Med förslag till familjebidrags förordning
1946-02-15 · 55 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 46 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:73, Med förslag till familjebidrags förordning
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 73.
1
Nr 73.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till familjebidrags
förordning; given Stockholms slott den 15 februari
1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga m. m.
(familjebidragsförordning).
GUSTAF.
Allan Vougt.
Bihang till riksdagens protokoll 19-16. 1 sami. Nr 73.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
Förslag
till
Förordning om familjebidrag åt värnpliktiga m. m.
(familjebidragsförordning).
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
1 mom. Bestämmelserna i denna förordning skola, i den omfattning och
under de villkor, som i förordningen sägs, äga tillämpning beträffande värnpliktiga,
som enligt värnpliktslagen inkallas till tjänstgöring.
Med värnpliktig avses den som avlönas enligt för värnpliktig gällande
grunder.
2 mom. Vad i 20 § stadgas skall gälla allenast, när krigsavlöningsreglementet
äger tillämpning; Konungen äger dock förordna, att bestämmelserna
i 20 §, i vad de avse långtidslön, skola äga tillämpning under tid, då värnpliktiga
äro inkallade jämlikt 27 § 2 morn. värnpliktslagen.
3 mom. Konungen äger föreskriva, att under tid, då värnpliktiga äro inkallade
enligt 27 § 2 mom. eller 28 § 1 morn. värnpliktslagen, bestämmelserna
i denna förordning skeda, med de inskränkningar som finnas påkallade,
äga tillämpning jämväl å krigsfrivilliga och annan personal, som tjänstgör
vid krigsmakten.
Konungen må jämväl förordna, att medlemmar av frivillig försvarsorganisation,
däri inbegripet hemvärnet, under tid, då de enligt i kommandoväg
meddelade bestämmelser deltaga i utbildningskurs eller övning, skola, i den
omfattning och under de villkor Konungen föreskriver, äga åtnjuta familjebidrag.
4 mom. Vid krig eller eljest under särskilda förhållanden äger Konungen
föreskriva, att visst stadgande i denna förordning tills vidare icke skall äga
tillämpning.
2 §.
1 mom. Värnpliktig är i enlighet med vad nedan stadgas berättigad till
familjebidrag, i den mån behov därav prövas föreligga, samt till hemortslön.
Familjebidrag utgår kontant såsom familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,
sjukbidrag och begravningsbidrag; dock må, i den ordning Konungen
föreskriver, kunna bestämmas, att familjebidrag skall helt eller delvis utgå in
natura. Hemortslön utgår kontant såsom befälslön och långtidslön.
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
3
2 mom. Annat familjebidrag än bostadsbidrag må ej utgå för person, som
efter ansökan åtnjuter utrymningshjälp.
3 mom. Om rätt till familjebidrag för den som under militärtjänstgöring
ådragit sig kroppsskada är särskilt stadgat.
3 §•
Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt denna förordning
en var av följande personer, nämligen:
a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn
och adoptivbarn under sexton år, som stå under hans vårdnad;
b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under
a) sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn
samt hans frånskilda hustru, en var under förutsättning, dels att den värnpliktige
är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att antingen
den värnpliktige före tjänstgöringens början i väsentlig mån bidrog till vederbörandes
underhåll eller det eljest kan antagas, att han skulle hava i väsentlig
mån bidragit till underhållet, om tjänstgöringen ej mellankommit; samt
c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning, att den värnpliktige
sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under sexton
år samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen
till arbete.
Annan den värnpliktiges anhörig än i a) och b) härovan sägs samt husföreståndarinna
i andra fall än som avses i c) må, när synnerliga skäl därtill
äro, efter särskilt medgivande enligt vad i 39 § stadgas jämställas med
familjemedlem.
4 §•
I denna förordning avsedda ärenden skola å kommunens vägnar handläggas
av en familjebidragsnämnd.
Konungen förordnar viss myndighet att öva tillsyn å förordningens tillämpning
(tillsynsmyndigheten).
Om familjcpenning och bostadsbidrag.
5 §■
I samband med värnpliktigs tjänstgöring utgår, där ej annat följer av 14
och 17 §§, familjepenning och bostadsbidrag enligt här nedan i 6—13 §§ meddelade
bestämmelser.
I fråga om den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden för
tjänstgöringen skola vid behovsprövningen tillämpas de föreskrifter örn avdrag
med hänsyn till sådan inkomst som jämlikt 7 och 12 §§ meddelas av
Konungen.
6 §.
1 mom. Familjepenning utgår med högst så stort belopp för dag, som
för en var av nedan angivna ortsgrupper upptages i följande tariff:
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
Ortsgrupp
1
2
3
För hustru och frånskild hustru ävensom —- där- est värnpliktig icke sammanlever med hustru eller
hustrun, med vilken han sammanlever, är arbets- oförmögen — för annan familjemedlem, som före- står hemmet åt värnpliktig med hemmavarande
familjemedlem under 16 år
kronor
För annan
familjemedlem
över 16 år
än som avses i
kol. 1
kronor
För annan
familjemedlem
under 16 år
än som avses i
kol. 1
kronor
I........
2: 75
1:40
1:10
11........
3:-
1: 65
1:20
III........
3: 25
1:90
1:30
När synnerliga skäl därtill äro ma efter särskilt medgivande, enligt vad
i 39 § stadgas, familjepenning till värnpliktigs moder, som förestår hans
hem, utgå enligt kolumn 1 i tariffen, oaktat den värnpliktige icke har hemmavarande
familjemedlem under 16 år.
2 mom. Familjepenning utgår efter den ortsgrupp, till vilken den kommun
är att hänföra, som enligt vad i 27 § stadgas skall utgiva beloppet. I fråga
örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen
om folkpensionering verkställda indelningen.
3 mom. Där Konungen i fråga om ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,
jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen om folkpensionering förordnat
om förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven
inom visst intill gränsen liggande område, skall familjepenning, som
enligt vad i 27 § stadgas skall utgivas av den kommun, inom vilken området
är beläget, förhöjas med hälften av skillnaden mellan familjepenningen i
kommunen i den högre ortsgruppen och familjepenningen i den kommun,
inom vilken området är beläget.
7 §•
1 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § a), utgår familjepenning med
i 6 § angivna belopp efter avdrag för den värnpliktiges och familjemedlems
inkomst under tiden för tjänstgöringen enligt bestämmelser, som meddelas
av Konungen.
Om beräkning av familjepenning till värnpliktig, som fullgör tjänstgöring
efter eget åtagande, meddelar Konungen närmare föreskrifter.
2 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § b), bestämmes familjepenningen
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen. Familjepenningen
må ej fastställas till högre belopp än i 6 § sägs och må ej heller
överstiga värdet av det bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll,
som den värnpliktige lämnat före tjänstgöringens början eller eljest kan
antagas skola hava lämnat, därest tjänstgöringen ej
8 §•
För husföreståndarinna bestämmes familjepenningens belopp med hänsyn
bil den värnpliktiges behov av bidrag för att under tiden för tjänstgöringen
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
5
kunna behålla eller anställa husföreståndarinna. Där särskilda skäl därtill
föranleda, må dock vid behovsprövningen bestämmelserna i 7 § 2 mom. eller
med stöd av nämnda lagrum givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning.
Familjepenningen må ej fastställas till högre belopp än i 6 § angives.
9 §•
1 mom. Sammanbor den värnpliktige med familjemedlem utgår, under
beaktande av vad i 12 § sägs, bostadsbidrag för bestridande av kostnaderna
för den värnpliktiges och familjemedlemmens bostad. Därest den värnpliktige
vid tiden för tjänstgöringens början icke sammanbodde med familjemedlemmen,
må bostadsbidrag utgå endast när synnerliga skäl därtill äro.
2 mom. I andra fall än i 1 mom. sägs må bostadsbidrag beviljas endast i
den mån den värnpliktige eljest skulle nödgas avstå från bostad och avståendet
skulle för honom medföra betydande ekonomisk olägenhet eller han
vid utryckningen icke skulle hava tillgång till lämplig bostad samt avsaknaden
härav skulle för honom medföra avsevärda svårigheter. Sådant bostadsbidrag
må dock ej utan tillsynsmyndighetens medgivande utgå till värnpliktig,
som fullgör första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd).
3 mom. Bostadsbidrag må ej utan tillsynsmyndighetens medgivande beviljas
för mer än en bostad. Där så prövas skäligt må Konungen såsom villkor
för erhållande av bostadsbidrag föreskriva, att viss del av bostaden skall
utan ersättning upplåtas för krigsmaktens eller civilförsvarets behov eller
för annat allmänt ändamål.
10 §.
Särskilt bostadsbidrag må beviljas till nödiga kostnader för uppvärmning
av bostad, för vilken bostadsbidrag må utgå.
11 §•
1 mom. Föreligga giltiga skäl för ombyte av bostad, må värnpliktig, som
är berättigad till bostadsbidrag enligt vad i 9 § sägs, tillerkännas bostadsbidrag
för flyttningskostnader.
Värnpliktig, som fullgör första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), må
dock icke utan tillsynsmyndighetens medgivande tillerkännas bostadsbidrag
för flyttning till dyrare bostad eller för flyttning till annan ort. Till annan
värnpliktig må bidrag till kostnader för förflyttning till annan ort beviljas
allenast enligt de närmare anvisningar, som meddelas av tillsynsmyndigheten.
2 mom. Värnpliktig må erhålla bostadsbidrag till kostnaderna för förvaring
under tjänstgöringen av möbler och andra nödiga lösören, som tillhöra
den värnpliktige eller, därest den värnpliktige är berättigad till bostadsbidrag
enligt 9 § 1 morn., där avsedd familjemedlem.
12 §.
1 mom. Bidraget för bostad åt familjemedlem, som avses i 3 § a), bestämmes,
med beaktande av vad i 3 mom. sägs, till ett belopp, motsvarande
kostnaderna för den bostad, den värnpliktige innehade å inryckningsdagen,
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
däri inberäkna! kostnader för uppvärmning, med avdrag för den värnpliktiges
och familjemedlems inkomst under tiden för tjänstgöringen enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen.
Om beräkning av bostadsbidrag till värnpliktig, som fullgör tjänstgöring
efter eget åtagande, meddelar Konungen närmare föreskrifter.
2 mom. Beträffande bostadsbidrag i annat fall än i 1 mom. sägs bestämmes
bidragets belopp efter prövning av föreliggande behov enligt de närmare
föreskrifter, som Konungen meddelar.
3 mom. Vid bestämmande av kostnaderna för bostad enligt denna paragraf
skall skälig hänsyn tagas till behovet av bostad samt till den värnpliktiges
och hans hustrus bundenhet av hyresavtal eller andra åtaganden för
bostadsbehovets tillgodoseende. Då fråga är om bostad i den värnpliktige eller
hans hustru tillhörig fastighet, må bostadsbidrag ej beviljas med högre
belopp än som motsvarar bostadens hyresvärde med tillägg för bränslekostnader.
Därest ombyte av bostad skett efter inryckningsdagen, skall hänsyn tagas
till kostnaderna för den nya bostaden, om dessa äro lägre än för den förra
bostaden eller eljest giltiga skäl förelegat för ombytet av bostad.
I fråga örn värnpliktig, som fullgör första tjänstgöring (tjänstgöring i en
följd), må vid bestämmandet av bostadsbidrag enligt denna paragraf hänsyn
icke tagas till större bostadskostnad än som svarar mot hyran å orten
för bostad örn ett rum och kök, där ej i särskilt fall tillsynsmyndigheten
medgiver, att bostadsbidraget bestämmes med hänsyn till hyran å orten för
bostad om två rum och kök.
13 §.
1 mom. Familjepenning utgår från och med inryckningsdagen till och
med dagen för tjänstgöringens upphörande (utryckningsdagen). Har tjänstgöringen
varat minst trettio dagar, skall bidrag utgå för ytterligare fem
dagar; dock att till värnpliktig, som fullgjort tjänstgöring jämlikt 27 § 1
mom. vämpliktslagen, endast må utgå bidrag för resdagar utöver in- och
utryckningsdagar.
Bostadsbidrag för bostad i den värnpliktige eller hans hustru tillhörig
fastighet samt bostadsbidrag jämlikt 10 § utgår, beräknat för tjänstgöringsdag,
under tiden från och med inryckningsdagen till och med dagen för
tjänstgöringens upphörande. Bostadsbidrag i annat fall än nu sagts utgår till
gäldande av utgifter, vilka förfalla från och med inställelsedagen, och uppbäres,
där ej Konungen annorlunda förordnar, till och med utgången av den
månad, under vilken tjänstgöringen upphört, dock att om bostadsbidrag
jämlikt 9 § kommer att till beloppet understiga det bidrag, som skulle hava
utgått, därest detsamma beräknats för tjänstgöringsdag, skillnaden utgår vid
tjänstgöringens slut.
Örn särskilda skäl därtill föranleda, må familjepenning utgå för högst
tjugu dagar och bostadsbidrag för högst trettio dagar utöver den i första
stycket stadgade tid, därvid dock i fråga om bostadsbidraget skall gälla att,
därest sådant bidrag utgått för längre tid än som motsvarar den värnplikti
-
Kungl. Majlis proposition nr 73.
7
ges tjänstgöring, det överskjutande antalet dagar skall medräknas i den tid,
för vilken förlängt bidrag beviljas. Vad sålunda stadgats skall dock i fråga
om värnpliktig, som fullgjort tjänstgöring jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen,
äga tillämpning allenast därest tjänstgöringen upphört tidigare än
som vid tjänstgöringens början kunde förutsättas.
För tid, under vilken värnpliktig åtnjuter tidsbegränsad ledighet utan
krigslön (penningbidrag), må familjepenning och bostadsbidrag ej utgå; dock
att, om särskilda skäl äro för handen, familjepenning må beviljas högst till
och med tjugonde dagen samt bostadsbidrag högst till och med trettionde
dagen efter ledighetens början.
2 mom. Storleken av familjepenning och bostadsbidrag enligt 1 mom. tredje
och fjärde styckena bestämmes med hänsyn till föreliggande behov.
3 mom. Om den värnpliktige avlidit, utgå familjepenning och bostadsbidrag
till och med månaden näst efter den under vilken dödsfallet blivit kunnigt.
Lika med tjänstgöring anses krigsfångenskap. Har den värnpliktige anmälts
såsom saknad och är ej uppenbart, att han rymt, må ock bidraget tills
vidare utgå.
Om näringsbidrag.
14 §.
1 mom. Där Konungen ej annorlunda förordnar, må värnpliktig, som driver
näring eller rörelse, i stället för familjepenning och bostadsbidrag erhålla
näringsbidrag till bestridande av avlöningskostnader, som uppkomma
till följd av att särskild arbetskraft måste anlitas för att under den värnpliktiges
tjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Vad nu sagts skall gälla
jämväl för det fall, att den värnpliktige är anställd i näring eller rörelse,
som innehaves av hans hustru. Näringsbidrag som nu sagts må ej utan tillsynsmyndighetens
medgivande utgå till värnpliktig, som fullgör första tjänstgöring
(tjänstgöring i en följd).
2 mom. Näringsbidrag enligt denna paragraf må ej beviljas med mindre
det måste antagas, att förutsättningar äro för handen för näringens eller
rörelsens fortsatta drivande.
3 mom. Bidrag må icke utgå till avlönande av den värnpliktiges hustru
eller hans barn eller adoptivbarn under sexton år. Huruvida näringsbidrag
må avse avlönande av annan den värnpliktige närstående än nu sagts skall
bero på prövning i varje särskilt fall.
A mom. Bidrag må utgå med högst tio kronor för dag. Vid bestämmande
av bidragets storlek skall hänsyn tagas till det genomsnittliga normala driftsöverskott
företaget kan beräknas lämna under den värnpliktiges tjänstgöring
och dennes möjligheter att av inkomsterna trän företaget bidraga till
den anlitade arbetskraftens avlönande.
15 §.
Därest hinder möler mot näringens eller rörelsens fortsatta bedrivande under
den värnpliktiges tjänstgöring men förutsättningar finnas för näringens
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
eller rörelsens återupptagande efter tjänstgöringens slut, kan, då synnerliga
skäl föreligga, särskilt bidrag beviljas för bestridande under tjänstgöringen
av utgifter, som prövas nödvändiga för att näringen eller rörelsen skall kulma
av den värnpliktige efter tjänstgöringens slut återupptagas. Näringsbidrag
som nu sagts må ej utan tillsynsmyndighetens medgivande utgå till värnpliktig,
som fullgör första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd).
Näringsbidrag enligt denna paragraf må beviljas med högst etthundra
kronor för månad. Utan tillsynsmyndighetens medgivande må sådant bidrag
icke beviljas med belopp, som tillsammans med utgående familjepenning
och bostadsbidrag överstiger trehundra kronor i månaden.
16 §.
Med avseende å tid, för vilken näringsbidrag må utgå, skall vad i 13 §
stadgas i fråga örn familjepenning äga motsvarande tillämpning.
17 §.
Den, som uppbär näringsbidrag jämlikt 14 §, äger ej erhålla annat slag
av familjebidrag än sjukbidrag och begravningsbidrag. Vid valet mellan de
bidragsformer, som kunna ifrågakomma, skall, örn förutsättningar för beviljande
av näringsbidrag jämlikt 14 § äro för handen, denna form av bidrag
äga företräde framför familjepenning och bostadsbidrag.
Om sjukbidrag.
18 §.
Prövas i anledning av familjemedlems sjukdom behov av bidrag vara för
handen för bestridande av kostnader för erforderlig vård ävensom transport
till och från läkare eller vårdanstalt, må sjukbidrag kunna tillerkännas den
värnpliktige med högst det belopp, vartill dessa kostnader uppgå. Är fråga
om familjemedlem, som avses i 3 § b) eller c), må dock sjukbidrag utgå
allenast i den mån skäl föreligger till antagande, att den värnpliktige, därest
tjänstgöringen ej mellankommit, skulle hava bidragit till kostnaderna. Med
avseende å den tid, för vilken sjukbidrag må utgå, skall vad i 13 § är stadgat
beträffande familjepenning äga motsvarande tillämpning.
Om begravningsbidrag.
19 §.
Har familjemedlem, som avses i 3 § a), avlidit och ägde den värnpliktige
vid tiden för dödsfallet uppbära familjepenning för familjemedlemmen eller
åtnjöt den värnpliktige vid nämnda tidpunkt näringsbidrag .som i 14 §
sägs, skall begravningsbidrag tillerkännas den värnpliktige. Sådant bidrag
utgår med tvåhundrafemtio kronor för hustru och med etthundrafemtio kronor
för barn eller adoptivbarn.
Kungl. Maj:ts proposition nr 73. 9
Om hemortslön.
20 §.
1 mom. Befälslön utgår, där ej Konungen annorlunda förordnar, till värnpliktig,
vilken innehar någon av nedan angivna tjänstegrader eller motsvarande
tjänsteställning, med för dag räknat följande belopp:
Kronor
Korpral, konstapel, musikkorpral, musikkonstapel .............. 0: 50
Furir, musikfurir .......................................... 1: —
Överfurir, högbåtsman ...................................... 1: 25
Sergeant, musiksergeant, underofficer av 2. graden, flaggkorpral,
flaggkadett .............................................. 1:50
Fänrik, fanjunkare, musikfanjunkare, styckjunkare, musikstyckjunkare,
flaggunderofficer ................................ 2: —
Löjtnant .................................................. 2:50
Kapten, ryttmästare ........................................ 3:—-
Major, kommendörkapten av 2. graden ........................ 3: 50
2 mom. Långtidslön utgår, där ej Konungen annorlunda förordnar, till
värnpliktig, oberoende av tjänstegrad eller tjänsteställning, efter en tjänstgöringstid
örn sammanlagt nittio dagar med en krona örn dagen.
Sedan tjänstgöringen varat trehundrasextio dagar utgår en krona 50 öre
om dagen och efter femhundrafyrtio dagar två kronor örn dagen. Vid beräkning
av nämnda tjänstgöringstid må endast komma i betraktande den tid,
under vilken den värnpliktige efter tidpunkt, som Konungen bestämmer, mot
åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjort honom åliggande
tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag
eller enligt 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller tjänstgöring efter eget
åtagande, i sistnämnda fall dock endast örn tjänstgöringen fullgjorts vid förband,
organiserat av den myndighet, vid vilken den värnpliktige är truppregistrerad,
eller vad gäller värnpliktig, som är truppregistrerad vid central
myndighet, enligt av Konungen i kommandoväg meddelade föreskrifter. Med
tjänstgöring vid eget förband likställes i nämnda avseende kommendering till
skola eller utbildningskurs, som är gemensam för flera förband. Har den
värnpliktige innehaft anställning över stat, såsom officer, underofficer eller
underbefäl i krigsmaktens reserver, såsom i fredstid konstituerad landstormsofficer
eller såsom i fredstid till officers eller underofficers tjänsteställning
konstituerad (förordnad) medlem av frivilliga automobilkåren, sjövärnskåren
eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, skall vid beräkning
av tjänstgöringsliden hänsyn tagas även till tjänstgöring, som han under
sådan anställning fullgjort efter tidpunkt, som Konungen bestämmer.
3 mom. Vad i 2 mom. stadgas skall icke äga tillämpning med mindre den
värnpliktige — utöver den i samma moment omförmälda tjänstgöringen —
fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar,
därest han hänförts till årsklass 1940 eller 1941 eller årsgrupp 1941 eller inskrivits
efter år 1941, samt i annat fall under sammanlagt etthundraåttio da
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
gar, dock att nämnda tjänstgöringstider skola förlängas med etthundratjugu
dagar för vapenfri värnpliktig.
Tjänstgöring som i första stycket av detta moment sägs, anses i förevarande
hänseende såsom helt fullgjord, därest den värnpliktige tidigare blivit
i vederbörlig ordning helt eller delvis befriad från dylik tjänstgöring eller
frikallad från värnpliktens fullgörande eller ock enligt för honom gällande
bestämmelser haft att fullgöra tjänstgöring under kortare tid än i samma
stycke sägs.
Vad i 2 mom. sägs skall ej heller äga tillämpning å sådan värnpliktig,
vilken undergår utbildning för vinnande av fast anställning vid krigsmakten,
såvitt avser tid efter det han förordnats (konstituerats) till högre tjänstegrad
än furirs eller tilldelats motsvarande högre tjänsteklass.
4 mom. Den, som blivit berättigad till långtidslön, skall, där ej Konungen
annorlunda förordnar, under krigstjänstgöring, som han därefter, mot åtnjutande
av värnpliktigs avlöningsförmåner, fullgör efter eget åtagande eller såsom
krigsfrivillig efter värnpliktens upphörande, vara bibehållen vid sin rätt
till långtidslön.
5 mom. I fråga örn rätt till hemortslön för tid, varunder tjänstgöring ej
fullgöres, skall gälla följande.
a) Vid ledighet på grund av sjukdom samt vid annan krigsledighet bibehålies
rätt till hemortslön, i den mån vederbörande under ledigheten äger
uppbära krigslön.
b) Vid undergående av arreststraff bibehålies rätt till hemortslön.
c) Under krigsfångenskap och internering hos främmande makt bibehålies
rätt till hemortslön.
d) Vid uteblivande utan känd anledning från tjänstgöring bibehålies rätt
till hemortslön till och med den dag, då två månader förflutit från det vederbörande
anmälts såsom saknad, under förutsättning att vederbörande
omedelbart före uteblivandet hade familjemedlem och åtnjöt familjepenning
eller näringsbidrag, som i 14 § sägs.
Konungen äger bestämma, i vad mån befälslön må utgå till avliden värnpliktigs
dödsbo under viss tid efter dödsfallet.
Om skyldighet att taga arbete.
21 §.
1 mom. När skäl därtill äro, må Konungen såsom villkor för erhållande
av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlem att i enlighet med de
föreskrifter, Konungen utfärdar, hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen
anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete i den
mån sådant erbjudes. Underlåter familjemedlem att fullgöra sålunda stadgad
skyldighet gäller, att familjepenning eller sjukbidrag ej må utgå för
familjemedlemmen samt att bostads- eller näringsbidrag må efter vad som
finnes skäligt nedsättas eller ock indragas.
2 mom. Skyldighet, som i 1 mom. sägs, skall icke avse familjemedlem,
som är oförmögen till arbete eller innehar arbete, varigenom han erhåller
Kungl. Majlis proposition nr 73.
11
full sysselsättning. Såsom sådant arbete skall anses vård om minderåriga
eller sjuka familjemedlemmar samt pågående utbildning, vilken icke skäligen
bör avbrytas.
3 mom. Örn vad som förstås med lämpligt arbete gäller vad därom stadgas
i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.
22 §.
Örn värnpliktigs familjemedlem utan giltig anledning lämnar arbetsanställning,
äger familjebidragsnämnd nedsätta familjebidraget efter vad som
prövas skäligt eller ock indraga bidraget.
Om familjebidragsnämnd.
23 §.
Kommun skall antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd eller ock
uppdraga åt annan kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd.
24 §.
1 mom. Särskild familjebidragsnämnd utses av dem, som i allmänhet utöva
kommunens beslutanderätt, samt består av tre eller fem ledamöter. Jämte
ledamöterna utses suppleanter till lika antal. Därvid bestämmes tillika, i
vilken ordning suppleanterna skola inkallas. Vid val av ledamöter och suppleanter
skall tillses, att erfarenhet på den sociala behovsprövningens område
blir företrädd inom nämnden. Därjämte skall beaktas stadgandet i 26 §
1 mom. andra punkten.
2 mom. Uppdraget att vara ledamot av familjebidragsnämnden gäller för
fyra år. Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,
anställes fyllnadsval; och skall den sålunda valde tjänstgöra under den tid,
som för den avgångne återstått.
25 §.
1 mom. Ledamot eller suppleant i särskild familjebidragsnämnd må ej
vara:
a) den, som icke uppnått tjugutre års ålder;
b) den, som icke råder över sig och sitt gods.
2 mom. Ledamot eller suppleant i särskild familjebidragsnämnd må kunna
avsäga sig uppdraget:
a) om han icke är boende inom kommunen;
b) örn han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att
fullgöra uppdraget;
c) örn han efter fyra års tjänstgöring såsom ledamot i nämnden är i tur
att därifrån avgå;
d) örn han uppnålt sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som av
den väljande myndigheten godkännes.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
26 §.
1 mom. Särskild familjebidragsnämnd utser inom sig ordförande och vice
ordförande för ett år i sänder. Endera av ordföranden och vice ordföranden
skall vara icke krigstjänstskyldig person. Äro både ordföranden och vice
ordföranden hindrade att bevista sammanträde, utses ordförande för tillfället.
2 mom. Bestar nämnden av fem ledamöter, må ärende ej av nämnden företagas
till avgörande, där ej minst tre ledamöter eller suppleanter äro tillstädes
samt, för det fall att de närvarande äro allenast tre, dessa tillika äro
om beslutet ense. Består nämnden av tre ledamöter, må ärende icke företagas
till avgörande, med mindre samtliga ledamöter eller suppleanter äro tillstädes.
Vid val inom nämnden så ock vid tillsättande av tjänstebefattning sker
omröstning med slutna sedlar, där så begäres, och skilje lotten mellan dem,
som erhållit lika antal röster. I övrigt verkställes omröstning öppet, och blive
den mening gällande, varom de flesta röstande sig förena. Äro vid öppen
omröstning rösterna pa vardera sidan lika många, gäde den mening, som
biträdes av ordföranden.
Vid nämndens sammanträde skall föras protokoll, vars riktighet granskas
senast vid nästa ordinarie sammanträde. Nämnden äger att, där sådant av
behovet påkallas, uppdraga åt en eller flera av sina ledamöter eller suppleanter,
som närvarit vid sammanträdet, att verkställa denna granskning.
3 mom. Nämnden skall på lämpligt sätt tillkännagiva, varest och på vilka
tider till nämnden ställda ansökningar eller andra handlingar mottagas.
Om familjebidragens bestridande m. m.
27 §.
Skyldigheten att utgiva familjebidrag och hemortslön åligger kommun,
varest den värnpliktige å inryckningsdagen var bosatt under sådana förhållanden,
att han, om mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas.
Var den värnpliktige nämnda dag bosatt utom riket, ankommer
betalningsskyldigheten på Stockholms stad.
Om den värnpliktige efter inryckningsdagen flyttar från en kommun inom
riket till annan eller från utrikes ort till annan kommun inom riket än Stockholm,
skall betalningsskyldigheten övergå å inflyttningskommunen från och
med kalendermånaden näst efter den, under vilken flyttningen där anmäldCS
aV0 mflyttninSskommunen (Stockholms stad), eller, örn familjebidrag ej
förut åtnjutits, fran och med den dag, da ansökan örn sådant bidrag gjordes
i inflyttningskommunen. Betalningsskyldigheten för flyttningskostnader skall
dock åvila utflyttningskommunen (Stockholms stad), om den värnpliktige vid
tiden för flyttningen åtnjuter familjebidrag.
28 §.
1 mom. Kommun, varest den värnpliktige å inryckningsdagen hade sin
bostad, är, i avbidan pa att annan kommun slutgiltigt ålägges betalningsskyldighet
jämlikt 27 § för den värnpliktige tillkommande familjebidrag, skyldig
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
13
att förskjuta familjebidrag, vartill den värnpliktige är berättigad. Familjepenning,
som förskjutes enligt detta moment, skall bestämmas efter ortsgrupp
I.
2 mom. Har i följd av stadgandet i 27 § andra stycket skyldigheten att utgiva
familjebidrag övergått från en kommun till annan, åligger det likväl utflyttningskommunen
(Stockholms stad) att förskjuta bidraget till dess meddelande
erhållits från inflyttningskommunen att familjebidrag där fastställts,
eller ock upplysning vunnits, att vederbörande familjemedlem oaktat honom
meddelat föreläggande underlåtit att där göra ansökan örn familjebidrag.
3 mom. Vad kommun enligt 1 och 2 mom. förskjutit må sökas åter av
den kommun, som betalningsskyldigheten enligt 27 § åligger. Sådant anspråk
prövas i händelse av tvist av länsstyrelsen i det län, varest den kommun är
belägen mot vilken anspråket riktas. Är sådan talan rörande viss värnpliktig
beroende på länsstyrelses eller högre myndighets prövning, må talan rörande
samme värnpliktige ej väckas hos annan myndighet.
29 §.
Kommun, som enligt 27 § utgivit familjebidrag, äger av staten erhålla gottgörelse,
för familjepenning avseende familjemedlem, som i 3 § a) sägs, ävensom
för begravningsbidrag med hela utgivna beloppet, för näringsbidrag
jämlikt 14 § med nittiofem procent av bidraget, för bostadsbidrag med nittio
procent av bidraget, för näringsbidrag jämlikt 15 § och sjukbidrag med åttio
procent av utgivet belopp samt för familjepenning i annat fall än ovan sagts
med sjuttio procent av utgivet belopp; dock att vad Stockholms stad på
grund av stadgandet i 27 § utgivit till värnpliktig, bosatt utom riket, skall
i sin helhet återgäldas av staten. För hemortslönens hela belopp utgår gottgörelse
av staten.
Då särskilda skäl därtill föranleda, må Konungen för visst fall medgiva
högre statsbidrag än i första stycket sägs.
30 §.
Kommun är berättigad att av statsverket erhålla förskott å statsbidraget
enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar.
31 §.
Åsidosätter familjebidragsnämnd vid fullgörandet av sitt uppdrag i denna
förordning eller eljest meddelade bestämmelser, må tillsynsmyndigheten kunna
besluta, att statsbidrag icke vidare eller i minskad omfattning skall utgå.
Besvär m. ni.
32 §.
Har familjebidragsnämnd med stöd av 21 eller 22 § förklarat familjemedlem
förlustig rätten till familjebidrag eller nedsatt bidraget, skall beslutet
ofördröjligen underställas tillsynsmyndighetens prövning; emellertid skall
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
nämndens beslut lända till efterrättelse, till dess tillsynsmyndigheten annorlunda
förordnar.
33 §.
Över familjebidragsnämnds beslut rörande tillämpningen av denna förordning
må klagan föras, då fråga är om tillämpningen av 21 eller 22 §, hos
tillsynsmyndigheten och eljest hos länsstyrelsen. Klagan föres genom besvär,
vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom trettio dagar efter det klaganden
erhöll del av beslutet. Skola besvären prövas av tillsynsmyndigheten,
åligger det länsstyrelsen att till denna insända besvären. Familjebidragsnämnds
beslut skall gå i verkställighet utan hinder av däröver anförda
besvär.
Mot tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som avses i denna förordning,
må talan föras allenast i fall, som i 31 § sägs.
34 §.
över länsstyrelses beslut rörande tillämpningen av denna förordning må
klagan föras hos kammarrätten genom besvär, vilka skola hava inkommit
till den länsstyrelse, som meddelat beslutet inom tid, som i 33 § sägs; och
åligger det länsstyrelsen att jämte eget yttrande insända besvären till kammarrätten.
Länsstyrelses beslut skall gå i verkställighet utan hinder av däröver
anförda besvär.
Mot kammarrättens beslut må talan icke föras.
35 §.
Behörighet att fullfölja talan mot beslut i ärende, som avses i denna förordning,
tillkommer värnpliktig, vars rätt beslutet rörer, samt, i fråga örn
familjebidrag, jämväl familjemedlem, som av den värnpliktige angivits såsom
betalningsmottagare för bidraget, ävensom, därest annan än den värnpliktige
gjort ansökan om bidrag, sökanden.
Talan mot länsstyrelses beslut i ärende, som avses i demia förordning, och
mot tillsynsmyndighetens beslut i fall, som avses i 31 §, må föras av kommun,
vars rätt beslutet rörer.
Särskilda bestämmelser.
36 §.
Rätt till familjebidrag enligt denna förordning kan icke överlåtas och må
förty ej för gäld tagas i mät.
37 §.
Den, som i ansökan om familjebidrag lämnar medvetet oriktig uppgift,
straffes med dagsböter, där ej gärningen enligt allmänna strafflagen är belagd
med strängare straff. Böterna tillfalla kronan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
15
38 §.
Om familjebidrag uppburits med för högt belopp eller för längre tid än
som vederbort, må i avräkning å vad för mycket utgått innehållas skäligt
belopp av därefter förfallande bidrag. Dylikt innehållande må dock äga rum
endast under förutsättning att den felaktiga utbetalningen vållats av oriktig
uppgift, som medvetet eller på grund av grov vårdslöshet lämnats av den
värnpliktige eller annan som gjort ansökan om bidraget, eller av underlåtenhet
att fullgöra stadgad anmälningsskyldighet i fråga om inträffade förändringar
eller ock den värnpliktige eller familjemedlem, som var betalningsmottagare
för bidraget, insett eller bort inse, att fel förelupit vid utbetalningen
av bidraget. Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning
med avseende å felaktigt utbetalad hemortslön.
39 §.
Sådant medgivande, som avses i 3 § andra stycket, 6 § 1 mom. andra stycket,
9 § 2 och 3 morn., 11 § 1 mom. andra stycket, 14 § 1 morn., 15 § första
stycket eller 15 § andra stycket, lämnas av tillsynsmyndigheten på ansökan
av familjebidragsnämnd. Medgivande lämnas för viss tid eller tills vidare.
När skäl därtill äro, må medgivandet av tillsynsmyndigheten återkallas.
Har familjebidragsnämnd vägrat att hos tillsynsmyndigheten göra ansökan
om medgivande, som avses i 3 § andra stycket, äger den värnpliktige
ävensom sådan anhörig eller husföreståndarinna som där sägs göra ansökan
direkt hos tillsynsmyndigheten. I övriga i första stycket avsedda fall tillkommer
sådan rätt den värnpliktige samt familjemedlem, som av den värnpliktige
angivits såsom betalningsmottagare för bidraget, ävensom, därest
annan än den värnpliktige hos familjebidragsnämnd gjort ansökan om bidrag,
sökanden.
övergångsbestämmelser.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1946, dock att 20 § skall träda
i kraft först den senare dag Konungen bestämmer. Krigsfamiljebidragsförordningen
den 30 juni 1942 (nr 521) och fredsfamiljebidragsförordningen
den 30 juni 1942 (nr 524) upphöra att gälla den 1 april 1946; dock att 20 §
krigsfamiljebidragsförordningen skall äga fortsatt tillämpning för värnpliktig,
som uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939
(nr 278).
Värnpliktig, som den 1 april 1946 fullgör tjänstgöring, må, efter särskild
ansökan, erhålla bostadsbidrag enligt 9 och 10 §§ jämväl för tiden före nämnda
dag, under förutsättning att den enligt fredsfamiljebidragsförordningen
utgående familjepenningen varit uppenbarligen otillräcklig för bostadskostnadens
täckande; dock ej för längre tid tillbaka än från och med den 1 oktober
1945.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 februari 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
samt t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Mossberg,
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga örn ny förordning
örn familjebidrag åt värnpliktiga m. m. samt anför därvid följande.
I. Gällande bestämmelser.
Gällande bestämmelser angående familjebidrag åt värnpliktiga äro i huvudsak
innefattade i två den 30 juni 1942 utfärdade förordningar jämte därtill
anslutande kungörelser, nämligen dels krigsfamiljebidragsförordningen
(SFS 1942: 5211) jämte krigsfamiljebidragskungörelsen den 31 december
1942 (nr 984), dels ock fredsfamiljebidragsförordningen (SFS 1942: 524)
jämte fredsfamiljebidragskungörelsen den 22 juni 1945 (nr 413).
Beträffande krigs- och fredsfamiljebidragsförordningamas tillämpning
gäller, att krigsfamiljebidragsförordningen i huvudsak är tillämplig å
värnpliktiga, som inkallats till tjänstgöring jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen,
således beredskaps- eller krigstjänstgöring. Förordningen äger vidare,
med undantag av bestämmelserna örn hemortslön samt med de inskränkningar
i övrigt, som av Konungen föreskrivas, tillämpning även å vissa värnpliktiga
som fullgöra fredstjänstgöring, nämligen de som undergå befälsutbildning
ävensom de som eljest det år de fylla 26 år eller senare fullgöra
tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen.
Fredsfamiljebidragsförordningen är tillämplig i den mån krigsfamiljebidragsförordningen
icke skall tillämpas och avser därför främst de värnpliktiga,
som i fredstid fullgöra sin första tjänstgöring.
Enär under beredskapstiden samtliga värnpliktiga inkallades jämlikt 28 §
1 mom. vämpliktslagen, voro alla under nämnda tid tjänstgörande värnpliktiga
hänförliga under krigsfamiljebidragsförordningen. 1942 års fredsfamil
-
1 Ändrad genom SFS 1943: 125, 1944: 322 samt 1945: 764 och 834.
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
17
jebidragsförordning trädde därför i tillämpning först vid försvarsberedskapens
upphörande den 1 juli 1945. ''Enligt i samband därmed utfärdade övergångsbestämmelser
(SFS 1945: 414) skall emellertid krigsfamiljebidragsförordningen
fortfarande äga tillämpning å vissa personalkategorier, som enligt
de i det föregående omförmälda bestämmelserna skulle vara underkastade
fredsfamiljebidragsförordningen, främst värnpliktiga, som undergått efterbesiktning
eller som hållas i tjänst för avveckling av försvarsberedskapen, ävensom
vissa krigsfrivilliga.
I fråga om de ekonomiska förmåner, som kunna utgå, föreligger
en avsevärd skillnad mellan krigs- och fredsfamiljebidragsförordningarna.
Enligt den senare kan familjebidrag utgå allenast i två former, såsom familjepenning
och såsom begravningsbidrag. Familjepenningen är avsedd för
den värnpliktiges familjemedlemmars livsuppehälle, medan begravningsbidrag
utgår till täckande av de särskilda behov, som uppkomma vid familjemedlems
frånfälle.
Utöver nu angivna former av familjebidrag kunna enligt krigsfamiljebidragsförordningen
medgivas vissa ytterligare förmåner, nämligen bostadsbidrag,
näringsbidrag och sjukbidrag. I vissa fall utgår även hemortslön. Bostadsbidrag
utgår för beredande av bostad åt familjemedlem ävensom i visst
fall för ensamstående värnpliktigs bostadskostnad. I stället för familjepenning
och bostadsbidrag kan närings- eller rörelseidkare erhålla näringsbidrag
för näringens eller rörelsens upprätthållande. Näringsbidrag kan utgå jämväl
för återupptagande av rörelse, som måst nedläggas under innehavarens militärtjänstgöring.
Sistnämnda form av näringsbidrag utesluter icke familjepenning
och bostadsbidrag. Näringsbidrag kan utgå såväl till familjeförsörjare
som till ensamstående. Sjukbidrag utgår för täckande av de särskilda behov,
som uppkomma vid familjemedlems sjukdom. Hemortslön slutligen utgår
såsom befälslön och såsom långtidslön. Med hänsyn till de förmåner,
som sålunda kunna utgå enligt krigsfamiljebidragsförordningen utöver de i
fredsfamiljebidragsförordningen angivna, ha familjepenningens belopp i den
förra förordningen fastställts till lägre belopp än i den senare.
Kostnaderna för familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen bestridas
helt av statsmedel, medan däremot en mindre del av de enligt krigsfamiljebidragsfhärdningen
utgående förmånerna bekostas av vederbörande
hemortskommuner.
Samtliga former av familjebidrag — alltså icke hemortslön — utgå efter
behovsprövning. Även beträffande prövningen av f a m i 1 j e bidragsärenden
och familjebidragens utbetalning skilja
sig de båda familjebidragsförordningamas bestämmelser från varandra. Enligt
krigsfamiljebidragsförordningen prövas och avgöras frågor rörande familjebidrag
oell hemortslön av kommunala familjebidragsnämnder, vilka
även ombesörja utbetalningen. Familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen
fastställes däremot av vederbörande länsstyrelse. Ansökan örn
familjebidrag skall dock ingivas till i krigsfamiljebidragsförordningen avsedda
familjebidragsnämnder, vilka skola avgiva yttrande över ansökningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 73.
2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
Familjebidragen utbetalas av den militära myndighet, som har att utbetala
den värnpliktiges penningbidrag.
Enligt såväl krigs- som fredsfamiljebidragsförordningen skall viss myndighet,
tillsynsmyndighet, förordnas att utöva tillsyn å förordningarnas
tillämpning. Såsom tillsynsmyndighet har förordnats statens arbetsmarknadskommission.
II. Allmän motivering.
Sedan fredsfamiljebidragsförordningen den 1 juli 1945 trätt i kraft, ha från
olika håll framförts förslag om förbättrade familjebidragsförmåner för de
värnpliktiga, som äro underkastade bestämmelserna i denna förordning, i
första hand värnpliktiga, som fullgöra första tjänstgöring. Sålunda har från
kommunalt håll framförts förslag i sådan riktning. Även Sverges socialdemokratiska
ungdomsförbund har, i skrivelse den 29 augusti 1945, gjort framställning
i sådant syfte. Sedan statens arbetsmarknadskommission anmodats
verkställa utredning i ärendet, har kommissionen i skrivelse den 19 december
1945 framlagt förslag till ny familjebidragsförordning, avsedd att tillämpas
i såväl krig som fred.
Statens arbetsmarknadskommissions förslag.
Arbetsmarknadskommissionen har inledningsvis redogjort för tidigare
behandling av frågan om familjebidragsförmåner i fredstid
— härutinnan torde i huvudsak få hänvisas till handlingarna i ärendet —
och sammanfattningsvis i anslutning härtill anfört, att gällande bestämmelser
angående familjebidrag i fredstid gåve de värnpliktigas familjemedlemmar väsentligt
bättre förmåner än dem, som utgått enligt de före det andra världskrigets
utbrott gällande familjeunderstödsbestämmelserna. Detta förhållande
uteslöte dock icke, att behov förefunnes av att tillgodose de värnpliktigas familjer
bättre än som kunde ske inom ramen för den nu gällande fredsfamiljebidragsförordningen.
Kommissionen har framhållit, att erinringar mot f redsfamilj ebidragsbestämmelserna
uttalats från skilda håll, samt därom närmare
anfört följande.
I skrivelser till kommissionen ha sålunda, bland andra, familjebidragsnämnderna
i Halmstad och Jönköping framhållit, att enligt fredsfamiljebidragsförordningen
utgående familjepenning ofta visat sig vara otillräcklig och
att vid en fortsatt tillämpning av fredsfamiljebidragsbestämmelserna kommunerna
måste genom bidrag från fattigvården eller i annan ordning träda
emellan och lämna hjälp i de fall, då familjebidraget icke räcker för såväl det
dagliga uppehället som för bostadskostnaden eller då sjukdomsfall inträffar
i familjen.
Själv har kommissionen i skrivelse till Kungl. Majit den 21 juni 1945 angående
övergång till fredsbestämmelser beträffande familjebidrag m. m. uttalat,
att en övergång från krigs- till fredsfamiljebidragsbestämmelser måste
komma att medföra svårigheter för åtskilliga värnpliktiga.
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
19
För egen del har kommissionen nu uttalat, att de mot fredsfamiljebidragsbestämmelserna
sålunda gjorda erinringarna måste anses befogade. Nuvarande
bestämmelser, vilka i stort sett anslöte sig till de före världskrigets utbrott
gällande bestämmelserna örn familjeunderstöd i fredstid, bade icke tillkommit
under hänsynstagande till de numera ändrade förhållandena för de värnpliktiga.
Det kunde sålunda erinras om följande.
Sedan de äldre familjebidragsbestämmelserna varit gällande, hade 1941
års värnpliktslag blivit antagen och trätt i kraft. Enligt denna lag ålåge det
samtliga värnpliktiga att, oavsett försörjningsskyldighet mot anhöriga, fullgöra
tjänstgöring i fredstid. Enligt den äldre värnpliktslagen hade däremot
sådan värnpliktig, som hade försörjningsplikt mot nära anhörig, vilken
vore av den värnpliktige väsentligen beroende för sin försörjning, blivit befriad
från värnpliktens fullgörande i fredstid. Tjänstgöringstidens längd hade
vidare avsevärt ökats för de värnpliktiga.
Det borde heller icke förbises, att värnpliktiga, vilka fullgjorde första
tjänstgöring (motsvarande), numera i större utsträckning än tidigare hade
ingått äktenskap, vilket syntes kunna förklaras av dels den goda tillgången
på arbetsmöjligheter, dels tillkomsten av bosättningslån, dels ock den propaganda
för tidiga äktenskap, som bedrivits under senare år.
Med hänsyn till angivna förhållanden finge anses, att den nuvarande fredsfamiljebidragsförordningen
i många fall icke möjliggjorde att bevilja de
värnpliktiga tillräckliga bidrag. En utbredd opinion inom landet syntes också
kräva förbättrade familjebidrag till i fredstid inkallade yngre värnpliktiga.
En dylik uppfattning hade kommit till uttryck dels genom hänvändelser
till kommissionen, dels ock i pressuttalanden i anslutning till den av socialdemokratiska
ungdomsförbundet gjorda framställningen.
Kommissionen bar vidare anfört, att det också framställts erinringar
mot den föreskrivna handläggningen av f redsfa milj ebidragsärendena,
vilken visat sig vara i hög grad omständlig och opraktisk,
samt härom närmare anfört följande.
Enligt gällande bestämmelser skola de värnpliktiga (den som för värnpliktigs
räkning ansöker örn familjebidrag) ingiva ansökan till familjebidragsnämnden
i den värnpliktiges hemort. Denna nämnd skall med eget
yttrande översända ansökan till länsstyrelsen, som skall meddela beslut örn
bidrag, som skall utgå, och diirefter expediera beslutet lill truppregistreringsmyndigheten,
vilken i sin tur bar att överlämna beslutet till chefen för det
kompani (motsv.), där den värnpliktige fullgör sin tjänstgöring. Kompanichefen
bar att varje gång utbetalning av familjebidrag skall verkställas göra
utbetalningsrckvisition bos förbandets kassaförvaltning (ekonomikontor).
För utbetalningarna gälla också särskilda kontroll- och revisionsföreskrifter.
Vidare skola rapporter och anmälningar av olika slag översändas från militärmyndigheten
lili länsstyrelsen och från denna lill familjebidragsnämnden.
Redan anförda omständigheter göra att »utbelalningsapparaten» måste anses
onödigt invecklad. Att så blivit förhållandet beror lill en del därpå, att personalredovisningen
vid förbanden blivit helt omlagd under beredskapsåren och
att kompanichef eller motsvarande chef numera icke — såsom förr var fallet
— äger att direkt från till bans förfogande ställda medel verkställa utbetalning
av fastställt familjebidrag.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
Från länsstyrelsehåll har framhållits, att länsstyrelsernas behovsprövning,
trots att familjebidragsnämnd har att avgiva yttrande i varje ärende, av
givna skäl måste bliva relativt schematisk.
Kommissionen har funnit de erinringar, som sålunda framställts mot sättet
för familjebidragsärendenas handläggning befogade, samt anfört, att erfarenheterna
redan visat, att utbetalningssystemet icke fungerade under fältförhållanden.
Härom har kommissionen närmare yttrat.
Vid Hallands regemente har hösten 1945 varit organiserad en särskild försöksbataljon,
sammansatt av värnpliktiga från olika förband inom armén,
vilka varit inkallade till repetitionsövning under 30 dagar. Denna bataljon
har bedrivit sina övningar utom förläggningsorten, och under stor del av den
tid, bataljonen varit organiserad, har den varit under förflyttning. Det har
visat sig, att ordningen för utbetalningen av familjebidrag icke kunnat fungera
under bataljonens förflyttning, enär av länsstyrelserna fattade beslut
svårligen kunnat expedieras till vederbörliga kompanichefer, vilka också haft
svårigheter att expediera utbetalningsframställningar till regementets kassaförvaltning.
Från olika håll i landet har framhållits, att familjebidragen till
dessa värnpliktigas familjemedlemmar icke blivit utbetalade förrän efter
tjänstgöringens upphörande, trots att länsstyrelsernas beslut kunnat (iversändas
till regementet redan i början av tjänstgöringsperioden. I skrivelse till
kommissionen lia bland andra länsstyrelsen i Östergötlands län och chefen
för Hallands regemente påkallat vidtagande av åtgärder, som förenkla handläggningen
av ärendena hos de militära myndigheterna och möjliggöra ett
snabbare utbetalande av bidragen.
Mot gällande ordning för ärendenas handläggning har kommissionen vidare
framhållit det oekonomiska uti att samtidigt tillämpa två olika system
för bidragens bestämmande och utbetalande, varav också följer behov av
skilda slag av blanketter, olika redovisningsvägar m. m.
Slutligen har kommissionen anfört, att åtskilliga familjebidragsnämnder
framhållit värdet och betydelsen av att kommunala organ även i fredstid
finge helt omhänderha ordnandet av försörjningen för i tjänst varande värnpliktigas
familjer, så att dessa icke skulle erhålla dels bidrag från statliga
myndigheter, dels ock — i den mån av statsmyndigheterna lämnade bidrag
icke bleve tillräckliga — ytterligare hjälp av kommunala myndigheter i form
av fattigvård och dylikt. Nämnderna i fråga hade såsom sin uppfattning uttalat,
att det ur samhällets synpunkt vore bättre att familjebidragsnämnderna
även i fredstid finge verkställa utbetalning av samtliga familjebidrag och
icke endast för sådana värnpliktiga, vilka vore hänförliga under krigsfamiljebidragsförordningen.
I fråga om sättet för införande av förbättrade fredsfamiljebidrag
har kommissionen uttalat, att den önskvärda förbättringen
av praktiska skäl knappast kunde åstadkommas inom ramen för
fredsfamiljebidragsförordningen, samt härom närmare anfört följande.
Visserligen kan man höja maximibeloppen för familjepenningen, så att
man i det enskilda fallet kan bevilja en familjepenning, som möjliggör jämväl
bestridande av bostadskostnaden, men för att i samtliga förekommande
fall kunna lämna erforderligt bidrag till bostadskostnaden måste familjepenningen
höjas avsevärt. En dylik hög familjepenning kan emellertid vara äg
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
21
nåd att även rent allmänt sett driva beviljade bidrag i höjden och därigenom
medföra ökade, icke alltid nödvändiga, kostnader för statsverket. Det måste
också anses opraktiskt att genomföra en förbättring genom att allenast höja
familjepenningen. Överhuvud taget är det att föredraga att i stället, liksom i
krigsfamiljebidragsförordningen, införa ett särskilt bostadsbidrag. Det måste
emellertid komma att bliva förenat med svårigheter såväl att inom länsstyrelserna
fastställa familjepenning för sig och bostadsbidrag för sig som att
genom militärmyndigheterna verkställa utbetalningarna av dessa båda bidrag
var för sig, vilket allt är nödvändigt därest de skola fylla avsett ändamål.
Än mera opraktiskt måste det vara att i fredsfamiljebidragsförordningen införa
sjukbidrag. Skall dylikt bidrag bliva till avsedd nytta, måste det merendels
kunna beslutas och utbetalas utan omgång, men så blir icke fallet om
länsstyrelse skall meddela beslutet efter förslag av familjebidragsnämnd och
militärmyndigheten underrättas örn beslutet i och för utbetalning.
Kommissionen bar ansett, alt en verklig förbättring av fredsfamiljebidragen
och en bättre ordning i fråga örn handläggningen av familjebidragsärendena
icke kunde åstadkommas med mindre än att det liksom enligt krigsfamiljebidragsförordningen
skulle ankomma på kommunala familjebidragsnämnder
att själva besluta örn bidrag och verkställa utbetalning därav. Det
kunde emellertid icke vara lämpligt att ålägga familjebidragsnämnderna att
samtidigt och vid sidan av varandra tillämpa två skilda familjebidragsförfattningar
— en fredsfamiljebidragsförordning, som skall gälla vissa yngre
värnpliktiga, och en krigsfamiljebidragsförordning gällande för övriga värnpliktiga
under fredstjänstgöring och för alla värnpliktiga under krigstjänstgöring.
1 stället borde övervägas att förändra den nuvarande krigsfamiljebidragsförordningen
till en familjebidragsförordning, som skulle gälla såväl
under fred som i krig, och att i samband därmed helt slopa den nuvarande
fredsfamiljebidragsförordningen. Därigenom bleve handläggningen av familjebidragsärendena
enhetlig och förenklad. Vidare vunnes att såväl familjebidragsnämnder
som militära och övriga myndigheter, vilka hade att taga
befattning med familjebidragsärenden, redan i fredstid finge en ingående erfarenhet
på området, vilket, såsom chefen för försvarsstaben i utlåtande i
ärendet framhållit, måste anses vara av betydelse såsom mobiliseringsförberedelse.
I anslutning härtill har kommissionen upptagit frågan örn kommun a1
a bidrag till familjebidragskostnadernas bestridande,
därest fredsfamiljebidragsförordningen slopades och krigsfamiljebidragsförordningen
i stället tillämpades å samtliga i fredstid tjänstgörande
värnpliktiga, samt i denna fråga anfört i huvudsak följande.
Enligt nu gällande bestämmelser rörande statsverkets andel i kostnaderna
för familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen bestridas kostnaderna
för enligt förordningen utbetalade familjebidrag till omkring 95 %> nied
statsmedel, medan återstående 5 % .stanna å kommunerna. Det kan givetvis
med skäl göras gällande, att samtliga kostnader för utbetalade familjebidrag,
i varje fall i fredstid, böra stanna å statsverket, enär behoven av bidrag uppkommit
genom statsmakternas beslut örn att taga de värnpliktiga i anspråk
för militär tjänstgöring. Av principiella skäl torde det dock få anses nödvändigt
alt kommunerna även i fredstid skola bidraga lill familjebidrag, som
enligt kommunal myndighets beslut bliva utbetalade. Denna principiella
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
uppfattning torde icke röna inverkan därav, att de kommunala familjebidragsnämndernas
beslut äro underkastade saklig och teknisk granskning av
statlig myndighet. Möjligen skulle det kunna ifrågakomma att i fredstid med
statsmedel helt ersätta vad som utgives i form av familjebidrag, därest i de
kommunala familjebidragsnämnderna inginge en ledamot, som vore utsedd
av statlig myndighet och som alltså skulle ha att bevaka statsverkets intresse.
En dylik ordning skulle emellertid ur andra synpunkter vålla svårigheter.
Skall en ledamot av familjebidragsnämnd vara utsedd av statlig myndighet
förutsätter detta nämligen, bland annat, att varje kommun skall ha
särskild familjebidragsnämnd, och kommun skulle alltså bliva förhindrad att
uppdraga åt t. ex. kommunalnämnd eller arbetslöshetsnämnd alt fungera såsom
familjebidragsnämnd.
Kommissionen har vidare anfört följande.
Kommissionen har under hand av åtskilliga familjebidragsnämnder inhämtat,
att den omständigheten, att kommunerna, därest fredsfamiljebidragsförordningen
slopades, skulle komma att även i fredstid få bidraga till
familj ebidragskostnaderna, icke hindrar dem att framhålla värdet av att
krigsfamiljebidragsförordningen får bliva gällande å alla i fredstid tjänstgörande
värnpliktiga. Enär familjebidragsnämnderna nämligen ändock skola
vara i verksamhet i fredstid för att utgiva krigsfamiljebidrag till vissa värnpliktiga,
synes det dessa familjebidragsnämnder vara mest ändamålsenligt
att de få handlägga alla familjebidragsärenden på samma sätt. En tillämpning
av krigsfamiljebidragsförordningen å alla värnpliktiga medför också
andra fördelar, av vilka följande här må nämnas. De värnpliktigas familjemedlemmar
kunna få sina bidrag utan någon större omgång och vid uppkommande
behov även förskott å bidrag, som beviljats men ännu icke hunnit i
vederbörlig ordning utbetalas eller som beräknas komma att beviljas. Detta
är av värde framför allt vid uppkommande sjukdomsfall.
Kommissionen har således hållit före, att frågan om kommunandelen icke
syntes böra utgöra något hinder för ett slopande av fredsfamiljebidragsförordningen
och krigsfamiljebidragsförordningens ändring till en familjebidragsförordning
för såväl freds- som krigsförhållanden.
Vidkommande familjebidragsnämndernas administrationskostnader har
kommissionen funnit den ifrågasatta ändringen icke kunna komma att i
nämnvärd grad påverka dessa kostnader. En tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningen
i stället för fredsfamiljebidragsförordningen medförde
icke annat merarbete för familjebidragsnämnderna än att dessa också finge
att ombesörja utbetalningarna av de bidrag, som nu utbetalades av militära
myndigheter. I övrigt syntes arbetsuppgifterna icke bliva ökade, ty det kunde
icke anses bliva förenat med större arbete att meddela beslut om vilket
familjebidrag som skulle utgå än att avgiva förslag till länsstyrelsen beträffande
fredsfamiljebidrag, som enligt familjebidragsnämndens uppfattning
borde beviljas. Ej heller av beslut föranledda expedieringar m. m. syntes
bliva mera omfattande än expedieringarna av handlingar i fredsfamiljebidragsärenden.
Kommissionen har funnit skäligt, att familjebidragsnämnderna tillerkännas
full tjänstebrevsrätt för såväl utbetalningar som andra expeditioner
i familjebidragsärenden samt härom närmare anfört följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
23
Kostnaderna härför kunna böra bestridas i särskild ordning, nämligen
genom att påföras fjärde huvudtitelns anslag till familjebidrag. För beräkning
av kostnaderna torde varje familjebidragsnämnd böra åläggas skyldighet
att föra särskild postbok, och möjligen böra också särskilda kuvert tillhandahållas
nämnderna för försändelserna i fråga. Minskningen i statsverkets
inkomster om sådan tjänstebrevsrätt medgives torde komma att helt
uppvägas av minskade kostnader för statsverkets del genom att militära
myndigheter och länsstyrelserna avlastas åtskilligt arbete och genom minskat
behov av trycksaker för familjebidragsverksamheten.
På grund av vad sålunda anförts har kommissionen, i likhet med chefen
för försvarsstaben och åtskilliga familjebidragsnämnder, ansett sig böra
framlägga förslag till ny familjebidragsförordning, avsedd
att tillämpas i såväl krig som fred. Förordningen avses skola ersätta de
nu gällande krigs- och fredsfamiljebidragsförordningarna och ansluter sig i
huvudsak till den förras bestämmelser.
Kommissionen har anfört, att vid i Stockholm av arbetsmarknadskommissionen
anordnat sammanträde med dels inom Överståthållarämbetet och
samtliga länsstyrelser såsom föredragande i familjebidragsärenden förordnade
tjänstemän, dels representanter för 61 familjebidragsnämnder från
samtliga län i riket, dels ock representanter för försvarets civilförvaltning,
försvarsstabens personalvårdsavdelning och centrala värnpliktsbyrån upptagits
till behandling förevarande fråga om ändrade bestämmelser angående
familjebidrag. Samtliga vid sammanträdet närvarande hade uttalat sin anslutning
till kommissionens i det föregående anförda synpunkter och till
kommissionens vid sammanträdet framlagda förslag till ny familjebidragsförordning.
Detta förslag hade därefter slutjusterats inom kommissionen
med beaktande av vissa särskilda önskemål, som framkommit vid överläggningarna
om förslaget.
Kommissionens förslag bygger på nu gällande krigsfamiljebidragsförordning.
Vid förslagets utformande har kommissionen utgått från den principen
att värnpliktiga, vilka fullgöra första tjänstgöring (motsvarande tjänstgöring),
icke skola i samma omfattning som övriga fredstjänstgörande värnpliktiga
komma i åtnjutande av de förmåner, som kunna tillkomma värnpliktiga,
vilka inkallas till krigs- eller beredskapstjänstgöring. Även för äldre
fredstjänstgörande värnpliktigas del ha vissa inskränkningar i rätten till familjebidrag
ansetts påkallade, t. ex. då det gäller att erhålla familjebidrag
för tid utöver den faktiska tjänstgöringstiden. Till förhindrande av missbruk
i sådana hänseenden har kommissionen föreslagit, att tillsynsmyndighetens
tillstånd skall erfordras för medgivande av vissa förmåner.
Värnpliktstjänstgöring, som anbefalles värnpliktiga med stöd av 27 § 2
mom. vämpliktslagen, d. v. s. beredskapsövning, har ansetts böra i fråga örn
rätten till familjebidrag likställas med beredskapstjänstgöring enligt 28 §
1 morn. samma lag.
I samband med framläggandet av förslaget till ny familjebidragsförordning
har kommissionen med särskild skrivelse den 19 december 1945 fram
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
lagt förslag till ny familjebidragskungörelse, avsedd att ersätta de nu gällande
krigs- och fredsfamiljebidragskungörelserna.
Kommissionen har i anslutning lill författningsförslagen framlagt förslag
örn ny tillsynsmyndighet för familjebidragsverksamheten. Kommissionen
har erinrat om att kommissionen enligt såväl krigs- som fredsfamiljebidragskungörelserna
vöre tillsynsmyndighet i fråga örn familjebidragsförfattningarnas
tillämpning. Kommissionen hade vidare att utöva tillsyn
å tillämpningen av bestämmelserna rörande familjebidrag åt värnpliktiga
m. fl., vilka drabbats av kroppsskada, att å statens vägnar handhava värnpliktslåneverksamheten
utom i vad gällde lånens förvaltning, som ankomme
på statskontoret och länsstyrelserna (Överståthållarämbetet), att taga viss befattning
med tillämpningen av förordningen den 9 juni 1944 (nr 283) angående
indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl., att vara centralt organ
för handläggning av ärenden rörande övergångsförmåner åt långtidsinkallade
och att handlägga ärenden rörande ersättning till kommuner för oriktigt
utbetalade familjebidrag m. m.
Kommissionen har nu föreslagit, att hithörande uppgifter från och med
den 1 juli 1946 skola överflyttas till försvarets anställningsbvrå, samt till
stöd för förslaget närmare anfört i huvudsak följande.
Kommissionen har tidigare, i annat sammanhang, uttalat den uppfattningen,
att dessa uppdrag, som alla äga samband med den militära socialvårdsverksamheten,
böra överflyttas på försvarets anställningsbyrå. I propositionen
1945: 154 angående ordnande av civilanställning för avgående fast anställt
manskap vid försvaret framhöll också föredragande departementschefen
— med anledning av kommissionens sålunda uttalade uppfattning —
att det, sedan fredsförhållanden inträtt, syntes böra övervägas, om icke på
anställningsbyrån borde överflyttas de uppgifter med avseende å familjebidrag
och värnpliktslån, som nu ankomme på arbetsmarknadskommissionen.
I sin skrivelse den 15 november 1945 med preliminära beräkningar rörande
medelsbehovet för, bland annat, arbetsmarknadskommissionens verksamhet
under budgetåret 1946/47 har kommissionen utgått från att den
tidigare ifrågasatta överflyttningen på försvarets anställningsbyrå av förenämnda
uppgifter skall komma till stånd från och med ingången av nästa
budgetår.
Det finnes intet direkt samband mellan arbetsmarknadskommissionen i
övrigt åliggande uppgifter och dem, vilka ankomma på kommissionen i egenskap
av tillsynsmyndighet för familjebidrags- och värnpliktslåneverksamheten
m. m., om icke tjänstepliktslagen är i kraft och för rätt till familjebidrag
alltså är uppställt skyldighet att — med vissa undantag — åtaga sig arbete,
som anvisas vederbörande familjemedlem. Nämnda lag har icke varit i kraft
under de gångna krigsåren, och under fredsförhållanden kan det icke ifrågakomma,
att densamma sättes i kraft. Skäl att bibehålla arbetsmarknadskommissionen
såsom tillsynsmyndighet för familjebidragsverksamheten kan
sålunda icke anses föreligga på grund av samband med kommissionens övriga
arbetsuppgifter.
Uppdraget att vara tillsynsmyndighet bör också av principiella skäl åvila
en försvarsdepartementet underställd myndighet, enär familjebidrags- och
vämpliktslåneverksamheten tillhör nämnda departements ämbetsområde och
för ändamålet anvisade anslag äro uppförda under riksstatens fjärde huvudtitel.
Av de myndigheter, som då kunna ifrågakomma, har försvarets an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
25
ställningsbyrå synts arbetsmarknadskommissionen vara den lämpligaste,
enär denna byrå redan har att handlägga ärenden rörande civilanställning
för avgånget fast anställt manskap, d. v. s. att svara för en verksamhet av
i viss mån social natur.
Också andra skäl kunna anföras för att anställningsbyrån göres till tillsynsmyndighet
för familjebidrags- och dithörande verksamhet.
Alltsedan krigsfamiljebidragsförordningen tillkommit och börjat tillämpas
samt arbetsmarknadskommissionen förordnats såsom tillsynsmyndighet
för förordningens tillämpning, har kommissionen för handläggning av därmed
sammanhängande ärenden disponerat den personal, som tidigare varit
anställd vid förutvarande försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå
och numera är överflyttad till försvarets anställningsbyrå. Den nuvarande
chefen för anställningsbyrån, som tidigare varit föreståndare för förutvarande
civilanställningsbyrån, har hela tiden varit förordnad såsom chef för den
byrå inom kommissionen, som haft att handlägga familjebidrags- och dithörande
ärenden, och innehar alltjämt förordnande å samma befattning. Såväl
han som förutvarande civilanställningsbyråns övriga befattningshavare
ha sålunda förvärvat ingående kännedom om familjebidrags- och värnpliktslåneverksamheten.
Erfarenheten har också givit vid handen, att kombinationen
av dessa grupper av ärenden — rörande rekrytering, civilanställning,
familjebidrag och värnpliktslån m. m. — är lämplig, enär familjebidragsoch
värnpliktslåneverksamhetens omfattning av givna skäl ökas under krig
och beredskap, medan rekryterings- och civilanställningsverksamheten samtidigt
minskas. I fredstid gör sig motsatt förhållande gällande. Vidare är
det för riktig handläggning av familjebidrags- och värnpliktslåneärenden av
betydelse, att personalen erfarenhetsmässigt är väl insatt i militära organisations-
och utbildningsförhållanden samt äger ingående kännedom örn såväl
äldre som gällande värnpliktslags tillämpning, och på dessa områden har
den vid anställningsbyrån anställda personalen visat sig vara väl hemma.
Vid en överflyttning till försvarets anställningsbyrå av uppgiften att vara
tillsynsmyndighet å familjebidragsverksamheten m. m. är erforderlig samverkan
mellan byrån och arbetsmarknadskommissionen i frågor, som kunna
komma att beröra arbetsmarknaden — exempelvis frågor om övergångsförmåner
för långtidsinkallade, så länge dylika ärenden förekomma — säkerställd
därigenom, att arbetsmarknadskommissionens ordförande och chef är
självskriven ordförande i styrelsen för försvarets anställningsbyrå. Handläggningen
av ärenden rörande värnpliktslån till visst f. d. fast anställt manskap
skulle underlättas, om värnpliktslåneverksamheten ankomme på anställningsbyrån,
enär dessa lån utgå i civilanställningssyfte och den långivande
myndigheten under alla förhållanden vid dylika låneärendens handläggning
måste samråda med anställningsbyrån. Slutligen kan anställningsbyråns
organisation anses i huvudsak lämplig för handläggning av de ärenden,
varom här är fråga; ärendenas art är nämligen av den natur, att de
fordra ett snabbt avgörande, och detta behov synes lättare kunna tillgodoses
inom anställningsbyrån än inom ramen för ett större ämbetsverk.
Kommissionen har anfört, att kommissionen vid förslagets avgivande samråd
med styrelsen för försvarets anställningsbyrå, vilken förklarat sig icke
lia något alt erinra mot detsamma.
Styrelsen för försvarets anställningsbyrå har i skrivelse den 19 december
1945 avgivit sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 och därvid framlagt
förslag örn den ökning av byråns personal, sorn betingades av arbetsmarknadskommissionens
förslag. Styrelsen bär även föreslagit, att ärenden
opaginerad Kontrollera mot PDF
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
rörande familjebidrag och värnpliktslån, i den mån de äro av karaktär att
böra avgöras i annan ordning än inom byråns kansli, skola kunna avgöras
•— i stället för av byråns styrelse — av en särskild delegation, vars medlemmar
förordnas av Kungl. Maj:t. Nämnda delegation skulle sålunda få i stort
sett samma ställning och befogenhet som den delegation för familjebidragsoch
värnpliktslåneärendenas handläggning, vilken funnits och alltjämt finnes
inrättad inom arbetsmarknadskommissionen.
Utlåtanden över arbetsmarknadskommissionens förslag.
Över arbetsmarknadskommissionens förslag till familjebidragsförordning
och familjebidragskungörelse ha efter remiss utlåtanden avgivits av överbefälhavaren
— efter hörande av försvarsgrenscheferna — försvarsväsendets
personalvårdsnämnd, försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets lönenämnd,
socialstyrelsen, generalpoststyrelsen, statskontoret, kammarrätten, styrelsen
för svenska stadsförbundet, styrelsen för svenska landskommunernas
förbund, landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation
och svenska arbetsgivareföreningen.
Samtliga myndigheter och sammanslutningar med undantag av statskontoret
ha i huvudsak tillstyrkt kommissionens förslag. I de tillstyrkande utlåtandena
har behovet av förbättrade fredsfamiljebidragsförmåner
allmänt vitsordats.
Kammarrätten har dock ansett sig böra påpeka, att det i princip icke förelåge
samma behov av bidrag för värnpliktig, som fullgjorde första tjänstgöring
enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen, som för värnpliktig, vilken efter
fullgjord sådan tjänstgöring under de gångna krigsåren varit inkallad till
beredskapstjänst. Därvid borde beaktas den skillnad i levnadssl andard, som
betingades av åldersskillnad. Vidare vore tidpunkten för tjänstgöringens början
liksom tjänstgöringens längd på förhand bestämd för värnpliktig, som
inkallades till första tjänstgöring. Denne hade följaktligen i motsats till den
till beredskapstjänst inkallade möjlighet att ordna sina levnadsförhållanden
med hänsyn till den på förhand bestämda tjänstgöringen. Enligt det remitterade
förslaget hade icke heller värnpliktig, som fullgjorde första tjänstgöring,
i alla avseenden likställts med annan värnpliktig.
Landsorganisationen i Sverige har framställt invändning mot kommissionens
förslag, att värnpliktiga, som fullgöra första tjänstgöring eller motsvarande
tjänstgöring, icke skola i samma omfattning som övriga fredstjänstgörande
värnpliktiga komma i åtnjutande av de förmåner, som kunna tillkomma
värnpliktiga, som inkallas till krigs- eller beredskapstjänstgöring.
Landsorganisationen har ifrågasatt, örn denna restriktiva behandling av de
förra vore sakligt betingad. De beträffande olika bidragsformer uttalade farhågorna
för missbruk av förmånerna syntes överdrivna. Skulle likväl strängare
villkor uppställas för denna kategori, syntes den erforderliga prövningen
lämpligen böra ske av de kommunala familjebidragsnämnderna: tillsynsmyndighetens
handläggning av hithörande frågor syntes innebära omgång och
besvär, som knappast uppvägdes av någon avsevärd fördel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
27
Kammarrätten har ifrågasatt, huruvida icke med hänsyn till den första
tjänstgöringens olika längd för flottan tilldelade värnpliktiga och för övriga
värnpliktiga de av landsorganisationen berörda begränsningarna i rätten till
familjebidrag borde, i likhet med vad som i liknande hänseenden gällt under
beredskapstiden, avse allenast värnpliktiga, som ännu icke fullgjort tjänstgöring
under 360 dagar.
Svenska arbetsgivareföreningen har förutsatt, att nuvarande regler för behovsprövning
bibehållas eller skärpas.
Statskontoret har avstyrkt kommissionens förslag, varvid ämbetsverket
erinrat om att vid genomförandet — i samband med antagandet av 1940 års
krigs- och fredsfamiljebidragsförordningar — av en standardskillnad i fråga
om familjeunderstöden till värnpliktiga alltefier tjänstgöringens art (inkallelse
enligt 28 § eller 27 § värnpliktslagen) lill motivering anförts bl. a., att
en väsentlig skillnad mellan freds- och krigsbestämmelserna läge däri, att
fredsbestämmelserna vore avsedda för unga män, vilka med få undantag
icke före inryckningen lyckats komma upp i högre inkomster och vilka dessutom
på förhand ägde kännedom om värnpliktstjänstgöringen, under det
att krigsbestämmelserna avsåge män av vitt skilda ålders- och inkomstklasser,
vilka mer eller mindre oförmodat drabbades av inkallelsen. Vidare hade
anförts, att under fredsförhållanden en betydande förenkling av bidragets
konstruktion syntes vara möjlig. Med hänsyn bl. a. till att de självständiga
företagarna i den egentliga exercisåldern vore relativt fåtaliga och då fredstjänstgöringen
som regel icke syntes helt omöjliggöra tillsyn över företaget,
hade näringsbidrag ansetts icke behöva ifrågakomma. Ett hyresbidrag utan
maximering vore icke lämpligt under fredstjänstgöring, då nämligen den
värnpliktige därigenom kunde förledas att hyra en dyrbarare bostad än han
eljest skulle lia gjort, i förhoppning att staten skulle svara för kostnaden. En
jämförelsevis snäv maxering av ersättningen för bostad syntes därför vara
motiverad. Under sådana förhållanden borde emellertid lämpligen för den
värnpliktiges hustru eller annan familjemedlen, som förestode den värnpliktiges
hem, familjepenningen och hyresbidraget kunna sammanslås så, att
familjebidraget för sådan person i fredstid komme att utgå med ett enhetligt
belopp, avsett såväl för tryggande av vederbörandes livsuppehälle som
för tillgodoseende av familjens bostadsbehov. För övriga familjemedlemmar
borde familjebidraget bestämmas till samma belopp som den i krigsfamiljebidragslagen
föreslagna familjepenningen.
De sålunda anförda skälen för en differentiering av standarden mellan i
fredstid och i krigstid tjänstgörande värnpliktiga har statskontoret funnit
alltjämt bärande. På grund därav och då de nuvarande bidragsbeloppen fastställts
så sent som år 1942 har statskontoret ansett sig icke kunna tillstyrka
någon höjning av familjeunderstöden för de värnpliktiga, å vilka fredsfamiljebidragsförordningen
för närvarande är tillämplig.
Arbetsmarknadskommissionens uttalanden angående den otillfredsställande
ordningen för familjebidragsärendenas handläggning lia understrukits
i liera utlåtanden.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
Sålunda har överbefälhavaren, liksom chefen för armén, funnit förslaget
om en enhetlig familjebidragsförordning innebära en stor fördel. Särskilt
fördelaktigt har överbefälhavaren funnit det vara, att de militära myndigheterna
därigenom skulle befrias från arbetet med utbetalning av vissa familjebidrag.
Chefen för marinen har framhållit, att enligt den nuvarande ordningen,
med de relativt täta omkommenderingar som med nödvändighet inträffade i
synnerhet vid flottan, utbetalningsskyldighet kunde övergå från fartyg till
fartyg, vilket kunde bidraga till att bidragen icke komme att utbetalas regelbundet.
Som ett ytterligare komplicerande fall kunde tänkas, att en värnpliktig,
berättigad till fredsfamiljebidrag, vore kommenderad på ett långresefartyg.
Försvarets civilförvaltning, som redan tidigare ifrågasatt, huruvida utbetalning
av familjebidrag borde anförtros militär myndighet, har nu särskilt
framhållit betydelsen av att enligt förslaget familjebidragsnämndernas verksamhet
i fredstid komme att direkt förbereda dem för verksamheten vid mobilisering.
Ämbetsverket har vidare anfört, att familjebidragsnämnderna syntes
äga större förutsättningar än länsstyrelserna att bedöma behovet i det
individuella fallet.
Även försvarsväsendets personalvårdsnämnd har tidigare anfort betänkligheter
mot det i fredsfamiljebidragsförordnirigen fastställda sättet för familjebidragsärendenas
handläggning samt nu, med erinran härom, starkt
understrukit betydelsen av att en förenklad och enhetlig handläggning av
sådana ärenden i fredstid komme till stånd.
Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot en förenkling
av det administrativa förfarandet vid beviljande och utbetalande av understöd
till de värnpliktigas familjer.
Kommissionens förslag beträffande frågan om kommunala bidrag
till familjebidragskostnadernas bestridande har föranlett
erinran i några av utlåtandena.
Sålunda har statskontoret anfört, att ett överförande av beslutanderätten
beträffande fredsfamiljebidrag till kommunerna förutsatte, att dessa ålades
bestrida en väsentlig andel av kostnaderna för familjeunderstöden. Enligt
statskontorets mening borde andelen fastställas till minst 20 % av de totala
utgifterna för ändamålet. Det finge framhållas, att — enligt vad framställningen
gåve vid handen —- kommunernas bidrag till krigsfamiljeunderstöden
uppgått till betydande belopp. Under budgetåret 1943/44 hade sålunda kommunbidragen
belöpt sig till sammanlagt omkring 10 miljoner kronor. Övergången
till fredsförhållanden skulle medföra en betydande lättnad i kommunernas
ekonomiska börda med avseende å de värnpliktigas familjeunderstöd.
En kommunandel av 20 °/o skulle åsamka kommunerna en totalkostnad
på omkring 1,5 miljoner kronor, d. v. s. mindre än en sjättedel av de nuvarande
kostnaderna.
En motsatt ståndpunkt har intagits av styrelserna för svenska stadsförbundet
och för svenska landskommunernas förbund. Sålunda har svenska stads
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
29
förbundets styrelse funnit det ur kommunal synpunkt egendomligt, att för
statens tillit till kommunala institutioner för fullgörande av även s. k. statliga
uppgifter skulle krävas ekonomisk garanti i form av kommunalt deltagande
i bestridandet av kostnaderna. Vad arbetsmarknadskommissionen härvidlag
i sin förevarande skrivelse betecknat som »principiella skäl», skulle
styrelsen snarare vilja kalla en obegriplig fördom. Styrelsen kunde därför
icke finna det befogat, att kommunerna skulle vara pliktiga att bestrida
någon del av kostnaderna för bidragen. Att kommunerna liksom förut skulle
bära administrationskostnaderna för familjebidragsnämndernas verksamhet
vore den enda ekonomiska prestation från kommunernas sida för verksamheten,
som styrelsen kunde tillstyrka.
Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har anfört, att kommunernas
föreslagna bidrag till fredsfamiljebidragen även enligt förbundsstyrelsens
mening vore av underordnad ekonomisk betydelse för kommunerna.
Eftersom det här rörde sig om en rent statlig angelägenhet, borde dock enligt
styrelsens mening något närmare undersökas, huruvida det icke vore möjligt
att låta statsverket bära hela kostnaden för familjebidragen. En kommunal
kostnadsandel på i genomsnitt 5 % syntes icke i det enskilda fallet kunna
motverka en befarad kostnadsövervältring till familjebidragsverksamheten
från rent kommunala understödsgrenar. Med ett kommunbidrag av ifrågasatt
storlek måste det i första hand bli de statliga myndigheternas sakliga och
tekniska granskning, som skulle förhindra en obehörig utbetalning av familjebidrag.
Såvitt styrelsen kunnat bedöma hade denna granskning under
de gångna beredskapsåren undan för undan utvecklats till allt större effektivitet.
Att säkerställa statsverkets intressen genom att låta statlig myndighet
utse en ledamot i kommunal familjebidragsnämnd ginge — såsom arbetsmarknadskommissionen
framhållit — icke gärna för sig av den anledningen
att särskild familjebidragsnämnd då helst borde finnas i varje kommun. Det
avsedda syftet skulle icke heller enligt styrelsens mening bli tillgodosett medelst
en sådan anordning. Däremot borde man kunna tänka sig, att kommun
i sådana fall, då familjebidragsnämnd uppenbarligen åsidosatt sina skyldigheter
och mot bättre vetande beviljat familjebidrag, skulle kunna förpliktas
att ensam bestrida den merkostnad, som därigenom orsakades statsverket.
Detta vore vad som hittills tillämpats beträffande krigsfamiljebidragen (i
form av vägrat eller minskat statsbidrag). En uttrycklig påföljdsbestämmelse
av nämnda innebörd borde enligt styrelsens mening verka mera återhållande
än vad bestämmelsen örn det föreslagna kommunbidraget i och för sig förmådde
göra.
Förbundsstyrelsen bar i detta sammanhang ingått på kommissionens förslag
örn fullständig tjänste b revsrätt för de kommunala familjebidragsnämnderna
samt därom närmare anfört följande.
Såvitt styrelsen förstår komma familjebidragsnämndernas portoutgifter att
bli relativt obetydliga under fredsförhållanden. Styrelsen föreställer sig också,
ali kontrollen över tjänstebrevsrätten och redovisningen av utgifterna härför
från de många små förvaltningsenheterna skall bli besvärlig och kostsam.
Örn — såsom styrelsen förordar — familjebidragsverksamheten i större örn
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
fattning frigjordes från särskilda familjebidragsnämnder och överflyttades
på ordinarie kommunala förvaltningsorgan, komme den något egendomliga
situationen all uppstå alt dessa organ för en del av sin verksamhet hade
tjänstebrevsrätt. Risken för missbruk och misstag torde härigenom ökas.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har styrelsen ansett att, om statsverket
på sätt styrelsen ifrågasatt skulle svara för hela kostnaden för familjebidragen,
såväl porto- som övriga administrationskostnader skulle kunna
stanna på kommunerna, varigenom avsevärda administrativa förenklingar
borde kunna vinnas.
Generalpoststyrelsen har i denna fråga anfört, att enligt de av Kungl. Maj:t
godkända riktlinjer, som tillämpats under en följd av år, tjänstebrevsrätt
borde tillkomma endast — förutom ämbetsverk och myndigheter, som vore
organ för statsförvaltningen — anstalter och institutioner, som avsåge allmänna
ändamål av den betydelse, att desamma ansetts böra helt tillgodoses
genom statsverkets försorg. Däremot borde sådana anstalter och institutioner,
som avsåge allmänna ändamål, vilka befunnits kunna ombesörjas av bland
annat kommuner, i allmänhet icke åtnjuta tjänstebrevsrätt. Familjebidragsnämnderna
utgjorde kommunala organ och deras kostnader bestredes icke
helt av statsmedel. Tjänstebrevsrätt kunde fördenskull icke medgivas dem
utan att nämnda allmänna riktlinjer åsidosättas. Men oavsett detta förhållande
syntes det styrelsen av praktiska skäl icke önskvärt, att familjebidragsnämnderna
tillerkändes tjänstebrevsrätt.
Härom har styrelsen närmare anfort i huvudsak följande.
I ett den 15 september 1942 avgivet yttrande om ersättning till kommunerna
för familjebidragsnämndernas post beräknade styrelsen, att portokostnaden
för bidragens utbetalande utgjorde 95 % av familjebidragsnämndernas
samtliga portokostnader. Antalet utbetalningar beräknades till 5 miljoner
kronor och erforderligt anslag till 800 000 kronor. Övriga portokostnader
skulle således ha uppgått till blott 40 000—50 000 kronor per år för samtliga
kommuner. Enligt arbetsmarknadskommissionens föreliggande utlåtande torde
en kommuns kostnader för familjebidrag komma att i fortsättningen uppgå
till högst 1 % av de för vart och ett av de gångna bei''edskapsåren upplupna.
Skulle portokostnaderna minskas i motsvarande grad, komme dessa — frånsett
porto för utbetalning — för samtliga kommuner att uppgå till endast
omkring 500 kronor för år eller i genomsnitt 20 öre per kommun och år. I
verkligheten torde kostnaderna bliva något högre, enär försändelsernas antal
icke torde nedgå i takt med bidragens summa, men även örn de sålunda kalkylerade
portokostnaderna mångdubblas, skulle kommunernas postavgifter
i familjebidragsärenden stanna vid ett mycket ringa belopp. Det förefaller
vara ur det allmännas synpunkt föga ändamålsenligt att medgiva 2 500 organ
i orterna tjänstebrevsrätt med särskild kontroll över densammas utnyttjande,
när det, som här, rör sig om en synnerligen obetydlig postmängd.
Styrelsen anser för sin del högst sannolikt, att postverkets kostnader för kontrollarbetet
skulle komma att överstiga portokostnaderna. Ett ytterligare skäl
mot förmånens beviljande utgör den omständigheten, att det i fredstid torde
bliva mera regel än undantag, på grund av den minskade verksamheten, att
ärenden, som ankomma på familjebidragsnämnd. uppdragas åt andra kommunala
organ och alt familjebidragsnämnder således icke fungera såsom
särskilda organ. Det vore ett betänkligt avsteg från gällande principer, därest
kommunal myndighet skulle beviljas tjänstebrevsrätt för korrespondens av
Kungl. Majlis proposition nr 73.
31
denna ringa omfattning samtidigt som myndighetens porlokostnader i ärenden
av allmän natur av betydligt större räckvidd påvila kommunen.
På grund av det anförda har generalpoststyrelsen ansett sig icke kunna
tillstyrka förslaget örn tjänstebrevsrätt för familjebidragsnämnderna. Däremot
bar styrelsen icke baft något att erinra mot att portoavgifterna för utbetalningar
av familjebidrag ersättas av statsbidrag. Härom har styrelsen anfört
i huvudsak följande.
Även före tillkomsten av krigsfamiljebidragsförordningen har det ålegat
kommunerna att svara för familjebidragsnämndernas portokostnader, därvid
emellertid utbetalningarna ombesörjts av statlig myndighet. Enligt det föreliggande
förslaget skola utbetalningarna i fortsättningen ankomma på familjebidragsnämnderna.
Därest postavgifterna för dessa utbetalningar ersättas
av statsmedel, kommer förändringen icke att medföra ökade portokostnader
för kommunerna. Enligt arbetsmarknadskommissionens föreliggande förslag
till familjebidragskungörelse är det avsett, att familjebidrag och hemortslön
i regel skola utbetalas över postgiro. Genom tillämpning av det förfarande
med central debitering vid postgirokontoret av avgifterna för utbetalningar
av krigsfamiljebidrag, som av Kungl. Majit medgivits genom beslut den 22
januari 1943, skulle kommunerna avbördas samtliga portokostnader för utbetalningar
i familjebidragsärenden. Mot tillämpning av ett sådant förfarande
är från generalpoststyrelsens sida icke något att erinra. Kostnaderna
för utbetalningarna, 16 öre per utbetalning, torde böra -—- såsom arbetsmarknadskommissionen
föreslagit beträffande samtliga portokostnader — utanordnas
från fjärde huvudtitelns anslag till familjebidrag.
Statskontoret har icke heller ansett sig kunna tillstyrka förslaget om medgivande
av tjänstebrevsrätt för familjebidragsnämnderna, då enligt nu tilllämpade
grundsatser tjänstebrevsrätt är förbehållen statliga myndigheter och
institutioner.
Arbetsmarknadskommissionens förslag att försvarets anställningsbyrå
skulle bliva tillsynsmyndighet för familjebidragsverksamheten och
erhålla vissa andra därmed jämförliga uppgifter i fråga om värnpliktslån
m. m. har lämnats utan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar.
Socialstyrelsen har emellertid erinrat örn att styrelsen i utlåtande den 4
juni 1945 över förslag till fredsfamiljebidragskungörelse anfört vissa erinringar
i fråga om anställningsbyråns lämplighet att vara tillsynsmyndighet
för familjebidragsverksamheten. Det syntes styrelsen vara mest naturligt, att
socialstyrelsen i sin egenskap av den centrala myndigheten inom socialvården
bleve tillsynsmyndighet. Den avsedda sammansättningen av styrelsen för
försvarets anställningsbyrå vore icke sådan, att de sociala synpunkter, som
borde läggas på familjebidragsverksamheten, där kunde väntas bli i erforderlig
grad företrädda.
Socialstyrelsen har vidhållit sin sålunda uttalade uppfattning men har
dock icke funnit anledning att motsätta sig det nu framlagda förslaget, varvid
dock föreslagits, att det i samband med överflyttning av familjebidragsärenden
till försvarets anställningsbyrå meddelas föreskrift om att socialstyrelsen
skall representeras i byråns styrelse.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
Departements
chefen.
De ekonomiska förmånerna lill värnpliktiga, som fullgöra värnpliktstjänstgöring,
ha sedan år 1939 avsevärt förbättrats. Främst har detta gällt krigsfamiljebidragen,
vilka enligt de nu gällande bestämmelserna torde kunna
betraktas såsom i stort sett tillräckliga för att bereda de värnpliktigas familjer
skälig bärgning under inkallelseperioderna. Även de familjebidragsförmåner,
som utgå enligt fredsfamiljebidragsförordningen, äro avsevärt förmånligare
för de värnpliktiga än som var fallet vid krigsutbrottet. Med hänsyn
till att bostads-, närings- och sjukbidrag icke kunna utgå enligt denna
förordning, komma emellertid familjebidragen vid tillämpning av dessa bestämmelser
att i många fall bliva lägre än örn krigsfamiljebidragsförordningen
kommit till användning.
Under de gångna beredskapsåren har krigsfamiljebidragsförordningen ägt
tillämpning å samtliga värnpliktiga, oavsett örn de fullgjort första tjänstgöring
enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen eller varit inkallade till beredskapstjänst.
De för fredstjänstgörande värnpliktiga avsedda bestämmelserna,
vilka — elium bidragsbeloppen höjts — i princip ansluta sig till de före kriget
gällande, hade därför icke tillämpats sedan år 1940, då de den 1 juli
1945 i samband med försvarsberedskapens upphörande trädde i tillämpning.
Ehuru hittills endast kort tids erfarenhet föreligger beträffande fredsfamiljebidragsförordningens
tillämpning, torde det redan nu kunna fastslås,
att begränsningen av familjebidragen i normalfallen till allenast familjepenning
ej sällan leder till obilliga resultat. Detta har ock allmänt omvittnats
av de olika myndigheter, som kommit i kontakt med dessa frågor. En
förbättring av familjebidragsförmånema till de värnpliktiga, som enligt nu
gällande bestämmelser äro underkastade fredsfamiljebidragsförordningen, synes
därför vara motiverad. Av de i ärendet hörda myndigheterna och institutionerna
har endast statskontoret ställt sig avvisande mot en sådan förbättring
av fredsfamiljebidragen. De skäl, som statskontoret åberopat härför,
äro i stort sett desamma, som år 1940 föranledde statsmakterna att bibehålla
olika familjebidragsbestämmelser för freds- och krigsförhållanden, främst
att fredsbestämmelsema voro avsedda för unga män, som med få undantag
icke före inryckningen lyckats komma upp i högre inkomster och som dessutom
på förhand ägde kännedom örn värnpliktstjänstgöringen, medan krigsbestämmelserna
avsågo män av vitt skilda ålders- och inkomstklasser, vilka
mer eller mindre oförmodat drabbats av inkallelsen. Emellertid ha de värnpliktigas
förhållanden sedan nämnda tid avsevärt förändrats. Medan de värnpliktiga,
som hade försörjningsplikt mot nära anhörig, tidigare under vissa
förutsättningar kunde erhålla befrielse från värnpliktens fullgörande i fredstid,
uttagas numera samtliga värnpliktiga oavsett försörjningsskyldighet till
sådan tjänstgöring. Samtidigt har tjänstgöringstiden avsevärt förlängts och
för huvuddelen av de värnpliktiga mer än fördubblats. Arbetsmarknadskommissionen
har i detta sammanhang även erinrat örn den ökade giftermålsfrekvensen
bland värnpliktiga, som fullgöra sin första tjänstgöring. De av
statskontoret åberopade skälen torde därför icke numera kunna anses äga
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
33
samma styrka som tidigare. Å andra sidan böra, såsom i det följande närmare
beröres, dessa yngre värnpliktiga icke i alla avseenden likställas med
övriga värnpliktiga.
Det förslag till förbättring av familjebidragsförmånerna under fredstid,
som framlagts av arbetsmarknadskommissionen, har i stort sett tillstyrkts
av samtliga hörda myndigheter och institutioner — med undantag av statskontoret
— och synes mig i huvudsak godtagbart. Såsom närmare framgår
av de i det följande framlagda kostnadsberäkningarna äro de merkostnader,
som vid förslagets genomförande beräknas uppkomma, icke av den storleksordning,
att de böra medföra betänkligheter. Ett genomförande av förslaget
medför, förutom förbättrade fredsfamiljebidragsförmåner, en enklare och
effektivare handläggning av fredslamiljebidragsärendena och större säkerhet
för att familjebidragen snabbt kunna komma de värnpliktigas familjer till
handa. Såsom av arbetsmarknadskommissionens utredning framgår äro de
nuvarande fredsfamiljebidragsbestämmelserna i detta hänseende förenade
med vissa olägenheter. Kommissionens förslag har ock vunnit allmän anslutning
bland de myndigheter, som ha praktiska erfarenheter rörande hithörande
frågor.
Jag föreslår således i enlighet med arbetsmarknadskommissionens förslag,
att de nuvarande krigs- och fredsfamiljebidragsföroi-dningarna ersättas av
en för såväl krig som fred avsedd familjebidragsförordning, i huvudsak
grundad på den gällande krigsfamiljebidragsförordningen. Till detaljerna i
förordningen återkommer jag i specialmotiveringen. Här torde endast böra
beröras några frågor av mera principiell innebörd.
I likhet med arbetsmarknadskommissionen anser jag, att värnpliktiga,
som fullgöra första tjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring enligt 27 §
1 mom. värnpliklslagen, icke böra i samma omfattning som övriga fredstjänstgörande
värnpliktiga komma i åtnjutande av de förmåner, som kunna
tillkomma värnpliktiga, vilka inkallas till krigs- eller beredskapstjänstgöring
enligt 28 § 1 mom. samma lag. Att, såsom kammarrätten ifrågasatt,
göra skillnad mellan sådana värnpliktiga, vilkas första tjänstgöring utgör
360 dagar, och de flottan tilldelade värnpliktiga, som fullgöra hela sin
fredstjänstgöring, 450 dagar, i en följd, synes mig icke lämpligt. Det torde
nämligen knappast föreligga anledning att häva restriktionerna i fråga örn
rätten till familjebidrag för de tre sista månaderna av ifrågavarande tjänstgöring.
I enlighet med arbetsmarknadskommissionens förslag torde vissa
begränsningar i rätten till familjebidrag böra gälla även beträffande äldre
fredstjänstgörande värnpliktiga. Jag förutsätter härvid i likhet med kommissionen,
att beredskapsövning enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen skall likställas
med beredskapstjänstgöring enligt 28 § 1 mom. samma lag.
Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, alt liksom för närvarande är
fallet familjebidrag i vissa fall skall få utgå först efter tillsynsmyndighetens
medgivande. Landsorganisationen har ansett denna myndighets handläggning
av hithörande frågor innebära omgång och besvär, som knappast uppvägas
av någon avsevärd fördel. Då emellertid erfarenheten visat, att en
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 73. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
viss kontroll från tillsynsmyndighetens sida är erforderlig beträffande sådana
fall, då särskild återhållsamhet är befogad, synes kommissionens förslag
böra godtagas.
Beträffande frågan om kommunernas bidrag till familjebidragskostnadernas
bestridande ha i utlåtandena framkommit olika uppfattningar. Medan styrelserna
för svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund
ansett, att dessa kostnader borde helt bestridas av statsmedel, har
statskontoret föreslagit, att de kommunala bidragen, vilka vid tillämpning
av krigsfamiljebidragsförordningen uppgått till i genomsnitt omkring 5 %>,
skola fastställas till minst 20 °/o.
De nuvarande bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen föreskriva
större bidragsskyldighet för kommunerna i fråga om de bidragsformer,
som medgiva kommunerna större frihet i behovsprövningen. Medan
sålunda familjepenning till värnpliktigs hustru och barn samt begravningsbidrag
helt bestridas av statsmedel, äro kommunerna skyldiga bidraga till
näringsbidrag för upprätthållande av rörelse med 5 %, till bostadsbidrag med
10 % samt till familjepenning i andra fall än nyss nämnts, näringsbidrag för
nedlagd rörelse och sjukbidrag med 20 °/o av respektive bidragsbelopp.
Då vissa sociala utgifter, som kommunerna eljest nödgats bestrida, genom
familjebidragen bortfalla, anser jag, med beaktande jämväl av att kommunerna
inom författningens ram kunna bestämma örn rätten till familjebidrag
och örn bidragens belopp, det skäligt, att kommunerna i viss mån
bidraga till kostnaderna för familjebidragen. De grunder, enligt vilka bidragsskyldigheten
fastställts i krigsfamiljebidragsförordningen, synas i stort
sett godtagbara. Emellertid torde på grundval av vunna erfarenheter vissa
jämkningar däri böra vidtagas. Det har visat sig, att familjepenning till
andra familjemedlemmar än hustru och barn, främst föräldrar, utanordnats
i onormalt stor omfattning. Detta gäller även yngre värnpliktiga, vilkas
föräldrar som regel måste antagas vara i arbetsför ålder. En höjning av
det kommunala bidraget torde föranleda ökat hänsynstagande till föräldrarnas
möjligheter att själva försörja sig. Med hänsyn härtill föreslår jag, att
det kommunala bidraget till familjepenning i här avsedda fall höjes till
30 %. I likhet med vad som tillämpats beträffande krigsfamiljebidragen bör
självfallet gälla, att statsbidrag helt eller delvis bör utebli i sådana fall, då
familjebidragsnämnd uppenbarligen åsidosatt sina skyldigheter och mot bättre
vetande beviljat familjebidrag. Anmärkas må att detta förbehåll endast
torde kunna få aktualitet i uppenbara fall av felaktigt utbetalda familjebidrag
och därför icke lärer överflödiggöra det korrektiv som den kommunala
bidragsskyldigheten i övrigt utgör.
Med hänsyn till vad statskontoret och generalpoststyrelsen anfört kan jag
icke tillstyrka, att familjebidragsnämnderna tillerkännas tjänstebrevsrätt.
Däremot synas liksom för närvarande portoutgifterna för familjebidragens
utbetalning böra bestridas av statsmedel. Jag återkommer i annat sammanhang
till frågan örn anvisande av medel härför.
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
35
Arbetsmarknadskommissionens förslag att försvarets anställningsbyrå skall
bliva tillsynsmyndighet för familjebidragsverksamheten och erhålla vissa
därmed jämförliga uppgifter i fråga om värnpliktslån m. m. finner jag mig
böra biträda. Jag återkommer i annat sammanhang till frågan vilka förändringar
i byråns organisation som böra föranledas härav.
III. Speciell motivering.
I det följande lämnas paragrafvis en närmare redogörelse för departementsförslaget.
I den mån föreslagna bestämmelser helt överensstämma med
motsvarande i krigsfamiljebidragsförordningen upptagna bestämmelser har
utan särskild motivering en enkel hänvisning härtill ansetts tillräcklig.
Allmänna bestämmelser.
1 §■
Denna paragraf angiver förordningens tillämpningsområde.
Huvudregeln har upptagits i 1 morn., i vilket stadgas, att bestämmelserna
i förordningen skola äga tillämpning beträffande värnpliktiga, som inkallas
till tjänstgöring — oavsett efter vilken bestämmelse i vämpliktslagen
— i den omfattning och under de villkor, som i förordningen sägs. Begreppet
värnpliktig har på motsvarande sätt som i de nu gällande författningarna
angivits omfatta dem som avlönas enligt för värnpliktiga gällande grunder.
Från förordningens tillämpning undantages härigenom fast anställd personal.
Såsom inledningsvis anförts äger krigsfamiljebidragsförordningen tillämpning
även å vissa värnpliktiga, som fullgöra fredstjänstgöring. Därvid har
emellertid förbehåll gjorts beträffande hemortslön, vilken alltså enligt nuvarande
bestämmelser utgår allenast under beredskaps- eller krigstjänstgöring.
En bestämmelse av motsvarande innebörd har intagits i 2 morn., i vilket
föreskrives, att vad i 20 § — örn hemortslön — stadgas skall gälla allenast
när krigsavlöningsreglementet äger tillämpning.
Hemortslönen utgjorde enligt tidigare bestämmelser ett långtidstillägg, som
värnpliktig efter viss tids beredskaps- eller krigstjänstgöring — 90 dagar —
ägde uppbära utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner. Genom
beslut av 1945 års riksdag har emellertid i samband med antagande av nytt
krigsavlöningsreglemente i hemortslönen inarbetats den månadslön, som enligt
det tidigare krigsavlöningsreglementet skulle utgå till värnpliktigt befäl.
Hemortslönen utgår enligt de sålunda antagna bestämmelserna (SFS 1945:
834) såsom befälslön (motsvarande den tidigare månadslönen) samt långtidslön
(motsvarande den tidigare hemortslönen).
Med hänsyn till att beredskapsövning, som enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen
kan åläggas värnpliktig utöver honom eljest åliggande fredstjänstgö
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
ring, kan vara av ungefär samma karaktär som beredskapstjänstgöring, varunder
krigsavlöningsreglementet äger tillämpning, har i 2 mom. intagits en
föreskrift av innebörd, att Konungen äger förordna, att bestämmelserna örn
långtidslön skola äga tillämpning under tid, då värnpliktiga äro inkallade
jämlikt 27 § 2 mom. värnpliktslagen.
Beträffande förslagets 3 mom. är följande att anföra.
Enligt 1 § 2 mom. krigsfamiljebidragsförordningen skall nämnda förordning,
där Konungen ej annorlunda föreskriver, icke tillämpas å krigsfrivilliga,
som avlönas enligt andra bestämmelser än de för värnpliktiga gällande.
I 3 mom. i samma paragraf stadgas vidare, att Konungen må föreskriva,
att bestämmelserna i förordningen med de inskränkningar, som finnas påkallade,
skola äga tillämpning jämväl å annan personal, som tjänstgör vid
krigsmakten under tid, då värnpliktiga äro inkallade enligt 28 § 1 mom. vämpliktslagen.
I förslagets 3 mom. ha intagits bestämmelser av i huvudsak motsvarande
innebörd. Vid bestämmelsernas formulering ha beaktats vissa av försvarets
civilförvaltning och kammarrätten anförda erinringar av i huvudsak formell
natur mot den utformning, som bestämmelserna erhållit i arbetsmarknadskommissionens
förslag.
Arbetsmarknadskommissionen har i ett andra stycke till sagda mom. föreslagit
en bestämmelse av innebörd, att Konungen skall äga förordna, att medlemmar
av frivillig försvarsorganisation, däri inbegripet hemvärnet, under
tid då de enligt i kommandoväg meddelade bestämmelser deltaga i utbildningskurs
eller övning skola, i den omfattning och under de villkor Konungen
föreskriver, äga åtnjuta familjebidrag. Till motivering av förslaget har
kommissionen anfört följande.
Det föreslagna stadgandet är föranlett av det av särskilda utredningsmän
inom försvarsdepartementet den 15 maj 1945 framlagda förslaget till bestämmelser
om avlöning m. m. till värnpliktiga, vari jämväl föreslagits, att
medlem av sjövämskåren under tjänstgöring vid flottan skall äga åtnjuta
förmåner, som tillkomma värnpliktig av motsvarande tjänstegrad. Ett konsekvent
genomförande av detta förslag fordrar nämligen, såvitt kommissionen
kunnat finna, att under dylik tjänstgöring jämväl rätt till familjebidrag
föreligger. Kommissionen har emellertid funnit lämpligast, att ifrågavarande
bestämmelser få sådan utformning, att Konungen må förordna örn att dylik
rätt skall gälla för visst tillfälle samt alt möjlighet gives Konungen att förordna
örn rätt till familjebidrag jämväl beträffande medlemmar av annan
frivillig försvarsorganisation, däri inbegripet hemvärnet.
Frågan om avlöning till medlemmar av sjövämskåren bär sedermera avgjorts
genom kungörelsen den 21 december 1945 (nr 881) om värnpliktsavlöning,
vari finnes ett stadgande av innebörd, att medlem av sjövämskåren
under inkallelse till tjänstgöring vid flottan äger åtnjuta i huvudsak de förmåner,
som enligt kungörelsen tillkomma värnpliktig av motsvarande tjänstegrad.
Även fragan örn avlöning till medlemmar i andra försvarsorganisationer
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
37
har på senaste tid varit föremål för övervägande. Sålunda har 1945 års riksdag
(prop. nr 379; rd. skr. nr 592) fattat beslut om de ekonomiska förmånerna
till hemvärnsmän. Beslutet innebär såvitt avser kontant lön, att hemvärnsmännen
under vissa förutsättningar äga uppbära daglön, varjämte i
krig därutöver kan utgå försörjningsbidrag. I det av 1945 års hemvärnskommitté
framlagda förslag, som låg till grund för propositionen, uttalades, att
hemvärnsmän i fråga örn rätt att erhålla bidrag för sin familjs uppehälle
under den tid han fullgjorde krigs- eller beredskapstjänstgöring icke borde
vara sämre ställd än en värnpliktig, varför kommittén undersökte möjligheterna
att göra krigsfamiljebidragsreglerna tillämpliga även å hemvärnsmän.
Vid anmälan av nyssnämnda proposition anförde jag, att denna fråga syntes
få bedömas, sedan de av kommittén berörda undersökningarna avslutats.
Vad sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens sida.
Vid anmälan av årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 67)
har även upptagits till behandling frågan om avlöning till medlemmar i övriga
frivilliga försvarsorganisationer. Därvid har föreslagits, att medlemmar
av centralförbundet för befälsutbildning och lottaorganisationen under tjänstgöring
vid krigsmakten skola äga uppbära daglön efter i huvudsak samma
grunder som hemvärnsmännen. I samband därmed har jag beträffande ett av
chefen för armén framlagt förslag örn familjebidrag till sådan personal uttalat,
att jag funnit det tveksamt, örn familjebidrag överhuvud taget borde
medgivas på detta område. Dels vore det i allmänhet fråga om kortare kurser,
dels medförde tillämpningen av familjebidragssystem onekligen omgång i administrativt
hänseende. I avbidan på den slutliga prövning av denna fråga,
som syntes komma att ske i 1945 års försvarskommitté, kunde jag därför
icke förorda ett avlöningssystem med familjebidrag.
I sitt utlåtande över arbetsmarknadskommissionens förslag till familjebidragsförordning
har statskontoret anfört, att spörsmålet om den ersättning,
som borde utgå till medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer, stöde i så
nära beroende av de resultat, till vilka 1945 års försvarskommittés undersökningar
kunde leda med avseende å behovet av ett frivilligt försvarsarbete och
organisationen av detta arbete, att nämnda spörsmål icke borde lösas förrän
försvarskornmitténs utredning förelåge. Allra minst borde det ifrågakomma
att nu till avgörande upptaga principiella problem, såsom frågan örn införande
av familjebidrag för medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer.
Försvarsväsendets lönenämnd bär uttalat att, eftersom frågan huruvida och
i vad mån medlemmar av hemvärnet och andra liknande frivilliga försvarsorganisationer
skulle komma i åtnjutande av familjebidrag ännu icke vore avgjord,
den av arbetsmarknadskommissionen föreslagna formuleringen syntes
lönenämnden lämplig. Lönenämnden utginge härvid från att, i den mån
fråga uppkomme örn utfärdande av generella bestämmelser i ämnet, riksdagen
komme att beredas tillfälle alt yttra sig örn grunderna för dessa.
Den av lönenämnden föreslagna anordningen har jag funnit lämplig, och
i 3 mom. andra stycket bär därför upptagits en bestämmelse av det innehåll
38
Kungl. Majlis proposition nr 73-
arbetsmarknadskommissionen föreslagit. Enär familjebidrag åtminstone tills
vidare synes böra utgå allenast till sådana medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer,
som avlönas enligt de för värnpliktiga gällande bestämmelserna,
bör bestämmelsen tills vidare, därest Kungl. Majit prövar så erforderligt,
tillämpas allenast såvitt avser medlemmar av sjövämskåren. Beträffande
övriga personalkategorier erfordras ytterligare överväganden, innan frågan
om familjebidrag till dem kan slutligt avgöras.
4 mom. är likalydande med 1 § 5 mom. krigsfamiljebidragsförordningen.
2 §■
I gällande krigsfamiljebidragsförordning har beträffande de olika formerna
av familjebidrag angivits, att bidrag endast må utgå örn och i den mån
behov därav föreligger. I förslaget har ett grundläggande stadgande om behovsprövning
av familjebidrag intagits redan i 1 mom. av denna paragraf,
d. v. s. under de allmänna bestämmelserna, där stadgandet i fråga rätteligen
synes höra hemma. I anslutning härtill ha de särskilda bestämmelserna om
behovsprövningen i 5, 7, 10, 11 och 14 §§ uteslutits. Däremot har bestämmelsen
i 18 § angående behovsprövning av sjukbidrag ansetts böra kvarstå, enär
denna jämväl angiver de vårdbehov m. m., för vilka sjukbidrag må utgå.
Andra stycket av samma moment är likalydande med motsvarande bestämmelse
i krigsfamiljebidragsförordningen (i dess lydelse enligt SFS 1945: 834).
Även 2 och 3 mom. äro likalydande med krigsfamiljebidragsförordningens
motsvarande bestämmelser.
3 och 4 §§.
Dessa paragrafer äro, bortsett från några jämkningar av formell natur i
3 §, likalydande med motsvarande paragrafer i krigsfamiljebidragsförordningen.
Om familjepenning och bostadsbidrag.
5 §•
I överensstämmelse med vad som anförts under 2 § har bestämmelsen i
motsvarande paragraf i krigsfamiljebidragsförordningen rörande behovsprövning
uteslutits.
6 §•
I 1 mom. av denna paragraf angivas de belopp, varmed familjepenning
högst må utgå.
Familjepenning är enligt krigsfamiljebidragsförordningen dyrortsgraderad,
varvid i fråga om kommunernas hänförande till ortsgrupp gäller den enligt
lagen örn folkpensionering verkställda indelningen.
Arbetsmarknadskommissionen har icke föreslagit någon ändring vare sig
i fråga om dyrortsgraderingen eller beträffande beloppens storlek.
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
39
Socialstyrelsen Ilar emellertid ansett, att dyrortsgraderingen borde avskaffas,
samt i denna fråga närmare anfört följande.
Det synes med skäl kunna ifrågasättas, om dyrortsgraderingen av familjepenningen
är befogad, när utgifterna för bostad och bränsle tillgodoses i särskild
ordning. 1943 års dyrortskommiltés utredning angående dyrortsgrupperingen
(SOU 1945: 32) har bland annat givit vid handen, att skiljaktighetema
i fråga om levnadskostnaderna på olika orter i betydande grad lia utjämnats
under senare år och numera i väsentlig mån hänföra sig till utgifterna för
skatter, bostad och bränsle. Genom familjepenningen skulle bland annat utgifterna
för skatt bestridas, däremot icke de i regel mera betydande kostnaderna
för bostad och bränsle. Örn också olika landsdelar och ortstyper utvisa
vissa differenser i fråga om de utgifter, som i det hela skulle täckas genom
familjepenningen, äro dessa differenser, såvitt nian kan döma av det tillgängliga
materialet, dock icke mera av den betydelse, att de synas motivera en
dyrortsgradering av familjepenningen. Det kail i detta sammanhang även erinras
örn att dyrortsgraderingen av folkpensionerna enligt socialvårdskommitténs
förslag till lag örn folkpensionering skulle borttagas utom vad beträffar
vissa bostadstillägg. Enligt socialstyrelsens mening vore det på sin plats
att avskaffa deras dyrortsgradering även för familjebidragen. De för de olika
ortsgrupperna bestämda belopp, varmed familjepenning skulle utgå enligt
förslaget, borde sålunda ersättas med ett på lämpligt sätt för hela landet avpassat
belopp.
För egen del finner jag vissa skäl tala för den av socialstyrelsen sålunda
hävdade uppfattningen. Frågan torde emellertid icke böra upptagas till
övervägande, förrän beslut fattas om slopande av dyrortsgraderingen beträffande
folkpensioneringen. Den i förevarande moment intagna tariffen har i
enlighet med vad sålunda anförts erhållit samma innehåll som motsvarande
bestämmelse i krigsfamiljebidragsförordningen.
Till 1 mom. har i enlighet med arbetsmarknadskommissionens förslag fogats
ett nytt stycke, vilket avser att för visst fall möjliggöra högre familjepenning
till värnpliktigs moder än som kan utgå enligt nu gällande familjebidragsbestämmelser.
Till motivering härför torde jag få åberopa kommissionens
skrivelse, i vilken i denna fråga anförts följande.
Vid såväl 1944 som 1945 års riksdagar framfördes motionsvis yrkanden
örn att värnpliktigs moder måtte i fråga örn familjepenning likställas med
hustru i det fall, att hon förestode hemmet för den värnpliktige utan att
denne i hemmet hade vård örn minderåriga barn. Motionerna ha visserligen
avslagits av riksdagen men i över motionerna avgivna utlåtanden hade riksdagens
andra lagutskott uttalat viss förståelse för de framkomna förslagen.
Jämväl under kommissionens hittillsvarande verksamhet såsom tillsynsmyndighet
och .senast vid det förut omförmälda sammanträdet med, bland andra,
vissa familjebidragsnämndsrepresentanter, har framkommit, att behov föreligger
att i vissa fall kunna utgiva högre familjepenning lill moder, som förestår
hemmet åt ensamstående värnpliktig. Kommissionen har funnit ifrågavarande
önskemål böra tillgodoses på så sätt att tillsynsmyndigheten må,
när synnerliga skäl diirtill äro, medgiva att för moder, varom nu är fråga,
maximibeloppet skall vara detsamma sorn för hustru. Genom denna anordning
vinnes bland annat en likformig tillämpning av stadgandet. Därest modern
först efter det den värnpliktige erhållit order örn tjänstgöring flyttat
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
till hans hem för att förestå detta, torde medgivande böra lämnas endast i
undantagsfall.
Jag förutsätter, att bestämmelsen i enlighet med sin ordalydelse tillämpas
med stor återhållsamhet.
2 och 3 mom. äro likalydande med motsvarande bestämmelser i krigsfamiljebidragsförordningen.
7 §•
I enlighet med vad som anförts under 2 § ha bestämmelserna i motsvarande
paragraf i krigsfamiljebidragsförordningen rörande behovsprövning uteslutits.
På sätt kammarrätten föreslagit har även ur 1 mom. andra stycket
av formella skäl uteslutits krigsfamiljebidragsförordningens föreskrift rörande
familjepenning till krigsfrivillig.
8 §■
Denna paragraf är helt likalydande med motsvarande bestämmelse i krigsfamiljebidragsförordningen.
9 §•
1 mom. motsvarar 9 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen, enligt
vilket författningsrum för bestridande av kostnaderna för bostad kan utgå
bostadsbidrag för bostad, avsedd för familjemedlem, med vilken den värnpliktige
vid tiden för inkallelsen sammanbodde.
Arbetsmarknadskommissionen har framhållit, att mot bestämmelsen anmärkts,
att densamma hade en i vissa avseenden alltför snäv formulering,
samt till belysande härav närmare anfört följande.
Enligt dess lydelse skulle sålunda, om exempelvis under tiden för militärtjänstgöringen
i den värnpliktiges äktenskap föddes ett barn och hustrun
avlede, bostadsbidrag i fortsättningen icke kunna utgå för den värnpliktiges
bostad, ehuru den värnpliktige i dylikt läge ofta har behov av bostaden
icke blott för barnet utan även för husföreståndarinna. Motsvarande
skulle gälla även om hustrun avlede och den värnpliktige gifte örn sig. Om
den värnpliktiges föräldrar erhålla sin försörjning genom mannens arbete
och denne dör samt den värnpliktige under militärtjänstgöringen nödgas
övertaga underhållet av modern, i samband varmed hon flyttar in i den
värnpliktiges bostad, skulle ej heller bostadsbidrag kunna beviljas enligt förevarande
stadgande.
För att bereda möjlighet till bostadsbidrag i dessa och liknande fall har
kommissionen föreslagit sådan ändring av ifrågavarande stadgande, att bostadsbidrag
skall kunna beviljas värnpliktig, som sammanbor med familjemedlem,
dock att om den värnpliktige vid tiden för inkallelsen icke sammanbodde
med familjemedlemmen synnerliga skäl skola kunna åberopas för rätt
till bidrag. Med sådan inskränkning har kommissionen enligt de erfarenheter,
som vunnits under tillämpningen av krigsfamiljebidragsförordningen, ansett
fara för att den föreslagna uppmjukningen skall leda till missbruk icke
föreligga. I detta sammanhang har kommissionen erinrat om att de allmän
-
Kunell. Moj:ts proposition nr 73.
41
na grunderna för familjebidrag innebära, att behovet av bostad för familjemedlemmen
i fråga skall vara föranlett av den värnpliktiges militärtjänstgöring.
Kammarrätten har anfört, att den föreslagna avfattningen av 1 mom. innebure
icke blott en utvidgning av rätten till bostadsbidrag utan också i visst
avseende en inskränkning. Enligt krigsfamiljebidragsförordningen förelåge,
utan att särskilda skäl behövde vara för handen, rätt till bostadsbidrag för
värnpliktig, som inginge äktenskap under tjänstgöringen, medan däremot
den föreslagna lydelsen för sådant fall medgåve bostadsbidrag endast då
synnerliga skäl förelåge. Vad som i detta sammanhang skulle förstås med
synnerliga skäl syntes oklart. Enligt 1940 års krigsfamiljebidragsförordning
hade bostadsbidrag i förevarande fall medgivits allenast under förutsättning,
att det var fråga om bostad åt såväl hustru som barn eller adoptivbarn. Det
syntes böra övervägas, örn icke denna begränsning åter borde införas beträffande
värnpliktig, som fullgjorde första tjänstgöring.
För egen del har jag funnit de av arbetsmarknadskommissionen föreslagna
bestämmelserna i huvudsak lämpliga. Självfallet kan uttrycket »när synnerliga
skäl därtill äro» lämna utrymme för olika tolkningar. Det får emellertid
förutsättas, att familjebidragsnämndema enligt de närmare anvisningar
i ämnet, som böra utfärdas av tillsynsmyndigheten, tillämpa bestämmelseri
på sådant sätt, att bostadsbidrag endast undantagsvis kommer att utgå för
det fall att den värnpliktige vid tiden för inkallelsen icke sammanbodde med
vederbörande familjemedlem. Att, såsom kammarrätten föreslagit, beträffande
vissa värnpliktiga återgå till de före 1942 gällande mera restriktiva
bestämmelserna synes mig mindre lämpligt i betraktande av de erfarenheter,
som lågo till grund för upphävandet av de tidigare bestämmelserna.
2 mom. har i förhållande till nu gällande lydelse omformulerats i det föreliggande
förslaget, närmast i syfte att förtydliga föreskrifterna. Den föreslagna
formuleringen avser två huvudfall, då bidrag för s. k. ungkarlsbostad
kan beviljas. I det första angivna fallet är det fråga om bostad, som den
värnpliktige innehar vid inkallelsen till tjänstgöring och som han med betydande
ekonomisk olägenhet skulle nödgas avstå, örn han icke erhölle bostadsbidrag.
Sådan olägenhet kan, enligt vad arbetsmarknadskommissionen
framhållit, föreligga exempelvis, därest den värnpliktiges bostad är inrymd
i av honom ägd fastighet och uteblivandet av bostadsbidrag skulle medföra
att den värnpliktige nödgas frånträda fastigheten. I det andra fallet är bostadsbidraget
avsetl för att vid utryckningen bereda den värnpliktige en bostad,
som han är i behov av, exempelvis för att kunna innehava viss anställning.
I 2 mom. har vidare intagits ett stadgande av innehåll, att värnpliktig, som
fullgör första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) icke utan tillsynsmyndighetens
medgivande må erhålla bostadsbidrag för s. k. ungkarlsbostad. Under
tiden för krigsfamiljebidragsförordningens tillämpning å värnpliktiga,
vilka fullgöra första tjänstgöring (motsvarande tjänstgöring), har bidrag för
s. k. ungkarlsbostad överhuvud taget icke kunnat beviljas värnpliktig, som
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
fullgör dylik tjänstgöring. Fall ha emellertid förekommit, då detta varit uppenbart
oskäligt, och på grund härav har det ansetts påkallat att på sätt som
föreslagits bereda möjlighet att i särskilda fall medgiva bostadsbidrags beviljande.
Enligt nuvarande avfattning av 3 mom. kan bostadsbidrag icke beviljas för
mer än en bostad. Det kan emellertid under nu rådande bostadsbrist inträffa,
att makarna icke kunna skaffa gemensam bostad utan var och en måste behålla
den bostad vederbörande innehaft före äktenskapets ingående. För dylika
fall kan det, särskilt örn den sammanlagda kostnaden för makarnas
bostäder icke överstiger den kostnad, som en gemensam bostad kan antagas
skola ha betingat, vara motiverat, att bostadsbidrag efter medgivande av tillsynsmyndigheten
beviljas för mer än en bostad.
10 §.
I enlighet med vad som anförts under 2 § har bestämmelsen i motsvarande
paragraf i krigsfamiljebidragsföi ordningen rörande behovsprövning uteslutits.
Paragrafen har även i övrigt undergått en redaktionell jämkning.
11 §•
1 mom. reglerar liksom motsvarande bestämmelse i krigsfamiljebidragsförordningen
rätten till bostadsbidrag för flyttning.
Momentet har i enlighet med arbetsmarknadskommissionens förslag uppdelats
på två stycken i samband med att däri intagits ett stadgande, att värnpliktig,
som fullgör första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), icke må utan
tillsynsmyndighetens medgivande tillerkännas bostadsbidrag för flyttning till
dyrare bostad eller för flyttning till annan ort. Erfarenheten har visat, att
vissa sådana värnpliktiga äro benägna att, utan att godtagbara skäl kunna
anses föreligga, låta familjen flytta till bättre och dyrare bostad eller att låta
familjen flytta från den tidigare bosättningsorten till den värnpliktiges tjänstgöringsort,
vilket senare förhållande särskilt förekommer, därest tjänstgöringsorten
tillhör högre dyrortsgrupp än den tidigare bosättningsorten. Dylika
opåkallade flyttningar böra såsom arbetsmarknadskommissionen framhållit
icke föranleda bidrag för flyttningskostnader.
Ett av försvarsväsendets personalvårdsnämnd förordat förtydligande av
den av arbetsmarknadskommissionen föreslagna bestämmelsen torde icke erfordras,
därest närmare anvisningar rörande tillämpningen meddelas av tillsynsmyndigheten.
I enlighet med vad som anförts under 2 § har krigsfamiljebidragsförordningens
bestämmelse i 2 mom. angående behovsprövning uteslutits.
12 §.
1 och 2 mom. i denna paragraf äro med en mindre jämkning av 1 mom.
likalydande med motsvarande bestämmelser i krigsfamiljebidragsförordningen.
I 3 mom. första stycket har införts en kompletterande föreskrift av inne
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
43
håll att hänsyn skall tagas jämväl till den värnpliktiges hustrus bundenhet
av hyresavtal m. m. En redaktionell ändring har vidtagits i momentets andra
stycke.
Ett nytt tredje stycke innehåller bestämmelser rörande maximering av
bostadsbidragen för värnpliktiga, som fullgöra första tjänstgöring (tjänstgöring
i en följd).
Arbetsmarknadskommissionen har ansett, att man i fråga om dylika värnpliktiga
icke borde räkna med högre bostadskostnad än som motsvarade hyran
å orten för bostad örn ett rum och kök, vilken kostnad således komme
att utgöra bostadsbidragets maximibelopp, samt till stöd härför närmare anfört
följande.
Denna högsta bostadskostnad avses skola motsvara hyreskostnaden för en
fullt modem bostad i orten; örn hyreskostnaden skulle uppvisa växlingar
inom olika delar av en kommun, bör vederbörlig hänsyn tagas härtill. Härom
förutsättes anvisningar skola meddelas av tillsynsmyndigheten. Skäl för
den föreslagna begränsningen av bostadsbidragets storlek för ifrågavarande
värnpliktiga är bl. a., att dessa värnpliktiga, vilka i regel äro i ålder av 21
år, i allmänhet icke torde ha möjlighet att före tjänstgöringens början hålla
sig med dyrare familjebostad än nyss angivits och att de därför icke böra
beredas möjlighet att hålla dyrare bostad under tiden för tjänstgöringen. Vidare
har synts böra beaktas att, om bostadsbidrag skulle få utgå med högre
belopp, de sammanlagda förmånerna för en värnpliktig, som fullgör första
tjänstgöring, kunna komma att överstiga vad som tillkommer fast anställt
manskap i underbefälsställning och i vissa fall t. o. m. vad som tillkommer
en fänrik på aktiv stat; till gift beställningshavare av det fast anställda manskapet
utgår hyres- och ortstillägg, som är beräknat med hänsyn till normalhyran
för familjebostad om ett ram och kök.
Kommissionen har vid framläggande av detta förslag icke förbisett, att
det ur andra synpunkter är önskvärt att en familj kan få disponera större
bostad än om ett rum och kök. Det bör emellertid beaktas, att det här rör
sig om unga familjer och att bostaden under nu ifrågavarande tid skall utnyttjas
endast av hustrun och eventuella barn, medan familjeförsörjaren
själv endast undantagsvis utnyttjar bostaden under den tid han fullgör militärtjänstgöring.
För undvikande av missförstånd må i sammanhanget framhållas,
att hinder förutsättes icke skola möta för den värnpliktige att erhålla
bostadsbidrag för bostad örn mera än ett rum och kök, därest kostnaden
för denna, exempelvis på grund av bostadens beskaffenhet, understiger
den kostnad för en högvärdig bostad om ett rum och kök, som utgör bostadsbidragets
maximibelopp.
Försvarsväsendets personalvårdsnämnd har funnit det tveksamt, huruvida
den föreslagna begränsningen i fråga örn bostadsbidragets storlek verkligen
borde genomföras. Fall kunde givetvis inträffa, där den värnpliktige,
som fullgjorde första tjänstgöring, redan före tjänstgöringens påbörjande bebodde
en fullt modern lägenhet örn två eller flera ram och kök. Åtminstone
om han hade två eller flera barn syntes det knappast skäligt att begränsa
bostadsbidraget till vad som svarade mot hyreskostnaden för en fullt modern
lägenhet örn allenast ett ram och kök. Det syntes nämnden därför erforderligt,
alt värnpliktig, vars familj — förutom hustru — utgjordes av två
eller flera barn, skulle kunna komma i åtnjutande av större bostadsbidrag
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
än som svarade mot hyreskostnaden för ett rum och kök. Nämnden ville
föreslå, att här ifrågavarande stadgande gåves sådan formulering, att i nyssberört
fall, vilket sannolikt komme att tillhöra undantagen, bostadsbidraget
ej finge sättas högre än som svarade mot hyreskostnaden för två rum
och kök.
Kammarrätten har ansett, att den av kommissionen föreslagna bestämmelsen
kunde komma att leda till svårigheter vid tillämpningen, varför det
vore önskvärt, att stadgandet genom anvisningar av tillsynsmyndigheten förtydligades
och kompletterades.
För egen del har jag funnit de av arbetsmarknadskommissionen anförda
skälen för en begränsning av bostadsbidragets storlek för värnpliktiga, som
fullgöra första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), bärande. Då emellertid,
såsom personalvårdsnämnden framhållit, de av kommissionen föreslagna bestämmelserna
i vissa fall torde kunna leda till ur social synpunkt obilliga resultat,
har i det överarbetade författningsförslaget intagits en bestämmelse
om att tillsynsmyndigheten i särskilt fall må medgiva, att bostadsbidraget
bestämmes med hänsyn till hyran å orten för bostad om två rum och kök.
Såsom arbetsmarknadskommissionen förutsatt böra närmare anvisningar i
ämnet meddelas av tillsynsmyndigheten.
13 §.
1 mom. innehåller i likhet med motsvarande stadgande i krigsfamiljebidragsförordningen
vissa bestämmelser rörande den tid, under vilken familjebidrag
utgår.
För värnpliktig, som fullgör fredstjänstgöring enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen,
är dagen för tjänstgöringens början och för dess slut på förhand
bestämd. Med hänsyn härtill föreslås, att den vid beredskaps- och krigstjänslgöring
gällande rätten att bibehålla familjepenning under fem dagar efter
tjänstgöringens avslutande, därest tjänstgöringstiden uppgått till minst 30
dagar, icke skall gälla för ifrågavarande värnpliktiga. Skäl för att familjebidrag
skulle utgå under nämnda fem dagar var, när bestämmelsen härom
genomfördes, att den värnpliktige därigenom skulle beredas ersättning för
eventuella resdagar i samband med tjänstgöringens början och avslutande,
och därjämte, att man ville säkerställa att familjebidragsnämndema hunne
bliva underrättade örn tjänstgöringens upphörande före nästa utbetalningstillfälle.
Dessa skäl föreligga icke beträffande fredstjänstgörande värnpliktiga
i vidare mån än då resan till respektive från tjänstgöringsorten tager
i anspråk längre tid än inrycknings- respektive ulryckningsdagen. Endast i
sådant fall bör familjepenning få utgå utöver tjänstgöringstiden jämte inoch
utryekningsdagama. Detta har tillgodosetts genom den föreslagna nya
lydelsen av 1 momentets första stycke.
Bestämmelserna örn bostadsbidrag i nuvarande första stycket av 1 mom.
ha ansetts böra utgöra ett särskilt andra stycke.
I nuvarande andra stycket av 1 morn., vilket i förslaget utgör ett tredje
stycke, har intagits ett stadgande, att sådan förlängd familjepenning och för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
45
långt bostadsbidrag, som efter särskild prövning ina beviljas efter krigsoch
beredskapstjänstgörings upphörande, icke må beviljas efter fredstjänstgöring
enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen i andra fall än då tjänstgöringen
kommit att upphöra tidigare än som ursprungligen kunnat förutsättas, d. v. s
vid hemförlovning i anledning av sjukdom eller av annan särskild orsak.
I sista stycket av 1 mom. har efter ordet »krigslön» tillagts »(penningbidrag)».
Det förutsättes alltså att, därest värnpliktig beviljas tidsbegränsad
ledighet under fredstjänstgöring och därunder icke får komma i åtnjutande
av penningbidrag, förlängt bidrag skall kunna beviljas, om särskilda
skäl härför kunna anses vara för handen. Dylikt fall kan exempelvis föreligga,
örn den värnpliktige på grund av sjukdom i familjen beviljas ledighet,
varunder han nödgas avstå penningbidraget. Familjebidrag under ledighet
utan penningbidrag blir således, liksom nu enligt krigsfamiljebidragsförordningen
gäller i fråga örn ledighet utan krigslön, beroende av särskilt
beslut av familjebidragsnämnden örn att bidrag skall utgå jämväl under
ledighets tiden.
I 2 mom. av denna paragraf har stadgandet örn behovsprövning ansetts
böra bibehållas, enär här är fråga örn hänsynstagande till jämväl andra faktorer
— exempelvis tjänstgöringstidens längd och möjligheten för den värnpliktige
att erhålla civil utkomst — än som komma i betraktande vid den
behovsprövning i fråga örn familjebidrag under den värnpliktiges tjänstgöring,
varom stadgas i förslagets 2 §.
3 mom. är likalydande med motsvarande bestämmelse i krigs famil jebidragsförordningen.
Om näringsbidrag.
14 och 15 §§.
I jämförelse med motsvarande paragrafer i krigsfamiljebidragsförordningen
innebär arbetsmarknadskommissionens förslag den avvikelsen, att såväl
näringsbidrag för upprätthållande av näring eller rörelse som näringsbidrag
för nedlagd näring eller rörelse göres beroende av tillsynsmyndighetens
medgivande, när fråga är om sådant bidrag till värnpliktig, som fullgör
första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd).
Kommissionen har till motivering för förslaget anfört följande.
Kommissionen bär haft under övervägande att föreslå, att dylika värnpliktiga
överhuvud taget skulle uteslutas från rätten till näringsbidrag. För dylik
ståndpunkt ha flera omständigheter ansetts tala. Det torde sålunda kunna
föi-utsättas, att endast ett ringa fåtal av nu ifrågavarande unga värnpliktiga
äro självständiga företagare. Vidare torde kunna befaras, att möjligheten
till näringsbidrag till dessa värnpliktiga skulle kunna inbjuda till missbruk
på så sätt, att en sådan ung värnpliktig skulle kunna övertaga ett jordbruk
eller en affärsrörelse —- exempelvis från sin fader — just med tanke på att
under militärtjänstgöringen få näringsbidrag. Behov av näringsbidrag torde,
åtminstone i allmänhet, icke heller föreligga, därest den värnpliktige icke har
familj, och i dylika fall synes i stort sett behovet av bidraget kunna tillgodoses
genom familjepenning och eventuellt bostadsbidrag. Ä andra sidan kunna
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
emellertid fall förekomma, där näringsbidrag är av synnerlig betydelse även
för en sådan värnpliktig, varom nu är fråga. Som exempel kan nämnas, att en
dylik värnpliktig efter faderns död övertagit ett jordbruk eller en affärs- eller
hantverksrörelse. Särskilt när det gäller en affärs- eller hantverksrörelse kunna
förhållandena vara sådana, att företagarens egen insats är av sådan betydelse
att, då avlönad arbetskraft skall ersätta honom, rörelsen icke bär sig
ekonomiskt. Örn i dylikt fall den värnpliktige, på grund av bristande förmåga
att täcka uppkommande underskott, nödgas frånträda en rörelse, som
i och för sig och på längre sikt kan antagas giva honom och i förekommande
fall hans familj, försörjning, skulle uteblivandet av näringsbidrag draga med
sig ekonomiska förluster för den värnpliktige, som sträcka sig långt utöver
tiden för militärtjänstgöringen. Ett annat skäl för att möjligheten bör hållas
öppen för näringsbidrag även åt nu ifrågavarande värnpliktiga är att, om
dessa värnpliktiga uttagas till befälsutbildning eller motsvarande förlängd
tjänstgöring, rätten till näringsbidrag redan enligt nu gällande bestämmelser
står öppen under den fortsatta tjänstgöringen, och det kan då med visst fog
göras gällande, att dylik rätt i vissa fall skulle bliva illusorisk, därest uteblivandet
av näringsbidrag under första tjänstgöringen (tjänstgöringen i en
följd) medfört, att den värnpliktige redan måst frånträda sin näring eller
rörelse. Vid övervägande av samtliga synpunkter har kommissionen stannat
för att, såsom nämnts, näringsbidrag bör kunna beviljas under förutsättning
av tillsynsmyndighets medgivande. Genom denna anordning torde såväl missbruk
kunna undvikas som skäliga anspråk på näringsbidrag kunna tillgodoses.
Jag biträder kommissionens förslag, vilket icke föranlett erinran i remissyttrandena.
16 och 17 §§.
Dessa paragrafer äro likalydande med motsvarande bestämmelser i krigsfamiljebidragsförordningen.
Om sjukbidrag.
18 §.
Även denna paragraf är bortsett från en jämkning av formell natur likalydande
med motsvarande bestämmelse i krigsfamiljebidragsförordningen.
Om begravningsbidrag.
19 §.
Denna paragraf är helt likalydande med motsvarande paragraf i krigsfamiljebidragsförordningen.
Om hemortslön.
20 §.
1 mom. är i huvudsak likalydande med motsvarande bestämmelse i krigsfamiljebidragsförordningen
(i dess lydelse enligt SFS 1945: 834). Vissa i denna
förordning upptagna tjänstegrader, vilka numera icke förekomma inom
krigsmakten, ha dock utgått ur förslaget.
Kungl. Majlis proposition nr 73.
47
2 och 3 mom. överensstämma helt med motsvarande bestämmelser i krigsfamiljebidragsförordningen.
I 4 mom. av motsvarande paragraf i krigsfamiljebidragsförordningen stadgas,
att den som blivit berättigad till långtidslön under krigstjänstgöring, som
han därefter mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgör efter
eget åtagande eller såsom krigsfrivillig efter värnpliktens upphörande, skall
vara bibehållen vid sin rätt till långtidslön. Då emellertid denna bestämmelse
närmast lärer taga sikte på det fall, att krigstjänstgöringen äger rum
i nära anslutning till den tjänstgöring, under vilken rätten till långtidslön
uppnåtts, bär med hänsyn till numera föreliggande förhållanden i momentet
intagits ett förbehåll av innebörd, att rätten till långtidslön bibehålies allenast
därest Konungen ej annorlunda förordnar.
5 mom. är likalydande med motsvarande bestämmelse i krigsfamiljebidragsförordningen.
Om skyldighet att taga arbete.
21 och 22 §§.
Dessa paragrafer äro likalydande med motsvarande bestämmelser i krigsfamiljebidragsförordningen.
Om familjebidragsnämnd.
23 §.
Denna paragraf är av samma lydelse som motsvarande paragraf i krigsfamiljebidragsförordningen.
24 §.
Även denna paragraf är av samma lydelse som motsvarande paragraf i
krigsfamiljebidragsförordningen.
Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har framhållit, att behov
av särskild familjebidragnämnd, sedan familjebidragsverksamheten minskats
i samband med beredskapens avveckling, i det stora flertalet kommuner
icke längre förelåge. När endast enstaka ärenden förelåge till behandling,
bleve det långa uppehåll mellan sammanträdena, och vid dessa bleve det i
huvudsak fråga om att godkänna av ordföranden redan vidtagna åtgärder.
I samband med antagande av ny familjebidragsförordning borde fördenskull
möjlighet öppnas att överlåta familjebidragsverksamheten på annat kommunalt
organ utan avvaktande av mandattidens utgång för redan valda familjebidragsnämnder.
Förbundets centralbyrå hade haft åtskilliga förfrågningar
från landskommuner, som önskat slopa de särskilda familjebidragsnämnderna
från och med ingången av år 194ö, men eftersom uppdraget att
vara ledamot i särskilda familjebidragsnämnder avsåge en tid av fyra år
och bestämmelser om fyllnadsval funnes syntes någon förändring icke utan
ändrad lagstiftning kunna göras under pågående mandattid.
Enligt vad jag inhämtat från arbetsmarknadskommissionen har detta spörsmål
i mångå kommuner redan lösts på det sätt, att kommunerna, oaktat
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
mandattiden för ledamöterna i familjebidragsnämnden icke utgått, med tilllämpning
av 23 § krigsfamiljebidragsförordningen uppdragit åt annat kommunalt
organ att vara familjebidragsnämnd, varvid den tidigare utsedda familjebidragsnämnden
upphört att fungera. Dä paragrafens ordalydelse icke
synes utgöra hinder härför, torde särskilt stadgande av den av förbundsstyrelsen
avsedda innebörden icke vara erforderligt.
25 §.
1 mom. är likalydande med motsvarande bestämmelse i krigsfamiljebidragsförordningen
(i dess lydelse enligt SFS 1945:764).
Även 2 mom. har erhållit samma lydelse som motsvarande moment i krigsfamiljebidragsförordningen.
26 g.
Denna paragraf är av samma lydelse som motsvarande paragraf i krigsfamiljebidragsförordningen.
Om familjebidragens bestridande m. m.
27 §.
I nuvarande lydelse av motsvarande paragraf i krigsfamiljebidragsförordningen
stadgas, att betalningsskyldigheten för flyttningskostnad skall åvila
utflyttningskommun (Stockholms stad). För den händelse att den värnpliktige
icke åtnjuter familjebidrag i utflyttningskommunen är det emellertid
opraktiskt, att denna skall behöva upptaga enbart frågan örn flyttningskostnad.
Det föreslås därför att, om den värnpliktige vid tiden för flyttningen
icke åtnjuter familjebidrag, skyldigheten att utgiva bidrag för flyttningskostnaden
skall åvila inflyttningskommunen.
28 §.
Denna paragraf är likalydande med motsvarande paragraf i krigsfamiljebidragsförordningen.
29 §.
I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen har i denna
paragraf vidtagits den ändringen, att kommun äger av staten erhålla gottgörelse
för familjepenning till annan än familjemedlem, som i 3 § a) sägs,
med allenast 70 % av utgivet belopp.
30 och 31 §§.
Dessa paragrafer äro likalydande med motsvarande bestämmelser i krigsfamiljebidragsförordningen.
Besvär m. m.
32 §.
Även denna paragraf är likalydande med motsvarande bestämmelse i krigsfamiljebidragsförordningen.
Kungl. Alaj:ts proposition nr 73.
49
33 och 34 §§.
I dessa paragrafer avhandlas vissa frågor rörande besvär över familjebidragsnämnds
och länsstyrelses beslut i familjebidragsärenden.
Kammarrätten har framhäst, att enligt allmänna rättsgrundsatser ett beslut
kunde verkställas först sedan det vunnit laga kraft. Därest sålunda länsstyrelse
meddelade beslut örn upphörande av eller nedsättning i ett tidigare
beviljat familjebidrag och besvär över detta beslut anfördes av vederbörande,
skulle i enlighet med dessa grundsatser familjebidraget utgå med det
ursprungligen beviljade beloppet tills kammarrätten meddelat utslag i anledning
av besvären. Örn också avsikten kunde antagas ha varit, att länsstyrelsens
beslut omedelbart skulle gå i verkställighet, hade denna avsikt dock
icke funnit uttryck i kungörelsen. En föreskrift därom syntes därför böra
göras avseende såväl familjebidragsnämnds som länsstyreises beslut.
Med beaktande härav lia 33 och 34 §§ i förslaget kompletterats med bestämmelser
med av kammarrätten angivet innehåll.
35 §.
Denna paragraf är likalydande med motsvarande paragraf i krigsfamiljebidragsförordningen.
Särskilda bestämmelser.
36—38 §§.
Dessa paragrafer lia erhållit samma lydelse som motsvarande bestämmelser
i krigsfamiljebidragsförordningen.
39 §.
1 denna paragraf har hänvisning gjorts till samtliga de paragrafer, i vilka
stadgas örn medgivande av tillsynsmyndigheten såsom förutsättning för utgivande
av bidrag.
Förordningens ikraftträdande.
Enligt förslaget skall den nya förordningen träda i kraft den 1 april 1946.
Genom ikraftträdande senast nämnda dag kunna de nya bestämmelserna
tillämpas å huvuddelen av arméns värnpliktiga, vilka inrycka till första
tjänstgöring i början av nämnda månad. Från ikraftträdandet vid nämnda
tidpunkt Ilar dock undantagits 20 §, som innehåller bestämmelser örn hemortslön
(befäl.slön och långtidslön). Ifrågavarande bestämmelser synas nämligen
icke böra sättas i kraft förrän det av 1945 års riksdag antagna krigsavlöningsreglementet
träder i kraft eller långtidslönebestämmelserna ändock
anses böra lända till efterrättelse. I anslutning härtill har föreslagits, att nuvarande
lreds- och krigsfamiljebidragsförordningar skola upphöra att gälla
från och med den 1 april 1946, dock att 20 § krigsfamiljebidragsförordningen
alltfort skall tillämpas å värnpliktiga, vilka äga uppbära avlöning enligt 1939
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 73. ,i
opaginerad Kontrollera mot PDF
5U
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
ars krigsavlöningsreglemente. Härmed åsyftas de värnpliktiga, vilka jämlikt
lagen den 15 juni 1945 (nr 310) örn inkallelse av värnpliktiga för avveckling
av försvarsberedskap m. lii. inkallats elier kvarliållits i tjänstgöring oell
sorn enligt nu gällande bestämmelser avlönas enligt nyssnämnda krigsavlöningsreglemente.
Vidare bär i övergångsbestämmelserna intagits föreskrift om utgivande i
särskilda fall av retroaktivt bostadsbidrag. Dessa bestämmelser äro i sak
desamma som de, vilka på sin tid meddelades i samband nied ikraftträdandet
av 1940 års krigsfamiljebidragsförordning. Då den 1 oktober 1945 angili
ts såsom den dag, från vilken retroaktivt bostadsbidrag ina beviljas, är
anledningen den, att vissa värnpliktiga av 1945 års åldersklass påbörjade
första tjänstgöring vid flottan och flygvapnet från dag i början av nämnda
månad.
IV. Kostnadsberäkningar.
1 sin förenämnda skrivelse den 19 december 1945 nied förslag till ny lamiljebidragsförordning
Ilar statens arbetsmarknadskommission framlagt preliminära
beräkningar rörande de kostnadsökningar, som kunna uppkomma
vid bifall till kommissionens förslag. Kommissionen Ilar i denna fråga anfört
i huvudsak följande.
Då del framlagda förslaget är avsett ali bereda de värnpliktiga, vilka nu
hänföras under fredsfamiljebidragsförordningen, bättre familjebidragsförmåner,
komma givetvis det allmännas utgifter för familjebidrag ål värnpliktiga
att ökas vid eli genomförande av kommissionens förslag till ny familjebidragsförordning.
Ökningen hänför sig emellertid uteslutande till nyssnämnda
värnpliktiga, och det må erinras om att redan enligt nu gällande bestämmelser
krigsfamiljebidragsförordningen i fredstid äger tillämpning dels å värnpliktiga,
vilka fullgöra tjänstgöring senare än det år, varunder de uppnått
25 års ålder, dels ock å värnpliktiga, vilka fullgöra fortsatt tjänstgöring i anledning
av intagning till befälsutbildning (motsvarande utbildning).
Kommissionen har sökt bilda sig en uppfattning om hulm stor kostnadsökningen
kan beräknas bliva genom att till fredsfamiljebidrag omräkna del
familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen, som, enligt införskaffade
uppgifter, nu övergångsvis utgår till i tjänstgöring vid Södermanlands
pansarregemente varande värnpliktiga av åldersklassen 1944, vilka uppgifter
avse (59 värnpliktiga. Härvid har framkommit, att skillnaden i kostnader
mellan fredsfamiljebidrag och krigsfamiljebidrag rör sig om 19 °/o.
Emellertid faller en del av kostnadsökningen å kommunerna, enär dessa förutsättas
skola bidraga till familjebidrag, som utgivas enligt den föreslagna
familjebidragsförordningen, medan kommunerna icke ha att lämna något
bidrag till familjebidrag, som utgår enligt fredsfamiljebidragsförordningen.
För nu ifrågavarande värnpliktsgrupp kommer därför statsverkets andel
i den ökade kostnaden att stanna vid 11 %. Huru stor kostnadsökningen
kommer att bliva i kronor räknat har icke kunnat i förevarande sammanhang
fastställas, enär för en dylik beräkning erforderliga uppgifter icke funnits
för kommissionen tillgängliga. Det må emellertid framhållas, att en jämförelse
mellan å ena sidan de uppgifter, som inhämtats från nyssnämnda
regemente, och å andra sidan befolkningsstatistiska uppgifter givit vid handen,
att de värnpliktiga vid regementet äro gifta i avsevärt större antal än
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunni. Mnj.ts proposition nr 7.''!-
som motsvarar elen genomsnittliga äktenskapsfrekvensen för män i deras
ålder. Av de värnpliktiga, som undersökningen omfattat, visade sig nämligen
8 °/o ha försörjningsplikt mot hustru, medan enligt hefolkningsstatistiken endast
1.3 %> av den manliga befolkningen i åldern 20—21 år äro gifta. Ben
Intala kostnadsökningen för samtliga i tiänstgöring varande värnpliktiga
måste därför i kronor uttryckt bliva förhållandevis mindre än vad som kan
vilia framgå av den giorda undersökningen. Kostnaderna för familjebidrag
enligt den föreslagna förordningen komma vidare att bliva något mindre än
enligt krigsfamiljebidragsförordningen, enär fredstjänstgörande värnpliktigas
rätt till bidrag i vissa avseenden begränsats i den irva förordningen i förhållande
till vad som gäller enligt krigsfamiljebidragsförordningen; exempelvis
genom att bostadsbidraget för värnpliktiga, vilka fullgöra första tjänstgöring,
maximerats till hyran för ett rum och kök.
Det förefaller med hänsyn till angivna omständigheter sannolikt, att kostnadsökningen
vid genomförande av kommissionens förslag kommer att bliva
något lägre än förut angivna 19 %> och följaktligen även att för statsverkets
del kostnadsökningen kommer att bliva mindre än 11 %>.
Sedermera har kommissionen i skrivelse den 18 januari 1946 framlagt mera
detaljerade beräkningar rörande familjebidragskostnadema tinder nästa budgetår
och därvid — under framhållande av att försvarsgrenarnas för innevarande
budgetår anvisade anslag till familjebidrag, tillhopa i runt tal
900 000 kronor, syntes vara beräknade efter ett belopp av 5 öre per tjänstgöringsdag
för värnpliktiga — anfört i huvudsak följande.
Under beredskapsåren bar krigsfamiljebidragsförordningen varit gällande
å samtliga värnpliktiga — oavsett arten av den tjänstgöring de baft att
fullgöra — och kostnaderna för utgivna familjebidrag lia avförts å anslag
å förskottsstat för försvarsväsendet. Någon erfarenhet rörande storleken av
de kostnader, vartill familjebidragen belöpt å de värnpliktiga, vilka varit inkallade
för att fullgöra dem enligt värnpliktslagen i fredstid åliggande
tjänstgöring, lia därför icke kunnat vinnas. Kostnaderna lia. synes det. allenast
uppskattats.
I syfte att erhålla beräkningsgrunder för en uppskattning av medeLsbehovet
under familiebidragsanslagen för nästa budgetår bar kommissionen, såsom
tidigare anförts, låtit införskaffa uppgifter örn vilka av de värnpliktiga,
som nu fullgöra första tjänstgöring vid Södermanlands pansarregemente,
erhålla familjebidrag. De sålunda erhållna uppgifterna ha därefter kompletterats
genom införskaffande från vederbörliga familjebidragsnämnder av
upplysningar rörande storleken av var oell en av ifrågavarande värnpliktiga
tillkommande bidrag. Undersökningen bar givit i huvudsak följande resultat.
Av regementets i tjänst varande 450 värnpliktiga, vilka sedan våren 1945
fullgöra första tjänstgöring, uppbära 09 familjebidrag, nämligen 36 för hustru
och i vissa fall även för bani, 26 för fader eller moder eller för både fader
och moder oell 7 för barn, som är föll utom äktenskap. Beräknat på varje famil
jebidragsberättigad värnpliktig skulle kostnaden per nian och dag uppgå
till omkring 4 kronor vid tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningen och
lill omkring 3 kronor 38 öre per dag vid tillämpning av fredsfamiljebidragsförordningen;
av den uppgivna dagskostnaden enligt krigstamiljcbidragsförordningen
faller nära 26 öre å kommunerna och återstoden eller något
(iver 3 kronor 74 öre å statsverket. Beräknat på samtliga de i tjänst varande
värnpliktiga blir familjebidragskostnaden per tjänstgöringsdag något över
61 öre vid tillämpning av k rigsta mi lieb idrags föro röllingen och nära 52 öre
vid tillämpning av fredsfamil jebidragsförordningen. De sålunda framkom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
lia kostnaderna per tjänstgöringsdag för varje värnpliktig överstiga alltså
mera än tio gånger de till grund för innevarande budgetårs anslag lagda
dagskostnaderna per t.jänstgöringsdag, 5 öre.
Här må emellertid framhållas, att genomsnittskostnaderna för familjebidrag
till värnpliktiga, vilka fullgöra första tjänstgöring, måste vara avsevärt
lägre än vad som framkommit av den vid Södermanlands pansarregemente
gjorda undersökningen. Detta har också bekräftats av andra familjebidragskostnadsuppgifter,
vilka införskaffats från 39 familjebidragsnämnder, fördelade
över hela riket och avseende något äldre värnpliktiga, vilka efter den
1 juli 1945 inställt sig till tjänstgöring för fullgörande av dem åliggande repetitionsövning
och som under tjänstgöringen åtnjuta bidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen.
En närmare granskning av undersökningsresultatet från Södermanlands
pansarregemente har givit vid handen, att icke mindre än 8 %> av ifrågavarande
värnpliktiga äro gifta, medan enligt befolkningsstatistiken antalet gifta
män i åldern 20—21 år vid utgången av år 1942 motsvarade 1,3 %>. Därefler
kan, enligt inhämtad uppgift, någon ökning av giftermålsfrekvensen i
nämnda ålder beräknas ha inträtt. Vidare har det visat sig, att det övervägande
antalet av ifrågavarande gifta värnpliktiga vid nämnda regemente
vöre hemmahörande i större och medelstora städer med följd att deras bostadskostnader
och även familjepenningen bleve högre än för rikets kommuner
i allmänhet. Slutligen har det också framgått, att de värnpliktiga i förvånansvärt
stor omfattning bidroge till sina föräldrars underhåll. Med hänsyn
härtill har en omräkning gjorts av kostnaderna. Beräkningen har därvid
gjorts med hänsyn tagen till samtliga värnpliktiga, vilka äro tjänstgö
ringsskyldiga före det år, de uppnå 26 års ålder, och därvid har det befunnits
befogat att räkna med att 2,2 % av dessa värnpliktiga äro gifta under
f®!'' s''n körsla tjänstgöring och under första repetitionsövning, och att
törsörjningsskyldigheten mot föräldrar och barn, födda utom äktenskap, är i
stort sett lika omfattande som det framgått av undersökningen vid Södermanlands
pansarregemente; kostnaderna per bidragsberättigad värnpliktig har
därjämte, i förhållande till vad som framkommit vid Södermanlands pansarregemente,
ansetts kunna sänkas, enär, såsom tidigare framhållits, debidragsberättigade
vid nämnda regemente visat sig till övervägande delen vara bosatta
i orter, där bidragen utgå med högre belopp än för värnpliktiga i allmänhet.
Vid den sålunda gjorda omräkningen har kommissionen kommit till del resultatet.
att familjebidragskostnaden per tjänstgöringsdag för värnpliktiga i
allmänhet under tid för fullgörande av första tjänstgöring (tjänstgöring i en
följd) och första repetitionsövning bör beräknas efter ett belopp av 24,5 öre,
vilket belopp vid tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningen eller den av
kommissionen föreslagna nya familjebidragsförordningen borde fördelas så
att 22,44 öre folie a staten och återstoden — 2,06 öre — å kommunerna. Vid
tillämpning av fredsfamiljebidragsförordningen för samma värnpliktiga skulle
kostnaden under samma förutsättningar enligt kommissionens beräkningar
komma att uppgå till 20,7 öre per tjänstgöringsdag.
För officersaspiranter (motsvarande) och värnpliktiga, sorn uttagils till
fortsatt tjänstgöring (för utbildning till värnpliktiga underofficerare, officerare
o. s. v.), har funnits lämpligt att räkna med särskild dagskostnad, och
denna har ansetts böra sättas till 10 öre per tjänstgöringsdag. Undersökningen
har nämligen givit vid handen, att dessa personalkategorier i avsevärt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition rir 73. 5b
mindre utsträckning än övriga värnpliktiga i samma alder lia försörjnings ■
plikt mot familj.
Vad därefter angar kostnaderna för familjebidrag till äldre värnpliktiga,
har det icke varit praktiskt möjligt att nu införskaffa något material, på vil
ket en kostnadsberäkning kunnat grundas. 1 stället har kommissionen till
utgångspunkt för beräkningarna tagit de kostnadsberäkningar, som återfinnas
i propositionen 1942: 339 med förslag till krigsfamiljebidragsförordning.
Efter viss uppräkning med hänsyn till bostadskostnadernas stegring har
kommissionen ansett sig kunna räkna nied en dagskostnad av 3 kronor. Med
beaktande av att omkring 50 °/o av de värnpliktiga i åldern 27—28 år —
vid tiden för andra repetitionsövning — och omkring 75 % i åldern 37—38
år — vid eftenitbildningsövningen — äro gifta, har kommissionen räknat
med att omkring 2/;, av samtliga värnpliktiga uttaga familjebidrag under
liden för sin tjänstgöring. Statens kostnader för familjebidrag till nu ifrågavarande
värnpliktiga lia därför ansetts böra beräknas till 1 krona 83,2 öre
per tjänstgöringsdag (statens kostnader lia beräknats utgöra 91.6 °/o av beviljade
bidrag, d. v. s. 2/o X 91,0 °/''o av 3 kronor).
Med dessa beräkningsgrunder lia kostnaderna för familjebidrag, på sätt
framgår av en vid kommissionens skrivelse fogad bilaga, för försvaret i dess
helhet uppskattats till 7 692 017 kronor vid genomförande av kommissionen^
förslag till familjebidragsbestämmelser och till 7 429 045 kronor vid bibehållande
av nu gällande familjebidragsbestämmelser. Merkostnaden för genomförande
av kommissionens förslag skulle alltså bliva 262 972 kronor.
Kommissionen bär i anslutning till dessa beräkningar av kostnaderna, sorn
så avsevärt överstiga de i riksstaten för innevarande budgetår beräknade,
framhållit, att de givetvis vore i hög grad osäkra, då materialet för beräkningarna
icke vore tillförlitligt och någon direkt erfarenhet av kostnaderna
under fredstid icke funnes. Det kunde även framhållas, att undersökningen
givit vid handen, att bidrag i vissa fall utginge nied belopp, som kunde synas
anmärkningsvärt stora, särskilt i vad gällde bidrag till föräldrar, och att detta
bestyrkte behovet av alt tillsynsmyndigheten för familjebidragsförfatlningamas
tillämpning finge erforderligt antal befattningshavare för att kunna
verkställa undersökningar hos familjebidragsnämnderna rörande deras sätt
att beräkna bidragen. I några fall hade framkommit, att av länsstyrelse fastställt
familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen vore högre än del
bidrag, som skulle lia ulgåll, örn familjebidragsnämnd i samma fall fått fastställa
bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen. Detta lydde på att familjebidragsnämnd
hade större möjlighet än länsstyrelse att avväga bidragen
med hänsyn lill föreliggande behov. Det kunde också framhållas, ali
kostnaderna för familjebidrag kunde beräknas bliva mindre, därest folkpensionerna
komme alt höjas, enär behovet av bidrag lill värnpliktigas föräldrar
därigenom nedginge. Bleve sysselsättningsmöjligheterna på arbetsmarknaden
mindre, medförde detta, att de värnpliktiga i mindre utsträckning än för närvarande
inginge äktenskap, och delta ledde också till minskade kostnader
för familjebidrag. För närvarande syntes kostnaderna emellertid icke kunna
beräknas till lägre belopp än dem som av kommissionen uppgivits.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ls proposition ur 7o.
Departement 6*
chefen.
r>4
Mot arbetsmarknadskommissionens senaste kostnadsberäkningar, vilka i
samband med remissförfarandet varit tillgängliga för de myndigheter och
sammanslutningar, som avgivit utlåtande över kommissionens förslag till familjebidragsförordning,
har icke anförts erinran i något av remissutlåtandena.
Såsom framgår av arbetsmarknadskommissionens senaste kostnadsberäkningar
torde kostnaderna för familjebidrag åt värnpliktiga, även örn de nuvarande
bestämmelserna bibehållas oförändrade, högst avsevärt överstiga vad
man tidigare räknat med. Att kostnadsberäkningarna tidigare varit så otillförlitliga
sammanhänger, såsom arbetsmarknadskommissionen framhållit,
med att samtliga familjebidrag under beredskapstiden redovisats gemensamt.
Man har således icke ur anslagsredovisningarna kunnat särskilt utläsa kostnaderna
för de värnpliktiga, som fullgjort normal lredstjänstgöring.
Självfallet äro även de beräkningar, som nu framlagts, tämligen osäkra, då
de ju i huvudsak grundats på förhållanden vid ett enda förband, Södermanlands
pansarregemente, och detta, såsom kommissionen framhållit, icke kan
betraktas såsom representativt för förhållandena vid övriga delar av krigsmakten.
Vad särskilt angår giftermålsfrekvensen bland de värnpliktiga har
kommissionen ansett en kraftig reduktion av det procenttal, som framkommit
vid Södermanlands pansarregemente, motiverad. Till komplettering av
den av kommissionen verkställda utredningen har jag låtit infordra uppgifter
från ett antal förband i olika delar av landet rörande giftermålsfrekvensen
bland de värnpliktiga, sorn för närvarande fullgöra sin första tjänstgöring.
Utredningen i ärendet är emellertid ännu icke slutförd. Det av arbetsmarknadskommissionen
tillämpade procenttalet beträffande giftermålsfrekvensen
bland dessa yngre värnpliktiga torde därför i brist på säkrare utgångspunkter
få tills vidare godtagas.
Enligt arbetsmarknadskommissionens beräkningar skulle de sammanlagda
kostnaderna för familjebidrag åt de värnpliktiga under nästa budgetår uppgå
till omkring 7 430 000 kronor, därest nu gällande grunder för familjebidragen
bibehölles. Vid bifall till kommissionens förslag skulle statens kostnader
stiga med i runt tal 2(50 000 kronor, vartill skulle komma kommunernas
kostnader, vilka uppskattningsvis kunna beräknas till 700 000 kronor. Kostnadsökningen
synes, såsom jag redan i det föregående anfört, icke vara av
den storleksordning, att den bör utgöra hinder för förslagets genomförande.
Arbetsmarknadskommissionen har grundat sina beräkningar på det antal
Ijänstgöringsdagar för värnpliktiga, som tidigare angivits av de militära myndigheterna
och legat till grund för anslagsberäkningarna i årets statsverksproposition.
Då emellertid ett stort antal värnpliktiga, som enligt dessa beräkningar
skulle fullgöra repetitions- eller efterutbildningsövning under nästa
budgetår, med hänsyn till fullgjord beredskapstjänstgöring torde komma att
befrias från sådana övningar, har jag låtit verkställa en fömvad kostnadsberäkning,
i vilken delta förhållande beaktats. Enligt denna beräkning, vilken
ännu icke helt slutförts, uppskattas statens kostnader för familjebidragen under
nästa budgetår till omkring 5 200 000 kronor. Vid bifall till mitt i del
opaginerad Kontrollera mot PDF
55
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
föregående framlagda förslag örn ökat bidrag från kommunernas sida beträffande
familjepenning i vissa fall torde kostnaderna komma att ytterligare
minskas. Familjebidragskostnaderna under nästa budgetår torde på grundval
av nu föreliggande utredning kunna uppskattas lill omkring 5 000 000
kronor.
Jag torde i annat sammanhang få återkomma till frågan örn anvisande av
medel för bestridande av dessa kostnader. I samband därmed torde jag få
beröra förenämnda undersökning rörande giftermålsfrekvensen bland de
värnpliktiga vid vissa förband.
Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att godkänna av departementschefen framlagt förslag till förordning
örn familjebidrag åt värnpliktiga ni. m. (f amil jeh i drag sförord ni ng).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Per Kourtzman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- SU 1946:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsm. fl. anslag under rilcsstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1946 47 jämte i ämn s. 123 i texten
- Rskr. 1946:104 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till familjebidragsförordning. a1 i texten
- 2LU 1946:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till familjebidragsförordning, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten