Angående fullmakt att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten, för vilka anslag uppförts å allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47, m. m
1947-02-14 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:116, Angående fullmakt att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten, för vilka anslag uppförts å allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
1
Nr 116.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fullmakt att i
arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten, för
vilka anslag uppförts å allmän beredskapsstat för budgetåret
1946/47, m. m.; given Stockholms slott den 14
februari 1947.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 14 februari
1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.
Allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47 har fastställts av 1946 års
riksdag (prop. nr 211, r. skr. nr 213, 306, 311—314, 319, 320, 348 och 470).
Närmast föregående allmänna beredskapsstat fastställdes av 1944 års riksdag
och gällde för budgetåret 1944/45. Med hänsyn till läget på arbetsmarknaden
ansågs förslag om allmän beredskapsstat för budgetåret 1945/46 icke
behöva framläggas för riksdagen, utan i stället utverkade Kungl. Maj:t riksdagens
bemyndigande att, därest arbetsmarknadsläget så påfordrade, inom
Bihang till riksdagens protokoll I9i7. 1 sand. Nr 116
1
2
Kungi. Matts proposition nr 116.
ramen av ett belopp av 150 miljoner kronor meddela beslut om utförande
av arbeten, för vilka anslag uppförts på allmän beredskapsstat för budgetåret
1944/45 (prop. nr 265 och 365, r. skr. nr 450 och 584).
Den för innevarande budgetår gällande beredskapsstaten upptager anslag
å driftbudgeten om tillhopa 676 miljoner ki-onor och anslag å kapitalbudgeten
å sammanlagt 374 miljoner kronor. Denna sysselsättningsreserv beräknas
omfatta sammanlagt i runt tal 43 miljoner dagsverken, motsvarande
ett antal årsarbetare av ca 170 000. Investeringsreserven har emellertid icke
upplagts med tanke på att den skall kunna realiseras i sin angivna totala
omfattning utan har konstruerats att inrymma alternativa sysselsättningsprogram.
För att sätta beredskapsstaten i kraft erfordras beslut av riksdagen. Emellertid
har Kungl. Maj:t bemyndigats att, därest arbetsmarknadsläget så påfordrar,
inom ramen av ett belopp av 150 miljoner kronor meddela beslut
om utförande av arbeten, för vilka anslag uppförts å beredskapsstaten. Härigenom
har möjliggjorts en begränsning av arbetslöshetsanslagen på riksstaten
till vad som erfordras under normala förhållanden på arbetsmarknaden.
Bemyndigandet har hittills icke tagits i anspråk.
Det av 1946 års riksdag prövade förslaget till allmän beredskapsstat hade
upprättats efter granskning inom de olika departementen av de investeringsplaner,
som i anledning av Kungl. Maj:ts uppdrag den 1 februari 1946
utarbetats dels av arbetsmarknadskommissionen dels för vissa specialområden
av statens byggnadslånebyrå, lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen och
skogsstyrelsen. Beredskapsstaten upptager anslag såväl för en allmän investeringsreserv
som för en särskild grovarbetsreserv. Den allmänna investeringsreserven
innefattar arbeten, som ansetts normalt skola komma till utförande
inom de närmaste två å tre åren. Inom denna reserv har man visserligen
sökt bereda så stort utrymme som möjligt för arbeten lämpliga för
sysselsättning av oskolad arbetskraft, men vid sidan härav har för mötandet
av en skärpt arbetslöshetssituation med ansträngt materialförsörjningsläge
i staten inrymts den särskilda grovarbetsreserven, upptagande arbeten som
visserligen äro av lägre angelägenhetsgrad men som särskilt väl lämpa sig
för sysselsättning av oskolad arbetskraft och därtill äro mindre materialkrävande.
Vad rör frågan om grunderna för bidrag till kommuner och enskilda vid
utförande av arbeten tillhörande investeringsreserven hade arbetsmarknadskommissionen
beträffande sitt verksamhetsområde utgått från att en generell
bidragshöjning icke vore erforderlig eller lämplig såsom medel att stimulera
ökad kommunal och enskild investeringsverksamhet. Kommissionen
hade emellertid framhållit, att en jämkning i de vanliga slatsbidragsgrunderna
borde kunna ske i särskilda fall där så erfordrades med hänsyn till
de särskilda förhållanden för vilka investeringsföretagen komme att utföras.
I det av kommissionen föreslagna anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m. beräknades sedermera medel för möjliggörande av vissa
sådana jämkningar. Vad kommissionen i övrigt anfört föranledde icke er
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
inran vid propositionens anmälan eller vid riksdagsbehandlingen. För lantbruksstyrelsens
och skogsstyrelsens verksamhetsområden ansågs Kungl.
Maj:t emellertid, i enlighet med vad chefen för jordbruksdepartementet anförde
vid anmälan av förslag om anslag å beredskapsstaten under nionde
huvudtiteln, böra äga meddela beslut om vissa i angivna sammanhang berörda
förmånligare bidragsgrunder.
Slutligen må här framhållas, att den upprättade investeringsreserven förutsatts
skola successivt förnyas genom ytterligare planeringsarbeten särskilt
inom sådana områden, där ännu en viss eftersläpning av planeringen kunnat
konstateras. För detta ändamål äro särskilda anslag till planering av allmänna
arbeten anvisade på riksstaten.
Genom beslut den 22 november 1946 har Kungl. Maj:t uppdragit åt arbetsmarknadskommissionen
att svara för planeringsarbetet jämväl för de områden,
for vilkas planering statens byggnadslånebyrå, lantbruksstyrelsen egnahemsstyrelsen
och skogsstyrelsen tidigare varit ansvariga.
I skrivelse den 30 januari 1947 har statens arbetsmarknadskommission till
1,rågan °m åtgärder mot arbetslöshet under budgetåret
1947/48 Härvid har kommissionen erinrat om att arbete med upprättande
av förslag till investeringsreserv för budgetåret 1947/48 påginge inom kommissionen
huvudsakligen i form av en revidering av investeringsreserven för
innevarande budgetår. Vid sammanträden mellan vederbörande statssekreterare
och representanter för arbetsmarknadskommissionen hade emellertid
framhållits, att man i nuvarande läge på arbetsmarknaden kunde undvika
de kostnader och den arbetsbelastning, som ett fastställande av ny allmän
beredskapsstat for nästa budgetår skulle innebära. Tillräcklig arbetsmarknadsberedskap
kunde i nuvarande läge ernås genom att Kungl. Maj:t bemyndigades
att inom ramen av ett av riksdagen fastställt belopp meddela
bes^t om utförande under budgetåret 1947/48 av arbeten, för vilka anslag
upplorts a allman beredskapsstat för budgetåret 1946/47. För egen del anför
arbetsmarknadskommissionen följande.
Arbetsmarknadskommissionen anser storleken av rlpn .
srrf*. ,är bevniad<! s ä/z
i önskvärdheten av att kunna begränsa arbetslöshetsanslagen på rik staten
t. 1 vad som endast motsvarar medelsbehovet vid en mera normaI .fSr
pa arbetsmarknaden men ändock möjliggöra ett smhbt n.h . f r ( ^
pandc vid en eventuellt inträdande Jfflj i .ÄiÄT
SK" T''t förändring i arbetsmarknad»,Se™?cke“far
affat sedan riksdagen senast prövade frågan svnes iete d-;;i r- ialt
nu ifrågasätta ändring av finansfullmaktens storlek Några fastat-filan''
mrKr,,£rmarkn”‘,sk"m.di^ne„i„„r£,Ä,LfdS
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
I fråga om innebörden av en dylik finansfullmakt anför arbetsmarknadskommissionen
följande.
Enligt de principer, som tillämpas vid uppgörandet av förslag till investeringsreserver,
innehålla dessa förslag arbeten av hög angelägenhetsgrad,^ Som
en följd härav komma flera företag i reserven för innevarande budgetar att
överflyttas till det ordinarie arbetsprogrammet för budgetåret 1947/48. Därjämte
förekommer i någon omfattning att företag måste avföras från reserven
på grund av att det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet givit vid
handen att de icke böra komma till utförande. Övriga företag i mvesteringsreserven
för innevarande budgetår stå emellertid även under nästa budgetar
till förfogande som sysselsättningsobjekt för arbetslösa. För aU reserven skall
bibehålla lämplig volym tillföres den därjämte i mån av tillgång pa^tillräckligt
angelägna och förberedda objekt nya företag, huvudsakligen såsom ersättning
för företag, som utgått ur reserven. . . ,. .
De anslag som uppföras å beredskapsstat äro dels anslag ull vissa individuellt
angivna investeringsobjekt såsom telegrafstationsbyggnader, civila flygplatser
m. m., dels anslag till vissa kollektiva investeringsändamal såsom
vägbyggnader, förbättringsåtgärder på jordbrukets område m. m., vilka icke
äro knutna till individuella investeringsobjekt.
Med en finansfullmakt knuten till allmänna beredskapsstaten för budgetåret
1946/47 kunna i arbetsmarknadsreglerande syfte under budgetaret 1947/
48 inom finansfullmaktens ram utnyttjas dels sådana investeringsobjekt i
innevarande budgetårs reserv, vilka kunna överflyttas till mvestenngsreserven
för budgetåret 1947/48, dels ock — inom anslagens ram — nya investeringsobjekt,
vilka finansieras med anslag, som icke aro knutna till bestamda
företag. En överslagsberäkning har givit vid handen, att KungkMajd t!®om
en finansfullmakt knuten till allmänna beredskapsstaten för budgetaret 194b/
47 skulle ha möjlighet att för finansiering av arbeten i arbetsmarknadsreglerande
syfte under nästa budgetår inom finansfullmaktens ram utnyttja anslag
å beredskapsstaten å driftbudgeten om sammanlagt ca 669 nulj. kronor
och å kapitalbudgeten om sammanlagt ca 280 milj. kronor.
I vad gäller investeringsplanen för civila flygplatser har emellertid arbetsmarknadskommissionen,
med hänsyn till resultatet av en genom särskilda
sakkunniga verkställd utredning, funnit den för innevarande budgetår fastställda
reserven icke böra utnyttjas som sysselsättningsreserv jämväl for
nästa budgetår. Med anledning härav har inom kommissionen upprättats ett
reviderat förslag till reserv beträffande civila flygplatser. Detta förslag, vilket
tidigare i dag anmälts av chefen för kommunikationsdepartementet, torde
såsom bihang (Bihang A och B) få fogas vid statsrådsprotokollet. Då flygplatsarbeten
enligt kommissionens uppfattning äro värdefulla ur sysselsättningssynpunkt,
har det synts kommissionen angeläget att möjlighet beredes
att såsom svsselsättningsobjekt i en arbetslöshetssituation utnyttja flygplatsarbetena
i det reviderade förslaget till investeringsreserv.
Såsom arbetsmarknadskommissionen framhållit torde en betryggande sysselsättningsberedskap
kunna upprätthållas utan att ett utformat förslag till
allmän beredskapsstat för budgetåret 1947/48 nu underställes riksdagen.
Kravet på beredskap synes i stället kunna tillgodoses genom en finansfullmakt
av det slag, som under budgetåret 1945/46 stod till Kungl. Maj:ts
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
5
förfogande. Därest utvecklingen på arbetsmarknaden senare skulle giva anledning
därtill, bör på grundval av arbetsmarknadskommissionens uti edningar
om komplettering av investeringsreserven ett förslag till allmän beredskapsstat
upprättas och underställas riksdagen.
Den erforderliga fullmakten synes liksom tidigare böra bestämmas till ett
belopp av 150 miljoner kronor, motsvarande en genomsnittlig sysselsättningsmöjlighet
av i runt tal 6 miljoner dagsverken, motsvarande 20 000 arbetare
per arbetsdag under ett år. Förevarande fullmakt bör liksom den
under innevarande budgetår gällande anknytas till de på allmän beredskapsstat
för budgetåret 1946/47 uppförda anslagen. Med hänsyn till de ändrade
förhållanden, som nu föreligga beträffande de civila flygplatserna, har emellertid,
enligt vad chefen för kommunikationsdepartementet tidigare denna
dag anfört, investeringsreserven för de civila flygplatserna ansetts böra ändras
i överensstämmelse med vad kommissionen förordat. Därjämte har med
anledning av utredning, som framlagts efter det beredskapsstaten fastställdes,
viss ändring befunnits erforderlig beträffande statens järnvägars elektrifiering.
Utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden i dessa
frågor torde såsom bilaga få fogas vid protokollet.
För den händelse ifrågavarande fullmakt tages i anspråk för förbättringsarbeten
på jordbrukets och skogsbrukets områden, böra de förmånligare bidragsgrunder
få tillämpas, som i det föregående berörts.
Under åberopande av det beslut om förslag till riksdagen, vilket Kungl.
Maj:t enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för denna dag (bilaga) fattat samt med hänvisning till vad i det
föregående anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
dels medgiva, att det å allmän beredskapsstat för budgetåret
1946/47 å kapitalbudgeten under statens järnvägars fond
uppförda anslaget till elektrifiering å 25 000 000 kronor och
det å beredskapsstaten under luftfartsfonden uppförda anslaget
till byggande och förbättring av flygplatser å 9 250 000
kronor ävensom det å beredskapsstaten å driftbudgeten under
femte huvudtiteln uppförda anslaget till åtgärder för
arbetsmarknadens reglering m. m. å 245 miljoner kronor må
under för beredskapsstaten gällande förutsättningar användas
för de arbeten, som avses med i det föregående omförmälda
förslag,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret
1947/48, därest arbetsmarknadsläget så påfordrar, inom ramen
av ett belopp av 150 miljoner kronor meddela beslut
om utförande av arbeten, för vilka anslag äro uppförda å
allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47.
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rolf Arfwedson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
7
Bilaga.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 februari 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Gjöres, Danielson, Yougt, Myrdal, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, anmäler frågor
angående vissa ändringar av investeringsplanen för budgetåret 1946/47
samt anför därvid följande:
Statens affärsverksfonder.
Statens järnvägar.
[1.] Elektrifiering. Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1946:211
(bilaga 11, punkt 3) framlagda förslag har 1946 års riksdag till Elektrifiering
å allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47 uppfört ett anslag av
25 000 000 kronor.
Till grund för statsmakternas beslut låg ett av statens arbetsmarknadskommission
i dess betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret
1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten
(SOU 1946:27) framlagt förslag till investeringsplan för statens järnvägar.
Förslaget innebar såvitt avser elektrifieringsarbeten vid statens järnvägar att
i investeringsreserven för budgetåret 1946/47 upptogos förberedande arbeten
för elektrifiering av följande linjer, vilka redovisas i den ordning järnvägsstyrelsen
vid tidpunkten för avgivande av sitt förslag ansåg arbetena böra vid
ett bedömande ur trafikekonomiska och trafiktekniska grunder utföras.
1. Uddevalla—Strömstad med Smedberg—Lysekil ............ 7 000 000
2. Tillberga—Ludvika med Tillberga—Sala .................. 3 000 000
3. Ostkustbanan med bilinjer .............................. 10 000 000
4. Borås—Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar .... 5 000 000.
I anslutning härtill meddelade emellertid järnvägsstyrelsen under hand till
arbetsmarknadskommissionen, att en vidare bearbetning av detta program
föranlett överväganden, enligt vilka vissa omkastningar kunde ifrågasättas,
varför programmet tills vidare borde betraktas såsom preliminärt.
I skrivelse den 31 augusti 1946 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om
fortsatt elektrifiering av statsbanenätet. Detta förslag torde nu få anmälas i
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
vad detsamma föranleder ändring i investeringsplanens sammansättning i
fråga om banelektrifieringsarbeten.
Järnvägsstyrelsen har i sin skrivelse till en början upptagit de företagsekonomiska
betingelserna för en fortsatt banelektrifiering till närmare diskussion
samt redogjort för en ny metod att beräkna banelektrifieringarnas
räntabilitet.
Järnvägsstyrelsen framhåller, att på de ännu ångdrivna linjer, för vilka
det med ledning av nämnda beräkningsmetod kunde visas, att kravet på
tillfredsställande förräntning kunde tillgodoses, borde elektrodrift införas,
särskilt som denna alltid åtföljdes av väsentliga fördelar, åt vilka full rättvisa
ej kunde skänkas i en ekonomisk kalkyl. I anslutning härtill meddelar
styrelsen, att ännu många linjer av detta slag återstode och att det därför
enligt styrelsens uppfattning vore berättigat att fortsätta elektrifieringsarbetet
i viss ytterligare omfattning.
Med utgångspunkt från vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen framlagt
ett på längre sikt beräknat program för fortsatt banelektrifiering, avsett
att förverkligas successivt i den takt förhallandena det medgiva. Styrelsen
erinrar i detta sammanhang om att planläggningen av elektrifieringsarbetet
under de gångna krisåren bedrivits på kort sikt. Anledningen härtill hade
varit en naturlig strävan att så långt möjligt tillgodose växlande beredskapstekniska
önskemål men också svårigheten att för längre tid framåt överblicka
materialsituationen och förhållandena på arbetsmarknaden. Genom planläggning
på längre sikt vunnes, uttalar styrelsen vidare, betydande fördelar,
bl. a. i fråga om anskaffning av vagnar och dragande enheter samt av materiel
för elektrifieringsarbetet.
Det elektrifieringsprogram, som järnvägsstyrelsen med beaktande bland annat
av de nu nämnda förhållandena framlagt, omfattar följande bandelar,
uppgående till sammanlagt ca 1 250 bankilometer, därvid styrelsen räknat
med att de olika i programmet förekommande bandelarna skulle elektrifieras
huvudsakligen i den ordning, i vilken de upptagits.
Ban
kilometer
-
Gävle—Söderhamn—Kilafors ................................ 117
Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar .................. 187
Söderhamn—Sundsvall ....................................... 149
Ludvika—Tillberga—Sala ..................................... 140
Sundsvall—Härnösand ....................................... 68
Hässleholm—Kristianstad .................................... 30
Bastuträsk—Rönnskär med Slind—Boliden...................... 90
Härnösand—Långsele ........................................ 115
Borås—Alvesta .............................................. 149
Kristinehamn—Persberg med Nyhyttan—Filipstad Ö ............ 63
Ljusdal—Hudiksvall ......................................... 61
Vännäs—Umeå—Holmsund ............................ 46
Mellansel—Örnsköldsvik ...................................... 29
Summa 1 244
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
9
Andra linjer, som enligt styrelsens uppfattning även borde nämnas i detta
sammanhang men av olika skäl ej upptagits i det närmast förestående programmet,
vore exempelvis de nyligen förstatligade Halmstad—Nässjö järnvägar,
Malmö—Ystad—Simrishamn, Blekinge kustbanor, sedan de ombyggts
till normalspårsbredd, linjen Nässjö—Oskarshamn samt, om beredskapstekniska
synpunkter skulle skjutas i förgrunden, f. d. Skåne—Smålands järnväg,
Boden—Karungi—Haparanda med bilinje till övertorneå m. fl. Därjämte
hade också, fortsätter styrelsen, kunnat nämnas vissa ännu som enskilda
kvarstående järnvägar, vilka så snart de förstatligades, bleve ur statens järnvägars
synpunkt i hög grad aktuella elektrifieringsobjekt.
Den i programmet angivna ordningsföljden hade tillkommit, sedan järnvägsstyrelsen
övervägt de faktorer, som vid bedömanden av denna art komme
i fråga. En viktig synpunkt vore sålunda, förklarar styrelsen, att den med
elektrifieringsarbeten sysselsatta arbetarstammen bereddes så vitt möjligt
jämn verksamhet året runt. Som följd därav hade programmet utformats så,
att åtminstone de större arbetena i landets nordliga och sydliga delar inlagts
omväxlande. Vissa smärre modifikationer kunde dock ifrågakomma, sammanhängande
med nu gällande långa leveranstider. Kontaktledningsmateriel
kunde exempelvis levereras omkring ett år efter beställning, medan omfor - marstationsmateriel krävde en leveranstid uppgående till närmare tre år. Det
kunde som följd härav bliva nödvändigt att elektrifiera en bansträcka, som
för sin drift kunde repliera på en befintlig omformarstation, innan elektrifiering
genomfördes på en linje, för vilken erfordrades en ny sådan. Sålunda
kunde det bliva lämpligt att elektrifiera den i linjen Alvesta—Karlskrona
med Emmaboda—Kalmar ingående delsträckan Alvesta—Emmaboda, vilken
kunde drivas från den befintliga omformarstationen i Alvesta, före elektrifieringen
av linjen Gävle—Söderhamn—Kilafors, som för sin drift krävde en
ny omformarstation i trakten av Söderhamn. 1 dagens läge kunde den verkliga
utvecklingen icke med säkerhet överblickas. Det fortsatta elektrifieringsarbetet
befrämjades därför bäst, om järnvägsstyrelsen erliölle möjlighet att handla
fritt inom ramen för ett mera vidsträckt program och med tillvaratagande
av de möjligheter, som tid efter annan kunde uppstå.
Beträffande omfattningen av elektrifieringsprogrammet och ordningsföljden
mellan däri upptagna objekt anför järnvägsstyrelsen vidare:
I programmet tages jämväl hänsyn till de önskemål beträffande fortsatt
elektrifiering, som framkommit på olika håll. Av 1945 års riksdag uttalad
förväntan att linjen Borås—Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar
skulle givas företrädesrätt har beaktats, så långt de arbetstekniska hänsynen
så tillåta, varvid dock räknats med, att elektrifieringen av delsträckan Borås
—Alvesta, såsom ock av riksdagen uppmärksammats, bör anstå till en något
senare tidpunkt, då frågan om eventuell elektrifiering av Halmstad—Nässjö
järnvägar klarnat.
Även elektrifieringen av ostkustbanekomplexet har i programmet givits en
framträdande plats. Arbetet har dock av arbetstekniska skäl ansetts böra utföras
i etapper, växlande med arbeten i landets sydliga delar. De av representanter
för orter och sammanslutningar i Norrland framförda önskemålen
torde därmed få anses tillgodosedda så långt en ändamålsenlig planläggning
så medgiver.
10
Kunyl. Maj.ts proposition nr 116.
Elektrifieringen av linjen Ludvika—Tillberga, vilken av drifttekniska skäl,
sammanhängande med kraftförsörjningsfrågan, ansetts böra kompletteras
med elektrifiering av linjen Tillberga—Sala, har tidigare upptagits bland arbeten,
lämpliga att igångsättas i händelse av en mera omfattande kris på
arbetsmarknaden. Anslag för vissa förberedande arbeten äro sålunda upptagna
på beredskapsstat. Att denna elektrifiering bör upptagas i ett program
av ifrågavarande omfattning torde vara naturligt med hänsyn till önskemålet
att förbättra förbindelserna till de många betydande industrier och andra
företag, vilka äro koncentrerade till Bergslagen. Arbetet bör utföras på ett
relativt tidigt stadium, bl. a. av den orsaken, att ett avtal, träffat mellan statens
järnvägar och Västerås stad och godkänt av 1945 års riksdag i dess
skrivelse nr 556 rörande reglering av vissa markfrågor i Västerås, för med
sig, alt den nuvarande ångloksstationen därstädes måste slopas före den 1
januari 1953. Skola de betydande kostnader kunna undvikas, som äro förenade
med uppförandet av en ny ångloksstation av jämförlig storlek, måste
också ifrågavarande elektrifiering vara genomförd före nyssnämnda tidpunkt.
Linjen Hässleholm—Kristianstad har medtagits i elektrifieringsprogrammet
främst med hänsyn till den på denna linje förekommande relativt höga
trafiktätheten, vilken gör att de fördelar, som elektrodriften medför, bli
stora, sedda i relation till arbetets omfattning. Projektet har beräknats bliva
genomfört på ett relativt tidigt stadium, närmast med hänsyn till önskvärdheten
att under de närmaste åren upprätthålla balansen mellan arbeten i landets
nordliga och sydliga delar.
Frågan om elektrifiering av linjen Kristinehamn—Herrhult, av trafiktekniska
skäl utvidgad till att omfatta jämväl de kortare bansträckorna Herrhult—Persberg
och Nyhyttan—Filipstad ö, har av järnvägsstyrelsen tidigare
vidrörts, nämligen i styrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 juli 1944 med
utlåtande över Bergslagernas järnvägsaktiebolags ansökan om tillstånd att
elektrifiera bandelen Ludvika—Daglösen. I nämnda skrivelse framhölls
bl. a. att genom ifrågavarande elektrifiering skulle uppnås möjlighet att, sedan
den då planerade, numera under byggnad varande omformarstationen i
Kristinehamn kommit till stånd, stödja den ur krafttillförselsynpunkt svaga
linjen Kil—Grängesberg. Nyssnämnda omformarstation väntas bliva färdigställd
om något halvår, varmed den väsentliga förutsättningen för projektet
är för handen. Det aktualiseras ytterligare i den mån tidpunkten för
förstatligandet av Trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävles järnvägar,
vari bandelen Kil—Grängesberg ingår, rycker närmare.
Av programmet återstå slutligen de tre nämnda tvärbanorna i Övre Norrland,
nämligen Bastuträsk—Rönnskär med Slind—Boliden, Vännäs—Umeå
-—Holmsund samt Mellansel—Örnsköldsvik. Av dessa måste den förstnämnda
för närvarande anses såsom det viktigaste elektrifieringsobjektet, enär
över densamma framföres den tyngsta trafiken, framför allt föranledd av
verksamheten vid Boliden och Rönnskär. Linjen har i enlighet härmed ansetts
böra elektrifieras relativt tidigt. Dessförinnan torde dock vissa förhandlingar
böra upptagas med Bolidenbolaget, icke minst rörande förutsättningarna
för elektrifiering av delsträckorna Slind—Boliden och Skelleftehamn—Rönnskär,
vilka båda äro i det enskilda företagets ägo. Även den
framtida trafikutvecklingen, som i hög grad beror av företagets fortsatta
verksamhet, torde därvid böra göras till föremål för överläggningar.
De båda övriga tvärhanorna, av vilka linjen Vännäs—Umeå—Holmsund
med hänsyn till trafiktätheten är den för elektrifiering bäst lämpade, ha medtagits
i programmet bland annat av den orsaken, att ångdriftens ersättande
med elektrodrift på dessa förhållandevis korta bansträckor, vilka sakna anslutning
till andra ångdrivna linjer, göra de fördelar särskilt märkbara, vilka
Kunol. Maj.ts proposition nr 116.
11
alltid uppstå, då en enhetlig driftform införes. I tiden ligga emellertid dessa
arbeten mera avlägset, varför, om så skulle befinnas önskvärt, ytterligare
överväganden kunna göras beträffande lämpligheten av dessa projekt i jämförelse
med andra, som framdeles kunna komma i fråga.
Järnvägsstyrelsen övergår härefter till att redogöra för det kapitalbehov
och det ekonomiska resultat, som genomförandet av det framlagda elektrifieringsprogrammet
beräknas medföra.
Elektrifieringsprogrammet i sin helhet beräknades sålunda kräva en kapitalinvestering
av i runt tal 165 miljoner kronor. Härav skulle enligt järnvägsstyrelsens
beräkning knappt hälften eller ca 72 miljoner kronor utgöra
den egentliga elektrifieringskostnaden. En betydande del av skillnaden åtginge
för upprustning av banan, varigenom linjerna gjordes lämpade även
för den tyngre trafik, som vid elektrodriftens fulla utnyttjande komme i
fråga.
Vid 1938 års trafikvolym kunde programmet beräknas medföra en vinst
på utgiftssidan av omkring 4,3 miljoner kronor per år, motsvarande en förräntning
med 6 % av den egentliga elektrifieringskostnaden. Vågade man
ej räkna med, att trafiken skulle stiga utöver 1938 års volym och att sålunda
ökade inkomster icke skulle stå till förfogande för förräntning av det kapital,
som erfordrades för banans upprustning, utan ansåge man, att den rationaliseringsvinst,
som elektrodriften medförde, jämväl skulle bära denna investering,
nedginge förräntningssiffran för hela programmet från 6 till 3,5 °/o.
Enär även sistnämnda siffra vore tillfredsställande, måste programmet som
helhet betraktat anses väl försvarligt ur företagsekonomisk synpunkt.
Beträffande utbyggnadstakten och anslagsbehovet har styrelsen anfört, att
programmet borde genomföras med all den snabbhet, som förhållandena tillläte.
Det vore därför ett önskemål från styrelsens sida, att programmet
kunde genomföras åtminstone inom loppet av en 5-årsperiod, då arbetstakten
ändå icke skulle behöva stegras till mer än ca 250 bankilometer per år. Skulle
det å andra sidan bli så, att materielsvårigheterna och den bristande tillgången
på arbetskraft förbleve bestående under längre tid och framtvingade
en sänkning av nuvarande låga prestation, syntes det styrelsen icke möjligt
att stanna vid ett lägre produktionsminimum än 125 kilometer bana per år,
varvid det nu föreslagna programmet skulle kunna genomföras inom loppet
av en 1 O-årsperiod. Om man räknade med att de nuvarande arbetena i bästa
fall skulle kunna avslutas vid årsskiftet 1948/49, skulle det nya programmet
alltså kunna vara genomfört före utgången av år 1953 enligt det förstnämnda
alternativet och före utgången av år 1958 i allra ogynnsammaste
fall. Ett årligt anslag av 33 respektive 16 å 17 miljoner kronor skulle under
sådana förhållanden och vid nuvarande prisläge vara tillräckligt.
Till järnvägsstyrelsens skrivelse finnes fogat ett den 31 augusti 1946 dagtecknat
utlåtande av chefen för försvarsstaben. Denne framhåller, att ur renodlad
försvarssynpunkt borde ett elektrifieringsprogram på längre sikt upptaga
såväl andra linjer än de nu föreslagna som — i viss mån — en annan
12
Kung!. Maj:ts proposition nr 116.
ordningsföljd. Chefen för försvarsstaben ansåge sig emellertid icke kunna
påyrka, att försvarssynpunkterna bleve avgörande för valet av elektrifieringsobjekt.
Ehuru det sålunda för närvarande icke förelåge anledning till erinran
mot genomförandet av ett elektrifieringsprogram i den ordning bandelarna
emellan, som närmast betingades av företagsekonomiska skäl, men där försvarssynpunkterna
så långt möjligt beaktades, ansåge sig försvarsstabschefen
dock böra bestämt påyrka — förutom erforderlig reparationsberedskap
enligt hittills gällande, eventuellt reviderade grunder — en ökad anskaffning
av dragkraft.
över järnvägsstyrelsens framställning ha på grund av remisser utlåtanden
avgivits av telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,
statens industrikommission och 1944 års trafikutredning.
Telegrafstyrelsen framhåller till en början, att elektrifiering av de i järnvägsstyrelsens
framställning angivna linjerna nödvändiggjorde stora och delvis
mycket kostsamma flyttningar och ändringar av telegrafverkets ledningar.
I en till framställningen fogad tabell hade totalkostnaden för ändring av telegrafverkets
svagströmsledningar preciserats till 6 020 000 kronor. Denna
summa vore beräknad under antagande av s. k. enkel utflyttning, vilket innebure,
att de ersättande ledningarna utfördes på samma sätt som de befintliga,
under iakttagande av ur störningssynpunkt tillräckligt avstånd från järnvägen.
Emellertid vore vid flera av de berörda sträckorna telegrafverkets
ledningar så många och stolplinjema så fullbelastade, att enkel utflyttning
skulle innebära ett icke rationellt och ekonomiskt ej försvarligt tillvägagångssätt.
De ersättande stolplinjema skulle nämligen ganska snart bliva otillräckliga
för att inrymma de förbindelser, som behövdes för den successivt
stegrade trafikens avveckling. I sådana fall borde blankledningarna ersättas
med kablar vid järnvägselektrifieringen. En tillämpning av den tidsföljd,
järnvägsstyrelsen angivit, skulle emellertid framtvinga en ur ekonomisk och
driftteknisk synpunkt mycket ovälkommen omkastning i telegrafverkets kabelnybyggnadsprogram,
som uppgjorts på grundval av nuvarande trängande
behov av förbindelser. Någon utökning av detta kabelprogram för elektrifieringens
skull läte sig tyvärr ej göra på grund av den rådande knappheten på
material och industriens begränsade kapacitet, vartill komme att telegrafverkets
resurser redan vore ansträngda till bristningsgränsen på grund av riksoch
lokaltrafikens enorma ökning, medförande ständigt ökade anspråk på
nya riksledningar, nya stationsutrustningar och utökningar i lokalnäten lör
mottagande av nya abonnenter.
Det mötte därför, fortsätter telegrafstyrelsen, mycket stora svårigheter för
styrelsen att vid sidan av de egna omfattande arbetsuppgifterna utföra de erforderliga
undanflyttningar, som påkallades av elektrifieringen. Något större
utsikter i detta hänseende skulle finnas, om järnvägsstyrelsens plan reviderades
under hänsynstagande till telegrafverkets intressen, så att som första
elektrifieringsobjekt upptoges sådana banstx-äckor, utmed vilka telegrafverkets
undanflyttningar hade mindre omfattning. I främsta rummet erbjöde
Kungi. Maj.ts proposition nr 116.
13
sig härvid ostkustbanen Gävle—Härnösand, utmed vilken telegrafverket med
tanke på blivande elektrifiering i möjligaste mån undvikit att bygga stolplinjer.
Ävenledes kunde bansträckorna Härnösand—Långsele och Umeå—- Vännäs elektrifieras på ett relativt tidigt stadium utan avsevärda olägenheter
för telegrafverket, enär telefonkablar här i varje fall komme att utföras
ganska snart med hänsyn till trafikbehovet. Vid sträckorna Umeå—Holmsund
och Sala—Tillberga kunde enkel utflyttning ske, varför dessa banor
skulle kunna ifrågakomma närmast efter ostkustbanan. I övriga fall måste
för telegrafverkets behov kabelnybyggnad ske i samband med elektrifieringen.
De största blankledningsstråken funnes vid linjerna Alvesta—Karlskrona
och Emmaboda—Kalmar, varför dessa linjer ur telegrafverkets synpunkt
borde placeras i slutet av elektrifieringsprogrammet.
Vattenfallsstyrelsen uttalar, att styrelsen med hänsyn till kraftförsörjningen
icke hade något att erinra mot ett genomförande av det av järnvägsstyrelsen
framlagda elektrifieringsprogrammet i den snabbaste förutsatta takten.
Statens arbetsmarknadskommission har icke funnit något att erinra mot
bifall till järnvägsstyrelsens framställning. Kommissionen framhåller, att fastställandet
av ett program på längre sikt för elektrifiering av statens järnvägar
syntes erbjuda fördelar ur allmän planläggningssynpunkt. Bland annat
torde ett sådant program underlätta arbetsvolymens anpassande efter
läget på arbetsmarknaden. Ur beredskapssynpunkt vore det fördelaktigt att
elektrifieringsarbetenas omfattning icke bleve mindre än att en minimiorganisation
kunde bibehållas, som vid behov av ökade arbetstillfällen möjliggjorde
en utökning av omfattningen. Genom att programmet utformats så,
att i stor utsträckning arbeten i landets nordliga och sydliga delar kombinerats,
erhölles möjligheter att ordna såvitt möjligt jämn sysselsättning året
runt åt arbetarstammen vid elektrifieringsarbetena, vilket ur de synpunkter
kommissionen hade alt företräda vore en väsentlig fördel.
I det föreslagna programmet folie, yttrar kommissionen slutligen, omkring
en tredjedel av kostnaderna på ändringar av bana och broar. Dessa
arbeten vore av den art, att de vid en arbetslöshetsperiod borde kunna bereda
sysselsättning åt icke yrkeskunnig arbetskraft, varför särskilt linjerna i
mellersta Norrland kunde få betydelse för beredande av sysselsättning vid
inträffad arbetslöshet. Även genom placering av de med elektrifieringsarbetena
sammanhängande industribeställningarna vid nedgång i sysselsättningen
hos berörda industrier kunde arbetslöshet motverkas.
Statens industrikommission har gjort vissa uttalanden i anslutning till av
järnvägsstyrelsen lämnade uppgifter rörande de kvantiteter råvaror, som beräknas
erforderliga för genomförande av elektrifieringsprogrammet.
Vad först järn och stål exklusive räls anginge, syntes, yttrar sålunda kommissionen,
den angivna kvantiteten 28 000 ton även under nuvarande ansträngda
försörjningsläge kunna ställas till förfogande t. o. m. för 5-årsprogrammets
behov, givetvis dock med tillbakasättande av andra järnbehov.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
Förbehåll måste likväl därvid göras för att önskade leveranstider för de
olika specifikationerna icke kunde presteras.
I fråga om räls framhåller kommissionen, att så länge landets produktionskapacitet
förbleve vid nuvarande storleksordning (ca 25 000 ton per år)
och så länge ingen import ägde rum, syntes det bliva svårt att tillgodose årsbehovet
ens för 10-årsprogrammet (4 400 ton) jämsides med behovet för
spårunderhåll av statens järnvägars övriga banlinjer och de enskilda järnvägarnas
behov.
Beträffande koppar, bly och tenn vore försörjningsläget visserligen för
närvarande tämligen osäkert, men om detsamma icke försämrades, vore
de angivna medelårsbehoven av dessa metaller icke större än att de torde
kunna tillgodoses även för genomförandet av elektrifieringsprogrammet under
en 5-årsperiod.
Vad slutligen materialslagen zink och cement beträffade, vore de därav
erforderliga kvantiteterna av så relativt begränsad omfattning att de torde
kunna tillgodoses.
f944 års trafikutredning framhåller i sitt utlåtande, under påpekande av
svårigheterna att säkert beräkna räntabiliteten av elektrifieringsföretag, att
de standardkalkyler, som hittills tillämpats för sådant ändamål, i stort sett
endast haft värde vid en jämförelse mellan olika elektrifieringsprojekt. Det
hade däremot varit allmänt erkänt, att kalkylerna underskattat elektrifieringarnas
räntabilitet absolut taget. Man hade sålunda i verkligheten nästan
saknat hållpunkter för bedömningen av det ekonomiska optimum för elektrifieringen.
Med hänsyn till att hädanefter endast mindre trafikstarka bandelar
återstode som elektrifieringsobjekt vore det nu angeläget att komma
fram till mera vägledande kalkyler rörande elektrifieringens lämpliga omfattning.
Både en för långt driven och en för liten elektrifiering skulle innebära
ekonomisk misshushållning.
Efter att ingående ha diskuterat järnvägsstyrelsens beräkningar uttalar
trafikutredningen sammanfattningsvis att under förutsättning att driftkostnadsberäkningama
och övriga kostnadselement, som trafikutredningen icke
kunnat granska, vore riktiga, syntes de framlagda kalkylerna även med av
utredningen förordade justeringar utvisa, att det redan ur företagsekonomisk
synpunkt vore lämpligt att elektrifiera vissa av de berörda bansträckorna.
Om hänsyn toges även till de fördelar, som elektrifieringen i övrigt medförde,
tedde sig i varje fall huvudparten av det föreliggande elektrifieringsprogrammet
såsom motiverad.
Det syntes emellertid, yttrar trafikutredningen vidare, vara angeläget att
den nu framlagda planen betraktades såsom rent preliminär, såsom en arbetshypotes,
vilken undan för undan måste omprövas. Järnvägsstyrelsen
hade själv förbehållit sig rätt att företaga »smärre omkastningar» och kompletteringar.
Enligt utredningens mening borde planen vara preliminär även
i den meningen, att själva förutsättningarna för dess fullföljande framdeles
borde omprövas. Järnvägsstyrelsens och trafikutredningens uppfattning att
Kungl. Alaj.ts proposition nr 116.
15
de framlagda elektrifieringsförslagen vore motiverade, måste nämligen naturligt
nog vara tidsbetingade. De föreslagna anläggningarna skulle i verkligheten
utföras fr. o. m. år 1949 5 å 10 år framåt. Man kunde ingalunda
utesluta möjligheten att järnvägstekniska eller -ekonomiska nyheter — eventuellt
även på ångdriftens område — under tiden kunde förändra förutsättningarna.
Samma verkan kunde inträda som följd av bilkonkurrensen, bl. a.
på så sätt att statens järnvägar kunde finna det förmånligt att överföra en del
av trafiken på de bibanor, som det här gällde, till billinjer, vilka anslöte till
järnvägens huvudbanor. Härigenom skulle underlaget för elektrifieringen
försämras.
Trafikutredningen har slutligen gjort vissa uttalanden rörande frågan i
vilken utsträckning genomförandet av det framlagda elektrifieringsprogrammet
borde göras beroende av konjunkturpolitiska hänsynstaganden. Järnvägselektrifieringama
begagnades, yttrar utredningen, under 1930-talet i hög
grad såsom en faktor i konjunkturpolitiken. Möjligheten att låta elektrifieringens
takt bestämmas av konjunkturläget berodde emellertid till en viss
grad på styrkan av de trafikmässiga och järnvägsekonomiska skäl, som
kunde åberopas för en elektrifiering. Att det nu rörde sig om tämligen
trafiksvaga banor och att de järnvägsekonomiska skälen icke vore synnerligen
starka, talade för att tidpunkten och takten för samt urvalet bland de
föreslagna anläggningsarbetena i hög grad borde avpassas efter konjunkturläget.
Den av järnvägsstyrelsen framlagda planen för fortsatt elektrifiering av Deimrtementsstatsbanenätet
upptar i det närmast förestående programmet 13 bandelar cfte/e».
med en sammanlagd längd av ca 1 250 bankilometer. De olika bandelarna
äro fördelade över hela landet. I norra Sverige föreslås följande bandelar
till elektrifiering i huvudsak i den ordning som här angives nämligen Gävle—- Söderhamn—Kilafors, Söderhamn—Sundsvall, Sundsvall—Härnösand, Bastuträsk—Rönnskär
med Slind—Boliden, Härnösand—Långsele, Ljusdal—Hudiksvall,
Vännäs—Umeå—Holmsund och Mellansel—Örnsköldsvik. I mellersta
Sverige ha upptagits bandelarna Ludvika—Tillberga—Sala och Kristinehamn—Persberg
med Nyhyttan—Filipstad Ö. I de södra delarna av landet
skola enligt planen bandelarna Alvesta—Karlskrona med Ennnaboda—Kalmar,
Hässleholm—Kristianstad och Borås—Alvesta elektrifieras.
Elektrifieringsarbetena omfatta såväl egentliga elektrifieringsarbeten som
förstärkning och ändring av banan samt jämförelsevis omfattande arbeten
med utflyttning eller kablifiering av telegrafverkets ledningar. Med den kännedom
man äger om järnindustriens och den elektriska industriens orderställning
och leveransförmåga, torde man knappast kunna räkna med möjligheten
av att under det närmaste året kunna i sysselsättningspolitiskt syfte
igångsätta arbeten med fullständig elektrifiering av nämnda bandelar. Detta
hindrar emellertid icke att vissa förberedande arbeten med ändring av bana
och broar m. m. kunna igångsättas i sysselsättningsutjämnande syfte samt
för att motverka lokal arbetslöshet av större eller mindre omfattning.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
Ur här angivna synpunkter synes det mig önskvärt att i investeringsreserven
av allmänna arbeten inrymmas förberedande arbeten med banelektrifiering
på de i järnvägsstyrelsens plan upptagna sträckorna. Dessa äro såsom
förut påpekats spridda över hela landet och erbjuda med hänsyn härtill en
omfattande och lämplig sysselsättningsreserv. I investeringsreserven bör även
upptagas arbeten med fullföljande av elektrifieringen av linjen Uddevalla—
Strömstad med Smedberg—Lysekil.
Jag anser mig för närvarande icke kunna taga ställning till frågan om
elektrifieringsprogrammets realiserande med anlitande av å riksstaten anvisade
medel och icke heller till frågan om den inbördes ordningen mellan
de olika bandelarnas elektrifiering. Då fråga uppkommer om ianspråktagande
av investeringsreserven för beredande av sysselsättning åt friställd arbetskraft
måste emellertid hänsyn tagas till den sannolika tidpunkten för de elektrifieringsarbeten
som det förr eller senare kan befinnas lämpligt att utföra
inom den nyssnämnda planen. De arbeten som upptagits i början av järnvägsstyrelsens
elektrifieringsplan kunna under gynnsamma förhållanden tänkas
bliva påbörjade inom något eller några år. Beträffande dessa linjer bör
därför icke någon större tvekan råda att förberedelsearbeten kunna och böra
igångsättas, därest arbetsmarknadsläget så skulle påkalla. Större försiktighet
måste iakttagas då fråga uppkommer om arbeten på de i slutet av elektrifieringsplanen
upptagna bandelarna. Vid ett bedömande av frågor om investeringsreservens
ianspråktagande bör hänsyn även tagas till vad telegrafstyrelsen
anfört rörande svårigheterna att på vissa linjedelar utföra erforderliga
kabelarbeten.
Under hänvisning till det anförda förordar jag, att investeringsplanen för
statens järnvägar i vad denna avser elektrifiering ändras i enlighet med vad
jag i det föregående anfört och att sålunda, därest arbeten med banelektrifiering
anses böra igångsättas i arbetsmarknadsreglerande syfte, sådana arbeten
utväljas ur den reviderade planen inom den finansiella ram som fastställts
genom den allmänna beredskapsstaten för budgetåret 1946/47. Riksdagens
medgivande till ifrågavarande ändring torde böra inhämtas.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva att den till grund för den allmänna beredskapsstaten
för budgetåret 1946/47 liggande investeringsplanen
för statens järnvägar må ändras i enlighet med vad jag
i det föregående förordat.
Luftfartsfonden.
[2.] Byggande och förbättring av flygplatser. Med bifall till Kungl. Maj:ts
i propositionen 1946: 211 (bilaga 11, punkt 5) framlagda förslag har 1946 års
riksdag till Byggande och förbättring av flygplatser å allmän beredskapsstat
för budgetåret 1946/47 uppfört ett anslag av 9 250 000 kronor.
Till grund för statsmakternas beslut låg ett av statens arbetsmarknads
-
17
Kungl. Alaj.ts proposition nr 116
kommission i dess under föregående punkt omnämnda betänkande framlagt
förslag till investeringsplan för civila flygplatser.
I skrivelse den 30 januari 1947 har statens arbetsmarknadskommission
framlagt förslag till fullmakt för Kungl. Maj.t att under budgetåret 1947/48
i arbetslöshetsmotverkande syfte utnyttja anslag å allmän beredskapsstat för
budgetåret 1946/47 m. m. Kommissionen har därvid utgått från, att sådana
investeringsobjekt i innevarande budgetårs investeringsreserv, vilka kunna
överflyttas till investeringsreserven för budgetåret 1947/48, skulle kunna i arbetsmarknadsreglerande
syfte utnyttjas under sistnämnda budgetår inom
finansfullmaktens ram.
I vad gällde civila flygplatser syntes emellertid, framhåller kommissionen,
med hänsyn till resultaten av numera genom särskilda sakkunniga verkställd
utredning den för innevarande budgetär fastställda reserven icke böra utnyttjas
som sysselsättningsreserv jämväl för nästa budgetår. Med anledning liärav
hade upprättats ett reviderat förslag till reserv beträffande civila flygplatser.
Då flygplatsarbeten av flera skäl vore värdefulla ur sysselsättningssynpunkt,
syntes möjlighet böra beredas att under nästa budgetår såsom sysselsättningsobjekt
i en arbetslöshetssituation utnyttja flygplatsarbetena i det
reviderade förslaget till investeringsreserv.
Under åberopande av det anförda gör arbetsmarknadskommissionen, såvitt
nu är i fråga, hemställan av innebörd att investeringsplanen för civila
flygplatser måtte ändras i enlighet med kommissionens förslag.
Arbetsmarknadskommissionens förslag till ändring av investeringsplanen
för civila flygplatser torde såsom bihang få fogas till dagens statsrådsprotokoll
över finansärenden.
Den investeringsplan for civila flygplatser, vilken ligger till grund för stats-Departementsmakternas
beslut om uppförande av anslag till byggande och förbättring av chefenflygplatser
å allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47, upprättades innan
1944 års flygplatsutredning avgivit sitt betänkande med förslag rörande
utbyggnad av civila flygplatser m. m. Flygplatsutredningens förslag och de
besiut som i anslutning till detta sedermera fattats av statsmakterna, synas
hora föranleda till en revision av nämnda investeringsplan på sådant sätt,
att eu tillgripande av de till investeringsreserven och grovarbetsreserven hänforliga
arbetena kan ske i enlighet med planerna för den fortsatta utbyg«- naden av flygplatserna i landet. Det av arbetsmarknadskommissionen nu
fiamlagda forslaget till ändring av investeringsplanen innebär i huvudsak att
i n ves tering sr e se r ven s arbeten begränsas till flygplatserna vid Halmsjön, Torslanda,
Linea och Kiruna. Den sammanlagda kostnadssumman för dessa arbeten
uppgår till 9 630 000 kronor. Därjämte bar i grovarbetsreserven upptagits
ett flertal mindre arbeten med en sammanlagd kostnadssumma av 3
miljoner kronor.
Till anläggande av flygplatser vid Halmsjön och Umeå ha begynnelseanS
ag redan anv,sats a r< k sstaten. Det är ännu ovisst huruvida det kan bliva
Bihang titt riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 116.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
möjligt att fram till den 1 juli 1948 bedriva arbetena i sådan omfattning att
anvisade medel komma att helt tagas i anspråk. Om emellertid förhållandena
på arbetsmarknaden skulle utveckla sig på sådant sätt att byggnadsarbetena
kunna genomföras i avsedd omfattning och att därjämte behov skulle
uppkomma att sysselsätta friställd arbetskraft, synes det önskvärt att i investeringsreserven
finnas inrymda ytterligare arbeten å nämnda flygplatser
av den omfattning arbetsmarknadskommissionen föreslagit. Vad angår de i
arbetsmarknadskommissionens förslag ingående arbetena på Göteborg/Torslanda
flygplats synes i första hand den till 900 000 kronor kostnadsberäknade
förbindelsebanan jämte vissa andra smärre arbeten böra ifrågakomma såsom
sysselsättningsobjekt. Ett påbörjande av den vidare utbyggnaden av flygplatsen
torde däremot höra ske endast om detta ur arbetsmarknadspolitiska
synpunkter framstår såsom särskilt angeläget. Detta företag är nämligen av
den storleksordning att det synes önskvärt, att slutlig ståndpunkt till frågan
om utförandet av detsamma får tagas i samband med prövningen av medelsbehovet
å riksstaten under luftfartsfonden. Motsvarande gäller beträffande
utbyggnaden av den planerade flygplatsen i Kiruna.
De i arbetsmarknadskommissionens förslag till grovarbetsreserv upptagna
arbetena äro i än högre grad än investeringsreservens arbeten motiverade av
arbetsmarknadspolitiska skäl. Dessa arbeten torde endast i undantagsfall kunna
ifrågakomma till utförande under de närmaste åren med anlitande av medel,
anvisade å riksstaten. Jag har emellertid intet att erinra mot att flygfältsbyggen
medtagas i grovarbetsreserven på sätt arbetsmarknadskommissionen
föreslagit men förutsätter därvid, att prövningen av frågor om reservens ianspråktagande
i varje särskilt fall skall ske efter samråd med kommunikationsdepartementet.
Under hänvisning till det anförda, tillstyrker jag, att sammansättningen
av investeringsplanen för civila flygplatser ändras i enlighet med arbetsmarknadskommissionens
förslag och att sålunda, därest arbeten på civila
flygplatser anses böra igångsättas i arbetsmarknadsreglerande syfte, sådana
arbeten utväljas ur den reviderade planen inom den finansiella ram som
fasiställts genom den allmänna beredskapsstaten för budgetåret 1946/47. Riksdagens
medgivande till ifrågavarande ändring torde böra inhämtas.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva att den till grund för den allmänna beredskapsstaten
för budgetåret 1946/47 liggande investeringsplanen för
civila flygplatser må ändras i enlighet med vad jag i det
föregående förordat.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Fredric Hcuverman.
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
19
Bihang A.
Bilaga till statens arbetsmarknadskommissions skrivelse
till Kungl. Maj:t den 30 januari 1947 angående
förslag till fullmakt för Kungl. Maj:t att under budgetåret
1947/48 i arbetslöshets trio t verkande syfte utnyttja
anslag å allmän beredskapsstat för budgetåret
1946/47 m. m.
F örslag
till
investeringsplan för budgetåret 1947/48
för civila flygplatser.
Förslaget till investeringsplan för statliga och statsunderstödda flygplatser
för budgetåret 1947/48 innefattar en investeringsreserv av flygfältsbyggen
om 9 630 000 kronor. Såsom ordinarie arbeten i investeringsplanen ha upptagits
de företag som skola finansieras genom de i statsverkspropositionen
under kapitalbudgeten, bil. 27, äskade anslagen under luftfartsfonden om
tillhopa 18 095 000 kronor jämte vissa andra arbeten till vilka medel tidigare
anvisats, men som icke beräknas bliva utförda under innevarande budgetår.
Den ordinarie delen av planen omfattar arbeten för en kostnad av 24 995 000
kronor, varav för flygfältsbyggen 19 520 000 kronor. Hela investeringsplanen,
d. v. s. ordinarie arbeten jämte investeringsreserv skulle sålunda enligt
förslaget omfatta arbeten och anskaffningar för sammanlagt 34 625 000
kronor. Arbetsmarknadskommissionen föreslår därjämte en särskild grovarbetsreserv
för en kostnad av 3 000 000 kronor. Arbetena i denna reserv
beräknas bliva utförda med anlitande av anslag å allmän beredskapsstat
till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.
Vid uppgörandet av förslaget till investeringsreserv har arbetsmarknadskommissionen
samrått med luftfartsstyrelsen. Sedan 1944 års flygplatsutredning
numera i betänkande med förslag rörande utbyggnad av civila flygplatser
m. m., SOU 1946: 58, framlagt förslag rörande flygplatsbyggnader
och därvid angivit, i vilken angelägenhetsordning flygplatsutbyggandet borde
ske, har investeringsreserven uppgjorts med beaktande av vad flygplatsutredningen
anfört. I förslaget till investeringsreserv för nästa budgetår har
sålunda medtagits endast sådana flygplatsarbeten, vilka av utredningen betecknats
såsom de mest angelägna.
Enär svårigheterna att åstadkomma en effektiv planering på detta område
äro särskilt stora med hänsyn till de omfattande utredningar, som en flyg
-
20
Kungi. Maj.ts proposition nr 116.
platsfråga i regel kräver, och till den rådande bristen på kvalificerad teknisk
personal, är det angeläget, att tillgängliga planeringsresurser såvitt möjligt
koncentreras på ett program, som det ligger inom möjligheternas gräns att
hinna tärdigplanera i tid. Med hänsyn härtill och till det rådande arbetsmarknads-
och materialläget har kommissionen i förslaget till investeringsreserv
endast medtagit arbeten tillhörande gruppen flygfältsbyggnader.
Beträffande de i förslaget till investeringsreserv ingående företagen har
arbetsmarknadskommissionen i den mån motiveringar finnas i av Ivungl.
Maj :t framlagda propositioner eller i 1944 års flygplatsutrednings ovannämnda
betänkande hänvisat till dessa offentliga tryck. I övrigt bygger den i det
följande återgivna detaljmotiveringen för företagen på av luftfartsstyrelsen
lämnade uppgifter.
Den allmänna investeringsreserven beträffande civila flygplatser har uppskattats
innefatta ca 200 000 dagsverken, motsvarande sysselsättning för ca
800 årsarbetare. Den största arbetsstyrka, som kan sysselsättas vid arbetena
1 den allmänna investeringsreserven, beräknas bliva ca 1 000 man sommartid
och 300 man vintertid.
Beträffande arbetena i den särskilda grovarbetsreserven lämnas i det följande
närmare uppgifter.
Flygplats vid Halmsjön.
Luftfartsstyrelsen har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1947/48 för
storflygplatsen vid Halmsjön beräknat erforderliga medel för fortsättande
av arbetena till 11 500 000 kronor. I årets statsverksproposition, bil. 27: Kapitalbudgeten
s. 177—178 har beräknats anslag till förenämnda ändamål
med 10 000 000 kronor. Enligt uppgift av luftfartsstyrelsen skulle, därest arbetena
vid storflygplatsen kunna igångsättas i beräknad tid, en forcering av
arbetena kunna ske, motsvarande en kostnad av 2 000 000 kronor utöver för
nästa budgetår tillgängliga medel. Då det är angeläget att i Stockholms närhet
få en så stor reserv som möjligt av arbeten av grovarbetskaraktär, har
kommissionen i förslaget till investeringsreserv föreslagit ett anslag av
2 000 000 kronor för forcering av arbetena vid storflygplatsen.
Göteborg-Torslanda flygplats.
Till utbyggnad av Göteborg-Torslanda flygplats har luftfartsstyrelsen för
nästa budgetår äskat anslag med 4 380 000 kronor. I årets statsverksproposition,
bil. 27: Kapitalbudgeten s. 177 har departementschefen ej ansett sig
böra biträda styrelsens anslagsäskande i vad avser medelsanvisning för en
till 900 000 kronor kostnadsberäknad förbindelsebana, enär den i och för sig
önskvärda förbättringen av driftsförhållandena vid flygplatsen, som anläggande
av en förbindelsebana skulle medföra, ansetts i angelägenhetsgrad icke
kunna mäta sig med åtskilliga andra byggnadsföretag, som i nuvarande läge
måste skjutas på framtiden. I propositionen har däremot beräknats medel
med 100 000 kronor för iordningställande av område för en för flygplatsen
avsedd hangar, till vars utförande styrelsen redan fått medel sig anvisade.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
Departementschefen har ävenledes ansett, att det borde få anstå med den
vidare utbyggnad av flygplatsen, som flygplatsutredningen föreslagit och
luftfartsstyrelsen upptagit på sitt byggnadsprogram för nästa budgetår.
Då det med hänsyn till behovet av arbetsmarknadsberedskap är angeläget
att en förhållandevis stor reserv av grovarbeten finnas i Göteborgs närhet
och da företaget synes vara tillfredsställande ur angelägenhetssynpunkt, har
arbetsmarknadskommissionen i förslaget till investeringsreserv för budgetåret
1947/48 upptagit de arbeten på Göteborg—Torslanda flygplats, till vilka
luftfartsstyrelsen äskat medel för nästa budgetår, men vilka icke upptagits
i årets statsverksproposition. Luftfartsstyrelsen har emellertid under hand
meddelat, att till utförande av dessa arbeten reservationer om 150 000 kronor
finnas tillgängliga. Arbetsmarknadskommissionen har vid beräkningen
av anslagsbehovet tagit hänsyn härtill och i förslaget till investeringsreserv
räknat med att till arbetsreserven vid denna flygplats skulle erfordras ett
ytterligare anslag av 4 130 000 kronor.
Umeå flygplats.
Till påbörjande av arbetena å flygplats vid Umeå har 1946 års riksdag beviljat
900 000 kronor. 1 förslaget till investeringsplan för nästa budgetår ha
ifrågavarande arbeten upptagits såsom ordinarie. Härutöver har luftfartsstyrelsen
för nästa budgetår hemställt om medel till fortsatta arbeten med
1 oOOOOO kronor. Medel till dessa fortsatta arbeten ha emellertid icke äskats
i årets statsverksproposition, enär flygplatsens vidare utbyggnad ansetts böra
ta anstå. De av styrelsen i det ordinarie byggnadsprogrammet föreslagna
arbetena ha emellertid av kommissionen medtagits i förslaget till investeringsreserv
med ett beräknat anslagsbehov av 1 500 000 kronor.
Kiruna flygplats.
I investeringsreserven för innevarande budgetår ingå arbeten vid Kiruna
Dy »plats, ehuru arbetenas omfattning icke kunde närmare angivas vid tiden
lör upprättandet av förslaget till denna reserv. Luftfartsstyrelsen har sedermera
i skrivelse till statens arbetsmarknadskommission den 14 december
1946 föreslagit, att i investeringsreserven för nästa budgetår skulle medtagas
påbörjande av fältarbeten vid Kiruna flygplats. Dessa arbeten ha totalt kostnadsberäknats
till 4 700 000 kronor, varav under ett första år skulle kunna
utföras arbeten för en kostnad av 2 000 000 kronor. Såsom kommissionen
anförde i sitt betänkande SOU 1946: 27, s. 203, är ifrågavarande företag ur
ren arbetsmarknadssynpunkt av stort värde, eftersom tillgången på arbeten
i investeringsreserven i Kirunatrakten är förhållandevis mindre god i relation
till de arbetslöshetsrisker, som ett konjunkturomslag skulle kunna medföra.
Då flygplatsens utbyggnad därjämte av 1944 års flygplatsutredning
betecknats tillhöra de för närvarande aktuella och angelägna flygplatsarbetena,
vill kommissionen föreslå alt i investeringsreserven för nästa budgetär
medtagas arbeten vid Kiruna flygplats för 2 000 000 kronor.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
Särskild grovarbetsreserv för civila flygplatser.
Utöver den allmänna investeringsreserven av arbeten å civila flygplatser
upptogs å allmän beredskapsstat för budgetåren 1944/45 och 1946/47 en särskild
grovarbetsreserv om 3 000 000 resp. 5 000 000 kronor. Investeringsutredningen
föreslog jämväl för budgetåret 1945/46 en grovarbetsreserv för
civila flygplatser om 5 000 000 kronor. 1 samråd med luftfartsstyrelsen föreslås
för nästa budgetår en särskild grovarbetsreserv av civila flygplatser för
3 000 000 kronor. I grovarbetsreserven har medtagits dels utbyggnad av vissa
flygplatser, vilka av flygplatsutredningen icke betecknats tillhöra de angelägnaste
flygplatsarbetena, dels ock vissa mindre arbeten, vilka föreslagits
av luftfartsstyrelsen i skrivelse till kommissionen den 14 december 1946. Då
det vid en lokal arbetslöshetskris kan visa sig lämpligt att igångsätta vissa
smärre arbeten även om de icke nu kunnat upptagas i en specifikation vill
kommissionen därjämte föreslå att till grovarbetsreserv beräknas ett belopp
av 375 000 kronor till ej specificerade flygplatsarbeten.
Arbetena i den särskilda grovarbetsreserven för civila flygplatser uppskattas
innefatta ca 70 000 dagsverken motsvarande sysselsättning för ca 280
årsarbetare.
I det följande lämnas redogörelse för de specificerade företagen i förslaget
till särskild grovarbetsreserv.
Malmö-Bulltofta flygplats.
I skrivelse till arbetsmarknadskommissionen den 14 december 1946 har
luftfartsstyrelsen föreslagit intagande i reserven av fältutvidgningsarbeten å
Malmö-Bulltofta flygplats för en kostnad av 100 000 kronor. Arbetet utgjorde
en del av vissa fältutvidgningsarbeten, som tillhopa beräknats kosta 500 000
kronor och till vilkas utförande 400 000 kronor redan funnes disponibla.
Kommissionen bar i förslaget till grovarbetsreserv för budgetåret 1947/48
medtagit de av styrelsen föreslagna arbetena.
Visby flygplats.
I investeringsreserven för innevaiande budgetar ha medtagits kostnader
för fältutvidgning och anläggning av rullbana å Visby flygplats för ett belopp
av 500 000 kronor. 1944 års flygplatsutredning har i sitt betänkande SOU
1946: 58, s. 83, beträffande flygplatsen anfört, att ehuru ett visst behov av
permanentbelagd bana torde föreligga, utredningen icke ansett sig böra förorda
banans utförande förrän ytterligare erfarenheter vunnits av trafikförhållandena
på flygplatsen. Utredningen har därför upptagit utbyggnadsförslaget
bland de arbeten, som skulle tillhöra en utbyggnadsplan på längre sikt
för flygplatserna. I sitt yttrande över flygplatsutredningens betänkande har
emellertid luftfartsstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande arbete med hänsyn
till dess betydelse ur flygsäkerhetssynpunkt måtte upptagas bland de objekt,
som skulle komma till utförande inom den närmaste 5-årsperioden. Oaktat
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
23
den osäkerhet som sålunda vidlåder bedömningen av behovet av dessa arbeten,
har kommissionen emellertid, med hänsyn till vad luftfartsstyrelsen
anfört, i förslaget till särskild grovarbetsreserv för nästa budgetår medtagit
arbeten vid Visby flygplats till samma belopp, 500 000 kronor, som ingår i
investeringsreserven för innevarande budgetår.
Örebro flygplats.
I förslaget till investeringsreserv för budgetåret 1946/47 ha inräknats arbeten
hänförliga till gruppen flygfältsbyggen för sammanlagt 570 000 kronor.
1944 års flygplatsutredning har (s. 86) anfört, att utredningen närmast
vore böjd för att förorda Örebro stads anslutning till lufttrafiknätet. Utredningen
förutsatte dock att erfarenheter från en flygplats av provisorisk karaktär
avvaktades, innan beslut om flygplatsens utbyggnad fattades. Då flygplatsens
utbyggnad inte bedömts tillhöra de mest aktuella arbetena, föreslår
kommissionen, att de arbeten, som ingå i investeringsreserven för innevarande
budgetår, överflyttas till den särskilda grovarbetsreserven för nästa budgetår.
Jönköpings flygplats.
I förslaget till investeringsreserv för innevarande budgetår ingå arbeten
vid Jönköpings flygplats för 200 000 kronor. Flygplatsens vidare utbyggnad
har av 1944 års flygplatsutredning hänförts till utbyggnadsplanen på längre
sikt. I sitt yttrande över flygplatsutredningens förslag har luftfartsstyrelsen
emellertid med tanke på inrikestrafikens utvecklingsmöjligheter ifrågasatt,
om icke iordningställandet av Jönköpings flygplats borde hänföras till för
den närmaste tiden angelägna flygplatsarbeten. I skrivelse till arbetsmarknadskommissionen
den 14 december 1946 har luftfartsstyrelsen föreslagit, att
i reserven för nästa budgetår skulle medtagas fältutvidgningsarbeten vid Jönköpings
flygplats, kostnadsberäknade till 600 000 kronor, vilka under ett
första år skulle kunna utföras intill en kostnad av 500 000 kronor.
För att ernå en tillfredsställande arbetsmarknadsberedskap för den relativt
konjunkturkänsliga Jönköpingstrakten är det värdefullt att i denna trakt
kunna disponera arbeten av grovarbetskaraktär i tillräcklig omfattning. I
Jönköping finnes därjämte en restarbetslöshet av äldre arbetare, som tidigare
arbetat inom tändsticksindustrien, varför även under senare år såsom beredskapsarbete
utförts vissa arbeten på Jönköpings flygfält. Med hänsyn till
det anförda har kommissionen i förslaget till särskild grovarbetsreserv upptagit
arbeten vid Jönköpings flygplats för 500 000 kronor.
Norrköping—Kungsängens flygplats.
I skrivelse till arbetsmarknadskommissionen den 14 december 1946 har
luftfartsstyrelsen föreslagit intagande i reserven av ett arbete avseende förbindelsebana
till industriområde vid Norrköping—Kungsängens flygplats. Arbetet
har kostnadsberäknats till 180 000 kronor. Styrelsen har vidare meddelat,
att preliminära planer finnas och att markavtal träffats.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
Erfarenheterna från under senare år inträffade lokala fluktuationer i sysselsättningsmöjligheterna
för byggnadsarbetare i Norrköping ha visat, att
reserven av grovarbeten i denna trakt är för knapp. Kommissionen har därför
och med hänsyn till vad luf tf artsstyrelsen anfört i förslaget till särskild
grovarbetsreserv för nästa budgetår medtagit ifrågavarande arbeten.
Näsinge flygplats.
I skrivelse den 14 december 1946 till arbetsmarknadskommissionen liar
luftfartsstyrelsen föreslagit, att fältarbeten vid Näsinge flygplats, kostnadsberäknade
till 100 000 kronor, intagas i reserven för nästa budgetår intill en
kostnad av 75 000 kronor. Enligt vad styrelsen meddelat har avtal för disposition
av för arbetena erforderlig mark träffats. Beträffande denna flygplats
har flygplatsutredningen i sitt betänkande, s. 105, anfört, att man torde kunna
räkna med att den lufttrafik, som kan komma att beröra Strömstad, i
vars närhet flygplatsen är belägen, huvudsakligen kommer att utgöras av
taxiflyg och privatflyg. För detta ändamål syntes den nuvarande flygplatsen
kunna utnyttjas, även om flygplatsen på grund av sin ringa bredd icke kunde
användas under alla vindförhållanden.
Då det i denna trakt sedan många år tillbaka finnes en restarbetslöshet
bland äldre stenarbetare, vilka av familjeskäl eller andra sociala skäl ej gärna
kunna förflyttas till arbeten på långt avstånd från hemorten och vilka även
i övrigt äro svåra att placera på den öppna arbetsmarknaden, är behovet avarbeten
i investeringsreserven särskilt stort. Eftersom enligt luftfartsstyrelsen
ett behov av flygplatsens utbyggnad synes föreligga åtminstone på något
längre sikt sett, har kommissionen i förslaget till särskild grovarbetsreserv
för nästa budgetår medtagit de av luftfartsstyrelsen föreslagna arbetena på
Näsinge flygplats.
Backamo flygplats.
I skrivelse den 14 december 1946 har luftfartsstyrelsen föreslagit intagande
i reserven av arbeten avseende fältutvidgning vid Backamo flygplats för
en kostnad av 50 000 kronor. Arbetena avse färdigställande och kompletterande
av fältarbeten, vilka tidigare påbörjats av under kriget internerade
utlänningar.
Kommissionen har i förslaget till särskild grovarbetsreserv för nästa budgetår
funnit skäl medtaga de av luftfartsstyrelsen föreslagna arbetena.
Rommeheds flygplats.
I skrivelse till arbetsmarknadskommissionen den 14 december 1946 har
luftfartsstyrelsen föreslagit intagande i reserven av arbeten vid Rommeheds
flygplats, avseende stations- och hangarområde samt tillfartsväg. Arbetena ha
kostnadsberäknats till 100 000 kronor, varav under ett första arbetsår skulle
kunna utföras arbeten för en kostnad av 50 000 kronor. Preliminär plan för
arbetenas utförande har upprättats.
Kungi. Maj:ts proposition nr 116.
25
Beträffande denna flygplats har flygplatsutredningen i sitt betänkande, s. 89,
bl. a. föreslagit, att erforderliga medel till komplettering av flygplatsen skulle
upptagas i utbyggnadsplanen. Då någon erfarenhet av det blivande trafikunderlaget
icke funnes, förordade emellertid utredningen, att försöksflygningar
anordnades, innan kompletteringsarbetena påbörjades. Kostnaderna för
vissa under försöksdriften provisoriska anordningar hava inte beräknats uppgå
till några mer betydande belopp, varför utredningen icke ansett det erforderligt
att i sitt förslag upptaga medel för ändamålet utan förutsatt, att kostnaderna
skulle kunna inrymmas i de medel, som stode till luftfartsstyrelsens förfogande
för flygplatsarbeten.
Arbetsmarknadskommissionen har ansett sig böra i den särskilda grovarbetsreserven
för nästa budgetår medtaga de av luftfartsstyrelsen föreslagna
arbetena.
Norrtälje flygplats.
I skrivelse till arbetsmarknadskommissionen den 14 december 1946 har
luftfartsstyrelsen föreslagit intagande i reserven av fältutvidgning vid Norrtälje
flygplats. Detta byggnadsföretag har kostnadsberäknats till 400 000 kronor,
varav under ett första år skulle kunna utföras arbeten för en kostnad av
200 000 kronor. Styrelsen har samtidigt meddelat, att preliminära ritningar
föreligga samt att åtgärder för erforderligt markförvärv vidtagits. Flygplatsens
utbyggnad har av 1944 års flygplatsutredning, s. 104—105, upptagits i utbyggnadsplanen
på längre sikt.
Arbetsmarknadskommissionen har ansett sig böra i förslaget till särskild
grovarbetsreserv för nästa budgetår medtaga de av luftfartsstyrelsen föreslagna
arbetena.
Ållebergs flygplats.
I den särskilda grovarbetsreserven för nästa budgetår föreslås ingå arbeten
vid Ållebergs flygplats för en kostnad av 400 000 kronor. Företaget ingår i den
särskilda grovarbetsreserven för innevarande budgetår, och kommissionen får
hänvisa till vad härom anförts i kommissionens betänkande SOU 1946:27,
s. 206—207, ävensom till flygplatsutredningens betänkande, s. 105—107.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 116.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
Bihang B.
Investeringsplan för civila flygplatser.
Nr
Flygplats och arbetsobjekt
Beräknad el.
återstående
kostnad
Kronor
Anslag för
Ordinarie
arbeten
Kronor
mdgetåret
Investe-
ringsreserv
Kronor
1947/48 för
Grovarbets-
reserv
Kronor
1
2
3
4
5
6
1
1. Markförvärv......................
700 000
700 000
2. Fly g fältsby g g en:
2
Flygplats vid Halmsjön...........
60 200 000
116 000 000
2 000 000
3
Stockholm/Bromma flygplats......
2 400 000
2 400 000
4
Göteborg/Torslanda flygplats......
40 000 000
100 000
4 130 000
0
Umeå flygplats...................
4 500000
2 900 000
1 500 000
B
Karlstads flygplats................
70 000
70 000
7
Sundsvall/Härnösands flygplats ....
50 000
50 000
8
Kiruna flygplats..................
4 700 000
2 000 000
9
Malmö/Bulltofta flygplats.........
100 000
100 000
10
Visby flygplats...................
3 400 000
500 000
11
Örebro flygplats...................
570 000
570000
12
Jönköpings flygplats..............
600 000
500 000
13
Norrköping/Kungsängens flygplats..
180 000
180 000
14
Näsinge flygplats.................
100 000
75 000
15
Backamo flygplats................
50 000
50 000
16
Rommeheds flygplats..............
100 000
50000
17
Norrtälje flygplats................
400 000
200 000
18
Ållebergs flygplats................
1400 000
400 000
19
Ej specificerade arbeten...........
375 000
375 000
119 195 000
19 620 000
9 630 000
3 000 000
20
3. Byggnader........................
1300 000
1 300 000
21
4. Radiofyrar........................
2 000 000
2 000 000
22
5. Belysningsanläggningar............
175 000
175000
23
6. Fordon, maskiner och redskap......
300 000
300 000
24
7. Luftfartsväsendels dispositionsanslag.
1000 000
1000 000
Summa kronor
124C70000
24 995000
9630 000
3000 000
1 Härav 6 000 000 anvisat å tilläggsstat för budgetåret 1946/47.
2 Medel anvisade för budgetåret 1946/47.
477307. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:389 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden m. m. jämte i ämnet väckt s. 3 i texten
- SU 1947:201 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fullmakt att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten för vilka anslag uppförts å allmän b s. 1 i texten