Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen m. in

1947-03-07 · 70 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 68 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:183, Angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 183.

1

Nr 183.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av bilbesiktningsmannainstitutionen m. in.; given

Stockholms slott den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 7 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1945 tillkallade dåvarande

chefen för kommunikationsdepartementet samma dag fem sakkunBihang

till riksdagens protokoll 19i7. 1 sand. Nr 183.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

niga för alt inom departementet biträda med utredning rörande lämplig organisation

av besiktningsväsendet för motorfordon jämte därmed sammanhängande

förhållanden. Nämnda sakkunniga — vilka sedermera antogo benämningen

1945 års bilbesiktningsutredning — voro civilingenjören K. A. S.

Nyländer i Borås, tillika ordförande, byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

E. G. Braune, länsbesiktningsmannen i Stockholms stad och län,

överstelöjtnanten C. W. Elliot, ledamoten av riksdagens andra kammare,

hemmansägaren G. K. Hellbacken samt numera expeditionschefen i finansdepartementet

O. H. Klackenberg. Sedermera biföll jag den 7 december 1945

en av Braune gjord framställning om entledigande från det honom meddelade

uppdraget och uppdrog i stället åt vägtrafikinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

K. G. Ekberg att såsom sakkunnig biträda med utredningen.

Utredningen avgav den 22 november 1946 betänkande med förslag till omorganisation

av besiktningsväsendet för motorfordon in. m.

Med anledning av att betänkandet var föremål för remissbehandling vid

tiden för avlämnandet av årets statsverksproposition, har i avvaktan på den

vidare beredningen av förslaget anslaget Besiktning av motorfordon (sjätte

huvudtiteln, punkten 37) upptagits med allenast beräknat belopp i riksstatsförslaget

för nästa budgetår.

Över betänkandet ha till följd av remisser eller därförutan yttranden avgivits

av chefen för försvarsstaben, generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, i vad avser anskaffande av lokaler åt besiktningsmännen,

statens biltrafiknämnd, statskontoret, riksräkenskapsverket,

allmänna lönenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga

län, 1944 års trafikförfattningssakkunniga, 1945 års trafiksäkerhetskommitté,

automobilbesiktningsmännens förening, bilverkstädernas riksförbund,

kungl. automobilklubben, motorföramas helnykterhetsförbund, motormännens

riksförbund, statsverkens ingenjörsförbund, Sveriges automobilhandlareförbund,

Sveriges automobilindustriförening, Sveriges bilskolors riksförbund

och Sveriges trafikbilägares riksorganisation m. fl. De hörda myndigheternas

utlåtanden äro i ett flertal fall åtföljda av yttranden från bilbesiktningsmän,

polismyndigheter och andra lokala myndigheter samt olika föreningar

och sammanslutningar.

Beträffande såväl den i betänkandet intagna redogörelsen för nuvarande

organisation som utredningens motiveringar till av densamma framlagda förslag

får jag i huvudsak hänvisa till betänkandet, som finnes att tillgå i stencilerad

upplaga. I det följande kommer jag sålunda i allmänhet endast att

lämna en mera summarisk redogörelse för innebörden av utredningens förslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

3

Översikt över bilbesiktningsväsendets nuvarande uppgifter

och organisation.

Besiktningsmannen.

Besiktningsmännens verksamhet regleras huvudsakligen i följande författningar,

nämligen

motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936, nr 561 (MF),

vägtrafikstadgan samma dag, nr 562 (VT),

instruktionen samma dag, nr 564, för besiktningsmän för motorfordon

samt

förordningen den 25 oktober 1940, nr 910, angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m.

Enligt MF bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och vederbörande länsstyrelse det antal besiktningsmän, som

skall finnas inom varje län. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t den 8 december

1944 bestämt, att antalet besiktningsmän skall utgöra i

Stockholms stad.......

...... 4

Göteborgs och Bohus län...

. 3

Stockholms län ....

...... 2

Älvsborgs

» ...

. 3

Uppsala » ____

...... 1

Skaraborgs

» ...

. 2

Södermanlands » ....

...... 2

Värmlands

» ...

. 3

Östergötlands » ....

...... 3

Örebro

» ...

. 3

Jönköpings > ....

...... 2

Västmanlands

> ...

. 2

Kronobergs » ----

...... 1

Kopparbergs

» ...

. 3

Kalmar » ____

...... 2

Gävleborgs

» ...

3

Gotlands * ....

...... 1

Västernorrlands > ...

. 3

Blekinge » ....

...... 1

Jämtlands

» ...

. 2

Kristianstads » ....

...... 2

Västerbottens

» ...

. 3

Malmöhus » ____

...... 4

Norrbottens

» ...

. 3

Hallands » ____

esiktningsman utses av

...... 1

Kungl. Maj:t

för en tid av

Summa 59.

högst sex år. Tillsätt

ningen sker efter gemensamt förslag av väg- och valtenbyggnadsstyrelsen och

vederbörande länsstyrelse.

I fråga om kompetensvillkor in. in. föreskrives i instruktionen, att besiktningsman

skall hava avlagt examen vid teknisk läroanstalt eller hava genom

sysslande med tillverkning eller reparation av motorfordon eller eljest förvärvat

ingående kännedom om motorfordons konstruktion, skötsel och

manövrering samt genom redbarhet, samvetsgrannhet och hedrande vandel

tillvunnit sig allmänt förtroende. Han skall vidare inneha gällande körkort

för bil samt äga vana och skicklighet vid körning med sådant fordon. Besiktningsman

får icke bedriva tillverkning eller reparation av eller handel

med motorfordon eller yrkesmässigt meddela undervisning till utbildning av

förare eller mot ersättning tillhandagå allmänheten i ärenden, varmed han

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

lagit befattning, eller bedriva annan verksamhet, vars förenande med befattning

som besiktningsman av Kungl. Maj:t prövas olämpligt, ej heller vara

delägare i handelsbolag eller styrelseledamot i aktiebolag eller ekonomisk

förening, som bedriver verksamhet av här avsett slag.

Väg- och vatlenbyggnadsstyrelsen bestämmer efter länsstyrelsens hörande

besiktningsmans tjänstgöringsdistrikt och stationsort, där ej Kungl. Maj:t

finner skäl lämna föreskrifter därom i samband med fastställandet av antalet

besiktningsmän. Besiktningsmännen äro nu stationerade 5 i Stockholm,

3 i Malmö, 2 i var och en av städerna Göteborg, Örebro och Falun samt en

i de övriga residensstäderna. Dessutom är en besiktningsman stationerad på

envar av följande 24 orter, nämligen Norrtälje, Eskilstuna, Norrköping, Motala,

Värnamo, Västervik, Ängelholm, Hälsingborg, Uddevalla, Alingsås, Borås,

Falköping, Arvika, Sunne, Sala, Ludvika, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall,

Örnsköldsvik, Skellefteå, Lycksele, Piteå och Haparanda. En befattning

i Örebro län och en i Jämtlands län äro tills vidare obesatta enligt beslut

av Kungl. Maj:t.

Gällande indelning i tjänstgöringsdistrikt innebär bl. a., att vissa förrättningar

skola utföras av besiktningsman inom distriktet. Prövning för erhållande

av körkort skall sålunda som regel ske inför besiktningsman i det

distrikt, inom vilket sökandens mantalsskrivningsort är belägen. Periodisk

c-fterbesiktning skall ske inför besiktningsman i det distrikt, inom vilket fordonet

har sin hemort. Indelningen innebär vidare, alt besiktningsman icke får

utan särskilt förordnande verkställa förrättning utanför sitt distrikt.

Därest besiktningsman på grund av säsongmässig ökning av arbetsbördan

eller annan särskild orsak är i behov av tillfälligt biträde för utförande av

honom åliggande förrättningar, kan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt

instruktionen på framställning av länsstyrelsen för viss tid förordna särskilt

biträde åt besiktningsmannen. Under normala förhållanden har brukat anlitas

ett tiotal personer i olika delar av landet såsom vikarier och tillfälliga

biträden. Vid den stora arbetsbelastning, som inträdde under hösten 1945, då

det flytande bränslet blev fritt, visade det sig, att behovet av extra personal

blev betydligt större. Detta större behov har kunnat tillgodoses bl. a. därigenom,

att vissa militära besiktningsmän tillfälligt anlitats inom den civila besiktningsorganisationen.

I oktober 1946 sysselsattes inom denna, förutom de

ordinarie civila besiktningsmännen, sammanlagt ett 30-tal extra besiktningsmän.

Instruktionen förutsätter, att i varje residensstad skall vara stationerad

minst en besiktningsman. Denne eller en av dem förordnas av Kungl. Maj:t

att vara länsbesiktningsman. Stockholms stad och län ha en gemensam länsbesiktningsman.

Länsbesiktningsman har i denna sin egenskap att avgiva yttranden

över eller verkställa utredningar i frågor, som beröra besiktningsverksamheten.

Han skall med uppmärksamhet följa polismännens i länet handhavande

av fordonstillsynen. Om han finner, att en besiktningsman i länet

icke handhar sin verksamhet på riktigt eller ändamålsenligt sätt, skall han

göra anmälan därom till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Slutligen skall

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

han med uppmärksamhet följa utvecklingen av motortrafiken inom länet och

därmed sammanhängande förhållanden, särskilt med hänsyn till den allmänna

trafiksäkerhetens tryggande, samt hos vederbörande myndigheter

göra de framställningar och förslag, som i sådant hänseende finnes vara av

omständigheterna påkallade.

För förrättning, som ankommer på besiktningsman, skall till denne erläggas

avgift enligt särskild förrättningstaxa, som finnes såsom bilaga fogad

till instruktionen. Av den sammanlagda uppbörden av förrättningsavgifter å

tjänsten äger besiktningsmannen tillgodogöra sig arvode. Arvodet utgöres enligt

nu gällande bestämmelser av för kalenderår räknat:

hela den del av avgifternas summa, som icke överstiger

a) 5 000 kronor, därest stationsorten vid årets utgång tillhör någon av

ortsgrupperna A, B eller C i gällande kungörelse angående fördelningen av

orterna i riket å de i civila och militära avlöningsreglementena upptagna ortsgrupperna;
b)

6 000 kronor, därest stationsorten tillhörde någon av ortsgrupperna D

eller E, samt

c) 7 000 kronor, därest stationsorten tillhörde någon av ortsgrupperna F,

G, H eller I;

hälften av den del av avgifternas summa, som med ett belopp av intill 7 000

kronor överstiger, vad besiktningsmannen med tillämpning av bestämmelserna

under a)—c) äger odelat tillgodoräkna sig; samt

en fjärdedel av överskjutande del av avgifternas summa.

Om han innehar eller innehaft annan statstjänst än besiktningsmannasysslan

och på grund härav uppbär löne- eller pensionsförmåner, skall vid

arvodets beräknande så anses som om han dels uppburit, utöver verkliga

uppbördsbeloppet, ytterligare ett belopp, motsvarande två tredjedelar av de

löne- eller pensionsförmåner, som han under året ägt uppbära, dels ock redan

tillgodoräknat sig det sistnämnda belopp åbelöpande arvodet.

I instruktionen lämnas dessutom föreskrifter, huru avgifternas summa

skall beräknas, om Infattningen under någon del av året uppehållits av vikarie,

och om befattningen under ett och samma år innehafts av flera besiktningsmän

efter varandra.

Ersättning till vikarie för besiktningsman bestämmes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt betalas i vissa fall, såsom vid besiktningsmans semester

och sjukledighet, av besiktningsmannen själv och i andra fall av statsverket.

Nu anförda bestämmelser äro icke tillämpliga i fråga om tjänstledighet för

enskilda angelägenheter. I sådana fall skall nämligen så anses som om besiktningsmannen

under den lid, han åtnjutit ledighet, icke innehaft tjänsten.

Besiktningsman äger i vissa fall även rätt till annan ersättning än nyss angivet

arvode.

Besiktningsman äger sålunda att såsom bidrag till läckande av kostnaderna

för hållande av bil av statsverket uppbära ett belopp, motsvarande 15 procent

av i tjänsten under året influtna förrättningsavgifter, dock högst 900

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

kronor. Därest bilen varit registrerad å besiktningsmannen endast under viss

del av året, utgår bidraget med ett i förhållande därtill minskat belopp.

Besiktningsman, som förordnats att undervisa polismän i motorfordonskännedom

eller att utföra inspektion av körskola, äger för sitt arbete enligt

förordnandet uppbära ersättning med belopp, som bestämmes av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

Till länsbesiktningsman utgår särskilt årsarvode med högst 1 200 och lägst

500 kronor.

Besiktningsman skall själv bestrida med verksamheten förenade kostnader

för lokal, städning, bränsle, lyse, telefon, avlöning till kontorsbiträden,

skrivmaterial, vissa blanketter, porton m. in.

Besiktningsman har att verkställa besiktningar, körkortsprov och andra förrättningar,

varom föreskrifter lämnas i MF och förordningen angående yrkesmässig

automobiltrafik m. in. Härjämte skall han utföra vissa i VT föreskrivna

besiktningar och undersökningar av fordon eller anordningar på

dylika m. in. Enligt instruktionen har besiktningsman vidare att hos länsstyrelsen

göra anmälan, om i samband med körkortsprövning av bilskolas

elever eller eljest framgår, att yrkesmässig förarutbildning bedrives i strid

med gällande föreskrifter eller eljest på ett otillfredsställande sätt. Han är

dessutom skyldig att, efter därom av länsstyrelsen meddelat förordnande, inspektera

körskola och till länsstyrelsen inkomma med redogörelse rörande

vad som vid inspektionen iakttagits. Han skall även efter plan, som fastställes

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med statspolisintendenten,

meddela undervisning i motorfordonskännedom åt de polismän,

vilka i samband med sin tjänstgöring i övrigt skola utöva tillsyn å motorfordons-

och släpfordonsbeståndet. Efter undervisningens avslutande skall

besiktningsman avgiva intyg rörande vederbörande polismans lämplighet för

sådan tillsyn.

Enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser (SFS 1941: 554 och 555)

må besiktningsman vidare meddela godkännande av postverket och statens

järnvägar tillhöriga bilar och släpfordon för yrkesmässig trafik genom utfärdande

av besiktningsinstrument. Sådant godkännande, som i fråga om

övriga fordon i yrkesmässig trafik meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet,

gäller även inom annat län än det, där besiktningen ägt rum. Postverket

och statens järnvägar tillhöriga bilar, som användas för personbefordran

i yrkesmässig trafik, äro å andra sidan undantagna från gällande

föreskrifter om efterbesiktning. Detsamma gäller statens järnvägar tillhöriga

för personbefordran använda släpfordon i sådan trafik.

Beträffande ifrågavarande undantagsbestämmelser anför utredningen bl. a.:

Det sammanlagda antalet fordon, som enligt undantagsbestämmelserna undandragas

periodisk efterbesiktning hos besiktningsmännen, skulle enligt inhämtade

upplysningar, efter ett fullt genomfört förstatligande av de enskilda

järnvägarna bli ungefär 1 625 bilar. För närvarande omfatta undantagsbestämmelserna

emellertid icke mer än i runt tal 825 fordon, vilket utredningen

anser sakna någon större betydelse för besiktningsmannaorganisationens utformning.

Utredningen har därför icke ansett sig ha anledning undersöka,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

7

om sagda undantagsbestämmelser i samband med omorganisationen böra

upphävas. Därest postverkets och statens järnvägars fordonsparker skulle

öka mera avsevärt, kan det emellertid bli skäl att upptaga frågan om postverkets

och statens järnvägars nuvarande särställning till omprövning.

Slutligen må erinras om att jämlikt kungörelsen den 11 februari 1938, nr

50, med särskilda föreskrifter angående det militära motorfordonsväsendet

och den militära vägtrafiken, med däri sedermera vidtagna ändringar, särskilda

bestämmelser gälla angående förordnande av militära besiktningsmän

och deras befogenheter.

Chefsmyndighet.

Chefsmyndighet för bilbesiktningsväsendet är sedan den 1 oktober 1937

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Styrelsens organ för denna uppgift, som till en början var vägtrafikbyrån,

är numera, sedan denna byrå från och med den 1 januari 1944 indrogs, vägtrafikavdelningen,

som tillhör vägbyrån. Avdelningen förestås under byråns

chef av vägtrafikinspektören (lönegrad A 29). För handläggning av ärenden

rörande bilbesiktningsväsendet biträdes han av en förste byråingenjör (lönegrad

A 26).

Den kamerala granskningen av besiktningsmännens redovisningar handhaves

av styrelsens kameralbyrå, medan frågor angående tillsättning av

besiktningsmän och beviljande av ledigheter för dem in. in. tillhöra kanslibyråns

handläggning.

I egenskap av chefsmyndighet för bilbesiktningsväsendet har väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen enligt sin instruktion bl. a. att i tekniskt och ekonomiskt

hänseende utöva kontroll över besiktningsmännens arbete ävensom att

meddela dem nödiga anvisningar samt att genom tillämpningsföreskrifter eller

eljest verka för enhetlighet inom bilbesiktningsväsendet. Till fullgörande härav

låter styrelsen verkställa inspektioner hos besiktningsmännen och delger

dem genom cirkulär eller på annat sätt vunna erfarenheter eller direktiv rörande

verksamhetens bedrivande. För samma ändamål och för att giva besiktningsmännen

tillfälle att med representanter för styrelsen och varandra

dryfta med deras arbetsuppgifter sammanhängande spörsmål anordnas efter

tillstånd i varje fall av Kungl. Maj:t besiktningsmannamöten i huvudstaden.

Vid behov anordnar styrelsen specialkurser för undervisning av besiktningsmännen

angående nya motorfordonskonstruktioner och deras verkningssätt.

Den ekonomiska kontrollen avser mottagande och granskning av besiktningsmännens

redovisningar av uppburna förrättningsavgifter in. in. 1 anslutning

härtill uppgöres statistik rörande besiktningsmännens verksamhet. Styrelsens

befattning med frågor angående tillsättande av besiktningsmän, förordnande

av vikarier och biträden, bestämmande av tjänstgöringsdistrikt, fastställande

av vissa arvoden in. in. har berörts redan i det föregående. Styrelsen bestämmer

vidare storleken av de tilläggsbelopp till eljest gällande förrättningsavgilter,

som besiktningsmännen enligt förrättningstaxan äga uttaga för täc
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

kande av resekostnads- och traktamentsersättning vid regelbundna mottagningar

på ort utom stationsorten.

Bland styrelsens hithörande funktioner må vidare nämnas fastställande

av planer för undervisning av polismän i motorfordonskännedom och att

enligt kungörelsen den 19 februari 1937, nr 47, med närmare föreskrifter

om typbesiktning och första besiktning av motorfordon m. m. meddela tillstånd

till typbesiktning av motorfordon.

I fråga om det militära besiktningsväsendet har styrelsen att till vederbörande

försvarsgrenschef avgiva yttrande angående av denne föreslagen militär

besiktningsman. Därjämte skall styrelsen efter samråd med arméförvaltningens

tygavdelning utfärda sådana föreskrifter, som styrelsen kan

finna erforderliga för vinnande av enhetlighet vid besiktningsverksamhetens

utövande. i ‘ ]

Slutligen kan nämnas styrelsens praktiska uppgifter att tillhandahålla dels

besiktningsmännen och andra olika slag av blanketter dels vederbörande polismyndigheter

besiktningsskyltar och skatteskyltar, dels ock länsstyrelserna

registerskåp till automobilregistret.

Organisationsfrågor.

Lokal organisation.

Utredningen.

En svårighet vid bedömandet av den framtida organisationen vore, framhåller

utredningen inledningsvis vid redogörelsen för sitt organisationsförslag,

att besiktningsmännens arbetsuppgifter för närvarande icke vore slutgiltigt

bestämda, enär såväl 1944 års trafikförfattningssakkunniga som 1945

års trafiksäkerhetskommitté torde komma att föreslå delvis nya bestämmelser

avseende besiktningsmännens verksamhet. De väntade nya bestämmelserna

torde emellertid icke behöva medföra ändringar i princip beträffande

besiktningsväsendets organisation. Utredningen hölle för sannolikt, att någon

väsentlig ändring av besiktningsmännens arbetsuppgifter icke vore att

påräkna.

I detta sammanhang torde vissa av utredningen gjorda uttalanden angående

de militära bilbesiktningsmännen böra beröras.

De militära besiktningsmännen förordnas av Kungl. Maj :t efter förslag av

vederbörande försvarsgrenschef, som har att före förslagets avgivande inhämta

yttrande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De få verkställa första

besiktning och ombesiktning av krigsmakten tillhörigt motor- eller släpfordon

samt anställa körkortsprov med personer, som genom militär myndighets

försorg utbildats för erhållande av körkort. Av militär besiktningsman utfärdat

kompetensbevis för person, varom nu är fråga, insändes till vederbörande

länsstyrelse, som efter prövning i vanlig ordning utfärdar körkort. Detta

äger full giltighet även i civil körning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Utredningen, som meddelar, att det för närvarande funnes omkring 110

militära besiktningsmän, hade för sin del övervägt, om det militära besiktningsväsendets

arbetsuppgifter i samband med den omorganisation, som utredningen

föresloge, skulle kunna överflyttas till de civila besiktningsmännen.

Från chefen för försvarsstaben hade i sådant syfte införskaffats vissa

upplysningar angående den beräknade omfattningen av dessa uppgifter, sedan

normala fredsförhållanden inträtt.

Antalet första besiktningar uppskattas vid nuvarande fredsorganisation till

omkring 1 900 per år. Ombesiktningar beräknas komma att ske endast i

mycket ringa omfattning. Det årliga antalet körkortsprov har beräknats till

i runt tal 7 100 stycken. .

En representant för arméstaben och arméinspektionen har vidare infor

utredningen uppgivit, att de militära körkortsproven finge passas in på rätt

plats i utbildningen för att denna skulle kunna bedrivas enligt uppgjord

plan. Den utbildning, som erfordrades för erhållande av körkort, vore endast

att betrakta som grundläggande för den fortsatta utbildningen, som syftade

till att utbilda förare av olika slag av militära fordon. De militära körkortsproven

koncentrerades därför till vissa tider, i regel eftersommaren före

den 1 oktober, då ett flertal prov skulle avläggas på kort tid.

Med hänsyn till det anförda och för att icke de militära körkortsproven

skulle medföra alltför stora till vissa tider koncentrerade belastningar för de

civila besiktningsmännen hade utredningen ansett sig icke böra föreslå sammanslagning

av de militära och civila besiktningsorganisationerna eller någon

ändring av de militära besiktningsmännens nuvarande befogenheter. En

fördel av gällande uppdelning vore att en reserv av besiktningsmän erhölles,

som vid behov kunde utnyttjas även för civila förrättningar.

Vidare har utredningen till behandling upptagit den på visst håll väckta

frågan, om icke körkortsproven borde överflyttas till s. k.

polisbesiktningsmän. Detta skulle, yttrar utredningen, möjligen

låta sig göra i större städer, där inom polisen kunde anställas kvalificerade

befattningshavare, som mera stadigvarande sysselsattes med alt verkställa

körkortsprov. Inom polisen skulle med andra ord anställas eller utbildas särskilda

besiktningsmän. Med den omfattning, som körkortsproven numera

tagit, skulle man emellertid icke kunna räkna med att en inom polisen i de

större städerna anställd besiktningsman skulle få tid över till annat arbete,

överflyttningen skulle med hänsyn till kraven på lokal fördelning av besiktningsmännen

icke medföra, att motsvarande minskning av antalet besiktningsmän

i övrigt kunde ske. För att bygga upp en organisation med tillräcklig

lokal spridning vore det önskvärt, att befattningshavarna kunde sysselsättas

med både körkortsprov och besiktningar. Med hänsyn till vad nu

anförts, och då, såvitt utredningen kunde finna, eu överflyttning av körkortsproven

till polisen icke heller i annat avseende skulle medföra några

fördelar, kunde utredningen icke tillstyrka eu sådan överflyttning. Utredningen

utginge alltså från alt körkortsproven liksom hittills skulle avläggas inför

1 )esi k tningsmännen.

Av betydelse för organisationens utformning vore vidare platsen för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

kör- och trafikkortsprovens avläggande, fortsätter utredningen

och erinrar därvid om att körkortsprov enligt 19 § 3 mom. MF skall äga

rum under olika trafikförhållanden. Yrkanden hade framkommit, att sistnämnda

krav skulle skärpas därhän, att körkortsprov finge avläggas endast

på orter med större trafik, där sökandena kunde prövas under växlande trafikförhållanden.

Som skäl för en sådan skärpning hade åberopats, att ett

körkort gällde för körning i hela landet, och att sökanden därför borde visa,

att han behärskade sitt fordon även i den svåraste trafik. Utredningen funne

dessa synpunkter i och för sig riktiga men ville samtidigt betona, att det

måste tillses, att det icke bleve alltför betungande för allmänheten att erhålla

körkort. Vilka orter, som skulle godkännas för körkortsprov, bleve alltså beroende

av en avvägning mellan hänsynen till å ena sidan trafiksäkerheten

och å andra sidan körkortssökandenas kostnader och bekvämlighet. Då körkort,

om det icke bleve indraget, gällde för innehavarens livstid, behövde eu

skötsam person i regel icke underkasta sig besvär och kostnader för erhållande

av sådant kort mer än en gång, vilket i någon mån begränsade den

hänsyn som måste tagas till sökandens kostnader och bekvämlighet. Utredningen,

som vore benägen att fästa större vikt vid det allmänna intresset,

att trafiksäkerhetskravet bleve på tillfredsställande sätt beaktat, har kommit

till den uppfattningen, att kör- och trafikkortsprov som regel borde förläggas

till städer och andra tätt bebyggda orter med utbildat gatunät och någorlunda

stark trafik. Vid valet av sådana orter måste hänsyn även tagas till

kommunikationerna dit. Kör- eller trafikkortsprövning borde sålunda icke tilllåtas

på orter, som låge i närheten av större städer, även om orter av motsvarande

eller t. o. in. mindre storlek i andra delar av landet finge godtagas

för avläggande av dylika prov. Eljest vore det möjligt, att kör- och trafikkortssökande

i eller i närheten av de större städerna komme att i en ur trafikssäkerhetssynpunkt

icke önskvärd omfattning söka sig till de mindre orterna

för avläggande av prov.

Liknande synpunkter gjorde sig gällande även beträffande proven för

körskolelärare. I MF eller instruktionen för besiktningsmännen lämnas

inga föreskrifter om vilka prov, som skola användas för utrönande av

vederbörandes kompetens och lämplighet som lärare i körskola. Enligt utredningens

mening måste synnerligen höga anspråk i fråga om körskicklighet,

sinnesnärvaro och omdömesförmåga ställas på den, som skulle yrkesmässigt

undervisa andra i att föra motorfordon. I sakens natur låge, att han därjämte

skulle ha förmåga att undervisa. Lärarproven borde avläggas inför

särskilt kvalificerade besiktningsmän och ske under svåra trafikförhållanden.

Sådana prov borde därför förläggas till ett fåtal större städer. Härigenom

skulle enhetligheten i lärarproven främjas, vilket i sin tur skulle medverka

till att körutbildningen vid körskolorna komme att bedrivas efter mera

enhetliga grunder. Den hänsyn, som borde tas till den prövandes kostnader

och bekvämlighet, syntes icke utgöra något hinder för en sådan lösning.

Vid utarbetandet av sitt organisationsförslag har utredningen under beaktande

av vad nu anförts funnit sig höra föreslå, att kompetensproven kon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

It

centreras till ett begränsat antal orter. I övrigt ha förrättningarnas art icke

påverkat utformningen av organisationsförslaget.

Vid utformandet av nu gällande d i s t r i k t s i n de 1 n i n g hade, påpekar

utredningen, eftersträvats att giva varje distrikt sådan storlek, att den

där verksamme besiktningsmannen kunde beräknas få lämplig arbetsbörda

och skälig inkomst. Landets indelning i distrikt hade emellertid vållat vissa

olägenheter för såväl besiktningsmännen som allmänheten. Särskilt för allmänheten

hade det ibland varit förenat med både onödig tidsspillan och

onödiga kostnader att inställa sig inför besiktningsman inom det egna länet.

Det syntes därför önskvärt, att förrättningssökande erhölle rätt att vända sig

till besiktningsman på den ort, han önskade. Om besiktningsmännen gjordes

till statstjänstemän med fastställd lön, minskades skälen för att bibehålla den

nuvarande distriktsindelningen, vilken främst hade betydelse för regleringen

av besiktningsmännens inkomster. Distriktsindelningens bibehållande syntes

icke heller av andra skäl vara nödvändig. Vad särskilt körkortsproven beträffade,

kunde distriktsindelningens avskaffande visserligen medföra viss

risk för att allmänheten skulle söka sig till den besiktningsman, som fått

rykte om sig att göra prövningen lättare än andra. Utredningen ansåge emellertid

risken härför icke vara så stor, att den borde hindra införandet av

valfrihet för allmänheten även på detta område. Genom organisatoriska åtgärder,

t. ex. inspektion samt tjänstgöringens uppdelning mellan befattningshavarna

på sådant sätt, att körkortsaspiranterna icke på förhand kunde räkna

ut vilken förrättningsman som vid en given tidpunkt komme att verkställa

prövningen, torde det för övrigt vara möjligt att förhindra, att någon besiktningsman

på grund av nu berörda omständigheter bleve särskilt eftersökt av

körkortsaspiranter. En tendens i sådan riktning torde vid den föreslagna organisationen

kunna i god tid upptäckas och tillrättas. Med hänsyn till vad sålunda

anförts har utredningen föreslagit, att den nuvarande distriktsindelningen

med de av denna följande lokala begränsningarna i besiktningsmännens

befogenheter avskaffas.

‘ Enligt utredningens mening borde besiktningsmännen i stället ur administrativ

synpunkt uppdelas i gru p p e r, som var och en stode under ledning

av en chefstjänsteman, av utredningen benämnd bilöverkontrollör. Denne

skulle under chefsmyndigheten svara för arbetets behöriga gång inom sin

grupp och i mån av tid utföra förrättningar såsom övriga besiktningsmän.

Han skulle i första hand verkställa de mera kvalificerade förrättningarna,

I. ex. prov för tillstånd att bedriva yrkesmässig körutbildning. Han skulle

följa de honom underställda besiktningsmännens verksamhet och vid behov

lämna dem råd och anvisningar samt på annat sätt verka för enhetlighet i

gruppens verksamhet. Han skulle tillse, all arbetet bleve i möjligaste man

jämnt fördelat mellan besiktningsmännen och således inom gruppen göra

de tillfälliga omplaceringar, som av förhållandena påkallades. Han skulle

ordna arbetet så, all de yngre besiktningsmännen icke ensidigt inriktades

på vissa arbetsuppgifter utan erhölle allsidig utbildning och träning samt

all eventuell tjänstgöring utom stalionsorten, där så lämpligen kunde ske,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 183.

uppdelades mellan besiktningsmännen, så att de finge tjänstgöra växelvis

på olika mottagnings- och stationsorter. Även förekommande inspektioner

av körskolor borde verkställas av bilöverkontrollören, eller i varje fall enligt

hans bestämmande. Det borde vidare ankomma på honom att på chefsmyndighetens

uppdrag anordna kurser för undervisning av polismän i motorfordonskännedom

och i förfaringssättet vid flygande besiktning.

Det borde jämväl i regel ankomma på bilöverkontrollören att efter anmodan

av chefsmyndigheten eller länsstyrelse avgiva yttranden och verkställa

utredningar. De funktioner, som nu åvilade länsbesiktningsman, borde

sålunda i framtiden fullgöras av bilöverkontrollören, där icke frågans lokala

karaktär eller dylikt föranledde en länsstyrelse att anlita annan besiktningsman.

Bilöverkontrollören skulle vidare vidtaga de omedelbara åtgärder, som erfordrades

vid förfall för någon befattningshavare, som vore underställd honom.

Han skulle sålunda göra anmälan till chefsmyndigheten och vid behovutse

ersättare att utföra arbetet intill dess chefsmyndigheten hunne förordna

vikarie, i den mån det icke ankomme på honom själv att för kortare tid förordna

sådan.

Om arbetet för varje grupp besiktningsmän skulle kunna organiseras på

ett ändamålsenligt sätt, finge grupperna icke göras för små, fortsätter utredningen.

I detta sammanhang erinrar utredningen om att redan nu på orter

med flera besiktningsmän dessa hade gemensam mottagningslokal och kontorspersonal.

De hade därigenom frigjort sig själva från en stor del av kontorsarbetet,

så att de mera odelat kunde ägna sig åt besiktningar och kompetensprövningar.

Erfarenheterna härav vore goda. För att få eu ur arbetssynpunkt

lika effektiv organisation över hela landet, skulle det bli nödvändigt

att sammanföra besiktningsmännen till ett relativt litet antal stora besiktningscentraler

samt att väsentligt inskränka skyldigheten för besiktningsmännen

att hålla mottagning på andra orter. Allmänheten skulle då betungas

med kostnader för långa och tidsödande resor till besiktningscentralema. Det

hade emellertid redan mot den nuvarande organisationen anmärkts bl. a., att

allmänheten i vissa fall belastades med kostnader för långa och tidskrävande

resor. Vid omorganisationen borde därför denna olägenhet undanröjas i den

mån så vore möjligt. Av hänsyn till allmänheten borde mottagningar hållas

på ett relativt stort antal platser. Om icke för stor del av besiktningsmännens

tid skulle spillas bort på resor, torde det på grund härav bliva nödvändigt

att göra centralerna mindre än som ur enbart arbetssynpunkt kunde

vara lämpligt och att stationera eu eller flera besiktningsmän på större orter

utanför de egentliga centralorterna.

På avsides belägna orter i Norrland syntes det utredningen lämpligt, att på

platsen boende personer erhölle uppdrag att mot skäligt arvode såsom bisyssla

verkställa besiktningar och vissa andra förrättningar, dock icke kör- eller

trafikkortsprov. Härigenom skulle allmänheten på dessa orter få närmare

till och oftare kunna träffa besiktningsman än om de på större orter stationerade

besiktningsmännen skulle sköta mottagningarna där. Samtidigt skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183. ^

statsverkets kostnader för besiktningsmännens resor bliva mindre och de

ifrågavarande heltidsanställda besiktningsmännens arbetstid bättre utnyttjas.

Behovet av tekniska biträden åt besiktningsmännen hade

framhållits från visst håll. Detta behov, som utredningen funne styrkt, syntes,

därest icke organisationen skulle göras för stor, böra tillgodoses genom

att på mera arbetstyngda platser inom den nya organisationen anställa ett

antal assistenter. Härigenom skapades samtidigt förutsättningar för en god

rekrytering. För antagning till assistent borde fordras viss tids provtjänstgöring

som extra tjänsteman. Den, som efter sådan tjänstgöring prövats

lämplig för yrket, borde enligt en bestämd befordringsordning förordnas till

e. o. assistent, t. ex. efter ett år. På så sätt finge chefsmyndigheten goda möjligheter

att pröva vederbörandes kvalifikationer och lämplighet för befattningen,

innan den befordrade honom till ordinarie besiktningsman, och urvalet

bleve härigenom säkrare.

Den av utredningen föreslagna gruppindelningen skulle bli en intern administrativ

angelägenhet, och några gränser på marken för gruppens verksamhetsområde

behövde icke angivas utom möjligen såtillvida, att i vederbörande

instruktion föreskreves, vilka bilöverkontrollörer eller bilkontrollörer

olika länsstyrelser i regel borde anlita för att avgiva yttranden eller verkställa

utredningar i motorfordonstekniska frågor in. m.

Om kompetensproven för erhållande av körkort m. m. koncentrerades till

orter med stark trafik, där proven kunde avläggas under olika trafikförhållanden,

komme på flera av nuvarande mottagningsorter, där sådana prov

icke längre finge avläggas, antalet återstående förrättningar, fordonsundersökningarna,

att bliva så ringa, att hållande av fasta mottagningar där icke

längre vore motiverat. De olägenheter för allmänhetens del, som bleve följden

härav, torde väl uppvägas av att fordonsägarna komme att få vända sig

till vilket besiktningsställe som helst, och att förrättningskostnaderna bleve

desamma oberoende av var fordonsundersökningarna utfördes.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om att besiktningsmännen hittills

själva haft att anskaffa erforderliga kontorslokaler. Många gånger ha

kontoren därvid förlagts i anslutning till besiktningsmännens bostäder. Efter

eu omorganisation måste staten upplåta lämpliga lokaler. Möjligheterna att

anskaffa sådana lokaler har utredningen måst ta hänsyn till vid utformningen

av sitt förslag till lokal organisation.

Med nn angivna utgångspunkter har utredningen utarbetat ett förslag till

omorganisation av bilbesiktningsväsendet med stations- och mottagningsorter

placerade på sätt tablån å s. 14 ff. utvisar. Besiktningsmännen skulle

utgöras av tre kategorier befattningshavare, nämligen bilöverkontrollörer,

bilkontrollörer och assistenter. För jämförelses skull ha i tablån även medtagits

uppgifter angående antalet nuvarande besiktningsmän och av dem anställda

kontorsbiträden samt besiktningsmännens stations- och mottagningsorter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Utredningens förslag till bilbesiktningsväsendets omorganisation.

Nuvarande organisation

3 3 i—

Stationsorter

Förslag till ny organisation. Kursiverat namn betyder, att

körkortsprov får äga rum, (g) att vägväsendet tillhörig garagegård,

(d) depåverkstad finnes eller planeras på orten eller i

dess närhet.

Sas®

Mottagnings- j | g § 0

orter

[ M: 3. 3

~ TT ~

Malmö

Ystad

Trelleborg

Eslöv

Hörby

Sjöbo

Hälsingborg

Landskrona

Höganäs

i Kristianstad

Hässleholm

Simrishamn

Tomelilla

Ängelholm

Örkelljunga

Halmstad

Laholm

Falkenberg

Varberg

Kungsbacka

Karlskrona

Karlshamn

Ronneby

Sölvesborg

Jönköping

Eksjö

Nässjö

Tranås

Värnamo

Vetlanda

Smålandsstenar

Sävsjö

Gislaved

Växjö

Ljungby

Kalmar

Nybro

Borgholm

Västervik

Vimmerby

Oskarshamn

Göteborg

Uddevalla

Strömstad

Lysekil

Vänersborg

Åmål

Mellerud

Trollhättan

Ed

Central
orter
-

Stationsorter

Mottagnings
orter
-

Antal

i w

i? Ei a s

it <

•=- CD

2:

2- ~

3

! 2

Malmö

1

2

1

3

Eslöv

1

1

Hälsingborg

2

1

1

1

Kristianstad

—

i

1

1

Hammenhög (g)

1

0

Ängelholm

1

0

Halmstad

1

2

Karlskrona

_

1

1

Karlshamn

1

2

Jönköping

1

i

1

■

2

1

2

Värnamo (g)

1

2

Växjö (d)

i

1

Ljungby (Berghem i

(g)

1

1

Kalmar

_

i

1

1

1

?

Västervik

Målilla (g)

2

3

Göteborg

1

2

1

3

1

1

Uddevalla

Strömstad

Varberg (g)

1

1

Vänersborg

1

1

1

kontors
personal
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

15

Nuvarande organisation

Förslag till ny organisation. Kursiverat namn betyder, att

körkortsprov får äga rum, (g) att vägväsendet tillhörig garagegård,

(d) depåverkstad finnes eller planeras på orten eller i

dess närhet.

>

Antal

Stationsorter

Mottagnings-

orter

ntal besikt-

ningsmän

Kontors-

personal

Central-

orter

Stationsorter

Mottagnings-

orter

bilöver-

kontrollöre

bil-

kontrollöre

assistenter

kontors-

personal

n

Alingsås

i

0

Torp (g)

Borås

i

2

Borås

—

1

—

1

Ulricehamn

Kinna

S veni j unga

Mariestad

i

0

Ullervad (g)

Skövde

Skara

Skövde

Skara

—

2

1

2

Falköping

i

2

Hjulsbro (d)

Lidköping

Vara

Tidaholm

Lidköping

Nyköping

i

?

Nyköping (g)

Katrineholm

Gnesta

Katrineholm (g)

Norrköping

i

1

Norrköping

1

1

1

2

Finspång

Valdemarsvik

Linköping

i

1

Linköping

—

1

1

1

Kisa

Motala

i

1

Motala (g)

Mjölby

Karlstad

i

1

Karlstad

—

2

—

1

Kristinehamn

Kristinehamn (g)

Arvika

i

0

Arvika

Säffle

Sunne

i

0

Sunne (g)

Hagfors

Filipstad

Örebro

2

2

Örebro

1

i

1

2

Lindesberg

Askersund

Karlskoga

Nora

Kopparberg

Hällefors

Eskilstuna

1

1

Kskilstuna

—

i

—

t

Strängnäs

Flen

Stockholm

5

8

Stockholm

1

4

1

4

Norrtälje

1

0

Rimbo (g)

östhammar

Häverödal

Östhammar (g)

Uppsala

1

1

Uppsala

—

1

1

1

Enköping

Tierp

Västerås

1

1

Västerås

—

1

1

1

Köping

Sala

1

?

Salbohed (g)

Fagersta

Tärnsjö

Östervåla

Skinnskatteberg

Visby

1

0

Visbg

—

1

—

1

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Nuvarande organisation

'' Förslag till ny organisation. Kursiverat namn betyder, att

j körkortsprov får äga rum, (g) att vägvänsendet tillhörig garagegård,

(d) depåverkstad finnes eller planeras på orten eller i

dess närhet.

>

Antal

Stationsorter

Mottagnings-

tital besik

ningsmän

*5 *

2 o

2 s

§ o

Central-

orter

Stationsorter

Mottagnings-

orter

«“*■ JU

2 O:

o

3

2 er

SO

-r.

C/3

C/3*

*3

CD O

3 g.

orter

a?

— cd

o: -1

O:

CD

3

= o

g 3

•

CD

CD

CD

— .

*1

Falun

2

2

Falun (Sten-

_

2

_

1

näset) Cd)

Hedemora

Leksand

Hedemora (g)

Mora

Mora (g)

Ludvika

1

0

Ludvika

Nås

Vansbro

Malung

Malung (g)

1

1

Gävle

1

*3

Gävle

1

2

Storvik

Ockelbo

Söderhamn

1

1

Söderala (g)

Bollnäs

Edsbyn

Bollnäs (d)

Hudiksvall

Hudiksvall

1

1

Ljusdal

Bergsjö

Härnösand

1

Härnösand

—

1

—

1

Sollefteå

Sundsvall

1

1

Sundsvall

Sollefteå (d)

1

1

—

2

Fränsta

Ånge

Örnsköldsvik

1

Örnsköldsvik

1

0

—

1

—

Östersund

1

1

Östersund

—

1

1

1

Strömsund

Hammarstrand

Järpen

Sveg

Sveg** (g)

_

1

Umeå

1

?

Umeå

—

1

1

1

Levar

Bjurholm

Vindeln

Robertsfors

Skellefteå

1

1

Skellefteå (g)

Norsjö

Jörn

Lycksele

1

1

Lvcksele** (g)

—

1

—

—

Storuman

Vilhelmina

Dorotea

Åsele

Sorsele

Malåträsk

Tärnaby

Storuman (g)

Vilhelmina (g)

Åsele (g)

1

—

Luleå

1

1

Luleå

1

1

2

Boden

Jokkmokk

Svartbjörnsbyn (g)

Gällivare

Kiruna

Kiruna**

Gällivare (g)

—

1

—

—

* Därav 2 med endast kvällsarbete.

** Arvodist.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

17

Nuvarande organisation

Förslag till ny organisation. Kursiverat namn betyder, att j

körkortsprov får äga rum, (g) att vägväsendet tillhörig garage- gård, (d) depåverkstad finnes eller planeras på orten eller i

dess närhet.

Stationsorter

Mottagnings-

orter

Antal besikt-

ningsmän

Kontors-

personal

Central-

orter

Stationsorter

Mottagnings-

orter

Antal

bilöver-

kontrollörer

bil-

kontrollörer

assistenter 1

kontors-

personal

Piteå

Älvsbyn

Arvidsjaur

Arjeplog

Haparanda

Kalix

Överkaiix

Övertorneå

Paj ala

Summa

i

i

?

0

Arvidsjaur* (g)

Piteå

Nederkalix (g)

—

1

—

—

57

1 9

41 |l71 42

Den nya organisationen skulle alltså enligt det framlagda förslaget komma

att omfatta 9 bilöverkontrollörer, 41 bilkontrollörer, 17 assistenter och 42 biträden

för kontorsarbete. Till jämförelse nämner utredningen, att personalen

inom den nuvarande organisationen den 1 augusti 1946 utgjorde 57 besiktningsmän,

36 biträdande besiktningsmän samt mellan 50 och 60 kontorsbiträden.

Härjämte anlitade vissa besiktningsmän sina egna familjemedlemmar

för utförande av kontorsarbete. Många av de nuvarande kontorsbiträdena

vore dock endast deltidsanställda.

Utredningen föreslår, att hela personalen i den nya organisationen med

undantag för bilkontrollörerna i Sveg, Lycksele, Arvidsjaur och Kiruna inplaceras

i för civila tjänstemän gällande löneplaner. Sistnämnda fyra befattningshavare

kunde icke beräknas erhålla full sysselsättning och torde därför

få avlönas med efter arbetsmängden avpassade arvoden.

Vid bestämmandet av löneställningen för besiktningsmännen syntes det

naturligt att utgå från deras nettoinkomster enligt nuvarade arvodessystem.

Uppgifter angående dessa hade därför införskaffats, men ett studium av

dessa uppgifter hade givit vid handen, att de icke lämnade tillräckliga hållpunkter

för bestämmande av en riktig lönegradsplacering. Med anledning

härav har utredningen sökt att på en annan väg komma fram till en lämpligt

avpassad lönesättning.

Innan utredningen gått närmare in härpå, har utredningen erinrat om att

den organisation, som föresloges, avsåge att bl. a. åstadkomma en så jämn

fördelning av arbetet som möjligt. Utredningen funne det därför

önskvärt, att besiktningsmännen, när antalet besiktningar och kompetensprövningar

vore förhållandevis lågt, d. v. s. i första hand under hösten och

* Arvodist.

Bi haag till riksdagens protokoll / .94 7. 1 samt. Nr 183.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

vintern, anlitades även för andra efter deras kvalifikationer avpassade uppgifter.

Kurser för undervisning av polismän i motorfordonskännedom och

flygande besiktning borde förläggas till sistnämnda årstider. Besiktningsmännens

sakkunskap syntes även kunna utnyttjas för trafikundervisning i skolorna,

antingen så att besiktningsmännen själva ledde denna undervisning

eller i synnerhet så, att de ledde kurser för lärare, som skulle handha undervisningen.

Länsstyrelserna och i förekommande fall polismyndigheterna torde

kunna anlita besiktningsmännen för taxameterkontroll. Statliga verk och

myndigheter borde särskilt under denna tid anlita besiktningsmännen för

teknisk översyn av statliga fordon. Vidare torde befattningshavarna kunna

utnyttjas för kontroll och värdering av vid trafikolyckor uppkomna skador

å motorfordon, som tillhörde staten, eller för vilka kronan avkrävdes skadestånd.

Utredningen föreslår i annat sammanhang i sitt betänkande, att vissa

befattningshavare vid den lokala organisationen skulle kunna inkallas till

tjänstgöring hos chefsmyndigheten. Sådana inkallelser borde som regel förläggas

till hösten och vintern. Slutligen framhålles, att avlöningsreglementets

t öreskrift om att semester finge åtnjutas å tid, som prövades lämplig med

hänsyn till göromålens behöriga gång, utgjorde ett ytterligare medel att reglera

de säsongmässiga variationerna i arbetsbelastningen. Med hänsyn till

det anförda utginge utredningen ifrån att det skulle bliva möjligt att bereda

varje befattningshavare, som placerades in i lönegrad, full sysselsättning under

normal tjänstetid. Någon differentiering av besiktningsmännens löner med

hänsyn till arbetskvantiteten syntes därför icke böra ifrågakomma.

Beträffande besiktningsmännens utbildning säger sig utredningen

icke vilja föreslå obligatorisk fordran på examen från teknisk högskola men

påpekar, att det vore önskvärt, att inom organisationen funnes några besiktningsmän

med så hög utbildning på det tekniska området, att de behärskade

även de mera invecklade spörsmål, som kunde uppkomma särskilt i samband

med besiktning av nya fordons- och motortyper, men för flertalet besiktningsmän

torde det vara tillräckligt med examen från tekniskt gymnasium

eller därmed jämförlig läroanstalt samt långvarig och väl vitsordad

praktisk tjänstgöring inom facket. Förutom de rent tekniska kvalifikationerna

borde besiktningsmännen ha viss administrativ erfarenhet samt ingående

kännedom om trafikförfattningarna och andra bestämmelser, som rörde deras

verksamhet. Då besiktningsman skulle pröva olika personers kompetens

för erhållande av körkort in. in., borde han vidare snabbt kunna bilda sig

ett säkert omdöme om den, som prövades. Han borde ha psykologisk blick

och gott handlag i umgänget med allmänheten, så att han vunne dess förtroende.

På grund av det personliga exemplets betydelse för trafiksäkerheten

tunne utredningen nödvändigt betona som ett kompetenskrav, att han vore

känd för nyktert levnadssätt. Eu fylleriförseelse måste anses som ett allvarligt

tjänstefel.

Vid bedömande av lönegrads placer ingen för bilkontrollör har utredningen

med hänsyn till förut angivna fordringar på tekniska kvalifikationer

funnit eu placering i lägre lönegrad än A 21 icke kunna ifrågakomma.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Med beaktande särskilt av de pedagogiska krav, som måste ställas på den,

som skall handhava körkortsprövning, och av det förhållandet, att befattning

som bilkontrollör för flertalet befattningshavare inom organisationen

torde bli sluttjänst, liar utredningen ansett sig kunna utan att behöva riskera

några konsekvenser i fråga om lönegradsplaceringen för annan teknisk personal

föreslå, att bilkontrollörerna placerades i lönegrad A 22. En sådan löneställning

torde vara nödvändig, om det under nuvarande förhållanden skulle

bli möjligt att förvärva och behålla bilkontrollörer med önskvärda kvalifikationer.

Det mera kvalificerade arbete och större ansvar, som enligt vad i det före
-

gående anförts skulle åvila bilöverkontrollörerna, motiverade, att dessa placerades

i högre lönegrad. Utredningen föreslår, att de i regel placeras i lönegrad

A 24. Bilöverkontrollörerna i Stockholm och Göteborg borde övertaga de

i dessa städer nu placerade länsbesiktningsmännens uppgifter i fråga om

typbesiktning av motorfordon. Med hänsyn härtill och till de större krav, som

rent allmänt torde böra ställas på kompetensen hos bilöverkontrollörerna i

dessa båda städer, över vilka den största delen av motorfordonsimporten till

landet sker, föreslår utredningen, att de placeras i lönegrad A 26.

Assistenterna, som utgjorde rekryteringspersonalen, borde placeras i lönegrad

Eo 18. Innan någon antoges till assistent, borde han regelmässigt ha

tjänstgjort sasom extra tjänsteman i lönegrad Ex 15 under en prövotid av

omkring ett halvt år. Om han därunder prövades lämplig för vidare befordran,

borde han först uppflyttas i lönegrad Ex 18 och, om han efter ytterligare

ett halvår ansåges lämplig för yrkel, förordnas till assistent. Därest befordringsgången

för teknisk personal skulle i anslutning till det förslag, som

torde vara att förvänta från 1944 års personalutredning, komma att generellt

faststallas på annat sätt, förutsatte utredningen, att den nu skisserade befordringsgången

för assistenterna justerades till överensstämmelse med de

generella bestämmelserna.

Kontorspei sonalen syntes tills vidare i avvaktan på närmare erfarenheter

om behovet av sådan personal böra anställas såsom extra ordinarie kanslioch

kontorsbiträden. På varje centralort borde placeras ett mera kvalificerat

biträde såsom kanslibiträde i lönegrad Eo 7. All övrig kontorspersonal syntes

bora utgöras av kontorsbiträden i lönegrad Eo 4. I sin kostnadsberäkning

bär utredningen räknat med att alla dessa biträden skulle ha full tjänstgöringstid.

. Man torde emellertid böra pröva sig fram och, i den mån så visade

sig möjligt och ur arbetssynpunkt lämpligt, anställa viss del av denna personal

med deltidstjänstgöring. I den mån i organisationen anställes nya befattningshavare,

som förut icke haft längre anställning vid bilbesiktningsväsendet

eller i statstjänst, torde böra tillämpas en befordringsgång av samma art

som den, vilken föreslagits för assistenterna. Lämpligen kunde därvid tjäna

tdl ledning den befordringsgång för biträdespersonalen, som föreskrivits inom

fögderiorganisationen.

Utredningen föreslår därefter följande personalförteckning för bilbesiktningsväsendet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Personalförteckning1.

Tjänstemän å ordinarie stat: Lönegrad.

2 bilöverkontrollörer ........................................ A 26

7 bilöverkontrollörer ........................................ A 24

37 bilkontrollörer ............................................ A 22

Av följande tabell framgår närmare den av utredningen föreslagna lönegradsplaceringen

av bilbesiktningsväsendets personal.

Sammanställning över personalens lönegradsplacering vid bilbesiktniugsväsendet

enligt utredningens förslag.

Central- och övriga

stationsorter

Dyr-

ort

Bilöver-

kontrollörer

Bilkon-

trollörer

A 22

Assi-

stenter

Eo 18

Kansli-

biträden

Eo 7

Kon- torsbi- träden

Eo 4

Summa

befatt-

nings-

havare

A 26

A 24

Malmö

F

1

2

1

1

2

7

Hälsingborg

E

■-

—

2

—

—

1

3

Kristianstad

D

—

—

1

1

—

1

3

Karlskrona

F

—

—

1

—

—

1

2

Jönköping

E

—

1

1

1

1

1

5

Växjö

C

—

—

1

—

—

1

2

Kalmar

E

—

—

1

1

—

1

3

Göteborg

G

1

—

2

1

1

2

7

Vänersborg

D

—

_

1

1

—

1

3

Borås

F

—

1

—

—

1

2

Skövde

E

—

2

1

—

2

5

Norrköping

F

—

1

1

1

1

1

5

Linköping

F

—

—

1

1

—

1

3

Örebro

F

—

1

1

1

1

1

5

Karlstad

F

—

—

2

—

1

3

Eskilstuna

E

—

—

1

—

1

2

Stockholm

I

t

—

4

1

1

3

10

Uppsala

F

—

—

1

1

—

1

3

Västerås

F

—

—

1

1

—

1

3

Visby

E

—

—

1

—

—

1

2

Gävle

F

—

1

1

1

1

1

5

Falun

E

—

—

2

—

—

1

3

Sundsvall

H

—

1

1

—

1

1

4

Härnösand

F

—

—

1

—

—

1

2

Örnsköldsvik

E

—

—

1

—

—

1

2

Östersund

H

—

—

1

1

—

1

3

Luleå

H

—

1

1

1

1

1

5

Umeå

G

—

—

1

1

—

1

3

Summa

2

7

37

17

9

33

105

Yttranden.

Flertalet hörda myndigheter och organisationer har funnit en omorganisation

av bilbesiktningsväsendet nu böra ske. En ledamot av 19i5 års trafiksäkerhetskommitté

uttalar emellertid, att utredningens förslag icke borde föranleda

någon åtgärd förrän trafiksäkerhetskommittén fullgjort sitt uppdrag.

Likaledes har länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasatt uppskov med förslagets

genomförande till ett kommande år, då de pågående trafiksäkerhetsutredningarna

hunnit avslutas. Av olika skäl, vartill jag får anledning återkomma

i det följande, ha kungl. automobilklubben och Sveriges trafikbil
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

21

ägares riksorganisation icke ansett sig kanna tillstyrka, att utredningens förslag

lägges till grund för en omorganisation, utan hemställa att ett nytt förslag

utarbetas.

Härefter torde jag få redogöra för de synpunkter beträffande den lokala

organisationen, som återfinnas i yttrandena.

Det militära besiktningsväsendet.

Utredningens förslag om att det militära besiktningsväsendet skall bibehållas

har föranlett vissa uttalanden.

Chefen för försvarsstaben, som finner det vara i överensstämmelse med försvarets

intressen, att den militära besiktningsorgansationen kvarstår, föreslår,

att det uppdrages åt chefen för armén att i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

verkställa viss utredning om ifrågavarande organisation. Chefen

för försvarsstaben anför härom bl. a.

Som ett led i det rationaliserings- och effektiviseringsarbete som för närvarande

pågår inom försvaret framstår det som önskvärt att undersöka, huruvida

icke det militära besiktningsväsendet kan erhålla en organisation, som

ansluter sig till den föreslagna civila organisationen. På grund härav bör det

militära besiktningsväsendet för motorfordon göras till föremål för särskild

utredning. Förutom en lämplig omfattning och organisation av det militära

besiktningsväsendet bör därvid särskilt uppmärksammas frågorna om de militära

besiktningsmännens befogenheter, deras ställning i förhållande till den

av besiktningsutredningen fastslagna chefsmyndigheten samt samarbetet mellan

nämnda myndighet och försvarsgrenscheferna. Frågan om samarbetet

mellan de civila och de militära besiktningsmännen ävensom möjligheten att

utnyttja de militära besiktningsmännen som en reserv för civila förrättningar

bör jämväl uppmärksammas.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen anser för sin del övervägande skäl tala

för en enhetlig besiktningsorganisation för såväl civilt som militärt ändamål.

Som stöd för sin åsikt anför styrelsen bl. a. följande.

Antalet militära körkortsprov beräknas, enligt i utredningen anförda uppgifter,

komma att uppgå till något över 10 procent av samtliga inom landet

utförda prov. Det måste ur trafiksäkerhetssynpunkt anses vara önskvärt, att

dylikt prov utföres inför person, vilken fortlöpande deltager i trafiken med

motorfordon och i utvecklingen på hithörande områden. En militär besiktningsman

torde som regel endast under relativt ringa tid ägna sig åt besiktningsmannaverksamheten

och lärer huvudsakligen vara sysselsatt med andra

militära göromål. Han kommer sålunda att få avsevärt mindre rutin och erfarenhet

än de civila besiktningsmännen, vilket kan menligt inverka även

på hans besiktningsmannaverksamhet.

Den av utredningen omnämnda svårigheten, som uppstår genom de militära

körkortsprovens koncentrering till vissa årstider, synes i ungefär samma

grad kunna bemästras av den föreslagna civila besiktningsmannaorganisationen

med sin möjlighet till personalöverflyttningar som av de fåtaliga militära

besiktningsmännen på varje förband.

Därest eu dylik sammanslagning icke för närvarande ansåges böra genomföras,

borde enligt styrelsens mening en utredning verkställas beträffande

organisationen av och frågan om chefsmyndighet för det militära besiktningsväsendet.

Om så skedde, borde dock det civila besiktningsväsendets om
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

organisation icke uppskjutas, utan dess chefsmyndighet erhålla befogenhet

att, för vinnande av önskvärd enhetlighet, inspektera de militära besiktningsmännens

verksamhet på nu ifrågavarande område samt att meddela de anvisningar

och föreskrifter, som befunnes erforderliga.

1945 års trafiksäkerhetskommitté hävdar, att ett bibehållande av systemet

med militära besiktningsmän vore, såvitt anginge prövningen av bilförare,

tillfredsställande endast under förutsättning, att man kunde vinna garantier

för att de militära besiktningsmännen innehade samma kompetens som de

civila och att deras prövning utfördes med lika stor stränghet och noggrannhet.

Kompetensproven.

1945 ars trafiksäkerhetskommitté delar utredningens uppfattning, att k ö rko

rf sproven icke borde avläggas inför polis. En sådan anordning

skulle endast medföra, att man tinge två olika besiktningsmannakårer,

och detta vore olyckligt, icke minst ur enhetlighetens synpunkt. Däremot

förklarar sig länsstyrelsen i Stockholms län icke vara beredd att på

grundval av utredningens argumentering helt avvisa tanken på att överflytta

vissa arbetsuppgifter på för ändamålet skolad polispersonal. Liknande ståndpunkter

intagas av polismästaren i Örebro och motormännens riksförbund.

Utredningens förslag att koncentrera kompetensprövningaina

till ett mindre antal orter med utbildat gatunät och någorlunda

omfattande trafik har föranlett åtskilliga uttalanden. Förslaget tillstyrkes

sålunda i huvudsak av länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs samt

Göteborgs och Bohus län. Förstnämnda länsstyrelse anför bl. a.

Mot utredningens standpunkt, att körkorts- och trafikkortsprov som regel

höra förläggas till städer och andra tätt bebyggda orter med utbildat gatunät

och något så när stark trafik, lärer icke i och för sig vara något att erinra.

Den inskränkning i allmänhetens bekvämlighet, som förslaget medför, kan

vid det förhållandet, alt sådana prov normalt avläggas endast en gång i varje

människas liv, icke tillmätas större betydelse. Rent psykologiskt sett kommer

den omständigheten, att körkortsprov endast kan avläggas på ett litet

antal platser och att aspiranten ofta måste företaga en särskild resa för detta

ändamål, att medföra ökad respekt för provet.

Invändningar mot den föreslagna koncentrationen av kompetensproven ha

emellertid gjorts i flera av de inkomna yttrandena. Sålunda har länsstyrelsen

i Kristianstads län icke funnit sig kunna biträda detta förslag och anför såsom

motiv härför bl. a.

Uppenbart är att icke obetydliga olägenheter och kostnader komma att

åsamkas den kör- och trafikkortssökande allmänheten vid en dylik begränsning

av möjligheterna att avlägga prov. Å andra sidan lärer det icke kunna

bestridas, att en prövning under de svårare förhållanden, som de angivna tätorterna

erbjuda, många gånger ger en bättre ledning för bedömande av vederbörandes

lämplighet än ett prov företaget å en ort med mindre trafik.

Framför allt torde reaktions- och anpassningsförmågan hos aspiranterna

bättre kunna bedömas. Frågan är dock om sistnämnda förhållande bör till
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

23

erkännas avgörande betydelse. Härvid må till en början erinras om att under

år 1939 avlades i riket icke mindre än inemot 84 000 kör- och tralikkortsprov.

Redan denna höga siffra inger en viss tveksamhet rörande lämpligheten

av att belasta trafiken i de 36 uppräknade tätorterna med proven i fråga.

Vidare må framhållas, att utredningen icke lämnat något underlag för sitt

påstående att den föreslagna anordningen vore betingad av trafiksäkerhetsskäl

av sådan styrka, att de förut nämnda olägenhets- och kostnadssynpunkterna

borde vika. Man synes även hava bortsett från det faktum att vid färd

i tättbebyggda samhällen bilförarens mindre rutin ofta uppväges av hans

större försiktighet. Till slut må framhållas, att någon som helst norm icke

kunnat upprätthållas vid bestämmandet av de lämpliga tätorterna; i regel synes

man hava fått nöja sig med att därtill utse de största samhällena inom

varje distrikt utan hänsyn till att man samtidigt i ett annat och kanske närbeläget

distrikt ansett sig böra såsom lämplig prövningsort underkänna ett

ännu större samhälle.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar, att körkortsprov skall få avläggas

på samtliga stations- och mottagningsorter, icke minst med hänsyn till

de stora kostnader, som i annat fall skulle uppkomma för den körskortssökande

allmänheten. Länsstyrelsen anför vidare bl. a. följande.

Det är ingalunda säkert att en körkortssökandes eventuella svagheter lättast

avslöjas vid prov i stadstrafik. Denna är — åtminstone i de största städerna

— noggrant reglerad, och motorförarens självansvar reduceras ofta till

ett strikt iakttagande av varningsmärken och trafikpolisens anvisningar.

Dessutom äro övriga trafikanter i regel bättre disciplinerade ju större ett

samhälle är, ett förhållande som också underlättar för föraren att klara uppkommande

situationer. I mindre orter och på landsbygden råder i allmänhet

större oreda i trafiken, varför en förare ständigt måste räkna med att andra

trafikanter uppträda på ett för honom och för sig själva riskabelt sätt. En

motorförare från landsbygden eller från en mindre ort iakttager i regel stor

försiktighet, då han kommer till ett större samhälle, där han är obekant och

ovan att färdas. Härigenom blir han icke där till den fara för trafiken, som

utredningen synes föreställa sig. Samma omdöme kan dessvärre icke alltid

fällas om städernas motorförare, när de komma ut på landet. Det är ingalunda

så alt landsbygdens motorförare äro en trafikfara, när de komma in

till städerna utan oftare det motsatta att städernas motorförare äro farliga

på landsvägarna.

I allmänhet synes man vara benägen att tillmäta körkortsprovet ett alltför

stort värde som mätare på en förares skicklighet. Denna beror främst av

vaksamhet och omdöme, egenskaper som icke kunna komma till något klarare

uttryck under den högst halvtimmeslånga uppvisningen inför besiktningsmannen.

Denne kan möjligen konstatera förtrogenheten med trafikreglerna

och de tekniska kunskaperna i fråga om fordonets manövrering, men

om sökandens förutsättningar i övrigt att bli en god och ansvarskännande

törare kan besiktningsmannen icke hinna få någon säkert grundad uppfattning.

Men i själva verket är det just på förefintligheten eller frånvaron av de

egenskaper, som icke komma till synes vid provet, som förarens kvalifikationer

ur trafiksäkerhetssynpunkt komma afl hero. Därför bör körkortsprovets

betydelse icke överdrivas. Erfarenheten visar också att flertalet olyckor

icke bero på förarens bristande kunnande utan på oförsiktighet och överdåd.

Principiella avståndstaganden från den föreslagna koncentrationen av körkorts-

och Irafikkortsproven av liknande innebörd som de nu återgivna utlåtandena

ha vidare anmälts av länsstyrelserna i Södermanlands, Hallands,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Örebro och Västmanlands lön, motorförarnas helnykterhetsförbund, motormännens

riksförbund samt av Sveriges automobilhandlareförening och bilverkstädernas

riksförbund, vilka sistnämnda båda organisationer avgivit

gemensamt yttrande.

Polismästaren i Örebro framhåller vissa olägenheter ur trafiksäkerhetssynpunkt,

som kunna tänkas uppkomma vid den föreslagna koncentrationen.

Utredningens förslag att koncentrera kompetensproven för erhållande avkör-

och trafikkort samt tillstånd till yrkesmässig utbildning av bil- och motorcykelförare

till ett fåtal städer och tättbebyggda orter torde komma att

medföra ur trafiksäkerhetssynpunkt icke önskvärda konsekvenser. Praktiken

har nämligen visat, att övningskörning regelmässigt förlägges till de städer

och till de speciella gator och andra offentliga platser, som besiktningsmännen

normalt använda för provkörningar. Läraren räknar med att eleverna

lättare skola kunna klara proven, därest övningskörningarna verkställas på

platser, där proven utföras. Även om poliskammaren hyser den uppfattningen

att övnings- och provkörningar böra förläggas till gator med tät trafik

och till parkeringsplatser med stor beläggning, torde dock en ytterligare utökning

av sådana körningar medföra icke blott ett mycket stort trafikosäkerhetstillslånd

utan även en kraftig uppstoppning i den rörliga trafiken.

Stegringen i övnings- och provkörningarna skulle möjligen kunna medföra

förbud för sådana körningar på starkt trafikerade gator och parkeringsplatser.

Utredningens syfte skulle härigenom icke kunna i praktiken genomföras.

Åtskilliga myndigheter och organisationer påvisa de olägenheter, som skulle

uppstå för befolkningen i avlägsna bygder, om utredningsförslaget om

sammanförande av körkortsproven genomfördes. Länsstyrelsen i Norrbottens

län framhåller sålunda, att om körkortsprov skulle få avläggas endast på en

ort inom länet, nämligen Luleå, skulle en körkortsaspirant från Karesuando

tvingas resa närmare 50 mil och en från Kiruna 30 mil för att komma till

förrättningsorten. Erinringar i samma riktning ha gjorts av länsstyrelserna

i Östergötlands, Skaraborgs och Jämtlands län samt av kungl. automobilklubben

och Sveriges bilskolors riksförbund.

Vidare har detta spörsmål berörts av 1944 års trafikförfattningssakkunniga,

som framhålla, att även om man i princip ansåge det riktigt, att köroch

trafikkortsprov avlades på platser, där trafikförhållandena medgåve en

mera allsidig prövning, torde det dock enligt de sakkunnigas mening vara

uteslutet att kunna — utan åsidosättande av allmänhetens berättigade intressen

— inskränka antalet platser på sätt skett i utredningsförslaget. Särskilt

gällde detta i fråga om de norrländska länen med deras långa avstånd

och kostsamma, tidsödande resor. Frågan om vilka orter, som kunde godtagas

för avläggande av prov av ifrågavarande slag, torde emellertid ej böra

fastställas i förevarande sammanhang utan borde avgöras av vederbörande

länsstyrelse i samråd med besiktningsmännens chefsmyndighet.

Utredningens förslag beträffande anordnandet av prov för blivande

körskolelärare har i allmänhet icke berörts i yttrandena. 1945

års trafiksäkerhetskommitté meddelar, att kommittén övervägde att föreslå,

att en central statlig kursverksamhet för bilskolornas chefer och instruktö
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

25

rer skulle igångsättas i syfte att höja bilskoleundervisningens standard. Komnie

en sådan utbildning och examination till stånd, syntes prövningen av

bilskolelärarna inför besiktningsmännen kunna bortfalla.

Sveriges bilskolors riksförbund föreslår, att vid tillsättandet av nya bilskolechefer

kompetensproven skulle företagas av särskilda till centralorterna anknutna

prövningsnämnder, bestående av tre personer, varav en borde vara

vederbörande bilöverkontrollör och en representant för Sveriges bilskolors

riksförbund.

Distriktsindelningen m. m.

Utredningens förslag att avskaffa den nuvarande distriktsindelningen och

att i stället sammanföra besiktningsväsendets befattningshavare i grupper

samt det i samband därmed stående förslaget om frihet att välja besiktningsman

beröras i ett flertal yttranden.

Det sistnämnda förslaget har i allmänhet icke föranlett någon erinran.

Däremot anse flera remissmyndigheter behov föreligga av en viss gränsdragning

beträffande besiktningsmännens territoriella verksamhet. Statskontoret

anför i denna fråga följande.

Förrättningssökande skall enligt förslaget erhålla rätt att vända sig till

besiktningsman på den ort han önskar för att undergå prövning eller få besiktning

utförd. Ehuru denna valfrihet såsom utredningen framhållit är förenad

med risken av ojämn arbetsfördelning, vill statskontoret likväl icke motsätta

sig, att en sådan ordning försöksvis införes. Detta bör dock icke föranleda,

att distriktsindelningen helt avskaffas. Ett bibehållande av densamma

i viss utsträckning synes erforderligt såväl av organisatoriska skäl som för

att åstadkomma begränsning av resekostnaderna. Såsom minimikrav bör i

detta hänseende gälla, att envar av de nio föreslagna gruppernas befattningshavare

tilldelas visst eller vissa län såsom tjänstgöringsområde. Arbetsuppgifterna

för varje grupp böra då begränsas till det eller de gruppen tilldelade

länen, i den mån chefsmyndigheten icke föreskriver avvikelse härifrån.

Behovet av territoriella gränser för besiktningsmännens verksamhet framhäves

vidare av väg- och vattenbgggnadsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelsen

i Jämtlands län, 19U års trafikförfattningssakkunniga samt automobilbesiktningsmännens

förening. Nu nämnda länsstyrelse och trafikförfattningssakkunniga

föreslå, alt ifrågavarande gränsdragning uppdrages åt

chefsmyndigheten, som därvid bör samråda med länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser det vara av betydelse, att varje länsstyrelse

hade eu länsbesiktningsman att rådföra sig med i ärenden, vilkas

bedömande krävde tillgång till sådan expertis som den, en dylik befattningshavare

representerade.

Länsstyrelsen i Jönköpings län och 1935 ars trafiksäkerhetskommitté hysa

vissa betänkligheter mot utredningens förslag att medgiva körkortsaspirant

rätt att vända sig till vilken besiktningsman som helst. Länsstyrelsen anför

härom följande.

Besiktningsväsendets nuvarande lokala organisation bygger på en fast

distriktsindelning, som är folad på länsindelningen, medan i utredningens

förslag båda dessa principer övergivits. Länsstyrelsen kan härutinnan näppeligen

dela betänkandets ståndpunkt. En någorlunda fast distriktsindelning

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 183.

är av betydelse för en jämn arbetsfördelning mellan de olika besiktningsmännen.

Saknas sådan indelning kan man, såsom för övrigt i betänkandet

påpekas, befara, att körkortsaspiranter vid provens avläggande skola hänvända

sig till sådana besiktningsmän, som fått namn om sig att vara mindre

fordrande än andra. Slopandet av den fasta distriktsindelningen synes vidare

särskilt betänkligt med hänsyn till de uppgifter i trafiksäkerhetsarbetet,

som sannolikt komma att åläggas besiktningsmännen. Ur berörda synpunkt

torde det vara mycket angeläget att åtminslone bilöverkontrollörernas territoriella

verksamhetsområden erhålla förhållandevis markerade gränser. Allmänheten

har emellertid uppenbarligen i vissa fall ett legitimt intresse av att

få vända sig till annan besiktningsman än vederbörande i det »egna» distriktet.

Redan nu medger för övrigt 19 § motorfordonsförordningen i fall av synnerlig

olägenhet för körkortsaspirant undantag från distriktsindelningen. Mer

än en uppmjukning av denna regel, så att även något mindre starka skäl

än i paragrafen angivas kunna godtagas, torde i själva verket icke erfordras

för att nämnda intresse skall bliva i skälig mån tillgodosett. Ett slopande av

distriktsindelningen är sålunda icke ur denna synpunkt påkallat.

Starka skäl synas vidare tala för att anknytningen till länet bibehålies.

Länsstyrelsen har för närvarande synnerligen vidsträckta befogenheter enligt

trafikförfattningarna med avseende å motorfordonstrafiken i länet. Vid lösandet

av en del av dessa uppgifter är samarbetet mellan länsstyrelsen och

länsbeSiktningsmannen av stor betydelse. Ehuru förslag därom icke framlagts,

förefaller det rimligt att anta, att även länsstyrelsen kommer att anförtros

nya uppgifter inom trafiksäkerhetsarbetet. Behovet av samarbete

med besiktningsväsendet torde då komma att öka. Under sådana förhållanden

hade det varit naturligare att — i stället för att fjärma besiktningsmännen

från länsstyrelserna — här åvägabringa en närmare anknytning.

För att bereda lättnad för allmänheten vid avläggande av körkortsprov

finner trafiksäkerhetskommittén för sin de! det vara tillräckligt att utbyta

uttrycket »synnerlig olägenhet» i 19 § 1 mom. MF mot uttrycket »olägenhet».

Central-, stations- och mottagningsorter. Antalet befattningshavare.

Utredningens förslag att minska antalet förrättningsplats

e r för besiktningsmännen har föranlett uttalanden i många av de inkomna

yttrandena.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen finner utredningens ifrågavarande förslag

innebära mycket påtagliga fördelar ur organisatorisk synpunkt. Styrelsen

anser det emellertid knappast gå att inskränka antalet mottagningsorter

så radikalt som föreslagits; särskilt med hänsyn till bilhandelns och den yrkesmässiga

trafikens intressen torde det bli erforderligt att i vissa delar av

landet öka antalet sådana orter. Vare sig ökning skedde eller ej torde man

därjämte få antaga, att besiktningsmännen finge i större omfattning än nu

företaga resor för utförande av förrättningar på annan ort.

Såväl besiktningsmännens arbete som kontorsarbetet kunde organiseras

mera rationellt, om den föreslagna centraliseringen komme till stånd, anför

automobilbesiktningsmännens förening. Föreningen hade därför intet att erinra

i princip mot en centralisering men trodde, att denna komme att bli en

svår stötesten ur allmänhetens synpunkt. Man finge räkna med stor tillström
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

27

ning av förrättningssökande till stations- och mottagningsorterna, varför arbetsförhållandena

borde vara synnerligen välordnade.

Motorförarnas helnykterhets förbund har för sin del intet att erinra mot

förslaget beträffande central-, stations- och mottagningsorterna.

Kungl. automobilklubben, Sveriges automobilindustriförening och Sveriges

trafikbilägares riksorganisation anmäla däremot i sina yttranden betänkligheter

gentemot utredningsförslaget att koncentrera besiktningsverksamheten

till ett mindre antal orter. Sistnämnda sammanslutning anför

härom bl. a.

Grundläggande för organisationen av besiktningsväsendet bör givetvis vara,

att densamma i administrativt hänseende skall bli så praktisk och ändamålsenlig

som möjligt och bereda den förrättningssökande allmänheten minsta

möjliga olägenheter i fråga om kostnader och tidsspillan. Riksorganisationen

anser, att utredningen i silt förslag icke tillräckligt beaktat dessa faktorer.

I detta avseende kan man peka på, hur förhållandena i Norrland med

dess långa avstånd föreslagits skola bli. Betänkandet synes därför böra bli

föremål för en överarbetning i nu angivna hänseende, enär den föreslagna

distriktsindelningen enligt riksorganisationens mening icke kan läggas till

grund för en lagstiftning på området.

1 sitt gemensamma yttrande framhålla bilverkstädernas riksförbund och

Sveriges automobilhandlareförbuiul, att allmänheten, när det gällde besiktningsförrättningar,

mera sällan komme i direkt kontakt med besiktningsmännen

utan hos dessa företräddes i första hand av automobilhandlarna

och i stor omfattning av bilverkstäderna, samt att central-, stations- och

mottagningsorter därför i möjligaste mån borde utväljas även med hänsyn

till automobilhandelns och bilverkstädernas lokalisering.

I många länsstyrelsers utlåtanden liksom i åtskilliga till dessa utlåtanden

fogade yttranden från lokala remissinstanser framföras önskemål beträffande

förrättningsorterna inom respektive län. Jag kommer i det följande huvudsakligen

att angiva, vad yttrandena innehålla beträffande central- och stationsorter,

medan jag beträffande mottagningsorter torde få hänvisa till handlingarna.

Vad först angår de föreslagna centralorterna, där gruppchefen —- bilöverkontrollören — skulle vara placerad, ifrågasätter länsstyrelsen i Kalmar

län om Jönköping kunde betraktas som lämplig centralort för

Småland och Öland. Ur geografisk synpunkt finge Växjö såsom varande

belägen ungefär i centrum av området anses avsevärt lämpligare än Jönköping,

särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att förkorta tiden och

längden av de tjänsteresor som den föreslagne överkontrollören hade att

företaga inom sitt område liksom även med hänsyn till allmänhetens intresse

all liilt komma i kontakt med denne tjänsteman.

Även Kronobergs lastbilscehtralers länsföreniny u. p. a., Kronobergs läns

droskbilägare förening och Växjö motorsällskap anse, att Växjö bör bli centralort

i stiillet för Jönköping.

Väg- och vattenbyggnadsstyrclseri, länsstyrelsen i Västernorrlands län samt

Sveriges trafikbilägares riksorganisation förorda Härnösand såsom centralort

i stället för Sundsvall.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Länsbesiktningsmannen i Västerbottens lön anser, att de stora avstånden

i övre Norrland motiverade, att såväl Umeå som Luleå bleve centralorter.

Om utredningens förslag genomfördes, skulle den i Luleå stationerade bilöverkontrollören

vid en inspektionstionsresa i bil till samtliga stations- och

mottagningsorter ha att färdas ca 190 mil, alltså betydligt längre än sträckan

Ystad—Haparanda. Även länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att det

förelåg ett oavvisligt behov för länet att få egen centralort, nämligen i Umeå.

Som förut nämnts ha åtskilliga önskemål framförts beträffande s t ati.

onsorterna. Sålunda finner länsstyrelsen i Södermanlands län det

föreslagna antalet stationsorter för litet för länets vidkommande. Länsstyrelsen

i Kalmar län anser Västervik böra bibehållas som stationsort.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Hallands lån m. fl. framhålla,

att Halmstad borde förbli stationsort. Sveriges automobilindustriförening

ifrågasätter lämpligheten att indraga Uddevalla såsom stationsort.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar Mariestad som stationsort

i stället för Skövde. Länsstyrelsen i Örebro län jämte ett flertal lokala myndigheter

och organisationer hävda, att besiktningsman borde stationeras i

Karlskoga. Besiktningsman borde vidare, enligt länsstyrelsen i Kopparbergs

län, finnas i Ludvika. Länsstyrelsen i Gävleborgs län m. fl. hemställer

att Söderhamn icke måtte slopas som stationsort. Länsstyrelsen

i Västerbottens lön och Sveriges automobilindustriförening framställa samma

önskemål beträffande Skellefteå. Slutligen föreslår våg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att Gällivare bleve stationsort i stället för Kiruna.

Konkreta erinringar beträffande utredningens förslag angående orter, där

mottagningar borde äga rum, ha framförts bl. a. av flertalet länsstyrelser.

I detta sammanhang torde jag böra nämna, alt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förutsatt, att besiktningsman, liksom nu i viss utsträckning är fallet,

skulle utföra förrättningar även utom stationsort och fastställd mottagningsort,

i den mån besiktningsmannens övriga arbetsuppgifter det tilläte. Sådan

förrättning borde verkställas i fall, då det gällde att tillfredsställa ett berättigat

krav från fordonsägare, för vilken ett inställande av fordonet på stations-

eller mottagningsort skulle medföra avsevärd olägenhet. Även syntes

dylik resa kunna företagas, då t. ex. yrkessammanslutning, bussföretag eller

bilhandlare anmälde ett större antal förrättningar att utföras å viss dag.

Flera remissmyndigheter anse det föreslagna antalet besiktningsm

ä n för litet. Uttalanden i denna riktning ha gjorts av länsstyrelserna i

Kronobergs, Kristianstads, Västmanlands och Kopparbergs län samt dessutom

av bilverkstädernas riksförbund och Sveriges automobilhandlareförbund.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter, huruvida icke en reservkår för

avhjälpande av tillfälliga arbetsanhopningar borde upprättas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhåller, att möjlighet måste hållas öppen alt vid

mera avsevärd arbetsanhopning förstärka personalen och att av denna anledning

anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal bör betecknas

förslagsvis.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

29

Befattningshavarnas arbetsuppgifter.

I en del yttranden beröras de arbetsuppgifter, som utredningen avsett skola

fullgöras av de föreslagna bilöverkontrollörerna, samt de nya tjänsteåligganden,

som enligt utredningen borde åvila besiktningsmännen över huvud.

Vad till en början angår de föreslagna befattningarna såsom bil överkontrollör,

så finna länsstyrelserna i Kronobergs, Skaraborgs och Kopparbergs

län icke behovet av dessa tjänster tillräckligt styrkt. Länsstyrelsen

i Skaraborgs län anför härom följande.

Däremot kan länsstyrelsen icke finna förslaget lämpligt i vad det avser

besiktningsmännens uppdelning i grupper med en överkontrollör som högste

besiktningsman för varje grupp. Enligt länsstyrelsens mening kan överinseendet

och organiserandet av det dagliga arbetet och tillsynen över personalen

på varje stationsort endast handhavas av en där placerad besiktningsman,

icke av en å annan ort placerad befattningshavare. I stället för den föreslagna

gruppindelningen och inrättandet av överkontrollörsbefattningar bör

därför en av besiktningsmännen på varje stationsort med lönegradsplacering

i A 24 bliva förman för personalen och samtidigt, därest han är stationerad

i residensstaden, den besiktningsman, som skall lillhandagå länsstyrelsen

med utredningar och utlåtanden. Därigenom skulle således även ernås, att

besiktningsmännens nuvarande anknytning till länsstyrelserna kan bättre bibehållas,

något som måste vara av värde såväl för länsstyrelserna som besiktningsväsendet,

även om den lokala distriktsindelningen upphör.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår för sin del, att bilbesiktningsmännen

finge ställning av tjänstemän i väg- och vattenbyggnadsverket med placering

i respektive vägförvaltningar. Den befattning med personalfrågor, som

enligt utredningen skulle tillkomma bilöverkontrollören, skulle da automatiskt

övergå på vägdirektören.

1945 års trafiksäkerhetskommitté uppehåller sig vid frågan om utvidgade

arbetsuppgifter för besiktningsmännen i allmänhet. Vid

planläggningen av trafiksäkerhetsarbetets organisation hade kommittén räknat

med, att detta arbete icke blott krävde ett centralt ledande organ, förlagt

till huvudstaden, utan också lokalt arbetande krafter.

Redan nu syntes besiktningsmännens verksamhet i huvudsak vara ägnad

trafiksäkerheten. Såväl kontrollen över bilbeståndet som prövningen av förarna

skedde framförallt i syfte att förebygga olyckor. Kommittén tänkte

sig emellertid, att besiktningsmännen i framtiden skulle få sina arbetsuppgifter

vidgade, så att de inom sina områden hade att medverka i trafiksäkerhetsarbetet

i dess helhet. Bilbesiktningsutredningen hade själv pekat på

lämpligheten av att besiktningsmännen på de tider, då de vore mindre arbetsbelastade,

användes för trafikutbildning av polismännen och för tralikundervisning

i skolorna. Kommittén skulle därutöver önska, att besiktningsmännen

finge deltaga i det omfattande arbete, som måste utföras för att

upptäcka och undanröja sådana olycksanledningar, som utgjordes av dålig

sikl, farliga järnvägskorsningar, olämpliga väg- och gatuanordningar

otc. Det skulle sålunda åligga besiktningsmännen alt företaga inspektionsresor

och all inkomma med rapporter angående de missförhållanden, som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 183.

de därvid kunnat iakttaga. Detta innebure en värdefull förstärkning av de

arbetskrafter, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna kunde

ställa till förfogande, och det skulle säkerligen tillföra de trafiksäkerhetsvårdande

organen nya synpunkter och initiativ.

Även automobilbesiktningsmännens förening har framfört en del synpunkter

beträffande de ifrågasatta nya uppgifterna för besiktningsmännen. Efter

att ha framhållit, att någon särskild ersättning härför icke torde vara avsedd,

anför föreningen hl. a. följande.

Först må framhållas, att arbetet med besiktningar är fysiskt påfrestande,

särskilt vintertid och så länge besiktningarna skola göras ute under otjänlig

väderlek. Därtill kommer att besiktningsarbetet måste koncentreras till de

ljusa timmarna av dagen. Det är därför en lycklig omständighet, att arbetsmängden

brukar minska något under hösten och vintern. På grund härav

kan det icke tagas som regel, att besiktningsmännen äro disponibla för extra

arbeten under de tider på dagen, som utgöra normal arbetstid i skolor och

annorstädes. Därtill kommer, att vissa av dessa arbetsuppgifter (exempelvis

trafikundervisning i skola) rätteligen höra hemma hos andra myndigheter

(polisen). Ävenledes bör teknisk översyn av staten tillhöriga fordon som regel

utföras av den myndighet, som disponerar fordonen. Om någon begränsning

av extra arbetsuppgifter icke införes, uppstår lätt risk för att det ordinarie

arbetet måste eftersättas.

Slutligen har i ett par remissyttranden pekats på värdet för myndigheterna

av att i vissa fall kunna utnyttja besiktningsmännens sakkunskap.

Generalpoststyrelsen finner det sålunda icke uteslutet, att postverket med

fördel skulle kunna anlita eventuellt blivande bilkontrollörer för översyn av

motorfordon å vissa orter, särskilt i Norrland, värdering av skador efter

olycksfall o. s. v.

Statens b iltrafik nämnd meddelar för sin del, att nämnden i sin verksamhet

ofta hade behov av sakkunnigt biträde vid värderingar och övriga utredningar.

Hittills hade nämnden i sådana fall varit hänvisad till att under

hand vidtala besiktningsman att mot särskild ersättning utföra dylika uppdrag.

Kompetenskrav, avlöningsfrågor och tjänstebenämningar.

Beträffande besiktningsmännens kompetens förklarar

sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vara ense med utredningen därom, att

för besiktningsman icke borde uppställas obligatoriskt krav på examen

från teknisk högskola. Dylik examen borde emellertid räknas som vägande

merit, då det gällde tillsättandet av högre tjänster. Med hänsyn till besiktningsmännens

arbetsuppgifter ansåge dock styrelsen, att samtliga besiktningsmän

borde ha minst examen från tekniskt läroverk eller liknande

samt längre tids vana och erfarenhet som förare av motorfordon.

Den militära besiktningsmannakåren utgjorde, framhåller chefen för

försvarsstaben, en värdefull reserv av för besiktningsmannatjänst kompetent

personal, i vissa fall med synnerligen goda såväl teoretiska som praktiska

kvalifikationer, varför denna personalgrupp liksom hittills borde kunna

utnyttjas vid rekrytering av den civila besiktningsmannakåren.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

31

1945 års trafiksäkerhetskommitté anser nödvändigt att till här ifrågavarande

tjänster förvärvas personal med relativt hög kompetens. Därest i det

föregående omnämnd statlig kursverksamhet för bilskolepersonalen komme

till stånd, kunde det organ, som finge hand om dessa kurser, lämpligen

anordna specialkurser för blivande besiktningsmän.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner, att för erhållande av besiktningsmannatjänst

borde krävas examen vid teknisk högskola eller på annat sätt förvärvad

motsvarande utbildning.

Även automobilbesiktningsmännens förening förordar som kompetensnorin

utbildning vid svensk teknisk högskola samt dessutom väl vitsordad

praktisk tjänstgöring inom facket under minst 5 år. Undantag från utbildning

vid högskola horde dock kunna medgivas den, som annorledes förvärvat

sådan kunskap och skicklighet, att han otvivelaktigt vore lämplig såsom

besiktningsman. Man skapade då en riktig grund för erhållande av den

kår, som arbetsuppgifterna krävde. För sitt förslag anför föreningen bl. a.

följande motivering.

Utredningen sätter i kompetensfrågan som norm examen från tekniskt

gymnasium under motivering, att för flertalet besiktningsmän torde detta

vara tillräckligt, men i samma mening uttalar utredningen önskvärdheten

av, att inom organisationen finnas några besiktningsmän med hög utbildning

på det tekniska området. Detta synes vara en inkonsekvens med hänsyn

till rekryteringen. Ingenjörer med utbildning vid tekniskt gymnasium

kunna med fördel antagas i större verk och inrättningar med central förvaltning,

där tekniska befattningar i flera olika grader finnas och där dessa

ingenjörer arbeta under sakkunnig ledning och vidare utbildas för sin uppgift

hos den förvaltningen. Besiktningsväsendet är emellertid en liten organisation

med de tekniska befattningshavarna spridda på en mångfald platser,

där de självständigt hava att utöva sin tjänst. Därför bör varje aspirant

på besiktningsmannatjänst, då han antages i yrket, vara tillräckligt tekniskt

kvalificerad för att kunna sedermera i verksamheten utveckla sig till att

självständigt handhava alla slag av förrättningar. Endast på detta sätt giver

man rekryteringsfrågan en tillfredsställande lösning.

Föreningen förutsätter emellertid, att dispens från nu angivna kompetenskrav

komme att meddelas nuvarande besiktningsmän, i den mån de icke

uppfyllde de höjda fordringarna.

Uiknande synpunkter som de nyss återgivna företrädas av statsverkens

ingenjörsförband.

Slutligen anser Sveriges bilskolors riksförbund, att i kompetensfordringarna

för besiktningsmän borde ingå viss tids praktik från bilskola.

Frågan om besiktningsmännens lönegrads placering

beröres i åtskilliga yttranden. Från allmänna lönenämndens sida ha de föreslagna

inplaceringarna i lönegrader av bilöverkontrollörer och bilkontrollörer

ej föranlett någon erinran. Länsstyrelsen i Östergötlands län finner lönerna

vid avvägda med hänsyn till uppställda kompetensfordringar.

Däremot anser statskontoret, att bärande skäl icke anförts för placering

av bilkontrollörerna i högre lönegrad än 21, varför ämbetsverket förordar

nämnda lönegrad. Även länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter, om icke

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

den föreslagna lönegradsplaceringen, i förhållande till vad som gällde för

en del andra befattningshavare med jämförliga kvalifikationer, låge något

för högt.

Å andra sidan ifrågasättes från flera håll, om icke den föreslagna löneställningen

vore väl låg, särskilt med hänsyn till de begränsade befordringsutsiktema.

Sålunda föreslår länsstyrelsen i Kalmar län, att bilöverkontrollör

placeras i 28 eller 30 lönegraden och bilkontrollör i 26. Till stöd för förslaget

anföres följande.

Allt för stor sparsamhet i detta avseende är oklok och kommer helt visst

att medföra stora risker för att de till ifrågavarande befattningar hörande

betydelsefulla uppgifterna icke bliva tillfredsställande utförda. Länsstyrelsen

vill ytterligare understryka, att man i detta sammanhang bör beakta

såväl de betydande ekonomiska värden, vilka beröras av nämnda befattningshavares

verksamhet, som den storleksordning, automobilväsendet numera

intar bland kommunikationsmedlen. Förebyggande av trafikolyckor

genom biltrafiken är dessutom ett betydelsefullt socialt problem, som intimt

sammanhänger med bilbesiktningsmännens verksamhet och som kräver

samhällets noggranna uppmärksamhet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser, att lägre lönegrad än 24 icke

bör ifrågakomma för någon besiktningsman. Vidare uttrycka länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Jämtlands län m. fl. tvivelsmål

om de föreslagna lönernas tillräcklighet för att locka kompetenta sökande.

Automobilbesiktningsmännens förening och statsverkens ingenjörsförbund

föreslå, att de ordinarie besiktningsmännen placeras i lönegraderna

26, 28 och 30.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som i stort sett icke haft något att

erinra i fråga om utredningens löneavvägning, föreslår, alt bilöverkontrollören

i Malmö placeras i A 26 samt att en befattning i A 24 inrättas i envar

av städerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår, att bilöverkontrollören i Malmö

placeras i A 26. Denne borde enligt länsstyrelsens förmenande äga verkställa

typbesiktning.

Utredningens förslag att samtliga bilöverkontrollörer och heltidsanställda

bilkontrollörer skulle uppföras å ordinarie stat har icke särskilt berörts i

yttrandena. Generalpoststyrelsen har emellertid ifrågasatt lämpligheten av att

de föreslagna bilöverkontrollörema tillsättas genom fullmakt. Med hänsyn

till de särskilt stränga krav, som syntes böra ställas på dessa befattningshavares

fysiska rörlighet och förmåga att följa teknikens utveckling på biltrafikens

område, torde ett förordnande åt ordinarie bilkontrollör att på viss

tid vara bilöverkontrollör, placerad i lämplig lönegrad av löneplan C. innebära

bättre möjligheter att — om så skulle befinnas önskvärt — förflytta

vederbörande till annan mindre krävande befattning.

Utredningens förslag att bilkontrollörerna i Sveg, Lycksele,

Arvidsjaur och Kiruna, vilka befattningshavare icke beräknades erhålla

full sysselsättning, skulle avlönas med efter arbetsmängden avpassade

arvoden har tagits upp till behandling i flera yttranden. Väg- och vatten
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

33

byggnadsstyrelsen framhåller, att ifrågavarande tjänster i vissa fall torde bli

förenade med omfattande resor till fastställda mottagningsorter, vartill skulle

komma resor i samband med av allmänheten påkallad förrättning å annan

ort. Enligt styrelsens mening torde det möta stora svårigheter att för dylikt

uppdrag erhålla person, vilken vore såväl kompetent som opartisk och vilken

även kunde disponera sin tid i den utsträckning, som kunde komma att

erfordras. Större smidighet, liksom även större bekvämlighet för allmänheten,

torde vinnas genom att å närbelägen större stationsort placera ytterligare

en besiktningsman eller assistent. Även länsstyrelserna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län föreslå, att det inom respektive län inrättades

flera ordinarie besiktningsmannatjänster i stället för de föreslagna arvodesbefattningarna.

Automobilbesiktningsmännens förening anser, att en

lämpligare anställningsform för ifrågavarande befattningshavare vore, att de

bleve lönegradsplacerade med, därest så visade sig erforderligt, nedsatt tjänstgöringstid.

Statsverkens ingenjörsförbund slutligen avstyrker av principiella

skäl inrättandet av arvodestjänster.

Beträffande utredningens förslag om inrättande av assistentbefattningar

inom besiktningsorganisationen har särskilt den föreslagna befordringsgången

föranlett uttalanden. För assistenterna borde befordringsgången,

anför sålunda statskontoret, överensstämma med vad som kunde bliva

fastställt för teknisk personal i allmänhet efter 1944 års personalutrednings

blivande förslag i ämnet. Den befordringsgång, som bilbesiktningsutredningen

i avsaknad av nämnda förslag ifrågasatt, syntes vara alltför förmånlig

vid jämförelse med nuvarande förhållanden inom andra verksamhetsområden.

Även allmänna lönenämnden framför liknande invändningar

mot förslaget. Automobilbesiktningsmännens förening och statsverkens ingenjörsförbund

anse, att assistenterna borde antagas med ett arvode motsvarande

lägst 22 löneklassen samt efter ca ett års aspiranttjänstgöring inplaceras

i Eo 24. Förstnämnda sammanslutning förordar vidare att assistenter placeras

endast på orter, där minst två besiktningsmän finnas.

Beträffande kontorspersonalen anse såväl statskontoret som allmänna

lönenämnden att, vad de föreslagna kontorsbilrädena anginge, borde

dessa inordnas i den allmänna befordringsgång för biträdespersonal, som

kunde komma att fastställas på grundval av det av 1944 års personalutredning

framlagda förslaget i ämnet. Automobilbesiktningsmännens förening

vore visserligen tveksam om det föreslagna antalet kontors- och kanslibiträden

skulle visa sig tillräckligt men instämde med utredningen i att man borde

gå fram med en viss försiktighet, när det gällde kontorens personalorganisation.

Kontorspersonalen borde dock anställas å ordinarie stat.

De av utredningen föreslagna tjänstebenämningarna bilöverkontrollör

och bilkontrollör ba föranlett ett flertal uttalanden, av vilka följande

synas böra omnämnas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att införa

nya benämningar å nu ifrågavarande tjänstemän. Erforderlig differentiering

Dihang till riksdagens protokoll 1047. 1 sand. Nr 183.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 183.

kunde vinnas genom att benämna befattningshavarna förste besiktningsman,

respektive besiktningsman. Dessa titlar förordas också av länsstyrelserna i

Älvsborgs och Jämtlands län. Länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs och

Västernorrlands län föreslå benämningarna förste bilbesiktningsman och bilbesiktningsman.

Statskontoret anser tjänstebenämningarna förste bilinspektör och bilinspektör

vara att föredraga framför de av utredningen föreslagna. Även länsstyrelsen

i Gotlands län förordar titeln bilinspektör.

Länsstyrelsen i Kalmar län, automobilbesiktningsmännens förening och

statsverkens ingenjörsförbund föreslå benämningen besiktningsdirektör för

chefsbesiktningsmännen.

1945 års trafiksäkerhetskommitté har föreslagit tjänstebenämningarna

förste trafiksäkerhetsinspektör respektive trafiksäkerhetsinspektör.

I stället för tjänstebenämningen assistent förorda automobilbesiktningsmännens

förening och statsverkens ingenjörsförbund titeln biträdande besiktningsman.

Departementschefen.

Det för bilbesiktningsmännen gällande avlöningssystemet avviker helt från

det som tillämpas för statstjänstemän i allmänhet. Besiktningsmännen åtnjuta

nämligen icke fast lön utan ersättningen till dem utgår på sådant sätt,

att de äga tillgodogöra sig viss del av de avgifter, som för olika slag av förrättningar

upptagas av allmänheten, och de ha därvid att själva bestrida

sina kontors- och övriga omkostnader ävensom i vissa fall kostnaderna för

vikarier. Det har också förutsatts, att de själva skola sörja för sin ålders- och

familjepensionering.

1945 års bilbesiktningsutredning har funnit förutsättningar föreligga för

att besiktningsmännen skola kunna inordnas i det allmänna statliga lönesystemet

och ha vid utformandet av sitt organisationsförslag utgått från att

en ändring i sådan riktning skall ske. Mot denna huvudprincip för lösningen

av organisationsfrågan ha några egentliga invändningar icke framkommit i

remissyttrandena; i många fall har förslaget i denna del uttryckligen tillstyrkts.

Däremot ha åtskilliga anmärkningar gjorts i olika detaljfrågor, och

från ett par håll har också — av skäl som icke synas sammanhänga med

huvudfrågan — ifrågasatts uppskov med ställningstagandet till förslaget eller

förnyad utredning. För egen del finner jag förslaget ägnat att med vissa

jämkningar läggas till grund för en omorganisation av besiktningsmannainstitutionen.

Då en sådan organisationsändring i den utformning, som jag i

det följande kommer att förorda, torde kunna ske utan föregripande av de

förslag, som kunna komma att framläggas av 1944 års trafikförfattningssakkunniga

och 1945 års trafiksäkerhetskommitté, synes mig genomförandet av

omorganisationen icke behöva uppskjutas längre än vad som av rent praktiska

skäl kan vara påkallat.

Jag övergår härefter till behandlingen av de olika detaljfrågorna i organisationsförslaget.

Frågan om bibehållande av den militära besiktningsorganisationen vid si
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

35

dan av den civila har varit föremål för överväganden inom bilbesiktningsutredningen

men icke föranlett något ändringsförslag från utredningens sida.

Avgörande för utredningens ståndpunktstagande torde ha varit de organisationstekniska

svårigheter som föreligga, när det gäller att genomföra en samordning

på detta område. Chefen för försvarsstaben har förklarat den gällande

ordningen slå i överensstämmelse med försvarets intressen. Däremot

anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en närmare utredning i frågan vara

påkallad. Då önskemålen om ett sammanförande av det militära besiktningsväsendet

med det civila i främsta rummet äro betingade av trafiksäkerhetsskäl,

bör frågan enligt min mening upptagas till behandling först sedan 1945

års trafiksäkerhetskommitté avgivit sitt betänkande. Jag förutsätter härvid,

att kommittén kommer att ha sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål.

Vad angår den i ett par av remissyttrandena ifrågasatta överflyttningen av

arbetet med körkortsproven till polisen, ansluter jag mig till den uppfattning,

som i denna fråga uttalats av bilbesiktningsutredningen och trafiksäkerhetskommittén.

Jag är sålunda icke beredd att tillstyrka någon ändring i

nu berörda hänseende.

En förutsättning för att den nya besiktningsmannaorganisationen skall kunna

utformas på ett lämpligt sätt är att arbetsmängden blir någorlunda jämnt

fördelad mellan de olika besiktningsmännen. Detta är för närvarande icke

fallet. Till belysande härav kan anföras att uppbörden av förrättningsavgifter

under år 1945 för vissa besiktningsmän överstigit 50 000 kronor men i

flera fall uppgått till mindre än hälften av detta belopp. Ur organisatorisk

synpunkt är en utjämning önskvärd dels för att om möjligt alla besiktningsmännen

skola kunna få heltidsanställning, dels för att lönerna icke skola behöva

differentieras med hänsyn till arbetets omfattning. En sådan utjämning

kan underlättas, om besiktningsmännen i större utsträckning än vad nu är

fallet få gemensam stationsort och tjänstelokal. På grund härav men även

av andra skäl har utredningen avsett, att den nya organisationen i allmänhet

skulle koncentreras till vissa centralorter med två eller flera besiktningsmän

placerade på varje sådan ort. Mot denna uppläggning av organisationsfrågan

har jag i princip icke något att invända. Beträffande vissa detaljproblem,

t. ex. rörande anlalet mottagningsorter, torde jag få återkomma i

det följande.

I förevarande sammanhang har utredningen framlagt förslag om att körocli

tralikkortsprov skulle få avläggas endast på ett begränsat antal orter,

där trafikens art och täthet kunde anses skapa förutsättningar för körning

under olika trafiklörhållanden. Antalet av utredningen föreslagna orter för

dylika prov uppgår till 37. Utredningens förslag i denna del har föranlett

erinringar Irån åtskilliga myndigheter och organisationer som hävda, att fördelarna

ur trafiksäkerhetssynpunkt med den föreslagna koncentreringen icke

uppvägde det besvär och de ökade kostnader, som härvid på grund av avstånden

pålades allmänheten. I några yttranden har t. o. in. ifrågasatts huruvida

eu koncentrering av kompetensproven överhuvud taget skulle medföra

några fördelar ur trafiksäkerhelssynpunkt. För min del är jag icke beredd

all för närvarande taga definitiv ställning till utredningens förslag i här be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

rörda hänseende. Frågan synes mig falla inom området för 1945 års trafik - säkerhetskommittés utredningsuppdrag och torde därför böra upptagas till

prövning först i samband med behandlingen av kommitténs blivande betänkande.

I avvaktan härpå torde några större förändringar på förevarande område

icke böra vidtagas. Det synes emellertid få ankomma på chefsmyndigheten

att i samråd med länsstyrelserna från fall till fall pröva och avgöra i

vad mån kravet på kompetensprovens tillförlitlighet bör ge anledning till indragning

av proven på någon av nuvarande stations- och mottagningsorter.

Vad däremot angår kompetensproven för körskolelärare biträder jag utredningens

uppfattning, att dessa prov böra få avläggas endast inför chefsbesiktningsmännen.

Utredningens förslag om införande av rätt för förrättningssökande att

för kompetensprov eller periodisk efterbesiktning vända sig till besiktningsman

på den ort han önskar har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i remissyttrandena. Betänkligheter ha anförts endast av länsstyrelsen

i Jönköpings län och 1945 års trafiksäkerhetskommitté, vilka befara,

att ett slopande av distriktsgränserna skulle leda till att en del körkortsaspiranter

komme att söka sig till sådana besiktningsmän, som fått namn om

sig att vara mindre fordrande än andra. För min del anser jag i likhet med

bilbesiktningsutredningen de eventuella riskerna i nu berörda hänseende i

väsentlig mån kunna elimineras genom lämpliga åtgärder från chefsmyndighetens

sida. Med hänsyn härtill och då det nuvarande systemet i många fall

torde innebära ganska stora olägenheter för allmänheten, tillstyrker jag

förslaget om införande av valfrihet på förevarande område.

Såsom framhållits i åtskilliga av remissyttrandena torde även för den nya

organisationens vidkommande behov föreligga av en gränsdragning beträffande

de olika besiktningsmännens eller besiktningsmannagruppernas verksamhetsområden.

En dylik geografisk uppdelning av arbetet lärer vara påkallad

bl. a. med hänsyn till sådana förrättningar, som icke utföras å stations-

eller mottagningsort, exempelvis flygande besiktning. Jämväl för samarbetet

med länsstyrelserna synes en gränsdragning vara av betydelse. Det

torde få ankomma på chefsmyndigheten att efter samråd med länsstyrelserna

fastställa de gränser, varom här är fråga.

Centralorter för bilbesiktningsväsendet skulle enligt utredningens förslag

vara följande nio städer, nämligen Malmö, Jönköping, Göteborg, Norrköping,

Örebro, Stockholm, Gävle, Sundsvall och Luleå. Därjämte skulle besiktningsmän

finnas stationerade även på vissa andra orter i landet. Mottagningar

utom stationsorten skulle fortfarande förekomma men antalet mottagningsorter

väsentligt minskas. Såsom jag tidigare anfört biträder jag i princip

utredningens förslag att besiktningsmannaorganisationen så långt praktiskt

är möjligt koncentreras till centralorterna. Sålunda bör enligt min mening

stationering av besiktningsmän på annan ort än centralort förekomma endast

i sådana fall, då förrättningsfrekvensen på orten är tillräckligt stor för att

bereda besiktningsmannen full sysselsättning och det kan anses vara av

särskild betydelse för allmänheten att ha tillgång till besiktningsman på

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

37

orten. Med denna utgångspunkt anser jag mig böra förorda, att Halmstad

bibehålies som stationsort samt att 1 besiktningsman och 1 skrivbiträde

placeras därstädes. Denna ändring i organisationsplanen torde kunna ske

utan någon nettoökning av den av utredningen beräknade totala personaluppsättningen,

nämligen genom en motsvarande minskning av personalen

på annat håll inom organisationen. Övriga i remissyttrandena gjorda yrkanden

om ytterligare stationsorter är jag däremot icke för närvarande beredd

att tillstyrka. Jag förutsätter emellertid härvid, att regelbundna mottagningar

utom stationsorten skola hållas på åtskilligt flera orter än vad bilbesiktningsutredningen

räknat med ävensom att extra mottagningar enligt

särskild överenskommelse skola komma till användning i ökad utsträckning.

Fastställandet av mottagningsorterna torde böra ankomma på chefsmyndigheten

efter samråd med vederbörande länsstyrelser. I chefsmyndighetens befogenheter

bör också ingå att bestämma fördelningen av personalen mellan de

olika stationsorterna. Däremot synes Kungl. Maj:t böra förbehålla sig rätten

att bestämma vilka orter, som skola vara stationsorter och centralorter.

Mot utredningens förslag rörande centralorterna har jag intet annat att

erinra än att jag i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen

i Västernorrlands län anser Sundsvall böra utbytas mot Härnösand

såsom centralort. De övriga yrkanden, som i delta sammanhang framkommit

vid remissbehandlingen, nämligen fastställande av Växjö som centralort i

stället för Jönköping samt upptagande av Umeå som centralort, är jag icke

beredd att tillstyrka.

Såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vederbörande länsstyrelser

ha ställt sig tveksamma till utredningens förslag att på fyra platser i Norrland

skulle anställas arvodesavlönade besiktningsmän, vilka såsom bisyssla

skulle utföra vissa slag av förrättningar. I likhet med nämnda myndigheter

är jag icke övertygad om att det kan komma att bli möjligt att för dessa

uppdrag förvärva personer med fullt tillfredsställande kompetens. Jag anser

det därför lämpligare, att förrättningarna i de trakter, varom här är fråga,

ombesörjas av ordinarie besiktningsmän från närmaste stationsorter, varvid

regelbundna eller extra mottagningar torde få anordnas allt eftersom omständigheterna

det påkalla. I fråga om en av de fyra här avsedda platserna,

nämligen Lycksele, torde man emellertid kunna räkna med en så pass stor

förrätlningsfrekvens, att placering av en heltidsanställd besiktningsman därstädes

får anses motiverad, om hänsyn jämväl tages till de speciella skäl,

som tala för att en särskild besiktningsman avdelas för detta vidsträckta

distrikt.

Därest antalet mottagningsorter, såsom jag förutsatt, ökas mera väsentligt

utöver vad bilbesiktningsutredningen räknat med, kommer detta givetvis att

medföra en viss ökning av bilbesiktningsmännens arbete och kan därvid tänkas

påverka personalbehovet. 1 avbidan på närmare erfarenhet i detta hänseende

anser jag mig emellertid böra förorda, att antalet befattningshavare

beräknas i enlighet med utredningens förslag, dock med den ändringen att

de fyra förut omförmälda arvodestjänsterna utbytas mot eu ordinarie besiktningsmannabefattning

och eu extra ordinarie assistentbefattning. Med hänsyn

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

till svårigheterna att mera exakt beräkna personalbehovet torde besiktningsmannaorganisationens

anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal

böra betecknas förslagsvis för att sätta Kungl. Maj:t i tillfälle att tillgodose

oundgängliga behov av ytterligare arbetskraft.

Bilbesiktningsutredningen har föreslagit, att för varje centralort skulle

inrättas en i något högre löneställning än övriga besiktningsmannatjänster

placerad gruppchefsbefattning (bilöverkontrollör), vars innehavare skulle

svara för de mera kvalificerade förrättningarna samt inom distriktet leda

och övervaka de övriga besiktningsmännens arbete. Med anledning härav

har ett par länsstyrelser ifrågasatt, huruvida icke besiktningsmännen borde

anknytas till länsstyrelserna eller till vägförvaltningarna, varigenom behovet

av de föreslagna bilöverkontrollörerna skulle bortfalla. För min del finner

jag det mindre rationellt att belasta länsstyrelserna eller vägdirektörerna med

det löpande arbetet med lokal ledning och tillsyn av besiktningsmännens

verksamhet. På grund härav och med hänsyn till den utformning som besiktningsmannaorganisationen

i övrigt skulle få anser jag utredningens förslag

i denna del böra godtagas.

Vad 1945 års trafiksäkerhetskommitté anfört rörande utvidgade arbetsuppgifter

för besiktningsmännen torde böra upptagas till närmare övervägande

först i samband med behandlingen av kommitténs blivande betänkande.

Såsom framgår av vad bilbesiktningsutredningen anfört är besiktningsmännens

arbete ganska ojämnt fördelat över året. Antalet förrättningar under

vintern uppgår genomsnittligt ofta icke till mer än hälften av antalet förrättningar

under högsäsongen. En av svårigheterna i förevarande organisationsfråga

är sålunda att bereda besiktningsmännen full sysselsättning under

den del av året, då förrättningsfrekvensen är minst. Utredningen har

emellertid påvisat vissa möjligheter till en utjämning i nämnda hänseende.

Vad utredningen därvid föreslagit synes få godtagas såsom en lösning av

ifrågavarande spörsmål.

I fråga om kompetenskraven har utredningen visserligen ansett önskvärt,

att åtminstone några av besiktningsmännen äga teknisk högskoleutbildning.

Utredningen har dock icke velat påyrka, att sådan utbildning uppställes som

formellt kompetensvillkor, utan föreslår, att nuvarande bestämmelser i detta

hänseende bibehållas oförändrade. Automobilbesiktningsmännens förening

och statsverkens ingenjörsförbund ävensom länsstyrelsen i Kalmar län hävda

däremot, att civilingenjörsexamen bör införas som formellt kompetenskrav.

Såvitt jag kunnat finna omfattar besiktningsmännens verksamhet endast i

mycket ringa utsträckning sådana uppgifter, för vilka högre teknisk utbildning

är oundgänglig. Det torde i stället vara den praktiska erfarenheten och

de rent personliga egenskaperna, som få tillmätas avgörande betydelse för

besiktningsmannatjänsten. Med hänsyn bl. a. härtill anser jag mindre

lämpligt, att personurvalet begränsas till enbart högskoleingenjörernas krets.

Jag ansluter mig därför till utredningens förslag i fråga om kompetensvillkoren.

Enligt utredningens förslag skulle besiktningsmännen i allmänhet erhålla

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 183.

39

ordinarie anställning med placering i lönegraden A 22. Utredningen har beräknat

antalet sådana befattningar till 37. Av de 9 chefsbesiktningsmännen

skulle de med stationsort i Stockholm och Göteborg hänföras till lönegraden

A 26 samt de övriga 7 till lönegraden A 24. Därjämte skulle såsom rekryteringspersonal

finnas 17 assistenter i lönegraden Eo 18. För biträdesgöromål

har utredningen beräknat 9 kanslibiträden och 33 kontorsbiträden, samtliga

extra ordinarie. Allmänna lönenämnden och flertalet övriga remissmyndigheter

ha ej funnit anledning till erinran mot de föreslagna lönegradsplaceringarna

för besiktningsmännen. Lägre löneställning har ifrågasatts endast

av statskontoret och länsstyrelsen i Stockholms län, medan däremot vissa

andra länsstyrelser ansett högre lönegradsplaceringar böra övervägas. Yrkanden

i denna riktning ha därjämte gjorts av automobilbesiktningsmännens

förening in. fl. Vissa mindre jämkningar ha föreslagits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som bl. a., i likhet med länsstyrelsen i Malmöhus län, förordar

att chefsbesiktningsmannen i Malmö placeras i A 26. Slutligen har generalpoststyrelsen

ifrågasatt, huruvida icke chefsbesiktningsmännen borde

erhålla förordnandetjänster med placering å löneplan C. För min del anser

jag bilbesiktningsutredningens förslag till lönegradsplaceringar för besiktningsmännen

innebära en med hänsyn till föreliggande arbetsuppgifter lämplig

avvägning, och jag tillstyrker därför, att, med inberäknande av den ytterligare

ordinarie besiktningsmannatjänst, som jag tidigare förordat, i den blivande

personalförteckningen uppföras 38 befattningar i A 22, 7 i A 24 samt

2 i A 26. Vad därefter angår assistenterna, vilka enligt vad utredningen förordat

skulle placeras i Eo 18, torde i avvaktan på de förslag, som kunna komma

att framläggas av 1944 års personalutredning i fråga om lönesättningen

för den statsanställda tekniska personalen, bilbesiktningsutredningens förslag

i förevarande hänseende böra godtagas såsom grund för anslagsberäkningen.

Inberäknat den ytterligare assistent, som skulle tillkomma i stället för vissa

av de föreslagna arvodesavlönade besiktningsmännen, skulle antalet assistenter

alltså uppgå till 18. Mot utredningens förslag i fråga om biträdespersonalen

har jag icke någon annan erinran än att jag i likhet med allmänna lönenämnden

anser, att löneställningen för de föreslagna kontorsbiträdena bör

bestämmas i enlighet med de i 1947 års statsverksproposition förordade grunderna

för reglering av befordringsgången för biträdespersonal.

Utredningens förslag till tjänstebenämningar, nämligen bilöverkontrollör

för chefsbesiktningsmännen och bilkontrollör för övriga ordinarie besiktningsmän,

har rönt kritik i åtskilliga av remissyttrandena. Olika motförslag

ha därvid framkommit. Sålunda ha ifrågasatts benämningarna besiktningsman,

bilbesiktningsman, bilinspektör och trafiksäkerhetsinspektör. För chefsbesiktningsmännen

föreslås motsvarande titlar med tillägg av ordet förste

samt i ett par fall benämningen besiktningsdirektör. Även jag finner de av

utredningen föreslagna tjänstebenämningarna mindre lämpliga och vill för

min del tillstyrka de av statskontoret m. fl. förordade titlarna förste bilinspektör

respektive bilinspektör. I överensstämmelse härmed föreslår jag, att

assistenterna erhålla tjänstebenämningen biträdande bilinspektör.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj:ts proposition nr 183.

Chefsmyndighet.

Utredningen.

Utredningen utgår i sitt betänkande från att besiktningsmännen liksom

hittills skola vara underställda en central chefsmyndighet. I detta sammanhang

säger sig utredningen ha övervägt om det möjligen kunde anses motiverat

att flytta tillsynen över besiktningsväsendet från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

till annan central myndighet, som utövade inspekterande verksamhet.

Härvid torde närmast riksförsäkringsanstalten i egenskap av chefsmyndighet

för yrkesinspektionen komma i fråga, men även andra myndigheter

kunde tänkas. Utredningen hade emellertid erfarit, att 1938 års arbetarskyddskommitté

övervägt förslag att sammanföra yrkes-, sprängämnes-,

gruv- m. fl. inspektioner till arbetsrådet, som skulle omorganiseras och utvidgas.

Enligt uppgift under hand hade kommittén även diskuterat en överflyttning

av bilbesiktningsväsendet till detta ämbetsverk. Men då endast vissa

undersökningar av droskor, bussar och lastbilar hade anknytning till arbetarskyddslagstiftningen

och bilbesiktningsarbetet i övrigt icke hörde dit, torde

kommittén icke komma att föreslå någon ändring beträffande bilbesiktningsväsendet.

Sambandet mellan å ena sidan motorfordonens konstruktion och verkningssätt

samt å andra sidan vägarnas byggnad och beskaffenhet syntes, fortsätter

utredningen, vara av sådan art, att en intim kontakt mellan besiktningsväsendets

och vägväsendets chefsmyndigheter vore nödvändig. Utredningen

utginge vidare ifrån att besiktningsmännen i viss utsträckning skulle

kunna använda vägväsendets lokaler, framför allt garagegårdarna, för sina

mottagningar. Ur organisatorisk synpunkt syntes det alltså vara naturligt, att

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förbleve chefsmyndighet för besiktningsväsendet.

Utredningen hade för sin del icke funnit anledning att härutinnan

föreslå någon ändring.

Chefsmyndighetens uppgifter borde enligt utredningens mening vara i stort

sett desamma som nu. Vissa förändringar komme dock att inträda. När besiktningsmännen

inplacerades i lönegrad, borde en följd härav bliva, att nuvarande

bestämmelser för deras tillsättande upphörde att gälla. I stället borde

tillämpas i huvudsak samma bestämmelser som för vägväsendets tjänstemän.

Med hänsyn till bilöverkontrollörernas ställning inom organisationen

anser emellertid utredningen, att samtliga dessa befattningshavare, oavsett

innehållet i nyssnämnda bestämmelser, böra tillsättas av Kungl. Maj:t.

Personalens avlöningar och reseersättningar m. m. syntes enklast kunna

utbetalas direkt från chefsmyndigheten.

Om besiktningsmännen, såsom utredningen föreslår på annat ställe i betänkandet,

befriades från befattningen med uppbörd av avgifter, komme

chefsmyndigheten icke vidare att belastas med revision hos besiktningsmännen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

41

Utredningen erinrar vidare om att inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

de tekniska ärendena angående bilbesiktningsväsendet nu handlades på en

särskild avdelning, vägtrafikavdelningen, tillhörande vägbyrån. Denna byrås

huvudsakliga uppgifter vore av annan natur än de, som sammanhängde med

bilbesiktningsväsendet. Då byråns arbetsbörda i övrigt vore synnerligen krävande,

torde det enligt utredningens mening icke vara möjligt för dess chef

att, utan eftersättande av andra viktiga åligganden, ägna bilbesiktningsväsendet

den uppmärksamhet, som dess betydelse i och för sig kunde motivera.

En förbättring i detta avseende skulle givetvis vinnas, om för handläggning

av ärenden angående bilbesiktningsväsendet och övriga trafiksäkerhetsfrågor

återigen liksom fallet varit under tiden 1 juli 1936—31 december 1943

funnes en särskild byrå, vars chef direkt under verkschefen vore ansvarig

för hithörande ärendens handläggning. Behovet av en sådan byrå torde emellertid

påverkas av de förslag, som komme att framläggas av 1944 års trafikförfattningssakkunniga

och 1945 års trafiksäkerhetskommitté, varför utredningen

icke kunnat taga ställning till frågan.

Även frågan om personalen på avdelningen syntes böra upptagas till omprövning,

först när de nu nämnda kommittéernas förslag avlämnats. För att

tills vidare bereda avdelningen någon förstärkning föreslår utredningen, att

styrelsen berättigades att vid behov inkalla bilkontrollörer eller assistenter

till tjänstgöring på avdelningen. Dylika inkallelser borde ingå som ett led i

befattningshavarnas utbildning med hänsyn till betydelsen av att de erhölle

närmare information om arbetet hos chefsmyndigheten. Inkallelserna borde

därför ordnas så, att om möjligt alla assistenter finge tjänstgöra någon tid

hos styrelsen. Inkallelserna borde i första hand förläggas till sådana tider av

året, då besiktningsverksamheten icke krävde så stor personal, således till

vinterhalvåret.

Yttranden.

Utredningens förslag om bibehållande av en central chefsmyndighet för

bilbesiktningsväsendet biträdes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som

framhåller, att det för styrelsen visat sig förenat med icke obetydliga fördelar

att ha tillgång till besiktningsmännens fordonstekniska kunskaper och

erfarenhet. Enär en samordning av fordon och väg syntes komma i ett alltmera

aktuellt läge, ökades samtidigt för styrelsen betydelsen av att fortlöpande

kunna följa motorfordonens tekniska utveckling. Styrelsen förordade

därför utredningens förslag att styrelsen fortfarande skulle utgöra chefsmyndighet

för besiktningsväsendet.

Därest besiktningsväsendet omorganiserades i enlighet med utredningens

förslag, torde emellertid, fortsätter styrelsen, chefsmyndighetens arbetsuppgifter

komma att icke obetydligt utökas utöver de nuvarande. Sålunda borde

behandlingen av samtliga i samband med verksamheten uppkommande frågor

av teknisk art handläggas av styrelsen, som även syntes böra utgiva de

totalviktstabeller för lastbilar, som nu utgåves av autoinobilbesiklningsmännens

förening. En omorganisation av verksamheten medförde dess
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

utom, att chefsmyndigheten finge utarbeta och tillhandahålla samtliga de för

besiktningsmännens tjänst erforderliga blanketter m. m„ vilka nu anskaffades

av besiktningsmännen själva. Det syntes därjämte önskvärt, att chefsmyndighetens

inspektionsverksamhet icke obetydligt ökades utöver den nuvarande,

vilken på grund av personalbrist varit ganska ringa.

Även länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Värmlands och Kopparbergs län anse väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra

förbliva chefsmyndighet.

Chefen för försvarsstaben och kungl. automobilklubben framhålla, att det

vore av betydelse, att chefsmyndigheten finge en sådan organisation och

kompetens, att den kunde verka såsom tekniskt sakkunnig kontrollinstans

beträffande motorfordons konstruktion ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Länsstyrelserna i Kronobergs, Hallands och Västmanlands län finna det

icke lämpligt, att länsstyrelserna på sätt utredningen föreslagit fråntages sin

nuvarande tillsynsuppgift beträffande besiktningsmännen. Sistnämnda länsstyrelse

hävdar vidare, att den centrala ledningen av besiktningsverksamheten

icke syntes böra bibehållas hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med

mindre en särskild byrå för handläggning av ärenden angående bilbesiktningsväsendet

och andra trafiksäkerhetsfrågor återinrättades inom styrelsen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser det vara av vikt, att länsstyrelsernas

medverkan vid tillsättning av bilbesiktningsman bibehålies.

1945 års trafiksäkerhetskommitté meddelar, att kommittén för närvarande

vore inriktad på att samla trafiksäkerhetsarbetet hos en fristående central

myndighet, direkt underställd kommunikationsdepartementet. En annan

länkbar lösning, nämligen att såsom centralorgan använda en avdelning inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, torde däremot icke visa sig tillfredsställande.

Om en särskild trafiksäkerhetsstyrelse komme till stånd, syntes det

naturligare och riktigare, att besiktningsmännen, vilkas främsta uppgift vore

att verka i trafiksäkerhetens tjänst, anknötes till denna, än att de stode kvar

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Hos denna styrelse hade de intagit

en ganska undanskymd ställning, och deras speciella problem kunde naturligtvis

lätt te sig obetydliga vid sidan av andra mycket maktpåliggande tekniska,

administrativa och ekonomiska uppgifter, som styrelsen hade att svara

för. Att besiktningsmännen behövde äga tillgång till vägförvaltningamas

garagegårdar syntes icke rimligen utgöra något skäl att organisatoriskt bygga

in besiktningsväsendet i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Styrelsens behov

av fordonsteknisk expertis och kontakt med fordonsfrågorna syntes vid en

utbrytning av besiktningsmannakåren böra tillgodoses på annat sätt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter också, om icke en särskild

myndighet för handhavandet av besiktningsväsendet och trafiksäkerhetsproblemen

överhuvud borde tillskapas, men förutsätter att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förblir chefsmyndighet, till dess förslag om trafiksäkerhetsarbetets

planläggning framlagts.

Automobilbesiktningsmännens förening, bilverkstädernas riksförbund och

Sveriges automobilhandlareförbund anse sådan överensstämmelse råda mel
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

''Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

43

lan bilbesiktningsväsendet och yrkesinspektionen, att besiktningsväsendet i

likliet med yrkesinspektionen borde underställas det av 1938 års arbetarskyddskommitté

till ombildning föreslagna arbetsrådet.

Med anledning av de jämförelser som gjorts mellan besiktningsväsendet

för motorfordon och yrkesinspektionen, torde jag böra nämna, att 1938 års

arbetarskyddskommitté berört dessa spörsmål i sitt betänkande med förslag

till organisation av tillsynen å arbetsskyddslagstiftningen m. in. (SOU 1946:

88). Kommittén anför bl. a. följande i ämnet.

Det må framhållas, att till kommittén framställts förslag om att såväl bilbesiktningsväsendet

som luftfartsinspektionen borde inordnas i det nya ämbetsverket.

Som skäl härför har bland annat anförts, att säkerhetstillsynen

beträffande maskiner, redskap och andra tekniska anordningar numera vore

allmängiltig och att denna förlagts till yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Denna tillsyn syntes strängt taget inbegripa även den särskilda kontroll, som

nämnda tillsynsorgan hade att utöva å motorfordon och luftfartyg. Förslag

i sådan riktning anser kommittén sig dock icke böra framlägga. Sistnämnda

kontroll synes nämligen kommittén främst vara betingad av hänsyn till den

allmänna säkerheten (inbegripet även passagerarna), och frågan härom är

beträffande trafikmedlen mera dominerande än i fråga om maskiner och

andra tekniska anordningar för huvudsakligen stationärt bruk. Arbetarskyddsfrågan

är i förevarande fall däremot väsentligen begränsad till den

eller dem som framföra trafikmedlet eller eljest biträda vid begagnandet av

detta.

Givet är, att den kontroll som utövas genom bilbesiktningen och luftfartsinspektionen

syftar till vidtagande av åtgärder, som även tillgodose arbetarskyddet.

Att särskilja de arbetsuppgifter, som åligga nämnda tillsynsmyndigheter,

och dem som i arbetarskvddshänseende böra ankomma på den

föreslagna trafikavdelningen torde av praktiska skäl icke låta. sig göra.

Kommittén förutsätter därför, att samarbete i erforderlig utsträckning etableras

och upprätthålles mellan ifrågavarande myndigheter.

Departementschefen.

Bilbesiktningsutredningen har diskuterat frågan, huruvida anledning förelåge

att i samband med omorganisationen överflytta tillsynen över bilbesiktningsväsendet

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till annan central myndighet,

som utövade inspekterande verksamhet. Utredningen har emellertid

funnit sig icke böra föreslå någon ändring härutinnan. I några av remissyttrandena

bar likväl ifrågasatts, att bilbesiktningsmännen i likhet med yrkesinspektionen

skulle underställas det av 1938 års arbetarskyddskommitté till

ombildning föreslagna arbetsrådet. Då 1945 års trafiksäkerhetskommitté för

närvarande har under behandling frågan om trafiksäkerhetsarbetets framtida

organisation, anser jag för min del att, i avbidan på vad sistnämnda

kommitté i detta hänseende kan komma att föreslå, någon ändring icke bör

ske i fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ställning som chefsmyndighet

för besiktningsväsendet. Av samma skäl bör tills vidare heller icke

någon mera genomgripande förändring ske beträffande styrelsens centrala

organ för hithörande uppgifter. Därest behov av ytterligare arbetskraft skulle

visa sig uppkomma hos styrelsen i anledning av omorganisationen, torde

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

detta behov i första hand fa tillgodoses på sätt bilbesiktningsutredningen

föreslaget, nämligen genom att, å tider då besiktningsväsendet kräver mindre

personal, besiktningsmän inkallas till tjänstgöring hos styrelsen.

Vad angår den i förevarande sammanhang aktuella frågan om länsstyrelsernas

medverkan vid handläggningen av bilbesiklningsväsendets organisationsärenden

förutsätter jag, att länsstyrelsernas yttranden skola inhämtas

bl. a. när det gäller ändringar i fråga om stations- och mottagningsorlema

samt distriktsgränserna. Däremot anser jag icke påkallat, att med den organisationsform

som nu föreslås länsstyrelserna belastas med handläggningen

av ärenden rörande tjänstetillsättningar och dylikt.

Lokaler och utrustning m. m.

Utredningen.

Besiktningsmännen ha på stationsortema behov av både kontors- och

besiktningslokaler, framhåller utredningen. Utrymmet i kontorslokalerna

kunde i regel beräknas enligt vanliga normer för sådana. Hänsyn

måste emellertid även tagas till behovet av förhörsrum. På mottagningsorterna

vore behovet av kontorsutrymme icke lika stort. Det vore emellertid önskvärt,

att besiktningsman även på mottagningsort hade tillgång till plats inomhus,

där han kunde utföra det nödvändiga skrivarbetet. Om kör- och trafikkortsprov

finge avläggas på mottagningsorten, ökades anspråken, enär besiktningsman

då behövde ha tillgång till lokal, där han kunde anställa förhör.

Utredningen framhåller vidare, att det vore fördelaktigt om besiktningar och

andra dylika förrättningar kunde ske under tak och i uppvärmd lokal. Det

sistnämnda önskemålet gjorde sig särskilt starkt gällande i landets norra

delar.

Utredningen lämnar härefter en översikt över möjligheterna att anskaffa

lämpliga besiktningslokaler och anför därvid följande.

Vad beträffar fragan om anskaffandet av lämpliga lokaler, anser utredningen,

att vägväsendets garagegårdar så långt möjligt borde utnyttjas

för besiktningsmännens mottagningar. I allmänhet torde nämligen garageplatserna

stå tomma under dagen, då fordonen användas i det löpande vägunderhållsarbetet

m. m. För mottagningar på platser, där vägväsendet icke

har något garage, som kan disponeras för ändamålet, böra lokaler förhyras

eller byggas. I detta sammanhang må framhållas, att en eventuell koncentration

av bensinförsäljningen i de större samhällena skulle kunna medföra, att

några av de nuvarande biltjänststationerna bleve övertaliga. Dessa

skulle vid behov kunna övertagas av besiktningsväsendet för att användas som

mottagningslokaler. Även andra möjligheter torde böra undersökas, innan nya

lokaler uppföras. Bl. a. torde efter försvarsberedskapens upphörande övertaliga

för militärt ändamal brukade baracker kunna

övertagas av besiktningsväsendet för att uppställas på platser, där lokaler behöva

ställas i ordning åt besiktningsmännen. Kommunerna kunna i vissa fall

tänkas vara villiga att ställa lämpligt beläget utrymme inom brandstation,

garage eller annan lokal till förfogande. Även enskilda kunna vara

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

intresserade av att på för statsverket förmånliga villkor upplåta lokaler. För

eu innehavare av en bilreparationsverkstad kan det sålunda ur ren affärssynpunkt

vara fördelaktigt, att besiktningsman håller mottagningar för besiktning

och annan undersökning av motorfordon i eller invid verkstaden. Det

kan därför ifrågasättas, om icke på platser, där besiktningslokal ej kan inrymmas

i redan befintliga kronan tillhöriga lokaler, anbud böra genom o ff

e n 11 i g t anbudsförfarand e, som handhaves av chefsmyndigheten,

infordras från verkstäder o. d. om deras villkor för lokalupplåtelse. Det torde

icke vara uteslutet, att besiktningsmännen på vissa orter genom sådant förfarande

kunna erhålla lämpliga lokaler utan kostnad för statsverket. Fn förutsättning

för att avtal av nu angivet innehåll skall träffas bör givetvis vara,

att de lokala förhållandena m. m. äro sådana, att besiktningsmännen prövas

kunna arbeta fullt objektivt. Någon detaljundersökning angående förekomsten

av lämpliga lokaler har utredningen på frågans nuvarande ståndpunkt icke

ansett sig böra utföra. En sådan undersökning torde i stället få utföras av besiktningsväsendets

chefsmyndighet, eventuellt i samråd med byggnadsstyrelsen

och i förekommande fall vederbörande militära myndigheter.

Vidare uppehåller sig utredningen vid frågan om vilken utrustning,

som erfordras för besiktningsverksamlieten. Härom anföres bl. a.

Vid varje förrättningsställe bör finnas möjlighet att inspektera fordonen underifrån.

Härför erfordras brygga, inspektions grop eller lyftanordning.

Utredningen har övervägt att föreslå anordnande av inspektion

sgropar i sådana garageutrymmen, som skola användas vid besiktningar.

Vid vägförvaltningarnas garage lära emellertid i allmänhet finnas utvändiga

bryggor, på vilka fordonen vid behov kunna köras upp. I avvaktan på ytterligare

erfarenhet av den nya organisationen anser utredningen sådana bryggor

vara tillräckliga för nu ifrågavarande ändamål.

Utredningen har från besiktningsmännen infordrat uppgifter om förekomsten

av för fordonsvägning lämpliga vågar. I undersökningen redovisas 155

vågar. Av dessa ägas 18 av staten, 34 av kommuner och 103 av bolag, föreningar

eller enskilda. Vissa förrättningsorter synas vara tämligen väl tillgodosedda,

medan det på andra saknas möjligheter att inom rimligt avstånd

få vägning utförd. Betydelsen av att tillförlitliga vågar finnas, och att vägningen

sker på betryggande sätt är uppenbar. På platser, där goda vågar redan

finnas, och vägningarna enligt vunnen erfarenhet utföras på betryggande sätt,

finnes icke anledning att anskaffa nya vågar. På andra platser är det däremot

synnerligen önskvärt att vågar ställas till besiktningsmännens förfogande. Därest

detta icke kan ske på annat lämpligare sätt, exempelvis anskaffning av annan

myndighet, böra vägförvaltningarna anskaffa och uppsätta vågar vid de garagegårdar

som ur mottagningssynpunkt bliva lämpligast, och där även annan

användning av våg kan finnas. Om förrättningssökande infinner sig där utan

vågsedel eller med sådan, som vid besiktningsmans kontrollvägning befinnes

vara felaktig, bör sökanden vara skyldig att för vägningen erlägga vägavgift.

Avgiften bör inbetalas till vägförvaltningen. Den som företer riklig vågsedel

bör vara befriad från erläggande av dylik avgilt.

Besiktningsmännens övriga utrustning synes böra utgöras av diverse handoch

mätverktyg, lyktor m. m. till ett värde, som torde uppgå till sammanlagt

högst 100 kronor för varje besikt ningslorrättare.

I anslutning till redogörelsen för önskemålen beträffande lokaler och utrustning

för besiktningsväsendet förklarar utredningen sig vara väl medveten

om alt dessa önskemål icke omedelbart kunde tillgodoses i och med förstat
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

ligandet av verksamheten. Det vore också uppenbart, att kostnadshänsyn och

det allmänna ekonomiska läget finge begränsa och modifiera kraven, vilkas

angelägenhetsgrad kunde bedömas även mot bakgrunden av vad besiktningsmännen

funnit erforderligt och möjligt att realisera, så länge de själva svarat

för kostnaderna. Anspråken torde få hållas inom rimliga gränser, även sedan

det allmänna övertagit kostnaderna. Om det på platser, där mottagningsfrekvensen

vore relativt låg, skulle visa sig svårt att för rimlig kostnad anskaffa

lämplig lokal, borde således anstå därmed tills vidare. Besiktningarna finge då

som hittills utföras i det fria. Yppade sig därvid behov av noggrannare undersökning

inomhus, borde besiktningsman ha befogenhet att tillsäga vederbörande

förrättningssökande att uppvisa fordonet på plats, där sådan undersökning

kunde ske.

Beträffande besiktningsmans behov av bil erinrar utredningen

om att besiktningsman, som innehar bil, enligt nu gällande bestämmelser

erhåller ersättning härför med högst 900 kronor. Även efter en omorganisation

av besiktningsmannainstitutionen vore det, enligt utredningens mening,

ett önskemål att befattningshavarna förfogade över bil. Som skäl härför anföres

följande.

Utredningens förslag till omorganisation av bilbesiktningsväsendet innebär

en minskning av antalet stationsorter för besiktningsmännen och förutsätter,

att vissa befattningshavare skola företaga många och understundom rätt långa

resor för att hålla mottagningar på platser utanför dessa orter. För att mottagningarna

skola kunna ordnas rationellt och utan onödig tidsförlust, är det

ofta önskvärt, att de kunna planeras utan hänsynstagande till möjligheterna

att använda de allmänna kommunikationsmedlen för resor till och från mottagningsorterna.

Det är vidare önskvärt, att besiktningsmännen bibehålla sin

en gång förvärvade förtrogenhet med bilkörning. De böra vara kända och

erkända som framstående bilmän. Det är därför enligt utredningens mening

önskvärt, att besiktningsmännen tämligen regelbundet köra bil ute i trafik.

De korta körprov, som besiktningsmännen utföra i samband med besiktningar,

äro icke tillräckliga för att uppehålla skicklighet som motorlordonsförare.

Utredningen påpekar, att ifrågavarande önskemål kunde tillgodoses antingen

genom att tjänstebilar ställdes till besiktningsmännens förfogande eller

genom att de hölle sig med egna bilar. Det första alternativet anser utredningen

icke kunna komma i fråga bl. a. därför, att det torde bil svårt att rationellt

utnyttja sådana inom besiktningsväsendet. Utredningen ville i stället

förorda, att åtgärder vidtoges för att stimulera besiktningsmännen att anskaffa

egna bilar. En åtgärd i sådant syfte vore att låta besiktningsmännen

i fortsättningen liksom för närvarande erhålla ett årligt bidrag för hållande

av bil. Därest en sådan åtgärd icke befunnes av principiella skäl utesluten,

sedan besiktningsväsendet omorganiserats enligt utredningens förslag och besiktningsmännen

därigenom jämställts med övriga statstjänstemän, ville utredningen

förorda en sådan anordning. Det skulle sålunda vara gynnsamt,

om förrättningsman för hållande av bil tillerkändes ett årligt bidrag av förslagsvis

900 kronor att avräknas mot den ersättning, som han ägde uppbära

på grund av under året företagna tjänsteresor. I den mån förrättningsman

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

47

gjorde tjänsteresor för högre belopp, bleve de 900 kronorna att betrakta endast

som förskott. För att underlätta besiktningsmännens bilanskaffning föreslår

utredningen i vart fall, att de skulle få rätt att företaga tjänsteresor

med egna bilar, även där detta eljest icke vore medgivet enligt resereglementet,

och att de därvid skulle erhålla ersättning enligt de för väg- och vattenbyggnadsverkets

tjänstemän gällande bestämmelserna om ersättning för

färd med egen bil. För besiktningsmän, som i tjänsten hade mera regelbunden

användning för bil, torde, anför utredningen slutligen, en sådan anordning

i realiteten icke innebära ändring av vad som nu gällde.

Yttranden.

Byggnadsstyrelsen, som verkställt vissa undersökningar rörande de i samband

med omorganisationen uppkommande lokalfrågorna, meddelar,

att man torde få utgå från att nya kontorslokaler måste anskaffas inom de

flesta av de föreslagna stationsortema. Av de uppgifter som erhållits från

besiktningsmännen syntes framgå, fortsätter byggnadsstyrelsen, att det kontox*sutrymme,

som erfordrades på varje stationsort, vore av ganska begränsad

omfattning. Enligt styrelsens mening torde det icke vara lämpligt att

anordna lokaler för besiktningsmännen i samband med någon annan statsinstitution,

då trafiken till besiktningsmannens expedition troligen komme att

bli besvärande för andra i samma byggnad inrymda institutioner. Ej heller

torde det vara lämpligt, att de här ifrågavarande expeditionslokalerna förlädes

till starkt trafikerade gator i respektive städers centra. Under sådana

förhållanden och då lokalbehoven icke vore av större omfattning, torde det

bli möjligt att genom förhyrning anskaffa lokaler. Styrelsen ville emellertid

framhålla, att svårigheter härvidlag måste förutses samt att dessa svårigheter

komme att väsentligen ökas om lokalbehovet bleve större än det i betänkandet

beräknade. I fråga om de begärda besiktningslokalerna vore det för

närvarande icke möjligt att utan ingående undersökning på varje särskild ort

bedöma möjligheterna för anskaffande av sådana utan att behöva tillgripa

uppförande av nybyggnader.

Förslaget att utnyttja vägväsendets garagegårdar såsom besiktningslokaler

ha föranlett flera uttalanden. Länsstyrelserna i Malmöhus och Örebro län

meddela, att hinder häremot icke torde möta, såvitt anginge respektive län.

Tvivelsmål beträffande garagegårdarnas användbarhet uttryckas däremot av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ävensom av länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus samt Västmanlands län. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför härutinnan.

Som lämplig lokal har utredningen bland annat föreslagit vägväsendets

garagegårdar, varvid de under dagen tomma garageplatserna skulle disponeras

för besiktningar. Styrelsen kan för sin del icke tinna det av utredningen

framlagda förslaget tillfredsställande. Utöver de olägenheter, som av utredningen

anförts må nämnas, att i många fall fordon även under dagen äro

uppställda i vägväsendets garage eller å tillhörande gårdar. Det vore ur olika

synpunkter synnerligen olyckligt, därest utomstående personer skulle i större

omfattning få tillträde till dylika lokaliteter, särskilt med tanke på svårigheten

att anordna effektiv kontroll mot obehörig skadegörelse och dvhkt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj:ts proposition nr 183.

Utredningens förslag att man i vissa fall borde söka att på fördelaktiga

villkor bereda besiktningsmännen lämpliga lokaler i enskilda bilreparationsverkstäder

och dylikt avstyrkes av väg- och vcittenbgggnadsstyrelsen, länsstyrelsen

i Örebro län, bilverkstädernas riksförbund, motormännens riksförbund

och Sveriges automobilhandlareförbund. Ifrågavarande länsstyrelse säger sig

vilja poängtera det olämpliga i att besiktningslokal i något fall förlägges till

en privat verkstad, som kunde väntas utnyttja förhållandet för egen vinning.

Även om statsverket därigenom måhända kunde göra en besparing i form av

billigare hyror, kunde åtgärden icke anses vara lojal gentemot övriga verkstadsägare

på orten, och myndigheterna kunde utsättas för beskyllningar om

mannamån m. m.

Beträffande utrustningen för besiktningsverksamhet

e n ha vissa uttalanden om utökning av densamma gjorts bl. a. av länsstyrelsen

i Kalmar län och automobilbesiktningsmännens förening.

Vad utredningen föreslagit i fråga om rätt för besiktningsman att företaga

tjänsteresor med egen bil och ersättning för tjänsteresor, har ej

föranlett erinran från statskontorets sida. Likställigheten med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

tjänstemän borde utsträckas jämväl till traktamentsbeloppen.

Införandet vid besiktningsväsendet för motorfordon av rätt till reseförskott

om 900 kronor per år på sådana villkor, att förskottet ej behövde

återbetalas, därest de sammanlagda resekostnadsersättningarna för resor med

egen bil ej uppginge till 900 kronor, kunde ämbetsverket däremot icke tillstyrka.

Det förtjänade emellertid övervägas, fortsätter statskontoret, huruvida icke

åt befattningshavare i allmänhet, vilka hade att i större utsträckning nyttja

egen bil i tjänsten, kunde beredas ersättning härför efter sådana grunder, att

deras eget arbete med uppsättande av reseräkningar och det administrativa

besväret med granskningen av sådana räkningar kunde väsentligt förenklas.

Automobilbesiktningsmännens förening finner utredningens förslag om

bidrag för hållande av egen bil icke tillfredsställande vare sig i fråga om bidragets

storlek eller den form, under vilken detsamma skulle lämnas. Priserna

på bilar, reparationer, förnödenheter och drivmedel hade stigit så avsevärt,

att ett större bidrag vore berättigat. Vidare borde bidraget utbetalas

kvartalsvis samt utgå oberoende av under året gjorda tjänsteresor.

Departementschefen,

Av byggnadsstyrelsens utlåtande synes framgå att det i allmänhet skall

bliva möjligt att genom förhyrning tillgodose behovet av kontorslokaler för

besiktningsmännen, önskvärt är att även särskilda lokaler för utförande

inomhus av fordonsbesiktningar och liknande förrättningar må kunna ställas

till besiktningsmännens förfogande. Anskaffandet av lämpliga sådana lokaler

torde emellertid åtminstone för närvarande komma att i många fall erbjuda

stora svårigheter. Vilka åtgärder som härvid böra vidtagas torde i regel

kunna avgöras först efter närmare undersökning i varje särskilt fall. Hithörande

spörsmål, vilka icke synas påkalla något ställningstagande i nu före
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

varande sammanhang, torde böra bliva föremål för vidare behandling av

chefsmyndigheten.

Den av utredningen föreslagna utrustningen för bilbesiktningsmännen torde,

såsom utredningen förutsatt, böra anskaffas successivt.

För besiktningsmännen torde i fråga om ersättning för tjänsteresor böra

gälla samma bestämmelser som för tjänstemännen vid vägförvaltningarna.

Till den av utredningen behandlade frågan om ersättning för hållande av bil

är jag icke utan ytterligare överväganden beredd att taga ställning.

Finansiering och uppbörd in. in.

Utredningen.

I betänkandet lämnar utredningen en utförlig redogörelse för de åtgärder,

som måste vidtagas, innan ett motor- eller släpfordon får brukas i trafik,

och för de förrättningar, som besiktningsmännen ha att utföra, samt i vad

mån dessa följas av åtgärder inför annan myndighet m. in. Beträffande detta

avsnitt torde jag i huvudsak få hänvisa till betänkandet.

Utredningen övergår därefter till frågan om hur besiktningsväsendet framdeles

bör finansieras och erinrar därvid inledningsvis om att besiktningsväsendet

för närvarande finansierades genom förrättningsavgifter, som besiktningsmännen

själva upptoge enligt en till instruktionen fogad förrättningstaxa.

Utredningen, som strävat efter att om möjligt befria besiktningsmännen

från bestyret med uppbörden, har utgått ifrån såsom självklart, att sökande

av kör- och trafikkort samt av godkännande som lärare vid yrkesmässig

utbildning av bil- och motorcykelförare (körskolelärare) liksom nu skulle

erlägga avgifter för besiktningsmans kompetensprövning.

För övriga på besiktningsmännen ankommande göromål, alltså besiktningar

och andra fordonsundersökningar, kunde enligt utredningens mening ersättning

beredas statsverket enligt i huvudsak tre olika alternativ, nämligen

genom 1) höjning av bensinskatten, 2) höjning av fordonsskatten

eller 3) uttag ning av avgifter för varje förrättning.

Vid beräkningen av de skattehöjningar, som skulle behöva genomföras enligt

alternativen 1 och 2, torde man kunna utgå från de inkomster, som inflöte

i form av besiktningsavgifter enligt nu tillämpat avgiftssystem. Utredningen

hade nämligen enligt givna direktiv granskat taxorna för besiktningsförrättningarna

och därvid funnit skäl föreslå endast obetydliga ändringar i

nu utgående avgifter. Statsverkets inkomster torde därför, om nuvarande avgiftssystem

bibehölles, vid lika antal besiktningsförrättningar bli i stort sett

desamma som nu. Den höjning av inkomsterna, som vore önskvärd med

hänsyn till den av omorganisationen föranledda kostnadsstegringen, åstadkommes

i huvudsak genom höjning av avgifterna för kompetensprövningar

och beräknad ökning av antalet förrättningar.

Bihang till riksdagens protokoll 19A7. 1 samt. Nr 183. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Om något av skattehöjningsalternativen valdes, fortsätter utredningen, syntes

det vidare vara ändamålsenligt att låta registreringsväsendet finansieras

på samma sätt. Summan av besiktnings- och registreringsavgifterna motsvarade

alltså det belopp, som, om avgifterna slopades, i stället borde tillföras

statsverket genom ökade skatter. Under såväl kriget som året närmast efter

vapenstilleståndet hade statsverkets inkomster av besiktnings- och registreringsavgifterna

varit onormala. Dessa inkomster torde därför icke lämpligen

kunna tagas som utgångspunkt för beräkning av skattehöjningarna utan det

torde bli nödvändigt att gå så långt tillbaka i tiden som till åren närmast

före kriget.

Utredningen lämnar i anslutning härtill följande uppgifter angående influtna

besiktnings- och registreringsavgifter under åren 1938 och 1939.

I förrättningsavgifter hos besiktningsmännen inflöto under budgetåret 1938/

1939 1 433 884 kronor och under budgetåret 1939/1940 1 504 421 kronor.

Enär förrättningsavgifter, som inflöto under ett kalenderår i huvudsak redovisades

i januari påföljande år, kan antagas, att nämnda belopp i stort sett

motsvara inkomsterna av förrättningsavgifterna under kalenderåren 1938 och

1939. Under dessa år utförde besiktningsmännen 74 295 och 83 603 kör- och

trafikkortsprov. Om avgifterna för dessa prov beräknas till i genomsnitt 10

kronor per prov, skulle inkomsterna härav uppgått till 742 950 och 836 030

kronor. I avgifter för fordonsbesiktningar skulle i så fall, om man bortser

från prov med körskollärare, vilka icke särskilt redovisats, ha influtit under

år 1938 (1 433 884 — 742 950) 690 934 kronor och under år 1939 (1 504 421 —

836 030) 668 391 kronor.

Registreringsavgifterna inflyta efter hand under hela budgetåret. Inkomsterna

av dessa avgifter under åren 1938 och 1939 torde därför kunna antagas

motsvara medeltalen av influtna registreringsavgifter under budgetåren 1937/

1938 (1 461 010 kronor) och 1938/1939 (1 814 934 kronor) samt sistnämnda

budgetår och budgetåret 1939/1940 (1 681 346 kronor). I enlighet härmed

uppskattas statsverkets inkomster av registreringsavgifter under kalenderåren

1938 och 1939 till 1 637 972 och 1 748 140 kronor. Om besiktnings- och

registreringsavgifterna under åren 1938 och 1939 skulle ha uttagits genom

höjd skatt i stället för genom avgifter för de olika förrättningarna och registreringsåtgärderna,

skulle alltså skattehöjningen ha avpassats, så att den

givit i runt tal 2 330 000 kronor och 2 420 000 kronor enligt följande sammanställning.

Alternativet att finansiera besiktningsväsendet genom en höjning av b e ns

i n s k a 11 e n, anser sig utredningen icke böra förorda. Som skäl härför

anför utredningen följande.

Under åren 1938 och 1939 importerades till landet 540 000 och 574 000

ton bensin motsvarande i runt tal 720 000 000 och 765 000 000 liter. För att

ur bensinskatten erhålla täckning för förenämnda 2,3 å 2,4 miljoner kronor,

skulle skatten behöva höjas med ett belopp motsvarande omkring 0,3 öre per

liter. Priset per liter bensin synes emellertid av praktiska skäl böra bestämmas

i hela ören. Priset skulle med hänsyn härtill få höjas med ett öre. En

Besiktningsavgifter

Registreringsavgifter

År 1938.

690 934

1 637 972

År 1939.

668 391

1 748 140

2 416 531

2 420 000

Summa kronor 2 328 906

Avrundat kronor 2 330 000

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

51

sådan höjning skulle antingen tillföra statskassan omkring 3 gånger större

inkomst än som behövdes eller — om statsverket i skatt icke toge mer än 0,3

öre — tillföra bensindistributörerna en ansenligt ökad inkomst. Bortsett härifrån

skulle fordonsägarna belastas av skattehöjningen i proportion till bensinförbrukningen,

fastän intet samband finnes mellan körd sträcka, å ena,

samt besiktningsmännens och länsstyrelsernas arbete å andra sidan. Vidare

skulle andra förbrukare av bensin än motorfordonsägare träffas av skattehöjningen.

En praktiskt taget lika stor förenkling skulle vinnas, anför utredningen

vidare, om kostnaderna för besiktnings- och registreringsväsendet uttoges i

form av höjd fordonsskatt. En sådan åtgärd skulle därjämte ha den förtjänsten

framför föregående alternativ, att den drabbade endast ägare av motorfordon.

Skattehöjningen, som skulle motsvaras av ett bortfall av andra nu

utgående avgifter, skulle för fordonsägarna som grupp betraktade icke innebära

någon ökad ekonomisk belastning, utan endast vara ett annat sätt än det

nuvarande att av fordonsägarna uttaga kostnaderna för besiktning och registrering.

De fördelar, som skulle vinnas, borde emellertid vägas mot de olägenheter

ur principiell och även praktisk synpunkt, som kunde följa, om nuvarande

avgifter för varje förrättning ersattes med en höjning av fordonsskatten. Vid

denna höjning skulle kostnaderna icke komma att fördelas fullt rättvist, eftersom

en fordonsägare kunde besvära myndigheterna avsevärt mera än en

annan. Denna olägenhet syntes dock icke få tillmätas avgörande betydelse.

Det torde emellertid vidare icke kunna ifrågakomma att genom höjning av

skatten slopa samtliga avgifter. Kostnaderna för kompetensprov för erhållande

av körkort m. m. kunde icke rimligen slås ut på fordonsägarna. Ur

praktisk synpunkt borde vikt även fästas vid den omständigheten, att erläggandet

av förrättningsavgift vid varje förrättning finge anses verka återhållande

på förrättningssökandena, så att de icke för besiktning uppvisade sådana

fordon, som kunde antagas bli underkända. Om avgifterna skulle borttagas,

kunde en del fordonsägare missbruka sin rätt att påkalla besiktning

genom att utnyttja besiktningsmännen för att erhålla uppgift om vilka fel,

som eventuellt kunde vidlåda fordonen, innan dessa lämnades till verkstad

för reparation. De nuvarande förrättningsavgifterna bidroge otvivelaktigt genom

sin nu berörda återliåhande verkan till att åstadkomma en viss begränsning

av arbetet hos besiktningsmännen. Denna avgifternas betydelse borde

emellertid icke överskattas. Ett fordons inställande inför besiktningsman

kunde nämligen vara förenat med både tidsspillan och kostnader, så betungande

för fordonets ägare, att den ytterligare utgift, som förrättningsavgiften

representerade, hade mindre betydelse som återhållande faktor. Därjämte

kunde eu fordonsägare riskera, att besiktningsmannen funne ett icke genomgånget

eller reparerat fordon behäftat med så allvarliga fel, att han meddelade

körförbud. Skulle trots detta avgifternas slopande medföra eu tendens till

obehörigt utnyttjande av besiktningsmännen på förut angivet sätt, förelåge

alltid möjlighet att stävja detta genom utfärdande av lämpliga instruktioner

till besiktningsmännen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Utredningen hade på grund av det anförda ansett sig böra undersöka vilka

skattehöjningar, som skulle behöva genomföras för att tillföra statskassan

samma belopp som eljest skulle uttagas genom besiktnings- och registreringsavgifter.

Därvid hade utredningen, på sätt närmare framginge av en till betänkandet

fogad bilaga, beräknat de erforderliga skattehöjningarna till följande

belopp, nämligen för

Kronor.

buss ........................................................ 20

lastbil .......................................................

personbil .................................................... 10

tyngre motorcykel ............................................ 3

släpvagn för personbefordran .................................. 15

finnan släpvagn .............................................. 3

Med utgångspunkt från fordonsbeståndet den 1 april 1946 skulle nu an
-

givna skattehöjningar lämna ungefär följande inkomster, nämligen

Kronor.

Kronor.

........... å 20

82 000

708 000

........... å 10

786 000

52 900 tyngre motorcyklar ...........

........... å 3

........... å 3

158 700

24 900

Summa kronor 1 759 600.

Då fordonsbeståndet för närvarande befunne sig i kraftig tillväxt, måste

man räkna med att summan av inkomsterna av de här förutsatta skattehöjningarna

komme att bli icke obetydligt större, sedan motorfordonstrafiken

antagit fullt fredsmässiga proportioner.

Vid beräkning av statsverkets inkomster av automobilskattemedel under

budgetåret 1947/1948 hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, fortsätter utredningen,

utgått från att motorfordonsbeståndet vid utgången av år 1947

komme att omfatta omkring 5 000 bussar, 63 000 lastbilar, 160 000 personbilar

och 125 000 tyngre motorcyklar. Med utgångspunkt härifrån och under

antagande att släpvagnarnas antal förbleve i huvudsak oförändrat, skulle

de beräknade skattehöjningarna under budgetåret 1947/1948 komma att tillföra

statsverket omkring 3 000 000 kronor.

Utredningen erinrar därefter om att, sedan utredningen erhållit sitt uppdrag

hade vid 1945 års riksdag genomförts en höjning av bil- och bensinskatterna.

Därvid fastställdes skattesatserna provisoriskt i avvaktan på att

motorfordonstrafiken skulle stabiliseras på ett sådant sätt, att det vore möjligt

att på säkrare grunder bedöma både det samlade behovet av skatteintakter

och avvägningen mellan olika skatteformer.

Även om de nu diskuterade skattehöjningarna i och för sig finge anses

vara skäligen obetydliga, vore utredningen med hänsyn till de i det föregående

berörda olägenheterna av systemet och fordonsbeskattningens för närva
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

53

rande provisoriska karaktär tveksam om lämpligheten av att nu genomföra

en sådan omläggning av besiktningsväsendets finansiering. Utredningen hade

därför även undersökt möjligheterna att med bibehåilande i huvudsak av nuvarande

system med avgift för varje förrättning rationalisera uppbörden av

förrättningsavgif terna.

Jag torde nu få redogöra för huvuddragen av utredningens ifrågavarande

förslag.

Utredningen meddelar inledningsvis, att man i första hand hade prövat

möjligheten av att sökande skulle kunna på posten tillhandla sig

bevis, som berättigade till erhållande av viss förrättning hos besiktningsman,

och som skulle överlämnas till besiktningsmannen, innan förrättningen

verkställdes. Från postverkets sida hade emellertid under hand upplysts, att

ett sådant, förfarande skulle medföra vissa olägenheter. Bevisen skulle nämligen

liksom värdepapper behöva förvaras på särskilt sätt och redovisas vid

inventeringar. Sistnämnda olägenheter kunde undvikas, om beviset, för att

bli gällande, måste förses med vanligt postgirokvitto, utvisande att föreskrivet

belopp insatts på för ändamålet upplagt postgirokonto. Vid beviset borde

i så fall fästas ett lätt avskiljbart inbetalningskort, som vore fullständigt ifyllt

även beträffande beloppet, så att sökanden icke hade annat att göra än att på

posten inbetala det föreskrivna beloppet jämte porto. Postfunktionären skulle

endast behöva avskilja postgiroblanketten och behandla denna i vanlig ordning

samt fästa kvittot på beviset och avstämpla det samt därefter överlämna

beviset med kvittot till den, som inbetalat beloppet. Med företeende av beviset

skulle sökanden sedan hos besiktningsmannen påkalla förrättning.

För afl ett system med inbetalning på nu angivet sätt av förrättningsavgifter

genom postverkets förmedling skulle fungera oklanderligt, måste, fortsätter

utredningen, förutsättas, att förrättningssökandena inbetalade riktiga

belopp. Då förrättningstaxan upptoge många olika belopp, vore emellertid

risken för oriktiga inbetalningar stor, då postfunktionärerna icke kunde avgöra

förrättningens art, och sålunda sökandena lämnades att ensamma bedöma

vilka avgifter som skulle erläggas. Det ifrågasatta uppbördsförfarandet

skulle lättare kunna genomföras, om taxan vore mindre differentierad och

helst eu enhetstaxa. Ur andra synpunkter torde emellertid en sådan förenkling

av taxan icke rimligen kunna ske. Utredningen hade därför övergivit

tanken på uppbördens ordnande på nu angivet sätt.

Utredningen har i stället framlagt ett förslag, innebärande att u ppbö rd

e n av besik tningsavgifterna skulle överflyttas till

länssty relsern a. Det mötte, enligt utredningens mening, inga svårigheter

att verkställa en sådan överflyttning, när efter förrättning hos besiktningsman

följde anmälan till och åtgärd hos länsstyrelse. För länsstyrelserna,

som i vart fall måste hålla en omfattande kassarörelse för registreringsoch

skatteärenden, behövde det icke medföra ökat arbete att uttaga ett större

belopp, som innefattade såväl förrättningsavgifter som registreringsavgifter

och fordonsskatt.

Utredningen, som föreslår att besiktningsavgifter och registreringsavgifter

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Rungl. Xlaj:ts proposition nr 183.

sammanslås till eu avgift, benämnd besiktnings- och registreringsavgift, anför

bl. a. följande om detta alternativ.

Uppbördens överflyttning till länsstyrelserna medför bl. a. den olägenheten,

att avgifterna skola betalas i efterskott, varigenom säkerheten för att

de verkligen betalas icke blir lika god som för närvarande, men fördelarna

av ett sådant system synas vara övervägande. Sålunda blir besiktningsmännens

behov av biträden mindre, om de befrias från uppbörd, och revision behöver

icke ske hos dem. De kunna därigenom mera odelat ägna sig åt sina tekniska

uppgifter. Det bör dock åligga besiktningsman att lämna förrättningssökande

besked om det belopp, som skall inbetalas till länsstyrelsen. Sådant

besked bör avse icke endast avgiften för besiktningsmannens förrättning utan

i förekommande fall även fordonsskatt och avgift för registrering eller anteckning

i automobilregistret. Arbetet hos länsstyrelserna med infordrande

av felande belopp in. in., som enligt vad utredningen inhämtat, för närvarande

är av betydande omfattning, kommer vid det skisserade förfärandet att

avsevärt minskas. För att hos länsstyrelserna ytterligare minska arbetet med

komplettering av ofullständiga ärenden, torde erforderliga handlingar, såvida

fråga icke är om besiktning av fordon, som automobilhandlare håller till

salu, vid besiktningen böra överlämnas till besiktningsman, som, i förekommande

fall efter komplettering, i tjänstebrev insänder dem till vederbörande

länsstyrelse. För statsverket i dess helhet sker alltså en rationalisering av

verksamheten och utredningen räknar med att även arbetet i länsstyrelserna

trots det ökade bestyret med avgifterna totalt sett skall bli mindre omfattande

än nu.

För allmänhetens del skulle, fortsätter utredningen, uppbördens ordnande

på angivet sätt medföra påtagliga fördelar. Efter förrättningen hos besiktningsmannen

skulle sökanden sålunda icke behöva vidtaga någon annan

åtgärd än att på posten inbetala det belopp, som besiktningsmannen uppgivit.

Enär fordonsägaren från besiktningsmannen erhållit besked om vilka avgifter

och vilket skattebelopp, han skulle inbetala, behövde han icke riskera, att

ärendet skulle fördröjas, därför att till länsstyrelsen inbetalats oriktigt belopp.

Sedan registreringen verkställts skulle länsstyrelsen i tjänstebrev översända

besiktningsinstrument och andra ifrågakommande handlingar till fordonsägaren.

Såsom en konsekvens av det här behandlade uppbördssystemet må framhållas,

att avgift icke skulle uttagas i samband med typbesiktning av motorfordon.

I stället skulle vid registreringen erläggas besiktnings- och registreringsavgift

för varje fordon, oavsett om det tillhörde besiktigad typ eller

icke.

Det föreslagna förfarandet för uttagande av avgifter för besiktningar m. fl.

förrättningar föreslås av utredningen komma till användning även i fråga om

uttagande av avgifter för prövning av motorfordonsförares kompetens. Avgiften

för besiktningsmannens förrättning avses därvid skola inarbetas i stämpelavgiften

för körkortet.

I enlighet med erhållna direktiv har utredningen granskat förrättningstaxan

för besiktningsmän för motorfordon och därvid bl. a. undersökt, om

avgifterna för de olika förrättningarna kunde anses vara sinsemellan lämpligt

avvägda. Utredningen har därvid föreslagit höjning av nu utgående av
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

55

gifter för besiktningar och andra fordonsundersökningar endast beträffande

släpvagn för personbefordran. I övrigt ifrågasättas endast några mindre

ändringar, angående vilka jag torde få hänvisa till betänkandet. Såsom

nämnts i det föregående avser utredningen, att besiktningsavgiftema skulle

sammanslås med registreringsavgifterna till en besiktnings- och registreringsavgift.

Av vissa skäl föreslår emellertid utredningen, att avgift för undersökning

av fordons lämplighet för yrkesmässig trafik samt av motorredskap

och släpvagn enligt 37 § andra stycket VT skulle uttagas såsom stämpel

å vederbörlig resolution i ärendet.

Utredningen föreslår vidare, att avgifterna för körkorts- och tratikkortsprov

höjas från tio till femton kronor och för lärarprov från tio till tjugofem

kronor. Utredningen anför bl. a. följande motivering härför.

I taxan är nu föreskriven en avgift av 10 kronor för prövning av förares

kompetens för erhållande av körkort för automobil eller tyngre motorcykel

och 5 kronor för motsvarande prövning beträffande lättviktsmotorcykel. Ett

kompetensprov avseende körkort för lättviktsmotorcykel är ur besiktningsmannens

synpunkt lika krävande som prov avseende körkort för tyngre motorcykel

eller bil, och tar praktiskt taget lika lång tid i anspråk. Av hänsyn

härtill kunde synas skäligt, att avgiften för det förstnämnda provet vore

densamma som för andra kompetensprov. Avgiften har emellertid av sociala

skäl (se propositionen 225/1939) satts lägre, och utredningen har icke funnit

anledning att nu föreslå ändring häri. Vad beträffar övriga körkortsprov

har erfarenheten visat, att dylika prov taga längre tid i anspråk än besiktningar.

Det har därför synts utredningen skäligt, att avgifterna för körkortsproven

bli föremål för en rimlig höjning. Detta kan icke anses alltför belastande

för allmänheten, då avgifterna i vanliga fall utgå endast en gång.

Den ökning av statsverkets inkomster, som uppkommer, synes lämplig jämväl

med hänsyn till de av omorganisationen föranledda ökade kostnaderna.

Utredningen föreslår därför höjning av avgiften för kompetensprov för erhållande

av körkort för bil och tyngre motorcykel från 10 till 15 kronor.

Prov avseende kompetens för erhållande av trafikkort är minst lika omfattande

som prov för erhållande av körkort för bil. Avgifterna böra därför

höjas till samma belopp som utredningen föreslagit för sistnämnda prov eller

alltså från 10 till 15 kronor.

Ett prov av lärarkompetens är betydligt mera omfattande än prov för erhållande

av körkort för bil eller av trafikkort. Med utgångspunkt från av utredningen

föreslagna avgifter för sistnämnda prov synes det därför rimligt

att höja avgiften för lärarproven från nuvarande 10 till 25 kronor.

Om den som prövas icke kan godkännas vid den första prövningen, bör

förhöjd avgift utgå. För varje nytt prov besiktningsmannen måst verkställa

bör höjning ske med 5, 15 eller 25 kronor beroende på vad slags kompetens

provet avser.

Utredningen förutsätter, alt indrivning skall ske, om avgift för underkänd,

icke fullföljd förrättning ej skulle betalas inom viss föreskriven tid.

Yttranden.

Av utredningens olika uppbördsalternativ har förslaget

att delvis finansiera besiktnings- och registreringsväsendet genom en höjning

av fordonsskatten tillstyrkts av ett flertal remissinstanser.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Rungl. Maj:ts proposition nr 183.

Riksräkenskapsverket framhåller sålunda, att en radikal förenkling av

uppbördsförfarandet skulle vinnas om kostnaderna för besiktnings- och registreringsväsendet

uttoges i form av höjd fordonsskatt samt att de fördelar

ett sådant system skulle medföra i form av förenklat uppbördsförfarande

torde mer än väl överväga olägenheterna.

Väg och vattenbyggnadsstgrelsen förordar, att kostnaderna för besiktningar

och andra fordonsundersökningar avräknas mot automobilskattemedlen. Styrelsen

finner emellertid en höjning av fordonsskatten för närvarande opåkallad

och anför därvid följande motivering för sin ståndpunkt.

Fordonsskatten ökades så sent som den 1 januari 1946 med 40 procent. I

sina riksdagspetita till 1947 års riksdag har styrelsen hemställt om snar utredning

för att klarlägga frågan om hur vägväsendets medelsbehov på olika

områden lämpligen bör finansieras, och denna utredning kommer enligt

styrelsens förmenande bland annat att innebära en översyn av skattesatserna.

Styrelsens förslag har förordats av departementschefen. Att under nu anförda

förhållanden genomföra en ändring av fordonsskatten är enligt styrelsens

mening icke lämpligt. Enligt utredningens förslag skulle de årliga kostnaderna

för den nya organisationen beräknas till 1 265 000 kronor och uppbörden

för körkortsprövningar uppskattas till 900 000 kronor. Det belopp, som behöver

avräknas mot automobilskattemedlen, skulle alltså uppgå till 365 000

kronor.

7944 års trafikförfattningssakkunniga förorda — med vissa detaljanmärkningar

— att kostnaderna för fordonsförrättningar och registrering överflyttas

på fordonsskatten. Det borde därvid undersökas om icke även stämpelavgifterna

kunde inarbetas i skatten. De sakkunniga förutsatte, att de skattehöjningar,

som kunde komma i fråga i nu förevarande sammanhang, icke

fastställdes till högre belopp än som kunde anses oundgängligen nödvändigt.

Särskilt det av utredningen i fråga om personbilar föreslagna skattebeloppet

syntes — även om stämpelavgifter inräknades — kunna nedsättas.

Då fordonsskatten i praktiken mestadels beräknades per månad, borde eftersträvas,

att den årliga skatten fastställdes till belopp, jämnt delbart med tolv.

Beträffande kompetensproven finna de sakkunniga, att särskild avgift

borde liksom hittills upptagas för dessa. Denna uppbörd borde handhas av

besiktningsmännen själva.

Länsstyrelsen i Jämtlands län samt motorförarnas helnykterhetsförbund

intaga i denna fråga i huvudsak samma ståndpunkt som trafikförfattningssakkunniga.

Ifrågavarande uppbördsalternativ tillstyrkes vidare av länsstyrelserna i

Jönköpings, Gotlands och Västerbottens län samt av poliskammaren i Stockholm.

Däremot avstyrkes nämnda alternativ av bl. a. överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Kopparbergs och Våsternorrlands län, automobilbesiktningsmånnens

förening, bilverkstädernas riksförbund och Sveriges automobilhandlareförbund.

Det av utredningen alternativt utarbetade finansieringsförslaget, innebärande

att besiktningsavgifterna sammanslås med registreringsavgifterna och

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

uppbäras av länsstyrelserna, tillstyrkes i princip bl. a. av länsstyrelserna i Östergötlands,

Kronobergs, Kristianstads. Malmöhus, Skaraborgs, Örebro och

Gävleborgs län. Dock ha åtskilliga detaljanmärkningar framförts, beträffande

vilka jag torde få hänvisa till handlingarna.

Däremot avråda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksråkenskapsverket,

1944 års trafikförfattning ssakkunniga, överståthdllarämbetet samt länsstyrelserna

i Kopparbergs, Våsternorrlands och Jämtlands lön uttryckligen från

ifrågavarande uppbördssystem.

Sistnämnda länsstyrelse motiverar silt avstyrkande bl. a. på följande sätt.

Utredningen synes helt hava förbisett att avgitt, stämpel och skatt, som

utredningen föreslår skola inbetalas i en post, hos länsstyrelsen skola bokföras

å särskilda titlar. Varje gång, som ett belopp inkommer från fordonsägare

över postgiro, måste fördenskull beloppen fördelas pa de särskilda titlarna

och erforderliga omföringar av beloppen verkställas. Dylika omföringar

förekomma redan nu beträffande automobilskatt och registreringsavgift i

betydande utsträckning och medföra ett synnerligen tillkrånglat uppbördsförfarände.

Antalet dylika omföringar måste, om utredningens nu ifrågavarande

förslag genomföres, komma att öka i avsevärd omfattning och fördenskull

medföra ett betydligt ökat arbete.

Det föreslagna uppbördssystemet lider dessutom av åtskilliga svagheter i

kontrollhänseende. Det medgiver sålunda icke någon kontroll över att ersättning

blir erlagd för sådan godkänd förrättning, varom besiktningsman icke

har att insända underrättelse till länsstyrelse.

Därest fordon underkännes av besiktningsman och ny förrättning därefter

icke påkallas, skall besiktningsmannen efter viss tids förlopp anmäla detta

till länsstyrelsen, som föranstaltar om indrivning av stadgade avgifter. Dylik

indrivning torde vara avsedd att ske ej endast i fråga om förrättningar, som

över huvud taget ej fullföljts, ulan jämväl beträffande förrättningar, som tullföljts,

ehuru hos annan besiktningsman. Vidare torde få antagas, att länsstyrelse

får verkställa indrivning i fråga om sådan av besiktningsman underkänd

förrättning, som sedermera fullföljts hos denne men av förbiseende ej

kommit att föranleda förhöjd avgift. Anledning finnes antaga att här avsedda

indrivningsåtgärder bliva erforderliga i sadan utsträckning, att de komma

att föranleda en icke ringa ökad arbetsbelastning för såväl länsstyrelser som

övriga av indrivningen berörda myndigheter. Vidare torde kunna antagas, att

omkostnaderna för de olika indrivningsåtgärderna icke komme att stå i rimlig

proportion till de småbelopp, som indrivningen skulle avse.

Även för besiktningsmännen torde systemet medföra vissa olägenheter. Salunda

kan framhållas, att besiktningsmännen på grund av skyldigheten att

påföra förhöjd avgift beträffande förrättning, som utgör fullföljd av tidigare

förrättning, måste för varje fall kontrollera, huruvida en förrättning har

karaktären av fullföljd sådan. Anteckningar torde av besiktningsmännen få

föras över underkända förrättningar, då dessa antingen skola föranleda förhöjd

avgift eller ock indrivningsåtgärd genom länsstyrelses försorg. Ifyllandet

av de underrättelser och andra handlingar, som förutsättas enligt förslaget,

torde medföra åtskilligt arbete.

Enligt utredningens förslag skall i vissa fall förrättningsavgift uttagas genom

förhöjd stämpel å expedition från länsstyrelserna. Då inför besiktningsman

måste avläggas flera prov än ett skall grundbeloppet höjas för varje

prov med ett visst belopp. Då stämpelavgiften sålunda blir beroende av det

antal förrättningar, som av besiktningsmannen utförts i ärendet, kommer exempelvis

körkort att utvisa ej blott att innehavaren är godkänd utan jämväl

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

det antal underkända prov, som han kan hava undergått. Det kan icke

anses lämpligt att ett körkort skall lämna uppgift i sistberörda hänseende.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lön föreslår, att nuvarande uppbördssystem

bibehålies. Därest en omläggning av kontrollen skulle anses önskvärd, kunde

länsstyrelserna erhålla uppdrag att verkställa inventering hos besiktningsmännen

i likhet med vad, som nu skedde beträffande landsfiskalerna. Även

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län förorda, att besiktningsmännen

själva skola handha sin uppbörd. Överståthållarämbetet föreslår,

att uppbörden verkställes genom åsättande av stämplar till föreskrivna

belopp, medan länsstyrelsen finner, att en enkel form för kvittens, kontroll

och redovisning av avgifterna vore användandet av på förhand numrerade

kvitton i block av olika färger och valörer allt efter förrättningens art och

avgifternas storlek.

Det av utredningen antydda men icke utformade uppbördssystemet, att

förrättningssökande skulle före förrättning inbetala föreskrivet belopp å ett

särskilt postgirokonto har funnit ett flertal förespråkare. Samtliga dessa ha

tillika föreslagit att taxan förenklas. Ett sådant uppbördssätt förordas sålunda

av länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,

Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län samt

av automobilbesiktningsmännens förening, bilverkstädernas riksförbund och

Sveriges au t omobil handlare förbund.

De av utredningen föreslagna ändringarna i nu utgående avgifter för

besiktningsmännens förrättningar ha endast berörts i en mindre

del av yttrandena.

Från flera håll har hävdats, att avgifterna icke borde vara högre än vad

som erfordrades för att täcka kostnaderna för bilbesiktningsväsendet. Sålunda

påpekar statskontoret, att därest systemet med avgifter i överensstämmelse

med utredningens ena förslag behölles och omarbetades, komme avgiftsintäkten

att uppgå till ett belopp, som beräknades bli omkring dubbelt

så stort som den årliga kostnaden för organisationen. Detta innebure, att

biltrafiken, förutom de ordinarie skatter som åvilade densamma, skulle belastas

med en dold extra skatt, vilket statskontoret icke funne tillfredsställande.

Avgifterna borde enligt ämbetsverkets mening i princip icke sättas

högre, än att de täckte kostnaderna för besiktningsorganisationen. Vid denna

avvägning borde emellertid räknas med en viss marginal ej blott för blivande

pensioneringskostnader, utan även för oförutsedd ökning av organisationskostnadema.

Kungl. automobilklubben och motormännens riksförbund ha uttalat liknande

åsikter som statskontoret beträffande avgifternas avvägning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, bilverkstädernas riksförbund, motormännens

riksförbund, Sveriges automobilhandlareförbund samt Sveriges automobilindustriförening

anse obefogat att besiktningsavgift uttages för varje fordon

tillhörande besiktigad typ. Nuvarande system med avgift för typbesiktning

borde bibehållas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

59

Motorförarnas helnykterhetsförbund ifrågasätter, om den föreslagna höjningen

av avgiften för körkortsprov vore lämplig med hänsyn till att det

ur samhällets synpunkt vore av mycket stort intresse, att så många som möjligt

kunde köra bil.

Bilverkstädernas riksförbund och Sveriges auto mobil handlare förbund erinra

om att en koncentration av kompetensproven till ett mindre antal orter

skulle medföra ökade kostnader, varför det vore olämpligt att fördyra desamma

ytterligare genom att höja avgifterna.

Automobilbesiktninysmännens förening föreslår ändring av förrättningstaxan

i enlighet med följande sammanställning.

Förrättningens art: Kronor.

typbesiktning av bil............................................ 100

typbesiktning av släpfordon och motorcyklar, prov för kompetens som

körskollärare .............................................. 50

alla övriga slag av besiktningar avseende bilar och släpfordon samt

prov för kör- och trafikkort .................................. 15

undersökningar för lämplighetsintyg och alla Övriga slag av besiktningar

avseende motorcyklar ................................ 5

Slutligen torde böra nämnas att anslagen till bilbesiktningsväsendet enligt

statskontorets mening böra avräknas mot automobilskattemedlen, därest avgifterna

ersättas med höjning av fordonsskatten. Statskontoret ifrågasätter

därjämte, huruvida icke detsamma borde gälla, även om systemet med förrättningsavgifter

bibehölles, i vilket fall avgiftsuppbörden borde inräknas i

nämnda medel. Motormännens riksförbund anser, att, om överskott skulle

uppstå i besiktningsväsendets verksamhet, detta överskott borde på ett eller

annat sätt tillskjutas automobilskattemedlen.

Departementschefen.

Utredningen har funnit angeläget, att besiktningsmännen i möjligaste mån

befrias från bestyret med uppbörden av förrättningsavgiftema. Vid övervägande

av denna fråga har utredningen stannat inför ett val mellan alternativen

att uttaga ersättning för besiktningsarbetet genom höjning av fordonsskatten

och att uttaga samtliga förrättningsavgifter i samband med registrering

m. m. hos länsstyrelserna. I vissa remissutlåtanden har framförts ytterligare

ett alternativ, vilket även utredningen övervägt men icke funnit skäl

rekommendera, nämligen alt avgifterna skulle erläggas i förskott genom inbetalning

till särskilt postgirokonto.

Det av utredningen utarbetade alternativförslaget, som avser uppbördens

överflyttning till länsstyrelserna, har föranlett en hel del kritik i remissutlåtandena.

Det har sålunda framhållits bl. a., att detta system skulle medföra

en avsevärd ökning av arbetsbördan för länsstyrelserna. Riksräkenskapsverket

har t. o. in. ifrågasatt, om länsstyrelserna med nuvarande personalorganisation

utan uppenbara olägenheter kunde möta eu dylik arbetsökning. Mot

alternativet med förskottsinbetalning på postgiro har invänts att ett sådant

system vore obekvämt för allmänheten och alt det krävde eu radikal förenk
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungi. Maj:ts proposition nr 183.

ling av förrättningstaxan, innebärande vissa icke önskvärda konsekvenser

med avseende på kostnadsfördelningen mellan olika förrättningssökande.

Den ojämförligt enklaste foxmen för uppbörden är onekligen, att besiktningsavgifterna

uttagas i form av höjd fordonsskatt. För egen del anser jag

detta alternativ vara att föredraga. Den invändning som gjorts mot detsamma

att kostnaderna icke komme att bliva fullt rättvist fördelade mellan olika

fordonsägare, synes mig icke böra tillmätas avgörande betydelse. Jag har

heller icke blivit övertygad om att besiktningsavgifternas slopande skulle

medföi-a någon mera allvarlig risk för en opåkallad ökning av besiktningsmännens

arbete. Då en översyn av automobilskattens avvägning torde komma

att ske inom en icke alltför avlägsen framtid, delar jag emellertid utredningens

betänkligheter mot att nu ändra gällande skattesatser för att täcka

det jämförelsevis ringa medelsbehov, varom här är fråga. I anslutning till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag i ämnet har jag sålunda, efter

samråd med chefen för finansdepartementet, ansett mig böra förorda, att

avgifterna för besiktningar och andra fordonsundersökningar, i avvaktan på

den definitiva regleringen av fordonsskattens storlek, borttagas utan motsvarande

skattehöjning samt att därvid anslagen för den nya bilbesiktningsmannaorganisationen

avräknas mot automobilskattemedlen. Till belysande av

den ekonomiska innebörden av detta förslag må nämnas att besiktningsavgifterna

åren 1938 och 1939 inbringade 690 934 kronor respektive 668 391

kronor.

Avgifterna för registrexång och för kompetensprövningama torde däremot

böra bibehållas. Vad angår uppbörden av de senare avgifterna har jag funnit

övervägande skäl tala för att arbetet därmed fortfarande får ankomma på

besiktningsmannaorganisationen, därvid i huvudsak samma uppbördssystem

som nu gäller torde böra tillämpas. I vad mån, såsom statskontoret föreslagit,

ifrågavarande avgifter böra tillföras automobilskattemedlens specialbudget

synes få avgöras först i samband med fastställandet av riksstaten för

nästa budgetår.

Vid den prövning, som bilbesiktningsutredningen i enlighet med sitt uppdrag

underkastat förrättningstaxan för besiktningsmän för motorfordon, har

utredningen funnit de nu utgående avgifterna för kompetensprövningarna

för låga i förhållande till avgifterna för besiktning av motorfordon, om hänsyn

tages till den tid, som åtgår för de olika slagen av förrättningar. Utredningen

har med anledning härav föreslagit en höjning av avgifterna för körkort

för automobil och tyngre motorcykel samt för trafikkort från 10 till

15 kronor ävensom av avgifterna för prov av körskolelärarkompetens från

10 till 25 kronor. Med hänsyn till vad utredningen i detta sammanhang anfört

och då efter omorganisationen särskilda tilläggsbelopp vid förrättningar

utom stationsorten icke böra uttagas, torde de föreslagna avgiftshöjningarna

få anses motiverade, och jag tillstyrker därför utredningens förslag i denna

del. Utredningen har beräknat, att dessa höjningar skulle medföra en ökning

av årsuppbörden av kör- och trafikkortsavgifterna från 600 000 kronor till

900 000 kronor, räknat i runda tal.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

De nu föreslagna ändringarna i fråga om ersättning för besiktningsmännens

arbete torde medföra viss ändring i 38 § motorfordonsförordningen,

42 § förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. samt 50 §

vägtrafikstadgan. Samtliga nu nämnda paragrafer, som äro likalydande, innehålla

föreskrift om att för förrättning, som ankommer på besiktningsman,

skall erläggas avgift enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Därest i det föregående

föreslaget sätt att finansiera besiktningsväsendet icke föranleder

erinran från riksdagens sida, torde Kungl. Maj:t få förordna om erforderlig

ändring av ifrågavarande paragrafer.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att den föreslagna omorganisationen

påkallar vissa andra smärre justeringar i trafikförfattningarna. Sålunda

torde de allmänna bestämmelserna om besiktningsmannainstitutionen

i 8 § motorfordonsförordningen böra erhålla en något ändrad utformning.

Därest i enlighet med mitt förslag rätt anses böra införas för förrättningssökande

att vända sig till besiktningsman på den ort, han önskar, påkallar

detta vissa ändringar i 10 och 19 §§ motorfordonsförordningen samt 25 §

förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Slutligen torde

mitt förslag om att prov för erhållande av godkännande som körskolelärare

endast bör få avläggas inför förste bilinspektör påfordra viss ändring i 18 §

motorfordonsförordningen. Även i nu anförda fall torde det få ankomma på

Kungl. Maj :t att förordna om erforderliga författningsändringar, i den mån

riksdagen icke har något att erinra mot förslagen.

V" i s sa öv ergån gsanord n in gar.

Utredningen.

Utredningen föreslår, att den nya organisationen genomföres så snart som

möjligt, förslagsvis fr. o. m. den 1 juli 1947. Ett snabbt genomförande av

omorganisationen vore särskilt angeläget, med hänsyn till att frågorna om

understöd åt efterlevande till avlidna och om pension till f. d. besiktningsmän

borde lösas så snart som möjligt. Utredningen har lämnat en närmare redogörelse

för vilka övergångsåtgärder som skulle behöva vidtagas för det

fall att övergången till ny organisation skulle ske under ett löpande kalenderår.

Utredningen har utgått ifrån att befattningarna som bilöverkontrollör och

bilkontrollör samt i viss utsträckning även assistentbefattningarna komme att

besättas med befattningshavare, som redan länge innehaft förordnande som

besiktningsmän. I den mån dessa kunde styrka, att de enligt nuvarande ordning

under ett flertal år haft nettoinkomster, som varit högre än de löner de

skulle erhålla, om de placerades i lägsta löneklassen av respektive lönegrader,

borde de, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, kunna placeras

i högre löneklass. Till utgångspunkt för en sådan högre löneklassplacering

torde få tagas besiktningsmännens medelinkomst, sedan omkostnaderna

för tjänsten frånräknats, under ett större antal år, förslagsvis i normala

fall tio, före omorganisationen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Många av de hos besiktningsmännen anställda biträdena torde, framhåller

utredningen, kunna beredas anställning även inom den nya organisationen.

I den mån deras nuvarande avlöning vore högre än den, som utginge

till befattningshavare i den lägsta löneklassen inom vederbörande lönegrad,

torde de efter prövning av Kungl. Ma.j:t i varje särskilt fall eller enligt av

Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser få placeras i högre löneklass. Vid beräkning

av den före omorganisationen utgående lönen borde hänsyn icke tagas

till löneförhöjning, som skett efter den 1 oktober 1946, såvida förhöjningen

icke varit att betrakta som ett enligt tidigare ingånget anställningsavtal

utgående ålderstillägg.

Utredningen påpekar slutligen, att omorganisationen medförde, att stationsorterna

komme att ändras för många besiktningsmän, som alltså bleve

nödsakade att flytta, om de skulle gå över i den nya organisationen. Det

syntes utredningen skäligt, att sådana besiktningsmän tillerkändes flyttningsersättning,

ehuru de enligt gällande författning om flyttningsersättning icke

vore berättigade därtill. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj:t

att besluta därom i varje särskilt fall.

Yttranden.

Tidpunkten för genomförandet av omorganisationen beröres i ett par yttranden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser det icke möjligt att omorganisera

besiktningsväsendet förrän den 1 januari 1948. Styrelsen anför följande

i frågan.

Ett genomförande av den nya organisationen nödvändiggör, att samtliga

beslutade befattningar utlysas och innehavare utses. I många fall lärer detta

medföra förflyttning av besiktningsman från hans nuvarande bostadsort. Organisationen

innebär vidare, att antalet besiktningsmän å vissa orter kommer

att ökas, och det är sannolikt, att nuvarande kontorslokaler icke bliva tillräckliga

utan att andra lokaler måste förhyras. Även torde nuvarande kontorslokaler

icke alltid kunna disponeras efter den nya organisationens genomförande.

Styrelsen håller det icke för möjligt, att frågan om besiktningsmännens

arbetslokaler och bostäder kan lösas till den 1 juli 1947.

Därjämte vill styrelsen framhålla, att ett genomförande av den nya organisationen

för styrelsens del medför icke endast utfärdandet av arbetsordning,

föreskrifter m. m., utan även fastställande och anskaffande av de många olika

typer formulär och blanketter, vilka nu anskaffas av besiktningsmännen.

Det torde icke vara möjligt att kunna fullgöra dessa uppgifter före den 1

juli 1947.

Automobilbe siktning smännens förening finner det angeläget, att den nya

organisationen genomföres fr. o. m. den 1 juli 1947 eller så snart som möjligt.

Utredningens förslag att nuvarande befattningshavare i besiktningsorganisationen

vid erhållande av ordinarie eller extra ordinarie tjänst efter särskild

prövning skulle kunna placeras i högre löneklass än den lägsta i respektive

lönegrader har föranlett några uttalanden. Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som funnit förslaget skäligt, ifrågasätter, om icke Kungl. Maj :t, i likhet med

vad som vid vägväsendets förstatligande var fallet i fråga om löneklassplace
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 183.

63

ring av viss personal, borde förbehålla sig möjligheten att, där särskilda skäl

talade därför, placera befattningshavare, varom här vore fråga, i högre löneklass

än lönegradens högsta.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför, att det syntes angeläget, att de nuvarande

besiktningsmännen erhölle ej allt för snäva möjligheter att för uppflyttning

i löneklass få tillgodoräkna sig tiden för tjänstgöring i den nuvarande

organisationen.

Statskontoret däremot hyser vissa betänkligheter mot de av utredningen förordade

principerna för löneklassplaceringen. Ämbetsverket anför följande i

denna fråga.

Statskontoret måste ifrågasätta, huruvida det material, efter vilket avdragen

å bruttointäkterna skola beräknas för erhållande av nettoinkomsten, är

av sådan beskaffenhet, att en dylik avvägning av löneklassplaceringen överhuvud

taget bör utfästas. Den närmaste anledningen till ämbetsverkets betänkligheter

är att bevisning, att utgifter i tjänsten icke förekommit till andra

ändamål eller högre belopp än vad som uppgivits, måste bereda påtagliga

svårigheter. Den sannolikhetsbevisning, med vilken man i varje fall måste

låta sig nöja, synes knappast kunna innebära garanti för ett något så när

rättvist resultat. Men även andra svårigheter uppställa sig, exempelvis avvägningen

av fall, då familjemedlemmar anlitas för biträdesgöromål, i jämförelse

med fall, då sådana göromål helt utförts av betald arbetskraft eller av

besiktningsmannen själv, och vidare frågan på vad sätt hänsyn skall tagas

till de säkerligen mycket varierande belopp, som utbetalats till vikarier vid

tjänstledighet och semester eller såsom premier för pensionsförsäkring i enskild

pensionsinrättning.

Eftersom besiktningsväsendet är en helt och hållet statlig inrättning, finner

automobilbesiktningsmännens förening det icke vara orimligt, att besiktningsman

för tjänstårsberäkning finge tillgodoräkna sig tiden från den dag, han

blivit fast knuten till besiktningsorganisationen. Såväl placeringen i löneklass

som pensionens grundbelopp borde bestämmas med hänsyn härtill. Vidare

anser föreningen, att besiktningsman, som uppbure löne- eller pensionsförmåner

på grund av annan statstjänst, som han innehade eller innehaft,

borde det oaktat få uppbära lönen från besiktningsmannatjänsten oavkortad.

Departementschefen.

Med hänsyn till den tid, som kan beräknas åtgå för tjänstetillsättningar

och ordnande av lokalfrågor m. m., torde övergången till den nya organisationsformen

icke, såsom bilbesiktningsutredningen föreslagit, böra ske redan

den 1 juli 1947. För min del vill jag förorda, att tidpunkten för reformens

genomförande bestämmes till den 1 januari 1948.

I likhet med utredningen anser jag skäligt, att inplacering i högre löneklass

än begynnelselöneklassen må ifrågakomma för de besiktningsmän, som kunna

styrka att de enligt nuvarande ordning under ett flertal år haft nettoinkomster,

som varit högre än de löner de skulle erhålla, om de placerades i lägsta

löneklassen av respektive lönegrader. Placering i högre löneklass än den högsta

för lönegraden gällande torde dock icke böra förekomma. Ilär avsedda lönespörsmål

synas få avgöras efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Även för de hos besiktningsmännen anställda biträden, vilka i samband med

omorganisationen övergå i statstjänst, torde vid bestämmandet av deras löneställning

hänsyn få tagas till deras tidigare löneförmåner och anställningstid

inom bilbesiktningsväsendet. Vad utredningen i detta sammanhang föreslagit

har icke givit mig anledning till erinran. Vid inordnandet av ifrågavarande

befattningshavare i den reglerade befordringsgången för biträdespersonal

torde tiden för deras anställning hos besiktningsman få tillgodoräknas

dem, i den mån anställningen omfattat heltidstjänstgöring. Inrättandet

av ordinarie kontorsbiträdestjänster för ändamålet synes dock icke böra

ifrågakomma förrän till ett senare budgetår.

Jag tillstyrker slutligen utredningens förslag, att besiktningsman, som i

samband med omorganisationen nödgas byta stationsort, må efter prövning

av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall kunna erhålla flyttningsersättning.

Anslagsfrågor.

För den föreslagna nya bilbesiktningsmannaorganisationen, vilken synes

böra erhålla benämningen statens bilinspektion, skulle i anslutning till vad

jag tidigare anfört rörande tidpunkten för omorganisationen anslagsmedel

böra beräknas i riksstaten för budgetåret 1947/48 endast för andra hälften av

detta budgetår. För ändamålet torde böra uppföras ett avlönings- och ett omkostnadsanslag,

benämnda Statens bilinspektion: Avlöningar respektive Statens

bilinspektion: Omkostnader. Dessa anslag böra, som jag i det föregående

framhållit, avräknas mot automobilskattemedlen.

Därjämte torde också ett förslagsanslag med den nuvarande benämningen

Besiktning av motorfordon böra uppföras i riksstaten för nästa budgetår.

Å detta anslag skulle avföras de utgifter under budgetåret, som härröra från

den nuvarande organisationen. Då besiktningsväsendets utgifter för kalenderåret

1947 i huvudsak komma att redovisas och bokföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

räkenskaper efter årsskiftet 1947/48, torde nu ifrågavarande

anslag böra beräknas till ett belopp, motsvarande i stort sett ett helt

års utgifter.

Jag övergår härefter till beräkningen av de olika anslagen.

1. Besiktning av motorfordon.

Förevarande anslag är för innevarande budgetår anvisat med 1 100 000

kronor. Jag föreslår, att anslaget jämväl för nästa budgetår uppföres med

samma belopp. Det bör givetvis endast få användas för utgifter, som äro

hänförliga till den nuvarande bilbesiktningsmannaorganisationen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

65

2. Statens bilinspektion: Avlöningar.

Utredningen.

Såsom tidigare nämnts har utredningen föreslagit, att befattningshavare,

som styrker, att han under ett flertal år haft nettoinkomster, som varit högre

än dem han skulle erhålla, om han placerades i lägsta löneklassen av sin lönegrad,

skall kunna efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall placeras

i högre löneklass. Med beaktande härav har utredningen beräknat anslagsposten

till Avlöningar till ordinarie tjänstemän till avrundat 372 900

kronor, varvid beräkningen grundats på lönebeloppen enligt den näst högsta

löneklassen i respektive lönegrader.

Anslagsposten till Avlöningar lill icke-ordinarie personal har utredningen

beräknat på följande sätt.

Avlöningarna till all extra ordinarie personal, beräknade enligt lägsta löneklassen,

uppgå till avrundat 197 800 kronor. Vissa av befattningarna såsom

assistenter torde emellertid komma att besättas med befattningshavare, som

nu äro besiktningsmän. Dessa torde med hänsyn till sin föregående tjänstgöring

vid besiktningsväsendet och där uppburna inkomster kunna påräkna en

placering i löneklass, som ligger högre än den lägsta. Kostnaderna för alla

assistenternas uppflyttning i högsta löneklassen skulle uppgå till i runt tal

26 100 kronor. Då det emellertid torde kunna antagas, att endast ett mindre

antal assistenter placeras i högre löneklass än den lägsta, torde halva sistnämnda

belopp eller 13 000 kronor förslå till att täcka kostnaderna för ifrågavarande

avlöningsförhöjningar.

Vad beträffar kansli- och kontorsbiträdena synes det vara vanskligt att

göra någon beräkning, i vad mån de verkliga lönerna komma att överstiga

lönen enligt lägsta löneklassen. Utredningen anser sig emellertid kunna antaga

att några befattningshavare komma att placeras i högre löneklass. Kostnaderna

för dessa löneklassuppflyttningar uppskattar utredningen till omkring

hälften av kostnaderna för alla de ifrågavarande befattningshavarnas

uppflyttning till högsta löneklassen eller till i runt tal 14 000 kronor.

Under förutsättning att vikarie förordnas under bilöverkontrollöremas, bilkontrollörernas

och kontorspersonalens semestrar samt att vikarie för kontorsbiträde

avlönas med i genomsnitt 250 kronor per månad kan medelsbehovet

för vikariatsersättningama beräknas till i runt tal 10 500 kronor. Därest

som vikarie för bilkontrollörerna skola anlitas andra än assistenter, måste

denna siffra höjas. Utredningen förutsätter emellertid, att semestrarna uppdelas

så, att assistenterna i regel kunna anlitas som vikarier, då sådana behövas.

Under assistenternas semestrar torde vikarie som regel icke behöva förordnas.

Kallortstilläggen till befattningshavare på de båda kallorterna Umeå och

Luleå upptagas till avrundat 1 500 kronor.

Kostnaderna för arvoden till de ovan föreslagna arvodesavlönade bilkontrollörerna

beräknas till 2 000 kronor för var och en eller sammanlagt 8 000

k ronor.

Posten avlöningar till icke-ordinarie personal skulle enligt utredningens beräkningar

sålunda uppgå till (197 800 + 13 000 + 14 000 +10 500 + 1 500

+ 8 000) 244 800 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll 19-47. 1 samt. Nr 183. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Slutligen upptages i avlöningsstaten en post för rörligt tillägg med 15 procent

av summan av de båda förenämnda posterna eller avrundat 92 700 kronor.

Under åberopande av det anförda föreslår utredningen, att för bilbesiktningsväsendet

fastställes följande

Avlönings st åt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... kronor 372 900

2. Avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . » 244 800

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 92 700

Summa kronor 710 400.

Departementschefen.

Mot utredningens beräkning av de årliga avlöningskostnadema för bilinspektionen

har jag icke något annat att erinra än vad som betingas av de av

mig i det föregående förordade jämkningarna i organisationsförslaget. Anslagsposten

till Avlöningar till ordinarie tjänstemän torde sålunda böra ökas

med lönen till ytterligare en bilinspektör i A 22 och därvid — med tillämpning

av nu gällande avlöningsbestämmelser — upptagas till (372 900 + 7 900)

380 800 kronor. På samma sätt bör anslagsposten till Avlöningar till icke-ordinarie

personal ökas med 6 500 kronor, motsvarande lönen till en biträdande

bilinspektör i Eo 18, och samtidigt minskas med 8 000 kronor motsvarande

arvodena till de fyra deltidsanställda besiktningsmän, vilka enligt mitt

förslag skulle ersättas med fast anställda befattningshavare. I enlighet härmed

skulle nu ifrågavarande anslagspost komma att uppgå till (244 800 +

6 500 — 8 000) 243 300 kronor.

Vid omräkning av nyssnämna båda poster med hänsyn till den allmänna

löneregleringen skulle desamma komma att ökas till (380 800 + 211 200)

592 000 kronor respektive (243 300 + 167 300) 410 600 kronor. Anslagsposten

till Rörligt tillägg torde böra upptagas till 60 000 kronor. I enlighet härmed

skulle avlöningsstaten, beräknad för halvt budgetår, få följande utseende:
-

Avlöning sstat.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .............. 296 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis............ 205 300

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................. 30 000

Summa kronor 531 300.

3. Statens bilinspektion: Omkostnader.

Utredningen.

Beträffande omkostnaderna för besiktningsorganisationen har utredningen

gjort följande beräkningar.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

67

I omkostnadsstaten för besiktningsväsendet enligt den av utredningen föreslagna

organisationen torde först upptagas ett belopp av förslagsvis 2 000

kronor för sjukvård in. m.

Vad beträffar kostnaderna för reseersättningar kan framhållas, att summan

av de tilläggsavgifter, som besiktningsmännen uttogo av allmänheten för förrättningar

på mottagningsorter utanför stationsort under åren 1938, 1941

och 1944 uppgingo till i runda tal 79 100, 35 200 och 73 700 kronor. Härutöver

åtnjöto besiktningsmännen ersättning för hållande av egen bil med omkring

900 kronor per man eller sammanlagt i runt tal 50 000 kronor. Även

enligt den av utredningen föreslagna organisationen komma besiktningsmännen

att hålla regelbundna mottagningar utanför sina stationsorter. Resorna

till dessa mottagningar torde i stor utsträckning komma att ske med bil.

Kostnaderna för resor och traktamenten uppskattar utredningen till förslagsvis

125 000 kronor.

Kostnaderna för expenser synas vara svåra att beräkna, men torde kunna

uppskattas till i genomsnitt 2 500 kronor för varje stationsort eller, då stationsorterna,

Sveg, Lycksele, Arvidsjaur och Kiruna inräknade, äro 32 stycken,

sammanlagt 80 000 kronor. Häri hava icke inräknats kostnader för lokalhyror.

Såsom av det föregående framgår kan lokalfrågan lösas på många

olika sätt. Innan det klargjorts vilken lösning, som skall väljas på de olika

platserna, är det vanskligt att bedöma storleksordningen av hyreskostnaderna.

Med ledning av uppgifter, som besiktningsmännen lämnat angående vissa

utgifter för kontorshyror år 1944 och under beaktande av att hyran bör beräknas

även för besiktnings- och kontorslokaler i kronans hus, uppskattar

emellertid utredningen hyreskostnaderna till omkring 80 000 kronor, motsvarande

i genomsnitt 2 500 kronor för varje stationsort. Dessa kostnader torde

böra bestridas av statens allmänna fastighetsfond och skola alltså icke inräknas

i omkostnadsstaten.

I enlighet härmed föreslår utredningen, att för besiktningsväsendet fastställes

följande

Omkostnadsstat.

Kronor

1. Sjukvård m. in., förslagsvis ................................ 2 000

2. Resekostnader, förslagsvis ................................. 125 000

3. Expenser, förslagsvis ...................................... 80 000

Summa kronor 207 000.

Utredningen framhåller vidare, att man förutom förevarande årliga omkostnader

måste räkna med vissa kostnader för omorganisationens genomförande,

nämligen för anskaffning av möbler, skrivmaskiner och annan utrustning.

Utredningen finner ett belopp av 76 300 kronor erforderligt härför.

Hänsyn har därvid icke tagits till kostnader för anskaffande av lokaler och

vågar.

Yttranden.

Väg och vattenhgggnadsstyrelsen hemställer i sitt utlåtande, att resekostnadsposten

uppräknas med 50 000 kronor. Vidare finner styrelsen ytterligare

25 000 kronor erforderliga under budgetåret 1947/48 för att täcka uppstående

flyttningskostnader.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Departementschefen.

Därest mottagningar utom stationsorten komma att hållas i den utsträckning

och på det antal orter, som jag förutsatt, torde en väsentlig ökning av

den av utredningen beräknade anslagsposten till Reseersättningar få ske.

Jag föreslår, att posten, i avbidan på närmare erfarenhet, upptages till

(125 000 + 55 000) 180 000 kronor för helt år. I övrigt har utredningens beräkning

av omkostnadsanslaget icke givit mig anledning till erinran. Statsverkets

utgifter för tjänstetecken eller tjänstedräkt torde i förekommande

fall få bestridas från expensposten. I anslaget torde lämpligen böra såsom

en särskild post inräknas det belopp av 76 300 kronor, som av utredningen

beräknats erforderligt för engångskostnader för inventarier och annan utrustning.

För nästa budgetår torde anslaget, med beaktande av att anslagsposterna

för de löpande utgifterna skola halveras, böra upptagas till (1 000 + 90 000 +

40 000 + 76 300) 207 300 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

l:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i blivande personalförteckning

för statens bilinspektion uppföra 2 befattningar såsom

förste bilinspektör i A 26, 7 sådana befattningar i A 24 samt

38 befattningar såsom bilinspektör i A 22;

2:o) godkänna följande avlöningsstat för statens bilinspektion,

att tillämpas från och med den 1 januari 1948 tills

vidare:

1.

2.

3.

Avlöningsstat.

Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 296 000

Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslags
-

vis ...................................... 205 300

Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 30 000

Summa kronor 531 300;

3:o) under sjätte huvudtiteln å riksstaten för budgetåret

1947/48 anvisa följande förslagsanslag, nämligen

till Besiktning av motorfordon........ kronor 1 100 000;

till Statens bilinspektion: Avlöningar . . kronor 531 300;

att avräknas mot automobilskattemedlen; samt

till Statens bilinspektion: Omkostnader kronor 207 300;

att avräknas mot automobilskattemedlen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

69

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven G. Karlson.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Innehållsförteckning. •

Sid.

Inledning .............................................................. t

Översikt ÖYer bilbesiktningsväsendets nuvarande upppgifter och organisation ... 3

Besiktningsmännen................................................... 3

Chefsmyndighet...................................................... 7

Organisationsfrågor...................................................... 3

Lokal organisation................................................... 8

Utredningen...................................................... 8

Yttranden....................................................... 20

Det militära besiktningsväsendet................................ 21

Kompetensproven.............................................. 22

Distriktsindeiningen m. m...................................... 25

Central-, stations- och mottagningsorter. Antalet befattningshavare.. 26

Befattningshavarnas arbetsuppgifter............................. 29

Kompetenskrav, avlöningsfrågor och tjänstebenämningar.......... 30

Departementschefen............................................... 34

Chefsmyndighet...................................................... 40

Utredningen...................................................... 40

Yttranden....................................................... 41

Departementschefen............................................... 48

Lokaler och utrustning m. m........................................... 44

Utredningen...................................................... 44

Yttranden....................................................... 47

Departementschefen............................................... 48

Finansiering och uppbörd m. ni........................................... 49

Utredningen...................................................... 49

Yttranden....................................................... 55

Departementschefen............................................... 59

Yissa övergångsanordningar .............................................. 61

Utredningen...................................................... 61

Yttranden....................................................... 62

Departementschefen............................................... 63

Anslagsfrågor........................................................... 64

1. Besiktning av motorfordon.......................................... 64

2. Statens bilinspektion: Avlöningar................................... 65

Utredningen................................................... 65

Departementschefen............................................ 66

3. Statens bilinspektion: Omkostnader.................................. 66

Utredningen................................................... 66

Yttranden.................................................... 67

Departementschefen............................................ 68

Hemställan............................................................. 68

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

470553

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1947:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående pension åt vissa förutvarande bilbesiktningsmän m. fl. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1947:197 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner s. 1 i texten
  3. SU 1947:110 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten