Angående reglering av vissa tjänstepensioner m. m
1946-07-01 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:5, Angående reglering av vissa tjänstepensioner m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
1
Nr 5.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av
vissa tjänstepensioner m. m.; given Stockholms slott
den A januari 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det föx-slag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den A januari
19A6.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga örn reglering av vissa
tjänstepensioner m. m. samt anför därvid.
1. Pensionsbestämmelser och pensionsnivå för nu utgående
tjänstepensioner.
För flertalet befattningshavare och arbetare i statens tjänst ävensom för
lärare vid folk- och småskolor lii. m. samt högre kommunala skolor ha
pensionsregleringar beslutats vid 1941—1943 års riksdagar. De med anledning
härav utfärdade nya tjänstepensionsreglementena äro allmänna tjänsteBihang
till riksdagens protokoll 19i6. I sami. A''r 5.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
pensionsreglementet, 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, folkskolans
tjänstepensionsreglemente — från och med den 1 juli 1945 även
tillämpligt å lärare vid anstalter för bildbara sinnesslöa — samt tjänstepensionsreglementet
för de högre kommunala skolorna. Enligt dessa reglementen
utgående pensioner, vilka pläga benämnas nyaste pensioner, äro till
grundbeloppet avvägda i viss relation till den enligt nu tillämpade avlöningsreglementen
gällande lönenivån. Tilläggsförmåner utgå å dessa pensioner
i form av rörligt tillägg och kristillägg liksom fallet är beträffande
motsvarande löner. Förenämnda tjänstepensionsreglementen ha i viss begränsad
utsträckning erhållit tillämpning å pensionärer, som avgått ur tjänst
före reglementenas ikraftträdande. Sålunda lia de i princip gjorts tillämpliga
å befattningshavare och arbetare, som efter den 30 juni 1939 (respektive beträffande
vissa militära beställningshavare efter den 30 juni 1940) avgått
med pension enligt då gällande tjänstepensionsreglementen.
Vid 1943 och 1944 års riksdagar beslötos förbättringar av pensionsförmånerna
för ett stort antal pensionstagare, vilka innehaft anställning, som
avses i de nyaste tjänstepensionsreglementena, men vilka på grund av avgång
före den 1 juli 1939 (i vissa fall den 1 juli 1940) icke kommit i åtnjutande
av nyaste pension. Dessa regleringar ha omfattat två kategorier
av pensioner, vilka allteftersom de grundats på vid olika tidpunkter fastställda
löner eller bestämts med tillämpning av äldre eller nyare pensionsförfattningar
benämnts äldre pensioner och nyare pensioner.
Äldre pensioner utgöras sålunda i huvudsak av sådana pensioner, som
beviljats enligt
lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt
lill pension och grundats på s. k. oreglerad lön;
reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908 (nr 61);
lagen den 4 juli 1910 (nr 79) angående rätt till pension för tjänstemän vid
statens järnvägar;
kungörelserna den 29 juni 1917 (nr 441—443) med reglementen för respektive
statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie
personal, telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds-
och linjearbetare samt statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering
av icke-ordinarie personal;
reglementet för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 (nr 9);
reglementet för flottans pensionskassa den 17 november 1899 (nr 92) samt
reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878), såvitt
angår lärare vid folk- och småskolor samt högre kommunala skolor.
Till gruppen nyare pensioner åter äro huvudsakligen att hänföra pensioner,
som utgå enligt
lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension med samtidig tillämpning av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr
456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra
lill den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension,
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för ordinarie t jäns
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
3
teman vid domänverket i fråga om rätt till pension m. m. eller kungörelsen
samma dag (nr 380) med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid lotsoch
fyrstaten i fråga om rätt till pension;
lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk;
civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 (nr 442);
tjänstepensionsreglementet för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443);
militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935 (nr 167);
tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. den 17 juni 1938 (nr
423) samt
tjänstepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor den 22
juni 1939 (nr 376).
Vid en år 1939 framlagd utredning angående bland annat relationen mellan
äldre och nyare tjänstepensioner har lämnats en ingående redogörelse
för pensionsnivån för de äldre pensionerna. Utredningen är intagen såsom bilaga
till propositionen nr 296 till 1939 års lagtima riksdag. Av densamma
framgick i stort sett, att de äldre tjänstepensionerna genom 1922 och 1925
genomförda pensionsregleringar uppbringats till sådan storlek, att de i allmänhet
uppgingo till omkring 90 procent av motsvarande nyare pensioner.
Med anledning av denna utredning verkställdes beträffande några enstaka
pensionsgrupper med särskilt lågt relationstal enligt beslut vid 1939 års riksdag
en viss reglering av pensionerna.
Pensionsnivån för nyare pensioner understeg före 1943—1944 års regleringar
pensionsnivån för nyaste pensioner — räknat vid 1935 års genomsnittliga
levnadskostnadsläge — med 17—12 procent i lönelägena A 1—13
samt 12—6 procent i högre lönelägen å A-löneplanen.
De pensionstagargmpper, som uteslutits från pensionsförbättring vid 1943
—1944 års pensionsregleringar, ha i huvudsak varit följande
1. f. d. innehavare av sådan med pensionsrätt förenad befattning i civil
statstjänst, som ännu är att betrakta som i avlöningshänseende oreglerad;
2. f. d. innehavare av icke statliga befattningar med pensionsrätt i statens
pensionsanstalt, utom lärare vid folk- och småskolor och vid högre kommunala
skolor;
3. f. d. militära beställningshavare å frivillig övergångsstat samt f. d. personal
i försvars väsendets reserver;
4. innehavare av pensioner, som genom särskilda beslut beviljats av riksdagen;
5.
f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt de i kungörelsen
1934: 585 meddelade s. 1c. summariska pensionsbestämmelsema för arbetarpersonal
i statens tjänst;
6. f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. fl., pensionerade enligt
kungörelsen nr 1918: 859;
7. f. d. befattningshavare, vilka i samband med olika omorganisationer
beviljats förtidspension enligt särskilda grunder;
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
8. pensionärer, till vilka utgår uppskjuten pension; samt
9. Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare ävensom pensionerade
båtsmän och marinsoldater.
Den vid 1944 års riksdag genomförda regleringen, som innebar en förbättring
av i runt tal 200 kronor för nyare pension och 300 kronor för äldre
pension, begränsades till pensioner, som inberäknat pensionsförbättringen
och rörliga förmåner belöpte sig till högst 3 735 kronor för år, räknat vid
nuvarande indexläge, vilket belopp svarade mot beloppet av en reglerad
nyare pension i lönegraden A 12. Vid 1943 års reglering hade förbättringen
begränsats till pensioner med lägre belopp än 2 626 kronor, dyrtidstillägg
och kristillägg inberäknat. Förbättringens storlek var dock i huvudsak densamma
vid båda regleringarna. 1944 års reglering innebar sålunda, frånsett
några smärre jämkningar, icke någon förhöjning av pensioner under 2 626
kronor. Vid avkortad pension beräknades i allmänhet förbättringen i proportion
till förbättringen för hel pension.
1943 års reglering omfattade cirka 7 000 pensionärer och beräknades kosta
850 000 kronor för år. 1944 års reglering omfattade cirka 14 000 pensionärer
och beräknades kosta 1,9 miljoner kronor för år.
Beträffande de närmare detaljerna i 1943 och 1944 års pensionsregleringar
torde få hänvisas till respektive proposition nr 170 till 1943 års riksdag och
bankoutskottets utlåtande nr 66 vid 1944 års riksdag.
2, Omfattningen av en ny pensionsreglering m. m.
1945 års riksdag har i skrivelse nr 464 under åberopande av bankoutskottets
utlåtande nr 50 hemställt, att Kungl. Majit ville i anslutning till vad utskottet
i nämnda utlåtande anfört låta verkställa skyndsam utredning angående
allmän reglering av tjänstepensioner, som utgå enligt andra grunder
än de vid 1941—1943 års riksdagar fastställda. Med anledning härav har
inom finansdepartementet verkställts utredning angående förbättring avvissa
äldre tjänstepensioner. I sammanhang härmed har särskild uppmärksamhet
ägnats åt spörsmålet om ändrad dyrtidskompensntion. Resultaten av
utredningen lia redovisats i en den 17 november 1945 dagtecknad departementspromemoria.
Den föreslagna pensionsregleringens omfattning. Utredningen har omfattat
dels de pensionstagare, vilka kommit i åtnjutande av pensionsförbättring
vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar, dels ock vissa från denna pensionsförbättring
undantagna grupper, nämligen
f. d. befattningshavare, vilka i princip avsetts i förenämnda regleringar
men på grund av pensionernas storlek icke kommit i åtnjutande av pensionsförbättring;
f.
d. innehavare av med pensionsrätt förenade, i lönehänseende alltjämt
oreglerade befattningar;
f. d. militära beställningshavare å övergångsstat;
Kungl. Maj.ts proposition nr 5. 5
f. d. Övningslärare vid det statliga undervisningsväsendet och de högre
kommunala skolorna;
f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt kungörelsen 1918: 859
angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
och statens vattenfalls verks byggnadsavdelning eller enligt de i kungörelserna
1934:585 eller 1942:696 meddelade s. k. summariska pensionsbestämmelserna
för arbetarpersonal i statens tjänst;
f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt kungörelsen 1926: 10
angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare
vid armén och marinen;
f. d. befattningshavare, vilka i samband med domänverkets omorganisation
försatts å indragningsstat eller förtidspensionerats, samt
f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pensioner beviljade av riksdagen.
Den i promemorian förordade pensionsförbättringen skulle på detta sätt
— med undantag för pensionärer med nyaste pensioner — allmänt taget
komma att gälla alla pensionerade f. d. statliga anställningshavare ävensom
sådana pensionstagare, vilka i pensionshänseende äro i stort sett att
likställa med dessa, nämligen f. d. folk- och småskollärare samt f. d.
lärare vid de högre kommunala skolorna. Av pensionärer, som åtnjuta pensioner
enligt reglementet för statens pensionsanstalt, skulle i pensionsregleringen
alltså inrymmas f. d. befattningshavare, tillhörande sistberörda lärarkategorier,
samt vissa f. d. innehavare av statliga befattningar, vilka numera
äro förenade med pensionsrätt enligt nyaste statliga pensionsbestämmelser,
såsom vissa f. d. distriktsveterinärer och sjuksköterskor vid försvarsväsendet.
Övriga pensionstagare, vilkas pensioner grundats på delaktighet i pensionsanstalten,
lia däremot undantag^ vid denna utredning. I departementspromemorian
anföres härom följande.
Motivet härför har främst varit det förhållandet, att dessa pensioner enligt
anstaltens reglemente såsom regel i princip finansieras genom de av vederbörande
huvudman och befattningshavaren inbetalda avgifterna samt att
staten i anslutning därtill endast bestrider de med pensionerna förenade tillläggsförmånerna.
Det må i detta sammanhang erinras, att motsvarande pensionstagare
uteslutits från den allmänna reglering av äldre pensioner, som
beslutats av statsmakterna år 1925 och varom bestämmelser utfärdats i kungörelsen
1925:280. Vidare må framhållas, att pensionsnivån för pensioner,
som utgå enligt anstaltens reglemente, är i hög grad oenhetlig, i det att pensionerna
äro anpassade efter de av vederbörande huvudmän i varje enskilt
fall i första hand bestämda lönerna. Pensionerna variera därför i betydande
grad för varandra fullt motsvarande befattningar. Beträffande befattningar
inom landsbygdens polisväsende förekommer dessutom, att pensionsnivån i
enstaka fall är högre än nivån för motsvarande nyaste statliga pensioner.
Det må slutligen erinras, att en fullständig revision av anstaltens reglemente
är under utredning samt att en pensionsförbättring sådan som den nu eljest
föreslagna kan komma att beträffande de enligt reglementet nu utgående
pensionerna föregripa en sålunda förestående pensionsreglering.
Teknisk uppräkning av vissa tjänstepensioner. Vid bedömandet av frågan
örn en allmän förbättring av pensionerna har, såsom angivits, uppmärksam
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
heten fästs vid de nu gällande olika reglerna för dyrtidskompensation åt pensionstagare.
Härom anföres i promemorian.
För närvarande beräknas dyrtidstillägg, 28 procent — i vissa fall beräknat
å förhöjt underlag — och kristillägg å samtliga pensioner, vilka utgå enligt
beslut av riksdagen eller enligt äldre pensionsbestämmelser än de vid 1941
—1943 års riksdagar fastställda pensionsreglementena. Å pensioner, som utgå
enligt sistnämnda reglementen, beräknas rörligt tillägg, för närvarande 15
procent, och kristillägg. För att vinna full enhetlighet i fråga om dyrtidskompensationen
har det ansetts lämpligt, att i samband med den nu ifrågasatta
generella förbättringen av äldre och nyare tjänstepensioner dessa i
samtliga fall uppräknas till sådan nivå, att å desamma i fortsättningen beräknas
rörligt tillägg och kristillägg. Dyrtidstillägg å pension skulle därefter
i huvudsak allenast beräknas å pensioner, som utgå enligt reglementet för
statens pensionsanstalt (med undantag av pensioner till folk- och småskollärare
samt lärare vid högre kommunala skolor), ävensom å pensioner till
f. d. beställningshavare i försvarsväsendets reserver. Det torde emellertid
kunna ifrågasättas, huruvida icke för vinnande av full enhetlighet en uppräkning
jämväl bör ske beträffande sistberörda pensioner.
3. Förbättring av pensioner, grundade i befattningar, som numera
äro förenade med pensionsrätt enligt 1941—1943 års
tjänstepensionsreglementen.
Pensionsförbättringens storlek. De under åren 1943 och
1944 genomförda förbättringarna voro, såsom förut nämnts, begränsade till
pensioner intill ett visst högsta belopp. Vid förevarande utredning har däremot
beträffande här avsedda grupper pensionstagare en allmän reglering
av förmånerna beräknats böra ske, således oavsett pensionernas storlek.
Vid övervägandet av den nu ifrågakommande förbättringen ha i departementspromemorian
följande tre alternativ tagits i betraktande.
Alternativ t. Samtliga pensioner omräknas i princip efter lönen å C-ort
enligt bestämmelserna i de närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementena.
Alternativ 2. Samtliga pensioner uppräknas till nivån för de nyaste pensionerna.
Alternativ 3. Samtliga pensioner förbättras — i förekommande fall utöver
de vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar genomförda förbättringarna
—- med ett bestämt årligt belopp. Detta synes för erhållande av en skälig
förbättring kunna bestämmas till 450 kronor för äldre och 300 kronor
för nyare pensioner. För avkortade pensioner nedsättes förbättringen i förhållande
till avkortningen.
I fråga om den närmare innebörden av de olika alternativen anföres i
departementspromemorian följande.
Alternativ 1. En förbättring av pensionerna enligt detta alternativ skulle
verka synnerligen ojämnt. Vad angår pensionstagare, vilka uppbära nyare
Kungl. Mcij.ts proposition nr 5.
7
pensioner, skulle sålunda förbättringen bli högst i mellangraderna och ingen
eller högst obetydlig i de lägre lönegraderna.
Beträffande äldre pensioner blir utfallet i stort sett likartat. På grund av
föreliggande ojämnheter i pensionsnivån bli emellertid förbättringarna i
vissa fall betydande, exempelvis omkring 1 250 kronor för några f. d. befattningshavare,
vilka närmast kunnat hänföras till 30 lönegraden.
Kostnaderna för en förbättring enligt detta alternativ ha för samtliga pensionärsgrupper
preliminärt beräknats till 5,5 miljoner kronor.
Alternativ 2. De vid en förbättring enligt alternativ 1 påvisade ojämnheterna
bli i stort sett ytterligare framträdande vid en uppräkning av samtliga
äldre och nyare pensioner till nivån för de nyaste pensionerna. Beträffande
pensioner till kvinnlig arbetare i pensionsgrupp 1 skulle detta alternativ liksom
ovan angivna alternativ 1 icke medföra någon reell förbättring, då dessa
pensioner genom 1943 års reglering bringats i nivå med pensioner enligt
1942 års arbetarpensionsreglemente. I övrigt skulle dock de lägre nyare pensionerna
förbättras, nämligen exempelvis med 193 kronor i lönegrad 5, 253
kronor i lönegrad 9 och 289 kronor i lönegrad 12. Förbättringen, som i lönegrad
13 utgör 479 kronor, ökas senare med stigande lönegrad och utgör i lönegrad
30 676 kronor. För f. d. förordnandetjänstemän skulle förbättringen
utgå med betydligt högre belopp, i vissa fall med närmare 1 600 kronor.
Beträffande de äldre pensionerna är förbättringen, frånsett i de lägsta graderna,
betydande och varierar exempelvis i lönegraderna 15—30 i stort sett
mellan 720 och 1 600 kronor.
Alternativet har preliminärt kostnadsberäknats till 9,3 miljoner kronor.
Alternativ 3. Vid tillämpning av detta alternativ å författningsenligt bestämda
tjänstepensioner måste liksom vid genomförandet av 1943 och 1944
års regleringar iakttagas att äldre och nyare pensioner icke genom förbättringen
komma att överstiga motsvarande nyaste pensioner. I övrigt föranleder
alternativet de minsta praktiska svårigheterna att tillämpa.
Alternativet har beräknats medföra en årlig merutgift för de närmaste
budgetåren av 6,7 miljoner kronor.
Vid övervägandet av de olika alternativen har i departementspromemorian
alternativ 3 — frånsett dess ovan berörda praktiska fördelar — ansetts vara
att föredraga i rådande tidsläge, då detsamma främst tillgodoser de grupper
av pensionstagare, som äro i största behov av pensionsförbättring. En tilllämpning
av de nyaste reglementena (alternativ 2) har med hänsyn till såväl
konsekvenserna vid framtida allmänna pensionsregleringar som de ojämna
verkningarna ansetts icke böra ifrågakomma. Alternativet 1 innebär visserligen
rent principiellt sett en godtagbar lösning. Det förhållandet, att förbättringen
i lägre lönegrader helt skulle utebli eller endast bli relativt obetydlig,
har dock föranlett, att icke heller detta alternativ ansetts böra ifrågakomma.
Beträffande sättet för pensionsförbättringens genomför
a nde anföres i promemorian.
Den nu ifrågakommande pensionsregleringen, innefattande såväl den egentliga
pensionsförbättringen som den tekniska uppräkningen, synes böra
genomföras på sådant sätt, att nu utgående pension, dyrtidstillägg (utom
barntillägg) och kristillägg däri inberäknat, ökas med beloppet av ifrågakommande
förhöjning, varefter den nya pensionen bestämmes till belopp,
8
Kungl. Maj.ts proposition nr o.
som jämte rörligt tillägg och kristillägg närmast svarar mot summan av
förut nämnda förmåner. Nu utgående barntillägg torde övergångsvis få bibehållas.
De nya pensionsbelopp, som skola ersätta de äldre pensionerna,
böra beräknas med ledning av särskild tabell, i vilken angivas nuvarande
pensionsbelopp i intervaller om 12 kronor samt häremot svarande reglerade
pensioner. De beträffande nyare pensioner ifrågakommande reglerade pensionsbeloppen
böra angivas för varje lönegrad.
Genom särskild maximeringsregel bör stadgas, att äldre pension icke genom
förhöjningen må bestämmas till högre belopp än motsvarande nyare
pension. För tillämpningen av en sådan regel blir det i ett fåtal fall erforderligt
att fastställa, till vilken lönegrad eller pensionsgrupp f. d. anställningshavare
i det särskilda fallet skall anses hänförlig. Prövningen härav
torde böra ankomma på Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majrts bemyndigande,
på den pensionsutbetalande myndigheten.
Beträffande avkortad pension bör förbättringen i allmänhet ske på sådant
sätt, att det vid nuvarande indexläge utgående beloppet höjes proportionellt
mot den förbättring, som ifrågakommer för motsvarande hel pension. I likhet
med vad som skedde vid 1944 års reglering bör undantag göras från
denna huvudregel såvitt angår avkortade pensioner, som utgå enligt någon
av kungörelserna den 29 juni 1917 (nr 441—443) med reglementen för respektive
statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie
personal, telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds-
och linjearbetare samt statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering
av icke-ordinarie personal. Den för hel pension ifrågakommande
förbättringen synes sålunda beträffande avkortad pension böra i här berörda
fall minskas med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed sammanlagda
antalet tjänstår, beräknade enligt grunderna för nu gällande tjänstepensionsbestämmelser,
understiger 30.
I likhet med vad som skedde vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar
torde förbättring å fyllnadspensioner till vissa tjänstemän, som i samband
med statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens
järnvägars tjänst, beräknas nied beaktande av den förbättring av tjänstepension,
som enligt ovan förordade grunder skulle ha ägt rum, örn vederbörande
varit underkastad de tjänstepensionsbestämmelser, som i allmänhet
gällt för anställning vid statens järnvägar.
4. Förbättring av övriga författningsenliga tjänstepensioner.
F. d. innehavare av i lönehänseende alltjämt oreglerade pensionsberättigande
befattningar. Vid de av 1943 och 1944 års riksdagar beslutade omregleringarna
av äldre tjänstepensioner undantogos, såsom redan angivits,
i princip pensionärer, vilka innehaft sådana med pensionsrätt förenade befattningar
inom den civila statsförvaltningen, som ännu äro att betrakta som
i avlöningshänseende oreglerade. Undantaget har icke varit av praktisk betydelse,
i det att, såvitt framgår av verkställd undersökning, samtliga pensionstagare,
vilka innehaft nu avsedd anställning, åtnjutit pensioner av sådan
storleksordning, att förbättring enligt 1943 och 1944 års kungörelser
icke kunnat ifrågakomma.
Därest emellertid förbättringen på sätt i departementspromemorian förordats
utsträckes att omfatta pensionärer i alla pensionslägen, skulle ett fort
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
9
satt uppehållande av begränsningen bli av reell betydelse. Med hänsyn till
den relativt låga pensionsnivån för ifrågavarande grupp pensionstagare föreligger
det, framhålles i promemorian, icke någon fara för att förmånerna vid
en omreglering enligt de i förevarande sammanhang förordade grunderna
skulle komma att överstiga dem, som skulle utgå såsom nyaste pensioner
efter en lönereglering. Förbättringen skulle alltså enligt promemorian utan
särskild begränsning böra för hel pension bestämmas till 450 kronor för år.
De nu avsedda pensionstagarna äro i huvudsak häradsskrivare och distriktslantmätare.
F. d. be ställning shav are å arméns och marinens övergångsstater. Enligt
kungörelsen den 21 april 1944 (nr 203) angående tillämpning i vissa fall av
allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena å beställningshavare tillhörande
arméns och marinens övergångsstater m. m. ha dessa reglementen,
räknat från och med den 1 jidi 1944, under vissa förutsättningar och med
vissa modifikationer erhållit tillämpning å till övergångsstat tvångsvis överförda
beställningshavare, för vilka gälla föreskrifterna i kungörelsen den 23
oktober 1925 (nr 429). 1944 års kungörelse har erhållit tillämpning å beställningshavare,
som efter den 30 juni 1939 men före pensionsålderns inträde
uppehållit för pensionerad personal avsedd befattning eller eljest tagits
i anspråk för tjänstgöring. Vid pensionsbeloppets bestämmande skola enligt
kungörelsen tillämpas de pensionsunderlag, som anses ha varit för vederbörande
gällande i medeltal under tiden från överföringen till övergångsstat
intill pensionsålderns inträde. Om perioden mellan dessa tidpunkter omfattat
flera än tio hela kalenderår, skola dock tillämpas lägst de underlag, som
anses ha varit för beställningshavaren gällande i medeltal under de tio hela
på varandra följande kalenderår, varunder beställningshavarens tjänstgöring
varit mest omfattande. Beträffande de pensionsunderlag, som anses lia
varit gällande, stadgas i kungörelsen, att de för motsvarande personal å
aktiv stat enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gällande underlagen
skola tillämpas för tid, under vilken beställningshavaren uppehållit för pensionerad
personal avsedd befattning eller eljest tagits i anspråk för tjänstgöring,
samt att tidigare gällande pensionsunderlag, omräknade till 1935 års
genomsnittliga levnadskostnadsnivå, skola tillämpas för annan tid.
Den i kungörelsen 1944: 736 föreskrivna omregleringen av vissa äldre
tjänstepensioner omfattade pensioner till f. d. beställningshavare å tvångsvis
övergångsstat, vilka efter överföringen till övergångsstat men före pensionsålderns
inträde uppehållit för pensionerad personal avsedd befattning eller
eljest tagits i anspråk för tjänstgöring utan att — med hänsyn till att tjänstgöringen
fullgjorts i tiden före den 1 juli 1939 — ha kommit i åtnjutande av
pensionsförbättring enligt kungörelsen 1944: 203. Vid bestämmandet av ifrågavarande
förbättring har anknytning sökts till stadgandena i sistnämnda
kungörelse. I enlighet härmed gäller, att f. d. beställningshavare å tvångsvis
övergångsstat i princip erhållit en pensionsförbättring av 144 eller 204 kronor
— mod tilliigg inräknade 200 eller 300 kronor — därest han under tiden
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
mellan överföringen till övergångsstat och pensionsålderns inträde uppehållit
för pensionerad personal avsedd befattning eller eljest tagits i anspråk för
Ijänstgöring. Om ifrågavarande tjänstgöring varit av mindre omfattning, har
förhöjningen i motsvarande mån nedsatts.
I departementspromemorian anföres i fråga om reglering av pensionerna
till f. d. beställningshavare å övergångsstat följande.
Till övergångsstat frivilligt överförda beställningshavare ha icke inbegripits
i någon av regleringarna. Då emellertid med den nu åsyftade pensions - regleringen till skillnad från tidigare regleringar avses en generell höjning
av nivån för äldre och nyare pensioner till f. d. statsanställda och med dem
likställda, synes skäl icke föreligga att i förevarande sammanhang utesluta
de beställningshavare, vilka frivilligt överförts till övergångsstat. Beträffande
såväl de frivilligt som de tvångsvis överförda beställningshavama torde förbättringen
icke heller böra göras beroende av eller eljest sättas i relation till
den tjänstgöring, som kan ha fullgjorts efter överföringen till övergångsstat.
De beställningshavare å tvångsvis övergångsstat, för vilka allmänna tjänstepensionsreglementet
enligt kungörelsen 1944: 203 i viss omfattning erhållit
tillämpning, synas visserligen icke böra omfattas av pensionsregleringen,
men då del icke torde vara uteslutet, att de härigenom komma i sämre
läge, än om de icke erhållit en pensionsreglering enligt nämnda kungörelse,
torde i särskild ordning böra stadgas, att dem enligt samma kungörelse tillkommande
pensionsförmåner icke må understiga pension enligt militära
t jänstepensionsreglementet, förhöjd med nu ifrågasatt förbättring samt, i förekommande
fall, pensionsförbättring enligt kungörelsen 1944: 736.
F. d. Övningslärare vid det statliga undervisningsväsendet och de högre
kommunala skolorna. Övningslärarna vid det statliga undervisningsväsendet
intaga en särställning i så måtto, att för flertalet av dem avlöningen inom
vissa gränser växlar med tjänstgöringens omfattning i veckotimmar räknad.
Enligt före den 1 januari 1938 gällande lönebestämmelser fastställdes lönen
med hänsyn till det minsta antal undervisningstimmar i ämnet, som var bestämt
för ordinarie lärare vid vederbörande läroanstalt. För överskjutande
tjänstgöring lämnades särskild ersättning per veckotimme. Genom de avlöningsbestämmelser
för lärare vid det statliga undervisningsväsendet, som
fastställdes av 1937 års riksdag, infördes ett nytt lönesystem för övningslärama.
Man utgick därvid från en för lärare med 30 veckotimmar avsedd
avlöning och för varje veckotimme, som över- eller understeg 30, skedde
tillägg respektive avdrag i årslönen med 3 procent. Någon mera väsentlig
saklig ändring i dessa regler gjordes sedermera icke vid lärarnas inordnande
under civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet.
Före ikraftträdandet den 1 januari 1938 av 1937 års avlöningsbestämmelser
voro övningslärarna i pensionshänseende underkastade bestämmelserna i
1907 års lag. Bestämmelser angående pensionsunderlag och pensionsbeloppens
beräknande voro dock meddelade i särskild kungörelse, 1919: 508. Enligt
denna skulle pensionsunderlag bestämmas för varje läsår med hänsyn
till årsavlöningen, vilken i sin tur var bestämd i förhållande till tjänstgöring
-
Kungl. Mcij:ts proposition nr 5.
11
ens omfattning. Pensionen beräknades i allmänhet till ett belopp, motsvarande
medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som varit för befattningshavaren
gällande under vart och ett av de närmast före pensionstillfället förflutna
10 åren.
Enligt det för övningslärarna alltjämt gällande civila tjänstepensionsreglementet,
vilket erhöll tillämpning å dessa lärare från och med den 1 januari
1938, har anpassningen av pensionsbeloppet efter tjänstgöringens omfattning
åstadkommits genom modifierad tjänstårsberäkning. Sålunda skall tid,
under vilken lönebeloppet ökats eller minskats, vid beräkningen av tjänstår
ökas, respektive minskas med samma antal procent som lönebeloppet, dock
må ökningen utgöra högst 12 procent, övergångsvis skola de äldre bestämmelserna
tillämpas i fall, där dessa ställa sig förmånligare.
De statliga övningslärarna inordnades vid 1942 års pensionsreglering icke
under allmänna tjänstepensionsreglementet med hänsyn till de för dessa lärare
speciella tjänstgöringsförhållandena.
Vad angår lärare i övningsämnen vid de högre kommunala skolorna har
tjänstepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna av enahanda
skäl icke erhållit tillämpning, utan dessa lärare erhålla alltjämt pension med
tillämpning av reglementet för statens pensionsanstalt.
Beträffande en reglering av ifrågavarande pensioner anföres i promemorian
följande.
Med hänsyn till att allmänna tjänstepensionsreglementet respektive tjänstepensionsreglementet
för de högre kommunala skolorna icke äger tillämpning
å övningslärarna och övningslärarnas anställningsförhållanden för närvarande
äro föremål för särskilda överväganden, har det förefallit tveksamt örn
f. d. Övningslärare böra omfattas av förevarande pensionsreglering. Då emellertid.
såsom i det föregående framhållits i fråga om förbättring av pensioner
till f. d. beställningshavare å övergångsstat, med regleringen torde avses
att åstadkomma en allmän höjning av nivån för äldre och nyare pensioner
till f. d. statsanställda och med dem likställda, synas jämväl de till f. d.
övningslärarna utgående pensionerna böra förbättras, under förutsättning
dock. att de reglerade pensionerna icke härigenom lyftas till högre nivå, än
som kan väntas bli nådd vid en blivande definitiv pensionsreglering. Nu ifrågasatt
pensionsförbättring torde emellertid icke komma att medföra dylika
konsekvenser. Beträffande förbättringens genomförande för denna grupp
pensionstagare synes förbättring å pension, vilken beräknats efter lön, som
svarar mot lägre timtal för vecka räknat än 30, böra bestämmas efter samma
grunder som gälla i fråga om avkortad pension. Närmare föreskrifter angående
pensionsförbättringens beräknande torde böra meddelas av Kungl.
Maj:t.
Vissa f. d. befattningshavare å indragningsstat m. fl. vid domänverket.
Enligt beslut vid 1933, 1934 och 1937 års riksdagar lia till indragningsstat
vid domänverket utan tjänstgöringsskyldighet överförts vissa befattningshavare
vid domänverket. I samband härmed har entledigats ett mindre antal
icke-ordinarie befattningshavare med rätt till förtidspension enligt särskilda
grunder.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
De till indragningsstat överförda befattningshavarna bibehöllos vid rätt till
pension enligt kungörelsen 1922:323 och ägde såsom tjänstår för pension
även tillgodoräkna tid, varunder de tillhört indragningsstaten. Genom särskilt
beslut den 8 maj 1936 har Kungl. Majit förordnat, att bestämmelserna
i civila tjänstepensionsreglementet från och med den 1 juli 1937 skulle äga
tillämpning å personal, som vid denna tidpunkt fanns uppförd å indragningsstat
för domänverket. Allmänna tjänstepensionsreglementet har däremot icke
gjorts tillämpligt å indragningsstatspersonalen.
En omreglering av äldre pensioner, vilken såsom den förevarande har karaktär
av generell pensionsförhöjning, torde, framhålles i promemorian, jämväl
böra omfatta pensioner, vilka utgå till f. d. befattningshavare på indragningsstat
vid domänverket. De härvid förordade generella grunderna anses
kunna tillämpas utan någon begränsning.
Förtidspension har tillförsäkrats icke-ordinarie befattningshavare, som
uppnått 40 levnadsår och tjänstgjort inom domänverket i sammanlagt minst
12 år. För befattningshavare med 12 tjänstgöringsår utgick pensionen med
belopp, som motsvarade 4/d av lönen enligt A-grupp och högsta löneklass för
man och näst högsta löneklass för kvinna i den tjänstegrupp eller lönegrad,
som befattningshavaren vid avskedet tillhörde. I fråga örn befattningshavare
med högre antal tjänstår än 12 har gällt, att pensionen ökats för varje ytterligare
tjänstgöringsår intill 25 år med 20 kronor, dock att tilläggsbeloppet
skulle utgöra 45 kronor för extra ordinarie och extra befattningshavare i
tjänstegrupp 7 samt 60 kronor för befattningshavare å extra stat i någon av
lönegraderna 9—15.
Förtidspensionerna utgå i flertalet fall med betydligt högre belopp än motsvarande
ålderspensioner, bestämda enligt civila tjänstepensionsreglementet.
Med hänsyn härtill och då förtidspensionerna tillförsäkrats i fall, där författningsenlig
pension icke skulle lia kunnat ifrågakomma, ha skäl icke ansetts
föreligga att för dem medgiva förbättring enligt de eljest förordade grunderna.
Då emellertid förevarande befattningshavare, därest de kvarstått i
tjänst till för motsvarande ordinarie personal gällande pensionsålder, i allmänhet
skulle ha kommit i åtnjutande av antingen riksdagspension eller pension
enligt civila eller allmänna tjänstepensionsreglementet, föreslås i promemorian,
att pensionsförbättring i förekommande fall skall utgå till sådant belopp,
att pensionen jämte förbättringen bringas att till beloppet svara mot
jämförlig riksdagspension jämte förbättring, beräknad på sätt i det följande
förordas, respektive tjänstepension (förhöjd tjänstepension) enligt civila
tjänstepensionsreglementet jämte i det föregående förordad förbättring.
F. d. civila löntagare vid armén och marinen vilka förtidspensionerats i
samband med 1925 års försvarsorganisation. Enligt kungörelsen 1926: 10
angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare
vid armén och marinen utgick förtidspension eller avskedsersättning
till dé civila löntagare vid armén samt de månads- och daglönare och med
Kungl. Muj:ts proposition nr 5.
13
dem jämställda löntagare vid marinen, vilka lill följd av 1925 års försvarsorganisation
blivit övertaliga och på den grund erhållit avsked utan att kunna
erhålla likvärdig anställning vid försvarsväsendet. Från författningens t.illlämpning
voro i huvudsak undantagna 1) löntagare, för vilken anställningen
var att betrakta såsom bisyssla, 2) löntagare, som åtnjöt annan statspension
än båtsmanspension eller understöd från Vadstena krigsmanshuskassa,
3) icke försörjningspliktig löntagare under 25 år, 4) löntagare med kortare
anställningstid än 4 år samt 5) löntagare, vilken skulle komma att avgå
efter den 30 juni 1929.
Personalen indelades i tre grupper, nämligen
grupp I: verkmästare och jämställda,
grupp II: förmän, verkstadsföreståndare, sjukvaktare m. fl. samt
grupp III: övriga daglönare och arbetare, kokerskor och tvätterskor m. fl.
I departementspromemorian föreslås en reglering av förevarande pensioner
efter i huvudsak samma linjer, som förordats beträffande förtidspensioner
till f. d. befattningshavare vid domänverket. I promemorian anföres.
Vissa av ifrågavarande f. d. anställningshavare skulle, därest de icke på
grund av genomförandet av 1925 års försvarsorganisation blivit entledigade,
vid uppnådd pensionsålder ägt komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensionsförbättring
åt vid marinen anställda daglönare eller i några enstaka fall (månadslönare)
enligt reglementet för flottans pensionskassa. Beträffande sådan
pensionstagare synes förbättring visserligen böra ifrågakomma men begränsas
till sådant belopp, att pensionen jämte förbättring icke överstiger
vad som skulle lia tillkommit honom såsom pension, nu förordad förbättring
däri^ inberäknad, därest han pensionerats enligt dessa bestämmelser vid
pensionsålderns inträde och pensionen därvid bestämts på grundval av det
antal tjänstår han innehade vid tidpunkten för det i verkligheten förekomna
entledigandet.
Annan pensionstagare än nu sagts lärer kunna antagas ha kommit i åtnjutande
av riksdagspension, därest omorganisationen icke kommit till stånd.
En pensionsförbättring torde med hänsyn härtill böra utgå till sådant belopp,
att pensionen jämte förbättringen bringas att till beloppet svara mot
jämförlig riksdagspension jämte förbättring.
F. d. arbetare i anställning utan pensionsrått men med författningsenligt
bestämd pension. Enligt kungörelsen 1918: 859 angående pensionering av förmän
och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning, kungörelserna 1934:585 och 1942:696 med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst samt kungörelsen
1944: 502 nied föreskrifter angående pensionering av vissa f. d. arbetare
vid vägväsendet utgå pensioner åt vissa arbetare i statens tjänst, vilka
icke innehaft med pensionsrätt förenad anställning. Storleken av de pensioner,
som utgå enligt 1918, 1934 och 1942 års kungörelser — samtliga beräknade
vid nuvarande indexläge — framgår av följande sammanställning.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Pensionsförfattning
Tj anstår
1918: 859
1934:585
1942: 696
man
man
kvinna
man
kvinna
Sammanlagda nuvarande pensionsförmåner, kronor
40-
1 609: 92
1
35-39
1 542: 24
1 623: 84
1 281: 60
1 650:60
1 257: 60
30—34
1472: 64
1
25—29
1 404: 96
1 404: 96
1 104: 48
1 367: 64
1 053: 24
20-24
—
1 172: 16
905: 76
1 100:40
848: 88
15-19
—
933: 60
703: 20
833:16
628: 80
Av denna sammanställning framgår, att de enligt 1942 års kungörelse
utgående pensionerna vid nuvarande indexläge i allmänhet — i samtliga fall
då lägre tjänstålder än 30 år förekommit -—■ äro lägre än motsvarande pensioner
enligt 1934 års kungörelse. Detta sammanhänger med att å de senare
pensionerna utgå dyrtidstillägg, beräknade å förhöjda underlag, medan å de
förra utgå rörliga tillägg, beräknade å grundpensionemas belopp.
1943 och 1944 års förbättringar av äldre tjänstepensioner ha haft till syfte
att så höja pensionsnivån, att förefintlig skillnad mellan äldre och nyare
pensioner å ena sidan och nyaste pensioner å andra sidan helt eller delvis utjämnas.
Förbättringen har därvid alltid begränsats så att pensionen jämte
förbättring icke kommit att överstiga motsvarande nyaste pension.
Det förhållandet att de nyaste pensionerna i allmänhet äro lägre än äldre
och nyare pensioner har uppmärksammats vid 1945 års riksdags behandling
av frågan om förbättring av äldre tjänstepensioner. Riksdagen bär härvid
förordat, att frågan örn en höjning av de summariska pensionerna snarast
måtte komma under prövning. I anledning härav föreslås i promemorian, att
i första hand förhöjning genomföres av de pensioner, som beviljats med tilllämpning
av kungörelsen 1942:696. I promemorian anföres vidare:
Enligt 14 § 3 mom. a) 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare
må såsom tjänstår tillgodoräknas två tredjedelar av tid, under vilken arbetare
efter uppnådd ålder av 18 år men före pensionsålderns inträde i statens
tjänst innehaft sådan anställning, vilken utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. För att vinna en skälig avvägning av pensionerna
enligt de summariska pensionsbestämmelserna i förhållande till de pensioner,
som utgå med tillämpning av 1942 års arbetarpensionsreglemente, förefaller
det med hänsyn till förenämnda regel örn två tredjedels tillgodoräkning
naturligt, att såsom pensioner vid högsta antalet tjänstår enligt de summariska
pensionsbestämmelserna fastställas belopp, som utgöra två tredjedelar
av pensionsunderlagen för icke yrkesarbetare enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente.
I överensstämmelse härmed förordas, att enligt kungörelsen
1942:696 utgående pensioner förbättras på sätt framgår av efterföljande
sammanställning. Även på dylikt sätt bestämda pensionsbelopp skulle
emellertid i vissa fall understiga motsvarande pensioner enligt 1918 och 1934
års kungörelser. Det torde dock, med hänsyn till den sålunda föreslagna anpassningen
efter pensioner enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente icke
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
15
böra ifrågakomma att ytterligare höja de härvid ifrågakommande pensionsbeloppen.
I övrigt torde pensionerna enligt 1918 och 1934 års kungörelser
jämkas uppåt till de för pensionerna enligt 1942 års kungörelse förordade
beloppen. De förordade nya pensionsbeloppen — i vissa fall inkluderande
teknisk uppräkning — framgå av följande sammanställning.
Pensioner, vilka beviljats med tillämpning av
kungörelsen
1918:859
kungörelsen 1934: 585
kungörelsen 1942: 696
Tjänst-
år
man
man
kvinna
man
kvinna
samman-
samman-
samman-
samman-
samman-
pen-
lagda
grund-
lagda
grund-
lagda
grund-
lagda
grund-
lagda
sion
pens.-
belopp
pens.-
belopp
pens.-
belopp
pens.-
belopp
pens.-
kr.
förmåner
kr.
förmåner
kr.
förmåner
kr.
förmåner
kr.
förmåner !
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
40-
35—39
30-34
11 380
1 807: 80
1380
1 807: 80
996
1304: 76
1330
1 807: 80
996
1 304:76
25-29
1152
1 509:12
1152
1 509: 12
846
1 106: 40
1152
1 509:12
828
1 084: 68 j
20—24
—
—
924
1 210: 44
696
911:76
924
1210: 44
672
880: 32
15—19
—
—
720
943: 20
540
707: 40
696
911:76
504
660: 24''
I samband med den nyss förordade förbättringen torde de i 6 § kungörelsen
1942:696 angivna grundbeloppen böra ändras till följande belopp
nämligen, för man 696, 924, 1 152 och 1 380 kronor samt för kvinna 504,
672, 828 och 996 kronor.
De i kungörelsen 1944: 502 bestämda pensionsbeloppen ha satts i viss relation
till pensionsbeloppen i kungörelsen 1942: 696. Ä pensioner enligt förstnämnda
kungörelse utgå ej rörliga iilläggsförmåner, vilket motiverats av att
ifrågavarande arbetare antingen allenast kort tid eller ock ej alls innehaft
anställning i statens tjänst. 1 betraktande av den förordade höjningen av de
i kungörelsen 1942: 696 fastställda grundbeloppen torde jämväl en häremot
svarande proportionell höjning av pensionerna enligt förevarande kungörelse
böra ske.
De i enlighet härmed omräknade beloppen skulle för år räknat utgöra
omjanställningstiden understiger 20 år........................ kronor 768
t» ,. » uppgår till 20 men ej till 25 år, ........ » 984
» » uppgår till 25 år eller mera ............ » 1212.
5. Förbättring av riksdagspensioner m. m.
Riksdagen har i icke obetydlig omfattning beviljat pensioner åt f. d. befattningshavare
och arbetare i statens tjänst, vilka icke kunnat komma i åtnjutande
av författningsenlig pension eller för vilka en förbättring av utgående
författningsenlig pension ansetts böra ifrågakomma. Därjämte har riksdagen
i vissa fall beviljat pension eller understöd, ehuru statlig anställning
icke förekommit. Sålunda har i vissa fall meddelats beslut angående pensioner
åt f. d. tjänstemän och arbetare vid företag, vilka övergått i statens ägo
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
eller nedlagts i samband med förstatligande av viss verksamhet. Vidare har
årligen i ett flertal fall beviljats understöd till personer, vilka blivit helt eller
till viss del arbetsoförmögna på grund av olycksfall under sådana förhållanden,
att ersättning författningsenligt icke kunnat ifrågakomma men likväl
ansetts böra utgå av statsmedel. Slutligen lia i några undantagsfall enskilda
personer tillerkänts s. k. honnörspensioner såsom erkänsla för visade medborgerliga
förtjänster.
Vissa riksdagspensioner lia ansetts icke böra bli föremål för reglering.
Härom anföres i promemorian.
En generell pensionsförbättring, sådan som den i det föregående förordade,
synes böra begränsas till pensioner, vilka lia karaktären av tjänstepensioner.
Om och i vad mån honnörspensioner skola förbättras, synes sålunda icke
böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang. Jämväl frågan örn
en omreglering av olycksfallsunderstöden torde böra upptagas till prövning i
annan ordning. Vad angår pensioner åt f. d. anställningshavare vid enskilda
företag, vilka övergått i statens ägo eller nedlagts i samband med förstatligande
av viss verksamhet, lia dessa i allmänhet fastställts att utgå med belopp
antingen bestämda enligt särskild överenskommelse eller motsvarande
vad sorn skulle lia tillförsäkrats vederbörande vid fortsatt anställning hos det
enskilda företaget. Med hänsyn härtill torde anledning icke föreligga alt
upptaga dessa pensioner till omprövning.
Frågan örn förbättring av de av riksdagen beviljade tjänstepensionerna behandlas
i promemorian, var för säg vad angår pensioner åt f. d. tjänstemän
och pensioner åt f. d. arbetare. I promemorian anföres beträffande pensioner
åt f. d. tjänstemän.
Bland de riksdagspensioner, vilka beviljats statsanställda tjänstemän, märkes
en mindre grupp pensioner, vilka fastställts att utgå med belopp, motsvarande
författningsenlig pension. I vissa fall har riksdagen beviljat enligt
författningsenliga grunder bestämd pension att utgå utöver författningsenligt
beviljad pension. Pensioner av den sistnämnda typen (fyllnadspensioner) förekommo
tidigare i relativt stor omfattning. Detta sammanhängde med att
riksdagen före införandet av de nuvarande bestämmelserna örn tillgodoräkning
av tjänstår för pension i särskilda fall prövade dylika frågor örn särskild
tillgodoräkning och i samband med ett tillgodoräkningsmedgivande beviljade
en därpå grundad tilläggspension att utgå jämte en författningsenlig
pension. Fall av liknande karaktär förekomma även, där riksdagen beviljat
tilläggspension med belopp, motsvarande skillnaden mellan pension i högre
och pension i lägre lönegrad.
De riksdagspensioner, vilka fastställts till belopp motsvarande författningsenlig
pension, synas vid en omreglering av äldre tjänstepensioner böra behandlas
såsom författningsenlig pension. I enlighet härmed bör å dessa pensioner
utgå en pensionsförbättring av 450 respektive 300 kronor, beroende av
om pensionen bestämts att svara mot äldre eller nyare tjänstepension. Därjämte
böra emellertid pensionerna omregleras i anslutning till bestämmelserna
i kungörelserna 1943:578 och 1944:736 angående omreglering av vissa
äldre tjänstepensioner. Pensioner till lägre belopp än 2 256 kronor skulle i
enlighet härmed komma att förhöjas, äldre pensioner med 750 kronor och
nyare pensioner med 500 kronor.
Av riksdagen bestämd tilläggspension torde vid en pensionsreglering böra
tagas i betraktande gemensamt med huvudpensionen och de båda pensionerna
därvid behandlas såsom en enhet. Lämpligen böra i samband med omreg
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
17
leringen pensionerna sammanföras till en pension, att utgå från det anslag,
från vilket huvudpensionen för närvarande bestrides.
Beträffande riksdagspensioner åt f. d. tjänstemän i övrigt gäller i allmänhet,
att de beräknats efter ett pensionsbelopp för hel pension räknat, som
med 10 procent understiger två tredjedelar av lönen. Avdraget med 10 procent
bar verkställts med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts. För fall
som prövats av riksdagen efter det att statliga befattningshavare erhållit dyrortsdifferentierade
löner, bär lönen i regel beräknats efter A-ort.
Samtliga här avsedda pensioner böra vid genomförandet av en reglering
med hänsyn till det sätt varpå de beräknats uppdelas i äldre och nyare pensioner.
I vad mån riksdagspension är hänförlig till den ena eller andra gruppen
måste bedömas från fall till fall. Härvid bör i första hand vara utslagsgivande,
huruvida pensionen beräknats efter reglerad eller oreglerad lön.
Den sålunda avsedda prövningen torde kunna anförtros åt vederbörande pensionsutbetalande
myndighet.
o Konstruktionen av här ifrågavarande pensioner har överhuvud taget varit
sådan, att en omreglering av desamma synes böra ske i nära överensstämmelse
med vad ovan förordats i fråga om förbättring av författningsenliga
tjänstepensioner. De därvid föreslagna förbättringarna böra med hänsyn till
det sätt, på vilket de här avsedda riksdagspensionema beräknats, minskas
med tio procent. Beloppen av nu ifrågavarande förbättringar å äldre och
nyare riksdagspensioner torde i enlighet härmed böra utgöra respektive 405
och 270 kronor. Pensioner med lägre grundbelopp än (2 568 — 10/i00 X 2 568
= avrundat) 2 316 kronor synas härvid jämväl böra förhöjas med belopp
svarande mot den vid 1943—1944 års regleringar av äldre tjänstepensioner
genomförda sammanlagda förbättringen för motsvarande författningsenliga
pensioner. Den förbättring, som i enlighet härmed skulle genomföras för
med hela pensioner jämställda riksdagspensioner, framgår av följande sammanställning.
Nuvarande pension
Äldre pension
Nyare pension
Grundbelopp
kronor
Sammanlagda
pensionsförmåner,
kronor
Pensionsförbättring,
kronor
—2 028: 00
2 040:00—2112:00
2 124:00—2 304:00
2 316: 00—
—2 954: 88
2 968:80—3 078: 24
3 092: 16—3 352: 80
3 378: 72—
675: 00
} 675:00—405: 00
405: 00
| 450:00
450: 00-270: 00
270: 00
Principiellt torde förbättringen å nyare riksdagspension böra begränsas till
så stor del av nu utgående pension, tilläggsförmåner däri inberäknade, som
den relativt sett högsta förbättringen å författningsenlig nyare pension utgör
av de sammanlagda pensionsförmånerna. Detta relationstal utgör 17,6
procent (lönegrad A 6). I anslutning härtill synes förbättringen å riksdagspensioner
böra begränsas till 20 procent å nyare och 30 procent å äldre riksdagspension.
En dylik begränsning medför, att pensioner med lägre årligt
grundbelopp än 1 440 kronor, beräknade vid 30 tjänstår, erhålla en förbättring
med tillämpning av nämnda procenttal.
I fråga örn pensioner åt f. d. arbetare anföres i promemorian.
Å flertalet av riksdagen beviljade pensioner till f. d. arbetare utgå dyrtidstillägg
och kristillägg. Vad angår sådana pensioner torde det ligga närmast
till bands alt genomföra en förbättring i anslutning till vad nyss för
Ilihang
till riksdagens protokoll 19i6. 1 sand. Nr 5. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
ordats beträffande tjänstemannapensioner. Med hänsyn till den praxis, som
under senare år tillämpats vid bestammandet av arbetarpensioner, synes
emellertid en omräkning av pensionerna med tillämpning av de i det föregående
förordade nya summariska pensioneringsgrundema böra givas företräde.
Härigenom ernås, att förefintliga ojämnheter beträffande pensionsbeloppen
utjämnas i stället för att skärpas, såsom fallet skulle ha blivit vid en
procentuell förbättring på sätt som föreslagits i fråga örn vissa av riksdagen
beviljade lägre tjänstemannapensioner.
Ett relativt stort antal pensioner utgår till f. d. arbetare i förmansställning
samt yrkesutbildade arbetare. Då det icke synes vara tillfredsställande,
att omreglerad pension i dylikt fall skall bestämmas efter de förordade summariska
bestämmelserna — enligt vilka pensionsbeloppen skulle ställas i
viss relation till arbetarpensionsreglementets pensionsuniderlag för icke yrkesutbildade
arbetare — synas i nu avsedda fall beloppen för hel pension böra
fastställas till I 2/3 av pensionsunderlaget enligt arbetarpensionsreglementet for
arbetare i pensionsgrupp II samt pension vid kortare tjänstetid nedsättas analogt
med vad som gäller enligt de summariska bestämmelserna. Det torde
böra ankomma på statskontoret att avgöra, till vilken pensionsgrupp vederbörande
skall vara att hänföra. De sålunda förordade pensionsbeloppen,
rörligt tillägg och kristillägg oberäknade, framgå av följande sammanställ
-
ning.
Anställningstid, år
15-19
20-24
25—29
30-
Yrkesutbildade manliga arbetare..........
> kvinnliga > ..........
Icke- > manliga > ..........
> > kvinnliga > ..........
Pensionsbelopp, kronor
768:00
564: 00
696: 00
504:00
1 020: 00
744: 00
924: 00
672:00
1 272: 00
936: 00
1 152: 00
828:00
1 520: 00
1 116: 00
1 380: 00
996: 00
I vissa fall har riksdagen beviljat pensioner åt anställningshavare i arbetarställning,
huvudsakligen städerskor, därvid samtidigt utsagts att rörliga tillläggsförmåner
icke skulle utgå. Motivet till denna senare anvisning torde i regel
ha varit, att pensionen jämte rörliga tilläggsförmåner skulle ha kommit
i oskälig relation till vederbörandes löneförmåner. Det torde med hänsyn tili
här angivna förhållande överhuvud taget vara tveksamt, huruvida ifrågavarande
pensioner böra bliva föremål för reglering. Därest förbättring ^ anses
böra ifrågakomma synes detta böra ske i form av ett medgivande att a pensionen
må åtnjutas rörliga tilläggsförmåner.
Av det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget till diverse pensioner
och understöd bestridas förutom riksdagspensioner bl. a. vissa pensioner, vilka
bestämts av Kungl. Majit eller av statlig myndighet. Bland dessa pensioner
märkas pensioner, vilka utgå till vissa f. d. anställningsnavare vid sinnessjukhusen,
framför allt lägre vård- och ekonomipersonal. Pensionerna till
dessa f. d. anställningshavare ha i regel fastställts efter samma normer, som
gälla i fråga örn författningsenlig pension, dock att de i enlighet härmed beräknade
pensionsbeloppen minskats med 15 procent med hänsyn till att pensionsavgifter
icke erlagts. Vidare utgå av förenämnda anslag pensioner at
f. d. anställningshavare vid de av statsverket övertagna tjänste- och familje
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
19
pensionskassorna. Dessa pensioner utgå i allmänhet enligt grunderna för de
för motsvarande befattningshavare inom den civila statsförvaltningen gällande
pensionsreglementena. Beträffande dessa och övriga i promemorian
ej särskilt omnämnda från anslaget till diverse pensioner och understöd utgående
pensioner föreslås, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande
att besluta örn pensionsförhöjning i huvudsaklig överensstämmelse
med de allmänna grunderna för förevarande pensionsreglering.
Yttrandena.
Över promemorian lia infordrade utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning,
järnvägsstyrelsen, statskontoret och statens pensionsanstalt, varjämte
yttranden inkommit jämväl från styrelsen för pensionerade statstjänstemäns
riksförbund och från pensionerade folkskollärares riksförbund.
Försvarets civilförvaltning har därvid anfört följande.
I likhet med vad bankoutskottet anfört i sitt utlåtande 1945: 50 finner
civilförvaltningen det med rättvisa och billighet förenligt att en allmän reglering
av de s. k. äldre och nyare pensionerna åvägabringas genom åtgärder,
vilka så långt detta är möjligt med hänsyn till det statsfinansiella läget, innefatta
en mera definitiv lösning av pensionsfrågan för de pensionstagargrupper,
som ej uppbära pensioner enligt de nyaste tjänstepensionsreglementena.
Den i promemorian föreslagna pensionsförbättringen, som enligt givna
direktiv i princip omfattar alla äldre och nyare tjänstepensioner, har utformats
olika för skilda huvudgrupper av pensionstagare. Beträffande förbättringen
av pensioner, grundade i befattningar som numera äro förenade med
pensionsrätt enligt 1941—1943 års tjänstepensionsreglementen, har i promemorian
angivits tre alternativ. Av dessa torde alternativ 2, enligt vilket samtliga
pensioner skulle uppräknas till ungefärligen motsvarande belopp som
de nyaste pensionerna, vara den ojämförligt rättvisaste och mest rationella
lösningen av frågan. De invändningar, som i promemorian gjorts mot detta
alternativ, torde delvis kunna framställas även gentemot det i promemorian
förordade alternativ 3. Ett genomförande av sistnämnda alternativ, i stort
sett innebärande en pensionsförbättring med visst ensartat belopp för alla
pensionstagare, synes innebära att pensionstagare i de lägre grupperna erhålla
pension i nivå med motsvarande nyaste pensioner under det att förbättringen
skulle bliva förhållandevis sämre för pensionstagare i de högre
grupperna.
Härvid märkes särskilt att för pensionstagare i mellangrupperna pensionsförbättring
enligt alternativ 3 kommer att innebära, att pensionerna i vissa
fall icke närma sig de nyaste pensionerna för motsvarande grupper i samma
proportion, som fallet blir för pensionstagare i de högre grupperna. Då
dessa ojämnheter äro jämförelsevis framträdande torde det kunna ifrågasättas,
att — därest icke en efter de nyaste pensionsunderlagen för vederbörliga
befattningar graderad pensionsförbättring anses böra ifrågakomma
— en viss jämkning av pensionsförbättringen enligt alternativ 3 vidtages så
att nu omnämnda ojämnheter i möjligaste mån utjämnas.
Vad beträffar utformningen av de ifrågasatta pensionsförbättringama för
övriga pensionstagargrupper ha de framlagda förslagen icke givit civilförvaltningen
anledning till erinran.
20
Kandi. Maj.ts proposition nr 5.
Från den nu ifrågasatta pensionsförbättringen har undantagits bland annat
pensioner till f. d. personal i försvarsväsendets reserver. I promemorian
ifrågasattes emellertid huruvida icke för vinnande av full enhetlighet även
för dessa pensioner borde ifrågakomma en sådan omreglering, som föreslagits
för de tjänstepensioner, varå dyrtidstillägg för närvarande utgår och
varigenom en sådan teknisk uppräkning av pensionerna skulle ske att å
desamma i fortsättningen beräknades rörligt tillägg och kristillägg. Även
civilförvaltningen anser en dylik omreglering böra komma till stånd. I samband
därmed torde åtgärder även böra vidtagas för att eliminera de ojämnheter,
som kunna uppstå mellan äldre och nyare reservpensioner på grund
av stadgandena i § 4 kungörelsen den 15 juni 1922, nr 360, angående pensionstillägg
åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
samt § 6 morn. 2 kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, med bestämmelser om
ny pension för vissa pensionerade befattningshavare i statens tjänst jn. fl.
pensionärer.
Järnvägsstyrelsen har icke haft något att erinra mot genomförandet av en
allmän pensionsreglering i den omfattning, som angivits i promemorian.
Vad beträffar de tre alternativen för bestämmandet av pensionsförbättringens
storlek, har styrelsen av billighetsskäl ansett sig böra biträda det i promemorian
förordade alternativet 3, vilket vore ägnat att främst tillgodose
de pensionärer, som vore i mera trängande behov av förbättring. En uppräkning
av pensionerna i enlighet med alternativ 2 har järnvägsstyrelsen
— med hänvisning till de skäl däremot som anförts i promemorian — ansett
icke böra äga rum.
Statskontoret har yttrat:
Det i promemorian förordade alternativet för pensionsförbättringen torde
medföra den verkan, att de lägre pensionerna — särskilt vad gäller s. k.
nyare pensioner — helt bringas i nivå med pensionerna enligt de nyaste pensionsreglementena.
I fråga örn de mot högre lönelägen svarande pensionerna
förslår däremot den förordade förbättringen att endast delvis täcka skillnaden
i pensionsnivån för nyaste pensioner och pensioner av äldre typ. För
nyare pensioner i lönelägen över 23 lönegraden motsvarar pensionsförbättringen
sålunda i stort sett endast hälften av skillnaden. För äldre pensioner
verkar den föreslagna pensionsförbättringen i än mindre grad utjämnande.
Verkningarna av den i promemorian förordade pensionsförbättringen kunna
vid angivna förhållanden icke anses principiellt tillfredsställande. Promemorieförslaget
synes därför icke böra gälla såsom en definitiv lösning av
förevarande spörsmål. Vid en slutlig reglering bör enligt statskontorets mening
väljas en sådan anordning, som åvägabringar en systematisk anpassning
av tidigare beviljade pensioner efter pensionsnivån för nyaste pensioner.
Statsmakterna lia också tidigare i princip godtagit en sådan systematisk
lösning av frågan om förbättring av äldre pensioner. Så bär skett vid
den pensionsreglering, som genomfördes vid 1925 års riksdag och beträffande
vilken föreligga bestämmelser i kungörelsen nr 280/1925. Statskontoret
har i och för sig intet att erinra mot en anpassning i principiell anslutning
till det i promemorian angivna alternativet 2, därvid emellertid måste förutsättas
skäligt beaktande av den lönenivå, som tillämpades vid vederbörandes
avgång ur tjänst. Då en löne- och pensionsreglering för statliga befattningshavare
är nära förestående tala i nuvarande läge övervägande skäl för
en provisorisk pensionsförbättring. För det framtida ordnandet av all tjänste-
och familjepensionering torde vidare de avgöranden, som komma att
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
21
träffas rörande folkpensioneringen, bli av väsentlig betydelse. Vid nu angivna
förhållanden anser sig statskontoret böra för närvarande förorda en provisorisk
reglering enligt alternativ 3.
Ben föreslagna tekniska uppräkningen av de pensioner, som komma att
omfattas av den ifrågasatta pensionsförbättringen, anser statskontoret jämväl
böra avse enligt äldre grunder utgående pensioner åt förutvarande beställningshavare
i försvarsväsendets reserver.
I promemorian har föreslagits en uppräkning av de i kungörelsen 1944: 502
bestämda pensionsbeloppen i anslutning till en förordad förhöjning av pensionsbeloppen
i 1942 års summariska arbetarpensionskungörelse. Förstnämnda
kungörelse har avseende bland annat å sådana hos de förutvarande
vägdistrikten anställda arbetare, vilka slutat denna anställning under år 1943
utan att därefter tagas i anspråk i den statliga vägorganisationen. De i kungörelsen
förekommande pensionsbeloppen lia avvägts med visst beaktande
av det sätt, varpå pensioneringsfrågan för nu avsedda arbetare kunde antagas
ha gestaltat sig, därest vägväsendet icke blivit förstatligat. En förbättring
av de till dessa vägarbetare utgående pensionerna torde därför kunna
föranleda krav på förhöjning jämväl av sådana till förutvarande tjänstemän
hos vägdistrikten av statsmedel utgående pensioner, vilka fastställts enligt
av vägdistrikten tillämpade pensioneringsgrunder. Enligt statskontorets
mening bör en pensionsreglering för vägdistriktens förutvarande anställningshavare
bliva beroende av en allmän översyn av pensionsläget för dessa.
De i kungörelsen 1944: 502 angivna pensionsbeloppen böra därför icke omfattas
av pensionsregleringen.
Däremot anser statskontoret, att denna bör avse även de pensionärer, vilka
i egenskap av förutvarande värvat manskap vid marinen uppbära pension
enligt reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den
31 oktober 1879 (nr 63). Såsom framgår av en i bilaga till propositionen
1939: 296 lämnad redogörelse har å pensionerna till här avsedda beställningshavare
utgått pensionsförhöjning II enligt kungörelsen 1925:280 i den mån
vederbörande icke kommit i åtnjutande av särskild tilläggspension jämlikt
Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1920 (prop. nr 1920:375). Pensionsförbättringen
synes för här avsedda kategori pensionärer böra bestämmas till 450
kronor dock att förbättringen icke må överstiga 30 procent av förekommande
pensionsbelopp däri inbegripet tilläggspension och pensionsförhöjning.
Statens pensionsanstalt har anfört i huvudsak följande.
Mot den föreslagna räckvidden av pensionsregleringen har pensionsanstalten
i stort sett intet att erinra. Att undantag från pensionsförbättring i
nu förevarande sammanhang i allmänhet göres i fråga örn de enligt reglementet
för statens pensionsanstalt utgående pensionerna synes naturligt särskilt
med hänsyn till den omständigheten att staten såsom regel i princip
lämnat mindre bidrag till dessa pensioner än till direkt statsanställda befattningshavares
pensioner, lin eventuell förbättring av de sålunda nu undantagna
pensionerna bör föregås av en närmare utredning ej blott rörande
förbättringens lämpliga belopp utan även rörande den del därav som skäligen
bör bestridas av statsmedel. Statens bidrag till förbättringen kan, liksom
det av staten lämnade bidraget till de redan utgående pensionsförmånerna,
tänkas böra vara olika stor tor olika kategorier av pensionstagare.
Vid denna utredning torde även böra undersökas, i vad mån pensionstagarnas
förutvarande huvudmän redan beviljat tillägg till de från statens pensionsanstalt
utgående pensionerna.
I betraktande av det nyss anförda synes det tveksamt, örn i detta sammanhang
förbättring bör ske av pensionerna till f. d. lärare vid de högre
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
kommunala skolorna. De fasta grundpensionerna äro nämligen här i princip
helt bekostade av befattningshavarnas och deras huvudmäns avgifter, och
staten bidrager alltså endast med de å pensionerna utgående tilläggsförmånerna.
I fråga örn övningslärarna tillkommer, att lönerna endast provisoriskt
anpassats efter de nyaste statliga löneplanerna och att därför en anpassning
av pensionsbestämmelserna efter de nyaste statliga reglerna ännu
ej skett. Med hänsyn till det sagda kunde det ifrågasättas, örn ej med ställningstagande
till frågan om förbättring av nu förevarande pensioner borde
anstå, intill dess en prövning företagits berättande statens medverkan till
förbättring av pensionerna för de kategorier, som åtnjuta pension enligt anstaltens
reglemente. Den omständigheten, att staten numera påtagit sig större
delen av kostnaden för lärarnas avlöning, vilket i och för sig kan motivera
en omprövning av frågan örn statens bidrag till pensioneringen, utgör å
andra sidan ett skäl för att i pensionsförbättringen innefatta även f. d. lärare
vid de högre kommunala skolorna.
Vid den nu föreslagna regleringen ha — liksom vid 1943 och 1944 års
regleringar — uppskjutna pensioner undantagits från förbättring. Att så
skett torde lia motiverats med att dessa pensioner i regel utgå till personer,
som frivilligt lämnat sina befattningar i förtid för att övergå till annan verksamhet.
Oftast är det här fråga örn kvinnliga befattningshavare, som på
grund av giftermål slutat sin anställning. Bland dem, som uppbära uppskjuten
tjänstepension från statens pensionsanstalt, befinna sig emellertid
även några, som avgått på grund av befattningens indragning och för vilka
pensionerna därför enligt bestämmelser i pensionsreglementet beräknats så.
att de motsvara ej blott befattningshavarnas egna pensionsavgifter utan även
huvudmännens och statens bidrag. Då avgången ej är föranledd av befattningens
indragning, tillgodoräknas i regel endast de avgifter, som befattningshavaren
själv haft att erlägga. De nyssnämnda till följd av tjänsteindragning
förtidsavgångna befattningshavarna torde vara jämförliga med de
på indragningsstat försatta eller förtidspensionerade anställningshavare vid
försvarsväsendet och vid domänverket, vilka ej kommit i åtnjutande av 1943
och 1944 års pensionsregleringar men vilka nu föreslås till erhållande av
förbättring. Den pensionsförbättring, som nu föreslås för sistnämnda grupper.
bör enligt pensionsanstaltens mening tillkomma jämväl dem, som efter
avgång på grund av befattningens indragning uppbära uppskjuten tjänstepension
från statens pensionsanstalt.
I promemorian har ifrågasatts, huruvida icke för vinnande av full enhetlighet
med avseende å reglerna för dyrtidskompensation åt pensionstagarna
en uppräkning borde ske av alla från statens pensionsanstalt utgående pensioner
till sådan nivå, att å desamma i fortsättningen skulle kunna beräknas
rörligt tillägg och kristillägg.
1 betraktande av att de från statens pensionsanstalt utgående pensioner,
som ej nu skulle bli föremål för en realförbättring, eventuellt skulle erhålla
en sådan och alltså omräknas, efter det ovan ifrågasatta utredning slutförts,
finner pensionsanstalten det mest praktiskt, att den tekniska uppräkningen
av dessa pensioner uppskjutes. I fråga örn de pensioner åter, som nu skulle
bli föremål för förbättring, torde det vara lämpligt, att en teknisk uppräkning
samtidigt genomföres.
Vissa skäl tala onekligen för en uppreglering av alla tidigare pensioner
lill nivån för s. k. nyaste pensioner. Ej heller förefalla totala kostnaderna vid
en omreglering av denna räckvidd, för närvarande ungefär 9,3 miljoner kronor,
så stora i jämförelse med kostnaderna för det i promemorian förordade
alternativet för pensionsförbättringen, för närvarande ungefär 6,7 miljoner
kronor, att man av kostnadsskäl borde vara förhindrad att genomföra en dylik
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
23
lösning av frågan. Ovissheten i fråga om de framtida konsekvenserna av ett
beslut av sådan innebörd gör emellertid, att i nuvarande läge i stället ett
alternativ av mera begränsad räckvidd synes böra väljas. Det förordade alternativet
har anstalten för sin del ansett kunna godtagas, även örn andra lösningar
kunde komma i fråga, till exempel en förbättring byggd på principer
liknande dem, som kommit till uttryck i 1925 års bestämmelser örn
pensionsförhöjning i anslutning till 1920-talets löneregleringar (kungörelsen
1925:280).
Med avseende å de för vissa grupper av pensionstagare erforderliga specialbestämmelserna
får pensionsanstalten framhålla följande. Pensionerna till
f. d. lärare vid de högre kommunala skolorna äro understundom reducerade
med hänsyn till att pension tillika utgår på grund av delaktighet i annan
statsunderstödd pensionering. I dylika fall bör pensionsregleringen, örn sådan
skall förekomma, beräknas med utgångspunkt från det oreducerade pensionsbeloppet.
Till f. d. Övningslärare utgående pension, som bestämts på
grundval av avlöning enligt 1938 års avlöningsreglemente, bör betraktas såsom
s. k. nyare pension.
I fråga örn vissa åt f. d. anställningshavare i arbetarställning, huvudsakligen
städerskor, beviljade riksdagspensioner, varå rörliga tilläggsförmåner
icke utgå, har i promemorian uttalats, att det torde vara tveksamt, huruvida
dessa pensioner böra bliva föremål för reglering, samt att, därest förbättring
anses böra ifrågakomma, denna synes böra ske i form av ett medgivande
att å pensionen må åtnjutas rörliga tilläggsförmåner. Pensionsanstalten,
som ansluter sig till dessa uttalanden, vill tillägga, att beviljande av
rörliga tilläggsförmåner å pensioner av ifrågavarande slag skulle för framtiden
underlätta uppgörandet av förslag till lämpliga belopp i nya dylika pensionsfall.
Så som förhållandena hittills gestaltat sig har det nämligen understundom
varit vanskligt att avgöra, huruvida i ett föreliggande fall — i betraktande
av tidigare riksdagsbeslut i liknande ärenden — rörliga tilläggsförmåner
lämpligen borde förekomma eller icke, och tveksamhet har sedan
uppstått, då det gällt att för en pension utan sådana tilläggsförmåner avväga
beloppet i skäligt förhållande till pensionerna i nära likartade fall, där
tilläggsförmåner ansetts böra utgå.
Härjämte har statens pensionsanstalt, med hänsyn till att frågan örn reglering
av äldre pensioner kan väntas bli ett i samband med framtida löneregleringar
regelmässigt uppkommande spörsmål, föreslagit att en utredning
verkställes rörande åstadkommande av en lösning efter mera systematiskt
utformade och generellt tillämpliga regler av problemet örn äldre pensioners
anpassning efter en senare tids pensionsniva. Med detta f öi slag har dock anstalten
icke ifrågasatt något uppskov med beslut i den nu föreliggande regleringsfrågan.
Styrelsen för pensionerade statstjänstemäns riksförbund bar inledningsvis
beklagat, att närmare utredning saknades örn frågans principiella sida, d. v. s.
i vad mån de äldre pensionärerna kunde anses lia berättigade anspråk på att
i pensionshänseendc bli likställda med de efter ingången av den 1 juli 1939
avgångna befattningshavarna. Styrelsen bar vidare anfört i huvudsak följande.
I promemorian talas örn att i rådande tidsläge de grupper av pensionstagare,
som äro i största behov av förbättring, främst böra tillgodoses. Från
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
pensionerade statstjänstemäns riksförbund liksom i flera riksdagsmotioner
har vid olika tillfällen framhållits, att det här icke i främsta rummet är fråga
om understöd på grund av rådande dyrtid utan om en rättvis utmätning av
pensionerna åt statens f. d. befattningshavare utan åtskillnad till grad eller
ställning.
I promemorian ha framlagts tre alternativa förslag till frågans lösning. Vid
ett övervägande av de olika alternativen förordas alternativ 3, d. v. s. en förbättring
av samtliga pensioner med ett bestämt årligt belopp, 450 kronor för
äldre pensioner och 300 kronor för nyare pensioner. Enligt styrelsens mening
synes alternativ 3 i stort sett böra lämnas företräde framför alternativ 1, som
innebär omräkning av pensionerna efter lönen å C-ort. Som en olägenhet må
dock framhållas, att nyare pensioner i lönegraderna 18—22 enligt alternativ
3 bli 117—155 kronor lägre än enligt alternativ 1. För de lägsta lönegraderna
blir alternativ 3 fördelaktigare än alternativ 1. För övriga lönegrader blir
skillnaden jämförelsevis obetydlig. Beträffande äldre pensioner blir däremot
skillnaden i vissa fall mycket betydande till förmån för alternativ 1 beroende
på omfattande lönejusteringar vid senare löneregleringar.
Som representant för pensionärerna måste styrelsen giva bestämt företräde
framför de nämnda alternativen åt alternativ 2, d. v. s. i princip full likställighet
för de äldre pensionärerna med de f. d. befattningshavare, som avgått
efter ingången av den 1 juli 1939, respektive för vissa militära beställningshavare
efter den 1 juli 1940.
Enligt promemorian skulle en förbättring av de äldre och nyare pensionerna
enligt alternativ 2 medföra betydande ojämnheter i pensionsförbättringens
storlek. Men detta gäller väl egentligen de äldre pensionerna. För
de nyare pensionerna skulle förbättringen i löneplan A stiga från 193 kronor
i lönegrad 5 till 289 kronor i lönegrad 12 och sedan från 479 kronor i
lönegrad 13 till 676 kronor i lönegrad 30. Att förbättringen i de lägre lönegraderna
blir jämförelsevis liten beror på att pensionerna i lönegraderna 1—
12 redan genom 1943 och 1944 års pensionsregleringar, särskilt i de lägsta
lönegx-aderna, blivit rätt avsevärt höjda. Så t. ex. skulle för en f. d. befattningshavare
i lönegrad 5 de sammanlagda förbättringarna uppgå till 390
kronor om året. Att pensionsförbättringen skulle öka något med stigande
lönegrad sammanhänger med det löne- och pensionssystem, som av gammalt
och allt fortfarande tillämpas både i allmän och enskild tjänst. Huvudsaken
är väl, att pensionsbeloppen bli i möjligaste mån rättvist avvägda. Även de
lägsta f. d. befattningshavarna skulle ju enligt alternativ 2 få samma förmåner,
som bestämts genom 1941—1944 års pensionsregleringar (nyaste
pensioner), och de skulle ej heller enligt alternativ 3 kunna få större förhöjning.
Beträffande de äldre pensionerna och f. d. förordnandetjänstemäns pensioner
skulle visserligen i vissa fall pensionsförbättringen enligt alternativ 2
kunna uppgå ända till 1 600 kronor men detta är, liksom i alternativ 1 beroende
på avsevärt förändrade lönelägen för vissa befattningar antingen i
samband med utökad årlig (folk- och småskollärare) eller daglig (civila
statstjänstemän) tjänstgöringsskyldighet eller ock på grund av andra organisatoriska
förändringar.
Även med hänsyn till konsekvenserna vid framtida allmänna pensionsregleringar
anse utredningsmännen att alternativ 2 ej bör komma i fråga.
Såväl för alla pensionärer som för alla nuvarande och blivande statstjänstemän
skulle det emellertid ha varit av mycket stort värde örn denna i det
föregående berörda principfrågan —- frågan örn ej en pensionsreglering i likhet
med en lönereglering bör tillämpas generellt — i detta sammanhang
upptagits till prövning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
25
Med hänvisning till ovanstående uttalande har styrelsen för pensionerade
statstjänstemäns riksförbund förordat alternativ 2. Skillnaden i kostnad
mellan detta alternativ och alternativ 3 har styrelsen ansett relativt obetydlig
i jämförelse med fördelen att på en gång få frågan angående de äldre och
nyare pensionerna slutgiltigt löst.
Pensionerade folkskollärares riksförbund har med instämmande av centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärarförening tillstyrkt alternativ
2.
Departementschefen.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, lia vid 1943 och 1944 års
riksdagar beslutats förbättringar av äldre och nyare pensioner i syfte att
åstadkomma en viss utjämning i förhållande till de nyaste pensionerna. Efter
hemställan av 1945 års riksdag har inom finansdepartementet företagits
en utredning beträffande ytterligare utjämning mellan de olika pensionärsgrupperna,
varvid resultatet sammanfattats i den i det föregående omförmälda
departementspromemorian.
Av de i promemorian framlagda alternativen innebär alternativ 1, som
skulle draga en årskostnad av 5,5 miljoner kronor, en förbättring av pensionerna
genom omräkning efter C-ortslön enligt de omedelbart före den 1 juli
1939 gällande avlöningsreglementena. Denna lösning skulle emellertid såsom
i promemorian framhållits verka synnerligen ojämnt. Än mer framträdande
skulle ojämnheterna bli vid en omräkning efter de nyaste pensionerna
enligt alternativ 2, som kostnadsberäknats till 9,3 miljoner kronor för år.
Förbättringen skulle exempelvis beträffande äldre pensioner — frånsett i de
lägsta graderna — bli betydande och i lönegraderna 15—30 i stort sett variera
mellan 720 och 1 600 kronor. Vid sidan av dessa båda förslag, vilka
innebära en mera systematisk reglering, har i promemorian framlagts ett
tredje alternativ, enligt vilket pensionerna skulle förbättras med enhetliga
belopp, givetvis nied beaktande av att sammanlagda pensionsförmånerna
härigenom icke bringas att överstiga de nyaste pensionerna. Såsom en skälig
förbättring har föreslagits 450 kronor för äldre och 300 kronor för nyare
pensioner, i förekommande fall utöver de vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar
genomförda förbättringarna. Detta alternativ har beräknats medföra
en årlig kostnad av 6,7 miljoner kronor.
Såsom i de över departementspromemorian avgivna utlåtandena framhållits,
skulle vissa fördelar vara förbundna med en mera systematisk pensionsreglering.
Härvid skulle närmast alternativ 2 komma i fråga. Jag är emellertid
icke beredd att tillstyrka en reglering, som i ett icke obetydligt antal
fall skulle medföra förbättringar, som närma sig eller överstiga 1 000 kronor
för år, under det att densamma i åtskilliga fall skulle medföra endast en
ringa förbättring. För egen del anser jag en lösning enligt alternativ 3 vara
att föredraga. Jag får sålunda tillstyrka en allmän omreglering av äldre och
nyare pensioner i enlighet härmed.
Bihang lill riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 5.
3
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
I departementspromemorian har föreslagits att i samband med förbättringen
teknisk uppräkning skall ske av vissa tjänstepensioner till sådan nivå,
att å desamma i fortsättningen skola beräknas rörligt tillägg och kristillägg
i stället för såsom nu är fallet dyrtidstillägg och kristillägg. Jag anser mig
böra tillstyrka den föreslagna uppräkningen, vilken jämväl bör omfatta pensioner
till f. d. beställningshavare i försvarsväsendets reserver.
Även i fråga om sättet för genomförande av pensionsförbättringen och
dennas omfattning biträder jag i huvudsak de i promemorian framlagda
förslagen. Såsom statskontoret framhållit, bör pensionsregleringen även avse
förutvarande värvat manskap vid marinen, som uppbär pension enligt reglementet
den 31 oktober 1879 (nr 63), varvid förbättringen i huvudsak bör
bestämmas på sätt statskontoret föreslagit. Vid avvägningen av förbättringen
torde hänsyn dock jämväl böra tagas till 1943 och 1944 års regleringar av
äldre pensioner. Med hänsyn till av statens pensionsanstalt anförda omständigheter
böra i pensionsregleringen icke medtagas pensioner till f. d. lärare i
övningsämnen vid de högre kommunala skolorna. På av statens pensionsanstalt
anförda skäl torde däremot omreglering böra ske av pensioner till sådana
f. d. lärare vid folk- och småskolor samt andra f. d. lärare vid högre kommunala
skolor än i övningsämnen, vilka entledigats i samband med indragning
av tjänst. Kostnaderna härför äro enligt vad jag inhämtat relativt obetydliga.
Statskontoret har uttalat sig mot en omreglering av de enligt kungörelsen
1944: 502 utgående pensionerna till vissa f. d. vägarbetare. Ett genomförande
av det i promemorian i förevarande hänseende framlagda förslaget skulle
enligt statskontorets uppfattning kunna medföra krav på förbättring av pensioner
åt f. d. vägarbetare, vilka pensionerats av vederbörande vägdistrikt. Då
ifrågavarande pensionsbelopp äro relativt låga och avvägda med visst beaktande
av de enligt 1942 års summariska arbetarpensionsbestämmelser utgående
pensionerna, finner jag mig kunna förorda att de, på sätt i promemorian
föreslås, förhöjas i samma proportion som pensionerna enligt de summariska
bestämmelserna. Då dessa pensioner fastställts enligt statliga bestämmelser
och utgå till f. d. anställningshavare, vilka antingen innehaft statsanställning
eller permitterats omedelbart före förstatligandet av vägväsendet, synes en
omreglering icke behöva medföra de av statskontoret befarade konsekvenserna.
Vid regleringen av pensioner till f. d. befattningshavare å indragningsstat
vid domänverket samt nyssnämnda f. d. lärare med pension från statens
pensionsanstalt torde förhöjning i förekommande fall jämväl böra ske med
belopp, motsvarande förbättringarna vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar.
Genom beslut den 30 november 1945 har Kungl. Majit med stöd av riksdagens
bemyndigande meddelat föreskrifter om årlig ersättning åt viss övertalig
personal vid tvätt- och reparationstjänsten inom försvarsväsendet, vilka
bestämmelser utformats i anslutning till stadgandena i kungörelsen 1926: 10.
Då förtidspensioner enligt nämnda kungörelse avses skola regleras i förevarande
sammanhang, bör motsvarande omreglering ske jämväl av förenämnda
årliga ersättningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
27
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter riksdagens prövning av
förslagets huvudgrunder meddela erforderliga bestämmelser angående pensionsförbättringens
genomförande och därvid besluta om de jämkningar beträffande
pensionsförbättringens omfattning och storlek för vissa pensionstagare
eller grupper av pensionstagare, som kunna finnas påkallade och förenliga
med berörda huvudgrunder. Därvid torde även böra beaktas av remissmyndigheterna
anförda synpunkter rörande bestämmelsernas utformning.
Beträffande vissa mera schematiskt bestämda pensioner, vilka fastställts
utan närmare anknytning till löneställning och tjänstår, kunna svårigheter
uppkomma vid bestämmande av pensionsförbättringens storlek. För dylika fall
torde Kungl. Majit böra erhålla en jämförelsevis vidsträckt befogenhet att
meddela erforderliga föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
grunderna för pensionsregleringen. Jämväl i fråga örn den tekniska
uppräkningen torde Kungl. Majit böra erhålla riksdagens bemyndigande att
vidtaga erforderliga författningsändringar och de åtgärder i övrigt, som kunna
befinnas erforderliga.
Den nu förordade pensionsregleringen bör genomföras från och med den
1 juli 1946. Samtidigt böra de föreslagna ändringarna i kungörelserna 1942:
696 och 1944: 502 vidtagas.
I detta sammanhang må erinras, att 1945 års riksdag i sin förut omförmälda
skrivelse nr 464 hemställt om utredning rörande förbättring jämväl av
vissa äldre familjepensioner. Inom finansdepartementet pågår beredningen av
denna fråga. Huruvida förslag i ämnet skall kunna framläggas vid riksdagens
vårsession är icke för närvarande möjligt att bedöma.
Kostnadsberäkningar m. m.
Kostnaderna för genomförande av pensionsförbättring i enlighet med vad
i det föregående förordats ha, såsom angivits, beräknats till omkring 6 700 000
kronor för år. Såvitt angår pensioner, som grundats i pensionsberättigande
befattning, framgår fördelningen av kostnaderna å f. d. befattningshavare
och f. d. arbetare samt å äldre och nyare pensioner av följande sammanställning.
Äldre pensioner
Nyare pensioner
Samtliga pensioner
antal
belopp,
kr.
antal
belopp,
kr.
antal
belopp,
kr.
8 350
3 540 000
9 250
2 355 000
17 600
5 895 000
450
150 000
1750
360 000
2 200
510 000
Summa
8 800
3 690 000
11000
2 715000
19 800
6 405000
Kostnaderna för reglering av summariska arbetarpensioner och riksdagspensioner
m. m. ha beräknats till 90 000 resp. 190 000 kronor.
Å härefter angivna anslag under tolfte huvudtiteln torde på grund av omräkningen
av äldre tjänstepensioner belastningen under budgetåret 1946/47
öka med följande belopp.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
A. Statliga pensionsväsendet.
1. Pensioner åt f. d. befattningshavare i statens tjänst . . kronor 7 800 000
2. Pensioner åt personal i försvarsväsendets reserver .. » 300 000
3. Pensioner enligt tjänstepensionsregleinentet för arbe
tare
m. m................................... » 500 000
4. Pensioner åt viss arbetarpersonal i statens tjänst .... » 20 000
10. Diverse pensioner och understöd m. m............. » 500 000
12. Kristillägg å pensioner vid det statliga pensionsväsendet
.................................... » 400 000.
B. Statsunderstödda pensionsväsendet.
6. Reglering av äldre tjänste- och familjepensioner vid
det statsunderstödda pensionsväsendet .......... kronor 4 575 000
8. Kristillägg å pensioner vid det statsunderstödda pensionsväsendet
................................ » 200 000.
En betydande del av anslagsökningen eller drygt 9 miljoner kronor sammanhänger
med den i det föregående förordade tekniska uppräkningen av
grundpensionema och täckes inom huvudtiteln av motsvarande minskning
å respektive dyrtidstilläggsanslag.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats meddela bestämmelser
angående omreglering av vissa tjänstepensioner.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik Skiöld.
459044. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BU 1946:12 Bankoutskottets utlåtande nr 12 s. 1 i texten
- BU 1946:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vissa familjepensioner m. m. s. 5 i texten
- BU 1946:49 Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning i fråga om reglering av vissa tjänstepensioner vid riksdagens verk. s. 1 i texten