Sök i Ratio Lex

Angående reglering av vissa tjänstepensioner m. m

1946-07-01 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:5, Angående reglering av vissa tjänstepensioner m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

1

Nr 5.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av

vissa tjänstepensioner m. m.; given Stockholms slott

den A januari 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det föx-slag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den A januari

19A6.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga örn reglering av vissa

tjänstepensioner m. m. samt anför därvid.

1. Pensionsbestämmelser och pensionsnivå för nu utgående

tjänstepensioner.

För flertalet befattningshavare och arbetare i statens tjänst ävensom för

lärare vid folk- och småskolor lii. m. samt högre kommunala skolor ha

pensionsregleringar beslutats vid 1941—1943 års riksdagar. De med anledning

härav utfärdade nya tjänstepensionsreglementena äro allmänna tjänsteBihang

till riksdagens protokoll 19i6. I sami. A''r 5.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

pensionsreglementet, 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, folkskolans

tjänstepensionsreglemente — från och med den 1 juli 1945 även

tillämpligt å lärare vid anstalter för bildbara sinnesslöa — samt tjänstepensionsreglementet

för de högre kommunala skolorna. Enligt dessa reglementen

utgående pensioner, vilka pläga benämnas nyaste pensioner, äro till

grundbeloppet avvägda i viss relation till den enligt nu tillämpade avlöningsreglementen

gällande lönenivån. Tilläggsförmåner utgå å dessa pensioner

i form av rörligt tillägg och kristillägg liksom fallet är beträffande

motsvarande löner. Förenämnda tjänstepensionsreglementen ha i viss begränsad

utsträckning erhållit tillämpning å pensionärer, som avgått ur tjänst

före reglementenas ikraftträdande. Sålunda lia de i princip gjorts tillämpliga

å befattningshavare och arbetare, som efter den 30 juni 1939 (respektive beträffande

vissa militära beställningshavare efter den 30 juni 1940) avgått

med pension enligt då gällande tjänstepensionsreglementen.

Vid 1943 och 1944 års riksdagar beslötos förbättringar av pensionsförmånerna

för ett stort antal pensionstagare, vilka innehaft anställning, som

avses i de nyaste tjänstepensionsreglementena, men vilka på grund av avgång

före den 1 juli 1939 (i vissa fall den 1 juli 1940) icke kommit i åtnjutande

av nyaste pension. Dessa regleringar ha omfattat två kategorier

av pensioner, vilka allteftersom de grundats på vid olika tidpunkter fastställda

löner eller bestämts med tillämpning av äldre eller nyare pensionsförfattningar

benämnts äldre pensioner och nyare pensioner.

Äldre pensioner utgöras sålunda i huvudsak av sådana pensioner, som

beviljats enligt

lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt

lill pension och grundats på s. k. oreglerad lön;

reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908 (nr 61);

lagen den 4 juli 1910 (nr 79) angående rätt till pension för tjänstemän vid

statens järnvägar;

kungörelserna den 29 juni 1917 (nr 441—443) med reglementen för respektive

statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie

personal, telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds-

och linjearbetare samt statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering

av icke-ordinarie personal;

reglementet för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 (nr 9);

reglementet för flottans pensionskassa den 17 november 1899 (nr 92) samt

reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878), såvitt

angår lärare vid folk- och småskolor samt högre kommunala skolor.

Till gruppen nyare pensioner åter äro huvudsakligen att hänföra pensioner,

som utgå enligt

lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension med samtidig tillämpning av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr

456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra

lill den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension,

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för ordinarie t jäns
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

3

teman vid domänverket i fråga om rätt till pension m. m. eller kungörelsen

samma dag (nr 380) med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid lotsoch

fyrstaten i fråga om rätt till pension;

lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk;

civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 (nr 442);

tjänstepensionsreglementet för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443);

militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935 (nr 167);

tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. den 17 juni 1938 (nr

423) samt

tjänstepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor den 22

juni 1939 (nr 376).

Vid en år 1939 framlagd utredning angående bland annat relationen mellan

äldre och nyare tjänstepensioner har lämnats en ingående redogörelse

för pensionsnivån för de äldre pensionerna. Utredningen är intagen såsom bilaga

till propositionen nr 296 till 1939 års lagtima riksdag. Av densamma

framgick i stort sett, att de äldre tjänstepensionerna genom 1922 och 1925

genomförda pensionsregleringar uppbringats till sådan storlek, att de i allmänhet

uppgingo till omkring 90 procent av motsvarande nyare pensioner.

Med anledning av denna utredning verkställdes beträffande några enstaka

pensionsgrupper med särskilt lågt relationstal enligt beslut vid 1939 års riksdag

en viss reglering av pensionerna.

Pensionsnivån för nyare pensioner understeg före 1943—1944 års regleringar

pensionsnivån för nyaste pensioner — räknat vid 1935 års genomsnittliga

levnadskostnadsläge — med 17—12 procent i lönelägena A 1—13

samt 12—6 procent i högre lönelägen å A-löneplanen.

De pensionstagargmpper, som uteslutits från pensionsförbättring vid 1943

—1944 års pensionsregleringar, ha i huvudsak varit följande

1. f. d. innehavare av sådan med pensionsrätt förenad befattning i civil

statstjänst, som ännu är att betrakta som i avlöningshänseende oreglerad;

2. f. d. innehavare av icke statliga befattningar med pensionsrätt i statens

pensionsanstalt, utom lärare vid folk- och småskolor och vid högre kommunala

skolor;

3. f. d. militära beställningshavare å frivillig övergångsstat samt f. d. personal

i försvars väsendets reserver;

4. innehavare av pensioner, som genom särskilda beslut beviljats av riksdagen;
5.

f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt de i kungörelsen

1934: 585 meddelade s. 1c. summariska pensionsbestämmelsema för arbetarpersonal

i statens tjänst;

6. f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. fl., pensionerade enligt

kungörelsen nr 1918: 859;

7. f. d. befattningshavare, vilka i samband med olika omorganisationer

beviljats förtidspension enligt särskilda grunder;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

8. pensionärer, till vilka utgår uppskjuten pension; samt

9. Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare ävensom pensionerade

båtsmän och marinsoldater.

Den vid 1944 års riksdag genomförda regleringen, som innebar en förbättring

av i runt tal 200 kronor för nyare pension och 300 kronor för äldre

pension, begränsades till pensioner, som inberäknat pensionsförbättringen

och rörliga förmåner belöpte sig till högst 3 735 kronor för år, räknat vid

nuvarande indexläge, vilket belopp svarade mot beloppet av en reglerad

nyare pension i lönegraden A 12. Vid 1943 års reglering hade förbättringen

begränsats till pensioner med lägre belopp än 2 626 kronor, dyrtidstillägg

och kristillägg inberäknat. Förbättringens storlek var dock i huvudsak densamma

vid båda regleringarna. 1944 års reglering innebar sålunda, frånsett

några smärre jämkningar, icke någon förhöjning av pensioner under 2 626

kronor. Vid avkortad pension beräknades i allmänhet förbättringen i proportion

till förbättringen för hel pension.

1943 års reglering omfattade cirka 7 000 pensionärer och beräknades kosta

850 000 kronor för år. 1944 års reglering omfattade cirka 14 000 pensionärer

och beräknades kosta 1,9 miljoner kronor för år.

Beträffande de närmare detaljerna i 1943 och 1944 års pensionsregleringar

torde få hänvisas till respektive proposition nr 170 till 1943 års riksdag och

bankoutskottets utlåtande nr 66 vid 1944 års riksdag.

2, Omfattningen av en ny pensionsreglering m. m.

1945 års riksdag har i skrivelse nr 464 under åberopande av bankoutskottets

utlåtande nr 50 hemställt, att Kungl. Majit ville i anslutning till vad utskottet

i nämnda utlåtande anfört låta verkställa skyndsam utredning angående

allmän reglering av tjänstepensioner, som utgå enligt andra grunder

än de vid 1941—1943 års riksdagar fastställda. Med anledning härav har

inom finansdepartementet verkställts utredning angående förbättring avvissa

äldre tjänstepensioner. I sammanhang härmed har särskild uppmärksamhet

ägnats åt spörsmålet om ändrad dyrtidskompensntion. Resultaten av

utredningen lia redovisats i en den 17 november 1945 dagtecknad departementspromemoria.

Den föreslagna pensionsregleringens omfattning. Utredningen har omfattat

dels de pensionstagare, vilka kommit i åtnjutande av pensionsförbättring

vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar, dels ock vissa från denna pensionsförbättring

undantagna grupper, nämligen

f. d. befattningshavare, vilka i princip avsetts i förenämnda regleringar

men på grund av pensionernas storlek icke kommit i åtnjutande av pensionsförbättring;
f.

d. innehavare av med pensionsrätt förenade, i lönehänseende alltjämt

oreglerade befattningar;

f. d. militära beställningshavare å övergångsstat;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5. 5

f. d. Övningslärare vid det statliga undervisningsväsendet och de högre

kommunala skolorna;

f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt kungörelsen 1918: 859

angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

och statens vattenfalls verks byggnadsavdelning eller enligt de i kungörelserna

1934:585 eller 1942:696 meddelade s. k. summariska pensionsbestämmelserna

för arbetarpersonal i statens tjänst;

f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt kungörelsen 1926: 10

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen;

f. d. befattningshavare, vilka i samband med domänverkets omorganisation

försatts å indragningsstat eller förtidspensionerats, samt

f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pensioner beviljade av riksdagen.

Den i promemorian förordade pensionsförbättringen skulle på detta sätt

— med undantag för pensionärer med nyaste pensioner — allmänt taget

komma att gälla alla pensionerade f. d. statliga anställningshavare ävensom

sådana pensionstagare, vilka i pensionshänseende äro i stort sett att

likställa med dessa, nämligen f. d. folk- och småskollärare samt f. d.

lärare vid de högre kommunala skolorna. Av pensionärer, som åtnjuta pensioner

enligt reglementet för statens pensionsanstalt, skulle i pensionsregleringen

alltså inrymmas f. d. befattningshavare, tillhörande sistberörda lärarkategorier,

samt vissa f. d. innehavare av statliga befattningar, vilka numera

äro förenade med pensionsrätt enligt nyaste statliga pensionsbestämmelser,

såsom vissa f. d. distriktsveterinärer och sjuksköterskor vid försvarsväsendet.

Övriga pensionstagare, vilkas pensioner grundats på delaktighet i pensionsanstalten,

lia däremot undantag^ vid denna utredning. I departementspromemorian

anföres härom följande.

Motivet härför har främst varit det förhållandet, att dessa pensioner enligt

anstaltens reglemente såsom regel i princip finansieras genom de av vederbörande

huvudman och befattningshavaren inbetalda avgifterna samt att

staten i anslutning därtill endast bestrider de med pensionerna förenade tillläggsförmånerna.

Det må i detta sammanhang erinras, att motsvarande pensionstagare

uteslutits från den allmänna reglering av äldre pensioner, som

beslutats av statsmakterna år 1925 och varom bestämmelser utfärdats i kungörelsen

1925:280. Vidare må framhållas, att pensionsnivån för pensioner,

som utgå enligt anstaltens reglemente, är i hög grad oenhetlig, i det att pensionerna

äro anpassade efter de av vederbörande huvudmän i varje enskilt

fall i första hand bestämda lönerna. Pensionerna variera därför i betydande

grad för varandra fullt motsvarande befattningar. Beträffande befattningar

inom landsbygdens polisväsende förekommer dessutom, att pensionsnivån i

enstaka fall är högre än nivån för motsvarande nyaste statliga pensioner.

Det må slutligen erinras, att en fullständig revision av anstaltens reglemente

är under utredning samt att en pensionsförbättring sådan som den nu eljest

föreslagna kan komma att beträffande de enligt reglementet nu utgående

pensionerna föregripa en sålunda förestående pensionsreglering.

Teknisk uppräkning av vissa tjänstepensioner. Vid bedömandet av frågan

örn en allmän förbättring av pensionerna har, såsom angivits, uppmärksam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

heten fästs vid de nu gällande olika reglerna för dyrtidskompensation åt pensionstagare.

Härom anföres i promemorian.

För närvarande beräknas dyrtidstillägg, 28 procent — i vissa fall beräknat

å förhöjt underlag — och kristillägg å samtliga pensioner, vilka utgå enligt

beslut av riksdagen eller enligt äldre pensionsbestämmelser än de vid 1941

—1943 års riksdagar fastställda pensionsreglementena. Å pensioner, som utgå

enligt sistnämnda reglementen, beräknas rörligt tillägg, för närvarande 15

procent, och kristillägg. För att vinna full enhetlighet i fråga om dyrtidskompensationen

har det ansetts lämpligt, att i samband med den nu ifrågasatta

generella förbättringen av äldre och nyare tjänstepensioner dessa i

samtliga fall uppräknas till sådan nivå, att å desamma i fortsättningen beräknas

rörligt tillägg och kristillägg. Dyrtidstillägg å pension skulle därefter

i huvudsak allenast beräknas å pensioner, som utgå enligt reglementet för

statens pensionsanstalt (med undantag av pensioner till folk- och småskollärare

samt lärare vid högre kommunala skolor), ävensom å pensioner till

f. d. beställningshavare i försvarsväsendets reserver. Det torde emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida icke för vinnande av full enhetlighet en uppräkning

jämväl bör ske beträffande sistberörda pensioner.

3. Förbättring av pensioner, grundade i befattningar, som numera

äro förenade med pensionsrätt enligt 1941—1943 års

tjänstepensionsreglementen.

Pensionsförbättringens storlek. De under åren 1943 och

1944 genomförda förbättringarna voro, såsom förut nämnts, begränsade till

pensioner intill ett visst högsta belopp. Vid förevarande utredning har däremot

beträffande här avsedda grupper pensionstagare en allmän reglering

av förmånerna beräknats böra ske, således oavsett pensionernas storlek.

Vid övervägandet av den nu ifrågakommande förbättringen ha i departementspromemorian

följande tre alternativ tagits i betraktande.

Alternativ t. Samtliga pensioner omräknas i princip efter lönen å C-ort

enligt bestämmelserna i de närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementena.

Alternativ 2. Samtliga pensioner uppräknas till nivån för de nyaste pensionerna.

Alternativ 3. Samtliga pensioner förbättras — i förekommande fall utöver

de vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar genomförda förbättringarna

—- med ett bestämt årligt belopp. Detta synes för erhållande av en skälig

förbättring kunna bestämmas till 450 kronor för äldre och 300 kronor

för nyare pensioner. För avkortade pensioner nedsättes förbättringen i förhållande

till avkortningen.

I fråga om den närmare innebörden av de olika alternativen anföres i

departementspromemorian följande.

Alternativ 1. En förbättring av pensionerna enligt detta alternativ skulle

verka synnerligen ojämnt. Vad angår pensionstagare, vilka uppbära nyare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 5.

7

pensioner, skulle sålunda förbättringen bli högst i mellangraderna och ingen

eller högst obetydlig i de lägre lönegraderna.

Beträffande äldre pensioner blir utfallet i stort sett likartat. På grund av

föreliggande ojämnheter i pensionsnivån bli emellertid förbättringarna i

vissa fall betydande, exempelvis omkring 1 250 kronor för några f. d. befattningshavare,

vilka närmast kunnat hänföras till 30 lönegraden.

Kostnaderna för en förbättring enligt detta alternativ ha för samtliga pensionärsgrupper

preliminärt beräknats till 5,5 miljoner kronor.

Alternativ 2. De vid en förbättring enligt alternativ 1 påvisade ojämnheterna

bli i stort sett ytterligare framträdande vid en uppräkning av samtliga

äldre och nyare pensioner till nivån för de nyaste pensionerna. Beträffande

pensioner till kvinnlig arbetare i pensionsgrupp 1 skulle detta alternativ liksom

ovan angivna alternativ 1 icke medföra någon reell förbättring, då dessa

pensioner genom 1943 års reglering bringats i nivå med pensioner enligt

1942 års arbetarpensionsreglemente. I övrigt skulle dock de lägre nyare pensionerna

förbättras, nämligen exempelvis med 193 kronor i lönegrad 5, 253

kronor i lönegrad 9 och 289 kronor i lönegrad 12. Förbättringen, som i lönegrad

13 utgör 479 kronor, ökas senare med stigande lönegrad och utgör i lönegrad

30 676 kronor. För f. d. förordnandetjänstemän skulle förbättringen

utgå med betydligt högre belopp, i vissa fall med närmare 1 600 kronor.

Beträffande de äldre pensionerna är förbättringen, frånsett i de lägsta graderna,

betydande och varierar exempelvis i lönegraderna 15—30 i stort sett

mellan 720 och 1 600 kronor.

Alternativet har preliminärt kostnadsberäknats till 9,3 miljoner kronor.

Alternativ 3. Vid tillämpning av detta alternativ å författningsenligt bestämda

tjänstepensioner måste liksom vid genomförandet av 1943 och 1944

års regleringar iakttagas att äldre och nyare pensioner icke genom förbättringen

komma att överstiga motsvarande nyaste pensioner. I övrigt föranleder

alternativet de minsta praktiska svårigheterna att tillämpa.

Alternativet har beräknats medföra en årlig merutgift för de närmaste

budgetåren av 6,7 miljoner kronor.

Vid övervägandet av de olika alternativen har i departementspromemorian

alternativ 3 — frånsett dess ovan berörda praktiska fördelar — ansetts vara

att föredraga i rådande tidsläge, då detsamma främst tillgodoser de grupper

av pensionstagare, som äro i största behov av pensionsförbättring. En tilllämpning

av de nyaste reglementena (alternativ 2) har med hänsyn till såväl

konsekvenserna vid framtida allmänna pensionsregleringar som de ojämna

verkningarna ansetts icke böra ifrågakomma. Alternativet 1 innebär visserligen

rent principiellt sett en godtagbar lösning. Det förhållandet, att förbättringen

i lägre lönegrader helt skulle utebli eller endast bli relativt obetydlig,

har dock föranlett, att icke heller detta alternativ ansetts böra ifrågakomma.

Beträffande sättet för pensionsförbättringens genomför

a nde anföres i promemorian.

Den nu ifrågakommande pensionsregleringen, innefattande såväl den egentliga

pensionsförbättringen som den tekniska uppräkningen, synes böra

genomföras på sådant sätt, att nu utgående pension, dyrtidstillägg (utom

barntillägg) och kristillägg däri inberäknat, ökas med beloppet av ifrågakommande

förhöjning, varefter den nya pensionen bestämmes till belopp,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr o.

som jämte rörligt tillägg och kristillägg närmast svarar mot summan av

förut nämnda förmåner. Nu utgående barntillägg torde övergångsvis få bibehållas.

De nya pensionsbelopp, som skola ersätta de äldre pensionerna,

böra beräknas med ledning av särskild tabell, i vilken angivas nuvarande

pensionsbelopp i intervaller om 12 kronor samt häremot svarande reglerade

pensioner. De beträffande nyare pensioner ifrågakommande reglerade pensionsbeloppen

böra angivas för varje lönegrad.

Genom särskild maximeringsregel bör stadgas, att äldre pension icke genom

förhöjningen må bestämmas till högre belopp än motsvarande nyare

pension. För tillämpningen av en sådan regel blir det i ett fåtal fall erforderligt

att fastställa, till vilken lönegrad eller pensionsgrupp f. d. anställningshavare

i det särskilda fallet skall anses hänförlig. Prövningen härav

torde böra ankomma på Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majrts bemyndigande,

på den pensionsutbetalande myndigheten.

Beträffande avkortad pension bör förbättringen i allmänhet ske på sådant

sätt, att det vid nuvarande indexläge utgående beloppet höjes proportionellt

mot den förbättring, som ifrågakommer för motsvarande hel pension. I likhet

med vad som skedde vid 1944 års reglering bör undantag göras från

denna huvudregel såvitt angår avkortade pensioner, som utgå enligt någon

av kungörelserna den 29 juni 1917 (nr 441—443) med reglementen för respektive

statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie

personal, telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds-

och linjearbetare samt statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering

av icke-ordinarie personal. Den för hel pension ifrågakommande

förbättringen synes sålunda beträffande avkortad pension böra i här berörda

fall minskas med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed sammanlagda

antalet tjänstår, beräknade enligt grunderna för nu gällande tjänstepensionsbestämmelser,

understiger 30.

I likhet med vad som skedde vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar

torde förbättring å fyllnadspensioner till vissa tjänstemän, som i samband

med statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens

järnvägars tjänst, beräknas nied beaktande av den förbättring av tjänstepension,

som enligt ovan förordade grunder skulle ha ägt rum, örn vederbörande

varit underkastad de tjänstepensionsbestämmelser, som i allmänhet

gällt för anställning vid statens järnvägar.

4. Förbättring av övriga författningsenliga tjänstepensioner.

F. d. innehavare av i lönehänseende alltjämt oreglerade pensionsberättigande

befattningar. Vid de av 1943 och 1944 års riksdagar beslutade omregleringarna

av äldre tjänstepensioner undantogos, såsom redan angivits,

i princip pensionärer, vilka innehaft sådana med pensionsrätt förenade befattningar

inom den civila statsförvaltningen, som ännu äro att betrakta som

i avlöningshänseende oreglerade. Undantaget har icke varit av praktisk betydelse,

i det att, såvitt framgår av verkställd undersökning, samtliga pensionstagare,

vilka innehaft nu avsedd anställning, åtnjutit pensioner av sådan

storleksordning, att förbättring enligt 1943 och 1944 års kungörelser

icke kunnat ifrågakomma.

Därest emellertid förbättringen på sätt i departementspromemorian förordats

utsträckes att omfatta pensionärer i alla pensionslägen, skulle ett fort
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

9

satt uppehållande av begränsningen bli av reell betydelse. Med hänsyn till

den relativt låga pensionsnivån för ifrågavarande grupp pensionstagare föreligger

det, framhålles i promemorian, icke någon fara för att förmånerna vid

en omreglering enligt de i förevarande sammanhang förordade grunderna

skulle komma att överstiga dem, som skulle utgå såsom nyaste pensioner

efter en lönereglering. Förbättringen skulle alltså enligt promemorian utan

särskild begränsning böra för hel pension bestämmas till 450 kronor för år.

De nu avsedda pensionstagarna äro i huvudsak häradsskrivare och distriktslantmätare.

F. d. be ställning shav are å arméns och marinens övergångsstater. Enligt

kungörelsen den 21 april 1944 (nr 203) angående tillämpning i vissa fall av

allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena å beställningshavare tillhörande

arméns och marinens övergångsstater m. m. ha dessa reglementen,

räknat från och med den 1 jidi 1944, under vissa förutsättningar och med

vissa modifikationer erhållit tillämpning å till övergångsstat tvångsvis överförda

beställningshavare, för vilka gälla föreskrifterna i kungörelsen den 23

oktober 1925 (nr 429). 1944 års kungörelse har erhållit tillämpning å beställningshavare,

som efter den 30 juni 1939 men före pensionsålderns inträde

uppehållit för pensionerad personal avsedd befattning eller eljest tagits

i anspråk för tjänstgöring. Vid pensionsbeloppets bestämmande skola enligt

kungörelsen tillämpas de pensionsunderlag, som anses ha varit för vederbörande

gällande i medeltal under tiden från överföringen till övergångsstat

intill pensionsålderns inträde. Om perioden mellan dessa tidpunkter omfattat

flera än tio hela kalenderår, skola dock tillämpas lägst de underlag, som

anses ha varit för beställningshavaren gällande i medeltal under de tio hela

på varandra följande kalenderår, varunder beställningshavarens tjänstgöring

varit mest omfattande. Beträffande de pensionsunderlag, som anses lia

varit gällande, stadgas i kungörelsen, att de för motsvarande personal å

aktiv stat enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gällande underlagen

skola tillämpas för tid, under vilken beställningshavaren uppehållit för pensionerad

personal avsedd befattning eller eljest tagits i anspråk för tjänstgöring,

samt att tidigare gällande pensionsunderlag, omräknade till 1935 års

genomsnittliga levnadskostnadsnivå, skola tillämpas för annan tid.

Den i kungörelsen 1944: 736 föreskrivna omregleringen av vissa äldre

tjänstepensioner omfattade pensioner till f. d. beställningshavare å tvångsvis

övergångsstat, vilka efter överföringen till övergångsstat men före pensionsålderns

inträde uppehållit för pensionerad personal avsedd befattning eller

eljest tagits i anspråk för tjänstgöring utan att — med hänsyn till att tjänstgöringen

fullgjorts i tiden före den 1 juli 1939 — ha kommit i åtnjutande av

pensionsförbättring enligt kungörelsen 1944: 203. Vid bestämmandet av ifrågavarande

förbättring har anknytning sökts till stadgandena i sistnämnda

kungörelse. I enlighet härmed gäller, att f. d. beställningshavare å tvångsvis

övergångsstat i princip erhållit en pensionsförbättring av 144 eller 204 kronor

— mod tilliigg inräknade 200 eller 300 kronor — därest han under tiden

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

mellan överföringen till övergångsstat och pensionsålderns inträde uppehållit

för pensionerad personal avsedd befattning eller eljest tagits i anspråk för

Ijänstgöring. Om ifrågavarande tjänstgöring varit av mindre omfattning, har

förhöjningen i motsvarande mån nedsatts.

I departementspromemorian anföres i fråga om reglering av pensionerna

till f. d. beställningshavare å övergångsstat följande.

Till övergångsstat frivilligt överförda beställningshavare ha icke inbegripits

i någon av regleringarna. Då emellertid med den nu åsyftade pensions - regleringen till skillnad från tidigare regleringar avses en generell höjning

av nivån för äldre och nyare pensioner till f. d. statsanställda och med dem

likställda, synes skäl icke föreligga att i förevarande sammanhang utesluta

de beställningshavare, vilka frivilligt överförts till övergångsstat. Beträffande

såväl de frivilligt som de tvångsvis överförda beställningshavama torde förbättringen

icke heller böra göras beroende av eller eljest sättas i relation till

den tjänstgöring, som kan ha fullgjorts efter överföringen till övergångsstat.

De beställningshavare å tvångsvis övergångsstat, för vilka allmänna tjänstepensionsreglementet

enligt kungörelsen 1944: 203 i viss omfattning erhållit

tillämpning, synas visserligen icke böra omfattas av pensionsregleringen,

men då del icke torde vara uteslutet, att de härigenom komma i sämre

läge, än om de icke erhållit en pensionsreglering enligt nämnda kungörelse,

torde i särskild ordning böra stadgas, att dem enligt samma kungörelse tillkommande

pensionsförmåner icke må understiga pension enligt militära

t jänstepensionsreglementet, förhöjd med nu ifrågasatt förbättring samt, i förekommande

fall, pensionsförbättring enligt kungörelsen 1944: 736.

F. d. Övningslärare vid det statliga undervisningsväsendet och de högre

kommunala skolorna. Övningslärarna vid det statliga undervisningsväsendet

intaga en särställning i så måtto, att för flertalet av dem avlöningen inom

vissa gränser växlar med tjänstgöringens omfattning i veckotimmar räknad.

Enligt före den 1 januari 1938 gällande lönebestämmelser fastställdes lönen

med hänsyn till det minsta antal undervisningstimmar i ämnet, som var bestämt

för ordinarie lärare vid vederbörande läroanstalt. För överskjutande

tjänstgöring lämnades särskild ersättning per veckotimme. Genom de avlöningsbestämmelser

för lärare vid det statliga undervisningsväsendet, som

fastställdes av 1937 års riksdag, infördes ett nytt lönesystem för övningslärama.

Man utgick därvid från en för lärare med 30 veckotimmar avsedd

avlöning och för varje veckotimme, som över- eller understeg 30, skedde

tillägg respektive avdrag i årslönen med 3 procent. Någon mera väsentlig

saklig ändring i dessa regler gjordes sedermera icke vid lärarnas inordnande

under civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet.

Före ikraftträdandet den 1 januari 1938 av 1937 års avlöningsbestämmelser

voro övningslärarna i pensionshänseende underkastade bestämmelserna i

1907 års lag. Bestämmelser angående pensionsunderlag och pensionsbeloppens

beräknande voro dock meddelade i särskild kungörelse, 1919: 508. Enligt

denna skulle pensionsunderlag bestämmas för varje läsår med hänsyn

till årsavlöningen, vilken i sin tur var bestämd i förhållande till tjänstgöring
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 5.

11

ens omfattning. Pensionen beräknades i allmänhet till ett belopp, motsvarande

medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som varit för befattningshavaren

gällande under vart och ett av de närmast före pensionstillfället förflutna

10 åren.

Enligt det för övningslärarna alltjämt gällande civila tjänstepensionsreglementet,

vilket erhöll tillämpning å dessa lärare från och med den 1 januari

1938, har anpassningen av pensionsbeloppet efter tjänstgöringens omfattning

åstadkommits genom modifierad tjänstårsberäkning. Sålunda skall tid,

under vilken lönebeloppet ökats eller minskats, vid beräkningen av tjänstår

ökas, respektive minskas med samma antal procent som lönebeloppet, dock

må ökningen utgöra högst 12 procent, övergångsvis skola de äldre bestämmelserna

tillämpas i fall, där dessa ställa sig förmånligare.

De statliga övningslärarna inordnades vid 1942 års pensionsreglering icke

under allmänna tjänstepensionsreglementet med hänsyn till de för dessa lärare

speciella tjänstgöringsförhållandena.

Vad angår lärare i övningsämnen vid de högre kommunala skolorna har

tjänstepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna av enahanda

skäl icke erhållit tillämpning, utan dessa lärare erhålla alltjämt pension med

tillämpning av reglementet för statens pensionsanstalt.

Beträffande en reglering av ifrågavarande pensioner anföres i promemorian

följande.

Med hänsyn till att allmänna tjänstepensionsreglementet respektive tjänstepensionsreglementet

för de högre kommunala skolorna icke äger tillämpning

å övningslärarna och övningslärarnas anställningsförhållanden för närvarande

äro föremål för särskilda överväganden, har det förefallit tveksamt örn

f. d. Övningslärare böra omfattas av förevarande pensionsreglering. Då emellertid.

såsom i det föregående framhållits i fråga om förbättring av pensioner

till f. d. beställningshavare å övergångsstat, med regleringen torde avses

att åstadkomma en allmän höjning av nivån för äldre och nyare pensioner

till f. d. statsanställda och med dem likställda, synas jämväl de till f. d.

övningslärarna utgående pensionerna böra förbättras, under förutsättning

dock. att de reglerade pensionerna icke härigenom lyftas till högre nivå, än

som kan väntas bli nådd vid en blivande definitiv pensionsreglering. Nu ifrågasatt

pensionsförbättring torde emellertid icke komma att medföra dylika

konsekvenser. Beträffande förbättringens genomförande för denna grupp

pensionstagare synes förbättring å pension, vilken beräknats efter lön, som

svarar mot lägre timtal för vecka räknat än 30, böra bestämmas efter samma

grunder som gälla i fråga om avkortad pension. Närmare föreskrifter angående

pensionsförbättringens beräknande torde böra meddelas av Kungl.

Maj:t.

Vissa f. d. befattningshavare å indragningsstat m. fl. vid domänverket.

Enligt beslut vid 1933, 1934 och 1937 års riksdagar lia till indragningsstat

vid domänverket utan tjänstgöringsskyldighet överförts vissa befattningshavare

vid domänverket. I samband härmed har entledigats ett mindre antal

icke-ordinarie befattningshavare med rätt till förtidspension enligt särskilda

grunder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

De till indragningsstat överförda befattningshavarna bibehöllos vid rätt till

pension enligt kungörelsen 1922:323 och ägde såsom tjänstår för pension

även tillgodoräkna tid, varunder de tillhört indragningsstaten. Genom särskilt

beslut den 8 maj 1936 har Kungl. Majit förordnat, att bestämmelserna

i civila tjänstepensionsreglementet från och med den 1 juli 1937 skulle äga

tillämpning å personal, som vid denna tidpunkt fanns uppförd å indragningsstat

för domänverket. Allmänna tjänstepensionsreglementet har däremot icke

gjorts tillämpligt å indragningsstatspersonalen.

En omreglering av äldre pensioner, vilken såsom den förevarande har karaktär

av generell pensionsförhöjning, torde, framhålles i promemorian, jämväl

böra omfatta pensioner, vilka utgå till f. d. befattningshavare på indragningsstat

vid domänverket. De härvid förordade generella grunderna anses

kunna tillämpas utan någon begränsning.

Förtidspension har tillförsäkrats icke-ordinarie befattningshavare, som

uppnått 40 levnadsår och tjänstgjort inom domänverket i sammanlagt minst

12 år. För befattningshavare med 12 tjänstgöringsår utgick pensionen med

belopp, som motsvarade 4/d av lönen enligt A-grupp och högsta löneklass för

man och näst högsta löneklass för kvinna i den tjänstegrupp eller lönegrad,

som befattningshavaren vid avskedet tillhörde. I fråga örn befattningshavare

med högre antal tjänstår än 12 har gällt, att pensionen ökats för varje ytterligare

tjänstgöringsår intill 25 år med 20 kronor, dock att tilläggsbeloppet

skulle utgöra 45 kronor för extra ordinarie och extra befattningshavare i

tjänstegrupp 7 samt 60 kronor för befattningshavare å extra stat i någon av

lönegraderna 9—15.

Förtidspensionerna utgå i flertalet fall med betydligt högre belopp än motsvarande

ålderspensioner, bestämda enligt civila tjänstepensionsreglementet.

Med hänsyn härtill och då förtidspensionerna tillförsäkrats i fall, där författningsenlig

pension icke skulle lia kunnat ifrågakomma, ha skäl icke ansetts

föreligga att för dem medgiva förbättring enligt de eljest förordade grunderna.

Då emellertid förevarande befattningshavare, därest de kvarstått i

tjänst till för motsvarande ordinarie personal gällande pensionsålder, i allmänhet

skulle ha kommit i åtnjutande av antingen riksdagspension eller pension

enligt civila eller allmänna tjänstepensionsreglementet, föreslås i promemorian,

att pensionsförbättring i förekommande fall skall utgå till sådant belopp,

att pensionen jämte förbättringen bringas att till beloppet svara mot

jämförlig riksdagspension jämte förbättring, beräknad på sätt i det följande

förordas, respektive tjänstepension (förhöjd tjänstepension) enligt civila

tjänstepensionsreglementet jämte i det föregående förordad förbättring.

F. d. civila löntagare vid armén och marinen vilka förtidspensionerats i

samband med 1925 års försvarsorganisation. Enligt kungörelsen 1926: 10

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen utgick förtidspension eller avskedsersättning

till dé civila löntagare vid armén samt de månads- och daglönare och med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 5.

13

dem jämställda löntagare vid marinen, vilka lill följd av 1925 års försvarsorganisation

blivit övertaliga och på den grund erhållit avsked utan att kunna

erhålla likvärdig anställning vid försvarsväsendet. Från författningens t.illlämpning

voro i huvudsak undantagna 1) löntagare, för vilken anställningen

var att betrakta såsom bisyssla, 2) löntagare, som åtnjöt annan statspension

än båtsmanspension eller understöd från Vadstena krigsmanshuskassa,

3) icke försörjningspliktig löntagare under 25 år, 4) löntagare med kortare

anställningstid än 4 år samt 5) löntagare, vilken skulle komma att avgå

efter den 30 juni 1929.

Personalen indelades i tre grupper, nämligen

grupp I: verkmästare och jämställda,

grupp II: förmän, verkstadsföreståndare, sjukvaktare m. fl. samt

grupp III: övriga daglönare och arbetare, kokerskor och tvätterskor m. fl.

I departementspromemorian föreslås en reglering av förevarande pensioner

efter i huvudsak samma linjer, som förordats beträffande förtidspensioner

till f. d. befattningshavare vid domänverket. I promemorian anföres.

Vissa av ifrågavarande f. d. anställningshavare skulle, därest de icke på

grund av genomförandet av 1925 års försvarsorganisation blivit entledigade,

vid uppnådd pensionsålder ägt komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensionsförbättring

åt vid marinen anställda daglönare eller i några enstaka fall (månadslönare)

enligt reglementet för flottans pensionskassa. Beträffande sådan

pensionstagare synes förbättring visserligen böra ifrågakomma men begränsas

till sådant belopp, att pensionen jämte förbättring icke överstiger

vad som skulle lia tillkommit honom såsom pension, nu förordad förbättring

däri^ inberäknad, därest han pensionerats enligt dessa bestämmelser vid

pensionsålderns inträde och pensionen därvid bestämts på grundval av det

antal tjänstår han innehade vid tidpunkten för det i verkligheten förekomna

entledigandet.

Annan pensionstagare än nu sagts lärer kunna antagas ha kommit i åtnjutande

av riksdagspension, därest omorganisationen icke kommit till stånd.

En pensionsförbättring torde med hänsyn härtill böra utgå till sådant belopp,

att pensionen jämte förbättringen bringas att till beloppet svara mot

jämförlig riksdagspension jämte förbättring.

F. d. arbetare i anställning utan pensionsrått men med författningsenligt

bestämd pension. Enligt kungörelsen 1918: 859 angående pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning, kungörelserna 1934:585 och 1942:696 med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst samt kungörelsen

1944: 502 nied föreskrifter angående pensionering av vissa f. d. arbetare

vid vägväsendet utgå pensioner åt vissa arbetare i statens tjänst, vilka

icke innehaft med pensionsrätt förenad anställning. Storleken av de pensioner,

som utgå enligt 1918, 1934 och 1942 års kungörelser — samtliga beräknade

vid nuvarande indexläge — framgår av följande sammanställning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Pensionsförfattning

Tj anstår

1918: 859

1934:585

1942: 696

man

man

kvinna

man

kvinna

Sammanlagda nuvarande pensionsförmåner, kronor

40-

1 609: 92

1

35-39

1 542: 24

1 623: 84

1 281: 60

1 650:60

1 257: 60

30—34

1472: 64

1

25—29

1 404: 96

1 404: 96

1 104: 48

1 367: 64

1 053: 24

20-24

—

1 172: 16

905: 76

1 100:40

848: 88

15-19

—

933: 60

703: 20

833:16

628: 80

Av denna sammanställning framgår, att de enligt 1942 års kungörelse

utgående pensionerna vid nuvarande indexläge i allmänhet — i samtliga fall

då lägre tjänstålder än 30 år förekommit -—■ äro lägre än motsvarande pensioner

enligt 1934 års kungörelse. Detta sammanhänger med att å de senare

pensionerna utgå dyrtidstillägg, beräknade å förhöjda underlag, medan å de

förra utgå rörliga tillägg, beräknade å grundpensionemas belopp.

1943 och 1944 års förbättringar av äldre tjänstepensioner ha haft till syfte

att så höja pensionsnivån, att förefintlig skillnad mellan äldre och nyare

pensioner å ena sidan och nyaste pensioner å andra sidan helt eller delvis utjämnas.

Förbättringen har därvid alltid begränsats så att pensionen jämte

förbättring icke kommit att överstiga motsvarande nyaste pension.

Det förhållandet att de nyaste pensionerna i allmänhet äro lägre än äldre

och nyare pensioner har uppmärksammats vid 1945 års riksdags behandling

av frågan om förbättring av äldre tjänstepensioner. Riksdagen bär härvid

förordat, att frågan örn en höjning av de summariska pensionerna snarast

måtte komma under prövning. I anledning härav föreslås i promemorian, att

i första hand förhöjning genomföres av de pensioner, som beviljats med tilllämpning

av kungörelsen 1942:696. I promemorian anföres vidare:

Enligt 14 § 3 mom. a) 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare

må såsom tjänstår tillgodoräknas två tredjedelar av tid, under vilken arbetare

efter uppnådd ålder av 18 år men före pensionsålderns inträde i statens

tjänst innehaft sådan anställning, vilken utgjort hans huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla. För att vinna en skälig avvägning av pensionerna

enligt de summariska pensionsbestämmelserna i förhållande till de pensioner,

som utgå med tillämpning av 1942 års arbetarpensionsreglemente, förefaller

det med hänsyn till förenämnda regel örn två tredjedels tillgodoräkning

naturligt, att såsom pensioner vid högsta antalet tjänstår enligt de summariska

pensionsbestämmelserna fastställas belopp, som utgöra två tredjedelar

av pensionsunderlagen för icke yrkesarbetare enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente.

I överensstämmelse härmed förordas, att enligt kungörelsen

1942:696 utgående pensioner förbättras på sätt framgår av efterföljande

sammanställning. Även på dylikt sätt bestämda pensionsbelopp skulle

emellertid i vissa fall understiga motsvarande pensioner enligt 1918 och 1934

års kungörelser. Det torde dock, med hänsyn till den sålunda föreslagna anpassningen

efter pensioner enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

15

böra ifrågakomma att ytterligare höja de härvid ifrågakommande pensionsbeloppen.

I övrigt torde pensionerna enligt 1918 och 1934 års kungörelser

jämkas uppåt till de för pensionerna enligt 1942 års kungörelse förordade

beloppen. De förordade nya pensionsbeloppen — i vissa fall inkluderande

teknisk uppräkning — framgå av följande sammanställning.

Pensioner, vilka beviljats med tillämpning av

kungörelsen

1918:859

kungörelsen 1934: 585

kungörelsen 1942: 696

Tjänst-

år

man

man

kvinna

man

kvinna

samman-

samman-

samman-

samman-

samman-

pen-

lagda

grund-

lagda

grund-

lagda

grund-

lagda

grund-

lagda

sion

pens.-

belopp

pens.-

belopp

pens.-

belopp

pens.-

belopp

pens.-

kr.

förmåner

kr.

förmåner

kr.

förmåner

kr.

förmåner

kr.

förmåner !

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

40-

35—39

30-34

11 380

1 807: 80

1380

1 807: 80

996

1304: 76

1330

1 807: 80

996

1 304:76

25-29

1152

1 509:12

1152

1 509: 12

846

1 106: 40

1152

1 509:12

828

1 084: 68 j

20—24

—

—

924

1 210: 44

696

911:76

924

1210: 44

672

880: 32

15—19

—

—

720

943: 20

540

707: 40

696

911:76

504

660: 24''

I samband med den nyss förordade förbättringen torde de i 6 § kungörelsen

1942:696 angivna grundbeloppen böra ändras till följande belopp

nämligen, för man 696, 924, 1 152 och 1 380 kronor samt för kvinna 504,

672, 828 och 996 kronor.

De i kungörelsen 1944: 502 bestämda pensionsbeloppen ha satts i viss relation

till pensionsbeloppen i kungörelsen 1942: 696. Ä pensioner enligt förstnämnda

kungörelse utgå ej rörliga iilläggsförmåner, vilket motiverats av att

ifrågavarande arbetare antingen allenast kort tid eller ock ej alls innehaft

anställning i statens tjänst. 1 betraktande av den förordade höjningen av de

i kungörelsen 1942: 696 fastställda grundbeloppen torde jämväl en häremot

svarande proportionell höjning av pensionerna enligt förevarande kungörelse

böra ske.

De i enlighet härmed omräknade beloppen skulle för år räknat utgöra

omjanställningstiden understiger 20 år........................ kronor 768

t» ,. » uppgår till 20 men ej till 25 år, ........ » 984

» » uppgår till 25 år eller mera ............ » 1212.

5. Förbättring av riksdagspensioner m. m.

Riksdagen har i icke obetydlig omfattning beviljat pensioner åt f. d. befattningshavare

och arbetare i statens tjänst, vilka icke kunnat komma i åtnjutande

av författningsenlig pension eller för vilka en förbättring av utgående

författningsenlig pension ansetts böra ifrågakomma. Därjämte har riksdagen

i vissa fall beviljat pension eller understöd, ehuru statlig anställning

icke förekommit. Sålunda har i vissa fall meddelats beslut angående pensioner

åt f. d. tjänstemän och arbetare vid företag, vilka övergått i statens ägo

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

eller nedlagts i samband med förstatligande av viss verksamhet. Vidare har

årligen i ett flertal fall beviljats understöd till personer, vilka blivit helt eller

till viss del arbetsoförmögna på grund av olycksfall under sådana förhållanden,

att ersättning författningsenligt icke kunnat ifrågakomma men likväl

ansetts böra utgå av statsmedel. Slutligen lia i några undantagsfall enskilda

personer tillerkänts s. k. honnörspensioner såsom erkänsla för visade medborgerliga

förtjänster.

Vissa riksdagspensioner lia ansetts icke böra bli föremål för reglering.

Härom anföres i promemorian.

En generell pensionsförbättring, sådan som den i det föregående förordade,

synes böra begränsas till pensioner, vilka lia karaktären av tjänstepensioner.

Om och i vad mån honnörspensioner skola förbättras, synes sålunda icke

böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang. Jämväl frågan örn

en omreglering av olycksfallsunderstöden torde böra upptagas till prövning i

annan ordning. Vad angår pensioner åt f. d. anställningshavare vid enskilda

företag, vilka övergått i statens ägo eller nedlagts i samband med förstatligande

av viss verksamhet, lia dessa i allmänhet fastställts att utgå med belopp

antingen bestämda enligt särskild överenskommelse eller motsvarande

vad sorn skulle lia tillförsäkrats vederbörande vid fortsatt anställning hos det

enskilda företaget. Med hänsyn härtill torde anledning icke föreligga alt

upptaga dessa pensioner till omprövning.

Frågan örn förbättring av de av riksdagen beviljade tjänstepensionerna behandlas

i promemorian, var för säg vad angår pensioner åt f. d. tjänstemän

och pensioner åt f. d. arbetare. I promemorian anföres beträffande pensioner

åt f. d. tjänstemän.

Bland de riksdagspensioner, vilka beviljats statsanställda tjänstemän, märkes

en mindre grupp pensioner, vilka fastställts att utgå med belopp, motsvarande

författningsenlig pension. I vissa fall har riksdagen beviljat enligt

författningsenliga grunder bestämd pension att utgå utöver författningsenligt

beviljad pension. Pensioner av den sistnämnda typen (fyllnadspensioner) förekommo

tidigare i relativt stor omfattning. Detta sammanhängde med att

riksdagen före införandet av de nuvarande bestämmelserna örn tillgodoräkning

av tjänstår för pension i särskilda fall prövade dylika frågor örn särskild

tillgodoräkning och i samband med ett tillgodoräkningsmedgivande beviljade

en därpå grundad tilläggspension att utgå jämte en författningsenlig

pension. Fall av liknande karaktär förekomma även, där riksdagen beviljat

tilläggspension med belopp, motsvarande skillnaden mellan pension i högre

och pension i lägre lönegrad.

De riksdagspensioner, vilka fastställts till belopp motsvarande författningsenlig

pension, synas vid en omreglering av äldre tjänstepensioner böra behandlas

såsom författningsenlig pension. I enlighet härmed bör å dessa pensioner

utgå en pensionsförbättring av 450 respektive 300 kronor, beroende av

om pensionen bestämts att svara mot äldre eller nyare tjänstepension. Därjämte

böra emellertid pensionerna omregleras i anslutning till bestämmelserna

i kungörelserna 1943:578 och 1944:736 angående omreglering av vissa

äldre tjänstepensioner. Pensioner till lägre belopp än 2 256 kronor skulle i

enlighet härmed komma att förhöjas, äldre pensioner med 750 kronor och

nyare pensioner med 500 kronor.

Av riksdagen bestämd tilläggspension torde vid en pensionsreglering böra

tagas i betraktande gemensamt med huvudpensionen och de båda pensionerna

därvid behandlas såsom en enhet. Lämpligen böra i samband med omreg
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

17

leringen pensionerna sammanföras till en pension, att utgå från det anslag,

från vilket huvudpensionen för närvarande bestrides.

Beträffande riksdagspensioner åt f. d. tjänstemän i övrigt gäller i allmänhet,

att de beräknats efter ett pensionsbelopp för hel pension räknat, som

med 10 procent understiger två tredjedelar av lönen. Avdraget med 10 procent

bar verkställts med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts. För fall

som prövats av riksdagen efter det att statliga befattningshavare erhållit dyrortsdifferentierade

löner, bär lönen i regel beräknats efter A-ort.

Samtliga här avsedda pensioner böra vid genomförandet av en reglering

med hänsyn till det sätt varpå de beräknats uppdelas i äldre och nyare pensioner.

I vad mån riksdagspension är hänförlig till den ena eller andra gruppen

måste bedömas från fall till fall. Härvid bör i första hand vara utslagsgivande,

huruvida pensionen beräknats efter reglerad eller oreglerad lön.

Den sålunda avsedda prövningen torde kunna anförtros åt vederbörande pensionsutbetalande

myndighet.

o Konstruktionen av här ifrågavarande pensioner har överhuvud taget varit

sådan, att en omreglering av desamma synes böra ske i nära överensstämmelse

med vad ovan förordats i fråga om förbättring av författningsenliga

tjänstepensioner. De därvid föreslagna förbättringarna böra med hänsyn till

det sätt, på vilket de här avsedda riksdagspensionema beräknats, minskas

med tio procent. Beloppen av nu ifrågavarande förbättringar å äldre och

nyare riksdagspensioner torde i enlighet härmed böra utgöra respektive 405

och 270 kronor. Pensioner med lägre grundbelopp än (2 568 — 10/i00 X 2 568

= avrundat) 2 316 kronor synas härvid jämväl böra förhöjas med belopp

svarande mot den vid 1943—1944 års regleringar av äldre tjänstepensioner

genomförda sammanlagda förbättringen för motsvarande författningsenliga

pensioner. Den förbättring, som i enlighet härmed skulle genomföras för

med hela pensioner jämställda riksdagspensioner, framgår av följande sammanställning.

Nuvarande pension

Äldre pension

Nyare pension

Grundbelopp

kronor

Sammanlagda

pensionsförmåner,

kronor

Pensionsförbättring,

kronor

—2 028: 00

2 040:00—2112:00

2 124:00—2 304:00

2 316: 00—

—2 954: 88

2 968:80—3 078: 24

3 092: 16—3 352: 80

3 378: 72—

675: 00

} 675:00—405: 00

405: 00

| 450:00

450: 00-270: 00

270: 00

Principiellt torde förbättringen å nyare riksdagspension böra begränsas till

så stor del av nu utgående pension, tilläggsförmåner däri inberäknade, som

den relativt sett högsta förbättringen å författningsenlig nyare pension utgör

av de sammanlagda pensionsförmånerna. Detta relationstal utgör 17,6

procent (lönegrad A 6). I anslutning härtill synes förbättringen å riksdagspensioner

böra begränsas till 20 procent å nyare och 30 procent å äldre riksdagspension.

En dylik begränsning medför, att pensioner med lägre årligt

grundbelopp än 1 440 kronor, beräknade vid 30 tjänstår, erhålla en förbättring

med tillämpning av nämnda procenttal.

I fråga örn pensioner åt f. d. arbetare anföres i promemorian.

Å flertalet av riksdagen beviljade pensioner till f. d. arbetare utgå dyrtidstillägg

och kristillägg. Vad angår sådana pensioner torde det ligga närmast

till bands alt genomföra en förbättring i anslutning till vad nyss för
Ilihang

till riksdagens protokoll 19i6. 1 sand. Nr 5. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

ordats beträffande tjänstemannapensioner. Med hänsyn till den praxis, som

under senare år tillämpats vid bestammandet av arbetarpensioner, synes

emellertid en omräkning av pensionerna med tillämpning av de i det föregående

förordade nya summariska pensioneringsgrundema böra givas företräde.

Härigenom ernås, att förefintliga ojämnheter beträffande pensionsbeloppen

utjämnas i stället för att skärpas, såsom fallet skulle ha blivit vid en

procentuell förbättring på sätt som föreslagits i fråga örn vissa av riksdagen

beviljade lägre tjänstemannapensioner.

Ett relativt stort antal pensioner utgår till f. d. arbetare i förmansställning

samt yrkesutbildade arbetare. Då det icke synes vara tillfredsställande,

att omreglerad pension i dylikt fall skall bestämmas efter de förordade summariska

bestämmelserna — enligt vilka pensionsbeloppen skulle ställas i

viss relation till arbetarpensionsreglementets pensionsuniderlag för icke yrkesutbildade

arbetare — synas i nu avsedda fall beloppen för hel pension böra

fastställas till I 2/3 av pensionsunderlaget enligt arbetarpensionsreglementet for

arbetare i pensionsgrupp II samt pension vid kortare tjänstetid nedsättas analogt

med vad som gäller enligt de summariska bestämmelserna. Det torde

böra ankomma på statskontoret att avgöra, till vilken pensionsgrupp vederbörande

skall vara att hänföra. De sålunda förordade pensionsbeloppen,

rörligt tillägg och kristillägg oberäknade, framgå av följande sammanställ
-

ning.

Anställningstid, år

15-19

20-24

25—29

30-

Yrkesutbildade manliga arbetare..........

> kvinnliga > ..........

Icke- > manliga > ..........

> > kvinnliga > ..........

Pensionsbelopp, kronor

768:00

564: 00

696: 00

504:00

1 020: 00

744: 00

924: 00

672:00

1 272: 00

936: 00

1 152: 00

828:00

1 520: 00

1 116: 00

1 380: 00

996: 00

I vissa fall har riksdagen beviljat pensioner åt anställningshavare i arbetarställning,

huvudsakligen städerskor, därvid samtidigt utsagts att rörliga tillläggsförmåner

icke skulle utgå. Motivet till denna senare anvisning torde i regel

ha varit, att pensionen jämte rörliga tilläggsförmåner skulle ha kommit

i oskälig relation till vederbörandes löneförmåner. Det torde med hänsyn tili

här angivna förhållande överhuvud taget vara tveksamt, huruvida ifrågavarande

pensioner böra bliva föremål för reglering. Därest förbättring ^ anses

böra ifrågakomma synes detta böra ske i form av ett medgivande att a pensionen

må åtnjutas rörliga tilläggsförmåner.

Av det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget till diverse pensioner

och understöd bestridas förutom riksdagspensioner bl. a. vissa pensioner, vilka

bestämts av Kungl. Majit eller av statlig myndighet. Bland dessa pensioner

märkas pensioner, vilka utgå till vissa f. d. anställningsnavare vid sinnessjukhusen,

framför allt lägre vård- och ekonomipersonal. Pensionerna till

dessa f. d. anställningshavare ha i regel fastställts efter samma normer, som

gälla i fråga örn författningsenlig pension, dock att de i enlighet härmed beräknade

pensionsbeloppen minskats med 15 procent med hänsyn till att pensionsavgifter

icke erlagts. Vidare utgå av förenämnda anslag pensioner at

f. d. anställningshavare vid de av statsverket övertagna tjänste- och familje
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

19

pensionskassorna. Dessa pensioner utgå i allmänhet enligt grunderna för de

för motsvarande befattningshavare inom den civila statsförvaltningen gällande

pensionsreglementena. Beträffande dessa och övriga i promemorian

ej särskilt omnämnda från anslaget till diverse pensioner och understöd utgående

pensioner föreslås, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande

att besluta örn pensionsförhöjning i huvudsaklig överensstämmelse

med de allmänna grunderna för förevarande pensionsreglering.

Yttrandena.

Över promemorian lia infordrade utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning,

järnvägsstyrelsen, statskontoret och statens pensionsanstalt, varjämte

yttranden inkommit jämväl från styrelsen för pensionerade statstjänstemäns

riksförbund och från pensionerade folkskollärares riksförbund.

Försvarets civilförvaltning har därvid anfört följande.

I likhet med vad bankoutskottet anfört i sitt utlåtande 1945: 50 finner

civilförvaltningen det med rättvisa och billighet förenligt att en allmän reglering

av de s. k. äldre och nyare pensionerna åvägabringas genom åtgärder,

vilka så långt detta är möjligt med hänsyn till det statsfinansiella läget, innefatta

en mera definitiv lösning av pensionsfrågan för de pensionstagargrupper,

som ej uppbära pensioner enligt de nyaste tjänstepensionsreglementena.

Den i promemorian föreslagna pensionsförbättringen, som enligt givna

direktiv i princip omfattar alla äldre och nyare tjänstepensioner, har utformats

olika för skilda huvudgrupper av pensionstagare. Beträffande förbättringen

av pensioner, grundade i befattningar som numera äro förenade med

pensionsrätt enligt 1941—1943 års tjänstepensionsreglementen, har i promemorian

angivits tre alternativ. Av dessa torde alternativ 2, enligt vilket samtliga

pensioner skulle uppräknas till ungefärligen motsvarande belopp som

de nyaste pensionerna, vara den ojämförligt rättvisaste och mest rationella

lösningen av frågan. De invändningar, som i promemorian gjorts mot detta

alternativ, torde delvis kunna framställas även gentemot det i promemorian

förordade alternativ 3. Ett genomförande av sistnämnda alternativ, i stort

sett innebärande en pensionsförbättring med visst ensartat belopp för alla

pensionstagare, synes innebära att pensionstagare i de lägre grupperna erhålla

pension i nivå med motsvarande nyaste pensioner under det att förbättringen

skulle bliva förhållandevis sämre för pensionstagare i de högre

grupperna.

Härvid märkes särskilt att för pensionstagare i mellangrupperna pensionsförbättring

enligt alternativ 3 kommer att innebära, att pensionerna i vissa

fall icke närma sig de nyaste pensionerna för motsvarande grupper i samma

proportion, som fallet blir för pensionstagare i de högre grupperna. Då

dessa ojämnheter äro jämförelsevis framträdande torde det kunna ifrågasättas,

att — därest icke en efter de nyaste pensionsunderlagen för vederbörliga

befattningar graderad pensionsförbättring anses böra ifrågakomma

— en viss jämkning av pensionsförbättringen enligt alternativ 3 vidtages så

att nu omnämnda ojämnheter i möjligaste mån utjämnas.

Vad beträffar utformningen av de ifrågasatta pensionsförbättringama för

övriga pensionstagargrupper ha de framlagda förslagen icke givit civilförvaltningen

anledning till erinran.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kandi. Maj.ts proposition nr 5.

Från den nu ifrågasatta pensionsförbättringen har undantagits bland annat

pensioner till f. d. personal i försvarsväsendets reserver. I promemorian

ifrågasattes emellertid huruvida icke för vinnande av full enhetlighet även

för dessa pensioner borde ifrågakomma en sådan omreglering, som föreslagits

för de tjänstepensioner, varå dyrtidstillägg för närvarande utgår och

varigenom en sådan teknisk uppräkning av pensionerna skulle ske att å

desamma i fortsättningen beräknades rörligt tillägg och kristillägg. Även

civilförvaltningen anser en dylik omreglering böra komma till stånd. I samband

därmed torde åtgärder även böra vidtagas för att eliminera de ojämnheter,

som kunna uppstå mellan äldre och nyare reservpensioner på grund

av stadgandena i § 4 kungörelsen den 15 juni 1922, nr 360, angående pensionstillägg

åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

samt § 6 morn. 2 kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, med bestämmelser om

ny pension för vissa pensionerade befattningshavare i statens tjänst jn. fl.

pensionärer.

Järnvägsstyrelsen har icke haft något att erinra mot genomförandet av en

allmän pensionsreglering i den omfattning, som angivits i promemorian.

Vad beträffar de tre alternativen för bestämmandet av pensionsförbättringens

storlek, har styrelsen av billighetsskäl ansett sig böra biträda det i promemorian

förordade alternativet 3, vilket vore ägnat att främst tillgodose

de pensionärer, som vore i mera trängande behov av förbättring. En uppräkning

av pensionerna i enlighet med alternativ 2 har järnvägsstyrelsen

— med hänvisning till de skäl däremot som anförts i promemorian — ansett

icke böra äga rum.

Statskontoret har yttrat:

Det i promemorian förordade alternativet för pensionsförbättringen torde

medföra den verkan, att de lägre pensionerna — särskilt vad gäller s. k.

nyare pensioner — helt bringas i nivå med pensionerna enligt de nyaste pensionsreglementena.

I fråga örn de mot högre lönelägen svarande pensionerna

förslår däremot den förordade förbättringen att endast delvis täcka skillnaden

i pensionsnivån för nyaste pensioner och pensioner av äldre typ. För

nyare pensioner i lönelägen över 23 lönegraden motsvarar pensionsförbättringen

sålunda i stort sett endast hälften av skillnaden. För äldre pensioner

verkar den föreslagna pensionsförbättringen i än mindre grad utjämnande.

Verkningarna av den i promemorian förordade pensionsförbättringen kunna

vid angivna förhållanden icke anses principiellt tillfredsställande. Promemorieförslaget

synes därför icke böra gälla såsom en definitiv lösning av

förevarande spörsmål. Vid en slutlig reglering bör enligt statskontorets mening

väljas en sådan anordning, som åvägabringar en systematisk anpassning

av tidigare beviljade pensioner efter pensionsnivån för nyaste pensioner.

Statsmakterna lia också tidigare i princip godtagit en sådan systematisk

lösning av frågan om förbättring av äldre pensioner. Så bär skett vid

den pensionsreglering, som genomfördes vid 1925 års riksdag och beträffande

vilken föreligga bestämmelser i kungörelsen nr 280/1925. Statskontoret

har i och för sig intet att erinra mot en anpassning i principiell anslutning

till det i promemorian angivna alternativet 2, därvid emellertid måste förutsättas

skäligt beaktande av den lönenivå, som tillämpades vid vederbörandes

avgång ur tjänst. Då en löne- och pensionsreglering för statliga befattningshavare

är nära förestående tala i nuvarande läge övervägande skäl för

en provisorisk pensionsförbättring. För det framtida ordnandet av all tjänste-

och familjepensionering torde vidare de avgöranden, som komma att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

21

träffas rörande folkpensioneringen, bli av väsentlig betydelse. Vid nu angivna

förhållanden anser sig statskontoret böra för närvarande förorda en provisorisk

reglering enligt alternativ 3.

Ben föreslagna tekniska uppräkningen av de pensioner, som komma att

omfattas av den ifrågasatta pensionsförbättringen, anser statskontoret jämväl

böra avse enligt äldre grunder utgående pensioner åt förutvarande beställningshavare

i försvarsväsendets reserver.

I promemorian har föreslagits en uppräkning av de i kungörelsen 1944: 502

bestämda pensionsbeloppen i anslutning till en förordad förhöjning av pensionsbeloppen

i 1942 års summariska arbetarpensionskungörelse. Förstnämnda

kungörelse har avseende bland annat å sådana hos de förutvarande

vägdistrikten anställda arbetare, vilka slutat denna anställning under år 1943

utan att därefter tagas i anspråk i den statliga vägorganisationen. De i kungörelsen

förekommande pensionsbeloppen lia avvägts med visst beaktande

av det sätt, varpå pensioneringsfrågan för nu avsedda arbetare kunde antagas

ha gestaltat sig, därest vägväsendet icke blivit förstatligat. En förbättring

av de till dessa vägarbetare utgående pensionerna torde därför kunna

föranleda krav på förhöjning jämväl av sådana till förutvarande tjänstemän

hos vägdistrikten av statsmedel utgående pensioner, vilka fastställts enligt

av vägdistrikten tillämpade pensioneringsgrunder. Enligt statskontorets

mening bör en pensionsreglering för vägdistriktens förutvarande anställningshavare

bliva beroende av en allmän översyn av pensionsläget för dessa.

De i kungörelsen 1944: 502 angivna pensionsbeloppen böra därför icke omfattas

av pensionsregleringen.

Däremot anser statskontoret, att denna bör avse även de pensionärer, vilka

i egenskap av förutvarande värvat manskap vid marinen uppbära pension

enligt reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den

31 oktober 1879 (nr 63). Såsom framgår av en i bilaga till propositionen

1939: 296 lämnad redogörelse har å pensionerna till här avsedda beställningshavare

utgått pensionsförhöjning II enligt kungörelsen 1925:280 i den mån

vederbörande icke kommit i åtnjutande av särskild tilläggspension jämlikt

Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1920 (prop. nr 1920:375). Pensionsförbättringen

synes för här avsedda kategori pensionärer böra bestämmas till 450

kronor dock att förbättringen icke må överstiga 30 procent av förekommande

pensionsbelopp däri inbegripet tilläggspension och pensionsförhöjning.

Statens pensionsanstalt har anfört i huvudsak följande.

Mot den föreslagna räckvidden av pensionsregleringen har pensionsanstalten

i stort sett intet att erinra. Att undantag från pensionsförbättring i

nu förevarande sammanhang i allmänhet göres i fråga örn de enligt reglementet

för statens pensionsanstalt utgående pensionerna synes naturligt särskilt

med hänsyn till den omständigheten att staten såsom regel i princip

lämnat mindre bidrag till dessa pensioner än till direkt statsanställda befattningshavares

pensioner, lin eventuell förbättring av de sålunda nu undantagna

pensionerna bör föregås av en närmare utredning ej blott rörande

förbättringens lämpliga belopp utan även rörande den del därav som skäligen

bör bestridas av statsmedel. Statens bidrag till förbättringen kan, liksom

det av staten lämnade bidraget till de redan utgående pensionsförmånerna,

tänkas böra vara olika stor tor olika kategorier av pensionstagare.

Vid denna utredning torde även böra undersökas, i vad mån pensionstagarnas

förutvarande huvudmän redan beviljat tillägg till de från statens pensionsanstalt

utgående pensionerna.

I betraktande av det nyss anförda synes det tveksamt, örn i detta sammanhang

förbättring bör ske av pensionerna till f. d. lärare vid de högre

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

kommunala skolorna. De fasta grundpensionerna äro nämligen här i princip

helt bekostade av befattningshavarnas och deras huvudmäns avgifter, och

staten bidrager alltså endast med de å pensionerna utgående tilläggsförmånerna.

I fråga örn övningslärarna tillkommer, att lönerna endast provisoriskt

anpassats efter de nyaste statliga löneplanerna och att därför en anpassning

av pensionsbestämmelserna efter de nyaste statliga reglerna ännu

ej skett. Med hänsyn till det sagda kunde det ifrågasättas, örn ej med ställningstagande

till frågan om förbättring av nu förevarande pensioner borde

anstå, intill dess en prövning företagits berättande statens medverkan till

förbättring av pensionerna för de kategorier, som åtnjuta pension enligt anstaltens

reglemente. Den omständigheten, att staten numera påtagit sig större

delen av kostnaden för lärarnas avlöning, vilket i och för sig kan motivera

en omprövning av frågan örn statens bidrag till pensioneringen, utgör å

andra sidan ett skäl för att i pensionsförbättringen innefatta även f. d. lärare

vid de högre kommunala skolorna.

Vid den nu föreslagna regleringen ha — liksom vid 1943 och 1944 års

regleringar — uppskjutna pensioner undantagits från förbättring. Att så

skett torde lia motiverats med att dessa pensioner i regel utgå till personer,

som frivilligt lämnat sina befattningar i förtid för att övergå till annan verksamhet.

Oftast är det här fråga örn kvinnliga befattningshavare, som på

grund av giftermål slutat sin anställning. Bland dem, som uppbära uppskjuten

tjänstepension från statens pensionsanstalt, befinna sig emellertid

även några, som avgått på grund av befattningens indragning och för vilka

pensionerna därför enligt bestämmelser i pensionsreglementet beräknats så.

att de motsvara ej blott befattningshavarnas egna pensionsavgifter utan även

huvudmännens och statens bidrag. Då avgången ej är föranledd av befattningens

indragning, tillgodoräknas i regel endast de avgifter, som befattningshavaren

själv haft att erlägga. De nyssnämnda till följd av tjänsteindragning

förtidsavgångna befattningshavarna torde vara jämförliga med de

på indragningsstat försatta eller förtidspensionerade anställningshavare vid

försvarsväsendet och vid domänverket, vilka ej kommit i åtnjutande av 1943

och 1944 års pensionsregleringar men vilka nu föreslås till erhållande av

förbättring. Den pensionsförbättring, som nu föreslås för sistnämnda grupper.

bör enligt pensionsanstaltens mening tillkomma jämväl dem, som efter

avgång på grund av befattningens indragning uppbära uppskjuten tjänstepension

från statens pensionsanstalt.

I promemorian har ifrågasatts, huruvida icke för vinnande av full enhetlighet

med avseende å reglerna för dyrtidskompensation åt pensionstagarna

en uppräkning borde ske av alla från statens pensionsanstalt utgående pensioner

till sådan nivå, att å desamma i fortsättningen skulle kunna beräknas

rörligt tillägg och kristillägg.

1 betraktande av att de från statens pensionsanstalt utgående pensioner,

som ej nu skulle bli föremål för en realförbättring, eventuellt skulle erhålla

en sådan och alltså omräknas, efter det ovan ifrågasatta utredning slutförts,

finner pensionsanstalten det mest praktiskt, att den tekniska uppräkningen

av dessa pensioner uppskjutes. I fråga örn de pensioner åter, som nu skulle

bli föremål för förbättring, torde det vara lämpligt, att en teknisk uppräkning

samtidigt genomföres.

Vissa skäl tala onekligen för en uppreglering av alla tidigare pensioner

lill nivån för s. k. nyaste pensioner. Ej heller förefalla totala kostnaderna vid

en omreglering av denna räckvidd, för närvarande ungefär 9,3 miljoner kronor,

så stora i jämförelse med kostnaderna för det i promemorian förordade

alternativet för pensionsförbättringen, för närvarande ungefär 6,7 miljoner

kronor, att man av kostnadsskäl borde vara förhindrad att genomföra en dylik

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

23

lösning av frågan. Ovissheten i fråga om de framtida konsekvenserna av ett

beslut av sådan innebörd gör emellertid, att i nuvarande läge i stället ett

alternativ av mera begränsad räckvidd synes böra väljas. Det förordade alternativet

har anstalten för sin del ansett kunna godtagas, även örn andra lösningar

kunde komma i fråga, till exempel en förbättring byggd på principer

liknande dem, som kommit till uttryck i 1925 års bestämmelser örn

pensionsförhöjning i anslutning till 1920-talets löneregleringar (kungörelsen

1925:280).

Med avseende å de för vissa grupper av pensionstagare erforderliga specialbestämmelserna

får pensionsanstalten framhålla följande. Pensionerna till

f. d. lärare vid de högre kommunala skolorna äro understundom reducerade

med hänsyn till att pension tillika utgår på grund av delaktighet i annan

statsunderstödd pensionering. I dylika fall bör pensionsregleringen, örn sådan

skall förekomma, beräknas med utgångspunkt från det oreducerade pensionsbeloppet.

Till f. d. Övningslärare utgående pension, som bestämts på

grundval av avlöning enligt 1938 års avlöningsreglemente, bör betraktas såsom

s. k. nyare pension.

I fråga örn vissa åt f. d. anställningshavare i arbetarställning, huvudsakligen

städerskor, beviljade riksdagspensioner, varå rörliga tilläggsförmåner

icke utgå, har i promemorian uttalats, att det torde vara tveksamt, huruvida

dessa pensioner böra bliva föremål för reglering, samt att, därest förbättring

anses böra ifrågakomma, denna synes böra ske i form av ett medgivande

att å pensionen må åtnjutas rörliga tilläggsförmåner. Pensionsanstalten,

som ansluter sig till dessa uttalanden, vill tillägga, att beviljande av

rörliga tilläggsförmåner å pensioner av ifrågavarande slag skulle för framtiden

underlätta uppgörandet av förslag till lämpliga belopp i nya dylika pensionsfall.

Så som förhållandena hittills gestaltat sig har det nämligen understundom

varit vanskligt att avgöra, huruvida i ett föreliggande fall — i betraktande

av tidigare riksdagsbeslut i liknande ärenden — rörliga tilläggsförmåner

lämpligen borde förekomma eller icke, och tveksamhet har sedan

uppstått, då det gällt att för en pension utan sådana tilläggsförmåner avväga

beloppet i skäligt förhållande till pensionerna i nära likartade fall, där

tilläggsförmåner ansetts böra utgå.

Härjämte har statens pensionsanstalt, med hänsyn till att frågan örn reglering

av äldre pensioner kan väntas bli ett i samband med framtida löneregleringar

regelmässigt uppkommande spörsmål, föreslagit att en utredning

verkställes rörande åstadkommande av en lösning efter mera systematiskt

utformade och generellt tillämpliga regler av problemet örn äldre pensioners

anpassning efter en senare tids pensionsniva. Med detta f öi slag har dock anstalten

icke ifrågasatt något uppskov med beslut i den nu föreliggande regleringsfrågan.

Styrelsen för pensionerade statstjänstemäns riksförbund bar inledningsvis

beklagat, att närmare utredning saknades örn frågans principiella sida, d. v. s.

i vad mån de äldre pensionärerna kunde anses lia berättigade anspråk på att

i pensionshänseendc bli likställda med de efter ingången av den 1 juli 1939

avgångna befattningshavarna. Styrelsen bar vidare anfört i huvudsak följande.

I promemorian talas örn att i rådande tidsläge de grupper av pensionstagare,

som äro i största behov av förbättring, främst böra tillgodoses. Från

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

pensionerade statstjänstemäns riksförbund liksom i flera riksdagsmotioner

har vid olika tillfällen framhållits, att det här icke i främsta rummet är fråga

om understöd på grund av rådande dyrtid utan om en rättvis utmätning av

pensionerna åt statens f. d. befattningshavare utan åtskillnad till grad eller

ställning.

I promemorian ha framlagts tre alternativa förslag till frågans lösning. Vid

ett övervägande av de olika alternativen förordas alternativ 3, d. v. s. en förbättring

av samtliga pensioner med ett bestämt årligt belopp, 450 kronor för

äldre pensioner och 300 kronor för nyare pensioner. Enligt styrelsens mening

synes alternativ 3 i stort sett böra lämnas företräde framför alternativ 1, som

innebär omräkning av pensionerna efter lönen å C-ort. Som en olägenhet må

dock framhållas, att nyare pensioner i lönegraderna 18—22 enligt alternativ

3 bli 117—155 kronor lägre än enligt alternativ 1. För de lägsta lönegraderna

blir alternativ 3 fördelaktigare än alternativ 1. För övriga lönegrader blir

skillnaden jämförelsevis obetydlig. Beträffande äldre pensioner blir däremot

skillnaden i vissa fall mycket betydande till förmån för alternativ 1 beroende

på omfattande lönejusteringar vid senare löneregleringar.

Som representant för pensionärerna måste styrelsen giva bestämt företräde

framför de nämnda alternativen åt alternativ 2, d. v. s. i princip full likställighet

för de äldre pensionärerna med de f. d. befattningshavare, som avgått

efter ingången av den 1 juli 1939, respektive för vissa militära beställningshavare

efter den 1 juli 1940.

Enligt promemorian skulle en förbättring av de äldre och nyare pensionerna

enligt alternativ 2 medföra betydande ojämnheter i pensionsförbättringens

storlek. Men detta gäller väl egentligen de äldre pensionerna. För

de nyare pensionerna skulle förbättringen i löneplan A stiga från 193 kronor

i lönegrad 5 till 289 kronor i lönegrad 12 och sedan från 479 kronor i

lönegrad 13 till 676 kronor i lönegrad 30. Att förbättringen i de lägre lönegraderna

blir jämförelsevis liten beror på att pensionerna i lönegraderna 1—

12 redan genom 1943 och 1944 års pensionsregleringar, särskilt i de lägsta

lönegx-aderna, blivit rätt avsevärt höjda. Så t. ex. skulle för en f. d. befattningshavare

i lönegrad 5 de sammanlagda förbättringarna uppgå till 390

kronor om året. Att pensionsförbättringen skulle öka något med stigande

lönegrad sammanhänger med det löne- och pensionssystem, som av gammalt

och allt fortfarande tillämpas både i allmän och enskild tjänst. Huvudsaken

är väl, att pensionsbeloppen bli i möjligaste mån rättvist avvägda. Även de

lägsta f. d. befattningshavarna skulle ju enligt alternativ 2 få samma förmåner,

som bestämts genom 1941—1944 års pensionsregleringar (nyaste

pensioner), och de skulle ej heller enligt alternativ 3 kunna få större förhöjning.

Beträffande de äldre pensionerna och f. d. förordnandetjänstemäns pensioner

skulle visserligen i vissa fall pensionsförbättringen enligt alternativ 2

kunna uppgå ända till 1 600 kronor men detta är, liksom i alternativ 1 beroende

på avsevärt förändrade lönelägen för vissa befattningar antingen i

samband med utökad årlig (folk- och småskollärare) eller daglig (civila

statstjänstemän) tjänstgöringsskyldighet eller ock på grund av andra organisatoriska

förändringar.

Även med hänsyn till konsekvenserna vid framtida allmänna pensionsregleringar

anse utredningsmännen att alternativ 2 ej bör komma i fråga.

Såväl för alla pensionärer som för alla nuvarande och blivande statstjänstemän

skulle det emellertid ha varit av mycket stort värde örn denna i det

föregående berörda principfrågan —- frågan örn ej en pensionsreglering i likhet

med en lönereglering bör tillämpas generellt — i detta sammanhang

upptagits till prövning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

25

Med hänvisning till ovanstående uttalande har styrelsen för pensionerade

statstjänstemäns riksförbund förordat alternativ 2. Skillnaden i kostnad

mellan detta alternativ och alternativ 3 har styrelsen ansett relativt obetydlig

i jämförelse med fördelen att på en gång få frågan angående de äldre och

nyare pensionerna slutgiltigt löst.

Pensionerade folkskollärares riksförbund har med instämmande av centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening tillstyrkt alternativ

2.

Departementschefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, lia vid 1943 och 1944 års

riksdagar beslutats förbättringar av äldre och nyare pensioner i syfte att

åstadkomma en viss utjämning i förhållande till de nyaste pensionerna. Efter

hemställan av 1945 års riksdag har inom finansdepartementet företagits

en utredning beträffande ytterligare utjämning mellan de olika pensionärsgrupperna,

varvid resultatet sammanfattats i den i det föregående omförmälda

departementspromemorian.

Av de i promemorian framlagda alternativen innebär alternativ 1, som

skulle draga en årskostnad av 5,5 miljoner kronor, en förbättring av pensionerna

genom omräkning efter C-ortslön enligt de omedelbart före den 1 juli

1939 gällande avlöningsreglementena. Denna lösning skulle emellertid såsom

i promemorian framhållits verka synnerligen ojämnt. Än mer framträdande

skulle ojämnheterna bli vid en omräkning efter de nyaste pensionerna

enligt alternativ 2, som kostnadsberäknats till 9,3 miljoner kronor för år.

Förbättringen skulle exempelvis beträffande äldre pensioner — frånsett i de

lägsta graderna — bli betydande och i lönegraderna 15—30 i stort sett variera

mellan 720 och 1 600 kronor. Vid sidan av dessa båda förslag, vilka

innebära en mera systematisk reglering, har i promemorian framlagts ett

tredje alternativ, enligt vilket pensionerna skulle förbättras med enhetliga

belopp, givetvis nied beaktande av att sammanlagda pensionsförmånerna

härigenom icke bringas att överstiga de nyaste pensionerna. Såsom en skälig

förbättring har föreslagits 450 kronor för äldre och 300 kronor för nyare

pensioner, i förekommande fall utöver de vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar

genomförda förbättringarna. Detta alternativ har beräknats medföra

en årlig kostnad av 6,7 miljoner kronor.

Såsom i de över departementspromemorian avgivna utlåtandena framhållits,

skulle vissa fördelar vara förbundna med en mera systematisk pensionsreglering.

Härvid skulle närmast alternativ 2 komma i fråga. Jag är emellertid

icke beredd att tillstyrka en reglering, som i ett icke obetydligt antal

fall skulle medföra förbättringar, som närma sig eller överstiga 1 000 kronor

för år, under det att densamma i åtskilliga fall skulle medföra endast en

ringa förbättring. För egen del anser jag en lösning enligt alternativ 3 vara

att föredraga. Jag får sålunda tillstyrka en allmän omreglering av äldre och

nyare pensioner i enlighet härmed.

Bihang lill riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 5.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

I departementspromemorian har föreslagits att i samband med förbättringen

teknisk uppräkning skall ske av vissa tjänstepensioner till sådan nivå,

att å desamma i fortsättningen skola beräknas rörligt tillägg och kristillägg

i stället för såsom nu är fallet dyrtidstillägg och kristillägg. Jag anser mig

böra tillstyrka den föreslagna uppräkningen, vilken jämväl bör omfatta pensioner

till f. d. beställningshavare i försvarsväsendets reserver.

Även i fråga om sättet för genomförande av pensionsförbättringen och

dennas omfattning biträder jag i huvudsak de i promemorian framlagda

förslagen. Såsom statskontoret framhållit, bör pensionsregleringen även avse

förutvarande värvat manskap vid marinen, som uppbär pension enligt reglementet

den 31 oktober 1879 (nr 63), varvid förbättringen i huvudsak bör

bestämmas på sätt statskontoret föreslagit. Vid avvägningen av förbättringen

torde hänsyn dock jämväl böra tagas till 1943 och 1944 års regleringar av

äldre pensioner. Med hänsyn till av statens pensionsanstalt anförda omständigheter

böra i pensionsregleringen icke medtagas pensioner till f. d. lärare i

övningsämnen vid de högre kommunala skolorna. På av statens pensionsanstalt

anförda skäl torde däremot omreglering böra ske av pensioner till sådana

f. d. lärare vid folk- och småskolor samt andra f. d. lärare vid högre kommunala

skolor än i övningsämnen, vilka entledigats i samband med indragning

av tjänst. Kostnaderna härför äro enligt vad jag inhämtat relativt obetydliga.

Statskontoret har uttalat sig mot en omreglering av de enligt kungörelsen

1944: 502 utgående pensionerna till vissa f. d. vägarbetare. Ett genomförande

av det i promemorian i förevarande hänseende framlagda förslaget skulle

enligt statskontorets uppfattning kunna medföra krav på förbättring av pensioner

åt f. d. vägarbetare, vilka pensionerats av vederbörande vägdistrikt. Då

ifrågavarande pensionsbelopp äro relativt låga och avvägda med visst beaktande

av de enligt 1942 års summariska arbetarpensionsbestämmelser utgående

pensionerna, finner jag mig kunna förorda att de, på sätt i promemorian

föreslås, förhöjas i samma proportion som pensionerna enligt de summariska

bestämmelserna. Då dessa pensioner fastställts enligt statliga bestämmelser

och utgå till f. d. anställningshavare, vilka antingen innehaft statsanställning

eller permitterats omedelbart före förstatligandet av vägväsendet, synes en

omreglering icke behöva medföra de av statskontoret befarade konsekvenserna.

Vid regleringen av pensioner till f. d. befattningshavare å indragningsstat

vid domänverket samt nyssnämnda f. d. lärare med pension från statens

pensionsanstalt torde förhöjning i förekommande fall jämväl böra ske med

belopp, motsvarande förbättringarna vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar.

Genom beslut den 30 november 1945 har Kungl. Majit med stöd av riksdagens

bemyndigande meddelat föreskrifter om årlig ersättning åt viss övertalig

personal vid tvätt- och reparationstjänsten inom försvarsväsendet, vilka

bestämmelser utformats i anslutning till stadgandena i kungörelsen 1926: 10.

Då förtidspensioner enligt nämnda kungörelse avses skola regleras i förevarande

sammanhang, bör motsvarande omreglering ske jämväl av förenämnda

årliga ersättningar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

27

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter riksdagens prövning av

förslagets huvudgrunder meddela erforderliga bestämmelser angående pensionsförbättringens

genomförande och därvid besluta om de jämkningar beträffande

pensionsförbättringens omfattning och storlek för vissa pensionstagare

eller grupper av pensionstagare, som kunna finnas påkallade och förenliga

med berörda huvudgrunder. Därvid torde även böra beaktas av remissmyndigheterna

anförda synpunkter rörande bestämmelsernas utformning.

Beträffande vissa mera schematiskt bestämda pensioner, vilka fastställts

utan närmare anknytning till löneställning och tjänstår, kunna svårigheter

uppkomma vid bestämmande av pensionsförbättringens storlek. För dylika fall

torde Kungl. Majit böra erhålla en jämförelsevis vidsträckt befogenhet att

meddela erforderliga föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna

grunderna för pensionsregleringen. Jämväl i fråga örn den tekniska

uppräkningen torde Kungl. Majit böra erhålla riksdagens bemyndigande att

vidtaga erforderliga författningsändringar och de åtgärder i övrigt, som kunna

befinnas erforderliga.

Den nu förordade pensionsregleringen bör genomföras från och med den

1 juli 1946. Samtidigt böra de föreslagna ändringarna i kungörelserna 1942:

696 och 1944: 502 vidtagas.

I detta sammanhang må erinras, att 1945 års riksdag i sin förut omförmälda

skrivelse nr 464 hemställt om utredning rörande förbättring jämväl av

vissa äldre familjepensioner. Inom finansdepartementet pågår beredningen av

denna fråga. Huruvida förslag i ämnet skall kunna framläggas vid riksdagens

vårsession är icke för närvarande möjligt att bedöma.

Kostnadsberäkningar m. m.

Kostnaderna för genomförande av pensionsförbättring i enlighet med vad

i det föregående förordats ha, såsom angivits, beräknats till omkring 6 700 000

kronor för år. Såvitt angår pensioner, som grundats i pensionsberättigande

befattning, framgår fördelningen av kostnaderna å f. d. befattningshavare

och f. d. arbetare samt å äldre och nyare pensioner av följande sammanställning.

Äldre pensioner

Nyare pensioner

Samtliga pensioner

antal

belopp,

kr.

antal

belopp,

kr.

antal

belopp,

kr.

8 350

3 540 000

9 250

2 355 000

17 600

5 895 000

450

150 000

1750

360 000

2 200

510 000

Summa

8 800

3 690 000

11000

2 715000

19 800

6 405000

Kostnaderna för reglering av summariska arbetarpensioner och riksdagspensioner

m. m. ha beräknats till 90 000 resp. 190 000 kronor.

Å härefter angivna anslag under tolfte huvudtiteln torde på grund av omräkningen

av äldre tjänstepensioner belastningen under budgetåret 1946/47

öka med följande belopp.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

A. Statliga pensionsväsendet.

1. Pensioner åt f. d. befattningshavare i statens tjänst . . kronor 7 800 000

2. Pensioner åt personal i försvarsväsendets reserver .. » 300 000

3. Pensioner enligt tjänstepensionsregleinentet för arbe
tare

m. m................................... » 500 000

4. Pensioner åt viss arbetarpersonal i statens tjänst .... » 20 000

10. Diverse pensioner och understöd m. m............. » 500 000

12. Kristillägg å pensioner vid det statliga pensionsväsendet

.................................... » 400 000.

B. Statsunderstödda pensionsväsendet.

6. Reglering av äldre tjänste- och familjepensioner vid

det statsunderstödda pensionsväsendet .......... kronor 4 575 000

8. Kristillägg å pensioner vid det statsunderstödda pensionsväsendet

................................ » 200 000.

En betydande del av anslagsökningen eller drygt 9 miljoner kronor sammanhänger

med den i det föregående förordade tekniska uppräkningen av

grundpensionema och täckes inom huvudtiteln av motsvarande minskning

å respektive dyrtidstilläggsanslag.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats meddela bestämmelser

angående omreglering av vissa tjänstepensioner.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

459044. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1946:12 Bankoutskottets utlåtande nr 12 s. 1 i texten
  2. BU 1946:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vissa familjepensioner m. m. s. 5 i texten
  3. BU 1946:49 Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning i fråga om reglering av vissa tjänstepensioner vid riksdagens verk. s. 1 i texten