Sök i Ratio Lex

Angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl

1946-10-04 · 96 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 95 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:333, Angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

1

Nr 333.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående allmän lönereglering

för befattningshavare i statens tjänst m. fl.;

given Stockholms slott den 4 oktober 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden; hållet inför Hans Maid

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 oktober

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om allmän lönereglering

för befattningshavare i statens tjänst m. fl. samt anför därvid följande.

Inledning.

Genom år 1939 och senare utfärdade avlönings bestämmelser har en lönereglering

efter väsentligen enhetliga grunder genomförts för det stora flertalet

statligt anställda eller med statsbidrag avlönade, kommunalt anställda

befattningshavare. Dessa bestämmelser innefattas i civila och militära avlöningsreglementena,

civila och militära icke-ordinarieregleinentena med vissa

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 333.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

därtill anknutna särskilda avlöningsbestämmelser för vård- och ekonomipersonal,

manskapsavlöningsreglementet, avlöningsreglementet för de högre kommunala

skolorna, folkskolans avlöningsreglemente och avlöningsreglementet

för de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl. För statliga

civila befattningshavare i allmänhet och lärare vid det statsunderstödda kommunala

skolväsendet gäller ett gemensamt löneplanssystem, uppbyggt med

löneplan A i civila avlöningsreglementet såsom utgångspunkt. Inom detta

system äro lönebeloppen graderade förutom efter löneklass jämväl efter prisläget

för de olika stationeringsorterna, vilka i sådant hänseende äro indelade

i nio grupper. För militära beställningshavare gälla särskilda löneplaner,

vilka delvis upptaga ortsgraderade lönebelopp.

I avlöningsreglementena är grundlönenivån avvägd med hänsyn tagen till

löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden och levnadskostnadernas

utveckling till och nied år 1935. Lönerna äro i begränsad omfattning automatiskt

rörliga i förhållande till levnadskostnadernas växlingar. Enligt avlöningsreglementena

utgår ett rörligt tillägg, som med viss begränsning för de

högre lönelägena medger 15 procents löneökning vid stegring av levnadskostnaderna

till indextalet 120 (1935 = 100). Vid löneregleringens genomförande

förutsattes, att en omreglering av lönerna skulle ske, när denna levnadskostnadsnivå

uppnåtts. Redan mellan andra och tredje kvartalen 1940 steg levnadskostnadsindex

över 120 och har därefter ytterligare stigit; under tredje

kvartalet 1946 uppgick index till 156. Den omreglering av lönerna, som förutsatts

skola ske vid levnadskostnadernas stegring till indextalet 120, har

emellertid med hänsyn till tidsläget uppskjutits. I avbidan på en ny lönereglering

ha dock ett antal provisoriska åtgärder vidtagits från statsmakternas

sida för att bereda befattningshavarna viss kompensation för den fortsatta

ökningen av levnadskostnaderna. Från och med år 1941 utgår sålunda

ett särskilt kristillägg, i princip konstruerat på samma sätt som det rörliga

tillägget men innebärande lägre kompensationsgrad än detta. Kristillägget

utgör för närvarande 16 procent. Härutöver har under budgetåren 1944/45

och 1945/46 såsom ytterligare kompensation för levnadskostnadsstegringen

till befattningshavare i vissa löneklasser utbetalats provisoriskt lönetillägg,

och under innevarande budgetår utgår sådant tillägg i samtliga löneklasser.

Vidare har under budgetåren 1944/45 och 1945/46 till befattningshavare i

vissa löneklasser utbetalats tillfälligt barntillägg, varjämte under sistnämnda

budgetår till befattningshavare i samtliga löneklasser utgått tillfälligt lönetillägg.

De provisoriska lönetilläggen, det tillfälliga barntillägget och det tillfälliga

lönetillägget ha — i motsats till det rörliga tillägget och kristillägget —

konstruerats såsom fasta belopp.

Frågan om en allmän avlöningsrevision för de statliga och med dem jämställda

kommunala befattningshavarna torde nu få upptagas till övervägande.

Vissa för en sådan revision erforderliga utredningar ha numera verkställts.

Jag anhåller därför att på grundval av det nu tillgängliga utredningsmaterialet

få anmäla frågan örn en allmän lönereglering för här berörda befattningshavare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl- Maj.ts proposition nr 333.

3

De av mig i det föregående åsyftade, hittills utförda utredningarna lia verkställts

av 1943 års dyrortskommitté och 1945 års lönekommitté.

Förstnämnda kommitté tillsattes genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni

1943 med uppdrag att verkställa utredning angående ny dyrortsgruppering.

I direktiven för kommittén framhölls, med utgångspunkt från vissa av socialstyrelsen

verkställda undersökningar rörande förskjutningarna i levnadskostnaderna

på olika orter, att utvecklingen efter den senaste dyrortsgrupperingen

vore sådan, att en omgruppering av orterna inom dyrortsskalan knappast

kunde äga rum utan att få karaktären av en verklig lönereglering. Därvid

beaktades å ena sidan, att prisstegringen och ofullständigheten i dyrtidskompensationen

medfört en sådan försämring av lönestandarden, att en omfattande

nedflyttning i ortsgrupp med därav följande lönesänkning icke syntes

rimlig. Å andra sidan ansågs en uppflyttning av ett större antal orter i

högre ortsgrupp under dåvarande förhållanden icke kunna övervägas utan

en ingående utredning av olika möjligheter till de föreliggande löneproblemens

lösning. Kommittén fick i första hand i uppdrag att i princip pröva

frågan örn dyrortsgrupperingens fortsatta bestånd och allmänna utformning.

Då en ny dyrortsgruppering måste innebära en lönereglering, skulle kommittén

vidare pröva, huruvida löneplanema i de statliga avlöningsreglementena

m. fl. författningar i det förevarande sammanhanget borde omarbetas.

Däremot avsågs frågan örn löneregleringens närmare utformning skola upptagas

till särskild behandling. Det skulle därför icke åligga de sakkunniga

att framlägga förslag till nya löneplaner utan endast att föra undersökningen

av dyrortsgrupperingsfrågan så långt, att en utgångspunkt erhölles för de

förhandlingar, som sedermera vid lämplig tidpunkt borde upptagas, om en

omarbetning av löneplanema visade sig påkallad.

Dyrortskommittén har avgivit ett den 5 maj 1945 dagtecknat betänkande

med förslag i ämnet. I betänkandet, vari dyrortsfrågan upptagits till skärskådande

i hela dess vidd, har förordats bibehållande av en ortsdifferentiering

av lönerna.* 1 Vidare har kommittén — samlidigt som den föreslagit åtskilliga

omläggningar och förbättringar i fråga örn grupperingsmetoderna —

behandlat frågorna örn antalet ortsgrupper och ny lönespännvidd. Efter remissbehandling

av kommitténs betänkande ha vissa av de däri berörda principspörsmålen

varit föremål för statsmakternas prövning i samband med frågan

örn förlängning av hittillsvarande skattegruppering (prop. nr 343/1945;

sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 6; r. skr. nr 577).

Därvid har förordats, att en ortsdifferentiering av lönerna bibehölles, varjämte

riktlinjer uppdragits för den nya dyrortsgrupperingen, örn vilken uttalats

att prisinsamlingen och det egentliga grupperingsarbetet, under förutsättning

av en långtgående pressning av tidsmarginalerna, beräknades kunna

färdigställas på sådan tid, att den nya grupperingen skulle kunna träda i

kraft den 1 juli 1947. Ställning hade däremot icke tagits till frågorna örn

antalet ortsgrupper och blivande lönespännvidd.

1 Vid dyrortskommitténs betänkande voro fogade reservationer av vissa av kommitténs ledamöter,

vari anmäldes avvikande meningar mot de i betänkandet framlagda förslagen. Ilär oell

i det följande avses kommittémajoritetens förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

1945 års lönekommitté tillsattes genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj

1945 med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser

för befattningshavare vid den civila och den militära statsförvaltningen och

det statsunderstödda kommunala skolväsendet. I direktiven angavs utarbetandet

av nya löneplaner vara den centrala uppgiften för kommittén. Därutöver

skulle kommittén enligt direktiven till behandling upptaga åtskilliga

andra närmare angivna lönespörsmål. I fråga om sättet för kommittéarbetets

bedrivande uppdrogos vissa riktlinjer, vilka inneburo, bland annat, att kommittén

skulle fungera dels såsom utredningskommitté i vanlig mening och

dels såsom delegation för löneförhandlingar under ordförandens ledning med

representanter för de av utredningen berörda personalgrupperna.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 oktober 1945 uppdrogs åt lönekommittén

att jämväl verkställa utredning och avgiva förslag rörande de ändringar i

tjänste- och familjepensionsfönfattningarnas bestämmelser om storleken av

pensionsförmåner och örn pensionsavdrag, som kunde pakallas i samband

med avlöningsrevisionen.

I samband med beslutet om lönekommitténs tillsättande förordnade Kungl.

Majit till ledamöter i kommittén advokaten P. W. N. Westling, tillika ordförande,

ledamöterna av riksdagens andra kammare, grosshandlaren G. E.

Birke, lantbrukaren C. A. D. Jonsson, f. d. tändsticksarbetaren J. W. Martensson,

distriktsföreståndare!! J. Nilson, stadsbibliotekarien G. V. Nilsson och

redaktören S. E. Persson samt dåvarande expeditionschefen i finansdepartementet,

numera regeringsrådet A. E. V. Swartling. Efter därom gjord framställning

entledigade Kungl. Majit den 15 februari 1946 distrikts!öreståndaren

J. Nilson från uppdraget och förordnade ledamoten av riksdagens första

kammare, direktören E. A. Lindblom att i Nilsons ställe vara ledamot av

kommittén.

Lönekommittén har den 29 juni 1946 avgivit betänkande med förslag till

statliga löneplaner m. m. Förutom frågan om nya löneplaner ha endast vissa

av de spörsmål, som omfattas av utredningsuppdraget, upptagits till behandling

i betänkandet.

Beträffande begränsningen av det framlagda förslaget har lönekommittén

anfört, att kommittén inriktat sitt arbete därpå, att den nya löneregleringen

skulle kunna genomföras från och med den 1 juli 1947. En förutsättning

härför hade ansetts vara, att förslag rörande de nya lönebeloppen framlades

av kommittén under första halvåret 1946. I samband härmed måste också

förslag framläggas i de frågor, som inginge såsom väsentliga led i själva

löneavvägningen, samt i vissa andra hänseenden, som nära sammanhängde

därmed. Då det visat sig icke vara möjligt att före nämnda halvårs utgång

slutföra hela utredningsuppdraget, hade lönekommittén nödgats begränsa

det framlagda förslaget i enlighet med vad sålunda angivits. Denna begränsning

vore enligt lönekommitténs uppfattning i och för sig oläglig, desto

mer som tidsbristen föranlett att även vissa frågor, som hade ett mycket

nära samband med löneavvägningen, måst uppskjutas. I de frågor, som nu

ej medtagits och vari också inginge de nya författningsbestämmelsernas ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

5

formning, avsåge lönekommittén att framlägga förslag under senare halvåret

1946. Med hänsyn till den särskilda utredning — 1946 års manskapslöneutredning

— som igångsatts beträffande det militära manskapets löneställning,

omfattade förevarande förslag icke denna personalgrupp.

I det föreliggande förslaget behandlar kommittén till en början anställningsformerna,

därvid kommittén går in på frågorna om olika anställningsformer

och om tillsättande av tjänster i succession efter beställningshavare

med arvode i stället för lön, m. m. Härefter upptager kommittén till behandling

vissa för lönesystemets uppbyggnad grundläggande frågor, nämligen

spörsmålen om lönens rörlighet och basnivån, antalet dyrortsgrupper

och löneplanernas horisontella spännvidd, netto- och bruttolönesystem

samt löneplanernas antal, lönegrader och lönekassör. I ett följande avsnitt

framlägger kommittén förslag till nya löneplaner. Härpå behandlar kommittén

ett antal särskilda frågor, avseende pensionsförmåner, sjuklön och

sjukvårdsförmåner, arvoden utöver lön vid försvarsväsendet, sneddningsregeln,

löneklassplacering vid övergång från anställning med avlöning enligt

kollektivavtal till anställning såsom tjänsteman, tjänstledighetsavdrag, kallortstillägg

och övertidsersättning. Slutligen framläggas vissa beräkningar av

kostnaderna för genomförandet av kommitténs förslag.

Under sitt hittillsvarande utredningsarbete har lönekommittén åtnjutit

biträde av ett antal sakkunniga vid behandlingen av särskilda frågor. För

kommitténs räkning ha vidare vissa utredningar utförts vid industriens utredningsinstitut

och vid landsorganisationens utredningsavdelning. Kommittén

har jämväl anlitat olika myndigheters biträde för erhållande av för utredningsarbetet

erforderliga uppgifter.

Såsom förut angivits har lönekommittén enligt direktiven ställning såsom

utredningsorgan och förhandlingsdelegation. Dess uppgift i sistnämnda hänseende

är att söka vid förhandlingar med tjänstemännens huvudorganisationer

komma fram till ett förslag, som kan anses godtagbart ur statens synpunkt

och till vilket organisationerna kunna ansluta sig. I enlighet härmed

lia förhandlingar förts med de av utredningen berörda personalgruppernas

huvudorganisationer: statstjänarkartellen, statstjänstemännens riksförbund

och tjänstemännens centralorganisation. Organisationerna lia vid förhandlingarna

företrätts av delegationer, vilka letts av förbundsordföranden J.

Lingman (statstjänarkartellen), byråsekreteraren H. Dahlberg (statstjänstemännens

riksförbund) och direktören V. Åman (tjänstemännens centralorganisation).

Förhandlingarna inleddes den 22 november 1945 och avslutades,

i vad gällde de frågor, som upptagits under den första etappen av

lönekommitténs arbete, den 11 juni 1946, då överenskommelse träffades.

Den sålunda träffade överenskommelsen undertecknades för statstjänarkartellen

av Lingman samt förbundsordföranden ./. Andersson, förbundsordföranden

G. Gabrielsson, förtroendemannen G. Jönsson, lokföraren A. ./.

Malm oell stationskarlen F. Persson, för statstjänstemännens riksförbund av

Dahlberg samt e. o. förste byråsekreteraren ./. F. Lundell, översten K. ./. A.

Silfverberg, landsfiskalen S. Wadenius och postassistenten /. Walnöten samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

för tjänstemännens centralorganisation av dess ordförande undervisningsrådet

R. Wagnsson och Åman samt sekreteraren 0. Nordenskiöld.

Överläggningar ha förekommit med representanter för Sveriges yngre akademikers

centralorganisation och för försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers

förbund.

Beträffande det nu framlagda betänkandet, vilket innefattar resultatet av

de hittills förda förhandlingarna med de av utredningen berörda personalgruppernas

huvudorganisationer, framhåller lönekommittén, att detsamma,

ehuru det icke överensstämmer med de krav, som från organisationernas sida

framställts, såsom förhandlingsprodukt godtagits av organisationerna. Lönekommitténs

ledamöter, som vid förhandlingarna ansett sig böra framgå

på gemensam linje, ha i den mån de beträffande lönesystemets uppbyggnad

i princip hysa mot förslaget avvikande åsikter, exempelvis i fråga örn lönenivån,

lönernas dyrortsgradering och dennas avveckling eller lönernas rörlighet,

ansett detta icke hindra deras anslutning till det resultat, som kunnat

uppnås vid förhandlingarna.

över kommitténs betänkande ha yttranden infordrats från överbefälhavaren,

efter försvarsgrenschefernas hörande, försvarets civilförvaltning, försvarets

fabriksstyrelse, försvarsväsendets lönenämnd, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Värmlands och Norrbottens

län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens pensionsanstalt, allmänna lönenämnden, skolöverstyrelsen

samt domänstyrelsen ävensom akademien för de fria konsterna, i vad

avser löneställningen för professorn i arkitektur vid konsthögskolan, tillika

föreståndare för arkitekturskolan. Vidare har revisionssekreterareföreningen

inkommit med ett yttrande i ärendet.

För de avgivna yttrandena kommer att närmare redogöras vid behandlingen

av de olika punkterna i kommitténs förslag. Sammanfattningsvis må

här endast nämnas följande. Åtskilliga myndigheter ha, med hänsyn till att

det föreliggande förslaget innefattar resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén

och tjänstemännens huvudorganisationer, icke ansett sig böra

ifrågasätta någon ändring i förslagets huvudprinciper. I den mån ifrågavarande

myndigheter framställt anmärkningar mot förslaget, lia dessa därför

endast avsett mindre väsentliga spörsmål. Av övriga remissmyndigheter

ha vissa funnit anledning till erinringar mot den föreslagna löneavvägningen

för de högre tjänstemännens del. Bortsett härifrån ha även dessa myndigheter

i stort sett givit sin anslutning till kommitténs förslag eller lämnat

detsamma utan erinran.

För egen del vill jag understryka angelägenheten av att, på sätt lönekommittén

förutsatt, en ny allmän lönereglering genomföres från och med den

1 juli 1947. Efter att ha tagit del av lönekommitténs nu framlagda, av vederbörande

personalorganisationer godtagna förslag samt de däröver avgivna

yttrandena har jag funnit mig böra förorda, att löneregleringen i huvudsak

bygges på detta förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

7

Jag övergår härefter till att redogöra för innehållet i det nu föreliggande

betänkandet och för mitt ståndpunktstagande till de olika frågor, som där

beröras. Därvid behandlas frågorna i den ordning, vari de upptagits i betänkandet.

I. Anställningsformerna.

Olika slag av anställningsformer. I allmänhet pläga tjänstemännen indelas

i två huvudgrupper, ordinarie tjänstemän och icke-ordinarie tjänstemän.

Inom vardera av dessa huvudgrupper finnas olika kategorier, som

väsentligt skilja sig från varandra såväl i fråga örn anställningens fasthet som

beträffande avlöningsförmånerna.

De ordinarie tjänstemännen inom statsförvaltningen tillsättas antingen genom

fullmakt eller konstitutorial, genom förordnande för viss tid, genom

förordnande för begränsad anställningstid eller genom förordnande tills vidare.

Också inom det statsunderstödda skolväsendet förekomma ordinarie

tjänster. Dessa, som närmast svara mot statliga fullmaktstjänster, tillsättas

genom förordnande.

Icke-ordinarie tjänst tillsättes genom förordnande eller i vissa fall genom

kontrakt. Den icke-ordinarie personalen inrymmer ett stort antal kategorier,

extra ordinarie tjänstemän, extra tjänstemän, aspiranter m. fl.

Vad beträffar anställningens fasthet för de ordinarie tjänstemännen må

påpekas, att redan av själva beteckningen »förordnande tills vidare» framgår,

att de ordinarie tjänstemän, som tillsatts med anlitande av denna anställningsform,

icke åtnjuta något av den säkerhet mot entledigande, som

ofta brukar betraktas som ett av ordinarieställningens särskilda kännetecken.

För ordinarie tjänstemän, tillsatta genom förordnande för viss tid eller

för begränsad anställningstid, är säkerheten — där den överhuvud förekommer

—- i varje fall begränsad till en viss tidrymd. Fullmaktstjänstemännen

åter tillgodonjuta i allmänhet den säkerhet, som § 36 regeringsformen

föreskriver, nämligen att icke kunna avsättas utan medelst rannsakning

och dom. Undantag utgöra härvidlag innehavarna av förtroendesysslor.

Dessa kunna enligt § 35 regeringsformen entledigas, när Kungl. Maj:t prövar,

att rikets tjänst det fordrar. Tillsättning genom konstitutorial, slutligen,

innebär, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas från sin befattning

på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

För extra ordinarie tjänsteman gäller i allmänhet den regeln, att entledigande

av annan anledning än tjänstefel skall ske efter skriftlig uppsägning,

vilken såvitt möjligt bör äga rum senast tre månader före anställningens upphörande.

Denna regel blir givetvis icke tillämplig, när anställningstiden är

tidsbegränsad, vilket understundom är fallet. Folkskolans lärare intaga vidare

i detta hänseende en särställning, något som sammanhänger med att extra ordinarie

tjänster icke finnas vid folkskolan utan extra ordinariebegreppet där

är knutet till läraren och den aktuella anställningsperiodens längd. Uppfyllas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

vissa krav i fråga om utbildning, tidigare anställningstid och tjänstgöring

samt den aktuella anställningsperiodens längd, är läraren automatiskt extra

ordinarie för den tid anställningen varar. Om en följande anställningsperiod

icke har den längd, som kräves, mister läraren lika automatiskt sin egenskap

av extra ordinarie. Vad emellertid beträffar de extra ordinarie tjänstemännen

i gemen, så tillkommer dem givetvis en viss trygghet på grund av anställningen,

enär de äro tillförsäkrade pensionsrätt. Om entledigande sker på

grund av vissa särskilda, i pensionsbestämmelserna angivna förhållanden, erhåller

nämligen den entledigade viss pensionsförmån.

För extra tjänstemän och aspiranter finnas icke några generella bestämmelser

meddelade, som reglera deras anställningssäkerhet. Tvärtom finnes

en uttrycklig bestämmelse därom, att lön icke utgår för tid, under vilken

arbete vid vederbörande verk icke kan beredas tjänstemannen.

Av vad nu anförts framgår, att det icke generellt kan anses vara ett utmärkande

drag för den ordinarie anställningen, att den bereder större trygghet

mot entledigande än den icke-ordinarie anställningen, även om så i allmänhet

är fallet. Den extra ordinarie anställningsformen bereder sålunda

större sådan trygghet än vissa ordinarie anställningsformer. Ej heller är det

så, att olika avlöningssystem tillämpas för ordinarie och icke-ordinarie personal,

även om avlöningsbestämmelserna ofta inrymmas i skilda författningar.

För de grupper, om vilka här är fråga, gäller i stället ett enhetligt

avlöningssystem. Inom detta system föreligga dock vissa skiljaktigheter för de

olika kategorierna.

Den tanke, som ligger bakom tjänsternas indelning i ordinarie och ickeordinarie,

måste därför vara den, att en tjänst, som icke främst är avsedd

såsom prövnings- eller utbildningstjänst, kan inrättas som ordinarie, när

det anses konstaterat, att ett stadigvarande behov av densamma föreligger.

Emellertid kan det knappast råda någon tvekan därom, att sådana tjänster

numera i åtskilliga fall och i betydligt större omfattning än tidigare inrättas

såsom icke-ordinarie — framför allt såsom extra ordinarie. I detta sammanhang

må påpekas, att aspirantanställningen, som endast förekommer

inom kommunikationsverken, uteslutande användes för anställande av rekryteringspersonal.

Lönekommittén. Enligt lönekommitténs förslag skulle för tillgodoseende

av förvaltningens normala personalbehov finnas tre huvudanställningsformer:

ordinarie anställning och två former av icke-ordinarie anställning, nämligen

extra ordinarie anställning och aspirantanställning. Enligt vad lönekommittén

framhåller erfordras härutöver i viss utsträckning andra icke-ordinarie

anställningsformer. Frågan härom bär lönekommittén emellertid icke

kunnat upptaga till behandling i sitt nu föreliggande betänkande, då lönekommittén

funnit nödvändigt att det, innan förslag i ämnet framlägges, genom

uppgifter från vederbörande verk klarlägges, vilka personalkategorier,

som icke kunna eller böra inrymmas i huvudanställningsformerna.

Vad de ordinarie anställningsformerna beträffar, har lönekommittén ansett

sig vid framläggandet av sina förslag böra utgå från de slag av så
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

9

dana anställningsformer, som nu finnas. Frågan om en ändring av de ordinarie

anställningsformerna bör enligt kommitténs mening tagas upp till övervägande

först vid den utredning av frågan om revision av de i §§ 35 och 36

regeringsformen meddelade bestämmelserna om tjänstemännens rättsliga

ställning, som begärts av 1942 års riksdag (skr. nr 475) och varom innevarande

års riksdag (skr. nr 261) gjort förnyad framställning.

I fråga om den extra ordinarie anställningsformen erinrar lönekommittén,

att denna anställningsform, som tidigare nästan uteslutande torde ha använts

för anställande av rekryteringspersonal till ordinarie tjänster, numera i icke

oväsentlig utsträckning tillämpas också å tjänster av stadigvarande natur,

vilka icke äro prövnings- och utbildningstjänster. Det utvidgade användningsområdet

för extra ordinarie anställning i förening med den omständigheten,

att pensionsrätt bereus de extra ordinarie tjänstemännen, har, såvitt

lönekommittén kunnat finna, medfört att den uppfattningen börjat sprida

sig, att den extra ordinarie anställningen borde bereda tjänstemännen en

trygghet av i stort sett samma beskaffenhet som den, vilken tillkommer de

med fullmakt eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemännen. Härtill

har, påpekar kommittén, måhända också bidragit, att i vissa fall samma

omständliga tillsättningsprocedur användes för ordinarie och extra ordinarie

tjänster.

För sin del finner sig lönekommittén icke kunna godtaga nyssnämnda uppfattning.

Kommittén anför härom följande.

En sådan uppfattning måste, örn den godtages, få den verkan, att skärpta

krav på det varaktiga behovet av tjänsten uppställas för att densamma skall

givas extra ordinarie karaktär. Detta medför, att åtskilliga tjänstemän undandragas

de särskilda förmåner, som den extra ordinarie anställningen bereder,

samtidigt som förvaltningsapparaten onödigt kompliceras genom att

andra, mindre ändamålsenliga anställningsformer anlitas.

Lönekommittén anser det vara uppenbart, att begreppet extra ordinarie

anställning varken kan eller bör givas en sådan innebörd, som förut angivits.

Det synes lönekommittén angeläget, att de förmåner, som den extra ordinarie

anställningen bereder, skola kunna tillkomma tjänstemännen även om anställningens

varaktighet icke är fullt säker. Härav följer å andra sidan, att

extra ordinarie tjänsteman bör kunna entledigas, bland annat, örn den

extra ordinarie tjänsten blir överflödig. Att emellertid en extra ordinarie

tjänsteman efter en icke alltför kort anställningstid i verkligheten har

en betydande trygghet i anställningen synes uppenbart oell torde överensstämma

med de förhållanden, som råda för fast anställning inom det enskilda

näringslivet. Liksom hittills bör för övrigt, när en extra ordinarie tjänst blir

överflödig, övervägas örn tjänstemannen ej lämpligen kan, med bibehållande

av den extra ordinarie anställningen, överföras till annat verksamhetsområde.

Såsom av det följande framgår måste emellertid enligt lönekommitténs

mening vid lönesättningen för den extra ordinarie personalen hänsyn tagas

till att den extra ordinarie anställningsformens användningsområde numera

utvidgats till att omfatta även sådana tjänster av stadigvarande natur, vilka

icke äro prövnings- och utbildningstjänster.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Departements
chefen.

Frågan om relationen mellan antalet ordinarie och extra ordinarie tjänstemän

— vilken jämväl aktualiserats av att den senare anställningsformens användningsområde

kommit att i allt större omfattning sammanfalla med den

förras — har lönekommittén funnit så nära sammanhänga nied den i det föregående

berörda frågan örn ändring av de nuvarande anställningsformerna

för ordinarie tjänstemän, att den först i samband med denna bör upptagas till

prövning.

Vad slutligen aspirantanställningen beträffar, förordar lönekommittén, att

denna anställningsform skall vinna tillämpning inom statsförvaltningen i

dess helhet liksom också inom det statsunderstödda undervisningsväsendet.

Kommittén framlägger därjämte i olika sammanhang vissa förslag rörande

aspirantanställningens längd, aspiranternas löneförmåner m. m.

Yttrandena. Lönekommitténs förslag har i vad angår aspirantanställningen

rönt kritik från vissa remissmyndigheters sida. Några myndigheter ha ansett

aspirantanställningen böra få ett mer begränsat användningsområde än som

förutsatts; erinringar ha också framställts mot kommitténs förslag, i vad avser

de med aspirantanställningen förenade löneförmånerna ävensom aspiranttidens

längd. Ett par myndigheter lia givit uttryck åt den uppfattningen,

att frågan om anställningsformerna icke nu bör upptagas till prövning. Länsstyrelsen

i Norrbottens län anser det sålunda mest ändamålsenligt, att samtliga

anställningsformer bli föremål för utredning i ett sammanhang, och

allmänna lönenåmnden utgår från att med ett slutligt ställningstagande till

kommitténs nu föreliggande förslag rörande huvudanställningsformema får

anstå, till dess resultatet föreligger av den i kommitténs betänkande berörda

utredningen angående de anställningsformer, som erfordras utöver huvudanställningsformema.

I likhet med lönekommittén är jag av den uppfattningen, att frågan örn

anställningsformerna för ordinarie tjänstemän bör tagas under övervägande

först vid den av riksdagen begärda utredningen av frågan om revision av de

i §§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna örn tjänstemännens

rättsliga ställning. Beträffande de extra ordinarie tjänstemännens trygghet

i anställningen ansluter jag mig till lönekommitténs uttalanden, vilka i

själva verket endast innebära, att den extra ordinarie anställningsformen i

angivna hänseende skall bibehålla sin nuvarande karaktär. Vad slutligen angår

aspirantanställningen synes mig lönekommitténs förslag i denna del i åtskilliga

avseenden vara förenat med beaktansvärda fördelar. Emellertid anser

jag spörsmålet om denna anställningsforms användningsområde och närmare

innebörd böra upptagas till prövning i samband med frågan örn de

icke-ordinarie anställningsformer, vilka, såsom kommittén påpekat, komma

att erfordras utöver de av kommittén förordade huvudanställningsformema

och beträffande vilka kommittén senare kommer att framlägga förslag. Jag

torde alltså framdeles få anmäla dessa frågor i ett sammanhang.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

11

Tillsättande av tjänster i succession efter beställningshavare med arvode

i stället för lön, in. m. Av de ordinarie militära beställningarna intaga vissa

i fråga om anställnings- och avlöningsform en särställning i förhållande till

övriga motsvarande beställningar, såtillvida som de tillsättas medelst förordnande

tills vidare i stället för genom fullmakt och äro förenade med arvode

till samma belopp som den lön, som eljest skulle ha tillämpats. Enligt 2 §

1 mom. militära avlöningsreglementet skall vad i reglementet stadgas beträffande

lön äga motsvarande tillämpning beträffande sådant arvode. Dylika

beställningar finnas å gällande personalförteckningar upptagna vid försvarsstaben,

arméstaben, arméinspektionen, hemvämsstaben, militärområdena

m. m., vissa utbildningsanstalter och arméhundväsendet. Det är i dessa fall

i regel fråga om kompaniofficerare (där viss befattning enligt föreskrift i

personalförteckning kan innehavas av antingen regements- eller kompaniofficer,

utgår avlöningen i form av arvode endast om innehavaren är kompaniofficer)

men i sex fall är fråga om underofficerare.

De beställningar, vid vilka utgår arvode i stället för lön, äro i anslutning

till den för dem använda tillsättningsformen undantagna från pensionsrätt,

men de förenas alltid med en pensionsberättigande beställning. Då innehavare

av annan beställning erhåller arvodesbeställning, bibehåller han nämligen

sin pensionsberättigande tjänst, ehuru utan att utöva densamma. Den pensionsberättigande

tjänsten kan vid sådant förhållande ej återbesättas utan

får uppehållas med vikarie. Då vikarien icke i denna sin egenskap äger pensionsrätt

men innehar lägre pensionsberättigande beställning, bibehåller han

denna, som i sin tur uppehälles medelst vikarie. Systemet med arvoden i

stället för lön föranleder därför ett stort antal successionsförordnanden.

En avveckling av systemet med arvoden i stället för lön har ansetts önskvärd

såväl ur personalsynpunkt som ur förenklingssynpunkt. Frågan om en

sådan avveckling har också tidigare i olika sammanhang varit föremål för

övervägande. I lönekommitténs föreliggande betänkande (sid. 21 o. f.) lämnas

en redogörelse för de förslag, som därvid framkommit. Av redogörelsen

framgår, att de utvägar, som dryftats då det gällt att undanröja de med här

ifrågavarande avlöningssystem förenade olägenheterna, gått ut på att ersätta

de medelst förordnande tills vidare tillsatta arvodesbeställningama med vanliga

fullmaktsbeställningar. För möjliggörande härav har ifrågasatts antingen

anordnande av gemensamma personalstater för infanteriet och artilleriet

— vid vilka truppslag officers- och underofficersbeställningarna för

närvarande äro fördelade på de olika förbanden, under det att motsvarande

beställningar vid armén i övrigt äro anknutna till olika personalkårer —

eller att till de för infanteriet och artilleriet gällande personalförteckningarnas

fördelningstablåer skulle fogas ytterligare en kolumn, upptagande erforderligt

antal officerare till Kungl. Maj:ts eller till chefens för armén förfogande,

i förening med uteslutande av motsvarande antal beställningar å

andra personalförteckningar. Båda utvägarna ha rönt kritik från de militära

myndigheternas sida. Från militärt håll har framkastats tanken på en sådan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 333.

lösning, att vid armén skulle uppföras ett antal »flyttbara löner», som vid

behov kunde tillgripas för att tillfälligt bereda plats vid förbanden, intill dess

vakans inträdde.

Lönekommittén. I sitt betänkande anför lönekommittén, att vid det samråd

i förevarande fråga, som kommittén under hand haft med 1945 års försvarskommitté,

hade framgått, att ett mindre antal av de nuvarande arvodesbeställningarna

vore sådana, som skulle tillsättas med officerare tillhörande

viss bestämd personalkår. Vissa skäl hade ansetts kunna anföras för att

dessa arvodesbeställningar ersattes med fullmaktsbeställningar på vederbörande

personalkårers stater. Frågan i vad mån detta ur olika synpunkter

vore lämpligt komme att upptagas till närmare prövning av försvarskommittén.

Vad övriga med arvoden i stället för lön förenade beställningar beträffar,

förordar lönekommittén genomförandet av en anordning med förande över

stat, liknande den, varom beträffande den civila statsförvaltningen förslag

framlagts i innevarande års statsverksproposition under rubriken för flera

huvudtitlar gemensamma frågor: tillsättande av tjänst i succession efter innehavare

av förordnande tills vidare (sid. 24—28) och vilken numera i princip

godtagits av riksdagen (skr. nr 16).

Enligt lönekommitténs förslag skulle anordningen med förande över stat,

tillämpad på de militära förhållandena, erhålla följande innebörd.

Då beställningshavare förordnas att tills vidare inneha befattning, varmed

för närvarande är förenat arvode i stället för lön, föres hans beställning enligt

beslut av Kungl. Maj:t över stat. Detsamma bör gälla i fall, då beställningshavaren

under tiden för förordnandet erhåller annan pensionsberättigande

beställning (befattning) än den han vid förordnandets tillträdande

innehade, utan att inträda i utövningen av förstnämnda tjänst. Erhåller beställningshavaren

annan pensionsberättigande tjänst eller avgår han eljest

från den över stat förda beställningen, bortfaller denna. Återgår beställningshavaren

till utövning av den pensionsberättigande beställningen, skall vid

närmast inträffande ledighet vid den militära enhet, han tillhör, å beställning

i samma lönegrad den pensionsberättigande beställningen återföras på

stat. Den pensionsberättigande beställning, som den medelst förordnande tills

vidare tillsatte beställningshavaren vid förordnandets tillträdande innehade

eller under förordnandet förvärvat, skall i vanlig ordning återbesättas.

I fråga örn den föreslagna reformens räckvidd uttalar lönekommittén följande.

För bedömande av den förordade reformens räckvidd må nämnas, att i

gällande personalförteckningar beställningar med arvoden i stället för lön

finnas uppförda för 156 officerare och 6 underofficerare (av officersbeställningarna

skola 20 besättas av officerare tillhörande viss bestämd personalkår)

. Enligt vad lönekommittén inhämtat synes man kunna utgå från att

arvodesbeställningar i regel innehavas under tre år, varför den årliga omsättningen

på dylika beställningar blir omkring 50. Av dessa beräknas 30 tillhöra

infanteriet, 10 artilleriet och 10 personalkår. Om man normalt kan vid

ett regemente räkna med en avgång i kompaniofficersbeställningar med 1 år
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

13

f

ligen genom ålderspensionering, 1 vartannat år genom befordran, 1 årligen

genom transport till stabs, skolas eller dylik stat samt 1 vartannat år på grund

av andra omständigheter, skulle alltså sammanlagt kunna räknas med en årlig

avgång vid infanteriet av minst 60 och vid artilleriet av minst 25 kompaniofficerare.

Teoretiskt borde sålunda plats kunna beredas de kompaniofficerare,

vilkas förordnanden med arvode i stället för lön upphör att gälla.

Emellertid förefinnes icke alltid vakans just vid det truppförband, dit vederbörande

av olika skäl kan anses böra transporteras. Det är i dylika fall som

systemet med beställning över stat skulle få betydelse. Att frågan icke har

någon större räckvidd torde framgå av de här anförda siffrorna.

Såsom av ett följande avsnitt framgår, föreslår lönekommittén, att jämväl

avlöningsformen arvode i stället för lön skall försvinna och även här avsedda,

medelst förordnande tillsvidare tillsatta militära beställningar på eljest

brukligt sätt förenas med lön.

Yttrandena. I den mån de hörda myndigheterna yttrat sig över lönekommitténs

förslag i förevarande del, ha de givit förslaget sin anslutning.

För egen del har jag icke funnit anledning till erinran mot anordningen Departementsmed

förande över stat av sådana pensionsberättigande beställningar, vilkas ^Ae/ere.

innehavare — med bibehållande av nämnda beställningar — erhålla förordnande

tillsvidare å annan beställning, vid vilken avlöningsformen nu är

arvode i stället för lön.

Enligt vad lönekommittén uppgivit kommer försvarskommittén att till närmare

prövning upptaga frågan om lämpligheten av att här avsedda arvodesbeställningar,

i den mån desamma skola tillsättas med officerare tillhörande

viss bestämd personalkår, ersättas med fullmaktsbeställningar på vederbörande

personalkårs stat. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet

vill jag förorda, att den föreslagna anordningen med förande över stat i

avbidan på ställningstagandet till nyssnämnda spörsmål också kommer till

användning, då fråga är om sådana arvodesbeställningar, vilka skola tillsättas

med officerare tillhörande viss personalkår.

II. Vissa för lönesystemets uppbyggnad grundläggande frågor.

Lönens rörlighet och basnivån. Redan med ingången av år 1916 övergavs

det tidigare för statstjänstemännen gällande systemet med fasta löner. Med

anledning av de utav förra världskriget framkallade prisomvälvningarna

erhöllo statstjänstemännen från nämnda tidpunkt särskilda tillägg å lönen.

I och med 1939 års lönereglering ersattes tidigare utgående tillägg med ett

rörligt tillägg, vilket skulle utgå på en fast lön — i det följande benämnd

grundlön — som anpassats till det år 1935 rådande löneläget på den allmänna

arbetsmarknaden. Att märka är att jämväl det rörliga tillägget i princip

skulle styras av marknadslönens fluktuationer snarare än av prisnivåns växlingar,

men att tilläggets förändringar av tekniska skäl anknötos lill utslagen

hos ett levnadskostnadsindex.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Nu gällande grunder för rörligt tillägg. De år 1939 meddelade bestämmelserna

angående rörligt tillägg gälla alltjämt. Enligt dem utgår rörligt tilllägg,

då det av socialstyrelsen kvartalsvis beräknade och därefter av Kungl.

Majit fastställda levnadskostnadstalet med 1935 års genomsnittsnivå som

bas utvisar, att de aktuella levnadskostnaderna överstiga basårets. Tillägget

utgör i princip tre fjärdedels procent av grundlönen — dock högst av 900

kronor per månad — för varje enhet varmed levnadskostnadstalet överskjuter

basnivån, innebärande 75 % kompensation för de genom indextalet mätta

levnadskostnadernas stegring utöver utgångsläget. I syfte att ernå större stabilitet

i lönesättningen och större likhet med förhållandena på den privata

arbetsmarknaden har emellertid sagda princip vid utförandet modifierats

därhän, att tillägget blott utgår i intervaller örn fyra enheters förskjutning

av levnadskostnadstalet. Tillägget har i enlighet härmed konstruerats att

utgå med tre procent av grundlönen för varje hel mångfald av fyra, vartill

ökningen av levnadskostnadstalet uppgår, räknat från 1935 års nivå. I de

fall, då levnadskostnadstalet efter sådan ökning nedgår, åtnjutes dock rörligt

tillägg efter oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av fyra.

Då levnadskostnadsförskjutningama äro sådana, att det rörliga tillägget

skall justeras, sker detta från och med den månad varunder Kungl. Majlis

fastställelse av ändrat levnadskostnadstal kungjorts.

Levnadskostnadsförskjutningama enligt 1935 års indexserie åtföljas blott

intill vissa gränser av korresponderande justeringar av det rörliga tillägget.

Såsom undre gräns för de indexrörelser, som få påverka det egentliga rörliga

tillägget, fungerar på grund av själva tilläggets konstruktion indextalet 100

eller basen i 1935 års serie, vilket indexläge motsvarar den fasta lönen, grundlönen.

Med hänsyn till möjligheten att prisutvecklingen skulle föra indextalet

avsevärt under basnivån, har såsom komplettering av bestämmelserna

örn det rörliga tillägget införts en säkerhetsklausul i form av ett förbehåll i

vederbörande avlöningsreglementen, varigenom stadgas skyldighet för befattningshavarna

att efter statsmakternas prövning vidkännas en reduktion

å högst fem procent av den fasta lönen, för den händelse indextalet fallit

minst tio enheter under nyssnämnda basnivå. Såsom övre gräns för det rörliga

tillägget gäller, att detta icke utgår efter högre procenttal än femton,

även om levnadskostnadstalet utvisar stegring med mer än tjugu enheter utöver

basnivån, d. v. s. överstiger index 120 i 1935 års serie. Befattningshavarnas

i vederbörande avlöningsreglementen tillförsäkrade rörliga tillägg kan

således endast variera mellan noll och femton procent av grundlönen med

ovan angivna maximering.

Lönekommittén. För sin del förordar lönekommittén bibehållande av ett

rörligt tillägg i det nya lönesystemet. Till stöd härför anför kommittén följande.

För de statliga löneregleringar, som hittills förekommit, har varit utmärkande,

att de avsetts skola tillämpas under förhållandevis långa — ehuru

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majus proposition nr 333.

15

visserligen till sin varaktighet ej förut bestämda — tidsperioder. Någon

ändring härutinnan för den förevarande löneregleringen anser sig lönekommittén

icke böra ifrågasätta.

En sådan, under förutsättning av icke krisbetonad utveckling, stabil prisnivå,

som mot slutet av 1920-talet ansågs tänkbar för framtiden och från

vilken 1928 års lönekommitté utgick vid utarbetandet av sitt förslag om ett

system med enbart fasta löner, kan man uppenbarligen icke räkna med för

närvarande. Icke minst med tanke på att löneregleringen kan komma att tilllämpas

under förhållandevis lång tid måste det därför för tjänstemännen

framstå som ett berättigat krav, att åtgärder redan vid löneregleringen vidtagas

till förhindrande av alltför kraftiga fluktuationer av reallönerna under

löneregleringsperioden.

För staten som arbetsgivare träder en annan synpunkt mera i förgrunden.

Det måste anses olämpligt, örn bristande anpassningsmöjligheter hos det statliga

lönesystemet skulle föranleda att staten icke kan hävda sig i konkurrensen

om arbetskraften på annat sätt än som innebär ett uppgivande av de

principer, på vilka löneregleringen byggts. Erfarenheterna visa, att ett stelt

lönesystem i vissa lägen föranleder att andra anställningsformer än dem, som

bort ifrågakomma, anlitas för att i särskilda fall möjliggöra en högre löneställning

för vederbörande än som skulle ha kunnat medgivas vid en strikt

tillämpning av de principer, vilka varit vägledande vid de allmänna löneregleringarna.

Utom andra olägenheter medför detta en komplicering av lönesystemet,

som i och för sig är olämplig. Särskilt må pekas på det i dylika situationer

vanliga användandet av anställning med avlöning i form av arvode

eller av extra anställning i förhållandevis hög lönegrad. En benägenhet förekommer

också att inplacera tjänster, som nyinrättas, i högre lönegrad än

som med hänsyn till lönegradsplaceringen av jämförliga, redan befintliga

tjänster bort ifrågakomma. Lönekommittén finner det angeläget, att en utveckling

som den här antydda såvitt möjligt förebygges, icke minst därför,

att verkningarna av en sådan utveckling i större eller mindre utsträckning

kvarstå även efter en ny allmän lönereglering och således för lång tid framåt

störa balansen i lönesystemet.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden anser lönekommittén, att det

nya lönesystemet bör utformas från utgångspunkten, att iqom dess ram lönenivån

skall kunna i viss mån anpassas efter de skiftande förhållanden, som

kunna uppkomma. Denna anpassning skall enligt lönekommitténs förslag vinnas

genom att rörligt tillägg skall kunna utgå å de nya lönebelopp, som kommittén

i det följande föreslår.

I fråga örn konstruktionen av det rörliga tillägget i det nya lönesystemet

anför lönekommittén följande.

Om tillägget skall kunna i möjligaste mån fylla sin avsedda funktion, måste

en sådan anpassning av tillägget enbart efter vissa förändringar i de allmänna

levnadskostnaderna, som hittills förekommit, anses mindre tillfredsställande.

En lämplig lösning förutsätter nämligen, att hänsyn också kan

tagas till den allmänna ekonomiska utvecklingen, som icke alltid är kongruent

med levnadskostnadsutvecklingen. I viss mån kan detta förhållande belysas

av utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden, där den allmänna

lönenivån långt ifrån alltid varierar på samma sätt eller ens i samma riktning

som levnadskostnaderna. Särskilt vill lönekommittén peka på möjligheten,

att marknadslönema under tider av stigande välstånd förete uppgång,

samtidigt som levnadskostnadstalet kvarstår i oförändrat läge eller icke sti
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

ger i motsvarande grad som lönerna. Kombinationen sjunkande levnadskostnadsnivå

— stigande marknadslöner torde ej heller vara utesluten.

Vad nu anförts bör emellertid icke medföra ett slopande av det nuvarande

systemet med dess garanti för tjänstemännen örn en viss anpassning av

lönenivån efter levnadskostnadsutvecklingen. Tjänstemännen böra liksom

hittills vara garanterade att erhålla viss kompensation för stegring i de allmänna

levnadskostnaderna. Denna kompensation har ansetts icke böra göras

fullständig. Då levnadskostnaderna nedgå, böra å andra sidan tjänstemännen

icke behöva vidkännas en häremot helt svarande minskning i avlöningen.

Såsom förut nämnts kan det emellertid, särskilt med hänsyn till den allmänna

ekonomiska utvecklingen, befinnas skäligt, att rörligt tillägg får utgå

med högre procenttal än det, som skulle följa av den automatiskt verkande

garantiregeln. Det är uppenbarligen icke möjligt att härför fastställa

bestämda regler utan, i den mån det rörliga tillägget anses böra utgå med

sådant högre procenttal, måste detta för begränsade tidsperioder bestämmas

genom särskilda beslut. Dessa beslut böra ha föregåtts av förhandlingar med

representanter för tjänstemännen; det förutsättes, att initiativ till sådana förhandlingar

i allmänhet tages av huvudorganisationerna gemensamt.

Efter det andra alternativ övervägts har enighet mellan kommittén och

tjänstemännens huvudorganisationer uppnåtts vid de förda förhandlingarna

om att lönens rörlighet för den kommande löneregleringsperioden bör anordnas

enligt de nu angivna huvudgrunderna. Enighet har också vunnits

örn att garantiregeln m. m. bör erhålla den närmare utformning, för vilken

kommittén i det följande redogör. Lönekommittén vill i detta sammanhang

uttala, att såväl det sätt, varpå de nya grundlönerna av kommittén avvägts,

som den betydelse, vilken vid förhandlingarna tillmätts grunderna för det

rörliga tillägget och dettas närmare konstruktion, medföra, att en rubbning

härutinnan enligt kommitténs mening icke rimligtvis kan företagas utan en

samtidig omprövning av de grundlönebelopp, vilka innefattas i de av kommittén

i det följande framlagda förslagen till löneplaner.

Såsom underlag för garantiregelns tillämpning avses skola tjäna kvartalsvis

sammanställda uppgifter om de allmänna levnadskostnaderna. Förändringar

i dessa skola registreras på en ny, för ändamålet upprättad indexskala.

Denna skala avses skola anknytas till den vid förhandlingarna senast

kända levnadskostnadsnivån eller alltså till de levnadskostnader, som föreligga

under andra kvartalet 1946. Då garantiregeln skall kunna medföra

även en viss automatisk rörlighet vid levnadskostnadernas nedgång, skall

angivna levnadskostnadsnivå på den nya skalan icke betecknas med indextalet

100 utan med talet 110. De levnadskostnader, som på skalan betecknas

med talet 100 och som representera den basnivå, i förhållande till vilken

de vid olika tillfällen föreliggande levnadskostnaderna skola angivas, äro

följaktligen av dem, som gälla andra kvartalet 1946. Enligt de hittills

verkställda levnadskostnadsberäkningarna uppgå levnadskostnaderna under

sagda kvartal, mätta på den nu tillämpade skalan, på vilken 1935 års genomsnittliga

levnadskostnader betecknas med 100, till ungefärligen 154 procent

av 1935 års, varför den nya basnivån skulle nära överensstämma med

den levnadskostnadsnivå, som på 1935 års skala har indextalet 140.

Med hänsyn till att talet 100 på den nya skalan icke direkt representerar

levnadskostnaderna under en viss tidsperiod — utan av sådana levnadskostnader

— torde talen på den nya skalan icke böra betecknas som levnadskostnadstal

utan förslagsvis med termen pristal. Det må uttryckligen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 333.

17

framhållas, all en sådan ändring av terminologien icke från kommitténs

sida är avsedd att åtföljas av någon omläggning i fråga om underlaget för

beräkningarna. Kommittén vill i detta sammanhang förorda, att om ändringar

anses böra vidtagas i de grunder, som nu tillämpas för indexberäkningarna,

detta sker först efter det förhandlingar i ämnet förts med representanter

för tjänstemannakåren.

Själva garantiregeln bör i två viktiga hänseenden erhålla samma innebörd

som den nu gällande regeln örn rörligt tillägg, nämligen i fråga örn kompensationsgrad

och trögrörlighet. Den bör således i princip medföra tre

fjärdedels kompensation för levnadskostnadsstegringen. 1 fråga om det rörliga

tilläggets trögrörlighet i förhållande till levnadskostnadsväxlingarna är

den nuvarande konstruktionen, på sätt framgår av 1936 års lönekommittés

betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (sid. 36—41), grundad

på ingående överväganden, och den synes vara att föredraga framför de

andra lösningar, som kunna ifrågakomma. I de hänseenden, örn vilka här

är fråga, skulle alltså garantiregeln innebära att, då pristalet utvisar ökning

i förhållande till basnivån med fyra enheter eller mera, månadslönen förhöjes

med rörligt tillägg vilket utgör 3 procent av lönen för varje hel mångfald

av fyra, vartill ökningen uppgår. Om pristalel, efter att lia uppvisat sådan

ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oförändrat

procenttal, så länge indextalet överstiger närmast lägre hela mångfald av

fyra.

Liksom garantiregeln ej ansetts böra givas sådant innehåll, att den medför

rätt till full kompensation för levnadskostnadsstegring, kan den ej heller

rimligtvis få medföra rätt till huru stort tillägg som helst, utan en gräns

måste sättas för den automatiskt verkande garantiregelns tillämpning, även

detta i anslutning till vad som gäller i fråga om det nuvarande rörliga tillägget.

Inom det nu tillämpade lönesystemet har den automatiska rörligheten

upphört vid ett levnadskostnadsindex av 120, så att en ytterligare stegring

av indexet ej medfört rätt till rörligt tillägg efter högre procenttal än 15. På

frågan var gränsdragningen bör ske inom det nya lönesystemet inverkar givetvis

vilken uppfattning man har örn de möjliga divergenserna mellan levnadskostnadsstegringen

och den allmänna ekonomiska utvecklingen. Det resultat,

vartill lönekominittén kommit och som godkänts av tjänstemännens

huvudorganisationer, är att gränsen bör dragas vid pristalet 124, så att garantiregeln

ej medför rätt till rörligt tillägg efter högre procenttal än 18. Av

vad förut anförts i fråga örn förhållandet mellan pristalsskalan och den

nuvarande skalan över levnadskostnadsindex framgår, att den levnadskostnadsnivå,

som skulle betecknas med pristalet 124, ligger emellan dem, som

på den nuvarande skalan betecknas med indexsiffrorna 173 och 174. Den

ligger något mer än 12 V2 procent över den levnadskostnadsnivå, som föreligger

under andra kvartalet 1946.

Inom det nuvarande lönesystemet tillämpas även en sådan begränsning

i fråga örn det rörliga tillägget, att dylikt tillägg beräknas på högst 900 kronor

för månad. Det vid förhandlingarna godtagna förslaget innebär, att det

här avsedda rörliga tillägget skall beräknas högst på ett belopp av 1 200

kronor för månad. Krontalsgränsen höjes icke därigenom i samma omfattning

som basnivån, men på den nya dyrortsgrupperade löneplan, som i det

följande föreslås, kommer gränsen, vilken nu infaller något över mittläget

mellan A-löneplanens belopp i 27 och 28 löneklasserna på I-ort, att ligga obetydligt

under den närmaste motsvarigheten till sistnämnda löneklass på den

nya löneplanen (löneklass 31 på löneplan nr 1).

Mimny lill riksdagens protokoll 19i6. 1 sand. .Yr •533. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Lönekommittén föreslår, att rörligt tillägg liksom hittills ej skall beräknas

på i månadslönen ingående öretal, vilket överskjuter fullt krontal. Vidare

föreslår kommittén att en regel meddelas, enligt vilken uträknad månadsavlöning,

vilken icke slutar på helt krontal, skall jämkas till närmaste hela

krontal. Beträffande de tabeller, som böra upprättas för att underlätta uträkningen

av den med rörligt tillägg förhöjda lönen, anser kommittén det förtjänt

att övervägas, örn icke i dem skulle kunna direkt angivas den avlöning

inklusive rörligt tillägg, som skall svara mot den utan tillägg beräknade, till

krontal avjämnade lönen. Om en sådan anordning genomföres, skulle redogörarna

ej behöva summera ihop lön med rörligt tillägg och företaga avrundning

av summan, utan denna skulle kunna omedelbart avläsas i tabellerna.

Den omständigheten, att rörligt tillägg i avlöningslistorna därvid ej

komme att individuellt för varje befattningshavare redovisas, torde, såvitt

lönekommittén kunnat finna, icke medföra någon svårighet att avgöra vilket

belopp som i räkenskaperna skall avföras från posten till rörligt tillägg. Kommittén

har velat framföra detta såsom ett uppslag att förenkla avlöningsuträkningen.

Avvägningen av de grundlöner, som kommittén i det följande föreslår, i

förening med den avsedda basnivån motivera, att de bestämmelser, som möjliggöra

rörlighet uppåt i förhållande till grundnivån, erhålla en motsvarighet

i en säkerhetsregel av samma innebörd som den nu gällande. För det fall, att

levnadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera under basnivån skola

således tjänstemännen vara skyldiga att efter prövning av Kungl. Majit och

riksdagen underkasta sig minskning med högst 5 procent av avlöningsförmånerna.

Beslut härom bör lia föregåtts av förhandlingar med representanter

för tjänstemannakåren.

Med avseende å eventuella levnadskostnadsförändringar intill löneregleringens

ikraftträdande föreslår lönekommittén, att garantibestämmelserna om

rörligt tillägg skola så tillämpas, som örn de varit gällande från och med

andra kvartalet 1946 och pristalet detta kvartal utgjort 110. Det ingår vidare

som ett betydelsefullt moment i förhandlingsresultatet, att, därest löneregleringen

skulle tillämpats under andra kvartalet 1946, rörligt tillägg då skulle

utgått med 6 procent. Under förutsättning att levnadskostnaderna icke vid

ikraftträdandet eller dessförinnan nedgå till en nivå motsvarande pristalet 104

eller därunder medför vad nu angivits, att rörligt tillägg vid ikraftträdandet

garanteras skola utgå med minst 6 procent. Skulle levnadskostnaderna stiga

till en nivå motsvarande pristalet 112 utan att därefter nedgå till den med

pristalet 108 betecknade nivån eller därunder, innebär det, att rörligt tillägg

vid ikraftträdandet garanteras utgå med 9 procent.

Vad beträffar frågan, i vad mån rörligt tillägg bör utgå jämväl på andra

avlöningsförmåner än lönen, har lönekommittén i nu föreliggande betänkande

tagit ståndpunkt härutinnan endast såvitt angår övertidsersättning. Härför

kommer en redogörelse att lämnas i ett följande sammanhang I övrigt

har kommittén avsett att ingå på ifrågavarande spörsmål i samband med den

blivande behandlingen under en senare etapp av kommitténs arbete av de

särskilda avlöningsförmånerna.

Yttrandena. I anledning av lönekommitténs förslag rörande den basnivå,

som skall läggas till grund för beräkningen av det rörliga tillägget, har överbefälhavaren

anmärkt, att det varit önskvärt, att basnivån anpassats efter

nuvarande levnadskostnader och icke efter en levnadskostnadsnivå, som uppnåtts

redan år 1941.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

19

Vad beträffar den föreslagna maximeringen av det rörliga tillägget ha revisionssekreterareföreningen,

länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens

län, statskontoret och skolöverstyrelsen uttalat sig för att någon maximigräns

icke borde fastställas. Även överbefälhavaren och riksräkenskapsverket ha

ansett, att maximeringen av det rörliga tillägget borde slopas eller att i varje

fall det belopp, varå rörligt tillägg högst fånge beräknas, borde höjas utöver

vad lönekommittén föreslagit. Försvarets civilförvaltning har framhållit,

att maximigränsens anknytning till ett fixt belopp vore ägnad att medföra

en för de dyrare ortsgrupperna i förhållande till de billigare mindre gynnsam

verkan, i det att ortsdifferentieringen av lönerna nied en sådan anordning

komme att elimineras i de högre lönelägena. Civilförvaltningen har i

detta sammanhang framkastat den tanken, huruvida .icke maximigränsen —

för åstadkommande av en mer rättvist verkande avgränsning av det rörliga

tillägget — borde knytas till nettolönen i viss löneklass.

Socialstyrelsen har ifrågasatt nödvändigheten av att, på sätt lönekommittén

föreslagit, en ny indexserie upplägges. Härom har ämbetsverket anfört

följande.

Enligt lönekommitténs förslag skola pristalen direkt anknytas till indextalen

i den nuvarande levnadskostnadsindexserien med 1935 som basår, varvid

som anknytningspunkt för den nya indexserien skall tjäna indextalet i

mars 1946 i 1935 års serie. Underlaget för den nya pristalsserien skall sålunda

vara detsamma som för socialstyrelsens levnadskostnadsindexserier.

Styrelsen konstaterar, att kommittén förordar, att förhandlingar med representanter

för tjänstemannakåren böra äga rum, innan ändringar vidtagas i de

grunder, som nu tillämpas för indexberäkningama. Eftersom anknytningen

till 1935 års serie gör det möjligt att direkt fastslå, vid vilka indextal i denna

serie ändring i det garanterade tillägget skall ske, ifrågasätter styrelsen

nödvändigheten av att upprätta en särskild indexserie för detta ändamål.

Fördelen med att direkt av talen i den av kommittén föreslagna nya indexserien

kunna avgöra det garanterade tilläggets storlek torde nämligen enligt

styrelsens mening mer än uppvägas av olägenheten med ännu en indexserie.

Det torde nämligen bli nödvändigt att under alla förhållanden tills vidare

fullfölja 1935 års serie, och förekomsten av tre olika indexserier skulle vara

ägnad att skapa förvirring och osäkerhet på detta område. Redan förefintligheten

av de båda nuvarande serierna har medfört olägenheter av dylikt

slag och lett till förväxlingar och irritation. Vidare må framhållas, att såsom

utgångspunkt för en indexserie helst bör tagas levnadskostnaderna under en

tidsperiod, som kännetecknas av stabila prisförhållanden. Den föreslagna

indexserien är emellertid en konstruktion, vars basnivå närmast motsvarar

levnadskostnaderna under en tid med synnerligen labilt prisläge. Även dessa

synpunkter torde tala emot kommitténs förslag i denna del.

Sambandet mellan talen i 1935 års indexserie och de av lönekommittén

föreslagna pristalen framgår av efterföljande tablå, utvisande vilka tal i de

båda serierna sorn närmast motsvara varandra.

Beräkningen har baserats på indextalen i 1935 års serie utan decimal. Detta

har medfört viss oregelbundenhet i resultatet. Om decimal medtages, blir

resultatet i vissa lägen något annorlunda.

I stort sett samina resultat som enligt lönekommitténs förslag skulle sålunda

uppnås, örn det i lönereiglementet föreskreves, afl lönetillägg örn 3 %

av grundlönerna skulle utgå, då de i tabellen angivna talen i 1935 års index
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Pristal

enligt förslaget

Indextal

1935 års serie

100

104

108

112

116

120

124

140

146

151

157

162

168

174

serie uppnåtts. Skulle en mera noggrann överensstämmelse anses önskvärd

måste intervallgränserna angivas med en decimal och sålunda även indextalen

hädanefter publiceras med en decimal.

Statens pensionsanstalt har vidare ifrågasatt, huruvida icke vid förändring

av pristalet det nya talet borde få tillämpas först från och med kvartalet

näst efter det, varunder det nya talet tillkännagivits. Pensionsanstalten har

därvid framhållit, att en ändring av levnadskostnadstalet för närvarande blir

känd först relativt långt fram i den månad, under vilken talet första gången

skall tillämpas, med påföljd att svårigheter möta särskilt för verk med stora

personalkadrar att i rätt tid färdigställa avlöningslistorna för månaden i

fråga.

Slutligen har riksräkenskapsverket framlagt vissa detaljförslag rörande beräkningen

av rörligt tillägg i fall, då grundlönen på grund av gjorda tillägg

eller avdrag kommer att sluta på örebelopp, m. m.

Departement»■ Till vad lönekommittén anfört och föreslagit i fråga om lönens rörlighet och

chefen, basnivån i det nya lönesystemet ansluter jag mig. I anledning av myndig
-

heternas yttranden får jag framhålla följande.

Vad först beträffar överbefälhavarens uttalande rörande basnivån får jag

erinra, att lönekommittén avsett, att lönerna skola i viss utsträckning bli automatiskt

rörliga även vid levnadskostnadernas nedgång under den nivå, som

rådde under andra kvartalet 1946. För att en automatisk rörlighet skall bli

möjlig i detta fall, erfordras emellertid helt naturligt, att basnivån anpassas

efter en lägre levnadskostnadsnivå än den under andra kvartalet 1946 rådande.

Kommitténs förslag härutinnan synes mig väl avvägt.

Då de av kommittén föreslagna bestämmelserna rörande maximeringen

av det rörliga tillägget utgöra en betydelsefull del av den överenskommelse,

som uppnåtts vid kommitténs förhandlingar med personalorganisationerna,

har jag icke ansett mig böra förorda vare sig maximeringens slopande eller

en generell förhöjning av det belopp, varå enligt kommitténs förslag rörligt

tillägg högst må utgå. Icke heller har jag ansett mig böra biträda försvarets

civilförvaltnings förslag angående sättet för maximigränsens fastställande,

även örn vissa skäl i och för sig kunna anföras till stöd för förslaget.

I anledning av vad socialstyrelsen anfört rörande den föreslagna nya indexserien

får jag framhålla, att jag för min del icke kan finna en sådan serie

obehövlig. Det synes mig nämligen förenat med vissa svårigheter att med an
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

21

vändande av 1935 års indexserie bereda befattningshavarna rörligt tillägg

enligt de grunder, om vilka överenskommelse träffats vid lönekommitténs

förhandlingar med personalorganisationerna. Förhandlingsresultatet innebär

i förevarande avseende, bland annat, att då pristalet i den av kommittén

föreslagna serien utvisar ökning i förhållande till basnivån med fyra enheter

eller mera, månadslönen förhöjes med rörligt tillägg, vilket utgör 3 procent av

lönen för varje hel mångfald av fyra, vartill ökningen uppgår. Att märka är

härvidlag, att den av lönekommittén föreslagna basnivån icke helt överensstämmer

med den levnadskostnadsnivå, som i 1935 års serie betecknas med

140. Om man emellertid — med bortseende härifrån — på sätt socialstyrelsen

ifrågasatt, föreskreve, att lönetillägg örn tre procent skulle utgå, då de

tal i 1935 års serie uppnåtts, vilka angivits i den i styrelsens yttrande intagna

tablån, skulle detta — såsom ett närmare studium av tablån giver vid handen

— innebära, att den levnadskostnadsstegring, som erfordrades för ett

lönetillägg av tre procent, skulle bli olika stor vid olika levnadskostnadsnivåer.

I vissa fall skulle för ett dylikt tillägg erfordras en levnadskostnadsstegring

av 6 enheter i 1935 års serie; i andra fall skulle en ökning av 5 enheter

vara tillfyllest. Berörda ojämnheter skulle visserligen kunna undanröjas

genom att indextalen i 1935 års serie beräknades med en decimal. Under förutsättning

att den av lönekommittén föreslagna basnivån helt sammanfölle

med den levnadskostnadsnivå, som i 1935 års indexserie har talet 140, skulle

nämligen 4 enheter i den av lönekommittén föreslagna serien motsvara 5,6

enheter i 1935 års serie. Då emellertid ifrågavarande förutsättning brister och

det — bortsett härifrån — skulle medföra besvär och olägenheter att direkt

ur de med en decimal beräknade indextalen i 1935 års serie utläsa, vid vilka

levnadskostnadsnivåer en ändring av det rörliga tillägget skulle äga rum, förordar

jag uppläggandet av den av lönekommittén föreslagna serien. De med

en sådan serie förenade fördelarna synas mig väl uppväga de olägenheter,

vilka förefintligheten av tre olika indexserier skulle kunna medföra.

Slutligen får jag framhålla, att jag icke kan förorda, att såsom statens

pensionsanstalt ifrågasatt vid förändringar i pristalet det nya talet skall tilllämpas

först från och med kvartalet näst efter det, varunder det nya talet tillkännagivits.

De av pensionsanstalten omförmälda svårigheterna torde i väsentlig

mån kunna undanröjas, örn pristalet kungöres redan i början av den

månad, under vilken talet är avsett att första gången tillämpas.

Till riksräkenskapsverkets förslag rörande beräkningen av rörligt tillägg

m. m. i vissa specialfall torde jag få återkomma i samband med att förslag

till nya författningsbestämmelser framlägges.

Antalet dyrortsgruppcr. Löncplanernas horisontella spännvidd. I de av
löningsbestämmelser

för befattningshavare i statens tjänst och vid del statsunderstödda

kommunala skolväsendet, med vilkas revision 1945 års lönekoinmitté

har alt taga befattning, förutsattes del, att vederbörande stationerings(förläggnings-)orter

skola enligt beslut, som meddelats av Kungl. Maj:t, vara

med hänsyn lill levnadskostnaderna på de olika orterna fördelade på nio

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

grupper. Dessa ortsgrupper betecknas med bokstäverna A—I, av vilka A betecknar

gruppen med de lägsta och I gruppen med de högsta levnadskostnaderna.

De i nämnda avlöningsbestämmelser intagna löneplaner, som tillämpas

för det övervägande antalet här avsedda befattningshavare, äro i anslutning

till den förutsatta gruppindelningen av orterna så uppställda, att de för

varje löneklass upptaga nio särskilda belopp, avsedda att tillämpas för respektive

ortsgrupper. Skillnaden mellan lönebeloppen för ortsgrupperna A och

I, uttryckt i procent av lönebeloppet för ortsgrupp I, betecknas i det följande

som lönespännvidd.

Den lönespännvidd, som nu tillämpas, är — även om man bortser från

det provisoriska lönetilläggets inverkan -— något olika alltefter det beräkningen

av densamma sker på löneplanslönen eller på denna lön ökad med

de rörliga tilläggsförmåner, som utgå (»avlöningen»). Medräknandet av tillläggsförmånerna

är emellertid av egentlig betydelse för spännviddssiffroma

endast inom det område, där regeln örn maximering av det rörliga tillägget

verkar. Inom detta område är spännvidden mellan de med tilläggsförmåner

förhöjda lönerna mindre än den som gäller i fråga om endast de fasta lönebeloppen.

Lönespännvidden är vidare olika stor alltefter det man mäter den mellan

avlöningsförfattningarnas belopp (med eller utan tilläggsförmåner) eller mellan

de kontanta löneförmåner, som utbetalas efter det tjänste- och familjepensionsavdragen

frånräknats. Sistnämnda »nettolönespännvidd» är större

än »bruttolönespänn vidden». På grund av att pensionsavdragen äro fastställda

till enhetliga belopp för varje lönegrad är i sin tur nettolönespännvidden

inom en och samma löneklass något varierande, beroende på vilken lönegrad

som avses.

För att klargöra storleken av den nuvarande lönespännvidden må här

nämnas, att lönespännvidden mellan billigaste och dyraste ort, beräknad

på den med pensionsavdrag minskade lönen, i löneklasserna 1—15 varierar

mellan 25,6 och 26,5 procent, då fråga är om begynnelselöneklass, och

mellan 25,3 och 26,1 procent, då fråga är om slutlöneklass. I de högre löneklasserna

sjunker spännvidden successivt och uppgår, beräknad på nyss angivet

sätt, i 33 löneklassen till 14,4 procent, örn löneklassen är begynnelselöneklass,

och till 14,3 procent, om löneklassen är slutlöneklass.

Arbetet på ny dyrortsgruppering. Vissa utredningar av betydelse för frågan

om antalet ortsgrupper och lönespännvidden vid ny lönereglering. Såsom

inledningsvis erinrats har 1943 års dyrortskommitté jämlikt direktiven för

kommittén haft alt föra undersökningen av dyrortsgrupperingsfrågan så

långt fram, att en utgångspunkt erhölles för de förhandlingar, som sedermera

vid lämplig tidpunkt borde upptagas, om en omarbetning av löneplanerna

visade sig påkallad. Beträffande dyrortskommitténs ställningstagande

till frågorna örn antalet ortsgrupper och lönespännvidden må här anföras

följande.

Dyrortskommittén har, med framhållande att en utgångspunkt för bedömande

av antal ortsgrupper och lönespännvidd måste vara de rådande olik
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

23

heterna i levnadskostnader på olika orter, framlagt resultatet av en av kommittén

verkställd provundersökning, som i huvudsak hänför sig till prisläget

i april 1944 och omfattar 545 orter. Enligt undersökningen, som närmast

avser levnadskostnadsskillnaderna för tjänstemän i lägre löneklasser och

upp till omkring 11 löneklassen, bestod trots utjämnande inflytande från de

statliga prisregleringarna, om tillägg till de funna budgetsummorna icke gjordes

för rese- och transportkostnader, en olikhet mellan billigaste och dyraste

ort på omkring 24 procent eller, örn man bortsåge från extremfall, omkring

21 procent, räknat på den dyrare ortens tal. Vid tilläggande av skäliga belopp

för rese- och transportkostnader — vid beräkningen uppskattade till

50 å 100 kronor för de billigaste orterna — skulle differensen sjunka till omkring

22 procent eller, om extremfallen ej medräknades, till omkring 20 procent.

Enligt en av kommittén verkställd särskild utredning skulle ett tal för

28 löneklassen, som kunde anses jämförligt med nämnda 20 procent, ha en

storleksordning av ungefär 15 procent.

Beträffande antalet ortsgrupper och lönespännvidden har dyrortskommittén

vidare framhållit, att frågorna härom bleve i väsentlig grad beroende

på huru gruppgränserna droges i förhållande till dyrhetsskalan. Enligt kommitténs

förslag skall en fast punkt härvidlag vara, att Stockholm placeras

mitt i den dyraste ortsgruppen. Däremot skulle man ej utgå från att på motsvarande

sätt de billigaste extremorterna skulle ligga i mitten på lägsta ortsgrupp,

utan i stället skulle den lägsta gruppens nedre gräns —- alltså ej mitt

— tänkas lagd vid den punkt på skalan, där dyrheten är omkring 20 — ej

22 -—- procent lägre än Stockholmsdyrheten.

Dyrortskommittén har för sin del förordat, att antalet ortsgrupper skulle

utgöra fem. Beträffande lönespännvidden — varmed dyrortskommittén avser

bruttolönespännvidden — bär kommittén framhållit, att, om denna i princip

skulle motsvara dyrhetsspännvidden, den förordade dragningen av gruppgränserna

i förening med det föreslagna antalet grupper likväl skulle medföra

en sådan sammanpressning av löneskalan i förhållande till dyrhetsskalan,

att en lönespännvidd av 18 procent komme att tillämpas för en dyrhetsspännvidd

av 22 eller, örn extremorterna frånräknades, 20 procent. Beträffande

frågan, i vad mån lönespännvidden borde i princip överensstämma med

dyrhetsspännvidden, varvid konsekvensen av den förordade gruppindelningen

.skulle bliva angivna sammanpressning av löneskalan i förhållande till

dyrhetsskalan, har kommittén gjort följande uttalande.

Beräkningsmetoden vid dyrortsjämförelsen etter de förbättringar, som föreslagits

av 1936 års lönekommitté och av dyrortskommittén, torde få anses

väsentligt mera fullständig än den, varpå nuvarande lönegruppering vilar.

Redan dyrortsskalans konstruktion enligt kommitténs förslag innebär en sammanpressning

av den konstaterade dyrortsskillnaden från — örn man tar

hänsyn även till de extrema fallen — 22 procent till 18 procent. Det torde

dock vara ovisst, huruvida denna sammanpressning möjliggör skälig kompensation

för i dyrortsjämförelsen icke inrymda omständigheter. Kommittén

anser därför, att en ytterligare sammanpressning av löneskalan till en spännvidd,

som dock ej bör understiga 15 procent, lior kunna övervägas. Resultatet

skulle således bli, att kommittén — i rådande situation vad angår lev
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.-ts proposition nr 333.

nadskostnadernas variationer — räknar med en maximal skillnad på 18 procent

i levnadskostnaderna vid orternas inplacering i dyrortsgrupper men anser

att en sammanpressning av spännvidden mellan lönebeloppen i yttergrupperna

till 15 procent ändock kan övervägas.

Beträffande lönespännvidden inom högre inkomstlägen har dyrortskommittén

inskränkt sig till uttalandet, att då enligt verkställd utredning dyrhetsskillnaden

i 28 löneklassen utgjorde 15 procent mot en skillnad i 11

löneklassen av 20 procent, det vore motiverat att på löneskalan tillämpa

mindre spännvidd för de högre löneklasserna än den, som kommittén eljest

angivit.

1945 års lönekommitté har låtit verkställa en kompletterande utredning

rörande dyrhetsspännvidden inom ett inkomstläge mellan de båda av dyrortskommittén

undersökta och närmast överensstämmande med löneläget för

statstjänstemän i 18—20 löneklasserna. Resultatet av denna undersökning,

vilken utförts på i stort sett samma sätt som dyrortskommitténs undersökning

för 28 löneklassen, är, att dyrhetsspännvidden inom det undersökta

läget utgör mellan 19 1/2 och 20 procent och följaktligen är större än om

spännvidden avtagit rätlinjigt mellan de båda av dyrortskommittén undersökta

lägena.

I detta sammanhang må med några ord beröras frågan i vilken mån lönerna

på den allmänna arbetsmarknaden utgå med olika belopp på olika

orter.

Vissa uppgifter härom lämnas i en vid dyrortskommitténs betänkande såsom

bilaga fogad framställning rörande lönernas dyrortsgradering för arbetare

på den enskilda arbetsmarknaden och inom statliga arbetsområden,

reglerade genom kollektivavtal. I nämnda framställning angives, att den 1

oktober 1944 lönerna på ett eller annat sätt varierats efter de lokala dyrhetsförhållandena

för undersökta grupper, som sammanlagt omfattade

437 000 arbetare. Dessa kunde, även om gränserna bleve flytande, indelas i

tre grupper, nämligen dels sådana, för vilka i stort sett den officiella dyrortsindelningen

gällde, dels sådana, för vilka en ortsgruppering liknande den

officiella tillämpades, och dels sådana, vilkas löner eljest varierats efter dyrort.

Antalet arbefare tillhörande dessa huvudgrupper hade beräknats till

respektive 46 000, 75 000 och 316 000. De lokala lönedifferenserna framginge

i viss utsträckning ej säkert av kollektivavtalen, t. ex. i den mån avtalen

endast gällde minimilöjper och dessas lönesatser överskredes. Ehuru på

åtskilliga områden, där ackordsarbete förekomme, såväl timlön som ackordspris

fastställdes i riksavtalen och därvid vanligen med samma dyrortsgruppering,

hände det ofta, att ackordsprisen lämnades öppna för förhandlingar

vid de enskilda arbetsområdena, varigenom de icke komme att stå i konstant

relation till timlönen. Härtill komme, att den utsträckning vari ackordsarbete

förekomme, växlade från ett företag till ett annat och därmed arbetsförtjänsten.

I viss utsträckning utjämnades härigenom uppkommande ojämnheter

i arbetsförtjänsten genom bestämmelser örn ackordskompensation. I

framställningen uttalas, att stegringen i timlönen från lägsta till högsta dyr
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

25

ortsgrupp vore relativt stor och åtminstone för männens del vore starkare

än stegringen i levnadskostnaderna.

Vissa uppgifter örn den för arbetarna inom den egentliga industrien föreliggande

genomsnittliga lönespännvidden lämnas i en vid lönekommitténs betänkande

såsom bilaga B fogad promemoria angående industriarbetarnas

löneutveckling åren 1935—46. Däri göres det uttalandet, att en stark utjämning

i penninglönerna ägt rum på den privata arbetsmarknaden under ifrågavarande

period. Spännvidden mellan Stockholm och lägsta dyrort hade

minskats från 42 till 32 procent för manliga och från 34 till 24 procent för

kvinnliga arbetare. Beträffande beräkningsgrunderna hänvisas till den i promemorian

lämnade framställningen.

Frågan i vad mån lönerna för privatanställda tjänstemän utgå med olika

belopp på olika orter beröres något i en vid lönekommitténs betänkande såsom

bilaga C fogad promemoria angående industritjänstemännens löneutveckling

m. m. Av promemorian framgår, att en understundom avsevärd

löneskillnad föreligger, men den kan icke generellt sett anses giva belägg för

att lönesättningen följer den statliga dyrortsgrupperingen. Med reservation

för att det statistiska materialet kan vara missvisande, eftersom industrier av

olika slag kunna dominera inom olika ortsgrupper, angives emellertid i promemorian,

att år 1943 lönerna för kvinnliga tjänstemän på de fyra lägsta

ortsgrupperna understego lönerna i Stockholm och Göteborg med minst 16

procent (för svenska korrespondenter och stenografer) och högst 30,5 procent

(telefonister). För manliga tjänstemän utgjorde, i de fall då materialet

antyder någon egentlig dyrortsgradering av lönerna, den på nämnda sätt

mätta spännvidden samma år lägst 14,8 procent (vaktmästare) och högst 21,1

procent (förmän). För möjliggörande av en, visserligen mycket grov jämförelse

kan nämnas att, där på den nuvarande statliga löneplanen spännvidden

mellan A- och I-ortslönerna är 25 procent, en spännviddssiffra uträknad

mellan en lön, som ligger mitt emellan A- och D-ortslönerna, och en

lön, som ligger mitt emellan G- och I-ortslönema, utgör något mindre än 18

procent.

Lönekommittén. Såsom framgår av ett följande avsnitt, föreslår lönekommittén,

att det nuvarande avsevärda antalet löneplaner utbytas mot en allmän

löneplan för dyrortsgraderade löner, en allmän löneplan för icke dyrortsgraderade

löner samt två speciella löneplaner, vilka sistnämnda båda

löneplaner dock icke behandlas i kommitténs nu föreliggande betänkande.

I fråga om antalet ortsgrupper och lönespännvidden i den allmänna löneplanen

för dyrortsgraderade löner har lönekommittén framlagt förslag av

följande innebörd.

Antalet ortsgrupper avses skola, i överensstämmelse med vad dyrortskommittén

föreslagit, utgöra fem, varigenom således det nuvarande antalet minskas

med fyra. De nya ortsgrupperna lia i löneplanen betecknats med siffrorna

1—5, varvid den lägsta ortsgruppen betecknats med 1 och den högsta

nied 5.

Den föreslagna lönespännvidden, beräknad som skillnaden mellan lönerna

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

för lägsta och högsta ortsgrupp i procent av sistnämnda lön, utgör i princip

16 procent. Härvid bör beaktas att, såsom av ett följande avsnitt närmare

framgår, löneplanen upptager belopp, vilka icke skola minskas med pensionsavdrag

utan äro nettolöner. Då den föreslagna spännviddsprocenten bedömes

i förhållande till den nuvarande, bör därför jämförelsen icke avse den

hittillsvarande bruttolönespännvidden — med vilken dyrortskommittén räknat

— utan den nuvarande nettolönespännvidden. Angivna spännviddsprocent

bär, bortsett från smärre avvikelser betingade av att månadslönerna skola

sluta på helt krontal, tillämpats från och med löneplanens lägsta löneklass

till och med den löneklass, som motsvarar den nuvarande 21 :a (löneklass 24

i löneplansförslaget). För löneklasserna över detta läge har spännvidden

successivt minskats med stigande löneklass och uppgår i löneplanens högsta

löneklass till 8,56 procent. Denna gradvisa minskning har genomförts på det

sättet, att löneskillnaden i kronor räknat icke tillåtits växa över det belopp

den har i den nya löneklass, som motsvarar nuvarande 21 :a.

I nedan intagna sammanställning redovisas dels nuvarande, på nettogrundlönerna

beräknade spännvidd för vissa löneklasser, dels ock den av löneplansförslaget

följande spännvidden för dessa löneklassers närmaste motsvarighet

inom det nya lönesystemet. De nuvarande nettogrundlönerna och

därmed också den på dem beräknade spännvidden äro något olika, alltefter

det fråga är örn befattningshavare med placering i begynnelselöneklass eller

i slutlöneklass eller i någon mellanliggande löneklass. De här redovisade

siffrorna ha beräknats på en genom approximation erhållen nettolön, nämligen

på bruttolönen minskad med löneklassvis utjämnade pensionsavdrag.

Det sätt, varpå utjämningen av de nu lönegradvis fastställda pensionsavdragen

skett, redovisas i en vid lönekommitténs betänkande såsom bilaga D fogad

promemoria angående netto- och bruttolöner enligt nuvarande avlöningsoch

pensionsbestämmelser för befattningshavare i statens tjänst m. fl.

Nuvarande löneklass och

(inom parentes) dennas

närmaste motsvarighet

inom det nya löne- systemet

Löneskillnaden mellan lägsta och

högsta ortsgrupp i procent av

lönen på högsta ortsgrupp

beräknad på nu- varande netto- grundlön

enligt kommit- téns löneplans- förslag

1 (4)..................

25-5

16-1

5 (8)..................

25-9

16-0

10 (13) ................

26-2

16-0

15 (18) ................

2.V5

160

20 (23) ................

24-1

16-0

26 (29) ................

19-1

12-3

33 (36) ................

14''3

9’6

Yttrandena. Såsom allmän sammanfattning av de i remissvaren framkomna

uppfattningarna kan sägas, att de hörda myndigheterna i stort sett

givit sin anslutning till eller lämnat utan erinran kommitténs förslag i före
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

27

varande del. Några myndigheter ha dock i anslutning till förslaget gjort vissa

påpekanden eller anmärkningar.

Socialstyrelsen har sålunda erinrat, att styrelsen i yttrande över dyrortskommitténs

betänkande såsom sin mening uttalat, att spännvidden i löneskalan

med hänsyn till den av kommittén konstaterade skillnaden i levnadskostnader

icke borde göras mindre än 18 procent. Efter att ha framhållit,

att lönekommittén, även om den icke lämnat någon motivering för sitt förslag

angående lönespännviddens fastställande till 16 procent, likväl vid sitt ställningstagande

till berörda spörsmål syntes ha utgått från den av dyrortskommittén

konstaterade spännvidden i levnadskostnaderna, har socialstyrelsen

uttalat, att sistnämnda spännvidd framkommit vid en provundersökning

för endast 545 orter på ett prismaterial, som i stort sett avsett år 1944

(bostadsposten hade dock härrört från 1939 års bostadsräkning), samt att

spännvidden i levnadskostnader vid den nu pågående mera omfattande

levnadskostnadsundersökningen kunde visa sig avvika från den av dyrortskommittén

konstaterade. Arbetet med den pågående undersökningen beräknades

emellertid först i mars 1947 ha fortskridit så långt, att spännvidden

enligt denna kunde bestämmas. Det syntes vid denna tidpunkt svårligen

låta sig göra att omarbeta den av lönekommittén framlagda löneskalan.

Styrelsen hade likväl ansett sig böra påpeka, att levnadskostnadsundersökningens

resultat eljest kunde motivera en omprövning av löneskalan.

Socialstyrelsen har vidare i sitt yttrande något berört frågan om metoderna

för de olika orternas inplacering i de nya ortsgrupperna.

Beträffande antalet dyrortsgrupper har telegrafstyrelsen erinrat, att styrelsen

i utlåtande över dvrortskommitténs betänkande förordat ett något större

antal ortsgrupper än det av lönekommittén nu föreslagna.

Vad de nya ortsgruppernas beteckningar beträffar, har riksräkenskapsverket

funnit grupperna av praktiska skäl böra betecknas med bokstäver (A

—E). Allmänna lönenåmnden har påpekat, att användandet av sifferbeteckningar

medförde minskad överskådlighet vid sammanställningar med lönegradsbeteckningar.

Om bokstavsbeteckningar icke ansåges kunna bibehållas,

skulle enligt lönenämndens mening möjligen romerska siffror kunna användas.

Jag biträder lönekommitténs förslag rörande antalet ortsgrupper och löne-Depariementsplanernas

horisontella spännvidd. En utökning av antalet ortsgrupper i en- c e en''

lighet med vad telegrafstyrelsen förordat i sitt utlåtande över dyrortskommitténs

betänkande kan jag följaktligen icke tillstyrka. Såsom socialstyrelsen

framhållit, torde det icke heller låta sig göra att omarbeta de av lönekommittén

nu framlagda löneplanerna, då resultatet av den pågående, omfattande

levnadskostnadsundersökningen föreligger.

I fråga örn de nya dyrortsgruppernas beteckningar är jag av den uppfattningen,

att bokstavsbeteckningar icke böra bibehållas, enär detta .skulle

kunna leda lill förväxlingar och dessutom giva anledning lill en felaktig

uppfattning örn innebörden av begränsningen av antalet dyrortsgrupper.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

I anledning av vad socialstyrelsen anfört rörande metoderna för orternas

inplacering i de nya ortsgrupperna får jag framhålla, att Kungl. Majit framdeles

torde komma att taga ställning till hithörande spörsmål.

Netto- eller bruttolönesystem. Termerna bruttolön och nettolön begagnas

i diskussionen om avlöningssystem i olika bemärkelser. Med avseende å förhållandet

mellan lön och pensionsförmåner användas termerna på sådant

sätt, att bruttolönesystem betecknar ett system, enligt vilket av den i löneplan

eller lönestat bestämda lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom

bidrag till kostnaderna för pensioneringen, medan nettolönesystem avser

ett system, enligt vilket avlöningen redan vid lönesättningen bestämts

till det lägre belopp, som uppbäres av tjänstemannen under hans tjänstetid

och till vilket utan särskilt kontantbidrag från tjänstemannens sida kommer

en pensionsrätt. I det följande användas termerna bruttolön och nettolön i

nu angivna bemärkelser.

Det nuvarande avlöningssystemet för befattningshavare i statens tjänst och

vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet bygger i princip på bruttolönesystemet.

Lönerna för innehavare av pensionsberättigande tjänster äro i

avlöningsreglementena upptagna med bruttobelopp, på vilka rörligt tillägg

och kristillägg beräknas, och från den sålunda uträknade avlöningen verkställas

vid utbetalningen särskilda, i regel lönegradsvis bestämda tjänste- och

familjepensionsavdrag, vilkas belopp angivas i pensionsreglementena. Bruttolönesystemet

är emellertid icke genomfört till alla sina konsekvenser. Ehuru

detta system närmast bygger på en tillämpning av premiereservsystemet,

samlas de belopp, som den statsanställda personalens pensionsavdrag representera,

numera icke i pensionsfonder. Kostnaderna för denna personals

tjänste- och familjepensionsförmåner bestridas enligt nu gällande ordning

helt från särskilda anslag å riksstaten eller, vad angår de affärsdrivande

verken, av driftsmedel. De olika verkens lönestater ha — trots att avlöningsförfattningarna

upptaga bruttolöner — avvägts med hänsyn till nettolönebeloppen.

Vad angår de befattningshavare vid det statsunderstödda kommunala

skolväsendet, som i detta betänkande avses, utbetalas statsbidrag till

deras avlöning med pensionsavdragen frånräknade. Statsbidragsanslagen äro

emellertid beräknade brutto, och mot avdragen svarande belopp inlevereras

till statens pensionsanstalt för att jämte viss fondavkastning, vissa huvudmansavgifter

utom beträffande folkskolans lärare samt erforderliga medel

från anslag under tolfte huvudtiteln användas för täckande av de löpande

pensionsutgifterna.

Frågan örn övergång till nettolönesystem har tidigare vid olika tillfällen

varit föremål för diskussion. Därvid har nettolönesystemet av dess anhängare

förordats väsentligen ur praktiskt administrativa synpunkter. Då pensioneringen

ombesörjes av staten och kostnaderna för densamma bestridas direkt

av statsmedel, har man menat, att det innebure en onödig omgång att

uppföra lönerna med så mycket högre belopp, som erfordras för att kontantlönen

efter pensionsavdrags verkställande skall erhålla den avsedda stor
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

29

leken. Eftersom pensionsförmånen under alla förhållanden vore att betrakta

såsom en med tjänsten förenad indirekt ersättning, till vilken hänsyn måste

tagas vid löneavvägningen, har man ansett det ur principiell synpunkt och

tjänstemannasynpunkt vara utan större betydelse, om ett löneavdrag, avsett

att svara mot pensionsrätter gjordes en gång för alla vid själva lönebestämningen

eller verkställdes vid varje avlöningstillfälle. Ur praktisk synpunkt

vore det förstnämnda förfaringssättet avgjort att föredraga, enär därigenom

undvekes allt det administrativa bestyr, som stöde i samband med pensionsavdragen.

I detta sammanhang har särskilt framhållits de olägenheter, som

föranleddes av att individuella variationer i avdragen förekomme i avsevärd

utsträckning, bland annat i fäll då en tjänsteman uppbure lön för annan befattning

än den, för vilken han åtnjöte pension.

De skäl, som anförts mot införandet av nettolönesystem, kunna i korthet

sammanfattas på följande sätt. Man har framhållit den fostrande betydelsen

av att den tjänstemannen liksom andra medborgare åvilande förpliktelsen

att i tid sörja för sitt uppehälle på ålderdomen samt för sina efterlevandes

försörjning genom avgiftsplikt »ställdes mera levande för honom». Vidare

har avgiftsplikten ansetts vara av betydelse för att undvika skenet av en

vid jämförelse med andra samhällsklasser obehörigt gynnad ställning för

statens tjänstemän. Farhågor lia också anförts för att vid ett nettolönesystem

skulle förbises, att tjänstemannalönerna satts lägre än som eljest varit skäligt

av den anledningen, att tjänstemännen åtnjöte pensionsrätt utan egen

bidragsplikt. Detta skulle kunna leda till att man vid lönebeloppens bedömande

bortsåge från den betydande indirekta avlöningsförmån, som den avgiftsfria

pensionsrätten innebure, och vid jämförelse med andra löntagares ställning

fäste sig endast vid de nakna lönebeloppen. Statstjänstemännens löneställning

skulle därvid framstå såsom lägre än den i själva verket vore. Å

andra sidan har en motsatt farhåga gjorts gällande, nämligen att nettolönesystemets

tillämpning skulle betaga tjänstemännen möjligheter att siffermässigt

påvisa de bidrag till pensioneringskostnaderna, som de faktiskt finge

erlägga genom minskning av den lön, vartill de eljest skulle vara berättigade.

Delta förhållande kunde göra tjänstemännens ställning vid lönefrågornas

behandling mindre gynnsam, enär det kunde giva anledning till den missuppfattningen,

att statstjänstemännen utöver en skälig lön erhölle pensionsförmånen

till skänks.

Med avseende å de psykologiska skälen har emellertid från nettolönesystemets

anhängare framhållits, att den uppfostrande betydelsen av de tjänstemännen

ålagda pensionsbidragen kunde sättas i fråga, eftersom tjänstemännen

icke själva finge uppbära och erlägga dessa belopp och ej heller i övrigt hade

något ansvar för eller någon bestämmanderätt vid ålderdomsiförsörjningens

avvägning. Det har även invänts, att därest nyssnämnda skäl skulle tillerkännas

avgörande betydelse emot införande av ett nettolönesystem, det icke

kunde anses konsekvent, att pensionsavdragen avvägts så, att de täcka allenast

en del av pensionskostnaden. Med hänsyn till det sätt, varpå pensionsavdragen

bestämts, existerade i själva verket, har man framhållit, icke nå
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

got fullständigt bruttolönesystem, ehuru avlönings- och pensionsbestämmelserna

så utformats, att de gåve sken av ett konsekvent sådant system, medan

i verkligheten staten bestrede en avsevärd del av kostnaderna för pensioneringen

utan bidrag av tjänstemännen.

1936 års lönekommitté, som jämlikt direktiven hade att till prövning upptaga

frågan örn övergång till nettolönesystem, framhöll i sitt betänkande med

förslag till civilt avlöningsreglemente, att vissa befattningshavare i samband

med antagandet av 1935 års militära tjänstepensionsreglemente och 1936 års

familjepensionsreglemente övergångsvis tillerkänts en fördelaktigare ställning

än tjänstemän i allmänhet i fråga örn skyldighet att vidkännas pensionsavdrag

(avgifter). Enligt lönekommitténs mening kunde ifrågavarande förmåner

i pensionsavdragshänseende icke utan vidare borttagas, varför en övergång

till nettolönesystem skulle nödvändiggöra beviljandet av särskilda personliga

lönetillägg åt här berörda befattningshavare. De komplicerade bestämmelser,

som därav betingades, skulle under en avsevärd tid framåt göra

avlöningsreglementets tillämpning synnerligen betungande ur redogörar- och

revisionssynpunkt. Då därtill komme, att övergångsbestämmelser jämväl bleve

erforderliga för kompenserande av den avdragsbefrielse, som för en del

tjänstemän inträtt på grund av fullgjord 30-årig avgiftsplikt, hade det synts

kommittén, som örn införandet av ett nettolönesystem under då rådande förhållanden

skulle bliva förenat med så stora svårigheter, att en åtgärd i sådant

syfte tills vidare icke syntes kunna ifrågakomma. Kommittén hade därför

för sin del ansett, att med ett ståndpunktstagande till frågan örn netto- eller

bruttolönesystem borde anstå, intill dess de praktiska förutsättningarna för

genomförande av en eventuell reform i detta avseende längre fram kunde te

sig gynnsammare.

Vid antagandet av civila avlöningsreglementet framhöllo statsmakterna

önskvärdheten i och för sig av en övergång till nettolönesystem men funno

av skäl, som 1936 års lönekommitté anfört, frågan örn genomförandet av ett

sådant system tills vidare böra anstå.

Löneko,mmittén. Lönekommittén har ingått på en förutsättningslös prövning

av förevarande spörsmål, därvid under bedömning kommit såväl de tidigare

anförda skälen för eller emot ett nettolönesystem som vissa andra synpunkter,

vilka enligt kommitténs mening äro av betydelse i sammanhanget.

Resultatet härav är, att lönekommittén, med instämmande i de uttalanden

om lämpligheten i och för sig av en övergång till nettolönesystem, som gjordes

vid statsmakternas antagande av civila avlöningsreglementet, obetingat

förordar, att den nu avsedda löneregleringen bygges på detta system. I enlighet

härmed ha i de löneplaner, till vilka kommittén i föreliggande betänkande

framlägger förslag, upptagits belopp avvägda på sådant sätt, att de

skola utgå utan minskning med några såsom pensionsavdrag betecknade

belopp.

Av de omständigheter, som föranlett kommitténs ställningstagande, nämner

kommittén i första hand, att en tillämpning av nettolöneprincipen får anses

medgiva en betydande rationalisering och förenkling av själva lönesystemet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 333. 31

Till förklaring av vad lönekommittén härmed åsyftar anför kommittén följande.

I fråga örn lönerelationen mellan tjänstemän med och utan pensionsrätt

är det uppenbart att, såvitt fråga är örn en bedömning i stort, avseende måste

fästas vid örn anställningsförmånerna utgöras av både lön och pension eller

de enbart bestå i lön. Men då det gäller att närmare avväga löneförmånerna,

ligger det nära till hands att, för ernående av önskvärd reda och överskådlighet

inom lönesystemet, företaga en inplacering av de olika personalgrupperna

på en och samma kontantlöneskala. Genom att ett nettolönesystem införes,

kan det nuvarande förhållandet, att för extra ordinarie tjänstemän och

aspiranter tillämpas samma bruttolöneskalor men till följd av pensionsavdragen

olika kontantlöneskalor — mellan vilka relationen är tämligen svåröverskådlig

— bringas att upphöra. Tillämpningen av en enhetlig kontantlöneskala

medför vidare att man, såsom kommittén i annat sammanhang

förutsätter skola ske, kan förbättra vikariatslönen, så att den motsvarar full

lön på den uppehållna tjänsten, en likställighet som knappast kunde genomföras,

örn den enligt brultolöneprincipen skulle till följd av pensionsavdragens

inverkan medföra större kontantlön för vikarien än för ordinarie

tjänstinnehavaren. Även i fråga örn kontantlönerelationen mellan olika

tjänstemän med samma anställningsform måste det anses vara en fördel

att kunna tillämpa en enhetlig skala. Exempelvis är det enligt kommitténs

mening en tilltalande konsekvens av nettolönesystemet, att den s. k. sneddningsregeln,

som för närvarande utgör och enligt kommitténs förslag även

framdeles skall utgöra grundregeln för bestämmande av löneklassplacering

vid befordran, därigenom får innebörden, att befordringen medför minst lika

stor kontant löneökning som den, vilken erhålles genom löneklassuppflyttning

utan samband med befordran. Vad vidare angår den avvägning av lönerna

efter dyrhetsförhållanden, som innefattas i de automatiskt verkande

reglerna örn rörligt tillägg och i lönebeloppens dyrortsgradering, synes det

vara naturligast, att en dylik avvägning får ha avseende på den kontant utgående

lönen och således icke på en formell lön, som till en del innehålles och

alltså ej är tillgänglig för konsumtion. Det procenttal av 31, efter vilket rörligt

tillägg och kristillägg nu beräknas, och det procenttal av 25, som betecknar

den för närvarande i princip gällande lönespännvidden i dyrortshänseende,

äro, såvitt fråga är örn den kontanta lönen, tillämpliga endast för de icke

pensionsberättigade tjänstemännen, under det att motsvarande siffror för

pensionsberättigade tjänstemän, såsom framgår av den såsom bilaga D fogade

promemorian, äro 1 å 2 enheter större. Införandet av ett nettolönesystem

medför, att dyrtidskompensation och lönespännvidd komma att avse den

kontanta avlöningen och till sin storlek bli desamma oberoende av anställningsformen.

Också i fråga örn sådana mera sekundära löneförmåner, som ställas i relation

till den vid tjänstgöring under normala förhållanden utgående avlöningen,

är det enligt kommitténs mening lämpligt, ali avvägningen sker på

grundval av den kontanta lillien Detta gäller exempelvis i fråga örn ersättning

vid övertidsarbete. Och i den mån pensioneringen avser att möjliggöra

en levnadsstandard, vilken står i viss relation till den, som vederbörande

tjänsteman kunnat inneha såsom löntagare, förefalla goda skäl tala flir alt

pensionsbeloppen avvägas med hänsyn till tjänstemannens kontanta avlöning.

Lönekommittén, som sålunda funnit en utbyggnad av lönesystemet eller

nettolönetanken principiellt tilltalande, anser vidare de fördelar ur allmänt

administrativa förcnklingssynpunkter, som tidigare anförts lill stöd flir över
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

gång till nettolöneplaner, förtjänta att ytterligare understrykas. Härvid falla,

framhåller kommittén, främst i ögonen de förenklingar, som vinnas ur redogörar-

och revisionssynpunkt, vartill kommer, att nettolönesystemet erbjuder

tjänstemannen större möjligheter att kontrollera lönebeloppets riktighet. I

detta sammanhang påpekar kommittén, att antalet nu tillämpade kontantlöner

för tjänstemän med dyrortsgraderad lön enligt verkställd beräkning uppgår

till 2 449 — häri icke inräknat vissa i särskilda specialfall utgående belopp

— medan lönesystemets anordnande enligt nettolöneprincipen i förening med

den begränsning av löneklassernas antal, som kommittén funnit kunna genomföras

främst genom att samma lönebelopp användas för civil och militär

personal, skulle medföra, att antal kontantlöner för tjänstemän med

dyrortsgraderad lön begränsades till 200 eller, för en och samma ortsgrupp,

till 40. Härjämte understryker kommittén de besvär och olägenheter av

mångahanda slag, som nödvändigheten att i avlöningshänseende taga hänsyn

till pensionsavdragen i speciella fall medför.

Såsom förut berörts ha vid tidigare diskussioner om en övergång till nettolönesystem

farhågor uttalats för att en sådan omläggning skulle kunna

på ett sakligt icke motiverat sätt utöva inverkan på tjänstemännens framtida

anställningsförmåner. Det har befarats att man framdeles skulle förbise,

att lönerna satts lägre än som skolat ske, om pensionsavdragen bibehållits,

samt att åtgärden skulle försvaga tjänstemännens ställning i pensionshänseende.

Även vid de förhandlingar, som förts mellan lönekommittén och representanter

för de av kommitténs utredningsarbete berörda personalgrupperna,

ha vissa representanter givit uttryck för tvekan om nettolönesystemets

önskvärdhet ur personalsynpunkt.

I anledning härav har lönekommittén — under erinran om att de nuvarande

pensionsavdragen försäkringstekniskt sett täcka en förhållandevis

mindre och på förhand icke fullt bestämd del av pensionskostnaderna — anfört

följande.

Tjänstemännen ha emellertid enligt lönekommitténs mening lika god rätt

till den väsentliga del av pensionerna, som ej täckes av pensionsavdragen

utan är direkt grundad på anställningsförhållandet, som till den pensionsdel,

vilken vid försäkringstekniska beräkningar visar sig motsvaras av nuvarande

pensionsavdrag. Lönekommittén anser med utgångspunkt härifrån,

att av ett nytt, på nettolönesystemet byggt avlöningsreglemente bör klart

framgå, att ej endast lön utan även pension är en förmån, vilken utgår på

grund av anställningen. Med hänsyn till vad vid de förda förhandlingarna

i ämnet förekommit vill lönekommittén vidare göra det uttalandet, att löneregleringens

anordnande enligt nettolöneprincipen icke rimligen Isor utöva

någon inverkan på lösningen av frågan örn en från personalhåll önskad

samordning av den statliga och den enskilda pensioneringen bland annat avseende

att vid den statliga pensioneringen göra förmånerna vid övergång till

icke-statlig verksamhet fördelaktigare än nu.

Det från olika håll framförda önskemålet att lönerna för statstjänstemän

och närstående personalgrupper skola anordnas på sådant sätt, att en jämförelse

utan större svårighet kan ske mellan dessa löner och dem som utgå

på den allmänna arbetsmarknaden, anser lönekommittén vara beaktansvärt.

Detta önskemål bör enligt kommitténs mening behörigen tillgodoses genom

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

33

att publicering på lämpligt sätt sker av de belopp, som för här avsedda personalgrupper

framkomma, då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande

befattningshavarnas tänkta avgifter för viss del av pensionerna, bestämd under

hänsynstagande till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i

fråga om arbetsgivarnas och de anställdas pensionsavgifter. Härför erforderliga

beräkningar böra lämpligen utföras i samband med den särskilda

utredning angående pensionerna, som kommittén i annat sammanhang förordar.

Specialfrägor i samband med övergång till nettolönesystem. Lönekommittén

har till behandling upptagit vissa mera speciella frågor, som äro förknippade

med nettolönesystemets genomförande och som sammanhänga

med alt vissa tjänstemän för närvarande intaga en särställning i fråga om

skyldigheten alt vidkännas pensionsavdrag. I sitt betänkande (s. 52 o. f.)

har kommittén lämnat en redogörelse för de fall, då sådan särställning föreligger.

För en närmare orientering örn dessa fall hänvisas till betänkandet.

Lönekommittén har funnit, att den särställning i förut angivet hänseende,

som vissa befattningshavare intaga, icke bör föranleda till att särbestämmelser

meddelas annat än beträffande viss från enskilda järnvägar övertagen

personal vid statens järnvägar. Beträffande sistnämnda personalgrupp

anför kommittén följande.

Vad angår den från enskilda järnvägar övertagna personalen, skall enligt

meddelad föreskrift allmänna tjänstepensionsreglementet, där ej Kungl.

Maj:t annorlunda särskilt förordnar, äga tillämpning å dylik personal, under

förutsättning att vederbörande ej är delägare i enskild pensionsinrättning eller

förutvarande enskild pensionsinrättning, som övertagits av staten, samt

att han ej vid den tidpunkt, då befattningen erhållits, uppnått den i allmänna

tjänstepensionsreglementet angivna pensionsåldern. I samband med den reglering

av pensionsförhållandena för vissa anställningshavare vid statens järnvägar,

som genomförts den 1 juli 1945, har också huvuddelen av den från

enskilda järnvägar övertagna personal, som ägt delaktighet i enskild pensionsinrättning,

erhållit tillfälle att övergå på allmänna tjänste- och familjepensionsreglementenas

tillämpning. Vissa hithörande tjänstemän torde dock

alltjämt vara undantagna från reglementenas tillämpning. Enligt från järnvägsstyrelsen

inhämtad uppgift synas för närvarande 11 befattningshavare

på aktiv stat vara undantagna, vilka emellertid samtliga ägt att, om de så

önskat, övergå på reglementenas tillämpning. I den mån dylika tjänstemän

efter löneregleringen lia skyldighet att erlägga pensionsavgifter till enskilda

kassor eller försäkringsanstalter bör nettolönesystemet för deras vidkommande

på lämpligt sätt modifieras. Det kan således visa sig påkallat att för

dylika befattningshavare komplettera nettolönen med ett särskilt lönetillägg

eller att för dem meddela särskilda avlöningsbestämmelser, som ersätta de

bestämmelser, vilka framgå som resultat av den allmänna löneregleringen.

Ett slutligt ställningstagande till förevarande spörsmål lärer emellertid först

kunna ske, sedan närmare klarlagts, vilka sinsemellan skilda kategorier av

befattningshavare det i fortsättningen kan komma alf beröra. Ställningstagandet

bör också föregås av en undersökning om vilka möjligheter som finnas

att avveckla dessa tjänstemäns särställning i pcnsionshänscende och att

inordna dem under de eljest för statstjänstemän tillämpliga pensionsbestämmelserna.

Den erforderliga utredningen i ämnet synes lämpligen böra komma

till stånd genom järnvägsstyrelsens försorg.

Milling lill riksdagens protokoll /.''V/G. / sunil. Nr 333.

.‘i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 333-

Budgetfrågor. Lönekommittén har i anslutning till sitt förslag om övergång

till nettolönesystem berört frågan, i vad mån en dylik övergång medför

behov av ändrade budgetära anordningar. Härom uttalar kommittén följande:
Såvitt

lönekommittén kan finna inverkar ifrågavarande omläggning icke

på sättet för bestridande av utgifterna för statstjänstemännens löner och pensioner.

Avlöningsanslagen äro redan nu nettoberäknade, och pensionsutgiftema

bestridas av särskilda riksstatsanslag eller, vad beträffar de affärsdrivande

verken, av driftsmedel.

Vad däremot beträffar statsbidragsanslagen till avlöning åt lärarpersonalen

vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet, äro dessa för närvarande

bruttoberäknade. De belopp, som motsvara pensionsavdragen, avföras från

dessa anslag och tillgodoföras statens pensionsanstalt, där de gå i avräkning

mot det belopp, som eljest skolat vara erforderligt för att täcka anstaltens

löpande pensionsutgifter. Förutom med pensionsavdragsbeloppen och

vissa andra tillgängliga medel finansieras dessa utgifter med erforderligt

belopp från anslag under tolfte huvudtiteln. Det synes naturligast, att en

övergång till nettolönesystem medför de förändringarna, att ifrågavarande

statsbidragsanslag beräknas netto och att, då någon inleverering till pensionsanstalten

av pensionsavdragsbeloppen ej skulle förekomma, anslaget till

bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt undergår erforderlig

höjning. Nämnas må, att riksräkenskapsverket i ett den 18 oktober

1945 dagtecknat remissyttrande, utan att i detta sammanhang ingå på nettolönefrågan,

framställt förslag örn en dylik omläggning i fråga om anslaget

till bidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor. I yttrande häröver

anförde statens pensionsanstalt att -— med hänsyn till att löne- och pensionsbestämmelserna

för folk- och småskollärare numera nära överensstämde

med motsvarande bestämmelser för befattningshavare i statens tjänst och

i betraktande av att överensstämmelse rådde jämväl i fråga örn systemet

för finansiering av pensioneringskostnaderna — så länge det nuvarande

finansieringssystemet tillämpades i och för sig intet syntes vara att erinra

mot den av riksräkenskapsverket ifrågasatta ändringen av förfaringssättet

för redovisning av nämnda lärares pensionsavdrag. En sådan ändring skulle

för övrigt för pensionsanstalten möjliggöra en noggrannare förutberäkning

av det såsom bidrag till anstaltens pensioneringskostnader erforderliga anslaget,

detta enär härvid skulle elimineras det osäkerhetsmoment, som visat

sig föreligga i att redovisningen av pensionsavdragen företedde vissa ojämnheter

från budgetår till budgetår. Samma förfaringssätt kunde tänkas böra

komma till användning jämväl med avseende å vissa andra grupper av befattningshavare,

däribland sådana, vilkas huvudmän hade att till pensioneringskostnaderna

lämna bidrag, vilka avdroges vid utbetalningen av statsbidrag

till lärarlönerna. Emellertid inginge i 1944 års pensionsutredningsuppdrag

en omprövning av frågan örn finansieringen av statens pensionsanstalts

verksamhet, och det kunde ifrågasättas, örn icke med en eventuell

ändring av sättet för redovisning av folk- och småskollärarnas pensionsavdrag

borde anstå, till dess ställning tagits till spörsmålet örn sättet för finansieringen

av anstaltens pensionsverksamhet. I 1946 års statsverksproposition

har (VIII h. t., s. 317) förklarats, att den av riksräkenskapsverket ifrågasatta

omläggningen icke för det dåvarande borde genomföras. Lönekommittén

—■ som ej har anledning ingå på spörsmålet örn redovisningen av pensionsbidragen

från annan personal än som avses skola falla under löneregleringen

eller av huvudmansavgifterna — anser emellertid förevarande spörsmål

komma i sådant ändrat läge vid införandet av nettolönesystem, att en

övergång till nettoredovisning kan av kommittén förordas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

35

Yttrandena. Samtliga hörda myndigheter ha antingen tillstyrkt förslaget

om övergång till nettolönesystem eller lämnat förslaget utan erinran. Beträffande

spörsmålet, i vad mån särskilda bestämmelser borde meddelas för

de befattningshavare, som intaga en särställning i fråga örn skyldighet alt

vidkännas pensionsavdrag (avgifter), ha dock vissa myndigheter varit av

annan mening än lönekommittén.

I sistberörda fråga har sålunda telegrafstyrelsen anfört följande.

Den av lönekommittén hävdade meningen, att vid övergång till nettolöner

hänsyn icke bör tagas till det förhållandet, att vissa tjänstemän äro helt eller

delvis befriade från pensionsavdrag, kan styrelsen icke finna vara förenlig

med rättvisa och billighet.

Vad angår tjänstepensionsavdragen är för närvarande enligt övergångsbestämmelse

till allmänna tjänstepensionsreglementet sådan ordning gällande,

att den, som före reglementets ikraftträdande vunnit befrielse från skyldighet

att vidkännas pensionsavdrag, även i fortsättningen skall vara befriad

från dylika avdrag, samt att den, som enligt tidigare bestämmelser skulle

inom vissa år ha blivit befriad från pensionsavdrag, i fortsättningen skall

åtnjuta befrielse från viss del av avdragen. Ehuru genom nyssnämnda

reglemente en icke obetydlig höjning av tjänstepensionsbeloppen ägde rum,

respekterades dock den avgiftsbefrielse, vissa äldre tjänstemän fått åtnjuta.

Enbart önskemålet att övergå till nettolönesystem och att genomföra detta

hundraprocentigt på en gång synes styrelsen icke utgöra tillräckligt skäl för

att genom påläggande av nyr avdragsplikt beröva de ifrågavarande äldre

tjänstemännen en avsevärd del av den löneförbättring, som löneregleringen

avser att skänka.

Vad familjepensionsavdragen beträffar, är i överenskommelse den 17

december 1936 mellan å ena sidan staten och å andra sidan fullmäktige för

telegrafverkets änke- och pupillkassa angående statens övertagande av

nämnda kassas rörelse avtalat dels örn fortsatt tillämpning av kassans bestämmelser

angående befrielse från familjepensionsavdrag efter viss tid, dels

örn bibehållande i viss utsträckning av de avdragsbelopp, som tillämpats av

kassan och vilka i vissa lönegrader voro högre än de allmänt gällande. De

något högre avdragen ansågos bli kompenserade genom den kortare avdragstiden.

Om nettolönesystemet nu skulle bli tillämpat undantagslöst, ginge

vissa tjänstemän vid telegrafverket förlustiga den kompensation, som de

högre avdragen böra berättiga till.

Överenskommelsen, vilken i nyssnämnda avseenden gäller delägarna i

nämnda kassa, har i sina huvuddrag återgivits i kungörelsen den 30 juni

1942 (nr 692) med vissa särskilda övergångsbestämmelser till allmänna

tjänste- och familjepensionsreglementena. I kungörelsen lia bestämmelserna i

fråga givits tillämpning även å de kvinnliga befattningshavare, som omedelbart

före den 1 juli 1937 innehade ordinarie anställning vid telegrafverket.

Det synes styrelsen påkallat, att den mellan staten och kassan träffade överenskommelsen

vederbörligen beaktas och att den avtalsenliga avdragsbefrielsen

bibehålies.

Järnvägsstyrelsen har beträffande ifrågavarande spörsmål gjort följande

uttalande.

Kommittén har i betänkandet uttalat, att vid införandet av nettolönesystemet

hänsyn icke bör tagas till ali de tjänstemän, som äro helt eller delvis befriade

från pensionsavdrag, erhålla mindre löneökning än övriga tjänstemän.

Ehuru förstnämnda tjänstemän i allt fall få en viss löneökning och även

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

om hänsyn tages till den av kommittén föreslagna pensionsökningen, måste

det dock enligt styrelsens mening vara mindre tilltalande, att vissa tjänstemän

erhålla mindre kontant löneökning än andra i samma löneställning. >

Vad statens järnvägar beträffar har en utredning givit vid handen, att

omkring 1 500 tjänstemän äro helt eller delvis befriade från tjänstepensionsavdrag

och omkring 100 helt befriade från familjepensionsavdrag. Sammanlagda

beloppet av de avdrag, från vilka nämnda tjänstemän under sin återstående

tjänstetid skulle vara befriade vid fortsatt tillämpning av nu gällande

bestämmelser, uppgår till omkring 600 000 kronor. En övergångsbestämmelse,

som tillförsäkrar dessa tjänstemän rätt till personligt lönetillägg

såsom kompensation för den uteblivna löneökningen, kan anses vara motiverad

jämväl med hänsyn till att de redan till större delen eller helt erlagt vederbörliga

avgifter för sin pensionering.

Allmänna lönenämnden har ansett, att vad lönekommittén anfört angående

specialfrågor i samband med övergång till nettolönesystem i vissa fall icke

syntes tillräckligt beakta de konsekvenser, som kommitténs förslag medförde

för den enskilda tjänstemannen. Frågan om behovet av övergångsbestämmelser

syntes därför böra tagas under förnyat övervägande. En möjlighet syntes

vara att övergångsvis tillämpa den bruttoavlöningstabell, som enligt lönekommitténs

mening borde utarbetas.

Försvarets civilförvaltning har fäst uppmärksamheten på vissa befattningshavare,

som enligt civilförvaltningens mening vid nettolönesystemets

genomförande böra erhålla visst tillägg utöver nettolönen med hänsyn till

de för dem rådande pensionsförhållandena. De befattningshavare, som civilförvaltningen

härvidlag åsyftar, äro apotekare och farmacie kandidater,

tjänstgörande vid militärapoteket. Dessa tillsättas medelst förordnande tills

vidare för en tid av högst tre år i sänder och åtnjuta arvode, motsvarande

lön i viss lönegrad. I gällande personalförteckning äro ifrågavarande befattningshavare

upptagna såsom ordinarie, medan deras avlöningar i den för militärapoteket

fastställda avlöningsstaten icke äro betecknade såsom avlöningar

till ordinarie tjänstemän. Här avsedda befattningshavare äro — i motsats till

de i telegrafstyrelsens och järnvägsstyrelsens yttranden avsedda — icke berättigade

till statlig pension utan ha tillförsäkrats pension från apotekarpensioneringsfonderna,

varvid staten till dessa fonder inbetalar viss årlig

avgift. Från arvodena skall avdrag göras med belopp motsvarande tjänsteoch

familjepensionsavdragen för vederbörlig lönegrad, minskat med ett belopp

motsvarande vad vederbörande jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 3 augusti

1929 angående pensionering av apotekens farmacevtiska personal samt

reglementet den 1 juli 1940 för apotekarkårens livränte- och pensionskassa

visar sig hava utgivit i personliga pensionsavgifter för egen eller efterlevandes

pensionering till apotekarpensioneringsfonderna. Civilförvaltningen har

för sin del förordat, att ifrågavarande personal — därest den nuvarande anställningsformen

för densamma skall bibehållas — utöver nettolönen erhåller

ett belopp, motsvarande vad personalen utgivit i obligatoriska pensionsavgifter

till apotekarpensioneringsfonderna.

Beträffande den av lönekommittén föreslagna publiceringen av de belopp,

som framkomma då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande befattnings
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

37

havarnas tänkta avgifter för viss del av pensionerna, har riksräkenskapsverket

uttalat, att ämbetsverket funne en dylik publicering obehövlig.

Slutligen har statens pensionsanstalt framlagt förslag till vissa åtgärder i

fråga om den av pensionsanstalten administrerade pensioneringen, vilka påkallades

av en övergång till nettolönesystem.

Min principiella inställning till frågan om införandet av ett nettolönesy- Departements■

stern har jag tidigare i olika sammanhang haft tillfälle klarlägga. I propo- cAe/en.

sitionen nr 263 till 1938 års riksdag med förslag till civilt avlöningsreglemente

m. m. framhöll jag sålunda, att jag vid tillsättandet av 1936 års lönekommitté

uttalat den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid

utredningen komma fram till ett nettolönesystem, och att jag funne i och för

sig önskvärt att, då en allmän omreglering av tjänstemännens löner skulle

äga rum, även frågan örn införandet av nettolönesystemet kunde vinna sin

lösning. Del syntes mig emellertid — även med hänsyn till erlagda retroaktiva

avgifter — icke skäligt, att de särskilda förmåner i pensionsavdragshänseende,

som i förhållande till andra befattningshavare genom överenskommelser

mellan staten och enskilda familjepensionskassor tillförsäkrats

i första hand förutvarande delägare i kassorna, skulle bortfalla i samband

med den genom löneregleringen generellt uppnådda löneförbättringen, vilken i

vissa fall icke täckte berörda förmåner. Då en övergång till nettolönesystem

vid ifrågavarande tid därför skulle medföra behov av omfattande specialbestämmelser

för befattningshavare, vilka innehaft en fördelaktigare ställning

än tjänstemän i allmänhet i fråga örn skyldighet att vidkännas pensionsavdrag

(avgifter), anslöt jag mig till 1936 års löne kommittés uppfattning, att med

ett ståndpunktstagande till frågan om netto- eller bruttolönesystem borde

anstå.

Då nu 1945 års lönekommitté efter förhandlingar med de berörda personalorganisationerna

framlägger förslag örn nettolönesystemets genomförande,

befinner sig förenämnda spörsmål i ett helt annat läge än vid den förra

löneregleringen. Genom den föreslagna löneregleringen komma nuvarande

avlöningsbelopp att undergå icke obetydliga höjningar även för de befattningshavare,

vilka äro befriade från pensionsavdrag eller endast vidkännas

reducerat avdrag. Att under sådana omständigheter för dessa befattningshavares

del införa särskilda föreskrifter i syfte att också i fortsättningen tillförsäkra

dem speciella förmåner, synes mig icke vara påkallat. Beträffande

nu avsedda tjänstemän må vidare framhållas, att de efter en förhållandevis

kort tjänstgöring under den nya löneregleringsperioden torde komma i

åtnjutande av den förhöjning av pensionsnivån, som är avsedd att företagas

parallellt med löneregleringen. Vad åter angår de tjänstemän, vilka äro eller

varit delägare i enskilda pensionskassor, vilka övertagits av staten, må framhållas,

alt även familjepensionerna avses skola höjas och att det inför en

sådan höjning förefaller sakligt befogat att likställa dessa tjänstemän med

de övriga.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Med hänsyn till det anförda förordar jag, att ett nettolönesystem nu genomföres.

Särbestämmelser synas kunna ifrågakomma endast såvitt angår

vissa statliga befattningshavare, som i motsats till de förut berörda äro undantagna

från de statliga pensionsreglementenas tillämpning. Hit hör den i

lönekommitténs betänkande berörda personal vid statens järnvägar, som

övertagits från enskilda järnvägar utan att ha övergått på allmänna tjänsteoch

familjepensionsreglementena och som efter löneregleringens ikraftträdande

har skyldighet att erlägga pensionsavgifter till enskilda kassor eller

försäkringsanstalter. I likhet med lönekommittén anser jag en utredning genom

järnvägsstyrelsens försorg böra verkställas, huruvida det kan anses påkallat

att för ifrågavarande befattningshavares del komplettera nettolönen

med ett särskilt lönetillägg eller att för dem meddela särskilda avlöningsbestämmelser.

Beträffande de i försvarets civilförvaltnings yttrande berörda befattningshavarna

vid militärapoteket synas i viss mån enahanda förhållanden föreligga

som i fråga om nyssnämnda personal vid statens järnvägar. Jag är för

närvarande icke beredd att taga ställning till frågorna, huruvida den för

förstnämnda befattningshavare gällande anställningsformen, vilken icke förutsatts

i gällande avlöningsreglementen, bör ändras eller huruvida särskilda

åtgärder i avlöningshänseende böra vidtagas för deras vidkommande med

anledning av nettolönesystemets genomförande. Spörsmålen härom torde efter

det vederbörliga utredningar verkställts i sinom tid få underställas riksdagens

prövning.

I likhet med lönekommittén anser jag lämpligt, att publicering sker av de

belopp, som framkomma då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande befattningshavarnas

tänkta avgifter för viss del av pensionerna, bestämd under

hänsynstagande till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i

fråga om arbetsgivarnas och de anställdas avgifter.

Statens pensionsanstalts förslag om vissa av en övergång till nettolönesystem

påkallade åtgärder i fråga om den av anstalten administrerade pensioneringen,

har jag icke ansett böra upptagas till prövning i detta sammanhang.

Även i de delar, i vilka lönekommitténs förslag angående övergång till

nettolönesystem här icke särskilt berörts, giver jag förslaget min anslutning.

Löneplanernas antal. Lönegrader och löneklasser.

Löneplanernas antal. Inom de områden, som 1945 års lönekommittés

uppdrag avser, gälla, örn man bortser från löneplanen för det kontraktsanställda

manskapet, icke mindre än 25 löneplaner. I 19 av dessa äro

lönerna dyrortsgraderade; i 6 är så icke fallet. I 14 av löneplanerna med

dyrortsgraderade löner tillämpas samma löneklassystem. Vilka dessa löneplaner

äro framgår av följande sammanställning:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

39

Löneförfattningar m. m.

Lönepla- nens be- teckning

Löneplanen är tillämplig å nedan

angivna tjänstemän

Löneplanen

omfattar

följande

löneklasser

Civila avlöningsreglementet

A

Civila statstjänstemän, tillsatta me- delst fullmakt eller konstitutorial

1—37

>

E

Rektorer m. fl., tillsatta medelst för- ordnande för viss tid

28-37

Civila icke-ordinariereglemen-

Eo

Civila extra ordinarie statstjänstemän

a—32

tet

>

Ex

Civila extra statstjänstemän och aspi- ranter

c—22

Särskilda avlöningsbestämmel-

V

Civila extra ordinarie statstjänstemän

e—8

ser tor extra ordinarie vård- och ekonomipersonal

>

MV

>

e—8

>

Ek

>

g—1

>

U

>

e—1

Militära avlöningsreglementet

Ca

Civilmilitära och civila beställningsha- vare, tillsatta medelst fullmakt

1—33

Militära icke-ordinarieregle- mentet

M Eo

Civila och civilmilitära extra ordinarie

statstjänstemän

a—32

>

M Ex

Civila och civilmiiitära extra statstjän- stemän

c—26

Avlöningsreglementet tor de

högre kommunala skolorna

K

Ordinarie, extra ordinarie och extra

lärare vid de högre kommunala sko- lorna

1—26

Folkskolans avlöningsregle- mente

L

Ordinarie och extra ordinarie lärare vid

folkskolan m. fl.

1—21

Avlöningsreglementet för de

statsunderstödda skolorna

för bildbara sinnesslöa m. fl.

S

Ordinarie och extra ordinarie befatt- ningshavare vid statsunderstödda

skolor för bildbara sinnesslöa m. fl.

8—26

De återstående 5 löneplanerna med dyrortsgraderade löner äro angivna i

följande tablå:

Löneförfattningar

Löneplanens

beteckning

Löneplanen är tillämplig å nedan

angivna tjänstemän

Militära avlöningsreglementet

Oa

Officerare, tillsatta medelst fullmakt

» >

UO

Underofficerare, tillsatta medelst fullmakt

> >

Oc

Fänrikar (i extra ordinarie anställning)

> >

UEo

Extra ordinarie underofficerare

Manskapsavlöningsreglementet

Mb

Manskap i vissa särskilda beställningar,

tillsatta medelst konstitutorial

Löneklassbeloppen i dessa 5 löneplaner skilja sig från löneklassbeloppen i

de först redovisade 14 löneplanerna. Löneplanerna Oa och UO äro tillämpliga

jämväl på innehavare av beställningar, vid vilka utgår arvode i stället

för lön.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts preposition nr333.

De löneplaner, som innehålla icke dyrortsgraderade löner, bilda två grupper.

I den ena gruppen omfattar varje lönegrad en enda löneklass med ett

enda lönebelopp. I den andra gruppen omfattar lönegraden flera löneklasser,

och löneklassbeloppen äro olika för olika lönegrupper. Vilka löneplaner,

som den förra gruppen omfattar, framgår av följande sammanställning:

Löneförfattningar

Löneplanens

beteckning

Löneplanen är tillämplig å

nedan angivna tjänstemän

Lönebeloppen

variera mellan

(kronor)

Civila avlöningsreglementet

B

Civila statstjänstemän, tillsatta me- delst fullmakt

14 000—18 000

> >

C

Civila statstjänstemän, tillsatta me- delst förordnande för viss tid

eller tills vidare

9 000-36 000

Militära avlöningsreglemen- tet

Ob

Officerare, tillsatta medelst full- makt eller förordnande för viss

tid

15 000—24 000

Militära avlöningsreglemen- tet

Cb

Civilmilitära beställningshavare,

tillsatta medelst fullmakt eller

förordnande för viss tid

14 000—20 000

Civila icke-ordinarieregle- mentet

B

Extra ordinarie statstjänstemän

14000—18 000

De löneplaner, där lönegraden omfattar flera löneklasser och lönebeloppen

äro olika för olika lönegrupper, avse provinsialläkare och distriktsveterinärer.

Vissa tjänstemän, å vilka civila avlöningsreglementet är tillämpligt, åtnjuta

lön med belopp som särskilt anges i reglementet och alltså icke ingå i

någon löneplan. Detta gäller för justitieråd och regeringsråd (årslön 22 000

kronor), landshövdingar (årslön 22 000 kronor), vissa professorer vid konsthögskolan

(årslön 13 500 eller 10 500 kronor), en professor vid musikhögskolan

(årslön 10 500 kronor) samt huvudlärare vid konstfackskolan (årslön

10 000 kronor).

Lönekommittén. Lönekommittén föreslår, att alla dyrortsgraderade löneplaner

sammanföras i en enda löneplan. Förutsättning härför är att, såsom

kommittén i ett följande sammanhang föreslår, den nu förefintliga skillnaden

mellan löneklassbeloppen i de dyrortsgraderade löneplanerna försvinner.

Beträffande den grupp icke dyrortsgraderade löneplaner, där varje lönegrad

omfattar en enda löneklass med ett enda lönebelopp, föreslår kommittén,

att dessa löneplaner sammanföras till en allmän löneplan för icke dyrortsgraderade

löner. Vidare föreslår kommittén, att jämväl lönerna för de

tjänstemän, vilka för närvarande åtnjuta lön med i civila avlöningsreglementet

särskilt angivna belopp, skola utgå enligt ifrågavarande allmänna löneplan.

Såvitt nu kan bedömas mäste, enligt vad kommittén uttalar, speciella löneplaner

bibehållas för provinsialläkare och distriktsveterinärer.

För att angiva de lönebelopp, som gälla för statstjänstemännen och de

kommunalanställda lärare, om vilka här är fråga, skulle det således enligt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 333.

41

lönekommitténs förslag vara tillräckligt med en allmän löneplan för dyrortsgraderade

löner, en allmän löneplan för icke dyrortsgraderade löner samt

två speciella löneplaner. Dessa löneplaner finner kommittén lämpligen kunna

betecknas med nr 1—4. I nu föreliggande betänkande behandlas endast

de båda förstnämnda löneplanerna.

Lönegrader och löneklasser. I fråga om lönegradsbeteckningama

erinrar lönekommittén, att de statliga tjänsterna för närvarande erhålla

samma lönegradsbeteckning som den löneplan, enligt vilken lön skall

utgå. Under hänvisning till de förut intagna sammanställningarna framhåller

kommittén, hur föga följdriktiga dessa lönegi-adsbeteckningar äro. Det

bär synts kommittén lämpligt att genom lönegradsbeteckningarna särskiljas:

a) de tjänster, vid vilka lön utgår enligt skilda löneplaner,

b) de tjänster, för vilka gälla olika anställningsformer, samt

c) civila och militära tjänster.

Däremot har kommittén ansett tillräcklig anledning saknas att genom

lönegradsbeteckningen särskilja civila och civilmilitära tjänster, något som

icke heller är möjligt med nuvarande lönegradsbeteckningar.

Efter att ha påpekat, att kommittén i det följande med civila tjänster avser

även civilmilitära tjänster, anför kommittén beträffande lönegradsbeteckningarna

följande.

Ett allmänt önskemål är, att lönegradsbeteckningarna äro lätta att skriva

och ej innehålla större antal bokstäver än som är nödvändigt.

Lämpligt synes vara, att civila och militära tjänster skiljas från varandra

genom att de betecknas med respektive C och M.

Inom varje sådan grupp bör härefter uppdelning ske efter anställningsformer

och löneförhållanden som nedan visas:

Lönegradsbeteckning för tjänster

med lön enligt

Anställningsform

löneplan nr 1

löneplan nr 2

civila

militära

civila

militära

Ordinarie anställning.

Fullmakt eller konstitutorial...................

Ca

Ma

Co

Mo

Förordnande för viss tid.......................

Cb

(Mb)

Cp

Mp

Förordnande för begränsad anställningstid......

(Cc)

(Mc)

Cq

(Mq)

Förordnande tills vidare.......................

(Cd)

Md

Cr

(Mr)

Icke-ordinarie anställning.

Förordnande såsom extra ordinarie.............

Ce

Me

Cs

(Ms)

Förordnande såsom aspirant...................

Cf

(Mf)

(Ct)

(Mt)

De lönegradsbeteckningar, som i tabellen äro satta inom parentes, komma

icke — i varje fall icke för närvarande — till användning.

För provinsialläkare och distriktsveterinärer skulle behövas särskilda beteckningar,

lämpligen Coa och Cob. De ordinarie kommunala lärartjänsterna

böra erhålla lönegradsbeteckningen Ca, ehuru de icke tillsättas medelst full
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

makt eller konstitutorial. Detsamma bör gälla de ordinarie befattningshavarna

vid statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa.

Kommittén behandlar härefter varje särskild grupp med gemensam lönegradsbeteckning

av de tjänster, vid vilka lönen skulle utgå enligt löneplan

nr 1, d. v. s. enligt den dyrortsgraderade löneplanen.

1. Tjänster med lönegradsbeteckningen Ca. Denna lönegradsbeteckning

skall enligt lönekommitténs förslag tillkomma de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningarna

A, Ca, KO, LO och SO. Örn här avsedda tjänster anför

kommittén, bland annat, följande.

För tjänster med lönegradsbeteckningen A finnas 34 lönegrader med tillhopa

37 löneklasser. För tjänster med de övriga lönegradsbeteckningarna finnes

ett mindre antal lönegrader, som äro helt lika A-lönegraderna med samma

ordningsnummer.

Varje lönegrad, som har lägre ordningsnummer än 20, innehåller 5 löneklasser.

De högre lönegraderna innehålla, var och en, 4 löneklasser. För

kvinnliga befattningshavare vid folkskolan, vid de högre kommunala skolorna

och vid skolorna för bildbara sinnesslöa tillämpas dock icke den högsta

löneklassen i vederbörande lönegrad.

I lönekommitténs direktiv har, främst för de lägre gradernas del, påpekats,

att de statsanställda till följd av det statliga lönesystemets utformning i början

av sin bana äro förhållandevis sämre ställda än närmast motsvarande

anställningshavare på allmänna arbetsmarknaden, även örn de skulle komma

över dessa, när de nå slutlönen i respektive befattningar. Lönekommittén

anser sig böra förorda, att lönegraderna skola omfatta högst fyra löneklasser

genom att lägsta löneklassen strykes för de lägre lönegraderna. Härigenom

erhålles för begynnelselöneklassen i ifrågavarande lönegrader en

löneökning utöver den som följer av de nya lönebelopp, vilka lönekommittén

i annat sammanhang förordar. Då tidsintervallen för uppflyttning i högre

löneklass anses böra bibehållas vid tre år, får också begränsningen av antalet

löneklasser till resultat att slutlön kan uppnås tre år tidigare än vad nu

är fallet.

Såsom nyss angavs, tillämpas icke den högsta löneklassen i vederbörande

lönegrad å kvinnliga befattningshavare vid folkskolan, vid de högre kommunala

skolorna och vid skolorna för bildbara sinnesslöa. Lönekommittén

förordar, att ifrågavarande kvinnliga befattningshavare vid löneregleringens

ikraftträdande erhålla rätt att åtnjuta lön jämväl enligt lönegradens högsta

löneklass.

Beträffande lönegradernas antal vill lönekommittén framhålla, att det visserligen

i och för sig kan ifrågasättas, örn tillräckliga skäl föreligga att fördela

tjänsterna på ett så stort antal lönegrader som nu är fallet. Då emellertid

en allmän saklig omprövning av lönegradsplaceringarna icke ingår i lönekommitténs

uppdrag, innebär kommitténs förslag icke någon principiell

ändring i förevarande hänseende. En viss omreglering måste dock vidtagas

på grund av förslaget om begränsning av antalet löneklasser i de lägre lönegraderna.

Detta förslag föranleder nämligen, att nuvarande 19 lönegraden

måste utgå. I nämnda lönegrad äro endast ett fåtal tjänster placerade. Lönekommittén

har vid sina beräkningar utgått från, att dessa tjänster böra vid

löneregleringens genomförande jämställas med de tjänster, som nu tillhöra

18 lönegraden, men förutsätter att denna fråga underkastas en närmare

prövning i samband med remissbehandlingen av förevarande betänkande.

På grund av vad sålunda anförts borde antalet lönegrader med beteckning
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 333.

43

en Ca utgöra 33 med tillhopa 36 löneklasser. Den lägsta av löneklasserna

skulle motsvara den nuvarande andra löneklassen. På löneplanen nr 1 måste

emellertid, såsom skall närmare beröras vid behandlingen av den grupp av

tjänster, som skulle erhålla lönegradsbeteckningen Ce, under sistnämnda

löneklass upptagas 4 lägre löneklasser, avsedda för 4 lönegrader, som äro

lägre än Ca-lönegraderna. Dessa fyra lönegrader erfordras för vissa extra

ordinarie befattningar, som sakna motsvarighet i ordinarie befattningar.

Lönekommittén anser sig visserligen icke böra ingå på frågan, huruvida

vissa tjänster skola vara ordinarie eller extra ordinarie. Lönesystemet bör

dock enligt kommitténs mening uppbyggas så, att det icke förhindrar ordinarie

anställning även i de lägsta lönegraderna. Antalet lönegrader med beteckningen

Ca bör med hänsyn härtill utgöra 37.

Av en å nästa sida intagen tabell framgå de nya lönegraderna, vilka löneklasser

envar av dem skulle omfatta, dessa löneklassers närmaste motsvarighet

på nuvarande löneplaner samt hur tjänstemännen skulle inplaceras

i de nya lönegraderna.

2. Tjänster med lönegradsbeteckningen Cb. Denna lönegradsbeteckning

skall enligt kommitténs förslag tillkomma de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningen

E. Härom anför kommittén närmare.

För dessa tjänster finnas nu 14 lönegrader, av vilka 3 icke tagas i anspråk.

Varje lönegrad omfattar en viss löneklass i löneplanen A. Då vissa lönegrader

omfatta samma löneklass, utgör löneplansbeloppens reella antal 10. Av

dessa användas 9. När olika lönegrader omfatta samma löneklass, skilja sig

lönegradernas pensionsunderlag och därför också deras pensionsavdrag från

varandra. Vid övergång till nettolönesystem böra emellertid lönebeloppen för

tjänster, som nu tillhöra sist avsedda lönegrader, bliva lika stora. Huruvida

alltjämt olika pensionsunderlag böra gälla, får upptagas till övervägande vid

de nya pensionsbestämmelsernas utformning. Denna fråga bör enligt lönekommitténs

mening icke påverka lönegradernas antal.

Antalet lönegrader med beteckningen Cb borde alltså utgöra 9. Lönekommittén

vill emellertid förorda, att detta antal utökas till 14 och får till stöd

härför åberopa följande.

Utmärkande för de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningen E, är, att

lönen vid dem är dyrortsgraderad ehuru de tillsättas medelst förordnande för

viss tid. Och ändå befinna de sig i lönelägen, som motsvara andra tjänsters

med icke dyrortsgraderade löner, vilka tillsättas på samma sätt. I samma

lönelägen befinna sig också tjänster med dyrortsgraderade löner, som tillsättas

genom fullmakt eller konstitutorial. Det synes lämpligt, att inom lönesystemet

finnes spelrum för olika anställningsformer, så att i de olika fallen

alltid den lämpligaste kan väljas. Lönesystemet bör redan från början

uppbyggas med tanke härpå. Huruvida för civilförvaltningen -— utöver de

nuvarande E-tjänsterna — behov kan anses förefinnas av förordnandetjänster

med dyrortsgraderad lön kan icke med säkerhet bedömas utan en särskild

prövning av de olika fallen. Del faller icke inom lönekommitténs uppdrag

att ingå på en sådan prövning. Dock synes det sannolikt att en sådan

avlöningsform i vissa fall skulle vara ändamålsenlig. Örn flera i princip likvärdiga

tjänster finnas på olika dyrorter och de med hänsyn härtill anses

böra förenas med olika stora löner, synes del naturligt att lönedifferentieringen

icke genomföres genom all tjänsterna placeras i olika lönegrader utan

genom deras inplacering i en lönegrad, som inrymmer dyrortsgraderade löner.

På grund av vad sålunda anförts bör möjlighet öppnas att i de lägen,

där den dyrortsgrupperade och den icke dyrortsgrupperade löneplanen sam
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 333

Lönegrad

Vidstående löne- klassers närmaste

motsvarighet på

nr

omfattar

löneklasserna

nr

nuvarande lönepla- nerna A m. fl.,

löneklasserna

nr

i

1— 4

(c—a), 1

2

2- 5

(b, a), 1, 2

3

3— 6

(a), 1-3

4

4— 7

1— 4

5

5— 8

2— 5

6

6- 9

3- 6

7

7—10

4— 7

8

8—11

5— 8

9

9-12

6— 9

10

10—13

7—10

11

11—14

8-11

12

12-15

9—12

13

13—16

10—13

14

14—17

11—14

15

15—18

12—15

16

16—19

13—16

17

17—20

14—17

18

18-21

15-18

19

19—22

16—19

20

20—23

17-20

21

21—24

18—21

22

22—25

19—22

23

23—26

20—23

24

24—27

21—24

25

25—28

22—25

26

26—29

23—26

27

27—30

24-27

28

28—31

25—28

29

29—32

26—29

30

30-33

27—30

31

31—34

28—31

32

32—35

29—32

33

33—36

30—33

34

34-37

31—34

35

35—38

32—35

36

36-39

33-36

37

37—40

34-37

lönegraden placeras tjänstemän, som enligt

nuvarande terminologi tillhöra nedan

angiven lönegrad och löneklass

Ca 1: 1— 5

> 2: 2— 6

> 3: 3— 7

> 4: 4— 8

» 5: 5— 9

» 6: 6-10

» 7: 7—11

> 8: 8-12

> ,LO 9: 9—13

» 10: 10—14

» , SO 11: 11—15

» 12: 12—16

> 13: 13—17

> ,SO 14: 14-18

> , SO 15: 15—19

> , KO, LO 16: 16—20

>, LO, SO 17: 17-21

>, KO 18: 18—22; A, Ca, SO 19: 19—23

» 20: 20—23

>, KO, SO 21: 21—24

» 22: 22—25

> , KO, SO 23: 23—26

» 24: 24—27

» 25: 25-28

> 26: 26—29

» 27: 27—30

» 28: 28—31

• 29: 29—32

> 30: 30—33

> 31: 31—34

> 32: 32—35

» 33: 33—36

> 34: 34—37

manfalla, alternativt inrätta förordnandetjänster med icke dyrortsgraderad

och med dyrortsgraderad lön. Till de sistnämnda skulle de nuvarande Etjänstema

höra.

Enligt det förslag till nya löneplaner, som kommittén i det följande framlägger,

motsvarar det lägsta beloppet på den icke dyrortsgraderade löneplanen

(löneplanen nr 2) närmast lönebeloppet å 5-ort i 27 löneklassen i den

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

45

dyrortsgraderade löneplanen (löneplanen nr 1). Första lönegraden med beteckningen

Cb bör därför enligt lönekommitténs uppfattning omfatta sistnämnda

löneklass, medan de övriga lönegraderna böra omfatta de därefter

följande löneklasserna i löneplanen nr 1, allt på sätt framgår av följande

tabell.

Lönegrad

Lönegrad

Lönegrad

omfattar löneklassen

omfattar löneklassen

omfattar löneklassen

nr

med följande nr å

nr

med följande nr å

nr

med följande nr å

löneplan nr 1

löneplan nr 1

löneplan nr 1

i

27

6

32

ii

37

2

28

7

33

12

38

3

29

8

34

13

39

4

30

9

35

14

40

5

31

10

36

De nuvarande tjänsterna med lönegradsbeteckningen E skola enligt kommitténs

förslag inplaceras i de nya lönegraderna på följande sätt: 3

Lönegrad

nr

Tjänster

5

Rektor vid hantverksskola för blinda, föreståndare för teckningslärarinstitutet

6

Rektor i avlöningsgrupp IV vid dövstumskola

7

Rektor i avlöningsgrupp IV vid realskola eller i avlöningsgrupp III vid dövstum- skola, rektor vid vårdanstalt för blinda med komplicerat lyte

8

Rektor i avlöningsgrupp III vid realskola, småskoleseminarium eller navigations- skola eller i avlöningsgrupp II vid dövstumskola

9

Rektor i avlöningsgrupp II vid realskola, småskoleseminarium eller navigations- skola

10

Rektor i avlöningsgrupp I vid realskola eller navigationsskola

11

Rektor i avlöningsgrupp III vid högre allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller

tekniskt läroverk, rektor vid institutet och förskolan för blinda

12

Rektor i avlöningsgrupp II vid högre allmänt läroverk eller tekniskt läroverk,

rektor vid konstfackskolan

13

Rektor i avlöningsgrupp I vid högre allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller

tekniskt läroverk, rektor vid försvarets läroverk

3. Tjänster med lönegradsbeteckningen Ce. Denna lönegradsbeteckning

skall enligt kommitténs förslag tillkomma de tjänster, som ha lönegradsbeteckningarna

Eo, V, MV, Ek, U, MEo, KEo, LEo och SEo. Beträffande ifrågavarande

tjänster anför kommittén.

För tjänster med lönegradsbeteckningama Eo och MEo finnas 30 lönegrader

med tillhopa 33 löneklasser. Den lägsta löneklassen betecknas a. För

tjänster med lönegradsbeteckningama KEo, LEo och SEo finnes ett mindre

antal lönegrader, som äro helt lika Eo- och MEo-lönegraderna med samma

ordningsnummer. För tjänster med lönegradsbeteckningama V, MV, Ek

och U finnas dels vissa lönegrader, som helt motsvara Eo- och MEo-lönegrader,

och dels lönegrader, som omfatta en eller flera löneklasser lägre än

löneklassen a. Den lägsta löneklassen betecknas g.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Varje Eo- och MEo-lönegrad, som har lägre ordningsnummer än 20, innehåller

5 löneklasser. De högre lönegraderna innehålla, var och en, 4 löneklasser.

Detsamma gäller även lönegraderna med beteckningarna KEo, LEo

och SEo, dock med den begränsningen att den högsta löneklassen i vederbörande

lönegrad icke tillämpas för kvinnliga befattningshavare.

Löneklassernas antal i lönegraderna med beteckningarna V, MV, Ek och

U utgör lägst tre och högst fem.

Lönegraderna för extra ordinarie tjänster innehålla numera lika stort

antal löneklasser som lönegraderna för motsvarande ordinarie tjänster. Begynnelselöneklassen

i lönegrad för extra ordinarie tjänst utgöres dock av

löneklassen närmast under begynnelselöneklassen för motsvarande ordinarie

tjänst och samma förhållande råder mellan övriga löneklasser.

Lönekommittén anser starka skäl tala för att berörda skillnad i löneklasshänseende

mellan ordinarie och extra ordinarie tjänstemän nu borttages

och förordar därför, att lönegraderna med samma nummer för ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän skola innehålla samma löneklasser. Till stöd

för sitt ifrågavarande förslag framhåller kommittén, hurusom — på sätt tidigare

berörts •— den extra ordinarie anställningsformens användningsområde

successivt kommit att i större omfattning sammanfalla med den ordinarie

anställningsformens. Kommittén påpekar emellertid, att kommittén

icke åsyftat någon ändring i det förhållandet, att vissa extra ordinarie

tjänster, exempelvis lärår- och amanuenstjänster, ha lägre lönegradsplacering

än ordinarie tjänster i samma befordringsgång. Å andra sidan understryker

kommittén, att den förbättrade löneställning för extra ordinarie

tjänstemän, som ifrågavarande reform medför, icke får föranleda, att dessa

placeras i lägre lönegrader än som motsvara dem, som nu tillämpas.

Liksom förordats för motsvarande ordinarie befattningshavare anser lönekommittén,

att de kvinnliga befattningshavare, som nyss angivits, böra vid

löneregleringens ikraftträdande få rätt att åtnjuta lön jämväl enligt lönegradens

högsta löneklass.

I övrigt uttalar kommittén beträffande de föreslagna lönegraderna med

beteckningen Ce och dessas konstruktion följande.

Den föreslagna likheten beträffande lönegraderna för extra ordinarie och

ordinarie tjänstemän medför, att även de förstnämndas lönegrader skola

omfatta högst fyra löneklasser. Härigenom försvinner den nuvarande 19

lönegraden. Lönekommittén har vid sina beräkningar utgått från, att nuvarande

extra ordinarie tjänster i 19 lönegraden skola vid löneregleringens genomförande

jämställas med de extra ordinarie tjänster, som nu tillhöra 18

lönegraden, men förutsätter att denna fråga underkastas en närmare prövning

i samband med remissbehandlingen av betänkandet.

Såsom i det föregående angivits utgör löneklassen g den lägsta löneklassen

för de lönegrader, örn vilka nu är fråga. Denna löneklass anger, kan man

säga, den lägsta lönenivån i det nuvarande dyrortsgrupperade löneplanssystemet.

Lönekommittén kommer vid framläggande av förslag till ny dyrortsgrupperad

löneplan (löneplan nr 1) att förorda en väsentlig höjning av

den lägsta lönenivån. Nämnda löneplan kommer med hänsyn härtill att sakna

motsvarigheter icke blott till löneklassen g utan också till de därefter

följande löneklassema f, e och d. Däremot innehåller löneplanen motsvarigheter

till löneklassema c, b, a och 1. Dessa 4 löneklasser giva av syste
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaris proposition nr 333.

47

maliska skäl upphov till 4 lönegrader, vilka ligga under den lönegrad, som

på den nya löneplanen motsvarar den nuvarande första lönegraden. Lönegraderna

i fråga äro framför allt avsedda för den extra ordinarie vård- och

ekonomipersonalen. Utöver de nu angivna 4 lönegraderna erfordras för den

extra ordinarie personal, varom här är fråga, ett antal högre lönegrader. Enligt

lönekommitténs mening bör antalet lönegrader med beteckningen Ce

överensstämma med antalet lönegrader med beteckningen Ga. Det skulle

alltså utgöra 37.

I en i lönekommitténs betänkande införd, å nästa sida intagen tabell upptagas

de nya lönegraderna, vilka löneklasser envar av dem skall omfatta,

dessa löneklassers närmaste motsvarighet på nuvarande löneplaner samt

hur tjänstemännen skola inplaceras i de nya lönegraderna.

4. Tjänster med lönegradsbeteckningen Cf. Denna lönegradsbeteckning

skall enligt kommitténs förslag tillkomma de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningarna

Ex, MEx och KEx, såvitt fråga är örn rekryteringspersonal

på aspirantstadiet. Beträffande denna personals löneställning framläggas i

detta sammanhang vissa förslag, vilka dock ej nu böra upptagas till prövning,

enär, såsom förut påpekats, frågan örn aspiranternas anställningsförhållanden

synes böra tagas under övervägande först sedan lönekommittén

framlagt förslag rörande de övriga icke-ordinarie anställningsformer, som

erfordras utöver den extra ordinarie anställningsformen.

5. Tjänster med lönegradsbeteckningen Ma. Denna lönegradsbeteckning

skall enligt kommitténs förslag tillkomma de beställningar, som nu ha lönegradsbeteckningama

Oa, UO och Mb.

För beställningar med lönegradsbeteckningen Mb finnas två lönegrader.

Den högre av dessa lönegrader (flaggkorpralsgraden) tillämpas emellertid endast

övergångsvis, så länge nuvarande beställningshavare i denna lönegrad

kvarstå i tjänst. Löneklassernas antal i varje lönegrad utgör 5.

För beställningar med lönegradsbeteckningen UO finnas tre lönegrader.

Varje lönegrad omfattar 5 löneklasser.

För beställningar med lönegradsbeteckningen Oa finnas sex lönegrader.

Den lägsta av dessa (lönegraden för ordinarie fänrik) tillämpas ej längre.

Den därefter följande lönegraden (löjtnantslönegraden) omfattar 5 löneklasser.

Härefter följa kaptenslönegraden med 4 löneklasser, majors- och överstelöjtnanslönegraderna

med vardera 3 löneklasser samt överstelönegraden

med 1 löneklass.

Att, såsom av det föregående framgår, antalet löneklasser i de militära

lönegraderna i vissa fall understiger antalet löneklasser i jämförliga civila

lönegrader sammanhänger givetvis därmed, att de militära lönegraderna —

i motsats till de civila — avse ett visst slutet förvaltningsområde med enhetlig

befordringsgång. Beträffande de militära lönegradernas uppbyggnad är

vidare att märka, att skillnaden mellan två på varandra följande löneklasser

i regel är avsevärt större än motsvarande skillnad i jämförliga civila lönegrader.

Detta innebär i själva verket, att en militär lönegrad i flertalet fall

kan sägas täcka mer än en civil lönegrad.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

Lönegrad

Vidstående löne- klassers närmaste

motsvarighet på

I lönegraden placeras tjänstemän, som enligt

nuvarande terminologi tillhöra nedan

angiven lönegrad och löneklass

nr

omfattar

löneklasserna

nr

nema Eo m. fl.,

löneklasserna

nr

i

1— 4

c— 1

2

2— 5

b- 2

3

3- 6

^ a - 3

4

4— 7

1— 4

5

5— 8

2— 5

Eo

MEo,

1: a— 4

6

6— 9

3- 6

»

2: 1— 5

7

7—10

4- 7

>

3: 2— 6

8

8-11

5— 8

>

4: 3- 7

9

9—12

6- 9

>

>

5: 4— 8

10

10-13

7—10

»

>

6: 5— 9

11

11—14

8-11

>

T>

LEO 7: 6—10

12

12—15

9—12

i

8: 7—11

13

13—16

10—13

»

"

SEo 9: 8—12

14

14—17

11-14

>

J>

10: 9-13

15

15-18

12—15

>

>

11: 10—14

16

16-19

13-16

>

>

12: 11-15

17

17—20

14-17

»

>

13: 12-16

18

18-21

15—18

>

LEO 14: 13—17

19

19-22

16—19

>

KEo, LEO 15: 14—18

20

20-23

17-20

»

KEo 16:15—19

21

21—24

18—21

»

>

17: 16-20

22

22—25

19—22

T>

KEo 18: 17-21; Eo, MEo 19: 18-22

23

23-26

20-23

>

>

20: 19—22

24

24—27

21—24

>

>

KEo 21: 20-23

25

25-28

22—25

>

>

22: 21-24

26

26—29

23—26

>

>

23: 22—25

27

27—30

24-27

>

>

24: 23-26

28

28—31

25-28

>

>

25: 24—27

29

29—32

26—29

>

>

26: 25-28

30

30—33

27—30

>

>

27: 26-29

31

31—34

28-31

»

>

28: 27-30

32

32—35

29—32

>

>

29: 28—31

33

33—36

30-32 (33)

>

>

30: 29—32

34

34-37

31, 32 (33,34)

35

35-38

32 (33-35)

36

36-39

(33—36)

37

37—40

(34-37)

Under hänvisning till en i lönekommitténs betänkande (s. 73) intagen

sammanställning över relationen mellan civil och militär lön på högsta ortsgrupp

enligt nu gällande avlöningsreglementen anför lönekommittén, att ett

direkt inordnande av de militära beställningarna i civila lönegrader skulle

innebära en mycket betydande omläggning av det militära lönesystemet. Kommittén

anser sig därför icke böra föreslå en sådan omläggning, vilken, såsom

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

49

kommittén framhåller, också måste vara förknippad med en tjänsteförteckningsrevision.

Det förslag, som lönekommittén i denna del av sitt betänkande

framlägger, innebär därför endast, att de civila och militära löneklassbeloppen

göras lika. Redan en reform av denna begränsade omfattning är, framhåller

lönekommittén, betydelsefull ur systematisk synpunkt.

Om uppbyggnaden av de löneplaner, som avses skola erhålla beteckningen

Ma, anför lönekommittén härefter följande.

För tjänster med den nya lönegradsbeteckningen Ma skulle, om man bortser

från den nuvarande, endast övergångsvis tillämpade högre Mb-lönegraden,

behövas nio lönegrader. Vid löneregleringen böra de militära beställningshavama

i lägre löneställning i princip erhålla — utöver den löneförbättring

som följer av löneklassbeloppen i de nya löneplanema — samma

löneförbättring som skulle tillkomma motsvarande civila befattningshavare

på grund av begränsningen i antalet löneklasser. Motsvarande begränsning

bör för övrigt genomföras även för de militära beställningarna. Med beaktande

härav och med iakttagande av de tekniska problem, som omläggningen

skapar samt med tillmötesgående av vissa vid förhandlingarna från personalrepresentanternas

sida framställda önskemål, har lönekommittén funnit, att

de nya lönegraderna böra uppbyggas på sätt framgår av följande tabell. I tabellen

anges också, hur beställningshavama skola inplaceras i nämnda lönegrader.

Lönegrad

I lönegraden placeras

beställningshavare, som

enligt nuvarande termi- nologi tillhöra nedan

angiven lönegrad och

löneklass

nr

omfattar löneklasserna

nr

1

2

13,14, 16, 18

UO 1: 1— 5

3

14,16, 18, 20

UO 2: 3— 7

4

— 18, 20, 22

UO 3: 5— 9

5

18,20, 22, 24

Oa 2: 3- 7

6

24,26, 28, 29

Oa 3: 7—10

7

29,31, 32

Oa 4: 10—12

8

32,33, 34

Oa 5: 12—14

9

37

Oa 6: 15

Med hänsyn till pågående utredning angående det militära manskapets löneställning

ha löneklasserna till den första lönegraden, som är avsedd att

ersätta nuvarande lönegraden Mb 1, icke kunnat angivas. Även löneklasserna

till de därefter följande lönegraderna kunna påverkas av resultatet av nämnda

utredning. Örn därvid eller framdeles fråga uppkommer om ändrad löneställning

för militär personal, kan förtjäna övervägas om ej konslruktionen

av de för denna avsedda lönegraderna bör närmare anpassas efter de civila

lönegradernas konstruktion.

Lönekommittén framhåller slutligen, att löneförbättringen för de militära

beställningshavama, örn nu ifrågavarande förslag genomföres, genomsnittligt

blir något större än för motsvarande civila tjänstemän. Beträffande denna

ytterligare löneökning uttalar kommittén, att den till större delen varit

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 333.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

ofrånkomlig av tekniska skäl samt att den varierar vid olika befordringsgångar.

6. Tjänster med lönegradsbeteckningen Md. Denna lönegradsbeteckning

avses skola tillkomma de beställningar, i vilka utgår arvode i stället för lön.

Genom att beställningarna erhålla särskild lönegradsbeteckning kan, framhåller

kommittén, lön utgå vid dem liksom vid övriga tjänster, som tillsättas

medelst förordnande tillsvidare. Antalet lönegrader med ifrågavarande beteckning

samt lönegradernas konstruktion bör enligt kommitténs förslag helt

överensstämma med lönegraderna med beteckningen Ma.

7. Tjänster med lönegradsbeteckningen Me. Denna lönegradsbeteckning

skulle tillkomma de beställningar, som nu ha lönegradsbeteckningama Oc och

UEo. Härom anför kommittén följande.

För beställningar med lönegradsbeteckningen Oc finns endast en lönegrad.

Samma förhållande gäller för beställningar med lönegradsbeteckningen UEo.

Båda lönegraderna innehålla 3 löneklasser. Lägsta löneklassen i Oc-lönegraden

understiger lägsta löneklassen i UEo-lönegraden. Den andra löneklassen

i Oc-lönegraden understiger jämväl den andra löneklassen i UEo-lönegraden

men överstiger sistnämnda lönegrads lägsta löneklass. Däremot överstiger

högsta löneklassen i Oc-lönegraden den högsta löneklassen i UEo-lönegraden.

Av den inställning, lönekommittén intagit i fråga örn likhet i lönegraderna

för ordinarie och extra ordinarie tjänster, bör följa, att lönegraden för beställningar

med nuvarande beteckning UEo bör överensstämma med den nya

lönegraden Ma 2. Detsamma synes böra gälla för beställningar med nuvarande

beteckning Oc. Med lönegradsbeteckningen Me skulle således erfordras

endast en lönegrad.

Beträffande härefter de tjänster, vid vilka lön skulle utgå enligt den icke

dyrortsgraderade löneplanen (löneplan nr 2), uttalar kommittén följande.

Lönegradsbeteckningen Co skulle tillkomma

a) de ordinarie tjänster som nu ha lönegradsbeteckningen B,

b) de beställningar, som nu ha lönegradsbeteckningen Cb och vilka tillsättas

medelst fullmakt,

c) justitieråd, regeringsråd och landshövdingar.

Lönegradsbeteckningen Cp skulle tillkomma de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningen

C eller Gb och vilka tillsättas medelst förordnande för

viss tid.

Lönegradsbeteckningen Cq skulle tillkomma de i det föregående berörda

professorstjänsterna vid konsthögskolan och musikhögskolan samt huvudlärartjänsterna

vid konstfackskolan.

Lönegradsbeteckningen Cr skulle tillkomma de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningen

C och vilka tillsättas medelst förordnande tills vidare.

Lönegradsbeteckningen Cs skulle tillkomma extra ordinarie tjänstemän,

som nu ha lönegradsbeteckningen B.

Lönegradsbeteckningen Mo skulle tillkomma de beställningar, som nu ha

lönegradsbeteckningen Ob och vilka tillsättas medelst fullmakt.

Lönegradsbeteckningen Mp skulle tillkomma de beställningar, som nu ha

lönegradsbeteckningen Ob och vilka tillsättas medelst förordnande för viss

tid.

För dessa tjänster tillämpas nu 19 olika bruttolönebelopp. Eftersom för

vissa tjänster med samma bruttolönebelopp gälla olika stora pensionsavdrag,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

är nettolönernas antal större. Det uppgår till 25. Emellertid böra enligt lönekommitténs

mening de blivande nettolönerna icke divergera på sådant sätt.

Vidare förordar lönekommittén, att den lön å 13 500 kronor, som nu utgår

vid en professorstjänst vid konsthögskolan, i samband med löneregleringen

föres samman med den lön, som nu utgår vid tjänster i lönegraden C 5. Det

erforderliga antalet lönegrader skulle med hänsyn härtill utgöra 18 och, eftersom

varje lönegrad bör liksom hittills omfatta en enda löneklass, skulle

också löneklassernas antal bli 18. Framför allt för att erhålla en tillfredsställande

uppbyggnad av löneplanen nr 2 har emellertid, såsom framgår av

det förslag som i det följande framlägges, löneklassernas antal i nämnda

löneplan utökats till 24. Även lönegradernas formella antal kommer på grund

härav att uppgå till 24.

I följande tabell, som intagits i kommitténs betänkande, anges de nya lönegraderna

samt de nuvarande tjänsternas placering i dem.

Lönegrad

nr

I lönegraden inplaceras följande

tjänster, som för när- varande tillhöra nedan

angivna lönegrad

övriga tjänster

i

C 1

2

—

_

3

C 2

Huvudlärare vid konstfackskolan

4

Professor i målning, teckning eller skulptur vid konst- högskolan samt professorn i komposition, instru- mentation och formlära vid musikhögskolan

5

C 3

_

6

—

_

7

C 4

_

8

—

_

9

C 5

Professorn vid konsthögskolan i arkitektur, tillika

föreståndare för arkitekturskolan

10

B 1, Cb 1, C 6

_

11

—

_

12

Ob 1, C 7

_

13

—

_

14

B 2, Ob 2, Cb 2, C 8

.

15

C 9, Ob 3, Cb 3

_

16

—

_

17

B 3, Ob 4, C 10, Cb 4

_

18

C 11

_

19

C 12, Ob 5, Cb 5

_

20

C 13, Ob 6

Landshövding, justitieråd, regeringsråd

21

C 14, Ob 7

_

22

C 15

_

23

C 16

_

21

C 17

—

Lönekommittén bär även ansett sig böra i förevarande sammanhang något

beröra frågan örn inplaceringen av de nuvarande tjänstemännen med dyrortsgraderad

lön i de nya löneklasserna. Visserligen har lönekommittén icke i

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

förevarande sammanhang tagit slutlig ställning till vilka övergångsbestämmelser

som böra meddelas i samband med löneregleringen, utan har sett sig

nödsakad att uppskjuta frågan härom till andra avdelningen av sitt arbete.

Därvid kommer givetvis, enligt vad kommittén framhåller, att övervägas, örn

varje tjänsteman möjligen bör erhålla den löneklassplacering som skulle ha

gällt för honom, om det nya systemet tillämpats på honom, under hela hans

tjänstetid. Enligt kommitténs uppfattning erfordras i varje fall en sådan regel

för de militära beställningshavarna.

Kommittén påpekar vidare, att det följer av sig självt, att tjänsteman vid

löneregleringens ikraftträdande placeras lägst i den nya lönegradens lägsta

löneklass. Tjänsteman, som tillhörde den nuvarande löneplanens andra löneklass,

borde emellertid vara garanterad att bli placerad lägst i den nya lönegradens

andra löneklass. Tillhörde han den nuvarande lönegradens tredje

löneklass, borde han lägst komma i den nya lönegradens tredje löneklass

o. s. v. Den tid tjänstemannen tillhört eller beräknades ha tillhört den gamla

löneklassen, borde också få räknas med i den nya löneklassen. Vad sålunda

sagts borde enligt kommitténs mening gälla jämväl för befattningshavare,

tillhörande någon av löneplanema V, MV, Ek och U.

Yttrandena. Lönekommitténs förslag, att det nuvarande stora antalet löneplaner

för statstjänstemän och kommunalanställda lärare ersättas med en

allmän löneplan för dyrortsgraderade löner, en allmän löneplan för icke dyrortsgraderade

löner och två specialplaner har såsom innebärande en avsevärd

förenkling av det nuvarande lönesystemet i allmänhet tillstyrkts av de

hörda myndigheterna. Även de av lönekommittén föreslagna lönegradsbeteckningarna

ha myndigheterna i stort sett förordat eller lämnat utan

erinran.

De hörda myndigheterna ha ej heller framställt erinringar mot lönekommitténs

förslag, att lägsta löneklassen i de lönegrader, som nu omfatta fem

löneklasser, skall strykas ävensom att kvinnliga befattningshavare, i den mån

högsta löneklassen i vederbörande lönegrad för närvarande icke tillämpas på

dem, skola erhålla rätt att åtnjuta avlöning enligt nämnda löneklass.

Däremot har lönekommitténs uppfattning, att de tjänster, som nu äro placerade

i 19 lönegraden, vid löneregleringens genomförande skola jämställas

med tjänster i 18 lönegraden, mött gensagor. Samtliga myndigheter, som

inom sitt förvaltningsområde ha tjänstemän i 19 lönegraden, ha sålunda såsom

sin uppfattning framhållit, att tjänstemännen ifråga borde likställas med

befattningshavare i 20 lönegraden.

Förslaget att lönegraderna med samma nummer för ordinarie och extra

ordinarie tjänstemän skola innehålla samma löneklasser, har i stort sett icke

föranlett erinringar från remissmyndigheternas sida. Länsstyrelsen i Värmlands

län har emellertid — utan att ifrågasätta förslagets ekonomiska rättvisa

i förhandenvarande läge — givit uttryck åt farhågan, att en förbättring

av de extra ordinarie tjänstemännens avlöning i föreslagen form på längre

sikt kunde vara ägnad att befordra en tendens att i allt större utsträckning

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

53

inrätta extra ordinarie tjänster på den ordinarie anställningsformens bekostnad.

En dylik tendens kunde till äventyrs få en mindre lycklig inverkan på

tjänstemännens objektivitet och självständighet i tjänslutövningen. Med hänsyn

till den betydelse denna fråga sålunda kunde äga ur konstitutionell synpunkt

hade det varit önskvärt, att ställning till detta spörsmål icke tagits

förrän efter avslutandet av den av riksdagen begärda utredningen rörande

statstjänstemännens anställningsformer.

I anslutning till förslaget, att de civila och de militära löneklassbeloppen

skola överensstämma, har överbefälhavaren uttalat, att såväl 1921 och 1927

års som i viss mån även 1939 års riksdagsbeslut inneburit en nedpressning av

den militära lönenivån och därmed en undervärdering av den militära personalens

uppgifter och ansvar i relation till de civila befattningshavarnas.

Det av 1945 års lönekommitté framlagda förslaget rörande de å militära beställningar

tillämpliga löneklasserna har överbefälhavaren icke heller funnit

tillfredsställande. Överbefälhavaren har därför framlagt ett på annat sätt

utformat förslag rörande de löneklasser, vilka de militära lönegraderna skola

omfatta. Förslaget innebär en allmän höjning av de å militära beställningshavare

tillämpliga löneklasserna. Såsom skäl för denna höjning har överbefälhavaren

åberopat angelägenheten av att stimulera rekryteringen till försvarsväsendet

samt att bibehålla den kvalificerade personalen. Behovet av en

löneförbättring gjorde sig särskilt gällande dels beträffande slutlönerna för

fanjunkare (motsvarande) och kaptener, då dessa beställningar vore de högsta,

som uppnåddes av flertalet officerare och underofficerare, dels ock beträffande

lönegraderna för regements- och högre officerare.

Vidare har försvarsvåsendets lönenämnd erinrat, att allmänna lönenämnden

och försvarsvåsendets lönenämnd i gemensamt utlåtande angående försöksorganisationen

vid Älvsborgs regemente förordat, att frågan om högre

löneställning för kassaförvaltare, intendenturförrådsförvaltare och tygförrådsförvaltare

måtte upptagas till prövning i anslutning till pågående avlöningsrevision.

I anledning av lönekommitténs uttalande, att kommittén under andra avdelningen

av sitt arbete komme att närmare överväga, örn varje tjänsteman

med dyrortsgraderad lön möjligen borde erhålla den löneklassplacering, som

skulle ha gällt för honom, örn det nya systemet tillämpats på honom under

hela hans tjänstetid, och att i varje fall en sådan regel erfordrades för de militära

beställningshavama, har försvarets civilförvaltning framhållit, att en

omräkning av ifrågavarande slag skulle medföra ett betydande merarbete

för ämbetsverket. Liknande synpunkter lia anförts av järnvägsstyrelsen.

Statskontoret har för sin del bestämt avstyrkt förslaget, att varje tjänsteman

skulle erhålla den löneklassplacering, som skulle ha gällt för honom, örn det

nya systemet tillämpats på honom under hela hans tjänstetid. Generalpoststyrelsen

har däremot ansett en dylik omräkning nödvändig för samtliga

tjänstemän vid löneregleringens ikraftträdande. Telegrafstyrelsen har knappast

funnit det möjligt att undgå en fullständig omräkning av varje tjänste
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Departements
chefen.

mans lönetur på basis av de nya löneplanerna och lönetursreglerna. I anslutning

till lönekommitténs förslag rörande tjänstemännens inplacering i löneklass

vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande har telegrafstyrelsen vidare

framhållit såsom önskvärt, att de tjänstemän, som vid nämnda tidpunkt uppnått

slutlöneklassen i lönegrad, i vilken löneklassernas antal reduceras från

fem till fyra, och vilka sålunda icke kunna komma i åtnjutande av den

avsedda automatiska löneklassuppflyttningen, tillgodoföras ett tillägg av

tre år i sin löneutveckling och därigenom erhålla en förmån, motsvarande

den, som tillkommer de icke slutavlönade tjänstemännen. De tillagda tre

åren kunde vara av värde vid befordran till tjänst i högre lönegrad.

Slutligen har akademiens för de fria konsterna förvaltningsnämnd förordat,

att professorn i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för arkitekturskolan,

som för närvarande åtnjöte lön av 13 500 kronor för år och

som enligt lönekommitténs förslag skulle inplaceras i 9 lönegraden av den

allmänna löneplanen för icke dyrortsgraderade löner, i vilken lönegrad lönen

utgjorde 16 800 kronor för år, i stället måtte placeras i 10 lönegraden av

nämnda löneplan, i vilken lönegrad lönen uppginge till 17 400 kronor för

år. I detta sammanhang har förvaltningsnämnden erinrat, att lönen för

ifrågavarande professor för närvarande motsvarade slutlönen för professor

vid tekniska högskolan samt att nämnda slutlön enligt lönekommitténs förslag

komme att uppgå till 17 040 kronor för år.

Lönekommitténs förslag rörande löneplaner och lönegradsbeteckningar anser

jag mig böra biträda. De reformer, som kommittén härutinnan föreslår,

synas mig vara ägnade att förenkla lönesystemet och göra detsamma mera

överskådligt.

Vidare ansluter jag mig till lönekommitténs förslag, att de kvinnliga befattningshavare,

som nu icke äro berättigade till lön enligt högsta löneklassen

i vederbörande lönegrad, skola erhålla sådan rätt.

I fråga örn de befattningar, som nu äro placerade i 19 lönegraden, kan jag

icke tillstyrka, att de vid inplaceringen i det nya lönesystemet generellt likställas

vare sig med befattningar i 18 eller i 20 lönegraden. Frågan om lönegradsplaceringen

synes böra lösas från fall till fall i samband med behandlingen

av vederbörande verks anslagsäskanden.

I anledning av vad länsstyrelsen i Värmlands län anfört rörande förslaget,

att lönegraderna med samma nummer för ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän skola innehålla samma löneklasser, får jag uttala, att ifrågavarande

förbättring av de extra ordinarie tjänstemännens löneställning enligt

min mening icke bör föranleda någon inskränkning i de ordinarie tjänsternas

antal. Tilläggas må i detta sammanhang, att den av riksdagen begärda

utredningen angående tjänstemännens rättsliga ställning naturligen kan komma

att påverka relationen mellan antalet ordinarie och antalet extra ordinarie

befattningshavare.

För min del finner jag det medföra beaktansvärda fördelar, att de civila

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

55

och de militära löneklassbeloppen göras lika. Den av överbefälhavaren uttalade

uppfattningen, att de militära beställningshavarnas uppgifter och ansvar

undervärderats i förhållande till de civila befattningshavarnas, kan jag

icke dela. Vad särskilt angår lönekommitténs här ifrågavarande förslag innebär

detta, att löneförbättringen för de militära beställningshavama genomsnittligt

blir något större än för motsvarande civila tjänstemän. Med hänsyn

härtill kan jag icke förorda, att de militära beställningshavama erhålla den

ytterligare löneförbättring, varom överbefälhavaren gjort framställning.

Den av försvarsväsendets lönenämnd berörda frågan örn förbättrad löneställning

för vissa förvaltare anser jag icke böra upptagas till prövning i detta

sammanhang.

Till lönekommitténs uttalanden och förelag rörande inplacering av de nuvarande

tjänstemännen med dyrortsgraderad lön i de nya löneklasserna ävensom

remissmyndighetemas härav föranledda uttalanden är jag icke nu beredd

att taga ställning i vidare mån än att jag såsom min uppfattning får

framhålla, att det med hänsyn till omläggningen av det militära lönesystemet

torde vara ofrånkomligt att militär beställningshavare erhåller den löneklassplacering

som skulle ha kommit honom till del, om det nya lönesystemet

tillämpats på honom under hela hans tjänstetid. Övriga med inplaceringen

i de nya löneklasserna sammanhängande frågor torde få upptagas till behandling,

först sedan lönekommittén avslutat den andra etappen av sitt arbete.

I fråga örn löneställningen för professorn i arkitektur vid konsthögskolan,

tillika föreståndare för arkitekturskolan, tillstyrker jag, att befattningen placeras

i 10 lönegraden av löneplanen för icke dyrortsgraderade löner.

I de delar, som här icke särskilt berörts, biträder jag lönekommitténs förslag

angående löneplaner, lönegrader och löneklasser.

lil. De nya löneplanerna.

I denna avdelning behandlas lönekommitténs förslag i fråga om storleken

av lönebeloppen i de allmänna löneplanerna för dyrortsgraderade och icke

dyrortsgraderade löner (löneplanerna nr 1 och nr 2).

En lämplig utgångspunkt för den förnyade löneavvägningen har lönekommittén

funnit de nuvarande fasta lönerna erbjuda.

Beträffande dessa må påpekas, att av förarbetena till de den 1 juli 1939

genomförda löneregleringarna framgår, att de fasta lönerna närmast avvägts

efter de förhållanden, som i olika hänseenden förelågo år 1935. Detta

framträder i avlöningsförfattningama såtillvida som enligt i dem meddelade

bestämmelser lön men icke rörligt tillägg skall utgå, då levnadskostnaderna

ha samma höjd som år 1935. Av förarbetena framgår, att vid de fasta

lönernas avvägning hänsyn tagits också till lönenivån på den allmänna arbetsmarknaden

sagda år. Vad angår de löneregleringar, som genomförts

senare, grunda sig även dessa på 1935 års förhållanden, då nämligen lö
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 333-

nema vid dem avvägts med utgångspunkt från förstnämnda, den 1 juli 1939

genomförda regleringar.

För fullgörande av sitt uppdrag, i vad avser den förnyade löneavvägningen,

har lönekommittén låtit föranstalta om vissa undersökningar, avsedda

att belysa, hur levnadskostnaderna ävensom lönerna på den allmänna arbetsmarknaden

utvecklat sig efter år 1935. Resultatet av nämnda undersökningar

innefattas i fyra vid kommitténs betänkande fogade, såsom bilaga B,

C, G och F betecknade promemorior. Därjämte har å sidorna 81 och 82

samt 84 o. f. i betänkandet lämnats redogörelser för de viktigaste resultaten

av undersökningarna. Jag tillåter mig hänvisa härtill för närmare kännedom

om kommitténs utredningsarbete på förevarande punkter.

Lönekommittén. Såsom tidigare nämnts har lönekommittén förordat, att

de blivande motsvarigheterna till lönebelopp, vilka nu äro införda i 23 särskilda

löneplaner och delvis ej upptagna i någon löneplan, i det nya lönesystemet

skola — i den mån motsvarighet skall finnas — upptagas i allenast

två löneplaner, nämligen en dyrortsgrupperad löneplan, betecknad såsom

löneplan nr 1, och en icke dyrortsgrupperad löneplan med beteckningen

löneplan nr 2.

Lönekommittén föreslår, att de nya löneplanerna erhålla det utseende,

som framgår av följande tabeller.

Löneplan nr 1.

Ortsgrupp

Löne-

klass

nr

1

2

3

4

5

Löne-

klass

nr

1

2

3

4

5

Årslön, kronor

Årslön, kronor

i

2 856

2 988

3120

3 252

3396

21

7 248

7 596

7 932

8 280

8 628

2

2 940

3 072

3 216

3360

3 504

22

7 680

8052

8 412

8 784

9144

3

3060

3 204

3 348

3492

3 636

23

8136

8 520

8 904

9 300

9 684

4

3192

3 336

3 492

3 648

3 804

24

8 604

9 012

9 420

9 828

10 236

5

3 360

3 516

3 672

3 828

3 996

25

9168

9 576

9 984

10 392

10 800

6

3 552

3 720

3 888

4 056

4 224

26

9 744

10 152

10560

10 968

11376

7

3 756

3 936

4 116

4 296

4 476

27

10 356

10 764

11172

11580

11988

8

3 972

4152

4 344

4 536

4 728

28

10 968

11376

11784

12192

12 600

9

4188

4 392

4 596

4 788

4 992

29

11592

12 000

12 408

12 816

13 224

10

4 440

4 644

4 860

5 064

5 280

30

12 216

12 624

13032

13 440

13 848

11

4 668

4 884

5112

5 328

5 556

31

12 804

13 212

13 620

14 028

14 436

12

4 896

5124

5 352

5 592

5820

32

13 392

13 800

14 208

14 616

15 024

13

5112

5 352

5 592

5 844

6 084

33

13 896

14 304

14 712

15120

15 528

14

5 328

5 580

5 832

6 084

6 336

34

14 400

14 808

15 216

15 624

16 032

15

5 544

5 808

6 072

6 336

6 600

35

14 904

15 312

15 720

16 128

16 536

16

5 760

6 036

6 312

6 588

6 864

36

15 408

15 816

16 224

16 632

17 040

17

6 000

6 288

6 564

6 852

7140

37

15 912

16 320

16 728

17 136

17 544

18

6 240

6 540

6 828

7128

7 428

38

16416

16 824

17 232

17 640

18 048

19

6 528

6 840

7152

7 464

7 776

39

16 920

17 328

17 736

18144

18552

20

6 828

7164

7 488

7 812

8136

40

17 424

17 832

18 240

18 648

19 056

Ortsgrupp

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 333. 57

Löne plan nr 2.

Löne-

klass

nr

Årslön,

kronor

Löne-

klass

nr

Årslön,

kronor

Löne-

klass

nr

Årslön,

kronor

1

12 000

9

16 800

17

21900

2

12 600

10

17 400

18

22 800

3

13 200

11

18 000

19

23 700

4

13 800

12

18 600

20

25 500

5

14 400

13

19 200

21

27 600

6

15 000

14

19 800

22

29 700

7

15 600

15

20 400

23

33 600

8

16 200

16

21000

24

39 600

Enligt lönekommitténs förslag skall, såsom förestående tabeller utvisa, i

löneplanerna endast angivas, att viss lön skall tillämpas i viss löneklass och,

vad angår den dyrortsgraderade löneplanen, i viss ortsgrupp. Av olika utav

kommittén i andra sammanhang framlagda förslag, av vilka vissa tidigare

behandlats och andra komma att i det följande upptagas till behandling,

framgår vilken löneplan som skall tillämpas i det särskilda fallet, vilken

lönegrad de särskilda befattningarna skola tillhöra och vilka löneklasser

som skola tillhöra viss lönegrad och tillämpas för vederbörande befattningshavare.

I fråga om antalet ortsgrupper och den horisontella spännvidden i

de föreslagna löneplanerna hänvisas till vad därom tidigare anförts.

Såsom förut angivits avses tjänstemännen skola under vederbörliga förutsättningar

erhålla ett rörligt tillägg till löneplanslönerna. De i löneplanerna

upptagna beloppen kunna med hänsyn härtill betecknas såsom grundlöner.

Förslaget om lönens rörlighet är emellertid, såsom närmare framgår av vad

tidigare anförts, utarbetat från den utgångspunkten att, om löneregleringen

tillämpats under andra kvartalet 1946, rörligt tillägg då skulle ha utgått

med 6 procent. Närmare angivet skulle under denna förutsättning jämte

grundlönerna utgått ett tillägg av 6 procent på lönens månadsbelopp efter

bortkastande av öretal, dock på högst 1 200 kronor, och avlöningssumman

skulle efter denna beräkning, örn den slutade på öretal, avrundats till närmaste

krontal. Årsbeloppet av ifrågavarande avlöningssumma, vilket kan

sägas utgöra det primära resultatet av löneavvägningen, framgår för den

dyrortsgrupperade löneplanens del av en härefter införd tabell (s. 58).

Beträffande uppbyggnaden av den dyrortsgraderade löneplanen samt löneökningen

— mätt efter nyss angivna summa av lön och 6 procent rörligt

tillägg — för de tjänstemän, som inplaceras på denna löneplan, anför kommittén

följande.

Vid hänsynstagande till det nuvarande ekonomiska läget, de tidigare gällande

grundlönerna, levnadskostnadsutvecklingen i olika lägen och löneutvecklingen

för de privatanställda jämte de andra faktorer, som ansetts vara

av betydelse i sammanhanget, har en allmän förhöjning av tjänstemännens

nuvarande kontanta avlöningsförmåner ansetts motiverad. Olika skäl, däribland

hänsyn till det sätt, på vilket lönerna för olika grupper av privatan
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition nt 333.

Tabell, utvisande lönen enligt löneplan nr 1 ökad med 6 % rörligt tillägg.

Löne-

klass

Ortsgrupp

Löne-

klass

Ortsgrupp

1

2

3

4

5

1

2

3

4

5

nl*

nr

Årsavlöning, kronor

Årsavlöning, kronor

1

3 024

3168

3 312

3 444

3 600

21

7 680

8 052

8 412

8 772

9144

2

3120

3 252

3 408

3 564

3 720

22

8136

8 532

8 916

9 312

9 696

3

3 240

3 396

3 552

3 696

3 852

23

8 628

9 036

9 444

9 864

10 260

4

3 384

3 540

3 696

3 864

4 032

24

9120

9 552

9 984

10 416

10 848

5

3 564

3 732

3 888

4 056

4 236

25

9 720

10 152

10 584

11016

11448

6

3 768

3 948

4116

4 296

4 476

26

10 332

10 764

11196

11 628

12 060

7

3 984

4176

4 368

4 548

4 740

27

10 980

11 412

11844

12 276

12 708

8

4 212

4 404

4 608

4 812

5 016

28

11628

12 060

12 492

12 924

13 356

9

4 440

4 656

4 872

5 076

5 292

29

12 288

12 720

13152

13 584

14 016

10

4 704

4 920

5148

5 364

5 592

30

12 948

13 380

13 812

14 244

14 676

11

4 944

5172

5 424

5 652

5 892

31

13 572

14 004

14 436

14 868

15 300

12

5184

5 436

5 676

5 928

6168

32

14196

14 628

15 060

15 480

15888

13

5 424

5 676

5 928

6192

6 444

33

14 724

15 168

15 576

15 984

16 392

14

5 652

5 916

6180

6 444

6 720

34

15 264

15 672

16 080

16 488

16 896

15

5 880

6156

6 432

6 720

6 996

35

15 768

16 176

16 584

16 992

17 400

16

6108

6 396

6 696

6 984

7 272

36

16 272

16 680

17 088

17 496

17 904

17

6 360

6 660

6 960

7 260

7 572

37

16 776

17 184

17 592

18 000

18 408

18

6 612

6 936

7 236

7 560

7 872

38

17 280

17 688

18 096

18 504

18 912

19

6 924

7 248

7 584

7 908

8 244

39

17 784

18192

18 600

19 008

19 416

20

7 236

7 596

7 932

8 280

8 628

40

18 288

18 696

19 104

19 512

19 920

ställda utvecklat sig, ha ansetts föreligga att göra löneförbättringen förhållandevis

större för lägre tjänstemän än för högre. En särskilt kraftig relationsförbättring

har ansetts påkallad för de allra lägst avlönade befattningshavarna;

denna har medfört att utrymme på den nya löneplanen saknats för

någon motsvarighet till de nuvarande löneklasserna g—d. Skäl ha emellertid

också ansetts finnas för att inom ett område ovanför det lägsta skiktet genomföra

en relativt stor och procentuellt sett någorlunda likformig höjning

av löneställningen. Längst upp på löneskalan har en lika stor procentuell

höjning ej ansetts kunna genomföras. Det framlagda förslaget innebär likväl

i kronor räknat i dessa lägen en icke obetydlig löneökning, något som framför

allt ansetts betingat av behovet att uppehålla en fullgod rekrytering och

att söka motverka den hittills allt vanligare övergången av kvalificerad arbetskraft

från statlig till enskild tjänst. Dessa synpunkter lia anlagts även

på frågan örn löneställningen för rekryteringspersonalen till de högre tjänsterna,

vilken emellertid ansetts böra erhålla något större procentuell ökning

än tjänstemännen inom de högsta lönelägena. Inom området mellan de båda

huvudskikten har redan av rent tekniska skäl en utjämning blivit nödvändig.

Här har företagits en höjning, för vilken procenttalet sjunker förhållandevis

hastigt med stigande löneläge; en alltför hastig nedgång av den relativa ökningen

har likväl synts böra undvikas, bland annat med tanke på att kring

dessa lönelägen finnas betydande personalgrupper, vilka bibehålla i stort

sett samma löneställning under hela tjänstetiden eller en större del därav.

Det må framhållas, att den nya löneplanen från dessa utgångspunkter icke

kunnat givas samma jämna uppbyggnad i fråga om ålders tilläggen som

den nuvarande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

59

Sedan lönekommittén härefter erinrat om de i det föregående behandlade

förslagen om, bland annat, strykning av lägsta löneklassen i de lägre graderna

och mellangraderna, örn relativ höjning av löneställningen för extra

ordinarie tjänstemän, örn nya löneklasser för de militära lönegraderna och

om minskningen av antalet ortsgrupper och lönespännvidden, framhåller

kommittén, att de löneförbättringar, som synts skäliga, till en del ansetts

böra genomföras genom de nu berörda omläggningarna i rationaliserande

riktning men att den väsentliga delen av den avsedda löneförbättringen dock

folie på de särskilda löneklassbeloppen.

Lönekommittén har vidare framhållit, att av förutnämnda åtgärder i rationaliserande

riktning följde, att löneökningarna icke bleve lika stora ens

för alla tjänstemän inom ett visst löneskikt. Ett annat förhållande, som likaledes

finge tagas i beräkning vid löneavvägningen och som komme att medföra

splittring i fråga om löneökningarna, vore den föreslagna minskningen

av antalet ortsgrupper och av lönespännvidden.

I detta sammanhang anmärker kommittén, att man icke på grundval av en

orts nuvarande dyrortsplacering kan säkert bedöma vilken ny ortsgrupp den

kommer att tillhöra. I anslutning härtill upplyser kommittén, att vid vissa

för löneregleringen utförda kostnadsberäkningar ha, i huvudsak på grund

av preliminära antaganden inom socialstyrelsen, räknats med 22 olika kombinationer.

Dessa kombinationer angivas här nedan med littera för nuvarande

och siffra för ny ortsgrupp (de ortsgruppskombinationer, som angivas

med kursivstil, ha, ehuru på delvis mycket osäkra grunder, antagits bliva

de vanligast förekommande för här avsedda personalgrupper): Al, A 2,

B 1, B 2, B 3, G 1, C 2, C 3, D 2, D 3, E 2, E 3, E 4, F 2, F 3, F 4, F 5, G 3,

G 4, H 4, H 5, och I 5.

Med avseende särskilt å fall, där det infordrade undersökningsmaterialets

beskaffenhet anses tyda på att en ort, som nu är högt placerad på ortsgruppsskalan,

borde erhålla en särskilt låg placering på den nya skalan,

har lönekommittén, i enlighet med vad vid förhandlingarna med tjänstemannaorganisationerna

förutsatts, framhållit önskvärdheten att en dylik

nedflyttning icke vidtages utan ingående överväganden och att skälig hänsyn

vid dyrortsgrupperingen tages till konsekvenserna i lönehänseende av

en nedflyttning, i den man det kan ske utan att strida mot dyrortsgrupperingens

syfte. I samband härmed erinrar lönekommittén, att socialstyrelsen

enligt dyrortskommitténs förslag skall äga skälighetspröva orternas placering

i dyrortsgrupp.

Det sätt, varpå de framlagda förslagen skulle verka under vissa av de nu

angivna betingelserna belyses av två i kommitténs betänkande intagna tabeller

över dels den nya avlöningen (inklusive 6 procent rörligt tillägg) i procent

av nuvarande nettogrundlön, dels ock skillnaden i krontal mellan

nämnda nya avlöning och nuvarande nettoavlöning (exklusive provisoriskt

lönetillägg). Tabellerna äro av följande utseende (s. 60 och 61).

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Tabell, utvisande procentuell ökning för vissa fall av nuvarande nettogrundlöner

vid tillämpning av löne plan nr 1.

Löneklass

Procentuell ökning av nuvarande

nettogrundlön

Löneklass

Procentuell ökning av nuvarande

nettogrundlön

A-

-l-o rt

I-

-5-ort

A-

-1-ort

I-

5-ort

+

1 löne- klass

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

+

1 löne- klass

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

+

1 löne- klass

utan

löneklass- upp flytt- ning

+

1 löne- klass

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

ny

nuv.

ny

nuv.

1

c

93-47

8598

72-17

65-29

21

18

79-06

66-13

6028

49-63

2

b

91-88

84-40

70-80

64-02

22

19

77-06

65-06

59''40

49-42

3

a

91-49

84-30

69-84

63-36

23

20

76-08

64-81

58-82

48-89

4

i

92-49

85-53

70-99

64-71

24

21

75-28

64-68

58-16

48-81

5

2

95-39

82-58

73-04

61-43

25

22

76-66

64-97

57-82

48-83

6

3

93-03

81-07

70-58

59-80

26

23

63-77

48-72

7

4

91-45

80-52

69-23

59-33

27

24

62-59

48-58

8

5

90-85

80-00

68-61

58-94

28

25

61-30

48-25

9

6

90-39

79-83

68-11

58-78

29

26

60-38

48-13

10

7

91-30

81-06

68-28

59-32

30

27

59-56

48-02

11

8

90-81

8P10

68-20

59-67

31

28

58-46

47-61

12

9

90-66

81-32

67-65

59-50

32

29

57-62

46-95

13

10

90-45

81-53

67-12

59-35

33

30

55‘66

45-59

14

11

9011

81-50

66-79

59-32

34

31

54-09

44-34

15

12

89-86

81-15

66-53

59-07

35

32

52-30

4317

16

13

89-22

78-44

66-03

57-30

36

33

50-46

41-93

17

14

86-95

76-81

64-54

56-28

37

34

48-68

40-70

18

15

84-90

73-68

63-18

54-26

38

35

46-94

39-47

19

16

82-88

72-37

62-22

53-78

39

36

45-29

38-29

20

17

81-26

67-73

61-69

50-58

40

37

43-77

37-19

Tili förklaring av tabellernas innebörd och de till grund för desamma

liggande beräkningarna anför lönekommittén följande.

Såsom framgår av tabellerna, i vilka angivits de nya löneklasserna och deras

närmaste motsvarighet på nuvarande löneplan, saknas på den nya löneplanen

motsvarighet till de nuvarande löneklasserna g—d. Tabellerna avse endast

förhållandena för A-ortstjänstemän, som komma att tillhöra den nya

ortsgruppen 1, och för I-ortstjänstemän, som komma att tillhöra ortsgrupp 5.

De avse i första hand att visa löneökningen procentuellt och i absolut belopp

för ordinarie tjänstemän, vilka befinna sig i vederbörande lönegrads slutlöneklass.

Denna ökning har i allmänhet beräknats med utgångspunkt från

den summa som vad angår procenttabellen representeras av hittillsvarande lön

minskad med pensionsavdrag enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

och vad angår tabellen över de absoluta löneökningarna representeras

av nuvarande lön jämte 15 procent rörligt tillägg och 16 procent kristillägg

men med minskning med pensionsavdrag. Det må framhållas, att tabellsiffrorna

icke äro giltiga för tjänstemän, som nu tillhöra 19 lönegraden

och efter löneregleringen skulle tillhöra den nya lönegraden 22. Beträffande

tjänstemän, som tillhöra lägre löneklass än den 5:e, har det med hänsyn till

den särskilda utredning om lönegradsplaceringen av vård- och ekonomipersonal,

som nu pågår, icke kunnat bedömas i vilken mån dylik personal kommer

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333. 61

Tabell, utvisande avlöningsökningen för vissa fall vid tillämpning

av löneplan nr 1.

Avlöningsökning i krontal i

förhållande till nuvarande netto- avlöning (exkl. prov. lönetillägg)

Löneklass

Avlöningsökning i krontal i

förhållande till nuvarande netto- avlöning (exkl. prov. lönetillägg)

i_oneKiass

A-

-1-ort

I-

-5-ort

A-

-1-ort

I-

-5-ort

+

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

*4*

utan

+

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

ny

nuv.

1 löne- klass

1 löne- klass

uppfatt-

ning

ny

nuv.

1 löne- klass

1 löne- klass

1

c

859-—

712-—

21

18

1 962-—

1531-80

1 571-40

1 046*40

2

b

870-—

715-—

22

19

2 011-80

1577-40

1 622-40

1 093 80

3

a

902-—

728-—

23

20

2 093-40

1 663-20

1 681-80

1125-60

4

i

962-—

792-—

24

21

2 182-20

1747-80

1 740-60

1180-80

5

2

972-—

763-—

25

22

2 377-80

1875-—

1 810-80

1 245-—

6

3

1 006-—

771-—

26

23

1 932-60

1 302-60

7

4

1 221''—

1 055-—

1 033-80

805-—

27

24

1987-80

1357-80

8

5

1 282-20

1109-40

1080-—

844-20

28

25

2 026-80

1396-80

9

6

1343-40

1167-60

1126-20

887-40

29

26

2 077-80

1 447-80

10

7

1 440-60

1 257-60

1196-40

951"—

30

27

2 132-40

1502-40

11

8

1503-60

1 324-80

1 257-—

1015-20

31

28

2 154-—

1 587-—

12

9

1573-80

1 391-40

1 300-20

1054-80

32

29

2 178-—

1 728--

13

10

1 640-40

1 461-60

1339-80

1098-—

33

30

2103-—

1 785-—

14

11

l 701-60

1 518-60

1 386--

1140-60

34

31

2 043-60

1842-—

15

12

1761-60

1570-20

1431-60

1177-20

35

32

2 067-—

1 899-—

16

13

1 813-20

1 561-80

1 468-20

1153-80

36

33

2 109-—

1 941-—

17

14

1831-80

1 579-80

1 471-80

1157-40

37

34

2 145-—

1 977-—

18

15

1849-80

1 551-60

1 475-40

1113-60

38

35

2 172 —

2 004-—

19

16

1881-60

1 582-80

1503-60

1141-80

39

36

2 196-—

2 028''—

20

17

1 915-80

1497-—

1 546-80

1 034-40

40

37

2 220''—

2 052-—

att inplaceras i den nya löneklass, som svarar mot den nu tillämpade. För att

giva en ungefärlig bild av förhållandena sådana de skulle bliva vid reellt sett

oförändrad placering, ha även för dessa fall uträknats vissa siffror; härvid

har emellertid utgåtts från nuvarande lön respektive lön jämte tilläggsförmåner

med löneklassvis utjämnade pensionsavdrag, och siffrorna äro således

i dessa fall ej fullt exakta. I tabellerna ha också angivits siffror för att

belysa förslagets innebörd för ordinarie civila tjänstemän, som ej befinna

sig i slutlöneklassen inom vederbörande lönegrad. De härför anförda procenttalen

lia beräknats med utgångspunkt från nuvarande lön minskad med

löneklassvis utjämnat pensionsavdrag, medan krontalsökningarna uträknats

med utgångspunkt från lönen jämte tilläggsförmåner och med de i pensionsreglementena

angivna avdragsbelopp, som gälla för tjänsteman, örn han befinner

sig i lönegradens näst högsta löneklass. Till förebyggande av missuppfattning

må nämnas, att de för en viss tjänsteman tillämpliga siffrorna

i tabellerna angivits på raden för den nya löneklass, i vilken han skulle

bliva inplacerad. — I fråga örn de tjänstemän, för vilka här införda tabeller

icke äro giltiga, erhåller man givetvis avlöningsökningen i krontal genom att

beräkna skillnaden mellan å ena sidan den nya lönen med 6 procent rörligt

tillägg och å andra sidan nuvarande lön jämte tilläggsförmåner men med

minskning av de för tjänstemannen nu gällande pensionsavdragen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

Beträffande frågan, i vilken mån de reallöner tjänstemännen skulle ha

åtnjutit år 1935, om nuvarande avlöningsreglementen då tillämpats, uppnås

genom lönekommitténs förslag, framhåller lönekommittén, att det, såsom av

den för levnadskostnadsutvecklingen lämnade redogörelsen framgår, är

vanskligt att fälla något bestämt omdöme därom utan att verkställa mera

ingående undersökningar än som nu kunnat komma till stånd. Vid ett bedömande

i vad mån reallönen återställts bör man, såsom kommittén påpekar,

dessutom taga hänsyn till de genomsnittligt avsevärda pensionsförbättringar,

som äro avsedda att genomföras i samband med löneregleringen.

I fråga om den icke dgrortsgraderade löneplanen anför lönekommittén

följande.

Vad angår den icke dyrortsgrupperade löneplanen omfattar denna dels

lönelägen som ha motsvarighet på den dyrortsgrupperade löneplanen, dels

lönelägen över dem, som förekomma på sistnämnda löneplan. Inom förstnämnda

område har i allmänhet eftersträvats att konstruera den här avsedda

löneplanen på sådant sätt, att lönerelationen till tjänstemän med dyror

tsgraderad lön på högsta ortsgrupp skulle undergå så små jämkningar som

möjligt. Såsom i annat sammanhang anförts har emellertid den lön å 13 500

kronor, som nu utgår vid en professorstjänst vid konsthögskolan, ansetts

böra vid löneregleringen sammanföras med den lön, som utgår vid tjänster

i lönegraden G 5 (nya lönegraden 9). Vad beträffar den del av denna löneplan

som omfattar lönelägen över dem, som återfinnas på den dyrortsgrupperade

löneplanen, har lönekommittén icke ansett det falla inom kommitténs

uppdrag att efter jämförelse med motsvarande förhållanden på den allmänna

arbetsmarknaden ingå på någon allmän omprövning av lönenivån. I lägena

närmast över den dyrortsgrupperade löneplanen har ifrågavarande löneplan

närmast konstruerats så, att den i fråga om ökningen i krontal utgör en förlängning

på den dyrortsgrupperade löneplanens 5-ortsskala. Däröver har

riktpunkten varit att ernå samma krontalsökning. Det må emellertid framhållas,

att avsteg från angivna grunder dels måste följa av de olikheter i

nettolön, som nu i en del fall föreligga mellan tjänstemän med samma löneplanslön,

dels ansetts erforderliga för att en jämn uppbyggnad av löneplanen

skulle kunna erhållas. I sistnämnda syfte har också, såsom i annat sammanhang

framhålles, löneklassernas antal utökats till 24, ehuru såvitt nu kan

bedömas endast 18 av dem behöva tagas i anspråk. Beträffande löneökningens

storlek — beräknad såsom skillnaden mellan å ena sidan ny lön jämte 6

procent rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande lön jämte tilläggsförmåner

beräknade efter 31 procent men med pensionsavdrag — må nämnas, att

densamma exempelvis för landshövding och tjänsteman tillhörande lönegraden

C 17 uppgår till 2 339 respektive 2 439 kronor.

Yttrandena. Av de myndigheter, som avgivit yttranden över lönekommitténs

betänkande, ha ett flertal givit uttryck åt den uppfattningen, att

tjänstemännen i de högre lönelägena bort beredas större löneförbättring än

lönekommittén föreslagit. Därvid har framhållits, bland annat, att det varit

önskvärt, att de högre tjänstemännen erhållit samma procentuella löneförbättring

som de lägre samt att lönekommitténs förslag innebure, att förkrigstidens

reallönenivå icke komme att återställas för ifrågavarande tjänstemän. Därjämte

ha farhågor uttalats för att den otillräckliga löneförbättringen för de

högre tjänstemännen komme att medföra betydande rekryteringssvårigheter.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

63

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förklarat sig förutsätta, att i varje fall

byråchefer i lönegraderna A 30 och C 6 genom ändring i den föreslagna

lönegradsplaceringen skulle beredas någon ytterligare löneförbättring.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att vid försvarsväsendet funnes

vissa personalkategorier, vilka, ehuru icke direkt underkastade militära avlöningsreglementet,

åtnjöte avlöning antingen enligt de i nämnda reglemente

angivna grunderna (exempelvis personal i reserven och å avgångsstat) eller

med belopp, som satts i viss relation till de för aktiv personal fastställda lönebeloppen

(personal å reservstat och disponibilitetsstat). Civilförvaltningen har

förutsatt, att den löneförbättring, som ett bifall till lönekommitténs förslag

skulle medföra för den aktiva personalen vid försvarsväsendet, i motsvarande

mån komme här berörda personalkategorier till del.

Allmänna lönenämnden har ansett, att den föreslagna löneplanen nr 1 företedde

vissa ur systematisk synpunkt mindre tilltalande ojämnheter i uppbyggnaden.

Sålunda vore skillnaden i grundlönebelopp mellan två intill varandra

liggande dyrorter i samma löneklass icke lika stor över hela dyrortsskalan.

Vidare vore intervallerna mellan löneklasserna mycket ojämna. Lönesystemet

för de militära beställningshavama syntes särskilt otillfredsställande i

detta avseende, då det medförde mycket varierande löneökningar vid löneklassuppflyttningar

inom kaptens- respektive majorsgraden.

Lönekommitténs nu framlagda förslag till löneplaner innebär en allmän Departementsavsevärd

höjning av tjänstemännens lönenivå, i all synnerhet jämfört med bejern.

läget före den provisoriska tilläggsreglering, som nyligen företagits i avvaktan

på löneregleringens genomförande. I överensstämmelse med de för utredningsarbetet

givna direktiven innefattar förslaget härutinnan en anpassning

efter den ekonomiska utvecklingen under krigs- och efterkrigstiden

och bygger även på ett hänsynstagande till löneutvecklingen på den allmänna

arbetsmarknaden.

I åtskilliga yttranden ha erinringar framställts mot att avlöningsförbättringen

för de högre tjänstemännen enligt förslaget procentuellt räknat icke

är lika stor som för de lägre. Såsom kommittén påpekat ha emellertid olika

skäl, bland annat hänsynen till det sätt, på vilket lönerna för olika grupper

privatanställda utvecklat sig, talat för att göra löneförbättringen förhållandevis

större för de lägre tjänstemännen än för de högre. Vidare bör framhållas,

att förslaget för de högre lönegraderna i kronor räknat innebär en

mycket betydande löneökning, även örn ökningen procentuellt icke är lika

stor som för de lägre avlönade tjänstemännen.

Till de synpunkter, som lönekommittén i dessa och övriga hänseenden

anlagt på frågan om löneavvägningen, giver jag min anslutning. Jag finner

sålunda icke anledning ifrågasätta några ändringar i de nu framlagda löneplanerna,

vilka utgöra en grundläggande förutsättning för den mellan lönekommittén

och personalorganisationerna träffade uppgörelsen.

Det synes skäligt, alt den av försvarets civilförvaltning berörda militära

personal, som åtnjuter avlöning enligt de i militära avlöningsreglementet

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

angivna grunderna eller med belopp som satts i viss relation till de för aktiv

personal fastställda beloppen, får vid genomförandet av lönekommitténs förslag

komma i åtnjutande av motsvarande avlöningsförbättring som den aktiva

personalen erhåller. Härför erfordras vissa ändringar i de för förstnämnda

personalkategorier gällande avlöningsbestämmelserna. Frågan om dylika

ändringar synes emellertid böra anstå, till dess lönekommittén avslutat andra

etappen av sitt arbete.

I anledning av vad allmänna lönenämnden anfört rörande ojämnheten i

uppbyggnaden av löneplanen nr 1 må påpekas, att det icke låtit sig göra att

med de utgångspunkter, som lönekommittén anlagt på spörsmålet om löneavvägningen,

giva denna löneplan samma jämna uppbyggnad som nu gällande,

motsvarande löneplaner. Vad lönesystemet för de militära beställningshavarna

beträffar, är det givetvis riktigt, att detta medför varierande löneökningar,

särskilt inom kaptens- och majorsgradema. Att märka är emellertid, att dessa

variationer, som varit ofrånkomliga för att de civila och de militära löneklassbeloppen

skulle kunna göras lika, i regel medföra, att vederbörande beställningshavare

vid de första löneklassuppflyttningama erhåller större löneökningar

än om löneökningen vid varje löneklassuppf lyftning gjorts lika stor.

IV. Särskilda frågor.

Pensionsförmåner. I nu gällande tjänstepensionsreglementen ha pensionsunderlagen

i det stora hela avvägts som två tredjedelar av slutlönen på C-ort.

Vid den första av de pensionsregleringar, genom vilka dessa reglementen tillkommo,

övervägdes alternativt därmed en dyrortsdifferentiering av tjänstepensionerna,

men en sådan ansågs ej böra genomföras. Här avsedda pensionsregleringar

innebära, utöver vad nu angivits, avsteg från två tredjedelsregeln,

dels genom att för de allra lägsta lönegraderna fastställts ett minimipensionsunderlag,

dels genom att pensionen gjorts något mindre i förhållande

till lönen inom de högsta lönegraderna. För tjänstemän med högre löneläge

än som motsvara 30 lönegraden i det dyrortsgrupperade löneplanssystemet

och för förordnandetjänstemän gälla också avsteg från regeln.

Rörligt tillägg och numera även kristillägg utgå på pensionerna enligt samma

grunder, som gälla angående dylikt tillägg på lönen, dock att sådana tillägg

i fråga om pension beräknas på högst 500 kronor för månad, under det

att de i fråga om lön, såsom tidigare påpekats, beräknas på högst 900 kronor

för månad.

Vad härefter angår familjepensioneringen, har denna blivit enhetligt ordnad

först genom tillkomsten av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente

och statens övertagande i samband med detta reglementes ikraftträdande och

successivt under åren närmast därefter av de särskilda familjepensionskassor,

som tidigare i huvudsak handhaft familjepensioneringen. Samtidigt med de

senaste tjänstepensionsregleringarna ha också familjepensionsregleringar

kommit till stånd. Dessa ha emellertid icke medfört större ändringar i fråga

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

65

om pensionsunderlagen utan i allmänhet endast inneburit inräknande i underlagen

av viss del av den rörliga del, som tidigare ingick i familjepensionen.

På de fasta beloppen utgå rörligt tillägg och kristillägg, i detta fall utan maximering.

Lönekommittén. Beträffande sin inställning till frågan örn en pensionsreglering

i anslutning till den nu pågående avlöningsrevisionen har lönekommittén

anfört följande.

Enligt vad lönekommittén föreslagit, skall det nya lönesystemet i dyrortshänseende

baseras på en indelning av stationerings- och förläggningsorterna

i fem grupper, medan antalet ortsgrupper nu är nio. I samband härmed

skall lönespännvidden mellan nettolönerna på billigaste och dyraste

ort minskas från och med lägsta löneklassen till och med 21 löneklassen

från något mer än 25 till i princip 16 procent. Flertalet av de nuvarande

C-orterna, för vilka nuvarande nettolönespännvidd utgör 19 å 19 V2 procent,

beräknas vid omgrupperingen komma att hänföras till dyrortsgrupp 2 med

en (netto) lönespännvidd av 12 procent. Därest, med hänsyn till att C-ortslönerna

nu äro pensionsgrundande, beräkningen av nya pensionsunderlag

anknytes till lönerna på 2-ort, har detta till följd en viss förbättring av pensionerna.

Vid sidan av nu berörda förhållande är i förevarande sammanhang att

beakta det av statsmakterna nyligen fattade beslutet rörande ändrade grunder

för folkpensioneringen. De nya grunderna innebära en kraftig höjning

av folkpensionernas belopp, då nämligen ålderspensionernas belopp utan

behovsprövning skola utgöra 1 000 kronor för ensamstående och 800 kronor

för annan folkpensionsberättigad.

Frågan om det sätt, varpå den blivande t jäns tepensioneringen mot bakgrunden

av den här antydda utvecklingen bör anordnas, har varit föremål

för ingående överväganden vid de förhandlingar, som förts mellan lönekommittén

och tjänstemännens huvudorganisationer. Olika alternativ att

ernå en lämplig lösning ha därvid dryftats och förkastats. Slutligen har

dock en linje funnits, som båda de förhandlande parterna ansett sig kunna

godtaga såsom ett förhandlingsresultat, även örn härvidlag å ömse sidor förelegat

en viss tvekan. Rörande detta resultat får lönekommittén anföra

följande.

Tjänstepensionsunderlagen borde i princip avvägas till belopp motsvarande

två tredjedelar av slutlönema på 2-ort. Å pensionerna skulle rörligt tilllägg

utgå enligt samma grunder som bli gällande angående dylikt tillägg

på lön, dock att rörligt tillägg icke borde få utgå på den del av månadspensionen,

som överstege 700 kronor. Hänsyn bör emellertid tagas till den

blivande folkpensioneringen. I vilken utsträckning och på vilket sätt samordning

av folkpension och tjänstepension skall ske och vilken inverkan

folkpensionen bör ha på tjänstepensionsbeloppen bör göras till föremål för

särskild utredning, vid vilken även motsvarande förhållande på den allmänna

arbetsmarknaden bör beaktas.

Lönekommittén förestår vidare, i enlighet med det vunna förhandlingsresultatet,

att familjepensionsunderlagen höjas på sådant sätt, att de i princip

komma att stå i samma relation till de blivande slutlönema på 2-ort

sorn nuvarande familjepensionsunderlag lill nuvarande nettogrundlöner i

bogsta löneklass på C-ort, samt alt rörligt tillägg skall utgå med samma procenttal

å familjepension som å lön.

Den närmare avvägningen av t jenste- och familjepensionema anser lönekommittén

böra, även i vad den äger samband med bär icke berörda spörs
Dihang

lil! riksdagens protokoll lotti. 1 sami. Nr 333. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Departements
chefen.

mål, överlämnas till den ovan föreslagna särskilda utredningen. I detta sammanhang

får lönekommittén erinra örn, att kommittén i det föregående i

samband med behandlingen av frågan örn netto- eller bruttolönesystem uttalat

sig för att vissa beräkningar i anslutning till den definitiva pensionsregleringen

utföras för att åskådliggöra en sådan bruttolön för här avsedd

personal, som till sin innebörd anslöte sig till de löner, som på den allmänna

arbetsmarknaden tillämpas för personal med ordnad pensionering. Även de

beräkningar, som för detta ändamål erfordrades, borde närmast ankomma

på den förutsatta särskilda pensionsutredningen.

Vid tidigare tillfällen, då löne- och pensionsregleringar genomförts samtidigt,

ha deras tillämpningsområden bringats att sammanfalla på det sättet,

att tjänsteman genom att övergå på de nya avlöningsbestämmelserna därmed

automatiskt — alltså utan valfrihet — även blivit underkastad de nya pensionsbestämmelserna.

Vid de nu förda förhandlingarna i löne- och pensionsfrågan

har förutsatts att samma ordning skall tillämpas i fråga örn de nu

förestående löne- och pensionsregleringarna. Tjänstemän, som övergå på

de nya avlöningsbestämmelserna, skola således vara skyldiga att underkasta

sig de blivande nya pensionsbestämmelsema.

Yttrandena. Åtskilliga av de myndigheter, som föreslagit borttagande av

maximigränsen för det rörliga tillägget å lön ha även i fråga om pensionerna

förordat, att maximigränsen slopades. Statskontoret har framhållit, att det

förefölle särskilt omotiverat att tillämpa en strängare maximeringsregel för

pensionstagare än för löntagare. Ett par myndigheter ha föreslagit, att maximigränsen

för rörligt tillägg på pension höjdes till 800 kronor, motsvarande

två tredjedelar av den lön, varå rörligt tillägg enligt kommitténs förslag

högst finge utgå. Vidare ha vissa myndigheter ansett, att folkpensionsreformen

icke borde sammankopplas med frågan örn tjänstepensionernas storlek

eller att reformen i varje fall borde föranleda en relativ höjning av statstjänstemännens

pensionsnivå.

Sedan numera sakkunniga tillkallats med uppdrag att verkställa utredning

i fråga om de ändringar i tjänste- och familjepensionsförfattningamas

bestämmelser örn storleken av pensionsförmåner och om pensionsavdrag samt

i övrigt av teknisk natur, som kunna påkallas i samband med den allmänna

lönerevisionen, har jag icke funnit anledning att närmare ingå på lönekommitténs

förslag i nu förevarande del. De av vissa remissmyndigheter framförda

förslagen i fråga om maximigränsen för rörligt tillägg å pension torde

höra till de spörsmål, till vilka förenämnda sakkunniga ha att taga ställning

under sitt utredningsarbete.

Sjuklön och sjukvårdsförmåner. För flertalet befattningshavare i statens

tjänst och vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet ingår bland avlöningsförmånerna

rätt att uppbära viss avlöning — antingen samma avlöning

som vid tjänstgöring eller enligt vissa grunder reducerad avlöning — under

tjänstledighet för sjukdom och vissa närstående förhållanden, såsom svag hälsas

vårdande samt havandeskap och barnsbörd. En annan, stora grupper av

nu nämnda personal generellt tillerkänd avlöningsförmån är, att kostnader,

som sammanhänga med befattningshavarnas sjukdom, i viss utsträckning täc
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

67

kas med anlitande av statsmedel. För att vinna erforderlig kontroll över befattningshavarnas

hälsotillstånd och över de särskilda sjukförmånernas behöriga

tillgodonjutande lia, närmast för statstjänstemännens del, vidtagits särskilda

organisatoriska anordningar främst innebärande tillskapandet av en

verks- och tjänsteläkarinstitution.

Lönekommittén. De överväganden, som lönekommittén under den nu avslutade

första etappen av löneregleringsarbetet ägnat frågan om förmåner

under sjukdom vid anställning i statens tjänst eller inom det statsunderstödda

kommunala skolväsendet, ha, enligt vad kommittén framhåller, ägt rum

mot bakgrunden av att statsmakterna inom en nära framtid torde komma att

taga ställning till frågan örn en allmän och obligatorisk sjukförsäkring.

Kommittén erinrar i detta sammanhang, att utredning och förslag beträffande

en dylik försäkring i april 1944 framlagts av socialvårdskoinmittén (SOU

1944: 15 och 16) samt att, efter viss ytterligare utredning inom socialdepartementet,

ett förslag utarbetats, vilket under våren 1946 varit föremål för lagrådets

granskning. Kommittén uttalar vidare, att man torde kunna utgå ifrån

att en försäkring av angivet slag, om den kommer till stånd, skall inrymma

dels en sjukpenningförsäkring och dels en sjukvårdsförsäkring samt att

det torde kunna betraktas såsom säkert, att sistnämnda försäkringsgren icke

kommer att erbjuda förmåner, vilka i alla hänseenden äro likvärdiga med

dem, som nu tillkomma statst jäns temännen och den kommunalt anställda

lärarpersonal, till vars avlönande statsbidrag utgår.

Beträffande resultatet av lönekommitténs förhandlingar med personalorganisationerna

i förevarande fråga anför kommittén härefter följande.

Vid lönekommitténs förhandlingar med vederbörande personalorganisationer

har enighet rått därom, att avlöning vid sjukdom bör utgå även efter

det en allmän sjukförsäkring genomförts. Därvid förutsättes dock, att sjukavlöningen

skall minskas med det belopp, som på grund av sjukförsäkringen

tillkommer tjänstemannen i form av sjukpenning (inklusive eventuella tilllägg).

Detta belopp bör inlevereras till verket, som till tjänstemannen utbetalar

ett belopp, motsvarande den oreducerade sjukavlöningen. Sjukavlöningens

oreducerade belopp bör icke få understiga sjukpenningbeloppet.

Beträffande sjukvårdsförmånerna innebär förhandlingsresultatet, att de

förmåner av ifrågavarande slag, till vilka tjänstemännen nu äro berättigade,

anses böra utgå tills vidare. De förhandlande parterna ha dock varit överens

örn att göra det uttalandet, att särskild utredning i ämnet bör verkställas,

sedan statsmakterna meddelat beslut om allmän sjukförsäkring och

i god tid innan bestämmelser därom träda i kraft, samt att förhandlingar

med tjänstemännens representanter härvid böra äga rum. Vid utredningen

bör förutsättningslöst undersökas, huruvida bestämmelserna örn den allmänna

sjukförsäkringen skola inverka på ifrågavarande tjänstemäns sjukvårdsförmåner

samt, örn så befinnes vara fallet, vilka ändrade avlöningsbestämmelser

som böra meddelas. Slutligen innefattar överenskommelsen ett förslag

örn att bestämmelserna om tjänstemännens sjukvårdsförmåner liksom

hittills skola tillhöra dem, vari tjänstemännen äro skyldiga underkasta sif?

ändring.

Yttrandena. Socialstyrelsen har framhållit, alt det enligt styrelsens mening

vore önskvärt, att de av lönekommittén skisserade reglerna angående här av
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Departements
chefen.

sedda förmåner ytterligare klarlades dels för det fall, att sjukpenning med

familjetillägg uppginge till större belopp än sjukavlöningen, dels ock för det

fall att förhöjd sjukpenning uppbures på grund av frivillig påbyggnad å den

obligatoriska försäkringen.

I övrigt ha de myndigheter, som särskilt berört spörsmålet om sjuklön och

sjukvårdsförmåner, uteslutande uppehållit sig vid frågan om sättet för inlevereringen

till vederbörande verk av den på grund av obligatorisk sjukförsäkring

utgående sjukpenningen och i sådant hänseende framlagt olika förslag.

Det förslag till lag om allmän sjukförsäkring som samtidigt framlägges

för riksdagen, står i överensstämmelse med de antaganden, som lönekommittén

gjort om den blivande allmänna sjukförsäkringens utformning.

För min del ansluter jag mig till den uppfattning beträffande frågan om

sjuklön, varom enighet uppnåtts vid lönekommitténs förhandlingar med personalorganisationerna

och för vilken tidigare redogjorts.

I anledning av socialstyrelsens yttrande får jag vidare framhålla, att sjukavlöning

vid förhandlingarna ansetts icke böra understiga summan av sjukpenning

och familjetillägg. Vad angår det av socialstyrelsen berörda fallet,

att frivillig påbyggnad på den obligatoriska sjukpenningsförsäkringen föreligger,

får jag såsom min uppfattning framhålla, att man vid bestämmandet

av sjukavlöningen helt bör bortse från den på grund av en dylik påbyggnad

utgående sjukpenningen.

Vad sjukvårdsförmånerna beträffar anser jag i likhet med lönekommittén,

att sådana förmåner alltjämt böra utgå till dess den allmänna sjukförsäkringen

trätt i kraft och utredning verkställts om den inverkan, ifrågavarande försäkring

bör få på frågan om sjukvårdsförmånerna.

De av olika myndigheter framlagda förslagen om inleverering till vederbörande

verk av den på grund av obligatorisk sjukförsäkring utgående sjukpenningen

torde vara av beskaffenhet att böra prövas av Kungl. Maj:t.

Arvoden utöver lön vid försvarsväsendet. Bland avlöningsformerna för

militär och civilmilitär personal ingå sedan gammalt i avsevärd utsträckning

arvoden och liknande ersättningar. Tidigare ha behandlats de militära beställningar,

som nu äro förenade med arvode i stället för lön. Dessutom

utgår i ett stort antal fall arvoden utöver lön. Dessa arvoden, vilka i fråga

örn såväl arvodestyper som arvodesbelopp tidigare voro i hög grad oenhetliga,

ha, sedan ingående utredningar verkställts av särskilda kommittéer,

vid 1945 års riksdag provisoriskt reglerats. Genom regleringen har åstadkommits

en avsevärd begränsning av antalet arvoden samt ökad enhetlighet

och överskådlighet i fråga om arvodesväsendet.

De här ifrågavarande arvodena indelas efter regleringen i följande huvudgrupper,

nämligen stabsarvoden, förvaltningsarvoden, arvoden vid det militära

undervisningsväsendet (»utbildningsarvoden») och övriga arvoden.

Lönekommittén. Lönekommittén, som jämlikt direktiven haft att uppmärk
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

69

samma frågan om en längre gående avveckling av det militära arvodesväsendet

än som hittills skett, har med anledning härav anfört följande angående

nu avsedda arvoden.

Kommittén har funnit, att en viss differentiering av löneställningen vid sidan

av de huvudsakligen för trupptjänst anpassade lönegraderna måste i vissa fall

anses vara motiverad, då beställningshavarna fullgöra uppgifter av särskilt

kvalificerad eller ansvarstyngd beskaffenhet eller för vilka särskild utbildning

erfordras. Från denna utgångspunkt uppkommer i första hand frågan,

om differentieringen bör ske — såsom nu ■— genom fyllnadsarvoden

eller genom att särskilda tjänster inrättas. Härvid är att märka, att det

måste anses vara en allmän princip inom det statliga lönesystemet, att löneställningen

i möjligaste mån bör bestämmas genom lönegradsplaceringar och

att tillämpningen av fyllnadsarvoden bör såvitt möjligt begränsas. Emellertid

är det givetvis möjligt, att i förevarande fall sådana särskilda skäl föreligga,

som kunna anses tillräckligt motivera ett avsteg från denna princip.

Lönekommittén har icke ansett sig böra upptaga detta till prövning, eftersom

kommittén ansett det vara under alla omständigheter uteslutet, att den

— samtidigt som utredningen pågår örn en ny försvarsorganisation — skulle

kunna förorda inrättandet av nya tjänster inom försvarsväsendet. I avvaktan

på den nya försvarsorganisationen bör därför enligt lönekommitténs uppfattning

differentieringen alltjämt ske genom fyllnadsarvoden.

Med denna inställning har lönekommittén ansett sin uppgift i förevarande

avseende vara begränsad till frågan, om någon ändring redan nu bör vidtagas

i de arvoden, som för närvarande utgå. För ett riktigt bedömande av

denna fråga krävas omfattande undersökningar av lönekommittén utöver

dem, som redan verkställts av andra utredningsorgan. Det resultat, som härigenom

kan framkomma, måste alltid få provisorisk karaktär, och nya överväganden

måste ske i samband med den nya försvarsorganisationen. Starka

skäl synas därför tala för, att det nuvarande, efter ingående utredningar tillkomna

provisoriet bibehålies i avvaktan på den nya försvarsorganisationens

genomförande. Lönekommittén förordar, att så sker. Någon principiell utvidgning

av arvodesväsendet bör icke komma till stånd under denna övergångstid.

Lönekommittén får slutligen framhålla, att kommittén i andra avdelningen

av sitt arbete avser att upptaga till övervägande den jämkning, som i vissa

fall bör vidtagas i de nuvarande arvodesbeloppen med hänsyn till de nya

lönebeloppen.

Yttrandena. Nu förevarande fråga har icke närmare berörts i något av

de avgivna yttrandena.

I likhet med lönekommittén finner jag det nuvarande provisoriska syste- Departemenumet

med arvoden utöver lön böra bibehållas i avvaktan på den nya forsvall- ''''helen.

organisationens genomförande. Tillika vill jag understryka kommitténs uttalande,

att någon principiell utvidgning av arvodessystemet icke bör ske

under denna övergångstid.

Sncddningsregcln. Enligt sneddningsregeln skall en tjänsteman vid befordran

placeras lägst i löneldassen närmast över den, som han i den lägre

tjänsten senast tillhörde. Dessutom äger han taga i beräkning den tid, dock

högst tre år, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

tillhört sistnämnda löneklass, för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning

i den högre tjänsten. Sneddningsregeln innebär således, att en

tjänsteman vid befordran erhåller en tidsvinst i sin regelmässiga lönetur av

minst tre år.

Sneddningsregelns tillämpningsområde. Sneddningsregeln

tillämpas numera i allmänhet

1) vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller extra ordinarie

tjänst;

2) vid extra ordinarie tjänstemans befordran till högre extra ordinarie

tjänst eller till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad; ,

3) vid extra tjänstemans befordran till ordinarie tjänst i samma, till extra

ordinarie tjänst i samma eller närmast högre lönegrad eller till extra tjänst

i högre lönegrad;

4) vid befordran från aspirantanställning till extra tjänst i högre lönegrad;

samt

5) vid övergång från förordnande med vikariatslön till högre extra ordinarie

tjänst eller till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad.

Enligt de bestämmelser, som gälla för vikariatslön, skall nämnda lön med

minst en löneklass överstiga den för vederbörande i egen befattning gällande

löneklassen. Detta kan sägas innebära, att tjänsteman med vikariatslön åtnjuter

en förmån motsvarande sneddningen.

Däremot är sneddning icke medgiven vid övergång från innehavd vikariatslön

till vikariatslön i högre befattning. Vikariatslönen å sistnämnda befattning

beräknas nämligen med utgångspunkt från vederbörandes löneklassplacering

i egen befattning.

Beträffande rätten till sneddning må i övrigt framhållas följande.

Tjänsteman, som befordras till högre tjänst med lön enligt samma löneplan,

har, om lönegraderna omfatta flera löneklasser, i allmänhet rätt att

snedda, örn förutsättningar för sneddning i övrigt förefinnas. Folkskolans

lärare utgöra härvid ett undantag. Sneddningsregeln tillämpas nämligen icke

vid befordran till lärartjänst vid folkskolan på grund av de särskilda svårigheter,

som föranledas av folkskollärarnas olika placering i lönegrad vid

olika årlig lästid samt de stundom förekommande växlingarna mellan extra

ordinarie och extra anställning.

När en tjänsteman befordras till högre tjänst med lön enligt annan löneplan,

är frågan om tjänstemannens sneddningsrätt löst på ett oenhetligt sätt.

Ej sällan äro också bestämmelserna härom otydliga. Anledningen härtill är

främst att söka i den omständigheten, att lönesystemet vuxit successivt. Några

exempel må här nämnas. Av bestämmelserna i 14 § militära avlöningsreglementet

torde följa, att tjänsteman med lön enligt löneplan A i civila avlöningsreglementet

äger sneddningsrätt vid befordran till beställning, tillhörande

löneplan Ca. Motsvarande förhållande gäller icke om övergången sker

i motsatt riktning, alltså från löneplan Ca till löneplan A. Vid övergång från

t. ex. löneplan UO till löneplan Ca får sneddning åtnjutas enligt särskilda

bestämmelser, däremot ej vid övergång till löneplan A. Mellan de helt lika

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 333.

71

konstruerade löneplanema Eo och MEo får ej sneddning ske. Vid övergång

från löneplan V till löneplan Eo får sneddning ske, däremot ej vid övergång

till löneplan MEo. Vid övergång till sistnämnda löneplan från löneplan MV

får sneddning ske, vilket emellertid icke är fallet om övergången sker till

löneplanen Eo. På samma sätt förhåller det sig även i åtskilliga andra fall.

Lönekommittén. Lönekommittén, som förordar sneddningsregelns bibehållande

i lönesystemet, föreslår vissa ändringar med avseende på regelns

tillämpningsområde. Kommittén erinrar till en början, att kommittén i annat

sammanhang föreslagit, att lönegraderna med samma ordningsnummer

för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän skola innehålla samma löneklasser.

Kommittén framhåller nu, att härav bör följa, att med förordnande

med vikariatslön skola vara förbundna samma löneförmåner, som tillkomma

ordinarie och extra ordinarie tjänsteman i samma lönegrad som den

tjänst förordnandet avser. Vid genomförandet av dessa förslag, påpekar

kommittén, följer av sig självt, att rätten till sneddning skall upphöra vid

extra ordinarie tjänstemans övergång till ordinarie tjänst i samma lönegrad

samt vid övergång från förordnande med vikariatslön till ordinarie tjänst

i samma lönegrad. För dessa fall bör i stället meddelas en regel, som garanterar

oförändrad löneställning efter övergången.

Vidare framhåller kommittén, att om, såsom lönekommittén finner lämpligt,

med vikariatslön skola vara förbundna samma löneförmåner, som skulle

tillkommit den förordnade om han varit innehavare av tjänsten, anledning

synes saknas att förbjuda sneddningsrätt vid övergång mellan två vikariatslöner.

Liksom redan nu kan anses vara fallet, bör enligt kommitténs mening

sneddning få ske, då ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman tillträder

förordnande med vikariatslön.

Enligt lönekommitténs förslag skulle sneddningsregeln således i allmänhet

tillämpas i följande fall:

1) vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller extra ordinarie

tjänst eller övergång till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst;

2) vid extra ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller

extra ordinarie tjänst eller övergång till förordnande med vikariatslön å sådan

tjänst; samt

3) vid övergång från förordnande med vikariatslön till högre ordinarie

eller extra ordinarie tjänst eller till nytt förordnande med vikariatslön å sådan

tjänst.

Beträffande sneddningsregelns blivande tillämpningsområde anför kommittén

i övrigt, att rätt till sneddning endast bör tillkomma tjänsteman med

lön, som dels är dyrortsgraderad och dels inom varje lönegrad utgår enligt

ett flertal löneklasser. Liksom hittills bör vidare enligt kommitténs uppfattning

sneddning icke vara tillåten vid befordran till lärartjänst vid folkskolan.

I fråga örn de militära lönegraderna framhåller kommittén, att sneddning

synes allmänt böra medgivas mellan dessa i de förut angivna fallen.

Till frågan örn sneddningsrätt vid övergång från militär till civil lönegrad

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

eller omvänt Ilar lönekommittén däremot icke tagit ståndpunkt i avvaktan

på resultatet av den pågående utredningen örn det militära manskapets

löneställning.

Den nuvarande spärregeln vid befordran från extra

ordinarie befattning eller förordnande med vikariat sl

ö n till ordinarie tjänst. I fråga om rätt till sneddning stadgas i

civila avlöningsreglementet den begränsningen, att tjänsteman, som från

extra ordinarie befattning eller förordnande med vikariatslön befordras till

ordinarie tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie

befattningen eller under förordnandet tillhört, dock icke må placeras

i högre löneklass än som skulle ha kommit honom till del, örn han erhållit

den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den extra

ordinarie befattningen eller förordnandet.

En motsvarande regel återfinnes i militära avlöningsreglementet.

Ifrågavarande regel, den s. k. spärregeln, åsyftar att förhindra, att här

avsedd tjänsteman genom att sneddningsförfarandet tillämpas å honom två

gånger efter varandra — nämligen dels vid tillträdandet av den extra ordinarie

tjänsten respektive vikariatsförordnandet, dels vid tillträdandet av den

ordinarie befattningen — erhåller en gynnsammare löneklassplacering än

om han erhållit den ordinarie tjänsten redan vid tidpunkten för tillträdandet

av den extra ordinarie befattningen, respektive vikariatsförordnandet.

Lönekommittén. Efter att ha erinrat om sitt i det föregående framlagda

förslag, att lönegraderna för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän samt

tjänstemän med vikariatslön skola bli helt lika—- varav följer att reglerna

för inplacering i löneklass vid tillträde av ordinarie eller extra ordinarie

tjänst helt skola överensstämma med varandra — framhåller lönekommittén,

att vid bifall till detta förslag utrymme kommer att saknas för sneddningsregelns

tillämpning i de med spärregeln avsedda fallen.

Maximeringsregeln. Såsom förut angivits innebär sneddningsregeln

icke blott att tjänsteman vid sneddning placeras lägst i löneklassen närmast

över den som han i den lägre tjänsten senast tillhörde, utan också, att han

får taga i beräkning den tid, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller

beräknas hava tillhört sistnämnda löneklass, för bestämmande av tidpunkt

för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten. Denna tid är dock maximerad

till tre år och motsvarar således den normala tidsintervallen för löneklassuppflyttningar.

Sin betydelse har maximeringsregeln i de fall, då tjänstemannen

mer än tre år tillhört den lägre tjänstens högsta löneklass.

Om en tjänsteman som tillhört slutlöneklass mer än tre år befordras till

högre tjänst, placeras han — jämlikt nu gällande bestämmelser men under

antagande av att varje lönegrad omfattar fyra löneklasser — i denna tjänsts

fjärde (d. v. s. högsta) löneklass vid befordran en eller två lönegrader;

tredje löneklass vid befordran tre lönegrader;

andra löneklass vid befordran fyra lönegrader; samt

första (lägsta) löneklass vid befordran fem eller flera lönegrader.

När befordran sker endast en eller två lönegrader placeras tjänstemannen

visserligen, såsom nyss påpekats, i högsta löneklassen. Maximeringsregeln får

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

73

dock här den verkan, att tjänstemannen icke får taga med sig den tid, utöver

tre år, som han tillhört slutlöneklassen. Detta kan få betydelse, om

tjänstemannen rätt snabbt befordras till än högre tjänst. Större intresse erbjuda

emellertid de fall, då befordringen avser flera än två lönegrader. Då

skulle, om maximeringsregeln ej funnes och om uppflyltning med en löneklass

fingerades för varje treårsperiod i slutlöneklassen, tjänsteman, som

exempelvis tillhört slutlöneklassen i den lägre tjänsten i sex år, placeras i den

högre tjänstens slutlöneklass, om befordringen avsett tre lönegrader, i dess

tredje löneklass, om befordringen avsett fyra lönegrader, o. s. v. Har han

tillhört den lägre tjänstens slutlöneklass i nio år skulle han komma upp i den

högre tjänstens slutlöneklass jämväl örn befordringen avsett fyra lönegrader,

o. s. v.

Lönekommittén. Lönekommittén förordar, att den nuvarande maximeringstiden

av tre år utsträckes till nio år.

Beträffande skälen för en dylik reform, som enligt kommitténs förmenande

knappast kan anses komplicera lönesystemet, anför lönekommittén,

bland annat, följande.

Av uppgifter, som lämnats av järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen, framgår,

att tjänsteman vid befordran två eller flera lönegrader ej sällan tillhört

den lägre tjänstens slutlöneklass mera än tre år. Vid 2 044 undersökta befordringsfall

under 1945 var så förhållandet i 673 fall. Ej sällan är också

den tid, tjänstemannen tillhört slutlöneklassen, mycket lång.

Av andra uppgifter, som ställts till 1945 års lönekommittés förfogande,

framgår, att ett upphävande eller en modifiering av maximeringsregeln i vissa

fall skulle förhindra att tjänsteman, som tidigare befordrats till högre tjänst,

likväl erhåller sämre lönetur än en tjänsteman, som senare befordras till

tjänst av samma slag. Denna fråga behandlas närmare i ett följande sammanhang.

Det må emellertid påpekas, att den nuvarande maximeringsregeln kan

vara ägnad att utjämna de ojämnheter i löneklassplacering, som tidigare

uppkommit. Sedan tjänstemännen tillhört slutlöneklassen i tre år, lia de ju

kommit i samma löneställning, och de tidigare ojämnheterna göra sig icke

gällande vid kommande befordringar. Upphäves maximeringsregeln blir tydligen

i sådana fall följden att ojämnheterna bibehållas, och modifieras regeln

blir den sist berörda utjämnande effekten svagare ju mera regeln modifieras.

Trots detta torde en modifiering av maximeringsregeln i stort sett komma

att verka utjämnande på ojämnheten i löneturen.

Tydligen råda stora ojämnheter beträffande tjänstemännens befordringsförliållanden.

Vissa befordras till högre tjänster långt innan slullön uppnåtts

i de lägre tjänsterna. Andra befordras först sedan slutlönen nåtts och flera

av dem först sedan de tillhört slutlöneklassen åtskilliga år. Det är säkerligen

icke riktigt att uppfatta dessa ojämnheter såsom i allmänhet orsakade av

tjänstemännens större eller mindre duglighet. Tillfälliga omständigheter spela

här helt visst den största rollen. På grund härav och då, såsom nyss påpekats,

vissa ojämnheter i löneturen skulle härigenom elimineras, synas skäl

tala för övervägande, örn ej maximeringsregeln bör ändras så, att tjänsteman

vid befordran får tillgodogöra sig iner än tre år av den tid, han tillhört

högsta löneklassen i den lägre tjänsten.

Att härvid helt upphäva maximeringsregeln kan icke gärna ifrågakomma.

Sneddningsregeln åsyftar ingenling annat än att garantera, alt den befordrade

erhåller någon löneökning. Avgörande för löneklassplaceringen är icke

den föregående tjänstgöringen och dennas art utan den föregående löneställ
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

ningen. För sneddningsprincipen är det främmande, att en ytterligare löneökning

skulle beredas en tjänsteman, för vilken redan befordringen i sig

själv medfört en löneökning med flera löneklasser. Så skulle emellertid bliva

fallet om maximeringsregeln helt upphävdes. I själva verket kan man icke

utan att komma i alltför stark motsättning till den riktiga tanke, som ligger

bakom sneddningsregeln, modifiera maximeringsregeln annat än i begränsad

utsträckning. En icke obetydlig förbättring skulle också beredas den, som

före befordran till högre tjänst längre tid tillhört den lägre tjänstens slutlöneklass,

om den nuvarande tiden av tre år utsträcktes med sex år till nio år.

Detta skulle i stort sett betyda, att en person, som tillhört slutlöneklassen i

mera än tre men icke sex år, vid befordringen skulle behandlas som om han

efter de tre åren tillhört närmast högre löneklass samt att en person, som

tillhört slutlöneklassen sex år eller mera, skulle vid befordringen behandlas

som om han efter de sex åren tillhört den i ordningen efter slutlöneklassen

följande andra löneklassen.

Innebörden av den utav lönekommittén föreslagna ändringen av maximeringsregeln

framgår närmare av en i betänkandet (s. 112) intagen tablå.

Såsom i det föregående anförts har lönekommittén ansett sig icke kunna

taga slutlig ställning till de övergångsbestämmelser, som böra meddelas i

samband med löneregleringen. Emellertid har kommittén framhållit, att, därest

maximeringsregeln modifieras på sätt kommittén förordat, den nya regeln

bör få tillämpas även på befordringsfall, som inträffat före löneregleringens

ikraftträdande, dock att förhöjd avlöning bör få åtnjutas först från

och med dagen för ikraftträdandet.

Vissa ojämnheter vid täta befordringar mellan närliggande

lönegrader. Såsom redan angivits innebär sneddningsregeln,

att den befordrade på grund av befordringen erhåller en tidsvinst i sin

regelmässiga lönetur av minst tre år.

Härav följer utan vidare att ojämnheter, som i och för sig äro olämpliga,

kunna uppkomma.

Vid successiva befordringar, en lönegrad i sänder, vinner tjänstemannen

lika många lönetursperioder om tre år som antalet befordringar.

Vid direkt befordran två lönegrader kan tjänstemannen vinna nära, dock

aldrig fullt två sådana lönetursperioder. Hans tidsvinst i löneturen på grund

av den direkta befordringen blir således alltid mindre än vad han skulle lia

vunnit om han befordrats först en lönegrad och sedan ytterligare en lönegrad.

Omfattar tjänstetiden i den befattning, från vilken befordringen sker, tre år

eller därutöver blir tidsvinsten städse tre år, medan han vid successiva befordringar

skulle ha vunnit sex år.

På motsvarande sätt förhåller det sig om befordran sker direkt tre lönegrader

eller flera. Tjänstemannen kan på grund av befordringen göra en

tidsvinst i sin regelmässiga lönetur av nära tre lönetursperioder, om befordran

avser tre lönegrader, av nära fyra lönetursperioder, om befordran avser

fyra lönegrader, o. s. v. Omfattar tjänstetiden i den lägre tjänsten sex år eller

därutöver eller har tjänstemannen ändå uppnått lägst tredje löneklassen i

nämnda tjänst blir tidsvinsten alltid tre år, om befordringen avser tre lönegrader.

Avser befordringen fyra lönegrader inträder motsvarande förhållan
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

75

de efter nio år o. s. v. Vid successiva befordringar, en lönegrad i sänder,

skulle tjänstemannen i stället ha vunnit nio år vid befordran tre lönegrader,

tolv år vid befordran fyra lönegrader, o. s. v.

Ett enkelt, rent konstruerat exempel, hämtat ur lönekommitténs betänkande,

må illustrera det nu sagda:

Tjänstemannen A.

*/i 1940 ............. A 1:1

Vi 1943 ............. A 2:3

Yl 1946 ............. A 3: 5

Tjänstemannen B.

Vi 1940 ............. ALI

*/i 1943 ............. A 3:3

Vi 1946 ............. A 3: 4

A. erhöll vid befordringen till lönegraden A 2 en tidsvinst i sin lönetur av

tre år och lika mycket vid den senare befordringen till lönegraden A 3. Hans

sammanlagda tidsvinst på grund av befordringarna utgör alltså sex år. Samtidigt

har han tjänstgjort i sex år och kan således för sin lönetur tillgodoräkna

tillsammans tolv år, motsvarande fyra löneklasser. Han har tydligen

rätt att — såsom exemplet också visar — placeras i (1 + 4=) femte löneklassen.

B. däremot erhöll vid befordringen till lönegraden A 3 en tidsvinst i sin

lönetur av endast tre år. Eftersom han också tjänstgjort i sex år, kan han

för sin lönetur tillgodoräkna tillsammans nio år, motsvarande tre löneklasser.

Han har alltså rätt att placeras i endast fjärde lönelilassen.

Och ändå har B. tidigare befordrats till högre tjänst än A.

För undanröjande av här berörda olägenheter infördes i de under åren

1919—1921 utfärdade avlöningsreglementena en restriktionsregel, vilken innebar,

att då två befordringar för en och samma befattningshavare inträffade

med kortare tidsmellanrum än tre år, den senare befordringen icke fick

föranleda tillämpning av sneddningsregeln.

Emellertid visade det sig, att restriktionsregeln fick vissa icke önskvärda

konsekvenser, i det att regeln kunde leda till att befattningshavare, vilka

inom tre år från en befordran erhållit ny sådan, kommo i ett ogynnsammare

Läge på löneskalan än som skulle ha blivit fallet, om de först efter de tre

årens utgång befordrats till den högre tjänsten. Restriktionsregeln blev därför

redan år 1922 upphävd.

Andra åtgärder i syfte att undvika sneddningsregelns ojämna verkningar

ha i olika sammanhang varit föremål för överväganden. Sålunda föreslog

trafiktjänstemännens riksförbund i samband med restriktionsregelns upphävande,

att ordinarie tjänsteman, som vid befordran överhoppade en eller flera

lönegrader, skulle få tillgodoräkna sig sneddning för varje överhoppad

lönegrad.

I sitt år 1923 avgivna yttrande och förslag i fråga örn revision av gällande

avlöningsbestämmelser för statsdepartement m. fl. verk kom vidare dåvarande

förste kanslisekreteraren Gustaf Söderlund in på frågan örn sneddningsregelns

här berörda ojämna verkningar. Söderlund påpekade, att två utvägar

funnes för undvikande av ifrågavarande olägenheter. Antingen kunde man

helt borttaga sneddningen eller också omlägga den så, att vinsten vid be
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

fordran från en lönegrad till annan motsvarade det antal löneklasser, som

utgjorde skillnaden mellan lönegraderna. Ingen av dessa vägar ansågs emellertid

praktiskt framkomlig.

I anledning av en vid 1944 års riksdag väckt motion anhöll riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t örn övervägande av möjligheterna att undanröja

ojämnheter vid löneklassplacering. Utlåtande infordrades från allmänna lönenämnden,

som i sin tur införskaffade yttranden från vissa verk och inrättningar.

I sitt utlåtande berörde lönenämnden bland annat sneddningsregelns

förutnämnda ojämna verkningar. I fråga örn möjligheterna att undanröja dessa

anförde lönenämnden, att man exempelvis kunde tänka sig en spärregel av

det innehållet, att tjänsteman som, efter vunnen befordran från tjänst i lägre

till tjänst i högre lönegrad, erhölle befordran till tjänst inom än högre lönegrad,

icke finge i sistnämnda tjänst erhålla gynnsammare placering i löneklasshänseende,

än om han tillträtt denna tjänst vid tidpunkten för tillträdandet

av den omedelbart dessförinnan innehavda tjänsten.

Effekten av en dylik spärregel åskådliggjorde lönenämnden med följande

exempel:

T jänstemannen

A.

Tjänstemannen B.

7?

1939............

A 17:21

77 1939......

...... A 17:21

V1

1945............

A 21:23

7i 1945.......

...... A 20: 23

i/i

1948............

A 21:24

7i 1946.......

...... A 21:23

7i 1948.......

...... A 21: 24

Lönenämnden framhöll emellertid, att svårigheter förelåge att överblicka

verkningarna av en eventuell spärregel för olika förekommande befordringsfall.

Härtill komme, att införandet av en ny spärregel i löneklasshänseende

skulle innebära en rubbning av en i avlöningsreglementet fastställd, betydelsefull

principbestämmelse, vilken tillförsäkrade tjänstemännen viss förmån

vid befordran till högre tjänst. Med hänsyn till nu angivna omständigheter

ansåge lönenämnden, att en dylik åtgärd icke borde vidtagas annat än möjligen

i samband med tillkomsten av nytt avlöningsreglemente.

Lönekommittén. Lön ekonom ttén, som enligt direktiven haft att upptaga

till övervägande frågan om jämkningar i det gällande lönesystemet i syfte att

söka eliminera här berörda ojämnheter, har funnit övervägande skäl tala

mot att, i anledning av nämnda ojämnheter, ändra den nuvarande sneddningsregeln.

Till stöd för denna uppfattning anför kommittén följande.

Det synes vara angeläget att först klarlägga om det överhuvud finns någon

eller några metoder, genom vilka de påtalade ojämnheterna helt skulle undanröjas.

Att detta är möjligt är uppenbart. Sålunda uppkomma givetvis icke

några sådana ojämnheter, om sneddningsregeln helt foges bort och man i

stället återginge till det ursprungliga systemet vid kommunikationsverken,

enligt vilket tjänsteman vid befordran allenast tillförsäkrades rätten att behålla

sin plats på löneskalan. Ett motsatt sätt är att, såsom redan trafiktjänstemännens

riksförbund föreslog i början av tjugotalet, låta tjänsteman,

som vid befordran överhoppar en eller flera lönegrader, tillgodoräkna sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 333. < <

sneddning för varje överhoppad lönegrad. Slutligen utgör, såvitt man kan

finna, den av allmänna lönenämnden ifrågasatta spärregeln ett medel, som

i så gott som alla tänkbara fall undanröjer ojämnheterna.

Vad beträffar frågan att borttaga sneddningsregeln och ersätta densamma

med en regel örn rätt för tjänstemannen att vid befordran bibehålla sin plats

på löneskalan må påpekas, att det enligt lönekommitténs mening i princip

är riktigt att befordring medför någon förhöjning av avlöningen. Vinsten av

ojämnheternas undanröjande synes icke heller stå i rimlig proportion till försämringen

av tjänstemännens allmänna löneställning.

I fråga om det andra ytterlighetsfallet, vilket representeras av förslaget

från trafiktjänstemännens riksförbund, synes utan vidare kunna sägas, att

ojämnheterna ingalunda kunna anses motivera en så väsentlig förbättring

av tjänstemännens löneställning. Förslaget skulle medföra — om varje lönegrad

omfattar fyra löneklasser och tidsintervallen för löneklassuppflyttning

bibehålies vid tre år — att en tjänsteman efter nio års anställningstid med

lön enligt löneklass alltid skulle tillhöra högsta löneklassen, till vilken tjänst

han än befordrades. Systemet skulle också medföra, att de lägsta löneklasserna

i sådana lönegrader, som icke äro rekryteringsgrader, i regel skulle

bliva helt oanvända. Överhuvud strider systemet mot en princip, som hittills

legat till grund för det statliga lönesystemet, nämligen att avlöningsförbättringar

successivt skola åtnjutas i de olika lönegraderna.

Mot den av allmänna lönenämnden ifrågasatta spärregeln kunna — ur

teoretisk synpunkt — icke anföras så vägande invändningar som mot de nyss

berörda ytterlighetsanordningarna. Regeln måste i stort sett få den verkan

att det med hänsyn till löneklassplaceringen blir för tjänstemannen utan betydelse

örn han befordras successivt en lönegrad i sänder eller direkt två

eller flera lönegrader. Administrativt skulle emellertid spärregeln föranleda

betydande svårigheter.

Om man, med hänsyn till vad sålunda anförts, icke anser sig böra helt

eliminera ojämnheterna, måste man begränsa ingripandena till allenast närliggande

lönegrader. I själva verket kunna i så fall specialreglerna icke avse

befordringar, som omfatta mera än två lönegrader. Eljest uppkomma i stort

sett samma förhållanden, som då någon begränsning icke sker. Man kan

tydligen för befordran, som avser högst två lönegrader, föreskriva, att sneddning

icke får ske eller att sneddning får tillgodoräknas även för överhoppad

lönegrad eller också att den av lönenämnden ifrågasatta spärregeln skall äga

tillämpning.

Det material, som står till 1945 års lönekommittés förfogande, bildar ej

tillräcklig grund för bedömande, om man genom sådana begränsade ingripanden

skulle få bort de flesta ojämnheterna, men däremot framgår det att

i åtskilliga fall ojämnheter skulle kvarstå. Genom begränsningarna skulle

också skapas nya ojämnheter, som i sin ordning skulle giva anledning till

kritik. Erfarenheten av de spärregler, som hittills funnits inom lönesystemet,

talar härvidlag sitt tydliga språk.

Vid bedömandet av den föreliggande frågan bör beaktas, att vissa av de

förslag, som i annat sammanhang framläggas, äro ägnade att begränsa antalet

av de falt, då ojämnheter framträda vid sneddningsregelns tillämpning.

Så är fallet med förslagen att minska antalet löneklasser i lönegraderna, att

upphäva skillnaden i löneklassplaceringen för ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän samt tjänstemän med vikariatslön samt alt modifiera den i det

föregående berörda maximeringsregeln.

Det måste vidare kraftigt understrykas bur angeläget det iir, att löncbestämmelserna

göras sfi lätta alt tillämpa som möjligt. Särskilt genom den av

allmänna lönenämnden ifrågasatta spärregeln — och skulle en ändring an
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majlis proposition nr 333.

ses böra ske borde den väl närmast anknyta till denna regel — skulle, såsom

redan påpekats, betydande administrativa svårigheter uppstå. Till dessa svårigheter

för arbetsgivaren är att för personalen lägga en viss begränsning i

dess nuvarande rätt att snedda.

Visserligen bör i princip lönesystemet anpassas efter de förhandenvarande

förhållandena. Men likväl ligger det ett visst fog i ett av generaltullstyrelsen

gjort uttalande, att ojämnheterna mera hänföra sig till befordringsgången än

till själva avlöningsbestämmelsema. Ett utmärkande drag i den statliga löneavvägningen

är den mycket stora splittringen på olika lönegrader. Detta möjliggör

visserligen en smidigare anpassning till olikartade förhållanden. Men

det kan ifrågasättas om det är riktigt att, såsom nu ej sällan är fallet, i en och

samma befordringsgång tillämpa ett flertal på varandra omedelbart följande

lönegrader. Inom statsförvaltningen har man på senare tid i vissa fall sökt

att skapa enhetliga regler för befordringarna. Så har skett exempelvis vid

länsstyrelserna och det uppdrag, som givits 1944 års personalutredning, syftar

åt samma håll. Även försvarets tjänsteförteckningssakkunniga torde komma

in på denna fråga. I den mån dylika regler mera allmänt fastställas och

tillämpas, försvinna de här ifrågavarande ojämnheterna.

Yttrandena. Mot lönekommitténs förslag om bibehållande av sneddningsregeln

i det nya lönesystemet har icke någon av de hörda myndigheterna

framställt erinran. Icke heller ha anmärkningar framförts mot förslaget, att

förordnande med vikariatslön skall medföra samma löneförmåner som äro

förenade med den tjänst, förordnandet avser. Socialstyrelsen har med anledning

av lönekommitténs förslag i fråga om vikariatslönen såsom sin mening

framhållit, att vikariatslöneförordnanden böra kunna meddelas i vissa

närmare angivna fall, där sådana förordnanden nu icke kunna förekomma.

Den av lönekommittén föreslagna ändringen av maximeringsregeln vid

sneddning har däremot rönt kritik från olika myndigheters sida. Försvarets

civilförvaltning har sålunda ansett det tveksamt, om den föreslagna modifieringen

av maximeringsregeln skulle få den utjämnande verkan, som lönekommittén

synts förutsätta. För övrigt skulle denna reform innebära en förbättring

i lönehänseende allenast för den, som vinner befordran efter att ha

tillhört slutlöneklassen i den lägre tjänsten i mer än tre år. Det kunde emellertid

ifrågasättas, om icke lika starka skäl talade för att möjliggöra förhöjd

avlöning åt den, som utan att kunna vinna vidare befordran under en längre

tid tillhört slutlöneklassen inom vederbörlig lönegrad och att alltså i avlöningsförfattningarna

intoges en regel av innebörd, att dylik befattningshavare

enligt vederbörande myndighets bestämmande skulle kunna medgivas uppflyttning

till löneklassen närmast över slutlöneklassen inom vederbörlig lönegrad

efter att hava tillhört sistnämnda löneklass i förslagsvis sex år. En dylik

regel syntes jämväl bli lättare att tillämpa än den föreslagna maximeringsregeln.

Vidare har telegrafstyrelsen framhållit, att en maximeringsregel av

den utav lönekommittén föreslagna innebörden syntes komma att i betydligt

högre grad än lönekommittén tänkt sig medföra komplikationer i lönesystemet.

En utsträckning av maximitiden till sex år hade enligt styrelsens mening

varit att föredraga. Även vattenfallsstyrelsen har ansett, att den tid av tre år,

som enligt nuvarande sneddningsbestämmelser får tagas i beräkning vid in
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

79

placering i löneklass efter befordran, bort utsträckas till allenast sex år.

Efter att lia åskådliggjort den nya maximeringsregelns verkningar med ett

par exempel har allmänna lönenämnden uttalat, att den föreslagna maximeringsregeln

vore ägnad att komplicera lönesystemet, och för sin del ifrågasatt,

huruvida icke försiktigheten bjöde, att regelns konsekvenser för ett icke alltför

obetydligt antal konkreta fall undersöktes, innan slutlig ställning toges

till kommitténs förslag i nu ifrågavarande del. Försvarsväsendets lönenämnd

har i huvudsak anslutit sig till de av allmänna lönenämnden anförda synpunkterna

men framhållit, att det dock ville synas, som örn i fråga om de

militära beställningarna med den för dem gällande fasta befordringsgången

en tillämpning av den föreslagna maximeringsregeln vid sneddning kunde beräknas

bli mindre komplicerad än i fråga om civila befattningar.

I samband med behandlingen av sneddningsregeln har försvarets civilförvaltning

framhållit önskvärdheten av att klarläggande bestämmelser meddelades

om löneklassplacering vid övergång från extra ordinarie till extra

anställning eller vice versa.

Såsom av det föregående framgår har lönekommittén framhållit, att därest

maximeringsregeln modifierades på sätt kommittén förordat, den nya regeln

barde få tillämpas även på befordringsfall, som inträffat före löneregleringens

ikraftträdande, dock att förhöjd avlöning borde få åtnjutas först från

och med dagen för ikraftträdandet. I anledning härav har försvarets civilförvaltning

uttalat, att i dylikt fall skulle erfordras omräkningar, som komme

att medföra ett betydande Efterarbete för ämbetsverket. Försvarets fabriksstyrelse

har förutsatt, att den nya maximeringsregeln, i vad avsåge före löneregleringens

ikraftträdande inträffade befordringsfall, komme att tillämpas

allenast i fråga om befordran till omedelbart före ikraftträdandet innehavda

tjänster. En utsträckning av regeln att gälla flera befordringsfall syntes komma

att medföra stora praktiska svårigheter i tillämpningen. Telegrafstyrelsen

har uttalat den åsikten, att en retroaktiv tillämpning av den föreslagna maximeringsregeln

syntes komma att medföra avsevärda omkastningar och nya

ojämnheter i löneturen tjänstemännen emellan samt i vissa fall ett återinförande

av ojämnheter, som tidigare gjort sig gällande men numera eliminerats.

Lönekommitténs förslag angående bibehållande av sneddningsregeln och Departementsdess

blivande tillämpningsområde liksom också förslaget rörande de med vi- chefen.

kariatslöneförordnande förbundna löneförmånerna giver jag min anslutning.

Jag biträder även förslaget om den nuvarande spärregelns upphävande. Den

av försvarets civilförvaltning ifrågasatta regeln, att befattningshavare som

tillhört slutlöneklassen i vederbörlig lönegrad i sex år utan att vinna befordran,

det oaktat skulle kunna uppflyttas till löneklassen närmast över

slutlöneklassen, kan jag för min del icke tillstyrka.

Vad den av lönekommittén föreslagna maximeringsregeln beträffar, torde

det visserligen vara svårt att överblicka regelns verkningar i alla de fall, i

vilka den kan tänkas komma att tillämpas. Det torde emellertid ligga i sakens

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

natur, att en modifiering av maximeringsregeln i enlighet med lönekommitténs

förslag är ägnad att i stort sett verka utjämnande på nu förekommande

ojämnheter i löneturen. Särskilt gäller detta de av kommittén berörda ojämnheter,

som föranledas av täta befordringar mellan närliggande lönegrader.

Då dessutom personalorganisationerna, enligt vad jag erfarit, vid förhandlingarna

med lönekommittén fäst stor vikt vid att maximeringsregeln modifieras

på sätt lönekommittén föreslagit, har jag icke funnit mig böra frångå

kommitténs förslag i förevarande del.

Den av försvarets civilförvaltning berörda frågan om löneklassplacering

vid övergång från extra ordinarie till extra anställning eller vice versa torde

icke vara av beskaffenhet att böra upptagas till behandling i detta sammanhang.

Spörsmålet örn och i vad mån den nya maximeringsregeln skall tillämpas

på befordringsfall, som inträffat före löneregleringens ikraftträdande, torde

jag få återkomma till framdeles, sedan lönekommittén under den senare etappen

av sitt arbete utarbetat förslag till de övergångsbestämmelser, som böra

meddelas i samband med löneregleringen.

I likhet med lönekommittén kan jag icke förorda något av de av kommittén

berörda uppslag, som tidigare i olika sammanhang diskuterats för undanröjande

av de ojämnheter, som äro förenade med täta befordringar mellan närliggande

lönegrader.

Löneklassplacering vid övergång från anställning med avlöning enligt

kollektivavtal till anställning såsom tjänsteman, övergång från anställning

med avlöning enligt kollektivavtal till anställning såsom tjänsteman förekommer

framför allt inom kommunikationsverken, särskilt vid statens järnvägar.

Även inom försvarsväsendet sker årligen ett antal befordringar från arbetartill

tjänstemannaanställning. Antalet fall vid kommunikationsverken och inom

försvarsväsendet, då under åren 1944 och 1945 (för telegrafverkets del

dock endast under år 1945) sådan övergång skett, uppgick enligt från ifrågavarande

förvaltningsgrenar inhämtade uppgifter till 1 295. Därav avsågo 978

fall övergång till tjänstemannaanställning i högst 7 lönegraden, varav 658 till

ordinarie eller extra ordinarie tjänst. Enbart till 5 lönegraden omfattade övergången

784 fall, varav 509 till ordinarie eller extra ordinarie anställning. Ett

icke obetydligt antal fall avsåg befordran till arbetsledande befattningar i

10—18 lönegraderna.

Sådan övergång, varom här är fråga, ingår alltså såsom en betydelsefull del

av tjänstemannarekryteringen. Det har också ansetts nödvändigt att genom

särskilda bestämmelser reglera löneställningen efter övergången.

Enligt före den 1 juli 1939 gällande föreskrifter ägde den, som tillträdde

ordinarie eller extra ordinarie tjänstemannaanställning, att under närmare

angivna förutsättningar för löneklassplacering i tjänstemannaanställningen

tillgodoräkna viss del av föregående anställning i statens tjänst.

Efter förslag av 1936 års lönekommitté blevo de sålunda tidigare gällande

tillgodoräkningsbestämmelserna — i vad de voro tillämpliga på arbetare, som

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

från anställning enligt kollektivavtal övergick till tjänstemannaanställning—- från och med den 1 juli 1939 ersatta av en ny regel. Enligt denna, som alltjämt

gäller, skall arbetare med avlöning enligt kollektivavtal, vilken övergår

till ordinarie eller extra ordinarie tjänstemannaanställning, i den nya tjänsten

hänföras lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning,

han ägt uppbära i arbetaranställningen.

För tillämpning av denna regel erforderliga bestämmelser rörande vad som

skall förstås med avlöning i arbetaranställningen ha utfärdats av Kungl.

Maj:t. De ursprungliga bestämmelserna inneburo, att årslönen i arbetaranställningen

skulle anses utgöra ett belopp, motsvarande 2 400 gånger den timlön,

som tjänstemannen omedelbart före tillträdandet av befattningen uppbar

eller vid tidsarbete avtalsenligt ägde uppbära; till ackordslöneförmåner togs

däremot icke någon hänsyn i detta sammanhang. Snart ansågs det likväl

nödvändigt att vid jämförelsen mellan lönen i arbetaranställningen och lönen

i tjänstemannaanställningen taga viss hänsyn till ackordsvinst. Med hänsyn

härtill utfärdade Kungl. Majit år 1945 nya bestämmelser, vilka inneburo, att

även ackordsvinsten inräknades vid lönejämförelsen. Särskilt med hänsyn

till den stimulansfaktor, som ligger i ackordslönesättningen, ansågs det dock,

att hela ackordsvinsten icke kunde få medräknas utan att en viss reduktion

måste ske samt att denna borde göras olika allteftersom fråga vore om normallöneavtal

eller minimilöneavtal. Vidare ansågs ackordsvinsten icke böra

bestämmas individuellt utan beräknas med utgångspunkt från den genomsnittliga

ackordsnivån under viss tid vid den arbetsplats (arbetsområde) och

inom den ålders- och yrkesgrupp, arbetaren senast tillhört.

Lönekommittén. Lönekommittén erinrar, att ifrågavarande bestämmelser

blivit föremål för kritik i olika avseenden, samt anför härom närmare följande.

Mot de år 1939 införda bestämmelserna har — även efter 1945 års ändringar

— framförts den invändningen, att de föranlett betydande ojämnheter

vid löneklassplaceringen. I väsentlig mån torde visserligen dessa ojämnheter

lia haft sin grund i krisförhållandena. Återvinner löneläget sin relativa

stabilitet, torde man kunna räkna med, att de komma att minskas. Helt

kunna de dock ej neutraliseras. Framför allt har det ansetts mindre tillfredsställande,

att arbetare, som först vid relativt hög ålder och med lång anställningstid

befordras till tjänsteman, ofta bliva placerade i lika låg löneklass

som yngre arbetare eller, under vissa förhållanden, till och med i lägre

löneklass än dessa. Yrkanden lia därför framförts från vederbörande personalorganisationer

örn införande av bestämmelser, som skulle motverka sådan

inplacering och som därjämte skulle verka utjämnande vid ändrad relation

mellan arbetarlön och tjänstemannalön.

Genom den ändring i bestämmelserna, som vidtagits 1945, bär visserligen

ackordsvinst i viss omfattning lått tillgodoräknas vid fastställande av jämförelseinkomsten,

men bestämmelserna härom lia icke gått fria för kritik. Det

har särskilt framhållits, att bestämmelserna med hänsyn lill avtalens varierande

konstruktion giva ett relativt ojämnt utfall. Sålunda kunna två arbetare

med samma förtjänstnivå komma att inplaceras i olika löneklasser beroende

på att den ena arbetaren uppburit hög ackordstimlön (haft hög ackordsbas)

och låg ackordsvinst, medan den andra arbetaren haft låg ackordsbas och

hiig ackordsvinst.

Bihang lill riksdagens protokoll IDA0. 1 saini. Nr 333.

G

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

Vid de förhandlingar, som förts mellan 1945 års lönekommitté och personalorganisationerna,

har enighet nåtts örn vissa jämkningar i och kompletteringar

till de nuvarande bestämmelserna, åsyftande att så långt som möjligt

eliminera de med bestämmelserna nu förenade olägenheterna. Enligt förhandlingsresultatet

bör löneklassplaceringen alltjämt i första hand vara beroende

av en jämförelse mellan lönerna i den förutvarande och den nya anställningen

(jämförelseregeln). Beträffande de grunder, efter vilka lönejämförelsen

bör ske, föreslås vissa ändringar, vilka innebära, dels att då avlöning

utgått i form av timlön jämte ackordsvinst, den inkomst, varmed skall

räknas vid lönejämförelsen — oavsett huruvida fråga är om minimilöneavtal

eller normallöneavtal -—- i princip skall motsvara den med viss procent

minskade summan av timlönen och den genomsnittliga ackordsvinsten, dels

ock att arbetare, som före övergången till tjänstemannaanställning arbetat

mot ackord, i intet fall skall erhålla sämre löneställning än om han då arbetat

mot fast timlön utan ackord. Jämförelseregeln anses vidare böra kompletteras

med en bestämmelse (garantiregeln), varigenom viss lägsta löneklassplacering

i vederbörande lönegrad tillförsäkras den, som under längre

tid före övergången varit anställd i statens tjänst. Dessutom anses det böra

överlåtas åt styrelserna för de affärsdrivande verken samt åt försvarets civilförvaltning

att besluta om än högre löneklassplacering i de fall, då så befinnes

nödvändigt för förvärvande såsom tjänsteman av för tjänsten särskilt

lämplig arbetare.

De sålunda förordade bestämmelserna beträffande övergång från kollektivavtalsreglerad

anställning böra vidare enligt det vid förhandlingarna vunna

resultatet principiellt tillämpas också i sådana fall, då arbetaravlöningen,

ehuru den formellt icke utgår enligt kollektivavtal, likväl reellt bestämts på

samma sätt som avlöning enligt sådant avtal eller också anpassats efter grunderna

i visst kollektivavtal, som gäller för arbete av liknande slag.

Den närmare innebörden av förhandlingsresultatet, i vad avser garantiregelns

blivande utformning, sammanfattas av kommittén sålunda.

Den, som efter fyllda 18 år innehaft anställning med avlöning enligt kollektivavtal

i statens tjänst, skall vid övergång från sådan anställning till

tjänstemannaanställning i högst 10 lönegraden (nuvarande lönegradsbeteckning)

tillförsäkras rätt att,

a) örn anställningen efter fyllda 18 år omfattar mer än 6 men icke fullt

9 år, för bestämmande av tidpunkt för uppfattning till den för befattningen

gällande andra löneklassen taga i beräkning den del av anställningstiden, som

överstiger 6 år,

b) örn anställningen omfattar minst 9 men icke fullt 12 år, dels placeras

i lägst den andra för befattningen gällande löneklassen och dels för uppfattning

till den för befattningen gällande tredje löneklassen taga i beräkning

den del av anställningen, som överstiger 9 år, samt

c) örn anställningen omfattar minst 12 år, placeras i lägst den tredje för

befattningen gällande löneklassen.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

83

Den, som efter fyllda 18 år innehaft anställning i statens tjänst med avlöning

enligt kollektivavtal, skall vid övergång från sådan anställning till tjänstemannaanställning

i högre lönegrad än den 10:e (nuvarande lönegradsbeteckning)

tillförsäkras rätt att,

a) om anställningen efter fyllda 18 år omfattar mer än 9 men icke fullt

12 år, för bestämmande av tidpunkt för uppflyttning till den för befattningen

gällande andra löneklassen taga i beräkning den del av anställningstiden, som

överstiger 9 år,

b) om anställningen omfattar minst 12 men icke fullt 15 år, dels placeras

i lägst den andra för befattningen gällande löneklassen och dels för uppflyttning

till den för befattningen gällande tredje löneklassen taga i beräkning

den del av anställningstiden, som överstiger 12 år, samt

c) örn anställningen omfattar minst 15 år, placeras i lägst den tredje för

befattningen gällande löneklassen.

Såsom framgår av det föregående ha i viss mån olika regler ansetts böra

gälla vid övergång till tjänster i vissa lägre lönegrader än vid övergång till

tjänster, placerade i högre lönegrader. Gränsen har härvid, med hänsyn till

tjänsternas nuvarande lönegradsplacering, dragits mellan de nuvarande 10

och 11 lönegraderna. Därest framdeles lönegradsplaceringen skulle ändras

för de tjänstemannagrupper, örn vilka här är fråga, kan därav följa att gränsen

bör flyttas.

Yttrandena. Lönekommitténs förslag rörande löneklassplacering vid övergång

från anställning med avlöning enligt kollektivavtal till anställning såsom

tjänsteman har i allmänhet icke föranlett några erinringar från remissmyndigheternas

sida. Vattenfallsstyrelsen har emellertid ansett, att jämförelseregeln

borde helt slopas. Icke heller den föreslagna garantiregeln har styrelsen

kunnat tillstyrka. Enligt styrelsens mening borde man på förevarande

område i stället tillämpa en tillgodoräkningsregel av närmare angiven innebörd.

Statskontoret har ifrågasatt lämpligheten och nödvändigheten av den

föreslagna garantiregeln, som i realiteten innebure ett återupplivande för en

speciell grupp av befattningshavare av den vid 1939 års lönereglering utdömda

tillgodoräkningsrätten.

Enligt min mening bör jämförelseregeln alltjämt tillämpas, vid här avsedd Departementsövergång

från arbetar- till tjänstemannaanställning. Mot de ändringar i be- chefen.

stämmelserna rörande vad som skall förstås med avlöning i arbetarens tönningen,

vilka lönekommittén förordat och vilka det torde ankomma på Kungl.

Majit att taga närmare ställning till, har jag för min del icke funnit anledning

till erinran.

Den föreslagna garantiregeln synes mig på ett lyckligt sätt komplettera

jämförelseregeln och vara ägnad att undanröja de ojämnheter i löneklassplaceringen,

som en tillämpning av enbart sistnämnda regel i vissa fall visat

sig medföra.

Vidare ansluter jag mig till lönekommitténs förslag, att det bör överlåtas

åt styrelserna för de affärsdrivande verken och försvarets civilförvaltning att

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majlis proposition nr 333.

i fall, då så befinnes nödvändigt för förvärvande såsom tjänsteman av för

tjänsten särskilt lämplig arbetare, besluta om än högre löneklassplacering

än som följer av en tillämpning av jämförelse- och garantireglema.

Slutligen biträder jag även förslaget, att de här förordade bestämmelserna

principiellt böra tillämpas också i sådana fall, då arbetaravlöningen, ehuru

den formellt icke utgår enligt kollektivavtal, likväl reellt bestämts på samma

sätt som avlöning enligt sådant avtal eller också anpassats efter grunderna

i visst kollektivavtal, som gäller för arbete av liknande slag.

Tjänstledighetsavdrag. För närvarande förekomma tre slag av tjänstledighetsa

vdrag: A-, B- och C-avdrag. A-avdragen utgöras av löneklassvis fastställda,

i dyrortshänseende icke differentierade dagbelopp, vilka såväl absolut

som i sin relation till lönen följa en stigande skala. B-avdragen äro lika

med dubbla A-avdragen. C-avdraget åter motsvarar hela lönen ävensom, i

förekommande fall, övriga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner.

Vid tjänstledighet med C-avdrag förfares på olika sätt med

tjänste- och familjepensionsavdragen, allt efter ledighetens orsak. Tjänstledighet

för offentligt uppdrag medför ej reduktion av avdragen, vilka däremot

vid ledighet för enskilda angelägenheter skola minskas med det belopp,

som belöper på ledighetsliden.

Såsom exempel på progressiviteten i gällande avdragsskala må nämnas, att

A-avdraget, mätt i förhållande till nettolönen för dag på lägsta dyrort — beräknad

såsom Vao av den med löneklassvis utjämnade pensionsavdrag minskade

lönen — utgör 15,79 procent i 1 löneklassen och 28,42 procent i 33 löneklassen.

Motsvarande procenttal äro för medeldyr ort 13,48 och 26,23 samt

för dyraste ort 11,76 och 24,35.

Beträffande några få löneklasser inom den allmänna löneplanen samt i

fråga om de för vissa extra ordinarie och extra befattningshavare gällande

s. k. bokstavslöneklasserna förekomma undantag från progressivitetsprincipen.

För sistnämnda löneklasser har fastställts ett i öretal räknat lika stort

A-avdrag, varför avdragsprocenten här följaktligen stiger med sjunkande lön.

Lönekommittén. Enligt lönekommitténs förslag skola tjänstledighetsavdragen

differentieras i dyrortshänseende. I enlighet härmed ha särskilda belopp

upptagits icke blott — såsom tidigare varit fallet — för varje löneklass utan

också för varje dyrortsgrupp. Avdragen lia därvid konstruerats så, att de

i princip medföra avstående av en och samma andel av lönen för alla befattningshavare,

vilka tillhöra samma löneklass, oavsett befattningshavarnas

stationering på dyrare eller billigare orter.

Vid tidigare diskussioner örn en differentiering av tjänstledighetsavdragen

i dyrortshänseende har detta spörsmål sammankopplats med fragan örn en

dyrortsgradering av övertidsersättning. Såsom av det följande kommer att

framgå, har lönekommittén funnit sig böra förorda övergång till ett system

med dyrortsgraderad övertidsersättning. Med hänsyn till att konsekvenserna

härav komma att te sig jämförelsevis mindre förmånliga för de tjänstemän,

vilka äro stationerade på billigare orter, har lönekommittén ansett sig icke

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

85

böra underlåta att föreslå en differentiering jämväl av tjänstledighetsavdragen,

vilken åtgärd, såsom kommittén påpekat, är ägnad att medföra en effekt

motsatt den nyss angivna. Några nämnvärda praktiska olägenheter av att de

olika avdragsbeloppens antal härigenom ökas anser kommittén icke behöva

befaras.

Vid valet av de relationstal, vilka beteckna A-avdragens förhållande till

den oavkortade lönen, har kommittén funnit lämpligt att i princip utgå från

nu rådande förhållanden på F-ort med hänsyn till att proportionen mellan

nuvarande löner på F-ort och på I-ort är ungefärligen densamma som mellan

de av lönekommittén föreslagna lönebeloppen för medeldyr ort (3-ort)

respektive dyraste ort (5-ort). Den relativa storleken på F-ort av nuvarande

A-avdrag har emellertid icke genomgående varit utslagsgivande för uppbyggnaden

av den av kommittén föreslagna avdragsskalan. Bland annat

med hänsyn till att ersättning för övertidsarbete enligt lönekommitténs förslag

icke kan utgå till befattningshavare i högre löneklass än den 25, har

det ansetts befogat att för däröver liggande del av löneplanen anpassa avdragsskalan

så, att den närmare ansluter sig till nuvarande relation mellan

A-avdrag och nettolön på I-ort. Vidare lia sådana jämkningar vidtagits, som

varit nödvändiga för att undvika att mot en viss löneklass kommer att svara

ett större procentuellt avdrag än det, som föreslagits för den närmast högre

löneklassen. Av vad nu sagts framgår att, även om den nuvarande progressiviteten

något mildrats, några mera avsevärda förändringar i fråga om avdragsskalans

struktur icke följa av lönekommitténs förslag.

De A-avdrag, som föreslås för tjänstemän med lön enligt icke dyrortsgraderad

löneplan, ha avvägts så, att de för lönelägen jämförliga med dem som

förekomma inom ortsgrupp 5 av den allmänna dyrortsgraderade löneplanen

i stort sett motsvara avdragsbeloppen enligt skalan för sistnämnda löneplan

och för högre lönelägen sakta stegras intill 27 procent av den på förut

angivet sätt beräknade nettolönen för dag.

Avvägningen av de nya A-avdragen framgår av de i kommitténs betänkande

(s. 128 och 129) intagna tabeller, till vilka hänvisas.

B-avdraget bör enligt lönekommitténs mening liksom hittills motsvara

dubbla A-avdraget.

Vad C-avdraget beträffar framhåller lönekommittén, att storleken av detta

avdrag för närvarande varierar med antalet dagar i den månad, varunder

tjänstledigheten infaller. C-avdraget för dag kan sålunda, påpekar kommittén,

för en och samma tjänsteman utgöra antingen Vsi, V30, V29 eller 1/28

av månadslönen, ett förhållande, som givetvis är ägnat att komplicera arbetet

med avlöningens uträknande. Lönekommittén, som prövat olika förslag

till lösning av frågan örn en förenkling av sättet för C-avdragets beräkning,

har emellertid funnit sig böra förorda, alt ifrågavarande avdrag även för

den förestående löneregleringsperioden i princip skall utgöra den kvotdel av

månadslönen, vilken svarar mot dagantalet i den av ledigheten berörda kalendermånaden.

Förutom genom det av kommittén förordade införandet av

nettolönesystem — vilket medför att någon avkortning av pensionsavdrag,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

Departements
chefen.

svarande mot bruttolönens reduktion genom C-avdrag, ej skall ske — skall

den ur redogörarsynpunkt önsvärda förenklingen av C-avdragsberäkningen

enligt kommitténs förslag uppnås genom utarbetandet av tabeller över olika

förekommande C-avdrag, vilka tabeller kommittén förutsätter skola intagas

i vederbörande avlöningsförfattningar. Tabellerna, i vilka C-avdragen avses

skola upptagas till närmaste med 5 delbara öretal, böra enligt vad kommittén

framhåller kompletteras med en bestämmelse, att befattningshavare, som

varit tjänstledig mot C-avdrag under hel månad, icke skall äga uppbära

någon lön för denna tid.

Yttrandena. Mot förslaget om dyrortsdifferentiering av tjänstledighetsavdragen

har erinran framställts från endast en av de hörda myndigheterna,

nämligen länsstyrelsen i Värmlands län, som ifrågasatt, huruvida tillräckliga

skäl kunde anses för en dylik differentiering med hänsyn till den komplicering

av lönesystemet, som skulle följa av en sådan reform.

Progresssiviteten i skalan för tjänstledighetsavdragen har försvarets civilförvaltning

ansett innebära en obillighet gentemot befattningshavare i högre

lönegrader. Icke heller överbefälhavaren har kunnat finna några vägande skäl

för progressiviteten i fråga.

Beträffande avdragsbeloppen har riksräkenskapsverket anfört, att de för

tjänstemän med lön enligt icke dyrortsgraderad löneplan föreslagna tjänstledighetsavdragen,

vilka sluta på med 5 delbara öresbelopp, i förenklingssyfte

borde avrundas till att sluta på med 25 delbara öresbelopp.

För min del biträder jag helt lönekommitténs förslag rörande tjänstledighetsavdragen.

En dyrortsdifferentiering av dessa medför uppenbarligen, att

större rättvisa uppnås än om avdragen — såsom hittills — utgå med ett fixt

belopp för varje löneklass.

Anledning att slopa progressiviteten i avdragsskalan finner jag icke föreligga.

För övrigt må i detta sammanhang påpekas, att kommitténs förslag

innebär någon mildring av progressiviteten.

Den av riksräkenskapsverket berörda frågan om avrundning av tjänstledighetsavdragens

belopp torde böra upptagas först i samband med behandlingen

av de författningsförslag, som lönekommittén kommer att utarbeta

under andra avdelningen av sitt arbete.

Kallortstillägg. Särskilda kallortstillägg förekommo ursprungligen endast

vid statens järnvägar — från år 1903 -—- men infördes sedermera även inom

andra grenar av statsförvaltningen. I samtliga de avlöningsreglementen, med

vilkas revision lönekommittén bär att taga befattning, finnas bestämmelser

meddelade om kallortstillägg. Manskapsavlöningsreglementets stadganden i

ämnet avse emellertid, såvitt angår det kontraktsanställda manskapet, endast

vissa äldre furirer.

Kallortstillägg utgår enligt gällande bestämmelser till tjänstemän, stationerade

inom ett i övre Norrland beläget, i sex kallortszoner indelat kallorts
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

87

område. Zonindelningen, är reglerad genom en kungörelse den 15 juni 1939,

nr 425, till vilken hör en bilaga med beskrivning av gränslinjerna mellan

de olika zonerna samt mellan kallortsområdet och riket i övrigt. I anslutning

till zonindelningen utgår kallortstillägg enligt sex kallortsklasser, betecknade

med nr I—-VI. Inom en och samma kallortsklass utgår kallortstillägg med ett

enhetligt, av befattningshavarnas löneställning oberoende belopp. Skalan för

kallortstillägg har för närvarande följande utseende:

kallortsklass 1............ 90 kr. kallortsklass IV............ 360 kr.

* II............ 150 » » V............ 510 »

» III............ 240 » > VI............ 720 »

Då kallortstillägget infördes, angavs dess direkta syfte vara att kompensera

befattningshavarna i övre Norrland dels för de högre levnadskostnaderna

därstädes och dels för de olägenheter, som följde av det hårda klimatet. Sedan

en för hela landet enhetlig dyrortsgruppering genomförts och särskilda dyrortstillägg

tillkommit såsom avlöningsförmån, ansågs emellertid levnadskostnadernas

höjd ej längre böra inräknas bland de med bosättning i Norrland

sammanhängande förhållanden, för vilka kallortstillägget var avsett att utgöra

en kontant ersättning. Den egentliga motiveringen för medgivandet av

ifrågavarande förmån var statens intresse av en tillfredsställande rekrytering

till tjänsteställena i Norrland.

Vid indelningen i lcallortszoner har man i huvudsak byggt på en år 1920

utförd klassificering av stationeringsorter för personal i kommunikations - verken. Utgångspunkten för berörda klassificering var, att kallortstillägget

huvudsakligen skulle ha karaktären av ett ödemarks- eller enslighetstillägg,

och följande huvudfaktorer ansågos böra vara utslagsgivande vid bestämmande

av tilläggets storlek å viss ort: 1) vinterkylans intensitet, 2) längden

av vinter och sommar, 3) enslig belägenhet, 4) vintermörkrets omfattning,

5) avstånd från Sveriges huvudorter samt 6) ödemarksnatur. För varje faktor

konstruerades en poängskala, och det sammanlagda poängtalet för varje

ort uträknades, varvid siffran för ödemarksnatur räknades dubbelt.

Lönekommittén. Lönekommittén, som jämlikt de för kommitténs arbete

meddelade direktiven haft att ompröva frågan örn kallortstilläggens bibehållande,

har för sin del förordat, att sådana tillägg fortfarande skola utgå.

Visserligen har kommittén ansett det kunna ifrågasättas, om de omständigheter,

som ursprungligen föranlett införandet av kallortstillägg, numera

behöva tillmätas sådan betydelse för lönesättningen, att tilläggen måste bibehållas.

Beträffande den synpunkt, som för staten varit avgörande vid beviljandet

av här ifrågavarande förmån — angelägenheten av en tillfredsställande

rekrytering till tjänsteställena i Norrland — framhåller sålunda kommittén,

alt utredningar i ämnet, som verkställts av 1928 och 1936 års lönekommittéer,

synts giva vid handen, alt någon avsevärd skillnad i fråga örn

rekryteringsmöjligheterna ej kunde anses föreligga mellan kallortsområdet

och riket i övrigt. Vidare påpekar kommittén, att ett av de moment, som

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

tidigare ansetts göra kallortstillägg motiverade, nämligen vederbörande orters

avlägsenhet från tätare bebyggda samhällen eller områden, för framtiden

torde komma att i viss mån kompenseras på annat sätt. Härom anför

kommittén följande.

Vid hittills utförda dyrortsgrupperingar har hänsyn icke tagits till orternas

kommunikationsförhållanden annat än i den mån långa avstånd mellan

inköpsort och konsumtionsort direkt kommit till uttryck i priserna på de

nyttigheter, vilka medräknats vid beräkningen av utgiftsbudgeter. Enligt

förslag av 1943 års dyrortskommitté skall för framtiden viss självständig

hänsyn tagas till de större utgifter eller ansträngningar för anskaffande av

olika slags förnödenheter — även immateriella — vilka den på visst minimiavstånd

från s. k. huvudinköpsort bosatta befolkningen har att vidkännas

främst i form av rese- och transportkostnader. Avståndskostnademas inverkan

på hushållsbudgeten skulle markeras genom visst tillägg till dennas

slutsumma. Dyrortskommitténs förslag härutinnan har i princip vunnit statsmakternas

godkännande genom beslut under höstsessionen av 1945 års riksdag.

Även om de med en mera isolerad bosättning förenade olägenheterna

icke härigenom komma att beaktas främst utifrån de synpunkter, vilka tillmätts

betydelse vid kallortssystemets utformning, synes dock nämnda system

ha förlorat en del av sitt teoretiska underlag.

Kommittén framhåller emellertid, att för bibehållande av kallortstilläggen

talar å andra sidan, att vissa av de faktorer, vilka ansetts motivera medgivandet

av dylika tillägg, alltjämt göra sig gällande med oförminskad styrka.

Med hänsyn härtill och då man vid de förda förhandlingarna på personalhåll

fäst stort avseende vid att ifrågavarande, sedan länge utgående avlöningsförmån

icke fråntages befattningshavarna, har lönekommittén ansett

sig böra förorda, att kallortstillägg fortfarande iskall utgå.

I övrigt föreslår kommittén, att lönenivåns generella höjning icke skall

medföra någon höjning av tilläggsbeloppen samt att dessa liksom hittills

skola utgå till tjänstemän inom ett i sex kallortszoner indelat kallortsområde.

Mera betydande ändringar i fråga om kallortsindelningen anser kommittén

ej böra ske. Enligt kommitténs mening böra emellertid sådana justeringar

av gränsdragningen övervägas, att denna vållar minsta möjliga irritation.

Det synes kommittén lämpligt, att indelningen i allmänhet göres

efter administrativa eller judiciella gränser.

Frågan efter vilka regler och i vilken utsträckning militärt manskap skall

äga rätt till kallortstillägg synes kommittén böra upptagas till övervägande

sedan genom det av 1946 års manskapslöneutredning bedrivna utredningsarbetet

större klarhet vunnits om manskapets blivande löneställning.

Yttrandena. Av de hörda myndigheterna har endast rilcsräkenskapsverket

berört frågan örn kallortstillägg och därvid föreslagit, att beloppen i klasserna

I och II fastställas till 96 respektive 156 kronor för år.

Departements- Även örn åtskilliga av de skäl, som på sin tid föranledde kallortstilläggets

chejem. införande, numera förlorat sin betydelse, vill jag, med hänsyn till att man på

personalhåll fäst stort avseende vid att denna förmån icke fråntages befattningshavarna,

icke motsätta mig lönekommitténs förslag, att kallortstillägg

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

89

framdeles får utgå enligt enahanda grunder som hittills, dock med den av

riksräkenskapsverket föreslagna jämkningen.

övertidsersättning. Gällande övertidsbestämmelser förutsätta, att arbete

å tid utöver fastställd arbetstid skall förekomma endast undantagsvis. Utfört

övertidsarbete medför under vissa betingelser rätt till kompensation

genom ledighet eller till kontant övertidsersättning. Ersättning skall i första

hand utgå i form av ledighet. En absolut förutsättning för rätt till ersättning

är att ifrågavarande arbete utförts å befattning i högst 18 lönegraden. Härutöver

gälla vissa ytterligare begränsningar. Ersättning må sålunda i allmänhet

icke tillkomma befattningshavare, som utövar mera självständigt

befäl eller som har att utföra arbete av den art, att behovet eller varaktigheten

av förekommande övertidsarbete icke kan kontrolleras. Vidare gäller

att överordnad i varje särskilt fall skall ha beordrat eller godkänt arbetets

utförande å övertid. Beställningshavare underkastad militära avlöningsreglementet

är överhuvud icke berättigad till övertidsersättning.

Ersättning utgår enligt olika grunder för övertidsarbete, som utförts under

natt (kl. 22—6), å sön- eller helgdag eller å påskafton, midsommarafton

eller julafton (i det följande sammanförda under beteckningen kvalificerad

övertid), och för dylikt arbete under annan tid (icke kvalificerad övertid).

Den kontanta övertidsersättningen för arbete under icke kvalificerad övertid

utgår med lönegradsvis fastställda, icke dyrortsgraderade timersättningsbelopp.

De ersättningsbelopp, vilka ursprungligen upptogos i civila avlöningsreglementet,

voro så avvägda, att de med utgångspunkt från en normal

tjänstgöringstid av 208 timmar per månad ungefärligen motsvarande den

ordinarie timlönen å I-ort för en tjänsteman inom tredje löneklassen av vederbörande

lönegrad. Med hänsyn till att rörligt tillägg icke skulle utgå å övertidsersättningen

inneslöto beloppen emellertid en viss förhöjning utöver den

på angivna sätt beräknade kvotdelen. Det oaktat vidtogs år 1943 en provisorisk

höjning av ersättningsbeloppen, innebärande en förhöjning av de tidigare

beloppen med i runt tal 31 %, motsvarande på lönen utgående rörligt tillägg

och kristillägg.

Varje övertidstimme räknas, när fråga är om kvalificerad övertid, såsom en

och en halv timme med tillämpning därefter av ovannämnda timersättningsbelopp.

För kompensation genom ledighet gäller, att en timmes övertidsarbete

kompenseras med en timmes ledighet, med undantag dock för det fall, att arbetet

utförts under kvalificerad övertid och ledigheten beredes under annan

tid, än som medför dylik beräkning i fråga örn övertidsarbete. I detta fall

kompenseras en timmes övertidsarbete genom en och en halv timmes ledighet.

Lönekommittén. Vid behandlingen av frågan örn övertidsersättning har lönekommittén

lill en början understrukit, att den redan i 1919 års avlöningsreglemcnte

för kommunikationsverken och även i de nuvarande avlöningsreglementena

uttalade grundsatsen, att arbete å tid utöver fastställd arbetstid

bör förekomma endast undantagsvis, även bör gälla för den förestående löneregleringsperiodcn

och därvid i möjligaste män iakttagas.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

I detta sammanhang anför kommittén bland annat följande.

Under de av lönekommittén förda förhandlingarna har av tjänstemännens

huvudorganisationer påtalats, att, emot vad som förutsattes vid den senaste

allmänna löneregleringen, övertidsarbete numera uttages i betydande omfattning

inom vissa områden av statsförvaltningen. Det torde vara ostridigt, att

verk och myndigheter under de senare åren ofta i betydande utsträckning

anlitat sin personal för övertidsarbete. Att detta behövt ske, torde till avsevärd

del bero på extraordinär arbetsbelastning föranledd av krisförhållanden,

varför förekomsten av övertidsarbete kan väntas minska efter återgång

till mera normala förhållanden. I den mån det emellertid blir nödvändigt att

uttaga övertidsarbete, bör man från vederbörande myndigheters sida söka

ernå en sådan begränsning av det övertidsarbete, som uttages av en och samma

befattningshavare, att hans arbetsbörda ej blir större än vad de föreliggande

omständigheterna oundgängligen påfordra. För sådana fall bör det

sätt varpå lagen om arbetstidens begränsning tillämpas på den allmänna

arbetsmarknaden vara vägledande, så att man under alla förhållanden söker

undvika att inom statstjänsten uttaga övertidsarbete i större omfattning än

som i motsvarande fall kan ske vid privatanställning.

Lönekommittén framhåller uttryckligen, att dess förut återgivna uttalanden

avse jämväl befattningshavare, som icke erhåller särskild övertidsersättning.

Beträffande rätt till övertidsersättning anser lönekommittén ingen reell

ändring böra ske. Kommittén förordar i enlighet härmed, att särskild ersättning

skall kunna utgå för övertidsarbete å befattning i högst 22 lönegraden,

vilken lönegrad närmast motsvarar nuvarande 18 lönegraden.

I fråga om den kontanta övertidsersättningens konstruktion och avvägning

har lönekommittén till en början erinrat, att vid flera tidigare tillfällen

övervägts en sådan omläggning av det hittillsvarande systemet med lönegradsvis

bestämda, icke dyrortsdifferentierade och fasta ersättningsbelopp,

att övertidsersättningen skulle komma att ställas i mera direkt relation till

vederbörande befattningshavares avlöning. Såväl 1928 som 1936 års lönekommittéer

hade emellertid ansett sig av praktiska skäl icke kunna förorda

en sådan omläggning, vilken förutsatte en differentiering av ersättningsbeloppen

efter såväl löneklass som ortsgrupp.

Såsom lönekommittén vidare påpekat, förekommo i samband med tillkomsten

av den i det föregående omförmälda höjningen med 31 procent av

övertidsersättningen vissa uttalanden till förmån för en ändring av de principiella

grunderna för övertidsersättningens konstruktion. I ett av allmänna

lönenämnden avgivet utlåtande anfördes sålunda bland annat följande.

Principiellt är lönenämnden av den uppfattningen, att frågan om övertidsersättningen

bör lösas i anslutning till det förslag, som framlagts i de

nyssnämnda motionerna1 vid 1938 års riksdag. Det har synts. lönenämnden

riktigast, att övertidsersättningens belopp direkt anknyter till vederbörande

tjänstemans avlöning och sålunda differentieras med hänsyn såväl till

tjänstemannens placering i löneklass som till hans placering i dyrortsgrupp.

1 Likalydande motionerna I: 317 och II: 453, vari hemställdes, att övertidsersättningen skulle

bestämmas till Vno av vederbörande tjänstemans månadslön inklusive rörligt tillägg och kallortstillägg,

med viss avrundning.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 333.

91

Härigenom skulle undvikas, att — såsom för närvarande i vissa fall är händelsen

— förhållandevis hög ersättning utgår å lägre dyrort, medan ersättningen

å högre dyrort måste anses för låg. Några farhågor för att — såsom

statsutskottet vid 1938 års riksdag anförde — en differentiering skulle i avsevärd

mån komplicera bestämmelserna på området, behöva enligt lönenämndens

mening icke hysas.

Emellertid vill lönenämnden icke nu påyrka, att de nuvarande bestämmelserna

om övertidsersättning erhålla principiellt ändrad innebörd i enlighet

med det ovan anförda. Denna fråga synes icke böra upptagas till prövning

annat än i samband med en lönereglering.

Statsutskottets utlåtande i frågan (nr 264/1943) innefattade en principiell

anslutning till den av lönenämndens majoritet uttalade uppfattningen, även

om utskottet i likhet med lönenämnden ifrågasatte lämpligheten av att vid

dåvarande tidpunkt införa ifrågavarande, även vid detta tillfälle motionsvis

föreslagna beräkningsgrunder.

Lönekommittén har företagit vissa undersökningar beträffande verkningarna

av den för övertidsersättning nu gällande konstruktionen. Av en i kommitténs

betänkande (s. 137) intagen sammanställning, vilken innefattar resultatet

av de utförda undersökningarna och till vilken hänvisas för närmare

orientering i ämnet, framgår i fråga om befattningshavare i de lönegrader

inom nuvarande löneplan A, inom vilka övertidsersättning kan utgå,

liksom i vissa lönegrader av nuvarande löneplanerna V och MV den ojämna

relationen mellan övertidsersättning och ordinarie timlön respektive timdvlöning

i begynnelse- och slutlöneklass på billigaste och dyraste ort. Med

hänsyn till att lönekommittén föreslår övergång till nettolönesystem ha beräkningarna

skett på grundval av nu utgående nettolöneförmåner. Beräkningarna

ha utförts med utgångspunkt från en normalarbetstid av 208 timmar

för månad, vilken beräkningsgrund, såsom redan i det föregående

nämnts, tillämpades vid 1936 års lönekommittés avvägning av ersättningarnas

storlek i förhållande till den ordinarie timlönen.

För sin del föreslår lönekommittén, att övertidsersättningen fastställes

löneklassvis och differentieras i dyrortshänseende samt att rörligt tillägg

skall utgå på övertidsersättningen efter samma procenttal som på lönen.

Kommittén förutsätter därvid, att avvägningen efter den med rörligt tillägg

förhöjda lönen skall ske genom att dylikt tillägg beräknas på sammanlagda

beloppet av lön och övertidsersättning.

Beträffande timersättningsbeloppet (vid grundnivån) för arbete å icke

kvalificerad övertid föreslår kommittén, att ifrågavarande ersättningsbelopp

— bortsett från avrundning till närmaste med 5 delbara öretal — skall

motsvara 0,7 procent av månadslönen, vilket vid en normalarbetstid av 200

timmar för månad innebär 40 procents förhöjning och vid en normalarbetstid

av 208 timmar för månad 45,6 procents förhöjning av den ordinarie timlönen.

De sålunda föreslagna ersättningsbeloppen liksom också ersättningens storlek

vid ett rörligt tillägg av 6 procent, framgå av följande tabell.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Löneklass

Ersättning för timme vid

övertidsarbete på icke kvalificerad övertid

Grundbelopp

106 % av grundbeloppen

Ortsgrupp

Ortsgrupp

1

2

3

4

5

1

2

3

4

5

1

1-65

1-75

1-80

1-90

2-—

1-75

1-85

1-91

2-01

2-12

2

1''70

1-80

1’90

1-95

2-05

1-80

1-91

201

2-07

2-17

3

1-80

1-85

1-95

2-05

2-10

l''9l

1-96

2-07

2-17

2-23

4

1-85

1-95

2-05

2''15

2-20

1-96

2-07

2-17

2-28

2-33

5

1-95

2-05

2-15

2-25

2-35

2-07

2-17

2-28

2''38

2-49

6

2-05

215

2-25

2-35

2-45

2-17

2-28

2-38

2''49

2''60

7

2-20

2''30

240

2-50

2-60

2-33

2-44

2-54

2-65

2''76

8

2-30

2-40

2-55

2-65

2-75

2-44

2''54

270

2-81

2-91

9

2-45

2''55

2-70

2-80

2-90

2-60

2’70

2-86

2-97

3-07

10

2-60

2''70

2''85

2-95

3-10

2-76

2-86

3-02

3l3

3-29

11

2-70

2 85

3''—

3-10

3''25

2-86

3-02

3-18

3-29

3-44

12

2''85

3 —

3-10

3-25

3-40

3-02

318

329

3-44

3-60

13

3-—

3-10

3-25

3-40

3-65

318

3‘29

3-44

360

3''76

14

3-10

3-25

3-40

3-55

3*70

329

3-44

3''fiO

3-76

392

15

3-25

3-40

355

3''70

3''85

3-44

3''60

3-7 6

3-92

4-08

16

3''35

3-50

370

385

4''—

3-55

3-71

392

4''08

4-24

17

3-50

3-65

3-85

4-—

415

3-71

3-87

4-08

4-24

4-40

18

3-65

3-80

4-—

4-15

4-35

3-87

4-03

4''24

4-40

4-61

19

3''80

4 —

4-15

435

4-55

4-03

4''24

4-40

461

4-82

20

4 —

420

4 35

4 55

4-76

4-24

4''46

4-61

482

503

21

4-25

4-45

4''65

4-85

505

4-50

4-72

493

5-14

5*35

22

4-50

4-70

4-90

5-10

5-35

4 77

4-98

5''19

5-41

5’67

23

4-75

4-95

520

5-45

5-65

5-03

5-25

5''61

5-78

5''99

24

5''—

5-25

5-50

5’75

595

5-30

5-66

5‘83

6-09

6''31

25

5-35

560

5''80

605

6-30

5-67

5''94

6-15

6-41

6-68

Beträffande ersättning för arbete på kvalificerad övertid föreslår kommittén

följande. Till kvalificerad övertid skall, utöver vad nu gäller, hänföras

jämväl tiden mellan klockan 18 och klockan 22 å dag före sön- och

helgdag. Ersättningsbeloppen för arbete å kvalificerad övertid skola i princip

motsvara 150 procent av de belopp, vartill ersättningen för arbete å icke

kvalificerad övertid beräknats före avrundning. Detta innebär, att ersättningsbeloppen

för arbete å kvalificerad arbetstid komma att utgöra 1,05 av

månadslönen, vilket motsvarar 110 procents förhöjning av den ordinarie

timlönen vid en normalarbetstid av 200 timmar för månad och 118,4 procent

vid en normalarbetstid av 208 timmar för månad. Även dessa belopp

böra avrundas till närmaste med 5 delbara öretal.

I övrigt föreslår lönekommittén, att övertidsarbete liksom hittills i första

hand kompenseras genom ledighet. Kompensationsledigheten bör enligt lönekommitténs

mening i princip stå i samma relation till tiden för det utförda

övertidsarbetet som den kontanta övertidsersättningen till den för arbete å ordinarie

arbetstid utgående ersättningen vid en normalarbetstid av 200 timmar

för månad. Med utgångspunkt härifrån föreslår kommittén, att en timmes

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 333.

93

övertidsarbete skall kompenseras genom en och en halv timmes ledighet,

dock att, där arbetet utförts å kvalificerad övertid och ledigheten beredes på

annan tid än som medför dylik beräkning i fråga om övertidsarbete, en

timmes övertidsarbete skall kompenseras genom två timmars ledighet.

Yttrandena. Beträffande rätten till övertidsersättning föreslår överbefälhavaren,

att även personal tillhörande nuvarande lönegrad Ca 18 måtte bli berättigad

till sådan ersättning. Vidare har riksräkenskapsverket förordat, att

vederbörande chef bemyndigas medgiva, att tjänsteman, som i mera betydande

omfattning utfört övertidsarbete utan att författningsenligt vara berättigad

till ersättning härför, skall erhålla viss kompensationsledighet.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl

kunde anses föreligga för en differentiering av övertidsersättning efter dyrort

och löneklass, med hänsyn till att en sådan differentiering vore ägnad att

komplicera lönesystemet.

I fråga om de föreslagna reglerna för övertidsersättningens beräknande har

statskontoret uttalat, att dessa enligt ämbetsverkets uppfattning innebure en

så avsevärd utvidgning av nuvarande förmåner, att de måste ingiva starka

betänkligheter. Då de höga ersättningsbeloppen kunde befaras komma att

direkt stimulera till övertidsarbete, torde de — bortsett från andra invändningar

— knappast böra godtagas med mindre bestämda garantier skapades

för övertidsarbetets stränga begränsning och dess kompenserande i första

hand genom ledighet. Länsstyrelsen i Malmöhus län har — under erinran

att lönekommittén vid övertidsersättningens beräknande utgått från en normal

arbetstid av 200 (25 X 8) eller 208 (26 X 8) timmar för månad — föreslagit,

att de av lönekommittén förordade ersättningsbeloppen i fall, då den normala

arbetstiden utgjorde 7 timmar för dag, höjdes med en sjundedel. Telegrafstyrelsen

har förordat, att ersättning för arbete å kvalificerad övertid

måtte bestämmas så, att den motsvarade 100 procents i stället för föreslagna

110 procents förhöjning av den ordinarie timlönen. Liknande synpunkter ha

anförts av vattenfallsstyrelsen. Generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen ha

ansett, att särskilda bestämmelser om förhöjd övertidsersättning borde meddelas

för de fall, då en befattningshavare utförde övertidsarbete å högre befattning

än den av honom innehavda.

Vissa erinringar lia framförts mot lönekommitténs förslag, att rörligt tillägg

skall utgå å övertidsersättning med samma procenttal som på lönen och beräknas

efter sammanlagda beloppet av lön och övertidsersättning. Telegrafstyrelsen

har sålunda påpekat, att den övertidsersättning, som vid verket

utbetalas samtidigt med lönen, i regel avser annan tidsperiod än lönen. Vid

en eventuell ändring av procenttalet för rörligt tilägg kunna därför komplikationer

uppstå. Likartade synpunkter har generalpoststyrelsen anfört på förevarande

spörsmål.

För min del får jag till en början understryka, vad lönekommittén anfört

rörande begränsningen av den omfattning, i vilken övertidsarbete bör förekomma.

Såsom kommittén påpekat äga dess uttalanden i detta ämne giltighet

även beträffande tjänstemän, som icke äro berättigade lill särskild över
-

Departements
chefen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

tidsersättning. Den av riksräk enskap sverket berörda frågan om kompensationsledighet

för dessa tjänstemän torde emellertid vara att hänföra till sådana

allmänna frågor om ordnande av arbetsförhållandena, som böra övervägas

i andra sammanhang.

I fråga om rätten till övertidsersättning får jag framhålla, att lönekommittén

icke torde ha avsett att taga ställning till spörsmålet, om personal,

tillhörande nuvarande lönegrad Ca 18, bör erhålla sådan ersättning. Frågan

härom torde icke böra prövas i detta sammanhang.

Lönekommitténs förslag beträffande övertidsersättningens beräknande giver

jag min anslutning. Att särskilda bestämmelser kunna erfordras för övertidsersättningens

fastställande i fall, då befattningshavare utför arbete å högre

befattning, torde icke kunna förnekas. Med ett ställningstagande till denna

fråga torde emellertid böra anstå, till dess lönekommittén utarbetat förslag

till författningsbestämmelser.

Med anledning av vad telegrafstyrelsen anfört rörande svårigheten att beräkna

rörligt tillägg på sammanlagda beloppet av lön och övertidsersättning,

finner jag mig böra frångå lönekommitténs förslag i denna del och förordar

sålunda, att rörligt tillägg beräknas separat å lön och å övertidsersättning.

V. Kostnadsberäkningar.

I fråga om kostnaderna för genomförandet av lönekommitténs föreliggande

förslag har kommittén verkställt mera ingående beräkningar såvitt

angår befattningshavare, som nu åtnjuta lön enligt löneplanerna A, Eo

(MEo), LO, LEo, KO och KEo, samt beställningshavare, som nu åtnjuta lön

enligt löneplanerna Oa, UO, Oc och Ca. De sålunda verkställda kostnadsberäkningarna

omfatta större delen av den personal, som ifrågavarande löneregleringsarbete

direkt avser. Till de grupper, som lämnats utanför beräkningarna,

höra de extra tjänstemännen och aspirantema, vård- och ekonomipersonalen

samt det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet. För

dessa grupper ävensom för de smärre grupper, som i övrigt utelämnats, ha

dock summariska överslagsberäkningar verkställts. Härutöver har lönekommittén

sökt bilda sig en uppfattning, i vad mån löneregleringen kan påverka

löneställningen för sådana personalgrupper, som icke direkt omfattas

av kommitténs arbete.

Vid de egentliga kostnadsberäkningarna — vilka således omfattat befattningshavare

och beställningshavare, tillhörande förut särskilt angivna

lönegrader — har lönekommittén utgått från vissa av kommittén införskaffade

uppgifter angående ifrågavarande personalgruppers fördelning på

lönegrader, löneklasser och ortsgrupper. Vad dyrortsgrupperingen beträffar,

har lönekommittén vid sina beräkningar med utgångspunkt från nu rådande

förhållanden gjort vissa antaganden rörande den blivande dyrortsgrupperingens

verkningar för här avsedda personalkategorier. Jämväl i övrigt har

lönekommittén i viss utsträckning byggt de egentliga kostnadsberäkningarna

på antaganden, varigenom — såsom kommittén själv understryker -—■ en

betydande osäkerhet kommit att vidlåda desamma. För närmare kännedom

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

95

om det material, som lagts till grund för beräkningarna, samt de använda

beräkningsmetoderna hänvisas till kommitténs betänkande (s. 141 o. f.).

Resultatet av de egentliga kostnadsberäkningarna framgår av följande

sammanställning. Vid beräkningarna har man utgått från nuvarande avlöningsbelopp,

därvid emellertid bortsetts från provisoriskt lönetillägg.

Åtgärd

Kostnadsökning

i miljoner

kronor

Inplacering av militära beställningshavare i närmast motsvarande löneklasser

av löneplan A ......................................................

0-42

Överensstämmelse mellan löneklasserna i lönegraderna för ordinarie och

extra ordinarie.......................................................

6-81

Rätt till lön enligt högsta lönekiass för vissa kvinnliga befattningshavare..

4-38

Borttagande av lägsta löneklassen i vissa 1 negrader samt inplacering enligt

lönekommitténs förslag av de militära beställningshavarna i nya löne-

klasser ..............................................................

16-58

Införande av nytt dyrortssystem (16 % spännvidd; oförändrad I-ortslön) ..

28-90

Nya kontantlöner (inkl. 6 % rörligt tillägg) ..............................

120-76

Summa

177-85

Hur kostnadsökningen enligt kommitténs beräkningar fördelar sig på de

olika grupperna framgår av följande tabell.

Kostnad

i miljoner kronor

Löneplan

Lönegrad

Inalles

Kostnadsökning i för- hållande till nu ut- gående löner (med

bortseende från provi- soriska tillägg)

A................

1—19

298-98

63-88

Eo (MEo) ........

1—19

128-64

35-14

LO ..............

186-03

41-89

L Eo............

15 35

4-55

Oc + Oa..........

1—2

15-50

3-90

UO ..............

30 43

6-43

KO ..............

1—19

116

0-21

K Eo ............

1—19

1 38

0-32

Ca ..............

1—19

5-62

1-19

A................

20-30

93-28

11-68

[ Eo ..............

20 -30

15-72

2-68

Oa ..............

3-6

24-23

3-43

KO ..............

20-

12-30

1-94

K Eo ............

20-

0-89

0-17

20—30

a 91

0-49

833-4 2

177-86

Vad beträffar löneökningen för den övriga personal, som lönekommitténs

löneregleringsarbete direkt avser, lia de verkställda överslagsberäkningarna

givit till resultat, alt elen sammanlagda kostnadsökningen för de av löneregleringsarbelet

direkt berörda personalgrupperna kommer att överstiga

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

200 miljoner kronor. Omkring hälften av denna summa motsvarar kostnaderna

för det nuvarande provisoriska tillägget, som bortfaller vid löneregleringens

genomförande. Vid framräknandet av förenämnda summa har, framhåller

kommittén, hänsyn givetvis icke kunnat tagas till den särskilda kostnadsökning

för det militära manskapet, som skulle uppkomma, om nu pågående

utredning rörande denna personals löneställning skulle resultera i

ändrad lönerelation mellan manskap och andra personalgrupper.

Vad slutligen angår frågan örn löneregleringens inverkan på löneställningen

för sådana personalgrupper, som lönekommitténs arbete icke direkt

omfattar, påpekar kommittén, att dessa gruppers anställningsförmåner i

vissa fall synas vara bestämda på sådant sätt, att någon inverkan av löneregleringen

i och för sig icke kan anses motiverad. I en del av dessa fall måste

emellertid, framhåller kommittén, omregleringar ske på grund av den nya

dyrortsindelningen. Särskilt är det en, till storleken ganska betydande grupp,

som enligt kommitténs mening kräver uppmärksamhet. Lönekommittén

syftar härvid på den tjänstemannagrupp, som är arvodesavlönad. I detta

sammanhang uttalar kommittén, att i synnerhet i de fall, då arvodet bestämts

med hänsyn till något av de nuvarande löneklassbeloppen, kan förväntas,

att krav komma att framställas på en arvodeshöjning motsvarande

den, som genom löneregleringen skulle tillkomma tjänstemän med lön enligt

samma löneklass. Enligt lönekommitténs mening måste dylika frågor

lösas från fall till fall. Har arvodesbestämningen skett med hänsyn till de under

senare tid rådande förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden, anser

lönekommittén däremot en arvodesförhöjning icke påkallad.

Utan att därmed taga någon ställning till frågan om den inverkan, löneregleringen

bör ha på löneställningen för de grupper som den ej direkt omfattar,

har lönekommittén emellertid ansett sig böra försiktigtvis uppskatta

den sammanlagda kostnadsökningen till ett belopp, som med 30 å 40 miljoner

kronor överstiger det vid de egentliga kostnadsberäkningarna framkomna

beloppet å i runt tal 180 miljoner kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att godkänna de framlagda grunderna för en allmän lönereglering

för befattningshavare i statens tjänst m. fl.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rolf Lahnhagen.

488525. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:528 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väck s. 1 i texten
  2. SU 1946:288 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten