Sök i Ratio Lex

Angående vissa avlöningsm. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1947 48

1947-02-28 · 221 sidor, varav 218 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 218 av 221 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:130, Angående vissa avlöningsm. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1947 48

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa

avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde

huvudtitel för budgetåret 1947 48; given Stockholms

slott den 28 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Altan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 1947.

K ärvar ande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg,

Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och, såvitt

angår punkt 19, med statsrådet Mossberg anför chefen för försvarsdepartementet,

statsrådet Vougt, följande.

I de anslagsäskanden, som framlagts i årets statsverksproposition vid anmälan

av fjärde huvudtiteln, har ett antal anslag upptagits med allenast beräknade

belopp. Pågående utredningar möjliggjorde en noggrannare anslagsberäkning

först vid en senare tidpunkt. Jag anmäler i detta sammanhang flertalet

av de äskanden, som sålunda tills vidare lämnats öppna, Innan jag

ingår närmare på beräkningarna av de olika anslagen, upptager jag till särskild

behandling vissa specialfrågor av mera allmän räckvidd.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130.

258 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Inledningsvis vill jag härvid erinra, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

den 31 december 1946 avgivit betänkande med förslag till lönegradsplaceringar,

tjänstebenämningar m. m. för civila och civilmilitära befattningar

och beställningar vid försvaret (SOU 1946: 94). Förslaget, som för närvarande

är föremål för remissbehandling, torde komma att i sinom tid anmälas för

Kungl. Maj:t av chefen för finansdepartementet. I avvaktan därpå har jag i det

följande vid prövningen av föreliggande frågor om lönegradsplaceringar och

tjänstebenämningar ansett mig böra som regel utgå från nu gällande tjänsteförteckningar.

[1.] Ändrad organisation av infanteriregementes stabs- och förvaltningstjänst i fred.

Såsom jag tidigare och senast i årets statsverksproposition anmält ha under

de senaste åren pågått utredningar i syfte att rationalisera stabs- och förvaltningstjänsten

vid de lägre truppförbanden inom försvaret. Utredningarna ha

närmast avsett armén och i första hand infanteriregemente. Organisationsförsök

ha utförts vid Älvsborgs regemente av försvarets centrala organisationskommitté

på uppdrag av statens organisationsnämnd och resulterat i ett av

nämnden framlagt förslag till ändrad organisation av infanteriregementes stabsoch

förvaltningstjänst. Detta förslag har i huvudsak fastställts av Kungl. Maj:t

genom beslut den 24 januari 1947, att omedelbart genomföras vid Älvsborgs

regemente och successivt vid övriga infanteriregementen. I beslutet ha dock

de viktigare personalfrågorna lämnats öppna. Dessa frågor torde i detta sammanhang

böra underställas riksdagens prövning.

Innan jag övergår till behandling av dessa frågor, torde jag få lämna

en översiktlig redogörelse för hittillsvarande organisation och det rationaliseringsarbete

som bedrivits på ifrågavarande område. Översikten grundar sig

på organisationskommitténs rapport rörande organisationsundersökningarna

vid Älvsborgs regemente, till vilken rapport liksom till övriga handlingar i

ärendet torde få hänvisas.

Hittillsvarande organisation och utredningsverksamheten.

Den hittillsvarande organisationen av regementsstaberna vid infanteritruppförbanden

har icke varit enhetlig. Efter en del på senare år vidtagna partiella

reformer, främst ändring av inskrivningsväsendet, skulle fredsregementsstaben

i huvudsak vara organiserad på följande sätt.

De egentliga förvaltningsärendena — tyg-, intendentur-, sjukvårds-, veterinär-,

kasern vårds- och kassaärenden — ha varit tjänstegrensvis fördelade

på avdelningar. Avdelningscheferna ha varit föredragande för regementschefen

men i vissa allmänna avseenden underställda regementsstabschefen.

En mobiliseringsavdelning för mobiliseringsförberedelser har funnits,

som stått under chefsskap av inskrivningschefen, vilken i denna egenskap

varit direkt underställd regementschefen men i egenskap av chef för den till

regementet anknutna inskrivningsexpeditionen lytt direkt under centrala värnpliktsbyrån.

I övrigt ha praktiskt taget samtliga ärenden rörande den militära

tjänsten handlagts på en avdelning för truppärenden under direkt ledning av

regementsstabschefen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

1941 års försvar sutredning framlade i sitt betänkande ett principförslag till

sammansättning av en regementsstab i fred. Förslaget vilade på den uppfattningen,

att fredsorganisationen skulle mera än dittills varit fallet anknyta till

och förbereda krigsorganisationen. De olika tjänstegrenscheferna på förvaltningsområdet

skulle sammanföras till en sektion under gemensam chef -—

kvartermästaren. Vid behandlingen av förslaget i propositionen 1942:210

uttalade sig chefen för försvarsdepartementet för att överensstämmelse

mellan organisationen i krig och fred borde eftersträvas, på sätt skett i

principförslaget. Förslaget att sammanföra förvaltningstjänstens olika grenar

under gemensam chef fann departementschefen förtjänt av att prövas i praktiken

i avvaktan på de åtgärder, som kunde komma att vidtagas i syfte att

reformera den militära expeditionstjänsten. Departementschefen anförde

vidare i anslutning till förslaget, att det i princip borde ankomma på truppförbandschefen

att bestämma enskildheterna i stabernas organisation såväl i

vad rörde personalens användning som i fråga om tjänste- och föredragningsvägar,

men att organisationen i stort måste regleras genom centralt utfärdade

bestämmelser. Efter erforderlig prövotid borde det ankomma på Kungl.

Maj:t att bestämma den slutliga organisationen.

Principförslaget godkändes av riksdagen (skrivelse 1942:374). Med utfärdandet

av bestämmelser i ärendet fick emellertid anstå i avvaktan på militära

expeditionstjänstkommitténs utredningar och försöksverksamhet. Denna

kommitté, som tillsattes år 1942, hade förlagt undersökningar rörande regementsstabens

organisation till Upplands regemente. I samband med tillkomsten

inom statens organisationsnämnd i februari 1944 av försvarets centrala

organisationskommitté såsom särskilt organ för organisationsundersökningar

inom försvaret avslutades expeditionstjänstkommitténs arbete, vilket sedermera

fullföljdes av organisationskommittén. Organisationskommitténs undersökningar

ha pågått sedan våren 1944 och, såsom tidigare nämnts, bedrivits

vid Älvsborgs regemente. Resultatet av undersökningarna ha framlagts i en

preliminär rapport av organisationskommittén den 27 september 1945 och i

slutrapport av organisationsnämnden den 13 december 1945.

Syftet med undersökningarna har varit att åstadkomma en ur såväl militär

som ekonomisk synpunkt effektiv organisation av fredsregementets staber

och förvaltningsorgan samt av den verksamhet, som dessa staber och organ

äro avsedda att utöva. Undersökningarna ha alltså icke omfattat utbildningsverksamheten.

Organisationsnämnden har redogjort för gången i stort av

organisationsundersökningarna och därvid anfört i huvudsak följande.

Organisationsundersökningarna hade pågått under nära 15 månaders tid och

utförts av särskilt utbildade, i organisationsarbete erfarna experter. Att

börja med hade inom varje verksamhetsområde en mycket noggrann analys

utförts av alla dithörande arbetsuppgifter. Härvid hade organisationsexperterna

haft tillfälle att ingående diskutera olika spörsmål med därav berörda

befattningshavare. Där så erfordrats, hade vederbörlig verksamhet

varit föremål för noggranna undersökningar enligt tidsstudietekniska metoder

av samma huvudtyp, som under senare år med framgång tillämpats inom

näringslivets kontors- och fabriksorganisationer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition nr 130.

Med ledning av verkställd analys och utförda tidsstudier hade sedermera

stabs- och förvaltningstjänstens olika verksamheter omorganiserats i avsikt

att undvika onödigt arbete och dubbelarbete och att stegra arbetseffekten.

Organisationerna hade därefter under noggrann kontroll av de civila experterna

praktiskt prövats i så stor utsträckning, som för ändamålet visat sig

nödvändigt. Vid behov hade förnyade, kompletterande tidsstudier utförts och

modifikationer i försöksorganisationen vidtagits. Samtidigt hade inom de

verksamhetsområden, där detta varit möjligt, omfattningen av de normala

arbetsuppgifterna, som förekomme under fredsförhållanden, registrerats och

till sin volym beräknats.

De hastigt påkommande och starka fluktuationerna i beredskapen våren

1945 hade utsatt försöksorganisationen för stora påfrestningar. Dessa hade

utan svårighet kunnat mötas av den ordinarie personalen. Försöksorganisationen

hade därmed bevisat sin hållbarhet på ett oförtydbart sätt. Tidpunkten

för organisationsundersökningarna hade sålunda möjliggjort allsidiga

prov av försöksorganisationen under synnerligen olikartade, delvis mycket

påfrestande förhållanden.

Organisationskommittén har med eftertryck framhållit, att bet3rdande insatser

i rationaliserande syfte gjorts från regementets sida såväl före som

under här ifrågavarande organisationsundersökningar. Redan vid tiden för

dessas början hade sålunda på regementschefens initiativ vissa arbets- och

personalbesparande åtgärder vidtagits, ehuruväl dessa av flera skäl icke

kunnat givas önskad omfattning. Organisationsförslaget. utgjorde därför resul

tatet av ett gemensamt arbete mellan å ena sidan regementets personal, enkannerligen

dess chef, och å andra sidan organisationskommittén.

Organisationsnämndens förslag och förslagets behandling.

En kortfattad redogörelse för innehållet i organisationsnämndens slutrapport

jämte organisationsförslag har jag lämnat till det vid propositionen

1946: 120 fogade utdraget ur statsrådsprotokollet. Vid behandlingen i det följande

av vissa personalfrågor, som uppkomma i anledning av den nya organisationen,

får jag anledning att ytterligare något beröra organisationens utformning.

I övrigt torde jag få hänvisa till nämnda redogörelse och handlingarna

i ärendet.

I förslaget ha till särskild behandling upptagits två principfrågor, som

varit föremål för uttalanden i samband med 1942 års försvarsbeslut, nämligen

strävan efter överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationen samt

sammanförandet av tjänstegrenscheferna på förvaltningsområdet till en sektion

under en gemensam chef. Härom anföres i huvudsak följande.

Vad beträffade möjligheten att vinna överensstämmelse mellan en regementsstabs

organisation i fred och i krig hade redan militära expeditionstjänstkommittén

framhållit, att varje organisation självfallet måste vara avpassad

efter den verksamhet, den avsåge att tjäna. Vissa verksamhetsgrenar

vid fredsregementsstaben saknade varje direkt motsvarighet vid fältregementsstaben.

Även i de avseenden, där verksamheten i fält hade enahanda

syfte som verksamheten i fred, finge den under fältförhållanden

av naturliga skäl väsentligt annan karaktär än under fredsförhållanden. Stabsorganisationen

i fred och i fält borde därför uppbyggas var för sig med hänsyn

till i första hand den verksamhet, den skulle tjäna. Däremot borde enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 130. 5

expeditionstjänstkommitténs mening överensstämmelse mellan fredsregements-

och depåstabens organisation eftersträvas. Det vore nämligen av synnerlig

vikt, att fredsregementsstaben med oförändrad organisation kunde fullfölja

sin verksamhet under hela tiden för mobiliseringens utförande. Organisationskommittén

delade denna uppfattning och fredsregementsstabens organisation

hade i förslaget utformats i enlighet härmed.

I fråga om tjänstegrenschefernas inom förvaltningsområdet sammanförande

under gemensam ledning av regementsofficer — kvartermästare -— ansåge

organisationskommittén i likhet med militära expeditionstjänstkommittén skäl

icke finnas för införande av en kvartermästare i stabsorganisationen i fred.

Under det organisationsundersökningarna pågått, ha efter förslag av organisationsnämnden

vissa rationaliseringar redan beslutats. Sålunda har Kungl.

Maj:t den 13 april 1945 förordnat om rationalisering av verksamheten vid samtliga

arméns stabs- och remontstallar. • Vidare har från och med innevarande

budgetår personalbehovet vid försvarets matinrättningar reglerats på grundval

av ett förslag av organisationsnämnden till rationalisering av driften vid

dessa inrättningar (jfr prop. 1946: 120, punkten 6).

Även tre andra verksamhetsgrenar ha gjorts till föremål för särskilda

undersökningar genom organisationsnämndens försorg, nämligen verksamheten

vid kassaförvaltningarna, sjukvårdstjänsten samt eldnings-, underhållsoch

reparationstjänsten vid ång- och värmecentraler, vilka undersökningar

resulterat i organisationsförslag, berörande hela eller större delar av försvaret.

Jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande har den av organisationsnämnden föreslagna

regementsorganisationen försöksvis varit genomförd vid Älvsborgs

regemente under 1946. De myndigheter och organisationer, av vilka yttranden

över förslaget infordrats, ha beretts tillfälle att genom besök och demonstrationer

vid regementet taga del av försöksorganisationen. Yttranden över förslaget

ha sedermera avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna

lönenämnden, försvarsväsendets lönenämnd, försvarets tjänsteförteckningssakkunniga,

överbefälhavaren, chefen för armén, försvarets civilförvaltning, försvarets

sjukvårdsförvaltning, arméns fortifikationsförvaltning och arméförvaltningen

samt svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet,

försvarsväsendets underbefälsförbund, försvarets civila tjänstemannaförbund,

försvarsverkens civila personals förbund, regementskassörssällskapet och intendenturförvaltarsällskapet.

Dessa yttranden återgivas i det följande i den mån de ha betydelse för bedömningen

av föreliggande personalfrågor. Här torde få anföras några allmänna

uttalanden rörande organisationsundersökningarna och förslaget i

princip.

Statskontoret har ansett metoden att låta mera genomgripande organisatoriska

omläggningar föregås av grundliga över en icke alltför kort tidrymd utsträckta

organisationsundersökningar föredömlig. De huvudprinciper efter

vilka förslaget utarbetats har statskontoret givit sin odelade anslutning.

Riksräkenskapsverket har anfört, att verket erhållit det allmänna intrycket

att det arbete, som av nämnden utförts under medverkan av regementets målsmän,

lämnat ett gott resultat. De åtgärder, som vidtagits för genomförande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.

av tidsbesparande arbetsmetoder och ett ändamålsenligt utnyttjande av personalen,

syntes på det hela taget medföra ett bättre och säkrare arbetsresultat

till minskade kostnader.

Arméför vältning en har framhållit, att de årliga kostnaderna för regementets

förvaltning och expeditionsverksamhet genom rationaliseringen kunnat icke

obetydligt nedbringas samt att i åtskilliga avseenden större effektivitet ernåtts.

Civilförvaltningen anför, att de resultat som vunnits i åtskilliga fall måste

anses beaktansvärda. Särskilt den rationalisering av arbetsrutinen, som

genom försöksorganisationen kommit till stånd, syntes medföra ett minskat

behov av arbetskraft och således leda till avsevärda besparingar.

Överbefälhavaren har karakteriserat resultatet av organisationsnämndens

arbete såsom gott. Önskemålet att få till stånd en planmässig arbetsordning

och förvaltning inom krigsmakten bleve enligt hans mening tillgodosett,

därest förbandens stabs- och förvaltningstjänst i stort utformades i enlighet

med nämndens förslag. Även om överbefälhavaren icke till alla delar kunde

biträda förslaget, har han dock ansett, att detsamma utgjorde en god grund

för att skapa en rationell och ekonomisk organisation av stabs- och förvaltningstjänsten

vid arméns truppförband. Det arbete, som nämnden nedlagt,

kunde säkerligen lämna många impulser och erfarenheter för liknande förbättringar

inom marinen och flygvapnet.

Chefen för armén har ansett, att resultatet av nämndens verksamhet för

införande av mera effektiv arbetsorganisation och mera rationella arbetsmetoder

kunde betecknas såsom gott. Enkla och praktiska förslag hade framlagts.

De föreslagna rationaliseringsåtgärderna komme säkerligen att medföra förbättrade

arbetsförhållanden, varjämte en eljest erforderlig personalökning

kunde undvikas.

Flertalet av de infanteriregementschefer, som haft tillfälle att taga del av

organisationsförslaget, ha varit eniga om att förslaget i princip kunde bilda

utgångspunkt för den rationalisering av stabs- och förvaltningstjänsten, som

länge varit ett allmänt militärt önskemål.

Officer sförbundet har anfört, att de resultat, som nåtts vid organisationsundersökningarna,

i stort måste anses mycket värdefulla och ägnade att i hög

grad effektivisera arbetet vid berörda organ.

Underbefäls förbundet finner den föreslagna organisationen av stabs- och

förvaltningsorganen effektiv och ändamålsenlig.

Civila tjänstemannaförbundet har uttryckt sitt erkännande för det sätt, på

vilket undersökningarna bedrivits både i vad gällde grundligheten och det

visade intresset.

Försvarsverkens civila personals förbund har ansett de av nämnden föreslagna

och vid regementet försöksvis i huvudsak genomförda ändringarna i

stort sett vara riktiga. Den samordning och centralisering av arbetsuppgifterna,

som inom olika områden av regementets verksamhet föreslagits, syntes

enligt förbundets mening vara till gagn för en effektiv och kostnadsbesparande

tjänst.

Såsom jag inledningsvis anmärkt har Kungl. Maj:t genom beslut den 24

januari 1947 meddelat bestämmelser angående ändrad organisation på förevarande

område. Den organisation av stabs- och förvaltningstjänsten vid infanteriregemente

med därtill anknuten inskrivningsexpedition, som innefattas

i organisationsnämndens i slutrapporten den 13 december 1945 och, såvitt

avser kassaförvaltningen vid infanteriets truppförband, i skrivelse den 27

september 1946 framlagda förslag har därvid fastställts att gälla för Älvsborgs

regemente omedelbart och för övriga infanteriregementen efter hand

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

soin rationaliseringen i enlighet med förslagen genomförts vid regementena.

Vissa smärre avvikelser från förslagen ha dock föreskrivits. Avdelningsindelningen

på den militära ledningssidan skall i visst hänseende göras till föremål

för fortsatta försök.

Huvuddragen av den fastställda organisationen framgå av en tablå, som

bilägges detta protokoll (bilaga 1).

Omorganisationens genomförande vid infanteriförbanden avses skola ske

successivt under arméchefens ledning och beräknas vara avslutat under budgetåret

1947/48.

Personalorganisationen.

Organisationsnämndens förslag med däri gjorda

ändringar.

Den av organisationsnämnden föreslagna personalorganisationen för en regementsstab

efter genomförd rationalisering innebär i vissa delar betydande avvikelser

från den nuvarande. Genom stabs- och förvaltningsarbetets effektivisering

har militär personal kunnat antingen helt frigöras från dylikt arbete

eller ersättas med mindre kvalificerad personal i lägre löneställning. Å andra

sidan föreslår nämnden högre löneställningar för viss militär och civil personal

på grund av ökat ansvar eller ökade arbetsuppgifter.

I Kungl Maj:ts beslut om fastställelse av den föreslagna organisationen

har såsom tidigare nämnts personalfrågorna icke slutligt reglerats. Bestämmelse

har meddelats av innebörd att ändringar i löneställning för ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän tills vidare icke må vidtagas, att civil personal,

som erfordras utöver i personalförteckningar upptagen personal, får anställas,

dock icke såsom ordinarie eller extra ordinarie, samt att officerare och underofficerare,

som frigöras från stabs- och förvaltningstjänst, skola, i den utsträckning

personalläget det medgiver, överföras till utbildningsarbete. Å

andra sidan har ställts i utsikt, att särskild ersättning skall kunna tillerkännas

personal, som i den nya organisationen fullgör mera krävande arbetsuppgifter

än som kan anses motsvara dess löneställning.

Organisationsnämnden har framhållit, att det vore förenat med svårigheter

att få fram en jämförelse mellan den av nämnden föreslagna personalorganisationen

och den för stabs- och förvaltningstjänsten vid regemente hittills

gällande. 1942 års försvarsbeslut, som ligger till grund för den nuvarande

organisationen, lämnade nämligen icke några bestämda uppgifter angående

den personal, som vore avsedd för ifrågavarande stabs- och förvaltningsverk

samhet. Med ledning av försvarsbeslutet och de utredningar, som legat till

grund för detsamma, hade nämnden emellertid i samarbete med arméstaben

gjort en beräkning rörande omfattningen av den personal, som måste tagas

i anspråk vid regementet för att enligt nu gällande ordning kunna under

fredstid bestrida tjänsten vid staber och förvaltningsorgan. På grundval

härav kunna de ändringar i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna

angivas, vilka ett genomförande av den föreslagna personalorganisationen

skulle medföra. Dessa ändringar äro, räknat för ett regemente,

följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

1. Från stabs- och förvaltningstjänst frigöras av militär personal på aktiv

stat 1 major, 3 kompaniofficerare, 12 fanjunkare, varav en på trängens stat,

och 3 sergeanter. Av stammanskap redovisas en minskning med 4 furirer.

2. Antalet förvaltare ökas med 4. För överfurirer upptagas oförändrat 18

beställningar, varav en på trängens stat.

3. Av arvodesbefattningar för pensionerad personal upptager förslaget

oförändrat antal, 2, officerare, under det att antalet befattningar för underofficerare

minskas med 5.

4. I fråga om ordinarie civilmilitär personal företer den nya personalorganisationen

ingå andra avvikelser från den nuvarande än att antalet förrådsvaktmästare

ökas från 3 till 4, vilket skulle innebära, att en extra ordinarie

dylik befattning överföres till ordinarie.

5. Av extra ordinarie personal upptar den angivna personalorganisationen

1 ny befattning för kansliskrivare i MEo 11, 1 ny befattning för förste kontorist

i MEo 9, 4 nya befattningar för kanslibiträden samt kontors- och skrivbiträden

ävensom köks-, sjukvårds-, förråds- och eldarpersonal till i huvudsak

samma antal extra ordinarie och extra befattningar, som beräknats för

innevarande budgetår.

6. Antalet för stabs- och förvaltningstjänst ianspråktagna värnpliktiga kan

minskas med 30, vilka emellertid med nuvarande brist på värnpliktiga hade

måst ersättas med kollektivavtalsanställda arbetare.

Den överensstämmelse beträffande antalet extra ordinarie befattningar som

i stort sett föreligger mellan den nya och den nu gällande personalorganisationen

beror på att personalstaterna för innevarande budgetår i dessa hänseenden

beräknats på grundval av organisationsnämndens förslag. Även antalet

kollektivavtalsanställd personal överensstämmer av samma skäl med det

för budgetåret 1946/47 för normalorganisation beräknade.

Med tillämpning inom hela infanteriet av den personalorganisation, som

här angivits för rationaliserat typregemente, skulle personalförändringarna i

förhållande till nuläget totalt utgöra

minskning med 19 majorer, 57 kompaniofficerare, 228 fanjunkare, 57 sergeanter,

76 furirer, 95 befattningar för pensionerade underofficerare och 570

kollektivavtalsanställda arbetare samt

ökning med 76 förvaltare och följande antal extra ordinarie befattningar,

nämligen 19 i 11, 19 i 9 och 76 i 7 lönegraderna.

Till personalökning bör även räknas den ökning av antalet överfurirer i inre

tjänst som skulle bli följden av ett genomförande av förslaget. Å andra sidan

kan till personalbegränsningar hänföras, att sedermera framställda krav på

förstärkning av den hittillsvarande organisationen icke behöva annat än övergångsvis

tillgodoses. Genom den nya organisationen vinnas väsentliga besparingar

i de årliga kostnaderna för stabs- och förvaltningstjänsten vid truppförbanden.

Organisationsnämnden har framhållit, att besparingarna i själva verket äro

större än vad som framgår av de här redovisade personalförändringarna, enär

åtskilliga befattningshavare, bland andra bataljons- och kompanichefer, vilkas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

arbetstid tidigare till en del tagits i anspråk för stabs- eller förvaltningstjänst,

genom rationaliseringen helt eller i allt väsentligt frigjorts från dylik tjänst,

utan att detta vid jämförelsen mellan nuläget och den nya organisationen

kommit till uttryck i personalreduceringar. Yissa av nämnden redovisade engångskostnader

för byggnadsändringar och expenser vid Älvsborgs regemente,

vilka varit nödvändiga för ett effektivt och förenklat arbete, komma enligt

nämndens mening att mer än väl täckas av besparingar, som uppkomma genom

att planerade byggnader för värnpliktsredovisningsorganen och för förråd

på grund av rationaliseringen icke behöva komma till utförande.

Yttrandena.

Även om huvudlinjerna i organisationsnämndens förslag i det stora hela

godtagits av remissmyndigheterna och lämpligheten av effektiviseringen i

arbetsorganisationen och rationaliseringen av arbetsmetoderna vitsordats, ha

från många håll erinringar riktats mot den föreslagna personalorganisationen

och mot personalberäkningarna. Av de allmänna uttalandena i dessa

frågor återgivas här följande.

Arméchefen har ansett, att de organisationsundersökningar som beröra den

personella organisationen skett inom en alltför snäv ram samt i detta ämne

vidare anfört i huvudsak följande.

Stabs- och förvaltningstjänsten vore ett medel att skapa bästa möjliga betingelser

för utbildningsarbetet, vars yttersta mål vore att skapa fältdugliga

förband. Den förstnämnda tjänstens rationalisering kunde därför icke göras

till en isolerad åtgärd utan måste ske under beaktande av återverkningarna

på krigsorganisationen, utbildningsarbetet, personalrekrytering m. m. Beräknades

personalen för stabs- och förvaltningstjänsten alltför snävt, komme i

praktiken viss för utbildningsarbetet avsedd personal att tagas i anspråk för

den förstnämnda tjänsten. Den militära fredsorganisationen måste vara så

uppbyggd, att befattningshavarna erhölle erforderlig rutin för verksamheten

i krig. Praktisk rutin förvärvad under fredsarbetet kunde endast i viss utsträckning

ersättas av utbildningskurser. Det kunde därför vara nödvändigt

att i viss utsträckning frångå den tidsstudiemässigt mest rationella fredsorganisationen,

därest en mindre rationell sådan medförde påtagliga fördelar för

tjänsten i krig.

Av yttrandena från regementscheferna kan anföras, att organisationen ansetts''

ha blivit för hårt pressad, varför den sannolikt icke skulle hålla för

större påfrestningar under längre tid. Personalen vore icke i stånd till ständiga

topprestationer. — Det har vidare framhållits, att ett tillräckligt antal

aktivt befäl måste ingå i fredsorganisationen för att giva stadga åt de mobiliserade

förbanden och att befälskadern därför måste något överdimensioneras

samt att vid beräkningen av personalens arbetsprestationer hänsyn borde

tagas till att även stabspersonalen borde deltaga i viss befälsutbildning.

Under officer sförbundet har anfört, att många av nämndens förslag tydde

på att nämnden åsidosatt vederbörlig hänsyn till den militära tjänstens specifika

krav på ekonomisk hänsyn och ej minst förståelse för den militära

personalens berättigade anspråk. Förbundet har vidare yttrat, att säkra hållpunkter

saknades för bedömande av möjligheten för organisationen att tåla

de påfrestningar, som uppkomme vid förbandets närmande till övergång till

krigsorganisationen. Den bräcklighet eller bristande fältmässighet, som den

långt drivna rationaliseringen av arbetsuppgifterna otvivelaktigt innebure,

syntes emellertid icke skänka någon tillförsikt för förslagets lämplighet ur

krigsförberedelsesynpunkt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Vissa myndigheter och personalsammanslutningar ha behandlat frågan

om avvägning mellan civil och militär expeditions- och förvalt

ningspersonal.

Organisationsnämnden har i olika sammanhang redovisat de principer,

som nämnden tillämpat i här angivna hänseende. Sålunda har nämnden i anledning

av ett förslag om utbyte av vissa underofficersbefattningar mot

civil personal, anfört, att den principen varit vägledande för nämnden, att

underofficerare placerats i sådana stabs- och förvaltningsbefattningar, som

krävde viss militär erfarenhet och samtidigt vore väl avpassade efter deras

kvalifikationer. I annat sammanhang har nämnden framhållit, att militär

arvodespersonal endast borde användas i sådana befattningar, där å ena sidan

särskilda krav på militär utbildning och erfarenhet gjorde sig gällande men

å andra sidan personal på aktiv stat icke borde ifrågakomma. I övriga fall

borde för vinnande av ökad arbetseffekt och kontinuitet specialutbildad civilanställd

personal användas.

Riksräkenslcapsverlcet har anfört, att verket funne det befogat att specialutbildad

civil personal toges i anspråk i enlighet med de principer nämnden

angivit, icke minst för att motverka den kaderminskning som uppkomme

som en följd av den ändrade befolkningssammansättningen.

överbefälhavaren har med skärpa framhållit olägenheterna, icke minst ur

beredskapssynpunkt, av att civil manlig personal i större omfattning utnyttjades

inom truppförbandens fredsförvaltning. Därest man i fred genom att

anställa civil personal avsade sig möjligheterna att i förvaltningstjänst använda

underofficerare och underbefäl, komme detta i händelse av krig eller

förstärkt försvarsberedskap med all säkerhet att medföra betänkliga svagheter

vid fältförbanden, där förvaltningstjänsten i stor utsträckning måste

läggas på dessa personalkategorier. Den militära tjänsten krävde ofta övertidsarbete,

varvid dyrbar övertidsersättning måste utgå till civil personal.

Representanterna för förvaltningstjänsten måste dessutom äga god inblick i

och verklig förståelse för utbildningsarbetet samt förmåga att samarbeta med

iruppbefälet. Antalet civila anställda borde därför i möjligaste mån begränsas

genom att alla de befattningar, där fast anställd militär personal, eventuellt

efter kompletterande utbildning, kunde lösa föreliggande arbetsuppgifter, förbehölles

denna kategori. Civil arbetskraft borde endast användas för sådana

speciella uppgifter, för vilka militär personal kunde anses mindre lämplig.

Från regementschefernas sida ha framhållits i huvudsak samma synpunkter

som av överbefälhavaren och därjämte anförts, att den militära personalen i

varje fall borde få konkurrera om befattningarna med den civila, varigenom

placering av rätt man på rätt plats borde kunna underlättas.

Underofficer sförbundet har anmärkt, att organisationsnämnden syntes ha

eftertraktat att placera specialutbildad civil personal i varje aktuell befattning

i stället för att undersöka i vad mån från utbildningsarbetet ledigblivande

befälspersonal effektivt kunde nyttjas inom stabs- och förvaltningstjänsten.

Civila tjänstemannaförbundet har ansett konsekvensen av organisationsnämndens

principiella inställning till förevarande spörsmål fordra, att vissa

angivna befattningar för militär personal besattes med civila befattningshavare,

speciellt skolade för sina uppgifter. Detta vore enligt förbundets mening

ett icke oväsentligt led i bemästrandet av de besvärliga rekryteringsförhållandena

av manskap.

Här kan vidare nämnas, att enligt föreliggande förslag av försvarets civilförvaltning

befattningarna för regementskassör borde hänföras till lönegrad

Ca 18 eller undantagsvis Ca 15.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.

11

Vissa personal- och lönefrågor.

Jag upptager härefter till närmare behandling de personalfrågor, som äro

av betydelse för personalstaternas utformning och för anslagsberäkningarna.

Organisations nämndens förslag.

Vad som i organisationsförslaget tilldragit sig den största uppmärksamheten

äro de begränsningar av den aktiva militära personalen i

stabs- och förvaltningstjänsten vid truppförbanden, som blir en följd av den

nya organisationen.

Den i det föregående redovisade minskningen med 1 major uppkommer därigenom,

att varken regementsstabschef eller regementskvartermästare, vilka

båda befattningar i 1942 års försvarsbeslut förutsattes skola vara deltidstjänster,

erfordras i normalorganisationen. Mot att kvartermästaren utgår ur

organisationen ha invändningar icke gjorts. Däremot ha de militära remissmyndigheterna

yrkat, att stabschefen bibehålies.

Vad frågan om stabschef beträffar har organisationskommittén som en

huvudprincip för organisationsförslaget anfört, att regementschef borde utan

mellaninstanser utöva en enhetlig ledning av stabsverksamheten inom alla

dess områden. Det antal avdelningar, som verksamheten såväl på militärsom

förvaltningssidan ansetts böra omfatta, vore enligt kommitténs mening

icke heller större än att detta med användning av rationella ledningsmetoder

med fördel läte sig göra. Avgörande vore i detta avseende, att regementschef

medgåves rätt att till avdelningschef delegera sin beslutanderätt i frågor,

som icke voro av grundläggande natur eller större räckvidd eller eljest av

principiell innebörd. Organisationskommittén har om stabschefen vidare anfört

i huvudsak följande.

I den hittills gällande ordningen skulle regementsstabschefen handlägga

sådana ärenden som placering till tjänstgöring av skrivbiträden och fördelning

av inkommande tjänstemeddelanden samt, inom den avdelning för vilken

stabschefen vore chef (truppavdelningen), dels till denna avdelning hörande

ärenden, dels ock ärenden, som icke på grund av gällande organisation handlades

inom annan avdelning. Expeditionstjänstkommittén hade i sitt förslag

rörande regementsstab framhållit, att stabschefen till förfång för handläggningen

av betydelsefulla ärenden rörande trupptjänsten vanligen i stor

utsträckning sysselsattes med göromål, vilka skulle kunna utföras av mindre

kvalificerad personal. Enligt organisationskommitténs mening vore verksamhetsområdet

vid en fredsregementsstab numera av så betydande omfattning

även på den militära sidan att en avdelningsindelning erfordrades, varje avdelning

med sitt bestämda arbetsområde. Avdelningscheferna måste vara direkt

föredragande för regementschefen. I en sådan organisation hade regementschefen

den direkta ledningen av staben och en stabschef skulle endast utgöra

en fördröjande instans. De vid Älvsborgs regemente verkställda försöken

gåve vid handen, att stabschefen både kunde och borde utgå ur organisationen.

En annan huvudfråga vid behandlingen av förevarande ärende har varit,

huruvida såsom kompaniadjutant skulle avses fanjunkare eller överfurir.

För vart och ett av de tolv kompanierna vid ett normalinfanteriregemente

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

avses enligt hittills gällande personalberäkningar en fanjunkare såsom kornpaniaajutant.

Denne svarar för expeditionstjänstens utförande och för ledningen

av den inre tjänsten i kasernen samt beräknas deltaga såsom kompanichefens

adjutant jämväl vid övningar i kompani- eller högre förband utom

kasern. Vid kompaniet tjänstgöra ett underbefäl, undantagsvis menig, såsom

dagkorpral, samt skriv- och handräckningspersonal. Såsom biträdande kompaniadjutanter

avses jämlikt beslut av 1944 års riksdag vid ettvart av nio kompanier

vid ett regemente skola placeras en överfurir.

Med omorganisationen har arbetet vid kompaniexpeditionen i åtskilliga

avseenden omlagts och förenklats. Genom inrättandet av för regementet

gemensamma centraler för budsändning och skrivgöromål har kompaniexpeditionen

frigjorts från ordonnanstjänst och maskinskrivning. Genom särskilda

åtgärder har vidare arbetet vid kompaniexpeditionen i hög grad förenklats

eller kompanierna helt avkopplats från vissa arbetsuppgifter. Sålunda ha

bland annat förråden vid kompaniet slopats, varigenom kompaniadjutantens

uppbördsmannaansvar i huvudsak bortfallit, förrådsbokföringen överflyttats

till ett för regementet gemensamt förrådsbokföringskontor, förandet av vissa

expeditionshandlingar delvis överförts till andra organ och i övrigt avsevärt

förenklats samt ett betydande antal expeditionshandlingar slopats.

Såsom framgår av organisationskommitténs preliminära rapport ha här antydda

förenklingar och omläggningar alltsedan slutet av år 1944 prövats vid

en kompaniexpedition med en personaluppsättning av, förutom kompanichefen,

en överfurir och en dagkorpral (värnpliktig grupp 4), vilken tillika var biträde

åt överfuriren. Städarna voro ersatta med sjukredovisade, delvis tjänstbara

värnpliktiga. Yid övriga kompanier hade genom regementschefens försorg

jämväl de antydda förenklingarna i vissa avseenden tillgodogjorts.

Fanjunkaren hade emellertid här bibehållits som kompaniadjutant och till

dennes biträde hade ställts, förutom dagkorpralen, ett värnpliktigt skrivbiträde.

För alla kompaniexpeditioner hade beredskapsläget förorsakat en icke

oväsentligt ökad arbetsuppgift. Då emellertid organisationen vid försökskompaniet

hållit även under dessa förhållanden, är organisationskommittén

av den bestämda uppfattningen, att försöksorganisationen skulle visa sig

lämplig även under fredsförhållanden. En kompaniexpedition kunde och borde

därför normalt begränsas till att omfatta, förutom kompanichefen, en kompaniadjutant

med en dagkorpral som biträde.

Organisationskommittén har i denna fråga vidare anfört i huvudsak

följande.

Sedan de antydda förenklingarna och omläggningarna av verksamheten vid

kompaniexpeditionen vidtagits, vore det arbete, som på vilade kompaniadjutanten

såsom föreståndare för nämnda expedition, icke längre av den beskaffenhet,

att för ändamålet erfordrades en befattningshavare med fanjunkares

kvalifikationer. Befattningen kunde med fördel bestridas av en för ändamålet

utbildad överfurir.

Då underofficeren genom sin utbildning vore särskilt skickad att tagas i

anspråk för den betydelsefullaste delen av arbetet vid regementet, nämligen

utbildningsarbetet, skulle det vara ett missbruk av arbetskraft att icke utnyttja

honom i utbildningen. Att underofficerarna, såsom hittills i regel skett,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 13

vid befordran till fanjunkare — ofta redan i ganska tidiga år — placerades

i en kompaniexpedition vore i högsta grad ägnat att motverka det bestämda

kravet att de intill den stadgade pensionsåldern skulle vara fullt dugliga att

föra förband vid mobilisering och i krig. Enligt organisationskommitténs mening

kunde användbarheten i fält endast tillgodoses genom att hålla personalen

borta från expeditionernas stolar.

Om befattning såsom kompaniadjutant i fält allt fortfarande skulle beklädas

med underofficer, finge det i detta sammanhang icke förbises, att

nämnda befattning icke endast krävde full kroppslig vigör av sin innehavare.

Den fordrade också att kompaniadjutanten vore väl förtrogen icke blott med

alla de olika vapen och den mångskiftande tekniska utbildning, som numera

stode till ett kompanis och icke minst till en kompanistabs förfogande, utan

även med de lönetekniska, förvaltningsmässiga och personalvårdande föreskrifter,

som gällde för ett kompani i fält. Den fysiska spänsten vidmakthölles

säkrare och erforderlig kännedom om tjänstens tekniska och taktiska

krav förvärvades bättre under deltagande i det dagliga utbildningsarbetet än

under tjänstgöring på en kompaniexpedition. För allsidig förtrogenhet med

de expeditionella och förvaltningsmässiga uppgifter, som tillkomme en kompaniadjutant

i fält, krävdes under alla förhållanden särskilt anordnade utbildningskurser.

Den från vissa håll anförda synpunkten att det för tillsynen av truppen

inom kompaniförläggningen vore av största värde att vid kompaniet förfoga

över en ständigt där tjänstgörande och även förlagd fanjunkare komme med

hänsyn till kraven på bestämd tjänstgöringstid även för militär personal

och till de ökade krav på omhändertagande av truppen även på fritid, som numera

ställdes på allt kompanibefäl, att förlora i betydelse.

Organisationskommittén funne för sin del, att den prövade organisationen

icke blott ur ekonomisk och arbetssynpunkt utan även ur militär synpunktvore

att förorda. Detta uteslöte självfallet icke att, där fanjunkaren av särskilda

skäl icke lämpligen kunde användas i trupputbildningsarbetet, han

borde kunna användas i adjutant-, expeditions- eller förvaltningstjänst.

Yad sålunda anförts och föreslagits i fråga om kompaniadjutantsbefatt,- ningarnas besättande med överfurirer syntes med hänsyn jämväl till det antal

befattningar i övrigt för underofficerare på aktiv stat som enligt organisationsförslaget

skulle finnas, enligt organisationskommitténs uppfattning icke

i och för sig behöva utöva något menligt inflytande på underofficerskårens

sammansättning och rekrytering. Åtgärden i fråga innebure endast, att fanjunkaren

frigjordes från sådana arbetsuppgifter, som genom vidtagandet

av vissa rationaliseringsåtgärder icke längre kunde sägas vara av den kvalitativa

beskaffenhet att de borde överlämnas till en så högt ställd befattningshavare.

Fastmer skulle starka erinringar kunna göras icke minst från personalens

sida mot att vid sådant förhållande bibehålla fanjunkare i kompaniadjutant-sbefattningar.

Enligt organisationskommitténs mening innebure även

åtgärden i fråga, att de sålunda frigjorda icke minst för utbildningsarbetet

värdefulla underofficerarna skulle överflyttas till sådana arbetsområden, där

deras ställning, utbildning och erfarenhet bättre komme till sin rätt. Vid

särskilda försök med ändrat verksamhetsområde för kompaniadjutanten, som

genom regementschefens försorg utförts, hade den icke oväntade erfarenheten

vunnits, att även en äldre fanjunkare med fördel kunde användas inom vissa

utbildningsgrenar och där bliva ett gott stöd för kompanichefen, icke minst

om denne vore förhållandevis oerfaren.

T sin slutrapport har organisationsnämnden, efter ytterligare arbetsstudier,

vilka givit vid handen att den sammanlagda arbetskvantiteten per dag för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

expeditionsverksamheten vid kompani, dagkorpralsysslorna inräknade, motsvarade

obetydligt mer än ett dagsverke, funnit det lämpligt föreslå, att samtliga

kompaniadjutantsbefattningar vid regementet skulle beklädas med överfurirer,

samt vidare anfört, att de rent expeditionella arbetsuppgifter, som tillkomme

en överfurir i kompaniadjutantsbefattning både kvantitativt och kvalitativt

vore så begränsade, att sysselsättning för en kvalificerad underofficer

därutöver icke funnes inom kompaniexpeditionen. Skulle trots detta -—- såsom

från visst håll föreslagits — en underofficer placeras såsom kompaniadjutant

med en överfurir till biträde, syntes detta organisationsnämnden

komma att ha till följd, att de utförda organisationsundersökningarnas syfte

skulle helt förryckas. Kompanichefen skulle i så fall ej heller få önskvärd

hjälp i utbildningsarbetet av underofficeren. Expeditionsarbetet hade nämligen

en allmänt omvittnad benägenhet att svälla ut över det strängt nödvändiga,

om det uppdelades på ett flertal icke fullt sysselsatta personer. Det

tillkomme icke organisationsnämnden att yttra sig om huruvida en äldre

underofficer borde stå till kompanichefens förfogande för utbildning och inre

tjänst. Denne underofficer borde enligt nämndens mening emellertid icke ha

någon befattning med kompaniexpeditionen.

Såsom av det föregående framgår komma genom omorganisationen att frigöras

beställningar jämväl inom kompaniofficersgraderna, inom underofficersgraderna

i övrigt och inom furirsgraden.

I 1942 års försvarsbeslut beräknades behovet av befattningar för kompaniofficerare

i stabs- och förvaltningstjänst till 5 heltidstjänster och 4 deltidstjänster

eller sålunda 7 befattningar, varav 1 löjtnant. Av dessa befattningar

ingå i den nya organisationen tygofficeren, regementsintendenten och en

officer på truppavdelningen (motsvaras av chefen för personalavdelningen i

organisationen med utbildnings- och personalavdelning). För den nya organisationen

erfordras vidare en regementsadjutant (kapten eller löjtnant). För

utbildningsärenden beräknas därjämte en kompaniofficer (kapten eller löjtnant)

komma att tagas i anspråk vid sidan av annan tjänst. Tillhopa erfordras

sålunda i den nya organisationen 4 heltidstjänster och 1 deltidstjänst. Personalorganisationen

har alltså minskats med minst 2 befattningar, vilka kunna

hänföras till biträdet åt regementsintendenten (löjtnant) och en officer å

mobiliseringsavdelningen. Chefen för yrkeskompaniet, i hittillsvarande organisation

kapten på aktiv stat, förutsättes skola ersättas med pensionerad officer

i arvodesbefattning, chef för kasernkompaniet. Antalet kompaniofficerare

på aktiv stat skulle härigenom minskas med 3.

Yad beträffar underofficerare upptog 1942 års försvarsbeslut — bortsett

från kompaniadjutanterna — på regementets stat 2 befattningar för fanjunkare

nämligen för tygförrådsförvaltare och förrådsunderofficer. För den förra

befattningen förutsättes i den nya organisationen skola inrättas en förvaltarbeställning.

Förrådsunderofficeren motsvaras där av en expeditionsunderofficer

på intendenturavdelningen (sergeant). En befattning såsom biträdande

expeditionsunderofficer på regementsexpeditionen och en såsom de
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

taljchef på mobiliseringsavdelningen tillkomma. Antalet fanjunkare på regementets

stat blir — med bortseende från kompaniadjutanterna — sålunda

oförändrat. En på trängens stat uppförd sjukvårdsunderofficer, fanjunkare,

föreslås skola icke längre handha sjukvårdsmaterielförrådet och det expeditionsarbete

som hittills ålegat honom utan ersättas av en överfurir såsom

uppbördsman och föreståndare för sjukhusets expedition.

I försvarsbeslutet beräknades 4 sergeanter på aktiv stat för stabs- och förvaltningstjänst,

nämligen 3 stabsunderofficerare på bataljonsstaberna och en

biträdande sjukvårdsunderofficer. Samtliga dessa befattningar utgå ur organisationen,

varvid stabsunderofficerarna ersättas av en pensionerad underofficer

i arvodesbefattning för en gemensam bataljonsstab. I stället tillkommer

en befattning för sergeant såsom expeditionsunderofficer på intendenturavdelningen.

En minskning med 3 sergeantbeställningar uppkommer således.

Den nya organisationen upptager arbetsuppgifter för 4 furirer, varav 3 för

vapenverkstaden och 1 i stalltjänst. Organisationskommittén har redovisat 6

furirsbefattningar på regementets stat för stabs- och förvaltningstjänst i den

hittillsvarande organisationen. På trängens stat upptaget sjukvårdsunderbefäl,

av kommittén angivet till 2 furirer, blir med den nya organisationen helt

befriat från sjukhustjänst.

Beträffande de övriga personal- och löneställningsfrågor, som

föranledas av organisationsförslaget, må anföras följande.

Yad angår löneställningsfrågor har organisationsnämnden framhållit, att

dylika frågor principiellt läge vid sidan av organisationskommitténs upp

drag. Organisationskommittén hade tagit särskild ståndpunkt till personalens

löneställning endast i de fall, där den föreslagna omorganisationen pålagt

viss befattningshavare ändrade arbetsuppgifter och ändrat ansvar.

För ett infanteriregemente finnas å intendenturkårens stat upptagna 2 beställningar

för förvaltare i UO 3, nämligen för intendenturförrådsförvaltaren

och'' för regementskassören. Organisationsnämnden har föreslagit, att följande

fyra nya beställningar för förvaltare inrättas, nämligen för tygförrådsförvaltare,

för personalregistrator vid personal-(trupp-) avdelningen, för expeditionsföreståndare

vid regementsexpeditionen samt för kasernförvaltare, chef

för kasernvårdsavdelningen. Benämningen regementskassör har vidare föreslagits

skola utbytas mot kassachef.

Av organisationskommitténs förslag och nämndens motiveringar för de nya

tjänsterna inhämtas följande.

Tygförråden, som tidigare varit uppdelade på fyra uppbördsmän och splittrade

i smågrupper, ha ansetts kunna efter lämplig förrådsplanering och genom

att förrådsbokföringen centraliserats till ett för all dylik bokföring gemensamt

kontor sammanföras under en förvaltare såsom uppbördsman. Beträffande

löneställningen för denne befattningshavare har nämnden anfört, att

tygförrådsförvaltaren erhölle ett verksamhetsområde och ett uppbördsmannaansvar,

som väl kunde mäta sig med eller till och med överstiga intendenturförrådsförvaltarens,

varför han borde placeras i samma löneställning som

denne.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Till personalavdelningen har förlagts handläggningen av i stort sett alla

vid regementet förekommande personalärenden. Personalregistratorn är avsedd

att under avdelningschefen närmast svara för tjänsten vid personalavdelningen.

Ansvaret för att bland annat inkallelserna komma att förlöpa planenligt

och friktionsfritt faller till följd härav till en stor del på personalregistratorn.

Organisationsnämnden har därför funnit starka skäl tala för

befattningens placering i lönegrad U0 3.

Detsamma gäller enligt kommitténs mening expeditionsföreståndaren, som

är avsedd att i allt väsentligt självständigt leda arbetet vid regementsexpeditionen.

Han övertager därmed en hel del betydelsefulla arbetsuppgifter, som

tidigare ålegat andra enheter inom regementsstaben.

Kasernvårdsavdelningen förestås i den hittillsvarande organisationen av en

aktiv officer, kasernofficer, som fullgör befattningen vid sidan av annan tjänst

och till sitt biträde har en pensionerad underofficer, kasernunderofficer. Organisationsförslaget

innebär beträffande denna avdelning, att civil byggnadsteknisk

sakkunskap ställes till regementschefens förfogande och att kasernofficeren

utgår ur organisationen. Kasernunderofficeren är under regementschefen

närmaste målsman för kasernvården samt för förvaltning och underhåll

av övningsfält m. öl. Förekommande byggnads- och underhållsarbeten

skulle i princip utföras med anlitande av entreprenör, vilket komme att medföra

krav på ökade underhållsanslag.

Beträffande kasernförvaltarens löneställning har organisationsnämnden

framhållit, att han enligt förslaget komme att erhålla en självständig och ansvarsfull

befattning. Han måste dessutom erhålla särskild utbildning för att

kunna fullgöra sin befattning på ett tillfredsställande sätt. Denna specialutbildning

komme att ställa honom i jämnbredd med nuvarande underofficerare

i förvaltarställning. Enligt nämndens uppfattning borde kasemförvaltaren

därför erhålla en häremot svarande grad och avlöning.

Organisationsnämnden har förutsatt, att samtliga nytillkommande befattningar

i förvaltargraden komme att besättas med utvald och särskilt utbildad

personal.

De befattningar för överfurirer som den nya organisationen upptager äro

— bortsett från kompaniadjutanter — en expeditionsfurir, chef för budcentralen

på regementsexpeditionen, en sjukvårdsfurir på trängens stat, föreståndare

för sjukhusets expedition, en kasernfurir, på kasernvårdsavdelningen,

en stallfurir, en hundgårdsfurir samt en kompanifurir, chef för kasernkompaniets

arbetsavdelning. I nuvarande organisation beräknad beställning för matsalsfurir

ingår icke i den nya organisationen. Skjutbanefuriren avses skola

ersättas med en civil förrådsman. För en hovslagarbeställningsman finnas

arbetsuppgifter även i den nya organisationen. Övriga i 1944 års beslut angående

långtjänstunderbefäl avsedda befattningar för överfurirer, 2 beställuingsmän,

tillhöra verkstadsorganisationen, vilken icke varit föremål för närmare

prövning i organisationsförslaget. Den nya organisationen ger alltså

enligt organisationsnämndens förslag till personalorganisation — fortfarande

bortsett från kompaniadjutanterna — på regementets stat utrymme för 5 befattningar

i inre tjänst för överfurirer samt för 3 befattningar för överfurirer

såsom beställningsmän.

Av de å innevarande budgetårs personalförteckning upptagna befattningarna

för pensionerad personal i arvodesbefattning bibehålies biträdande

mobiliseringsofficeren. Expeditionsofficeren vid inskrivningsexpeditionen an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

17

ses av organisationsnämnden icke erforderlig i den nya organisationen, enär

det arbete som regelmässigt utföres vid expeditionen utan olägenhet kunde

utföras av inskrivningschefen och å expeditionen placerad expeditionsunderofficer,

som i fortsättningen kunde förestå expeditionen i inskrivningschefens

frånvaro.

Som chef för kasernkompaniet (nuvarande yrkeskompaniet) föreslås en

pensionerad officer i arvodesbefattning i stället för såsom hittills kapten på

aktiv stat, med hänsyn bland annat till behovet av kontinuitet på denna befattning

samt arbetsuppgifternas särart.

Av de nuvarande befattningarna för pensionerade underofficerare bibehålies

biträdet (expeditionsunderofficeren) i inskrivningsexpeditionen. Förslaget

upptager ytterligare 2 befattningar för expeditionsunderofficerare — å

personalavdelningen och å tygavdelningens expedition — samt 1 stabsunderofficer

å den gemensamma bataljonsexpeditionen. Ur organisationen utgå biträdet

åt mobiliseringsofficer, en tygunderofficer, kasernunderofficeren, köksföreståndaren

och biträdet åt regementsintendenten. Sistnämnda befattning

bibehålies dock tills vidare, intill dess arbetsuppgifterna för regementets skomakeri-

och skrädderiverkstäder samt tvättinrättning övertagits av central

tvätt- och reparationsanstalt. Antalet underofficerare i arvodesbefattning

minskas alltså tills vidare med 4 befattningar. Det har blivit möjligt indraga

befattningen som köksföreståndare därigenom att till andra tjänsteställen

(kassaavdelningen, förrådsbokföringskontoret, intendenturavdelningens expedition

m. m.) överflyttats de arbetsuppgifter, som tidigare åvilade denne befattningshavare.

Gällande personalförteckningar upptaga 4 befattningar för förrådsvaktmästare,

varav 1 extra ordinarie. Organisationsförslaget räknar likaledes med

4 förrådsvaktmästare, varav 2 för tyg- och 2 för intendenturavdelningen, samtliga

ordinarie.

Såsom av det föregående framgår föreslår organisationsnämnden, att vissa

högre befattningar för extra ordinarie personal inrättas, nämligen 1 för kansliskrivare

i MEo 11, 1 för förste kontorist i MEo 9 och 4 för kanslibiträde i

MEo 7. Beträffande dessa befattningar framgår av förslaget följande.

Kansliskrivarbefattningen avses för föreståndaren för förrådsbokföringskontoret.

Inom detta kontor skola handläggas alla ärenden angående bokföring

och redovisning av materiel vid regementet med undantag av proviant.

Regementsintendenten skall ha tillsyn över bokföringskontoret och kontrollera

den därvarande personalens arbete. Föreståndaren för kontoret skall deltaga

i bokföringsarbetet samt dessutom ha den direkta ledningen av och ansvaret

för arbetet. Av föreståndaren fordras, förutom kunnighet i förrådsbokföring

och maskinskrivning samt förmåga att leda arbetet, även en ingående

materielkännedom. Med hänsyn till nämnda kvalifikationer borde enligt organisationsnämndens

mening befattningen placeras i lönegraden MEo 11. För

det rutinmässiga bokföringsarbetet avses därjämte två kontorsbiträden.

Enligt organisationsnämndens förslag rörande kassaförvaltningarnas omorganisation

skall kassachefen biträdas av en förste kontorist i MEo 9, ett

kanslibiträde och ett skrivbiträde. Förste kontoristen avses huvudsakligen

för den kamerala bokföringen och kassatjänsten samt är ersättare för kassachefen.

Han mottager och kvitterar inflytande penningmedel under uppbördsmannaansvar.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130.

25» 47 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
Övriga

3 befattningar för kanslibiträden äro avsedda, en för envar av föreståndarna

för skrivcentralen i regementsexpeditionen samt för arbetsorderoch

sökregistergrupperna i personalavdelningen samt en för en tjänsteman

vid proviantredovisningen å intendenturexpeditionen. Organisationsnämnden

har funnit starka skäl tala för de föreslagna lönegradsplaceringarna.

I övrigt innebär organisationsförslaget i förhållande till för innevarande

budgetår upptagna extra ordinarie befattningar utökning med 4 kontors- och

skrivbiträden, varav 1 telefonvakt, och 2 förrådsmän samt minskning med 1

förrådsvaktmästare i MEo 7, vilken befattning föreslås skola överföras till

ordinarie.

Yttrandena.

Av de civila remissmyndigheterna har stabschefsfrågan berörts

allenast av riksräkenskapsverket, vars majoritet helt anslutit sig till organisationsnämndens

uppfattning.

överbefälhavaren, chefen för armén, alla regementschefer utom en samt

officer sförbundet ha bestämt motsatt sig förslaget om regementsstabschefens

avskaffande. Därvid har främst framhållits, att ökningen av antalet föredragande

måste, om därtill stabschefen avskaffades, öka regementschefens befattning

med expeditionsgöromål till allvarligt förfång för hans väsentligaste

uppgift, nämligen utbildningsarbetet.

Vidare har framhållits, att regementsstabschefen erfordrades som en sammanhållande

kraft mellan chefen och regementets personal. Vid regementet

borde finnas en befattningshavare — förutom chefen —• som vore insatt i all

vid regementet förekommande verksamhet. För samordnande av den mängd

ärenden vid ett regemente, som berörde flera avdelningar, erfordrades stabschefen.

Officersförbundet har ansett, att erfarenheterna från ett enda regemente

rörande behovet av stabschef saknade generell beviskraft, då stabschefsbefattningen

utnyttjades på olika sätt vid olika förband. Enligt arméchefen

bör stabschefen tillika vara chef för personalavdelningen.

Med hänsyn till dessa uttalanden från de ansvariga myndigheternas sida

har i förenämnda beslut den 24 januari 1947 lämnats möjlighet att i viss omfattning

ytterligare pröva avdelningsindelningen på den militära ledningssidan

inom regementsstaben och frågan huruvida en stabschef bör ingå i organisationen.

För normalfallet har fastställts organisationsnämndens förslag om,

förutom en regementsexpedition och en mobiliseringsavdelning, en personalavdelning

med en kompaniofficer som chef och en utbildningsavdelning under

chefskap av en regementsofficer, med allenast den avvikelsen från förslaget

att regementsadjutanten skall vara heltidstjänstgörande såsom sådan och tilllika

vara chef för regementsexpeditionen. Därjämte har emellertid i syfte att

pröva en organisation med mindre antal föredragande föreskrivits, att vid

åtta regementen, som arméchefen äger bestämma, personal- och utbildningsavdelningarna

skola försöksvis sammanslås till en truppavdelning med regementsofficer

som chef. Vid fyra av dessa åtta regementen må även särskild

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

stabschef finnas. Arméchefen har ålagts att snarast möjligt inkomma med

redogörelse för resultatet av denna försöksorganisation och därvid särskilt

angiva, vilka självständiga arbetsuppgifter som i en dylik organisation böra

ankomma på en stabschef.

Vad beträffar frågan om kompaniadjutanterna har statskontoret anfört

att, ehuru åtgärden att utbyta fanjunkare mot överfurirer ur vissa synpunkter

kunde vara ägnad inge betänkligheter, statskontoret dock funne organisationsnämnden

ha anfört goda skäl för sitt förslag, vilket bland annat i

betydande grad nedbringade kostnaderna för stabs- och förvaltningstjänsten.

Riksräkenskapsverket avstyrker förslaget. Fanjunkarna borde bibehållas

såsom kompaniadjutanter men tagas i anspråk för såväl expeditionstjänst som

för utbildning.

Lönenämnderna ha, med beaktande av de arbetsuppgifter som enligt förslaget

skulle komma att åvila kompaniexpeditionen, yttrat, att det i och för

sig icke syntes vara något att erinra mot att en överfurir förestode densamma.

Arméförvaltningen ifrågasätter allvarligt, om enbart med anledning av det

minskade förvaltnings- och expeditionsarbetet kompaniadjutanterna böra indragas

och ersättas av överfurirer. Ämbetsverket föreslår även, att kompaniexpeditionen

ur utbildningssynpunkt tillägges i förhållande till organisationsförslaget

ökade arbetsuppgifter.

Civilförvaltningen har antytt möjligheten till en lösning av förevarande

fråga, som skulle innebära, att underofficerare alltjämt bibehölles såsom

kompaniadjutanter i den rationaliserade expeditionstjänsten men samtidigt,

i all den mån deras personliga förutsättningar och arbetsförhållanden det

medgåve, utnyttjades i utbildningsverksamheten. Den förstärkning på kompaniexpeditionerna,

som under sådana förhållanden möjligen kunde påfordras,

syntes kunna beredas genom anlitande av långtidstjänstgörande underbefäl.

Överbefälhavaren har ansett förslaget att ersätta underofficeren såsom

kompaniadjutant med en överfurir medföra betänkliga konsekvenser, vilka

icke komme att begränsa sig till utbildningsresultatet utan skulle göra sig

gällande även på ett stort antal andra områden. Kompaniadjutanten borde

dock icke helt bindas vid expeditionen utan jämväl användas såsom instruktör

i sådana utbildningsgrenar, där hans erfarenhet komme till sin rätt och

större krav på fysisk spänst icke behövde ställas.

Chefen för armén har i denna fråga anfört i huvudsak följande.

Det aktiva befälet måste användas på ett sådant sätt, att bästa effekt ernåddes

i utbildningsarbetet samtidigt som krigsorganisationens krav på utbildat

befäl för olika uppgifter bleve tillgodosett. Befälet måste dessutom

användas för uppgifter, som vore avpassade efter vederbörandes militära

kvalifikationer och fysiska förutsättningar, samtidigt som kravet på omväxling

i arbetet icke finge förbises. Endast det yngre befälet ägde erforderlig

fysisk spänst för tjänstgöring som plutonchef eller i lägre befattningar. Vid

40 års ålder borde befälet tilldelas sådana arbetsuppgifter, som icke bunde

det vid trupputbildning inom plutonens ram. De vidtagna förenklingarna i

fråga om expeditionstjänsten och åtgärderna med avseende å ändrade arbetsuppgifter,

vilka tillstyrktes, finge icke tagas till intäkt för en sänkning av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

kompanibefälets standard. Kompaniadjutanten borde därför allt fortfarande

vara en äldre underofficer, som skulle svara för tjänsten vid kompaniexpeditionen

utan att dock personligen verkställa expeditionsarbetet. Dessutom

skulle lian svara för den inre tjänsten vid kompaniet samt för ordning och

snygghet i kompaniets lokaler, leda och övervaka persedelvården samt tjänstgöra

som kompaniadjutant vid övningar utom förläggningsorten, verkställa

vissa rekognosceringar för kompaniets övningar samt vara specialinstruktör i

skjutning, rid- och körutbildning, spräng- och mintjänst. Han skulle slutligen

representera kontinuiteten inom kompaniet. Det kunde icke förväntas att

överfurir i regel på ett nöjaktigt sätt komme att fullgöra kompaniadjutantens

alla sålunda angivna arbetsuppgifter. Överfuriren erfordrades dock alltjämt

såsom kompanifurir vid sidan av en såsom kompaniadjutant tjänstgörande

äldre underofficer. Han skulle härvid handhava den egentliga expeditionstjänsten

och fullgöra tjänst som dagkorpral. Överfuriren skulle slutligen

genom att tjänstgöra som specialinstruktör bibehålla kontakten med utbildningsarbetet.

Enligt truppförbandschefernas samstämmiga uppfattning vore en värnpliktig

tillhörande besiktningsgrupp 4, icke kapabel att bestrida tjänsten som

dagkorpral.

Samtliga infanteriregementschefer, som besökt Älvsborgs regemente, äro

överens om att en överfurir väl kan bemästra den rationaliserade expeditionstjänsten

vid kompaniet men att han icke är vuxen kompaniadjutantens övriga,

icke mätbara arbetsuppgifter. Det har framhållits, att han i regel saknar den

allmän- och militära bildning samt den pondus och den erfarenhet, som erfordras

för dessa uppgifter.

Militärbefälhavare och övriga truppförbandschefer avstyrka likaledes, att

fanjunkaren utbytes mot överfurir såsom kompaniadjutant. Ett flertal förorda,

att en överfurir i egenskap av kompanifurir ställes till kompaniadjutantens

förfogande för expeditions- och dagkorpral tjänst.

Yid Hallands regemente har under det senaste året vid flertalet kompanier

tillämpats en förenklad organisation av kompaniexpeditionen i princip

överensstämmande med förslaget, varvid dock kompaniadjutanten alltid varit

underofficer. Endast vid stam- och skolkompanierna har en överfurir stått

till kompaniadjutantens förfogande. Yid övriga kompanier, inberäknat kasernkompaniet,

har värnpliktig, grupp 4, tjänstgjort som dagkorpral. Sistnämnda

kompani har dock haft en extra värnpliktig, grupp 4, utöver dagkorpralen.

Chefen för regementet har anfört, att erfarenheterna från det år under vilket

organisationen tillämpats oförtydbart giva vid handen, att den varit tillfyllest.

Officer sförbundet har ansett, att fanjunkaren bör bibehållas för utbildningsarbetet

och befrias från sådana uppgifter, för vilka hans utbildning gör honom

överkvalificerad. Dessa uppgifter böra enligt förbundets mening handhas

av en överfurir.

Under officer sförbundet har i förevarande fråga anfört i huvudsak följande.

Den fast anställda befälspersonalen måste förutom efter krigsorganisationens

krav i första hand utmätas efter utbildningsarbetets behov. Från

denna utgångspunkt bleve uppbyggandet av de lägre truppförbandens stabsoch

förvaltningsorganisation en markerad andrahandsfråga. Organisationsnämndens

förslag skapade en framtida nödvändighet att, såvitt andra åt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

21

gärder ej vidtoges, i utbildningsarbetet nyttja underofficerare på få undantag

när ända intill pensionsåldern — 50 år. Sysselsättningsproblem av sådan

svårighetsgrad, att fråga faktiskt kunde uppstå om underofficerskårens vara

eller icke vara, uppkomme utan tvekan. Med den fordran på fysisk spänst

och förutsättningar i övrigt för den betydelsefulla militära lärartjänsten som

måste ställas på utbildningsbefälet vore det ofrånkomligt, att detta befäl vid

inträdande behov skulle kunna frigöras från utbildningsarbetet och i detta

lämna plats åt yngre krafter. Frågan hur detta ledigblivande befäl skulle

kunna nyttiggöras i fortsättningen hade tidigare i vissa fall i viss utsträckning

kunnat lösas genom dess ianspråktagande i stabs- och förvaltningstjänst.

Organisationsnämndens föreliggande förslag uteslöte i stort sett sådant framtida

utnyttjande. Såvitt förbundet kunde finna, hade nämnden totalt bortsett

från den samordning av utbildning och den inre tjänstens krav, som ur

skilda synpunkter bort åvägabringas. För att åstadkomma en lösning av de

lägre truppförbandens rationalisering hade nämnden synbarligen utgått från

den förutsättningen att stabs- och förvaltningsorganisationens uppbyggnad

borde verkställas uteslutande med hänsyn till att skänka dessa organ en konstruktion,

som närmade sig fullkomligheten. Andra hänsyn hade därvid fått

vika och inre-tjänstorganen kunde närmast anses ha förlänats rätten till omvårdnad

till och med före utbildningstjänsten. Förbundet yrkade, att nämndens

förslag på denna punkt måtte lämnas utan åtgärd och att även i en

blivande försvarsorganisation fanjunkare måtte avses för kompaniadjutanttjänsten

samt att en överfurir måtte såsom kompanifurir ställas till kompaniadjutantens

förfogande.

Underbefälsförbundet anser, att å varje utbildningskompani bör placeras

en fanjunkare som adjutant och en överfurir med främsta uppgift att

sköta det expeditionella arbete som kvarstår å en kompaniexpedition

efter genomförande av en omorganisation i övrigt. Även överfuriren borde i

likhet med fanjunkaren kunna disponeras för visst utbildningsarbete såsom

specialinstruktör, t. ex. i skjututbildningen.

I beslutet den 24 januari 1947 med fastställande av den ändrade organisationen

har, med avvikelse härutinnan från förslaget, föreskrivits, att kompaniadjutant

vid kasernkompaniet skall vara fanjunkare, som under kompanichefen

jämväl skall handha utbildningsarbetet vid kompaniet. Såsom kompaniadjutanter

vid övriga kompanier skola enligt beslutet tills vidare tjänstgöra

fanjunkare. Därest förhållandena göra det lämpligt, kan vid dessa kompanier

i stället överfurir placeras såsom kompaniadjutant.

Även mot den föreslagna personalorganisationen i övrigt ha vissa

invändningar framställts, utmynnande i önskemål om personalökningar, ändrad

personalsammansättning samt ändrade löneställningar.

I fråga om kompaniofficerare på aktiv stat har riksräkenskapsverket ifrågasatt,

om icke regementschefen vid handläggningen av ärenden angående användningen

av övningsfälten borde biträdas av en officer. Arméns fortifilcationsförvältning

har yrkat, att kasernofficeren bibehålies. Samma yrkande har

framställts av arméchefen och flertalet regementschefer, vilka därjämte förorda,

att såsom chef för kasernkompaniet placeras en yngre aktiv kapten med en

pensionerad underofficer såsom adjutant och arbetsledare.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Vad beträffar underofficerare på aktiv stat ha riksräkenskapsverket, regementskassör

ssällskapet, underbefälsförbundet och intendenturförvaltar sällskapet

föreslagit utökning med en underofficer på kassaavdelningen. Sjukvårdsförvaltningen,

arméchefen, flertalet regementschefer, under officer sförbundet

samt intendenturförvaltarsällskapet motsätta sig förslaget, att sjukvårdsunderofficeren

utbytes mot överfurir såsom expeditionsföreståndare vid

sjukhuset.

Delade meningar ha yppats huruvida för vissa befattningar skola avses

förvaltare på aktiv stat eller pensionerad personal i arvodesbefattning. Sålunda

har arméchefen anfört, att systemet med arvodespersonal vore mycket

elastiskt och billigt. Om arvodespersonalen ersattes med aktiv personal i

förvaltaregraden samt med civil personal, uppstode risk att vissa befattningar

bekläddes med personer, som med tilltagande ålder måhända förlorade

sin användbarhet men som på grund av anställningsformen icke kunde avlägsnas

från befattningarna i fråga.

Arméchefen, vilken yrkat bibehållande av regementsstabschefen och särskild

regementsadjutant, har ansett, att såsom expeditionsunderofficer å regementsexpeditionen

endast erfordrades en pensionerad underofficer i arvodesbefattning.

Med av arméchefen föreslagen organisation av personal- och kasernvårdsavdelningarna

borde även personalregistratom och kasernunderofficeren vara

arvodister.

överbefälhavaren har mot arméchefens uppfattning framhållit, att svårigheter

redan nu förefunnes att besätta befintliga arvodesbefattningar med lämplig

underofficerspersonal. Om antalet arvodesbefattningar ökades, bleve urvalet

för de viktiga befattningar, som i förslaget avsåges, ännu mera begränsat.

Konkurrensen om förvaltarbeställningarna däremot vore stor (omkring

70 sökande till 8 elevplatser), vilket borgade för att förvaltarbeställningarna

kunde besättas med väl kvalificerad personal. Förslaget att ersätta

vissa arvodesbefattningar med förvaltarbeställningar vore därför att föredraga

men bleve dyrare än arméchefens förslag.

Intendenturförvaltarsällskapet har ansett, att befattningen som kompanichef

vid kasernkompaniet med hänsyn till kompaniets speciella karaktär lämpligen

kunde besättas med underofficer i lönegrad UO 3.

Arméförvaltningen har ansett en revidering uppåt av intendenturförrådsförvaltarens

löneställning befogad med hänsyn till den avsevärda ökningen

av hans verksamhetsområde, arbetsuppgifter och ansvar.

Lönenämnderna ha anfört, att i fråga om förvaltarbeställningarna en skillnad

förelåge mellan å ena sidan expeditionsföreståndaren å regementsexpeditionen,

personalregistratom och kasernförvaltaren, å andra sidan kassaförvaltaren,

intendentur- och tygförrådsförvaltarna. Löneställningen för de

tre sistnämnda borde upptagas till prövning med hänsyn till dem åliggande

arbetsuppgifter och ekonomiska ansvar.

Även riksräkenskapsverket har föreslagit förbättrad löneställning för sistnämnda

tre förvaltare.

Intendenturförvaltarsällskapet har förutsatt, att förrådsförvaltarna skulle

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

erhålla en lönekompensation, som svarade mot det ökade arbete och ansvar,

som följde av centraliseringen av uppbörderna.

Försvarets civila tjänstemannaförbund anser, att för befattningen såsom

chef för kassaavdelningen bör avses civil tjänsteman samt att lägre löneställning

för förrådsförvaltarna än 18 lönegraden icke bör förekomma.

Ytterligare 2 befattningar för överfurirer ha föreslagits av arméförvaltningen,

som ansett, att för utbildningsförrådet borde avses en överfurir,

alternativt förrådsvaktmästare, samt av chefen för armén, som yrkat, att tillsynsmannen

vid skjutbanorna skulle vara överfurir och icke, såsom föreslagits,

civil förrådsman.

I fråga om befattningar för pensionerad personal i arvodesbefattning har

arméchefen och flertalet regementschefer yrkat, att expeditionsofficeren på

inskrivningsexpeditionen skulle bibehållas såsom ersättare åt inskrivningschefen.

En utökning av antalet underofficerare i arvodesbefattning i den nya

organisationen har föreslagits av arméchefen, flertalet regementschefer och

underofficer sförbundet, vilka anse ett biträde åt intendenturförrådsförval faren

nödvändig, av arméförvaltningen, som yrkar bibehållande av köksföreståndaren,

samt av intendenturförvaltarsällskapet, som förordat inrättande av ytterligare

en expeditionsunderofficersbefattning vid inskrivningsexpeditionen.

Överbefälhavaren och chefen för armén ha föreslagit, att föreståndaren för

förrådsbokföringskontoret skall vara pensionerad underofficer i stället för

såsom föreslagits kansliskrivare. Underofficersförbundet och intendenturförvaltar

sällskapet anse, att såsom biträde å mobiliseringsavdelningen bör

finnas en underofficer i stället för en officer i arvodesbefattning. Civila

tjänstemannaf örbund et har föreslagit utbyte av vissa underofficersbefattningar

mot civil personal.

Vad beträffar den civila personalen föreslår arméförvaltningen, arméchefen,

sjukvårdsförvaltningen och civila tjänstemannaförbundet ökning i förhållande

till förslaget med tillhopa 3 kontors- eller skrivbiträdestjänster, avsedda 1

för tygavdelningens expedition, 1 för sjukhuset och 1 för kassaavdelningen.

För förrådsmän föreslår arméförvaltningen ytterligare 5 befattningar för

tygförråden, delvis i utbyte mot arbetarpersonal, och sjukvårdsförvaltningen

1 befattning för sjukhuset.

Riksräkenskapsverket har ansett en placering av föreståndaren för förrådsbokföringskontoret

i 15 lönegraden vara motiverad.

Lönenämnderna anse, att föreståndaren för inskrivningsexpeditionens

registreringsdetalj bör vara kanslibiträde i stället för kontorsbiträde, samt

att kanslibiträdesbefattningen å kassaavdelningen bör utbytas mot kontoristbefattning

i 9 lönegraden.

Civila tjänstemannaförbundet har yrkat, att alla de fyra av organisationsnämnden

föreslagna kanslibiträdesbefattningarna skulle höjas till befattningar

för kontorist i 8 lönegraden, att i samma lönegrad skulle placeras föreståndaren

för inskrivningsexpeditionens registreringsdetalj samt att i stället för

s. 24 Kontrollera mot PDF

epartementschefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

kontoristen å kassaavdelningen skulle där inrättas en befattning i 13 lönegraden.

Förbundet har vidare yrkat höjning av löneställningen för förrådsmän

och förrådsvaktmästare till 10 respektive 14 lönegraden.

Tjänstemannaförbundet har jämväl föreslagit, att följande för militär personal

avsedda befattningar skulle ersättas med civila befattningar i lönegrader

varierande mellan 11 och 18, nämligen expeditionsunderofficerarna å regementsexpeditionen

(U0 2), å intendenturexpeditionen (TJOl), å inskrivningsexpeditionen

och å personalavdelningen (arvoden), föreståndaren för sjukhusexpeditionen

(överfurir) samt kassaförvaltaren (U0 3).

Slutligen har tjänstemannaförbundet yrkat följande personaluppsättning

för förrådsbokföringskontoret, nämligen föreståndare i 15 lönegraden, ställföreträdare

för denne i 11 lönegraden samt 2 biträden i 8 lönegraden.

I detta sammanhang må nämnas, att försvarets tjänsteförteckningssalckunniga

i sitt den 31 december 1946 dagtecknade betänkande med förslag till

lönegradsplaceringar, tjänstebenämningar m. m. (SOU 1946: 94) beträffande

förrådspersonalen anfört, att de sakkunniga vid övervägande av frågan

om lämplig löneställning för dylik personal vid vissa truppförband utgått

från den av organisationsnämnden föreslagna — och nu fastställda — organisationen,

varför de sakkunnigas förslag i denna del vore giltigt endast i den mån

omorganisationen komme till stånd. För förrådspersonal, motsvarande de

nuvarande förrådsmännen och förrådsvaktmästarna, ha de sakkunniga föreslagit

lönegraderna 6 och 10.

Med fastställandet av ändrad organisation av stabs- och förvaltningstjänsten

vid infanteriregementenas fredsstaber har ett viktigt led i rationaliseringsarbetet

inom försvaret i stort sett avslutats. Det är ett förtjänstfullt

arbete, som härvid utförts av statens organisationsnämnd och i första hand

dess speciella organ, försvarets centrala organisationskommitté, samt av

de militära myndigheter och den personal inom försvaret, som svarat för

försöksverksamheten och medverkat till ett gott arbetsresultat. Av stor betydelse

har varit det arbete som på sin tid utförts av militära expeditionstjänstkommitten,

vars förslag till organisation av en fredsregementsstab legat

till grund för organisationskommitténs utredning.

För infanteriets del återstår nu att vid de övriga förbanden genomföra

den organisation, som utformats vid försöksregementet, Älvsborgs regemente.

Det synes sannolikt, att även vid specialtruppförbanden inom armén samma

organisation bör kunna i huvudsak tillämpas. Organisationsnämnden har

närmast gjort trängförbanden till föremål för de fortsatta undersökningarna

såvitt rör armén. Enligt en nyligen avgiven rapport över organisationsundersökningar

vid Göta trängkår har nämnden kommit till det resultatet, att normalorganisationen

kan i allt väsentligt tillämpas även där. För lösandet av motsvarande

spörsmål inom marinen och flygvapnet torde erfarenheterna från de

vid Älvsborgs regemente verkställda undersökningarna kunna vara till god

ledning.

Det är naturligt, att en omorganisation som den förevarande, vilken inne
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 130

fattar så förhållandevis genomgripande ändringar på åtskilliga punkter inom

det berörda verksamhetsområdet, mött kritik från många håll. Denna kritik

har riktats såväl mot organisationens utformning i vissa delar som särskilt''

mot beräkningarna av personalbehovet. De invändningar som framställts få

emellertid icke undanskymma det faktum, att förslagets huvudlinjer liksom

ock i stort sett organisationens detaljutformning vunnit de ansvariga myndigheternas

gillande. Detta är heller icke oväntat i betraktande därav att få organisationsförslag

torde ha föregåtts av ett lika grundligt förberedelsearbete i

förening med praktiska prov under lång tid, vilka ägt rum under förhållanden

som i väsentliga avseenden varit mera påfrestande än de i fredstid normalt

föreliggande. Den av Kungl. Maj:t fastställda organisationen (jfr bilaga 1)

ansluter sig också så gott som helt till förslaget.

Den i det föregående lämnade redogörelsen för den nya organisationen avser

huvudsakligen personalfrågorna. Vissa av dessa frågor — närmast antalet

ordinarie tjänster, löneställningen för vissa ordinarie befattningshavare

samt personalorganisationens omfattning i stort — äro av den natur att riksdagens

medverkan erfordras, innan slutliga bestämmelser i ämnet kunna

meddelas. Den redogörelse som i sådant syfte i det föregående lämnats har

gjorts utförligare än som motiveras av ärendets behandling i dessa delar av

riksdagen. Det har nämligen synts mig lämpligt, att riksdagen erhåller en

överblick över de problem som möta på detta område och vilka torde återkomma

vid behandlingen av motsvarande spörsmål inom armén i övrigt liksom

i stort sett också inom marinen och flygvapnet. Jag förutsätter, att det

även i fortsättningen skall ankomma på Kungl. Maj.t att inom ramen för av

riksdagen anvisade medel reglera personalorganisationen vid truppförbanden

såvitt avser lägre icke-ordinarie personal. I den mån dylika frågor i det följande

behandlas sker detta i syfte att erhålla en grund för anslagsberäkningarna.

De företagna organisationsundersökningarna ha skett i syfte att utröna

icke blott den lämpligaste organisationsformen utan även huru många befattningshavare

som erfordras för arbetsuppgifternas utförande. Den organisation

som enligt det föregående fastställts innebär, att ett ej obetydligt antal

beställningar kunna frigöras från stabs- och förvaltningstjänst. Principiellt

borde de beställningar, som enligt 1942 års försvarsbeslut ha tillkommit

eller avsetts för arbetsuppgifter inom stabs- och förvaltningstjänsten men

bortfalla i och med den nya organisationens genomförande, indragas. Så bör

dock icke ske, om beställningarna kunna komma att erfordras för utbildningsändamål

eller för annan tjänst. Sistnämnda fråga kan icke i detta sammanhang

upptagas till bedömande utan måste prövas i samband med frågan om ändringar

i gällande försvarsorganisation med beaktande av vad därvid bestämmes

rörande utbildningstiden för de värnpliktiga m. m. På grund härav har Kungl.

Maj:t uppdragit åt chefen för armén att företaga utredning rörande det framtida

utnyttjandet av personal, som genom rationaliseringen blir övertalig, samt

att till 1945 års försvarskommitté ingiva denna utredning med förslag i ämnet.

I detta sammanhang anser jag mig därför böra endast beröra vissa av de

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.

frågor som i angivna hänseende aktualiseras genom den nya regementsorganisationen.

Yad stabs chef en beträffar är frågan om denna befattnings bibehållande i

organisationen ännu icke slutligt avgjord. Försöksvis skall vid visst antal

regementen ytterligare prövas vilka arbetsuppgifter, som kunna ankomma på

en dylik befattning. Sedan närmare erfarenheter av denna försöksorganisation

vunnits, torde Kungl. Maj:t böra fastställa slutlig organisation i denna del.

Med hänsyn till att lediga kaptenslöner liksom hittills böra få utnyttjas för

kompaniofficerare av lägre grad, vill jag vid nuvarande personalläge icke förorda

någon statbegränsning i anledning av att tre kompaniofficersbeställningar

bli övertaliga.

I Kungl. Maj:ts beslut rörande ny regementsorganisation har, med hänsyn

till det faktiska personalläget, frågan om kompaniadjutanterna ställts på framtiden.

Endast såtillvida har ställning redan nu tagits, att, med avvikelse från

förslaget, adjutanten vid kasernkompaniet föreskrivits skola vara fanjunkare,

som vid sidan av denna tjänst även skall fullgöra utbildningsuppgifter. Vid

övriga kompanier skola tills vidare fanjunkare tjänstgöra såsom kompaniadjutanter.

Om förhållandena göra det lämpligt, kan vid dessa kompanier — enligt

sagda beslut — i stället överfurir placeras såsom kompaniadjutant.

I detta sammanhang är det erforderligt att, med tanke i första hand på personalrekryteringen,

närmare ingå på detta spörsmål.

Organisationsnämnden har funnit, att de expeditionella arbetsuppgifter,

som i den nya organisationen förekomma vid ett kompani, kräva endast en

man och ej ens denne helt. Vidare äro enligt nämndens mening de kvarstående

uppgifterna av sådan art, att arbetet kan och bör utföras av en lägre

befattningshavare än fanjunkare, som för detta måste anses överkvalificerad.

På grund härav förordar organisationsnämnden, att överfurirer skola tas i

anspråk såsom kompaniadjutanter. De militära myndigheterna ha ansett, att

kompaniadjutant bör vara fanjunkare, och i regel även yrkat, att vid hans

sida skall finnas en överfurir. Chefen för armén har närmare angivit fördelningen

av arbetsuppgifterna mellan dessa båda befattningshavare. Fanjunkaren

skulle sålunda, utan att själv ta del i expeditionsgöromålen, svara för

tjänsten vid kompaniexpeditionen och för den inre tjänsten vid kompaniet

samt vara lärare i sådana utbildningsgrenar, för vilka hans utbildning och

erfarenhet gjorde honom lämplig. Underofficersförbundet har bland annat

framhållit, att ett genomförande av förslaget hotade underofficerskårens

existens. Många remissmyndigheter ha betonat det moraliska värdet av att

inom kompaniet ha tillgång till den erfarenhet som fanjunkaren äger och av

att kunna nyttiggöra det inflytande på truppen som denne kan utöva.

Om den föreliggande frågan till en början skärskådas ur organisatorisk

synpunkt — vilket för organisationsnämnden varit det naturliga — kan det

konstateras, att utredningen i detta hänseende givit ett uttömmande och entydigt

resultat därigenom, att det utrönts, att arbetet på en kompaniexpedition

efter de rationaliseringar, som av organisationsnämnden förordats, icke

ger sysselsättning åt mer än högst en befattningshavare i befälsställning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr 130.

Denna slutsats har verifierats genom praktiska prov under relativt lång tid

och bekräftats även vid de försök som enligt det föregående verkställts vid

Hallands regemente. Erfarenheter från många områden ge vid handen, att

svårigheter icke föreligga att dryga ut arbete eller skapa nya arbetsuppgifter

till försvar för en befintlig överorganisation. Utgångspunkten för organisationsnämnden

har varit att undvika en dylik organisation, och det synes mig

alldeles uppenbart, att detta också måste vara statsmakternas strävan. Det är

att märka, att nämndens förslag i denna del har en mycket väsentlig ekonomisk

betydelse; därest vid en kompaniexpedition sysselsättas både en fanjunkare

och en överfurir, bli de årliga merkostnaderna enligt nuvarande löneläge i

förhållande till nämndens förslag, som förutsätter att endast en överfurir samt

en värnpliktig skall svara för arbetet, icke mindre än omkring 1,3 miljoner

kronor enbart för infanteriet utan att därigenom, av allt att döma, någon

fördel är att vinna ur försvarets synpunkt. En dylik expansiv organisation

lärer icke vara möjlig att finansiera inom den ekonomiska ramen för försvaret.

Jag finner därför, att vid den föreliggande frågans bedömande en utgångspunkt

måste vara, att endast en befattningshavare i befälsställning skall svara

för arbetet på en kompaniexpedition och att sådana lösningar böra undvikas,

som innebära, att med olika motiveringar — exempelvis behovet av personal

för utbildningsarbete — ytterligare ett befäl placeras på denna expedition. Om

kompaniets utbildningspersonal behöver förstärkas, bör det nytillkommande

befälet ägna sig åt utbildningsarbete, ej åt arbete på kompaniexpeditionen.

Om det sålunda är uppenbart, att endast en befattningshavare i befälsställning

bör svara för arbetet på kompaniexpeditionen, lärer det kunna

övervägas, om för denna uppgift bör avses en överfurir, såsom organisationsnämnden

föreslagit, eller en fanjunkare i enlighet med flertalet militära

myndigheters mening. Organisationsnämnden synes ha fog för sin uppfattning,

att det expeditionella arbete som ankommer på kompaniadjutanten icke

är svårare än att det mycket väl skulle kunna utföras av en befattningshavare

utan underofficersutbildning. Å andra sidan förefinnas psykologiska

faktorer som av vissa remissmyndigheter ansetts fälla utslag i den andra riktningen.

Sålunda är det obestridligen av största vikt att kompaniadjutanten

har sådana personliga egenskaper och sådan erfarenhet, att han är väl skickad

för den mången gång svåra uppgiften att föra det omedelbara befälet över

kompaniets värnpliktiga och svara för den närmaste kontakten med dessa.

Efter tillkomsten av personalvårdsassistenterna torde många av de uppgifter

av personligt rådgivande natur som tidigare ankommit på kompaniadjutanterna

ha minskat i omfattning och betydelse, men fortfarande är det av

största vikt att kompaniexpeditionen förestås av en person som har förutsättningar

att vinna de värnpliktigas förtroende. Utan tvivel ha underofficerarna

härvidlag gjort en god insats. Det oaktat finner jag det icke utan vidare klart,

att underofficersutbildningen som sådan i detta sammanhang är av utslagsgivande

betydelse. Mycket talar för att det här mer är fråga om personliga

egenskaper än om utbildningens beskaffenhet. Jag håller sålunda icke för

otroligt, att även många överfurirer kunna vara den ifrågavarande uppgiften

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

fullt vuxna. Jag vill erinra, att överfurirer i likhet med underofficerare rekryteras

bland furirer och inneha fasta, pensionsberättigande beställningar samt

att till innehavare utses furirer, som äro särskilt förtjänta men icke reflektera

på eller ha möjlighet att erhålla underofficersutbildning. Då endast ett begränsat

antal underofficersplatser står till förfogande, är det endast en del

av furirerna som årligen kan antas för sådan utbildning. Ofta nog torde det

vara tveksamt, om den ene eller den andre skall komma i fråga för fortsatt

utbildning. Det är därför icke osannolikt, att åtskilliga av dem bland det fast

anställda manskapet som icke erhålla underofficersutbildning men konstitueras

till överfurirer äro i och för sig lika lämpade som det fåtal, som uttas till underofficerare,

att leda trupp och sköta de uppgifter som eljest ankomma på en

kompaniadjutant. Jag kan från dessa utgångspunkter icke utan vidare acceptera

den av flertalet militära myndigheter hävdade uppfattningen att kompaniadjutantsbefattningarna

skola förbehållas underofficerare med förbigående av

annat, i personligt hänseende måhända lika förtjänt och för uppgiften lämpat

befäl. En rimligare lösning synes mig vara, att den bör komma i fråga, som

i varje särskilt fall finnes vara den lämpligaste, vare sig vederbörande har

underofficersutbildning eller icke ansett sig böra eller blivit i tillfälle att

skaffa sig sådan.

Emellertid är det icke möjligt att vid bedömandet av den föreliggande

frågan bortse från spörsmålet om möjligheterna att inom ett regemente på

lämpliga arbetsuppgifter placera befälspersonal, som icke längre bör användas

i utbildningsarbete. Ett av skälen till att vissa myndigheter förordat, att

fanjunkare skola i stället för överfurirer tagas i anspråk för arbetet i kompaniexpeditionerna,

torde ha varit önskemålet att sörja för en lämplig användning

av för trupputbildning icke längre lämpade underofficerare. Motsvarande

spörsmål — ehuru först nu aktualiserat — föreligger även för överfurirernas

del. Erinras må, att överfurirsbeställningar med pensionsrätt efter

ingående utredningar inrättats i syfte att minska behovet av mot kontrakt

för ett färre antal år anställt manskap och att dessa åtgärder framtvingats

av svårigheterna att rekrytera de kontraktsbundna manskapsbeställningarna.

Enligt beslut av 1944 års riksdag har sålunda inrättats ett antal överfurirsbeställningar,

avsedda för s. k. inre tjänst, alltså icke för trupputbildning.

Av 1944 års manskapsutredning har framlagts förslag om utbyggande av

denna kader med beställningar för trupputbildare, dock ej till högre antal än

att innehavarna av dessa beställningar kunna i sinom tid — då de nått en ålder

då de icke längre böra användas för trupputbildning — övergå till inre tjänst.

I organisationsnämndens förslag ha — bortsett från kompaniadjutanterna

— på regementets stat beräknats fem befattningar för överfurirer i inre tjänst.

Detta antal är icke tillräckligt som grund för en utökning av kadern

med trupputbildare i enlighet med manskapsutredningens beräkningar, varför

syftet med denna utrednings förslag -— att med hänsyn till rekryteringssvårighetema

begränsa antalet kontraktsanställt manskap — icke synes

kunna tillgodoses i den utsträckning utredningen förutsatt. Därest överfurirer

skulle regelmässigt tagas i anspråk som kompaniadjutanter i enlighet

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

med organisationsnämndens förslag, skulle däremot lösningen av placeringsproblemet

för överfurirer, som icke längre böra användas i trupputbildning,

väsentligt underlättas. Å andra sidan ökas då svårigheterna att på lämpliga

uppgifter placera äldre underofficerare.

Ifrågavarande placeringsspörsmål, som sålunda blir aktuellt oavsett från

vilken personalkategori kompaniadjutanterna rekryteras, har icke behandlats

av organisationsnämnden och ej heller i tillräcklig grad uppmärksammats i

yttrandena över nämndens förslag. Det är emellertid enligt mitt förmenande av

sådan betydelse i detta sammanhang, att det icke är möjligt att slutligt bedöma

den föreliggande frågan förrän problemet ingående belysts genom ytterligare

överväganden, lämpligen i anknytning till pågående utredning rörande

försvarsorganisationen. Sålunda lärer i samband med fråga om omläggning

och rationalisering av utbildningsarbetet vid truppförbanden — vilken fråga

enligt det föregående icke varit föremål för bedömande i detta sammanhang —

böra övervägas, huruvida icke vissa speciella utbildningsuppgifter äro av den

natur att de med fördel skulle kunna fullgöras av äldre befattningshavare, med

eller utan underofficersutbildning. Svårigheterna att rekrytera beställningarna

inom försvaret, vilka svårigheter sannolikt icke äro av övergående natur så länge

brist på arbetskraft allmänt föreligger, torde i och för sig framtvinga överväganden

av denna art. Härjämte bör ytterligare undersökas i vilken omfattning

det kan vara tillrådligt att inrätta beställningar som trupputbildare för

överfurirer. Ifrågavarande utredningar torde böra i första hand utföras genom

arméchefens försorg.

Av det sagda framgår, att jag, i brist på uttömmande utredning, icke finner

mig kunna nu ta slutlig ställning till frågan vilka beställningshavare som i

första hand böra tas i anspråk som kompaniadjutanter. I avbidan på ytterligare

utredning torde tills vidare böra tillämpas de förutnämnda bestämmelserna

i Kungl. Maj:ts beslut den 24 januari 1947. Av skäl som jag i det följande

anför avser jag dock att föreslå en mindre begränsning av antalet

fanjunkare vid infanteriförbanden, varigenom på längre sikt beredes utrymme

för ytterligare överfurirer i inretjänstbefattningar och då närmast såsom kompaniadjutanter.

De nyss anförda synpunkterna på frågan om sysselsättning för den äldre

underofficers- och överfurirspersonalen leda in på det av överbefälhavaren

och vissa andra remissmyndigheter, delvis från andra utgångspunkter, berörda

spörsmålet om avvägningen mellan civil och militär expeditions- och

förvaltningspersonal, överbefälhavarens yttrande i denna fråga torde få ses

såsom ett principuttalande, enär organisationsnämndens förslag, såvitt möjligheter

till jämförelser finnas, på några få undantag när icke innebär någon förskjutning

mellan personalkategorierna i fråga. Till dessa undantag hör en

befattning för tillsynsman för skjutbanorna, som av nämnden föreslagits vara

civil förrådsman. Enligt 1944 års beslut angående långtjänstunderbefäl vid

armén avsågs för denna befattning en överfurir. Jag finner icke skäl att nu

förorda en ändring av detta beslut och föreslår därför, att skjutbanefuriren,

överfurir, bibehålies i organisationen. Då vid försöksregementet redan finnes

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

en civil befattningshavare för detta ändamål och särskilda skäl kunna anses

tala för att han bibehålies, föreslår jag, att vid Älvsborgs regemente avses

en befattning för förrådsman i MEo 5 som tillsynsman för skjutbanorna, varvid

dock bör föreskrivas, att befattningen vid uppkommande vakans skall

indragas och ersättas med en beställning för överfurir. Den av organisationsnämnden

förordade avvägningen i övrigt mellan militär och civil personal

har jag funnit vara väl motiverad.

Den av organisationsnämnden föreslagna personalorganisationen i övrigt

har av flera remissinstanser ansetts vara alltför snäv, och yrkanden ha framställts

om utökning av personalen på åtskilliga punkter. För egen del anser

jag, att förslaget, som grundats på noggranna undersökningar och prövats i

praktiken i en försöksorganisation, bör kunna godtagas i vad avser personalberäkningarna.

Jag finner mig därför icke böra föreslå några personalökningar

utöver nämndens förslag.

Vissa särskilda personalfrågor av natur att böra underställas riksdagen upptager

jag i det följande till granskning.

Organisationsnämnden har föreslagit inrättande av fyra nya beställningar

för förvaltare, nämligen för föreståndaren för regementsexpeditionen,

personalregistratorn, chefen för kasernvårdsavdelningen samt tygförrådsförvaltaren.

Av arméchefen anförda betänkligheter med avseende å lämpligheten

av att inrätta förvaltarbeställningar torde ha principiell innebörd och icke

rikta sig uteslutande mot de nu föreslagna. Önskvärdheten av en fullgod

rekrytering till dessa viktiga befattningar torde motivera, att för arbetsuppgifterna

avses förvaltare, varför jag tillstyrker förslaget härom. Lönenämnderna

ha förordat åtskillnad i löneställning mellan förrådsförvaltarna

och kassachefen, å ena, samt de övriga förvaltarna, å andra sidan. Även från

andra håll ha framförts önskemål om förbättrade löneförmåner för nämnda

tre förvaltare. I avvaktan på närmare erfarenheter av den nya organisationen

är jag icke beredd att nu upptaga denna lönefråga till prövning. Civilförvaltningens

förslag om inrättande för kassacheferna av beställningar på löneplan

Ca finner jag mig icke böra förorda. Av de nya förvaltarna böra enligt min

mening tygförrådsförvaltaren, liksom motsvarande för försvarsområdena avsedda

beställningar, uppföras på fälttygkårens stat. Liksom i 1942 års försvarsbeslut

förutsatts beträffande de på intendenturkårens stat uppförda regementskassörsbeställningarna

torde de här avsedda tygförrådsförvaltarbeställningarna

böra rekryteras ur förbandens underofficerskårer.

Jag har i det föregående ansett mig i avvaktan på försvarskommitténs förslag

icke böra föreslå någon begränsning av antalet beställningar för aktiv

militär personal i anledning av att befattningshavare frigöras från stabs- och

förvaltningstjänst. Å andra sidan anser jag det icke lämpligt, att personalstaterna

i detta sammanhang utökas utöver deras nuvarande numerär. I och

med inrättandet av fyra förvaltarbeställningar bör därför underofficerskåren

minskas med motsvarande antal beställningar. Denna minskning bör lämpligen

lika fördelas på fanjunkare- och sergeantgraderna. Som övergångsanordning

torde böra föreskrivas, att vid närmast inträffande sådan ledighet

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

å två fanjunkarbeställningar, som uppkommit i samband med innehavarnas

befordran till någon av de nyinrättade förvaltarbeställningama, fanjunkarbeställningarna

icke må återbesättas. Jag vill i detta sammanhang erinra, att

genom den ändring av den lantmilitära indelningen i försvarsområden, som

av Kungl. Maj:t beslutats med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr prop.

1946:120, riksdagens skr. 1946:365), fyra beställningar för förvaltare (tygförrådsförvaltare)

bli övertaliga vid försvarsområdena. Beslut att dessa fyra

beställningar skola placeras vid infanteriet har den 21 februari 1947 meddelats

av Kungl. Maj:t.

Även sergeantgraden borde enligt det nyss anförda minskas med två beställningar.

Såsom av det föregående framgår frigöras därutöver tre sergeantbeställningar

från stabs- och förvaltningstjänst. Med hänsyn till det nuvarande

personalläget och till det trängande behovet av trupputbildare torde

någon vakantsättning av sergeantbeställningar dock icke nu vara nödvändig

eller lämplig.

Organisationsnämnden har avsett sex beställningar för över furir er för

inre tjänst, därav en på trängens stat. I det föregående har jag föreslagit,

att ytterligare en dylik beställning inrättas, skjutbanefurir. Jag förutsätter,

att sistnämnde befattningshavare -— såsom av organisationsnämnden förutsatts

beträffande av nämnden föreslagen civil förrådsman — själv skall deltaga

i förekommande arbeten. Att såsom arméförvaltningen alternativt föreslagit

avse en överfurirsbefattning för utbildningsförrådet finner jag med

hänsyn till arbetsorganisationen inom förråden icke lämpligt, varför jag icke

kan tillstyrka detta förslag. Jämväl beställningen för expeditionsföreståndaré

vid sjukhuset kan lämpligen uppföras på truppförbandets stat och icke, såsom

föreslagits, på trängens stat. Då jag i övrigt tillstyrker organisationsförslaget

med avseende å överfurirsbeställningarna, upptager jag alltså sju inretjänstbefattningar

för överfurirer på staten för typregementet.

Vad beträffar pensionerad personal i arvodesbefattningar

förordar jag, att dylika befattningar upptagas i den omfattning och med

de arbetsuppgifter, som organisationsnämnden föreslagit, överbefälhavaren

och arméchefen ha föreslagit, att jämväl befattningen såsom föreståndare

för förrådsbokföringskontoret, i förslaget upptagen såsom civil befattning i

MEo 11, skall bestridas av pensionerad underofficer. Med hänsyn till att

såsom kvalifikationer för innehavaren av denna befattning angivits, förutom

kunnighet i förrådsbokföring och maskinskrivning, förmåga att leda arbetet

samt en ingående materielkännedom, synes det mig, att befattningen

väl skulle lämpa sig för en pensionerad underofficer, varför jag tillstyrker

överbefälhavarens och arméchefens förslag i denna del. Undantag torde dock

jämväl i detta fall kunna, med giltighet tills vidare, göras för Älvsborgs

regemente och med samma konstruktion, som i det föregående föreslagits

beträffande tillsynsmannen för skjutbanorna. Organisationen skulle således

innefatta två officerare och fem — övergångsvis sex — underofficerare i

arvodesbefattningar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Civilmilitärochcivilper sonal upptager jag till de antal, som organisationsnämnden

föreslagit, med de jämkningar, som föranledas av vad jag i det

föregående föreslagit beträffande skjutbanefurir och föreståndare för förrådsbokföringskontoret,

d.v. s. minskning med en befattning i MEo 5 och en iMEoll.

Yad beträffar ordinarie personal tillstyrker jag förslaget att överföra en förrådsvaktmästare

i MEo 7 till ordinarie anställning. All den civilmilitära och

civila personal, varom här är fråga, tillhör personalkategorier, vilkas ställning i

tjänsteförteckningshänseende varit föremål för prövning av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga.

I avvaktan på prövningen av de sakkunnigas förslag

anser jag mig icke böra nu — utöver vad som kan följa av beslut om

reglerad befordringsgång för biträdespersonal och ställningstagande till förslaget

angående löneställningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal

m. m. — föreslå annan ändring i organisationsförslaget än att,

i enlighet med lönenämndernas förslag, för föreståndaren för inskrivningsexpeditionens

registreringsdetalj avses ett kanslibiträde i stället för ett

kontorsbiträde.

Personalorganisationen för stabs- och förvaltningstjänst vid ett rationaliserat

infanteriregemente skulle vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit

upptaga det antal beställningar och befattningar, med hittills tillämpade

tjänstebenämningar och löneställningar, som framgår av en vid detta

protokoll fogad sammanställning (bilaga 2).

Den personaluppsättning för stabs- och förvaltningstjänsten vid ett rationaliserat

infanteriregementes stab i fred, som här angivits, är beräknad efter

förhållandena vid Älvsborgs regemente och är närmast avsedd för detta

regemente. Den nya organisationen kommer, såsom nämnts, att successivt

genomföras vid övriga infanteriregementen. Allteftersom rationaliseringen

genomföres bör den nya personalorganisationen fastställas för vederbörande

förband. Det kan antagas, att därvid vissa mindre jämkningar i densamma

bli nödvändiga beroende på, bland annat, skiftande lokalförhållanden. I stort

sett torde dock samma personaluppsättning kunna fastställas för hela infanteriet.

Yid beräkningen av arméns avlöningsanslag för nästa budgetår

bör den nya personaluppsättningen läggas till grund, såvitt rör Älvsborgs

regemente. För övriga infanteriregementen böra, i anslutning till vad jag i

det föregående förordat, inrättas fyra nya förvaltarbeställningar och en ny

ordinarie befattning för förrådsvaktmästare vid varje regemente. I övrigt

böra beräknas i stort sett oförändrade personalstater för dessa regementen.

I vad avser kassaförvaltningarna förutsättes den nya organisationen kunna

genomföras redan från och med den 1 juli 1947 och i stort sett vid hela

armén samt vid kustartilleriet och flygvapnet. Därest utredningsarbetet

fortskrider så att rationaliseringar kunna under nästa budgetår genomföras

även i övrigt av specialtruppförband inom armén eller av lokalförband

inom marinen och flygvapnet, bör Kungl. Maj:t äga att, dock

utan förändring av personalstaterna för ordinarie personal, vidtaga jämkning

i vederbörande personalorganisation i enlighet med de grunder som här

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 33

angivits för infanteriet, även om därigenom för en övergångsperiod högre

kostnader skulle uppstå än som förutsatts vid anslagsberäkningarna.

De förändringar i personalstaterna, som föranledas av omorganisationen,

böra vidtagas med beaktande i skälig utsträckning av den redan anställda

personalens intressen. Det bör ankomma på försvarsgrenschefen såsom ansvarig

för rationaliseringarnas genomförande att föreslå Kungl. Maj:t de åtgärder

i ämnet, som kunna påfordra beslut av Kungl. Maj:t.

Till frågan om utformning av personalförteckningar och beräkning av anslag

återkommer jag i det följande. I detta sammanhang får jag hemställa,

ntt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående angivna grunder för den

utformning av personalstaterna, som föranledes av rationaliseringen

av stabs- och förvaltningstjänsten vid truppförband m. m.

i fred.

[2.] Förrådstjänsten m. m. vid försvarsområdena. Efter förslag av Kungl.

Maj:t i propositionen 1946: 120 bemyndigade riksdagen (skr. nr 365) Kungl.

Maj:t att genomföra omorganisation av den lantmilitära indelningen i försvarsområden.

Med stöd härav har Kungl. Maj:t den 28 juni 1946 beslutat

ändrad försvarsområdesindelning (se SFS 1946:555). Genom den nya indelningen

minskas antalet lantmilitära försvarsområdesstaber i fred med fyra till

20. I anslutning till beslutet ha meddelats vissa bestämmelser rörande personal,

som genom den ändrade områdesindelningen blir övertalig.

Såsom framgår av propositionen 1946: 120 hemställde chefen för armén i

skrivelse den 15 februari 1946 om utökning av förrådspersonalen vid bland

annat försvarsområdena. Förslaget i denna del föranledde, i avvaktan på en

närmare översyn av förrådstjänsten vid försvarsområdesstaberna, ingen annan

Åtgärd än att medel beräknades för anställande i viss omfattning av extra förrådspersonal

vid staberna samt för prövande försöksvis av ett system med

arvodesavlönade civila förrådsredogörare vid vissa förrådsorter. I detta sammanhang

vill jag erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 7 februari 1947

medgivit, att personal, som i anledning av nämnda ställningstagande erhållit

extra anställning från och med innevarande budgetår, medgivits att återgå

till tidigare innehavd anställning enligt kollektivavtal, sedan det visat sig,

att anställningen såsom extra tjänstemän för dem medfört minskade löneförmåner.

För budgetåret 1947/48 har chefen för armén avgivit förslag till anställande

av förrådspersonal för försvarsområdena i stort sett överensstämmande med

det i skrivelsen den 15 februari 1946 framlagda förslaget och med hänsyn tagen

till den ändrade försvarsområdesindelningen.

I skrivelse den 4 mars 1946 uppdrog jag åt statens organisationsnämnd att

företaga översyn av förrådstjänsten vid försvarsområdesstaberna samt att avgiva

förslag till personalorganisation för nämnda förrådstjänst ävensom de

förslag i övrigt, till vilka verkställd översyn kunde föranleda. I anledning av

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130. 258 u 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.

uppdraget har försvarets centrala organisationskommitté företagit organisationsundersökningar

vid ett försvarsområde, Gävle försvarsområde, vilka tjänat

till underlag för översynen av personalorganisationen vid övriga försvarsområdesstaber.

Resultatet av organisationsundersökningarna vid Gävle försvarsområde

har sammanfattats i en rapport, som överlämnats av statens organisationsnämnd

med skrivelse den 27 september 1946.

Undersökningarna inom Gävle försvarsområde med dess försvarsområdesstab

ha i enlighet med uppdraget i första hand omfattat personalorganisationen

vid försvarsområdets förråd med tillhörande serviceverkstäder. Då emellertid

förrådstjänsten mycket nära sammanhänger med förvaltningsarbetet, har

även behovet av förvaltningspersonal gjorts till föremål för undersökningar.

I fråga om den militära ledningssidan i egentlig mening ha undersökningarna

endast haft till syfte att framlägga vissa synpunkter på arbetets organiserande

och att förenkla verksamheten inom vissa arbetsområden.

I fråga om den militära ledningssidan föreslår kommittén, att personalen

sammanföres till en avdelning med stabschefen som chef samt att

expeditionstjänsten ombesörjes av en gemensam expedition, underställd stabschefen.

Förrådsbokföringen för all materiel borde centraliseras och anslutas

till expeditionen. Personaluppsättningen för expeditionen skulle vara en föreståndare,

fanjunkare i UO 2, ett kanslibiträde, MEo 7, i första hand för förrådsbokföringen,

samt kontors- och skrivbiträden i erforderlig omfattning. Mobiliseringsredovisningen

m. m. av hästar och motorfordon borde överföras till

vederbörligt infanteritruppförband, där den utan personalökning kunde ombesörjas

av det redovisningsorgan som enligt organisationsnämndens förslag

till rationalisering av infanteriregemente skulle sköta motsvarande uppgifter

för regemente.

Förvaltningspersonalen vid ett försvarsområde utgöres enligt gällande

ordning normalt av en tygofficer och en försvarsområdesintendent, båda

pensionerade officerare i Oa 10, en tygförvaltare, UO 3, på fälttygkårens stat,

en ammunitionsförvaltare och en förrådsunderofficer, pensionerade underofficerare

i respektive UO 7 och UO 8, samt en uppbördsman för byggnader och

rustningsmateriel (MEx 12).

Organisationskommittén har anfört, att skäl icke syntes förefinnas att hänföra

viss förvaltningspersonal till den aktiva staten och viss till arvodsspersonal.

Kommittén har därför förutsatt, att all förvaltningspersonal hänfördes

till den aktiva staten och erhölle samma avgångsålder — 60 år.

Organisationskommittén har efter verkställda undersökningar funnit, att

nämnda befattningshavare åliggande arbetsuppgifter icke beredde dem full

sysselsättning och i anledning därav föreslagit sammanförande av vissa arbetsuppgifter.

Tygförvaltaren borde sålunda vara uppbördsman även för ammunition.

För intendentur-, veterinär- och sjukvårdsmateriel samt för byggnader

och rustningsmateriel borde finnas en gemensam uppbördsman, fanjunkare på

aktiv stat med särskild utbildning för befattningen. Vid framläggande av

detta förslag har förutsatts, att förrådsbokföringen skall centraliseras, samt, i

fråga om uppbördsmannen för byggnader och rustningsmateriel, att särskild

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majrts proposition nr 130.

expertis kommer att stå till försvarsområdesbefälhavarens förfogande för uppgörande

av underhållsplaner för byggnader m. m., att utförandet av byggnadsarbeten

i egentlig mening kommer att ske genom regional myndighet samt att

befästningar och bergrum skola sortera direkt under militärområdets fortifikationsofficer.

Vid beräkningen av arbetsomfånget för tygofficeren och försvarsområdesintendenten

har förutsatts, att mobiliseringsredovisningen m. m. av motorfordon

och hästar, som tidigare nämnts, överföres till infanteriregementet samt

att dit också överflyttas vid försvarsområdesstaben förekommande kassaärenden.

Förvaltningstjänsten borde i sin helhet sammanföras till en förvaltningsavdelning

och såsom chef för denna avdelning borde avses en förvaltningsofficer,

kapten på aktiv stat med erforderlig förvaltnings- och teknisk utbildning.

För förrådstjänsten erfordras enligt de verkställda beräkningarna tyghantverkare

för att utföra och leda det mera komplicerade vårdarbetet vad beträffar

tygmateriel samt förrådsvaktmästare för samma ändamål i vad avser

övrig materiel. För vårdarbetet i övrigt skulle avses förrådsmän, av vilka vissa

borde vara specialiserade på skötsel och vård av ackumulatorer och av ammunition.

En förrådsmän skulle tillika vara bilförare. Förrådspersonalen föreslås

skola i viss omfattning förläggas till förrådsorterna, varvid de även kunde

utöva bevakning och tillsyn av förrådsanläggningarna på dessa orter. För de

förrådsanläggningar, där förrådsmän icke vore förlagda, borde bevakningen

och tillsynen av anläggningarna ordnas — i likhet med vad nu vore fallet —

med anlitande av personal på platsen, för vilket ändamål har räknats med visst

antal arvoden om 150 kronor per år.

De verkställda undersökningarna hade, enligt vad organisationskommittén

anfört, givit vid handen, att förrådsredogörare icke kunde ersätta någon befattningshavare

tillhörande den föreslagna förrådspersonalen samt att dylika

redogörare med de uppgifter, som förutsatts skola tillkomma dem, icke erfordrades.

Vid beräkningen av behovet av förrådspersonal har organisationskommittén

utgått från verksamhetens sannolika omfattning under normala fredsförhållanden,

d. v. s. sedan erforderliga förrådsbyggnader kommit till stånd och materielen

blivit upplagd och iordningställd för förrådsförvaring av långtidskaraktär.

Beräkningarna hade grundats på arbetsstudier på vissa platser samt på

upplysningar, som lämnats från arméförvaltningen, krigsmaterielverket och

försvarets forskningsanstalt. Då det vore möjligt, att behovet av personal

kunde komma att nedgå i förhållande till det framräknade, borde visst antal

förrådsmän anställas såsom extra. Organisationskommittén har även framhållit,

att behov av tillfällig förrådspersonal komme att föreligga, intill dess

inflyttning i planlagda fredsförråd m. m. ägt rum.

Med skrivelse den 20 december 1946 har organisationsnämnden sedermera

ingivit rapport av organisationskommittén över den fortsatta översynen av

förrådstjänsten m. m. vid försvarsområdena, översynen har icke omfattat de

marina försvarsområdena. I fråga om Kiruna—Jokkmokks försvarsområde

med arméns jägarskola har organisationsnämnden avgivit särskilt förslag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Beträffande kommendantsstaben i Stockholm, tillika försvarsområdesstab, ha

undersökningarna omfattat allenast vad som är att hänföra till försvarsområdesstaben.

I vad gäller Bodens försvarsområde ha undersökningarna begränsats

till att omfatta vad som enligt gällande instruktion tillhör ställföreträdande

försvarsområdesbefälhavarens verksamhetsområde.

Enligt rapporten har organisationskommittén vid den fortsatta översynen

funnit, att förslaget beträffande Gävle försvarsområde kan helt tillämpas

även på de andra försvarsområdena, som varit föremål för organisationsundersökningar.

Undantag har dock ansetts böra göras för Kalix försvarsområde,

där, med hänsyn till antalet där befintliga byggnader, två uppbördsmän (UO 2

eller MEo 12) erfordrades utöver förrådsunderofficeren samt barackofficeren

borde bibehållas.

Personal- förteck- ningarna 0.

beräkning-

Armé- chefens

förslag för

Organisa-

tionskom-

mitténs

förslag

Ökning (-f) eller minsk- ning (—) enligt orga- nisationskommitténs

förslag i förhållande till

ärna för

budgetåret

1946/47

budgetåret

1947/48

läget

1946/47

armé-

chefens

förslag

Förrådspersonal.

Tyghantverkare (Ca 12) ............

29

29

25

— 4

— 4

Förråds vaktmästare (Ca 7)..........

53

52

38

- 15

— 14

» (MEo 7)........

—

27

—

—

— 27

» (MEx 7)1 ......

10

—

—

— 10

—

Förrådsmän (MEo 5)................

137

367

202

+ 65

— 165

» (MEx 5)1 ..............

52

—

49

— 3

+ 49

Vapenmekaniker och ackumulator- skötare (kollektivanställda) ......

70

2

2

- 70

Civila handräckningsmän (kollektiv- anställda)........................

115

-115

Förrådsredogörare med biträden

(arvoden) ........................

43

43

—

— 43

— 43

Förvaltningspersonal.

Tygofficerare (Oa 10)..............

23

19

- 23

- 19

Fointendenter (Oa 10)..............

23

19

—

- 23

— 19

Förvaltningsofficerare (Oa 3)........

—

—

19

+ 19

+ 19

Barackofficer (Oa 10) ..............

1

1

1

—

—

Tygförrådsförvaltare (UO 3)........

23

19

19

— 4

—

Förrådsunderofficerare (UO 8)......

23

20

—

— 23

— 20

Ammunitionsförvaltare (UO 7)......

23

19

—

- 23

— 19

Förrådsunderofficerare (UO 2)......

—

—

19

+ 19

+ 19

Uppbördsmän för byggnader m. m.

(MEx 12) ........................

27

27

3 2

- 25

— 25

Expeditionsföreståndare (MEx 10) . .

31

—

—

- 31

—

Kontors- och skrivpersonal.

Kanslibiträden (MEo 7) ............

4 19

19

+ 19

Kontorsbiträden och skrivbiträden

(MEo 4 eller MEo 2)..............

46

63

38

— 8

- 25

Skrivbiträden (MEx 2)..............

28

28

9

- 19

- 19

Summa

757

752

440

— 317

-312

1 Personalen har medgivits återgå till tidigare innehavd anställning enligt kollektivavtal.

2 Inräknat i antalet förrådsmän.

3 MEo 12 eller pensionerad underofficer i UO 7.

* Föreslagen löneställning MEo 8.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Med tillämpning av de beräkningsgrunder som använts beträffande Gävle

försvarsområde har organisationskommittén beräknat personalbehovet för

de återstående 18 försvarsområdesstaber som varit föremål för undersökningar.

Förslaget till personalstater för förrådstjänsten m. m. vid försvarsområdena

upptager ett avsevärt mindre antal befattningar än nu gällande personalförteckningar

och arméchefens förslag. Som jämförelse angives i här intagna

tablå (s. 36) personaluppsättningen enligt personalförteckningarna och beräkningarna

för innevarande budgetår, vilka emellertid omfatta jämväl de fyra numera

indragna försvarsområdesstaberna, alltså 23 staber, samt arméchefens och

kommitténs förslag beträffande nyssnämnda 18 staber och Gävle försvarsområdesstab.

Expeditionsunderofficeren, nu pensionerad underofficer med arvode motsvarande

löneklass UO 7, har organisationskommittén icke medtagit i sina

beräkningar men förutsatt, att befattningen skulle bibehållas, ehuru, som i

det föregående nämnts, med ordinarie beställning i UO 2.

Den årliga kostnadsminskningen i förhållande till arméchefens förslag har

kommittén angivit till omkring 1,4 miljoner kronor.

Organisationsnämnden har i skrivelsen den 20 december 1946 föreslagit,

att åtgärder måtte vidtagas för omorganisation av försvarsområdesstaberna i

enlighet med organisationskommitténs förslag. Organisationsnämnden har

även anfört, att det vid undersökningarna av flera skäl visat sig nödvändigt

att underkasta nu tillämpade principer för förvaring och vård av olika materielslag

en översyn. Med anledning härav hade statens sakrevision i samråd

med nämnden igångsatt viss utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga.

Utredningen bedreves i samarbete med representanter för de tre försvarsgrenarna

och försvarets forskningsanstalt.

Över organisationskommitténs rapport och förslag beträffande Gävle försvarsområde

ha utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning samt, genom

överbefälhavaren, av chefen för armén, som i ärendet inhämtat yttranden av

försvarets sjukvårdsförvaltning, arméförvaltningen, svenska officersförbundet,

svenska underofficersförbundet, civilmilitära tjänstemannaförbundet, försvarets

civila tjänstemannaförbund och försvarsverkens civila personals förbund.

Vidare ha chefen för armén och arméns fortifikationsförvaltning avgivit utlåtanden

jämväl över organisationskommitténs slutrapport.

Av jdtrandena inhämtas i huvudsak följande.

Överbefälhavaren har anfört i huvudsak följande.

Beslut i organisatoriska frågor sådana som de förevarande borde principiellt

icke fattas, förrän de kunnat grundas på praktiska försök. De allvarliga

betänkligheter, vilka av ansvariga myndigheter anförts beträffande personalminskningarna,

talade också för inhämtande av ytterligare erfarenheter

genom försök och mot en skyndsam övergång till den ifrågasatta organisationen.

Den angivna förutsättningen, att erforderliga förrådsbyggen kommit

till stånd och materielen blivit mera beständigt upplagd, kunde icke föreligga

förrän tidigast om något år, varför mellantiden kunde användas för försök

utan att omorganisationens genomförande fördröjdes. Försöken borde utföras

inom minst 2—3 försvarsområden med särskilt beaktande av frågan om

organisationens lämplighet vid beredskap och krig. I görligaste mån borde

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts ■proposition nr 130.

hänsyn tagas till resultatet av statens sakrevisions materielvårdskommittés

arbete, då genom moderna metoder för långtidsförvaring av materiel en ytterligare

reducering i den av arméchefen föreslagna personalorganisationen

kunde vara tänkbar

Utan att vilja taga definitiv ställning till frågan, innan resultat från försök

förelåge, ansåge sig överbefälhavaren redan nu böra framhålla, att införandet

av en gemensam förvaltningsofficer samt en minskning av antalet

uppbördsman till två i princip syntes innebära såväl lämpliga personalbesparingar

som ock en del organisatoriska fördelar. Frågan om utbildning av

förvaltningsofficerare och uppbördsmän borde särskilt utredas.

Arvodespersonalen borde i avvaktan på resultatet av försvarskommitténs

arbete icke ersättas med aktiv personal med högre pensionsålder.

Civilförvaltningen har anfört, att en viss försöksverksamhet på förevarande

område syntes vara önskvärd, varför den föreslagna personalorganisationen

borde under begränsad tid praktiskt prövas vid ett mindre antal försvarsområden,

innan densamma sattes i kraft.

Sjukvårdsförvaltningen anhåller, att med en omorganisation måtte anstå

till dess normala arbetsförhållanden inträtt och nya undersökningar därefter

verkställts.

Arméns fortifikationsförvaltning har ansett, att särskild uppbördsman för

handläggning av fortifikatoriska ärenden under försvarsområdesbefälhavaren

tills vidare måste bibehållas i avvaktan på avvecklingsarbetets avslutande och

på beslut angående den regionala förvaltningsorganisationens blivande utformning.

Arméförvaltningen har funnit anledning till sådana erinringar mot undersökningsresultaten,

att ämbetsverket ansåge sig för närvarande, innan erfarenhet

vunnits under normala fredsförhållanden, böra avstyrka på desamma

grundade förslag till mera väsentliga ändringar i gällande organisation beträffande

förvaltningspersonal eller i chefens för armén förslag i fråga om förrådspersonalens

omfattning. Förvaltningspersonalen syntes dock kunna minskas

med en uppbördsman för byggnader m. m. och förrådspersonalen med

en förrådsman och förrådsredogörare.

Av personalförbunden har officer sförbundet av utbildnings- och rekryteringsskäl

samt med hänsyn till arbetsbelastningen motsatt sig sammanslagningen

av intendents- och tygofficersbefattningarna. Under officer sförbundet

har ansett, att som förrådsunderofficer borde avses förvaltare på aktiv stat,

att den decentraliserade bokföringen borde bibehållas samt att förråds- och

kontorspersonalen borde ökas i förhållande till förslaget. Även civilmilitära

tjänstemannaförbundet har funnit löneställningen UO 3 motiverad för förrådsunderofficeren.

Förbundet föreslår utökning av antalet förrådsvaktmästare

och ifrågasätter civilmilitär anställningsform för tygförvaltaren i Ca 18 eller

Ca 15, beroende på uppbördens storlek. Försvarets civila tjänstemannaförbund

har ansett personalorganisationen för snäv samt i likhet med försvarsverkens

civila personals förbund föreslagit vissa ökningar av förrådspersonalen.

Tjänstemannaförbundet har även föreslagit civil anställningsform för expeditionsföreståndaren

samt ansett, att ytterligare kontorspersonal borde anställas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Chefen för armén har i yttrandet över Gävlerapporten i fråga om inrättande

av beställningar på aktiv stat och höjning av pensionsåldrar anfört, att denna

fråga vore av så stor principiell betydelse, att den borde lösas i ett större

sammanhang och närmast i anslutning till 1945 års försvarskommittés arbete.

Arméchefen har föreslagit viss ökning av antalet förrådsvaktmästare och förrådsmän

med differentiering av personalen på skilda materielgrupper, bibehållande

av ammunitionsförvaltaren, vilken tillika skulle vara uppbördsman

för byggnader m. m. och anförtros vissa krigsplanläggnings- och utbildningsuppgifter

beträffande min- och sprängtjänst, samt ökning av kontorspersonalen.

Vidare anför arméchefen, att samtliga hörda militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare

antingen ställt sig tveksamma till eller helt motsatt

sig förslaget om gemensam förvaltningsofficer. Det framhålles även, att

knappheten på personal vid staberna medför, att förvaltningspersonal i icke

ringa omfattning måste tagas i anspråk för uppgifter, som ligga utanför den

egentliga förvaltningstjänsten. Med hänsyn till frågans synnerliga vikt och

då konsekvenserna av förslaget ej minst ur officersutbildningssynpunkt vore

svåröverskådliga, måste enligt arméchefens mening systemet med förvaltningsofficer

prövas vid två eller flera försvarsområden, innan slutlig ståndpunkt

toges till detsamma. Allmänt har arméchefen anfört, att organisationsnämnden

i sin berättigade strävan efter besparingar ej beaktade det faktum,

att en för snävt tilltagen förvaltningsapparat ovillkorligen måste i praktiken

föra med sig att för utbildningen avsedd personal nödtvunget toges i anspråk

för expeditions- och förvaltningsuppgifter.

I sitt yttrande över organisationskommitténs slutrapport har chefen för

armén anfört, att försvarsområdenas olika struktur och de inom skilda områden

rådande speciella förhållandena nödvändiggjorde noggranna organisationsundersökningar

i varje särskilt fall, innan personalbehovet kunde fastställas.

Förslaget till personalorganisation vid de övriga försvarsområdena

hade granskats av militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare, vilka

även nu anfört starka och väl motiverade skäl för att förslaget i nuvarande

form icke borde genomföras. Arméchefen hade därför fått sin tidigare uppfattning

beträffande svagheten i den föreslagna organisationen än mera bestyrkt.

Arméchefen har ansett sig böra bestämt motsätta sig en omorganisation

i överensstämmelse med organisationsnämndens förslag från och med

nästa budgetår och hemställt, att Gävle försvarsområde måtte under nästa

budgetår omorganiseras enligt av arméchefen angivna grunder samt att

omorganisation av övriga försvarsområdesstaber måtte genomföras först

senare på grundval av erfarenheter från Gävle försvarsområde och från viss försöksverksamhet

vid andra försvarsområden.

Enligt beslut av 1945 års riksdag (prop. 170, riksd. skr. 353) har KirunaJokkmokks

försvarsområdesstab och arméns jägarskola i Kiruna erhållit en

gemensam förvaltningsorganisation. Kungl. Maj:ts förslag i ämnet grundades

på ett organisationsförslag, som framlagts av ordföranden i försvarets centrala

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

organisationskommitté, generalmajoren A. Bredberg. Sedermera har Kungl.

Maj:t uppdragit åt chefen för armén att i samråd med statens organisationsnämnd

genomföra fredsorganisationen vid försvarsområdesstaben och jägarskolan.

Med skrivelse den 6 februari 1947 har organisationsnämnden ingivit

rapport av organisationskommittén över organisationsundersökningar, som

kommittén verkställt vid Kiruna—Jokkmokks försvarsområden och jägarskolan

i samband med fredsorganisationens genomförande därstädes och med översynen

av förrrådstjänsten m. m. vid försvarsområdena.

Organisationskommittén har i rapporten anfört, att undersökningarna visat,

att behov förelåge av vissa ändringar i personalberäkningarna. Härom har

kommittén anfört i huvudsak följande.

Den för försvarsområdet och jägarskolan avsedda organisationen med en

gemensam förvaltningsofficer hade av särskilda skäl icke givit resultat av

värde för bedömningen av lämpligheten av en dylik organisation. Med ledning

av andra undersökningar och i samband därmed gjorda överväganden

ansåge kommittén frågan om gemensam förvaltningsofficer böra principiellt

lösas så, att särskilda målsmän för tygtjänsten och för intendenturtjänsten

borde finnas vid förband, där trupp vore förlagd, under det att vid andra

enheter såsom försvarsområdesstaberna en gemensam målsman borde beräknas

för dessa båda tjänster. I fråga om Kiruna—Jokkmokks försvarsområde

föresloge kommittén därför, att förvaltningstjänsten där skulle bestridas

av en tygofficer och en intendenturofficer.

Intenclenturexpeditionen, förrådsbokföringskontoret och kasernvålden

borde organiseras på samma sätt som vid Älvsborgs regemente och kassaväsendet

borde ordnas efter samma grunder. Personalorganisationen vid försvarsområdesstabens

sjukhus borde ordnas efter 1944 års militärsjukvårdskommittés

förslag. Viss personalförstärkning erfordrades i fråga om förrådsoch

kontorspersonal i enlighet med verkställda organisationsundersökningar.

Överfurirsbefattningar borde tillkomma ■—• utöver för sjukhuset och sjukvård

— för stalltjäiisten, hundtjänsten och kasernvården. För kasernvården

borde i likhet med vad fallet vore vid Älvsborgs regemente avses viss

yrkespersonal. Även erfordrades viss verkstadspersonal såsom för cykel-,

signal- och vapenreparationer. Särskild uppbördsman för byggnader m. m.

vore erforderlig på grund av försvarsområdets stora utsträckning, förekomsten

av vissa barackläger m. m.

Slutligen syntes böra nämnas, att kompaniadjutantsfrågan icke ansetts i

detta sammanhang böra upptagas till prövning.

Organisationskommitténs förslag till personalorganisation för Kiruna—

Jokkmokks försvarsområdesstab innebär i förhållande till personalförteckningarna

för innevarande budgetår utökning med

1 kapten, tygofficer,

1 sergeant, expeditionsunderofficer å intendenturavdelningens expedition,

5 överfurirer, nämligen en stallfurir, en hundgårdsfurir, en kasernfurir, en

föreståndare för sjukhusexpeditionen och en sjukvårdsfurir för utbildning,

1 underofficer i arvodesbefattning, XJO 7, uppbördsman för byggnader;

alternativt har föreslagits bibehållande av den nuvarande befattningen i

MEx 12 för samma ändamål,

3 förrådsvaktmästare, Ca 7, samt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts •proposition nr 130.

följande antal extra ordinarie befattningar, nämligen — med de löneställningar,

som upptagits i organisationsnämndens förslag beträffande infanteriregemente

—- 1 kansliskrivare, MEo 11, 1 kontorist, MEo 9, 2 kanslibiträden,

MEo7, 4 kontors- och skrivbiträden, MEo 4 eller 2, samt 12 förrådsmän, MEo 5.

Av övrig personal upptar förslaget 2 förrådsmän, MEx 5, 12 förrådsvakter,

arvoden, samt 15 kollektivavtalsavlönade arbetare, varav 4 för servicetjänst

för värme.

I yttrande över förslaget har chefen för armén förklarat sig intet ha att

erinra mot att förslaget tillämpades från och med nästa budgetår. Yad beträffar

kompaniadjutantsfrågan, borde denna i enlighet med ett av arméchefen

i skrivelse den 25 oktober 1946 avgivet förslag lösas så att skolan,

utöver överfurirerna, tillfördes fyra underofficerare såsom kompaniadjutanter.

Sistnämnda framställning av chefen för armén har överbefälhavaren avstyrkt

och hänvisat till möjligheten att i stället kommendera underofficerare

såsom kompaniadjutanter till jägarskolan.

Såsom framgår av redogörelsen gjorde chefen för armén i medelsäskandena

för innevarande budgetår framställning om en väsentlig utökning av

förrådspersonalen vid försvarsområdesstaberna. Denna framställning aktualiserade

frågan om översyn av personalorganisationen vid försvarsområdena.

Enligt uppdrag har statens organisationsnämnd genom försvarets centrala

organisationskommitté verkställt en dylik översyn av förrådstjänsten och

framlagt förslag till personalorganisation, grundat på organisationsundersökningar

vid ett försvarsområde och undersökningar jämväl vid övriga försvarsområden

samt erfarenheter från nämndens verksamhet i övrigt. Undersökningarna

och förslagen ha ansetts böra omfatta även förvaltningssidan och i

viss mån den militära ledningssidan vid försvarsområdesstab. Yad beträffar

Kiruna—Jokkmokks försvarsområdesstab och arméns jägarskola ha särskilda

undersökningar företagits i samband med genomförandet av den av

1945 års riksdag beslutade organisationen därstädes, och på grundval av

dessa och övriga undersökningar har nämnden förordat vissa personalökningar.

För egen del finner jag resultatet av dessa undersökningar utvisa, att möjligheter

föreligga att i ej oväsentlig omfattning beskära personalorganisationen

vid försvarsområdena utom det sistnämnda, i all synnerhet när verksamheten

icke längre tynges av de arbetsuppgifter som sammanhänga med beredskapens

avveckling. Att så skulle bli fallet är i och för sig naturligt. Försvarsområdena

såsom en i fred bestående organisation kommo till stånd genom

1942 års försvarsbeslut och ha organiserats under en tid då särskilt maktpåliggande

arbetsuppgifter till följd av beredskapen ankommit på denna organisation.

Arbetsförhållandena under denna tid ha omöjliggjort en säker beräkning

av personalbehovet i fredsmässig verksamhet och kunna ha medfört

en överdimensionering av personalen för fredsförhållanden. Ehuru arbetsförhållandena

ännu icke helt stabiliserats, synes en reglering av personalorganisationen

dock kunna nu påbörjas.

Departements

cliefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

I likhet med överbefälhavaren och arméchefen anser jag, att den av organisationskommittén

väckta frågan om höjd pensionsålder för aktiv personal

icke nu bör upptagas till prövning. Frågan bör ses i sitt samband med det

förslag som avgivits av 1944 års militära pensionsutredning angående avgångsskyldighet

för beställningshavare vid försvarsväsendet m. m. och som

överlämnats till 1945 års försvarskommitté för övervägande. Något utbyte av

befattningar för pensionerad personal mot beställningar för aktiv personal

såsom föreslagits torde för övrigt i nuvarande personalläge icke kunna ifrågakomma.

Vad beträffar ledningen av förvaltningsuppgifterna vid förbanden (försvarsområdena)

bör enligt organisationskommitténs mening finnas både tygofficer

och intendent vid förband, där trupp ständigt är förlagd, men gemensam

målsman för tyg- och intendenturärenden vid övriga förband. Kommittén

har i enlighet härmed förordat, att särskild befattningshavare skall omhänderha

tygförvaltningen vid Kiruna—Jokkmokks försvarsområdesstab. Detta

förslag finner jag mig böra tillstyrka. Med hänsyn till rekryteringssvårigheterna

beträffande pensionerad personal bör, såsom också föreslagits, för

ändamålet inrättas en kaptensbeställning på aktiv stat för försvarsområdet.

Vid övriga försvarsområden bör enligt kommitténs riktlinjer finnas gemensam

förvaltningsofficer. Detta förslag har överbefälhavaren ansett i princip

innebära såväl lämpliga personalbesparingar som ock en del organisatoriska

fördelar. Arméchefen har emellertid kraftigt motsatt sig förslaget och framställt

yrkande om försök i viss omfattning, innan ställning tages till detsamma.

För egen del vill jag framhålla, att vid rekryteringen av tygofficerare och

intendenter vid försvarsområdena uppkommit sådana svårigheter, att en omprövning

av denna personalorganisation synes nödvändig oavsett det nu framlagda

förslaget. Enligt inhämtade uppgifter har av befattningarna för tygofficerare

endast omkring hälften och av befattningarna för intendenter

mindre än en tredjedel rekryterats i normal ordning, d. v. s. bland pensionerade

officerare med utbildning för respektive befattning. Av de återstående

befattningshavarna är en del—vad beträffar intendenterna flertalet — reservofficerare,

medan andra äro extraanställda värnpliktiga officerare eller civila

—• enligt vad som uppgivits utan särskild utbildning för befattningarna. Det

förhållandet att annan personal än från aktiv stat pensionsavgången tages i

anspråk för arvodesbefattningar har tidigare i olika sammanhang varit föremål

för uppmärksamhet icke minst av den anledningen att avsevärda merkostnader

för fjärde huvudtiteln uppkomma härigenom. Det har till och med

gjorts gällande, att för pensionerade officerare avsedda befattningar, för vilka

kräves intendenturutbildning, är större än som kan fyllas med tillgänglig personal

(jfr prop. 1945:570 s. 298). I avvaktan på närmare erfarenheter har

hittills fått anstå med åtgärder i anledning av den konstaterade bristen på

personal, som i formellt hänseende är kvalificerad för ifrågavarande arvodesbefattningar.

Det får förutsättas, att 1945 års försvarskommitté, därest systemet

med arvodesbefattningar för pensionerad personal kommer att bibehållas i

större utsträckning, kommer att med beaktande av erfarenheterna under de

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

senare åren ägna uppmärksamhet åt frågan om möjligheterna att rekrytera

dylika befattningar.

Vad nu anförts talar starkt till förmån för organisationskommitténs förslag,

vilket skulle innebära en avsevärd minskning av antalet för pensionerad personal

avsedda officersbefattningar vid försvarsområdena. Mot förslaget har

gjorts gällande att med hänsyn till arbetets omfattning två befattningshavare

erfordras i ledningen av förvaltningstjänsten. För egen del är jag, med beaktande

jämväl av överbefälhavarens yttrande, ej övertygad om att så är

fallet vid alla försvarsområden. I brist på närmare utredning rörande dels

arten och omfattningen av den utbildning som bör krävas av en förvaltningsofficer,

avsedd för både tyg- och intendenturtjänst, dels möjligheterna

att rekrytera dylika befattningar anser jag mig dock icke nu kunna

ta slutlig ställning till förslaget. Närmare utredning i dessa hänseenden

synes böra verkställas genom arméchefens försorg, vid vilken utredning jämväl

bör belysas i vilken utsträckning ifrågavarande befattningshavare tagas

i anspråk för andra arbetsuppgifter än förvaltningsgöromål. Därest utredningen

utvisar, att möjligheter föreligga att helt eller delvis genomföra ifrågavarande

förslag, lärer det böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser

i ämnet.

Vad beträffar uppbördsmännen synes enighet råda därom, att deras antal

bör kunna begränsas. Arméchefen har dock yrkat, att ammunitionsförvaltaren

bibehålies. I detta fall har åberopats, att jämväl visst utbildningsarbete

skulle ankomma på befattningshavaren i fråga. Då det med hänsyn till nuvarande

förrådsläge under alla förhållanden torde vara nödvändigt att behålla

ammunitionsförvaltarna under nästa år, behöver slutlig ställning till

denna fråga icke tagas nu. Frågan torde böra ytterligare övervägas av chefen

för armén vid den utredning, som, enligt vad jag nyss anfört, bör av honom

verkställas. Tills vidare räknar jag därför icke med att ammunitionsförvaltarbefattningen

indrages. För byggnader m. m. torde av skäl som fortifikationsförvaltningen

anfört särskilda uppbördsmän böra bibehållas även under nästa

budgetår. Frågan om behovet av dessa uppbördsmän bör uppmärksammas vid

de fortsatta övervägandena rörande den regionala och lokala fortifikationsoch

byggnadsförvaltningens utformning.

Behovet av personal för arbetsledning och vård vid förråden är beroende

av vårdarbetets omfattning, förvaringsmetoderna och utlämningsfrekvensen.

Dessa faktorer äro för närvarande svårbedömbara, och möjligheter torde med

hänsyn härtill saknas att angiva exakta beräkningsgrunder. Det är min

förhoppning, att den utredning rörande materielvården, som pågår inom

statens sakrevision, skall kunna leda till både bättre materielvard och

billigare förrådsomkostnader. Då det, innan förrådsuppläggningen för fred

kunnat helt genomföras, för närvarande och någon tid framåt kräves mera

förrådspersonal än som kan bli erforderlig framdeles, gäller frågan nu, hur

stor del av personalen, som bör erhålla fastare anställningsform. I detta

hänseende anser jag mig kunna följa organisationsnämndens förslag. Dock

torde samtliga där upptagna förrådsmän lämpligen böra nu erhålla extra

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

ordinarie anställning. Även i fråga om antalet förrådsvakter synes förslaget

kunna godtagas. Den ytterligare förrådspersonal, som övergångsvis måste

finnas, synes böra avlönas enligt kollektivavtal.

Enligt organisationskommitténs förslag skulle av de nu befintliga ordinarie

förrådsvaktmästarbefattningarna 15 bli övertaliga. Genom minskningen av

antalet försvarsområdesstaber bli därjämte, vid bifall till organisationskommitténs

förslag, 4 tyghantverkarbeställningar övertaliga. Av förrådsvaktmästarbefattningarna

böra i mån av vakanser 3 disponeras för den utökning

vid Kiruna—Jokkmokks försvarsområdesstab, som organisationsnämnden föreslagit.

Övriga 12 befattningar kvarstå övergångsvis, i den mån befattningarna

ha ordinarie innehavare, och dessa böra, liksom nämnda 4 tyghantverkare, i

den mån de icke kunna placeras i andra befattningar, bibehållas i tjänst vid försvarsområdesstaberna.

En mot sålunda kvarstående tyghantverkare och förrådsvaktmästare

svarande begränsning av antalet förrådsmän bör föreskrivas.

Även organisationskommitténs förslag beträffande antalet befattningshavare

tillhörande kontorspersonalen kan jag biträda.

Förslagen att till vederbörliga infanteriregementen överföra försvarsområdesstabernas

kassaärenden samt mobiliseringsredovisningen m. m. av

motorfordon och hästar synas mig ändamålsenliga, varför jag tillstyrker desamma.

\ ad särskilt Kiruna—Jokkmokks försvarsområden och jägarskolan beträffar

innebär nämndens nu framlagda förslag en väsentlig utökning av den

personal, som beräknades erforderlig i det för 1945 års riksdag framlagda

organisationsförslaget. Det nu avgivna förslaget grundar sig på den nya organisationen

av infanteriregementsstab och på undersökningar rörande försvarsområdena.

Inrättande av en beställning för tygofficer samt tre nya befattningar

för förrådsvaktmästare har jag redan tillstyrkt. Jag anser mig, med

hänsyn till den ståndpunkt i fråga om personalens omfattning som jag angivit

i det föregående, icke heller i övrigt böra motsätta mig förslagets genomförande

vad beträffar personalens antal. Jag föreslår därför, att en beställning

för sergeant nyinrättas vid staben. Vad beträffar överfurirer föreligger

här det förhållandet, att fyra beställningar för överfurirer finnas, vilka äro

avsedda för kompaniadjutantstjänst. Såsom framgår av vad jag anfört under

punkt 1 i det föregående kan slutlig ställning icke nu tagas i kompaniadjutantsfrågan.

Att nu för jägarskolan — i enlighet med arméchefens förslag

— inrätta underofficersbeställningar för kompaniadjutanter kan därför icke

komma i fråga. Å andra sidan bör slutligt ståndpunktstagande till kompaniadjutantsfrågan

ej heller föregripas genom inrättande av alltför stort antal nya

överfurirsbeställningar. Av de föreslagna fem nya överfurirsbeställningarna

bör den för utbildningsverksamhet avsedde sjukvårdsöverfuriren tillhöra

trängens stat. I enlighet med vad jag föreslagit för infanteriregementsstab

bör i stället för förrådsmän avses överfurir såsom tillsynsman för skjutbanorna.

En ny beställning för överfurir vid försvarsområdesstaben bör därför

tillkomma. För de övriga för överfurirer avsedda befattningarna kunna de

nuvarande kompaniadjutanterna vid skolan tagas i anspråk, om de lämpa

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

sig bättre för dessa befattningar än såsom kompaniadjutanter. I den mån

kompaniadjutantsbefattningar på sådant sätt bli lediga böra, i anslutning till

överbefälhavarens förslag, fanjunkare ur andra förband kunna kommenderas

att tills vidare tjänstgöra såsom kompaniadjutanter vid skolan.

Särskilda uppbördsman för byggnader m. m. ha föreslagits, förutom för

Kiruna—Jokkmokks försvarsområden, för Kalix försvarsområde, där två befattningar

avsetts för detta ändamål. I anslutning till fortifikations- och

byggnadsförvaltningsutredningens förslag har förutsatts alternativt underofficer

i arvodesbefattning och civil tjänsteman i MEo 12. Med hänsyn till

svårigheterna att särskilt i Yl. militärområdet besätta arvodesbefattningar

för pensionerad personal räknar jag med civila tjänstemän i MEo 12 för ifrågavarande

tre befattningar. Av samma skäl tillstyrker jag för Kiruna—Jokkmokks

försvarsområdesstab civil befattningshavare, kansliskrivare i MEo 11,

såsom föreståndare för förrådsbokföringskontoret.

Övrig icke-ordinarie personal vid Kiruna—Jokkmokks försvarsområdesstab

beräknar jag till det antal som organisationsnämnden föreslagit med undantag

av att, vid bifall till mitt förslag om överfurir såsom tillsynsman för skjutbanor,

antalet förrådsmän minskas med 1.

I det följande vid behandlingen av arméns avlöningsanslag och anslag till

avlöningar till viss arbetarpersonal återkommer jag till frågan om erforderliga

ändringar i personalförteckningar och till anslagsberäkningar. I detta sammanhang

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de grunder för utformningen av personalorganisationen

för försvarsområdesstaberna som av mig i det föregående

angivits.

[3.] Försvarets manskapsorganisation.

Inledning.

Antalet fast anställt manskap är bestämt med hänsyn till å ena sidan fredstjänstens

behov av att kunna disponera erforderligt underbefäl för tjänstgöring

såsom instruktörer under utbildningsarbetet eller såsom yrkes- och

förhandsmän och å andra sidan behovet av personal i krigsorganisationen med

gedignare militär utbildning och större militär rutin än de värnpliktiga erhålla.

Krigsorganisationens ifrågavarande personalbehov kan icke överallt

täckas genom ianspråktagande av personal på aktiv stat. Bland annat till följd

härav har en viss omsättning inom den fast anställda manskapskadern ansetts

erforderlig. Genom att krigsorganisationens befälsbehov numera avses skola

i avsevärd utsträckning tillgodoses genom ianspråktagande av särskilt ut

bildade värnpliktiga kunna såväl manskapskadern som omsättningen inom

denna väsentligen bestämmas med hänsyn till fredstjänstens krav.

Omsättningen har kunnat regleras därigenom, att manskap i allmänhet

anställes med kontrakt för viss tid. Den första kontraktstiden är numera bestämd

till 4V* år vid samtliga delar av krigsmakten utom flygvapnet, där den

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

för huvuddelen av manskapet är 4 år. Anställningskontraktet kan förlängas,

i regel för ett år i sänder. Kontraktsanställt manskap äger emellertid inte

kvarstå längre tid i tjänst än till en uppnådd levnadsålder av 34 år. För den

genom beslut vid 1946 års riksdag inrättade kategorien stamflygförare gälla

vissa särbestämmelser.

Ur det fast anställda manskapets led rekryteras underofficerskåren och till

en del också officerskåren. I viss utsträckning tillsättes en del civilmilitära

beställningar med fast anställt manskap. Den årliga rekryteringen till nu

ifrågavarande militära och civilmilitära beställningar är emellertid mycket

ringa i förhållande till antalet kontraktsanställt manskap. Framtida utkomst

i den militära tjänsten genom dylik befordran har alltså endast ett fåtal kunnat

erhålla.

Utbildningstiden för det fast anställda manskapet är för närvarande i regel

3 år. I denna utbildningstid äro inlagda vissa perioder av praktisk tjänstgöring.

På grund av den korta tid, som en stor del av manskapet kvarblir i

tjänst efter utbildningens avslutande, blir systemet med kontraktsanställt manskap

förhållandevis dyrbart. I främsta rummet utbildningskostnaderna måste

bliva oproportionerligt stora i förhållande till den vunna effekten såväl i avseende

på fredstjänsten som krigsorganisationen. Dessa kostnader hänföra

sig både till en ökad anskaffning av övnings- och undervisningsmateriel och

till utgifter för lärarpersonal, militär och civil.

Genom att bereda fast anställt manskap långtidsanställning i underbefälsgrad

ha statsmakterna sökt att begränsa omsättningen bland de kontraktsanställda

och fastare knyta en del underbefäl till krigsmakten. Hittills har

detta huvudsakligen gällt personal, som avsetts för och varit särskilt lämpad

för tjänstgöring i vissa slag av befattningar.

För flottans vidkommande bereddes redan genom 1925 års försvarsbeslut

möjlighet för ett mindre antal underbefäl att genom anställning i en då nyinrättad

underbefälsgrad — högbåtsman — kvarstå i tjänst längre än som

eljest är medgivet för fast anställt manskap. Vid flygvapnet beträddes samma

väg genom 1942 års försvarsbeslut, då även vid denna försvarsgren en ny

underbefälsgrad — överfurir -— inrättades, huvudsakligen avsedd för viss

teknisk personal. Vid armén och kustartilleriet inrättades genom beslut av

1944 års riksdag en motsvarande underbefälsgrad, jämväl här benämnd överfurir

och avsedd för personal i vissa angivna befattningar, företrädesvis inom

stabs- och förvaltningstjänsten.

Överfurirs- och högbåtsmannabeställningarna äro pensionsberättigande

med en tjänstepensionsålder av 55 år.

Det fast anställda manskapet hänföres till fyra olika lönegrader i manskapsavlöningsreglementet,

nämligen Mb 1 för överfurirer och högbåtsmän, Ma 3

för furirer, Ma 2 för korpraler (konstaplar) samt Ma 1 för vicekorpraler

(vicekonstaplar) och meniga. Utöver nu angivna beställningar finnas vid

marinen jämväl beställningar i lönegraden Mb 2 för flaggkorpraler. I enlighet

med 1942 års försvarsbeslut avvecklas dessa emellertid successivt, och

för närvarande kvarstår i nämnda lönegrad allenast- ett fåtal beställningshavare.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts proposition nr 130.

1942 års försvarsbeslut förutsatte en avsevärd ökning av manskapskadern.

Det förbisågs emellertid icke, att en så stor ansvällning av manskapsorganisationen

skulle komma att ställa stora krav på civilanställningsorganen och även

medföra rekryteringssvårigheter. I syfte att närmare utreda dessa spörsmål

igångsattes två utredningar, den ena, 1942 års civilanställningssakkunniga, beträffande

civilanställningsverksamheten och därmed sammanhängande frågor

och den andra, 1942 års underbefälsutredning, med uppgift att verkställa utredning

om vilka åtgärder som borde vidtagas för att nedbringa antalet kontraktsanställda

i manskaps grad genom anställande av långtjänstunderbefäl,

genom ianspråktagande av värnpliktiga såsom truppinstruktörer och genom

ökad användning av civil arbetskraft till uppgifter, för vilka kontraktsanställt

manskap dittills tagits i anspråk. På grundval av förslag av sistnämnda utredning

(SOU 1944: 2) fattades vid 1944 års riksdag (prop. nr 143; rd. skr.

nr 273) beslut om vissa ändringar i arméns och kustartilleriets manskapsstater,

innefattande bland annat att ett antal beställningar för långt jänstunderbefäl

inrättades vid dessa delar av krigsmakten samt att kadern av kontraktsanställt

manskap till följd därav minskades. Emellertid förutsågs i samband

med nyssnämnda beslut — under hänsynstagande bland annat till att numerären

hos de åldersgrupper, som vid rekryteringen till manskapsbeställningarna

komma i fråga, avsevärt nedgått och komme att ytterligare minskas — att

en ytterligare nedskärning av antalet kontraktsanställda skulle bliva nödvändig,

för att en tillfredsställande rekrytering skulle bliva möjlig att genomföra.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 november 1944 tillkallade därför

min företrädare i ämbetet fem sakkunniga1 att inom försvarsdepartementet biträda

med utredning av frågan om nedbringande av antalet kontraktsanställda

i manskaps grad inom försvaret.

De sakkunniga — 1944 års manskapsutredning — avgåvo den 29 december

1945 betänkande med förslag rörande åtgärder i berörda syfte (SOU 1946: 7).

Sedan remissutlåtanden över manskapsutredningens förslag i vanlig ordning

infordrats, upptog jag förslagen till behandling vid anmälan av propositionen

1946: 120, angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens

fjärde huvudtitel för budgetåret 1946/47 (s. 10 ff.). Då emellertid de av utredningen

behandlade spörsmålen innefattade åtskilliga problem, som syntes

erfordra ytterligare överväganden, ansåg jag mig för det dåvarande kunna tillstyrka

allenast vissa begränsade delar av utredningens förslag. Bland spörsmål,

som borde ytterligare utredas, nämnde jag särskilt frågan, i vad mån

civil, kollektivavtalsanställd personal borde kunna tagas i anspråk i stället för

vissa civilmilitära beställningshavare, varmed manskapsutredningen räknat.

Vissa av utredningen berörda lönefrågor syntes mig även vara i behov av närmare

övervägande, liksom åtskilliga detaljproblem. Vad sålunda anförts föranledde

icke erinran från riksdagens sida (skrivelse 1946: 365).

* Konteramiralen M. E. Giron, ordförande, samt majoren vid flygvapnet K. B. G. F.

II:son Falk, ledamoten av riksdagens andra kammare, deputeraden i riksbanken D. E.

Hall, förste byr&sekreteraren II. V. Kanin och utnämnde överstelöjtnanten vid Jämtlands fält

jägarregemente T. K. E. Wiklund

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

I enlighet med vad sålunda förutsatts har inom försvarsdepartementet enligt

Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 15 mars och den 6 september 1946 verkställts

utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga1 — 1946 års manskapslöneutredning

—- beträffande manskapslönerna vid försvaret m. m.

1946 års manskapslöneutredning har den 20 december 1946 avgivit betänkande

med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap vid

försvaret m. m. (SOU 1946:95). över manskapslöneutredningens betänkande

ha yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och statliga organ samt av

viSsa personalsammanslutningar.

Jag anhåller nu att få upptaga till behandling 1944 års manskapsutrednings

förslag i de delar detsamma ännu icke blivit föremål för statsmakternas prövning.

I samband därmed torde även böra behandlas av 1946 års manskapslöneutredning

framlagda förslag rörande anställningsform för vissa tekniker

inom armén och flygvapnet. Övriga av manskapslöneutredningen framlagda

förslag torde komma att framdeles anmälas för Kungl. Maj:t av chefen för

finansdepartementet. Jag avser att i förevarande avsnitt beröra förslagen

allenast i stora drag. Till vissa detaljer torde jag få återkomma vid behandlingen

i det följande av de olika försvarsgrenarnas avlöningsanslag. I den mån

annat icke angivits ha de framlagda förslagen i stort sett tillstyrkts eller

lämnats utan erinran i de avgivna remissutlåtandena.

Allmänna synpunkter.

1944 års manskapsutredning har inledningsvis berört förutsättningarna

för manskapsrekryteringen och därvid bland annat framhållit, att manskapsrekryteringen

vid skilda tillfällen varit ägnad att inge allvarliga bekymmer

ur såväl kvantitativ som kvalitativ synpunkt. De närmare orsakerna till

de besvärliga rekryteringsförhållandena måste enligt utredningen vara att söka

i ett flertal orsaker, vilka vid skilda tillfällen gjort sig mer eller mindre starkt

gällande. Utredningen erinrade om att anställningsförhållandena för det

kontraktsanställda manskapet alltid varit relativt osäkra och att endast för

en ganska ringa del framtidsmöjligheter inom militärtjänsten förefunnits.

Löneförhållandena hade vidare i allmänhet varit sådana, att erforderlig kon

kurrenskraft i förhållande till lönerna på den allmänna arbetsmarknaden icke

uppnåtts. Tidvis hade också en försvarsfientlig propaganda motverkat krigsmaktens

naturliga och ur allmän synpunkt nödvändiga strävan att nå ett tillfredsställande

rekryteringsresultat. Vidare hade behovet av kontraktsanställt

manskap vid vissa tidpunkter tmrit oproportionerligt stort i förhållande till

andra föreliggande behov av yngre arbetskraft.

Utredningen hade med utgångspunkt från att kadern av fast anställt manskap

på grundval av 1944 års riksdagsbeslut från och med budgetåret 1948/49

1 Ledamoten av riksdagens andra kammare B. I. Jansson i Kalix, ordförande, samt

byråchefen i försvarets fabriksstyrelse J. T. A. Broomé, avdelningschefen i statens arbetsmarknadskommission

C. W. Curtman och huvudsekreteraren i 1945 års lönekommitté, numera

kanslirådet i finansdepartementet F. C. W. Ericson jämte ett antal militära sakkunniga

ävensom sakkunniga från vederbörliga personalorganisationer.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

skulle utgöra omkring 22 000 man, därav 20 000 kontraktsanställda, beräknat

det årliga rekryteringsbehovet till omkring 4 000 man. Erfarenheterna beträffande

manskapsrekryteringen under senare år gåve emellertid vid handen,

att en numerärt så betydande rekrytering icke vore möjlig, om kvaliteten hos

manskapet samtidigt skulle kunna upprätthållas vid en tillfredsställande nivå.

Detta belystes närmare i följande tabell.

Rekryteringsresnltatet vid höstrekryteringen under åren 1935—1945.

1935

1936

1937

1938

1939

1940

1941

1942

1943

1944

1945

Beräknat antal 17- åringar ..........

52 300

51 800

61 500

57 500

52 600

51 600

49 600

48 700

46 500

44 700

44 800

Beräknat nyrekryte- ringsbehov ......

1590

2 163

2 318

2 582

2 956

4 002

4 566

4 938

5 458

6 070

5 976

Nyre kry teringsb e- hov i förhållande

till antalet 17- åringar ......(%)

304

4*17

3''76

4-49

5é61

7-75

9''20

10-13

11-73

1357

13-33

Antal sökande ....

4 667

5 581

5164

5 159

5 418

12 018

12 194

12 202

9 669

6 324

3 290

Antal anställda ....

1564

1989

2133

2 281

2 489

3 924

4174

4167

4 022

3 095

1667

Antal anställda i för- hållande till anta- let sökande ..(%)

33''5i

35''6 3

4130

44-21

45''93

32-65

34-22

34-15

41-59

48-94

50-66

Antal sökande i för- hållande till anta- let 17-åringar {%)

8''92

10-7 7

8''3 9

8-97

10''30

23-2 9

2458

25-05

20-7 9

14-14

7.34

Antal anställda iför- hållande till anta- let 17-åringar (%)

2''99

3''83

3''46

396

473

7-60

8''41

8-55

8-64

6-92

3-72

Utredningen ville rikta uppmärksamheten på att det beräknade rekryteringsbehovet

för krigsmakten i dess helhet aldrig kunnat helt tillgodoses,

främst beroende på att olika delar av krigsmakten vore mera lättrekryterade

än andra. Utredningen hänvisade härutinnan till följande tabell, utvisande

antalet sökande till 100 platser vid de olika försvarsgrenarna under elvaårsperioden

1935—1945.

Försvarsgren

1935

1936

1937

1938

1939

1940

1941

1942

1943

1944

1945

Armén ......

253

240

188

178

161

233

187

179

135

74

34

Marinen......

296

179

288

179

172

303

218

142

105

61

37

Flygvapnet . .

1057

823

397

459

314

314

613

593

390

253

158

Utredningen har i anslutning till dessa uppgifter framhållit, att manskapsrekryteringen

i stor utsträckning påverkades av förhållandena på den allmänna

arbetsmarknaden och av psykologiska faktorer. Utredningen har härom

anfört i huvudsak följande.

Under högkonjunkturen på arbetsmarknaden vid mitten av 1930-talet hade

anställningen vid krigsmakten tilldragit sig ett relativt ringa intresse från

ynglingarnas sida. Detta intresse hade avsevärt ökats under krigsåren, vilket

närmast syntes sammanhänga med den allmänna uppslutning kring försvars
Bihang

till riksdagens protokoll 1047. 1 samt. Nr 130. 258 47 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

tanken, som under dessa år gjort sig märkbar. Från och med år 1943 kunde

man dock iakttaga en väsentlig minskning i intresset för att söka fast anställning

såsom manskap vid krigsmakten. För närvarande vore också anställningsmöjligheterna

på den civila arbetsmarknaden osedvanligt goda för ynglingar

i åldern under 20 år, och löneläget på samma arbetsmarknad sådant,

att anställning vid krigsmakten inte utövade någon större lockelse.

Vidare hade en nedgång inträtt i antalet ynglingar, vilka vore i den för

anställning vid krigsmakten lämpligaste åldern. Denna nedgång komme att

fortsätta under ytterligare ett par år och nådde ett bottenläge år 1950, då

antalet 17-åringar kunde beräknas till omkring 40 000. Därest den årliga

rekryteringen till krigsmakten då komme att omfatta omkring 4 000 ynglingar,

måste följaktligen omkring var tionde yngling tagas i anspråk för fast anställning

såsom manskap. Praktiska förutsättningar för en så omfattande manskapsrekrytering

måste anses saknas. Om rekryteringen vid nämnda tidpunkt

överhuvudtaget skulle lyckas syntes det i första hand vara nödvändigt, att

krigsmakten erbjöde det fast anställda manskapet högre löner än dem som

utginge på den allmänna arbetsmarknaden. Därigenom skulle emellertid

systemet med kontraktsanställt manskap komma att bli väsentligt dyrare,

utan att ändock några garantier förelåge för att rekryteringen ur kvantitativ

och kvalitativ synpunkt komme att lämna ett fullt tillfredsställande resultat.

Det syntes nödvändigt, att åtgärder vidtoges i syfte att minska krigsmaktens

årliga behov av att rekrytera kontraktsanställt manskap. Detta vore befogat

jämväl ur synpunkten, att det måste anses ligga i krigsmaktens eget intresse

att kunna redovisa en faktiskt förefintlig och inte enbart i gällande personalförteckningar

upptagen personaltillgång. Det sistnämnda vore för närvarande

förhållandet vid stora delar av krigsmakten.

Utredningen har anfört, att utfallet av manskapsrekryteringen under den

sistförflutna elvaårsperioden enligt utredningens uppfattning givit vid handen,

att krigsmakten med någorlunda säkerhet borde kunna påräkna att uppnå

en även ur kvalitativ synpunkt godtagbar rekrytering, om det årliga rekryteringsbehovet

uppginge till högst 5 % av en årsklass 17-åringar. Då ifrågavarande

årsklasser under de närmast följande åren komme att nedgå till omkring

40 000 man, syntes det nödvändigt, att sådana ändringar vidtoges i

fråga om manskapsorganisationen, att denna vid en normal omsättning bland

det kontraktsanställda manskapet inte komme att kräva större årlig rekrytering

än omkring 2 000 man.

Manskapsutredningen har härefter angivit de olika möjligheter att

minska antalet kontraktsanställt manskap, som stå till buds, och

härvid till en början framhållit, att en minskning av det årliga rekryteringsbehovet

icke nödvändigtvis måste medföra en förändring av manskapsorganisationen.

Att minska den årliga rekryteringen vore nämligen i främsta rummet

en fråga om att begränsa omsättningen inom kadern av fast anställt manskap.

En kader av omkring 20 000 kontraktsanställt manskap skulle sålunda kunna

hållas med en årlig rekrytering av 2 000 man, om den genomsnittliga anställningstiden

uppginge till 10 år.

Utredningen har emellertid funnit utsiktslöst att genom förlängning av kontraktstiden

nedbringa rekryteringsbehovet i erforderlig omfattning. Å andra

sidan skulle en minskning av den årliga rekryteringen till 2 000 man utan samtidig

ökning av den genomsnittliga anställningstiden komma att avsevärt

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr l:)0.

minska tillgången på fast anställt manskap. Om man räknade med att en genomsnittlig

anställningstid av fem år skulle vara möjlig att uppnå, kunde manskapskadern

vid en årlig rekrytering av här nämnd storlek inte givas större

omfattning än omkring 10 000 man, d. v. s. ungefär hälften av den enligt 1944

års riksdagsbeslut förutsatta. En kompensationslös reducering av den fullständigt

underbefälsutbildade delen av manskapskadern vore emellertid endast

i ringa utsträckning praktiskt genomförbar. Utredningen hade därför funnit

en minskning av det årliga rekryteringsbehovet kunna åvägabringas endast

genom vissa förändringar i manskapsorganisationen, syftande till minskad omsättning

i manskapsgraderna genom förbättring av manskapets framtidsmöjligheter

inom krigsmakten.

Utredningen har härom anfört i huvudsak följande.

Förbättrade framtidsmöjligheter i militärtjänsten kunde i och för sig beredas

det kontraktsanställda manskapet genom en ökning av det antal pensionsberättigande

militära, civilmilitära eller civila beställningar (befattningar),

vilka kunde rekryteras av detta manskap. Ett mera effektivt resultat nåddes

emellertid, om en del av det kontraktsanställda manskapet direkt ersattes av

konstitutorial- eller fullmaktsanställd personal med pensionsrätt, d. v. s. om

ett antal för dylikt manskap nu avsedda beställningar omvandlades till pensionsberättigande

sådana. En dylik omvandling av ett antal beställningar för

kontraktsanställt manskap komme att medföra en minskning av omsättningen,

till följd varav rekryteringsbehovet kunde nedbringas. Hur långt så kunde ske

vore i främsta rummet en militär effektivitetsfråga, Därest någon omsättning

bland det fast anställda manskapet vid delar av krigsmakten inte längre vore

erforderlig med hänsyn till möjligheten att i viss utsträckning värnpliktsvägen

tillgodose krigsorganisationens behov av befäl och yrkesmän, och det fast

anställda manskapet till följd därav huvudsakligen erfordrades för fredstjänsten,

måste ändock enligt utredningens uppfattning hänsyn tagas till de kvalitetsfordringar,

som för enskilda arbetsuppgifter anmälde sig. Det kunde

nämligen inte vara naturligt eller med krigsmaktens intresse förenligt

att uppställa lika höga kvalitetskrav på allt fast anställt manskap oberoende

av tjänstgöringsuppgifternas art i det enskilda fallet. Vissa arbetsuppgifter

kunde sålunda fullgöras av personal med relativt ringa utbildning,

medan andra krävde ett större mått av utbildning och längre tids praktisk

erfarenhet. Allt kontraktsanställt manskap kunde följaktligen inte med fördel

ersättas med konstitutorial- eller fullmaktsanställd personal.

Hur mycket kontraktsanställt manskap, som kunde komma att erfordras vid

sidan av den konstitutorial- eller fullmaktsanställda personalen, bleve i främsta

rummet beroende på föreliggande möjligheter att utbyta sådant manskap

mot annan korttidstjänstgörande personal. Därvid spelade det sätt varpå det

kontraktsanställda manskapet utnyttjades en framträdande roll. Där detta

skedde för arbetsuppgifter av teknisk art och där krav på en relativt lång utbildningstid

måste uppställas, kunde ett utbyte mot annan korttidstjänstgörande

personal inte med fördel ifrågakomma. Vore arbetsuppgifterna däremot

av den natur, att längre utbildningstid inte krävdes för deras fullgörande, vore

ett utbyte tänkbart. Med korttidstjänstgörande personal avsåge utredningen

här personal med sådan anställningsform och sådana anställningsvillkor, att

personalen efter relativt kort tid kunde tänkas självmant söka sig över till

andra sysselsättningsområden eller vore uppsägbar med kort varsel. Detta vore

förhållandet huvudsakligen med kontrakts- eller kollektivavtalsanställd personal.

Då sådan personal inte annat än i undantagsfall syntes i vidare mån än

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

som skett på grundval av 1942 års underbefälsutrednings förslag kunna ersätta

fast anställt manskap, syntes utbytet kunna ske endast mot värnpliktig personal,

som erhållit en för ändamålet avpassad utbildning. Sådan värnpliktig

personal funnes redan nu vid såväl armén som marinen, och det syntes vara

möjligt att på denna väg nå ytterligare resultat.

Inom de delar av krigsmakten, där nära samstämmighet rådde mellan fredsoch

krigsorganisationens personalbehov och där det kontraktsanställda manskapet

i stor utsträckning utnyttjades för arbetsuppgifter av teknisk art, vore

det enligt utredningens uppfattning möjligt att helt eller nära nog helt ersätta

det kontraktsanställda manskapet med långtidstjänstgörande personal. Någon

omsättning bland det fast anställda manskapet för att tillgodose krigsorganisationens

behov av personal med relativt långvarig utbildning och rutin i den

speciella tjänst, varom här vore fråga, kunde enligt utredningens förmenande

inte vara erforderlig, och bibehållandet av ett system med kontraktsanställt

manskap vore alltså ur denna synpunkt föga rationellt. Det kontraktsanställda

manskapet borde vid ifrågavarande delar av krigsmakten till större delen

ersättas med konstitutorial- eller fullmaktsanställd personal. Det syntes i och

för sig vara av relativt underordnad betydelse, huruvida personalen därvid

finge militär, civilmilitär eller civil anställning. Militära effektivitetssynpunkter

talade emellertid, såvitt utredningen kunnat finna, för att personalen finge

militär eller civilmilitär ställning, eftersom den måste utnyttjas såsom handledare

av utbildningen och såsom föregångsmän för den värnpliktiga personal,

som utredningen förutsatte alltfort måste utbildas även inom ifrågavarande

delar av krigsmakten.

På här antydda vägar — genom en kompensationslös reducering, utbyte

mot konstitutorial- eller fullmaktsanställd personal eller ock mot värnpliktiga

— har utredningen ansett det vara möjligt att åstadkomma en avsevärd

minskning av antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten.

Manskapsutredningens enligt dessa grunder utformade förslag rörande

förändrad manskapsorganisation innefattar i första hand en avsevärd

utökning av antalet långtjänstunderbefäl vid armén och marinen (överfurirer

och högbåtsmän) för uppgifter, som för närvarande fullgöras av kontraktsanställt

manskap.

Utredningen har framhållit, att det vid utredningens överläggningar med

myndigheter och representanter för krigsmaktens olika personalgrupper rests

vissa invändningar mot förslaget att taga långt jänstunderbefäl (motsvarande) i

anspråk för dylika uppgifter. Därvid hade anförts, att personalen i underbefälsställning

inte med fördel kunde tagas i anspråk för instruktörstjänst

under någon längre följd av år och heller inte med hänsyn till de många

gånger svåra tjänstgöringsförhållandena överhuvud utnyttjas under längre tid

för arbetsuppgifter, som hittills åvilat kontraktsanställt underbefäl. Det hade

vidare framhållits, att en ökning av antalet underofficerare (motsvarande civilmilitära

beställningshavare) kunde beräknas komma att medföra samma effekt

som en ökning av antalet långt jänstunderbefäl (motsvarande). Dessa erinringar

hade utredningen icke i alla sammanhang kunnat finna tillräckligt

vägande. Av militära myndigheter och representanter för den berörda personalen

till utredningen framförda synpunkter hade emellertid så långt möjligt

beaktats vid utformningen av utredningens förslag till manskapsorganisation.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Manskapsutredningen har vidare räknat med inrättande av ett flertal civilmilitära

beställningar för mekaniker vid armén och flygvapnet — delvis såsom

ersättning för överfurirsbeställningar — samt med en mindre ökning av

antalet underofficersbeställningar vid armén.

Utredningen har slutligen föreslagit införande av en ny kategori kontraktsanställt

manskap vid flygvapnet, stamflygförare, såsom ersättning för underofficerare

på aktiv stat m. fl.

Manskapsutredningens förslag innebär i stort, att antalet kontraktsanställt

manskap inom försvaret — i 1942 års försvarsbeslut beräknat till 23 000 och

enligt 1944 års riksdagsbeslut avsett att nedbringas till omkring 20 000

— skulle minskas med ytterligare inemot 10 000. I stället skulle tillkomma

ett 20-tal underofficersbeställningar, omkring 2100 civilmilitära

beställningar, varav drygt 800 såsom ersättning för överfurirsbeställningar

vid flygvapnet, samt drygt 300 beställningar för långtjänstunderbefäl ävensom

ett 40-tal civila biträdesbefattningar (vid flygvapnet). Ett genomförande

av utredningens förslag skulle således medföra en nettominskning av försvarets

personal med omkring 7 000 man.

Yad manskapsutredningen anfört beträffande förutsättningarna för manskapsrekryteringen

och föreliggande möjligheter att minska antalet kontraktsanställt

manskap har i huvudsak lämnats utan erinran i de avgivna remissutlåtandena.

Vissa betänkligheter ha dock anförts av statskontoret, som i betraktande av

att rekryteringsresultatet vid höstrekryteringen 1945 stannat vid 3,7 2 % av en

årsklass på 44 800 17-åringar framhållit, att utredningens beräkningar förefölle

väl optimistiska. Ämbetsverket kunde icke heller frigöra sig från det

allmänna intrycket, att själva den nuvarande försvarsorganisationen vore alltför

stor för landets såväl personella som ekonomiska resurser. Man syntes

därför böra uppskjuta ställningstagandet till frågan om den blivande manskapsorganisationens

storlek och utformning, till dess resultatet av 1945 års

försvarskommittés undersökningar förelåge. Detta i sin tur innebure, att de

åtgärder, som nu kunde vidtagas för att begränsa, antalet kontraktsanställt manskap,

måste givas karaktär av provisorium.

1945 års för svar skommitté har i stort sett icke haft något att erinra mot principerna

i det förslag, som manskapsutredningen i det rådande tvångsläget framlagt.

Till frågan om omfattningen av det av utredningen för framtiden beräknade

behovet av långtjänstunderbefäl och civilmilitärer kunde försvarskommittén

vid remissutlåtandets avgivande icke taga ställning. De åtgärder i dessa hänseenden,

som avsetts skola vidtagas under budgetåret 1946/47, syntes emellertid

ej vara av den beskaffenhet, att betänkligheter mot dem behövde möta med

hänsyn till den pågående utredningen om försvarets organisation efter utgången

av nu löpande femårsperiod.

Statens arbetsmarknadskommission och försvarets anställningsbyrå ha med

hänsyn till läget på den allmänna arbetsmarknaden understrukit vikten av att

rekryteringsbehovet i fråga om fast anställt manskap i möjligaste mån nedbringades.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Överbefälhavaren har framhållit, att försvarsmaktens effektivitet i hög grad

vore beroende av tillgången på fast anställt, och förutvarande fast anställt

manskap. Militärt sett vore därför en omfattande beskärning av dessas antal

ingalunda önskvärd. Ansträngningarna borde snarare inriktas på att finna

lämpliga åtgärder för att fylla och vidmakthålla en kader, som motsvarade

det verkliga behovet. Det bästa sättet att avvärja den kris, som hotade försvarets

utbildningsorganisation, vore att genomgående höja de kontraktsanställdas

och långtidsanställdas löneförmåner.

Statens organisationsnämnd har uttryckt farhågor för att de av utredningen

föreslagna långtjänstunderbefälsbeställningarna i praktiken skulle visa sig

svåra att rekrytera. Därvid borde särskilt uppmärksammas, att de befattningar,

som nu avsåges tillkomma, vore avsedda för instruktörstjänst vid de värnpliktigas

utbildning. En otillfredsställande rekrytering av dessa befattningar kunde

medföra vida allvarligare konsekvenser än bristfälligheter i den nuvarande

rekryteringen av kontraktsanställt manskap.

Organisationsnämnden har även berört frågan, huruvida rekryteringen av

underbefälskåren överhuvud borde byggas på samma allmänna grund som hittills,

d. v. s. volontärsystemet, och om man icke borde övergå till ett på den

allmänna värnpliktens grund utarbetat system. Det syntes icke uteslutet att

därvid förenhetliga den enligt nämndens mening ur flera synpunkter allt annat

än tillfredsställande indelningen i skilda befälskårer. Därtill komme, att ett på

värnpliktens grund utarbetat system skulle, även om väsentliga höjningar av

penningbidrag och premier för det värnpliktiga underbefälet vidtoges, bliva

ojämförligt mycket billigare än det nuvarande systemet för manskapsrekryteringen.

Ifrågavarande spörsmål vore enligt nämndens uppfattning av sådan

vikt, att det sjmtes lämpligt att utredning därom uppdroges åt särskilda sakkunniga.

Svenska underofficersförbundet har framhållit, att utredningen förbisett

möjligheten att genom en fortsatt utbyggnad av civilanställningsåtgärderna

ernå en ökning av rekapitulationsfrekvensen. Enligt förbundets uppfattning

hade utredningen vidare bort undersöka möjligheterna av att genom förkortad

första anställningstid utvinna bättre garantier för en tillfredsställande rekrytering.

Eörbundet ställde sig även tvekande till åtgärden att i enlighet med utredningens

förslag avsevärt nedbringa antalet kontraktsanställt manskap

genom inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl med placering i

befattningar, som tidigare huvudsakligen bestritts av förstnämnda personalkategori.

Anledningen därtill vore svårigheten att förutsäga dels de nya befattningshavarnas

lämplighet för trupptjänst, dels ock återverkningarna av

långtjänstunderbefälskaderns ansvällning på omkringstående personalgrupper.

Förbundet har i sistnämnda hänseende framhållit bland annat följande.

De underofficersutbildade eller under sådan utbildning stående furirerna

ha tidigare haft förmånen av att få förkovra sina färdigheter och kvalificera

sig för den kommande utnämningen till underofficer i de mest krävande underbefälstjänsterna.

I fortsättningen torde detta hindras genom att överfurirer

och högbåtsmän i kraft av högre tjänstegrad och större praktisk färdighet

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kiingl. Maj:ts proposition nr 130.

placeras i just sådana befattningar. Därest utvecklingen tager denna riktning,

tvingas man att för framtiden räkna med underofficersutnämning av furirer,

som ej fått tillfälle att pröva sin förmåga ens i kvalificerade underbefälsbefattningar.

Det säger sig självt, att en sådan utsikt ger anledning till bestämd

tvekan gentemot alltför långt, driven ökning av antalet överfurirer och

högbåtsman.

Svenska reservunder officersförbundet har anfört, att enligt förbundets mening

ett nedbringande av försvarets manskapskader och en reducering av omsättningen

bland det kontraktsanställda manskapet likaväl kunde ske genom

en utökning av antalet underofficerare. Denna utväg vore enligt förbundets

mening ur vissa synpunkter att föredraga.

Armén.

1944 års manskaps utredning har beträffande arméns manskapskader i första

hand upptagit till behandling frågan om utökning av antalet beställningar för

överfurirer. Med erinran att de genom 1944 års riksdagsbeslut tillkomna

överfurirsbeställningarna främst avsetts för stabs- och förvaltningstjänst (s. k.

inre tjänst) har utredningen anfört, att ett fortsatt utbyggande av organisationen

med dylika befattningar icke vore möjligt. Om en önskvärd ökning av

antalet överfurirer skulle kunna åstadkommas, måste överfurirerna följaktligen

avses även för andra befattningar. Utredningen hade funnit den lämpligaste

metoden därvid vara att utnyttja överfurirer som truppinstruktörer.

Utredningen har i denna fråga anfört i huvudsak följande.

Denna möjlighet hade i samband med studiebesök vid olika truppförband

ingående diskuterats. Därvid hade det framkommit, att överfurirer såsom truppinstruktörer

— instruktörer vid avdelning om grupps storlek, såsom plutonchefs

ställföreträdare (motsvarande) samt såsom specialinstruktörer i diverse

utbildningsgrenar, t. ex. spräng- och mintjänst, pionjärtjänst, körutbildning,

skjutning, materielkännedom m. m. — ansetts kunna vara till stor nytta men

att de icke borde tagas i anspråk för dylik verksamhet längre än till 40 års

ålder. Därvid skulle de under yngre år, 25—35 års ålder, företrädesvis kunna

användas i utbildningsarbete vid förband om grupps storlek och därefter såsom

plutonchefs ställföreträdare eller specialinstruktörer i viss tjänst. Ett

utnyttjande av överfurirer i dylik tjänst längre än till 40 års ålder hade ansetts

olämpligt av många skäl, främst på grund av risken att arbetsuppgifterna

komme att bliva för enahanda och att till följd därav överfurirens intresse för

de förelagda uppgifterna komme att slappna och ett sämre utbildningsresultat

nås. Utredningen hade funnit de militära synpunkterna i denna fråga vägande

och räknade sålunda med att en utökning av överfurirsgraden med ett antal

truppinstruktörer måste ske på sådant sätt, att övergång från trupptjänst till

inre tjänst skulle kunna äga rum vid 40 års ålder. Möjligheterna att tillskapa

överfurirsbefattningar i trupptjänst bleve sålunda beroende på tillgången på

inretjänstbefattningar, vilka helt borde avses för de överfurirer, som varit

truppinstruktörer. Utredningen hade räknat med att de enligt 1944 års riksdagsbeslut

tillskapade överfurirsbefattningarna i inre tjänst i princip komme

att bibehållas men att vissa justeringar måste ske med hänsyn till ändringar

i bland annat stamhästbeståndets fördelning. Då pensionsåldern för överfurirer

vore 55 år, övergång till inre tjänst borde ske vid 40 års ålder och utnämning

till överfurir kunde påräknas tidigast vid 24 års ålder, vore det antal

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

överfurirer, som kunde beräknas för trupptjänst — d. v. s. beställningshavare

i åldern 24—40 år — endast obetydligt större än antalet i inre tjänst.

Med dessa utgångspunkter har utredningen, med beaktande jämväl av att

en viss avgång bland de yngre överfurirerna kunde påräknas, beräknat antalet

överfurirer inom armén till 1 510, varav 833 i trupptjänst och 677 i inre tjänst.

Utredningen har verkställt detaljerade beräkningar rörande behovet av utbildningsbefäl

i övrigt vid armén och på grundval därav utarbetat sammanställningar

rörande personalbehovet inom de olika manskapsgradema. Härutinnan

torde få hänvisas till utredningens betänkande, s. 26 ff.

En avsevärd del av manskapskadern inom armén utgöres av beställning smän,

d. v. s. vapen-, pjäs-, signal-, bil-, instrument-, stridsvagns- och maskinmekaniker

ävensom hovslagare. Till samma kategori kan även sjukvårdsbefäl

hänföras. Uttagning till beställningsmannautbildning sker vid slutet av

korpralskolans teoretiska del. Alla volontärer genomgå alltså gemensamt klass

1, volontärrekrytskola samt korpralskolans teoretiska del, och först därefter

sker inriktningen på beställningsmannautbildning. Sistnämnda utbildning

äger rum dels såsom provtjänstgöring och förberedande utbildning, dels i centralt

anordnad furirskola på vederbörlig beställningsmannalinje och dels

därefter i form av praktisk tjänstgöring. För dem som äro lämpliga för fortsatt

utbildning finnes möjlighet att genomgå klasserna 2 och 3 vid försvarets

läroverks tekniska linje samt underofficerskurs vid arméns underofficersskola.

Några särskilda underofficersbeställningar för sålunda utbildade beställningsmän

finnas emellertid ej. Befordran till underofficer måste för deras del ske

inom ramen av de för trupptjänsten beräknade underofficersstaterna.

Manskapsutredningen har framhållit, att i det nuvarande systemet förelåge

vissa väsentliga brister, samt därom anfört i huvudsak följande.

Inom den militära tjänsten funnes för närvarande endast ett fåtal framtidsplatser,

som direkt vore avsedda för dem, som genomgått beställningsmannautbildning.

Genom beslut av 1944 års riksdag hade tillskapats 286 beställningar

för överfurirer i beställningsmannatjänst. Dessutom funnes 36 överfurirer i

sjukvårdstjänst. Några enligt angivna principer beställningsmannautbildade

underofficerare funnes ännu ej, då nu gällande utbildningsbestämmelser inte

tillämpats under härför erforderlig tid. Yissa beställningsmannautbildade

furirer inom mekanikerlinjerna kunde få framtidsplats såsom civilmilitära

beställningshavare inom tygstaten (tyghantverkare) eller såsom tygarbetare.

Något bestämt antal platser inom tygstaten vore dock inte förbehållet beställningsmännen

utan lediga beställningar inom tygstaten söktes i fri konkurrens.

Det ringa antalet framtidsplatser medförde, att det årliga utbildningsbehovet

för att täcka det erforderliga antalet beställningsmän för fredstjänsten bleve

onödigt stort. Detta påverkade i sin tur det årliga rekryteringsbehovet, som

skulle kunna nedbringas genom ökning av antalet framtidsplatser. Bristen på

framtidsplatser medförde nämligen, att huvuddelen av beställ ningsmännen

toge avsked efter tilländalupen första kontraktstid. Yid denna tidpunkt hade

de ännu ej förvärvat den praktik i yrket, som vore önskvärd för att de skulle

vara fullgoda yrkesmän. Ur ren yrkesutbildningssynpunkt vore det önskvärt,

att de kvarstannade längre tid än som nu vore fallet.

På grund av teknikens utveckling hade armén blivit allt mer och mer mekaniserad

och tekniskt betonad. Därför måste nya krav uppställas på beställ
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

ningsmännens kvalitet. En fullgod rekrytering till beställningsmannalinjerna

syntes aldrig kunna erhållas, om inte framtidsmöjligheterna inom dessa linjer

vore i huvudsak lika goda som på trupplinjen.

För att höja yrkesstandarden bland beställningsmännen och minska det

årliga utbildnings- och rekryteringsbehovet har utredningen därför föreslagit

inrättande av ett ökat antal framtidsplatser inom beställningsmannalinjerna.

I princip syntes det system lämpligt, som enligt 1942 års försvarsbeslut tilllämpades

inom trängtrupperna i vad avsåge sjukvårdsbefälet. Sjukvårdsfurirerna

kunde antingen bli överfurirer i sjukvårdstjänst eller — efter genomgången

underofficersutbildning — sjukvårdsunderofficerare. Befordran och

kommendering till fortsatt utbildning skedde gemensamt inom hela truppslaget

oberoende av tjänstgöringsplacering. På detta sätt kunde rättvisa befordringsförhållanden

säkerställas.

Inom varje beställningsmannalinje borde finnas ett antal beställningar

för underofficerare (motsvarande) och överfurirer (motsvarande). Rekryteringen

till beställningsmannautbildningen syntes i princip böra vara så ordnad,

att varje truppförband läte utbilda det antal beställningsmän, som erfordrades

inom de vid förbandet förekommande beställningsmannalinjerna, samt

att de utbildade beställningsmännen tjänstgjorde vid moderförbandet. Något

absolut hinder för en fast anställd att bli utbildad i beställningsmannatjänst,

som ej förekomme vid moderförbandet, borde dock inte föreligga. Uttagningen

borde ske enligt det vid armén nu tillämpade systemet,

Utredningen har undersökt, vilka slag av framtidsplatser, som lämpligen

borde förekomma inom olika beställningsmannalinjer — militära eller civilmilitära

beställningar — samt därvid förordat civilmilitära beställningar. Till

stöd härför har anförts bland annat följande.

Avgörande i denna fråga vore dels beställningsmännens användning i fred

och krig, dels vilka befattningar som redan funnes inom de olika linjerna. Av

särskild betydelse vore i detta sammanhang fördelningen av tygstatens personal

på tygverkmästar- och tyghantverkarbeställningar. Inom alla mekanikerlinjer

funnes tygstatspersonal placerad till tjänstgöring vid arméns truppförband.

Inom samma mekanikerlinjer funnes jämlikt 1944 års riksdagsbeslut ett

antal överfurirer. Ett tillskapande av ytterligare framtidsplatser inom mekanikerlinjerna

kunde antingen ske genom att öka antalet överfurirsbeställningar

samt dessutom tillskapa ett antal underofficersbefattningar i beställningsmannatjänst

eller genom att utöka tygstaten med erforderligt antal beställningar,

vilka såsom framtidsplatser vore förbehållna dem som utbildats beställningsmannavägen.

Ur militär synpunkt hade man i fred behov av beställningsmän

dels såsom utbildningsbefäl åt de värnpliktiga, som skulle utbildas i beställningsmannatjänst

för att utfylla krigsorganisationens behov av värnpliktiga

beställningsmän, dels för verksamhet under tillämpningsövningar, dels slutligen

för att tillgodose behovet av arbetskraft i truppförbandens reparationsverkstäder.

I krigsorganisationen förelåge behov av beställningsmannabefäl för

olika reparationsorgan. Vissa kvalificerade befattningar i krigsorganisationen

ansåges inte kunna fyllas med värnpliktig mekanikerpersonal utan härför

måste avses i tjänst varande eller förutvarande fast anställda beställningsmän,

som erhållit dels erforderlig militär utbildning, dels den grundliga yrkesutbildning,

som endast kunde erhållas under flerårig verksamhet såsom yrkes
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

man. Yare sig mekanikerpersonalen i högre befattningar vore militär eller

civilmilitär, syntes dess militära användbarhet vara densamma, då någon

egentlig militär utbildning inte avsåges förekomma efter korpralskolan. Vid

utbildningen av värnpliktiga i fred syntes det likaså vara betydelselöst, om

instruktörerna i yrkest jänst vore militärer eller civilmilitärer. Ur tjänstens

synpunkt hade utredningen därför funnit, att det vore oväsentligt, huruvida

militär eller civilmilitär form valdes vid tillskapandet av framtidsplatser av

högre grad än furirs. När det gällde mekanikerlinjerna ansåge utredningen,

att framtidsplatserna lämpligen borde tillskapas såsom en tillbyggnad av tygstaten

och i form av civilmilitära beställningar. Därav följde, att utredningen

ej kunde förorda inrättandet av ett antal militära beställningar för underofficerare

och överfurirer i beställningsmannatjänst tillhörande en för varje beställningsmannalinje

gemensam personalorganisation, då detta skulle'' medföra,

att ett flertal personalkategorier med olikartade anställningsförhållanden

komme att bliva sysselsatta i exakt samma slags arbete vid truppförbanden.

Oklara personal- och befälsförhållanden komme att uppstå genom en sådan

organisation. Klarare och redigare förhållanden i fråga om framtidsplatserna

inom de olika mekanikerlinjerna uppkomme, om alla beställningar högre än

furir vore civilmilitära och tillhörde samma personalorganisation.

Utredningen har däremot ansett, att militär anställningsform borde bibehållas

i vart fall till och med furirgraden. I fråga om sjukvårdsbefäl, som nu

tillhörde trängtrupperna och för vilket framtidsplatserna vore tillgodosedda

genom överfurirs- och underofficersbeställningar, hade utredningen funnit, att

såväl freds- som krigsorganisatoriska skäl talade för att det nuvarande systemet

bibehölles. Samma skäl talade för att även hovslagarpersonalen i olika

grader borde vara militär personal.

Personalbehovet inom beställningsmannalinjerna borde alltså enligt utredningens

uppfattning tillgodoses på följande sätt:

volontärrekryteringen borde ske utan inriktning på viss yrkesgren;

uttagning till beställningsmannautbildning borde äga rum vid slutet av

korpralskolans teoretiska del;

militär anställningsform inom samtliga beställningsmannalinjer borde bibehållas

till och med furirgraden;

framtidsplatserna i fråga om sjukvårds- och hovslagarpersonal borde vara

militära beställningar för överfurirer och underofficerare;

framtidsplatserna inom mekanikerlinjerna borde vara civilmilitära beställningar.

Utredningen har erinrat om att de fast anställda, som genomgått furirskola

på beställningsmannalinje, borde praktisera i yrket i 2—3 års tid för att befästa

kunskaperna och förvärva erforderlig yrkesrutin. Det syntes av flera

skäl lämpligt och rimligt, att de som finge genomgå yrkesutbildning (furirskola)

och bleve godkända förbunde sig att kvarstå i militär tjänst ett år

utöver den ursprungliga första anställningstiden, så att de efter furirskolan

kunde utnyttjas för praktisk tjänstgöring i 2V2 år, varunder de samtidigt

kunde förvärva yrkesrutin (detta gällde endast de egentliga beställningsmannalinjerna,

ej sjukvårdslinjen). Den första anställningstiden bleve alltså

572 år, överstatshalvåret inräknat. Det funnes då anledning antaga, att huvuddelen

kvarstannade till 6 tjänstår för att komma i åtnjutande av de bättre

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

civilanställningsförmånerna samt att de som kunde påräkna militär eller

civilmilitär framtidsplats kvarstannade intill den tidpunkt, då dylik plats

kunde påräknas. Samtliga befattningar högre än furir borde av befordringsskäl

inom varje beställningsmannalinje tillhöra en gemensam personalstat och

befordringarna ske i tur och oberoende av tjänstgöringsplacering. Det syntes

lämpligt, att även furirerna inom beställningsmannalinjerna tillhörde en för

vederbörlig linje gemensam personalstat, så att furirbefordran kunde ske i

tur efter utgången från furirskolan och så att kommendering till fortsatt utbildning,

utnämning till högre grad m. m. reglerades enhetligt inom varje

linje. Utredningen har framhållit, att de som skulle erhålla framtidsplatser

inom mekanikerlinjerna såsom tyghantverkare framför allt syntes böra erhålla

fortsatt utbildning och fördjupade kunskaper och färdigheter inom yrkesgrenens

område, givetvis med beaktande av att de erhölle ett lämpligt mått

av allmänbildning i övrigt. I sin fortsatta gärning vore de avsedda att själva

vara både arbetare och arbetsledare, inte enbart arbetsledare och övervakare.

Den förbättrade yrkesskickligheten skulle sålunda utnyttjas genom att de

personligen utförde svårare arbeten men av samma art, som utfördes av de

mindre yrkesskickliga. För dem som enligt utredningens förslag skulle få

framtidsplatser inom tygstaten borde det förslagsvis ordnas så, att de beställningsmannafurirer,

som ansåges lämpliga att bli tyghantverkare av 2. eller

1. klassen (Ca 12 respektive Ca 14), vilket närmast motsvarade underofficer

i lönegrad UO 1 och 2, genomginge »hantverkarkurs» vid tygförvaltningsskolan

(arméns signalskola), motsvarande underofficersskolan, samt att de

som avsåges gå vidare och bli tj^gverkmästare av 1. klassen (Ca 17), vilket

närmast motsvarade underofficer i lönegrad U0 3, sedermera genomginge

även »verkmästar- eller mästarkurs» motsvarande förvaltarkurs eller dylikt

vid samma skolor. Utan annan utbildning efter furirskolan än fortsatt yrkespraktik

skulle beställningsmannafurierna kunna bli civilmilitära beställ - ningshavare inom tygstaten i en nyinrättad beställning, som närmast skulle

motsvara överfurir på trupplinjen. Utredningen föresloge härför en ny grad,

tekniker, i lönegrad Ca 10 (vapentekniker, signaltekniker, motortekniker

o. s. v.).

De, som skulle bli hovslagarbefäl av högre grad än överfurir, syntes

likaledes böra genomgå en fortsatt utbildning, som mera vore inriktad på

ökad yrkesskicklighet än vad en genomgång av försvarets läroverks tekniska

linje samt vanlig underofficerskurs kunde ge. De borde därvid ej bli egentliga

underofficerare utan i vederbörlig personalförteckning redovisas såsom

hovslagarbefäl å kavalleriets stat.

De beställningsmän på mekanikerlinjerna, som skulle erhålla framtidsplatser

inom tygstaten, syntes enligt utredningen böra ha den pensionsålder, som

gällde för tygstatens övriga personal. Pensionsåldern för tekniker borde dock

fastställas till 55 år. Då dessa vore avsedda att krigsplaceras vid fältförband,

syntes nämligen de krav som därvid komme att ställas på dem oj kunna

tillfredsställande fyllas vid högre levnadsålder.

På grundval av verkställda beräkningar har utredningen föreslagit inrät
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

tande av 370 civilmilitära beställningar för tekniker. Behovet av överfurirsbeställningar

för sjukvårds- och hovslagarpersonal har beräknats till 187.

Till jämförelse må nämnas, att enligt uppgift av utredningen 111 av de för

budgetåret 1945/46 uppförda 536 överfurirsbeställningarna hösten 1945 uppehöllos

av tekniker-, sjukvårds- och hovslagarpersonal. Såsom förut anmärkts

har utredningen förutom här angivna framtidsplatser föreslagit inrättande

av ett 20-tal underofficersbeställningar, varjämte utredningen räknat med

viss utökning av antalet tyghantverkare och tygverkmästare.

Manskapsutredningens förslag beträffande arméns personalstater innebär

sammanfattningsvis — i förhållande till de personalstater som förutsatts i

1944 års riksdagsbeslut — inrättande av nya beställningar för 19 underofficerare,

437 civilmilitärer och 766 överfurirer samt minskning med 5 188 underbefäl

i övrigt och meniga. Det årliga rekryteringsbehovet har beräknats till

1 177 man.

Utredningens förslag ha i sina huvuddrag tillstyrkts i flertalet remiss utlåtanden.

I fråga om beställningsmännen ha dock anförts delade meningar.

Chefen för armén har framhållit, att det av utredningen angivna befälsbehovet

för fredsutbildningsarbetet vid flertalet truppförband vore ett absolut

minimum. Med hänsyn till de premisser som utredningen haft och med utgångspunkt

från den volontärrekrytering som utredningen ansett möjlig under

de närmaste åren syntes dock förslaget vara väl avvägt och godtagbart såsom

en framkomlig väg för att säkerställa befälstillgången. För att ernå största

effektivitet i utbildningsarbetet vore emellertid en bättre tillgång på underbefäl

än den av utredningen föreslagna önskvärd; särskilt gällde detta tillgången

på äldre, kvalificerade instruktörer. Arméchefen ifrågasatte, huruvida

icke åtgärder borde vidtagas för åstadkommande av en högre rekapitulationsfrekvens.

överbefälhavaren har i likhet med arméchefen framhållit, att det av utredningen

för armén beräknade fredsbehovet av kontraktsanställt manskap

vore ett minimum även med hänsyn tagen till den föreslagna ökningen av

antalet långtjänstunderbefäl och vederlikar. Flerstädes vore befälstillgången

så knappt tillmätt, att övningstidens rationella utnyttjande måste försvåras.

Överbefälhavaren ansåge att, i den mån läget förbättrades, antalet äldre

underbefäl (rekapitulerande furirer) ånyo borde ökas utöver utredningens

förslag. Åtgärder borde därför vidtagas för att stimulera furirer till rekapitulation.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har förklarat sig icke ha hunnit överblicka

de verkningar, som den föreslagna organisationen kunde tänkas ha på behovet

av utbildad sjukvårdspersonal under krigsförhållanden, och har därför förutsatt,

att en omorganisation i enlighet med utredningens förslag icke företoges

beträffande sjukvårdspersonalen utan att denna fråga vore fullt utredd.

Statens organisationsnämnd har framhållit, att ehuru den av utredningen

föreslagna anordningen att samtliga överfurirer skulle intill uppnådda 35

å 40 års ålder tjänstgöra i instruktörsbefattningar och först därefter överflyt
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

tas i befattningar avsedda för stabs- och förvaltningstjänst vore ofrånkomlig

ur synpunkten av instruktörst jänstens tillgodoseende enligt det framlagda

förslaget, det icke kunde anses lämpligt att för befattningar i stabs- och förvaltningstjänst,

vilka i de flesta fall icke fordrade mer än värnpliktsutbildning

och på tjänsten i fråga inriktad särskild utbildning, uppställa •— förutom

såsom nu vore fallet med hänsyn till den nuvarande volontärinstitutionens

upprätthållande avlagd furirsexamen och vissa tjänsteår — fordran på ytterligare

omkring tio års instruktörstjänst. Detta kunde leda till att genomförandet

av 1944 års riksdagsbeslut i fråga om överfurirer för stabs- och förvaltningstjänst

ytterligare försvårades och måhända helt omöjliggjordes. Att så

icke skedde vore en förutsättning för att resultatet av organisationsundersökningarna

vid armén skulle kunna tillgodogöras.

Organisationsnämnden har slutligen framhållit, att resultatet av pågående

organisationsunderökningar på ett flertal områden kunde leda till

behov av andra befattningar för överfurirer i stabs- och förvaltningstjänst än

dem utredningen räknat med.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har ifrågasatt, huruvida icke ett än

större antal beställningar för kontraktsanställt manskap än utredningen föreslagit

med fördel skulle kunna överföras till beställningar för långtjänstunderbefäl.

Förbundet ville i vart fall betrakta genomförandet av utredningens

förslag som en första etapp. Slutmålet måste vara att icke hålla större kader

av kontraktsanställt manskap än som erfordrades såsom rekryteringsunderlag

för en långtjänstunderbefälskader, avsedd att helt täcka behovet av mera

kvalificerade instruktörer och specialister, samt för underofficerskåren och den

del av officerskåren, som avsåges att rekryteras från det fast anställda manskapet.

Den av utredningen förordade levnadsåldern, vid vilken en övergång

till befattning i inre tjänst för överfurir i trupptjänst senast borde äga

rum, borde kunna jämkas med stöd av vunna erfarenheter. Enligt förbundets

uppfattning syntes denna jämkning kunna ske uppåt, vilket skulle

möjliggöra en överflyttning av ytterligare ett antal furirsbeställningar till

långtjänstkategorien. Förbundet ville starkt understryka, att utvecklingen på

detta område väsentligen berodde på hur tjänstgöringsförhållandena för överfurirerna

i allmänhet tillrättalädes. Det borde bland annat genom utnyttjande

av lämpliga värnpliktiga såsom biträdande instruktörer bli möjligt att mera

markerat lägga de trupp tjänstgörande överfurirernas arbetsuppgifter på instruktions-

och lärarverksamhet.

Svenska under officers förbundet har framhållit, att överfurirernas placering

i utbildningstjänst vore ett ofrånkomligt villkor för överfurirkaderns

utbyggnad. Förbundet hade intet att erinra mot att överfurirerna toges i anspråk

såsom gruppchefer (motsvarande). Däremot hyste förbundet betänkligheter

mot att utnyttja överfurirer i befattning såsom plutonchefs ställföreträdare

(motsvarande). Utredningens förslag kunde leda till att överfurirer

till följd av sin högre tjänstegrad trängde fram till befattningar såsom plutonchefs

ställföreträdare före till och med underofficersutbildade furirer. En

sådan utveckling kunde enligt förbundets mening icke anses önskvärd. Mot

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

utredningens förslag i fråga om inretjänstbefattningarna hade förbundet

intet att erinra. Därvid förutsatte förbundet emellertid, att den i annat sammanhang

föreslagna åtgärden om utbyte av kompaniadjutant mot kompanifurir

icke komme till stånd.

Såsom nyss anförts ha i fråga om manskapsutredningens förslag beträffande

beställningsmännen anförts olika meningar.

Chefen för armén har anfört, att han biträdde de principer, som utredningen

föreslagit beträffande beställningsmannalinjerna, och att han med tillfredsställelse

hälsade utredningens förslag till förbättring av framtidsmöjligheterna

för dem som utbildades på de tekniska linjerna. Utredningens förslag

att ett visst antal beställningar inom tygstaten skulle vara förbehållet

dem, som gått beställningsmannavägen, syntes arméchefen lämpligt. Detta

medförde emellertid att särskilda åtgärder måste vidtagas, enär tygstatens

personal tillsattes efter ansökningsförfarande.

Även civilmilitära tjänstemannaförbundet har i princip anslutit sig till utredningens

förslag i fråga om beställningsmannalinjerna. Förbundet har

emellertid gjort vissa invändningar mot det av utredningen föreslagna befordringssystemet

inom tygstaten. Det syntes nämligen förbundet ur tjänstesynpunkt

och även av rent psykologiska skäl icke vara befrämjande för det

bästa urval vid befordran, att en bestämd kategoriklyvning mellan tekniker

och tyghantverkare företoges före anställningen såsom tekniker. Detta komme

att försvåra rekryteringen av teknikerna. Utsikten att få stå kvar i denna

relativt lågt avlönade befattning i 30 år utan befordringsmöjligheter vore

föga lockande. Teknikerna syntes därför böra beredas möjlighet till befordran

inom tygstaten.

Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha däremot med hänsyn till de

arbetsuppgifter, som avsetts skola åvila teknikerna, icke kunnat ansluta sig

till utredningens förslag, att ifrågavarande personal skulle erhålla tjänstemannaanställning.

De sakkunniga ansåge för sin del mest naturligt, att för

personalen i fråga valdes den anställningsform, som plägade tillämpas beträffande

personal med motsvarande arbetsuppgifter inom försvaret, nämligen

kollektivavtalsanställning. Tre av de sex sakkunniga ha dock anmält

avvikande mening och förordat civilmilitär tjänstemannaanställning.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har förordat, att mekanikerpersonalen

rekryterades direkt bland ynglingar som genomgått yrkesskola eller

hade minst två års verkstadspraktik inom lämpligt fack samt fullgjort värnpliktstjänstgöring.

Den för tjänsten nödvändiga militära utbildningen syntes

nämligen kunna meddelas vederbörande under värnpliktstjänstgöringen, då

dels den värnpliktige hade tillfälle att skaffa sig kännedom om den militära

miljön och sina förutsättningar att trivas inom denna och dels den militära

myndigheten hade möjlighet att intressera lämpliga ynglingar för anställning

inom försvarsmakten. Pensionsåldern för tekniker borde i varje fall icke

sättas lägre än för arbetare i statens tjänst, nämligen 60 år.

Försvarsverkens civila personals förbund har anfört, att utredningen i fråga

om mekanikerpersonalen icke kommit fram till de organisations- och anställ
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

ningsformer, som medförde den största effektiviteten till de lägsta kostnaderna.

Förbundet ifrågasatte, huruvida utredningen beaktat den inverkan en

så avsevärd utökning av antalet i långtjänst anställda, som utredningen föreslagit,

komme att få på arbetstillgången vid verkstäderna. Det syntes icke

kunna undvikas, att den föreslagna utökningen komme att medföra antingen

att personalen icke bleve utnyttjad i tillfredsställande utsträckning eller också

att arbetsuppgifter, som nu åvilade verkstäderna och dess personal, överfördes

till annan personal och andra arbetsplatser, där instrument-, verktygsoch

maskinutrustning icke funnes i sådan utsträckning att arbetet kunde utföras

under de gynnsammaste formerna. Reparations- och serviceverksamheten

borde i stället samordnas och personalbehovet beräknas med utgångspunkt

därifrån. Anställningsformerna för likvärdig personal borde vara desamma.

För här ifrågavarande personal syntes arbetaranställning vara naturlig.

Utbildningen av personalen borde planeras och bedrivas så att skickliga

yrkesarbetare erhölles. Befordringsfrågorna borde lösas så att jämväl verkstädernas

yrkesarbetare bereddes möjligheter till befordran till tyghantverkar-

och tygverkmästarbeställningar.

I ett flertal yttranden ha anförts invändningar mot den av manskapsutredningen

föreslagna löneställningen för teknikerna. Även mot den av utredningen

förordade tjänstebenämningen tekniker ha erinringar framställts från

åtskilliga håll. Sålunda ha försvarets civilförvaltning, statskontoret och försvarets

tjänsteförteckningssakkunniga i stället förordat benämningen tygmekaniker.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har för sin del föreslagit benämningen

tyghantverkare av 3. klassen.

Såsom förut anförts var jag icke vid behandlingen i propositionen 1946:

120 av frågan om manskapsstaterna för budgetåret 1946/47 beredd att taga

ställning till manskapsutredningens förslag. Bland annat borde, framhöll jag,

överväges i vad mån civil, kollektivavtalsavlönad personal borde kunna tagas i

anspråk i stället för de civilmilitära beställningshavare, varmed utredningen

räknat. Ehuru jag alltså icke vore beredd att taga ställning till manskapsutredningens

förslag i hela dess vidd, hade jag övervägt, huruvida icke vissa åtgärder

i syfte att minska rekryteringsbehovet ändock skulle kunna vidtagas

från och med budgetåret 1946/47 utan att därigenom det slutliga ställningstagandet

till förslaget föregrepes. För arméns del hade en framkomlig väg

synts mig vara, att det genom 1944 års riksdagsbeslut fastställda slutläget beträffande

sammansättningen av manskapsstaterna intoges redan under budgetåret

1946/47. De avsevärda vakanserna inom de lägre manskapsgraderna möjliggjorde

de minskningar å manskapsstaterna, som en dylik åtgärd innebure.

I enlighet med angivna grunder ökades för innevarande budgetår antalet

beställningar för överfurirer med 389 till 925, medan manskapsbeställningarna

i övrigt minskades med 1 421 till 9 268.

Chefen för armén har i skrivelse den 12 november 1946 framlagt förslag

till manslcapsstater för budgetåret 1947/48 enligt två alternativ, det ena, I,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition n? 130.

under förutsättning av bifall till manskapsutredningens förslag beträffande

beställningsmannalinjen, det andra, II, med i princip oförändrad beställningsmannaorganisation.

Båda alternativen hänföra sig med vissa mindre justeringar

till manskapsutredningens förslag till stater för nämnda budgetår, dock

att antalet överfurirsbeställningar med hänsyn till de begränsade rekryteringsmöjligheterna

beräknats något lägre. Arméchefen har icke räknat med någon

iitökning av antalet beställningar för tyghantverkare och tygverkmästare,

enär för erhållande av sådana beställningar förutsatts genomgång av vissa

kurser, som kunna anordnas tidigast under budgetåret 1947/48.

Enligt arméchefens alternativ I skulle antalet överfurirsbeställningar ökas

med 315 till 1 240, vartill skulle komma 224 civilmilitära beställningar för

tekniker i Ca 10 och 10 radiofurirer i MEo 12. Antalet manskapsbeställningar

i övrigt skulle minskas med 2 053 till 7 215, varjämte antalet underofficersbeställningar

vid trängen skulle minskas med 1 för fanjunkare och 9 för

sergeanter. Alternativ II avviker från alternativ I allenast såtillvida, att de

föreslagna beställningarna för tekniker och radiofurirer skulle ersättas med

överfurirsbeställningar, vilkas antal därigenom skulle ökas med ytterligare

234 till 1 474.

1946 års nianskapslöneutredning har i sitt den 20 december 1946 avgivna

betänkande förebragt ytterligare utredning rörande anställningsform och avlöningsvillkor

för de av 1944 års manskapsutredning föreslagna teknikerna.

Manskapslöneutredningen har anfört, att utredningen i syfte att bilda sig

en uppfattning om arbetets art för den tekniska personalen vid olika arbetsställen

företagit vissa studiebesök. Såvitt avser studiebesöken vid armén har

utredningen anfört i huvudsak följande.

Under studiebesöken hade uppmärksammats, att skillnaden i arbetsuppgifter

för kollektivanställd personal och beställningsmän där vore betydligt

mindre än för motsvarande personalkategorier vid flygvapnet. Det hade

emellertid konstaterats, att beställningsmännens arbetsuppgifter, framför allt

i samband med denna personals deltagande i skarpskjutningar och övningar

utom förläggningsorten — varvid beställningsmännen bleve väl förtrogna med

materielens utnyttjande och funktion — vore av mera allsidig karaktär,

medan däremot de kollektivanställda arbetarna, vilka endast sällan deltoge

i förenämnda övningar, vore specialutbildade för vissa arbetsdetaljer och

mera lämpade för arbete i med specialutrustning försedda permanenta verkstäder.

Yid studiebesöken hade de militära cheferna framhållit, att de kollektivanställda

vid tjänstgöring utom förläggningsorten hade avsevärt bättre ekonomiska

förmåner i form av traktamenten och övertidsersättning än den militära

och civilmilitära personalen och att detta bidroge till att de kollektivanställda

av kostnadsskäl endast då så oundgängligen erfordrades finge deltaga

i övningar utom förläggningsorten. Yid dylika övningar vore det vanligt,

att tjänstgöringstiden bleve oregelbunden och oftast överstigande föreskriven

normal arbetstid. Därvid åtnjöte den kollektivanställda personalen, bland

annat, övertidsersättning enligt bestämmelserna i kollektivavtalet, medan den

militära och civilmilitära personalen icke erhölle någon särskild ersättning

härför. Vidare utginge vid tjänstgöring utom förläggningsorten till kollektiv
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

65

anställda traktamenten i huvudsak enligt bestämmelserna i allmänna resereglemente!,

varvid, om exempelvis portion kunde tillhandahållas av kronan,

den anställde ägde inköpa sådan portion mot erläggande av den härför fastställda

ersättningen. Den militära och civilmilitära personalen erhölle i stället

fri förläggning och förplägnad — oftast efter fältmässiga grunder — jämte

viss mindre traktamentsgottgörelse.

Yid inom armétruppförbanden företagna studiebesök hade vidare uppmärksammats,

att de civilmilitära tyghantverkarna och tygverkmästarna i allmänhet

börjat som fast anställt manskap men att de därefter måst taga avsked

från den militära anställningen och övergå till kollektivanställning som tygarbetare

för att kunna vinna befordran till tyghantverkare.

Utredningen hade slutligen också vid sina besök under hand tillfrågat

olika kategorier berörd personal, vilken anställningsform de skulle föredraga

vid eventuell anställning såsom tekniker. Endast ett fåtal hade därvid uttalat

sig för militär anställning, några enstaka för kollektivanställning, medan

en betydande majoritet förordat civilmilitär anställning. Skälen för sistnämnda

anställningsform hade främst angivits vara, att man ansett, att denna

anställningsform innebure en fast anställning, att man genom en sådan anställningsform

bleve frigjord från vissa rent militära arbetsuppgifter — såsom

dagbefäls- och vakttjänst — samt att ställningen såsom teknisk yrkesman

därvid bättre komme till uttryck.

Sedan utredningen närmare redogjort för vissa av vederbörande myndigheter

och personalsammanslutningar anförda synpunkter, har utredningen anfört,

att det enligt utredningens mening vore nödvändigt, att ett visst antal

av det för teknisk tjänst avsedda stammanskapet kunde erbjudas en tryggad

framtidsanställning. Utredningen hade därvid kommit till den uppfattningen,

att den ur rekryteringssynpunkt önskvärda tryggheten i anställningen bäst

ernåddes genom tjänstemannaanställning. Såsom motivering härför har utredningen

anfört bland annat följande.

Utredningens uppfattning stöddes av det övervägande antalet personalsammanslutningar,

militära chefer och anställda, som utredningen haft överläggningar

med.

Beträffande principerna för gränsdragningen mellan kollektiv- och tjänstemannaanställning

för arbetarpersonal hos andra statliga myndigheter syntes

tjänstemannaanställning såsom regel ha valts för den personal, vars arbetsuppgifter

med hänsyn till samhällsintresset under alla förhållanden måste

utföras. Vidare syntes denna anställningsform i allmänhet ha valts för dem,

som vore sysselsatta med sådana underhålls- och reparationsarbeten av teknisk

natur, som icke utfördes fabriksmässigt. Underhållsarbeten av icke teknisk

natur, såsom väg- och banarbeten, utfördes däremot regelmässigt av

kollektivanställd arbetskraft.

Såsom ett argument för kollektivanställning av tekniker hade framhållits,

att yrkesskickligheten vid dylik anställnings form bleve tillgodosedd på ett

bättre sätt än vid den av manskapsutredningen förordade. Utredningen ansåge,

i likhet med vissa representanter för personalorganisationerna, det icke

vara riktigt att sammanknyta anställningsform och yrkesskicklighet. Av vikt

vore endast, att varje kategori arbetstagare hade den mot arbetsuppgifterna

svarande utbildningen och yrkesfärdigheten.

Den yrkesutbildning, som erfordrades för ifrågavarande allsidiga arbetsuppgifter

och som meddelades i det militära, syntes, sedan undervisningen

numera systematiserats och förbättrats samt standarden på undervisnings
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130.

258 47 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

lokaler och undervisningsmateriel avsevärt höjts, med hänsyn till sitt syfte

stå i paritet med den, som vunnes under arbetaranställning.

Utredningen har förordat, att de tjänstemannabefattningar, som sålunda

borde avses för den tekniska tjänsten, skulle erhålla civilmilitär karaktär,

samt till stöd härför framhållit bland annat följande.

Bland de uppgifter, som åvilade flertalet tekniker, inginge även undervisning

och instruktion i teknisk tjänst för bland andra de värnpliktiga. Dessa

tekniker måste med hänsyn därtill besitta erforderlig pedagogisk skicklighet.

Den utbildning härutinnan, som erhölles i det militära, syntes vara att föredraga

framför civil utbildning särskilt med tanke på att den av teknikerna

meddelade undervisningen inginge såsom ett led i den militära utbildningen,

vars syfte vore att göra de värnpliktiga skickade att utöva sin yrkestjänst under

krigsmässiga förhållanden. Dessa skäl talade för militär eller civilmilitär anställningsform.

Såsom skäl mot civil anställningsform kunde även framhållas

den omständigheten, att ifrågavarande tekniker måste äga förutsättningar för

att i fält föra befäl över reparationsorgan.

Även för ernående av en önskvärd normal befordringsgång för teknikerna

syntes militär eller civilmilitär anställningsform böra komma till användning.

Ur mobiliseringssynpunkt borde vidare beaktas, att civil personal, såväl

tjänstemän som arbetare, ofta på grund av under militärtjänstgöringen genomgången

specialutbildning krigsplacerats vid den försvarsgren eller det truppslag,

där specialutbildningen erhållits, varför denna personal vid mobilisering

icke utan vidare kunde disponeras för innehavande civil anställning.

Även ur denna synpunkt vore sålunda militär eller civilmilitär anställning att

förorda.

En rent militär anställningsform hade icke förordats vare sig av manskapsutredningen

eller av de myndigheter — såsom försvarsgrenscheferna —

vilka i anledning av remiss av nämnda utrednings betänkande haft att

avgiva utlåtande. Icke heller utredningen funne skäl förorda en dylik anställningsform.

Beträffande löneställningen för teknikerna har manskapslöneutredningen,

efter att ha inhämtat yttrande av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga,

i likhet med dessa sakkunniga förordat inplacering i 8 lönegraden, eller samma

lönegrad som utredningen förordat för överfurirerna.

Särskilda yttranden ha avgivits av två sakkunniga från personalorganisationer.

Sålunda har den sakkunnige från försvarsverkens civila personals förbund

ansett, att den av förbundet föreslagna kollektivavtalsanställningen

skulle innebära den bästa lösningen, varvid särskilt understrukits nödvändigheten

av att enhetliga anställningsformer eftersträvades för personalgrupper

med sinsemellan likartade arbetsuppgifter. Den sakkunnige för försvarsväsendets

underbefälsförbund har uttalat, att teknikerna enligt hans mening

bort placeras i 10 lönegraden. I

I de remissutlåtanden, som avgivits över manskapslöneutredningens betänkande,

ha beträffande anställningsformen för teknikerna anförts i huvudsak

samma synpunkter som i yttrandena över 1944 års manskapsutrednings förslag.

Medan sålunda förslaget om tjänstemannaanställning tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av de militära myndigheterna och flertalet personalorganisa
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

tioner, har försvarsverkens civila personals förbund vidhållit sin uppfattning,

att ifrågavarande personalkategori borde anställas mot kollektivavtal. Försvarets

civila tjänstemannaförbund har ansett, att teknikerna borde erhålla

civil ställning.

I flera utlåtanden har påyrkats högre löneställning för teknikerna. Sålunda

har civilmilitära tjänstemannaförbundet ansett, att teknikernas lönegradsplacering

under inga förhållanden finge bli lägre än förrådsvaktmästarnas, dock

lägst 10 lönegraden. Försvarsverkens civila personals förbund har anfört att,

om den av manskapslöneutredningen förordade anställningsformen skulle tilllämpas,

nuvarande civila mekaniker eller montörer med lång anställningstid

och lång erfarenhet inom yrket vid anställning som tekniker borde placeras i

10 lönegraden med tjänstetiteln förste mekaniker. Övriga tekniker borde placeras

i 8 lönegraden. Försvarsväsendets underbefälsförbund har biträtt förslaget

om teknikernas placering i 8 lönegraden, eller samma löneställning som

förbundet ansett sig kunna godtaga för överfurirerna. Förbundet har emellertid

för båda dessa personalkategorier påyrkat en större spännvidd mellan begynnelse-

och slutlönen än som förutsatts av manskapslöneutredningen. Därest

detta av lönetekniska skäl icke skulle anses vara möjligt beträffande teknikerna,

borde den förordade lösningen ändock kunna vinnas genom att teknikerna vid

armén bibehölles i militära beställningar såsom överfurirer.

Marinen.

1944 års manskapsutredning har erinrat, att flottan bestode av ett antal

rörliga enheter, fartygen, och för dessas funktion nödvändiga landorgan.

Örlogsstationer, örlogsvarv och andra flottan tillhörande, under fredstid

organiserade anläggningar i land vore närmast att betrakta såsom utbildningsanstalter

samt utrustnings- och underhållsdepåer. Redan under fredsförhållanden

uppställdes relativt höga krav på flottans stridsberedskap. Ett

antal rörliga enheter måste till följd därav ständigt vara rustat och bemannat

med färdigutbildad eller i vart fall nära nog färdigutbildad personal.

Krigsorganisationens personalbehov vore avsevärt större än fredsorganisationens.

Dessa förhållanden utövade inflytande på flottans organisation också

i vad avsåge det fast anställda manskapet.

Beträffande den nuvarande manskapsorganisationen samt möjligheterna

att minska rekryteringsbehovet har utredningen anfört bland annat följande.

Det fast anställda manskapet vore fördelat på följande yrkesavdelningar,

nämligen däcksavdelningen, ekonomiavdelningen, maskinavdelningen och

hantverksavdelningen. Inom dessa yrkesavdelningar funnes ett flertal yrkesgrenar.

Tjänsten vid flottan vore alltså ytterligt specialiserad, och det fast

anställda manskapet utnyttjades i stor utsträckning såsom yrkesmän. Behovet

av underbefäl för mera renodlad trupptjänst vore jämförelsevis ringa. Ur

utbildnings- och framförallt lönesynpunkt hade det emellertid ansetts nödvändigt

att till och inom underbefälsgraderna befordra även sådant fast

anställt manskap, som toges i anspråk huvudsakligen för yrkestjänst. Rekryteringen

av det fast anställda manskapet skedde till de olika yrkesavdel

ningarna och strävan vore att direkt rekrytera också de särskilda yrkesgrenarna.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Vid bestämmandet av antalet fast anställt manskap vid flottan måste hänsyn

tagas till graden av stridsberedskap, som flottan redan under fredsförhållanden

måste upprätthålla, till behovet av under längre tid utbildad,

yrkeskunnig personal för krigsorganisationen samt till möjligheten att giva

flottan tilldelade värnpliktiga en sådan utbildning, att de under fredstid

och/eller i krigsorganisationen kunde användas i mera kvalificerade befattningar.

Den ökning av personalbehovet, som vid flottan uppkomme vid övergång

från freds- till krigsorganisation, hänförde sig i avsevärd utsträckning till personal

för den rena yrkestjänsten. På denna personal måste krav uppställas

i avseende på en tidigare erhållen, relativt omfattande utbildning, som på

grund av ständigt fortskridande moderniseringar av och förändringar beträffande

fartygens komplicerade tekniska utrustning ej kunde tillåtas ligga

alltför långt tillbaka i tiden. Flottans krigsorganisation krävde följaktligen

ständig tillgång till relativt modernt utbildad personal. På grund därav kunde

man vid flottan inte avvara en viss tillgång på förutvarande fast anställt

manskap. En reglerad omsättning inom stamkadern av manskap vore alltså

nödvändig.

Behovet av en dylik omsättning sammanhängde nära med den utbildning,

de värnpliktiga kunde erhålla under fullgörandet av sin tjänstgöring. I den

mån de värnpliktiga under tiden för fredstjänstgöring kunde utbildas till

2. klass sjömän och underbefäl minskades behovet av fast anställda dylika.

Sedan utredningen närmare granskat ett av chefen för marinen i skrivelse

den 22 juni 1944 framlagt förslag rörande minskning av flottans manskaps

stater, har utredningen framhållit, att rekryteringsbehovet vid flottan syntes

kunna nedbringas på i huvudsak tre vägar, genom åtgärder som stimulerade

de fast anställda till rekapitulation i anslutning till den första anställningstidens

utgång, genom utökning av antalet långtjänstunderbefälsbeställningar

samt genom ökat utnyttjande av värnpliktiga i befattningar, som nu uppehölles

av fast anställt manskap.

På grundval av verkställda utredningar har utredningen föreslagit utökning

av den nuvarande högbåtsmannakadern till 511, samtidigt som en minskning

med 1 943 beställningar för manskap i lägre grader ansetts möjlig. Det

årliga rekryteringsbehovet har beräknats till 660 man. Utredningen har räknat

med att 312 högbåtsmän skola kunna vara sjökommenderade, medan

återstoden avsetts för landtjänstgöring och reserv. Därvid har förutsatts, att

högbåtsmän tillhörande däcksavdelningen normalt skulle kunna vara sjökommenderade

intill en levnadsålder av 47 år, vilket marinledningen underhand

förklarat vara godtagbart. För högbåtsmän tillhörande övriga yrkesavdelningar

syntes en ökning av antalet tjänstår ombord till 22 (innebärande

en levnadsålder av 50 år) vara möjlig att genomföra.

Manskapskadern vid kustartilleriet är fördelad på ett antal yrkesavdelningar,

artilleriavdelningen, signal- och minavdelningen, ekonomiavdelningen,

musikavdelningen, maskinavdelningen samt hantverksavdelningen.

Inom flera av yrkesavdelningarna finnas särskilda yrkesgrenar.

Manskapsutredningen har erinrat om att tjänsten vid kustartilleriet liksom

vid flottan vore i hög grad specialiserad. Det fast anställda manskapet

utnyttjades i stor utsträckning såsom yrkesmän, men behovet av underbefäl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 6&

för ren trupptjänst vore likväl mera framträdande än vid flottan. Flertalet fast

anställt manskap vid kustartilleriet måste alltså efter helt eller delvis genomgången

underbefälsutbildning kunna disponeras såsom instruktörer vid utbildningen

av de värnpliktiga. Rekryteringen skedde direkt till de olika

yrkesavdelningarna och i någon utsträckning också till de särskilda yrkesgrenarna.

Utredningen har framhållit, att manskapskadern syntes kunna i huvudsak

bestämmas under hänsynstagande endast till fredsbehovet. Yid beräkningarna

av personalbehovet hade utredningen förutsatt en minskning av kustartilleriets

värnpliktskontingent med omkring en tredjedel. Antalet instruktörer sammanhängde

emellertid inte endast med numerären av utbildningskontingenten

utan även med antalet utbildningsenheter. De senare kunde vid kustartilleriet

med hänsyn till den specialiserade tjänsten inte i avsevärd mån minskas,

varför reduceringen av årskontingenten värnpliktiga enligt inom marinledningen

verkställda beräkningar kunde medföra en kompensationslös reducering

av antalet fullständigt underbefälsutbildade, d. v. s. furirer, med allenast

15 % inom artilleriavdelningen och med 10 % inom övriga yrkesavdelningar.

I motsvarande mån borde givetvis antalet beställningar för korpraler och

meniga minskas.

Det syntes vidare vara möjligt att genomföra en ökning av långtjänstunderbefälsbeställningarnas

antal. Överfurirerna vore för närvarande avsedda

allenast för arbetsuppgifter inom stabs- och förvaltningstjänsten samt

såsom yrkesmän. På enahanda skäl, som anförts för arméns vidkommande,

ansåge utredningen det emellertid vara möjligt att också vid kustartilleriet

taga överfurirer i anspråk för instruktörstjänst. Härigenom finge därtill

villigt och lämpligt underbefäl möjlighet att kvarstå i militärtjänsten, och en

sådan åtgärd syntes komma att medföra ökad benägenhet hos det kontraktsanställda

manskapet att förlänga sina anställningskontrakt och följaktligen

minska det årliga rekryteringsbehovet. Avgörande för frågan om antalet

överfurirer såsom instruktörer bleve den tidpunkt, vid vilken övergång till

fysiskt mindre ansträngande tjänstgöring borde äga rum, och det antal befattningar,

som för nu ifrågavarande ändamål stode till förfogande. Ehuru

vissa mindre jämkningar kunde bliva nödvändiga beträffande de av 1942

års underbefälsutredning föreslagna befattningarna inom stabs- och förvaltningstjänst

för överfurirer tillhörande artilleri- samt signal- och minavdelningarna,

räknade utredningen med att antalet beställningar, d. v. s. 42,

alltfort komme att erfordras. Från den utgångspunkten, att befordran till

överfurirsbeställning normalt skulle kunna vinnas senast vid en levnadsålder

av 28 år och antalet tjänstår såsom överfurir till följd därav komme att uppgå

till 27 samt att överfurir icke borde sysselsättas såsom instruktör längre än

till en uppnådd levnadsålder av 42 år, svarade mot 42 överfurirsbefattningar

i stabs- och förvaltningstjänst 45 överfurirsbefattningar för instruktörer.

Dessa 45 beställningar borde tillkomma i utbyte mot samma antal furirsbeställningar,

varvid övriga manskapsbeställningar borde i motsvarande mån

minskas.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 1F.O.

Inom övriga yrkesavdelningar dominerade de tekniska arbetsuppgifterna,

för vilka överfurirer med fördel kunde tagas i anspråk under hela tjänstetiden,

utan att de vid högre levnadsålder behövde överföras till befattningar

inom stabs- och förvaltningstjänsten. Antalet överfurirer inom dessa yrkesavdelningar

syntes lämpligen kunna bestämmas till 15 % av antalet furirsbeställningar.

Antalet överfurirsbeställningar skulle enligt dessa grunder utgöra

131, innebärande en ökning i förhållande till den av 1944 års riksdag

beslutade personalstaten med 64. Å andra sidan skulle antalet beställningar

i övriga manskapsgrader kunna minskas med sammanlagt 838. Det årliga

rekryteringsbehovet beräknades till 160 man.

Chefen för marinen har med beaktande av möjligheterna att utnyttja yrkesoch

underbefälsutbildade värnpliktiga beräknat behovet av stamunderbefäl

för utbyggd krigsorganisation enligt 1942 års försvarsbeslut och därvid funnit,

att den av utredningen föreslagna staten för flottans stamunderbefäl

kunde godtagas. En absolut förutsättning därför vore dock, att tiden för de

värnpliktigas fredstjänstgöring icke minskades under den enligt 1941 års

värnpliktslag nu gällande. Erfarenheten från den tid flottans sjömansskola

varit i verksamhet visade, att den av utredningen beräknade reserven för att

täcka oförutsedda avgångar under den första anställningstiden vore otillräcklig.

Då dessa erfarenheter förskreve sig till tider med dåliga urvalsmöjligheter,

kunde emellertid ingå siffror på normal avgång anföras. Då de

av utredningen beräknade reserverna under nu rådande förhållanden vore

helt otillräckliga, måste man tills vidare räkna med större rekryteringsbehov

än det av utredningen angivna. Därtill komme, att vakanserna inom sjömanskåren

nu vore så stora, att en överrekrytering erfordrades under de närmaste

åren för att uppbringa manskapskadern till den föreslagna staten.

Ett genomförande av utredningens förslag till manskapsorganisation förutsatte,

att flottans årliga värnpliktstilldelning för säkerställande av krigsberedskapen

i fred ökades med 800 man. Då för fredstjänsten föreliggande värnpliktsbehov

sammanhängde med möjligheten att utnyttja civil arbetskraft

m. m., vore det emellertid möjligt att det utökade värnpliktsbehovet kunde

begränsas. Resultaten av pågående undersökningar, bland annat genom statens

organisationsnämnds försorg, borde avvaktas innan slutlig ställning till

förevarande spörsmål toges.

Marinchefen har vidare framhållit, att växlingarna för högbåtsmännen

mellan sjö- och landtjänst komme att bliva avsevärt olika för de olika yrkesavdelningarna

samt att härvid ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna

tillhörande högbåtsmän finge längre sjötjänstgöring än däcksavdelningen tillhörande.

Den förstnämnda kategorien komme att få så lång sjötjänstgöring,

att man icke helt kunde bortse från risken för att olägenheter kunde uppkomma

för den enskilde. Den föreslagna utökningen av antalet ombord tjänst

görande högbåtsmän komme enligt marinchefen sannolikt att medföra krav

på förbättring av fartygens förläggningslokaler. Särskilt med hänsyn till den

levnadsålder, intill vilken högbåtsmännen förutsattes skola tjänstgöra ombord,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

kunde dylika klav i den mån de rimligen kunde tillgodoses, icke tillbakavisas.

Avsevärda förbättringar härutinnan bleve mycket dyrbara att genomföra.

I princip borde därför överföring av underbefäl från furirer till högbåtsmän

icke i och för sig medföra ändrade förläggningsförhållanden.

Mot utredningens beräkning av manskapsstat för kustartilleriet har

marinchefen i huvudsak icke haft något att erinra. Förutsättningarna för att

rekrytera den ökade kadern av överfurirer genom rekapitulering av furirer

syntes dock ha bedömts väl optimistiskt. Det syntes marinchefen utan tvivel

vara betydligt lättare att förmå manskapet att rekapitulera om utsikterna till

underofficersbefordran förbättrades genom ökning av antalet underofficersbeställningar.

Med anledning därav borde genomförandet av den föreslagna

utökningen av överfurirsbeställningarna göras beroende av framtida erfarenheter

rörande möjligheterna att besätta desamma och beslut om kustartilleriets

slutliga stat för sådana beställningshavare tills vidare anstå.

Marinförvaltningen har ur de synpunkter ämbetsverket hade att företräda

i huvudsak icke haft annat att erinra mot utredningens förslag till

manskapsstater än att det av betänkandet icke framginge, huruvida genomförandet

av förslaget tillgodosåge flottans behov av yrkeskunnigt manskap

för den teknisk-ekonomiska förvaltningen i land och ombord. Ett långt drivet

utbyte av stammanskap mot värnpliktiga kunde medföra stora olägenheter

och merkostnader för underhållstjänsten och det vore därför angeläget, att

denna fråga beaktades vid fördelningen av manskapet på yrkesgrenar.

I fråga om den föreslagna utökningen av antalet högbåtsmän har marinförvaltningen

anfört i huvudsak följande.

En utökning av högbåtsmannainstitutionen för flottan i sådan omfattning

och med tjänstgöring ombord till så hög ålder, som utredningen föreslår,

kommer enligt tidigare erfarenheter sannolikt att i sinom tid medföra krav

från högbåtsmännens sida på betydligt bättre förläggningsförhållanden än

som erbjudas övrigt manskap. Speciella mässar kunna på större fartyg bliva

erforderliga. På flera av de nuvarande örlogsfartygen torde ett krav på förbättrade

förläggningsförhållanden icke kunna lösas, varför redan på nämnda

grund en begränsning av det föreslagna antalet sjökommenderade högbåtsmän

är önskvärd. De kostnader, som kunna uppstå för ändring av befintliga

inredningar på fartygen, synas ej ha tillräckligt beaktats.

Marinförvaltningen hyser vidare vissa betänkligheter beträffande möjligheten

för en fullgod rekrytering av högbåtsmän för andra yrkesavdelningar

än däcks- och ekonomiavdelningarna. Detta gäller i första hand maskinavdelningen,

vilkens högbåtsmän under större delen av sin tjänstgöring måste

bliva sjökommenderade. Piekryteringen av denna yrkesgrupp är för närvarande

synnerligen ojämn.

Försvarets anställningsbyrå, som icke haft någon principiell erinran att

göra mot den av utredningen föreslagna manskapsorganisationen vid marinen,

har emellertid framhållit, att den beräknade tillgången på rekapitulanter vid

flottan kunde synas väl hög, om hänsyn toges till den särskilt under senaste

är från underbefälets sida visade obenägenheten att kvarstanna i tjänst.

Statens organisationsnämnd har framhållit, att även vid flottan den förlängda

värnpliktstiden borde kunna medgiva, att värnpliktiga utnyttjades i ett

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

antal befattningar, för vilka hittills avsetts fast anställt manskap. Under den

senaste tiden hade också enligt vad nämnden erfarit utbildning av värnpliktiga

i sådant syfte med framgång ägt rum. Ett ytterligare beträdande

av denna väg skulle självfallet påverka storleken av manskapskadern.

Organisationsnämnden har vidare framhållit, att nämndens organisationsundersökningar

kunde resultera i ett annat antal högbåtsmän än utredningen

räknat med.

Beträffande kustartilleriet har organisationsnämnden uttalat, att i huvudsak

samma synpunkter kunde göras gällande som av nämnden anförts i fråga

om armén.

För svar sväsendets underbefälsförbund har med hänsyn till vad utredningen

anfört beträffande nödvändigheten av att vid flottan bibehålla en förhållandevis

stor omsättning bland det fast anställda manskapet framhållit

vikten ur rekryteringssynpunkt av att de avgåendes civilanställning bleve tillfredsställande

ordnad. I samband med förverkligandet av utredningens förslag

borde de befattningar, som högbåtsmännen avsåges att bestrida,

preciseras.

Svenska under officers förbundet har beträffande utredningens förslag i vad

avser flottan uttalat, att förbundet knappast kunde finna, att det i landtjänsten

funnes så mycket utrymme för högbåtsmän, som utredningen för sin del

räknat med. Möjligen hade utredningen räknat med att i befattningar, som

nu bestredes av underofficerare, i viss utsträckning skulle tjänstgöra högbåtsmän.

Skulle detta förmodande emellertid vara riktigt, inträdde avsevärt

svårbemästrade förhållanden för flottans underofficerare.

Vad avser kustartilleriet har förbundet hänvisat till sina i det föregående

återgivna uttalanden beträffande armén. Sålunda borde bibehållandet av

tidigare inrättade befattningar för kompanifurirer icke innebära ett avskaffande

av underofficerare i tjänst såsom kompaniadjutanter Ej heller borde

de föreslagna instruktionsfurirerna avses för uppgifter som vore jämförbara

med dem som vid armén avsåges för plutonchefs ställföreträdare.

Svenska reservunderofficersförbundet har framhållit, att ett avsevärt utökat

antal reservunderofficerare skulle bidraga till att krigsorganisationens

befälsbehov kunde tillgodoses oaktat en minskad omsättning bland det fast

anställda manskapet.

Manskapsstaterna för budgetåret 1946/47 ha utformats i enlighet med

manskapsutredningens förslag. I jämförelse med staterna för budgetåret

1945/46 har för flottans del antalet högbåtsmannabeställningar ökats med 85

till 265, medan antalet manskapsbeställningar i övrigt minskats med 1 580

till 3 790. Antalet beställningar för överfurirer vid kustartilleriet har

ökats med 12 till 50, medan kustartilleriets manskapsbeställningar i övrigt

bestämts till 910, innebärande en minskning med 569. I

I det av försvarets civilförvaltning avgivna förslaget till manskaps stat er

för budgetåret 1947/48 har i enlighet med av chefen för marinen på grundval

av manskapsutredningens betänkande angivna riktlinjer föreslagits utbyte av

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

75 korpralsbestäliningar vid flottan mot samma antal beställningar för

högbåtsman. För kustartilleriet har föreslagits inrättande av 30 nja beställningar

för överfurirer, varigenom antalet dylika beställningar skulle

uppgå till 80. Å andra sidan har antalet korpralsbestäliningar ansetts kunna

nedbringas med 40.

Flygvapnet.

1944 års manskapsutredning har i fråga om flygvapnet dels framlagt förslag

om en ny yrkesgren, stamflygförare, och dels förordat inrättande av ett stort

antal civilmilitära beställningar, avsedda för de tekniska yrkesgrenarna. I samband

därmed skulle överfurirsgraden begränsas att omfatta allenast ett antal

trupputbildare. Även för flygvapnets del har utredningen räknat med en avsevärd

begränsning av antalet kontraktsanställt manskap. Vid upprättandet av förslagen

har utredningen beaktat ett av flygvapnets ledning utarbetat och av överbefälhavaren

biträtt förslag till plan för flygvapnets krigs- och fredsorganisation

efter den nu löpande femårsperiodens utgång, i det följande benämnd

flygledningens plan.

Förslaget om införande av kategorien stamflygförare har redan godtagits av

statsmakterna (proposition 1946: 120; riksdagens skrivelse 1946: 365) och torde

icke här behöva ytterligare behandlas.

Manskapsutredningen har erinrat om att flygvapnets stammanskap enligt

1942 års försvarsbeslut uppdelats på — förutom musikmanskap — följande

yrkesgrenar, nämligen flygplanmekaniker, vapenmekaniker, torpedmekaniker,

signalmekaniker, trupputbildare och sjukvårdare.

Liksom vid övriga försvarsgrenar vore manskapsorganisationen vid flygvapnet

för närvarande så uppbyggd, att endast en ringa del av det kontraktsanställda

manskapet kunde påräkna pensionsberättigande anställning inom vapnet.

Då flygvapnets freds- och krigsorganisation i stort sett överensstämde,

förelåge emellertid vid mobilisering intet större behov av förutvarande fast

anställt manskap. Utstötningen av stammanskap till den civila arbetsmarknaden

vore alltså inte nödvändig i den utsträckning, som måste ske vid fullt

utbyggd personalorganisation enligt 1942 års försvarsbeslut. Yrkesgrenen

signalmekaniker utgjorde dock i någon mån undantag härifrån.

Liksom fallet vore vid marinen syntes också vid flygvapnet en minskning av

den årliga värnpliktskontingenten komma att vidtagas. Till följd därav hade

en omorganisation av de vid flottiljerna för vakt, brandberedskap och räddningstjänst

organiserade vaktplutonerna — till övervägande delen bestående

av värnpliktig personal — föreslagits av flygledningen. Det skulle därigenom

bliva möjligt att vidtaga en kompensationslös reducering inom yrkesgrenen

trupputbildare, som bland annat utnyttjades som befäl i nyssnämnda vaktplutoner.

Stammanskap tillhörande yrkesgrenen sjukvårdare toges i fred i anspråk

för sådana arbetsuppgifter, där krav ej behövde uppställas på att befattningshavaren

skulle ha militär eller civilmilitär ställning. De inom denna yrkesgren

anställda syntes därför kunna ersättas med civil manlig sjukvårdspersonal.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Personalorganisationen för den tekniska tjänsten företer enligt

utredningen vissa brister. Utredningen har härom anfört bland annat

följande.

Den svårskötta, ömtåliga och dyrbara flygmaterielen krävde förstklassig

och rutinerad mekanikerpersonal. Stammanskap tillhörande de tekniska yrkesgrenarna

hade emellertid på grund av sin militära anställning kommit att

tagas i anspråk för arbetsuppgifter vid sidan om den tekniska tjänsten. Deras

tekniska yrkesskicklighet hade därför ofta icke kommit att till fullo utnyttjas.

I högre grad än som nu vore fallet borde utbildningen av och tjänstgöringen

för flygplan-, vapen- och torpedmekaniker samt signaltekniker (för signalmaterielens

skötsel och vård avsedda signalmekaniker) koncentreras på den rent

tekniska tjänsten.

I den tekniska tjänsten vid flygförbanden sysselsattes för närvarande — förutom

värnpliktiga — dels militära mekaniker och stationsbefäl (vicekorpraler,

korpraler, furirer, överfurirer, sergeanter, fanjunkare och förvaltare), dels

civilmilitära mästare och verkmästare, dels slutligen kontraktsanställd civil

mekanikerpersonal (flygplanmontörer, motormontörer, radiomontörer, elektriker

och instrumentmekaniker). Personalen vore alltså synnnerligen heterogent

sammansatt, vilket bland annat medfört en föga rationell uppdelning av arbetsuppgifterna

inom stationstjänsten på de olika personalkategorierna och därmed

för tjänsten olägliga slitningar. En enhetlig anställningsform för ifrågavarande

tekniska personal hade därför synts böra åvägabringas.

Utredningen har anfört, att den tekniska personalen numera i allmänhet

rekryterades genom fast anställning såsom manskap, varvid strävan

vore att förvärva ynglingar, som genomgått de vid vissa civila verkstadsskolor

organiserade flygmekanikerkurserna. Detta manskap hade för närvarande befordringsmöjligheter

till överfurir och därifrån till de civilmilitära beställningarna

för mästare (Ca 12 och Ca 14) samt verkmästare (Ca 14 och Ca 17).

I mindre utsträckning kunde kontraktsanställt manskap inom ifrågavarande

tekniska yrkesgrenar därjämte — efter genomgången utbildning till flygförare

— vinna befordran till underofficer eller officer.

I flygledningens plan hade genomgripande förändringar i personalorganisationen

inom de tekniska yrkesgrenarna föreslagits. I samband härmed hade

framhållits i huvudsak följande.

Personalen borde utbildas till skickliga yrkesarbetare inom respektive

yrkesgrenar och ej till militärer med viss teknisk skolning. Den militära utbildningen

borde begränsas till det som skulle erfordras för att bibringa personalen

erforderlig disciplin och förmåga till självförsvar. Då denna personal

utgjorde rekryteringsunderlag för mästare och verkmästare och sålunda i framtiden

inom sin yrkesutövning kunde komma i befälsställning, syntes viss utbildning

i arbetsledning därjämte nödvändig. Utbildning i egentlig truppföring

borde däremot utgå, då för denna del av tjänsten funnes specialister,

nämligen trupputbildarna. Grunden för att ifrågavarande mekaniker borde

vara militärer — och därmed även kunna få en rent militär befälsställning —

hade således bortfallit.

En civil anställningsform för ifrågavarande tekniska personal borde å andra

sidan inte ifrågakomma. Av personalen måste nämligen krävas förmåga att i

samband med yrkesutövningen leda den värnpliktiga tekniska personalens

arbete. Med hänsyn därtill — men även ur allmän ordningssynpunkt — vore

det därför av betydelse, att mekanikerpersonalen hade befälsställning och bure

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

uniform. Med ett system av civila, kontrakts- eller kollektivavtalsanställda

mekaniker komme därutöver bland annat följande nackdelar:

Personalen hade möjligheter att strejka. Detta måste tillmätas den största

betydelse. Vid flygvapnets förband kunde man sålunda med hänsyn till den

dyrbara materielen, som kontinuerligt måste skötas för att inte stora värden

skulle gå till spillo, ej utsätta sig för risken av strejk. En strejk kunde dessutom

helt spoliera programmet för utbildning av flygande personal, varvid

krigsdugligheten äventyrades.

Personalen skulle i fredstid inte komma att lyda under strafflagen för

krigsmakten; så vore emellertid av betydelse särskilt vid övningar utom förläggningsorten.

Den tekniska personalen vid flygvapnet borde därför hänföras till kategorien

civilmilitärer, varigenom såväl det militära som det civila systemets fördelar

kunde utnyttjas och nackdelar undvikas.

För att understryka skillnaden mellan å ena sidan de civilmilitära tekniska

och å andra sidan de rent militära yrkesgrenarna, varmed i senare fallet förstodes

— utom musikmanskap — stamflygförare, signalister och trupputbildare,

borde den tekniska personalen, intill dess pensionsberättigande beställning

vunnes, benämnas »hjälptekniker» samt därefter »tekniker» respektive

mästare och verkmästare.

Pensionsåldern för teknikerna borde — i likhet med vad nu vore fallet med

överfurirema — sättas till 55 år.

Rekryteringen av denna civilmilitära personal borde äga rum bland yrkesarbetare

— inom med hänsyn till den blivande tjänsten vid flygvapnet lämpliga

yrken — med sådan kompetens, att utbildningen vid flygvapnet kunde

begränsas till endast kompletterande specialutbildning.

Med dessa utgångspunkter ansåges rekryteringen och utbildningen av flygvapnets

tekniska personal böra äga rum på följande sätt. I åldern 16—18 år

civil verkstadsskola (motsvarande utbildning eller praktik), i åldern 18—20 år

lärling vid verkstäder (företrädesvis flygverkstäder) etc., i åldern 20—21 år

värnpliktstjänstgöring vid flygvapnet (förtidsinskrivna), i åldern 21—23 år

hjälptekniker (MEx 10) vid flygvapnet samt i anslutning därtill antagning till

tekniker (Ca 10) vid flygvapnet.

Möjlighet borde vidare hållas öppen att även direkt såsom tekniker eller

hjälptekniker kunna anställa yrkesarbetare, som vore därför villiga och

lämpliga.

Med detta system skulle vinnas bland annat den fördelen, att utbildningstiden

inom flygvapnet kunde förkortas. Därigenom bleve också behovet av

hjälptekniker relativt ringa, vilket tillsammans med den förenklade utbildningsorganisationen

komme att medföra avsevärda besparingar i förhållande

till den nuvarande personal- och utbildningsorganisationen. Personalen skulle

vidare från början komma att vara helt yrkesinriktad och hade i regel förvärvat

en önskvärd verkstadsrutin redan före anställningen vid flygvapnet. Dessutom

skulle den värnpliktige redan vid anställningens början ha skaffat sig känne

dom om den militära miljön och sina förutsättningar för att trivas inom denna

och med förekommande arbetsuppgifter.

Manskapsutredningen har anfört vissa betänkligheter mot det av flygledningen

föreslagna rekryteringssystemet.

Det syntes sålunda vara tveksamt, om flygvapnet med framgång skulle kunna

konkurrera med den civila industrien om yrkesutbildade arbetare, vilka i flertalet

fall efter avslutad värnpliktstjänstgöring syntes ha möjlighet att återgå

till tidigare innehavd anställning eller i vart fall att erhålla arbete inom yrket.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Därtill komme, att omskolning av arbetare i detta fall kunde anses oekonomisk

ur samhällssynpunkt. Statens arbetsmarknadskommission, som av utredningen

under hand tillfrågats i berörda avseende, hade också efter samråd med

överstyrelsen för yrkesutbildning anfört vissa betänkligheter mot ifrågavarande

rekryteringsväg. Till de bestämda olägenheterna med föreliggande

förslag syntes också böra räknas, att hjälpteknikern under utbildnings- och

praktikanttiden inte syntes kunna ges annan anställningsform än att han när

som helst kunde säga upp sin anställning. På grund därav synes det inte vara

möjligt att med större noggrannhet beräkna avgången för denna personal

under hjälpteknikertiden. Det årliga rekryteringsbehovet bleve därför svårare

att överblicka.

Ett rekryteringssystem enligt flygledningens plan hade tidigare prövats

endast i ringa utsträckning och då i samband med anställning av yrkesarbetare

såsom civilmilitära mästare eller såsom civila, kontraktsanställda mekaniker.

T stort sett saknades alltså erfarenheter om hur systemet i verkligheten

komme att fungera. Med hänsyn därtill och då vissa olägenheter kunde förväntas

uppkomma, vore utredningen för sin del inte beredd att nu taga ställning

till ett genomförande av detsamma, Utredningen hade emellertid intet att

erinra mot att systemet under erforderlig tid praktiskt prövades vid lämpligt

antal flygflottiljer, och att de därvid uppnådda resultaten lades till grund för

definitivt beslut i den föreliggande rekryteringsfrågan.

Utredningen har emellertid principiellt velat framhålla, att anförda synpunkter

rörande en enhetligare personalorganisation inom flygvapnets tekniska

tjänst syntes bärande. Det syntes också innebära vissa olägenheter att i

den ifrågavarande tjänsten taga i anspråk personal, som erhållit längre tids

militär utbildning och till följd därav till förfång för yrkesskickligheten toges

i anspråk för militära tjänstgöringsuppgifter. Sistnämnda förhållande syntes

emellertid, sedan kadern av trupputbildare utbyggts, vara möjligt att ändra

genom reglementariska föreskrifter, hur den tekniskt utbildade personalen

skulle utnyttjas. Allmänt taget syntes dock arbetsuppgifterna för denna personal

vara av den art, att densamma väl kunde givas civilmilitär ställning.

Under sådana förhållanden syntes övervägande skäl tala för att personalen

direktrekryterades till civilmilitära beställningar. Skulle rekryteringen därvid

inriktas på ynglingar i ungefär samma ålder som det nuvarande kontraktsanställda

manskapet, borde civilmilitära manskapsbeställningar inrättas, från

vilka sedermera de civilmilitära pensionsberättigande beställningarna rekryterades.

Ett sådant system syntes vara det mest logiska. En förutsättning därför

vore emellertid, att för det civilmilitära manskapet uppgjordes en särskild löneplan,

varjämte det syntes nödvändigt att för personalen avsåges i stort sett

samma anställningsform som för kontraktsanställt militärt manskap. Vidare

syntes det bliva erforderligt att i ett flertal andra avseenden likställa anställning

såsom civilmilitärt manskap med anställning såsom kontraktsanställt

militärt manskap, vilket skulle medföra en omfattande överarbetning av texten

i ett flertal lagar och förordningar, reglementen och andra tjänstgöringsföreskrifter.

Det kunde måhända vara tveksamt, huruvida fördelarna med systemet

skulle bliva så framträdande, att de uppvägde de med detsamma tvivelsutan

förenade olägenheterna. Utredningen hade därför i förhandenvarande

sammanhang räknat med att — även om den i teknisk tjänst sysselsatta per
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

77

sonalen vid flygvapnet i vad gällde de pensionsberättigande beställningarna

genomgående finge civilmilitär ställning —- rekryteringen av ifrågavarande

personal åtminstone tills vidare skedde från kontraktsanställt militärt manskap.

Enligt utredningens förslag borde rekryteringen ocb utbildningen av

detta manskap ske på sätt, som närmare framginge av efterföljande tablå.

Levnadsålder 16 17 IS 19 20 21 22 23

< ->

< — >

- >

Civil verk-

Hjälptekniker vid flygvapnet

Tekniker vid flygvapnet

stadsskola

(lönegraderna Ma 1—Ma 3)

(lönegrad Ca 10)

(motsvarande

utbildning eller

praktik)

Beträffande utbildningsorganisationens närmare utformning har utredningen

anfört i huvudsak följande.

Möjlighet borde hållas öppen att i viss utsträckning direkt kunna anställa

yrkesarbetare, som vore villiga till och lämpliga för anställning som hjälptekniker

eller som tekniker.

Den av utredningen sålunda förordade rekryteringsvägen medförde — jämförd

med den av flygledningen föreslagna — en större utbildningsorganisation

och därmed ökade utbildningskostnader. Vid yrkesutbildningens början

syntes de anställda vidare i regel sakna erfarenheter från egentlig verkstadstjänst.

De väsentliga fördelarna med systemet vore emellertid möjligheten att

inom flygvapnet ordna en direkt för det framtida yrket avpassad, grundlig utbildning

samt en sannolikt säkrare och mindre heterogen rekryteringsgrund.

Därtill komrne, att det av utredningen föreslagna rekryteringssystemet praktiskt

prövats under ett flertal år. Erfarenheterna vore i stort sett goda, i vart

fall sedan rationellare utbildningsmetoder numera börjat tillämpas.

Den rent militära utbildningen av hjälpteknikerna syntes böra begränsas till

förmån för den egentliga yrkesskolningen. Den i nuvarande manskapsskolor

ingående allmänbildande undervisningen borde i samband därmed givas en

mera teknisk och huvudsakligen för yrkesutbildningen avpassad inriktning.

Förutsättningen för en ökning av antalet pensionsberättigande beställningar

vore, att beställningshavarna kunde erbjudas tillräckligt kvalificerade arbetsuppgifter,

så att deras intresse för tjänsten vidmakthölles. De befattningar,

som i 1942 års försvarsbeslut avsåges för flygplanmekaniker, kunde — med

undantag för befattningarna som 2:e och 3:e mekaniker — anses väl fylla

dessa anspråk. Samma sak gällde beträffande de befattningar, som innehades

av vapen- och torpedmekaniker samt signaltekniker.

En del av de mera kvalificerade arbetena vid divisionerna utfördes •—- förutom

av överfurirer och mästare — för närvarande av kontraktsanställd civil

personal i mekanikertjänst. För att skapa enhetligare personalorganisation

och samtidigt kvalitativt höja teknikernas arbetsuppgifter borde den civila,

kontraktsanställda mekanikerpersonalen ersättas med tekniker. Utredningen

förutsatte därvid, att de nu civilanställda arbetarna bereddes möjlighet att

övergå till teknikeranställning, om de vore villiga och lämpliga därför.

Utvecklingen på instrumentområdet hade under de senaste åren gått emot

en nästan fullständig elektrifiering av i flygplan använda instrument. Instrument-

och signalteknikernas verksamhetsområden hade därmed blivit alltmer

likartade. En sammanslagning av dessa båda yrken till yrkesgrenen »elektrotekniker»

syntes därför, enligt vad utredningen erfarit, kunna och böra ske.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Det. totala behovet av tekniker och hjälptekniker inom flygvapnet samt det

antal stammanskap och kontraktsanställda civila montörer, som komme att

avlösas av teknikerna, framginge av följande tabell.

Yrkesgren enligt föreslagen organisation

(motsvarande enligt 1942 års försvarsbeslut)

Behov

enligt

Ökning ( + )

Minskning (—)

1912 års

försvarsbeslut

(inkl. F 18)

utredningens

förslag

Flygplantekniker................................

808

1208

+ 400

Vapentekniker 1 ................................

88

240

+ 152

Elektrotekniker ................................

180

247

+ 77

Hjälptekniker2 ................................

3 2 5-''!5

485

- 2 050

Summa

3 611

2180

— 1 431

1 Inklusive torpedtekniker.

2 Fördelade på samtliga yrkesgrenar.

3 Volontärer, vicekorpraler, korpraler och furirer.

Det sammanlagda antalet teknikerbeställningar bleve enligt föregående

tabell (1 208 + 240 +247 =) 1 695. Dessa motsvarades i nuvarande personalorganisation

av sammanlagt 817 överfurirer och 259 civila, kontraktsanställda

mekaniker. Antalet beställningar för långtidstjänstgörande personal inom

ifrågavarande yrkesgrenar hade alltså ökats med omkring 600. Detta hade medfört,

att beträffande flygplan-, vapen-, torped- och signalmekaniker antalet

volontärer, vicekorpraler, korpraler och furirer kunnat minskas med sammanlagt

över 2 000 beställningar.

Enligt 1942 års försvarsbeslut utgjordes stationsbefälet inom en division

dels av underofficerare, dels av mästare. Underofficerare i flygstationstjänst

(stationsavdelningschefer och stationsunderofficerare) avsåges för närvarande

skola rekryteras bland flygande underofficerare, som på grund av hög levnadsålder

eller annan anledning inte längre borde kvarstå i flygtjänst. Mästare

rekryterades företrädesvis bland överfurirer tillhörande de tekniska yrkesgrenarna

och i viss utsträckning bland civila yrkesarbetare.

I flygledningens jjlan hade denna organisation betecknats som föga rationell.

Allt stationsbefäl borde — såsom uttagningen av blivande underofficerare

enligt nuvarande system måste tillämpas — rekryteras från tekniskt utbildad

personal och ej såsom nu delvis skedde från flygande underofficerare med jämförelsevis

ringa teknisk utbildning och med i regel föga teknisk praktik. Ifrågavarande

arbetsledare borde sålunda uttagas bland de skickligaste teknikernayrkesarbetarna,

som förenade mångårig kvalificerad, praktisk tjänst inom yrket

med förmågan att leda arbeten vid en stationsavdelning. En sådan rekrytering

krävde emellertid, att stationsbefälet utgjordes av civilmilitär personal. Detta

vore sålunda ett ytterligare skäl för att teknikerna borde vara civilmilitärer

med en befästad färdighet i arbetsledning.

En dylik organisation kunde — vid ett flygvapen organiserat enligt nu gällande

försvarsbeslut — beräknas komma att omfatta 468 civilmilitära beställningshavare

i lönegraderna Ca 12, Ca 14 och Ca 17, varvid inräknats de nuvarande

306 civilmilitära beställningarna för mästare och verkmästare.

Under förutsättning att en dylik personalorganisation komme att genomföras

och att befordran till tekniker och mästare därvid normalt kunde ske vid

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

23 respektive 30 års ålder samt att åldersfördelningen inom dessa personalkategorier

vore den jämnast tänkbara, liar utredningen beräknat, att 92 hjälptekniker

årligen kunde påräkna befordran till tekniker. För att täcka avgång under

utbildningstiden hade utredningen vidare räknat med en reserv av 15 % hjälptekniker.

Det årliga rekryteringsbehovet av denna personalkategori vid konsoliderad

personalorganisation bleve således omkring 105 man. Med nuvarande

organisation utgjorde motsvarande behov cirka 500 man.

Utredningen har erinrat om att personal tillhörande den nuvarande yrkesgrenen

signalmekaniker sysselsattes dels med signaltrafiktjänst och signaltjänstutbildning,

dels såsom signaltekniker. I anslutning till utredningens i

det föregående behandlade förslag, att signalteknikerna skulle benämnas elektrotekniker

och mera direkt hänföras till de tekniska yrkesgrenarna, syntes

den för signaltrafiktjänst och signaltjänstutbildning avsedda personalen böra

benämnas signalister.

Enligt vad utredningen av flygledningen erfarit, ansåges anledning inte

föreligga att ändra signalisternas nuvarande anställnings- och utbildningsförhållanden.

Däremot kunde av olika skäl en kraftig beskärning av personalorganisationen

genomföras. I samband därmed kunde de för signalister avsedda

överfurirsbeställningarna utgå ur organisationen. Såvitt avsåge manskapet

innebure dessa minskningar indragning av 51 beställningar för överfurirer och

274 beställningar för manskap i övrigt.

Det årliga rekryteringsbehovet av fast anställt manskap komme enligt utredningens

förslag vid stabiliserad personalorganisation att nedgå från omkring

120 till omkring 80 man. Omkring 14 % av de nyanställda volontärerna

kunde påräkna befordran till pensionsberättigande beställning.

Fast anställt underbefäl tillhörande yrkesgrenen trupputbildare användes

enligt 1942 års försvarsbeslut i fred i följande befattningar, nämligen

såsom befäl vid flottiljernas vaktplutoner (de för vakt, brandberedskap och

räddningstjänst särskilt organiserade avdelningarna), såsom instruktörer vid

allmän militärutbildning av värnpliktigt och fast anställt manskap samt såsom

biträden åt expeditions- och stabsunderofficerare.

I flygledningens plan förutsättes en avsevärd begränsning av denna personalkategori.

Utredningen har härom anfört följande.

I flygledningens plan har angivits, att flygvapnets fredskontingent av värnpliktiga

torde komma att nedskäras med omkring 1 000 man. En så avsevärd

personalreducering vore möjlig att genomföra endast om de nyssnämnda vaktplutonerna

avvecklades och deras uppgifter övertoges av annan personal. Yid

varje flottilj (motsvarande) borde som en direkt följd av den minskade värnpliktskontingenten

tillkomma en polisorganisation med uppgift att svara för

vakt-, brand- och räddningstjänst.

Flottiljpoliserna ansåges böra erhålla civilmilitär anställning och rekryteras

bland fast anställt manskap inom yrkesgrenen trupputbildare, som erhållit härför

kvalificerande utbildning. Flottiljpolisorganisationen beräknades omfatta

sammanlagt 2(50 man i lönegraderna Ca 12 och Ca 10.

Utredningen har framhållit att, därest en flottiljpolisorganisation tillkomme,

samtliga för vaktplutonema avsedda trupputbildare kunde utgå, varigenom

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

vunnes en kraftig beskärning av det kontraktsanställda manskapet inom ifrågavarande

yrkesgren och en minskning av det årliga rekryteringsbehovet. Härom

har utredningen anfört i huvudsak följande.

Av de i nuvarande organisation ingående två trupputbildarna per division

avsåges en som truppinstruktör och den andre som expeditionsbiträde. Truppinstruktörens

arbetsuppgifter komme att öka i och med att de tekniska yrkesgrenarna

renodlades och teknikerna avsåges enbart för stationstjänst. Truppinstruktören

borde därför enligt utredningens uppfattning vara en i trupputbildning

och truppföring väl rutinerad man. Denna befattning borde därför

besättas med en överfurir. Detsamma gällde även flertalet av de vid krigsflygskolan

och flygvapnets centrala skolor erforderliga, skolfria trupputbildarna.

Därigenom skapades också överfurirsbeställningar för trupputbildare — sådana

funnes inte i nuvarande organisation — vilket i sin tur ytterligare minskade

det årliga rekryteringsbehovet av och omsättningen bland trupputbildare.

Den för närvarande vid divisionerna som expeditionsbiträde tjänstgörande

trupputbildaren syntes genom rationalisering av expeditionstjänsten kompen - sationslöst kunna utgå.

Behovet av beställningar för trupputbildare vid den av utredningen skisserade

organisationen framginge av efterföljande tablå, i vilken befäl vid vaktplutonema

vore frånräknat. Om flottiljpolisorganisation ej tillkomme, erfordrades

en ökning av motsvarande militära beställningar.

Lönegrad

Behov

enligt

Ökning ( + )

eller minskning

(—) i förhål- lande till 1942

års försvais- beslut

1942 års

försvarsbeslut

(inkl. F 18)

utredningens

förslag

Mb 1

84

+ 84

Ma 3

149

90

— 59

Ma 2

66

25

— 41

Ma 1

115

55

— 60

Summa

330

254

— 70

Antalet beställningar för underofficerare inom här ifrågavarande yrkesgren

hade — med utgångspunkt från principerna i flygledningens plan — beräknats

till 174.

Det årliga rekryteringsbehovet komme enligt utredningens förslag vid konsoliderad

personalorganisation att nedgå från omkring 80 till omkring 30 man.

Av dessa syntes omkring 70 % kunna påräkna befordran till pensionsberättigande

beställning som underofficer eller överfurir. Då personalorganisationen

konsoliderats, syntes, därest en flottiljpolisorganisation komme till stånd,

samtliga överfurirer vid en levnadsålder av 30—35 år kunna erhålla anställning

såsom flottiljpoliser.

Vid varje flottilj (motsvarande) funnes för närvarande två fast anställda

furirer tillhörande yrkesgrenen sjukvårdare. Det sammanlagda antalet av

denna personalkategori utgjorde alltså 38 man vid fullt utbyggt flygvapen

(F 18 inräknad).

Det fast anställda sjukvårdsmanskapet rekryterades med sjukvårdsutbil
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 81

dåde furirer från armén eller marinen. Någon grundläggande yrkesutbildning

av denna personal skedde alltså inte vid flygvapnet.

Sjukvårdsfurirerna hade ingen befordringsmöjlighet inom flygvapnet, enär

beställningar för sjukvårdsunderofficerare inte erfordrades vid denna försvarsgren.

De kunde dock sägas utgöra det huvudsakliga rekryteringsunderlaget

för de civila sjukvårdsförmännen, av vilka skulle finnas en förman vid

varje flottiljs (motsvarande) sjukvårdsavdelning. Förmännen avlönades för

närvarande enligt lönegraden MEo 7. I flygledningens plan hade de emellertid

föreslagits uppflyttade till lönegraden MEo 10, vilket ungefärligen motsvarade

den av utredningen föreslagna löneställningen för överfurir.

Det årliga rekryteringsbehovet för att täcka avgången bland förmännen utgjorde

endast 1—2 man. Detta medförde, att flertalet av de kontraktsanställda

sjukvårdsfurirerna förr eller senare nödgades övergå till civil verksamhet

utanför flygvapnet. Någon omsättning bland det fast anställda sjukvårdsmanskapet

för att täcka krigsbehovet vore inte nödvändig. Utredningen ansåge

därför, att detta manskap borde ersättas med långtidsanställd personal

i pensionsberättigande beställning.

Militär eller civilmilitär anställning för denna personal vore icke erforderlig

av tjänsteskäl. Den kunde och borde enligt utredningens uppfattning

vara civil. Med hänsyn till sjukvårdarnas ansvar och arbetsuppgifter syntes

de böra upptagas i lönegraden MEo 7.

Utredningen föresloge, att de nuvarande 38 kontraktsanställda sjukvårdsfurirerna

ersattes med samma antal civila sjukvårdare i lönegraden MEo 7.

Såsom en sammanfattning av det resultat, vartill utredningen kommit såvitt

avsåge flygvapnet, har utredningen hänvisat till följande tablå, vari även

de i detta sammanhang icke närmare omnämnda stamflygförarna redovisats.

Yrkesgren

Lönegrad

Ärligt

rekry-

terings-

behov

Över

stat

Ma 1

Ma 2

Ma 3

Mb 1

MEo 7

Ca 10

Tekniker ....................

190

90

205

1 695

105

Signalister..................

—

125

60

200

_

_

80

Trupputbildare................

—

55

25

90

84

_

30

Sjukvårdare...............

—

—

—

_

38

Stamflygförare................

220

180

80

350

—

_

220

Summa enligt utredningens

förslag ....................

Summa enligt 1942 års försvars-

220

550

255

845

84

38

1695

435

beslut (inkl. F 18)1 .......

—

1224

705

1663

910

—

—

820

Ökning ( + )

Minskning (—)

1 Befäl vid vaktplutoner frånräkna!

+ 220

-674

-450

- 1 942

-818

—826

+ 38

+ 9Ö7

+ 1 695

— 385

Chefen för flygvapnet, som icke haft något att i princip erinra mot man

skapsutredningens förslag, har beträffande rekryteringen av teknikerna förordat,

att flygledningens förslag måtte göras till föremål för försök. Härför

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 130.

258 47 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

talade dels den relativt begränsade omfattning, i vilken det i flygledningens

plan förordade rekryteringssystemet hittills kunnat prövas, och dels det

ovissa framtida läget på den civila arbetsmarknaden.

Yad anginge de av utredningen föreslagna sjukvårdarna (lönegrad MEo7)

har flygvapenchefen, med hänsyn till att denna personal komme att bemanna

bland annat flygsäkerhetsambulans, vilket ställde vissa krav på fysisk spänst,

framhållit såsom nödvändigt, att pensionsåldern för dem bleve högst 55 år.

Det vore därjämte med hänsyn till sjukvårdarnas arbetsuppgifter önskvärt

att de innehade civilmilitär ställning. Skulle kravet på sänkt pensionsålder

icke visa sig möjligt att uppfylla, föresloges att de i stället bleve överfurirer.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att ämbetsverket icke kunnat frigöra

sig från det intrycket, att det för flygvapnet föreslagna antalet befattningar

för den tekniska tjänsten vore väl högt beräknat. Det ville vidare synas, som

om utredningen räknat med en vidgad användning vid flygvapnet av civilmilitär

personal i befattningar, för vilka underofficerare för närvarande toges

i anspråk. En organisationsändring i sådant syfte syntes emellertid knappast

böra komma under bedömande i förevarande sammanhang utan borde anstå

i avvaktan på resultatet av 1945 års försvarskommittés arbete.

Beträffande utbildningsgången för flygvapnets teknikerpersonal har civilförvaltningen

uttalat, att utredningens förslag syntes vara att föredraga framför

flygvapenchefens.

Försvarets anställningsbyrå har tillstyrkt den av utredningen föreslagna

personalorganisationen vid flygvapnet. Beträffande sättet för den tekniska

personalens rekrytering har anställningsbyrån anfört följande.

För flygledningens förslag talar, att utbildningskostnaderna bliva mindre

och att personalen vid inträde i flygvapnets tjänst förvärvat större praktisk

erfarenhet. Emellertid torde rekryteringen denna väg kunna bliva kvalitativt

otillfredsställande. För utredningens förslag talar, att en väsentlig del av

utbildningen kommer att äga rum inom flygvapnet och följaktligen kan direkt

anpassas efter flygvapnets speciella förhållanden. Om hela eller del av utbildningstiden

i verkstadsskola kan få tillgodoräknas för löneklassplacering i

manskapsanställning och om utbildningen vid flygvapnet anpassas efter de kunskaper

och färdigheter, som av de anställda förvärvats i verkstadsskolorna,

torde denna väg giva en ur såväl kvantitativ som kvalitativ synpunkt under

alla förhållanden fullt tillfredsställande rekrytering.

Även den föreslagna flottiljpolisorganisationen har synts anställningsbyrån

lämplig, och det funnes icke något att erinra mot att befattningarna såsom

flottiljpoliser tillsattes med trupputbildare vid flygvapnet. En förutsättning

för att ifrågavarande poliser skulle kunna väl fylla sin uppgift vore emellertid

att de finge genomgå särskild polisutbildning. Sådan utbildning vore för

övrigt nödvändig för att de skulle kunna av vederbörlig länsstyrelse tilldelas

»polismans skydd och befogenhet». Erforderlig polisutbildning syntes emellertid

i mån av behov kunna utan svårigheter anordnas; kostnaderna för den

samma borde täckas av flygvapnets anslag, enär här icke vore fråga om civilanställningsutbildning

i vanlig mening.

Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha beträffande de föreslagna tek
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130. 83

nikerna vid flygvapnet anfört motsvarande synpunkter som i fråga om teknikerna

vid armén. Kollektivavtalsanställning vore sålunda den för ifrågavarande

personal naturligaste anställningsformen.

Statens organisationsnämnd har i fråga om sättet för rekrytering av den

tekniska personalen uttalat sig för förslaget att rekryteringen skulle ske

direkt till civilmilitär beställning och äga rum bland yrkesarbetare med erforderlig

kompetens.

Nämnden har vidare framhållit, att pågående organisationsundersökningar

vid vissa flygflottiljer kunde leda till andra resultat i fråga om befattningarna

för överfurirer än utredningen räknat med.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har erinrat om att i syfte att tillgodose

flygvapnets behov för teknisk tjänst av kontraktsanställt manskap med viss

föregången utbildning särskilda åtgärder vidtagits genom inrättande med

statsbidrag av flygmekanikeravdelningar vid vissa centrala och kommunala

verkstadsskolor, varjämte den förutvarande verkstadsskolan i Mölndal för

viss arbetslös ungdom omorganiserats till en flygmekanikerskola. Sammanlagt

vore vid dessa skolor inrättade 38 flygmekanikeravdelningar, vars totala

elevantal under senare hälften av oktober 1945 utgjort 468. Undervisningen

vore tvåårig.

Efter att ha framhållit, att en stor del av eleverna vid verkstadsskolornas

avdelningar för flygmekaniker visat sig icke vara hågad att binda sig för den

långa anställningstiden i egenskap av kontraktsanställt manskap vid flygvapnet,

har överstyrelsen vidare anfört i huvudsak följande.

Ökade möjligheter att i sinom tid erhålla pensionsberättigade civilmilitära

tjänster syntes väl i någon mån kunna medverka till en förändrad inställning

i detta hänseende. Det årliga rekryteringsbehovet vid genomförandet av ufredningens

förslag till personalorganisation bleve därjämte avsevärt mindre

än för närvarande, varför några oöverstigliga svårigheter att numerärt tillgodose

detta icke syntes behöva uppstå. Kvar komme emellertid att stå, att

den långa kontraktstiden kunde antagas komma att verka så, att i varje fall

de bättre av de från flygmekanikeravdelningarna avgående eleverna, vilka

efter ytterligare ett par års utbildning i industrien ansåge sig kunna räkna

på väl betalda sysselsättningar där, föredroge att taga sådan anställning framför

att binda sig vid en femårig manskapsanställning. Överstyrelsen ville därför

starkt ifrågasätta, huruvida man icke borde överväga att reducera tiden

för kontraktsanställningen till tre år och att därefter bereda hjälpteknikerna

~ normalt vid 21 års ålder — civilmilitär anställning i lönegrad MEx 10. Befordran

till pensionsberättigad anställning som tekniker borde därefter ske i

den ordning, utredningen förutsatt.

Enligt överstyrelsens uppfattning talade goda skäl också för att den del

av utbildningen, som fullgjorts redan före anställningen i manskapsgrad, på

något sätt tillgodoräknades, så att de ynglingar, som före anställningen förberett

sig för den kommande tjänsten, i lönehänseende komme i bättre ställning

än de, som intoges utan någon sådan föregången utbildning.

Svenska underofficersförbundet har funnit sig icke vilja avstyrka utredningens

förslag rörande den tekniska personalens ställning i flygvapnets fram

tida organisation. Vad gäller den ifrågavarande personalens rekryteringsoch

utbildningsförhållanden har förbundet anslutit sig till utredningens för
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

llungl. Maj:ts proposition nr 130.

slag härutinnan, vilket enligt förbundets uppfattning bättre än flygledningens

förslag tillgodosåge de anspråk som komme att ställas på personalen.

Beträffande förslaget att ersätta underofficerare i stationstjänst med civilmilitär

personal har underofficersförbundet anfört i huvudsak följande.

Ifrågavarande underofficerare utgjordes vid varje division av en stationsavdelningschef

och en stationsunderofficer. Hittillsvarande erfarenheter av

deras tjänsteuppgifter gåve vid handen, att dessa till hälften vore av teknisk

natur och i övrigt helt militärt betonade. Ett genomförande av nyssnämnda

förslag kunde alltså anses innebära ett tillgodoseende av den tekniska

tjänstens fordringar i den mån dessa vore större än att så kunde ske

med befattningshavare av nuvarande art. Det återstode dock att fylla ett

alltjämt kvarstående behov av befälspersonal med militär orientering. Fullgod

anledning syntes därför enligt förbundets uppfattning föreligga att bibehålla

förutvarande stationsbefäl, kompletterat i erforderlig utsträckning med

tekniskt skolad personal. Möjligt vore att flygledningen för dessa militära

uppgifter räknat med tillgång till personal av officers grad. Skulle så ej ha

skett syntes en sådan lösning det oaktat så småningom av omständigheterna

bliva framtvingad.

Förbundet ville för sin del förorda, att nuvarande stationsbefäl av underofficers

grad tills vidare bibehölles såsom ett nödvändigt komplement till

föreslagen organisation.

Underofficersförbundet har slutligen beträffande sjukvårdspersonalen

ifrågasatt, huruvida icke lämpligen borde övervägas en centralisering av försvarets

sjukvårdspersonal på sådant sätt att en försvarsgren, t. ex. armén,

rekryterade, utbildade och tillhandahölle samtliga förband erforderlig militär

sjukvårdspersonal.

Försvar sväsendets underbefälsförbund har bestämt förordat utredningens

förslag i fråga om sättet för rekryteringen av flygvapnets tekniska personal. I

fråga om den föreslagna yrkesgrenen signalister ville förbundet ifrågasätta,

om icke beställningar för överfurirer borde finnas för chefsignalisterna. Skäl

talade också för att befattningarna för telegrafister vid flottiljernas markradiostationer

besattes med militär personal. Denna anordning skulle enligt förbundet

underlätta personalens utnyttjande för olika uppgifter inom signaltjänsten.

Försvarsverkens civila personals förbund har beträffande den tekniska personalen

vid flygvapnet framhållit i huvudsak samma synpunkter som i fråga

om mekanikerpersonalen vid armén.

Mot den av utredningen föreslagna löneställningen för teknikerna vid flygvapnet

och dessas tjänstebenämning ha framställts motsvarande erinringar

som beträffande de föreslagna teknikerna vid armén. Den av utredningen föreslagna

löneställningen för sjukvårdarna vid flygflottiljerna, MEo 7, har godtagits

av försvarsväsendets lönenämnd, som framhållit, att den av chefen för

flygvapnet ifrågasatta placeringen av sjukvårdsförmännen i MEo 10 syntes

väl hög.

Såsom i det föregående anförts ha i manskapsstaterna för budgetåret 1946/47

upptagits beställningar för den nya manskapskategorien stamflygförare. Man
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Iiungl. Maj.ts ''proposition nr 130.

skapsstaterna i övrigt ha utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 1942

års försvarsbeslut och 1944 års riksdags beslut angående uppsättande av Södertörns

flygflottilj. I jämförelse med staterna för budgetåret 1945/46 innebära

de för innevarande budgetår fastställda staterna en ökning av antalet överfurirer

med 200 till 460 och en minskning av antalet manskapsbeställningar

i övrigt med 403 till 3 532. Av manskapsbeställningarna äro 92 avsedda för

stam flygförare Till det av manskapsutredningen framlagda förslaget till omorganisation

av den tekniska tjänsten har ställning icke tagits, och några

civilmilitära beställningar för tekniker ha därför icke inrättats.

I försvarets civilförvaltnings förslag till manskapsstater för budgetåret

1947/48 har förutsatts bifall till manskapsutredningens förslag om inrättande

av civilmilitära beställningar för tekniker. I enlighet med förslag av chefen

för flygvapnet har civilförvaltningen — utan att därmed taga ställning till

förslaget — räknat med 900 dylika beställningar i lönegrad Ca 10. Det har

förutsatts, att denna personal skulle rekryteras dels av för närvarande förefintligt

antal överfurirer, vilkas beställningar skulle utgå ur personalförteckningen,

dels bland furirer, som under nästa budgetår komme att bliva kompetenta

för befordran till överfurir, och dels bland den civila kontraktsanställda

mekanikerpersonal, som för närvarande finnes anställd med avlöning från

anslaget till drift och underhåll av flygmateriel.

Civilförvaltningen har vidare räknat med fortsatt utbyggande av stamflygförarkadern.

Antalet stamflygförare har beräknats till 250, varav dock endast

140 förutsatts skola vara anställda under hela budgetåret. Antalet manskapsbeställningar

i övrigt har beräknats till 2 890.

1946 års manskapslöneutredning har föreslagit samma anställningsform

och löneställning för de av 1944 års manskapslöneutredning föreslagna

teknikerna vid flygvapnet som för motsvarande personalkategori vid armén.

Vad särskilt angår flygvapnets mekanikerpersonal har manskapslöneutredningen

anfört följande rörande sina vid studiebesök gjorda iakttagelser.

Vid flygvapnets arbetsplatser har iakttagits, att en divisionsmekanikers

arbetsuppgifter omfatta klargöring före och efter flygning — såsom tankning,

startning, varmkörning, viss kontroll etc. — daglig tillsyn, utbyte av motorer

och skadade delar av flygplan samt kontroll och i förekommande fall byte av

instrument. Denna personal avdelas för översyn och vård av bestämda flygplan

och åtföljer dessa vid omgrupperingar m. m. Vid flottiljverkstäderna

åter utföras mera omfattande reparationer av motorer och propellrar såsom

isärtagning, besiktning och hopsättning ävensom flertalet stora och medelstora

reparationer på själva flygplanen. Därjämte verkställes viss översyn

av instrument och radioutrustning. Vid en flottiljverkstad är arbetsfördelningen

långt driven, och arbetarna äro i regel specialiserade på en viss art av

arbete och ofta även på en viss materieltyp. Vidare har konstaterats att arbetet

vid en flottiljverkstad kan planeras för längre tidsperioder samt flyter relativt

jämnt, medan däremot arbetet vid division i hög grad är beroende av flygningens

intensitet under olika perioder ävensom av de tider på dygnet, varunder

flygning utföres. Härtill kommer att, då division är förlagd utom

etablissementet, arbetet som regel utföres i tillfälliga arbetslokaler.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Utredningen har sålunda funnit, att en bestämd skillnad förefinnes mellan

arbetsuppgifterna för mekanikerna vid division och arbetarna vid flottilj verk

stad. Arbetsuppgifterna vid de centrala flygverkstäderna äro i stort sett

likartade dem vid flottiljverkstäderna, ehuru i utpräglad grad av industriell

karaktär.

Utöver de skäl, som manskapslöneutredningen enligt det föregående anfört

till stöd för förslaget om civilmilitär tjänstemannaställning för teknikerna,

har utredningen beträffande flygvapnets personal framhållit, att arbetsuppgifterna

för de föreslagna teknikerna utgjordes av sådana service- och underhållsarbeten

å i allmänhet komplicerad teknisk materiel, vilka under alla förhållanden

måste utföras för att den militära organisationen skulle fungera.

Detta hade också understrukits av flertalet personalrepresentanter. I överensstämmelse

med de principer, som i stort sett syntes ha följts inom annan

statlig verksamhet, borde sålunda ur denna synpunkt för flygvapnets tekniker

förordas tjänstemannaanställning.

Försvarsverkens civila personals förbund har vidhållit sin tidigare uttalade

uppfattning, att teknikerna borde anställas mot kollektivavtal. I övriga remissutlåtanden

har manskapslöneutredningens förslag om tjänstemannaanställning

lämnats utan erinran.

I flera remissutlåtanden har påyrkats placering av teknikerna i 10 lönegraden,

varvid som regel förutsatts, att mekanikertilläggen skulle slopas. Sålunda

ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen framhållit att, efter hand

som den nu pågående materiella omdaningen av flygvapnet fullföljdes, tjänstgöring

i luften för berörd personal komme att förekomma i än mer begränsad

utsträckning, samtidigt som det ansvar, som åvilade denna personal ökades

genom att materielen blivit alltmer komplicerad. Det nuvarande mekanikertillägget

överginge därmed till att praktiskt taget uteslutande bliva ett oundgängligen

nödvändigt arvode för synnerligen ansvarstyngd mekanikertjänst.

Det vore då skäligt, att denna förmån toges i beaktande vid avvägningen av

pensionsbeloppen, varför den — åtminstone vad teknikerna beträffade — borde

inräknas i vederbörandes grundlön.

Samma uppfattning har uttalats av försvarsväsendets underbefäls förbund.

Försvarsväsendets lönenämnd, som tillstyrkt teknikernas placering i 8 lönegraden

vid såväl armén som flygvapnet, har förutsatt att, därest mekanikerfillläggen

indroges, frågan om en differentiering av teknikernas lönegradsplacering

upptoges till övervägande.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har även förordat teknikernas inplacering

i 10 lönegraden, även om detta skulle medföra, att mekanikertillägget

slopades.

Vissa \[särskilda med manskapsrekryteringen

sammanhängande Jnågor.

1944 års manskapsutredning har i samband med de av utredningen framlagda

förslagen om nedbringande av rekryteringsbehovet beträffande fast

anställt manskap upptagit till behandling vissa särskilda med rekryteringen

sammanhängande frågor.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

I fråga om rekryteringsperioderna har utredningen sålunda framhållit,

att erfarenheten givit vid handen att den nuvarande koncentrationen

av rekryteringen till hösten (den 1 oktober eller den 1 november) vore ägnad

att försämra rekryteringsresultatet. Det syntes utredningen ej uteslutet, att

en förbättring av rekryteringsresultatet skulle kunna uppnås om rekryteringen

i stället ägde rum vid skilda tidpunkter till olika försvarsgrenar och yrkesavdelningar

(motsvarande). Man syntes härmed kunna vinna större möjligheter

för krigsmakten att i konkurrens med den civila arbetsmarknaden nå

kontakt med den yngre arbetskraften, ökade förutsättningar att tillgodose

de sökandes intresse av att vinna anställning vid den ur deras synpunkt

lämpligaste tidpunkten samt bättre urvalsmöjligheter vid rekryteringen.

Utredningen har med beaktande härav förordat, att ynglingar med realexamen

eller däremot svarande kunskaper, i likhet med vad som gäller vid

armén, skola kunna erhålla anställning vid kustartilleriet under våren.

Med tanke på ett rationellt utnyttjande av undervisnings- och verkstadslokaler

syntes det vara mest ändamålsenligt, att flottans manskapsrekrytering

ägde rum såväl höst som vår och att anställning därvid kunde beredas vid

samtliga yrkesavdelningar.

Då teknikerna vid flygvapnet huvudsakligen borde rekryteras bland ynglingar,

som genomgått verkstadsskola på flygmekanikerlinje, samt verkstadsskolorna

avslutades under juni månad, ville det synas utredningen, som

om den lämpligaste tidpunkten för rekrytering av denna personalgrupp skulle

vara den 1 juli. Signalisterna vid flygvapnet, som i stor utsträckning rekryterades

bland ynglingar som avlagt realexamen eller förvärvat häremot svarande

kunskaper, syntes med hänsyn till att realexamen i allmänhet avlades

under maj månad likaledes böra rekryteras den 1 juli. Den nya yrkesgrenen

stamflygförare borde åtminstone tills vidare rekryteras den 1 februari. Yad

slutligen gällde yrkesgrenen trupputbildare syntes denna som hittills böra

rekryteras på hösten.

Vidare har utredningen föreslagit vissa ändrade bestämmelser beträffande

antagningsåldern. Fast anställning såsom manskap kan enligt gällande

bestämmelser erhållas tidigast under det kalenderår, då sökanden fyller 17,

och senast under det kalenderår, då han fyller 23 år. Anställning över stat

må dock börja redan det år sökanden uppnår 16 års ålder.

Utredningen har framhållit nödvändigheten av att krigsmakten kunde till

sig knyta ynglingar med erforderlig psykisk mognad och lämplig fysik för

att bestrida de uppgifter, som nödvändigtvis måste kunna anförtros utbildaren

av och föregångsmannen för de värnpliktiga. Att för dylika uppgifter

taga i anspråk ynglingar i 16-årsåldern, låt vara att deras utnyttjande i förmansställning

komme att ske först i 19-årsåldern, vore enligt utredningens förmenande

ej särskilt lämpligt. Vid sidan av andra åtgärder för att kvalitativt

förbättra manskapsrekryteringen syntes alltså en höjning av antagningsåldern

vara befogad. I syfte att minska vissa därmed förenade nackdelar —

bland annat komme det kvantitativa underlaget för rekryteringen att begränsas

— ville utredningen emellertid endast föreslå, att antagningsåldern

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

genomgående bestämdes till lägst 17 och högst 23 år. Undantagsvis borde

dock den som uppnått 16 års ålder kunna ifrågakomma, om han nämligen

i avseende på kroppskonstitution och i övrigt befunnes härför särskilt lämplig.

Beträffande yrkesgrenen stamflygförare vid flygvapnet borde antagningsåldern

bestämmas till lägst 18 och högst 22 år.

Utredningen har föreslagit, att övergången till den nya manskapsorganisationen

skulle påbörjas under budgetåret 1946/47 och i stort sett

slutföras under loppet av en femårsperiod. Utredningen har i denna fråga

anfört bland annat följande.

Den av utredningen föreslagna minskningen av antalet kontraktsanställt

manskap erbjöde i allmänhet mycket ringa svårigheter, då vakanserna inom

manskapskadern den 1 november 1945 voro betydande och rekryteringen under

åren 1944 och 1945 i kvantitativt avseende givit ett otillfredsställande resultat.

Att genomföra kaderminskningen i vad avsåge det kontraktanställda manskapet

under loppet av en femårsperiod hade utredningen funnit möjligt, utan

att personal därför behövde meddelas avsked såsom en följd av organisationsändringarna.

Svårigheter förelåge däremot att genomföra den föreslagna ökningen av

antalet långtjänstunderbefäl och civilmilitära beställningar. Att inom loppet

av en femårsperiod rekrytera samtliga nytillkommande beställningar för

långtjänstunderbefäl eller civilmilitärer bland kontraktsanställt manskap

skulle också — om en sådan rekrytering överhuvud vore praktiskt möjlig —

medföra en ur framtida befordringssynpunkt synnerligen olycklig åldersför

delning inom vederbörliga personalgrupper. Denna nackdel måste elimineras.

Ett sätt därför vore, att rekryteringen av långtjänstunderbefäl och civilmilitära

beställningar under uppsättningsperioden i någon utsträckning ägde rum

bland förutvarande fast anställt manskap eller civil personal med erforderliga

yrkeskvalifikationer. Ett dylikt system för rekryteringen syntes vara det enda

möjliga, om föreslagna förändringar inom manskapsorganisationen skulle

kunna genomföras inom överskådlig tid. Om rekryteringen av långtjänstunderbefälsbeställningarna

och motsvarande uteslutande skulle ske ur

det fast anställda manskapets led, ansåge utredningen det vara nödvändigt

med en mycket lång övergångsperiod i syfte att därigenom skapa

en någorlunda jämn åldersfördelning inom kadrerna av pensionsberättigad

personal. Detta skulle emellertid i sin tur förlänga den tidsperiod, under

vilken begränsningen av den kontraktsanställda manskapskadern kunde genomföras,

och denna syntes med hänsyn till önskvärdheten att nedbringa det

årliga rekryteringsbehovet av fast anställt manskap till det praktiskt möjliga

böra vara så kort som förhållandena medgåve.

Därest kvalificerad och lämplig personal bland förutvarande fast anställt

manskap eller med eljest erforderliga yrkeskvalifikationer icke skulle kunna

i önskvärd utsträckning erhållas under tiden för uppsättningen av kadern

av långtjänstunderbefäl eller civilmilitära beställningshavare, kunde enligt

utredningens uppfattning övergången till ny manskapsorganisation ej ske

under en femårsperiod. Övergångsperioden måste då utsträckas i vad gällde

nyinrättandet av långtjänstunderbefäls- och civilmilitära beställningar. I

vilken utsträckning detta komme att erfordras kunde för närvarande ej be

dömas. Det syntes därför böra ankomma på vederbörande försvarsgrenschef

att budgetårsvis inkomma med förslag rörande utökningen av antalet ifrågavarande

beställningar, varvid erfarenheterna från första uppsättningsåret

syntes kunna ge viss vägledning.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungi. Maj:ts proposition nr ISO.

I vissa fall komme som en följd av utredningens förslag till ändrad manskapsorganisation

ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar att utbytas

mot civilmilitära beställningar. Detta utbyte kunde enligt utredningens uppfattning

ej ske utan medgivande av vederbörande beställningshavare. Därest

någon härav berörd skulle önska kvarstå i långtjanstunderbefälsbeställnin"

syntes det erforderligt att i dylikt fall föreskriva, att motsvarande antal civilmilitära

beställningar tills vidare skulle hållas vakant.

Utredningen har erinrat om att de vid armén och kustartilleriet tidigare

anställda överfurirerna vore avsedda för befattningar inom stabs- och förvaltningstjänsten

samt vid armén jämväl såsom beställningsmän. Beställningshavarna

befunne sig i allmänhet i den levnadsåldern, att de enligt utredningens

förslag till förändrad manskapsorganisation borde avses för tjänstgöring

såsom truppinstruktörer. Ifrågavarande överfurirer hade emellertid

på ansökan erhållit överfurirsbeställning med placering i viss angiven befattning.

Huruvida de nu generellt borde överföras till tjänstgöring såsom instruktörer

syntes tveksamt. Något formellt hinder förelåge emellertid ej härför.

Beställningshavare vore nämligen enligt militära avlöningsreglementet

pliktiga att underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöring, som

vid en möjligen inträdande förändrad organisation av försvarsväsendet eller

eljest kunde varda stadgad. Det syntes utredningen lämpligast, att vederbörande

förbandschef från fall till fall prövade, huruvida redan anställd överfurir

med placering i stabs- och förvaltningstjänst skulle bibehållas i sådan

tjänst eller omplaceras till instruktörstjänst.

Manskapsutredningen har slutligen berört vissa lönefrågor och i anslutning

därtill framlagt förslag rörande en provisorisk reglering av överfurirernas

löneställning och uppflyttning av förrådsvaktmästarna—vilka i stor

utsträckning rekryteras bland det fast anställda manskapet — från lönegrad

Ca 7 till lönegrad Ca 11. Enär dessa frågor torde komma under statsmakternas

bedömande i annat sammanhang, upptager jag icke här förslagen till närmare

behandling.

Utredningens förslag till omläggning av rekryteringsperioderna har

i stort sett lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna och sammanslut

ningarna.

Chefen för marinen har emellertid framhållit, att undersökning för närvarande

påginge rörande möjligheterna att upplägga en utbildningsorganisation,

som möjliggjorde rekrytering varje kvartal.

Chefen för flygvapnet har anfört att rekryteringstiderna, i avvaktan

på ytterligare erfarenheter, icke nu borde slutgiltigt fastställas.

överstyrelsen för yrkesutbildning har förordat, att tidpunkten för rekrytering

av teknikerna vid flygvapnet, med hänsyn till att de från verkstadsskolorna

avgående eleverna sannolikt behövde en kortare tids ledighet innan

de inträdde i tjänst vid flygvapnet, sattes till den 15 juli.

Utredningens förslag i fråga om antagningsålder vid första anställ

ning såsom manskap har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majds proposition nr 130.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har dock ifrågasatt, om inte den

lägsta antagningsåldern borde sättas högre än utredningen föreslagit, helst

som påtagliga fördelar därmed skulle kunna vinnas även i andra hänseenden.

Mot de av utredningen anförda allmänna synpunkterna beträffande övergången

till den föreslagna nya manskapsorganisationen ha

icke riktats några principiella erinringar av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna.

Överbefälhavaren har emellertid framhållit, att de åtgärder, som nu vidtoges,

borde få provisorisk karaktär med häns3rn till att frågan om försvarets

framtida organisation vore under utredning.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att även om, såsom utredningen framhållit,

formellt hinder för ett utnyttjande i trupptjänst av de nu i stabs- och

förvaltningstjänst eller såsom beställningsmän anställda överfurirerna icke

förelåge, anordningen dock syntes vara av natur att påkalla riksdagens medverkan.

Svenska under officer sförbundet har anfört, att ett uppsättande enligt utredningens

förslag under kort tidrymd av den föreslagna långtjänstunderbafälskadern

med ianspråktagande i icke obetydlig omfattning av f. d. fast anställt

underbefäl icke förefölle förbundet vara en säker väg att garantera det

önskvärda resultatet. Enligt förbundets uppfattning bjöde omsorgen om att

åstadkomma ett fullgott urval till beställningarna i fråga att uppsättningsperioden

utsträcktes under längre tid än den föreslagna och att rekryteringen

ur de f. d. fast anställdas led avsevärt begränsades.

Kos tnads beräkningar.

1944 års manskapsutredning har framlagt beräkningar rörande kostnaderna

för genomförande av utredningens förslag och beträffande de grunder, som

tillämpats vid beräkningen av avlöningskostnaderna, anfört i huvudsak följande.

Utredningen har vid kostnadsberäkningarnas utförande ansett sig böra utgå

från läget den 1 december 1945 i vad gäller rörligt tillägg och kristillägg samt

provisoriskt lönetillägg (med undantag för barntillägg). Rörligt tillägg och

kristillägg ha alltså beräknats efter sammanlagt 31 %.

För beställningshavare tillhörande löneplan Ma har utredningen räknat

med naturaförmåner till ett årligt värde av 1 000 kronor. 1942 års underbefälsutredning

beräknade dessa förmåner till ett värde av 990 kronor, varvid

utredningen utgick från ett värde för fri förplägnad av kronor 1: 90 per dag,

för fri beklädnad av kronor 0: 65 per dag och för fri inkvartering av 60

kronor per år. Därest för ifrågavarande beräkningar användas dagskostnaderna

för värnpliktiga vid armén och hänsyn härvid tages till s. k. öresanslag,

har utredningen kommit till den uppfattningen, att naturaförmånernas värde

för år om 365 dagar skulle utgöra kronor 1 029: 30.

För beställnings-(befattnings )havare tillhörande någon av löneplanerna

UO, Ca, MEo och Mb har utredningen räknat med lön enligt näst högsta

löneklassen i vederbörlig lönegrad. Lönebeloppet har beräknats efter dyrortsgrupp

F.

För beställningshavare tillhörande någon av löneplanerna UO och Ca har

utredningen räknat med årligt ekiperingsbidrag om 180 kronor och för beställningshavare

tillhörande löneplan Mb med dylikt bidrag om 120 kronor.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.

Med tillämpande av angivna grunder har utredningen beräknat, att de

årliga avlöningskostnaderna skulle minskas med i runt tal 9 870 000 kronor.

Utredningen liar härvid framhållit, att utredningen vid beräkningen av dessa

kostnader ej tagit hänsyn till vissa lönetillägg. Hänsyn hade sålunda icke

tagits till utgående mekanikertillägg och flygtillägg, då kostnaderna för dessa

tillägg å ena sidan komme att minska på grund av föreslagen reducering av

antalet stammanskap inom de tekniska yrkesgrenarna och å andra sidan

komme att öka på grund av tillkomsten av en särskild yrkesgren för stamflygförare.

Några möjligheter att exakt beräkna utgiftsökningen respektive

utgiftsminskningen hade ej förefunnits. Utredningen hade närmast kommit

till den uppfattningen, att någon besparing här ej uppkomme men å andra

sidan heller ingen utgiftsökning.

Utredningen har framhållit, att den årliga minskningen av avlöningskostnaderna

motverkades av uppkommande merkostnader för pensionering av

personal i pensionsberättigande beställningar. Dessa merkostnader ha av utredningen

uppskattats till i runt tal 4 760 000 kronor. Vidare uppkomme vissa

merkostnader för ekiperingshjälp, beräknade till 39 800 kronor per år.

Å andra sidan uppkomme avsevärda kostnadsminskningar med avseende å

rekryteringskostnaderna. Dessa kostnadsminskningar kunde beräknas till

omkring 200 000 kronor per år.

De årliga kostnadsbesparingar, med vilka utredningen räknat, belöpa sig

alltså till (9 870 000 — 4 760 000 — 39 800 + 200 000 =) i runt tal 5 300 000

kronor.

Utredningen har framhållit, att kostnadsbesparingarna med all sannolikhet

komme att bliva avsevärt större, då utredningen icke ansett sig kunna

beräkna utbildningskostnaderna för det manskap, som enligt förslaget skulle

utgå ur organisationen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har frågan om storleken av

försvarets manskapskadrer alltsedan 1942 års försvarsbeslut ägnats särskild

uppmärksamhet. Det har nämligen befarats, att den störa manskapsorganisation,

som enligt försvarsbeslutet beräknades bli erforderlig, på grund av

rekryteringssvårigheter icke skulle kunna vidmakthållas under normala förhållanden.

De sålunda yppade farhågorna ha besannats. Medan manskapsrekryteringen

under de tidigare krigsåren gav tillfredsställande resultat, har det

från och med år 1943 visat sig omöjligt att nyrekrytera tillräckligt antal ynglingar.

Den vid 1944 års riksdag beslutade utbyggnaden av manskapskadrema

med ett antal överfurirsbeställningar vid armén och kustartilleriet innebär

visserligen, att rekryteringsbehovet på längre sikt kommer att bli något lägre

än om försvarsbeslutets manskapsstater bibehållits oförändrade. Emellertid

är rekryteringsbehovet, såsom framgår av 1944 års manskapsutrednings betänkande,

även med beaktande av 1944 års beslut alltför stort för att en nöjaktig

rekrytering skall kunna ernås. Den utredning, som manskapsutredningen

framlagt, synes mig ge vid handen, att det årliga rekryteringsbehovet beträffande

fast anställt manskap bör ytterligare avsevärt nedbringas.

Departements
chefen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

De åtgärder, som manskapsutredningen föreslagit i syfte att nedbringa

rekryteringsbehovet — en kompensationslös reducering av manskapskadern i

viss omfattning samt utbyte av kontraktsanställt manskap mot långtidstjänstgörande

personal med pensionsrätt och mot värnpliktiga — ha synts mig i

princip godtagbara. Såsom av det följande framgår är jag emellertid nödsakad

att föreslå icke oväsentliga jämkningar i utredningens förslag.

Yad först armén beträffar skulle enligt manskapsutredningens förslag

tillkomma ett stort antal överfurirsbeställningar och civilmilitära beställningar

för tekniker, varjämte vissa jämkningar skulle vidtagas beräffande personalstaterna

i övrigt.

De nytillkommande överfurirsbeställningarna skulle avses för trupputbildare,

varvid förutsatts, att överfurirerna skulle fullgöra trupptjänst intill 40 års

ålder för att därefter utnyttjas i stabs- eller förvaltningstjänst. Antalet trupputbildare

blir därför avhängigt av i vilken utsträckning för överfurirer lämpliga

befattningar i stabs- och förvaltningstjänst (inretjänstbefattningar) finnas tillgängliga.

Manskapsutredningen har vid sina personalberäkningar i stort sett

utgått från det antal dylika befattningar, som enligt 1944 års beslut beräknats

skola kunna uppehållas av överfurirer. Med hänsyn till det pågående rationaliseringsarbetet

inom armén måste emellertid väsentliga jämkningar, åtminstone

för närvarande, göras i dessa beräkningar. Till belysning härav torde till mera

ingående behandling böra upptagas personalbehovet vid ett av truppslagen,

lämpligen infanteriet, där rationaliseringsarbetet, såsom av punkt 1 framgår,

fortskridit längst.

Enligt manskapsutredningens på grundval av 1944 års beslut verkställda

beräkningar skulle vid ett normalinfanteriregemente finnas 15 för överfurirer

avsedda inretjänstbefattningar. Med denna utgångspunkt har utredningen räknat

med 19 befattningar i trupptjänst, varför det sammanlagda antalet överfurirer

vid ett dylikt förband skulle utgöra 34. Såsom framgår av punkt 1 räknar

jag emellertid för närvarande med 7 inretjänstbefattningar vid rationaliserat

infanteriregemente. Antalet befattningar för trupputbildare torde med denna

utgångspunkt kunna beräknas till 10. I förhållande till manskapsutredningens

förslag innebär denna beräkning relativt sett något flera trupputbildar- än

inretjänstbefattningar. Härvid har jag bland annat beaktat, att vissa vid utbildningsanstalter

inrättade inretjänstbefattningar komma att rekryteras bland

truppförbandens trupputbildare, varjämte jag ansett sannolikt, att överfurirer

skola kunna i viss utsträckning tjänstgöra såsom trupputbildare efter fyllda 40

år. Jag vill erinra om att motsvarande arbetsuppgifter vid kustartilleriet ansetts

kunna fullgöras av överfurirer intill 42 års ålder.

Det sammanlagda antalet överfurirsbeställningar vid ett normalinfanteriregemente

skulle således utgöra (7 + 10 =) 17, eller samma antal som enligt

personalförteckningen för innevarande budgetår. De för sistnämnda budgetår

uppförda beställningarna avses emellertid för — förutom trupputbildar- och

inretjänstbefattningar — jämväl befattningar såsom beställningsmän. I det

följande kommer jag att i huvudsak tillstyrka manskapsutredningens förslag

om inrättande av särskilda civilmilitära beställningar för beställningsmän. De

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:is proposition nr 130.

Överfurirsbeställningar, som för närvarande innehas av beställningsmän, kunna

härigenom frigöras för rekrytering bland för trupputbildning lämpliga furirer.

Antalet överfurirsbeställningar, som innehas av beställningsmän, varierar för

infanteriregementenas del mellan 1 och 4 samt utgör i genomsnitt för hela

infanteriet drygt 2 per regemente.

Antalet för trupputbildning avsedda överfurirer skulle enligt det föregående

utgöra 10 vid varje infanteriregemente, i förhållande till manskapsutredningens

förslag en minskning med 9 beställningar. Denna avsevärda begränsning korn

mer emellertid att motverkas av att vid den under punkt 1 berörda rationaliseringen

av regementena ett antal officerare, underofficerare och underbefäl,

som tidigare utnyttjats i stabs- eller förvaltningstjänst, beräknas kunna frigöras

för trupptjänst. Den personal, som i samband med rationaliseringsarbetets

fortskridande successivt skulle bli disponibel för trupputbildning, utgöres,

med reservation för smärre jämkningar beträffande de olika förbanden,

av 3 kompaniofficerare, 1 underofficer och 2 furirer vid varje infanteriregemente.

Såsom av nämnda punkt framgår måste emellertid den framtida dispositionen

av beställningarna för denna personal övervägas i samband med pågående

utredning rörande försvarets organisation.

De synpunkter, som i det föregående anförts beträffande sammansättningen

av överfurirskadern vid infanteriförbanden, äro i stort sett tillämpliga även

beträffande arméns övriga truppslag. Antalet överfurirer för inre tjänst bör

således icke heller här beräknas högre än som kan antagas bli erforderligt efter

genomförd rationalisering av stabs- och förvaltningstjänsten. För vissa truppslag

skulle det med dessa utgångspunkter bli nödvändigt att minska överfurirskadern.

Med hänsyn till ovissheten rörande den framtida sammansättningen

av personalstaterna anser jag mig dock böra i stort sett begränsa minskningen

till det antal beställningar, som vid respektive truppslag enligt erhållna uppgifter

motsvarar antalet beställningsmän. Beräkningarna måste uppenbarligen

bli tämligen osäkra. I nuvarande läge torde emellertid ingen annan grund för

beräkningarna kunna tillämpas.

Med angivna utgångspunkter har jag, efter inhämtande av yttrande under

hand från chefen för armén, beräknat antalet för trupputbildning och inre

tjänst avsedda överfurirsbeställningar för nästa budgetår på sätt framgår av

följande sammanställning (s. 94), jämväl utvisande sammansättningen av överfurirskadern

enligt personalförteckningen för innevarande budgetår.

Antalet här avsedda överfurirsbeställningar skulle alltså understiga det

för innevarande budgetår fastställda antalet med (925 — 760=) 165. Emellertid

kommer jag, såsom av det följande framgår, att föreslå inrättande av ytterligare

ett antal överfurirsbeställningar — avsedda för hovslagare- och sjukvårdsfurirer

— samt av ett flertal civilmilitära beställningar för armétekniker.

Dessa överfurirs- och teknikerbeställningar avses skola delvis rekryteras

bland de nuvarande överfurirerna. En viss nyrekrytering av överfurirer för

inre tjänst eller trupputbildning kommer därför att kunna äga rum även under

nästa budgetår.

Vad därefter angår frågan om beställningsmiinnen inom manskapsgraderna

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majits proposition nr 130.

T r u p p s 1 a g m. m.

Budgetåret

1946/47

Budgetåret

1947/48

Infanteriet..........................

330

324

Kavalleriet ........................

58

44

Pansartrupperna....................

83

57

Artilleriet..........................

154

121

Luftvärnet..........................

101

84

Ingenjörtrupperna..................

39

36

Signaltrupperna ....................

28

17

Trängen............................

113

56

Fälttygkåren ......................

6

3

Intendenturkåren ..................

3

7

Infanteriskjutskolan ................

3

4

Kidskolan ..........................

3

2

Arméns jägarskola..................

4

1 5

Summa

1 Varav 1 vid forsvarsområdesstaben.

9*25

760

framgår av vad manskapsutredningen anfört, att det nuvarande utbildningsoch

rekryteringssystemet är behäftat med väsentliga brister. Manskapsutredningen

har därför föreslagit dels en omläggning av rekryteringen och utbildningen

på beställningsmannalinjerna, dels inrättande av ett stort antal civilmilitära

beställningar — för tygverkmästare, tyghantverkare och tekniker —

avsedda såsom framtidsplatser för manskapet på beställningsmannalinjerna,

och dels vissa jämkningar beträffande de för hovslagare och sjukvårdspersonal

avsedda militära beställningarna.

Förslagen ha i sina huvuddrag tillstyrkts av flertalet remissmyndigheter. Delade

meningar ha emellertid yppats beträffande teknikerbeställningarna. Medan

sålunda samtliga militära myndigheter tillstyrkt förslaget, har detsamma föranlett

erinringar av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga och försvarsverkens

civila personals förbund, vilka förordat, att för fyllande av de arbetsuppgifter,

för vilka teknikerna avsetts, skulle anställas personal enligt kollektivavtal. Med

anledning av de invändningar, som sålunda riktats mot manskapsutredningens

förslag i detta hänseende, har frågan gjorts till föremål för ytterligare utredning

genom 1946 års manskapslöneutredning. Sistnämnda utredning har, efter

att bland annat ha företagit studiebesök vid olika arbetsställen ävensom inhämtat-

yttranden av såväl myndigheter och personalsammanslutningar som enskilda

befattningshavare, uttalat sig i samma riktning som manskapsutredningen

och sålunda förordat inrättande av civilmilitära beställningar för ändamålet.

En till manskapslöneutredningens förfogande ställd sakkunnig —

representant för försvarsverkens civila personals förbund — har dock anfört

avvikande mening och uttalat sig för kollektivavtalsanställning.

För egen del har jag funnit de av manskaps- och manskapslöneutredningarna

anförda skälen för inrättande av civilmilitära beställningar för här avsedda

personalkategorier bärande. De berörda befattningshavarna önska enligt föreliggande

utredning i allmänhet själva en dylik lösning. I anslutning till vad utredningarna

anfört vill jag bland annat framhålla, att det ur rekryteringssyn
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.

punkt är nödvändigt, att ett antal av det för teknisk tjänst avsedda stammanskapet

kan erbjudas tryggad framtidsanställning. Tryggheten i anställningen

vinnes tydligen bättre med tjänstemannaanställning än genom anställning

enligt kollektivavtal. Givetvis bör i möjligaste mån undvikas, att personal

med olika anställningsvillkor erhåller likvärdiga arbetsuppgifter. Av manskapslöneutredningens

betänkande synes emellertid framgå, att det icke lärer

möta svårigheter att göra en avgränsning mellan tjänstemännens och de kollektivavtalsanställda

arbetarnas arbetsuppgifter. -Tåg delar sistnämnda utrednings

uppfattning, att frågan om anställningsformen bör prövas utan avseende

å yrkesskickligheten hos den ena eller andra kategorien. Uppenbarligen föreligger

intet hinder för att den av mig förordade tjänstemannakategorien skall

kunna bibringas samma yrkesskicklighet som kollektivavtalsanställda arbetare

Innehavarna av de nya beställningarna synas i enlighet med utredningarnas

förslag böra erhålla civilmilitär ställning och tillhöra tygstaten. För beställningarna

bör lämpligen bestämmas samma löneställning som för överfurirerna.

Manskapslöneutredningen har med denna utgångspunkt förordat 8 lönegraden.

Utan att nu fatta ståndpunkt till frågan om överfurirernas löneställning räknar

jag med att här avsedda civilmilitära beställningar upptagas i löne

grad Ca 8. Innehavarna av beställningarna torde böra benämnas armétekniker.

Därest för överfurirer skulle beslutas en annan löneställning än den av manskapslöneutredningen

föreslagna, bör lönegradsplaceringen för teknikerna anpassas

därefter. Frågan om pensionsåldern för teknikerna bör tagas underövervägande

i samband med att vissa andra inom försvaret aktuella frågor

rörande pensionsåldrar komma under bedömande.

Manskapsutredningens förslag innebär som nämnts även en viss utökningav

antalet beställningar för tyghantverkare och tygverkmästare. Enär någon

rekrytering av dylika beställningar icke torde kunna ske under nästa budgetår,

är det icke erforderligt att nu taga slutlig ställning till förslaget i denna

del. Det synes emellertid i princip riktigt, att även på beställningsmannalinjerna

skapas möjligheter för därtill kvalificerade att vinna befordran till högre beställningar.

För dylik befordran måste, såsom manskapsutredningen anfört,

förutsättas särskild utbildning. Det bör ankomma på chefen för armén att före

bringa närmare utredning härutinnan. I samband därmed bör närmare övervägas,

huruvida, på sätt civilmilitära tjänstemannaförbundet förordat, möjlighet

bör beredas teknikerna att vinna befordran till högre beställningar inom

tygstaten.

Manskapsutredningens förslag beträffande utbildning och rekrytering avpersonal

å de tekniska beställningsmannalinjerna synas i huvudsak lämpliga.

Jag förordar således, att volontärrekryteringen äger rum vid respektive truppförband.

Enligt manskapsutredningens förslag skulle beställningsmännen i

furirsgraden sammanföras till en gemensam personalkår. Då jag icke kan helt

överblicka de konsekvenser, bland annat i organisatoriskt hänseende, som

genomförandet av detta förslag skulle medföra, kan jag icke för närvarande

taga ställning därtill. Jag föreslår därför, att furirsbeställningarna fortfarande

anknytas till respektive truppförband. Beställningarna torde emellertid böra

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

i personalförteckningen hållas åtskilda från övriga furirsbeställningar. Med

hänsyn härtill och för underlättande av möjligheterna till en omfördelning

torde samtliga för beställningsmän avsedda furirsbeställningar böra uppföras

gemensamt under särskild rubrik, att fördelas på de olika förbanden m. m.

enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter

förslag av chefen för armén närmare reglera utbildnings- och rekryteringsfrågorna.

Därvid bör ställning bland annat tagas till manskapsutredningens förslag

om höjning av första anställningstiden för manskap på beställnings

mannalinjerna till 5V2 år.

I enlighet med manskapsutredningens förslag torde för sjukvårdsbefäl och

hovslagare böra avses framtidsplatser av militär karaktär — underofficerare

och överfurirer — redovisade å trängens respektive kavalleriets stat. Även de

för dessa utbildningslinjer avsedda beställningarna för furirer böra upptagas

å trängens och kavalleriets stater, medan däremot den grundläggande rekryteringen

till dessa linjer torde böra äga rum vid de särskilda truppförbanden.

Till vissa av manskapsutredningen berörda frågor rörande utbildning m. m.

torde Kungl. Maj:t framdeles få taga ställning.

Av de på signaltruppernas stat uppförda överfurirsbeställningarna avses 10

för radiofurirer med uppgift att betjäna arméns fasta radionät. Manskapsutredningen

har framhållit, att dessa beställningar befunnits svåra att rekrytera, och

föreslagit, att beställningarna skulle utbytas mot civila befattningar för radiotelegrafister

i MEo 12. Häremot har jag intet att erinra.

Chefen för armén har hemställt, att för nästa budgetår måtte inrättas beställningar

för 224 tekniker, 51 överfurirer i hovslagartjänst och 74 sjuk

vårdsöverfurirer. Till jämförelse må nämnas, att manskapsutredningen för

nämnda budgetår räknat med allenast 178 teknikerbeställningar, medan

det av utredningen beräknade antalet överfurirsbeställningar för angivna personalkategorier

i stort sett överensstämmer med arméchefens förslag. Då en

viss försiktighet torde vara motiverad vid organisationens uppbyggande, förordar

jag, att antalet beställningar för armétekniker bestämmes till det av

manskapsutredningen angivna. Mot arméchefens förslag beträffande beställningar

för hovslagar- och sjukvårdsbefäl har jag intet att erinra.

Den osäkerhet beträffande överfurirsgradens fortsatta utbyggnad, som enligt

vad i det föregående anförts för närvarande föreligger, försvårar i hög grad

beräkningarna av behovet av beställningar i de lägre manskapsgraderna. Beräkningarna

måste med hänsyn härtill för närvarande i stort sett grundas på det

nuvarande personalläget. Enär arméchefens förslag till manskapsstater enligt

vad jag inhämtat uppgjorts med denna utgångspunkt, kan jag, med en mindre

jämkning, godtaga detsamma såsom underlag för anslagsberäkningarna.

De i det föregående framlagda förslagen beträffande arméns manskapsorganisation

framgå, såvitt avser personalstaternas sammansättning — bortsett

från musikmanskap — av följande sammanställning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.

97

Budgetåret

1946/47

Budgetåret

1947/48

Vicekorpraler, vicekonstaplar och

meniga ..........................

3 735

2 137

Korpraler och konstaplar ..........

1 941

1353

Furirer ............................

3 592

3 765

9 268

7 255

Överfurirer ........................

925

885

Armétekniker ......................

—

178

Badiotelegrafister ..................

—

10

925''

1 073

10193

8 328

Antalet beställningar för kontraktsanställt manskap skulle alltså minskas

med (9 268 — 7 255=) 2 013, medan antalet pensionsberättigande framtidsplatser

skulle ökas med (1 073 —• 925 =) 148.

Vad därefter angår marinen innebär manskapsutredningens förslag i

stort sett en fortsatt utbyggnad av den nuvarande långtjänstunderbefälskadem,

varjämte värnpliktiga förutsatts kunna i ökad omfattning utnyttjas i befattningar,

som tidigare uppehållits av fast anställt manskap.

Uppenbart är, att även inom marinen rekryteringssvårigketerna framtvinga

én avsevärd begränsning av det kontraktsanställda manskapet. Den av manskapsutredningen

anvisade vägen att söka utnyttja värnpliktiga i befattningar,

där tidigare krävts fast anställning, synes därför böra beträdas i så stor utsträckning

som möjligt. Enligt vad jag under hand erfarit har man redan med

hänsyn till bristen på fast anställt manskap nödgats taga värnpliktiga i anspråk

för dylika mera kvalificerade uppgifter. Erfarenheterna härav uppgivas ha

varit gynnsamma.

Beträffande den föreslagna utbyggnaden av långtjänstunderbefälskadern

kunna i viss mån samma synpunkter anföras som i det föregående framhållits

beträffande armén. Inom såväl flottan som kustartilleriet verkställas för närvarande

organisationsundersökningar av försvarets centrala organisationskommitté,

och det är icke osannolikt, att dessa komma att leda till minskat behov

av befattningar, lämpliga för äldre högbåtsmän respektive överfurirer. Det är

därför icke möjligt att nu taga ställning till vilket antal beställningar för högbåtsmän

och överfurirer som slutligen kan inrymmas i organisationen. Den

ökning av antalet dylika beställningar, som föreslagits för nästa budgetår,

är emellertid av relativt begränsad räckvidd.

Medan för flottans del slutläget beträffande högbåtsmannabeställningar

enligt manskapsutredningens förslag skulle utgöra 511, ha för nästa budgetår

föreslagits allenast 340 dylika beställningar, innebärande en ökning med 75 i

förhållande till det för innevarande budgetår fastställda antalet. Det torde

finnas anledning antaga, att det även vid en eventuell begränsning av antalet

för högbåtsmän lämpliga inretjänstbefattningar skall finnas utrymme för de sålunda

för nästa budgetår föreslagna beställningarna. Med hänsyn till att hög
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 130.

258 47 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Iiungl. Maj:ts proposition nr 130.

båtsmannakadern utbyggts under en relativt lång tidsperiod föreligger därjämte

goda möjligbeter att redan under de närmaste åren, om så skulle erfordras,

genom vakantsättning av ledigblivande beställningar minska högbåtsmannakadem.

Jag tillstyrker alltså, att för nästa budgetår inrättas 75 nya beställningar

för högbåtsmän. Manskapsstaterna i övrigt torde jämväl kunna utformas

i enlighet med marinchefens förslag.

För kustartilleriets del har föreslagits en ökning av antalet överfurirsbeställningar

med 30 till 80. Slutläget enligt manskapsutredningens förslag utgör

131, varav 43 beräknats för trupputbildare. Även vid en avsevärd begränsning

av antalet inretjänstbefattningar torde antalet trupputbildare kunna bibehållas

oförändrat. Vid bifall till marinchefens förslag för nästa budgetår skulle

antalet inretjänstbefattningar — inberäknat vissa därmed likartade befattningar

— alltså kunna beräknas till (80 — 43=) 37. Då det kan förutsättas,

att antalet inretjänstbefattningar även efter en omorganisation kommer att

överstiga detta antal, föreligger intet hinder mot utökning av överfurirskadern

på angivet sätt. Marinchefens beräkningar rörande manskapskadern i övrigt

synas jämväl kunna godtagas.

Manskapsstaterna vid marinen för nästa budgetår skulle i enlighet med vad

här anförts få följande sammansättning.

Fl o

11 a n

Kustartilleriet

Budgetåret

Budgetåret

Budgetåret

Budgetåret

1946/47

1947/48

1946/47

1947/48

Vicekorpraler och meniga..........

1590

1590

316

316

Korpraler..........................

500

425

204

164

Furirer............................

1700

1700

422

422

3 790

3 715

942

902

Högbåtsman och överfurirer ......

265

340

50

80

4 055

4 055

992

982

Härtill skulle liksom för innevarande budgetår komma 5 övergångsvis

kvarstående flaggkorpraler vid flottan.

Såsom framgår av sammanställningen innebär förslaget en mycket obetydlig

begränsning av det totala antalet manskapsbeställningar. Att begränsningen

icke kan göras större sammanhänger med att antalet manskapsbeställningar

redan för innevarande budgetår minskats med mer än 2 000.

För flygvapnets del har beslut redan fattats om genomförande av en

betydelsefull del av manskapsutredningens förslag, införandet av den nya

manskapskategorien stamflygförare. På sätt av försvarets civilförvaltning

förutsatts bör den nya organisationen planenligt utbyggas under nästa

budgetår.

Yad därefter angår den av manskapsutredningen föreslagna teknikerorganisationen

synes denna, åtminstone för närvarande, innebära en god lösning

av föreliggande organisations- och utbildningsfrågor. I likhet med vad i det

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

föregående förordats för motsvarande personalkategori inom armén böra för

teknikerna — vilka torde böra benämnas flygtekniker — inrättas civilmilitära

beställningar. Manskapslöneutredningen har för denna personalkategori

föreslagit samma lönegradsplacering som för armétekniker, varvid emellertid

förutsatts, att flygtekniker utöver lön skulle äga uppbära mekanikertillägg.

I en del remissutlåtanden har i stället föreslagits, att ifrågavarande personal

kategori skulle — utan rätt till mekanikertillägg — placeras i 10 lönegraden.

Denna fråga lärer komma att närmare övervägas i samband med prövningen

av manskapslöneutredningens förslag i övrigt. Tills vidare anser jag mig

böra räkna med den av nämnda utredning föreslagna löneställningen, 8 löne1

graden. I fråga om pensionsåldern för flygtekniker får jag hänvisa till vad

jag anfört beträffande arméteknikerna. Flygteknikerna torde åtminstone tills

vidare böra i huvudsak rekryteras — förutom bland de för närvarande kontraktsanställda

mekanikerna — från det fast anställda manskapet. Vid vissa

flygflottiljer pågående försök med rekrytering av hjälptekniker på den civila

arbetsmarknaden synas dock böra fullföljas, varefter säkrare erfarenheter böra

kunna föreligga till ledning för rekryteringsfrågornas slutliga lösande. Det

lärer ankomma på Kungl. Maj:t att besluta såväl härom som beträffande vissa

andra av manskapsutredningen och remissmyndigheterna berörda, med den

nya organisationen samanhängande detaljfrågor.

Till övriga av manskapsutredningen föreslagna organisationsförändringar

vill jag i avvaktan på resultatet av 1945 års försvarskommittés utredningsarbete

taga ställning allenast i den omfattning, som är erforderlig för bedömande

av personalbehovet vid flygvapnet för nästa budgetår. Jag anser

mig med angivna utgångspunkt icke nu behöva pröva förslaget om ersättande

a\ underofficerare i flygstationstjänst med civilmilitära beställningshavare.

Ej heller frågan om inrättande av beställningar för flottiljpoliser torde nu

böra upptagas till behandling. Behovet av trupputbildare kan med hänsyn härtill

icke för närvarande slutligt bedömas.

Manskapsutredningens förslag, att sjukvårdsfurirerna skola ersättas av

civila sjukvårdare, torde böra tagas under övervägande i samband med prövningen

av 1944 års militärsjukvårdskommittés den 15 januari 1947 avgivna

betänkande (SOU 1947:5), vari bland annat behandlats frågan om behovet

av sjukvårdspersonal vid de olika försvarsgrenarna.

Personalbehovet för nästa budgetår för här behandlade personalkategorier

bortsett från musikmanskap — beräknar jag, i enlighet med försvarets civilförvaltnings

på grundval av manskapsutredningens betänkande uppgjorda

förslag, pa sätt framgår av följande sammanställning (s. 100), jämväl utvisande

sammansättningen för innevarande budgetår av de personalkategorier, som beröras

av de av mig framlagda förslagen.

Antalet korttidsanställd personal skulle alltså minskas med (3 791 ___

.5 140=) 651, medan antalet pensionsberättigande beställningar och befattningar

skulle ökas med (900 — 460 =) 440.

Det lärer ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut i de av manskapsutred
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:is proposition nr 130.

Budgetåret

1946/47

Budgetåret

1947/48

Vicekorpraler och meniga ..........

932

540

Korpraler..........................

850

750

Furirer ............................

1750

1850

Kontraktsanställda mekaniker ......

259

—

3 791

3 140

Överfurirer ........................

460

_

Flygtekniker........................

—

900

460

900

4 251

4 040

ningen särskilt behandlade frågorna rörande rekryteringsperioder och

antagningsålder. Det torde därför icke vara erforderligt att här närmare

ingå på dessa spörsmål.

Även de med övergången till den nya manskapsorganisationen

sammanhängande frågorna torde få närmare övervägas av Kungl. Maj:t. Jag

förutsätter härvid, att Kungl. Maj:t skall äga besluta om de jämkningar i personalorganisationen,

som må befinnas erforderliga, dock utan överskridande

av antalet beställningar för överfurirer, högbåtsman och tekniker. Yad angår

de lägre manskapsbeställningarna torde däremot med hänsyn till den avsevärda

brist på utbildningsbefäl, som för närvarande föreligger, ett överskridande

av staterna få äga rum, därest rekryteringen under nästa budgetår skulle

utfalla gynnsammare än som av militärmyndigheterna förutsatts.

I det föregående har föreslagits utbyte av ett stort antal överfurirsbeställningar

mot civilmilitära teknikerbeställningar. Det förutsättes härvid, att

överfurirerna som regel skola överföras till de nya teknikerbeställningarna.

Då det icke för närvarande kan med säkerhet bedömas i vilken takt denna

övergång kan äga rum, torde i vederbörliga personalförteckningar böra inflyta

bestämmelser om att, därest ledig teknikerbeställning icke kan besättas

med därtill kompetent beställningshavare, beställningen må tills vidare ersättas

med för budgetåret 1946/47 uppförd överfurirsbeställning.

Till de av utredningen berörda lönefrågorna kan jag icke här taga

ställning. Frågan om överfurirernas och högbåtsmännens löneställning torde,

såsom av det föregående framgår, komma att framdeles anmälas för Kungl.

Maj:t. I avvaktan på prövningen av försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas

betänkande kan jag heller icke nu upptaga frågan om förrådspersonalens lönegradsplacering

till behandling.

Enligt manskapsutrednmgens kostnadsberäkningar skulle den årliga

kostnadsbesparingen efter genomförande av utredningens förslag uppgå till

minst 5 300 000 kronor. Med hänsyn till den begränsade utbyggnad av överfurirskadern,

som i nuvarande läge kunnat tillstyrkas, torde besparingen

komma att bli mindre. I brist på utredning rörande manskapsstaternas slutliga

Sammansättning vid en organisation med på detta sätt begränsad över
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 101

furirskader kunna emellertid inga beräkningar framläggas rörande besparingens

storlek.

Det fast anställda manskapet har hittills redovisats å personalförteckningar

för ordinarie tjänstemän och avlönats av medel under vederbör^

liga anslagsposter till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Enär manskapet

— med undantag av överfurirer och högbåtsmän — såsom kontraktsanställt

är att hänföra till kategorien icke-ordinarie personal, borde avlöningskostnaderna

rätteligen bestridas från vederbörlig anslagspost till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal. En ändring i denna riktning bör lämpligen

genomföras i samband med den omläggning av fjärde huvudtitelns uppställning,

som enligt förslag i årets statsverksproposition avses skola äga rum

från och med budgetåret 1947/48. Jag vill framhålla, att genomförande av

ett av 1946 års manskapslöneutredning framlagt förslag om extra ordinarie

anställning för vissa furirer måste föranleda, att åtminstone furirernas

avlöningar bestridas från icke-ordinarieposterna. Överfurirer och

högbåtsmän böra givetvis såsom ordinarie tjänstemän fortfarande upptagas

på personalförteckning för ordinarie tjänstemän och avlönas från vederbörliga

anslagsposter till avlöningar till dylika tjänstemän.

Åberopande vad i det föregående anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att besluta, att försvarets personalorganisation, såvitt avser i

det föregående berörda personalkategorier, skall utformas efter

i huvudsak de riktlinjer, som här angivits.

[4.] Reglering av vissa läkararvoden in. m. I försvarets personalorganisation ingår

viss fast anställd icke-ordinarie läkar-, tandläkar- och veterinärpersonal,

vilken avlönas medelst arvode och är skyldig fullgöra begränsad årlig tjänstgöringsskyldighet.

Här avsedda personalkategorier äro vid armén bataljonsläkare

vid fältläkarkåren, fältläkarstipendiater samt bataljonsveterinärer vid

fältveterinärkåren, vid marinen marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater,

vid flygvapnet flygläkare av 2. graden ävensom vid försvarets

tandvård extra tandläkare.

De vid olika tillfällen meddelade bestämmelserna rörande tjänstgöringsskyldighet

och ekonomiska förmåner till berörda personalkategorier ha, såsom

framgår av följande sammanställning (s. 102), utformats efter i viss mån olikartade

grunder.

Beträffande de berörda läkarkategorierna har Sveriges läkarförbund, under

åberopande av vissa mellan försvarets civilförvaltning och förbundet förda

förhandlingar, i skrivelse den 20 december 1946 gjort framställning om dels

nedsättning av den föreskrivna årliga tjänstgöringsskyldigheten till 60 dagar

för samtliga kategorier, dels ock förbättrade ekonomiska förmåner.

På uppdrag av Kungl. Maj:t har civilförvaltningen sedermera, efter

hörande av förs varsgrenscheferna, i skrivelse den 24 januari 1947 avgivit för

slag till ändrade bestämmelser rörande ekonomiska förmåner för samtliga före
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Årlig tjänst-

Årsarvode m. m.

Dagarvodo

Kategori

görings-

under tjänst-

Övriga förmåner

skyldighet

göring

Läkare (veterinärer) med legitimation.

Bataljonsläkare vid

75 dagar

2 400 kr. + 2 ålders-

6 kr. inom

Ekip eringshj älp

fältläkarkåren o.ba-

tillägg å 300 kr. +

ock 12 kr.

taljons veterinär vid

dyrtidstillägg

utom egen

fältveterinärkåren

bostadsort

Marinläkare av 2.

90 dagar

2 700 kr. + 1 ålders-

12 kr. i land

Ekiperinjrshiäln. Vid

graden

tillägg å 300 kr. +

tjänstgöring till

dyrtidstillägg

sjöss sjötillägg med

17 kr. 50 öre för dag

+ mässpenningar

Flygläkare av 2.

90 dagar

2 700 kr. + 1 ålders-

6 kr. inom

Ekiperingshjälp.

graden

tillägg å 300 kr. +

och 12 kr.

dyrtidstillägg

utom egen

bostadsort

Läkare utan legitimation.

Fältläkarstipendiat

75 dagar

1 800 kr.

12 kr.

Erforderlig uni-

formsbeklädnad

tillhandahålles

kostnadsfritt så- som lån

Marinläkarstipen-

90 dagar

1 410 kr. + dyrtids-

12 kr. i land

Ekiperingshjälp. Vid

diat

tillägg

tjänstgöring till

sjöss sjötillägg med

17 kr. 50 öre för dag

+ mässpenningar

Tandläkare.

Extra tandläkare

1 månad

1 200 kr.

0 kr. inom

och 12 kr.

utom egen

bostadsort

nämnda personalkategorier, därvid ämbetsverket utgått från att den årliga

tjänstgöringsskyldigheten för samtliga läkarkategorier skulle minskas till 60

dagar samt att tjänstgöringsskyldigheten för bataljons veterinär i fältveterinärkåren

och extra tandläkare skulle bibehållas oförändrad. Civilförvaltningen

har föreslagit, att årsarvodena, varå skulle utgå rörligt tillägg såsom för löneklassplacerad

personal, fastställas till 3 900 kronor för bataljonsläkare vid

fältläkarkåren, bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren, marinläkare av 2.

graden och flygläkare av 2. graden, till 2 340 kronor för fält- och marinläkarstipendiater

och till 1 950 kronor för extra tandläkare. Dagarvodet har föreslagits

för samtliga kategorier skola utgå med 17 kronor vid all tjänstgöring.

Utöver nämnda förmåner skulle enligt civilförvaltningens förslag till marinläkare

av 2. graden och marinläkarstipendiater utgå sjötillägg och mässpenningar

enligt de grunder, som gälla för officerare av motsvarande tjänste
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Ku.ngl. Maj:ts proposition nr 130. 103

klass, samt till samtlig berörd personal, utom fältläkarstipendiater och extra

tandläkare, därjämte ekiperingshjälp.

Civilförvaltningens nyss i huvudsak återgivna förslag är för närvarande

föremål för remissbehandling.

För egen del finner jag det angeläget, att nu gällande bestämmelser angående

tjänstgöringsskyldighet och förmåner för här avsedda personalkategorier

ersättas med bestämmelser av mera enhetlig karaktär. Beträffande

tjänstgöringsskyldigheten synes böra övervägas, huruvida icke densamma bör

något minskas och erhålla enahanda omfattning för samtliga här avsedda

kategorier med undantag av extra tandläkare. En minskning av tjänstgöringsskyldigheten

framkallar behov av en häremot svarande ökning av antalet befattningshavare.

Nu utgående arvoden och övriga ekonomiska förmåner synas

vidare böra regleras i syfte att åstadkomma största möjliga enhetlighet. Det

synes härvid berättigat att vidtaga viss förhöjning av de ekonomiska förmånerna

inom ramen för civilförvaltningens förslag. Erinras må, att berörda

förmåner i huvudsak fastställdes år 1921 och att de därefter icke varit föremål

för reglering. Till berörda spörsmål är jag emellertid i avbidan på slutförandet

av remissbehandlingen av civilförvaltningens förslag icke beredd

att nu ta ställning. Då det emellertid är önskvärt, att reglerande bestämmelser

i ämnet meddelas redan till nästkommande budgetår, torde Kungl.

Maj:t böra äga att härutinnan träffa avgörande på grundval av den efter remissbehandlingens

slutförande föreliggande utredningen. Riksdagens bemyndigande

härtill bör inhämtas.

Ett genomförande av civilförvaltningens förslag skulle medföra en ökad

belastning på försvarsgrenarnas avlöningsanslag med, i avrundade tal, 250 000

kronor för armén, 185 000 kronor för marinen och 22 000 kronor för flygvapnet.

I avvaktan på slutligt ställningstagande till nämnda förslag och med

beaktande av förefintliga vakanser anser jag mig emellertid icke böra föreslå

någon uppräkning av respektive anslagsposter.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda reglerande bestämmelser

angående tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska förmåner

för här avsedda befattningshavare samt att fastställa det

antal dylika befattningshavare som under nästa budgetår må

finnas anställda.

[5.] Löneställningen för viss sjukvårds- och ekonomipersonal vid försvaret m. m.

1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, har den 30

september 194G avgivit betänkande angående löneställningen för viss statsanställd

sjukvårds- och ekonomipersonal m. m. (SOU 1946:67). All den personal,

avlönad från försvarsgrenarnas avlöningsanslag, som beröres i betänkandet,

innehar icke-ordinarie anställning. Frågan om personalens löne
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

ställning är sålunda icke i och för sig av beskaffenhet att behöva underställas

•riksdagens prövning. Jag har emellertid ansett mig böra här lämna en kortfattad

redogörelse för innebörden av kommitténs förslag. Förslaget innefattar

de förändringar beträffande löneställning och tjänstebenämning för här avsedd

personal, som framgår av följande sammanställning. I sammanställningen

upptagen befattning finnes, därest annat icke angives, vid samtliga

försvarsgrenar.

För närvarande

Kommitténs förslag

Benämning

Lönegrad

Benämning

Lönegrad

Husmoder av 1. klass........

MEo 10

» » 2. »

MEo 8

MEo 8

llnstruktionssköterska (5 st. vid

Sjuksköterska ..............

MEo 7

MEo 11

lOversköterska ..............

MEo 9

Biträdande husmoder........

MEo 5

Biträdande köksföreståndare. .

MEo 5

Sjukbesökare (vid marinen) ..

MEo 4

Sjukbesökare................

MEo 8

Kokerska (vid armén och ma-

rinen) ....................

MV 3

MY 2

Första biträde (för kök och

servering) ................

MVc

HVb

Biträde (för kök och servering)

MVd

»

MVc

Sjukvårdsbiträde (vid armén

och marinen)..............

MVd

MVb

Sjukvårdsbiträde (vid flyg-

vapnet)....................

MEo 3

MVb

Ehuru jag utgår från att för berörda befattningar en reglering genomföres

i huvudsaklig anslutning till kommitténs förslag, är jag icke beredd

att redan nu taga slutlig ställning till detsamma, bland annat med

hänsyn till att jämväl försvarets tjänsteförteckningssakkunniga i sitt nyligen

avgivna betänkande (SOU 1946:94) upptagit vissa frågor angående

löneställning och tjänstebenämning för ifrågavarande personal och därvid

förordat vissa avvikelser från kommittéförslaget. Det torde böra ankomma

på Kungl. Maj:t att efter ytterligare överväganden meddela beslut i dessa

frågor. Anslagsberäkningarna synas böra, i avbidan på frågans slutliga prövning,

baseras på nu gällande löner.

I detta sammanhang anser jag mig vidare böra upptaga vissa spörsmål, som

sammanhänga med den i årets statsverksproposition berörda frågan rörande

reglerad befordringsgång för personal i skrivbiträdes- och kontorsbiträdesgraderna.

Ett genomförande helt av den av riksdagen numera godkända befordringsgången

skulle vad beträffar försvarsgrenarna, där för närvarande ordinarie kontorspersonal

finnes endast vid försvarsgrensstaberna, förutsätta inrättande

även vid lägre staber, truppförband m. m. av ett stort antal nya ordinarie kontorsbiträdesbefattningar

i 4 lönegraden. Såsom chefen för finansdepartementet

framhållit vid anmälan till årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

gemensamma frågor (s. 21) bör biträdespersonalen vid försvarsväsendet i princip

icke undantagas från befordringsgången. Ett antal ordinarie kontorsbiträdesbefattningar

bör alltså såsom ett led i befordringsgången inrättas även vid

lägre staber och truppförband. Jag anser det emellertid försiktigast att härmed

får anstå i avbidan på resultatet av den pågående utredningen rörande

försvarets framtida organisation. I anslutning härtill vill jag framhålla, att

det synes riktigt att i viss utsträckning bereda även annan extra ordinarie

personal vid försvaret, exempelvis husmödrarna vid truppförbanden, ordinarie

ställning.

En följd av befordringsgången blir, att antalet extra ordinarie befattningar

i 2 och 4 lönegraderna för avsedd personal icke kan preciseras i personalförteckningarna.

Yid anslagsberäkningarna i det följande räknar jag därför med

medellönekostnader enligt nämnda lönegrader för denna personal. Då beford

ringsgången innefattar jämväl extra befattningar, uppkomma förskjutningar

mellan de beräknade kostnaderna för extra ordinarie och för extra personal.

[6.] Försvarets civilförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 75) ...................... kronor 1500 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) .......... » 2 260 000

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (bil. 6, punkt 4) har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1947/48 med beräknat belopp upptaga förevarande anslag.

Anslaget föreslogs därvid med utgångspunkt i anslagsbeloppet för innevarande

budgetår och med beaktande av de avlöningsförhöjningar, som föranledas

av den allmänna löneregleringen, till 2 185 000 kronor.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 31 augusti 1946 angående

medelsbehovet för förvaltningens verksamhet under budgetåret 1947/48 föreslagit

vissa ändringar i ämbetsverkets personalstat men räknat med oförändrat

anslagsbehov för nämnda budgetår.

Civilförvaltningen har ånyo hemställt, att krigsråden, nu i A 30, måtte

placeras i C 8.

För kameralbyrån har civilförvaltningen föreslagit inrättande av två befattningar

såsom byråinspektör samt en befattning för pensionerad officer

i löneklass Oa 10 i utbyte mot en kontoristbefattning i A 9. Såsom motivering

för dessa förslag har civilförvaltningen anfört i huvudsak följande.

Jämlikt ett nytt, från och med den 1 juli 1946 gällande kassareglemente

för försvaret ålåge det civilförvaltningen att om möjligt årligen låta inspektera

försvarets samtliga kassor. Statens organisationsnämnd hade i sitt

förslag angående kassaorganisationens vid Älvsborgs regemente omorganisation

som ett viktigt led i kontrollsystemet förutsatt dylika inventeringar

minst en gång varje år. Dessa inventeringar skulle enligt såväl organisationsnämndens

som civilförvaltningens mening erhålla icke blott kontrollerande

utan jämväl och måhända i första rummet rådgivande karaktär. Inspektionsverksamheten

måste för att fylla sitt ändamål anförtros åt särskilda,

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

därför specialutbildade befattningshavare med ingående kunskaper i fråga

om såväl kassaväsendets samtliga grenar som den militära organisationen

över huvud taget. De måste behärska gången av den centrala kålkortsbokföringen

samt civilförvaltningens uppgifter i övrigt i egenskap av central

kassamyndighet. Ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter kunde av

olika skäl icke begränsas till enbart inspektionsförrättningar, enär det bland

annat kunde visa sig lämpligt att taga deras sakkunskap i anspråk för med

kassaväsendet sammanhängande utrednings- med flera uppdrag. Vidare syntes

befattningshavarna i fråga komma att anlitas för den undervisning i kassatjänst

vid militära skolor och kurser, som plägade bestridas av tjänstemän

hos civilförvaltningen. För ifrågavarande uppgifter erfordrades minst två

befattningshavare. Med hänsyn till arbetets natur och de krav — icke minst

i personligt hänseende — som måste ställas på vederbörande, finge en placering

i 22 lönegraden anses motiverad. Tjänsterna syntes tills vidare böra

uppföras såsom extra ordinarie med tjänstebenämningen byråinspektör. Vid

inrättande av dessa två befattningar kunde två amanuensbefattningar indragas.

I enlighet med förslag i propositionen 1946: 120 hade från och med innevarande

budgetår inrättats en kontoristbefattning i A 9, vars innehavare avsåges

handha de med mobiliseringsärendena sammanhängande registreringsuppgifterna

m. m. De uppgifter, som vore förenade med mobiliseringsärendenas

handhavande, vore emellertid av den beskaffenhet, att de omöjligen

kunde medföra tjänstens inordnande i 9 lönegraden. Civilförvaltningen

ville tillägga, att vissa verkställda undersökningar givit underlag för den

bestämda uppfattningen, att det överhuvudtaget icke vore möjligt att med

dylik löneställning förvärva person med erforderlig kompetens. Det läte sig

nämligen med hänsyn till övrig arbetsbelastning icke göra att — såsom

förutsatts vid inrättandet av kontoristbefattningen — lägga ut de mera kvalificerade

delarna av dithörande uppgifter å annan eller andra befattningshavare

i högre löneställning å kameralbyrån. Den bästa lösningen av dessa

svårigheter syntes vara att tjänsten omändrades till en arvodesbefattning för

pensionerad militär beställningshavare. Detta skulle även i kostnadsliänseende

vara förmånligt för statsverket, då kostnaderna utöver till vederbörande

utgående pensionsförmåner även för beställningshavare i lönegrad

Oa 3 vore mindre än avlöningen till en kontorist i A 9. Med hänsyn till

bland annat gällande föreskrifter angående handhavande av hemliga" handlingar

borde officer avses för ändamålet.

Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal kar

civilförvaltningen räknat med inrättande av en ny extra ordinarie befattning

i 9 lönegraden för en specialutbildad kontorist för handhavande av den s. k.

saldokontrollen vid bokföringskontoret, vilken borde ske fortlöpande i stället

för såsom hittills i efterhand.

De ökade kostnader å avlöningsanslaget, som föranledas av civilförvaltningens

förslag, har ämbetsverket beräknat kunna inrymmas i ramen för

nuvarande anslagsbelopp under förutsättning att i anslaget för innevarande

budgetår inräknat belopp om 15 000 kronor, som avsetts för tillfällig personalförstärkning

i anledning av övergången till ny bokföringsmetod, icke

indroges.

Allmänna lönenämnden har erinrat, att nämnden i utlåtande över 1941 års

militära förvaltningsutrednings betänkande förordat, att krigsråden i civilförvaltningen

placerades i lönegrad A 32. — Med hänsyn till angelägenheten

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

av att kvalificerade revisorer kunde disponeras för de av civilförvaltningen

omnämnda inspektionerna av försvarets kassaförvaltningar har lönenämnden

ansett sig icke böra framställa erinran mot den för byråinspektörerna föreslagna

placeringen i Eo 22.

Statskontoret har, med hänsyn till att civilförvaltningens anslagsäskanden

för innevarande budgetår blivit föremål för översyn av särskilt tillkallad utredningsman

och under beaktande av att en omprövning av försvarets centrala

förvaltningsorganisation skall komma till stånd, ansett en jämkning i

civilförvaltningens av 1946 års riksdag fastställda personalorganisation icke

kunna förordas utan synnerligen vägande skäl. Av de i framställningen

väckta förslagen hade statskontoret funnit sådana skäl föreligga allenast beträffande

ifrågasatt utbyte av två amanuensbefattningar mot tjänster i högre

lönegrad. Vidkommande löneställningen för befattningshavarna i fråga hade

vad i ärendet anförts icke övertygat statskontoret, att de borde hänföras till

högre lönegrad än revisorer i allmänhet eller 21 lönegraden. Erinras kunde

särskilt, att i denna lönegrad numera vore placerade även revisorerna i riksräkenskapsverket,

vilka tidigare tillhört 22 lönegraden. Även nu föreslagna

befattningar syntes böra erhålla tjänstebenämningen revisorer.

Vad beträffade krigsrådens löneställning ville statskontoret allenast framhålla,

att en omprövning icke borde ske isolerat utan hänsynstagande till

statsförvaltningen i övrigt. Härutöver ansåge sig statskontoret böra understryka,

att en placering av krigsråden å C-löneplan enligt ämbetsverkets mening

med hänsyn till tjänsternas karaktär vore olämplig och måste möta bestämda

invändningar.

En omläggning av arbetet å bokföringskontoret för åstadkommande av

fortlöpande kontroll i stället för efterhandskontroll syntes av framställningen

att döma kunna ske inom ramen för nu gällande personalorganisation.

Riksräkenskapsverket har i likhet med statskontoret ansett, att de för den

särskilda inspektionsverksamheten avsedda befattningshavarna borde vara

placerade i 21 lönegraden och benämnas revisorer. Eör möjliggörande även

god rekrytering av befattningarna och för vinnande av kontinuitet i arbetet

borde befattningarna uppföras såsom ordinarie, vilket syntes befogat jämväl

med hänsyn till det stora antalet amanuensbefattningar. Biksräkenskapsverket

hade intet att erinra mot förslagen om utbyte av en kontoristbefattniug

mot en befattning för pensionerad officer i Oa 10 och inrättande av en

ny kontoristtjänst i Eo 9 för den s. k. saldokontrollen.

I skrivelse den 27 november 1946 har civilförvaltningen gjort framställning

•om förstärkning av personalen vid advokatfiskalskontoret.

Av civilförvaltningens avlöningsanslag avlönas för närvarande följande

juristpersonal vid advokatfiskalskontoret, nämligen 1 advokatfiskal, A 28, 1 biträdande

advokatfiskal, Eo 24, 2 byråsekreterare, Eo 21, samt 4 amanuenser,

Eo 18. Av avvecklingsanslag uppbära två av amanuenserna arvoden med

belopp motsvarande lönen i 21 löncklassen samt avlönas ett antal extra tjänstemän,

vid tiden för framställningens avgivande 6 befattningshavare, i Ex 17

samt 4 tillfälliga befattningshavare mot arvoden.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Av civilförvaltningens skrivelse inhämtas, att Sveriges yngre juristers förening

vid förhandlingar med ämbetsverket yrkat väsentligt förbättrade löneförhållanden

för juristpersonalen vid advokatfiskalskontoret. För att erhålla en allsidig

belysning av de spörsmål som sammanhängde med en lönereglering för

denna personal hade civilförvaltningen uppdragit åt en särskild utredningsman,

advokaten Å. Skiöld, att verkställa utredning rörande advokatfiskalskontorets

personalorganisation. Efter fullgjort uppdrag hade utredningsmannen

avgivit förslag rörande organisation av kontoret och löneställningen för personalen

därstädes.

Utredningsmannen har kommit till den uppfattningen, att advokatfiskalsbefattningen

med hänsyn till med densamma förenat ansvar och för densamma

erforderlig kompetens borde vara likvärdig med ett byråchefsämbete

hos en central myndighet. Kontoret vore i behov av minst två kvalificerade

jurister vid sidan av advokatfiskalen, vilkas arbete syntes vara av den beskaffenhet

att de måste placeras, den ene i Eo 26 och den andre i Eo 24.

Vidare erfordrades en kamrerare med juridisk utbildning men framför allt

kamerala kvalifikationer, vilken borde placeras i Eo 21 eller möjligen i Eo 24.

De vid advokatfiskalskontoret förekommande uppdrag av juridisk art, som

icke skulle utföras av kontorets chef och de föreslagna två förste byråsekreterarna,

vore i en betydande mängd av den beskaffenhet att de motiverade inrättande

av ett antal extra ordinarie tjänster i Eo 21, till en början förslagsvis

ytterligare två. Denna lönegradsplacering motiverades, förutom av göromålens

art, även av en jämförelse mellan amanuensernas nuvarande löner och det

rådande löneläget för andra jurister i viss enskild eller kommunal tjänst.

Sammanfattningsvis har utredningsmannen sålunda ifrågasatt följande tjänstereglering

vid advokatfiskalskontoret redan under nuvarande förhållanden,

nämligen ombildning av den nuvarande advokatfiskalsbefattningen i A 28

till en chefsbefattning i A 30 samt av den nuvarande befattningen som biträ

dande advokatfiskal i Eo 24 till befattning som biträdande chef i Eo 26, inrättande

av befattningar för 1 förste byråsekreterare i Eo 24 och 1 kamrerare

i Eo 21, eventuellt Eo 24, samt utökning av antalet befattningar för byråsekreterare

i Eo 21 från 2 till 4. Därest tidpunkten med hänsyn till budgetarbetet

icke lämpade sig för en så omfattande tjänstereglering, syntes det utredningsmannen

som om i avvaktan på tillfälle för denna reglering de mest

trängande av de föreslagna åtgärderna skulle vara inrättandet av 1 förste byråsekreterartjänst

i Eo 24 och 2 byråsekreterartjänster i Eo 21. Yad beträffar

rekryteringspersonalen borde enligt utredningsmannens mening 1944 års personalutrednings

förslag kulnna tillämpas även beträffande rekryteringspersona!

å advokatfiskalskontoret och underlätta rekryteringen till detsamma.

Utredningsmannen har även framhållit nödvändigheten av att uppmärksamheten

utan dröjsmål riktas på de särskilda frågor rörande juristpersonalens

lämplighet, som uppställa sig vid genomförandet av rättegångsreformen och

att åtgärder vidtagas, så att kronan vore rustad för den nya rättegångsordningen,

då densamma skall tillämpas. Det vore möjligt att i samband därmed

hela löneproblemet för advokatfiskalskontorets jurister måste tagas under

förnyad omprövning med hänsyn till vikten för kronan att försäkra sig om

kompetenta domstolsadvokater.

Civilförvaltningen har i skrivelsen vidare anfört i huvudsak följande.

Civilförvaltningen hade för egen del funnit, att i det uppkomna läget här

ifrågavarande lönespörsmål redan nu borde tagas under omprövning. De av

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

utredningsmannen framförda synpunkterna funne civilförvaltningen beaktansvärda

och beräkningarna av personalbehov och löneställningen — såvitt

nu kunde bedömas —• i huvudsak väl avvägda.

Civilförvaltningen ansåge sig emellertid böra intaga en avvaktande hållning

vid bedömandet av frågan om inrättandet av nya fredsmässiga befattningar

för advokatfiskalskontoret. Kontorets personalbehov hade så sent

som i början av år 1946 varit föremål för utredning av särskilt tillkallad

sakkunnig. Arbetet inom kontoret påverkades fortfarande i måhända

större utsträckning än någon annan organisation inom försvaret av

beredskapstidens följdverkningar, vilket jämväl måste beräknas bli förhållandet

under icke ringa tid framåt. Den arbetsanhopning, som härav följt,

försvårade i särskilt hög grad ett bedömande av det slutliga fredsmässiga

personalbehovet. Detta bedömande komplicerades i nuvarande läge ytterligare

genom ikraftträdandet av den nya rättegångsordningen, vilket emellertid

otvivelaktigt komme att medföra ytterligare krav på kvalificerade jurister.

Ehuru icke oväsentliga skäl till tveksamhet förelåge, hade det likväl stått

klart för civilförvaltningen, att ökade krav på den personal, som hade att uppträda

inför rätta, redan gjort sig gällande i och med att den muntliga förhandlingsformen

börjat tillämpas vid vissa domstolar. Från och med den 1 januari

1948 komme den nya rättegångsordningen i sin helhet att genomföras. Civilförvaltningen

funne därför uppenbart, att åminstone den av utredningsmannen

föreslagna utökningen med en befattning i lönegrad Eo 24 och två i Eo 21

borde komma till stånd redan från och med den 1 juli 1947. Därutöver syntes

civilförvaltningen böra få räkna med att under nästa budgetår av tillgängliga

medel få den förstärkning, som på grund av eventuellt vunna ytterligare erfarenheter

kunde visa sig nödvändig med hänsyn till såväl löneställningar som

personalantal.

Det finge slutligen erinras, att civilförvaltningen, därest kvalificerad personal

för ändamålet icke stode till förfogande inom ämbetsverket, syntes bli

tvingad att såsom rättegångsombud anlita praktiserande advokater, varvid

kostnaderna syntes bli betydande.

I skrivelse den 29 november 1946 anmälde civilförvaltningen, att tolv befattningshavare

å advokatfiskalskontoret uppsagt sina anställningar från och

med den 16 januari 1947. Med förmälan,-att åtgärden uppenbarligen vore

avsedd att giva uttryck för missnöje med ämbetsverkets inställning till de

aktuella anställnings- och lönefrågorna, har civilförvaltningen vidare anfört i

huvudsak följande.

Civilförvaltningen funne anledning understryka, att ämbetsverket hölle för

möjligt att vad från personalhåll begärts kunde komma att visa sig befogat,

men med hänsyn till att tillräckligt säkra bedömningsgrunder ännu ej förelåge,

hade civilförvaltningen icke ansett sig kunna för det dåvarande framlägga

förslag av större omfattning än som skett. Därest Kungl. Maj:t emellertid

skulle finna, att förutsebara verkningar av rättegångsreformen och omständigheterna

i övrigt gåve anledning att i vidsträcktare omfattning än civilförvaltningen

ifrågasatt tillmötesgå de framställda önskemålen, vore självfallet

häremot för ämbetsverkets del intet att erinra.

I ärendet ha utlåtanden avgivits av justitiekanslersämbetet, allmänna lönenämnden

och statskontoret.

Justitiekanslersämbetet har anfört i huvudsak följande.

Det vore tydligt, att ökade ekonomiska förmåner och tryggare anställningsformer

för advokatfiskalskontorets juristpersonal vore av stor betydelse för

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

att kontoret skulle kunna förvärva och behålla arbetskrafter med sådana kvalifikationer,

som vore erforderliga, därest kontoret skulle kunna med framgång

fylla sina uppgifter. Med hänsyn till de ökade krav processreformen

ställde å rättegångsombuden och till den allmänna konkurrensen syntes utredningsmannens

förslag måttfullt. Justitiekanslersämbetet hade för sin del

av de i utredningen anförda uppgifterna om arten och mängden av de arbetsuppgifter,

som ankomme å advokatfiskalskontorets ledning, samt det ekonomiska

värdet av de angelägenheter, varmed kontoret hade att syssla, bibragts

den uppfattningen, att en höjning av tjänsteställningen för kontorets chef och

hans närmaste man vore befogad. Med hänsyn till det ovissa läge, vari frågan

om kontorets organisation befunne sig på grund av olika omständigheter

kunde möjligen ifrågasättas att inrätta en extra ordinarie byråchefstjänst.

Oavsett nämnda ovisshet syntes däremot höjningen av den biträdande advokatfiskal

tjänsten till Eo 26 kunna tillstyrkas. För den föreslagna kamreraren

syntes den i och för sig icke så höga lönegradsplacering, Eo 21, som utredningsmannen

föreslagit, böra godtagas. Yad rekryteringspersonalen beträffade

syntes det förslag som avgivits av 1944 års personalutredning innebära en tillfredsställande

lösning. Sedan erfarenhet om det nya rättegångsförfarandet

vunnits, kunde det bliva nödvändigt att på nytt upptaga till övervägande, huru

advokatfikalskontorets organisation borde vara beskaffad.

Allmänna lönenämnden har med hänsyn till angelägenheten av att behovet

av kvalificerade arbetskrafter för ifrågavarande verksamhet bleve väl tillgodosett

icke funnit anledning motsätta sig, att det av utredningsmannen framlagda

mera omfattande förslaget till inrättande av nya tjänster vid advokatfiskalskontoret

lades till grund för en omorganisation av kontoret. Lönenämnden

ville emellertid framhålla, att i samband därmed verksamheten vid kontoret

borde göras till föremål för organisationsundersökning särskilt beträffande

den av utredningsmannen föga beaktade frågan om kontorets behov av

arbetskrafter av biträdeskaraktär.

Frågan om löneställning för advokatfiskalen borde enligt lönenämndens

mening upptagas till behandling i ett vidare sammanhang, eventuellt i samband

med en allmän översyn av det statliga ombudsmannaväsendet.

Mot förslagen om uppflyttning av kontorets biträdande chef från Eo 24

till Eo 26 samt om inrättande av en ny förste byråsekreterarbefattning i

Eo 24 och ytterligare två byråsekreterarbefattningar i Eo 21 har lönenämnden

ej funnit skäl till erinran. Den föreslagna kamreraren borde enligt lönenämndens

förmenande placeras såsom byråsekreterare i Eo 21. Lönenämnden

har även ifrågasatt, huruvida icke ledningen av kontorets indrivningsavdelning,

som det enligt utredningsmannens förslag skulle ankomma på kamreraren

att handhava, i stället kunde med fördel anförtros en befattningshavare

i något lägre löneställning, förslagsvis en kontorsskrivare i 15 lönegraden.

Statskontoret har funnit den nuvarande personalorganisationen för

advokatfiskalskontoret med hänsyn till de kvalifikationer, som krävdes av

personalen, inrymma ett för stort antal tjänster i lägre lönegrader. Av flera

skäl syntes emellertid tidpunkten för en mera omfattande reglering av löneställningen

för personalen icke vara lämplig. Yid bifall till 1944 års personalutrednings

förslag syntes särskilda åtgärder i anledning av föreliggande

s. 111 Kontrollera mot PDF

111

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

framställning icke vara påkallade för inrättande av befattningar i 21 lönegraden.

Då ändringar icke borde vidtagas i löneställningen för advokatfiskalen

och biträdande advokatfiskalen, innan civilförvaltningens organisation

underkastats ytterligare granskning, syntes det föreliggande spörsmålet närmast

avse, om och i vilken utsträckning utbyte borde ske av befattningar i

21 eller lägre lönegrader mot högre tjänster. I sådant hänseende har statskontoret

för sin del ansett civilförvaltningens förslag om inrättande av

ytterligare en tjänst i 24 lönegraden i nuvarande läge väl avvägt.

Yid anmälan av frågan om anslag till civilförvaltningen för innevarande Depa.temcn

budgetår (propositionen 1946: 120) anförde jag, att jag ansåge spörsmålet om ^efcn.

löneställningen för krigsråden vid civilförvaltningen vara väl värt övervägande.

I detta uttalande instämde riksdagen (skrivelse nr 365). Riksdagen

förutsatte också, att det skulle bli möjligt för Kungl. Maj:t att utan

större tidsutdräkt för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Den pågående

översynen av försvarets centrala förvaltningsorganisation synes mig emellertid

omöjliggöra, att denna lönefråga nu upptages till slutlig prövning. Jag

förutsätter, att frågan uppmärksammas i samband med denna översyn.

Med hänsyn till vikten av den inspektion av kassaförvaltningarna, som

det numera åligger civilförvaltningen att utföra, är det angeläget, att civilförvaltningen

för denna verksamhet kan disponera kvalificerad personal. Då

uppgiften kräver förtrogenhet jämväl med det centrala arbetet inom civilförvaltningen,

torde man böra räkna med att befattningshavare inom verket

kommer att anförtros densamma. Arbetsuppgifterna i fråga synas mig icke böra

bindas till vissa befattningar, utan civilförvaltningen bör äga möjlighet att för

ändamålet utvälja de lämpligaste personerna, oberoende av löneställning. Det

synes mig skäligt med hänsyn till de förhållanden, under vilka arbetet skall

utföras, att särskild ersättning utgår för detsamma. Jag föreslår därför, att

arvoden må utgå till de två befattningshavare inom verket, åt vilka uppdrages

att utföra ifrågavarande inspektionsverksamhet. Arvodet bör skäligen bestämmas

till för var och en 1 800 kronor för år. Jag förutsätter, att den ifrågavarande

inspektionsverksamheten kommer att bedrivas så, att den kan leda

till en minskning av behovet av revisionsarbete inom civilförvaltningen.

Mot utbyte av en kontoristbefattning i A 9 mot en befattning för pensionerad

officer i Oa 10 har jag intet att erinra. Likaledes tillstyrker jag, att

en ny befattning för kontorist i Eo 9 inrättas å bokföringskontoret för den

s. k. saldokontrollen.

Yad advokatfiskalskontoret beträffar har från vederbörande personalförbunds

sida önskemål framställts om en väsentlig utökning av personalorganisationen.

Den av civilförvaltningen anlitade utredningsmannen har också

funnit, att arbetets omfattning vid kontoret och arbetsuppgifternas kvalitet

motiverade inrättande av ett antal högre tjänster för juristpersonalen vid

kontoret. Civilförvaltningen har med hänsyn till de många ovissa faktorer,

som påverkade bedömandet av förevarande personalfrågor, föreslagit inrättande

av endast ett mindre antal nya befattningar från och med nästa

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

budgetår. Statskontoret har i sak intagit samma ståndpunkt som civilförvaltningen.

Däremot ha justitiekanslersämbetet och allmänna lönenämnden i

sina utlåtanden gått utöver civilförvaltningens förslag och i huvudsak anslutit

sig till utredningsförslaget.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att kontorets nuvarande

personalorganisation icke är tillfredsställande vare sig ur statsintressets

eller personalens synpunkt. På grund av arbetsmängden vid kontoret

måste lägre sekreterar- och amanuenspersonal anlitas för i stor utsträckning

självständig handläggning av viktiga mål, där mången gång stora ekonomiska

värden stå på spel. Den nuvarande löneställningen för denna personal

får anses väl låg för de kvalificerade arbetsuppgifter, som på detta speciella

område komma i fråga. Löneläget är heller icke ägnat att i längden trygga

en god rekrytering till juristbefattningarna vid kontoret. Fm ökning av antalet

tjänster i mellangraden synes därför enligt vad utredningen i ärendet

ger vid handen motiverad. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art synes en

högre löneställning för advokatfiskalen vara berättigad. Den nya rättegångsordningen

kommer att ställa än högre krav på juristpersonalen vid kontoret.

Då rättegångsreformen träder i kraft den 1 januari 1948 och redan nu i viss

utsträckning tillämpas, torde det icke vara möjligt att, såsom eljest varit

önskvärt, låta helt anstå med prövningen av här förevarande spörsmål till

dess resultatet av pågående utredning rörande försvarets centrala förvaltningsorganisation

föreligger.

Under ärendets behandling inom försvarsdepartementet ha från civilför

valtningens sida under hand anförts ytterligare synpunkter på förevarande

fråga, varvid angivits de löneställningar för personalen, som med hänsyn till

advokatfiskalskontorets motsedda omfattning och arbetsuppgifter i anledning

av rättegångsreformen kunde anses befogade. Därjämte ha närmare upplysningar

i ärendet inhämtats av representanter för den berörda personalen. Med

beaktande av i det föregående anförda synpunkter har jag ansett mig nu böra

föreslå följande personalorganisation för advokatfiskalskontoret.

För advokatfiskalen föreslår jag höjning av löneställningen till 30 lönegraden.

För mera kvalificerade arbetsuppgifter vid kontoret torde, såvitt nu kan

bedömas, erfordras — utöver advokatfiskalen — ytterligare sex befattningshavare.

Av dessa bör en, biträdande advokatfiskal, placeras i 26 lönegraden och

de övriga fem i 24 lönegraden. Med avseende å anställningsformen föreslår jag

extra ordinarie befattningar för advokatfiskalen, för biträdande advokatfiskalen

samt för tre av 24-gradstjänsterna. För de återstående två befattningarna bör,

i avbidan på ytterligare erfarenheter rörande behovet av dessa befattningar

på längre sikt, avses arvoden, motsvarande lön och övriga förmåner i 24

lönegraden. I förhållande till personalförteckningen för innevarande budgetår

innebär detta förslag, att följande befattningar inrättas, nämligen 1 i Eo 30,

varvid befattningen för advokatfiskal i A 28 bör föras på övergångsstat, 1 i

Eo 26 samt 2 i Eo 24. Utöver här angivna sju befattningar räknar jag med

de nuvarande fyra amanuensbefattningarna för rekryteringspersonal. Löneställningen

för denna personal bör bestämmas med tillämpning av reglerna

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

om reglerad befordringsgång. Därest med hänsyn till arbetets omfattning

mera kvalificerade uppgifter måste anförtros även rekryteringspersonalen,

bör civilförvaltningen emellertid äga möjlighet att bereda dylik personal den

särskilda ersättning, som med hänsyn till arbetets art och vederbörandes

kvalifikationer kan befinnas skälig, dock högst med belopp, som svarar mot

lönefyllnad till 20 lönegraden.

Jag vill understryka, att de av mig föreslagna befattningarna i 26 och 24

lönegraderna icke i och för sig äro avsedda för en förhöjning av de nuvarande

befattningshavarnas löneställning. Befattningarna böra i vanlig ordning utlysas

till ansökan lediga, och största avseende bör självfallet fästas vid sökandenas

lämplighet såsom partsombud i det rättegångsförfarande, som kommer

att tillämpas enligt den nya rättegångsordningen.

Yid bifall till förslaget om reglerad befordringsgång för biträdespersonalen

skulle på civilförvaltningens personalförteckning tillkomma 6 befattningar

för ordinarie kontorsbiträden. Av dessa befattningar skulle 1 erfordras

för befattningshavare, som nu innehar extra ordinarie befattning i

högre lönegrad. Vikariatsförordnande å sistnämnda befattning förutsättes

icke skola meddelas.

I enlighet med vad jag sålunda föreslagit och med beaktande av uppkommande

merkostnader i anledning av löneklassuppflyttningar samt de ändringar

i beräkningarna, som föranledas av förslaget till reglerad befordringsgång för

biträdes- och amanuenspersonal samt avlöningsregleringen för befattningshavare

i statens tjänst, beräknar jag under civilförvaltningens avlöningsanslag

för nästa budgetår anslagsposten Avlöningar till ordinarie tjänstemän, nu

545 000 kronor, till 800 000 kronor och utgifterna för arvoden till pensionerad

personal i arvodesbefattmngar till 35 000 kronor (nu 14 764 kronor). Utgifter

för övriga arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

ingå med 1 236 kronor i arvodesposten för innevarande budgetår. Härtill

bör läggas dels det arvode om 1 200 kronor, som i anledning av riksdagens

beslut utgår till generaldirektörens ställföreträdare från och med budgetåret

1946/47, dels ock de av mig i det föregående föreslagna två arvodena om tillhopa

3 600 kronor. Den nya anslagsposten Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, bör därför upptagas med (1 236 + 1 200 +

3 600 =) 6 036 kronor. Anslagsposterna till avlöningar till övrig icke-ordi

narie personal (nu 750 000 kronor) och till rörligt tillägg (nu 200 000 kronor)

böra upptagas med 1 310 000 kronor respektive 128 964 kronor. I uppbördsmedel

(nu 11 000 kronor) beräknar jag 20 000 kronor. Anslagsbeloppet

skulle således uppgå till (800 000 + 35 000 + 6 036 + 1310 000 + 128 964 —

20 000=) 2 260 000 kronor. Anslagshöjningen utgör 760 000 kronor, varav

belöpa på reglerad befordringsgång för viss personal 80 000 kronor och på

löneregleringen 639 000 kronor.

Åberopande det anförda och vad av chefen för finansdepartementet anförts

vid anmälan i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma

frågor får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 130.

258 47 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

dels medgiva följande förändringar i personalförteckningen

för försvarets civilförvaltning, nämligen uppförande under

rubriken Tjänstemän å ordinarie stat av ytterligare 10 befattningar

för kontorsbiträden i lönegraden A 4, minskning med en

befattning för kontorist i lönegraden A 9 under samma rubrik

samt överförande från nämnda rubrik av befattningen för advokatfiskal

i lönegraden A 28 till rubriken Tjänstemän å övergångsstat,

ävensom uppförande bland befattningar för extra ordinarie

tjänstemän i högre lönegrad än 21 av nya befattningar för 1

advokatfiskal i lönegraden Eo 30, 1 biträdande advokatfiskal i

lönegraden Eo 26 och 3 förste byråsekreterare i lönegraden Eo 24

samt uteslutande ur förteckningen i sist angivna del av 1 befattning

för biträdande advokatfiskal i lönegraden Eo 24;

dels fastställa följande avlöningsstat för försvarets civilförvaltning,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1947/48:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

........................................ kronor 800 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodes
befattningar,

förslagsvis...................... » 35 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t.............................. » 6 036

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 1 310 000

5. Körligt tillägg, förslagsvis.......... »_128 964

Summa kronor 2 280 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis...................... kronor 20 000

Nettoutgift kronor 2 260 000

dels ock till Försvarets civilförvaltning: Avlöningar för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 2 260 000 kronor.

[7.] Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 92).................... kronor 74 200 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ........ » 110 000 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 24) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Armén: Avlöningar

till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag

av 118 000 000 kronor. Denna anslagsfråga upptager jag nu till behandling.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Försvarets civilförvaltning har på grundval av försvarsgrenschefernas anvisningar

avgivit förslag till medelsäskanden för budgetåret 1947/48 under

respektive försvarsgrens anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl. Civilförvaltningen

har därvid anfört, att överbefälhavaren hos ämbetsverket anmält,

att han icke hade något att erinra mot de anvisningar, som lämnats av

cheferna för marinen och flygvapnet. I fråga om arméchefens anvisningar hade

överbefälhavaren anmält, att han anmodat arméchefen att i anslagsunderlaget

räkna med att indragning av Skånska kavalleriregementet och sammanslagning

av Norrbottens artillerikår och Bodens artilleriregemente verkställdes

under budgetåret 1947/48 och att minskning av Livregementet till häst påbörjades.

överbefälhavaren hade vidare meddelat, att arméchefens yrkanden

beträffande bland annat fältläkarkåren, armöhundväsendet och försvarsområdesmobiliseringslottor

icke borde upptagas i anslagsunderlaget för budgetåret

1947/48. I anledning av vad överbefälhavaren anfört hade arméchefen

erinrat, att av de år 1942 och senare beslutade organisatoriska förändringarna

ännu återstode uppsättandet av Signalregementets kompani i Kristianstad och

Tredje tygkompaniet samt det fullständiga utbyggandet av Skånska kavalleriregementet.

Åtgärder för uppsättning och fortsatt utbyggnad av dessa förband

kunde dock vidtagas i huvudsak inom ramen för gällande personal stater.

Med hänsyn till tjänstens krav hade arméchefen funnit det nödvändigt föreslå,

att vissa personalökningar genomfördes vid bland annat fältläkarkåren och

armöhundväsendet. Civilförvaltningen hade ansett sig böra i viss begränsad

omfattning biträda av arméchefen i nämnda hänseenden framförda förslag.

I anledning av vad överbefälhavaren anfört vill jag framhålla angelägenheten

av att i försvarsorganisationen redan nu vidtagas sådana förenklingar

och rationaliseringar, som kunna genomföras utan att avvakta 1945 års försvarskommittés

förslag. I det föregående har i detta syfte av mig förordats

en serie åtgärder som leda till ej obetydliga kostnadsminskningar. Såsom av

det följande närmare framgår har jag dock ej ansett mig kunna ansluta mig

till överbefälhavarens uppfattning, att Skånska kavalleriregementet nu bör indragas.

Den av överbefälhavaren förordade sammanslagningen av vissa

artilleriförband och minskningen av Livregementet till häst torde böra övervägas

i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1948/49, varför det

bör ankomma på chefen för armén att närmare undersöka de konsekvenser i

ekonomiskt hänseende och i övrigt, som bli en följd av åtgärder i sådant hänseende.

Av det följande kommer att framgå den ståndpunkt jag ansett mig

böra intaga i de av överbefälhavaren i övrigt berörda frågorna.

Under de senaste åren ha förelegat vissa svårigheter att besätta samtliga

de å personalförteckning uppförda kaptensbeställningarna. Med hänsyn härtill

har inhämtats riksdagens medgivande att, därest ledig kaptensbeställning

icke kunnat besättas med därtill kompetent beställningshavare, ett mot uppkommande

vakanser svarande antal löjtnantsbeställningar i stället får tillsättas.

Samma anordning torde erfordras jämväl för nästa budgetår. Medgivande

av denna innebörd synes böra intagas i form av anmärkning i vederbörlig

personalförteckning.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Under hänvisning till vad jag tidigare anfört i vissa frågor, som beröra

flera försvarsgrenar, övergår jag härefter till behandlingen av de olika anslagsposterna

samt lämnar i anslutning därtill en redogörelse för de huvudsakliga

ändringar i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna

som böra vidtagas.

I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Såsom under punkt 3 anförts böra kostnaderna för avlöningar till manskap

av lägre grad än överfurir från och med nästa budgetår bestridas från

anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Förändringar beträffande

dylik personal komma därför att beröras först vid behandlingen av

nämnda anslagspost.

Generalitetet.

Generalmajoren A. Bredberg, född den 24 februari 1884, utnämndes den

15 november 1945 till militärbefälhavare för Y. militärområdet (lönegrad

Öb 4). Bredberg har emellertid på grund av honom beviljad tjänstledighet

för fullgörande av uppdrag som vice ordförande i statens organisationsnämnd

och ordförande i försvarets centrala organisationskommitté icke tillträtt befattningen

som militärbefälhavare. Det är att antaga att Bredberg icke kommer

att återinträda i aktiv militär tjänst utan tagas i anspråk för fortsatt

uppdrag i organisationsnämnden. Beställningen som militärbefälhavare och

flera lägre beställningar måste på grund av detta förhållande uppehållas allenast

på förordnande, vilket medför avsevärda olägenheter för den berörda

personalen. För att undanröja dessa olägenheter föreslår jag att för Bredberg

inrättas en särskild beställning såsom generalmajor i lönegrad Öb 4 på

generalitetets stat, vilken beställning vid Bredbergs avgång bör indragas.

Vid fortsatt tjänstledighet för fullgörande av uppdraget i organisationsnämnden

har Bredberg givetvis att avstå samtliga löneförmåner i den militära beställningen.

Generals tabs kåren.

I enlighet med förslag av chefen för armén synes antalet kaptener vid

generalstabskåren kunna minskas med 3 till 41.

Arméstaben.

Antalet beställningar för kaptener eller löjtnanter med arvoden enligt Oa 3

eller Oa 2, synes i enlighet med förslag av chefen för armén kunna minskas

med 3 till 6.

En av de i gällande personalförteckning för arméstaben upptagna kontorsbiträdesbefattningarna

i A 4 är avsedd för hemvärnsstaben. Vid anmälan av

årets statsverksproposition föreslog jag, att kostnaderna för avlöningar m. m.

till fast anställd personal vid hemvärnsstaben och hemvärnets stridsskola

skola redovisas under hemvärnets anslag. Den ifrågavarande kontorsbiträdes
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 180.

117

befattningen bör i enlighet härmed överflyttas till personalförteckning för

hemvärnet. Förslag härom torde i detta sammanhang böra föreläggas riksdagen.

Centrala värnpliktsbyrån.

Enär jag vid anmälan av årets statsverksproposition föreslagit, att kostnaderna

för centrala värnpliktsbyråns verksamhet från och med nästa budgetår

skola bestridas från särskilda för byrån avsedda anslag, böra de för närvarande

under förevarande rubrik upptagna beställningarna utgå ur arméns personalförteckning.

Arméinspektionen.

Under denna rubrik äro för innevarande budgetår upjutagna 14 beställningar

för kaptener med arvoden enligt Oa 3. Då det visat sig svårt att med

nuvarande befälstillgång besätta dessa beställningar med enbart kaptener,

har chefen för armén hemställt, att beställningarna för möjliggörande av ökad

frihet vid personvalet måtte utbytas mot samma antal beställningar för kaptener

eller löjtnanter med arvoden i Oa 3 eller Oa 2.

För egen del har jag, i likhet med civilförvaltningen, icke funnit något att

erinra mot vad arméchefen sålunda hemställt.

Hemvärnsstaben.

I anslutning till vad jag i det föregående under rubriken Arméstaben anfört

böra de för närvarande under förevarande rubrik upptagna beställningarna

utgå ur arméns personalförteckning.

Militärområdena m. m.

I personalförteckningen för innevarande budgetår är under rubriken Militärbefälhavare

jämte militärbefälsstaber i I.—VI. militärområdena uppförd

en befattning för maskinist i Ca 12, avsedd för förutvarande fästningsbataijonens

kasern i Vaxholm. Enligt en till personalförteckningen fogad not skall

befattningen indragas vid nuvarande innehavarens avgång. Denne tjänstgör

numera vid Svea livgardes förutvarande kasern i Stockholm och torde komma

att, när beslutad militär högskolebyggnad uppförts å kasernområdet, anställas

såsom maskinist för denna. Det ändrade förhållandet bör komma till uttryck

i personalförteckningen.

Enligt vad jag under punkt 2 i det föregående anfört bör staten för

Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab utökas med 1 kapten, 1 sergeant, 1

överfurir och, efter hand, 3 förrådsvaktmästare.

Antalet ordinarie förrådsvaktmästare vid de övriga lantmilitära försvarsområdesstaberna

uppgår enligt personalförteckningen för innevarande budgetår

till sammanlagt 53. På sätt angivits under punkt 2 i det föregående bör i anslutning

till statens organisationsnämnds förslag rörande försvarsområdesstaberna

detta antal minskas till 38 genom överflyttning av 3 befattningar

till Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab samt genom successiv indragning

av ytterligare 12 befattningar.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Truppförbanden.

I gällande personalförteckning äro för Kronobergs regementes förutvarande

detachement och Göta ingenjörkårs kustingenjöretablissement i Karlskrona

upptagna befattningar för 1 maskinist (Ca 12) och 1 eldare av 1.

klass (Ca 7) respektive 1 eldare av 1. klass (Ca 7), vilka befattningar vid nuvarande

innehavares avgång icke må återbesättas med ordinarie innehavare

utan därefter skola tills vidare uppehållas med vikarie. Ifrågavarande befattningar

disponeras numera, efter etablissementens överförande till förvaltning

av marinens myndigheter, av Karlskrona kustartilleriregemente respektive

Blekinge kustartilleriförsvar. Yid angivna förhållande böra befattningarna i

enlighet med förslag av chefen för armén, vilket tillstyrkts av civilförvaltningen,

utgå ur arméns personalförteckning och i stället redovisas under

marinens motsvarande förteckning.

I enlighet med vad jag förordat i det föregående under punkt 1 böra följande

ändringar och tillägg vidtagas beträffande personalförteckningen för

ordinarie militär personal såvitt avser infanteriet. Yid varje infanteriregemente

tillkomma 3 förvaltarbeställningar, vilka må finnas inrättade

först sedan rationaliseringen genomförts vid vederbörligt regemente, och

därefter, intill dess de kunna besättas med personal särskilt utbildad för

de avsedda befattningarna —• regementsexpeditionsföreståndare, personalregistrator

och kasernförvaltare — må uppehållas endast på förordnande.

Beträffande fanjunkarbeställningarna vid infanteriregementena bör, med giltighet

från det den beslutade omorganisationen genomförts vid vederbörligt

regemente, föreskrivas, att vid närmast inträffande sådan ledighet å två dylika

beställningar vid varje regemente, som uppkommit i samband med innehavarnas

befordran till någon av nyssnämnda tre förvaltarbeställningar eller

nyinrättad beställning för tygförrådsförvaltare å tygstaten, avsedd för infanteriets

truppförband, beställningarna icke må återbesättas eller uppehållas

på förordnande.

På sätt framgår av punkt 3 bör antalet överfurirsbeställningar vid infanteriet

minskas från 330 till 324. Pör samtliga infanteriregementen utom två

böra upptagas 17 beställningar. Med hänsyn till Södra Skånska infanteriregementets

dubbelförläggning beräknas för detta regemente 19 beställningar,

medan antalet beställningar vid Älvsborgs regemente, där en civil befattningshavare

övergångsvis finnes anställd för tillsynen av regementets skjutbanor,

bör tills vidare upptagas till 16.

Pör varje infanteriregemente bör vidare i enlighet med förslag under

punkt 1 tillkomma en befattning för förrådsvaktmästare (Ca 7). Enär här är

fråga om överförande till ordinarie anställning av redan befintliga extra ordinarie

befattningar, äro övergångsbestämmelser icke erforderliga.

Enligt en i not till personalförteckningen meddelad föreskrift skola vid

uppkommande ledighet å majorsbeställningar vid kavalleriet två sådana

beställningar vakantsättas. Denna föreskrift är meddelad för att möjliggöra

indragande successivt av ifrågavarande två beställningar (prop. 1945: 170,

s. 283). Då en majorsbeställning vid kavalleriet blivit ledig under innevarande

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 119

budgetår, bör antalet dylika beställningar för nästa budgetår minskas

med 1.

Såsom framgår av punkt 3 böra vid kavalleriet upptagas 51 överfurirsbeställningar

för hovslagarebeställningsmän. Antalet överfurirsbeställningar i

övrigt vid kavalleriet bör upptagas till 44, eller 11 vid varje regemente. Det

sammanlagda antalet överfurirsbeställningar vid kavalleriet skulle alltså utgöra

(51 + 44 =) 95. För innevarande budgetår finnas 58 överfurirsbeställningar.

Enligt 1942 års försvarsbeslut har vid Skånska pansarregementet organiserats

musikkår av typ II. Regementet är för närvarande förlagt till Hälsingborg

men beräknas under nästa budgetår komma att överflyttas till den beslutade

nya förläggningsorten Hässleholm. Enligt beslut av 1945 års riksdag

har vidare för Skånska kavalleriregementet, Hälsingborg, avsetts musikkår

av typ III, i samband varmed beslutats att musikkåren vid Skånska trängkåren,

Hässleholm, skulle indragas. Det förutsattes emellertid att, intill dess

musikkår kunde uppsättas vid kavalleriregementet, personalförteckningen för

budgetåret 1944/45 fortfarande skulle gälla beträffande trängkårens musikpersonal.

I enlighet härmed tjänstgör fortfarande hela den för kavalleriregementet

enligt 1945 års beslut avsedda musikpersonalen vid trängkåren.

Chefen för armén har med hänsyn till av honom föreslagen organisation

efter utgången av femårsperioden 1942747 föreslagit, att den för pansarregementet

nu avsedda musikkåren av typ II överflyttas till trängkåren.

Arméchefen har därvid avsett, att den vid trängkåren alltjämt förlagda musikkåren

av typ III skulle bibehållas därstädes samt utbyggas till musikkår av

typ II genom överflyttande dit av härför erforderlig personal från pansarregementets

musikkår i Hälsingborg. Sistnämnda musikkår, som härigenom

komme att reduceras till musikkår av typ III, skulle i samband därmed överflyttas

till kavalleriregementet.

Frågan angående armémusikens framtida organisation torde komma att bli

föremål för omprövning inom 1945 års försvarskommitté. Med hänsyn härtill

synes det mig önskvärt, att kostnadskrävande omflyttningar av musikpersonal

mellan Hälsingborg och Hässleholm nu undvikas. Enligt min mening

är det i nuvarande läge mest rationellt, att — i avbidan på försvarskommitténs

förslag — den vid trängkåren alltjämt förlagda musikkåren av

typ III bibehålies därstädes samt att den för pansarregementet nu avsedda

musikkåren av typ II övertages av kavalleriregementet. I enlighet med vad

sålunda föreslagits bör kavalleriets personalstat ökas med 1 musiksergeant

(UOl).

För att underlätta övergång till ny arméorganisation böra i enlighet med

förslag av arméchefen 2 majorsbeställningar vid pansartrupperna utbytas

mot 2 beställningar för alternativt majorer eller kaptener.

Antalet överfurirsbeställningar vid pansartrupperna bör, såsom anförts

under punkt 3, minskas från 83 till 57, fördelade på de fyra pansarregementena

efter nummerordning med 11, 17, 15 och 14.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört bör pansartruppernas per
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

sonalstat minskas med 1 musikdirektör av 1. eller 2. graden (Oa 3 eller Oa 2),

2 musikfanjunkare (UO 2) och 4 musiksergeanter (UO 1).

Vad angår artilleriets truppförband bör för underlättande av övergång

till ny arméorganisation i enlighet med förslag av arméchefen 1 majorsbeställning

vid ettvart av följande förband, nämligen Svea, Göta, Wendes,

Norrlands, Smålands, Bodens och Bergslagens artilleriregementen samt Norrbottens

artillerikår, utbytas mot 1 beställning för alternativt major eller

kapten. Vidare torde i enlighet med arméchefens förslag kunna indragas följande

beställningar, nämligen 1 kaptensbeställning vid vartdera av Svea och

Wendes artilleriregementen, 1 kaptensbeställning vid vardera av Norrbottens

och Gotlands artillerikårer, 1 löjtnantsbeställning vid vartdera av Svea och

Wendes artilleriregementen ävensom 1 löjtnantsbeställning vid Gotlands artillerikår.

Härjämte bör, såsom anförts under punkt 3, antalet överfurirsbeställningar

vid artilleriet minskas från 154 till 121. Dessa torde böra fördelas sålunda,

att vartdera av Svea och Wendes artilleriregementen erhåller 15 beställningar,

Göta artilleriregemente 16 beställningar, Norrlands artilleriregemente

18 beställningar, Norrbottens artillerikår — med beaktande av ifrågasatt

sammanslagning med Bodens artilleriregemente — 9 beställningar samt Smålands

artilleriregemente, Gotlands artillerikår ävensom Bodens och Bergslagens

artilleriregementen vartdera 12 beställningar.

Luftvärnet. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 upptog

chefen för armén frågan angående lönegradsplaceringen för, bland andra,

träng- och luftvärnskårcheferna (nu i lönegraderna Oa 6 respektive Oa 5)

samt föreslog därvid, att frågan om truppförbandschefernas lönegradsplacering

skulle göras till föremål för utredning. Arméchefen anförde därvid bland

annat följande.

Den skillnad i fråga om löneställning, som för närvarande tillämpades beträffande

truppförbandschefer vid olika truppslag, syntes icke tillräckligt

motiverad av motsvarande olikheter i fråga om arbetsbörda och representationsplikter.

Starka skäl talade därför för en reglering av truppförbandschefernas

löneställning.

Beträffande trängkårerna finge framhållas, att dessa till sin personalstyrka

närmast motsvarade ett infanteriregemente. Vid en trängkår uppginge sålunda

värnpliktsstyrkan under 4 månader av året till cirka 1 400 man och

under 3 månader till cirka 1 250 man samt understege aldrig 1 000 man. Som

jämförelse finge anföras, att personalstyrkan vid ett normalinfanteriregemente

i medeltal under året uppginge till cirka 1 150 man. Därtill komme, att

utbildningsorganisationen vid trängkårerna vore mera komplicerad än vid infanteriregementena

på grund av flera artskilda utbildningslinjer samt att

kårerna i olika omgångar mottoge personal från flertalet övriga truppförband

i och för omskolning.

Vad luft värnskårerna anginge kunde en jämförelse göras med flygflottiljerna.

En jaktflottilj exempelvis, vars chef uppbure lön enligt lönegrad

Oa 6, utbildade en värnpliktskontingent på cirka 260 man, under det att antalet

stamanställt manskap uppginge till cirka 250. Motsvarande siffror för

en luftvärnskår vore 240 värnpliktiga (jämte ytterligare 400 man årligen för

omskolning) samt 135 stamanställda. Därtill komme, att vid luftvärnstrupp
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

förbanden truppregistrering skedde för samtliga de luftvärnsförband, som

skulle organiseras inom vederbörligt militärområde. Motsvarande arbetsbelastning

förekomme icke vid flygflottiljerna. Slutligen finge framhållas, att

kårcheferna vid luftvärnet i flera fall vore ensamma truppförbandschefer

inom vederbörliga garnisonsorter (Malmö, Sundsvall och Luleå) med därav

följande stora representationsplikter.

I anledning av arméchefens förslag anförde min företrädare i ämbetet vid

anmälan av propositionen 1945: 170 (s. 282), att han, då frågan om förbandschefernas

löneställning syntes komma under bedömande i samband med den

blivande försvarsutredningen, icke funne skäl att föreslå särskild utredning

av denna fråga.

I skrivelse den 27 september 1946 har chefen för armén återkommit till

frågan angående löneställningen för berörda kårchefer och hemställt, att i avvaktan

på beslut därom dessa chefer måtte erhålla ekonomisk gottgörelse,

motsvarande, för trängkårcheferna, skillnaden mellan lönen i lönegraderna

Öb 1 och Oa 6 samt, för luftvärnskärcheferna, skillnaden mellan lönen i lönegraderna

Oa 6 och Oa 5.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att, även om det finge anses behjärtansvärt

att i avvaktan på resultatet av blivande utredning rörande förbandschefernas

löneställning bereda gottgörelse på i framställningen föreslaget

sätt åt träng- och luftvärnskärcheferna, en åtgärd av sådan innebörd

komme att utgöra ett föregripande av det slutliga ställningstagandet till ifrågavarande

lönefrågor. Under sådana omständigheter syntes, såvitt civilförvaltningen

kunde finna, framställningen knappast böra vinna tillmötesgående.

Försvarsväsendets lönenämnd har i denna fråga anfört följande.

På sätt chefen för armén närmare utvecklat, synas cheferna för trängkårerna

i fråga om ansvar och arbetsuppgifter väsentligen vara att jämställa

med de i lönegrad Öb 1 placerade förbandscheferna. Lönenämnden vill fördenskull

ej motsätta sig en provisorisk reglering av trängkårchefernas löneställning,

särskilt som en dylik åtgärd, såvitt lönenämnden kan finna, icke

skulle behöva få konsekvenser i fråga om löneförmånerna för andra förbandschefer.

Beträffande luftvärnskärcheferna är lönenämnden icke övertygad om det

befogade i kravet på en omedelbar reglering av löneförmånerna. Lönenämnden,

som bland annat finner tveksamt, om luftvärnskärcheferna böra i lönehänseende

jämställas med flottiljcheferna vid flygvapnet, kan därför icke biträda

framställningen i denna del.

För egen del har jag blivit övertygad om att trängkårcheferna icke böra

inneha lägre löneställning än infanteriregementscheferna, med vilka de såväl

beträffande ansvar som arbetsbörda närmast kunna jämställas. Jag finner

ej heller tillräcklig anledning föreligga att bibehålla luftvärnskärcheferna vid

lägre löneställning än exempelvis artillerikårcheferna. Trängkårcheferna böra

alltså uppflyttas till lönegrad Öb 1 och luftvärnskärcheferna till lönegrad

Oa 6. En sådan uppflyttning synes mig kunna genomföras redan från och

med budgetåret 1947/48, utan att det av 1945 års försvarskommitté bedrivna

utredningsarbetet härigenom föregripes. Jag förordar alltså i detta sammanhang,

att å luftvärnets stat från och med nästa budgetår uppföras 4 beställ

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.

ningar för kårchefer i Oa 6 i utbyte mot samma antal beställningar för överstelöjtnanter

i Oa 5.

För luftvärnet är i gällande personalförteckning upptagen en beställning

för överste, chef för luftvärnsskjutskolan, i lönegrad Oa 6. Denna beställning

bör enligt förslag av arméchefen utbytas mot en beställning för

chef för luftvärnsskjutskolan i alternativt Oa 6 eller Oa 5. Såsom arméchefen

vidare föreslagit bör luftvärnets personalstat minskas med 1 majorsbeställning

och 6 löjtnantsbeställningar, medan å andra sidan bör tillkomma 1 beställning

för alternativt major eller kapten.

Antalet överfurirsbeställningar vid luftvärnet bör, såsom anförts under

punkt 3, minskas från 101 till 84, eller 12 vid varje förband.

I skrivelse den 4 februari 1947 har överbefälhavaren, efter hörande av

cheferna för armén och marinen, gjort framställning om överförande till luftvärnet

av ett luftvärnsbatteri ur Gotlands kustartillerikår, vilken framställning

alltjämt är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Därest ett sådant överförande

skulle komma till stånd, vilket torde kunna ske utan att frågan angående

kustartilleriets framtida ställning föregripes, kan det bliva erforderligt

att viss stampersonal, avsedd för bemanning av berörda batteri, överföres

från kustartilleriets till arméns personalstater. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att meddela beslut härom.

Vid ingenjörtrupperna böra, såsom anförts under punkt 3, upptagas

36 överfurirsbeställningar, 12 vid varje kår, innebärande en minskning för hela

truppslaget med 3 beställningar.

Beträffande signaltrupperna har arméchefen föreslagit ökning av antalet

fanjunkarbeställningar med 1 till 23, vilket antal enligt 1942 års försvarsbeslut

fastställts för fullt utbyggd organisation. Förslaget har tillstyrkts

av civilförvaltningen. För egen del anser jag mig emellertid med hänsyn till

pågående undersökningar rörande försvarsorganisationen icke för närvarande

böra förorda någon ökning av antalet fanjunkarbeställningar vid signaltrupperna.

Yid signaltrupperna finnas enligt personalförteckningen för innevarande

budgetår 28 beställningar för överfurirer. Av dessa ha 10 avsetts för radiofurirer.

Såsom anförts under punkt 3 böra för denna personal avses civila

radiotelegrafistbefattningar i MEo 12. Överfurirsbeställningar, som redan

blivit tillsatta med radiofurirer, böra därvid uppföras på övergångsstat. Antalet

överfurirsbeställningar i övrigt vid signaltrupperna bör minskas från

18 till 17.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört böra för trän gen uppföras

beställningar för 4 kårchefer i Öb 1 i utbyte mot samma antal beställningar

för kårchefer i Oa 6.

För trängen finnes i gällande personalförteckning bland annat en beställning

för överste (avdelningschef vid arméinspektionens trängavdelning,

tillika chef för trängens personalkår) i lönegrad Oa 6. Emellertid har Kungl.

Maj:t i anledning av framställning av chefen för armén genom brev den 6

september 1946 förordnat, att inspektören för underhållstrupperna utan hin
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

der av i ämnet gällande bestämmelser från och med den 1 oktober 1946 tills

vidare jämväl skall vara chef för trängens personalkår. I anslutning härtill

har Kungl. Maj:t föreskrivit, att nämnda överstebeställning, som genom förutvarande

innehavarens utnämning till inspektör blivit ledig från och med

samma den 1 oktober, tills vidare icke finge återbesättas, ävensom medgivit

att erforderligt belopp av därigenom uppkommande medelsbesparing finge

tagas i anspråk för beredande av vikariatslön åt beställningshavare som förordnades

att bestrida göromål, som ankomma på beställningshavare i lönegrad

Oa 5 eller Oa 4. I anledning härav har arméchefen föreslagit, att den

för trängen nu upptagna överstebeställningen i Oa 6 utbytes möt en beställning

för överstelöjtnant eller major i Oa 5 eller Oa 4. För egen del har jag,

i likhet med civilförvaltningen, intet att erinra mot att detta utbyte kommer

till stånd.

Enligt nuvarande organisation avses 49 underofficersbeställningar, varav

20 fanjunkare- och 29 sergeantbeställningar, för sjukvårdsunderofficerare vid

arméns olika truppförband och skolor. 1944 års manskapsutredning har förutsatt,

att — i samband med genomförande av det under punkt 3 berörda förslaget

om inrättande av beställningar för sjukvårdsöverfurirer — antalet beställningar

för sjukvårdsunderofficerare skulle kunna nedbringas till 39, varav

15 fanjunkare och 24 sergeanter. Häremot synes intet annat vara att erinra

än att för bibehållande av nuvarande proportion mellan de olika underofficersgraderna

antalet fanjunkare torde böra bestämmas till 16 och antalet

sergeanter till 23. Chefen för armén har för nästa budgetår räknat med indragning

av 1 fanjunkar- och 9 sergeantbeställningar. Med beaktande av det

nuvarande personalläget biträder jag arméchefens förslag. Jag förutsätter

emellertid, att antalet fanjunkare i fortsättningen successivt nedbringas med

ytterligare 3 med en motsvarande ökning av antalet sergeantbeställningar.

Yid trängen böra vidare, såsom framgår av punkt 3, finnas 74 beställningar

för sjukvårdsöverfurirer. Antalet överfurirsbeställningar i övrigt vid trängen

bör upptagas till 56, eller 14 vid varje trängkår. Det sammanlagda antalet

överfurirsbeställningar vid trängen skulle alltså utgöra (74 + 56 =) 130. För

innevarande budgetår finnas 113 dylika beställningar.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört bör för trängen tillkomma

följande för Skånska trängkåren avsedda musikpersonal, nämligen 1 musikdirektör

av 1. eller 2. graden (Oa 3 eller Oa 2), 2 musikfanjunkare (UO 2) och

3 mu^jksergeanter (UO 1).

Fälttygkåren,

Chefen för armén har i skrivelse den 5 februari 1947, med hänsyn till de

arbetsuppgifter och det ansvar, som åvilade de såsom byråchefer inom arméförvaltningens

tygavdelning placerade regementsofficerarna, och i syfte att

åstadkomma en önskvärd överensstämmelse i fråga om antalet regementsofficersbeställningar

mellan fälttygkåren respektive intendenturkåren och

arméns övriga truppslag (personalkårer), hemställt, att en överstelöjtnantsbeställning

vid fälttygkåren och två dylika beställningar vid intendenturkåren

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

måtte utbytas mot samma antal beställningar för alternativt överste eller

överstelöjtnant. I avvaktan på en slutlig lösning av personalfrågorna vid fälttygkåren

och intendenturkåren och för att icke föregripa nu pågående utredning

om den centrala förvaltningens organisation syntes emellertid berörda

beställningar under budgetåret 1947/48 böra tillsättas endast genom förordnande.

Med hänsyn till såväl den av arméchefen berörda förvaltningsutredningen

som den pågående utredningen rörande försvarets framtida organisation anser

jag mig icke böra för närvarande biträda arméchefens förevarande förslag.

I personalförteckningen för innevarande budgetår har föreskrivits, att vid

uppkommande ledighet å fyra av de 27 förvaltarbeställningama vid fälttygkåren

frågan om deras återbesättande skulle, i anledning av beslutet om

ändrad försvarsområdesindelning, underställas Kungl. Maj:ts prövning. Såsom

framgår av punkt 1 har Kungl. Maj:t numera medgivit, att dessa fyra

beställningar må placeras vid infanteriet från och med den 1 juli 1947. De

återstående (19 — 4=) 15 beställningar för förvaltare, som vid bifall till vad

jag under samma punkt föreslagit, skola avses för tygförrådsförvaltare vid

infanteriet, böra nyinrättas på fälttygkårens stat. Beträffande dessa beställningar

böra meddelas övergångsbestämmelser motsvarande dem, som i det

föregående föreslagits för förvaltare å infanteriregementenas stater.

Vid fälttygkåren finnas för innevarande budgetår upptagna 6 beställningar

för överfurirer, avsedda för tjänstgöring vid tygkompanierna. Antalet dylika

beställningar bör för nästa budgetår, såsom av punkt 3 framgår, nedbringas

till 3.

Tygstaten.

Enligt 1942 års försvarsbeslut redovisas under tygstaten inom tygförvaltningstjänsten

verksam civilmilitär personal utom ingenjörpersonalen. Undantag

ha vidare gjorts för ingenjör- och signalförrådsförvaltare samt fortmaskinisterna

i Boden. Under särskild rubrik upptagas därvid de tygförvaltare

och tygverkmästare, som tjänstgöra vid fabriker, som numera ingå i försvarets

fabriksverk. Från och med budgetåret 1944/45 har vidare under särskild

rubrik sammanförts den vid krigsmaterielverkets förråd tjänstgörande personal,

som tillhör tygstaten. Den för krigsmaterielverket och fabriksverket sålunda

redovisade personalen skall efter hand avvecklas. Från och med budgetåret

1945/46 är vidare under tygstaten redovisad en dessförinnan å staten

för förutvarande kemiska anstalten upptagen beställning för tygförvaltare av

1. klassen, vilken beställning är avsedd att indragas vid nuvarande innehavarens

avgång. Frånräknas berörda övergångsvis redovisade personal, upptager

den för innevarande budgetår gällande personalförteckningen följande beställningar,

nämligen 10 tygförvaltare av 1. klassen (Ca 18), 34 tygverkmästare av

1. klassen (Ca 17), 29 tygförvaltare av 2. klassen (Ca 15), 36 tvgverkmästare

av 2. klassen (Ca 14), 29 tyghantverkare av 1. klassen (Ca 14), 12 tygskrivare

(Ca 12) och 178 tyghantverkare av 2. klassen (Ca 12).

I skrivelse den 12 september 1946 har civilmilitära tjänstemannaförbundet

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

hemställt om viss förskjutning i proportionen mellan tygförvaltare av 1. och

2. klassen, innebärande att antalet tygförvaltare av 1. klassen skulle ökas med

3 samt att motsvarande minskning skulle ske av antalet tygförvaltare av 2.

klassen. Förslaget, som biträtts av chefen för armén och civilförvaltningen,

har motiverats med bland annat de ändringar i proportionen mellan berörda

beställningar, som föranletts av vakantsättandet av nämnda för krigsmaterielverket

avsedda beställningar.

För egen del får jag erinra att min företrädare i ämbetet (propositionerna

1944: 185, s. 153, och 1945: 170, s. 289) varit inne på tanken, att de

förändringar i tygstatens struktur, som föranledas av ett vakantsättande av

de för krigsmaterielverket avsedda beställningarna, skulle kunna medföra behov

av jämkning av de i försvarsbeslutet fastställda grunderna för beställningarnas

fördelning mellan olika lönegrader. Något förslag härutinnan har

emellertid icke ännu förelagts riksdagen. Då jag anser en för personalens befordringsmöjligheter

gynnsammare proportion mellan antalet tygförvaltare av

1. klassen och antalet lägre beställningar vid tygstaten böra komma till stånd

redan från och med nästa budgetår, finner jag mig kunna godtaga det av

civilmilitära tjänstemannaförbundet framlagda förslaget. Jag räknar alltså

med att ytterligare 3 beställningar för tygförvaltare av 1. klassen tillkomma

från och med budgetåret 1947/48 och att samtidigt därmed antalet beställningar

för tygförvaltare av 2. klassen minskas med 3.

Såsom jag föreslagit i det föregående under punkt 2 bör i anledning av

den ändrade försvarsområdesindelningen antalet beställningar för tyghantverkare

minskas med 4. I anledning härav föreslår jag, att antalet tyghantverkare

av 2. klassen successivt minskas från 178 till 174. Anmärkning härom

bör intagas i personalförteckningen.

I enlighet med vad jag i det föregående under punkt 3 anfört böra å tygstaten

tillkomma 178 beställningar för armétekniker. Det bör ankomma på

Kungl. Maj:t att efter förslag av chefen för armén fastställa beställningarnas

fördelning på de olika beställningsmannalinjerna.

På grund av avgång bland den personal vid krigsmaterielverket och försvarets

fabriksverk, som för innevarande budgetår redovisas å tygstaten,

kunna dessa beställningar minskas, såvitt avser krigsmaterielverket, med 1

tygskrivare och, såvitt avser fabriksverket, med 1 tygverkmästare av 1. klassen.

Fortifikationskåren.

Chefen för armén har i sina. förslag till medelsäskanden för budgetåret

1947/48 erinrat, att han senast i sina äskanden för budgetåret 1944/45 för förbättring

av befordringsläget inom fortifikationskåren föreslagit införande av

vissa alternativa regementsofficersbeställningar vid kåren samt utbyte av 2

sergeantsbeställningar vid kåren mot fanjunkarbeställningar samt uttalat att,

under förutsättning att fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningens

förslag (SOU 1945: 65) icke komme att leda till resultat från och med nästa

budgetår, berörda önskemål nu borde tillgodoses. Civilförvaltningen har i

avvaktan på resultatet av nämnda utrednings arbete icke ansett sig böra räkna

med de av arméchefen ifrågasatta personalförändringarna.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Sedermera har 1946 års militära förvaltningsutredning i anledning av remiss

av en framställning i ämnet av chefen för fortifikationskåren anfört att, utan

föregripande av frågan om fortifikationskårens framtida sammansättning, arméchefens

förslag syntes kunna bifallas på det sätt, att en regementsofficersbeställning

i Oa 4 utbyttes mot en beställning i Oa 5 eller Oa 4 och att två

underofficersbeställningar i UO 1 utbyttes mot samma antal beställningar i

UO 2 eller UO 1. Utredningen har tillika framhållit, att en jämn befordringsgång

alltid måste vara svår att ernå inom en så begränsad kår som fortifikationskåren

vore och även syntes komma att förbli i framtiden. Utredningen

ifrågasatte därför, att utredning borde ske rörande lämpligheten av en återgång

till förhållanden före år 1936, då de nuvarande ingenjörtruppernas och fortifikationskårens

officerare tillhörde samma personalkår. För en sådan åtgärd talade

även det förhållandet, att fortifikationsofficerarnas uppgifter med all sannolikhet

komme att väsentligen begränsas till det rent fortifikatoriska området. Nödvändigheten

av en för denna officerskategori speciell, så omfattande och dyrbar

rent »civil» utbildning, som föreslagits av 1944 års fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredning,

syntes därför böra omprövas.

Jag biträder 1946 års förvaltningsutrednings förslag beträffande fortifikationskårens

sammansättning för nästa budgetår och förordar alltså, att 1 beställning

i Oa 4 utbytes mot 1 beställning i Oa 5 eller Oa 4 och att 2 beställningar

i UO 1 utbytas mot samma antal beställningar i UO 2 eller UO 1. Den

av utredningen berörda frågan om en sammanslagning av fortifikationskåren

med ingenjörtruppernas personalkår torde böra närmare övervägas inom 1945

års försvarskommitté.

Intendentur kår en.

I enlighet med förslag av chefen för armén bör antalet kaptensbeställningar

från och med nästa budgetår minskas med 1.

Antalet överfurirsbeställningar bör, såsom av punkt 3 framgår, ökas från 3

till 7.

Fältläkarkåren.

I sina äskanden för innevarande budgetår föreslog arméöverläkaren på anförda

skäl inrättande av särskilda bataljonsläkarbeställningar, avsedda för

arméns jägarskola, Göta trängkårs kompani i Nora samt arméns intendenturförråd

i Stockholm och Första intendenturkompaniet. Förslaget tillstyrktes

av chefen för armén, sjukvårdsförvaltningen och civilförvaltningen. För egen

del uttalade jag vid anmälan av propositionen 1946: 120, s. 148, att jag icke

vore beredd att, innan ställning tagits till det förslag angående militärsjukvårdens

framtida organisation, som 1944 års militärsjukvårdskommitté hade

att avgiva, förorda att ordinarie batalj onsläkarbeställning inrättades vid annat

förband än Göta trängkårs kompani i Nora. Det syntes mig böra ankomma

på Kungl. Maj:t att pröva, huruvida den nya beställningen skulle uppehållas

på förordnande eller tillsättas med ordinarie innehavare. Riksdagen (skrivelse

nr 365) beslöt i enlighet med vad jag sålunda förordat. Kungl. Maj:t har

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. May.ts proposition nr 130.

sedermera bemyndigat arméöverläkaren att ledigförklara den nyinrättade

bataljonsläkarbeställningen för tillsättande med ordinarie innehavare.

Arméöverläkaren har i äskandena för nästa budgetår till förnyad behandling

upptagit frågan rörande läkarvården vid arméns jägarskola samt arméns

intendenturförråd i Stockholm och Första intendenturkompaniet, därvid

arméöverläkaren ånyo föreslagit inrättande av ordinarie bataljonsläkarbefattningar

för ändamålet. Förslaget har tillstyrkts av arméchefen och civilförvaltningen.

Beträffande överbefälhavarens uppfattning hänvisas till det föregående.

Militärsjukvårdskommittén har den 15 januari 1947 avgivit betänkande

med förslag rörande militärsjukvårdens organisation m. m. (SOU 1947:5).

Då jag emellertid icke är beredd att redan nu taga ställning i de av kommittén

behandlade organisationsfrågorna, kan jag icke biträda förevarande

förslag i vidare mån än att jag tillstyrker inrättande från och med nästa budgetår

av ytterligare en beställning för bataljonsläkare (Ca 22), avsedd för

arméns jägarskola.

Vissa utbi/dningsanstalter.

I enlighet med förslag av chefen för armén förordar jag, att de nu i Oa 6

upptagna beställningarna såsom chefer för arméns underofficersskola, krigsskolan,

infanteriskjutskolan och artilleriskjutskolan för underlättande av övergång

till ny arméorganisation utbytas mot beställningar i alternativt Oa 6

eller Oa 5.

Enligt 1942 års försvarsbeslut lyder under chefen för infanteriskjutskolan

bland annat viss försöksverksamhet av infanteriteknisk natur. Såsom chef

för försöksavdelningen är enligt gällande personalförteckning avsedd en major

eller kapten (Oa 4 eller Oa 3) på skolans stat. Chefen för armén har i skrivelse

den 23 november 1946 beträffande personalbehovet vid försöksavdelningen

anfört i huvudsak följande.

För försöksavdelningens verksamhet hade viss tillfälligt kommenderad

handräckningspersonal biträtt chefen för försöksavdelningen. Någon annan

personal hade icke stått till avdelningens förfogande. Enär den tekniska försöksverksamheten

vid infanteriskjutskolan under de senaste åren ökats högst

väsentligt och i fortsättningen — i samverkan med försvarets forskningsanstalt

och arméförvaltningen — komme att få en än större omfattning, vore

nuvarande organisation icke tillräcklig för att lösa de uppgifter, som åvilade

försöksavdelningen. Chefen för armén hade i sitt förslag till arméns fredsorganisation

efter utgången av innevarande femårsperiod föreslagit följande

personal för avdelningen, nämligen, med lön på skolans stat, 1 major,

kapten eller ryttmästare (Oa 4 eller Oa 3) såsom chef för avdelningen, 1 överfurir

(Mbl) och 1 kansliskrivare, ritare, (MEo 11) samt, kommenderad,

1 officer till förfogande (kapten, ryttmästare eller löjtnant). Kansliskrivaren

erfordrades för att biträda chefen för försöksavdelningen bland annat vid

uppgörande av försöksprotokoll och ritningar samt för tabellberäkningar

m. m. Han avsåges dessutom för fotograferings- och filmverksamhet vid avdelningen.

Överfuriren erfordrades för försöksverksamheten på fältet. Enär

emellertid redan nu stort behov förelåge av att försöksavdelningen utvidgades,

hade chefen för armén i sitt förslag till manskapsstater för budgetåret 1947/48

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

upptagit en överfurir i befattning materielfurir, avsedd för försöksavdelningen.

Från och med den 1 juli 1947 borde dessutom en officer ställas till chefens

för försöksavdelningen förfogande. Chefen för armén komme slutligen att i

äskandena för budgetåret 1948/49 upptaga en kansliskrivare, ritare, i MEo 11.

För att intill den 1 juli 1948 tillgodose behovet av sådan befattningshavare,

komme chefen för armén att hos försvarets civilförvaltning begära att intill

sistnämnda tidpunkt en ritare finge anställas i lönegrad MEx 11.

Den försöksverksamhet som bedrives vid infanteriskjutskolan är av sådan

betydelse, att jag finner mig kunna förorda, att de av arméchefen berörda

personalfrågorna lösas på föreslaget sätt. Å skolans stat bör således från

och med nästa budgetår uppföras ytterligare 1 överfurirsbeställning. Jag

har vidare övervägt, huruvida icke den föreslagna civila biträdesbefattningen

lämpligen bör inrättas såsom extra ordinarie redan från och med nästa budgetår.

Denna fråga synes böra prövas av Kungl. Maj:t. Det förhållandet att innehavaren

av befattningen är avsedd att fullgöra huvudsakligen tekniska arbetsuppgifter

torde böra föranleda, att befattningen erhåller en annan benämning

än kansliskrivare, förslagsvis tekniskt biträde eller tekniker. Huruvida placering

i 11 lönegraden bör ifrågakomma synes tveksamt och bör närmare övervägas

av Kungl. Maj:t.

Antalet överfurirsbeställningar vid ridskolan bör, såsom av punkt 3 framgår,

minskas från 3 till 2.

Centrala sjukvårdsförråd.

Under rubriken Sjukvårdsväsendet äro i gällande personalförteckning uppförda

4 förrådsvaktmästarbefattningar i Ca 7, avsedda för centrala sjukvårdsförråd.

I enlighet med civilförvaltningens förslag böra dessa befattningar uppföras

under den nya rubriken Centrala sjukvårdsförråd.

Arméhundväsendet.

Chefen för armén framlade i sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46

förslag till omorganisation av arméhundväsendets ledning, innebärande, bland

annat, att arméhundchefen skulle erhålla ställning såsom tjänstegrensinspektör,

att arméhundgården med arméhundskolan skulle utgöra självständig

förvaltande myndighet samt att befattningen såsom chef för arméhundväsendet

skulle från arvodesbefattning (löneklass Oa 11) ändras till beställning

för aktiv officer med placering i Oa 5 eller Oa 4. Arméchefen föreslog vidare,

att chefen för arméhundskolan skulle upptagas i alternativt Oa 4 eller Oa. 3

i stället för, såsom för närvarande, i Oa 3. Överbefälhavaren, civilförvaltningen

och försvarsväsendets lönenämnd, som yttrat sig över berörda förslag,

hade icke funnit anledning till erinran mot desamma. Min företrädare

i ämbetet uttalade emellertid vid anmälan av propositionen 1945: 170 (s. 295),

att han i avbidan på en närmare omprövning av arméhundväsendets ställning

och arbetsuppgifter i samband med en blivande översyn av försvarsorganisationen

icke fann sig kunna förorda berörda förslag

Arméchefen har i sina äskanden för budgetåret 1947/48 upprepat sina tidigare

framförda förslag samt till stöd härför anfört bland annat följande.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Cheferna för arméhundväsendet och arméhundskolan avgå — den senare

efter ett års anstånd — 1 april 1947. Avsikten är att från sagda datum (eventuellt

från 1 juli 1947) föreslå den nuvarande skolchefen till chef för arméhundväsendet.

Frågan om skolchefsbefattningen blir då aktuell.

Arméhundtjänsten är en speciell verksamhetsgren inom armén. Urvalet

vid tillsättande av arméhundchef och skolchef är för närvarande begränsat,

beroende av de framtidsmöjligheter, som kunna erbjudas vederbörande inom

arméhundväsendet. För att lämplig personal skall kunna erhållas efter 1

april (1 juli) 1947 är det av vikt, att den länge uppskjutna frågan om organisationen

av arméhundväsendets ledning ordnas. Jag finner det därför nödvändigt,

att framlagt förslag genomföres från och med budgetåret 1947/48.

Beträffande överbefälhavarens uppfattning hänvisas till det föregående.

Civilförvaltningen har anfört, att det med hänsyn till det åldersläge, i

vilket de nuvarande cheferna för arméhundväsendet och arméhundskolan befunne

sig, givetvis vore av värde att frågan om arméhundväsendets framtida

organisation och personaluppsättning snarast vunne sin lösning. Då emellertid

dessa spörsmål icke syntes böra lösas för sig utan först i samband med

den allmänna omprövningen av försvarets framtida organisation, hade civilförvaltningen,

ehuru goda skäl syntes tala för arméchefens förslag, ansett

sig i avbidan på resultatet av försvarskommitténs arbete icke böra räkna med

annan förändring i den nuvarande personalorganisationen än att ett vid arméhundväsendets

expedition anställt extra kanslibiträde i MEx 7 upptoges såsom

extra ordinarie. Frågan om chefskapet för arméhundväsendet och arméhundskolan

syntes civilförvaltningen kunna lösas på det sätt att, i enlighet

med vad redan för innevarande budgetår tillämpats beträffande skolchefbefattningen,

de nuvarande innehavarna av befattningarna medgåves tills vidare

kvarstå i tjänst.

Till frågan om berörda kanslibiträdestjänst återkommer jag i det följande.

Beträffande arméchefens förslag till omorganisation av arméhundväsendets

ledning får jag anföra följande. Till den av min företrädare år 1945 intagna

ståndpunkten i denna fråga kan jag i princip ansluta mig. Emellertid har

jag övervägt, huruvida det icke med hänsyn till vikten av att för framtiden tillförsäkra

arméhundväsendet en för denna synnerligen speciella verksamhetsgren

lämplig ledning är befogat att redan nu tillmötesgå de av arméchefen

framförda önskemålen beträffande cheferna för arméhundväsendet och arméhundskolan.

Detta synes kunna ske utan att försvarskommitténs arbete härigenom

föregripes. Med beaktande jämväl av de fördelar som härigenom

skulle stå att vinna med hänsyn till det åldersläge, vari de nuvarande cheferna

befinna sig, anser jag mig således icke böra motsätta mig, att den

nuvarande arvodesbefattningen (Oa 11) för chefen för arméhundväsendet från

och med budgetåret 1947/48 utbytes mot en beställning såsom chef för arméhundväsendet

i alternativt Oa 5 eller Oa 4 samt att den nuvarande beställningen

såsom chef för arméhundskolan med arvode i Oa 3 från och med

samma budgetår utbytes mot en beställning såsom chef för arméhundskolan

i alternativt Oa 4 eller Oa 3.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130.

258 47 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Till löner för den personal som bör uppföras å personalförteckningen för

ordinarie tjänstemän — med undantag av den personal vid försvarets fabriksverk,

som redovisas under tygstaten — skulle för nästkommande budgetår med

utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser erfordras ett belopp av i

runt tal 35 700 000 kronor. Denna beräkning förutsätter, att samtliga beställningar

komma att vara besatta under hela budgetåret. Man torde emellertid

kunna räkna med att vissa beställningar med hänsyn till rekryteringssvårigheter

komma att under hela eller någon del av året vara vakanta. Med hänsyn härtill

kan anslagsbelastningen för löner till ordinarie tjänstemän beräknas komma

att icke oväsentligt understiga det enligt förutnämnda grunder beräknade

beloppet. Jag uppskattar de verkliga lönekostnaderna enligt nuvarande löneläge

till ett belopp av 34 800 000 kronor.

Kostnaderna för avlöningar till personal å avgångsstat ha för innevarande

budgetår beräknats till 39 000 kronor. Med tillämpande av samma beräkningsgrunder

som för innevarande budgetår har civilförvaltningen uppskattat

kostnaderna för nästa budgetår till i runt tal 37 000 kronor. Denna beräkning

synes böra godtagas.

För personal å disponibilitetsstat torde enligt motsvarande grunder som beträffande

personal å avgångsstat böra beräknas i runt tal 20 000 kronor (nu

10 000 kronor).

Med hänsyn till minskat antal kvarstående indelta kan medelsbehovet för

avlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap, för innevarande budgetår

beräknat till 73 000 kronor, för budgetåret 1947/48 i enlighet med civilförvaltningens

kalkyler uppskattas till omkring 70 000 krcnor enligt nuvarande löneläge.

Jag får emellertid erinra, att försvarets civilförvaltning avgivit förslag

till förbättrade förmåner för indelt manskap. Denna fråga torde i annat sammanhang

komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän utgå, förutom

lön enligt löneplan, vissa i avlöningsreglementena angivna fasta lönetillägg och

flygtillägg. Dessa förmåner kunna liksom för innevarande budgetår beräknas

draga en kostnad av omkring 950 000 kronor.

I enlighet med vad i det föregående anförts kan alltså förevarande anslagspost

för budgetåret 1947/48 enligt nuvarande löneläge beräknas till (34 800 000

+ 37 000 + 20 000 + 70 000 + 950 000 =) i runt tal 35 800 000 kronor. Den

allmänna löneregleringen medför, att anslagsposten bör uppräknas med omkring

20 200 000 kronor till 56 000 000 kronor (nu 48 000 000 kronor). 2

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar.

Arméstaben.

Till följd av omorganisation inom arméledningen bör i enlighet med förslag

av chefen för armén 1 befattning såsom expeditionsunderofficer (löneklass

UO 7) utgå ur personalförteckningen.

Militärområdena m. m.

Med hänsyn till att förvaltningen av Järvafältet överflyttats från kommendantsstaben

i Stockholm till fjärde militärbefälsstaben böra befatt
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:is ''proposition nr 130.

ningarna såsom domänofficer för Järvafältet, förvaltningsunderofficer vid

Järvafältet samt tillsynsman och kyrkogårdsfogde på Järvafältet i personalförteckningen

överföras från kommendantstaben till redovisning under I.—VT.

militärbefälen.

Vidare bör med hänsyn till personalavgång antalet befattningar för inspektörer

för lokalförsvaret (löneklass Öb 1) minskas med 3, varav 1 från och med

den 1 oktober 1947.

Vad angår VII. militärbefälet har militärbefälhavaren hemställt om

inrättande av befattningar för en försvarsområdesofficer i löneklass Oa 10 och

en hemvärnsunderofficer i löneklass UO 7. Till stöd härför har militärbefälhavaren

anfört, att militärbefälsstaben hade att handlägga jämväl de ärenden,

som eljest tillkomme försvarsområdesstab. För dessa ärenden disponerades

endast hemvärnsofficeren (utan hemvärnsunderofficer). Denna organisation

vore ohållbar, särskilt i betraktande av de omfattande åtgärder, som

just inom här berörda arbetsområden åvilade ledningen av Gotlands försvar.

Chefen för armén har biträtt förslaget med den jämkningen att han föreslagit,

att befattningen såsom försvarsområdesofficer för erhållande av kompetent

innehavare skulle placeras i löneklass Oa 11.

Civilförvaltningen har i nuvarande läge och i avvaktan på resultatet av

1945 års hemvärnskommittés utredning ansett sig allenast kunna tillstyrka

inrättandet av den föreslagna befattningen såsom försvarsområdesofficer med

placering i löneklass Oa 10. Befattningen såsom hemvärnsunderofficer (expeditionsunderofficer)

syntes tills vidare få, på sätt hittills skett, uppehållas genom

kommendering av lämplig beställningshavare på aktiv stat ur truppförband

på Gotland.

För egen del är jag, i avvaktan på resultatet av försvarskommitténs arbete,

icke beredd tillstyrka, att någon av de ifrågasatta befattningarna nu inrättas.

Kommendant samt f örsvarsområdesbef älhavare. Försvarsområdesstaber.

Genom kungörelse 1946:555 har bland annat i besparingssyfte

den militärterritoriella indelningen ändrats. Genom sammanslagning

av vissa försvarsområden har, såsom jag i det föregående anfört under

punkt 2, antalet försvarsområdesstaber i fred minskats med 4. Då sammanslagningen

ansetts böra genomföras med beaktande i skälig utsträckning av

den redan anställda personalens intressen, har Kungl. Maj:t förordnat,

bland annat, att arvodesanställd personal, vars befattningar i samband med

omorganisationen skulle indragas och som icke kunde beredas annan anställning

vid försvarsväsendet, finge kvarstå i tjänst med bibehållna avlöningsförmåner

högst intill den 1 oktober 1947 samt utnyttjas enligt vederbörande

militärbefälhavares bestämmande.

Chefen för armén har i sina äskanden för budgetåret 1947/48 räknat med

den sålunda förutsatta personalminskningen utom vad angår antalet hemvärnsofficerare

(biträdande hemvärnsofficerare) och hemvärnsunderofficerare,

vilket antal arméchefen i avvaktan på resultatet av försvarskommitténs arbete

föreslagit skola bibehållas oförändrat. I skrivelse den 25 oktober 1946 har

arméchefen emellertid föreslagit, att för Sundsvalls försvarsområde skola till

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

komma en hemvärnsofficers- och en hemvärnsunderofficersbefattning. Arméchefen

har därjämte föreslagit, att för Kalmar—-Växjö försvarsområdesstab

skulle inrättas ytterligare en befattning för förrådsunderofficer flöneklass

U0 8), avsedd såsom uppbördsman för sjukvårdsmateriel. Vidare har arméchefen

förutsatt, att med indragning av 2 befattningar för försvarsområdesbefälhavare

skulle anstå till den 1 april 1948. Arméchefens berörda förslag ha

biträtts av civilförvaltningen.

För egen del måste jag vidhålla, att den personalminskning, som av statsmakterna

i fjol förutsattes kunna ske i samband med den beslutade ändringen

av försvarsområdesindelningen, i sin helhet genomföres under nästa budgetår.

Jag kan alltså icke tillstyrka, att undantag sker beträffande hemvärnsofficerare

och hemvärnsunderofficerare. Visserligen har 1945 års hemvärnskommitté

i sitt den 3 september 1946 avgivna betänkande (SOU 1946: 59) föreslagit

viss ökning av antalet hemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare.

Detta förslag bör emellertid bedömas i samband med beslut rörande den

framtida försvarsområdesorganisationen. Arméchefens förslag om inrättande

av ytterligare en förrådsunderofficersbefattning för Kalmar—Växjö försvarsområdesstab

är jag icke nu beredd att förorda. I anslutning till det anförda

föreslår jag, att av de i gällande personalförteckning för försvarsområdesbefälhavare

och personal vid försvarsområdesstaberna uppförda arvodesbefattningarna

följande indragas från och med nästa budgetår, nämligen 4 försvarsområdesbefälhavare

(löneklass Oa 14), 4 hemvärnsofficerare (löneklass

Oa 10), 4 tygofficerare (löneklass Oa 10), 4 intendenter (löneklass Oa 10), 4

expeditionsunderofficerare (löneklass UO 7), 4 hemvärnsunderofficerare (löneklass

U0 7), 4 ammunitionsförvaltare (löneklass UO 7) och 4 förrådsunderofficerare

(löneklass U0 8). De ifrågavarande befattningarna böra dock, med

hänsyn till de förut berörda bestämmelserna rörande omorganisationens

genomförande och med bifall härutinnan till arméchefens förslag, få disponeras,

två försvarsområdesbefälhavare längst till och med utgången av mars

1948 och övriga befattningar längst intill den 1 oktober 1947.

Såsom framgår av punkt 2 i det föregående skall frågan om begränsning

av antalet befattningar för pensionerad personal i arvodesbefattningar jämväl

vid de kvarvarande försvarsområdesstaberna i anledning av ett av statens organisationsnämnd

avgivet förslag rörande dessa stabers organisation göras till

föremål för ytterligare utredning.

Truppförbanden m. m.

I anslutning till vad jag anfört under punkt 1 i det föregående angående

utformningen av personalstaterna för infanteriets truppförband föreslår

jag, att för Älvsborgs regemente, såsom typregemente för rationaliserat

infanteriregemente, från och med nästa budgetår upptagas följande befattningar

för pensionerad personal i arvodesbefattningar, nämligen 1 biträdande

mobiliseringsofficer (Oa 10), 1 kompanichef (Oa 10), 3 expeditionsunderofficerare,

varav 1 å inskrivningsexpeditionen, (U0 7), 1 stabsunderofficer

(UO 7) samt övergångsvis — intill dess centraliseringen av tvätt- och repara
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

tionstjänsten genomförts — 1 verkstadsunderofficer (TJ0 7). Denna personalstat

bör, efterhand som rationaliseringarna genomföras, fastställas att gälla

även för övriga infanteriregementen, dock med den ändringen, att ytterligare

1 befattning för pensionerad underofficer (UO 7) upptages för dessa regementen

för föreståndaren för förrådsbokföringskontoret, vilken befattning vid

Älvsborgs regemente bör övergångsvis bestridas av civil befattningshavare,

samt med de jämkningar inom ramen för nuvarande personaluppsättning,

som kunna föranledas av förhållandena vid olika förband. I avvaktan på omorganisation

och för att bereda övertalig personal skälig uppsägningstid bör

den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen i förevarande

del gälla för här avsedda övriga infanteriregementen.

I gällande personalförteckning äro upptagna 2 befattningar för tillsynsmän

vid stabsmobiliseringscentraler vid Jämtlands fältjägarregemente och Norrbottens

regemente. Då begreppet stabsmobiliseringscentral numera slopats,

böra de ifrågavarande befattningarna i stället benämnas tillsynsmän vid förråd.

I gällande förteckning å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar är

upptaget ett arvode å 1410 kronor för tillsynsman vid övningsfältet vid

Rommehed. Å arvodet utgå rörliga tilläggsförmåner. Vidare åtnjuter tillsynsmannen

vissa naturaförmåner, värderade till 720 kronor för år. Chefen

för Dalregementet har i samband med den i det följande berörda frågan angående

reglering av vissa med dyrtidstillägg förenade arvoden ifrågasatt, om

det icke ur skilda synpunkter vore lämpligare, att befattningen utbyttes mot

en arvodesbefattning för pensionerad underofficer i löneklass UO 7 eller UO 8.

Civilförvaltningen har, då ifrågavarande tillsynsmannabefattning syntes

representera ett stadigvarande behov och de med densamma förenade arbetsuppgifterna

syntes vara av den omfattning, att skäl förelåge för befattningens

inrättande som heltidstjänst, ansett sig böra biträda förslaget om tillsynsmannabefattningens

utbytande mot en arvodesbefattning för pensionerad

underofficer. Befattningen syntes civilförvaltningen böra hänföras till löneklass

UO 7.

För egen del har jag intet att erinra mot att detta utbyte kommer till stånd.

Befattningen i fråga bör hänföras till löneklass UO 7 och benämnas tillsynsman.

Under rubriken artilleriets truppförband äro i gällande personalförteckning

uppförda bland annat 8 befattningar för skjutfältsunderofficerare i

löneklass UO 7, varav en är avsedd för Svea artilleriregementes skjutfält å

Marma. För detta skjutfält äro därjämte å förteckningen å vissa andra arvoden

och särskilda ersättningar uppförda arvoden å dels 1 050 kronor för en vaktare,

dels 1 410 kronor för en förrådsförvaltare, dels ock 250 kronor för en skogvaktare.

Vaktaren och förrådsförvaltaren, vilka förutom arvodet jämväl åtnjuta

förmånen av fri bostad, ha under de senare åren genom särskilda beslut av

Kungl. Maj:t tillerkänts särskilda arvodestillägg, för innevarande budgetår å

100 respektive 125 kronor för månad. Förrådsförvaltaren är uppbördsman för

all vid skjutfältet befintlig intendenturmateriel samt tyg- och målmateriel samt

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

svarar för skötsel och underhåll av byggnader m. m. Vaktaren tjänstgör som

biträde åt förvaltaren och utövar den närmaste tillsynen över skjutfältet.

Chefen för Svea artilleriregemente har framhållit, att förvaltaren och vaktaren

efter verkställda utvidgningar av skjutfältet erfordrades för full daglig

tjänstgöring, samt föreslagit, att förvaltarbefattningen skulle sammanslås med

skjutfältsunderofficersbefattningen och ombildas till arvodesbefattning i löneklass

UO 8 samt att de med vaktarbefattningen förenade göromålen skulle

anförtros en arbetare med lön enligt kollektivavtal.

Chefen för armén har, då den föreslagna ändringen av befattningshavarnas

anställnings- och avlöningsförhållanden syntes lämplig och avlöningskostnaderna

vid förslagets genomförande minskades, tillstyrkt förslaget. Arméns

fortifikationsförvaltning har uttalat, att vaktaren borde erhålla tjänstemannaanställning.

Civilförvaltningen har i dessa frågor anfört i huvudsak följande.

Då befattningarna såsom förrådsförvaltare och vaktare vid Marma skjutfält

vore heltidstjänster, av vilka stadigvarande behov förelåge, borde befattningshavarnas

löneförmåner avvägas enligt eljest för heltidstjänstgörande befattningshavare

gällande avlöningsgrunder och befattningarna avföras från förteckningen

å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar. Det syntes lämpligt

att, på sätt chefen för Svea artilleriregemente föreslagit, förrådsförvaltarbefattningen

sammansloges med befattningen såsom skjutfältsunderofficer och

att den sålunda sammanslagna befattningen upptoges såsom arvodesbefattning,

avsedd för pensionerad underofficer. Tjänstebenämningen syntes därvid

böra vara förvaltningsunderofficer. I betraktande av de förhållandevis kvalificerade

arbetsuppgifterna syntes befattningen böra hänföras till löneklass

UO 8. Yad vaktaren anginge syntes övervägande skäl tala för att denne i

enlighet med fortifikationsförvaltningens förslag bereddes tjänstemannaställning.

Med hänsyn till arbetsgöromålen borde vederbörande såsom tillsynsman

inplaceras i lönegrad MEo 6.

Jag biträder civilförvaltningens förslag och räknar i detta sammanhang med

att en arvodesbefattning för förvaltningsunderofficer vid Marma skjutfält i

löneklass UO 8 tillkommer samt att en arvodesbefattning såsom skjutfältsunderofficer

i löneklass UO 7 utgår ur personalförteckningen.

Vissa utbildningsanstalter.

Chefen för arméns underofficer sskola har anfört, att avdelningschefen

ur intendenturkåren vid skolan icke vore helt upptagen av sin tjänst

utan jämväl syntes kunna medhinna de med arvodesbefattningen såsom intendent

och redogörare, tillika kasernofficer, i löneklass Oa 10 förenade göromålen.

Berörda arvodesbefattning borde därför indragas, vilket emellertid

borde ske först vid den nuvarande innehavarens avgång. Häremot ha chefen

för armén och civilförvaltningen icke haft något att erinra. För egen del anser

jag, att befattningen bör indragas från och med nästa budgetår.

För ridskolan äro i gällande personalförteckning uppförda, bland andra,

befattningar för 1 förrådsunderofficer i löneklass UO 8 samt 1 köksföreståndare

och furageuppbördsman i löneklass UO 7. I enlighet med förslag av chefen

för armén böra dessa befattningar sammanslås till 1 befattning för förvaltningsunderofficer

i löneklass UO 8.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Centrala sjukvårdsförråd.

I gällande personalförteckning äro under rubriken Sj ukvårdsväsendet upptagna

4 befattningar för förrådsunderofficerare i löneklass UO 7, avsedda för

centrala sjukvårdsförråd. Arméchefen har hemställt, att i enlighet med förslag

av försvarets sjukvårdsförvaltning en av dessa befattningar måtte uppflyttas

till löneklass UO 8. Som motivering har anförts, att med den ifrågavarande

befattningen vore förenat ett betydligt större ansvar än med återstående

förrådsunderofficersbefattningar. Förslaget har tillstyrkts av civilförvaltningen.

Även jag anser mig böra biträda arméchefens förslag och räknar alltså med

att en av förrådsunderofficersbefattningarna i löneklass UO 7 utbytes mot en

motsvarande befattning i löneklass UO 8. I anslutning till vad arméchefen enligt

handlingarna i ärendet anfört synes i personalförteckningen böra anmärkas,

att en av de återstående befattningarna i löneklass UO 7 skall indragas i samband

med att viss centralisering av förrådsorganisationen sker. I enlighet med

civilförvaltningens förslag böra vidare här avsedda befattningar för nästa

budgetår uppföras under den nya rubriken Centrala sjukvårdsförråd.

Remonterings väsendet.

I gällande personalförteckning äro för Herrevadsklosters remontdepå

uppförda två arvodesbefattningar för pensionerad personal, den ena, för

depåchefen, i Oa 11 och den andra, för expeditionsunderofficer, i UO 7. Jag

vill erinra om att jämlikt en av Kungl. Maj:t den 15 juni 1945 meddelad föreskrift

(jfr proposition 1945: 170, s. 271) personalförteckningen för budgetåret

1944/45 i tillämpliga delar skall fortfarande gälla intill dess Skånska kavalleriregementet

organiserats och de därmed sammanhängande personalförändringarna

kunnat genomföras. På grund härav och med hänsyn till den begränsade

uppsättning av regementet, som, enligt vad som anföres vid behandlingen

av anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förutsättes för

nästa budgetår, kommer depåchefsbefattningen att under budgetåret bibehållas

i Oa 12, varjämte två underofficersbefattningar i UO 7, den ena för

expeditionsunderofficer och den andra för underofficer vid Herrevadsklosters

dressyranstalt, komma att finnas kvar vid depån.

Arméhund väsendet.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört under ordinarieposten bör

den för närvarande i personalförteckningen upptagna befattningen såsom chef

för arméhundväsendet i löneklass Oa 11 utgå ur förteckningen.

Avlöningskostnaderna för den personal i arvodesbefattningar, som för nästa

budgetår bör uppföras å personalförteckningen, beräknar jag med utgångspunkt

i nu gällande avlöningsbestämmelser till i runt tal 5 600 000 kronor.

Emellertid torde beloppet med hänsyn till den allmänna löneregleringen böra

höjas med 3 200 000 kronor till 8 800 000 kronor.

Do pensionsmedel, som arvodesinnehavarna ha att avstå och som skola

upptagas såsom särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, kunna, under för
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

utsättning att alla arvodesbefattningarna vore besatta med från aktiv stat pensionsavgången

personal, uppskattas till omkring 5 300 000 kronor. Emellertid

skola befattningarna i första hand uppehållas av personal, som tvångsvis överförts

på övergångsstat, varjämte i åtskilliga fall, då det visat sig omöjligt att

besätta befattningarna med dylik personal eller från aktiv stat pensionsavgången,

Kungl. Maj:t medgivit, att jämväl andra personalkategorier — såsom

personal å frivillig övergångsstat eller på reservstat eller i reserven utnämnd

personal eller ock från nämnda stater pensionsavgångna beställningshavare

ävensom värnpliktiga officerare och underofficerare och i vissa fall civil personal

— finge förordnas att uppehålla befattningarna. Detta förhållande medför,

att pensionsmedlen minskas. Minskningen för nästa budgetår synes kunna

uppskattas till i runt tal 500 000 kronor. De pensionsmedel, vilka såsom särskilda

uppbördsmedel böra upptagas i avlöningsstaten för nästa budgetår,

kunna alltså beräknas till (5 300 000—500 000=) 4 800 000 kronor.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Från ifrågavarande anslagspost bestridas kostnaderna för dels arvoden

och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän, dels ock vissa

andra arvoden och särskilda ersättningar.

Arvoden utöver lön till militär och civilmHitär personal.

De arvoden, som för innevarande budgetår må utgå till ordinarie tjänstemän,

äro uppförda i en av Kungl. Maj:t genom brev den 28 juni 1946 fastställd

förteckning. Härjämte må enligt i brevet meddelade föreskrifter övergångsvis

utgå vissa arvoden. För innevarande budgetår har i propositionen

1946:120, i vad avser armén, för ändamålet beräknats ett belopp av 275 000

kronor.

Under rubriken Övriga arvoden har i förteckningen upptagits ett arvode

å 1 895 kronor till chefen för arméstaben, motsvarande skillnaden mellan

nettoavlöningarna i Öb 4 och Öb 2. I anslutning till den allmänna löneregleringen

bör detta arvode uppräknas med 205 kronor till 2 100 kronor.

I anledning av riksdagens uttalande i skrivelse 1945: 353 (s. 22) får jag

anmäla, att några ändringar hittills icke vidtagits beträffande de arvodesbelopp,

som finnas upptagna i det förslag till arvodesförteckningar, som i samband

med avlämnandet av propositionen 1946: 120 tillställts riksdagens vederbörande

utskott.

Medelsbehovet för ifrågavarande arvoden beräknar jag — med beaktande

av att de övergångsvis utgående arvodena successivt bortfalla — för nästa

budgetår till 270 000 kronor.

Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.

Arméstaben.

Under rubriken Ärméstaben är i gällande arvodesförteckning upptaget ett

arvode å 6 760 kronor till majoren å reservstat N. O. Malmström. Arvodet

till den del det icke motsvarar provisoriskt lönetillägg, 55 kronor för månad,

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungi. May.ts proposition nr 130.

motsvarar skillnaden mellan nettoavlöningen i löneklass Oa 11 och reservstatslönen

(jfr proposition 1945: 170, s. 300, 301 och 308). Jag föreslår, att

ifrågavarande arvode i anslutning till den allmänna löneregleringen från och

med nästa budgetår höjes till 8 100 kronor.

Centrala värnpliktsbyrån.

Enär jag vid anmälan av årets statsverksproposition föreslagit, att kostnaderna

för centrala värnpliktsbyråns verksamhet från och med nästa budgetår

skola bestridas från särskilda för byrån avsedda anslag, bör det för närvarande

under förevarande rubrik upptagna beloppet å 16 800 kronor till sakkunniga

m. fl. vid personalprövningsdetaljen utgå ur arvodesförteckningen.

Militärområdena m. m.

Åtskilliga av de under förevarande rubrik liksom under rubrikerna Arméförvaltningens

tygavdelnings anstalter och Väg- och vattenbyggnadskårens

chefsexpedition i arméns arvodesförteckning för innevarande budgetår upptagna

arvodena äro förenade med dyrtidstillägg. Samma är förhållandet med

vissa av de under marinens och flygvapnets motsvarande förteckningar upptagna

arvodena. Då det ansetts angeläget, att här avsedda arvoden från och

med nästa budgetår bli så reglerade, att dyrtidstillägg icke längre utgår å desamma,

har civilförvaltningen, efter uppdrag av Kungl. Maj:t, med skrivelse

den 22 november 1946 framlagt förslag till sådan reglering, vilket lämnats

utan erinran av statskontoret i utlåtande den 9 januari 1947. Förslaget

innefattar i huvudsak icke andra jämkningar i för närvarande utgående arvoden

än att desamma höjas med belopp, motsvarande å dem belöpande dyrtidstillägg.

Civilförvaltningen har framhållit, att det för åvägabringande av

enhetliga grunder för arvodenas bestämmande hade varit önskvärt, att i förevarande

sammanhang jämväl värdet av utgående naturaförmåner kunnat inarbetas

i arvodena. Med hänsyn till beslutad ändrad dyrortsgruppering och

de återverkningar å de till grund för bostadsförmånernas bestämmande liggande

hyresvärdena, som härav syntes följa, hade civilförvaltningen, frånsett

de för vissa vaktkarlar m. fl. vid kustartilleriförsvaren avsedda arvodena,

likväl ansett, att med en sådan åtgärd tills vidare borde anstå.

Vad civilförvaltningen sålunda föreslagit har jag ansett mig kunna i huvudsak

biträda.

Beträffande de under rubriken Militärområdena m. m. upptagna arvodena

påkallas för nästa budgetår jämkningar endast i vad avser arvoden, som utbetalas

vid truppförband eller försvarsområdesstaber (nu tillhopa 186 913

kronor). Oaktat vissa av dessa arvoden med hänsyn till den nyssnämnda

regleringen av nu med dyrtidstillägg förenade arvoden böra uppräknas, medför

den i det föregående under punkt 2 berörda ändrade organisationen av

förrådstjänsten inom försvarsområdena, att arvodesbeloppet kan avsevärt nedräknas.

Jag beräknar för nästa budgetår här avsedda arvoden till sammanlagt

85 000 kronor.

Beträffande vissa andra ändringar i fråga om nu utgående arvoden får jag

hänvisa till vad jag anfört vid behandlingen av medelsbehovet för arvoden till

pensionerad personal i arvodesbefattningar.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

I detta sammanhang får jag erinra, att Kungl. Maj:t den 22 november

1946 bemyndigat chefen för armén att tillkalla högst fyra sakkunniga för

att biträda med utredning rörande bevakning av vissa militära skyddsföremål

vid armén, vilken utredning ännu icke är avslutad. Därest utredningen

skulle leda till ändringar i den nuvarande eller, vad beträffar

försvarsområdena, den för nästa budgetår beräknade bevakningsorganisationen,

kan detta påverka behovet av medel för bevakningsarvoden.

Intill dess förrådsplaneringen vid försvarsområdena genomförts, kan vidare

behov föreligga att jämväl under nästa budgetår bibehålla vissa nu utgående

arvoden. Jag förutsätter, att Kungl. Maj:t skall äga att för här antydda ökade

medelsbehov medgiva överskridande av förevarande anslagspost.

Arméförvaltningens tygavdelnings anstalter.

Under förevarande rubrik upptager jag för nästa budgetår allenast ett

arvode å 438 kronor (nu 348 kronor jämte dyrtidstillägg) för en portvakt vid

Stockholms tygstation. För innevarande budgetår utgör det sammanlagda

arvodesbeloppet under denna rubrik 3 534 kronor.

Veterinärväsendet.

Under denna rubrik är för innevarande budgetår upptaget, bland annat, ett

belopp av 14 000 kronor för veterinärvården vid de truppförband m. m., där

dylik vård icke bestrides av militärveterinär. Då detta belopp visat sig vara

för knappt tillmätt, föreslår jag att beloppet för nästa budgetår höjes med

1 000 kronor till 15 000 kronor.

Läkemedel scentralerna.

För innevarande budgetår är under denna rubrik upptaget ett belopp av

19 200 kronor till arvoden åt föreståndarna för vissa läkemedelscentraler. Såsom

framgår av vad jag anfört vid behandlingen i årets statsverksproposition

(bil. 6, punkt 8) av anslaget Försvarets sjukvårdsförvaltning: Förrådsorganisationen

ha motsvarande kostnader för nästa budgetår beräknats under nämnda

anslag. Berörda belopp å 19 200 kronor bör därför utgå ur förevarande förteckning.

Väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition.

Under denna rubrik äro i arvodesförteckningen för innevarande budgetår

upptagna dels ett belopp å 3 000 kronor till arvode åt kårchefen och dels ett

belopp å 1 500 kronor till arvode åt adjutant ur väg- och vattenbyggnadskåren.

Då dessa arvoden äro förenade med dyrtidstillägg, förordar jag, under

hänvisning till vad jag i det föregående under rubriken Militärområdena

m. m. anfört, att desamma för nästa budgetår upptas med 3 780 respektive

1 890 kronor.

Civila timlärare vid truppförbanden.

Till detta ändamål är i arvodesförteckningen för närvarande upptaget ett

belopp å 525 000 kronor. Då jag anser motsvarande kostnader för nästa bud
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

getår böra redovisas under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, bör berörda belopp utgå ur arvodesförteckningen.

Hemvärnet.

För innevarande budgetår är å arvodesförteckningen för hemvärnet upptaget

ett belopp av 12 700 kronor, avsett för avlönande av erforderligt antal

biträden i kök och servering vid hemvärnets stridsskola. Vid behandlingen

i årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 58) av anslaget till Armén:

Hemvärnets avlöningar har jag för nästa budgetår beräknat motsvarande kostnader

under nämnda anslag. I anslutning härtill bör förenämnda belopp utgå

ur arvodesförteckningen.

Summan av de för innevarande budgetår å förteckningen å vissa andra

arvoden och särskilda ersättningar uppförda beloppen utgör 981 443 kronor.

Med beaktande av i det föregående föreslagna ändringar kan beloppet för nästa

budgetår beräknas till i runt tal 306 000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, bör enligt vad sålunda anförts för budgetåret 1947/48 uppföras med ett

belopp av (270 000 + 306 000 =) i runt tal 575 000 kronor (nu 1 250 000 kronor).

Vederbörliga arvodesförteckningar böra i vanlig ordning fastställas av

Kungl. Maj:t. Det lärer vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att, i anslutning

till vad i det föregående anförts, meddela närmare bestämmelser rörande fördelningen

av den del av anslagsposten, som belöper på vissa andra arvoden

och särskilda ersättningar.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Såsom under punkt 3 anförts böra kostnaderna för avlöningar till manskap

av lägre grad än överfurir från och med nästa budgetår bestridas från förevarande

anslagspost. Antalet beställningar för dylikt manskap, med undantag

av musikmanskap, har i berörda sammanhang beräknats till 7 255, varav 3 765

för furirer, 1 353 för korpraler (konstaplar) och 2 137 för vicekorpraler (vicekonstaplar)

och meniga. Beträffande beställningarnas fördelning på olika

truppförband m. m. torde jag få hänvisa till en vid detta protokoll fogad förteckning

(bilaga 3), vari jämväl redovisats beställningarna för musikmanskap.

I fråga om sistnämnda personalgrupp ha förutsatts de jämkningar i den nuvarande

organisationen, som följa av vad jag i det föregående vid behandlingen

av anslagsposten Avlöningar till ordinarie tjänstemän föreslagit beträffande

musikorganisationen vid Skånska kavalleriregementet, Skånska pansarregementet

och Skånska trängkåren. Medelsbehovet för här avsedda avlöningar — inklusive

avlöningar till volontärer över stat —- kan med utgångspunkt i nu

gällande avlöningsbestämmelser uppskattas till 10 600 000 kronor. I

I personalförteckning redovisade extra ordinarie tjänstemän.

Personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän vid armén för budgetåret

1946/47 har av Kungl. Maj:t fastställts den 28 juni 1946.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Kostnaderna för avlöningar till den extra ordinarie personal, som uppförts

å personalförteckning för innevarande budgetår, ha beräknats till förslagsvis

9 210 000 kronor. För nästa budgetår beräknar jag motsvarande kostnader

med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser till förslagsvis

10 500 000 kronor.

Arméstaben.

I anslutning till vad jag anfört vid behandlingen i årets statsverksproposition

av hemvärnets avlöningsanslag (bil. 6, punkt 58) bör en för hemvärnsstaben

avsedd befattning för kontorsbiträde i MEo 4 utgå ur förevarande personalförteckning.

Centrala värnpliktsbyrån.

Vid anmälan av årets statsverksproposition har jag föreslagit, att kostnaderna

för centrala värnpliktsbyråns verksamhet från och med nästa budgetår

skola bestridas från särskilda för byrån avsedda anslag. I anledning härav

böra de för närvarande under förevarande rubrik uppförda befattningarna utgå

ur arméns personalförteckning.

Militärområdena m. m.

För närvarande är för varje militärbefälsstab upptagen en vaktmästare i

MEo 5, avsedd att jämväl tagas i anspråk såsom förare av militärbefälhavarens

bil. Chefen för armén har nu upprepat ett av honom redan för innevarande

budgetår (prop. 1946: 120, s. 174) framställt förslag, att för varje militärbefälsstab

skulle inrättas en överfurirsbeställning, avsedd för bilförare. Arméchefen

har därvid framhållit, att särskilda bilförare vore erforderliga, då berörda

vaktmästare så gott som helt komme att vara upptagna av portvakts-,

eldnings- och andra göromål och endast undantagsvis kunde anlitas såsom

bilförare. Med hänsyn till de förhållanden och förutsättningar, under vilka

körningar ägde rum, samt ur disciplinär synpunkt borde befattningarna såsom

bilförare uppehållas av militär personal.

Civilförvaltningen har förordat, att för ändamålet inrättas befattningar för

bilförare i lönegrad MEo 5.

För egen del får jag erinra, att vaktmästarbefattningarna vid I., III., IV.,

\ I. och VII. militärbefälsstaberna inrättades från och med innevarande budgetår

just för att tillgodose behovet av bilförare vid dessa staber. Motsvarande

behov vid II. och V. militärbefälsstaberna hade redan tidigare tillgodosetts

genom inrättande därstädes av motsvarande befattningar. Under

sådana förhållanden anser jag mig icke kunna tillstyrka, att därutöver vid

militärbefälsstaberna nu inrättas särskilda befattningar, avsedda för bilförare.

Arméchefen har vidare föreslagit, att vid varje militärbefälsstab skulle inrättas

en befattning för kanslibiträde i A 7 samt till stöd härför anfört i huvudsak

följande.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Föregående år har kontorspersonalen vid arméledningen något utökats och

tillerkänts högre löneförmåner. De skäl, som föranlett denna utökning, föreligga

även beträffande militärbefälsstaberna. En utökning av den nuvarande

kontorspersonalen är nödvändig och förordas i chefens för armén förslag till

arméns organisation efter innevarande 5-årsperiod (ytterligare 3—5 befattningshavare

per militärbefälsstab). För att — i konkurrens med civila företag

m. m. — erhålla och behålla personal måste efter verksamheten avpassade

löner eftersträvas. I avvaktan på slutligt ställningstagande till chefens för

armén ovannämnda förslag bör utöver nuvarande personal tills vidare endast

ett kanslibiträde i lönegrad A 7 anställas vid varje militärbefälsstab.

Civilförvaltningen har beträffande förevarande förslag anfört följande.

För egen del anser civilförvaltningen det nödvändigt att, för erhållande av

kvalificerad kontorspersonal för handhavande av mera självständiga och ansvarsfulla

arbetsuppgifter vid staber och truppförband, bättre löneförmåner

än vad för närvarande är fallet kunna erbjudas personalen. I likhet med vad

som redan skett vid försvarsgrensstaberna torde därför vid staber och truppförband

böra inrättas vissa befattningar i 7 lönegraden för befattningshavare

med sådana arbetsuppgifter, som nyss sagts. Med hänsyn till pågående utredningar

synes dock försiktigheten bjuda, att befattningarna uppföras allenast

såsom extra ordinarie. Vad militärbefälsstaberna angår synas goda skäl

tala för att dessa tillföres en kanslibiträdesbefattning.

Såsom av det föregående framgår har jag förutsatt inrättande vid truppförbanden

av ett antal kanslibiträdesbefattningar i MEo 7. Då behov av dylika

befattningar får anses föreligga jämväl vid militärbefälsstaberna, har jag ansett

mig böra biträda civilförvaltningens förevarande förelag. Jag räknar

alltså för nästa budgetår med tillkomsten av 7 befattningar för kanslibiträden

i MEo 7.

I enlighet med förslag av arméchefen, som tillstyrkts av civilförvaltningen,

böra vidare vid VII. militärbefälsstaben tillkomma 5 befattningar för förrådsmän

i MEo 5, avsedda för vissa ammunitions- och intendenturförråd.

Ett i 1942 års statsverksproposition framlagt förslag om anvisande av

medel till modernisering av arméns telefonanläggningar bifölls av riksdagen,

därvid förutsattes att för hela armén erfordrades högst nio telefonister, huvudsakligen

för betjänande av anläggningar, gemensamma för flera truppförband

m. m. I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår hemställde civilförvaltningen

om inrättande vid militärbefälsstaber och truppförband av särskilda

extra ordinarie befattningar för växeltelefonister, innebärande att telefonister

skulle beräknas även för övriga staber och förband m. m. Vid anmälan

av denna fråga i propositionen 1946: 120 (s. 171 f.) anförde jag, att,

ehuru jag väl insåge, att telefonanläggningarna skulle komma att i allmänhet

bättre betjänas av för ändamålet särskilt anställd personal, jag icke för

det dåvarande kunde biträda en dylik avsevärd utökning av den icke-ordinarie

personalen. Jag förutsatte därvid, att växlarna i viss utsträckning kunde

betjänas av kvinnlig personal, som anställts för skrivgöromål eller liknande

uppgifter. I enlighet härmed räknade jag för innevarande budgetår allenast

med att förenämnda 9 telefonister överfördes till extra ordinarie anställning.

I gällande personalförteckning ha i överensstämmelse härmed upptagits 1

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

telefonvakt av 1. klass och 1 telefonvakt av 2. klass för VI. militärbefälsstaben

samt 1 telefonvakt av 2. klass för vardera av I. och III. militärbefälsstaberna.

Arméchefen har nu återkommit till frågan om telefonistpersonalen vid

staber och truppförband och därvid föreslagit, att vid envar av II., IV., V.

och VII. militärbefälsstaberna inrättas en befattning för telefonvakt av 2. klass.

För truppförbandens vidkommande hade personal för telefonisttjänstgöring inräknats

i föreslaget antal skrivbiträden.

Civilförvaltningen har anfört, att erfarenheterna givit vid handen, att särskild

person erfordrades för betjänande av telefonväxeln jämväl vid de militärbefälsstaber,

som hittills icke tilldelats växeltelefonist, samt att personalen

i övrigt vore så knappt beräknad, att annan befattningshavare icke, utan

att andra arbetsuppgifter eftersattes, kunde avses för växelns betjänande.

Ämbetsverket ansåge sig därför böra tillstyrka arméchefens förslag.

För egen del har jag på grund av vad civilförvaltningen anfört ansett mig

kunna nu biträda förevarande förslag och räknar därför med tillkomsten från

och med nästa budgetår av 4 nya befattningar för telefonvakter vid militärbefälsstaberna.

Civilförvaltningen har i anledning av framställning från militärbefälhavaren

för IY. militärområdet föreslagit inrättande av 2 extra ordinarie och 1 extra

befattning för kontors- och skrivbiträden vid domänofficerens å Järvafältet

expedition. Med biträdande av förslaget räknar jag med 3 kontors- eller skrivbiträden

för ilämnda expedition.

Under rubriken Kommendantsstaben i Boden är uppförd en befattning

för förrådsvaktmästare i MEo 7, avsedd för fortifikationsförvaltningen

i Boden. Civilförvaltningen har anfört, att innehavaren av befattningen icke fullgjorde

arbetsuppgifter, som ankomme på förrådsvaktmästare, utan vore anförtrodd

mera kvalificerade kontorsgöromål såsom biträde å fortifikationsförvaltningens

kassaförvaltning, och i anledning härav föreslagit, att befattningen

ombildades till kontoristbefattning i MEo 8 samt, i likhet med den för fortifikationsförvaltningen

avsedda kanslibiträdesbefattningen, redovisades under

rubriken I.—Yl. militärbefälsstaberna.

Denna personalfråga torde få närmare prövas i samband med den fortsatta

översyn av försvarets kassaförvaltningar, som förutsättes skola ske. Jag är

därför icke beredd att nu taga ställning till densamma.

Ä vederbörlig personalförteckning för garnisonssjukhuset i Boden (statsliggaren,

s. 175) finnes upptagen en befattning för automobilförare i MEo 6,

vars innehavare är avsedd att tjänstgöra såsom förare av sjukhusets ambulansbil.

Enligt bestämmelse i den för sjukhuset gällande instruktionen ankommer

det på eldarna vid sjukhuset att även tjänstgöra såsom biträdande

automobilförare. Denna ordning för handhavande av ambulansförartjänsten

har medfört, att eldarna vid sjukhuset icke kunnat tagas i anspråk för reparation

och underhåll av de maskinella anläggningarna i önskvärd omfattning.

Kungl. Maj:t har därför den 6 december 1946, i enlighet med förslag av civilförvaltningen,

förordnat, att det skall ankomma på personalen vid militära

brandstationen i Boden att tjänstgöra såsom biträdande förare av garnisons
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

sjukhusets ambulansbil. I anslutning härtill föreslår jag, att förenämnda befattning

för automobilförare i MEo G från och med nästa budgetår uppföres

på arméns personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän under rubriken

Kommendantsstaben i Boden.

För försvarsområdesstaberna med undantag av staben för Kiruna—

Jokkmokks försvarsområden böra i enlighet med vad jag anfört under

punkt 2 tillkomma 2 befattningar för uppbördsmän för byggnader m. m. i

MEo 12 för Kalix försvarsområde och sammanlagt 114 befattningar för förrådsmän

i MEo 5. Av sistnämnda befattningar må dock 16 icke besättas, så

länge de övertaliga 4 tyghantverkarna och 12 förrådsvaktmästarna kvarstå i

tjänst vid försvarsområdesstaberna. Till frågan om medelsbehov för övergångsvis

erforderlig reservpersonal för förrådsändamål återkommer jag i det

följande under anslaget till avlöningar till viss arbetarpersonal. Yidare böra

i enlighet med organisationsnämndens förslag tillkomma sammanlagt 19 kanslibiträden

i MEo 7. Antalet extra ordinarie befattningar för kontors- och skrivbiträden

uppgår nu till 46, vari ingår jämväl viss personal avsedd enbart för

kommendantsstaberna. Organisationsnämndens förslag upptager sammanlagt

47 extra ordinarie och extra kontors- och skrivbiträdesbefattningar. Med hänsyn

till behovet av dylik personal jämväl vid kommendantsstaberna och med

beaktande av förslaget om reglerad befordringsgång för biträdespersonal

räknar jag här tills vidare med 50 befattningar för kontors- eller skrivbiträden

(MEo 4 eller 2), d. v. s. en ökning med 4 befattningar. Även beträffande biträdespersonalen

är en reserv övergångsvis erforderlig. Medel härför beräknar

jag i det följande vid behandlingen av frågan om behovet av extra personal.

För försvarsområdesstaben i Kiruna—Jokkmokks försvarsområden

böra i anslutning till vad jag förordat under punkt 2 tillkomma följande

extra ordinarie befattningar, nämligen 1 uppbördsman för byggnader

m. m. (MEo 12), 1 kansliskrivare (MEo 11), 1 kontorist (MEo 9), 2 kanslibiträden

(MEo 7), 13 förrådsmän (MEo 5) samt 4 kontors- eller skrivbiträden

(MEo 4 eller 2).

Truppförbanden m. m.

Chefen för armén har för nästa budgetår föreslagit viss utökning av antalet

extra ordinarie befattningar för förråds- och kontorspersonal vid truppförbanden.

Beträffande förrådspersonalen avgav arméchefen, såsom framgår av redogörelsen

för ärendet i propositionen 1946:120, för innevarande budgetår förslag

om en utökning — i förhållande till under budgetåret 1945/46 befintligt antal

befattningar — med 90 förrådsvaktmästare och 353 förrådsmän. Framställningen

bifölls på det sätt att från och med innevarande budgetår nyinrättades 76 befattningar

för förrådsvaktmästare och 219 befattningar för förrådsmän, varjämte

medel anvisades för anställande i övrigt av extra förrådsmän. Arméchefen

har nu yrkat, att även återstående av honom tidigare föreslagna befattningar

skulle inrättas, vilket alltså, med extra ordinarie anställningsform, skulle innebära

en utökning med 14 förrådsvaktmästare i MEo 7 och 134 förrådsmän i

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

MEo 5. Civilförvaltningen har emellertid icke ansett sig böra i förevarande

sammanhang räkna med någon utökning av den befintliga extra ordinarie förrådspersonalen

vid truppförbanden. Personalbehovet därutöver syntes civilförvaltningen

liksom för innevarande budgetår få tillgodoses genom anställande av

extra befattningshavare. Då emellertid det för detta budgetår för ändamålet

anvisade beloppet, 290 000 kronor, varit väl lågt beräknat, syntes för budgetåret

1947/48 viss ökad medelsanvisning vara erforderlig. Ämbetsverket räknade

för sin del med att ett belopp av 350 000 kronor skulle vara tillfyllest.

I det föregående vid behandlingen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän har jag föreslagit överförande till ordinarie anställning av 1

extra ordinarie förråds vaktmästare vid varje infanteriregemente. Motsvarande

minskning bör därför ske under icke-ordinarieposten, varför jag räknar

med att 19 extra ordinarie befattningar för förrådsvaktmästare (MEo 7)

utgå ur förteckningen. Den för Älvsborgs regemente enligt punkt 1 i det föregående

föreslagna organisationen innebär beträffande icke-ordinarie förrådspersonal

utökning med 2 förrådsmän i förhållande till personalförteckningen

för innevarande budgetår, av vilka 1 framdeles avses skola ersättas med överfurir.

En tillämpning av normalorganisationen inom infanteriet i övrigt skulle

medföra en ökning med sammanlagt 18 förrådsmän, 1 för varje regemente. Förhållandena

inom olika förband kunna föranleda jämkningar i antalet. Tills

vidare räknar jag dock med detta antal.

Vad beträffar övriga truppförband kan jag på grundval av personalberäkningarna

för rationaliserat infanteriregemente icke tillstyrka annan utökning

av antalet förrådsvaktmästare än med 1 dylik befattning för Skånska

kavalleriregementet, vilket med hänsyn till beslutet om regementets fortsatta

uppsättande, till vilket jag återkommer i det följande, bör i detta hänseende

likställas med de övriga kavalleriregementena. Av samma skäl räknar jag med

ytterligare 3 befattningar för förrådsmän vid Skånska kavalleriregementet. Såsom

under punkt 1 anförts, har statens organisationsnämnd numera framlagt

rapport rörande organisationsundersökningarna vid Göta trängkår. Med hänsyn

till resultatet av dessa undersökningar finner jag mig kunna tillmötesgå arméchefens

förslag om utökning av antalet förrådsmän vid envar av trängkårerna

med 3 eller sammanlagt 12 befattningar. Ytterligare utökningar av den extra

ordinarie förrådspersonalen anser jag mig icke kunna nu föreslå.

Jag räknar således med en sammanlagd ökning av antalet befattningar för

extra ordinarie förrådspersonal vid armén från och med nästa budgetår med 1

förrådsvaktmästare (MEo 7) och (2 + 18 + 3 + 12 =) 35 förrådsmän (MEo 5).

övrig erforderlig förrådspersonal bör anställas enligt kollektivavtal. Till beräkningen

av medel härför återkommer jag i det följande.

Beträffande kontorspersonalen vid truppförbanden har arméchefen, med

utgångspunkt från det av statens organisationsnämnd beträffande Älvsborgs

regemente framlagda förslaget, föreslagit inrättande av sammanlagt 182 kanslibiträdesbefattningar

i MEo 7. I samband härmed förutsätter arméchefen

minskning av antalet kontorsbiträden i MEo 4 med 14 och av antalet skriv
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

biträden i MEo 2 med 90. Civilförvaltningen, som ansett sig icke kunna för

närvarande tillstyrka inrättande av extra ordinarie befattningar i MEo 7 i

den omfattning arméchefen förordat, har för sin del föreslagit, att antalet

kanslibiträdesbefattningar i MEo 7 för nästa budgetår begränsas till 110. Samtidigt

borde enligt ämbetsverket antalet kontorsbiträden i MEo 4 ökas med

9 till 223 och antalet skrivbiträden i MEo 2 minskas med 42 till 300.

Normalorganisationen för infanteritruppförbanden innebär i fråga

om kontorspersonalen i förhållande till antalet extra ordinarie dylik personal

vid typregementet för innevarande budgetår en utökning med 1 kontorist

(MEo 9), 5 kanslibiträden (MEo 7) och 3 kontors- eller skrivbiträden (MEo 4

eller 2). Av skäl som framgå av punkt 1 i det föregående tillkommer därjämte

för Älvsborgs regemente tills vidare 1 kansliskrivare (MEo 11). Tillämpad

inom hela infanteriet skulle denna organisation alltså innebära utökning med

19 befattningar i MEo 9, 95 i MEo 7 och 57 i MEo 4 eller 2. I medelsberäkningen

utgår jag från detta antal. Jag vill dock framhålla, att befattningarna

över kontorsbiträdesgraden, vilka avsetts för speciella uppgifter i den rationaliserade

organisationen, icke böra inrättas, förrän rationaliseringen i den del,

som berör befattningen i fråga, är genomförd. Som jag tidigare anfört, kunna

jämkningar i personalantalet föranledas av skiftande förhållanden vid olika

förband.

Även vid övriga truppförband bör såsom arméchefen föreslagit en utökning

av den extra ordinarie kontorspersonalen kunna komma till stånd med

normalorganisationen vid infanteriet som beräkningsgrund. Omorganisationen

av kassaförvaltningarna beräknas kunna ske inom hela armén i stort sett från

och med den 1 juli 1947. Normalorganisationen för en kassaavdelning innefattar

1 kontorist, 1 kanslibiträde och 1 kontors- eller skrivbiträde. Jag beräknar

med hänsyn härtill nu medel för nya befattningar för 30 kontorister (MEo

9) och 30 kanslibiträden (MEo 7) vid armén i övrigt. Något ställningstagande

till personalens lönegradsplacering innebär icke detta. Denna fråga bör närmare

prövas — förutom på grundval av försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag — vid den detaljutredning rörande kassaförvaltningarnas organisation,

som nu pågår. Beträffande tidpunkten för tjänsternas inrättande

bör gälla vad nyss anförts i fråga om infanteriet.

I förhållande till arméchefens och civilförvaltningens förslag innebära de av

mig här gjorda beräkningarna av antalet extra ordinarie befattningar en ytterligare

ökning med omkring 150 befattningar. Någon ökning härutöver av antalet

extra ordinarie befattningar för kontorspersonal vid truppförbanden

räknar jag icke med nu. Chefen för armén har i sitt förslag jämväl upptagit

viss reservpersonal, som angivits erforderlig innan rationaliseringen genomförts

och under pågående rationalisering. I likhet med arméchefen och civilförvaltningen

anser jag, att dylik personal bör upptagas såsom extra tjänstemän.

Till beräkningen av medelsbehovet för detta ändamål återkommer jag i

det följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 130.

258 47 ] 0

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Beträffande övrig extra ordinarie personal vid truppförbanden får jag anföra

följande.

Yid anmälan av propositionen 1945: 170 (s. 271) uttalade min företrädare

i ämbetet, att han förutsatte, att den minskning av stamhästantalet, som föreslogs

i 1945 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 44), skulle

föranleda en minskning i det av 1942 års underbefälsutredning beräknade

totala antalet remontryttare (MEo6). Såsom framgår av propositionen 1946:

120 (s. 181) ansågs emellertid någon minskning av antalet remontryttare

icke kunna genomföras redan från och med innevarande budgetår. Arméchefen

har nu för nästa budgetår föreslagit viss minskning av antalet remontryttare

ävensom viss ändring i fördelningsgrunden beträffande dessa och härutinnan

anfört bland annat följande.

Antalet remontryttare vid kavalleriet kan minskas med 4, medan antalet

däremot icke kan nedbringas vid artilleriet, då en eventuell nedskärning av

stamhästbeståndet återverkar på remontantalet först från och med våren 1949.

Viss omplacering av remonter kan dock bli nödvändig under budgetåret

1947/48, bland annat genom planlagd motorisering vid Svea artilleriregemente.

Bemonterna kunna bli fördelade även på andra än artilleriförband. De för

artilleriförbanden nu uppförda 34 remontryttama böra därför icke upptagas

för visst truppförband utan fördelas enligt arméchefens bestämmande.

Yad sålunda föreslagits har biträtts av civilförvaltningen.

Även jag biträder arméchefens förevarande förslag och räknar därför för

kavalleriets del med en minskning av antalet remontryttare med 4 till 86.

I propositionen 1945: 170 (s. 266 o. f.) behandlade min företrädare i ämbetet

frågan om personalbehovet för Skånska kavalleriregementet, vilket jämlikt

beslut av 1943 års riksdag skulle uppsättas i samband med att Skånska

pansarregementet överflyttades till Hässleholm. Det i propositionen framlagda

förslaget till personalförändringar, vilket riksdagen bifallit (skrivelse

1945:353), innebar i huvudsak endast en omfördelning av redan befintliga

beställningar och befattningar; dock skulle för det nya regementet inrättas''

— förutom en regementschefsbeställning — vissa beställningar och befattningar

för förvaltningspersonal.

Genom beslut den 27 september 1945 meddelade Kungl. Maj:t bestämmelser

rörande organiserandet av regementet, innebärande bland annat att uppsättandet

skulle ske i tre omgångar, av vilka den första skulle börja den 1 oktober

1945, den andra den 1 april 1946 och den tredje vid tidpunkten för pansarregementets

slutliga överflyttande till Hässleholm. Under första omgången

skulle organiseras en ryttarskvadron genom överflyttning av den

skvadron ur Livregementets husarer som dittills varit förlagd till Ljungbyhed.

Under andra omgången skulle organiseras reducerad regementsstab och

ytterligare en ryttarskvadron samt under hösten 1946 en remontdressyrskvadron,

i samband varmed dressyranstalten vid Herrevadsklosters remontdepå

skulle nedläggas. Under tredje omgången skulle uppsättningen av regementet

i övrigt slutföras. Vad personalen angår skulle från och med den 1

oktober 1945 vid regementet från andra förband placeras omkring fem kompaniofficerare

och omkring fem underofficerare, och från och med den 1 april

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

1946 skulle tillkomma —• förutom viss annan personal — ytterligare omkring

fem kompaniofficerare och omkring fem underofficerare, likaledes från andra

förband. Enligt chefens för armén bestämmande skulle vidare erforderlig personal

för handläggning av personalredovisnings- och förvaltningsärenden samt

för bestridande av materiel- och kasemvård få placeras och tillträda tjänstgöring

vid regementet före dess slutliga organiserande.

I skrivelse den 8 februari 1946 hemställde överbefälhavaren med hänsyn

till pågående utredningar rörande försvarets framtida organisation, att åtgärder

måtte vidtagas i syfte att tills vidare inhibera organiserandet av

Skånska kavalleriregementet. Genom beslut den 8 mars 1946 och den 24

januari 1947 meddelade härefter Kungl. Maj:t bestämmelser rörande omorganisationens

genomförande, innebärande bland annat vissa inskränkningar i den

genom beslutet den 27 september 1945 fastställda planen. Sålunda föreskrevs,

att den planerade remontdressyrskvadronen vid regementet tills vidare icke

skulle uppsättas och att följaktligen remontdressyranstalten vid Herrevadsklosters

remontdepå tills vidare skulle bibehållas.

Från Kungl. Majrts sida föreligger sålunda beslut om att uppsättningen av

Skånska kavalleriregementet skall fullföljas på sätt riksdagen redan beslutat,

dock med viss begränsning. Jag får erinra, att uppsättandet av

Skanska kavalleriregementet ej innebär någon egentlig utvidgning av kavalleriet,

då det nya regementets organiserande förutsatts skola i huvudsak ske

inom ramen för kavalleriets nuvarande kader av personal och hästar. Ett fullföljande

av det av statsmakterna redan fattade beslutet om regementets uppsättande

har med hänsyn härtill icke ansetts behöva föregripa arbetet inom

1945 års försvarskommitté, där frågan om kavalleriets organisation självfallet

bör bli föremål för grundlig omprövning. Vid mitt ställningstagande i denna

fråga har jag särskilt beaktat de synnerligen otillfredsställande förläggningsförhållandena

för de till Ljungbyhed förlagda ryttarskvadronerna

och ansett ofrånkomligt, att denna förläggning så snart ske kan utbytes

mot en ur personalens och de värnpliktigas synpunkt lämpligare. Därvid

har det synts mig vara mest rationellt att de genom Skånska pansarregementets

överflyttande till Hässleholm i höst ledigblivande kasernbyggnaderna

i Hälsingborg utnyttjas, särskilt som detta kan ske utan att större kostnader

behöva nedläggas på byggnadsarbeten. Att nu överföra personal och hästar ur

berörda skvadroner till de äldre kavalleriregementena torde av utrymmesskäl

icke kunna ifrågakomma.

I anslutning till vad sålunda anförts och då Skånska kavalleriregementet

beräknas kunna slutligt organiseras under budgetåret 1947/48 bör i personalförteckningen

ytterligare upptagas följande för regementet avsedd extra ordinarie

personal, nämligen 1 husmoder av 2. klass i MEo 8, 1 biträdande husmoder

i MEo 5, 2 första biträden (för kök och servering) i MVc samt 11 köksoch

servisbiträden i MVd. Till behovet av förråds- och kontorspersonal vid

regementet har jag tagit hänsyn i det föregående vid beräkningen av dylik

personal vid truppförbanden.

Chefen för armén har föreslagit, att för ettvart av pansartruppförban
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

den samt två av artilleriets truppförband, nämligen Smålands och

Bergslagens artilleriregementen, inrättas en befattning för vägmästare i

ME o 13. Till stöd för förslaget har anförts, att särskild personal erfordrades

vid pansartruppförbanden och de motoriserade artilleriregementena för att

övervaka och leda arbetet med att reparera de ofta omfattande skador, som

uppstode å förbanden tillhöriga vägar och övningsfält ävensom å enskilda

vägar vid framförande av stridsvagnar och andra banddrivna fordon.

Civilförvaltningen, som tillstyrkt arméchefens förevarande förslag, har

framhållit, att de föreslagna befattningshavarnas verksamhetsområde visserligen

syntes bliva något mindre än vägmästares vid vägförvaltningarna

lönegrad A13 — men att arbetsuppgifterna ofta komme att bliva mycket

kvalificerade med hänsyn till de svåra och omfattande skador, som de tunga

motorfordonen förorsakade på vägar och övningsfält. Det syntes därför motiverat,

att vederbörande placerades i 13 lönegraden.

Statens sakrevision har den 3 februari 1947 avgivit utlåtande över ett av

civilförvaltningen i skrivelse den 2 augusti 1946, på framställning av arméchefen,

avgivet förslag om anställande under innevarande budgetår av extra

vägmästare i MEx 13 vid förenämnda förband. Sakrevisionen har därvid på

anförda skäl förordat, att erforderligt antal vägmästare skulle för ändamålet

ställas till förfogande av vägväsendet. Detta läte sig emellertid icke göra utan

ökning av vägväsendets personalstat.

Sakrevisionens ordförande, generaldirektören E. R. Stridsberg, har i denna

fråga anmält avvikande mening och uttalat, att erforderliga befattnmgshavaie

borde anställas vid vederbörligt regemente, förslagsvis som arbetsförmän av

1. klass (MEo 12).

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 15 februari 1947

biträtt det av sakrevisionens ordförande framlagda förslaget.

För egen del har jag blivit övertygad om behovet av sakkunnig personal

för ledning av arbetena med reparation av de skador å vägar och övningsfält,

som uppkomma vid pansarregementena och de motoriserade artilleriregementena.

Jag är emellertid icke beredd att för närvarande taga ställning

till frågan, huruvida särskilda befattningar böra inrättas för ändamålet vid

de olika regementena eller, såsom av sakrevisionens majoritet föreslagits, personal

å vägväsendets stat bör disponeras för ändamålet. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att härutinnan träffa avgörande.

De för artilleriets truppförband upptagna 34 remontryttarbefattningarna,

enligt gällande personalförteckning fördelade med 10 vid ettvart av Svea,

Göta och Norrlands artilleriregementen samt 4 vid Norrbottens artillerikår,

synas i enlighet med vad förut anförts för nästa budgetår böra få fördelas

enligt chefens för armén bestämmande.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört under anslagsposten till

arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar räknar jag vidare för

artilleriets truppförband med tillkomsten av 1 befattning för tillsynsman i

MEo 6, avsedd för Marma skjutfält.

Såsom under punkt 3 anförts räknar jag för signaltrupperna med in
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

rättande av 10 befattningar för radiotelegrafister i MEo 12 såsom ersättning

för motsvarande antal för radiofurirer avsedda överfurirsbeställningar. Vid

behandlingen av anslagsposten Avlöningar till ordinarie tjänstemän har jag

anfört, att överfurirsbeställningar, som redan blivit tillsatta med radiofurirer,

borde uppföras på övergångsstat. Föreskrift bör meddelas i syfte att säkerställa,

att de nya civila befattningarna i första hand förbehållas de på övergångsstat

uppförda överfurirerna.

Ett av arméchefen i skrivelse den 29 juni 1946 framlagt förslag rörande

omförläggning av tygkompanierna förelädes 1946 års riksdag (propositionen

nr 311) såvitt rörde frågan om medel till ordnande av tygkompaniernas

förläggningar. Sedan riksdagen (skr. nr 516) anvisat erforderliga investeringsmedel

för ändamålet, har Kungl. Maj:t genom beslut denna dag förordnat,

att tygkompanierna skola provisoriskt förläggas, Första tygkompaniet vid

Svea trängkår, Andra tygkompaniet vid Skaraborgs pansarregemente och Göta

trängkår samt Tredje tygkompaniet vid Skånska trängkåren. Åtgärderna, vilka

beräknas komma att genomföras under budgetåret 1947/48, leda till en

minskning av behovet av förvaltningspersonal vid tygkompanierna. Å förteckning

över pensionerad personal i arvodesbefattningar upptagna befattningar

för mobiliseringsofficerare och expeditionsunderofficerare ävensom

befintlig förråds- och kontorspersonal ha dock ansetts böra bibehållas

tills vidare. Däremot erfordras icke kökspersonalen efter åtgärdernas

genomförande. I anledning härav böra för Första tygkompaniet avsedda husmodersbefattningar

utgå ur förteckningen och befattningshavarna endast

övergångsvis bibehållas i avvaktan på omförläggningen.

Såsom framgår av propositionen 1946: 120 (s. 175 o. f.) gjorde chefen för

armén för innevarande budgetår framställning om reglering av anställningsförhållandena

för viss förråds- och kontorspersonal m. m. vid anstalter

under arméförvaltningens tyg- och intendenturavdelningar.

Förslaget, som jämväl innebar överförande av personalkostnader från sakanslag

till avlöningsanslag, föranledde, i avvaktan på remissbehandling, intet

förslag från min sida.

I sedermera avgivna utlåtanden i ärendet har civilförvaltningen tillstyrkt

överförande i viss omfattning av kostnader för ifrågavarande personal till

avlöningsanslag, under det att försvarets sakanslagsutredning ansett sig i

avvaktan på organisationsundersökningar vid ifrågavarande anstalter icke

kunna taga ställning till förslaget. Arméchefen har ifrågasatt, att förslaget

skulle på nytt upptagas för nästa budgetår. För egen del är jag icke heller

nu beredd att taga ställning till här ifrågavarande personalfrågor. Vid ärendets

behandling i propositionen 1946: 120 förutsatte jag, att Kungl. Maj:t

skulle äga att beträffande bland annat denna personal förordna om överförande

av avlöningskostnader till avlöningsanslag med överskridande av ickeordinarieposten

under arméns avlöningsanslag och med motsvarande begränsning

av dispositionsrätten till vederbörligt sakanslag. Mot en sådan anordning

har riksdagen (skr. nr 365) icke uttalat någon erinran. Därest under

nästa budgetår en säkrare grund för bedömandet av det stadigvarande per
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.

sonalbehovet vid ifrågavarande anstalter kan erhållas, torde det böra ankomma

på Kungl. Maj:t att i enlighet med vad nyss anförts närmare reglera avlönings-

och anställningsförhållandena för personalen. Intill dess så kan ske,

bör sakanslag enligt hittills tillämpade grunder få anlitas för att bestrida lönekostnaderna

för personalen i fråga.

Vissa utbildningsans talter.

Chefen för armén har föreslagit, att vid infanteriskjutskolan inrättas

1 kanslibiträdesbefattning i MEo 7 samt att antalet skrivbiträdesbefattningar

i MEo 2 ökas med 1 vid envar av, bland andra, arméns underofficersskola

jämte försvarets läroverks internat, krigshögskolan,

infanteriskjutskolan och artilleriskjutskolan. Förslaget

har tillstyrkts av civilförvaltningen och kan även av mig biträdas med den

jämkningen, att befattningarna böra upptagas alternativt i MEo 4 eller MEo 2.

Personalbehovet vid infanteriets och kavalleriets kadettskola

och vid krigsskolan har i enlighet med vad jag anmälde i propositionen

1946: 120 varit föremål för utredning av statens organisationsnämnd. Såsom

tidigare förutsatts torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter vederbörlig

prövning meddela beslut i denna fråga.

Sjukvårdsväsendet.

En av de i gällande personalförteckning upptagna sjuksköterskebefattningarna

är avsedd för artilleriskjutskolan. I anledning av ett av försvarets

sjukvårdsförvaltning framlagt förslag, vilket biträtts av civilförvaltningen, bör

denna befattning i stället avses för Gotlands infanteriregemente, därvid befattningens

innehavare bör vara tjänstgöringsskyldig vid militärsjukhusen i

Visby och Fårösund.

I enlighet med förslag av försvarets civilförvaltning böra under rubriken

Sjukvårdsväsendet upptagas allenast befattningar för sjuksköterskor (översköterskor)

och sjukvårdsbiträden, medan övriga under denna rubrik nu redovisade

befattningar — förste kontorist, kontorister och förrådsmän — tillika

med de nu under rubriken Läkemedelscentralerna upptagna förrådsmännen

böra redovisas under den nya rubriken Centrala sjukvårdsförråd och läkemedelscentraler

(jfr 1947 års statsverksproposition, bil. 6, s. 25).

I anslutning till det anförda upptager jag under rubriken Sjukvårdsväsendet

befattningar för 96 sköterskor och 173 sjukvårdsbiträden.

Centrala sjukvårdsförråd och läkemedels
centraler.

Under förevarande rubrik upptager jag i enlighet med vad nyss anförts

1 förste kontorist i MEo 10, 2 kontorister i MEo 8 och 16 förrådsmän i MEo 5.

Civilförvaltningen har föreslagit inrättande av befattningar för 1 förrådsvaktmästare

i MEo 7, 2 förrådsmän i MEo 5. och 1 skrivbiträde i MEo 2, avsedda

att ersätta personal vid sjukvårdsförråd, vilken nu avlönas av sjukvårdsmaterielanslag.

Då jag vid behandlingen i årets statsverksproposition av anslaget

Försvarets sjukvårdsförvaltning: Förrådsorganisationen under nämnda

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

anslag beräknat medel för avlöning åt nämnda förrådspersonal, upptager jag

icke här medel för detta ändamål.

Läkemedelscentralerna.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört bör denna rubrik utgå ur

förteckningen.

Bemonterings väsendet.

I anslutning till förslag av chefen för armén, som tillstyrkts av civilförvaltningen,

räknar jag med tillkomsten av 1 kontors- eller skrivbiträdesbefattning

i MEo 4 eller MEo 2 vid Utnäslöts remontdepå.

Arméhundväsendet.

I enlighet med förslag av civilförvaltningen bör ett för närvarande vid

arméhundväsendet såsom extra tjänsteman anställt kanslibiträde från och

med nästa budgetår beredas extra ordinarie anställning. Jag räknar därför

med tillkomsten vid arméhundväsendet av 1 kanslibiträdesbefattning i MEo 7.

Viss extra personal m. m.

I enlighet med förslag av civilförvaltningen beräknar jag medelsbehovet

under förevarande delpost under rubrikerna Vikarier för i personalförteckningen

uppförda extra ordinarie befattningshavare, Betjäningspersonal m. fl.,

övrig extra personal samt Tillfälligt anställd personal.

Kostnaderna för avlönande av sådana extra tjänstemän, som anställas

såsom vikarier för i personalförteckningarna uppförda extra ordinarie

befattningshavare, ha för innevarande budgetår upptagits till förslagsvis

79 000 kronor, i vilket belopp kostnaderna för vikarier för den extra

•ordinarie sjukvårdspersonalen ingå med ett till 27 000 kronor beräknat belopp.

Civilförvaltningen har föreslagit höjning av förevarande post med

450 000 kronor för anställande av vikarier på grund av tjänstledighet, semestrar

och dylikt för biträdespersonalen vid matinrättningama.

Med godtagande i huvudsak av civilförvaltningens beräkning uppskattar

jag med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser medelsbehovet

för avlöningar till vikarier till ett till 500 000 kronor avrundat belopp.

Den för innevarande budgetår med förslagsvis 46 000 kronor upptagna

posten Betjäningspersonal m. fl. kan på grund av minskat antal befattningshavare

för nästa budgetår uppskattas till 30 000 kronor enligt nuvarande

löneläge.

Under posten Övrig extra personal beräknar jag medel för extra kontors-

och skrivbiträden, extra uppbördsmän och övrig ej blott tillfälligt anställd

personal.

Såsom framgår av vad jag anfört i det föregående i samband med beräkningen

av kostnaderna för den extra ordinarie personalen föreligger under

nästa budgetår behov av en reserv av kontorspersonal vid försvarsområdesstaber

och truppförband. Sålunda erfordras övergångsvis personal, intill

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

dess avsedda rationaliseringar kunnat genomföras. Vidare kommer med all

sannolikhet, särskilt för försvarsområdesstaberna, att jämväl under nästa

budgetår finnas behov av personal för avvecklingsarbete. På grundval av uppgifter

från arméstaben beträffande personal vid försvarsområdena och arméchefens

beräkningar av personalbehovet för truppförbanden uppskattar jag

medelsbehovet för ifrågavarande extra kontorspersonal till 700 000 kronor

enligt nuvarande löneläge.

Då dessa anslagsmedel alltså äro beräknade för att täcka hela reservbehovet

av kontorspersonal vid försvarsområdesstaberna och truppförbanden, böra

sakanslag icke vidare få tagas i anspråk för avlönande av dylik personal vid

försvarsområdesstaberna och vid truppförbanden med undantag för tygverkstäder

och tyganstalter. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att föreskriva

den begränsning av dispositionsrätten till sakanslag av reservationsanslags

natur, som kan föranledas härav.

I det föregående under punkt 2 har jag ansett mig böra räkna med att

extra uppbördsmän för byggnader m. m. vid försvarsområdesstaberna måste

bibehållas tills vidare under nästa budgetår även vid försvarsområdesstaber,

där enligt statens organisationsnämnds förslag deras arbetsuppgifter skulle

övertagas av annan personal. För innevarande budgetår har räknats med 30

dylika befattningar och en kostnad av 115 000 kronor. Vid beräkningen av

medelsbehovet för extra ordinarie personal har jag emellertid räknat med

att 3 av dessa skulle erhålla extra ordinarie anställning. En ytterligare begränsning

med 4 torde kunna göras med hänsyn till minskningen av antalet

försvarsområdesstaber. Jag räknar därför här med 23 befattningar i MEx 12

och, enligt nuvarande löneläge, 90 000 kronor.

Civilförvaltningen har i anledning av förslag av arméchefen under

posten Övrig extra personal för avlöning av viss vid kommendantsstaben i

Boden och militärbefälsstaberna anställd ingenjörpersonal, nu avlönad från avvecklings-

eller sakanslag, och för avlöning av en stallföreståndare vid infanteriskjutskolan

beräknat omkring 70 000 kronor, varav 67 900 kronor för ingenjörpersonalen.

Med biträdande härav upptages för ifrågavarande ändamål

70 000 kronor.

Vidare har beräknats ett belopp av 33 000 kronor för arvoden till vissa

mobiliseringslottor. Beträffande denna fråga får jag erinra, att arméchefen

redan i sina äskanden för innevarande budgetår hemställde, att medel

för ändamålet måtte upptagas å arméns förteckning å vissa andra

arvoden och särskilda ersättningar. Vid anmälan av propositionen 1946: 120

(s. 161) anförde jag i denna fråga, att jag ansåg resultatet av pågående

utredning angående försvarets framtida organisation böra avvaktas,

innan medel upptoges å arvodesförteckningen. Jag uttalade vidare, att,

därest det skulle befinnas oomtvistligt, att det ifrågavarande arbetet vore ur

krigsberedskapssynpunkt ofrånkomligt och att det icke kunde utföras på

annat sätt, exempelvis genom ianspråktagande av befintlig personal, fjärde

huvudtitelns anslag till extra utgifter syntes få anlitas för ändamålet. Genom

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

brev den 27 september 1946 har Kungl. Maj:t sedermera medgivit, att för

budgetåret 1946/47 finge disponeras ett belopp av högst 32 750 kronor från

nyssnämnda anslag, att såsom månatliga arvoden av, i ett för allt, 250 kronor

fördelas enligt i brevet angivna grunder mellan vissa för mobiliseringsuppgifter

anlitade lottor vid arméledningen och försvarsområdesstabema. Jag

vill ej motsätta mig, att jämväl för nästa budgetår medel anvisas för avlöning

av här avsedda lottor. Med hänsyn till medelsbehovets storlek synes

det emellertid icke lämpligt att fortsättningsvis taga i anspråk anslaget till

extra utgifter, varför jag förordar, att medel för ändamålet för budgetåret

1947/48 beräknas under arméns avlöningsanslag. Medelsbehovet uppskattar

jag till samma belopp som anvisats för innevarande budgetår, eller 32 750

kronor, vilket belopp jag dock föreslår skola redovisas under posten till tillfälligt

anställd personal i avbidan på frågans omprövning i samband med

pågående utredning angående försvarets framtida organisation.

För avlöningar till övrig extra personal beräknar jag alltså för nästa budgetår

enligt nuvarande löneläge ett belopp av (700 000 + 90 000 + 70 000=)

860 000 kronor.

För tillfälligt anställd personal upptager jag i anslutning till civilförvaltningens

beräkningar 1200 000 kronor, i vilket belopp ingår förenämnda

belopp om 32 750 kronor till lottor.

Det sammanlagda medelsbehovet för avlöningar till viss extra personal

m. m. beräknar jag således enligt nuvarande löneläge till (500 000 + 30 000 +

860 000 + 1 200 000=) 2 590 000 kronor (nu enligt statsliggaren 2 760 000

kronor).

Fänrikar.

För avlöningar till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp

av förslagsvis 1 154 000 kronor, varvid antalet fänrikar beräknats till

omkring 370.

Chefen för armén har anmält, att nämnda antal för nästa budgetår beräknades

uppgå till omkring 380. Civilförvaltningen har på grundval härav

räknat med ett medelsbehov av 1 185 000 kronor för nästa budgetår. Enligt

vad jag under hand inhämtat ha emellertid av de för innevarande budgetår

beräknade antalet fänrikslöner endast omkring 275 behövt tagas i anspråk.

Med hänsyn härtill synes med utgångspunkt i nuvarande avlöningsbestämmelser

medelsbehovet för avlöningar till fänrikar icke behöva för nästa budgetår

beräknas till högre belopp än 880 000 kronor.

Stipendier för underlättande av officersrekryteringen i Boden ha för innevarande

budgetår upptagits med ett belopp av 14 000 kronor, beräknat efter

7 fänrikar. Enligt uppgift av chefen för armén har antalet nytillkommande

fänrikar vid Bodenförbanden under nästa budgetår beräknats till 6. Civilförvaltningen

har därför räknat med att för stipendier erfordras ett belopp

av 12 000 kronor.

Med godtagande av dessa beräkningsgrunder räknar jag med ett medelsbehov

enligt nuvarande löneläge för nästa budgetår för här ifrågavarande ändamål

av förslagsvis (880 000 + 12 000 =) 892 000 kronor (nu 1 168 000 kronor).

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Viss icke-ordinarie personal vid fältläkarkåren.

För innevarande budgetår har beräknats ett belopp av 280 000 kronor för

arvoden m. m. åt dels 39 bataljonsläkare vid fältläkarkåren, i vilket antal äro

inräknade jämväl beställningshavare, vilka före den 1 juli 1939 erhållit ordinarie

beställning, dels ock 60 fältläkarstipendiater i fältläkarkåren.

För nästkommande budgetår beräknar jag under hänvisning till vad jag i

det föregående under punkt 4 anfört oförändrat medelsbehov, 280 000 kronor.

Bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren.

För innevarande budgetår ha beräknats medel för arvoden m. m. till 10

bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren. För nästa budgetår räknar jag

under hänvisning till vad jag under punkt 4 anfört med oförändrat medelsbehov

för ändamålet, 25 000 kronor.

Musikelever.

För innevarande budgetår ha medel beräknats för kontant ersättning till

157 musikelever med 360 kronor för elev och år. Någon höjning härutinnan

förutsättes icke för nästa budgetår, varför jag för ändamålet upptager oförändrat

belopp, 57 000 kronor. Jag får emellertid erinra, att försvarsväsendets

underbefälsförbund hos Kungl. Maj:t gjort framställning om höjning av den

kontanta ersättningen till musikelever, vilken framställning enligt Kungl.

Maj:ts beslut den 26 april 1946 icke föranlett annan åtgärd än att handlingarna

i ärendet överlämnats till 1945 års försvarskommitté för att tagas under övervägande

vid fullgörandet av det kommittén meddelade uppdraget.

Civila lärare.

För arvoden till civila timlärare vid truppförbanden är för innevarande

budgetår i förteckningen å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar

upptaget ett belopp av 525 000 kronor. Arvodena utgå enligt av Kungl. Maj:t

den 3 augusti 1945 meddelade bestämmelser, graderade efter ortsgrupper

och med olika belopp allt efter läroämnets art och lärarnas utbildningsgrad.

På grund av att volontärrekryteringen vid armén under de senaste åren

utfallit synnerligen ogynnsamt, har det icke varit möjligt att organisera stamskolor

vid samtliga regementen och kårer. Utbildningen har i stället centraliserats

till vissa förband, vilket medfört att kostnaderna för den allmänbildande

undervisningen blivit avsevärt lägre än de beräknade. Då en dylik

centralisering torde bli nödvändig även under utbildningsåret 1947—1948, bör

hänsyn härtill tagas vid beräkningen av kostnaderna för civila timlärare under

budgetåret 1947/48. Enligt under hand inhämtade uppgifter skulle dessa

kostnader icke behöva upptagas till större belopp än 275 000 kronor. Såsom

jag anfört vid behandlingen i årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 145)

av anslaget Försvarets läroverk: Avlöningar är emellertid frågan om timlärararvodenas

anpassning till det nya löneläge, som för statstjänstemännen i

övrigt uppnås genom den av 1946 års riksdag beslutade allmänna löneregle
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

ringen, för närvarande föremål för utredning. Det torde böra ankomma på

Kungl. Maj:t att, sedan berörda utredning avslutats, meddela beslut rörande

arvodesbeloppens storlek. Såsom jag i det föregående förordat böra dessa

arvodeskostnader redovisas under anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal för nästa budgetår skulle således enligt nu gällande

löneläge utgöra (10 600 000 -f- 10 500 000 + 2 590 000 + 892 000 + 280 000

+ 25 000 + 57 000 + 275 000 =) i runt tal 25 200 000 kronor. Med hänsyn till

rådande rekryteringssvårigheter kan emellertid belastningen å anslagsposten

beräknas komma att understiga berörda belopp med åtminstone 800 000

kronor, varför anslagsposten med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser

borde upptagas till 24 400 000 kronor.

1946 års manskapslöneutredning har i sitt i det föregående berörda betänkande

framlagt förslag om lönereglering för försvarets fast anställda manskap,

innebärande avsevärda förbättringar i nu utgående förmåner och övergång

beträffande vissa furirer från biandlön till kontantlön. Utan att nu taga

ställning till utredningens förslag anser jag mig böra vid beräkningen av

medelsbehovet under försvarsgrenarnas avlöningsanslag räkna med att detsamma

i stort sett kommer att genomföras. Med beaktande härav och under

hänsynstagande jämväl till den allmänna löneregleringen för övriga personalkategorier

uppskattar jag medelsbehovet under förevarande anslagspost

till 43 700 000 kronor, varav omkring 19 300 000 kronor belöpa på den allmänna

löneregleringen och den ifrågasatta löneregleringen för manskapet. Det

må framhållas, att en del av kostnadsökningen sammanhänger med den

föreslagna övergången från biandlön till kontantlön och motsvaras av en

minskad belastning å vissa sakanslag. Till en dylik kostnadsbegränsning har

hänsyn tagits vid beräkningen i årets statsverksproposition av ifrågakommande

anslag.

Vad i det föregående anförts är — på sätt hittills skett —- att betrakta endast

som en grund för beräkningen av ifrågavarande anslagspost. På Kungl.

Maj:t bör i vanlig ordning ankomma att besluta rörande postens disposition.

5. Rörligt tillägg.

Pör rörligt tillägg beräknar jag för nästa budgetår ett belopp av i runt tal

5 725 000 kronor (nu 9 950 000 kronor). Minskningen, 4 225 000 kronor, är

i huvudsak föranledd av den allmänna löneregleringen.

Det sålunda beräknade medelsbehovet under arméns anslag till avlöningar

till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1947/48 uppgår till 110 000 000 kronor.

Anslagshöjningen utgör 35 800 000 kronor. Merkostnaderna på grund av den

allmänna löneregleringen och löneregleringen för fast anställt manskap beräknas

till omkring 38 000 000 kronor.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och under hänvisning

till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan till årets statsverksproposition

av för flera huvudtitlar gemensamma frågor får jag hemställa
ej

mindre, att Kungl. Maj:t — med ändring av Sitt i årets statsverksproposition

(bil. 6, punkt 58) framlagda förslag beträffande personalförteckning för

hemvärnet — måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att till personalförteckning för hemvärnet må

överflyttas en beställning för hemvämschef i lönegrad Öb 2, en

beställning för överstelöjtnant eller major i lönegrad Oa 5 eller

Oa 4, en beställning för kapten eller löjtnant med arvode enligt

lönegrad Oa 3 eller Oa 2 samt en befattning för kontorsbiträde i

lönegrad A 4;

än även, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåret 1947/48 vidtaga

de ändringar i personalförteckningarna för ordinarie tjänstemän

och för pensionerad personal i arvodesbefattningar vid armén,

som i det föregående angivits;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående anförts fastställa stater för

arméns manskap av lägre grad än överfurir;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att med avseende å personalförteckningarna

meddela särskilda föreskrifter av i tillämpliga

delar samma innehåll som innefattas i de särskilda bestämmelser,

som genom Kungl. Maj:ts brev den 28 juni 1946 fastställts att

lända till efterrättelse för tillämpningen av arméns personalförteckningar

budgetåret 1946/47;

dels godkänna följande avlöningsstat för arméns anslag till

avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under budgetåret

1947/48:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis ...................................... kronor 56 000 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar,

förslagsvis.............. » 8 800 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... » 575 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis............................ » 43 700 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. » 5 725 000

Summa kronor 114 800 000

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis.................... kronor 4 800 000

Nettoutgift kronor 110 000 000

dels ock till Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 110 000 000

kronor.

[8.] Armén: Ekiperingsersättningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 99) ...................... kronor 1 450 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) .......... * 1450 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 29) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Armén:

Ekiperingsersättningar för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av

1 450 000 kronor.

Såsom framgår av 1944 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln,

punkt 17) har förutsatts, att storleken av den till reservpersonal utgående

ekiperingshjälpen årligen skall bli föremål för prövning i samband med framläggande

av medelsäskande till riksdagen. Beträffande de för innevarande

budgetår fastställda grunderna torde få hänvisas till statsliggaren, s. 99.

Försvarets civilförvaltning har för nästa budgetår med utgångspunkt i hittills

tillämpade grunder beträffande ekiperingsersättningar beräknat medelsbehovet

under förevarande anslag till 1 575 000 kronor.

Vid anmälan i årets statsverksproposition av anslagsäskandena under

fjärde huvudtiteln föreslog jag, att försvarsgrenarnas anslag till ekiperingsersättningar

skulle i avvaktan på resultatet av 1945 års lönekommittés

arbete i propositionen upptagas med allenast beräknat belopp.

Jag anförde händd, att en av 1944 års uniformspliktskommitté (SOU

1946:4) väckt fråga, huruvida icke den rätt till ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag,

som för närvarande tillkommer vissa personalkategorier

inom försvaret, borde ersättas med en rätt att erhålla rabatt vid inköp av

uniformspersedlar, vore under övervägande inom lönekommittén. Sistnämnda

kommitté har icke ännu hunnit helt slutföra sitt arbete. Jag har emellertid

under hand erfarit, att kommittén i princip icke ämnar föreslå några huvudsakliga

förändringar beträffande rätten till ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag.

Med hänsyn härtill utgår jag vid beräkningen av försvarsgrenarnas

anslag till ekiperingsersättningar från i huvudsak oförändrade grunder för

dylika ersättningar.

Yad beträffar arméns ifrågavarande anslag synes intet i och för sig vara att

erinra mot den av civilförvaltningen verkställda beräkningen. Emellertid anser

jag, med beaktande av att nettoutgifterna under anslaget för budgetåret

1945/46 icke uppgått till högre belopp än i runt tal 1 273 000 kronor, anslaget

kunna för budgetåret 1947/48 upptagas till samma belopp som för innevarande

budgetår, eller 1 450 000 kronor.

Departements
chefen.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

I detta sammanhang får jag erinra, att Kungl. Maj:t genom brev den 8

november 1946 på grundval av uniformspliktskommitténs förslag meddelat

bestämmelser angående uniformsplikt för viss personal vid försvaret, varvid

i särskild förteckning upptagits den personal i arvodesbefattningar för pensionerad

militär personal, som skall vara uniformspliktig. Härvid har förutsatts,

att dylik personal, som tidigare icke ägt rätt åtnjuta ekiperingsbidrag,

skulle äga uppbära sådant bidrag. Ehuru detta kan beräknas medföra en

ökad belastning å anslagen till ekiperingsersättningar, anser jag det icke erforderligt

att på grund härav verkställa någon uppräkning av dessa anslag.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Armén: Ekiperingsersättningar för budgetåret 1947/48

anvisa ett förslagsanslag av 1 450 000 kronor.

[9.] Armén: Avlöningar till viss arbetarpersonal, förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 99) .................... kronor *7 000 000

» 1947/48 (departementschefens förslag.).......... » 8 675 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 30) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för nästa budgetår

beräkna ett förslagsanslag av 8 000 000 kronor till avlöningar till viss arbetarpersonal.

Angående anslagets benämning och beräkningsgrunden får jag hänvisa

till statsverkspropositionen.

Under anslaget bör, liksom skett för innevarande budgetårs motsvarande

anslag, beräknas medel för förråds-, handräcknings- och eldarpersonal.

Behovet av kollektivavtalsanställd förråds- och handräckningspersonal

för nästa budgetår har arméchefen beräknat till 1 022 man, varav för

vissa militärområden, skolor och anstalter 68 och för truppförbanden 899 förrådsarbetare

och handräckningsmän samt för vård av remonter 55 remontskötare.

Vad beträffar truppförbanden ha beräkningarna grundats på försvarets

centrala organisationskommittés förslag till personaluppsättning för

rationaliserat infanteriregemente, vari upptagits 16 förrådsarbetare jämte 2

handräckningsmän för skjutbanor. Vid denna beräkning har organisationskommittén

förutsatt tillgång vid förbandet på 53 värnpliktiga, tillhörande besiktningsgrupp

4, i handräckningstjänst — ekonomivärnpliktiga. Detta antal

representerar det maximibehov av ekonomivärnpliktiga, som tillsammans med

övrig arbetande personal erfordras för ett rationellt utförande av på dylik

personal ankommande arbetsuppgifter. Organisationskommittén har i annat

sammanhang framräknat ett minimibehov — för Älvsborgs regemente angivet

till 40 man — utgörande den minsta styrka, varmed förbandet kan bestrida

tjänsten i fråga utan eftersättande av densamma. I den mån efter vissa åtgärder

för utjämning förbanden emellan av tillgången på ekonomivärnpliktiga

samt för lämplig anpassning av deras tjänstgöringstid minimibehovet icke kan

fyllas måste civil personal anställas i erforderlig omfattning. Chefen för

1 Anslaget benämnt Armén: Avlöningar till civil bandräckningspersonal.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

armén har i skrivelse den 8 november 1946 angivit behovet av civil handräckningspersonal,

som under budgetåret 1947/48 måste anställas av angiven anledning,

till 125 man.

Vidare har arméchefen angivit behov av en reserv av kollektivavtalsanställd

personal, vilken borde bestämmas med hänsyn till att planlagda förråd icke

bleve färdiga till den 1 juli 1947 samt att förbanden icke med säkerhet komme

att rationaliseras under innevarande budgetår.

Behovet av eldarpersonal har på sätt framgår av propositionen 1946: 120

på grundval av ett av statens organisationsnämnd framlagt förslag i ämnet

beräknats till 720 man för hela försvaret, varav 26 man utgjorde reserv. I det

angivna antalet ingå helårsanställda eldare med vid armén 376, vid marinen

71 och vid flygvapnet 107 man samt säsonganställd personal, erforderlig så

länge ersättningsbränslen måste komma till användning, med vid armén 72,

vid marinen 17 och vid flygvapnet 51 man. Av denna personal har — förutom

den för armén särskilt avsedda — även den för försvaret gemensamma reserven

beräknats under arméns anslag.

Med skrivelse den 27 juni 1946 har statens organisationsnämnd ingivit av

försvarets centrala organisationskommitté verkställd utredning angående eldnings-,

underhålls- och reparationstjänsten vid försvarets ång- och värmecentraler.

I det förslag till personaluppsättning för eldnings tjänst, som i denna

utredning framlagts, har, såvitt rör armén, principiellt icke förutsatts någon

ändring i tidigare behovsberäkningar.

Det av arméchefen angivna normalbehovet av förrådsarbetare och handräckningsmän

— 1022 man — överensstämmer med det för innevarande budgetår

beräknade och kan av mig godtagas. I det föregående vid behandlingen av

frågorna om extra ordinarie förrådspersonal vid försvarsområdena och truppförbanden

har jag förutsatt, att personal, som i avvaktan på rationaliseringarnas

och, vad särskilt beträffar försvarsområdesstaberna, på förrådsplaneringens

genomförande icke ansetts böra nu erhålla extra ordinarie anställning,

skulle tills vidare avlönas enligt kollektivavtal. Det hade nämligen visat

sig, att anställning såsom extra tjänstemän för denna personal, vilket förekommit

under innevarande budgetår, inneburit försämrade löneförmåner för

personalen i förhållande till vad som tidigare utgått till densamma. Jag uppskattar

behovet av dylik arbetarpersonal för nästa budgetår till 300 man,

vilket antal motsvarar skillnaden i antal av arméchefen föreslagna och av mig

tillstyrkta befattningar för extra ordinarie förrådspersonal vid försvarsområdena

och truppförbanden.

Ytterligare ett antal befattningshavare med lön enligt kollektivavtal torde

böra beräknas av den av arméchefen angivna anledningen att för ekonomitjänst

avsedda värnpliktiga icke uppgå till beräknat minimiantal. Slutligen torde,

liksom i det föregående under arméns avlöningsanslag föreslagits beträffande

kontorspersonal, även det av kvarstående avvecklingsuppgifter för nästa budgetår

föranledda merbehovet av här ifrågavarande personal lämpligen kunna

tillgodoses av medel under detta anslag.

Departements
chefen.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Den reserv av förråds- och handräckningspersonal, som enligt vad jag sålunda

anfört bör beräknas under anslaget för nästa budgetår, uppskattar jag

till omkring 480 man och totalbehovet sålunda till (1 022 + 480 =) i runt tal

1 500 man. Med hänsyn till att svårigheter torde föreligga att anställa denna

personal kan medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål, grundat på nu

gällande avtal, uppskattas till 6 500 000 kronor.

Organisationsnämndens förslag rörande eldningstjänst m. m. vid försvarets

ång- och värmecentraler innefattar även förslag om ändrade löneställningar för

därav berörd tjänstemannapersonal. Denna fråga kan icke nu upptagas till

prövning utan torde böra bedömas vid den utredning av motsvarande spörsmål

inom statsförvaltningen i övrigt som inom kort torde komma att igångsättas.

Det nu framlagda förslaget om eldningstjänstens ordnande påverkar

därför icke prövningen av behovet av eldarpersonal vid försvaret för nästa

budgetår.

Yad eldarpersonalen beträffar får jag erinra, att — enligt vad jag anfört

vid anmälan i årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 37) vid behandlingen

av arméns bränsleanslag — oljeeldning beräknas komma att i viss utsträckning

äga rum vid försvarets anläggningar under nästa budgetår. Enligt av

civilförvaltningen meddelade föreskrifter skall i anledning härav eldarpersonalen

vid armén minskas med sammanlagt 5 helårsanställda och 8 säsonganställda

eldare. Avsikten är att inom den närmaste tiden förse ytterligare

ett antal anläggningar med utrustning för oljeeldning. Den minskning av

personalbehovet, som härvid uppkommer, kan med hänsyn till de långa leveranstiderna

för dylik utrustning icke beräknas för nästa budgetår kunna i full

utsträckning påverka anslagsberäkningarna. En viss hänsyn härtill torde dock

kunna tagas. Jag räknar för nästa budgetår för armén med 370 helårsanställda

och 60 säsonganställda arbetare i eldningstjänst. Den övergångsvis i avvaktan

på färdigställande av vissa anläggningar upptagna reserven torde för nästa

budgetår kunna begränsas till 15 man.

Kostnaderna för den sålunda beräknade helårsanställda och säsonganställda

eldarpersonalen uppskattar jag till 2 100 000 kronor enligt nu gällande avtal.

För reservpersonalen kan medelsbehovet beräknas till 75 000 kronor.

Med hänsyn till vad sålunda anförts skulle medelsbehovet under detta anslag

för nästa budgetår uppgå till (6 500 000 + 2 100 000 + 75 000 =) 8 675 000

kronor, innebärande en anslagshöjning med 1 675 000 kronor. Till stor del är

denna anslagshöjning att hänföra till den ökning av lönerna för här ifrågavarande

personal, som blivit en följd av de nya avtal för försvarets arbetare som

slötos under våren 1946. En betydande del av anslagshöjningen har uppkommit

genom förutberörda överflyttning av kostnader från avvecklingsanslag till

förevarande anslag.

Såsom framgår av redogörelsen i det föregående för detta ärende är behovet

av civil arbetarpersonal i viss mån avhängigt av tillgången inom försvaret på

värnpliktiga, som kunna tagas i anspråk för ekonomitjänst. Då tillgången på

sådan personal icke kan på förhand med säkerhet bedömas, bör Kungl. Maj:t

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

äga att för tillgodoseende av dylikt oförutsett behov av civil personal medgiva

överskridande av det antal anställda, varpå anslagsberäkningarna grundats.

Utöver det antal av 18 kollektivavtalsanställda arbetare, varmed enligt det

föregående räknats för rationaliserat infanteriregemente, samt eldarpersonal

enligt här angivna beräkningar, erfordras enligt organisationskommitténs förslag

till personaluppsättning för rationaliserat regemente 4 civilanställda arbetare

för kasernvårdsverksamhet. Lönekostnaderna för dessa böra liksom

hittills, åtminstone tills vidare, bestridas av medel för fastighetsunderhåll.

Härtill kommer personal för städning av vissa gemensamma lokaler och dylikt,

vilken tills vidare liksom hittills bör avlönas från bränsleanslag. Då i det

föregående hänsyn tagits till behovet av all annan kollektivavtalsanställd

personal — med undantag av personal vid verkstäder och tyganstalter — vid

försvarsområden och förband, böra från och med nästa budgetår, med angivna

undantag, sakanslag icke vidare få tagas i anspråk för avlönande av kollektivavtalsanställd

personal vid försvarsområden och förband. Det bör ankomma

på Kungl. Maj:t att föreskriva den begränsning av dispositionsrätten till

vederbörligt sakanslag av reservationsanslags natur, som kan följa härav.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Armén: Avlöningar till viss arbetar per sonal för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 8 675 000 kronor.

[10.] Armén: Uppförande av vissa baracker i Visby, reservationsanslag. På

förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1944: 175 (s. 33 ff.) beslöt 1944

års riksdag (skrivelse nr 322), att gamla S:t Olofs sjukhus i Yisby skulle

tagas i anspråk för anordnande av expeditionslokaler för VII. militärbefälsstaben.

Därvid beslöts tillika att sjukhusbyggnaderna skulle överföras från

medicinalstyrelsens till försvarets förvaltning och att i samband därmed

genom försorg av medicinalstyrelsen och med anlitande av särskilt å riksstaten

under fjärde huvudtiteln anvisat anslag skulle uppföras två baracker

att av styrelsen användas som evakueringslokaler vid upprättande av beredskapssjukhus.

Härvid förutsattes, att jämväl en central dispensär skulle beredas

plats i barackerna. I anslutning härtill anvisade samma års riksdag

(proposition nr 185; riksdagens skrivelse nr 321) till Armén: Uppförande

av vissa baracker i Visby för budgetåret 1944/45 ett reservationsanslag av

132 000 kronor.

Genom beslut den 13 april 1945 medgav Kungl. Maj:t, att merkostnaden

för iordningställande av en av berörda evakueringsbaracker till centraldispensär

finge intill ett belopp av högst 7 125 kronor tills vidare bestridas från

den å staten för arméförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastighetsfond

upptagna posten till reparations- och underhållskostnader. Sedan denna

fråga i propositionen 1942: 62 (s. 15) underställts riksdagens prövning, föreskrev

Kungl. Maj:t den 24 maj 1946, att ifrågavarande merkostnad finge slutligt

bestridas på angivet sätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. Nr 130.

258 47 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

I skrivelse den 18 januari 1947 har arméns fortifikationsförvältning efter

samråd med försvarets civilförvaltning, föreslagit anvisande å riksstaten för

budgetåret 1947/48 av ett reservationsanslag av 16 000 kronor för täckande

av uppkomna merkostnader för ifrågavarande baracker. Till stöd härför har

fortifikationsförvaltningen åberopat innehållet i en av medicinalstyrelsen till

förvaltningen avlåten skrivelse i ämnet, däri anförts i huvudsak följande.

Arbetet med barackernas uppförande vore praktiskt taget avslutat, och

kunde de slutliga kostnaderna beräknas till 162 000 kronor. På det anvisade

anslaget komme sålunda att uppstå en brist av 30 000 kronor. Detta överskridande

av anslaget berodde till en del på stegrade byggnadskostnader, till

en del därpå, att vissa tilläggsarbeten utförts, betingade av att den ena baracken

skolat apteras till lokaler för Gotlands läns centraldispensär. Kostnaderna

för barackens apterande till dispensär uppginge till 14 292 kronor.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 4 november 1946 hade Gotlands läns

landstings hälsovårdsberedning meddelat, att landstingets förvaltningsutskott

beslutat för täckande av nämnda kostnad bidraga med ett belopp av 7 292

kronor medan återstoden, 7 000 kronor, förutsatts skola bestridas av förenämnda

anslagspost å fastighetsfondens stat. Underskottet på hela byggnadsföretaget

skulle under nämnda förutsättningar uppgå till (162 000-—132 000

— 7 292 — 7 000 =) 15 708 kronor eller avrundat 16 000 kronor, vilket belopp

syntes böra äskas hos 1947 års riksdag.

epartements- Då de uppkomna merkostnaderna böra täckas, får jag hemställa, att Kungl.

chefen. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Uppförande av vissa baracker i Visby för budgetåret

1947/48 anvisa ett reservationsanslag av 16 000 kronor.

[11.] Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 125).................... kronor 30 200 000

» 1947/48 (departementschefens förslag).......... » 46 000 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 69) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinen: Avlöningar

till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag

av 46 000 000 kronor. Denna anslagsfråga upptager jag nu till behandling.

Under hänvisning till vad jag förut anfört rörande vissa frågor, som beröra

flera försvarsgrenar, behandlar jag här de olika anslagsposterna och lämnar

i anslutning därtill en redogörelse för de huvudsakliga ändringar i de för

innevarande budgetår fastställda personalförteckningar som böra vidtagas.

I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Såsom under punkt 3 anförts böra kostnaderna för avlöningar till manskap

av lägre grad än överfurir (högbåtsman) från och med nästa budgetår bestridas

från anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Förändringar

beträffande dylik personal beröras därför icke vid behandlingen av

förevarande anslagspost.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

163

Flottan.

Civilförvaltningen har tillstyrkt ett av chefen för marinen framställt förslag

att för nästa budgetår ytterligare inrätta dels en kommendörsbeställning

(Oa 6), avsedd för den tredje av de enligt 1942 års försvarsbeslut förutsedda

högre förbandscheferna inom kustflottan, dels ock en beställning för kommendörkapten

av 1. graden (Oa 5), avsedd för fartygschef, tillika förbandschef, för

jagare typ Öland, samt att i samband därmed minska antalet beställningar för

löjtnanter (Oa 2) med 2. I anledning av förslag av chefen för försvarsstaben

har vidare civilförvaltningen, efter hörande av marinchefen, föreslagit, att

flottans personalstat till följd av minskat behov av kompaniofficerare för

tjänstgöring vid försvarsstaben minskas med 1 kaptensbeställning (Oa 3) och

3 löjtnantsbeställningar (Oa 2).

Jag kan icke för närvarande biträda förevarande förslag i vad detsamma

avser inrättande av de båda regémentsofficersbeställningarna. Däremot anser

jag mig böra i enlighet med myndigheternas förslag räkna med att 1 kaptensbeställning

(Oa 3) och 3 löjtnantsbeställningar (Oa 2) indragas.

I skrivelse den 23 februari 1946 har marinförvaltningen, efter samråd med

marinstaben, framlagt förslag rörande löneställning m. m. för vissa högre militära

och civilmilitära befattningshavare vid örlogsvarven, vilket förslag chefen

för marinen i sina äskanden för budgetåret 1947/48 upptagit såsom sitt eget.

Ifrågavarande förslag innebär i huvudsak följande.

Beställningarna såsom chefer för Karlskrona och Stockholms örlogsvarv i

Öb 2 respektive Öb 1, vilka nu må uppehållas allenast på förordnande, skulle

tillsättas med ordinarie innehavare, varjämte chefen för Göteborgs örlogsvarv,

nu kommendörkapten av 1. graden i Oa 5, skulle placeras i Oa 6. Dessa

varvschefer skulle upptagas på en särskild örlogsvarvens stat. Cheferna

för vapenavdelningarna vid örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm

skulle placeras i alternativt Oa 6 eller Oa 5 med iakttagande av att, om

vederbörande placerades i Oa 5, tilläggsarvode tillerkändes honom motsvarande

skillnaden i avlöning (inberäknat samtliga tillägg) mellan Oa 6 och

Oa 5. Cheferna för fartygsavdelningarna vid Karlskrona och Stockholms örlogsvarv

skulle uppbära avlöning enligt Ca 30, varvid befattningshavare, som icke

redan tillhörde denna lönegrad, förutsattes skola erhålla tilläggsarvode motsvarande

skillnaden i avlöning (inberäknat samtliga tillägg) mellan Cb 1 och

Ca 30. Cheferna, för intendenturavdelningama vid Karlskrona och Stockholms

örlogsvarv skulle placeras, den förre i alternativt Oa 5 eller Oa 4 och den

senare i Oa 4. Slutligen borde Kungl. Maj:t föreskriva, att vissa sektionschefsbefattningar

vid förenämnda örlogsvarv skulle uppehållas av beställningshavare

i vissa angivna tjänste- och lönegrader.

Civilförvaltningen har i dessa frågor anfört i huvudsak följande.

Det ifrågavarande förslaget innebure icke slutligt ställningstagande till

samtliga frågor rörande örlogsvarvens personalbehov och löneställningen för

där tjänstgörande personal utan allenast reglering av löneförhållandena förvissa

chefstjänstemän. Civilförvaltningen ville dock ifrågasätta, huruvida det

kunde vara iämpligt att, medan ännu vissa förslaget berörande allmänna spörsmål

vore föremål för överväganden, vidtaga åtgärder ens i den begränsade

omfattning, som marinförvaltningen föreslagit. Åtskilliga skäl talade för att

med avgörandet av de av marinförvaltningen framlagda förslagen tills vidare

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

borde anstå. I ett avseende ansåge civilförvaltningen sig dock kunna ansluta

sig till marinförvaltningens förslag, nämligen i fråga om cheferna för örlogsvarven.

Frågan om dessas löneställning vore fortfarande svävande och kunde

knappast komma att vinna sin lösning inom den närmaste framtiden. Man

syntes emellertid kunna utgå från att löneställningarna för varvscheferna i

Karlskrona och Stockholm icke komme att bli lägre än de nu gällande. Ifrågavarande

beställningshavare vore födda 1888 respektive 1893 och skulle i egenskap

av kommendör respektive kommendörkapten av 1. graden vid flottan avgå

med ålderspension den 1 oktober 1948 respektive den 1 april 1949. Vederbörande

hade varit förordnade såsom varvschefer alltsedan den 1 april respektive

den 1 oktober 1944. Billighetsskäl syntes tala för att de icke på grund av

den uppskjutna frågan om varvschefernas löneställning skulle frånkännas

möjligheten att erhålla pension enligt de grunder, som gällde för fullmaktshavare

å beställning i Öb 2 respektive Öb 1. Civilförvaltningen ansåge sig

därför böra tillstyrka förslaget, att de nuvarande varvscheferna erhölle fullmakt

å respektive varvschefsbeställning. I en not till personalförteckningen

syntes böra angivas, att vid nuvarande innehavares avgång frågan om beställningarnas

uppehållande skulle bli föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Såsom chef för Göteborgs örlogsvarv vore placerad en kommendörkapten av

1. graden. Med hänsyn till vikten av de arbetsuppgifter, som ankomme på

ifrågavarande befattningshavare, syntes skäl tala för att viss förbättrad löneställning

bereddes vederbörande. Civilförvaltningen hade härför funnit sig

böra räkna med att det föreslagna utbytet av en beställning i lönegrad Oa 5

mot en beställning i lönegrad Oa 6, avsedd för ifrågavarande befattningshavare,

komme till stånd.

Marinchefens förslag att varvschefsbeställningarna skulle uppföras å en

särskild örlogsvarvens stat ansåge civilförvaltningen sig icke kunna tillstyrka.

Vederbörande borde alltså liksom hittills redovisas under flottans personalstat.

För egen del är jag med hänsyn till pågående utredningar icke beredd att

för närvarande taga slutlig ställning i de av marinförvaltningen berörda frågorna,

Liksom civilförvaltningen anser jag emellertid rimligt, att de nuvarande

cheferna för örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm erhålla

pensionsförmåner, som svara mot de beställningar i vilka de nu inneha

förordnanden. De böra därför från och med nästa budgetår erhålla fullmakter

å respektive varvschefsbeställningar. Beträffande nuvarande chefen

för Karlskrona örlogsvarv är emellertid detta icke tillfyllest för att bereda

honom full pension i beställningen, då han vid pensionsålderns inträde med

utgången av september 1948 kommer att ha innehaft beställningen under kortare

tid än tre år. Kungl. Maj:t synes därför i enlighet med 16 § allmänna tjänstepensionsreglementet

böra pröva, huruvida icke vid bestämmandet av ålderspensionen

för honom må tillämpas det mot varvschefsbeställningen svarande

tjänstepensionsunderlaget. Därest i enlighet med vad jag förordat varvscheferna

i Karlskrona och Stockholm erhålla fullmakter å beställningarna i fråga,

bör, såsom civilförvaltningen föreslagit, i personalförteckningen angivas, att

vid nuvarande innehavares avgång frågan om beställningarnas uppehållande

skall bli föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Enligt min mening bör nämligen

eftersträvas att ställa de statliga varven under ledning av befattningshavare,

som genom sin tidigare verksamhet blivit förtrogna med affärsmässigt skött

varvsdrift. I avvaktan på en omprövning av möjligheterna i detta hänseende

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition m 130.

kan jag i likhet med civilförvaltningen icke tillstyrka, att varvschefsbeställningarna

nu uppföras å särskild stat för örlogsvarven. Vad beträffar chefen

för Göteborgs örlogsvarv är det med hänsyn till det sagda tveksamt, om det

av marinförvaltningen och civilförvaltningen framlagda förslaget om utbyte

av en beställning i lönegrad Oa 5 mot en beställning i lönegrad Oa 6, avsedd

för ifrågavarande befattningshavare, nu bör komma till stånd. Då det emellertid

synes skäligt, att ett sådant utbyte sker, och en dylik åtgärd ej torde

föregripa en blivande omprövning, vill jag ej motsätta mig förslaget, dock med

den jämkningen att en för ifrågavarande befattning avsedd beställning som

kommendör inrättas i utbyte mot beställningen i Oa 5.

Chefen för handelsdepartementet kommer att senare denna dag anmäla

fråga om organisationen av den statliga isbrytarverksamheten. Ledningen

av denna verksamhet förutsättes skola ankomma på kommerskollegium. För

ledningen av de på marinen ankommande uppgifterna beträffande isbrytarverksamheten

avses en kommendörkapten. För vinnande av större frihet vid personvalet

förutsättes, att såväl aktiv som pensionerad officer skall kunna komma

i fråga, Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som skulle ankomma

på denne, torde, därest aktiv officer utnyttjas, en löneställning i Oa 5 eller

Oa 4 vara motiverad, medan för pensionerad officer bör avses arvode motsvarande

nettoavlöning i löneklass Oa 14. I gällande personalstat för flottan har

beräknats en beställning i Oa 4 eller Oa 3 för den befattning vid marinstaben,

som för närvarande avses för motsvarande uppgifter. För närvarande uppehälles

befattningen av en beställningshavare i Oa 4. Jag föreslår, att för nästa

budgetår på flottans stat inrättas en för ifrågavarande uppgifter avsedd beställning

i Oa 5 eller Oa 4 i utbyte mot en nu befintlig beställning i sistnämnda

lönegrad samt att i personalförteckningen för pensionerad personal i arvodesbefattningar

uppföres en ny officersbefattning i Oa 14. Det torde böra föreskrivas,

å ena sidan, att sistnämnda befattning skall hållas vakant, därest nu

avsedda befattning uppehälles av aktiv officer vid flottan, samt å andra sidan

att en beställning vid flottan i Oa 5 eller Oa 4 skall hållas vakant, så länge

arvodesbefattningen är tillsatt. Det förutsättes, att ifrågavarande officer, i den

mån han icke tages i anspråk för isbrytarverksamheten, skall utnyttjas för förekommande

arbetsuppgifter inom marinstaben.

Chefen för marinen har föreslagit nyinrättande från och med nästa budgetår

av 6 förvaltarbeställningar (UO 3) samtidigt varmed antalet beställningar för

underofficerare av 2. graden (UO 1) föreslagits skola minskas med 6. De föreslagna

förvaltarbeställningarna ha av marinchefen avsetts skola disponeras med

en vid Stockholms örlogsvarv såsom ubåtsingenjörens biträde, tillika uppbördsman

för reservdelsförrådet för ubåtars, mindre minsvopares m. fl. fartygs

motorer, tre såsom uppbördsmän för teleförråden vid respektive Stockholms,

Karlskrona och Göteborgs örlogsvarv samt två såsom uppbördsmän för intendenturinventarieförråden

vid respektive Karlskrona och Stockholms örlogsvarv.

Civilförvaltningen har med hänsyn till omfattningen och värdet av den

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

materiel, varom här vore fråga, ansett sig böra tillstyrka marinchefens förevarande

förslag. Civilförvaltningen har i detta sammanhang ifrågasatt, huruvida

icke vissa allmänna riktlinjer borde uppdragas med avseende å dels de befattningar,

i vilka förvaltare skulle placeras, dels ock förutsättningarna för befordran

till förvaltare, närmast med avseende på kvalifikationer och utbildning

m. m.

För egen del är jag med hänsyn till pågående utredningar angående försvarets

framtida organisation icke beredd att nu förorda inrättande av ytterligare

förvaltarbeställningar vid flottan. Huruvida, såsom civilförvaltningen

ifrågasatt, allmänna riktlinjer böra uppdragas med avseende å de befattningar,

i vilka förvaltare skola placeras, samt förutsättningarna för befordran till förvaltare

synes böra övervägas av Kungl. Maj:t.

Flaggkorpralsgraden har i 1942 års försvarsbeslut förutsatts skola successivt

avvecklas och har enligt gällande personalförteckning nedbringats att omfatta

5 beställningar. Någon ytterligare minskning av antalet dylika beställningar

synes icke kunna vidtagas för nästa budgetår. I likhet med vad som

gäller för innevarande budgetår bör, så länge flaggkorpralsbeställningar finnas

tillsatta, ett motsvarande antal beställningar för underofficerare av 2. graden

hållas vakant.

Såsom i det föregående anförts under punkt 3 bör antalet beställningar för

högbåtsmän ökas med 75 till 340.

Kustartilleriet.

Med hänsyn till minskat behov av kompaniofficerare för tjänstgöring vid

försvarsstaben bör i enlighet med förslag av civilförvaltningen antalet löjtnantsbeställningar

(Oa 2) vid kustartilleriet minskas med 2.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört under arméns avlöningsanslag

upptager jag under förevarande rubrik de befattningar för 1 maskinist

(Ca 12) och 1 eldare av 1. klass (Ca 7), vilka enligt gällande personalförteckning

för armén äro avsedda för Kronobergs regementes förutvarande detachement

i Karlskrona, ävensom den befattning för eldare av 1. klass (Ca 7), vilken

enligt samma förteckning är avsedd för Göta ingenjörkårs kustingenjöretablissement

i Karlskrona.

Såsom under punkt 3 framgår bör antalet överfurirsbeställningar ökas med

30 till 80.

Vissa utbi/dningsansta/ter.

Under denna rubrik är å staten för flottans sjömansskola uppförd en befattning

för eldare av 1. klass i Ca 7. Då befattningen för närvarande är

obesatt och, enligt vad jag under hand inhämtat, icke är behövlig, föreslår

jag att densamma utgår ur personalförteckningen.

Löneutgifterna enligt nu gällande löneplaner för de ordinarie tjänstemän,

som enligt vad sålunda föreslagits böra finnas upptagna i personalförteckningen

för nästa budgetår, beräknas för helt budgetår utgöra 16 500 000

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

kronor. Från anslagsposten till avlöningar till nämnda personalkategori böra

emellertid i enlighet med gällande grunder för statuppställningen utgå jämväl

dels avlöningar till personal å avgångs- och disponibilitetsstat, dels ock vissa

i lönereglementena avsedda fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.

Kostnaderna för avlöningar till personal på avgångs- och disponibilitetsstat

kunna enligt gällande avlöningsbestämmelser uppskattas till 11 000 kronor

(nu 11 300 kronor). Kostnaderna för sjötillägg m. fl. lönetillägg beräknar

jag till samma belopp som för innevarande budgetår, eller 1 300 000 kronor.

Slutsumman under anslagsposten skulle således enligt nuvarande löneläge

utgöra (16 500 000 + 11 000 + 1 300 000=) 17 811 000 kronor. Detta

belopp lärer emellertid kunna minskas med förslagsvis 1 000 000 kronor på

grund därav att belastningen å posten under nästkommande budgetår kan

beräknas komma att understiga det belopp, som vid de föregående beräkningarna

framkommit. Härutinnan torde få hänvisas till vad i motsvarande

hänseende yttrats beträffande arméns avlöningsanslag. Posten synes alltså

böra enligt nuvarande löneläge upptagas med i avrundat tal 16 800 000 kronor.

Den allmänna löneregleringen beräknas medföra en ökning av medelsbehovet

med omkring 9 400 000 kronor till 26 200 000 kronor.

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar.

Marinstaben.

Under hänvisning till vad jag anfört vid behandlingen av anslagsposten

Avlöningar till ordinarie tjänstemän föreslår jag inrättande av en befattning

i Oa 14 för ledningen av isbrytarverksamheten.

Ostkustens marindistrikt.

I enlighet med förslag av chefen för marinen, som biträtts av civilförvaltningen,

bör antalet för pensionerade underofficerare avsedda befattningar i

löneklass UO 7 vid Ostkustens marindistrikt minskas med 2. Minskningen kan

genomföras till följd av omorganisation av beklädnadstjänsten vid Stockholms

örlogsstation.

Avlöningskostnaderna för den personal i arvodesbefattningar, som för nästa

budgetår bör uppföras å personalförteckningen, ha av civilförvaltningen beräknats

till 900 000 kronor. Mot denna beräkning har jag intet annat att erinra

än att beloppet med hänsyn till den allmänna löneregleringen bör höjas med

530 000 kronor till 1 430 000 kronor.

De pensionsmedel, som arvodesinnehavarna ha att avstå och som skola

upptagas såsom särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, skulle under förutsättning

att alla arvodesbefattningar vore besatta med från aktiv stat pensionsavgången

personal kunna uppskattas till omkring 870 000 kronor. Emellertid

måste man, av skäl som jag anfört vid behandlingen av motsvarande

anslagspost under arméns avlöningsanslag, räkna med en minskning av pensionsmedlen.

Denna minskning anser jag mig böra uppskatta till i runt tal

100 000 kronor. De pensionsmedel, vilka i avlöningsstaten böra upptagas så
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

som särskilda uppbördsmedel för nästa budgetår, kunna således här beräknas

till (870 000 — 100 000 =) 770 000 kronor.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal.

De arvoden, som för innevarande budgetår må utgå till ordinarie tjänstemän,

äro uppförda i en av Kungl. Maj:t den 28 juni 1946 fastställd förteckning.

Härjämte må enligt i brevet meddelade föreskrifter övergångsvis utgå

vissa arvoden.

För nästkommande budgetår föreslår jag följande jämkningar i vad avser

anslagsbeloppen för utbildningsarvoden.

Chefen för marinen har föreslagit en höjning av det för sjökrigshögskolan

upptagna arvodesbeloppet från 33 000 kronor till 35 000 kronor. Civilförvaltningen,

som inhämtat att den föreslagna höjningen bland annat vore motiverad

av att ämnena artilleri-, min- och torpedteknik tillkommit samt att arvode

beräknats för lärare i förbindelsetjänst i förbindelsekursen, har icke haft något

att erinra mot förslaget. Jämväl för egen del anser jag mig böra tillstyrka, att

den föreslagna höjningen kommer till stånd.

I enlighet med förslag av chefen för marinen bör det för sjökrigsskolan

upptagna arvodesbeloppet minskas från 37 140 kronor till 37 000 kronor.

Jag anser mig böra godtaga chefens för marinen av civilförvaltningen tillstyrkta

förslag, att det för marinens underofficersskola upptagna

arvodesbeloppet höjes från 23 680 kronor till 24 000 kronor.

Under rubriken Övriga arvoden är för närvarande upptaget ett arvode å 1 895

kronor till chefen för marinstaben, vilket arvode motsvarar skillnaden mellan

nettoavlöningarna i lönegraderna Öb 4 och Öb 2. Detta arvode bör i anslutning

till den allmänna löneregleringen höjas med 205 kronor till 2 100 kronor.

I anledning av riksdagens uttalande i skrivelse 1945: 353 (s. 22) får jag

anmäla, att några ändringar hittills icke vidtagits beträffande de arvodesbelopp,

som finnas upptagna i det förslag till personalförteckningar, som i

samband med avlämnandet av propositionen 1946: 120 tillställts riksdagens

vederbörande utskott.

För innevarande budgetår ha för stabs-, utbildnings- och övriga arvoden

upptagits tillhopa 116 975 kronor. Härtill komma vissa kostnader för övergångsvis

utgående arvoden.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört och i betraktande av de

extra kostnader, som föranledas av de övergångsvis utgående arvodena, torde

medelsbehovet för arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal i

huvudsaklig överensstämmelse med civilförvaltningens förslag för nästa budgetår

böra uppskattas till i runt tal 120 000 kronor (nu 130 000 kronor).

Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.

Marindis trikten.

Vid anmälan av propositionen 1946:120 (s. 218) anförde jag, att en inom

försvarsdepartementet tillkallad utredningsman, med uppdrag att inkomma

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

med förslag rörande bostäder m. m. för kustartilleriförsvarens regionala uppbördsorganisation,

bland annat föreslagit indragning av vissa under förevarande

rubrik utgående arvoden, därest i utredningen föreslagna byggnadsarbeten

komme till utförande. Då dessa arbeten icke syntes kunna vara

genomförda innevarande budgetår, ansåg jag mig för det dåvarande icke böra

ifrågasätta minskning av ifrågavarande arvoden.

Chefen för marinen har anmält, att inom kustartilleriinspektionen för närvarande

uppgjordes förslag till berörda arvoden för budgetåret 1947/48, varvid

i görligaste mån enhetliga principer skulle tillämpas för samtliga kustartilleriförsvar

under hänsynstagande till resultatet av nämnda utredning. I

avvaktan på detta förslag utgår jag vid anslagsberäkningen för nästa budgetår,

såvitt här är i fråga, från oförändrade arvodesbelopp men förutsätter,

att Kungl. Maj:t skall äga att meddela de ändrade bestämmelser rörande fördelningen

av ifrågavarande arvoden, som av pågående utredning kunna föranledas.

Med beaktande av vad jag vid behandlingen av arméns avlöningsanslag anfört

rörande reglering av vissa nu med dyrtidstillägg förenade arvoden och

med hänsyn till ändrade behov av arvoden upptager jag för nästa budgetår

följande arvodesbelopp, nämligen för Norrlandskustens mar in dis t rikt

18 420 kronor (nu 13 920 kronor), för Ostkustens marindistrikt 45 084

kronor (nu 48 050 kronor), för Gotlands marindistrikt 5 459 kronor (nu

6640 kronor), för Sydkustens marindistrikt 47 562 kronor (nu 46 379

kronor), för Öresunds marindistrikt 2 600 kronor (oförändrat belopp)

och för Västkustens marindistrikt 16182 kronor (nu 19 820 kronor).

Marinläkarkåren.

Under förevarande rubrik äro för närvarande upptagna ett arvode å 4 000

kronor till ögonläkare vid Ostkustens marindistrikt samt ett å 5 000 kronor

till ögonläkare vid Sydkustens marindistrikt. Förstnämnda arvode, som nu

är förenat med dyrtidstillägg, torde i anslutning till vad jag i det föregående

anfört rörande reglering av vissa arvoden böra höjas till 5 040 kronor. Arvodet

till ögonläkare vid Sydkustens marindistrikt åter bör, då det numera icke

utnyttjas, utgå ur förteckningen.

Hissa utbildningsanstalter. Särskilda kurser m. m.

Under rubriken Vissa utbildningsanstalter äro för marinens olika skolor

upptagna belopp å tillhopa 481 275 kronor, avsedda för beredande av arvoden

åt civila lärare. Vidare är för motsvarande ändamål i förteckningen under

rubriken Särskilda kurser m. m. upptaget ett belopp av 28 740 kronor. Motsvarande

kostnader för nästa budgetår ha synts mig böra i stället beräknas

under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Förenämnda

arvodesbelopp böra därför utgå ur arvodesförteckningen.

Läkemedels cen träl er na.

För innevarande budgetår är under denna rubrik upptaget ett belopp av

4 800 kronor till arvoden åt föreståndarna för vissa läkemedelscentraler. Så
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.

som framgår av vad jag anfört vid behandlingen i årets statsverksproposition

(bil. 6, punkt 8) av anslaget Försvarets sjukvårdsförvaltning: Förrådsorganisationen

ha motsvarande kostnader för nästa budgetår beräknats under nämnda

anslag. Berörda belopp å 4 800 kronor bör därför utgå ur förevarande förteckning.

Persona/vårdsassistenter.

I gällande arvodesförteckning är för ifrågavarande ändamål upptaget ett

belopp av 14 000 kronor. För att möjliggöra anställande av en deltidstjänstgörande

personalvårdsassistent vid marinens skolor å Berga bör arvodesbeloppet

för nästa budgetår höjas till 15 000 kronor.

Summan av de för innevarande budgetår å förteckningen å vissa arvoden

och särskilda ersättningar uppförda beloppen utgör 677 174 kronor. Med beaktande

av i det föregående föreslagna ändringar, varigenom beloppet skulle

minskas med 519 877 kronor, kan detsamma för nästa budgetår beräknas till

(677 174 — 519 877 =) i runt tal 157 000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, bör enligt vad sålunda anförts för budgetåret 1947/48 uppföras med

ett belopp av (120 000 + 157 000=) i runt tal 275 000 kronor (nu 800 000

kronor). På sätt förutsatts beträffande arméns motsvarande anslagspost lärer

det få ankomma på Kungl. Maj:t att, i anslutning till vad i det föregående

anförts, meddela närmare bestämmelser rörande postens fördelning.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Såsom av punkt 3 framgår bör marinens manskap av lägre grad än överfurir

(högbåtsman) från och med nästa budgetår redovisas under förevarande

anslagspost. Jag beräknar därför under denna post, i anslutning till vad som

anförts under nämnda punkt, medel för avlöning av 1 700 furirer, 425 korpraler

och 1 590 meniga vid flottan ävensom 422 furirer, 164 korpraler samt

316 vicekorpraler och meniga vid kustartilleriet. Medelsbehovet för ändamålet

kan med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser uppskattas till

5 800 000 kronor. I

I personalförteckningen redovisade extra ordinarie tjänstemän.

Personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän vid marinen för innevarande

budgetår har av Kungl. Maj:t fastställts den 28 juni 1946. Beträffande

personalförteckningen för nästa budgetår må anföras följande.

Marinstaben.

"Vid marinens personaluttagningsdetalj (central) finnes efter medgivande av

Kungl. Maj:t, senast den 23 augusti 1946 för tiden intill den 1 juli 1947, såsom

chef anställd en extra tjänsteman i MEx 27.

Civilförvaltningen har tillstyrkt ett av chefen för marinen framställt förslag,

att ifrågavarande tjänsteman skulle beredas extra ordinarie anställning i

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 130.

171

MEo 27. Marinchefen har till stöd för förslaget anfört bland annat, att marinens

militärpedagogiska verksamhet under senare tid erhållit en allt större

omfattning och betydelse därigenom att kursomfånget för officersutbildningen

inom ämnesområdet vidgats och elevernas tidigare självstudier ställts under central

ledning samt att förberedelser vidtagits för att utsträcka undervisningen

till att omfatta jämväl kurser för underofficerare. Övriga arbetsuppgifter, som

ålåge chefen för personaluttagningsdetaljen, kvarstode oförminskade. Befattningen

hade i realiteten varit inrättad sedan år 1942, de första åren med utnyttjande

av den nuvarande befattningshavaren i dennes egenskap av beredskapsinkallad

reservofficer.

För egen del får jag framhålla, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1946: 94) ifrågasatt, huruvida varaktigt

behov av denna befattning förefunnes eller om icke ifrågavarande göromål

skulle kunna fullgöras av tillfälligt anställd befattningshavare eller överföras

på centrala värnpliktsbyrån. Dessa frågor synas, såsom av de sakkunniga förordats,

böra göras till föremål för närmare utredning. Med hänsyn härtill är

jag icke beredd att förorda att befattningen i fråga nu omändras till extra

ordinarie.

För tjänstgöring inom marinstabens förbindelsedetalj har för innevarande

budgetår medgivits anställande av en extra tjänsteman i MEx 7, avsedd att

handhava kryptoärenden inom marinstaben. Chefen för marinen har nu hemställt,

att ifrågavarande befattningshavare måtte erhålla extra ordinarie anställning

och placeras i MEo 11. Till stöd härför har marinchefen anfört

följande.

Sedan år 1937 ha marinens kryptoärenden handlagts inom marinstaben

av en inkallad officer i reserven, vilken under åren före den förstärkta försvarsberedskapen

tjänstgjort enligt särskilda medgivanden av Kungl. Maj:t.

Anledningen till att en civil befattningshavare begärdes för ifrågavarande

göromål år 1945, då nämnda officer slutade sin tjänstgöring vid staben, var

att större kontinuitet erfordrades än som kunde uppnås vid vanliga officerskommenderingar.

Handhavandet av kryptoärenden inom marinstaben innebär

att föra kryptodiarier, iordningställa koder, chiffer och dylikt. När

framställningen om den nuvarande extra befattningen år 1945 gjordes, var

det svårt att avgöra, i vilken lönegrad befattningen efter återgång till normala

förhållanden borde placeras. På grund härav föreslogs befattningen till

inplacering så lågt som i lönegrad MEx 7.

Civilförvaltningen har, då ett permanent behov av ifrågavarande befattning

syntes föreligga, ansett sig böra tillstyrka, att densamma upptages såsom

extra ordinarie. Med hänsyn till de ansvarsfulla och kvalificerade arbetsuppgifter,

som skulle ankomma på befattningshavaren, ville civilförvaltningen icke

framställa någon erinran mot den av marinchefen föreslagna löneställningen.

[ likhet med civilförvaltningen finner jag mig böra tillstyrka, att ifrågavarande

befattningshavare erhåller extra ordinarie anställning. Löneställningen

bör dock bedömas i samband med prövningen av tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag.

Chefen för marinen har vidare föreslagit dels inrättande vid marinstaben

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.

av ytterligare en kanslibiträdesbefattning i MEo 7 i utbyte mot en kontorsbiträdesbefattning

i MEo 4, dels ock att extra ordinarie anställning beredes

fem för närvarande i MEx 4 placerade extra tjänstemän, nämligen en operatris

och fyra kontorsbiträden, av vilka senare två föresloges placerade i MEo 4

och två i MEo 2. Förslaget har tillstyrkts av civilförvaltningen.

För egen del anser jag mig böra förorda, att det föreslagna utbytet av en

kontorsbiträdesbefattning i MEo 4 mot en kanslibiträdesbefattning i MEo 7

kommer till stånd. Vid marinstaben bör vidare tillkomma en kontorsbiträdesbefattning

i MEo 4, avsedd för biträde i den vid behandlingen av ordinarieposten

berörda isbrytarverksamheten. I övrigt anser jag mig icke böra räkna

med annan ändring beträffande den extra ordinarie personalen vid marinstaben

än som följer av det i årets statsverksproposition framlagda förslaget om reglering

av befordringsgången för viss biträdespersonal.

Marindis t rik ten.

Vid anmälan av propositionen 1946:120 lämnade jag en redogörelse för

utvecklingen av den ekonomiska organisationen vid marinens lokala myndigheter

(s. 30 ff.) samt för det förslag till ny sådan organisation, som försvarets

civilförvaltning framlagt beträffande kameralförvaltningarna vid Ostkustens

och Sydkustens marindistrikt. Med hänsyn, bland annat,

till det åt statens organisationsnämnd givna uppdraget att bedriva vissa

organisationsundersökningar vid marinen och 1945 års försvarskommittés utredningsuppdrag

ansåg jag mig för det dåvarande icke kunna taga slutlig

ställning till förslaget. Som förslaget emellertid innebar en kostnadsminskning

i förhållande till dåvarande organisation och då genomförandet av förslaget

icke uteslöt framtida ytterligare rationalisering, fann jag mig böra tillstyrka,

att kameralkontoren vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt

organiserades i huvudsak enligt ämbetsverkets förslag. Såsom chefer för

dessa kontor avsågos marinintendenturofficerare eller, därest sådana icke

skulle finnas att tillgå, civil personal avlönad med ianspråktagande av medel

för tillfälligt anställande av personal.

Statens organisationsnämnd har sedan nämndens undersökningar på området

slutförts i skrivelse den 27 juni 1946 framlagt förslag till organisation

av kassaorganen vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt. I skrivelsen

föreslås, att kassaorganen i princip skola överensstämma med det vid Älvsborgs

regemente befintliga med de modifikationer, som betingas av det större

arbetsomfånget och de vid flottan rådande särskilda förhållandena. Den

väsentligaste olikheten är en särskild kassaexpedition för löneutbetalningar

till de värnpliktiga.

Med den avgränsning av verksamhetsområdet, som föreslagits av nämnden,

borde som chefer för ifrågavarande kassaorgan i likhet med vad som

föreslagits för kassaavdelningen vid Älvsborgs regemente och Göteborgs

örlogsstation avses förvaltare i UO 3, eventuellt med den högre löneställning,

som med hänsyn till göromålens större omfattning kunde anses befogad. En

förvaltare som chef syntes bättre trygga kontinuiteten i ledningen än civil

befattningshavare eller intendenturofficer.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 1HU.

173

Med ledning av de verkställda undersökningarna hade kassaorganet, som

föreslagits skola anslutas till vederbörande örlogsstation, uppdelats på expedition,

avlöningsdetalj, bokföringsdetalj och kassaexpedition. Personalbehovet

beräknades till, förutom 1 förvaltare såsom chef, 1 flaggunderofficer i lönegrad

IJO 2, 1 kassör i Eo 15, 2 kanslibiträden i Eo 7 och 10 kontorsbiträden

i Eo 4.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har i anledning av organisationsnämndens

förslag förordat en avsevärd ökning av antalet befattningshavare

och högre löneställning för flertalet av dem. Såsom chef och ställföreträdande

chef för kassaorganet har förbundet föreslagit civila tjänstemän i

26 respektive 21 lönegraden.

Chefen för marinen har anfört, att det föreliggande förslaget för närvarande

icke syntes böra komma till utförande på försök. Detta berodde

dels på att ett beslut om krigs- och fredsorganisationen av marindistriktet i

dess helhet borde komma till stånd, innan man grepe sig an med sådana

organisationsändringar, som, i likhet med förevarande förslag, på ett ganska

väsentligt sätt måste ingripa i övriga organs och chefers inom marindistriktet

verksamhet, dels på att viss omorganisation enligt i huvudsak av civilförvaltningen

framlagt förslag redan beslutats och vore i färd med att genomföras

efter i viss mån andra linjer. Däremot vore det icke uteslutet, att vissa

detaljer i förslaget vore av den art, att hänsyn därtill kunde tagas vid den

pågående omorganisationen. Med hänsyn till önskemålet att kunna bättre

utnyttja marinintendenturkårens personal och lösa denna berörande ersättnings-

och utbildningsfrågor funne marinchefen det lämpligare bibehålla

intendenturofficerare på de ledande posterna vid kameralkontoren än att

där placera militär personal med lägre kompetens.

överbefälhavaren har i yttrande den 13 september 1946 anfört, att han

med hänsyn till pågående utredningar angående försvarets organisation efter

utgången av budgetåret 1946/47 icke ansåge sig för det dåvarande kunna taga

någon slutlig ställning till utformandet av den ekonomiska organisationen

vid marinens lokala myndigheter.

Överbefälhavaren instämde vidare med marinchefen däri, att organisationsnämndens

förslag icke borde föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att

detsamma överlämnades till försvarets civilförvaltning för att tagas under

övervägande i samband med det åt ämbetsverket av Kungl. Maj:t den 14

juni 1946 givna uppdraget angående omorganisation av de kameralkontor,

varom här vore fråga.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 7 december 1946 anfört

bland annat.

Organisationsnämndens nu föreliggande förslag innebure i fråga om

kameralkontoren vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt bland annat,

att dessa anknötes till vederbörlig örlogsstation samt att deras arbetsuppgifter

väsentligen begränsades. Från och med den 1 juli 1946 — efter den omorganisation

som genomförts i anslutning till ikraftträdandet av gällande

kassareglemente — fungerade kameralkontoren uteslutande såsom organ för

kassatjänst, bokföring och avlöningsuträkning i huvudsaklig överensstäm
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

melse med vad organisationsnämnden föreslagit. Försvarets civilförvaltnings

tidigare förslag angående organisationen av kameralkontoren vid Sydkustens

och Ostkustens marindistrikt grundade sig på under beredskapsåren verkställda

approximativa beräkningar rörande arbetsvolymen under fredstid. Av

organisationsnämnden sedermera verkställda statistiska undersökningar

rörande arbetsfördelningen vid marindistrikten finge emellertid förutsättas ha

skapat ett säkrare underlag för bedömande av hithörande spörsmål. Detta

förhållande samt den omständigheten att till tjänstegrensförvaltningarna

överflyttats vissa arbetsuppgifter, som civilförvaltningen i sitt förslag förutsatt

skola ankomma på kameralkontoren, hade föranlett, att av civilförvaltningen

respektive organisationsnämnden framlagda beräkningar rörande

personalbehovet vid kameralkontoren skilde sig på väsentliga punkter.

Frågan om kameralkontorens överflyttning till örlogsstationerna saknade

i stort sett betydelse ur de synpunkter, civilförvaltningen hade att företräda.

Det ville emellertid förefalla, som om goda skäl talade för att kameralkontoren

bibehölle sin nuvarande plats i organisationen. På vederbörande marindistriktschef

ankomme bland annat avgivandet av anslagsäskanden och förslag

till stater jämväl i vad avsåge örlogsstationen inom distriktet. Marindistriktschefen

borde därvid givetvis kunna påkalla biträde av chefen för kameralkontoret,

vilken jämväl i övrigt borde ha att fungera såsom marindistriktschefens

rådgivare i frågor av ekonomisk-administrativ natur.

Civilförvaltningen delade organisationsnämndens mening därutinnan, att

fiagan om chofsskapet vid kameralkontoren borde avgöras under hänsynstagande

till att kontinuiteten i arbetet icke åsidosattes. Med hänsyn bland

annat därtill förefölle det ämbetsverket å ena sidan icke lämpligt att befattningarna

förbehölles officerare på aktiv stat, vilka kunde beräknas bliva kommenderade

i annan befattning efter kortare tjänstgöring vid kameralkontor. Å

andra sidan kunde civilförvaltningen icke ansluta sig till organisationsnämndens

uppfattning, att kontinuiteten skulle säkrast bevaras, därest underofficerare

avsåges för befattningarna i fråga. Detta intresse syntes kunna tillgodoses

i minst samma utsträckning, om civila tjänstemän i jämförelsevis hög löneställning

placerades såsom chefer för kameralkontoren.

Sedan vid marindistriktet tjänstgörande stabsintendenter utgått ur organisationen,

ankomme på chef för kameralkontor — utöver av kassatjänsten

direkt föranledda göromål — att biträda marindistriktschef i frågor av ekonomisk-administrativ

och personell art. Det vore enligt civilförvaltningens

»»''ning icke rimligt, att en dylik befattning avsåges för en person i underofficers

löneställning låt vara med viss avlöningsförstärkning. Befattning

som chef för kameralkontor borde avses för civil ordinarie tjänsteman. Civib

förvaltningen, som tidigare förordat sådan befattnings inplacering i A 26, ansåge

numera med hänsyn till den begränsning av kameralkontorens arbetsuppgiftei,

som föranletts av det nya kassareglementets ikraftträdande, en inplacering

av befattningen i 24 lönegraden skälig.

Civilförvaltningen har vidare förordat, att chefen för avlöningsdetaljen,

tillika ställföreträdare för chefen för kassaorganet, skulle vara en tjänsteman

i A 21 i stället för en flaggunderofficer. Med hänsyn till arbetsuppgifterna

mom kassaorganet borde utöver organisationsnämndens förslag tillkomma

följande befattningshavare, nämligen 1 i MEo 8, 6 i MEo 7 — därav 4 för

arbetsuppgifter i samband med källskatten, vilka uppgifter icke medtagits i

organisationsnämndens beräkningar — samt 1 i MEo 4.

Beträffande kassaorganets organisation har civilförvaltningen uttalat, att

ämbetsverket, i likhet med försvarets civila tjänstemannaförbund, ansåge det

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 175

lämpligast att kassaexpeditionen och bokföringsdetaljen organiserades som

en enhet.

Såsom framgår av det anförda ansåg jag mig vid anmälan av propositionen

1946: 120 icke kunna framlägga slutligt förslag rörande den ekonomiska organisationen

vid marinens lokala myndigheter. Sedan riksdagen i skrivelse 1946:

365 anmält, att riksdagen icke hade något att erinra mot vad sålunda anförts,

uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 14 juni 1946 åt försvarets civilförvaltning

att genomföra ifrågavarande omorganisation. Vidare medgav

Kungl. Maj: t, att, därest lämpliga marinintendenturofficerare icke kunde erhållas

för de ledande befattningarna vid kameralkontoren vid Ostkustens och

Sydkustens marindistrikt, vid vartdera av dessa kameralkontor finge för tiden

högst intill den 1 juli 1947 anställas en tjänsteman med arvode motsvarande

avlöning enligt högst lönegrad Eo 18. I vederbörlig personalförteckning för

innevarande budgetår har vidare föreskrivits, att extra ordinarie befattningar

vid ifrågavarande kameralkontor vid uppkommande ledighet icke må återbesättas

utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Fortfarande är det icke möjligt att taga slutlig ställning i denna organisationsfråga.

Rådande brist på marinintendenturofficerare synes emellertid

nödvändiggöra förnyad omprövning av frågan om anställningsformen för

cheferna för kameralkontoren. Organisationsnämnden har i sin förenämnda

skrivelse förordat underofficerare i lönegrad U0 3 såsom kassachefer, medan

civilförvaltningen ansett civila ordinarie tjänstemän i 24 lönegraden mest

lämpade. För egen del anser jag arbetsuppgifterna för ifrågavarande chefer

samt den nuvarande bristen på kassörsutbildade förvaltare tala för att civila

tjänstemän placeras på dessa poster. En inplacering av dessa tjänstemän —

som böra benämnas kamrerare — i 22 lönegraden synes vara tillfyllest. Befattningarna

torde, i avbidan på slutligt ställningstagande i organisationsfrågan,

böra inrättas som extra ordinarie. I enlighet med det anförda räknar

jag med att från och med nästa budgetår vid vartdera av Ostkustens och Sydkustens

marindistrikt tillkommer 1 befattning för kamrerare i MEo 22.

Vad personalbehovet i övrigt beträffar synes det av organisationsnämnden

framlagda förslaget vara väl knappt tillmätt. Å andra sidan torde vissa begränsningar

i det av civilförvaltningen angivna personalbehovet icke vara

uteslutna. Då det emellertid här är fråga om extra ordinarie personal i lägre

lönegrader lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut härutinnan.

Nuvarande extra ordinarie personal bör få kvarstå i innehavande befattningar,

men vid uppkomna vakanser böra befattningar få nytillsättas endast inom den

nya personalramen. Kostnaderna för ifrågavarande personal beräknar jag till

oförändrat belopp.

I anledning av förslag av chefen för marinen har civilförvaltningen vidare

förordat inrättande av följande extra ordinarie befattningar, nämligen vid

Norrlandskustens marindistrikt 2 kanslibiträden i MEo 7, 1 telefonvakt

av 1. klass i MEo 4 och 1 sjuksköterska i MEo 7, avsedd för Härnösands

kustartilleri detachement, vid Ostkustens mar in distrikt 4 kanslibiträden

i MEo 7, avsedda 1 för marindistriktsstaben, 1 för Stockholms örlogsstation

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

och 2 för Vaxholms kustartilleriregemente, 1 sjukvårdsbiträde, avsett för

Stockholms örlogsstation, samt 2 telefonvakter av 1. klass i MEo 4 i utbyte

mot 1 telefonvakt av 2. klass i MEo 2, avsedda för Hårsfjärdens örlogsdepå,

vid Gotlands marindistrikt 2 kanslibiträden i MEo 7, avsedda för Gotlands

kustartillerikår, vid Sydkustens marindistrikt 3 kanslibiträden i

MEo 7, avsedda 1 för Karlskrona örlogsstation och 2 för Karlskrona kustartilleriregemente,

1 förste kontorist i MEo 10 i utbyte mot 1 kontorist i MEo 8, avsedd

för marindistriktets intendenturförvaltning, 1 kontorsskrivare av 2. klass i

MEo 13, avsedd för biträde vid det med vården av militärpatienter å länslasarettet

i Karlskrona sammanhängande expeditionsarbetet, 1 telefonvakt av 1.

klass i MEo 4, avsedd för kustartilleriförsvarsstaben vid Blekinge kustartilleriförsvar,

samt 1 kontorist i MEo 8, avsedd för intendenturförvaltningen vid

kustartilleriförsvaret, vid Västkustens marindistrikt 3 kanslibiträden i

MEo 7, avsedda 1 för Göteborgs örlogsstation och 2 för Älvsborgs kustartilleriregemente.

Därutöver har civilförvaltningen förordat inrättande av ytterligare ett

antal extra ordinarie kontors- och skrivbiträdesbefattningar.

Med hänsyn bland annat till pågående organisationsundersökningar är jag

icke beredd att nu taga ställning till om och i vad mån utökning av den extra

ordinarie personalen vid marindistrikten bör ske från och med nästa budgetår.

Av samma skäl har jag ansett mig icke kunna tillstyrka ett av civilförvaltningen

framlagt förslag om inrättande av en ordinarie expeditionsvaktsbefattning vid

Västkustens marindistrikt. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter

ytterligare överväganden meddela bestämmelser om den extra ordinarie personalen.

Vid uppskattningen av medelsbehovet för nästa budgetår räknar jag

med de av civilförvaltningen angivna extra ordinarie befattningarna.

Vissa utbildningsanstalter.

Civilförvaltningen har föreslagit inrättande vid sjökrigshögskolan av

ytterligare en kontorsbiträdesbefattning i MEo 4. För egen del förordar jag,

under hänvisning till vad jag anfört under punkt 5, att för denna skola för

nästa budgetår i personalförteckningen uppföras 2 extra ordinarie befattningar

för kontors- eller skrivbiträden.

Såsom jag anförde vid anmälan av propositionen 1946: 120 (s. 226) uppdrog

jag den 4 februari 1946 åt statens organisationsnämnd att verkställa utredning

beträffande personalorganisationen vid marinens underofficer sskola.

På grundval av den av nämnden verkställda utredningen har Kungl.

Maj:t sedermera i vederbörlig för innevarande budgetår fastställd personalförteckning

upptagit viss extra ordinarie personal för skolan.

I nämnda förteckning har för skolan upptagits, bland annat, 5 befattningar

för vaktmästare i MEo 5. Med hänsyn till att en av vaktmästarna uteslutande

sysslade med bilkörning har civilförvaltningen, i likhet med chefen för marinen,

tillstyrkt ett av skolchefen framställt förslag att en av vaktmästarbefattningarna

omändras till en befattning för bilförare i samma lönegrad. Häremot har jag

intet att erinra.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Chefen för underofficersskolan har vidare föreslagit inrättande vid skolan

av en befattning för biträdande husmoder, avsedd att närmast ha tillsynen

över inkvartering, förplägnad och renhållning i slottet, i samband varmed

antalet första biträden för kök och servering skulle minskas med ett. Förslaget

har tillstyrkts av marinchefen. Civilförvaltningen har förordat, att vid skolan

inrättas 1 extra ordinarie befattning för biträdande husmoder i MEo 5 samt

att i samband därmed antalet första biträden för kök och servering minskades

med 1.

Då även jag blivit övertygad om behovet av en kvalificerad befattningshavare

för ifrågavarande ändamål, räknar jag för nästa budgetår med tillkomsten

av 1 befattning för biträdande husmoder i utbyte mot 1 befattning

för första biträde i kök och servering.

Yid s jömansskolan finnes nu 1 befattning för skrivbiträde i MEo 2. I anledning

av förslag av civilförvaltningen om inrättande vid s jömansskolan av

ytterligare en skrivbiträdesbefattning i MEo 2 förordar jag, att för skolan

i personalförteckningen för nästa budgetår uppföras 2 extra ordinarie kontorseller

skrivbiträdesbefattningar.

I sina äskanden för innevarande budgetår förordade civilförvaltningen, att

en köksmästare och en skolkökslärarinna, anställda vid sjömansskolans förplägnadsskola

och åtnjutande arvoden motsvarande lön enligt MEx 15, skulle

erhålla extra ordinarie anställning i MEo 15. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets

lönenämnd anförde härom, att det på grund av befattningarnas

speciella art förelåge särskilda svårigheter att pröva löneställningen, varför

lönenämnderna funno det önskvärt, att detta spörsmål hänskötes till försvarets

tjänsteförteckningssakkunniga. För egen del ansåg jag mig vid anmälan av

propositionen 1946: 120 (s. 227) icke böra biträda förslaget.

Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha i sitt nyligen avgivna betänkande

(SOU 1946: 94) icke berört ifrågavarande löneställningsfråga. Jag anser

emellertid, att sådana erfarenheter nu vunnits rörande verksamheten vid förplägnadsskolan,

att beslut nu bör fattas om köksmästarbefattningens överförande

på extra ordinarie stat. Frågan om löneställningen torde få övervägas

i samband med prövningen av tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande.

Marinens poliskår.

I enlighet med förslag i propositionen 1946: 120 (s. 227 ff.) beslöts vid

1946 års riksdag viss omorganisation av bevakningen av Göteborgs örlogsstation

och örlogsvarv. I enlighet med detta beslut utgöres den för bevakningen

avsedda personalen av 1 polisöverkonstapel i MEo 12, 6 poliskonstaplar

i MEo 9 och 3 extra poliskonstaplar.

Civilförvaltningen har i likhet med chefen för marinen tillstyrkt ett av

chefen för Västkustens marindistrikt framställt förslag, enligt vilket nämnda

personalorganisation skulle förstärkas med en poliskommissariebefattning.

Civilförvaltningen har därvid föreslagit, att befattningen skulle inplaceras

i MEo 14.

För egen del får jag erinra, att civilförvaltningen redan i sina äskanden

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130. 268 47 12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

för innevarande budgetår föreslog, att berörda bevakningsorganisation skulle

inrymma jämväl en poliskommissariebefattning. Vid anmälan av förenämnda

proposition anförde jag emellertid, att jag icke kunde förorda att en befattning

som kommissarie inrättades. De åligganden som skulle ankomma på

denne befattningshavare syntes mig kunna utföras av en överkonstapel. Jag

har icke funnit anledning att nu intaga annan ståndpunkt i denna fråga.

Marinens väderlekstjänst.

I 1943 års riksdags beslut rörande den militära väderlekstjänstens organisation

(propositionen nr 354; riksdagens skrivelse nr 510) förutsattes, att av

personalen i det inom flygledningen anordnade centralorganent för väderlekstjänsten

1 förste militärmeteorolog, 1 militärmeteorolog av 2. graden och

1 militärmeteorolog av 3. graden skulle uppföras på marinens personalförteckning.

Därjämte avsågs för lokala väderleksorgan vid marinen 1 militärmeteorolog

av 1. graden och 4 militärmeteorologer av 3. graden. I enlighet

med förslag i propositionerna 1945: 170 (s. 344) och 1946: 120 (s. 229) ha av

dessa befattningar i marinens personalförteckning hittills uppförts 1 militärmeteorolog

av 2. graden i MEo 15 och 3 militärmeteorologer av 3. graden i

ME o 13.

Eör nästa budgetår har chefen för marinen, efter samråd med chefen för

flygvapnet, föreslagit inrättande av ytterligare 1 befattning för militärmeteorolog

av 3. graden i MEo 13.

I likhet med civilförvaltningen räknar jag med att den föreslagna befattningen

inrättas från och med nästa budgetår. Löneställning och tjänstebenämning

torde böra bedömas i samband med prövningen av tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag.

Kostnaderna för avlöningar till den extra ordinarie personal, som

bör uppföras å personalförteckningen för nästa budgetår, beräknar jag med

utgångspunkt i gällande avlöningsbestämmelser till omkring 1 700 000 kronor

(nu i runt tal 1 450 000 kronor).

Viss extra personal m. m.

Till avlöningar åt vikarier för i personalförteckningen uppförda

extra ordinarie tjänstemän är för innevarande budgetår upptaget

ett belopp av 10 000 kronor. Civilförvaltningen har för nästa budgetår

föreslagit höjning av denna post dels med 3 500 kronor för anställande av

vikarier för extra ordinarie sjuksköterskor och dels med 75 000 kronor för

anställande av vikarier för köks- och servisbiträden under tjänstledighet,

semester och dylikt. Sistnämnda kostnader bestridas för innevarande budgetår

från posten till tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. Civilförvaltningen

har alltså beräknat det sammanlagda medelsbehovet under förevarande

post till (10 000 + 3 500 + 75 000 =) 88 500 kronor.

Med godtagande i huvudsak av civilförvaltningens beräkning upptager jag

med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser medelsbehovet för

avlöningar till vikarier med ett till 85 000 kronor avrundat belopp.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kv.ngl. Maj:ts proposition nr 130.

Under posten Betjäningspersonal m. fl. har för innevarande budgetår

upptagits ett belopp av 900 kronor för avlönande av en kokerska å Kungsholms

fort. För nästa budgetår torde böra beräknas samma belopp. Vidare

bör under denna post beräknas ett belopp av 1 500 kronor för avlönande intill

utgången av år 1947 av ytterligare en kokerska, vilken är övergångsvis

anställd vid Vaxholms kastells matinrättning. Det sammanlagda medelsbehovet

för betjäningspersonal skulle alltså enligt nuvarande löneläge uppgå

till (900 + 1 500 =) 2 400 kronor.

Under posten övrig extra personal har civilförvaltningen beräknat

medel dels för extra kontors- och skrivbiträdespersonal, för vars avlönande

innevarande budgetår en särskild post finnes upptagen, dels ock sådan extra

personal, som nu avlönas från posten till tillfälligt anställande av tjänstemän.

Kostnaderna för extra kontors- och skrivbiträden har civilförvaltningen

för nästa budgetår uppskattat till i runt tal 315 000 kronor (nu 450 000 kronor)

samt kostnaderna för annan extra personal till 240 000 kronor. För avlönande

medelst arvode av springpojkar och springflickor har civilförvaltningen

vidare under denna post beräknat ett belopp av 40 000 kronor. Civilförvaltningen

har alltså för avlöningar till övrig extra personal enligt

nuvarande löneläge beräknat sammanlagt (315 000 + 240 000 + 40 000 =)

595 000 kronor. Denna beräkning kan av mig godtagas, med reservation dock

för att höjning av medelsanvisningen kan bli erforderlig, därest extra ordinarie

personal icke anställes i den omfattning som av civilförvaltningen

förutsättes (jfr det föregående).

Tillfälligt anställd personal. Linder denna post har civilförvaltningen

beräknat ett sammanlagt medelsbehov av 159 300 kronor, därav för

tillfällig köks- och servispersonal 75 000 kronor, för extra sjuksköterskor vid

ökad sjukledighet, epidemier m. m. 3 000 kronor, för mobiliseringslottor vid

marinen 6 300 kronor samt för tillfällig personal i övrigt 75 000 kronor.

Dessa beräkningar kunna av mig godtagas utom såvitt avser medelsbehovet

till mobiliseringslottor. För detta ändamål har Kungl. Maj:t genom

brev den 27 september 1946 för innevarande budgetår anvisat ett belopp av

högst 5 250 kronor från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter, att såsom

månatliga arvoden av, i ett för allt, 250 kronor fördelas enligt i brevet

angivna grunder mellan vissa för mobiliseringsuppgifter anlitade lottor.

Under erinran om vad jag anfört i det föregående beträffande motsvarande

medelsbehov för armén förordar jag, att medel för ändamålet för nästa budgetår

beräknas under förevarande post. Medelsbehovet bör beräknas till samma

belopp som anvisats för innevarande budgetår, eller 1 050 kronor mindre än

enligt civilförvaltningens beräkning. I enlighet med det anförda och med utgångspunkt

i nu gällande avlöningsbestämmelser skulle medelsbehovet för

tillfälligt anställd personal uppgå till (159 300 — 1 050=) i runt tal 158 000

kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för viss extra personal m. m. uppgår således

enligt nuvarande löneläge till (85 000 + 2 400 + 595 000 + 158 000 =)

i runt tal 840 000 kronor (nu enligt statsliggaren (>10 900 kronor).

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Fänrikar.

För avlöningar till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp

av förslagsvis 330 000 kronor, varvid antalet fänrikslöner, fördelat över

hela budgetåret, beräknats till 105.

Enligt marinchefens beräkningar kan antalet fänrikslöner för nästa budgetår

uppskattas till 93. Civilförvaltningen har på grundval härav och med utgångspunkt

i nu gällande avlöningsbestämmelser räknat med ett medelsbehov

av 290 000 kronor för nästa budgetår. Denna beräkning anser jag mig kunna

godtaga.

Viss icke-ordinarie personal vid marinläkarkåren.

I enlighet med civilförvaltningens förslag räknar jag under hänvisning till

vad jag i det föregående under punkt 4 anfört för här avsedda ändamål med

oförändrat medelsbehov, 168 000 kronor.

Musikelever.

För kontant ersättning åt musikelever -— 25 vid flottan och 15 vid kustartilleriet

— bör, liksom för innevarande budgetår, för budgetåret 1947/48

beräknas ett belopp av 15 120 kronor, i runt tal 15 100 kronor. Beträffande

en av försvarsväsendets underbefälsförbund väckt fråga om höjning av den

kontanta ersättningen till musikelever får jag hänvisa till vad jag anfört under

arméns avlöningsanslag.

Civila lärare.

I det föregående har jag förordat, att de för närvarande i förteckningen å

vissa andra arvoden och särskilda ersättningar under rubrikerna Vissa utbildningsanstalter

och Särskilda kurser m. m. upptagna beloppen, 481 275 respektive

28 740 kronor, till arvoden åt civila lärare utgå ur arvodesförteckningen

och att motsvarande kostnader för nästa budgetår beräknas under anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

För sjökrigshögskolan är i arvodesförteckningen upptaget ett belopp

av 18 325 kronor. I likhet med chefen för marinen och civilförvaltningen har

jag ansett mig böra biträda ett av skolchefen framställt förslag om höjning

av detta belopp med 2 450 kronor till 20 775 kronor.

Beträffande det i arvodesförteckningen för sjökrigsskolan upptagna beloppet,

24 450 kronor, ifrågasätter jag ingen ändring.

För marinens underofficersskola är för innevarande budgetår upptaget

ett belopp av 2 400 kronor, avsett till arvode åt civil lärare i författningskunskap.

Med erinran att enligt gällande utbildningsbestämmelser vissa elever

vid denna utbildningsanstalt skola undervisas i svenska och engelska språken

har chefen för marinen hemställt, att för undervisning i dessa ämnen

måtte, i likhet med vad fallet är vid marinens övriga utbildningsanstalter, få

anställas civila lärare mot arvoden till ett sammanlagt belopp av 1 800 kronor.

I likhet med civilförvaltningen biträder jag denna hemställan och föreslår,

att för underofficersskolan beräknas ett arvodesbelopp av tillhopa 4 200 kronor.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

För arvoden till lärare vid flottans underbefälsskolor har chefen för

marinen beräknat ett belopp av 94 000 kronor, innebärande en ökning i förhållande

till medelsanvisningen för innevarande budgetår med 4 000 kronor,

ökningen sammanhänger med att jämväl medel för semesterersättning beräknats

åt här avsedda lärare. Liksom civilförvaltningen anser jag mig kunna

godtaga denna beräkning.

Beträffande det för flottans sjömansskola upptagna beloppet å

228 100 kronor för arvoden åt lärare ifrågasätter jag ingen annan ändring än

att beloppet, med hänsyn till att jag i det föregående föreslagit inrättande av

en extra ordinarie befattning för den nu arvodesavlönade köksmästaren vid

förplägnadsskolan, kan minskas med 5 445 kronor till 222 655 kronor.

Rekryteringskontingenten vid kustartilleriet beräknas komma att minskas,

varför jag i likhet med civilförvaltningen uppskattar det för lärararvoden vid

kustartilleriets underbefäls- och rekrytskolor för nästa budgetår

erforderliga beloppet till 100 000 kronor, innebärande en minskning i förhållande

till medelsanvisningen för innevarande budgetår med 18 000 kronor.

För innevarande budgetår är i arvodesförteckningen under rubriken Särskilda

kurser m. m. upptaget ett sammanlagt arvodesbelopp av 28 740 kronor.

I anledning av förslag av chefen för marinen har civilförvaltningen med

hänsyn till att furirskurser för radiomatroser och certifikatkurser vid radioskola

avsåges skola anordnas även vid Göteborgs örlogsstation förordat en

höjning av arvodesbeloppet med 1260 kronor till 30 000 kronor. Häremot

har jag intet att erinra.

Het sammanlagda medelsbehovet till arvoden åt civila lärare skulle alltså

för nästa budgetår uppgå till (481 275 + 28 740 + 2 450 + 1 800 + 4 000 —

5 445 —18 000 + 1 260=) i runt tal 496 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal utgör enligt det anförda (5 800 000 + 1 700 000

+ 840 000 + 290 000 + 168 000 + 15 100 + 496 000 =) 9 309 100 kronor. Med

hänsyn till rådande rekryteringssvårigheter kan emellertid belastningen å anslagsposten

beräknas komma att understiga berörda belopp med åtminstone

500 000 kronor, varför anslagsposten med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser

borde upptagas till i runt tal 8 800 000 kronor.

Under hänvisning till vad jag vid behandlingen av motsvarande anslagspost

under arméns avlöningsanslag anfört beträffande merkostnader på grund

av den allmänna löneregleringen och löneregleringen för fast anställt manskap

beräknar jag angivna merkostnader till 7 400 000 kronor, varför det sammanlagda

medelsbehovet under förevarande anslagspost skulle utgöra 16 200 000

kronor.

5. Rörligt tillägg.

För rörligt tillägg beräknar jag för nästa budgetår ett belopp av i runt tal

2 665 000 kronor (nu 3 700 000 kronor). Minskningen, 1 035 000 kronor, är i sin

helhet föranledd av den allmänna löneregleringen.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Enligt vad i det föregående anförts skulle det sammanlagda medelsbehovet

under marinens anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl. uppgå till

46 000 000 kronor, innebärande en anslagsökning med 15 800 000 kronor. Anslagsökningen

belöper i sin helhet på den allmänna löneregleringen och löneregleringen

för fast anställt manskap.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och under hänvisning

till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan till årets statsverksproposition

av för flera huvudtitlar gemensamma frågor får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1947/48

vidtaga de ändringar i personalförteckningarna för ordinarie

tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattningar

vid marinen som i det föregående angivits;

dels godkänna följande avlöningsstat för marinens anslag

till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under

budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... kronor 26 200 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar,

förslagsvis.............. » 1430 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis...... » 275 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordiDarie personal,

förslagsvis............................ » 16 200000

5. Körligt tillägg, förslagsvis ................ » 2 665 000

Summa kronor 46 770 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .................... kronor 770 000

Nettoutgift kronor 46 000 000

dels ock till Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 46 000 000 kronor.

[12.] Marinen: Ekiperingsersättningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 130) ...................... kronor 800 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 800 000 I

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 74) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinen: Ekiperingsersättningar

för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av 800 000

kronor.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Såsom anförts vid behandlingen av motsvarande anslag för armén har

förutsatts, att storleken av den till reservpersonal utgående ekiperingshjälpen

årligen skall bli föremål för prövning i samband med framläggande

av medelsäskanden till riksdagen. Beträffande de för innevarande budgetår

fastställda grunderna torde få hänvisas till statsliggaren, s. 130.

Försvarets civilförvaltning har för nästa budgetår med utgångspunkt i hittills

tillämpade grunder beträffande ekiperingsersättningar beräknat medelsbehovet

under förevarande anslag till samma belopp som för innevarande

budgetår, eller 800 000 kronor.

Såsom jag anfört i det föregående vid behandlingen av arméns motsvarande

anslag utgår jag vid beräkningen av försvarsgrenarnas anslag till ekiperingsersättningar

för nästa budgetår från i huvudsak oförändrade grunder för

dylika ersättningar.

Yad beräffar marinens förevarande anslag har jag intet att erinra mot

den av ämbetsverket verkställda anslagsberäkningen. Jag upptager alltså anslaget

till samma belopp som för innevarande budgetår, eller 800 000 kronor.

Beträffande ekiperingsbidrag till viss personal i arvodesbefattningar får

jag hänvisa till vad jag anfört under arméns motsvarande anslag.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Marinen: Ekiperingsersättningar för budgetåret 1947/48

anvisa ett förslagsanslag av 800 000 kronor.

[13.] Marinen: Avlöningar till viss arbetarpersonal, förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 131)...................... kronor 1375 000

» 1947/48 (departementschefens förslag)............ » 935 000 I

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 75) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för nästa budgetår

beräkna ett förslagsanslag av 880 000 kronor till avlöningar till viss arbetarpersonal.

Angående anslagets benämning och beräkningsgrunden får jag hänvisa

till arméns motsvarande anslag.

Marinens anslag till civil handräckningspersonal har för innevarande budgetår

beräknats efter ett antal av 71 helårsanställda eldare och grov- och

diversearbetare samt 17 säsonganställda grov- och diversearbetare.

Chefen för marinen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår föreslagit,

att medel skulle anvisas under ifrågavarande anslag för avlönande av,

förutom eldarpersonal, handräckningspersonal vid sjukvårdsförråden vid

marinens lokalförvaltningar, vid kustartilleriets regionala uppbörder och vid

marinens matinrättningar, samt har även anmält behov av övrig handräckningspersonal

vid örlogsstationerna och kustartilleriets truppförband.

Behovet av eldar personal för nästa budgetår har marinchefen i anslutning

till beräkningar av statens organisationsnämnd angivit till 76 helårsanställda

och 15 säsonganställda extra eldare.

Departements

chefen.

Anslaget benämnt Marinen: Avlöningar till civil handräckningspersonal.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

184 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Försvarets civilförvaltning har i avvaktan på det resultat, vartill statens

organisationsnämnds utredning i ämnet kunde leda, icke upptagit frågan om

behovet av eldarpersonal till prövning.

Beträffande marinchefens äskanden i övrigt under anslaget har civilförvaltningen

anfört i huvudsak följande.

Behovet av civil handräckningspersonal för marinens lokala

sjuk vårdsförråd och kustartilleriets regionala uppbö r dsorg anisation

vore föranlett av bristande tillgång på fast anställt manskap och

värnpliktig personal till följd av det stora antalet vakanser i manskapsbeställningarna

och värnpliktskontingenternas minskning. Kungl. Maj:t hade också

för innevarande budgetår medgivit, att civila handräckningsmän, varom här

vore fråga, finge anställas till visst högsta antal. Lönekostnaderna, som tidigare

bestritts från sak- och avvecklingsanslag, skulle för innevarande budgetår

utgå från anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Med hänsyn till anställningens natur syntes det emellertid riktigast,

att i likhet med vad som tillämpades i fråga om arméns motsvarande personal

avlöningen till ifrågavarande personal i fortsättningen bestredes av marinens

anslag till avlöningar till civil handräckningspersonal.

Marinchefen hade för nästa budgetår beräknat personalbehovet vid marinens

lokala sjukvårdsförråd till 12 handräckningsmän och för kustartilleriets

regionala uppbördsorganisation till 112 anställningshavare, varav 15 i förmansställning.

Civilförvaltningen ansåge beräkningarna böra godtagas och uppskattade i

enlighet härmed medelsbehovet för handräckningsmän vid marinens lokala

sjukvårdsförråd till 56 000 kronor och för kustartilleriets regionala uppbördsorganisation

till 451 000 kronor eller tillhopa 507 000 kronor.

Behovet av manlig handräckning i matinrättningarna hade i den

utredning av statens organisationsnämnd, som legat till grund för beslutet om

rationalisering av driften vid matinrättningarna, förutsatts skola i första hand

fyllas av värnpliktiga, tillhörande besiktningsgrupp 4. Huruvida och i vad

mån denna personal nu lämpligen borde, såsom marinchefen föreslagit, i viss

omfattning utbytas mot civil handräckningspersonal syntes ännu vara för

tidigt att yttra sig om, innan närmare erfarenheter vunnits rörande utfallet av

den pågående rationaliseringen i övrigt av driften vid försvarets matinrättningar.

I allt fall kunde kollektivavtalsanställningsformen, vilken regelmässigt

tillämpades för civil handräckningspersonal, knappast anses lämplig för

personal i matinrättningarna med hänsyn bland annat till de skiftande förhållanden,

varunder arbetet i matinrättningarna bedreves. Civilförvaltningen

hade därför icke ansett sig böra för nästkommande budgetår beräkna medel för

här ifrågavarande ändamål.

Med hänsyn till att statens organisationsnämnds undersökningar angående

behovet av övrig handräckningspersonal vid örlogsstationerna

och kustartilleriets truppförband icke avslutats, hade marinchefen

föreslagit, att lönekostnaderna för erforderlig personal tills vidare skulle bestridas

av posten till tillfälligt anställda tjänstemän m. m. under marinens allmänna

avlöningsanslag. Då denna post icke syntes böra tagas i anspråk för

ändamålet, ville civilförvaltningen såsom lämplig utväg föreslå, att Kungl.

Maj:t inhämtade riksdagens bemyndigande att för tillgodoseende av här avsett

oundgängligt personalbehov få överskrida marinens här förevarande anslag.

Vad först eldarpersonalen beträffar kan av skäl, som jag anfört i det föregående

vid behandlingen av arméns motsvarande anslag, den av statens orga
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

nisationsnänmd verkställda utredningen rörande eldnings-, underhålls- och

reparationstjänsten vid försvarets ång- och värmecentraler icke nu upptagas

till prövning. Organisationsnämnden har i denna utredning ansett sig böra

tillmötesgå framställda yrkanden på viss utökning av här avsedd eldarpersonal

vid marinen. Denna ökning torde böra beaktas i detta sammanhang.

Emellertid föranleder den övergång till oljeeldning, som kan beräknas ha

skett till nästa budgetår, en minskning av personalbehovet. Jag räknar med

hänsyn härtill för nästa budgetår med 76 helårsanställda och 9 säsonganställda

arbetare för detta ändamål. Lönekostnaderna för denna personal uppskattar

jag till 435 000 kronor.

För tillgodoseende av det behov av handräckningspersonal vid kustartilleriets

regionala uppbörder liksom av viss personal i övrigt för marinen, som

uppstått i anledning av bristen på vissa underofficerare, manskap och värnpliktiga,

har Kungl. Maj:t, såsom civilförvaltningen erinrat, för budgetåren

1945/46 och 1946/47 medgivit anställande av civil personal. De kostnader som

föranletts härav ha motsvarats av besparingar å för avlöningar till underofficerare

och manskap avsedda anslagsmedel. Behov av dylik personal torde

med säkerhet komma att föreligga även under nästa budgetår. Hänsyn till

detta behov bör därför tagas i samband med anslagsberäkningarna för nämnda

budgetår. För personal, som avlönas enligt kollektivavtal, böra lönekostnaderna

bestridas från. här ifrågavarande anslag. I den mån annan anställningsform

ifrågakommer, bör marinens avlöningsanslag, icke-ordinarieposten, få anlitas.

Från anslaget torde jämväl få bestridas kostnaderna för oundgängligt behov

av civil arbetarpersonal i övrigt vid marinen. Närmare stöd i verkställda

organisationsundersökningar saknas för närvarande för bedömande av omfattningen

av denna personal. Försöksorganisation beträffande stabs- och förvaltningstjänsten

vid Stockholms kustartilleriförsvar på grundval av där verkställda

undersökningar har av Kungl. Maj:t anbefallts genom beslut den 20

december 1946. Vidare föreligger en rapport från statens organisationsnämnd

över organisationsundersökningarna vid Göteborgs örlogsstation och Västkustens

marindistrikt med förslag till försöksorganisation. Det är därför min

förhoppning, att en tillförlitligare uppskattning av behovet av personal i

stabs- och förvaltningstjänst m. m. och därmed även av här ifrågavarande personal

skall bli möjlig längre fram.

Vid min uppskattning av medelsbehovet under detta anslag för nästa

budgetår utgår jag från de av civilförvaltningen beräknade kostnaderna för

personal vid de lokala sjukvårdsförråden och de regionala uppbörderna och

upptager alltså för detta ändamål i avrundat tal 500 000 kronor. I likhet med

civilförvaltningen finner jag icke skäl att nu ifrågasätta någon ändring i den

nyligen beslutade personalorganisationen vid matinrättningarna. I övrigt uppkommande

oundgängligt behov av civil arbetarpersonal vid marinen torde, i

den mån sakanslag icke normalt bör tagas i anspråk för ändamålet, få tillgodoses

med anlitande av förevarande anslag. Jag förutsätter härvid givetvis, att

ett medgivande av Kungl. Maj:t till anställande av ytterligare personal skall

föregås av en noggrann prövning av behovet i värjo särskilt fall, varvid jämväl

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

böra beaktas erfarenheterna från pågående organisationsutredningar inom

marinen.

Yid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle förevarande anslag

upptagas med (435 000 + 500 000 =) 935 000 kronor, innebärande en anslagshöjning

med 560 000 kronor. Anslagshöjningen föranledes till en del av

höjda löner för arbetarpersonalen.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Marinen: Avlöningar till viss arbetarpersonal för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 935 000 kronor.

[14 ] Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 144).................... kronor 25 650 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ........ » 41800 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 99) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flygvapnet: Avlöningar

till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag

av 39 500 000 kronor.

Under hänvisning till vad jag förut anfört i vissa frågor, som beröra flera

försvarsgrenar, övergår jag nu till behandlingen av de olika anslagsposterna

och lämnar i anslutning därtill en redogörelse för de huvudsakliga ändringar

i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna som böra

vidtagas.

I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Såsom under punkt 3 anförts böra kostnaderna för avlöningar till manskap

av lägre grad än överfurir från och med nästa budgetår bestridas från anslagsposten

Avlöningar till övrig icke ordinarie personal. Förändringar beträffande

dylik personal komma därför att beröras först vid behandlingen av

nämnda anslagspost.

Flygstaben.

Chefen för flygvapnet har framlagt förslag om beredande av ordinarie anställning

för ett extra ordinarie kanslibiträde vid flygstaben. Förslaget har

biträtts av civilförvaltningen. Jag anser mig böra nu tillstyrka detta förslag.

I anledning av den reglerade befordringsgången för viss kontorspersonal

böra vid flygstaben inrättas ytterligare 3 kontorsbiträdesbefattningar i A 4.

Personal vid flygvapnet.

Enligt 1942 års försvarsbeslut och senare beslut angående uppsättande

av Södertörns flygflottilj skola vid fullt utbyggd organisation — utom chefen

för flygvapnet — vid flygvapnet finnas följande antal officerare (utom i

intendenturbefattning) och underofficerare, nämligen 4 eskaderchefer

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Öb 2), 1 chef för flygstaben (Öb 2), 4 överstar (Oa 6), 17 flottiljchefer (Oa 6),

1 chef för krigsflygskolan (Oa 6), 28 överstelöjtnanter (Oa 5), 1 överstelöjtnant

eller major (Oa 5 eller Oa 4), 39 majorer (Oa 4), 2 majorer eller kaptener (Oa 4

eller Oa 3), 266 kaptener (Oa3), 243 löjtnanter (Oa 2), 59 förvaltare i flygstationsbefattning,

40 förvaltare i förrådsbefattning och 9 förvaltare i kassörsbefattning

(alla i U0 3), 297 fanjunkare och 10 fanjunkare i kassörsbefattning

(UO 2) samt 444 sergeanter (UO 1). Med hänsyn till minskat behov av kompaniofficerare

för tjänstgöring vid försvarsstaben bör emellertid antalet kaptens-

och löjtnantsbeställningar vid utbyggd flygvapenorganisation minskas

till 264 respektive 241.

Frågan om löneställningen för flottiljcheferna har varit aktuell alltsedan

försvarsbeslutet, då chefen för flygvapnet och flygförvaltningen föreslogo, att

dessa beställningar skulle upptagas i lönegraden Öb 1. Denna fråga har emellertid

hittills ställts på framtiden. Med hänsyn till det betydande ansvar för

människoliv och materiel, som åvilar flottiljcheferna, och i betraktande av den

förbättring i löneställning som, vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit,

skulle komma cheferna för luftvärnskårerna till del, anser jag mig böra

föreslå, att flygmyndigheternas önskemål i förevarande hänseende tillgodoses.

Jag förordar fördenskull, att för flottiljchefer och för chefen för krigsflygskolan,

vilken härvidlag bör jämställas med flottiljchef, inrättas sammanlagt

18 beställningar i Öb 1 i utbyte mot samma antal beställningar i Oa 6.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att antalet officerare (utom i intendenturbefattning)

och underofficerare för nästa budgetår skall utökas med beställningar

för 3 överstelöjtnanter, 6 majorer, 149 kaptener, 20 löjtnanter, 34 förvaltare

i flygstationsbefattning och 169 fanjunkare. Härigenom skulle sammanlagda

antalet beställningar i dessa grader för här avsedda officerare och

underofficerare för samma budgetår komma att uppgå till 11 överstelöjtnanter,

39 majorer, 265 kaptener, 220 löjtnanter, 59 förvaltare i flygstationsbefattning

och 294 fanjunkare. De föreslagna ökningarna ligga således inom ramen för

det antal officerare och underofficerare, som enligt statsmakternas hittills

fattade beslut skall finnas vid flygvapnet vid fullt utbyggd organisation.

Civilförvaltningen har i förevarande fråga anfört i huvudsak följande.

1941 års försvarsutredning hade i sina kalkyler rörande flygvapenorganisationens

utbyggnad och konsolidering räknat med att nämnda organisation

i vad avsåge här berörda personalkategorier skulle vara fullt utbyggd

vad beträffade majorer år 1949, kaptener år 1952, förvaltare i flygstationsbefattning

år 1950 och fanjunkare år 1951. Av de föreslagna nya beställningarna

beräknades också 5 majors-, samtliga kaptens-, 24 förvaltar- och

134 fanjunkarbeställningar komma att stå vakanta under nästa budgetår.

Förslaget om inrättande av beställningar, vilka förutsåges icke komma att

besättas, finge ses mot bakgrunden av gällande bestämmelser rörande vikariatsersättning

vid placering i viss befattning. Förutsättning för att vikariatsersättning

i dylika fall skulle kunna utgå vore nämligen att beställning, svarande

mot den befattning å vilken vederbörande förordnades eller placerades, funnes

upptagen i personalförteckningen. Sålunda hade inom armén och marinen, där

personalstaterna utbyggts i enlighet med försvarsordningen, ett stort antal

beställningshavare tillerkänts vikariatsersättning vid placering i högre befatt
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

ning, medan däremot motsvarande förmån under i övrigt lika förhållanden

förvägrats beställningshavare vid flygvapnet, enär häremot svarande beställningar

icke funnits upptagna i personalstaten.

Ehuru en dylik ojämnhet försvarsgrenarna emellan framstode såsom föga

tilltalande, förefölle det icke rationellt att till förebyggande härav i personalförteckningen

uppföra ett större antal beställningar än som förutsåges

kunna tillsättas. Det ville synas civilförvaltningen, som om den önskvärda

likformigheten försvarsgrenarna emellan skulle kunna vinnas genom utverkande

av riksdagens medgivande att beställningshavare vid flygvapnet vid

placering i befattning, som jämlikt 1942 års försvarsbeslut avsetts för beställningshavare

inom högre lönegrad, finge — oberoende av att mot den utbyggda

organisationen svarande antalet beställningar icke uppförts i personalförteckningen

— tillerkännas dylik ersättning. Kostnaderna för vikariatsersättning i

här avsedda fall beräknade civilförvaltningen till sammanlagt omkring 160 000

kronor. I enlighet med det anförda föresloge civilförvaltningen att å personalförteckningen

för nästa budgetår tillkomme allenast följande beställningar,

nämligen för 3 överstelöjtnanter, 1 major, 20 löjtnanter, 10 förvaltare i flygstationsbefattning

och 35 fanjunkare.

Liksom civilförvaltningen finner jag det önskvärt, att den av ämbetsverket

påtalade ojämnheten försvarsgrenarna emellan i fråga om möjligheten att

bereda vikariatsersättning åt beställningshavare, som placerats i befattning,

avsedd för beställningshavare i högre lönegrad, undanröjes. För ernående av

detta syfte finner jag det vara mest ändamålsenligt att, såsom tidigare skett

vid armén och marinen, i personalförteckningen i huvudsak upptaga det antal

beställningar som svarar mot organisationens utbyggnad i övrigt, även om

vissa av dessa beställningar beräknas icke kunna tillsättas med ordinarie innehavare

förrän vid tidpunkt efter utgången av nästa budgetår. Yid beräkningen

av anslagsbehovet bör självfallet hänsyn tagas till det beräknade antalet vakanser.

Från dessa utgångspunkter anser jag mig böra godtaga chefens för flygvapnet

förevarande förslag med den jämkningen att ökningen av antalet kaptensbeställningar

med hänsyn till det förut berörda minskade behovet av kompaniofficerare

för tjänstgöring vid försvarsstaben bör begränsas till 148. Jag

förordar alltså, att för nästa budgetår i personalförteckningen uppföras ytterligare

beställningar för 3 överstelöjtnanter, 6 majorer, 148 kaptener, 20 löjtnanter,

34 förvaltare i flygstationsbefattning samt 169 fanjunkare.

I enlighet med vad som anförts under punkt 3 böra de i gällande personalförteckning

uppförda överfurirsbeställningarna indragas.

I fråga om flygvapnets civilmilitära personal har chefen för flygvapnet,

såvitt avser ingenjör sper sonalen, föreslagit, att i personalförteckningen för

nästa budgetår uppföres sammanlagt det antal flygdirektörs- och flygingenjörsbeställningar,

som enligt statsmakternas beslut avsetts skola finnas vid genomförd

flygvapenorganisation. Förslaget innebär, att följande beställningar skulle

tillkomma, nämligen för 1 flygdirektör av 1. graden (Ca 30), 4 flygingenjörer av

1. graden (Ca 27) och 4 flygingenjörer av 2. graden (Ca 26), samt att 8 beställningar

för flygingenjörer av 3. graden (Ca 24) skulle utgå ur personalförteckningen.

Civilförvaltningen har icke funnit anledning till erinran mot vad sålunda

föreslagits.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

189

Förslaget biträdes även av mig.

Vid anmälan i årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 52) av anslaget

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m. upptog jag till behandling en av

överbefälhavaren i skrivelse den 13 december 1946 gjord framställning om

anvisande av medel för anskaffning av viss ekoradiomateriel för luftbevakningen.

Jag uttalade därvid, att den ifrågavarande materielen kunde komma

i fråga för anskaffning i samband med att Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser

rörande dispositionen av vissa överskotts- och rabattmedel. Jag förutsatte,

att kostnaderna för vård och underhåll av materielen, som avsåges skola

handhavas av flygvapnet, skulle bestridas av flygvapnets anslag. Vidare uttalade

jag, att jag i samband med framläggande av förslag rörande flygvapnets

anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl. för nästa budgetår ville återkomma

till frågan om den för materielens handhavande m. m. erforderliga personalorganisationen.

I sin berörda skrivelse har överbefälhavaren nämligen anfört, att jämsides

med materielanskaffningen krävdes skapandet av en personalorganisation för

utbildning och för materielens handhavande. För budgetåret 1947/48 borde

flygvapnet för detta ändamål tillföras beställningar för 1 flygingenjör, 3 elektromästare

och 3 överfurirer (eller elektrotekniker).

Civilförvaltningen har anfört, att ämbetsverket saknade säkra hållpunkter

för att bedöma i vilken utsträckning ett genomförande av överbefälhavarens

förslag till ekoradioorganisation påkallade förstärkning av flygvapnets personal.

Det ville emellertid förefalla ämbetsverket, som om den föreslagna

personalökningen vore motiverad. Civilförvaltningen tillstyrkte därför, att å

flygvapnets personalförteckning för nästa budgetår uppfördes beställningar för

1 flygingenjör av 1. graden (Ca 27), 3 mästare av 2. klassen (Ca 12) och 3

överfurirer (eller tekniker).

Såsom av det anförda framgår har jag förutsatt, att frågan huruvida den

ifrågavarande ekoradiomaterielen nu bör anskaffas skall prövas av Kungl.

Maj:t i samband med att bestämmelser meddelas rörande dispositionen av vissa

överskotts- och rabattmedel. Jag är därför icke för närvarande beredd att ta

slutlig ställning till frågan angående inrättande av den berörda personalorganisationen.

Emellertid anser jag mig kunna förorda, att i personalförteckningen

för nästa budgetår uppföres ytterligare 1 beställning för flygingenjör av

1. graden (Ca 27), avsedd för en dylik organisation. Härvid förutsätter jag,

att beställningen icke tillsättes, förrän vid den tidpunkt, då detta enligt Kungl.

Maj:ts beprövande befinnes erforderligt. Skulle det visa sig nödvändigt

att under nästa budgetår därjämte ha tillgång till viss lägre teknisk personal

för handhavande av materiel som här avses, torde det få ankomma på

Kungl. Maj:t att för ändamålet medgiva anställande av erforderlig icke-ordinarie

personal.

I enlighet med statsmakternas beslut avses meteor ologper sonalen vid det

centrala väderleksorganet i flygstaben skola utgöras av 1 stabsmeteorolog

(Ca 30), 2 förste militärmeteorologer (Ca 26), 3 militärmeteorologer (Ca 23)

och 5 militärmeteorologer av 2. graden (MEo 15). På grund av bristande till
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Eungl. Maj:ts proposition nr 130.

gång på kompetent personal ha emellertid i personalförteckningen för ordinarie

tjänstemän hittills upptagits beställningar endast för 1 stabsmeteorolog, 1

förste militärmeteorolog och 2 militärmeteorologer. Chefen för flygvapnet har

med hänsyn till att viss ytterligare förbättring i personalläget kunde förutses

för nästa budgetår föreslagit inrättande av ytterligare 1 beställning för militärmeteorolog

(Ca 23). I likhet med civilförvaltningen tillstyrker jag detta förslag.

Beträffande antalet mästare har chefen för flygvapnet föreslagit utökning

med 15 mästare av 1. klassen och 15 av 2. klassen. Härigenom skulle antalet

mästare komma att uppgå till sammanlagt 200. I 1942 års försvarsbeslut har

antalet mästare vid slutligt genomförd organisation beräknats till sammanlagt

265. Förslaget har tillstyrkts av civilförvaltningen och kan även av mig godtagas.

Såsom anförts under punkt 3 böra i personalförteckningen vidare upptagas

900 beställningar för flygtekniker. Löneställningen för denna personal har

jag preliminärt angivit till 8 lönegraden.

Kostnaderna för löner åt de ordinarie tjänstemän, som enligt vad jag sålunda

föreslagit böra finnas upptagna i personalförteckningen för nästa budgetår,

beräknar jag med utgångspunkt i gällande avlöningsbestämmelser för helt

budgetår till 13 200 000 kronor. Av motsvarande skäl som anförts vid behandlingen

av arméns avlöningsanslag torde emellertid detta belopp kunna

minskas till 11 200 000 kronor.

För avlöningar till personal å avgångsstat eller disponibilitetsstat synas

liksom för innevarande budgetår icke böra beräknas särskilda medel.

Till bestridande av kostnader för de övriga förmåner, som skola bestridas från

förevarande anslagspost, beräknar jag i enlighet med civilförvaltningens förslag

i runt tal 3 500 000 kronor. Anslagsposten bör således för nästa budgetår

enligt gällande löneläge upptagas till (11 200 000 + 3 500 000 =) 14 700 000

kronor. Emellertid kan den allmänna löneregleringen beräknas medföra en

ökning av medelsbehovet med omkring 6 500 000 kronor till 21 200 000 kronor. 2

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar.

Flygförbanden.

Antalet expeditionsunderofficerare har —- liksom för innevarande budgetår

— av chefen för flygvapnet föreslagits skola beräknas till 4 vid flygbaskåren

och 3 vid varje flottilj, enär en minskning till det i propositionen 1942: 210

förutsatta antalet icke kunde genomföras, förrän behovet av stamunderofficerare

fyllts. I likhet med civilförvaltningen har jag intet att erinra häremot.

Underofficers-, signal- och tekniska skolorna.

I personalförteckningen för innevarande budgetår finnas upptagna,

bland andra, befattningar för 1 expeditionsofficer i löneklass Oa 10 och

1 expeditionsunderofficer i löneklass UO 7, avsedda för tekniska skolan.

Sedan chefen för flygvapnet hemställt, att berörda expeditionsofficersbefattning

måtte få ersättas med två arvodesbefattningar för pensionerade under
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

191

officerare, föreskrev Kungl. Maj:t den 6 september 1946, att expeditionsofficersbefattningen,

ledig från och med den 1 oktober samma år, icke finge återbesättas,

samt medgav, att i stället finge tillsättas ytterligare en expeditionsunderofficersbefattning

vid flygvapnets centrala skolor. Genom samma beslut

medgav Kungl. Maj:t därjämte, att vid nyssnämnda skolor finge för tiden den

1 oktober 1946—den 30 juni 1947 anställas en extra tjänsteman med avlöning

enligt de grunder som gälla för innehavare av för pensionerad underofficer avsedd

arvodesbefattning. Till stöd för nämnda framställning anfördes i huvudsak

följande.

Den omfattande centrala materieluppbörden vid flygvapnets centrala skolor

hade medfört, att den i gällande personalförteckning för pensionerad personal

i arvodesbefattning för flygvapnets tekniska skola upptagna expeditionsunderofficeren

måst överflyttas till den för skolorna gemensamma chefsexpeditionen

för att såsom uppbördsman handhava vården och redovisningen av den materiel,

varom här vore fråga. Med den omfattning som tekniska skolan nu erhållit

komme emellertid den för skolan avsedde expeditionsunderofficeren att

erfordras för det ändamål, för vilket han från början avsetts. Till följd härav

förelåge behov av ytterligare en arvodesbefattning för underofficer vid flygvapnets

centrala skolor. Detta behov syntes utan större kostnadsökning kunna

tillgodoses genom att den i personalförteckningen upptagna expeditionsofficersbefattningen

vid tekniska skolan utbyttes mot två arvodesbefattningar för

underofficerare.

Civilförvaltningen har tillstyrkt, att den av chefen för flygvapnet föreslagna

jämkningen i personaluppsättningen vid flygvapnets centrala skolor genomföres

från och med nästa budgetår. För egen del har jag intet att erinra häremot

och förordar alltså, att i personalförteckningen upptages ytterligare 2

befattningar för pensionerade underofficerare i löneklass UO 7 i utbyte mot

1 befattning för pensionerad officer i löneklass Oa 10.

Kostnaderna för arvoden motsvarande nettolön i respektive löneklasser beräknar

jag med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser i enlighet

med civilförvaltningens förslag till samma belopp som för innevarande budgetår,

900 000 kronor. Emellertid torde beloppet med hänsyn till den allmänna

löneregleringen böra höjas med 500 000 kronor till 1 400 000 kronor.

Å avlöningsstatens inkomsttitel inflytande pensionsmedel skulle, under

förutsättning att alla arvodesbefattningar vore besatta med från aktiv stab pensionsavgången

personal och med beaktande av beräknad reglering av tjänstepensionerna,

kunna uppskattas till 862 000 kronor. Av skäl som jag anfört vid

behandlingen av arméns motsvarande anslag torde emellertid inflytande pensionsmedel

icke böra beräknas till högre belopp än 800 000 kronor.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Från ifrågavarande anslagspost bestridas kostnaderna för dels arvoden utöver

lön till militär och civilmilitär personal, dels ock vissa andra arvoden

och särskilda ersättningar.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal.

De arvoden, som för innevarande budgetår må utgå, äro uppförda i en av

Kungl. Maj:t genom brev den 28 juni 1946 fastställd förteckning. I förteckningen

äro upptagna stabsarvoden till ett belopp av 5 040 kronor, utbildningsarvoden

till ett belopp av 57 760 kronor och övriga arvoden till ett belopp av

8 195 kronor. Härjämte må enligt i brevet meddelade föreskrifter övergångsvis

utgå vissa utbildningsarvoden, vilka för budgetåret beräknats till 8 000

kronor.

Chefen för flygvapnet har med hänsyn till förutsedd ökad omfattning av

utbildningen av stamflygförare ävensom av övrig utbildning vid flygvapnets

skolor uppskattat kostnaderna för utbildningsarvoden under nästa budgetår

till i runt tal 81 800 kronor, av vilket belopp omkring 7 900 kronor belöpte på

övergångsvis utgående arvoden. I likhet med civilförvaltningen anser jag

mig böra godtaga denna beräkning men förutsätter, att det skall ankomma

på Kungl. Maj:t att i detalj pröva vilka arvodesbelopp, som —- i enlighet med

av riksdagen tidigare godkända grunder — äro erforderliga för de olika

skolorna.

Förenämnda belopp å 8 195 kronor till övriga arvoden är beräknat dels

för ett arvode å 1 895 kronor — motsvarande skillnaden mellan nettolönerna

i lönegraderna Öb 4 och Öb 2 — till chefen för flygstaben, dels ock för tre

arvoden å 2100 kronor — motsvarande skillnaden mellan nettolönerna i

lönegraderna C 7 och Ca 30 (prop. 1946: 120, s. 236) —• till styresmännen vid

de centrala flygverkstäderna. Motsvarande arvoden böra utgå jämväl under

nästa budgetår. Med hänsyn till den allmänna löneregleringen synes emellertid

förstnämnda arvode böra höjas till 2 100 kronor. För här avsedda arvoden upptager

jag alltså för nästa budgetår ett belopp av (4 x 2 100 =) 8 400 kronor.

Beträffande stabsarvodena ifrågasätter jag ingen ändring för nästa budgetår.

I anledning av riksdagens uttalande i skrivelse 1945: 353 (s. 22) får jag

anmäla, att några ändringar hittills icke vidtagits beträffande de arvodesbelopp,

som finnas upptagna i det förslag till personalförteckningar, som i samband

med avlämnandet av propositionen 1946: 120 tillställts riksdagens vederbörande

utskott.

Kostnaderna för arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal för

budgetåret 1947/48 böra alltså upptagas till (5 040 + 81800 + 8 400 =)

95 240 kronor (nu 70 995 kronor).

Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.

Fly g staben.

Chefen för flygvapnet har upprepat ett i äskandena för innevarande budgetår

framställt förslag, att nu utgående arvode å 5 000 kronor till sekreteraren

vid flygstabens flygsäkerhets- och haveriavdelning, tillika juridiskt biträde

åt chefen för flygstaben, höjes till 7 000 kronor. Någon ändring beträffande

den ersättning å 2 000 kronor, som enligt chefens för flygvapnet bestämmande

utgår till annat biträde åt flygvapnets haverikommission än nyssnämnda

sekreterare, har icke ifrågasatts.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd, som yttrade sig

i anledning av det för innevarande budgetår framställda förslaget, ansågo

sig icke kunna tillstyrka böjning av arvodet till sekreteraren, enär erfarenhet

rörande haveriernas omfattning och behovet av juridiskt biträde under normala

fredsförhållanden först borde avvaktas. Av skäl som lönenämnderna

anfört föreslog jag icke för innevarande budgetår någon ändring i berörda

arvode (prop. 1946:120, s. 240).

Till stöd för sitt förnyade förslag, som tillstyrkts av civilförvaltningen,

har chefen för flygvapnet förebragt utredning angående antalet haverier under

budgetåren 1940/46 — för respektive budgetår 32, 56, 53, 38, 48 och 51 —

samt därvid framhållit, bland annat, att antalet haverier budgetåret 1945/46

icke påverkats av beredskapsförhållanden.

Tyvärr torde det — såsom jag i annat sammanhang haft anledning framhålla

— icke vara att vänta, att haverifrekvensen kommer att mera väsentligt

nedgå, även om en viss förbättring kunnat konstateras. På ifrågavarande

befattningshavare torde därför även i fortsättningen ankomma ett maktpåliggande

arbete. Jag förordar därför, att ifrågavarande arvode höjes med

1 000 kronor till 6 000 kronor, och upptager på grund härav för nästa budgetår

arvodessumman under denna rubrik, nu 7 000 kronor, till 8 000 kronor.

Flygbasområdesstaberna.

Under denna rubrik är i gällande arvodesförteckning upptaget ett belopp

av 39 870 kronor för tillsynsmän vid krigsflygfält och övningsplatser. För

nästa budgetår beräknar jag för ändamålet ett belopp av 40 230 kronor.

Flygförbanden. Flygkrigshögskolan. Flygkadettskolan.

Aspirantskolan. Under
officerssko/an.

Signalskolan. Tekniska

skolan.

Under dessa rubriker äro i gällande arvodesförteckning upptagna belopp

å tillhopa 266 520 kronor, avsedda för arvoden till civila lärare. Då motsvarande

kostnader för nästa budgetår böra redovisas under anslagsposten till

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, böra nyssnämnda arvodesbelopp

utgå ur förteckningen.

Personalvårds assistenter.

Civilförvaltningen har föreslagit höjning av det för arvoden till personalvårdsassistenter

avsedda beloppet från 16 000 kronor till 17 100 kronor. Höjningen

är föranledd av att ytterligare en assistent, avsedd för Södertörns flygflottilj,

ansetts erforderlig. Mot detta förslag har jag intet att erinra.

Kostnaderna för vissa andra arvoden och särskilda ersättningar uppgå i

enlighet med det anförda till (8 000 + 40 230 + 17 100—) 65 330 kronor.

Sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, utgör sålunda (95 240 -f 65 330--)

i runt tal 160 000 kronor (nu 425 000 kronor).

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 130.

258 47 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Såsom av punkt 3 framgår bör flygvapnets manskap från och med nästa

budgetår redovisas under förevarande anslagspost, I enlighet med vad jag

under nämnda punkt anfört beräknar jag därför under denna post medel för

avlöning av 1 850 furirer, 750 korpraler samt 540 vicekorpraler och meniga

ävensom av musikmanskap i enlighet med gällande personalförteckning. Av

manskapsbeställningarna avses 250 för stamflygförare. Medelsbehovet för här

avsedda avlöningar —- inklusive avlöningar till volontärer över stat — kan

med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser uppskattas till 4 700 000

kronor.

1 personalförteckningen redovisade extra ordinarie tjänstemän.

Personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän vid flygvapnet för

innevarande budgetår har av Kungl. Maj:t fastställts den 28 juni 1946. Beträffande

beräkningen av lönekostnader för ifrågavarande tjänstemän för nästa

budgetår må anföras följande.

Flygsi aben.

Från och med innevarande budgetår ha i personalförteckningen upptagits

4 stabstrafikledare i MEo 20. Chefen för flygvapnet har föreslagit, att dessa

befattningar placeras i MEo 22, och till stöd härför anfört i huvudsak följande.

Motsvarande befattningshavare inom den civila luftfarten, såvitt avsåge

de större flygplatserna vore inplacerade i 22 lönegraden. Den militära trafikledartjänsten

finge anses vara mer komplicerad än motsvarande civila verksamhet.

I motsats till vad regelmässigt vore fallet beträffande det civila

trafikflyget företoges de militära flygningarna icke efter vissa bestämda

router. Flygvapnet förfogade över fler och snabbare flygplantyper, vilka

sinsemellan ägde högst varierande fartkapacitet. Den militära flygverksamheten

fördelade sig över hela dygnet och ägde i större omfattning rum

nattetid.

På grund härav och i betraktande jämväl av den bundenhet, som följde

med den militära tjänsten, ansåge chefen för flygvapnet att stabstrafikledarna

rätteligen borde i lönehänseende äga försteg framför motsvarande civila befattningshavare.

Flygvapenchefen hade likväl icke velat föreslå inplacering

i högre lönegrad än MEo 22.

Civilförvaltningen har anfört, att ämbetsverket, som funne de av flygvapenchefen

sålunda anförda synpunkterna värda beaktande, i vart fall ansåge,

att befattningarna för stabstrafikledare i lönehänseende borde jämställas

med motsvarande befattningar inom det civila trafikflyget. Civilförvaltningen

tillstyrkte sålunda, att befattningarna för stabstrafikledare inplacerades i lönegrad

MEo 22.

Jag får erinra, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga i sitt den 31

december 1946 avgivna betänkande (SOU 1946: 94) förordat, att de ifrågavarande

stabstrafikledarna placeras i 22 lönegraden. Nu föreliggande förslag

synes böra upptagas i samband med prövningen av de sakkunnigas betänkande.

Chefen för flygvapnet har framlagt förslag om ändrad signaltjänstorganisation

inom flygledningen. Förslaget innebär dels att det stammanskap, som

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

för närvarande betjänar flygledningens radiostation, skulle utbytas mot 3

civila radiotelegrafister i MEo 12, dels ock att vid flygstabens signalavdelning

i teleprintercentralen tjänstgörande värnpliktiga skulle ersättas av 7

civila tekniska biträden i MEo 7.

Till stöd för förslaget har chefen för flygvapnet anfört bland annat följande.

Flygledningens radiostation, som beräknades bliva fullt färdigställd innevarande

år, utgjorde huvudstation i flygvapnets fasta radionät. Här utövades

bland annat flygvapnets centrala radiokontroll. Stationen utgjorde även

reservsignalorgan för teleprintercentralen i flygstaben.

Efter tillkomsten av den centrala flygsäkerhetsorganisationen i flygledningen

hade radiostationen härutöver fått särskild betydelse såsom signalorgan

för den centrala flygsäkerhetsledningen vid dess trafik med flygvapnets

olika förband. Det vore därför av stor vikt, att personalen vid denna radiostation

besutte kvalifikationer, minst motsvarande dem, som krävdes av personalen

vid flygvapnets övriga fasta radiostationer. I motsats till dessa

senare, som var och en betjänades av tre civilanställda signalister, hade flygledningens

radiostation hittills varit bemannad av stamanställda signalmekaniker.

Dessa ägde emellertid icke den omfattande praktiska erfarenhet, som

numera obetingat måste fordras av en signalist vid denna viktiga radiostation.

På grund av ännu under avsevärd tid framåt rådande brist på stamsignalpersonal

och genom att denna, liksom övrig stampersonal, tid efter annan för

fortsatt egen utbildning måste kommenderas till skolor och utbildningskurser

vore det för övrigt svårt att, med bemanning av uteslutande stammanskap,

erhålla erforderlig kontinuitet i tjänstgöringsförhållandena vid radiostationen.

Det vore därför ett starkt önskemål, att de tre stamanställda signalmekanikerna

vid flygledningens signalstation snarast ersattes med 3 väl kvalificerade

civila radiotelegrafister. Löneförhållandena för dessa borde överensstämma

med dem som gällde för förste signalist vid flottiljernas fasta radiostationer.

De borde sålunda inplaceras i lönegrad MEo 12.

Beträffande de tekniska biträdena i teleprintercentralen finge anföras, att

den i ftygstaben, i anslutning till militära väderlekscentralen, befintliga

teleprinterstationen utgjorde central för krigsmaktens och den civila väderlekstjänstens

fjärrskriftförbindelser. Denna vore för närvarande bemannad

med, utöver ett antal vaktchefer, 9 civilanställda kvinnliga kontors- och skrivbiträden

och 7 värnpliktiga teleprintersignalister.

Erfarenheterna av den värnpliktiga personalens användbarhet i denna tjänst

vore icke tillfredsställande.

För att arbetet i teleprintercentralen skulle kunna bedrivas med erforderlig

effektivitet, vore det ett starkt önskemål, att personalen i teleprintercentralen

byttes så sällan som möjligt.

Personalbehovet i centralen vore detsamma i fred som i krig. Detta förhållande

talade ytterligare för att de värnpliktiga borde utbytas mot fast anställd

(civil) personal.

Förslaget har tillstyrkts av civilförvaltningen.

För egen del anser jag mig i varje fall för närvarande icke kunna biträda

förslaget i vidare mån än att jag räknar med tillkomsten av de föreslagna 3

radiotelegrafistbefattningarna i MEo 12. Jag får härvid erinra, att jag i det

föregående förordat utbyte av ett antal på signaltruppernas stat uppförda överfurirsbeställningar

mot civila befattningar för radiotelegrafister i nämnda

lönegrad.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att ytterligare 1 kanslibiträde i lönegrad

MEo 7 och 1 skrivbiträde i lönegrad MEo 2 tilldelas flygstaben från

och med nästa budgetår. Kanslibiträdet vore avsett såsom biträde åt studierektorn,

medan skrivbiträdet skulle tjänstgöra å personalavdelningen, vilken

avdelning för närvarande saknade tillgång till dylikt biträde. Därjämte har

flygvapenchefen föreslagit, att 5 kontorsbiträden och 4 skrivbiträden, vilka

för innevarande budgetår redovisas i personalförteckningen under rubriken

Väderlekstjänsten, från och med nästa budgetår upptagas under rubriken

Elygstaben. Som skäl för sistnämnda förslag har anförts, att ifrågavarande

personal, som tjänstgör i teleprintercentralen, icke vore sysselsatt enbart med

arbetsuppgifter för väderlekstjänstens räkning utan jämväl toges i anspråk

för annan inom flygstaben förekommande verksamhet, särskilt flygsäkerhetstjänsten.

Berörda förslag ha biträtts av civilförvaltningen.

Jag anser mig icke böra tillstyrka, att vid flygstaben nu inrättas någon

ytterligare extra ordinarie kanslibiträdesbefattning. I stället får jag, under

erinran om vad jag i det föregående under punkt 5 anfört, förorda, att staben

tillföres ytterligare 2 birädesbefattningar i MEo 4 eller MEo 2. Mot förslaget

att 5 kontorsbiträden och 4 skrivbiträden, vilka för närvarande redovias under

rubriken Väderlekstjänsten, för nästa budgetår skola upptagas under rubriken

Flygstaben har jag intet att erinra.

Eskaderstaberna och flygbasområdesstaber.

I enlighet med förslag av chefen för flygvapnet, som tillstyrkts av civilförvaltningen,

förordar jag, att för västra flygbasområdesstaben i personalförteckningen

uppföres 1 befattning för telefonvakt av 2. klass i MEo 2.

Civilförvaltningen har föreslagit, att från och med nästa budgetår vid envar

av eskaderstaberna en skrivbiträdesbefattning i MEo 2 utbytes mot en kontorsbiträdesbefattning

i MEo 4. Under hänvisning till vad jag under punkt 5

anfört kan jag icke förorda annan ändring beträffande ifrågavarande biträden

än som må följa av den reglerade befordringsgången för viss kontorspersonal.

Flygförbanden.

Den nuvarande trafikledarpersonalen vid flygförbanden utgöres av 1 förste

trafikledare i MEo 18 och 1 andre trafikledare i MEo 15 vid varje förband.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att därutöver befattningar för distriktstrafikledare

i MEo 20 inrättas vid fyra av flygvapnets förband, och i anslutning

därtill anfört i huvudsak följande.

Allt större krav ha under senare åren ställts och komma framdeles att

ställas på flygsäkerhetstjänsten. Därtill har flygteknikens snabba utveckling

bidragit, varvid särskilt bör nämnas tillkomsten av reaktionsflygplan, som i

avsevärd grad ökat flyghastigheten och flyghöjden och gjort säkerhetstjänsten

mera komplicerad och krävande. Även de tekniska hjälpmedel, som tillkommit

för efterforskning och ledning av flygplan, främst ekoradion, ha med
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

fört ökade fordringar såväl på tillgången av flygsäkerhetspersonal som på

dennas utbildning ocli kunnighet.

De befattningar, avsedda för den direkta flygsäkerhetstjänsten, som först

tillsattes, voro tvenne trafikledare vid varje flygflottilj. För flygsäkerhetstjänstens

centrala ledning i flygledningen tillkom under budgetåret 1945/46

fyra stabstrafikledare. Enligt de nya ordnings- och säkerhetsföreskrifter för

flygning, som nyligen fastställts av chefen för flygvapnet, har landet indelats

i 5 militära flygsäkerhetsdistrikt, nämligen Södra, Yästra, östra, Norra samt

övre Norrlands flygsäkerhetsdistrikt. Avsikten har därvid varit, att inom

varje dylikt distrikt samordna och leda flygsäkerhetstjänsten för inom detsamma

belägna militära flygplatser. Detta sker genom att flygsäkerhetsledningen

vid en flottilj inom varje flygdistrikt samtidigt utgör

distriktstrafikledning för distriktet i fråga. Emellertid komma de sålunda

berörda flottiljernas flygsäkerhetstjänst att starkt betungas, varför personalen

bör utökas med en särskild distriktstrafikledare.

Distriktstrafikledningens uppgifter äro enligt ordnings och säkerhetsföreskrifterna

bland annat:

att, utöver vad som gäller för flygsäkerhetsledningen vid flottilj, inom

vederbörligt flygdistrikt reglera flygning vid nedsatt sikt och under mörker,

så att kollisionsrisk undvikes;

att vid planläggning av flygning kontrollera att lämpliga flygvägar och

flyghöjder väljas samt vid behov förbjuda flygning inom visst område;

att uppehålla samband samt vid behov vidarebefordra signalmeddelanden

och dylikt angående flygsäkerheten.

Enär den centrala flygsäkerhetsledningen i flygledningen samtidigt kommer

att utgöra distriktstrafikledning inom östra flygdistriktet, kan antalet

distriktstrafikledare begränsas till fyra.

Civilförvaltningen har anfört, att ämbetsverket icke ansåge sig kunna bedöma

i vad mån förstärkning av flygvapnets lokala trafikledarpersonal

erfordrades för de avsedda arbetsuppgifterna, särskilt med hänsyn till den

avgränsning av arbetsområdet, såvitt avser flygsäkerhetstjänsten, i förhållande

till luftfartsstyrelsen, som syntes vara erforderlig. Civilförvaltningen

hade emellertid ansett sig böra för nästa budgetår räkna med tillkomsten av

de föreslagna befattningarna.

Då det är av den största vikt, att flygsäkerhetstjänsten erhåller en tillfredsställande

organisation och fungerar väl, förordar jag bifall till föreliggande

förslag. Härvid förutsätter jag, att de fyra distriktstrafikledarna skola,

i den mån så påkallas, tagas i anspråk jämväl för den civila flygsäkerhetstjänsten.

Chefen för flygvapnet har för nästa budgetår ånyo upptagit tidigare vid

olika tillfällen och senast i medclsäskandena för innevarande budgetår framlagda

förslag om löneregleringar för signalister, sjukvårdsförmån och garageförmän

samt tillika föreslagit, att benämningen signalist måtte utbytas mot

benämningen radiotelegrafist.

Jag får erinra, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga i sitt förenämnda

betänkande avgivit förslag till lönegradsplacering och tjänstebenämning

för, bland annat, här avsedd personal. Dessa lönefrågor komma därför

under bedömande vid prövningen av de i betänkandet framlagda förslagen,

varför jag nu icke ingår på desamma.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

För närvarande finnes enligt medgivande av Kungl. Maj:t vid envar av

krigsflygskolan, Svea flygflottilj och Norrbottens flygbaskår anställd 1 förrådsman

i MEo 5 med avlöning från sakanslag. Förrådsmännen vid krigsflygskolan

och Norrbottens flygbaskår tjänstgöra vid respektive förbands drivmedelsförråd.

Förrådsmännen vid Svea flygflottilj handhar det för den i

ffygle(fningen tjänstgörande personalen avsedda persedelförrådet och står i

övrigt till chefens för flygflottiljen förfogande för tjänstgöring inom därvarande

intendenturförråd.

Civilförvaltningen har, då personal med jämförbara arbetsuppgifter vid

flygvapnets övriga förband vore avlönad från avlöningsanslag, tillstyrkt ett

av flygförvaltningen avgivet förslag att överföra kostnaderna för avlöning av

berörda förrådsmän till avlöningsanslaget.

Även jag biträder förslaget och föreslår alltså, att i personalförteckningen

för nästa budgetår uppföras ytterligare 3 förrådsmän i MEo 5, avsedda 1 för

krigsflygskolan, 1 för Svea flygflottilj och 1 för Norrbottens flygbaskår.

Väderleks tj än sten.

I det föregående har jag förordat, att 5 kontorsbiträden och 4 skrivbiträden,

vilka för närvarande redovisas under förevarande rubrik, för nästa budgetår

upptagas under rubriken Flygstaben.

I personalförteckningen för innevarande budgetår finnas under rubriken

Väderlekstjänsten upptagna, bland andra, befattningar för 17 militärmeteoroioger

av 1. graden (MEo 20), 35 militärmeteorologer av 2. graden (MEo 15)

och 28 militärmeteorologer av 3. graden (MEo 13). Chefen för flygvapnet har

föreslagit, att befattningarna för militärmeteorologer av 1., 2. och 3. graden

från och med nästa budgetår upptagas till det antal, som enligt 1943 års riksdags

beslut rörande den militära väderleksorganisationen avsetts skola finnas

vid flygvapnet vid genomförd organisation, eller 19 militärmeteorologer av

1. graden, 43 militärmeteorologer av 2. graden och 23 militärmeteorologer av

3. graden. Med hänsyn till svårigheten att nu i detalj överblicka möjligheterna

för tillsättande av de nytillkommande befattningarna med kompetenta

innehavare syntes emellertid till personalförteckningen böra fogas en not av

innehåll att, därest befattning för militärmeteorolog icke kunde besättas med

därtill kompetent befattningshavare, befattningen finge tills vidare ersättas

med befattning i lägre, för meteorologpersonal gällande lönegrad, dock att befattning

för militärmeteorolog av 2. eller 3. graden vid behov borde tills

vidare få ersättas jämväl med väderleksassistent såsom extra ordinarie eller

extra tjänsteman i motsvarande lönegrad.

I fråga om löneställningen för meteorologpersonalen har chefen för flygvapnet

i sitt förslag till personalförteckning för nästa budgetår upptagit befattningarna

för militärmeteorolog av 2. graden i MEo 18 och befattningarna

för militärmeteorolog av 3. graden i MEo 15.

Civilförvaltningen har anfört, att ämbetsverket icke funnit anledning till

erinran mot det av flygvapenchefen för nästa budgetår föreslagna antalet befattningar

för meteorologpersonal. I avvaktan på beslut om löneställningen

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

för den lägre civila meteorologpersonalen liade ämbetsverket emellertid ansett

sig böra tills vidare räkna med oförändrad löneställning för militärmeteorologer

av 2. och 3. graden.

För egen del kan jag i denna fråga ansluta mig till vad civilförvaltningen

anfört. Jag får härvid erinra, att frågan angående tjänstebenämning och löneställning

för den militära meteorologpersonalen upptagits till behandling av

försvarets tjänsteförteckningssakkunniga, varför slutlig ställning härutinnan

bör tagas först i samband med prövningen av de sakkunnigas förslag.

Civilförvaltningen har tillstyrkt ett av chefen för flygvapnet framställt förslag

om inrättande av ytterligare 2 befattningar för tekniska biträden i MEo 7.

Häremot har jag intet att erinra.

Yid envar av flygförbandens väderleksstationer är för närvarande anställt

1 skrivbiträde, tillika kartritare, i MEo 4. I skrivelse den 24 januari 1947 har

chefen för flygvapnet föreslagit, att ytterligare en dylik befattning inrättas

vid varje flygförband. Förslaget, som tillstyrkts av civilförvaltningen, kan

även av mig biträdas. Jag räknar alltså med tillkomsten av ytterligare 19 befattningar

för skrivbiträden, tillika kartritare, i MEo 4.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört böra således i personalförteckningen

för budgetåret 1947/48 under rubriken Väderlekstjänsten upptagas

befattningar för 19 militärmeteorologer av 1. graden i MEo 20, 43 militärmeteorologer

av 2. graden i MEo 15, 23 militärmeteorologer av 3. graden i

MEo 13, 5 föreståndare för observationscentralstation i MEo 10, 8 tekniska

biträden i MEo 7, 13 kontorsbiträden eller skrivbiträden i MEo 4 eller MEo 2

samt 38 skrivbiträden, tillika kartritare, i MEo 4. Därest befattning för rnililärmeteorolog

icke skulle kunna tillsättas med kompetent person, torde befattningen

böra få tills vidare ersättas av lägre befattningshavare i enlighet

med chefens för flygvapnet förslag.

Underofficers-, signal- och tekniska skolorna.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att för underofficers-, signal- och tekniska

skolorna (flygvapnets centrala skolor i Västerås) i personalförteckningen

för nästa budgetår upptages en befattning för garageförman i MEo 10. Till

stöd härför har flygvapenchefen framhållit, att skolornas motorfordonspark

utgjordes av 10 transportabla markradioanläggningar, 4 trådsignalbilar, 2 lastbilar,

1 paketbil, 1 personbil och 1 omnibus, eller sammanlagt 19 fordon. För

underhåll och vård av denna materiel hade hittills funnits anställd en bilmontör.

Erfarenheten hade emellertid givit vid handen, att denne icke i erforderlig

utsträckning hunne tillse vården av fordonen, varför det vore synnerligen

angeläget att anställa en garageförman vid skolorna.

Civilförvaltningen, som funnit den föreslagna personalförstärkningen befogad,

har emellertid föreslagit, att den nya befattningen i likhet med motsvarande

befattningar vid flygförbanden i avvaktan på resultatet av försvarets

tjänsteförteckningssakkunnigas arbete tills vidare hänföres till lönegrad

MEo 7.

Även jag anser mig böra tillstyrka, att ifrågavarande befattning inrättas.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Löneställningen lärer få bli beroende av prövningen av tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag.

Enligt 1942 års försvarsbeslut finnas vid flygvapnets centrala skolor i

Västeras inrättade 3 extra ordinarie befattningar för förrådsmän i MEo 5.

vilka befattningar äro uppförda i gällande personalförteckning för extra ordinarie

tjänstemän. Innehavarna av dessa befattningar äro placerade till tjänstgöring

vid ettvart av de olika skolornas specialförråd. Utöver nämnda befattningshavare

är vid skolorna anställd följande förrådspersonal, nämligen, med

anlitande av sakanslag, 1 förrådsvaktmästare med arvode motsvarande avlöning

enligt löneklass MEx 6 och 1 extra förrådsförman i MEx 5 samt, med

avlöning från flygvapnets avlöningsanslag, ytterligare 2 extra förrådsmän i

MEx 5. Vidare är för tjänstgöring vid skolornas huvudförråd anställt 1 extra

skrivbiträde i MEx 2, avlönat från sakanslag.

I enlighet med förslag av flygförvaltningen har civilförvaltningen i skrivelse

den 31 januari 1947 förordat, att samtliga nämnda tjänstemän från och

med nästa budgetår beredes extra ordinarie anställning med avlöning från

avlöningsanslaget. Civilförvaltningen har vidare föreslagit, att de å personalförteckningen

redan uppförda tre befattningarna för förrådsmän för nästa

budgetår uppföras under den ändrade tjänstebenämningen vaktmästare.

Enligt 1942 års försvarsbeslut är en flygingenjör på aktiv stat placerad till

tjänstgöring såsom lärare vid flygvapnets centrala skolor i Västerås. Därjämte

finnes vid signalskolan anställd en civil lärare i elektrolära med ett årligt

arvode av 7 G40 kronor, vilket bestrides av den å flygvapnets avlöningsstat

uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t. Utöver nämnda tjänstemän äro vid skolorna anställda följande

från sakanslag avlönade extra ordinarie befattningshavare såsom lärare i tekniska

ämnen, nämligen 1 konstruktör av 2. klass i MEo 21 vid underofficersskolan,

1 ritare av 1. klass i MEo 15 vid signalskolan (med lön enligt MEx 23,

lägsta löneklassen) och 1 arbetsförman av 1. klass i MEo 12 vid tekniska skolan.

Sedan flygförvaltningen föreslagit, att berörda från sakanslag avlönade

lärare skulle överföras till avlöning från flygvapnets avlöningsanslag, har civil

förvaltningen i förenämnda skrivelse den 31 januari 1947 på anförda skäl föreslagit,

att i personalförteckningen för nästa budgetår måtte uppföras två extra

ordinarie befattningar i 24 lönegraden med tjänstebenämningen ingenjör, avsedda

för lärarverksamhet vid de centrala skolorna. Även för arbetsförmannen

av 1. klass i MEo 12 borde å personalförteckningen uppföras en särskild befattning,

med tjänstebenämningen förste montör.

Jag delar myndigheternas uppfattning, att avlöningskostnaderna för förenämnda

vid flygvapnets centrala skolor i Västerås anställda, från sakanslag

avlönade förråds- och lärarpersonal böra överföras till flygvapnets avlöningsanslag.

Emellertid är jag icke beredd att utan ytterligare utredning förorda,

att av den ifrågavarande personalen de nu mot arvode eller såsom extra tjänstemän

anställda beredes extra ordinarie anställning från och med nästa budgetår.

Medel för avlöning åt dessa beräknar jag därför tills vidare under delposten

till avlöningar till extra personal.

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Däremot böra å personalförteckningen för extra ordinarie tjänstemän uppföras

befattningar för de berörda extra ordinarie lärarna i tekniska ämnen.

Jag anser mig härvid kunna tillstyrka, att å förteckningen uppföres en befattning

för förste montör i MEo 12. Till frågan angående lönegradsplaeeringen

för de båda övriga lärarna är jag emellertid i avvaktan på prövningen av försvarets

tjänsteförteckningssakkunnigas förslag icke beredd att nu taga ställning.

För dessa befattningshavare torde därför böra uppföras extra, ordinarie

befattningar i de nu gällande lönegraderna, MEo 15 och MEo 21. Kungl.

Maj:t torde, på sätt redan skett i fråga om den ena befattningen, vid behov

äga besluta om högre löneställning i extra eller arvodesanställning. Jag förutsätter,

att löneställningen prövas under beaktande av lönegradsplaeeringen för

personal med motsvarande utbildning och likartade arbetsuppgifter vid andra

jämförliga läroanstalter.

Civilförvaltningens förslag att utbyta de nu i personalförteckningen uppförda

3 befattningarna för förrådsmän i MEo 5 mot vaktmästare i samma lönegrad

anser jag mig böra biträda.

Kostnaderna för avlöningar m. m. till den extra ordinarie personal, som

sålunda bör uppföras å personalförteckningen för nästa budgetår, beräknar

jag med utgångspunkt i gällande avlöningsbestämmelser till omkring 3 100 000

kronor (nu 2 900 000 kronor).

Viss extra personal m. m.

Till avlöningar åt vikarier för i personalförteckningen uppförda

extra ordinarie tjänstemän är för innevarande budgetår upptaget

ett belopp av 25 000 kronor. Civilförvaltningen har för nästa budgetår

föreslagit höjning av denna post dels med 3 500 kronor för anställande av

vikarier för extra ordinarie sjuksköterskor och dels med 100 000 kronor för

anställande av vikarier för köks- och servisbiträden under tjänstledighet,

semester och dylikt. Sistnämnda kostnader bestridas för innevarande budgetår

från posten till tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. Civilförvaltningen

har alltså beräknat det sammanlagda medelsbehovet under förevarande

post till (25 000 + 3 500 -f 100 000 =) 128 500 kronor. Med godtagande i

huvudsak av civilförvaltningens beräkning upptager jag med utgångspunkt i

nu gällande avlöningsbestämmelser medelsbehovet för avlöningar till vikarier

med ett till 125 000 kronor avrundat belopp.

Medelsbehovet till avlöning av övrig extra personal har civilförvaltningen

beräknat till sammanlagt 495 000 kronor, därav till extra kontors- och

skrivbiträdespersonal, för vars avlönande innevarande budgetår en särskild

post å 60 000 kronor finnes upptagen, 100 000 kronor, till viss extra personal,

huvudsakligen förrådspersonal, som för innevarande budgetår avlönas

från posten till tillfälligt anställande av tjänstemän, 120 000 kronor, till avlöning

åt 60 hjälptekniker i MEx 10 200 000 kronor samt till extra personal

i övrigt 75 000 kronor.

Beträffande det anmälda medelsbehovet till avlöning åt hjälptekniker får

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:Is proposition nr 130.

jag erinra, att jag vid anmälan av propositionen 1946: 120 (s. 21) anförde,

att den omständigheten, att jag icke för det dåvarande kunde taga ställning

till 1944 års manskapsutrednings förslag om inrättande av civilmilitära beställningar

för de tekniska yrkesgrenarna, icke syntes böra utesluta, att under

innevarande budgetår enligt Kungl. Maj:ts bestämmande tillfälligt anställdes

personal i MEx 10 för sådan tjänst. I anslutning härtill medgav Kungl. Maj:t

den 20 september 1946, att 30 hjälptekniker i nämnda lönegrad finge försöksvis

anställas vid flygvapnet för tiden den 1 oktober 1946 — den 30 juni

1947. Med anledning härav och då anställandet av ifrågavarande tekniker

motväges av att ett motsvarande antal manskapsbeställningar hålles obesatt,

har jag intet att erinra mot att medel för ifrågavarande ändamål beräknas

under förevarande post. Dock förutsätter jag, att frågan om löneställningen

för ifrågavarande befattningshavare omprövas med beaktande av den i annat

sammanhang föreslagna löneställningen för flygmekaniker. Med godtagande

av civilförvaltningens beräkningar upptager jag för nästa budgetår medelsbehovet

enligt nuvarande löneläge till övrig extra personal till 495 000

kronor, därvid jag utgår från att inom detta belopp skola kunna rymmas även

kostnaderna för avlöning av viss nu från sakanslag avlönad extra personal vid

öyg^''aPnets centrala skolor i Västerås, som jag i det föregående föreslagit

skola överföras till avlöning från förevarande anslag.

Tillfälligt anställd personal. Civilförvaltningen har under denna

post beräknat ett sammanlagt medelsbehov av 173 000 kronor, därav för tillfällig

köks- och servispersonal 75 000 kronor, för extra läkarhjälp 20 000 kronor,

för extra sjuksköterskor vid ökad sjukledighet, epidemier m. m. 3 000

kronor samt för tillfällig personal i övrigt 75 000 kronor.

Mot denna beräkning har jag intet att erinra. Emellertid har Kungl.

Maj:t den 31 januari 1947 medgivit, att såsom ersättning till en representant

för lottaöverstyrelsen i flygledningen (mobiliseringslotta) finge för innevarande

budgetår disponeras ett belopp av högst 1 000 kronor från fjärde huvudtitelns

anslag till extra utgifter, att såsom månatligt arvode av, i ett för allt,

250 kronor, utgå för en tid av fyra månader. Under erinran om vad jag i

det föregående anfört beträffande motsvarande medelsbehov för armén

förordar jag, att medel för ändamålet, 1 500 kronor, för nästa budgetår beräknas

under förevarande post. Medelsbehovet för tillfälligt anställd personal

upptager jag alltså med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser

till (173 000 + 1 500 =) 174 500 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för viss extra personal m. m. uppgår

således enligt nuvarande löneläge till (125 000 + 495 000 + 174 500=) i avrundat

tal 795 000 kronor (nu enligt statsliggaren 341400 kronor).

Fänrikar.

Medel böra för nästa budgetår beräknas för avlönande av dels de fänrikar,

som antagits år 1946, dels ock för dem, som beräknas komma att bli antagna

våren 1947 och våren 1948. För de år 1946 antagna, 46, liksom för de våren

1947 antagna, 45, bör lön beräknas för hela budgetåret och för de våren 1948

antagna, 48, för en tid av två och en halv månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Kostnaderna för löner till nu nämnd personal beräknas med utgångspunkt

I nu gällande avlöningsbestämmelser för nästa budgetår till i runt tal 315 000

kronor (nu 405 000 kronor). Flygtillägg och andra särskilda avlöningsförmåner

beräknas draga en kostnad av i runt tal 255 000 kronor. Sammanlagda medelsbehovet

enligt nuvarande löneläge utgör således för budgetåret 1947/48 (315 000

+ 255 000=) 570 000 kronor (nu 740 000 kronor).

Viss icke-ordinarie läkarpersonal.

För innevarande budgetår ha beräknats medel för 6 arvoden till flygläkare

av 2. graden.

Arvodeskostnaderna beräknar jag, under hänvisning till vad jag under punkt

4 anfört, till oförändrat belopp, 24 000 kronor.

Musikelever.

Medelsbehovet för detta ändamål beräknas för nästkommande budgetår till

oförändrat belopp, 14 600 kronor. Beträffande en av försvarsväsendets underbefälsförbund

väckt fråga om höjning av den kontanta ersättningen till musikelever

får jag hänvisa till vad jag anfört under arméns avlöningsanslag.

Civila lärare.

Under rubrikerna Flygförbanden, Flygkrigshögskolan, Flygkadettskolan,

Aspirantskolan, Underofficersskolan, Signalskolan

och Tekniska skolan äro i gällande förteckning å vissa andra arvoden

och särskilda ersättningar upptagna belopp å tillhopa 266 520 kronor, avsedda

att bestrida arvoden till civila lärare. I det föregående har jag förordat, att

motsvarande kostnader för nästa budgetår skola redovisas under anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Civilförvaltningen har för nästa budgetår tillstyrkt anvisande för dessa

ändamål av tillhopa 170 560 kronor. Härvid har civilförvaltningen emellertid

icke beaktat, att chefen för flygvapnet i sina anvisningar till ämbetsverket för

samma budgetår beräknat ett belopp av 49 200 kronor till bestridande av kostnader

för timlärararvoden vid undervisning i allmänbildande ämnen av starnflygförare.

Med beaktande härav beräknar jag för ändamålet i runt tal 220 000

kronor. Såsom i det föregående anförts pågår för närvarande utredning genom

särskilt tillkallade sakkunniga av frågan om timlärararvodenas anpassning till

det nya löneläge, som för statstjänstemännen i övrigt uppnås genom den beslutade

allmänna löneregleringen.

Viss kontraktsanställil civil personal.

För budgetåren 1940/47 har under flygvapnets avlöningsanslag funnits

upptagen en särskild anslagspost för bestridande av avlömngskostnadema föi

viss kontraktsanställd civil personal. Syftet med anställandet av donna pcisonal

har varit att med hänsyn till rådande knapphet på militärt utbildad personal

under den pågående utbyggnaden av flygvapenorganisationen frigöra

dylik personal från sådana sysslor och befattningar, som icke nödvändigt

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

kräva militära kvalifikationer hos sina innehavare. För budgetåret 1946/47"

har för ändamålet beräknats ett belopp av 580 000 kronor, avsett för 166 befattningshavare

i expeditionstjänst.

Chefen för flygvapnet har uppgivit, att personalläget syntes komma att medgiva,

att under budgetåret 1947/48 en viss avveckling av den kontraktsanställda

personalen kunde påbörjas. Sålunda har behovet av dylik personal

lör nämnda budgetår beräknats till 131. Medelsbehovet för avlönande av

denna personal beräknar jag i enlighet med förslag av civilförvaltningen och

med utgångspunkt i nuvarande löneläge till i runt tal 470 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal utgör enligt det förut anförda och med utgångspunkt

i nu gällande avlöningsbestämmelser (4 700 000 + 3 100 000 + 795 000

+ 570 000 + 24 000 + 14 600 + 220 000 + 470 000 =) i runt tal 9 900 000 kronor.

Med hänsyn till rådande rekryteringssvårigheter kan emellertid belastningen

å anslagsposten beräknas komma att understiga berörda belopp med

100 000 kronor, varför anslagsposten med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser

borde upptagas till 9 800 000 kronor.

Under hänvisning till vad jag vid behandlingen av motsvarande anslagspost

under arméns avlöningsanslag anfört beträffande merkostnaderna på grund av

den allmänna löneregleringen och löneregleringen för fast anställt manskap

beräknar jag angivna merkostnader till 7 900 000 kronor, varför det sammanlagda

medelsbehovet under förevarande anslagspost skulle utgöra 17 700 000

kronor.

5. Rörligt tillägg.

För rörligt tillägg beräknar jag för nästa budgetår ett belopp av i runt tal

2 140 000 kronor (nu 2 725 000 kronor). Minskningen, 585 000 kronor, är i

sin helhet föranledd av den allmänna löneregleringen. I

I enlighet med vad i det föregående anförts beräknar jag det sammanlagda

medelsbehovet under flygvapnets anslag till avlöningar till aktiv personal

m. fl. till 41 800 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 16 150 000

kronor, xåv anslagshöjningen belöpa omkring 14 700 000 kronor på den allmänna

löneregleringen och löneregleringen för manskapet.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och under hänvisning

till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan till årets statsverksproposition

av för flera huvudtitlar gemensamma frågor får jag hem

ställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1947/48 vidtaga

de ändringar i personalförteckningarna för ordinarie tjänstemän

och för pensionex-ad personal i arvodesbefattningar vid

flygvapnet som i det föregående angivits;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående anförts fastställa stat för flygvapnets

manskap;

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 205

dels godkänna följande avlöningsstat för flygvapnets anslag

till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under

budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1.

2.

3.

4.

5.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... kronor 21 200 000

Arvoden till pensionerad personal i ar
vodesbefattningar,

förslagsvis.............. » 1 400 000

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... » 160 000

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis............................ * 17 700 000

Rörligt tillägg, förslagsvis......... »_2 140 000

Summa kronor 42 600 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .................... kronor 800 000

Nettoutgift kronor 41 800 000

dels ock till Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl.

för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 41800 000

kronor.

[15.] Flygvapnet: Ekiperingsersättningar. förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 147) ...................... kronor 525 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 470 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 103) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flygvapnet:

Ekiperingsersättningar för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av

525 000 kronor.

Såsom anförts vid behandlingen av motsvarande anslagsfråga för armén

har förutsatts, att storleken av den till reservpersonal utgående ekiperingshjälpen

årligen skall bli föremål för prövning i samband med framläggande

av medelsäskanden för riksdagen. Beträffande de för innevarande budgetår

fastställda grunderna torde få hänvisas till statsliggaren, s. 147.

Försvarets civilförvaltning har för nästa budgetår med utgångspunkt i hittills

tillämpade grunder beträffande ekiperingsersättningar beräknat medelsbehovet

under detta anslag till 470 000 kronor.

Såsom jag anfört i det föregående vid behandlingen av arméns motsvarande

anslag utgår jag vid beräkningen av försvarsgrenarnas anslag till ekiperingsersättningar

för nästa budgetår från i huvudsak oförändrade grunder för dylika

ersättningar.

Departements

chefen.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Vad beträffar flygvapnets förevarande anslag liar jag intet att erinra mot

den av ämbetsverket verkställda anslagsberäkningen. Jag upptager alltså anslaget

till 470 000 kronor, innebärande en anslagsminskning med 55 000 kronor.

Beträffande ekiperingsbidrag till viss personal i arvodesbefattningar får jag

hänvisa till vad jag anfört under arméns motsvarande anslag.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Flygvapnet: Elciperingsersättningar för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 470 000 kronor.

[16.] Flygvapnet: Avlöningar till viss arbetarpersonal, förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 147)...................... kronor *825 000

» 1947/48 (departementschefens förslag)............ » 660 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 104) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för nästa budgetår’

beräkna ett förslagsanslag av 625 000 kronor till avlöningar till viss arbetarpersonal.

Angående anslagets benämning och beräkningsgrunden får jag hänvisa

till arméns motsvarande anslag.

Från flygvapnets anslag till civil handräckningspersonal bestridas under

innevarande budgetår lönekostnader för handräckningspersonal i renhållningstjänst

och personal i eldningstjänst.

I statsverkspropositionen (bil. 6, punkt 110) har jag beräknat medel för

handräckningspersonal i renhållningstjänst under flygvapnets bränsleanslag.

Jag upptager därför icke några medel för ändamålet här.

För vård och skötsel av värmeanläggningarna vid flygvapnet ha för inne''

arande budgetår beräknats 107 helårsanställda och 51 säsonganställda arbetare.

I likhet med vad jag föreslagit för armén och av samma skäl som

där angivits förutsätter jag ingen ändring i beräkningsgrunden. Övergången

till oljeeldning torde emellertid möjliggöra en minskning av personalbehovet

med 3 helårsanställda och 11 säsonganställda arbetare, således till 104 respektive

40.

Lönekostnaderna för här avsedd personal uppskattar jag med beaktande

härav och av att nytt kollektivavtal tillkommit, sedan anslagsberäkningarna

för innevarande budgetår verkställdes, till 660 000 kronor, med vilket belopp

anslaget således bör upptagas för nästa budgetår.

Under erinran, att anslagsminskningen utgör 165 000 kronor hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Flygvapnet: Avlöningar till viss arbetarpersonal för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 660 000 kronor.

[17.] Försvarets forskningsanstalt: Anordnande av provisoriska lokaler,

reservationsanslag. Efter förslag i proposition 1944:293 anmälde riksdagen

(skrivelse nr 498), bland annat, att riksdagen beslutat, att en försvarets forsk
-

A ris läge t benämnt Flygvapnet: Avlöningar till civil handräckningspersonal.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO.

207

ningsanstalt skulle från och med tidpunkt, som finge av Kungl. Maj:t bestämmas,

inrättas och organiseras efter i huvudsak den plan, som av departementschefen

i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 20 oktober 1944

angivits, ävensom att riksdagen till nybyggnad för försvarets forskningsanstalt

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under försvarsväsendets

fastighetsfond, arméförvaltningens delfond, anvisat ett investeringsanslag

av 100 000 kronor.

Yid anmälan av förenämnda proposition anförde dåvarande chefen för försvarsdepartementet,

bland annat, att beträffande den lämpliga platsen för

uppförande av erforderliga nybyggnader för den militärtekniska forskningen

ett flertal alternativ förelåge. De två huvudförslagen hade av byggnadsstyrelsen

kostnadsberäknats till 3 019 000 respektive 2 775 000 kronor. Av olika

skäl vore det emellertid icke möjligt att fatta ståndpunkt till frågan om anstaltens

förläggning utan ytterligare utredning. För bestridande av kostnaderna

för denna utredning borde ett anslag av 100 000 kronor anvisas. Sedan

utredningen slutförts, borde förslag föreläggas riksdagen angående anstaltens

förläggning och därmed sammanhängande byggnadsfrågor.

Genom beslut den 23 februari 1945 förordnade Kungl Maj:t, att försvarets

forskningsanstalt skulle inrättas från och med den 1 april 1945 och organiseras

efter i huvudsak den plan, som i förenämnda statsrådsprotokoll angivits.

På byggnadsstyrelsen skulle ankomma att, i samråd med styrelsen för forskningsanstalten,

ytterligare utreda frågan om anstaltens förläggning och därmed

sammanhängande spörsmål rörande nybyggnader för anstalten och kostnaderna

därför samt i anslutning därtill låta utarbeta erforderliga ritningar

in. m. ävensom att inkomma till Kungl. Maj:t med därav föranledda förslag.

Byggnadsstyrelsen skulle vidare åligga att biträda forskningsanstalten vid

anskaffande av de provisoriska lokaler, som kunde vara erforderliga i avbidan

på en slutlig lösning av anstaltens lokalfråga. Slutligen bemyndigade Kungl.

Maj:t arméns fortifikationsförvaltning att med anlitande av förenämnda investeringsanslag

av 100 000 kronor tillhandahålla byggnadsstyrelsen de medel,

som erfordrades för fullgörandet av det byggnadsstyrelsen lämnade uppdraget.

Genom beslut den 16 augusti 1946 medgav Kungl. Maj:t, att till forskningsanstalten

finge för beredande av uppställningsplatser för vissa för försöksändamål

erforderliga apparater och övrig materiel överlämnas sju av arméns

övertaliga baracker.

Genom beslut den 22 november 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t arméns

fortifikationsförvaltning att till byggnadsstyrelsen tills vidare upplåta vissa

utrymmen inom Svea artilleriregementes kasernetablissement i Stockholm.

Vidare förordnade Kungl. Maj:t, att ofrånkomliga kostnader för lokalernas

iordningställande tills vidare skulle av fortifikationsförvaltningen förskjutas

från den å staten för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1946/47 upptagna

titeln reparations- och underhållskostnader m. m., arméns delfond.

Slutligen uppdrog Kungl. Maj:t åt fortifikationsförvaltningen att, i samråd

med byggnadsstyrelsen, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande slut
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

ligt bestridande av de med lokalernas iordningställande förenade kostnaderna.

Yissa av de ifrågavarande lokalerna ha ställts till forskningsanstaltens förfogande.

I skrivelse den 20 november 1946 har byggnadsstyrelsen överlämnat ett

av ritningar och kostnadsberäkningar åskådliggjort förslag till förläggning av

forskningsanstalten med huvuddelen vid Lilla Ursvik samt återstoden vid

Lilla Frösunda. Kostnaderna för en förläggning av forskningsanstalten enligt

detta förslag ha beräknats till 9 200 000 kronor, varav 6 000 000 kronor

för byggnadsarbeten vid Lilla Ursvik och 3 200 000 kronor för arbeten

vid Lilla Frösunda.

I skrivelse den 17 februari 1947 till arméns fortifikationsförvaltning har

försvarets forskningsanstalt anfört följande.

Enligt meddelande under hand från försvarsdepartementet komme frågan

om nybyggnad för försvarets forskningsanstalt icke att föreläggas 1947 års

riksdag. Med hänsyn därtill hade anstalten i samråd med byggnadsstyrelsen

uppgjort program för vissa inom den närmaste tiden erforderliga kompletteringar

av nuvarande lokaler.

Bristen på ändamålsenliga lokaler för forskningsanstalten gjorde det

mycket svårt att fullgöra de uppdrag, som av forskningsanstalten utfördes

för militära myndigheter. Då flera av dessa uppdrag vore av synnerligen

brådskande natur, hade ett starkt behov av provisorisk komplettering och

utvidgning av lokalerna gjort sig gällande. Följande arbeten erfordrades.

Avdelning 1.

Av de sju baracker, som av Kungl. Maj:t ställts till förfogande, skulle

fyra uppföras vid Ursvik. Dessa baracker borde i nuvarande läge inredas

till mera permanenta arbetslokaler med tillhörande installation av värme och

elektricitet. Härför erfordrades även utökning av avdelningens värmecentraler.

Avdelningens avloppsledning borde vidare omläggas och tillhörande reningsverk

ombyggas. Det för raket- och sprängförsök avsedda området skulle

provisoriskt inhägnas, varvid en ny spränggård avsåges anläggas därstädes.

För området erfordrades därjämte vattenledning. Arbetslokaler borde inredas

i nuvarande skyddsrum. Fönstren i materialbyggnadens vindsvåning

borde förstoras för att utrymmena skulle kunna utnyttjas som fullgoda arbetslokaler.

Slutligen borde terrassen i laboratoriebyggnaden överbyggas för vinnande

av ökat köks- och matsalsutrymme.

Avdelning 2.

Av de baracker, som ställts till förfogande, borde en inredas mera permanent

till matsal och förläggningslokal vid avdelningens försöksstation. Vidare

erfordrades en byggnad för krut- och sprängämnesbearbetning samt en

barack för erhållande av ökade förläggnings- och arbetslokaler. Befintligt

kallförråd borde omändras till varmförråd. För kärnfysikalisk forskning borde

en provisorisk barack uppföras invid ingenjörsvetenskapsakademiens försöksstation

vid Drottning Kristinas väg i Stockholm. Slutligen erfordrades inredning

av vissa lokaler vid Svea artilleriregementes förutvarande etablissement

i Stockholm.

Avdelning 3.

De två baracker, som ställts till förfogande och uppsatts invid laboratoriebyggnaden

inom Signalregementets område i Frösunda, borde erhålla en

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

209

mera permanent inredning än från början förutsatts. Vidare erfordrades uppmontering

och inredning av ytterligare fyra baracker på samma plats, varav

två avsåges till arbetslokaler, en till förråd och en till föreläsningssal samt

matsal med kök. Laboratoriebyggnaden borde tillbyggas med en våning och

förses med takterrass. Vid Bromma flygplats disponerade avdelning 3 vissa

baracker, därav en del gemensamt med flygvapnet för ekoradioförsök. Dessa

baracker avsåges skola inredas mera permanent. Vissa möjligheter förefunnes

att på denna plats anordna en försöksstation för fältförsök och försök

i samband med flygverksamhet. Då en dylik försöksstation vore erforderlig

även sedan anstaltens byggnadsfråga fått sin slutliga lösning, hade hänsyn

tagits till att nu föreslagna åtgärder kunde nyttiggöras i samband med

en dylik försöksstation på denna plats. Lokalbehovet för försvarsgrensförvaltningarnas

teletekniska laboratorier på längre sikt hade avsetts tillgodoses i

samband med nybyggnad för avdelning 3. Det provisoriska tillstånd, som nu

uppkommit, återverkade därför även på nämnda laboratorier. Ehuru det syntes

böra ankomma på respektive försvarsgrensförvaltningar att begära inom den

närmaste tiden eventuellt erforderliga medel för provisoriska lokaler för sådana

behov, som vore specifikt försvarsgrensbetonade, hade dock, i samband

med de för avdelning 3 föreslagna lokalerna, vederbörlig hänsyn tagits till

gemensamma behov så långt dessa nu kunde bedömas. Den grundläggande

idén, att goda möjligheter till samverkan mellan försvarsgrensförvaltningarnas

teletekniska laboratorier och avdelning 3 skulle skapas genom att laboratorierna

förlädes tillsammans, syntes i största möjliga utsträckning böra beaktas

även i nuvarande läge.

Forskningsanstalten hade uppgjort preliminära beräkningar av kostnaderna

för angivna provisoriska utbyggnads- och inredningsarbeten. Yttrande över

beräkningarna hade inhämtats från byggnadsstyrelsen, varefter desamma

reviderats med hänsyn till vissa av styrelsen gjorda smärre erinringar. Kostnaderna

uppginge enligt de reviderade beräkningarna till sammanlagt 687 500

kronor, varav 149 500 kronor hänförde sig till avdelning 1, 273 500 kronor till

avdelning 2 och 264 500 kronor till avdelning 3.

Under åberopande av det anförda hemställde forskningsanstalten, att fortifikationsförvaltningen

ville hos Kungl. Maj:t göra framställning om anvisande

av medel för angivna byggnads- och inredningsändamål.

T skrivelse den 21 februari 1947 har arméns fortifikationsförvaltning anfört

följande.

Med hänsyn till forskningsanstaltens speciella verksamhetsområde hade

fortifikationsförvaltningen icke haft möjlighet att, på den korta tid som stått

till ämbetsverkets förfogande, bedöma behovet och ändamålsenligheten av de

föreslagna åtgärderna. Kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten hade

av forskningsanstalten uppskattats till 687 500 kronor. I detta belopp hade

icke inräknats av fortifikationsförvaltningen från reparations- och underhållsmedel

förskotterade kostnader, 80 000 kronor, för iordningställande i

enlighet med förenämnda beslut den 22 november 1946 av lokaler i Svea

artilleriregementes kasernetablissement i Stockholm för forskningsanstaltens

räkning. Jämväl för bestridande av dessa kostnader borde medel i detta sammanhang

anvisas.

Under åberopande av det anförda har fortifikationsförvaltningen hemställt,

att för ordnande av provisoriska lokaler för försvarets forskningsanstalt

måtte anvisas ett belopp av (087 500 + 80 000=) i avrundat tal 770 000

kronor.

Bihang till riksdagens protokoll. 1917. 1 sand. Nr 130.

258 47 1 4

s. 210 Kontrollera mot PDF

epartements
chefen.

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Med hänsyn till rådande knapphet på arbetskraft och material har frågan

om nybyggnad för försvarets forskningsanstalt icke ansetts böra för närvarande

underställas riksdagens prövning. Frågan har därjämte prövats lämpligen

böra komma under bedömande vid pågående översyn av försvarsorganisationen.

Yissa provisoriska åtgärder måste emellertid vidtagas för att anstalten

skall kunna fullgöra de synnerligen angelägna arbetsuppgifter som

ankomma på densamma. Kostnaderna för oundgängligen erforderliga byggnads-

m. fl. arbeten ha beräknats till 687 500 kronor. Härtill komma kostnader

till ett belopp av 80 000 kronor, vilka arméns fortifikationsförvaltning

förskotterat för iordningställande av lokaler för anstaltens räkning i Svea

artilleriregementes kasernetablissement i Stockholm. Det sammanlagda

medelsbehovet uppgår således till (687 500 + 80 000 =) i runt tal 770 000

kronor. Ehuru kostnaderna äro höga, särskilt i betraktande av att åtgärderna

äro av provisorisk natur, har det synts mig oundvikligt, att anslag nu anvisas

för ändamålet med det äskade beloppet. Dock förutsätter jag att, innan

medlen ställas till förfogande, en närmare undersökning företages rörande

möjligheterna att nedbringa kostnaderna.

Med hänsyn till byggnadsarbetenas art torde medel för ändamålet böra

anvisas å riksstatens fjärde huvudtitel såsom reservationsanslag, alltså ej å

kapitalbudgeten.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets forskningsanstalt: Anordnande av provisoriska

lokaler för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av 770 000 kronor.

[18.] Militärapoteket: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 176) ...................... kronor 220 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 323 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 152) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Militärapoteket:

Avlöningar för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av

310 000 kronor. Denna anslagsfråga torde nu böra upptagas till behandling.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har försvarets civilförvaltning

icke ifrågasatt annan ändring beträffande detta anslag än att ämbetsverket

föreslagit höjning av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal med i runt tal 6 000 kronor för anställande av ytterligare ett apoteksbiträde

i lönegrad Ex 4 och en förrådsman i lönegrad Ex 5. Denna personalförstärkning

erfordrades, enligt vad chefen för militärapoteket framhållit,

på grund av utvidgning av apotekets verksamhet. Sålunda hade

apoteket i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut från och med den 1 april 1946

övertagit leveranserna av läkemedel till vanföreanstalten i Stockholm, vartill

komme ökade läkemedelsleveranser i samband med att verksamheten

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

vid den dermatologiska klinik, som för närvarande vore under uppförande

vid karolinska sjukhuset, hösten 1947 toge sin början.

Civilförvaltningen har således beräknat medelsbehovet under anslaget

till (220 000 + 6 000 =) 226 000 kronor.

Å militärapotekets personalförteckning finnas under rubriken Tjänstemän Departem

& ordinarie stat uppförda — förutom 1 befattning såsom chef för militärapo- etieftn

teket i C 6 — 8 befattningar för apotekare, varav 2 med arvoden i A 24 och

6 med arvoden i A 20, samt 2 befattningar för farmacie kandidater med

arvoden i A 15. Arvodena utgå med belopp motsvarande avlöningen enligt

angivna lönegrader, varvid dock avdrag skall göras med belopp motsvarande

tjänste- och familjepensionsavdragen för vederbörlig lönegrad, minskat med

belopp motsvarande vad befattningshavaren visar sig ha utgivit i personliga

pensionsutgifter till apotekarpensioneringsfonderna. Beträffande befattningarna

i 20 lönegraden ha särskilda bestämmelser meddelats i syfte att tillförsäkra

befattningshavarna samma avlöningsförmåner som skulle ha utgått

vid tjänstgöring såsom farmaceut å enskilt apotek.

Yid anmälan av frågan om militärapotekets avlöningsanslag i statsverkspropositionen

anförde jag, att vid den allmänna lönereglering, som trädde

i kraft från och med den 1 juli 1947, övergång för statstjänstemännens del

komme att ske till s. k. nettolönesystem, vilket innebure, att intet särskilt bidrag

till kostnaderna för pensioneringen, i form av avgift eller avdrag å lönen,

erlades av löntagarna. Utan särskilda bestämmelser kunde detta system icke

göras tillämpligt å befattningshavare, som vore undandragna från de statliga

pensionsreglementenas tillämpning, såsom fallet vore med angivna befattningshavare

vid militärapoteket. Med erinran om vad chefen för finansdepartementet

vid anmälan av propositionen angående den allmänna löneregleringen

anfört i ämnet anförde jag vidare, att inom försvarets civilförvaltning

igångsatts utredning i fråga om anställningsvillkor och avlöningsförmåner

för ifrågavarande personal.

Slutligt förslag i ämnet kan icke av civilförvaltningen avgivas förrän 1945

års lönekommitté framlagt förslag om anställningsform m. m. för arvodespersonal.

Den personal, varom här är fråga, avses icke skola erhålla vare sig ordinarie

eller extra ordinarie anställning i statens tjänst. Enligt vedertagna

principer lärer det vid sådant förhållande böra ankomma på Kungl. Maj:t att

besluta om personalens anställningsvillkor. Med beaktande härav har jag, med

hänsyn till angelägenheten av att förslag i ämnet förelägges riksdagen inom

den för avgivande av propositioner angivna tiden, ansett mig redan nu böra

upptaga denna anslagsfråga till behandling.

Beträffande nyssberörda arvodesanställda personal räknar jag härvid med

en uppräkning av lönerna enligt i huvudsak de grunder, som tillämpats för

övriga befattningshavare i statens tjänst. Sannolikt är, att vissa specialbestämmelser

liksom nu bli erforderliga i syfte att tillförsäkra personalen

samma avlöningsförmåner som vid tjänstgöring å privata apotek. Anledning

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

saknas att bibehålla ifrågavarande befattningar å militärapotekets personalförteckning,

varför denna från och med nästa budgetår bör upptaga allenast

chefsbefattningen. Avlöningskostnaderna för nyssberörda arvodespersonal bestridas

enligt militärapotekets avlöningsstat från en särskild anslagspost.

Kostnaderna torde emellertid från och med nästa budgetår böra, med tillämpning

av eljest gällande principer, utgå från anslagsposten Avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal.

Då den av civilförvaltningen förordade förstärkningen av den lägre personalen

torde vara behövlig för mötande av ökade arbetsuppgifter i samband

med utvidgning av apotekets verksamhet, beräknar jag under sistnämnda anslagspost

erforderliga medel härför. Avsikten är, att genom statens organisationsnämnds

försorg organisationsundersökningar skola verkställas vid militärapoteket.

I vad mån besparingar beträffande personalorganisationen kunna

vinnas härigenom kan icke nu bedömas.

På sätt i årets statsverksproposition (bil. 6, s. 12) förutsatts bör anslagsposten

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, vilken

i sin helhet disponeras för bestridande av kostnaderna för arvode till pensionerad

personal i arvodesbefattning (en underofficer med arvode i U0 7),

erhålla den ändrade benämningen Arvode till pensionerad personal i arvodesbefattning.

I enlighet med vad jag sålunda föreslagit och med beaktande av uppkommande

merkostnader i anledning av löneklassuppflyttningar samt de

ändringar i beräkningarna, som föranledas av avlöningsregleringen för befattningshavare

i statens tjänst, beräknar jag under militärapotekets avlöningsanslag

för nästa budgetår anslagsposten Avlöningar till ordinarie tjänstemän

(nu 13 100 kronor) till 18 700 kronor och utgifterna för arvode till pensionerad

personal i arvodesbefattning till 9100 kronor (nu 5 750 kronor). Anslagsposterna

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal (nu 98 000 kronor) och

Rörligt tillägg (nu 28 800 kronor) böra upptagas med 282 000 kronor respektive

18 200 kronor. I uppbördsmedel (nu 3 650 kronor) beräknar jag 5 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet skulle således uppgå till (18 700 + 9 100 +

282 000 + 18 200—5 000 =) 323 000 kronor. Anslagshöjningen utgör 103 000

kronor, varav 97 000 kronor belöpa på löneregleringen. Förslaget till reglerad

befordringsgång för biträdes- och amanuenspersonal påverkar icke anslagsberäkningarna.

Åberopande det anförda och vad chefen för finansdepartementet anfört vid

anmälan i årets statsverksprojmsition av för flera huvudtitlar gemensamma

frågor får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den ändring i personalförteckningen

för militärapoteket, som i det föregående

angivits;

dels fastställa följande avlöningsstat för militärapoteket, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis kronor 18 700

2. Arvode till pensionerad personal i arvodes
-

befattning, förslagsvis............................ » 9100

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.. » 282 000

4. Eörligt tillägg, förslagsvis ...................... » 18 200

Summa kronor 328 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ........................ »_5 000

Nettoutgift kronor 323 000

dels ock till Militärapoteket: Avlöningar för budgetåret 1947/48

anvisa ett förslagsanslag av 323 000 kronor.

[19.] Omskolning av i militärtjänst skadade, förslagsanslag.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 193) ...................... kronor 600000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 500 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 183) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Omskolning av i

militärtjänst skadade för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av

400 000 kronor. Denna anslagsfråga upptager jag nu till behandling.

Statens arbetsmarknadskommission har i skrivelse den 27 februari 1947

hemställt, att för ifrågavarande ändamål måtte för nästa budgetår anvisas

samma belopp som för innevarande budgetår, 600 000 kronor. Enligt kommissionens

framställning skulle medelsbehovet enligt verkställda beräkningar

uppgå till 678 300 kronor, fördelade på följande utgiftsändamål.

1. Kommissionens direkta kostnader för redan beviljad ut

3 4 5 6

bildning ..................................................................... kronor 139 300

2 Kostnader för redan beviljad utbildning i särskilda kurser,

anordnade av överstyrelsen för yrkesutbildning ............ » 25 000

3. Kostnader för anskaffning av maskiner och annan utrustning

........................................................................ » 10 000

4. Kostnader för utbildning av längre varaktighet än ett år

(under förutsättning att Kungl.Maj :ts medgivande erhålles) » 60 000

5. Kommissionens direkta kostnader för utbildning, som beräknas

komma att beviljas i fall, som av riksförsäkringsan
stalten

redovisats till kommissionen .............................. » 250 000

6. Kostnader för utbildning, som beräknats komma att beredas

i särskilda kurser, anordnade av överstyrelsen för yrkesutbildning

i fall, som av riksförsäkringsanstalten redovisats

till kommissionen ...................................................... » 42 000

7. Kostnader för fall, som ännu icke av riksförsäkringsan
stalten

redovisats till kommissionen .............................. » 30 000

8. Kostnader för nytillkommande skadofall ........................ » 120 000

s. 214 Kontrollera mot PDF

partements
chefen.

214 Kungl. Maj-.ts proposition nr ISO.

Den av kommissionen beräknade begränsningen av medelsbehovet till

600 000 kronor har motiverats med att beräkningen av medelsbehovet under

den sista av de av kommissionen angivna posterna betraktats såsom synnerligen

osäker.

Kommissionen har till jämförelse anfört, att av kommissionen beviljad

utbildning hittills dragit följande kostnader:

under budgetåret 1945/46 ................................................ kronor 615 000

» första hälften av budgetåret 1947/48 ........................ » 408 000

Rörande grunderna för kommissionens beräkningar torde få hänvisas till

kommissionens skrivelse.

Vid anmälan av motsvarande anslagsfråga för innevarande budgetår (propositionen

1946: 250, s. 75) framhöll jag, att den under år 1945 påbörjade

verksamheten för att förhjälpa under militärtjänstgöring skadade till utkomst

genom eget arbete — arbetsvärd — visat sig fylla ett stort behov.

De ytterligare erfarenheter, som sedermera vunnits, ha än mer bestyrkt angelägenheten,

såväl ur samhällets synpunkt som med hänsyn till de skadades

intressen, av dylik arbetsvärd. Det synes därför erforderligt, att verksamheten

fortgår även under nästa budgetår efter i huvudsak oförändrade riktlinjer.

Kostnaderna för arbetsvärden ha befunnits icke oväsentligt överstiga vad

man vid verksamhetens igångsättande ansåg sig ha anledning räkna med.

Med hänsyn till svårigheterna att beräkna verksamhetens omfattning synes

detta icke oförklarligt. Då emellertid, såsom av arbetsmarknadskommissionens

framställning framgår, kostnaderna även under nästa budgetår, två år efter

försvarsberedskapens upphörande, beräknas bli i stort sett oförändrade,

finner jag skäl tala för en strängare prövning av föreliggande behov. Härför

kan även åberopas den för närvarande föreliggande situationen på arbetsmarknaden,

vilken torde möjliggöra, att i militärtjänst skadade i större omfattning

än tidigare kunna erhålla försörjning utan omskolning. Utan att taga

bestämd ståndpunkt i denna fråga anser jag mig kunna räkna med ett något

lägre anslagsbelopp än arbetsmarknadskommissionen äskat. Jag föreslår, att

anslaget uppföres med ett belopp av 500 000 kronor, innebärande en anslagsminskning

med 100 000 kronor.

Enligt de för omskolningsverksamheten gällande bestämmelserna må utbildning

av längre varaktighet än ett år icke ifrågakomma utan Kungl. Maj:ts

medgivande i varje särskilt fall. Det synes mig böra övervägas, huruvida

icke även dessa frågor böra avgöras av arbetsmarknadskommissionen.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Omskolning av i militärtjänst skadade för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kronor.

Sammanställning

över de i det föregående äskade anslagen ävensom de anslag under riksstatens

fjärde huvudtitel, varom slutliga äskanden framlagts i de i annat sammanhang

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

anmälda propositionerna med förslag till stat för försvarets fastighetsfond för

budgetåret 1947/48, angående redovisning av tillgångar och skulder m. m. vid

örlogsvarvens marinverkstäder samt angående omorganisation av fortifikations-

och byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m.

Försvarets civilförvaltning: Avlöningar..................

Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar..................

» : Omkostnader................

Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar ............

» o : Omkostnader ..........

Marinförvaltningen: Avlöningar ........................

» : Omkostnader........................

Flygförvaltningen: Avlöningar ..........................

» : Omkostnader ........................

Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl.............

» : Ekiperingsersättningar..........................

» : Avlöningar till viss arbetarpersonal ............

» : Uppförande av vissa baracker i Visby ..........

» : Ersättning till försvarets fastighetsfond: Arméns

delfond ......................................

Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl.............

» : Ekiperingsersättningar ........................

» : Avlöningar till viss arbetarpersonal............

» : Underhåll av fartyg m. m.....................

» : Ersättning till försvarets fastighetsfond: Marinens

delfond................................

Flygvapnet: Avlöningen till aktiv personal m. fl.........

» : Ekiperingsersättningar......................

» : Avlöningar till viss arbetarpersonal ........

» : Ersättning till försvarets fastighetsfond: Flygvapnets

del fond..........................

Försvarets forskningsanstalt: Anordnande av provisoriska

lokaler ..............................................

Militärapoteket: Avlöningar ............................

Försvarets bostadsanskaffningsuämnd: Avlöningar........

» » : Omkostnader......

Omskolning av i militärtjänst skadade ..................

Summa

I statsverks- propositionen

upptaget belopp

Slutligt

äskat belopp

2 185 000

2 260 000

—

650 000

—

105 000

1 500 000

478 000

185 000

95 0i ''0

620 000

665 000

400 000

415 000

700 000

850 000

380 000

375 000

118 000 000

110O0O000

1 450 000

1 450 000

8 000 000

8 675 000

—

16 000

18 962 000

20 150 000

46 000 000

46 000 000

800 000

800 000

880 000

935 000

25 000 000

25 700 000

7 465 000

6 763 000

39 500 000

41 800 000

525 000

470 000

625 000

660 000

11 599 000

11757 000

_

770 000

310 000

323 000

89 000

45 000

30 000

15 000

400 000

500 000

285 605 000

282 722 000

Enligt årets statsverksproposition (bil. 6, s. 313) skulle fjärde huvudtitelns

slutsumma för budgetåret 1947/48 vid bifall till vad däri föreslagits uppgå till

798 449 400 kronor. Vid bifall till de här berörda förslagen skulle slutsumman

minskas med (285 605 000—282 722 000=) 2 883 000 kronor till (798 449 400

2 883 000 =) 795 566 400 kronor. Slutliga äskanden ha dock icke ännu kunnat

framläggas beträffande två i statsverkspropositionen med beräknade belopp

upptagna anslag — Avveckling av beredskapen m. m. och Barntillägg åt

vissa befattningshavare i statens tjänst — varför även den nu angivna slutsumman

är att betrakta såsom preliminär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Roswall.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Organisation av normalinfanteriregemente i fred.

218

Kung!. Maj:ts proposition nr 130.

Bilaga 1.

,3

JS

co

!

•H

1

£> V.

N s

\3i

&

O

-

8

O

Anm. Vid högst åtta regementen skola tillsvidare utbildnings- och personalavdelningarna försöksvis vara sammanförda till on avdelning

truppavdelningen. Vid högst fyra av dessa regementen må särskild stabschef finnas.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Personalorganisationen vid rationaliserat infanteriregementes stabs- och förvaltningsorgan m. m. enligt departementschefens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

219

Bilaga 2.

Värnpliktiga

1 1

OJ 1 1 1 •*—* 1 1

''MM

i i

i

A fl 1

1

1 ''r?

eo

KO

Kollektivanställda arbetare

1 1

1 1 1 1 1 1 1

Öb OJ | |

A 1

i

fl II 1

CO

ii m

m

Köks- och ser- yi sbiträden

MV

d

1 1

II II 1 1 1

1 1 fl

1 1

i

lllll

1

IMI

tH

c3

a

O

to

Sjukvårdsbitr.

eller städerskor

g-

1 1

1 1 1 1 II 1

1 II 1

1 1

iO

o

II I! 1

1

m ii

»O

Första biträden

''för köko. serv.,

£ O

1 1

II 1 1 1 II-

1 1 fl

1 1

1

lllll

1

ii ii

OI

P-

OJ

M

Kontors- och

skrivbiträden

MEo

4 el 2

v-H

-H CM

1 1 1 *"• ^ 1 1

i fl 1

1 ”

1

1 A II

1

" li 1

CO

O

M

o

Förrådsraän

MEo

5

1 1

1 1 1 1 M !

° 1 II

iO 1

1

lllll

1

II II

TH

o

o

Eldare av

2. klass

MEo

5

1 1

1 1 II 1 1 1

1 1 1 1

1 1

1

lllll

vH

II II

tH

ai

a

''S

m

Bitr. husmoder

O

ä 10

1 1

1 II 1 1 M

! ! fl

1 1

1

lllll

1

II II

Oj

H

Kanslibiträden

!■''

1 T_''

1 fl 1

i 1

1

IA ! 1

1

"III

kO

S

’P

Sjuksköterskor

o

1 1

MIMI!

1 1 1 1

1 1

OJ

0»

1111!

1

II II

OI

d

Förste

kontorist

MEo

9

1 1

II II II l

II 1 1

1 1

1

1 A II

1

II II

Husmoder

1. klass

MEo

10

1 1

II II II 1

M fl

1 1

1

lllll

1

II II

rH

Eldare av 1. kl

03 ,

O 1

1 1

1 1 II

1 1

1

lllll

v-H

II II

rH

.5 a

® c

Maskinist

Ca

12

1 1

II II 1 M

II 1 1

i 1

1

lllll

t-H

1 II 1

tH

»a ®

O kH

o ®

Förrå ds vaktm.

c3

5 l-

1 1

II II II 1

"III

OJ I

1

lllll

I

II II

*-«

:cc5 .O

.fl ‘p

fl 53

Ty g hantver- kare 2. klass

Ca

12

! 1

m m m r

II II

1 1

I

lllll

1

II II

II

>• ^

Bataljonsläk.

03 C-J

O (M

1 1

m m m i

IMI

1 1

lllll

1

II II

TH

O

Rcgementsläk

03 tO

fl) (M

1 1

m m i m

II II

1 1

v-H

CO

lllll

1

M II

P 6

o u a

p .2 £

Underofficerare

g-

1 1

1 1 1 1 H |

II i 1

1 ^

1

lllll

1

"" 1 1

iO

•■a _ o

fl £ ''S

g o ^

Officerare

0a

10

1 1

| | H | | 1 1

II II

1 1

1

lllll

1

1 A 1

OI

Furirer

Ma

3

1 1

1 1 1 1 I 1 CO

IMI

! 1

1

MAI

1

II II

oeS

P-

Överfurirer

fl

a ^

1 1

^ il II II

All

1 1

A A1-1

1

1 A 1

r»

C3

a fl

o £

Fanjunkare el.

sergeanter

DO

2 el .1

t-H I

II M II 1

MM

1 1

I

lllll

1

1 !

KO

rH

g. .3

3- .14

Förvaltare

UO

3

- 1

r i i i

r i

1

Ar M

1

II II

CO

ä

Kompani-

officerare

0a

3 el. 2

- I

i r i m" i

m r i

i i

;

lllll

1

1 1 II

»O

Överstelöjtnant

och/eller major

cö

O ®

»o

1 1

M- II II

m m

i i

i

lllll

1

"III

©1

bc >

O o M

•s V *

s s

£ o >

s fl

sMs

M ^ ^

>H 2 ®

O Ä ro

£ S S

P. ^ *

P S .id

Sh.s

d" 00

B a

bo

.s

o

fl

bo -g «

.5^ 2

fl p- 2 ®

® g o e«

.3 5 •* =

g-g S m

O • ——h ©a

tO ce w _H

^ rS

•§ ® .s g.

° s &

i aS 2

m In Ph ”

bo :o hf

C bo

bo

C3

fl

fl a

P
a

13

a ^

S)f

■ a

:

b0.2fl

.fl a ra

''S T?^

S k o •

7? rf o,

—< tons -

S S>.2 2

a.s SM

<D 2 CO *•

o t3 C2 *1)

fl .fl ''X fi

fl .o *2 sc®

PO £.SW

a>

fl

fl

ci

! bo

fl

>1

• C

bo

S ^2

fl

n

fl

M

O)

u

rÖ)

ri fl S

c3 fl

fl eu

?, %

W>-3<g

c iS o

a u bo

<D

^ ^ fl

C M oc3

eu eu t_,

Oh''O M

- -C aj a O

O M

PhH

A * O fl

® -fl o

fl «<« o °

3 S » M>

a t2 w>.9

t* å g 73 o «

os .3 bnd''”?

9 Ö l « «

fl +J M ''fl fl 55

• bo •

• .2 •

bOfl •

.2 ^

B t bo

0) & fl

''fi ''fl

> fl P2

-m

-O ^

fl

i? „

(fl fl

> fl M

’ -fl A

3 -fl ''fl

; a a

• .fl

'' ►■g

o fl

p na o fl

*h «d fl w

:2 k > -

o P 03 5

iJ fl co -fl

*) tfl

o; a ci 2

S®

''A .2

p S:

►2 fl

W 05

.2 fl

•fl fl

TJ .2 .

fl % <

&■■? i

S Ph t

bo M t

a fl f

• fl w <

a a a

3 ►.£ |

a M 3 !

o S.''

£ CQ t

^ ''Ö to .

:e« -*->

» u -H o!

''fl »S «

c :<a

cS Q

B fl ^4*1

s -a g.*

o! I»+j 5i

t/3 a

^ Ph cfl

■s''2

■8 3

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Bilaga 3.

Sammanställning av antalet beställningar i vissa manskapsgrader vid armén.

Truppslag och truppförband m. m.

Eurirer

Ma 3

Korpraler

(kon-

staplar)

Ma 2

Vice-

korpraler

(vicekon-

staplar)

och

meniga

Ma 1

Musik-

furirer

Ma 3

Musik-

korpraler

(musik-

kon-

staplar)

Ma 2

Musikvice- korpraler

(musikvice- konstaplar)

och-meniga

Mai

Infanteriet.

I 1. Svea livgarde..............

65

20

40

4

4

14

I 2. Värmlands regemente ......

65

20

40

4

2

8

I 3. Livregementets grenadjärer

65

20

40

4

2

8

I 4. Livgrenadjärregementet ....

65

20

40

4

2

8

I 5. Jämtlands fältjägarregemente

65

20

40

4

2

8

I 6. Norra Skånska infanterirege-

mentet ....................

65

20

40

4

2

8

I 7. Södra Skånska infanterirege-

mentet ....................

65

20

40

4

2

8

I 8. Upplands regemente........

65

20

40

4

2

8

111. Kronobergs regemente......

65

20

40

4

2

8

112. Jönköpings-Kalmar rege-

mente ....................

65

20

40

4

2

8

113. Dalregementet..............

65

20

40

4

2

8

114. Hälsinge regemente........

65

20

40

4

2

8

I 15. Älvsborgs regemente ......

65

20

40

4

2

8

116. Hallands regemente........

65

20

40

4

2

8

I 17. Bohusläns regemente ......

65

20

40

4

2

8

118. Gotlands infanteriregemente

65

20

40

4

2

8

119. Norrbottens regemente .

65

20

40

4

4

14

120. Västerbottens regemente....

65

28

40

4

2

8

121. Västernorrlands regemente..

65

20

40

4

2

8

1 235

388

760

76

42

164

Kavalleriet.

K 1. Livregementet till häst ....

35

20

26

3

1

5

K 2. Skånska kavalleriregementet

35

20

26

4

2

8

K 3. Livregementets husarer . . .

35

25

26

—

—

—

K 4. Norrlands dragonregemente. .

35

25

26

—

—

—

Hovslagarpersonal ..............

82

—

—

—

—

222

90

104

7

3

13

Pansartrupperna.

P 1. Göta pansarlivgarde ........

50

35

40

—

—

—

P 2. Skånska pansarregementet . .

75

65

70

—

—

1

P 3. Södermanlands pansarrege-

mente......................

64

35

66

4

2

8

P 4. Skaraborgs pansarregemente

75

35

66

4

2

8

264

170

242

8

4

16

Artilleriet.

A1. Svea artilleriregemente ....

60

20

40

—

—

_

A 2. Göta artilleriregemente ....

60

20

40

3

1

5

A 3. Wendes artilleriregemente ..

65

30

42

—

—

—

A 4. Norrlands artilleriregemente

60

20

40

—

—

—

A 5. Norrbottens artillerikår ....

35

16

23

—

—

_

A 6. Smålands artilleriregemente..

65

30

42

3

1

5

A 7. Gotlands artillerikår........

35

16

23

3

1

5

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

221

Truppslag ocli truppförband ra. m.

Furirer

Ma 3

Korpraler

(kon-

staplar)

Ma 2

Vice-

korpraler

(vicekon-

staplar)

och

meniga

Ma 1

Musik-

furirer

Ma 3

Musik-

korpraler

(musik-

kon-

staplar)

Ma 2

Musikvice- korpraler

musikvice- konstaplar''

och-meniga

Ma 1

A 8. Bodens artilleriregemente ..

70

45

60

A 9. Bergslagens artilleriregemente

55

22

42

—

—

—

505

219

352

9

3

15

Luftvärnet.

Lv 1. Karlsborgs luftvärnsrege-

mente ....................

65

29

59

3

1

5

Lv 2. Ostgöta luftvärnsregemente

Lv 3. Stockholms luftvärnsrege-

85

29

59

—

- .

—

mente ....................

65

29

59

—

—

—.

Lv 4. Skånska luftvärnskåren ....

45

27

38

3

1

5

Lv 5. Sundsvalls luftvämskår ....

36

18

38

3

1

5

Lv 6. Göteborgs luftvärnskår ....

40

18

38

—

—

—

Lv 7. Luleå luftvärnskår ........

36

18

38

—

—

—

372

168

329

9

3

15

Ingenjörtrupperna.

Ingl. Svea ingenjörkår..........

55

34

36

—

—

—

Ing 2. Göta ingenjörkår..........

50

25

44

—

—

- ''

Ing 3. Bodens ingenjörkår ......

40

16

32

—

—

—

145

75

112

—

—

—

Signaltrupperna.

S1. Signalregementet ..........

95

47

70

—

—

—

Trängen.

T 1. Svea trängkår..............

60

45

39

—

—

—

T 2. Göta trängkår..............

60

66

39

—

—

—

T 3. Norrlands trängkår ........

60

40

45

—

—

—

T 4. Skånska trängkåren ........

60

45

45

3

1

5

Sjukvårdsbeställningsmän........

141

—

—

—

—

—

381

196

168

3

1

5

Fälttygkåren.....................

9

—

—

—

—

—

Intendenturkåren ................

27

—

—

—

—

—

Arméhundväsendet................

1 2

—

—

—

—

—

Beställningsmän vid truppförband

m. m...........................

510

—

—

—

—

Summa

2 3 767

1353

2137

112

50

228

1 Alternativt sergeanter.

2 Varav 2 beställningar alternativt för sergeanter.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sia.

1. Ändrad organisation av infanteriregementes stabs- och förvaltningstjänst

i fred................................................................

2. Förrådstjänsten m. m. vid försvarsområdena ............................

3. Försvarets manskapsorganisation..........................................

4. Reglering av vissa läkararvoden m. m...................................

5. Löneställningen för viss sjukvårds- och ekonomipersonal vid försvaret

m. m.......................................................................

6. Försvarets civilförvaltning: Avlöningar ..................................

7. Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl.............................

8. » : Ekiperingsersättningar............................................

9. » : Avlöningar till viss arbetarpersonal..............................

10. » : Uppförande av vissa baracker i Visby ..........................

11. Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl...........................

12. » : Ekiperingsersättningar ..........................................

13. » : Avlöningar till viss arbetarpersonal............................

14. Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl.........................

15. » : Ekiperingsersättningar........................................

16. » : Avlöningar till viss arbetarpersonal ........................

17. Försvarets forskningsanstalt: Anordnande av provisoriska lokaler......

18. Militärapoteket: Avlöningar ..............................................

19. Omskolning av i militärtjänst skadade ..................................

2

33

45

101

103

105

114

157

158

161

162

182

183

186

205

206

206

210

213

Bilagor

217

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:464 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av hushållningssällskapen m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 11 i texten
  2. Rskr. 1947:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående vissa avlöningsm. fl. anslag för budgetåret 1947148 under fjärde huvudtiteln jämte i ä s. 1 i texten
  3. SU 1947:187 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsm. fl. anslag för budgetåret 1947 48 under fjärde huvudtiteln jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten