kunnat

använda genom amorteringar å äldre lån influtna medel för utlämnandet

av nya lån, uppgår den sammanlagda lånesumman för samtliga sedan låneverksamhetens

början beviljade lån till ett högre belopp än vad som anvisats

till bosättningslånefonden. Av riksbanken lämnade uppgifter rörande verksamhetens

omfattning giva vid handen, att fram till den 1 juli 1945 mer än

81 000 bosättningslån utlämnats till ett sammanlagt belopp av över 71 miljoner

kronor. Verksamhetens utveckling år från år framgår av följande tabell.

Utlilinnade bosättningslån 1938—45.

År

Antal

Utlämnade bosättningslån

Belopp, kronor

Medclbelopp, kronor

1938

7 765

5 764 267

742

1989

8 225

6 486 527

789

1940

8 020

6 199 299

773

1941

10 282

8113 239

789

1942

13 393

11 120 823

830

1943

13 232

12 203136

922

1944

14 651

14 887 098

1 016

1945, första halvåret

6 079

6 315 804

1039

Summa

81G47

71 089 993

871

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

I fråga om bosättningslåneverksamhetens betydelse hänvisar befolkningsutredningen

till att socialstyrelsen på utredningens initiativ verkställt en undersökning

härom. En redogörelse härför bar tidigare publicerats som bilaga

till utredningens år 1943 avgivna betänkande angående planmässigt sparande

för familjebildning och statens bosättningslån (SOU 1943:18). Beträffande

denna undersökning anför befolkningsutredningen bland annat följande.

Undersökningsmaterialet omfattade 6 243 under åren 1938—41 utlämnade

lån och bearbetades i syfte att belysa

1) i vilken omfattning bosättningslån anlitats inom olika befolkningsgrupper,

2) till vilka belopp bosättningslånen utgått till olika kategorier av läntagare

m. m., samt .

3) vilken betydelse bosättningslånen haft för familjebildningen och tor de

låntagande familjernas ekonomi.

Undersökningen visar, att bosättningslånen anlitats obetydligt större utsträckning

i städerna än på landsbygden och över huvud i större utsträckning

å industriorter än i jordbruksbygder. o

De av undersökningen berörda bosättningslånen ha salunda fördelat sig

på följande sätt: 66,2 procent på stadssamhällen, 32,6 procent på landsbygden

och 1,2 procent utan uppgift örn bostadsort.

Icke mindre än 4 646 eller 74,4 procent av de lån, undersökningen omfattat,

ha utlämnats till industri- och byggnadsarbetare. Lånen till lant- och skogsarbetare

ha uppgått till 551 eller 8,8 procent av samtliga. Procenttalen tor

övriga yrkesgrupper lia varit följande: 10,0 procent för anställda i enskilda

företag, 3,2 procent för personer vid polis- och försvarsväsendet, 1,8 procent

för företagare, 0,8 procent för anställda och tjänstemän i offentlig tjänst samt

lärare och slutligen 0,7 procent för utövare av fria yrken.

Högsta medgivna lånebeloppet, vilket under den tid undersökningen avsag

utgjorde 1 000 kronor, bär sökts av 68,8 procent av de lånesökande men beviljats

endast 32,5 procent. . ... ,

Vilken betydelse bosättningslånen haft för familjebildningen och tor de

låntagande familjernas ekonomi är svårt att närmare angiva. Det framgår

dock, att bosättningslåneklientelet uppvisar förhållandevis flera äktenskap i

åldrarna under 30 år med avseende pa män och 25 ar med avseende pa kvinnor

än vad genomsnittssiffrorna för hela befolkningen ge vid handen. Undersökningen

visar vidare, att lånen ofta sökts för att möjliggöra giftermål oell

bosättning på grund av kvinnans väntade nedkomst. Man torde sålunda

kunna antaga, att bosättningslåneverksamheten bidragit till att legalisera

förbindelser, som annars icke skulle lia lett till äktenskap.

En allmän uppfattning örn inkomstförhållandena bland låntagareklientelet

giva de uppgifter, som lämnats av 5 801 eller ca 95 procent av de lånesökande.

Av dessa hade 4 387 enbart kontant inkomst och 964 kontant inkomst

jämte naturaförmåner av olika slag. Medelinkomsterna per år för de

redovisade familjerna med enbart kontantinkomst voro för Stockholm med

förorter 4 627, för samtliga stadssamhällen 3 435 samt för landsbygden 2 204

kronor. För samtliga orter utgjorde den 3 051 kronor.

Låntagarnas hyreskostnader efter bosättningen ha varierat m\ eket starkt.

I genomsnitt har årshyran utgjort i Stockholm med förorter 1 027 kronor, i

Göteborg med förorter 683 kronor, i Malmö med förorter 603 kronor, i städer

med 30 000—100 000 invånare 608 kronor samt på landsbygden 276 kronor.

Mer än 2/s av bela antalet låntagare ha efter bosättningen haft lägenheter om

ett rum och kök.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

5

Uttalanden i låneansökningarna angående besparingar, skulder m. m. ha

icke gjorts till föremål för statistisk bearbetning. Det har emellertid kunnat

iakttagas, att kontanta besparingar i allmänhet icke förefunnits i nämnvärd

utsträckning. Såsom skäl härför ha anförts försörjningsplikt mot föräldrar

eller utomäktenskapliga barn, låg lön under lärotid, arbetslöshet och ojämna

sysselsättningsförhållanden. I allmänhet ha heller icke skulder uppgivits. Tillgångar

i form av inventarier, kläder m. m. har det varit svårt att erhålla

någon uppfattning om, liksom å andra sidan ej heller avbetalningsskidder

o. d. i allmänhet synas ha uppgivits. Beträffande utrustning för bosättningen

har vanligen linne o. d. nämnts. Köksutrustning, husgeråd och sängkläder

torde i många fall lia kunnat påräknas såsom hjälp till bosättningen från

föräldrar och anförvanter. Bosättningslånet skulle i huvudsak användas till

nyanskaffning av större möbler, såsom matbord, buffé, ottoman eller andra

liggmöbler, stolar o. s. v.

Förslag av befolkningsutredningen.

Befolkningsutredningen hänvisar till att utredningen redan i sitt tidigare

avgivna betänkande (SOU 1943: 18) givit uttryck för sin uppfattning rörande

utformningen av de statliga bosättningslånen. Utredningen har likväl

ansett anledning föreligga att på nytt upptaga bosättningslånen till behandling

därvid utredningen dels med några principiella betraktelser angivit deras

samband med andra befolkningspolitiska åtgärder, dels framlagt ytterligare

några jämkningsförslag i nu gällande bestämmelser.

Vad då först angår de grundläggande principerna för den

statliga bosättningslåneverksamheten erinrar utredningen om att befolkningskommissionen

på sin tid angav främst två argument till förmån för att man

genom statliga åtgärder skulle stödja bosättningen. Dels hänvisade befolkningskommissionen

till att äktenskapsfrekvensen i Sverige vore relativt låg

och äktenskapsåldern hög. Ur befolkningspolitisk synpunkt framstode det

som i hög grad önskvärt att främja tidiga äktenskap. De unga borde därför

hjälpas till att kunna sätta bo redan innan de hunnit genom egna besparingar

åstadkomma de medel, som härför erfordrades. Dels betraktade befolkningskommissionen

den avbetalningshandel med möbler och andra bosättningsföremål,

som allmänt förekomme, såsom en i vissa avseenden osund

företeelse, vilken borde motverkas. En direkt kreditgivning till dem, som stöde

i begrepp alt sätta bo, framstode som en rationalisering på detta område.

Härför erfordrades en låneform, som — örn man ville undvika en subventionering

— i övrigt skulle vara fullt affärsmässig men som icke skulle kräva

vanlig hankmässig säkerhet av låntagarna.

Befolkningsutredningen anför, att den vid sina överväganden rörande

samhälleliga åtgärder för att åstadkomma en ändrad fördelning av barnkostnadema

icke kunnat undgå att även uppmärksamma de kostnader, som

själva bosättningen medför. Inom utredningen hade diskuterats förslag örn

alf nygifta skulle erhålla ett statligt bosättningsbidrag, en bosättningspenning.

Utredningen hade emellertid funnit sig icke kunna tillstyrka en sådan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

anordning. Det primära ansvaret för familj och barn måste enligt utredningens

uppfattning allt framgent ligga hos de enskilda individerna själva.

Även örn samhället borde uppmuntra tidiga äktenskap och hjälpa till att

undanröja de hinder, som de unga mötte, då det gällde att sätta bo och

bilda familj, syntes statliga subventioner härvid vara av mindre angelägenhetsgrad

i jämförelse med behovet av hjälp vid andra tillfällen. Direkta understöd

för täckande av kostnaderna i samband med barnens födelse ävensom

för barnens vård och uppfostran måste äga företräde framför understöd

i samband med bosättningen.

Från denna regel har utredningen dock ansett sig böra göra ett undantag.

Utredningen har nämligen funnit det vara av så stort värde, om man kan

stimulera ungdomen till att redan på ett tidigt stadium spara med sikte på

familjebildningen, att utredningen i ett särskilt avsnitt av förenämnda betänkande

nr 5/1946 framlagt förslag örn statligt familjebildningsbidrag i

anslutning till en dylik självverksamhet.

Utredningen anför fortsättningsvis.

Befolkningsutredningen finner det emellertid klart ådagalagt, att behovet

av samhälleligt stöd i annan form än direkta bidrag till bosättningen måste

anses vara stort. Häri ligger motiveringen till statliga bosättningslån med i

princip bankmässiga villkor, sådana som de nu gällande. De av befolkningskommissionen

tidigare anförda skälen till dessa äga alltjämt giltighet. Trots

den högre äktenskapsfrekvensen under de senaste åren har medelåldern vid

äktenskapets ingående i vårt land icke undergått någon sänkning av betydelse

utan ligger alltjämt på en i förhållande till andra länder hög nivå. Med

de förskjutningar i åldersstrukturen, som kunna förutses inträda under kommande

årtionden, blir det ur allmänna befolkningspolitiska synpunkter av

vikt, att den nedgång i antalet äktenskap, som kan förväntas, motverkas

genom sänkt äktenskapsålder. Även det av befolkningskommissionen understrukna

önskemålet att motverka avbetalningshandeln med möbler och annat

gör sig alltjämt med oförminskad styrka gällande.

Utredningen vill också peka på de gynnsamma erfarenheter, som gjoits

under den hittills bedrivna bosättningslåneverksamheten. Genom bosättningslånen

ha i många fall unga människor beretts tillfälle att sätta bo och därmed

legalisera förbindelser, som kanske annars icke skulle lett till äktenskap.

Bosättningslånen ha därigenom i sin mån bidragit till minskningen i de

utomäktenskapliga barnens antal. Denna lånemöjlighet har även emellanåt

kommit väl till pass i situationer, där eljest fosterfördrivning kanske skulle

ha tillgripits.

Utredningen vill därför räkna med de statliga bosättningslånen efter i

huvudsak nu tillämpade riktlinjer som ett bestående led i den fortsatta befolkningspolitiken.

Utredningen har härefter till behandling upptagit vissa i den befolkningspolitiska

diskussionen framförda förslag rörande amorteringen av bosättningslånen,

däribland förslaget att viss del av lånet skulle avskrivas för

varje barn, som föddes inom äktenskapet. Utredningen anser, att i normala

fall kontrahenterna under de första åren av äktenskapet böra kunna både

förränta och amortera lånet; i många fall befunne sig familjen under dessa

år i bättre ekonomiska omständigheter än under någon annan period av sin

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

7

tillvaro. Det hade emellertid i vissa fall förekommit, att återbetalningen av

lånen berett låntagarna stora svårigheter, särskilt givetvis i familjer, vilkas

barnantal ganska fort utökats. Barnens ankomst medförde ju som regel öka

de utgifter, utan att familjens inkomster samtidigt ökades. Emellanåt hade

läget varit det motsatta: lånet hade punktligt återbetalats — men på bekostnad

av nativiteten inom äktenskapet. Förekomsten av låneskulden hade såtillvida

haft en restriktiv verkan, att barnalstringen uppskjutits till en tidpunkt,

då lånet återbetalats och familjens ekonomi blivit konsoliderad. Detta

vore speciellt fallet bland de mest skötsamma och ekonomiskt förutseende.

Utredningen — som funnit starka motiv föreligga för statliga bidrag i samband

med barnens tillkomst och uppväxt och i sitt här ifrågavarande betänkande

framlagt förslag härom — har likväl ej ansett sig kulma förorda,

att bosättningslånen amorteras med barnen. En sådan anordning vore ej att

hänföra till ett ytterligare stöd till själva bosättningen — vilken i regel förutsattes

ha ägt rum då lånet tagits -—- utan vore ett särskilt statligt bidrag

vid barnens tillkomst. Redan det förhållandet, att en familj för att komma

i åtnjutande av ifrågavarande bidrag skulle vara tvungen att taga ett lån,

talade tungt mot berörda förslag. Därtill bomme, som av socialstyrelsens

undersökning framginge, att bosättningslånens belopp starkt växlade liksom

även att barnen komme olika lång tid efter lånens erhållande. An starkare

skäl mot en barnamortering av antydd art utgjorde det förhållandet, att bosätlningslånen

vore så ojämnt fördelade på olika befolkningsgrupper. De

vore, som socialstyrelsens undersökning visat, vanligast inom vissa industriarbetaregrupper

och bland lägre tjänstemän i stadssamhällena, medan de i

relativt långt mindre grad utnyttjats på landsbygden. Uteslutna från bidrag,

som utginge i form av bamamortering på bosättningslån, skulle därigenom

i synnerhet vara de allra sämst ställda och därför mest behövande kategorierna,

som på grund av bankmässiga hänsyn ej kunde erhålla bosättningslån.

Befolkningsutredningen förordar därför, att eventuella bidrag i samband

med barnens tillkomst och uppväxt hållas helt skilda från bosättningslåneverksamheten.

Utredningen framhåller emellertid, att även örn de förslag

om barnbidrag m. m., som utredningen framlagt, förverkligades, kunde givetvis

svårigheter infinna sig för en låntagare att förena barnafödande med

amorteringsskyldighetens fullgörande. Utredningen hade därför undersökt

olika möjligheter till modifikationer av villkoren för bosättningslånen, vilka

skulle kunna bringa lättnad i sådana fall. I detta sammanhang hade utredningen

övervägt bestämmelser om viss tids amorleringsfrihet i samband

med födelsen av ett barn ävensom en förlängning av amorteringstiden av

samma anledning. Tvekan kunde härvidlag råda, då man givetvis icke i

onödan borde uppskjuta återbetalningen till en tid, då familjens utgifter

kanske blivit än större. Även om inga generella regler angåves, borde dock

möjlighet finnas att företaga en omprövning av lånets amortering vid ett

barns tillkomst hos låntagarna. Sådan möjlighet torde riksbanken redan nu

äga och i icke få fall begagna. Utredningen ville förorda, att denna möjlighet

bevarades och gjordes känd för låntagarna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

Emellertid har utredningen ansett, att viss tids amor terings frih

e t skulle kunna medgivas för personer, som vid äktenskapets ingående ha

låg betalningsförmåga, vilken efter några år kan förväntas stiga. Utredningen

har härvid särskilt tänkt på ungdom, som bedriver högskolestudier

eller genomgår annan långvarig utbildning.

Utredningen anför härom.

De nuvarande bosättningslånens konstruktion med en relativt kort amorteringstid

göra dem särskilt lämpade för sådana grupper inom samhället, som

redan vid tidig ålder komma upp i inkomstlägen, vilka medföra viss sparförmåga.

För dessa är ett sparande före bosättningen eller en snabb amortering

av bosättningens kostnader, innan familjeutgiftema stigit alltför mycket,

synnerligen lämplig. Det är därför ingen tillfällighet, att bosättningslånen

blivit mest populära bland industriarbetarna. För andra grupper inom samhället

kunde en annan konstruktion av bosättningslånen vara mera motiverad.

Detta gäller exempelvis dem, som undergå en långvarig utbildning och

vilkas betalningsförmåga på grund härav kanske är låg vid bosättningen

men kan beräknas stiga efter några år. Utredningen vill förorda, att en särskild

låneform prövas för sådana grupper i samhället. För dessa låntagare

erfordras en låneform, som medför viss tids anstånd med amorteringsskyldigheten.

Utredningen föreslår därför införandet av särskilda studiebosättningslån,

för vilka låntagarna erhålla uppskov under högst 3 år, innan amorteringarna

börja, men vilka därefter böra amorteras på samma tid och

villkor i övrigt som andra bosättningslån.

Utredningen har vidare framlagt förslag till vissa jämkningar i bestämmelserna

rörande bosättningslånens användningsområde.

Härvid erinrar utredningen till en början om att det förelåge en skillnad

emellan det förslag, som befolkningskommissionen ursprungligen framställde,

och den anordning, som vidtagits. Befolkningskommissionen hade tänkt

sig, att lånen skulle kunna få tämligen fritt användas för utgifter i direkt

eller indirekt samband med bosättningen. De skulle icke endast kunna

komma i fråga för inköp av möbler och andra bosättningsföremål. Därest

en person i samband med familjebildningen ville förvärva ett eget hem,

igångsätta en rörelse eller dylikt, skulle bosättningslånen kunna komma i

fråga även för därmed förenade kostnader.

Enligt de för bosättningslåneverksamheten utfärdade bestämmelserna hade

användningsområdet emellertid begränsats i förhållande till befolkningskommissionens

förslag till att endast avse »möbler eller andra bosättningsföremål,

vilkas anskaffande föranledes av äktenskapets ingående». På förslag av

befolkningsutredningen hade, som förut berörts, denna formulering år 1942

givits en mera vidsträckt tolkning än tidigare.

Enligt befolkningsutredningens uppfattning finnes åtskilligt, som talar för

ett så vidsträckt användningsområde för bosättningslånen som befolkningskommissionen

tänkte sig. Utredningen anför härutinnan.

Den begränsning för bosättningslånens användning, som föreskrivits i gällande

författning, torde i sin mån ha bidragit till den ojämna spridning, som

bosättningslånen erhållit. Som framgått av tidigare anförda utredningar ha

bosättningslånen främst tagits i anspråk av industriarbetare, för vilka an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 272.

9

skaffandet av möbler och husgeråd vanligen är det mest angelägna vid bosättningen.

Läget är i viss mån ett annat för den jordbruksidkande befolkningen

liksom även för hantverkare och mindre företagare. På landsbygden

är det icke ovanligt, att de unga föra med sig en del linne, husgeråd, kanske

också möbler från föräldrahemmet. Bortsett från en i och för sig lovvärd

obenägenhet för att över huvud låna, har jordbruksbefolkningen i relativt

liten utsträckning tagit i anspråk bosättningslånen, därför att dessa icke

kunnat användas för sådana utgifter, som för dem framstått som mest angelägna

i samband med bosättningen. Den tolkning av bestämmelserna, som

gjordes 1942 och vidgade användningsområdet, kan här bli av betydelse.

Enligt denna kunna bosättningslån användas för att bestrida utgifter i samband

med upprustning av en bostad, anskaffande av en ny spis, diskbänk

eller annat som underlättar arbetet i hemmet. Redskap och maskiner, som

användas i hemarbetet, såsom symaskiner, tvättanordningar m. m., torde

redan förut kunnat komma i fråga. Kännedomen örn dessa användningsmöjligheter

torde emellertid icke vara så spridd, som önskvärt vöre. Befolkningsutredningen

vill i detta sammanhang även understryka, att gränsen mellan

vad som hör till hemmet och hushållet å ena sidan och till övrigt arbete för

familjens försörjning icke är klar och entydig. Anledning synes knappast

finnas att strikt skilja mellan vad som i husmoderns arbete i ett lanthushåll

hör till hemmet och vad som hör till jordbruksdriften. Redskap, som

underlätta husmoderns arbete, böra i båda fallen kunna, därest förhållandena

motivera det, få anskaffas för bosättningslånemedel. Detsamma gäller

den utrustning, som kan erfordras för en både för hemmets trevnad och

dess försörjning betydelsefull hemslöjd, såsom hyvelbänk, vävstol och verktyg.

Inköp av husdjur såsom kor och får, vilkas avkastning till avsevärd del

användes inom det egna hushållet, bör betraktas på samma sätt. En sådan

vidsträckt tolkning, som befolkningsutredningen finner väl motiverad, skulle

sannolikt öka bosättningslånens värde, icke minst för befolkningsgrupper,

som hittills endast i mindre utsträckning utnyttjat denna lånemöjlighet.

Därest användningsområdet på detta sätt vidgas, finner befolkningsutredningen

sig kunna avstå från en längre gående förändring av bestämmelserna

för bosättningslånen, vid vilken denna verksamhets förhållande till andra

låneformer även finge upptagas till omprövning.

Ytterligare föreslår utredningen en höjning av maximibeloppet

för bosättningslån från 1 250 till 2 000 kronor. Utredningen påpekar, att

nämnda spörsmål har nära samband med frågan örn lånens användningsområde

samt anför ytterligare i huvudsak följande.

Den uppfattningen synes lia vunnit tämligen allmän anslutning från sakkunniga,

att ett lånebelopp inom ramen för vad som enligt bestämmelserna

kunnat medgivas — för närvarande högst 1 250 kronor — måste anses

otillräckligt för en tillfredsställande bosättning. Försök lia visserligen gjorts

all sammanställa en kollektion möbler oell liushållsutrustning, som skulle

förslå för en nybildad familj, men hålla sig inom ramen leir angivna belopp.

Så bade t. ex. HSB på sin jubileumsutställning i Stockholm i september

1944 försett en lägenhet på 1 runi och kök med möbler, sängkläder, linne,

köksutrustning m. m. för 1 250 kronor. En liknande bosättning har visats

på svenska slöjdföreningens jubileumsutställning i Stockholm i september—

oktober 1945. Den bosättning, som — om allt skall nyanskaffas — erhålles

för detta belopp, tillfredsställer emellertid endast ganska blygsamma fordringar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

Det bosättningsförslag, som uppgjorts i den av Sveriges riksbank i samarbete

med befolkningsutredningen och svenska slöjdföreningen utgivna

broschyren »Bosättning», torde draga en kostnad, som överstiger bosättningslånets

maximibelopp. Från HSB:s sida har i anslutning till den nämnda

utställningen uttalats, att lånebeloppets storlek för närvarande icke möjliggör

inköp av speciellt sängutrustning och linneutstyrsel av tillräckligt god

kvalitet och omfattning. Även viss ökning av den utställda uppsättningen av

husgeråd har ansetts nödvändig. Med stöd härav har från detta håll förordats

en höjning av bosättningslånen med c:a 400 kronor.

Anskaffandet av särskilda redskap eller maskiner för hemarbetets underlättande

— exempelvis en symaskin, som beräknas kosta minst 400 kronor

— eller en förbättring av den fasta köksutrustningen kan knappast rymmas

inom den ram, som bosättningslånens maximibelopp medger.

Hänsyn får vidare tagas därtill, att långt ifrån alla lånesökande (enligt

socialstyrelsens undersökning 1938—41 blott en tredjedel) beviljats maximibeloppet.

Medelbeloppet för första halvåret 1945 lag t. ex. ca 200 kronor under

maximibeloppet. Under sådana förhållanden blir det tydligt, att i de

fall, där tillräckliga egna besparingar saknats, skuldsättning vid sidan om

lånet blivit nödvändig. Ibland har nog denna skuldsättning tagit formen av

avbetalningsköp. Bosättningslåneverksamheten har då icke motsvarat sitt

syfte att motverka sådana köp.

Å andra sidan kunna starka argument anföras för en begränsning av

bosättningslånen till minsta möjliga belopp. Många gånger lia de unga makarna

åtminstone vissa egna resurser, antingen i form av linne, husgeråd,

möbler etc., eller sparkapital eller få hjälp med en del av anhöriga. Ofta

kan man räkna med att de unga ha så pass god inkomst, att de genom

sparande under äktenskapets första år ha möjlighet att komplettera bosättningen.

De, som vid äktenskapets ingående äro helt blottställda, lia dock

möjlighet att med det nuvarande lånet skaffa sig en sådan hemutrustning,

att familjelivet kan startas under drägliga förhållanden.

Befolkningsutredningen vill också understryka, att man bör vara försiktig

med att öka lånet främst nied hänsyn till de olägenheter, som en alltför stor

skuldbörda måste medföra under de år av äktenskapet, då skulden amorteras

samtidigt som kanske familjens utgifter öka på grund av tillkomsten av

barn. Vidare kunna skäl förebringas att låta ändringar beträffande bestämmelserna

för bosättningslånen anstå tills vidare. Genom initiativ från befolkningsutredningen,

svenska slöjdföreningen och andra organisationer har en

rådgivningsverksamhet för blivande hembildare kommit igång. Så har en

bosättningskonsulent tillsatts i Stockholm. När denna verksamhet pågått någon

tid, torde den ge erfarenheter, som kunna ge en ny belysning av de

önskvärda riktlinjerna för bosättningslåneverksamheten.

Då befolkningsutredningen år 1943 föreslog en höjning av maximibeloppet

från 1 000 kronor till 1 250 kronor, tog utredningen hänsyn jämväl till

krisläget. Den under kriget rådande varuknappheten har självfallet utgjort

en särskild anledning att vara försiktig med en höjning av lånebeloppen.

Utredningen nöjde sig därför då med att föreslå en höjning, som åtminstone

delvis kompenserade den sedan krigsutbrottet inträffade prisstegringen, men

avstod från att då föreslå en eljest motiverad större höjning.

När utredningen väger de olika skälen mot varandra, kommer utredningen

till den slutsatsen, att en höjning av bosättningslånens maximibelopp till

förslagsvis 2 000 kronor bör ske. Av de båda senast angivna skälen kan det

vara motiverat att uppskjuta tidpunkten för en sådan höjning. I princip

framstår den emellertid för utredningen som ofrånkomlig, örn denna långivning

skall kunna fylla sitt syfte att motverka avbetalningshandeln. Fåne
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

11

maximum måste då kunna räcka till en bosättning av godtagbar standard.

Hela maximibeloppet kan dock icke alltid uttagas. Självfallet bör det i varje

enskilt fall tillses, att lånet begränsas till vad som är nödvändigt. Den rådgivning,

som anknytes till långivningsverksamheten, bör även starkt framhålla

för de lånesökande önskvärdheten av att de icke låna mera än de

kunna svara för.

När utredningen på detta sätt föreslår en höjning av lånebeloppen, sammanhänger

detta även med att utredningen fått ett starkt intryck av att den

bosättning, som sker vid äktenskapets ingående, för stora delar av vårt folk

blir bestående för familjen under lång tid. Vanligt är att det efter bosättningen

vid giftermålet icke sker nämnvärda nyanskaffningar. I viss mån

måste man därför ta hänsyn till detta förhållande. Detta gör det emellertid

särskilt påkallat, att sängutrustningen och linneutstyrseln, för att nämna

några viktiga saker, fyller ganska högt ställda fordringar på kvalitet.

Slutligen har utredningen gjort ett uttalande rörande bestämmelserna beträffande

den tid inom vilken ansökan om bosättningslån

skall göras.

Utredningen yttrar.

Enligt gällande regler skall bosättningslån sökas av trolovade eller av nygifta

inom sex månader från vigseln räknat. Inom utredningen ha diskuterats

möjligheterna att genom bosättningslåneverksamheten tillgodose lånebehov

för bosättningsändamål även i annat sammanhang.

Man har därvid tänkt på den situation, som kan uppkomma för unga

akademiker. Örn dessa ingå äktenskap under studietiden, händer det, att de

till en början nöja sig med ett minimum. De kanske bo som inneboende på

studieorten i möblerad lägenhet eller eljest ordna det mera provisoriskt för

sig. Deras bosättning i egentlig mening inträffar först senare, då de avlagt

examen och komma ut i förvärvsarbete. Behovet av bosättningslån är då

givetvis särskilt stort vid denna senare tidpunkt, som kan ligga flera år efter

äktenskapets ingående. Ansökan örn bosättningslån, som därvid göres, synes

kunna komma under behandling enligt den år 1941 införda ändrade bestämmelsen,

att ansökan, som avlämnats mer än sex månader efter äktenskapets

ingående, i ömmande fall må upptagas till prövning. Utredningen vill framhålla

värdet av denna möjlighet.

Yttranden över befolkningsutredningens förslag.

Av de myndigheter och enskilda organisationer m. fl., som yttrat sig över

befolkningsutredningens ifrågavarande betänkande, har endast en del berört

det avsnitt av betänkandet, som innehåller förslag angående bosättningslåneverksamheten.

Dessa äro socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, statskontoret,

Överståthållarämbetet, flertalet länsstyrelser, fullmäktige i Sveriges

riksbank, social vårdskommittén, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation, kooperativa

förbundets styrelse, svenska slöjdföreningen, Fredrika-Brcmer-Förbundet

och folkpartiets kvinnoförbund.

Utredningens förslag hava i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

De myndigheter, som helt anslutit sig till utredningens förslag, äro so
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

cialstyrelsen, statskontoret, länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, tjänstemännens centralorganisation och FredrikaBremer-Förbundet.

Länsstyrelsen i Blekinge län har ansett nu gällande bestämmelser rörande

bosättningslånen alltjämt böra äga bestånd.

Vad angår de olika av befolkningsutredningen framlagda förslagen har

förslaget att införa särskilda studiebosättningslån ej mött någon

erinran.

Medicinalstyrelsen anser dock den föreslagna tiden för amorteringsfrihet

för vissa studerande, till exempel vid de medicinska högskolorna, vara alltför

begränsad.

Överståthållarämbetet har jämväl uttalat sig för en utökning i vissa fall

av den amorteringsfria tiden. Ämbetet anser för sin del, att lånen sannolikt

skulle få betydligt ökat värde för studerande ungdom, därest den föreslagna

regeln kompletterades med en bestämmelse av innehåll att amorteringsfrihet

skulle kunna erhållas till dess mannen fyllt 27 år, även om uppskovstiden

därigenom bomme att överstiga tre år.

Socialvårdsko,mmittén framhåller, att åtskilliga skäl talade för en utvidgad

möjlighet att anpassa amorteringstiden efter omständigheterna i det enskilda

fallet. Behov härav torde finnas icke blott när fråga vore om personer,

som underginge utbildning, utan även eljest när av särskilda skäl

låntagarens inkomster under den närmaste tiden kunde beräknas bliva

låga för att efter några år stiga, t. ex. när vederbörande i samband med

giftermål etablerade egen rörelse, övertoge jordbruksfastighet o. s. v. Kommittén

ville därför förorda, att amorteringstiden i dessa och liknande fall

efter individuell prövning kunde utsträckas till högst tre år.

Landsorganisationen i Sverige har ifrågasatt, huruvida ej en generell

uppmjukning av de nu gällande arnorteringsbestämmeisel''na

borde ske så att dessa kunde bättre anpassas till familjernas återbetalningsförmåga.

Landsorganisationen anför.

En amortering av 2 000 kronor inom blott fem år torde i regel innebära

en mycket hård belastning även under förutsättning att låntagaren under

denna period nått sin högsta inkomststandard. I icke så få fall kan en amortering

av denna storlek få nativitetshämmande verkan. Om amorteringstiden

ökades till förslagsvis åtta år, skulle olägenheterna enligt landsorganisationens

mening bli mindre kännbara.

Landsorganisationen delar inte utredningens mening, att det låneklientel

det här gäller i regel under de första åren av äktenskapet befinner sig i gynnsamma

ekonomiska omständigheter. Det har upplysts, att bosättningslån i

många fall sökas av pär, där födelsen inträffat kort tid efter äktenskapets ingående.

I dessa äktenskap rubbas ekonomien kraftigt redan från början och

amorteringarna bli en mycket svår belastning. Möjligheter att erhålla anstånd

med återbetalningen finnas redan nu. Enligt landsorganisationens mening

skulle större trygghet vinnas och låneverksamheten bättre fylla sin uppgift,

om bestämmelser utfärdades, som tillförsäkrade låntagaren ett uppskov

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

13

med betalningen under en inte alltför kort tillmätt period efter varje födelse.

Landsorganisationen föreslår en tid av två år. Först härefter kan kvinnan

rimligtvis återvända till yrkeslivet.

Utredningens förslag rörande utsträckning av bosättningslånens

användningsområde har — om man bortser från den myndighet,

som utan närmare motivering helt motsatt sig varje ändring av de

nuvarande bestämmelserna om bosättningslånen — allmänt tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

Så uttala t. ex. fullmäktige i Sveriges riksbank, att de finna utredningens

förslag i denna del lämpligt.

Även förslaget att höja maxim ilånebeloppet till 2 000 kronor

har i allmänhet tillstyrkts.

Landsorganisationen i Sverige framhåller, att en höjning av lånebeloppet

syntes motiverad redan med hänsyn till att den år 1943 genomförda höjningen

från ursprungligen 1 000 till 1 250 kronor inte fullt motsvarade den

på detta område sedan förkrigstiden inträffade prisstegringen. Men härutöver

kunde med fog göras gällande, att låneverksamheten med nuvarande

maximibelopp blott mycket ofullständigt kunde fylla sitt huvudsakliga syfte

att minska omfattningen av avbetalningsköpen bland de ungdomar, som

önskade sätta bo. Helt torde man inte ens genom den föreslagna höjningen

komma ifrån denna olägenhet men frestelsen därtill borde bli avsevärt mindre.

Landsorganisationen ville sålunda varmt tillstyrka den förordade höjningen.

Landsorganisationen förutsatte, att höjningen av maximibeloppet

inte i sak ledde till en skärpning av riksbankens prövning vid lånens utlämnande,

vilket skulle motverka syftet med den föreslagna ändringen.

Svenska slöjdföreningen anför.

Föreningens erfarenheter från en omfattande utställnings- och studieledarverksamhet

kring bosättningsfrågan ge vid handen att det nuvarande beloppet

är för lågt för att tillåta en fullständig bosättning av hygglig standard. Den

föreslagna summan av 2 000 kr. tillåter icke heller den mer än en mycket

enkel bosättning, men den torde dock, enligt föreningens erfarenhet, räcka

till inköp av såväl de nödvändigaste möblerna som en enkel uppsättning av

sängkläder, husgeråd och linne. Slöjdföreningen delar befolkningsutredningens

uppfattning om att ett högre belopp än 2 000 kr. icke är tillrådligt med

hänsyn till önskvärdheten av att begränsa skuldsättningen.

I några yttranden har uttalats viss tveksamhet på denna punkt. Fullmäktige

i Sveriges riksbank anföra.

Med hänsyn till prisutvecklingen sedan bosättningslåneverksamhetens tillkomst

är det nödvändigt med en höjning av nuvarande lånemaximum, örn

lånen skola i samma utsträckning som från början var avsett kunna tjäna

till hjälp åt trolovade och nygifta vid deras bosättning. Löneutvecklingen torde

också i allmänhet möjliggöra för låntagarna att erlägga något större belopp

i räntor och amorteringar än ursprungligen var fallet. Enligt riksbankens

erfarenhet förekommer avbetalningsköp av möbler m. m. fortfarande i stor

utsträckning bland låneklicntelet, ett förhållande som delvis torde betingas

av att erhållna bosättningslån visat sig otillräckliga för att anskaffa den bo
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sättning, som de nygifta anse sig behöva. Fullmäktige finna sig därför böra

tillstyrka en höjning av nuvarande lånemaximum. Örn man vid denna höjning

bör sträcka sig så långt som till att bestämma maximibeloppet till 2 000 kronor

är emellertid tveksamt. Det torde nämligen vara att befara, att svårigheter

komma att uppstå för åtskilliga låntagare att förränta och inom en 5-årsperiod

återbetala ett så stort lån som 2 000 kronor. Har en låntagare erhållit

lån å det föreslagna maximibeloppet, kommer han att få i amortering erlägga

100 kronor per kvartal, vartill kommer ränta. Som enligt gällande bestämmelser

lånets upptagande skall vara tillrådligt »med hänsyn till de lånesökandes

egna intressen och villkor» — vilket bl. a. innebär, att sökandena skola

anses ha förutsättning återbetala lånet — kommer låneprövningen att bliva

besvärligare än för närvarande är fallet. Fullmäktige utgå nämligen ifrån att

de lånesökandes återbetalningsförmåga måste mera ingående undersökas och

övervägas än vad fallet i allmänhet är med nuvarande lånemaximum. För

närvarande kan i flertalet fall begärt lånebelopp beviljas, något som näppeligen

kan bli fallet i samma utsträckning örn maximibeloppet höjes till

2 000 kronor. Det torde också knappast kunna undvikas, att ojämnheterna

beträffande lånens storlek komma att ökas de olika riksbankskontoren emellan.

Ehuru fullmäktige på grund av det anförda skulle ha ansett det vara

motiverat att begränsa lånemaximum till förslagsvis 1 800 kronor, vilja fullmäktige

icke motsätta sig bifall till utredningens ifrågavarande förslag.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner det tveksamt om höjningen behöver

vara så stor som föreslagits.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför.

I fråga örn höjning av lånens maximibelopp ställer sig länsstyrelsen tveksam

till förslaget. Ett högre lånebelopp skulle mången gång fresta en lånesökande

att göra dyrare inköp än vad som är oundgängligen nödvändigt för familjebildningen

och därigenom stimulera till slöseri, något som icke kan stå

i överensstämmelse med varken statens eller den enskilda låntagarens intressen.

Låntagaren bör tvärtom anpassa sin skuldsättning så, att amorteringarna

icke alltför djupt ingripa i hans levnadsstandard och för flera år framåt

förorsaka honom olägenheter. Den osunda avbetalningsköpsverksamheten

torde enligt länsstyrelsens övertygelse knappast i någon större grad motverkas

genom höjning av lånebeloppet.

Liknande synpunkter ha anförts av länsstyrelsen i Jönköpings län.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Såsom utredningen påpekat är det visserligen angeläget, att de nybildade

familjerna vid bosättningen erhålla sängutrustning och linneutrustning av

tillräckligt god kvalitet och omfattning, eftersom vad erfarenheten visar någon

komplettering av denna del av bosättningen mindre ofta kommer senare

till stånd. Men örn en lånesumma av 2 000 kronor användes helt för inköp

av improduktiva artiklar såsom möbler och husgeråd, föreligger fara, att i

många fall familjernas skuldbörda — på sätt utredningen själv påpekat

blir alltför tyngande. Önskemålet att de nybildade familjerna redan från

början förses med en tillräckligt god och omfattande hemutrustning bör man

i stället enligt länsstyrelsens mening söka tillgodose genom en sänkning av

inköpspriserna. Det vill synas som örn, särskilt när det gäller möbler, en

rationalisering och kontroll av tillverkningen och försäljningen skulle kunna

medföra betydande resultat i sådant syfte. I viss mån annorlunda synes

emellertid läget vara, därest en icke alltför ringa del av bosättningslånet skall

begagnas för anskaffande av sådan produktiv egendom som utrustning för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

15

hemslöjd och husdjur för det egna hushållets behov. I sådant fall torde en

lånesumma å 2 000 kronor icke behöva väcka betänkligheter. Vid övervägande

av dessa synpunkter har länsstyrelsen funnit sig för sin del böra

förorda, att höjningen av de vanliga bosättningslånens maximibelopp begränsas

till 1 500 kronor, dock att lån upp till 2 000 kronor må kunna beviljas,

då minst det belopp som överskjuter 1 500 kronor skall användas för

inköp av produktiv egendom av nyss angivet slag.

Kooperativa förbundets styrelse avstyrker en höjning av lånebeloppet samt

anför bland annat.

Styrelsen är icke beredd att tillstyrka en höjning av bosättningslånens

maximibelopp från 1 250 till 2 000 kr. Det är visserligen riktigt, att en allsidig

bosättning svårligen kan åstadkommas med hjälp av 1 250 kr., men bosättningslånen

böra enligt styrelsens uppfattning skänka hjälp till bosättningen,

icke sörja för dess totalfinansiering. Det är icke ägnat att stimulera sparande

och sund förtänksamhet överhuvud hos den ogifta ungdomen, örn bosättningslånen

konstrueras, så att ungdomarna betrakta det som naturligt, att

hela bosättningen skall finansieras lånevägen.

Vill man effektivt motverka avbetalningsköpen vid bosättning, bör man

icke öka möjligheterna till skuldsättning genom bosättningslånen utan i stället

genomföra utredningens förslag att genom premier stimulera ett sparande

bland ungdomar i åldern 15—25 år.

Beträffande befolkningsutredningens uttalande i fråga om tolkningen av

bestämmelsen att ansökan örn bosättningslån efter äktenskapets

ingåendei ömmande fall kan upptagas till prövning även efter det

mer än 6 månader förflutit från äktenskapets ingående anför svenska slöjdföreningen,

att sådana ömmande fall kunde uppträda även inom andra befolkningskategorier

än de studerande. Sålunda kunde exempelvis svårigheten

att vid äktenskapets ingående erhålla en lämplig bostad komma många makar

att uppskjuta sin bosättning. En annan orsak kunde vara makarnas förvärvsarbete

på skilda orter. Slöjdföreningen ville således tillstyrka, att möjligheterna

att erhålla bosättningslån senare än sex månader efter äktenskapets

ingående måtte stå öppna för alla befolkningsgrupper.

Slutligen har i ett flertal yttranden behovet av ökad rådgivningsverksamhet

understrukits.

Landsorganisationen anför.

Landsorganisationen vill mycket kraftigt understryka, att rådgivningen i

samband med lånens utlämnande bär effektiviseras. Det är helt otillfredsställande

och oförenligt med långivningens syfte, afl, såsom enligt uppgift

ofta är fallet, lånemedlen användas som en första avbetalning på en större

skuld hos möbelhandlarna. Det har vidare konstaterats, att lånesumman

ofta disponeras felaktigt eller opraktiskt. Landsorganisationen förutsätter,

att frågan örn effektivare rådgivningsverksamhet till låntagarna uppmärksammas

mera än tidigare. Landsorganisationen instämmer helt i vad arkitekterna

Wajrn-Bugge och Huldt framhållit som resultat av en år 1942 på

uppdrag av socialdepartementet utförd undersökning, nämligen att en rådgivning

i samband med lånens utdelande utgör förutsättningen för att lånens

syfte skola uppnås. Detta konstaterande torde få ännu större vikt, sedan

lånebeloppen ökats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Departements
chefen.

Fullmäktige i Sveriges riksbank ha i förevarande sammanhang ifrågasatt,

huruvida icke möjlighet borde beredas att genom införsel i lön,

pension eller livränta tvinga vissa försumliga låntagare

att fullgöra sina förpliktelser. Fullmäktige framhålla,

att erfarenheten givit vid handen att det icke så sällan förekomme, att låntagare,

som bort äga möjligheter att fullgöra sin betalningsskyldighet, underlåtit

detta. Det hade därvid visat sig praktiskt taget uteslutet att genom utmätningsförfarande

kunna förmå låntagarna att betala. När det gällde löntagare

förutsattes nämligen att utmätningsmannen verkställde utmätning vid

det tillfälle då vederbörande hade att uppbära sin veckoavlöning, vilket denne

emellertid endast undantagsvis vore beredd till. Framställning örn införsel

bomme att göras först efter ingående utredning angående låntagarens ekonomiska

förhållanden, försörjningsplikt m. m. varjämte ärendena bomme

att avgöras av riksbankens direktion.

Då bosättningslånen infördes genom beslut av 1937 års riksdag, beträddes

ett nytt statligt verksamhetsområde. Denna nya långivning utan säkerhet av

borgen betraktades som en försöksverksamhet. Det var därför naturligt, att

reglerna för densamma skulle komma att präglas av en viss stramhet. Långivningen

förutsattes skola ske i princip på affärsmässiga grunder. Det

maximala lånebeloppet sattes relativt lågt — 1 000 kronor. En ytterligare

begränsning av det faktiskt medgivna lånebeloppet med hänsyn till de lånesökandes

inkomst förutsattes. En jämförelsevis kort amorteringstid — högst

5 år — fastställdes.

Att låneverksamheten motsvarat ett behov framgår därav, att den redan

från början erhöll en betydande omfattning och att den i stort sett ökat

år från år. Under det första året — 1938 — utlämnades omkring 7 700 lån.

År 1944 hade antalet stigit till över 14 000. Det kan nämnas, att antalet ingångna

äktenskap under dessa år utgjorde 58 130 respektive 63 450. Lånens

genomsnittliga belopp har jämväl visat stigande tendens, ehuru detsamma

hela tiden hållit sig ett gott stycke under lånemaximum, som på

grund av prisstegringen år 1943 höjdes till 1 250 kronor. Avskrivningsbehovet

har hållit sig mellan 5 och 10 procent av summan beviljade lån.

Liksom befolkningsutredningen finner jag erfarenheterna av de statliga

bosättningslånen tala för att denna form av stöd åt de unga bör bli ett bestående

led i befolkningspolitiken. I likhet med utredningen anser jag emellertid,

att skäl föreligga för vissa jämkningar i de gällande bestämmelserna.

Befolkningsutredningen har för sin del funnit, att det lånebelopp, som är

möjligt inom ramen för gällande bestämmelser, måste anses otillräckligt för

en tillfredsställande bosättning. Beloppets otillräcklighet har medfört, att i ett

stort antal fall de lånesökande vid sidan av bosättningslånet nödgats utnyttja

andra kreditformer, främst avbetalningsköp, för att kunna anskaffa det

nödiga bohaget. Erfarenheten ger nämligen vid handen, att det är vanligt

att låntagarna ej alls eller endast i obetydlig grad genom egna besparingar

eller genom innehav av bosättningsföremål själva kunna bidraga till hem
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

17

mets inredande. Särskilt är detta fallet med äktenskap, som ingåtts vid tidig

ålder. Befolkningsutredningen har därför funnit det vara motiverat att föreslå

en höjning av det maximala lånebeloppet. Jag ansluter

mig till denna uppfattning.

I åtskilliga yttranden ha uttalats betänkligheter mot en höjning av lånebeloppet,

bland annat med hänsyn till olägenheterna av för stor skuldsättning.

Då som jag nyss nämnt de lånesökande ofta måste ådraga sig skulder

vid sidan av de statliga bosättningslånen, torde dessa betänkligheter icke

böra tillmätas allt för stor vikt. I regel torde avbetalningsskulderna kräva

snabbare amortering än de statliga bosättningslånen och därför bli mera betungande

än dessa. Det bör således vara lättare för låntagare att avbetala

sin skuld å bosättningen, därest densamma är samlad i ett bosättningslån,

än om jämväl avbetalningsköp måste anlitas. Länsstyrelsen i Malmöhus län

har anfört, att i stället för en höjning av lånebeloppet en sänkning av priset

på bosättningsföremål genom rationalisering och kontroll av tillverkningen

och försäljningen bör eftersträvas. I anledning härav vill jag erinra, att hithörande

problem för närvarande äro föremål för utredning av särskilda av

chefen för handelsdepartementet tillkallade sakkunniga. Även örn som ett resultat

av de sakkunnigas arbete en rimligare relation mellan bosättningskostng.

dema och de flesta nygiftas inkomster kan ernås, finner jag dock icke

tillräckligt motiverat att av denna anledning uppskjuta ställningstagandet

till frågan om en höjning av det maximala lånebeloppet.

Befolkningsutredningen föreslår en höjning av lånebeloppets maximum

från 1 250 kronor till 2 000 kronor. Utredningen har ej närmare angivit efter

vilka grunder det föreslagna beloppet fastställts. Det synes emellertid uppenbart,

att beloppet förslår endast för en nödtorftig möblering av ett rum

och kök. I en proposition angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen,

vilken inom kort torde komma att avlämnas, har jag för avsikt,

att förorda en målsättning beträffande utrymmesstandarden, vilken innebär

att familjebostaden skall omfatta minst två rum och kök. Då stödverksamheten

för de ungas bosättning enligt min mening bör utformas under

beaktande av målsättningen i bostadspolitiken, bör man vid fastställandet

av bosättningslånens maximibelopp räkna med att detta i stort sett

bör räcka till för anskaffande av erforderliga möbler och övriga inventarier

till en lägenhet av nyss nämnda storlek. Enligt vad jag inhämtat torde

kostnaden för en något så när tillfredsställande bosättning i en dylik

lägenhet för närvarande knappast understiga ett belopp av 2 400 kronor.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter anser jag mig böra förorda, att

bosättningslånens maximum höjes lill nämnda belopp.

Med den höjning av lånebeloppen, som möjliggöres genom den av mig

förordade maximigränsen, torde amorteringarna i många fall bliva allt för

betungande, därest den nuvarande amorteringstiden bibehålies. Jag vill därför

i anslutning till landsorganisationens förslag förorda, att amorteringstiden

må utsträckas till högst åtta år. Nämnda tid bör dock betraktas som

maximitid. Särskilt när fråga är örn lån, som mera avsevärt understiga låne
llihang

lill riksdagens protokoll l!Pi(l. I sami. Nr 272. y

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

maximum, synes en amorteringstid i huvudsak motsvarande den nu tilllämpade

vara tillräcklig.

Enligt gällande kungörelse föreskrives som villkor för erhållande av bosättningslån,

att lånets upptagande är tillrådligt med hänsyn till de lånesökandes

egna villkor och intressen. Enligt förarbetena innebär detta, bland

annat, att vid fastställandet av lånebeloppet hänsyn skall tagas till de lånesökandes

inkomstförhållanden. Jag förutsätter dock att vid bedömandet av

de lånesökandes kreditvärdighet icke enbart hänsyn tages till vederbörandes

aktuella inkomster utan jämväl avseende fästes vid de sökandes skötsamhet

och redbarhet.

Mot vad utredningen i övrigt föreslagit har jag i stort sett intet att erinra.

Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag rörande utvidgning av bosättningslånens

användningsområde, innebärande att lånen skulle

få disponeras ej endast som för närvarande för inköp av möbler och andra

bosättningsföremål utan även för anskaffande av redskap och verktyg m. m.

ävensom vissa husdjur såsom kor och får, vilkas avkastning till avsevärd

del användes inom det egna hushållet. Även förslaget om beviljande av särskilda

»studiebosättningslån», för vilka låntagarna skulle kunna

erhålla viss tids uppskov med amorteringarna, vill jag förorda. Ett sådant

uppskov synes emellertid som socialvårdskommittén framhållit motiverat ej

endast i fråga om dem, som genomgå längre tids utbildning, utan även i

vissa andra fall, då låntagarnas inkomster kunna beräknas komma att avsevärt

stiga några år efter äktenskapets ingående, exempelvis när låntagarna

i samband med giftermålet etablera egen rörelse eller för brukande övertaga

jordbruksfastighet. Det torde få ankomma å riksbanken att pröva, under

vilka omständigheter här avsett uppskov må beviljas. I ett par yttranden har

påyrkats en längre uppskovstid än tre år för sådana lånesökande, som hava

mycket lång utbildningstid, t. ex. medicine .studerande. Då en uppskovstid

av tre år vanligtvis torde vara tillräcklig, anser jag mig ej kunna förorda

att uppskovet som regel göres längre. Med hänsyn till att det emellertid i

vissa fall kan föreligga särskilda omständigheter, som motivera en längre

amorteringsfrihet, torde för sådana fall riksbanken böra kunna medgiva

ytterligare uppskov med amorteringen, dock längst intill fem år.

Det av landsorganisationen framförda förslaget, att uppskov med lånens

amortering regelmässigt skulle medgivas under en tid av två år efter ankomsten

av ett barn, anser jag mig ej kunna biträda med hänsyn till att

detta i en del fall skulle kunna leda till att amorteringen bleve uppskjuten

alltför länge. Som befolkningsutredningen framhållit äger riksbanken redan

nu möjlighet att företaga omprövning av amorteringstiden vid inträffandet

av här avsedd händelse. Denna möjlighet bör på sätt utredningen förordat

bibehållas och göras känd för låntagarna.

Mot vad utredningen anfört rörande möjligheterna för dem, som ingå äktenskap

under studietiden, att erhålla lån efter det längre tid än

sex månader förflutit från äktenskapets ingående har

jag intet att erinra. Sådan möjlighet bör i enlighet med vad svenska slöjd
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

föreningen framhållit föreligga även i vissa andra fall, då bosättningen av

särskild anledning mast uppskjutas, såsom då svårigheter att erhålla lämplig

bostad förelegat eller makarna före bosättningen haft förvärvsarbete å

skilda orter.

I ett flertal yttranden har understrukits behovet av förbättrad rådgivningsverksamhet

beträffande bosättningslånen, därvid särskilt

framhåHits, att nämnda behov komme att öka, därest lånebeloppen höjdes.

Själv är jag medveten örn önskvärdheten av en effektivisering av rådgivningsverksamheten.

Da emellertid denna fråga är under övervägande inom

befolkningsutredningen, anser jag mig ej för närvarande böra framlägga något

förslag i denna del.

Det av fullmäktige i riksbanken framförda förslaget att införsel i lön,

pension eller livränta i vissa fall skulle kunna medgivas för att

tvinga försumlig låntagare att fullgöra sina förpliktelser anser jag mig icke

kunna biträda.

Medelsbeliovet för nästa budgetår.

Sorn jag inledningsvis framhållit beräknades investeringsbehovet för statens

bosättningslånefond i årets statsverksproposition till ett belopp av 3 miljoner

kronor för budgetåret 1946/47.

I utlåtande den 26 mars 1946 över befolkningsutredningens förslag rörande

ändring i bestämmelserna för statens bosättningslån hava fullmäktige i

riksbanken anfört, att vid bifall till nämnda förslag ifrågavarande belopp

borde höjas. Fullmäktige ha förutsatt, att lånesumman i genomsnitt i varje

fall till en början icke komme att närma sig 2 000 kronor utan har uppskattningsvis

räknat med ett medelbelopp av 1 600 kronor. Fullmäktige, sorn

ansett sig böra räkna med att lånens antal komme att överstiga 13 000,

ha från angivna utgångspunkter uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår

till 6 miljoner kronor.

Vid bifall till den av mig föreslagna höjningen av lånebeloppets maximum

till 2 400 kronor kan enligt vad fullmäktige i riksbanken meddelat medelsbehovet

till statens bosättningslånefond för nästa budgetår uppskattas till

8 600 000 kronor. Fullmäktige lia härvid räknat nied att lånens medelbelopp

komme att stiga till 1 800 kronor.

Fullmäktige ha i sitt nyssnämnda utlåtande vidare anfört, att riksbanken

numera bestrede portokostnaderna för låntagare, som inbetalade räntor och

amorteringar å bosättningslån med anlitande av dem tillställda postgiroinbetalningskort.

I sina den 15 november 1945 framlagda förslag angående

ändrade grunder för ersättning till riksbanken för dess bestyr med bosättningslånen,

hade emellertid inga medel beräknats till gottgörelse för ifrågavarande

kostnader. Dessa hade under sisla kvartalet 1945 uppgått till cirka

7 000 kronor och man hade anledning förutsätta att detta belopp komme

att stiga i och med att postgiroinbetalningarna bleve allt vanligare. Full
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Departements
chefen.

mäktige ville emellertid ej nu ifrågasätta någon höjning av det för nästa

budgetår äskade anslaget för ersättning till riksbanken för dess bestyr med

bosättningslånen men ville redan nu ha anmält saken, därvid fullmäktige

utgått från att riksbanken skulle erhålla gottgörelse för här avsedda kostnader.

Mot den av fullmäktige i riksbanken — under förutsättning av bifall till

de av mig förordade ändringarna i bestämmelserna för bosättningslånen —

gjorda uppskattningen av medelsbehovet till statens bosättningslånefond för

nästa budgetår har jag intet att erinra. Jag förordar alltså, att till fonden

anvisas ett anslag av 8 600 000 kronor.

Vad angår fullmäktiges uttalande rörande portokostnaderna för låntagare,

som inbetala räntor och amorteringar å bosättningslån med anlitande

av postgiro, anser jag skäligt, att riksbanken erhåller ersättning för nämnda

kostnader. Då riksbanken emellertid ej nu ifrågasatt någon höjning för

nästa budgetår av anslaget för ersättning till riksbanken för dess bestyr

med bosättningslånen, synes frågan om täckandet av nämnda kostnader

kunna upptagas till prövning framdeles.

I årets statsverksproposition förordade jag, att beslutanderätten beträffande

befrielse, helt eller delvis, från återbetalningsskyldighet i fråga om statligt

bosättningslån och beträffande avskrivning av sådant lån skulle överflyttas

från Kungl. Maj:t till riksbanken. Någon ändring i nämnda förslag

avser jag ej att föreslå. I fråga om motiveringen för detsamma anhåller jag

att få hänvisa till statsverkspropositionen.

I detta sammanhang anser jag mig till prövning böra upptaga jämväl

frågan om ersättningen åt de ortsombud, som hava att avgiva yttranden över

ansökningar om statliga bosättningslån. Enligt nu gällande bestämmelser

äger ortsombud åtnjuta ersättning med 3 kronor för varje ansökan, varöver

ombudet yttrat sig; drick att, där jämväl annat ortsombud yttrat sig över

ansökningen, ersättningen utgår med allenast 2 kronor. Dessa ersättningsbelopp

ha gällt sedan år 1938. Därest uppgifter beträffande lånesökande införskaffats

från socialregistret, skola enligt beslut av 1943 års riksdag nyssnämnda

ersättningsbelopp höjas, där dylika uppgifter införskaffats beträffande

allenast en lånesökande med 30 öre och i annat fall med 50 öre.

Från åtskilliga ortsombud har framhållits, att nyssnämnda ersättningar

äro väl knappa med hänsyn till det arbete, som ombuden hava att fullgöra.

Då den av mig förordade höjningen av lånemaximum samt utvidgningen av

lånens användningsområde torde komma att föra med sig en höjning över

lag av lånebeloppen, synes i flertalet fall en mera ingående utredning och

prövning av de lånesökandes villkor påkallad. Med hänsyn härtill vill jag

tillstyrka, att ersättningen höjes till 5 kronor för varje ansökan. I de fall,

där jämväl annat ortsombud yttrat sig över ansökningen, bör ersättningen

dock utgå med allenast 3 kronor. Vid bifall till detta förslag anser jag någon

förhöjning av ersättningen ej böra ske i anledning av att uppgifter beträffande

lånesökande införskaffats från socialregistret.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunni Maj.ts proposition nr 272.

21

Anslaget till ersättning åt artsombuden för nästa budgetår, vilket i statsverkspropositionen

upptagits till 50 000 kronor, torde vid bifall till vad jag

här föreslagit behöva höjas till 75 000 kronor.

Hemställan.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig förordade ändringar i grunderna

för statens bosättningslån;

dels å driftbudgeten under femte huvudtiteln till Statens

bosättningslån: Ersättning åt ortsombud för budgetåret 1946/

47 anvisa ett förslagsanslag av ............ kronor 75 000;

dels ock å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

till Statens bosättningslånefond för budgetåret 1946/47 anvisa

ett investeringsanslag av .......... kronor 8 600 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Söderqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:426 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånef ond jämte i ämnet väckta m s. 2 i texten
  2. SU 1946:199 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånefond jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten