Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad m. rn

1946-01-04 · 67 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 66 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:8, Angående statsbidrag till yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad m. rn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

1

Nr 8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till

yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad m. rn.;

given Stockholms slott den 4 januari 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 januari 1946.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och handelsdepartementen

anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Erlander, fråga om statsbidrag till yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad

m. m. och anför därvid:

I. Sjöfolkets yrkesutbildning.

1. Inledning.

För de kommunala anstalterna för yrkesundervisning gälla föreskrifterna i

stadgan den 4 november 1921 (nr 706) för den kommunala yrkesundervisningen

samt kungörelsen samma dag (nr 705) angående statsunderstöd till

kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning. För de centrala verkstadsskolorna

lia bestämmelser meddelats i kungörelsen den 30 augusti 1941

Bihang till riksdagens jrrotokoll 19^6. 1 sami. Nr 8.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 8.

(nr 716) angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor och stadgan den 10

oktober 1941 (nr 835) för sådana skolor.

De kommunala och enskilda yrkesskolornas verksamhet har begränsats till

att avse yrkesutbildning allenast för hantverk, industri, handel och husligt

arbete. Dessa yrkesskolor ha därför, vad yrkesarbetet till sjöss beträffar, intill

sista tiden haft sin betydelse endast för utbildningen för skeppskockstjänst,

vilken ansetts falla in under det husliga arbetets kategori.

Denna inskränkning i de kommunala och statsunderstödda enskilda yrkesskolornas

verksamhetsområde härleder sig från den ståndpunkt, 1921 års

riksdag intog i ämnet. Vid framläggandet nämnda år av förslag om statsunderstöd

till den lägre yrkesundervisningen (se 1921 års åttonde huvudtitel,

punkten 212) hade Kungl. Maj:t föreslagit en ytterligare utvidgning av den

statsunderstödda yrkesundervisningens arbetsområden till att omfatta, förutom

skolor för industri, hantverk, handel eller husligt arbete, jämväl skolor

för andra därmed jämförliga hanteringar. Såsom sådana yrkesgrupper hade

anförts chaufförer, spårvägs- och järn vägspersonal, telefonister, hotell- och

vaktbetjänte. I fråga om detta senare förslag uttalade emellertid riksdagen

följande: ”En sådan utvidgning, som nu ifrågasättes, anser sig riksdagen icke

kunna medgiva. Dels ha statens kommunikationsverk inrättat särskilda skolor

för utbildande av för dem behövlig personal, dels torde i fråga örn övriga yrkesgrupper

något statsintresse i egentlig bemärkelse näppeligen kunna anses vara

för handen. Ett tilläventyrs förefintligt behov i förevarande avseende torde

lämpligen böra tillgodoses förmedelst enskild företagsamhet.”

I början av år 1943 inkom till Kungl. Majit en framställning från Sveriges

redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefedsförbundet,

svenska sjöfolksförbundet och svenska stewartsföreningen om vidtagande av

åtgärder för anordnande vid yrkesskolorna — företrädesvis i de större hamnstäderna

— av yrkeskurser för sjöfolk av manskapsgrad. En särskild framställning

i samma ämne gjordes av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse. Till

stöd för sjöfartsorganisationernas framställning anfördes bland annat följande.

Det förhåller sig så, att behovet av en rationell sjömansutbildning tidigare

icke varit så markerat som nu. Den yrkeskunskap, som förut ombord på fartygen

kunnat bibringas det uppväxande släktet, visade sig kunna någorlunda

fylla syftet att säkerställa rekryteringen av manskap i mera ansvarsfulla befattningar.

Med tiden har emellertid situationen härutinnan förändrats. Utvecklingen

under senare tid ombord på fartygen har nämligen i allt högre grad

påvisat nödvändigheten av en ordnad yrkesutbildning jämväl för sjömannen

såväl på däck som i maskin- och köksavdelningen. Den förkortade arbetstiden

med därav följande rationalisering av arbetet försvårar det fordom praktiserade

förfaringssättet, att nybörjare i yrket sattes i s. k. akterhand vid ett arbetes

utförande för att på så sätt inhämta erforderlig praktisk färdighet i detsamma.

Den hårda internationella konkurrensen har även föranlett rederierna att

med utnyttjande av skeppsbyggnadsindustriens möjligheter bygga fartyg, vilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

för sin skötsel fordra yrkeskunnigt folk i helt annan utsträckning än tidigare.

Det torde icke kunna bestridas, att de moderna fartygen med sina dyrbara och

invecklade framdrivningsmaskinerier och inrättningar för lastning och lossning

samt lastens bevarande i högre grad än tidigare kräva en kunnig och samvetsgrann

personal. Den stora kapitalinvesteringen i handelsflottan och den framträdande

roll, som sjöfarten spelar bland landets näringar, gör det även till ett

samhälleligt intresse att tillse, det dugligt folk står till buds vid bemannandet

av fartygen. Även ur sjösäkerhetssynpunkt är detta nödvändigt.

Sjömansyrket har alltmera tenderat att bli ett genomgångsyrke, vilket uppenbarligen

icke är till gagn för vare sig utövarna av detsamma eller sjöfartsnäringen

i dess helhet. I det långa loppet torde handelsflottan ej vara betjänt av

en dylik ordning. En utbildning, varigenom en kärna av kunnigt sjöfolk bildas,

vore enligt organisationernas mening till stor nytta. På så sätt välutbildade

sjömän ombord på fartygen torde komma att visa sig vara av synnerligt värde

icke minst såsom förmän vid förekommande arbeten ombord.

Nämnda framställningar jämte däröver avgivna yttranden överlämnades

till särskilda, efter beslut av Kungl. Majit den 30 april 1937, tillkallade

sakkunniga för utredning rörande sjöfolkets bildningsfråga för att tagas i

övervägande vid deras fortsatta arbete. De sakkunnigas arbete hade på grund

av beslut av chefen för ecklesiastikdepartementet efter krigsutbrottet 1939

varit vilande. Den 4 juni 1943 förordnades, i samband med framställningarnas

överlämnande, att arbetet skulle återupptagas.

I samband med frågan om inrättandet av en särskild överstyrelse för yrkesutbildning

behandlade 19Jj3 års riksdag två motioner (I: 268 och II: 386) i

fråga om sjöfolkets yrkesutbildning. I motionerna hade yrkats, att riksdagen

måtte besluta, att även yrkesutbildningen för sjöfolk i manskapsgrad förlädes

under nämnda överstyrelse, samt att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla

om skyndsam utredning rörande yrkesutbildning för sjöfolk i manskapsgrad.

Riksdagen fann starka skäl tala för att vid yrkesskolväsendets utbyggnad

hänsyn toges till behovet av särskild yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad.

Detta slag av yrkesundervisning borde enligt riksdagens mening lämpligen

falla under verksamhetsområdet för den nya överstyrelsen. I detta sammanhang

erinrade riksdagen, att Kungl. Majit i anledning av berörda framställningar

av Sveriges redareförening m. fl. organisationer föreskrivit, att

omförmälda sakkunnigutredning skulle återupptagas.

I detta sammanhang vill jag erinra, att överstyrelsen för yrkesutbildning

efter samråd med kommerskollegium i skrivelse den 20 december 1944 underställde

Kungl. Majits prövning frågan om statsbidrag till en vid Göteborgs

stads skolor för yrlcesundervisning planerad yrkesskola för sjömän av manskapsgrad

(däcks- och maskinpersonal). Överstyrelsen åberopade därvid nyssnämnda

riksdagsuttalande. Då det emellertid sannolikt komme att dröja

avsevärd tid, innan statsmakterna tagit ställning till de sakkunnigas förslag,

och då överstyrelsen efter samråd med kommerskollegium funnit det önskvärt,

att utbildning av ifrågavarande slag snarast möjligt komme till stånd, för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

ordade överstyrelsen, att ett försök gjordes utan avvaktande av sagda förslag.

Genom beslut den 26 januari 1945 medgav Kungl. Maj:t, att statsunderstöd

finge under de i gällande kungörelse angående statsunderstöd till kommunala

och enskilda anstalter för yrkesundervisning stadgade villkor och förutsättningar

utgå för anordnande vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning

våren 1945 av de planerade lärlingskurserna för däcks- och maskinpersonal.

Tillika förordnade Kungl. Majit, att kurserna skulle stå under inseende av

överstyrelsen för yrkesutbildning.

I proposition till samma års riksdag (nr 260) angående vissa anslag för

budgetåret 1945/46 till yrkesundervisningen underställdes riksdagen, i anslutning

till en redogörelse för nyssnämnda beslut, frågan om bemyndigande för

Kungl. Majit att efter prövning i varje särskilt fall bevilja understöd från

anslaget till kommunala anstalter för yrkesundervisning jämväl för utbildning

i andra yrken än som vore att hänföra till industri, hantverk, handel eller

husligt arbete. Riksdagen lämnade Kungl. Majit det sålunda begärda bemyndigandet.

Ovannämnda sakkunniga ha den 20 februari 1945 avgivit betänkande

med utredning och förslag angående yrkesutbildning

av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande

av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning

(stat. off. utr. 1945: 5). De sakkunniga utgjordes ursprungligen av numera

landshövdingen A. N. Thomson, tillika ordförande, samt kassören hos arbetarnas

bildningsförbund M. A. Andersson och ledamoten av riksdagens andra

kammare, ombudsmannen C. A. E. Lindberg. Den 29 oktober 1943 tillkallades

såsom ytterligare sakkunnig skeppsredaren S. Gorthon. Sedan Thomson avsagt

sig ledamots- och ordförandeskapet, utsågs till hans efterträdare byråchefen i

överstyrelsen för yrkesutbildning K. O. Josephson.

Över de sakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av ett flertal myndigheter

och organisationer.

2. Nuvarande förhållanden.

Innan jag övergår till att redogöra för de sakkunnigas förslag och innehållet i

de inkomna yttrandena, kommer jag i det följande att beröra de för utövandet

av sjömansyrket gällande fordringarna ävensom att lämna vissa upplysningar

rörande den lägre befälsutbildningen, skeppskocksutbildningen och radiotelegraf

istutbildningen .

Gällande fordringar för utövande av sjömansyrket.

De sakkunniga anföra härutinnan i huvudsak följande:

Enligt sjömanslagen må minderårig under 15 år ej användas i skeppstjänst.

I eldartjänst må ej användas den, som icke uppnått 16 års ålder. Då fartyg

nyttjas i annan fart utanför svenskt farvatten än i Öresund eller å Oslofjorden

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

intill Larvik, må i eldartjänst eller i tjänst såsom kollämpare ej användas den,

som icke uppnått 18 års ålder. Från sistnämnda föreskrift liksom från stadgandet

att minderårig under 15 år ej må användas i skeppstjänst, äger emellertid

Konungen eller myndighet, åt vilken Konungen uppdrager prövning av

dylika frågor, för särskilda fall medgiva undantag, dock ej beträffande minderårig,

som icke uppnått 14 års ålder. Vissa fordringar i avseende å hälsotillstånd

och kroppsbeskaffenhet äro jämväl föreskrivna för anställning till sjöss.

I övrigt är — bortsett från anställning såsom r adiötelegraf ist — sjömansyrkets

utövning i lägre grader icke förbundet med särskilda villkor; dock att

den som avtalsstridigt lämnat sin tjänst (rymt) icke utan vidare äger i Sverige

taga ny anställning, för vilken påmönstring är föreskriven. För att kunna i

Sverige påmönstras fordras bland annat att vara vid svenskt sjömanshus

inskriven. Rymmer sjöman, skall han avföras ur sjömanshusets register, och

frågan örn hans återinförande blir beroende på särskild prövning. Uttryckligen

är stadgat, att sjöman, som ett flertal gånger rymt från svenskt handelsfartyg,

ej må återinföras i registret, så framt ej särskilda skäl tala därför. Enligt förordningen

angående tjänstgöringsbetyg för sjöfolk den 30 september 1921

skall varje sjöman — med undantag endast beträffande förste eller ende

styrman eller förste eller ende maskinist — som påmönstrats å svenskt fartyg,

då han avgår från tjänsten och icke omedelbart ånyo påmönstras å samma

fartyg, tilldelas tjänstgöringsbetyg att företes vid sökande av ny anställning

till sjöss.

Den lägre befälsutbildningen.

De sakkunniga lia i detta ämne anfört bland annat följande.

Före ikraftträdandet av förnyade reglementet den 29 mars 1912 för navigationsskolorna

i riket omfattade fullständig navigationsskola endast sjökaptensklass

och styrmansklass samt övermaskinistklass och maskinistklass. Genom

1912 års reglemente tillkommo skepparklass och tredje maskini

s t k 1 a s s. Utökningen stod i samband med vissa förändringar i avseende

å fordringarna för utövande av befäl å fartyg, vilka innefattades i befälsförordningen

den 29 mars 1912.

Skepparklass finnes nu — enligt stadgan den 19 juni 1931 för navigationsskolorna

— vid samtliga fem navigationsskolor, vilka äro belägna i Stockholm,

Göteborg, Malmö, Härnösand och Kalmar. 3:e maskinistklass finnes vid samtliga

skolor utom vid den i Kalmar, som omfattar endast nautisk linje.

För inträde i de olika klasserna fordras, förutom att vara svensk medborgare,

att äga tillräcklig syn- och hörselförmåga enligt vad därom närmare

finnes föreskrivet samt, örn inträde sökes på nautisk linje, normalt färgsinne,

ävensom att ej vara behäftad med lyte eller sjukdom, som gör vederbiirande

olämplig för ifrågakommande befälstjänst till sjöss. Vidare fordras, att sökanden

vid anställd prövning visat sig äga nödiga insikter i svenska språket och

matematik samt, vad inträde i skepparklass beträffar, jämväl färdighet i kompassens

avläsning. Därjämte fordras att lia fullgjort viss del av den praktiska

tjänst, som är föreskriven för erhållande av skepparbrev av l:a klass, respektive

maskinistbrev av 3:e klass.

Undervisningen omfattar i skepparklass 13 veckor och i 3:e maskinistklass

likaledes 13 veckor eller, örn undervisningen meddelas i aftonkurs, omkring

38 veckor. T skepparklass meddelas undervisning i matematik, navigation,

sjömanskap, författningskunskap, svenska språket samt hälso- och förbandslära.

I 3:e maskinistklass äro ämnena matematik, maskinlära, svenska språket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 8.

samt hälso- och förban chlara. Undervisningen i skepparklass utgör ett avslutat

helt, såtillvida som det mera undantagsvis förekommer, att elev efter avlagd

skepparexamen fortsätter att läsa på högre examen. Den, som avlagt maskinistexamen

av 3:e klass och som senast året därefter söker inträde i närmast högre

klass — 2:a maskinistklass — är, om han i examen blivit godkänd i alla ämnen,

befriad från inträdesprövning till nämnda högre klass. Motsvarande befrielsegrund

gäller icke för den som från skepparklass vill fortsätta att läsa på

styrmansexamen.1

Elev i skeppar- eller 3:e maskinistklass har att erlägga inträdesavgift med

10 kronor och kursavgift med 8 kronor.

Genom 1912 års befälsförordning tillkommo ytterligare två nya behörighetsbevis,

nämligen skepparbrev av 2:a klass och maskinskötarbevis. Några särskilda

skolanordningar för aspiranter till dessa kunskapsprov ifrågasattes från

början icke.

Skepparexamen av 2:a klass (§47 navigationsskolestadgan)

avlägges efter anmälan hos rektor vid navigationsskola, sedan föreskriven

praktisk tjänst fullgjorts.

Skepparbrev av 2:a klass erhålles även efter f iskeskepparexamen.

Sådan examen avlägges vid av staten understödd anstalt för undervisning i

navigation åt fiskare.

Bortsett vidare från viss, företrädesvis för fiskare avsedd undervisning vid

vissa folkhögskolor — folkhögskolorna i Grebbestad, Tyft (Tjörn) och Gamleby

— jämte ytterligare viss undervisning, ombesörjd av Stockholms kyrkliga

sjömansvård, sjömansinstitutet, förekommer såsom regel icke statsunderstödd

undervisning för skepparexamen av 2:a klass.

Det bör tilläggas, att såsom praktiska fordringar för skepparbrev av 2:a

klass gäller såsom regel, att vederbörande fullgjort tjänst på däck under minst

3 år å fartyg om minst 20 ton i fart utanför öppen kust eller utomskärs eller i

motsvarande fart å Vänern eller Vättern.

Genom befälsförordningen den 12 juni 1936 tillkommo ytterligare vissa

lägre behörighetshandlingar, nämligen förarbevis av lista, 2:a och

3:e klass samt fiskeskepparbrev av lia och 2: a klass.

Redan dessförinnan hade motorskötarbevis införts som komplement

till maskinskötarbeviset.

För erhållande av maskinskötarbevis fordras att vid förhör inför maskintekniskt

utbildad ordinarie lärare vid navigationsskola, någon statens fartygsinspektör

med ingenjörs- eller maskinteknisk utbildning eller av kommerskollegium

förordnad sakkunnig ha visat sig äga nödig kännedom örn de allmänna

grunderna i ångmaskinlära samt om mindre sjöångmaskiner och deras

skötsel. I fråga örn motorskötarbevis fordras att vid förhör inför nyss nämnd

vederbörande ha visat sig äga nödig kännedom om de allmänna grunderna i

motorlära samt om oljemotorer (med och utan omkastning) samt deras skötsel.

1 I styrmansklass omfattar undervisningen 37 veckor. Styrmansexamen är obligatorisk för

inträde i sjökaptensklass, i vilken undervisningen omfattar 33 veckor. Undervisningen i 2:a

maskinistklass omfattar 37 veckor och i övermaskinistklass 33 veckor. Maskinistexamen av 2:a

klass förutsattes för inträde i övermaskinistklass. Viss utbildning vid flottan jämställes med

examen i de olika klasserna vid navigationsskola.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8. 7

I båda fallen förutsattes, att förhöret verkställes efter fullgjord praktisk tjänst

under minst 1 1/2 år.

Utbildningen av skeppskockar.

Av de sakkunnigas redogörelse beträffande utbildningen av skeppskockar

framgår, bland annat, att statsunderstödd sådan undervisning anordnats dels i

Göteborg åren 1912—1916 samt 1924 och 1927 dels i Stockholm år 1923

dels ock i Hälsingborg åren 1928—1935.

Under åren 1928—1934 torde i kurser av ifrågavarande slag ha deltagit

tillhopa omkring 220 sjömän.

Parallellt med nämnda verksamhet bedrevs under åren 1928—1933

utbildning av skeppskockar vid Halmstads stads anstalter för yrkesundervisning

och under ett par senare år också vid motsvarande skolor i Karlskrona,

där en avdelning för utbildning av skeppskockar alltjämt finnes inrättad, ehuru

densamma på grund av bristande elevtillströmning under kriget icke varit i

verksamhet efter utgången av arbetsåret 1941/1942.

Enligt gällande undervisningsplan för skeppskockavdelningen i Karlskrona,

fastställd den 6 maj 1933, omfattar varje kurs omkring sex månader. Undervisning

meddelas i följande läroämnen, nämligen praktiskt hushållsarbete (700

timmar), närings- och födoämneslära (40 timmar), yrkesekonomi samt hygien

och sjukvård (40 timmar).

Den 20 februari 1942 fastställdes undervisningsplan för verkstadsskola för

skeppskockar vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning, där en kurs

för skeppskockar påbörjats i augusti 1941, sedan en nybyggnad för skolorna

för detta och vissa andra ändamål kommit till stånd. I denna Göteborgs stads

verkstadsskola för skeppskockar omfattar varje kurs omkring 10 månader.

Undervisningen pågår 44 timmar i veckan under hela kursen. Följande läroämnen

ingå däri: yrkesarbete (matlagning, tvätt och renovering av kläder);

yrkeslära (närings- och födoämneslära med varukännedom, matlagningslära

och matsedelsteknik, material- och verktygslära, bostadsvård); yrkesekonomi

(yrkesräkning och bokföring, uppsats- och af färsskrivning, ekonomilära);

engelska; yrkes- och arbetarlagstiftning; allmän- och yrkeshygien; gymnastik.

Tillkomsten av den centrala verkstadsskoleorganisationen har medfört vidgade

möjligheter för den manliga ungdomen att förskaffa sig utbildning för

kockyrket. För närvarande är sådan utbildning för manlig ungdom anordnad i

ettåriga kurser vid centrala verkstadsskolorna i Sundsvall och Sandö. I dessa

kurser pågår utbildningen på försök enligt undervisningsplan, som eljest gäller

för yrkesavdelning för kvinnliga kockar.

Vad beträffar själva de yttre anordningarna för yrkesarbetet vid nämnda

skolor torde dessa endast för göteborgsskolans del ha anpassats efter de speciella

förhållanden, som i allmänhet äro rådande ombord å fartygen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majlis proposition nr 8.

Utbildningen av radiotelegraf ister.

De sakkunniga ha beträffande utbildningen av radiotelegrafister anfört

följande:

För att kunna antagas såsom radiotelegrafist å svenskt fartyg fordras, förutom

svenskt medborgarskap, att lia erhållit av telegrafstyrelsen utfärdat

certifikat. Två slag av certifikat finnas: certifikat av första klass och certifikat

av andra klass.

Av telegrafverket anordnas i mån av behov kurser för certifikatens förvärvande.

För att kunna antagas i sådan kurs fordras att hava fyllt 17 år.

I regel antages ej sökande över 25 års ålder. Kursen omfattar omkring 7

månader med en daglig undervisningstid av 7 timmar. För deltagande i kursen

utgår en avgift av 150 kronor. Före kriget anordnades kurs såsom regel varje

år. Antalet deltagare utgjorde i medeltal omkring 25 per kurs.

Efter år 1940 har någon kurs av ifrågavarande slag icke anordnats, då

behovet av radiotelegrafister kunnat fyllas genom kurser (varje för 10—15

elever), som Sveriges redareförening årligen anordnat i Göteborg, samt genom

att militära radiotelegrafister i viss utsträckning efter slutad militärtjänst

erhållit anställning såsom fartygstelegrafister. Visserligen äro redareföreningens

kurser, vilka förekommit ett tjugutal år, främst avsedda för utbildning av s. k.

styrmanstelegrafister, men dessa kurser ha på de sista åren i viss mån också

hållits öppna för andra än sådana med utbildning å nautisk linje vid navigationsskola.

Enligt vad som från telegrafstyrelsens sida upplysts, torde tillsvidare icke

behöva anordnas särskilda kurser av telegrafverket, då under kriget utbildats

ett mycket stort antal radiotelegrafister, särskilt vid flyget, vilka, då den

militära beredskapen lättar, kunna förutses skola söka sig över till motsvarande

civila yrke.

3. Behovet av yrkesutbildning m. m.

De sakkunniga framhålla, att utvecklingen i allt snabbare tempo framkallat

åtgärder av statsmakterna för att tillgodose ett växande utbildningsbehov

inom skilda yrkesområden. Framför allt gäller detta yrkesutbildningen inom

hantverk och industri men även för jordbruket och delvis också för skogsbruket

hava långtgående åtgärder vidtagits eller planerats. Vad angår sjömansyrket

inskränka sig de av statsmakterna vidtagna åtgärderna i utbildningsväg huvudsakligen

till att avse, förutom befäl, endast skeppskockar och radiotelegrafister.

Mot bakgrunden av de ifrågavarande förhållandena beträffande hantverket

och industrien samt i betraktande av de revolutionerande omvälvningar, som

under senare tid förekommit på fartygsteknikens alla områden, ter sig enligt de

sakkunniga avsaknaden i största utsträckning av egentliga utbildningsanstalter

för det meniga sjöfolket såsom en allvarlig brist. De sakkunniga uttala som sin

bestämda uppfattning, att erforderliga åtgärder måste vidtagas för att åstadkomma

rättelse härutinnan. De hålla före, att en verklig och gedigen yrkesutbildning

för sjöns arbetare skulle — med den erfarenhet som föreligger från

andra yrkesområden — utgöra ett viktigt bidrag till den höjning av sjömanskåren,

som man sedan länge eftersträvar i vårt land och för vilka strävanden

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

tillsättandet såväl av sjömansutidningen av 1931 (stat. off. utr. 1934: 5)

som av nu förevarande sakkunnigberedning får ses såsom uttryck.

Frågan om utbildningens närmare anordnande har varit föremål för ingående

överväganden av de sakkunniga. De sakkunniga framhålla, att de — som även

dryftat tanken på inrättandet av fristående sjömansskolor och eventuellt, i viss

anslutning till sådana skolor, också segelfartygsutbildning för nybörjare i

däckstjänst — under utredningens gång blivit alltmera övertygade örn ändamålsenligheten

ur olika synpunkter av att i stället anknyta utbildningen till

yrkesskolorganisationen.

Remissyttranden.

Samtliga i ärendet hörda sjöfartsorganisationer anse förhållandena påkalla

åtgärder till en organiserad utbildning för sjömän i manskapsgrad samt uttala

sig för att utbildningen anknytes till yrkesskolorganisationen.

Kommerskollegium framhåller, att behovet av åtgärder från det allmännas

sida för underlättande av sjöfolkets strävanden att erhålla yrkesutbildning och

möjligheter att få del av framåtskridandet inom den allmänna bildningsverksamheten

länge varit framträdande. De sakkunnigas förslag synas i huvudsak

väl ägnade att leda utvecklingen på dessa områden i en riktning som är önskvärd

ur sjöfartens synpunkt och gagnelig för det allmänna.

Statens krav på vår handelsflottas tekniska utrustning med hänsyn till

sjösäkerheten har med tiden kommit att bli alltmer framträdande. Den tekniska

utveckling som till följd härav ägt rum skulle i hög grad motverkas, om

den personal som skall handha fartygens utrustning icke erhållit erforderlig

utbildning. Som exempel på sambandet mellan yrkesutbildning och sjösäkerhetsföreskrifterna

må endast framhållas handelsfartygens utrustning med livbåtar

och andra bärgningsredskap. I detta hänseende ha i olika författningar

föreskrifter utfärdats örn fartygens förseende med en omfattande teknisk utrustning,

samtidigt som erfarenheterna särskilt från de senaste åren giva vid

handen, att många sjömän ej ens behärska vad som sedan gammalt betraktats

som elementärt sjömanskap vid handhavande av båtar och redskap. Det synes

därför konsekvent, att staten fullföljer sina strävanden att i möjligaste mån

skapa säkerhet till sjöss genom att verksamt bidraga till att sjöfolket erhåller

en god yrkesutbildning.

I fråga om yrkesutbildningens organisation ha de sakkunniga föreslagit, att

utbildningen anknytes till yrkesskolorganisationen. Kollegium har icke något

att erinra häremot, särskilt som sjöfolkets manskapsutbildning icke står i

samma direkta samband med de för handelsflottan gällande bemanningsföreskrifterna

som befälsutbildningen i förhållande till behörighetsbestämmelserna

för befäl i handelsflottan.

Överstyrelsen för yrkesutbildning är av den uppfattningen, att ett stort

behov föreligger i fråga örn ordnad yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad.

Överstyrelsen kan sålunda helt instämma i vad de sakkunniga anfört

angående yrkesutbildningen såsom ett viktigt bidrag till sjömanskårens höjning.

Överstyrelsen tillstyrker alltså, att yrkesutbildningen av sjöfolk av manskapsgrad

inordnas i den under överstyrelsens inseende stående yrkesskolorganisationen.

Med hänsyn tlil den särskilda karaktär, som denna yrkesutbildning

i vissa hänseenden har, finner överstyrelsen det även lämpligt,

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

10 Kungl. Marits proposition nr 8.

att — såsom de sakkunniga föreslagit — denna utbildning förlägges till särskilda

sjömansskolor, anslutna till kommunala skolor för yrkesundervisning

eller centrala verkstadsskolor.

Statens arbetsmarknadskommission, som i ärendet hört den under kommissionen

sorterande centrala sjöf artsdelegationen, anför att de framlagda förslagen

synas väl ägnade att befrämja och vidmakthålla en god rekrytering av sjömansyrket,

varför kommissionen, ur de synpunkter kommissionen har att beakta,

finner sig böra tillstyrka de föreslagna åtgärderna.

Styrelsen för Göteborgs och Bohus läns folkhögskola i Grebbestad anför i

huvudsak följande. Sedan vinterkursen 1921—1922 har undervisning i navigation

meddelats vid folkhögskolan i Grebbestad. De elever, som deltagit i denna

undervisning, lia även i viss utsträckning deltagit i folkhögskolans övriga

undervisning. Folkhögskolan har sålunda på detta område en mer än tjugoårig

erfarenhet. Dess undervisning har givit de bästa resultat och har otvivelaktigt

varit av stor betydelse för kustungdomen i norra Bohuslän. Det hade därför

synts styrelsen naturligast, att då frågan om yrkesutbildning av sjöfolket av

manskapsgrad blivit föremål för en särskild utredning, de sakkunniga knutit an

till den redan förefintliga undervisningen vid folkhögskolorna. Så har emellertid

icke skett. Den erfarenhet dessa skolor hunnit vinna beträffande såväl undervisningssätt

som omhänderhavande av den ungdom det här är fråga om, anser

styrelsen vara av det värde, att de sakkunniga bort diskutera frågan om utbildningens

förläggande till folkhögskolorna i de delar av Sverige, där en särskild

navigationsavdelning är knuten till folkhögskolan. Det är styrelsens uppfattning,

att detta skulle innebära flera fördelar.

I vår tid är yrkesutbildning icke nog för de unga. För att rätt fylla sin

uppgift i samhället måste ungdomen även behärska ett visst mått av allmänt

medborgerliga och teoretiska kunskaper. Detta kunskapsmått ger folkhögskolan

på ett helt annat sätt än vad de rent yrkesbetonade undervisningsanstalterna

kunna.

Sjöfolket liksom fiskarbefolkningen lever i regel förhållandevis isolerat. Förbindelsen

med andra samhällsklasser och socialgrupper blir vanligen rätt

obetydlig. I en folkhögskola komma de unga i kontakt med ungdom från de

mest skilda yrken. Vad värde detta har för den andliga utvecklingen och för

stärkandet av den sociala förståelsen, är ju känt och omvittnat.

Till sist vill styrelsen framföra ytterligare en synpunkt. Det är ju ett känt

faktum, att den svenska landsbygden avfolkas. Denna utveckling är icke lika

stark i olika delar av Sverige. Bohuslän har sedan 1915, då landskapets folkminskning

började, blivit Sveriges mest utpräglade avfolkningslandskap. Inom

Bohuslän är denna folkminskning främst lokaliserad till landskapets norra del.

Får denna utveckling fortsätta, kan den leda till uppkomsten av svårartade

ekonomiska och sociala problem. Ett av botemedlen för denna mindre önskvärda

folkomflyttning synes styrelsen vara att icke förlägga alla undervisningseller

utbildningsanstalter till städerna utan även till landsbygden. Det finns

intet, som talar för att utbildningen där skulle bli sämre. Detta gäller icke

minst den skoltyp det här är fråga örn.

Vad de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna

anfört synes ge vid handen, att det föreligger ett starkt behov av att en

organiserad yrkesutbildning för sjömän av manskapsgrad kommer till stånd

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

genom det allmännas försorg. Sjöfarten är en av vårt lands viktigare näringsgrenar,

som ger sysselsättning åt en sjömanskår av betydande storlek. Enligt

1940 års allmänna folkräkning redovisades såsom sjömän 25 168 personer,

varav 7 420 utgjordes av befäl (fartygsbefälhavare, styrmän och maskinbefäl),

13 060 av däcksmanskap och 2 327 av eldare. Härtill kommer maskinmanskap

i övrigt till ett antal av drygt 1 000. Dessa siffror, som icke omfatta fiskerinäringen,

lots- och fyrväsendet, kanal- och hamnväsendet eller bärgningsverksamheten,

äro givetvis i viss mån påverkade av kriget i sänkande riktning men

ge likväl ett begrepp om sjömanskårens storlek. Sjömansyrkets kvalificerade

art behöver icke närmare framhållas. Utvecklingen har här som annorstädes

gått i riktning mot en allt längre driven specialisering. Fartygens skötsel kräver

i allt större utsträckning speciella yrkeskunskaper och -färdigheter. Det är

därför naturligt, att behovet av särskilda anordningar för yrkesutbildning för

sjöfolk med tiden vuxit sig starkare. Kravet på åtgärder från det allmännas

sida synes nu icke längre låta sig avvisas. Jag anser mig därför i likhet med de

sakkunniga böra tillstyrka, att sådana åtgärder nu vidtagas.

I fråga örn inlemmandet av yrkesutbildningen för sjöfolk av manskapsgrad

i det befintliga undervisningssystemet ansluter jag mig till de sakkunnigas

förslag, att detta bör ske genom anknytning till den kommunala yrkesundervisningen

eller till centrala verkstadsskolor. Jag kan således icke finna, att

tillräckliga skäl anförts för en anslutning av ifrågavarande yrkesutbildning till

folkhögskolorna, vilka sedan gammalt haft och alltjämt böra ha en annan

huvuduppgift i folkbildningens tjänst.

Yrkesutbildningen för sjöfolk torde böra stå under inseende av överstyrelsen

för yrkesutbildning.

4. Kursernas innehåll och organisation,

a. Kurser för däcks- och maskinpersonal.

De sakkunniga erinra, hurusom den moderna yrkesutbildningen bygger på

växelverkan mellan teori och praktik. Med beaktande härav föreslå de — förutom

viss förpraktik för inträde i yrkesskolan — att sjömansutbildningen fördelas

på två perioder med tillräckligt uppehåll emellan för att den, som önskar

förkovra sina färdigheter utöver en grundläggande kurs, skall hinna förvärva

erforderlig praktik till sjöss för deltagande i en efterföljande påbyggnadskurs.

För den grundläggande kursen (lägre kursen) och påbyggnadskursen (högre

kursen) föreslå de sakkunniga följande, för utbildning av däckspersonal respektive

maskinpersonal avsedda kursplaner:

Däckspersonal.

Lägre kurs örn 12 veckor: sjömanskap 48 timmar, sjömansslöjd

120 timmar, båtkunskap (livbåtsövningar) 48 timmar, materielvård och

varukännedom 84 timmar, matematik 60 timmar, författningskunskap 36

timmar, engelska språket 30 timmar, ämne eller ämnen efter fritt val (före
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majits proposition nr 8.

läsningar) 12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid

olycksfall 24 timmar, simning och livräddning 18 timmar, gymnastik 24 timmar;

tillhopa 504 timmar motsvarande 42 timmar i veckan.

Högre kurs om 8 veckor: navigation och sjömanskap 68 timmar,

sjömansslöjd 48 timmar, matematik 48 timmar, författningskunskap 32 timmar,

svenska språket 48 timmar, ämne eller ämnen efter fritt val (föreläsningar)

12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall

20 timmar, simning och livräddning 12 timmar samt gymnastik 16 timmar;

tillhopa 304 timmar motsvarande 38 timmar i veckan.

Maskinpersonal.

Lägre kurs om 12 veckor: maskinkunskap (inberäknat materielvård

och varukännedom) 72 timmar, praktiskt arbete 180 timmar, båtkunskap

(livbåtsövningar) 48 timmar, matematik 60 timmar, författningskunskap 36

timmar, engelska språket 30 timmar, ämne eller ämnen efter fritt val (föreläsningar)

12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall

24 timmar, simning och livräddning 18 timmar, gymnastik 24 timmar;

tillhopa 504 timmar motsvarande 42 timmar i veckan.

Högre k urs om 8 veckor: maskinkunskap (läskurs) 40 timmar,

maskinkunskap, praktiskt arbete 104 timmar, matematik 48 timmar, författningskunskap

24 timmar, svenska språket 32 timmar, ämne eller ämnen efter

fritt val (föreläsningar) 12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första

hjälp vid olycksfall 16 timmar, simning och livräddning 12 timmar, gymnastik

16 timmar; tillhopa 304 timmar motsvarande 38 timmar i veckan.

Rörande kursomfattningen i de särskilda ämnena får jag hänvisa till

betänkandets bilaga II.

De sakkunniga förutsätta, att överstyrelsen för yrkesutbildning skall äga

befogenhet att vidtaga de ändringar i kursplanerna, som må befinnas lämpliga

efter vunnen praktisk erfarenhet rörande desamma.

Efter ämnets art avses undervisningen skola försiggå i lärosal, arbetslokal

eller å fartyg, vartill kommer behov av föreläsningssal samt av tillgång till

gymnastiksal och badinrättning. För att de för verksamheten erforderliga

lokalerna skola kunna i tillräcklig utsträckning utnyttjas och med hänsyn till

erforderlig lärarpersonal, har det synts de sakkunniga nödvändigt att räkna

med kontinuerliga kurser under hela året med uppehåll endast under viss del

av sommaren samt omkring jul och nyår. Tyngdpunkten av verksamheten

måste emellertid enligt de sakkunniga — med hänsyn till rådande säsongarbetslöshet

inom sjömansyrket under månaderna januari—mars och in i

april — under alla förhållanden tänkas förlagd till dessa månader. De sakkunniga

ha därför räknat med att vid skolor av ifrågavarande slag skall under

nämnda månader pågå undervisning i tre parallellavdelningar för vardera

däcks- och maskinpersonalen, varje avdelning med 15 deltagare; under övriga

delar av året har elevtillströmningen ansetts åtminstone icke såsom regel bli

av den omfattning, att en uppdelning av eleverna på olika avdelningar blir

erforderlig. Vad nyss sagts, gäller om den lägre kursen. Vad den högre kursen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts -proposition nr S.''

beträffar, ha kurser av detta slag synts de sakkunniga böra beräknas till

allenast en per skola och år för vardera däcks- och maskinpersonalen och av

motsvarande skäl som nyss nämnts förläggas till årets första månader. Även

sådan kurs har beräknats för 15 deltagare.

De sakkunniga anse en viss förpraktik i allmänhet erforderlig för deltagande

i undervisningen. I sådant hänseende förorda de ett års föregående sjötjänst

såsom villkor för ett första deltagande i undervisningen. Förslaget, att undervisningen

skall uppdelas i två särskilda kurser för vardera yrkesgrenen har

— som nämnts — till syfte att vederbörande skola beredas tillfälle att under

mellantiden förskaffa sig ökad praktik till sjöss.

Beträffande förslaget om viss tids föregående sjötjänst såsom villkor för

inträde i den lägre kursen ha de sakkunniga anfört följande.

De sakkunniga ha ägnat ingående uppmärksamhet åt frågan om fordran å

viss föregående tjänst till sjöss för att bli antagen för utbildningen, och ha

funnit övervägande skäl tala för en sådan anordning såsom regel. Bland dessa

skäl må nämnas angelägenheten både ur samhällets och den enskildes synpunkt,

att kostnader icke i onödan nedläggas på förhandsutbildning av personer,

som måhända icke tåla sjön eller eljest äro mer eller mindre oförmögna

att förlika sig med sjömanslivets speciella förhållanden. Vidare kommer utbildningen

otvivelaktigt att vinna i effektivitet, örn eleverna redan vid. inträdet

äga den elementära kännedomen om yrket och de hjälpmedel, som däri komma

till användning. Ur sist angivna synpunkter föreligger anledning till visst

undantag i allmänhet från regeln, nämligen i fråga om elever i utbildningsanstalt

för den mindre sjöfartens och fiskets behov. Undantag från regeln

synes även i vissa andra fall — dispensvis — böra kunna medgivas, exempelvis

för det fall, att tillräckligt antal elever med förutsatt sjötjänst icke anmäla

sig till den kurs det gäller.

Remissyttranden.

Ifrågavarande förslag, som i de inkomna yttrandena i allmänhet lämnats

utan erinran, har föranlett särskilda uttalanden på sätt av det följande framgår.

I yttrandena har till en början i fråga örn undervisningstidens

längd och undervisningens uppdelning i en högre och

en lägre kurs bland annat anförts följande.

Sveriges redareförening — vars yttrande på denna och andra punkter

åberopas av kanalflottans rederiförening och föreningen Sveriges inrikessjöfart

— uttalar som sin bestämda uppfattning, att om förslaget om uppdelning

av undervisningen på två kurser godkännes, huvudvikten bör läggas på att

erhålla en god rekrytering till den lägre kursen om 12 veckor. Endast om detta

blir fallet, kan man förvänta sig, att ett tillfredsställande resultat kommer att

ernås, nämligen att i största möjliga utsträckning erhålla en yrkesutbildad

sjömanskår. Beträffande behovet av den högre kursen om 8 veckor ställer

sig föreningen däremot mera tveksam. Det lärer nämligen vara tvivelaktigt,

huruvida en sjöman, som tjänstgjort ett större eller mindre antal år till sjöss

och därjämte genomgått den lägre kursen, åter anser sig ha råd och möjlighet

att genomgå ytterligare en kurs, låt vara att denna icke är av längre varaktighet

än cirka 2 månader.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Svenska inaskinbefälsförbundet anser att för maskinkunskap kan i två

kurser om 12 och 8 veckor endast erhållas en ytlig utbildning i mekaniskt

arbete. Förbundet ifrågasätter därför, örn det ej vore lämpligt att sammanslå

båda kurserna till en eller, örn detta icke låter sig göra, lägga kursverksamheten

så att möjlighet förefinnes att genomgå båda kurserna i omedelbar följd —

utan någon tidsintervall. Genomgång av enbart den lägre kursen eller genomgång

av båda kurserna med ett eller flera års uppehåll emellan dem finner

förbundet vara ett ur utbildningssynpunkt mindre ändamålsenligt tillvägagångssätt.

Svenska sjöfolksförbundet uttalar, att förbundet icke blivit övertygat om att

förslaget om en lägre kurs på tolv veckor och en påbyggnadskurs om åtta

veckor under påföljande år är det lyckligaste. De sakkunniga förutsätta att

den elev, som önskar genomgå den högre kursen, skall under mellantiden förvärva

sig ytterligare sjöpraktik. Det skulle enligt förbundets mening varit

behövligt att den lägre kursen omfattat en tid av tjugo veckor. Denna tid är,

så vitt förbundet har sig bekant, det minimum som föreskrives för yrkesskoleutbildning

inom samtliga andra yrken och det torde med fog kunna sägas, att

sjömansyrket icke är något så lättvindigt eller lättlärt att en kortare utbildningstid

kan vara motiverad. Då emellertid anordningen med en lägre och en

högre kurs skulle medföra sammanlagt den ifrågavarande tidslängden föreslår

förbundet, att möjlighet beredes för de elever som genomgått den lägre kursen,

att omedelbart och utan mellanliggande sjötjänst få fortsätta i den högre.

Sveriges segelfartygsförening synes i anslutning till förslag örn viss ändring

i avseende å kursinnehållet ifrågasätta utökning av högre kursen till att omfatta

10 veckor.

Kommerskollegium framhåller, att den föreslagna kurstiden — sammanlagt

20 veckor — torde vara erforderlig för att uppnå det uppställda utbildningsmålet

men att för elever utan föregående sjötjänst den möjligen kan komma

att visa sig väl knapp. Å andra sidan må vid bedömande av frågan vilket

intresse för deltagande i de föreslagna kurserna, som kan påräknas från sjöfolk

med längre tids praktisk tjänstgöring, uppmärksammas det förhållandet, att

en sjöman, som för erhållande av behörighet som lägre befäl i handelsflottan

önskar avlägga skepparexamen av l:a klass eller maskinistexamen av 3:e klass,

för närvarande endast behöver genomgå en kurs om 13 veckor vid navigationsskola.

Förslaget om uppdelning av däcks- och maskinpersonalens utbildning i en

lägre och en högre kurs har kritiserats ur olika synpunkter. De sakkunniga

lia motiverat sitt förslag med att den moderna yrkesutbildningen bygger på

växelverkan mellan teori och praktik. Kollegium delar den meningen, att en

sådan växelverkan är eftersträvansvärd men vill framhålla, att erfarenheterna

från befälsutbildningen vid handelsflottan givit vid handen, att stora svårigheter

möta att i praktiken genomföra en sådan utbildningsplan. Särskilt har det

för eleverna visat sig uppstå allvarliga olägenheter, örn skolutbildningen måste

avbrytas någon längre tid för fullgörande av praktisk tjänst. Med hänsyn

härtill anser kollegium sannolikt, att skälen för en sammanslagning av de båda

kurserna så småningom komma att bli övervägande, men vill ändock förorda,

att försök till en början göres med två skilda kurser.

Styrelsen för Göteborgs stads yrkesskolor anser de föreslagna kurserna vara

alldeles för kort tilltagna med hänsyn dels till yrkets behov och dels till ornfatt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

ningen av yrkesutbildningen inom övriga yrken. Visserligen anser styrelsen det

välbetänkt, att eleverna förutsättas ha någon erfarenhet av arbetet på sjön

före inträdet i skolan, men det vill ändock förefalla, som örn de sakkunniga

underskattat sjömännens arbetsuppgifter. Erfarenheter från övriga yrkesskolor

ge också vid handen, att det torde bli ganska svårt för eleverna att på denna

korta tid nöjaktigt inhämta de kursmoment, som uppgjorda kursplaner upptaga.

De sakkunniga ha visserligen föreslagit en fortsättningskurs på 8 veckor

efter ytterligare någon tids tjänstgöring i yrket, men det synes vara tvivelaktigt,

om denna kurs kommer att utnyttjas i någon större utsträckning, sedan

de unga männen ånyo fått anställning å fartyg. De sakkunniga ha för övrigt

själva räknat med ett mycket mindre antal fortsättningskurser. Styrelsen vill

villigt erkänna, att kortare kurser, förlagda till perioder då sjöfarten är av

mindre omfattning, skulle underlätta rekryteringen. De sakkunniga ha ju föreslagit

kontinuerliga kurser under större delen av året, varför detta skäl inte

synes vara avgörande. Styrelsen har den uppfattningen, att intresset för denna

utbildning kommer att bli stort, och med goda stipendier synes det icke komma

att bereda de blivande eleverna allt för stora svårigheter att genomgå även

en något längre sammanhängande kurs.

Styrelsen, som redan tidigare utarbetat förslag till en yrkesskola för sjömän

i anslutning till Göteborgs stads yrkesskolor och som därvid haft underhandlingar

såväl med representanter för rederierna i Göteborg som med sjöfolksförbundets

överstyrelse, har därvid funnit ett mycket starkt intresse för en

något längre utbildningstid. Det vill förefalla, som om de sakkunnigas förslag

vore ägnat att ställa sjöfolkets yrkesutbildning allt för mycket i särklass jämfört

med övriga arbetargrupper. Styrelsen vill därför bestämt yrka, att de föreslagna

kurserna sammanföras till en kurs om minst 5 månader.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser den föreslagna uppdelningen av

utbildningen i däckstjänst respektive maskintjänst i en grundläggande kurs

(»lägre» kurs) och en påbyggnadskurs (»högre» kurs) lämplig. Erfarenheten

torde få utvisa, i vad mån en ändring av kurslängden bör genomföras.

För sjömän, som redan före inträdet i den grundläggande kursen ha en avsevärt

längre tjänstgöring till sjöss än som kräves för inträde i denna kurs, bör

finnas möjlighet att fortsätta i påbyggnadskursen direkt efter genomgången

grundläggande kurs.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om icke de föreslagna

undervisningstiderna blivit allt för knappt tillmätta.

T fråga om kursernas förläggning till tiden har i yttrandena

anförts i huvudsak följande.

Sveriges redareförening m. fl. finna det visserligen äga sin riktighet, att särskilt

inom närtrafiken och under vissa år jämväl inom Östersjö- och nordsjöfarten

en uppläggning med därav följande arbetslöshetsperioder för sjöfolket

förekommer i början av året, men beträffande övrig sjöfart förhåller det sig

icke så. Genom en ökning av antalet avdelningar inom den lägre kursen beredes

visserligen det säsongarbetslösa sjöfolket tillfälle att genomgå yrkesskola, men

med tanke på övrigt sjöfolk bör enligt föreningens åsikt möjlighet jämväl

förefinnas att under övriga delar av året åtminstone dubblera avdelningarna.

Nautiska föreningen i Göteborg och Göteborgs fartygsbefälhavareförening

ifrågasätta att några kurser förläggas till sommarmånaderna i direkt anslutning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

till fortsättningsskolor eller folkskolor, fartygsbefälhavareföreningen dock under

uttalande av en bestämd uppfattning, att det ur arbetslöshetssynpunkt vore

skäligen likgiltigt, vilken tid av året som valdes.

Kommerskollegium finner de föreslagna tidsperioderna för de olika yrkeskurserna

i stort sett lämpliga. Därest olägenheter i detta hänseende komma att

uppstå, synas möjligheter finnas att inom den föreslagna organisationsramen

vidtaga erforderliga ändringar. Att, som nautiska föreningen i Göteborg och

Göteborgs fartygsbefälhavareförening föreslagit, förlägga några kurser till sommarmånaderna

i direkt anslutning till fortsättningsskolor eller folkskolor, torde

möta organisatoriska svårigheter med hänsyn till läsårets indelning vid yrkesskolorna.

Kollegium vill dock framhålla att, för den händelse eleverna till någon

avsevärd del skulle komma att bestå av pojkar som utan sjötjänst söker sig till

sjömansskolorna direkt efter avslutad folkskola, förflyttning av en lägre kurs

från våren till hösten kan bli önskvärd.

Överstyrelsen för yrkesutbildning erinrar om att de sakkunniga föreslagit en

anordning med kontinuerliga kurser under hela året med uppehåll endast under

en viss del av sommaren samt vid jul och nyår. Såsom de sakkunniga framhålla,

är det emellertid lämpligt, att tyngdpunkten av verksamheten förlägges till

månaderna januari—april. Överstyrelsen vill därför tillstyrka, att skolornas

kapacitet beräknas för tre parallellavdelningar av de grundläggande kurserna

för vardera däcks- och maskinpersonalen, varje avdelning med 15 deltagare,

vilka avdelningar sålunda beräknas vara i gång under den nämnda delen av

året, medan under övriga delar av året i allmänhet ej torde behöva räknas med

mera än en kurs av vartdera slaget. I fråga om påbyggnadskurserna bör tills

vidare räknas nied endast en för vardera däcks- och maskinpersonalen per

skola och år med normalt 15 elever i varje kurs. Därest med hänsyn till antalet

inträdessökande en ökning av antalet kurser skulle visa sig erforderligt, synes

överstyrelsen böra ha befogenhet att inom ramen för skolans kapacitet medgiva

anordnande av ytterligare kurser.

I fråga om kursplanerna har i yttrandena anförts i huvudsak följande.

Sveriges redareförening m. fl., nautiska föreningen i Göteborg och Göteborgs

fartygsbefälhavareförening föreslå ökat utrymme i undervisningen för ämnet

båtkunskap (livbåtsövningar), vilket ökade utrymme lämpligen anses kunna

vinnas genom beskärning av timantalen i vissa andra ämnen.

Sveriges fartygsbefälsförening, ångfartygsbefälhavaresällskapet i Stockholm

och direktionen för navigationsskolan i Kalmar vilja ha engelska språket förlagt

till den högre kursen och att i stället undervisningen i svenska språket förlägges

till den lägre kursen.

Sveriges segélfartygsförening anser med hänsyn till sjömannens i östersjöfart

behov även undervisning i tyska språket böra ingå i utbildningen.

Kommerskollegium framhåller, att utformningen av förslagen till kursplaner

för yrkesutbildningen skett under förutsättning, att överstyrelsen skulle äga

befogenhet att vidtaga de ändringar, som befinnas lämpliga, sedan ytterligare

erfarenhet rörande verksamheten vid dessa skolor vunnits. Kollegium finner

detta välbetänkt och anser sig därför böra ingå på detaljgranskning av föreliggande

förslag allenast i vissa hänseenden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser, att erfarenheten bör få utvisa i vad

mån en ändring av kursplanerna bör genomföras.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse anser, att utrymme för undervisning

i svenska språket bör beredas redan i de lägre kurserna och att timantalet för

engelska språket bör ökas.

Beträffande det föreslagna kravet på viss förpraktik anföres

i remissyttrandena bland annat.

Sveriges redareförening m. fl. anse att, om fordran på föregående sjötjänst

uppställes, detta med relativt stor säkerhet kommer att medföra så få anmälningar,

att dispensförfarandet måste tillgripas i ett stort antal fall. Enligt föreningens

uppfattning bör, om sjömansskolor med utsikt till framgång skola

kunna upprättas och vidmakthållas, rekryteringen liksom inom andra grenar

inom yrkesskolorna i allmänhet kunna ske direkt från lärdomsskolorna. De

sökande, som visa sig ha föregående sjötjänst, böra dock äga företräde och i

första hand antagas.

Det kan visserligen gentemot detta sägas, att kostnader icke skola nedläggas

på personer, som icke med säkerhet kunna förväntas kvarstanna inom yrket

och att utbildningen måhända kommer att vinna i effektivitet, om kravet på

föregående sjötjänst upprätthålles, men enligt föreningens sätt att se saken

kommer de sakkunnigas förslag härutinnan i stort sett icke att gagna sjöfarten.

Det må härutinnan bland annat erinras örn, att en del nybörjare, som nu gå

fullständigt oskolade till sjöss och därigenom möta allehanda svårigheter och

besvikelser, efter genomgången yrkesskolekurs bli på ett helt annat sätt rustade

för sin första sjöresa med ty åtföljande större utsikter att dessa ynglingar kvarbli

inom yrket under ett större eller mindre antal år.

Nautiska föreningen i Göteborg och Göteborgs farigg skefälhavareförening

giva uttryck för liknande synpunkter som Sveriges redareförening anfört. Göteborgs

fartygsbefälhavareförening — som alltså finner krav på föregående sjötjänst

för inträde i lägre kurs icke böra uppställas — anser däremot beträffande

inträdet i högre kurs böra uppställas obligatoriskt krav på föregående sjötjänst,

eventuellt med dispensrätt för vederbörande.

Sveriges fartygsbefälsförening uttalar, att utbildningen vid skolorna uppenbarligen

skulle vinna i effektivitet, om eleverna vid inträdet i skolan inhämtat

viss erfarenhet i yrket. Då avsaknaden av egentlig yrkesutbildning för manskapet

medfört en betänklig sänkning av standarden hos en stor del av den

nuvarande sjömanskåren, förefaller det föreningen böra vara en förstahandsuppgift

att i möjligaste mån avhjälpa detta missförhållande genom att söka

förhjiilpa dem, som redan finnas inom yrket, till förbättrad utbildning. Detta

syfte anser föreningen kunna nås, om kravet på minst ett års sjötjänst för

inträde vid sjömansskolorna fastställes.

Ångfartygsbefälliavaresällslcapet i Stockholm förklarar sig tillfullo instämma

i de sakkunnigas förslag på förevarande punkt.

Svenska sjöfollcsförbundet finner förslaget om viss förpraktik välbetänkt men

anser — såsom redan i det tidigare nämnts — att möjlighet bör beredas elever

som genomgått lägre kurs att utan mellankommande sjötjänst fortsätta i

högre kurs.

Kommerskollegium hänvisar till att de sakkunnigas förslag i detta hänseende

Bihang till riksdagens jrrotohoU lOIfG. 1 sand. Nr 8. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition nr 8.

avstyrkts av Sveriges redareförening m. fl., nautiska föreningen i Gedeborg

och Göteborgs fartygsbefälhavareförening, vilka emellertid samtidigt framhållit,

att företräde "bör beredas inträdessökande som fullgjort sjötjänst, och

fortsätter kollegium för egen del sålunda:

Mot föreningarnas förslag kan måhända invändas, att det i sak icke skulle

innebära annat än de sakkunniga åsyfta med sitt förslag. Enligt kollega mening

får man emellertid härvid icke förbise de psykologiska faktorer, som vid uppställande

av särskilda inträdeskrav alltid göra sig gällande. Kravet på 12

månaders sjötjänst kommer i det allmänna medvetandet att bli huvudregeln,

medan den administrativa möjligheten att erhålla dispens naturligen kommer

att intaga en mer undanskymd plats. Därtill kommer att en ansökan om

dispens för en person, som saknar vana och erfarenhet att vända sig till myndigheter

i sådana frågor, lätt kan komma att verka avskräckande. I varje fall

kan det föreslagna dispensförfarandet väl tänkas beröva sjömansskolorna en

del av deras lockelse för den ungdom, som efter avslutad folkskola står inför

sitt yrkesval. Då antagandet att ifrågavarande inträdesvillkor kan komma att

utöva ett visst inflytande på rekryteringen, sålunda icke synes oberättigat,

finner kollegium anledning att närmare pröva bestämmelsens ändamålsenlighet.

De omständigheter som i förevarande hänseende främst anförts till stöd för

de sakkunnigas förslag, är sjömansyrkets nuvarande karaktär av genomgångsyrke.

Den stora avgångsprocenten inom yrket, som beträffande utrikes fart

uppgår till omkring tre fjärdedelar av däckspersonalen och två tredjedelar av

maskinpersonalen redan då årsklasserna uppnått 30 års ålder, har ansetts

motivera krav på viss garanti för att de som genomgå yrkeskurserna verkligen

komma att ägna sig åt sjömansyrket. Det kan icke bestridas, att om krav

på fullgjord sjötjänst för inträde på yrkeskurs icke uppställdes, fall komme

att inträffa, då utbildningskapital så att säga berövades sjöfarten genom att

elev som genomgått sjömansskola, kort därefter överginge till annat yrke.

Å andra sidan må emellertid framhållas, att det väl kan tänkas, att dugliga

sjömän i många fall komme att tillföras yrket just genom en yrkesskola, som

utan krav på föregående sjötjänst utgjorde en lättillgänglig utbildningsväg för

pojkar som efter avslutad folkskola stöde inför val av yrke. Och särskilt för

pojkar med håg för sjömansyrket, vilka vid 14 års ålder efter genomgång av

7-årig folkskola skola påbörja sin utbildning, men enligt sjömanslagen, icke

förrän de fyllt 15 år kunna få anställning å fartyg, skulle det vara av stort

värde att kunna utnyttja den mellanliggande tiden till genomgång av en yrkeskurs.

Efter att ha genomgått en sådan kurs skulle dessa pojkar säkerligen även

finna sig tillrätta med tjänsten ombord på ett helt annat sätt, än om de började

sin tjänstgöring alldeles utan yrkeskunskaper. För en jämförelse mellan, å ena

sidan, det antal elever utan sjötjänst som kort efter genomgången sjömansskola

komme att lämna sjömansyrket och, å andra sidan, det antal sjömän som skulle

tillföras handelsflottan genom att göra sjömansskolorna lättillgängliga för alla,

finnas icke några säkra bedömningsgrunder, men kollegium vill hålla före att

resultatet skulle bli övervägande positivt.

Lander senare år ha i England försök gjorts med sjömansskolor, avsedda att

bibringa eleverna elementärt sjömanskap. Vid en sådan av Blue Funnel Line i

Aberdovey anordnad sjömansskola har tillträde beretts elever oberoende av

föregående sjötjänst. Erfarenheterna från denna skola ha, enligt i pressen synlig

uppgift, varit goda och de flesta av eleverna ha efter genomgång av skolan

verkligen gått till sjöss. Likaså har ett större rederi i Danmark, som under

senare år gjort försök med sjömansskola i land, funnit att genomgång av en

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

sådan skola utgör den lämpligaste starten för en sjöman i hans yrkesutbildning

och skänker hans fortsatta tjänstgöring till sjöss större värde.

På grund av vad sålunda anförts finner kollegium övervägande skäl tala

för att kravet på sjötjänst för tillträde till lägre kurs bör bortfalla; vid konkurrens

om elevplatser bör dock tjänstgöring till sjöss berättiga sökande till

företräde framför sökande utan sådan tjänst.

Överstyrelsen för yrkesutbildning förklarar sig helt instämma i vad de sakkunniga

anfört beträffande kravet på föregående tjänst till sjöss före inträde

i den grundläggande kursen och finner det även ändamålsenligt, att för deltagande

i påbyggnadskursen en ytterligare praktik till sjöss är det normala.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha delade meningar gjort sig

gällande framför allt med avseende på frågan, huruvida ett års sjötjänst skall

uppställas såsom villkor för inträde i sjömansskola, samt angående spörsmålet,

huruvida det kan vara lämpligt med en uppdelning av utbildningen på en lägre,

grundläggande kurs av 12 veckors längd och en högre påbyggnadskurs örn

8 veckor.

Enighet synes däremot i stort sett råda därom, att en fullständig sjömansutbildning

icke bör omfatta kortare tid än sammanlagt omkring fem månader,

d. v. s. cirka 20 veckor. Jag ansluter mig för egen del till denna uppfattning.

Förutnämnda två spörsmål, varom meningarna delat sig, ha uppenbarligen

ett visst samband med varandra. De sakkunniga ha grundat sitt förslag i båda

dessa avseenden på den i och för sig riktiga principen, att teori och praktik

böra få tillfälle till växelverkan. En yrkesundervisning, som bygger på föregående

praktik, får förutsättas bli effektivare än en utbildning, som grundas

uteslutande på teoretiskt kunskapsinhämtande. Från denna utgångspunkt förorda

de sakkunniga dels uppställande av krav på ett års föregående sjötjänst

för tillträde till sjömansskolans lägre kurs — dock med dispensmöjlighet —

dels ock en uppdelning av undervisningen i en lägre och en högre kurs i syfte

att bereda deltagare i den förra tillfälle att före genomgången av den senare

förskaffa sig ytterligare praktik till sjöss. Sådan ytterligare praktik skulle dock

icke vara obligatorisk för tillträde till påbyggnadskursen.

De organisationer inom sjöfartens område, vilka opponerat sig mot förslaget

om en uppdelning av utbildningen på två kurser — redarföreningarna, maskinbefälsförbundet

och svenska sjöfolksförbundet — synas ha gjort detta främst

med hänsyn till att de betvivla, att de som genomgått en lägre kurs och därefter

gått till sjöss, skulle i någon större utsträckning komma att utnyttja

möjligheten att genomgå en fortsättningskurs. Samma synpunkt anlägges av

styrelsen för Göteborgs stads yrkesskolor. Redareföreningarna hålla dessutom

för sannolikt, att icke ens den lägre kursen skulle komma att i någon större

utsträckning frekventeras av ungdom med föregående sjötjänst. Svenska sjöfolksförbundet

och Sveriges fartygsbefälhavareförening m. fl. åter anse det

välbetänkt att uppställa fordran pa viss förpraktik. Överstyrelsen för yrkesutbildning

har tillstyrkt de sakkunnigas forshag, medan kommerskollegium

Departe
mentschefen
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

funnit övervägande skäl tala för att kravet på sjötjänst för tillträde till utbildningen

borde bortfalla samt i fråga om utbildningens uppdelning ansett, att

försök borde göras med en dylik i avbidan på närmare erfarenhet, huruvida

icke — vilket kollegium holle för sannolikt — skälen för en sammanslagning

framdeles skulle befinnas vara övervägande.

För egen del är jag av den uppfattningen, att den yrkesutbildning, som nu

anordnas, i första hand och så långt förhållandena möjliggöra bör avse redan

yrkesutövande sjömän, åtminstone till en början. Med hänsyn härtill finner

jag övervägande skäl tala för att dessa yrkesmän böra erhålla företräde

till deltagande i de teoretiska yrkesutbildningskurserna framför övriga sökande.

Med beaktande av vad kommerskollegium m. fl. remissinstanser anfört anser

jag dock, att företrädesrätt icke bör föranleda att ett formellt krav på viss förpraktik

uppställes såsom villkor för inträde i sjömansskola.

Beträffande frågan om utbildningens uppdelning på tvenne kurser har jag

funnit, att goda skäl anförts både för en uppdelning och för en sammanslagning.

Jag delar den av kommerskollegium uttalade åsikten, att man här bör

pröva sig fram och låta erfarenheten utvisa, vilken väg som må befinnas vara

den bästa. Måhända kommer det att befinnas, att de båda systemen låta sig

förenas. Tills vidare synas alltså kursplaner böra fastställas för såväl en lägre

som en högre kurs men med möjligheter öppna för dem som så önska att — örn

anslutningen blir tillräckligt stor — genomgå den högre kursen i en följd efter

godkänd genomgång av den lägre. Sådan möjlighet torde i första hand böra

beredas dem, som kunna åberopa föregående sjötjänst. Å andra sidan torde,

i varje fall under försökstiden, tillfälle böra beredas dem, som så önska, att

mellan den lägre och den högre kursen praktisera till sjöss; detta gäller framför

allt dem, som icke förskaffat sig förpraktik före inträdet i begynnelsekursen. —

Sedan någon tids erfarenhet vunnits rörande den lämpligaste kursorganisationen,

torde de ändringar, som må finnas påkallade, få vidtagas.

Beträffande kursernas förläggning till olika tider av året biträder jag de

sakkunnigas förslag, att kursverksamheten bör pågå hela året med lämpliga

uppehåll på sommaren samt vid jul och nyår men med tyngdpunkten förlagd

till årets första månader. Skolomas maximi-kapacitet torde i enlighet med vad

överstyrelsen för yrkesutbildning anfört böra beräknas för tre parallellavdelningar

av envar av de grundläggande kurserna för däcks- och maskinpersonal

med 15 deltagare per avdelning. Samtidigt därmed bör en påbyggnadskurs

av vartdera slaget kunna pågå, likaledes med 15 deltagare. Såsom de sakkunniga

framhållit lärer man böra räkna med, att skolornas fulla kapacitet

kommer att utnyttjas endast under årets första månader. Under årets övriga

månader torde endast en kurs av vartdera slaget komma att pågå. Överstyrelsen

för yrkesutbildning bör dock äga befogenhet att inom ramen för skolans

kapacitet medgiva anordnande av ytterligare kurser jämväl under sistnämnda

tid. — I detta sammanhang vill jag framhålla, att hinder icke bör möta att

organisera en skola på annat sätt än vad jag sålunda angivit, därest vägande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 8. 21

skäl därtill förebragts. Den av de sakkunniga föreslagna organisationen bör

enligt min mening endast betraktas såsom en lämplig normaltyp.

Vad slutligen angår själva kursplanerna, har de sakkunnigas förslag i stort sett

godtagits av de hörda myndigheterna och organisationerna. Av redogörelsen i

det föregående framgår, att vissa detaljanmärkningar riktats mot desamma.

För egen del har jag funnit de sakkunnigas förslag i huvudsak godtagbart.

Överstyrelsen för yrkesutbildning torde böra äga befogenhet att vidtaga de

ändringar i kursplanerna, som må befinnas ändamålsenliga.

b. Kurser för kökspersonal.

En skola — sjömansskola — enligt de sakkunnigas förslag omfattar icke

endast kurser för däcks- och maskinpersonal utan även kurser för kökspersonal.

De sakkunniga grunda sitt förslag på en uppfattning, att de nuvarande faktiska

utbildningsmöjligheterna för sådan personal vid kommunala yrkesundervisningsanstalter

och centrala verkstadsskolor icke fullt ut motsvarar det behov

som kan antagas gälla under normala tider. Därtill kommer enligt de sakkunniga

angelägenheten av att bereda förkovringsmöjligheter för sjömän av

denna kategori, som genom praktik till sjöss förvärvat erforderlig kännedom

örn de speciella förhållanden, som äro för skeppskockyrket utmärkande, och

de särskilda fordringar, som dessa förhållanden medföra i yrkesutövningen på

olika slag av fartyg och i skilda trader. Det har vidare, framhålles det, visat

sig ur praktisk-organisatorisk synpunkt lämpligt att samordna den ifrågavarande

utbildningen med den övriga här föreslagna yrkesutbildningen i vissa

hänseenden. Bland annat har synts önskvärt att bereda de elever det gäller

tillfällen till måltider till billigast möjliga priser. Detta syfte anses skola vinnas

på ett naturligt och lämpligt sätt, om matlagningen av kockeleverna i viss

omfattning avses för samtliga elevers behov. Därvid har förutsatts, att elevernas

måltider tillhandahållas till självkostnadspris. Med hänsyn till det anförda

lia de sakkunniga slutligen icke tvekat att avse inrättande vid skola av ifrågavarande

slag jämväl av utbildningskurser för skeppskockar.

I fråga om skeppskocksutbildningen anföra de sakkunniga ytterligare följande.

Beträffande skeppskockyrket göra sig, i anslutning till vad som nyss anförts

i fråga örn skeppskockutbildningen vid vissa redan befintliga anstalter, icke

i full utsträckning eller med samma styrka gällande motsvarande skäl, som

föranlett de sakkunniga att vad däcks- och maskinpersonalen beträffar föreslå,

att i regel skall fordras viss tids föregående tjänst till sjöss för inträde i här

tilltänkta utbildningsanstalter. Härvid är att beakta, att platstillgången för

nybörjare inom skeppskockyrket är väsentligen mindre än motsvarande

tjiinstetillgång inom övriga ifrågavarande tjänstegrenar, icke bara absolut utan

även relativt taget.

Med beaktande av vad nyss framhållits, föreslås, att kurserna läggas dels

såsom kurser för nybörjare, dels ock såsom kurser för sjömän i yrket; för de

senare torde böra, i analogi med vad som föreslagits beträffande däcks- och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Marits proposition nr S.

maskinpersonalen, uppställas fordran på ett års föregående praktisk tjänst

till sjöss för inträde i kurs. De förra kurserna måste givetvis bli jämförelsevis

mera omfattande med hänsyn till det elevklientel det gäller, under det att de

senare kurserna, vilka synts lämpligen böra uppdelas i en »lägre» och en

»högre» kurs, torde kunna göras betydligt kortare. Kurserna föreslås skola

omfatta, nybörjarkurs omkring 34 veckor, nyssnämnda »lägre» kurs 12 veckor

och den »högre» kursen 8 veckor. Sistnämnda kurs är avsedd för dem, som

efter genomgång av den »lägre» kursen och därefter förvärvad ytterligare praktik

till sjöss, vilja utbilda sig vidare inom yrket med tyngdpunkten lagd på

fartygens provianteringsförhållanden och vad därmed har samband, särskilt i

fråga om längre resor och på avlägsna farvatten. Detta slag av utbildning torde

få anses vara av särskild betydelse för blivande stewarder.

Nybörjarkursen är beräknad för 12 deltagare och avses skola anordnas under

tiden mars—december med uppehåll en månad under sommaren. Den »lägre»

kursen avses skola rymma 24 deltagare i två avdelningar med 12 elever i varje

och förläggas till januari—april, parallellt med vissa övriga ovannämnda sjömanskurser

under samma tid. Den »högre» kursen om 8 veckor, likaledes med

12 deltagare, avses skola infalla under månaderna januari—mars.

Kurserna ansluta sig vad ämnesvalet beträffar till vissa kurser för skeppskockar,

för vilka närmare redogörelse lämnats i det föregående. I kurserna

avses sålunda skola ingå, förutom matlagning såsom huvudämne, jämväl tvätt

och rengöring av kläder; närings- och födoämneslära med varukännedom, matlagningslära

och matsedelsteknik, material- och verktygslära samt bostadsvård;

yrkesräkning, bokföring, uppsats- och affärsskrivning samt ekonomilära;

engelska språket; yrkes- och arbetslagstiftning; allmän hygien och yrkeshygien;

gymnastik och idrott samt simning och livräddning. Tillhopa avses undervisningen

skola omfatta i nybörjarkursen omkring 1 560 timmar (med inlagt

frivilligt ämne omkring 1 600 timmar) och i den lägre kursen 480 timmar, motsvarande

i veckotimmar 46 (respektive 47) för nybörjarkursen och 40 för den

lägre kursen. Det mindre antalet veckotimmar för den lägre kursen i jämförelse

icke blott med nybörjarkursen utan också med motsvarande lägre kurser för

däcks- och maskinpersonalen sammanhänger med intresset av att söka nedbringa

behovet av undervisningslokaler så långt som möjligt. En ökning av

undervisningstiden i matlagning i den lägre kursen åtminstone med ett par

timmar i veckan skulle i och för sig ha varit önskvärd. Då emellertid en sådan

ökning med hänsyn till storleken av elevantalet i olika parallellavdelningar

och i den högre kursen måste ha förutsatt en dubblering av skolans köksutrymmen,

ha de sakkunniga ansett sig böra inskränka sitt förslag beträffande antalet

undervisningstimmar i matlagning (samt tvätt och rengöring av kläder) i den

lägre kursen till att avse allenast 23 timmar i veckan.

För den högre kursen ha de sakkunniga avsett en veckotimplan av samma

omfattning, som för den lägre kursen, med de jämkningar i avseende å undervisningens

innehåll, som betingas av kursens syfte sådant det nyss angivits.

Liksom i fråga om kurserna för däcks- och maskinpersonalen förutsättes, att

överstyrelsen för yrkesutbildning skall äga befogenhet att vidtaga de jämkningar

i avseende å ovanstående kursplaner, som må befinnas erforderliga med

hänsyn till erfarenheten.

Remissyttranden.

Sveriges redareförening m. fl. Föreningarna ha intet att erinra mot den

föreslagna nybörjarkursen örn 34 veckor, vilken till sin uppläggning synes följa

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

de normer, som med i huvudsak tillfredsställande resultat tillämpats vid redan

nu bedrivna kurser. Liksom tidigare, när det var fråga om den högre kursen

för däcks- och maskinmanskap ställer sig emellertid föreningen tveksam till

anordnandet av icke mindre än tvenne påbyggnadskurser om 12 respektive 8

veckor. Sammanlagda tiden skulle komma att uppgå till icke mindre än 54

veckor och även vid mycket korta intervaller mellan kurserna för förvärvande

av praktik till sjöss skulle utbildningen komma att sträcka sig över ett flertal år.

Enligt föreningens uppfattning lärer en så lång utbildningstid för denna personal

knappast vara av nöden utan synes särskilt med hänsyn till den långa nybörjarkursen

kunna begränsas till en kortare påbyggnadskurs om 8 veckor, i huvudsak

avsedd för utbildning av blivande stewarder.

Sveriges fartygsbefälsförening anser, att vad kökspersonalen beträffar någon

praktisk erfarenhet i yrket för att på bästa sätt tillgodogöra sig utbildningen

icke torde göra sig gällande i samma utsträckning som fallet måste anses vara

med övrigt sjöfolk.

Kommerskollegium framhåller, att någon samordning av nybörjarkursen och

övriga kurser för kökspersonal av innebörd att för inträde i de sistnämnda

skulle fordras genomgång jämväl av nybörjarkursen, icke torde vara avsedd.

Kollegium finner önskvärt, att tillträde till högre kurs för kökspersonal även

beredes dem som genomgått nybörjarkurs men icke lägre kurs.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i huvudsak intet att erinra mot de

sakkunnigas förslag angående utbildningen av kökspersonal. Liksom i fråga

om kurserna för däcks- och maskinpersonal torde erfarenheten få utvisa, i vad

mån en ändring av undervisningsplanerna bör företagas. Vad den redan i gång

varande utbildningen av skeppskockar vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning

beträffar finner överstyrelsen det önskvärt, att densamma inordnas

i sjömansskolan, varigenom denna gren av sjömansutbildningen vid skolan

i Göteborg liksom vid övriga sjömansskolor samordnas med och ställes under

samma ledning som utbildningen av däcks- och maskinpersonalen. Härvid

torde böra övervägas i vad mån den nu för verkstadsskolan för skeppskockar

gällande undervisningsplanen lämpligen bör anpassas efter den av de sakkunniga

föreslagna kursplanen för »nybörjarkursen» örn 34 veckor.

Statskontoret förordar, att utbildningen av kockar äger rum i samma form

som för närvarande.

Inledningsvis har jag erinrat om den utbildning av skeppskockar, som för

närvarande förekommer vid de kommunala undervisningsanstalterna i Göteborg

och de centrala verkstadsskolorna i Sundsvall och Sandö. Vad de sakkunniga

anfört örn ofullständigheten av de utbildningsmöjligheter, som sålunda

föreligga, motsäges icke av vad i remissyttrandena förekommit. De sakkunnigas

uppfattning, att det ur praktisk-organisatorisk synpunkt synes lämpligt att

samordna skeppskockutbildningen med den föreslagna utbildningen för däcksoch

maskinpersonal i vissa hänseenden, synes lia vunnit allmän anslutning i de

inkomna yttrandena utom vad angår statskontoret, som ansett utbildningen av

skeppskockar böra försiggå i samma form som flir närvarande.

För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för, att utbildning av

skeppskockar anordnas i samband med yrkesutbildningen för sjöfolk i övrigt.

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Jag biträder alltså därutinnan de sakkunnigas förslag. I likhet med överstyrelsen

för yrkesutbildning finner jag det önskvärt, att den utbildning av skeppskockar,

som för närvarande äger rum vid Göteborgs stads yrkesskolor, inordnas

i en blivande sjömansskola i nämnda stad.

Beträffande kursplanerna tillstyrker jag de sakkunnigas förslag angående

anordnande av en nybörjarkurs av 34 veckors längd. Mera tveksamt förefaller

det vara, huruvida det kan vara befogat med två kurser, en högre och en lägre,

för icke-nybörjare. Jag har dock icke ansett mig böra motsätta mig, att försök

göras med två dylika kurser på sätt de sakkunniga föreslagit. I likhet med

kommerskollegium utgår jag ifrån, att den som genomgått nybörjarkurs, skall

kunna direkt genomgå den »högre» kursen för icke-nybörjare. I fråga om

kursernas förläggning till tiden har jag icke funnit anledning till erinran mot

de sakkunnigas förslag.

5. Kostnadsberäkningar och statsbidragsgrunder.

a. Engångskostnader.

De kostnadsberäkningar, de sakkunniga verkställt, utgå från

antagandet, att initiativ till inrättande av sjömansskola skall vara att påräkna

från vissa större sjöfartsstäder, exempelvis från Stockholm, Göteborg, Hälsingborg

(eller möjligen Malmö) samt Kalmar (eventuellt annan lämplig stad på

ostkusten). Närmare beräkningar ha de sakkunniga utfört endast för en skola,

nämligen för en sådan i Stockholm. Även i fråga om denna skola föreligga

emellertid vad byggnadskostnaderna beträffar endast approximativa beräkningar.

De sakkunniga anföra såsom motiv härför följande.

De sakkunniga ha icke ansett nödvändigt för sitt uppdrag att i förhand

utreda de närmare förutsättningarna för skolornas förläggning till respektive

städer med hänsyn till lokaler etc. Det är att antaga, att åtminstone i flertalet

fall nybyggnader för verksamheten skola befinnas erforderliga. Eftersom byggnadskostnadema

växla med orten och standarden av byggnaderna samt materialet

för desamma, kunna kostnaderna för lokaler som erfordras för skolorna,

nu icke angivas annat än approximativt. Detta gäller i viss utsträckning också

i fråga om delar av den för skolorna erforderliga utrustningen med inventarier,

maskiner (fundament) och dylikt. De sakkunniga ha heller icke bortsett från

möjligheten att det i enstaka fall kan visa sig förmånligare att helt eller delvis

förhyra för verksamheten erforderliga lokalutrymmen än att nybygga

desamma.

De sakkunniga understryka, att de utförda beräkningarna mera åsyfta att

angiva storleksordningen av kostnaderna för de föreslagna sjömansskolorna än

att utgöra kostnadsberäkningar, avsedda att ligga till grund för beslut om

upprättande av sådana skolor.

Storleksordningen av engångskostnaderna, sådana de uppskattats av en av

de sakkunniga anlitad expert, och de huvudsakliga ändamål de avse framgå

av följande tablå.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majlis ''proposition nr 8.

Engångskostnader.

1. Undervisningslokaler samt lokaler för administration m. m.: enligt beräkningar

erfordras en byggnad med en golvyta av omkring X 050 m2 och en volym

av 5 200 m3; örn byggnadskostnaderna beräknas till 68 kronor m3 blir totalkostnaden

omkring..................................kronor 350 000

De sakkunniga ha icke ansett sig böra räkna med särskild gymnastiksal för

skolan. För ändamålet avses i stället skola förhyras lokal.

Stadigvarande undervisningsmateriel (maskiner samt verktyg o.

d.):

i arbetslokal för däckspersonal...................

kronor

3 010

i verkstadslokal för maskinpersonal................

>

15 520

i demonstrationslokal för däcks- och maskinpersonal......

»

96 050

i lokaler för kökspersonal.....................

i föreläsningssal; tillika dagrum för 150 elever och omställbar

»

27 590

till matsal för 64 elever.....................

montering av maskiner och apparater i verkstadslokalen för

maskinfolk och demonstrationslokalen samt utomhus å gård,

jämte ledningar för desamma (elektriska och ångrörsled-

»

4 500

ningar), ävensom erforderliga betongfundament........

»

2 000

diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras med . . .

T»

4 330

Inventarier och inredning för undervisningslokaler:

i tre lärosalar ............................

kronor

6 360

i materielrum till d:o........................

}

670

i lärarerum..............................

»

600

i arbetslokal för däckspersonal..................

»

1031

i materielrum till d:o........................

»

200

i verkstadskontor till d:o......................

390

i verkstadslokal för maskinpersonal................

»

988

i materiel- och verktygsrum till d.o...............

»

500

i verkstadskontor för d:o......................

390

i demonstrationslokal för däcks- och maskinpersonal......

»

828

i lokaler för kökspersonal .....................

i föreläsningssal, tillika dagrum för 150 elever och omställbar

*

6 085

till matsal för 64 elever.....................

T)

3 500

i tvätt- och klädrum för elever..................

1>

300

elektrisk armatur..........................

»

6 000

diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras med . . .

1

1158

Första uppsättning av förbrukningsmateriel för undervisningen:

för däckspersonal..........................

kronor

590

t> maskinpersonal.........................

>

510

Inventarier och inredning, som icke ha samband med undervisningen:

föreläsningssal, tillika dagrum för 150 elever och omställbar

till matsal för 64 elever.....................

kronor

900

inventarier och inredning av expeditionsrum för föreståndare .

»

720

d:o av rum för skrivbiträde och vaktmästare..........

>

2 475

diverse inventarier..........................

3»

990

diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras med . . .

>

815

153 000

29 000

1 100

5 900

Summa engångskostnader kronor 539 000

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

De sakkunniga understryka, att de icke i alla hänseenden i detalj kunnat

taga ställning till skäligheten i och för sig av de ifrågavarande beräkningarna.

Vidare har synts dem icke uteslutet, att kostnaderna för materielanskaffningen

i viss utsträckning skall kunna nedbringas genom att varvs- och rederiföretag

och andra intresserade enskilda ställa delar därav till förfogande kostnadsfritt

eller till reducerade priser.

Göteborgs fartygsbefälhavarefÖferling förordar, att skolorna i vissa fall förläggas

till stationärt liggande fartyg. Undervisningen skulle i så fall komma att

bli väsentligt mera verklighetsbetonad och man torde icke heller böra bortse

från att även rent psykologiska faktorer här spela en betydelsefull roll.

Svenska maskin befäls förbun det ifrågasätter örn de kostnader som äro förbundna

med ett genomförande av förslaget i alla dess punkter, kunna komma

att svara mot nyttan av den utbildning, som manskapet kan erhålla. Förbundet

syftar därvid närmast på maskinutrustningen i den föreslagna demonstrationslokalen

för däcks- och maskinpersonal med en beräknad kostnad av 96 050

kronor. Förbundets åsikt är nämligen, att sjöfolkets yrkesutbildning icke kan

höjas genom den praktik, som kan erhållas av undervisningsmaterielen i en

sådan demonstrationslokal, där det endast finnes en del av alla de maskiner

och instrument, som äro hemmahörande i ett fartyg och dess maskinrum.

Såsom torde vara bekant står icke utvecklingen på det maskintekniska området

stilla utan är stadd i snabb utveckling, varigenom nya maskintyper och

instrument ständigt framkomma. Något beaktande av detta faktum synes

de sakkunniga ej ha gjort, då de icke räknat med någon komplettering av

undervisningsmaterielen i demonstrationslokalen.

Den tid, som anslagits till den praktiska utbildningen i demonstrationslokal,

synes enligt förbundets åsikt bliva bättre utnyttjad, örn eleverna i stället få

ägna sig åt smide, filning eller liknande verktygsarbeten.

I motsats till de praktiska övningarna i skötseln av ångmaskin och ångpanna

etc., vilka förbundet finner vara av mindre eller inget värde, anser förbundet,

att utbildning, som eleverna erhålla i den föreslagna verkstadslokalen, är

den utbildning, som har det största värdet. Det är nämligen av vikt, att så

gedigen utbildning som möjligt gives i rätta handhavandet av de verktyg och

arbetsmaskiner, som förekomma och användas ombord på ett fartyg. Eleverna

erhålla därigenom förutsättningar att på ett rätt sätt kunna sköta sina åligganden

och tillfredsställande utföra de arbetsuppgifter, som kunna förekomma i

ett fartygs maskinrum. De kurser, som för närvarande finnas upplagda vid

yrkesskolorna för mekaniker och verkstadsarbetare, äro enligt förbundets åsikt

mycket ändamålsenliga och passande även för maskinmanskap på fartyg. De

som genomgått sådana kurser och sedan komma att ägna sig åt sjölivet, ha alla

eller åtminstone mycket stora förutsättningar att på ett gediget sätt utföra

dem ålagt arbete ombord i ett fartygs maskinanläggning.

Direktionen för Stockholms navigationsskola framhåller, att beträffande

materielutrustningen i demonstrationslokal för däcks- och maskinpersonal föreslagits

anskaffandet av dels å fartyg förekommande maskiner (sjöångmaskin,

vinsch etc.) och dels fartygs- och maskinmodeller till den betydande kostnaden

av cirka 96 000 kronor för var och en av de nyinrättade skolorna. Direktionen

anser icke, att värdet av den undervisning, som med hjälp av dessa maskiner

och modeller kan och bör bibringas eleverna, motsvarar den dyrbara anskaffningen.

Eftersom undervisningens praktiska del bör i huvudsak vara inriktad

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

på uppå viling av en viss arbetsskicklighet, så viii manuell som med hjälp av

arbetsmaskiner, borde större delen av nämnda summa i stället reserveras att i

mån av behov användas för utökning av tillgången på verktyg, verkstadsmaskiner

och dylikt.

Direktionen för navigationsskolan i Malmö är tveksam beträffande behovet

av fartygsmodeller och anser, att den bästa undervisningen i detta avseende

ernås genom besök å fartyg, vilka anlöpa respektive hamnar.

Kommerskollegium anser metoden med ett stationärt liggande fartyg

— alltså en flytande demonstrationslokal — som sedan länge tillämpats i

England, ha sina givna fördelar men framhåller, att en sådan anordning torde

draga större kostnader än skolor i land. Kollegium anser, att det vore av stort

värde om detta förslag framdeles bleve prövat, sedan praktiska erfarenheter

vunnits rörande sjömansskolornas verksamhet. Kollegium anser vidare bedömandet

av frågan om behovet av en demonstrationslokal för däcks- och

maskinpersonal kunna i viss mån bli beroende på omfattningen av den praktiska

erfarenhet av tjänstgöring å fartyg, som eleverna vid sjömansskolorna

komma att besitta. Då kollegium ansett genomgång av åtminstone de lägre

yrkeskurserna normalt böra kunna ske före påbörjandet av tjänstgöring till

sjöss, och enär tillgång till förstklassig åskådningsmateriel är av stort värde

även för elever, som varit ute i praktiskt arbete någon tid, tillstyrker kollegium

för sin del de sakkunnigas förslag i detta avseende.

Statskontoret förutsätter, att lokaler och materiel vid den yrkesundervisningsanstalt,

till vilken sjömansavdelningen anslutes, i största möjliga omfattning

utnyttjas även för nämnda avdelning, så att anordnande av nya lokaler

och anskaffande av ny materiel så långt detta är görligt undvikes. Om, såsom

fallet är i Göteborg, navigationsskola finnes å orten, torde även sådan skolas

resurser i fråga om dyrbarare åskådningsmateriel m. m. böra begagnas.

Beträffande frågan om statsbidrag till kostnader för inrättande och

drift av sjömansskolor ha de sakkunniga utgått ifrån, att staten skulle fastställa

vissa statsbidragsgrunder, varemot initiativet till inrättande av dylika

skolor i de enskilda fallen skulle ankomma på huvudman för kommunal yrkesundervisningsanstalt

eller central verkstadsskola.

Vad angår själva grunderna för statsbidrag, lia de sakkunniga förordat tilllämpning

i huvudsak av de grunder som gälla för statsbidrag till centrala verkstadsskolor.

Härom anföra de sakkunniga.

Enligt kungörelsen angående statsunderstöd till kommunala och enskilda

anstalter för yrkesundervisning utgår — under det att skollokaler, deras möblering,

uppvärmning och belysning måste bekostas helt av skolans huvudmän —

statsbidrag till kommunala lärlings- och yrkesskolor samt verkstadsskolor med

högst två tredjedelar av utgående arvoden åt lärarna, dock högst med i författningen

angivna belopp per undervisningstimme (lärlings- och verkstadsskolor

2 kronor 35 öre) samt med hälften, eller i undantagsfall intill två tredjedelar,

av kostnaderna för undervisningsmateriel.

För de centrala verkstadsskolorna gälla väsentligt förmånligare bestämmelser.

Sålunda bidrager staten med hälften av kostnaderna för anskaffning av

undervisningslokaler samt lokaler för administration m. m. (dock ej kostnaderna

för tomt och vissa ledningar), med högst hälften av kostnaderna flir

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Marits proposition nr 8.

anskaffning av inventarier och inredning för undervisningslokaler samt med

nio tiondelar av kostnaderna för anskaffning av erforderlig första uppsättning

av stadigvarande undervisningsmateriel (maskiner samt verktyg och dylikt).

För det fall, att undervisningslokaler förhyras, bestämmer Kungl. Majit storleken

av det statsbidrag (i regel hälften), som må utgå till hyreskostnaderna.

I fråga örn avlöningarna åt rektor och övriga lärare bidrager staten med belopp

motsvarande hela avlöningskostnaderna, dock med viss i författningen angiven

maximering. Till nödvändig nyanskaffning (komplettering) av maskiner utgår

bidrag efter motsvarande grund, som gäller i fråga örn anskaffande av en första

uppsättning av undervisningsmateriel. Till underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel

(inklusive bland annat komplettering av verktyg och dylikt)

utgår bidrag med belopp, beräknat efter 70 kronor för elev och år, dock att

bidraget ej må uppgå till högre belopp än som svarar mot huvudmannens verkliga

kostnader för ändamålet under den tid bidraget avser. Vidare utgår statsbidrag

till bestridande av kostnader för sjukvård åt eleverna med belopp, beräknat

efter 10 kronor för elev och år, samt till gäldande av avgifter för obligatorisk

olycksfallsförsäkring för eleverna med belopp motsvarande hela kostnaden härför.

Statsbidrag till gäldande av övriga årliga kostnader för driften (administration

m. m.) utgår med belopp, beräknat efter etthundra kronor för elev och år,

dock att statsbidrag sammanlagt ej må uppgå till högre belopp än som svarar

mot huvudmannens verkliga kostnader för ändamålet under den tid bidraget

avser.

För vissa skolors yrkesavdelningar för flygmekaniker gälla särskilda bidragsgrunder,

beslutade av 1943 års riksdag.

Då sjömansskolorna avses skola mottaga elever från hela landet och icke

endast från vissa lokalt begränsade områden och sålunda få karaktär av riksskolor,

torde det vara nödvändigt, för att den tilltänkta utbyggnaden skall

komma till stånd och verksamheten säkerställas, att vederbörande kommuner

åtminstone icke åsamkas mera väsentliga utgifter för ändamålet. Härutinnan

vilja de sakkunniga åberopa grunderna för Kungl. Majits beslut den 16 oktober

1942 angående statsbidrag till kvarnskolan i Mariestad och 1944 års riksdags

beslut angående bidrag till anordnande av kurser för utbildning av elektriska

installatörer. I båda fallen gälla, på grund av att vederbörande yrkesskolstyrelser

ansetts icke utan vidare lia intresse av att anordna andra utbildningskurser

än som motsvara det lokala behovet, förmånligare bidragsgrunder än

för kommunala undervisningsanstalter i allmänhet och vad beträffar installatörskurserna

till och med förmånligare än som gälla för centrala verkstadsskolor.

Att staten rörande de elektriska installatörskurserna helt påtagit sig driftkostnaderna

och icke blott en större del av desamma sammanhänger även med

att dessa kurser avse utbildning för ett yrke, beträffande vilket staten uppställer

obligatoriska kompetenskrav.

När det gäller att bedöma bidragsgrunderna till de föreslagna utbildningsanstalterna

för sjöfolk, har man att beakta, förutom deras tilltänkta karaktär

av riksskolor, bland annat de särskilda bemanningsföreskriftema för fartyg.

Bortsett från vissa föreskrifter angående befälet, radiotelegrafister och båtmän

uppställes i den ifrågavarande lagstiftningen icke någon fordran på kompetens

för den ena eller andra befattningen ombord. Sverige har emellertid

ratificerat en internationell konvention bland annat rörande bemanningen av

fartyg, visserligen under förbehåll för ratifikation av en hel del främmande

länder. I konventionen lämnas föreskrifter bland annat rörande minimiantal

av däcksbemanning, kvalifikationer för sådan bemanning samt proportionen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Marits proposition nr 8.

mellan mera eller mindre kvalificerade däcksman. I sistnämnda hänseenden

utgå bestämmelserna från att erforderlig yrkesfärdighet förvärvats under viss

tids arbete till sjöss. Då den förutsatta mera allmänna anslutningen ännu icke

ägt rum har konventionens bestämmelser rörande bemanningen åtminstone tills

vidare icke införlivats med lagstiftningen i vårt land.

Om redan ett i författningsväg fastslaget kompetenskrav av den natur, som

gäller i fråga örn elektriska installatörsyrket, ansetts motivera särskilt förmånliga

bidragsgrunder i fråga örn kostnaderna för utbildningen för yrket, så synes

det de sakkunniga uppenbarligen föreligga ett icke mindre fog för att på motsvarande

sätt säkerställa utbildningsmöjligheterna för sjömansyrkets utövare,

i fråga om vilka i anslutning till vad nyss nämnts, i trots av sjösäkerhetens

fordringar, icke ifrågasatts annat kompetenskrav än som består i fordran å viss

tids arbete i själva yrket men utan någon garanti vad beträffar kvaliteten av

den utbildning som i arbetet erhålles.

De sakkunniga skulle anse härav motiverat, att för utbildningen finge avses

statsbidrag enligt motsvarande, jämväl i detta fall förmånligare grunder, som

gälla för elektriska installatörer, om icke särskild anledning förelåge för vissa

kommuner att påtaga sig relativt avsevärda kostnader för utbildningen.

Uppenbarligen är detta fallet med sådana större städer, som åtnjuta väsentliga

fördelar i skatteinkomsthänseende av sjöfarten.

De sakkunniga ha med hänsyn härtill ansett sig kunna stanna vid förslag om

statsbidrag för utbildningen enligt i huvudsak motsvarande grunder, som gälla

för centrala verkstadsskolor.

I fråga om engångskostnaderna för inrättande av sjömansskolor innebär de

sakkunnigas förslag alltså, att statsbidrag skulle utgå

delis till anskaffande av undervisningslokaler och lokaler för administration

m. m. med belopp, motsvarande hälften av de kostnader för lokalernas

uppförande eller förvärvande, som befinnas skäliga; i nämnda belopp inräknas

icke kostnader för tomt eller framdragande av ledningar till tomtgränsen;

dels till anskaffande av den första uppsättningen av sådan stadigvarande

undervisningsmateriel, som prövas erforderlig, med nio tiondelar av de

styrkta kostnaderna;

dels ock till anskaffande av inventarier och inredning för undervisningslokaler

med belopp, som Kungl. Majit finner skäligt bestämma i samband med

beslut om statsbidrag till anskaffande av dylika lokaler, dock högst med

hälften av de styrkta kostnaderna.

Tillämpade på de förutnämnda beräknade engångskostnaderna för inrättande

av en sjömansskola, skulle statsbidraget till sådana engångskostnader för

varje skola bli följande.

Undervisningslokaler (50 procent) ...... kronor 175 000

Undervisningsmateriel (90 procent) ..... » 137 700

Inventarier m. m. (50 procent) . . ..... »_14 500

Summa kronor 327 200

Huvudmannens andel skulle bli 211 800 kronor.

Överstyrelsen för yrkesutbildning och statskontoret ha tillstyrkt de sakkunnigas

förslag till statsbidrag, såvitt angår engångskostnaderna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

b. Årliga kostnader.

Årskostnaderna för driften av en fullständig sjömansskola beräkna

de sakkunniga på följande sätt (avseende en skola i Stockholm).

Årliga kostnader.

1. Avlöning till föreståndare och övriga lärare:

arvode till föreståndare.......................kronor 3 000

1 årsanställd lärare, 10/n av yrkeslärares avlöning 4 800 kronor

+ 64 procents rörligt tillägg.................. » 7 156

2 d:o................................. » 14 313

1 under tre månader anställd lärare å 650 kronor per månad » 1 950

3 under tre månader anställda lärare ä 650 kronor per månad » 5 850

timlärare i maskinkunskap, 192 timmar å kronor 7: 60 ... . » 1 459

timlärare i matematik, svenska och engelska språken, 642 timmar

å kronor 7: 60........................ » 4 879

timlärare i yrkesräkning m. m. för kockelever, 74 timmar å

kronor 7: 60............................ t 562

timlärare i författningskunskap. 224 timmar å kronor 7: 60 . . » 1 702

timlärare i hygien (sjuksköterska), 272 timmar å kronor 5: 53 » 1 504

timlärare i simning och livräddning, 141 timmar å kronor 5: 53 > 780

timlärare i gymnastik, 185 timmar å kronor 5: 53....... » 1 023

föreläsare i hygien, 68 timmar å kronor 20: —......... > 1 360

föreläsare i allmänna ämnen, 76 timmar å kronor 20: — ... » 1 520

till avlöning åt vikarier under sjukdom............. » 800 kronor 47 858 1

2. förhyrning av gymnastiksal, 164 timmar å kronor 3: —............ • 492

3. nyanskaffning (komplettering) av maskiner. För de första åren torde sådan

nyanskaffning icke bliva erforderlig; de sakkunniga hava därför icke beräknat

något belopp för ändamålet.

4. underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel och dylikt har räknats

med 200 kronor per kurs för däckspersonal (6 kurser) och 500 kronor per

kurs för maskinpersonal (6 kurser) samt 2 000 kronor för kockkurser under

ett år eller sålunda tillhopa för samtliga kurser ................ » 6 200

5. sjukvård och olycksfallsförsäkring av eleverna. De sakkunniga ha med ledning

av vissa uppgifter fråu riksförsäkringsanstalten beräknat kostnaderna i

form av premier för olycksfallsförsäkringar till 509 kronor. Till kostnaderna

för sjukvård uppföras 640 kronor......................... » 1149

6. Övriga årliga kostnader (administration m. m.):

ersättning till skriv-, kassa- och bokföringsbiträde, 250 kronor

per månad.............................. kronor 3 000

ersättning till vaktmästare och materielvårdare, 300 kronor per

månad ................................ » 3 600

(hyra för gymnastiksal, se ovan)

värme, lyse, el. kraft, lampor, proppar, underhåll m. m., omkring

................................. » 19 000

renhållning, tvätt m. m....................... > 1 300

1 Reducerade i proportion till skillnaden i dyrortsavseendc, skulle enligt de sakkunnigas beräkningar

lönekostnaderna för en skola i Göteborg bli i runt tal 45 000 kronor samt i Hälsingborg

och Kalmar cirka 42 500 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

skrivmateriel, trycksaker, telefon, annonser, porton m. m. . . . kronor

premier för olycksfallsförsäkring av lärare och övriga anställda »

till anskaffning av böcker m. m.................. »

brandförsäkring ........................... >

till onera, vatten, gårdsrenhållning m. m............. >

till diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras här . »

2 000

200

300

200

4 000

5 034 kronor 38 634

Summa årliga kostnader kronor 94 333

Statsbidrag till de årliga kostnaderna ha de sakkunniga

förutsatt skola utgå med hela lönekostnaden och i övrigt enligt för centrala

verkstadsskolor gällande grunder. Statsbidragsbeloppen skulle, tillämpade

på förutnämnda beräkning av bruttokostnaderna för en sjömansskola i Stockholm,

bli följande, nämligen

till avlöning åt föreståndare och övriga lärare; bidrag med belopp motsvarande

hela avlöningskostnaden (punkt 1) utom avlöning till sjukvikarier

800 kronor.....................................kronor 47 058

till förhyrning av gymnastiksal; bidrag beräknat motsvara hälften av kostnaderna

(punkt 2)................................. » 246

till underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel o. d. (punkt 4); bidrag

beräknat efter 70 kronor för elev och år (elevantalet = 702 elevmånader

dividerat med 11, motsvarande antalet månader, som läsår omfattar vid

central verkstadsskola) 64 elever ........................ » 4 480

till sjukvård av elever; bidraget beräknat efter 10 kronor per elev och år

(640 kronor), samt till gäldande av avgifter för obligatorisk olycksfallsförsäkring

för eleverna, bidrag med belopp motsvarande hela kostnaden härför

(punkt 5).................................... > 1 149

till gäldande av övriga kostnader för driften (administration m. m.) (punkt 6)

(inkl. även ersättning till sjukvikarier) bidrag beräknat efter etthundra

kronor för elev och år............................. > 6 400

Summa statsbidrag till årliga kostnader kronor 59 333

Huvudmannen skulle alltså komma att tillskjuta 35 000 kronor.

Arvode till föreståndaren har beräknats till 3 000 kronor eller sålunda till

enahanda belopp, som utgår till rektorn vid de kommunala yrkesskolorna i

Mariestad i hans egenskap tillika av föreståndare för kvarnskolan därstädes.

Lärarbehovet ha de sakkunniga beräknat sålunda: 1 årsanställd lärare i

sjömanskap, sjömansslöjd, matematik, navigation och båtkunskap, 2 under

tre månader anställda lärare i samma ämnen, 1 årsanställd lärare i maskinkunskap

(teoretisk och praktisk), 1 under tre månader anställd lärare och

erforderligt antal timlärare i sistnämnda ämne, 1 årsanställd lärare i matlagning

m. m., 1 under tre månader anställd lärare i sistnämnda ämne, timlärare i

yrkesräkning m. m. för kockpersonalen samt vidare erforderligt antal timlärare

i matematik, svenska och engelska språken, författningskunskap, hygien, simning

och livräddning, gymnastik, vartill kommer erforderligt antal föreläsare

i hygien och allmänna ämnen.

Rörande avlöningarna till dessa lärare ha de sakkunniga ansett årsanställd

lärare böra erhålla avlöning enligt motsvarande grunder, som gälla för icke

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

ordinarie sådan lärare i jämförliga ämnen vid vederbörande kommunala anstalt

för yrkesundervisning, respektive centrala verkstadsskola med den jämkning

likväl, som påkallas av skillnaden i tjänstgöringens omfattning. Månadsanställd

lärares avlöning har likaledes ansetts böra utgå efter motsvarande grunder,

som gälla för sådan lärare vid vederbörande kommunala anstalt för yrkesundervisning

eller centrala verkstadsskola. För timlärare ha de sakkunniga

ansett vissa bestämmelser i kungörelsen den 5 september 1942 (nr 787) angående

ersättning åt biträdande lärare och timlärare vid de allmänna läroverken

m. fl. statliga undervisningsanstalter böra analogivis i viss utsträckning komma

i betraktande. De sakkunniga ha därvid utgått från avlöningen till timlärare

vid de tekniska läroverken.

I sitt förslag till kungörelse örn inrättandet av sjömansskola och örn statsbidrag

till sådan skola ha de sakkunniga under § 8 sammanfattat sitt förslag

angående statsbidragets beräkning sålunda.

Statsbidrag till engångs- och årliga kostnader för undervisningen utgå efter

samma grunder, som gälla i fråga örn statsbidrag för motsvarande ändamål till

central verkstadsskola, dock att statsbidrag till avlöning till föreståndare och

övriga lärare utgår enligt bestämmelser, som Kungl. Majit meddelar efter förslag

av överstyrelsen för yrkesutbildning.

I specialmotiveringen till kungörelseförslaget heter det rörande nämnda

§ 8 följande.

Innan närmare erfarenhet vunnits angående verksamheten med hänsyn till

antalet kurser samt föreslagen undervisningsplan med timplan och kursfördelning,

torde med avseende å sjömansskola icke böra i författningsväg fastställas

generella föreskrifter i avseende å lönerna till lärare i viss motsvarighet till

bestämmelserna i § 5 kungörelsen angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har tillstyrkt de sakkunnigas förslag medan

statskontoret rest invändningar mot detsamma, i vad avser utformningen av

statsbidraget till lärarlöner och rektorsarvode. Statskontoret anför i nämnda

avseenden följande.

Statskontoret vill beträffande statsunderstödet till lärarlöner erinra, att staten

för närvarande icke lämnar bidrag till särskilt arvode åt lärare, vilken tjänstgör

såsom föreståndare för avdelning vid kommunal yrkesskola eller central verkstadsskola.

Anledning synes icke föreligga att från denna regel göra undantag

för avdelning, vid vilken sjömansutbildning skulle äga rum. Ej heller kan

statskontoret finna motiverat, att statsbidraget till timlärararvoden skulle utgå

med samma belopp för veckotimme som vid de tekniska läroverken, vilkas

undervisning ligger på ett avsevärt högre plan än den utbildning, varom här

är fråga. Frågan örn de grunder för statsbidraget till lärarlöner, som i övrigt

böra tillämpas, ha de sakkunniga icke närmare berört. I betänkandet har

endast gjorts det allmänna uttalandet, att statsbidrag till sjömansskola bör

utgå enligt i huvudsak motsvarande grunder som gälla för centrala verkstadsskolor.

I § 8 förslaget till kungörelse angående inrättandet av sjömansskola

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

och angående statsbidrag härför föreskrives, att statsbidrag till engångs- och

årliga kostnader för undervisningen skall utgå efter samma grunder som gälla

i fråga om statsbidrag för motsvarande ändamål till central verkstadsskola,

dock att statsbidrag till avlöning åt föreståndare och övriga lärare skall utgå

enligt bestämmelser, som Kungl. Maj:t meddelar efter förslag av överstyrelsen

för yrkesutbildning. En kompletterande utredning rörande detta spörsmål torde

böra äga rum, innan förslag i ärendet framlägges för riksdagen. Statskontoret

föreställer sig, att man därvid bör antingen — såsom skett vid de centrala

verkstadsskolorna — fixera ett visst årsbelopp till lärarlönerna vid varje avdelning

eller ock — i likhet med vad som gäller vid yrkesskolorna — låta statsbidraget

utgå efter visst belopp per undervisningstimme.

De sakkunnigas förslag i övrigt har icke föranlett någon erinran från statskontorets

sida.

Riksräkenskapsverket har framfört erinringar av samma art som statskontoret

gentemot de sakkunnigas förslag till statsbidrag till lärarlöner.

För den lägre yrkesundervisning, vartill bidrag utgå från anslag under

åttonde huvudtiteln, gälla i huvudsak två olika statsbidragssystem. Enligt det

ena av dessa, vilket avser den kommunala och enskilda yrkesundervisningen,

utgår statsbidrag till avlöning åt rektor och övriga lärare med vissa belopp

per undervisningstimme — för närvarande 2 kronor 35 öre vid flertalet skoltyper

— samt med ett procentuellt bidrag — för närvarande hälften och i

undantagsfall intill två tredjedelar — till undervisningsmateriel. Det andra

statsbidragssystemet är det, som gäller för centrala verkstadsskolor. Dessa

åtnjuta statsbidrag enligt väsentligt förmånligare grunder än de, som gälla

för kommunala yrkesskolor i allmänhet. Grunden till de centrala verkstadsskolornas

mera gynnade ställning i statsbidragshänseende är den, att dessa

skolor äro avsedda för sådan ungdom inom geografiskt vidsträckta områden,

i regel landstingsområden, för vars yrkesutbildning icke är sörjt eller ansetts

böra sörjas genom primärkommuners eller enskilda industriföretags initiativ.

Beträffande de sjömansskolor, varom nu är fråga, är avsikten den, att de icke

skola få ett lokalt begränsat rekryteringsområde utan vara öppna för ungdom

från hela landet. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga ansett rimligt, att

statsbidrag må utgå enligt gynnsammare grunder än de, som gälla för den

lokala yrkesundervisningen, och i stället förordat, att statsbidrag skulle utmätas

i huvudsak enligt de för centrala verkstadsskolor gällande föreskrifterna. Jag

har för egen del funnit de sakkunnigas motivering för detta förslag bärande

och tillstyrker i princip, att sistnämnda föreskrifter läggas till grund för bestämmandet

av storleken av statens bidrag till sjömansskolor. Såsom närmare torde

framgå av det följande, synas dock modifikationer i vissa avseenden erforderliga
I

fråga örn statsbidrag till engångskostnader biträder jag i likhet med statskontoret

de sakkunnigas förslag, vilket innebär tillämpande av samma grunder

för statsbidrag, som gälla för centrala verkstadsskolor. Härvid förutsätter

Bihang till rilcsdagens protokoll 19^6. 1 .sami. Nr 8.

Departe
mentschefen.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

jag i likhet med statskontoret, att lokaler och materiel vid den yrkesundervisningsanstalt,

till vilken sjömansavdelningen anslutes, i största möjliga omfattning

utnyttjas även för nämnda avdelning, så att anordnande av nya lokaler

och anskaffande av ny materiel så långt som möjligt undvikes. Största varsamhet

synes vidare vara av nöden i fråga örn anskaffande av dyrbar åskådningsmateriel.

Härvid böra exempelvis beaktas förefintliga möjligheter att utnyttja

navigationsskolornas resurser, i den mån sådan skola finnes å orten.

Enär de sakkunniga i första hand tänkt sig sjömansskolorna förlagda till

vissa större städer med under normala förhållanden goda inackorderingsmöjligheter,

ha de ansett elevinternat som regel icke erforderliga, särskilt som de

förutsatt, att eleverna skulle få tillfälle till billiga måltider på skolan i samband

med skeppskockutbildningen. De sakkunniga ha likväl förutsatt, att möjligheter

skola föreligga för Kungl. Majit att, därest anordnandet av elevinternat

med hänsyn till lokala förhållanden skulle finnas erforderligt, medgiva statsbidrag

därtill enligt för elevinternat vid centrala verkstadsskolor gällande grunder.

Jag instämmer för egen del i vad de sakkunniga sålunda anfört.

Beträffande frågan om statsbidrag till årliga driftkostnader av olika slag tillstyrker

jag i likhet med statskontoret de sakkunnigas förslag utom i vad angår

statsbidrag till rektorsarvode och lärarlöner. Det synes visserligen skäligt, att

något statsbidrag må utgå till särskilt arvode åt den lärare, som förordnas till

föreståndare för fullständig sjömansskola; jag anser mig dock icke kunna tillstyrka

ett högre statsbidrag än 1 800 kronor för år. Såsom av den förut lämnade

redogörelsen framgår, innebär de sakkunnigas förslag ett statsbidrag av

3 000 kronor för år. Vad angår lärarlönerna i övrigt, synes det av tekniska

skäl icke möjligt att direkt tillämpa statsbidragsbestämmelsema för centrala

verkstadsskolor. Därtill kommer att de kursplaner, jag i det föregående förordat,

endast äro avsedda att till en början tillämpas försöksvis. Med hänsyn

härtill och till vad statskontoret i ämnet anfört, torde statsbidraget till lärarlöner

tills vidare böra utgå efter samma grunder som bestämts för den s. k.

kvarnskolan i Mariestad, d. v. s. med belopp, motsvarande hela avlöningskostnaden,

dock högst 50 procent utöver vad som i sådant hänseende skolat

utgå enligt bestämmelserna i kungörelsen den 4 november 1921 (nr 705) angående

statsunderstöd till kommunala och enskilda skolor för yrkesundervisning.

Staten torde alltså, på sätt jag i det föregående förordat, böra understödja

anordnandet av yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad genom ett system

med statsbidrag. Initiativ till upprättandet av de särskilda sjömansskolorna

åter får ankomma på skolornas blivande huvudmän. Härvid förutsättes, att

Kungl. Majit i de enskilda fallen på ansökan av vederbörande medgiver inrättandet

av statsunderstödd sjömansskola och beslutar rörande statsbidrag till

engångskostnaderna.

De statsbidragsgrunder, varom i det föregående varit fråga, ha avsett egent
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

liga sjömansskolor, vilka skola vara öppna för elever från hela riket. I detta

sammanhang vill jag erinra om de möjligheter att tillgodose ett mera lokalt

behov av sjöfolksutbildning, som numera föreligga genom den Kungl. Maj:t av

riksdagen tillagda befogenheten att efter prövning i varje särskilt fall medgiva

understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning jämväl till utbildning

i andra yrken än sådana, som äro att hänföra till hantverk, industri, handel

eller husligt arbete.

6. Utbildningsbehovets omfattning och antalet

erforderliga sjömansskolor.

De sakkunniga ha med ledning av tillgängliga uppgifter sökt siffermässigt

uppskatta behovet av utbildningsmöjligheter. De ha därvid räknat med en årlig

nyrekrytering till yrket av 3 000 sjömän. Normalt skulle alltså krävas samma

antal utbildningsmöjligheter. Beräkningen har emellertid enligt de sakkunniga

mest teoretiskt intresse, då det ju icke vore fråga om obligatoriskt deltagande i

utbildningskurserna och många sjömän säkerligen icke ville underkasta sig den

uppoffring av tid och pengar, som ett kursdeltagande måste medföra sett på

kort sikt. Därtill komme behovet av kompletterande utbildning beträffande

sjömän av något äldre årgångar, vilka med den brist på kvalificerade arbetsledare

såsom timmermän och båtsmän samt deras motsvarigheter i fartygens

maskinavdelningar, som under senare tid rått, icke erhållit tillräcklig handledning

i utförandet av vissa sjömansarbeten och dylikt, som ankomme på

en god sjöman att kunna. Hur stor kontingent av sjömän av de båda nämnda

kategorierna, som kunde påräknas för kursverksamheten, läte sig icke på

förhand beräkna. Emellertid förelåge grundad anledning att antaga, att deltagarantalet

icke kunde förväntas bli alltför stort, om icke någon direkt och

påtaglig fördel därav stöde att vinna för vederbörande. Härvid syntes icke

återstå annan utväg än överenskommelse avtalsvägen mellan vederbörande

fackorganisationer.

De sakkunniga förklara sig hålla bestämt före att, för att syftet med de

föreslagna åtgärderna skulle kunna nås fullt ut, en sådan överenskommelse

mellan fackorganisationerna måste komma till stånd.

En fullständig skola enligt de sakkunnigas förslag skulle i överensstämmelse

med det tidigare anförda för varje år lämna plats för 90 elever av kategorien

däckspersonal, lika många av maskinpersonalen, 48 av kökspersonalen, eller

sålunda för tillhopa 228 elever av samtliga kategorier varje år.

De sakkunniga beräkna, att fyra fullständiga sjömansskolor skola visa sig

erforderliga. I första hand hade sakkunniga därvid räknat med Stockholm,

Göteborg, Hälsingborg och Kalmar såsom lämpliga förläggningsorter. Örn

alla fyra skolorna komme till stånd, skulle plats beredas för 912 elever per år,

vilket antal väl icke skulle täcka det teoretiska behovet men syntes de sak
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

kunniga motsvara det praktiska behovet under normala förhållanden under

förutsättning, att intresset för saken från vederbörande fackorganisationers

sida medförde sådan överenskommelse som nyss nämnts.

Remissyttranden.

Göteborgs fartygsbefälhavareförening föreslår, att antalet skolor redan från

början bestämmes till sex.

Svenska sjöfolksförbundet. Det hade varit önskvärt, att de sakkunniga på ett

mera påtagligt sätt än som skett kunnat anvisa utvägar till att möjliggöra för

sjömännen att i största utsträckning tillgodogöra sig den yrkesundervisning

som förslaget innebär. En ung sjömans kontantinkomster äro under normala

förhållanden icke av den storleksordningen, att han kan förväntas ha ekonomiska

möjligheter att uppehålla sig vid en skola i land någon längre tid och

hans intresse härför kan icke förväntas vara stort örn han icke därmed kan

påräkna någon egentlig valuta för sin extra möda och sina kostnader. De

sakkunniga rekommendera för sin del att överenskommelse i nu angivet syfte

ingås mellan de fackliga organisationerna, och sannolikt är väl att så i viss

mån skall kunna ske, men ett ännu effektivare sätt att uppnå mera allmän

anslutning från sjömännen till yrkesskolekurserna skulle varit högeligen

önskvärt.

Direktionen för navigationsskolan i Kalmar. Med tanke på den bristande

villighet, som förefinnes inom de flesta yrkeskategorier mot att nedlägga kostnader

på frivillig vidareutbildning inom yrket utan att denna medför några

bestämda och påtagliga förmåner, borde den av de sakkunniga antydda överenskommelsen

mellan vederbörande fackorganisationer böra närmare utredas

och preciseras.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyreise. Styrelsen vill bestämt ansluta sig till

de sakkunnigas uppfattning, att syftet med de föreslagna åtgärderna icke kan

nås fullt ut, så framt icke direkta och påtagliga fördelar tillförsäkras dem som

genomgått kurserna. Dessa förmåner måste vinnas genom en överenskommelse

avtalsvägen mellan vederbörande fackorganisationer.

Så länge kurserna icke äro obligatoriska för alla sjömän av manskapsgrad,

är det enligt styrelsens mening oavvisligen nödvändigt, att de sjömän, som

avslutat kurserna, vid anställning och befordran principiellt beredas företräde

framför jämnåriga eller yngre yrkeskamrater, vilka ej deltagit i kurserna.

Angeläget är å andra sidan, att äldre sjömän, vilka bakom sig ha lång praktisk

erfarenhet, icke otillbörligt skjutas åt sidan, samt i allmänhet att duktiga

sjömän, vilka sakna fallenhet för studier, icke få sin arbetshåg och frimodighet

späckt. .

Länsstyrelsen i Uppsala finner inrättandet på en gång av fyra egentliga

sjömansskolor vara väl mycket. I avvaktan på erfarenheten av denna alldeles

nya utbildning borde två skolor — förslagsvis en på ost- och en på västkusten

— eller högst tre skolor kunna anses tillfyllest. Att pröva sig fram vore

alltid klokt, och ingenting försuttes ju genom en början i blygsammare skala.

Länsstyrelsen i Kalmar understryker att intresset för yrkesutbildningen och

elevanslutningen till sjömansskolorna givetvis hängde nära samman med frågan

om de ekonomiska förmåner för sjöfolket som en yrkesutbildning kunde komma

att medföra. En överenskommelse härom mellan vederbörande fackorganisa
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

tioner hade synts länsstyrelsen därför böra komma till stånd, innan förslag i

ämnet förelädes riksdagen.

Länsstyrelsen i Visby delar de sakkunnigas uppfattning att för erhållande

av nöjaktig anslutning till den föreslagna yrkesutbildningen överenskommelse

med vederbörande fackorganisationer torde bli av nöden angående de fördelar

utbildningen skulle medföra för vederbörande.

Kommerskollegium anför. De sakkunniga ha vid yrkesutbildningens planläggning

antagit inrättande av fyra sjömansskolor, där plats kunde beredas

sammanlagt 912 elever per år. Med hänsyn till att den årliga nyrekryteringen

till yrket uppgår till 3 000, kan det ifrågasättas huruvida denna platstillgång

kommer att täcka det praktiska behovet. Denna fråga är för närvarande ytterst

svårbedömlig, men kollegium finner övervägande skäl tala för att ytterligare en

fullständig sjömansskola bör komma till stånd.

För den händelse en femte skola icke skulle befinnas erforderlig, föreslår

kollegium en uppdelning av en av de fyra skolorna i en skola för däcks- och

kökspersonal och en skola för maskinpersonal för att därigenom bättre kunna

tillgodose olika landsdelars behov.

Under den antagna förutsättningen att de föreslagna yrkeskurserna komma

att ingå som ett naturligt led i sjömannens utbildning, har direktionen för

navigationsskolan i Kalmar uttalat sig för, att godkänd genomgång av de båda

yrkeskurserna för däckspersonal borde medföra lättmatroskompetens respektive

matroskompetens. En sådan sammankoppling av utbildning och kompetens

har uppenbarligen förefallit direktionen önskvärd vid jämförelse med handelsflottans

befälsutbildning, där utbildning och kompetens har ett naturligt direkt

samband. De sakkunniga ha emellertid avstått från att taga ställning till

kompetensfrågan och i detta hänseende inskränkt sig till att hänvisa till överenskommelser

avtalsvägen mellan vederbörande fackorganisationer. Ett skäl

härför torde ha varit det läge, vari frågan örn bemanningen å handelsfartyg för

närvarande befinner sig. Som de sakkunniga framhållit, har denna fråga varit

föremål för internationell reglering i 1936 års förslag till sjöarbetstids- och

bemanningskonvention. I detta förslag angivas vissa krav på däcksmanskaps

yrkesduglighet. Enligt det på grundval av detta konventionsförslag av 1936

års sjöarbetstids- och bemanningssakkunniga framlagda förslaget till bemanningsförordning

skulle dock alltjämt den normala vägen till formell yrkeskompetens

för sjöfolk i manskapsställning vara enbart fullgörande av viss sjötjänst.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har funnit det av de sakkunniga föreslagna

antalet skolor — fyra till att börja med — lämpligt.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke statens medverkan vid yrkesutbildningen

av sjöfolk i manskapsgrad åtminstone till en början bör inskränkas

till understödjande av allenast en eller två särskilda yrkesavdelningar för

sjömän.

Såsom kommerskollegium framhåller, är frågan om den omfattning, i vilken

utbildningsmöjligheter böra tillhandahållas, för närvarande ytterst svårbedömlig.

Från samhällets och sjöfartsnäringens sida föreligger, såsom av det

föregående framgått, otvivelaktigt ett starkt intresse av att sjöfolket i största

möjliga utsträckning förskaffar sig den utbildning, som avses med de tilltänkta

anordningarna. De sakkunniga ha beräknat nyrekryteringen till sjömansyrket

Departe
mentschefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

till omkring 3 000 sjömän om året. De ha dock icke ansett erforderligt att

till en början i grundläggande kurser tillhandahålla mer än 186 elevplatser per

skola, d. v. s. för fyra skolor tillhopa 744 elevplatser, allt per år räknat. De

sakkunniga ha visserligen räknat med att ytterligare parallellavdelningar skola

kunna inrättas inom ramen för skolornas kapacitet, men denna platsreserv

torde i första hand komma att utnyttjas för påbyggnadskursernas del. Antalet

744 motsvarar drygt fjärdedelen av utbildningsbehovet, sådant det kan beräknas

enbart med hänsyn till nyrekryteringen. Till detta behov kommer

åtminstone under en första tid behovet av elevplatser även för sjömän som,

ehuru de varit sysselsatta i yrket under jämförelsevis lång tid, kunna vilja

komplettera sina färdigheter i den grundläggande kursen, härvid förutsatt att

de icke fylla fordringarna för inträde i påbyggnadskursen. Tillräckliga hållpunkter

för en sannolikhetsuppskattning av antalet sådana sjömän per år

föreligga icke.

De sakkunniga samt flera av de myndigheter och organisationer, som yttrat

sig i ärendet, ha med styrka framhållit, att de utbildningsmöjligheter, som äro

avsedda att tillskapas genom ifrågavarande åtgärder, icke torde komma att

röna avsedd efterfrågan, med mindre ett avtal — eller eventuellt en lagstiftning

— kommer till stånd, varigenom fullgjord yrkesutbildning förbindes med

vissa förmåner vid arbetsanställning inom sjöfarten. Frågan om eventuell lagstiftning

i ämnet lämnar jag i detta sammanhang å sido. Däremot finner jag

angeläget understryka önskvärdheten av att frivilliga överenskommelser av

angiven innebörd komma till stånd.

Det är enligt min mening icke lämpligt att i förväg fastlåsa sjömansskolorganisationen

inom en begränsad yttre ram. Därest anställningsvillkoren för

yrkesutbildade sjömän avtalsmässigt regleras på sätt jag antytt, förefaller det

icke osannolikt, att utbildningsanstalter erfordras i större omfattning än vad

de sakkunniga angivit såsom troligt. Det torde få ankomma på Kungl. Majit

att avgöra, på vilka orter och till vilket antal sjömansskolor må komma till

stånd. Givet är, att varsamhet därvid bör iakttagas i syfte att förhindra

utbyggandet av en överdimensionerad organisation. En viktig synpunkt är

även, att olika landsdelars utbildningsbehov tillgodoses så rättvist som möjligt.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att stadsfullmäktige i Stockholm,

Göteborg, Hälsingborg och Kalmar tillstyrkt eller lämnat utan erinran de

sakkunnigas förslag i vad det avser skolornas förläggning, men att starkt

intresse för att få sjömansskola förlagd till hemkommunen anmälts även av

Malmö, Oskarshamn och Sundsvall. Vidare har länsstyrelsen i Karlskrona —

under framhållande dels av den erfarenhet inom förevarande utbildningsområde,

som förefinnes inom örlogsflottan, dels hurusom viss båtmateriel och

undervisningsmateriel inom flottan kunde utnyttjas för utbildningen — ifrågasatt

såsom förläggningsplatser för sjömansskolor — förutom Stockholm och

Göteborg — jämväl Karlskrona samt möjligen Malmö och Härnösand. Länsstyrelsen

i Gävleborgs län anser det böra undersökas, i vad mån en sjömans
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Marits proposition nr 8.

skola för sjöfolket i nedre Norrland kan inrättas vid länets landstings centrala

verkstadsskola i Tönshammar invid Söderhamn eller å annan plats inom nedre

Norrland. Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse ger uttryck för en liknande

ståndpunkt. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser det vara i hög grad

önskvärt, att en av skolorna förlägges till Norrland och föreslår, att möjligheterna

härför närmare undersökas. — För egen del är jag icke beredd att nu

taga ställning till frågan, på vilka orter sjömansutbildning bör komma till

stånd. Såsom jag förut framhållit, torde Kungl. Maj:t framdeles få fatta beslut

härom.

7. Särskild yrkesutbildning för den mindre sjöfarten och fisket.

De sakkunniga ha i sitt betänkande berört en den 27 november 1944 dagtecknad

framställning från Göteborgs och Bohus läns landstings finansberedning,

vari hemställts om omorganisation av verkstadsskolan i Lysekil för arbets-;

lös ungdom till en central verkstadsskola, antingen fristående eller ansluten till

centrala verkstadsskolan i Uddevalla. Skolan skulle enligt detta förslag inriktas

på utbildning av dels sjömän för den mindre sjöfarten och fisket och dels båtbyggare.

Kostnaderna beräknas (frånsett stipendier) sålunda:

Engångskostnader.

Staten

kronor

Landstinget

kronor

Summa

kronor

Byggnadsarbeten..............

205 000

205 000

410 000

Nyanskaffn. av materiel.........

101 547

11283

112 830

» » inventarier........

10 859

14139

24 998

Summa

317 406

230 422

547 828

Årskostnader.

Staten

Landstinget

Summa

kronor

kronor

kronor

121 582: 45

16 927:25

138 509: 70

Kursplanerna, vilka uppgjorts i samråd med de sakkunniga, upptaga för

sjömän två slag av kurser, dels för yngre och dels för äldre (18—30 år).

De förra kurserna avse dels utbildning för menig sjötjänst under tre perioder,

varje period örn 3 1/2 månader, med lika långt uppehåll mellan perioderna för

att bereda tillfälle till praktik inom yrket, dels ock utbildning till befäl (fiskeskepparexamen)

i två, huvudsakligen teoretiska påbyggnadskurser, vardera

omfattande 5 veckor, med viss tid för praktik mellan kurserna.

I kurserna för äldre avses skola meddelas undervisning för fiskeskepparexamen

samt viss motorskötarutbildning i två kurser om 3 och 2 månader med

visst uppehåll mellan kurserna för praktisk tjänst. Dessa kurser omfatta —

liksom de nämnda påbyggnadskurserna för yngre sjömän — med hänsyn till

sitt ändamål i övervägande grad teoretisk undervisning.

Undervisningstidens fördelning på olika ämnen i de fem för yngre avsedda

kurserna (betecknade 1—5) framgår av följande sammanställning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis ''proposition nr 8.

Praktisk undervis-

Teoretisk undervisning

ning i

kurserna

i kurserna

i

2

3

S:a

1

2

3

4

5

S:a

1, Sjömanskap..............

_

_

_

—

10

10

—

14

14

48

ISO

161

—

321

—

—

—

—

—

—

3. Navigation..............

—

10

20

30

—

15

25

60

60

160

4. Båtkunskap (livbåtsövn.)......

30

10

—

40

—

—

—

—

—

—

5. Materialvård och varukännedom . .

25

15

10

50

10

10

10

16

16

62

6. Matematik..............

—

—

—

—

25

20

15

30

30

120

7. Författningskunskap.........

—

—

—

—

—

—

20

24

24

68

8. Hygien................

—

—

—

—

10

10

—

12

12

44

9. Simning, gymnastik.........

45

45

45

135

—

—

—

—

—

—

10. Föreläsningar.............

—

—

—

—

—

2

2

4

4

12

11. Svenska språket...........

—

—

—

—

15

13

—

10

10

48

12. Engelska språket .... . . • . . .

30

30

60

13, Motorlära...............

—

30

525

555

—

—

48

—

—

48

14. Fysik med el-lära..........

—

148

—

148

25

30

—

—

—

55

15. Matlagning..............

320

161

--

481

25

10

—

—

—

35

16, Telegrafi (signalering)........

20

20

—

40

—

—

—

—

—

—

Summa

600

600

600

1 800

120

120

120

200

200

760

Ämnesfördelningen i kurserna för äldre sjömän skul''

e bli följande.

Praktiskt

arbete

Teori

Summa

timmar

lia året.

Svenska.....•.............

—

30

30

Matematik.................

—

50

50

Hygien...................

—

24

24

Föreläsningar................

—

12

12

Författningskunskap............

—

20

20

Sjömanskap.................

—

30

30

Engelska......•...........

—

30

30

Navigation.................

—

48

48

Sjömansslöjd................

60

—

60

Materialvård och varukännedom.....

48

36

84

Motorteknik........... ....

60

20

80

Elektroteknik................

20

10

30

Gymnastik, simning och livräddning . .

38

—

38

Summa

226

310

536

2:a året.

Svenska...................

—

20

20

Matematik.................

—

60

60

Hygien...................

—

20

20

Föreläsningar................

—

8

8

Författningskunskap............

—

48

48

Engelska..................

—

30

30

Navigation.................

30

60

90

Signalering.................

40

—

40

Gymnastik, simning och livräddning . .

24

—

24

Summa

94

246

340

Tillhopa

320

556

876

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8. 41

Beträffande utbildningen av båtbyggare anföres i kursplanen bland

annat.

Skoltidens längd utsträckes till 3 år (varav ett år vid olika varv), vilket kan

anses vara ett minimikrav för utbildning av båtbyggare.

För att utföra gesällarbete kan eleven dessutom, om han så vill, kvarstå i

skolan ytterligare ett år, så att utbildningstiden sammanlagt skulle bliva 4 år,

motsvarande t. ex. utbildningen av möbelsnickare till gesällkompetens.

Beträffande utbildningen kan anföras följande.

Efter en första undervisning under 3 månader i grundläggande snickeri,

varvid avses att bibringa eleven en första kunskap i verktygens handhavande

och skötsel samt i träslöjdens grundelement, fortsättes utbildningen i skolans

båtbyggeri med enklare uppgifter.

Under följande hösttermin är eleven anställd vid varv för byggande av

fiskefartyg eller andra större båtar. Arbetsuppgifterna äro vid dessa varv för

den yngre arbetskraften av enklare slag, varför det är lämpligt att redan på

detta tidiga stadium låta eleven komma i beröring med denna art av yrkets

utövning.

Efter ytterligare ett års utbildning vid skolan utlånas eleven under en vårtermin

till varv, som bygger mindre båtar, varigenom hans erfarenheter bliva

mera allsidiga. Genom att vårterminen är säsong för byggare av mindre båtar,

torde någon svårighet med elevernas placering ej föreligga.

En sista hösttermin vid skolan användes till mera självständiga uppgifter och

under denna tid genomgår eleven även utbildning i segelmakeri och fartygsriggning.

Denna sista utbildning kan lämpligen ske på så sätt att 2 elever under cirka

1 månad handledas av läraren i sjömanskap för sjömännen.

De sakkunniga framhålla beträffande ifrågavarande förslag, såvitt detsamma

avser utbildning av sjömän, att de funnit detsamma väl ägnat att läggas till

grund för en försöksverksamhet, parallell med den av de sakkunniga förordade

yrkesutbildningen i egentliga sjömansskolor. De betona även, att otvivelaktigt

ett starkt behov gjorde sig gällande av en för fisket och den mindre sjöfarten

avpassad yrkesutbildning. En sjöman på ett litet fartyg med få besättningsmän

måste sålunda vara insatt, icke bara i däckstjänst utan även i maskineriets

skötsel och i matlagning.

Remissyttranden.

Svejiska västkustfiskarnas centralförbund yttrar. De sakkunnigas förslag

synas välbetänkta för sjömännens del men kunna icke tillfredsställa fiskarenas

behov och tillgodose denna yrkesgrupps intresse. Visserligen äro sjömannens

och fiskarens yrken besläktade med varandra men sjömännen och fiskarena

arbeta och leva dock under vitt skilda förhållanden. Utbildningen för dessa

båda yrkesgrupper måste också i väsentliga delar bli olika. Genom sitt förslag

ha de sakkunniga endast snuddat vid ett problem, som i framtiden torde komma

att få mycket stor betydelse för den svenska fiskerinäringen. Förbundet finner

tveksamt, huruvida de föreslagna anordningarna för fiskarenas del ens i stora

drag äro att rekommendera. Under erinran örn, att antalet yrkesfiskare i riket

enligt 1942 års officiella statistik uppgick till 14 980 och antalet binäringsfiskare

till 9 750, föreslår förbundet att — jämte frågan örn fiskarenas allmänna

och medborgerliga bildning — spörsmålet örn deras yrkesutbildning snarast

måtte bli föremål för allsidig och ingående utredning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Fisk e ii i n t e n d ente n i västerhavets distrikt anför bland annat. Den undervisning,

som för närvarande kan komma i fråga för havsfiskare, är dels undervisning

i navigation, dels undervisning avseende fiskerilära och allmänbildande

ämnen. Vad angår navigationsundervisning ha sedan länge med statsunderstöd

ambulatoriska kurser anordnats på olika fiskelägen och fiskeskepparexamen

av såväl l:a och 2:a klass kunnat avläggas vid dem. Nyligen ha även av

nautiska brevskolan i Göteborg och Hermods korrespondensinstitut i Malmö

anordnats brevkurser i navigation avsedda för studiecirklar av fiskare under

lämpliga ledare. Flera dylika studiekurser ha anordnats på västkusten och

omfattats med mycket stort intresse. Efter genomgången sådan kurs kunna

fiskare emellertid enligt nu gällande bestämmelser ej avlägga fiskeskepparexamen

av l:a klass i sina hemorter utan endast vid statsunderstödd anstalt

för navigationsundervisning. Tillfälle till navigationsundervisning gives fiskare

även vid folkhögskolorna i Grebbestad och Tyft. Jag finner det ej påkallat att

vid ytterligare någon fast skola anordna navigationsundervisning för fiskare.

Det råder ej tvivel om att navigationsundervisning dels genom ambulatoriska

kurser dels genom studiecirklar under lämplig ledning är den undervisningsform,

som bäst lämpar sig för fiskare och som av dessa föredrages. Kurser

av ifrågavarande slag böra därför från statens sida stödjas i den mån så

erfordras, såväl ekonomiskt som organisatoriskt.

Svenska ostkustfiskamas centralförbund åberopar ett av förbundets studienämnd

avgivet yttrande, vari framhålles, att de sakkunnigas utredning mycket

litet berör fisket. Nämnden uttalar sig för en fiskarefolkhögskola och yrkar, att

en förnyad utredning angående en sådan skola måtte komma till stånd genom

vederbörande centrala myndighet. I avvaktan på inrättandet av en sådan skola

ifrågasättes anordnande vid redan befintliga folkhögskolor av särskild fiskareavdelning

eller fiskelinje.

Fiskeriintendenten i österhavets distrikt anför sammanfattningsvis efter att

ha framställt vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag, att han med erinringarnas

framställande icke avser att motverka anordnandet på försök av vissa

föreslagna kurser men lutar åt uppfattningen att de sakkunnigas förslag, om

de omsättas i praktiken, antagligen icke komma att bli av någon större betydelse

för ostkustens fiskare, i varje fall icke för dem som ägna sig åt enbart fiske eller

fiske jämte jordbruk.

Länsstyrelsen i Göteborg framhåller, att icke av förslaget framgår, huruvida

de sakkunniga avsett, att de ambulerande navigationskurser för fiskare, som

länsstyrelsen under en lång följd av år anordnat med bidrag av statsmedel,

skola fortsätta eller icke. Med hänsyn härtill har länsstyrelsen velat framhålla,

att den utbildningsverksamhet, som förslaget omfattar, icke gör dessa ambulerande

navigationskurser överflödiga. Just genom sin ambulatoriska karaktär

kunna dessa kurser på ett för fiskarbefolkningen i de särskilda orterna bekvämt

sätt och utan nämnvärd kostnad för kursdeltagarna tillgodose dessas behov

av kunskap i navigation. Länsstyrelsen förutsätter därför, att även om det av

de sakkunniga framlagda förslaget genomföres, statsbidrag till av länsstyrelsen

anordnade ambulerande navigationskurser alltjämt får utgå.

Styrelsen för Göteborgs och Bohus läns folkhögskola i Grebbestad framhåller,

att, om sakkunnigas förslag vinner riksdagens godkännande, uppstår

otvivelaktigt en viss konkurrens, som måhända kan leda till att folkhögskolan i

Grebbestad måste nedlägga sin navigationsavdelning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Styrelsen för Billströmska folkhögskolan framhåller, att det torde vara

synnerligen optimistiskt att räkna med ett 15-tal elever i de tre 3 1/2 månaderskurserna.

Då eleverna dessutom mellan kurserna skulle praktisera 3 1/2 månader

synas ännu större svårigheter möta att få det stipulerade antalet elever.

Överstyrelsen för yrkesutbildning finner i likhet med de sakkunniga det efter

samråd med dem utarbetade förslaget till utbildning av menigt sjöfolk för den

mindre sjöfarten och fisket väl ägnat att läggas till grund för en försöksverksamhet

och tillstyrker i anslutning härtill, att möjlighet beredes till undervisning

för fiskeskepparexamen. Överstyrelsen förordar därjämte att en yrkesavdelning

för båtbyggare alltfort är förlagd till skolan i Lysekil. Överstyrelsen tillråder

emellertid icke att frågan om skolans erkännande som central verkstadsskola

avgöres i nu förevarande sammanhang. Styrelsen har sålunda ansett en viss

erfarenhet av utbildningen böra vinnas, innan slutlig ståndpunkt i denna fråga

tages. Skolan torde tills vidare böra benämnas »sjömansskolan i Lysekil» och

särskilda anslag till skolans inrättande och drift liksom även till stipendier åt

eleverna anvisas i likhet med vad fallet är beträffande flygmekanikerskolan i

Mölndal.

Lantbruksstyrelsen anför i huvudsak följande. De sakkunnigas förslag synas

i första hand avse att tillgodose handelsflottans personal med utbildningsmöjligheter,

under det att till fiskarenas behov av utbildning endast tagits hänsyn,

i den mån densamma ansetts kunna tillgodoses genom åtgärder, som huvudsakligen

avse handelsflottans personal av manskapsgrad.

De sakkunniga framhålla, att stora likheter förefinnas mellan sjömannens

och fiskarens yrke. Detta är sant, dock endast till en viss grad. Fiskarena, och

det gäller särskilt de fiskare, som ägna sig åt havsfiske, måste visserligen vara

goda sjömän men utom de färdigheter, som vanliga sjömän böra besitta, måste

fiskarena dessutom behärska hela det komplex av kunskaper och erfarenheter,

som äro nödvändiga för själva fångandet av fisken samt för fångstens behandling

och avsättning. På ett handelsfartyg äro vidare göromålen vanligen uppdelade

på däcks-, maskin- och kökspersonal. Utom ifråga om de största fiskefartygen,

förekommer ingen dylik specialisering av personalen inom fisket.

Dessa förhållanden göra, att fiskarenas yrkesutbildning måste vara betydligt

mer mångsidig än sjömannens. Härtill kommer, att fiskerinäringen arbetar under

helt olika förhållanden i olika delar av landet, samt att olika fiskare inom samma

trakt ofta ägna sig åt olika fisken. Inom ett område såsom t. ex. i Bohuslän

är sålunda högsjöfiske med långväga fiskefiirder det dominerande, i andra områden

är åter strandfisket det viktigaste. Tydligt är även, att de problem en

sötvattensfiskare ställs inför äro helt olika dem, som möta en kust- eller havsfiskare.

Här nämnda förhållanden göra, att yrkesundervisning åt fiskare i

stor utsträckning måste lämpas efter det slag av fiske, som eleverna ägna sig

åt eller komma att ligna sig åt. Yrkesundervisningen för fiskare måste därför

också vara betydligt mera differentierad än för sjömän i egentlig mening.

De sakkunniga framhålla, att sjömännen på handelsflottan lia svårigheter

att begagna sig av dc bildningsmöjligheter, som stå i land arbetande befolkningsgrupper

till buds, på grund av att sjömännen endast flir kortare tidsperioder

vistas i land. Detsamma kan sägas vara fallet med dc fiskare, som

bedriva högsjöfiske, det vill säga en betydande del av västkustens fiskare. Vad

den (ivriga delen av fiskarbefolkningen beträffar, är även denna ofta missgynnad

uti nu ifrågavarande hänseende i förhållande till andra befolkningsgrupper.

Fiskarena lia nämligen i regel en mycket lång arbetsdag, som lämnar

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

ringa tid övrig för bildningsverksamhet. Dessutom iiro fiskarenas boplatser ofta

isolerat belägna, Ett mycket svårt hinder för bildningsverksamheten bland

fiskarena utgöra även de mycket knappa ekonomiska villkor, under vilka denna

befolkningsgrupp under normala förhållanden i allmänhet lever. Samtidigt må

emellertid framhållas, att fisket flerstädes är rätt säsongbetonat och att under

perioderna mellan fiskesäsongerna ganska goda tillfällen till bildningsverksamhet

kunna erbjudas, om förutsättningar därför i övrigt föreligga. Trots sistnämnda

ur här ifrågavarande synpunkter i viss mån gynnsamma förhållande

måste det dock anses befogat, att särskilda åtgärder vidtagas för tillgodoseende

av fiskarenas och då framför allt fiskarungdomens behov av såväl yrkesutbildning

som allmän och medborgerlig bildning. Tydligt är dock, att dessa

åtgärder i mycket måste bli av annan art än de, som avse bildningsverksamheten

bland handelsflottans personal.

Av den lämnade översikten över de ämnen, som skulle ingå i undervisningen

vid skolan i Lysekil framgår, att undervisningen skulle omfatta huvuddelen

av de ämnen, som böra ingå i utbildningen av besättningsmän på mindre

fartyg, alltså även på fiskefartyg, däremot saknas ett flertal ämnen, som måste

anses nödvändiga för speciellt fiskarenas yrkesutbildning, såsom t. ex. hydrografi,

fiskeribiologi, redskapslära m. fl.

Såsom framgår av de uppgjorda kursplanerna är avsikten vidare, att undervisningen

vid skolan i Lysekil skall avbrytas med vissa mellanrum för att giva

eleverna tillfälle till praktik. Denna princip kan måhända lämpligen tillämpas

beträffande ett flertal yrken, men så är ej förhållandet i fråga örn fisket. Fiskarena

på varje båt äro nämligen organiserade i fasta lag, vart och ett bestående

av ett visst antal man i förhållande till båtens storlek och det fiske, som laget

huvudsakligen bedriver. För att överhuvudtaget kunna aktivt deltaga i fisket

måste man alltså vara medlem i ett fiskelag. Det är därför tydligt, att det

måste stöta på mycket stora svårigheter för en medlem i ett dylikt lag att under

olika perioder flera månader i följd vara borta från fisket. Skall han ej strandsätta

hela laget, måste han tydligen sätta en man i sitt ställe, och att finna en

sådan, som endast för vissa månader vill vikariera, kan givetvis vara mycket

svårt.

Skall skolan i Lysekil kunna få någon betydelse för fiskarenas utbildning

fordras alltså enligt lantbruksstyrelsens mening, dels att undervisningen kommer

att omfatta även ämnen speciellt avsedda för fiskarenas yrkesutbildning,

dels att undervisningen koncentreras till en enda sammanhängande kurs.

Av vad ovan anförts framgår emellertid att, även om undervisningen vid

Lysekilsskolan kan omläggas på sätt, som ovan antytts, yrkesskolundervisningen

för fiskare därmed ingalunda kan anses tillgodosedd.

Av vad ovan framhållits torde framgå, att föreliggande förslag endast i

ringa grad kan få betydelse för fiskarbefolkningen. Då emellertid, som ovan

antytts, verksamheten för yrkesutbildning bland fiskarbefolkningen säkerligen

lämpligast bör följa andra linjer än motsvarande verksamhet bland sjömännen,

anser lantbruksstyrelsen sig i detta sammanhang icke böra framlägga några

positiva förslag, detta så mycket mindre som, innan dylika förslag kunna

framläggas, frågorna rörande fiskareutbildningen synas böra underkastas en

förnyad utredning under hänsynstagande till nu rådande förhållanden.

Av de yttranden, som avgivits av fiskerinäringens organisationer, fiskeriintendenterna

och lantbruksstyrelsen, synes framgå, att föreliggande förslag till

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Marits proposition nr 8.

skolanordningar icke motsvarar fiskerinäringens behov ifråga om kursinnehåll

och undervisningens yttre organisation. Beträffande undervisningens ändamålsenlighet

med hänsyn till den mindre sjöfartens behov föreligga visserligen

icke några negativa uttalanden, men det torde likväl icke kunna ifrågasättas

att på grundval av den föreliggande utredningen förorda upprättandet av en

särskild sjömansskola endast för nämnda ändamål.

En omorganisation av verkstadsskolan i Lysekil i enlighet med det framlagda

förslaget synes under sådana förhållanden icke böra ifrågasättas. Förslaget

avser visserligen allenast en försöksanordning, men det synes med hänsyn till

den ståndpunkt, fiskerinäringens målsmän intagit, icke tillrådligt att nedlägga

avsevärda belopp på en försöksutbildning, som måhända komme att visa

sig mindre ändamålsenlig.

Med anledning av de i vissa remissyttranden uttalade önskemålen om en

förnyad utredning rörande anordnandet av yrkesutbildning för fiskare, vill

jag erinra, att en sådan utredning nyligen igångsatts inom jordbruksdepartementet.

Det förefaller icke uteslutet, att verkstadsskolan i Lysekil framdeles

skall kunna i någon form inlemmas i den kursorganisation, som kan komma

att bli resultatet av denna utredning.

8. Anslagsberäkningar.

a. Anslag till bidrag till inrättande och drift av sjömansskolor.

De sakkunniga ha, med utgångspunkt från att fyra fullständiga sjömansskolor

komma att inrättas, beräknat statsbidraget till engångskostnader för

inrättande av sjömansskolor — bortsett från kostnader för elevinternat — till

i runt tal 1 540 000 kronor.

Kostnaderna för statsbidrag till driften av fyra fullständiga sjömansskolor,

förlagda till Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Kalmar, beräkna de

sålunda:

Stockholm

Göteborg .

Hälsingborg

Kalmar . . _

Summa kronor 223 300

kronor 59 300

> 56 500

» 54 000

» 53 500

Jag har i det föregående i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas förslag till

grunder för statsbidrag till sjömansskolor. Emellertid har jag icke ansett tillrådligt

att begränsa skolorganisationens yttre omfattning. Anslagsbehovet låter

sig med hänsyn härtill icke exakt beräkna. Vad särskilt angår nästa budgetår,

kan det icke nu förutsägas, på vilka orter och i vilken omfattning sjömansskolor

kunna komma att under året vara i verksamhet. Även om det får anses

angeläget att yrkesutbildningen för sjömän kommer i gång i full utsträckning

snarast möjligt, torde anslagsbelastningen under det första verksamhetsåret

Departe
mentschefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

likväl sannolikt bli relativt måttlig för att sedermera successivt öka. Med

hänsyn härtill torde det förslagsanslag till bidrag till driften av sjömansskolor,

som torde böra anvisas under rubriken »Kommunala och enskilda anstalter för

yrkesundervisning», icke för nästa budgetår böra uppföras med högre belopp

än 100 000 kronor. Under samma rubrik torde vidare böra uppföras ett förslagsanslag

till bidrag till inrättande av sjömansskolor; anslagsbehovet för nästa

budgetår under detta anslag torde med hänsyn bland annat till att statsbidrag

till engångskostnader avses skola utbetalas först i mån av byggnadsarbetenas

fortgång, kunna uppskattas till 150 000 kronor.

I bilagan åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition hemställer jag,

att för riksdagen måtte framläggas förslag om anvisande av medel i enlighet

med vad jag sålunda förordat.

2. Anslag till stipendier m. m.

De sakkunniga förutsätta, att undervisningen i sjömansskola i regel skall

vara avgiftsfri i överensstämmelse med vad som gäller för centrala verkstadsskolor.

De sakkunniga föreslå även, att stipendier må kunna utgå till skolornas

elever. Beträffande denna fråga anföra de sakkunniga bland annat.

De sakkunniga hava ingående övervägt frågan om stipendier av statsmedel

åt eleverna i sjömansskolorna för mötande av det understödsbehov under

kurstiden, som kan väntas i största utsträckning föreligga. Nuvarande bestämmelser

angående statsbidrag till elevstipendier vid statsunderstödda kommunala

och enskilda anstalter för yrkesundervisning, vilka genom särskild författningsföreskrift

gjorts tillämpliga även beträffande centrala verkstadsskolor, medgiva

icke tilldelning av stipendium av statsmedel till annan elev än sådan, som

deltager i sammanhängande kurs med heldagsundervisning om minst fem

månader. Redan på grund härav kunna dessa bestämmelser icke utan vidare,

såsom skett beträffande centrala verkstadsskolorna, göras tillämpliga på sjömansskolorna

med den omfattning som är föreslagen beträffande flertalet kurser

vid dessa skolor. Emellertid har i statsverkspropositionen, åttonde huvudtiteln,

till 1945 års riksdag i samband med förslag om höjning av stipendiebeloppen för

de olika behovsgraderna ifrågasatts jämväl sådan ändring av bestämmelserna,

att stipendier skola kunna utgå även till elever i kortare kurser. Härutinnan

åberopas ett förslag av överstyrelsen för yrkesutbildning, som i sådant hänseende

anfört bland annat följande: »En koncentrerad, kompletterande yrkesutbildning

vid särskilda kurser för lärlingar eller yrkesmän under en kortare

tid än fem månader kan förvisso vara av stor betydelse, och värdet av denna

utbildningsform ökas väsentligt, om kursutbildningen får återkomma ett par

gånger under utbildningstiden. Denna växelundervisning synes värd all uppmuntran

och kurser av liknande art skulle med fördel kunna anordnas för

lärlingsutbildning även inom andra än hantverksyrken.» Den av överstyrelsen

i anslutning till nämnda uttalande föreslagna författningstexten (§ 3 mom. 2)

lyder sålunda: »Överstyrelsen för yrkesutbildning äger medgiva, att stipendium

jämväl må utgå till elev i sådan kortare yrkesutbildningskurs med heldagsundervisning,

som på ett betydelsefullt sätt kompletterar i näringslivet eller

eljest pågående eller genomgången praktisk yrkesutbildning men som med

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

hänsyn till sitt ändamål icke behöver omfatta fem månader eller mera.»1 Det

synes de sakkunniga, som om de i det föregående föreslagna kurserna för sjömän

med hänsyn till deras allmänna karaktär och omfattning vore att inbegripa

under kurser, som av överstyrelsen sålunda avsetts.

I fråga om stipendiernas storlek förorda de sakkunniga, att det högsta

stipendiebeloppet bestämmes till 90 kronor i månaden i enlighet med det förslag,

som av överstyrelsen för yrkesutbildning framlades i samband med anslagsäskandena,

avseende innevarande budgetår (jfr 1945 års åttonde huvudtitel,

s. 506 ff.).

De sakkunniga föreslå vidare, att särskilda medel skola anvisas till nedsättning

av resekostnaderna för de sjömän, som besöka sjömansskolor. I detta

hänseende anföra de sakkunniga följande.

Såsom en följd av den ekonomiska krisen under förra hälften av 1930-talet

tillkom det medgivande, som alltjämt gäller för sjömän i utrikes fart, att i vissa

fall komma i åtnjutande av reduktion till hälften av eljest gällande biljettpris å

svenska järnvägar — statens såväl som enskilda — samt å fartyg i fart mellan

svenska fastlandet och Gotland. Nu gällande bestämmelser i ämnet innefattas i

Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 7 juni 1940 och den 21 februari 1941.

Genom dessa bestämmelser är sjöman — så länge av riksdagen beviljat anslag

står till förfogande — tillförsäkrad förmånen av femtio procents reduktion av

eljest gällande biljettpris för resa, som han »under anställning eller i anslutning

till anställning å svenskt handelsfartyg i utrikes fart» företager i tredje klass å

järnväg eller motsvarande klass å fartyg mellan svenska fastlandet och Gotland

i följande fall, nämligen dels vid resa till hemorten a) i samband med semester

eller eljest beviljad tjänstledighet efter en anställningstid å samma fartyg eller

hos samme redare av minst 5 månader, dock endast en gång under varje

5-månadersperiod av anställningstiden, b) i fall av hyresavtals upphörande på

grund av fartygets uppläggning, c) viel entledigande på grund av sjukdom, d)

vid entledigande i fall, då det visas vara en välfärdsfråga för vederbörande att

bliva fri från anställningen ombord; dels vid resa från hemorten, efter vistelse

därstädes i ovan angivna fall, för återinträde i anställningen eller tillträde av

annan anställning hos samma redare; dels ock — i fråga örn sjöman, som

jämlikt § 31 sista stycket befälsförordningen anställts såsom fartygs- eller

maskinbefäl utan att vara därtill behörig enligt de i förordningen eljest föreskrivna

villkoren och som fråntriider anställningen i hamn, där behörigt befäl

kan anskaffas — vid resa till hemorten eller till hamn, där ny hyra må kunna

erhållas.

Det synes de sakkunniga av omständigheterna starkt motiverat, att denna

rätt till nedsättning i biljettpriset utsträckes att gälla även i fråga om sjöman,

som efter att hava blivit antagen till elev i sjömansskola företager resa från

hemorten eller avmönstringsorten i Sverige för att inställa sig vid skolan. Motsvarande

rätt synes böra tillkomma honom jämväl i fråga örn återresa från

skolan efter slutad kurs. Statens utgifter härför torde per år icke komma att

överstiga 5 000 kronor. Ifrågavarande kostnader torde böra få utgå av det

under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till beredande av billigare

biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall.

1 Sedan 1945 års riksdag godtagit ifrågavarande förslag, har kungörelse numera utfärdats i

ämnet (S. I1''. S. 1945: 572).

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

De sakkunnigas förslag ha tillstyrkts i flertalet remissyttranden. Statskontoret

har dock — med hänsyn till att tiderna för ifrågavarande yrkesutbildning

i allmänhet avsevärt skulle komma att understiga 5-månadersgränsen — förklarat

sig hysa starka betänkligheter mot att möjlighet till erhållande av stipendium

skulle öppnas för deltagarna i dessa kurser. Förslaget om nedsättning

av biljettpriserna vid resor till och från kurserna har statskontoret med hänsyn

till konsekvenserna avstyrkt. Riksräkenskapsverket har, med hänsyftning på

sistnämnda förslag, förklarat sig anse, att samtliga kostnader för sjöfolkets

utbildning borde redovisas skilda från andra kostnader.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas uttalande, att ifrågavarande undervisning

i princip bör vara avgiftsfri. Vad frågan om stipendier angår, förordar

jag, att sådana må vid de av mig ifrågasatta kurserna, oberoende av

deras längd, utgå enligt samma grunder som vid annan yrkesutbildning.

Frågan om vilka grunder, som i sådant avseende böra gälla för nästa budgetår,

är emellertid ännu icke färdigberedd. I avbidan på att så skall bli fallet torde

under åttonde huvudtiteln i riksstatsförslaget böra uppföras ett förslagsanslag

till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesutbildning: Stipendier åt elever

vid sjömansskolor med ett beräknat belopp av 50 000 kronor.

Med hänsyn till angelägenheten av att redan yrkesutövande sjömän i största

möjliga utsträckning skola finna med sin fördel förenligt att genomgå kurser

i sjömansskola, anser jag mig böra tillstyrka förslaget, att sjöman skall kunna

erhålla nedsättning till hälften av sina resekostnader till och från kursorten.

Kostnaderna härför torde böra bestridas från vederbörande stipendieanslag.

II. Sjöfolkets allmänna och medborgerliga

bildning.

Inledning.

I utredningsdirektiven för de sakkunniga anförde dåvarande chefen för

ecklesiastikdepartementet bland annat.

De former, under vilka den fria och frivilliga folkbildningsverksamheten för

närvarande bedrives, äro väsentligen anpassade för människor med stationär

vistelse och yrkesutövning i land. För sjömannen, som större delen av året

uppehåller sig ombord på fartyg och under vistelsen i land ofta icke kan na

sin hemort, möta stora svårigheter att tillgodogöra sig de bildningsanstalter,

som stå landbefolkningen till buds. Av betydelse i detta sammanhang är även

yrkets utpräglade karaktär av säsongarbete och anställningarnas relativt korta

varaktighet. Alla dessa omständigheter synas påkalla en viss differentiering av

bildningsarbetets organisation med hänsyn till förevarande kår. Det torde vara

tydligt, att vad som här i synnerhet erfordras är, att bildningsmöjligheterna

göras mera lättillgängliga i rent yttre, lokalt avseende, och att de ekonomiska

svårigheter, som för sjömän i särskild grad göra sig gällande i fråga örn deltagande

i ett på land anordnat studiearbete, minskas. Jag föreställer mig, att

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

staten måste vara beredd på att för en bildningsverksamhet på detta område

göra jämförelsevis större uppoffringar än för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet

i övrigt och även att i ganska stor utsträckning gå utanför de vanliga

understödsformerna.

Det torde icke vara uteslutet att för ledningen av ifrågavarande bildningsarbete

en särskild institution måste inrättas. Jag betraktar det emellertid som

en fördel, örn verksamheten kunde inlemmas i den nuvarande folkbildningsorganisationen

och omhändertagas av något dess organ.

För egen del anföra de sakkunniga inledningsvis.

När de sakkunniga ansett en verklig och gedigen yrkesutbildning utgöra

ett viktigt bidrag till sjömanskårens lyftning, så innebär icke detta, att de

se lösningen av hela frågan i anordnandet av sådan utbildning. Det har

synts de sakkunniga lika angeläget, att de i utbildningsväg föreslagna anordningarna

kompletteras med åtgärder med mera omedelbart allmänbildande

syfte. Härvid erbjuder sig utvägen av en lämplig utveckling av sjömansbibliotekets

verksamhet samt av den kursverksamhet, som alltjämt, ehuru i

mindre omfattning, ombesörjes dels av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

och dels gemensamt av arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet,

ävensom av den studiecirkelverksamhet som, efter initiativ ur sjömännens

egna led, bedrives av de nämnda förbunden. I samband härmed ha de

sakkunniga beaktat de möjligheter, som korrespondensundervisningen innebär.

Slutligen anse de sakkunniga, i anslutning till ett uppslag av sjömansutredningen

av 1931, de möjligheter som vissa svenska sjömansläsrum i utlandet

innebära för en organiserad föreläsningsverksamhet för sjöfolket i utrikes fart,

böra på lämpligt sätt tillvaratagas. De sakkunniga ha ansett erforderligt, att

för hela den ifrågavarande verksamheten inrättas ett sammanhållande och

samordnande organ.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag innebär i sammandrag följande.

a. Ökning av det årliga statsbidraget till sjömansbiblioteket från 10 000 kronor

till 35 000 kronor, anvisande av ett årligt anslag av 10 000 kronor till

svenska bibliotek i utländska hamnstäder samt anskaffande av handbibliotek

för fartyg och studiehem för en kostnad av 50 000 kronor (engångsanslag);

b. statsbidrag till kursverksamhet för en beräknad årlig kostnad av 40 600

kronor samt engångsanskaffning av materiel till dylik kursverksamhet för en

kostnad av 10 500 kronor;

c. statsbidrag till studiecirkelverksamhet ombord för en beräknad årlig kostnad

av 12 000 kronor;

d. utbildande av lärare och studieledare för studiecirklar; kostnaden härför

beräknas till 5 000 kronor för år;

e. anställande av folkbildningsinstruktörer i vissa hamnstäder; beräknad

årskostnad 19 200 kronor;

f. anordnande av en central ledning av bildningsverksamheten; årskostnad

21 000 kronor, engångskostnad 3 000 kronor;

g. bidrag till föreläsningsverksamhet i utländska hamnar; beräknad kostnad

5 000 kronor för år.

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 8. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Sammanfattningsvis innebär förslaget i kostnadshänseende anvisande

av 63 500 kronor i engångsanslag och 147 800 kronor i årliga anslag.

a. Biblioteksverksamheten.

För svenska sjömansbiblioteket har Kungl. Majit den 20 januari 1930 meddelat

bestämmelser, vilka i huvudsak innebära följande.

Svenska sjömansbiblioteket har till uppgift att bereda svenska sjömän tillgång

till litteratur för studier i skilda ämnen och för bildande läsning i allmänhet

samt för rekreation och förströelse och skall därvid i möjligaste mån samarbeta

med andra föreningar och institutioner, som bedriva biblioteksarbete

eller annan bildningsverksamhet bland sjömän. Biblioteksverksamheten omfattar

dels en huvuddepå i Göteborg, dels, i den mån tillgängliga medel det

möjliggöra, filialdepåer i andra hamnstäder, dels från dessa depåer utsända

vandringsbibliotek. All bokutlåning är kostnadsfri.

Det närmaste överinseendet över bibliotekets verksamhet handhaves av en

styrelse, vilken består av en av skolöverstyrelsen utsedd ordförande samt 8

ledamöter, vilka för en tid av två år utses, en av Sveriges redareförening, en av

Sveriges fartygsbefälsförening, en av svenska maskinbefälsförbundet, en av

svenska sjömansunionen1, en av svenska eldarunionen1, en av svenska kyrkans

missionsstyrelse, en av arbetarnas bildningsförbund och en av Sveriges allmänna

biblioteksförening.

Styrelsen har sitt säte i Göteborg, där i regel styrelsens sammanträden

skola hållas.

Huvuddepån fungerar som central för utsändande av vandringsbibliotek

och, i den mån förhållandena så medgiva, för direkt utlåning av böcker, som

behövas i studiesyfte. Därjämte bör, om så ske kan, i samband med denna

anordnas läsrum för sjömän med en för dem avpassad handboksamling.

Filialdepåer med helt eller delvis samma uppgifter som huvuddepån anordnas

till antal och på platser, som styrelsen finner lämpligt.

Vandringsbibliotek utsändas från huvud- eller filialdepåerna till svenska

fartyg med företräde för fartyg, som idka långfart. Därvid bör tillses, att för

varje fartyg en lämplig person åtager sig att ansvara för vandringsbibliotekets

skötsel.

Vandringsbibliotekens sammansättning bestämmes av bibliotekarien vid

huvuddepån eller vederbörande filialdepå, om möjligt efter samråd med den,

som åtagit sig att ansvara för vandringsbibliotekets skötsel.

Vandringsbiblioteken skola under hela den tid, de finnas på ett fartyg, hållas

tillgängliga för utlåning på bestämda tider minst två gånger i veckan.

Beträffande statsunderstöd till sjömansbiblioteket gäller sedan år 1930, att

sådant må utgå med dubbelt så stort belopp som det tillskott för bibliotekets

utveckling och vård, vilket av andra än statsmedel lämnas för år, för vilket

statsunderstöd sökes, dock högst med 10 000 kronor för år. Vidare har föreskrivits,

att minst 4/5 av beviljat statsunderstöd skall användas för bokanskaffning

och för bibliotekets underhåll samt att statsunderstödet icke må

användas till arvoden eller ersättningar åt biblioteksstyrelsens ordförande eller

ledamöter.

1 Sedan svenska sjömansunionen och svenska eldarunionen numera sammanslagits till svenska

ijöfolksförbundet, utser sistnämnda förbund 2 styrelseledamöter.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits ''proposition nr 8. 51

Beträffande bibliotekets verksamhet inhämtas av de sakkunnigas framställning

bland annat.

Sjömansbiblioteket är sedan år 1935 utan ersättning inrymt i Dicksonska

folkbibliotekets lokaler. Som bibliotekarie tjänstgör dettas chefsbibliotekarie,

och vid bibliotekets skötsel biträder annan personal vid Dicksonska biblioteket.

Det av sjömansbiblioteket disponerade utrymmet är emellertid i knappaste

laget och torde inom en nära framtid oundgängligen behövas för Dicksonska

bibliotekets egna behov. Några filialdepåer av den typ, som gällande bestämmelser

avse, ha av ekonomiska skäl icke blivit upprättade vare sig i hemlandet

eller i utländska hamnar. Däremot ha som förmedlingsstationer för

vandringsbibliotek utnyttjats svenska sjöfolksförbundets ombudsmannaexpeditioner

(i hemlandet) och de av svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse anordnade

sjömansläsrummen (såväl i hemlandet som i utlandet).

Sjömansbibliotekets bokbestånd, som den 1 maj 1932 uppgick till 4 780

band, hade vid utgången av budgetåret 1943/44 vuxit till 31 831 band. Det

kan anmärkas, att under senare år ett ganska betydande antal böcker måst

avskrivas, sedan vederbörande vandringsbibliotek gått förlorat på grund av det

låntagande fartygets förlisning. Intill utgången av budgetåret 1943/44 ha på

så sätt icke mindre än 213 vandringsbibliotek förlorats. Sjömansbiblioteket har

emellertid med undantag för helt få fall av respektive rederier hållits skadeslöst

för förlusten.

Sjömansbibliotekets verksamhet har uteslutande avsett utsändandet av

vandringsbibliotek. Av de 3 601 vandringsbibliotek, som under åren 1935/44

utsänts till fartyg inom handelsflottan, lia 2 458 eller något mer än två tredjedelar

direkt utlämnats till fartyg i ''Göteborgs hamn, medan 715 eller omkring

en femtedel utsänts genom förmedlingsstationer i hemlandet och 428 eller något

mindre än en åttondel utsänts genom förmedlingsstationer i utlandet.

De huvudsakliga bidragsgivarna till sjömansbibliotekets verksamhet ha

under de gångna åren varit svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse och svenska

sjöfolksförbundet. Under senare år har därtill kommit Sveriges redareförening,

varjämte vid olika tillfällen enskilda givare bidragit med avsevärda belopp.

Bibliotekets omkostnader uppgingo för budgetåret 1943/44 till 40 665 kronor,

varav 33 568 kronor till bokinköp och bokbindning, 3 593 kronor till

arvoden, 1 190 kronor till bokskåp och 2 314 kronor till frakter och övriga

omkostnader.

I fråga om biblioteksverksamheten för sjömän anföra de sakkunniga för

egen del följande.

Den verksamhet, som bedrives av sjömansbiblioteket, har enligt de sakkunnigas

mening i stort sett motsvarat sitt syfte. En allmän utökning av

bibliotekets resurser, däri inräknat en förstärkning av personalen och en förbättring

av bibliotekets lokaler, synes emellertid nödvändig, örn biblioteket

skall kunna fylla de krav, som framför allt en utvidgad kurs- och studiecirkelverksamhet

bland sjöfolket kan komma att ställa. Även vissa nya verksamhetsformer

torde böra prövas.

De sakkunniga föreslå inga principiella förändringar i sjömansbibliotekets

nuvarande organisation. Av praktiska och ekonomiska skäl synas för närvarande

några egentliga filialdepåer icke böra upprättas. Arbetet med sammansättningen

av vandringsbiblioteken bör som hittills vara centraliserat till

huvuddepån i Göteborg. Den nu föreliggande svårigheten att vid förmedlings
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. May.ts proposition nr 8.

stationerna tillmötesgå från låntagarnas sida framställda önskemål om viss

sammansättning av vandnngsbiblioteken blir mindre framträdande, örn sjömansbibliotekets

verksamhet, såsom nedan föreslås, utvidgas till att även

omfatta utsändande — och tillhandahållande genom förmedlingsstationerna —

av särskilda studiebibliotek i sådana ämnen, som kunna förväntas vara av

speciellt intresse för sjöfolket. De sakkunniga förutsätta vidare, att de större

förmedlingsstationerna skola sättas i tillfälle att disponera över ett relativt

omfattande lager av vandringsbibliotek med därav följande större urvalsmöjligheter

för låntagarna. Vad förmedlingsstationernas antal beträffar, förutsätta

de sakkunniga, att förmedlingsstationerna i utlandet, för närvarande 11, dar

så lämpligen kan ske, utökas.

I anslutning härtill lia de sakkunniga diskuterat lämpligheten av att upprätta

lokala sjömansbibliotek för utlåning av böcker till sjömän som vistas i

land. Det har därvid synts de sakkunniga tydligt, att en effektiv utlånmgsverksamhet

av detta slag skulle komma att kräva så stora kostnader för sayal

bokinköp och lokaler som personal, att den redan med hänsyn härtill icke läte

sig anordna. Enligt de sakkunnigas mening skulle den icke heller vara erforderlig

Det behov av lånemöjligheter, som förefinnes, torde bättre tillgodoses

genom att redan befintliga lokala bibliotek göras tillgängliga även för sjöman

utan hemortsrätt i vederbörande kommun. Det torde icke kunna föranleda

nå°Ta allvarligare erinringar, om som villkor för statsunderstöd till kommunala

och med dem likställda folkbibliotek liksom till biblioteksverksamhet i sammanhang

med studiecirkelarbete föreskreves, att sjömän, som tillfälligt vistades

inom vederbörande kommun, erhölle rätt till boklån på enahanda villkor som

gälla för kommunens egna invånare. Det synes icke obilligt, att sjömännen,

som endast undantagsvis kunna utnyttja sin lånerätt i hemortskommunens

bibliotek, på detta sätt kompenseras för de lånemöjligheter de gå förin stiga;

De sakkunniga utgå sålunda från att sjömännen under vistelse i land i

största möjliga utsträckning för sin bokförsörjning böra hänvisas till de resurser,

som stå medborgarna i gemen till buds. I vissa fall torde det emellertid vara

nödvändigt att göra avsteg från denna principiella ståndpunkt. Vid befintliga

eller blivande studiehem för sjömän förefinnes sålunda ett behov av böcker

för läsning på stället, som endast undantagsvis kan tillgodoses med utnyttjande

av de reguljära bibliotekens resurser. Det synes de sakkunniga rimligt, att

styrelse för studiehem, där statsunderstödd kursverksamhet bedrives, skall

genom sjömansbibliotekets förmedling kunna erhålla en handbokssamling av

samma typ som de sakkunniga föreslå skola ställas till förfogande för därtill

lämpade fartyg. o ..... , . ........

Vad de sakkunniga här lia yttrat angående sjömannens boktorsorjmng i

land gäller förhållandena i hemiandet. Vad utlandet beträffar må erinras om

att läsrum med tillgång till svenska böcker och tidningar finnas anordnade i

anslutning till de svenska sjömanskyrkorna. Av den utredning om utlandssvenskarna,

som år 1941 avgavs av socialstyrelsen (st. off. utr. 1941:36),

framgår emellertid, att understöd med statsmedel erfordras, om någon effektiv

biblioteksverksamhet av detta slag skall kunna komma till stånd. Skolöverstyrelsen

har också i anslutning till nämnda utredning föreslagit ett årligt

statsanslag för ändamålet av högst 10 000 kronor. Anslag skulle utgå med

förslagsvis högst 1 000 kronor per folkbibliotek och 300 kronor per skolbibliotek,

och för understöd skulle krävas, att ett minst lika stort belopp

tillskötes av andra intresserade parter (församling, förening), liksom att biblioteket

hölles gratis tillgängligt för utlåning för alla svenskar på platsen. Beträf
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

fande bibliotek, som ägdes av annan korporation än svensk utlandsförsamling,

borde vidare föreskrivas — i viss analogi med vad gällande biblioteksförfattning

stadgar beträffande folkbibliotek, som äges av lokal förening — att biblioteket

skulle stå under en styrelse, i vilken chefen för vederbörande svenska

officiella representation i landet, efter prövning av bibliotekets ändamålsenlighet,

utsett minst en ledamot. De sakkunniga vilja för sin del förorda förslaget

som synes ägnat att främja också sjöfolkets intressen.

I syfte att främja det organiserade studiearbetet ombord föreslå de sakkunniga,

att sjömansbiblioteket utvidgar sin verksamhet till att omfatta utsändande

dels av särskilda stndiebibliotek av vandringsbibliotekstyp, dels av

fasta handboksbibliotek avsedda för fartyg med därför lämpade lokaler.

»Studiebiblioteken» äro avsedda att innehålla litteratur i anslutning till

bestämda studieämnen. I första hand böra ifrågakomma sådana ämnen, som

mera allmänt äro föremål för studier ombord, såsom sjömanskap, motorlära,

engelska språket, svenska språket, matematik, astronomi, författningskunskap,

ekonomisk geografi, hälsolära. Varje bibliotek beräknas komma att omfatta

ett tiotal band. Till skillnad från de övriga vandringsbiblioteken, som sammansättas

individuellt nied hänsynstagande till eventuellt framställda önskemål,

skulle studiebiblioteken till sin sammansättning vara standardiserade och finnas

i förråd åtminstone på de större förmedlingsstationerna. Som de sakkunniga

ovan påpekat, skulle möjligheten att erhålla studiebibliotek på förmedlingsstationerna

göra behovet av dessas utbyggande till verkliga filialdepåer

mindre trängande. Enligt de sakkunnigas mening skulle studiebiblioteken jämväl

kunna komma till användning vid den i land förekommande kursverksamheten

för sjömän.

Med förebild hämtad från norska och i viss mån också danska förhållanden

förorda de sakkunniga vidare, att fartyg, som har särskilda lokaler för studiearbetet

eller eljest med hänsyn till lokaliteterna ombord befinnes därför lämpat,

utrustas med ett fast handboksbibliotek. De fasta biblioteken böra tillhandahållas

genom sjömansbiblioteket, som i fortsättningen bör sörja för att utkommande

arbeten av lämplig typ tillföras biblioteken och tillse, att föråldrade

arbeten utrangeras. Som de sakkunnig;! ovan nämnt, synas liknande handbokssamlingar

böra tillhandahållas studiehem, där statsunderstödd kursverksamhet

bedrives. Enligt ett av bibliotekarien vid sjömansbiblioteket uppgjort förslag

skulle en lämplig handbokssamling kunna erhållas för ett pris av cirka 400

kronor. De sakkunniga räkna med att cirka 125 fartyg och studiehem skola

utrustas med dylika handbokssamlingar. Den sammanlagda kostnaden härför

uppgår till cirka 50 000 kronor. Det torde emellertid vara skäl att fördela

kostnaderna på flera år och de sakkunniga föreslå därför, att 10 000 kronor

årligen under de närmaste 5 åren måtte utgå för detta ändamål. De årliga

anslagen torde böra anvisas såsom reservationsanslag.

De årliga kostnaderna för sjömansbiblioteket beräkna de sakkunniga till

45 000 kronor, varav staten borde bidraga med 35 000 kronor. De sakkunniga

anföra härom i huvudsak följande.

Statsunderstödet till sjömansbibliotekets verksamhet utgår för närvarande

med dubbelt så stort belopp som det tillskott för bibliotekets utveckling och

vård, som från annat håll ställes till förfogande, dock högst 10 000 kronor

för år. De sakkunniga förutsätta, att statsunderstödet liven i fortsättningen

kommer att utgå efter gynnsammare beräkningsgrunder än dem som gälla

för understöd till annan folkbiblioteksverksamhet. Det, synes de sakkunniga

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

motiverat, att staten åtager sig hela kostnaden för personal och lokaler och

vissa nödvändiga expenser, medan övriga kostnader intill ett visst belopp böra

till två tredjedelar bestridas av staten, under förutsättning att den återstående

tredjedelen tillskjutes från annat håll. Statsunderstödet skulle alltså få formen

dels av ett fast belopp, avsett att bekosta lokaler, personal och nödvändiga

expenser, dels av ett belopp, som — på samma sätt som nu — utgår med

dubbelt så stort belopp som de medel, som intresserade organisationer och

enskilda tillskjuta.

Rörande den erforderliga personalen må framhållas följande. Arbetet vid

huvudbiblioteket i Göteborg bestrides för närvarande av personal vid Dicksonska

folkbiblioteket, som i ersättning uppbär arvoden, som för budgetåret

1943/44 uppgått till sammanlagt 3 593 kronor. Med den utvidgning av

bibliotekets verksamhet, som de sakkunniga föreslagit, och med den ökade

lånefrekvens, som torde vara att motse, blir det nödvändigt att vid biblioteket

anställa en assistent med heltidstjänstgöring. Bibliotekariebefattningen, som

hittills innehafts av chefsbibliotekarien vid Dicksonska folkbiblioteket, synes

däremot alltjämt böra bibehållas som bisyssla. Den kontakt med landets allmänna

folkbiblioteksväsen, som därigenom erhålles, synes de sakkunniga innebära

mycket bestämda fördelar. Utöver bibliotekarie och assistent erfordras

extra arbetskraft i viss utsträckning.

De sakkunniga anse sig tills vidare böra räkna med ett arvode av 6 200

kronor, motsvarande lön inklusive rörligt och kristillägg för en extra tjänsteman

i 17:e lönegraden. För extra arbetsuppgifter räkna de sakkunniga vidare med

ett biträde gemensamt för sjömansbiblioteket och den föreslagna centralbyrån

för bildnings verksamheten. På sjömansbibliotekets stat uppföres halva kostnaden

eller 1 800 kronor. Sammanlagt erfordras alltså för löner ett belopp av

9 000 kronor.

För närvarande åtnjuter sjömansbiblioteket förmånen av kostnadsfria lokaler

i Dicksonska folkbiblioteket. Som de sakkunniga framhållit, torde dessa

emellertid för framtiden icke kunna stå till bibliotekets disposition. Under

sådana omständigheter anse de sakkunniga sig böra räkna med lokalhyra samt

kostnader för värme, ljus, städning m. m. till sammanlagt belopp av 4 000

kronor. Kostnaderna för transporter m. m. kunna förväntas komma att avsevärt

stiga. För närvarande förekomma kostnader för detta ändamål endast

vid huvuddepån. Det torde emellertid icke få anses obilligt, att även kostnaderna

för transporter till förmedlingsstationerna bestridas med medel, som

stå till sjömansbibliotekets förfogande. De sakkunniga uppskatta de sammanlagda

kostnaderna för huvuddepån och förmedlingsstationerna i hemlandet till

1 200 kronor, varjämte för liknande kostnader vid förmedlingsstationerna i

utlandet ett årligt belopp av 1 000 kronor beräknas. För tryckning av supplement

till den katalog över sjömansbiblioteket, som utgavs år 1938, torde likaledes

ett årligt belopp böra beräknas. Kostnaden för tryckning av ett supplement

vart femte år Iean uppskattas till 1 500 kronor motsvarande 300 kronor

för år. Övriga omkostnader, inventarier, telefon, skrivmateriel m. m. beräkna

de sakkunniga till 4 500 kronor. Häri ingår kostnaden för bokskåp för vandringsbiblioteksverksamheten.

Denna kostnad har under de senaste 4 budgetåren

i medeltal uppgått till cirka 2 300 kronor per år men kan med hänsyn till

den motsedda ökningen av vandringsbiblioteksverksamheten förväntas stiga.

För bokinköp och bokbindning lia de sakkunniga slutligen riiknat med ett

belopp av 25 000 kronor. De senaste årens utgifter för detta ändamål lia visserligen

överstigit detta belopp men å andra sidan ha i dessa utgifter ingått avse
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

värda belopp för inköp av nya böcker i stället för sådana, som gått förlorade

vid fartygsförlisningar.

Den årliga utgiftsstaten för sjömansbiblioteket slutar alltså på ett belopp av

(9 000 + 4 000 + 1 200 + 1 000 + 300 + 4 500 + 25 000=) 45 000 kronor. Av

dessa kostnader skola enligt de sakkunnigas förslag kostnaderna för avlöningar

och lokalhyra samt 2 000 kronor av övriga omkostnader, inalles 15 000 kronor,

helt falla på statsverket. För bestridande av övriga omkostnader föreslås staten

skola på samma sätt som nu bidraga med dubbelt så stort belopp, som det tillskott

som enskilda lämna, dock med högst 20 000 kronor. De av de sakkunniga

gjorda kostnadsberäkningarna förutsätta, att staten bidrager med maximibeloppet

och enskilda alltså tillskjuta sammanlagt 10 000 kronor. Till jämförelse

kan nämnas, att sjömansbiblioteket under de senaste 6 budgetåren i

medeltal årligen erhållit 10 639 kronor i bidrag från enskilda. I fråga örn

sjömansbiblioteket innebär således de sakkunnigas förslag en ökning av det

årliga statsunderstödet från nuvarande högst 10 000 kronor till högst 35 000

kronor.

b. Kursverksamhet.

En omfattande kursverksamhet för arbetslösa sjömän anordnades under

depressionsåren 1932—36 med stöd av lotterimedel. Kurserna anordnades av

svenska kyrkans sjömansvård samt av svenska sjöfolksförbundet i samverkan

med arbetarnas bildningsförbund. Under åren därefter har kursverksamheten

fortsatts, ehuru i mindre omfattning.

De sakkunniga finna en utveckling av kursverksamheten böra främjas

genom bidrag av statsmedel. Bidraget skulle utgå med dels hela kostnaderna

för ersättning åt kursledare (250 kronor per kurs), föreläsare (20 kronor per

föreläsning) och lärare (6 kronor 50 öre per lektionstimme), dels två tredjedelar

av kostnaderna för viss obligatorisk korrespondensundervisning (3 kronor

50 öre per elev och kurs), dels två tredjedelar av kostnaderna för läroböcker

(15 kronor per elev och kurs), dels hälften av kostnaderna för förbrukningsmateriel

i yrkesbetonade kurser (beräknade till i medeltal 485 kronor per kurs),

dels nio tiondelar av engångskostnaderna för anskaffning av viss stadigvarande

undervisningsmateriel till yrkesbetonade kurser (kostnaderna beräknas till

11 594 kronor, motsvarande ett statsbidrag av i runt tal 10 500 kronor), dels

ock hela kostnaderna för stipendier åt eleverna (75 kronor per elev och månad).

Härjämte förorda de sakkunniga, att eleverna skola berättigas till nedsättning

av biljettpriserna vid resor till och från kurserna.

De sakkunniga ha uppgjort förslag till kursplaner för såväl allmänbildande

som yrkesbetonade kurser örn 8 veckor, avsedda att utgöra normalplaner.

Kursdeltagarnas antal beräknas till 20 i allmänbildande och 16 i yrkesbetonad

kurs. Initiativ till anordnandet av kurser skulle tagas av lokala kursstyrelser.

Kursverksamheten skulle stå under ledning av den föreslagna centralstyrelsen

för sjömännens bildningsarbete (se under f.). De sakkunniga beräkna, att 8 kurser,

4 av vartdera slaget, skola komma att anordnas årligen, och föreslå anvisande

av årligt förslagsanslag för ändamålet av 39 500 kronor. För bestridande

av förutnämnda engångsbidrag skulle anvisas ett engångsanslag av

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

10 500 kronor. Kostnaderna för nedsättning av elevernas biljettpriser, beräknade

till 1 000 kronor för år, föreslås skola bestridas från det under tionde

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till beredande av billigare biljettkostnader

för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall.

c. Studiecirkelverksamhet.

År 1935 bildades »föreningen sjöfolkets bildningsarbete» med syfte bland

annat att verka för ordnad studieverksamhet ombord på fartygen genom

anordnande av studiecirklar och förmedling av korrespondenskurser. Verksamheten

hade en viss begynnelseframgång men redan efter två år nödgades

föreningen till följd av organisatoriska och ekonomiska svårigheter nedlägga

sin verksamhet. A. B. F. och svenska sjöfolksförbundet beslöto då i stället att

i egen regi fortsätta verksamheten. I sådant syfte tillsattes såsom en första

åtgärd och som ett försök en särskild instruktör i studiefrågor för sjömän,

stationerad i Göteborg. Under ledning av denne anordnades ett relativt betydande

antal studiecirklar ombord på fartyg. Verksamheten inskränktes emellertid

helt naturligt vid krigsutbrottet men har likväl under krigsåren fortgått,

ehuru i förminskad skala.

De sakkunniga föreslå, att statsbidrag beviljas till främjande av studiecirkelverksamhet

av ifrågavarande slag med dels tre fjärdedelar av kostnaderna för

lärare i studiecirkel ombord på fartyg, dels hälften av kostnaderna för korrespondenskurs

och läroböcker, dels ock hälften av kostnaderna för grammofonkurser

i språk. Kostnaderna för lärare beräknas till tre kronor i timmen,

varav 2 kronor 25 öre skulle utgå av statsmedel. Centralledningen för studieverksamheten

skulle dock ha befogenhet att medgiva ett arvode av 4 kronor

i timmen, om särskilda omständigheter därtill föranledde. För erhållande av

lämpliga lärare räknar de sakkunniga med befälets medverkan. De sakkunniga

föreslå vidare att enskild studerande å fartyg, där studiecirkel icke bildats, skall

få i statsbidrag en tredjedel av kostnaderna för korrespondenskurs, dock med

högst 25 kronor för år. Statens bidrag för sistnämnda ändamål skulle begränsas

till visst belopp, exempelvis 1 000 kronor för år.

Med stöd av erfarenheterna från den studiecirkelverksamhet ombord på fartygen,

som försöksvis anordnats av arbetarnas bildningsförbund i samarbete

med svenska sjöfolksförbundet, ha de sakkunniga ansett sig kunna beräkna

antalet studiecirklar redan under första året till omkring 150. Av dessa torde

en tredjedel eller sålunda 50 antagas komma att försiggå under lärares ledning.

Till statsbidrag till lärare, korrespondenskurser, grammofonkurser (språk) och

läroböcker enligt angivna grunder beräknas ett anslagsbehov av 12 000 kronor,

varav högst 1 000 kronor till enskilda studerande.

d. Utbildande av studiecirkelledare.

De sakkunniga ha föreslagit anordnande av obligatorisk undervisning vid

navigationsskolorna för att göra det blivande befälet skickat att tjäna såsom

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

lärare och studiecirkelledare ävensom i viss anslutning till nämnda obligatoriska

undervisning viss frivillig kursverksamhet i samma syfte. Medelsbehovet för

ersättning åt lärare för den nämnda undervisningen ha de sakkunniga beräknat

till 500 kronor.

De sakkunniga föreslå vidare anordnande årligen av en instruktionskurs för

sjömän, vilka vilja utbilda sig till studiecirkelledare. Kostnaderna härför beräknas

till 4 500 kronor.

Sammanlagt skulle alltså för den föreslagna undervisningen vid navigationsskolorna

samt för instruktionskurs erfordras ett belopp av (500+4 500=)

5 000 kronor.

e. Anställande av folkbildningsinstruktörer.

De sakkunniga förorda, att staten helt påtager sig kostnaderna för anställande

av folkbildningsinstruktörer i vissa hamnstäder, till en början Göteborg,

Stockholm och Hälsingborg. De sakkunniga ha till stöd härför anfört.

Erfarenheterna, sådana de framgå bland annat av den av arbetarnas bildningsförbund

i samarbete med svenska sjöfolksförbundet försöksvis ombesörjda

instruktörsverksamheten i Göteborg, synas starkt tala för instruktörsidéns

accepterande även vid ett organiserande med bidrag av statsmedel av bildningsverksamheten,

som här är i fråga. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör

sålunda även fortsättningsvis instruktör finnas i Göteborg samt därjämte avses

särskilda instruktörer till att börja med för Stockholm och Hälsingborg.

Instruktörens huvudsakliga uppgifter böra, enligt förebilden från Göteborg,

vara att genom personlig påverkan bland sjöfolket väcka och stimulera intresset

för studiearbete, att därvid lämna upplysningar om förefintliga anordningar

och institutioner i folkbildningens tjänst, samt att tillhandagå med råd och

anvisningar i studiehänseende bland annat i fråga om sjömansskolornas kurser

och studiecirklars anordnande, liksom rörande ämnesval för de sistnämnda.

Han avses dessutom skola tjäna som mellanhand mellan centralledningen av

studieverksamheten och redan i gång varande studiecirklar ävensom att biträda

med utbyte av fartygsbibliotek.

Instruktörerna avses skola antagas av centralledningen efter särskilt ansökningsförfarande.

Möjlighet bör stå öppen för centralledningen, att, därest icke

full daglig tjänstgöringstid skulle erfordras för någon av dem, eller verksamheten

å en eller annan av de nämnda orterna skulle kunna ligga helt nere under

viss del av året, med anlitande av medel, som ställas till förfogande för avlöning

åt instruktörerna, tillgodose instruktörsbehovet även å annan ort eller andra

orter, som av centralledningen må kunna anses böra ifrågakomma. Med

beaktande härav ha de sakkunniga icke nu ansett sig böra ifrågasätta, att

bestämmelserna i avlöningsreglementet för icke-ordinarie tjänstemän vid den

civila statsförvaltningen skola komma i tillämpning med avseende å de nämnda

tjänstemännen, åtminstone icke förrän tillräcklig erfarenhet vunnits beträffande

verksamheten å de särskilda orterna. De sakkunniga föreslå i stället, att avlöningarna

nu bestämmas att utgå i form av särskilda arvoden, förslagsvis för

närvarande till ett belopp av 6 400 kronor per instruktör och år. Förutsatt att

verksamheten upprätthålles i full utsträckning under hela året, skulle alltså

för år räknat tillsvidare för ändamålet åtgå tillhopa 19 200 kronor.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

f. Central ledning av bildningsverksamheten.

De sakkunniga föreslå, att en särskild central ledning tillskapas för omhänderhavande

av bildningsverksamheten bland sjömän, benämnd »centralbyrån

för bildningsverksamhet bland sjöfolk» och förlagd till Göteborg. De sakkunniga

anföra i huvudsak följande.

Med hänsyn till de av sjömännens speciella behov och förhållanden betingade

särdragen i den föreslagna verksamheten, torde densamma icke med

fördel låta sig direkt omhändertagas av något existerande folkbildningsorgan.

Det synes i stället vara erforderligt att, såsom i sakkunnigdirektiven alternativt

ifrågasatts, för verksamheten avse en särskild institution. En dylik institution,

av de sakkunniga förslagsvis benämnd centralbyrån för bildningsverksamhet

bland sjöfolket, förutsättes skola stå under

ledning av en på lämpligt sätt utsedd styrelse. Denna måste givetvis omhänderhava

även de uppgifter, som åvila den nuvarande styrelsen för svenska

sjömansbiblioteket. Det synes därför lämpligt, att sistnämnda styrelse ombildas

med hänsyn till de vidsträcktare uppgifter, som skulle ankomma på styrelsen

för nämnda byrå. Byrån med sin styrelse synes böra närmast sortera

under skolöverstyrelsen, som alltså, bland annat, bör hava inspektionsskyldighet

beträffande verksamheten.

I styrelsen för byrån böra ingå representanter såväl för skolöverstyrelsen som

för överstyrelsen för yrkesutbildning och kommerskollegium. Vart och ett av

dessa tre ämbetsverk böra utse en representant jämte suppleant för denne.

I övrigt bör i styrelsen ingå en representant för envar av sjömansvårdsstyrelsen,

Sveriges allmänna biblioteksförening, arbetarnas bildningsförbund, Sveriges

redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet

och svenska sjöfolksförbundet. Jämväl för envar av dessa ledamöter i styrelsen

avses en suppleant skola utses. Ordförande i styrelsen avses skola utses av

Kungl. Majit.

På styrelsens handläggning skulle ankomma, förutom i huvudsak de uppgifter,

som för närvarande åligga styrelsen för svenska sjömansbiblioteket,

frågor om godkännande av kursplan (studieplan i studiecirkel), korrespondenskurs

och läroböcker samt kursledare och lärare, ävensom överhuvudtaget förekommande

ärenden av utgiftsnatur. Vad frågan om godkännande av korrespondenskurs

och läroböcker beträffar, förutsättes givetvis även skälighetsprövning

med hänsyn till det pris, som vederbörande korrespondensinstitut

betingar sig för den kurs eller lärobok det gäller.

Den ifrågavarande byrån förutsättes därjämte skola utrustas med föreståndare

och erforderlig biträdeshjälp.

De med byråns verksamhet förbundna kostnaderna anse de sakkunniga böra

helt bäras av staten. Styrelsens ledamöter och suppleanter synas böra komma

i åtnjutande av ersättning i form av dagarvoden till belopp av 25 kronor per

sammanträdesdag. För sina resor böra ledamöterna och suppleanterna åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass II C i allmänna resereglementet,

därest icke vederbörande på grund av innehavande tjänst eller eljest

är berättigad till ersättning enligt förmånligare grunder.

Vad angår avlöningen till byråföreståndaren under försökstiden torde densamma

böra utgå i form av arvode, förslagsvis bestämt till 10 000 kronor för

år, med rätt för denne att åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt klass II C i allmänna resereglemente!.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

Kostnaderna beräkna de sakkunniga sålunda:

Avlöningar:

1 föreståndare...............................kronor 10 000

1 biträde, gemensamt för byrån och sjömansbiblioteket, här uppföres

halva kostnaden......................... * 1 800 kronor 11 800

Omkostnader:

hyra för lokalen..............................kronor 2 000

expenser.................................. » 3 000 , 5 000

resekostnader........................................ * 12C0

Summa kronor 18 000

Dessutom har såsom engångskostnad för inredning av lokalen

beräknats ett belopp av 3 000 kronor.

Till arvoden och reseersättningar åt ledamöter och

suppleanter i styrelsen avses ett belopp av 3 000 kronor, åtminstone för

ett första år varunder ett större antal sammanträden antages bliva erforderligt.

De sakkunniga hava räknat med, att sammanträdena hållas omväxlande i

Stockholm och Göteborg.

Sammanlagt skulle alltså för centralledningens verksamhet under ett första

år erfordras (18 000 + 3 000 + 3 000)=24 000 kronor, varav 3 000 kronor utgör

engångskostnad.

g. Föreläsningar i utländska hamnar.

De sakkunniga föreslå anvisande av ett anslag av 5 000 kronor för detta

ändamål i enlighet med ett av skolöverstyrelsen år 1934 framlagt förslag, avseende

en försöksanordning. Överstyrelsen hade härom anfört bland annat.

Det torde vara lämpligast, att icke — åtminstone icke till en början — binda

verksamheten med detaljerade bestämmelser utan låta det organ, som får den

närmaste ledningen om hand, vilket — med hänsyn till att svenska kyrkans

sjömansvårdsstyrelse dels ensam förfogar över erforderliga lokaler, dels har

den rikaste erfarenheten om möjligheten att samla publik till föredrag för sjömännen

i de utländska hamnarna -— väl i regel torde bli denna styrelse, söka

sig fram till den arbetsform, som för varje fall kan befinnas mest ändamålsenlig.

I viss utsträckning torde medverkan kunna vinnas av lämpliga personer

(svenskar), som äro bosatta på föreläsningsorten eller i dess närhet, kanske

stundom även av svenska lärare, läkare, präster och vetenskapsmän eller andra

föreläsare, som tillfälligtvis besöka ifrågavarande hamnstäder. I den mån speciella

föreläsare behöva kallas, torde föreläsaren böra stationeras någon tid i en

centralt belägen hamn för att, allteftersom förhållandena påkalla, verka dels

därstädes, dels i närliggande hamnar.

Remissyttranden.

Kommerskollegium, som i ärendet inhämtat yttranden av olika organisationer

inom sjöfartsnäringens område, har i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas

förslag. Ämbetsverket anför bland annat följande.

Svenska sjöfolksförbundet har i sitt yttrande föreslagit att avkortade allmänbildande

kurser, omfattande förslagsvis 4 veckor, skola anordnas för att giva

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

forserjningspliktiga sjömän som icke ha ekonomiska möjligheter att stanna i

land någon längre tid, tillfälle att få del av bildnings verksamheten. Häremot

kan måhända invändas, att den sålunda föreslagna tiden antagligen är för kort

för att eleverna skola medhinna väsentligt mer än att övervinna den första

tidens ovana vid stillasittande intellektuellt arbete och tillägna sig en viss

studierutin. Med hänsyn till påvisade tidigare goda erfarenheter av sådana

kurser och då dessa kurser i allt fall kunna väntas giva impulser till fortsatt

studieverksamhet i läsecirklar ombord, synes förslaget emellertid väl värt att

prövas under samma förutsättning av statligt ekonomiskt bidrag som den av

de sakkunniga föreslagna 8-veckorskursen.

Kollegium vill beträffande de allmänbildande kurserna slutligen framhålla,

att understödsbehovet för eleverna måste antagas komma att bliva ännu mer

framträdande i dessa kurser än i yrkeskursema med hänsyn till att elev, som

genomgår en rent allmänbildande kurs, knappast kan räkna med någon framtida

kompensation i form av löneförhöjning på grund av att han genomgått

denna kurs. Därtill kommer att eleverna i de allmänbildande kurserna få

antagas komma att till viss del bestå av äldre sjömän. Kollegium vill därför

kraftigt understryka vad de sakkunniga framhållit angående stipendiebehovet

(sid. 235) och ifrågasätter, örn icke stipendiernas maximibelopp bör sättas

högre än de sakkunniga föreslagit.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse tillstyrker de sakkunnigas förslag

med vissa detaljerinringar. Styrelsen yttrar bland annat.

Styrelsen kan icke ansluta sig till förslaget om att en organiserad statsunderstödd

föreläsningsverksamhet för sjömän i utländska hamnar bör anordnas

under ledning av styrelsen för centralbyrån i enlighet med en av denna uppgjord

plan. Styrelsen anser, att föreläsningsverksamheten i utländska hamnar

bleve bättre tillgodosedd, därest uppdraget att omhänderhava nämnda verksamhet

anförtroddes sjömansvårdsstyrelsen, som dels disponerar över lämpliga

föreläsningslokaler, dels har akademiskt bildade män stationerade i alla viktigare

utländska hamnar, dels slutligen äger mångårig rik erfarenhet av föreläsningsverksamhet

i utländska hamnar. Styrelsen vill för sin del förorda, att

föreläsningsverksamheten i utländska hamnar ordnas i stort sett enligt de

riktlinjer, som framlagts av skolöverstyrelsen.

Med avseende på de organisatoriska förutsättningarna för åtnjutande av

statsbidrag till svenskt bibliotek och läsrum i utlandet utgår styrelsen ifrån

att svensk sjömanskyrka i främmande hamn av de sakkunniga anses likställd

med svensk utlandsförsamling, och i enlighet härmed till sjömanskyrka anslutet

bibliotek icke föreslås bli ställt under utomstående lokal styrelse. Då de svenska

sjömanskyrkorna äro samorganiserade och underställda en styrelse i hemlandet,

kunna de uppenbarligen icke betraktas som »lokala föreningar».

Skolöverstyrelsen tillstyrker likaledes de sakkunnigas förslag i huvudsak och

anför därvid bland annat följande.

I fråga örn sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning innebär förslaget

i första hand ökade anslag till svenska sjömansbiblioteket. Vad de sakkunniga

i detta hänseende föreslagit finner sig överstyrelsen kunna tillstyrka. I sitt

yttrande över förslaget har styrelsen för svenska sjömansbiblioteket ifrågasatt,

huruvida icke ett högre belopp för bokinköp än den av de sakkunniga föreslagna

summan av 25 000 kronor bleve erforderligt för att effektivt tillgodose

de skärpta anspråken på sjömansbibliotekets bokbestånd. Styrelsen framhåller

vidare, att behovet av arbetskraft för sjömansbiblioteket icke bleve tillfullo till
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

godosett enligt de sakkunnigas förslag, som innebär anställandet av en biblioteksutbildad

assistent med heltidstjänstgöring jämte ett biträde, som tänktes

skola vara gemensamt för sjömansbiblioteket oell den föreslagna centralbyrån

för bildningsverksamheten. Styrelsen funne det nödvändigt att den finge fria

händer att jämväl anställa tillfällig personal. Vad styrelsen för svenska sjömansbiblioteket

sålunda anfört, finner överstyrelsen beaktansvärt, men anser

sig icke för närvarande böra föreslå någon ökning av det av de sakkunniga

föreslagna understödsbeloppet. Även om biblioteket, som bibiioteksstyreisen

framhåller, under fredstid troligen ej kan påräkna lika starkt stöd från privata

bidragsgivare som under krigsåren, så torde det å andra sidan icke vara omöjligt

att utverka understöd till verksamheten från ytterligare någon eller några

av sjöfolkets organisationer. Vad angår frågan om anställandet av tillfällig

arbetskraft för bibliotekets skötsel är, såsom framgår av de sakkunnigas

betänkande, den framlagda kostnadsplanen approximativ. Den blivande

centralledningen för sjöfolkets bildningsarbete får givetvis förutsättas komma

att erhålla möjlighet att inom den givna ekonomiska ramen disponera tillgängliga

medel på lämpligaste sätt, varigenom även behovet av tillfällig arbetskraft

torde kunna tillgodoses.

De sakkunniga ha i samband med frågan om anslag till sjömansbiblioteket

föreslagit, att såsom villkor för statsunderstöd till kommunala och med dem

likställda folkbibliotek samt till biblioteksverksamhet i sammanhang med

studiecirkelarbete måtte föreskrivas, att sjöman, som tillfälligt vistas inom

ifrågakommande kommun, medgives rätt till boklån på enahanda villkor, som

gälla för kommunens egna invånare. Över förslaget i denna del har överstyrelsen

inhämtat yttranden från Stockholms stads biblioteksnämnd samt

styrelserna för Malmö och Hälsingborgs stadsbibliotek. Sistnämnda styrelser

tillstyrka förslaget, Malmö-styrelsen dock under framhållande av att onekligen

större risk för bokförlust än som kan anses ordinärt torde föreligga vid lån av

böcker till sjömän, som göra tillfälligt, ofta till sin längd okänt, uppehåll på en

ort. Stockholms stads biblioteksnämnd avstyrker däremot förslaget under hänvisning

till ett av stadsbibliotekarien avgivet utlåtande, där denne framhåller att

den föreslagna rätten till fria hemlån för sjömän, som tillfälligt vistades i staden

utan att vara där mantalsskrivna och utan fast bostad, skulle betyda ett

avsteg från de hitintills tillämpade principerna och torde kunna skapa preju-dikat,

vars konsekvenser nu ej kunde överblickas. Överstyrelsen delar för sin

del de sakkunnigas uppfattning att ett upprättande av särskilda lokala sjömansbibliotek

för utlåning av böcker till sjömän, som vistas i land, skulle

komma att kräva så stora kostnader att den icke läte sig anordna. Den av de

sakkunniga föreslagna åtgärden att redan befintliga lokala bibliotek i stället

göras tillgängliga för sjömän även utan hemortsrätt i vederbörande kommun

synes överstyrelsen innebära en både billigare och principiellt riktigare lösning

av frågan. Överstyrelsen utgår från att det skall vara möjligt för de kommunala

biblioteksledningarna att i samråd med sjöfolkets organisationer skapa garantier

för att lånade böcker återställas i vederbörlig ordning. I anledning av vad

Stockholms stads biblioteksnämnd anfört, erinrar överstyrelsen örn att vid

Stockholms stadsbibliotek rätt till fria hemlån redan nu tillkommer utländska

medborgare, som förete av vederbörande legation utfärdad borgensförbindelse.

Det synes överstyrelsen icke obilligt, att en liknande rätt tillerkändes svenska

sjömän.

De sakkunnigas förslag i fråga örn kursverksamhet, studiecirklar och instruktörer

i hamnarna liksom i fråga örn föreläsningar i utländska hamnar ger icke

överstyrelsen anledning lill erinringar. Överstyrelsen x iii emellertid understryka

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

de sakkunnigas påpekande av att de föreslagna anordningarna till en början

böra få karaktär av försök och att ett fortsatt handlande efter de föreslagna

linjerna måste bero på huru denna försöksverksamhet i dess olika delar utfaller.

De sakkunniga ha föreslagit, att bildningsverksamheten bland sjöfolket skall

omhänderhavas av en institution, förslagsvis benämnd centralbyrån för bildningsverksamhet

bland sjöfolket. Denna förutsattes skola stå under ledning av

en styrelse, bestående av representanter för såväl skolöverstyrelsen som överstyrelsen

för yrkesutbildning och kommerskollegium, varjämte i styrelsen

skola ingå en representant för envar av sjömansvårdsstyrelsen, Sveriges allmänna

biblioteksförening, arbetarnas bildningsförbund, Sveriges redareförening,

Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet och svenska

sjöfolksförbundet. Ordförande i stvrelsen avses skola utses av Kungl.

Majit. Arbetarnas bildning sförbund har i sitt remissvar gjort vissa erinringar

mot den sålunda föreslagna centralledningen. Förbundet föreslår i första hand,

att bildningsverksamheten bland sjöfolket skall vara organiserad som hittills,

eventuellt med en mindre utvidgning av den nuvarande centralkommittén för

sjöfolkets bildningsarbete. Sjömansbibliotekets styrelse skulle i så fall bibehållas,

och kurs- och studiecirkelverksamheten samt de anställda instruktörernas

verksamhet sortera under nämnda kommitté. Alternativt föreslår förbundet,

att, i den händelse det anses ofrånkomligt med en särskild centralledning för

sjöfolkets bildningsverksamhet, denna centralledning får en sådan sammansättning,

att svenska sjöfolksförbundet och arbetarnas bildningsförbund utser

vardera så många representanter, att dessa utgöra minst hälften av antalet

ledamöter. Gentemot förslaget att skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning

samt kommerskollegium skola vara representerade i centralledningen

framhåller förbundet, att detta skulle innebära ett avsteg från hittillsvarande

praxis, att inspektionsmyndigheter icke skola hava del av ledningen av den

verksamhet, de skola inspektera. Om antalet ledamöter i centralledningen

fastställes till tio, bör enligt förbundets mening svenska sjöfolksförbundet utse

tre och arbetarnas bildningsförbund två, alternativt fyra respektive en. Skulle

det anses önskvärt, att något eller några av ämbetsverken bleve representerade

i centralledningen, borde befälsorganisationerna kunna enas om en representant.

Även styrelsen för Sveriges allmänna biblioteksförening gör erinringar

gentemot sammansättningen av styrelsen för centralbyrån. Den föreslagna

sammansättningen skulle komma att betyda en oproportionerligt stor och

tungrodd apparat, vilken samtidigt icke skulle utgöra en nödvändig förutsättning

för erforderlig kontroll. Enligt föreningens förmenande är den nuvarande

storleken och sammansättningen av sjömansbibliotekets styrelse fullt tillfredsställande

och borde kunna vara det även med den vidgning av funktionerna,

som realiserandet av de sakkunnigas förslag skulle innebära.

De gjorda erinringarna gentemot de sakkunnigas förslag i fråga om sammansättningen

av styrelsen för den föreslagna centralbyrån synas överstyrelsen

beaktansvärda. Även örn överstyrelsen icke för sin del är av den uppfattningen,

att sjöfolket av manskapsgrad bör ha majoritet i den föreslagna styrelsen, finner

överstyrelsen det önskvärt, att den ifrågavarande yrkesgruppens representation

i styrelsen förstärkes. Överstyrelsen finner det vidare icke nödvändigt eller

ömkligt att de myndigheter, som lia att utöva inspektion över här ifrågavarande

bildningsverksamhet, äro representerade i den centrala ledningen för verksamheten.

Enligt överstyrelsens mening torde den kontroll av verksamheten, som

ytterligare kan erfordras, kunna åvägabringas genom att överstyrelsen, som nu

utser ordförande i sjömansbibliotekets styrelse, i fortsättningen — efter samråd

med överstyrelsen för yrkesutbildning och kommerskollegium — utser ord
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 8. 63

förande i styrelsen för den föreslagna centralbyrån för bildningsverksamhet

bland sjöfolket.

Statskontoret har i vissa avseenden ställt sig kritiskt gentemot de sakkunnigas

förslag. Ämbetsverket anför.

Enligt statskontorets uppfattning ha tillräckliga skäl för skapandet av en

särskild centralmyndighet för bildningsverksamheten bland sjömännen icke

anförts. Verksamheten synes statskontoret böra ingå såsom ett led i det allmänna

folkbildningsarbetet. Planläggning av och tillsyn över verksamheten

torde böra anförtros åt skolöverstyrelsen, vilken myndighet även enligt de

sakkunnigas förslag skulle ha inspektionsskyldighet beträffande verksamheten.

Sjömansbibliotekets styrelse bör vid bifall härtill bibehållas. Vid anordnandet

av kurser och verksamheten inom studiecirklarna synes arbetarnas bildningsförbund

böra medverka. Beträffande de föreslagna instruktörstjänsterna vill

statskontoret uttala, att ämbetsverket icke blivit övertygat örn behovet av

dylika tjänster. Ej heller kan statskontoret finna motiverat, att åtgärder från

statens sida vidtagas för igångsättande av en särskild föreläsningsverksamhet

i utländska hamnar. Härutinnan föreliggande uppgifter torde böra omhänderhavas

av de svenska kyrkosamfunden.

Vad angår de bidragsgrunder, som böra tillämpas vid en på angivet sätt

organiserad bildningsverksamhet, anser statskontoret, att sjömansbiblioteket

— utöver vad som erfordras för utökning av bokbeståndet — bör kunna erhålla

årligt understöd intill ett något högre belopp än för närvarande — förslagsvis

högst 25 000 kronor — men med iakttagande av det nu gällande villkoret, att

ett belopp motsvarande halva statsunderstödet skall tillskjutas från annat håll.

För att arbetarnas bildningsförbund skall kunna medverka vid kurs- och

studiecirkelverksamheten, torde det till förbundet utgående statsbidraget böra

något uppräknas. Av skäl, som förut anförts, anser dock statskontoret, att

medel för stipendier till deltagare i kurser av kortare varaktighet än fem

månader och för nedsättning av biljettpriser vid deltagarnas resor till och från

kurserna icke böra anvisas. Förslaget att lärare i studiecirkel ombord å fartyg

skulle erhålla särskilt arvode synes föga förenligt med det fria folkbildningsarbetets

karaktär och torde knappast, örn det genomföres, befrämja, att de

personer — bland befäl eller manskap — vilka åtaga sig att undervisa inom

en studiecirkel, bliva de för uppgiften mest lämpade. Statskontoret anser därför,

att icke heller för detta ändamål understöd från statens sida bör ifrågakomma.

I övrigt har betänkandet icke givit statskontoret anledning till uttalande.

1944 års folkbildningsutredning yttrar. De sakkunniga lia för sjöfolkets vidkommande

tagit ställning till en råd av de frågor, som, vad folkbildningsarbetet

i allmänhet angår, äro föremål för utredningens överväganden. Det kunde

under sådana omständigheter ligga nära till hands, att ett genomförande av de

sakkunnigas förslag finge anstå i avvaktan på det förslag, som utredningen kan

komma att framlägga. Utredningen vill emellertid icke motsätta sig att de av

de sakkunniga föreslagna åtgärderna genomföras redan nu. Den är visserligen

av den uppfattningen, att en differentiering av bildningsarbetets organisation

med hänsyn till olika yrkesgrupper i princip icke är önsklig, men finner det å

andra sidan motiverat, att sjöfolket i detta avseende tillerkännes en särställning,

detta både av sociala grunder och med hänsyn till den yrkesbetonade

karaktär, som ett bildningsarbete bland sjömännen nödvändigtvis måste få.

Då utredningen tillstyrker de av de sakkunniga framlagda förslagen, vill den

emellertid uttryckligen framhålla, att den därigenom icke känner sig bunden i

s. 64 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

64 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

sitt blivande ställningstagande till frågan om statsunderstöd till annat folkbildningsarbete

av samma eller liknande karaktär.

I fråga om den av de sakkunniga föreslagna centralledningen för bildningsverksamhet

bland sjöfolket finner utredningen, att styrelsen för den föreslagna

centralbyrån i förslaget givits en omfattning och en karaktär, som kan ge

anledning till erinringar. Det torde sålunda kunna anses vara mindre tillfredsställande,

att den grupp, som i första hand beröres av bildningsarbetet, nämligen

sjöfolk av manskapsgrad, är företrädd av endast två representanter. Å

andra sidan kan man ur organisatoriska synpunkter ifrågasätta lämpligheten

av att såväl skolöverstyrelsen som överstyrelsen för yrkesutbildning och kommerskollegium

äro företrädda i styrelsen, samtidigt som dennas verksamhet i

inspektionshänseende föreslås bli underställd skolöverstyrelsen, som därvid i

erforderlig omfattning har att samråda med de båda andra nu nämnda ämbetsverken.

Enligt utredningens mening torde sjöfolket av manskapsgrad böra

erhålla en ökad representation i styrelsen. Ämbetsverkens representanter torde

däremot kunna ersättas av en av skolöverstyrelsen gemensamt med överstyrelsen

för yrkesutbildning utsedd ordförande utan att därigenom rimliga

anspråk på kontroll från statsmyndigheternas sida bli eftersatta.

Såsom i direktiven för de sakkunnigas arbete framhållits, möta för sjömanskåren

särskilda svårigheter, när det gäller att tillgodogöra sig de bildningsanstalter,

som stå landbefolkningen till buds. Det förefaller med hänsyn härtill

icke obefogat, att staten vidtager särskilda åtgärder för att stödja bildningsarbetet

inom denna yrkeskår. De sakkunniga lia även, såsom av den föregående

redogörelsen framgår, framlagt förslag i sådant hänseende, vilket innefattar ett

detaljerat system för statsbidrag till olika former av studieverksamhet under

särskild central ledning. Förslaget har från skilda håll utsatts för viss kritik,

särskilt beträffande den ifrågasatta centrala ledningen. Jag har för egen del

funnit, att de kritiska synpunkter, som framförts gentemot en central ledning i

den utformning de sakkunniga tänkt sig, icke varit utan berättigande. Vad förslaget

i övrigt angår, åsyftar detsamma dels en utveckling av den statsunderstödda

biblioteksverksamheten och dels att finna lämpliga former för statsunderstöd

till den egentliga studieverksamheten. Beträffande sistnämnda spörsmål

ha de föreslagna statsbidragsgrundernas invecklade och svåröverskådliga beskaffenhet

gjort mig i viss mån betänksam; det hade, synes det mig, varit

önskvärt med ett enklare statsbidragssystem. Jag erinrar i detta sammanhang,

att utredning pågår angående grunderna för statens understödjande av det fria

och frivilliga bildningsarbetet, en utredning som avser den fria och frivilliga

folkbildningsverksamheten i hela dess vidd. Jag har, icke minst med hänsyn till

de betänkligheter, jag hyser inför vissa av de förordade åtgärderna, kommit till

den uppfattningen, att resultatet av den pågående utredningen bör avvaktas,

innan statsmakterna taga slutlig ställning till det nu föreliggande sakkunnigförslaget,

i vad detsamma avser den centrala ledningen samt frågan om grunder

för statsunderstöd till den egentliga studieverksamheten. I avvaktan på en definitiv

lösning av spörsmålet örn lämpliga understödsgrunder synes dock ett

maximerat belopp av 20 000 kronor böra anvisas för nästa budgetår såsom

bidrag till allmänbildande verksamhet bland sjömän. Vidare har det synts mig

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

angeläget att medverka till omedelbara åtgärder för en förbättring av biblioteksverksamheten

för sjömännens vidkommande. Ett ställningstagande till denna

del av sakkunnigförslaget synes icke ägnat att föregripa den pågående

utredningen.

Bidraget å 20 000 kronor till bildningsverksamhet bland sjömän synes böra

anvisas såsom särskilt anslag och ställas till förfogande av arbetarnas bildningsförbund

att användas i första hand till studiecirkel- och instruktörsverksamhet.

Ifråga om biblioteksverksamheten innebär de sakkunnigas förslag i första

hand, att svenska sjömansbiblioteket i Göteborg skulle tilldelas ett högre årligt

understöd. En höjning av detta understöd, vilket för närvarande utgår med

10 000 kronor, synes i och för sig befogad. Jag kan dock icke för närvarande

tillstyrka att detsamma, på sätt de sakkunniga föreslagit, skulle höjas till

35 000 kronor. Detta förslag bygger nämligen på förutsättningen, att biblioteket

skulle komma att inflytta i nya lokaler, vilket ansetts komma att medföra

behov av medel till lokalhyra (4 000 kronor) och till avlönande av en

heltidsanställd biblioteksassistent (6 200 kronor). En dylik flyttning har ännu

icke ägt rum. Så länge biblioteket alltjämt är inrymt i sina nuvarande lokaler,

synes dess skötsel liksom hittills böra handhavas av Dicksonska folkbibliotekets

personal. Jag förordar i likhet med statskontoret, att statsbidraget höjes med

15 000 kronor till högst 25 000 kronor för år. Någon ändring av statsbidragsvillkoren

ifrågasätter jag för närvarande icke. Alltjämt torde sålunda såsom

villkor böra föreskrivas, att statsunderstöd må utgå med dubbelt så stort belopp

som från annat håll tillskjutes, samt att minst fyra femtedelar av statsbidraget

skall användas till bokanskaffning och bibliotekets underhåll.

De sakkunniga ha även erinrat om en i socialstyrelsens utredning angående

utlandssvenskarna berörd fråga örn statsunderstöd för biblioteksverksamhet

bland svenskar i utlandet (stat. off. utr. 1941: 36). Skolöverstyrelsen har enligt

denna utredning rekommenderat ett statsunderstöd av förslagsvis 1 000 kronor

för år till bibliotek av folkbibliotekskaraktär och 300 kronor för år till skolbibliotek.

Jag tillstyrker detta förslag. Statsunderstöd synas dock för närvarande

böra utgå allenast till bibliotek, som äges av svensk utlandsförsamling,

respektive till skolbibliotek, anslutet till statsunderstödd svensk skola i utlandet.

Beträffande villkoren för statsunderstöd ansluter jag mig i övrigt till skolöverstyrelsens

förslag. Understöd av den art, jag sålunda förordat, avser emellertid

icke den läsrumsverksamhet, som bedrives av vissa organisationer, framför allt

svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse och evangeliska fosterlandsstiftelsen.

Läsrumsverksamhet uppehälles för närvarande i inemot ett trettiotal utländska

hamnstäder och synes undantagslöst vara förenad med biblioteksverksamhet.

Bokbeståndet uppgives emellertid företrädesvis bestå av äldre litteratur. Från

skilda håll ha framförts önskemål om att denna form av biblioteksverksamhet

bland sjömän borde understödjas av statsmakterna. Jag delar denna uppfattning

och tillstyrker, att ett årligt statsunderstöd av 300 kronor må utgå till

sjömansbibliotek i anslutning till läsrum av ifrågavarande slag. Medlen synas

böra utbetalas till den organisation, som bedriver läsrumsverksamheten. Det

Bihang till riksdagens protokoll 101^6. 1 sami. Nr 8. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

torde få ankomma på Kungl Majit att meddela de bestämmelser och villkor

för åtnjutande av statsunderstöd, som må befinnas påkallade. Därvid synes

icke böra uppställas villkor av innebörd, att visst bidrag skall tillskjutas från

annat håll. Nu ifrågavarande anslagsmedel till understöd åt biblioteksverksamhet

för svenskar i utlandet torde böra utgå från en särskild, förslagsvis

beräknad anslagspost under förslagsanslaget till understöd åt folkbiblioteksväsendet.

Anslagsposten torde för nästa budgetår böra uppföras med förslagsvis

13 000 kronor.

Jag ansluter mig likaledes till de sakkunnigas förslag om anvisande av medel

till anskaffande av fasta handboksbibliotek för fartyg. På sätt de sakkunniga

förordat torde medelsanvisningen böra fördelas över flera budgetår. För nästa

budgetår tillstyrker jag en medelsanvisning av 10 000 kronor. Anslagsbeloppet

torde böra anvisas såsom ett särskilt reservationsanslag under benämningen

»Anskaffande av fasta fartygsbibliotek».

I syfte att tillgodose sjömännens bokförsörjning i hemlandet ha de sakkunniga

förordat, att såsom villkor för statsunderstöd till kommunala och med

dem likställda folkbibliotek samt till biblioteksverksamhet i sammanhang med

studiecirkelarbete måtte föreskrivas, att sjöman, som tillfälligt vistas inom

ifrågavarande kommun, medgives rätt till boklån på enahanda villkor, som

gälla för kommunens egna invånare. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag

mig böra tillstyrka detta förslag. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att,

därest riksdagen icke framför erinran mot bifall till vad jag sålunda förordat,

meddela i ämnet erforderliga bestämmelser.

Hemställan om framläggande av förslag till riksdagen i enlighet med vad

jag sålunda förordat göres vid anmälan denna dag av frågorna rörande utgifter

under riksstatens åttonde huvudtitel för budgetåret 1946/47.

III. Hemställan.

Under åberopande av det anförda och under erinran om att jag i annat

sammanhang hemställer, att riksdagen förelägges förslag om anvisande av de

anslag, jag i det föregående förordat, hemställer jag nu, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att medgiva, att statsbidrag må utgå till inrättande och

drift av sjömansskolor i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag i det föregående förordat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Bruno.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr S. 67

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

I. Sjöfolkets yrkesutbildning. sid.

1. Inledning ............................................. 1

2. Nuvarande förhållanden ................................ 4

3. Behovet av yrkesutbildning m.m......................... 8

4. Kursernas innehåll och organisation

a. Kurser för däcks- och maskinpersonal .................. II

b. Kurser för kökspersonal .............................. 21

5. Kostnadsberäkningar och statsbidragsgrunder

a. Engångskostnader ................................... 24

b. Årliga kostnader .................................... 30

6. Utbildningsbehovets omfattning och antalet erforderliga sjömans
skolor

................................................ 35

7. Särskild yrkesutbildning för den mindre sjöfarten och fisket .... 39

8. Anslagsberäkningar

a. Anslag till bidrag till inrättande och drift av sjömansskolor 45

b. Anslag till stipendier m. m............................. 46

II. Sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning................. 48

III. Hemställan .............................................. 66

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till uppförande av nybyggnad för barnsjukhuset vid Malmöhus läns sjukvårdsinrät s. 12 i texten
  2. FK 1TU 1946:8 Utlåtande i anledning av väckt motion örn utredning angående yrkesskolornas och folkhögskolornas ställning och uppgifter i samhället. s. 6 i texten
  3. SU 1946:65 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående statsbidrag till yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 4 i texten