Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1947-03-12 · 439 sidor, varav 144 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 144 av 439 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:212, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

1

Nr 212.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den

11 april 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om statlig inkomstskatt;

3) förordning om statlig förmögenhetsskatt;

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379);

5) förordning om ändring i förordningen den 12 februari 1943 (nr 44)

om kupongskatt;

6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

7) förordning om kvarlåtenskapsskatt; samt

8) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt

och gåvoskatt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 212. 2:a uppl.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 19 § och 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 samt punkt 3 av anvisningarna till 29 § samma lag1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt

denna lag räknas icke:

vad som vid---mottagarens

utbildning.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

3 mom. Har gift kvinna, som levt

tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit

här i riket bosatt, under året haft inkomst

av rörelse eller av eget arbete,

må hon, om och i den mån sådan hennes

inkomst därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med 200

kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt

denna lag räknas icke:

vad som vid---mottagarens

utbildning;

allmänt barnbidrag.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

3 mom. Har gift kvinna, som levt

tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit

här i riket bosatt, under året haft inkomst

av rörelse eller av eget arbete,

må hon, om och i den mån sådan

hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med

300 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 29 §.

3. a. Kostnaden för---dess

anskaffande.

Anvisningar

till 29 §.

3. a. Kostnaden för---dess

anskaffande.

1 Senaste lydelse se beträffande 19 § 1945: 408 och beträffande punkt 3 av anvisningarna till

29 § 1938:368.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Mai ds proposition nr 212.

3

Nuvarande lydelse:

b. Genom värdeminskningsavdrag

---finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må — —

— är behörigt.

Vid bestämmande---blir ut
sliten.

Såsom tillgångs---mån jäm
kas.

c. Värdeminskningsavdrag med —

--särskilda bestämmelser.

Jämkning av---i räkenska
perna.

Har skattskyldigs rörelse för visst

år utvisat förlust eller så ringa överskott,

att den skattskyldige vid beräkning

av nettointäkten av rörelsen ej

kunnat utnyttja det på året enligt avskrivningsplan

belöpande värdeminskningsavdraget,

må han tillgodoräkna

sig det resterande avdraget för senare

år genom utsträckning i erforderlig

mån av avskrivningsplanen efter den

antagna varaktighetstidens slut eller,

enligt beskattningsnämnds särskilda

beprövande, dessförinnan utöver avdrag

enligt planen. Skattskyldig skall

anses hava kunnat vid beräkning av

nettointäkten av rörelse utnyttja värdeminskningsavdrag

även i den mån

underskott å förvärvskällan kunnat

utnyttjas vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt under

allmänna avdrag, innan avdrag skett

för underskott å övriga förvärvskällor

samt för utskylder. I andra fall än i

detta stycke sägs må på ett år i beskattningsavseende

belöpande värdeminskningsavdrag,

som den skattskyldige

ej kunnat utnyttja vid beräkning

av sin nettointäkt av rörelse, icke göres

ett följande år.

Ådagalägger skattskyldig —--

bokförda värdet.

Föreslagen lydelse:

b. Genom värdeminskningsavdrag

— --finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må — —

— är behörigt.

Vid bestämmande---blir ut

sliten.

Såsom tillgångs — ---mån jäm
kas.

c. Värdeminskningsavdrag med —

--särskilda bestämmelser.

Jämkning av---i räkenska
perna.

Har skattskyldigs rörelse för visst

år utvisat förlust eller så ringa överskott,

att den skattskyldige vid beräkning

av nettointäkten av rörelsen ej

kunnat utnyttja det på året enligt avskrivningsplan

belöpande värdeminskningsavdraget,

må han tillgodoräkna

sig det resterande avdraget för senare

år genom utsträckning i erforderlig

mån av avskrivningsplanen efter den

antagna varaktighetstidens slut eller,

enligt beskattningsnämnds särskilda

beprövande, dessförinnan utöver avdrag

enligt planen. Skattskyldig skall

anses hava kunnat vid beräkning av

nettointäkten av rörelse utnyttja värdeminskningsavdrag

även i den mån

underskott å förvärvskällan kunnat

utnyttjas vid taxeringen till statlig

inkomstskatt under allmänna avdrag,

innan avdrag skett för underskott å

övriga förvärvskällor samt för utskylder.

I andra fall än i detta stycke sägs

må på ett år i beskattningsavseende

belöpande värdeminskningsavdrag,

som den skattskyldige ej kunnat utnyttja

vid beräkning av sin nettointäkt

av rörelse, icke göras ett följande

år.

Ådagalägger skattskyldig---

bokförda värdet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 212.

Har ett--- — återstående belop
pet.

d. Då tillgång---till 28 §.

Har ett---återstående belop
pet.

d. Då tillgång---till 28 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1948 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1948 eller tidigare år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 212.

5

Förslag

till

förordning om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt i denna förordning

givna bestämmelser.

Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å aktie

i svenskt aktiebolag är särskilt stadgat.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig

inkomstskatt stadgas i taxeringsförordningen.

Skattepliktig inkomst.

2 §.

Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning

av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17—44 §§ kommunalskattelagen

är stadgat, dock med följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkommande

skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag

därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastighet

eller inkomst av rörelse får icke frånräknas det inkomstbelopp, som skall

anses beskattat genom fastighetsskatt, och skall i följd härav såsom inkomst

av förvärvskälla som nu sagts anses den enligt de i kommunalskattelagen

meddelade bestämmelser beräknade nettointäkten.

3 §.

Bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje stycket samt 64—66 §§ kommunalskattelagen

skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till statlig inkomstskatt.

Likaledes skola, i den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller

genom denna förordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen

likartade bestämmelser skola tillämpas vid taxeringen till statlig inkomstskatt,

anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till

efterrättelse. Därvid skall dock iakttagas, att familjeavdrag för barn icke

åtnjutes vid taxeringen till statlig inkomstskatt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

4 §.

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från

olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag ske

för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från

annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag för

realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotterivinst;

slutlig eller tillkommande skatt, som under beskattningsåret påförts skattskyldig

här i riket, till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan

kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring, allt i den omfattning som i 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen sägs.

2 mom. Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, äger därutöver, om

hon under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, åtnjuta avdrag

med ett belopp motsvarande hälften av nämnda inkomst, dock högst med

1 000 kronor.

5 §■

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor,

minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 § omförmälas,

utgör taxerad inkomst, vilken utföres i fulla tiotal kronor, så att överskjutande

belopp som ej uppgår till fullt tiotal kronor bortfaller.

Skattskyldighet för inkomst.

6 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat

föreskrives i denna förordning eller i särskilda bestämmelser, meddelade på

grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst

av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits,

i den mån avdrag därför av den skattskyldige åtnjutits vid tidigare

års taxeringar; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

7

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning

äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser,

verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, därunder inbegripna

ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt

för delägarnas gemensamma räkning:

för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

c) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits,

i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

2 mom. Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier

taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst

med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets

inkomst. Ej heller skall så kallat gruvbolag taxeras, utan skola dess delägare

taxeras en var för den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.

3 mom. Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet

inträffade, oskift dödsbo efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den

avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och

skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna

förordning skolat gälla för den avlidne.

7 §.

Från skattskyldighet frikallas:

a) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

b) utlänning eller i utlandet bosatt svensk medborgare, vilken givit eller

medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller beträffande

vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma förordning

åtnjutits;

c) staten:

för all inkomst;

d) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap:
för

all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk, sådana

sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar,

sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar

utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsanstalter som icke äro bolag, understödsföreningar, jämlikt

lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser

för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana

ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse

icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta allenast visst län eller del av län, ävensom

sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete:

för all inkomst;

f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,

barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att

under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar

eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer,

främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för berer

dande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande

eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka,

utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,

huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art:

för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse;

g) här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles i 5 §

1 mom. kommunalskattelagen:

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom.

avsedda ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva

bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse:

för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar;

i) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt

frånfälle icke var här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet

skall utgöra statlig inkomstskatt.

Att personer, om vilka i 18 § förmäles, äro frikallade från skattskyldighet

för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.

Beräkning av statlig inkomstskatt.

8 §.

1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles, att å

den taxerade inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag, vars storlek bestämmes

med hänsyn till de ortsgrupper, som angivas i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

9

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen

i ortsgrupp I 2 500 kronor, i ortsgrupp II 2 625 kronor, i ortsgrupp III 2 750

kronor, i ortsgrupp IV 2 875 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig

anställd, äger, därest han varit ogift (varmed i denna paragraf jämställes

änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket rätt till

allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp som

i föregående stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföregående

stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt

eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta statligt ortsavdrag med följande

belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 600 kronor, i ortsgrupp II 1 700 kronor,

1 ortsgrupp III 1 800 kronor, i ortsgrupp IV 1 900 kronor och i ortsgrupp V

2 000 kronor. Har skattskyldig som nyss nämnts haft barn, för vilket allmänt

barnbidrag utgått men vilket icke stått under hans vårdnad, äger han,

därest han helt eller delvis underhållit barnet, likaledes åtnjuta ortsavdrag

efter vad i detta stycke sägs, dock endast om den skattskyldige icke levt

tillsammans med den som har vårdnaden om barnet.

För annan skattskyldig än i andra, tredje och fjärde styckena sagts (ensamstående)

bestämmes det statliga ortsavdraget på sätt framgår av en vid

denna förordning fogad tabell. Då den taxerade inkomsten uppgår till i ortsgrupp

I minst 10 660 kronor, i ortsgrupp II minst 10 700 kronor, i ortsgrupp

III minst 10 800 kronor, i ortsgrupp IV minst 10 900 kronor och i ortsgrupp

V minst 11 000 kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt allenast

under en del av beskattningsåret, äger att å den taxerade inkomsten åtnjuta

statligt ortsavdrag med belopp, utgörande för varje kalendermånad eller del

därav, varunder han varit här i riket bosatt, en tolvtedel av det enligt bestämmelserna

i 1 mom. medgivna avdraget. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles,

avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.

3 mom. Vad i 49 § kommunalskattelagen stadgas angående grundavdrag

skall äga motsvarande tillämpning beträffande statligt ortsavdrag.

9 §•

1 mom. Skattskyldigs beskattningsbara inkomst skall, med iakttagande av

vad nedan i 11 § stadgas, fastställas enligt de i 2, 3 och 4 mom. angivna

grunder.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som avses i 8 § 1 mom. andra,

tredje eller fjärde stycket och som varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten av

den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående

än barn, för vilka den skattskyldige äger tillgodonjuta allmänt barnbidrag,

eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter vederbörande beskattningsnämnds

beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom

med statligt ortsavdrag, med ytterligare ett belopp av högst 2 000 kronor.

Vad härefter återstår avjämnas nedåt till jämnt tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För ensamstående skattskyldig, som varit här i riket bosatt under

hela eller någon del av beskattningsåret, skall såsom beskattningsbar inkomst

upptagas den taxerade inkomsten minskad i förekommande fall med statligt

ortsavdrag och, i fall som i 2 mom. andra stycket här ovan sägs, efter beskattningsnämnds

beprövande med ytterligare ett belopp av högst 1 000 kronor.

4 mom. För annan skattskyldig än som i 2 och 3 mom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

5 mom. Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret och vilkens beräknade taxerade inkomst icke uppgår

till 600 kronor, skall icke utgöra statlig inkomstskatt.

I övrigt inträder skatteplikt i fråga om statlig inkomstskatt:

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår

till minst 10 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade taxerade inkomsten uppgår till

minst 100 kronor.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon

och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av i nästföljande

stycke angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor: 10 procent

av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

1000

men

icke

2 000

kr.

100 kr. för

1 000 kr. och 11

%

av återstoden

2 000

i

»

3 000

»

210

2 000

»

>

12

‘A

»

3 000

>

>

4 000

>

330

>

3 000

1

14

%

Tf

4 000

»

»

6 000

»

470

4 000

»

>

16

%

»

6 000

>

»

8 000

»

790

»

6 000

18

%

»

8 000

»

»

10 000

>

1 150

»

8 000

>

20

%

>

>

10 000

12 000

1550

»

10 000

24

%

>

12 000

»

14 000

>

2 030

»

»

12 000

28

%

»

14 000

»

>

16 000

2 590

»

14 000

»

32

%

)

»

16 000

1

>

20 000

>

3 230

»

16 000

1

36

%

Tf

»

20 000

>

>

30 000

4 670

1

1

20 000

»

}

40

%

»

»

30 000

>

I

40 000

»

8 670

»

>

30 000

»

»

45

%

»

>

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

40000 men icke 60 000 kr.: 13 170 kr. för 40 OOOkr.och 50 % av återstoden;

60 000 » » 100 000 »: 23 170 > » 60 000 » » 55 % » »

100 000 » » 200 000 » : 45 170 » » 100 000 » » 60 % » » ;

200 000 kr. : 105 170 » » 200 000 » » 70 % » »

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av

grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten

belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 70 procent

av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för

densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss

familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter

som icke äro aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,

Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan, bostadskreditföreningar

samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt

1 mom.:

fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke

skall beräknas enligt b) här nedan;

b) för försäkringsanstalter, i den mån de driva livförsäkringsrörelse:

tjugufem procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

c) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a) eller

b) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) och b) härovan skall iakttagas

att, därest försäkringsanstalt driver jämväl annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse, skatten skall beräknas enligt b), såvitt angår svensk

anstalt, allenast beträffande den del av anstaltens beskattningsbara inkomst

som efter förhållandet mellan den i försäkringstekniskt hänseende till livförsäkringsverksamheten

hänförliga nettointäkten och anstaltens sammanlagda

nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen och, såvitt angår utländsk anstalt,

allenast i fråga om den del av nämnda inkomst som efter förhållandet

mellan den skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelsen och anstaltens

sammanlagda skattepliktiga nettointäkt av försäkringsrörelse belöper å

livförsäkringsrörelsen.

11 §•

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras

en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, helt eller delvis

ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens inkomst, ma

bristen avräknas å den andra makens inkomst. Frågan om skatteplikt enligt

9 § 5 mom. bedömes med hänsyn till båda makarnas sammanlagda beräknade

taxerade inkomster. Ortsavdrag beräknas för makarna gemensamt

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.-ts proposition nr 212.

till belopp som i 8 § 1 mom. andra stycket sägs. Den beskattningsbara inkomsten

beräknas likaledes för makarna gemensamt och skall skatt beräknas

efter den sålunda bestämda beskattningsbara inkomsten samt fördelas å

makarna efter förhållandet mellan deras taxerade inkomster.

2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga

om taxering till statlig inkomstskatt anses såsom av varandra oberoende

skattskyldiga.

12 §.

Varje år bestämmes med vilka procenttal av de i 10 § 1 mom. omförmälda

grundbelopp statlig inkomstskatt skall ingå i preliminär skatt dels för nästkommande

budgetårs förra hälft dels ock för detta budgetårs senare hälft;

därvid iakttages att procenttalet för nästkommande budgetårs förra hälft

skall vara lika med procenttalet för det löpande budgetårets senare hälft. Slutlig

skatt på grund av taxering visst år skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen,

som bestämts med avseende å preliminär skatt för året näst före

taxeringsåret.

Eftertaxering.

13 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har han, ehuru uppgiftspliktig,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,

att han icke blivit taxerad till statlig inkomstskatt eller att han blivit

för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till inkomstskatt att

utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen

bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige

avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke

må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning

efter honom blivit ingiven för registrering.

Beskattningsort.

14 §.

1 mom. Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i hemortskommunen.

Saknar skattskyldig hemortskommun, skall han taxeras i Stockholm.

2 mom. Eftertaxering, som i 13 § omförmäles, skall ske i den kommun,

varest taxeringen bort verkställas, om den skett i rätt tid.

Allmänna bestämmelser.

15 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,

som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning,

och har dödsboet att på grund av taxering för inkomst enligt denna förord
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

13

ning erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin,

som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där

ömmande omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet

medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt.

Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt

angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter

honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering

och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum

före dödsfallet.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra

kalenderåret efter dödsåret.

2 mom. För statlig inkomstskatt, som påförts avliden person eller, såvitt

angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter

honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat,

svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke

i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

Vad nu sagts skall gälla även statlig inkomstskatt, som på grund av eftertaxering

påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

16 §.

1 mom. Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket

bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande

vistats utan att vara härstädes bosatt.

2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i

denna förordning likställas främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt

och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk

person.

17 §.

Å svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt

eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning

och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i

denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.

Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år,

därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.

18 §.

1 mom. Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning

eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som

icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit

här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldigheten

som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för

inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt

skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där

han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan

att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kunffl. Maj:ts proposition nr 212.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och

enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.

2 mom. Svensk medborgare, som tillhört främmande makts härvarande beskickning

eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning,

är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos den

främmande makten.

3 mom. Olönad utländsk konsul, vare sig han varit svensk eller utländsk

medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtnjutit på grund av

tjänst hos den främmande makten.

19 §.

Där för tillämpningen av denna förordning erfordras tabeller eller föreskrifter

utöver vad den vid förordningen fogade tabellen innehåller, äger

Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Om undantag från denna förordnings bestämmelser i vissa fall.

20 §.

1 mom. Är inkomst, för vilken statlig inkomstskatt skall utgöras, tillika

underkastad motsvarande beskattning i annan stat och har, till förekommande

av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träffats om

uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige eller förordnande

meddelats, att viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller

delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskattning, som äger rum

med tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom nu sagts, anses

hava ägt rum enligt denna förordning.

2 mom. Konungen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dubbelbeskattning

som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överenskommelse,

såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda

stat och Sverige av inkomst, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock,

under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna att

viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller delvis vara fri från beskattning

här i riket.

I fall, varom i detta mom. förmäles, må Konungen förklara, att statlig inkomstskatt

skall av skattskyldig utgöras till högre belopp än gällande bestämmelser

eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till

större andel, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen

eller förordnandet fastställda beskattningsbara inkomsten än skatten

skulle utgjort av den beskattningsbara inkomst, som skulle hava fastställts,

om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller förordnandet.

överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta

mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller

närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

15

3 mom. Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas

erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom

i denna paragraf stadgas.

21 §.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från

utgörande av skatt för inkomst av främmande stat tillhörig, för dess beskickning

eller konsulat härstädes avsedd fastighet.

22 §.

Skall i anledning av överenskommelse eller beslut, varom i 20 § eller 21 §

sägs, inkomst som enligt denna förordning är skattepliktig ej här i riket beskattas,

får därest underskott uppkommer vid inkomstberäkningen sådant

underskott icke vid taxering avräknas å inkomst, som skall tagas till beskattning

härstädes.

23 §.

Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad

för samma inkomst såväl här i riket som i utländsk stat, må Konungen

på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, därest

ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga, till undvikande

av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande

av statlig inkomstskatt. Har skatten redan erlagts, återbekommes den i den

ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförordningen stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken

dag förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla, såvitt angår skatt för inkomst.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas vid 1948 års taxering,

så ock i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.

2) I fråga om skatt, som erlagts eller erlägges på grund av 1946 eller tidigare

års taxeringar, skola i stället för bestämmelserna i 2, 4 och 6 §§ motsvarande

stadganden i den äldre förordningen alltjämt äga tillämpning.

3) Såvida icke eljest meddelade föreskrifter till annat föranleda, skall efter

denna förordnings ikraftträdande vad i lag eller annan allmän författning

sägs

angående förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i stället

avse, där fråga är om inkomst, förordningen om statlig inkomstskatt,

angående till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp i stället

avse till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, samt

angående till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp

i stället avse till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 212,

Tabell

utvisande för ensamstående skattskyldig taxerad inkomst minskad med ortsavdrag.

Utom i iall då sådant avdrag som avses i 9 § 2 mom. andra stycket (s. k.

avdrag för ömmande omständigheter) åtnjutes, är den angivna

återstående inkomsten jämväl beskattningsbar inkomst.

Ortsavdrag vid viss taxerad inkomst erhålles följaktligen genom att från denna inkomst

avdraga det tal, som enligt tabellen svarar mot inkomsten.

Ortsgrupp I.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1600

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1700

100

no

120

130

140

150

160

170

180

190

1800

200

210

220

230

240

250

260

270

280

290

1900

300

310

320

330

340

350

360

370

380

390

2 000

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

2100

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

2 200

600

610

620

630

640

650

660

670

680

690

2 300

700

710

720

730

740

750

760

770

780

790

2 400

800

810

820

830

840

850

860

870

880

890

2500

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

2 600

1000

1010

1020

1030

1040

1060

1070

1080

1090

1100

2 700

1120

1130

1140

1150

1160

1180

1190

1200

1210

1220

2 800

1240

1250

1260

1270

1280

1300

1310

1320

1330

1340

2 900

1360

1370

1380

1390

1400

1420

1430

1440

1450

1460

3 000

1480

1490

1500

1510

1520

1540

1550

1560

1570

1580

3100

1600

1610

1620

1630

1640

1660

1670

1680

1690

1700

3 200

1720

1730

1740

1750

1760

1780

1790

1800

1810

1820

3 300

1840

1850

1860

1870

1880

1900

1910

1920

1930

1940

3400

1960

1970

1980

1990

2 000

2 020

2 030

2 040

2 050

2 060

3500

2 080

2 090

2100

2110

2120

2140

2150

2160

2170

2180

3 600

2 200

2 210

2 220

2 230

2 240

2 260

2 270

2 280

2 290

2 300

3 700

2 320

2 330

2 340

2 350

2 360

2 380

2 390

2 400

2 410

2 420

3 800

2 440

2 450

2 460

2 470

2 480

2500

2 510

2520

2 530

2540

3 900

2 560

2 570

2 580

2590

2 600

2 620

2 630

2 640

2 650

2 660

4 000

2 680

2 690

2 700

2 710

2 720

2 740

2 750

2 760

2 770

2 780

4100

2 800

2 810

2 820

2 830

2 840

2 860

2 870

2 880

2 890

2 900

4 200

2 920

2 930

2 940

2 950

2 960

2 980

2 990

3 000

3010

3 020

4 300

3040

3050

3060

3 070

3080

3100

3110

3120

3130

3140

4 400

3160

3170

3180

3190

3 200

3220

3230

3 240

3250

3 260

4 500

3 280

3 290

3 300

3 310

3 320

3 340

3 350

3 360

3 370

3380

4 600

3400

3 410

3 420

3430

3 440

3460

3470

3 480

3 490

3500

4 700

3520

3530

3540

3550

3560

3580

3590

3600

3 610

3620

4 800

3 640

3650

3 660

3670

3 680

3 700

3 710

3 720

3 730

3740

4 900

3760

3 770

3 780

3 790

3 800

3 820

3 830

3 840

3 850

3 860

5 000

3 880

3 890

3 900

3910

3 920

3 940

3 950

3960

3 970

3 980

5100

4 000

4 010

4 020

4 030

4 040

4 060

4 070

4 080

4 090

4100

5 200

4120

4130

4140

4150

4160

4180

4190

4 200

4 210

4 220

5 300

4 240

4 250

4 260

4 270

4 280

4 300

4 310

4 320

4 330

4 340

5 400

4 360

4 370

4 380

4 390

4 400

4 420

4 430

4 440

4 450

4 460

5 500

4 480

4 490

4500

4510

4 520

4540

4 550

4560

4570

4 580

6 600

4 600

4 610

4 620

4 630

4 640

4 660

4 670

4 680

4 690

4 700

5 700

4 720

4 730

4 740

4 750

4 760

4 780

4 790

4 800

4 810

4 820

6 800

4 840

4 850

4 860

4 870

4 880

4 900

4 910

4 920

4 930

4 940

5 900

4 960

4 970

4 980

4 990

5 000

5 020

5 030

5 040

5 050

5 060

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell (forts.). Ortsgrupp I.

17

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

6 000

5 080

5 090

5 100

5110

5 120

5 140

5150

5160

5170

5180

6 100

5 200

5 210

5 220

5 230

5 240

5 260

5 270

5 280

5 290

5 300

6 200

5 320

5 330

5 340

5 350

5 360

5 380

5 390

5 400

5 410

5 420

6 300

5 440

5 450

5 460

5 470

5 480

5 500

5 510

5 520

5 530

5 540

6 400

5 560

5 570

5 580

5.,90

5 600

5 620

5 630

5 640

5 650

5 660

6 500

5 680

5 690

5 700

5 710

5 720

5 740

5 750

5 760

5 770

5 780

6 600

5 800

5 810

5 820

5 830

5 840

5 860

5 870

5 880

5 890

5 900

6 700

5 920

5 930

5 940

5 950

5 960

5 980

5 990

6 000

6 010

6 020

6 800

6 040

6 050

6 060

6 070

6 080

6100

6110

6120

6130

6140

6 900

6160

6170

6180

6190

6 200

6 220

6 230

6 240

6 250

6 260

7 000

6 280

6 290

6 300

6 310

6 320

6 340

6 350

6 360

6 370

6 380

7100

6 400

6 410

6 420

6 430

6 440

6 460

6 470

6 480

6 490

6 500

7 200

6 520

6 530

6540

6 550

6 560

6 580

6 590

6 600

6 610

6 620

7 300

6 640

6 650

6 660

6 670

6 680

6 700

6 710

6 720

6 730

6 740

7 400

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

7 500

6 880

6 890

6 900

6 910

6 920

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

7 600

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 060

7 070

7 080

7 090

7 100

7 700

7120

7130

7 140

7150

7160

7180

7190

7 200

7 210

7 220

7 800

7 240

7 250

7 260

7 270

7 280

7 300

7 310

7 320

7 330

7 340

7 900

7 360

7 370

7 380

7 390

7 400

7 420

7 430

7 440

7 450

7 460

8 000

7 480

7 490

7 500

7 510

7 520

7 540

7 550

7 560

7 570

7 580

8100

7 600

7 610

7 620

7 630

7 640

7 660

7 670

7 680

7 690

7 700

8 200

7 720

7 730

7 740

7 750

7 760

7 780

7 790

7 800

7 810

7 820

8 300

7 840

7 850

7 860

7 870

7 880

7 900

7 910

7 920

7 930

7 940

8 400

7 960

7 970

7 980

7 990

8 000

8 020

8 030

8 040

8 050

8 060

8500

8 080

8 090

8100

8110

8120

8140

8150

8160

8170

8180

8 600

8 200

8 210

8 220

8 230

8 240

8 260

8 270

8 280

8 290

8 300

8 700

8 320

8 330

8 340

8 350

8 360

8 380

8 390

8 400

8 410

8 420

8 800

8 440

8 450

8 460

8 470

8 480

8500

8510

8 520

8530

8540

8 900

8560

8 570

8580

8590

8 600

8620

8 630

8 640

8 650

8 660

9 000

8 680

8 690

8 700

8 710

8 720

8 740

8 750

8 760

8 770

8 780

9100

8 800

8 810

8 820

8 830

8 840

8 860

8 870

8 880

8 890

8 900

9 200

8 920

8 930

8 940

8 950

8 960

8 980

8 990

9 000

9 010

9 020

9 300

9 040

9 050

9 060

9 070

9 080

9100

9110

9120

9130

9140

9 400

9160

9170

9180

9190

9 200

9 220

9 230

9 240

9 250

9 260

9 500

9 280

9 290

9 300

9 310

9 320

9 340

9 350

9 360

9 370

9 380

9 600

9 400

9 410

9 420

9 430

9 440

9 460

9 470

9 480

9 490

9 500

9 700

9 520

9 530

9 540

9550

9560

9 580

9 590

9 600

9 610

9 620

9 800

9 640

9 650

9 660

9 670

9 680

9 700

9 710

9 720

9 730

9 740

9 900

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

9 820

9 830

9 840

9 850

9 860

10 000

9 880

9 890

9 900

9 910

9 920

9 940

9 950

9 960

9 970

9 980

10100

10 000

10 010

10 020

10 030

10 040

10 060

10 070

10 080

10 090

10100

10 200

10 120

10 130

10140

10 150

10 160

10 180

10190

10 200

10 210

10 220

10 300

10 240

10 250

10 260

10 270

10 280

10 300

10 310

10 320

10 330

10 340

10 400

10 360

10 370

10 380

10 390

10 400

10 420

10 430

10 440

10 450

10 460

10 500

10 480

10 490

10 500

10 510

10520

10 540

10550

10560

10 570

10 580

När den taxerade inkomsten uppgår till 10 600 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.

■i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell (forts.)- Orlsgrupp II.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1700

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1800

100

no

120

130

140

150

160

170

180

190

1900

200

210

220

230

240

250

260

270

280

290

2 000

300

310

320

330

340

350

360

370

380

390

2100

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

2 200

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

2 300

600

610

620

630

640

650

660

670

680

690

2 400

700

710

720

730

740

750

760

770

780

790

2 B00

800

810

820

830

840

850

860

870

880

890

2 600

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

2 700

1000

1010

1020

1030

1040

1060

1070

1080

1090

1100

2 800

1120

1130

1140

1150

1160

1180

1190

1200

1210

1220

2 900

1240

1250

1260

1270

1280

1300

1310

1320

1330

1340

3 000

1360

1370

1380

1390

1400

1420

1430

1440

1450

1460

3100

1480

1490

1500

1520

1530

1540

1550

1570

1580

1590

3 200

1610

1620

1630

1640

1650

1670

1680

1690

1700

1710

3 300

1730

1740

1750

1760

1770

1790

1800

1810

1820

1830

3400

1850

1860

1870

1880

1890

1910

1920

1930

1940

1950

3500

1970

1980

1990

2 000

2 010

2 030

2 040

2 050

2 060

2 070

3 600

2 090

2100

2110

2120

2130

2150

2160

2170

2180

2 190

3 700

2 210

2 220

2 230

2 240

2 250

2 270

2 280

2 290

2 300

2 310

3 800

2 330

2 340

2 350

2 360

2 370

2 390

2 400

2 410

2 420

2 430

3 900

2 450

2 460

2 470

2 490

2 500

2 510

2 520

2 540

2550

2 560

4 000

2 580

2 590

2 600

2 610

2 620

2 640

2 650

2 660

2 670

2 680

4100

2 700

2 710

2 720

2 730

2 740

2 760

2 770

2 780

2 790

2 800

4 200

2 820

2 830

2 840

2 850

2 860

2 880

2 890

2 900

2 910

2 920

4 300

2 940

2 950

2 960

2 970

2 980

3 000

3 010

3 020

3 030

3 040

4 400

3 060

3 070

3 080

3090

3100

3120

3130

3140

3150

3160

4500

3180

3190

3 200

3 210

3 220

3 240

3250

3 260

3 270

3 280

4 600

3 300

3 310

3 320

3 330

3 340

3 360

3 370

3 380

3 390

3 400

4 700

3 420

3430

3440

3460

3 470

3 480

3 490

3510

3520

3530

4 800

3550

3560

3570

3580

3 590

3 610

3620

3 630

3 640

3 650

4 900

3670

3680

3690

3 700

3 710

3 730

3 740

3 750

3 760

3 770

5 000

3 790

3 800

3 810

3 820

3 830

3 850

3 860

3 870

3 880

3 890

. 5100

3910

3920

3930

3 940

3 950

3 970

3 980

3 990

4 000

4 010

5 200

4 030

4 040

4 050

4 060

4 070

4 090

4100

4110

4120

4130

5 300

4150

4160

4170

4180

4190

4 210

4 220

4 230

4 240

4 250

5 400

4 270

4 280

4 290

4 300

4 310

4 330

4 340

4 350

4 360

4 370

5 500

4 390

4 400

4 410

4 430

4 440

4 450

4 460

4 480

4 490

4 500

5 600

4 520

4 530

4 540

4 550

4 560

4 580

4 590

4 600

4 610

4 620

5 700

4 640

4 650

4 660

4 670

4 680

4 700

4 710

4 720

4 730

4 740

5 800

4 760

4 770

4 780

4 790

4 800

4 820

4 830

4 840

4 850

4 860

5 900

4 880

4 890

4 900

4 910

4 920

4 940

4 950

4 960

4 970

4 980

6 000

5 000

5 010

5 020

5 030

5 040

5 060

5 070

5 080

5 090

5100

6100

5 120

5130

5 140

5150

5 160

5 180

5 190

5 200

5 210

5 220

i 6 200

5 240

5 250

5 260

5 270

5 280

5 300

5 310

5 320

5 330

5 340

6 300

5 360

5 370

5 380

5 400

5 410

5 420

5 430

5 450

5 460

5 470

| 6 400

5 490

5 500

5 510

5 520

5 530

5 550

5 560

5 570

5 580

5 590

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. AJaj.ts proposition nr 212.

Tabell (forts.). Ortsgrupp II.

19

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

•

90

6 500

5 610

5 620

5 630

5 640

5 650

5 670

5 680

5 690

5 700

5 710

6 600

5 730

5 740

5 750

5 760

5 770

5 790

5 800

5 810

5 820

5 830

6 700

5 850

5 860

5 870

5 880

5 890

5 910

5 920

5 930

5 940

5 950

6 800

5 970

5 980

5 990

6 000

6 010

6 030

6 040

6 050

6 060

6 070

6 900

6 090

6100

6110

6120

6130

6150

6160

6170

6180

6190

7 000

6 210

6 220

6 230

6 240

6 250

6 270

6 280

6 290

6 300

6 310

7 100

6 330

6 340

6 350

6 370

6 380

6 390

6 400

6 420

6 430

6 440

7 200

6 460

6 470

6 480

6 490

6 500

6 520

6 530

6 540

6 550

6 560

7 300

6 580

6 590

6 600

6 610

6 620

6 640

6 650

6 660

6 670

6 680

7 400

6 700

6 710

6 720

6 730

6 740

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800

7 500

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

6 880

6 890

6 900

6 910

6 920

7 600

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 700

7 060

7 070

7 080

7 090

7 100

7120

7 130

7140

7150

7160

7 800

7 180

7190

7 200

7 210

7 220

7 240

7 250

7 260

7 270

7 280

7 900

7 300

7 310

7 320

7 340

7 350

7 360

7 370

7 390

7 400

7 410

8 000

7 430

7 440

7 450

7 460

7 470

7 490

7 500

7 510

7 520

7 530

8100

7 550

7 560

7 570

7 580

7 590

7 610

7 620

7 630

7 640

7 650

8 200

7 670

7 680

7 690

7 700

7 710

7 730

7 740

7 750

7 760

7 770

8 300

7 790

7 800

7 810

7 820

7 830

7 850

7 860

7 870

7 880

7 890

8 400

7 910

7 920

7 930

7 940

7 950

7 970

7 980

7 990

8 000

8 010

8500

8 030

8 040

8 050

8 060

8 070

8 090

8100

8110

8120

8130

8 600

8150

8160

8170

8180

8190

8 210

8 220

8 230

8 240

8 250

8 700

8 270

8 280

8 290

8 310

8 320

8 330

8 340

8 360

8 370

8 380

8 800

8 400

8 410

8 420

8 430

8 440

8 460

8 470

8 480

8 490

8500

8 900

8520

8530

8 540

8550

8 560

8 580

8 590

8 600

8 610

8 620

9 000

8 640

8 650

8 660

8 670

8 680

8 700

8 710

8 720

8 730

8 740

9100

8 760

8 770

8 780

8 790

8 800

8 820

8 830

8 840

8 850

8 860

9 200

8 880

8 890

8 900

8 910

8 920

8 940

8 950

8 960

8 970

8 980

9 300

9 000

9 010

9 020

9 030

9 040

9 060

9 070

9 080

9 090

9100

9 400

9120

9130

9140

9150

9160

9180

9190

9 200

9 210

9 220

9 500

9 240

9 250

9 260

9 280

9 290

9 300

9 310

9 330

9 340

9 350

9 600

9 370

9 380

9 390

9 400

9 410

9 430

9 440

9 450

9 460

9 470

9 700

9 490

9500

9 510

9 520

9530

9 550

9560

9570

9 580

9 590

9 800

9 610

9 620

9 630

9 640

9 650

''9 670

9 680

9 690

9 700

9 710

9 900

9 730

9 740

9 750

9 760

9 770

9 790

9 800

9 810

9 820

9 830

10 000

9 850

9 860

9 870

9 880

9 890

9 910

9 920

9 930

9 940

9 950

10100

9 970

9 980

9 990

10 000

10 010

10 030

10 040

10 050

10 060

10 070

10 200

10 090

10100

10110

10120

10 130

10 150

10 160

10170

10 180

10190

10 300

10 210

10 220

10 230

10 250

10 260

10 270

10 280

10 300

10 310

10 320

10 400

10 340

10 350

10 360

10 370

10 380

10 400

10 410

10 420

10 430

10 440

10 500

10 460

10 470

10 480

10 490

10 500

10520

10530

10 540

10 550

10560

10 600

10580

10 590

10 600

10 610

10 620

10 640

10 650

10 660

10 670

10 680

När den taxerade inkomsten uppgår till 10 700 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tabell (forts.). Ortsgrupp III.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1800

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1900

100

no

120

130

140

150

160

170

180

190

2 000

200

210

220

230

240

250

260

270

280

290

2100

300

310

320

330

340

350

360

370

380

390

2 200

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

2 300

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

2 400

600

610

620

630

640

650

660

670

680

690

2500

700

710

720

730

740

750

760

770

780

790

2 600

800

810

820

830

840

850

860

870

880

890

2 700

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

2 800

1000

1010

1020

1030

1040

1060

1070

1080

1090

1100

2 900

1120

1130

1140

1150

1160

1180

1190

1200

1210

1220

3 000

1240

1250

1260

1280

1290

1300

1310

1330

1340

1350

3100

1370

1380

1390

1400

1410

1430

1440

1450

1460

1470

3 200

1490

1500

1510

1520

1530

1550

1560

1570

1580

1590

3 300

1610

1620

1630

1640

1650

1670

1680

1690

1700

1710

3400

1730

1740

1750

1770

1780

1790

1800

1820

1830

1840

3500

1860

1870

1880

1890

1900

1920

1930

1940

1950

1960

3600

1980

1990

2 000

2 010

2 020

2 040

2 050

2 060

2 070

2 080

3 700

2100

2110

2120

2130

2140

2160

2170

2180

2190

2 200

3800

2 220

2 230

2 240

2 260

2 270

2 280

2 290

2 310

2 320

2 330

3900

2 350

2 360

2 370

2 380

2 390

2 410

2 420

2 430

2 440

2 450

4 000

2 470

2 480

2 490

2 500

2 510

2 530

2 540

2 550

2 560

2 570

4100

2590

2 600

2 610

2 620

2 630

2 650

2 660

2 670

2 680

2 690

4 200

2 710

2 720

2 730

2 750

2 760

2 770

2 780

2 800

2 810

2 820

4 300

2 840

2 850

2 860

2 870

2 880

2 900

2 910

2 920

2 930

2 940

4 400

2 960

2 970

2 980

2 990

3 000

3 020

3 030

3 040

3 050

3 060

4 500

3080

3 090

3100

3110

3120

3140

3150

3160

3170

3180

4 600

3 200

3 210

3220

3 240

3250

3 260

3270

3 290

3 300

3310

4 700

3 330

3 340

3 350

3 360

3 370

3 390

3 400

3 410

3 420

3 430

4 800

3 450

3 460

3470

3 480

3 490

3510

3520

3530

3540

3550

4 900

3570

3580

3590

3 600

3610

3 630

3 640

3 650

3 660

3670

5 000

3 690

3 700

3 710

3730

3 740

3 750

3 760

3 780

3 790

3 800

5100

3 820

3 830

3 840

3850

3 860

3 880

3 890

3 900

3910

3 920

5 200

3 940

3 950

3960

3 970

3 980

4 000

4 010

4 020

4 030

4 040

5 300

4 060

4 070

4 080

4 090

4100

4120

4130

4140

4150

4160

5 400

4180

4190

4 200

4 220

4 230

4 240

4 250

4 270

4 280

4 290

5 500

4 310

4 320

4 330

4 340

4 350

4 370

4 380

4 390

4 400

4 410

5 600

4 430

4 440

4 450

4 460

4 470

4 490

4 500

4 510

4 520

4530

5 700

4 550

4 560

4570

4 580

4 590

4 610

4 620

4 630

4 640

4 650

5 800

4 670

4 680

4 690

4 710

4 720

4 730

4 740

4 760

4 770

4 780

5 900

4 800

4 810

4 820

4 830

4 840

4 860

4 870

4 880

4 890

4 900

6 000

4 920

4 930

4 940

4 950

4 960

4 980

4 990

5 000

5 010

5 020

6100

5 040

5 050

5 060

5 070

5 080

5100

5110

5120

5130

5140

6 200

5160

5 170

5180

5 200

5 210

5 220

5 230

5 250

5 260

5 270

6 300

5 290

5 300

5 310

5 320

5 330

5 350

5 360

5 370

5 380

5 390

6 400

5 410

5 420

5 430

5 440

5 450

5 470

5 480

5 490

5 500

5 510

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 212.

Tabell (forts.). Ortsgrupp III.

21

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

6 500

5 530

5 540

5 550

5 560

5 570

5 590

5 600

5 610

5 620

5 630

6 600

5 650

5 660

5 670

5 690

5 700

5 710

5 720

5 740

5 750

5 760

6 700

5 780

5 790

5 800

5 810

5 820

5 840

5 850

5 860

5 870

5 880

6 800

5 900

5 910

5 920

5 930

5 940

5 960

5 970

5 980

5 990

6 000

6 900

6 020

6 030

6 040

6 050

6 060

6 080

6 090

6100

6110

6120

7 000

6140

6150

6160

6180

6190

6 200

6 210

6 230

6 240

6 250

7 100

6 270

6 280

6 290

6 300

6 310

6 330

6 340

6 350

6 360

6 370

7 200

6 390

6 400

6 410

6 420

6 430

6 450

6 460

6 470

6 480

6 490

7 300

6 510

6 520

6 530

6 540

6 550

6 570

6 580

6 590

6 600

6 610

7 400

6 630

6 640

6 650

6 670

6 680

6 690

6 700

6 720

6 730

6 740

7 500

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

7 600

6 880

6 890

6 900

6 910

6 920

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

7 700

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 060

7 070

7 080

7 090

7100

7 800

7120

7 130

7140

7160

7170

7180

7 190

7 210

7 220

7 230

7 900

7 250

7 260

7 270

7 280

7 290

7 310

7 320

7 330

7 340

7 350

8 000

7 370

7 380

7 390

7 400

7 410

7 430

7 440

7 450

7 460

7 470

8100

7 490

7 500

7 510

7 520

7 530

7550

7 560

7 570

7 580

7 590

8 200

7 610

7 620

7 630

7 650

7 660

7 670

7 680

7 700

7 710

7 720

8 300

7 740

7 750

7 760

7 770

7 780

7 800

7 810

7 820

7 830

7 840

8 400

7 860

7 870

7 880

7 890

7 900

7 920

7 930

7 940

7 950

7 960

8500

7 980

7 990

8 000

8 010

8 020

8 040

8 050

8 060

8 070

8 080

8 600

8100

8110

8120

8140

8150

8160

8170

8190

8 200

8 210

8 700

8 230

8 240

8 250

8 260

8 270

8 290

8 300

8 310

8 320

8 330

8 800

8 350

8 360

8 370

8 380

8 390

8 410

8 420

8 430

8 440

8 450

8 900

8 470

8 480

8 490

8500

8510

8 530

8 540

8 550

8560

8570

9 000

8 590

8 600

8 610

8 630

8 640

8 650

8 660

8 680

8690

8 700

9100

8 720

8 730

8 740

8 750

8 760

8 780

8 790

8 800

8 810

8 820

9 200

8 840

8 850

8 860

8 870

8 880

8 900

8 910

8 920

8 930

8 940

9 300

8 960

8 970

8 980

8 990

9 000

9 020

9 030

9 040

9 050

9 060

9 400

9 080

9 090

9100

9120

9130

9140

9150

9170

9180

9190

9500

9 210

9 220

9 230

9 240

9 250

9 270

9 280

9 290

9 300

9 310

9 600

9 330

9 340

9 350

9 360

9 370

9 390

9 400

9 410

9 420

9 430

9 700

9 450

9 460

9 470

9 480

9 490

9 510

9 520

9 530

9 540

9550

9 800

9 570

9 580

9 590

9 610

9 620

9 630

9 640

9 660

9 670

9 680

9 900

9 700

9 710

9 720

9 730

9 740

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

10 000

9 820

9 830

9 840

9 850

9 860

9 880

9 890

9 900

9 910

9 920

10100

9 940

9 950

9 960

9 970

9 980

10 000

10 010

10 020

10 030

10 040

10 200

10 060

10 070

10 080

10100

10110

10120

10 130

10150

10160

10170

10 300

10190

10 200

10 210

10 220

10 230

10 250

10 260

10 270

10 280

10 290

10 400

10 310

10 320

10 330

10 340

10 350

10 370

10 380

10 390

10 400

10 410

10 500

10 430

10 440

10 450

10 460

10 470

10 490

10 500

10 510

10 520

10 530

10 600

10 550

10 560

10 570

10 590

10 600

10 610

10 620

10 640

10 650

10 660

10 700

10 680

10 690

10 700

10 710

10 720

10 740

10 750

10 760

10 770

10 780

När den taxerade inkomsten uppgår till 10 800 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tabell (torts.)- Orisgrupp IV.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1900

—

10

20

30

40

50

60

70

80

90

2 000

100

Ilo

120

130

140

150

160

170

180

190

2100

200

210

220

230

240

250

260

270

280

290

2 200

300

310

320

330

340

350

360

370

380

390

2 300

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

2 400

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

2 500

600

610

620

630

640

650

660

670

680

690

2 600

700

710

720

730

740

750

760

770

780

790

2 700

800

810

820

830

840

850

860

870

880

890

2 800

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

2 900

1000

1010

1020

1030

1040

1060

1070

1080

1090

1100

3 000

1120

1130

1140

1160

1170

1180

1190

1210

1220

1230

3100

1250

1260

1270

1280

1290

1310

1320

1330

1340

1350

3 200

1370

1380

1390

1400

1410

1430

1440

1450

1460

1470

3 300

1490

1500

1510

1530

1540

1550

1560

1580

1590

1600

3 400

1620

1630

1640

1650

1660

1680

1690

1700

1710

1720

3500

1740

1750

1760

1780

1790

1800

1810

1830

1840

ia50

3600

1870

1880

1890

1900

1910

1930

1940

1950

1960

1970

3 700

1990

2 000

2 010

2 020

2 030

2 050

2 060

2 070

2 080

2 090

3 800

2110

2120

2130

2150

2160

2170

2180

2 200

2 210

2 220

3 900

2 240

2 250

2 260

2 270

2 280

2 300

2 310

2 320

2 330

2 340

4 000

2 360

2 370

2 380

2 390

2 400

2 420

2 430

2 440

2 450

2 460

4100

2 480

2 490

2 500

2 520

2 530

2 540

2 550

2 570

2 580

2 590

4 200

2 610

2 620

2 630

2 640

2 650

2 670

2 680

2 690

2 700

2 710

4 300

2 730

2 740

2 750

2 770

2 780

2 790

2 800

2 820

2 830

2 840

4 400

2 860

2 870

2 880

2 890

2 900

2 920

2 930

2 940

2 950

2 960

4 500

2 980

2 990

3 000

3 010

3 020

3 040

3050

3 060

3 070

3 080

4 600

3100

3110

3120

3140

3150

3160

3170

3190

3 200

3210

4 700

3 230

3 240

3250

3 260

3 270

3 290

3 300

3 310

3 320

3 330

4 800

3 350

3 360

3 370

3 380

3 390

3410

3 420

3 430

3 440

3 450

4 900

3470

3 480

3 490

3510

3520

3530

3540

3560

3570

3580

5 000

3 600

3 610

3 620

3 630

3 640

3660

3 670

3680

3 690

3 700

5100

3 720

3 730

3 740

3 760

3 770

3 780

3 790

3 810

3 820

3 830

5 200

3 850

3 860

3 870

3880

3 890

3 910

3 920

3930

3940

3 950

5 300

3 970

3 980

3 990

4 000

4 010

4 030

4 040

4 050

4 060

4 070

5 400

4 090

4100

4110

4130

4140

4150

4160

4180

4190

4 200

5 500

4 220

4 230

4 240

4 250

4 260

4 280

4 290

4 300

4 310

4 320

5 600

4 340

4 350

4 360

4 370

4 380

4 400

4 410

4420

4 430

4 440

5 700

4 460

4 470

4 480

4 500

4 510

4520

4 530

4550

4560

4570

5 800

4 590

4 600

4 610

4 620

4 630

4 650

4 660

4 670

4 680

4 690

5 900

4 710

4 720

4 730

4 750

4 760

4 770

4 780

4 800

4 810

4 820

6 000

4 840

4 850

4 860

4 870

4 880

4 900

4 910

4 920

4 930

4 940

6100

4 960

4 970

4 980

4 990

5 000

5 020

5 030

5 040

5 050

5 060

6 200

5 080

5 090

5 100

5120

5 130

5140

5 150

5170

5 180

5 190

6 300

5 210

5 220

5 230

5 240

5 250

5 270

5 280

5 290

5 300

5 310

6 400

5 330

5 340

5 350

5 360

5 370

5 390

5 400

5 410

5 420

5 430

6 500

5 450

5 460

5 470

5 490

5 500

5 510

5 520

5 540

5 550

5 560

6 600

5 580

5 590

5 600

5 610

5 620

5 640

5 650

5 660

5 670

5 680

6 700

5 700

5 710

5 720

5 740

5 750

5 760

5 770

5 790

5 800

5 810

6 800

5 830

5 840

5 850

5 860

5 870

5 890

5 900

5 910

5 920

5 930

6 900

5 950

5 960

5 970

5 980

5 990

6 010

6 020

6 030

6 040

6 050

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell (forts.)- Ortsgrupp IV.

23

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

7 000

6 070

6 080

6 090

6110

6120

6130

6140

6160

6170

6180

7100

6 200

6 210

6 220

6 230

6 240

6 260

6 270

6 280

6 290

6 300

7 200

6 320

6 330

6 340

6 350

6 360

6 380

6 390

6 400

6 410

6 420

7 300

6 440

6 450

6 460

6 480

6 490

6 500

6 510

6 530

6 540

6 550

7 400

6570

6 580

6 590

6 600

6 610

6 630

6 640

6 650

6 660

6 670

7 B00

6 690

6 700

6 710

6 730

6 740

6 750

6 760

6 780

6 790

6 800

7 600

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

6 880

6 890

6 900

6 910

6 920

7 700

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 800

7 060

7 070

7 080

7100

7 110

7 120

7130

7150

7160

7170

7 900

7190

7 200

7 210

7 220

7 230

7 250

7 260

7 270

7 280

7 290

8 000

7 310

7 320

7 330

7 340

7 350

7 370

7 380

7 390

7 400

7 410

8100

7 430

7 440

7 450

7 470

7 480

7 490

7 500

7520

7530

7 540

8 200

7 560

7 570

7 580

7 590

7 600

7 620

7 630

7 640

7 650

7 660

8 300

7 680

7 690

7 700

7 720

7 730

7 740

7 750

7 770

7 780

7 790

8 400

7 810

7 820

7 830

7 840

7 850

7 870

7 880

7 890

7 900

7 910

8500

7 930

7 940

7 950

7 960

7 970

7 990

8 000

8 010

8 020

8 030

8 600

8 050

8 060

8 070

8 090

8100

8110

8120

8140

8150

8160

8 700

8180

8190

8 200

8 210

8 220

8 240

8 250

8 260

8 270

8 280

8 800

8 300

8 310

8 320

8 330

8 340

8 360

8 370

8 380

8 390

8 400

8 900

8 420

8 430

8 440

8 460

8 470

8 480

8 490

8 510

8520

8530

9 000

8550

8560

8570

8580

8590

8 610

8 620

8 630

8 640

8 650

9100

8 670

8 680

8 690

8 710

8 720

8 730

8 740

8 760

8 770

8 780

9 200

8 800

8 810

8 820

8 830

8 840

8 860

8 870

8 880

8 890

8 900

9 300

8 920

8 930

8 940

8950

8 960

8 980

8 990

9 000

9 010

9 020

9 400

9 040

9 050

9 060

9 080

9 090

9100

9110

9130

9140

9150

9 500

9170

9180

9190

9 200

9 210

9 230

9 240

9 250

9 260

9 270

9 600

9 290

9 300

9 310

9 320

9 330

9 350

9 360

9 370

9 380

9 390

9 700

9 410

9 420

9 430

9 450

9 460

9 470

9 480

9 500

9510

9 520

9 800

9540

9550

9 560

9570

9 580

9 600

9 610

9 620

9 630

9 640

9 900

9 660

9 670

9 680

9 700

9 710

9 720

9 730

9 750

9 760

9 770

10 000

9 790

9 800

9 810

9 820

9 830

9 850

9 860

9 870

9 880

9 890

10 100

9 910

9 920

9 930

9 940

9 950

9 970

9 980

9 990

10 000

10 010

10 200

10 030

10 040

10 050

10 070

10 080

10 090

10100

10120

10130

10140

10 300

10160

10170

10180

10190

10 200

10 220

10 230

10 240

10 250

10 260

10 400

10 280

10 290

10 300

10 310

10 320

10 340

10 350

10 360

10 370

10 380

10 500

10 400

10 410

10 420

10 440

10 450

10 460

10 470

10 490

10500

10510

10 600

10530

10540

10550

10560

10 570

10 590

10 600

10 610

10 620

10 630

10 700

10 650

10 660

10 670

10 690

10 700

10 710

10 720

10 740

10 750

10 760

10 800

10 780

10 790

10 800

10 810

10 820

10 840

10 850

10 860

10 870

10 880

När den taxerade inkomsten uppgår till 10 900 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell (forts.). Ortsgrupp V.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

2 000

10

20

30

40

50

60

70

80

90

2100

100

no

120

130

140

150

160

170

180

190

2 200

200

210

220

230

240

250

260

270

280

290

2 300

300

310

320

330

340

350

360

370

380

390

2 400

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

2 500

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

2 600

600

610

620

630

640

650

660

670

680

690

2 700

700

710

720

730

740

750

760

770

780

790

2 800

800

810

820

830

840

850

860

870

880

890

2 900

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

3 000

1000

1010

1020

1030

1050

1060

1070

1080

1100

1 no

3100

1120

1130

1150

1160

1170

1180

1200

1210

1220

1230

3 200

1250

1260

1270

1280

1300

1310

1320

1330

1350

1360

3 300

1370

1380

1400

1410

1420

1430

1450

1460

1470

1480

3 400

1500

1510

1520

1530

1550

1560

1570

1580

1600

1610

3500

1620

1630

1650

1660

1670

1680

1700

1710

1720

1730

3600

1750

1760

1770

1780

1800

1810

1820

1830

1850

1860

3700

1870

1880

1900

1910

1920

1930

1950

1960

1970

1980

3 800

2 000

2 010

2 020

2 030

2 050

2 060

2 070

2 080

2100

2110

3 900

2120

2130

2150

2160

2170

2180

2 200

2 210

2 220

2 230

4 000

2 250

2 260

2 270

2 280

2 300

2 310

2 320

2 330

2 350

2 360

4100

2 370

2 380

2 400

2 410

2 420

2 430

2 450

2 460

2 470

2 480

4 200

2500

2 510

2 520

2 530

2 550

2 560

2 570

2580

2 600

2 610

4 300

2 620

2 630

2 650

2 660

2 670

2 680

2 700

2 710

2 720

2 730

4 400

2 750

2 760

2 770

2 780

2 800

2 810

2 820

2 830

2 850

2 860

4500

2 870

2 880

2 900

2 910

2 920

2 930

2 950

2 960

2 970

2 980

4 600

3 000

3 010

3 020

3 030

3 050

3 060

3 070

3 080

3100

3110

4 700

3120

3130

3150

3160

3170

3180

3 200

3 210

3 220

3 230

4 800

3 250

3 260

3 270

3 280

3 300

3 310

3 320

3 330

3 350

3 360

4 900

3 370

3 380

3 400

3 410

3420

3 430

3 450

3460

3 470

3 480

5 000

3500

3510

3520

3530

3550

3560

3570

3580

3 600

3 610

6100

3620

3 630

3 650

3 660

3 670

3 680

3 700

3 710

3 720

3 730

5 200

3 750

3 760

3 770

3 780

3 800

3 810

3 820

3 830

3 850

3 860

5 300

3 870

3 880

3 900

3 910

3 920

3 930

3 950

3960

3 970

3 980

5 400

4 000

4 010

4 020

4 030

4 050

4 060

4 070

4 080

4100

4110

5 500

4120

4130

4150

4160

4170

4180

4 200

4 210

4 220

4 230

5 600

4 250

4 260

4 270

4 280

4 300

4 310

4 320

4 330

4 350

4 360

5 700

4 370

4 380

4 400

4 410

4 420

4 430

4 450

4 460

4 470

4 480

5 800

4 500

4 510

4 520

4 530

4 550

4 560

4 570

4 580

4 600

4 610

5 900

4 620

4 630

4 650

4 660

4 670

4 680

4 700

4 710

4 720

4 730

6 000

4 750

4 760

4 770

4 780

4 800

4 810

4 820

4 830

4 850

4 860

6100

4 870

4 880

4 900

4 910

4 920

4 930

4 950

4 960

4 970

4 980

6 200

5 000

5 010

5 020

5 030

5 050

5 060

5 070

5 080

5100

5 no

6 300

5120

5130

5150

5160

5 170

5180

5 200

5 210

5 220

5 230

6 400

5 250

5 260

5 270

5 280

5 300

5 310

5 320

5 330

5 350

5 360

6 500

5 370

5 380

5 400

5 410

5 420

5 430

5 450

5 460

5 470

5 480

6 600

5 500

5 510

5 520

5 530

5 550

5 560

5 570

5 580

5 600

5 610

6 700

5 620

5 630

5 650

5 660

5 670

5 680

5 700

5 710

5 720

5 730

6 800

5 750

5 760

5 770

5 780

5 800

5 810

5 820

5 830

5 850

5 860

6 900

5 870

5 880

5 900

5 910

5 920

5 930

5 950

5 960

5 970

5 980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition nr 212

Tabell (forts). Ortsgrupp V.

25

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

7 000

6 000

6 010

6 020

6 030

6 050

6 060

6 070

6 080

6100

6110

7100

6120

6 130

6150

6160

6170

6 180

6 200

6 210

6 220

6 230

7 200

6 250

6 260

6 270

6 280

6 300

6 310

6 320

6 330

6 350

6 360

7 300

6 370

6 380

6 400

6 410

6 420

6 430

6 450

6 460

6 470

6 480

7 400

6 500

6 510

6 520

6530

6 550

6560

6 570

6 580

6 600

6 610

7 500

6 620

6 630

6 650

6 660

6 670

6 680

6 700

6 710

6 720

6 730

7 600

6 750

6 760

6 770

6 780

6 800

6 810

6 820

6 830

6 850

6 860

7 700

6 870

6 880

6 900

6 910

6 920

6 930

6 950

6 960

6 970

6 980

7 800

7 000

7 010

7 020

7 030

7 050

7 060

7 070

7 080

7100

7110

7 900

7 120

7130

7150

7160

7 170

7 180

7 200

7 210

7 220

7 230

8 000

7 250

7 260

7 270

7 280

7 300

7 310

7 320

7 330

7 350

7 360

8100

7 370

7 380

7 400

7 410

7 420

7 430

7 450

7 460

7 470

7 480

8 200

7 500

7 510

7 520

7 530

7 550

7560

7 570

7 580

7 600

7 610

8 300

7 620

7 630

7 650

7 660

7 670

7 680

7 700

7 710

7 720

7 730

8 400

7 750

7 760

7 770

7 780

7 800

7 810

7 820

7 830

7 850

7 860

8 500

7 870

7 880

7 900

7 910

7 920

7 930

7 950

7 960

7 970

7 980

8 600

8 000

8 010

8 020

8 030

8 050

8 060

8 070

8 080

8100

8110

8 700

8120

8130

8150

8160

8170

8180

8 200

8 210

8 220

8 230

8 800

8 250

8 260

8 270

8 280

8 300

8 310

8 320

8 330

8 350

8 360

8 900

8 370

8 380

8 400

8 410

8 420

8 430

8 450

8 460

8 470

8 480

9 000

8500

8510

8520

8530

8550

8560

8570

8580

8 600

8 610

9100

8 620

8 630

8650

8 660

8 670

8 680

8 700

8 710

8 720

8 730

9 200

8 750

8 760

8 770

8 780

8 800

8 810

8 820

8 830

8 850

8 860

9 300

8 870

8 880

8 900

8 910

8 920

8 930

8 950

8 960

8 970

8 980

9 400

9 000

9 010

9 020

9 030

9 050

9 060

9 070

9 080

9100

9110

9500

9120

9130

9150

9160

9170

9180

9 200

9 210

9 220

9 230

9 600

9 250

9 260

9 270

9 280

9 300

9 310

9 320

9 330

9 350

9 360

9 700

9 370

9 380

9 400

9 410

9 420

9 430

9 450

9 460

9 470

9 480

9 800

9500

9 510

9 520

9 530

9 550

9560

9570

9580

9 600

9 610

9 900

9 620

9 630

9 650

9 660

9 670

9 680

9 700

9 710

9 720

9 730

10 000

9 750

9 760

9 770

9 780

9 800

9 810

9 820

9 830

9 850

9 860

10 100

9 870

9 880

9 900

9 910

9 920

9 930

9 950

9 960

9 970

9 980

10 200

10 000

10 010

10 020

10 030

10 050

10 060

10 070

10 080

10100

10110

10 300

10120

10130

10 150

10160

10 170

10180

10 200

10 210

10 220

10 230

10 400

10 250

10 260

10 270

10 280

10 300

10 310

10 320

10 330

10 350

10 360

10500

10 370

10 380

10 400

10 410

10 420

10 430

10 450

10 460

10 470

10 480

10 600

10500

10 510

10 520

10530

10550

10560

10570

10580

10 600

10 610

10 700

10 620

10 630

10 650

10 660

10 670

10 680

10 700

10 710

10 720

10 730

10 800

10 750

10 760

10 770

10 780

10 800

10 810

10 820

10 830

10 850

10 860

10 900

10 870

10 880

10 900

10 910

10 920

10 930

10 950

10 960

10 970

10 980

När den taxerade inkomsten uppgår till 11000 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke orlsavdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Förslag

till

förordning om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Till staten skall årligen erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna förordning

givna bestämmelser.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig

förmögenhetsskatt stadgas i taxeringsförordningen.

Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skola bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje

stycket och 64 § 2 mom. kommunalskattelagen äga motsvarande tillämpning.

Likaledes skola, i den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen

eller i denna förordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen

likartade bestämmelser skola tillämpas vid taxeringen till förmögenhetsskatt,

anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse.

Skattepliktig förmögenhet.

2 §•

Skattepliktig förmögenhet utgör kapitalvärdet av den skattskyldiges nedan

i 3 § 1 mom. angivna tillgångar, i den mån samma värde överstiger kapitalvärdet

av hans skulder.

3 §.

1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen skola, i den mån ej annat framgår

av 2 mom. här nedan, såsom tillgångar upptagas:

a) fastighet, frälseränta inbegripen;

b) tomträtt, vattenfallsrätt;

c) lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i skattskyldigs förvärvsverksamhet

eller att däri omsättas eller förbrukas, såsom levande och

döda inventarier, råämnen, varor, förbrukningsartiklar och dylikt, gruvor,

patent- och förlagsrätter, rätt till skogsavverkning å annans mark samt rätt

till stenbrott och dylikt;

d) kapital, som finnes kontant tillgängligt eller utlånats eller nedlagts i

obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra ford
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

27

ringar eller av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar, bolag eller

rederier, i den män samma kapital icke är att hänföra till i c) här ovan

nämnd egendom;

e) lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga

bruk och bekvämlighet och av beskaffenhet att böra hänföras till yttre inventarier,

såsom ekipage, ridhästar, automobiler, motorcyklar, lustjakter,

motorbåtar och dylikt, så ock smycken;

f) besittningsrätt till fastighet, där innehavaren ej enligt 7 § skall likställas

med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mot visst belopp en gång

för alla upplåten för innehavarens livstid eller för tid, som icke kommer att

utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång;

g) rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande förmån,

som icke avses i f) här ovan, såvida rättigheten är förhandenvarande och bestämd

att tillgodonjutas för den berättigades livstid eller för tid, som icke

kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång.

2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;

b) rätt till undantagsförmåner samt till pension och annan förmån, som

åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, ävensom till sådan livränta,

varom förmäles i 32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen;

c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma

är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet

av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000

kronor;

d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastningen;
e)

möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges

och hans familjs personliga bruk;

f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej

ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten

tillgängliga;

g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest sammanlagda

värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt

till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;

i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den

skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa

eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd

kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §•

Värdesättning av tillgångar, som i 3 § 1 mom. omförmälas, skall ske med

hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång och med iakttagande

av här nedan meddelade bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Fastighet, frälseränta inbegripen, upptages till det taxeringsvärde, som vid

nämnda tidpunkt var för densamma gällande. Var sådant värde då ej åsatt

eller har under beskattningsåret omständighet inträffat, som kan under taxeringsperioden

påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxeringsvärde,

som för taxeringsåret bliver densamma åsatt.

Tomträtt eller valtenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten

med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår,

kan anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar,

i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget

affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.

Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse,

upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret

upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden

före förfallodagen, uppskattas till belopp, som efter en räntefot av fem procent

utgör fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna förordning

fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas

inflyta. Värdelös fordran upptages icke.

Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages till det

noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må hava

varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden.

Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta

uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den uppgått under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller

förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskattningsåret,

och en räntefot av fem för hundra om året enligt de vid denna förordning

fogade tabellerna II, III och IV.

Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock

är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna III och IV,

såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio

gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.

Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda, att

rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens

kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten

oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes

ålder.

Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation allenast

delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde

motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen

därest föreningen trätt i likvidation.

övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava betingat

vid försäljning under normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

5 §•

29

Vid förmögenhetsberäkningen skola den skattskyldiges skulder upptagas

till sitt kapitalvärde, sådant detta var vid beskattningsårets utgång.

Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra till rörelse, skall upptagas

till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej förfallen

ränta.

Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och

därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av kapitalvärdet

av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva undantagsförmåner,

pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall

vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av

ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande tillämpning.

Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så ock

annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej heller vid

beskattningsårets utgång oreglerade hushållsskulder och därmed jämförliga

skulder.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även den skattskyldiges oguldna,

på grund av taxering under beskattningsåret eller något föregående år utgående

skatter.

Skattskyldighet för förmögenhet.

6 §•

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej

annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse

eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid beskattningsårets

utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro här i

riket bosatta, ävensom i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

omförmälda familjestiftelser:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här

i riket eller å utländsk ort;

b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet

äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för

gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar

samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas

gemensamma räkning, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga

dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket

eller å utländsk ort;

c) fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid beskattningsårets

utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här i

riket bosatta, samt utländska bolag:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd,

till den del den icke utgjorts av svenska aktier, dock att skattskyldighet

föreligger för sådana aktier, som äro nedlagda i rörelse här i riket.

Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för förmögenhet.

För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att

erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.

Hypoteksföreningar, bostadskreditföreningar och jordbrukets kreditkassor

äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.

2 mom. Med här i riket nedlagd förmögenhet avses:

a) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. a) och b), försåvitt desamma

finnas här i riket;

b) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. c) och d), försåvitt desamma

finnas här i riket och äro avsedda för företag, som av skattskyldig härstädes

bedrives; samt

c) svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag och

rederier, i den mån dessa tillgångar icke ingå under b) i detta mom.

När skattskyldighet för förmögenhet är begränsad enligt vad i 1 mom.

stadgas, får vid förmögenhetsberäkningen avdrag ske allenast för skuld, som

häftar vid den förmögenhet skattskyldigheten avser.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med

ägare:

a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;

b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad

ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig

besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till

bergshanteringens understöd;

c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av

förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap;

d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,

vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns

avkomling;

e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs

eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta avkastningen

av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen;

f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill

äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger, att han

finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom förmögenhetens

ägare.

Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmögenheten

beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som avkastningen

av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

31

8 §•

Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst före

taxeringsåret icke fyllt 21 år, skall, därest barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst icke uppgår till minst 10 kronor, den

skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet. I den skattskyldiges

skattepliktiga förmögenhet inbegripes i sådant fall jämväl barnets förmögenhet.

Beräkning av statlig förmögenhetsskatt.

9 §.

Statlig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den på nedan angivet

sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages, utom i fall som avses i tredje

och fjärde styckena här nedan, den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet

vid beskattningsårets utgång.

Därest för fysisk person eller oskift dödsbo den skattepliktiga förmögenheten

överstiger trettio gånger ett belopp, motsvarande summan av de för

den skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen om

statlig inkomstskatt fastställda inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad

med enligt samma förordning medgivna avdrag för underskott å förvärvskälla

(sammanräknad nettoinkomst) samt den skattepliktiga förmögenheten ej

överstiger 100 000 kronor, skall den beskattningsbara förmögenheten utgöra ett

belopp, motsvarande trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten,

dock minst femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Överstiger den skattepliktiga förmögenheten för skattskyldig, som i föregående

stycke avses, 100 000 kronor och motsvarar trettio gånger den sammanräknade

nettoinkomsten högst nämnda belopp, skall den skattepliktiga

förmögenheten minskas med skillnaden mellan 100 000 kronor och vad som

motsvarar trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten eller, om trettio

gånger den sammanräknade nettoinkomsten understiger 50 000 kronor, med

sistnämnda belopp. Vad som härefter återstår utgör beskattningsbar förmögenhet.

Har vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar i

rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen,

frångåtts, skall till grund för tillämpning av de i tredje och fjärde

styckena meddelade bestämmelserna läggas den sammanräknade nettoinkomst

som skulle hava fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen

gjorda värdesättningen av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen.

Vid beräkning av den i föregående punkt avsedda inkomsten skall

iakttagas, att värdesättning av tillgångarna vid utgången av närmast föregående

beskattningsår skall ske enligt grunder motsvarande dem, vilka tilllämpats

vid förmögenhetsuppskattningen för det beskattningsår varom fråga

är.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

10 §.

Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag eller i 10 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse skall icke utgöra

statlig förmögenhetsskatt, därest den beskattningsbara förmögenheten icke

överstiger 30 000 kronor.

Ej heller föreligger skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt för juridisk

person som avses i 6 § 1 mom. b) denna förordning, därest den beskattningsbara

förmögenheten icke överstiger 5 000 kronor.

11 §.

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo,

utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

omförmäld familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor:

sex promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

30 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

100 000 men icke 150 000 kr.: 420 kr. för 100 000 kr. och 10 °/00 av återstoden;

150 000 > » 200 000 » : 920 » > 150 000 * » 12 o/oo; » » ;

200 000 > » 300 000 » : 1 520 > » 200 000 » » 15 °/oo » » ;

300 000 kr. : 3 020 » * 300 000 » » 18 °/oo » »

2 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för juridisk person, som avses i

6 § 1 mom. b) denna förordning, utgöra:

en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstiger 5 000 kronor, dock lägst en krona.

12 §.

1 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen

därav levt tillsammans, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna

var för sig, varvid boets gemensamma förmögenhet inräknas i mannens

skattepliktiga förmögenhet. Har därvid skuld, som i 5 § avses, helt eller

delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens förmögenhet,

må bristen avräknas å den andra makens förmögenhet. Den beskattningsbara

förmögenheten beräknas för makarna gemensamt under hänsyntagande,

vid tillämpning av 9 § tredje och fjärde styckena, till makarnas

sammanlagda nettoinkomst. Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedömes med

hänsyn till makarnas sålunda bestämda beskattningsbara förmögenhet. Skatt

beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet samt fördelas å makarna efter

deras skattepliktiga förmögenheter.

2 mom. Äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen

därav levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig förmögenhetsskatt

anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 212.

33

Eftertaxering.

13 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,

att han icke blivit taxerad till statlig förmögenhetsskatt eller att han

blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till statlig

förmögenhetsskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande

undandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är

stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomstskatt äga motsvarande tilllämpning.

Beskattningsort.

14 §.

Skattskyldig taxeras till statlig förmögenhetsskatt i den kommun, där han

skall taxeras till statlig inkomstskatt.

Allmänna bestämmelser.

15 §.

1 inom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,

som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och

har dödsboet att på grund av taxering för förmögenhet enligt denna förordning

erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som

äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande

omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet

medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse

som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det

beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.

Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering

och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum

före dödsfallet.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra

kalenderåret efter dödsåret.

2 mom. För statlig förmögenhetsskatt, som påförts avliden person eller,

såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo

efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet

skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper

och icke i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

Vad nu sagts skall gälla även statlig förmögenhetsskatt, som på grund

av eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

16 §.

1 mom. Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket

bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande

vistats utan att vara härstädes bosatt.

2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i

denna förordning likställas främmande stat samt utländsk menighet, försök - ringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk

person.

17 §.

Ä svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt

eller löna! svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning

och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i

denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.

Vad in sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år,

därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.

18 §.

Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade

konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit

svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit här i

riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldigheten

som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för förmögenhet,

som utgöres av andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall

av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han

under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att

sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och

enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.

19 §.

Där för tillämpningen av denna förordning erfordras tabeller eller föreskrifter

utöver vad de vid förordningen fogade tabellerna och anvisningarna

innehålla, äger Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Om undantag från denna förordnings bestämmelser i vissa fall.

20 §.

1 mom. Är förmögenhet, för vilken statlig förmögenhetsskatt skall utgöras,

tillika underkastad motsvarande beskattning i annan stat, och har, till förekommande

av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träffats

om uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige

eller förordnande meddelats, att viss förmögenhet eller förmögenhet av visst

slag skai! helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskatt
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

35

ning. som äger rum med tillämpning av överenskommelse eller förordnande,

varom nu sagts, anses hava ägt rum enligt denna förordning.

2 mom. Konungen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dubbelbeskattning,

som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överenskommelse,

såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda stat

och Sverige av förmögenhet, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock,

under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna, att

viss förmögenhet eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis vara

fri '' rån beskattning här i riket.

I fall, varom i detta mom. förmäles, må Konungen förklara, att statlig

förmögenhetsskatt skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande

bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att

uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen

eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten än skatten

skuile utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts,

om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.

Överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta

mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller

närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.

3 mom. Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas

erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom i

denna paragraf stadgas.

21 §.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från

utgörande av skatt för förmögenhet, bestående av främmande stat tillhörig,

för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet.

22 §.

Skuld, som häftar vid förmögenhet, vilken jämlikt överenskommelse eller

beslut varom i 20 § eller 21 § sägs ej skall här i riket beskattas, får icke vid

taxering till statlig förmögenhetsskatt avräknas från förmögenhet, som skall

tagar till beskattning härstädes.

23 §.

Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad

för samma förmögenhet såväl här i riket som i utländsk stat, må

Konungen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande

kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga,

till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande

av statlig förmögenhetsskatt. Har skatten redan erlagts, återbekommes

den i den ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförordningen

stadgas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken

dag förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt samt förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild

skatt å förmögenhet, förstnämnda förordning såvitt angår skatt för förmögenhet,

skola upphöra att gälla. I samband med denna förordnings ikraftträdande

skall följande iakttagas:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning vid 1948 års

taxering, så ock i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.

2) Såvida icke eljest meddelade föreskrifter till annat föranleda, skall efter

denna förordnings ikraftträdande vad i lag eller annan allmän författning

sägs

angående förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i stället

avse, där fråga är om förmögenhet, förordningen om statlig förmögenhetsskatt,

angående förordningen om särskild skatt å förmögenhet i stället avse förordningen

om statlig förmögenhetsskatt, samt

angående den enligt förordningen om särskild skatt d förmögenhet beskattningsbara

förmögenheten i stället avse den enligt förordningen om

statlig förmögenhetsskatt beskattningsbara förmögenheten.

Anvisningar

till 3 och 4 §§.

1. Tillgång, som efter ty i dessa paragrafer sägs skall ingå i förmögenhetsberäkningen,

skall därvid upptagas, även om den under beskattningsåret icke

lämnat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra värdehandlingar

skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit under året.

2. Såsom affärsbruk i rörelse får anses gälla, att tillgångar, som äro avr

sedda till stadigvarande bruk i rörelsen, upptagas till anskaffningsvärdet,

därå årl''ga avskrivningar göras för utrangering, slitning och annan värdeminskning.

Emellertid förekommer understundom, att avskrivningar å tillgångar

till stadigvarande bruk i rörelsen icke verkställas eller göras i större

omfattning än som varit av förhållandena påkallad. Härtill skall hänsyn

tagas vid värdesättningen av tillgångarna, så att vederbörliga avskrivningar

alltid beräknas men tillika hållas inom skäliga belopp.

Lager av råämnen eller varor värderas såsom helhet utan hänsyn till påräknelig

vinst vid försäljning i detalj.

Den omständigheten, att vid inkomstberäkning viss värdesättning varom

ovan sagts blivit godkänd, medför ej att denna skall anses bindande jämväl

för förmögenhetsberäkningen.

I fråga om värdesättning av tillgångar inom jordbruk med binäringar samt

skogsbruk gäller, att levande inventarier sättas till sitt värde i allmänna marknaden,

och att vid värdesättning av döda inventarier samma förfarande följes,

som ovan är för rörelse angivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

37

3. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är ovisst,

antingen i den meningen att det är osäkert, om den såsom villkor bestämda

tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen att det visserligen är

säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men ovisst när, skall fordringen icke

medräknas. Däremot har den omständigheten, att fordran, som löper utan

ränta, ännu ej är förfallen till betalning, betydelse endast för beräkningen av

dess förhandenvarande värde (4 §).

4. Rättighet skall anses vara bestämd att tillgodonjutas för tid, som icke

kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång, även för det

fall att viss tid icke blivit bestämd, men anledning icke förefinnes att antaga,

att rättigheten kommer att upphöra tidigare än efter det femte årets utgång.

till 6 §.

Såsom här i riket nedlagd förmögenhet anses icke vad någon placerar i

svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fastighet eller vad han

har innestående på bankräkning här i riket eller eljest har att här fordra, där

fordringen icke grundar sig på affärsverksamhet, som han, ensam eller jämte

annan, här i riket utövat. Ej heller föranleder den omständigheten, att utom

riket bosatt person under vistelse här i riket medfört värdehandlingar eller

annan lös egendom eller att han anförtrott dylik egendom i vård hos annan

härstädes, att egendomen blir att anse såsom här i riket nedlagd förmögenhet.

till 7 §.

Förhållande som avses i 7 § f) kan tänkas föreligga, då det är sannolikt

att förmögenheten eller dess värde och rätten till avkastningen därav komma

att i framtiden åter förenas hos den som har rätt till avkastningen eller denne

närstående person. Den omständigheten, att äganderätten skilts från rätten

till avkastningen, kan i dylikt fall vara att betrakta mera som en, exempelvis

för att vinna lättnad i beskattning, tillämpad yttre form än som en anordning

åsyftande att åstadkomma en verklig överflyttning av de förmåner, innehavet

av förmögenheten kan anses medföra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition, nr 212.

Tabell I

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en efter förloppet av

nedanstående antal år till betalning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor,

därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen.

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde j

i

95-24

26

28-12

51

8-31

76

2-45

2

90-70

27

26-78

52

7-91

77

2-34

3

86-38

28

25-51

53

7-53

78

2-22

4

82-27

29

24-29

54

7-17

79

2-12

5

78-35

30

23-14

55

6-83

80

2-02

6

74-62

31

22-04

56

6-51

81

1-92

7

71-07

32

20-99

57

6-20

82

1-83

8

67-68

33

19-99

58

5-90

83

1-74

9

64-46

34

19-04

59

5-62

84

1-66

10

61-39

35

18-13

60

5-35

85

1-58

11

58-47

36

17-27

61

5-10

86

1-51

12

55-68

37

16-44

62

4-86

87

1-43

13

53-03

38

15-66

63

4-62

88

1-37

14

50-51

39

14-91

64

4-40

89

1-30

15

48-10

40

14-20

65

4-19

90

1-24

16

45-81

41

13-53

66

3-99

91

1-18

17

43-63

42

12-88

67

3-80

92

1-12

18

41-55

43

12-27

68

3-62

93

1-07

19

39-57

44

11-69

69

3-45

94

1-02

20

37-69

. 45

11-13

70

3-29

95

0-97

21

35-89

46

10-60

71

3-13

96

0-92

22

34-18

47

10-09

72

2-98

97

0-88

23

32-56

48

9-61

73

2-84

98

0-84

24

31-01

49

9-16

74

2-70

99

0-80

25

29-53

50

8-72

75

2-58

100

0-76

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

39

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en under nedanstående

antal år utgående, vid slutet av varje år till betalning förfallen ränta

(avkomst, förmån) å 1 krona.

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

i

0-95

26

14*38

51

18*34

76

19*51

2

1-86

27

14*64

52

18*42

77

19*53

3

2-72

28

14*90

53

18*49

78

19*56

4

3-55

29

15*14

54

18*57

79

19*58

5

4-33

30

15*37

55

18*63

80

19*60

6

5-08

31

15*59

56

18*70

81

19*62

7

5-79

32

15*80

57

18*76

82

19*63

8

6*46

33

16*00

58

18*82

83

19*65

9

7*11

34

16*19

59

18*88

84

19*67

10

7*72

35

16*37

60

18*93

85

19*68

11

8*31

36

16*55

61

18*98

86

19*70

12

8*86

37

16*71

62

19*03

87

19*71

13

9*39

38

16*87

63

19*08

88

19*73

14

9*90

39

17*02

64

19*12

89

19*74

15

10*38

40

17*16

65

19*16

90

19*75

16

10*84

41

17*29

66

19*20

91

19*76

17

11*27

42

17*42

67

19*24

92

19*78

18

11*69

43

17*55

68

19*28

93

19*79

19

12*09

44

17*66

69

19*31

94

19*80

20

12*46

45

17*77

70

19*34

95

19*81

21

12*82

46

17*88

71

19*37

96

19*82

22

13*16

47

17*98

72

19*40

97

19*82

23

13*49

48

18*08

73

19*43

98

19*83

24

13*80

49

18*17

74

19*46

99

19*84

25

14*09

50

18*26

75

19*48

100

19*85

Utgår beloppet 1 stället vid början av varje år, erhålles kapitalvärdet genom att öka närmast

föregående tal med 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell III

utvisande kapitalvfirdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan

förmån, som vid slutet av varje år under en persons av mankön livstid utgår

med belopp eller till värde av 1 krona.

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

15-76

30

15-76

60

9-85

90

1-85

1

17-24

31

15-65

61

9-56

91

1-72

2

17-52

32

15-53

62

9-27

92

1-59

3

17-60

33

15-41

63

8-96

93

1-48

4

17-63

34

15-27

64

8-67

94

1-35

5

17-62

35

15-13

65

8-36

95

1-25

6

17-60

36

14-99

66

8-05

96

1-17

7

17-56

37

14-84

67

7-73

97

1-12

8

17-51

38

14-69

68

7-43

98

1-03

9

17-45

39

14-53

69

7-11

99

0-90

10

17-38

40

14-36

70

6-80

100

0-81

11

17-31

41

14-20

71

6-48

101

0-69

12

17-23

42

14-02

72

6-17

102

0-55

13

17-14

43

13-85

73

5-86

103

0-40

14

17-05

44

13-66

74

5-55

104

0-23

15

16-95

45

13-47

75

5-25

16

16-86

46

13-27

76

4-95

17

16-77

47

13-07

77

4-66

18

16-69

48

12-86

78

4-38

19

16-62

49

12-64

79

4-11

20

16-55

50

12-41

80

3-85

21

16-49

51

12-18

81

3-60

22

16-43

52

11-95

82

3-35

23

16-37

53

11-71

83

3-12

24

16-30

54

11-46

84

2-89

25

16-22

55

11-21

85

2-69

26

16-14

56

10-96

86

2-50

27

16-05

57

10-69

87

2-32

28

15-96

58

10-41

88

2-14

29

15-86

59

10-13

89

1-98

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0''25. Utgår den

vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0''375. Utgår den vid början av varje år, ökas det

med 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

41

Tabell IV

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan

förmån, som vid slutet av varje år under en persons avkvinnkön livstid utgår

med belopp eller till värde av 1 krona.

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

16-13

30

16-00

60

10-36

90

2-10

1

17-33

31

15-90

61

10-06

91

1-95

2

17-59

32

15-80

62

9-76

92

1-80

3

17-66

33

15-69

63

9-45

93

1-67

4

17-69

34

15-58

64

9-13

94

1-55

5

17-68

35

15-46

65

8-81

95

1-42

6

17-66

36

15-34

66

8-49

96

1-34

7

17-63

37

15-21

67

8-16

97

1-29

8

17-58

38

15-08

68

7-83

98

1-22

9

17-53

39

14-94

69

7-51

99

1-12

10

17-47

40

14-80

70

7-18

100

1-02

11

17-40

41

14-65

71

6-85

101

0-91

12

17-33

42

14-49

72

6-52

102

0-80

13

17-25

43

14-33

73

6-21

103

0-64

14

17-18

44

14-16

74

5-89

104

0-47

15

17-11

45

13-98

75

5-57

105

0-26

16

17-04

46

13-79

76

5*27

17

16-97

47

13-59

77

4-97

18

16-91

48

13-39

78

4-70

19

16-84

49

13-18

79

4-41

20

16-77

50

12-96

80

4-14

21

16-71

51

12-74

81

3-88

22

16-64

52

12-50

82

3-63

23

16-57

53

12-26

83

3-39

24

16-50

54

12-01

84

3-16

25

16-42

55

11-75

85

2-96

26

16-34

56

11-49

86

2-76

27

16-27

57

11-22

87

2-58

28

16-18

58

10-94

88

2-41

29

16-09

59

10-66

89

2-25

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0''25. Utgår den

vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0''375. Utgår den vid början av varje år, ökas det

med 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 1 mom., 26 § 1 och 3 mom., 28 § 2 och

3 mom., 29 § 1 mom., 34 §, 36 § 1 mom., 77 § 2 och 4 mom., 78 §, 80 §, 84 §

2 mom., 86 §, 90 § 3 mom., 92 §, 93 §, 96 § 2 mom., 97 a §, 98 §, 100 § 1

mom., 104 a §, 105 §, 119 §, 123 § 2 mom., 124 a § 1 mom., 128 § 1 mom.,

130 §, 137 §, 144 § 1 mom. samt 145 § 4 mom. taxeringsförordningen den 28

september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att

141 § 3 mom. samma förordning skall

angives.

Nuvarande lydelse:

1 §•

Taxering till beskattning enligt

kommunalskattelagen, enligt förordningarna

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och om särskild skatt

å förmögenhet samt enligt lagen om

skogsaccis verkställes av särskilda beskattningsnämnder

i den ordning här

nedan angives.

erhålla den lydelse som i det följande

Föreslagen lydelse:

1 §•

Taxering till beskattning enligt

kommunalskattelagen, enligt förordningarna

om statlig inkomstskatt och

om statlig förmögenhetsskatt samt enligt

lagen om skogsaccis verkställes av

särskilda beskattningsnämnder i den

ordning här nedan angives.

2 §•

2 §•

1 mom. I denna förordning förstås

med

allmän fastighetstaxering:

sådan taxering av fastighet,

som skall verkställas år 1933 och därefter

vart femte år;

särskild fastighetstaxering:

sådan taxering av fastighet,

som skall verkställas de år, då allmän

fastighetstaxering icke äger rum;

1 mom. I denna förordning förstås

med

allmän fastighetstaxering:

sådan taxering av fastighet,

som skall verkställas år 1933 och därefter

vart femte år;

särskild fastighetstaxering:

sådan taxering av fastighet,

som skall verkställas de år, då allmän

fastighetstaxering icke äger rum;

1 Senaste lydelse av 1 §, 2 § 1 mom., 26 § 1 mom., 84 § 2 mom., 90 § 3 mom. och 130 §

se 1938:374, av 128 § 1 mom. se 1940:141, av 144 § 1 mom. se 1943:314, av 28 § 2 mom.,

29 § 1 mom., 34 §, 36 § 1 mom., 77 § 2 och 4 mom., 80 §, 92 § 1 mom., 93 §, 97 a §, 98 §,

100 § 1 mom., 104 a §, 105 §, 119 §, 123 § 2 mom. och 124 a § 1 mom. se 1943:855 samt av

28 § 3 mom., 78 §, 86 § och 145 § 4 mom. se 1945:901.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

43

Nuvarande lydelse:

taxering för inkomst eller

förmögenhet: taxering till

kommunal inkomstskatt, till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt och till

särskild skatt å förmögenhet; samt

virkestaxering: taxering till

skogsaccis.

Särskild fastighetstaxering---

årlig taxering.

26 §.

1 in o m. Nedannämnda skattskyldiga

äro, där ej annat följer av stadgandet

i 3 mom., skyldiga att utan anmaning

till ledning för egen taxering

för inkomst eller förmögenhet avlämna

deklaration (självdeklaration),

nämligen:

1) verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag eller står

under offentlig kontroll, samt ekonomisk

förening, så ock annan juridisk

person, som antingen under beskattningsåret

haft förvärvskälla av

beskaffenhet, att skattskyldighet för

därav härflytande inkomst åligger honom

enligt kommunalskattelagen eller

förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, eller enligt 12 §

nämnda förordning är skattskyldig för

förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen
a)

nästföregående år varit taxerad

till kommunal inkomstskatt eller statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt eller

särskild skatt å förmögenhet;

b) under beskattningsåret haft inkomst

av beskaffenhet, att skattskyldighet

därför åligger honom enligt

kommunalskattelagen eller förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

eller vid samma års ut
-

Föreslagen lydelse:

taxering för inkomst eller

förmögenhet: taxering till

kommunal inkomstskatt, till statlig inkomstskatt

och till statlig förmögenhetsskatt;

samt

virkestaxering: taxering till

skogsaccis.

Särskild fastighetstaxering---

årlig taxering.

26 §.

1 m o m. Nedannämnda skattskyldiga

äro, där ej annat följer av stadgandet

i 3 mom., skyldiga att utan anmaning

till ledning för egen taxering

för inkomst eller förmögenhet avlämna

deklaration (självdeklaration),

nämligen:

1) verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag eller står

under offentlig kontroll, samt ekonomisk

förening, så ock annan juridisk

person, som antingen under beskattningsåret

haft förvärvskälla av

beskaffenhet, att skattskyldighet för

därav härflytande inkomst åligger honom

enligt kommunalskattelagen eller

förordningen om statlig inkomstskatt,

eller enligt G § förordningen om

statlig förmögenhetsskatt är skattskyldig

för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen
a)

nästföregående år varit taxerad

till kommunal inkomstskatt eller statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt;
b)

under beskattningsåret haft inkomst

av beskaffenhet, att skattskyldighet

därför åligger honom enligt

kommunalskattelagen eller förordningen

om statlig inkomstskatt, och i

sådant fall tillika hans enligt kommu

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

gång ägt förmögenhet, för vilken han

är skattskyldig enligt nämnda förordning,

och i sådant fall tillika hans enligt

kommunalskattelagen beräknade

taxerade inkomst i någon kommun eller

hans enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt

beräknade taxerade inkomst jämte en

etthundradedel av förmögenheten

uppgått, i fråga om sådan person som

varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, till

minst 600 kionor och, i fråga om annan

person, till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång ägt

förmögenhet, uppgående till minst

20 000 kronor, för vilken han är skattskyldig

enligt föimrdningen om särskild

skatt å förmögenhet.

Vid bedömandet av fysisk persons

deklarationsskyldighet skall, om han

under beskattningsåret varit gift och

under större delen av året levt tillsammans

med deix andra maken, hänsyn

tagas, fönxtom till hans egen inkomst

och förmögenhet, även till boets

och den andi''a makens inkomst och

förmögenhet. Har skattskyldig barn,

skall hänsyn tagas jämväl till barnets

förmögenhet, därest han enligt föroi^dningen

om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt eller förordningen

om särskild skatt å förmögenhet skall

taxeras därför.

Vid tillämpning---- riket bo
satta.

Avlider skattskyldig----den

avlidne.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva

deklaration för inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd

förmögenhet, och skall förty vid tilllämpning

av bestämmelsen i 1 mom.

första stycket under 2) b) så anses,

Föreslagen lydelse:

nalskattelagen beräknade taxerade inkomst

i någon kommun eller hans enligt

förordningen om statlig inkomstskatt

beräknade taxerade inkomst

uppgått, i fråga om sådan person som

varit här i låket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, till

minst 600 kronor och, i fråga om annan

person, till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång ägt

förmögenhet, uppgående till minst

30 000 kronor, för vilken han är

skattskyldig enligt förordningen om

statlig förmögenhetsskatt.

Vid bedömandet av fysisk persons

deklarationsskyldighet skall, om han

under beskattningsåret varit gift och

under större delen av året levt tillsammans

med den andra maken, hänsyn

tagas, förutom till hans egen inkomst

och förmögenhet, även till boets

och den andra makens inkomst och

förmögenhet. Har skattskyldig barn,

skall hänsyn tagas jämväl till barnets

förmögenhet, därest han enligt förordningen

om statlig förmögenhetsskatt

skall taxei-as därför.

Vid tillämpning---riket bo
satta.

Avlider skattskyldig---den

avlidne.

3 m o m. Lapp är ej skyldig avgiva

deklaration för inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd

förmögenhet, och skall förty vid tilllämpning

av bestämmelserna i 1

mom. första stycket under 2) b) och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

45

Nuvarande lydelse:

som om dylik inkomst eller förmögenhet

ej vore underkastad beskattning.

önskar lapp avgiva uppgift om

inkomst eller förmögenhet, som nu

sagts, må uppgift härom lämnas i

självdeklaration, vilken avlämnas i

vanlig ordning, eller ock särskild uppgift

angående renskötsel avgivas på

sätt i 41 § stadgas.

28 §.

2 in o in. Deklarationsskyldig, som

icke är fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse, skall avgiva

allmän självdeklaration

inom det län, där han är skattskyldig

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet.

Sådan deklarationsskyldig

skall därjämte avgiva särskild

självdeklaration i varje annat

län, inom vilket han är skattskyldig

till kommunal inkomstskatt. Här

avsedd deklarationsskyldig, som icke

är skattskyldig till statlig inkomstocli

förmögenhetsskatt eller särskild

skatt å förmögenhet, skall avgiva

särskild självdeklaration i varje län,

inom vilket han är skattskyldig till

kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration---

flera exemplar.

Självdeklaration, som —--- eller

bolaget.

3 m o in. Deklarationsskyldig, som

är fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse och som är skattskyldig

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt ä

förmögenhet, skall avgiva dels i den

kommun, där lian var mantalsskriven

för året näst före taxeringsåret eller,

utan att hava varit mantalsskriven,

Föreslagen lydelse:

c) så anses, som om dylik inkomst

eller förmögenhet ej vore underkastad

beskattning. Önskar lapp avgiva uppgift

om inkomst eller förmögenhet,

som nu sagts, må uppgift härom

lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas

i vanlig ordning, eller ock

särskild uppgift angående renskötsel

avgivas på sätt i 41 § stadgas.

28 §.

2 mom. Deklarationsskyldig, som

icke är fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse, skall avgiva allmän

självdeklaration inom

det län, där han är skattskyldig till

statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt.

Sådan deklarationsskyldig

skall därjämte avgiva särskild

självdeklaration i

varje annat län, inom vilket han är

skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Här avsedd deklarationsskyldig,

som icke är skattskyldig till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,

skall avgiva särskild

självdeklaration i varje län, inom vilket

han är skattskvldig till kommunal

inkomstskatt.

Särskild självdeklaration---

flera exemplar.

Självdeklaration, som---eller

bolaget.

3 in o in. Deklarationsskyldig, som

är fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse och som är skattskyldig

till statlig inkomstskatt eller statlig

förmögenhetsskatt, skall avgiva

dels i den kommun, där han var mantalsskriven

för året näst före taxeringsåret

eller, utan alt hava varit

mantalsskriven, är skattskyldig till

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

är skattskyldig till sådan skatt, a 1 1- män självdeklaration till

ledning vid taxering till nämnda skatter

och till kommunal inkomstskatt i

samma kommun, dels i varje annan

kommun, där han är skattskyldig till

kommunal inkomstskatt, särskild

självdeklaration till ledning

vid taxering till sådan skatt. Här avsedd

deklarationsskyldig, som icke är

skattskyldig till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt eller särskild skatt

å förmögenhet, skall avgiva särskild

självdeklaration i

varje kommun, där han är skattskyldig

till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom-----särskild kom
mun.

29 §.

1 m o m. Allmän självdeklaration

---område; ävensom

6) den skattskyldiges tillgångar och

skulder vid slutet av beskattningsåret,

om och i den mån skattskyldighet för

förmögenhet åligger honom.

Har skattskyldig---— och skul
der.

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk

förening, som haft inläkt genom

utdelning, för vilken jämlikt

7 § h) förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt skatteplikt

icke föreligger, skall tillika

lämna uppgift om utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt —---

30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt----

av försäkring.

Belopp, som--— öretal bort
falla.

Föreslagen lydelse:

sådan skatt, allmän självdeklaration

till ledning vid taxering

till nämnda skatter och till kommunal

inkomstskatt i samma kommun,

dels i varje annan kommun,

där han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt, särskild

självdeklaration till ledning

vid taxering till sådan skatt. Här avsedd

deklarationsskyldig, som icke

är skattskyldig till statlig inkomstskatt

eller statlig förmögenhetsskatt, skall

avgiva särskild självdeklaration

i varje kommun, där

han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt.

Finnes inom---särskild kom
mun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration

--— område; ävensom

6) den skattskyldiges tillgångar och

skulder vid slutet av beskattningsåret,

ändå att förmögenheten icke

uppgår till skattepliktigt belopp, dock

endast om och i den mån skattskyldighet

för förmögenhet åligger honom.

Har skattskyldig---och skul
der.

Svenskt aktiebolag eller svensk

ekonomisk förening, som haft intäkt

genom utdelning, för vilken jämlikt

7 § h) förordningen om statlig inkomstskatt

skatteplikt icke föreligger,

skall tillika lämna uppgift om

utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt----

30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt —---

av försäkring.

Belopp, som---öretal bort
falla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

47

Nuvarande lydelse:

34 §.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag

så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall varje år till ledning

för delägares taxering utan anmaning

avlämna följande uppgifter

angående bolaget eller rederiet, nämligen
a)

för varje kommun, där delägare

är skattskyldig till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt

för varje sådan delägare, vilken

uppgift skall avfattas enligt reglerna

för allmän självdeklaration och tilllika

innehålla upplysning om den delägaren

tillkommande andelen av bolagets

eller rederiets inkomst och värdet

av hans andel eller lott i bolaget

eller rederiet; samt

b) för varje —- —- — delägare belöper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga

delägare skattskyldiga till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt i

samma kommun eller samma distrikt,

skall dock uppgift, som i b) avses,

icke lämnas för den kommunen eller

det distriktet.

Vid uppgift---där förmäles.

36 §.

1 m o in. Självdeklaration, som

— — — under taxeringsåret.

Staten, landsting--- — 31 mars.

Verk eller -— --före taxerings
året.

På ansökan av deklarationsskyldig,

som visar alt i följd av hans förvärvskällors

särskilda beskaffenhet eller

verksamhetens mera betydande omfattning

eller annan omständighet av

säregen beskaffenhet hinder möter

att avlämna självdeklaration inom

ovan stadgad lid, må, om den dekla
-

Föreslagen lydelse:

34 §.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag

så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall varje år till ledning

för delägares taxering utan anmaning

avlämna följande uppgifter

angående bolaget eller rederiet, nämligen
a)

för varje kommun, där delägare

är skattskyldig till statlig inkomstskatt

och statlig förmögenhetsskatt:

uppgift, särskilt för varje sådan delägare,

vilken uppgift skall avfattas

enligt reglerna för allmän självdeklaration

och tillika innehålla upplysning

om den delägaren tillkommande andelen

av bolagets eller rederiets inkomst

och värdet av hans andel eller

lott i bolaget eller rederiet; samt

b) för varje —--delägare be
löper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga

delägare skattskyldiga till statlig inkomstskatt

och statlig förmögenhetsskatt

i samma kommun eller samma

distrikt, skall dock uppgift, som i b)

avses, icke lämnas för den kommunen

eller det distriktet.

Vid uppgift---där förmäles.

36 §.

1 in o in. Självdeklaration, som

— — — under taxeringsåret.

Staten, landsting — — — 31 mars.

Verk eller--— före taxerings
året.

På ansökan av deklarationsskyldig,

som visar att i följd av hans förvärvskällors

särskilda beskaffenhet eller

verksamhetens mera betydande

omfattning eller annan omständighet

av säregen beskaffenhet hinder möter

att avlämna självdeklaration inom

ovan stadgad tid, må, om den dekla
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

rationsskyldige är skattskyldig till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

taxeringsintendenten i det län,

där den deklarationsskyldige har att

avgiva allmän självdeklaration, och,

om den deklarationsskyldige icke är

skattskyldig till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten

i det län, där den deklaration, ansökningen

avser, skall avgivas, utsätta

särskild tid för avlämnandet.

Vad i---- eller rederi.

77 §.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd

verkställer, utom i fall som i 4 mom.

sägs, taxering till kommunal inkomstskatt,

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt särskild skatt å förmögenhet

av sådana skattskyldiga

inom nämndens taxeringsdistrikt, som

icke äro fysiska personer, oskifta

dödsbon eller familjestiftelser.

4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden

har att verkställa dels

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och särskild skatt ä

förmögenhet av skattskyldiga, som

sakna hemortskommun i riket, ävensom

av sådana i 26 § förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

omförmälda skattskyldiga, som

jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen

skola mantalsskrivas

inom Stockholms stad och S:t Nikolai

församling, dels ock taxering till kommunal

inkomstskatt av skattskyldiga,

då sådan taxering skall ske för gemensamt

kommunalt ändamål.

Taxering, som — — — särskilt

taxeringsdistrikt.

Föreslagen lydelse:

rationsskyldige är skattskyldig till

statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,

taxeringsintendenten

i det län, där den deklarationsskyldige

har att avgiva allmän självdeklaration,

och, om den deklarationsskyldige

icke är skattskyldig till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,

taxeringsintendenten i det

län, där den deklaration, ansökningen

avser, skall avgivas, utsätta särskild

tid för avlämnandet.

Vad i---eller rederi.

77 §.

2 m o in. Särskild taxeringsnämnd

verkställer, utom i fall som i 4 mom.

sägs, taxering till kommunal inkomstskatt,

statlig inkomstskatt och statlig

förmögenhetsskatt av sådana skattskyldiga

inom nämndens taxeringsdistrikt,

som icke äro fysiska personer,

oskifta dödsbon eller familjestiftelser.

4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden

har att verkställa dels

taxering till statlig inkomstskatt och

statlig förmögenhetsskatt av skattskyldiga,

som sakna hemortskommun

i riket, ävensom av sådana i

17 § förordningen om statlig inkomstskatt

och 17 § förordningen om

statlig förmögenhetsskatt omförmälda

skattskyldiga, som jämlikt 14 § 2

mom. och 36 § 1 mom. folkbokföringsförordningen

skola mantalsskrivas

i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm,

dels ock taxering till kommunal

inkomstskatt av skattskyldiga, då

sådan taxering skall ske för gemensamt

kommunalt ändamål.

Taxering, som — — — särskilt

taxeringsdistrikt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

49

Nuvarande lydelse:

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande —

•— — vederbörande taxeringsnämndsordförande;
g)

att när fråga uppkommer att beträffande

barn, vilkas föräldrar icke

varit under beskattningsåret gifta med

varandra eller, ehuru gifta med varandra,

levt åtskilda, tillerkänna en av

föräldrarna helt familjeavdrag för

barnet, i fall, då den andre av föräldrarna

ej skall taxeras inom distriktet,

lämna vederbörande taxeringsnämnds

ordförande meddelande om förhållandet;
h)

att även —---vinnande be
hövligt.

Det åligger —---nämnden kunna

lämnas.

På begäran---ordföranden

kunna lämnas.

80 §.

Kronoombudet har — — — av

denne;

b) att vid granskningen tillse, att

kronans intresse vid taxeringen till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och särskild skatt å förmögenhet

varder behörigen iakttaget; samt

c) att, i — — — och verkställa

förekommande längdföring.

Med avseende---samt verk
ställa

förekommande längdföring.

84 §.

2 m o in. Varje år beslutar taxeringsnämnden,

i den mån icke annat

i 85 § stadgas, för envar skattskyldig,

huruvida och till vilket belopp taxering

till kommunal inkomstskatt samt

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och särskild skatt d förmögenhet

skall honom åsättas.

Föreslagen lydelse:

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande —

--vederbörande taxeringsnämnds
ordförande;
g)

att när fråga uppkommer att beträffande

barn, vilkas föräldrar icke

varit under beskattningsåret gifta med

varandra eller, ehuru gifta med varandra,

levt åtskilda, vid taxeringen till

kommunal inkomstskatt tillerkänna en

av föräldrarna helt familjeavdrag för

barnet, i fall, då den andre av föräldrarna

ej skall taxeras inom distriktet,

lämna vederbörande taxeringsnämnds

ordförande meddelande om förhållandet;
h)

att även---vinnande be
hövligt.

Det åligger — —- — nämnden kunna

lämnas.

På begäran —--ordföranden

kunna lämnas.

80 §.

Kronoombudet har — — — av

denne;

b) att vid granskningen tillse, att

kronans intresse vid taxeringen till

statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt

varder behörigen iakttaget;

samt

c) att, i — — — och verkställa

förekommande längdföring.

Med avseende---samt verk
ställa

förekommande längdföring.

84 §.

2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden,

i den mån icke annat

i 85 § stadgas, för envar skattskyldig,

huruvida och till vilket belopp taxering

till kommunal inkomstskatt samt

till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt

skall honom åsättas.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

Så snart ske kan skall nämnden

företaga taxering till kommunal inkomstskatt

beträffande sådana inom

taxeringsdistriktet skattskyldiga, som

skola taxeras till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd.

För envar, som därvid taxerats,

skall underrättelse, huru taxeringen

utfallit, med uppgift jämväl

om nettointäkt och uppskattad inkomst

för varje förvärvskälla, ofördröjligen

avlåtas till omförmälda taxeringsnämnd.

Har taxeringsnämnd i fråga om

skattskyldighet för förmögenhet med

ägare likställt den som åtnjuter avkastningen

av förmögenhet, vartill

äganderätten tillkommer stiftelse,

skall, där stiftelsen skall taxeras till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

av annan taxeringsnämnd, underrättelse

om berörda taxeringsåtgärd

ofördröjligen avlåtas till sist omförmälda

taxeringsnämnd.

86 §.

För varje lokalt taxeringsdistrikt

eller, om sådant distrikt består av mer

än en kommun, för varje kommun

skola föras särskilda taxeringslängder,

nämligen två längder över taxeringen

av fastigheter (fastighetslängd

e r), av vilka den ena skall upptaga

fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller

5 mom. kommunalskattelagen äro undantagna

från skatteplikt, och den

andra skall upptaga övriga fastigheter,

med undantag för sådana, som

avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en

längd över taxeringen till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt och till

kommunal inkomstskatt (inkomst1

ä n g d), en längd över taxeringen till

Föreslagen lydelse:

Så snart ske kan skall nämnden

företaga taxering till kommunal inkomstskatt

beträffande sådana inom

taxeringsdistriktet skattskyldiga, som

skola taxeras till statlig inkomstskatt

av annan taxeringsnämnd. För envar,

som därvid taxerats, skall underrättelse,

huru taxeringen utfallit, med

uppgift jämväl om nettointäkt och

uppskattad inkomst för varje förvärvskälla,

ofördröjligen avlåtas till

omförmälda taxeringsnämnd.

Har taxeringsnämnd i fråga om

skattskyldighet för förmögenhet med

ägare likställt den som åtnjuter avkastningen

av förmögenhet, vartill

äganderätten tillkommer stiftelse,

skall, där stiftelsen skall taxeras till

statlig förmögenhetsskatt av annan

taxeringsnämnd, underrättelse om berörda

taxeringsåtgärd ofördröjligen

avlåtas till sist omförmälda taxeringsnämnd.

86 §.

För varje lokalt taxeringsdistrikt

eller, om sådant distrikt består av mer

än en kommun, för varje kommun

skola föras särskilda taxeringslängder,

nämligen två längder över taxeringen

av fastigheter (fastighetslängd

e r), av vilka den ena skall upptaga

fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller

5 mom. kommunalskattelagen äro undantagna

från skatteplikt, och den

andra skall upptaga övriga fastigheter,

med undantag för sådana, som

avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en

längd över taxeringen till statlig inkomstskatt

och till kommunal inkomstskatt

(inkomstlängd), en

längd över taxeringen till statlig för
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

51

Nuvarande lydelse:

särskild skatt å förmögenhet (f ö rmögenhetslängd)

ävensom en

längd över taxeringen till skogsaccis

(skogsaccislängd). Hos den gemensamma

taxeringsnämnden skola

föras särskild inkomstlängd och särskild

förmögenhetslängd över taxering

för inkomst eller förmögenhet av

skattskyldiga, som omförmälas i 77 §

4 mom.

Hos särskild — — — egen uppbördsförvaltning.

De beslutade---skattskyldi
ges

namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt yrkesbeteckning

för den skattskyldige, uppskattad

inkomst av olika förvärvskällor, medgivet

avdrag för underskott å förvärvskälla,

sammanräknad nettoinkomst,

medgivna allmänna avdrag

som icke avse underskott å förvärvskälla,

taxerat belopp, beloppet av

medgivna ortsa vdrag, dock ej såvitt

angår ensamstående skattskyldig,

samt beskattningsbart belopp med angivande

tillika, där det ej framgår

av längdens uppställning, av den

punkt i 18 § 2 mom. förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

enligt vilken grundbeloppet för

däri ingående bottenskatt skall beräknas;
dels

i--— beskattningsbar

inkomst;

dels ock, till ledning för påföring

av pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för envar, som

vid taxeringsårets början uppnått

sjutton men ej sextiofem års ålder,

beräknat taxerat belopp enligt förordningen

om statlig inkomst- och

Föreslagen lydelse:

mögenhetsskatt (förmögenhetslängd)

ävensom en längd över taxeringen

till skogsaccis (skogsaccislängd).

Hos den gemensamma

taxeringsnämnden skola föras särskild

inkomstlängd och särskild förmögenhetslängd

över taxering för inkomst

eller förmögenhet av skattskyldiga,

som omförmälas i 77 § 4

mom.

Hos särskild — — — egen uppbördsförvaltning.

De beslutade---skattskyldi
ges

namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskatt

yrkesbeteckning för den skattskyldige,

uppskattad inkomst av olika

förvärvskällor, medgivet avdrag för

underskott å förvärvskälla, sammanräknad

nettoinkomst, medgivna allmänna

avdrag som icke avse underskott

å förvärvskälla, taxerad inkomst,

beloppet av medgivna ortsavdrag,

dock ej såvitt angår ensamstående

skattskyldig, samt beskattningsbar inkomst

med angivande tillika, där det

ej framgår av längdens uppställning,

av den punkt i 10 § 2 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt, enligt

vilken skatten skall beräknas;

d e 1 s i — — — beskattningsbar

inkomst;

dels ock, till ledning för påföring

av pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för envar, som

vid taxeringsårets början uppnått

sjutton men ej sextiosex års ålder,

beräknad taxerad inkomst enligt förordningen

om statlig inkomstskatt,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

förmögenhetsskatt, därest detsamma

icke införts på grund av föreskriften

här ovan.

I förmögenhetslängden angives den

till särskild skatt d förmögenhet beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter-----Kungl.

Maj :t.

Taxeringslängderna underskrivas

---och ledamöter.

90 §.

3 m o in. Skall i fråga om stiftelse

grundbelopp för den i statliga inkomst-

och förmögenhetsskatten ingående

bottenskatten beräknas enligt

18 § 2 mom. a) förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt,

åligger det taxeringsnämndens ordförande

att ofördröjligen i rekommenderat

brev med allmänna posten tillsända

stiftelsen underrättelse därom.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft

förvärvskälla, som enligt komunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort

är att hänföra till skilda

prövningsdistrikt, skola genom vederbörande

taxeringsintendents försorg,

så snart ske kan efter det inkomstoch

förmögenhetslängderna för året

med tillhörande handlingar inkommit

till länsstyrelsen och senast den 31

juli, till den mellankommunala prövningsnämnden

översändas de självdeklarationer

och andra handlingar,

som avgivits till ledning vid den skattskyldiges

taxering för inkomst eller

förmögenhet dels i kommun, till vilken

dylik förvärvskälla är att hänföra,

dels ock, därest han inom an
-

Föreslagen lydelse:

därest denna inkomst icke införts på

grund av föreskriften här ovan.

I förmögenhetslängden angives den

till statlig förmögenhetsskatt beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter — -— —

Kungl. Maj:t.

T axeringslängderna underskrivas

---och ledamöter.

90 §.

3 mom. Skall i fråga om stiftelse

den statliga inkomstskatten beräknas

enligt 10 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt eller

den statliga förmögenhetsskatten beräknas

enligt 11 § 1 mom. förordningen

om statlig förmögenhetsskatt,

åligger det taxeringsnämndens ordförande

att ofördröjligen i rekommenderat

brev med allmänna posten tillsända

stiftelsen underrättelse därom.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft

förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort

är att hänföra till

skilda prövningsdistrikt, skola genom

vederbörande taxeringsintendents försorg,

så snart ske kan efter det inkomst-

och förmögenhetslängderna

för året med tillhörande handlingar

inkommit till länsstyrelsen och senast

den 31 juli, till den mellankommunala

prövningsnämnden översändas

de självdeklarationer och andra handlingar,

som avgivits till ledning vid

den skattskyldiges taxering för inkomst

eller förmögenhet dels i kommun,

till vilken dylik förvärvskälla

är att hänföra, dels ock, därest han

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

53

Nuvarande lydelse:

nan kommun är skattskyldig till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

i denna kommun. Har den

skattskyldige under beskattningsåret

varit gift, skola till den mellankommunala

prövningsnämnden jämväl

översändas de självdeklarationer och

andra handlingar, som avgivits till

ledning vid den andra makens taxering

för inkomst eller förmögenhet i

nämnda kommuner, därest 52 §

1 mom. kommunalskattelagen eller

19 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt är

tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt

härmed skola överlämnas utdrag

av inkomst- och förmögenhetslängderna

samt taxeringsnämndernas

protokoll, såvitt angår ifrågavarande

taxeringar.

2 mom. Föreligger beträffande

annan skattskyldig än i ! mom.

nämnts fråga, i vilket prövningsdistrikt

han skall taxeras till kommunal

inkomstskatt för viss inkomst eller

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skola handlingarna rörande

dylik skattskyldigs taxering för

inkomst eller förmögenhet på enahanda

sätt avskiljas, fullständigas och

översändas till den mellankommunala

prövningsnämnden.

93 §.

Taxeringsintendenten har----

57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten — —

— 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i — — —- föranstalta

därom.

Finner taxeringsintendenten--

—- taxeringsnämndens ordförande.

Föreslagen lydelse:

inom annan kommun är skattskyldig

till statlig inkomstskatt eller statlig

förmögenhetsskatt, i denna kommun.

Har den skattskyldige under

beskattningsåret varit gift, skola till

den mellankommunala prövningsnämnden

jämväl översändas de självdeklarationer

och andra handlingar,

som avgivits till ledning vid den andra

makens taxering för inkomst eller

förmögenhet i nämnda kommuner,

därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

eller 11 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt eller

12 § 1 mom. förordningen om statlig

förmögenhetsskatt är tillämplig å

makarnas taxering. Samtidigt härmed

skola överlämnas utdrag av inkomst-

och förmögenhetslängderna

samt taxeringsnämndernas protokoll,

såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

2 m o m. Föreligger beträffande annan

skattskyldig än i 1 mom. nämnts

fråga, i vilket prövningsdistrikt han

skall taxeras till kommunal inkomstskatt

för viss inkomst eller till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,

skola handlingarna rörande

dylik skattskyldigs taxering för

inkomst eller förmögenhet på enahanda

sätt avskiljas, fullständigas och

översändas till den mellankommunala

prövningsnämnden.

93 §.

Taxeringsintendenten har---

57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten —■ —

—■ 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i — — — föranstalta

därom.

Finner taxeringsintendenten —- —

— taxeringsnämndens ordförande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

Landskamreraren har--— er
forderlig

utredning.

1 fråga om sådana skattskyldiga,

vilka skola taxeras till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt inom

visst prövningsdistrikt och därjämte

till kommunal inkomstskatt inom annat

prövningsdistrikt, utan alt dock

sådant fall föreligger, som i 96 §

2 mom. avses, böra taxeringsintendentema

i de olika distrikten samråda

för åvägabringande av likformig

taxering.

96 §.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla,

som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort

är att hänföra till skilda

prövningsdistrikt, skall den mellankommunala

prövningsnämnden taga

befattning med den skattskyldiges

taxering för inkomst eller förmögenhet

i de kommuner, till vilka dylik

förvärvskälla är att hänföra, samt,

om han i annan kommun är skattskyldig

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

i denna kommun. Har

den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift, skall den mellankommunala

prövningsnämnden taga befattning

jämväl med den andra makens

taxering för inkomst eller förmögenhet

i nämnda kommuner, därest

52 § 1 mom. kommunalskattelagen

eller 19 § 1 mom. förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är tillämplig å makarnas taxering.

Föreligger i annat fall än nu

nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt

skattskyldig skall taxeras till kommunal

inkomstskatt för viss inkomst

Föreslagen lydelse:

Landskamreraren har---er
forderlig

utredning.

1 fråga om sådana skattskyldiga,

vilka skola taxeras till statlig inkomstskatt

inom vi&st prövningsdistrikt

och därjämte till kommunal

inkomstskatt inom annat prövningsdistrikt,

utan att dock sådant fall

föreligger, som i 96 § 2 mom. avses,

böra taxeringsintendentema i de olika

distrikten samråda för åvägabringande

av likformig taxering.

96 §.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla,

som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort

är att hänföra till skilda

prövningsdistrikt, skall den mellankommunala

prövningsnämnden taga

befattning med den skattskyldiges

taxering för inkomst eller förmögenhet

i de kommuner, till vilka dylik

förvärvskälla är att hänföra, samt,

om han i annan kommun är skattskyldig

till statlig inkomstskatt eller

statlig fömög enhetsskatt, i denna

kommun. Har den skattskyldige under

beskattningsåret varit gift, skall

den mellankommunala prövningsnämnden

taga befattning jämväl med

den andra makens taxering för inkomst

eller förmögenhet i nämnda

kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

eller 11 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt

eller 12 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt är tilllämplig

å makarnas taxering.

Föreligger i annat fall än nu

nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt

skattskyldig skall taxeras till kommunal

inkomstskatt för viss inkomst

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

55

Nuvarande lydelse:

eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

tillkominer det likaledes

den mellankommunala prövningsnämnden

att taga befattning med de

taxeringar, tvisten avser.

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må

taxeringsintendent eller medlem av

länsprövningsnämnd icke hos nämnden

framställa yrkande, som avser

samma års taxering, där ej fall föreligger,

som avses i 123 §, 124 a §,

128 § 2 mom., 129 § eller 130 § denna

förordning, 75 § 1 eller 2 mom.

kommunalskattelagen, 24- § 1 mom.

förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, 7 § förordningen

om särskild skatt å förmögenhet eller

16 § andra stycket lagen om folkpensionering;

vederbörande dock obetaget

att efter taxeringsårets utgång

närmare angiva omfattningen av yrkande,

som dessförinnan framställts.

Hava besvär---nyssnämnda

besvär.

Mål och —--efter taxerings
året.

98 §.

Alla beslut---bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens

beslut tillkommit eller

blivit fastställd annorlunda än

taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas

i vederbörlig taxeringslängd

och jämväl upptagas i särskild längd

(ä n d r i n g s 1 ä n g d), som upplägges

i skilda avdelningar dels för särskild

fastighetstaxering, dels för taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt kommunal inkomstskatt,

dels för taxering till särskild skatt å

förmögenhet och dels för virkestaxe
-

Föreslagen lydelse:

eller till statlig inkomstskatt eller statlig

förmögenhetsskatt, tillkommer det

likaledes den mellankommunala prövningsnämnden

att taga befattning med

de taxeringar, tvisten avser.

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må

taxeringsintendent eller medlem av

länsprövningsnämnd icke hos nämnden

framställa yrkande, som avser

samma års taxering, där ej fall föreligger,

som avses i 123 §, 124 a §,

128 § 2 mom., 129 § eller 130 § denna

förordning, 75 § 1 eller 2 mom.

kommunalskattelagen, 15 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt

eller 15 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt; vederbörande

dock obetaget att efter taxeringsårets

utgång närmare angiva

omfattningen av yrkande, som dessförinnan

framställts.

Hava besvär----nyssnämnda

besvär.

Mål och---efter taxerings
året.

98 §.

Alla beslut--— bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens

beslut tillkommit eller

blivit fastställd annorlunda än

taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas

i vederbörlig taxeringslängd

och jämväl upptagas i särskild längd

(ändringslängd), som upplägges

i skilda avdelningar dels för .särskild

fastighetstaxering, dels för taxering

till statlig inkomstskatt samt kommunal

inkomstskatt, dels för taxering till

statlig förmögenhetsskatt och dels för

virkestaxering. Närmare föreskrifter

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

ring. Närmare föreskrifter om längd - föringen meddelas av Kungl. Maj:t.

Justering av —--justeringen

utsättes.

Vederbörande protokollförare —

--gjorda tillägg.

Vad i---året därpå.

100 §.

1 mom. Det åligger protokollföraren

hos länsprövningsnämnden att senast

å fjortonde dagen efter den, då

protokollet justerats, i rekommenderat

brev med mottagningsbevis med

allmänna posten tillsända dels ägare

eller därmed likställd innehavare av

varje sådan fastighet, vilkens taxering

varit föremål för nämndens efter särskild

prövning meddelade beslut, dels

ock varje skattskyldig, vilkens taxering

för inkomst eller förmögenhet eller

för avverkat virke varit föremål

för nämndens efter särskild prövning

meddelade beslut, underrättelse om

beslutet medelst utdrag av nämndens

protokoll. Vad nu sagts äger icke tilllämpning,

då beslutet inneburit allenast,

att taxering för inkomst eller

förmögenhet efter yrkande av annan

än den skattskyldige rättats i avseende

å felaktighet vid beräkningen eller införingen

i inkomstlängden av ortsavdragen.

Har i — —--jämväl klaganden.

Vad ovan---fråga är.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må allmänna

ombudet hos eller medlem av

den mellankommunala prövningsnämnden

icke hos nämnden framställa

yrkande, som avser samma års

taxering, där ej fall föreligger, som

avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.

Föreslagen lydelse:

om längdföringen meddelas av Kungl.

Maj :t.

Justering av —--justeringen

utsättes.

Vederbörande protokollförare —

--gjorda tillägg.

Vad i —--året därpå.

100 §.

1 mom. Det åligger protokollföraren

hos länsprövningsnämnden att senast

å fjortonde dagen efter den, då

protokollet justerats, i rekommenderat

brev med mottagningsbevis med

allmänna posten tillsända dels ägare

eller därmed likställd innehavare av

varje sådan fastighet, vilkens taxering

varit föremål för nämndens efter särskild

prövning meddelade beslut, dels

ock varje skattskyldig, vilkens taxering

för inkomst eller förmögenhet eller

för avverkat virke varit föremål

för nämndens efter särskild prövning

meddelade beslut, underrättelse om

beslutet medelst utdrag av nämndens

protokoll. Vad nu sagts äger icke tilllämpning,

då beslutet inneburit allenast,

att taxering för inkomst efter yrkande

av annan än den skattskyldige

rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen

eller införingen i inkomstlängden

av ortsavdragen.

Har i —--jämväl klaganden.

Vad ovan---fråga är.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må allmänna

ombudet hos eller medlem av

den mellankommunala prövningsnämnden

icke hos nämnden framställa

yrkande, som avser samma års

taxering, där ej fall föreligger, som

avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

57

Nuvarande lydelse:

eller 130 § denna förordning, 75 § 1

eller 2 mom. kommunalskattelagen,

24 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, 7 §

förordningen om särskild skatt å förmögenhet

eller 16 § andra stycket lagen

om folkpensionering; vederbörande

dock obetaget att efter taxeringsårets

utgång närmare angiva omfattningen

av yrkande, som dessförinnan

framställts.

Hava besvär---nyssnämnda

besvär.

Mål och —--efter taxerings
året.

105 §.

Alla beslut — — — bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens

beslut tillkommit eller som blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnd

bestämt, skall upptagas i särskild

längd (ä n d r i n g s 1 ä n g d).

En sådan längd föres för varje län,

och skall i densamma uppläggas särskild

avdelning för taxering till särskild

skatt å förmögenhet. Vad i detta

stycke stadgas skall icke gälla i fråga

om sådana beslut rörande visst års

taxering, som meddelas senare än

den 30 juni året därpå.

Justering av — — — justeringen

utsättes.

Vederbörande protokollförare--

— deras riktighet.

no §•

Besvär enligt---nedan avses.

Ilar skattskyldig haft förvärvskälla,

som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är

att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt,

skola besvär enligt

Föreslagen lydelse:

eller 130 § denna förordning, 75 § 1

eller 2 mom. kommunalskattelagen,

15 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt eller 15 § 1 mom. förordningen

om statlig förmögenhetsskatt;

vederbörande dock obetaget att

efter taxeringsårets utgång närmare

angiva omfattningen av yrkande, som

dessförinnan framställts.

Hava besvär — — — nyssnämnda

besvär.

Mål och--— efter taxerings*

året.

105 §.

Alla beslut —--bör ske.

Taxering, som till följd av nämn*

dens beslut tillkommit eller som bli*

vit fastställd annorlunda än taxeringsnämnd

bestämt, skall upptagas i särskild

längd (ändringslängd).

En sådan längd föres för varje län,,

och skall i densamma uppläggas särskild

avdelning för taxering till statlig

förmögenhetsskatt. Vad i detta stycke

stadgas skall icke gälla i fråga om sådana

beslut rörande visst års taxering,

som meddelas senare än den 30 juni

året därpå.

Justering av--— justeringen

utsättes.

Vederbörande protokollförare — -—

— deras riktighet.

119 §.

Besvär enligt--— nedan av
ses.

Har skattskyldig haft förvärvskälla,

som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är

att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt,

skola besvär enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

118 §, för såvitt de avse den skattskyldiges

taxering för inkomst eller

förmögenhet i den kommun, där han

taxerats eller bort taxeras till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt eller

särskild skatt å förmögenhet, eller i

sådan annan komun, dit förvärvskällan

är att hänföra, skriftligen avfattade,

ingivas till den mellankommunala

prövningsnämnden.

Besvären skola--- — samma år.

Hava besvär, som skolat ingivas

till den mellankommunala prövningsnämnden,

i stället före den stadgade

besvärstidens utgång ingivits till länsstyrelsen

i något av de län, inom vilka

klaganden taxerats eller bort taxeras

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt ä förmögenhet

eller dit av klaganden innehavd

förvärvskälla är att hänföra,

skall hinder icke på grund därav

föreligga för besvärens upptagande till

prövning. Länsstyrelsen har att omedelbart

överlämna besvären till den

mellankommunala prövningsnämnden.

123 §.

2 m o m. Den som taxerats till

kommunal inkomstskatt eller till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt

för intäkt, vilken icke skall räknas

till skattepliktig inkomst, eller som

taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt d

förmögenhet för förmögenhetstillgång

av sådant slag, som icke skall

upptagas vid beräkning av skattepliktig

förmögenhet,

den som---en ort,

den som taxerats till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, ehuru

han ej är skyldig utgöra sådan skatt

Föreslagen lydelse:

118 §, för såvitt de avse den skattskyldiges

taxering för inkomst eller

förmögenhet i den kommun, där han

taxerats eller bort taxeras till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,

eller i sådan annan kommun,

dit förvärvskällan är att hänföra,

skriftligen avfattade, ingivas till

den mellankommunala prövningsnämnden.

Besvären skola---— samma år.

Hava besvär, som skolat ingivas

till den mellankommunala prövningsnämnden,

i stället före den stadgade

besvärstidens utgång ingivits till länsstyrelsen

i något av de län, inom vilka

klaganden taxerats eller bort taxeras

till statlig inkomstskatt eller statlig

förmögenhetsskatt eller dit av klaganden

innehavd förvärvskälla är att

hänföra, skall hinder icke på grund

därav föreligga för besvärens upptagande

till prövning. Länsstyrelsen har

att omedelbart överlämna besvären

till den mellankommunala prövningsnämnden.

123 §.

2 mom. Den som taxerats till

kommunal inkomstskatt eller till statlig

inkomstskatt för intäkt, vilken icke

skall räknas till skattepliktig inkomst,

eller som taxerats till statlig förmögenhetsskatt

för förmögenhetstillgång

av sådant slag, som icke skall

upptagas vid beräkning av skattepliktig

förmögenhet,

den som---— en ort,

den som taxerats till statlig inkomstskatt,

ehuru han ej är skyldig

utgöra sådan skatt för något slag av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

59

Nuvarande lydelse:

för något slag av inkomst eller förmögenhet,

eller som taxerats till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt

för inkomst eller förmögenhetstillgång

av sådant slag, för vilket han ej är

skattskyldig,

den som taxerats till särskild skatt

å förmögenhet, ehuru han enligt 1 §

förordningen om dylik skatt ej är

skyldig utgöra sådan skatt,

den som taxerats till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt eller

till särskild skatt å förmögenhet å

ort, där han icke är skattskyldig till

sådan skatt,

den som---avgiva självde
klaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat

behörig självdeklaration och

ej gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet,

som enligt 39 § 1 mom. andra

punkten föranleder förlust av talan,

men som blivit av taxeringsnämnd

taxerad för inkomst eller förmögenhet

med avvikelse från deklarationen

och icke erhållit föreskriven

underrättelse därom senast den 30

juni,

den som — -—- — hos kammarrätten.

Skall i fråga om stiftelse, för vilken

uti stadgad ordning avlämnats

behörig självdeklaration och för vilkens

vidkommande ej sådan underlåtenhet

förekommit, som enligt 39 §

Föreslagen lydelse:

inkomst, eller som taxerats till statlig

inkomstskatt för inkomst av sådant

slag, för vilket han ej är skattskyldig,

den som taxerats till statlig förmögenhetsskatt,

ehuru han ej är skyldig

utgöra sådan skatt för något slag

av förmögenhet, eller som taxerats

till statlig förmögenhetsskatt för förmögenhetstillgång

av sådant slag, för

vilket han ej år skattskyldig,

den som taxerats till statlig förmögenhetsskatt,

ehuru han enligt

10 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt

ej är skyldig utgöra sådan

skatt,

den som taxerats till statlig inkomstskatt

eller till statlig förmögenhetsskatt

å ort, där han icke är

skattskyldig till sådan skatt,

den som---avgiva självde
klaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat

behörig självdeklaration och

ej gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet,

som enligt 39 § 1 mom.

första stycket andra punkten föranleder

förlust av talan, men som blivit

av taxeringsnämnd taxerad för

inkomst eller förmögenhet med avvikelse

från deklarationen och icke erhållit

föreskriven underrättelse därom

senast den 30 juni,

den som — — — hos kammarrätten.

Skall i fråga om stiftelse, för vilken

uti stadgad ordning avlämnats

behörig självdeklaration och för vilkens

vidkommande ej sådan underlåtenhet

förekommit, som enligt 39 §

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Mcij:ts proposition nr 212

Nuvarande lydelse:

1 mom. andra punkten föranleder

förlust av talan, grundbelopp för den

i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

ingående bottenskatten enligt

beslut av taxeringsnämnd beräknas

enligt 18 § 2 mom. a) förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skall besvärsrätt,

som nyss sagts, såvitt angår denna

taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen

för det fall att stiftelsen ej erhållit

föreskriven underrättelse rörande

taxeringsåtgärden senast den 30 juni.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid

taxering till kommunal inkomstskatt

åtnjutit avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen

eller har förmögenhet

vid skattskyldigs taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt eller

till särskild skatt å förmögenhet beräknats

med hänsyn till fastighets

taxeringsvärde, och sker genom utslag

av Kungl. Maj:t eller kammarrätten

eller beslut jämlikt 123 § 1

eller 4 mom. eller 129 § av länsprövningsnämnd

sådan ändring beträffande

fastighetstaxeringen, att avdraget

eller förmögenheten bör beräknas till

annat belopp än som skett, må besvär

med yrkande om härav föranledd

ändring i taxeringen av inkomst eller

förmögenhet anföras hos prövningsnämnden

eller, om denna taxering redan

varit föremål för beslut av kammarrätten,

vilket ej överklagats, eller

av Kungl. Maj:t, hos den som meddelat

beslutet. Är sagda taxering i annan

ordning föremål för prövning av

kammarrätten eller Kungl. Maj:t,

skola besvären anföras hos kammar
-

Föreslagen lydelse:

1 mom. första stycket andra punkten

föranleder förlust av talan, enligt beslut

av taxeringsnämnd den statliga

inkomstskatten beräknas enligt 10 §

1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

eller den statliga förmögenhetsskatten

beräknas enligt 11 §

1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt,

skall besvärsrätt,

som nyss sagts, såvitt angår denna

taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen

för det fall att stiftelsen ej erhållit

föreskriven underrättelse rörande

taxeringsåtgärden senast den 30 juni.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid

taxering till kommunal inkomstskatt

åtnjutit avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen

eller har förmögenhet

vid skattskyldigs taxering till statlig

förmögenhetsskatt beräknats med

hänsyn till fastighets taxeringsvärde,

och sker genom utslag av Kungl.

Maj:t eller kammarrätten eller beslut

jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller

129 § av länsprövningsnämnd sådan

ändring beträffande fastighetstaxeringen,

att avdraget eller förmögenheten

bör beräknas till annat belopp

än som skett, må besvär med yrkande

om härav föranledd ändring i

taxeringen av inkomst eller förmögenhet

anföras hos prövningsnämnden

eller, om denna taxering redan varit

föremål för beslut av kammarrätten,

vilket ej överklagats, eller av Kungl.

Maj:t, hos den som meddelat beslutet.

År sagda taxering i annan ordning

föremål för prövning av kammarrätten

eller Kungl. Maj:t, skola besvären

anföras hos kammarrätten eller

Kungl. Maj:t för att prövas i sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

61

Nuvarande lydelse:

rätten eller Kungl. Maj:t för att prövas

i sammanhang med prövning av

målet i övrigt.

Rätt att — — — inkomstskatt,

kommun.

Besvären skola---fastighets
taxeringen

meddelades.

Försummas något---motsva
rande

tillämpning.

Besvär enligt---slutligen av
gjort.

Vid besvär — — — motsvarande

tillämpning.

128 §.

1 mom. Om kammarrätten — —

— å denne.

Äro makar var för sig taxerade,

äger kammarrätten eller Kungl. Maj:t,

där ändring göres i den enes taxering,

även i den andres taxering vidtaga

av ändringen påkallad rättelse, såvitt

angår tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen eller 19 § 1

mom. förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller

Kungl. Maj:t anförts rörande taxering

av skattskyldig, som avlidit, eller

dödsbo efter sådan skattskyldig, och

har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskaltelagen,

24 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller 7 § förordningen

om särskild skatt å förmögenhet beskattningsnämnd

medgivit dödsboet

efter den avlidne befrielse från erläggande

av skatt på grund av taxeringen,

skall vid ändring av taxeringen

i anledning av besvären jämväl beslutet

om sådan skattebefrielse i erforderlig

mån ändras.

Föreslagen lydelse:

manhang med prövning av målet i

övrigt.

Rätt att — — — inkomstskatt,

kommun.

Besvären skola---fastighets
taxeringen

meddelades.

Försummas något---motsva
rande

tillämpning.

Besvär enligt---slutligen av
gjort.

Vid besvär —--motsvarande

tillämpning.

128 §.

1 mom. Om kammarrätten---

— å denne.

Äro makar var för sig taxerade,

äger kammarrätten eller Kungl. Maj :t,

där ändring göres i den enes taxering,

även i den andres taxering vidtaga

av ändringen påkallad rättelse, såvitt

angår tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen eller 11 § 1

mom. förordningen om statlig inkomstskatt

eller 12 § 1 mom. förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller

Kungl. Maj:t anförts rörande taxering

av skattskyldig, som avlidit, eller

dödsbo efter sådan skattskyldig, och

har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,

15 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt

eller 15 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt beskattningsnämnd

medgivit dödsboet efter

den avlidne befrielse från erläggande

av skatt på grund av taxeringen, skall

vid ändring av taxeringen i anledning

av besvären jämväl beslutet om

sådan skattebefrielse i erforderlig

mån ändras.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

130 §.

Därest efter anförda besvär eller

eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt ändras eller bliver

någon påförd, skall samtidigt vidtagas

den ändring i taxering till särskild

skatt å förmögenhet, som därav

må föranledas.

137 §.

Konungen äger meddela de närmare

föreskrifter med avseende å taxeringsförfarandet,

som finnas erforderliga

för tillämpning av överenskommelser

och förordnanden, varom sägs

i 72 § kommunalskattelagen och 29 §

förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt.

144 §.

1 mom. Förseelse, som i 140 §,

141 § 1, 2 eller 4 mom. eller 142 §

omförmäles, åtalas vid allmän domstol.

Åtal jämlikt 141 § 1, 2 eller 4

mom. skall, då den deklarations- eller

uppgiftsskyldige här i riket har

hemortskommun, anhängiggöras vid

den allmänna underrätt, inom vars

domvärjo hemortskommunen är belägen,

och eljest vid allmänna under
-

Föreslagen lydelse:

130 §.

Därest efter anförda besvär eller

eljest taxering till statlig inkomstskatt

ändras eller bliver någon påförd, skall

samtidigt vidtagas den ändring i taxering

till statlig förmögenhetsskatt,

som därav må föranledas.

137 §.

Konungen äger meddela de närmare

föreskrifter med avseende å taxeringsförfarandet,

som finnas erforderliga

för tillämpning av överenskommelser

och förordnanden, varom sägs

i 72 § kommunalskattelagen, 20 §

förordningen om statlig inkomstskatt

och 20 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

141 §.

3 mom. Den som i allmän självdeklaration

eller i annan uppgift till

ledning för taxering uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet lämnat oriktig

uppgift rörande förmögenhet, vilken

skolat i deklaration upptagas, vare,

dår han ej för sin förseelse är underkastad

ansvar enligt skattestrcifflagen,

straffad med dagsböter.

144 §.

1 mom. Förseelse, som i 140 §,

141 § 1, 2, 3 eller 4 mom. eller 142 §

omförmäles, åtalas vid allmän domstol.

Åtal jämlikt 141 § 1, 2, 3 eller 4

mom. skall, då den deklarations- eller

uppgiftsskyldige här i riket har

hemortskommun, anhängiggöras vid

den allmänna underrätt, inom vars

domvärjo hemortskommunen är belägen,

och eljest vid allmänna under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

63

Nuvarande lydelse:

rätten i den ort, där den taxering

skall äga rum, för vilken deklarationen,

uppgiften eller upplysningen

skolat ligga till grund.

Förseelse, som i 141 § 1, 2 eller

4 mom. eller 142 § sägs, är föremål

för allmänt åtal. Förseelse, som i

140 § omförmäles, må, där den ej

innefattar tjänstefel, av allmän åklagare

åtalas endast där målsägande angivit

densamma till åtal.

145 §.

4 mom. Efter prövning---

kommun utanordnas.

Därvid må---fastighetstaxe
ringsnämndernas

beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas

förfogande för ersättning åt ordförandena

och kronoombuden i taxeringsnämnderna

samt åt taxeringskonsulentema

ävensom för det i samband

med den årliga taxeringen jämlikt

15 § 2 mom. av städernas tjänstemän

lämnade biträde jämte vad som

utanordnas till kommuner må sammanlagt

utgöra högst ett belopp motsvarande

tre procent av grundbeloppet

för hela riket av den i den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten

ingående bottenskatten, sådant

grundbeloppet beräknats enligt taxeringsnämndernas

beslut.

Vid fördelningen —■ — — av länsstyrelsen.

Föreslagen lydelse:

rätten i den ort, där den taxering

skall äga rum, för vilken deklarationen,

uppgiften eller upplysningen

skolat ligga till grund.

Förseelse, som i 141 § 1, 2, 3 eller

4 mom. eller 142 § sägs, är föremål

för allmänt åtal. Förseelse, som i

140 § omförmäles, må, där den ej

innefattar tjänstefel, av allmän åklagare

åtalas endast där målsägande angivit

densamma till åtal.

145 §.

4 mom. Efter prövning---

kommun utanordnas.

Därvid må —--fastighetstaxe
ringsnämndernas

beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas

förfogande för ersättning åt ordförandena

och kronoombuden i taxeringsnämnderna

samt åt taxeringskonsulentema

ävensom för det i samband

med den årliga taxeringen jämlikt

15 § 2 mom. av städernas tjänstemän

lämnade biträde jämte vad som

utanordnas till kommuner må sammanlagt

utgöra högst ett belopp motsvarande

en procent av dels grundbeloppet

för hela riket av den statliga

inkomstskatten för i 10 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt

avsedda skattskyldiga dels ock den

statliga inkomstskatten för hela riket

beträffande i 10 § 2 mom. samma förordning

avsedda skattskyldiga, allt

beräknat i enlighet med taxeringsnämndernas

beslut.

Vid fördelningen---av läns
styrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

€4

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, såvitt angår påföring

av pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering. I övrigt träder förordningen

i kraft den 1 januari 1949; dock att äldre bestämmelser fortfarande

skola gälla i fråga om 1948 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år

1948 eller tidigare år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

65

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 12 februari 1943

Härigenom förordna®, att 1 §, It § och 12 § 1 inom. förordningen den 12

februari 1943 om kupongskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angiv es.

Skyldighet att utgöra inkomst- och Skyldighet alt utgöra statlig införmögenhetsskatt

till staten i form komstskatt i form av kupongskatt

av kupongskatt för utdelning å ak- för utdelning å aktie i svenskt aktietie

i svenskt aktiebolag åligger den bolag åligger den som, när utdelningsom,

när utdelningen blir tillgänglig en blir tillgänglig för lyftning, i egenför

lyftning, i egenskap av ägare av skap av ägare av den till aktien höden

till aktien hörande kupongen el- rande kupongen eller eljest är berätler

eljest är berättigad lyfta utdel- tigad lyfta utdelningen, därest

ningen, därest

den utdelningsberättigade är fy- den utdelningsberättigade är fysisk

sisk person, vilken ej är bosatt eller person, vilken ej är bosatt eller stastadigvarande

vistas här i riket, eller digvarande vistas här i riket, eller

oskift dödsbo efter sådan person eller oskift dödsbo efter sådan person eller

utländskt bolag eller juridisk person, utländskt bolag eller juridisk person,

som enligt 25 § 2 mom. förordningen som enligt 16 § 2 mom. förordningen

om statlig inkomst- och förmögen- om statlig inkomstskatt skall likstälhetsskatt

skall likställas med ut- las med utländskt bolag, och utdelländskt

bolag, och utdelningen ej är ningen ej är hänförlig till inkomst

hänförlig till inkomst av rörelse som av rörelse som här bedrivits; eller

här bedrivits; eller

den utdelningsberättigade genom den utdelningsberättigade genom

annat fång än arv eller testamente annat fång än arv eller testamente

förvärvat rätt till utdelningen utan förvärvat rätt till utdelningen utan

att också hava förvärvat aktien. att också hava förvärvat aktien.

Skyldighet att utgöra kupongskatt Skyldighet att utgöra kupongskatt

skall ock åligga utdelningsberättigad, skall ock åligga utdelningsberättigad,

som uppträder såsom bulvan för an- som uppträder såsom bulvan för annan,

i det att han huvudsakligen för nan, i det att han huvudsakligen för

dennes räkning framträder såsom dennes räkning framträder såsom

Ilihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 212. 5

(nr 44) om kupongskatt.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

1 §■

1 §•

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

ägare till aktie, å vilken utdelningen

belöper, försåvitt bulvanförhållandet

är i strid med ett enligt lag gällande

förbud eller det avser att bereda obehörig

förmån vid taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt eller

kommunal inkomstskatt.

I den —---erforderligt belopp.

11 §■

Åligger skyldighet--— följan
de

bestämmelser.

Hava till taxeringsnämnd inkommit

uppgifter om aktieutdelning beträffande

fysiska eller juridiska personer,

som ej äro i taxeringsdistriktet

skattskyldiga till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt för i uppgifterna

avsedda utdelningar, och skola

ej dessa uppgifter enligt 78 § e) taxeringsförordningen

avsändas till ordföranden

i annan taxeringsnämnd,

åligger det taxeringsnämndens ordförande

att snarast möjligt och senast

när årets självdeklarationer till länsstyrelsen

överlämnas, i särskilt konvolut

överlämna uppgifterna med angivande

av sådana för ordföranden

kända förhållanden, som kunna tjäna

till ledning vid bedömande huruvida

skyldighet att utgöra kupongskatt

föreligger. Sådana uppgifter

som befinnas böra föranleda ytterligare

åtgärder enligt taxeringsförordningen

disponeras av länsstyrelsen

för detta ändamål. Övriga uppgifter

skola av länsstyrelsen tillställas kupongskattekontoret

tillika med ordförandens

i taxeringsnämnden utredning

i vad den avser dessa uppgifter,

Föreslagen lydelse:

ägare till aktie, å vilken utdelningen

belöper, försåvitt bulvanförhållandet

är i strid med ett enligt Jag gällande

förbud eller det avser att bereda obehörig

förmån vid taxering till statlig

inkomstskatt eller kommunal inkomstskatt.

Skyldighet att utgöra kupongskatt

föreligger icke för person, som avses

i 17 § eller 18 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt.

I den---erforderligt belopp.

11 §•

Åligger skyldighet — ---följan
de

bestämmelser.

Hava till taxeringsnämnd inkommit

uppgifter om aktieutdelning beträffande

fysiska eller juridiska personer,

som ej äro i taxeringsdistriktet

skattskyldiga till statlig inkomstskatt

för i uppgifterna avsedda utdelningar,

och skola ej dessa uppgifter

enligt 78 § e) taxeringsförordningen

avsändas till ordföranden i

annan taxeringsnämnd, åligger det

taxeringsnämndens ordförande att

snarast möjligt och senast när årets

självdeklarationer till länsstyrelsen

överlämnas, i särskilt konvolut överlämna

uppgifterna med angivande av

sådana för ordföranden kända förhållanden,

som kunna tjäna till ledning

vid bedömande huruvida skyldighet

att utgöra kupongskatt föreligger.

Sådana uppgifter som befinnas

böra föranleda ytterligare åtgärder

enligt taxeringsförordningen disponeras

av länsstyrelsen för detta

ändamål. Övriga uppgifter skola av

länsstyrelsen tillställas kupongskattekontoret

tillika med ordförandens i

taxeringsnämnden utredning i vad

den avser dessa uppgifter, fullstän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

67

Nuvarande lydelse:

fullständigad med upplysningar rörande

för länsstyrelsen kända förhållanden.

Kupongskattekontoret skall — -—■

— inbetala skatten.

Kupongskatt, som---finnes

stadgat.

12 §.

1 m o in. Har vid — — — innehållna

beloppet.

Ansökan om restitution av kupongskatt

som nu sagts skall före utgången

av kalenderåret efter det då utdelningen

uppburits, dock senast under

tredje kalenderåret efter det då

utdelningen blivit tillgänglig för lyftning,

ingivas till länsstyrelsen i det

län, där den utdelningsberättigade

enligt kommunalskattelagen har sin

hemortskommun. Vid ansökningen

skall sökanden foga det honom tillställda

erkännandet rörande innehållen

kupongskatt eller annan utredning

till ådagaläggande att sådant innehållande

skett, så ock utredning till

styrkande av att kupongskatt ej skall

utgöras. Länsstyrelsen översänder

ansökningen till kupongskattekontoret

med det yttrande vartill förhållandena

föranleda. Kupongskattenämnden

är ej pliktig meddela beslut

i anledning av ansökning om restitution,

förrän fråga om skattskyldighet

för utdelningen jämlikt förordningen

om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt blivit slutligen

prövad.

Föreslagen lydelse:

digad med upplysningar rörande för

länsstyrelsen kända förhållanden.

Kupongskattekontoret skall — —

— inbetala skatten.

Kupongskatt, som---— finnes

stadgat.

12 §.

1 m o in. liar vid---inne
hållna

beloppet.

Ansökan om restitution av kupongskatt

som nu sagts skall före utgången

av kalenderåret efter det då utdelningen

uppburits, dock senast under

tredje kalenderåret efter det då

utdelningen blivit tillgänglig för lyftning,

ingivas till länsstyrelsen i det

län, där den utdelningsberättigade

enligt kommunalskattelagen har sin

hemortskommun. Vid ansökningen

skall sökanden foga det honom tillställda

erkännandet rörande innehållen

kupongskatt eller annan utredning

till ådagaläggande att sådant innehållande

skett, så ock utredning till styrkande

av att kupongskatt ej skall utgöras.

Länsstyrelsen översänder ansökningen

till kupongskattekontoret

med det yttrande vartill förhållandena

föranleda. Kupongskattenämnden

är ej pliktig meddela beslut i anledning

av ansökning om restitution,

förrän fråga om skattskyldighet för

utdelningen jämlikt förordningen om

statlig inkomstskatt blivit slutligen

prövad.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, dock att dels 11 § i

dess äldre lydelse fortfarande skall gälla i fråga om 1948 års taxering, dels

ock 12 § 1 mom. i dess äldre lydelse alltjämt skall äga tillämpning beträffande

1948 års taxering samt beträffande eftertaxering för år 1948 eller

tidigare år.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

17 §.

Till myndighet---uppgiftens

datum.

Förmögenhetslängd ävensom prövningsnämnds

ändringslängd beträffande

taxering till särskild skatt å

förmögenhet må ej utan den skattskyldiges

samtycke utlämnas till annan

tidigare än tjugu år efter längdens

datum.

17 §.

Till myndighet--- — uppgiftens

datum.

Förmögenhetslängd ävensom prövningsnämnds

ändringslängd beträffande

taxering till statlig förmögenhetsskatt

må ej utan den skattskyldiges

samtycke utlämnas till annan

tidigare än tjugu år efter längdens

datum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949, dock att äldre lag alltjämt

skall äga tillämpning beträffande förmögenhetslängd och prövningsnämnds

ändringslängd, som avser taxering år 1948 eller tidigare år eller eftertaxering

för nämnda år. <?•''

1 Senaste lydelse se 1938:378.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

69

Förslag

till

förordning om kvarlåtenskapsskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas kvarlåtenskapsskatt

för egendom, för vilken arvsskatt skall utgå enligt 4 § förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt (arvsskatteförordningen)

.

Skatt såsom för kvarlåtenskap skall enligt bestämmelserna i denna förordning

jämväl erläggas dels för sådan gåva av fysisk person, för vilken skyldighet

att erlägga gåvoskatt föreligger enligt bestämmelserna i 35 § eller 37 §

1 mom. arvsskatteförordningen, dels ock för livförsäkring, till vilken förmånstagare

insatts.

Medlem av konungahuset samt dödsbo efter sådan person äro frikallade

från utgörande av kvarlåtenskapsskatt.

2 §•

Skattskyldighet åligger beträffande kvarlåtenskap dödsboet, beträffande

gåva gåvogivaren och beträffande livförsäkring försäkringens ägare eller, om

skattskyldighet inträder först vid dennes död, lians dödsbo.

Om skatt för kvarlåtenskap.

3 §•

Skattskyldighet för avliden persons kvarlåtenskap inträder vid dödsfallet.

4 §•

Skattepliktig egendom i dödsbo uppskattas med hänsyn till förhållandena

vid tiden för skattskyldighetens inträde och med tillämpning av bestämmelserna

i 13, 20 samt 22—27 §§ arvsskatteförordningen. Bland boets skulder

må icke inräknas belopp, som skall betalas i kvarlåtenskapsskatt.

5 §•

Har den avlidne inom fem år före dödsfallet erhållit egendom genom arv,

testamente, gåva eller sådant förvärv, som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen

är att jämställa med gåva, skall, om dödsboet före skatteärendets

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

avgörande därom framställer yrkande, från behållningen i boet avdrag ske

med belopp, motsvarande värdet av nämnda egendom. Vad nu sagts skall

gälla jämväl i fråga om förvärv på grund av förmånstagareförordnande, som

i 20 eller 21 § avses, dock att avdrag härvid må ske högst med sammanlagda

beloppet av erlagda premier.

Vad i första stycket stadgas skall, såvitt angår egendom som den avlidne

erhållit genom testamente av sin make, gälla med avseende å egendom erhållen

inom tio år före dödsfallet.

Egendom, varom i första eller andra stycket förmäles, uppskattas till sitt

värde vid tiden för förvärvet, såvida den icke därefter nedgått i värde, i

vilket fall till grund för uppskattningen skall läggas värdet vid tiden för

dödsfallet. Har den avlidne dessförinnan avhänt sig egendomen, må avdrag

icke ske med högre belopp än som motsvarar vederlagets värde vid tiden

för dödsfallet.

6 §•

Var den avlidne gift, skall från den efter tillämpning av 5 § återstående

behållningen i boet avräknas den andel därav, som jämlikt 15 § 1 mom.

arvsskatteförordningen beräknas tillfalla efterlevande maken fri från arvsskatt.

Från behållningen skall vidare avräknas lott, som på grund av arv eller

testamente tillfaller juridisk person som enligt 3 eller 38 § arvsskatteförordningen

är befriad från arvsskatt eller gåvoskatt. Lika med lott som nyss

sagts skall anses sådan därtill hänförlig skattelott, varom förmäles i 11 §

2 mom. arvsskatteförordningen.

7 §■

Såsom kvarlåtenskap anses enligt denna förordning den skattepliktiga egendomen

i boet efter avdrag, varom i 5 och 6 §§ sägs.

8 §•

Angående sammanläggning i vissa fall av kvarlåtenskap och premier, som

erlagts för livförsäkring, stadgas i 21 §.

9 §•

Kvarlåtenskap är fri från skatt enligt denna förordning, därest värdet av

kvarlåtenskapen icke överstiger 30 000 kronor.

I övrigt beräknas skatten enligt denna

Tariff.

Kvarlåtenskapsskatten utgör:

när kvarlåtenskapen icke överstiger 50 000 kronor: 5 procent av det belopp

varmed kvarlåtenskapen överstiger 30 000 kronor; samt

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

71

när kvarlåtenskapen överstiger

50 000 men icke 100 000 kr.: 1000 kr. för 50 000 kr. och 10% av återstoden;

100 000

2>

200 000 *

: 6 000

T>

2»

100 000

2>

15%

»

>

2

200 000

>

1

300 000 »

: 21000

>

200 000

»

20%

)

>

1

300 000

2>

»

500 000 »

: 41000

2>

>

300 000

»

»

25%

>

■»

7

500 000

>

1 000 000 »

: 91000

500000

2>

2>

30%

»

>

1

1 000 000

>

2 000 000 >

: 241000

1000000

2>

»

35%

>

2 000 000

2>

2>

5 000 000 »

: 591 000

2 000 000

>

2*

40%

2>

»

7

5 000 000 kr.

:

1 791 000

2>

5 000 000

>

50 %

>

Vid tillämpning av denna paragraf skall värdet å kvarlåtenskapen jämnas

till närmast lägre fulla hundratal kronor.

10 §.

Till ledning vid uträknandet av skatt enligt denna förordning utfärdar

Konungen erforderliga tabeller.

11 g.

Därest de kontanter, därmed jämförliga fordringar och lätt realiserbara

värdehandlingar, som ingå bland tillgångarna i bouppteckning eller deklaration

varom i 23 § förmäles, sammanlagt icke uppgå till dubbla beloppet

av den kvarlåtenskapsskatt som skall erläggas, må beskattningsmyndigheten

på ansökan av dödsboet medgiva, att kvarlåtenskapsskatten erlägges genom

högst fem årliga inbetalningar. Därvid skola i tillämpliga delar lända till

efterrättelse bestämmelserna i 55 § 2—6 mom. arvsskatteförordningen, dock

att i 55 § 3 mom. nämnda förordning föreskriven skyldighet att ställa säkerhet

skall gälla i samtliga fall, då anstånd med kvarlåtenskapsskattens erläggande

beviljas.

12 §.

Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skattepliktiga

egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller

föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger Konungen på ansökan av dödsboet

medgiva befrielse från eller nedsättning av återstående del av skatten.

13 §.

Var den avlidne vid sin död i konkurs eller avträdes dödsboet till konkurs,

gälle beträffande kvarlåtenskapsskatten i tillämpliga delar vad i 33 § arvsskatteförordningen

är för motsvarande fall stadgat; och skall den i 2 mom.

samma paragraf förekommande hänvisningen till 32 § arvsskalteförordningen

i stället avse 34 § denna förordning.

14 8-

Beskattningsmyndighet är den allmänna underrätt, vid vilken den avlidne

skolat svara i mål, som rörde hans person. Finnes ej behörig beskattningsmyndighet

efter vad nu sagts upptages skatteärendet av Stockholms rådhusrätt.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Om skatt för gåva.

15 §.

1 mom. Skattskyldighet inträder, då gåva blivit fullbordad eller handling,

innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till

mottagaren.

2 mom. Skattskyldighet enligt denna förordning föreligger icke för sådan

gåva till i 3 eller 38 § arvsskatteförordningen omförmäld juridisk person,

för vilken befrielse från gåvoskatt åtnjutes, ej heller för gåva av beskaffenhet

som avses i 39 § a)—c) sistnämnda förordning.

16 §.

Värdet av gåva uppskattas med hänsyn till förhållandena vid tiden för

skattskyldighetens inträde och med tillämpning av bestämmelserna i 20 samt

22—27 §§ arvsskatteförordningen.

Där jämlikt 18 § denna förordning skatt skall beräknas efter sammanlagda

värdet av flera gåvor, uppskattas den tidigare gåvan med hänsyn till förhållandena

vid den tidpunkt, då skattskyldighet för densamma inträtt, eller,

om den tidigare gåvan icke i och för sig uppgått till skattepliktigt belopp,

med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt, då skattskyldighet skulle

hava inträtt, om gåvan varit skattepliktig.

17 §.

Gåva är fri från skatt enligt denna förordning, då gåvans värde icke överstiger

30 000 kronor. För annan gåva beräknas skatten på sätt nedan sägs.

För gåva till den, som vid tiden för gåvan är närmast till arv efter givaren,

så ock för gåva till avkomling efter arvinge som nyss sagts, skall kvarlåtenskapsskatten

beräknas enligt den i 9 § intagna tariffen och med hänsyn

tagen till givarens förmögenhet, gåvans värde däri inräknad, vid tiden för

gåvan. Skatten skall beräknas allenast å det belopp, varmed gåvans värde

överstiger 30 000 kronor, och utgå efter den eller de procentsatser som skolat

tillämpas, därest skatt skolat uttagas för hela förmögenheten och nyssnämnda

belopp utgjort den högst beskattade delen därav. Därest givaren var gift, skall

vad i detta stycke sägs om givarens förmögenhet i stället avse den del av

makarnas förmögenhet, som enligt 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen beräknas

vid bodelning eller boskifte tillfalla givaren, dock att givarens förmögenhet

icke må beräknas till lägre belopp än gåvan.

För annan gåva än i nästföregående stycke avses beräknas kvarlåtenskapsskatt

enligt den i 9 § intagna tariffen såsom om gåvan utgjort kvarlåtenskap

efter givaren.

18 §.

Vid beräknande huruvida gåva, som avses i 17 § andra stycket uppgår till

skattepliktigt belopp skall sammanläggning ske av den ifrågavarande gåvan

och alla av samme givare inom loppet av tio år dessförinnan bortgivna,

förut icke beskattade gåvor av det slag som i nyssnämnda författningsrum

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.

avses; och skall därvid, om under nämnda tid förekommit gåva eller gåvor

som förut beskattats, gåvan eller gåvorna till ett belopp av 30 000 kronor anses

såsom en icke beskattad gåva. Skatten för gåvornas sammanlagda belopp

bestämmes såsom om fråga vore om en gåva och beräknas med hänsyn till

givarens på sätt i 17 § andra stycket sägs beräknade förmögenhet eller hans

andel i makarnas förmögenhet vid tiden för den senaste gåvan.

Vid beräknande huruvida gåva som avses i 17 § sista stycket uppgår till

skattepliktigt belopp, så ock eljest vid beräkning av skatt för sådan gåva

skall gåvan sammanläggas med alla av samme givare inom loppet av fyra

år dessförinnan bortgivna gåvor av det slag som i sistnämnda författningsrum

avses; och skall vid skattens bestämmande gåvornas sammanlagda belopp

behandlas som en gåva. Avdrag skall ske för skatt, som visas hava enbgt

denna förordning erlagts för de tidigare gåvorna eller, om före nyss angivna

tid förekommit ytterligare sådana gåvor som i 17 § sista stycket avses, för

vad av erlagd skatt belöper på de gåvor som skola sammanläggas med den

ifrågavarande gåvan; dock må skatten icke beräknas till lägre belopp än

som skulle, utan avseende å de tidigare gåvorna, hava utgått för den gåva om

vars beskattning är fråga.

Vid sammanläggning av gåvor enligt denna paragraf skall, beträffande

gåvor som avses i 39 § d) arvsskatteförordningen, hänsyn tagas allenast till sådana

gåvor för vilka jämlikt 41 § 1 mom. samma förordning gåvoskatt skall

utgå.

19 §.

Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där gåvogivaren var

mantalsskriven när skattskyldigheten inträdde eller, om han då ej var mantalsskriven

inom riket, där han vid nämnda tid var bosatt eller stadigvarande

vistades.

Finnes ej behörig beskattningsmyndighet efter vad nu sagts, upptages

skatteärendet av överståthållarämbetet.

Om skatt för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts.

20 §.

Har förmånstagare insatts till livförsäkring, som är så avtalad att premiebetalningen

skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller för

vilken under något år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel

av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premiebetalningen

lika fördelats på tio år från avtalets slutande, och är försäkringens

ägare svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder

under dennes livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för

gåva då på grund av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren,

dock endast om för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp

överstigande 30 000 kronor.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

I nu avsett fall skall skatt erläggas för summan av de erlagda premierna,

dock icke i något fall för högre belopp än som tillfallit förmånstagaren; och

skola i övrigt bestämmelserna i 17—19 §§ äga motsvarande tillämpning.

21 §.

Efterlämnar svensk medborgare eller utlänning, som vid sin död var bosatt

här i riket, livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, och har icke

enligt 20 § för försäkringen erlagts kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, inträder,

om premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning fullgjorts

inom tio år före dödsfallet och för försäkringen erlagts premier till

sammanlagt belopp överstigande 30 000 kronor, vid dödsfallet skyldighet att

för försäkringen erlägga skatt såsom för kvarlåtenskap.

Efterlämnar den avlidne flera försäkringar av i första stycket angivet slag,

skall vid bedömandet av huruvida skattskyldighet föreligger hänsyn tagas

till sammanlagda beloppet av de för försäkringarna erlagda premierna.

Vid skattens bestämmande skall sammanlagda beloppet av de erlagda premierna,

i den mån detsamma överstiger 30 000 kronor, läggas till den i 7 §

angivna kvarlåtenskapen samt skatten beräknas enligt den i 9 § intagna tariffen

å sammanlagda värdet av kvarlåtenskapen och nämnda premiebelopp;

skolande därvid iakttagas, att det belopp, varmed kvarlåtenskapen sålunda

ökas, icke i något fall må överstiga värdet av vad som tillfallit förmånstagaren.

Skall jämlikt 104 § andra stycket lagen om försäkringsavtal viss del av

försäkringsbeloppet tillfalla efterlevande make och understiger den återstående

delen av försäkringsbeloppet summan av de erlagda premierna, föreligger

icke skattskyldighet för större del av premiebeloppet än som motsvarar den

återstående delen av försäkringsbeloppet minskad med 30 000 kronor.

Är efterlevande make insatt såsom förmånstagare till belopp, som eljest

skulle hava utgjort giftorättsgods eller gemensam egendom, skall vad i denna

paragraf sägs angående skattskyldighet för erlagda premier icke gälla beträffande

den del av premiebeloppet, varmed makens jämlikt 6 § första stycket

skattefria andel i boet skolat ökas, därest premiebeloppet ingått i boets

behållning.

22 §.

Vid tillämpning av 20 och 21 §§ skall hänsyn icke tagas till pensionsförsäkring,

för vilken premier på grund av tjänst erlagts av arbetsgivaren eller

den anställde.

I fråga om insättningar i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skall gälla

vad därom är i 12 § tredje stycket arvsskatteförordningen stadgat.

Gemensamma bestämmelser.

23 §.

Deklaration till ledning för beräknande av kvarlåtenskapsskatt skall av den

som är skattskyldig avgivas angående

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall då skyldighet ej inträtt

att här i riket förrätta bouppteckning efter honom enligt svensk lag,

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist

i riket,

3) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där jämlikt 13 §

kvarlåtenskapsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom. arvsskatteförordningen,

4) omständighet som jämlikt 13 eller 34 § föranleder efterbeskattning, såvida

icke efterbeskattningen verkställes med ledning av upprättad handling,

som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och arvskifte,

5) gåva eller vad som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen är att

jämställa med gåva, samt

6) premieinbetalning, som avses i 20 §.

Skall enligt vad nu stadgats deklaration avgivas angående egendom i dödsbo

efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och finnes här icke någon,

som äger att tala och svara i mål som röra boet, åligger det den som

omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

24 §.

Deklaration skall avlämnas till vederbörande beskattningsmyndighet.

I fall som avses i 23 § 5) skall dock deklaration avlämnas till den myndighet

som har att fastställa gåvoskatt enligt arvsskatteförordningen. Nämnda

myndighet har att, sedan gåvoskatten blivit fastställd, översända deklarationen

till den i 19 § angivna beskattningsmyndigheten, därvid uppgift samtidigt

skall lämnas om gåvans uppskattade värde. Därest sådana omständigheter

föreligga, att skattskyldighet för gåvotagaren enligt arvsskatteförordningen

inträder först framdeles, skall deklarationen ofördröjligen översändas till

nyssnämnda myndighet.

Magistrat i annan stad än den, där länsstyrelsen har sitt säte, ävensom

kommunalborgmästare och landsfiskal åligger att på begäran mottaga och

till länsstyrelsen överlämna deklaration, som skall dit ingivas.

25 §.

Deklaration skall vara avlämnad inom fyra månader, räknat i fall som angivas

i 23 §

under 1), 2), 5) och 6) från det skattskyldighet inträdde,

under 3) från det överskott i konkursen överlämnades till den skattskyldige,

under 4) från det kännedom erhölls angående den omständighet, som föranleder

efterbeskattningen.

26 §.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete.

Deklaration, som avser egendom i dödsbo, skall innehålla uppgift om den

avlidnes fullständiga namn, hemvist och medborgarskap samt dödsdag, den

skattepliktiga egendomen med angivande av värdet därav samt de skulder,

för vilka avdrag må ske, ävensom, om den avlidne var gift, storleken av den

andel som beräknas tillkomma efterlevande maken samt de grunder, enligt

vilka denna andel beräknats.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl, Maj:ts proposition nr 212.

Deklaration, som avser gåva eller vad som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen

skall behandlas såsom gåva, skall innehålla uppgift om givarens

och mottagarens fullständiga namn och hemvist, tidpunkten för skattskyldighetens

inträde, skyldskapsförhållandet mellan givaren och mottagaren samt

egendomens beskaffenhet och värde. Avser deklarationen gåva, varom i 17 §

andra stycket förmäles, skall deklarationen vidare innehålla uppgift dels

rörande storleken av givarens förmögenhet och, om givaren är gift, storleken

av den andel som beräknas vid bodelning eller boskifte tillfalla maken med

angivande av de grunder, enligt vilka sagda andel beräknats, dels ock om

sådana tidigare gåvor, som avses i 18 § första stycket. Gäller deklarationen

annan gåva, skall deklarationen innehålla uppgift om sådana tidigare gåvor

som avses i 18 § andra stycket.

Vad i föregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om deklaration rörande premieinbetalning, som i 20 § avses; och skall därvid

tillika lämnas uppgift angående försäkringsavtalets innehåll och förmånstagareförordnandets

beskaffenhet.

Bestämmelserna i 47 § sista stycket och 48 § arvsskatteförordningen skola

äga motsvarande tillämpning beträffande deklaration eller annan uppgift

enligt denna förordning, dock att den i 48 § tredje stycket gjorda hänvisningen

till 62 § andra stycket arvsskatteförordningen i stället skall avse 39 §

andra stycket denna förordning.

27 §.

I samband med ingivandet till beskattningsmyndiglieten av bouppteckning

eller sådan deklaration rörande egendom i dödsbo, som skall ligga till

grund för skattens bestämmande, skall tillika lämnas skriftlig uppgift å

erlagda försäkringspremier, som avses i 21 §. Uppgiften skall på heder och

samvete avgivas av den som uppgivit boet i övrigt.

28 §.

Där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom

förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att inom en månad efter erhållen

vetskap om händelse, som enligt denna förordning medför skattskyldighets

inträde, lämna skriftlig uppgift härom till vederbörande beskattningsmyndighet

och därvid enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av

Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av betydelse för skattens

bestämmande; dock skail nu stadgad skyldighet icke gälla, där summan

av de för försäkringen eller, där fråga är om flera försäkringar, för desamma

erlagda premierna ej överstiger 30 000 kronor.

29 §.

Ärende rörande fastställande av kvarlåtenskapsskalt, som ej skall uttagas

efter deklaration, upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning

eller handling, som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och

arvskifte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

77

30 §.

Medgives i fall, där kvarlåtenskapsskatten skall fastställas med ledning av

bouppteckning, jämlikt 17 § arvsskatteförordningen anstånd med arvsskatts

fastställande äge beskattningsmyndigheten i samband med beviljande av sådant

anstånd förordna om anstånd under samma tid jämväl med fastställande

av kvarlåtenskapsskatten. Därvid skall vad i nyssnämnda paragraf stadgas

angående ställande av säkerhet för arvsskatt äga motsvarande tillämpning

beträffande kvarlåtenskapsskatt.

Förklaras beviljat anstånd med fastställandet av arvsskatt ej vidare gälla,

skall i samband därmed förordnas, att jämväl beviljat anstånd med kvarlåtenskapsskattens

fastställande skall upphöra att gälla.

Har anstånd med kvarlåtenskapsskattens fastställande beviljats, skola i

fråga om tiden för ärendets avgörande bestämmelserna i 51 § arvsskatteförordningen

äga motsvarande tillämpning.

Det åligger dödsboet att i fall då anstånd åtnjutits gälda ränta enligt samma

grunder, som i 17 § och 52 § andra stycket arvsskatteförordningen är för

där avsett fall stadgat.

31 §.

I fråga om kvarlåtenskapsskattens erläggande skola i tillämpliga delar bestämmelserna

i 52 § första, tredje, fjärde och femte styckena samt 53 § arvsskatteförordningen

lända till efterrättelse, dock att den i 52 § första stycket

gjorda hänvisningen till 55 § arvsskatteförordningen i stället skall avse 11 §

denna förordning.

32 §.

Vid erläggande av skatt för kvarlåtenskap i dödsbo må intill ett belopp,

motsvarande högst hälften av den fastställda skatten, såsom betalningsmedel

gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande bestämmelser angående

inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jordbruksinventarier

eller förlagsegendom, inteckning meddelats i boet tillhörig egendom,

eller ock skuldförbindelse med säkerhet av sådant skuldebrev.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsmedel eller

säkerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till

vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående kvarlåtenskapsskattens

fastställande, och därjämte endast under förutsättning, att inteckningen

omfattar jämväl ränta efter minst fem procent.

Å skuld, som avses i första stycket, skall gäldas ränta efter den procent,

som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år

i december att gälla för det påföljande året.

överstiger skatt för kvarlåtenskap i dödsbo 20 000 kronor, må därjämte

intill skattens halva belopp aktier, som ingå bland dödsboets tillgångar, gälla

såsom betalningsmedel i enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.

33 §.

Vad i 4 kap. lagen om boutredning och arvskifte stadgas angående dödsbodelägares

ansvar för gäld skall, såvitt angår kvarlåtenskapsskatt eller ränta

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

därå, icke gälla beträffande efterlevande make, som av boet allenast erhållit

vad som vid bodelning enligt lag tillkommer honom.

Har vid beräknande av skatten hänsyn tagits till premiebelopp, som erlagts

för förmånstagarförsäkring, åligge förmånstagaren samma ansvarighet

som om premiebeloppet tillfallit honom såsom legat.

Saknar gåvogivare eller, i fall som i 20 § sägs, ägare av livförsäkring tillgång

till gäldande av den för gåvan eller premiebeloppet utgående skatten,

svare gåvomottagaren eller förmånstagaren för vad som brister.

34 §.

Har efter fastställande av kvarlåtenskapsskatt

a) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 3 kap.

10 § lagen om boutredning och arvskifte stadgas föranleder tillägg till eller

rättelse av bouppteckning;

b) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration upptagen egendom

eller skuld bort upptagas annorledes än som skett;

c) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 18 §;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, skatt skolat

gäldas med högre belopp än som fastställts, skall efterbeskattning ske med

sålunda felande belopp.

35 §.

Hade, om hänsyn tagits till omständighet, som i 34 § a) eller b) avses, skatt

skolat utgå med lägre belopp än som fastställts, skall på ansökan av skattskyldig

påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och

upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

36 §.

1 mom. I fall, som avses i 57 § arvsskatteförordningen, äger Konungen

medgiva befrielse från eller nedsättning av kvarlåtenskapsskatt.

2 mom. Har egendom, för vilken skatt fastställts enligt denna förordning,

blivit i utlandet beskattad genom kvarlåtenskapsskatt eller därmed jämförlig

skatt, må Konungen till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen,

när skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller nedsättning av den

här i riket fastställda skatten.

37 §.

I fråga om fullföljd av talan mot beslut i skatteärende enligt denna förordning

skall i tillämpliga delar gälla vad därom är i 60 § arvsskatteförordningen

stadgat.

över beslut av beskattningsmyndighet i frågor, som avses i 30 § första och

andra styckena, må klagan ej föras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

79

38 §.

Är skattskyldig berättigad att återfå erlagd kvarlåtenskapsskatt, skall i

den ordning, som i fråga om restitution av skatt i uppbördsförordningen är

föreskriven, skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till

grund för återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av underrätt

eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Skattskyldig äge ock, utom i fall som

avses i 36 § 1 och 2 mom., att å återbetalat belopp erhålla ränta efter fem

procent om året från och med den dag beloppet efter meddelat beslut om

skattens fastställande blivit inbetalat till den dag detsamma återbekommes;

dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit

efter det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilket beloppet skall återbekommas,

och i varje fall ej för längre tid än ett år från det underrätt eller

länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.

I fall som avses i 36 § 1 och 2 mom. ankommer det på Konungen att förordna,

i vad mån ränta skall utgå å skattebelopp, som återbetalas; dock må

ränta ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i första stycket

är stadgat.

Har jämlikt 11 § anstånd medgivits med erläggande av skatt, skall vid befrielse

från hela det skattebelopp, som utestår oguldet, avlämnad skuldförbindelse

återställas. Avser befrielse endast del av oguldet skattebelopp, skola

de årliga inbetalningarna i motsvarande mån nedsättas.

39 §.

Underrätts beslut i ärende rörande kvarlåtenskapsskatt skall, efter vad

därom är särskilt stadgat, upptagas i bouppteckningsprotokollet. Avser beslut

fastställande av skatt, skola i protokollet antecknas: den avlidnes fullständiga

namn (för gift kvinna jämväl hennes namn som ogift), födelsetid, hemvist och

dödsdag, behållningen i boet eller i kvarlåtenskap som avses i 4 § 1 mom. 2)

arvsskatteförordningen, avdrag enligt 5 §, efterlevande makes andel i boets

behållning eller i sådan kvarlåtenskap som nyss sagts, lott som avses i 6 §

andra stycket, den i enlighet med bestämmelserna i denna förordning uppskattade

kvarlåtenskapen, premiebelopp som jämlikt 21 § skall sammanläggas

med kvarlåtenskapen, övriga å skattens bestämmande inverkande omständigheter

ävensom skattens belopp.

Länsstyrelses beslut i skatteärende upptages i särskilt protokoll, vari antecknas

den skattskyldiges namn och hemvist samt skattens belopp; men må

om deklarationens innehåll vidare anteckning icke ske.

Å brädden av protokoll som nu nämnts skola antecknas beloppet av inbetalad

skatt samt dagen för inbetalningen. I underrätts protokoll skall därjämte,

då anmälan till länsstyrelse gjorts för skattens indrivning, antecknas

dagen för sådan anmälan.

Finner beskattningsmyndigheten avgiven deklaration böra bevaras under

längre tid än tolv år, skall anteckning härom verkställas i protokollet i samband

med beslutet om skattens fastställande.

Föreskrifterna i 64 § arvsskatteförordningen skola gälla jämväl beträffande

kvarlåtenskapsskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

40 §.

I 65—69 §§ arvsskatteförordningen meddelade ansvarsbestämmelser m. m.

skola äga motsvarande tillämpning beträffande kvarlåtenskapsskatt.

41 §.

Vad i denna förordning sägs om länsstyrelse skall beträffande Stockholms

stad gälla överståtliållarämbetet.

42 §.

1 mom. Slutes beträffande kvarlåtenskapsskatt eller därmed jämförlig

skatt avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning, äger

Konungen föreskriva av avtalet betingade avvikelser från vad eljest i denna

förordning är stadgat, så ock meddela de närmare föreskrifter, som må finnas

erforderliga för avtalets tillämpning.

2 mom. Från tillämpning av vad i denna förordning stadgas om skattskyldighet

må Konungen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag

innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt, som eljest skulle

hava erlagts av personer bosatta i viss annan stat eller av dödsbo efter sådana

personer.

Överenskommelse, som i sådant avseende träffas med annan stat, skall

upphöra att gälla högst sex månader efter därförut skedd uppsägning.

43 §.

Såvitt ej annat följer av vad i denna förordning stadgas, skola föreskrifterna

i förordningen angående stämpelavgiften äga motsvarande tillämpning

beträffande stämpelbeläggning, som äger rum för uttagande av kvarlåtenskapsskatt.

44 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.

Förordningen skall icke äga tillämpning beträffande kvarlåtenskap efter

den, som avlidit före nyssnämnda dag, eller beträffande gåva, därest före

nämnda dag gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse

om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. Ej heller skall

förordningen äga tillämpning beträffande livförsäkring, på grund av vilken

utbetalning till förmånstagaren skett före ovannämnda dag, eller beträffande

livförsäkring efter den som avlidit före samma dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

81

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om

arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 inom., 16 §, 19 § 1 mom. samt 32, 52 och

59 §§ förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

11 §•

1 m o in. Såsom arvinges eller testamentstagares

lott anses vad enligt

lag och testamente å honom belöper

av behållningen i dödsboet eller i sådan

kvarlåtenskap, varom förmäles i

i § 1 mom. 2); dock skall, där i skatteärendet

föreligger arvskifte, den däri

gjorda fördelningen efter vad i 16 §

stadgas lända till efterrättelse.

Behållningen beräknas — — — av

denna.

16 §.

Föreligger i---angiven grund.

Ilar sammanlagda värdet av arvingars

och universella testamentstagares

sålunda bestämda lotter i skilteshandlingen

upptagits lägre än vad som

återstår av behållningen i dödsboet,

beräknad på sätt i 13, 20—23 och 27

11 §•

1 m o in. Innan arvingars och testamentstagares

lotter beräknas, skall

från behållningen i dödsboet eller i

sådan kvarlåtenskap, varom förmäles

i 4- § 1 mom. 2), eller, om den avlidne

var gift, från hans andel av behållning,

som nu sagts, avdrag ske för belopp,

som skall betalas i kvarlåtenskapsskatt.

Såsom arvinges eller testamentstagares

lott anses vad enligt lag och

testamente å honom belöper av den

därefter återstående behållningen eller,

om den avlidne var gift, av återstoden

av den avlidnes andel av behållningen;

dock skall, där i skatteärendet

föreligger arvskifte, den däri

gjorda fördelningen efter vad i 16 §

stadgas lända till efterrättelse.

Behållningen beräknas---av

denna.

16 §.

Föreligger i---angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars

och universella testamentstagares

sålunda bestämda lotter i skilteshandlingen

upptagits lägre än vad som

återstår av behållningen i dödsboet,

beräknad på sätt i 13, 20—23 och

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Nuvarande lydelse:

§§ stadgas, sedan därifrån avräknats

dels efterlevande makes jämlikt 15 §

skattefria andel, dels legat, dels i 11 §

2 mom. omförmäld skattelott och dels

värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först

framdeles beskattningsbar egendom,

skola lotterna bestämmas såsom om

det belopp, varmed deras sammanlagda

värde understiger dödsbobehållningen

efter nu nämnd avräkning,

uppdelats å lotterna i förhållande till

deras storlek.

Skifteshandling skall---hos

beskattningsmyndigheten.

19 §.

1 m o m. Arvs- eller testamentslott,

för vilken inträde av skattskyldighet

är att hänföra till dödsfallet,

skall vid skattens beräkning sammanläggas

med gåva, som arvingen eller

testamentstagaren erhållit av den avlidne,

under förutsättning att skattskyldighet

för gåvan inträtt vid dödsfallet

eller inom fyra år dessförinnan.

Avdrag skall ske för skatt, som visas

hava erlagts för gåvan, eller, om ytterligare

gåva förekommit före ovan

angivna tid, för vad av erlagd skatt

belöper å den gåva, som skall sammanläggas

med lotten; dock må arvsskatten

icke beräknas till lägre belopp

än som skulle, utan avseende å gåvan,

hava utgått för lotten.

Lott, för ----- stadgade grun
derna.

32 §.

Har efter--- — av 19 §;

Föreslagen lydelse:

27 §§ stadgas, sedan därifrån avräknats

dels efterlevande makes jämlikt

15 § skattefria andel, dels fastställd

kvarlåtenskapsskatt, dels legat, dels i

It § 2 mom. omförmäld skattelott

och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§

först framdeles beskattningsbar egendom,

skola lotterna bestämmas såsom

om det belopp, varmed deras sammanlagda

värde understiger dödsbobehållningen

efter nu nämnd avräkning,

uppdelats å lotterna i förhållande

till deras storlek.

Skifteshandling skall —--hos

beskattningsmyndigheten.

19 §.

1 mom. Arvs- eller testamentslott,

för vilken inträde av skattskyldighet

är att hänföra till dödsfallet,

skall vid skattens beräkning sammanläggas

med gåva, som arvingen eller

testamentstagaren erhållit av den avlidne,

under förutsättning att skattskyldighet

för gåvan inträtt vid dödsfallet

eller inom fyra år dessförinnan.

Avdrag skall ske för skatt, som visas

hava enligt denna förordning erlagls

för gåvan, eller, om ytterligare gåva

förekommit före ovan angivna tid, för

vad av erlagd skatt belöper å den

gåva, som skall sammanläggas med

lotten; dock må arvsskatten icke beräknas

till lägre belopp än som skulle,

utan avseende å gåvan, hava utgått

för lotten.

Lott, för---stadgade grun
derna.

32 §.

Har efter---av 19 §;

g) kvarlåtenskapsskatt genom lagakraftvunnet

beslut nedsatts under det

belopp, vartill skatten först blivit

fastställd;

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

83

Nuvarande lydelse:

och hade, om hänsyn tagits till omständighet

som nu avses, för någon

lott skatt skolat gäldas utöver vad

för lotten beräknats, skall efterbeskattning

ske med sålunda felande belopp.

52 §.

Skatt enligt denna förordning skall,

i den mån ej jämlikt 55 § anstånd

medgivits, erläggas inom tre veckor

efter det beskattningsmyndigheten

meddelat beslut om skatten fastställande.

Har jämlikt---krontal bort
faller.

Skatten jämte —- — — angående

testamentsbevaknin g.

Den som — — — skattens fastställande.

Har jämlikt--- — utlämnad bo
uppteckning.

59 §.

Har efter---deklarationen av
givits;
-

och hade, om hänsyn tagits till omständighet

som nu avses, någon skattskyldig

haft att gälda mindre skatt än

vad beräknats, skall honom påförd

skatt nedsättas med sålunda för högt

beräknat belopp.

Ansökan om---i skatteären
det.

Föreslagen lydelse:

och hade, om hänsyn tagits till omständighet

som nu avses, för någon

lott skatt skolat gäldas utöver vad för

lotten beräknats, skall efterbeskattning

ske med sålunda felande belopp.

52 §.

Skatt enligt denna förordning skall,

i den mån ej jämlikt 55 § anstånd

medgivits, erläggas inom sex veckor

efter det beskattningsmyndighet med

delat beslut om skattens fastställande.

Har jämlikt---krontal bort
faller.

Skatten jämte — —- — angående

testamentsbevakningen.

Den som — — — skattens fastställande.

Har jämlikt---utlämnad bo
uppteckning.

59 §.

Har efter---deklarationen av
givits;
f)

kvarlåtenskapsskatt genom lagakraftvunnet

beslut bestämts till högre

belopp än det, vartill skatten först blivit

fastställd;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet

som nu avses, någon skattskyldig

haft att gälda mindre skatt än

vad beräknats, skall honom påförd

skatt nedsättas med sålunda för högt

beräknat belopp.

Ansökan om---i skatteären
det.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 april 19U7.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående omläggning

av den direkta statsbeskattningen ävensom införande av kvarlåtenskapsskatt

m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Krigsutbrottet hösten 1939 medförde en kraftig stegring av statens utgifter,

i främsta rummet för upprustningen och den militära beredskapen. I anledning

härav beslötos redan vid 1939 års urtima riksdag betydande höjningar

av såväl de direkta som de indirekta skatterna. Därefter ha ytterligare stora

skattehöjningar företagits.

Med hänsyn till ovissheten beträffande den framtida utvecklingen av statens

inkomster och utgifter ansågos vissa av de företagna höjningarna av de

direkta skatterna tills vidare icke böra inarbetas i gällande skattesystem. Statsmakterna

uppsköto också att taga ståndpunkt till vissa andra spörsmål på

beskattningsomxådet.

Sedan kriget avslutats och därmed förutsättningar förelågo för en överarbetning

av grunderna för den statliga beskattningen av inkomster och förmögenheter,

tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande den 12 oktober

1945 ledamöterna av riksdagens första kammare J. Elon Andersson, A.

J. Bärg och H. L. E. Sjödahl, ledamöterna av riksdagens andra kammare

E. R. Brandt, G. Adolv Olsson och A. L. Rubbestad, redaktören C. Hermansson

samt direktören O. R. Sundén med uppdrag att såsom sakkunniga inom

finansdepartementet biträda med utredning av frågan om grunderna för den

statliga beskattningen av inkomster och förmögenheter. Beträffande direktiven

för utredningen torde jag få hänvisa till de sakkunnigas nedan omnämnda

betänkande (s. 72—73).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

85

De sakkunniga, vilka bedrivit sitt arbete under mitt eget ordförandeskap

och som antagit benämningen 1945 års statsskatteberedning, avgåvo den

19 november 1946 betänkande med förslag till omläggning av den direkta

statsbeskattningen samt angående kvarlåtenskapsskatt m. m. (SOU 1946: 79).

över betänkandet hava efter remiss yttranden avgivits, såvitt angår frågan

om kvarlåtenskapsskatt, av samtliga hovrätter — därvid Svea hovrätt jämväl

överlämnat yttrande från advokatfiskalen vid hovrätten — rådhusrätterna i

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg samt styrelsen för

Sveriges advokatsamfund, såvitt angår föreslagna bestämmelser rörande kvarlåtenskapsskattens

fastställande och erläggande, av generalpoststyrelsen, såvitt

angår andra spörsmål än frågan om kvarlåtenskapsskatt, av kammarrätten och

taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, såvitt angår frågor av betydelse

ur statistisk synpunkt, av statistiska centralbyrån samt, såvitt angår samtliga

i betänkandet berörda frågor, av riksräkenskapsverket, statskontoret, socialstyrelsen,

pensionsstyrelsen, kommerskollegium — med överlämnande av

yttranden från samtliga handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation (från de

två sistnämnda gemensamt yttrande), Sveriges grossistförbund, Sveriges redareförening,

styrelsen för kooperativa förbundet samt delegerade för industriförbundet,

Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen och svenska

försäkringsbolags riksförbund (näringslivets skattedelegation) — lantbruksstyrelsen

— med överlämnande av yttranden från förvaltningsutskotten

i Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Kopparbergs och Jämtlands

läns samt Älvsborgs läns norra hushållningssällskap ävensom Sveriges lantbruksförbund

— försäkringsinspektionen — med överlämnande av yttrande

från svenska försäkringsbolags riksförbund — överståthållarämbetet, samtliga

länsstyrelser, sambeskattningssakkunniga, svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige. Dessutom ha skrifter i ärendet inkommit

från svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen, försäkringsanstalterna

Folket och Samarbete samt handelskammarnas nämnd m. fl.

Av nämnda yttranden torde yttrandet av statistiska centralbyrån i vad det

innehåller vissa uppgifter om inkomst- och förmögenhetsfördelningen mellan

olika skattskyldigegrupper samt ett yttrande av handelskammarnas nämnd

in. fl. organisationer — vilket i huvudsak innehåller jämförande uppgifter

angående skattetrycket i Sverige och vissa andra länder — få intagas som

bihang (1 och 2) till detta protokoll. För övriga yttranden kommer redogörelse

att lämnas under de särskilda avsnitten i protokollet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

II. Allmänna synpunkter.

Huvuddragen av beredningens förslag oeli däremot anförda

reservationer.

Beträffande familjebeskattningen föreslår beredningen avskaffande

vid den statliga beskattningen av familjeavdragen för barn, utgörande

i ortsgrupperna I—V vid utnyttjande av full s. k. bankning (d. v. s. med 50

procents förhöjning) för vartdera av de två första barnen respektive 690, 750,

810, 870 och 930 kronor samt för ett vart av de övriga barnen respektive

1 050, 1 140, 1 230, 1 320 och 1 410 kronor. Därvid förutsätter beredningen,

att ett system med direkta skattefria barnbidrag å 200 kronor per barn införes.

Bortfallet av barnavdragen har med hänsyn till taxeringsunderlaget

vid 1945 års taxering beräknats medföra en ökad skatteintäkt av 110 å 120

milj. kronor. Häremot böra ställas årliga kostnader för barnbidragen, som

uppskattats till 270 milj. kronor.

Den nuvarande uppdelningen av ortsavdraget i grundavdrag och familjeavdrag

skall upphöra. Likaså skall bankningen försvinna.

Dyrortsgrupperingen av ortsavdragen har bibehållits, men spännvidden

mellan högsta och lägsta ortsgrupp har minskats för gift skattskyldig till

omkring 16 procent samt för ensamstående skattskyldig till 20 procent mot

för närvarande omkring 21 procent i båda fallen.

Ortsavdraget för gift skattskyldig har höjts till i ortsgrupperna I—V respektive

2 500, 2 625, 2 750, 2 875 och 3 000 kronor mot det nuvarande vid

fullt utnyttjad bankning av respektive 1 800, 1 920, 2 040, 2 160 och 2 280

kronor.

Ortsavdraget för ensamstående skattskyldig har med utgångspunkt från

att levnadskostnadsminimum för sådan skattskyldig får anses utgöra ungefär

2/s av levnadskostnadsminimum för makar föreslagits i de fem ortsgrupperna

till respektive 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och 2 000 kronor mot nu i

princip 900, 960, 1 020, 1 080 och 1 140 kronor. Reduktionen av ensamståendes

ortsavdrag skall emellertid börja redan då det beskattningsbara beloppet

överstiger 1 000 kronor i stället för nu 4 100—4 260 kronor. Detta innebär

att reduktionen börjar, då taxerade beloppet överstiger respektive 2 600.

2 700, 2 800, 2 900 och 3 000 kronor mot nu respektive 5 000, 5 100, 5 200.

5 300 och 5 400 kronor. Reduktionen sker därefter med 12,5 procent av det

ursprungliga avdraget för 1 000 kronor ökning av det taxerade beloppet, vilket

innebär att reduktionen är avslutad d. v. s. avdraget upphör vid taxerat

belopp av respektive 10 600, 10 700, 10 800, 10 900 och 11 000 kronor. Enligt

gällande regler reduceras avdraget med cirka 10—11 procent av det ursprungliga

avdraget för 1 000 kronor ökning av det taxerade beloppet och

upphör vid taxerade belopp av respektive 14 000. 14 300. 14 600, 14 900 och

15 200 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

87

Ogift skattskyldig (eller änkling, änka eller frånskild) samt gift men med

hustrun icke samlevande skattskyldig med minderårigt barn, vilken nu erhåller

enkelt grundavdrag (= hälften av ortsavdraget för gift) samt barnavdrag,

skall enligt förslaget erhålla ortsavdrag med samma belopp som

ensamstående men utan reduktion av avdraget vid högre inkomster. Rätt

att åtnjuta oreducerat avdrag skall därvid tillkomma endast den av barnets

föräldrar som har vårdnaden om barnet och någon delning av avdraget

som nu sker beträffande barnavdraget, om båda föräldrarna bidraga

till barnets underhåll, skall sålunda icke längre förekomma. Ogift skattskyldig

med hemmavarande minderårigt barn, som haft husföreståndarinna

hos sig anställd, skall erhålla samma avdrag som gift skattskyldig (mot enligt

nuvarande bestämmelser enkelt grundavdrag och halvt familjeavdrag för

hustru).

Vad angår skattesystemet och skatteskalan för inkomstbeskattningen

av fysiska personer föreslås, att den

nuvarande kombinationen mellan inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

skall upphöra. Den statliga beskattningen av inkomst och förmögenhet skall

sålunda ske genom två från varandra fristående skatter, en inkomstskatt och

eu förmögenhetsskatt.

Den nuvarande anordningen med en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt

(den senare för beskattningsbara belopp över 8 000 kronor) skall upphävas.

Den statliga inkomstskatten skall sålunda utgå efter en enda progressiv

skiktskala och vara i sin helhet rörlig, dock med maximering så att skatten

icke får i något skikt överstiga 70 procent.

Inkomstskatteskalan i det nya systemet har konstruerats så att detta tilllämpat

å skatteunderlaget vid 1945 års taxering och med hänsyn tagen till

de föreslagna ändringarna i fråga om ortsavdragen vid grundbeloppsnivå avkastar

omkring 260 milj. kronor mindre än det nu gällande skattesystemet.

Då detta med hänsyn till nyssnämnda skatteunderlag beräknats ha givit en

på inkomst belöpande skatt av 868 milj. kronor eller om man bortser från

intäktsbortfallet genom bamavdragen (110 milj. kronor) 978 milj. kronor,

kan det nya inkomstskattesystemet vid grundbeloppsnivå beräknas avkasta

(978 — 260) 718 milj. kronor. Eftersom beredningen antager, att grundbeloppet

redan vid det nya systemets trädande i tillämpning skall uttagas med

110 procent, komma emellertid de sammanlagda skatteintäkterna att uppgå

till (718 -r 71) 789 milj. kronor, d. v. s. i runt tal 190 milj. kronor mindre än

nuvarande system.

Den föreslagna inkomstskatteskalan för fysiska personer i kombination

med de föreslagna ortsavdragen innebär även viss förskjutning av skattebelastningen

från lägre till högre inkomster. Avvägningen är gjord så, att

skatten vid en uttagningsprocent av 110 i individuella fall motsvarar nuvarande

skatt vid taxerat belopp av för ensamstående omkring 7 000 kronor och

för makar omkring 15 000 kronor. Vid mindre inkomst blir skatten med

nämnda uttagningsprocent lägre och vid större inkomst högre än nu. Be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

träffande makar är dock skatteökningen för större inkomster till en början

obetydlig (vid 20 000 kronor taxerat belopp cirka 200 kronor) och först vid

mycket höga inkomster blir skatteökningen enligt förslaget mera avsevärd.

Även i fråga om inkomstbeskattningen av juridiska

personer föreslås ändringar. För svenska aktiebolag, svenska ekonomiska

föreningar och vissa därmed jämställda, som för närvarande erlägga statlig

skatt med 32 procent av det beskattningsbara beloppet (inkomstskatt efter

10 procents grundbelopp, därå skatt uttages med 200 procent, samt värnskatt

efter 12 procent), skall skatten utgöra 40 procent av den beskattningsbara

inkomsten. Den nuvarande sammanlagda skattesatsen för dessa skattskyldiga

skall sålunda höjas med 8 enheter (25 procent). Beskattningen,

som i motsats till nu icke till någon del skall vara underkastad rörlighet,

bär med denna skattesats och på grundval av skatteunderlaget vid 1945 års

taxering beräknats lämna en i förhållande till den tidigare beskattningen förhöjd

skatteintäkt av omkring 80 milj. kronor.

För livförsäkringsanstalter skall skattesatsen, som för närvarande utgör 27

procent (inkomstskatt efter 10 procents grundbelopp, därå skatt uttages med

150 procent, samt värnskatt efter 12 procent), enligt förslaget bestämmas till

25 procent.

För övriga juridiska personer (stiftelser, ideella föreningar in. fl.) skall

skattesatsen, som för närvarande utgör 13,5 procent (inkomst- och förmögenhetsskatt

efter 5 procents grundbelopp, därå skatt uttages med 150 procent,

samt värnskatt efter 6 procent) utgöra 15 procent.

Ej heller för de sist angivna kategorierna skall beskattningen vara underkastad

rörlighet. De föreslagna skattesatserna ha beräknats medföra ett

intäktsbortfall å 0,5 milj. kronor beträffande livförsäkringsanstalterna och en

lika stor merintäkt beträffande de övriga.

Sammanlagt har inkomstbeskattningen av juridiska personer, vilken med

hänsyn till skatteunderlaget vid 1945 års taxering lämnade en skatteintäkt

av 335 milj. kronor, enligt förslaget beräknats giva en skatteintäkt av 415

milj. kronor.

Förmögenhetsskatten, som skall utgå som en enda enhetlig

skatt och vara helt fristående från inkomstskatten, skall uttagas efter skattesatser,

som på grundval av skatteunderlaget vid 1944 års taxering beräknats

giva en skatteintäkt av 108 milj. kronor eller omkring 30 milj. kronor mer

än den nu utgående förmögenhetsskatten.

För fysiska personer skall skatteplikten inträda då den beskattningsbara

förmögenheten överstiger 20 000 kronor och för överskjutande del uttagas efter

en progressiv skiktskala med 6—18 promille. Därvid skall emellertid tilliämpas

en spärr, som i huvudsak innebär att reduktion sker, om förmögenheten

ej överstiger 100 000 kronor och den sammanräknade nettoinkomsten

understiger 373 procent av förmögenheten. Reduktionsregeln i de nya bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

89

melserna har sålunda fått en mera inskränkt omfattning än den nuvarande

för särskild förmögenhetsskatt gällande reduktionsregeln, som innebär, att

reduktion alltid sker om det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade

beloppet understiger 4 procent av förmögenheten.

För de juridiska personer, vilka nu äro underkastade förmögenhetsskatt

genom den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten men icke särskild

förmögenhetsskatt, skall utgå en proportionell förmögenhetsskatt av

1,5 promille av beskattningsbar förmögenhet över 5 000 kronor. Ekonomiska

föreningar skola icke i något fall vara underkastade förmögenhetsbeskattning.

Beträffande arvs- och gå v obeskattningen föreslås införande

av en kvarlåtenskapsskatt, som beräknats giva omkring 40 milj. kronor i

årliga skatteintäkter. Skatten skall beräknas å behållningen i dödsboet efter

avdrag för makes giftorättsandel. Den skall utgå för den del av kvarlåtenskapens

värde som överstiger 25 000 kronor enligt en progressiv skiktskala med

5—60 procent. Skatten är konstruerad som en förmögenhetsskatt, avsedd

att träffa den avlidnes förmögenhet. Skattskyldigheten skall därför åligga

dödsboet och vid den skattepliktiga kvarlåtenskapens beräkning skall avräknas

vad den avlidne genom arv, testamente eller gåva bekommit endast

en kortare tid (5 år) före dödsfallet.

För erhållande av erforderligt samband mellan gåvobeskattningen och

kvarlåtenskapsskatten har föreslagits, att kvarlåtenskapsskatt skall utgå även

vid gåva. Skattskyldigheten skall därvid åligga givaren.

Den nuvarande arvs- och gåvoskatten — som skall utgå jämsides med

kvarlåtenskapsskatten -— skall i princip vara oförändrad. Vid beräkning av

arvsskatt skall emellertid hänsyn tagas till vad dödsboet har att utgiva i

kvarlåtenskapsskatt.

För underlättande av kvarlåtenskapsskattens betalning innehåller förslaget

regler om rätt till anstånd och möjlighet att intill viss del betala skatten

med intecknade skuldebrev och börsnoterade aktier.

Reservationer mot beredningens förslag har anförts i olika avseenden.

Sålunda föreslå herrar Andersson och Sundén, att ortsavdraget för

ensamstående skall bestämmas till 200 kronor lägre belopp än beredningens

majoritet förordat, att inkomst- och förmögenhetsskatteskalorna för fysiska

personer skola jämkas nedåt så att i förhållande till nuvarande beskattning

skärpning av inkomstskatten undvikes för familjer i de högre inkomstskikten

och det sammanlagda uttaget av skatt å förmögenheter icke ökas, att någon

höjning av inkomstbeskattningen för aktiebolag och därmed jämställda ej

skall företagas samt att kvarlåtenskapsskatt ej skall införas. Sundén, som

anser, att barnbidrag bör utgå först från och med andra barnet (utom för

ensamstående mödrar) och att skattskyldig med barn skall kunna välja mellan

att erhålla barnbidrag eller barnavdrag, föreslår, att barnavdrag enligt nuva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

rande grunder (dock utan dyrortsgradering) fortfarande skall lä åtnjutas i de

fall då barnbidrag icke utgår. Herr Rubbestad föreslår avskaffande av dyrortsgraderingen

beträffande ortsavdragen och instämmer beträffande förmögenhetsbeskattningen

samt arvs- och gåvobeskattningen i Anderssons och Sundéns

reservation. Slutligen föreslår herr Hermansson uttagande av engångsskatt

å förmögenhet, varjämte herr Sjödahl föreslår vissa särskilda ändringar

i reglerna om gåvobeskattningen.

Remissyttrandena över beredningens förslag.

I de avgivna yttrandena har beredningens förslag tillstyrkts i huvudsak av

landsorganisationen samt av länsstyrelserna i Västmanlands län (reservation

av föredragande landskamreraren) och Västerbottens län (reservation av

landskamreraren beträffande kvarlåtenskapsskatten). Länsstyrelsen i Skaraborgs

län har tillstyrkt förslaget i vad det avser inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

(reservation av landskamreraren) men ställt sig avvisande till

den ifrågasatta kvarlåtenskapsskatten. 1 övriga yttranden har förslaget i sin

helhet eller i huvudsakligaste delen avstyrkts.

Landsorganisationen erinrar om, att skatteuttaget i framtiden måste hållas

på en i förhållande till nationalinkomsten högre nivå än före kriget framför

allt för att möjliggöra de höjda folkpensionerna och andra sociala reformer

jämte ökade utgifter för försvaret in. in., samt anför vidare:

Avvägningen av en skatteskala — vare sig för inkomster, förmögenhet eller

arv — måste givetvis betingas både av rättvisesynpunkter, alltså politiska

värderingar, och av praktiska hänsyn till beskattningens indirekta verkningar

på det totala produktionsresultatet och nationalförmögenheten. Landsorganisationen

företräder den meningen att ur rättvisesynpunkt även en mycket

långtgående progressivitet i beskattningen är befogad. Uppkomsten av

stora inkomster och förmögenheter kan visserligen av den enskilde uppfattas

som resultatet av enbart hans egna ansträngningar och insatser. Dessa

har dock blivit fruktbringande endast i ett samhälle, vars produktionsförmåga

i väsentlig grad är ett resultat av andra människors och inte minst

gångna generationers arbete. Hans egna möjligheter att inom detta samhälle

göra en för honom själv ekonomiskt givande insats är dessutom till stor del

bestämd av den uppfostran och utbildning han erhållit och av den sociala

miljö han från början hamnat i. Ur rättvisesynpunkt finns ingen anledning

att respektera de på så sätt uppkomna inkomstolikheterna. Påtagligast orättfärdiga

är de förmögenhets- och därmed de inkomstolikheter, som uppstår

genom arv. Det är därför enligt landsorganisationens mening starkt berättigat

att låta största möjliga del av landets produktiva tillgångar, bildade genom

tidigare släktleds insatser, utgöra gemensam egendom, men också att

låta en väsentlig del av de årliga inkomsterna inflyta till samhället på ett

sådant sätt att största möjliga inkomstutjämning erhålles. Från denna utgångspunkt

framstår de av statsskatteberedningen framförda förslagen såsom

tämligen moderata. Denna moderation kan måhända vara befogad med hänsyn

till befarade negativa verkningar, som skulle kunna uppstå vid en ännu

högre beskattning. Landsorganisationen vill emellertid uttala, att den anser

opaginerad Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 212

de i den allmänna diskussionen ofta framhållna riskerna i detta avseende

betydligt överdrivna.

Landsorganisationen finner med största tillfredsställelse att beredningen ansett

sig kunna föreslå en sänkning av den statliga beskattningen på mindre

och medelstora inkomster. Särskilt välkommen är härvid den skattelindring,

som kommer att uppstå genom ökning av de skattefria ortsavdragen i anslutning

till den under kriget inträdda höjningen av den allmänna levnadskostnadsnivån.

De sedan förkrigstiden stegrade penninginkomsterna, vilka icke

alls eller endast i obetydlig grad inneburit böjda realinkomster, har tillsammans

med de under kriget böjda skattesatserna medfört en mycket kännbar

skärpning av skattetrycket även i de låga inkomstskikt, som man tidigare

icke ansåg sig kunna belasta med någon som helst statlig beskattning. Det är

därför en angelägenhet av största vikt att det nu framförda förslaget genomföres

snarast möjligt och att beslut härom således fattas redan vid detta års

riksdag.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar liknande synpunkter beträffande

behovet av ökade skatteintäkter för framtiden och har i stort sett intet att

erinra mot den av beredningen föreslagna avvägningen av skatteuttaget mellan

olika grupper skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som också understryker behovet av ökade

skatteintäkter till de beslutade statliga utgifterna, anser, att det föreslagna

skattesystemet i sina principer innebure en mera rättvis fördelning av skatterna

medborgarna emellan än det nuvarande och att det även hade fördelar

ur taxeringsteknisk synpunkt. Dock måste enligt länsstyrelsen beklagas, att

det icke varit möjligt att mera sänka skatterna för de mindre och medelstora

inkomsttagarna utan att över hövan betunga övriga inkomsttagare, och om

det skulle visa sig, att inkomstutvecklingen bleve gynnsammare än beredningens

majoritet räknat med eller utgifterna mot förmodan kunde nedbringas,

vore det rimligt, att därav betingade justeringar företoges i skattegrunderna,

därvid dock övervältring av en ökad skattebörda på de mindre

inkomsttagarna icke borde komma i fråga.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

Med antagande att för de statliga uppgifterna behov framåt i tiden finnes

av skatteintäkter, som sannolikt ej understiga de nuvarande och i allt fall

äro av betydande storlek, gäller det tillse att skattebördan rättvist och lämpligt

fördelas. Vid detta avvägande är det tilltalande och önskvärt att skattebördan

fördelas efter förmågan, och att alltså de större inkomsterna och de

större förmögenheterna få bära proportionsvis mera med lättnad för de lägre

inkomsterna. Huru långt i denna riktning man kan och bör gå, utan att individernas

drift all spänna sina krafter för alt ekonomiskt komma framåt så

avtrubbas, att sparviljan lamslås och energien dämpas, är ett avvägningsproblem

av svårbedömligt slag. Länsstyrelsen är härvid böjd för antagande!,

att man ännu ej nått gränsen för det möjliga och för nationen i dess helhet

lämpliga härutännan. Länsstyrelsen håller alltså för antagligt, att man — i

syfte att dels uppehålla skatteintäkterna, dels fördela skattebördan efter förmågan,

dels främja välståndets spridande på ett allt större antal medborgare

— kan taga ytterligare något steg mot skärpt beskattning av högre inkomster

och större förmögenheter jämsides med någon lindring i skattehänseende för

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, beräknad på grundval av 1945 och 1948 års taxeringar,

enligt gällande skattesystem, enligt majoritetens i statsskatteberedningen förslag

och enligt reservanternas förslag.

Förmögenhetsbeskattning

Därav

Fördelning

Fördelning

O

Löpande för- mögenhets- skatt

/N

<

P

o >

a £

in

% 3

||

Sfi

O:

*Ö

P

3

in

?r

p

av summa

inkomstskatt

och förmö- genhets-

av summa

inkomstskatt

och förmö- genhets

Taxering

Ce''

ce

PT

C

ro

3

OQ g- SB* O

o »

ce

S

P 3 3

s ro o

ce

er

beskattning

beskattning

P

3

3

e-

’7?-

r*

O

O

ce

ad

o

s

ce

ce

?r

p

O ce

ce ce

?T PT

P »

3- 2

3- 3:

- CfQ

5

1

5* § 3

3? S-s

CD ce

T so

ce

p

0Q

O:

C-

ce

ST

Lö-

pande

skatt

Skatt

vid

döds-

fall

In-

komst-

skatt

För- mö- gen- hets- j

skatt |

Miljoner kronor

Procenttal

1945 års taxering.

Gällande system.

Fysiska personer m. fl...

874

48

33

81

—

44

125

999

955

44

95-6

4-4

87-5

125

Svenska aktiebolag m. fl.

330

—

—

—

—

—

—

330

330

—

100-0

—

100-0

—

Summa

1204

4S

33

81

_

44

125

1329

1285

44

96-7

3-3

90-0

9-4

Majoritetens förslag.

Fysiska personer m. fl...

796

—

115

115

40

44

199

995

911

84

91-6

8-4

80-0

20-0

Svenska aktiebolag m. fl.

413

—

—

—

—

_

—

413

413

—

100-0

—

100-0

—

Summa

1209

—

115

115

40

44

199

1408

1324

84

940

6-0

S5’9

14 1

Reservanternas förslag.

j

Fysiska personer m. fl...

792

—

86

86

—

44

130

922

878

44

95-2

4-8

85-9

14 1

Svenska aktiebolag m. fl.

330

—

—

—

—

-

—

330

330

—

100-0

—

100-0

—

Summa

1122

—

SO

SO

—

44

130

1 252

1208

44

96-5

3-5

89a;

104

1948 års taxering.

Gällande system.

Fysiska personer m. fl...

1206

67

46

113

—

45

158

1364

1319

45

96-7

3-3

88-4

11-6

Svenska aktiebolag m. fl.

430

—

—

—

—

—

—

430

430

—

100-0

—

1000

—

Summa

1036

67

46

113

—

45

158

1794

1749

45

97-5

2-5

91-2

8-8

Majoritetens förslag.

Fysiska personer m. fl...

1097

150

150

40

45

235

1332

1247

85

93-6

6*4

82-4

17-6

Svenska aktiebolag m. fl.

540

—

—

—

—

540

540

—

100-0

_

100-0

—

Summa

1637

150

150

40

45

235

1S72

1787

85

95''5

4-5

87-4

12-6

Reservanternas förslag.

Fysiska personer m. fl...

1092

112

112

45

157

1249

1204

45

96-4

3-6

87-4

12-6

Svenska aktiebolag m. il.

430

—

—

—

—

—

430

430

—

100-0

—

100-0

—

Summa

1522

—

112

112

—

45

157

1679

1 6114

45

97-3

0*7

90-6

9-4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

93

de svagast ställda. Med denna uppfattning vill länsstyrelsen ej motsätta sig

förslaget i vad det avser inkomst- och förmögenhetsskatt. Därvid vill länsstyrelsen

dock ifrågasätta, om icke större hänsyn bör tagas till intresset av att

för familjer, särskilt barnrika sådana, lätta ekonomien icke blott genom barnbidrag

utan även medelst väsentlig skattelindring efter stegrat barnantal.

När det så gäller förslaget om kvarlåtenskapsskatt hyser länsstyrelsen betänkligheter

häremot av skilda skäl. De skatteintäkter, som härav skulle inflyta,

äro jämförelsevis så begränsade, att de för statens ekonomi knappast

spela nämnvärd roll. Principiellt är förslaget dessutom svagt motiverat, och

dess genomförande kan befaras avtrubba sparviljan och arbetskraften på

samma gång som svårigheter antagligen uppstå vid t. ex. jordbruks övergång

till en ny generation bondsöner.

Av dem som avstyrkt förslaget har en del framhållit, att någon kompensation

för skattelindringen för de lägre inkomsttagarna genom höjning av

skatten för andra med hänsyn till det statsfinansiella läget icke vore erforderlig.

Vidare har åberopats, att förslaget i vissa delar skulle åsyfta icke beskattning

i rättslig mening utan konfiskation av egendom och att den ifrågasatta

lagstiftningen därför vore grundlagsstridig eller i varje fall icke borde

genomföras som skattelagstiftning. Se härom närmare i avsnittet angående

arvs- och gåvobeskattningen. I övrigt har anmärkts, att beredningen icke

verkställt tillfredsställande undersökningar angående verkningarna av den

föreslagna beskattningen m. m., att redan den nuvarande skattebelastningen

vore att anse som en av de tillfälliga utomordentliga förhållandena under

kriget föranledd toppbelastning, som rimligen icke borde vid den nu ifrågavarande

permanenta skatteavvägningen ytterligare höjas för vissa skattskyldigegrupper,

samt att en sådan höjning komme att inverka menligt på landets

ekonomiska liv i olika avseenden ävensom på deklarationsmoralen.

En särskild grupp bildas slutligen av invändningar, som gå ut på att ett

genomförande av förslaget skulle vara ur penningpolitisk synpunkt olämpligt

under rådande konjunkturförhållanden. Ur yttrandena må här följande återgivas.

Riksräkenskapsverket har för belysande av förslagets omfattning ur statsfinansiell

synpunkt gjort en jämförelse mellan skatteintäkterna enligt gällande

system, enligt förslaget och enligt reservationen (uttagningsprocent 110; reservanternas

inkomstskatteskala alt. I). Ämbetsverket, som sammanfattat resul:

tatet härav i tabellen å föregående sida, anför härom:

Av den totala skattesumman för fysiska personer m. fl. kommo vid 1945 års

taxering, som omfattade en skattesumma av 999 milj. kr., på löpande skatt

95.6 % och på skatt vid dödsfall 4,4 %. Vid 1948 års taxering skulle på löpande

skatt falla 96,7 °/o och på skatt vid dödsfall 3,3 % av den då motsedda

totala skattesumman om 1 364 milj. kr. Det av beredningen framlagda förslaget,

här betecknat majoritetsförslaget, förändrar denna proportion sålunda,

att enligt 1945 års taxering skulle på löpande beskattning falla 91,6% och

på skatt vid dödsfall 8,4%; vid 1948 års taxering bliva motsvarande siffror

93.6 % och 6,4 %. Det av reservanterna herrar Elon Andersson och Sundén

framlagda förslaget (i tabellen betecknat reservanternas förslag) ligger däremot

till sitt resultat i närheten av det gällande systemet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Mctj:ts proposition nr 212.

Går man härefter till en jämförelse ur synpunkten av den totala beskattningens

fördelning på inkomstskatt och förmögenhetsskatt, utläses ur tabellen,

att vid 1945 års taxering 87,5 % av skattesumman falla på inkomstskatt och

12,5% på förmögenhetsskatt. Vid 1948 års taxering bliva motsvarande siffror

88,4% på inkomstskatt och 11,6% på förmögenhetsskatt av en total

skattesumma om 1 364 milj. kr. Denna förskjutning till en stegrad andel av

inkomstbeskattningen har ägt rum trots att under tiden mellan 1945 och 1948

års taxeringar förmögenhetsvärdena stegrats till följd av den senaste allmänna

fastighetstaxeringen. I relationen mellan inkomstskatt och förmögenhetsskatt

gör majoritetens förslag en väsentlig förändring. Enligt majoritetens förslag

falla sålunda på inkomstskatt 80 % och på förmögenhetsskatt 20 % av den

totala skattesumman vid 1945 års taxering; vid 1948 års taxering bliva motsvarande

tal 82,4 % och 17,6 %. Enligt reservanternas förslag skulle på inkomstskatt

komma att falla 85,9 % och på förmögenhetsskatt 14,1 % av den

totala skattesumman vid 1945 års taxering samt 87,4 % resp. 12,6 % vid 1948

års taxering.

Den nu gjorda jämförelsen, som avser skatten för fysiska personer m. fl.,

modifieras, om i jämförelsen medtages beskattningen av svenska aktiebolag,

då denna beskattning endast avser vad här kallats för löpande skatt och endast

inkomstskatt. I jämförelsen mellan majoritetens och reservanternas förslag

modifieras också resultatet av att reservanterna avvisat majoritetens förslag

om höjningen av inkomstskatten för svenska aktiebolag.

I fråga om den löpande beskattningen av fysiska personer ligger majoritetens

förslag ungefär 5 % under gällande skattesystem och reservanternas förslag

ungefär 8 % under samma nivå. Skatten vid dödsfall ligger enligt majoritetens

förslag ungefär 90 % över avkastningen enligt gällande system, medan

reservanternas förslag överensstämmer med detta sistnämnda. Inkomstskatten

för fysiska personer ligger såväl enligt majoritetens förslag som enligt

reservanternas förslag 9 å 10 % under avkastningen enligt gällande

system. Däremot visar förmögenhetsbeskattningen enligt majoritetens förslag

en stegring på 50 å 60 % över avkastningen av gällande system, medan reservanternas

förslag ansluter sig nära till detta sistnämnda.

Om man i jämförelsen intager den totala inkomst- och förmögenhetsbeskattning,

som här gjorts till föremål för undersökning, erhålles följande sammanställning.

Sammanlagd inkomst- och förmögenhetsbeskattning enligt i945 resp.

1948 års taxering.

1945

1948

Summa

milj. kr.

Index

Summa

milj. kr.

Index

1 329

100

1794

100

1408

105s

1872

104-3

Reservanternas förslag.................

1252

94-2 |

1679

93-6

Den svenska statsbudgeten har under hela krigsperioden varit underbalanserad.

Det nu framlagda riksstatsförslaget för budgetåret 1947/48 visar ett

överskott på 334 milj. kr. Därvid bör emellertid märkas, att kostnaderna för

vissa stora reformer (folkpensionerna och barnbidragen) beräknats endast för

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

95

halvl år. Om dessa reformer trätt i kraft den 1 juli 1947, hade kostnadsökningen

stigit så mycket, att det nu beräknade överskottet praktiskt taget försvunnit.

Budgeten hade då varit jämnt balanserad. I denna balanserade budget

hade den allmänna omsättningsskatten varit avskaffad. Om denna skatt hade

bibehållits under nästa budgetår, skulle riksstatsförslaget hava visat en överbalanserad

budget med ett överskott på omkring 450 milj. kr. Riksräkenskapsverket

håller emellertid för troligt, att, sedan den allmänna omsättningsskatten

numera i huvudsak avskaffats och nya indirekta skatter icke ifrågasatts,

avkastningen av inkomstskatten, förmögenhetsskatten och arvsbeskattningen

måste för att i framtiden balans skall ernås på lång sikt mellan budgetens inkomster

och dess utgifter sannolikt hållas i närheten av den nivå, som åsyftas

med det nya skatteförslaget. Sådana beskattningsregler, som medföra lägre

avkastning än det nya skatteförslaget (majoritetsförslaget), skulle sannolikt

framtvinga, att vissa påtänkta sociala välfärdsanordningar måste uppskjutas

tills den fortgående automatiska stegringen av statens inkomster lämnar rum

för de högre sooialvårdsutgifterna.

Beträffande förslagets utformning anmärker ämbetsverket, att de föreslagna

skatteskalorna för fysiska personer endast såvitt anginge inkomstbeskattningen

men icke såvitt anginge förmögenhetsbeskattningen och icke heller såvitt

anginge båda dessa skatters sammanlagda effekt fyllde det ur skatteteknisk

synpunkt oeftergivliga kravet, att vid normal förmögenhetsavkastning

den efter skattebetalningen kvarstående inkomsten successivt ökades — i

varje fall icke sjönke — när den skattskyldiges inkomst eller förmögenhet

stege. En motsatt ordning måste enligt ämbetsverket verka nedbrytande på

sparviljan närmast hos de skattskyldiga inom berörda inkomst- och förmögenhetsskikt.

Vidare framhåller ämbetsverket, att de med förslaget förbundna

skadeverkningarna måste bliva särskilt framträdande, därest den årliga

beskattningen kombinerades med en hög beskattning av vid dödsfall föreliggande

kvarlåtenskap, vilken beskattning självfallet borde träffa själva förmögenheten.

Om det vore nödvändigt att taga ut ytterligare skatt i samband

med dödsfall vore en arvslottsbeskattning att föredraga. Förslaget till beskattning

av aktiebolag kunde i huvudsak godtagas, men bolag som icke

hunnit fullgöra föreskriven avsättning till reservfond, borde beredas någon

skattelättnad.

Statskontoret anser det vara en angelägenhet av vikt att det nuvarande

höga skattetrycket snarast möjligt och i görligaste mån lättades. Värnskattens

karaktär av en tillfällig, av kriget direkt föranledd extra pålaga kunde

vid bedömande av skattetryckets höjd under normala förhållanden svårligen

lämnas obeaktad. Även för staten vore den ekonomiska grundsatsen tillämplig,

att alltför riklig inkomsttillgång motverkade nödig försiktighet och sparsamhet

av medelstilldelningen för nya utgiftsändamål. — Vid skattesystemets

utformning borde beaktas, att arbets- och kapitalinkomsten icke blott försloge

till den årliga skattens gäldande utan också i skälig utsträckning lämnades

fri för inkomsttagarens egen disposition. Ett skattetryck, som förutsatte

anlitande av förmögenhetstillgångar för bestridande av löpande skatteutgifter,

syntes icke böra ifrågakomma, och skatterna borde avvägas på så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

dant sätt, att de icke gåve upphov till samhällsekonomiska verkningar i form

av minskat sparande, minskad arbetsvilja, inskränkt företagsamhet, kapitalflykt

eller försämrad skattemoral. Därför borde fastställas en övre skattegräns

och det vore viktigt att spärregeln gåves en sådan räckvidd, att den

täckte såväl de statliga inkomst- och förmögenhetsskatterna som samtliga

kommunalutskylder.

Slutligen framhåller statskontoret, att tiden för det nödvändiga tekniska

förberedelsearbetet,, om ikraftträdandet bestämdes till den 1 januari 1948,

bleve så knapp att belastningen på skattemyndigheter och övriga berörda

organ bleve mycket stor, samt anför vidare härom:

Man har nyligen haft att bemästra de mycket betydande vanskligheter,

som varit förenade med den vid senaste årsskifte genomförda källskattereformen,

vanskligheter, som ännu äro långt ifrån övervunna. Att redan inom ett

år skrida till ytterligare en genomgripande skatteomläggning kan, särskilt

med nuvarande brist på arbetskraft samt begränsad leveranskapacitet för

pappersbruk, tryckerier och maskinfirmor, befaras möta allvarliga svårigheter.

Det bör ej heller förbises, att alla för källskatten erforderliga skattetabeller

måste helt omräknas och nytryckas. Ur praktisk-administrativa synpunkter

torde fördenskull vägande skäl föreligga att icke forcera skatteomläggningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län förordar ett uppskov med skattefrågan. Det

statsfinansiella läget vore icke sådant, att en skatteskärpning för närvarande

vore nödvändig. Statsverkets behov av ökade inkomster skulle för övrigt delvis

kunna tillgodoses genom förstärkning av taxeringsorganisationen, vilken

i varje fall syntes oundviklig, därest förslaget bleve genomfört. Genom en

grundlig överarbetning av förslaget, som hade en oerhörd räckvidd, med beaktande

av de skattskyldigas berättigade intressen skulle möjligen en lösning

kunna nås, som utan att drabba hårt och orättvist tillfredsställde det allmänna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län avstyrker bestämt förslaget om införande

av kvarlåtenskapsskatt och hemställer om kompletterande utredning och

förnyat övervägande av förslaget till förmögenhetsskatt. Länsstyrelsen anför:

En allmän regel för beskattningssystemet har väl allmänt ansetts böra

vara, att det bör på ett för de enskilda medborgarna och näringslivet så litet

som möjligt kännbart sätt täcka statsverkets behov av inkomster till visst

belopp. På några punkter av betänkandet vill det visserligen synas, som om

man faslhölle vid denna utgångspunkt, såsom när en höjning av skattesatserna

för vissa grupper av skattebetalare motiveras med behovet att kompensera

föreslagen skatteminskning för andra inkomsttagare. Sådana synpunkter äro

dock ingalunda konsekvent genomförda. Utredning saknas sålunda om huruvida

och i vad mån för tillgodoseende av statsverkets behov för framtiden

kräves en sammanlagd skattesumma av den föreslagna storleken, det vill säga

till och med högre än skatterna under de exceptionella krigs- och krisförhållandena.

Även om detta skulle anses styrkt, måste det förefalla egendomligt

att man — i en tid med ett budgetöverskott mångdubbelt större än det

belopp skattehöjningarna skulle inbringa — icke anser sig ha tid att avvakta

den utredning man själv rekommenderar rörande åtgärder för effektivare ut
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 212.

97

krävande av redan gällande förmögenhetsskatt; kvarlåtenskapsskatten motiveras

ju, åtminstone delvis, med förmenta otillfredsställande förhållanden i

detta avseende för närvarande. Ett stadfästande för framtiden av en ytterligare

höjd direkt beskattning borde för övrigt tydligen hava föregåtts av en

avvägning i förhållande till behovstäckningen genom indirekta skatter. Vidare

förutsättes visserligen, att inkomstskatteskalan skall vara i viss mån

rörlig, så att olika år skall kunna uttagas viss procentsats över eller under

skattens grundbelopp. Några större variationer lär det dock därvidlag icke

kunna bliva fråga om utan att orimliga konsekvenser inträda i den ena eller

andra riktningen. Den frågan kvarstår för övrigt fullkomligt obesvarad, varför

icke höjningen av förmögenhetsskatten och införandet av en ny skatteform

kunnat med fördel ersättas genom en mycket obetydlig höjning av

skatteskalans grundbelopp; kvarlåtenskapsskatten beräknas ju sålunda inbringa

endast cirka 2 procent av den nuvarande inkomst- och förmögenhetsskatten.

Denna invändning framställer sig så mycket mera, som kritiken mot

ifrågavarande skatteförslag ofta avfärdas med en hänvisning till de förment

obetydliga belopp, som nu avses att därigenom uttagas.

Därefter framhåller länsstyrelsen, att oklarheten i uppläggningen torde

hänföra sig till det förhållandet att förslaget syftade till en kanalisering av

viss del av nationalinkomsten från de mera välställda till de mera behövande

men att det då vore anmärkningsvärt att varje försök till utredning saknades

om i vad mån förslaget innebure en lämplig väg för sådan utjämning och

huruvida i så fall fördelarna därav kunde i nuvarande läge, om man bortsåge

från politiska och teoretiskt ekonomiska synpunkter, väntas bli större

än skadeverkningarna därav. Även om till försvar för förslaget kunde sägas

att det nu endast gällde att uttaga en ökad förmögenhetsskatt om ca 70 milj.

kronor årligen, måste sakens principiella sida beaktas. Hade denna en gång

sanktionerats, uppkomme redan därigenom en otrygghet för blivande betydande

skattehöjningar som för kapitalbildning och sparande komme att ha

nära nog lika menliga verkningar som ett betydligt större men för längre

framtid fixerat skattebelopp. Redan de nuvarande skattesatserna hade i

många avseenden verkat menligt såväl i fråga om minskat sparande som i

fråga om minskat produktivt arbete. Verkan av den föreslagna beskattningen

å förmögenheter skulle bli dubbel. Dels skulle skatten, i den mån den icke

kunde erläggas med löpande avkastning, innebära, att kapital lösgjordes för

löpande statsutgifter antingen utöver vad eljest varit möjligt eller i utbyte

mot inkomstskatt från andra grupper, och dels skulle det sammanlagda sparandet

minskas. I och för sig behövde visserligen en inkomstutjämning icke

innebära en minskning av det totala sparandet, men det vore ganska troligt

att den endast i ringa utsträckning komme att leda till ökad kapitalbildning

bland de bredare lagren.

Länsstyrelsen i Östergötlands lön. som förordar barnavdragens bibehållande

och omarbetning av förslaget i övrigt i huvudsak i enlighet med den av

Andersson och Sundén anförda reservationen, framhåller, att en sådan omarbetning

skulle medföra att statens intäkt av skatterna komme att understiga

skatteintäkten enligt förslaget med ett belopp som icke torde behöva

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt Nr 212.

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

överstiga 1 1/2 procent av driftbudgetens beräknade inkomster. Länsstyrelsen

anser sig icke böra ingå på frågan i vad mån denna inkomstminskning

borde täckas genom utgiftsbeskärningar, genom ökade intäkter i form av

skärpta skatter å lyxvaror och andra umbärliga ting eller på annat sätt,

men understryker, att en framdeles möjligen erforderlig budgetutjämning

borde kunna åstadkommas på ett sätt som icke finge så förödande verkningar

för samhällslivet och enskilda medborgare som ett genomförande av beredningens

förslag i obeskuret skick otvivelaktigt skulle åstadkomma.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför, att det egentliga syftet med förslaget

torde vara att påverka inkomstfördelningen och inskränka egendomsrätten

samt att dess genomförande på lång sikt måste antagas komma att medföra

en fullständig samhällelig omvälvning. Vidare anför länsstyrelsen:

Ur nyss angivna synpunkter framstår förslaget för stora medborgarkategorier

som ett försök från andra befolkningsgruppers sida att genom flagrant

missbruk av demokratiska verksamhets- och beslutsformer tillskansa sig vad

dugligheten och förmågan åstadkommit genom målmedvetet uppbyggande

arbete till allas fromma och den ekonomiska och andliga kulturens utveckling

— helt enkelt som ett försök att beröva vissa medborgare deras egendom.

Länsstyrelsen kan för sin del ej förstå annat, än att detta betraktelsesätt

har åtskilligt fog för sig. Därvid förbises ingalunda, att skatt, enligt vad

allmänt anses, skall utgå efter förmåga; det ges dock en bestämd gräns även

för giltigheten av denna grundsats.

Genomförande av en s. k. »ekonomisk demokrati» är en ganska förskönande

omskrivning av vad det här i realiteten rör sig om. Det må från en

politiskt neutral ämbetsmyndighet i detta sammanhang klart uttalas, att så

snart beskattningsmakten utnyttjas för annat än till täckande av direkta

samhällsbehov, har man — alla mer eller mindre vackra fraser till trots —

definitivt lämnat rättssamhällets råmärken bakom sig och befinner sig på

glid ut i anarkin. Det på allmän och lika rösträtt grundade folkväldet har

då visat sig icke ha infriat de förhoppningar, som vid den stora rösträttsreformens

genomförande knötos till detsamma, och genom kortsynt, kulturoch

utvecklingshämmande politik gett sina motståndare de bästa tänkbara

vapen i händerna.

Länsstyrelsen uttalar till slut, att under de kritiska år, som nyligen förflutit,

kunde av olika bl. a. psykologiska skäl ett abnormt skattetryck belasta

produktionen utan större skadeverkningar men att i nuvarande läge förhållandet

vore ett annat. En ogynnsam verkan av förslaget vore, att en nu startande

mindre företagare knappast någonsin skulle bli i stånd att genom arbetsamhet

och förtänksamhet låta sin rörelse utvecklas till ett större företag.

Däremot torde de redan färdigbildade storföretagen ha lättare att uthärda det

ökade skattetrycket, vilket vore ett påfallande odemokratiskt drag hos förslaget.

Detta toge överhuvud taget för liten hänsyn till näringslivets behov

av kapitalbildning och avskure därigenom själva livsnerven för det privata

initiativet, vilket i sin tur undanryckte grunden för en ur såväl samhällets

som alla medborgargruppers synpunkt högeligen önskvärd välståndsfrämjande

ulveckling.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller bl. a., att införande av kvarlåtenskapsskatten

samt skärpning av gåvo- och förmögenhetsskatten aktualise
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

99

rade en del redan förefintliga värderingsproblem, vilka kunde väntas vålle

skattemyndigheterna svårigheter. Med den höjd skatten finge bleve det nödvändigt

att verkställa en mer ingående och på saklig prövning grundad

granskning av värdesättningen av olika tillgångar. Taxeringsmyndigheterna

finge också ägna den årliga förmögenhetstaxeringen skärpt uppmärksamhet

och såväl fysiska som juridiska personer finge åläggas att i sina deklarationer

redogöra för dolda reserver i olika slags tillgångar, verkställa viss skuldspecifikation

m. m.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser starka skäl tala för att förslaget icke

förelädes årets riksdag. Vissa för förslagets genomförande viktiga detaljer,

såsom förbättring av förmögenhetstaxeringen, utformningen av de kommunala

ortsavdragen, sambeskattning av äkta makar m. in., hade icke upptagits

till avgörande utan hänvisats till annan utredning. Införande av den

föreslagna beskattningen borde vidare föregås av en ytterligare utredning

angående statsutgifterna för kommande år ävensom angående nuvarande

och föreslagna skatters inverkan på näringslivet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekar, att från en viss icke så hög gräns

och uppåt skulle det paradoxala förhållandet gälla, att det för skattskyldiga

med inkomst av kapital eller av saväl kapital som arbete i regel vore en god

affär att vid lägre kapitalintäkter delvis och vid högre kapitalintäkter helt

skänka bort eller förslösa sitt kapital, vilket sistnämnda ur samhällelig synpunkt

dock icke kunde anses gagneligt. Länsstyrelsen anför vidare:

En så beskaffad lagstiftning skulle innebära en kränkning av rättskänslan

bos de befolkningsgrupper, som komme att drabbas av förslagets rigorösa

bestämmelser, och finge för de hardast drabbade anses hava överskridit

gränsen emellan beskattning och konfiskation. Den uppluckring av skattemoralen,

som kunde befaras bli en följd härav, synes också förtjäna uppmärksamhet.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar den meningen att förslagets genomförande

skulle hämma och till slut lamslå företagsamhet och utveckling, försvåra

eller omöjliggöra uppkomsten av nya företag, förtaga sparvilja och

sparkraft och genom allt delta astadkomma en i andligt och materiellt hänseende

sänkt levnadsstandard för hela folket samt minskade intäkter för

det allmänna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län instämmer i fråga om såväl avvägningen

av inkomst- och förmögenhetsskatterna som kvarlåtenskapsskatten och gåvoskatten

i Anderssons och Sundéns reservation samt gör därjämte erinran mot

att frågan om den statliga beskattningen nu handlades utan att något förslag

till ordnande av den kommunala beskattningen samtidigt kunde prövas. Länsstyrelsen

anför härom.

. Uppenbart är alt man far eu ofullständig bild av beskattningens verkan

inom olika grupper, när icke de statliga och kommunala skattesystemen prövas

sida vid sida. Trots stigande skatteunderlag visa de kommunala skatter^

ingen nämnvärd tendens alt nedgå. I betraktande av de många nya uppgifter

som påläggas kommuner och landsting är det tydligt, att de kommu
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.

nala skattebehoven komma att öka. En eventuellt fallande konjunktur med

sjunkande skatteunderlag kommer att hastigt avspegla sig i ökad belastning

på det kommunala skatteunderlaget. Om — som skatteberedningen föreslår

— en så väsentligt stegrad del av skattekraften hos de bättre situerade tages

i anspråk för statliga behov, måste detta komma att inverka på de framtida

möjligheterna att ordna den kommunala beskattningen på ett nöjaktigt sätt.

I den mån som de större och mera bärkraftiga skatteobjekten försvagas,

komma nämligen de kommunala skattebördorna att i större omfattning få

bäras av de breda folklagren. Inom en kommun måste de kommunala utgifterna

i allt väsentligt fördelas mellan de därstädes boende, vare sig dessa

räknas till den ena eller andra kategorien i inkomst- och förmögenhetshänseende.

Länsstyrelsen i Västcrnorrlcmds län framhåller, att en nu företagen skärpning

av beskattningen icke torde komma att stödjas av det allmänna rättsmedvetandet

och att den därför kunde befaras medföra sådana åtgärder

från de skattskyldigas sida att någon skattevinst för det allmänna alls icke

uppkomme. I varje fall torde det bli nödvändigt att förbinda skärpningen med

en avsevärd utökning av taxeringsorganisationen och skärpning av deklarationskontrollen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att förslaget borde bliva föremål för

omarbetning men att under tiden skattskyldiga i de lägre inkomstskikten

borde beredas skattelättnader genom en provisorisk lagstiftning gällande för

ett eller annat år. Länsstyrelsen, som även föreslår uttagande av engångsskatt

å förmögenhet och vissa åtgärder för en förbättrad förmögenhetskontroll vid

taxeringen, framhåller, att en förbättrad förmögenhetskontroll torde framtvinga

betydande, tidigare för skattemyndigheterna icke kända inkomster

och förmögenheter och att det vore oundgängligen nödvändigt, att effektiva

åtgärder vidtoges, som skapade ökad noggrannhet vid avgivandet av deklarationer

och beredde det allmänna möjlighet att beskatta alla skattepliktiga

inkomster och förmögenheter.

I ett vid överståthållarämbetets yttrande fogat särskilt yttrande av skattedirektören

vid ämbetet framhåller denne, att statsfinansiellt behov av ökade

tillskott från någon grupp av skattskyldiga enligt hans mening saknades.

Den av beredningen angivna utgångspunkten för bedömande av behovet av

skattemedel syntes nämligen klart och ovedersägligt ge vid handen, att icke

obetydliga skattelindringar för närvarande kunde genomföras utan att rubba

täckningen av statsutgifterna och utan att genomföra några skatteökningar

i samband därmed. — Innan en ytterligare skatteskärpning genomfördes borde

i första hand tillses att beskattningen drabbade alla skattskyldiga lika. Så

vore emellertid för närvarande icke fallet. De stora rörelseidkarna ägde på

grund av nuvarande skattelagstiftning och rättspraxis betydande möjligheter

genom den fria lagervärderingen och den fria avskrivningen i vissa fall å

inventarier m. m. att själva reglera den till beskattning framtagna vinsten,

varjämte de ägde stora möjligheter att såsom omkostnader avföra vad som

i sak utgjorde rena levnadskostnader. Statsskatteberedningen hade accepterat

detta förhållande och funne däri ett försvar för skatteskärpningen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

101

Denna konnne i verkligheten icke att drabba vare sig de lägre inkomsttagarna

eller i nämnvärd grad de stora företagen och de högst avlönade funktionärerna

i dylika företag. Däremot komme den att med hela sin styrka

drabba mellanskikten av löntagare (från 10 000 till 30 000 kronor) samt dem,

som nödgades leva på avkastningen av kapital, placerat i bank eller värdepapper.

Härefter framhåller skattedirektören, att beredningens förslag uppenbarligen

åsyftade jämte anskaffande av medel till statsutgifternas bestridande

åstadkommande av jämnare förmögenhetsfördelning inom landet genom indragning

av egendom från de större förmögenhetema. Om ett sådant indragningsinstilut

skulle införas — vilket borde föregås av en utredning angående

de skäl som kunde motivera dylika åtgärder — borde detsamma emellertid

organiseras fristående från beskattningsmyndighetema och dess verksamhet

regleras i särskilda författningar av allmän lags natur. Våra beskattningsorgan

vore icke tillskapade för att handhava så utomordentligt krävande

och ingripande uppgifter.

I fortsättningen erinrar skattedirektören om följande uttalande av den

tyske nationalekonomen Bruno Moll angående beskattningen i Tyskland efter

första världskrigets slut och efter den därå följande revolutionen:

»Efter revolutionen och under inflationstiden var för den tyske skattelagstiftaren

icke vidare tal om att skona förmögenheten. Riksnödoffret hade

skattesatser, vid sidan av vilka satsen om förmögenhetens skonande framstod

som ett hån; detta gäller också arvsskatten av 1919 o. f. samt andra skatter.

Här må i korthet uppräknas några gränsfall av konfiskatorisk skattelagstiftning:

Upp till 90 %>, senare 60 % vid arvsskatten; upp till 60 °/o för sista

skiktet vid den statliga inkomstskatten; upp till 65 % per skikt vid nödoffret;

upp till 95 % å aktieutdelning (dubbelbeskattning genom inkomstskatt

och bolagsskatt).»

I anslutning härtill anför skattedirektören:

Som jämförelse må nämnas, att enligt föreliggande förslag kvarlåtenskapsskatt

och arvsskatt kan. uppgå till mer än 70 °/o av hela den efterlämnade

kvarlåtenskapen, att den statliga inkomstskatten uppgår till 70 % i inkomstskiktet

över 200 000 kronor, att skatten å förmögenhet, kombinerad med inkomstskatten,

föranleder en inkomstindragning, som kan överstiga 100 %

av inkomsten, samt att skatten å aktieutdelning kan stiga upp mot 82 %

(om hänsyn tages till dubbelbeskattningen). Förslaget innehåller alltså skattesatser,

vilka delvis överstiga och i annat fall ligga nära dem, som man i

Tyskland tillämpade i dess nödläge efter första världkriget och den därefter

följande revolution.

Vad Moll vidare uttalar om verkningarna av denna konfiskation må även

återgivas:

»Skattelagstiftningen blev — bortsett från enstaka kortare perioder -—

ruinerande närmast på papperet. Dess verkan blev till stor del förfelad:

1) genom penningvärdets fall, som gjorde taxeringen, särskilt också de stora

företagens, fullständigt oöverskådlig; 2) genom kapitalflykten och 3) genom

förseningen av och bristerna i taxeringen samt liknande faktorer. Det är icke

allmänt bekant, men säkert, att många större och medelstora företag gjorde

jättevinster, i det att de innehöllo personalens löneavdrag för skatt och avlämnade

dem några veckor för sent i pengar, som fallit i viirde. Detta var

opaginerad Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

hårt för personalen, ruinerande för staten men mycket inbringande för rörelseidkaren.

— Men framför allt måste uppmärksammas: Ju större ett företag

är, desto svårare är det för myndigheterna att kontrollera dess taxering, desto

mera kan sparas, gömmas och undandragas. Det går ofta icke utan vidare

att avgöra om ett varulager har ett värde av 1 miljon mark eller 2 miljoner

mark, av 10 miljoner mark eller 20 miljoner mark, enär det finnes något

fiktivt i varje värdering. Många företag kunde på detta sätt i huvudsak —

naturligtvis icke över allt och icke i lika grad — rädda och ofta förstora

sin behållning. Ruinerande var lagstiftningen och penningvärdets fall för

många små och medelstora företag (bortsett från jordbruken) och för privatpersoner,

för dem, som tidigare levat av ränteavkastning, för tjänstemän

och pensionärer, för alla, som placerat sina tillgångar i inteckningar och

värdepapper och icke mera kunde omplacera dem. De stora hava ofta gjort

sig nytta av penningvärdets fall, de hava dragit fördel därav, bl. a. utnyttjat

detsamma för att kompensera verkningarna av skattelagstiftningen. Hos småfolket

(de som levde av räntor o. s. v.), som icke hade någon möjlighet till

undandöljande, har inflationen ytterligare skärpt verkningen av skattelagstiftningen.

— Det föreligger alltså ingen motsägelse, när man å ena sidan

talar om de på papperet och i många fall även i verkligheten, d. v. s. gentemot

de ekonomiskt svagare, tryckande och omåttligt höga skattesatserna,

men å andra sidan ofta framhåller, att det tyska jordbruket, storindustrien

med inbegrepp av gruvindustrien, ävensom de stora företagen inom handelns

och bankväsendets område, i allmänhet under inflationsåren (trots alla åtgärder

av skattemyndigheterna) de facto betalat mycket för litet i skatt,

mycket för litet i jämförelse med medelklassen, som är försvunnen, ekonomiskt

tillintetgjord.»

I övrigt framhåller skattedirektören, att det om man verkligen ville utforma

ett skattesystem, som i någon män tillgodosåge rättvisa och billighet,

torde vara ofrånkomligt att införa en spärregel som omfattade även förmögenhetsskatten;

icke som den av beredningen föreslagna 70-procentsspärren

endast inkomstskatten. Vidare finner han det önskvärt att för medhinnande

av erforderliga förberedelser tiden för ikraftträdandet av den ifrågasatta lagstiftningen

uppskötes och framför därvid ungefär samma synpunkter som

statskontoret.

Tctxeringsniimndsordförandenas riksförbund påpekar, att höga skatter stimulerade

till onödiga utgifter — vilket ideligen kunnat konstateras under

krigsåren — samt minskad omsorg vid en närings bedrivande.

Lnntbruksstyrelsen, som förordar en allmän lättnad av skattetrycket och

som anser att vid oundgängligt behov av ökade statsinkomster detta borde

tillgodoses genom den höjning av uttagningsprocenten, vilken i vart fall kunde

bli nödvändig, åberopar för alt visa den starka skattestegring som skett

följande uppställning över socialstyrelsens indexserie för de senare åren:

År Livsmedel Bostad Skatter Totalt

1914 ............... 100 100 100 100

1939 ............... 147 198 198 169

1941 ............... 192 203 258 219

1943 ............... 207 202 299 239

1945 ............... 202 203 361 241

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

103

Lantbruksstyrelsen framhåller, att en ytterligare skattebelastning måste te

sig ganska skrämmande redan under en högkonjunktur såsom den nu rådande

och att följdverkningarna under en lågkonjunktur bleve ännu mera påfrestande

för skattebetalaren även om de på grund av källskatten ej bleve så

besvärliga som eljest varit fallet. För näringslivets fortsatta utveckling vore

därför en måttlig beskattning att föredraga och bleve även i längden förmånligare

för det allmänna.

Näringslivets skattedelegation påpekar, att den sista höjningen av de direkta

skatterna (år 1942) beslutats vid en tidpunkt, då en akut krigsfara förelegat

för landet och en utomordentligt skärpt krigsberedskap ansetts nödvändig.

Om den då uppnådda, av katastrofala händelser föranledda toppbelastningen

med en till ytterlighet skärpt progression överhuvud taget skulle kunna

tjäna som utgångspunkt vid en skatteavvägning, avsedd att tillämpas under

normala förhållanden, måste denna avvägning självfallet resultera i en

betydande genomgående sänkning av nämnda toppbelastning. Emellertid

skulle förslaget medföra en skärpning av denna toppbelastning för vissa

skattskyldiga. Det vore anmärkningsvärt att beredningen ansett sig kunna

framlägga ett dylikt förslag utan att verkställa en sammanfattande undersökning

rörande de verkningar det nya skattesystemet kunde väntas medföra i

olika avseenden för de skattskyldiga, för näringslivet samt för den ekonomiska,

sociala och kommunala utvecklingen.

Delegationen erinrar därefter om att man vid bedömande av den föreslagna

skattebelastningens verkningar för den ekonomiska utvecklingen även

finge taga hänsyn till den fara som låge däri, att en allt för hög beskattning

kunde föranleda emigration av den tekniskt och ekonomiskt utbildade personal

som i främsta rummet toges i anspråk för kvalificerade arbetsuppgifter

inom näringslivet, samt anför vidare:

Uppenbart är, att den förmögenhets- och arvsbeskattning, som i betänkandet

föreslås — säkerligen om man beaktar alla därmed sammanhängande

faktorer den tyngsta i världen — skulle nödvändiggöra särskilda åtgärder för

förhindrande av kapitalflykt. Vilka bestämmelser, som i detta syfte än komme

att meddelas, skulle överföring till utlandet likväl icke kunna förhindras

av det kapital, som ligger i överlägsen teknisk och organisatorisk skicklighet

och på uppfinningsförmåga och lång erfarenhet grundade värdefulla tillverkningsmetoder.

-— —- —

Det stora flertalet skattskyldiga beredes enligt förslaget skattelindring. Vi

finna ären för vår del denna skattelättnad väl motiverad. Vi vilja emellertid

understryka, att någon förmån för det stora flertalet icke kan vinnas genom

ytterligare skärpning av krigsårens rigorösa skattebelastning å de fåtaliga inkomsttagarna

i medelstora och högre inkomstskikt och de än mera fåtaliga

ägarna av större förmögenheter. En dylik bestående skatteskärpning komme

att försämra den grund — produktionsvilja och sparande — varå vårt näringsliv

vilar. För det stora flertalet medborgare, som för sin utkomst direkt

eller indirekt är beroende av detta näringsliv, komme det föreliggande förslaget

därför att i varje fall i längden obetingat medföra försämrade förutsättningar

för en successivt stegrad allmän levnadsstandard. Det skulle sålunda

i realiteten lända jämväl dem, som man därmed velat gynna, till för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

fång. De av riksräkenskapsverket verkställda beräkningarna av statsinkomsterna

för budgetåret 1947/48 giva dessbättre vid handen, att denna behjärtansvärda

strävan att lätta skattebördan för det stora flertalet kan realiseras

utan någon övervältring av inkomstbortfallet på ett fåtal skattedragare.

Härtiu kommer, att hela det av beredningen föreslagna skattesystemet är

så uppbyggt, att det med nödvändighet måste på relativt kort sikt förlora sina

möjligheter att tjäna det fiskaliska syfte, för vilket det tillkommit. Om man,

såsom enligt förslaget skett, belägger alla större arbetsinkomster med skatter,

som verka rent konfiskatoriskt, komma dessa givetvis att relativt snabbt i

huvudsak försvinna och därmed också skatterna å desamma.

Om man vidare konfiskerar samtliga större förmögenhetsinkomster och

sålunda tvingar förmögenhetsägarna att leva upp sitt kapital — och mot

bakgrunden av den hotande kvarlåtenskaps- och arvsbeskattningen skulle ju

ingen ha någon anledning att begränsa sin konsumtion — så minskades skatteunderlaget

och därmed skatten i accelererad takt samtidigt som staten icke

begagnade de inflytande medlen för annat än löpande budgetändamål.

Om man slutligen på toppen av denna förmögenhetsätande förmögenhetsskatt

dessutom lägger en starkt konfiskatorisk kvarlåtenskaps- och arvsbeskattning,

går det uppenbarligen än fortare att undergräva grunden för det

allmänna välståndet. Och även i detta fall skulle staten icke spoliera privatförmögenheten

för att förstora sin egen utan för att förbruka den för sina

löpande utgifter.

Smålands och Blekinge handelskammare uttalar den uppfattningen att skatteförslaget

vore av så genomgripande betydelse för svenskt näringsliv och

kunde beräknas medföra så betänkliga verkningar å företagsamhet, konkurrenskraft

och välståndsökning att det bestämt måste avstyrkas. I vart fall

borde det icke få framläggas för riksdagen utan att svenska folket fått tillfälle

att vid val taga ställning till detsamma. Om förslagets verkliga innebörd

gjordes klar för svenska folket, borde det icke vara förmätet att tro

att det knappast ville medverka till detsamma och dess oundvikliga följd

ett av eu alltmera växande centralbyråkrati dirigerat näringsliv. Det vore sannolikt,

att de uttalade farhågorna ej omedelbart komme att materialiseras på

grund av ännu rådande varubrist och högkonjunktur, men då varubristen

fyllts och konjunkturomslaget inträffade samt konkurrensen från nu industriellt

lamslagna och krigshärjade nationer åter satte in, komme de med säkerhet

afl besannas.

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare beklagar skattefrågans

forcering, vilket uteslöte en grundlig utredning av ärendet, och framhåller,

att det säkerligen varit tillräckligt om den förevarande frågan vunnit

behandling vid 1948 års riksdag. Det allmänna ekonomiska läget vore

därjämte ännu så labilt, att även av denna anledning skäl måste anses föreligga

att uppskjuta frågans behandling. Med hänsyn till dennas stora vikt

vore det för övrigt måhända ännu riktigare om densamma förelädes riksdagen

först efter det andrakammarval förrättats. — Tydligt vore att förslagets

realiserande måste leda till en successiv försvagning av det kommunala skatteunderlaget,

vilket i sin tur ledde till minskade möjligheter för kommunerna

att fullgöra på dem ankommande uppgifter. Detta komme återigen att gyn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

105

na en centralisering av samhällsuppgifterna, som på många håll bedömdes

som olycklig.

Handelskammaren i Göteborg anser det aktuella budgetläget icke motivera

något krav på ett bibehållande av nuvarande skattebelastning eller en ökning

av skatteintäkten från högre inkomsttagare eller förmögenhetsägare därest

skattelättnaden genomfördes för skattskyldiga i de lägre inkomstskikten.

Handelskammaren, som anser, att hela frågan skulle vinna på att få vila

åtminstone till 1948 års riksdag, hemställer, att densamma måtte upptagas

till förnyad utredning, därvid särskild uppmärksamhet borde ägnas förslagets

nationalekonomiska verkningar. Skulle man önska omedelbart genomföra

de föreslagna lättnaderna för mindre inkomsttagare, kunde detta ske

utan att de övriga delarna av förslaget samtidigt behövde bli föremål för

lagstiftning.

Handelskammaren i Gävle anser, att möjligheter att tillfredsställa rimliga

krav på skattelättnader för smärre inkomsttagare och förmögenhetsägare redan

funnes vid nuvarande skattesystem och inom ramen för en icke överansträngd

budget. Tvingande skäl att på sätt som skett forcera frågan förelåge

sålunda icke. Förslaget, som innebure socialisering i den meningen att samhället

successivt övertoge huvudsakligen medelstora företag utan ersättning,

kunde bliva avgörande för hela den framtida strukturen av samhället och

näringslivet samt för den privata företagsamhetens fortlevnad. Handlingsviljan

komme att i långt högre grad än nu förlamas av skattetänkande, i det

varje beslut måste komma att föregås av noggranna överväganden beträffande

konsekvenserna i skattehänseende.

Sveriges redareförening hemställer, att en ny fullständig utredning angående

såväl den statliga som den kommunala beskattningen måtte företagas.

Föreningen framhåller, att beredningen vid bestämmande av ramen för det

nya skattesystemet utginge från skatteunderlaget vid taxeringarna 1944 (förmögenhetsskatten)

och 1945 (inkomstskatten) och att beräkningarna alltså

grundades på skatteunderlag under högkonjunktur. Föreningen fortsätter:

Man ställer sig helt naturligt frågan, huruvida denna ram är hållbar, därest

skatteunderlaget vid en försämrad konjunktur avsevärt skulle minskas.

Då förslaget innebär en betydande skärpning av beskattningen för de medelstora

och större inkomstklasserna samt förmögenhetsinnehavarna, har deras

skatteförmåga redan utnyttjats i en sådan grad, att desamma icke torde utan

allvarliga skadeverkningar--— kunna åläggas ytterligare skärpning av

beskattningen. I ett sådant läge torde ej kunna undvikas att skärpa beskattningen

för det stora flertalet skattskyldiga d. v. s. de mindre inkomsttagarna.

En sådan skärpning skulle helt naturligt drabba sistnämnda skattskyldiga

mycket hårt i all synnerhet som denna ökade skattebelastning för dem

måste tillgripas vid en tidpunkt, då deras inkomster på grund av konjunkturläget

försämras. ----

Enligt föreningens mening borde, sedan man nedbringat statsutgifterna

till en rimlig nivå och överblick erhållits över huru stora belopp som måste

uttagas i form av skatter, den första åtgärden vara att uppdraga riktlinjerna

för vårt framtida skattesystem. En avvägning bör därefter ske mellan direk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ta och indirekta skatter. Vad beträffar den indirekta beskattningen synes

numera inom allt vidare kretsar den uppfattningen göra sig gällande, att

borttagandet av den femprocentiga omsättningsskatten var en föga välbetänkt

åtgärd. Innan denna skatt slopades, borde först hava utretts, huruvida icke

densamma bort ersättas med en verkligt allmän men lågprocentig omsättningsskatt.

Intäkten härav skulle kunna bliva minst lika stor som av den

nu upphävda skatten. Även om en indirekt skatt av nämnda natur är behäftad

med vissa brister, har denna skatteform dock den fördelen, att densamma

utgör en verklig källskatt, att uppbörden därav förenklas samt att kostnaderna

för taxeringsförfarandet in. m. bliva relativt små. En omsättningsskatt

av angiven natur utgör ett lämpligt komplement till en direkt inkomstskatt,

i det att stora grupper av inkomsttagare, som sakna förmåga att erlägga mera

skatt till staten än omsättningsskatten för dem utgör, kunna undantagas från

den direkta beskattningen. Härigenom kan en betydande förenkling av skattesystemet

vinnas och stora besparingar av administrationskostnader m. m.

göras. Ett uppbyggande av den progressiva beskattningen av inkomst underlättas

även, om hänsyn till omsättningsskatten tages genom en lämplig avvägning

av de skattefria avdragen. Sedan avvägning mellan direkta och indirekta^

skatter gjorts, blir vid uppbyggandet av ett rationellt skattesystem

nästa åtgärd att bestämma avgränsningen av de direkta skatterna mellan

stat och kommun, mellan inkomst och förmögenhet av olika storlek, mellan

familjeförsörjare och ensamstående skattskyldiga respektive mellan dessa

grupper inbördes efter storleken av deras inkomster. En ovillkorlig förutsättning

för, att en sådan avvägning skall bliva så rättvis som möjligt är, att

noggranna utredningar verkställas, huru skatterna verka på inkomster från

olika förvärvskällor och på förmögenhet samt vid olika kombinationer

därav.

Svenska bankföreningen, som också anser, att hela ifrågavarande frågekomplex

borde göras till föremål för en förnyad utredning, framhåller, att

förslaget i vad det avsåge förmögenhetsskatt och kvarlåtenskapsskatt i många

fall måste medföra att förutsättningen för företagens framtida soliditet väsentligen

rubbades, särskilt såvitt anginge sådana företag som icke dreves i

aktiebolagsform. Om förslaget i denna del förverkligades, bleve de kreditbeviljande

institutionerna uppenbarligen tvingade till att vid prövningen av

krediter taga hänsyn till den allvarliga risk för soliditetens äventyrande som

därav skulle följa.

Föreningen framhåller därefter, att den angivna ökade försiktigheten i

kreditgivningen icke kunde vara annat än till nackdel för den ekonomiska

utvecklingen i landet, samt anför vidare:

Därvid är särskilt att märka, att de företag som skulle få känning därav

utgöra en mycket värdefull del av vårt näringsliv, omfattande bl. a. många

medelstora industrier samt större handelsföretag. Dessa företag hava icke sällan

sin verksamhet förlagd till landsbygden eller landsorten, där de merendels

spela en betydande roll i bygdens ekonomiska liv. Till den direkta minskning

i sådana företags soliditet som skulle bli följden av den föreslagna hårda

beskattningen kommer den reducering i företagens utvecklingsmöjligheter

och förutsättningar för framtida bestånd, som den därigenom minskade

kreditmöjligheten rent allmänt måste föra med sig. Då vårt näringslivs ekonomiska

utveckling så väsentligen varit och alltjämt är baserad på krediter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuivjl. Maj:ts proposition nr 212.

107

skulle sålunda förslagets genomförande i dubbel bemärkelse lända sådana

företag som här avses till förfång. Detta är en följdföreteelse av förslaget,

som beredningen såvitt av betänkandet framgår helt har bortsett ifrån. Bankföreningen

kan för sin del icke annat än uttryckligen varna för att så lättvindigt

genomföra så äventyrliga projekt.

Svenska sparbanksföreningen uttalar sin tillfredsställelse över att sparkapital

upp till 20 000 kronor skulle befrias från förmögenhetsskatt, men framför

betänkligheter mot andra delar av förslaget, vars syn på förmögenhetsbildningen

hade en principiell innebörd, som hos medborgaren i gemen lätt

nog skapade det intrycket att den för landet ändock så viktiga kapitalbildningen,

sparandet, överhuvud taget ej såges med blida ögon. Föreningen

framhåller, att den föreslagna reduktionsregeln vid låg avkastning gåve exempel

på hur även en ganska måttlig förmögenhet med föga bärkraft kunde

beskattas, samt anför vidare:

Exempelvis en egnahemsägare, som velat i möjligaste mån själv sörja för

sin ålderdom och lyckats skaffa sig ett eget hem och ett måttligt sparkapital

och som har jämförelsevis blygsamma inkomster, synes enligt denna nya

regel kunna få betala höjd förmögenhetsskatt, ehuru hans inkomst tydligen

kan ligga under vad som på många håll anses vara ett existensminimum.

Dessutom träffas hans förmögenhet, som måste antagas vara mer än 25 000

kronor, efter hans dödsfall både av kvarlåtenskapsskatt och arvsskatt. Med

den jämförelsevis begränsade avkastning, som numera och kanske än mera

framdeles kan erhållas vid en säker kapitalplacering, spelar förmögenhetsbeskattningen

även i de lägre skikten en större roll än beredningen synes vilja

medgiva.

Styrelsen för kooperativa förbundet tillstyrker den föreslagna inkomstskatteskalan

för fysiska personer men avstyrker förslaget i övrigt. Styrelsen,

som i stor utsträckning anlägger pen ning politisk a synpunkter

på frågan om beskattningens utformning, förklarar sig av sociala skäl

vilja biträda förslaget om inkomstskattens sänkning, men förordar, att skattelindringen

gåves formen av ett tillgodohavande för inkomsttagarna i fråga,

som kunde användas till efterfrågan av varor först vid en tidpunkt, då varutillgången

vare tillräcklig, mot vilket förfarande med det nu tillämpade förfarandet

vid källskatteuppbörden några avgörande tekniska hinder icke syntes

behöva möta. Enligt styrelsen finge nämligen skattepolitiken tillsammans

med någon form av tvångssparande anses som de kanske i sista hand avgörande

botemedlen mot fortsatt penningvärdeförsämring under de närmaste

åren. Styrelsen anför:

Med de höjningar av penninginkomsterna genom bl. a. lönestegringar, som

kunna förväntas som ett resultat av pågående avtalsrörelser, tillsammans

med den köpkraftsökning, som omsättningsskattens bortfallande innebär,

föreligger, enligt styrelsens bestämda mening, risker för alt en icke obetydlig

del av de breda medborgarlagrens köpkraftsökning kommer att neutraliseras

genom varuprisstegringar. Enda möjligheten att undvika en sådan

utveckling synes vara att »ö versko t tsköpkraf ten» så att säga magasineras till

en tidpunkt, då en fullt tillräcklig varuförsörjning genom ökad inhemsk produktion

och nettoimport står till förfogande. Utifrån dessa utgångspunkter

opaginerad Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

vill styrelsen framföra det förslaget, att en form sökes för en tvångsupplåning,

varigenom de belopp, varmed inkomstskatten enligt förslaget från

statsskatteberedningen nu skulle minskas, kunna för tillfället steriliseras. Enligt

styrelsens mening skulle detta kunna ske på det sättet, att skattesänkningen

gives i någon form av tillgodohavande hos statskassan, vilket icke

skulle vara omvandlingsbart i pengar och sålunda icke kunna efterfråga

varor förr än om förslagsvis fem år, eller, därest en konjunkturförsämring

dessförinnan skulle inträda, enligt beslut av statsmakterna vid behövlig tidigare

tidpunkt.

Styrelsen är på det klara med, att det ej är nödvändigt, att denna tvångsupplåning

exakt avpassas till skattelindringens storlek. Innebörden härav

bleve nämligen, att de lägre inkomsterna, som komma att erhålla en proportionsvis

större skattelättnad än inkomsterna i närheten av 7 000 resp. 15 000

kronors-gränsen, skulle få bidraga med större belopp och de högre inkomsterna

med mycket blygsamma belopp. En viss jämkning synes därför i och för

sig och även av praktiska skäl i övrigt böra ske i fråga om de tilltänkta

tvångslånens storlek i olika inkomstgrupper.

Vidare framhåller styrelsen, att det tekniska frigörandet av förmögenhetsskatten

från inkomstskatten självfallet icke medförde, att man vid ett studium

av skattetrycket för olika medborgargrupper kunde bortse från exempelvis

förmögenhetsskatten. För att överhuvud vinna en rättvisande bild

av de direkta skatternas tyngd för olika kategorier måste såväl statsskatterna

som kommunalutskyldema tagas i betraktande. Ett »skattetak», som

förhindrade den samlade beskattningen att överskrida en skälig anpart av inkomsten

borde därför tillföras skatteförslaget, om detta skulle genomföras.

I befintligt skick måste förslaget komma att medföra en försvagning av sparviljan

för medelstora och större inkomsttagare och förmögenhetsägare. Ur

penningpolitiska synpunkter vore det uppenbart, att en köpkraftsminskning

åvägabragtes för de berörda medborgarkategorierna, men denna köpkraftsbegränsning

vore av mycket begränsat omfång.

Beträffande förslagen till förmögenhetsskatt och kvarlåtenskapsskatt framhåller

styrelsen, att ett ståndpuiiktstagande till nämnda förslag finge ske med

hänsyn till dels de sannolika långtidsverkningarna och dels de mer kortsiktiga

verkningarna ur penningpolitisk synpunkt. Styrelsen anför angående de

förra:

Utgår man från som högst sannolikt, att en minskning av nysparandet

kommer att inträda för större inkomst- och förmögenhetsägare, aktualiseras

frågan om en ersättning härför. Det »kompenserande» nysparandet kan till

någon del tänkas komma att härröra från mindre inkomsttagare och ägare

av små förmögenheter, vilkas beskattning minskas. De väsentliga bidragen

torde emellertid komma att bli beroende av, att betingelser skapas för ett ökat

företagssparande och att staten svarar för en ökad andel av nettosparandet.

Data, som skulle möjliggöra en kvantitativ analys av problemet, föreligga icke

i betänkandet. Den första förutsättningen för att en egendomsöverföring med

förmögenhetsbeskattningen som instrument från större och medelstora förmögenhetsägare

till staten skall kunna äga rum utan en minskad total sparvolym

i samhället är givetvis, att skattemedel, som innebära sådan kapitalöverflyttning,

av staten icke användas för att bestrida ökade löpande utgifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

109

på driftsbudgeten utan investeras produktivt. I förbigående må framhållas,

att om detta sker, så är innebörden, såvitt styrelsen kan finna, liktydig med

socialisering, d. v. s. en relativ expansion av den statliga sektorn i det svenska

näringslivet. I den mån staten därvid övertar aktier och liknande förmögenhetsobjekt,

sker en partiell socialisering, väl att märka utan att en prövning

från fall till fall äger rum av socialiseringens lämplighet på sätt som sker

exempelvis då staten mot ersättning inlöser en näringsverksamhet.

Det icke-statliga nysparandet kommer vid en minskad individuell sparbenägenhet

i de medelstora och stora inkomsterna, som nyss sagts, väsentligen

att få formen av ett företagssparande, d. v. s. fondbildningar och avskrivningar

inom aktiebolag och ekonomiska föreningar. Det torde vara ostridigt,

att företagssparandets relativa betydelse starkt tilltagit i vårt land under de

senaste årtiondena. Om statsmakterna skulle besluta skatteformer, som komme

att starkt reducera betydelsen av större enskilda förmögenhetsägare såsom

kapitalbildare, blir det av synnerlig vikt, att företagssparandet icke begränsas.

Det behöver i dylikt fall tvärtom intensifieras.---

En annan konsekvens på längre sikt av statsskatteberedningens förslag,

som enligt styrelsens mening är ägnad att väcka allvarliga betänkligheter, är

de försämrade betingelser för nyföretagsamhet, som kunna befaras inträda.

Såvitt styrelsen kunnat finna, måste den samlade effekten av beredningens

olika förslag, om dessa genomföras i oförändrat skick, bli att grundandet

av nya företag — vilket i regel förutsätter tagande av ekonomiska risker —

på grund av skattelagstiftningens utformning i växande utsträckning blir en

angelägenhet för redan existerande, väl konsoliderade företag. En utveckling

i denna riktning har redan tidigare framträtt på storindustrins område, främst

betingad av de stora kapitalinvesteringar, som industriella nyanläggningar

kräva. Det synes styrelsen sannolikt, att de skatteskärpningar (inklusive höjningen

av aktiebolagsskatten och införandet av kvarlåtenskapsskatten), som

nu föreslås, komma att medföra eu relativ minskning av antalet nyföretagare,

som äro beredda att satsa riskvilligt kapital.

Det kan nu visserligen med all rätt betonas, att det ligger en viss trygghet

i om nyföretagandet i ökad utsträckning koncentreras till stabila, vid

konsoliderade företag. Risk finns för, att ett misslyckande för ett helt nytt

företag skall få ogynnsammare konsekvenser för de anställda än om ett gammalt

solitt företag står för expansionen på ett nytt område. Man får å andra

sidan icke förbise de stora olägenheter, som en större koncentration av nyföretagandet

till äldre företag innebär ur samhällelig synpunkt. Styrelsen tänker

härvidlag mindre på byråkratiseringstendensema och den bristande förmågan

av initiativ och obenägenheten alt följa med i utvecklingen, vilka kunna

karakterisera äldre företag. En större risk ligger i, att frånvaron av nybildade

företag på många områden kunna kraftigt förstärka privatmonopolismen.

Tendensen till monopolisliskt samarbete mellan bestående företag

är redan nu ett allvarligt problem.---Man skulle göra sig skyldig till

ett verklighetsfrämmande önsketänkande, om man föreställde sig, att en väsentlig

koncentration av nyföretagandet till de redan existerande företagen

icke skulle medföra en förstärkning av de krafter, som arbetade på en utbyggnad

av det privatmonopolistiska organisationsväsendet och en ökning

av monopolföretagens maktställning i det svenska samhället.

Beträffande de penningpoliliska verkningarna av de nu ifrågavarande skatterna

anför förbundet härefter:

Ur de mer kortsiktiga penningpolitiska synpunkter, som styrelsen i främsta

rummet anser sig böra anlägga på statsskatteberedningens förslag, kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

inga starkare motiv anföras för skärpningen av den årliga förmögenhetsskatten

och införandet av en kvarlåtenskapsskatt. Den köpkraftsminskning,

som drabbar dessa skattebetalarkategorier, är i relation till den totala köpkraften

av en ganska begränsad storleksordning. I den mån beskattningen

ifråga minskar sparbenägenheten inom dessa grupper, tenderar detta å andra

sidan att öka inflationstrycket, vilket motväger dessa skatters köpkraftsminskande

verkningar.

Sammanfattningsvis uttalar styrelsen, som förordar uttagande av engångsskatt

å förmögenhet i stället för den föreslagna skärpningen av den årliga

förmögenhetsskatten och införandet av kvarlåtenskapsskatt, att det icke förelåge

en så klarläggande utredning av verkningarna av förslaget i denna

del som tedde sig erforderlig, varför möjligheter saknades att överblicka de

samhällsekonomiska återverkningarna av detsamma. De penningpolitiska

»nettofördelarna» av de föreslagna beskattningsåtgärderna vore emellertid

små och uppvägde vid en totalbedömning icke de sannolika samhällsekonomiska

olägenheterna på längre sikt.

Skattefrågans penningpolitiska sida beröres även i några andra yttranden.

Sålunda anser Skånes handelskammare, att skattereformens genomförande

vore i olika avseenden beroende av den rådande inflationssituationen, vilken

kunde taga sådan karaktär, att skattepolitiken måste inordnas som ett led i

åtgärderna för inflationens bekämpande. En inflationsbekämpande politik

måste i första hand syfta till å ena sidan att begränsa den nu starkt stegrade

nominella ökningen av den privata konsumtionen och å den andra att stimulera

företagsamheten och den på löpande konsumtion inställda produktionen

samt öka sparandet. Med ett sådant program för inflationens bekämpande

och penningvärdets återställande hade emellertid de tendenser, som

komme till synes i den föreslagna skattereformen, intet som helst gemensamt,

utan de ginge snarast i motsatt riktning. Innan förslaget upptoges till avgörande

syntes sålunda den större frågan om den ekonomiska politiken tarva

ett allsidigt sakligt klarläggande. Så länge inflationen icke hejdats måste

för övrigt väsentliga svårigheter föreligga att fastställa skatteunderlaget samt

de statsutgifter som skulle täckas med skatter.

Kommerskollegium ansluter sig till Skånes handelskammares uttalande,

att den ekonomiska politiken och speciellt dess förhållande till skattepolitiken

tarvade ett klarläggande, innan förslaget upptoges till avgörande, och anser

sig därför icke böra nu ingå på de av kooperativa förbundet framförda

förslagen. I övrigt understryker ämbetsverket de menliga konsekvenser, som

efter allt att döma skulle följa genomförandet av de föreslagna skatteökningarna

i fråga om ökat skattetänkande, minskad sparvilja och undergrävande

av skattemoralen, samt anför vidare:

Enligt kollegii förmenande skulle i själva verket en lättnad i skattebördan

över hela linjen vara vad som främst borde eftersträvas i och för befrämjande

av gynnsammast möjliga utveckling av näringsliv och företagsamhet

och därmed för en ökning av produktionen, av sparandet och av skatteunder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

in

laget med de för välståndsutvecklingen lyckliga konsekvenser, som därav

skulle bli en följd. Om eu sådan allmän sänkning av skattebörden av statsfinansiella

skäl ej nu kan vara genomförbar, anser sig kollegium i varje fall

ej kunna medverka till en ökning av det redan nu hårda skattetrycket.

I nuvarande statsfinansiella läge vill det synas kollegium som om det ej

vore för optimistiskt att räkna med att möjligheter förefinnas eller kunna

åstadkommas för beredande av den skattelättnad för de mindre inkomstlagarna,

som av skatteberedningen föreslagits, utan någon ökning av skattebördan

för övriga inkomsttagare.

Lantbruksförbundet anför:

De breda lagren av inkomsttagare komma att få en större behållen inkomst

på grund av skattelindringen för små och vissa medelstora inkomster. De

stora i och för sig önskvärda sociala reformerna, bl. a. sjukförsäkringen och

folkpensioneringen, kunna vidare väntas medföra ett minskat behov hos allmänheten

att genom sparsamhet och förtänksamhet sörja för framtiden. En

icke obetydlig ökning av köpkraften hos de mindre inkomsttagarna kan

alltså väntas uppstå med därav följande ökad efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror.

Hos de större och medelstora inkomsttagarna kommer köpviljan

beträffande varaktiga konsumtionsvaror att öka på grund av bristande

intresse för nyinvesteringar och en i följd av skattetrycket naturlig motvilja

mot sparande. Att en sådan utveckling kommer att skärpa inflationstrycket i

hög grad förefaller oundvikligt. Den minskade sparvilja inom hela folket,

som synes komma att bli en följd av förslagets genomförande, utgör ett av

de allvarligaste perspektiven. Sparandet har hittills ansetts såsom värdefullt,

ja nödvändigt för en sund utveckling av landets ekonomiska liv. De

rubbningar, som en avsevärd nedgång i sparandets omfattning kan komma

att medföra, torde vara så allvarliga, att balansen i hela det ekonomiska

livet äventyras.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län å andra sidan anser, att frågan om och i

vad mån beskattningsinstrumentet skulle användas som inflationsbroms borde

bedömas för sig och eventuellt medföra åtgärder av tillfällig karaktär

men icke bestämma det framtida skattesystemets utformning. Därest statsmakterna

för den akuta situationen accepterade beskattningens användning

för sterilisering av köpkraft, kunde detta visserligen inverka på tidpunkten

för skatteomläggningens ikraftträdande, med tanke på den skattelättnad för

flertalet inkomsttagare förslaget medförde. Med hänsyn till att skatten vore

rörlig och uttagningsprocenten sålunda kunde, om så av detta skäl vore nödvändigt,

sättas högre för första tillämpningsåret, förelåge knappast ur denna

speciella synpunkt avgörande hinder att besluta den föreslagna skatteomläggningen.

I övrigt framhåller länsstyrelsen, som anser förslaget, särskilt i vad det

innefattade avstående av förmögenhet, böra underkastas ytterligare prövning,

att så länge gängse föreställningssätt innebure att skatten normalt

skulle utgå av löpande inkomst, vissa konsekvenser av att uttaga inkomstskatt

och förmögenhetsskatt oberoende av varandra komme att framstå som

stötande oegentligheter i skattesystemet, som icke kunde undvikas enbart

genom beredningens 70-procentsspärregel vilken hade tillämpning endast på

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

inkomsten. Undvikandet krävde en generell spärregel, som innefattade statlig

inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt kommunalskatt, av ungefärlig

innebörd att samtliga dessa skatter icke finge överstiga exempelvis förslagsvis

80 procent av beskattningsbara inkomsten. Självfallet kunde en

skatt av kvarlåtenskapsskattens natur icke inrymmas under en dylik reduktionsregel

och knappast heller en förmögenhetsskatt, som väsentligt överstege

den av beredningen föreslagna. Därest det med hänsyn till den allmänna

skatteramen läte sig göra att nu begränsa skattesystemets omläggning

till genomförande av förslaget till beskattning av inkomst och förmögenhet,

borde en praktiskt hanterbar generell reduktionsregel konstrueras.

Departementschefen.

Den starka stegring av statens utgifter, som under de förflutna krigsåren

icke kunnat undvikas, har haft till följd att en rad nya skatter blivit införda

och att gamla skatter blivit väsentligt höjda. Denna skärpning av beskattningen

har genomförts steg för steg och hänsyn har utan tvivel tagits till

vad som vid de olika tidpunkterna synts både skäligt och lämpligt, men förskjutningarna

ha inte ägt rum efter nägon i förväg uppgjord plan, där olika

skatteformer vägts mot varandra under närmare prövning av deras förhållande

till den enskildes bärkraft eller deras sannolika inverkan på betydelsefulla

faktorer inom näringslivet.

En sådan brist i avvägningen har varit ofrånkomlig under en tid, då behovet

av skatteinkomster icke gärna kunde i förväg överblickas. Att svårigheterna

i detta hänseende nu skulle ha försvunnit, torde ingen föreställa sig.

Men våra statsfinansiella beslut komma likväl under freden att vara mindre

beroende av oberäkneliga utrikespolitiska förhållanden. Ramen för statens

utgifter kan bestämmas med väsentligt större frihet, och fastare utgångspunkter

äro därmed skapade både för att bedöma behovet av skatteinkomster

och att göra en avvägning mellan de olika skatterna inbördes.

Då de skattesänkningar som redan genomförts i och med avskaffandet av

lcrigskonjunkturskatten och omsättningsskatten och de som nu övervägas i

fråga om inkomstskatten, visserligen äro av betydande omfattning, men likväl

innebära, att en större del av de under kriget företagna skattehöjningarna

komma att äga bestånd, och att alltså hela beskattningen kommer att ligga

kvar på en nivå väsentligt över förkrigstidens, finns det skäl att här börja

med en redogörelse för de faktorer, som göra en sådan högre skattenivå

ofrånkomlig under den närmare framtid som nu överhuvud taget kan bli

föremål för antaganden.

Driftbudgeten för budgetåret 1938/39 utvisade inkomster på 1 442 milj.

kronor och utgifter på 1 349 milj. kronor. I förslaget till riksstat för budgetåret

1947/48, som framlades i statsverkspropositionen, uppgingo utgifterna

till 3 701 milj. kronor, varemot svarade beräknade inkomster på 4 035 milj.

kronor. En mycket betydande utgiftsökning föreligger sålunda mellan dessa

båda år och det är nödvändigt att klargöra, varpå den beror.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

113

Utgifterna kunna delas upp å följande poster:

1938/39 1947/48

milj. kr. milj. kr.

försvarsdepartementet............................ 234 798

socialdepartementet ............................ 314 1083

kommunikationsdepartementet .................. 138 302

ecklesiastikdepartementet ........................ 231 445

jordbruksdepartementet ......................... 109 241

pensionsväsendet ................................ 59 127

räntor på statsskulden .......................... 91 311

övriga utgifter .................................. 173 394

En del av den stegring i utgifterna, som sålunda försiggått, hänger tydligen

samman med den allmänna prisstegringen. Olika slag av kostnader ha stigit,

utan att detta inneburit någon utvidgning av statens verksamhet eller någon

reell höjning av standarden inom denna verksamhet. Även den starka ökningen

av lönekostnaderna får väsentligen anses vara en anpassning efter ett

förändrat penningvärde. I den mån stegringen av statsutgifterna har denna

grund, bör den motsvaras av liknande stegring på inkomstsidan och kan icke

vara anledning till en skärpt beskattning genom nya skatter och höjda skattesatser.

En utgiftsstegring svarande mot prisstegringen skulle emellertid endast

ha fört upp budgeten i en storleksordning på omkring 2 000 milj. kronor,

och den väsentligaste delen av stegringen är alltså uttryck för en utvidgning

och standardhöjning.

Direkt samband med kriget och beredskapskostnaderna har därvid den

starka ökningen i räntorna på statsskulden, medan den kraftiga utbyggnaden

av försvarsanstalterna kan anses indirekt ha samma grund. I övrigt beror

utgiftsstegringen på den ökade omfattningen av åtgärderna på det socialpolitiska

området, inom jordbrukspolitiken, liksom för utvecklingen av undervisningsväsendet

och den vetenskapliga forskningen. Den kraftiga stegringen

av pensionshuvuatiteln innebär delvis en standardhöjning. Ansvällningen

av bilskattemedlen och de ökade utgifterna för vägväsendet intaga i

viss mån en särställning.

Betydelsen av nu omnämnda utgiftsstegringar för frågan om skatternas

höjd belyses bäst genom ett exempel. Den beslutade höjningen av folkpensionerna

och de planerade barnbidragen representera för ett helt budgetår

tillsammans en utgiftsökning på omkring 700 milj. Räntorna på lånen för beredskapsändamål

kunna beräknas till ytterligare 200 milj. Hade försvarsutgifterna

stigit endast i takt med prisstegringen skulle de ha legat omkring

450 milj. lägre. Sammanlagt betyda de nämnda posterna en utgiftsökning på

över 1 300 milj. kronor. Hade den uteblivit skulle alla skatter på konsumtionen

eller tre fjärdedelar av all skatt på inkomst och förmögenhet ha kunnat

undvaras.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Budgelens omfattning under den närmaste framtiden är sålunda i stor utsträckning

beroende av våra egna överväganden och våra frivilliga beslut.

Men det hindrar inte, att sedan dessa beslut väl äro fattade, utgiftsramen

tvingar fram en motsvarande höjd hos statsinkomsterna, alldeles på samma

sätt som om utgifterna påtvungits oss av mera ofrånkomliga yttre omständigheter.

Denna erinran är behövlig för att klarhet skall vinnas över betydelsen

av vissa jämförelser mellan skattetrycket i Sverige och i en del av de

länder som deltagit i kriget. Dessa jämförelser göras vanligen för att påpeka,

att den starka höjningen av beskattningen i vårt eget land inte är något

egendomligt och avvikande från utvecklingen i andra länder. Häremot kan

invändas att dessa länder tagit del i kriget och därför tvingats att finna sig

i ett hårt skattetryck men att samma motivering icke kan anföras för de

svenska skatternas höjd. Vid detta resonemang förbiser man det faktum, att

behovet av skatteinkomster beror på statsutgifternas omfattning, men är

oberoende av de orsaker eller de motiv, som varit bestämmande för utgifternas

omfattning och att de svenska statsutgifterna såsom nyss framhållits till

sin väsentliga del fastställts genom redan fattade beslut. Det tvång som sålunda

inom olika länder i lika mån föreligger att med skattemedel skaffa

täckning för beslutade utgifter innebär inte, att man förbiser den gynnade

ställning som följt med att vårt land hållits utanför kriget och som tar sig

uttryck i att de ökade skatteinkomsterna i väsentlig omfattning tagas i bruk

för höjning av olika medborgaregruppers levnadsstandard och för direkt eller

indirekt produktiva utgifter.

Då jag sålunda förutsätter att skatterna skola avvägas så att de täcka

utgifterna, innebär detta att i någon mån strängare krav tillämpas i fråga om

budgetens balansering än som ansågs nödvändigt då en finansieringsplan för

de närmaste åren lades fram på våren 1946 i samband med förslaget om

upphävandet av omsättningsskatten. Läget ansågs vara sådant, att vissa utgifter

utan nämnvärd risk kunde läggas utanför den balanserade budgeten

och att en kortvarig underbalansering av icke obetydlig omfattning vore försvarbar

i väntan på småningom stigande statsinkomster. Den brist på samhällsekonomisk

balans som vid framläggandet på våren 1946 av förslaget att

avskaffa omsättningsskatten icke tillräckligt beaktades, men som nu är föremål

för så mycket större uppmärksamhet, leder på det statsfinansiella området

till krav på en överbalanserad eller åtminstone väl balanserad budget.

För året 1947/48 kan på grund av särskilda omständigheter förutses ett

överskott i budgeten. Både de beslutade högre folkpensionerna och de planerade

barnbidragen beräknas inte belasta utgiftssidan förrän från och med

januari 1948, och ett halvt års besparingar på dessa båda utgiftsposter svara

just mot det i statsverkspropositionen beräknade överskottet. Under ett följande

budgetår, alltså 1948/49 skulle sålunda vid i övrigt i förhållande till

statsverkspropositionen för 1947/48 oförändrade inkomster och utgifter budgeten

vara endast ungefär jämnt balanserad. En skatteavvägning och en

eventuell skattesänkning, byggande på en tillfällig utgiftsbesparing under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

115

senare halvåret 1947, måste rimligtvis anses uteslutna. Jag går ut ifrån att

den sänkning av inkomstskatten, som kan bli resultat av beslut vid årets

riksdag, är avsedd att äga bestånd och bör uppfattas som uttryck för en allmän

strävan att komma ner till en lägre skattenivå än den som kriget framtvungit.

Innan jag går in på dessa frågor om avvägning av beskattningens höjd

under den närmaste framtiden, vill jag till jämförelse med den starka ansvällningen

av statsutgifterna sedan tiden före kriget också erinra, om den

kraftiga stegringen av inkomsterna. Den fördelar sig på följande sätt på olika

slag av statsintäkter.

Intäkt

1938/39

milj. kr.

Skatter å inkomst och förmögenhet in. in....... 361

Stämpelmedel .............................. 69

Automobilskattemedel ...................... 130

Tullmedel ................................ 207

Varuskatt .................................. —

Tobaksskatt ................................ 103

Skatter å sprit, vin och maltdrycker............ 198

Övriga skatter .............................. 37

Uppbörd i statens verksamhet................ 68

Folkpensionsavgifter ........................ 56

Tips- och lotterimedel m. m................... 26

Inkomster från affärsverken.................. 132

Övriga inkomster av statens kapitalfonder...... 55

S:a 1 442

Beräknad

intäkt

1947/48

milj kr.

1 765

no

255

230

100

370

528

103

67

100

90

170

147

4 035

Trots att mycket betydande skattehöjningar vidtagits under krigsåren har

det som bekant varit nödvändigt att även för utgifter å driftbudgeten anlita

upplåning i betydande omfattning. Under budgetåren 1939/40—1944/45 utvisade

sålunda driftbudgeten underskott å tillhopa drygt 6 500 miljoner kronor.

Bortfallet av beredskapskostnaderna ledde givetvis i främsta rummet till

att denna upplåning kunde nedbringas men lämnade i och för sig inget utrymme

för en skattesänkning. Genom den senaste tidens utveckling har en

betydande ökning av statsintäkterna kommit till stånd. Denna ökning skulle

i och för sig ha möjliggjort en betydande sänkning av skattetrycket, om icke

samtidigt såsom redan blivit nämnt betydande nya utgifter beslutats eller

tagits i sikte.

Här bör även erinras om att föregående års riksdag beslöt att slopa den

allmänna omsättningsskatten från den 1 januari innevarande år, vilket innebar

ett intäktsbortfall för statsverket om cirka 400 miljoner kronor. Även

om hänsyn tages till att i samband härmed vissa subventioner och rabatter

kunna avskaffas måste givetvis detta skattebortfall i hög grad begränsa möjligheterna

att mera avsevärt reducera den direkta statsbeskattningen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

Omsättningsskattens borttagande kan ju anses ha varit ett föregripande

av den allmänna avvägning mellan beskattningens olika former, varom jag

förut talat. Då emellertid enligt en alldeles övervägande mening omsättningsskatten

borde — vid sidan av krigskonjunkturskatten — ifrågakomma till

borttagande före alla andra jämkningar i skattesystemet, torde någon ändring

i förutsättningarna för den nya avvägningen icke ha inträtt, genom att

omsättningsskatten nu faller utanför jämförelsen.

Det synes för övrigt inte möta någon svårighet att ytterligare begränsa

området för den nya avvägningen. Konsumtionsskatterna framför allt på

tobak och alkoholhaltiga drycker ha blivit starkt höjda och nya skatter på

mer eller mindre umbärliga varor ha införts. Jag går ut ifrån att planer inte

föreligga på att avsevärt höja dessa skatter, och att eventuella sänkningar

måste bli av så blygsam storleksordning, att de här kunna lämnas ur räkningen.

Den avvägning av olika skatteformer inbördes som förestår, begränsas

sålunda till en avvägning mellan olika skatter på inkomst och förmögenhet,

visserligen den del av beskattningen, som ger staten mer än hälften av

alla skatteinkomster.

De fyra olika formerna för beskattning av inkomst och förmögenhet äro

inkomstskatten på enskilda, inkomstskatten på bolag och andra juridiska

personer, den årliga förmögenhetsskatten och förmögenhetsbeskattningen genom

arvsskatt. Fördelningen av skattebeloppen på dessa fyra inkomstkällor

var enligt av riksräkenskapsverket gjorda beräkningar på grundval av 1945

års taxering följande:

Inkomstskatten på enskilda............................. 874 milj. kr.

Bolagsskatten.......................................... 830

Årlig förmögenhetsskatt (båda formerna) ................. 81 »

Arvsskatt (och gåvoskatt) .............................. 44

S:a 1 329 milj. kr.

Med de antaganden som gjorts av riksräkenskapsverket om inkomstutvecklingen

fram till år 1948 skulle intäkterna under detta år vid oförändrat

skattesystem och nuvarande skattesatser kunna beräknas till följande belopp:

Inkomstskatt på enskilda............. ................. 1 255 milj. kr.

Bolagsskatt............................................ 474 »

Årlig förmögenhetsskatt ................................ 118 »

Arvsskatt (och gåvoskatt) ............................... 45 »

S:a 1 892 milj. kr.

Att den del av skatterna som faller på förmögenheter, utgör en relativt

liten del av det samlade skattebeloppet, visar i och för sig ingenting om det

berättigade i kravet på en annan och för inkomsterna mera gynnsam fördelning.

Någon allmänt erkänd norm för en rimlig fördelning av skattebördan

mellan inkomster och förmögenheter torde inte kunna uppställas. Det av

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

117

skatteberedningen påpekade förhållandet, att man vid förarbetena till 1938

års skattereform sökte uppställa en viss fördelning — 80 % av inkomster

och 20 °/o av förmögenheter — såsom riktlinje för avvägningen, har sitt intresse

såsom vittnesbörd om vad man vid den tiden uppfattade som skäligt,

men någon verklig ledning ger oss detta förhållande knappast vid nu förestående

avvägning. Inkomsternas och förmögenheternas utveckling har inte

ägt rum i alldeles samma takt, och uppfattningen om det skäliga i den före

kriget företagna avvägningen torde väl mera ha haft sin grund i ett gillande

av det konkreta resultatet än i anslutning till en bestämd procentuell fördelning

såsom generellt riktig.

Mera betydelsefullt är att riksdagen vid början av kriget gav uttryck åt

uppfattningen att de då vidtagna höjningarna av inkomstskatten förutsatte

en senare komplettering i form av höjd förmögenhetsbeskattning. Även i

detta fall torde det emellertid inte vara möjligt att finna en utgångspunkt,

från vilken något större mått av enighet i avvägningsfrågan självklart måste

framgå. Vare sig man anlägger de synpunkter, som taga sig uttryck i principen

om skatt efter bärkraft, eller de som hänvisa till skatternas inverkan

på näringslivet, kommer avgörandet att spegla ett betydande mått av subjektivt

omdöme.

Enligt min mening är en avsevärd lättnad i skattetrycket på inkomsttagarna

och naturligtvis i främsta rummet inkomsttagarna med små och måttliga

inkomster så önskvärd, att lättnaden bör beredas icke endast i den utsträckning

som en sänkning av det samlade skattetrycket medger, utan också

genom en förskjutning av någon del av skattebördan från inkomsterna

till förmögenheter över en viss storleksordning.

Den lättnad, som skulle beredas inkomsttagarna genom en förskjutning av

skattebördan över på förmögenhetsägama i ungefär den omfattning skatteberedningen

föreslagit, är av blygsamma mått, och i likhet med beredningen

finner jag det skäligt att den göres större även genom ökning av skatteinkomsterna

från bolag och andra juridiska personer. Inte heller här torde

några allmänt erkända normer för skattebördans fördelning kunna uppletas,

och då 1946 års riksdag uttalade sig för att en sänkning av inkomstskatten

på enskilda personer borde möjliggöras också genom höjda bidrag från aktiebolagen,

torde motiveringen inte vara att söka i någon allmän regel utan i en

förhärskande mening om en i nuvarande läge skälig avvägning.

Bakom alla dylika överväganden om vad som är skäligt i fråga om skattebördans

fördelning, ligger tydligen föreställningar om avvägning efter olika

skattskyldigas bärkraft eller om rättvisa i beskattningen, Att dessa synpunkter

inte kunna bli ensamt avgörande utan måste jämkas samman med hänsyn

till skatternas sannolika verkningar i andra avseenden är uppenbart.

Det gäller inte minst skatternas inverkan på det ekonomiska livet, på produktionens

utveckling och därmed på de inkomster och den förmögenhet,

varur skatterna skola betalas.

Till denna fråga skall jag i del följande återkomma. Men kravet på skä
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

lighet och rättvisa i skatternas fördelning mellan olika medborgaregrupper

är så väsentligt, att det förefallit vara motiverat att taga det till utgångspunkt

vid behandlingen av skattefrågan. Ingen torde föreställa sig att man i detta

hänseende kan finna hållpunkter för en noggrann kvantitativ precisering.

Vad som skall anses för skäligt måste inom vida gränser bli beroende av

subjektiva omdömen, och andra faktorer göra omedelbart sitt inflytande

gällande. Så kunde det naturligtvis hävdas, att en riktig avvägning alltid

måste gälla ett visst skattebelopp och att växlingar i skatteinkomsterna därför

skulle kräva ständigt nya avvägningar med alla skaiteformer rörliga.

Olägenheterna av en sådan ordning äro påtagliga, och tendensen att begränsa

rörligheten till någon eller några av skatteformema är naturlig. Den förmögenhetsskatt

som uttages genom arvsskatt är uppenbarligen föga lämplig

som budgetregulator, medan knappast några vägande invändningar kunna

göras mot en sådan rörlighet hos inkomstskatten. Denna fråga har betydelse

vid nu förestående avvägning, därför att enligt min mening eu lättnad i beskattningen

av flertalet inkomster vore önskvärd, ntöver vad som omedelbart

synes vara möjligt att genomföra med hänsyn till budgetläget.

Detta innebär att den ytterligare lättnad i beskattningen, som vid arbetet

med de kommande årens utgifts- och inkomststater eftersträvas, i främsta

rummet bör ta sig uttryck i en sänkning av inkomstskatten, vare sig detta

skall ske inom den statliga beskattningens ram eller under statlig medverkan

för lindring i den kommunala beskattningen. Avvägningen av de höjda bidragen

från årlig förmögenhetsskatt, arvsskatt och bolagsskatt har sålunda

ägt rum under förutsättningen att de föreslagna skattesatserna icke böra bli

föremål för täta växlingar, medan inkomstskatten i princip uppfattas som

en rörlig budgetregulator. Bolagsskatten intar en särställning såtillvida, som

inte heller den synes lämplig som årlig budgetregulator, varemot ändringar

med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget kunna övervägas.

Beslut om budgeten för 1947/48 får tydligen anstå till den vanliga sammanknytningen

av riksstatens utgifter och inkomster. Men för bedömningen

av skatteförslagen är det önskvärt att bilda sig en allmän föreställning om

budgetläget både under nästa budgetår och det därpå följande, alltså 1948/49.

Såsom jag tidigare uttalat synes det nämligen olämpligt att avväga skatteuttagen

för år 1947/48 på ett sådant sätt att efter en skattesänkning vid årets

riksdag en återgång till högre skatt skulle behöva företagas vid riksdagen

1948.

Såvitt nu kan bedömas komma de slutliga utgifterna för år 1947/48 att

ligga icke oväsentligt över de i riksstatsförslaget beräknade. Sålunda torde

kostnaderna för barnbidragen komma att stiga med omkring 75 milj. kronor,

såsom framgår av en samtidigt med skatteförslagen framlagd proposition.

Höjningen av de äldre pensionerna beräknas draga en kostnad utöver

den i statsverkspropositionen beräknade på 15 milj. kronor. Jordbruksregleringama

synas kräva omkring 50 milj. kronor ytterligare. En motsedd höjning

av de rörliga lönetilläggen jämte en rad mindre poster kommer att öka

utgiftssumman med belopp, som ännu icke kunna närmare fixeras. Försäm
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungi. Mai:ts proposition nr 212.

119

ringen i förhållande till beräkningarna i riksstatsförslaget torde alltså få antagas

uppgå till inemot 200 milj. kronor och med inkomstsidan oförändrad

skulle överskottet nedgå från 334 milj. kronor till under 150 milj. kronor.

Rörande utgifterna under året 1948/49 får först erinras om den ökning,

som blir följden av att folkpensioner och barnbidrag för ett helt år måste

upptagas i budgeten. Det innebär ett tillägg på mer än 400 milj. kronor. Det

till 150 milj. kronor reducerade överskottet för 1947/48 skulle på detta sätt

förbytas i ett underskott för 1948/49 på närmare 250 milj. kronor. Vissa ökningar

utöver de för folkpensioner och barnbidrag upptagna bli säkerligen

för 1948/49 oundvikliga, och möjligheterna att åstadkomma en sänkning av

inkomstskatten bero uppenbarligen dels på de antaganden man vågar göra

om hela inkomstutvecklingen och om storleken av bidragen från bolag och

förmögenheter, dels på den nedpressning av utgifterna i övrigt, som kan genomföras.

I fråga om skatterna på inkomst och förmögenhet har i riksräkenskapsverket

gjorts vissa beräkningar, som finnas upptagna i en härvid fogad bilaga

(bihang 3), och vilkas resultat kunna sammanfattas sålunda. För 1947/48

har summan av inkomstskatt på enskilda och bolag samt årlig förmögenhetsskatt

antagits uppgå till 1 748 milj. kronor enligt nu gällande beskattningsregler.

Under förutsättning att statsskatteberedningens förslag vore genomfört

från och med januari 1948 och uttagningsprocenten för inkomstskatten

satt till 100, framkommer i stället ett skattebelopp på 1 733 milj.

kronor. Med de jämkningar i förslaget, som förutsattes i nu föreliggande

proposition med avseende på den årliga förmögenhetsskatten, torde en sänkning

av detta belopp till omkring 1 720 milj. kronor vara befogad. Till detta

bör läggas inkomsten av kvarlåtenskapsskatten för ett halvt år med kanske

20 milj. kronor, varefter det samlade beloppet för skatt å inkomst, förmögenhet

och rörelse skulle nedgå från i statsverkspropositionen angivna 1 881

milj. till omkring 1 870 milj. kronor. Om detta inkomstbortfall inte kompenseras

av uppräkningar på andra inkomsttitlar skulle överskottet i budgeten

1947/48 nedgå ytterligare under de förut angivna 150 milj. kronor.

För frågan om den möjliga sänkningen av inkomstskatten är det emellertid

av väsentlig betydelse vilka antaganden man vågar göra om inkomst- och

förmögenhetsskatterna budgetåret 1948/49, eller t. o. m. kalenderåret 1949,

eftersom det vid 1948 års riksdag beslutade uttaget av inkomstskatten gäller

hela året 1949.

Riksräkenskapsverket antager för kalenderåret 1948 följande inkomster,

återigen under förutsättning att den nya inkomstskatten tages ut vid grund
-

beloppet.

Inkomstskatt av enskilda................ 1 039 milj. kr.

» » bolag .................. 593 » »

Ärlig förmögenhetsskatt................. 168 » »

S:a 1 800 milj. kr.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

Såsom nyss blivit nämnt bör siffran för den årliga förmögenhetsskatten

reduceras till omkring 155 milj. och summan sålunda minskas från 1 800

milj. till 1 787 milj., vilket är 37 milj. mera än de 1 750 milj. kronor, som i

statsverkspropositionen för 1947/48 upptagas under rubriken preliminär skatt

å inkomst och förmögenhet. Lägges härtill närmare 40 milj. i kvarlåtenskapsskatt

blir ökningen för 1948 omkring 75 milj. kronor. Den sålunda beräknade

skattesumman torde för budgetåret 1948/49 kunna ytterligare något jämkas

uppåt, och ett liknande antagande bör man kunna våga också för vissa andra

inkomstposter. Emellertid torde härigenom icke en utjämning kunna ske av

det förut framräknade underskottet för 1948/49. Balans kan endast uppnås,

om vissa i 1947/48 års budget upptagna poster minskas eller bortfalla och

nya utgiftsökningar hållas tillbaka. Det är under dessa förutsättningar jag

anser det möjligt att räkna med en uttagning av den nya inkomstskatten vid

grundbeloppet.

Att en sådan sänkning av inkomstskatten endast blir möjlig, om ökade bidrag

tagas ut av bolag och förmögenheter, torde framgå av de anförda siffrorna.

Dessa bidrag antagas uppgå till närmare 200 milj. kronor, och då inkomstskatten

vid grundbeloppet beräknas inbringa något över 1 000 milj.

kronor, skulle en uttagning med 20 % förhöjning vara behövlig för att ersätta

nämnda bidrag.

En sådan förhöjd uttagning skulle betyda, att skattelättnaden för gifta förbyttes

i skattestegring vid inkomster över 10 000 kronor och för ensamstående

vid 6 000 kronor. Med den av reservanter i skatteberedningen föreslagna

skatteskalan skulle skattehöjningarna börja vid samma inkomst för gifta —

alltså något över 10 000 kronor — och för ensamstående redan något under

6 000 kronor.

Den slutliga diskussionen om uttagningsprocenten får tydligen äga rum i

samband med de definitiva besluten om budgeten för 1947/48, då ytterligare

hållpunkter för ett avgörande torde föreligga. Vad som redan nu kan anses

känt och som i det föregående anförts är nog för att motivera förslagen om

höjning av bolagsskatt, årlig förmögenhetsskatt och arvsskatt såsom förutsättning

för att det skall bli möjligt att genomföra skattelindringen för mindre

och medelstora inkomsttagare.

Såsom jag förut understrukit är den sänkning av inkomstskatten, som inträder

även vid ett uttag med grundbeloppet, synnerligen blygsam. En

lättnad är så önskvärd, att den bör åstadkommas även genom en omfördelning

av skattebördan till fördel för enskilda inkomstskattebetalare. Endast

om starka skäl av allmänt ekonomisk natur skulle kunna andragas mot

en sådan förskjutning, funnes anledning att tveka om dess genomförande.

En granskning av de argument, som anförts mot förskjutningen och som

gå ut på att den vore till skada för sparsamhet, företagsamhet och andra

välståndsskapande krafter, visar enligt min mening att farhågorna icke blott

äro överdrivna utan i allt väsentligt sakna grund. Det är här inte fråga om

den hämmande inverkan som ett högt skattetryck överhuvud taget kan

utöva och som ju snarast bör bli svagare, när skattenivån något sänkes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

121

Diskussionen gäller en förskjutning i skattetrycket av mycket måttlig storleksordning,

och goda skäl kunna anföras för uppfattningen att en förskjutning

av skattetrycket till lättnad för enskilda inkomsttagare är ägnad att påverka

det ekonomiska livet i gynnsam riktning.

En närmare motivering för den sålunda uttalade uppfattningen anknytes

lämpligen till en granskning av de väsentliga kritiska invändningar mot

skatteberedningens förslag, som framförts i de till antalet alldeles övervägande

remissyttrandena. Granskningen i detalj och av speciella punkter får ske

vid behandlingen av de särskilda skatteformerna, men vissa allmänna synpunkter

av betydelse för hela skattefrågan kunna bättre belysas om de tagas

upp i ett sammanhang.

Frågorna om beskattningens inverkan på näringslivet höra till våra ständiga

följeslagare. Nya synpunkter äro sällsynta men de konkreta förhållanden,

på vilka de tillämpas, äro växlande och ge därför anledning till alltjämt

nya överväganden. Vissa utgångspunkter äro ofta för alla gemensamma, vad

som med skatterna bör eftersträvas råder till en viss grad enighet om, men

den inverkan som ett visst samlat skattetryck eller olika skatteformer öva på

människomas handlande i det ekonomiska livet är svår att fastställa och ger

upphov till oförenliga slutsatser om den bästa skattepolitiken. Vad man åtminstone,

även i nuvarande läge i vårt land, bör kunna eftersträva är att

klarare få fram, var skiljaktigheten i meningar verkligen börjar och hur betydelsefulla

de områden av det ekonomiska livet äro, inom vilka de omstridda

skatteformerna ha praktisk betydelse.

En god del av kritiken mot skatteförslagen såsom skadliga för såväl sparsamhet

som företagsamhet riktar sig mot det höga skattetrycket i och för sig,

alltså egentligen mot omfattningen av de statliga utgifterna. Då kommittéförslaget

inte innebär någon ökning av den samlade skattebördan utan i stället

någon sänkning, måste den kritik mot kommittéförslaget som vilar på denna

grund i lika mån träffa den nu rådande beskattningen.

Den här nämnda utgångspunkten för kritiken är företrädd i åtskilliga yttranden.

Man ger uttryck åt oron över att ett skattetryck, som förorsakats

av de särskilda förhållandena under kriget och som under dessa förhållanden

kunnat för en övergående tidsperiod bäras, nu kommer att bli bestående

och alltmer öva sin återhållande inverkan på den enskildes lust och förmåga

att genom sparsamhet och företagsamhet förbättra sin egen ekonomiska

ställning och stärka underlaget för hela folkets välstånd.

I den mån eu viss höjd hos den samlade beskattningen har de ofta antagna

ogynnsamma konsekvenserna, betyder det uppenbarligen att det ekonomiska

framåtskridandet i betydelse av ökad tillgång på produktiva hjälpmedel försiggår

långsammare än som hade blivit fallet vid en lägre skattenivå. Om

den enskilda kapitalbildningen har hållit sig lägre genom att skatterna tagits

från inkomster, som annars skulle ha sparats, och om dessa skatter

av det allmänna ha använts till att öka konsumtionen bland ålderstigna,

arbetslösa, inom familjer med barn etc., så har skattepolitiken uppenbar
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.

barligen lett till en annan fördelning av det årliga arbetets avkastning mellan

konsumtion och kapitalbildning. Huruvida detta skall ses med gillande eller

inte, beror på värderingar av subjektiv karaktär, eftersom det är svårt

att vinna enighet om hur man bör uppskatta en förbättrad levnadsstandard

i framtiden gentemot en höjning av standarden nu.

Om en dylik avvägning företages av en enskild eller av ett helt folkhushåll

under fullt beaktande av alla för omdömet betydelsefulla omständigheter,

synes ingenting mer vara att säga än att konstatera förhandenvaron av en

sådan värdering av nutida och framtida behovstillfredsställelse. Vad som

ligger bakom kritiken av en skattenivå, som anses vara alltför hög, är säkerligen

övertygelsen att avvägningen mellan nutid och framtid icke kommit

till stånd efter en sådan allsidig prövning. Kritiken förutsätter tydligen, att

en lägre skattenivå så påtagligt skulle förbättra den framtida försörjningen,

att endast obekantskap med dessa utsikter har lett statsmakterna till att

föredra en relativt liten nutidsfördel framför en ojämförligt större förbättring

senare. Och en av de faktorer som förklara en sådan felbedömning

anses vara, att avgörandet om beskattningen och därmed om denna fördelning

av tillgångarna mellan nutid och framtid i stor utsträckning vilar hos

folklager, som på grund av sina knappare ekonomiska villkor ha en tendens

att uppskatta nutidskonsumtionen högre än som för ett mera allsidigt bedömande

är riktigt. Denna tendens anses få ökad styrka därigenom, att den

omtvistade beskattningen i högre grad drabbar ett mindretal av befolkningen

än den beslutande majoriteten.

Vill man söka översätta denna abstrakta kritik i konkreta termer, hämtade

från det nuvarande läget i vårt land, betyder det att en icke oväsentlig del

av de beslutade eller planerade statsutgifterna skulle vara av en sådan art, att

välståndet blir mindre i framtiden än som vid en annan höjd hos statsutgifterna

och därmed hos beskattningen vore möjligt. Man har rätt att grovt

taget dela upp föremålen för denna kritik i tre typiska grupper, som tillsammans

täcka den väsentliga delen av statsutgifterna. Den första är militärutgifterna.

Den andra är civila utgifter, som kunna anses för kapitalinvesteringar

i mera vidsträckt bemärkelse, därför att de mer eller mindre direkt

höja produktionsförmågan. Den tredje gruppen slutligen omfattar utgifter,

som delvis endast indirekt och på lång sikt, delvis inte alls kunna

anses bidraga till en höjning av den materiella produktionen, utan främst

motiveras med önskan att höja konsumtionsstandarden hos vissa grupper.

Typexempel för sistnämnda grupp är ålderdomspensioner, pensioner åt statsanställda,

delvis också deras löner i den mån de inte anses nödvändiga för

att uppehålla effektiviteten, »kulturella» utgifter utan synbart sammanhang

med framställningen av nyttigheter eller tjänster inom »näringslivet». Hit

höra mycket av de mänskliga värden, som — vid högtidliga tillfällen — den

bättre materiella bärgningen säges vara till för att tjäna, men som inte ge

några påtagliga bidrag till ökningen av denna bärgning.

Vilket inflytande kunna de sålunda redovisade synpunkterna tänkas få på

vårt praktiska handlande i nuvarande läge? I fråga om den första gruppen

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 212.

123

av orsaker till en hög beskattning dela vi öde med resten av världen, och den

återhållande verkan som de militära utgifterna kunna utöva på det ekonomiska

livet får vägas mot uppfattningen om dessa utgifters ofrånkomlighet.

Att en minskning i och för sig vore önskvärd och borde leda till en motsvarande

sänkning av beskattningen, är lika uppenbart som att för ögonblicket

ingen plan för väsentlig minskning av skattetrycket kan byggas på någon

enig strävan att starkt reducera de militära utgifterna.

Vad den andra gruppen av orsaker beträffar, torde alla vara ense om att

såväl de näringspolitiska åtgärderna som hälso- och sjukvård, förbättringarna

i skolväsendet och anstalterna för vetenskaplig forskning äro former

av kapitalinvesteringar med i längden gynnsamma verkningar för produktionen

och för folkets välstånd. Liksom vid alla investeringar på längre sikt

kunna naturligtvis olika meningar finnas om den rätta avvägningen i förhållande

till våra samlade resurser. En påskyndad takt i dessa investeringar

innebär ett krav på minskning av den omedelbara konsumtionen och av utrymmet

för enskilda investeringar, vilket tar sig uttryck i högre anspråk på

skattemedel.

Mera omstridda ha åtminstone tidigare de s. k. socialpolitiska åtgärderna

varit, och då de vid sidan av sin egenskap att även de i betydande utsträckning

vara på längre sikt produktionsfrämjande också innebära en omedelbar

höjning av vissa folkgruppers konsumtionsstandard med hjälp av bidrag som

minska andra gruppers förmåga inte bara att konsumera utan också att investera,

är det naturligt att en icke obetydlig del av diskussionerna om beskattningens

ogynnsamma verkningar samlat sig kring frågan om en riktig

avvägning av de socialpolitiska utgifterna och de därför nödvändiga skatteinkomsterna.

Också här blir det sålunda avgörande, vilken tyngd man tillmäter

strävan efter social utjämning utifrån de värdeskalor man tillämpar

vid sin bedömning av samhällsföreteelserna. Svårigheterna att här komma

till enhälliga ståndpunkter bottnar inte endast i olika värderingar. De kunna

också såsom förut blivit nämnt trots enighet om det önskvärda ha sin grund

i olika meningar om effekten av samhällets åtgärder, särskilt den olika effekten

på längre och kortare sikt. Den avvägning i dessa frågor, som tagit sig uttryck

i beslutade eller planerade åtgärder på olika samhällsområden, har

regeringen icke funnit anledning att frångå, och den lättnad i beskattningen

som enligt min mening både nu omedelbart och i fortsättningen bör eftersträvas,

får jämkas samman med arbetet på att förverkliga det uppställda

reformprogrammet. Då rörande detta reformprogram icke synas föreligga

några meningsmotsättningar av sådan art, att de skulle leda till väsentligt

olika uppfattningar om utgiftsbelopp och därmed av skattebehov, synes det

vara ett gemensamt intresse att hålla de övriga statsutgifterna inom en ram,

som ökar utsikterna för en längre gående sänkning av beskattningen än som

nu omedelbart ligger inom räckhåll.

Då kritiken mot skatteförslaget i grunden riktar sig redan mot den nuvarande

höjden på beskattningen har den helt naturligt närmast tagit sig uttryck

i kritik mot den skärpning av vissa skatteformer som i kommittéför
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

slaget framlagts. Något genomfört försök att besvara frågan, vilken avvägning

mellan de olika skatteformerna man skulle finna lämpligast eller i alla

händelser minst skadlig för näringslivet, om det nu förutsatta skattebehovet

uppfattas såsom ofrånkomligt och en annan lägre nivå för hela beskattningen

inte kunde övervägas, finner man icke i de framlagda yttrandena. Men det

är denna avvägning det nu är fråga om, och det är endast från denna utgångspunkt

som en diskussion kan bli i någon mån fruktbärande.

Den avvägning, som kommiltéförslaget innehåller och som i det väsentliga

förordas i föreliggande proposition, får sin prägel av uppfattningen, att

det i främsta rummet är inkomstskatten på enskilda, särskilt på de låga och

måttliga inkomsterna, som kan göra anspråk på att bli lättad, om de finansiella

möjligheterna skulle förefinnas. Men avvägningen bygger också på att

denna inkomstskatt blivit jämförelsevis hårdare anlitad än skatten på förmögenheter

och bolag, och att en lättnad för enskilda inkomsttagare därför

hör ske också med hjälp av en förskjutning i skattetrycket över på bolag

och större förmögenheter. Att arvsskatten förblivit orubbad under hela kriget

medan upprepade höjningar ägt rum för övriga skatteformer behöver endast

påpekas, och den uppfattning som riksdagen vid krigets början gav uttryck

åt, och om vilken jag förut erinrat, att ytterligare bidrag från förmögenheterna

senare borde uttagas, visar i samma riktning. De invändningar mot denna

uppfattning som kommit till synes i kritiken av kommittéförslaget bygger i

stor utsträckning på en icke bevisad och icke ens redovisad förutsättning,

nämligen att en skatt lagd på sparade medel och kapital överhuvud skulle

vara skadligare för sparvilja och sparförmåga än motsvarande skatt på inkomster.

Hållpunkter saknas så vitt jag vet för ett grundat omdöme i vad

män inkomsttagare utan avsevärd förmögenhet och förmögenhetsägare med

inkomster av växlande storleksordning bidraga till nybildningen av kapital.

De argument, som bruka anföras till förmån för en relativt hård beskattning

av lägre inkomstskikt, därför att detta väsentligen inkräktar på konsumtionen

och icke på kapitalbildningen, gälla ju också måttliga inkomster

av förmögenhet. Även vid större inkomster av förmögenhet finns ingen anledning

att antaga en större benägenhet att spara än vid motsvarande arbetsinkomster.

Motsatsen är mera sannolik.

Det är den återhållande effekten på sparviljan av en väntad förmögenhetsbeskattning,

som intager det största rummet i kritiken av förmögenhetsskattens

utformning. Då denna kritik endast svagt låtit höra sig gentemot ett av

reservanter inom beredningen framlagt förslag, som först vid förmögenheter

över 100 000 kronor nämnvärt skiljer sig från kommittéförslaget, är det tydligen

beskattningen av dessa större förmögenheter, som givit anledning till

oron. Redan denna begränsning av problemets omfattning till att gälla endast

35 000 förmögenhetsägare är av betydelse vid bedömning av kritikens räckvidd.

Men även närmast ovanför 100 000-kronorsgränsen är skillnaden mellan

de båda skatteskalorna obetydlig. Om skatten på 150 000 kronor sättes

till 980 kronor såsom i kommittéförslaget eller till 800 kronor som i reservationen,

eller om vid 300 000 kronor skillnaden är den mellan 3 080 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

125

och 2 000 kronor kan visserligen för en ägare utan annan inkomst än den

som härflyter av detta kapital vara väsentligt nog och föranleda olika omdömen

om vad som ur skälighetssynpunkt bör föredragas. Men betydelsen för

produktionen av att den ena linjen genomföres och inte den andra kan inte

vara stor, då förmögenhetsägare av denna typ väl icke kunna räknas till de

aktivt verksamma företagarna och knappast heller — på grund av sitt ringa

antal —- lämna avsevärda bidrag till kapitalbildningen. Frågan om den årliga

förmögenhetsskattens inverkan på det svenska näringslivet skulle alltså närmast

vara frågan om dess betydelse för 7 000 ägare med över 300 000 kronor

i förmögenhet.

Inom denna grupp har vi antagligen att söka ett icke obetydligt antal ledande

företagare inom olika näringsgrenar. Deras betydelse för utvecklingen

av vår produktion kan fullt uppskattas, samtidigt med att man sätter ett stort

frågetecken vid påståendet, att deras insatser skulle avsevärt påverkas av den

föreslagna utökningen av förmögenhetsbeskattningen. Deras bidrag till kapitalbildningen

har väl oftast karaktär av oundvikliga överskott på en betydande

inkomst, värdestegringar etc., och sambandet med den lille spararens

begränsning av en måttlig eller knapp konsumtion är föga framträdande.

Man får erinra sig att den föreslagna förmögenhetsbeskattningen måste

ses i jämförelse med den nu utgående eller andra praktiskt möjliga alternativ.

I fråga om företagsledare med förmögenheter över 300 000 kronor och

vid sidan därav en betydande inkomst av anställning eller rörelse blir skillnaden

mot den nuvarande förmögenhetsbeskattningen knappast så väsentlig,

att den kan öva något inflytande på de ekonomiska dispositionerna. Om med

en förmögenhet på 500 000 kronor och en inkomst varierande mellan 40 000

kronor och över 200 000 kronor följer en förmögenhetsskatt på 6 620 kronor

enligt det nya förslaget eller som nu en skatt varierande från 4 250 kronor

till 5 350 kronor, eller slutligen enligt en reservation i beredningen 4 600 kronor,

så fordras alldeles speciella och föga sannolika antaganden rörande

dessa företagares reaktioner för att av dessa skiljaktigheter i skattebeloppen

göra en fråga av stor betydelse för näringslivets utveckling.

Bilden förändras inte av en hänvisning till den samtidiga höjningen av inkomstskatten.

Vid inkomster på 40 000 kronor skulle ökningen uppgå till

omkring 400 kronor och vid inkomster på 200 000 kronor till omkring 350

kronor, under antagande att skatten tages ut vid grundbeloppet. Såsom i annat

sammanhang närmare utvecklas, är detta en lägre skatt på dessa inkomster

än den som skulle uttagas enligt det alternativa förslaget i den förut

nämnda reservationen, om jämförelsen göres vid samma behov av skatteinkomster.

Mot propositionens linje med förhöjd beskatlning av bolag och

större förmögenheter ställes nämligen för reservanterna behovet att taga ut

inkomstskatten med en förhöjning av omkring 20 procent.

Vid kritiken av den föreslagna förmögenhetsbeskattningen har det emellertid

spelat en roll, att mycket stora förmögenheter i förening med en relativt

låg inkomst bos ägaren i extrema fall skulle komma att belastas med

skatt, överstigande inkomsten. Såsom vid den särskilda behandlingen av för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

126

Kung''. Maj:ts proposition nr 212.

mögenhetsskatten erinras, är det en naturlig följd av en ren förmögenhetsbeskattning,

att sådana fall inträffa, och utgångspunkten för beredningen

har varit, att det vid betydande förmögenheter inte borde framkalla invändningar,

om någon del av skatten erlades ur själva förmögenheten. Den

omfattning i vilken en sådan konsekvens skulle inställa sig, kan inte vara

betydande, och i avvaktan på en närmare utredning av de olika sidorna hos

detta problem, föreslås i propositionen, all regeln om maximering av skatten

till 80 procent av den verkliga inkomsten bibehålies, men modifierad på så

sätt, att inom de 80 procenten rymmes också den kommunala beskattningen.

Med denna begränsning av den årliga förmögenhetsskatten blir arvsskatten

den enda form av förmögenlietsindragning i vårt skattesystem. Utbyggnaden

genom en kvarlåtenskapsskatt ändrar ingenting i denna karaktär hos arvsbeskattningen,

men ger den en något ökad betydelse. Då kvarlåtenskapsskatten

kritiseras på den grund att den skulle väsentligt påverka näringslivets

struktur, äro överdrifterna i denna kritik så uppenbara, att de knappast

kräva någon belysning. Redan skattebeloppets storlek — en beräknad

ökning på 40 milj. kronor om året, mot en förmodad årlig ökning av nationalförmögenheten

på minst 1 500 milj. kronor — visar att verkningarna på

enskild egendom och privat företagsamhet måste vara mycket begränsade.

Även om man — vilket får göras under stora reservationer — gör en jämförelse

mellan dessa 40 milj. kronor och den under beräkningsåren arvfallna

kvarlåtenskapen på inemot 400 milj. kronor, ändras inte väsentligen denna

slutsats. Endast om man skiljer upp beloppen med hänsyn till storleken av

de förmögenheter, som drabbas, kommer man fram till en verkan av den

höjda beskattningen, som är av en viss principiell betydelse, inom ett avgränsat

område.

Såsom av en till kommittébetänkandet fogad utredning framgår, skulle

nämligen av de beräknade 40 milj. något över hälften belöpa på kvarlåtenskaper

över 500 000 kronor och av dessa ta i anspråk nära 33 procent. Däremot

skulle på kvarlåtenskaper mellan 100 000 kronor och 500 000 kronor

omkring 14 procent avgå i skatt, och på kvarlåtenskaper mellan 25 000 och

100 000 kronor endast 2,5 procent. Inverkan på de verkliga storförmögenhetema

är lika påtaglig som den i fråga om mellangruppen får kallas måttlig

och för den stora huvudmassan relativt betydelselös. Av 11 000—12 000

förmögenheter under vart och ett av åren 1943 och 1944 var det omkring 60,

som lågo över 500 000 kronor och som sålunda av skatten skulle påverkas

pa sadant sätt, att anhopningen av allt större förmögenheter inom vissa familjer

skulle försvåras. Denna inverkan från en arvsbeskattning med höga

skattesatser för de största förmögenheterna har ingalunda varit fördold för

de lagstiftare i anglosaxiska länder, som där utvecklat denna beskattningsform.

Den har tvärtom ofta framhållits som en fördel, och har framför allt

inte ansetts vara till skada för det ekonomiska framåtskridandet.

Återigen är det nödvändigt att framhålla, att en viss skatteform alltid utgör

alternativ till en annan, och att det är de olika ekonomiska verkningarna

av de olika skatteformema, som få vägas mot varandra. Det som brukar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

127

anföras som stöd för att arvsbeskaltningen anlitas i betydande omfattning,

är dels en hänvisning till det skäliga i stora bidrag från rikedomen, dels

uppfattningen att arvsskatterna på grund av sin avlägsenhet i tiden för de

flesta skattebetalare i mindre grad än andra skatter påverkar deras lust att

göra insatser i det ekonomiska livet. Denna realistiska uppfattning om skattskyldigas

psykologi kommer fram i så många sammanhang och från så olika

håll, att man frestas att tala om en alldeles övervägande mening hos sakkunniga

och omdömesgilla kretsar i de anglosaxiska länderna. Att en allmän

syn på stora ärvda förmögenheter såsom mindre nödvändiga för ekonomiskt

framåtskridande och såsom i viss mån ett socialt oroselement i

demokratiska samhällen spelar en roll för tillvaron av sådana uppfattningar

i kretsar av ekonomer och skattesakkunniga och alltså ger åt dessa uppfattningar

en i viss mån politisk karaktär, vågar jag icke bestrida. Alla omdömen

om skatters ekonomiska verkningar färgas så starkt av den allmänna

inställningen till samhällsproblemen, att varje försök att leta fram bedömare,

som av alla skulle godtagas som objektiva, måste misslyckas.

De anförda skälen för att en arvsbeskattning i mindre grad än en inkomstskatt

övar inflytande på människornas lust både att arbeta, göra insatser som

företagare och att spara, synas emellertid väga så tungt, att kritiken mot

kvarlåtenskapsskatten endast kan upprätthållas, så länge denna skatt icke

väges mot de alternativ för beredande av statsinkomster, som i praktiken

erbjuda sig. Att taga ut de åsyftade miljonerna av små och måttliga inkomster

i stället för av större arv vore så oförenligt med vad som nu måste anses

rimligt och rättvist, att det icke synes kunna övervägas. Att taga ut samma

belopp från större inkomster är en utväg, som väl inte av billighetsskäl skulle

kunna avvisas. Inverkan på näringslivet skulle emellertid enligt min mening

vara mera ogynnsam vid en sådan fördelning av skattetrycket än vid den

här föreslagna.

Departeinentsförslaget.

Från nu angivna utgångspunkter i fråga om skattebördans fördelning på

olika skatteformer och olika skattskyldiga har inom finansdepartementet förslag

till omläggning av skatterna på inkomst och förmögenhet blivit utarbetat.

Dess närmare utformning behandlas ingående under de olika huvudrubrikerna.

Huvuddragen kunna emellertid i korthet angivas genom följande sammanfattning.

Inkomstskatten för fysiska personer. Förslaget ansluter

sig i denna del -— såväl vad avser skatteskala som ortsavdrag in. m. —- till det av beredningens majoritet framlagda. Proposition rörande det procenttal,

med vilket skatten skall uttas under nästa år, kommer att föreläggas

riksdagen under maj månad i samband med slutliga beräkningar rörande

statsutgifterna och intäktsbehovet under budgetåret 1947/48. Såvitt nu kan

bedömas synes troligt att uttagsprocenten kan fastställas till 100, detta under

förutsättning att ökat uttag av övriga direkta skatter i enlighet med här förordade

förslag kommer till stånd. Om ökade intäkter icke erhållas från bo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

lagsbeskattningen samt förmögenhets- och arvsbeskattningen skulle en väsentligt

högre uttagsprocent bli nödvändig.

Enligt förslaget skulle inkomstskatten — vid en antagen uttagsprocent om

100 — komma att innebära skattelättnader för gifta med intill ca 25 000

kronors inkomst och för ensamstående med högst ca 10 000 kronors inkomst

(ändringarna med avseende å barnfamiljernas beskattning behandlas i det

följande). Skillnaderna mellan den föreslagna inkomstskatten och den nuvarande

för olika inkomstlägen kan lämpligen belysas genom några exempel

(avser ortsgrupp III, kommunalskatteavdraget beräknat efter en utdebitering

om 10 kr.).

Gifta

E n

s a m s t å

ende

Nuv.

statsskatt

Skatt

enligt

prop.

Ökning ( + )

eller

minskning (—)

av skatten i

förhållande till

nuv. skatt

Nuv.

statsskatt

Skatt

enligt

prop.

Ökning ( + )

eller

minskning (—)

av skatten i

förhållande till

nuv. skatt

2 000

28

- 28

82

- 82

3 000

85

—

- 85

210

87

- 123

5 000

314

182

- 132

451

336

- 115

8 000

712

542

- 170

900

853

- 47

10 000

1010

835

- 175

1258

1260

+ 2

15 000

1957

17*0

- 227

2 418

2 442

+ 24

25 000

4 661

4580

- 81

5319

5 658

+ 339

50 000

13 644

14 295

+ 651

14 583

15 655

+ 1 072

100000

36 938

38157

+ 1219

38 019

39 653

+ 1634

200 000

91160

91520

+ 360

92 392

93 152

+ 760

500 000

275 132

278 245

+ 3 113

276 514

280149

4- 3 635

De nuvarande barnavdragen vid statsbeskattningen föreslås ersatta

med kontanta barnbidrag på 260 kr., som skola vara skattefria. Den totala

förbättringen respektive försämringen för barnfamiljer genom de föreslagna

barnbidragen samt den nya inkomstskatteskalan framgår av följande sammanställning

(där »+» anger förbättringen, i kronor, för familjen i förhållande

till nuvarande system medan »—» innebär en försämring.)

(Beräkningarna avse ortsgrupp III med en antagen kommunal utdebitering

om 10 kr.)

Familjer

med

Inkomst

1

barn

2 barn

3 barn

4 barn

2 000

+

260

+ 520

+ 780

+ 1040

5 000

+

288

+ 466

+ 673

+ 880

10 000

+

291

+ 423

+ 495

+ 567

15 000

+

294

+ 364

+ 362

+ 389

25 000

+

75

+ 68

- 76

- 219

50 000

—

771

- 890

-1 206

-1 481

100 000

—

1394

-1 570

-1 971

-2 373

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

129

Beskattningen av juridiska personer. Bolagsskatten föreslås

höjd från 32 till 40 procent, i samband varmed vissa justeringar avses

av skattesatserna även för övriga juridiska personer.

Förmögenhetsbeskattningen. I stället för nuvarande system med

en del av förmögenhetsbeskattningen anknuten till inkomstbeskattningen föreslås

att hela förmögenhetsskatten skall uttas i form av en fristående skatt å

förmögenheter. Alla förmögenheter intill 30 000 kronor skulle fritas från varje

förmögenhetsskatt. Den föreslagna skatten i jämförelse med nuvarande

förmögenhetsbeskattning, som till sin storlek är beroende icke endast av förmögenhetsbeloppet

utan även av inkomsten, belyses av följande exempel:

Nuvarande skatt i kr vid en inkomst av

Föreslagen skatt

3 000

15 000

100 000

30 000

—

47

81

171

50 000

120

102

159

309

100 000

420

263

409

697

300 000

3 020

685

1 684

2 522

1 000 000

15 620

2 678

5 379

9 785

5 000 000

87 620

23 493

28 673

49 132

För förmögenheter intill 100 000 kronor som äro förbundna med små inkomster

föreslås särskilda reduktionsregler, som innebära en sänkning av

förmögenhetsskatten. Vidare förordas en spärregel av innehåll att stats- och

kommunalskatterna maximeras till 80 procent av inkomsten.

Arvs- och gåvobeskattningen. En särskild kvarlåtenskapsskatt

föreslås utgå vid sidan av nuvarande arvslottsbeskattning. Endast kvarlåtenskaper

över 30 000 kronor skulle bli skattepliktiga. Efterlevande makes

giftorättsandel inräknas ej i kvarlåtenskapen. Den föreslagna kvarlåtenskapsskattens

storlek utgör: I

Behållen

Kvarlåtenskaps-

Kvarlåtenskapsskatt

om den avlidne

förmögenhet,

skatt, om giftorätt

efterlämnat make

kr.

ej föreligger

och giftorätt

30 000

_

föreligger

50 000

1 000

—

100 000

6 000

1 000

300 000

41 000

13 500

500 000

91 000

31 000

1 000 000

241 000

91 000

I samband härmed föreslås vissa ändringar av nuvarande bestämmelser

rörande beskattningen av gåvor.

Skattesänkningens omfattning.

De föreslagna skattelindringarnas och skatteskärpningarnas totala belopp

belysas kanske lättast med utgångspunkt från de tidigare anförda, av riksräkenskapsverket

gjorda kalkylerna rörande de beräknade intäkterna under

år 1948 dels enligt nuvarande skattesystem, dels enligt det nu föreslagna.

Ilihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.

9

opaginerad Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.2.

Förutom de redan omnämnda justeringar, som böra vidtagas med avseende

å riksräkenskapsverkets siffror, måste observeras konsekvenserna av bamavdragens

ersättande med kontanta barnbidrag. För att erhålla beloppet för

skattelindringama enligt det nya skattesystemet bör sålunda den beräknade

skatteintäkten enligt nu gällande system justeras så, att den utvisar det

skattebelopp som skulle erhållas med nuvarande skattebestämmelser men

utan bamavdrag. Intäktsbortfallet år 1948 på grund av barnavdragen är

svårt att beräkna men torde kunna uppskattas till omkring 145 milj. kronor.

Jämförelsen mellan intäkterna enligt nuvarande och de föreslagna skatteskalorna

skulle då ge följande resultat (milj. kr.):

Beräknade intäkter år 1948 Skattelindring

( —) resp.

Inkomstskatt på enskilda ...

Nuvarande

skatter

... 1400

Propositionens

förslag

1 039

(—) resp.

skatteskärp- ning ( + )

- 361

Bolagsskatt ...............

474

593

+ 119

Årlig förmögenhetsskatt ....

118

155

+ 37

Arvsskatt (och gåvoskatt) ...

45

85

+ 40

2 037

1 872

- 165

Minskningen av inkomstskatten för enskilda skulle sålunda uppgå till omkring

360 milj. kr. Detta skattebortfall kompenseras till ett belopp av nära

200 milj. kr. genom de föreslagna skärpningarna av bolagsskatten samt förmögenhets-

och arvsbeskattningen. Den totala intäktsminskningen skulle sålunda

kunna uppskattas till cirka 165 milj. kr. Den minskning som skulle framträda

på budgetens inkomstsida skulle dock begränsas till något tiotal miljoner

kronor, vilket sammanhänger med de kontanta barnbidragens införande och

det samtidiga slopandet av nu utgående barnavdrag. Det kanske kan finnas

anledning att något närmare beröra beräkningssättet på denna punkt.

Barnavdragens slopande och införandet av kontanta barnbidrag kunde givetvis

ha ägt rum utan att i övrigt någon förändring av beskattningen vidtagits.

Detta skulle ha inneburit att statsintäkterna ökats med ett mot barnavdragen

svarande belopp, beräknat till cirka 145 milj. kr. för år 1948, och att

staten i stället utbetalat barnbidrag om sammanlagt 420 milj. kr. Barnfamiljerna

skulle alltså ha erhållit netto (420 — 145 =) 275 milj. kr. När man

önskar belysa skatteskärpningama resp. skattelindringama enligt del nya

förslaget, bör denna omläggning av statens stöd till barnfamiljerna behandlas

särskilt och intäkterna vid nuvarande skattesystem justeras, som om de

nya barnbidragen först hade genomförts. Det är så beräkningarna här skett.

Resultatet blir då, som redan nämnts, att skattelindringen för enskilda kan

beräknas till 360 milj. kr., varjämte nettotillskottet till barnfamiljerna genom

barnbidragen kan uppskattas till 275 milj. kr.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts proposition nr 212.

131

III. Familjebeskattningen.

1. Historik, det nya ortsavdragssystemets verkningar å skatteunderlaget

m. in.

Redogörelse för tidigare framlagda förslag och genomförda reformer ävensom

för nu gällande bestämmelser på familjebeskattningens område lämnas

dels i själva betänkandet (s. 89—97) och dels i bilagor till detsamma (s. 326—

355). Vidare lämnas i betänkandet (s. 138—139) vissa uppgifter om verkningarna

å skatteunderlaget av beredningens förslag rörande familjebeskattningen.

Som en sammanfattning av dessa redogörelser, vartill i övrigt hänvisas,

skal) här endast anföras följande.

Ortsavdragen vid den statliga beskattningen infördes år 1919 för att

hänsyn till de skattskyldigas sinsemellan olika skatteförmåga skulle kunna tagas

i högre grad än som tidigare skett. Utgångspunkten var den att en person

saknade skatteförmåga för den del av sin inkomst som motsvarade existensminimum

för honom och hans familj, d. v. s. vad som oundgängligen erfordrades

för hans och familjens uppehälle. En skattskyldigs skatteförmåga ansågs

alltså representeras endast av den existensminimum överstigande delen

av inkomsten, den s. k. fria inkomsten, och enbart efter denna ansågs skatten

böra utmätas. I enlighet härmed togs vid ortsavdragens bestämmande hänsyn

till de olika orternas dyrhet samt till den med olika familjetyper växlande försörjningsbördan.

Bestämmande av skatteskala (progressivitet m. m.) skedde

med tanke endast på den efter ortsavdragen kvarstående d. v. s. den fria

inkomsten.

Bankningen, som innebär att vid taxeringen förutom ortsavdraget

avräknas, om det taxerade beloppet uppgår till eller överskjuter ortsavdragets

dubbla summa, ett belopp motsvarande hälften av ortsavdraget och, om

det taxerade beloppet är lägre än nu sagts men ändock överskjuter ortsavdraget,

ett belopp motsvarande hälften av den överskjutande delen, är också motiverad

av hänsyn till skatteförmågan. Det ansågs nämligen, när ortsavdragen

infördes, att de omständigheter som förorsakade undantagande från beskattningen

av ett mot existensminimum svarande belopp, föranledde en nedsättning

även i den av resterande inkomst betingade skatteförmågan. Denna skillnad

i skatteförmåga ansågs dock mindre ju större den fria inkomsten var, och

skillnaden ansågs ha sin största betydelse i fråga om den del av inkomsten,

som närmast översteg existensminimum. Därför infördes en bestämmelse,

som åstadkom, att den del av det taxerade beloppet som överstiger ortsavdraget

men icke dess dubbla belopp, får bära endast halv skatt.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Den särskilda anordningen för beräkning av ortsavdrag för ensamstående

(med tabell, däri inlagts ortsavdrag, som reduceras med stigande

inkomst) föreslogs av 1936 års skattekommitté därför att kommitténs

förslag eljest skulle för ensamstående med mycket låga inkomster medfört

skatteskärpningar, som voro relativt stora i förhållande till den förutvarande

beskattningen och som icke kunde anses motiverade med hänsyn till skattekraften.

Det i ortsavdraget för familj ingående grundavdraget — som enligt

äldre bestämmelser jämväl tillkom ensamstående —- hade nämligen sänkts

i förhållande till det tidigare grundavdraget, mot det att familjeavdraget för

husiru höjts så att detta skulle komma att uppgå till samma belopp som

grundavdraget. Vidare hade ensamstående skattskyldiga i det lägsta inkomstskiktet

fått vidkännas så ökad skattebörda, att den icke kunnat uppvägas av

lindringen för familjeförsörjarna inom skiktet, varför konsekvensen krävde,

att även de ensamstående i de högre inkomstskikten finge vidkännas ökad

skattebelastning. Det hade därför enligt kommittén gällt att finna en tekniskt

acceptabel metod, som med bibehållande av det ifrågasatta systemet i övrigt

lättade skattebördan för ifrågavarande skattskyldiga, i vad avsåge de lägsta

inkomstskikten, men skärpte densamma i fråga om de högre inkomstskikten.

Visserligen innebure de föreslagna bestämmelserna om ortsavdrag för ensamstående

ett avsteg från principen om att ett mot existensminimum svarande

belopp alltid skulle undantagas från beskattning, men frågan om existensminimum

borde ses mot beskattningens utformning i övrigt, och huvudsaken

hade varit att åstadkomma en lämplig avvägning av skattebördan mellan ensamstående

och familjeförsörjare. Samma effekt i fråga om skatteskärpning

hade kunnat nås genom en särskild skatt eller progressionsskärpning av den

vanliga skatten i samband med ytterligare höjda avdrag för familjeförsörjare.

Avdrag för husföreståndarinna, som — om sådan finnes anställd

— tillkommer ogift skattskyldig med hemmavarande minderårigt barn,

åtnjöts före 1938 års ändringar med samma belopp som familjeavdrag för

hustru. Anledningen till att avdraget vid omläggningen bestämdes till Va

hustruavdrag var den, att husföreståndarinna själv erhöll grundavdrag vid

sin taxering samt att det särskilda husföreståndarinneavdraget med hänsyn

till den företagna icke obetydliga höjningen av barnavdragen ansågs snarare

böra sänkas än höjas (hustruavdraget höjdes med nära 100 procent).

Föreskrifterna om särskilt förhöjt familjeavdrag för barn

utöver de två första, som också tillkommo på förslag av 1936 års skattekommitté,

motiverades med att det visat sig att det framför allt vore familjer med

tre eller flera barn, vilkas levnadsstandard hårt pressades av barnens behov i

olika hänseenden. Det kunde väl icke med bestämdhet påstås, att just tillkomsten

av ett tredje barn medförde en mera markerad påfrestning för familjernas

ekonomi än vad de föregående barnen gjort, men ville man söka uppnå

eu effektiv lindring åt dem av de barnrikare familjerna, som överhuvud

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

133

taget kunde hjälpas avdragsvägen, utan att göra systemet för invecklat kunde

denna lösning anses tillfredsställande.

Införande av direkta barnbidrag ifrågasattes först av familjebeskattningssakkunniga

(1943), som dock av statsfinansiella skäl icke ansågo

sig kunna framlägga förslag härom. Motiveringen för införande av barnbidrag

skulle enligt de sakkunniga vara, att den övervägande delen av familjeförsörjarna

med barn betalade ingen eller så ringa skatt till staten, att skattens

eftergivande icke medförde någon nämnvärd lindring i deras försörjningsbörda.

önskemålet om en jämnare fördelning av bamförsörjningsbördan

kunde därför endast i ringa utsträckning tillgodoses genom en ändring

av grunderna för den statliga inkomstbeskattningen.

För den närmare utformningen av systemet med barnbidrag övervägde

familjebeskattningssakkunniga två metoder. Enligt den ena metoden, som förutsatte

bibehållande av systemet med skattefria avdrag, skulle de familjeförsörjare,

vilkas inkomster vore tillräckligt stora för att medgiva ett fullt utnyttjande

av avdragen, erhålla åsyftad lindring i försörjningsbördan uteslutande

genom skattelättnad och andra lämnas erforderlig utfyllnad genom bidrag

Enligt den andra metoden, som de sakkunniga gåvo företräde, skulle

de skattefria avdragen helt slopas och utjämningen av barnförsörjningsbördan

åstadkommas genom ett för alla barn lika bidrag (å 200 kronor). För den

med inkomsten stigande bamkostnaden skulle kompensation erhållas genom

avdrag direkt å skatten med viss procent av det taxerade beloppet för varje

barn (1 procent å taxerat belopp till och med 10 000 kronor och 1/2 procent å

taxerat belopp däröver till och med 50 000 kronor).

Därefter har 1941 års befolkningsutredning i januari 1946 framlagt förslag

om införande av barnbidrag. Enligt detta förslag skola barnbidragen, som

skola vara skattefria, utgå med 200 kronor för barn och år från och med kalenderåret

efter barnets födelse tills det fyllt 16 år (eventuellt om barnet även

därefter är ur stånd att bidraga till sitt uppehälle, efter särskild framställning,

tills det fyllt 18 år). Bidraget skall vara enhetligt och sålunda utgå med

nämnda belopp oavsett barnets ålder, familjens storlek och inkomstförhållanden

ävensom levnadskostnaderna å dess bosättningsort. I samband med införande

av barnbidragen — som enligt befolkningsutredningen vore att betrakta

som ett led i en politik, som avsåge att åstadkomma en rättvisare fördelning

av barnkostnaderna, beräknade med hänsyn till 1933 års prisnivå för

familjer med 3—5 000 kronors inkomst i städer och industriorter genomsnittligt

till 7 å 800 kronor per barn och år — skulle bamavdragen vid beskattningen

slopas.

Vad slopandet av barnavdragen skattemässigt innebär i ortsgrupperna I och

V framgår av följande tabell, som för dessa ortsgrupper utvisar skattelättnaden

genom barnavdragen beträffande statsskatt enligt nu gällande grunder

särskilt för varje barn till och med det fjärde.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Taxerat

Skattelättnad i kronor för makars barn

belopp,

kronor

Ortsgrupp I

Ortsgrupp v

l:a

2:a

3:e

4:e

l:a

2:a

3:e

4:e

1000

_

_

_

_

_

2 000

29

22

—

—

31

—

—

—

3 000

68

29

45

n

40

39

15

—

5 000

93

88

93

45

118

86

60

61

8 000

no

106

160

153

142

141

202

98

10 000

127

122

181

160

165

161

215

215

12 000

154

147

203

186

198

181

2.>0

226

13 000

164

160

224

202

217

199

268

250

15 000

181

177

249

244

239

221

324

287

17 000

194

181

276

269

244

244

357

335

18 000

226

214

276

276

291

244

370

346

20 000

226

226

344

326

304

305

426

370

25 000

226

226

344

344

304

305

462

461

50 000

323

323

490

490

435

434

660

659

no ooo

423

423

643

643

570

570

863

864

210 000

475

475

722

722

640

639

969

970

Såsom av tabellen framgår medför bamavdragens slopande mot införande

av fasta barnbidrag å 200 kronor för de skattskyldiga i vissa inkomstlägen en

förbättring och i vissa andra en försämring. Sålunda erhåller en familj med

fyra barn och 3 000 kronors inkomst i ortsgrupp V en skattelättnad å endast

94 kronor med nuvarande bamavdrag mot 800 kronors bidrag enligt förslaget,

därvid förbättringen alltså utgör 706 kronor. För en familj med 18 000

kronors inkomst och 4 barn i samma ortsgrupp utgör skattelättnaden genom

bamavdragen däremot 1 251 kronor mot 800 kronors bidrag, varför i detta

fall en försämring å 451 kronor uppstår. I stort sett kan sägas, att den av

befolkningsutredningen föreslagna omläggningen icke nämnvärt förändrar

läget för barnfamiljer i inkomstlägena 10—15 000 kronor samt att den medför

en förbättring för lägre och en försämring för högre inkomsttagare än de

sålunda angivna.

Befolkningsutredningen har även framlagt två andra alternativa förslag

till bambidragssystem, vilka dock icke förordats av utredningen. Enligt det

ena av dessa förslag skulle barnbidrag utgå och bamavdrag bortfalla först

från och med andra barnet. Enligt det andra skulle ett barnbidrag å 200 kronor

oavkortat utgå endast till familjer, för vilka bamavdragen icke innebure

några fördelar. Vid högre inkomster skulle barnbidraget minskas med den

skattelättnad, som bamavdragen medförde, för att helt upphöra vid inkomstlägen

där skattelättnaden uppginge till barnbidragets belopp. Enligt utredningen

skulle denna metod tekniskt kunna genomföras på det sätt att man

bestämde att barnbidraget skulle utgå med 200 kronor per barn, dock högst

2 procent av skillnaden mellan 10 000 kronor och vederbörandes till statsskatt

fastställda beskattningsbara belopp.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 212.

135

Verkningarna å skatteunderlaget av föxslaget angående

familjebeskattningen blir enligt av beredningen verkställda undersökningar,

att såväl antalet skattskyldiga som det sammanlagda beskattningsbara beloppet

kommer att minska. Antalet skattskyldiga fysiska personer komma

enligt beräkningar, som skett på grundval av skatteunderlaget vid 1945 års

taxering, att minska från 2 770 000 till 1 800 000 d. v. s. med 970 000 personer.

Den sammanlagda beskattningsbara inkomsten kan med utgångspunkt

från samma skatteunderlag (10 513 milj. kronor) beräknas nedgå så att den

motsvarar endast 45 procent av det sammanlagda taxerade beloppet mot enligt

nu gällande bestämmelser 53 procent av samma belopp.

2. Barnavdragens avskaffande.

Statsskatteberedningen föreslår, som förut angivits, att bamavdragen vid

den statliga (ej vid den kommunala) taxeringen skola avskaffas mot det att

direkta skattefria barnbidrag enligt de riktlinjer, som befolkningsutredningen

angivit, införas. Beträffande motiveringen härför hänvisas till beredningens

betänkande (s. 97—121).

I ett särskilt yttrande (betänkandet s. 292—294) förordar beredningens ledamot

herr Sundén, att barnbidrag skall utgå först från och med det andra

barnet men att samtidigt rätt skall föreligga att efter därom i deklarationen

framställt yrkande med avstående av bidraget erhålla bamavdrag. För ensamstående

mödrar skall dock rätten till barnbidrag respektive barnavdrag

inträda redan från och med det första barnet. I de fall, där barnbidrag i enlighet

härmed icke skall utgå, skall bamavdrag fortfarande åtnjutas. Bamavdraget,

som icke skall vara föremål för bankning, skall bestämmas till enhetligt,

icke dyrortsgraderat belopp av 800 kronor för vartdera av de två

första barnen samt 1 200 kronor för ett vart av de följande. Åldersgränsen

för åtnjutande av barnbidrag respektive barnavdrag skall bibehållas vid nuvarande

18 år.

Beredningens förslag om barnavdragens avskaffande har berörts i de

flesta remissyttrandena. Föi-slaget har därvid tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av länsstyrelserna i Västmanlands, Gävleborgs, Västemorrlands och

Västerbottens län (såvitt angår förstnämnda länsstyrelse dock med reservation

av föredragande landskamreraren) samt av landsorganisationen. Länsstyrelsen

i Stockholms län, som i yttrande över hefolkningsutredningens förslag

förordat eu provisorisk lösning av barnbidragsfrågan utan samtidig

rubbning av skattesystemet, framhåller, att det skäl, varpå länsstyrelsen grundat

detta ställningstagande, icke syntes göra sig gällande med samma styrka,

därest ortsavdragen underginge den höjning, som beredningen föresloge. I

direkt avstyrkande riktning uttaia sig kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,

socialstyrelsen (reservation av två ledamöter), kommerskollegium,

lanbruksstyrelsen, pensionsstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristian
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

stads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,

Örebro och Norrbottens län, taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, näringslivets

skattedelegation, samtliga handelskammare, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges grossistförbund,

Sveriges redareförening samt hushållningssällskapen i Kronobergs

och Malmöhus län.

Av dem, som tillstyrkt förslaget, framhåller länsstyrelsen i Västernorrlands

län, att förslagets genomförande visserligen föranledde en viss

skatteskärpning för vissa inkomsttagare men att denna icke syntes vara av

den betydelse att den borde hindra den förenkling som förslaget innebure.

Landsorganisationen framhåller det otillfredsställande i att den subventionering

av barnkostnaderna, som de hittills tillämpade barnavdragen inneburit,

varit praktiskt taget betydelselös i de lägre inkomstskikten men däremot

betytt en större skattelindring i de högre, samt anför vidare:

Det föreliggande förslaget att helt slopa bamavdragen då barnbidragen införes

kan å andra sidan mötas av invändningen, att det i inkomstskikten över

ca 12 000 kronor innebär en orättvisa mot barnfamiljerna, eftersom det innebär

en relativ försämring i förhållandena till de barnlösa familjerna och

detta i högre grad ju fler barn som finnas i familjen. Både med hänsyn härtill

och med tanke på sakens värde för familjer i lägre inkomstskikt vill

landsorganisationen förorda en höjning av barnbidragen. Åtminstone delvis

kunde denna finansieras med ett högre skatteuttag än vad beredningen föreslagit

för grupperna närmast över 12 000 kronor. Det må visserligen vara

sant att mycket höga marginalskattesatser, alltså den skatteökning, som inträder

vid en viss ökning av inkomsten, i vissa fall skulle kunna medföra ett

minskat intresse för att genom ökade arbetsinsatser skaffa ökade inkomster.

Vid 12 000 kronors inkomst blir emellertid denna marginalskatt enligt beredningens

förslag 28 procent vid en kommunalskatt på 10 procent och 110

procents uttag av statsskattens grundbelopp. Det förefaller knappast troligt,

att någon på grund av en skattesats av denna storleksordning skulle avstå

från någon inkomst genom att icke utnyttja sin arbetskapacitet till fullo.

I varje fall om det blir möjligt att begränsa statsskatteuttaget till 100 procent

av grundbeloppet och under förutsättning att barnfamiljerna kompenseras

genom högre barnbidrag än de 200 kronor, som man hittills räknat med,

synes inkomstgrupperna mellan exempelvis 12 000 och 25 000 kunna bära

något högre skattesatser än vad beredningen föreslagit. Detta skulle i stort

sett inte behöva betyda någon skärpning av skattetrycket i förhållande till

nu utgående skatter för dessa grupper annat än där detta redan föreslagits

av beredningen.

Även efter en dylik omskiftning av skattebelastningen i de högre mellanskikten

skulle i vissa fali barnfamiljerna i dessa och högre skikt komma att

få sin ställning försämrad i förhållande till barnlösa i samma inkomstklass.

Detta kunde i och för sig betraktas som ett mindre tilltalande drag i ifrågavarande

omläggning av skattesystemet. Saken måste emellertid ses i sitt sammanhang

med den tendens i den moderna svenska socialpolitiken, som går

ut på att låta även familjerna i de mellersta och högsta inkomstklasserna få

del i samhällets åtgärder till barnens och ungdomens förmån, detta närmast

för att avskaffa behovsprövningen med åtföljande fattigvårdsstämpel på

dessa åtgärder. Att å ena sidan slopa barnavdragen vid beskattningen och å

andra sidan också slopa behovsprövningen i den familjestödjande socialpolitiken

innebär en både administrativt och socialt värdefull förenkling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

137

I de yttranden, däri förslaget om barnavdragens avskaffande avstyrkts,

ha åberopats argument av samma slag som de vilka förekomma i vissa yttranden

över befolkningsutredningens förslag (se betänkandet s. 345—355).

Därjämte ha vissa ytterligare skäl anförts. Av innehållet i dessa yttranden

skall här omnämnas följande.

Kammarrätten framhåller, att förslaget om bamavdragens ersättande med

barnbidrag om 200 kronor icke utjämnade skillnaden i skatteförmåga, såvitt

anginge skattskyldiga i vissa inkomstlägen. Därigenom uppstode bland dessa

skattskyldiga en bristande jämlikhet i beskattningen, i det att skattebördan

komme att bliva tyngre för barnfamiljerna än för de barnlösa. Denna ökade

belastning bleve så mycket mera kännbar som den skulle träffa skattskyldiga

inom samma inkomstskikt som enligt förslaget skulle få den redan förut

höga beskattningen ytterligare skärpt. Att nu helt borttaga barnavdragen

syntes vara desto mera betänkligt som den år 1938 införda höjningen av

dessa avdrag i viss mån torde hava förestavats av en avsikt att motverka begränsningen

av barnantalet eller i alla händelser ha verkat i sadan riktning.

Borttagandet av barnavdragen måste under sådana förhållanden av dem

som träffades därav utan att genom barnbidragen erhålla motsvarande kompensation

kännas som en orättvisa. Visserligen skulle det föreslagna systemet

som beredningen framhållit vara till fördel för det stora flertalet skattskyldiga,

men en förbättring för vissa grupper medborgare borde icke genomföras

på det sätt, att en i och för sig obefogad försämring skapades för andra

medborgargrupper. Kammarrätten ville ifrågasätta om icke en tillfredsställande

utjämning av skillnaden i skatteförmåga enklast skulle kunna vinnas

genom bibehållande av de nuvarande bamavdragen, minskade med 200

kronor, jämte borttagande av bankningen.

Statskontoret anser, att skatten i de högre inkomstlägena enligt förslaget

ej komme att avvägas så att den drabbade likformigt och rättvist efter

skatteförmåga. En förutsättning för barnavdragens ersättande med särskilda

barnbidrag borde vara, att den nya skatteskalan utformades på ett sätt som

i skälig mån beaktade försörjningsbördans omfattning. Det föreslagna barnbidragssystemet

kunde i princip godtagas endast under förutsättning, att gällande

regler för såväl den statliga som den kommunala beskattningen i samband

med dess genomförande underkastades en grundlig översyn. Redan av

den anledningen att i del föreliggande förslaget spörsmålet om barnavdragen

vid den kommunala beskattningen lämnats helt å sido syntes förevarande

problem böra bliva föremål för ytterligare övervägande.

Riksräkenskapsverket anför, att barnavdragens ersättande med barnbidrag

skulle lösa frågan om de löpande skatternas differentiering efter försörjningsbörda

synnerligen tillfredsställande i låga inkomstlägen, men att den

nya ordningen vid höga inkomstlägen medförde eu otillfredsställande skatledifferentiering

och att vid särskilt höga inkomstlägen skattedifferentieringen

till och med skulle bliva lägre än den gällande, uppenbart otillfredsställande.

Med utgångspunkt från eu given progressiv skatteskala vore det möjligt

alt konstruera särskilda skatteskalor för skattskyldiga med olika tamilje
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

Kurtgl. j\laj:ts proposition nr 212.

förhållanden, vilka skalor för skattskyldiga inom varje inkomstskikt skulle

giva i stort sett samma uppbördsresultat som den i förväg givna gemensamma

skatteskalan samtidigt som skattedifferentieringen efter försörjningsbörda

kunde göras verkligt tillfredsställande. Det vore här icke fråga om en

förskjutning i skattebörda från högre till lägre inkomstklasser, utan frågan

gällde en fördelning av skattebördan inom en och samma inkomstklass alltefter

den skattskyldiges försörjningsbörda. Den förebragta utredningen borde

därför kompletteras med en utredning angående möjligheterna till en rättvisare

fördelning av den faktiska skattebördan i olika inkomstlägen mellan

barnfamiljer och andra skattskyldiga. Det reservationsvis framlagda förslaget

om valfri användning av barnavdrag eller barnbidrag syntes ur skatteteknisk

synpunkt böra avböjas. Vid den ifrågasatta utredningen borde jämväl

barnförsörjningens beaktande vid kommunalbeskattningen ägnas uppmärksamhet.

Socialstyrelsen anför betänkligheter mot att barnfamiljer redan vid inkomster

på 10—15 000 kronor skulle få sin ställning försämrad med det

nya systemet, vilket förhållande i vissa fall bleve så mycket mera märkbart

som barnbidragen icke skulle dvrortsgraderas. Syftet med de på detta område

gällande bestämmelserna vore till väsentlig del just att åstadkomma

en mera rättvis differentiering av beskattningen i fråga om skattskyldiga

inom samma inkomstläge men med olika familjeförhållanden, och detta

syfte borde icke få komma i skymundan vid utformande av nya bestämmelser.

Ett hänsynstagande såväl till nödvändigheten att lätta barnförsörjningsbördan

för lägre inkomsttagare mera effektivt än som skedde med det nuvarande

barnavdragssystemet som till önskemålet om en rättvis avvägning av

skattebördan med hänsyn till olika familjeförhållanden torde kunna ske genom

en lämplig kombination av barnbidrag och skattefria barnavdrag, ungefärligen

efter riktlinjerna i det ena av befolkningsutredningens alternativa

förslag.

Därefter framhåller socialstyrelsen, att förslaget i förevarande del också

borde ses i samband med de föreslagna skattehöjningarna, samt anför vidare:

Ur socialstyrelsens synpunkt är intet att erinra mot att, om en skärpt beskattning

erfordras, den uttages i relativt större mån från de högre inkomsterna

än från de lägre. Enligt styrelsens mening är sålunda en ganska långt

gående utjämning av bestående inkomstförhållanden inom skattesystemets

ram berättigad. Med hänsyn till att förslaget innebär avsevärda skattestegringar

för större inkomsttagare och att progressionen går så högt som av

hänsyn till skatteförmågan är tänkbart, blir det emellertid också ett rimligt

krav, att skattesystemet inom varje inkomstgrupp får en rättvis avvägning

med hänsyn till större skillnader i skatteförmågan, d. v. s. främst hänsyn

till varierande familjeförhållanden och försörjningsbörda. I detta sammanhang

må särskilt erinras om att de föreslagna allmänna barnbidragen icke

kunna täcka mer än en mindre del av kostnaden för barnen. Styrelsen förmenar,

att man vid bedömandet av denna fråga har anledning att se mera

till förhållandet inom varje inkomstgrupp än till förhållandet mellan skilda

inkomstklasser.

I ett särskilt yttrande anser sig byråchefen Eriksson icke kunna dela den

av socialstyrelsen anförda kritiken mot förevarande del av förslaget. I sina

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

139

konsekvenser innebure detta, att alla barnfamiljer i landet skulle göras delaktiga

av lika stora barnbidrag, en princip som för övrigt också slagit igenom

i de socialpolitiska åtgärder till barnfamiljernas nytta som beslutats eller

planerades, t. ex. skolluncherna och den kostnadsfria skolutbildningen. En

annorlunda konstruerad skattepolitik, medgivande i praktiken högre barnbidrag

till de ekonomiskt välställda medborgarna, förefölle direkt motbjudande.

Jämväl byråchefen Richert anser sig böra förorda beredningens förslag i

förevarande avseende. Det kunde vara sant att barnfamiljer i högre inkomstlagen

skulle få sin ställning försämrad, men det vore ingalunda givet, att

det nuvarande systemet vore att anse som rättvist, utan snarare syntes motsatsen

vara fallet. Ju mindre inkomsten vore ju svagare vore den som skatteobjekt

och desto större bleve behovet av en lättnad, medan däremot skatteförmågan

stege och behovet av lättnad bleve mindre vid stigande inkomster.

Det vore otvivelaktigt riktigt, att två skattskyldiga i samma inkomstläge men

med olika antal minderåriga barn icke hade samma förmåga att erlägga den

å inkomsten belöpande skatten, men ingenting sade, att en differentiering

efter försörjningsförmåga och familjeförhållanden måste ske i samma proportioner

som med det nuvarande systemet.

Richert framhåller, att det nu föreslagna barnbidragssystemet i själva

verket skulle få just samma ekonomiska innebörd som ett av 1921 års kommunalskattekommitté

diskuterat system med skattefria barnavdrag, vilka

minskades med stigande inkomster, samt anför vidare:

Såvitt jag kan finna, skulle även här hänsyn tagas till familjeförhållanden

och försörjningsbörda, fastän efter en annan skala än i det nuvarande

systemet. Att ett system med allmänna barnbidrag, sådant det av beredningen

föreslagna, skulle bli orättvist mot de högre inkomsttagarna kan enligt min

mening endast hävdas, om man finge utgå från att dessa högre inkomsttagare

kunde göra anspråk på statsbidrag för att giva sina barn en mera dyrbar uppfostran.

Gentemot en sådan ståndpunkt kan emellertid göras gällande, att den

icke överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet.

Att beskattningen skärpes förhållandevis mera för de högre inkomsttagarna

än för de lägre kan efter min mening icke på något sätt ändra giltigheten

av ovanstående resonemang, eftersom behovet av bidrag till kostnaden för

ett barns uppfostran ju icke därför kan bli större för högre inkomsttagare än

för lägre.

Lantbruks styr ds en framhåller, alt den föreslagna anordningen — som

ledde till en viss ekonomisk lättnad för barnfamiljer i de lägre inkomstskikten

och även vore till fördel ur taxeringsteknisk synpunkt — bleve påtagligen

till nackdel för de intellektuella befolkningsgrupperna, som ofta med egna

studieskulder ändock plägade underhålla sina barn i högre utbildningsanstalter

med därav föranledda höga utbildningskostnader. Denna grupp skattebetalare

finge icke samma förmån av barnbidraget som de rent kroppsarbetande

befolkningsgrupperna, vilket komme att ytterligare pressa förstnämnda

befolkningsgrupp och leda till ökade svårigheter för barnens uppfostran

•— särskilt för de på landsbygden boende. Sannolikt komme detta förhållande

att leda till ökade krav på det allmänna att underlätta eller understödja

opaginerad Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

högre studier. Huruvida denna utveckling vore önskvärd eller ej, torde böra

ytterligare övervägas, innan omläggningen företoges.

Pensionsstyrelsen framhåller, att den försämring, som förslaget medförde

för inkomsttagare med inkomster över 15 000 kronor — frånsett de mycket

höga inkomstlägena, där försämringen icke vore av större betydelse — kunde

få ogynnsamma konsekvenser ur befolkningspolitisk synpunkt samt påverka

möjligheterna av att ge barnen den utbildning som under nuvarande förhållanden

vore möjlig, en ur samhällets synpunkt mycket beklaglig utveckling.

Skatleskärpningarna komme att på grund av bristerna i taxeringsförfarandet

med särskild tyngd drabba löntagarna, särskilt i högre inkomstlägen.

Länsstyrelsen i Uppsala län har i princip intet att erinra mot införande

av barnbidrag men förklarar sig bestämt reagera mot den egendomliga konsekvensen

av barnavdragens avskaffande, att en familj med barn i de medelstora

och högre inkomstskikten skulle få skatten väsentligt mera höjd

än en familj utan barn i samma inkomstskikt. Länsstyrelsen anser de av 1936

års skattekommitté och 1941 års familjeheskattningssakkunniga anförda skälen

för skattedifferentiering genom barnavdrag (se betänkandet s. 331—337)

fortfarande äga full giltighet och förklarar sig alltjämt hysa den åsikten att

ett belopp motsvarande existensminimum alltid — oavsett inkomstens storlek

— borde undantagas från beskattning. Härefter anför länsstyrelsen:

Länsstyrelsen ifrågasätter fördenskull, huruvida icke ett system med barnbidrag

bör kombineras med rätt till barnavdrag, vilket synes vara enda utvägen

för att kunna undvika ovan framhållna ogynnsamma konsekvenser

för familjer med barn. Man kan då tänka sig olika lösningar. Antingen skulle

alla skattskyldiga oberoende av inkomstens storlek äga rätt till barnavdrag,

eventuellt i samband med beskattning av barnbidragen, eller också skulle

skattskyldig beviljas rätt att med avstående av barnbidrag i stället få åtnjuta

bamavdrag. Länsstyrelsen anser förstnämnda alternativ vara att föredraga,

då härigenom skapas större reda och enhetlighet vid tillämpningen. En beskattning

av barnbidragen skulle för samtliga skattskyldiga, för vilka beskattningsbar

inkomst uppkommer, medföra skatteskärpning, vilken med

hänsyn till skatteskalans progressivitet blir störst i de högre inkomstskikten.

Då skatteskärpningen även, fast i mindre grad, drabbar lägre inkomster, synes

det dock mindre lämpligt att upptaga barnbidragen till beskattning.

Bamavdragen anser länsstyrelsen böra dyrortsgraderas i likhet med vad

beredningen föreslagit beträffande ortsavdragen. I fråga om avdragens storlek

synas de böra utgå med belopp, som i de olika ortsgruppema nu utgå

efter bankning med lämplig avrundning samt minskade med barnbidraget

200 kronor. Länsstyrelsen föreslår fördenskull, att bamavdragen skola utgöra:

i ortsgrupp I för de två första barnen 500 kronor, för övriga barn 850

kronor, i ortsgrupp II respektive 550 och 950 kronor, i ortsgrupp III respektive

600 och 1 050 kronor, i ortsgrupp IV respektive 650 och 1 150 kronor

samt i ortsgrupp V respektive 700 och 1 250 kronor.

Inkomstbortfallet genom bamavdragen för statsverket blir visserligen rätt

betydande, men synes likväl icke böra hindra ett genomförande av länsstyrelsens

förslag.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser också principen om ett skattefritt

existensminimum, som borde täcka de oundgängliga kostnaderna även för

den skattskyldiges minderåriga barns försörjning, fortfarande bärande. Vis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

141

serligen kunde det sägas, att eu skaltskyldig med större inkomster kunde bestrida

kostnaderna för barnens försörjning utan att han därför orsakades sådan

nedsättning i skattebärkraften, att ett avdrag för kostnaderna kunde

anses nödvändigt påkallat, men därmed vore principens giltighet icke vederlagd.

Den stegring i skatteavdraget, som barnavdragen föranledde i högre inkomstklasser,

vore en given konsekvens av progressionen och torde vid en

närmare analys av spörsmålet knappast framstå som stötande.

Därefter framhåller länsstyrelsen, att barnavdragens bortfallande vid. den

statliga taxeringen icke komme att för skattemyndigheterna innebära någon

arbetslättnad eller teknisk förenkling av betydelse, under det att de nya barnbidragen

däremot skulle draga med sig en vidlyftig förvaltningsapparat, samt

anför vidare:

Det får väl anses ligga i sakens natur, att bestämmelserna i fråga om beskattningen

äro underkastade snabbare växlingar än de som gälla andra

rättsområden. I fråga om sådana regler, som vid sin tillkomst byggts på

grundsatser av mera principiell innebörd, torde det dock kunna förväntas

en viss beständighet. Man kan härutinnan peka på en sådan detalj som den

för endast några år sedan av befolkningspolitiska motiv stadgade rätten till

avdrag för barn i åldern 16—18 år. Det är visserligen avsett, att barnbidi-ag

under vissa betingelser skola kunna utgå för denna ålderskategori. Härvid

förutsättes emellertid ett omständligt ansöknings- och prövningsförfarande.

Det mest betänkliga är härvid, att den nya metoden med ganska stor sannolikhet

icke kan antagas leda till ett jämlikt och rättvist resultat.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att förslagets verkan för skattskyldiga

i högre inkomstlägen med barn ur befolkningspolitisk synpunkt icke

kunde anses vara förenlig med allmän uppfattning. En jämförelse mellan

skatterna enligt förslaget och de skatter som med nu gällande avdragssystem

skulle uppkommit vid höjning även av bamavdrag med hänsyn till stegringen

i levnadskostnaderna visade ännu tydligare att skattskyldig med

många barn missgynnats genom förslaget på ett icke önskvärt sätt. Någon

framkomlig väg borde därför utfinnas, varigenom skattskyldiga med flera

barn icke belastades hårdare än övriga skattskyldiga. Detta syntes kunna

ske genom lämplig avvägning av skatteprocenten för dessa. Då det här gällde

en relativt liten grupp av skattskyldiga, komme en lindring för dem icke

vare sig att få någon egentlig betydelse ur statsfinansiell synpunkt eller föranleda

något väsentligt merarbete vid skattens debitering.

Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar om alt enligt undersökningar av

befolkningsutredningen en betydande del av en barnfamiljs utgifter belöpte

å barnen samt att bamkostnaderna siffermässigt stege med familjens inkomster.

Sålunda krävde med utgång från 1933 års prisnivå tillkomsten av

ett barn en inkomstökning av 460 kronor för att bibehålla en familj utan

barn och med en inkomst av 2 000 kronor vid oförändrad levnadsstandard.

När barnets ålder uppginge till 4 år stege beloppet till 580 kronor och när

barnet fyllt 16 år till 1 060 kronor. Motsvarande belopp utgjorde vid ett inkomstläge

av 4 000, 6 000 och 8 000 kronor respektive 850, 1 040 och 1 960

kronor, 1 260, 1 530 och 2 850 kronor samt 1 690, 2 010 och 3 740 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tillkomsten av 4 barn i ålder 7, 10, 13 och 16 år krävde en inkomstökning

vid en inkomst av 2 000, 4 000, 6 000 och 8 000 kronor av respektive 3 135,

5 570, 7 960 och 10 380 kronor.

Länsstyrelsen framhåller, att de belopp som genom barnavdragen undantoges

från beskattning alltså redan vid ett inkomstläge av 8 000 kronor icke

ens efter 1933 års prisnivå tillnärmelsevis motsvarade de verkliga barnkostnaderna,

samt anför i övrigt bl. a.:

Barnavdragens uppgift är endast att åstadkomma en rättvis avvägning av

skatterna mellan skattskyldiga inom samma inkomstskikt med hänsyn till

försörjningsbördan för barnen. Även om barnkostnaderna, som från visst

håll gjorts gällande, icke kunna jämställas med de utgifter, som får avdragas

vid taxeringen före nettointäktens fastställande, är det uppenbart, att en riktig

avvägning av skattetrycket ur rättvisesynpunkt icke kan ernås utan att

vederbörlig hänsyn tages till kostnaderna för barnen. Avsikten med barnavdragen

är icke att åstadkomma en rättvis fördelning av skattebördan mellan

inkomsttagare i olika inkomstlägen, vilket bör regleras genom skatteskalan,

och långt mindre att söka ernå en allmän utjämning av barnförsörjningsbördan.

Sistnämnda fråga är av social natur och bör icke sammanblandas

med frågan om skattetryckets fördelning men väl samordnas med denna.

Först sedan skatteproblemet lösts, finnas emellertid reella förutsättningar

för att sakligt kunna bedöma frågan om barnbidragens utformning. Enligt

länsstyrelsens uppfattning böra de barnfamiljer, som äro i behov av statlig

hjälp, också kunna beredas sådan hjälp utan att därför kränkning skall behöva

ske av övriga barnfamiljers rätt till skälig beskattning.

Länsstyrelsen, som anser redan den nuvarande skattedifferentieringen med

hänsyn till barnkostnaderna otillräcklig, särskilt för familjer med högre inkomster,

finner såväl psykologiska som taxeringstekniska skäl tala för att

differentieringen icke verkställdes vid taxeringen utan först vid fastställande

av skatten. Detta skulle kunna ske genom att särskilda skattetabeller upprättades

för ensamstående, för familjer med barn etc., i vilka skatten angåves

direkt med ledning av taxerade beloppet och familjens storlek. Om tillräcklig

differentiering skedde på detta sätt vore intet att erinra mot barnavdragens

slopande, men förslaget om avdragens ersättande med bidrag kunde så

mycket mindre godtagas som samtidigt föresloges skärpt progressiv beskattning,

varigenom barnfamiljernas ställning ytterligare försämrades.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att barnavdrag efter nuvarande metod

men med förhöjda belopp borde bibehållas. Familjeförsörjare under

visst inkomstläge, vilka icke i beskattningsväg kunde erhålla kompensation

för den ökning av levnadskostnaderna, som uppfostran och utbildning av

barn innebure, borde erhålla kontanta bidrag. Länsstyrelsen anför dessutom

bl. a.:

Självfallet förekomma jämväl vid den kommunala beskattningen många

fall, då skattskyldig på grund av låg inkomst icke kan få utnyttja sina barnavdrag.

Ett analogt bedömande av denna beskattningssituation hade givetvis

bort äga rum. Att slopa barnavdragen vid den statliga men bibehålla dem

vid den kommunala taxeringen kan icke anses tillfredsställande vare sig

från principiell eller praktisk synpunkt. Då beredningen framhåller den lättna-d

rent taxeringsmässigt som ett borttagande av barnavdragen skulle innebära,

må erinras om att utbetalande av allmänna barnbidrag torde föran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212. 145

leda mycket arbete för de myndigheter, som skola omhiinderhava denna arbetsuppgift.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön förordar också barnavdragens bibehållande

och framhåller att om någon justering av dessa — eller eventuellt av barnbidragen

-— borde äga rum, denna justering borde ske så, att någon skärpning

av barnfamiljernas skattebördor icke inträdde i förhållande till gällande

skattesystem. Länsstyrelsen anför bl. a.:

Länsstyrelsen anser uppenbart, att ett levnadskostnadsminimum bör bibehållas

skattefritt för den, som icke har högre inkomst än detta minimum,

men att det för en skattskyldig, som har högre inkomst, är praktiskt sett

skäligen likgiltigt, efter vilka teoretiska grundsatser hans skatter beräknas,

blott dessa — och detta är det under alla förhållanden väsentliga — framstå

såsom skäliga i förhållande till vad andra skattskyldiga ha att erlägga.

Huruvida utskylderna för en person med högre inkomst än levnadskostnadsminimum

beräknats med utgångspunkt från ett fast grundavdrag motsvarande

levnadskostnadsminimum eller icke är alltså betydelselöst, enär

samma slutsumma i uträknad skatt kan ernås i det ena fallet som i det andra,

t. ex. genom utformningen av skatteskalorna. Länsstyrelsen anser för sin

del icke, att beredningen genom sitt förslag ernår en rättvis fördelning av

skattebördorna mellan barnfamiljer i olika inkomstlägen inbördes eller i

förhållande till skattskyldiga utan barn. Vad först angår barnfamiljer i lägre

inkomstklasser, är det gentemot dessa en i hög grad rättvisande åtgärd, att

barnbidragen införas såsom en kompensation för det förhållandet, att i

dessa inkomstklasser de nuvarande ortsavdragen icke alls eller endast i

ringa mån kunna utnyttjas vid beskattningen. Man frågar sig emellertid, hur

dessa inkomstklasser komma att uppfatta avskaffandet av barnavdragen.

Viss del av de såsom barnbidrag utgivna beloppen kommer ju att återkrävas

i skatt, där sådan kanske förut icke alls uttagits, eller i form av ökad skatt.

En dylik anordning kommer säkert icke att omfattas av det allmänna rättsmedvetandet.

Utbetalningen av barnbidragen kommer sannolikt att för många

framstå som en social hjälpåtgärd, som icke har något samband med avskaffandet

av barnavdragen. Nämnda egendomliga verkan har det föreslagna

systemet inom alla inkomstklasser; över vissa inkomstgränser inträder en

än mera anmärkningsvärd verkan av systemet, i det att skatteskärpningen på

grund av barnavdragens avskaffande blir i uträknad skatt högre än barnbidraget.

De inkomstgränser, där sistnämnda verkan inträder, ligga lägre i en

högre dyrortsgrupp än i en lägre, och ligga inom en och samma ortsgrupp

lägre, ju större antalet barn är. Detta förhållande måste betecknas såsom

direkt anstötligt för rättskänslan. Länsstyrelsen anser för sin del, att verkningarna

av en skattereform böra bedömas med utgångspunkt från gällande

skattesystem och att de skatteökningar, som eventuellt genomföras, böra

framstå såsom moraliskt berättigade i förhållande till detta. Så är emellertid

icke förhållandet beträffande de skatteskärpningar, som enligt förslaget

skulle inträda för barnfamiljer. Sådana skärpningar inträda enligt förslaget

redan i inkomstklasser, som visst icke kunna betraktas som höga. Ur befolkningspolitiska

synpunkter måste varje ökning av barnfamiljernas skattebörda

avvisas. Ett genomsnittligt antal barn av minst 3 per familj lärer vara nödvändigt

för att rikets folkmängd icke skall minskas, men redan vid en inkomst

å 12 000 kronor i ortsgrupp V och 15 000 kronor i ortsgrupp I skulle

enligt förslaget eu ökning av skattebördan överstigande barnbidragen för eu

familj av denna storlek inträda. Ett mycket stort antal barnfamiljer i arbetsledares,

tjänstemäns och mindre affärsidkares inkomstklasser, särskilt i st ii - derna, skulle drabbas av de föreslagna skatteskärpningarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att de nuvarande barnavdragen, lastställda

till bestämda belopp (ulan bankning), borde bibehållas samt att barnbidragen

borde underkastas skatteplikt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför, att om samhället av befolkningspolitiska

eller familjesociala skäl ansåge sig böra träda hjälpande emellan i fall

då ingen inkomst funnes eller denna vore så låg att den konsumerades av

barnavdragen, så vore detta ett spörsmål som låge utanför beskattningsväsendets

område enligt hittillsvarande betraktelsesätt. Det angivna förhållandet

kunde icke berättiga till att rubba skatteförmågeprincipen genom uppgivande

av de skattefria barnavdragen men väl till att tänka sig en negativ skatteförmåga

och, om man så ville, en negativ beskattning. Vad anginge det i

betänkandet gjorda påståendet om det otillfredsställande i att genom barnavdragen

i de lägsta inkomstskikten erhölles ringa eller ingen förmån, medan

genom desamma i de högre inkomstskikten erhölles en betydande skattelindring

— i ortsgrupp V vore »skattelättnaden» för första barnet för en

skattskyldig med 2 000 kronor taxerat belopp 31 kronor och för en skattskyldig

med 210 000 kronor taxerat belopp 640 kronor — kunde man lika

gärna kasta om framställningssättet och säga att om samhället ansåge, att

skatt skulle betalas även för den del av inkomsten, som konsumerades av

barnkostnaden, så skulle »skattepålägget» för de nämnda båda skattskyldiga

för samma merinkomst bliva 31 kronor för den ene och 640 kronor för den

andre, d. v. s. »skattepålägget» skulle på grund av progressionen drabba

den skattskyldige så mycket tyngre i den högre inkomstklassen. Med vår

på skatteförmågeprincipen vilande lagstiftning hade den skattskyldige med

barn i det ena som det andra fallet en skattebärande inkomst, som vore

lika mycket som barnavdraget mindre än vad den barnlöse hade. Man kunde

med lika litet berättigande i detta sammanhang tala om vare sig »skattelättnad»

eller »skattepålägg». I båda fallen vore det endast fråga om likformig

och rättvis beskattning.

Länsstyrelsen framhåller därefter, att alla intentioner på förevarande område

tidigare gått ut på att tillgodose de barnrika familjerna i förhållande

till de barnfattiga i samma bruttoinkomstställning men att förslaget skulle

för barnrika familjer i mellanskikten och de högre inkomstlägena medföra en

försämring mot vad som vore fallet enligt nu gällande ordning, samt anför

vidare:

Ett skäl, som särskilt bjärt framhäver nödvändigheten av att i skattelagstiftningen

bibehålla de skattefria barnavdragen, finner länsstyrelsen ligga

i följande förhållande. Beredningen har själv — betänkandet s. 127 — i fråga

om ortsavdragen för ensamstående skattskyldiga och för makar riktigt funnit,

att ortsavdragen icke borde sättas för låga med hänsyn till stadgandena

om vad som vid införsel i den skattskyldiges avlöning eller vid jämkning

av löneavdrag för källskatt av avlöningen skall förbehållas den skattskyldige

till bestridande av honom åliggande underhållsskyldighet. Men beredningen

har icke fullföljt tankegången i fråga om barnavdragen. Enligt såväl införsellagen

som motsvarande bestämmelse i 48 § 2 mom. uppbördsförordningen

kan vid indrivningen icke tagas i anspråk belopp, motsvarande vad den skattskyldige

kan anses behöva till underhåll för sig själv, make och oförsörjda

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

145

barn. I sakens natur ligger, att ändring av dessa sistnämnda stadganden varken

kan eller bör ske. Då frågar man sig, vilket förnuftigt ändamål det tjänar,

att skattelagstiftningen stadgar en skatteplikt, som icke lagligen kan

effektueras. Av tabellen å s. 110 i betänkandet synes framgå, att vad nu

sagts gäller bortåt 90 % av landets hela befolkning. Det betyder, att dessa

90 % av alla skattskyldiga i landet skulle komma att få anledning att begära

jämkning och därtill ha lagligt fog för att få sådan. Oavsett att uppbördsorganisationen

på långt när icke skulle tåla en sådan påfrestning, torde det

av lättförstådda skäl böra undvikas att på detta sätt låta de lokala skattemyndigheterna

och indrivningsmyndighetema korrigera lagstiftningen.---

Länsstyrelsen är alltså av den uppfattningen, att barnförsörjningskostnadema

böra beaktas i första hand genom skattedifferentiering så, att på lämpligt

sätt avvägda skattefria barnavdrag tillåtas. Att medgiva kontanta barnbidrag,

där sådant icke behövs, anser länsstyrelsen icke påkallat. Men där

skattedifferentiering icke räcker, alltså i fall då inkomsterna äro mindre än

de skattefria barnavdragen, finner länsstyrelsen det riktigt, att kontanta

barnbidrag skola utgå. Med upprätthållandet av skatteförmågeprincipen äro

dessa barnbidrag teoretiskt skattebärande inkomst. Praktiskt synes det icke

tilltalande att beskatta bidragen. Genom att i det enskilda fallet bestämma

bidragen till just de belopp, varmed bamavdragen icke kunnat »utnyttjas»,

och låta detta avgöras genom taxering, kommer man fram till en regel, som

förutom att den på ett betryggande sätt medgiver individuell, likformig och

rättvis prövning icke nödgas dagtinga med skatteförmågeprincipen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar, att barnavdraget bibehölles för

första barnet och att alltså först från och med andra barnet barnavdraget på

sätt beredningen föreslagit ersattes med barnbidrag.

Länsstyrelsen i Norbottens län yttrar bl. a.:

Då barnbidragen icke bliva dyrortsgrupperade, blir följden den, att i jämförelse

med nuvarande beskattning skatteskärpning inträder vid en lägre inkomstnivå

för familjeförsörjare med barn i en högre dvrortsgrupp än vad

fallet är för familjeförsörjare i en lägre dyrortsgrupp. Tillika kommer för

skattskyldiga i samma inkomstläge skatteskärpningen att bliva större för

familjer med många barn än för familjer med lägre barnantal. Länsstyrelsen

kan icke undgå finna, att dessa resultat ur rättvisesynpunkt icke äro tillfredsställande.

Tillika vill länsstyrelsen framhålla, att vid förhöjning av uttagningsprocenten

blir skatteökningen proportionsvis större för familjeförsörjare med

barn än för makar utan barn i samma inkomstläge och dyrortsgrupp än vad

fallet är vid förhöjning av uttagningsprocenten enligt nu gällande bestämmelser.

Denna försämring i skattehänseende, som förslaget i jämförelse med

nuvarande bestämmelser medför för familjeförsörjare med barn, ökar vid

stigande barnantal.

Länsstyrelsen åberopar slutligen en vid dess yttrande fogad tabell, utvisande

skatten i ortsgrupp V för familjeförsörjare i vissa inkomstlägen och

med olika antal barn enligt nuvarande skattesatser samt enligt beredningens

förslag vid en ultagningsprocent av 130. Av tabellen framgår bl. a., att vid

ett laxerat belopp av 12 000 kronor skatteskärpningen enligt förslaget blir

för äkta makar utan barn 205: 90 kronor och för äkta makar med fem

barn 270:43 kronor. Vid ett taxerat belopp av 18 000 kronor uppgår skatteökningen

till 674: 70 kronor för makar utan barn och till 1 253: 48 kronor

för makar med fem barn (barnbidragen i varje fall frånräknade).

Bihant) till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund uttalar den meningen, att vad

som kunde utgöra en persons eller en familjs existensminimum icke borde

drabbas av skatt samt att ortsavdrag därför borde bibehållas såväl för ensamstående

som för gift person utan barn och gift person med barn. Förbundet

anför vidare:

Givetvis kunna berättigade invändningar resas mot ortsavdragens nuvarande

utformning, vilken ju ger till sina verkningar olika stora avdrag åt

personer i olika inkomstlägen, d. v. s. skatteminskningen blir olika. Detta

synes emellertid med lätthet kunna undvikas genom att lägga avdragen i botten

i stället för i toppen. Det tekniska tillvägagångssättet blir då, att skatt

beräknas dels på totala inkomsten och dels på ett skikt i botten, som svarar

mot de ortsavdrag, grund- och familjeavdrag, som en skattskyldig är

berättigad till. Skillnaden påföres i skatt.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att den försämring i ekonomiskt

hänseende, som enligt förslaget i vissa fall skulle uppkomma redan vid en

taxerad inkomst av 10 000 kronor, komme att leda till att yrkesutbildade

gifta kvinnor, då makarnas sammanlagda inkomst överstege denna inkomstgräns,

i större utsträckning än vad redan vore fallet skulle avstå från förvärvsarbete

utom hemmet, vilket med nuvarande och i framtiden växande

brist på yrkeskunnig kvinnlig arbetskraft vore en ur samhällssynpunkt

olycklig utveckling. Vidare anför delegationen:

Risken för att utvecklingen kommer att gå i denna riktning synes vara

desto mer överhängande som den under utredning varande frågan om sambeskattning

av äkta makar enligt vad beredningen framhållit ännu icke

blivit löst. Det krav på ändrade grunder för äkta makars beskattning, som

föranlett nämnda utredning, har främst sin grund i den oskäliga skattebelastning,

vilken uppkommer för familjen, då båda makarna hava förvärvsarbete

och därigenom komma i åtnjutande av en sammanlagd inkomst, hänförlig

till de medelstora och högre inkomstlägena. Det framstår, icke minst

med hänsyn till den alltmer ökade vikten av att de gifta kvinnornas arbetskraft

blir utnyttjad, under dylika förhållanden såsom föga konsekvent att

genom omläggning av familjebeskattningen och skärpt progression ytterligare

öka skattebelastningen för dessa familjer med påföljd att deras ekonomiska

ställning icke förbättras utan än oftare än vad för närvarande är

fallet försämras genom hustruns förvärvsarbete utom hemmet.

Den enda tillfredsställande lösningen av barnfamiljernas beskattning är

enligt vår mening att en genomgående differentiering av skattebördan efter

familjeförhållandena kommer till stånd. En sådan differentiering synes bäst

kunna vinnas genom en kombination av systemet med barnbidrag och skattefria

bamavdrag. En dylik kombination synes kunna åstadkommas utan

nämnvärda tekniska svårigheter, vare sig barnbidrag på sätt ledamoten Sundén

ifrågasatt icke utgår för det första barnet eller de utgå för samtliga

barn. ----

Vi vilja emellertid understryka att även om barnbidrag medgivas för

samtliga barn, systemet för att därmed avsedda fördelar helt skola vinnas

bör kombineras med en bestämmeise, enligt vilken den skattskyldige beviljas

rätt att mot avstående av barnbidrag i stället få åtnjuta barnavdrag vid taxeringen.

I likhet med ledamoten Sundén finna vi skäligt alt barnavdragen bestämmas

enhetligt för hela landet och anse de av honom föreslagna avdragen

å 800 kronor för vartdera av de två första barnen och 1 200 kronor för

vart och ett av de följande väl avvägda.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 212.

Skånes handelskammare ansluter sig helt till Sundéns förslag. Även om

barnbidragssystemet accepterades därför att barnavdragen som beredningen

angivit i det allmänna medvetandet alltmer fått en socialpolitisk och befolkningspolitisk

innebörd och uppfattats som ett medel att lätta barnfamiljernas

försörjningsbörda, borde därmed icke följa, att barnavdragen, vilka utgjorde

ett väsentligt led i skattesystemet, avskaffades. Huru den progressiva beskattningen

än motiverades, måste ett allmängiltigt motiv därför dock till sist

sökas i den på rättvisa och billighet grundade förmågeprincipen. Vidare anför

handelskammaren:

Alltsedan progressivbeskattningens tillkomst har ansetts självfallet att

rattvisa vid skatteavvägningen mellan å ena sidan familjeförsörjare med ett

eller tlera barn och a den andra makar och ensamstående skattskyldiga

uppenbart fordrar, att familjeförsörjare med sin alltefter barnantalet större

torsorjmngsborda i beskattningsbar inkomst först måste ställas på lika bas

med de Övriga, innan en rättvis progressivbeskattning överhuvud är möjlig.

Denna rättvisa skipas med barnavdragen. Först därigenom skapas ett efter

skatteförmaga rätt grundat underlag för en progressiv beskattning. Enligt

sakens natur blir en sadan justering av skatteunderlaget de skattskyldiga

emellan icke mindre utan större ju mer progressivbeskattningen skärpes. Ur

dessa synpunkter ha de nuvarande barnavdragen vid nuvarande skattetryck

icke en mindre utan en större uppgift att fylla än tidigare samt borde rätteligen

också liksom ortsavdragen göras till föremål för en riktigare anpassning

efter levnadskostnadernas stegring. Sett ur denna synpunkt vore därför

påkallat, att, om barnavdragen nu skola avskaffas, barnbidragen i stället

gjordes så stora och differentierades så, att de i de bottenlägen, där progressionen

börjar verka motsvara den med ett ökat barnantal ökade försörjningsbördan.

Som känt är fyller likväl det föreslagna barnbidragssystemet

icke pa langt när sadana fordringar. Därest det av beredningen framförda

förslaget för avdragens samordning därför oförändrat genomföres

kommer detta icke att skapa rättvisa mellan inkomsttagare i samma inkomstskikt.

Vad förslaget innebär är däremot, att en skatteövervältring sker

från barnfattiga familjer i lägre skikt till barnrikare familjer i mellanskikt.

Med särskild styrka framträder detta för familjeförsörjare med flera barn

och med en inkomst över 12 000 kronor. I dessa liksom i andra skikt äro

barnavdragen redan i och för sig otillräckliga. Men de skulle nu, samtidigt

som skatteprogressionen just i samma skikt ytterligare skärpes, därtill få

denna stigande belastning lagd på ett avsiktligt tillrättalagt, ej med rättvisa

förenligt inkomstunderlag. Och än mera stötande blir en sådan avvägning,

då den enligt beredningens sätt att se skulle vara försvarbar därmed att det

här endast är fråga om en till antalet relativt fåtalig socialgrupp, vars billiga

anspråk kunna negligeras. Ett sådant betraktelsesätt bar ingenting att göra

med en skatteavvägning efter skatteförmåga grundad på rättvisa och billighet.

Och då beredningen just i delta sammanhang funnit anledning peka på

att familjeförsörjaren i gengäld mot eu högre skatt bar alt räkna med de

genom denna beskattning möjliggjorda vidgade sociala stödanordningarna,

må endast än en gång erinras om att dessa förmåner äro till sin art och omfattning

lika för alla men sedda ur beskattningssynpunkt för de inkomsttagaregrupper

varom här iir fråga icke ha mer utan mindre värde iin för

de inkomsttagare till vilkas förman en skatteövervältring skulle komma att

ske.

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare framhåller, att bestämmande

av åldersgränsen för åtnjutande av barnbidrag till 10 år i stället

opaginerad Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

för till 18 år som nu gällde för erhållande av barnavdrag innebure en ytterligare

skärpning av beskattningen av barnfamiljerna samt att barnbidragen

för att få samma verkan som barnavdragen borde ökas med stigande barnantal.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län påpekar, att en

gift person utan barn med 15 000 kronors inkomst finge enligt förslaget betala

2 233 kronor i skatt och behålla 12 767 kronor för konsumtion medan

en gift person med 4 barn och samma inkomst finge, inklusive barnbidrag,

behålla endast 800 kronor mera. Om man utginge från att kostnaden för

barn vore hälften av kostnaden för vuxen person finge i första fallet varje

person 6 400 kronor att leva på, medan i andra fallet motsvarande siffra

bleve i runt tal 3 200 kronor för vuxen person. Förslaget medförde i första

fallet en skattesänkning och i andra fallet en skattehöjning, vilket icke vore

rättvist. Det kunde i och för sig betraktas som orimligt, att skattehöjningen

faktiskt bleve större ju större antal barn en skattskyldig hade.

Handelskammaren i Karlstad, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation framhålla, att bambidragssystemet

ur social synpunkt innebure en förtjänstfull välfärdsanordning, varför detta

system icke borde på sätt Sundén ifrågasatt begränsas att avse endast familjer

med mera än ett barn. Därest statsfinansiella skäl icke tilläte dels införande

av ett fullständigt barnbidragssystem och dels undvarande av inkomsttillskottet

genom barnavdragens avskaffande borde emellertid barnavdragens

slopande icke i några inkomstlägen få medföra skatteskärpningar.

Sveriges grossistförbund, Sveriges redareförening och kommerskollegium

anse den ändamålsenligaste lösningen av frågan om differentiering av skattebördan

efter familjeförhållanden vara, att de skattskyldiga finge möjlighet

att välja mellan barnbidrag och bamavdrag.

Departementschefen.

Utbytandet av nuvarande barnavdrag vid beskattningen mot kontanta barnbidrag,

skattefria och lika stora i alla inkomstlägen, utgör den betydelsefullaste

nyheten i fråga om familjebeskattningen i skatteberedningens förslag. I

låga inkomstklasser skapar detta en starkt ökad differentiering till barnfamiljernas

förmån; i de högre inkomstklasserna blir i stället differentieringen

mindre än f. n. Detta sammanhänger givetvis med skattens progressivitet;

vid den skattesats, som gäller inom skiktet 20 000—30 000 kronor beskattningsbart

belopp, nämligen 36 procent, är förmånen av ett bamavdrag på

810 kronor, d. v. s. nuvarande bankade avdraget för första barn i mellersta

ortsgrupp, tydligen 292 kronor, vilket är mera än såväl det barnbidrag på

200 kronor, som skatteberedningen räknade med, som det i proposition nr

220 senare föreslagna bidragsbeloppet 260 kronor. I låga inkomstklasser har

däremot av motsvarande skäl bamavdragsförmånen varit av mycket litet

värde. Detta har motiverat övergången till kontanta barnbidrag som ge lika

belopp såsom lättnad i barnförsörjningskostnaden i alla inkomstklasser. Det

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj-.ts proposition nr 212.

bör dock observeras att systemet med avdrag från den taxerade inkomsten

alltjämt bibehålies såsom generell differentieringsmetod mellan å ena sidan

ensamstående och a andra sidan alla inkomsttagare med försörjningsplikt

mot maka eller barn eller bådadera, i det att sistnämnda grupper erhålla

ortsavdrag, som icke avvecklas vid stigande inkomst. Gentemot de ensamstående

komma alltså de försörjningspliktiga att fortfarande erhålla en skattelättnad,

vars belopp stiger vid stigande inkomst och skattesats.

De invändningar, som i ett stort antal remissyttranden gjorts mot förslaget

om bamavdragens utbytande mot kontanta barnbidrag, ha främst riktat

sig mot den försämring, som omläggningen innebär för barnfamiljer i högre

inkomstklasser jämfört med nuvarande ordning. Flera alternativa förslag

ha framlagts, dels i reservationen av herr Sundén, dels av olika remissinstanser.

Dessa ha i olika former åsyftat sådana anordningar, att den nya

förmån, som barnbidragen utgör i de lägre inkomstklasserna, helt eller delvis

skulle utgå på det sätt som beredningens majoritet föreslagit, men att

familjer i högre inkomstklasser skulle bibehållas vid den större förmån, som

barnavdragen för deras del innebär, eller i annan form erhålla en skattelättnad

av liknande slag, växande med stigande inkomstnivå. Man har härvid

ansett att beskattningens differentiering endast innebure en omfördelning av

skattebördan inom varje inkomstklass för sig och att denna omfördelning icke

hade nagot att göra med skattebördans fördelning på olika inkomstklasser.

Klarast framträder denna uppfattning i riksräkenskapsverkets förslag, som

gar ut pa att en särskild skatteskala skulle upprättas för varje familjetyp.

Dessa skatteskalor skulle ges en sådan inbördes avvägning, att den totala

debiteringen på samtliga skattskyldiga i varje särskilt inkomstskikt bleve lika

stor som vid en i förväg given skatteskala, vilken icke differentierats på

angivet sätt. Ur rättvisesynpunkt borde icke finnas något att invända mot

en sådan differentiering även om den från en viss synpunkt sett såge ut att

innebära en större subventionering av barnen i större inkomsttagares familjer

än den som genom barnbidrag eller barnavdrag samtidigt gåves åt barnfamiljer

i lägre inkomstklasser.

Tankegångens hållbarhet betingas till en början av svaret på frågan: är

det i praktiken möjligt att av ensamstående och av barnlösa familjer i de

liogre inkomstklasserna ta ut den ytterligare skattehöjning i förhållande till

föreliggande konkreta förslag, vilken skulle erfordras för att finansiera den

åsyftade särskilda skattelättnaden för barnfamiljer i samma inkomstklasser?

Om svaret är nekande måste tydligen skattelättnaden för barnfamiljer

i högie inkomstklasser i stället finansieras genom skatteskärpningar i lägre

inkomstklasser. Antagandet att det endast gällde en omfördelning av skattebördan

mellan skattebetalare med olika antal barn men med lika stora inkomster

går då icke längre åt! upprätthålla. Icke ens om den anförda frågan

kunde ges ett jakande svar hade man emellertid undsluppit ett samband mellan

beskattningens differentiering efter familjestorlek och dess fördelning på

högre och lägre inkomstklasser; det återstodc nämligen fortfarande att besvara

Irågan variör det ökade skatteuttag, som man sålunda ansåge det möj
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

ligt att ta ut av skattebetalare i högre inkomstlagen, skulle användas för beredande

av skattelättnad för barnfamiljer i samma inkomstklasser och varför

icke hellre i lägre inkomstklasser.

Det må här påpekas, att reservanten Sundén i motsats till riksräkenskapsverket

icke vågat förutsätta, att den av honom föreslagna större skattelättnaden

för familjer i högre inkomstlägen skulle kunna finansieras genom skärpt

beskattning på barnlösa i samma inkomstklasser. Enligt hans förslag skulle

utrymme härför i stället skapas genom borttagande av barnbidraget för första

barnet i varje barnfamilj. För dessa skulle således lättnaden i förhållande

till barnlösa familjer även i framtiden utgöra den i de lägre inkomstklasserna

blygsamma men i högre klasser stigande skattereduktion, som uppstår genom

bamavdraget. Enligt reservantens beräkning skulle hans förslag i jämförelse

med majoritetsförslaget innebära en utgiftsminskning på 50 milj. kr. för

statsverket, detta trots att han även föreslagit att barnavdrag respektive barnbidrag

skulle utgå upp till 18 års ålder och icke endast till 16 år, som föreslagits

av majoriteten. Dessa 50 milj. kronor plus vad som åtgått för att bevilja

barnfamiljerna i högre inkomstklasser större förmåner än enligt majoritetens

förslag utgör tydligen en försämring för barnfamiljer i lägre inkomstklasser.

I detta fall är det således icke möjligt att upprätthålla tanken, att

barnavdragssystemet icke har något att göra med fördelningen på olika inkomstklasser

utan endast gäller en omfördelning efter barnantal inom varje

klass.

Oavsett vad som nu anförts kan något bestämt och oomtvistligt svar givetvis

icke ges på den nyss uppställda frågan, huruvida det skulle vara lämpligt

eller möjligt att genomföra en skatteskärpning för barnlösa i högre inkomstlägen

för att därmed möjliggöra en sänkning för barnfamiljer i samma inkomstklasser.

I annat sammanhang (s. 213) påpekas att i högre inkomstskikt

principen om skatt efter bärkraft förlorar varje konkret innebörd och blir

obrukbar som bedömningsgrund vid fastställandet av skattesatserna i detalj.

Vad som begränsar genomförandet av en på rättvisesynpunkter baserad önskan

att i största möjliga grad lägga beskattningen på högre inkomstklasser,

där den icke behöver inkräkta på elementära livsbehov, är således endast

hänsynen till de befarade ekonomiska återverkningarna av en hög beskattning.

En bedömning från dessa utgångspunkter, vilket dess resultat än blir,

måste tydligen främst betingas av andra faktorer än antalet barn i inkomsttagarens

familj. Rent sakligt sett skulle man väl t. o. m. få räkna med att

en hög skattesats skulle med avseende på sina negativa återverkningar på

skattebetalarens ekonomiska insatser i samhället vara mindre farlig, om det

gäller en familjeförsörjare med många barn, än om det gäller en ensamstående

person; det kunde ju förmodas att den förre reagerade genom ökade

ekonomiska ansträngningar, ett reaktionssätt som vore mera osäkert då det

gäller en ensamstående person. Ett sådant betraktelsesätt har beröringspunkter

med en argumentering som stundom mer eller mindre klart utvecklas i

fråga om beskattning och kapitalbildning: eftersom det är lättare att spara

av eu stor inkomst än av en liten, vinnes det bästa resultatet för kapitalbild
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

151

ningen, om skatterna läggas på mindre inkomsttagare där de främst begränsa

konsumtionen men icke spai''andet. Med samma argumentering kunde man

komma till att förorda en högre beskattning av barnrika familjer än av ensamstående

i de högre inkomstklasserna. Ett sådant från rent mänskliga synpunkter

frigjort betraktelsesätt tillämpas givetvis icke här, men resonemanget

torde visa, att man icke utifrån rent samhällsekonomiska hänsynstaganden

ledes till att bibehålla barnavdragen och den därav följande stigande

skattereduktionen vid stigande inkomst för barnfamiljerna.

Vilken förmån som barnfamiljerna i olika inkomstlägen skola ha i förhållande

till ensamstående personer och barnlösa familjer är således en fråga

som måste avgöras genom en bedömning av annan art än den, varigenom

skattesatsen på en viss inkomst fastställes till en viss storlek. I anslutning

till befolkningsutredningens förslag har skatteberedningen funnit det riktigt

och rättvist att, sedan skatteskalan utifrån en ekonomisk och skatteteknisk

bedömning fixerats, låta barnbidrag utgå med lika belopp i alla inkomstlägen

i stället för skatteavdrag med stigande belopp vid stigande inkomst.

Även detta är givetvis ett subjektivt avgörande, innehållande ett stort mått

av godtycke. I vissa remissuttalanden har anförts, att skatteberedningens förslag

genom sin konsekvens att medföra en försämring för bamrika familjer

i högre inkomstlägen — i vissa fall från och med 12 000 kronors årsinkomst

och uppåt — vore ur rättvisesynpunkt direkt anstötligt. Från andra håll

har samma omdöme uttalats om det system, som genom detta förslag skulle

avskaffas; det kunde sålunda enligt en reservant i socialstyrelsen försvaras

endast om man ansåge det riktigt att ge högre inkomsttagare ett särskilt statsbidrag

till sina barns utbildning. Det väsentliga sakargumentet för den förra

ståndpunkten torde få anses vara att utgifterna för barnen stiga vid stigande

inkomst och att därför också skattelindringen i förhållande till barnlösa i

samma inkomstskikt borde vara större. För den motsatta ståndpunkten kan

å andra sidan anföras, att trots den progressiva skattebelastningen förmågan

att bära de större bamkostnadema likaledes är större i de högre inkomstklasserna.

Tydligt är att subjektiva värderingar här stå oförmedlade mot varandra.

Det är dock sannolikt att majoriteten av vårt folk, efter ett fullständigt

klargörande av innebörden i skatteberedningens förslag, skulle ansluta sig

till detsamma. Att någon starkare opinion icke rests mot hittillsvarande

system torde sammanhänga med att dess faktiska funktionssätt icke så lätt

uppfattas. Skatteberedningens förslag har f. ö. även den fördelen att det är

enkelt att klargöra till sin innebörd och att administrativt tillämpa. Motsatsen

gäller om reservantens förslag att den skattskyldige själv skulle välja huruvida

han skulle erhålla skatteavdrag eller kontant bidrag.

Det är i och för sig förståeligt att övergången till ett aldrig så välmotiverat

system uppväcker gensagor, om det innebär en försämring på vissa punkter,

så som nu skulle ske för barnfamiljer i högre inkomstklasser. Ifall en viss

rättsregel innebär en förändring utifrån en viss tidigare gällande ordning,

kräver den rent psykologiskt en starkare motivering än som skulle erfordrats

om den gällt redan tidigare. Dessutom måste det erkännas, att ännu i

opaginerad Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

inkomstklasserna kring 12 000 kronor bärkraftssynpunkten måste tillmätas

vikt vid skatteavvägningen, och att det vore förståeligt om en barnrik familj

i detta inkomstskikt funne det obilligt att erhålla en försämring i sitt ekonomiska

läge genom en skatteomläggning, som samtidigt gåve lindring i beskattningen

för barnlösa familjer med upp till 15 000 kronors inkomst. Vid

ett genomförande av skatteberedningens förslag med en ultagningsprocent av

110 på inkomstskattens grundbelopp och med barnbidragen fastställda till

200 kronor skulle detta bli fallet. Då barnbidragen förutsättas höjda till 260

kronor, och inkomstskatten synes kunna uttagas vid grundbeloppsnivå bortfaller

denna invändning. Den gräns, vid vilken barnbidragssystemet medför

en försämring för tre-barnfamiljer i förhållande till nuvarande läge flyttas

praktiskt taget upp till 20 000-kronorsnivån, där behovet av differentiering

får anses ha långt mindre betydelse. Ett gott stycke över denna nivå — ännu

vid inkomster på omkring 40 000 kronor — blir dessutom differentieringen

mellan barnfamiljer och ensamstående större än för närvarande.

Härtill kommer en annan omständighet. De kontanta barnbidragen äro icke

den enda sociala förmån, som avses skola utgå till barnfamiljerna utan behovsprövning.

Detta gäller även sådana ting som fria skolmåltider och fri

skolmateriel, borttagande av terminsavgifter, barntillägg till sjukpenningen i

den obligatoriska sjukförsäkringen m. m. Överhuvud taget eftersträvas behovsprövningens

borttagande i största möjliga utsträckning inom det system

av familjestödjande sociala anordningar, som genomföres i vårt land. Ifrågavarande

förmåner komma alltså även barnfamiljerna i högre inkomstklasser

till godo. Det finns ingen anledning att ställa slopandet av barnavdragen

emot enbart det kontanta barnbidraget. Att sociala förmåner tilldelas större

inkomsttagares barn, kritiseras ibland med hänvisning till att samhället inte

borde göra utgifter för dem som inte ha något behov därav; häremot kan nu

påpekas att de familjer i högre inkomstlägen, som det här gäller, erhållit

en skatteskärpning i förhållande till barnlösa i samma skikt vilken uppväger

de sociala förmåner, som utgå till dem tack vare beliovsprövningens slopande

inom dessa delar av socialpolitiken.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har påpekat en speciell komplikation, som

skulle uppkomma genom barnavdragens utbytande mot barnbidrag. Formellt

kommer nämligen härigenom skatt att i alla familjer utgå på inkomster

från 2 500—3 000 kronor och uppåt. För familjer med barn kommer

denna skattedebitering visserligen att uppvägas och vida övervägas av samtidigt

erhållna barnbidrag. Men vid en eventuell utmätning skulle det befinnas

att skatt blivit påförd på inkomster som vida underskrida existensminimum,

vilket för familjer med flera barn måste anses ligga långt över ortsavdragens

nivå på 2 500—3 000 kronor. Skatteplikten skulle således icke lagligen

kunna effektueras, trots att samhället samtidigt skänkte familjen kontanta

belopp i form av barnbidrag. Det må härtill endast påpekas, att en anordning,

som innebär en faktisk förbättring, icke rimligen kan få förhindras av

de formella omständigheter, som i detta sammanhang antytts. Komplikationer

av exakt samma typ men i praktiken av betydligt allvarligare beskaffenhet

föreligga ständigt i fråga om den kommunala beskattningen, där familje
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

avdragen inklusive barnavdragen i allmänhet betydligt underskrida indrivningsfritt

existensminimum, utan att de lokala skattemyndigheterna fördenskull

yrkat på någon ändring. Liksom hittills får det här bli fråga om smidig

tillämpning från dessa myndigheters sida.

3. Bankningens avskaffande.

Den särskilda förhöjning av det skattefria ortsavdraget, som sker genom

bankningen — vilken redan vid 1938 års författningsändringar avskaffades

för ensamstående — skall enligt beredningens förslag avskaffas även för

andra skattskyldiga. I stället skall ett belopp motsvarande helt utnyttjad

bankningsdel inräknas i ortsavdraget som dessutom skall ytterligare höjas.

Beträffande beredningens motivering för avskaffande av bankningen vid den

statliga beskattningen — vid den kommunala beskattningen skall den fortfarande

finnas — hänvisas till betänkandet (s. 121—123).

Förslaget om bankningens avskaffande har i samtliga remissyttranden lämnats

utan erinran. I flera yttranden har anförts, att bankningens avskaffande

skulle innebära en betydande lättnad i det praktiska taxeringsarbetet. Länsstyrelserna

i Malmöhus och Hallands län ha i samband härmed framhållit

lämpligheten av att genomföra motsvarande ändring även beträffande kommunalbeskattningen.

Mot förslaget i nu förevarande del har jag intet att erinra. Frågan om Departenusntsbankningens

avskaffande vid den kommunala beskattningen anser jag mig chetmicke

kunna i detta sammanhang upptaga till prövning.

4. Ortsavdrag för gift skattskyldig.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med sin hustru är enligt gällande bestämmelser —- om man bortser från eventuella

barn — berättigad till grundavdrag och familjeavdrag för hustru. Ett

▼art av dessa avdrag, som alltsedan 1938 års författningsändringar äro lika

stora, utgör vid den statliga taxeringen i ortsgrupperna I—V respektive 600,

640, 680, 720 och 760 kronor. Sammanlagda samt ökade med helt utnyttjad

bankningsdel uppgå de sålunda till respektive 1 800, 1 920, 2 040, 2 160 och

2 280 kronor.

Beredningens förslag innebär, alt de angivna särskilda avdragen läggas

samman till ett, att detta sammanlagda avdrag höjes med fullt utnyttjad

bankningsdel, att den sålunda erhållna summan till följd av inträdd levnadskostnadsökning

höjes med ytterligare 30—40 procent samt att spännvidden

mellan avdraget i högsta och lägsta ortsgrupp minskas från nuvarande

21 procent till 16 procent. De statliga ortsavdragen för makar komma efter

dessa ändringar att utgöra respektive 2 500, 2 625, 2 750, 2 875 och 3 000 kronor.

Angående motiveringen för förslaget i denna del hänvisas till betänkandet

(s. 123—129).

opaginerad Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

I ett särskilt yttrande (betänkandet s. 301—303) föreslår beredningens ledamot

herr Rubbestad, alt dyrortsgrupperingen skall avskaffas samt att ortsavdraget

för gift skall bestämmas till ett för alla makar enhetligt belopp av

2 750 kronor.

Förslaget i vad det avser ortsavdraget för gift skattskyldig har i flertalet

remissyttranden icke mött några invändningar. Ett par länsstyrelser ha emellertid

uttalat betänkligheter mot den föreslagna höjningen av ortsavdraget.

Vidare ha i vissa yttranden framställts yrkanden om dyrortsgrupperingens avskaffande,

varjämte i några yttranden ifrågasatts mindre jämkningar beträffande

avdragsbeloppen. Slutligen har i ett par yttranden framhållits, att samordning

borde ske av ortsavdragen vid den statliga och den kommunala

beskattningen.

Socialstyrelsen anser bestämningen av ortsavdragens storlek i olika ortsgrupper

baserad på skäliga uppskattningar av levnadskostnadsminimum och

har i övrigt intet att erinra mot förslaget i förevarande del.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser förslaget om höjning av ortsavdragen

väl motiverat med hänsyn till den stegring i levnadskostnaderna, som skett

sedan 1938, då gällande ortsavdrag fastställdes.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser visserligen att beredningen anfört

godtagbara skäl för den föreslagna höjningen av ortsavdragen, men framhåller,

att bortfallet av skattskyldiga vid den statliga taxeringen skulle bliva

ganska stort och att vid stigande penningvärde verkningarna härav kunde

bliva mindre önskvärda. Med hänsyn till den försiktiga värderingen av naturaförmåner

torde särskilt på landsbygden många skattskyldiga med ganska

god levnadsstandard hålla sig vid en deklarerad inkomst som icke överstege

de föreslagna avdragen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att den avsevärda förhöjningen

av ortsavdragen som föreslagits medförde ett mycket betydande intäktsbortfall

som kunde inge vissa betänkligheter även om man icke vore

blind för att ett syfte med skattereformen vore att betydligt lindra skattebördan

för de lågt betalade.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån hyser stor tvekan om lämpligheten

av att genomföra förslaget i denna del innan dess verkningar blivit

ytterligare utredda. Länsstyrelsen framhåller, att höjningen av ortsavdragen

vid statsskattetaxeringen komme att få sin största betydelse genom dess återverkan

på skatteunderlaget och antalet skattebetalare samt anför vidare:

Vad beredningen härom anfört å s. 138—139 visar dock, att denna fråga

näppeligen blivit så beaktad, som sakens vikt tarvar. Beredningen har indirekt

givit belägg för erinring härom genom sitt uttalande och ställningstagande

till den samtidigt uppkommande frågan om ändring av ortsavdragen

även vid kommunalbeskattningen (s. 117).---Länsstyrelsen anser, att

redan den föreslagna ändringen i fråga om ortsavdragen vid statsbeskattningen

bort giva beredningen anledning till tvekan och att verkställa undersökning

om verkningarna. Ortsavdragens hittillsvarande teoretiska grund har otvivelaktigt

varit att från beskattning skulle undantagas viss del av den skattskyldiges

inkomst såsom svarande mot existensminimum för hans familj. Det har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

155

synts naturligt, att sådant avdrag för existensminimum, av hänsyn till dess

betydelse för det kommunala skatteunderlaget, icke kunnat hittills beredas de

skattskyldiga till större belopp än ungefär hälften, och för barn än mindre

del, av de statliga ortsavdragen. Men det torde vara lika uppenbart, att den

nu föreslagna uppjusteringen av de statliga ortsavdragen efter det nu försämrade

penningvärdet till ett väsentligt förhöjt belopp måste mötas med invändningen,

att hänsyn även härvidlag måste tagas till om och på vad sätt

skattetrycket därigenom förskjutes mer än rimligt. Man kan redan av den

förebragta utredningen konstatera, hur antalet skattebetalare därav skulle

ändrats från omkring 2 770 000 enligt 1945 års taxering ned till endast

1 800 000, om ändringen då varit genomförd (s. 138). Genom ortsavdragens

omläggning skulle sålunda frikallas från skattebetalning 970 000 personer.

Antalet inkomsttagare med inkomst över 600 kronor utgjorde 3 003 973 (enligt

SOS Skattetaxeringarna 1946 s. 37). Av dessa torde hittills endast omkring

230 000 genom ortsavdragen hava sluppit skattebetalning, ökningen genom

förslaget till 1 200 000 är betydande.

I vida kretsar har väl hittills varit ett talesätt, att taxeringarna å landsbygden

icke varit effektiva ulan berett möjlighet för landsortsbefolkningen

att^slippa lindrigare från .skatter än vad stadsbefolkningen kunnat göra. Det

har nog även förmenats, att det varit svårare att få inkomster av jordbruk

och rörelse riktigt taxerade, medan däremot särskilt löntagare blivit till fulla

beloppet uppskattade. Om och i den mån sakligt fog för sådan erinring funnits,

lärer emellertid eu följd av beredningens förslag närmast bliva, att anspråk

på skattebetalning måste uppgivas i förhållande till stora kategorier

inkomsttagare. Den förskjutning i skattebördan, som de angivna siffrorna giva

anvisning om, torde bliva en allvarlig konsekvens av förslaget, som näppeligen

bör med tystnad förbigås.

Här må erinras om att när värnskatten under krigsåren av statsmakterna

måste påläggas, det befanns angeläget att stadga betalningsskyldighet med

minst fem kronor för taxerat inkomstbelopp av 1 000 kronor, även om beskattningsbart

belopp ej fastställts. Den betalningsförmåga, som sålunda då

presumerats vara förefintlig och säkerligen även av psykologiska skäl med

fullt fog togs i anspråk, har förvisso haft avsedd verkan, att giva alla en

erinran om delaktighet i ansvar för det allmännas utgifter. Denna synpunkt

torde icke böra så radikalt förbytas i sin motsatta ytterlighet, som det nu

förevarande förslaget synes sikta till, att 40 procent av landets invånare med

inkomst över 600 kronor hädanefter skulle kunna känna sig fria från varje

omsorg och ansvar för det allmännas utgifter och hushållning. Detta må

anses vara olyckligt särskilt i betraktande av de tyngande, nya utgifterna för

sociala reformer, vilka gagna alla medborgare i landet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:

Genom den föreslagna höjningen av de skattefria avdragen kommer ett

mycket stort antal medborgare att helt befrias från direkt skatt till staten.

Anordningen motiveras med önskemålet att lämna ett belopp, som motsvarar

ett nutida existensminimum, obeskattat. Det kan dock ifrågasättas, om det

icke vore lämpligare att draga gränsen för skattskyldigheten något lägre och

för dessa inkomstgrupper tillämpa en mycket lag skatteskala, för att genom

skattskyldigheten giva vederbörande en klar föreställning om, att samhällsgemenskapen

också kräver gemenskap i bärandet av skattebördorna. Vidare

synas avdragen vara beräknade med hänsyn till dagens penningvärde. Uteslutet

är väl dock icke, att penningvärdet till någon del kan komma att framdeles

återställas, vid vilket förhållande avdragsbeloppen kunna komma att

te sig för höga.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Beträffande frågan om dyrortsgrupperingen ansluter sig länsstyrelsen

till den av Rubbestad avgivna reservationen. Länsstyrelsen anför

härom:

Då olikheterna i levnadskostnader i viss utsträckning kompenseras genom

de högre inkomster, som flertalet skattskyldiga åtnjuta på de dyrare orterna,

kan det icke vara behövligt att lämna en dylik kompensation också genom

ett högre statligt skatteavdrag. Spännvidden mellan dyra och billiga orter

krymper för övrigt successivt, och denna tendens torde komma att fortfara.

Under den relativt långa tid som en skatteförordning får beräknas komma

att gälla är det sannolikt, att skillnaden i levnadskostnader olika ortsgrupper

emellan kommer att ytterligare utjämnas. Även med hänsyn härtill synes det

lämpligt att borttaga dyrortsgraderingen av skatteavdragen vid det tillfälle,

som nu föreligger.

För dyrortsgrupperingens slopande uttala sig ytterligare ett par myndigheter.

Lantbruksstyrelsen framhåller sålunda, att förslaget om slopande av ortsgrupperingar

och införande av ett för hela landet skattefritt avdrag numera

syntes ha starka skäl för sig. Kompensation för eventuell dyrortsskillnad torde

böra lämnas endast på en väg och då lämpligen över lönesättningen. Att

även beskattningsvägen kompensera denna skillnad, som vore mycket svårberäknelig

och därför alltid högst diskutabel, syntes vara en onödig omgång.

Denna väg vore också till påtaglig nackdel för landsbygden. Ej minst i avsikt

att åtminstone i någon mån bidraga till ett fördröjande av landsbygdens

avfolkning torde därför en omläggning i sådan riktning böra vidtagas. Frågan

vore ur statsfinansiell synpunkt tämligen betydelselös, då den beräknade

skatteminskningen endast rörde sig om ett par miljoner kronor.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lån anför, att även om dyrortsgrupperingen

i och för sig vore motiverad borde dock övervägas huruvida densamma icke

kunde slopas med hänsyn till de stora praktiska fördelar detta skulle innebära.

Ett enhetligt ortsavdrag liggande vid medeltalet av de föreslagna skulle

medföra en ganska betydelselös försämring för skattskyldiga i de båda högre

ortsgrupperna men medföra avsevärd lättnad i taxerings- och debiteringsarbetet

samt därmed besparingar för det allmänna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför, att den dagliga erfarenheten om priserna

å olika orter och sådana fall då en familj måste göra sina uppköp eller

ha sina barn i skola å ort av högre ortsgruppering än bostadsorten gjorde

länsstyrelsen tveksam beträffande dyrortsgrupperingen, så mycket mera som

dess slopande skulle medföra en högst betydande lättnad särskilt vid handhavande

av den s. k. tabellskatten.

Beträffande storleken av ortsavdragen — liksom av de av länsstyrelsen

förordade bibehållna barnavdragen — förklarar sig länsstyrelsen icke

kunna på nu föreliggande utredning bilda sig något omdöme, samt anför

vidare:

Enligt länsstyrelsens uppfattning kunna dessa frågor nämligen icke avgöras

annat än i samband med dels frågan om motsvarande avdrag på kommunalbeskattningens

område och dels frågan om hur sambeskattningen av äkta

opaginerad Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

makar slutligen kommer att ordnas. Samtliga dessa frågor böra lösas på en

gång, då de alla gripa in i varandra. Genom en isolerad lagstiftning på det

ena området binder man lagstiftningen på det andra, det blir tvära kast och

oformligheter än på det ena, än på det andra området. Man skulle exempelvis

vilja ha reda på varför de skattefria avdragen på kommunalbeskattningj

ens område hittills varit så mycket mindre än vid statsbeskattningen. Att så

bör vara förhållandet, torde icke vara å priori givet. Man uppgiver detta vara

nödvändigt med hänsyn till de kommunala finanserna. Det är inget skäl.

Antingen har man förmåga att bära skatt, vare sig det är till staten eller

kommunen, eller också har man det icke. Avdragens olika storlek tyda på,

att kommunerna skulle ha haft företrädesrätt vid beskattningen framför

staten. Men vid exekutionen hava kommunerna enligt förmånsrättsordningen

kommit sist. Införandet av källskatten, som skapat en ny ordning i sistnämnda

hänseende, kan också tänkas aktualisera frågan, om den kommunala

skatteutjämningen. Av intresse vore att veta, i vilken utsträckning sådan

utjämning komme att ske. Till dessa och andra i samband med den kommunala

beskattningen stående frågor synes man böra taga ställning samtidigt

med att härmed sammanhängande spörsmål vid statsbeskattningen avgöras.

Vid beslut i lagstiftningshänseende i fråga om de skattefria avdragen bör

---vidare tillses, att kongruens såvitt möjligt kommer att råda med motsvarande

stadganden beträffande indrivningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län — som i princip biträder förslaget i denna

del — framhåller också lämpligheten av att de belopp som ansåges motsvara

existensminimum vore gemensamma vid all taxering, varigenom undvekes

taxeringar utan reell innebörd och från början irrationellt indrivningsförfarande.

Dessa synpunkter ägde ökad tyngd genom källskattens införande.

Efter hand torde detta system medföra att »skatten» mer än förut framstode

som en odelbar tribut till det allmänna utan aktgivande å vad som därav

fölle å stat eller kommun. Alt olika regler skulle gälla i fråga om t. ex.

skattepliktsgränsen och ortsavdragen för statlig och kommunal skatt torde

då närmast framstå som utslag av en onaturlig skattebyråkrati.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att skiljaktighetema mellan

den statliga och den kommunala skattelagstiftningen borde bortarbetas i stället

för att ytterligare förstoras.

Kammarrätten samt länsstyrelsen i Jönköpings län påpeka, att ortsavdragen

i ortsgrupperna II och IV i verkligheten bleve 2 630 respektive 2 880

kronor i stället för föreslagna 2 625 och 2 875 kronor, samt ifrågasätta därför,

att avdragen redan i författningstexten bestämdes till de angivna avjämnade

beloppen. Länsstyrelsen framhåller, att vid ortsavdragens fastställande

till jämna tiotal kronor den fördelen ernåddes att en kontroll av taxeringslängdens

kolumner för taxerad inkomst, statligt ortsavdrag och beskattningsbar

inkomst kunde ske vid summeringen, samt anför dessutom:

De föreslagna ortsavdragen äro grundade på de nuvarande ortsavdragen

för äkta makar med tillägg av 50 %, motsvarande helt utnyttjad bankningsdel,

varefter de sålunda erhållna beloppen, ytterligare höjts på grund av sedan

år 1938 inträdd stegring i levnadskostnaderna. Sistnämnda höjning

varierar mellan 39 °/o i ortsgrupp I och 31,6 °/o i ortsgrupp V. Det ligger sålunda

icke något enhetligt system till grund för de föreslagna ortsavdragen.

Spännvidden mellan ortsavdragen i lägsta och högsta ortsgruppen är enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

I>ep*jriem,ents
chefen.

förslaget 500 kronor mot för närvarande 320 kronor, d. v. s. efter Jämkning

480 kronor. Med hänsyn till vad ovan anförts och då spännvidden mellan

ortsgruppema i föreslagen ny löneplan väsentligt minskats samt föranlett

höjning inom lägsta ortsgruppen och sänkning i den högsta, synes det i ortsgrupp

I efter en prisstegring av 40 %> framräknade beloppet 2 520 kronor icke

böra sänkas utan i konsekvens med principen vid ortsgrupperingen i löneavseende

höjas. I ortsgrupp V har däremot det efter ovannämnda prisstegringsprocent

framräknade beloppet, 3 192 kronor, föreslagits nedsatt till 3 000

kronor, vilket överensstämmer med principen i den nya löneplanen. Spännvidden

mellan ortsavdrag synes därför böra minskas till 400 kronor och

ortsavdragen bestämmas till i ortsgrupp I 2 600 kronor, i ortsgrupp II 2 700

kronor, i ortsgrupp III 2 800 kronor, i ortsgrupp IV 2 900 kronor och i ortsgrupp

V 3 000 kronor. Detta innebär, att ortsavdaget för äkta makar i samtliga

ortsgrupper blir 1 000 kronor större än för ensamstående. Ur taxeringsteknisk

synpunkt skulle ortsavdrag i jämna 100-tal kronor för såväl äkta makar

som ensamstående innebära en ytterligare och synnerligen välbetänkt förenkling

vid bestämmande av beskattningsbara inkomster samt möjliggöra

en effektiv kontroll av dessa vid taxeringslängdemas summering.

Länsstyrelsen i VÖsterbottens län förordar också avdragens avjämning till

respektive 2 600, 2 700, 2 800, 2 900 och 3 000 kronor. Spännvidden mellan

ortsavdragen skulle då uppgå till allenast 13,33 procent mot föreslagna 16,67

procent. Med hänsyn till den fortgående sammanpressningen av skillnaderna

i levnadskostnaderna mellan ortsgruppema, syntes denna ned pressning

redan nu av spännvidden vara att föredraga framför möjligheten att relativt

snart behöva företaga ändring i den av beredningen föreslagna spännvidden.

Länsstyrelsen i Hallands län förordar ortsavdragens avrundning till jämna

10-tal samt ifrågasätter för att skillnaden mellan avdragen i de olika ortsgruppema

skulle bliva lika stor i jämna tiotal kronor, att spännvidden mellan

högsta och lägsta ortsgruppen beräknades till precis 16 procent av högsta

ortsavdraget 3 000 kronor, d. v. s. till 480 kronor, därvid ortsavdragen skulle

bliva respektive 2 520, 2 640, 2 760, 2 880 och 3 000 kronor.

Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som ansluter sig

till förslaget om dyrortsgrupperingens slopande, vill lämna frågan, till vilka

belopp de för alla orter lika avdragen borde bestämmas, öppen för fortsatt

utredning, därvid också spörsmålet om äkta makars beskattning borde närmare

prövas. Uppfattningen alt levnadskostnaderna för makar vore blott 50

procent högre för ensamstående syntes bottna i en undervärdering av hustruns

arbetsinsats i hemmet. Om en gift kvinna icke skulle hänvisas till lägre

levnadsstandard än en anställd tjänarinna borde hon få åtnjuta samma ortsavdrag

som ensamstående. Därigenom skulle de ofta påtalade olägenheterna

av sambeskattning av äkta makar något minskas, särskilt för mindre inkomsttagare.

Till frågan om ortsavdraget för gift skattskyldig liksom den särskilda därmed

sammanknippade frågan om dyrortsgrupperingen torde jag få återkomma

samtidigt med behandlingen av ortsavdraget för ensamstående (se nästa

avsnitt).

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

159

5. Ortsavdrag för ensamstående skattskyldig.

Det statliga ortsavdraget för ensamstående skattskyldig är sedan 1938 års

ändringar beträffande den statliga beskattningen inlagd i en vid statsskatteförordningen

fogad tabell, som för särskilda taxerade belopp och ortsgrupper

utvisar det beskattningsbara beloppet. Innebörden i denna tabell är i stort

sett att ensamstående erhåller grundavdrag (= halva avdraget för gift) med

tillägg av bankningsdel d. v. s. han får avdrag i respektive ortsgrupper med

900, 960, 1 020, 1 080 och 1 140 kronor. Då det taxerade beloppet överstiger i

de olika ortsgruppema respektive 5 000, 5 100, 5 200, 5 300 och 5 400 kronor,

börjar emellertid avdraget reduceras. Denna reduktion sker därefter kontinuerligt

med i stort sett 10 kronor för varje 100-tal kronors ökning av det taxerade

beloppet så att ortsavdraget helt bortfaller, då det taxerade beloppet

uppgår till respektive 14 000, 14 300, 14 600, 14 900 och 15 200 kronor.

Enligt förslaget skall ortsavdraget för ensamstående bestämmas till belopp,

som för de lägsta inkomstskikten motsvarar 2U av ortsavdraget för gift skattskyldig.

Avdraget skall alltså utgöra respektive 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och

2 000 kronor. Reduktionen börjar emellertid redan vid taxerad inkomst

av respektive 2 600, 2 700, 2 800, 2 900 och 3 000 kronor. Reduktionen

sker med 12,5 procent av det ursprungliga avdraget per 1 000 kronors

ökning av den taxerade inkomsten och avslutas vid taxerad inkomst av

respektive 10 600, 10 700, 10 800, 10 900 och 11 000 kronor. Reduktionen börjar

alltså tidigare och sker i hastigare tempo än enligt nuvarande bestämmelser.

Spännvidden mellan avdragen i högsta och lägsta ortsgrupp är däremot

enligt förslaget nästan lika stor som nu, nämligen 20 procent mot nuvarande

21 procent.

Jämväl beträffande denna fråga hänvisas i övrigt till beredningens betänkande

(s. 129—135).

I ett särskilt yttrande (s. 274—281) föreslå beredningens ledamöter herrar

Andersson och Sundén, att ortsavdraget för ensamstående skall bestämmas

till belopp, som med 200 kronor understiger det av majoriteten förordade,

nämligen i respektive ortsgrupper till 1 400, 1 500, 1 600, 1 700 och 1 800

kronor.

I ett annat särskilt yttrande av beredningens ledamot herr Rubbestad (s.

301—303) föreslås, att ortsavdraget för ensamstående skall med avskaffande

av dyrortsgrupperingen bestämmas till ett för alla skattskyldiga av denna

kategori enhetligt belopp av 1 800 kronor.

Förslaget har i förevarande del lämnats utan erinran i flertalet remissjjtt~

ramlen. I några har emellertid förordats, att ensamståendes ortsavdrag skall

bestämmas enligt den av Andersson och Sundén anförda reservationen eller

till ännu lägre belopp. I ett par yttranden ha slutligen principiella invändningar

mot det såväl enligt nuvarande som enligt föreslagna bestämmelser

gällande systemet med fallande avdrag vid stigande inkomst framförts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Riksråkenskapsverket framhåller, att ett ställningstagande till förslaget i

förevarande del försvårades av att utredningen rörande sambeskattningen av

äkta makar icke förelåge avslutad. Lösning av sambeskattningsfrågan kunde

föranleda en omarbetning av skatteskalorna för inkomstskatten och det vore

en allvarlig brist i förslaget att denna viktiga fråga där icke bragts till lösning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner det ägnat att förvåna, att beredningen

icke kunnat framkomma med annat förslag än ett som hjälpte till att ytterligare

skärpa missförhållandena mellan å ena sidan äkta makars och å andra

sidan ensamståendes taxeringar, samt anför vidare:

Redan med nuvarande system, där ju dock ortsavdraget för äkta makar

är dubbelt så stort som det för enskilda skattskyldiga, har ju framkommit

påtagbara olägenheter, vilka man på allt sätt strävat att råda bot emot. Skulle

det av beredningen framlagda förslaget, enligt vilket ortsavdraget för ogift

skattskyldig höjts till 2/3 av det för äkta makar, nu vinna godkännande, komme

detta att innebära, att påtalade olägenheter bleve än mera markanta och

skulle i än högre grad än för närvarande är fallet främja de lösa förbindelserna.

Detta kan omöjligen vara förenligt med det allmännas intressen, och

länsstyrelsen måste för sin del bestämt reagera häremot. Under inga förhållanden

bör avdraget för ogift bestämmas till högre belopp än hälften av det

för gift fastställda. Då vad beredningen i sistnämnda avseende föreslagit redan

i och för sig förefaller i högsta laget, torde emellertid rättelse icke böra

ske på det sätt, att ortsavdraget för gifta höjes, utan snarare så att det för

ogifta sänkes. Det måste också ur samhällsmoralisk synpunkt anses mindre

välbetänkt att låta en alltför stor grupp yngre inkomsttagare, om vilka det här

ju nästan uteslutande är fråga, bliva helt fritagen från en välavvägd andel i

de allmänna förpliktelserna.

Länsstyrelserna i Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands

och Jämtlands län ifrågasätta, att ortsavdragen för ensamstående bestämdes i

enlighet med den av Andersson och Sundén inom beredningen anförda reservationen.

Sistnämnda länsstyrelse framhåller, att i den kategori av skattskyldiga

som med de av beredningen föreslagna ortsavdragen skulle befrias från

skatt, kunde inrymmas hemmasöner, hemmadöttrar och hembiträden med

»allt fritt» och dessutom kontant lön å 1 000—1 200 kronor. Dessa måste emellertid,

även om man räknade med att de hade kommunalskatt att erlägga,

anses i regel ha minst lika stor förmåga att betala skatt till staten som gifta

skattskyldiga med eller till och med utan barn, som, sedan mat och bostad

med värme, lyse, tvätt m. m. och samtliga skatter betalts hade endast 1 000—

1 200 kronor att disponera över.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det ur rättvisesynpunkt icke oskäligt

att ensamstående i jämförelse med nuvarande skatt erhölle något mindre

skattelättnad än som föreslagits, om därigenom skatteskärpningen för familjeförsörjare

med barn i vissa inkomstskikt kunde undvikas. Länsstyrelsen

åberopar en av länsstyrelsen utarbetad tabell, utvisande skatten för ensamstående

i olika inkomstskikt enligt beredningens majoritet, enligt reservanterna

och enligt nu gällande bestämmelser samt anför i anslutning härtill:

Av tabellen framgår, att i ortsgrupp II skatten för ensamstående med ett

taxerat belopp av 2 500 kronor blir 196 kronor 35 öre enligt gällande bestäm
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

161

melser, 110 kronor enligt minoritetsförslaget och 88 kronor enligt majoritetsförslaget

samt med ett taxerat belopp av 6 500 kronor 791 kronor 20 öre enligt

gällande bestämmelser, 826 kronor 76 öre enligt minoritetsförslaget och

800 kronor 36 öre enligt majoritetsförslaget. 1 orlsgrupp V blir skatten för ensamstående

med ett taxerat belopp av 2 500 kronor 161 kronor 92 öre enligt

gällande bestämmelser, 77 kronor enligt minoritetsförslaget och 55 kronor

enligt majoritetsförslaget samt med ett taxerat belopp av 6 500 kronor 759

kronor 17 öre enligt gällande bestämmelser, 786 kronor 28 öre enligt minoritetsförslaget

och 758 kronor 12 öre enligt majoritetsförslaget. Även minoritetsförslaget

medför i jämförelse med nuvarande beskattning en icke oväsentlig

skattelättnad för ensamstående i lägre inkomstskikt. Sistnämnda förslag

medför i jämförelse med majoritetsförslaget för ensamstående i inkomstskikt

under 5 500 kronor en minskad skattelättnad å högst 34 kronor.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser sig icke kunna tillstyrka förslaget i

förevarande del, enär reduceringen och bortfallet av ortsavdrag för ensamstående

vid högre inkomst strede mot grundprincipen, att skatt icke borde

utgå å belopp som erfordrades för bestridande av nödiga levnadskostnader.

Vad man velat vinna med reducering av ortsavdraget syntes i stället kunna

ernås genom skärpning av skatteskalan, vilket av flera skäl vore att föredraga.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser att ortsavdrag motsvarande

existensminimum för ensamstående borde återinföras. Att ortsavdragen

varierade i olika inkomstlägen och måste sökas i en ofta icke tillgänglig tabell

försvårade för de skattskyldiga kontrollen av skatteberäkningen och kunde

även ur denna synpunkt icke försvaras.

Departementschefen.

Genom antagande av beredningens förslag skulle skattepliktsgränsen för

äkta makar i mellersta ortsgrupp böjas från nuvarande 1 360 kronor —■

hankat 2 040 — till 2 750 kronor utan bankning. För ensamstående är ortsavdraget

minst 810 kronor och i princip 1 020 kronor; här liöjes nu skattepliktsgränsen

till 1 800 kronor. Ett stöd för beredningens förslag på denna

punkt har utgjorts av de nedan (s. 211) refererade uppgifterna om tillämpade

normer för indrivningsfritt existensminimum.

Stor enighet har bland remissinstanserna rått om behovet av en skattesänkning

i de allra lägsta inkomstklasserna. Sålunda ha inga starkare invändningar

rests mot de föreslagna ortsavdragen för äkta makar (bortsett

från frågan om dyrortsgrupperingen). Ej heller ha några invändningar riktats

mot avskaffandet av bankningen.

Från några håll ha dock farhågor framförts med tanke på att alltför många

personer genom att helt befrias från statlig skatt skulle förlora varje känsla

av medansvar i det allmännas angelägenheter.

Någon bestämd norm för det skattefria avdragets storlek är givetvis icke

möjlig att uppställa. Man har ofta talat om alt existensminimum borde vara

skattefritt. Även existensminimum är emellertid ett obestämt begrepp. Godtyckligheten

i varje avgörande i detta hänseende demonstreras bl. a. av det

Bihting till riksdagens protokoll li)M. 1 snml. Nr 212.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

förhållandet att olika avdragsbelopp tillämpas vid kommunal och statlig beskattning.

Icke minst på grund av den kommunala beskattningens höjd måste

det anses befogat att — oavsett vilket belopp man eventuellt skulle kunna

fastställa såsom existensminimum — befria de lägsta inkomstskikten från

statlig inkomstskatt. Det är icke sannolikt att de inkomsttagare — ca 1 milj.

— för vilka detta bleve resultatet av beredningens förslag, fördenskull komma

att känna sig fria från omsorg och ansvar för det allmännas utgifter och

hushållning, helst som övergången till källskattesystemet gör det ganska

svårt för den enskilde att hålla någon skillnad på statlig och kommunal beskattning.

Det må dessutom påpekas, att de nu föreslagna avdragen i stort

sett betingas av penningvärdets fall och att antalet skattskyldiga enligt beredningens

beräkningar skulle komma att bli betydligt större än vid mitten

av 1930-talet. I stort sett gäller det dock endast ett återställande av före

kriget rådande förhållanden på detta område.

Även beträffande ensamstående har enighet rått om att en skattesänkning

borde genomföras i de lägsta inkomstklasserna genom höjning av ortsavdraget.

Här föreligger dock oenighet om hur mycket avdragen borde höjas.

Såsom tidigare nämnts ha reservanterna i beredningen föreslagit 200 kronor

lägre ortsavdrag för ensamstående, vilket skulle resultera i 20 å 30 kronor

högre skattebelopp i inkomstlägena upp till 10 000 kronor, detta för att

möjliggöra skattesänkning i stället för skattehöjning i de högsta inkomstklasserna.

Några remissinstanser ha likaledes förordat lägre ortsavdrag för

ensamstående under det att de flesta lämnat majoritetsförslaget utan invändning.

Det må här erinras därom, att de ensamstående skattskyldiga ej

endast utgöras av ungdomar med en förhållandevis god standard utan även

till stor del av förut gifta åldringar och sannolikt åtskilliga som på grund av

nedsatt arbetsförmåga ej haft ekonomiska möjligheter att ingå äktenskap och

bilda familj. Det är riktigt att en stor del av de ogifta inkomsttagarna kunna

ha uppnått en relativt hög inkomstslandard redan vid unga år. Till den särskilda

skrattekraft, som föreligger hos denna grupp, kan viss hänsyn anses

ha tagits genom den snabbare avveckling av ortsavdragen för ensamstående

vid stigande inkomst, vilken föreslagits av beredningen.

Otvivelaktigt är det riktigt, såsom påpekats av någon länsstyrelse, att de

ensamståendes kategori särskilt på landsbygden innefattar åtskilliga hemmasöner

och andra inkomsttagare med naturainkomster i hemmet, vilka icke

bli utsatta för taxering till fulla värdet. Det är dock icke möjligt att med

tanke på dessa speciella kategorier förorda lägre ortsavdrag för samtliga

ensamstående skattskyldiga.

Det av beredningens majoritet föreslagna ortsavdraget för ensamstående

motsvarar två tredjedelar av ortsavdraget för gifta skattskyldiga. Enligt nu

gällande bestämmelser har skillnaden varit större, 40—50 procent av avdraget

för barnlös familj. Fastställandet av en minskad olikhet mellan avdragsbeloppen

för familjer och ensamstående motiveras av skatteberedningens

majoritet med en hänvisning till praxis i sådana fall där socialvårdande

myndigheter med hänsyn till praktiska behov haft att fastställa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

163

understöd, avsedda att ge en nödtorftig försörjning vid inkomstbortfall. I

dessa fall har, såsom närmare redovisats i betänkandet (s. 130), behovet av

understöd för ensamstående befunnits utgöra omkring två tredjedelar av

behovet för samboende äkta makar. Praxis i fråga om existensminimum vid

indrivning har genomgående utvisat en ännu mindre differens. Skulle denna

användas såsom norm för bestämmandet av skattefritt existensminimum för

ensamstående i förhållande till samboende äkta makar bleve resultatet en än

större reduktion av den nuvarande olikheten i avdragsbeloppen. Avdraget

för ensamstående finge då fastställas till tre fjärdedelar eller fyra femtedelar

av avdraget för barnlösa familjer.

Vid fastställandet av en lämplig relation mellan avdragsbeloppen för ensamstående

och gifta bör dessutom observeras, att denna relation indirekt

även påverkar relationen mellan skattebeloppen för ensamstående i förhållande

till familjer med barn. Ifall barnbidragen räknas såsom negativ skatt

kommer i framtiden, efter genomförande av skatteberedningens majoritetsförslag,

förhållandet mellan skatterna för ensamstående och barnfamiljer

att ha förskjutits mycket avsevärt till de senares fördel i alla de inkomstgrupper

där ortsavdrag för ensamstående f. n. utgår, detta trots den större

höjning som föreslås i ortsavdragen för ensamstående.

Föreliggande förslag kan sägas innebära en relativ reduktion i den del av

det nya ortsavdraget, vilken motsvarar nuvarande hustruavdrag. Detta utgör

icke ett uttryck för låg värdering av det kvinnliga hemarbetet, såsom en remissinstans

anfört. Den motsatta slutsatsen skulle vara mera befogad. Ju

högre man uppskattar värdet av det kvinnliga hemarbetet och alltså av den

naturainkomst, som genom detta arbete tillföres familjen, desto mindre anledning

finnes att utöver den automatiska skattebefrielsen för denna naturainkomst

också ge en ytterligare skattebefrielse för en del av familjens taxerade

inkomst. Förhållandet blir ett annat när hustrun har förvärvsarbete

utom hemmet och vissa merkostnader härigenom uppstå för hemmets skötsel.

Föreliggande föislag till avvägning mellan avdragen för ensamstående

och gifta skattskyldiga, vilket i och för sig ökar samtaxeringens effekt

att medföra skattehöjning när båda makarna ha beskattningsbar inkomst över

en viss nivå, måste därför ses mot bakgrunden av det i förslaget införda särskilda

avdraget för förvärvsarbetande hustru. (Se s. 170.)

Den skattefria naturainkomst, som erhålles genom en hemarbetande hustrus

arbetsinsats, kan icke beräknas växa vid stigande inkomst för maken.

Relativt taget spelar den alltså största rollen i de lägsta inkomstskikten såsom

utjämnande faktor mellan levnadsstandarden för familjer och för ensamstående

med samma kontantinkomst. Skatteförmågan för en familj kan

därför icke anses stiga lika snabbt med stigande taxerad inkomst som skatteförmågan

för ensamstående. Till detta har hänsyn tagits i och med den

successiva reduktionen av ortsavdragen för ensamstående vid stigande inkomstnivå.

Skatteberedningen har ansett att denna avveckling av avdragen

för ensamstående skulle kunna göras snabbare än enligt nuvarande system.

Härigenom förbytes skattesänkningen i höjning för de ensamstående redan

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

vid omkring 10 000 kronors inkomst under det att familjer utan barn erhålla

sänkning ända upp i inkomstläget närmast över 25 000 kronor. Detta

innebär att de ensamståendes större skattekraft utnyttjas utan att de högsta

marginalskattesatsema, med åtföljande risker för negativa återverkningar,

för deras del bli högre än för familjeförsörjarna.

I fråga om dyrortsgrupperingen av ortsavdragen har skatteberedningen

i anslutning till 1943 års dyrortskommittés betänkande förordat en

viss minskning av spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp. Denna

skulle enligt förslaget komma att uppgå till omkring 16 procent för gift och

20 procent för ogift skattskyldig. Häremot har reservation avgivits av herr

Rubbestad, vilken förordat ortsavdragens fastställande till lika belopp för

hela landet. De flesta remissinstanser ha lämnat majoritetsförslaget utan erinran.

Några ha emellertid förordat reservationen. Några nya synpunkter utöver

vad som anförts i reservationen ha härvid knappast framkommit.

Otvivelaktigt kvarstår, trots den prisutjämning, som försiggått under senare

år, olikhet i levnadskostnader mellan olika orter såsom påvisats av 1943

års dyrortskommitté. Vid beskattningen tillkommer dessutom det förhållandet

att taxeringarna på landsbygden till stor del avse naturainkomster, vilka

i allmänhet värderas i underkant. Landsbygdsbefolkningen skulle säkerligen

icke ha någon förståelse för en taxering, vid vilken naturainkomsterna upptoges

till samma värde som kostnaderna för samma förmåner i Stockholm

eller annan högre dyrort. Argumentet att lönerna i allmänhet äro högre på de

högre dyrortema och att detta är tillräckligt såsom kompensation för olikheten

i levnadskostnader synes icke heller hållbart. För full jämlikhet måste

såväl löner som avdrag ha samma realvärde på de olika orterna och således,

uttryckta i pengar, vara större på de dyrare än på de billigare orterna.

I annat fall blir skatten, reellt och icke endast i pengar räknat, större på den

dyrare orten än på den billigare. I den mån lönerna på högre dyrorter ge

mer än full kompensation för de höga levnadskostnaderna resulterar delta

givetvis i högre skatt även om ortsavdragen dyrortsgrupperats. Att genom ett

skatteavdragssystem, som skulle speciellt gynna de lägre dyrorterna bidraga

till att motverka landsbygdens avfolkning synes principiellt mindre tilltalande.

I den mån åtgärder i sådant syfte skola vidtagas är detta en fråga

som faller under jordbrukspolitiken och icke under skattepolitiken.

Såsom några remissinstanser påpekat skulle ett slopande av dyrortsgrupperingen

medföra en i och för sig värdefull administrativ förenkling. Det

synes emellertid icke försvarligt att fördenskull genomföra en omläggning

som för en enskild skattskyldig i högsta dyrort skulle innebära en ökning

av hans skattebörda med ett belopp, som motsvarar marginalskattesatsen på

de 250 kronor, varmed hans beskattningsbara inkomst skulle komma att ökas

genom en dylik utjämning av ortsavdragen.

Under åberopande av de ytterligare synpunkter, som här anförts, får jag

förorda ett antagande av skatteberedningens förslag på förevarande punkter

i oförändrat skick.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 212.

165

6. Ortsavdrag för ogift (och jämställd) skattskyldig med barn.

Då ogift skattskyldig (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild)

eller gift skattskyldig, som icke sammanlever med sin hustru, har hemmavarande

eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18

år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst, är den skattskyldige enligt

nuvarande bestämmelser berättigad åtnjuta såväl grundavdrag som familjeavdrag

för barnet. Någon reduktion av grundavdraget vid högre inkomster

äger därvid ej rum. Därest båda föräldrarna till visst barn på grund av vad nu

sagts skulle vara berättigade till avdrag för barnet, skall envar av föräldrarna

erhålla halvt avdrag. Ogift skattskyldig, som under beskattningsåret

haft husföreståndarinna och därjämte hemmavarande barn, för vilket h^n

varit berättigad erhålla lamiljeavdrag, äger dessutom åtnjuta familjeavdrag

för husföreståndarinnan med hälften av det belopp som tillkommer skattskyklig

för hustru.

Enligt beredningens förslag skall ogift skattskyldig samt gift skattskyldig

som ej sammanlever med sin hustru med hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn, för vilket rätt till barnbidrag förelegat,

äga åtnjuta ortsavdrag med samma belopp som ensamstående skattskyldig

men utan reduktion av avdraget vid högre inkomster. Avdraget skall

sålunda utgöra för respektive ortsgrupper 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och

2 000 kronor oavsett inkomstens storlek. Förutsättningen för rätten att åtnjuta

ortsavdrag i detta fall skall emellertid vara, att den skattskyldige har

vårdnaden om barnet. Det skall sålunda endast kunna tillkomma den ene av

föräldrarna.

Därest ogift skattskyldig med hemmavarande barn anställer husföreståndarinna,

skall han enligt förslaget äga åtnjuta ortsavdrag med samma belopp

som om han varit gift, d. v. s. med respektive 2 500, 2 625, 2 750, 2 875 och

3 000 kronor. Han skall sålunda enligt förslaget komma i samma ställning

som om han levt tillsammans med hustru och icke som nu få nöja sig med

halvt hustruavdrag i dylikt fall.

Angående motiveringen för beredningens förslag hänvisas till betänkandet

(s. 135—138).

Förevarande del av förslaget har endast berörts i ett fåtal remissyttranden.

I dessa yttranden ha vissa erinringar framförts, därvid särskilt framhållits,

att jämväl ensamstående, som vore underhållspliktig mot barn utan alt ha

vårdnaden om detsamma, borde komma i åtnjutande av skattelättnad.

Kammarrätten påpekar, att beredningen på en punkt bibehållit en anordning,

som i själva verket innebure ett barnavdrag, nämligen för ogifta och

med dem likställda skattskyldiga med taxerad inkomst överstigande ett belopp,

som inom olika ortsgrupper uppginge till 2 600—3 000 kronor, eftersom

den reduktion av ortsavdraget som vid högre inkomster än de nyss angivna

inträdde och som avslutades med ortsavdragens bortfallande vid eu

taxerad inkomst av 10 600—11 000 kronor för ifrågavarande skattskyldiga

med barn icke skulle äga rum. Kammarrätten anför vidare:

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 212

Denna skattelättnad skall enligt förslaget, då det gäller makar som icke

levt tillsammans, tillkomma den av föräldrarna som haft vårdnaden om

barnet. Därest skattesystemet skall avpassas efter skatteförmågan, torde

emellertid skattelättnaden på sätt nu gäller böra tillkomma den av föräldrarna

som av sin inkomst bekostar barnets uppehälle. Tanken på någon

sorts kompensation för ett personligt besvär, vars värde icke taxeras såsom

inkomst, synes icke böra vinna beaktande i detta sammanhang. Skattelättnaden

synes fastmera böra utgöra en kompensation för den minskning i

skatteförmågan, som uppkommer genom att en del av en persons skattepliktiga

inkomst åtgår till underhåll av barnet, i synnerhet som denne make

ofta icke erhåller barnbidrag. Att den make som har vårdnaden om barnet

skulle hava kunnat förvärva större inkomst, om barnet icke funnits, torde

ej heller kunna anföras som skäl, då ett avdrag från en icke taxerad inkomst

lärer vara principiellt oriktigt. Särskilt påtagligt blir förhållandet, då den

ena av makarna, vanligen modern, har vårdnaden om flera barn och för

äem uppbär så stort underhållsbidrag, att hon själv har sitt uppehälle av

detsamma. Skattelättnaden blir då meningslös.

Med beredningens ståndpunkt, att hänsyn till försörjningsbördan vad beträffar

barn icke skall tagas inom beskattningens ram, blir den ifrågavarande

bestämmelsen mera förklarlig men synes dock otillfredsställande. Äkta makar

erhålla vid beskattningen icke någon skattelättnad för de ökade besvär

och kostnader som uppkomma genom födelsen av barn. För ensamstående

skulle däremot införas en skattelättnad, oberoende av om han bekostade barnets

underhåll. Denna skattelättnad skulle icke alls beröra de allra lägsta

inkomstgrupperna utan får sin huvudsakliga betydelse först inom högre inkomstklasser,

men där skulle den motsvara ett avdrag på 1 600—2 000 kronor,

och minskningen av statsskatten alltså maximalt kunna uppgå till 1 400

kronor, vilken minskning skulle tillkomma den skattskyldige vid sidan av

barnbidraget.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter med hänsyn till den obillighet,

vartill förslaget skulle leda därigenom att den av föräldrarna som hade vårdnaden

om barnet ensam skulle såväl åtnjuta barnbidraget som få behålla ortsavdraget

oavsett inkomstens storlek, om icke möjlighet borde beredas den som

erlade barnuppfostringsbidrag för barn, över vilket vårdnaden tillkomme annan,

att, där hans skatteförmåga till följd av underhållsskyldighetens fullgörande

väsentligt nedsattes, komma i åtnjutande av särskilt avdrag vid sidan

av ortsavdraget.

Länsstyrelsen i Värmlands län anmärker, att skillnaden i skattebelastning

mellan ogift skattskyldig med barn i sin vårdnad och annan ogift skattskyldig

med barn bleve påtaglig, samt anför vidare:

Den, som har barnet i sin vårdnad, får ett ortsavdrag, även om han är ogift,

samt hela barnbidraget (huruvida här en uppdelning av bidraget är avsedd

är ej känt för länsstyrelsen, och i varje fall torde en sådan uppdelning vara

svår att genomföra i praktiken), medan den andre icke får någon lättnad i

sin börda även om han ordentligt fullgör sin underhållsplikt. Han får ju

jämlikt 20 § kommunalskattelagen icke göra avdrag för sina utbetalningar för

barnet. Särskilt om en skattskyldig är frånskild och omgift samt har försörjningsskyldighet

i det nya äktenskapet — vilket torde vara ett icke ovanligt

fall i alla inkomstlägen — kan det icke vara riktigt att beröva honom den

lättnad i beskattningen, som för närvarande beredes honom för barnen i det

tidigare äktenskapet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

167

EU annat fall, där tveksamhet om de föreslagna bestämmelsernas innebörd

kan komma att yppa sig, föreligger där barnens föräldrar leva tillsammans

men icke ingått äktenskap. Här kan man måhända icke utgå ifrån att skattskyldig

»haft husföreståndarinna hos sig anställd», och under alla förhållanden

är det antagligt, att åtskilliga beskattningsnämnder icke anse sig kunna

hänföra dylika fall under stycket 3 i 8 § 1 mom. av den föreslagna förordningen

om statlig inkomstskatt. Huruvida för dylikt fall nästa stycke i samma

lagrum skall tillämpas, kan också vara tveksamt. Enligt gällande lag tillkommer

för barn utom äktenskap vårdnaden modern, och det kan tänkas

olämpligt att enbart av skattetekniska skäl överflytta vårdnaden på fadern,

som måhända icke heller bör uppbära barnbidraget. Enligt länsstyrelsens förmenande

borde skattskyldig, som sammanbor med modern till deras gemensamma

barn i skattehänseende behandlas såsom om parterna vore gifta, och

detta borde direkt bestämmas i vederbörande författning.

Visserligen har beskattningsnämnd i här antydda fall möjlighet att bevilja

ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Då detta emellertid blir beroende

på beskattningsnämnds beprövande, kan det ej väntas, att de påvisade olägenheterna

av beredningens förslag härigenom komma att undanröjas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att bestämmelserna om barnbidrag och

skatteavdrag borde samarbetas så att föräldrarna till barn, varom här vore

fråga, kompenserades för underhållskostnaderna i stort sett i förhållande till

deras andel i samma kostnader.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att det förhållandet att rätten

till oreducerat avdrag för barn knutits till vårdnaden vid den praktiska tilllämpningen

kunde i en del fall giva anledning till tvekan om vem av föräldrarna,

som skulle tillgodoräknas nämnda förmån. Särskilt kunde så bliva

fallet om barnet vore utackorderat som fosterbarn eller omhändertaget för

samhällsvård. Bättre syntes vara att göra förmånen beroende av om någon

av föräldrarna hade barnet i sin vård.

Sambcskattningssakkunniga anföra:

Mot förslaget att bryta med nu gällande bestämmelser, att skattskyldig,

så snart han blott i någon mån fullgör underhållsplikt mot barn, skall erhålla

grundavdrag såsom familjeförsörjare, är intet att i princip erinra. I

visisa fall kunna dock de föreslagna reglerna leda till obilliga konsekvenser.

Beträffande t. ex. barn utom äktenskap eller barn i upplösta äktenskap,

för vilket modern såsom vårdnadshavare är bidragsberättigad, vilket lärer

vara förhållandet i de ojämförligt flesta av dessa fall, blir följden av beredningens

förslag, att modem erhåller 1) oreducerat ortsavdrag vid sin taxering;

2) statligt barnbidrag (skattefritt) å 200 kronor per barn; 3) det kontanta

underhållsbidraget från fadern (skattefritt), medan fadern taxeras såsom

ensamstående och icke i någon form får lindring i sin beskattning på

grund av det utbetalade underhållsbidraget. Skillnaden mot gällande regler

kan framstå såsom viil stor, .särskilt för sådana fall, då faderns bidrag är av

den storleksordning, all han enligt gällande rättspraxis ansetts berättigad till

hela barnavdraget. Beredningens förslag kan sålunda anses väl mycket gynna

modern i .sådana fall, då faderns underhållsbidrag är av den storlek, att barnet

därav bär full försörjning och modern jämväl kan bekosta biträde för

den direkta vården av barnet. Därest det i sådant fall visas, att den som haft

barnet i sin vård ej alls eller endast i ringa mån bidragit bil barnets underhåll

— en fråga, vars prövning efter yrkande hör ankomma på beskattningsnämnd

— bör rätten iill oreducerat ortsavdrag tillkomma den andra maken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Det förtjänar framhållas, att ett genomförande av de av beredningen föreslagna

ändringarna med all sannolikhet skulle medföra, att storleken av de

frivilligt utfästa underhållsbidragen komme att utvisa en sjunkande tendens.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som finner förslaget i nu ifrågavarande

del icke godtagbart, åberopar följande tabell över skattetrycket i olika inkomstlägen

för å ena sidan äkta makar utan barn och å andra sidan ensamstående,

som på grund av försörjningsplikt mot ett barn skall erhålla

oreducerat ortsavdrag dels enligt gällande bestämmelser och dels enligt förslaget

(uttagningsprocent 110; hänsyn ej tagen till barnbidrag):

Ortsgrupp II

Ortsgrupp V

Taxerat

Äkta makar utan

Ogift med 1 barn

Äkta makar utan

Ogift med 1 barn

belopp

Gällande

Bered-

Gällande

Bered-

Gällande

Bered-

Gällande

Bered- [

bestäm-

ningens

bestäm-

ningens

bestäm-

ningens

bestäm-

ningens {

melser

förslag

melser

förslag

melser

förslag

melser

föi slag |

2 000

45:90

86:70

33:-

30:60

59:92

3 000

137: 70

40: 70

214: 20

146: 30

94: 35

179: 77

no

—

4 000

265: 20

154:77

341: 70

270: 60

219: 30

no

—

307:27

231

—

5 000

394: 70

279: 84

486: 20

409: 20

346: 80

231

—

445: 02

363

—

6 000

547: 20

419: 98

638: 70

569: 80

492: 30

363

—

597: 52

517

—

8000

854: 20

758:12

960:70

928: 40

797: 30

693

—

912: 77

869

—

10 000

1210:80

1 140:26

1 329:30

1331: —

1145: 30

1067

—

1 275: 97

1265

—

12 000

1 629: —

1 566: 40

1771:50

1 784: 20

1 549:10

1485

—

1 707: 37

1705

—

14 000

2 106: -

2 066: 68

2 263: 50

2 325:40

2 018: 50

1 969

—

2 192: 62

2 233

—

16 000

2 631: —

2 654: 96

2 788: 50

2 954:60

2 536: 50

2 541

—

2 717: 62

2 849

—

18 000

3 226: 20

3 331: 24

3 422: 70

3 671: 80

3 108: 30

3 201

—

3 334: 27

3 553

—

25 000

5 518: 70

6 179: 80

5 715: 20

6 589: —

5 400: 80

6 017

—

5 626: 77

6 457

—

40 000

11 439: 20

13 185: 15

11 695: 70

13 645: 50

11 285: 30

13 002

—

11580: 27

13 497

—

Länsstyrelsen anför:

Av tabellen framgår, att enligt förslaget utgör skatten i ortsgrupp II vid

ett taxerat belopp av 3 000 kronor 40 kronor 70 öre för makar och 146 kronor

30 öre för den ensamstående och vid ett taxerat belopp av 6 000 kronor

419 kronor 98 öre för makar och 569 kronor 80 öre för den ensamstående

samt i ortsgrupp V vid ett taxerat belopp av 4 000 kronor 110 kronor för

makar och 231 kronor för den ensamstående och vid ett taxerat belopp av

8 000 kronor 693 kronor för makar och 869 kronor för den ensamstående.

Vid dessa beräkningar har hänsyn icke tagits till barnbidraget. Därest så

sker, vilket förefaller länsstyrelsen naturligt, kommer den ensamstående i

inkomstskikten upp till cirka 10 000 kronor under ovan angiven förutsättning

att i skattehänseende intaga en förmånligare ställning än äkta makar

utan barn. Länsstyrelsen anser detta resultat ur rättvisesynpunkt otillfredsställande

och vill i detta sammanhang tillika framhålla, att den ensamstående

i regel torde för barnet åtnjuta uppfostringsbidrag, som icke utgör skattepliktig

inkomst.

Vidare åberopar länsstyrelsen följande tabell över den statliga skatt som

enligt förslaget samt enligt nu gällande bestämmelser drabbar ensamstående

som bär försörjningsplikt mot barn utan att ha vårdnaden om barnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

169

Taxerat

belopp

Ortsgrupp

II

Ortsgrupp

V

Uträknad

statsskatt

Förslaget

innebär

höjning +

minskn. —

Uträknad

statsskatt

Förslaget

innebär

höjning +

minskn. —

Gällande

bestäm-

melser

Beredningens

förslag

Gällande

bestäm-

melser

Beredningens

förslag

Ett barn

3 000

214: 20

153: 56

- 60:64

179: 77

no

—

- 69:77

4 000

341: 70

307: 56

- 34:14

307: 27

264

—

- 43:27

5 000

486: 20

484: 66

- 1:54

445: 02

440

—

- 5:02

6 000

638: 70

693:

—

+ 54:30

597: 52

649

—

+ 51:48

8 000

960: 70

1152:

14

+191: 44

912:77

1116

50

+ 203: 73

10 000

1 329: 30

1 672:

—

+ 342: 70

1 275: 97

1650

—

+ 374:03

12 000

1 771: 50

2 233:

—

+461: 50

1 707: 37

2 233

—

+ 525:63

14 000

2 263:50

2 849:

—

+ 585: 50

2 192: 62

2 849

—

+656: 38

Två barn

3 000

164: 47

153

56

- 10:91

118: 57

no

—

- 8:57

4 000

291: 97

307

56

+ 15:59

246: 07

264

—

+ 17:93

6 000

579: 22

693

—

+ 113:78

524: 32

649

—

+ 124:68

8 000

891: 47

1152

14

+ 260: 67

829: 32

1116

50

+ 287:18

10 000

1 252: 27

1672

—

+419:43

1 182: 57

1650

—

+467: 43

12 000

1 678:87

2 233

—

+ 554:13

1 594: 77

2 233

—

+ 638:23

14 000

2161:12

2 849

—

+ 687: 88

2 068: 37

2 849

—

+780: 63

Tre barn

3 000

94:35

153

56

+ 59:21

73: 95

ilo

—

+ 36:05

4 000

219: 30

307

56

+ 88:26

158:10

264

—

+105: 90

6 000

492:30

693

—

+ 200: 70

419:10

649

—

+229:90

8000

797:30

1152

14

+ 354: 84

724: 10

1116

50

+392:40

10 000

1145:30

1672

_

+ 526: 70

1 060:10

1650

—

+ 589:90

12 000

1 549:10

2 233

—

+ 683: 90

1 444: 70

2 233

—

+ 788:30

14 000

2 018: 50

2 849

—

+ 830: 50

1 904: 50

2 849

—

+ 944: 50

Fyra barn

3 000

68: 85

153

56

+ 84:71

43:35

no

—

+ 66:65

4 000

146: 62

307

56

+ 160: 94

107:10

264

—

+ 156: 90

6 000

405:37

693

—

+ 287: 63

321: 30

649

—

+ 327:70

8 000

710:37

1152

14

+ 441:77

614:30

1116

50

+ 502: 20

10 OCO

1 044:12

1672

—

+ 627: 88

932: SO

1 650

+717: 70

12 000

1 425:12

2 233

—

+807: 88

1 297: 70

2 233

+935:30

14 000

1 883:12

2 849

—

+ 965: 88

1 733: 50

2 849

+1115:50

I anslutning till denna tabell anföres:

Av tabellen framgår, att sådan skattskyldig i vissa lägre inkomstlägen

kommer att i skattehänseende intaga en oförmånligare ställning enligt förslaget

än enligt nuvarande bestämmelser och skattesatser. Vid försörjningsplikt

mot två barn utgör skatten vid ett taxerat belopp av 4 000 kronor i ortsgrupp

II 291 kronor 97 öre enligt gällande bestämmelser och 307 kronor

56 öre enligt förslaget samt i ortsgrupp V 246 kronor 07 öre enligt gällande

bestämmelser och 264 kronor enligt förslaget. Därest försörjningsplikt fullgöres

mot tre barn, blir skatten vid ett taxerat belopp av 4 000 kronor i ortsgrupp

II 219 kronor 30 öre enligt gällande bestämmelser och 307 kronor 56

öre enligt förslaget samt i ortsgrupp V 158 kronor 10 öre enligt gällande

bestämmelser och 264 kronor enligt förslaget.

Av tabellen framgår således, att nu berörda skattskyldiga även i de lägre

inkomstskikten komma att enligt förslaget drabbas av en skatteskärpning,

som blir väsentlig i sådana fall, där försörjningsplikt föreligger mot flera

opaginerad Kontrollera mot PDF

170

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

Departement 8- chefen.

barn. I detta sammanhang vill länsstyrelsen upplysa, att vid taxeringarna här

i länet uppmärksammats, att antalet skattskyldiga, varom nu är fråga, är

stort.

Nackdelarna för dessa skattskyldiga framstå än tydligare, då man beaktar,

att dessa skattskyldiga såsom ovan framhållits, icke bliva berättigade till

någon del av barnbidraget och ej heller vid taxeringen kunna komma i åtnjutande

av avdrag för utbetalade uppfostringsbidrag, som ofta uppgå till ett

i förhållande till inkomsten betydande belopp.

Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

framhålla, att skattskyldig, som erlade barnuppfostringsbidrag för

barn men icke hade vårdnaden om barnet, icke borde avkrävas samma skatt

som ensamstående utan dylik försörjningsplikt. De påpeka vidare, att med

den avfattning reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga erhållit sådan

skattskyldig icke ens kunde beviljas denna förmån.

De anmärkningar, som riktats mot förslaget att ensamstående med underhållsplikt

mot barn icke skulle erhålla någon skattelättnad gentemot andra

ensamstående, synas mig bärande. Uppenbarligen föreligga här stora svårigheter

att skapa en lösning, som är ur alla synpunkter tillfredsställande.

Den penningvärdeförsämring, som ägt rum sedan den sannolikt större delen

av alla nu utgående uppfostringsbidrag fastställts, har inneburit en förmån

för den betalande parten, vilken kunde göra det överflödigt att nu skydda

honom för den försämring som borttagandet av avdragsrätten för honom

skulle innebära. Å andra sidan måste hänsyn tagas till de fall där bidragsbeloppen

bestämts i det penningvärde som rått under de senaste åren. För

dessas del skulle resultatet av beredningens förslag i de flesta fall verka obilligt.

Vid övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter har jag

funnit det riktigast att på denna punkt tillämpa en mera generös bestämmelse

än beredningen föreslagit och förordar att rätten till oreducerat avdrag

skall tillämpas icke endast för den av föräldrarna, som har den rättsliga vårdnaden

om barnet, utan även för den andra i den mån han enligt avtal eller

dom bidrager till barnets försörjning.

7. Särskilt avdrag för förvärvsarbetande hustru.

Fastställandet av ett ortsavdrag för äkta makar, vilket med endast 50 procent

överstiger ortsavdraget för ensamstående (före reduktion) medför såsom

ett i och för sig icke åsyftat resultat, att sambeskattningens skattestegrande

effekt skärpes, där båda makarna ha inkomst utöver en viss storlek. Detta

har påpekats i en del remissyttranden över statsskatteberedningens förslag.

Det har därför befunnits lämpligt att i avvaktan på definitivt förslag från

sambeskattningssakkunniga genom en provisorisk anordning motverka denna

effekt. Efter erhållet uppdrag ha sambeskattningssakkunniga den 20 februari

1947 inkommit med en promemoria innehållande ett dylikt förslag (Bihangi).

Sambeskattningssakkunnigas provisoriska förslag innebär följande. Gift

kvinna, som taxeras för inkomst av rörelse eller eget arbete, erhåller ett av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

171

drag på 600 kronor vid den statliga beskattningen och åtminstone 300 kronor

vid den kommunala beskattningen i den mån inkomsten därtill förslår. Avdrag

skall dock endast åtnjutas med 1h-> av angivna maximibelopp för varje kalendermånad

under vilken hustrun, medan hon i äktenskap sammanlevt med

mannen, drivit rörelse eller utfört .förvärvsarbete.

De sakkunnigas huvudmotivering är att genomförandet av statsskatteberedningens

förslag till avvägning mellan ortsavdragen för ensamstående och

äkta makar skulle kräva ett avdrag på 700—1 000 kronor för att neutralisera

den därigenom åstadkomna förändringen i ortsavdragsrelationen. Man har

dock icke ansett sig kunna föreslå ett så högt belopp som sistnämnda siffror

ange, då detta skulle kunna tänkas innebära större förmåner än de sakkunniga

i ett mera definitivt förslag komme att förorda. Vissa beräkningar framläggas

dock i promemorian med utgångspunkt från ett maximiavdrag på

900 kronor vid den statliga beskattningen. I två avseenden innebär förslagets

konstruktion avvikelser från det avdrag på högst 200 kronor, som f. n. medges

förvärvsarbetande gift kvinna vid den kommunala beskattningen. Avdraget

skall medges endast för sådan månad då rörelse drivits eller förvärvsarbete

utförts och endast om kvinnan därvid varit gift och sammanlevt med

mannen, således ej för månaderna före äktenskapets ingående även om inkomst

då förvärvats. De sakkunniga anföra att en differentiering av avdraget

kunde vara önskvärd efter såväl arbetsmarknadspolitiska som befolkningspolitiska

och familjesociala synpunkter. Avdragets förstahandsfunktion

att motverka den skärpta sambeskattningseffekten samt dess karaktär av

provisorium talade dock för ett enhetligt fixerat belopp av i huvudsak samma

typ som nuvarande 200-kronorsavdrag.

De sakkunniga påpeka vissa brister som måste vidlåda ett dylikt avdrag.

Sålunda bli de hustrur missgynnade, vilka utföra förvärvsarbete i mannens

rörelse eller jordbruk, så att deras inkomst taxeras hos honom.

Några statistiska undersökningar över förekomsten av hustruinkomster ha

de sakkunniga icke hunnit utföra. Sådana undersökningar försvåras även

av att hustrur med egen inkomst ofta låta denna inflyta i mannens deklarerade

inkomst. Några beräkningar över förslagets statsfinansiella konsekvenser

ha därför ej heller utförts.

De sakkunniga påpeka att behovet av åtgärder för att lindra sambeskattningens

skatteskärpande verkningar är minst lika stort vid den kommunala

som vid den statliga beskattningen. Den lösning, som låge närmast till hands

och som även av riksdagen ifrågasatts, vore en höjning av familjeavdraget

för hustru till samma höjd som grundavdraget. Återverkningarna på det

kommunala skatteunderlaget bli dock sådana, att en dylik lösning ej kan rekommenderas.

Ett rent bibehållande av 200-kronorsavdraget samtidigt med

att ett avdrag på 600 kronor införes vid den statliga beskattningen skulle å

andra sidan vålla taxeringstekniska olägenheter. För att den föreslagna lolftedelsregeln

skall kunna lättare tillämpas bör avdraget bli 300 kronor, vilket

även ger en viss skattelindring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet (med överlämnande av yttrande

från taxeringsinlendenten vid ämbetet), länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads,

Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västernorrlands län,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, landsorganisationen,

tjänstemännens centralorganisation och taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Det föreliggande provisoriska förslagets huvudgrunder ha tillstyrkts i de

tlesta remissyttrandena. Helt avstyrkande är endast kammarrätten, som anser

att man utan olägenhet kan avvakta ett mera i detalj utarbetat förslag

till nästa års riksdag. Kammarrätten framhåller att källskattetabellerna i

varje fall icke lämpligen kunna utarbetas under hänsynstagande till de nu

föreslagna särskilda sambeskattningsavdragen och att något riksdagens beslut

-— såsom i promemorian förutsatts — icke behöver föreligga före upprättandet

av de källskattetabeller, som skola tillämpas under 1948. Kammarrätten

understryker i och för sig behovet av en lättnad i den skattebörda som

åvilar äkta makar. Detta behov anses dock icke föreligga endast för den speciella

grupp där hustrun har egen inkomst; även den merbelastning som ett

antagande av skatteberedningens förslag generellt skulle medföra i högre inkomstklasser

borde lättas. Det föreslagna provisoriet är enligt kammarrättens

mening en lösning som föga passar in i det nuvarande skattesystemet, saknar

fasta principer, är behäftat med påtagliga brister samt otillfredsställande till

sina verkningar. I övrigt anför kammarrätten bl. a.:

Besvarandet av spörsmålet, huruvida en viss grupp skattskyldiga bör genom

ett särskilt avdrag vid beskattningen beredas en gynnsammare ställning

än för närvarande, blir enligt kammarrättens mening beroende av huruvida

frågan om den föreslagna avdragsrätten skall bedömas ur allmänna skatterättsliga

synpunkter eller om andra omständigheter såsom till exempel förhållandena

på arbetsmarknaden jämväl böra beaktas. Det synes kammarrätten,

att av principiella skäl skattelagstiftningen icke skall anpassas efter beskattningen

ovidkommande synpunkter, och får kammarrätten till stöd för

denna sin ståndpunkt erinra därom, att riksdagen intagit en mycket restriktiv

inställning till frågan om beredande av skatteförmåner åt viss grupp

skattskyldiga.

För den händelse i allt fall kammarrättens nu berörda synpunkt icke tillmötes

avgörande betydelse, får kammarrätten ytterligare anföra följande.

Rätten till avdrag från hustrus arbetsinkomst har tillskapats och under

växlande former fortlevat i lagstiftningen under den tid, då familjeavdraget

för hustru väsentligen understigit grundavdraget för familjeförsörjare. Sedan

familjeavdraget för hustru genom 1938 års ändringar i statsskatteförordningen

höjts till belopp motsvarande grundavdraget, har därmed en mycket väsentlig

förutsättning för hustruns särskilda avdrag från arbetsinkomst bortfallit.

Kostnaderna för avlöning av biträde i förvärvsarbetande hustrus hem

liksom utgifter för utlämnande av barn till vård utom hemmet och dylikt

kunna väl vara en nödvändig förutsättning för gift kvinnas förvärvsarbete

utom hemmet. Ur denna synpunkt kunna dylika utgifter i viss mån vara att

likställa med omkostnader för inkomstens förvärvande. Men om förvärvsarbetande

hustru icke åsamkats några direkta merkostnader för biträde i

hemmet och dylikt, torde icke förefinnas någon verklig anledning att ur be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

173

skattningssynpunkt beräkna hennes levnadskostnader högre än för förvärvsarbetande

ogift kvinna, snarare lägre. Ett införande av särskilt avdrag för

gift kvinna skalle därjämte såsom de sakkunniga med rätta framhållit ytterligare

skärpa den orättvisa, som redan vid avdragets tillkomst påpekats och

som föreligger i det avseende, att dylikt avdrag icke kan komma sådan hustru

till godo, vilken biträder mannen i hans verksamhet, denna må utgöras av

jordbruksdrift, tjänst, rörelse, yrke eller vad eljest må förekomma. De sakkunniga

hava själva påvisat andra brister, som i olika avseenden vidlåda

det nuvarande 200-kronorsavdraget. Den kritik, de därvid själva riktat mot

ifrågavarande avdragsrätt, är lika hård som träffande. Icke förty hava de

sakkunniga vid utformande av sitt förslag till provisoriska bestämmelser ansett

övervägande skäl tala för sitt beträdande av denna avdragslinje.

Kammarrätten håller väl i likhet med de sakkunniga för sannolikt, att ett

medgivande av generösare avdragsregler för förvärvsarbetande hustru skulle

— för såvitt skattelättnaden icke framstår som alltför ringa — komma att

stimulera intresset för tagande av förvärvsarbete. Den skattelindring, som

genom införande av det förordade avdraget ställes i utsikt för gift kvinna,

förefaller emellertid knappast vara så betydande, att den kan antagas komma

alt utgöra någon verklig lockelse för henne till yrkesarbete. Den i promemorian

angivna siffermässiga skatteminskningen avser nämligen väl att märka

icke hustru ensam utan båda makarna. Men även om en viss, om ock

ringa skattelättnad skulle verka uppmuntrande på intresset för yrkesarbete,

kan dock ifrågasättas, huruvida med nuvarande brist på hemhjälp någon

större anslutning kan vaia att förvänta åtminstone från mödrar, som hava

att taga vård om sina minderåriga barn. Det kan för övrigt starkt sättas i

fråga, om det ur familjesociala synpunkter kan vara önskvärt att genom

skattelättnader locka mcdrar med minderåriga barn ut i arbetsmarknaden.

Införande av en dylik avdragsrätt synes därjämte komma att få ojämna, rent

av slumpartade verkningar samt leda till, att makars totala statliga inkomstskatt

åtminstone i åtskilliga fall blir lägre än den skatt, de skolat utgöra,

därest de beskattats som ensamstående.

Stor tveksamhet uttalas av länsstyrelsen i Kristianstads län, som framhåller

att sambeskattningsproblemet bort slutligt regleras innan statsmakterna

tagit ställning till frågan om det nya skattesystemet i övrigt. Ett utbrytande

av en del av de med sambeskattning förenade problemen och införande av en

provisorisk lagstiftning medförde stora olägenheter och borde principiellt

ske endast, därest visshet förelåge, att därigenom icke föregrepes blivande

slutlig lagstiftning i ämnet. I förevarande promemoria hade länsstyrelsen icke

funnit tydliga belägg för att provisoriet komme att ingå som ett led i de sakkunnigas

slutliga förslag. Vid sådant förhållande vore det tveksamt om provisorisk

lagstiftning borde införas. — Bestämmelserna om provisoriska avdragsregler

borde icke inrymmas som tillägg till eller ändring av vissa paragrafer

i gällande skattelagstiftning utan upptagas i särskild författning, varigenom

även bestämmelsernas karaktär av provisorisk lagstiftning ytterligare

markerades. Det kunde erinras om att kommunalskatteberedningen ansett det

i princip oriktigt att utvälja en viss kategori skattskyldiga, t. ex. gifta kvinnor,

för att inom denna söka åstadkomma jämlikhet i beskattningen. Vidare

kunde framhållas den orättvisa som uppstode därigenom att jordbrukares

och rörelseidkares hustrur icke åtnjöte avdrag för sitt deltagande i mannens

arbete. Länsstyrelsen anför slutligen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Såsom ovan framhållits kan de sakkunnigas förslag enligt länsstyrelsens

uppfattning icke i alla fall anses erbjuda en tillfredsställande lösning av föreliggande

problem. Med hänsyn till nödvändigheten av att vid ett antagande

av den föreslagna nya statsskatteförordningen skapa ett komplement i syfte

att mildra sambeskattningens skatteskärpande verkningar och då fråga är

om ett provisorium, som 1''örutsättes kommer att inom kort avlösas av en

mera rationell ordning, vill länsstyrelsen emellertid tillstyrka de sakkunnigas

förslag till ändrade bestämmelser angående avdragsrätt för gift kvinna.

Även i flera andra yttranden understrykes, att tillstyrkandet ges endast med

tanke på att det gäller ett provisorium. Riksrcikenskapsverket understryker,

att förslaget icke löste sambeskattningsfrågan för de hustrur, som icke taxerades

för egen inkomst, emedan deras arbete bestode i medverkan i mannens

rörelse, men anser att förslaget i sin måttfulla utformning t. v. kunde godtagas.

Ämbetsverket framhåller också att underlag ännu saknades för sambeskattningsproblemets

allsidiga bedömande. Till frågans belysning bidrager

verket genom överlämnande av en statistisk undersökning av antalet samtaxerade

med en sammanlagd inkomst överstigande 10 000 kronor vid 1945

års taxering (Bihang 5). Av denna undersökning framgår bl. a. att antalet

samtaxeringar nämnda år uppgick till 25 027 eller 28 procent av det to-''

tala antalet taxeringsfall där det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet överskred 10 000 kronor, nämligen 89 990 fall. I Stockholms

stad uppgingo samtaxeringarna inom de studerade inkomstskikten till 36 procent,

i Stockholms län till 33 procent, i städerna (inom övriga län) till 26 procent

och på landsbygden i övriga län till 17 procent. De lägsta landsbygdssiffrorna

— 11 och 13 procent — erhöllos från Kalmar och Malmöhus län,

under det att de tre nordligaste länen visade omkring 25 procent. Av männen

hade 17 322 en egen inkomst överstigande 10 000 kronor och bland dessas

hustrur var inkomsten under 1 000 kronor i 36 procent av fallen, 1 000—2 000

kronor i 16 procent, 2 000—4 000 kronor i 19 procent och över 4 000 kronor

i 29 procent av fallen. Där mannen haft lägre inkomst än 10 000 kronor är

det en större andel av kvinnorna som haft högre inkomstbelopp, men detta

är en rent teknisk följd av urvalsmetoden. Enligt nuvarande beskattningsregler

skulle praktiskt taget samma skattebelopp — 117 milj. kronor — erhållas

vare sig samtaxering eller särtaxering tillämpades, eftersom samtaxering

ger skattelindring i de många fall då endera av makarnas inkomst är

låg, såsom närmare redovisas i bihang 5 tab. B. Hur resultatet skulle bli vid

iillämpning av det nya förslaget finnes icke uträknat.

Taxeringsnåmndsordförandenas riksförbund anför, att sambeskattning enligt

förbundets uppfattning vore det principiellt riktiga, enär skatteförmågan

rättvisast mättes genom familjens samlade inkomst. Dock borde därvid sådana

utgifter få avdragas, som kunde anses ha varit nödvändiga för inkomstens

förvärvande, exempelvis i nu ifrågavarande fall arbetshjälp i hemmet.

Förbundet anför vidare:

Principiellt sett skulle förbundet därför vara närmast böjt för att avstyrka

det framlagda förslaget, men då andra och främst arbetsmarknadspolitiska

skäl kunna tala för att en viss uppmjukning av sambeskattningen sker, vill

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

175

förbundet icke motsätta sig, att en provisorisk lättnad ges i den form, som av

de sakkunniga föreslagits. Det får dock endast avse ett kortvarigt provisorium,

enär en lösning på längre sikt torde få sökas efter andra linjer.

Länsstyrelsen i Stockholms lön tillstyrker förslaget beträffande statsbeskattningen,

dock under framhållande av orättvisan mot hustru, som medverkade

i mannens rörelse eller jordbruk. Beträffande den föreslagna höjningen

av 200-kronorsavdraget vid kommunal taxering anför länsstyrelsen:

Beträffande den kommunala taxeringen ha de sakkunniga övervägt att redan

nu föreslå en förhöjning av familjeavdraget för hustru. Kunde detta ske,

skulle nämligen eu önskvärd generell uppmjukning av sambeskattningsreglerna

uppnås utan missgynnande av förvärvsarbetande hustru, som deltager i

makens jordbruk eller rörelse. De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig

kunna förorda denna lösning med hänsyn till befarade verkningar därav å

det kommunala skatteunderlaget. I stället föreslås en förhöjning av det nuvarande

särskilda avdraget för gift kvinna från 200 till 300 kronor. Enligt länsstyrelsens

uppfattning kan till stöd därför främst åberopas taxeringstekniska

skäl. Däremot torde knappast kunna förväntas att denna obetydliga utvidgning

skulle vara av väsentlig betydelse ur skattelättnadssynpunkt. Det synes

därför kunna ifrågasättas om tillräckliga skäl föreligga att provisoriskt höja

det s. k. särskilda avdraget för gift kvinna. Under alla förhållanden bör enligt

länsstyrelsens mening ytterligare prövas huruvida icke familjeavdraget

för hustru provisoriskt kan höjas vid den kommunala taxeringen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län påvisar, att även efter genomförande av

statsskatteberedningens förslag sambeskattningen i vissa fall medförde skattelindring.

Om hustruns inkomst understege skillnaden mellan ortsavdrag

för äkta makar och ortsavdraget för mannen, om han taxerades som ensamstående,

skulle fortfarande skattelindring erhållas genom samtaxering. I vissa

fall skulle inkomsttillskott ovanför nu antydda gräns ej heller föranleda någon

skatteskärpning. Länsstyrelsen framför därför, såsom framgår av följande

citat, ett särskilt förslag.

Den här skisserade gränslinjen företer betydliga variationer för olika inkomstlägen

men har ett nära överensstämmande utseende för skilda ortsgrupper

och utvisar, att sambeskattningens skatteskärpande verkningar inträda

först när tilläggsinkomsten är minst 910 kronor i ortsgrupp I. Denna

gräns företer sedan genom olika ortsgrupper en jämn stigning upp till 1 010

kronor för ortsgrupp V. Bilagda tabell kan tjäna till belysning av vad sålunda

anförts.

I underdånigt utlåtande över 1945 års statsskatteberednings betänkande

med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen samt angående

kvarlåtenskapsskatt in. m. har länsstyrelsen förordat, att ortsavdragen för

gift skattskyldig, som levt tillsammans med sin hustru bestämmes till i ortsgrupp

I 2 600 kronor, i ortsgrupp II 2 700 kronor, i ortsgrupp III 2 800 kronor,

i ortsgrupp IV 2 900 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor. Med tilllämpning

av sålunda föreslagna belopp blir förcnämnda minimigräns 1 010

kronor för alla ortsgrupper. Länsstyrelsen kan därför ej finna skäl föreligga

att genom införande av särskilt avdrag giva ytterligare skattelindring åt gifta

kvinnor i den mån deras inkomster icke överstiga 1 000 kronor. Förenämnda

avdrag å 600 kronor och 300 kronor böra därför få tillgodonjutas allenast

för inkomst utöver 1 000 kronor i den mån inkomsten förslår därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt synes det dessutom vara betydelsefullt,

att avdragsreglerna erhålla en sådan utformning, att rätten till avdrag

inträder först i den mån kvinnans arbete kan antagas vara av nämnvärd betydelse.

Det kan knappast vara psykologiskt välbetänkt att låta avdragsreglerna

gynna mer eller mindre sporadiskt återkommande ströinkomster upp

till ett sammanlagt belopp av 600 kronor, medan den särskilda stimulans i

beskattningshänseende, som säkerligen behöves för att locka de gifta kvinnorna

att antaga mera välavlönade heltids- eller halvtidstjänster, saknas.

Skattelindring genom samtaxering.

Taxerad

inkomst

Statlig skatt enl.

statsskattebered- ningens förslag (ut- tagning 110 %) vid

Skatte- lindring

på grund

av sam- taxering

Taxerad

inkomst

Statlig skatt enl.

statsskattebered- ningens förslag (ut- tagning 110 %) vid

Skatte- lindring

på grund

av sam- taxering

man

hustru

sär-

taxering

sam-

taxering

man

hustru

sär-

taxering

sam-

taxering

K r o n

o r

K r o n

o r

Ortsgrupp I

Ortsgrupp V

1000

800

1000

800

_

2 000

800

44

33

11

2 000

800

—

—

—

3 000

900

168

158

10

3 000

900

no

99

11

4 000

1000

321

297

24

4 000

1000

264

231

33

5 000

1200

499

471

28

5000

1 200

440

394

46

6 000

1400

707

675

32

6 000

1400

649

587

62

8 000

2 200

1228

1206

22

8 000

2 200

1139

1107

32

10 000

3 000

1847

1837

10

10 000

3 000

1760

1705

55

12 000

2 900

2 387

2 356

31

12 000

2 900

2 332

2 207

125

14 000

2 900

3 003

2 990

13

14 000

2 900

2 948

2 818

130

16 000

2 800

3 692

3 672

20

16 000

2 800

3 641

3 483

158

20 000

2 800

5 276

5 269

7

20 000

2 800

5 225

5 058

167

24 000

2 800

7 036

7 029

7

24 000

2 800

6 985

6 809

176

Tjänstemännens centralorganisation anser det angeläget, att man vid den

fortsatta utredningen ingående prövade, om icke möjlighet funnes att helt

upphäva sambeskattningen för äkta makar. Organisationen betraktar förslaget

som synnerligen otillfredsställande och skulle bl. a. ha önskat högre belopp,

men godtar det dock som ett provisorium i avvaktan på en definitiv

lösning efter andra linjer.

Utan allvarligare erinringar ha förslagets huvudgrunder lämnats av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, svenska stadsförbundet och svenska

landskommunernas förbund. Detsamma gäller återstående remissyttranden

i vilka dock längre gående yrkanden framställts.

Länsstyrelsen i Västmanlands län understryker angelägenheten av att de

mest markerade olägenheterna och orättvisorna med förvärvsarbetande hustrus

sambeskattning undanröjdes. Länsstyrelsen ifrågasätter om icke avdragen

borde höjas. Vid kommunaltaxering borde avdragsbeloppet bli 360 kronor

för gift kvinna utan barn och 600 kronor om hemmavarande barn funnes.

Vid statlig taxering borde motsvarande belopp vara 600 resp. 900 kronor.

Länsstyrelsen uttalar vidare att de provisoriska bestämmelserna borde tilllämpas

redan vid 1948 års taxering, så att en välbehövlig lättnad i de för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

värvsarbetande gifta kvinnornas skattebörda kunde vinnas utan onödig

tidsspillan.

Även taxeringsintendenten hos överståthållarämbetet föreslår, att provisoriet

tillämpades redan vid 1948 års taxering, alltså på de nu förvärvade inkomsterna.

Särskilt med hänsyn till vad de sakkunniga själva anfört angående

generösare avdragsreglers inverkan på arbetsmarknadsproblemen syntes

invändningarna mot denna tanke icke övertygande. I taxeringsintendentens

yttrande instämmer överståthållarämbetet.

Landsorganisationen påvisar de omkostnader och olägenheter, som förvärvsarbetet

medförde för den gifta kvinnan. Organisationen framhåller, att

själva tillskapandet av generösare beskattningsregler skulle utgöra en psykologiskt

verkande faktor, som kunde bidraga till upphävande av den irritation,

som kunnat förmärkas bland förvärvsarbetande gifta kvinnor. Med tanke

på arbetsmarknadsförhållandenas utveckling bleve en ökad kvinnlig yrkesverksamhet

av största vikt för bevarandet av progressiviteten i samhällsutvecklingen.

Såväl de arbetsmarknadspolitiska som rättvisesynpunkterna talade

för att sambeskattningens verkningar borde upphävas. Landsorganisationen

anför vidare:

Olika risker är emellertid förknippade med en sådan lösning att sambeskattningens

verkningar upphäves genom en strikt genomförd särbeskattning.

Inkomsttagare med förmögenhet skulle kunna bli benägna att överflytta

kapital till endera maken i sådan proportion som i beskattningshänseende

vore mest förmånlig för inkomsttagarna. Vissa rörelseidkare skulle

kunna fördela inkomsterna på ett liknande sätt och härigenom komma undan

en skattebelastning som motsvarade det verkliga inkomstläget. Dessa skäl

är för landsorganisationen tillräckligt avgörande för att tillstyrka de sambeskattningssakkunnigas

förslag om ett generellt avdrag vid beskattningen av

förvärvsarbetande gift kvinna. Ett dylikt avdrag synes utgöra den rättvisaste

grunden, efter vilken sambeskattningens verkningar skall kunna upphävas.

Dessutom undviker man att de höga och de mycket höga inkomsterna avsevärt

mera gynnas än de lägre och medelstora inkomsterna, vilket skulle ske

vid en strikt genomförd särbeskattning.

Beträffande avdragsbeloppets storlek synes det landsorganisationen av

förut anförda arbetsmarknadspolitiska skäl vara framsynt, om beloppet redan

vid nu ifrågasatta provisoriska ändring sattes så högt att sambeskattningens

verkningar så långt möjligt upphävdes för lägre och medelstora gemensamma

inkomster. Landsorganisationen kan icke dela de sakkunnigas

uppfattning att ett avdrag om 600 kronor vid statlig taxering och 300 vid

kommunal taxering kan anses skäligt utan vill föreslå att avdraget fixeras vid

900 kronor respektive 600 kronor. Ett avdrag om 900 kronor skulle innebära

alt sådana inkomstrelationer som 3 000 å 4 000 för man resp. 1 500 å 2 000

för hustru skulle erhålla lägre skatt än vid särbeskattning medan ett avdrag

om 600 kronor för mindre inkomsttagare skulle medföra en viss fortsatt sambeskattning.

Då det stora flertalet sambeskattade återfinnes bland de lägre

inkomstgrupperna och då det arbetsmarknadspolitisk! sett skulle ha störst

betydelse om yrkesverksamheten för gift kvinna bevarades eller förstärktes

inom dessa inkomstklasser är detta ytterligare skäl för alt avdraget fixeras

vid det högre beloppet. Landsorganisationen finner samma skäl som förut

anförts böra vara avgörande även för fastställande av avdragets storlek vid

den kommunala beskattningen. Då kommunalskatten är mest tyngande för

Biliang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212. 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

de mindre inkomsttagarna bör avdraget fixeras även med hänsyn härtill.

Landsorganisationen vill därför föreslå att avdraget höjes från nuvarande

200 kronor till 600 kronor. Farhågorna för att denna skattelindring skulle

medföra nämnvärda vådor för det kommunala skatteunderlaget är säkerligen

överdrivna. Detta skulle möjligtvis vara fallet i mycket små jordbrukskommuner,

men där är antalet sambeskattningisfall som regel så få att lindringen

ej synes kunna få några egentliga konsekvenser.

Ordföranden i taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anför i särskilt

yttrande att avdragen borde utmätas med 600 kronor, lika vid statlig och

kommunal beskattning, i varje fall vid ett kortvarigt provisorium. Ett sådant

borde vara så enkelt och schablonmässigt som möjligt, vilket gåve friare

händer vid den definitiva utformningen. Visserligen kunde man f. n. inte med

någon säkerhet bedöma återverkningarna på kommunernas skatteunderlag.

Teoretiskt syntes det emellertid kunna antagas, att en höjning av avdraget

till 600 kronor näppeligen kunde tänkas medföra några vådor. Ordföranden

fortsätter:

De kommunala ortsavdragen ha icke höjts och äro alltså reellt nu avsevärt

mycket lägre än då penningvärdet var högre. Kommunerna ha med

andra ord ett större skatteunderlag än de rättvisligen borde ha, om reglerna

antagas från början ha varit skäliga och riktiga. Vidare torde i flertalet av

de mest känsliga kommunerna de gifta kvinnornas kommunalskatt spela en

förhållandevis underordnad roll. Detta gör att man av hänsyn till skatteunderlaget

knappast bör känna sig hindrad att medge ett avdrag, som för

den enskilda praktiskt dock skulle ha något att betyda, vilket höjningen med

100 kronor icke har.

Vid sidan av huvudfrågan om införandet av den föreslagna avdragsrätten

och om beloppens storlek ha en del av remissinstanserna uttalat sig beträffande

frågan om behandlingen av sådana fall, där hustruns förvärvsarbete

endast omfattar en del av taxeringsåret eller där makarna ingått

äktenskap under årets första hälft (varvid samtaxering sker för hela

året) och kvinnan dessförinnan haft inkomst av förvärvsarbete. Sambeskattningssakkunniga

ha som förut nämnts föreslagit att rätten till avdrag skulle

begränsas till en tolftedel av angivna maximibelopp för varje månad under

vilken kvinnan varit gift och sammanbott med maken samt utfört förvärvsarbete

eller drivit rörelse. Emot detta framföres invändningar i åtskilliga remissyttranden.

Kammarrätten anser att —- om förslaget överhuvud taget skall genomföras

— ändring på dessa punkter borde göras. Den föreslagna anordningen syntes

enligt ämbetsverkets mening föga överensstämma med avdragets angivna

syfte att i förhållande till ensamstående skattskyldig utjämna förvärvsarbetande

hustrus skattebörda. Den förefölle även motverka syftet att genom

generösa avdragsregler stimulera utbudet av kvinnlig arbetskraft. En reduktion

av avdraget i anledning av att hustruns inkomst erhållits under endast

en viss del av taxeringsåret torde i åtskilliga fall få ringa effekt i taxeringshänseende

men vara ägnad att skapa missnöje och irritation. Vidare anför

kammarrätten på denna punkt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 212.

179

Om till exempel eu gift kvinna under ett helt år liaft halvtidstjänstgöring,

skall fullt avdrag tillkomma henne. Om däremot en hennes arbetskamrat arbetat

allenast under ett halvår men med heltidstjänstgöring, kommer en sådan

hustru, som under ett beskattningsår måhända åtnjutit större arbetsinkomst

än sin arbetskamrat och som kanske i motsats till denna nödgats anlita hemhjälp,

att erhålla endast hälften så stort avdrag. För det fall att rörelse drivits

av hustru, skall helt avdrag tillgodokomma henne utan vidare prövning,

även om hon till exempel till följd av mannens anställning i rörelsen endast

tidvis eller kanske icke alls utfört något arbete i rörelsen under ett visst beskattningsår.

Reduktion av avdraget beträffande rörelseidkande hustru skall

nämligen såsom föreslagits ske endast för det fall, alt rörelse allenast drivits

under en del av beskattningsåret. Endast i sistnämnda fall är sådan hustru

i avdragshänseende likställd med tjänsteanställd hustru. Bedömandet av fråga,

huruvida avdrag bör reduceras eller ej, kan understundom möta vissa

svårigheter. Detta gäller särskilt för det fall, alt uppburen ersättning icke

avser bestämd tidsperiod utan utgör vederlag för eu viss arbetsprestation

såsom arvoden för styrelse- och revisorsuppdrag. Såsom exempel kan även

anföras det fall, att hustru utför hemarbete för vissa industrier inom t. ex.

textil- och beklädnadsbranschen, i vilket fall inkomsten som regel torde beskattas

som inkomst av tjänst (ackordsarbete). Därest här ifrågavarande avdragsrätt

införes, bör avdrag sålunda, om det skall få någon effekt i skatteutjämnande

syfte och tillika i angivet syfte verka stimulerande på gifta kvinnors

intresse för yrkesarbete, medgivas med ett fixt belopp utan begränsning

med avseende å den tid, varunder förvärvsarbete utförts eller rörelse bedrivits

samt av skäl, de sakkunniga anfört vid statsbeskattningen sättas till

högst 600 kronor. I överensstämmelse härmed bör hustru, som ingått äktenskap

under sådan tid av beskattningsåret, att hon skall taxeras såsom gift,

erhålla oreducerat avdrag, oberoende av om arbetsinkomsten intjänats endast

före eller endast efter giftermålet eller under hela beskattningsåret.

Ej heller länsstyrelsen i Västerbottens län kan biträda förslaget att avdragen

skola proportioneras i förhållande till det antal månader, under vilka

inkomsten förvärvats. Motiveringen är av liknande art som kammarrättens.

Därjämte omnämnes det till synes onödiga merarbete, som skulle bli följden

vid taxeringen. Vidare anför länsstyrelsen beträffande avdragsrätten vid nyingånget

äktenskap:

Den föreslagna begränsningen av avdragen till att avse allenast sådan tid,

under vilken hustrun i äktenskap sammanlevt med mannen, är enligt länsstyrelsens

mening icke tillräckligt motiverad. Det är ju dock här fråga om

att söka begränsa sambeskattningens skatteskärpande verkningar. Då sambeskattningen

omfattar hustruns samtliga inkomster, torde nämnda begränsning

av dess verkningar böra avse all inkomst som sambeskattas, oavsett

om denna förvärvats före eller under äktenskapet.

Samma ståndpunkt intages av riksräkenskapsverket.

överståthållarämbetet anser det visserligen vara riktigt att låta avdragen

utgå i förhållande till antalet månader, under vilka förvärvsarbete utförts,

men anför vidare:

Däremot synes den föreslagna begränsningen av avdragsrätten till att avse

endast inkomst, som förvärvats av hustrun, medan hon i äktenskap sammanlevde

med mannen, knappast vara tillfredsställande. Skall på grund av bestämmelsen

i 65 § kommunalskattelagen sambeskattning av äkta makar ske,

opaginerad Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

oaktat de endast en del av beskattningsåret sammanlevt i äktenskap, synes

det skäligt att avdragsrätten skall gälla även den del av hustruns inkomst,

som förvärvats under den tid makarna icke sammanlevde. Detta synes så

mycket mer motiverat som de omständigheter, vilka i princip kunna åberopas

till stöd för en sambeskattning av äkta makar — minskade levnadskostnader

och därmed ökad skattekraft på grund av det gemensamma hushållet

-— under berörda tid icke alls varit förhanden.

Enbart mot bestämmelsen om avdragsrätt i proportion till antalet månader

med förvärvsarbete uttala sig länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt

Kristianstads län. Den senare anför:

Det är självfallet att vissa olägenheter äro förenade med till beloppet fixerade

av dragsbelopp. Då de sakkunniga föreslå en regel med avdrag med V12

för varje kalendermånad, blir icke heller denna anordning — som även de

sakkunniga framhålla — helt teoretiskt hållbar, i det att avdrag kommer

att medgivas från inkomst under kalendermånad, då förvärvsarbete utförts

under kort tid. Avdrag bör självfallet utgå även för tid, då semester eller

motsvarande ledighet åtnjutes. En dylik anordning med månadsbelopp förutsätter

att i deklarationerna och löneuppgifterna lämnas uppgift om de kalendermånader,

under vilka förvärvsarbete utförts. Åtskilligt brister i detta

avseende. För taxeringsmyndigheterna blir kontrollen av dessa uppgifter ett

synnerligen tidsödande arbete. Då här är fråga om ett provisorium, synes skäl

tala för att som hittills fastställt avdrag beviljas upp till förvärvad inkomst.

Positivt för tolftedelsregelns införande uttala sig däremot landsorganisationen,

tjänstemännens centralorganisation och taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund. Övriga remissinstanser ha icke uttalat sig på denna punkt.

Departementschefen.

Motiven för införandet av ett särskilt avdrag för förvärvsarbetande hustru

äro dels att förvärvsarbetet måste förutsättas åsamka den gifta kvinnan och

hennes familj åtskilliga merkostnader, dels att samhället behöver utnyttja

den kvinnliga arbetskraften på arbetsmarknaden och vill uppmuntra därtill

genom att göra beskattningen på det kvinnliga förvärvsarbetet mindre betungande.

Om hustrun arbetar i hemmet tillföres familjen en naturainkomst,

som icke taxeras eller beskattas. Om hon har förvärvsarbete bortfaller helt

eller delvis denna naturainkomst och ersättes med en penninginkomst som

beskattas. I och för sig är denna skillnad i beskattning rimlig ur den synpunkten

att en kontantinkomst måste anses representera en större skatteförmåga

än en naturainkomst av den typ som erhålles genom hustruns arbete i

hemmet. Man måste emellertid av rena jämlikhetsskäl eftersträva att beskattningen

inte träffar större del av den genom förvärvsarbetet erhållna inkomsten

än som kan anses utgöra en verklig nettoinkomst. Vid hustruns förvärvsarbete

utanför hemmet uppstår ej endast ett bortfall av en del av det värde

som hennes hemarbete representerar utan också en ökning av levnadskostnaderna,

vilken måste betraktas som omkostnad för inkomstens förvärvande.

Full hänsyn kan i allmänhet icke tagas till dessa kostnader vid taxeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

181

Det har därför synts rimligt att införa en ökad avdragsrätt för förvärvsarbetande

gift kvinna. Behovet härav har blivit större än tidigare genom den avvägning

mellan ortsavdrag för ensamstående och äkta makar, som nu föreslås

införd vid den statliga beskattningen, eftersom den del av det nya ortsavdraget,

som kan anses motsvara det tidigare hustruavdraget, vid genomförande

av detta förslag skulle komma att minskas. Sambeskattningssakkunniga

konstatera, att full kompensation för denna förskjutning i avdragsrelationen

i allmänhet skulle kräva ett särskilt ytterligare avdrag på 700—1 000

kronor.

Det förslag som sambeskattningssakkunniga framlagt om införande av ett

avdrag på högst 600 kronor för förvärvsarbetande hustru är närmast tänkt

som en direkt kompensation för nyssnämnda förskjutning i ortsavdragsrelationen.

I sådana fall där mannen har en icke alltför låg inkomst men där

hustruns inkomst är så låg att den faller inom gränserna för den ökning av

ortsavdraget, som mannen erhåller då han gifter sig, uppstår givetvis en

skattelindring genom sambeskattningen även efter genomförande av ska t teberedningens

förslag. Denna verkan skulle i dessa fall ytterligare ökas vid

genomförande av de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen i Västerbottens län

har med tanke härpå föreslagit att avdraget skulle få åtnjutas först i den mån

hustruns inkomst utöver 1 000 kronor därtill försloge. Detta förslag kan jag

icke biträda, då även de kvinnor som förvärva lägre inkomst än 1 000 kronor

otvivelaktigt måste anses ha omkostnader för sitt förvärvsarbete, vilka sakna

motsvarighet för de helt hemarbetande. I viss grad bli dock de av länsstyrelsen

anförda synpunkterna beaktade genom det från de sakkunnigas avvikande

förslag, som i denna proposition framföres.

Jag har sålunda funnit skäligt att föreslå införande av en bestämmelse av

följande innehåll. Gift kvinna, som sammanlever med sin man, erhåller vid

taxering till statlig inkomstskatt ett särskilt avdrag uppgående till 50 procent

av hennes inkomst av rörelse eller eget arbete, dock högst 1 000 kronor.

Uttryckt i motsvarande form innebär de sakkunnigas förslag att avdraget

uppgår till 100 procent av hustruns inkomst, dock högst 600 kronor. Det synes

emellertid icke helt konsekvent att låta ett avdrag, som avser att — på

ett visserligen summariskt sätt — innebära hänsynstagande till omkostnader

för inkomstens förvärvande, uppgå till inkomstens hela belopp, såsom vid

antagande av de sakkunnigas förslag skulle ske vid hustruinkomster under

600 kronor. Det är dessutom önskvärt att låta den förmån, som avdraget

skulle innebära, utgå även vid hustruinkomster utöver de allra minsta beloppen.

Om man vill stimulera de gifta kvinnorna alt trots därmed förknippade

besvär söka sig ut på arbetsmarknaden förefaller det knappast ändamålsenligt

att låta ifrågavarande förmån praktiskt taget upphöra för inkomsttillskott,

som hon förvärvar utöver de till skattefrihet föreslagna 600 kronorna.

För inkomster utöver detta belopp uppstår endast den skattelindring som

beror på att progressivitetens skatteskärpande verkan blir mindre tack vare

600-kronorsavdraget. Förslaget i denna proposition innebär att en skattelindring

medges på inkomster, som hustrun förvärvar upp till 2 000 kronor. (I

opaginerad Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Danmark har nyligen antagits en bestämmelse, som på samma sätt som här

föreslås medger avdrag med 50 procent på hustruns inkomst, dock högst

upp till 2 000 kronor, alltså intill 4 000 kronors inkomst.)

Sambeskattningssakkunniga ha, enligt vad jag under hand erfarit, diskuterat

en liknande metod vid utarbetandet av sitt definitiva förslag, dock utan

att fatta ståndpunkt till densamma. Då det, såsom de sakkunniga själva framhålla,

med hänsyn till de invändningar, som kunna riktas mot ett mera schablonmässigt

förslag av den innebörd som de sakkunniga föreslagit, är tydligt

att det icke skulle kunna läggas till grund för mera permanenta bestämmelser,

har det synts riktigast att redan från början tillämpa en metod som åtminstone

kan tänkas likna ett senare definitivt förslag. Jag vill dock understryka,

att vad som nu genomföres under alla omständigheter endast är ett

provisorium, som icke får verka prejudicerande på sambeskattningsfrågans

definitiva avgörande.

Genom denna metod minskas behovet av regeln, att avdraget endast skulle

få åtnjutas med en tolftedel av maximibeloppet för varje månad under

vilken förvärvsarbetet utförts. Denna bestämmelse, mot vilken flera remissinstanser

framfört invändningar, har alltså icke upptagits i förevarande

förslag. Ej heller har jag funnit nödigt att föreslå reducering av avdraget för

den tid av taxeringsåret, som föregått ett nyingånget äktenskap. Då sambeskatlningen

gäller även den inkomst som förvärvats under denna tid före

äktenskapet, bör även avdragsrätten gälla för samma tid. Under dessa omständigheter

bortfaller även behovet av att sätta avdraget till ett belopp som

är jämnt delbart med tolv och det har då synts lämpligt att höja maximigränsen

till 1 000 kronor.

Mot den av mig föreslagna regeln om avdrag med 50 procent av inkomsten

kan måhända invändas, att den i jämförelse med de sakkunnigas förslag verkar

oförmånligt för de minsta inkomsttagarna till förmån för personer med

något större inkomster. Detta vore emellertid att missförstå innebörden i och

meningen med ett särskilt sambeskattningsavdrag. Den med hänsyn till rättvise-

och bärkraftssynpunkter lämpliga skatteavvägningen skall åstadkommas

genom ortsavdragen och den skiktskala för skattesatserna, vilken tilllämpas

på de beskattningsbara inkomsterna. Sambeskattningsavdragets uppgift

är att justera den taxerade inkomsten till en i förhållande till familjens

verkliga nettoinkomst riktigare siffra. Man kan exempelvis jämföra två familjer

med vardera sammanlagt 6 000 kronors taxerad inkomst. Ifall denna

i det ena fallet är sammansatt av 5 400 + 600 kronors inkomst av mannens

resp. hustruns arbete, i det andra fallet av 4 000 + 2 000 kronors inkomst,

torde man kunna räkna med att den verkliga nettoinkomstnivån och därmed

bärkraften är lägre i det senare fallet än i det förra. Inkomsten på 600

kronor i det första fallet torde i allmänhet inte i alltför hög grad behöva

inkräkta på hustruns arbete i hemmet eller skapa extra omkostnader. Betydligt

större sådana avbränningar måste förutsättas i det senare fallet. Vid

ren sambeskattning, alltså utan särskilt hustruavdrag, blir den statliga skatten

med tillämpning av i departementsförslaget upptagna regler 365 kronor.

Med tillämpning av sambeskattningssakkunnigas förslag nedsättes den stat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

183

ligt taxerade inkomsten i båda fallen till 5 400 kronor och skatten till 288

kronor. Enligt det av mig förordade förslaget kommer i första fallet (5 400

+ 600 kronor) den taxerade inkomsten att bli 5 700 kronor och skatten 324

kronor, under det att i andra fallet (4 000 + 2 000 kronor) den taxerade

inkomsten nedsättes till 5 000 kronor och skatten till 240 kronor. Skattelindringen

i förhållande till ren sambeskattning blir alltså enligt detta förslag

41 kronor om familjeinkomsten består av 5 400 + 600 kronor men 125

kronor om den består av 4 000 + 2 000 kronor. Enligt de sakkunnigas förslag

bleve lindringen i båda fallen 77 kronor. Det kan givetvis icke bli frågan

om att låta slcattelindringen täcka de med förvärvsarbetet förenade omkostnaderna,

endast att se till att dessa omkostnader icke så som för närvarande

få ingå i den taxerade inkomsten. Härvid synes 50-procentsmetoden ge en

mera acceptabel avvägning än de sakkunnigas provisoriska förslag och den

bär dessutom den fördelen att utan alltför starka statsfinansiella konsekvenser

eller risk för överskridande av de sannolikt mera individuellt differentierade

avdragsbelopp, som kunna fastställas i en mera definitiv metod,

medge en höjning av maximibeloppet.

I det föregående har frågan om tillämpandet av ett särskilt sambeskattningsavdrag

vid kommunalbeskattningen icke vidrörts. De sakkunniga ha

här föreslagit det nuvarande 200-kronors avdragets höjande till 300 kronor,

detta närmast av taxeringstekniska skäl. Någon mera substantiell höjning av

avdraget har man icke ansett sig kunna föreslå av hänsyn till det kommunala

skatteunderlaget och risken att tvingas återtaga en del av den provisoriskt

givna förmånen, ehuru man uttalat sympatier för ett större belopp.

Jag ansluter mig på denna punkt till de sakkunnigas förslag och vill alltså

förorda den jämkning av det hittills gällande maximibeloppets storlek, vilken

förordats av de sakkunniga. Någon sådan 50-procentsregel, som föreslagits

beträffande den statliga taxeringen synes dock icke böra tillämpas. Dels

skulle detta i vissa fall medföra en om också obetydlig försämring i förhållande

till nuvarande bestämmelser, dels skulle de belopp det rör sig om i

varje fall bli så obetydliga att det förefaller föga ändamålsenligt att komplicera

detta provisorium därmed. I övrigt böra bestämmelserna vara lika med

vad som i propositionen föreslås beträffande den statliga taxeringen.

Beträffande förslagets statsfinansiella konsekvenser är några exakta beräkningar

icke möjliga. En överslagsberäkning med utgångspunkt från att

antalet fall, där ifrågavarande avdrag skulle komma att tillämpas, skulle

komma att uppgå till 200 000 å 250 000 tyder på alt skattebortfallet skulle

få storleksordningen 20 milj. kronor pr år. De sakkunnigas förslag skulle komma

att betyda omkr. 5 milj. kronor mindre. Någon hänsyn till införandet av

detta avdrag har icke kunnat tagas vid utförandet av de statsfinansiella

beräkningar som redovisats tidigare. Siffran måste f. ö. anses falla inom felmarginalerna

för det beräknade skatteutfallet redan för närmast följande

budgetår. — Det höjda kommunala avdraget skulle medföra en minskning

i skatteinkomst på endast omkring 2 milj. kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

IV. Skattesystem och skatteskala för inkomstbeskattningen

av fysiska personer.

1. Gällande bestämmelser.

Den direkta statliga skatten i Sverige uttages i form av dels inkomst- och

förmögenhetsskatt, dels värnskatt och dels särskild skatt å förmögenhet. Den

senare skall närmare behandlas först i ett senare sammanhang.

Den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, som

fick sin nuvarande utformning år 1938, är beträffande fysiska personer en

kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt. I det taxerade beloppet, därå

efter ortsavdrag skatten påföres, mgår nämligen dels den för den skattskyldige

beräknade skattepliktiga inkomsten och dels Vioo av hans beräknade

skattepliktiga förmögenhet.

Den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatt, som uttages av fysiska

personer och därmed likställda (oskifta dödsbon och familjestiftelser), består

av dels bottenskatt och dels tilläggsskatt. Bottenskatten utgår för alla skattskyldiga

av ifrågavarande kategori så snart inkomsten jämte Vioo av förmögenheten

uppgår till beskattningsbart belopp. Den är rörlig såtillvida att i

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (18 §) endast regleras

hur dess s. k. grundbelopp skall beräknas, varemot förutsättes (se 20 §)

att varje år skall i samband med riksstatens fastställande bestämmas med

vilket procenttal av grundbeloppet bottenskatten skall för det året utgå. Sålunda

har skatten alltifrån år 1940 (1939 års inkomst) uttagits med 150 procent

av grundbeloppet.

Bottenskatten är progressiv i det grundbeloppet beräknas till olika procenttal

av det beskattningsbara beloppet för olika skikt av detta. Grundbeloppet

utgör sålunda 4,5 procent av det beskattningsbara beloppet, då det

icke överstiger 3 000 kronor, 5,5 procent då det överstiger 3 000 men icke

6 000 kronor och 6,5 procent då det överstiger 6 000 kronor. Då såsom nämnts

skatten de senare åren uttagits med 150 procent av grundbeloppet betyder

detta att skatten under dessa år uttagits med respektive 6,75, 8,25 och 9,25

procent av det beskattningsbara beloppet i de angivna skikten.

Tilläggsskatten däremot är fast och skattesatserna för olika skikt av det

beskattningsbara beloppet angivas direkt i författningen. Skatten börjar utgå

först då det beskattningsbara beloppet överstiger 8 000 kronor. Den utgår

med 2 procent för den del av det beskattningsbara beloppet som överstiger

8 000 men icke 10 000 kronor och stiger sedan efter en progressiv skala till

28 procent för den del av det beskattningsbara beloppet som överstiger

200 000 kronor.

Värnskatten har uttagits alltsedan budgetåret 1939/40. Den utgick

först med belopp som motsvarade hälften av den inkomst- och förmögenhetsskatt,

som påförts på grund av 1939 års taxering, men har sedan höjts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

185

Den beräknas sedan budgetåret 1942/43 för fysiska personer och jämställda

— frånsett visst mindre belopp å de lägsta inkomsterna — å det till inkomstoch

förmögenhetsskatt fastställda beskattningsbara beloppet efter eu särskild

progressiv skiktskala, vilken stiger från 6 procent för belopp som icke överstiger

3 000 kronor till 31 procent för belopp som överstiger 200 000 kronor.

Värnskatten är icke underkastad rörlighet.

2. Skattens rörlighet.1

Före 1938 års skattereform var den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

i sin helhet rörlig. Anledningen till uppdelningen 1938 i en rörlig

och en fast skatt var den att man ville få skattesystemet mera elastiskt. Progressiviteten

i den statliga skatteskalan medför nämligen att det procenttal,

med vilket grandbeloppet uttages, vid helt rörlig skatt icke kan ökas i obegränsad

utsträckning. En stark höjning av uttagningsprocenten kan ju, om

skatten är i sin helhet rörlig, vid större inkomster föranleda, att skatten kommer

att uppgå till eller rent av överstiga inkomsten.

Statsskatteberedningen föreslår (se betänkandet s. 142—146) avskaffande

av anordningen med en fast tilläggsskatt. Skatten skall sålunda i sin helhet

vara rörlig. För att undvika att skatten vid höjning av uttagningsprocenten

tager i anspråk alltför stor andel av inkomsten i de högre inkomstskikten,

är skatten emellertid maximerad så att den icke får i något skikt överstiga

70 procent. Spärregeln har alltså anknutits till den s. k. marginalskatten.

I ett särskilt yttrande framlägger beredningens ledamöter herrar Andersson

och Sundén (se betänkandet s. 278) två alternativa förslag till skatteskala, av

vilka det ena (alt. II) innebär att skatten uppdelas i en rörlig bottenskatt och

en fast tilläggsskatt (jfr s. 189).

Förslaget, att inkomstbeskattningen av fysiska personer skall göras i sin

helhet rörlig, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden.

I ett par yttranden har emellertid yrkats bibehållande av det nuvarande

systemet med delvis fast och delvis rörlig skatt. Riksräkenskapsverket

slutligen har yrkat, att skatten måtte göras helt fast.

1 De tekniska termerna fast skatt resp. rörlig skatt äro i någon mån vilseledande. Med rörlig

skatt avses att skatteskalan innehåller fasta relationer mellan skattesatserna för olika inkomstskikt

och att en ändring av skatteuttaget sker genom att hela skatteskalan förskjutes uppåt eller

nedåt med ett visst procenttal. Med fast skatt avses att någon sådan generell förskjutning av

skatteuttaget icke förutsattes ske. Vid sådant förhållande måste ett ändrat totalt skatteuttag i

stället åstadkommas genom en på annat sätt företagen förändring av skattesatserna. Om hela

skatten göres till en »fast skatt», innebär detta således i praktiken att ett ändrat behov av

inkomst skulle leda till en omprövning av hela skatteskalan. Att skatteskalan hittills varit uppdelad

på en fast och en rörlig del har dock även praktiskt inneburit att den såsom fast betecknade

delen hållits oförändrad — om man bortser från värnskatten som kan anses som ett

tillägg till den fasta skatten — under det att den rörliga delen uttagits med olika procent på

grundbeloppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Kammarrätten avstyrker bestämt, att skatteskalan inom de högre inkomstskikten

gjordes rörlig. Riskerna av en skatteskala, enligt vilken en person

inom de högre inkomstklasserna som lyckades öka sin inkomst finge behålla

endast en mindre del av inkomstökningen, framträdde i ännu tydligare dager

än hittills genom att skatteskalan i sin helhet gjorts rörlig. En ökning av

skatteprocenten på grundbeloppen komme enligt kammarrättens mening att

medföra en alltför stark belastning av de högre inkomsterna. Allt större delar

av befolkningen skulle genom höjning av skatteprocenten komma att

överföras till dem som finge betala skatt på inkomstökning efter 70 procent.

Vid uttagning av skatt med 100 procent av grundbeloppet skulle detta inträffa

först vid en inkomst av 200 000 kronor, men om skatten uttoges med

150 procent av grundbeloppet, skulle samma förhållande inträffa vid en inkomst

av 40 000 kronor och, om skatten bestämdes till 200 procent, redan

vid en inkomst av 16 000 kronor. En sådan beskattning skulle komma att

inverka menligt på hela landets förvärvsverksamhet och i hög grad vara

ägnat att skapa ett berättigat missnöje hos de skattskyldiga.

Näringslivets skattedelegation anser, att en fast tilläggsskatt fortfarande

borde finnas. Vad beredningen anfört som skäl för underkännande av det

nuvarande systemet vore icke bärande. Tvärtom gällde enligt delegationens

mening alltjämt med oförminskad styrka de skäl, som anförts vid tillkomsten

av sistnämnda system, vilket då av statsmakterna utan meningsskiljaktigheter

tillerkänts företräde före ett i sin helhet rörligt system.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Det är enligt länsstyrelsens mening en god sak, att den föreslagna inkomstskatteskalan

med viss begränsning i sin helhet gjorts rörlig. Men olägenheterna

i gällande ordning synas dock icke hava övervunnits helt, såvitt

angår de högre inkomstskikten, som fastlåsts i en relativt fast skatteprocent.

Detta belyses närmare av nedanstående tabell vid en uttagningsprocent av 130.

Beskattnings- bart belopp

i kronor

Statsskatt i kronor enligt bered- ningens förslag vid en uttag- ningsprocent av

Skattehöjning i

procent vid uttag- ningsprocent av

130

100

130

10-60 000

30

75 000

31 420

40 621

29-28

100 000

45 170

58121

28’67

200 000

105 170

128121

21-82

500 000

315170

338121

7-28

1000 000

665170

688121

3-45

Vid en uttagningsprocent av 130 komma skattskyldiga med beskattningsbara

belopp å 10 kr.—60 000 kr. att få bära skatteökning å 30 %, medan

skattskyldiga med beskattningsbara belopp å 60 010 kr. och därutöver få en

allt mindre procentuell skatteökning allt eftersom inkomsten stiger. Ju högre

uttagningsprocenten är, desto mer ogynnsamt blir det i förevarande avseende

för de lägre inkomsterna. Länsstyrelsen vill därför understryka beredningens

mening att en förnyad avvägning av skattebördan äger rum, när en mer avsevärd

ändring i ramen för skattesystemet inträder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

187

It i ksrä ke n s kapsvcrket, som förordur, att inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

i sin helhet utformades som en fast skatt, anför:

Systemet med en rörlig inkomst- och förmögenhetsskatt, vilket infördes år

1919, motiverades med hehovet av att under olika år kunna uttaga större

eller mindre belopp av inkomst- och förmögenhetsskatten utan att behöva

vidtaga ändring i själva skatteskalan. Rörligheten i inkomst- och förmögenhetsskatten

får ses mot bakgrunden av grundlagens regel om bevillningen

såsom en slutlig utfyllnad av riksstaten, liksom man ock får beakta, att riksstaten

på den tiden uppgjordes såsom för varje år jämnt balanserad. Vid

tiden för rörlighetens införande voro skatteskalans procentsatser relativt låga.

Ett större uttag av inkomst- och förmögenhetsskatt, motsvarande exempelvis

110 % av grundbeloppet, skulle medfört ojämna belopp för skatteskalans

skiktprocent. Skatteskalan för aktiebolagen var komplicerad, då den var

uppbyggd efter förhållandet mellan bolagens inkomst och kapital. Genom den

utformning, som givits åt bestämmelserna om skattens rörlighet, undgick

man sålunda de tekniska svårigheter, som skulle mött för omarbetande av

skatteskalorna till alt nära motsvara det aktuella behovet vid statsregleringen.

De skäl, som sålunda framförts för ett system med rörlig inkomst- och

förmögenhetsskatt i den år 1919 angivna formen, hava genom den senare

utvecklingen starkt försvagats. Genom 1937 års budgetreform har kravet på

jämn balansering av budgeten för varje budgetår uppgivits och i stället införts

principen om långtidsbalansering av budgeten. Det belopp, som skall

uttagas i inkomst- och förmögenhetsskatt, blir sålunda icke bestämt enbart

av behovet att balansera budgeten. Frågan om en överbalansering eller underbalansering

knytes icke blott till inkomst- och förmögenhetsskatten utan

till utformandet av även andra skatter och inkomster samt av riksstatens

utgiftssida. De tekniska svårigheter vid utarbetande av skatteskalor, vilka

tidigare kunnat motivera systemet med rörlighet i inkomst- och förmögenhetsskatten,

synas icke föreligga med samma styrka. De för aktiebolagen

gällande bestämmelserna hava högst väsentligt förenklats genom övergång

från progressivskala, förlöpande efter förhållandet mellan inkomst och kapital,

till en proportionell skatt. En sådan skatteform gäller även beträffande

flertalet övriga juridiska personer. I fråga om skatteskalan för fysiska personer

synas icke heller några större svårigheter möta att snabbt konstruera

nya skatteskalor, vilkas avkastning skall motsvara ett givet aktuellt skattebehov.

I förslaget har förutsatts utan anförande av närmare motivering, att, då

det nya systemet träder i tillämpning, skatten till en början kommer att uttagas

med 110 °/o av grundbeloppet. Betänkandet innehåller icke något uttalande

om bärigheten av skatteskalan för inkomstskatt för fysiska personer,

d. v. s. med hur stor procentsats av grundbeloppet som inkomstskatten för

fysiska personer högst må få uttagas, innan det läge inträder, att eu omprövning

av skattebördans fördelning bör ske.

Till belysande av denna fråga har riksräkenskapsverket undersökt, hur de

.skatteskalor ungefär skulle te sig, vilka i stort sett skulle täcka de behov av

skattemedel, som motsvara en ut tagning av 110,120, 130, 140 eller 150 °/o

av grundbeloppet. Vid utformandet av dessa skatteskalor har den förutsättningen

fasthållits, att den högsta .skiktprocenten alltid skall utgöra 70. Vid

högre uttagningstal för skattesumman kommer denna högsta skiktprocent

att tillämpas för allt lägre inkomslskikt. Vid en uttagning av inkomstskatten

för fysiska personer m. fl. med 150 °/o av grundbeloppet når skiktprocentcn

talet 70 redan för det inkomstskikt som börjar vid 40 000 kronor. I

detta läge har skatteskalan blivit väsentligt sammanpressad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

188

Iiungl. Maj:ts proposition nr 212.

Departements
chefen.

Riksräkenskapsverkets undersökning ger en bestämd antydan om att bärigheten

i den föreslagna skatteskalan är högst begränsad. Med hänsyn till

skattenivåns höjd är den av beredningen föreslagna rörligheten hos inkomstskatten

förenad med stora risker för den skattskyldige. Ur budgetteknisk

synpunkt är rörligheten också onödig. Beredningen uttalar, att

beskattningen av juridiska personer -— utom de som beskattas i enlighet

med den för fysiska personer gällande skatteskalan — icke skall vara underkastad

rörlighet. I belysning av vad här förut sagts framstår värdet av

ett sådant uttalande såsom synnerligen problematiskt. Det möter inga tekniska

svårigheter att när som helst ändra de procentsatser, efter vilka juridiska

personer skola beskattas.

Mot förslaget att göra inkomstskatteskalan i sin helhet rörlig men med en

spärregel, som utesluter skatteuttag på mer än 70 procent i något skikt har

några remissinstanser riktat invändningar, som i och för sig äro obestridliga.

En höjning av uttagningsprocenten leder relativt snabbt till att den maximala

skattesatsen kommer att tillämpas redan vid relativt måttliga inkomster. Å

andra sidan kommer en sänkning av uttagningsprocenten att bli av mycket

stor betydelse för de största inkomsterna men av obetydligt värde för de

mindre; skatteskalan finge därför omprövas vid en mera påtaglig ändring av

skattebehovet.

Riksräkenskapsverket har förordat att skalan i sin helhet skulle konstrueras

som fast och att någon varierande uttagningsprocent på grundbeloppet

icke skulle förutsättas. I stället finge skatteskalan i sin helhet omprövas

så snart behov av ändrat skatteuttag visade sig. Näringslivets skattedelegation

har däremot förordat skalans utformning med en fast och en

rörlig del. Detta skulle innebära att eventuella förändringar uppåt eller nedåt

finge sin största betydelse i de lägre inkomstskikten på samma sätt som

enligt hittills gällande ordning.

Det är uppenbart att den föreslagna skalans rörlighet är mycket begränsad.

Detta är emellertid av föga betydelse, då den när som helst kan omprövas

genom ett beslut i samma former som ett beslut om ändrad uttagningsprocent.

Det synes därför trots de gjorda invändningarna lämpligt att bibehålla

konstruktionen med en viss grundbeloppsskala, på vilken en högre eller

lägre uttagningsprocent skall kunna tillämpas. Någon annan betydelse har

icke detta än att diskussionen om ett högre eller lägre skatteuttag kan få

vissa konkreta belopp att anknyta till. Skulle förändringen bli mera avsevärd

får man vara medveten om att en ändrad grundskala behöver införas.

3. Skatteskalan.

För den i enlighet med vad förut angivits helt fristående och rörliga statliga

inkomstskatten föreslår beredningen, såvitt angår fysiska personer och

jämställda, en skatteskala som utgöres av en progressiv skiktskala, där lägsta

skattesatsen — för beskattningsbar inkomst upp till och med 1 000 kronor —

är 10 procent och högsta skattesatsen — för beskattningsbar inkomst över

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

189

200 000 kronor — 70 procent. Angående den närmare utformningen av

skalan, dess innebörd i förhållande till nuvarande skatteskalor samt beredningens

motivering för densamma hänvisas till betänkandet (s. 156—165).

I ett särskilt yttrande (s. 274—281) framlägga beredningens ledamöter

herrar Andersson och Sundén två alternativa förslag till skatteskalor, av vilka

det ena (alt. I) avser helt rörlig skatt och det andra (alt. II) innebär bibehållande

av det nuvarande systemet med en rörlig bottenskatt och en fast

tilläggsskatt. Även dessa skalor äro progressiva skiktskalor och skatten i

varje skikt maximerad till 70 procent. De nu berörda skatteskalorna, i jämförelse

med den av beredningens majoritet föreslagna, framgå av följande

uppställning:

Beredningen

R e

servation

e n

Beskattningsbart

%

Beskattningsbart

Alt. I

Alt. II (*)

belopp

belopp

{%)

rörlig

fast

summa

0- 1000

10

0— 1000

10

10

_

10

1- 2 000

11

1— 2 000

11

11

—

11

2— 3 000

12

2— 3 000

12

12

—

12

3— 4 000

14

3- 4 000

14

14

—

14

4— 6 000

16

4— 6 000

16

16

—

16

6— 8 000

18

6— 8 000

18

18

—

18

8— 10 000

20

8— 10 000

20

20

—

20

10- 12 000

24

10— 14 000

24

24

—

24

12— 14 000

28

14— 18 000

28

24

4

28

14— 16 000

32

18— 24 000

32

24

8

32

16- 20 000

36

24- 30 000

34

24

10

34

20- 30 000

40

30- 40 000

40

24

16

40

30— 40 000

45

40— 60 000

45

24

21

45

40— 60 000

50

60-100 000

50

24

26

50

60—100 000

55

100-200 000

60

24

36

60

100-200 000

60

200—

66

24

42

66

200—

70

Den föreslagna skalan för inkomstbeskattningen av fysiska personer har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i vissa remissyttranden, men blivit starkt

kritiserad i åtskilliga andra. Ur yttrandena må här återgivas följande.

Av dem som tillstyrkt förslaget i denna del anför kooperativa förbundet:
Skatteskalans

konstruktion innebär i och för sig för de inkomsttagare, som

drabbas av ökad statlig inkomstskatt (vid en för de närmaste åren förutsedd

uttagningsprocent av 110) måttliga höjningar för inkomster av storleksordningen

20 till 75 tusen medan för högre inkomster stegringen blir något starkare.

Om mot varandra vägas angelägenheten av skattelindringar för de mindre

inkomsttagarna och den större bärkraften hos de högre inkomsterna framstår

— mot bakgrunden av de av statsmakterna redan fastställda stora inkomstbehoven

för de närmaste fem åren — denna lösning av själva inkomst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

skatteskalans utformning enligt styrelsens mening som rimlig. Ur penning
politiska

synpunkter---innebär denna höjning av statsskatten på de

medelstora och högsta arbetsinkomsterna utöver den under kriget uppnådda

höga nivån, att en i detta konjunkturläge önskvärd köpkraftsminskning inträder

för berörda inkomsttagare, vilken genom källskatten gör sig omedelbart

påmind.

Landsorganisationen framhåller, att vid givet skattebehov förutsatte en

sänkning av skatterna i lägre inkomstskikt att skatterna höjdes på andra

punkter, och ansluter sig i huvudsak till den av beredningen föreslagna

inkomstskatteskalan, som innebure en förskjutning av skattetrycket mot de

högre inkomsterna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser icke den föreslagna skatteskärpningen

för inkomsttagare med 20 000 kronor taxerat belopp eller däröver

inge några betänkligheter, sett mot bakgrunden av de större inkomsttagarnas

proportionellt större skatteförmåga och statens oavvisliga behov av ökade

intäkter.

Länsstyrelsen i Hallands län har intet att erinra mot inkomstskatteskalans

utformning men påpekar, att vid bibehållande av barnavdragen och nedsättning

av ortsavdragen för ensamstående — som länsstyrelsen förordat — vissa

ändringar av skalan torde bli erforderliga.

Av dem som gjort invändningar mot beredningens förslag till inkomstskatteskala

ha några förordat endera av de alternativa skalor, som

reservanterna inom beredningen föreslagit, men de flesta icke framlagt något

positivt förslag i fråga om skalans utformning.

Kammarrätten anför:

Den av beredningen föreslagna skatteskalan innebär för mindre inkomsttagare

en lättnad i beskattningen. I denna del måste förslaget hälsas med stor

tillfredsställelse, i synnerhet som skatterna för de mindre inkomsttagarna under

krigstiden blivit, delvis på grund av penningvärdets fall, i alltför stor

omfattning höjda. Denna höjning har emellertid otvivelaktigt i verkligheten

drabbat ganska ojämnt inom olika yrken. För löntagare med fasta inkomster

motsvara taxeringarna i regel deras faktiska, av respektive arbetsgivares

löneuppgifter bestyrkta inkomster. Annat är förhållandet bland jordbrukare,

rörelseidkare och utövare av fria yrken inom dessa inkomstklasser. Ofta känna

sådana skattskyldiga själva icke storleken av sina inkomster, och enligt

en bland beskattningsmyndigheterna allmänt rådande uppfattning äro deras

deklarationer i stor utsträckning oriktiga. Det finnes grundad anledning misstänka,

att de under kriget vidtagna skatteskärpningarna starkt medverkat till

förvärrande av dessa missförhållanden.

För de större inkomsterna innebär däremot beredningens förslag en ytterligare

skärpning av krigstidens skatter. Som motiv för denna skattehöjning

åberopas de stora krav som under den närmaste framtiden komma att ställas

på statskassan. Det förefaller då egendomligt, att beredningen synes hava

förbigått frågan, i vad mån den nominella skattehöjningen kan förväntas

medföra en reell inkomstökning för statsverket. I första hand uppkommer

därvid frågan, huruvida icke redan rådande skattesatser på större inkomster

medfört och än mer en ytterligare höjning kommer att medföra en frivillig

minskning av dessa inkomster. De beräkningar som framlagts i bilaga 1 till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

191

beredningens förslag utvisa redan nu en betydande minskning av de stora inkomsterna.

Visserligen torde det vara vanskligt att bedöma orsakerna till

denna nedgång, men det måste enligt kammarrättens mening antagas, att den

föreliggande tendensen kommer att stegras genom ett antagande av beredningens

förslag. Om en person inom de högre inkomstklasserna lyckas öka

sin inkomst, får han behålla endast eu mindre del av denna inkomstökning.

Detta förhållande kan knappast undgå att verka hämmande på företagsamheten

och arbetslusten. ----

Frånsett förslagets inverkan på företagsamheten och arbetslusten och därigenom

på de skattskyldigas verkliga inkomster måste det enligt kammarrättens

mening befaras, att den föreslagna höjningen kommer att medföra en

stark minskning i de deklarerade inkomsterna i förhållande till de verkliga.

Ett beskattningssystem som grundas på skattebetalarnas heder och samvete

förutsätter för sin effektivitet lojalitet från medborgarnas sida. Tillgänglig

statistik och erfarenheterna från kammarrättens arbete tyda på att denna lojalitet

redan utsatts för alltför stora påfrestningar. Deklarationsmoralen synes

befinna sig i sjunkande, och man måste förmoda att beskattningens höjd

och faktiska ojämnhet därvid medverkat. Bokföringsgranskningar torde,

trots det stora arbete som nedlägges på dem, utgöra ett ganska verkningslöst

vapen mot avsiktliga falskdeklaranter, och en skärpning av straffen för falskdeklaration

skulle väl hårdast drabba dem som förbrutit sig av okunnighet,

oaktsamhet eller bristande tid att sätta sig in i skatteförfattningarna men bli

föga effektiv mot de avsiktliga falskdeklaranterna, som i regel torde veta att

skydda sig. Då stora kretsar av företagare lära ha möjlighet att undandraga

sig den skärpta beskattningen, skulle denna sannolikt komma att drabba huvudsakligen

löntagare. Vid strävan efter en rättvis beskattning torde emellertid

skäl icke föreligga för en ytterligare belastning av löntagarna.

Pensionsstjjrelsen framhåller, att de mycket höga marginalskatter, som förekomme

i de något högre inkomstlägena, säkerligen komme att i icke oväsentlig

mån minska villigheten hos inkomsttagarna i dessa lägen att utföra

merprestationer. Styrelsen hade redan haft viss känning av detta förhållande

i samband med rekryteringen av ortsombud. Förhållandet vore betänkligt

med hänsyn till den stora brist å kvalificerad arbetskraft som för närvarande

rådde.

Riksräkenskapsverket påpekar, att inom den inkomstart, som benämndes

arbetsinkomst, skattekraften vore beroende ej blott av arbetsinkomstens storlek

utan även av dess karaktär, och anför vidare:

Man kan jämföra med varandra å ena sidan en arbetsinkomst av tillfällig

karaktär, å andra sidan inkomsten av en fast anställning förenad med pensionsförmån

eller eljest vilande på avtal, som innefattar garantier för inkomstens

varaktighet. Även på andra områden av det ekonomiska livet föreligger

sådana olikheter i skattekraften. Det torde sålunda vara otvivelaktigt, att

skatten drabbar rörelseidkare på annat sätt än den drabbar övriga skattskyldiga.

Redan den omständigheten att en löntagare måste betala skatt för sin

löneinkomst praktiskt taget oavkortad, medan en rörelseidkare i skattehänseende

kan i stor utsträckning utnyttja omkostnadskonton i sin verksamhet,

medför, att beskattningen verkar mycket olika på olika grupper av skattskyldiga.

Ju högre skatteskalan ligger dess kännbarare bliva konsekvenserna

av dylika olikheter.

överståthållarämbetet framhåller, att en procentuellt sett mycket hög inkomstskatt

under några kritiska år kunde uttagas utan fara för några men
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

liga återverkningar men att förhållandet bleve annorlunda om en alltför hög

inkomstskatt gjordes permanent. Ämbetet fortsätter:

Verkningarna torde då komma att göra sig gällande i form av kapitalflykt

(eller försök därtill) ur landet. Vidare minskas lusten att investera kapital i

landets näringsliv. Även om det är en förmögenhetsbeskattning som i och

för sig kan verka minskande på intresset att spara, så medför en hög inkomstskatt

minskat intresse att taga ekonomiska risker genom startandet av

nya företag eller investering av nytt kapital i redan befintliga. Samtidigt

börja yngre ingenjörer och affärsmän att söka sig ut till andra länder. Tendenser

i nu angiven riktning hava redan försports. Frestelsen att söka på

olika sätt kringgå gällande skattebestämmelser blir också större ju högre

skattesatsen är och särskilt skadas skattemoralen om olika grupper skattedragare

behandlas efter olika normer och med större eller mindre möjlighet

till skatteflykt, vilket fallet synes vara beträffande näringsidkare å ena och

löntagare å andra sidan.

Givetvis kunna icke några säkra påståenden göras om var den gräns gär,

ovanför vilken en inkomstbeskattning kan medföra skadliga verkningar av

nyss angiven art. Emellertid synas invändningarna mot den nu föreslagna

skatteskalan vara av den styrka i vad angår eventuella skadeverkningar å

näringslivet och skattemoralen, att en förnyad omprövning av skattetariffen

synes påkallad.

Skattedirektören vid överståthällarämbetet anser ny utredning angående

inkomstskatteskalan erforderlig och förordar alternativt, om ny skatteskala

ansåges böra genomföras utan ny utredning, den av reservanterna föreslagna

skalan. (Alternativ I, om spärregeln fastställdes att omfatta även förmögenhetsskatten.

) Skattedirektören kritiserar beredningens jämförelse mellan

skattetrycket 1939 och 1945 för olika inkomsttagargrupper särskilt därutinnan

att ingen hänsyn tagits till kommunalbeskattningen. Om sådan hänsyn

toges (med 10 kronors utdebitering) finge den i betänkandet s. 165 intagna

tabellen följande utseende:

1939 års taxering

1945 års taxering

Proc.

ökn.

Skatteökning

resp. skatte- minskning

år 1945 i %

av 1939 års

skatt

In-

komst

Stats- skatter

i kr.

Kom-

mu-

nal-

skatt

1

Sta

skatt

Skatt

i %

av

ink.

In-

komst

. , | Kom-

w S" ^ ™- Tkr nal-

K skatt

S:a

skatt

Skatt

i %

av

ink.

2 000

13

no

123

6-2

3 000

8

210

218

7-3

1-1

18

3 000

37

210

247

8''2

4 500

177

360

537

11-9

3-7

45

4 000

82

310

392

9-8

6 000

349

510

859

14 3

4-5

46

6 000

176

510

686

11-4

9 000

755

810

1565

17-4

60

53

8 000

285

710

995

12-4

12 000

1223

1110

2 333

194

7-0

56

10 000

405

910

1315

13-2

15 000

1809

1410

3 219

21-5

83

63

20 000

1375

1910

3 285

16-4

30 000

5 931

2 910

8 841

29-5

13-1

80

40 000

4 462

3 910

8 372

20-9

60 090

17 602

5 910

23 512

39-2

18-3

88

60 000

8 391

5 910

14 301

238

90 000

31 768

8 910

40 678

45-2

2P4

90

100 000

17 847

9 910

27 757

27-8

150 000

63 218

14 910

78 128

521

24-3

87

200 000

45 404

19 910

65 314

32-7

300 000

150 956

29 910

180 866

60-3

27-6

84

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:is proposition nr 212.

193

Skattedirektören framhåller, att denna tabell icke motiverade den av beredningen

föreslagna skärpningen av beskattningen för de högre inkomstskikten.

Det avgörande vid jämförelser av ifrågavarande slag borde emellertid vara,

hur mycket den skattskyldige ägde i behåll efter skattens frånräknande.

Skatteskärpningarna enligt förslaget torde, såvitt fråga vore om löntagare,

huvudsakligen komma att drabba sådana i skikten 10 000—30 000 kronor.

Ett stort antal av dessa löntagare hade ännu icke erhållit full kompensation

för penningvärdets försämring och det måste då framstå som en i hög grad

anmärkningsvärd åtgärd att för dessa, av kristiden hårt drabbade samhällsskik*

införa en beskattning, som ytterligare skulle försämra deras ekonomiska

ställning.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser ingen invändning vara att göra mot

de för de lägre inkomstgrupperna föreslagna skattesänkningarna men känner

sig mot bakgrunden av sina erfarenheter av beskattningsväsendet tveksam

beträffande de ifrågasatta skatteskärpningarna för de högre inkomsttagarna.

Skattetrycket träffade otvivelaktigt genom bristerna i beskattningsväsendet

icke alla befolkningsgrupper med samma styrka, i det att löntagare i regel

finge vidkännas större skattetryck än vissa andra grupper av inkomsttagare,

som genom möjlighet till avskrivningar eller genom andra avdrag eller genom

beskattningsorganisationens ofullkomlighet kunde undandraga sig skatt

eller uppskjuta erläggandet av skatten till den för dem lämpligaste tidpunkten.

De föreslagna skattehöjningarna skulle medföra att nämnda olikformighet i

fördelningen av skattebördorna mellan olika kategorier av skattskyldiga

framstode som än mer otillfredsställande.

I övrigt anför länsstyrelsen:

Även i andra avseenden än de sålunda berörda kräver beskattningsreglernas

materiella innehåll beaktande i förevarande sammanhang. Enligt nuvarande

inkomstbegrepp saknas sålunda beträffande flertalet förvärvskällor

möjlighet att undgå en mycket hård beskattning, då ett större engångsbelopp

utfaller. Vidare kunna även löntagare inbördes få en mycket ojämn beskattning

på grund av bl. a. möjligheten att verkställa avdrag för pensionsförsäkringspremier.

I samma riktning verkar regeln om att fastighet alltid —- således

även då det gäller en villafastighet för eget bruk eller ett jordbruk i

annan än yrkesjordbrukares hand — ulgör en förvärvskälla med principiell

avdragsrätt för uppkommande underskott. Just i de angivna fallen förekomma

ofta »underskott» till ganska betydande belopp, vilka sedermera avdragas

från annan inkomst i självdeklarationen. I verkligheten torde emellertid dylika

»underskott» icke sällan närmast ha karaktär av en utgift av levnadskostnads-

eller kapitalförbruknings natur. Att de nuvarande skattereglerna i

stor utsträckning medge avdrag för ifrågavarande »underskott» ter sig härvid

mycket stötande.---

På grund av vad sålunda anförts vill länsstyrelsen beträffande skatteskalan

för fysiska personer framhålla att denna icke utan en föregående allmän

översyn av beskattningsreglerna och en väsentlig förstärkning av beskattningsmyndighetema

kan förutsättas bli rättvis i den meningen att verkningarna

drabba de skattskyldiga någorlunda jämnt. Att under sådana förhållanden

nu genomföra även de föreslagna skärpningarna synes icke lämpligt.

Biliang till riksdagens protokoll 19i7. t samt. Nr 212.

13

opaginerad Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Länsstyrelsen i Gotlands län åberopar reservationen samt anför vidare:

Den av beredningen intagna ståndpunkten, att de lägre inkomsttagarna

skulle i större utsträckning än de högre inkomsttagarna burit krigsårens skattebörda

kan icke anses vara sakligt grundad, ehuru väl i sakens natur ligger,

att varje ökning i de lägsta inkomstskikten av skattebördan måste kännas

tyngre därigenom, att skattebördan ligger närmare de för livsförseln oundgängliga

utgifterna. Länsstyrelsen har därför intet att erinra emot, att skattelättnad

måtte i största möjliga utsträckning komma de mindre inkomsttagarna

till del, men finner, att skattelättnad jämväl bör komma de större inkomsttagarna

till del, vilka såsom verkställd utredning otvetydigt givit vid

handen dock i än större utsträckning haft att utgöra de under kriget skärpta

skatterna. Länsstyrelsen kan följaktligen — allra helst, då såvitt visats, statsfinansieiia

skäl ej kunna åberopas till stöd för skatteskärpning — icke finna

med rättvisa och billighet förenligt, att den år 1942 under överhängande krigsfara

framtvingade hårda progressionen skall enligt den föreslagna skatteskalan

ytterligare skärpas.

Länsstyrelsen i Blekinge lön påpekar, att skatteskärpningen för de högre inkomsttagarna

bleve särskilt kännbar bl. a. för tjänstemän i statlig, enskild

eller annan tjänst, vilka icke kunnat påräkna löneförhöjningar upp till förkrigsnivån

och nu finge sin standard ytterligare pressad genom skattetryckets

ökning. Vidare kunde befaras, att den omständigheten att redan i ej särskilt

höga inkomstlägen uppkommande inkomstökningar till betydande del

toges i anspråk av skatterna till det allmänna, komme att inverka hämmande

på företagsamhet och framåtskridande inom näringslivet. Löneförbättringar

till måttliga belopp syntes i många fall ej komma att anses innefatta tillräcklig

kompensation för det ökade ansvar och arbete, som medföljde tillträdandet

av ledande befattningar vid företag, inom handel och industri, mera arbetskrä^ande

allmänna uppdrag m. m.

I fortsättningen åberopar länsstyrelsen en undersökning av storleken av

utgående skatter i Karlskrona stad för personer i vissa inkomstklasser från

3 000 till 34 000 kronor och anför vidare:

Makar med 2 barn få redan vid en inkomstökning från 6 000 kronor till

10 000 kronor avstå så stor del av inkomsttillägget som 27 °/o till det allmänna.

Ökar inkomsten ytterligare med 4 000 kronor till 14 000 kronor utgår

skatt å det tillkommande beloppet med cirka 30 %>. Av en inkomst på 8 000

kronor, som uppbringar årsinkomsten från 18 000 kronor till 26 000 kronor,

får en skattskyldig ej behålla mer än 4 378 kronor. Nära hälften av inkomstökningen

tages följaktligen i anspråk av de direkta skatterna.

När det gäller att taga ställning till beredningens förslag ur principiella

synpunkter kan man ej bortse från de förändringar av skattetrycket inom

olika inkomstklasser, som kan komma att orsakas av den reform av den

kommunala inkomstbeskattningen, som torde vara att förvänta. Länsstyrelsen

ifrågasätter huruvida skattetrycket ej redan från början blir så högt,

att skattesystemet kommer att sakna behövlig rörlighet. Fortsätter penningvärdeförsämringen,

kommer en skatteskala med kännbar progression redan

i relativt låga inkomstlägen att verka i hög grad nedpressande på realinkomsten

och därmed även på levnadsstandarden för betydande grupper inkomsttagare.

Länsstyrelsen anser för sin del skäligt att föreslagen progression

mildras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

195

Länsstyrelsen i Kristianstads lön ifrågasätter om det icke vore möjligt att

genomföra en allmän sänkning av skatten med bibehållande av nuvarande

skatteskalor. Därest en ändring av dessa måste vidtagas, förordar länsstyrelsen

den av reservanterna som alternativ I föreslagna skatteskalan. Den

ökning av skatten som därigenom uppkomme för vissa högre inkomster, vore

motiverad med hänsyn till dessas högre skattekraft.

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

I den mån det ur statsfinansiella och medborgerliga synpunkter finnes

möjligt och lämpligt att genom höjning av ortsavdragen och sänkning av

skatteskalan genomföra den föreslagna skattelindringen för mindre inkomsttagare,

skall länsstyrelsen icke däremot framställa någon erinran, även om

anförda motiv därför icke äro hållbara. Att åberopa samma motiv för en

höjning av skattetrycket för de större inkomsttagarna måste länsstyrelsen

däremot finna oriktigt och ur alla synpunkter olycksdigert särskilt vid det

förhållandet att sparandet belägges med en straffskatt, som verkar obillig

och icke tager hänsyn till en ''•ättvis och jämlik fördelning av skattebördan.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar reservanternas förslag, vilket enligt

länsstyrelsens mening innebure ett maximum av vad som vore rimligt

att uttaga av de skattskyldiga under normala tider.

Näringslivets skattedelegation kritiserar till en början det av beredningen

till stöd för skatteskärpningen beträffande högre inkomster anförda skälet

att den indirekta beskattningen hårdast drabbade de lägre inkomsterna och

framhåller därvid bl. a., att den allmänna omsättningsskatten numera avskaffats

och att skatten på kaffe sänkts från 65 till 35 öre per kg. Därefter

påtalar delegationen, att beredningen vid jämförelsen angående skattetrycket

i olika inkomstskikt icke tagit hänsyn till kommunalskatterna, samt anför

vidare:

Enligt den av beredningen föreslagna skatteskalan för inkomstskatten och

med tillämpning av den av beredningen antagna uttagningsprocenten 110

utgår denna skatt vid överskridandet av en beskattningsbar inkomst av

20 000 kronor med 44 % av den överskjutande inkomsten intill ett belopp

av 10 000 kronor, varefter marginalskatten ytterligare höjes. Under antagande

att kommunalutskylderna utgå efter 10 % och att den skattskyldiges

förmögenhet icke överstiger 20 000 kronor, får en skattskyldig med en beskattningsbar

inkomst av 20 000 kronor sålunda till det allmänna avstå i

det närmaste hälften av den inkomst, han ytterligare kan förvärva intill ett

belopp av 10 000 kronor. Med hänsyn till att kommunalutskylderna få avdragas

vid taxeringen till statlig inkomstskatt utgå nämligen skatterna å sistnämnda

belopp med sammanlagt 49,6 °/o, och 50,4 °/o av inkomsten får således

av den skattskyldige behållas. Uppgår den beskattningsbara inkomsten

till 30 000 kronor, får 45,45 % av överskjutande inkomst behållas, vid 40 000

kronor beskattningsbar inkomst utgör motsvarande procentsats 40,5 och skulle

den beskattningsbara inkomsten under dessa förutsättningar i något fall

uppgå till 200 000 kronor, får 27 °/o av den överskjutande inkomsten behållas.

—

En sänkning av uttagningsprocenten till 100 skulle under ovan angivna

förutsättningar i övrigt innebära att den del av överskjutande inkomsten,

som efter skatternas erläggande komme att stå till den skattskyldiges förfogande,

skulle utgöra vid en beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor 54 %>

opaginerad Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 212-

för att därefter minska vid 30 000 kronor till 49,5 %, vid 40 000 kronor till

45 % och vid 200 000 kronor till 27 % av inkomsten.

Vid bedömande, huruvida den föreslagna skatteskalan i fråga om de inkomstskikt,

i vilka den hårda progressivileten gör sig i högre grad kännbar

— till dessa måste tydligen i varje fall räknas beskattningsbara inkomster

överstigande 20 000 kronor, då ju inkomsten i detta fall till halva sitt belopp

konsumeras av skatter — överensstämmer med rättvisa och billighet, bör

bemärkas, att förvärvandet av dessa inkomster i de fall, då de icke till någon

del utgöra avkastning av förmögenhet utan i sin helhet uppbäras såsom

ersättning för arbete av ett eller annat slag, regelmässigt förutsätta högt kvalificerade

arbetsprestationer av den skattskyldige och i allmänhet även högt

uppdriven arbetsintensitet. Prestationer av sådan högre kvalitet förutsätta i

sin tur i allmänhet långvarig utbildning, vilken i varje fall av den nu levande

generationen endast undantagsvis kunnat förvärvas utan skuldsättning eller

ekonomiskt bistånd av närstående. Även om undantag förekomma äro de avoss

ovan angivna förutsättningarna av sådan allmängiltig karaktär, att man

vid den avvägning, varom här är fråga, måste lägga dessa förutsättningar

för inkomstförvärvet till grund.

En annan omständighet, som i detta sammanhang bör beaktas, är att särskilt

de högsta inkomsterna av arbete icke sällan utgöra under ett eller ett

fåtal beskattningsår kumulerad ersättning för prestationer, som förberetts

och utförts under en följd av år, varunder den skattskyldige uppburit ringa

eller ingen inkomst. Så är exempelvis fallet med en uppfinnare, som efter

längre tids arbete lyckats med sina experiment, en konstnär, som efter flera

års utbildning och arbete anordnar en utställning som vinner erkännande,

en författare, som tidigare endast haft en liten läsekrets men slutligen genom

ett enda arbete blir allmänt uppskattad, o. s. v. I dylika fall stiger inkomsten

icke sällan från ett lågt medeltal under tidigare år till de högsta inkomstskikten

under ett eller ett fåtal år för att därefter åter falla. På grund av

alt dessa tillfälliga toppinkomster till 2/s eller mer bli konsumerade av skatter,

drabbas den skattskyldige av mångdubbelt större skattebörda än om inkomsten

varit jämnt fördelad. Dessa verkningar av den skärpta progressionen

ha icke i det föreliggande betänkandet berörts, ehuru de äro för handen

för praktiskt taget alla de skattskyldiga, som hårdast drabbas av den progressiva

beskattningen av ren arbetsinkomst, och i allmänhet i allt högre

grad ju större kvalifikationer deras verksamhet kräver. För en framstående

specialist inom exempelvis den medicinska vetenskapen kumuleras sålunda

de höga inkomsterna under en jämförelsevis kort tid. Efter en lång utbildningstid

med ringa eller ingen inkomst är han i allmänhet icke i tillfälle att

börja någon i högre grad inkomstbringande verksamhet förrän i 40-årsåldern

eller därefter. Den tidrymd, under vilken han tillhör de högre inkomstskikten,

torde i allmänhet vara synnerligen begränsad. Under denna tid är

han således nödsakad att icke blott amortera studieskulderna utan också att

säkerställa sin och familjens försörjning efter arbetsförmågans upphörande.

På grund av den hårda progressionen återstår emellertid efter skatternas erläggande

väsentligt mindre del av hans inkomst för detta ändamål än om

han haft en lägre utbildning och tillhört ett lägre inkomstskikt under en

längre följd av år. I icke ringa mån föreligger samma förhållande beträffande

praktiskt taget all arbetskraft med högre kvalifikationer, icke minst

inom näringslivet. Progressionen verkar orättvist för alla skattskyldiga med

varierande inkomster, särskilt om variationerna äro betydande.--—

Vid fastställandet av den övre gränsen av marginalskattesatserna måste i

främsta rummet beaktas, att om dessa sättas för högt, nyrekryteringen äventyras

av den inom alla områden av samhällslivet nödvändiga kvalificerade

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

197

arbetskraften. Icke minst blir detta fallet inom näringslivet. Då dessa arbetsinkomster

vidare ofta torde stå i mer eller mindre direkt proportion till den

skattskyldiges arbetsintensitet, måste tillika beaktas, att skatteskalan avvä§fs

så, att arbetsintensiteten icke blir lidande, varigenom den å de flesta områden

rådande bristen på personal med högre utbildning blir än mer accentuerad.

—--

Inom beredningen ha de båda ovannämnda reservanterna framlagt förslag

till en skatteskala med något mindre hård progressivitet. Enligt vår uppfattning

ha emellertid reservanterna därvid icke dragit de fulla konsekvenserna

av den kritik, som de anfört mot de av beredningens majoritet förebragta

motiveringarna. Ej heller synas de ha uppmärksammat de ytterligare

skäl emot en alltför hård beskattning av de högre inkomstskikten, vilka vi

i det föregående utvecklat. Vi kunna därför icke heller ansluta oss till reservanternas

skatteskala och anse, att denna även vid en uttagningsprocent av

100 är alltför hård i sina verkningar, såvitt gäller de medelstora och högre

inkomstskikten.----

Genom införandet av det s. k. källskattesystemet komma verkningarna av

progressionen d. v. s. av marginalskattens höjd att, i motsats till vad tidigare

varit fallet, omedelbart klart framstå för de skattskyldiga, som drabbas av

progressionen. I den mån dessa äro löntagare, komma de att med få undantag

erlägga preliminär A-skatt. En löneförhöjning resulterar då omedelbart

i förhöjt löneavdrag och den skattskyldige kan icke undgå att konstatera,

att löneförhöjningen till väsentlig del konsumeras av denna förhöjning av

avdraget. En nära till hands liggande reaktion torde i vissa fall bli, att den

anställde söker utverka att i stället för löneförhöjningen erhålla förbättrade

pensionsförmåner för sig och sin familj, förlängd semester eller förkortad arbetstid,

allt med påföljd att de inkomster till statskassan, som beräknats inflyta

genom skärpningen av progressiviteten, utebliva.

I andra fall kan väl en skärpning av progressionen tillföra statskassan en

tillfällig inkomstökning, men merbelastningen stannar i stor utsträckning icke

å den skattskyldige. Vid tillsättande av ledande poster inom näringslivet särskilt

å orter, där den ifrågasatta befattningshavaren måste räkna med höga

levnadskostnader — förorsakade exempelvis av att han nödgas bekosta sina

barns skolgång å annan ort — uppställer denne ofta såsom villkor för antagande

av anställningen att han beredes en avlöning till sådant belopp, att

han efter skatternas erläggande får viss angiven behållen inkomst till sitt

förfogande. Skatteskärpningen å medelstora och högre inkomster driver därigenom

dessa än mer i höjden och arbetsgivaren måste givetvis i sin tur medräkna

löneökningen i sina produktionskalkyler. Inom hemmaindustrien kunna

dessa merkostnader måhända övervältras å konsumenterna, inom exportindustrien

minska de företagets konkurrensförmåga. I längden länder därför

skärpningen av progressionen även i dylika fall det allmänna till förfång.

Vidare är det så, att tjänsteinkomsterna ofta härflyta, förutom av huvudanställningen,

från ett eller flera uppdrag av tillfällig beskaffenhet. Sedan

den skattskyldige genom debetsedeln å kvarstående skatt konstaterat, att inkomsten

av dessa uppdrag helt eller till övervägande del måste tagas i anspråk

för skattbetalning, kommer detta givetvis att verka inskränkande på

hans villighet att vidare ställa sina kunskaper och sin erfarenhet till förfogande.

Med särskild tydlighet komma ock verkningarna av den skärpta progressionen

till synes, då gift kvinna innehar anställning.---

Vid vilken gräns marginalskattesatserna för ren arbetsinkomst, de må överensstämma

med rättvisa och billighet eller ej, högst kunna sättas för alt de

icke skola verka nedsättande på tillgången på kvalificerad arbetskraft och

arbetsintensiteten, är givetvis vanskligt att avgöra. För vår del äro vi över
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

tygade om att denna gräns, om dylika skadliga verkningar skola undvikas, i

varje fall i ett permanent skattesystem icke får sättas högre än att den skattskvldige

får behålla åtminstone hälften av den inkomstökning, han genom

att utnyttja sin fulla arbetskapacitet är i stånd att förvärva. Att kunna påräkna

full arbetsintensitet, därest ersättningen för arbetet till huvudsaklig del

konfiskeras, är säkerligen icke i längden möjligt. Målsättningen vid avvägningen

av progressiviteten i inkomstskatteskalan bör givetvis under hänsynstagande

till billighet och rättvisa först och främst vara, att genom denna progressivitet

utvinna största möjliga ökning av statsinkomsterna. På längre sikt

lärer detta syfte icke vinnas, om icke den högsta marginalskattesatsen för ren

arbetsinkomst avväges så, att enligt vad ovan nämnts, åtminstone hälften av

inkomstökningen får behållas av den skattskyldige.

Därest icke en enligt dylika grunder utarbetad skatteskala för närvarande

anses kunna tillämpas, bör under alla förhållanden en sådan omarbetning av

den av beredningen föreslagna skatteskalan vidtagas, att en väsentlig nedsättning

omedelbart kommer till stånd av den utmordentligt hårda progression,

som framtvingades av händelseutvecklingen under år 1942.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare finner det i hög grad

anmärkningsvärt, att grundbeloppsnivån placerats så högt att skattekraften

och därmed också skatteskalans spännvidd i vissa fall i full utsträckning toges

i anspråk redan under nu rådande högkonjunktur. Vid en blivande lågkonjunktur

måste det, då skattekraften hos de större inkomsttagarna redan

vore uttömd, bli de medelstora och mindre inkomsttagarnas tur att utsättas

för en avsevärt hårdare beskattning.

Skånes handelskammare erinrar om att vid den omfördelning av skattebelastningen

som skett i förslaget hade (vid 110 procents uttag) makar och

ensamstående med nettoinkomst under respektive 15 000 och 7 000 kronor erhållit

en skattelättnad, totalt beräknad till 218 milj. kronor, medan övriga

inkomsttagare och särskilt inkomsttagare i högre mellanskikt pålagts ytterligare

förhöjd skatt uppgående till 28 milj. kronor. Efter denna omfördelning

komme den förra gruppen att bidraga till den totala skatteintäkten med ett

från 634 till 416 milj. kronor nedsatt belopp och den senare med ett från 330

till 358 milj. kronor ökat belopp, motsvarande en relativ förskjutning från

förhållandet 66: 34 till 55: 45.

Därefter framhåller handelskammaren, att beredningens argumentering för

skatteskalans utformning väl innehölle motiv för en önskvärd och påkallad

lättnad i krigsårens skärpta inkomstbeskattning för de lägre inkomsttagarna

men icke för bibehållande eller skärpning i de högre och mellanhöga inkomstskikten.

Beklagligt vore att beredningen i samband med denna avvägningsfråga

funnit sig böra uttala (s. 159), att rättvisa och billighet i beskattningen

icke kunde utgöra någon allmängiltigt normerande bedömningsgrund

för en skatteavvägning, trots att de billighetskrav, varom här vore

fråga, torde vara så distinkt avgränsade och så i sak allmängiltigt välgrundade

att ur rättvisans och billighetens synpunkt plats ej rätt gärna funnes

för andra uppfattningar. Därest ett sådant betraktelsesätt som det varåt beredningen

här givit uttryck i ett så uppenbart fall skulle godtagas, syntes fara

värt, att principen om rättvisa och billighet i beskattningen, vilken dock allt
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

199

jämt förbleve dess yttersta grund, i tillämpningen endast bleve en opportunitetsfråga,

där dagens maktkombinationer finge fälla utslaget.

Beträffande jämförelsen mellan den ökade skattebelastningen under kriget

för olika inkomstskikt framhåller handelskammaren, att vad som verkligen

inträffat syntes vara, att medan skatteskärpningarna under förra delen av

kriget fram till 1942 års höjning av värnskatten i stort sett varit baserade

på 1938 års progressivskalor — från 5 till 33 procent — med procentuellt

lika höjningar därå, den år 1942 vidtagna ytterligare skärpningen av värnskatten

måste läggas ovanpå en å hela skalan igenom men främst i de högre

och högsta skikten så toppbelastad skala att den nya belastningen måste göras

regressiv och drivas ned i skatteunderlagets lägre inkomstskikt. Handelskammaren

fortsätter:

Något tillspetsat torde sålunda beredningens argumentering och dess därpå

grundade avvägning kunna sägas innebära, att eftersom ilrogressivbeskattningen

i de högre och högsta skikten blivit topp- eller överbelastad samt sålunda

nödvändiggjort en ökad belastning i lägre skikt, detta förhållande nu

bör rättas till icke genom en sänkning för alla utan genom en fortsatt utvidgning

av toppbelastningen i de högre och mellersta skikten och därmed

möjliggöra en delvis mer än kompenserande sänkning i de lägre skikten.

Då beredningen uppenbarligen fäst avsevärd vikt vid nu berörda undersökning

och dess resultat, kan det vara anledning att med användande av

samma jämförelsemetod belysa den av beredningen förordade nya skatteavvägningen.

I nedanstående tabell angives den sammanlagda stats- och kommunalskatten

för en barnlös familj i ortsgrupp V beräknad i procent å den

s. k. sammanräknade nettoinkomsten vid 110 % uttagning åren 1939 och

1946 samt enligt förslaget (1948) samt de procentuella ökningarna av dessa

i procent angivna i olika inkomstskikt.

Sammanräknad Skatt i % av inkomsten

nettoinkomst

1939

1946

1948

C—A i %

C—B i %

kr.

A

B

C

av A

av B

1 000

1-5

1-5

1-5

0

0

2 000

5-3

6-0

4-8

— 9-4

— 20

3 000

7-7

9-2

65

— 15-6

— 294

4 000

93

119

9-3

0

— 22-0

8 000

12-4

17-3

15-8

+ 27''4

— 9-7

12 000

13-9

201

19-5

+ 40-3

— 3-0

20 000

16-6

25-2

25-7

+ 54‘8

+ 2-0

30 000

19-2

29-9

32-8

+ 70-8

+ 10-3

50 000

22-8

36‘9

41-1

+ 80-3

+ 11-4

100 000

28-2

46-8

51-8

+ 83-7

+ 10 7

200 000

332

55-5

60-2

+ 81-3

+ 8-4

Om hänsyn ej tages till penningvärdeförsämringen innebär förslaget jämfört

med förkrigsbeskattningen en direkt lindring i beskattningen för inkomsttagare

under 4 000 kronor. I mellanskikten från 8 000 till 13 000 kronor

är ökningen 30 å 40 % samt stiger därefter hastigt upp mot 80 % i 50 000

kronor skiktet, där maximalbelastningen är nådd och den relativa ökningen

upphör. Göres jämförelsen åter med nuvarande beskattning har den relativt

största skattelättnaden icke lagts i de lägsta skikten utan i skikten 3 till 4 000

kronor samt upphör vid 15 000 kronor. I inkomstskikten 20 000 till 30 000

kronor har den relativa ökningen fått stiga till 10 %>, vilket är samma ok
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ning som i närmast högre skikt medför maximal belastning. Därest hänsyn

hade tagits jämväl till penningvärdets fall hade de angivna skattelättnaderna

framstått som än mindre; märkbara skattehöjningar hade inträtt redan i

8 000 kronor-skiktet och blivit högst avsevärda även i högre mellanskikt. Av

denna jämförelse torde framgå att den nuvarande inkomstbelastningen ej

endast i de lägre inkomstskikten utan längs hela linjen är utomordentligt hög

och starkt motiverar en allmän skattesänkning. Men den visar därjämte att

den föreslagna inkomstskatten med särskild skärpa träffar inkomstskikt

mellan 20 000 och 30 000 kronor samt därefter redan i närmaste skikt närmar

sig en maximalbelastning. I dessa skikt är marginalskatten vid inkomstbeskattningen

omkring 50 °/o.

Enligt vad handelskammaren kunnat finna bär beredningen sålunda varken

genom sin hänvisning till den under kriget inträdda procentuella skatteökningen

ej heller genom sin argumentering i fråga om den indirekta beskattningen

anfört några som helst övertygande skäl till stöd för endast en partiell

skattesänkning och än mindre för den föreslagna skattefördelningen. I själva

verket synes beredningens förvarande förslag till omfördelning av inkomstskatten

vida mindre vara en skatteavvägning än en inkomstöverflyttning, varvid

en omfördelning skett efter andra synpunkter än rättvisa och billighet i

beskattning. Med hänsyn härtill och då nya inkomstskattemedel nu stå till

förfogande anser handelskammaren ej endast att en allmän skattesänkning

bör komma till stånd utan även att den föreslagna skatteskalan avväges så

att skäliga hänsyn tages till den totala skattebelastningen av såväl direkta

som indirekta skatter i olika inkomstskikt. Vid bedömningen av den indirekta

beskattningen bör jämväl beaktas, att socialförmånerna till övervägande

del icke äro behovsprövade utan utgå lika till alla och sålunda i detta sammanhang

vid en relativ bedömning efter inkomst ha större värde i lägre inkomstsk

kt än i högre. En skattesänkning åstadkommen genom tillämpning

av eu lägre uttagningsprocent å den föreslagna skalan kan icke tillgodose

sådana synpunkter och krav.

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare framhåller bl. a., att

den föreslagna inkomstskatteskalan beträffande inkomst av arbete väsentligen

skulle medföra en ökad skattebelastning för den kvalificerade arbetskraften,

vilken skärpning icke kunde anses önskvärd och i längden måste leda till

oförmånliga konsekvenser. Vad anginge företagarna skulle de höga skatterna

tvinga dem att hålla sig likvida i stor utsträckning, i följd varav modernisering,

förnyelse och ökning av produktionsmedlen måste bii lidande.

Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

uttala, att i avbidan på att skattereglerna underkastades en genomgripande

omläggning inga skattehöjningar borde genomföras, samt hemställa,

om förslaget i förevarande del skulle föranleda lagstiftning, att skatteskalan

måtte utformas enligt reservanternas förslag (närmast alt. II). Organisationerna

anföra:

Om beskattningen drives utöver en viss höjd, minskas hastigt företagarens

intresse för sund ekonomi och i stället träder ett renodlat skattetänkande.

Han förlorar intresset av att vaksamt följa omkostnaderna. Om han inför

annars icke nödvändiga utgifter reagerar så, att det icke spelar någon roll,

eftersom utgiften till största delen drabbar den del, som eljest skulle gå till

skatter, så är man utan tvivel inne på en mycket farlig väg. Skall näringslivet

fungera på rätt sätt och nödvändig konsolidering kunna ske, så att mot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

201

ståndskraft finnes mot de kriser, som man icke heller i framtiden torde kunna

undvka, är det av vikt, att konsolideringen icke förhindras genom en förödande

beskattning. Skatteavkastningen mätt i absoluta tal kan eljest komma

att nedgå, trots skattehöjningar i motsatt avsikt. I betänkandet har denna

sida av problemet icke blivit närmare belyst. För vår del anse vi emellertid

obetingat, att en försiktigare skattepolitik även gentemot högre inkomsttagare

skulle stimulera produktionen och därigenom de facto verka höjande å det

allmännas skatteintäkter.

Slutligen vilja vi understryka, att vådorna av att nuvarande skattereglers

materiella innehåll visat sig vara behäftat med stora brister förstoras vid ett

konstant bibehållande av ett relativt starkt skattetryck. Beredningen bar i

medvetande härom särskilt inskärpt, att sambeskattningsreglerna snarast böra

justeras.

Med instämmande häri vilja vi fästa uppmärksamheten på att även andra

skatteregler kunna få obilliga verkningar. Såsom ett utmärkande drag gäller

t. ex. beträffande andra förvärvskällor än rörelse att någon utjämning av inkomsten

mellan olika år i regel icke kan ske.--- — Härav följer t. ex. att

en engångsersättning till följd av expropriation eller en utbetalning av skadestånd

till företagsledare vid uppsägning från en anställning beskattas med

synnerligen hård progressiv statsskatt.

Även lör en rörelseidkare kunna liknande situationer uppkomma. Vid överlåtelse

av rörelse — varVid avtalad köpeskillingslikvid i regel får anses inkludera

pensioneringskostnaden — framkommer ofta en s. k. dold reserv, som

ograverad beskattas det år, denna under flera år intjänade reserv framkommer.

De! är all anledning att framhålla, att denna reserv regelmässigt motsvarar

den pension, som en tjänsteman erhåller. En rörelseidkare har ofta ej

möilighet att ur rörelsen taga ut likvida medel i den utsträckning, som skulle

behövas för att giva honom och hans familj eu tillräcklig och betryggande

pensionsförsäkring. Ett annat skäl varför rörelseidkaren icke kan binda sig

för en försäkring är, att han icke kan räkna med en oberoende av konjunkturerna

år efter år utgående fast eller efter vissa befordringsgrunder stigande

inkomst utan måste räkna med ofta betydande av konjunkturerna framkallade

växlingar i inkomsten. Det framstår därför så mycket mer som en uppenbar

i rättvisa, att hans i rörelsen i form av dolda reserver nedlagda besparingar

beskattas efter en mycket hård progressiv skala, när de framkomma.

Även i det fall, att en rörelseidkare avlidit och hans efterlevande icke själva

kunna driva rörelsen utan nödgas avyttra rörelsen, beskattas den framkomna

reserven på enahanda sätt. Samtidigt gör staten anspråk på kvarlåtenskapsskatt

och minskar därmed möjligheterna att exempelvis giva barnen uppfostran

och utbildning.

Med hänsyn till varuknappheten kan det vidare inträffa, att dold reserv

måste mot företagets verkliga intresse — inklusive de anställdas — framtagas

och hårt beskattas.

Sveriges redareförening yttrar:

Den grundläggande principen för vår direkta beskattning, skatt efter förmåga,

är i och för sig riktig, men bör enligt föreningens mening kompletteras

med eu regel om skattelindring efter samhällsnytta. Med det stora behov av

arbetskraft, vårt land för närvarande har. och inför nödvändigheten av att

alla produktiva krafter göra största möjliga ansträngningar för att gagna

landet, oorde allvarligt tagas under övervägande, huruvida icke en lättnad i

beskattningen borde införas i fråga om inkomst, som hänför sig till ökade arbetsprestationer.

En reform av den art, som här skisserats, skulle givetvis

sporra vederbörande till ökade arbetsprestationer och i det långa loppet tillförsäkra

det allmänna ökade skatteinkomster.

opaginerad Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Kominer skollegium anser sig icke kunna biträda ett förslag till skatteskala

som — samtidigt med att det innefattade en väl motiverad skattelindring för

de lägre inkomsttagarna — innebure att på de skattskyldiga med medelstora

och större inkomster lades eu i jämförelse med nuvarande starka skattebelastning

j många fall högst väsentligt ökad skattebörda. Ämbetsverket framhåller,

att en anledning till att icke nuvarande höga skattetryck fått några

mera framträdande menliga följder för näringslivet och den ekonomiska utvecklingen

torde ha varit att de skattskyldiga räknat med att de skulle behöva

bära det endast så länge det krävdes på grund av försvarsberedskapen och

andra av kriget förorsakade extraordinära ändamål. Ämbetsverket fortsätter:

En permanent beskattning i enlighet med beredningens förslag med en ytterligare

skatteskärpning för medelstora och större inkomster torde emellertid

enligt kollegii mening utan tvivel kunna få allvarliga konsekvenser i sådant

hänseende. Här må särskilt påpekas, att vid en sådan skärpning de tendenser

torde komma att accentueras, vilka — såsom flera näringsorganisationer

framhållit och såsom också torde vara allmänt bekant —- redan nu förefinnas

bland vissa skattskyldiga att begränsa sin arbetsprestation i fall, då

den skattskyldige på grund av hög marginalskatt ej anser sig få behålla en

tillfredsställande ersättning för merarbetet. — — — ,

Enligt kollegii mening måste det ur hela samhällets synpunkt vara ytterst

betänkligt, om sådana skattesatser skulle genomföras, att medborgarna i någon

nämnvärd utsträckning på grund av beskattningen undandroge sig arbetsprestationer,

som de eljest skulle utföra. En skattepolitik, som måste befaras

verka i sådan riktning, synes icke kunna godtagas, allra minst under

nuvarande förhållanden, då stor brist på arbetskraft råder och staten genom

andra åtgärder söker underlätta ett effektivt utnyttjande av tillgänglig arbetskraft
Såsom

flera näringsorganisationer påpekat äro höga arbetsinkomster ej

sällan resultatet av mångårig utbildning eller långvariga förberedelsearbeten

och åtnjutas under jämförelsevis begränsad tid. I fråga om dylika kumulerade

inkomster verkar en starkt progressiv beskattning särskilt obillig. Det

må erinras om att vid krigskonjunkturbeskattningen anordningar träffades

för att i viss utsträckning möjliggöra en utjämning av olika års vinstresultat.

Vid inkomstbeskattningen torde en utjämning av inkomstvariationema av

praktiska skäl icke kunna genomföras, men avsaknaden av ett dylikt korrektiv

mot en alltför hög skattebelastning synes kollegium utgöra ett vägande

skäl för att iakttaga stor försiktighet vid utformningen av skatteskalan.

För att åskådliggöra den konkreta innebörden i departementsförslaget rörande

inkomstbeskattningen har inom finansdepartementet utarbetats

vissa tabeller. (Bihang 7.) Dessa belysa skattebeloppens

storlek vid uttagning av 100 procent på grundbeloppen samt med och utan

tillägg för kommunalskatt i olika inkomstlägen för olika typer av skattskyldiga

samt vid olika förutsättningar beträffande andelen förmögenhetsavkastning

i inkomsten. Tabellerna innefatta även jämförelser med nuvarande

skatter, förkrigstidens skatter och det alternativa förslag som i skatteberedningens

betänkande reservationsvis framförts av ledamöterna Andersson

och Sundén beträffande skatteskalorna för inkomst, av dessa ledamöter med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

203

instämmande av herr Rubbestad beträffande skatt på förmögenhet samt

av enbart Sundén beträffande familjebeskattningen och barnbidragen. Propositionen

skiljer sig beträffande inkomstbeskattningen icke från skatteberedningens

majoritetsförslag; innebörden av barnavdragens utbytande mot

barnbidrag har dock förändrats i och med att de senare enligt proposition

nr 220 avses skola utgå med 260 kronor per år i stället för 200 kronor enligt

befolkningsutredningens förslag. Beräkningarna rörande resultatet av den

av beredningen föreslagna skatteskalan jämte barnavdragens utbytande mot

barnbidrag ha justerats i enlighet härmed. — De vid beräkningarna begagnade

skiktskalorna för inkomstskatt redovisas i inledningen till bihang 7.

Med tanke på att diskussionen om behovet av skattesänkning och om de

samhällsekonomiska verkningarna av olika skatteskalor måste anknytas till

den totala skattebelastningen ha tabellerna ej endast beräknats med hänsyn

till statsskatterna på inkomst och förmögenhet utan även under hänsynstagande

till kommunalskatt och folkpensionsavgift. Beräkningen av skattebeloppen

har gjorts efter samma metod som vid beräknandet av källskattetabellerna;

vid uträknandet av taxerad inkomst har avdrag icke gjorts för

de i varje särskilt fall gällande pensionsavgifterna utan ett överallt lika avdrag

på 100 kr. tillämpats. Samtliga i bilagan redovisade tabeller avse mellersta

ortsgrupp. Barnbidragen ha i förekommande fall fråndragits, och om

deras summa blivit större än skatten, har detta markerats med minustecken

(»negativ skatt»). En betydande roll har i diskussionen spelats av resonemang

om den s. k. marginalskatten, d. v. s. den skattehöjning som blir resultatet

av en viss inkomststegring. Med hänsyn härtill har också gjorts beräkningar

rörande storleken av denna marginalskatt i samma inkomstlägen

som i övrigt redovisats. Tabellerna återges i utdrag på följande sidor.

Av tabellerna framgår, att föreliggande förslag medför en sänkning av den

rena inkomstskatten för ensamstående med upp till 10 000 kronors årlig inkomst.

För barnlösa familjer, ettbarnsfamiljer och ogifta med ett barn inträffar

sänkning för alla med upp till omkring 26 000 kronors inkomst. För

trebamsfamiljer går motsvarande gräns vid 23 000 kronor. På grund av att

barnbidragen icke dyrortsgraderats gå dessa gränser för barnfamiljer något

lägre i högre ortsgrupper och något högre i lägre ortsgrupper.

För ensamstående utan barn bortfaller hela den statliga skatten upp till

inkomstläget 2 000 kronor. Vid 3 000 kronor utgör minskningen över hälften

av nuvarande statsskatt (123 av 210 kr.). Sedan reduceras minskningen i och

med det successiva bortfallet av ortsavdraget vid stigande inkomst.

För familjer ulan barn bortfaller hela eller praktiskt taget hela den nu

utgående statsskatten för inkomster upp till 3 000 kronor. Även i de närmast

däröver liggande skikten bortfaller en avsevärd men sjunkande del av nuvarande

statsskatt. Det absoluta belopp, varmed skatten sänkes är givetvis

lågt i de inkomstlägen där skatten förut varit obetydlig men stiger sedan till

högst omkring 230 kronor vid 15 000 kronors inkomst. Därefter blir reduktionen

obetydligare även till sitt absoluta värde och i inkomstlägen över

opaginerad Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Översiktstabell 1. Statlig beskattning på inkomst av arbete.

Uttagning 100 %. Mellersta ortsgrupp.

Inkomst

S

katt i

k r o n o

r

Ensamstående

Makar utan barn

1947

Prop.

Res.

1947

Prop.

Res.

1000

7

_

2 000

82

17

28

3 000

210

87

109

85

_

_

1000

325

203

232

199

85

85

5 000

451

336

371

314

182

182

6 000

590

492

532

437

288

288

8 000

900

853

896

712

542

542

10 000

1258

1260

1310

1010

835

835

12 000

1 681

1732

1732

1345

1 160

1160

15 0U0

2 418

2 442

2 383

1957

1730

1730

20 000

3 845

3 939

3 622

3187

2 990

2 860

25 000

5 319

5 658

5 060

4 661

4 580

4190

30000

6 931

7 458

6 560

6134

6 370

5 635

40 000

10 537

11 356

9 978

9 709

10132

8 890

50 000

14 583

15 655

13 826

13 644

14 295

12 602

100 000

38019

39 653

35 575

36 938

38157

34 215

150 000

64 829

66 152

61572

63 598

64 520

59 940

200 000

92 392

93 152

88 572

91160

91 520

86 940

300 000

152 764

154 149

146 770

151 382

152 245

144 975

500 000

276 514

280 149

265 570

275 132

278 245

263 775

1 000 000

585 889

595 149

562 570

584 507

593 245

560 775

Översiktstabell 2. Skattesänkning (—) eller skattehöjning ( + ) på

inkomst av arbete.

Uttagning 100 %. Mellersta ortsgrupp.

Inkomst

Ensamstående

Gifta utan barn

Prop.

Res.

Prop.

Res.

1000

- 7

7

_

2 0U0

- 82

65

- 28

28

3 000

- 123

- 101

- 85

85

4 000

- 122

93

- 114

- 114

5 000

- 115

- 80

- 132

- 132

6 000

- 98

58

- 149

- 149

8 000

- 47

4

- 170

- 170

10000

+ 2

+ 52

- 175

- 175

12 000

+ 51

+ 51

- 185

- 185

15 000

+ 24

35

- 227

- 227

20 000

+ 94

- 223

- 197

- 327

25 000

+ 339

- 259

- 81

- 471

30 000

+ 527

- 371

+ 236

- 499

4K000

+ 819

- 559

+ 423

- 819

50000

+ 1072

- 757

+ 651

- 1042

100 000

+ 1634

- 2 444

+ 1219

- 2 723

150 000

+ 1 323

- 3 257

+ 922

- 3 658

200000

+ 760

- 3 820

+ 360

- 4 220

300 000

+ 1385

- 5 994

+ 863

- 6 407

500000

+ 3 635

- 10 944

+ 3 113

- 11357

1000000

+ 9 260

- 23 319

+ 8 738

- 23 732

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

205

Översiktstabell 3. Total beskattning på inkomst av arbete.

Statsskatt vid 100 %, kommunalskatt å 10 kr samt folkpensionsavgift.

Mellersta ortsgrupp.

Inkomst

Ensamstående

Makar utan barn

1947

Prop.

Res.

1947

Prop.

Res.

1000

42

35

35

27

27

27

2 000

226

144

161

146

118

118

3000

463

340

362

311

226

226

4 000

687

565

594

535

421

421

5 000

922

807

842

758

626

626

6 000

1170

1072

1 112

991

842

842

8 000

1698

1651

1694

1484

1314

1314

10 000

2 274

2 276

2 326

2 000

1825

1825

12 000

2 908

2 959

2 959

2 553

2 368

2 368

15 000

3 945

3 969

3 910

3 491

3 264

3 264

20 000

5 872

5 966

5 649

5 267

5 070

4 940

25 000

7 846

8.185

7 587

7 261

7180

6 790

30 000

9 958

10 485

9 587

9 234

9 470

8 735

40 000

14 564

15 383

14 005

13 809

14 232

12 990

50 000

19 610

20 682

18 853

18 744

19 395

17 702

100 000

48 046

49 680

45 602

47 038

48 257

44 315

150 000

79 856

81179

76 599

78 698

79 620

75 040

200 000

112 419

113179

108 599

111260

111620

107 040

300 000

182 791

184 176

176 797

181 482

182 345

175 075

500 000

326 541

330176

315 597

325 232

328 345

313 875

1 000 000

685 916

695 176

662 597

684 607

693 345

660 875

Procent av

inkomsten

1000

4-2

3-B

35

2-7

2-7

2-7

2 000

11-3

7-2

8-0

7-3

5-9

5''9

3 000

15-4

11-8

12-1

10-4

7-5

7 B

4 000

17-2

14-1

14-8

13-4

10-5

10''B

5 000

18-4

16-1

16-8

15-1

12-5

12''B

6 000

19-6

17-9

18-5

16-5

14-0

14''0

8 000

21-2

20-6

21-2

18''5

16-4

16-4

10 000

22-7

22-8

23-3

20-0

18-2

18''2

12 000

24''2

24-7

24-7

21-3

19-7

19-7

15 000

26-3

26-5

26-1

23-3

21-8

21-8

20 000

29-4

29-8

28-2

26-3

25-3

24-7

25 000

31-4

32-7

30-3

29-0

28-7

27''2

30 000

33-2

34-9

320

30-8

31-6

29-1

40 000

36*4

38-5

350

34-5

35-6

32-6

50 000

39-2

41-4

37-7

37-5

38-8

35-4

100 000

48-0

49-7

45''6

47-0

48''3

44-3

15(1000

53-2

52-1

61-1

52-5

53-1

500

200 000

56-2

56-6

54-3

55-6

55-8

53-6

300 000

60-9

61-4

58-9

60-6

60''8

68''4

500 000

65-3

660

63-1

65-0

65-7

62-8

1 1000000

68-6

69-5

66-2

68-5

69-3

66''1

opaginerad Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ÖversiktstabelL 4. Marginalskatt på inkomst av arbete.

Skatteökning i kronor vid 100 kronors ökning av inkomsten. Statsskatt vid 100 %,

kommunalskatt å 10 kr. samt pensionsavgift. Mellersta ortsgrupp.

Inkomst

Ensamstående

Gifta utan barn

1947

Prop.

Res.

1947

Prop.

Res.

1000

14-38

11-00

11-00

5-00

5-00

5-"0

2 000

22-47

17-n0

20-oO

15-10

10-00

10-oo

3 U00

22-4 8

20-00

23-10

20-20

14-00

14 00

4 000

22-48

23-fiO

24-20

21-47

19-00

19-i.o

5 000

24-73

26-40

26-40

21-47

19-90

19-90

6 000

26’25

28-60

28-60

23-72

20-80

20-80

8 000

28-75

30-sO

30-80

23-72

24-40

21-40

10000

30-75

33-00

33-00

25-97

26-20

26-20

12 000

3375

34-00

31-60

27-77

28-00

28 00

15 000

36''2 5

35-20

31-60

31-37

3P60

31-60

20 000

39-48

42-40

37* no

39-47

38-80

35-20

25 000

39-48

46-oo

38-80

39-47

42-40

38-80

30000

45-78

46-0o

40-60

42-97

4600

40-60

40 000

48-48

50 50

46-00

45-77

50-50

46-00

50 000

52-08

5500

50-50

5207

55-00

50-50

100000

58-38

59-50

54-10

58-87

59-50

55-00

150000

65''13

64-00

64-00

65-12

64-00

64-00

200 000

65-13

64 oo

64-00

65-12

64-00

64-00

300 000

71-88

73-00

69-40

71-87

73-00

69-4 0

500 O00

71-88

73-00

69-40

71-87

73-00

69-40

1000 000

71-88

73-00

69-40

71-87

73-00

69-40

Översiktstabell 5. Total beskattning på kapitalinkomst å %

Statlig inkomstskatt vid 100 %, förmögenhetsskatt, kommunalskatt

å 10 kr., folkpensionsavgift. Mellersta ortsgrupp.

Inkomst

Ensamstående

Gifta utan barn

1947

Prop.

Res.

1947

Prop.

Res.

2 000

379

324

371

250

298

328

5 000

1484

1727

1642

1299

1546

1427

10 000

3 929

5 296

4 526

3 531

4 845

4 025

201)00

10 243

14 386

11449

9 662

13 490

10 740

50 000

34 327

*40 100

36 454

33 405

*40 200

35 303

100 000

82 074

*80 100

*80100

80 920

*80 200

*80 200

300 000

*270 027

*240 100

*240 100

*270 100

*210 200

*240 200

1 000 000

*900 027

*800100

*800 100

*900 100

*800 200

*800 200

I procent

2 000

18-9

16-2

185

12-5

14-9

16-4

5 000

29-7

34-5

32-8

26-0

30-9

28-5

1O000

39-3

53-0

45-3

35-3

48-4

40-2

20000

51-2

71.9

57-2

48-3

67-4

53-7

50 000

68-6

*80-2

72-9

66-8

*80-4

70-6

100 000

821

*80-1

*80-1

80-9

*80-2

*80-2

300 000

*90-0

*80-0

*80-o

*900

*80-1

*80-0

10OO000

*900

*80-0

*80-0

*90-0

*80-0

*80-0

Spärregel tillämpad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

207

Översiktstabell 6. Marginalskatt på ren kapitalinkomst.

Inkomst

Ensamstående 100 %

Makar

utan barn

100 *

1947

Prop.

Sundén

1947

Prop.

Sundén

2 000

35 1

35-0

38-0

21-9

28-0

28-0

51''00

45-2

62-4

50 4

40-3

55-9

43-9

10 000

59-0

87-0

69- o

52-7

80-2

62-2

20 000

68-3

96-4

73 6

64-3

92-x

71 2

50 000

96 1

*80-2

92-5

87-7

*80-4

92-ft

100 000

106-3

*80-1

•Kil

101-5

*80-2

97»

300 0o0

*90-0

*80-n

*80-0

*90-0

*80-i

*800

1 000 000

*90-0

*80-0

*80-»

*90-0

*80-0

*«o-o

* Spärregel tillämpad.

Översiktstabell 7. Jämförelse mellan skatterna för olika familjetyper

enligt olika alternativ.

Statsskatt vid 100 %. kommunalskatt å 10 kr. samt folkpensionsavgift.

Inkomst

Ensam-

stående

Ensam-

stående

med

1 barn

Familjer med nedan- stående antal barn

Förbättring

för trebarns- familj,

jämfört med

ensamstående

0

1

o

O

4 000 1947 .................

68 V

562

535

419

282

- 405

Prop.................

565

264

421

136

- 432

- 997

Sundén ...............

5»4

286

421

316

— 252

- 846

10 000 1947 .................

2 274

2 018

2 000

1833

1473

- 801

Prop.................

2 276

1 736

1 825

1 542

978

- 1 298

Sundén ...............

2 326

1772

1825

1 668

1 101

- 1 222

25 000 1947 .................

7 846

7 229

7 261

6 975

6 272

- 1574

Prop.................

8185

7 190

7 180

6 M00

6 348

- 1 837

Sundén ...............

7 587

6 802

6 790

6 513

5 877

- 1 710

50 000 1947 .................

19 610

18 742

18 744

18 347

17 368

- 2 212

Prop.................

20 682

19 510

19 395

19 118

18 574

- 2 108

Sundén...............

18 853

17 760

17 702

17 324

16 421

- 2 432

omkr. 25 000 kronor genomföres en höjning med varierande belopp, som

dock i stort sett stiga vid stigande inkomst. Den relativt sett största skatteskärpningen

gäller skiktet kring 50 000 kronor. Skattebeloppets ökning är

här 3,5 procent och 650 kronor, d. v. s. 1,3 procent av inkomsten.

Beskattningen på familjer med barn kommer efter statsskattens omläggning

enligt detta förslag att skilja sig från beskattningen på ensamstående

på så sätt att kommunalskatten fortfarande blir lägre på grund av där alltjämt

utgående barnavdrag. Den debiterade statsskatlen blir härigenom

något större än för barnlösa i samma inkomstklass, beroende på alt avdraget

för kommunalskatt för de senare blir något större; i gengäld erhålles 260

opaginerad Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Mcij:ts proposition nr 212.

kronor per barn. Förändringen i förhållande till nuvarande beskattning genom

dels skatteavdragets utbytande mot kontant bidrag dels de övriga ändringar,

som göras i avdragsbelopp och skatteprocent i olika inkomstskikt,

åskådliggöres i följande tabell:

Total förändring för ensamstående och för familjer med olika barnantal genom

ändrad beskattning och tillkomsten av barnbidrag. Mellersta ortsgrupp.

Inkomst

2 000

Ensam-

stående

- 82

0

28

Familjer med

1

- 260

3 000

—

123

—

85

—

312

5 000

—

115

—

132

—

288

10 000

+

2

—

175

—

291

15 000

+

24

—

227

—

294

20 000

+

94

—

197

—

192

25 000

+

339

—

81

—

75

50 000

+ 1072

+

651

+

771

100 000

+ 1634

+

1 219

+ 1

394

nedanstående barnantal

3 4

—

520

- 780

—

1040

—

539

- 777

—

1 035

—

466

- 673

—

880

—

423

— 495

—

567

—

364

- 362

—

389

—

226

- 161

—

98

—

68

+ 76

+

219

+

890

+ 1206

+

1481

+

1 570

+ 1 971

+

2 373

Reservanterna Anderssons och Sundéns förslag skiljer sig från majoritetens

och därmed från förslaget i denna proposition genom att det innebär

sänkningar även i de högre inkomstklasser där beredningens majoritet föreslagit

höjning. För att kompensera denna skattesänkning i de högre inkomstklasserna

ha reservanterna nödgats föreslå mindre skattesänkning för ensamstående

i lägre inkomstklasser. Detta skulle uppnås genom 200 kronor lägre

ortsavdrag för ensamstående än enligt majoritetsförslaget. På detta sätt erhålles

20 å 50 kr. mindre sänkning resp. större höjning för ensamstående med

under 10 000 kronors årsinkomst, och den totala inkomstskattedebiteringen

blir praktiskt taget densamma som enligt majoritetsförslaget under förutsättning

av samma uttagningsprocent. I fråga om skiktskalans utformning skiljer

sig reservanternas förslag från majoritetens endast beträffande beskattningens

höjd i högre inkomstklasser, i det att reservanterna föreslå lägre

skattesatser på inkomstskikten fr. o. m. 12 000 kronors beskattningsbar inkomst

(16 000 å 17 000 kronors verklig inkomst för familjer, 13 000 å 14 000

kronor för ensamstående). Skatteuttaget vid grundbeloppsnivå hålles därefter

2, 4 eller 6 procent lägre i de högre inkomstskikten utom i skiktet 100 000

—200 000 kronor där skattesatsen enligt såväl reservanterna som majoriteten

skulle utgöra 60 procent. Reservanterna låta liksom majoriteten den högsta

skattesatsen utgå på alla inkomster utöver 200 000 kronors beskattningsbart

belopp, men föreslå där 66 procents i stället för 70 procents skatteuttag. Gemensamt

är förslaget att oavsett uttagningsprocent på grundbeloppet statsskatten

icke på något skikt skall få utgå med högre belopp än 70 procent.

Reservanten Sundén föreslår, att barnavdragssystemet bibehålies utan dyrortsgradering

med 800 kronor för vartdera av de två första och 1 200 kronor

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

209

för följande barn, och att barnbidrag skall utgå fr. o. m. andra barnet

om föräldrarna så önska, varvid de dock finge avstå från barnavdrag. I tabellerna

har förutsatts att barnavdrag uttagits i de fall där skattelindringen

härigenom blivit förmånligare än vad som skulle erhållits genom barnbidrag.

Sundéns förslag har liksom beredningens ursprungligen utarbetats under

antagande att barnbidraget skulle komma att uppgå till 200 kronor. Då man

nu får räkna med ett barnbidragsbelopp på 260 kronor har det synts riktigast

att här omräkna såväl majoritetsförslaget som reservationen med denna

ändrade förutsättning.

En bild av skattedifferentieringen mellan ensamstående och familjer med

och utan barn i några typfall ges av översiktstabell 7. För jämförelsens skull

ha siffror även beräknats enligt Sundéns reservation under nyssnämnda ändrade

förutsättning.

Beträffande marginalskatten på inkomst framgår av översiktstabell 4 att

denna enligt propositionen understiger nuvarande marginalskatt till intill

8 000 kronors inkomst för familjer utan barn och närmare 4 000 kronors inkomst

för ensamstående. För familjer med barn blir marginalskatten enligt

propositionen densamma som för familjer utan barn utom i de låga inkomstskikt,

där de kommunala ortsavdragen och dessas bankning göra sig gällande.

De nya marginalskatterna skilja sig mera avsevärt — 3 å 5 % — från

de nuvarande endast i skikten 30 000 till upp emot 100 000 kronor då det

gäller äkta makar. För ensamstående gå skillnaderna mot nuvarande skatter

längre ned i inkomstskikten. Ovanför 30 000 bli siffrorna i här medtagna

inkomstfall lika för ensamstående och gifta. Härvid förekommer i skiktet

100—200 000 sänkning i förhållande till nuvarande skattesatser. I enstaka

fall kunna siffrorna »slå» något ojämnt beroende på hur de här studerade

inkomstfallen ligga i förhållande till gränsbeloppen mellan skiktskalans olika

skikt.

Beträffande beskattningen på kapitalinkomst hänvisas till tabellerna. Den

i propositionen föreslagna provisoriska spärregeln att sammanlagd skatt ej

får överstiga 80 procent av inkomsten har tillämpats även på reservanternas

förslag, däremot ej höjningen av skattepliktsgränsen till 30 000 kronors

förmögenhet. Det understrykes att de högsta beloppen ren förmögenhetsinkomst,

vilka för fullständighets skull medtagits i tabellerna, praktiskt taget

icke förekomma i verkligheten. I allmänhet föreligger ju en kombination av

inkomst av kapital och arbete.

Departementschefen.

Såsom framgår av redogörelsen för innehållet i remissyttrandena har i de

avseenden, som gälla fördelningen av inkomstskattebördan på olika inkomstklasser,

kritik riktats dels emot den föreslagna skiktskalan, vilken vanligen

ansetts vara alltför progressiv, dels emot ortsavdragen, antingen enbart

för ensamstående eller för såväl dessa som familjerna, dels slutligen

mot förslaget om barnavdragens utbytande mot barnbidrag i alla inkomst
Bihanfj

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.

14

opaginerad Kontrollera mot PDF

210

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

klasser. En del av remissinstanserna har härvid anslutit sig till reservationerna

under det att andra framfört mer eller mindre starkt avvikande förslag.

I fråga om invändningarnas närmare utformning och motivering hänvisas

till förut lämnad redogörelse.

Det har ofta icke varit möjligt att konstatera, huruvida kritiken gällt beskattningens

höjd överhuvud taget, eller om den gällt skattebördans fördelning

på små och stora inkomster. Vanligast torde få sägas vara, att man kritiserar

beskattningens höjd men gör detta i en sådan form att det därav

framgår att man vill rekommendera en mindre stark progression, d. v. s. en

överflyttning från högre till lägre inkomster. I annat sammanhang (s. 112)

beröras de synpunkter och förhållanden — kravet på ett visst skatteuttag,

betingat av statens inkomstbehov, samt fördelningen av detta skatteuttag på

olika skattekällor — vilka bestämt det belopp, som enligt förevarande proposition

skall uttagas genom direkt inkomstskatt på fysiska personer. Här

behandlas frågan om fördelningen av denna inkomstskatt på olika inkomstskikt

och olika typer av inkomsttagare. Förutsättning för resonemanget är

således hela tiden att kravet på ett visst totalt skatteuttag är givet och att

synpunkter som kunna andragas för sänkning av beskattningen för en viss

inkomsttagargrupp omedelbart måste ställas emot synpunkter som kunna

andragas mot en därav följande höjning för andra grupper. Det är dock

oundvikligt att de synpunkter som i detta sammanhang framföras även öva

inflytande på avvägningen mellan olika skatteformer.

Av vissa uttryckssätt i beredningens betänkande har slutsatsen kunnat dragas,

att motiveringen till den skattesänkning, som enligt förslaget skulle

åstadkommas i de lägre inkomstklasserna, främst vore att den procentuella

stegringen av den statliga inkomstskatten sedan före kriget varit större i dessa

inkomstskikt än i de högre. Reservanterna ha häremot påvisat, att den procentuella

sänkningen av det efter skattens erläggande återstående beloppet

varit starkare i de högre inkomstklasserna. Detta har andragits som stöd för

reservanternas förslag till skatteskala medförande lägre skatter för högre inkomsttagare

och relativt högre skatter för ensamstående i lägre inkomstklasser.

Uppenbarligen kunna inga bindande slutsatser dragas av någotdera

slaget av rent matematiska jämförelser mellan skattestegringarna i de

olika inkomstklasserna. Avgörandet om hur justeringen skall läggas måste

vid varje särskilt tillfälle göras självständigt och betingas av — förutom behovet

av ett visst skatteuttag — en bedömning av bärkraften i de olika skikten

jämte risken för negativa återverkningar, särskilt av alltför starkt stegrade

marginalskattesatser. De enligt ena eller andra metoden verkställda

jämförelserna med en tidigare tidpunkt kunna endast ge en mycket obestämd

ledning vid dylika avgöranden. Det väsentliga i förevarande sammanhang

är att skatterna i de lägre inkomstskikten numera på ett så kännbart

sätt inkräkta på elementära livsbehov även för personer och familjer som

samhället tidigare icke ansett sig kunna belasta med någon som helst statlig

beskattning, att en påtaglig minskning av denna skattebörda framstår såsom

ett trängande och oavvisligt krav, även om detta f. n. medför att man måste

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

211

anlita en höjd beskattning på andra håll, där skatten till en större eller mindre

del inkräktar på sparandet. Ofta anses detta medföra en lägre takt i välståndsstegringen.

Det må lämnas därhän, huruvida detta antagande verkligen

i det långa loppet är realistiskt med tanke på sparandets i lågkonjunkturer

dämpande effekt på sysselsättningen och med tanke på värdet ur andra synpunkter

av att de breda lagren av mindre inkomsttagare erhålla bättre ekonomiska

villkor, bättre uppväxtbetingelser för sina barn o. s. v. Realistiskt är

otvivelaktigt antagandet om den progressiva beskattningens bromsningseffekt

på det ekonomiska framåtskridandet i ett högkonjunkturläge som det nuvarande,

då otillräckligt sparande utgör ett hinder för en ökning av investeringsvolymen

vilken annars skulle kunna komma till stånd. Man har då endast

att konstatera, att den inkomstutjämning, som åstadkommes genom

skatte- och socialpolitik, leder till att en större del av landets produktionsresultat

användes till omedelbar förbrukning och en mindre del till ökning

av den materiella nationalförmögenheten. Detta är icke överraskande. En stor

del av argumenteringen i skattefrågan synes dock förutsätta att nämnda förhållande

är ett avgörande argument mot denna politik. Det kan då vara rimligt

att understryka att den sparandekvot, som skulle uppstå vid en mindre

inkomstutjämnande politik, icke utan vidare kan anses vara den »rätta», ökning

av den materiella nationalförmögenheten är eftersträvansvärd, men den

är icke ett värde som har prioritet framför allt annat. Omedelbar höjning

av de breda lagrens standard konkurrerar med önskemålet om ökad nationalförmögenhet

och därigenom höjd standard i framtiden. Jag hänvisar till vad

jag i denna fråga här tidigare anfört vid diskussionen av skatternas allmänna

ekonomiska verkningar.

I förevarande förslag har huvudvikten lagts vid sänkning av beskattningen

på lägre inkomster. För närvarande uttagas kännbara skatter även på inkomster,

vilka icke eller endast relativt obetydligt skilja sig från de belopp

som vederbörande myndigheter funnit sig böra tillämpa såsom skattefritt

existensminimum. För detta praktiska ändamål bär man enligt uppgifter,

som skatteberedningen inhämtat från olika orter, kommit fram till siffror

som för äkta makar utan barn röra sig kring 2 000 till 3 000 kronor alltefter

dyrort. Inom fattigvården tillämpas dock något lägre belopp, nämligen 1 500

—2 600 kronor. Det är emellertid klart att även belopp, som ligga ett stycke

högre än dessa, endast räcka till en knapp försörjning. —- Numera ha ifrågavarande

belopp i allmänhet höjts med 10 å 20 procent.

För äkta makar utan barn på mellersta dyrort med en kommunal utdebitering

på 10 kronor uppgår skatten vid 3 000 kronors inkomst för närvarande

till 311 kronor per år. Vid en inkomst av 5 000 kronor, alltså en vanlig industriarbctarinkomst,

stiger skatten till 758 kronor, d. v. s. 15,1 %. Utförligare

exemplifiering kan erhållas i tabellerna. Det är påtagligt att det nu

rådande skattetrycket i dessa inkomstlägen är synnerligen betungande och

att skatterna på ett mycket kännbart sätt konkurrera med de omedelbart

livsnödvändiga utgifterna. Tidigare har den i praktiken effektiva skattebe
-

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

lastningen varit mindre än den teoretiskt beräknade, beroende på eftersläpningen

i uppbörden, varvid debiteringen vanligen baserats på en lägre nominell

inkomst än den vid skallens erläggande aktuella. De skatter som betalades

under 1946 debiterades sålunda i stort sett på 1944 års betydligt lägre

inkomster. Övergången till källskattesystemet har däremot, särskilt för löntagarnas

del, inneburit att man nu betalar skatten på årets inkomster. Detta

förhållande bär medfört att även personer med i och för sig relativt blygsamma

inkomster, samtidigt som de återuppnått eller något överskridit förkrigstidens

reallöneläge, erhållit en mycket avsevärd höjning av sina beskattningsbara

belopp och en däremot svarande skattehöjning. En löntagare

med 5 000 kronors inkomst, för vilken skatten vid källskattebetalning enligt

ovan blir 758 kronor, skulle vid fortsättande av det tidigare betalningssystemet

endast ha betalat ett belopp på 571 kronor under innevarande budgetår

med hänsyn till att skatten då skulle ha betalats på en tidigare lägre

inkomst. Inkomststegringen 1945—47 har härvid antagits vara 20 procent i

anslutning till de beräkningar som ligga till grund för uträknandet av

skatteposten i socialstyrelsens levnadskostnadsindex. Omläggningen innebär

alltså i praktiken en skatteökning på i detta fall 187 kronor i förhållande

till vad som annars skolat utgå, trots att någon höjning av skattesatserna

icke genomförts. Till ökningen bidrar dock även höjningen av folkpensionsavgifternas

maximibelopp från 20 till 100 kronor pr person, vilken blivit

märkbar för familjer med taxerat belopp från 4 000 kronor och uppåt. Det

är mot bakgrunden av dessa förhållanden som en lindring av de lägre inkomsttagarnas

skattebörda framstår såsom en angelägenhet av trängande art.

Det mycket stora behovet av skattesänkning i de lägre inkomstklasserna

gäller icke endast familjer med och utan barn. Det gäller även ensamstående

skattskyldiga. För ensamstående med 3 000 kronors inkomst i mellersta dyrort

med genomsnittlig kommunal utdebitering uppgår skatten för närvarande

till 463 kronor eller 15,4 procent. Före kriget var skatten vid motsvarande

realinkomstnivå 8,9 procent. Om inkomsten är 5 000 kronor har skattestegringen

inneburit höjning från 11,6 till 18,4 procent eller till 922 kronor. Även

här tillkommer att övergången till källskattesystemet i praktiken verkat som

en direkt kännbar höjning.

Om enighet i det väsentliga rått om att de allra lägsta inkomsttagargrupperna

genom ortsavdragens höjande och bankningens avskaffande borde befrias

från statlig beskattning, så föreligger stor oenighet om skattebördans

fördelning ovanför denna gräns. Reservanternas ståndpunkt, att en höjning

för ensamstående med upp till 10 000 kronors inkomst borde få finansiera

en sänkning för högre inkomsttagare, har på många håll framstått

som ett alltför försiktigt avståndstagande från majoritetsförslaget. (»Höjning»

och »sänkning» avse här jämförelse med detta majoritetsförslag.) Från

flera instanser har man alltså gått längre i sin kritik av de skattesatser som

föreslagits för högre inkomstskikt. Näringslivets skattedelegation har sålunda

anfört att skatten ingenstädes borde få ta mer än 50 procent av ett visst inkomsttillskott.

I en del fall har man yrkat uppskov med hela skatteförslaget,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

213

tydligen med sikte på en omarbetning i riktning mot mindre progressivitet.

I så fall skulle t. o. m. skattelättnaden för de allra lägsta inkomsttagarna tillsvidare

utebli.

Formellt har kritiken riktats mot de höga skattesatserna i högre inkomstskikt.

Lägre skatter på höga inkomster måste emellertid betyda högre skatt

på lägre inkomster. En konsekvens av denna uppläggning av kritiken måste

dessutom vara, att de yrkanden man i andra avseenden ställt om avstående

från förslaget om kvarlåtenskapsskatt och höjd skatt på aktiebolag och större

förmögenheter icke finge dra med sig en höjning av beskattningen på de

större inkomsterna utan endast på de mindre.

Det synes därför lämpligt att i detta sammanhang ta upp en diskussion om

de problem som inställa sig vid en inkomstbeskattning, som når en sådan

höjd som den svenska nu under den närmaste framtiden antages komma

att ha.

Vad då till en början gäller frågan om rättvisan i den ena eller andra

skatteskalan framträda i remissyttrandena klart två skilda grundåskådningar.

Å ena sidan hävdas att inkomstolikhetema i samhället i väsentlig grad äro

betingade av förhållanden — utbildning, ärvd förmögenhet, social miljö —

på vilka den enskilde själv från början icke haft det avgörande inflytandet,

och att man därför med utgångspunkt från rättvisesynpunkter har anledning

kräva en sådan skattefördelning att största möjliga inkomstutjämning

erhålles. Endast hänsyn till eventuella återverkningar, skadliga för samhället,

bör enligt denna åskådning få föranleda till moderation i beskattningens

progressivitet. Å andra sidan framträder den uppfattningen att en beskattning,

vilken så som föreslagits av skatteberedningens majoritet söker förskjuta

skattebelastningens tyngdpunkt i riktning mot de högre inkomsterna,

icke överensstämmer med rättvisa och billighet. Den förra åskådningen har

klarast redovisats i landsorganisationens yttrande. Den senare framträder

klart utformad bl. a. i det yttrande, som avgivits av näringslivets skattedelegation,

men synes i övrigt omfattas av de flesta remissinstanserna. Sistnämnda

omständighet får naturligtvis icke leda till några förhastade slutsatser

om det bredare stöd som de olika åskådningarnas företrädare skulle kunna

mobilisera.

Rättvisefrågan kan enligt sakens natur aldrig bedömas objektivt. Här kommer

alltid att finnas plats för olika meningar om vad som är skäligt. Man

kan dock urskilja eu bestämd utveckling i det skatteteoretiska tänkandet.

För en tidigare generations auktoriteter på detta område var varje form av

skatteprogressivitet ett slags stöld från dem som härigenom fingo betala mer

än en proportionell andel av de gemensamma samhällsutgifterna. Numera

torde allmän enighet råda om att skatteavvägningen i mer eller mindre hög

grad bör taga hänsyn till vad man kallar skatteförmågan och alltså innebära

eu mer eller mindre långtgående progressivitet. I princip har detta allmänt

kommit att anses rättvist. Det är emellertid icke ett antagande om bristande

förmåga att bära högre skatter, som i praktiken avgör hur långt man skall

gå då det gäller att genom en progressiv skatteskala lägga en större del av

opaginerad Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

skattebördan på de högre inkomstklasserna. Exempelvis en familj med 50 000

kronors taxerad inkomst kommer även efter genomförande av föreliggande

förslag att få behålla över 30 000 kronors årsinkomst. Det kan knappast

bestridas att denna familjs förmåga att bära en ytterligare nedskärning av

sin återstående inkomst måste vara betydligt större än vad den är för en

familj med 5 000 kronors inkomst, vilken efter beskattning får behålla c:a

4 500 kronor. Vad som vid en sådan jämförelse synes vara i behov av motivering

är varför man icke skall genomföra en ytterligare överflyttning av

skattebördan från den lägre till den högre inkomsttagaren.

Denna motivering ligger givetvis i hänvisningen till risken för vissa icke

önskvärda verkningar, som en mycket hög beskattning på högre inkomster

indirekt skulle få. I själva verket har ju också argumenteringen emot en

skärpning av skatteskalans progressivitet i det väsentliga gått efter andra linjer

än den hänvisning till rättvisa och billighet, som framförts av näringslivets

skattedelegation. Man har i stället dragit fram de ekonomiska återverkningarna

och skattetekniska svårigheterna i förgrunden. Dessa ha ansetts

vara av sådan art och omfattning att det på längre sikt även ur de

lägre inkomsttagarnas egen synpunkt vore fördelaktigare med en lägre progressivitet

och en därav följande högre belastning på de mindre inkomsterna.

Det har anförts att statens skatteinkomster direkt skulle komma att

minskas på grund av de föreslagna höjda skattesatserna eller redan vid ett

bibehållande av de nuvarande, beroende bl. a. på försämrad deklarationsmoral.

Det har också sagts att nationalinkomsten skulle komma att sjunka,

eller åtminstone upphöra att stiga, emedan skatterna ta en särskilt stor del

av det inkomsttillskott, som man kan vinna genom extra ansträngningar utöver

det normala; de höga skatterna på den högsta delen av en icke alltför

låg inkomst skulle också göra det så billigt för utövare av fria yrken m. fl.

att ta ledigt en del av året i stället för att maximera sin inkomst, att den

totala inkomstbildningen i samhället skulle komma att minskas.

Såsom redan antytts är det uppenbart att vad som hindrar en mera långtgående

inkomstutjämning genom direkt inkomstbeskattning måste vara hänsynstagandet

till förhållanden av den art, som denna typ av argument äro

byggda på. En marginalbeskattning på arbetsinkomst, vilken toge 100 procent

av det inkomsttillskott, som en inkomsttagare kunde vinna utöver exempelvis

20 000 kronor, skulle givetvis medföra att de flesta icke skulle finna

det mödan lönt att arbeta längre tid av året än att deras årsinkomst uppnådde

detta belopp, ifall de icke genom feldeklaration kunde undanhålla skattemyndigheterna

en del av inkomsten. Liknande bleve måhända verkan även

av en beskattning, som toge 90 procent av ett inkomsttillskott. I dessa fall

skulle alltså staten på grund av den alltför höga skattesatsen icke erhålla

någon som helst skatteinkomst, och ett bättre resultat skulle vinnas vid en

lägre skattesats, som icke i samma grad framkallade falskdeklaration eller

minskad arbetsinsats.

Den principiella riktigheten av dessa argument är således icke föremål för

stridiga meningar. Det omstridda och oklara är deras kvantitativa betydelse

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

215

med avseende på en konkret skatteskala. Vid ett försök att komma fram till

en bedömning, som kan tjäna till grund för ett praktiskt avgörande om den

ena eller andra skatteskalans lämplighet måste några förhållanden påpekas,

vilka förbigåtts i de gentemot det föreliggande förslaget kritiska yttrandena.

Deklarationsfuskets omfattning är en funktion av flera olika faktorer. Skattens

och marginalskattens absoluta höjd har härvid av kritiken gjorts till

den dominerande huvudfaktorn, men är i verkligheten endast en av dessa.

Den känsla av svåruthärdligt skattetryck, som den enskilde erfar inför höga

skattesatser och känslan av att det icke är orättfärdigt att lura staten, när

den söker ta ut en alltför hög skatt, sammanhänger också med hans ekonomiska

bärkraft och kan således inträda även i relativt låga inkomstskikt.

Stor betydelse har naturligtvis också å ena sidan taxeringskontrollens effektivitet

och risken för mer eller mindre kännbara straff och å andra sidan de

tekniska möjligheterna att dölja inkomsternas verkliga storlek; det är väl

tämligen obestridligt, att taxeringen är betydligt mindre effektiv hos alla slags

självständiga företagare än hos löntagarna, och att detta främst sammanhänger

med de olika kontrollmöjligheterna och icke med någon i grunden

olika moral hos de olika folkgrupperna. Om det sålunda är särskilt farligt

att hålla alltför höga skattesatser för personer, som relativt lätt kunna undandra

sig beskattning, måste man tydligen ställa frågan i vilka inkomstskikt

dessa personer befinna sig. Man finner då att risken för försämrad

deklarationsmoral såsom resultat av ett bibehållande eller höjande av krigsårens

skattesatser icke endast föreligger i de höga inkomstklasser, vilkas

skatter enligt förslaget skulle komma att höjas eller bibehållas. Möjligheterna

att undgå beskattning genom ofullständig deklaration äro icke minst

påfallande hos stora grupper inkomsttagare med medelstora eller små inkomster.

Det är i de relativt små företagen — vare sig jordbruk, handels-,

hantverks- eller småindustriföretag —- som det är lättast att uppnå en låg

taxering av rörelsevinsten genom att föra privata levnadskostnader såsom

omkostnader i rörelsen. Det är också oerhört svårt för taxeringsmyndigheterna

att genom bokföringskontroll eller andra metoder fastställa bruttoinkomsten

i rörelsen hos alla dessa företagare. Det är en mindre svåx-genomförbar uppgift

att åstadkomma erforderlig deklarationskontroll hos ett mindre antal

större inkomsttagare.

Argumentet att de av beredningen föreslagna marginalskatterna skulle

komma att medföra minskat inkomstunderlag genom minskade arbetsprestationer

torde likaledes vara i behov av vissa modifikationer. Det är i själva

verket inte så många, som i praktiken ha någon större möjlighet att själva

direkt bestämma sin årsinkomst på det enkla sätt som man vid denna kritik

synes ha förutsatt. En företagsledare måste hålla sitt företag i gång, en löntagare

måste sköta sitt arbete efter de krav som ställas av hans arbetsgivare.

Det eventuellt förmånligare resultatet av en hög arbetsintensitet jämfört med

eu lägre är sällan alldeles direkt och påtagligt. 1 stället äro incitamenten till

merprestationer eller överhuvud taget till höga prestationer i mycket hög

grad andra än ekonomiska; här kommer det också in personliga ambitions
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

och prestigesynpunkter, intresset för arbetet som sådant, viljan att göra en

insats, önskan att vinna befordran eller erkännande bland kolleger, spänningen

i en konkurrenskamp, den intresseväckande brottningen med ett tekniskt

eller organisatoriskt problem. Om man utgår ifrån att det avgörande

för en kvalificerad yrkesutövares prestationer skulle vara ett kallt och ensidigt

räknande över penningmässigt konstaterbara resultat, förbiser man

väsentliga psykologiska realiteter. Risken att en hög marginalskattesats skulle

sänka de kvalificerade yrkesutövarnas arbetsinsatser skulle främst vara anknuten

till sådana fall som biinkomster genom extraarbete på fritid. Det

torde dock här bl. a. vara fråga om arbete, som göres i första hand av intresse

för saken.

Beträffande beskattningens verkan på viljan att göra extraprestationer

måste man f. ö. räkna med att effekten åtminstone inte är enbart hämmande.

I den mån en persons inkomstbehov är betingat av bundna utgifter

för exempelvis bostad av en viss standard, barnens uppfostran, de levnadsvanor

som betingas av en viss social miljö o. s. v., kan man förutsätta att

vederbörande strävar efter uppnåendet av en nettoinkomst som möjliggör

denna utgiftsstandard. Beskattningen får då närmast antagas ge anledning

till en högre arbetsinsats. Dess verkningar äro således icke så enkelriktade

som i diskussionen ofta förutsatts. Bestämda slutsatser äro omöjliga. Man

måste känna sig fram. De konkreta exempel på negativ verkan av beskattningen,

vilka framdragits i remissyttrandena, äro att det uppstått svårigheter för

rekryteringen av pensionsstyrelsens ortsombud och ledamöter i taxeringsnämnder

med hänsyn till att de låga arvodena efter avdrag av skatt inte

framstode såsom tillräckligt lockande. I övrigt har man rört sig med mera

allmänt hållna uttalanden eller antaganden, t. ex. att en effekliv taxering på

fria yrkesutövare skulle komma att resultera i en minskning av dessas årliga

arbetstid eller att löntagare skulle komma att söka sig till sådana arbetsgivare

som erbjöde andra förmåner än rent lönemässiga — längre semester,

bättre tjänstepension — ett resultat som ur samhällssynpunkt icke framstår

såsom helt oönskligt.

En möjlighet föreligger måhända i vissa fall att högre löntagare övervältra

skatten på arbetsgivaren genom att kräva en viss behållen nettoinkomst

efter skatt, och att arbetsgivaren överför denna produktionskostnad

på konsumenterna genom högre priser. Ifall slutsatsen av detta resonemang

skall vara att den stora massan av lägre inkomsttagare hellre skulle åtaga sig

denna kostnad i direkt form genom att avstå från en skattesänkning till

förmån för högre inkomsttagare, kan slutsatsen icke gärna accepteras. Den

antydda övervältringen kan uppenbarligen endast till en del bli effektiv.

Att den i vissa fall kan förekomma är å andra sidan obestridligt, men detta

visar i så fall endast att det ekonomiska systemet besitter en elasticitet, som

gör att det kan i viss mån anpassa sig till skattesystemet, vilket rimligen i sin

tur måste innebära att de i övrigt befarade negativa verkningarna utebliva

åtminstone på de punkter där en sådan anpassning sker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

217

Det understrykes ännu en gång att vad som här sagts i avsikt att belysa

giltigheten i de invändningar som riktats mot den föreslagna inkomstskatteskalan

icke går ut på något påstående att en hög beskattning icke skulle ha

några oförmånliga verkningar av diskuterad art. Även om argumenteringen i

kritiken av det föreliggande förslaget varit påtagligt ensidig och överdrivit

olikheterna i verkningar mellan de alternativ till skattefördelning, som

inom ramen för föreliggande krav på statskassan äro praktiskt möjliga, så

äro de framförda synpunkterna i och för sig beaktansvärda. De ha också

bestyrkt riktigheten av den överflyttning av en viss del av beskattningen till

andra skatteformer, som föreslagits av skatteberedningens majoritet. En tilllämpning

av det förslag beträffande den totala skattefördelningen, vilket

framförts av reservanterna i skatteberedningen, skulle på praktiskt taget alla

punkter innebära en sådan skärpning av inkomstbeskattningen i förhållande

till majoritetsförslaget — eftersom man i så fall såsoin tidigare påpekats

måste tillämpa en betydligt högre uttagningsprocent —■ att betydligt större

farhågor finge hysas för återverkningarna på skattemoral och arbetsvilja.

Huruvida tillräcklig hänsyn tagits till ifrågavarande synpunkter vid skatteskalans

avvägning är en fråga, som givetvis aldrig kan slutgiltigt besvaras.

Utrymmet för osäkra omdömen är på detta område ovanligt stort. Det

är endast alltför naturligt att oenighet måste föreligga i en fråga, där principiellt

olika uppfattningar om social rättvisa skola avgöra svaret, och där

det dessutom finns stort utrymme för olika föreställningar om verkligheten,

i detta fall om storleken och riktningen av skattebetalarnas personliga reaktioner

inför alternativa skatteskalor.

Mot den föregående framställningen kan alltså riktas den anmärkningen att

den icke — lika litet som invändningarna i remissyttrandena — ger underlag

för kvantitativ precisering: vid vilka skattesatser på högre inkomstskikt

inträda skadliga verkningar av sådan art och omfattning, att man måste

avstå från en annars önskvärd inkomstutjämning och de gynnsamma verkningar

som kunna förmodas uppstå genom motsvarande skattelindring i lägre

inkomstskikt? I yttrandet från näringslivets slcattedelegation har krävts att

skattesatsen på ett visst inkomsttillskott — marginalskattesatsen -— icke i

något skikt borde få överskrida 50 procent. Då båda reservanterna inom

statsskatteberedningen ha däremot sträckt sig till 66 procent på de högsta

inkomstskikten vid grundbeloppsnivå för skatteuttagningen och ha dessutom

gått med på att vid högre uttagning dra den absoluta maximigränsen

vid 70 procent, alltså vid samma nivå som majoriteten föreslagit. Även detta

visar vilka osäkerhetsmarginaler som föreligga vid bedömningen av det möjliga

och liimpliga på delta område.

En del av de invändningar som i speciella avseenden riktats mot det föreliggande

förslaget hör i möjligaste mån tillmötesgås genom detaljreformer

i skattesystemet så långt tekniskt användbara lösningar kunna finnas. Detta

är fallet med påpekandet att personer med mycket ojämna inkomster drabbas

särskilt hårt av skatteskalans progressivitet. Det vore dock knappast

rimligt att därur dra slutsatsen, att skattebelastningen generellt borde för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

skjutas i riktning mot de lägre inkomstskikten genom en minskad progressivitet.

Man skulle då frångå ett ur rättvisesynpunkt väsentligt önskemål

för att tillfredsställa ett ur samma synpunkt beaktansvärt ehuru icke

fullt så väsentligt. I och för sig riktigt är även påpekandet att en relativt

blygsam extrainkomst, som tillföres en familj genom hustruns arbete, skulle

komma att drabbas av samma höga marginalbeskattning som mannens, ifall

dennes inkomst vore relativt hög, och att detta förhållande minskar utbudet

av kvinnlig arbetskraft. I båda de här angivna fallen torde möjlighet eventuellt

föreligga att genom lämpliga ändringar i reglerna för taxeringen respektive

beräkningen av beskattningsbart belopp åstadkomma justeringar i önskad

riktning. Härom pågå utredningar genom 1944 års allmänna skattekommitté

och 1945 års sambeskattningssakkunniga; tills vidare föreslås beträffande

sambeskattningen en provisorisk anordning (se s. 170).

En stor del av invändningarna mot skatteförslaget ha avsett den kombinerade

effekten av inkomst- och förmögenhetsskatterna. Delvis behandlas

dessa invändningar i samband med förmögenhetsskatten. Här synes det emellertid

lämpligt att upptaga till speciell granskning farhågorna för att den av

beredningens majoritet föreslagna beskattningen icke skulle ge mindre företagare

möjlighet att låta sina företag växa emedan överskottet efter skatt icke

bleve tillräckligt stort för att tillåta den självfinansiering som är den väsentliga

grundvalen för enskilda företags tillväxt. Härtill måste framhållas, att svensk

taxeringslagstiftning och praxis i fråga om lagervärdering och avskrivning på

inventarier även då det gäller andx-a företag än aktiebolag är sådan att företagens

utveckling i hög grad befrämjas. Ett företag, vars ägare strävar efter expansion,

kan i stor utsträckning, utan att fördenskull överskrida gränsen

för det lagligt tillåtna, finansiera denna expansion med vinster, vilka icke

framtagas till beskattning utan omedelbart ingå såsom dolda fonder i företagets

egna kapital. Så länge företaget icke avvecklas kunna dessa kvarligga

obeskattade. Några remissinstanser ha framdragit detta förhållande såsom

en orättvisa gentemot löntagarna, vilken framträder särskilt starkt vid

en hög skatteprogressivitet. I den mån alternativet skulle vara en lägre progressivitet

i skatteskalan skulle detta dock uppenbarligen vara ännu ofördelaktigare

för den stora massan av löntagarna. Ej heller bör den slutsatsen

dragas att möjligheterna till dold fondering hos enskilda företag borde borttagas,

då detta skulle relativt sett missgynna de på en gång sparsamma och aktivt

risktagande, uppbyggande och nydanande företagarna, något som otvivelaktigt

vore till skada för näringslivets utveckling. I detta sammanhang må

dessutom påpekas, att den skatteskala, som föreslagits av beredningens majoritet

och som upptagits i departementsförslaget, innebär en sänkning av

beskattningen, jämfört med nuvarande förhållanden, för inkomster upp till

25 000 kronor (vid 100 procents uttag på grundbeloppet) och på förmögenheler

upp till i allmänhet 100 000 kronor, gränsen dock varierande efter inkomstens

höjd beroende på bortfallet av förmögenhetsdelen vid inkomsttaxeringen.

Den ojämförligt största delen av alla företagare ha mindre inkomster

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

219

och förmögenheter än vad dessa belopp ange. Det är icke minst ur dessa

företagares synpunkt angeläget, att skattebelastningen hålles så låg som möjligt

inom ramen för det statsfinansiellt nödvändiga skatteuttaget och att progressiviteten

i beskattningen icke förskjutes till dessas nackdel. Reservanternas

förslag till inkomstskatteskala betyder en mindre sänkning än vad

majoriteten föreslagit för ensamstående personer upp till 10 000 kronors inkomst

och ett lika uttag på familjer upp till lo 000. Skulle staten avstå från

kvarlåtenskapsskatten och de höjda skatterna på större förmögenheter och

bolag måste emellertid, såsom redan i annat sammanhang framhållits, uttagningsprocenten

hållas högre och skatten på särskilt de mindre och medelstora

inkomsterna -— men även på relativt stora arbetsinkomster — bli hårdare än

om beredningens förslag i huvudsak genomföres. Möjligheterna att arbeta sig

fram skulle alltså för alla mindre företagare, vilka icke från början ha ett

jämförelsevis stort kapital bakom sig, i motsvarande grad förminskas genom

antagande av reservanternas förslag eller förslag av liknande innebörd.

Det kan icke gärna tänkas, att förmögenhetsbeskattningen skulle föranleda

en företagare att avstå från alt bygga ut sitt företag genom insättande av

en del av den årliga vinsten i nyinvesteringar, om densamma ger ett tillräckligt

överskott för detta ändamål. Den rena kapitalförräntning, som han

kan få av det sålunda insatta kapitalet, kommer visserligen att i tämligen

påtaglig grad reduceras av förmögenhetsskatten i kombination med den

progressiva inkomstskatten, om och när han kommer upp i mera avsevärd

förmögenhetsslorlek. Den vinning han har av sin på antytt sätt stärkta förmögenhetsställning

utgöres emellertid icke i första hand av den jämförelsevis

blygsamma kapitalförräntningen utan fastmera av den större och tryggare

rörelseinkomst eller företagsledarlön, som han kan erhålla såsom ledare för

ett mera utbyggt företag. Att i sådana fall dessutom bortse från den personliga

ambitionen och antaga att strävan efter uppbyggandet av ett större och

stabilare företag endast skulle vara anknuten till den rena nettoförräntningen

på det insatta kapitalet skulle även här vara att bortse från praktiskt psykologiska

realiteter, vilkas betydelse —- jämfört med de rent ekonomiska

drivfjädrarna — sannolikt är allra störst just hos dem som ha personliga

förutsättningar att göra verkligt nydanande insatser i det ekonomiska livet.

Dessutom bör påpekas, att förmögenhetsbeskattningen genom att uteslutande

bestämmas av förmögenhetens storlek men ej av dess avkastning relativt

sett gynnar de förmögenlietsägare, som ge sitt kapital en aktiv användning.

En inkomstökning, som uppstår genom att kapital omplaceras från

en låg förräntning i form av obligationer eller bankinsättningar till en högre

men mera riskbetonad förräntning i foim av aktier eller investering i egen

rörelse, kommer sålunda att drabbas enbart av inkomstskattesatsen för motsvarande

inkomstskikt. Nyföretagsamheten skulle alltså icke gynnas av att de

föreslagna förmögenhetsskattehöjningama inställdes med åtföljande ökning

av kraven på inkomstbeskattning, lika litet som av eu omskiftning av denna

skatt till förmån för högre inkomstskikt, eftersom dessa åtgärder skulle medföra

en ökad skattebelastning på de flesta företagares inkomster till förmån

opaginerad Kontrollera mot PDF

220

Kunyl. Maj.ts proposition nr 212.

för det kapitalägande, som icke förenas med aktiv företagsamhet, och till

förmån för större redan stabiliserade företag.

Att en företagare vid en beskattning av en viss höjd förlorar intresset för

sund affärsekonomi och upphör att vaksamt följa omkostnaderna har likaledes

andragits. Å andra sidan har framhållits, att höga skatter medföra ett

tryck på företagen att sänka omkostnaderna för att upprätthålla nettovinsten

efter skatt. (Sistnämnda argument har närmast använts som motivering

för varningar mot företagsbeskattningens verkningar på lönerna.) Uppenbarligen

kunna dessa två motsatta antaganden om beskattningens verkningar

icke båda på en gång vara riktiga. Verkningar av detta slag kunna väl tänkas

i enskilda fall, men då tendenserna tydligen gå i motsatt riktning kunna

de icke med någon högre grad av sannolikhet förmodas äga mera avsevärd

betydelse.

Under hänvisning till vad som här anförts får jag alltså förorda en utformning

av den statliga inkomstbeskattningen i överensstämmelse med det

av statsskatteberedningens majoritet framlagda förslaget, innebärande att

skiktskalan för denna skatt erhåller följande utseende:

Beskattnings- bar inkomst

kronor

0

Skatt på vid- stående inkomst

kronor

0

Skatt på över- skjutande belopp

procent

10

1 000

100

11

2 000

210

12

3 000

330

14

4 000

470

16

6 000

790

18

8 000

1 150

20

10 000

1 550

24

12 000

2 030

28

14 000

2 590

32

16 000

3 230

36

20 000

4 670

40

30 000

8 670

45

40 000

13 170

50

60 000

23 170

55

100 000

45 170

60

200 000

105 170

70

Beträffande denna skatteskalas verkan i olika fall i kombination med föreslagna

ortsavdrag och barnbidrag hänvisas till redogörelser i det föregående.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

221

V. Inkomstbeskattningen av Juridiska personer.

1. Gällande bestämmelser.

För beskattningen av juridiska personer — andra än oskifta dödsbon och

familjestiftelser, vilka beskattas som fysiska personer — gälla olika bestämmelser,

allteftersom den juridiska personens inkomst är underkastad dubbelbeskattning

eller ej. Med dubbelbeskattning menas därvid, att inkomsten

beskattas icke blott bos den juridiska personen utan även, i den mån inkomsten

utdelas som vinst, hos den som erhåller utdelningen. Dubbelbeskattning

förekommer i fråga om aktiebolag —- vad angår försäkringsaktiebolag

i den mån inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap — och

ekonomiska föreningar samt vissa utländska juridiska personer. Enkelbeskattning

tillämpas beträffande exempelvis stiftelser och ideella föreningar.

För juridiska personer av båda de angivna kategorierna är skatten proportionell

och skatteskalan helt rörlig, d. v. s. de erlägga enbart bottenskatt.

Grundbeloppet utgör för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar,

svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, sparbanker,

sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, liypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan

samt sådana utländska juridiska personer, som ej beskattas som

fysiska personer, 10 procent av det beskattningsbara beloppet. Alltsedan budgetåret

1940/41 har skatten av dessa grupper skattskyldiga uttagits med

200 procent av grundbeloppet. Efter åren 1943 och 1946 beslutade ändringar

i 20 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt bär dock

uttagningsprocenten för försäkringsanstalter, såvitt avser i försäkringstek - niskt hänseende till livförsäkringsverksamhet liänförlig inkomst, bestämts lika

med samma procent för fysiska personer, d. v. s. till 150. För andra skattskyldiga

juridiska personer — främst stiftelser och ideella föreningar — utgör

grundbeloppet 5 procent av det beskattningsbara beloppet och å detta

grundbelopp har skatten alltsedan budgetåret 1940/41 uttagits med 150

procent.

Värnskatten utgör från och med budgetåret 1942/43 för aktiebolag och

därmed likställda 12 procent av det beskattningsbara beloppet samt för

övriga juridiska personer av här ifrågavarande slag 6 procent av det beskattningsbara

beloppet.

Den sammanlagda statsskatten utgår sålunda enligt gällande beskattningsgrunder

för aktiebolag och jämställda med 32 procent av det beskattningsbara

beloppet, för försäkringsanstalter, såvitt avser i försäkrings tekniskt

hänseende till livförsäkringsverksamhet hänförlig inkomst, med 27

procent av det beskattningsbara beloppet samt för övriga juridiska personer,

vilka icke beskattas som fysiska personer, med 13,5 procent av det beskattningsbara

beloppet.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

2. Inkomstbeskattningen av aktiebolag och därmed likställda.

Beredningen föreslår, att skattesatsen för aktiebolag och därmed likställda

juridiska personer — utom försäkringsanstalter i den män de driva livförsäkringsrörelse

— skall bestämmas till 40 procent av beskattningsbara inkomsten,

innebärande eu höjning av den nuvarande sammanlagda skattesatsen

för dessa skattskyldiga med 8 enheter (25 procent). Skatten skall uträknas

direkt efter denna skattesats och sålunda icke längre vara underkastad

rörlighet. Beträffande beredningens motivering för förslaget i denna del hänvisas

till betänkandet (s. 167—172).

I ett särskilt yttrande (betänkandet s. 281—283) ha beredningens ledamöter

herrar Andersson och Sundén förklarat sig icke kunna förorda en

höjning av den nuvarande beskattningen för aktiebolag och därmed likställda

juridiska personer eller dess förvandling från rörlig till fast skatt.

De av beredningen föreslagna ändringarna beträffande beskattningen av

aktiebolag och därmed likställda juridiska personer ha i remissyttrandena

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret, försäkringsinspektionen

(reservation av en ledamot) samt länsstyrelserna i Hallands, Västmanlands

och Västerbottens län. Biksräkenskapsverket och länsstyrelsen i Norrbottens

län ha lämnat förslaget om höjning av skattesatsen i och för sig utan erinran

men ansett lättnader från den höjda beskattningen böra beredas nybildade

eller mindre aktiebolag. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ifrågasatt, att den

föreslagna skattehöjningen för aktiebolagen skall givas tidsbegränsad giltighet.

Landsorganisationen har ifrågasatt om icke skattesatsen för aktiebolagen

t. v. kunde lämnas oförändrad men att i stället under de närmaste åren

viss skatt kunde påföras för de taxerade inkomster bolagen haft under 1945

och 1946 och som till följd av uppbördsreformen blivit till större delen obeskattade.

Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län ha ställt sig tveksamma till den föreslagna skattehöjningen. Övriga,

som yttrat sig, ha — i den mån frågan överhuvud taget berörts —

uttalat sig i direkt avstyrkande riktning.

Av dem som tillstyrkt förslaget i förevarande del framhåller Mnsstyrelsen

i Västerbottens län, att vad beredningen föreslagit beträffande inkomstbeskattningen

av juridiska personer sannolikt komme att medföra en

ur skatteförmågesynpunkt rättvisare fördelning av skattebördan mellan dessa

och övriga skattskyldiga än vad som skulle bliva fallet, därest andra än av

beredningen föreslagna skattesatser komme att tillämpas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län håller för sannolikt, att den föreslagna

skärpningen av beskattningen för juridiska personer vore nödvändig om syftet

med skattereformen skulle uppnås.

Försäkringsinspektionen, som inskränkt sitt yttrande till sådana delar av

förslaget, som avse försäkringsbolagen, anser det osannolikt, att den föreslagna

skattehöjningen skulle med hänsyn till försäkringsbolagens konsoli
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

223

deringsbehov resultera i en premiehöjning inom skadeförsäkringen på grund

av skadeförsältringsbolagens möjlighet att vid beskattningen göra avdrag

för avsättning i viss utsträckning till utjämningsfond.

I ett särskilt yttrande framhåller byråchefen Wollert, att det enligt hans

mening icke vore uteslutet, att för vissa bolag vid stegrat skattetryck svårigheter

kunde uppkomma ur konsolideringssynpunkt och att en utredning

härom vore önskvärd, innan förslaget genomfördes.

Riksräkenskapsverket anför:

Riksräkenskapsverket finner sig kunna godtaga beredningens förslag med

hänsyn till de möjligheter till vinstreglering, som ett aktiebolag har i motsats

till enskilda personer. Vid bedömandet av bolagsbeskattningen böra även beaktas

de möjligheter till skatteövervältring, som stå ett sådant företag till

buds. En jämkning i förslaget anser riksräkenskapsverket dock böra övervägas.

Med hänsyn till den starka beskattningen av nysparat kapital ifrågasätter

riksräkenskapsverket, att man gör en viss skillnad mellan skatten på

ett gammalt bolags inkomst och skatten på ett nytt bolags inkomst. Denna

skillnad kan förslagsvis anknytas till aktiebolagslagens bestämmelser om fyllandet

av reservfonden. Sålunda tänker sig riksräkenskapsverket, att bolag,

som ännu icke fått reservfonden fylld i den utsträckning lagen föreskriver,

skola drabbas av en lägre skattesats, så att från den skattesats på 40 %, som

enligt förslaget skulle drabba aktiebolagen, skall göras visst avdrag.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att den av beredningen verkställda

utredningen angående förslagets verkningar gåve stöd för antagande

att hämmande verkningar med avseende å företagsamheten icke skulle uppkomma

beträffande de större och medelstora bolagen men att utredningen

icke avsåge nybildade aktiebolag, för vilka behovet av konsolidering vore

större än för äldre bolag. Det vore vanskligt att bedöma verkningarna av en

skatteskärpning för såväl nybildade som mindre bolag och vid ett genomförande

av förslaget borde därför meddelas bestämmelser, som beredde skattelindring

för dessa.

Länsstyrelsen i Gävleborgs lån anför:

Inflationssynpunkten kan också spela sin roll vid bedömningen av den

fasta bolagsbeskattningen, vars skärpning beräknas ge mera i intäkt än den

ökade intäkten av förmögenhetsbeskattningen och kvarlåtenskapsskatten tillhopa.

Denna skärpning medför samtidigt som den minskar möjligheterna till

självfinansiering en automatisk hämning av nyinvesteringar från utdelade

vinstmedel. Det akuta läget ger utifrån detta beskattningssyfte starkare motiv

för beredningens förslag än ett icke inflationsfärgat läge. Det förtjänar

därför övervägas, om icke beredningsförslaget i denna del bör ges tidsbegränsad

giltighet.

Landsorganisationen anför:

Landsorganisationen är icke obekant med de risker för mindre gynnsamma

återverkningar på produktionen, som skulle kunna bli följden av en hög

företagsbeskattning. Från krigsåren föreligga många vittnesbörd om att företagen

av skattchänsyn vidtagit åtgärder, som inte kunnat anses önskvärda.

Mindre värdefulla arbeten ha ofta kommit till stånd endast tack vare den

omständigheten att de kunnat avskrivas och därmed tills vidare reducera

den beskattningsbara inkomsten; för respektive företag ha de därigenom i

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Iiungl. Maj:ts proposition nr 212.

realiteten blivit mycket billiga, ehuru de tagit i anspråk arbetskraft och material

som ur samhällssynpunkt kunnat få betydligt bättre användning. Det

är ännu svårt att bedöma i vilken mån dessa företeelser betingats av krigskonjunkturskatten

och i vilken mån de komma att spela någon roll sedan

denna numera avskaffats. I avvaktan på erfarenhet av vilka verkningar krigstidens

höjda bolagsskatter komma att få under mera normala förhållanden

skulle det måhända vara lämpligt att låta den ordinarie bolagsskatten kvarstå

vid nuvarande nivå men att i stället höja bolagsbeskattningen enligt en

annan metod, som icke skulle kunna få några sådana återverkningar på produktionens

inriktning, som nyss antytts. Här åsyftas möjligheten afl under

de närmaste åren till en del beräkna skatten på de taxerade inkomster, som

bolagen haft under 1945 och 1946 men som på grund av källskattereformen

blivit till större delen obeskattade. Eu i efterhand uttagen skatt på dessa

vinster kan ju inte längre föranleda några »takreparationer» eller liknande

skatteflyktsinvesteringar. Detta förslag innebär att man på vanligt sätt debiterar

32 procents statsskatt på varje års taxerade bolagsvinst men att man

dessutom — i stället för den av beredningen föreslagna höjningen till 40 procent

— pålägger ett skattebelopp, vars storlek beräknas på grundval av de

taxerade vinsterna 1945 och 1946. Detta borde då göras på ett sådant sätt,

att det totala skattebeloppet för bolagsbeståndet i dess helhet blir ungefär

detsamma som det skulle ha blivit enligt beredningens förslag. Denna form

av skattehöjning kan tydligen inte längre föranleda några skatteflyktsinvesteringar,

eftersom dess belopp i det enskilda fallet är bestämt av vinstförhållandena

under en redan förfluten period och alltså inte längre kan påverkas

av några åtgärder från företagens sida. Med tanke på ofta framförda

— ehuru överdrivna — farhågor för att bolagsbeskattningen dämpar det ekonomiska

framåtskridandet kan även påpekas att den skatteform, som här

åsyftas, gynnar de företag som befinner sig på uppåtgående jämfört med

dem som i mindre grad medverkar i det ekonomiska framåtskridandet. —

Rent tekniskt innebär detta förslag att en statlig bolagsskatt på 32 procent

beräknas på ett beskattningsbart belopp, bestående av årets taxerade vinst plus

en sjättedel av de taxerade vinsterna från 1945 och 1946 i den mån dessa inte

redan beskattats. Eller sex år skulle på detta sätt även de annars obeskattade

vinsterna ha beskattats med sammanlagt 32 procent och statsmakterna finge

därefter taga upp frågan om företagsbeskattningen till ny prövning.

Under tiden kunde hela frågan om denna beskattnings inverkan på produktionen

göras till föremål för systematiska undersökningar. Det är visserligen

tydligt, att de ofta uttalade farhågorna för ekonomisk stagnation såsom resultat

av nu tillämpade eller ifrågasatta skattesatser måste vara oberättigade.

Detta visas av redan otvetydiga erfarenheter. Med de stora möjligheter till

skattefri avskrivning, som den svenska skattelagstiftningen ger är just det

ekonomiska framåtskridandet genom inre kapitalbildning i företagen starkt

premierat. Detta utesluter emellertid inte andra mindre önskvärda verkningar,

som eventuellt skulle kunna mötas genom en lämplig metodik för företagsbeskattningen.

Bl. a. finns här problemet om verkningarna av den olika

behandlingen av aktiebolag och andra företag, där man å ena sidan har att

räkna med dubbelbeskattningen av bolagen och å andra sidan dessas större

möjligheter till åtminstone delvis skattefri kapitalbildning, överhuvud taget

torde hela frågan om reglerna för taxering och beskattning av rörelseinkomster

behöva tas upp till behandling. Man skulle måhända kunna tänka sig att

skatten på rörelseinkomster generellt togs ut efter en högre norm än den

som vid varje tidpunkt gäller för andra inkomstarter. Detta skulle vara väl

motiverat med hänsyn till de särskilt stora möjligheter till undvikande av

beskattning, som även inom laglighetens gränser föreligger för dessa inkoms
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

225

ters del både för bolag och andra företag. Det är i och för sig acceptabelt

och riktigt att taxeringsreglerna uppmuntra konsolidering och realkapitalbildning

hos företagen, men då dessa regler utformats vid en annan skattenivå

än den nuvarande torde de vara i behov av en översyn med beaktande

av bl. a. de synpunkter som här anförts.

Av dem, som uttalat tvekan beträffande höjningens lämplighet, understryker

länsstyrelsen i Stockholms län betydelsen av att bolagsbeskattningen

icke underkastades skärpningar, som verkade hämmande på näringslivet. Ehuru

många av bolagen lättare än flertalet andra skattskyldiga torde kunna bära

en skattehöjning, vore länsstyrelsen tveksam beträffande höjningens verkningar

beträffande företag, som icke hade samma möjlighet som de ekonomiskt

bäst ställda att göra avskrivningar eller på annat sätt minska den skattepliktiga

vinsten genom konsolideringsåtgärder.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar:

I och för sig är det naturligtvis riktigt att, om en allmän skatteskärpning

måste genomföras, jämväl de juridiska personerna skola bära sin andel

däri. Emellertid torde ur beskattningssynpunkt en viss åtskillnad böra göras

mellan å ena sidan fysiska och å andra sidan juridiska personer, i synnerhet

aktiebolagen. Praktiskt taget alla våra handels- och industriföretag av någon

betydenhet äro numera uppbyggda på aktiebolagens form. Härav följer

att en avsevärd del av de enskilda skattedragama för sin existens och utkomst

äro beroende av dessa företag. Det bör därför vara ett starkt samhälleligt

intresse att dessa göras så stabila och säkra som möjligt. Jämväl

synes de} angeläget att statsverket söker säkerställa sig en något så när jämn

intäkt från dessa ofta betydande skatteobjekt. Man bör därför icke låta förleda

sig till en skattepolitik som för tillfället måhända gåve en större intäkt,

men som å andra sidan försämrade framtidsmöjligheterna genom att verka

hinderligt för bolagens naturliga konsolidering och utbyggnad.

Det torde vara ovedersägligt, att bolagen under krigsåren fått vidkännas en

betydande stegring i sina skatteutgifter. Ä andra sidan lär icke kunna bestridas,

att trots denna ökade skattebörda bolagen i allmänhet varit i stånd att

vidtaga anmärkningsvärda konsolideringsåtgärder. Detta senare skulle naturligtvis

lätt kunna tagas till intäkt för att en ytterligare skattebelastning borde

utan ogynnsamma vsrkningar kunna genomföras. Emellertid bör man härvid

icke förglömma, att vi genomlevt ett synnerligen lyckligt konjunkturskede

och att detta skede mänskligt att döma icke kan antagas bliva beståndande

för all framtid. Utan att vilja fatta ståndpunkt i frågan vid vilken skatteprocent

ett önskvärt optimum kan tänkas ligga, vill länsstyrelsen dock icke hava

underlåtit att varna för en sådan skatteförhöjning, att därigenom en fortsatt

sund konsolidering av företagen skulle kunna äventyras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att invändningar mot den

skärpta bolagsbeskattningen vore mindre befogade, då de komme från större

konsoliderade företag än från övriga, enär övergången från progressiv till

proportionell beskattning för aktiebolagen enligt 1938 års beslut medfört

förskjutning i skattebördan till fördel för bolag med högre inkomstprocent

i förhållande till kapitalet. Om den föreslagna höjningen vore ofrånkomlig

för uppbringande av erforderliga skattesummor, vore det dock angeläget

att framhålla de olyckliga konsekvenserna ur allmän synpunkt av denna

avsevärda skattetunga för näringslivet. Vid en så hög beskattning som den

Bihang till riksdagens protokoll 10M. / samt. Nr 212.

15

opaginerad Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

föreslagna skulle med nödvändighet följa ett »skattetänkande» för företagsledningen

som mycket väl kunde antagas bliva så avancerat, att det överginge

till direkt obehöriga åtgärder i avsikt att vinna skattefördelar. Att taxeringskontrollen

vid sådan utveckling försvårades och kanske icke kunde

fylla sin uppgift bleve lika fördelaktigt för den skattskyldige som olyckligt

ur allmän synpunkt.

Ur de yttranden, däri förslaget om beskattning av aktiebolag och likställda

avstyrkts, må här följande återgivas.

Kammarrätten yttrar:

Oavsett frågan, huruvida personer med ränteinkomst enligt beredningens

förslag beskattas så högt, att skadliga verkningar för näringslivet kunna

väntas uppkomma, förefaller det kammarrätten, att för kapital, placerat i

aktier, måste på grund av de med sådan placering förenade riskerna medgivas

en högre förräntning än för kapital, placerat mot bankränta. Kammarrätten

kan vid sådant förhållande icke i beredningens förslag finna någon

ledning vid bedömandet, huruvida för näringslivet skadliga verkningar

genom förslaget skulle uppkomma. Det vill dock synas som om sådana verkningar

måste befaras, om under normala förhållanden, då avspärrningen från

utlandet och krigstidens tvångsläge i övrigt få beräknas ha upphört, statsskatt

uttages med 40 procent av bolagens inkomst, i synnerhet om beredningens

antagande är riktigt, att bolagens delägare mestadels ha inkomster av

sådan storlek, att skatteskärpning för dem enligt förslaget inträder. Särskilt

måste enligt kammarrättens uppfattning den skärpta beskattningen av bolagen

verka hämmande på villigheten att bilda nya företag i bolagsform.

Beredningen påpekar, att aktiebolagens utdelning under kriget varit ganska

stabil. Aktieägarnas realinkomst har alltså på grund av penningvärdets fall

väsentligt nedgått. De av bolagen redovisade vinsterna synas visserligen ha

stigit i ungefärlig proportion till penningvärdets försämring, men denna inkomstökning

har till största delen åtgått till skatter. Bolagen torde emellertid

ha haft en betydande fördel av skatternas eftersläpning. Huruvida de nuvarande

skattesatserna kunna med fördel bibehållas, därest nuvarande högkonjunktur

upphör och normala förhållanden inträda, förefaller kammarrätten

tvivelaktigt, i varje fall anser sig kammarrätten böra avstyrka en höjning.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att liksom en måttfull taxepolitik genom

ökad frekvens kunde ge statens affärsdrivande verk en högre total inkomst,

skulle en måttligare beskattning av enskilda företag kunna ge en större skatteintäkt,

sett på längre sikt. En dylik utveckling syntes vara mera eftersträvansvärd

än en fördelning av nuvarande tillgångar, investerade i framgångsrikt

näringsliv.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

En ytterligare skärpt beskattning av aktiebolagen skulle medföra betänkliga

följder icke endast för bolagens investerings- och konsolideringsmöjligheter

utan även för näringslivet i allmänhet. För större företag, som genom

sina fonder och dolda reserver besitta erforderliga ekonomiska resurser, torde

faran icke bliva så stor, men för småindustrier och hantverket, som sakna

större ekonomisk bärkraft, torde den skärpta beskattningen komma att verka

hämmande på företagsamheten och åstadkomma stagnation i utvecklingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

227

Dessa företags konkurrensmöjligheter förminskas därigenom, vilket kan

åstadkomma en förskjutning av produktionen till storindustrien. Då bolagen

äga rätt till fri avskrivning, kan det även befaras, att de för att erhålla nya

avskrivningsobjekt placera sina medel i anläggningar eller företag, som ur

produktionssynpunkt icke äro ekonomiskt lönande. Ur bolagets synpunkt

blir dock en sådan placering lönande, enär den genom avskrivningen å dessa

tillgångar åstadkomna lägre beskattningen torde komma att utgöra en gynnsam

förräntning av det nedlagda kapitalet.

Då den del av bolagens vinst, som utdelas till aktieägarna, redan drabbats

av den skärpta beskattningen, synes denna del icke böra drabbas av skärpt

beskattning även hos bolaget. En skärpt beskattning bör därför i varje fall

endast kunna komma i fråga beträffande den del, som icke utdelats till

aktieägarna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser det med hänsyn till de ovissa faktorer

som kunde spela in på detta område önskvärt att bolagen finge möjlighet

att även på längre sikt i görligaste mån lämna en jämn tribut till det

allmänna, varför återhållsamhet i fråga om skatteanspråken på bolagen

vore högeligen av nöden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser aktiebolagsskatten böra bibehållas

som eu rörlig skatt samt anför i övrigt:

Under de senare åren har vid taxeringsarbetet kunnat förmärkas en tendens

hos^ vissa näringsidkare, att de i sina företag nedlagt väsentliga kostnader

av sådan i taxeringsavseende avdragsgill natur, som visserligen innebära

en viss ändamålsenlighet men icke äro för rörelsen nödvändiga eller motiverade

av ökad effekt i driften. De hava därvid kalkvlerat med, att investeringen

varit förmånlig ur den synpunkten, att 40—50 procent av kostnaden

återvunnits i form av minskade stats- och kommunalskatter. En ytterligare

höjning av statsskatten kan i än högre grad stimulera till sådana åtgärder,

då kostnaderna för desamma indirekt täckas till mera än 50 procent genom

»statliga och kommunala bidrag». Med hänsyn till den föreslagna skärpningen

av statliga inkomstskatten för fysiska personer synas skäl tala för

att i varje fall utdelad vinst hos aktiebolag och därmed jämställda juridiska

personer icke påläggas förhöjd skatt. Ur taxeringsteknisk synpunkt vore detta

ganska lätt genomförbart på exempelvis sådant sätt att den beskattningsbara

inkomsten uppdelades i två belopp, det ena »utdelning» och det andra

»övrig beskattningsbar inkomst», vilka i taxeringslängden infördes i olika

kolumner för respektive skattesatser.

Länsstyrelsen i Blekinge län håller för sannolikt, att den föreslagna höjningen

av aktiebolagsskatten komme att alltför hårt belasta de mindre skattekraftiga

företagen och att höjningen därför icke borde ske utan återinförande

i en eller annan form av en progressiv beskattning, vilket dock ej nu

borde ifrågakomma. I övrigt framhåller länsstyrelsen, att möjligheterna till

avskrivningar och avsättningar till investeringsfonder vore begränsade, samt

anför vidare:

Hava inga mer betydande invenlarieanskaffningar ägt rum och äro äldre

inventarievärdena nedskrivna så lågt, som kan tillåtas, är den fria avskrivningen

ej till någon nytta som inkomstregulator. Planeras inga nyanläggningar

av större räckvidd är intet att vinna genom avsättning till investeringsfonder.

Varulagrets värde kan ej med fördel nedpressas hur lågt som

opaginerad Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj-.ts proposition nr 212.

helst i bokföringen. Man måste befara, att en del företag, som redan ha uttömt

sina möjligheter att på här berörda vägar minska sina inkomster, lockas

att forcera sina investeringsprogram, och att öka sina varulager på ett

sätt, som skulle vara oekonomiskt, om vederbörande ej räknade med att

halva anskaffningskostnaden finge avräknas mot skatten. Skulle en sådan

tendens, som redan torde ha kunnat spåias särskilt hos företag med högre

krigskonjunkturskattevinster, bli mer allmänt märkbar, vore detta givetvis

olyckligt.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller också att möjligheter till konsolidering

genom bildande av dolda reserver och avsättning till investeringsfond

icke stode alla bolag till buds och uppger att inom Kristianstads län

endast funnes ett mindre antal bolag, som gjorde avsättningar till investeringsfonder

och ägde rätt till fri avskrivning.

Skattedirektören vid överståthållarämbetet framhåller bl. a., att om aktieägarna,

som beredningen påstått, hade inkomster av sådan storlek att skatteskärpning

för dem inträdde enligt förslaget — vilket säkerligen långt ifrån

vore fallet — borde väl slutsatsen bliva att de icke borde drabbas av en ytterligare

skärpning i form av en höjning av bolagsskatten. Däremot vore beredningens

uttalande, att en skärpning av delägarnas inkomstbeskattning borde

motsvaras av en skärpning av beskattningen av den fonderade delen av bolagsinkomsterna

värt beaktande. Då emellertid denna fonderade inkomst

ofta användes till bildande av dolda reserver bleve resultatet att den fonderade

inkomsten i stor utsträckning icke bleve föremål för någon som helst beskattning,

medan den skärpta beskattningen däremot drabbade de utdelade

medlen.

Näringslivets representanter ha samtliga avstyrkt den föreslagna

höjningen av aktiebolagsbeskattningen och i allmänhet uttalat sig mot

borttagandet av skattens rörlighet Kooperativa förbundet har emellertid

ifrågasatt, att de medel som avsetts skola inflyta genom den tilltänkta skattehöjningen

skola »steriliseras» hos företagen i form av ett tvångssparande.

Näringslivets skattedelegation förordar bibehållande av aktiebolagsskatten

som en rörlig skatt, därvid grundbeloppet liksom hittills bestämdes till

10 procent av den beskattningsbara inkomsten. Någon motivering för att

just de juridiska personerna skulle vara uteslutna från skattesänkningsmöjligheter

hade icke anförts av beredningen, och en sådan ståndpunkt strede

märkligt mot beredningens eget krav på korrespondens mellan skattetrycket

för juridiska och fysiska personer. En skattesänkning kunde enligt denna

princip icke få vara förbehållen de fysiska personerna enbart. Icke heller

läte sig denna ståndpunkt förenas med det av beredningen själv uppställda

villkoret, att skatten skulle så avvägas, att den icke finge skadliga verkningar

för näringslivet. Förslaget stode i denna del i direkt strid både mot departementschefens

och riksdagens tidigare inställning till frågan. Bevillningsutskottet

hade vid de nuvarande bestämmelsernas tillkomst uttalat, att en begränsning

av skattens rörlighet för juridiska personer icke syntes vara av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

229

större praktisk betydelse, men att den det oaktat skulle icke oväsentligt

minska systemets elasticitet. Däremot kunde enligt utskottet den föreslagna

differentieringen bliva av stort värde, särskilt genom möjligheten att under

en utpräglad lågkonjunktur stödja näringslivet genom att ultagningsprocenten

sattes lägre för affärsdrivande juridiska personer än för andra skattskyldiga.

Detta uttalande hade gjorts under en tid, då man syftat till en skattesats för

bolagen av endast 11 procent, medan den enligt beredningens förslag skulle

böjas till 40 procent. Mot denna bakgrund tedde det sig än märkligare, att

beredningen nu ville förorda, att skattesatsen för framtiden fastlåstes i författningen,

eftersom möjligheten att utan författningsändring sänka bolagsskatten

under kritiska tider för näringslivet framstode angelägnare ju högre

skattesatsen vore.

Beträffande den föreslagna skatteskärpningen framhåller delegationen, att

när enligt beredningens egna utgångspunkter den vinst som utdelades drabbades

av en böjd beskattning hos delägarna, fog saknades för en höjd beskattning

av samma vinst även hos bolagen. Enligt beredningens eget uttalande

borde ju nämligen en viss korrespondens råda mellan skatteavvägningen för

fysiska och juridiska personer. Delegationen anför vidare:

Utgår man från denna princip, må det först erinras om, att beredningens

avvägning av skattetrycket har till innebörd, att en skattelindring för

fysiska personer bör ske för sådana inkomstlägen, där den relativa skatteskärpningen

under kriget uppgått till i runt tal 150 % eller något därunder,

medan en skatteskärpning skulle vara berättigad, när den relativa skattehöjningen

understigit i runt tal omkring 140 %. För bolagen uppgår den

relativa skattehöjningen under kriget efter den av beredningen tillämpade

beräkningsgrunden till 146,2 %. Detta borde enligt beredningens eget betraktelsesätt

ha medfört en skattelindring för de juridiska personerna. I stället

föreslås en skatteskärpning, som i förhållande till förkrigstiden ökar

skattetrycket för de juridiska personerna med icke mindre än 208 %, medan

enligt beredningens — i och föi sig missvisande — tabell å s. 163 i betänkandet,

icke något inkomstskikt under kriget fått en skatteökning av mer

än 161,5 %>.

Än mera markant blir differensen mellan de av beredningen angivna utgångspunkterna

för förslaget och förslagets egen innebörd, om man tar

fasta på det andra ledet i detaljmotiveringen för en ökad bolagsbeskattning,

argumentet att den del av bolagsinkomstema som fonderas, måste bliva

föremål för en skärpt beskattning, då den gällande avvägningen av beskattningen

eljest skulle rubbas. Enligt den av beredningen åberopade vinstanalysen

för ett relativt fåtal stora och medelstora företag inom industrien uppgår

fonderingen till omkring 45 %> av de redovisade vinsterna. För företag

i allmänhet är den säkerligen i genomsnitt avsevärt mindre. Lägger man i

enlighet med beredningens motivering skatteskärpningen enbart på den fonderade

delen av inkomsten, framstår förslaget uppenbarligen såsom orimligt.

Det skulle enligt det åberopade procenttalet för fonderingen innebära

en skatteskärpning för den fonderade delen av vinsten med mer än 50 %>.

Därefter anmärker skattedelegationen, att beredningen grundat sitt uttalande,

att en skärpt bolagsbeskattning icke kunde antagas få några skadliga

verkningar för näringslivet, på erfarenheterna under krigsåren men att

en sådan argumentering vore missvisande, enär bedömningen av risker och

opaginerad Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

vinstmöjligheter från företagarnas sida då kunnat ske från långt gynnsammare

utgångspunkter än under normala förhållanden. 1 ett normalt konjunkturläge

utgjorde en hög beskattning ofrånkomligen en minusfaktor av

väsentlig betydelse, som måste direkt påverka företagens investeringsvillighet.

Delegationen utvecklar sin åsikt härutinnan på följande sätt:

Det är uppenbart, att varje skatt på företagets inkomster måste reducera

vinstchansen utan att medföra en motsvarande reduktion av förlustriskerna.

Företagaren måste således räkna med, att om vinst uppkommer på en viss

planerad produktion, en del av vinsten måste reserveras för staten. Blir resultatet

däremot förlust, får företagaren själv bära denna i dess helhet. Skatten

kommer på detta sätt att oförmånligt påverka balansen mellan förlustrisker

och vinstchanser och måste sålunda redan i och för sig verka hämmande

på villigheten att göra investeringar eller taga andra produktionsinitiativ.

Ju högre skatten är, desto flera projekt måste komma att falla utanför

ramen för vad som kan anses företagsekonomiskt lockande, framför allt

då det gäller upptagandet av nya tillverkningar, där förlustriskerna naturligt

nog. äro störst. Detta förhållande är självklart utan varje närmare exemplifiering.

Man kan ha delade meningar om var gränsen går mellan realiserbara

och icke realiserbara projekt vid ett visst skatteläge, och bedömningen

av den erforderliga riskmarginalen kan naturligtvis vara olika från fall till

fall. Men själva faktum, att varje skattehöjning minskar och varje skattesänkning

vidgar fältet för realiserbara produktionsinitiativ, är obestridligt.

Men icke blott investeringsvilligheten i och för sig utan även investeringarnas

inriktning påverkas av skatternas höjd. En företagare, som står i begrepp

att utvidga den existerande produktionen eller starta en ny produktion,

har ofta att välja på olika alternativa investeringsmöjligheter, förenade med

en olika hög grad av risk. För att han skall välja ett mera riskabelt alternativ

fordras, att risken där motväges av en tillräckligt hög vinstchans. Om balansen

mellan vinstchanser och förlustrisker genom en skattehöjning försämras,

drives han uppenbarligen över till de mindre riskabla alternativen. Att

detta måste verka utvecklingshämmande torde icke vara möjligt att förneka

mot bakgrunden av vad dylikt risktagande betytt för det sista seklets väldiga

ekonomiska expansion.

Även i ett annat hänseende verka de höga skatterna ur samhällssynpunkt

ogynnsamt på investeringarnas inriktning, nämligen genom att produktionsinitiativen

alltmer förskjutas från småföretag och nybildade företag till

existerande storföretag med väl konsoliderad ställning. Dessa större företag

ha såtillvida ett betydande försprång framför de små och nybildade, att

de lättare kunna mobilisera de erforderliga ekonomiska resurserna för realiserande

av nya initiativ och bära de eventuellt därmed förenade förlusterna.

Delegationen framhåller, att förslaget överhuvud taget karakteriserades av

brist på intresse för ny företagsamhet och att beredningens försök att bevisa

dess ofarlighet för näringslivet uteslutande toge sikte på existerande stora

och medelstora företag. Var den gräns låge, över vilken skatterna icke finge

höjas, därest mera betydande hämningar för investeringsverksamheten skulle

undvikas, kunde diskuteras, och gränsen kunde också variera efter skiftande

förutsättningar i övrigt. Under en högkonjunktur, som den nu rådande,

bleve de omedelbart framträdande återverkningarna av en hög beskattning

på villigheten och möjligheten till investeringar mindre framträdande, men

under normala förhållanden med fri konkurrens på världsmarknaden måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

231

redan nuvarande skattesatser, som absorberade cirka 40 procent av vinsterna,

ogynnsamt påverka företagsamheten.

Delegationen framhåller även, att böjningen av bolagsskatten komme att

försämra företagens möjligheter till självfinansiering genom att minska bolagssparandet,

vilket också komme att bli särskilt kännbart för de mindre

och de nystartade företagen, samt anför vidare:

Den förskjutning av sparandet och sparvanorna, som i vårt land skett

sedan början av 1030-talet, medför, att denna hämmande effekt på bolagssparandet

måste tillmätas mycket stor betydelse. Denna förskjutning består

framför allt däri, alt tillgången på riskvilligt kapital relativt minskats, medan

å andra sidan tillgången på kapital, som söker »säkra» placeringar blivit

allt rikligare. Detta har givit bolagssparandet såsom källa till riskvilligt kapital

allt större betydelse. Det vore därför olyckligt, om man under de kommande

åren, då behovet av riskvilligt kapital kommer att bli mycket stort, ytterligare

skulle strypa tillförseln från denna viktiga källa.

Härtill kommer, — — ■— att jämväl det enskilda sparandet redan fått och,

om det föreliggande skatteförslaget genomföres, i än högre grad kommer

att få en inriktning, som starkt minskar tillgången på riskvilligt kapital.

Vilken uppfattning man än i övrigt har om de större och medelstora inkomsternas

berättigande, går det dock icke att förneka, att det riskvilliga enskilda

sparandet i huvudsak kommit just från dessa grupper av inkomsttagare.

I detta sammanhang måste man även taga hänsyn till de ogynnsamma

verkningar, som dubbelbeskattningen har på relationen mellan riskvilligt

och icke riskvilligt kapital. Genom att ge det riskvilliga kapitalet en sämre

behandling än det kapital, som söker »säker» placering, bidrager denna beskattning

till att minska tillgången på riskvilligt kapital och därmed beskära

företagens finansieringsmöjligheter. Även här är det framför allt den

nya företagsamheten, som får sitta emellan. Den som är delägare i ett äldre

välkonsoliderat förelag med en sedan länge tämligen stabil utdelningskurva,

kan ju i långt högre grad än delägaren i ett nystartat företag bortse från

de risker för en ojämn eller tidvis helt bortfallande förräntning, som det riskvilliga

kapitalet alltid är utsatt för, och kan följaktligen också nöja sig med

en lägre årlig avkastning än den, som måste betrakta riskerna i nämnda

hänseende såsom mycket påtagliga. Även den som till äventyrs tror på möjligheterna

att oberoende av skiftande konjunkturer på penning- och kapitalmarknaden

upprätthålla en stabil räntenivå torde i allmänhet icke vara

villig att riskera sitt kapital i ny företagsamhet, om han icke kan påräkna

en förräntning, som överstiger vad han får betala för de med realhypotek

säkerställda förlagskrediter för företaget, som han eventuellt samtidigt tager

i anspråk. Räntesatserna för dylika krediter äro i nuvarande läge 4 å

41/2 °/o. En utdelning av åtminstone fem procent torde sålunda i allmänhet

få förutsättas vara ett villkor för alt ny verksamhet i aktiebolagsform skall

i någon nämnvärd omfattning kunna påräknas. Enligt de grunder, som tilllämpats

för uträkning av en aktieägares behållna andel av ett bolags vinster,

skulle med den föreslagna bolagsskatten en sådan utdelning förutsätta en

vinst hos bolaget före skatt av inemot 10V2 %>. Om den, som planerar en ny

verksamhet, i stället hade att räkna med förkrigsårens skattebelastning av

omkring 20 °/o, skulle han i motsvarande ränteläge kunna nöja sig med eu

bruttovinst av 7 % för att få sin 5-procentiga utdelning. Därjämte skulle han

också vid sin egen beskattning få behålla en väsentligt större del av utdelningen

än enligt det nu föreliggande skatteförslaget. Marginalen i de bada

opaginerad Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

fallen mellan kostnaderna för anskaffande av »eget kapital» och för upplåning

belyser, i vilken utsträckning en skatteskärpning diskriminerar till nackdel

för riskvilliga placeringar och i vilken utsträckning den därför också

verkar utvecklingshämmande.

I anledning av beredningens uttalande, att kapitalplaceringar i aktier vore

en mera gynnad form än andra kapitalplaceringar, framhåller delegationen,

att ett tillhandahållande av det riskvilliga toppkapitalet i ett företag givetvis

krävde icke blott en direkt förräntning motsvarande den, varmed man åtnöjdes

vid placering exempelvis i fullgoda riskfria obligationer, utan däröver

en premie för täckande av de risker som aktieinvesteringen alltid innebure.

Till slut anför delegationen:

Den som vill hävda, att en hög beskattning icke oförmånligt påverkar den

privata investeringsviljan resp. investeringsmöjligheterna, kan endast ge en

logisk förklaring till att denna effekt icke skulle inträda, nämligen att bolagsskatten

av företagaren kan övervältras framåt eller bakåt, d. v. s. antingen

tagas igen i form av höjda produktpriser eller leda till’en nedpressnmg

av produktionskostnaderna, som på längre sikt kan inverka på löneläget.

I själva verket är frågan om möjligheten att under normala förhållanden

övervältra bolagsskatten ett omstritt problem, som knappast ännu blivit tillräckligt

utrett. Men vilka dessa övervältringsmöjligheter än äro står dock fast,

att de erbjuda den enda alternativa förklaringsgrund, man kan anföra, om

man vill förneka beskattningens hämmande verkan på företagsamheten.

Av de av beredningens majoritet åberopade argumenten för påståendet,

a.tt de.p föreslagna skatteskärpningen icke skulle få ogynnsamma verkningar

för näringslivet, återstår endast att med några ord beröra hänvisningen till

bolagens genom uppbördsreformen frigjorda skatteavsättningar såsom en

buffert mot ogynnsamma verkningar i konsolideringshänseende. Om det vore

fråga om en engångshöjning för ett enstaka år, skulle ett sådant argument

ipöjligen kunna ha viss betydelse. Visserligen utgör det icke något bevis

för att några ogynnsamma verkningar icke skulle uppkomma genom skatteskärpningen,

men det skulle kunna givas visst stöd för antagandet, att bolagen

skulle kunna tänkas benägna att bortse från dessa verkningar med anledning

av de samtidigt frigjorda reserverna. Då man, såsom av motiveringen

i övrigt framgår, emellertid tydligen åsyftar att göra ett högt skatteläge för

bolagen mer eller mindre permanent, ha uppenbarligen dessa skattereserver,

som för övrigt ju äro ytterst varierande för olika företag, ingen som helst

betydelse i detta sammanhang.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåller, att den

ifragasatta skäipningen av beskattningen såvitt gällde de smärre företagen direkt

måste anses strida mot statsmakternas intentioner att underlätta småindustriens

finansiering, i synnerhet med tanke på de åtgärder, som småföretagsutredningen

föreslagit och förordat.

Smålands och Blekinge handelskammare anför, att utdelningen för ett antal

företag enligt uppgift i betänkandet ökats från 78,7 milj. kronor år 1937

till 84,1 milj. kionor ar 1944, men att den med hänsyn till penningvärdets

försämring borde ökats med 50 procent till 118 milj. kronor, om beredningens

påstående att bolagen kunnat bibehålla samma utdelning som under åren närmast

före kriget vore riktigt. — Enligt utredning av industriens utrednings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

233

institut fördelade sig summan av utdelning, skatter och löner för år 1944

för bolagen med 78,5 procent på löner, 12,2 procent på skatter och 9,3 procent

på utdelning. En skatteökning komme i huvudsak att uttagas antingen genom

höjda priser, minskade löner eller minskad konsolidering hos företaget.

Den del av skatten, som kunde komma att uttagas genom reducerad utdelning,

medförde i varje fall obetydlig vinst för staten, då utdelningen ju medförde

hård beskattning även hos aktieägaren.

Skånes handelskammare påpekar, att den av beredningen åberopade utredningen

angående utdelningen under kriget endast omfattade 193 större

och medelstora företag och därför icke vore representativ ens för industrien.

Det kunde i dagens läge beträffande många aktiebolag vara riktigt, att deras

konsolideringar varit så goda att med en avprutning på dem en tyngre skattebörda

kunde bäras, men vad som gällde i dagens konjunktur gällde ingalunda

vid en vikande konjunktur och än mindre under en mer eller mindre långvarig

lågkonjunktur. Om statens andel av företagens bruttovinst ökades vore

det, framför allt i en sämre konjunktur eller för bolag, där det icke kunde

bli fråga om någon egentlig vinstfondering, utgifterna för underhåll och nyanskaffning

som främst komme i farozonen. Löneutgiften vore nämligen

föga tänjbar och utdelningen, där den vore blygsam, lika litet tänjbar. Detta

gällde främst för företag, där utdelningen vore låg och ingen kompensation

på något sätt kunnat ges för penningvärdets fall och med alldeles särskild

styrka tör nystartade företag. Skulle trycket pressas över på en redan svag

förräntning, försköte det sig i längden också till de anställda, även om resistensen

här vore störst Om vid fördelningen av en given summa det allmänna

ville öka sin andel måste det gå ut över de anställda eller kapitalägarna

eller båda; den bristande investeringen ginge i varje fall ut över dem

men slutligen även över det allmänna.

Angående förslagets antagliga verkningar anför handelskammaren härefter:
Antag

att med nuvarande skattebelastning en företagare anser förutsättning

föreligga att starta ett företag med ett aktiekapital av 1 000 000 kronor,

som efter fullt normala avskrivningar och normalt underhåll ger en vinst

före skatt av 100 000 kronor. Med nuvarande skattetryck, 38,5 °/o inklusive

kommunalskatt, får hans kalkyl till intresserade följande utseende;

Nettoinkomst ........................................ kronor 100 000

Skatter .............................................. » _38 500

61 500

Till reservfond (skuldregleringsfond ej beräknad) ........ kronor 6 150

55 350

Härav avses till fondering............................. kronor 5 350

Utdelningsbar vinst................................... krono7_5CHm

böretagaren kan således för hugade intressenter ställa i utsikt en utdelning

av 5 »/o. vilket måhända i dagens allmänna ränteläge kan locka till placering

i ett nytt företag, om löretagarens person samt inkomst- och utgiftskalkyler

äro synnerligen solida. Ju större den föreliggande risken för bakslag vid en

konjunktursvängning dr, dess mindre är säkert också dragningen på ledigt

kapital redan vid denna förräntning.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Med beredningens förslag får kalkylen följande utseende:

Nettoinkomst ........................................

Skatt (inkl.

Till reservfond.......................................

Till fondering ....

Utdelningsbar vinst

kronor 100 000

» 46 000

54 000

kronor 5 400

48 600

kronor 5 350

kronor 43 250.

Det ränteantagande, som följer av denna kalkyl ligger alltför nära vad som

kan nås i andra placeringar, bl. a. i gamla konsoliderade företag, för att

verka lockande, och visar i varje fall, att beredningens förslag måste vara

ägnat att motverka tillförande av kapital till nya företag. Den kalkylerade

»vinsten före skatt» kan näppeligen anses för snålt tilltagen, snarare tvärtom.

Den beräknade öppna fonderingen är blygsam.

Om man i stället för ett nystartande företag tar ett något äldre företag

likaledes med ett aktiekapital av 1 000 000 kronor och en nettovinst av

100 000 kronor och en till 10 % redan uppgående reservfond och antar det

tämligen normala förloppet, att bolaget med hänsyn till stigande priser på

återanskaffning av förslitna maskiner och risk för prisfall i varulager, av

denna vinst med all rätt använder 10 000 kronor till särskilda nedskrivningar

före bokslut, så har bolaget en vinst före skatt av 90 000 kronor. Skatten

härå är vid nuvarande skattetryck 34 650 kronor. Bolaget ställer således

till aktieägarnas förfogande 55 350 kronor och kan tillåta sig en utdelning

av 5,5 %, ett gott företag således från placeringssynpunkt. Hur ställer det

sig för bolaget efter 1947 års utgång, om beredningens förslag skulle bli

lag? Bolaget har först att räkna med att enligt den nya aktiebolagslagen Vio

av redovisad vinst (således efter skatt) skall avsättas till reservfond, till dess

denna uppgår till 20 % av aktiekapitalet, således i detta fall intill dess

ytterligare 100 000 kronor avsatts. Vidare har bolaget att räkna med

den höjda skatten, 46 % i stället för 38,5 %. Slutligen måste bolagsledningen

ta hänsyn till krav från aktieägarna, vilka i sin utdelning ingen kompensation

fått för penningvärdets fall och vilka kanske till dels äro beroende av utdelningen

för sin utkomst. — Bolagsledningen finner, om ock med tvekan, att

den särskilda nedskrivningen med 10 000 kronor kan eftersättas. Bolagets

»netto»-bokslut får då följande utseende:

Nettovinst .......................................... kronor 100 000

Skatt.................................................46 000.

54 000

Till reservfond...................................... kronor__5 400

Utdelningsbar vinst................................... kronor 48 600.

Bolagets utdelningsbara vinst har i detta fall sjunkit med nära 7 000 kronor,

dess fondering med 5 600 kronor och dess skatt stigit med nära 12 000

kronor. Nu kan invändas att detta delvis beror på avsättningen till reservfond

och att även detta är en konsolidering. Häremot kan åter invändas dels

att avsättning till reservfonden blir obligatorisk, dels att denna fondering

aldrig får användas annat än till täckande av uppkommande förlust och således

endast i fall, då aktieägarna alls ingen utdelning få.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

235

Handelskammaren uttalar till slut, att om en skatleskärpning av föreslagen

storlek konime att tränga aktiebolagens utdelningsmöjligheter — som den i

många fall måste göra, eftersom den för oförändrad utdelning, bortsett från

öppen fondering, förutsatte en vinst före skatt av 112,5 procent av den man

nu måste räkna med — medförde den otvivelaktigt stora svårigheter för

åvägabringandet av den riskvillighet, som fordrades för nyskapande av företag

och tillförsel av »eget kapital» till unga företag med expansionsmöjligheter.

Den medförde en fara för stagnation, för en statisk stelhet hos näringslivet

som ingen önskade.

Handelskammaren i Göteborg förklarar sig betvivla den av beredningen

uttalade uppfattningen, att de redan befintliga större företagen, till vilka

beredningen inskränkte diskussionen, trots den höjda skatten skulle kunna

fortsätta sin konsolidering genom fondering av vinster i samma omfattning

som tidigare. Om bolagsvinsten utsattes för en hårdare beskattning ledde detta

sannolikt till en minskning av fonderingarna under det att man komme

att eftersträva att i möjligaste mån bibehålla utdelningarna vid den nivå de

haft under kriget. Det kunde sålunda icke undgås, att den skärpta beskattningen

på lång sikt även för de större företagen finge en försvagande effekt

på bolagens likviditet och konsolidering.

Härefter anför handelskammaren:

När det gäller mindre och nystartade bolagsföretag ha de nyss angivna

verkningarna av förslaget än större betydelse. Beredningen har dock ej ägnat

dessa verkningar någon som helst uppmärksamhet. Många mindre bolag

som i och för sig skulle äga förutsättningar att växa och utvecklas torde genom

förslagen få dessa förutsättningar beskurna. I små bolag sitta ofta de

fåtaliga aktieägarna i bolagens förvaltning och vinsterna uttagas i form av

löner. Den vinst utöver löner som kan redovisas fonderas vanligen. I dessa

fall förekommer därför ofta ej någon dubbelbeskattning. Om ett sådant företag

utvecklas och dess aktier komma ut på flera händer, kan en vinstdisposition

av ovan angivet slag icke längre bibehållas. Utdelningar måste äga rum

och dubbelbeskattningen träder i funktion. Dessa förhållanden torde inverka

så, att åtskilliga mindre bolag som annars skulle äga förutsättningar att utvecklas,

bli kvar bland småföretagen. En sådan konsekvens av förslagen kan

ej gärna vara i överensstämmelse med landets allmänna ekonomiska intressen.

I fråga om nybildning av företag kommer såväl den höjda skatteskalan

för fysiska personer som förslaget om ökning av bolagsbeskattningen att avskräcka

från initiativ. En sådan utveckling ter sig desto mera olycklig som

investeringsförmågan, om förslaget går igenom, alltmer skulle koncentreras

till de redan existerande större företagen. Det är i och för sig gott och väl

om dessa företag kunna befordra utveckling och nyföretagsamhet, men de

redan märkbara tendenserna till en koncentrering av näringslivet till vissa

större grupper skulle skärpas. Den konkurrens och stimulans som ligger i de

nya företagens uppkomst och utveckling är av sådant värde för hela landets

ekonomiska framåtskridande att den kan sägas vara en nödvändig betingelse

för en sund utveckling av näringslivet.

Handelskammaren i Karlstad framhåller hl. a., att det icke förefölle uleslutet,

att förslagets genomförande komme alt medföra alt näringslivet, där

så av marknadstekniska förhållanden vore möjligt, komme att söka övervältra

opaginerad Kontrollera mot PDF

236

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 212

en del av skatten på konsumenterna genom liöjda priser för att kunna betala

utdelning till aktieägarna. Då dessa möjligheter dock vore begränsade

torde det väsentliga resultatet av en skärpt bolagsbeskattning bli, att bolagens

möjligheter att lämna utdelning försvårades, vilket i sin tur skulle verka reducerande

på sparandet. I finansiellt hänseende komme skattehöjningen att

resultera i minskade möjligheter för företagen att finansiera utvidgningen

med egna medel, varför näringslivets likviditet komme att försämras och

företagen i större utsträckning än tidigare bleve hänvisade till lånemarknaden

för finansiering av expansionen. Det förefölle sålunda som om skatteförslagets

verkningar för bolagen i väsentlig mån komme att innebära en tendens

till ökade krav på kapitalmarknaden. Samtidigt härmed torde utbudet

av riskvilligt sparande komma att högst väsentligt reduceras, varför kapitalmarknaden

måste bli ytterst ansträngd sedan den skärpta beskattningen

verkat någon tid.

Handelskammaren i Gävle framhåller till en början, att aktiebolagsskattens

förvandling till en fast skatt skulle eliminera möjligheterna att anpassa

skattesystemet så, att uttagsprocenten kunde lämpas efter näringslivets förmåga

att under skiftande konjunkturer bidraga att fylla sin andel av skattepålagorna

samt efter det totala skattebehovet. Därefter framhåller handelskammaren

bl. a.:

En skärpning av bolagsskatten till föreslagen höjd kommer tvivelsutan att

påverka företagsamheten så till vida, att själva viljan att igångsätta nya företag

förlamas. I samband med handelskammarens undersökning (se nedan)

ha ett flertal företagare tillfrågats och bekräftat, att de icke skulle ha startat

sitt företag, därest de ej kunnat räkna med att det utvecklat sig med

hjälp av egna medel, så att det blivit ekonomiskt oberoende. Att märka är i

övrigt, att möjligheterna att starta nya företag numera torde ställa sig långt

svårare än tidigare. Genom den tekniska utvecklingen — erforderligheten av

mera komplicerade och därmed dyrbarare maskiner m. m. — har minimikravet

på de industriella enheterna redan från starten vuxit. Den kredit, som

erfordras för anskaffande av start- och utvecklingskapital, kan i regel ej

erhållas, om skattelagstiftningen icke tillåter, att lånen kunna återbetalas.

Förmögenhetsbildning måste tillåtas, så att de nya företagen få ekonomisk

ryggrad.

I övrigt vill handelskammaren särskilt rikta uppmärksamheten på det förhållandet.

att ägare till mindre företag, vilkas framgång är beroende av

innehavarnas personliga duglighet, oftast äro ytterst ovilliga att taga in nya

delägare. De äro i allmänhet mycket angelägna att bevara kontrollen och sin

handlingsfrihet. -—- -—- —

Dessutom kan det med skäl ifrågasättas om kapital utifrån överhuvud

taget i framtiden blir tillgängligt för expanderande mindre företag i sådan

utsträckning och under sådana villkor, att det höga skattetryckets inverkan

på företagens självfinansiering i väsentlig grad skulle kunna mildras.

Särskilt i sitt tidigaste utvecklingsstadium får ett nytt företag vanligtvis

i avgörande grad lita till självfinansiering. Utomstående äro under detta första

stadium vanligtvis föga intresserade av att placera sitt kapital i rörelsen. Hur

attraktivt ett nytt projekt än må vara, anse utomstående kapitalägare risken

av ett misslyckande alltför stor för att berättiga en kapitalplacering. Det är

också oftast så, att kapitalägare dra sig för att satsa större belopp för experimenteringsändamål,

innan den verkligt vinstbringande produktionen kan

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

börja. På grund av dessa omständigheter får ett nytt företag nästan uteslutande

lita till sitt eget sparande.

Finansiering med riskvilligt kapital utifrån ställer sig dessutom i regel

mycket dyrbar, särskilt tör mindre företag. Aktierna i snabbt expanderande

småföretag ha såsom enda dragningskraft utsikten till högre vinster än

mindre riskbetonad placering kan ge, Fn hög bolagsbeskattning begränsar

dessa utsikter och bidrar till att hålla nere värdet på de mindre företagens

aktier. Detta i sin tur gör expansionen med hjälp av kapital utifrån ännu

mindre attraktiv för företagsägare, som på grund av lågt aktievärde måste

avstå en stor andel av egendomsrätten inom företaget för att skaffa erforderligt

kapitaltillskott. Småföretag kunna icke på lika villkor konkurrera på kapitalmarknaden

med de stora kända bolagen. Småföretagen löpa större

risker, de ha mindre motståndskraft mot konjunkturförsämringar och deras

framgång är oftast knuten till de ledande personernas liv och vigör. Därför

måste småföretagen även under de allra gynnsammaste förhållanden -betala

mera för nytt kapital än de stora bolagen.

Handelskammaren åberopar en undersökning angående den fondbildning,

som faktiskt förekommit inom fem medelstora företag (A—E; se följande

sida) under 1930-talet, och jämfört denna med den fondbildning som skulle

varit möjlig, om den sammanlagda skattesatsen under samma tid varit 46—

47 procent (därvid räknats alternativt med dels att utdelningen minskat proportionellt

med vinst efter skatter och dels att utdelningen bibehållits vid den

verkliga höjden under nämnda år). Härom anför handelskammaren:

Den expansion, dessa företag visat, har kommit till stånd huvudsakligen

genom självfinansiering. Någon nyemission har icke företagits under den

nämnda perioden, utan hela ökningen av det egna kapitalet har skett genom

fondering av vinstmedel. —---

Utredningen ger vid handen, att en 40-procentig statsskatt, jämte kommunalskatt,

skulle avsevärt ha reducerat möjligheterna för bolagen att expandera

genom reserverade vinstmedel. Fondbildningen inom företagen skulle

sålunda ha minskats under de perioder, som undersökningen omfattar, till

omkring 50—60 °/o av den fondbildning, som faktiskt förekommit. Därvid

har antagits, att utdelningarna hade minskat i samma proportion, som

vinsten efter skatter minskades. Om utgångspunkten däremot är, att utdelningen

per aktie blivit oförändrad, får man en ännu kraftigare minskning

av fondbildningen. I ett fall skulle fondbildningen således ha minskats till

mindre än 50 °/o av den faktiska, i två fall till omkring 10 %, och i ett fall

hade de årliga vinstbeloppen efter skatter icke räckt till för att hålla utdelningen

oförändrad, utan man skulle ha varit tvungen att laga i anspråk eu

del av tidigare samlade egna fonder, så att nettoresultatet för perioden hade

blivit en minskning av det egna kapitalet med ungefär 25 °/o.---

Ur ovanstående framställning torde med tillräcklig tydlighet framgå, vilken

hämmande faktor den föreslagna skärpta bolagsbeskattningen kommer alt

utgöra för den ekonomiska expansionen. Därvid må påpekas, att redan det

nya uppbördssystemet — källskatten — medför en skärpning av skattebelastningen

för expanderande mindre bolag. Eftersom vinsten och därmed

även de årliga skattebeloppen för växande företag alltjämt ökas, betyder

nämligen skatteeftersläpningens bortfall även vid oförändrade skattesatser

en ökning av den faktiska skattebördan. Detta är icke en engångsföreteelse

i samband med övergången, utan gäller hela tiden, så länge de årligen betalbara

skattebeloppen visa en stigande tendens. De flesta mindre bolag ha

vanligtvis räknat såsom årets kostnad icke de skatter, som uttaxerats på

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Översikt över bolagens utveckling.

Eget kapital

Den

totala

Utdel-

Vinst

efter

skatter

Period

vid pe- riodens

början

vid

peri-

odens

slut

ningsbara

vinsten

löre skat- ten under

perioden

skatter

under

perioden

ningen

under

peri-

oden

och utdel- ningar

( = fonde- ring) under

perioden

i 1 000 kr.

Bolag A.

Den faktiska utvecklingen.....

1927—

1938

247-0

740-6

1 204-5

243-9

467-0

493-6

Utveckl. vid skärpt beskattning

a) utdelning proportionellt

2470

517-9

966-6

438-8

256-9

270-9

b) utdelning oförändrad.....

247-0

182-8

737-8

335*0

467-0

•/. 64 2

Bolag B.

1933-

593-7

770-9

447-9

61-7

209-0

177-2

1938

Utveckl. vid skärpt beskattning

a) utdelning proportionellt

593-7

697-4

42v2

198-4

126-1

103-7

593-7

603-3

407-1

188-5

209-1

9-6

Bolag C.

Den faktiska utvecklingen.....

1931—

1939

53.1

157-4

124-1

19-8

104-3

Utveckl. vid skärpt beskattning.

(Bolaget hade ingen utdelning

1931—1939).................

53 1

107-5

102-0

47-6

54-4

Bolag D.

Den faktiska utvecklingen.....

1931—

1938

374 0

759-6

572-4

97-7

89-1

385-5

Utveckl. vid skärpt beskattning

a) utdelning proportionellt

374-0

600-2

518-6

238-6

53-8

226-2

b) utdelning oförändrad.....

374-0

553-7

498-0

229-2

89-1

179-7

Bolag E.

Den faktiska utvecklingen.....

1933-

1938

171-0

213-2

106-2

17-2

46-8

42-2

Utveckl. vid skärpt bolagsskatt

a) utdelning proportionellt

171-0

196-5

103-0

48-2

29-3

25''5

b) utdelning oförändrad.....

1710

176-3

98-2

46-1

46-8

5-3

»Eget kapital» utgöres av aktiekapital, reservfond, övriga egna fonder samt den fonderade

delen av årets beskattningsbara vinst.

Såsom »beskattningsbar vinst» räknas här den beskattningsbara inkomsten enligt deklarationerna.

Denna skiljer sig från den redovisade vinsten i första hand med under året betalda

skatter; därtill komma ock de av- och nedskrivningar, som icke varit avdragsgilla och som i

det avseendet skola betraktas som beskattad fondbildning.

Såsom skatter räknas här både statliga och kommunala inkomstskatter samt landstingsmedel

och vägskatt.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

239

årets rörelse, utan de under året verkligen betalda skatterna, d. v. s. skatter

belöpande på vinsten sedan två år tillbaka. Vid stigande skattebelopp betyder

detta större fonderingar under förutsättning att utdelningen icke ökas.

Men även oavsett det bokföringsmässiga förfärandet utgjorde skatteeftersläpningen

ur finansiell synpunkt eu fördel för sådana företag, vars skattesummor

årligen stego.---

Särskilt iögonenfallande är skillnaden mellan de båda uppbördssystemen

vid ett nystartat företag. Under det gamla systemet var ett nytt företag under

det första året praktiskt taget fullständigt och under det andra året delvis

fritt från skattebetalning, medan bolaget under det tredje året fick betala

— under förutsättning av ökande vinster — ett mindre skattebelopp än som

motsvarade årets beskattningsbara inkomst.

Handelskammaren framhåller vidare, att den skärpta beskattningen komme

att starkt reducera den synliga fondbildningen och försämra förutsättningarna

för bildande av dolda reserver. Slutresultatet av detta måste bli en begränsning

av den totala fondbildningen, såvitt man icke antoge, att en förskjutning

komme att äga rum så att den dolda fondbildningen ökades på

bekostnad av den synliga. Den höjda bolagsskatten kunde visserligen resultera

i att bolagen sökte att i större utsträckning utnyttja möjligheter till bildandet

av dolda reserver — vilket dock hade sin naturliga begränsning —

men kunde även ha en motsatt effekt. När skatternas andel i avkastningen

ökade, kunde bolagen bli tvungna att redovisa större vinster än hittills för

att erhålla möjlighet till skälig utdelning och bildandet av därvid nödvändiga,

i lag föreskrivna reserver.

Till slut påpekar handelskammaren, att den höjda bolagsskatten kunde

väntas influera på statens intäkter från andra skattekällor. Handelskammaren

anför härom:

Det måste tagas i betraktande, att aktieägarnas inkomsttaxeringar i motsvarande

grad nedgå liksom också deras taxeringar till årlig förmögenhetsskatt,

i det att börskurserna i regel utgöra en spegelbild av utdelningarna.

Givet är att värderingarna även vid arvs- och kvarlåtenskapsbeskattningen

komma att beröras. Skatteunderlaget kommer sålunda att minska till förfång

för såväl staten som kommunerna. Det kan befaras, att nedgången för

statens del av de totala skatteintäkterna i längden kommer att bli större än

den beräknade ökade skatteintäkten vid införandet av en 40-procenlig bolagsskatt.

Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och smdindustriorganisation

påpeka de betydande risker för kapitalflykt, som en skärpning av

bolagsbeskattningen kunde väntas medföra, samt anföra vidare bl. a.:

Redan den bestående bolagsbeskattningen är på grund av dubbelbeskattningen

mycket hård. Inom familjeföretag kan denna verkan ofta mildras genom

löneuttag från ledningens sida. Inträffar det nu, att bolagets ledare dör

och att aktierna innehavas av hans oskiftade dödsbo, där delägarna äro hans

hustru och minderåriga barn, kunna dessa vanligen icke genom löneuttag

mildra dubbelbeskattningen, eftersom löner och arvoden i dylikt fall behandlas

som s. k. förtäckt utdelning. Följden blir uppenbarligen den, att man i ett

dylikt fall, där en mild beskattning vore på sin plats, i stället lår eu väsentlig

skärpning i beskattningen, samtidigt som staten genom den föreslagna kvarlåtenskapsskattcn

skulle framträda med högst betydande anspråk på andel i

kvarlåtenskapen.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kunyl. Maj:ts proposition nr 212

Styrelsen för kooperativa förbundet anför:

1 fråga om företagsbeskattningen önskar styrelsen till en början starkt understryka,

vilken väsentlig betydelse den gällande rätten till fri avskrivning å

inventarier och fri lagervärdering har för att möjliggöra en ur både företagens,

de anställdas och hela samhällets synpunkt sund och riktig konsolideringspolitik.

--- — Det är främst tack vare denna rätt, som vårt lands företag
samhet

under och efter kriget i stort sett kunnat genomföra en för framtiden

ytterst värdefull konsolidering. Så tillvida har skattepolitikens utformning

otvivelaktigt varit ett viktigt hjälpmedel till alt skapa en god beredskap inom

näringslivet inför framtida konjunkturpåfrestningar. Detta är av största vikt

ur hela samhällets synpunkt. I jämförelse med denna fördel i beskattningshänseende

är den nu föreslagna skärpningen av skatteuttaget — vilken i och

för sig naturligen tenderar att minska företagssparandet — trots allt till sina

konsekvenser av en mer begränsad räckvidd.---

Betraktas det föreliggande skattelörslaget till en början ur penningpolitisk

synpunkt, torde följande böra framhållas. En skärpning av företagsbeskattningen

på angivet sätt måste i och för sig, med den föreliggande fria avskrivningsrätten,

tendera att öka bolagens och föreningarnas önskan att göra nyinvesteringar

i syfte att erhålla avskrivningsobjekt såsom ett medel att motverka

skattehöjningen. Härigenom kan utvecklingen mot överinvesteringar i

nuvarande läge befrämjas. Den höjda beskattningen kan alltså temporärt bidraga

till en ökning av inflationstrycket.

Bedömer man åter frågan om en hög företagsbeskattnings verkningar pa

kapitalbildningen på längre sikt, torde bl. a. följande omständigheter fa

tagas i betraktande. — — — Det torde — alldeles oavsett om de löieslagna

stegringarna i olika former av beskattningen på de stora inkomsterna och törmögenheterna

komma att, i nu föreliggande eller modifierat skick, beslutas

vid årets riksdag — vara realistiskt att utgå från, att på längre sikt de stora

inkomsternas bidrag till sparvolymen kommer att fortsätta att minska i betydelse,

åtminstone relativt sett. Under sådana förhållanden kommer, bortsett

från statens roll som sparare och bildare av realkapital, företagssparandet att

i större omfattning än någonsin hittills bestämmande inverka på den totala

sparvolymens förändringar. Om det här förda resonemanget är riktigt och

allt talar för att så är fallet — måste det vara ur samhällsekonomisk synpunkt

angeläget att i förväg noga analysera de möjliga verkningarna på

längre sikt av tilltänkta större ändringar i skattesatserna för aktiebolag och

ekonomiska föreningar, innan sådana skatteförslag bringas i praktisk verkställighet.

—

Då dylikt utredningsmaterial nu icke föreligger, är man enligt styrelsens

mening i allt för hög grad hänvisad till mer teoretiska antaganden om den

sannolika effekten. Man kan därvid peka på, att ett samlat skatteuttag av

46 å 47 % samtidigt som aktieutdelningen resp. insatsräntoma dubbelbeskattas

är en kännbar belastning. Å andra sidan är för företag i expansion, rätten

till fria avskrivningar och fri lagervärdering en förmån, som får tagas

i betraktande. För äldre, välkonsoliderade företag äro återigen dessa möjligheter

ofta uttömda, i vilket fall hela vinsten blir synlig och beskattas. Det

alldeles speciella problemet att en del av en eventuell skatteförhöjning kan

övervältras på produktpriserna inom skyddade hemmamarknadsföretag, i

trots av priskontrollen, försvårar ytterligare ett bedömande av vem skattehöjningen

i sista hand drabbar. Ett något analogt problem i samband med

en hög företagsbeskattning är, i vilken mån skattehöjningar kunna verka

begränsande på det lönepolitiska utrymmet för företagens anställda inom

sådana näringsgrenar (exportföretag och konkurrenskänsliga hemmaindustri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuvql. l\laj:ts proposition nr 212.

241

er), där en skatteövervältring i form av prishöjningar ej alls — eller endast

i mycket begränsad omfattning — kan äga rum. Antages skatteövervältringen

vara en företeelse av relativt begränsad omfattning, måste en högt uppdriven

företagsbeskattning på längre sikt tendera att minska företagssparandet. 1 den

mån detta medför en mindre stegring av det totala nysparandet i samhället,

blir effekten en långsammare höjning av levnadsstandarden för hela befolkningen

än som eljest skulle vara möjlig.---

Då, som nyss sagts, det nuvarande iäget kännetecknas av en inflationsbetonad

överinvestering, vill emellertid styrelsen rekommendera, att de medel,

som enligt förslaget avsetts skola inflyla genom den tilltänkta skattehöjningen

för aktiebolag och ekonomiska föreningar i stället, på sätt förut angivits

beträffande skattelindringen för fysiika personer, steriliseras i form av

ett tvångssparande. Med hänsyn till den aktiva roll som aktiebolag och ekonomiska

föreningar spela i den nuvarande investeringsökningen och under

beaktande av, att investeringskontrollen, som förut sagts, har icke obetydliga

läckor, skulle det kunna ifrågasättas, om icke ett något större belopp än de

ifrågavarande 80 milj. kronorna borde mobiliseras som ett tvångssparande.

De »steriliserade» medlen borde naturligen icke få tagas i anspråk förrän vid

en framtida konjunkturnedgång.

Om på angivet sätt ett tvångssparande mobiliserades från aktiebolag och

ekonomiska föreningar i konjunkturdämpande syfte, borde även frågan om

företagsbeskattningens utformning på längre sikt kunna bordläggas för tillfället

och göras till föremål för en ingående utredning i samband med den av

styrelsen förordade utredningen om den årliga förmögenhetsbeskattningens

mer permanenta utformning.

Kommerskollegium anför:

Kollegium delar de farhågor, som från näringsorganisationernas sida uttalats

för att en höjning av bolagsbeskattningen i enlighet med beredningens

förslag kan medföra allvarliga följder för näringslivet och inskränka dess

möjligheter till utveckling. Icke minst betänkligt är det, enligt Kollegii mening,

att en dylik skattehöjning måste befaras försvåra nybildning av företag

och minska möjligheterna till en sund konsolidering. Utvecklingsmöjligheterna

särskilt för de mindre och medelstora företagen torde bliva avsevärt

begränsade. Angivna omständigheter kunna leda till en viss koncentrering av

näringsverksamheten till större förelag, vilket icke kan anses önskvärt. Den

föreslagna skärpningen av beskattningen kan för de mindre företagens del

----icke heller anses förenlig med statsmakternas åtgärder för att underlätta

småindustriens finansiering. Vidare må framhållas den stora risk, som

ligger däri, att skattebördan försvårar konkurrensmöjligheterna för exportföretagen.

— ---

I avseende å de genom uppbördsreformen frigjorda skattereserverna är

---storleken av dessa mycket varierande hos olika företag, och någon

fondering för dylikt ändamål torde i många fall ej alls ha förekommit. Det

torde kunna antagas, att det framför allt är de mindre och medelstora företagen,

som sakila dylika reserver, alltså den kategori av företag, för vilken

den föreslagna skattehöjningen kan förväntas bli mest kännbar.

Slutligen vill kollegium ansluta sig till näringsorganisationernas uppfattning,

att bolagsskattens rörlighet bör bibehållas, så att de förändringar i uttagningen,

som kunna påkallas hl. a. med hänsyn till konjunkturförskjutningar,

kunna genomföras utan lagändring.

Vad kollegium och näringsorganisationerna anfört beträffande bolagen

avser i stort sett även de ekonomiska föreningarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.

16

opaginerad Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Svenska sparbanksföreningen hemställer, att skattesatsen för sparbankerna

icke måtte höjas. Styrelsen framhåller, att sparbankerna icke hade några delägare

motsvarande aktieägarna i ett aktiebolag eller medlemmarna av en

ekonomisk förening, samt anför vidare:

Det resonemang, som i betänkandet föi''es om den särskilda skattekraften

hos utdelningsinkomster från dylika företag och om det fog som finnes för

»antagandet, att hos aktiebolagsinkomsterna finnes en nu outnyttjad skattekraft,

som i rådande läge bör kunna tillvaratagas», har därför icke någon

relevans beträffande sparbankerna. Beskattningen hos sparbankerna avser i

huvudsak den fondering, som tjänar insättama till säkerhet och som utgör

grundvalen för sparbankernas inlåningsrätt, och i betraktande härav är redan

den nuvarande skattesatsen hög. Den enligt förslaget kraftiga höjningen med

1/i — från 32 till 40 % — av inkomstskatten för sparbankerna, vartill skall

läggas kommunalskatten, som på sina håll i landet är mycket hög, skulle

medföra avsevärda svårigheter för sparbankerna att verkställa den från inlåningssynpunkt

nödvändiga fondering, som redan på grund av insättningsökningen

under senare år ställt ökade krav på sparbankerna i detta hänseende.

Styrelsen har funnit sig nödsakad att upptaga inlåningsreglerna i en särskild

framställning till Kungl. Maj:t om ändring av sparbankslagen i detta

hänseende. Ett bifall till denna framställning inverkar emellertid, på längre

sikt sett, icke på frågan om sparbankernas skatteförmåga.

Departementschefen.

Det är svårt att bedöma bolagsskatten ur rättvisesynpunkt, eftersom både

små och stora inkomsttagare förekomma bland aktieägarna och dessa därjämte

gjort mycket varierande sparandeinsatser för att komma i besittning

av sina aktier. Till väsentlig del måste man emellertid förutsätta att ett aktieinnehav

till större delen icke utgör frukten av ett under uppoffringar presterat

personligt sparande utan placering av förmögenhet erhållen genom arv,

värdestegring och kapitalackumulation inom företagen. Ett avböjande av en

skatteskärpning kan därför knappast motiveras med rättvisesynpunkter. En

hänvisning till att många aktieägare äro små inkomsttagare kan icke gärna

föranleda till slutsatsen att man bör underlåta att lätta beskattningen på mindre

inkomsttagare överhuvud taget för att därigenom kunna avstå från höjningen

av bolagsskatten. Detta synes vara obestridligt trots det stora antal

små inkomsttagare, som även förekomma bland aktieägarna.

Diskussionen om lämpligheten av att i ökad grad utnyttja bolagsbeskattningen

såsom skattekälla måste alltså anknytas till de ekonomiska verkningarna

härav, jämfört med olägenheten av att ta ut motsvarande belopp

i andra former. Härvid torde närmast inkomstskatten på fysiska personer

ha varit i åtanke hos dem som motsatt sig bolagsskattens höjning. Visserligen

ha invändningarna på denna punkt sällan åtföljts av någon positiv

rekommendation av lämpligt alternativ, men med utgångspunkt från invändningarnas

allmänna karaktär måste den slutsatsen dragas, att en utebliven

skattehöjning på aktiebolagen borde kompenseras med högre inkomstskatt

på lägre personinkomster.

Den kritik, som i remissyttrandena riktas mot förslaget om höjning av bo
-

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

243

lagsbeskattningen, går på två huvudlinjer. Å ena sidan anses skatten minska

bolagens tillgång på medel för konsolidering och utbyggnad och därmed

nyinvesteringarnas totala belopp; den sänker också förräntningsutsikterna

för företagsamheten och förhindrar därmed många nya initiativ, vilka för

sitt genomförande skulle ha krävt tillskott av riskvilligt kapital, som emellertid

icke ställer sig till förfogande med mindre förräntningsutsikterna ha

en viss höjd utöver räntan på riskfriare placering. Å andra sidan säges en

hög företagsbeskattning stimulera en osund investeringspolitik, som får sin

inriktning bestämd icke av ekonomisk ändamålsenlighet i egentlig mening

utan av rent skattetekniska beräkningar, och överhuvud taget en ur allmänna

synpunkter mindre önskvärd utgiftspolitik.

En höjd beskattning begränsar naturligtvis de belopp, som annars skulle

stå till förfogande för ekonomiskt uppbyggnadsarbete hos enskilda företag.

Huruvida det ekonomiska framåtskridandets hastighet härigenom minskas

är en annan fråga, som avhänger av bl. a. hur samhället använder de influtna

medlen. Även om medlen användas för att omedelbart höja konsumtionen

och levnadsstandarden hos de mindre inkomsttagarna, för vilka bolagsskattens

höjning möjliggjort en skattesänkning, är det därför icke sagt, att

de erhållit en med tanke på allmänna samhällsintressen sämre användning,

än om de fått användas till fondering inom företagen. Såsom tidigare

anförts är det icke utan vidare klart att den framstegstakt, som uppstår som

ett resultat av de enskilda företagens ekonomiska beslut på grundval av en

viss vinstutveckling, skulle vara den i en eller annan mening rätta. Här

föreligger alltid ett val mellan å ena sidan omedelbar förbättring av de breda

lagrens inkomster och å andra sidan höjd takt i näringslivets expansion. För

övrigt kan man icke förutsätta, att vinsterna helt och hållet skulle ha fått användning

för sistnämnda ändamål om bolagsskatten icke höjts, eftersom en

del sannolikt gått till höjda utdelningar.

Dessa reflexioner ha anknutits till de invändningar, som i första hand gå

ut på att de omkring 100 miljoner, som företagen skulle vinna genom inhiberande

av den föreslagna skattehöjningen, borde få stanna hos dem för att ananvändas

i investeringssyfte. Kritiken har emellertid även en vidare syftning.

Den gör gällande att företagsamheten överhuvud taget dämpas genom beskärningen

av vinstmarginalerna och att bolagsbeskattningen särskilt starkt hämmar

de nya företagens möjligheter att växa upp i konkurrens med de redan

utbyggda och konsoliderade. Näringslivet förmodas härigenom få en tendens

till ökad stelhet och monopolism.

Det är otvivelaktigt riktigt, alt den enskilda företagsamheten icke kan väntas

fungera tillfredsställande i uppgiften att fullt utnyttja landets resurser av

arbetskraft och produktiva tillgångar, om icke tillräckligt stora vinstchanser

föreligga i tillräckligt vidsträckt omfattning. Om denna allmänna sanning

är obestridlig, är därmed icke sagt att densamma har någon praktisk giltighet

som argument mot en viss skattesats. Vad som är av betydelse i detta

sammanhang är naturligtvis inte skalteprocentens storlek utan just utsikterna

till en viss nettoförräntning efter skattens erläggande. Det är uppenbart

opaginerad Kontrollera mot PDF

244

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

att denna nettoförräntning i nuvarande läge, även efter en höjning av skatten

från 39 till 46 procent, skapar fullt tillräcklig stimulans för produktionen.

Ifall det i ett senare läge skulle inträda svårigheter att upprätthålla den

fulla sysselsättningen finge man i denna konkreta situation överväga vilka

åtgärder som vore erforderliga. Bland dessa kunde skattesänkning tänkas.

Det är emellertid osäkert om en generell skattesänkning vore det rätta medlet

för detta ändamål. En konjunkturnedgång torde i allmänhet sammanhänga

med ett ekonomiskt bakslag på vissa i första hand drabbade områden,

där vinsterna i stor utsträckning förbytts i förluster. Företagen på dessa

områden skulle tydligen icke ha någon större nytta av en skattesänkning,

som huvudsakligen komme de företag till godo, vilka fortfarande hade

goda vinster; där förluster uppträdde skulle ju skatten redan av denna anledning

försvinna och mera specialiserade åtgärder i första hand bli nödvändiga

för sysselsättningens återställande. Vad som väsentligen måste bestämma

produktionens totala omfattning på kort sikt är tydligen icke skatterna

på företagen utan — vid sidan av den internationella konjunkturutvecklingen

— samhällets ekonomiska politik i övrigt. Genom uttagande av en höjd

bolagsskatt har samhället åtminstone icke förminskat sina möjligheter att

i detta avseende utöva ett tillräckligt starkt inflytande för att säkra full

sysselsättning.

I den mån de mot ifrågavarande skattehöjning anförda argumenten skola

anses vara av någon större relevans, måste de således ligga på ett annat plan.

De måste söka visa, att det är en för samhället speciellt värdefull del av företagsamheten

som hämmas genom beskattningen. Skall levnadsstandarden

höjas måste icke blott sysselsättningen upprätthållas utan också rationalisering

och kapitalbildning försiggå på ett sådant sätt att produktionsresultatet

pr person stegras och de produktionsgrenar utvecklas, som skola tillgodose

allt högre behov. Synbarligen är det denna expansion, som nu enligt

vissa kritikers farhågor skulle bromsas eller rentav förbytas i tillbakagång.

Ett ytterligare specificerat slag av farhågor uttalas av dem som anse att

skatterna skulle komma att förhindra framväxandet av nya företag, som representera

nya idéer och initiatiy, som bryta gammal och förhindra ny monopolism

o. s. v. Genom beskattningen säges expansionen och de nya initiativen

bli koncentrerade till de gamla och redan konsoliderade företagen.

Redan vid diskussionen om verkningarna av inkomstbeskattningen på fysiska

personer har påpekats, att den svenska skattelagstiftningen i hög grad

premierar just företagsexpansionen, därigenom att möjligheterna till skattefri

fondering gjorts vidsträckta. Vad som där sagts gäller i ännu högre grad om

den företagsamhet, som bedrives inom aktiebolagen. Trots den s. k. dubbelbeskattningen

på bolagen är det mycket vanligt, att man av skatteskäl låter

sina företag få bolagsform. Härigenom ökas nämligen möjligheterna till

skattefri fondering av överskottsvinster, som icke omedelbart användas i

ägarens konsumtion. Här må erinras om den rätt till fri avskrivning för maskiner

och inventarier, som infördes år 1938, om möjligheterna till uppläggning

av investeringsfonder, som genom en nyligen framlagd proposition före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 212.

245

slagits ytterligare utbyggda och underlättade, samt om den mycket liberala

praxis i fråga om värderingen av lagertillgångar, vilken sedan länge tillämpas

vid taxering av såväl aktiebolag som andra företag. Dessa möjligheter

reducera i synnerligen hög grad bolagsbeskattningens betydelse för sådana

företag, för vilkas bristande expansionsmöjligheter man uttryckt särskilt stor

oro. Den företagstyp, som man i det sammanhanget särskilt skjutit fram, är

den där en enskild man med stor teknisk och företagsekonomisk begåvning

strävar att på grundval av nya initiativ och idéer bygga upp ett företag från eu

blygsam början med hjälp av självfinansiering. Man har velat göra gällande,

att bolagsbeskattningen skulle hindra en sådan företagares möjligheter alt slå

sig fram och konkurrera med de äldre och redan konsoliderade storföretagen.

Det rakt motsatta förhållandet synes i stor utsträckning gälla; dessa mindre

företag erhålla, i den mån de företaga nya investeringar, undan för undan

möjlighet till stora avskrivningar, som reducera den beskattningsbara vinsten.

Den del av vinsten som företagsägaren behöver för egen räkning, kan han ta

ut som lön. På denna del utgår alltså ingen aktiebolagsskatt. Denna skatt och

höjningarna av densamma bli således av mycket ringa betydelse för dessa företagares

del. Däremot kommer skatten med större tyngd att falla på de äldre,

redan väl konsoliderade, eventuellt monopolistiska företag, för vilkas överlägsenhet

över de nya företagen man i diskussionen uttryckt starka farhågor.

Dessa äldre storföretag måste dessutom i allmänhet framtaga åtminstone en

avsevärd del av sina vinster till beskattning för att kunna utdela dem till aktieägarna.

Särskilt starkt träffar skatten dessa företag ifall de av monopolistiska

skäl eller på grund av bristande initiativkraft befinna sig i stagnation.

Åtskilliga sådana företag ha redan sina tillgångar mycket starkt nedskrivna.

Ifall de icke genom fortsatt expansion skaffa nya avskrivningsobjekt komma

deras vinster icke längre att kunna reduceras genom överavskrivning utan

i sin helhet framtagas till beskattning. Om den årliga bruttoinvesteringen

inte ens täcker värdeminskningen på det gamla kapitalet, komma förutom

den faktiska årliga vinsten även de förut avskrivna vinsterna att tvingas fram,

varigenom skatten blir ännu större. Ju högre bolagsskatten är, desto starkare

blir således den relativa premieringen av de expanderande mindre företagen

i förhållande till de redan konsoliderade monopolistiska storföretagen, särskilt

om dessa icke längre bidraga till det ekonomiska framåtskridandet. Om

företagsbeskattningen påverkar prisnivån och därmed bruttovinstmarginalen

- vilket till en viss grad kan tänkas ske — skulle denna premiering i vissa

fall bli ej endast relativ utan absolut och för de nämnda företagens del kompensera

den höjda skatten ifall denna till en del träffar även dem.

Talet om de speciella svårigheter, som bolagsbeskattningen skulle förorsaka

nya företag i jämförelse med de äldre, kan alltså icke äga giltighet i fall

av den typ som här vidrörts. Det skulle möjligen kunna anses riktigt, om

man har i åtanke sådana företag, som redan från början måste planeras i

relativt stor skala och företaga riskfyllda nyinvesteringar, vilka icke förrän

efter en följd av år kunna väntas ge vinst. Denna vinst måste då väntas

vara relativt stor för att kompensera de första årens förluster. Om staten

opaginerad Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

tar en mycket stor andel av denna vinst i form av skatt, under det att företaget

helt och hållet självt får bära både begynnelseårens förluster och risken

att någon vinst aldrig kommer att uppstå kan givetvis en hög företagsbeskattning

verka hämmande på tilltänkta initiativ.

Till en början må då påpekas, att den svenska taxeringslagstiftningen även

här ger avsevärda möjligheter att skjuta över förlusterna på vinståren och

därmed reducera beskattningen till den del av vinsten, som företaget på lång

sikt verkligen kan räkna med. En del av argumenteringen kvarstår dock

såsom riktig, och det återstår endast att besvara frågan, huruvida de fall,

som det här är fråga om, ha den betydelse för hela näringslivets utveckling,

att beskattningen på hela aktiebolagsbeståndet måste reduceras med

hänsyn till dem. Otvivelaktigt är så icke fallet. De personer, som äga kapital

att satsa på företag av antytt slag, stå oftast tack vare detta sitt kapital redan

som mer eller mindre inflytelserika ägare eller delägare i gamla företag.

Om de finna ett projekt värdefullt, kunna de låta det komma till utförande

inom ramen för ett äldre företag. Där kunna eventuella förluster omedelbart

kvittas mot vinster, som normalt uppkomma inom andra delar av företagets

verksamhet. Samhället kommer därmed att dela förlustrisken till exakt

samma procent som den, varmed skatten uttages på eventuella vinster.

Ett annat fall, där bolagsbeskatimingen skulle kunna utgöra en speciell

hämning på en önskvärd expansion, har framdragits av de remissinstanser,

som påpekat att dubbelbeskattningen väl kunde undgås så länge företagsägaren

i ett medelstort företag jämte sina anhöriga stod som praktiskt taget

ensam ägare till företagets aktier och icke behövde framtaga vinsterna till

utdelning åt främmande delägare och därmed också till bolagsvinstbeskattning,

men att dubbelbeskattning omedelbart inträdde, ifall han ville engagera

främmande kapital till teckning av aktier, på vilka utdelning måste

kunna erbjudas. I sak är påpekandet obestridligen riktigt. Å andra sidan är

det också uttryck för en riktig princip, att förräntningen får bli lägre, när

företaget börjar stå på bredare bas och erbjuda en tryggare placering än det

kunnat ge under utvecklingsåren. I föreliggande fall bör det emellertid också

observeras, att kapitaltillskottet även kan erhållas genom upplåning. Förräntningen

av lånen är avdragsgill och träffas alltså icke av dubbelbeskattning.

Genom den räntepolitik som statsmakterna i vårt land äro inställda på att

föra, blir denna finansieringsform dessutom i allmänhet mycket billig. Även efter

detta påpekande kan dock argumenteringen på denna punkt ha en viss betydelse.

Frågan är emellertid fortfarande om denna kvantitativt sett är av

sådan storlek, att den bör bestämma en skattepolitik, som man av andra

tungt vägande skäl önskar föra efter andra linjer än dem som detta argument

syftar till. Det torde vara svårt att uppbringa något material, som skulle

tyda på att den typ av företagsexpansion, som här diskuteras, skulle kunna

vara av mera väsentlig betydelse för företagsamhetens sundhet och frihet

från monopolism och för bästa möjliga utnyttjande av företagarbegåvningama.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

247

Vid diskussionen om dessa frågor får man icke förbise, att den tendens till

koncentration av den nya företagsamheten till de äldre företagen, vilken

otvivelaktigt kan konstateras, icke behöver förklaras med dessa företags fördelar

i skattehänseende genom sin möjlighet att utjämna vinster och förluster.

Denna tendens sammanhänger med hela den tekniska och ekonomiska utveckling

som industriländerna ha bakom sig. De väsentliga tekniska framstegen

måste numera komma genom planmässig forskning och experimentverksamhet,

som kräva stora kapital och en stående organisationsapparat,

som endast kan tillhandahållas av storföretag.

Att den väsentliga delen av både den kvantitativa och den kvalitativa utvecklingen

av näringslivet under alla omständigheter måste äga rum i andra

former än genom nystartande av företag i medelstor skala —- det fall där beskattningen

skulle vara starkast till hinder —- torde alltså vara obestridligt.

Av den föregående diskussionen har likaså framgått att antingen expansionen

försiggår inom gamla storföretag eller inom nya småföretag kommer den att

vara så starkt premierad i förhållande till vinstanvändningen inom icke expanderande

företag, att någon oro för näringslivets allmänna framstegstakt

icke behöver hysas på grund av den föreslagna höjningen av skatten på aktiebolagens

vinster. Den ofta helt generellt framförda synpunkten, att staten genom

sina skattekrav delar och reducerar alla vinstchanser men låter den enskilda

företagsamheten bära alla förlustrisker, och att detta hämmar de värdefullaste

initiativen är i stället av mycket begränsad giltighet. Ojämförligt

mycket vanligare är att staten även delar förlustriskerna, i det att förluster

vid taxeringen på olika vägar komma att kvittas mot vinster.

Det har påpekats, att den reella förräntningen på aktier generellt taget

sjunkit genom penningvärdets fall under kriget, då utdelningarna på grund av

skattehöjningarna hållits ungefär oförändrade eller endast obetydligt höjts.

Jämförelsen göres då med läget i högkonjunkturen före kriget. De vinster

och utdelningar, som för närvarande framkomma, måste fortfarande anses

högkonjunkturbetonade. Även här måste man dessutom ta hänsyn till den

allmänna ränteutvecklingen, om man vill bedöma aktieförräntningens återverkningar

på tillgången på riskvilligt kapital.

Det förtjänar måhända också understrykas, att företagen nu under en

mer än tioårig högkonjunktur kunnat genomföra en mycket kraftig konsolidering,

som från början varit upplagd med sikte på att ge möjlighet att

utan alltför påtagliga utdelningssänkningar uthärda en lågkonjunktur, vilken

på grund av kriget tillsvidare uteblivit. Det är sannolikt att denna snabba

konsolideringstakt småningom skulle ha minskats. Om eu sådan minskning

delvis åstadkommes genom ökad beskattning i stället för ökade utdelningar

kan inte betraktas som något så ödesdigert ingrepp, som man från åtskilliga

remissinstansers sida velat göra gällande.

Den andra huvudtypen av de argument, som sikta till att avråda från

en hög eller höjd bolagsskatt, är av helt annan innebörd, snarast motsatt

mot de i det föregående behandlade. De gå ut på att en företagsbeskattning av

den höjd, som redan nu gäller i vårt land, långt ifrån att vara en broms när
-

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

mast utgör en alltför överdriven stimulans till riskfyllda investeringar. Under

kriget ha skatteflyktsinvesteringar otvivelaktigt förekommit. Det är

emellertid föga troligt, att dessa investeringar tillkommit övervägande på

grund av ett högt men jämnt skattetryck. Krigskonjunkturskatten har av allt

att döma spelat en mycket avsevärd roll. Inför utsikten att få betala större

delen av en viss vinst i skatt har man hellre använt pengarna på något i

möjligaste mån avdragsgillt ändamål. Även om dettas förräntning sedan bleve

mycket låg, kunde förfaringssättet ändå betraktas som rationellt, eftersom

denna förräntning skulle framkomma under en senare tidsperiod, då skattesatsen

kunde förutsättas ha blivit lägre. Det kan väl också tänkas, att vissa

företagare icke alltid handla rent förnuftsmässigt utan med jämnmod vidtaga

kostsamma och förlustbringande åtgärder i medvetandet om att det blir

staten som får bära en avsevärd del av kostnaden. Det är emellertid föga

sannolikt, att de överdrifter av detta slag, som många gånger omvittnats

från krigsåren, skola ta någon större omfattning under mera normala förhållanden,

så mycket mindre om man inte längre kan betrakta förfaringssättet

som en spekulation i skattesänkning.

Måhända kunna även efter avvecklingen av krigskonjunkturskatten företag

med goda vinster betrakta vissa utgifter med ett visst lättsinne med

tanke på att nettoutgiften tack vare skatteavdraget blir föga mer än hälften

av den formella. Kanske kan detta förhållande i vissa fall påverka lönesättningen

för framstående tekniker, som man önskar förvärva. Det bör också

kunna väntas leda till minskad försiktighet med sådana utgifter som i likhet

med kostnaderna för en dyrbar och långsiktig experiment- och forskningsverksamhet

först efter lång tid kunna ge en oviss förräntning. Huruvida dylika

resultat av en hög beskattning skola betraktas som övervägande skadliga,

torde vara svårt att med bestämdhet påstå. Hela tiden måste man för övrigt

hålla i minnet, att samtidigt som den höga beskattningen kan föranleda till

ett lättsinnigt skattetänkande, reduceras också det ekonomiska utrymmet för

detta lättsinne i utgiftspolitiken. Oavsett detta förefaller ett reaktionssätt som

innebär, att man på grund av höjd skatt och därigenom minskad nettovinst

blir mindre intresserad av att göra vinsten så stor som möjligt, ändå vara så

långt från rationellt att man inte bör räkna med att det får alltför stark utbredning.

En synpunkt, som i detta sammanhang gör sig gällande med en viss

styrka, är att skattetänkandet sannolikt skulle komma att överdriva konjunktursvängningarna.

Företagen skulle särskilt i högkonjunkturlägen vilja

göra skatteflyktsinvesteringar för alt ha dolda fonder till förfogande för en

eventuell lågkonjunktur. Till detta förhållande måste tydligen hänsyn tagas

vid avgörandet om den politik man vill föra med avseende på skattens rörlighet.

Den här antydda effekten skulle kanske bli särskilt stark ifall förelagen

kunde påräkna en skattesänkning i lågkonjunkturen, överhuvud taget

skulle man kunna tänka sig en till sin innebörd och verkan svårbestämbar

spekulation i skatteändringar, om man bunde sig vid en konjunkturrörlig

företagsbeskattning. Denna synpunkt torde inte få lämnas ur räkningen, då

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

249

man överväger en skattesänkning i ett depressionsläge såsom ett konjunklurstimulerande

medel. Efter genomförandet av den i proposition nr 86/1947

föreslagna reformerade lagstiftningen om investeringsfonder kan man bl. a.

räkna med att den form av skatteutjämnande konsolidering, som häri åsyftas,

skall få ökad betydelse.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att företagsbeskattningens verkningar

på näringslivets utveckling otvivelaktigt äro komplicerade och svåröverskådliga.

Den diskussion, som problemet härovan underkastats, visar att en

hög skatt på aktiebolag kan väntas både hämma och stimulera expansionen

inom näringslivet. I den diskussion, som förts i remissyttrandena, har man

utifrån vissa teoretiska antaganden dragit slutsatser rörande en uppbromsning

av nyinvesteringarna genom skattehöjningen, vilken skulle vida överväga

de omkring 100 miljoner kronor per år som genom densamma skulle dras in

till samhället. Dessa slutsatser äro uppenbarligen föga sannolika. Det är inte

ens säkert att den årliga nyinvesteringen inom aktiebolagen kommer att

minskas med själva detta belopp. På vissa punkter kan man dock räkna med

icke önskvärda biverkningar. Detta sammanhänger med det förhållandet att

en fullständig överflyttning av förluster på underskottsår till överskottsår

icke kan äga rum under nuvarande taxeringslagstiftning. Härigenom kunna

i vissa fall hinder uppstå för ur samhällssynpunkt värdefulla men riskbetonade

initiativ, i det att sådana skulle komma att beskattas kraftigare än annan

produktion. Betydelsen härav vid sidan av den huvuddel av nyföretagandet,

som äger rum inom företag, där en sådan riskutjämning kan genomföras,

kan dock icke förutsättas vara så stor, att skatteavvägningen i sin

helhet därav bör bestämmas.

De invändningar, som kunna riktas mot aktiebolagsbeskattningen på grund

av dess verkningar på en viss del av nyföretagandet, böra i stället föranleda

sådana justeringar i taxeringslagstiftningen, att dessa verkningar i möjligaste

mån elimineras. Utredning härom pågår i 1944 års allmänna skattekommitté.

Eventuellt böra även andra justeringar i formerna för rörelsevinsternas beskattning

än som falla inom denna kommittés uppdrag övervägas sedan erfarenhet

vunnits om den höjda företagsbeskattningens verkningar under

några verksamhetsår, som icke präglats av krigsförhållandena, krigskonjunkturskatten

och övergångsbestämmelserna i samband med källskattereformen,

samt erfarenhet likaledes vunnits av den nya lagstiftningen om investeringsfonder.

Bland annat bör måhända det förslag övervägas, som framförts

av riksräkenskapsverket, nämligen att skattesatsen skulle hållas lägre

för de aktiebolag, som ännu inte hunnit skapa en reservfond av stadgad minimistorlek.

Med tanke på risken att investeringar av mindre önskvärt slag kunna föranledas

av en hög aktiebolagsskatt har landsorganisationen i sitt yttrande föreslagit,

att skattehöjningen för dessas del skulle ges formen av en på sex år

uttagen efterbeskattning av 1945 och 1946 års på grund av källskattereformen

i huvudsak obeskattade vinster, under det att man skulle avslå från höjningen

av skatten på de aktuella vinsterna. Genomförandet av denna tanke skulle

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

även innebära andra fördelar. Sålunda skulle man därigenom överflödiggöra

den särskilda, i tillämpningen mycket besvärliga beskattning, som måst läggas

på extraordinära vinster under de skattefria åren för att förebygga överflyttning

av vinster till dessa år. Förslaget synes dock stranda på juridiska

skäl med hänsyn till det förhållandet att en lagstiftning av annan innebörd

varit gällande under ifrågavarande år.

Jag ansluter mig sålunda under förhandenvarande omständigheter till

skatteberedningens förslag om höjning av den statliga beskattningen på

svenska aktiebolag till 40 procent.

3. Inkomstbeskattningen av livförsäkringsanstalter.

Alltifrån 1938 års omläggning av den statliga beskattningen ha försäkringsanstalter

och aktiebolag i allmänhet varit likställda såtillvida att bottenskattens

grundbelopp för båda kategorierna utgjort 10 procent av det

beskattningsbara beloppet. Till en början efter omläggningen voro berörda

kategorier skattskyldiga också likställda i så måtto att skatteuttagningsprocenten

skulle vara densamma. Genom ändringar 1943 och 1946 av 20 §

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgades emellertid

att, om uttagningsprocenten för å ena sidan fysiska personer och å andra

sidan aktiebolag och försäkringsanstalter m. fl. bestämdes olika, nämnda procent

emellertid för försäkringsanstalter, såvitt avsåge i försäkringstekniskt

hänseende till livförsäkringsverksamhet hänförlig inkomst, skulle sättas lika

med procenttalet för fysiska personer. Eftersom skatten alltsedan budgetåret

1940/41 uttagits med 200 procent av grundbeloppet för aktiebolag och likställda

och med endast 150 procent av grundbeloppet för fysiska personer,

kommo livförsäkringsanstalterna i en särställning. Skatten — inklusive värnskatten

— för försäkringsanstalter, såvitt avser i försäkringstekniskt hänseende

till livförsäkringsverksamhet hänförlig inkomst, kom att utgå med

27 procent av det beskattningsbara beloppet mot för aktiebolagen 32 procent

av samma belopp.

Beredningen föreslår nu (se betänkandet s. 173—176), att skattesatsen för

försäkringsanstalter, såvitt och i den mån de driva livförsäkringsrörelse,

skall bestämmas till 25 procent, vilket sålunda innebär en sänkning av den

nuvarande skattesatsen med två enheter. Liksom beträffande aktiebolagen

skall skatten vara fast.

Förslaget i vad det avser beskattning av livförsäkringsanstalter har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga, som yttrat sig, utom av försäkringsanstalterna

Folket och Samarbete. Anstalterna anföx^a:

För bestämmnde av skattesatsen med nu rådande regler för bestämmande

av nettointäkten tar statsskatteberedningen som utgångspunkt, att ränteskatten

(och ensamt denna) skall »avvägas så, att den motsvarade summan

av de skatter, som försäkringstagarna haft att erlägga, därest de själva

skattat för räntan». Denna princip kan emellertid ej upprätthållas, om man

liksom 1924 års skatteberedning vill ställa samma krav ej blott på beskatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

251

ningen av räntan utan på all beskattning i stället för försäkringstagarna,

med mindre beräkningen av nettointäkten samtidigt principiellt ändras. Enligt

detta krav skall nämligen överskottsskatten och ränteskatten avvägas

så, att deras summa motsvarar vad som i genomsnitt skulle uttagits, därest

försäkringstagarna själva skattat för båda. Om man nu bibehåller gällande

regler för beräkning av nettointäkten, enligt vilka »räntan» vid denna beräkning

tilldelats mindre vikt än överskottet, innebär detta att överskottet

beskattas hårdare än räntan. Följden härav blir att räntan måste bliva lägre

beskattad än om försäkringstagarna själva skattat för räntan. Vid bedömande

av vilken procentuell skatt som skall uttagas på ränteavkastningen

bör hänsyn även tagas till att denna, beräknad enligt gällande regler, är att

betrakta som bruttoinkomst för försäkringstagarna, då dessa själva i princip

skatta för de med intäktens förvärvande förbundna omkostnaderna, vilka

äro inräknade i försäkringspremierna.

Med hänsyn till dessa omständigheter är den av skatteberedningen gjorda

jämförelsen mellan den totala procentuella skatt, som enligt förslaget skulle

åvila ränteintäkten (ca 16,2 %), och den statliga marginalskatt, som enligt

förslaget skulle uttagas på beskattningsbara belopp över 4 000 kronor, tullständigt

missvisande.

Skatteberedningen anför (s. 175), att det ej utan närmare undersökning

kan konstateras, »hur det numera förhåller sig vid en jämförelse mellan

skattebördans tyngd för försäkringsanstalterna, å ena, samt försäkringstagarnas

i genomsnitt, å andra sidan». En sådan undersökning med utgångspunkt

från 1943 års skattesatser är emellertid i korthet refererad i Folket—Samarbetes

yttrande, till vilket skatteberedningen hänvisar på s. 176 av betänkandet.

Enligt denna undersökning skulle en sådan bestämning av ränteskatten,

att denna komme att utgöra ca 11 % av ränteintäkten, kunna anses motsvara

dels ett återställande av 1928 års relation till den enskilda beskattningen,

dels vad som enligt 1943 års skatteregler i genomsnitt skulle uttagas av försäkringstagarna.

Det av skatteberedningen framlagda förslaget för beskattning

av enskilda personer skulle, insatt i nyssnämnda kalkyl, giva ett ännu

lägre värde för den »rättvisa» ränteskatten. (Såväl slopandet av den med inkomstskatten

kombinerade förmögenhetsbeskattningen som den kombinerade

effekten av den nya skatteskalan och de nya avdragen verka i denna riktning.

) En sänkning av totalskatten på räntan med 1,5 %, vilket motsvarar

skatteberedningens förslag, och i övrigt bibehållna regler för nettointäktens

beräkning utgör sålunda mindre än ’/* av den sänkning, som erfordras för

en principiellt riktigt avvägd ränteskatt.

I Folket—Samarbetes yttrande har framlagts ett konkret förslag för ändrade

skatteregler för livförsäkringsrörelse, vilka reducera skatten på livförsäkringsrörelse

till vad som enligt 1943 års skattesatser kan anses motsvara

vad som i genomsnitt skulle kunna uttagas vid beskattning av såväl

överskott som ränta hos försäkringstagarna själva. Detta förslag står i god

överensstämmelse med den allmänna tendens till sänkning av de smärre inkomsttagarnas

skattebelastning, som kommit till synes i övriga delar av

statsskatteberedningens betänkande. Det vilar på ett principiellt förslag för

beräkning av nettointäkten, som enligt vår mening ger ett adekvat och enkelt

uttryck för den komplicerade bakgrund, mot vilken försäkringstagarnas beskattning

skall bedömas.

Försäkringsanstalterna framhålla, att man ända sedan 1938 försökt att,

utan att taga principiell ställning till de grundläggande spörsmålen, lappa

på 1928 års skatteregler, som redan vid lagens genomförande förutsågos behöva

omarbetas, om skattesatserna stegrades mera avsevärt. Det syntes knap
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

252

Kunyl. Maj.ts proposition nr 212.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

past välbetänkt om man nu fortfarande genomförde provisoriska bestämmelser,

även om dessa snart följdes av mera definitiva förslag av 1944 års

allmänna skattekommitté. Det torde därför böra övervägas, om ej det i anstalternas

yttrande över 1942 års försäkringsutrednings betänkande framförda

förslaget kunde läggas till grund för lagstiftning.

Det av försäkringsanstalterna Folket och Samarbete omnämnda av dem

utarbetade förslaget till ändringar beträffande livförsäkringsanstalternas beskattning,

som i huvudsak synes innebära att rätt till avdrag för erlagd ränteskatt

vid nettointäktens beräkning för livförsäkringsanstalt skulle införas,

anser jag mig icke böra taga under övervägande i detta sammanhang. 1944

års allmänna skattekommitté torde enligt vad jag inhämtat snart nog komma

att avgiva förslag rörande försäkringsanstalternas beskattning och att föregripa

detta förslag genom att redan nu föreslå ändringar i de skattetekniska

reglerna för beräkning av skattepliktig inkomst o. d. anser jag icke lämpligt.

Beträffande skattesatsen för livförsäkringsanstalterna anser jag mig — i

avbidan på det berörda förslaget av 1944 års allmänna skattekommitté —

kunna godtaga beredningens förslag.

4. Inkomstbeskattningen av övriga juridiska personer.

Beträffande stiftelser och ideella föreningar samt därmed likställda skattskyldiga,

för vilka grundbeloppet för närvarande utgör 5 procent och den

sammanlagda skatten 13,5 procent av det beskattningsbara beloppet, föreslår

beredningen (betänkandet s. 176) en fast skattesats av 15 procent. Förslaget

innebär sålunda en höjning av den nuvarande skattesatsen med 1,5

enheter.

Förslaget har i denna del lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden.

Mot förslaget i denna del har icke heller jag något att erinra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212

253

VI. Förmögenhetsbeskattningen.

1. Gällande bestämmelser.

Skatt å förmögenhet infördes år 1910. Den uttogs till en början på det

sättet att 7oo av den skattepliktiga förmögenheten inräknades i det till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Grunden för denna

anordning var, att förmögenhet normalt beräknades lämna en avkastning av

5 procent samt att inkomst som motsvarade sådan avkastning ansågs böra

påläggas en skattebörda, som var Va större än skattebördan för inkomst av

arbete.

Sedan för åren 1934—1938 vid sidan av den kombinerade inkomst- och

förmögenhetsskatten uttagits en särskild skatt å förmögenhet enligt för varje

år utfärdade tillfälliga förordningar, fick förmögenhetsbeskattningen sin nuvarande

utformning genom 1938 års omläggning av den statliga beskattningen.

Därvid sänktes den andel av förmögenheten, som skall inräknas i

det taxerade beloppet, till 7100 samt infördes permanenta bestämmelser om

särskild skatt å förmögenhet.

Förmögenhetsskatt uttages sålunda dels enligt förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt och dels enligt en förordning (av år 1938) om

särskild skatt å förmögenhet.

Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger enligt den förra i stort

sett fysiska personer, oskifta dödsbon, stiftelser och ideella föreningar samt

efter författningsändring år 1942 vissa ekonomiska föreningar, nämligen sådana,

vilkas behållna tillgångar vid likvidation allenast delvis skola skiftas

mellan medlemmarna. För de senare gäller dock att skattskyldighet föreligger

endast för sådan förmögenhet som vid likvidation ej skall skiftas mellan

medlemmarna samt att endast V200 av den sålunda skattepliktiga förmögenheten

skall inräknas i det taxerade beloppet mot 7ioo av motsvarande förmögenhet

för de övriga. Aktiebolag och andra ekonomiska föreningar än de

nu angivna äro fria från skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Skyldighet att erlägga skatt enligt förordningen om särskild skatt å förmögenhet

åligger fysiska personer, oskifta dödsbon, familjestiftelser och utländska

bolag. Skatten utgår endast när förmögenheten överstiger 20 000

kronor. För förmögenhet som överstiger detta belopp utgår skatten efter en

progressiv skiktskala, där lägsta skattesatsen — för den del av förmögenhet,

som överstiger 20 000 kronor men icke 40 000 kronor — är en promille och

högsta skattesatsen — för den del av förmögenhet, som överstiger en milj.

kronor — 6 promille. För annan skattskyldig än familjestiftelse eller utländskt

bolag gäller dock den spärren, att den beskattningsbara förmögenheten

icke får överstiga 25 gånger det för den skattskyldige för beskatt
-

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj.-ts proposition nr 212.

ningsåret enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda

taxerade beloppet. (Saknas sådant belopp utgör den beskattningsbara

förmögenheten 25 procent av den skattepliktiga förmögenheten.)

2. Förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer.

Beredningen föreslår (betänkandet s. 177-—495), att beskattningen av inkomst

och förmögenhet skall ske genom två från varandra helt fristående

skatter. Den sålunda helt friställda förmögenhetsskatten skall beträffande

fysiska personer, oskifta dödsbon, utländska bolag och familjestiftelser uttagas

efter en progressiv skiktskala, enligt vilken skattskyldigheten — liksom

nu är fallet beträffande den särskilda förmögenhetsskatten — inträder vid

20 000 kronor och där lägsta skattesatsen (för 20—100 000 kronor) är 6

promille och högsta skattesatsen (för vad som överskjuter 300 000 kronor) 18

promille.

Spärr vid onormalt låg avkastning skall i princip endast gälla för de mindre

förmögenhetema. Därest den skattepliktiga förmögenheten för fysiska

personer eller oskifta dödsbon icke överstiger 100 000 kronor får enligt förslaget

den beskattningsbara förmögenheten icke överstiga 30 gånger den för

beskattningsåret enligt förordningen om statlig inkomstskatt fastställda sammanräknade

nettoinkomsten, men skall alltid utgöra minst 50 procent av

den skattepliktiga förmögenheten. (Saknas nettointäkt skall den beskattningsbara

förmögenheten utgöra 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten.

) överstiger den skattepliktiga förmögenheten 100 000 kronor och motsvarar

30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten högst nämnda belopp,

skall den skattepliktiga förmögenheten minskas med skillnaden mellan

100 000 kronor och vad som motsvarar 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten

eller, om 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten understiger

50 000 kronor, med sistnämnda belopp.

Beredningens ledamöter herrar Andersson och Sundén föreslå (betänkandet

s. 283—289), att förmögenhetsskatten skall uttagas efter genomgående

lägre skattesatser. Den av dem föreslagna skalan, jämförd med den av beredningens

majoritet förordade, framgår av följande uppställning:

Beredningen

Reservationen

Beskattningsbar

förmögenhet,

kr.

Skatt

°/oo

Beskattningsbar

förmögenhet,

kr.

Skatt

°/oo

- 20 000

0

— 20 000

0

20—100 000

6

20- 50 000

5

100—150 000

10

50— 100 000

6

150—200 000

12

100— 150 000

7

200—300 000

15

15"— 200 000

8

300-

18

2(10— 300 000

10

30''—1000000

12

1000 —

14

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

255

I motsats till beredningens majoritet förorda reservanterna, att vid sidan

av den speciella reduktionsregeln för mindre förmögenheler även den nu

gällande allmänna begränsningsregeln för framtiden skall upprätthållas med

den formella jämkning, som betingas av skattesystemets omläggning.

Beredningens förslag, att beskattningen av inkomst och förmögenhet skall

ske genom två från varandra fristående skatter har i

och för sig tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden.

Frågan om skatteskalan för den enligt förslaget helt fristående förmögenhetsskatten

har upptagits till behandling i praktiskt taget afla de remissyttranden,

som avse inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Den föreslagna

skatteskalan har därvid i princip tillstyrkts av landsorganisationen

samt av länsstyrelsenia i Västmanlands län (reservation av föredragande

landskamreraren) och Västerbottens län. Socialstyrelsen samt länsstyrelserna

i Stockholms, Malmöhus och Älvsborgs län ha ansett sig kunna godtaga skatteskalan

i och för sig men yrkat, att en reduktionsregel av den art som föreslagits

för mindre förmögenheter skall fastställas att gälla oavsett förmögenhetens

storlek. I övriga yttranden har uttalats, att den föreslagna skatteskalan

för förmögenhetsbeskattningen borde omarbetas.

Landsorganisationen förklarar sig av flera skäl icke dela de från många

hall uttalade farhagorna för att förslaget angående förmögenhetsbeskattningen

skulle medföra ett upphörande av det för framåtskridandet nödvändiga

sparandet och kapitalbildningen, särskilt om man såge det i kombination

med de föreslagna inkomstskatteskalorna. Landsorganisationen anför vidare:

Det är till en början tydligt att de skatteskalor för inkomst och förmögenhet,

som beredningen föreslår, kommer att underlätta nybildningen av mindre

och medelstora förmögenheter, alltså sådana förmögenheter som överhuvud

taget kan bildas genom sparande i egentlig mening ur ordinära inkomster.

Bildandet av större förmögenheter och eventuellt däremot svarande ökning

av i samhället existerande kapitalvärden torde endast till en del försiggå

genom sparande ur inkomster, som blivit taxerade till inkomstskatt. Dylika

förmögenheter, liksom naturligtvis också många mindre, torde i stället

uppkomma bl. a. genom att vederbörande ägare kunnat tillgodogöra sig en

värdestegring hos tomtmark, fastigheter eller industriföretag, förorsakad av

samhällets och teknikens utveckling. Det är uppenbart att i sådana fall den

förmögenhetsbildande verksamheten — vare sig den varit ur samhällssynpunkt

värdeskapande eller endast bestått i lyckade aktiespekulationer e. dyl.

— inte i någon högre grad kunnat påverkas av en förmögenhetsskatt, som

vid 100 000 kronor uppgår till 0,5 procent och vid 1 milj. stigit till 1,6 procent.

Samtidigt är det också klart alt samhället inte har samma anledning att

respektera resultatet av delta slags förmögenhetsbildning som när det gäller

kapital som mera mödosamt sparats ur mindre inkomster. Intresset alt äga

och öka en förmögenhet betingas f. ö. inte endast av avkastningen utan också

av den trygghet, det anseende och den sociala och ekonomiska makt, som

förmögenheten ger. Avkastningen av en förmögenhet kan ej heller mätas enbart

med ett räntebelopp; denna avkastning kan t. ex. också utgå i form av

möjlighet för ägaren att placera sig själv jämte honom närstående personer i

välavlönade ställningar i företag, där han tack vare sin förmögenhet kan ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

öva ett mer eller mindre dominerande inflytande. Att mer än hela den formellt

konstaterade avkastningen av en förmögenhet skulle komma att uppslukas

av skatter i vissa högre inkomst- och förmögenhetslägen har varit ett i diskussionen

ofta påpekat förhållande. Vad som ovan anförts visar emellertid

att detta förhållande inte i på långt när den grad, som man vid en ytlig bedömning

kunde föranledas att tro, kan väntas hämma intresset att genom

mer eller mindre produktiv ekonomisk verksamhet bilda — och sedan icke

förslösa — stora förmögenheter, även om de praktiska möjligheterna att göra

delta genom sparande ur stora inkomster påtagligt minskas. De fall, där den

nya förmögenhetsskatten kommer att bli mest kännbar i förhållande till avkastningen,

gäller rent passivt ägande av större kapital. Där kapitalägandet

är förenat med aktiv, mer eller mindre riskbärande och produktiv ekonomisk

verksamhet kommer den av nyss anförda grunder att i praktiken bli av

mera underordnad betydelse, eftersom t. o. m. den rent formella avkastningsprocenten

i de senare fallen vanligen är betydligt högre än i de förra, utan

att förmögenhetsskatten fördenskull ökas. På denna punkt skiljer sig förslaget

från nuvarande skatteform, där 1/i0o av förmögenheten lägges till inkomsten

och där förmögenhetsskatten alltså påverkas av inkomstskattens

progressivitet. Vid bedömandet av förslagets innebörd måste denna relativa

förmånsställning för det aktiva riskbärande kapitalet beaktas, särskilt som

de farhågor, som på denna punkt ofta uttalats, vanligen gällt just återverkningarna

på den ekonomiska aktiviteten och risktagandet. Vad som här ovan

sagts gäller också de farhågor för förslösande av kapitalvärdena och för

illegal kapitalflykt till utlandet, som ibland uttalats i diskussionen om dessa

frågor. Det torde behövas betydligt högre skattesatser för att föranleda till

tagandet av de mycket stora risker och besvär, som skulle vara förenade

med den sistnämnda metoden att undgå den svenska beskattningen. Icke ens

om det vore sant, att de kapital- och välståndsbildande krafterna till större

del än som i verkligheten är fallet vore identiska med det relativa fåtal personer,

som på något mera kännbart sätt skulle komma ap träffas av den

skärpta beskattningen på större förmögenheter, skulle det således finnas någon

större anledning ad av hänsyn till det ekonomiska framåtskridandet

avstå från denna skattehöjning.

Oberoende av de synpunkter som kan läggas på skattens verkningar på

större förmögenheter — där dock samhället bör taga en viss grad av risk för

ogynnsamma återverkningar i enskilda specialfall för att upprätthålla en ur

andra synpunkter önskvärd skatteskala — är det emellertid också tydligt att

den alldeles övervägande delen av sparandet och nybildningen av kapital i

vårt land försiggår i former som har föga att göra med individuellt bildande

av storförmögenheter. Dels försiggår det inom aktiebolagen i samband med

uppläggning av i skattehänseende delvis dolda fonder, dels försiggår del också

genom småsparande. Ökningen av insättarbehållningen på olika slag av

sparräkningar har under de senaste aren uppgått till omkring 600 miljoner

kronor per år. En mycket väsentlig del av det årliga nysparandet försiggår

dessutom i samband med amortering av lån, som redan investerats i produktiv

form. Dessa medel ställas genom amorteringen praktiskt taget automatiskt

på nytt till folkhushållets förfogande och detta vanligen snabbare än

som betingas av värdeminskningen. Landsorganisationen finner därför ingen

anledning att med tanke på det ekonomiska framåtskridandet och kapitalbildningen

— som givetvis är ett självklart intresse, även för de icke förmögenhetsägande

folkgrupperna — motsätta sig förslaget om skärpningen av

beskattningen på större förmögenheter. Utifrån allmänna rättvisesynpunkter

vill landsorganisationen i stället ge det sin livliga tillstyrkan.

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att förslaget till förmögenhetsbeskattning

vore utformat i samma syfte som förslaget till inkomstbeskattning,

d. v. s. i syfte att skydda de små förmögenheterna i jämförelse

med nuvarande förhallanden samt att låta de stora lämna en större andel än

hittills till statskassan. Länsstyrelsen kunde icke finna, att denna delvis

skärpta förmögenhetsskatt i något fall skulle förhindra sparviljan att taga

sig uttryck i ökning av det enskilda kapitalet.

I en av landskamreraren i länet avgiven reservation förordas det av Andersson

och Sundén reservationsvis framförda förslaget.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har intet annat att erinra mot förslaget

i förevarande del än att enligt länsstyrelsen en mera jämn utformning av

skatteskalan enligt följande borde företagas:

— 20 000 .......... 0 0 oo

20 000— 50 000 .......... 4 °/oo

50 000—100 000 .......... 7 °/oo

100 000—150 000 .......... 10 °/o0

150 000-200 000 .......... 12 °/oo

200 000—300 000 .......... 15 °/oo

300 000— .......... 18 °/oo

Länsstyrelsen framhåller, att skatten särskilt för de lägre förmögenhetsskikten

bleve något mindre enligt länsstyrelsens än efter beredningens förslag

(vid förmögenheter om exempelvis respektive 30 000, 100 000 och

1 000 000 kronor bleve skatteminskningen respektive 33,3, 2,1 och 0,1 procent),

men att då denna skatteminskning bleve förhållandevis obetydlig, den

av länsstyrelsen föreslagna skiktskalan med uppdelning av förmögenheterna

mellan 20 000 och 100 000 kronor i två skikt vore att föredraga.

Socialstyrelsen anser en reduktionsregel av samma räckvidd som den nu

gällande erforderlig, enär en normal avkastning av en förmögenhetsökning

icke borde i sin helhet tagas i anspråk av skatt. Styrelsen anför:

o Om förmögenhetsbeskattningen helt frikopplas från inkomstbeskattningen,

såsom i förslaget förutsättes skola ske, får en sådan reduktionsregel, som

avser att minska skatten i fall av låg eller ingen inkomst, i själva verket en

ökad betydelse. Det må erinras om att 1936 års skattekommitté i sitt år 1937

utgivna betänkande rörande omläggning av den direkta statsbeskattningen

alternativt framförde ett förslag, som i likhet med statsskatteberedningens

förutsatte en helt fristående förmögenhetsskatt. Till skillnad från statsskatteberedningens

förslag upptog emellertid detsamma en reduktionsregel av sådan

typ som den nu för den särskilda förmögenhetsskatten gällande regeln.

I motiveringen för förslaget anförde kommittén bland annat: »Vid en fristående

förmögenhetsskatt, där i olikhet med vad som gäller för eu kombinerad

inkomst- och förmögenhetsskatt förmögenhetsskatten icke automatiskt

regleras i fall av låg inkomst, är naturligen spörsmålet om utformande av

särskilda reduktionsregler av stor vikt.» Detta uttalande synes ha en oförminskad

giltighet.

Det må ytterligare anmärkas, att en sådan reduktionsregel ur de anförda

synpunkterna måste te sig än mera behövlig i den mån som beskattningen

skärpes, såsom nu ifrågasättes.

Bihang till riksdagens protokoll l!)i7. 1 samt. Nr 212.

17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Länsstyrelsen befarar att förmögenhetsbeskattningens omläggning enligt

riktlinjer, som endast i denna begränsade utsträckning taga hänsyn till inkomstens

storlek, kan medföra dels en försämring av skattemoralen genom

frestelsen för de skattskyldiga att söka undandraga skattepliktiga tillgångar

från beskattning dels ock en överflyttning av kapitaltillgångar från skattepliktiga

till skattefria förmögenhetsobjekt. Länsstyrelsen anser fördenskull

starka skäl tala för att den nu gällande reduktionsregeln tillsvidare bibehålies.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Principiellt sett är länsstyrelsen av den uppfattning, att förmögenhet icke

är att betrakta som en skattekälla. Endast avkastningen av densamma bör

kunna rubriceras såsom sådan. Varje särbeskattning av förmögenhet måste

därför anses irrationell och icke hemmahörande i en klok skattepolitik.

Emellertid kunna naturligtvis statsfinansiella skäl under vissa omständigheter

tvinga till ett frångående av denna princip, och må detta i så fall kunna

försvaras, dock endast under förutsättning att avvikelsen är begränsad och

skatten alltid står i viss rimlig proportion till avkastningen av kapitalet.

Om man däremot, som beredningen tycks ha gjort, går in för en systematisk

beskattning av förmögenheten, kan detta förklaras endast därmed, att

man tillskriver kapitalet såsom sådant en viss skattekraft. Under dylika förhållanden

frågar man sig emellertid, varför denna ståndpunkt icke konsekvent

genomförts och varför en viss del av förmögenheten skulle fritagas

från beskattning. Principiellt sett måste ju även ett kapital på 20 000 kronor

och därunder i så fall i sig innesluta en viss skatteförmåga och det finns väl

då knappast några skäl, annat än möjligen rent skattetekniska, för en begränsning

av förmögenhetsbeskattningen. Vad beredningen i detta sammanhang

anfört därom, att man genom fritagandet från skatteplikt av förmögenheter

upp till 20 000 kronor velat uppmuntra sparsamheten, kan väl knappast

anses såsom fullgott skäl. Anser man emellertid sparandet vara önskvärt

ur andra synpunkter än de rent skattepolitiska är det å andra sidan

ofattbart varför detta sparande lämpligen borde upphöra vid 20 000 kronorsstrecket.

Av vad nu anförts framgår, att länsstyrelsen under vissa angivna förutsättningar

kan finna förmögenhetsbeskattningen försvarbar och då den av

beredningen föreslagna skärpningen kanske icke kan anses gå utöver rimliga

gränser, vill länsstyrelsen — ehuru efter stor tvekan — icke motsätta sig

vad beredningen på denna punkt föreslagit, dock med det förbehåll, att den

uppdragna spärregeln icke begränsas till förmögenheter på 100 000 kronor,

utan gives full giltighet.

Länsstyrelsen i Älvshorgs lån anser det önskvärt att man för bibehållande

och ökning av skatteunderlaget icke genom beskattning över hövan förstörde

befintligt kapital respektive försvårade nybildning av kapital. I enlighet

härmed och då kapitalet i och för sig icke kunde anses besitta någon skattekraft

genom sin blotta substans utan allenast såsom i viss mån förhöjande

avkastningens skattebärande förmåga borde, där kapitalet legat utan avkastning

respektive givit mindre än normal avkastning, reduktion av skattskyldigheten

ske efter mildare grunder än den beredningen föreslagit. I stället

för skärpning av nu gällande reduktionsregel vore tvärtom en lindring

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

259

önskvärd så att förmögenheten ställdes i relation till den beskattningsbara

inkomsten. Därjämte borde reduktionsregeln gälla för förmögenheter över

lag och icke begränsas till förmögenheter under 100 000 kronor.

Av dem, som ansett att den föreslagna skatteskalan borde omarbetas,

åberopar riksräkenskapsverket av ämbetsverket utarbetade tabeller utvisande

å ena sidan för ensamstående och å andra sidan för äkta makar utan

barn i ortsgrupp V den inkomst som återstår sedan avdrag gjorts för erlagda

stats- och kommunalskatter, de senare beräknade till 10 procent av inkomsten,

dels enligt beredningens förslag, dels enligt reservanternas förslag (inkomstskatteskala

alt. I) och dels enligt gällande bestämmelser. Tabellerna,

vilka efter sammanförning till en tabell återgivas på nästföljande sidor, visa

den återstående inkomsten dels vid enbart arbetsinkomst, dels vid enbart

förmögenhetsinkomst, beräknad till 3 V3 procent av förmögenheten, och dels

vid kombination av båda. I anslutning till dessa tabeller framhåller riksräkenskapsverket,

att den behållna inkomsten vid allenast förmögenhetsinkomst

enligt beredningens skatteskalor till en början stege och nådde sitt

maximum vid 900 000 kronors förmögenhet, varefter den behållna inkomsten

sjönke och för stora förmögenheter bleve negativ. Samma utveckling förelåge

även om förmögenhetsinkomsten vore förenad med arbetsinkomst. Först

om arbetsinkomsten nådde storleken 20 000 kronor, gåve den totala beskattningen

vid stora förmögenheter någon behållning efter skattens avräknande,

men den tendensen vore genomgående, att den behållna inkomsten efter

skattens gäldande nådde ett maximum, som vid 100 000 kronors arbetsinkomst

låge vid 150 000 kronors förmögenhet, varefter den behållna inkomsten

med stigande förmögenhet successivt minskades.

Riksräkenskapsverket anför härefter:

Ett ur skatteteknisk synpunkt oeftergivligt krav beträffande dessa skatteskalor

för inkomstskatt och för förmögenhetsskatt är, att den efter skattebetalningen

kvarstående inkomsten ökas eller i varje fall icke sjunker, när den

skattskyldiges inkomst eller förmögenhet stiger, under förutsättning att förmögenhetsavkastningen

är normal. En motsatt ordning måste verka nedbrytande

på sparviljan närmast hos skattskyldiga inom berörda inkomstoch

förmögenhetsskikt. Vid en granskning av beredningens förslag till skatteskala

för inkomstskatten synes den fylla det skattetekniska kravet på utformningen

av skatteskalan. Detta krav fylles emellertid icke av förslaget

till skatteskala för förmögenhetsskatten och icke heller i fråga om den samlade

effekten av inkomstskatten och förmögenhetsskatten. Ett liknande fel,

ehuru mindre utpräglat, vidlåder även det av reservanterna framlagda skatteförslaget,

och en sådan hrist företer likaledes nu gällande skattesystem i

extrema inkomst- och förmögenhetslägen. Det påvisade resultatet av förslaget

har här betraktats ur tekniska synpunkter; det torde icke kunna rättas

till på annat sätt än att för förmögenhetsskatten införes en flackare kurva.

Det kunde också tänkas, att överväga eu spärregel lör förmögenhetsskatten

vid normal förmögenhetsavkastning av enahanda art som den för inkomstskatten

föreslagna.

Det här ur teknisk synpunkt påvisade felet i förmögenhetsskatteskalans

konstruktion torde icke hava tillkommit av förbiseende utan avsiktligt, så

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Den efter avdrag av stats- och kom
-

Förmögenhet (avkastning

Arbets-

inkomst

0

30 000 (avkastn. 1

1 000)

90 0O0 (avkastn.

3 01)0)

150 000 (avkastn.

5 000)

kronor

För-

slaget

Re-

serva-

tionen

Nuv.

best.

För-

slaget

Re- s- rva- tionen

Nuv

best.

För-

slaget

Re-

serva-

tionen

Nuv.

best.

För-

slaget

Re-

serva-

tionen

Nuv.

best.

a) Ensamstående

0

0

0

0

915

925

946

2 270

2 278

2212

3 237

3 338

3 579

1000

975

975

975

1815

1817

1754

3045

3 046

2 923

3 964

4 in

4 328

2 00-''

1 875

1867

18-4

2 630

2*18

2 519

3 797

3 798

3 686

4 665

4817

5 053

3 O- -0

2 690

2 668

2 572

3 405

3 386

3 304

4 524

4 521

4 4-9

5 361

5 512

5 777

4 000

3 465

3 436

3 352

4 157

4 138

4 071

5 225

5 227

5180

6 037

6 195

6 482

5 000

4 217

4 188

4 12"

4 884

4 872

4 829

5 921

5 922

5 916

6 702

6 860

7 168

7 0»0

5 645

5 617

5 639

6 281

6 262

6 311

7 262

7 270

7 342

7 971

8139

8 499

10 000

7 6*2

7 660

7 823

8 274

8 268

8 440

9 181

9211

9 384

9 877

10 126

10 379

12 000

8 951

8 939

9 541

9 551

10 437

10 536

11 062

11390

15 0"0

10 857

10 926

11165

11399

11518

11677

12 193

12 423

12 562

12 720

13 256

13 396

20 000

13 700

14 056

14 197

14184

14 589

14 694

14 877

15 415

15 588

15 325

16172

16 422

25 000

16 305

16 972

17 223

16 749

17 505

17 720

17 397

18 303

18 532

17 845

19 019

19 198

30 000

18 825

19 819

20 105

19 269

20 333

20518

19 917

21 120

21 244

20 278

21 733

21 910

50 000

27 797

29814

30 445

2814!

30 218

30 774

28 591

30 787

31332

28 841

31 286

31 798

100 000

46 393

50 884

52 002

46 688

51 239

52 247

47 039

51 709

52 637

47 190

52 109

52 967

b) Äkta makai

0

0

0

0

925

935

941

2 385

2415

2 397

3 441

3 621

3 672

1000

985

9''5

971

1845

1855

1808

3 207

3 237

3 180

4 227

4 40:

4 434

2 000

1 905

1905

1857

2 745

2 755

2 593

4 001

4 031

3 943

4 999

5 179

5 188

3 000

2 805

2 805

2 642

3 567

3 577

3 379

4 787

4817

4 705

5 754

5 934

5 928

4 000

3 627

3 627

3 427

4 361

4 371

4 154

5 559

5 589

5 468

6 496

6 676

6 664

5 000

4 422

4 422

4 210

5 147

5 157

4917

6 314

6 344

6215

7 235

7 415

7 385

7 000

5 980

5 980

5 736

6 674

6 684

6 441

7 795

7 825

7 686

8 679

8 859

8 776

10 000

8 215

8 215

7 985

8 877

8 887

8 646

9 943

9 973

9 785

1-1760

10 940

10 795

12 000

9 659

9 659

10 303

10 313

11320

11350

12 068

12 265

15 000

11740

11740

11 499

12 343

12 353

12 074

13 250

13 338

13 080

13 887

14 204

13 914

20 O00

14 867

15 004

14 715

15 390

15 577

15 212

16 117

16 482

16106

16 644

17 247

16 940

25 000

17 624

18047

17 741

18 086

18 580

18 238

18 734

19 406

19 132

19 182

20 160

19 821

30 000

20 162

20 960

20 727

20 606

21 474

21 140

21 254

22 261

21866

21702

22 977

22 532

50 000

29 460

31 314

31 171

29 805

31 719

315-10

30 255

32 288

32 058

30 505

32 787

32 556

100 000

48 219

52 548

52 833

48 515

52 903

53 078

48 866

53 373

53 4-8

49 017

53 773

53 798

att vid förmögenheter över en viss gräns skatten skall tagas direkt av förmögenheten.

Enligt riksräkenskapsverkets mening bör emellertid i princip

den löpande förmögenhetsbeskattningen drabba förmögenhetsavkastningen

och icke förmögenheten, varvid dock förutsättes, att förmögenhetsinkomsten

icke understiger normal avkastning. Ett motsatt förfarande har en ogynnsam

effekt på sparviljan. Förmögenhetsbeskattningen motiveras i allmänhet

av att tillvaron av förmögenhet medför en större skattekraft. Ett sådant betraktelsesätt

skulle visserligen föranleda en starkare beskattning av förmögenhetsinkomst

än av arbetsinkomst men ingalunda motivera ett ianspråktagande

av själva förmögenheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212-

261

munalskatter återstående inkomsten.

efter 37a %; ortsgrupp V) kronor

Arbets-

inkomst

kronor

300 000 (avkastn.

10 000)

90u 000 (avkastn.

30 000)

1 500 000 (avkastn.

50 000)

3 000 000 (avkastn.

100 <i(J0j

För-

slaget

Re-

serva-

tionen

Nuv.

best.

För-

slaget

Re-

serva-

tionen

Nuv.

best.

För-

slaget

Re-

serva-

tionen

Nuv.

best.

För-

slaget

Re-

serva-

tionen

Nuv.

best.

skatlskyldig.

4 609

5 460

6177

4 945110 419

13 701

3 116

12 214] 15 717

- 5 287

12 284

17 959

0

5 254

6118

6 827

5 449 10 983

14104

3 521

12 668

16 133

- 4 932

12 689

18 308

1 000

5 871

6 739

7 460

5 953 11 546

14 507

3 926

13123

16 550

!- 4 576

13 094

18 657

2 000:

6 521

7 401

8 076

6 457 12 110

14 909

4 331

13 577

16 966

- 4 221

13 499

1914)5

3 000 !

7 154

8 064

8 673

6 924 12 629

15 312

4 736

14 032

17 382

— 3 865

13 904

19 354

4 000 i

7 777

8 726

9 278

7 378 13133

15 692

5141

14 486

17 798

- 3 510

14 309

19 703

5 000

8 962

9 990

10 488

8 287 14 141

16 426

6 501

15 890

18 631

- 2 799

15119

20 400

7 000:

10 620

11856

12 304

9 651 15 653

17 5 5

7 166

16 759

19 880

- 1 731

16 334

21 447

10000

11707

13 022

10 560 16 661

7 976

17 6681

- 1070

17 048

12 000 i

13 225

14 772

15 291

11891 18 141

19 931

9191

19031

21 961

- 152

17 966

23 190

15 000 ;

15 745

17 619

18 002

13 916 20 414

22 205

11 048

21 134

24 042

1378

19 496

24 934

20 000

18178

20 333

20 713

15 941 22 686124 466

12 825

23 159

26 123

2 908

21 026

26 678

25 000

20 451

22 853

23 302

17 966 24 959

26 605

14 603

25 184

28 205

4 438

22 556

28 422

3O0O0:

28 766

32 159

32 712

25 403 33 384

34 930

21 713 33 284

36 147

10 558

29 376

35 397

50 000

46*68

52 734

53 484

42 238| 51 7561 53 7841

37 558j 49 676

53 584 [

25 858

43 976

52 078

100 000 (

utan barn.

5 135

6015

6 447

] 6 282] 11 560

13 239

4 780

13 714] 16 492 ]]— 3 461

13 9481 18 902

o

5 857

6 737

7 134

6 786

12 124

13 767

5 185

14 169 16 944

- 3105

14 353

19 251

1000

6 579

7 459

7 810

7 290

12 687

14 283

5 590

14 623

17 381

- 2 750

14 758

19 599

2 000

7 283

8 163

8 474

7 794

13 251

14 798

5 995

15 078 17 797

- 2 <94

15163

19 948

3 000

7 985

8 865

9 138

8 298

13 814

15 313

6 400

15 532

18 213

- 2 039

15 568

20 297

4 01)0

8 660

9 540

9 796

8 802

14 .<77

15 828

6 805

15 987

18 630

- 1 683

15 973

20 646

5 000

9 968

1'' 1865

11007

9 788

15 478

16 824

7 615

16 896

19 462

- 972

16 783

21343

7O00

11 787

12 804

12 823

11 151

16 990

18 261

8 830

18 259

20 711

94

17 998

22 389

10 000

12913

14 050

12 (»60

17 998

9 640

19168

805

18 808

12 (''00

14 544

15 847

15 849

13 424

19510

20 658

10855

20 532

22 792

1839

19 957

24 133

15 000

17 082

8 760

18 624

15 580

21913

22 976

12 874

22 798

24 873

3 369

21 487

25 877

2( O00

19 602

21 577

21 33*

17 605

24 187

25 238

14 652

24 823

26 955

4 899

23 017

27 621

25 000

21 951

24 190

23 970

19 630

24 459

27 436

16 429

26 848

29 036

6 429

24 547

29 364

30 0( >0

30 430

33 659

33 484

27 229

35 048

35 761

23 539

34 948

37 089

12 549

30 667

36 339

50 000

48 694

54 398

54 427

44 2291 53 747

54 727

39 549

51 667

54 527

27 849

45 967

53133

100000:

Nu angivna felkonstruktion av den av beredningens majoritet framlagda

skatteskalan för förmögenhetsskatten måste antagas få särskilt svårartade

skadeverkningar i fråga om utvecklingen av företagsamheten inom landet.

För många företagare skulle sålunda majoritetsförslagets genomförande hava

till följd, att hela eller nästan hela den deklarerade företagarvinsten skulle

indragas till statsverket. Företagarens intresse att skapa vinster skulle härigenom

avtrubbas och föranleda att företagets medel i stället disponerades

för nyinvesteringar med åtföljande avskrivning. I så fall skulle ock statens

fiskaliska intresse lida skada.

opaginerad Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

I fråga om medelstora och större jordbruk skulle genomförandet av majoritetsförslaget

sannolikt medföra motsvarande konsekvenser.

De jämkningar, som erfordras för att rätta till vad som här karakteriseras

såsom ett tekniskt fel i skatteskalan för förmögenhetsskatten, äro ur fiskalisk

synpunkt av mindre betydelse åtminstone på lång sikt.

Konkreta exempel på verkningarna av beredningens förslag anföras

av länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län. Länsstyrelsen i Uppsala län

anför sålunda:

En person inom länet hade enligt vid 1946 års taxering avgiven deklaration

en enligt statsskatteförordningen återstående inkomst av 269 390 kronor (förmögenhetsdelen

ej inräknad) samt var ägare till en större förmögenhet. För

denna inkomst och förmögenhet skulle han enligt beredningens förslag få

erlägga:

inkomstskatt vid uttagning av 110 °/o av grundbeloppet .... kronor 162 510

förmögenhetsskatt ............................... . ■ ■. . >_ 200 223

eller tillhopa kronor 362 733,

d. v. s. 93 343 kronor mera än inkomsten. Härtill kommer landstingsskatt

och kommunalutskylder efter tillhopa 10 kronor per skattekrona, beräknade

å en beskattningsbar inkomst av 243 000 kronor, 24 300 kronor samt fastighetsskatt

för 985 skattekronor = 9 850 kronor. Personen i fråga skulle alltså

hava att erlägga tillhopa 396 883 kronor eller 127 493 kronor mera än inkomsten.

Härtill skall läggas skäliga levnadskostnader, som med hänsyn till

de förpliktelser, som åvila en person i hans ekonomiska ställning, icke torde

understiga 50 000 kronor. Resultatet skulle därför bli, att personen i fråga

skulle behöva förbruka av kapitalet cirka 175 000 kronor varje år. Härtill

kommer den av beredningen föreslagna uppskjutna förmögenhetsskatten, benämnd

kvarlåtenskapsskatt. Om denna i förevarande fall utslås på återstående

livslängd enligt sannolikhetskalkyl blir den årliga uppskjutna förmögenhetsskatten

— under antagande av oförändrad förmögenhet — 230 618 kronor.

Enbart årliga förmögenhetsskatten kommer alltså att uppgå till det

orimliga beloppet av 200 223 + 230 618 = 430 841 kronor.

Länsstyrelsen uttalar, att en lagstiftning som gåve till resultat att i skatt

uttoges högre belopp än inkomsten som skulle beskattas syftade icke till beskattning

utan till konfiskation. Sådan borde icke sammankopplas med taxeringen

utan göras till föremål för särskild lagstiftning med tydligt angivande

av syftemålet. Det fallet att skatterna tillhopa överstege inkomsten borde ej

få inträffa, och det borde dessutom finnas en skälig marginal för den skattskyldiges

levnadskostnader. Under förutsättning att skatteskalan för inkomstskatten

så utformades, att skattebelastningen i de olika inkomstskikten icke

bleve större än för närvarande, skulle en måttlig höjning av förmögenhetsskatten

kunna tänkas. Till förhindrande av för hög beskattning av förmögenheter

med låg avkastning, borde dock en spärr införas utan hänsyn till

förmögenhetens storlek.

Länsstyrelsen i Örebro lån åberopar följande två exempel, som hämtats

från i länet aktuella taxeringsfall:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

263

A. Förmögenhet...................... 788 600

Taxerat belopp.................... 14 620

Inkomstskatt efter 110 % .......... 3 067

Förmögenhetsskatt ................ 11 875 Skatt: 14 942

Statsskatt utöver inkomst 322

B. Förmögenhet...................... 8 185 400

Taxerat belopp.................... 239 510

Inkomstskatt efter 110 % .......... 141 328

Förmögenhetsskatt ................ 145 017 286 345

Statsskatt utöver inkomst 46 835

Länsstyrelsen anmärker särskilt att skatteskalan upprättats med utgångspunkt

från att skatten skulle inbringa 108 milj. kronor utan närmare undersökning

om verkningarna i enskilda fall av denna skatt samt att den föreslagna

reduktionsregeln icke toge nödig hänsyn till tillgångar med ringa eller

ingen avkastning.

Ur övriga yttranden må här följande återgivas.

Kammarrätten framhåller, att ägare av förmögenhet i vissa fall skulle bliva

skyldiga att erlägga mer än förmögenhetens avkastning i skatt, även om

avkastningen icke vore onormalt låg, samt anför vidare:

Kammarrätten kan icke finna en sådan beskattning skälig och måste även

uttaia sina betänkligheter beträffande verkningarna av densamma på längre

sikt. Den synes med nödvändighet leda till en konsumtion av förefintligt

kapital, så att, medan de inflytande skatterna användas till statens

löpande utgifter, skatteunderlaget minskas dels direkt genom nedgången i

förmögenhetema och dels indirekt genom minskningen i kapitaltillgången för

produktionsändamål. Att sparandet inom de högsta inkomstklasserna måste

upphöra, synes uppenbart. Att samla kapital utan att få behålla någon del

av avkastningen, kan icke vara lockande. Om avspärrningen mot utlandet

upphör, torde tillkomma en fara för kapitalflykt. Även verkningarna på möjligheten

att erhålla utländskt kapital till svenska företag torde böra beaktas,

i den mån det anses önskvärt att sådana möjligheter hållas öppna.

De anförda olägenheterna skulle naturligtvis ökas vid en höjning av den

skatteprocent, med vilken inkomstskatten uttages.

Att betydande förmögenhetsbelopp för närvarande undandragas beskattning,

påpekas i direktiven för beredningens arbete. Kammarrätten är övertygad

om att detta är riktigt och undandragandet skulle säkerligen ökas vid

högre beskattning. Om och i vad mån detta förhållande kan motverkas genom

den ifrågasatta utredningen om en förbättring av taxeringsförfarandet i

vad avser förmögenhetsuppgifterna, torde vara tvivel underkastat.

Kammarrätten inser det befogade i förslaget om skattefrihet för högst

20 000 kronor men kan dock icke underlåta att framhålla de väsentliga olägenheter

vid deklarationskontrollen, som skulle bliva en följd därav.

Statskontoret anser, att ett skattetryck, som förutsatte anlitande av förmögenhetstillgångar

för bestridande av löpande skatteutgifter, icke borde ifrågakomma,

och förklarar sig därför ej kunna dela beredningens uppfattning, att

det icke skulle vara motiverat att vid förmögenhetsskattens bestämmande

taga hänsyn till inkomstens storlek. Den av beredningen uppställda reduktionsregeln

för sådana fall, då förmögenheten icke överstege 100 000 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

och inkomsten ej 3 000 kronor hade icke förmått hindra, att förmögenhetsinkomsten

ur skattesynpunkt drabbades oproportionerligt strängt i jämförelse

med arbetsinkomsten. Att skatten i vissa lägen toge mer än 100 procent

av marginalinkomsten kunde icke vara ägnat att främja kapitalbildning och

sparande, och infördes dessutom en särskild kvarlåtenskapsskatt måste farhågorna

för skadeverkningar anses än mer befogade.

Lantbruksstgrelsen anser det vid avvägningen av förmögenhetsbeskattningen

böra iillses, att denna bleve en skatt å förmögenhetens avkastning och ej

å dess kapital. Principiellt borde således en förmögenhet, som ej lämnade

någon avkastning, ej heller beskattas. Med hänsyn härtill och den minskade

avkastningen syntes nuvarande förmögenhetsskattebelastning icke böra skärpas

Även reduktionsreglerna borde utformas med hänsyn till att endast avkastningen

borde beskattas.

öuerståthållarämbctet uttalar starka betänkligheter mot den föreslagna

förmögenhetsskatten och anför vidare:

Denna synes mindre tjäna ett rent beskallningsändamål, d. v. s. att tillföra

statsverket inkomster för täckandet av löpande behov. Snarare torde

den avse en ur sociala synpunkter sasom rättvis ansedd och folkgemenskapen

befrämjande förmögenhetsutjämning. Det kan emellertid befaras att en

sadan förmögenhetsskatt, genom fortsatt nedskärning av de större förmögenheteina

och de därur härflytande inkomsterna, småningom kommer att medföra

en så betydande minskning av skatteunderlaget, att allvarliga budgetsvårigheter

kunna uppstå, särskilt under vikande konjunkturer. Avkastningen av

en förmögenhetsskatt om sådan anses böra uttagas bör därför icke gå in i

budgeten till täckandet av löpande kostnauer utan placeras till utvidgning av

statens aifärsdrivande verksamhet.

Denna verksamhet har spänt ut över allt flera områden. Från de olika

kommunikationsverken har staten utvidgat sin rörelse till att avse utbyggandet

av vattenfall, skogsbruk och trävarurörelse, gruvdrift (såsom delägare i

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag) järntillverkning (Norrbottens järnverk),

tillverkning av tobaksvaror m. in., importköp av viner m. m. Det

svenska näringslivet är alltså en blandning av statsdrift och enskild företagsamhet

och intet synes i och för sig hindra att statsdriften ytterligare utökas

utan att därför den privata företagsamheten därigenom hämmas.

Emellertid har överståthållarämbetet redan givit uttryck åt att den föreslagna

fÖl mögenhetsskatten är av den höjd att den tillsammans med inkomsts^.

a^.?n kommer att verka nedskärande å de stora förmögenheterna och att

därför småningom kommer att ske en förskjutning i skatteunderlaget, en förskjutning

som kan medföra att den skattelättnad, som man nu velat bereda

de mindre inkomsttagarna i längden icke kan bibehållas.

I det av skattedirektören vid överståthållarämbetet avgivna särskilda yttrandet

framhalles, att det betydelsefulla vore i vad mån den skattskyldiges

avkastning av förmögenheten försloge till gäldande av statlig och kommunal

skatt samt huruvida därefter ålerstode så stor del av avkastningen, att vederbörande

kunde därå nödtorftigt livnära sig. Härefter anföres:

Om man beräknar att kapitalet avkastar 3V2 % samt att kommunalskatten

utgår efter 10 kronor för skattekrona skulle för äkta makar i ortsgrupp V

resultatet bliva följande: Vid en inkomst av 20 000 kronor (motsvarande avkastningen

å i runt tal 571 400 kronor) skulle skatterna utgå med 13 096

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

265

kronor och endast 6 964 kronor återstå för levnadskostnadernas läckande.

Var inkomsten 30 000 kronor (motsvarande ett kapital om i runt tal 857 000

kronor) blevo skatterna 22 944 kronor och återstående belopp 7 056 kronor;

av inkomstökningen å 10 000 kronor hade alltså 9 838 kronor åtgålt för skatternas

gäldande och behållningen därav blev 162 kronor. Om inkomsten av

kapital stiger till 40 000 kronor, öka skatterna med 10 273 kronor, d. v. s. vederbörande

gör en direkt förlust om 273 kronor på denna ökning av det avkomstgivande

kapitalet. I fortsättningen stiga skatterna med belopp, som alltmera

överstiger inkomstökningen. Då inkomsten uppgår till 100 000 kronor

(motsvarande i runt tal ett kapital om 2 857 000 kronor), utgå skatterna med

100 885 kronor, d. v. s. 885 kronor mera än själva inkomsten. Vid en inkomst

av kapital om 200 000 kronor, utgår skatten med 221 004 kronor, vid en inkomst

om 300 000 kronor med 344 517 kronor. Orimligheten av dylika »skattesatser»

behöver icke närmare belysas; om något existensminimum är här

icke tal. Om man vidare tänker sig, att familjen i de anförda exemplen har

minderåriga barn, ökas dess omkostnader ytterligare, men häremot svarar endast

det skattefria bidraget om 200 kronor per barn, vilket bidrag vid de större

inkomsterna är en droppe i havet jämfört med det belopp, varmed skatten

överstiger inkomsten. — Särskilt belysande äro de fall, då en skattskyldig är

skyldig erlägga skatt för förmögenhet, som vederbörande icke äger, t. ex.

eftei levande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,

tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap. Därest en

änka på detta sätt tillförsäkrats en inkomst av kapital om 200 000 kronor,

skulle hon för närvarande därav fått behålla i runt tal 20 000 kronor. Efter

beredningens förslag skulle hon nödgas i årlig skatt betala 221 000 kronor,

d. v s. 21 000 kronor mera än inkomsten. Då änkan icke äger disponera kapila''beloppet

för att gälda skatten återstår väl då för henne icke annat än att

avsäga sig legatet samt att söka understöd för att uppehålla livet.

I fortsättningen framhåller skattedirektören, att så länge man överhuvud

taget ville tala om en beskattning en förutsättning härför måste vara — bortsett

från av nödläge framkallade särskilda engångsskatter —■ att de i skatt

inflytande bidragen kunde beräknas bliva något så när kontinuerliga och

helst ökande på grund av stegrat skatteunderlag. Åtgärder däremot vilka ginge

ut på en kontinuerlig minskning av skatteunderlaget eller viss del därav, hade

intet att skaffa med begreppet beskattning utan utgjorde indragning (konfiskation)

av egendom. Förmögenhetsskatt vore en skatt som visserligen hade

förmögenheten till skattenorm men som skulle betalas av förmögenhetens

avkastning. Förmögenheten som sådan, vars skattekraft beredningen velat

träffa, ägde ingen skattekraft, om detta ord toges i sin verkliga betydelse.

Därför vilade beredningens förslag — därest man ville betrakta det som ett

förslag till beskattning — på en från början oriktig grund.

Slutligen anför skattedirektören, att en jämförelse mellan beskattningen av

förmögenhetsinkomst å ena sidan samt beskattningen av annan inkomst å

andra sidan visade att förmögenhetsinkomsten genom skattestegringarna undergått

kraftigare beskärningar än arbetsinkomsten och icke tvärtom, som

beredningen påstått, samt att den av beredningen föreslagna rätt krångliga

reduktionsregeln vid smärre förmögenheter icke uppfyllde rimliga anspråk å

en begränsning av de belopp staten kunde i beskattningsform uttaga av de

skattskyldiga. Reduktionsregeln måste, på sätt hittills varit fallet, baseras å

förmögenhetens avkastning, om densamma skulle ha verklig innebörd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, som finner de i Anderssons och Sundéns

reservation uttalade synpunkterna på förmögenhetsbeskattningens avvägning

beaktansvärda, anser det stötande att avkastningen av ett kapital under vissa

förhållanden icke försloge till skattens gäldande. I stället för att vidtaga åtgärder

för belastande av skattedragarna genom ett extremt uppdrivande av

skattesatserna å förmögenheter, vilka i det ojämförligt stora flertalet fall lojalt

uppgivits, vore det framför allt lämpligt att söka utvägar för att råda bot

på det missförhållandet att betydande förmögenhetsbelopp undandroges beskattning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser det icke motiverat att av förmögenheterna

uttaga ett ökat skattebelopp samt att en skärpning av förmögenhetsskatten

i den ifrågasatta utsträckningen skulle förhindra kapitalbildning. Då

förmögenhetsskatten borde betraktas som en skatt på förmögenhetsavkastningen,

borde under alla förhållanden en begränsning av skattetrycket ske,

så att kapitalet icke behövde tagas i anspråk för skattens gäldande, varför en

reduktionsregel liknande den nu gällande borde finnas. Länsstyrelsen åberopar

de av reservanterna i beredningen anförda skälen (se betänkandet s. 285

—287) samt erinrar i samband härmed om en av professor C. E. Quensel

gjord utredning, enligt vilken under åren 1939—1945 det taxerade beloppet

stigit med 62 procent och det beskattningsbara beloppet med 98 procent,

varemot den totala förmögenheten under samma tid ökats med 19 procent

och förmögenheter över 20 000 kronor med endast 10 procent.

Länsstyrelsen i Kalmar lån förklarar sig hysa mycket stark tvekan om det

tillrådliga i att giva skatteskalan den skärpa som beredningen tänkt sig. I

olika sammanhang hade framhållits vikten av frivilligt sparande, och den

samhälleliga betydelsen härav kunde icke nog kraftigt betonas. Det måste

under sådana förhållanden närmast anses vara inkonsekvent att av de medborgare,

som genom återhållsamhet i sin konsumtion lyckats göra besparingar,

fordra skatt å dessa besparingar av sådan storlek, som man i förslaget

tänkt sig. Visserligen kunde förslaget sägas uppmuntra sparandet i vad detta

begränsade sig till 20 000 kronor, men sparandet måste ur samhällets synpunkt

anses ha lika stort värde alldeles oavsett det förmögenhetsläge, i vilket

spararen befunne sig. För övrigt tedde det sig som en anomali, att skatteskalan

utformats på sådant sätt att den som förfogade över en förmögenhet

på 500 000 kronor finge mera kvar att leva på än den, vars förmögenhet

överstege nämnda belopp, förutsatt att förmögenheterna lämnade procentuellt

samma avkastning.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att den nuvarande kombinerade

inkomst- och förmögenhetsskatten — vilken i många fall uppgått till mer än

100 procent av avkastningen — under senare år utan tvivel haft ogynnsamma

verkningar ur sparsynpunkt. Med hänsyn till att värnskatten förklarats vara

av tillfällig natur och de skattskyldiga därför ingivits förhoppning om lättnad

i den skärpta skattebördan torde emellertid denna skattebelastning icke

ha medfört så ogynnsamma verkningar som måste bliva en följd av den

ständiga och i vissa fall ökade skattebelastning, vilken den föreslagna för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

267

mögenhetsskatten innebure. Även om förslaget icke uteslöte en viss kapitalbildning

hos småspararna, korame säkerligen näringslivets kapitalförsörjning

icke i nämnvärt bättre läge. För den industriella utvecklingen vore nämligen

tillgången på riskvilligt kapital av avgörande betydelse, och detta kapital inflöte

till mycket ringa del från småspararna. Förmögenheten vore enligt

svensk skatterätt beskattningsnorm men icke skattekälla och jämförelse borde

därför ej — som enligt beredningen — göras mellan förmögenheter å ena

sidan och arbetsinkomster å den andra utan man borde med varandra jämföra

i vad gällde skattetrycket ren förmögenhetsinkomst, å ena sidan, och ren

arbetsinkomst, å andra sidan. Vid sådan jämförelse hade förmögenhetsinkomsterna

genom skattestegringarna undergått kraftigare försämringar än arbetsinkomsterna

(se tabell å s. 285 i betänkandet).

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att progressiviteten i förmögenhetsbeskattningen

borde avvägas på sådant sätt, att skattskyldig i samma mån som

förmögenheten ökades finge under förutsättning av lika räntabilitet behålla

ett proportionsvis avsevärt större belopp än enligt förslaget. Länsstyrelsen

framhåller, att en permanent skärpt förmögenhetsskatt och kvarlåtenskapsskatt

kunde komma att medföra svåröverskådliga konsekvenser och att en

skattebelastning som vore så stor, att den medförde en fortgående minskning

av förmögenheten genom att skälig del av avkastningen ej kunde disponeras

av förmögenhetens ägare sedan skatteutgifterna bestritts, överstege förmögenhetens

skattekraft. Länsstyrelsen fortsätter:

Länsstyrelsen vill ytterligare framhålla, att det hårda skattetrycket på något

större inkomster och förmögenhet kan befaras minska tillgången på riskvilligt

kapital. Enligt vad länsstyrelsens erfarenhet ger vid handen placeras

redan nu stora förmögenheter, huvudsakligen av skatteskal, i försäkringar av

olika slag. Rörelseidkare teckna numera i stor utsträckning pensionsförsäkringar

för egen räkning. Tidigare torde det ha varit vanligt, att rörelseidkare

investerat ledigt kapital i eget företag eller genom utlåning eller aktieförvärv

i andra företag för att på detta sätt bilda ett kapital, vars ränteavkastning

skulle utgöra ålderspension. Länsstyrelsen vill här även framhålla, att en tendens

till placering av kapital i konstföremål, antikviteter och dylikt förefinnes.

Genomföres en förmögenhetsbeskattning enligt beredningens förslag torde

denna tendens förstärkas. Kan en skattskyldig —--ej räkna med större

behållen avkastning än 318 kronor på ett kapital av 100 000 kronor i förmögenhetsläge

300 000 kronor till 400 000 kronor (avkastning 3 procent; kommunal

utdebitering 12: 65), lärer han knappast anse denna inkomst tillräcklig.

Placerar han kapitalet i konstföremål och dylikt erhåller han visserligen

ingen som helst årlig avkastning men kan räkna med att tillgångarna stiga

i värde och detta ej endast om penningvärdet skulle nedgå samt att den vinst

han kan erhålla härigenom blir skattefri, om han behåller tillgången i sin

ägo tillräckligt lång tid.

Länsstyrelsen i Kristianstads län, som ansluter sig till reservanternas förslag,

åberopar i huvudsak de av reservanterna anförda skälen och framhåller

i övrigt att de av beredningen föreslagna åtgärderna enligt vad som framginge

av förslaget till jämkningsregel och skatteskalor tydligen åsyftade andra

ändamål än ren skattläggning. Skattelagstiftningen hade hittills haft till uppgift

att rätt fördela skatter till bestridande av statsutgifterna, och åtgärder

opaginerad Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

avseende jämnare fördelning eller begränsning av förmögenheterna borde

falla utanför dess ram. Beredningen hade bort närmare undersöka de föreslagna

åtgärdernas inverkan på sparviljan lios befolkningen. Det frivilliga

sparandet vore av utomordentlig betydelse för det allmänna och i dessa tider,

då tal fördes om inflation, borde staten vara särskilt intresserad av att

pengar undandrages konsumtion. Staten borde icke i skattelagstiftningen eller

annorledes vidtaga åtgärder, som omöjliggjorde eller minskade sparandet. I

så fall hade mycket av värde för samhällslivet gått förlorat.

Jämväl länsstyrelserna i Hallands och Värmlands län ansluta sig till vad

reservanterna i beredningen anfört.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Länsstyrelsen har icke kunnat undgå att tveka om lämpligheten av den

skärpta beskattning, som förslaget i denna del innebär. Därvid har den meningen

stadgats, att om möjligheterna till skatter från inkomst och förmögenhet^

skola så finkammas, som beredningen synes anse nödvändigt, hör

även såsom alternativ frågan om engångsbeskattning å förmögenheten ytterligare

övervägas. Då kritikerna anmärka mot beredningens förslag om förmögenhetsskatt,

att detta innebär en obehörig konfiskation, kan genomförandet

av föreslagna förmögenhetsbeskattning befaras leda till årligen upprepad

irritation. Direkta skadeverkningar torde även riskeras genom en så höggradig

skärpning av skatten å förmögenhet och dess avkastning. Den uppmuntrar

till förbrukning av kapital och ökad konsumtion samt motverkar på ett

olyckligt sätt sparvilja och kapitalbildning. Med hänsyn till det penningpolitiska

läge som nu råder och måhända kan komma att länge bestå torde det

vara statsmakterna angeläget att befrämja åtgärder, som verka stimulerande

i rakt motsatt riktning mot vad en dylik skattehöjning inbjuder till. De varningar

mot den höjda förmögenhetsbeskattningen, som under diskussionen

i denna fråga i press och vid möten uttalats, torde icke böra lämnas obeaktade.

Länsstyrelsen förklarar sig icke heller övertygad om lämpligheten av att

hittillsvarande redovisning till taxering av förmögenhet under 20 000 kronor

finge försvinna. Länsstyrelsen anför härom:

Genom att uppgifterna i deklaration om förmögenhet under 20 000 kronor

mista aktuell betydelse komma de säkerligen att vårdslösas av deklaranterna.

Visserligen skulle uppgiftsskyldighet föreligga även för sådan mindre

förmögenhet och ansvarsbestämmelse för oriktig uppgift om förmögenhet,

vilken skolat i deklaration upptagas, har ju föreslagits införd i taxeringsförordningen

141 § 3 mom. Men beredningen förutsätter själv (s. 184) av

särskild hänsyn till de förmögenhetsstatistiska synpunkterna, att dessa uppgifter

om mindre förmögenheter »komma antagligen att vara mera osäkra

än förut» och att det icke kan påräknas, att taxeringsmyndigheterna i någon

större utsträckning komma att efter anmaning införda uppgifter om förmögenheten

i andra fall än då dessa uppgifter anses få betydelse för taxeringen.

Det torde från taxeringssynpunkt stå klart, att eu sammanställning av förmögenhetsförändringen

med beräknad levnadskostnad och inkomstredovisning

—- den må kallas kontantkalkyl eller »rävsax» — varit av största betydelse

särskilt för taxeringskontroll å jordbrukare och mindre rörelseidkare

samt att föreslagna omläggningen skulle medföra att sådan kontroll förlorar

det mesta av sin vikt. På grund härav finner länsstyrelsen det beklagligt, om

hittillsvarande redovisning av förmögenhetsbelopp “under 20 000 kronor till

effektiv taxering skulle upphöra. För den skattskyldige torde skatten å för
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 212.

269

mögenhetsdel, beräknad såsom hittills, vara av ringa ekonomisk vikt. Men

även med en än mindre bråkdel av förmögenheten, exempelvis Viooo, skulle

själva metoden kunna alltjämt bereda en kontrollmöjlighet, som erfarenhetsmässigt

får betecknas som nödvändig att bevara. Länsstyrelsen anser sig

därför nödgad att i princip avstyrka nu förevarande omläggning och i stället

yrka på att även förmögenhet under 20 000 kronor i någon form blir beskattad.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län däremot — som i övrigt ansluter sig till

reservanterna i beredningen — ifrågasätter höjande av undre gränsen för

skatteplikten till 30 000 kronor. Länsstyrelsen anför:

För en dylik lättnad i beskattningen av mindre förmögenheter talar bland

annat angelägenheten att uppmuntra sparandet. Ett annat skäl som bör tillmätas

stor betydelse är också, att ett stort antal fastigheter, såväl jordbruksfastigheter

som bostadsegnahem, ligga i värdegruppen mellan 20 och 30

tusen kronor. Ägarna till dylika fastigheter ha — ofta genom ett helt livs

strävsamma arbete — lyckats bliva skuldfria på sina gårdar. För många har

just detta mål varit drivfjädern i tillvaron. Det måste då te sig olämpligt om

de skulle straffas för sin omtanke genom att avkrävas en särskild förmögenhetsskatt.

Att så skett tidigare är intet försvar för åtgärden i och för sig. Givetvis

kan man med samma argument motivera även ännu längre syftande

lättnader i förmögenhetsbeskattningen, men vid högre förmögenhetsbelopp

försvagas i någon mån intrycket av, att välståndet skapats uteslutande genom

egna händers arbete.

I detta sammanhang vill länsstyrelsen påpeka, att fastighetstaxeringsvärden

— särskilt å jordbruksfastighet -— icke äro exakta mätare på ägarens

förmögenhetsställning. Dessa värden fastställas att gälla för perioder av i

regel fem år, och vid de återkommande taxeringarna kunna avsevärda variationer

förekomma i de åsatta värdena. Sådana variationer orsakas stundom

av förändringar till det bättre eller sämre på fastigheten i fråga, men kunna

även bero på ändringar i taxeringsbestämmelserna eller i den praxis som

tillämpas av taxeringsmyndigheterna. Ändringen i taxeringshänseende motsvaras

sålunda icke alltid av en faktisk värdeförändring hos objektet. I den

män dylika förändringar ha sin grund i konjunktursvängningar och fluktuationer

i penningvärdet äro de givetvis principiellt likställda med variationer

i värden på andra ägodelar. Men när de bero av en strängare eller mildare

tillämpning av taxeringstekniska regler, utgöra de tecken på en svaghet hos

fastighetstaxeringsvärdena som rättvisande underlag för beskattningen. Genom

det anlörda har länsstyrelsen velat visa, att fastighetstaxeringsvärdena

icke vid varje tidpunkt äro tillförlitliga förmögenhctsmätare. Vetskapen härom

bör mana till en viss försiktighet när det gäller att skärpa beskattningen

på förmögenheter, vari fastighetsvärden ingå.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter om icke hänsyn till de synpunkter

i fråga om storleksordningen av varaktiga jordbruksenheter, som

lagts till grund för det på Kungl. Maj ds prövning beroende rationaliseringsprogrammet,

borde motivera ett övervägande om ej skattepliktsgränsen borde

något böjas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser skatteskalan böra reduceras på

sådant siitt att i förmögenhetsskatt icke komme att uttagas mera än tidigare.

Länsstyrelsen i Jämtlands län förordar eu generell reduktionsregel med

hänsyn till avkastningen, som verkade oavsett förmögenhetens storlek, samt

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj-.ts proposition nr 212.

ifrågasätter med hänsyn till penningvärdets fall höjning av den föreslagna

nedre gränsen för skattepliktens inträdande till exempelvis 25 000 kronor.

Beträffande mindre jordbruk, vars avkastning till så betydande del vore att

betrakta såsom inkomst av arbete, samt även beträffande andra näringsgrenar,

där rörelsen vore av mindre omfattning, syntes den föreslagna 20 000- kronorsgränsen uppenbarligen vara för låg. En högre gräns skulle även

gynna småspararna.

Lantbrukets företrädare ha — i den mån de överhuvud taget berört

förevarande fråga — samtliga avstyrkt den föreslagna förmögenhetsbeskattningen.

Lantbruk sförbundet anför:

I det föreliggande förslaget har det av sänkningen av inkomstskatten i de

lägre och medelhöga inkomstklasserna förorsakade inkomstbortfallet i alltför

stor omfattning kompenserats genom en skärpning av förmögenhetsbeskattningen,

varvid även de förmögenheter drabbats, som erfordras för genomförandet

av en önskvärd rationalisering av jordbruksdriften. Att detta

medför en ökad belastning för de stora jordbruken är uppenbart. Genom att

förmögenheter på upp till 20 000 kronor undantagas från förmögenhetsbeskattning,

uppkommer å andra sidan en lindring för de mindre jordbruken

med små förmögenheter. Den höjning av kapitalbeloppen i jordbruket, som

blir en följd av den förut antydda utvecklingen, vilken bör motsvaras av en

höjning av jordbrukarnas eget kapital, torde dock medföra, att de medelstora

jordbruken, som representera en ur olika synpunkter önskvärd storleksklass,

i stor omfattning erhålla en mera kännbar förmögenhetsbeskattning

än enligt nu gällande regler. Skattetrycket blir vidare enligt förslaget

icke oväsentligt tyngre för jordbrukare än för andra skattskyldiga i samma

inkomstläge på grund av att den skärpta kapitalbeskattningen drabbar det

i jordbruket investerade kapitalet, som med nödvändighet måste vara relativt

stort. För jordbruket såsom näring är en övervältring av skattebördan

från inkomster till förmögenheter på grund av jordbrukets stora kapitalbehov

och låga förräntningsprocent ägnad att väcka allvarliga betänkligheter.

En dylik beskattning får för jordbruket karaktären av en beskattning av

själva det nödvändiga produktionsmedlet och kan, icke minst under en

ogynnsam konjunkturutveckling, få för jordbruksnäringen ödesdigra följder.

En annan konsekvens av det sätt, varpå skattetrycket fördelats på inkomster

och förmögenheter, är den skillnad i beskattningshänseende, som

otvivelaktigt kommer att uppstå mellan olika sätt att sörja för barnens framtid.

En familjeförsörjare, som i detta syfte ger sina barn en dyrbar utbildning,

exempelvis i form av universitetsstudier, drabbas icke på grund av en

dylik »investering» av några särskilda skattekonsekvenser. Om han i stället

vill använda ett mot dessa utbildningskostnader svarande belopp till att underlätta

för barnen att etablera sig såsom företagare, så skulle detta enligt

förslaget medföra mycket avsevärda avbränningar i form av förmögenhetsoch

kvarlåtenskapsskatt. Vid bedömandet av denna olikhet bör även tagas

i betraktande den skillnad, som består däri, att i det första fallet barnens

framtid i regel tryggas effektivare än i det senare, därigenom att tjänstemän

och andra löntagare icke behöva erlägga skatt för den del av inkomsten, som

avses för pensionering, medan däremot sådana avsättningar, varmed självständiga

företagare i regel söka sörja för sin ålderdom, bli föremål för såväl

inkomst- som förmögenhetsbeskattning.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

271

I övrigt framhåller lantbruksförbundet, att förslagets genomförande skulle

komma att medföra, att hela det i landet tillgängliga riskbärande och riskvilliga

enskilda kapitalet komme att starkt minskas, varför nya investeringar

och ny företagsamhet från enskilda personers eller företags sida icke kunde

påräknas i den utsträckning som tidigare förekommit. Det vore ett allvarligt

och oroväckande förhållande, att beredningen icke ägnat en tanke åt vad

som skulle sättas i stället för de uteblivna investeringarna. Det låge nära till

hands att antaga, att investeringsverksamheten avsåges skola överflyttas till

staten och att den privata verksamheten i allt större utsträckning skulle ersättas

med statsdrift. En dylik »socialisering skattevägen» ansåge förbundet

icke önskvärd och gagnelig för landets näringsliv i dess helhet eller för de

intressen, som förbundet närmast hade att företräda.

Lantbruksstyrelsen anser det vid avvägningen av förmögenhetsbeskattningen

böra tillses, att denna bleve en skatt å förmögenhetens avkastning och

ej å dess kapital. Principiellt borde således en förmögenhet, som ej lämnade

någon avkastning, ej heller beskattas. Med hänsyn härtill och den minskade

avkastningen syntes nuvarande förmögenhetsskattebelastning icke böra skärpas.

Även reduktionsreglerna borde utformas med hänsyn till att endast avkastningen

borde beskattas.

Näringsorganisationerna ha också samtliga avstyrkt beredningens

förslag till förmögenhetsbeskattning.

Enligt näringslivets skattedelegation vore det felaktigt att betrakta inkomstskatten

och förmögenhetsskatten såsom från varandra så fristående att

intet avseende skulle fästas vid den sammanräknade skattens storlek i förhållande

till den skattepliktiga inkomsten. Inkomstskatten drabbade ju även

förmögenhetens avkastning och skärpningen därav för de högre inkomstskikten

medförde ökad belastning av förmögenheterna, eftersom de högre

inkomsterna regelmässigt i större eller mindre utsträckning utgjorde inkomst

av förmögenhet i en eller annan form. Skärpningen av skatten å de högre

inkomsterna utgjorde därför — tvärtemot vad beredningen antagit — ett

bärande skäl för förmögenhetsskattens sänkning. Principiellt hade förmögenheten

hittills endast varit beskattningsnorm och ett avsteg från denna

princip borde alltjämt få förekomma endast rent tillfälligt i extrema undantagsfall.

— Realiter utgjordes förmögenheterna i stor utsträckning, särskilt

de medelstora och större, av värdet av produktionsmedel investerade i förvärvskällorna

fastighet och rörelse och icke som beredningen syntes ha antagit

av banktillgodohavanden och värdehandlingar, vilka gåve viss ränta

eller utdelning. Värdet å nämnda produktionsmedel kunde vara starkt växlande,

dels från tid till annan på grund av konjunktursvängningar och läget

i övrigt å världsmarknaden och dels i måhända än högre grad på grund av

sättet för deras utnyttjande. En tillgång, som vid rationellt utnyttjande fått

ett betydande värde, kunde genom att övergå i oskickliga händer starkt förlora

i värde och kanske till och med bli värdelös. Om skatterna tillätes stiga

till sådan höjd att den skattskyldige trots inskränkning i den egna konsumtio
-

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

nen nödgades tillgripa förmögenheten för skattebetalning, innebure detta,

vare sig fråga vore om en fastighetsägare eller jordbrukare, en industriidkare

eller hantverkare, en grosshandlare eller detaljhandlare, att han tvingades att

för konsumtionsändamål förbruka medel som rätteligen skolat användas för

underhåll eller förnyelse av de produktionstillgångar, som vore nödvändiga

för hans näringsverksamhet eller för nyanskaffning av lager eller andra rörelsemedel.

Som en allmängiltig regel torde gälla, att ju högre den taxerade

inkomsten vore, desto större sannolikhet förelåge för att den icke i sin helhet

utgjordes av ren arbetsinkomst utan jämväl av förmögenhetsavkaslning

samt att inkomst, som uteslutande utgjordes av förmögenhetsavkastning, i

regel åtnjötes av en skattskyldig, som på grund av minderårighet, ålderdom

eller sjukdom saknade arbetsförmåga.

Till utredning om den sammanlagda skattebörda det föreslagna skattesystemet

skulle medföra i de individuella fallen — någon sådan utredning

hade icke förebragts av beredningen — åberopar skattedelegationen en tabell

med exempel på denna sammanlagda skattebörda (jfr bihang 2, bil. 3).

Om denna tabell anför delegationen:

Av tabellen framgår, att om förmögenheten uppgår till 300 000 kronor och

avkastningen efter 2,5 °/o sålunda till 7 500 kronor, får den skattskyldige behålla

3 281 kronor. Uppgår förmögenheten till 1 milj. kronor och avkastningen

till 25 000 kronor får den skattskyldige därav behålla 1 946 kronor eller

således mindre, än om förmögenheten allenast utgjort 300 000 kronor, och

uppgår förmögenheten till 2 miljoner kronor och avkastningen till 50 000

kronor, blir resultatet att skatterna överstiga inkomsten med 4 217 kronor.

Vid 3 % förräntning, som icke med nuvarande ränteläge kan anses såsom

särskilt iåg, får den skattskyldige behålla, om förmögenheten utgör 300 000

kronor och avkastningen således 9 000 kronor ett belopp av 4 397 kronor,

om förmögenheten utgör 1 milj. kronor och avkastningen 30 000 kronor,

uppgår den behållna inkomsten till 4 484 kronor och om förmögenheten utgör

3 miljoner kronor och avkastningen 90,000 kronor, överstiga skatterna inkomsten

med 7 013 kronor. Eftersom någon spärregel, innebärande att det

sammanlagda skattebeloppet icke i något fall tillätes stiga utöver viss skälig

del av inkomsten, icke ingår i det föreslagna skattesystemet, leder detta till

dylika orimliga resultat. Behovet av en sådan spärregel är under alla förhållanden

ofrånkomligt.

I tabellen upptagas även vissa exempel på beskattningens verkningar vid

blandad inkomst. Enligt dessa får bl. a. en skattskyldig med en inkomst av

25 000 kronor och en förmögenhet av 300 000 kronor behålla 14 546 kronor

av sin inkomst, en skattskyldig med en inkomst av 50 000 kronor och en förmögenhet

av 1 000 000 kronor 13 783 kronor samt en skattskyldig med en

inkomst av 200 000 kronor och en förmögenhet å 3 000 000 kronor 27 852

kronor.

Vidare åberopar skattedelegationen tabeller över marginalskattesatser för

förmögenhetsinkomst som tillkommer utöver viss föreliggande arbetsinkomst,

därav en återgives här nedan.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

273

3 % avkastning.

Gift. Ortsgrupp V. Kommunalskatt 10 kr. Statlig inkomstskatt 110 %.

j Arbets- inkomst

Skatt å

arbets- inkomst

D:o

i %

Skatt

å in- komst- ökning

i

Förmögenhet1

100 000

Förmögenhet1

300 000

Förmögenhet1

500 000

Förmögenhet1

1000 000

K £

P i

t a

1 i n k

o m

s t

3 000

9 000

15 000

1

30 000

Tillkommande skatt å förmögenhet och kapitalinkomst

i kr. och %

Kr.

Kr.

%

%

Kr.

%»

Kr.

%3

%*

Kr.

%*

%4

Kr.

% *

% 4

1

1 10 000

1 784

18

1332

44

6 010

67

78

12 270

82

104

28 863

96

in

20 000

5131

26

33

1810

60

7 289

81

91

13 865

92

no

31086

104

115

30 000

9 836

33

47

1968

66

7 665

85

95

14 538

97

1151

32 331

108

119

40 Öl 10

14 966

37

51

2117

71

8 056

90

99

15 226

102

120

33157

in

120

50 000

20 537

41

56

2 265

76

8 435

94

103

15 605

104

120:

34 031

113

123

100 000

51 777

52

62

2 414

80

8 882

99

108

16 382

109

125

35 791

119

129

200 000

120 468

60

69

2 562

85

9 326

104

113

17 090

114

129

36 664

122

130

Beträffande den här återgivna tabellen anför delegationen:

Man kan ur tabellen sålunda utläsa, att en skattskyldig med en arbetsinkomst

av 20 000 kronor har att erlägga 26 procent därav i skatt och att skatten

på den del av inkomsten, som ligger mellan 10 och 20 000 kronor, utgår

efter 33 procent eller med V3 av inkomsten. Tillika framgår av tabellen, att

om eu skattskyldig med denna arbetsinkomst härutöver äger en förmögenhet

å 100 000 kronor, förräntad efter 3 procent, som sålunda avkastar 3 000 kronor,

utgår skatten å dessa 3 000 kronor efter 60 procent. Han får av sistnämnda

inkomst behålla 1 190 kronor. Uppgår förmögenheten till 300 000

kronor och avkastningen till 9 000 kronor, utgår skatten å dessa 9 000 kronor

med 81 procent eller 7 289 kronor, därvid skatterna å kapitalinkomsten, i vad

denna överstiger 3 000 kronor, utgå efter 91 procent. Skulle förmögenheten

uppgå till 500 000 kronor, utgår skatterna å avkastningen därå, 15 000 kronor,

efter 92 procent och skatterna å denna kapitalavkastning, i vad den överstiger

9 000 kronor, efter 110 procent. På denna kapitalinkomst å 6 000 kronor

belöpa sig skatterna till 6 576 kronor (13 865—7 289).

Skattedelegationen påpekar, att för en skattskyldig med 10 000 kronors

arbetsinkomst och däröver förmögenhetsavkastningen i betydande utsträckning

reducerades av skatten och att innehav av förmögenhet icke sällan föranledde

minskning av hans behållna arbetsinkomst, vilket uppenbarligen

måste verka hämmande på sparviljan.

Delegationen har även i tabeller belyst den beskattning, som under olika

förutsättningar drabbar nysparat kapital och dess avkastning. Beträffande

läget vid en antagen förräntning av 3 procent (se följande tabell) anför delegationen:
1

Förmögenheten förutsattes utgöra den skattskyldiges enskilda egendom.

2 Skatt å ökningen av inkomsten i förhällande till närmast lägre inkomst i tabellen, uttryckt

i % av inkomstökningen.

3 Skatt å kapitalinkomst och förmögenhet uttryckt i % av kapitalinkomsten under förutsättning

att arbetsinkomsten lägges i botten.

4 Skatt å ökningen av kapitalinkomsten och förmögenheten i förhållande till närmast lägre

kapitalinkomst och förmögenhet i tabellen, uttryckt i % av inkomstökningen.

Bihang till riksdagens protokoll t!l''iT. 1 samt. Nr 2/2.

18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274 Kungl. Maj.ts proposition nr 212

3 % avkastning.

Beskatt-

ningsbar

inkomst

Ursprunglig

t ö r m

g e n h e

t

0—20 000

20 000—

100 000

100 000- 150 000

150 000—

200 000

200000—

300 000

300 000

och däröver

%

%

%

*

%

%

1000

21

41

54

61

71

81

■z 000

22

42

55

62

72

82

3 000

24

44

57

64

74

84

4 000

26

46

59

66

76

86

6 000

28

48

61

68

78

88

8 000

BO

50

63

70

80

90

10 000

34

54

67

74

84

94

12 000

38

58

71

78

88

98

14 000

42

62

75

82

92

102

16 000

46

66

79

86

96

106

20000

50

70

83

90

100

110

30 000

55

75

88

95

105

115

40 000

60

80

93

100

no

120

60 000

64

84

98

104

114

124

100 000

69

89

103

109

119

129

200 000

73

93

106

| 113

123

133 ;

Om den skattskyldige med en beskattningsbar inkomst av 4 000 kronor

skulle spara 333 kronor och därå erhålla en avkastning efter 3 procent med

10 kronor, får han, om han tidigare haft en förmögenhet å 20 000 kronor, av

denna avkastning behålla 5 kronor 40 öre. En skattskyldig, som åtnjuter en

beskattningsbar inkomst av 40 000 kronor och äger en förmögenhet av

150 000 kronor, får icke behålla någon del av avkastningen å nysparat kapital,

även om det förräntas efter 3 procent. En person med en beskattningsbar

inkomst av 200 000 kronor och en förmögenhet av 300 000 kronor kan, om

han sparar 4 000 kronor och förräntar dessa efter 3 procent så att avkastningen

uppgår till 120 kronor, genom denna fördelaktigare placering nedbringa

förlusten genom nysparandet till 40 kronor.

Härefter framhåller skattedelegationen, att om underhåll, förnyelse, modernisering

och utökning av produktionstillgångar eftersattes, reducerades i

motsvarande mån förutsättningarna för en höjning av vår levnadsstandard,

och bleve ett sådant eftersättande mera allmänt, kunde det till och med leda

till en sänkning av den redan uppnådda standarden. Vidare anför delegationen:
Då

en icke ringa del av det riskvilliga kapital, varav näringslivet i främsta

rummet är i behov, tidigare torde ha utgjort sparmedel från skattskyldiga

med medelstor eller högre arbetsinkomst, kommer utan tvivel enbart den föreslagna

skärpta beskattningen av ren arbetsinkomst att i längden medföra

icke önskvärda verkningar i fråga om näringslivets kapitalförsörjning.

Dessa verkningar accentueras emellertid genom den föreslagna skalan för

den årliga förmögenhetsskatten i så hög grad, att de måste befaras få ett

starkt hämmande inflytande på vårt näringsliv och den ekonomiska utvecklingen

här i riket. De skattskyldiga torde i stor utsträckning icke komma att

vinnlägga sig om att genom hög arbetsintensitet och sparande öka sin förmögenhet,

när---avkastningen å det nysparade kapitalet icke ens för
slår

till gäldande av den skatteökning, varmed de ha att räkna. När avkastningen

å det nysparade kapitalet år efter år tages i anspråk för skattebetalning,

måste viljan till sparande väsentligt förminskas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

275

Kiingl. Mcij.ts proposition nr 212.

Följderna härav lör näringslivets del framstå såsom mest påtagliga i de

fall, då den skattskyldiges förmögenhet är direkt investerad i produktionsmedel,

erforderliga för en av honom personligen bedriven näringsverksamhet.

Även om den efter skatternas erläggande och den skattskyldiges personliga

konsumtion återstående inkomsten skulle förslå till underhåll och nödtorftig

förnyelse av produktionsmedlen, medför den minskade möjligheten och villigheten

till sparande icke blott att utökning av produktionsmedlen utan även

önskvärd rationalisering därav äventyras. Detta gäller saväl beträffande jordbruk

som annan verksamhet.--- o

Då bolagen på grund av det minskade sparandet på enskilt håll icke i samma

utsträckning som hittills kunna påräkna kapitaltillskott utifrån och möjlighet

till kapitalbildning inom bolagen beskäres, måste följden även för

dessa företag bliva en reducerad framstegstakt.---

Den kombinerade skatten har under senare år utan tvivel medfört vissa

ogynnsamma verkningar ur sparsynpunkt. Med hänsyn till att värnskatten

förklarats vara av tillfällig natur och de skattskyldiga därför hyst förhoppning

om en lättnad i den abnorma skattebördan, torde emellertid denna

icke ha medfört på långt när så ogynnsamma verkningar i detta hänseende,

som en permanent skattebelastning av samma tyngd skulle medföra. Den

årliga permanenta skattebelastningen enligt beredningens förslag blir emellertid,

på sätt de verkställda beräkningarna utvisa, i stor utsträckning än

i yngre än den som varit gällande under senare år. Härjämte bör beaktas, att

verkningarna av marginalskattesatserna även såvitt angår avkastningen å

nysparat kapital och den å detta kapital utgående förmögenhetsskatten med

större tydlighet träda i dagen för den skattskyldige, då beredningens skattesystem

tillämpas, än då skatten uttagits enligt det gällande kombinerade

svstemet.

Även om beredningens förslag icke skulle hindra en viss kapitalbildning

hos småsparama, komme näringslivets kapitalförsörjning icke därigenom i

nämnvärt bättre läge. För den industriella utvecklingen är tillgången på riskvilligt

kapital av avgörande betydelse och detta kapital inflyter till en myc

ket ringa del från småspararna.

Sedan skattedelegationen ytterligare anfört, att den hårda skattebelastningen

i de medelstora och högre inkomstskikten samt å förmögenhet medförde

ogynnsamma verkningar å skatteunderlaget, varför på längre sikt skärpningen

av förmögenhetsskatten icke komme att gagna det statsfinansiella

intresset, anför delegationen:

Att vid sidan av den inkomstskatteskala beredningen föreslår i längden

uttaga någon årlig förmögenhetsskatt är enligt vår mening knappast möjligt,

om man vill undvika en tillbakagång av den ekonomiska utvecklingen i landet.

En bestående inkomstbeskattning av sådan höjd å produktionsmedlens

avkastning, som av beredningen föreslås, gör varje ytterligare belastning å

dessa produktionsmedel genom en särskild förmögenhetsskatt orimlig.

Om nedsättningen av inkomstskatteskalan bleve så obetydlig, att skattebördan

begränsas till den som år 1941 åvilade de skattskyldiga, är det även

tvivelaktigt, huruvida i längden någon förmögenhetsskatt vid sidan därav

rimligen kan uttagas.

Beträffande frågan om reduklionsregel vid onormalt låg avkastning av förmögenhet

framhåller skattedelegationen att ett system, enligt vilket förmögenheten

måste tagas i anspråk för skattebetalning, motverkade åtgärder i

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

konjunkturutjämnande syfte samt att behovet av en reduktionsregel vore

mera framträdande då förmögenhetsskatten i sin helhet uttoges i form av

helt fristående skatt än då en del av skatten utginge i form av en kombinerad

inkomst- och förmögenhetsskatt. Vidare anför delegationen:

Utgångspunkten för reduktionsregelns utformning har varit och bör rimligen

alltjämt vara, att förmögenhetsskatten sättes i viss relation till den inkomst,

som står till den skattskyldiges förfogande för skattebetalning. Att

på sätt beredningen föreslår sätta skatten i relation till den sammanräknade

nettoinkomsten skulle innebära åsidosättande av elementära logiska regler.

Av nettoinkomsten har ju den skattskyldige att gälda kommunalutskylder

och i förekommande fall att täcka underskott å viss förvärvskälla och att

bestrida kostnaden för pensionsförsäkring in. fl. vid taxeringen avdragsgilla

utgifter, däribland även periodiska understöd. Beredningen förklarar emellertid,

att det synes mindre lämpligt att låta storleken av de ifrågavarande,

under allmänna avdrag angivna utgifterna, inverka på reduktionen, eftersom

bland dessa avdrag kunna förekomma utgifter, vilka icke rimligen böra inverka

på förmögenhetsskattens storlek, och omnämner därvid såsom exempel

»periodiska understöd e. d.». Anledningen till den förmenta orimligheten

i de bestämmelser i förevarande avseende, som efter ingående överväganden

år 1938 vann finansministerns gillande och sedermera godtogs av riksdagen,

uppgives emellertid icke. Varför skulle för övrigt icke exempelvis ett av domstol

utdömt periodiskt understöd åt frånskild hustru böra få inverka på reduktionen?

Och om beredningen tilläventyrs hyst den uppfattningen, att

frivilligt utgivna periodiska understöd icke borde föranleda nedsättning av

förmögenhetsskatten, skjuter dess förslag till reduktionsregelns utformning

uppenbarligen i hög grad över målet.

På grund av att i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade

beloppet ingår 7ioo av förmögenheten, skulle bibehållandet av nuvarande reduktionsregel

med allenast den ändringen, att förmögenhetsskatten sättes i

relation till den taxerade inkomsten i stället för det taxerade beloppet, medföra

någon ytterligare lindring för de skattskyldiga. Med hänsyn till att enligt

det av beredningen föreslagna skattesystemet hela förmögenhetsskatten

uttages såsom en fristående skatt, finna vi en sådan ringa utvidgning av gällande

reduktionsregel väl motiverad.

Vi anse sålunda att i den föreslagna förordningen om statlig förmögenhetsskatt

bör stadgas, att om för annan skattskyldig än familjestiftelse eller utländskt

bolag den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger den för

den skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen om

statlig inkomstskatt fastställda taxerade inkomsten, den beskattningsbara

förmögenheten skall utgöra ett belopp, motsvarande 25 gånger den taxerade

inkomsten, dock lägst 25 °/o av den skattepliktiga förmögenheten.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser, att någon skärpning

av förmögenhetsbeskattningen utöver den nuvarande icke borde ifrågakomma.

Smålands och Blekinge handelskammare, som anser en förmögenhetsbeskattning

av föreslagen höjd vara konfiskation och icke beskattning, anför:

Det blir alltså — om förslaget går igenom — långt ifrån något undantag

att förmögenheten själv får tagas i anspråk för betalning av skatt. Denna

direkt av förmögenheterna utgående skatt och kvarlåtenskaps- och arvsskatter

— vilka ju kunna sluka halva förmögenheten eller mera —- tagas i

anspråk för att ersätta den minskning av inkomstskatten, som uppstår genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

277

ortsavdragens höjning. Man ämnar således täcka årliga löpande utgifter

genom att tära på kapitalet i stället för att taga av årsinkomsten. Följden blir

alt alla något så när stora förmögenheter förintas eller reduceras till mycket

blygsamma dimensioner, eu utveckling som icke minst ur kommunernas

synpunkt är ägnad att väcka betänkligheter. Sedan förmögenheterna reducerats

eller förintats, kommer denna skattekälla att praktiskt taget hava sinat.

En stor del av det aktiva produktionskapitalet har därmed gått till förbrukning.

Handelskammaren kan icke undgå att finna detta mera betänkligt

än när det på sin tid ifrågasattes att taga ut en måttlig engångsskatt av förmögenheterna

för att nedbringa statsskulden.

Faran för vårt näringsliv av en dylik beskattning ligger mindre i förmögenhetskonfiskationen

själv än i de verkningar den kan förväntas få på företagarandan

och därmed på näringslivets och välståndets utveckling. ---—

De gamla stora företagen äro numera i regel så konsoliderade att även

därigenom tillkomsten och utvecklingen av nya företag försvåras. Utan nya

impulser för fortsatt utveckling och utan konkurrens från nya företag kan

befaras att de gamla företagen byråkratiseras och få minskad slagkraft.

Nödig konkurrens förkväves. Framstegstakten och välståndsutvecklingen

bromsas.

Skånes handelskammare framhåller, att om en fristående progressiv förmögenhetsskatt

ej skulle leda till obilliga och orimliga konsekvenser till skada

för spar- och företagsverksamheten och därmed för skatteunderlagets egen

progressivitet, måste skatten avvägas så att skalorna anpassades efter förmögenhetsvärdenas

egen avkastning ävensom den skattebetalning som skett genom

inkomstbeskattningen. Av samma skäl måste skalorna därjämte anpassas

efter annan förmögenhetsbeskattning å arv eller kvarlåtenskap. Därest

skatten såsom här vore fallet gjordes starkt progressiv måste vidare som ett

villkor för beskattningens jämnhet ställas betydande krav på rättvisande

förmögenhetstaxering. Särskilt i ett inflationistiskt läge komme som ytterligare

beaktansvärt moment att förmögenhetsökningar till viss del alltefter

förmögenheternas art vore av mer eller mindre fiktiv natur.

Vidare anför handelskammaren:

Bland annat av nu antydda skäl har en fristående förmögenhetsskatt sedan

länge ansetts som en ur beskattningssynpunkt synnerligen problematisk

skatteform. Härmed sammanhänger också, att denna skattetyp, även där den,

såsom i Schweiz, tidigare varit allmän, efterhand övergivits. Vid tiden före

världskriget torde denna skatteform jämväl ha varit praktiskt taget helt utmönstrad.

Med skattens struktur och svåröverskådliga verkningar är jämväl

att tillskriva, att en beskattning i denna form så länge den tillämpades genomgående

gavs en försiktig utformning med låga, proportionella eller endast

svagt progressiva skatteskalor, försedda med generellt tillämpliga reduktionsregler.

Då denna skattetyp såsom redogörelsen i betänkandets bilaga 3 ger

vid handen likväl nu fått en renässans är detta uppenbarligen föranlett av

den finansnöd, som följt kriget i spåren. Där denna skatteform nu måst tillgripas,

såsom i Danmark, Finland och Schweiz, ha likväl de vanskligheter,

som vid en stark belastning äro uppenbart förknippade därmed, där gett

anledning till större försiktighet än skatteberedningen här funnit av nöden.

I Danmark har skatten vid ett något högre skatteuttag försetts med skatlemässigt

betryggande reduktionsregler. I Schweiz och Finland synes sådana

spärregler visserligen saknas men skatteprogressionen är i stället i motsva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

278 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

rande grad reducerad, i Schweiz mycket svag, max. 3,5 /oo samt i Finland om

än hög så dock ej maximalt över 10 %o. Veterligen har också denna beskattning

i sin nuvarande form både i Danmark och i finland tillgripits forst

sedan andra mindre önskvärda skatteformer såsom den allmänna omsättningsskatten

blivit starkt utnyttjade.

I fortsättningen anför handelskammaren, att förmögenhetens särskilda

skattekraft svårligen kunnat undgå att under krigsårens skattehöjningar fullt

utnyttjas i samma grad som arbetsinkomsten. Tvärtom torde det verkliga

förhållandet vara, ad förmögenhetens särskilda skattekraft tagits så i anspråk

att reduktionsreglerna för förmögenhetsinkomsternas del mast tillämpas.

Beredningens huvudargument för den föreslagna merbelastningen av förmögenhetsskatten

— att den tagits mindre i anspråk än arbetsinkomst och

därför borde underkastas ökad belastning — vore sålunda ej hållbar.

Handelskammaren framhåller även, att förmögenhetsbeskattningens ogynnsamma

verkningar framstode ännu klarare om den betraktades i sammanhang

med den föreslagna kvarlåtenskapsskatten. samt anför därefter bl. a.:

Till den nva förmögenhetsskattens direkta verkningar torde vidare kunna

räknas dess konsekvenser, som en med de kommunala fastighetsskatterna

konkurrerande objektskatt. Sedd ur denna synpunkt ar den nya förmögenhetsskatten

närmast att betrakta som en progressiv objektskatt med skuldavdrag

och kommer som sådan att — fast på olika satt - verka som en oistärkning

av den nuvarande garantiskatten. För mindre jordbruks- och annan

fastighet blir skatten genom skuldavdraget mindre betungande an garantiskatten.

För större fastigheter åter kommer skatten däremot att allteftersom

skatteprogressionen stiger, i stället bil så mycket mer belastande.

För fastigheter med en gäld till halva taxeringsvärdet blir förmögenhetsskatten

för fastigheter i skiktet 100 000—150 000 kr. i stort sett densamma som

garantiskatten. I skikten därunder ställer den sig ca 40 /o lägre men i skikten

däröver resp. 20. 50 och 80 % högre än garantiskatten. Med den hojd

den nya förmögenhetsskatten fått är därför ofrånkomligt, att denna skatt

genom sin karaktär av objektskatt särskilt för större jordbruksfastigheter

måste komma att verka avsevärt tyngande och ytterligare forstarka garantiskattens

olägenheter, framför allt i tider med svag lönsamhet för jordbruksnäringen

och låg förräntning av jordbrukskapitalet. Tvivelsutan bär bered - nin«en vid förmögenhetsskattens avvägning tagit dessa spörsmål i beaktande

och”i anslutning bl. a. härtill sökt hålla förmögenhetsskatten möjligast lag i

de lä°re förmögenhetsskilcten. Men med den merintäkt, som beredningen ansett

förmögenheten skall svara för, har skatteskalan nödvändigtvis redan i

mellanlägen och även i närmaste högre lägen fått ges en sa mycket starkare

stegring Men i samma mån har också, såsom skalan patagligt ger vid handen

en uppenbart ojämn belastning måst läggas på här avsedda me lanhoga

förmögenhetsskikt. När sedan denna efter garantiskatten for jordbruket uppkonstruerade

skala, återigen skall tillämpas ayen pa annan förmögenhet,

placerad i annan förvärvsverksamhet och särskilt i handel och industri, dar

kapitalbehovet efter företags storlek är ett annat än mom jordbruket har

denna ojämnhet i skatteskalan där blivit än mera framträdande Sasom

skalan konstruerats och med förmögenhetsskattens odifferentierade läggning

har sålunda icke kunnat undvikas, att särskilt mellanstora företag i dessa

näringar kommer att bli ojämnt och obilligt hårt beskattade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

279

Handelskammaren framhåller till slut, att den föreslagna skattebelastningen

i sin samlade effekt innebure en tydligt skönjbar överbelastning redan i mellanskikten

och eu alltmer framträdande sådan belastning i högre skikt för

att i de övre och översta skikten övergå i rena orimligbeter. Handelskammaren

fortsätter:

Med en sådan överbelastning både på bredden och på djupet kan icke väntas,

att näringslivets progressivitet skall fortgå i oförändrad takt och ej heller

att skatteunderlagets tillväxt därigenom skall bliva orubbat. I samma

mån sådana verkningar uppenbarligen äro att vänta, i samma mån lär också

en sådan överbelastning motverka sitt eget syftemål.

Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

hemställa, att förmögenhetsskatten måtte skärpas endast i den mån

detta betingades av en önskan att kompensera skattefriheten för förmögenheter

understigande 20 000 kronor. Organisationerna anföra:

Innan en ökad förmögenhetsbeskattning överväges, synes det erforderligt

att söka utreda vad som utgör den väsentliga skillnaden mellan kapitalinkomst

och arbetsinkomst, d. v. s. ett rimligare förmögenhetsbegrepp måste

tillskapas än som nu gäller. Den som exempelvis äger ett tomtområde, vilket

icke lämnar någon avkastning, har givetvis icke samma skattekraft som

den, vilken äger en i säkra inteckningar med god ränteavkastning placerad

förmögenhet. Förmögenheten är ju i siälva verket endast det kapitaliserade

värdet av den väntade framtida avkastningen. Härav följer, att det nu gällande

förmögenhetsbegreppet vid en så kraftig skärpning av förmögenhetsbeskattningen

som ifrågasatts otvivelaktigt skulle medföra, att skatten drabbar

de skattskyldiga mycket olikformigt. Förmögenheten bör enligt vår uppfattning

ej vara skatteobjekt utan endast dess avkastning. En lagstiftning,

som angriper själva förmögenheten, har därför intet rum i en skattelagstiftning

utan på annat håll.

Frågan om förmögenheternas andel av skattebördan måste bedömas mot

bakgrunden av penningvärdets förändringar och penningpolitikens verkningar

med avseende å förmögenheterna. På grund av nämnda förhållanden kan

nämligen själva grunden för en riktig jämförelse mellan olika år bliva undanryckt.

--- „

Ur skatteförmågesynpunkt må vidare framhållas, att en ensamstående person

med en förmögenhet å t. ex. 60 000 kronor äger större skattekraft för

förmögenheten än äkta makar med fem barn med samma förmögenhet. Enligt

förslaget utgår emellertid förmögenhetsskatten i båda dessa fall med

lika belopp.

Därjämte är det enligt vår mening mycket betydelsefullt, att tormogenheDskatteskalan

utformas med beaktande av dels att intresset av ökat sparande

främjas och dels att kapitalförstöring för skattens gäldande undvikes.

Förslaget innebär, att båda dessa krav blivit helt åsidosatta.

Sveriges grossistförbund framför erinran mot de mindre förmögenheternas

frikallande från beskattning. Förbundet anför:

En lättnad i beskaltningen av mindre förmögenheter kan visserligen i och

för sig synas befogad och vara ägnad att uppmuntra till sparsamhet. Förbises

får dock ej att i den män förmögenhet anses böra utgöra skatteobjekt och

detta bör bära sin andel i den samlade bördan av direkta skatter, en latlnad

i beskal Iniiven av mindre förmögenheter i realiteten innebär, alt å de storre

förmögenhelcrna övervältras den del av skattebelastningen å förmögenhet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

som rätteligen borde åvila de mindre förmögenheterna. En sådan avvägning

av beskattningen av förmögenhet kan icke anses vara rättvis. Därest billighetsskäl

eller andra skäl tala för en lindring i beskattningen av mindre förmögenheter

bjuder konsekvensen att taga hänsyn härtill vid avvägningen av

skatter å större förmögenheter. Vi kunna ej finna att beredningens förslag

att i förmögenhetsskatteskalan undantaga förmögenhetsbelopp av 20 000

kronor i tillräcklig grad utgör kompensation för ovanberörda merbelastning

å de större förmögenheterna. I varje fall föreligger ej någon utredning härom.

Vi vilja ej underlåta att i detta sammanhang framhålla det äventyrliga

uti alt helt undantaga mindre förmögenheter från beskattning. En sådan bestämmelse

försvårar myndigheternas arbete med kontroll över att de skattskyldigas

uppgifter äro riktiga. Mindre samvetsgranna skattskyldiga med

förmögenheter i gränsläget kunna sålunda lätt undgå att drabbas av förmögenhetsskatt,

ehuru de egentligen äro skattskyldiga till sådan skatt. Man ställer

sig osökt den frågan, varför beredningen, väl underkunnig om sagda risk,

ändock visat ett så stort tillmötesgående mot denna kategori av skattskyldiga.

Sveriges redareförening ansluter sig till reservanternas förslag samt anför

vidare bl. a.:

Tjänstemän i allmänhet och vissa andra grupper av arbetstagare, exempelvis

kommunalarbetare, äro pensionsberättigade. Efter en förräntning av

2 V2 % utgör kapitalvärdet av pensionsförmånerna för en tjänsteman med en

årslön av 10 000 kronor 80 000 kronor och för en kommunalarbetare i Stockholm

50 000 kronor. Dessa kapitalvärden, ehuru de måste anses vara av fullt

betryggande natur, under hans och hans hustrus livstid, utgöra ej skattepliktig

förmögenhet och alla torde vara ense om, att detta är principiellt riktigt.

Om en yrkesutövare med samma årsinkomst som ovannämnda löntagare vill

sörja för sin egen och sin hustrus pensionering med ungefär samma förmåner

som sagda löntagare, kan han förfara på olika sätt. I regel sker detta

genom att han skaffar sig ett sparkapital till sådan storlek, att detsamma

motsvarar pensionsförmånerna. I dylikt fall är yrkesutövarens förmögenhet

skattepliktig — enligt förslaget i den mån förmögenheten överstiger 20 000

kronor — och drabbas av en årlig förmögenhetsskatt, varjämte den årliga

avkastningen även beskattas. Därest avkastningen ej räcker till för betalning

av den därå belöpande inkomstskatten och av den årliga skatten å förmögenheten

samt hans inkomster i övrigt ej äro av den storleksordning, att

han därav kan spara så stort belopp som motsvarar skillnaden mellan nyssnämnda

skatter och avkastningen av förmögenheten, betyder detta en minskning

av hans pensionsförmåner, för såvida han ej använder en del av sitt

eventuella övriga kapital såsom utfyllnad till pensionen. Dylika konsekvenser

av en felaktigt avvägd och alltför hård beskattning kunna givetvis ej

verka stimulerande å intresset att spara och sörja för tryggandet av en skattskyldigs

och hans makas ålderdom.

Kommerskollegium slutligen anför:

Kollegium vill i likhet med vissa näringsorganisationer framhålla att —

såsom framgår av den av herrar Andersson och Sundén verkställda utredningen

— skattehöjningarna under kriget drabbat förmögenhetsinkomsterna

hårdare än arbetsinkomsterna, varför förskjutningen i skattebelastningen

mellan inkomst och förmögenhet icke torde kunna åberopas som skäl för en

skärpning av förmögenhetsskatten.---

En samtidig skärpning av inkomstskatten för medelstora och större inkomster

och av förmögenhetsskatten enligt beredningens förslag måste otvi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 212.

281

velaktigt verka starkt hämmande både på viljan och förmågan att spara.

—---Den begränsning av sparandet inom de nyssnämnda inkomstskik
ten,

som den föreslagna skatteskärpningen föranleder, måste, såsom näringsorganisationerna

framhållit, få betänkliga återverkningar på näringslivets

kapitalförsörjning. Detta kommer att medföra särskilt stora olägenheter för

de mindre och medelstora företagen samt för nybildningen av företag och,

på samma sätt som den föreslagna höjningen av bolagsbeskattningen, föranleda

att näringsverksamheten i större utsträckning koncentreras till de

större företagen.---

Den av beredningen föreslagna reduktionsregeln är enligt kollegii mening

alltför begränsad. Den av skattedelegationen föreslagna reduktionsregeln, vilken

är mera ägnad att minska olägenheterna av beskattningen, då den skattskyldiges

inkomst är ringa eller ingen, synes kollegium kunna godtagas.

Departementschefen.

Såsom tidigare erinrats om, uttages förmögenhetsskatten för närvarande

dels genom den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten, dels genom

en särskild skatt å förmögenhet. Den sistnämnda skatten bestämmes helt av

förmögenhetens storlek medan vid inkomst- och förmögenhetsskatten förmögenhetsbeskattningen

sker genom att 1/i0o av den behållna förmögenheten

lägges till inkomsten. Storleken av denna del av förmögenhetsskatten blir

alltså även beroende av förmögenhetsägarens inkomst.

Skatteberedningens förslag att slopa den nuvarande kombinationen med inkomstskatten

och uttaga hela förmögenhetsskatten i form av en fristående

skatt å förmögenhet har av remissmyndighetema i allmänhet tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Beredningens förslag var i denna del enhälligt liksom

förslaget att undantaga förmögenheter under 20 000 kronor från varje form

av förmögenhetsskatt. Även sistnämnda förslag har som av remissyttrandena

framgår i allmänhet tillstyrkts. Från ett par håll har dock ifrågasatts om

icke även förmögenheter under 20 000 kronor borde bli föremål för viss

skattläggning icke minst med hänsyn till det värde som en mera noggrann

taxering även av smärre förmögenheter måste anses äga ur kontrollsynpunkt.

Å andra sidan har av ett par remissinstanser ifrågasatts om icke en höjning

av den skattefria gränsen från 20 000 till 25 000 eller 30 000 kronor borde

äga rum.

I de mot majoritetens förslag kritiska yttrandena ha i allmänhet framhållits

de skadliga verkningar som en hög förmögenhetsskatt i kombination med

den föreslagna inkomstbeskattningen skulle få på sparandet och företagsamheten

m. m. Myndigheter och näringsorganisationer ha med utgångspunkt

från denna allmänna kritik dragit olika långt gående slutsatser om konsekvenserna

av den föreslagna förmögenhetsbeskattningen för kapitalbildningen

och det ekonomiska framåtskridandet i samhället.

Beträffande den särskilda förmögenhetsskatten är skillnaden mellan de av

majoriteten och av reservanterna i skatteberedningen framlagda förslagen av

någon egentlig betydelse först vid förmögenheter över 100 000 kronor. Förmögenhetsskatten

å 100 000 kronor skulle enligt majoritetens förslag uppgå

opaginerad Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

till 480 kronor per år medan reservanterna stannat för en skala som skulle

innebära en årlig skatt å 450 kronor. När några remissinstanser med avstyrkande

av majoritetsförslaget förklarat sig kunna biträda reservanternas

skatteskala, måste ståndpunktstagandet därför tydligen avse en bedömning

av den såsom lämplig ansedda beskattningen av förmögenheter över 100 000

kronor. Det bör också ihågkommas att ej heller beträffande inkomstskatten

föreligger någon skillnad mellan majoritetens och reservanternas skatteskala

för inkomster intill omkring 15 000 kronor (med undantag för att reservanterna

föreslagit en relativt högre skatt för ensamstående i de lägre inkomstskikten)

.

Invändningarna mot förmögenhetsbeskattningen ha som nämnts i huvudsak

avsett de menliga följder som skatten skulle ha för sparandet, företagsamheten,

risktagandet etc. Problemet gäller skatteprogressionens storlek.

Otvivelaktigt ger en långsammare progression större möjligheter till ett ökat

sparande men detta förhållande är ju icke något särskilt utmärkande för

större inkomster och förmögenheter utan gäller generellt. Synpunkten är dock

såtillvida riktig som en viss minskning av den totala beskattningen av större

inkomster och förmögenheter kan antagas ge upphov till en relativt sett

större ökning av det totala sparandet än en skatteminskning om samma

belopp i lägre inkomstskikt. Om en beskattning därför i ett visst läge anses

böra utformas huvudsakligen med hänsyn till angelägenheten av att få till

stånd en ökad kapitalbildning i samhället, bör progressionen göras relativt

långsam. Tillmäter man här ifrågavarande synpunkt en avgörande vikt borde

man i nuvarande läge sålunda avstå från att genomföra en sådan skattelindring

för lägre inkomsttagare som förutsätter ett ökat uttag av större inkomsttagare

och förmögenhetsägare. Såsom tidigare anförts äro nämligen

möjligheterna för tillgodoseende av synpunkten om största möjliga skattesänkning

för lägre inkomsttagare och smärre förmögenheter i viss mån beroende

av en överflyttning av skattebördan till större inkomster och förmögenheter.

Om man anser det nödvändigt att uttaga en ökad skatt av större inkomster

och förmögenheter för att möjliggöra en skattelindring för lägre inkomster

uppkommer frågan om berörda skatteskärpning i första hand bör avse inkomsterna

eller förmögenheterna. Det är givetvis möjligt att helt eller delvis

överflytta den av skatteberedningens majoritet föreslagna skatteökningen

å större förmögenheter till skatter å högre inkomster. Denna fråga har redan

tidigare berörts och det torde här vara nog att erinra om att med hänsyn till

det ekonomiska framåtskridandet sådana beskattningsformer synas vara att

föredraga som ligga så långt som möjligt från tidpunkten för inkomstens förvärvande.

En förmögenhetsskatt är ur angivna synpunkt att föredraga framför

inkomstskatt, medan arvsbeskattningen i sin tur framstår såsom ett ännu

lämpligare skatteinstrument än förmögenhetsskatten.

I ett flertal yttranden har framhållits att i speciella fall kombinationen av

inkomst- och förmögenhetsskatten skulle leda till orimliga resultat (vid dessa

opaginerad Kontrollera mot PDF

•283

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

beräkningar bär dock genomgående räknats med eu uttagsprocent om 110)

och med anledning härav ha föreslagits olika former av reduktionsregler.

Även här synes man i första hand avse större förmögenheter. Den av skatteberedningens

majoritet föreslagna och även av reservanterna biträdda reduktionsregeln

för förmögenheter upp till 100 000 kronor, som äro kombinerade

med smärre inkomster, har lämnats utan erinran eller tillstyrkts och i stor

utsträckning har man i yttrandena endast yrkat på införandet av en liknande

reduktionsregel även för större förmögenheter. Mot en utvidgning av

nämnda reduktionsregel till att omfatta även större förmögenheter kunna

olika skäl anföras. Beredningens majoritet har ansett att med den föreslagna

konstruktionen av förmögenhetsskatten och med dess motivering finnes icke

anledning att såsom en allmän regel taga hänsyn även till inkomstens storlek.

Enligt beredningens menig är den föreslaga reduktionsregeln att anse

som en spärregel endast för mera ömmande fall. Då remissinstanserna i många

fall föreslagit reduktionsregelns utsträckning till även större förmögenheter,

förefinnes sålunda en principiell skillnad i bedömningen av förmögenhetsskattens

karaktär.

Flera remissmyndigheter ha framhållit att behov syntes föreligga av eu

spärregel som skulle maximera de sammanlagda skatterna å inkomst och

förmögenhet till exempelvis 80 procent av inkomsten. Denna spärregel skulle

i viss utsträckning eliminera behovet av en generell reduktionsregel av det

slag som nyss antytts. Spärregelns verkningar skulle emellertid komma att

huvudsakligen begränsa sig till mycket stora förmögenheter eller medelstora

förmögenheter med mycket låg avkastning. Den skulle sålunda komma att

avse ett väsentligt mindre antal förmögenhetsägare än vad fallet skulle bli

vid en generell reduktionsregel av nyss antydd art. En nackdel med varje

form av spärr- och reduktionsregler är att det erbjuder vissa svårigheter att

överblicka konsekvenserna av deras införande. Otvivelaktigt har den nuvarande

reduktionsregeln vid förmögenhetsbeskattningen kommit att bli tilllämplig

i ett stort antal fall där de skäl, som föranledde regelns införande,

knappast kunde anses ha förelegat.

Beträffande skatteskalans konstruktion ha invändningar gjorts under hänvisning

bland annat till att marginalskatten å förmögenhetsavkastningen med

givna förutsättningar relativt snart och i ganska stor utsträckning kan komma

att överskrida 100 procent. Denna synpunkt har i ett flertal yttranden

tillmätts en avgörande betydelse vid framställandet av krav på en omarbetning

av skalan. Den åsyftade justeringen av skalan skulle endast kunna ske

genom en sänkning av progressionen, vilket skulle medföra en motsvarande

minskad avkastning av förmögenhetsskatten. Det gäller sålunda frågan om

förmögenhetsskattens totalstorlek, ty någon kompensation för den minskade

belastningen på större förmögenheter genom ökat uttag av medelstora förmögenheter

synes icke på något håll ha avsetts.

Tidigare har utvecklats de skäl som enligt min mening föreligga för en

skärpning av förmögenhetsbeskattningen. Jag avser härvid dels frågan om

opaginerad Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

en avvägning mellan de olika direkta statsskatterna, dels angelägenheten av

största möjliga skattesänkning för de lägre inkomsttagarna. Med utgångspunkt

från dessa synpunkter har jag framhållit, att en viss höjning av förmögenhetsbeskattningen

framstår såsom motiverad, och detta desto mer som

den skulle möjliggöra en större minskning av inkomstbeskattningen än som

eljest skulle kunna komma till stånd. Därvid har också betonats att om ett

minskat skatteuttag framdeles skulle visa sig möjligt, böra lättnaderna även

då främst avse inkomstskatterna, medan förmögenhets- och arvsbeskattningen

icke syntes utgöra en lämplig budgetregulator.

Meningsskiljaktighetema med avseende å den föreslagna förmögenhetsbeskattningen

torde huvudsakligen gälla skatterna för förmögenheter över

100 000 kronor. Det kan därför finnas anledning att här i sammandrag återge

den statistik över förmögenhetsfördelningen vid 1946 års taxering, vilken såsom

bihcing 1 fogats till detta protokoll.

:attepliktig förmögenhet,

kr.

Antal

20 000—

30 000

101 652

30 000—

50 000

87 899

50 000—

100 000

56 843

100 000—

150 000

14 908

150 000—

300 000

12 253

300 000—

500 000

3 887

500 000—

1 000 000

2 281

000 000—

978

Summa

280 701

Antalet förmögenheter över 100 000 kronor uppgingo sålunda vid slutet av

år 1945 till 34 307 st., varav nära 15 000 st. utgöras av förmögenheter mellan

100 000 och 150 000 kronor. Om dessa förmögenheter fördelas även med

hänsyn till det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet

erhålles följande fördelning:

Skattepliktig förmögenhet, kr.

laxerat Deiopp,

kr.

100 000—

150 000—

300 000-

500 000-

1000 000—

150 000

300 000

500000

1000 000

— 3 000

636

252

—

—

_

3 000— 6 000

3 007

628

97

8

_

6 000- 10 000

3 749

2 292

124

42

_

10 000— 20 000

4 785

4 700

1 100

143

13

20 000— 50 000

2 509

3 804

1 980

1 267

177

50 000-100 000

200

519

499

651

423

100 000—200 000

21

55

82

145

252

200 000—

1

3

5

25

113

Summa

14 908

12 253

3 887

2 281

978

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

285

Det är som nämnt närmast frågan, huruvida en beskattning av dessa nära

35 000 förmögenheter enligt det av beredningens majoritet framlagda förslaget

kan anses rimlig och lämplig, som blivit föremål för diskussion. Jag har

redan tidigare såsom min mening framhållit att en förmögenhetsbeskattning

av den föreslagna omfattningen icke kan anses förbunden med sådana nackdelar

ur samhällsekonomisk synpunkt att detta skulle motivera en minskning

av progressionen. Ej heller synes det med fog kunna påstås att förmögenhetsskatten

skulle vara oproportionerligt hög i förhållande till exempelvis

inkomstskatten, även om varje sådan bedömning ur »rättvisesynpunkt» givetvis

måste erbjuda stora vanskligheter. Med den tidigare vid upprepade

tillfällen betonade angelägenheten av att företaga största möjliga sänkning

av inkomstskatten för i främsta rummet lägre inkomsttagare, även om denna

för sitt genomförande kräver skärpningar av andra direkta skatter, anser

jag mig sålunda böra förorda att den nya fristående förmögenhetsskatten

utformas i huvudsaklig överensstämmelse med det av skatteberedningens

majoritet förordade förslaget. I ett par avseenden vill jag dock föreslå jämkningar

av detta förslag.

Skatteberedningen har föreslagit att den skattefria gränsen för förmögenheter

skall sättas till 20 000 kronor eller samma belopp som för närvarande

gäller för den särskilda skatten å förmögenhet. Bland annat till följd av de

höjda taxeringsvärdena vid den senaste fastighetstaxeringen har antalet förmögenhetsägare

över 20 000 kronor undergått en kraftig stegring och som

av nyss redovisade siffror framgår uppgick antalet till 280 000 st. vid 1945

års slut. Av dessa hade drygt 101 000 st. förmögenhetsbelopp mellan 20 000

och 30 000 kronor. Med hänsyn till penningvärdets utveckling anser jag skäligt,

att den skattefria gränsen för förmögenheter liöjes från 20 000 till 30 000

kronor, vilken höjning synes innebära avsevärda fördelar även ur taxeringsteknisk

synpunkt. Den av skatteberedningens majoritet förordade skatteskalan

kan för år 1948 beräknas ge en 50 miljoner kronor högre avkastning

än nuvarande förmögenhetsskatter. Intäktsbortfallet genom den av mig förordade

höjningen av det skattefria beloppet kan beräknas till ca 13 miljoner

kronor, varefter skulle återstå en beräknad intäktsökning på drygt 35 miljoner

kronor. Med utgångspunkt från utfallet vid 1944 års taxering hade beredningen

räknat med att den nya skatten skulle inbringa ett ca 30 miljoner

kronor högre belopp än den hittillsvarande förmögenhetsbeskattningen. Jag

kan sålunda icke ansluta mig till den i vissa yttranden hävdade meningen,

att en viss förmögenhetsskatt borde utgå även å förmögenheter under 20 000

kronor. De fördelar som ur kontrollsynpunkt skulle kunna vinnas genom eu

dylik utvidgning av förmögenhetsbeskattningen synes mig icke vara av sådan

art alt de kunna motivera exempelvis ett bibehållande av den nuvarande

kombinerade inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, även om den i denna

skatt ingående förmögenhetsbeskattningen skulle avsevärt minskas.

Mot den av skatteberedningen föreslagna rediiklionsregeln för förmögenheter

intill omkring 100 000 kronor, som äro förenade med låga inkomster,

har jag ingen erinran. Den i ett flertal yttranden förordade utvidgningen

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

av denna reduktionsregel till att omfatta även större förmögenheter anser

jag mig däremot icke kunna biträda. Som ett provisorium vill jag i stället

tillstyrka att en spärregel införes, enligt vilken de totala direkta stats- och

kommunalskatterna maximeras till 80 procent av inkomsten. Någon reduktion

av kommunalskatten eller förmögenhetsskatten skulle dock icke kunna

ske. Genom denna spärregel skulle även undvikas ett sådant fall som det

av skattedirektören vid överståthållarämbetet angivna, nämligen att en person,

som endast äger åtnjuta avkastningen av ett visst kapital, skulle erhålla

en skatt som överstege avkastningen.

Rörande den närmare utformningen av spärregeln torde få hänvisas till

en kommande proposition. Verkningarna av en spärregel av detta slag synas

böra göras till föremål för ytterligare undersökningar, innan slutgiltig

ståndpunkt tages till den och det är med anledning härav som den tills

vidare torde böra ges begränsad giltighet. Det synes nämligen angeläget undvika

att innehavare av större förmögenheter vidtaga transaktioner för att

undslippa förmögenhetsskatt genom att ordna sin förmögenhetsförvaltning i

sådana former, att en avsevärd skattelindring erhålles genom att spärregeln

blir tillämplig. Vid ett genomförande av det av mig förordade förslaget till

spärregel har jag sålunda för avsikt att låta undersöka regelns verkningar

och med stöd av härvid vunna erfarenheter senare upptaga frågan till förnyad

behandling.

Slutligen vill jag understryka de synpunkter rörande önskvärdheten av en

effektivare förmögenhetstaxering varåt skatteberedningen givit uttryck och

som även understrukits i ett flertal yttranden. Denna fråga torde böra göras

till föremål för utredning och jag har för avsikt att inom den närmaste

tiden hemställa om bemyndigande att låta utreda frågan genom särskilda

sakkunniga.

Förmögenhetsskatten skulle sålunda uttagas i enlighet med följande skatteskala:
-

Beskattningsbar

Skatt

förmögenhet, kr.

°/oo

— 30 000

0

30 000—100 000

6

100 000—150 000

10

150 000—200 000

12

200 000—300 000

15

300 000—

18

Den närmare innebörden av den av mig förordade skatteskalan för den

statliga förmögenhetsskatten framgår av följande sammanställning, där en

jämförelse gjorts med de av majoriteten och reservanterna i beredningen

föreslagna skattesatserna:

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Förmögenhets-

Årlig förmögenhetsskatt, kronor enligt

belopp,

skatteberedningens

proposi-

kr.

majoritet

reservanter

tionen

20 000

—

—

—

30 000

00

50

—

50 000

180

150

120

100 000

480

450

420

150 000

980

800

920

200 000

1 580

1 200

1 520

300 000

3 080

2 200

3 020

500 000

0 680

4 600

6 620

1 000 000

15 680

10 600

15 620

5 000 000

87 680

66 600

87 620

Enligt den av mig förordade skatteskalan skulle sålunda skatten å förmögenheter

upp till 100 000 kronor bli lägre än enligt reservanternas i beredningen

förslag. Även vid förmögenheter om 150 000 kronor skulle skillnaden

i skatt icke vara större än 120 kronor eller 800 kronor enligt reservanternas

skatteskala och 920 kronor enligt den av mig föreslagna. För större

förmögenheter bli skillnaderna avsevärt större, t. ex. 320 kronor vid en förmögenhet

om 200 000 kronor, 2 020 kronor vid ett förmögenhetsbelopp om

500 000 kronor och 5 020 kronor vid en förmögenhet uppgående till 1 miljon

kronor. *,

Det erbjuder vissa svårigheter att enkelt åskådliggöra den föreslagna förmögenhetsskattens

storlek i förhållande till nuvarande förmögenhetsbeskattning

beroende på att den senare delvis är kombinerad med inkomstskatten.

I följande sammanställning har den nya skatten för vissa förmögenhetsbelopp

jämförts med nuvarande förmögenhetsskatt vid olika inkomster (avser

familj utan barn i ortsgrupp III):

Förmögenhet,

Föreslagen

Nuvarande förmögenhetsskatt i kr.

vid en inkomst

av

kr.

skatt, kr.

3 000

8 000

15 000

25 000

50 000

100 000

20 000

—

24

30

47

65

93

107

30 000

—

47

56

81

108

150

171

40 000

60

70

81

115

151

207

235

50 000

120

102

116

159

204

274

309

80 000

300

201

222

296

362

474

530

100 000

420

263

316

409

487

627

697

150 000

920

365

555

690

801

1 011

1 116

300 000

3 020

685

1 244

1 684

1 892

2312

2 522

500 000

6 620

1 183

1 871

3 116

3 580

4 247

4 597

1 000 000

15 620

2 678

3 773

5 379

7 130

9 174

9 785

5 000 000

87 620

23 493

25 780

28 673

32 157

38 642

49 132

Den föreslagna skatteskalan skulle sålunda medföra skattelättnader för så

gott som samtliga förmögenhetsägare intill 50 000 kronor och i de fall där

en skärpning skulle inträda skulle denna uppgå till endast 10 å 20 kronor.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Denna skärpning torde dock undantagslöst vara avsevärt mindre än den föreslagna

minskningen av inkomstskatten för ifrågavarande förmögenhetsägare.

För förmögenheter mellan 50 000 och 100 000 kronor skulle en skattehöjning

om högst 160 ki''onor inträda för personer vilkas förmögenhetsinnehav

äro förbundna med förhållandevis låga inkomster. Även i detta fall

torde dock den föreslagna inkomstskattesänkningen för ifrågavarande inkomstskikt

nästan genomgående kompensera skärpningen av förmögenhetsskatten,

varför i det relativt ringa antal fall där den nu förordade omläggningen

av statsbeskattningen skulle medföra en ökning av de sammanlagda

statsskatterna, denna ökning komme att begränsas till ett mycket ringa

belopp. Skatterna på förmögenheter över 100 000 kronor skulle däremot

nästan genomgående komma att utvisa en större eller mindre stegring, beroende

på inkomstens storlek. Även vid förmögenheter om 150 000 å 200 000

kronor skulle dock ingen skärpning inträda om inkomsten uppgår till ca

50 000 kronor och om inkomsten överstiger 100 000 kronor blir förmögenhetsskatten

enligt förslaget större än nuvarande förmögenhetsskatt först när

förmögenheten överstiger 200 000 kronor. Att förmögenhetsbeskattningen

skärpes relativt mera för förmögenhetsägare med lägre inkomster är en oundviklig

konsekvens av övergången till en helt fristående förmögenhetsskatt.

Genom att samtidigt relativt sett betydande sänkningar av inkomstskatten

föreslås för de lägre inkomsttagarna, synas emellertid de invändningar bortfalla,

som eljest kanske skulle kunnat göras mot skatteförslaget från angivna

utgångspunkt. Av hela antalet förmögenhetsägare med förmögenheter mellan

50 000 och något över 100 000 kronor och inkomster upp till 30 000 kronor

torde — vid en uttagsprocent av statsskatten om 100 — endast ett ringa

fåtal få någon som helst höjning av den sammanlagda inkomst- och förmögenhetsskatten

till staten. Alla förmögenhetsägare intill 30 000 kronor och

med inkomster intill angivna belopp få ju förutom inkomstskattesänkningen

befrielse från varje slag av förmögenhetsskatt. Förmögenhetsskatten för belopp

mellan 30 000 och 50 000 kronor skulle likaledes, såsom redan tidigare

framhållits, i allmänhet komma att undergå en sänkning.

3. Vissa juridiska personers skattskyldighet för förmögenhet.

Skattskyldighet för förmögenhet enligt förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt åvilar även föreningar och samfund, vilkas medlemmar

icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens eller samfundets

förmögenhet, ägare av för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar.

häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt

för delägarnas gemensamma räkning, ävensom stiftelser, samtliga

dock endast såvitt de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst. De nu angivna

juridiska personerna äro däremot icke skattskyldiga för förmögenhet enligt

förordningen om särskild skatt å förmögenhet, såvida de icke äro att hänföra

till familjestiftelser eller utländska bolag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

289

Beredningen föreslår (se s. 196—201), att ifrågavarande juridiska personer

skola vara underkastade den nya fristående förmögenhetsbeskattningen men

enligt speciella regler. Skattepliktsgränsen skall vara 5 000 kronor och för

överskjutande del av sådan skattskyldigs förmögenhet skall beskattningen

vara proportionell med en skattesats av 1,5 promille.

Den nu gällande skatteplikten för vissa ekonomiska föreningar skall enligt

beredningens förslag upphöra.

Mot beredningens förslag i förevarande del ha erinringar framförts endast

av Sveriges grossistförbund samt Västernorrlands och Jämtlands läns

handelskammare, vilka gjort invändning mot de ekonomiska föreningarnas

frikallande från förmögenhetsbeskattning. Handelskammaren framhåller, att

de ekonomiska föreningarna genom att de befriades från skatt för den förmögenhet,

som i händelse av likvidation icke skulle utdelas till aktieägarna,

icke komme att i samma utsträckning som aktiebolagen drabbas av den föreslagna

skatteskärpningen. Handelskammaren anför vidare:

Det må visserligen vara riktigt, att om de i de ekonomiska föreningarna

befintliga kapitalbehållningarna skulle i sin helhet slås ut på andelarna, kapitalet

dock icke skulle beröras av förmögenhetsbeskattningen, enär andelsägarna

i regel torde befinna sig i den ekonomiska ställning, att de icke komma

upp till skattepliktig förmögenhet. Men eftersom den förmögenhet, som

tidigare beskattats hos föreningarna, under inga förhållanden kan tagas i

anspråk av andelsägarna, är det rimligt att densamma betraktas såsom en

avskild förmögenhetsmassa, som bör beskattas i likhet med annan förmögenhet.

Vad i de nyssnämnda remissyttrandena anförts anser jag icke utgöra till- Departementsräckliga

skäl att bibehålla skatteplikten för ekonomiska föreningar. Jag fin- CÄe/enner

mig sålunda böra godtaga beredningens förslag i denna del.

4. Jämförelse med inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

i vissa andra länder.

Till skatteberedningens betänkande ha redogörelser fogats rörande beskattningen

av inkomst och förmögenhet i vissa främmande länder. I yttranden

över beredningens förslag från olika organisationer inom näringslivet ha

vidare gjorts jämförelser mellan den föreslagna svenska beskattningen och

skatterna i vissa anglosaxiska länder samt Schweiz. I regel ha dessa jämförelser

gått ut på att visa den relativa hårdheten i det svenska skattetrycket.

Vanskligheten i alla sådana jämförelser är uppenbar. Beskattningen är en

del av hela den ekonomiska politiken och kan framför allt inte skiljas från

frågan om statsutgifterna, deras omfattning och verkningar. Varje skatteform

måste ses som del av hela skattesystemet och en jämförelse t. ex. mellan

inkomstskatterna i två länder kan leda till missvisande slutsatser, om

inte vederbörlig hänsyn tages till beskattningen i övrigt. Ländernas ekonomiska

struktur, inkomsternas och förmögenheternas fördelning jämte andra

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 2/2. 19

opaginerad Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

faktorer spela en roll, som gör det nödvändigt att uppmärksamma, inom vilka

gränser slutsatserna äga giltighet.

Den första här anförda omständigheten är kanske den väsentligaste. Om

skatter tagas ut för ändamål som uppenbarligen främja det allmänna välståndet,

kunna de inte bedömas på samma sätt, som om samma skatter inte

alls eller endast i mindre grad tjäna detta syfte. Man kan visserligen i båda

fallen tala om en större eller mindre skattebörda, men betydelsen av detta

ord är i båda fallen inte densamma. Hur sammanvävda skattefrågorna kunna

bli med utgiftsfrågoma, och hur svårt det kan vara att ge ordet skattebörda

ett entydigt innehåll, ge de nu föreliggande förslagen om bamavdragen och

barnbidragen exempel på. Barnavdragen vid beskattningen äro en uppenbar

skattelättnad. Att avskaffa dem innebär en ökning av skattebördan. När de

ersättas med barnbidrag som ger barnfamiljer tillskott av inkomster på inemot

tre gånger så stora belopp som barnavdragen, redovisas detta som höjd

beskattning men detta innebär tydligen ett helt annat slags skattehöjning än

en som förorsakas av vissa andra utgifter.

Vad som sålunda vid alla jämförelser mellan beskattningen i vårt land och

i andra länder får hållas i minnet, är att skatternas höjd är beroende på

våra egna uppfattningar om önskvärdheten av en viss höjd hos statsutgifterna

och på våra egna beslut i detta hänseende. Sedan utgiftsramen blivit

bestämd, samlas uppmärksamheten kring frågan, i vilka former de nödvändiga

skattemedlen böra tagas ut under hänsyn till de normer man finner

riktiga att följa. Det torde i första hand bli dels kravet på att skatterna skola

utmätas enligt medborgarnas bärkraft, så att uppoffringen blir så lika som

möjligt, dels omsorgen om det ekonomiska livets utveckling, så att hämmande

verkningar av beskattningen göras så små som möjligt och de fördelaktiga

komma till sin rätt. Det är tydligt att även i den mån samma principer

äro godtagna i olika länder, utfalla omdömena olika om hur beskattningen

bör utformas med ledning av dessa principer.

Som utgångspunkt för en jämförelse mellan Sverige och ett antal främmande

länder kan tagas den sammanställning av skatterna på inkomst och

förmögenhet i England, U.S.A. och Schweiz, som gjorts på uppdrag av organisationer

inom näringslivet och som inlämnats till Kungl. Maj:t. Vid inkomstbeskattningen

av enskilda utgår denna utredning från familjer med

två barn och för att jämförelsen med det nya svenska skatteförslaget icke

skall bli missvisande, har man minskat den svenska skatten med 400 kr. eller

200 kr. i barnbidrag för varje barn. Då dessa bidrag nu föreslås till 260 kr.

har motsvarande ändring gjorts i de nedan anförda exemplen. Vidare har uttagningsprocenten

satts till 100 i överensstämmelse med antagandet i förevarande

proposition. I övrigt ha de svenska skatterna beräknats enligt samma

grunder som i näringsorganisationernas utredning.

Sammanställningen visar omedelbart, hur avgjort den engelska skatten på

arbetsinkomster överstiger motsvarande skatt i de andra länderna, detta

trots att intet tillägg gjorts för den svårberäkneliga engelska kommunalskatten.

Huruvida denna kan beräknas så lågt som antydes i näringsorganisa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

291

Arbets-

inkomst

Sverige

England

U.S.A.

(New York)

Schweiz

(Bern)

Kr.

%

Enbart

stats-

skatt

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

4 000

_

__

_

205

Öl

6 000

192

3-2

—

248

41

—

—

494

7''2

10 000

1130

11-8

30

1727

173

348

3''5

1172

11-7

12 000

1658

13-8

5-2

2 516

21-0

680

5-7

1651

13-8

15 000

2 523

16-8

7-9

3 698

24''7

1231

8-2

2 273

15-2

20 000

4 276

21-4

12-2

5 812

29-1

2 347

11-7

3 518

17-6

30 000

8 649

28-8

19-4

10 414

34-7

4 807

160

6 718

22-4

40 000

13 407

33-5

24-0

16 011

40-0

8 035

20''1

10 977

27''4

50 000

18 565

37-1

27-5

22 080

44-2

11633

233

16 378

32-8

100 000

47 423

47-4

37-6

57 464

57-5

37 522

375

45 257

45-3

150 000

78 781

52.5

426

98 160

65-4

68 362

45-6

75 831

50-6

200 000

110 781

55‘4

45-5

143 210

71''6

99191

49-6

106 388

53-2

300 000

181 497

60-5

50-5

238 025

793

177 912

59''3

167 435

55-8

1500 000

327 497

65''5

55-5

434 000

86-8

335 794

70-1

—

—

1 1 000 000

692 497

69''2

59''3

922 000

92-2

788 000

78-8

—

—

tionemas yttrande, eller omkring 2 procent må därför lämnas därhän. Att

den kan uppgå till väsentligt högre belopp är i alla händelser obestridligt.

Däremot synes den schweiziska skatten ligga ganska nära den svenska för

vissa inkomstskikt, medan den för andra dels ligger över, dels under. Den

tycks vara avsevärt hårdare för den stora huvudmassan av inkomster, vilka

i båda länderna falla under 10 000 kr., men något lindrigare för inkomstskikten

över 15 000 å 20 000 kr. upp emot 100 000 kr., detta senare under

förutsättning att den för Bern tillagda kommunala skatten är representativ

på samma sätt som de 10 % i genomsnittlig kommunalskatt, som för Sveriges

del lagts till den statliga inkomstskatten.

Denna fråga om de kommunala skatternas höjd har en särskild betydelse

vid jämförelsen med skatterna i U. S. A. De uträknade skattebeloppen ligga

där uppenbarligen långt upp i inkomstskikten på en väsentligt lägre nivå än

i alla de andra länderna. Frågan är emellertid om utredningen ger en riktig

bild av det samlade skattetrycket i U. S. A. De i det följande meddelade siffrorna

för det samlade skattetrycket i en rad olika länder tyda icke på att den

amerikanska nivån för direkt beskattning skulle ligga relativt lågt. Det även

på annat ställe i detta anförande åberopade standardverket av Shultz om

amerikanska finanser anger såsom ett rimligt genomsnitt att för delstatsskatter

och kommunala skatter i U. S. A. lägga till omkring 10 %> av inkomsten.

Och vid de konstruerade exemplen i amerikanska skattehandböcker brukar

räknas med avdrag av kommunalskatt från den federala skatten med belopp

som synas någorlunda jämförbara med de svenska.

1 Detta inkomstskikt icke med i näringsorganisationernas tabeller. Beloppen för U.S.A. hämtade

ur de officiella skattetabellerna under antagandet att 2 000 doll. utgör hela avdraget vid

kalkylering av beskattningsbara belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Med sådana tillägg skulle de amerikanska siffrorna närma sig de schweiziska

och svenska, och skillnaden förringas ytterligare, om man som rimligt

är vid en realistisk jämförelse tar hänsyn också till den felkälla, som får anses

ligga i en mekanisk omräkning av amerikanska siffror för inkomster och

skatter efter gällande växelkurs. Denna är knappast en riktig mätare av förhållandet

mellan t. ex. dollarns och kronans köpkraft i respektive länder. När

45 % av inkomsttagarna i U. S. A. år 1942 hade en inkomst av 7 200 kr. eller

däröver enligt gällande växelkurs — alltså över 2 000 dollars — medan i

Sverige år 1943 antalet endast var 8 %, så kan denna stora skillnad inte helt

uppfattas som uttryck för den högre levnadsstandarden i Förenta staterna.

överhuvud taget synes det vara vilseledande att göra jämförelserna med

inräknande av de svenska kommunalskatterna, om vilka man äger full kännedom,

medan i övriga länder samma skatter antingen fått undantagas såsom

i England eller representeras av enstaka kommuner, vilkas representativa

karaktär icke är klarlagd. Då t. ex. i U. S. A. året 1938—39 de sammanlagda

skatterna uppgingo till 13,8 milliarder dollars men därav de federala

skatterna utgjorde endast 5,5 milliarder, medan delstats- och kommunalskatterna

stego till 8,2 milliarder, är det berättigat att antaga, att den i organisationernas

utredning angivna skatten i New York inte ger ett riktigt uttryck för

höjden av hela den amerikanska beskattningen. De för New York angivna

siffrorna skilja sig, såvitt man kan se, inte märkbart från de belopp vartill

den federala skatten ensam uppgår. Gör man en grov beräkning och såsom

avdrag vid den federala inkomstskatten upptar 4 X 500 dollars för familjer

med två barn, alltså 2 000 dollars, ger den federala skatteskalan belopp av

ungefär den storlek, som i näringsorganisationernas utredning uppges för

New York. Tillägg för alla delstatsskatter och kommunala skatter i U. S. A.

skulle alltså i denna utredning saknas.

Det förefaller då vara riktigare att göra jämförelsen mellan enbart den

statliga inkomstskatten, till dess omfattningen av den kommunala beskattningen

blivit klarlagd. Procentsiffror för den statliga inkomstskatten i Sverige

ha därför blivit införda i skattetabellen här ovan, och som synes bli olikheterna

mellan den svenska och den amerikanska skatten då ganska oväsentliga,

ända tills man kommer upp i de högsta inkomstklasserna, där de amerikanska

skattesatserna stiga i höjden på ett sätt, som visserligen inte gör dem

jämförbara med de engelska men som för dem mycket högt över de svenska.

Dessa högsta inkomstklasser — över 300 000 kr. — ha inte medtagits i näringsorganisationernas

utredning, men då inkomster över 100 000 dollars, alltså

omkring 360 000 kr., tyckas svara för 8 % av hela inkomstskatten, eller

över en milliard dollars, torde de spela en roll i det amerikanska näringslivet,

som ger höjden av deras beskattning en viss betydelse.

Jämförelser mellan beskattningen av förmögenhet i de olika länderna möter

större svårigheter än jämförelser av inkomstskatterna. Utom en mindre

förhöjning av skatten på unearned income har England endast arvsskatten

som skatt på förmögenhet och detsamma är fallet med den federala beskattningen

i U. S. A. Däremot har Schweiz en beskattning av förmögenheter som

s. 293 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 212.

293

att döma av de i näringsorganisationernas utredning meddelade siffrorna är

relativt hög vid låga inkomster och måttlig förmögenhet, om jämförelsen göres

med den svenska beskattningen, men däremot avsevärt mycket lägre än

den svenska vid vissa kombinationer av inkomster och större förmögenhet.

Eftersom av de anförda siffrorna synes framgå, att den schweiziska beskattningen

ligger ganska mycket över den svenska ännu vid förmögenheter på

100 000 kr., gälla de högre svenska skattesatserna endast en mindre del av

alla förmögenhetsägare. Den föreslagna svenska skattens karaktär av ren förmögenhetsskatt

utan att hänsyn tages till inkomsten, leder uppenbarligen vid

de större förmögenheterna till mycket höga procenttal i förhållande till inkomsten.

Jämförelser med länder utan årlig förmögenhetsskatt måste syfta till att

få bestämda frågor besvarade, om de skola ha något värde. I fråga om

U. S. A. kan endast konstateras att i den mån föregående sammanställningar

visat en amerikansk federal inkomstbeskattning av ungefär samma höjd som

den svenska statsskatten med undantag för de högsta inkomstklasserna, så

kommer den svenska förmögenhetsskatten som en ökning av den samlade

statsskattebördan.

För Englands del vore det däremot mera möjligt att ställa en fråga med

begriplig innebörd, nämligen den vilken förmögenhetsskatt som kunde rymmas

inom den marginal, varmed den engelska inkomstskatten överskjuter

den svenska. Om man vid dessa jämförelser godtager den ofta nämnda utredningens

antagande, att med undantag för små inkomster den kommunala

skattebelastningen inte skulle utgöra mera än ett par procent, så röra sig olikheterna

i procentuell skattebelastning mellan 8 % vid inkomster på 10 000 kr.

ända upp till 25 % vid de allra högsta inkomsterna. En inkomsttagare med

10 000 kr. skulle kunna äga över 100 000 kr., den med 12 000 kr. över

150 000 kr., den med 15 000 kr. nära 200 000 kr., den med 50 000 kr. omkring

400 000 kr. o. s. v., utan att den svenska inkomstskatten jämte den årliga

förmögenhetsskatten skulle överstiga hans nuvarande engelska inkomstskatt.

En engelsman med 200 000 kr. inkomst betalar i skatt lika mycket som en

svensk med samma inkomst skulle få göra vid en förmögenhet på över 2

milj. kr., och vid 500 000 kr. inkomst kunde förmögenheten uppgå till över

6 milj., utan att den svenska skatten bleve så hög som den engelska.

Den jämförelse mellan olika skattesystem, vid vilken man på många håll

brukar lägga stor vikt, är höjden av marginalskatten. Den kan i här förevarande

länder lätt utläsas ur de angivna skattebeloppen i på varandra följande

inkomstlägen. En tabell, utarbetad med ledning av näringsorganisationernas

utredning, infogas här, varvid är att märka att de svenska siffrorna

bygga på en uttagningsprocent av 100 och på barnbidrag om 260 kr.

Även vid marginalskatterna kan iakttagas, att den engelska skatten visar

väsentligt högre procenttal än de övriga. Den amerikanska — varvid man

dock får erinra sig tveksamheten i fråga om den icke federala beskattningen

— visar de lägsta siffrorna, tills man når de högsta inkomstlägena, då den

går förbi både den schweiziska och den svenska. Denna sistnämnda håller

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Inkomstskikt

Inkomst-

ökning

Skatteökning

Sverige

England

U. S.

A.

Schweiz

kronor

%

kronor

%

kronor

%

kronor

%

4 000— 6 000

2 000

(192

9-6)

(248

12-4)

_

_

289

14-4

6 000— 10 000

4 000

938

24-0

1 479

370

348

8-7

678

16-9

10 000— 12 000

2 000

528

26-4

789

39-4

332

16-6

479

23-9

12 000— 15 000

3 000

865

28-8

1 182

39-4

551

18-4

622

20-7

15 000— 20 000

5 000

1753

35-1

2114

42-3

1 116

22-3

1245

24-9

20000— 30 000

10 000

4 373

43-7

4 602

460

2 460

24-6

3 200

320

30 000— 40 000

10 000

4 758

47''6

5 597

560

3 228

323

4 259

42-6

40 000 - 50 000

10 000

5158

51-6

6 069

60-7

3 598

36-0

5 401

540

50 000-100 000

50 000

28 858

57-7

35 384

70-8

25 889

51-8

28 879

57-8

100 000—150 000

50 000

31 358

62-7

40 696

81''4

30 840

61-7

30 574

61-1

150 000—200 000

50 000

32 000

64-0

45 050

90-1

30 829

61-7

30 557

611

200 000—300 000

100 000

70 716

70-7

94 815

94-8

78 721

78-7

61047

61-0

sig — med undantag för inkomster intill 6 000 kronor — högre än den

schweiziska ända upp till 40 000 kronorsskiktet, då den schweiziska kommer

upp i samma höjd men maximeras något över 60 %>, så att de allra

högsta svenska procenttalen — över 70 % — komma att ligga högre.

Till slut kan det ha sitt intresse att tillfoga vissa uppgifter om förhållandet

mellan skatter och nationalinkomst i olika länder. Jämförelser av detta slag

lida, såsom tidigare framhållits, av svagheten att hänsyn icke tages till det sätt

varpå skatteinkomsterna användas och hur de offentliga utgifterna därför påverka

medborgarnas liv. Men det är likväl den enda jämförelse som ger en

samlad bild av hur starkt beskattningen minskar enskildas möjligheter att

efter eget gottfinnande bruka sina ekonomiska resurser.

Sammanställningen är gjord inom konjunkturinstitutet och lämnas med

alla reservationer för den kända vanskligheten i dylika beräkningar. De svenska

och möjligen även de danska siffrorna för privat- och nationalinkomst

torde på grund av beräkningsmetoden vara för höga i jämförelse med siffrorna

från övriga länder, vilket alltså gör procenttalen något för låga.

En närmare analys av de meddelade siffrornas innebörd kan här inte

lämnas. De återspegla läget för något eller några år sedan. Vissa skattesänkningar

ha ägt rum i olika länder. För Sveriges vidkommande betyder redan

bortfallet av omsättningsskatten en minskning av den sammanlagda skattesumman

med omkring 400 milj. kr., vilket kan beräknas betyda åtminstone

2 % av den samlade privata inkomsten. Utan att någon ingående kommentar

tillfogas synes det vara tillåtet att uttala, att siffrorna snarast antyda ett

lägre skattetryck i Sverige än i de anglosaxiska länderna och i alla händelser

inte lämna något stöd för antagandet, att den del av inkomsten som medborgarna

avstå för det allmännas behov skulle vara större i vårt land än i med

oss jämförliga länder.

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212. 295

Det totala skattetrycket i olika länder.

Land

År

Räkneenhet

Privat

in-

komst

Direkta

skatter

i % av

privatink.’

Indirekta

skatter i %

av privat- ink.2

National- inkomst

till pro- duktions- kostnad

Statsin- komst i % av

national- inkomst8

Australien4----

1944/45

miljoner pund

1 315

17-2

11-7

1256

300

Canada5......

1944/45

miljarder dollar

(9-7)8

19-6

8-2

9-7

27-8

Danmark7----

1945

miljarder kronor

(10*5)®

16''2

5-7

(10-6)

14-3

England8.....

1945

miljoner pund

9 251

23-2

15-5

8 483

40''8

Sverige*.......

1945

miljarder kronor

16''8

14"9

8-9

16-5

20-6

USA10........

1945

miljarder dollar

192

22-4

3-6

183

257

1946

> »

194

18-6

4-1

182

23-6

1 Med skatter avses här influtna skatter. Kommunalskatterna äro osäkrare till sitt belopp än

övriga, eftersom kommunalstatistiken visar stor eftersläpning i alla länder.

2 Uppdelningen på direkta resp. indirekta skatter för kommunala myndigheter i olika länder

är osäker. De indirekta skatter som betalas av de offentliga myndigheterna själva gå ej att

skilja ut. För Englands vidkommande torde det röra sig om icke oväsentliga belopp på ca 200

miljoner pund. Procenttalet för England <borde sålunda sänkas med ett par enheter.

3 Uppgifter för de totala kommunala inkomsterna saknas. Dessa torde sedda i relation till

statsinkomsterna vara betydligt större i Danmark och Sverige än i övriga länder i tabellen.

4 Commonwealth of Australia (F 5234): Eslimates of National Income and Public Authority

Income and Expenditure, och The Sta!esman’s Yearbook 1946.

6 Siffrorna gälla budgetåret 1/, 1944—al/3 1945. Departement of Trade and Commerce: National

Accounts, Income and Expenditure 1938—1945 och The Conference Board USA: The Economic

Almanac 1945—46.

6 Siffror för privat inkomst saknas. I stället har siffran för nettonationalinkomsten införts.

Om privatinkomsten i Canada och Danmark liksom i alla övriga länder i tabellen är större än

nationalinkomsten, äro procenttalen maximisiffror.

7 Siffrorna beräknade med ulgångspunkt från premilinära uppgifter från Det Statistiske Departement.

Liksom i Sverige äro endast bruttosiffror för nationalinkomsten tillgängliga. I stället

för att göra jämförelsen med bruttosiffror har den danska liksom den svenska bruttonationalinkomsten

reducerats med 10 * till en hypotetisk nettosiffra.

8 National Income and Expenditure of the United Kingdom 1938—1945, Cmd 6784/1946.

• Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A: 14, kap. V. Avskrivningarna ha gissningsvis

ansetts utgöra 10 % av bruttonationalinkomsten till produktionskostnad.

10 Survey of Current Business febr. 1947 och Federal Reserve Bulletin febr. 1946 och jan. 1947

Viss korrigering har vidtagits för erhållande av tormell jämförbarhet.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

VII. Engångsskatt å förmögenhet.

Enligt beredningens förslag skall någon engångsskatt å förmögenhet icke

uttagas. Frågan diskuteras emellertid i betänkandet (s. 202—204) och i en

bilaga till detsamma (s. 391—400) lämnas en redogörelse för vad som tidigare

förekommit vid frågans behandling.

I ett särskilt yttrande (s. 295—301) föreslår beredningens ledamot herr

Hermansson uttagande av engångsskatt å förmögenheter överskjutande

40 000 kronor efter följande skala:

0—

40 000

o-oo %

40—

80 000

8-00 %

80-

150 000

9-75 %

150—

300 000

11-50 %

300—

1 000 000

13-25 %

000—

15-00 %

Särskilda bestämmelser skola gälla för underlättande av skattens erläggande

m. m.

Beredningens ståndpunkt i fråga om engångsskatt å förmögenhet har i allmänhet

icke väckt kritik i remissyttrandena. I några har dock införande av

en sådan skatt ifrågasatts.

Sålunda anför länsstyrelsen i Norrbottens län:

Kravet att förmögenheterna böra lämna särskilda bidrag till täckande av

krisperiodens statsutgifter förefaller länsstyrelsen berättigat och länsstyrelsen

anser, att det mest lämpliga och rättvisa sättet för bidragens uttagande är

en måttligt tilltagen engångskatt å förmögenheter.---Det torde vara

uppenbart, att även om de tekniska svårigheterna äro betydande, talar detta

dock icke för att de äro oöverkomliga. För att skatten icke skall verka alltför

orättvis, måste dock tillförlitliga uppgifter om förmögenheterna föreligga

helst vid tiden för skattens uttagande. Genomgripande och effektiva kontrollmöjligheter

torde kunna åstadkommas dels genom centralt vidtagna åtgärder

dels ock genom att beskattningsnämndema tilldelas större rätt att

infordra för förmögenhetsbestämningen erforderliga uppgifter. Av vikt är,

att varulager samt maskiner och inventarier upptagas till rätta förmögenhetsvärden.

I likhet med vad som skedde år 1936 böra skattskyldiga, vilka

i sina självdeklarationer lämnat felaktiga uppgifter om förmögenhet, befrias

från straffansvar för falskdeklaration, därest de i samband med deklarationen

för engångsskatt å förmögenhet lämna x*ätta förmögenhetsuppgifter. Bestämmelser

böra givas om eftertaxering, eventuellt utan tidsbegränsning,

samt eventuellt förhöjd engångsskatt i de fall, då eftertaxering sker.

Engångsskatt synes icke böra uttagas av bolag eller föreningar eller utgå

för förmögenheter under 50 000 kronor. Skatten torde göras progressiv med

en högsta skattesats av 15 °/o. Uppkommande likviditetssvårigheter vid skattens

erläggande böra mildras genom anstånd med skatten, uppdelning av

densamma samt godtagande av vissa andra betalningsmedel än kontanter

såsom likvid.

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

297

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins lön anser, att om möjligheterna till

skatter från inkomst och förmögenhet skulle så finkammas som beredningen

syntes finna nödvändigt borde även som alternativ frågan om engångsbeskattning

å förmögenhet ytterligare övervägas.

Styrelsen för Kooperativa förbundet förordar, för att minska inflationstrycket,

att en måttlig engångsskatt å förmögenhet med det snaraste uttoges.

Förbundet anför:

Att det ur penningpolitisk synpunkt just för närvarande med den hektiska

investeringskonjunktur, som råder, vore rätta tidpunkten att taga ut

en engångsskatt på förmögenhet är ställt utom varje tvivel. Såväl professor

Lindahl i sin utredning som övriga ekonomer, vilka uttalat sig i frågan, ha

enhälligt företrätt uppfattningen, att en engångsskatt borde tillgripas under

en utpräglad högkonjunktur. Om denna skatteform överhuvud skall användas,

bör det sålunda ske nu.

Om det---med fog kan riktas vägande invändningar mot den form

för förmögenheternas beskattning, som av statsskatteheredningen föreslagits,

så gälla mot engångsbeskattning av förmögenheter icke alls dessa skäl. En

årlig beskattning, som innebär förmögenhetsöverflyttning från enskilda till

staten, kan naturligen antagas på längre sikt få helt andra verkningar på

sparviljan och därmed på nysparandet o. s. v. än ett engångsoffer.---

Såvitt styrelsen kan finna, borde det — icke minst med hänsyn till den

effektivisering även av förmögenhetstaxeringen, som uppnåtts under senare

år —- icke möta något större hinder att taga ut engångsskatten utan en extraordinär

förmögenhetstaxering. Detta borde så mycket hellre låta sig göra,

om uttaget begränsades till förslagsvis 1 miljard kronor i stället för de 2

miljarder kronor, som professor Lindahl ifrågasatte som ett lägsta belopp.

En miljard kronor torde icke utgöra mer än knappa 5 procent av det förmögenhetsbelopp,

varå skatten skulle utgå. Skatten borde enligt styrelsens

mening utgå progressivt, förslagsvis i överensstämmelse med det av professor

Lindahl skisserade alt. I. Det bör observeras, att detta alternativ är räknat

på ett genomsnittligt 10-procentigt uttag på all skattepliktig förmögenhet,

varför procenttalen vid det av styrelsen förordade uttaget (cirka 5 %)

genomgående bleve endast hälften så höga som i Lindahls alt. I.

Med en engångsskatt av en miljard kronor komme under en begränsad tidrymd

en köpkraftsreducering att ske, som otvivelaktigt skulle verka starkt

återhållande på både investeringsområdet och hl. a. även på marknaden för

mer varaktiga konsumtionsvaror. För att »sterilisera» engångsskatten hör

enligt styrelsens mening beloppet i fråga föras som en konjunkturinvesteringsfond

i statsskuldshoken. Denna fond skulle icke få tagas i anspråk

förrän vid en lågkonjunktur och efter beslut av riksdagen.

Jämsides med de åtgärder styrelsen tidigare rekommenderat —---skulle

engångsskatten ovillkorligen få en starkt inflationsdämpande effekt.

Med accepterande av engångsskatten på förmögenhet skulle rådrum vinnas

för alt taga upp frågan om den årliga förmögenhetsskattens och eu eventuell

kvarlåtenskapsskatts utformning med sikte på framtiden till en verkligt ingående

utredning, som penetrerade detta svåra problem i alla dess aspekter

och som kunde förmodas leda fram bil eu lösning, varom större enighet

kunde vinnas.

Landsorganisationen förklarar sig respektera de av beredningen åberopade

tekniska svårigheterna som skäl för att avstå från engångsskatt å förmögenhet

men uttalar önskemålet att eu sådan beskattning å större förmögen
-

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Departements
chefen.

heter snarast möjligt genomfördes, om det vid förnyat övervägande skulle

visa sig möjligt att övervinna nämnda svårigheter. Utifrån landsorganisationens

principiella utgångspunkter vore det önskvärt om man vid sidan av de

framlagda skatteförslagen kunde genomföra en skatt av nu ifrågavarande

slag, vilken ursprungligen under allmän anslutning motiverats med en önskan

att i någon mån återställa statens förmögenhetsställning efter den försämring

som kriget framkallat. I nuvarande läge skulle den även kunna motiveras

med att den kunde bidra till att dämpa den tillspetsade högkonjunkturen.

En engångsskatt å förmögenheter bär, såsom av det anförda framgår, förordats

av några remissinstanser. Länsstyrelserna i Norrbottens samt Göteborgs

och Bohus län ha liksom kooperativa förbundet ifrågasatt en dylik skatteform

närmast som ett alternativ till övrig förmögenhetsbeskattning. Kooperativa

förbundet har dock samtidigt starkt betonat skattens betydelse ur

synpunkten att sterilisera köpkraft. Denna effekt har understrukits också av

landsorganisationen, som dessutom framhävt önskvärdheten att i någon mån

reducera den under kriget starkt ökade statsskulden.

Såsom jag tidigare anfört föreslår jag uttagande av en årlig förmögenhetsskatt

och kvarlåtenskapsskatt i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens

förslag. Jag bär sålunda vid prövningen av frågan om den lämpligaste

utformningen av förmögenhetsbeskattningen liksom beredningen funnit

angivna former vara att föredraga framför en engångsskatt och jag kan

även i övrigt ansluta mig till vad beredningen anfört i denna del.

I anledning av vad i vissa remissyttranden framhållits rörande den konjunkturpolitiska

effekten av en dylik skatt vill jag icke bestrida att den i nuvarande

situation skulle kunna vara ett betydelsefullt led i den ekonomiska

politiken såvida det vore möjligt att under den närmaste tiden upptaga skatten.

Förutsättningen vore dock givetvis att till grund för skattens debitering

kunde läggas en förmögenhetstaxering, som kunde anses i allt väsentligt riktig

och rättvisande. Det torde emellertid inte vara möjligt att så tidigt som för det

nämnda ändamålet vore behövligt få till stånd en ny förmögenhetstaxering,

som skulle uppfylla dessa krav, eller att i övrigt på ett tillfredsställande

sätt lösa de med skatten förbundna svårigheterna av taxeringsteknisk natur.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

299

VIII. Arvs- och gåvobeskattningen m. m.

Gällande bestämmelser.

Arvsbeskattningen kan anordnas efter två skilda principer, antingen

såsom en kvarlåtenskapsskatt, vilken utgör en skatt å den arvfallna

egendomen i dess helhet, eller ock som en arvslottsskatt, vilken utgår å varje

särskild andel av kvarlåtenskapen.

Den nuvarande svenska arvsbeskattningen är en arvslottsbeskattning.

Skattskyldig är den som förvärvar egendomen, och skatten utgår efter värdet

av den skattskyldiges lott. Skatt beräknas icke å efterlevande makes giftorättsandel.

Staten samt stiftelser eller sammanslutningar för stärkande av

rikets försvar ävensom för främjande av barns eller ungdoms vård och fostran,

vård av behövande eller vetenskaplig forskning m. m. äro frikallade

från skatten, och för skattskyldig arvinge eller testamentstagare varierar

skattesatsen med hänsyn till hans släktskap med den avlidne eller hans ställning

i övrigt. Skattetariffen är sålunda indelad i fyra olika klasser, klass I

med de lägsta skattesatserna för efterlevande make och bröstarvingar, klass

II med de därnäst högre skattesatserna för övriga arvsberättigade släktingar

m. fl., klass III med de näst högsta skattesatserna för kyrkliga och kommunala

sammanslutningar, stiftelser för allmännyttiga ändamål m. fl. samt

klass IV med de högsta skattesatserna för övriga arvs- eller testamentstagare.

För varje klass beräknas skatten efter en särskild progressiv skiktskala.

Gränsen där skatteplikten inträder respektive där den högsta skattesatsen

börjar tillämpas samt lägsta och högsta skattesats för olika skikt äro

i klass I .............. 3 000—400 000 1—20 procent

» » II 1 000—100 000 2—24 »

» » in 1 000— 60 000 4—30 »

» , IV 1 000— 40 000 4—35 »

Särskilda lättnader gälla, då värdet å lott, som tillfaller efterlevande make

eller minderårigt barn, understiger visst belopp.

Med arvs- eller testamentslott skall sammanläggas gåva, för vilken skattskyldighet

inträtt inom fyra år löre dödsfallet (för dylik gåva erlagd skatt

får avdragas). — Beskattningsmyndighet är den allmänna underrätt, som

utgjort succedentens personliga forum i tvistemål.

Gåvoskatten skall också enligt gällande bestämmelser erläggas av

den som förvärvar egendomen, d. v. s. i detta fall gåvotagaren. Befriade från

sådan skatt äro samtliga de som åtnjuta frihet från arvsskatt samt dessutom

kyrkliga och kommunala ävensom vissa ytterligare enskilda sammanslutningar.

Gåvoskatten utgår efter samma tariff som arvsskatten och även gåvoskatten

är sålunda beroende av eventuell släktskap mellan givaren och gåvo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

300

Kungi. Maj:ts proposition m 212.

tagaren samt den senares ställning i övrigt. Skattefrihet åtnjutes emellertid

alltid för gåva, vars värde icke överstiger 3 000 kronor samt för större gåva

i vissa angivna fall. Gåva skall vid skatteberäkningen sammanläggas med

annan gåva från samma givare, för vilken skattskyldighet inträtt inom fyra

år före den sista gåvan Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län,

där den skattskyldige var mantalsskriven eller eljest var bosatt eller stadigvarande

vistades, när skattskyldigheten inträdde.

Livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, eller

utbetalning på grund av sådan skall i vissa fall beläggas med arvsskatt och i

vissa andra med gåvoskatt.

Beredningens förslag.

I fråga om arvsbeskattningen föreslår beredningen införande av

en kvarlåtenskapsskatt, avsedd att vid dödsfall utgå jämsides med den nuvarande

arvsskatten, vilken skall lämnas i sakligt avseende oförändrad. Vid

beräkning av arvsskatten skall emellertid kvarlåtenskapsskatten få avräknas

från boets behållning, innan arvslotterna utläggas. Kvarlåtenskapsskatten

skall utgå efter den sammanlagda kvarlåtenskapen beräknad på samma sätt

som enligt arvsskatteförordningen. Skatten skall behandlas som en den avlidnes

skuld och skattskyldigheten skall sålunda åvila boet. Detta innebär,

att skatten kommer att minska arvingars och universella testamentstagares

lotter men lämna legat ograverade, så länge nämnda lotter förslå till skatten.

Liksom vid arvsbeskattningen skall efterlevande makes giftorätt vara

fri från skatt. Vid skattens beräknande skall från den uppskattade behållningen

på därom framställt yrkande avdrag få göras för egendom, som inom

fem år före dödsfallet tillfallit den avlidne genom arv, testamente eller gåva.

Skattepliktsgränsen skall utgöra 25 000 kronor och skatten för överskjutande

belopp uttagas efter följande skala:

— —-------o----

25 000— 50 000

5 procent

500 000-

1 000 000

35 procent

50 000— 80 000

10

1 000 000-

■ 2 000 000

40 »

80 000—100 000

15

»

2 000 000—

5 000 000

45 »

100 000—200 000

20

5 000 000—

10 000 000

50 »

200 000—300 000

25

»

10 000 000—

60

300 000—500 000

30

»

Förslaget innehåller vidare vissa bestämmelser, som avse att underlätta

skattens erläggande. Sålunda har den tid, inom vilken skatten skall inbetalas,

bestämts till sex veckor i stället för tre veckor enligt gällande arvsskatteförordning

(tiden skall förlängas även beträffande arvsskatten). Uppgå de

kontanter, därmed jämförliga fordringar och lätt realiserbara värdehandlingar,

som ingå bland tillgångarna i bouppteckning eller deklaration, sammanlagt

icke till dubbla beloppet av den kvarlåtenskapsskatt som skall erläggas

skall beskattningsmyndigheten på ansökan av dödsboet kunna med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

301

giva att skatten erlägges genom högst fem årliga inbetalningar. Såsom betalningsmedel

må till högst hälften av den fastställda skatten användas skuldebrev,

till säkerhet varför finnes inteckning i boet tillhörig fast egendom,

tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jordbruksinventarier och förlagsegendom.

Överstiger skatten 20 000 kronor, må intill dess halva belopp som betalningsmedel

dessutom användas börsnoterade aktier, som ingå bland boets tillgångar.

Beskattningsmyndighet skall vara den underrätt, som handlägger ärendet

angående arvsskatt efter den avlidne.

Beträffande den närmare utformningen av förslaget till kvarlåtenskapsskatt

vid dödsfall och motiveringen till detsamma hänvisas till beredningens

betänkande (s. 205—236).

Även gå v obeskattningen skall enligt beredningens förslag utbyggas

med en kvarlåtenskapsskatt och sådan skatt alltså kunna utgå även

vid gåva (se betänkandet s. 236—255). Skattskyldigheten skall därvid åvila

givaren. Skatt skall i princip utgå för de gåvor, vilka äro belagda med gåvoskatt,

dock icke för gåva från juridisk person. Skatten skall beräknas enligt

den för kvarlåtenskapsskatt vid dödsfall gällande tariffen och sålunda uttagas

endast i det fall att gåvan överstiger 25 000 kronor. Vid gåva till bröstarvingar

och därmed jämställda (adoptivbarn, styvbarn etc.) skall skatten

— om den överstiger nämnda belopp — uttagas efter den eller de procentsatser

som skulle tillämpats för gåvobeloppet, om detsamma legat i toppen

av givarens samlade förmögenhet före gåvan. För övriga gåvor skall skatten

bestämmas med hänsyn tagen enbart till gåvans storlek, och dessa gåvor bliva

sålunda föremål för lindrigare beskattning än gåvor till bröstarvingar.

Vid upprepade gåvor till gåvotagare av samma kategori från en givare —

oavsett om gåvotagaren är samma person eller ej -— skall hänsyn tagas till

tidigare gåvor, som givits, såvitt angår gåva till bröstarvinge inom tio år och

såvitt angår annan gåva inom fyra år före den sista gåvan. Systemet för beräkning

av skatt vid gåva till bröstarvinge medför emellertid, att vid dylika

gåvor hänsyn skall tagas endast till förut icke beskattade gåvor inom tioårsperioden,

vilkas värde sålunda skall sammanräknas med den sista gåvan.

Vid andra gåvor skall vid skattens bestämmande gåvornas sammanlagda belopp

under den stadgade fyraårsperioden behandlas såsom en gåva och avdrag

ske för skatt, som erlagts för de tidigare gåvorna. Vid givarens död

skall däremot ingen sammanläggning mellan kvarlåtenskapen och tidigare

gåvor företagas. Beskattningsmyndighet skall vara länsstyrelsen i det län,

där den skattskyldige, d. v. s. i detta fall givaren, var mantalsskriven eller

eljest var bosatt eller stadigvarande vistades, när skattskyldigheten inträdde.

Beträffande beskattningen av livförsäkringar, till vilka förmånstagare

insatts, har beredningen föreslagit (se betänkandet s.

255—263), att om förmånstagare insatts till livförsäkring, som är så avtalad,

opaginerad Kontrollera mot PDF

302

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

att premiebetalningen skall vara fullgjord under en tid understigande tio år

eller för vilken under något år erlagts premie, som uppgår till mer än Vs av

sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas, därest premiebetalningen

lika fördelats på tio år från avtalets slutande, inträder skyldighet

att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva då på grund av försäkringsavtalet

utbetalning sker under försäkringstagarens livstid till förmånstagaren.

I detta fall beräknas skatten på summan av de erlagda premierna och i övrigt

skola tillämpas reglerna om kvarlåtenskapsskatt vid gåva. — Efterlämnar

försäkringstagare vid sin död livförsäkring med förmånstagare och har

icke den avlidne under livstiden för försäkringen erlagt kvarlåtenskapsskatt

såsom för gåva, inträder, om premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning

fullgjorts inom tio år före dödsfallet och för försäkringen erlagts

premier till sammanlagt belopp överstigande 25 000 kronor, vid dödsfallet

skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt. Efterlämnar den avlidne

flera försäkringar skall därvid hänsyn tagas till sammanlagda beloppet av

de för samtliga försäkringar erlagda premiema. Skatteberäkningen skall i

övrigt ske på så sätt att det sammanlagda premiebeloppet, i den mån det

överstiger 25 000 kronor, skall läggas till den i boet befintliga kvarlåtenskapen,

varefter skatten beräknas å sammanlagda värdet av kvarlåtenskapen

och ifrågavarande premiebelopp. Härvid skall dock iakttagas, att det belopp,

varmed kvarlåtenskapen sålunda ökas, icke i något fall får överstiga värdet

av vad som tillfallit förmånstagaren. Särskilda bestämmelser skola i vissa

fall gälla, där efterlevande make är insatt som förmånstagare.

Beredningens ledamöter herrar Andersson, Rubbestad och Sundén anse sig

icke kunna förorda vare sig förslaget om införande av kvarlåtenskapsskatt

eller förslaget om skärpning av gåvobeskattningen (se betänkandet s. 289—

292 och 303).

Remissyttrandena över beredningens förslag till kvarlåtenskapsskatt.

Vad angår remissinstansernas allmänna inställning

till beredningens förslag om kvarlåtenskapsskatt har nämnda förslag i princip

tillstyrkts av länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län (i

båda fallen reservation av föredragande landskamreraren) samt av landsorganisationen.

I övriga yttranden har förslaget i denna del avstyrkts.

Länsstyrelsen i Västmanlands län förklarar sig dela beredningens åsikt,

att den föreslagna kvarlåtenskapsskatten hade karaktären av uppskjuten

förmögenhetsskatt och borde uppfattas som en den avlidnes skatteskuld till

samhället som skulle gäldas innan arvet lämnades ut. Skulle emellertid detta

betraktelsesätt uppehållas konsekvent — vilket torde vara nödvändigt -—

borde dock förmögenhetsskattens skala tillämpas och vid boets värdering sådana

ägodelar undantagas, som icke räknades som skattebelagda tillgångar.

— Naturligtvis gällde det att vid varje skattereform uppmärksamma risken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

303

av en beskattning, vars effekt kunde bli en minskning av sparviljan eller

leda till en kapitalförstöring, men länsstyrelsen hade icke blivit övertygad

om, att ett dylikt resultat skulle uppkomma av beredningens förslag. Det

syntes, som om följden i längden skulle bli, icke en förmögenhetsförstöring

utan en förmögenhetsfördelning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län förklarar sig icke ha något annat att invända

mot den föreslagna kvarlåtenskapsskatten än att skattetariffen borde

givas en jämnare utformning på så sätt att ytterligare ett skikt för kvarlåtenskap

mellan 10 och 20 milj. kronor infördes med skattesats å 55 procent

(60 procent endast å kvarlåtenskap över 20 milj. kronor). Dessutom skulle

det enligt länsstyrelsen vara av värde, om skatten kunde graderas med hänsyn

till den tid, arvlåtaren ägt den skattepliktiga förmögenheten.

Landsorganisationen anför:

Landsorganisationen skulle naturligtvis ha anledning att vara lyhörd för

argument, som kunde påvisa att beskattningen finge skadliga verkningar för

det ekonomiska framåtskridandet, men har icke ansett farhågorna i denna

riktning berättigade. För större delen av all kvarlåtenskap kommer någon

skatt antingen icke att utgå eller att bli så begränsad att den endast kan få

relativt obetydliga indirekta verkningar, vilka dessa än är. Även i högre förmögenhetsklasser

torde gälla detsamma som ovan anförts i samband med

förmögenhetsskatten, nämligen att de motiv och metoder, som betinga bildandet

av sådana förmögenheter, icke i alltför hög grad kan väntas bli påverkade

av ens mycket avsevärda skattesatser.

Förslaget om kvarlåtenskapsskatt har kritiserats utifrån vissa rättvisesynpunkter

med tanke på att arvtagarna till var sin andel av en stor förmögenhet

skulle kunna bli hårdare drabbade än den ensamme arvtagaren till en

mindre förmögenhet. Detta kan i det enskilda fallet framstå såsom orättvist.

Bedömningen blir emellertid en annan, om man utgår från den ståndpunkten

att överhuvud taget ärvandet av stora förmögenheter utgör en orättvisa.

De hänsyn, som kan föranleda moderation av radikala krav på avskaffande

av denna orättvisa, måste därför vara av annan och mera rent praktisk art.

I diskussionen om dessa frågor har det exempelvis anförts att en hög arvsbeskattning

skulle minska förmögenhetsägarens intresse för att med tanke

på barnen bevara och öka kapitalet och att icke konsumera eller förslösa

detsamma. Men detta intresse kan inte gärna vara lättare undergrävt när

arvingarna är flera än när de är färre. Det finns därför icke skäl att med

hänsyn härtill begränsa arvsbeskattningen mera i det ena fallet än i det

andra, så som skulle ske ifall man lät arvsskattens progressivitet gälla den

enskildes arvslott i stället för hela kvarlåtenskapen. Man bör f. ö. icke förbise,

att även i fortsättningen en del av arvsbeskattningen gäller arvslotterna

och är procentuellt mindre på små än stora lotter. Skatteberedningen har

därför intagit en riktig ståndpunkt, då den betraktat och behandlat kvarlåtenskapsskatten

som en uppskjuten förmögenhetsskatt, vilken utgår med

samma belopp oavsett arvingarnas antal. Att välja denna form i stället för

afl öka den löpande årliga förmögenhetsskatten synes vara ändamålsenligt,

bl. a. med tanke på svårigheterna att komma fram till en riktig taxering av

förmögenhelerna. Det är tydligt att dessa deklareras mycket ofullständigt.

Det måste vara lättare alt erhålla en riktig taxering vid ett tillfälle, då eu

fullständig utredning om förmögenhetens storlek och sammansättning ändå

måste företagas i samband med bouppteckning och arvskifte.

Givetvis kommer i längden sammanhållandet av stora förmögenheter i enskild

ägo att försvåras genom den föreslagna kvarlåtenskapsskatten. Lands
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

organisationen finner emellertid detta inte vara någon anledning till kritik.

De realvärden, som förmögenheterna representerar, försvinner inte därför

att förmögenheterna till en del överföres i statens ägo. I detta sammanhang

vill landsorganisationen understryka, att en konsekvens av den ökade arvsoch

förmögenhetsbeskattningen bör vara att statens förmögenhetsställning

på lång sikt förstärkes, närmast genom nedbringande av den under kriget

uppkomna improduktiva statsskulden. Den totala nationalförmögenheten bör

således icke minskas på grund av dessa kapitalskatter. De synes visserligen

även efter det föreliggande förslagets genomförande endast komma att taga

omkring en tiondel av den totala reella nybildningen av kapital i vårt land,

vilken enligt tillgängliga utredningar synes ha storleksordningen 1 ä 2 miljarder

pr år. Någon oro skulle alltså inte behöva hysas för att deras förbrukande

skulle i nämnvärd grad bromsa det ekonomiska framåtskridande, som

är grundat på nationalförmögenhetens ökning, men det är även av andra

förut antydda skäl principiellt önskvärt att största möjliga del av denna nationalförmögenhet

äges av samhället.

Vad därefter angår de invändningar mot förslaget, som i övriga yttranden

framförts, märkes i första hand den att den ifrågasatta lagstiftningen om

kvarlåtenskapsskatt icke är grundlagsenlig såsom åsyftande

icke beskattning utan konfiskation samt att den

därför i varje fall bör givas formen av allmän civillag.

Härom anför Svea hovrätt:

Med hänsyn till de stora belopp, som äro avsedda att uttagas av kvarlåtenskaperna,

uppkommer frågan, om man här kan tala om en skatt i egentlig

mening. Frågan om gränsen mellan skatt och konfiskation är naturligen svävande,

och det har aldrig funnits anledning att riktigt ingående behandla

detta spörsmål. Det har sagts, att konfiskation och icke skatt föreligger, när

det uttagna beloppet icke rimligen kan av en genomsnittsmedborgare i det

inkomst- och förmögenhetsläge, varom fråga är, bestridas med hans intäkter.

Efter denna definition skulle det här vara fråga om konfiskation. Enligt

hovrättens mening kan man dock i det föreliggande fallet med större säkerhet

låta en annan synpunkt vara avgörande. Någon tvekan kan icke gärna

råda därom, att under begreppet »skatt» faller endast uttagande av vad som

fordras för täckandet av statens behov av medel för sina utgifter. Men det

måste vara lika otvivelaktigt, att konfiskation föreligger om medborgaren

berövas något av sin egendom för helt annat syfte än täckande av statens utgifter.

Därvid bortses dock från vanlig expropriation och därmed likartade

förfoganden. Och det är här fråga om ett dylikt annat syfte. Visserligen har

landet fått påtaga sig tunga bördor under krigstiden, men någon som helst

jämförelse är icke möjligt med de länder, som varit invecklade i två världskrig

eller såsom besegrade drabbats av oerhörda krigsskadestånd. Det lär

näppeligen påstås, att i nuvarande läge icke andra utvägar finnas för täckande

av statens utgifter än tillgripandet av en kvarlåtenskapsskatt. Det väsentliga

motivet för förslaget är uppenbarligen icke heller detta utan att

åstadkomma en ekonomisk och social utjämning. För hovrätten är det ställt

utom tvivel, att en lagstiftningsåtgärd, varigenom medborgare tvingas att avstå

från välfången egendom för ett sådant, icke med statens utgifter sammanhängande

syfte, faller under beteckningen »konfiskation» och icke under

begreppet »skatt».

Det spörsmål, som då måste besvaras, är om konfiskation är tillåten enligt

gällande grundlagar. Närmast gäller det att bedöma spörsmålet med ledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

305

av regeringsformens paragraf IG, detta stadgande som blivit kallat medborgarfrihetens

Magna Charta och som har sina rötter redan i konung Magnus

Erikssons landslag. Det är punkten om avliändande av gods, som det

här framför allt gäller.

I den statsvetenskapliga diskussionen ha olika meningar yppats om stadgandets

rätta tolkning. Tvisten gäller, huruvida stadgandet såsom efter orden

riktat mot missbruk av Konungen inrymmer medborgarskydd jämväl

mot lagstiftning, som genomföres av Konung och riksdag gemensamt. Hovrätten

vill icke ingå på denna rena tolkningsfråga. Det är för hovrätten uppenbart,

att stadgandet, tolkat såsom icke innefattande dylikt skydd, helt

strider mot grundlagens anda. Om regering och riksdag skulle vara grundlagsenligt

berättigade att genom en enkel lagstiftningsåtgärd göra de mest

godtyckliga eller orimliga ingripanden i de enskilda medborgarnas rätt till

liv, ära, personlig frihet och välfärd eller i deras rätt till sin egendom, skulle

icke mycket vara kvar av den Magna Charta, som 1809 års grundlagsfäder

föreställde sig att stadgandet utgjorde. Om stadgandet verkligen efter ordalagen

fått denna inskränkta innebörd, kan detta icke förklaras på annat sätt

än att grundlagens stiftare, i förlitande på hållbarheten av maktfördelningens

princip, aldrig kunde föreställa sig, att regering och riksdag skulle komma att

enas om lagstiftningsåtgärder, som inneburo verkliga ingrepp i medborgarfriheten.

Frågan har kommit i ett helt annat läge efter parlamentarismens

genomförande, när regeringens och riksdagsmajoritetens intentioner blivit

identiska. Men även efter det parlamentariska genombrottet har detta grundlagsproblem

icke blivit satt på sin verkliga spets. Hovrätten veterligen är

detta första gången saken på riktigt allvar är uppe. Frågan om kvarlåtenskapsskatten

är därför av den mest ingripande betydelse för det svenska

samhällsskicket. Ett genomförande av förslaget mot åtminstone grunderna

för paragraf 16 regeringsformen innebär enligt hovrättens mening ett första

steg och ett stort steg på vägen bort från rättsstaten. Skulle man däremot

förmå att genom grundlagsändring fastslå, att Sverige är en stat, grundad

på socialistiska principer, och att för principernas genomförande konfiskation

må ske av medborgarnas egendom, skulle man däremot från sträng laglighetssynpunkt

kunna sägas vara på den säkra sidan, även om många alltjämt

vore benägna att betrakta åtgärden som ett övergrepp.

Med hänsyn till grundlagen synes också en annan synpunkt kunna läggas

på frågan. Om såsom hovrätten anser här är fråga om konfiskation och icke

om skatt, så lärer alldeles bortsett från regeringsformens paragraf 16 förslaget

grundlagsenligt icke kunna genomföras under form av en skattelag, utan

förslaget måste då omskrivas och erhålla karaktär av förslag till allmän civillag,

varå regeringsformens § 87 blir tillämplig. Skillnaden är ingalunda

oväsentlig, ty bortsett från att lagrådet skall höras över förslag till allmän

civillag, går ett förslag till skattelag till gemensam votering vid skiljaktiga

meningar mellan riksdagens kamrar, medan detta är uteslutet, när det gäller

en civillag. Och i detta sammanhang skulle det dessutom säkerligen icke

vara utan sin psykologiska betydelse, att förslaget erhölle den rätta formen.

Genom tvånget att framställa ett direkt yrkande på konfiskation av medborgarnas

egendom i stället för alt undandölja sakens realitet bakom det mångtydiga

ordet »skatt» skulle en sådan tankeställare givas både åt statsmakterna

och åt medborgarna i gemen, alt förslaget möjligen aldrig bleve framlagt.

Hovrätten vill slutligen framföra några allmänna synpunkter, som endast

indirekt ha beröring med grundlagsfrågorna. Det lider icke något tvivel

att den ständigt skärpta skattelagstiftningen, vilkens verkningar ytterligare

försvåras genom den fortgående inflationen, håller på att lios de med
Biliang

till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.

opaginerad Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

borgare, som drabbas^ härav, framkalla en mycket stark känsla av att vara

rättslösa. Man kan få höra det argumentet, att de av förslagen berördas

reaktion icke är av större betydelse, eftersom dessa äro så få till antalet. I en

stat, som fortfarande gör vissa anspråk på att räknas såsom en rättsstat, kan

det dock aldrig vara betydelselöst, om en grupp medborgare med fog har fått

känslan av att vara rättslösa, huru liten gruppen än är, ja icke ens när fråga

är om en enda person.

Göta hovrätt anför, att äganderättsbegreppets innehåll växlat under tidernas

lopp under påverkan av en mängd faktorer hänförliga till det ekonomiska

och sociala samhällslivet under olika tidsepoker men att denna växling icke

finge bortskymma, att det väsentliga i begreppet dock kvarstode orubbat såsom

en av grundvalarna för rättsordningen. Inskränkningar i ägarens fulla

förfoganderätt funnes av olika slag. En grupp inskränkningar vore de som

gällde dispositionsrätten, t. ex. de som funnes upptagna i arrende- och liyreslagstiftningen,

i gruv-, skogs-, jaktvårds- och fiskelagstiftningen samt i lagen

om försäljningsförbud beträffande viss egendom. En annan grupp inskränkningar

i ägarens rätt vore de som upptoges i expropriationslagstiftningen

eller i andra författningar, vari stadgades förpliktelse att för visst

ändamål avstå egendom. Eu tredje grupp av inskränkningar i ägarens rätt till

sin egendom vore de som följde av gällande skattelagstiftning.

Hovrätten framhåller, att de sistnämnda inskränkningarna i detta sammanhang

vore av särskilt intresse, samt anför vidare:

Beskattningens ändamål är att tillgodose statens och kommunala samfälligheters

behov av medel för täckande av deras utgifter, således vad statsbeskattningen

angår, att täcka statsutgifterna. Liksom äganderättens innehåll

icke är oföränderligt är helt naturligt statens utgiftsbehov helt olika under

olika tidsskeden, vilket sammanhänger med att statsverksamheten från

att förut i huvudsak hava varit inriktad på att bereda medborgarna rättsskydd

och trygghet mot yttre fiender utvidgats till att därutöver sörja för

medborgarnas välfärd i olika hänseenden. Samtidigt med att skatterna av

denna anledning tagit i anspråk allt större och större andel av medborgarnas

inkomster och under tillämpning av principen om skattebördornas fördelning

efter ekonomisk bärkraft gjorts starkt progressiva, har en särskild förmögenhetsbeskattning

införts, vilken emellertid — oaktat den beräknats ä kapitalet

som sådant — varit att betrakta som en skärpt beskattning av den

ur kapitalet härflytande inkomsten. Vad särskilt angår den nuvarande arvsskatten,

är den att betrakta som en specialskatt, uttagen på grund av den

genom arvfallet ökade skatteförmågan. Motsvarande princip ligger till

grund för gåvoskatten. Redan nu utgående skatter innebära på grund

av progressiviteten mycket stora inskränkningar i ägarens rätt till sin

egendom, men dylika inskränkningar kunna vara nödvändiga, icke minst

under krigs- och kristid. Ej heller finnes enligt hovrättens uppfattning något

att erinra mot principen om skarpare beskattning av den ur kapital härflytande

inkomsten än av annan inkomst eller mot arvs- och gåvobeskattningen

som sådan. Om emellertid de av statsskatteberedningen framlagda

förslagen skulle förverkligas, kan det enligt hovrättens uppfattning icke råda

något tvivel om att det beträffande vissa delar av förslagen i själva verket

icke är fråga om skatt i detta ords principiella och hittills vedertagna bemärkelse

utan om en indragning (konfiskation) av själva kapitalet —- låt vara

delvis — till statsverket. Detta omdöme gäller särskilt den föreslagna kvar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

307

låtenskapsskatten. Att indragningen fått namn av skatt kan icke förändra

dess verkliga karaktär. Till grund för förslaget synes också ligga en strävan

att därigenom åstadkomma en utjämning av egendomsförhållandena. I den

mån så är fallet har åtgärden förlorat karaktären av skatt och rättsgrund

för densamma kan icke hämtas i beskattningsrätten.

Kvarlåtenskapsskatten skall enligt förslaget utgå ur arvfallen egendom och

uttagas av dödsboet. Även om dödsboet är att betrakta som ett för därtill

hörande utredningsuppgifter särskilt bildat rättssubjekt med karaktär av juridisk

person, är dödsboet icke ägare av den avlidnes förmögenhet. Denna

övergår enligt svensk rätt direkt till arvingarna eller andra successorer och

äges av dessa. Äganderätten har således sitt komplement i arvsrätten, vilken,

grundad i blodsband och lamiljesamhörighet, sedan urgamla tider ingår

såsom en viktig beståndsdel i del svenska rättssystemet liksom överhuvud taget

i de västerländska rättssystemen. Den omständigheten att arvsrätten genom

senare tids lagstiftning begränsats till närmare anförvanter och att

staten, där sådana saknas, kan bliva ägare till den avlidnes egendom kan icke

utgöra något skäl mot riktigheten av nyssnämnda betraktelsesätt. Ägarens

primära rätt till egendomen kommer nämligen till tydligt uttryck genom hans

rätt enligt gällande lagstiftning att genom testamente förfoga över egendomen.

Att det ingrepp, som kvarlåtenskapsskatten innefattar, avser arvfallen

egendom och riktar sig mot dödsboet gör således ingreppet med utgångspunkt

från gällande rättsordning icke mera rättsenligt än det eljest skulle

tett sig.

Enligt hovrättens uppfattning innebär således den föreslagna kvarlåtenskapsskatten

ett ingrepp i rätten till egendom, för vilket icke kan hämtas

rättsgrund i gällande rättsordning. Denna skatt, sådan den av statsskatteberedningen

föreslagits, anser hovrätten således vara oförenlig med de rättsgrundsatser,

på vilka den svenska rättsordningen bygger.

Ett särskilt spörmål, som i detta sammanhang är av intresse, är huruvida

den föreslagna lagstiftningen om kvarlåtenskapsskatt kan anses stå i strid med

grundlagen. I § 16 regeringsformen heter det bland annat: »Konungen bör

---— ingen fördärva eller fördärva låta, till liv, ära, personlig frihet och

välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen avhända eller

avhända låta något gods, löst eller fast, utan rannsakning och dom i den

ordning, Sveriges lag och laga stadgar föreskriva; — ---». Olika meningar

ha uttalats angående innebörden av detta stadgande. Även om stadgandet —

såsom från flera statsrättsliga auktoriteters sida framhållits — i och för sig

icke kan anses innebära annat än ett förbud för regeringsmakten att utan

stöd av lag eller annan i laga ordning tillkommen författning eller utan att

iakttaga där föreskriven ordning avhända medborgaren hans egendom och

således icke ett direkt förbud för lagstiftning av sådan innebörd, så följer av

eu sådan tolkning ingalunda, att ett genomförande av ett sådant ingrepp i

äganderätten, som den föreslagna kvarlåtenskapsskatten innebär, skulle stå i

överensstämmelse med grundlagarna. Grundlagsstiftarna utgingo från en

viss, vid tidpunkten för grundlagarnas tillkomst gällande rättsordning eller i

varje fall från vissa grundprinciper i denna. Dessa grundprinciper, till vilka

hörde medborgarens rätt till hans egendom, ansågos så självklara, att det

icke fanns erforderligt att uttryckligen och fullständigt omnämna dem. De

svenska grundlagarna innehålla ju icke någon sådan allmän rättighetsförklaring,

som upplages i ett flertal främmande konstitutioner. Den enda motsvarigheten

därtill är i? 16 regeringsformen, vilken leder sitt ursprung från

landslagens konungaed och följande konungaförsäkringar samt i huvudsak

hämtat sitt innehåll därifrån och frän 1700-talets regeringsformer. Regeringsformens

§ 16 bär därför också eu kasuistisk prägel. Den får ej betrak
-

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

tas och har ej heller betraktats som en uttömmande, systematisk rättighetsförklaring.

Att grundlagarna emellertid utgå från att medborgarnas rätt till

egendom icke kan —■ utom såsom påföljd för brott, belagt med konfiskationspåföljd

— frånhändas dem utan ersättning är säkert och framgår av

flera andra stadganden i grundlagarna. Det kan därför icke stå i överensstämmelse

med gällande grundlags anda, att en lagstiftning av denna art

överhuvudtaget genomföres. I varje fall måste det betecknas såsom oförenligt

med hävdvunnen gränsdragning mellan civillagstiftning och skattelagstiftning,

att en lagstiftning av detta slag sker i skattelagstiftningens form.

Det kan i detta sammanhang vara av intresse att framhålla, att de sakkunniga,

som år 1941 avgåvo förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen

(SOU 1941:20), i förslaget upptogo bland annat ett stadgande av

följande innehåll: »Svensk medborgares egendom är tryggad. Staten äger

endast mot skälig ersättning förfoga över och expropriera egendom» ; härom

skulle stadgas i lag, som stiftades av Konungen och riksdagen samfällt. Det

framgår av motiveringen till det föreslagna stadgandet, att man ansåg detsamma

utgöra ett utttryck för vad redan gäller och således innebära en kodifiering

härav.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför:

Något hinder torde ej föreligga för staten att åtaga sig utgifter till obegränsad

höjd och täcka dessa utgifter genom beskattning. Däremot kan tveksamhet

råda huruvida det grundlagsenligt är tillåtet att överföra medborgarnas

egendom till staten av andra skäl än att egendomen behövs för täckande

av statens utgifter. I varje fall torde ett sådant överförande icke kunna

ske genom skattelagstiftning utan endast genom allmän civillagstiftning. Vid

granskningen av förslaget till kvarlåtenskapsskatt finner man, att skatten

enligt verkställda beräkningar kommer att tillföra statsverket ett relativt

obetydligt belopp per år, cirka 40 miljoner kronor. Då detta belopp synes

utan svårighet kunna uttagas inom ramen för nu gällande skattesystem, får

man lätt det intrycket att skattens huvudsyfte icke är att tillföra statsverket

inkomster utan att successivt beröva de större förmögenhetsägarna deras förmögenheter.

Denna förmodan vinner också stöd av det förhållandet att huvudparten

av nämnda skattebelopp är att hämta från de största förmögenheterna.

Av det beräknade beloppet, 40 miljoner kronor, skulle sålunda nära

en sjundedel år 1943 kommit att härröra från en enda förmögenhet, om

skatten då varit gällande. Om skattens huvudsyfte är det av hovrätten antydda

torde, som hovrätten nämnt, lagstiftningen böra givas formen av allmän

civillag.

I ett särskilt yttrande framhåller hovrättsrådet Lundquist — som dock avstyrker

införande av kvarlåtenskapsskatt av andra skäl — att någon särskild

rättsgrund för införande av en skatt ej behövde aberopas, varför innehållet

i förslaget ej bort giva anledning till yttrande om dess förenlighet med rättsordningen

här i riket.

Hovrätten för Övre Norrland framhåller, att för dem som befunne sig i de

högre inkomst- och förmögenhetslägena måste inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

redan nu sägas vara av delvis konfiskatorisk art och att man

i den mån så vore fallet avlägsnat sig från vad »beskattning» begreppsmässigt

innebure. Beträffande arvs- och gåvobeskattningen syntes en viss måttlig

rabattering av en genom arv, testamente eller gåva mottagen förmögenhetslott

knappast böra uppfattas annorlunda än som en verklig skatt. Då skatte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

309

avdraget överstege en viss gräns kunde man däremot med skäl tala om konfiskation.

Frågan huruvida konfiskation enligt statsförfattningen vore rättsligen

tillåten ville hovrätten lämna öppen; ett faktum vore att konfiskationsvägen

redan tidigare vore av statsmakterna beträdd och att den föreslagna

kvarlåtenskapsskatten innefattade ett ytterligare stort steg på konfiskationens

väg.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund påpekar, att kvarlåtenskapsskatten

skulle inbringa den ur statsfinansiell synpunkt relativt obetydliga summan

av ca 40 milj. kronor per år men alt av detta belopp mer än 90 procent skulle

komma att uttagas av kvarlåtenskaper, som till antalet utgjorde mindre än V2o

av samtliga årliga kvarlåtenskaper. Det våldsamma ingrepp i den privata

äganderätten som en dylik lagstiftning innebure vore i sak att likställa med

konfiskation och vore enligt styrelsens mening icke förenligt med gällande

rättsordning.

Överståthållarämbetet framhåller, att en förmögenhetsskatt, som ansåges

oundgänglig för täckande av löpande statsutgifter, torde ha vunnit hävd såväl

här som utomlands och icke vore att anse som konfiskation samt anför

vidare:

Saken kommer emellertid i ett principiellt annat läge om förmögenhetsskatten

syftar till att genomföra en för samhällsfreden såsom önskvärd ansedd

förmögenhetsutjämning, eller om det kapital som skall investeras i

statlig verksamhet uttages genom en så hög beskattning eller genom beskattning

av sådan art, att hämningar kunna förväntas för den privata företagsamheten.

Statsmakterna stå i sistnämnda fall i själva verket i valet mellan

å ena sidan ett näringsliv uppbyggt på den fria företagsamheten och å andra

sidan en statssocialism.

En omläggning av produktionsordningen bör emellertid icke verkställas

genom en skattelagstiftning utan genom en av Kungl. Maj:t och riksdagen,

eventuellt efter ändring av § 16 regeringsformen, antagen lag och efter vidtagandet

av alla de förberedande åtgärder, som erfordras för att förhindra

kapitalflykt ur landet liksom för att undanröja övriga med en övergångstid

förenade svårigheter.

Jämväl länsstyrelserna i Kristianstads och Värmlands län, handelskammaren

i Göteborg, Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län samt Sveriges redareförening uttala,

att fråga icke vore om beskattningsåtgärder i vedertagen bemärkelse

utan om konfiskation av förmögenhet, vilket icke borde ske genom skattelagstiftningen.

Näringslivets skcittedelegation anser den omständigheten att § 16 regeringsformen

vore riktad mot Konungen icke kunna föranleda till den slutsatsen att

Konungen skulle vara bis t från stadgandet i den mån han erhölle riksdagens

samtycke till åtgärden och sålunda i ett dylikt fall vara befogad att handla

mot stadgandets syfte eller, för att taga ett extremt fall, äga kränka rätt och

sanning eller befordra vrångvisa och orätt. — Egendomens trygghet vore, vare

sig den skulle anses förankrad i regeringsformen eller ej, en rättsgrundsats av

den mest fundamentala betydelse, och det vore ett steg av mycket ödesdiger

art man toge, om man nu frånträdde den. Sedan eu gång den gräns överskri
-

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

dits, som förut ansetts okränkbar, vore det svårt att på förhand överblicka

alla de lägen i vilka statsmakterna framdeles kunde finna sig berättigade att

utan ersättning fråntaga medborgarna deras egendom.

Jämväl kommerskollegium ifrågasätter, huruvida förslaget om kvarlåtenskapsskatt

stode i överensstämmelse med § 16 regeringsformen.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att länsstyrelsen i Gävleborgs

län har givit uttryck för en motsatt uppfattning om det legitima i att genom

skattelagstiftningen tvinga till avstående av förmögenhet. Länsstyrelsen —

som av andra skäl avstyrker kvarlåtenskapsskattens införande — anför:

Beskattningsinstrumentet kan begagnas i olika syften, bland vilka i detta

sammanhang framträda tre: det renodlat statsfinansiella, att bereda budgeten

ett visst intäktsbelopp; det penningpolitiska, nu aktualiserat i programmet

sterilisering av köpkraft; det socialekonomiska, att framkalla eller befrämja

en omvandling av samhällets sociala struktur genom en omfördelning

av inkomst eller av förmögenhet. Skatteberedningens förslag är av natur att

aktualisera det tredje av dessa syften, ehuru därom knappast förekommer

något i dess betänkande.

Omfördelning av inkomst via beskattningen bär redan förekommit så

länge, att det får anses vara en vårt skattesystem normalt påverkande, av

statsmakterna accepterad anordning. Tv något annat sker ej, då av högre

inkomstskikt uttagas höga skatter, vilka användas till bidrag eller sociala

förmåner, som komma lägre inkomstskikt eller samtliga till godo.

En faktisk omfördelning av förmögenhet har också — i arvsskattens blygsamma

form — åtminstone någon hävd i vårt skattesystem. Men de i enskilda

fall mycket längre gående ingrepp i förmögenhetsförhållandena, som

den nu ifrågasatta tredubbla kombinationen innebär, har kommit uppmärksamheten

att på ett helt annat sätt inriktas på denna sida av skatteproblemet.

Att med skattelagstiftningens makt tvinga till avstående av förmögenhet är

under vissa förutsättningar lika legitimt och samhällsekonomiskt acceptabelt

som den redan fungerande omfördelningen av inkomst varvid bör observeras,

att en direkt motsvarighet till inkomstspridningen via skatter och statsutgifter

icke kan ifrågasättas. De viktigaste förutsättningarna äro: å ena sidan

behovet av sådana samhällsekonomiska investeringar genom det allmännas

försorg, som öka samhällets produktivitetsgrad (t. ex. för höjande av folkets

arbetsduglighet) och som eljest icke kunna genomföras; å andra sidan att

effektiviteten inom samhällets privata sektor icke genom åtgärden sänkes i

den grad, att totalresultatet av åtgärden blir noll eller negativt.

Skattebetänkandet ingår icke på diskussion av detta avvägningsproblem.

Däri behandlas varken förmögenhetsförvaltningen eller de allmänna investeringsändamål,

som komma i fråga. Det kan icke sägas vara klarlagt, att nyss

angivna förutsättningar i utformningen av beredningsförslaget äro tillgodosedda.

Mot förslaget har även invänts, att teorien om att kvarlåtenskapsskatten utgjorde

en till dödsfallet uppskjuten förmögenhetsbeskattning och att ska tten

alltså vore att betrakta som gäld i den dödes bo

icke vore hållbar.

Svea hovrätt framhåller härom, att beredningen sökt genomföra nämnda

teori med benhård konsekvens också på punkter, där skälighetshänsynen bort

tala i motsatt riktning, samt anför vidare:

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

När beredningen konstruerar kvarlåtenskapsskatten såsom en till dödsfallet

uppskjuten förmögenhetsskatt, skulle väl något skäl för en sådan

konstruktion kunna tänkas föreligga, om skattesystemet icke kände någon

förmögenhetsskatt under livstiden. Men om man samtidigt har en skatteform

av sistnämnda typ, maste kvarlåtenskapsskatten ses mot bakgrunden härav,

och lagstiftaren maste da utfylla sin tanke med satsen, att genom förmögenhetsbeskattningen

under livstiden icke uttagits så mycket, som varit skäligt,

utan att en rest kvarstår, som bör drabba kvarlåtenskapen. Detta liar också

uttryckligen sagts i förevarande fall. Men därmed har tanken förlorat även

skenet ar en allmängiltig teoretisk sats, och kvar står det rent personliga och

av politiska synpunkter helt beroende omdömet angående det skattetryck som

bör läggas på förmögenheten såsom sådan. Och har diskussionen inskränkts

till att gälla detta problem, kan man fråga sig, vilket självständigt ändamål

kvarlåtenskapsskatten är avsedd att tjäna. Varför kan icke hela den såsom

önskvärd ansedda skattetungan läggas på en förmögenhetsskatt i livstiden?

Och om man vill komplettera denna beskattningsform med en ökad skatt i

samband med dödsfall, varför kan man icke då använda sig av den gamla

formen med arvslottsbeskattning? Varför skall man ha icke mindre än tre

förmögenhetsskatter, som i realiteten drabba samma förmögenhet?

Om det skall vara av något som helst värde att konstruera kvarlåtenskapsskatten

såsom en förmögenhetsskatt, vilken uppskjutits till dödsfallet därför

att genom förmögenhetsskatten i livstiden för litet uttagits, borde alla logiska

och intellektuella krav ha fordrat, att de båda skatteformerna ställts i en intim

relation till varandra. Om man vill göra gällande, att förmögenhetsskatten i

livstiden varit för låg och att därför något slag av skatteskuld uppkommit,

som bör uttagas vid blivande dödsfall, borde man ha påvisat, huru stor denna

skatteskuld är. Underlåtenhet att åstadkomma en sådan relation mellan skatteformerna

innebär i själva verket, att konstruktionen framföres, när det passar,

men slappes, om ett konsekvent vidhållande icke skulle medföra önskat

resultat. Hovrätten kan endast konstatera, att beredningen icke gjort något

som lielsi försök till åstadkommande av en avvägning mellan förmögenhetsskatten

i livstiden och kvarlåtenskapsskatten. Frågan borde ha belysts genom

själva tariffen för kvarlåtenskapsskatten, men angående grunderna för denna

tariff lämnas icke ett ords motivering. Det har endast dekreterats, att tariffen

skall ha det utseende, som angives av lagtexten. Frånvaron av motivering

på denna springande punkt ger anledning till förmodan, att beredningen

icke själv gjort saken klar för sig utan uppställt tariffen efter helt godtyckliga

grunder.

Vad nu anförts om bristen på nödvändig relation mellan kvarlåtenskapsskatt

och förmögenhetsskatt i livstiden har sin givna betydelse redan med

hänsyn till förslagets utformning av den senare skatten. Men frågan har sin

alldeles särskilda vikt, när man betraktar kvarlåtenskapsskatten i förhållande

till hittills gällande lagstiftning om skatt, som utgår under livstiden. Så länge

ett beskatlningssyslem gäller måste detta i regel anses motsvara statsmakternas

uppfattning om eu skälig avvägning av skattebördan, t. ex. mellan inkomst

och förmögenhet såsom objekt för skatten. Först då statsmakterna genom

ett i vederbörlig ordning fattat beslut ändrat skattereglerna är definitivt

fastslaget, att statsmakterna kommit till eu annan uppfattning om skattebördans

lämpliga avvägning. Delta förhållande kan man icke underlåta alt beakta

vid utformningen av en skatt, som motiveras med alt den motsvaras av

en skuld för tidigare utebliven beskattning. Skallen får, om man vill fasthålla

vid konstruktionen, icke utformas så alt den — utöver ersättning för utebliven

beskattning — samtidigt blir eu tilläggsskatt för förfluten tid, under vilken

gällt ett annat av statsmakterna i vederbörlig ordning fastställt skattesys
-

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Moj:ts proposition nr 212.

tem. För denna förflutna tid borde uppenbarligen under inga förhållanden ens

en teoretisk konstruktion av skatteskuld kunna hävdas än mindre upprätthållas.

Ett exempel torde bäst åskådliggöra detta. Enligt beredningens förslag

skulle kvarlålenskapsskatten på en behållning av 1 000 000 kronor, som tillfaller

två vuxna barn till den avlidne, uppgå till 287 250 kronor (därutöver

tillkommer arvsskatt å 92 348 kronor). Inträffar dödsfallet den 31 december

1948 är ett år den tid, under vilken sådan alltför låg förmögenhetsbeskattning

skett, som med den teoretiska konstruktionen av skattegrunden rimligtvis

kan tagas i betraktande. Utan att det i detta sammanhang är nödvändigt

att ingå på bedömande av skatteskalorna för kvarlåtenskapsskatten, framstår

det som uppenbart att skatteskulden för ett år icke på långt när kan närma

sig 287 250 kronor för eu förmögenhet av angiven storlek. Hovrätten har

icke förbisett vissa tidigare uttalanden om önskvärdheten av skärpt förmögenhetsbeskattning.

Dessa uttalanden, vilka ingått som motiveringar för vissa

åtgärder, ha icke utmynnat i sådana beslut, att de kunna läggas till grund för

ett påstående att skatteskuld för 1''örmögenhetsägare därigenom uppkommit.

-—---

Hovrättens nu framförda anmärkning för på naturligt sätt tanken över till

den anmärkning, som hovrätten framställde 1933, nämligen att beredningen

icke tagit konsekvensen av konstruktionen genom att utmäta skatten med

hänsyn till den tid arvlåtaren disponerat förmögenheten. Beredningen har

avvisat tanken härpå under hänvisning till att det icke låter sig göra att gradera

skatten med hänsyn till den tid, varunder den avlidne varit ägare av

olika delar av förmögenheten. Dock har beredningen ansett sig kunna medgiva

undantag från beskattningen för sådana förvärv, vilka äro lätta att bevisa

nämligen arv, testamente och gåva, i den mån de skett inom en tid av

fem år före dödsfallet. Det skall villigt medgivas, att det är förenat med stora

svårigheter att vid en sammanblandad förmögenhetsmassa konstatera de skilda

förvärven och än mera att följa huru de beståndsdelar av massan, som

skett genom olika förvärv, sedermera utvecklat sig. I allmänhet har man väl

också i lagstiftningen försökt undvika att bygga lagregler på en minutiös undersökning

i detta hänseende. I varje fall gäller detta, när man icke vågar

lita på ägarens egna uppgifter. Hovrätten kan beträffande detta ämne hänvisa

till 2 kap. i lagen om arv. Men det förefaller icke otroligt, att man skulle

ha kunnat komma ett gott stycke längre än förslaget gör, om man verkligen

velat nedlägga möda därpå. Det skulle exempelvis kunna tänkas att man

byggde icke på de särskilda förvärven utan på den mycket lättare bevisbara

växlingen i förmögenhetens totalstorlek under livstiden. Om det, såsom beredningen

gör gällande, är omöjligt att åstadkomma en värdering med hänsyn

till tiden för innehavet av förmögenheten, får detta anses utgöra ett bevis

för konstruktionens felaktighet.

Under alla omständigheter vill hovrätten vända sig mot den snävt begränsade

tid, som uppställts för beaktande av förvärv genom arv, testamente och

gåva. Tiden är alldeles godtyckligt vald och den olika behandling, som skulle

ske av förvärv, vilka ligga på skilda sidor av tidsgränsen, skulle för rättsmedvetandet

vara synnerligen stötande. Hovrätten kan icke se någon anledning,

varför man icke skulle kunna taga hänsyn till sådana förvärv i betydligt

större utsträckning än förslaget medgiver.

Den bristande hänsynen till nödvändigheten av att åstadkomma en parallellism

mellan förmögenhetsskatt i livstiden och kvarlåtenskapsskatt har

kommit till synes också i ett annat hänseende. Beredningen lägger nämligen

icke samma förmögenhetsbegrepp till grund vid båda skatteformema. Vid

förmögenhetsskattens beräkning bortser man från vissa förmögenhetsvärden,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 212.

313

vilka däremot beaktas vid kvarlåtenskapsskattens beräkning. Beredningen

påpekar själv, att detta gäller om egendom i utlandet, men detsamma är förhållandet

i fråga om del praktiskt vida viktigare fallet, att i förmögenheten

ingår dyrbart lösörebo.

Att på detta sätt olika förmögenhetsbegrepp kommit till användning sammanhänger

med beredningens uppfattning, att den värdering av förmögenheten,

som i samband med dödsfall sker genom bouppteckningen är mera effektiv

än den värdering av förmögenheten, som kan åstadkommas i vederbörandes

livstid. Det förefaller som om beredningen ville tillmäta denna synpunkt

värde såsom skäl för kvarlåtenskapsskattens införande över huvud.

Även om man skulle anse bouppteckningen utgöra en bättre värderingsgrund

än självdeklarationerna — vilket ingalunda behöver vara fallet — så kan detta

icke utgöra något som helst självständigt argument för kvarlåtenskapsskatten.

Och om en eller annan skulle på grund av bristande effektivitet i

värderingen ha undgått en del av den förmögenhetsskatt i livstiden, som bort

utgå, och det därför kunde vara motiverat att av hans kvarlåtenskap uttaga

vad som brustit, kan detta uppenbarligen icke vara ett skäl för att uttaga liknande

kvarlåtenskapsskatt av dem, vilkas förmögenhet blivit riktigt uppgiven

under livstiden. Det finnes icke någon som helst anledning att tro annat än

att de senare utgöra den överväldigande majoriteten.

I fortsättningen framhåller hovrätten, att det vore uppenbart, att kvarlåtenskapsskatlen

med den föreslagna utformningen aldrig kunde bliva den

dödes gäld i vanlig rättslig mening samt anför vidare:

Under livstiden har den döde icke ådragit sig någon skatteskuld. Gäldstanken

ligger uttryckt endast i skatteberedningens motivering och eventuellt i

andra allmänna uttalanden, men därigenom kan icke skapas någon skuld i

juridisk mening. Tanken har aldrig blivit konkretiserad i någon lagstiftning,

som varit tillämplig på den döde under hans livstid. Skattskyldigheten uppkommer

först i sjäiva dödsögonblicket, samtidigt som egendomen övergår till

successorerna. Naturligen kunna statsmakterna genom det maktspråk, som

en lagstiftningsåtgärd innefattar, dekretera att skatten skall betalas i enlighet

med normer, som äro stadgade för gäld i död mans bo, men detta innebär

allenast, att man med bortseende från det verkliga rättsläget åstadkommit

eu fiktion, och det verkliga rättsläget är att, då den döde aldrig varit skyldig

något under livstiden, skattskyldigheten primärt ligger på dem, som erhålla

den dödes egendom. Men alldeles bortsett från frågan om den rättsliga konstruktionen

kan ju icke någon tvekan råda om att det är successorerna, som

få bära den praktiska tungan av att med den mottagna egendomen finansiera

skattens betalning. Läget är sålunda i sak detsamma som vid arvslottsbeskattning

men frågan behandlas det oaktat här på ett helt annat och för successorerna

ytterst oförmånligt sätt.

I delta sammanhang synes det vara lämpligt att upptaga frågan om dödsboets

karaktär. Mot 1933 års förslag anmärktes av hovrätten att enligt svensk

rätt successionen sker i och med dödsfallet och icke förmedlas genom en

»administratör» eller »executor» på det egendomliga sätt, som gäller i England,

och där låter teorien om en uppskjuten förmögenhetsskatt framstå såsom

mera naturlig. Beredningen har nu framhållit, att enligt lagen om boutredning

och arvskifte, som tillkommit efter del nämnda anmärkning skrevs,

dödsbo anses äga rältssubjeklivitet, och beredningen förmenar, alt härav kan

dragas den slutsatsen, att förhållandena i vårt land numera kunna sägas i

ifrågavarande hänseende vara mera likartade med dem i England än som var

fallet, då anmärkningen gjordes. Detta innebär eu felsyn. Successionen sker

opaginerad Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

fortfarande i och med dödsfallet, ehuru man av praktiska skäl —- särskilt

betingade av förhållandet till tredje man — ansett sig böra beteckna den

under särskild förvaltning i avvecklingssyfte stående förmögenhetsmassan såsom

ägande rättssubjektivitet. Härom kan åberopas den framställning, som

lagberedningen på sin tid lämnade, återgiven i N. J. A. II 1933 s. 162—164.

Den väsentliga skillnaden i förhållande till England och överhuvud till anglosaxiska

länder är att i Sverige arvingar och universella testamentstagare jämte

i regel efterlevande make äro självskrivna förvaltare, medan dessa i de åsyftade

länderna äro uteslutna från att taga befattning med kvarlåtenskapen,

vilken med liduciarisk äganderätt tillfaller en boutredningsman, som har att

genomföra avvecklingen.

Göta hovrätt finner också betraktelsesättet av kvarlåtenskapsskatten som

en skatteskuld vara en konstruktion utan reellt underlag. Det vore anmärkningsvärt

— om en skuld verkligen kunde anses ha existerat — att gäldenären

skulle pa fullt lagligt sätt kunna få den ur världen genom att under

sin livstid göra slut på sin förmögenhet. Det vore icke heller rimligt,

att om av två personer, som hade lika stor inkomst, den ena levde upp hela

inkomsten och den andra genom ett sparsamt levnadssätt lyckades spara

ihop en förmögenhet, den sparsamme som varje år fått betala skatt för

såväl sin inkomst som sin förmögenhet, genom sparsamheten skulle ådraga

sig ytterligare skatteskuld till staten. Det hade icke förebragts någon utredning

om i vilket avseende och i vad mån det skulle kvarstå en outtagen förmögenhetsskatt,

och i betraktande av den skärpning av förmögenhetsbeskattningen

som samtidigt föresloges torde det vara svårt att göra gällande, att

nagon skatteskuld a förmögenhet skulle kvarstå. -— Om det nuvarande

systemet beträffande den årliga förmögenhetsbeskattningen icke innebure

tillräcklig garanti för en riktig förmögenhetsbeskattning, utgjorde denna omständighet

icke bärande skäl för införande av en för alla gällande kvarlåtenskapsskatt.

Om vid boutredningen ådagalades, att bristfällig förmögenhetsbeskattning

förekommit, borde detta föranleda eftertaxering, eventuellt

för längre tid tillbaka än enligt gällande skattelagar.

Stockholms rådhusrätt framhåller hl. a., att en jämförelse mellan skattesatserna

för kvarlåtenskapsskatten och den föreslagna årliga förmögenhetsskatten

gåve anledning till antagande att, om den till arvlåtarens död uppskjutna

beskattningen skulle ske redan under arvlåtarens livstid genom ökad

årlig beskattning av hans förmögenhet, skattebelastningen i många fall skulle

bliva orimligt hård. Även om häri skulle vara att finna den egentliga anledningen

till valet av den nya skatteformen, tedde sig dock utformningen

av kvarlåtenskapsskatten som en den avlidnes kvarstående skuld såsom en

teoretisk konstruktion; den avlidne hade ju icke ens haft någon möjlighet

att under livstiden gälda sin förmenta skuld, och beskattningen hade faktiskt

anknutits till kvarlåtenskapens övergång till nya rättsägare.

Göteborgs rådhusrätt anser det stötande — om kvarlåtenskapsskatten

skulle betraktas som en uppskjuten förmögenhetsskatt — att en förmögenhet,

vilken efter kvarlåtenskapsskattens erläggande ugjorde c:a 5 milj. kronor, vid

taxering med avseende på en tidpunkt kort dessförinnan ansåges utgöra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

315

inemot dubbla beloppet eller närmare bestämt något mer än 4 milj. kronor

högre värde, vilket övervärde särskilt hårt belastades.

Malmö rådhusrätt uttalar, att konstruktionen av kvarlåtenskapsskatten

som en den avlidnes svävande skuld till det allmänna näppeligen kunde godtagas

av det allmänna rättsmedvetandet. Den som genom duglighet och

sparsamhet samlat en förmögenhet och därigenom bidragit till en för samhällets

framåtskridande nödvändig kapitalbildning torde få svårt att inse,

att han härigenom ådragit sig en särskild skuld till samhället.

Hälsingborgs rådhusrätt finner det klart, att kvarlåtenskapsskatten ehuru

till skenet en förmögenhetsskatt i verkligheten vore en arvsskatt. Om skattens

uppgift vore att hålla staten skadeslös för skatt, som undandragits densamma

genom oriktig förmögenhetstaxering, måste skatten, då det icke kunde

beräknas i vilken omfattning sådant undandragande skedde, komma att

fylla denna uppgift på ett mycket otillfredsställande sätt och ännu mera betänkligt

vore att skatten i de särskilda fallen utginge alldeles oberoende av

huruvida och i vad mån kvarlåtenskapen tidigare blivit för lågt taxerad till

förmögenhetsskatt. Skatten måste komma att framstå som ett straff som i

lika mån och utan hänsyn till föreliggande omständigheter drabbade »skyldiga»

och »oskyldiga».

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund förklarar sig betvivla beredningens

uppgift att bouppteckningen skulle utgöra ett säkrare underlag för förmögenhetstaxeringen

än de årliga deklarationerna. Fiktionen att kvarlåtenskapsskatten

skulle utgöra en till den skattskyldiges död uppskjuten skatt å dennes

förmögenhet hade icke någon som helst utsikt att vinna stöd i det allmänna

rättsmedvetandet. Vid sådant förhållande hade man all anledning

befara, att oriktiga uppgifter i bouppteckningar icke skulle bliva mera sällsynta

än i deklarationer.

Lantbruksstyrelsen anser det vara rena advokatyren att betrakta kvarlåtenskapsskatten

såsom åvilande dödsboet i stället för dödsbodelägarna. Skatten

drabbade i realiteten arvingarna eller testamentstagarna till den sparsamme

avlidne, men bortfölle om den avlidne förslösat sina inkomster eller sin

egendom. Att på dylikt sätt diskriminera sparsamheten syntes varken vara

moraliskt försvarligt eller ekonomiskt välbetänkt. Sparsamheten borde i

stället främjas för att möjliggöra ett fortsatt framåtskridande.

Länsstyrelsen i Stockholms län förklarar sig kunna ansluta sig till beredningens

uppfattning, att de brister som vidlådde förmögenhetstaxeringen ofta

på ett markerat sätt trädde i dagen i samband med den skattskyldiges frånfälle.

I den mån ett berättigat skatteanspråk sålunda framträdde, erbjöde gällande

bestämmelser ingen annan utväg att realisera detta än eftertaxcring,

en utväg som dock på grund av taxeringsmyndigheternas stora arbetsbörda

hitintills torde ha anlitats endast i begränsad utsträckning. Berörda förhållande

syntes emellertid icke med fog kunna åberopas till stöd för införande

av en kvarlåtenskapsskatt av den konstruktion som beredningen föresloge.

Länsstyrelsen i Uppsala lön däremot förklarar sig icke kunna dela beredningens

uppfattning, att förmögenheterna sannolikt under tiden före dödsfall

opaginerad Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

deklarerats till för låga belopp. Med de kontrollmedel, som numera stode beskattningsmyndigheterna

till buds, kunde i varje fall förmögenhetstaxeringen

ske med ganska stor exakthet, och några mera avsevärda belopp hade med

stor sannolikhet icke kunnat undgå beskattning. Rent principiellt sett måste

med beredningens inställning det enda riktiga ha varit att ytterligare skärpa

förmögenhetstaxeringen, varigenom de komplikationer av olika slag, som

kunde uppkomma vid kvarlåtenskapsskattens erläggande, kunnat undvikas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser kvarlåtenskapsskatten vara ett

mycket otympligt medel för att uttaga en kompletterande förmögenhetsskatt

som borde utgått årligen, bl. a. enär den skulle utgå med högst varierande

sammanlagda belopp, allt efter hur ofta samma förmögenhetsmassa ginge i

arv. Sålunda finge exempelvis en syskonskara i det mycket vanliga fallet att

deras föräldrar haft inbördes testamente men avlidit med mer än fem års

mellantid två gånger betala sin faders genom flitigt och framgångsrikt arbete

samt sparsamhet ådragna skuld till staten.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför, att även om effektiviteten av den

nuvarande förmögenhetstaxeringen icke vore tillfredsställande kunde detta

förhållande icke åberopas som skäl för en förmögenhetsbeskattning i form

av kvarlåtenskapsskatt. För att vinna förbättrad förmögenhetstaxering borde

i stället vidtagas erforderliga författningsändringar. Med den utveckling inkomst-

och förmögenhetsbeskattningen under senare år nått torde nu förevarande

brister i förmögenhetstaxeringen kunna avhjälpas, så att den förmögenhetsskatt

staten ansåge sig ha rätt att kräva med lämplig avvägning

och effektivitet kunde uttagas under den skattskyldiges livstid.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför:

Enligt länsstyrelsens förmenande kan med den utformning, förmögenhetsbeskattningen

numera fått i vårt land, behov icke föreligga av en särskild

kvarlåtenskapsskatt, då den skatteskärpning, som man eftersträvar, synes

kunna vinnas genom höjning av skattesatserna för nu utgående skatter.

— ---Efter den verkställda förstärkningen av taxeringsorganisationen har

taxeringen för varje år ökat i effektivitet och det torde numera icke finnas

anledning antaga, att förmögenhetsredovisningen i självdeklarationerna skulle

vara nämnvärt mindre noggrann än i bouppteckningen. Åtminstone lämna

de vid taxeringen inom länet verkställda jämförelser mellan bouppteckningar

och självdeklarationer icke belägg härför. Därtill kommer att taxeringsmyndigheterna

torde äga bättre kontrollmöjligheter beträffande förmögenhetsredovisningen,

särskilt i fråga om värderingen av i förmögenheten

ingående tillgångar, än våra domstolar. Ur kontrollsynpunkt synes därför

skäl icke föreligga att överflytta förmögenhetstaxeringen å domstolarna. Beredningens

förmodande, att de skattskyldiga skulle äga fördel av att förmögenhetsbeskattningen

till viss del uppskötes till den skattskyldiges dödsfall,

torde icke delas av de skattskyldiga själva. Förslaget i vad det innebär eftersläpning

av skatten synes icke heller överensstämma med de principer, som

varit vägledande vid införande av vår nuvarande källbeskattning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att om en skattskyldig året

före sin död erhållit exempelvis lotterivinst, kvarlåtenskapsskatten gärna

icke kunde motiveras av försummad förmögenhetsdeklaration samt anför

vidare:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

317

Att förmögenhetsredovisningen förut icke var tillfredsställande, kan länsstyrelsen

vitsorda, men sedan bättre kontrollmöjligheter givits 1935 och sedan

landskontoren genom taxeringsorganisationen 1943 erhållit ytterligare arbetskrafter,

har förhållandet blivit annat. Landskontoret har infordrat uppgifter

från rådhusrätter och häradsrätter angående inregistrerade bouppteckningar.

Endast i ett fåtal fall har yrkande om ändring påkallats i fråga om banktillgodohavanden

och andra förmögenhetsinkomster. Däremot är det ett fel

i fråga om nuvarande förmögenhetsredovisningen att skulderna icke specificeras

i självdeklarationerna samt att klara besked icke lämnas i fråga om

värdering av lagerbehållningen. Dessa brister böra avhjälpas. Det hade° från

sådan utgångspunkt och med hänsyn till vad beredningen anfört angående

bristerna i förmögenhetsredovisningen varit naturligt, om beredningen föreslagit

åtgärder för åstadkommande av bättre årlig förmögenhetsredovisning.

---Länsstyrelsen anser det självfallet, att en dylik utredning bort företagas

i samband med ett förslag om ökad skatt å förmögenhet. Lika nödvändigt

är att en översyn sker av bestämmelserna angående värdering av tillgångar

och redovisning av skulder i bouppteckning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län hyser en liknande uppfattning. Erfarenheten

från detta län visade, att uppgifterna i bouppteckning i allmänhet väl överensstämde

med de årliga deklarationerna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar:

Säkerligen skulle de flesta skattskyldiga hava föredragit att undan för undan

få infria denna skuld i lämpligt avvägda rater, och det synes staten

knappast värdigt att för sina gäldenärer skapa betalningssvårigheter därigenom,

att dess uppsamlade fordringar på en gång presenteras till likvid,

och detta vid ett av de för betalaren kanske mest olämpliga tillfällena.

Dödsfall draga ju i regel med sig jämväl åtskilliga andra utgifter, vilka ligga

utanför den ordinarie ramen. Svårigheterna bliva heller icke mindre därigenom

att tiden för förfallodagens inträffande i regel icke låter sig på något

sätt i förväg beräknas.

Länsstyrelsen i Örebro län anmärker, att innan källskatten, som velat

råda bot för skuldbelastningen för utskylder, hunnit verka, vore man färdig

att i lagbud deklarera, att en skuld skulle anses föreligga för dödsbo, ehuru

det i realiteten icke kunde vara tal om skuld. Länsstyrelsen anför vidare:

Länsstyrelsen delar obetingat 1938 års arvsskattekommittés mening, att det

väl låter sig göra att redan under en persons livstid uttaga den skatt å förmögenhet,

som staten anser sig hava skäl att kräva. Omdömet att de i deklarationerna

lämnade förmögenhetsuppgifterna ofta äro mindre tillförlitliga

är säkerligen en överdrift och en farlig sådan, då det lätt drabbar det

stora flertal medborgare, som sträva efter att med minutiös noggrannhet fullgöra

sin deklarationsplikt, och hit hör enligt länsstyrelsens erfarenhet det

alldeles övervägande antalet skattskyldiga. Förvisso förekommer felaktiga förmögenhetsdeklarationer

men länsstyrelsen vågar det uttalandet, att dessa

äro ringa till antal och ur skatteintäktssynpunkt ganska obetydliga. Länsstyrelsen

har redan på ett tidigt stadium gjort stickprovsundersökningar i

banker, men dessa visade så litet givande resultat, att de icke lönade vare

sig arbete eller kostnader, varför man hade alt övergå till nyttigare och mera

nödvändigt arbete. —--Länsstyrelsen förmenar, alt en fullt tillfreds
ställande

kontroll i det avseende, som här är fråga, kan vinnas därigenom,

att beskattningsmyndigheterna, och då särskilt prövningsnämnden utnyttja

den möjlighet, som redan nu finnes att inhämta nödiga uppgifter ur bo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

uppteckningarna. Så har sedan länge här förfarits i den utsträckning tid och

arbetskraft medgivit.---Även om sålunda bouppteckningen, såsom be
redningen

anser, utgör ett säkrare underlag för förmögenhetstaxeringen än

de årligen avgivna deklarationerna, utgör detta intet skäl för kvarlåtenskapsskatten.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller, att om det vore så att kvarlåtenskapsskatten

skulle ersätta en eljest erforderlig stegring av den årliga förmögenhetsskatten

borde mindre och större förmögenheters kvarlåtenskapsskatt

motsvara samma antal årskvoter av förmögenhetsskatten, om icke innehavets

varaktighet varierade i förhållande till förmögenhetsmassan. Nu motsvarade

den föreslagna kvarlåtenskapsskatten för de största förmögenheterna mer än

tre gånger så många årskvoter förmögenhetsskatt som för de minsta av skatten

berörda. Det vore föga sannolikt, att någon häremot svarande skillnad mellan

större och mindre förmögenheter förefunnes i fråga om tidslängden av förmögenhetsinnehavet

före kvarlåtenskapsstadiet.

Norbottens och Västerbottens läns handelskammare framhåller bl. a., att

det för en vanlig människa komme att framstå som orimligt, att om en person

skulle önska att redan under sin livstid lägga av pengar till kvarlåtenskapsskatt

han icke hade någon möjlighet härtill utan att staten toge dels årlig förmögenhetsskatt

och dels kvarlåtenskapsskatt å de avlagda medlen.

Sveriges grossistförbund anför, att ett sådant motiv för kvarlåtenskapsskatten

som hänvisningen till bristfälligheter i taxeringsförfarandet för den

skattskyldige måste te sig som ett straff för att offentlig myndighet saknade

förmåga att fullgöra sina skyldigheter. I ett samhälle, där principen om rättvisa

i beskattningen utgjorde den bärande principen för skattesystemet, finge

kvarlåtenskapsskatten karaktär av ett orättvist straff, som hårdast drabbade

den oskyldige. Det måste befaras, att en sådan skatteform komme att verka

avtrubbande på medborgarnas rättsuppfattning samt bidraga till att dessa

sökte på allt sätt komma ifrån att drabbas av skatten.

En tredje invändning mot den föreslagna kvarlåtenskapsskatten är, att den

icke tager någon hänsyn till förhållandet mellan den

döde och vederbörande successorer eller till dessas

ställning i övrigt.

Härom framhåller Svea hovrätt, att den till grund för arvsskatten åberopade

teorien att skatten vore jämförelsevis lätt att bära, eftersom den vore

knuten till ett vederlagsfritt förvärv från den skattskyldiges sida, ofta sloge

fel. Hovrätten fortsätter:

Särskilt gäller detta de talrika fall, då kvarlåtenskapen tillkommer den

dödes närmaste. Om en barnlös man förlorar sin hustru och ärver även hennes

hälft i boet, innebär detta i regel icke någon reell förbättring av hans

ekonomiska läge. Och om en man dör från hustru och hemmavarande barn,

undergår de efterlevandes ekonomi oftast en ändring till det sämre; även om

en förmögenhet finnes, har i allmänhet familjens ekonomi väsentligen varit

baserad på mannens arbete, antingen så att han varit ledare för det företag,

vari förmögenheten varit placerad, eller ock så att han haft stadigvarande

arbete vid sidan av förmögenhetsinkomsten. När förmögenheten utgör un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

319

derlag för ett produktivt företag såsom jordbruksfastighet eller rörelse, komma

härtill alla de svårigheter, som äro förenade med utskiftning av de arvingar,

som icke vilja ha sina lotter placerade i företaget. Det finnes sålunda

den största anledning att iakttaga varsamhet vid alla former av arvsbeskattning,

särskilt när dödsbodelägarna utgöras av den dödes make och barn.

Mot bakgrunden av vad ovan anförts angående dödsfallets inverkan på de

eflerlevandes ställning framstår det såsom särskilt upprörande att vid en

kvarlåtenskapsskatt i den föreslagna utformningen någon som helst hänsyn

icke tages till förhållandet mellan den döde och vederbörande successorer.

Oavsett om successorema äro efterlevande make, barn, syskon, syskons avkomlingar,

fjärmare anförvanter, oskylda eller juridiska personer utgår

skatten med differentiering allenast efter kvarlåtenskapens storlek. Om i ett

fall en son och i ett annat fall en ''oskyld är ensam successor till förmögenhet,

som i båda fallen är lika stor, blir också avbränningen genom kvarlåtenskapsskatten

lika stor.--- —-

Vid utformningen av arvslottsbeskattningen har man ansett skäligt att privilegiera

vissa rättssubjekt. Enligt 3 § i 1941 års förordning om arvsskatt

och gåvoskatt äro sålunda vissa stiftelser och sammanslutningar med huvudsakligen

allmännyttiga ändamål helt befriade från skattskyldighet. Men förslaget

om kvarlåtenskapsskatt tar icke någon hänsyn till allmännyttan, såvitt

rör skatten i samband med dödsfall. Om eu ogift person, som efterlämnat

en förmögenhet på en miljon kronor, genom testamente förordnat, att

hans kvarlåtenskap skall till lika andelar tillfalla ett ålderdomshem och ett

universitet, uttages i alla fall en kvarlåtenskapsskatt på drygt en kvarts miljon.

På de förminskade lotter, som bli följden härav, utgår däremot icke

vanlig arvsskatt.

I båda de nu anmärkta hänseendena kan det sålunda sägas vara fråga om

bristande hänsyn till privilegiegrunder, som i och för sig knappast behöva

vara föremål för delade meningar, nämligen i första fallet det för allt mänskligt

samliv så ytterst betydelsefulla familjebandet och i det andra fallet en

allmännytta, som statsmakterna redan en gång ansett vara av den storleksordning,

att den motiverar skattefrihet. Något som helst sakskäl för att man

i detta sammanhang icke tar hänsyn till ifrågavarande privilegiegrunder har

icke anförts. Det formella motivet är allenast, att man bestämt sig för en

skatteform av sådan doktrinär konstruktion, att det skenbart framstår såsom

tekniskt och följdriktigt uteslutet att taga den skäliga hänsynen.

Göta hovrätt påpekar, att gällande skattetariffer för arvsskatten konstruerats

under förutsättning att kvarlåtenskapsskatt ej skulle utgå. Det måste

leda till egendomliga resultat alt vid sidan av det på arvslottsbeskattning

uppbyggda systemet och utan omarbetning av tarifferna i arvsskatteförordningen

införa kvarlåtenskapsskatt såsom en ny skatteform, vilket bl. a. ledde

till den konsekvensen, att arvingar och andra universalsuccessorer, som kvarIåtenskapsskatten

i verkligheten drabbade, finge en total skatt som för

lika stora arvslotter varierade alltefter storleken av det dödsbo, varur arvslotterna

utginge. Man liade således övergivit den rättsgrundsats som hittills

gällt, att skatten skulle utmätas med hänsyn till den ökning av skatteförmågan

som den erhållna arvslotten medförde.

I delta sammanhang anför hovrätten vidare:

Skatteberedningen uttalar (s. 228), att den föreslagna skattetariffen »ställer

sig tämligen fördelaktig för de mindre förmögenheterna», och anför som

bevis härför, alt om en avliden efterlämnar änka och tre barn samt döds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

boets behållning uppgår till 100 000 kronor, skulle, därest full egendomsgemenskap

råder mellan makarna, kvarlåtenskapsskatt och arvsskatt komma

att utgå med sammanlagt endast 2 564 kronor mot enligt nuvarande bestämmelser

1 362 kronor. Om emellertid egendomsgemenskap mellan makarna

icke råder, vilket är synnerligen vanligt, ställer sig saken annorlunda. Därest

änkan i förutnämnda exempel erhållit hälften av boets behållning på grund

av testamente, skulle kvarlåtenskapsskatt och arvsskatt utgöra ej mindre än

10 599 kronor, vilket med hänsyn till förmögenheten icke kan anses som ett

ringa belopp. Om behållningen i stället utgjort 200 000 kronor, skulle kvarlåtenskapsskatt

och arvsskatt sammanlagt blivit, vid egendomsgemenskap

10 682 kronor och eljest 35 993 kronor, ett såvitt hovrätten kan finna mycket

högt belopp. Av det nu sagda framgår, att det förhållande, om egendomsgemenskap

rätt i ett äktenskap eller ej, ''i mycket hög grad skulle påverka

beskattningen, vilket icke kan anses rimligt.

Göteborgs rådhusrätt framhåller, att skärpning av arvsbeskattningen —

varom i verkligheten vore fråga — framstode som särskilt stötande i det

vanliga fall, då den drabbade änka eller minderåriga barn, vilka genom

dödsfallet ingalunda finge sin skattekraft ökad utan tvärtom finge sin ekonomiska

ställning avsevärt försämrad.

Malmö rådhusrätt påpekar, att om en person vore ensam arvinge till en

förmögenhet om 50 000 kronor han på grund av kvarlåtenskapsskatten finge

sitt arv minskat med 1 250 kronor, medan 5 syskon, som ärvde en förmögenhet

om 250 000 kronor och således erhölle 50 000 kronor var, finge sina

lotter reducerade med en var 7 950 kronor (vartill i båda fallen komme den

vanliga arvsskatten). Denna för den sociala rättfärdighetskänslan i hög

grad stötande praktiska konsekvens av den föreslagna skatteformen vore

ägnad att väcka de allvarligaste betänkligheter, som inga teoretiska konstruktioner

kunde rubba. Icke minst i belysning av den nutida befolkningsutvecklingen

i vårt land tedde sig en dylik diskriminering av de stora familjerna

som oförsvarlig.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser, att stora

orättvisor skulle uppkomma genom att kvarlåtenskapsskatten ej toge hänsyn

till antalet barn. Förvaltningsutskottet anför:

I ett jordbrukarhem med endast ett barn vilket kan övertaga jordbruket

ställer sig saken helt annorlunda än om den son, som skall övertaga jordbruket,

dessutom har t. ex. 4 andra syskon. Formen för kvarlåtenskapsskatt

kommer här i jämförelse med arvsskatten att ställa sig ännu ogynnsammare

för den tillträdande jordbrukaren i senare fallet. Oskiftade sterbhus torde i

allmänhet icke heller kunna anses såsom någon idealisk företagareform, då

det gäller att rationalisera det svenska jordbruket. Den ytterligare skattebelastningen

genom kvarlåtenskapsskatten kommer att i många fall göra det

omöjligt för söner i barnrika familjer att övertaga släktgården och kommer

därigenom kvarlåtenskapsskattens utformning att verka i motsatt riktning

mot övriga befolkningspolitiska åtgärder.

Fn fjärde invändning mot kvarlåtenskapsskatten i den föreslagna formen

är att den verkar orättvist i så måtto att den träffar endast arvingar

och universella tes ta m en t s ta g ar e men icke legatarier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

321

Svea hovrätt påpekar, att det förutsatts att legatarie icke skulle utfå sitt

Legat, förrän boets gäld och sålunda även kvarlåtenskapsskatten vore betald,

men om detta ändå skulle ske, vore han återbäringsskyldig endast i den

mån det erfordrades för gäldens betalning, d. v. s. till den del dödsboet i övrigt

icke lämnade tillgång till betalning, och att skattens gäldande sålunda i huvudsak

lades på arvingar och universella testamentstagare. Hovrätten fortsätter:
I

regel komma legatarierna att fullt utfå sina legat utan att på grund av

kvarlåtenskapsskatten behöva vidkännas någon minskning. Med den valda

konstruktionen anser sig beredningen ha kommit förbi den anmärkning hovrätten

1933 framställde rörande den olikhet i behandlingen av lika stora

legat ur olika stora dödsbon, som bleve följden av alt skattens höjd bestämdes

av kvarlåtenskapens och icke av lottens storlek. Detta har dock kunnat

ske endast genom att behandla arvingar och universella testamentstagare

ännu sämre än förut. För deras del kvarstår till en början hovrättens anmärkning,

att en ensam arvinge i ett litet bo får en bättre ställning än en

arvinge som ärver lika mycket i ett större bo med flera medarvingar. Men

än vidare har den principiella likheten i fråga om skattebördans fördelning

mellan å ena sidan arvingar och universella testamentstagare samt å den

andra legatarier blivit fullständigt upphävd till den förra gruppens nackdel.

Med beredningens förslag kan det mycket väl inträffa, att arvingar och

universella testamentstagare icke erhålla något medan legatarierna få fullt,

beroende på att kvarlåtenskapsskatten tar i anspråk all egendom, som icke

bortgivits såsom legat. I den mån arvingarna äro laglottsberättigade kunna de

visserligen av legatarierna tilltvinga sig sina laglotter, d. v. s. hälften av de

fulla arvslotter, som i och för sig skulle kunna utläggas ur kvarlåtenskapen

sådan den ter sig efter kvarlåtenskapsskattcns gäldande. Men detta är en

sak för sig vid sidan av skatteproblemet. Och saknas laglottsrätt, vilket bland,

annat är fallet i fråga om efterlevande make, kunna arvingarna i likhet med

universella testamentstagare komma att bli helt lottlösa.

Hovrätten är beredd på den invändningen, att det beror på arvlåtaren

själv att genom sitt testamente förekomma den senast anmärkta olikheten

mellan de skilda grupperna successorer. Om lian gör alla till universella

testamentstagare eller alla till legatarier, kommer skattebördan att fördelas

likformigt. Eftersom arvlåtaren bör på förhand kunna tämligen noga bedöma

skattens omfattning, kan han också genom minskning av legatens storlek

åstadkomma önskvärd rättvisa mellan de olika grupperna. Mot den tänkta

invändningen i dess första del kan anmärkas, att skillnaden mellan universella

förordnanden och legat är grundad i vissa konkreta och praktiska livsförhållanden,

till vilka den civilrättsliga lagstiftningen tagit hänsyn, och att arvlåtaren

icke skall av annan lagstiftning tvingas att använda de olika formerna

i strid med vad sakens natur kräver. Och beträffande den senare delen av

den tänkta invändningen må erinras om att de flesta testamentsgivare icke

kunna väntas iakttaga en dylik försiktighet och omtanke. Den praktiska erfarenheten

ger dagliga belägg härför, och i civilrättslig lagstiftning brukar man

i görligaste mån söka undvika, att den icke lagkunnige råkar in i en fälla.

Men även om allmänheten efter ett eventuellt genomförande av lagförslaget

skulle så småningom vänjas vid att i samband med testamentsskrivande begagna

elt särskilt »skattetänkande», kan man icke bortse från de olyckshändelser,

som måste bli följden av testamenten, vilka skrivits före lagens tillkomst

och vilka med all säkerhet kunna förväntas icke bli ändrade annat än

i mindre utsträckning.

Ilihnng till riksdagens protokoll 19-17. 1 sand. AV 2/2.

21

opaginerad Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Hälsingborgs rådhusrätt åberopar som exempel på att fördelningen i ett

dödsbo kunde komma att avvika från vad den avlidne avsett, att denne i

tro att hans förmögenhet varit större än som vid hans död visat sig vara

fallet förordnat att vad av hans kvarlåtenskap återstode sedan visst legat utgått

skulle tillfalla hans syskon samt att behållningen i hans bo, sedan kvarlåtenskapsskatten

guldits, motsvarade eller understege värdet av legatet. I

detta fall komme syskonen icke att få någon del av kvarlåtenskapen.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anmärker, att förslaget på förevarande

punkt skulle medföra en rubbning av förutsättningarna för redan

upprättade testamenten och att det beträffande nya testamenten bleve synnerligen

svårt att vid upprättandet ens tillnärmelsevis överblicka deras verkningar.

Kvarlåtenskapsskattens inverkan på proportionen mellan arvingars

och legatariers andelar bleve ju beroende av kvarlåtenskapens storlek vid

dödsfallet, varom testator icke kunde äga någon kännedom.

Jämväl Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

påpeka, att beredningens förslag på förevarande punkt

drabbade dödsbodelägarna orättvist, varjämte med stor sannolikhet kunde

antagas, att kvarlåtenskapsskatten skulle minska antalet och storleken av

donationer till välgörande och vetenskapliga ändamål, vilket vore högst beklagligt

med tanke på den stora hjälp, som forskningen haft och alltjämt

hade av dylika donationer.

En ofta förekommande invändning mot införande av den föreslagna kvarlåtenskapsskatten

är, att den skulle medföra likviditetssvårigheter,

där den avlidnes tillgångar vore nedlagda i ett näringsföretag, samt inverka

menligt på landets ekonomiska liv.

Näringslivets skattedelegation åberopar en tabell, som utvisar den sammanlagda

årliga skattebelastning beredningens förslag i individuella fall innebär

och däri kvarlåtenskapsskatten med utgångspunkt från att denna utgör

en i efterhand uttagen förmögenhetsskatt inräknats. I dessa tabeller, som innehålla

uppgifter angående skattens storlek i olika fall, har skattebelastningen

uträknats på exempelvis följande sätt (den skattskyldiges återstående livslängd

uppskattad till 15 år):

Förmögenhet 10 000 000 kronor.

Inkomst ............................................ kronor 300 000

Kommunalskatt ...................... kronor 29 895

Statlig inkomstskatt .................. » 162 657

Förmögenhetsskatt .................... » 177 680

Upplupen kvarlåtenskapsskatt

4 537 250:15 ....................... » 302 483 » 672 715

Underskott — 372 715.

Skattedelegationen anför:

I anledning av de i tabellerna återgivna exemplen må framhållas, att en

person, för vilken den sannolika återstående livslängden är 15 år och vars

inkomst uppgår till 50 000 kronor och förmögenhet till 500 000 kronor, får

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

323

med den av beredningen föreslagna skattebelastningen behålla 15 300 kronor

av inkomsten. Om inkomsten är 50 000 kronor men förmögenheten en milj.

kronor, uppstår ett underskott å 5 367 kronor. Om inkomsten är 200 000

kronor och förmögenheten 3 milj. kronor, stiger underskottet till 47 965

kronor. Detta innebär, om den skattskyldige ärvt exempelvis ett industriföretag,

vari förmögenheten är nedlagd, och kvarlåtenskapsskatten, såsom beredningen

förutsätter ofta kommer att bliva fallet, erlagts med lånade medel,

att han i det första fallet får behålla 15 300 kronor av sin inkomst å 50 000

kronor, för den händelse han under sin livstid skall kunna amortera lånet,

så att skulden icke överflyttas på hans arvingar. Dessa bli ju i sin tur nödsakade

att på ett eller annat sätt uppbringa medel för erläggande av den nya

kvarlåtenskapsskatten. I de båda senare fallen saknar den skattskyldige

möjlighet att amortera skulden under sin livstid, utan denna måste till betydande

del övertagas av de nya arvingarna. Om den skattskyldige själv

upparbetat företaget och i enlighet med den av beredningen förda argumenteringen

vill hopsamla medel under sin livstid för gäldande av den »skuld

för ogulden förmögenhetsskatt», för vilken han förmenas häfta vid sitt frånfälle,

och därigenom befria sina arvingar från att amortera denna skuld,

är detta i första fallet möjligt allenast under förutsättning, att han nedbringar

sin egen konsumtion till 15 300 kr. I de båda senare fallen kan det

icke undgås, att hans arvingar måste uppbringa medel för »skuldens» gäldande.

Vidare åberopar skattedelegationen två tabeller över de marginalskattesatser,

vilka vid olika inkomstkombinationer enligt förslaget komma att

tillämpas (återstående livstid 25 år; se nästa sida).

Skattedelegationen framhåller, all en person med en arbetsinkomst av

10 000 kronor och en förmögenhet av 300 000 kronor, som förräntades efter

3 procent, finge å en kapitalinkomst i vad den överstege 3 000 kronor en

sammanlagd skattebelastning av 108 procent. Vidare anför delegationen:

Beredningens förslag rörande den årliga beskattningen innebär, att förmögenheterna

redan därigenom bliva föremål för beskattning enligt två starkt

progressiva skatteskalor, dels i form av inkomstskatt å avkastning, dels i

form av årlig förmögenhetsskatt. När man på dessa båda progressiva skatter

staplar den tredje progressiva skatten blir resultatet sådant som tabellerna

utvisa. Tidigare utgick jämte den progressiva statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

en progressiv kommunal inkomstskatt jämte utjämningsskatt.

Ehuru progressionen var väsentligt lindrigare än den som av beredningen

ifrågasättes, visade det sig, alt systemet med två jämsides utgående progressiva

inkomstskatter icke kunde bibehållas.---Nu föreslår beredningen

— förutom den progressiva beskattningen av avkastningen — två progressiva

förmögenhetsskatter med utomordentligt stark progressivitet.

Skattedelegationen framhåller vidare, att de mindre och medelstora industri-

och handelsföretagen spelade eu mycket betydande roll för vårt ekonomiska

liv ej minst på landsbygden, samt anför härefter:

I stor utsträckning äro dessa företag av »familjebolagstyp». Den av oss

förebragta utredningen ådagalägger de ofta oövervinnerliga svårigheter, varmed

ägaren av ett dylikt företag efter det föreslagna skattesystemets genomförande

har att räkna. Hur företagets ägare i de individuella fallen kommer

att reagera iir beroende av åtskilliga faktorer, icke minst av psykologisk art.

I samtliga fall torde man dock kunna räkna med att ägaren till ett bärkraf
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

324

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

Marginalskattesatser med inberäknande av kvarlåtenskapsskatten.

Kvarlåtenskapsskatten utslagen på 25 år. Gift. Ortsgrupp V.

Kommunalskatt 10 kr. Statlig inkomstskatt 110 %.

3 % avkastning.

Arbets-

inkomst

Skatt å

arbets- inkomst

D:o

i*

Skatt

å in- komst- ökning

i *1 2

Förmögenhet1

100 000

Förmögenhet1

300 000

J Förmögenhet1

500 000

Förmögenhet1

1000 000

Kapi

t a

1 i n k

o m

s t

30(

Ti

X)

9 000

15 000

30 000

Ikommande skatt

å förmögenhet och kapitalinkomst

i kr. och %

Kr.

Kr.

%

%

Kr.

*8

Kr.

% 8

% 4

Kr.

%3

%4

Kr.

%3

*4 *

10 000

1784

18

_

1622

54

8100

90

108

16 760

112

144

40 353

135

157

20000

5131

26

33

2100

70

9 379

104

122

18 355

122

150

42 576

142

161

30000

9 836

33

47

2 258

75

9 755

108

125

19 028

127

155

43 821

146

165

40 000

14 966

37

51

2 407

80

10 146

113

129

19 716

131

160

44 647

149

166

50 000

20 537

41

56

2 555

85

10 525

117

133

20 095

134

160

45 521

152

170

100 000

51 777

52

62

2 704

90

10 972

122

138

20872

139

165

47 281

158

176

200 000

120 468

60

69

2 852

95

11416

127

143

21580

144

169

48 154

161

177

4 % avkastning.

Arbets-

inkomst

Skatt å

arbets- inkomst

D:o

i %

Skatt

å in- komst- ökning

i *2

Förmögenhet1

100 000

i Förmögenhet1

300000

| Förmögenhet1

500 000

Förmögenhet1

1000 000

Kapi

t a

l i n k

o m

s t

4 000

12 000

20 0C0

40 000

Tillkommande skatt

å förmögenhet och kapitalinkomst

i kr. och Y.

Kr.

Kr.

%

%

Kr.

*3

Kr.

%3

% 4

Kr.

%3

%4

Kr.

% 3

% 4

10 000

1784

18

_

1920

48

9 390

78

93

19 222

96

123

45 923

115

134

20 000

5131

26

33

2 556

64

10 867

91

104

21006

105

127

48526

121

138

30 000

9 836

33

47

2 754

69

11392

95

108

21871

109

131

49 777

124

140

40 000

14 966

37

51

2 953

74

11931

99

112

22 691

113

135

51092

128

142

50 000

20 537

41

56

3150

79

12 310

103

115

23 076

115

135

51 966

130

144

100 0U0

51 777

52

62

3 349

84

12 906

108

119

24 341

122 143

54 221

136

149

200 000

120 468

60

69

3 546

89

13 498

112

124

25050

125 144

55 454

139

152

1 Förmögenheten förutsattes utgöra den skattskyldiges enskilda egendom.

2 Skatt å ökningen av inkomsten i förhållande till närmast lägre inkomst i tabellen, uttryckt

i % av inkomstökningen.

3 Skatt å kapitalinkomst och förmögenhet uttryckt i % av kapitalinkomsten under förutsättning

att arbetsinkomsten lägges i botten.

4 Skatt å ökningen av kapitalinkomsten och förmögenheten i förhållande till närmast lägre

kapitalinkomst och förmögenhet i tabellen uttryckt i % av inkomstökningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

325

tigt företag hyser livlig förhoppning att kunna överlämna den däri nedlagda

förmögenheten, oftast väl också företaget såsom sådant, till sina arvingar.

Måhända finner han denna möjlighet efter det föreslagna skattesystemets

införande utesluten och konsumerar den för dess drivande erforderliga förmögenheten.

I de flesta fall torde han dock sträva efter att rädda så mycket

som möjligt därav och det ligger då nära till hands att antaga, att han

— om icke företaget är av den art att dess verksamhet kan förläggas utom

riket — söker minska sina investeringar i det egna företaget och i största

möjliga utsträckning omplacera till kvarlåtenskapsskattens betalning erforderliga

medel i likvida tillgångar. 1 båda fallen måste detta leda till en tillbakagång

av hans företag till förfång icke blott för de däri anställda utan

ock för den kommun, vari företaget är beläget.

För ägare av jordbruksegendomar kan situationen bliva lika ogynnsam

som för rörelseidkaren. För uppbringande av likvida medel torde han icke

sällan komma att avyttra viss del av fastigheten. Sannolikt anlitar han hellre

denna utväg än att egendomen behålles ostyckad, med påföljd att den blir

belastad med en intecknad skuld för ogulden kvarlåtenskapsskatt. Räntan

å denna skuld skall — liksom den årliga förmögenhetsskatten och den kommunala

fastighetsskatten — erläggas under såväl goda som dåliga år och

skulden kommer att i påfallande hög grad bli likartad med den jorden tidigare

åvilande grundskatten. Statsmakternas strävanden att skapa bärkraftiga

jordbruk och minska deras skuldbelastning komma att verksamt motarbetas

av den föreslagna kvarlåtenskapsskatten.

För de, även efter genomförandet av en ändrad kommunal indelning sannolikt

talrika kommuner, i vilka det ekonomiska livet är koncentrerat till ett

fatal större eller medelstora företag inom jordbruk eller industri, synes situationen

efter någon tids tillämpning av det föreslagna skattesystemet bli bekymmersam.

Vad särskilt de industriella företagen angår kan det befaras, att dessa ofta

komma att av de nuvarande ägarna avyttras, då de finna att resultatet av

fortsatt produktiv verksamhet kommer att bliva förlustbringande. De presumtiva

köparna till företaget torde av skäl vi förut framhållit huvudsakligen

vara att finna bland redan existerande större företag. Nödvändigheten att

rationalisera •driften torde ofta föranleda, att storföretaget överflyttar verksamheten

till den ort, där dess övriga verksamhet i huvudsak bedrives. Följden

härav skulle bliva en ytterligare centralisering av näringsverksamheten,

en fortsatt avfolkning av landsbygden och en än mer utpräglad överbefolkning

i vissa tätorter. Även ur andra synpunkter är en dylik utveckling att

beklaga. Inom åtskilliga områden av näringslivet är nämligen det mindre

och medelstora företaget av familjebolagstyp, förankrat i bygden under kontinuerlig

personlig ledning, den mest rationella och lämpligaste företagsformen.

Smålands och Blekinge handelskammare finner det uppenbart, att den föreslagna

kvarlåtenskapsskatten måste komma att få katastrofala verkningar

på sparandet. Med hänsyn till den utomordentliga betydelse sparandet hade

för företagsamheten kunde cn dylik utveckling icke vara önskvärd.

Skånes handelskammare framhåller, att redan den föreslagna förmögenhetsbeskattningen

skulle leda till uppenbara orimligheter och skadeverkningar

och att förmögenheten därför icke kunde ha någon ytterligare skattekratt,

som borde bliva föremål för en uppskjuten beskattning. Handelskammaren

anför vidare:

opaginerad Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Bland de 25 000 förmögenhetsägarna här i landet med en förmögenhet å

100 000—150 000 kronor och däröver utgöres säkerligen en icke ringa del

och kanske de flesta av näringsidkare, köpmän, fabriksidkare och andra för

vilka denna förmögenhet, vare sig den är placerad i byggnader, maskiner,

inventarier och varor eller i banktillgodohavanden och andra likvida medel

utgör det verktyg, varmed de arbeta och som är en nödvändig förutsättning

för deras arbete och näringsverksamhet. Dessa företag förekomma spridda

över hela landet, äro ofta familjeföretag eller familjebolag, sysselsätta något

tiotal eller hundratal arbetare samt utgöra en mången gång betydande faktor

i bygdens eller ortens liv. Sådant beredningens förslag utformats med de

just för dessa inkomst- och förmögenhetsskikt i alldeles särskild grad skärpta

inkomst- och förmögenhetsskatterna kommer redan dessa skatteskärpningar

att för dessa företagare innebära en betydande merbelastning. Även med en

reducerad inkomstuttagning komma skatterna för dem att taga i anspråk

en så stor ökad andel av deras bruttovinster alt deras möjligheter till konsolidering

och expansion ej kan bli densamma som tidigare. Samtidigt som

inkomstgivningen genom beskattningen får eu svagare progressivitet måste

detsamma i stort sett även gälla förmögenhetsbildningen. I den omfattning

totalbeskattningen höjts för här avsedda företagare kan det därför svårligen

förhålla sig så att deras innehavare, sedan de höjda skatterna, företagets konsolideringsbehov

och egna levnadskostnader blivit täckta, ha ytterligare möjligheter

att sörja för företagens eller sin egen likviditet och sålunda åvägabringa

medel till gäldande av en kvarlåtenskapsskatt.

Beträffande dessa företag gäller regelmässigt, vare sig de arbeta i aktiebolagets

form eller inte, att ägarens hela förmögenhet är placerad i företaget

och att dessa därjämte arbeta med lånat kapital i större eller mindre omfattning.

Ofta arbeta ägarens barn i det egna företaget och äro således för sin

utkomst och framtid beroende av detta. Det säger sig självt, att om det egna

kapitalet är relativt litet i förhållande till det lånade men dock i och för sig så

stort, att det skulle draga en mera avsevärd kvarlåtenskapsskatt, en likviditetskris

vid ägarens frånfälle kan uppstå, så mycket mer som hans i företaget

arbetande arvingar utan egen förmögenhet ha att gälda även arvsskatt

på deras beräknade andel i det i företaget arhetande egna kapitalet. Det är

ingalunda någon konstruktion att antaga, att det kan stöta på utomordentligt

stora och kanske oöverkomliga svårigheter att åvägabringa kapital till

gäldande av de skatter, som i och med ägarens frånfälle aktualiseras. Företagets

egendom utgör en sluten enhet och kan således inte delvis realiseras för

skatternas gäldande, och skuldbelastningen kan bli sådan, att kreditmöjligheter

inte stå till huds. Det kan vid sådant förhållande lätt inträffa, att arvingarna

tvingas till en realisation av företaget, vilken kan förorsaka dem än

ytterligare kapitalförlust. För det i aktiebolagets form bedrivna familjeföretaget

är särskilt att märka, att ägarens andel representeras av aktier, vilka,

om bolaget till mera väsentlig del arbetar med främmande kapital, inte

kunna tjäna som underlag för erhållande av bankkredit. Om hela eller huvudparten

av ägarens förmögenhet, såsom mycket ofta är fallet, är placerad i

sådana aktier, ligger likviditetskrisen särskilt nära till hands.

Företag av den typ, handelskammaren här berört, ha mycket ofta sitt

största värde just i den personliga duglighet, som utvecklats av ägaren och

hans arvingar och som sålunda varit grunden för den förmögenhet, som

drabbas av kvarlåtenskaps- och arvsskatterna. Tvingas arvtagarna att för

gäldande av dessa skatter avyttra aktier i bolaget, förlorar företaget sin karaktär

och därmed en del av sin goodwill. Främmande aktieägare komma på ett

helt annat sätt än familjemedlemmarna att ha anspråk på en omedelbar

avkastning, och förutsättningarna för företagets konsolidering minskas, sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

327

tidigt soxn de ursprungliga familjemedlemmarnas intresse för en sådan konsolidering

avtrubbas. Företaget blir lidande. Handelskammaren kan heller

inte bortse från, att kvarlåtenskapsskatten, där den bringar arvingarna i en

brydsam situation, kan föranleda, att företaget kommer att övergå i annat,

kapitalstarkare företags hand, och ett för sin ort betydelsefullt företag kan

komma att försvinna till men för orten och dess befolkning. I varje fall kan

företaget komma att få eu väsentligt annan omfattning och inriktning. Den

blotta omständigheten, att en företagare i dessa fall skulle ha att räkna med

en »uppskjuten skuld» till staten vid sitt frånfälle, kan inte undgå att i någon

mån. verka störande på hans kreditmöjligheter. Den kan under omständigheter

tänkas fresta honom att för sin egen och sina anhörigas konsumtion

ur företaget uttaga större belopp, än han eljest skulle ansett välbetänkt. Även

den omtänksamme måste därjämte finna, att han för att undvika likviditetssvårigheter

för sina arvingar måste trygga ett större kapital genom försäkringar,

än han eljest tänkt. Hans investeringsintresse i det egna företaget blir

således mera begränsat.

Fn beskattning, som kan leda till dessa verkningar, vilka ingalunda äro

uppkonstruerade, torde med rätta kunna betecknas såsom mer än betänklig.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län uttalar, att det i en

mängd fall komme att bliva omöjligt att erlägga kvarlåtenskapsskatten utan

att spoliera hela förmögenheten med hänsyn till att tillgångarna måste realiseras

för anskaffande av likvida medel och att denna realisation i många

fall ej kunde genomföras utan stora förluster. Man kunde sålunda räkna

med, att en större förmögenhet efter ett eller i varje fall två dödsfall vore

så gott som helt konfiskerad. Att låna bleve omöjligt, då skatten ej lämnade

kvar så mycket av inkomsten att amortering kunde ske.

Handelskammaren i Gävle framhåller, att de av beredningen föreslagna

bestämmelserna för underlättande av likviditetssvårigheterna icke utgjorde

någon nämnvärd lättnad, särskilt för enskilda företagare, vilkas företagsandelar

icke vore börsnoterade och vilkas fastigheter i regel redan vore belastade

med inteckningar inom bankmässig säkerhetsmarginal. Handelskammaren

hade i 15 konkreta fall undersökt mindre och medelstora rörelseidkares

behållna förmögenhet och den på grund därav uträknade kvarlåtenskaps-

och arvsskatten (tabell med skatteberäkningar verkställda under förutsättning,

där båda makarna leva, att dessa avlida med kort mellantid efter

varandra så att skatt får betalas på det totala förmögenhetsbeloppet intagen

i yttrandet). Intet av de 15 företagen hade sådana tillgängliga medel, som

kunde användas till betalning av kvarlåtenskapsskatten. Deras tillgångar låge

i varulager, varufordringar, fastigheter och aktier (familjebolag). I de fall

då fastigheter funnes, vore dessa belånade till minst 60 procent, och i de fall,

då aktier funnes bland tillgångarna, saknade aktierna erkänt marknadsvärde.

Det vore oftast icke möjligt att finna köpare till minoritetsposter i ett familjebolag

eller icke börsnoterat bolag. Handelskammaren hade dessutom beträffande

ett visst enskilt företag undersökt kvarlåtenskapsskattens verkan i förening

med den skärpta inkomst- och förmögenhetsbeskattningen och för detta

ändamål jämfört den faktiska utvecklingen med den utveckling, som visat

sig om de höjda skattesatserna för fysiska personer varit gällande redan under

dessa år. (Resultatet av undersökningen åskådliggjort i ett diagram med

opaginerad Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

tre kurvor, därav den ena visar det faktiska egna kapitalet vid årssluten 1931

—1938, den andra kapitalet vid samma tidpunkter under förutsättning att den

statliga, beskattningen varit lika hög som den av beredningen föreslagna vid

en uttagningsprocent av 110 samt att privata uttag minskats procentuellt lika

mycket som vinsten efter skatter minskats och den tredje utvecklingen av det

egna kapitalet vid den föreslagna beskattningen och med oförändrade privata

uttag.) Om resultatet av sistnämnda undersökning anför handelskammaren:

Företagets egna kapital har visat en oavbruten ökning med undantag av

år 1935, när det minskades med 43 000 kronor, trots att årets inkomst efter

skattebetalningarna var ca 80 000 kronor. Kapitalminskningen under detta

år var icke förorsakad av höga privata uttag — dessa ha under hela perioden

hållit sig mellan 18,7—29,6 tusen kronor per år — utan beror på under

året genomförda taxeringsmässiga omvärderingar av tillgångarna.---

Av diagrammet framgår, alt den föreslagna höjda skattenivån tillsammans

med kvarlåtenskapsskatten skxdle ha reducerat företagets eget kapital i så

hög grad, att man icke mera hade kunnat tala om en expansion utan snarare

om en stagnation och t. o. m. tillbakagång. Det egna kapitalet hade sålunda

vid den skärpta beskattningen icke kunnat stiga mer än med 10% till ca

350 000 kronor mot en ökning med ca 60 °/o till 515 000 kronor vid den faktiska

lägre skattenivån. Därvid har man förutsatt, att ägarens privata uttag

minskats proportionellt med vinst efter skatter. Om man emellertid antar,

att ägarens årliga förbrukning — som i och för sig icke kan anses varit

orimligt stor — hade blivit oförändrad, hade företagets eget kapital under

perioden visat en minskning av ca 30 % och skulle efter kvarlåtenskaps- och

arvsskattebetalningama varit endast ca 230 000 kronor mot 320 000 kronor

vid periodens början.

Till sist anför handelskammaren:

En art av förmögenhetsbildning, som det föreslagna skattesystemet genom

kombinationen av förmögenhetsskatt, kvarlåtenskapsskatt och arvsskatt

kommer att strängt bestraffa, är det sparande, som åstadkommes genom en

familjs gemensamma strävan att förkovra ett företag eller jordbruk. Det är

ju lyckligtvis i vårt land ännu rätt vanligt inom den mindre detaljhandeln,

inom hantverket och jordbruket, att barnen stanna i hemmet för att hjälpa

föräldrarna med affärens, verkstadens eller egendomens skötsel. Man kan

nog säga, att det härvid är regel, att de arbeta för en lägre kontantlön än den

avtalsenhga, att de sålunda under en lång följd av år erhålla för låg inkomst,

under det att företagets resp. egendomens ägare på grund av progressionen

får en högre skatt tack vare barnens arbetsinsats. Den utökade inkomsten användes

av innehavaren till investeringar och anskaffande av döda och levande

inventarier. Med glädje ha barnen sett denna förmögenhetstillväxt, då de

hoppats att i sinom tid själva få övertaga en alltmera förbättrad och moderniserad

rörelse. Genom höjning av den förmögenhetsskatt, som årligen drabbar

den ackumulerade förmögenheten och genom den nytillkomna kvarlåtenskapsskatten

kommer nu den med barnens hjälp åstadkomna förmögenhetsökningen

att synnerligen hårt beskäras. De uppoffringar, som barnen göra

i föräldrarnas och eget välförstått intresse, bliva i många fall direkt bestraffade.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare åberopar — för att

påvisa hur hårt skatten komme att verka —- följande ur verkligheten hämtade

exempel:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

329

Ett familjebolag äges f. n. av sex bröder. Aktiekapitalet är å 800 000 kronor

och är fördelat emellan bröderna. Enligt vanliga arvsregler komma aktierna

vid brödernas död, att slutligen övergå till en broders fyra barn. I

»gynnsammaste» fall, d. v. s. om alla bröderna do inom loppet av fem år

uppgår den sammanlagda kvarlåtenskapsskatten till omkring 91 000 kronor

och den vanliga arvsskatten till 234 000. Om bröderna do under längre tidsintervall

än fem år stiger kvarlåtenskapsskatten och blir i ett mellanfall ca

175 000 kronor. Man frågar sig, varmed skall i detta fall arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt

betalas. Bröderna äga icke någon annan egendom av högre

värde. Kvarlåtenskapsskatten får icke erläggas med aktier i företaget, då

detta icke är börsnoterat. Ej heller äger bolaget egendom, som kan intecknas.

Enda utvägen, om företaget i fortsättningen skall behållas inom familjen, synes

vara att belåna aktierna. Men det torde vara synnerligen tvivelaktigt,

om någon kreditinrättning vill lämna så stora belopp i lån för skattebetalning.

Av detta fall belyses utom skattens höjd även de utomordentliga svårigheter,

som komma att uppstå för familjebolag och liknande företag att

frigöra medel för skattens betalande. Om de fyra barnen på något sätt lyckas

anskaffa penningar till skatternas betalande, återstår för barnen att avbetala

de skulder, som de ådragit sig genom skattebetalningen. Det synes osannolikt,

att de skola hinna göra detta, innan nästa arvfall inträffar, som då medför

nya skatter. Följden måste bliva familjeföretagets utarmning.

Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

framhålla, att den av beredningen verkställda utredningen angående

tillgången på likvida medel i dödsboen vore bristfällig främst ur den

synpunkten att inga andra kategorier förmögenlretsägare än jordbrukare

gjorts till föremål för ingående granskning, samt anför vidare:

Den relativt goda likviditeten hos jordbrukarna under de undersökta åren

torde kunna förklaras av speciella förhållanden. Sålunda inträffade missväxt

under 1940 och 1941, vilken medförde kraftiga lagerminskningar och

tvingade lantbrukarna att realisera sina kreatursbesättningar på grund av

foderbrist. Därtill komma de av bränslebristen framtvingande avverkningarna,

som i många fall torde ha medfört så stora virkesuttag, att ytterligare

avverkningar icke kunna ske på mycket lång tid. När förhållandena åter

blivit normala och lager och kreatur måste köpas i sedvanlig utsträckning

samt vidare reparationer, som fått eftersättas under kriget på grund av brist

på material och arbetskraft, måste utföras, torde likviditeten hastigt försämras,

särskilt som efterfrågan på brännved bortfaller och i fråga om andra

produkter sannolikt minskas, i den mån världsmarknadsprodukter åter bli

tillgängliga.

Vad som här sagts om jordbrukare bar sin tillämpning även i fråga om

handel och hantverk. Den goda likviditeten inom dessa delar av näringslivet

beror väsentligen på de kraftiga lagerminskningarna. Då förhållandena bli

normala, komma de likvida medlen att till övervägande del åter investeras

i varulager.---

Beredningen har icke närmare uttalat sig om huru bör förfogas med de

aktier, staten skulle övertaga som kontant likvid. Om staten i stor skala skall

börja verkställa aktieförsäljningar — vilket lärer bliva nödvändigt, därest

skatteintäkterna, alltså även de med aktier erlagda skatterna, skola kunna

räknas in i de löpande skatteintäkterna, som av staten skola användas till

täckande av dess utgifter — kan man räkna med ett nytt betydande osäkerhetsmoment

på aktiemarknaden. Den möjligheten finnes visserligen, att staten

behåller aktierna, men man måste då fråga hur motsvarande belopp

opaginerad Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

skall kunna användas till täckande av statens utgifter. Sker detta exempelvis

genom lån hos riksbanken, innebär det utan tvivel inflation. Detsamma är

fallet, om försäljning sker till utlandet. I det fall att staten behåller aktierna,

måste tydligen ett särskilt förvaltningsorgan tillskapas, ett nytt skott på byråkratins

redan alltför kraftiga träd.

Vi finna det på här anförda grunder icke lämpligt, att staten på detta sätt

så småningom blir ägare till aktier i kanske samtliga aktiebolag, vars aktier

noteras å börsen. Regeln att blott vissa aktier skulle godtagas som likvid

innebär även en orättvisa gentemot de dödsbon, vars tillgångar till övervägande

del eller helt och hållet äro placerade i t. ex. en handelsrörelse. Möjligheten

att erhålla tillstånd att erlägga skatten genom ett antal årliga avbetalningar

torde många gånger icke bliva tillräcklig för att förhindra tvångsrealisation.

Kommerskollegium anför:

Det synes kollegium uppenbart, att den föreslagna kvarlåtenskapsskatten

för näringslivets del skulle få synnerligen genomgripande verkningar. Närings!öretagen,

vilka måste befaras få sina konsoliderings- och utvecklingsmöjligheter

begränsade redan genom den föreslagna höjningen av inkomstoch

förmögenhetsskatterna, skulle genom en kvarlåtenskapsskatt i enlighet

med beredningens förslag få sin kapitalförsörjning ytterhgare kraftigt beskuren.

Detta skulle liksom i fråga om höjningen av inkomst- och förmögenhetsskatterna

hårdast drabba de mindre och medelstora företagen, och bland

dessa framför allt de enskilda näringsidkare, som personligen utöva sin verksamhet,

samt familjeföretagen, antingen dessa drivas såsom aktiebolag eller

i annan form. Genom den föreslagna kvarlåtenskapsskatten skulle sålunda

tendenserna till koncentration av företagsverksamheten ytterligare skärpas.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att det inom jordbruket under lång

tid varit vanligt, att gårdarna gått i arv till något av jordägarens barn, men

att denna tradition, vars värde såväl med hänsyn till de driftsekonomiska

fördelarna av kontinuitet i jordinnehavet som på grund av den betydelse bevarandet

av en självägande bondeklass hade för hela samhällets stadga icke

borde underskattas, genom skärpningen av förmögenhetsskatten och införandet

av kvarlåtenskapsskatten kunde äventyras. Med hänsyn till jordbrukets

stora kapitalbehov och laga avkastning kunde uttagandet ur rörelsen av så

stora kapitalbelopp, som det ofta komme att röra sig om, i många fall befaras

äventyra en sund likviditet. Resultatet kunde befaras bli att jordbruken

icke kunde bevaras i jordbrukarhänder utan, trots den restriktiva lagstiftningen

i dessa avseenden, komma att övergå till personer utanför jordbruket

som disponerade erforderligt kapital.

Lantbruksstyrelsen anmärker, att medan kapital, som nedlades å ett eller

flera syskons uppfostran och utbildning, exempelvis för högskolestudier, icke

beskattades, komme kapital, som undantagits av föräldrarna för att möjliggöra

för barn att grunda eller övertaga ett företag eller som av föräldrarna

redan investerats i ett för dessa barn avsett företag, att hårt drabbas av

kvarlåtenskapsskatten. Styrelsen fortsätter:

Vad särskilt jordbruket beträffar må erinras därom, att det ofta förekommer,

att ett eller flera barn stanna hemma på gården och bistå föräldrarna

med jordbrukets skötsel och förkovran. Ej sällan kan på så sätt genom ihär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

331

digt arbete och sparsamhet gårdens värde efter hand väsentligt ökas, med

andra ord en större eller mindre förmögenhet skapas. Då gården emellertid

betraktas såsom föräldrarnas egendom, kommer vid deras frånfälle att förutom

arvsskatt av barnen även uttagas kvarlåtenskapsskatt på vad de själva

varit med om att spara ihop. Bortsett från dessa och liknande principiella

invändningar framstå de praktiska konsekvenserna av en dylik beskattning

som vådliga för näringslivet i allmänhet och jordbruksnäringen i synnerhet.

Redan nu visar erfarenheten de ekonomiska svårigheter, som drabba dödsbodelägare

vid arvfall av jordbruksegendomar — särskilt större sådana. Skulle

ytterligare starlc skärpning av beskattningen av dödsboet eller dess delägare

tillkomma, blir ställningen snart ohållbar. Med hänsyn till den utveckling,

som jordbruket synes gå till mötes, kommer denna skatteform att få

verkningar för allt flera jordbruk och allt längre ned på storleksskalan. Med

den minskning av arbetskraften, som torde vara att räkna med oberoende

av om statsmakterna särskilt påskyndar jordbrukets avfolkning eller ej —

måste ersättning tillkomma i form av en ökad mekanisering såväl i ekonomibyggnader

som på fälten. Denna kapitalinvestering kommer att ytterligare

öka de redan höga kapitalkostnaderna för jordbruksnäringen och vid avfall

kommer statens stegrade skattekrav att än mer öka svårigheterna för

nästa generation jordbrukare. Avsikten torde väl emellertid icke vara att pa

skattevägen överföra de större jordbruksfastigheterna i statens ägo, vilket

förr eller senare synes komma att bliva fallet om förslaget genomföres.

överståthållarämbetet påpekar, att den föreslagna kvarlåtenskapsskatten

skilde sig från den nuvarande arvslottsbeskattningen genom att den huvudsakligen

lades på dödsbon med större kvarlåtenskap. Härvid borde ej förbises,

att det stora flertalet medborgare med mindre besparingar i regel icke

sökte sig till placeringar i företag för merkantil eller industriell utveckling

utan placerade medlen i egna hem, i jordbruk, i statsobligationer eller i sparbanker

med deras begränsade möjligheter att främja det produktiva näringslivets

utveckling. En arvsbeskattning av den föreslagna typen syntes därför

böra kompletteras antingen med åtgärder i syfte att leda in även de mindre

sparmedlen i produktionen eller också med en bestämmelse att de arvsskattemedel,

som inflöte från de större förmögenheterna och som ofta icke kunde

uttagas utan skuldsättning av företag eller jordegendomar, skulle användas

till utvidgning av statens ekonomiska verksamhet.

Länsstyrelsen i Gotlands län yttrar:

En närmare undersökning av förmögenhetsförhållandena inom delta län har

visat att personer, som för närvarande hava att utgöra förmögenhetsskatt,

uppgå till ett antal av mellan 2 700 och 2 800. Av detta antal kunna ungefär

2 000 beräknas hava att utgöra kvarlåtenskapsskatt, därest hänsyn icke tages

till bortfallet av giftorättsgods. Med beräknande av bortfall av giftorättsgods

i samtliga fall skulle antalet böra räknas till lägst omkring 650. Den

betydelsefulla frågan, huruvida vid erläggandet av kvarlåtenskapsskatt hkvida

medel kunna vara för handen, är självfallet synnerligen svår att besvara.

Härvid måste uppmärksammas, att även om en granskning av deklarationsmaterialct

ger vid handen, alt i visst fall likvida medel matematiskt sett finnas

i tillräcklig utsträckning, så är dock icke därmed sagt, att de likvida

medlen räcka till jämväl för kvarlåtenskapsskatten, enar de genom dodslab

let uppstådda nya förhållandena kunna komma alt medföra stora krav pa

omedelbara utbetalningar. Länsstyrelsen anser, att en beräkning, som inne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

bär, att högst halva antalet fall skulle hava likvida medel, ej torde vara alltför

försiktig. Man kan inför detta förstå vad det skulle betyda, om beredningens

förslag att där likvida medel ej finnas, betalning av kvarlåtenskapsskatten

må ske genom överlämnande av i fastigheten intecknat skuldebrev.

Vill jordägaren ej till staten överlämna dylik inteckning, återstår i många

fall ej annat än sälja kreatur eller andra inventarier.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller i anledning av beredningens uppgift

att frågan i vad män icke börsnoterade aktier skulle godtagas som betalningsmedel

borde göras till föremål för närmare överväganden, att det förefölle

fantastiskt att tänka sig staten taga säte och stämma som delägare i

en mängd familjebolag i landet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uppgiver, att under senare tid tendensen

att försälja jordbruksegendomar till främmande spekulanter i detta län ökat,

även i sådana fall där bröstarvingar funnits som ägt förutsättningar att fortsätta

jordbruket, samt anför vidare:

Ofta anföres rädslan för skuldsättning som huvudorsaken. Det är självklart

att denna tendens att vid arvfall försälja en egendom till oskylda kommer

att stegras, om man genom skattepolitiska åtgärder försvagar de ekonomiska

möjligheterna för arvtagarna. I medvetande om jordbrukets svårigheter

att tillfredsställande ordna sin kapitalförsörjning ha statsmakterna

vidtagit åtskilliga anordningar för skapande av kreditmöjligheter för jordbrukare.

Det synes då föga konsekvent att skattevägen beröva vissa jordbrukare

en del av det kapital som så väl behövs för att underlätta övergången

från en generation till en annan. Därest kvarlåtenskapsskatt genomföres borde

till övervägande upptagas tanken, att under vissa förutsättningar jordbruksegendom

intill ett visst värde vid beräkning av skatteunderlaget finge

ingå med reducerat belopp.

Därest kvarlåtenskapsskatten skulle införas förordar länsstyrelsen i allt

fall att skattepliktsgränsen bestämdes till 30 000 kronor.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anför i fråga om de föreslagna bestämmelserna

för underlättande av skattebetalningen:

Beredningens motivering för att anstånden böra nedbringas till minsta möjliga

antal är anmärkningsvärd. Om dylika anstånd lämnas, anser beredningen

att skatten lätt skulle förlora sin karaktär av uppskjuten förmögenhetsskatt,

»alltså en den avlidnes skuld». Det är således ur beredningens synpunkt mer

betydelsefullt att fiktionen om en den avlidnes skuld bevaras än att anståndsreglerna

givas sådant innehåll, som överensstämmer med det praktiska livets

krav.

Med avseende å de föreslagna bestämmelserna om kvarlåtenskapsskattens

erläggande jämväl i andra valutor än kontanter har beredningen sett sig nödsakad

avstå från att i lagen utforma de erforderliga närmare föreskrifterna

och föreslagit att dessa skola utfärdas av Konungen. Det måste vara förenat

med utomordentlig svårighet att förläna dylika bestämmelser sådant innehåll,

att de uppfylla berättigade krav på rättvisa. Det må dessutom erinras, att de

av beredningen angivna möjligheterna att erlägga kvarlåtenskapsskatten med

annat än penningar kunna bereda lättnader endast i de fall, där sådana lättnader

skulle vara minst behövliga. Där tillgångarna bestå av fast egendom

eller börsnoterade aktier kunna kontanter åtminstone i någon utsträckning

åstadkommas genom tillgångarnas belåning eller försäljning. Där egendomen

består av ett av den avlidne upparbetat företag och kvarlåtenskapsskattens

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

333

erläggande erbjuder de största svårigheterna, skulle de föreslagna lättnaderna

sakna betydelse och dödsbodelägarna ofta vara hänvisade att realisera tillgångarna

till underpris för att kunna betala skatten. Dessa svårigheter skulle

bliva särskilt märkbara, om företaget — såsom ofta är fallet — drives i aktiebolagsform.

Utan att komma i konflikt med aktiebolagslagstiftningen

skulle delägarna icke kunna låta bolaget betala skatten.

Ytterligare har mot kvarlåtenskapsskatten invänts, att den komme att verka

undergrävande på skattemoralen.

Göta hovrätt anför:

Vid bedömande av frågan om lämpligheten av att införa en kvarlåtenskapsskatt

av nu föreslagen storleksordning bör man icke bortse från den inverkan,

som den kan få för skattemoralen och därmed även för den allmänna

laglydnaden. I den mån en lagstiftning icke uppbäres av en allmän uppfattning

om dess berättigande föreligger alltid fara för att lagen ej till fullo respekteras.

Härpå lämnar kristidslagstiftningen många exempel. Det vore för

den allmänna laglydnaden olyckligt, om även skattelagstiftningen skulle få

sådana följdverkningar. Tendenser därtill ha redan under nuvarande förhållanden

yppat sig, och fara föreligger för att sådana verkningar kunna än

mer framträda, om beskattningen skärpes mer än som anses rimligt.

Hovrätten för Övre Norrland framhåller, att en betydelsefull omständighet

vore om den konfiskation i stor omfattning, förslaget innebure, överensstämde

med det allmänna rättsmedvetandet i vårt land. Huru därmed än kunde

förhålla sig låge det i vart fall icke något onaturligt i, att man inom mycket

vida kretsar av vårt samhälle skulle finna konliskationssystemet, sådant det

i förslaget utformats, stridande mot sin uppfattning om vad som vore rätt

och riktigt och att sålunda såväl själva beskattningen som skattesystemets sanktionerande

genom stränga straffbestämmelser icke skulle uppbäras av ett allmänt

rättsmedvetande. Ur samhälleliga synpunkter skulle därmed göras svåra

förluster.

Jämväl Svea hovrätt förklarar sig allvarligt frukta för den stora risken, att

den samhälleliga moralen och ansvarskänslan genom kvarlåtenskapsskatten

komme att uppluckras.

Norrköpings rådhusrätt håller för troligt, att en mängd åtgärder komme

att vidtagas för att dölja tillgångar eller överflytta dem till andra i syfte att

undandraga dem från beskattning, då de höga skattesatserna gjorde sådana

försök alltmera frestande och lönande. Om rent olagliga åtgärder vidtoges familjemedlemmar

och andra närmare släktingar emellan, komme de ytterst

sällan att upptäckas. Uppenbart vore att icke på långt när alla skattepliktiga

gåvor anmäldes till beskattning. Att genom lagbestämmelser söka hindra förmögenhetsförstörelse

torde vara praktiskt taget omöjligt och endast föranleda

tillkomsten undan för undan av allt mera drastiska och skärpta bestämmelser

utan grund i det allmänna rättsmedvetandet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför, att det på sistone skärpta kravet från

statsmakternas sida på höjd skattemoral hos medborgarna mot bakgrunden

av kvarlåtenskapsskattens verkningar i särskilda fall tedde sig, lindrigt sagt,

> hög grad verklighetsfrämmande. Det torde — åtminstone i det långa loppet

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

— bli en skäligen hopplös uppgift för de verkställande organen att —- även

med ytterligare omfattande och konstnadskrävande utbyggnad av den organisatoriska

apparaten — ens vidmakthålla medborgarnas nuvarande, mången

gång tyvärr ej över hövan höga skattemoral.

En ytterligare invändning, som framförts mot förslaget om kvarlåtenskapsskatten,

är, att bestämmelsernas tillämpning bleve komplicerad

och kostsam samt att erforderliga medel med större

fördel kunde anskaffas på annat sätt, t. ex. genom höjning av

den nuvarande arvsbeskattningen.

Göta hovrätt framhåller, att då intecknade skuldebrev liggande så högt som

närmast under det värde, till vilket egendomen upptagits i skatteärendet, icke

kunde anses utgöra fullgod likvid för statens skattefordran, staten genom något

sitt organ måste hålla uppsikt över den intecknade egendomen, icke minst

om denna utgjordes av jordbruks- eller skogsfastighet, jordbruksinventarier

eller förlagsintecknad egendom. För bevakande av statens rätt enligt mottagna

skuldebrev och för förvaltningen av övertagna aktier bleve det således nödvändigt

med en särskild förvaltningsorganisation, vilken komme att draga

icke ringa kostnader.

I fortsättningen framhåller hovrätten, att man vid bedömandet av det ekonomiska

utbytet av kvarlåtenskapsskatten borde taga med i beräkningen, att

den komme att medföra en väsentlig minskning av de enskildas förmögenhet

och därmed också av intäkterna av inkomst-, förmögenhets- och arvsbeskattningen

samt att de allmänna menliga ekonomiska verkningarna av förslaget

i sista hand komme att gå ut över samhället i dess helhet. Med hänsyn

härtill förefölle det riktigare och för statsverket även i längden fördelaktigare

att välja andra, för hela samhället mindre riskabla utvägar för välfärdsprogrammets

finansiering. En sådan utväg vore en förbättring av taxeringsförfarandet

i syfte att ernå ett tillförlitligare skatteunderlag. Hovrätten vore

övertygad om att'' en förbättring härutinnan skulle medföra ökade skatteinkomster

till belopp vida överstigande vad kvarlåtenskapsskatten beräknades

komma att inbringa.

Göteborgs rådhusrätt anför:

Rådhusrätten kan ej inse, att om skärpning i arvsbeskattningen skall ske,

den icke bör genomföras på den nuvarande arvslottsbeskattningens grund.

Betydelsen av det förhållandet att arvslottsbeskattningen såsom princip varit

erkänd under mer än de 50 sista åren av var samhälls- och rättsutveckling,

lärer ej kunna avfärdas genom hänvisning till att kvarlåtenskapsskatt tilllämpats

under de relativt outvecklade förhallandena dessförinnan.

En erinran, som torde vara på sin plats här liksom i åtskilliga andra fall

beträffande nyare lagstiftning, är, att värdet av enkelhet i de lagliga anordningarna

icke torde hava tillräckligt beaktats vid beredningens utarbetande

av förslaget. Den omständigheten, att beredningen tänkt sig en kvarlåtenskapsskatt

vid sidan av arvslottsbeskattningen, innebär en komplikation, som

i och för sig synes vara ägnad att inge betänkligheter.

Slutligen vill rådhusrätten framhålla, att det i varje fall torde vara föga

tillrådligt, att bestyret med kvarlåtenskapsskattens fastställande för dödsbon

skulle ankomma på domstolarna. Det arbete, som redan den nuvarande arvs
-

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

beskattningen för med sig för domstolarna, är avsevärt i synnerhet med tanke

på den ökade belastning, som den nya rättegångsordningen måste väntas tillföra

det egentliga domstolsarbetet. Särskilda betänkligheter inställa sig med

hänsyn till att en ny och mera komplicerad ordning på arvsskatteområdet

skulle börja tillämpas samtidigt som nya rättegångsordningen är avsedd att

träda i kraft eller vid 1948 ars ingång. Överhuvud är utövningen av domstolarnas

allmänt rättsvardande funktioner ej väl förenlig med en fiskalisk

verksamhet. Denna hör snarare hemma hos länsstyrelsernas skatteavdelningar.

Genom arvsskatteärendenas överflyttning till länsstyrelserna eller med

dem förbundna organ skulle helt visst betydande vinster kunna göras vad

angår såväl enhetlighet som effektivitet vid arvsskalteärendenas handhavande.

Hälsingborgs rådhusrätt framhåller, att om kvarlåtenskapsskatt skulle uttagas

jämsides med arvsskatt, detta komme att avsevärt försvåra skatteberäkningarna

och även uppbördsförfarandet, samt anför vidare:

De regler, som i sådant avseende gälla för de båda skatteformerna, erbjuda

sinsemellan olikheter. Så skall exempelvis kvarlåtenskapsskatten beräknas

på »kvarlåtenskapen», vilket begrepp icke sammanfaller med dödsbobehållningen,

efter vilken arvsskatten uträknas. Vid arvsbeskattningen men

icke vid fastställandet av kvarlåtenskapsskatt skall i vissa fall tagas hänsyn

till gåvor, som tidigare gjorts av den avlidne. Villkoren för anstånd med

skattens erläggande och bestämmelserna om de tillåtna betalningsmedlen

äro även olika i fråga om de båda skatteformerna, flera andra olikheter att

förtiga. För allmänheten skulle det hela komma att te sig såsom mer än lovligt

invecklat och motsägelsefullt, och för domstolarna skulle det medföra

ökad arbetsbelastning, som dessutom skulle inträda just vid den kritiska

tidpunkt, då processreformen träder i kraft. — — —

Om den skatt som uttages i anledning av dödsfall anses böra höjas utöver

vad som för närvarande gäller, bör detta ske genom ändringar i arvsskatteförordningen.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anför, att de föreslagna reglerna om

värdering av egendom, som bekommits genom arv eller dylikt fång inom fem

år före dödsfallet och därför icke skulle inräknas i behållningen vore svårtillämpliga

samt att de föreslagna bestämmelserna skulle beträffande ansvarigheten

för skatt, som icke erlagts inom föreskriven tid, förfarandet vid

dödsbos konkurs och skatt efter utomlands bosatta personer vara ägnade

att ytterligare komplicera de invecklade föreskrifter, som i fråga om arvsskatt

redan gällde på detta område.

Statskontoret anser, att beredningen väsentligt underskattat de praktiska

svårigheterna vid kvarlåtenskapsskattens uttagande, enär skattekonstruktionen

byggde på att kvarlåtenskapen omfattade realiserbara tillgångar i sådan

omfattning att skatten kunde utan längre uppskov betalas. I verkligheten

torde det dock ofta nog icke ligga fullt lika enkelt till. Övervägande skäl

talade för ett bibehållande av arvsbeskattningen som en ren arvslottsbeskattning

men med den jämkning av skattesatserna, särskilt beträffande mera

avsevärda förmögenheter, som för ernående av bättre skatteeffekt kunde

synas skiilig och möjlig.

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Jämväl riksräkenskapsverket anser, att om det vore nödvändigt att ta ut

ytterligare belopp i samband med dödsfall, detta hellre borde ske genom en

höjning av skattesatserna för arvslottsbeskattningen än genom införande av

en kvarlåtenskapsskatt. En arvslottsbeskattning vore ur alla synpunkter en

riktigare konstruktion av beskattningen vid dödsfall än en kvarlåtenskapsskatt.

Ett införande av kvarlåtenskapsskatt vid sidan av arvslottsskatten vore

ej lämpligt; man finge en klarare bild av beskattningen om man endast hade

en arvslottsskatt.

Liknande synpunkter framhållas av socialstyrelsen ävensom av länsstyrelserna

i Stockholms, Blekinge, Malmöhus, Värmlands samt Göteborgs och

Bohus län, vilken senare jämväl anser, att både arvs- och gåvobeskattningen

borde förläggas till länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som också berör frågan om den myndighet

som lämpligast borde handhava beskattningen, anför:

Om kvarlåtenskapsskatten anses böra införas, torde frågan om kontrollen

böra ingående övervägas. Med nu rådande system skulle förmögenhetsbeskattningens

handhavande ankomma på tre olika slag av myndigheter, nämligen

den statliga förmögenhetsskatten på beskattningsnämndema, kvarlåtenskapsskatten

på domstolarna och gåvoskatten på länsstyrelserna. Särskilt

må framhållas, att domstolarna knappast torde kunna öva effektiv kontroll

på kvarlåtenskapsskattens behöriga utgörande. Frågan om egendomens värdering

bör jämväl ägnas uppmärksamhet. En tendens att placera kapital i

egendom, som på grund av sin beskaffenhet icke kommer att värderas till

sitt fulla värde, kan väntas göra sig gällande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller, att det kunde ifrågasättas, vilket

som ur skattejämlikhetens synpunkt vore att föredraga: en motsvarande

intäktgivande förmögenhetsskatt utgående från hela den beskattningsbara

förmögenhetsstocken jämförd med beskattning av den ringa del därav (ca 2

procent) som varje år passerade kvarlåtenskapsstadiet; eller eu till intäkten

likvärdig stegring av arvsskatten jämförd med den föreslagna kvarlåtenskapsskatten,

som i sitt följe hade en svårkonstruerbar, i vissa hänseenden

föga tilltalande kvarlåtenskapsskatt på gåva. I

I ett par yttranden har framhållits, att lagstiftningen i andra länder

ävensom tidigare lagstiftning i Sverige icke kunde åberopas

till stöd för införande av kvarlåtenskapsskatt.

Svea hovrätt påpekar, att i de länder, där kvarlåtenskapsskatt funnes, saknades

antingen förmögenhetsskatt i livstiden eller arvslottsskatt, samt anför

vidare:

Att man i länder med ett rättssystem och rättstraditioner, som helt avvika

från motsvarande förhållanden i Sverige, kommit att vid dödsfall uttaga en

skatt på förmögenheten såsom sådan, utgör tydligen icke något skäl varför

en sådan dålig skatteform skall accepteras också i vårt land. I detta sammanhang

må erinras om att det är missvisande, när beredningen på s. 205

anför, att den .svenska arvsbeskattningen intill tillkomsten av 1894 års stämpelförordning

var anordnad såsom en kvarlåtenskapsbeskattning och först

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 212.

337

då avlöstes av en arvslottsbeskattning. Härav kan man få det intrycket att

kvarlåtenskapsskatl har särskilt starka traditioner i vårt land. Rätta förhållandet

är att arvslottsbeskattning förekom även långt tidigare och att den

kvarlåtenskapsbeskattning vi haft varit av blygsam omfattning. Härom hänvisas

till framställningen i prop. 34/1933 s. 12 o. f.

Näringslivets skattedelegation åberopar till jämförelse mellan arvsbeskattningen

i England och i Sverige enligt det framlagda förslaget tabellen å nästa

sida (jfr bihang 2) samt anför:

En granskning därav ger vid handen, att den föreslagna beskattningen å

kvarlåtenskap i Sverige i allmänhet blir två till tre gånger så hög som i

England. Endast då kvarlåtenskapen stiger upp emot 3 milj. kr. börjar den

engelska beskattningen överstiga den svenska; skillnaden blir dock icke

avsevärd. Men sistnämnda fall sakna ju på grund av sin fåtalighet i Sverige

(se beredningens tabell s. 417 och 418) ur statsfinansiell synpunkt varje

praktisk betydelse, och denna merbelastning i England uppväges för övrigt

mer än väl av att årlig förmögenhetsskatt icke utgår därstädes.

Slutligen föreligger den synnerligen betydelsefulla skillnaden mellan det

engelska skattesystemet och det av beredningen föreslagna, att i England

skattefrihet föreiigger för gåvor, som fullbordats mer än 5 år före givarens

död. Endast om gåvan skett inom 5 år före dödsfallet, medräknas den i den

kvarlåtenskap, som drabbas av kvarlåtenskapsskatt. I England har förmögenhetsägaren

således möjlighet att under sin livstid fördela förmögenheten

på familjemedlemmarna utan att drabbas av sådan »straffbeskattning», som

beredningen föreslår. Följden härav blir givetvis den, att beskattningen icke

drabbar förmögenheterna med sådan tyngd och icke resulterar i sådan förmögenhetskonfiskation

som fallet skulle bli enligt beredningens förslag.

Emellertid äro i alla fall jämförelser rörande skattetrycket mellan Sverige,

å ena sidan, och de förut krigförande staterna, å andra sidan, ganska missvisande.

Av särskilt intresse vore däremot en sådan jämförelse mellan den

svenska beskattningen enligt beredningens förslag och den gällande schweiziska,

då Sverige och Schweiz, praktiskt taget, äro de enda europeiska stater,

som under kriget kunnat fullt bevara sin neutralitet.

Östergötlands och Södermanlands läns handelskammare framhåller, att

den föreslagna kvarlåtenskapsskatten tillsammans med arvsskatten skulle,

då bröstarvingar vore arvtagare, kunna uppgå till ett belopp som vore mer

än 20 gånger större än den högsta arvsskatt som för närvarande uttoges i

Schweiz (2 :/2 procent i Schweiz; 50—60 procent i Sverige).

Jämväl beredningens förslag om kvarlåtenskapsskatt för gåva

har blivit föremål för stark kritik.

Svea hovrätt anför:

Att termen »kvarlåtenskapsskatt» knutits vid eu skatt, som skall utgå vid

gåvor i livstiden, är till en början ett svårt skönhetsfel. Men dessutom måste

konstruktionen anses vara omöjlig. Eftersom denna skatt skall vara ett surrogat

för kvarlåtenskapsskatt, kunde man ha väntat sig, att skatten på något

sätt skulle anknutits till förmögenheten. Med ett undantag, har dock skatten

alldeles avkopplats från förmögenheten och utbildats såsom en ren lottskatt.

Då dessutom de flesta av bestämmelserna om gåvoskatt i 1941 års förordning

gjorts tillämpliga beträffande skattskyldighet och värdering, skulle resultatet

bli, att vi här i landet finge två parallella gåvoskatter, beräknade efter sam
Bihang

till riksdagens protokoll 19i7. I samt. Nr 212. 22

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kvarlåtenskaps- och arvsskatt i Sverige och England.

Kvar-

låtenskap

Skyldskap

S

v e r i g

e

Eng

land

Jämförelse

Skatt i %

av kvarlåtenskap

Kvarlåten-

skapsskatt

Arvs-

skatt

Summa

Kvar-

låtenskap

£

Estate

duty

£

Legacy duty

(el. Succes- sion duty)

£

Summa

£

Sverige

Kr.

England

Kr.

Sverige

England

25 000

5

barn

0

350

350

1724-14

0

17-24

17-24

350

250

1-4

l-o

2

580

580

17-24

17-24

580

250

It

1-0

2

syskon

1620

1620

86-21

86-21

1 620

1250

6*5

50

1

oskyld

5 390

5 390

172-41

172-41

5 390

2 500

21-6

10-0

40 000

5

barn

750

720

1470

2 758-62

27-58

27-31

54-89

1470

796

3-7

2-0

2

>

1148

1898

27-31

54-89

1898

796

4*7

2-0

2

syskon

3 040

3 790

136*55

164-13

3 790

2 380

9-4

60

1

oskyld

9 650

10 400

273-10

300-68

10 400

4 360

26-0

10-9

100 000

5

barn

7 250

2 650

9 900

6 896-55

206-89

66-89

273-78

9 900

3 970

10-0

4-0

2

»

4 262

11512

66*89

273-78

11512

3 970

11-5

4-0

2

syskon

10 788

18 038

334-48

541-37

18 038

7 850

18-0

7-9

1

oskyld

28 335

35 585

668*96

875-86

35 585

12 700

35-6

12-7

300 000

5

barn

52 250

11775

64 025

20 689-66

2 482-75

182-06

2 664-81

64 025

38 640

21-3

12-8

2

19 792

72 042

182-06

2 664-81

72 042

38 640

24-0

12-8

2

syskon

43 944

96 194

910-34

3 393-09

96 194

49 200

32-1

16-4

1

oskyld

82.585

114 835

1 820-69

4 303-44

134 835

62 400

44-0

20-8

500 000

5

barn

112 250

23 950

136 200

34 482 76

5 517-24

289-65

5806-89

136200

84 200

27-2

16-8

2

>

38 344

150 594

289-65

5 806-89

150 594

84 200-

30-1

16-8

2

syskon

77 544

209 794

1 448-27

6 965*51

209 794

101000

42-0

20-2

1

oskyld

131585

243835

% 896 56

8 413-79

243 835

122 000

48-8

24-1

1000 000

5

barn

287 250

60 700

347 950

68 963-51

18 62068

503-44

19124-12

347 950

277 300

31-8

27-7

2

92 348

379 598

. 503-44

19 124-12

379 598

277 300

3^-0 .

27-7

2

syskon

155 544

442 794

2 517-24

21137-92

442 794

306 500

44-3

30-7

1

oskyld

245 335

532 585

5 034-48

23 655-16

532 585

343 000

53''3

34-3

3 000 000

5

barn

1 137 250

245 450

1 382 700

203 896*55

196 896*55

1100-00

97 996-55

1382 700

1420 950

46-1

47-3

2

>

320 600

1 457 850

1100-00

97 996-55

1457 850

1420 950

48-6

. 47-3

2

syskon

431 544

1 568 794

5 500’00

102 396-55

1 568 794

1481750

52-3

49-5

1

oskyld

647 835

1785 085

HOOO-00

107 896-55

1 785 085

1 564 500

59-6

52-2

10 000 000

5

barn

4 537 250

962 700

5 499 950

689 655-10

413 79306

2 758-62

416 551-68

5 499 950

6 040 000

55-0

60-4

2

>

1040 600

5 577 850

2 758-62

416 551-68

5 577 850

6 040 000

55-8

60-4

2

syskon

1 295 544

5 832 794

13 79310

427 585-16

5 832 794

6 200 000

58-3

62-0

1

oskyld

1 907 835

6 445 085

27 586-20

441 379-26

6 445 085

6 400 000

64*5

64-0

Marginalregeln.

33S Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

339

ma grunder utom i fråga om tarifferna och med den skillnaden, att betalningsskyldigheten

i ena fallet skulle åligga givaren och i andra fallet gåvotagaren.

Genom att kvarlåtenskapsskattens tariff skall tillämpas oförändrad,

kommer icke heller i fråga om gåvoskatten någon hänsyn att tagas till släktskapsförhållandet

mellan givare och gåvotagare. Vad hovrätten tidigare i

samband med dödsfall anfört om oskäligheten i denna brist på hänsyn har

därför motsvarande tillämpning här. För de närmaste anförvanterna, nämligen

avkomlingar och med dem likställda, har man till och med uppställt

särskilda regler, varigenom denna kategori sättes i en klass för sig, som väl

kan kallas för »strykklass». Detta är det enda fall, där skatten satts i relation

till förmögenheten. Gåvan skall nämligen anses given av »toppen» på givarens

förmögenhet och beskattas efter de högre procentsatser, som enligt tariffen

gälla för denna topp. I alla andra fall — där ju gåvan icke är ställd

i förhållande till förmögenheten — kommer tariffens tillämpning att verka

som om gåvan givits av »bottenskiktet» i förmögenheten och skatten utgår

därför efter de lägsta procentsatserna. Den nämnda drakoniska regeln till

nackdel för just de närmaste har naturligen tillkommit därför att risken för

kringgående här är särskilt stor. Men man synes med fog kunna göra gällande,

att en lagstiftning, som för bekämpande av sitt kringgående tvingas

att uppställa en så orimlig regel, från början är inne på alldeles felaktiga

vägar. Härtill må endast det tillägget göras, att icke alla gåvor till de närmaste

kunna presumeras vara givna i syfte att undandraga staten skatt utan

att de kunna vara föranledda av de skäligåste anledningar.

Göta hovrätt anser det onaturligt och fullständigt stridande mot nu gällande

grundsatser att gåvor till barn och jämställda skulle beskattas strängare

än gåvor till oskylda. Dylika gåvor kunde vara fullt lojala och dikterade av

étt direkt behov av ekonomiskt stöd. Att beredningen kunnat föreslå en sådan

bestämmelse till skydd för upprätthållande av den föreslagna arvsbeskattningen

vore ett bevis på att denna av beredningen själv icke uppfattades

som en skatt i vanlig mening utan som en åtgärd att överföra egendom till

staten.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller mot de skäl beredningen

anfört för en välvilligare behandling av gåva till annan än avkomling eller

därmed likställd, att den »skatteskuld», som enligt beredningens tankegång

åvilade förmögenheter i ett givet ögonblick, måste vila lika tungt på en för

gåva avsedd del av förmögenheten, antingen denna del gåves till ett barn

eller exempelvis ett brorsbarn. Hovrätten fortsätter:

Beredningen har alltså vid utformandet av reglerna för gåvobeskattningen

måst giva avkall på den tankegång, som ligger till grund för förslaget, och

anpassa bestämmelserna efter vad som synts beredningen lämpligt. Den utformning

ifrågavarande bestämmelser fått kan ej heller ur praktiska synpunkter

anses lycklig. Det synes egendomligt, att sådan gåva, som enligt nu

gällande bestämmelser om gåvoskatt, intager eu privilegierad ställning, skall

ådraga gåvogivaren eu särskilt hög skatt enligt bestämmelserna i förordningen

om kvarlåtenskapsskatt. Härtill kommer att sistnämnda bestämmelser

trots allt i många fall lämna möjligheter öppna för ett kringgående av desamma.

Hovrätten vill även framhålla, all ytterst svårlösta praktiska frågor komma

att uppstå vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna om skatt

för gåva.

opaginerad Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Därest förslagets bestämmelser om skatt för gåva genomföras uppställa

sig även frågor av såväl civil- som straffrättslig natur som kanske kunna

vara värda uppmärksamhet. Hovrätten vill endast påpeka den situation, som

uppstår exempelvis om någon giver bort samtliga sina tillgångar och sålunda

helt saknar medel att betala å gåvan belöpande skatt.

Hälsingborgs rådhusrätt framhåller också det orimliga och högeligen inkonsekventa

i att skatten bleve större om gåvan skedde till bröstarvinge än

om den skedde till annan. Ej heller vore det tillfredsställande att med avseende

å en och samma rättshandling mellan två personer skatt uttoges avbåda

och därtill efter olika grunder, vilket innebure bl. a. att för varje skattepliktig

gåva skulle få avgivas deklaration av såväl givaren som mottagaren,

ibland till olika myndigheter.

Stgrelsen för Sveriges advokatsamfund framhåller, att grunden för kvarlåtenskapsskatten

vid gåva till avkomlingar vore fiktionen att alla sådana

av viss storleksordning gåves i illojalt syfte, samt anför vidare:

Naturligtvis kan det betecknas som illojalt att genom gåvor eller transaktioner

av liknande innebörd söka helt eller delvis undandraga det allmänna

en av statsmakterna beslutad skatt. Om emellertid skatten har karaktären

av en kapitalkonfiskation, som för de därav berörda framstår såsom uppenbart

obillig och orättvis, måste man räkna med att många i övrigt oförvitliga

medborgare närmast betrakta konfiskationsåtgärden såsom ett illojalt

ingrepp från statens sida och icke finna sig handla illojalt, om de i syfte att

neutralisera konfiskationens verkningar överflytta en del av kapitalet å sina

barn och avkomlingar, för vilkas väl de strävat och sparat. Statsmakterna

ha icke obegränsade möjligheter att genom lagstiftning påverka moraluppi

fattningen. En lag kan bygga på så ohållbara skäl, att den icke kommer att

respekteras, därför att den strider mot rättskänslan.

Om man nu emellertid accepterar uppfattningen att den som äger ett kapital

handlar illojalt genom att i skatteundandragande syfte skänka delar av

kapitalet till sina barn, kan därav under inga omständigheter följa, att det

vore riktigt att särskilt hårt beskatta även sådana gåvor, där syftet icke varit

det nu angivna. Det är icke riktigt att presumera, att gåvor till bröstarvingar

och därmed i arvsskattehänseende jämställda alltid skulle vara föranledda

av önskan att nedbringa skatten. Det finnes många andra motiv, som kunna

föranleda föräldrar att skänka sina barn även betydande belopp. De ur nationalekonomisk

synpunkt verkligt illojala äro väl de som konsumera och

förslösa sin förmögenhet. Mot dem har den föreslagna lagstiftningen inga

korrektiv. Men om föräldrar av helt andra motiv än önskan att nedbringa

skatten skänka sitt barn ett belopp, som överstiger det skattefria maximum,

då skulle enligt förslaget denna gåva beskattas särskilt hårt och betydligt

hårdare än om beloppet skänktes till en oskyld person. Denna ståndpunkt är

enligt styrelsens mening icke rimlig. Om kvarlåtenskapsskatt för gåva skulle

införas, bör därför skatten, oavsett mottagarens person, alltid beräknas med

hänsyn tagen endast till gåvans värde. Denna ståndpunkt är för övrigt den

enda, som låter sig logiskt förena med beredningens teoretiska utgångspunkt,

enligt vilken kvarlåtenskapsskatten är en uppskjuten förmögenhetsskatt. Det

är ju enligt beredningens konstruktion den avlidne som har en skuld till det

allmänna, därför att han vid sin död hade behållen förmögenhet. Kvarlåtenskapsskatten

för gåva motiveras därmed, att densamma eljest skulle kunna

nedbringas eller undgås genom gåvor. Men ur denna synpunkt är det uppenbarligen

alldeles likgiltigt, till vilken person gåvan skett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

341

Enligt statskontorets uppfattning måste det för det allmänna rättsmedvetandet

te sig särskilt stötande att belägga föräldrars gåvor till sina barn med

skärpt gåvoskatt och en dylik åtgärd kunde befaras för den allmänna skattemoralen

få mindre gynnsamma återverkningar.

Liknande åsikt uttalas av socialstyrelsen samt länsstyrelserna i Kalmar,

Malmöhus, Älvsborgs och Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Blekinge län avstyrker den föreslagna höjningen av gåvoskatten

men anser det angeläget att bestämmelserna rörande gåvobeskattningen

snarast möjligt omarbetades i syfte att undanröja de nu föreliggande

möjligheterna att genom gåvor anhöriga emellan undgå eller reducera arvsskatten.

Länsstyrelsen i Kristianstads län, som även uttalar angelägenheten av att

gåvoskattebestämmelserna underkastades omarbetning, framhåller, att syftemålet

med gåva till bröstarvinge, även om denna vore större än 25 000 kronor,

kunde vara fullt legitimt och att länsstyrelsen icke kunde biträda den

generalisering, som beredningen här gjorde. Vidare hade frågan om sammanläggning

av gåvor till bröstarvingar och andra gåvomottagare icke erhållit

någon tillfredsställande lösning enligt förslaget.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser bestämmelsenia om den föreslagna

extra gåvoskatten synnerligen tillkrånglade och oklara. Bl. a. bleve det svårt

att kunna förebringa tillräckligt klarläggande utredning om vad som förekommit

i ett bo under tio år före ägarens dödsfall. En avsevärd lättnad i

förfaringssättet skulle ernås om kumulationstiden sattes till fyra år före

dödsfallet liksom beträffande den nuvarande gåvoskatten.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att fall utan tvivel kunde förekomma,

där syfte att åstadkomma skattelindring uppenbarligen icke förelåge,

t. ex. då gåvor skedde till barns utbildning eller bosättning, varför undantagsbestämmelser

borde meddelas för bl. a. sådana fall. Länsstyrelsen

anför vidare:

För att kvarlåtenskapsskatten vid gåvor icke skall verka såsom en straffbeskattning

av bröstarvingar och med dem likställda, skulle det enligt länsstyrelsens

uppfattning vara rättvist, att skatten beräknades efter samma

grunder som för bröstarvinge, då bröstarvingar eller med dem likställda icke

funnes, samt gåva sker till givarens närmaste arvinge t. ex. syskon.

Bestämmelserna om kvarlåtenskapsskatt vid gåva till bröstarvingar m. fl.

torde i skattelindrande syfte komma att kringgås. Länsstyrelsen får därom

anföra att på grund av skattens storlek i vissa förmögenhetslägen, det kan

ställa sig ur skattesynpunkt fördelaktigare att verkställa en gåva till bröstarvinge

på det sättet, att A. giver en gåva till B:s barn och B. en gåva till

A:s barn.

Näringslivets skattedelegation framhåller det egendomliga i att exempelvis

en änkling med 400 000 kronors förmögenhet kunde om han hade ett barn

giva detta 25 000 kronor skattefritt under det att om han hade fyra barn

och ville giva vart och ett av dessa 25 000 kronor han komme att åläggas en

straffbeskattning å 30 000 kronor. Bestämmelserna framstode icke som rimligare

då man toge i betraktande, att givaren i sistnämnda fall kunde giva

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ett eller flera brorsbarn de 100 000 kronorna mot en skatt av endast 7 250

kronor. Beskattning efter sådana principer överensstämde icke med den allmänna

rättsuppfattningen.

Departementschefen.

Jag har tidigare haft anledning att i olika sammanhang framhålla den

skärpning av skattetrycket som ägt rum sedan förkrigstiden och som även

för de närmaste åren måste bli bestående. Någon sådan skärpning har under

kriget icke skett med avseende å arvsbeskattningen. De nu gällande skattesatserna

fastställdes visserligen år 1941 men de överensstämde helt med dem som

föreslagits i ett av 1938 års arvsskattekommitté våren 1939 avlämnat betänkande

och de ändringar av skattesatser m. m. som genom den nya lagen

vidtogos i förhållande till tidigare utgående skatter inneburo väsentligen endast

vissa lindringar i beskattningen för änkor och minderåriga barn. När

man under kriget underlåtit att höja arvsskatterna, har detta givetvis icke

haft sin grund i att man ansett en dylik höjning i och för sig mindre berättigad

än andra skatteskärpningar som genomförts. Att frågan icke tidigare

upptagits till behandling, sammanhänger med de här förut berörda förhållandena,

nämligen att statsmakterna ansett, att frågan om avvägningen av

skatterna å inkomst och förmögenhet borde upptagas till avgörande först

sedan statens utgifter och intäktsbehov på längre sikt närmare kunde överblickas.

Jag saknar anledning att här ånyo beröra detta spörsmål utan vill

hänvisa till vad jag tidigare anfört rörande avvägningen mellan olika direkta

statsskatter.

I flertalet yttranden synes avvägningsproblemet icke ha upptagits till

närmare behandling. Man har avstyrkt kvarlåtenskapsskatten utan att ange

några skäl, varför just arvsbeskattningen skulle undgå varje höjning. Till

sådana skäl synes det nämligen inle möjligt att räkna det rent principiella

avböjande som exempelvis Svea Hovrätt grundar på uppfattningen att det

här icke är fråga om en skatt i hittills gällande mening utan om en konfiskation

av egendom, vilken måste komma till stånd i annan ordning, om den

ens till formen skall få rättslig karaktär. Motiveringen för denna uppfattning

vilar delvis på ett förbiseende av budgetpolitikens och därmed skattepolitikens

uppgifter. Det torde numera i vårt land såväl som i andra länder vara

erkänt att budgeten kan och bör tjäna som en faktor i strävan att påverka

den samhällsekonomiska balansen och att skatter därför kunna upptagas

som icke äro nödvändiga för att täcka löpande utgifter. Beträffande detta

spörsmål torde i övrigt vara tillräckligt att hänvisa till 1937 års riksdags uttalande

(riksd:s skr. nr 382) angående budgetens flerårsbalansering. I detta

underströks bl. a. önskvärdheten och lämpligheten av att frågan om budgetens

över- och underbalansering infogades som ett led i den ekonomiska

politiken. Hovrättens kritik i detta avseende kan sålunda inte upprätthållas.

Men även bortsett härifrån faller kritiken mot kvarlåtenskapsskatten så
-

s. 343 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

343

som konfiskation på det faktum, att denna skatt är avsedd att täcka statens

utgifter på samma sätt som andra statsinkomster. Efter den redogörelse för

budgetläget som här tidigare lämnats behöver detta inte ytterligare understrykas.

Varje särskild skatt, alltså även arvsskatten, kan anses för umbärlig

i den meningen, att statens behov av inkomster kan tänkas fyllt genom

annan skatt eller andra skatter. Denna sanning är självklar men också ofruktbar,

om den inte leder till just det försök att finna en rimlig avvägning mellan

de olika skatterna, som med skattereformen åsyftas.

Såvitt jag kan se ha inga bärande skäl anförts för att ge arvsbeskattningen

en sådan särställning i förhållande till övriga skatteformer, att den skulle

undantagas från den allmänna skärpning i jämförelse med förkrigstiden som

fortfarande synes vara ofrånkomlig. Endast om en höjd arvsskatt skulle

medföra särskilt skadliga verkningar med avseende å sparande, företagsamhet

etc., skulle ett dylikt undantag kunna motiveras. Skäl som tala för en dylik

uppfattning ha inte framkommit, och såsom jag tidigare utvecklat synes

det i stället kunna hävdas, att de nyssnämnda skadliga verkningarna äro

mindre sannolika vid en arvsskatt än vid en inkomstskatt eller årlig förmögenhetsskatt.

En höjning av arvsskatten kan uppenbarligen ske i andra former än den

föreslagna kvarlåtenskapsskatten. Samma belopp skulle erhållas om skattesatserna

vid den nuvarande arvslottsbeskattningen ungefär fördubblades. En

sådan likformig höjning vore naturligtvis inte den enda möjligheten. En

annan utformning av progressionen skulle kunna ge samma resultat. Om

man därvid sökte undvika en stark höjning av skattesatserna för måttliga

arvslotter, bleve skärpningen för de större så mycket kraftigare.

Av de tre sålunda föreliggande alternativen har skatteberedningen stannat

för kvarlåtenskapsskatten. Den invändning som i ett flertal remissyttranden

gjorts mot själva skatteformen bygger på uppfattningen, att det enda riktiga

sättet att beskatta förmögenheter, då de gå i arv, är att utmäta skatten efter

arvslottens storlek och mottagarens skyldskap till arvlåtaren. Motiven för en

sådan uppfattning bli sällan redovisade. Vanligast torde vara att man går ut

ifrån att en mindre arvslott innebär en lägre förmåga hos mottagaren att erlägga

skatt. Konsekvensen av ett dylikt betraktelsesätt borde ju vara att

man sökte avpassa skattens storlek efter arvingens ekonomiska ställning, men

sådana hänsyn till rättvisa i beskattningen tyckas ingenstädes i praktiken

ha spelat någon roll vid utformningen av en arvslottsbeskatlning. Man nöjer

sig med att gå efter enklare linjer.

På samma sätt har kvarlåtenskapsskatten i en rad anglosaxiska länder utvecklats

från förutsättningen att det är den förmögenhet som går i arv eller

själva överföringen av förmögenhet till arvingar som beskattas, och att skattesatserna

alltså böra anknytas till förmögenhetens storlek oberoende av hur

denna sedan delas i arvslotter. Skatteberedningen har gått ut ifrån föreställningen

om skatten såsom vilande på förmögenheten och uttagen vid dödsfall.

Det synes icke vara nödvändigt att binda sig vid en viss teoretisk konstruktion

i vidare mån än att den konsekvens godtages som ligger däri, att

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

skattesatserna enligt en progressiv skala röna inflytande från förmögenhetens

storlek. Härav följer helt naturligt att en större förmögenhet belastas med

en större skatt än en mindre, att av en förmögenhet på 400 000 kr. erlägges en

större procentdel än av en förmögenhet på 200 000 kr. och att fyra barn

som få ärva 400 000 kr. sålunda få sina arvslotter starkare reducerade än

två barn som få ärva 200 000 kr. Om detta anses oriktigt är det uppenbarligen

därför att arvslottsbeskattningen utan vidare uppfattas som den enda

riktiga. Att beskattningsformen av ifrågavarande skäl skulle kunna anses innebära

en orättvisa mot barnrika familjer synes dock vara en alltför teoretisk

konstruktion. Lika väl torde man kunna hävda — såsom även statskontoret

gjort — att också den årliga förmögenhetsskatten borde graderas med

hänsyn till antalet barn, som ju kunna betecknas som presumtiva arvtagare.

Det kan även erinras att de anglosaxiska länder, där kvarlåtenskapsskatt antingen

är den nästan enda formen eller där den på olika sätt kombineras

med arvslottsbeskattning, knappast kunna anses vara på beskattningens område

primitiva, och att någon mera uppmärksammad kritik mot kvarlåtenskapsskatten

för dess brist på rättvisa inte i dessa länder tycks ha låtit höra

sig.

I vårt land skulle en komplettering av arvslottsbeskattningen med en kvarlåtenskapsskatt

utgöra en medelväg, varigenom hänsyn kan tagas både till

storleken av den förmögenhet, som går i arv, och till den andel som faller

på varje arvtagares lott. Kvarlåtenskapsskatten förefaller mig även ur en

annan synpunkt vara att föredraga framför alternativen med höjd beskattning

av arvslotterna. Den gör det nämligen möjligt att starkt begränsa antalet

av de dödsbon, som beröras av skattehöjningen. Små och måttliga arv bli

på ett enkelt sätt undantagna.

De modifikationer i beredningens förslag som jag anser böra vidtagas ärc

följande. Tidigare har jag föreslagit att den undre gränsen för förmögenhetsskatten

sättes till 30 000 kronor och jag förordar, att denna gräns tilllämpas

även för kvarlåtenskapsskatten. Beredningen hade föreslagit 25 000

kronor. Vidare anser jag att en viss jämkning av beredningens skatteskala

bör ske varigenom någon nedsättning av skatten vidtages. Maximisatsen skulle

bli 50 procent i stället för av beredningen föreslagna 60 procent. Jag vill

sålunda förorda att kvarlåtenskapsskatt skall utgå enligt följande skala:

Kvarlåtenskap Skatt

Kr

%

- 30

000

0

30

000

— 50

000

5

50

000

— 100

000

10

100

000

- 200

000

15

200

000

- 300

000

20

300

000

— 500

000

25

500

000

-1 000

000

30

000

000

-2 000

000

35

000

000

—5 000

000

40

000

000

50

opaginerad Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Skillnaden mellan den av mig förordade skatteskalan och beredningens

framgår närmare av följande tabell.

Kvarlåtenskapens värde,

Kvarlåtenskapsskatt

exkl. giftorättsandel

Beredningen

Prop.

30 000

250

—

50 000

1 250

1 000

100 000

7 250

6 000

200 000

27 250

21 000

300 000

52 250

41 000

500 000

112 250

91 000

1 000 000

287 250

241 000

5 000 000

2 037 250

1 791 000

10 000 000

4 537 250

4 291 000

Skatteberedningen har i sitt betänkande redovisat vissa siffror angående

antalet kvarlåtenskaper inom olika storleksgrupper åren 1943 och 1944. Denna

statistik torde, i den del som den avser kvarlåtenskaper där efterlevande

makes giftorättsandel borträknats, få återges här för att något närmare belysa

innebörden och omfattningen av den föreslagna nya skatten.

Storleksgrupp

kronor

Kvarlåtenskap utom efterlevande makars giftorättsandelar

1943 1944

Kvarlåten- Kvarlåten-

Antal skap Antal skap

milj. kr. milj. kr.

— 20 000

7 441

’ 66.7

7 935

711

20 000— 30 000

1302

32-0

1 455

35-7

30 000— 50 000

1 167

445

1 341

500

50 000— 100 000

776

53-4

855

58-5

100 000— 200 000

339

46-1

374

52 1

200 000— 300 000

92

22-1

112

27-2

300 000— 500 000

65

24-7

68

25-3

500 000—1000 000

45

308

35

245

1 000 000—2 000 000

17

22-4

16

188

2 000 000—5 000 000

3

95

2

7-1

5 000 000—

1

11-8

2

14 7

Om kvarlåtenskapsskatt skulle ha utgått under nämnda år skulle sålunda

skatt under år 1943 ha erlagts i cirka 2 500 fall och under år 1944 i 2 800

fall. I nära hälften av dessa skulle skatten ha hänfört sig till kvarlåtenskaper

med värde understigande 50 000 kronor och med en skatt som salunda

icke skulle uppgå till mer än högst 1 000 kronor.

För att närmare belysa innebörden av den föreslagna kvarlåtenskapsskatten

samt nuvarande arvslottsbeskattning torde få återges vissa exempel rörande

skattens storlek i olika fall. Om den avlidne efterlämnar maka med

giftorätt samt två barn, kommer sålunda skatten att uppgå till följande

belopp.

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Boets

Skattepliktig

kvarlåten-

skap

Kvarlåten-

Arvslotts-

Summa skatter

Nuv. arvsskatt

behållning

skapsskatt

skatt

kronor

%

kronor

%

60 000

30 000

—

780

780

1-3

780

1-3

80 000

40 000

500

1 156

1656

2-1

1 180

1-5

100 000

50 000

1 000

1 630

2 630

2-6

1 680

1-7

150 000

75 000

3 500

2 864

6 364

4-2

3 080

21

200 000

100 000

6 000

4 360

10 360

5-2

4 780

2-4

300 000

150 000

13 500

7 856

21 356

7-1

9 080

30

500 000

250 000

31 000

16 360

47 360

95

20 080

40

1 000 000

500 000

91 000

41 520

132 520

133

56 080

5-6

2 000 000

1 000 000

241 000

100 700

341 700

171

148 080

7-4

10 000 000

5 000 000

1 791 000

589 880

2 380 880

238

948 080

9-5

När den efterlämnade maken sedan avlider och om behållningen antages

uppgå till oförändrat belopp, komma dödsboet och de två barnen att få erlägga

samma arvsskatter vid det nya arvsfallet som i nyssnämnda exempel.

Den totala arvsskatten för arv av respektive storlek blir alltså i här angivna

fall följande.

Total arvsskatt

Förmögenhet

Total arvsskatt

i % av för- mögenheten

60 000

1 560

2''6

80 000

3 312

4-1

100 000

5 260

5-3

150 000

12 728

8-5

200 000

20 720

104

300 000

42 712

14-2

500 000

94 720

18-9

1 000 000

265 040

26-5

2 000 000

683 400

34-2

10 000 000

4 761 760

47-6

Om ett arv på 100 000 kronor delas mellan två barn och hälften av arvet

kommer vid ena makens död och giftorätt föreligger, blir sålunda den totala

arvsskatten 5 260 kronor enligt förslaget, medan skatten för närvarande uppgår

till 3 360 kronor. Av de 50 000 kronorna skulle alltså arvingen få behålla

47 370 kronor vid ett genomförande av förslaget, medan han nu får

behålla 48 320 kronor. Om föräldrarnas förmögenhet i stället antages utgöra

500 000 kronor blir vardera arvingens skatt 47 360 kronor mot för närvarande

20 080 kronor, d. v. s. vartdera barnet får ett behållet arv å 202 640

kronor enligt förslaget, medan motsvarande belopp nu utgör 229 920 kronor.

Ett särskilt problem erbjuder frågan hur den nya kvarlåtenskapsskatten

skall erläggas. Skatteberedningen ägnade frågan stor uppmärksamhet och

föreslog vissa bestämmelser om erläggande av skatten genom obligationer

m. m. Ett flertal remissinstanser ha även behandlat frågan och betonat de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

347

svårigheter som i vissa fall kunna uppstå i samband med skattens erläggande.

I synnerhet har understrukits de svårigheter som kunna uppstå där huvuddelen

av förmögenheten är placerad i bolag av familjebolags karaktär.

Även enligt min mening är denna fråga förtjänt av ett noggrant övervägande

men jag kan icke underlåta att framhålla, att de likviditetssvårigheter

som kanske kunna uppstå i vissa fall i alltför stor omfattning generaliserats

då de tagits till utgångspunkt för påståenden om skattens orimlighet. Av de

nyss angivna siffror, som dels visa kvarlåtenskapsskattens storlek i olika

fall och dels visa i vilken utsträckning skattepliktiga kvarlåtenskaper skulle

komma att förefinnas, framgår, att eventuella svårigheter med skattens betalning

kunna gälla endast ett mycket begränsat antal fall. Då kvarlåtenskapsskatten

icke skulle uppgå till högre belopp än 6 000 kronor vid en behållning

om 100 000 kronor även om giftorätt icke föreligger, kunna väl

knappast några större svårigheter med skattens erläggande uppkomma i

dessa fall. Utöver de i skatteberedningens betänkande återgivna statistiska

uppgifterna rörande behållningen m. m. i dödsbon har en mera ingående undersökning

verkställts beträffande storleken av de likvida medlen i förhållande

till skulder och arvsskatterna enligt beredningens förslag. Denna utredning,

som torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (bihang 6) och

till vilken torde få hänvisas, ger vid handen att några större svårigheter med

avseende å arvsskatternas erläggande endast i undantagsfall torde komma

att föreiigga. Vad speciellt jordbrukarna beträffar är det av intresse att konstatera

att i mer än 90 procent av antalet fall arvsskatten skulle understiga

de likvida medlen.

Med vad jag nu anfört vill jag icke bestrida, att åtskilliga fall kunna komma

att föreligga där särskilda bestämmelser rörande erläggandet av kvarlåtenskaps-

och arvslottsskatterna kunna vara av behovet påkallade. Som en

allmän mening vill jag uttala, att med hänsyn till de stora olikheter, som

förefinnas mellan tillgångarnas fördelning i olika dödsbon och den till följd

härav mycket olika likviditeten synes det befogat med icke alltför rigorösa

bestämmelser rörande arvsskatternas erläggande. Såsom redan nämnts har

även beredningen föreslagit särskilda regler om anstånd med skatt etc. Då

det gäller att utforma bestämmelser av denna art måste man givetvis väga

nackdelarna ur statens synpunkt med ett uppskov med skattebetalningen

mot de svårigheter som exempelvis kunna föreligga för den som övertar

en rörelse och har att förutom sin del av skatten kanske även lösa ut andra

arvingar. Mot de av beredningen föreslagna bestämmelserna har jag i huvudsak

intet att erinra. .Tåg vill dock förorda att såsom betalningsmedel skall

kunna godkännas även icke börsnoterade aktier. En dylik utvidgning torde

vara av särskild betydelse för underlättande av arvsskattelikvidcn, då förmögenheten

i mera betydande utsträckning är placerad i företag av familjebolagskaraktär.

I händelse icke börsnoterade aktier användas såsom betalningsmedel

synas arvtagarna även böra tillerkännas rätt att inom viss tid återköpa

aktierna, helt eller delvis, till samma kurs efter vilken de använts såsom likvid.

Närmare bestämmelser i ämnet torde sedermera få utfärdas av Kungl. Maj:t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Som huvudregel bör gälla att uppskov och anstånd in. m. böra medgivas i så

stor utsträckning som kan befinnas möjligt utan större olägenhet för staten.

Enligt beredningens förslag skola gåvor till barn, adoptivbarn, styvbarn eller

makes adoptivbarn eller till avkomling till sådant barn beskattas med hänsyn

tagen till givarens förmögenhet, d. v. s. gåvan anses given av det översta

förmögenhetsskiktet, medan andra gåvor beskattas endast under hänsynstagande

till själva gåvans storlek.

Även enligt min mening är det ofrånkomligt att belägga gåvor till barn

med skatt efter motsvarande procentsatser, som skulle hava tillämpats därest

fråga varit om kvarlåtenskap efter givaren. Några starkare betänkligheter

torde icke kunna framföras häremot, eftersom dylika gåvor — i den mån

de överhuvud äro av sådant slag att de bliva föremål för beskattning —

merendels torde vara dikterade av en önskan att i förtid överföra tillgångar,

som eljest skolat tillfalla mottagaren vid givarens död. Emellertid följer av

syftet med den föreslagna bestämmelsen att densamma bör gälla icke blott

beträffande gåva till barn eller barns avkomling utan även — i fall då barn

eller avkomling till barn icke finnes — beträffande gåva till den som eljest

är närmast till arv efter givaren eller till sådan persons avkomling. Jämväl

i dylikt fall kan gåvan nämligen antagas vara dikterad av en önskan att i

förtid överföra tillgångar. Det bör i detta sammanhang framhållas att, därest

sådant syfte icke skulle föreligga, medlen kunna ställas till arvingens förfogande

i form av försträckning, därvid skuldsedeln vid ett framtida arvskifte

tillskiftas den arvinge som utställt densamma. Gåvoskatt kommer därvid

icke att utgå, varemot fordringsrätlen kommer att ingå i givarens kvarlåtenskap

och sålunda drabbas av kvarlåtenskapsskatt. Motsvarande förfaringssätt

kan däremot icke tillämpas beträffande en person, som icke är berättigad

till arv, eftersom den för mottagaren uppkomna skulden här icke

kan kvittas mot den blivande arvslotten.

Vad därefter angår gåvor till andra än de närmaste arvingarna kan det

självfallet diskuteras att beskatta dem efter sannna regel, som nyss förordats

för gåvor till nämnda arvingar. Emellertid synes en dylik beskattning innebära

en onödig hårdhet mot de närmaste arvingarna — vilka ju i sista hand

drabbas av skatten — då man här icke har anledning att räkna med gåvor,

motiverade av en önskan att kringgå kvarlåtenskapsbeskattningen. Vid sådant

förhållande och då en beskattning av dessa gåvor enligt den strängare

regeln skulle kunna verka hindrande i fråga om vissa ur allmänna synpunkter

önskvärda gåvor, har jag ansett mig böra i denna del biträda beredningens

förslag.

Enligt beredningens förslag skall kvarlåtenskapsskatt utgå även för sådan

lott, som på grund av arv tillfaller allmänna arvsfonden (staten) eller som

på grund av testamente tillfaller sådan juridisk person med allmännyttigt

ändamål, varom förmäles i 3 eller 38 § arvsskatteförordningen. På denna

punkt synes en uppmjukning av de föreslagna bestämmelserna önskvärd.

Jag förordar sålunda, att skatt icke skall beräknas på den del av kvarlåten
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

349

skapen, som på grund av arv eller testamente skall tillfalla juridisk person

som nyss nämnts. En dylik bestämmelse kommer att medföra, att testamentslegat

till allmännyttiga och liknande ändamål i stor utsträckning undantagas

från kvarlåtenskapsbeskattning.

Jämförelse med arvsbeskattningen i vissa andra länder.

Även i fråga om arvsbeskattningen kan en jämförelse med vissa främmande

länder vara av intresse.

En jämförelse mellan den svenska beskattningen, sedan en kvarlåtenskapsskatt

blivit införd, och arvsbeskattningen i de anglosaxiska länderna

försvåras av olikheten i de familjerättsliga förhållandena. Då i vårt land

efterlevande make på grund av giftorätt äger hälften av dödsboets tillgångar

och kvarlåtenskapsskatt endast utgår på den hälft som skiftas, följer därav

att en förmögenhet går över från föräldrarna till barnen i två etapper, och

att den tillämpade skattesatsen inte blir den som anges för en förmögenhet av

samma höjd som boets hela behållning, utan den som gäller för en hälften så

stor förmögenhet. När 300 000 kr. ha gått i arv till barn efter båda föräldrarnas

död, har kvarlåtenskapsskatten sålunda först gått ut på 150 000 kr.

och senare på 150 000 kr., alltså med 13 500 kr. två gånger eller med 27 000

kr. och inte med 41 000 kr., vilket är den föreslagna kvarlåtenskapsskatten

på 300 000 kr. I de anglosaxiska länderna får man räkna med att sådan

giftorätt inte förekommer annat än i ett litet antal delstater i U. S. A., och

att kvarlåtenskapsskatten alltså träffar hela förmögenheten i ett sammanhang.

I vilken utsträckning man därvid kan förutsätta att hela förmögenheten

övergår direkt till barnen och ingen del först till efterlevande make

och därefter till barnen, har inte blivit föremål för närmare undersökning. En

sådan tvåledad arvsföljd skulle avsevärt öka de samlade skattebeloppen, då

t. ex. i England full kvarlåtenskapsskalt erlägges, om fem år förflutit mellan

dödsfallen, och perioden också i U. S. A. i regel tycks vara fem år.

Ytterligare svårigheter för jämförelserna framkallas av att rätt till avdrag

från den federala kvarlåtenskapsskatten i U. S. A. föreligger inom vissa gränser

för arvsskatt erlagd i delstaterna. Vid några av de nedan angivna exemplen

har det ansetts försvarligt att bygga på den utredning, som i detta fall

verkställts av vissa näringsorganisationer, rörande kombinationen av federal

skatt och skatt i staten New York.

Slutligen föreligga olikheter i fråga om gåvoskattens utformning, som

kunna ge anledning till olika omdömen om den tyngd, varmed arvsskatten i

praktiken vilar på förmögenheter i de olika länderna.

De sålunda anförda skälen för att vid jämförelser mellan det svenska

skatteförslaget och de existerande anglosaxiska arvsskatterna laga hänsyn till

ett flertal omständigheter hindra emellertid inte, att en hänvisning till dessa

arvsskatter kan vara av väsentlig betydelse vid omdömet om en viss del av

de argument, som ha anförts mot det svenska förslaget. Kritiken har nämli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

gen i betydande mån rört sig på områden, där en detaljerad jämförelse mellan

skattens höjd i de olika länderna saknar betydelse. Då det sålunda mot

det svenska förslaget har anförts, att det måste avvisas, därför att en beskattning

av denna höjd vore detsamma som en orättmätig indragning av enskild

egendom, stridande mot grundvalarna i ett rättssamhälle, är det nog att hänvisa

till de anglosaxiska ländernas motsvarande beskattning. Just de allra

högsta skattesatserna, som bilda utgångspunkten för kritiken mot det svenska

förslaget, ligga ju i de anglosaxiska länderna ännu högre.

Det har anförts att arvsskatter av den föreslagna höjden endast kunna

motiveras utifrån en annan samhällsuppfattning än den varpå vårt ekonomiska

liv hittills vilat. Förmögenhetsindragning av föreslagen omfattning vore

sålunda försvarbar endast under klart angivet syfte att socialisera enskild

egendom, men ett sådant syfte borde icke förverkligas skattevägen utan genom

särskild lagstiftning. Även detta argument förlorar sin kraft genom en

erinran om läget i icke-socialistiska folkhushåll som det amerikanska, kanadensiska

och engelska. Försåvitt de uttalade farhågorna för en emigration av

kvalificerad svensk arbetskraft anknyter till förslaget om skärpt arvsbeskattning,

kan det också sägas, att hänvisningen till samma beskattning i de anglosaxiska

länderna väsentligen måste försvaga dessa farhågor genom att begränsa

det område, där skatteförhållandena väsentligt avvika från de svenska.

Vid en mera detaljerad jämförelse mellan arvsskatternas höjd är det uppenbart,

att olikheter framträda, som hänga samman med ländernas olika ekonomiska

struktur. Att ett land som U. S. A. med dess i allmänhet högre inkomstnivå

och därmed följande högre skattefria avdrag också i fråga om

arvsbeskattningen visar en annan bild än t. ex. England och även en annan

än den vårt land skulle erbjuda efter skatteförslagets genomförande, är naturligt.

I gengäld går skatteskalan i höjden för de allra största förmögenheterna

på ett sätt som närmar skattesatserna till de senaste engelska. Då propositionen

genom att höja den skattefria gränsen till 30 000 kr. och dessutom något

jämka på skatteskalan innebär vissa mindre avvikelser från kommittéförslaget,

torde några exempel till jämförelse med skatterna i England och

U. S. A. vara upplysande. De äro uträknade från förutsättningen att i Sverige

förmögenheten övergår till två, resp. fem barn i två etapper, med giftorätt

för efterlevande make. För U. S. A:s del äro siffrorna tagna från utredningen

av näringsorganisationerna. De stämma inte helt med skatteskalorna sådana

de föreligga för år 1941 i ett standardverk om amerikanska finanser

av W. Shultz, 1945, s. 470, men då gränsen för skattefrihet senare höjts från

40 000 till 60 000 doll. kan det antagas att den nämnda svenska utredningen

haft tillgång till de just nu gällande reglerna. Vad England beträffar hämtas

siffrorna från den av näringslivets skattedelegation gjorda utredningen, dock

med beaktande av de justeringar av beräkningarna, som företagits i näringsorganisationernas

senaste inlaga. De svenska siffrorna ha delats upp i kvarlåtenskapsskatt

och arvslottsbeskattning, för att beräkningssättet skall tydligt

framgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

351

Summa arvsskatter.

S

v e r i g e

England

U. S.

A.

Förmögenhet

Kvarlåten-

skapsskatt

Arvslotts-

skatt

Summa

%

%

%

50 000

2

b.

0

1160

1160

2-3

5

b.

0

700

700

1-4

1000

2-0

0

0-0

100 000

2

b.

2 000

3 260

5 260

5-3

647

0''6

5

b.

2 000

2 040

4 040

4-0

3 000

3-0

122

o-l

300 000

2

b.

27 C00

15 712

42 712

14-2

11050

3''7

5

b.

27 000

9 550

36 550

12-1

38 640

12''9

10 525

3-5

500 000

2

b.

62 000

32 720

94 720

18-9

59 098

11''8

5

b.

62 000

19 560

81 560

16-3

84 200

16''8

58 573

11-7

1 000 000

2

b.

182 000

83 040

265 040

26''5

209 748

21-0

5

b.

182 000

52 200

234 200

23-4

277 300

27-7

209 223

20-9

3 000 000

2

b.

832 000

329 760

1161 760

38-7

903 102

30''1

5

b.

832 000

227 280

1 059 280

353

1 277 400

42-6

902 577

30-1

5 000000

2

b.

1 582 000

579 760

2 161 760

43-2

5

b.

1582 000

435 640

2 017 640

40-2

2 772 500

55''4

1 710 300

34-2

10 000 000

2

b.

3 582 000

1 179 760

4 761 760

47-6

4196 297

42-0

5

b.

3 582 000

1 024 000

4 606 000

46-0

6 040 000

60-4

4195 772

42-0

Av exemplen framgår, att den samlade arvsbeskattningen i Sverige efter

genomförandet av propositionens förslag skulle ganska nära överensstämma

med den engelska upp till förmögenheter mellan en halv och en miljon,

men vid förmögenheter däröver hålla sig på en småningom icke obetydligt

lägre nivå. En fortsättning av exemplifieringen med förmögenheter på flera

tiotal miljoner skulle göra skillnaden ännu mera framträdande, då t. ex. vid

20 miljoner eller 40 miljoner de svenska skatterna skulle stanna vid omkring

55 % gentemot de engelska 70 och 75 %>. Vad U. S. A. beträffar är beskattningen

tydligen av en helt annan och lägre storleksordning ännu vid

förmögenheter på en halv miljon. Från en miljon och uppåt är olikheten

fortfarande markerad, dock inte mera än att då flera arvtagare dela förmögenheten

skattebeloppen närma sig varandra så att de kunna sägas vara

av samma storleksordning. Vid förmögenheter över 10 miljoner kronor föreligga

inga exempel i den citerade utredningen. Skatteskalorna för den federala

skatten enligt Shultz ange emellertid procenttal som vid 20 miljoner

ligga omkring 50 %, vid 40 miljoner över 60 % och som ytterligare stiga. All

förmögenhet över 10 miljoner dollars beskattas sålunda med 77 °/o. Om

skatten i delstaterna — t. ex. den av utredningen anförda från New York —

ligger på samma nivå över tiomiljonersgränsen som vid denna gräns, komma

skattebeloppen tydligen att bli jämförbara med de högsta engelska.

Det kan ha silt intresse att här nämna också ett par exempel från Canada

och Australien. De äro hämtade ur en officiell kanadensisk utredning om

arvsbeskattningen i Canada i jämförelse med skatterna i U. S. A., England

och Australien. De anförda siffrorna äro emellertid inte helt jämförbara med

de förut lämnade, då de endast gälla fall, när hela förmögenheten går över

antingen till änka eller till ett enda barn. Vid skifte mellan flera bli skattebeloppen

för Canada lägre, då skatten i Canada är en kombination av kvarlåtenskapsskatt

och arvslottsbeskattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

352

Kungl. May.ts proposition nr 212.

Vid 100 000 dollars, alltså omkring 350 000 kronor, som tillfalla änka,

skulle skatten i Canada, jämte skatten i Ontario, gå upp till 14,5 %>. Vid

500 000 dollars, eller 1,75 miljoner kronor, till 30 °/o och vid 2 miljoner

dollars, eller 7 miljoner kronor, till 47,3 %>. Motsvarande siffror för Australien,

jämte New South Wales, anges till 16,6 %>, 43,7 %> och 47,1 °/o.

Att uppmärksamma är här, likaväl som i fråga om U. S. A. och England,

att ny skatt uttages om samma förmögenhet efter viss tid, vanligen fem år,

går över från efterlevande make till barnen. I vilken omfattning sadan ny

beskattning förekommer vid överförandet av förmögenheter från den äldre

generationen till den yngre kan inte med ledning av nu föreliggande uppgifter

bedömas. Ett extremt fall, avsett att belysa den engelska skattens verkningar,

konstrueras av en engelsk jurist, H. Arnold Woolley, i hans handbok

om death duties. En förmögenhet på 272 miljoner pund som övergår till

änkan förminskas med 1 633 750 pund eller 651/2 %> — exemplet gjordes på

grundval av skatteskalan före den sista höjningen. Vid änkans död, något

mer än fem år senare, skulle på de återstående 866 250 pund få betalas 432 310

pund, eller 49,1 %, i skatt, varefter för delning mellan åtta barn skulle återstå

433 940 pund av de 21/2 miljonerna.

Slutligen har i fråga om den engelska beskattningen anmärkts, att gåvor

givna under de sista fem åren före dödsfallet visserligen räknas in i dödsboet

och beskattas — i det svenska förslaget är tidsgränsen satt till tio år — men

att gåvoskatt i övrigt inte förekommer och att detta skulle leda till att

skatten i stor utsträckning undvikes genom gåvor. Omfattningen av skattefria

gåvor i England är inte känd. Kvarlåtenskapsskattens effektivitet kan

däremot bedömas efter avkastningen. Skatten beräknas för 1946/47 ge 140

miljoner pund, vilket är omkring 10 % av hela inkomstskatten på enskilda

och bolag. Den svenska skatten skulle ge sammanlagt kanske 80 miljoner

eller knappt 5 °/o av den årliga inkomstskatten. Om man, såsom stundom

sker vid jämförelser mellan svensk och engelsk inkomstbeskattning, räknar

in de svenska kommunalskatterna i skattebördan, skulle hela den beräknade

höjda förmögenhetsskatten jämte arvsskatten gå upp till ett belopp,

svarande mot ungefär 10 % av hela skatten på inkomster.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

353

IX. Specialmotivering.

1. Kommunalskattelagen.

Beredningen har föreslagit den ändringen att i 19 § intages ett stadgande

om att allmänna barnbidrag icke skola räknas till skattepliktig inkomst

samt viss redaktionell ändring i anvisningarna punkt 3 c) tredje stycket till

29 § (betänkandet s. 264).

Pensionsstgrelsen har framhållit, att frivillig pensionsförsäkring enligt

lagen den 29 juni 1946 (nr 433) om frivillig statlig pensionsförsäkring meddelades

antingen med eller utan avgiftsåterbetalning vid dödsfall, som inträffade

innan pensionen åtnjutits viss tid. En pensionsförsäkring med avgiftsåterbetalning

kunde sålunda anses utgöra en kombination av pensionsoch

livförsäkring, varför avgiftsåterbetalningen icke borde behandlas strängare

ur skattesynpunkt än livförsäkring beträffande vilken förmånstagare funnes

insatt. De föreslagna bestämmelserna borde därför kompletteras i sådant

syfte.

Mot de av beredningen föreslagna ändringarna har jag intet att erinra.

Enligt departementsförslaget föreslås ändring jämväl av 46 § 3 mom.,

innebärande att det särskilda avdraget för förvärvsarbetande hustru höjes

från nuvarande 200 kronor till 300 kronor (jfr s. 183).

Den av pensionsstyrelsen ifrågasatta ändringen är jag icke beredd att taga

ståndpunkt till i detta sammanhang.

2. Förordningen om statlig inkomstskatt.

Denna förordning ersätter den nuvarande förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt i vad den senare innehåller bestämmelser om den statliga

inkomstbeskattningen. De av beredningen föreslagna nya bestämmelserna

innehålla inga sakliga ändringar ulöver dem som föranledas av själva

omläggningen av skattesystemet (se betänkandet s. 264—266).

Kammarrätten har framhållit, att bestämmelsen om att familjeavdrag för

barn icke finge åtnjutas borde — om den överhuvud taget ansåges erforderlig

— flyttas från 2 §, där den placerats enligt beredningens förslag, till 8 §,

där bestämmelserna om likartade avdrag funnes.

Sambeskattningssakkunniga ha anfört, att uttrycket »levt tillsammansmed

andra maken» vore alt föredraga framför den av beredningen i 8 § 1 mom.

andra och fjärde styckena använda formuleringen »levt tillsammans med sin

hustru». Vidare borde rätten till oreducerat ortsavdrag för ogift skattskyldig

med barn sammanfalla med rätten till barnbidrag. Enligt befolkningsutredningens

förslag skulle i det fall att modern till ett barn utom äktenskap —

med bibehållande av den rättsliga vårdnaden om barnet -—- utackorderade

detta i fosterhem, till vilket fosterlega crlades, barnbidraget utgå till fosterföräldrarna,

under det att rätten till oreducerat avdrag enligt 8 § 1 mom.

fjärde stycket i beredningens förslag anknötes till det faktum att »den skatt
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 2/2. 23

DepariemerUs
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Mcij:ts proposition nr 212.

skyldige haft vårdnaden om barnet». Slutligen borde i förevarande stycke

inflyta föreskrift om, hur taxeringen skulle ske, därest den skattskyldige

icke under hela beskattningsåret haft barnet i sin vård. Givetvis borde det

förhållande som varit rådande under större delen av beskattningsåret vara

avgörande.

Länsstyrelsen i Värmlands län har framhållit, att maximibeloppet för avdrag

för s. k. ömmande omständigheter enligt 9 § 2 mom. borde höjas. Det

förekomme fall, då det för en beskattningsnämnd framstode som en beklämmande

brist att icke kunna bevilja avdrag med högre belopp än gällande

bestämmelser medgåve vid såväl kommunal som statlig taxering. Därför

borde införas en bestämmelse att i undantagsfall beskattningsnämnd

skulle kunna medgiva befrielse med förhöjt belopp, vilket med hänsyn till

beskattningsnämndernas kända återhållsamhet vid tillämpning av denna rätt

icke torde innebära någon verklig fara. Med nuvarande bestämmelser tvingades

beskattningsnämnderna stundom att åsätta en taxering, ehuru det vore

alldeles uppenbart att skattskyldig på grund av sjukdom eller annan olycklig

omständighet aldrig förmådde erlägga skatt på grund av taxeringen. De

angivna synpunkterna finge större aktualitet ju mera skattebördan stege.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har föreslagit, att maximibeloppet

för extra avdrag vid nedsatt skatteförmåga skulle höjas till minst

2 000 och helst 2 500 kronor, enär hänsyn borde tagas dels till penningvärdets

ändring och dels till att avdragsbeloppet tidigare varit för lågt.

Förbundet har vidare hemställt, att beteckningen »beskattningsbar inkomst»

i 9 § måtte utbytas mot beteckningen »beskattningsbart belopp» och

att alltså den hittillsvarande terminologien i detta avseende måtte bibehållas.

Vid det praktiska taxeringsarbetet innebure det nämligen vissa fördelar, om

man kunde röra sig med någorlunda korta termer och sluppe tala om »den

till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten» och den »till kommunal

inkomstskatt beskattningsbara inkomsten».

Skattedirektören vid överståthållarämbetet har slutligen framfört erinhan

mot, att i 18 § 2 mom. bibehölles det i 27 § 2 mom. nuvarande statsskatteförordning

intagna stadgandet, att svensk medborgare, som tillhörde

främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning, vore frikallad från skattskyldighet

för inkomst av sin tjänst hos den främmande makten. Vid åtskilliga tidigare

tillfällen hade ifrågasatts upphävande av denna skattefrihet, bl. a. av 1943

års riksdagsrevisorer. Det kunde anmärkas, att exempelvis finska medborgare

vore skattskyldiga för sin inkomst av tjänst hos främmande makts beskickning

eller konsulat i Finland.

I 4 § ifrågavarande förordning har som 2 mom. införts bestämmelser om

särkilt avdrag för förvärvsarbetande hustru. Se härom den allmänna motiveringen

(s. 180).

Dtpariements- Vad angår kammarrättens anmärkning angående placeringen av bestäm•**/**•

melsen om att barnavdrag icke finge åtnjutas vid taxeringen till statlig inkomstskatt

anser jag för min del att bestämmelsen närmast hör hemma i 3 §

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212. 355

Stadgandet bör därför insättas som en sista punkt i andra stycket av denna

paragraf.

Det av sambeskattningssakkunniga föreslagna utbytet av ordet »hustru»

mot uttrycket »andra maken» anser jag befogat. Vad angår de sakkunnigas

anmärkningar i övrigt vill jag endast erinra om att enligt den i 3 § intagna

hänvisningen till 65 § kommunalskattelagen (sådant nämnda lagrum lyder enligt

lagen den 31 december 1945, nr 897) frågan om den skattskyldige haft

barn eller icke skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst

före taxeringsåret.

I ett par yttranden har framställts förslag om höjning av maximibeloppet

för avdrag för s. k. ömmande omständigheter. Med hänsyn till penningvärdets

fall anser jag det motiverat med en höjning av nämnda belopp till 2 000

kronor. En ytterligare höjning synes däremot icke böra komma i fråga, bl. a.

på grund av den föreslagna ökningen av ortsavdraget samt den nyligen genomförda

uppbördsreformen.

I ett annat yttrande har föreslagits, att skattefriheten för svenska medborgare

tillhörande främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat

eller beskickningens eller konsulatets betjäning skulle borttagas. Detta

förslag anser jag mig emellertid icke nu böra biträda. Ej heller anser jag tillräckliga

skäl föreligga för bifall till förslaget, att uttrycket »beskattningsbart

belopp» skall bibehållas vid den statliga inkomsttaxeringen.

Vad angår de särskilda föreskrifter som föranledas av upphävandet av

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen

om särskild skatt å förmögenhet anser jag onödigt att dessa bestämmelser

meddelas i en särskild författning som beredningen föreslagit (se betänkandet

s. 57) utan förordar jag att dessa bestämmelser inarbetas i övergångsbestämmelserna

till de författningar, som äro avsedda att ersätta förstnämnda

förordningar. I enlighet härmed torde övergångsbestämmelserna till förordningen

om statlig inkomstskatt böra undergå viss komplettering.

I övrigt har jag — frånsett vissa smärre ändringar av huvudsakligen redaktionell

karaktär — ansett mig kunna godtaga beredningens förslag till den nu

förevarande författningen.

3. Förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Denna förordning ersätter förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

i vad denna innehåller bestämmelser om förmögenhetsbeskattning

samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. De föreslagna nya bestämmelserna

överensstämma med nuvarande föreskrifter frånsett de ändringar

som föranletts av den allmänna omläggningen av förmögenhetsbeskattningen.

Beträffande motiveringen för beredningens förslag hänvisas till betänkandet

s. 266—267.

Kammarrätten har anfört, alt om ett förtydligande i 6 § 1 mom. b) — som

beredningen föreslagit — ansåges erforderligt, uttrycket »om och i den mån»

borde föredragas framför »såvitt och i den mån».

opaginerad Kontrollera mot PDF

356

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 212.

Departements
chefen.

Vidare har kammarrätlen påpekat, att den föreslagna lydelsen av 9 § syntes

innebära, att om en fysisk persons skattepliktiga förmögenhet icke överstigit

20 000 kronor, förmögenhet som tillhört hans hemmavarande barn under

21 år icke skulle inräknas i hans förmögenhet. Då avsikten emellertid

tydligen vore, att skatteplikt skulle inträda, om summan av den skattskyldiges

och barnens förmögenhet överstigit 20 000 kronor, borde bestämmelserna

förtydligas.

Skattedirektören vid överståthåUarämbetet har anmärkt, att i 9 § b) hänvisades

till 6 § 1 mom. b), däri talades om stiftelser överhuvud taget, men

att skatteplikten för familjestiftelser behandlades under a) i 9 §.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har framhållit, att föreskriften om hänsynstagande

i vissa fall vid förmögenhetsberäkningen till hemmavarande

omyndiga barns förmögenhet borde utgå eller modifieras, därest förslaget

om bamavdragens slopande vid inkomsttaxeringen genomfördes.

Statskontoret har anmärkt, att bestämmelserna i 12 § innebure, att äkta

makar drabbades väsentligt hårdare av förmögenhetsskatten än ensamstående

skattskyldiga, men att det vore svårt att inse rättvisan i att två ensamstående

skattskyldiga, som var för sig innehade en skattefri förmögenhet å

20 000 kronor, efter ingående av äktenskap med varandra skulle påföras skatt

för en sammanlagd förmögenhet å 20 000 kronor. Ävenså vore det svårt att

finna det rättvisa i att en person med flera barn icke skulle få skattefrihet

för större förmögenhet än skattskyldig utan barn. Statskontoret har vidare

anfört:

I fråga om äkta makar torde principen böra vara, att de vid taxering till

förmögenhetsskatt skola anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.

Vid ett lösgörande av förmögenhetsbeskattningen från inkomstbeskattningen

lärer detta kunna genomföras utan att avvakta resultatet av pågående utredning

rörande sambeskattning av äkta makar. Då skattefrihet anses böra gälla

för förmögenheter upp till 20 000 kronor för en individ, torde konsekvensen

även bjuda alt ett sparande för barnen inom viss vidare gräns befrämjas,

exempelvis på sådant sätt, att från skattepliktig förmögenhet undantages

ytterligare belopp av minst 10 000 kronor för varje barn. En överarbetning

av förslaget i nu antydda delar bör enligt statskontorets mening föregå det

slutliga ställningstagandet.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ifrågasatt lämpligheten av regeln i 12 §

1 mom. att för sambeskattning av äkta makar skulle vara avgörande, huruvida

de under större delen av beskattningsåret levt tillsammans. Det kunde

ifrågasättas, huruvida skatt skulle utkrävas efter den sammanlagda förmögenheten

i fall då äktenskapet upplösts under årets senare hälft, helst som

det vore förmögenhetsställningen vid beskattningsårets utgång, som skulle

grundlägga beskattningen.

Kammarrättens erinran mot den föreslagna lydelsen av 6 § 1 mom. b) har

iakttagits.

Av redaktionella skäl har jag ansett 8—10 §§ böra i viss mån omarbetas,

varjämte 9 och 10 §§ ansetts böra byta plats. Den av kammarrätten framställda

anmärkningen, att den av beredningen föreslagna lydelsen av 9 § kun
-

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

357

de synas innebära att förutsättningen för beskattning hos skattskyldig av hans

hemmavarande omyndiga barns förmögenhet vore att den skattskyldige själv

ägde förmögenhet till skattepliktigt belopp, har därvid beaktats. Genom

denna omarbetning samt ett par av formella skäl vidtagna ändringar i 6 §

a) och b) synes även den av skattedirektören vid överståthållarämbetet framställda

anmärkningen bliva tillgodosedd.

De i vissa remissyttranden framförda erinringarna mot bestämmelserna

om beskattning av hemmavarande barns förmögenhet samt om samtaxering

av äkta makars förmögenhet anser jag icke böra föranleda ändring i beredningens

förslag. Vad speciellt angår sambeskattningen av äkta makar torde

sambeskattningssakkunnigas förslag böra avvaktas, innan denna fråga tages

upp till vidare bedömande.

övergångsbestämmelserna anser jag böra kompletteras på samma sätt som

övergångsbestämmelserna till förordningen om statlig inkomstskatt (jfr s. 347).

I övrigt har jag — frånsett de ändringar som föranletts av skattepliktsgränsens

höjning samt vissa smärre ändringar av huvudsakligen redaktionell

karaktär — intet att erinra mot beredningens förslag i denna del.

4. Taxeringsförordningen.

Beredningen har föreslagit vissa ändringar i taxeringsförordningen. Härom

torde få hänvisas till betänkandet s. 267—268.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har med understrykande av vikten av att

även förmögenheter understigande 20 000 kronor behörigen redovisades i

deklarationerna erinrat om att 29 § 1 mom, 6) endast stadgade uppgiftsplikt

för förmögenhet, om och i den mån skattskyldighet för förmögenheten

förelåge. Detta stadgande, som av menige man sannolikt komme att läsas så

att förmögenheter under 20 000 kronor icke behövde redovisas i deklarationerna,

borde omarbetas så att ingen tvekan om meningen kunde uppstå.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, alt genom bibehållande av

skyldigheten att uppgiva kapitaltillgångar under 20 000 kronor i deklarationerna

tyvärr motverkades den fördel som skattefriheten ur sparfrämjandesynpunkt

skulle bereda, i det allmänheten felaktigt torde komma alt utgå från

att skatteplikt förelåge i samma utsträckning som hittills. Länsstyrelsen har

därför ifrågasatt, att skyldigheten att utan anmaning uppgiva smärre kapitaltillgångar

endast bibehölles i sådana fall, då uppgiften oundgängligen erfordrades

ur kontrollsynpunkt, vilket syntes vara fallet beträffande sådana jordbrukare

och rörelseidkare som deklarerade enligt den s. k. kontantprincipen.

Dessa grupper kunde i så fall tänkas få fullgöra sin uppgiftsskyldighet å för

nämnda ändamål omarbetade deklarationsbilagor formulär nr 4 och 7 a.

Kammarrätten har anfört, att den i 141 § 3 mom. föreslagna straffsatsen

vore alltför högt tilltagen i betraktande av att fråga vore om upprätthållande

av en föreskrift som allenast uppställts ur kontrollsynpunkt och att förseelsen

icke medförde någon direkt risk för skattelörlust. Den föreskrift, vars

överträdande skulle bestraffas, vore för övrigt synnerligen otydligt formule
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

358

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

Departements
chefen.

Departements

chefen.

råd. Att en person, som på grund av förmögenhetens ringa storlek vore befriad

från förmögenhetsskatt, ansåge sig icke vara skattskyldig för förmögenhet,

vore fullt förklarligt, och bestämmelsen torde höra till dem som huvudsakligen

drabbade lojala medborgare. Dessutom syntes den böra omformuleras

så att den icke omfattade sådana fall som bestraffades enligt skattestrafflagen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har föreslagit, att vissa angivna föreskrifter

om mera specificerad uppgiftsplikt nu måtte införas i taxeringsförordningen.

Stadgandet i 29 § 1 mom. 6) har förtydligats på sätt länsstyrelsen i Älvsborgs

län föreslagit.

Vidare ha bestämmelserna i 141 § 3 mom. omarbetats i syfte att tillgodose

kammarrättens anmärkning att ifrågavarande författningsrum icke bör omfatta

fall som bestraffas enligt skattestrafflagen.

Kammarrättens invändning mot den i sistnämnda författningsrum angivna

straffsatsen anser jag icke befogad.

Av det sagda framgår att jag icke delar länsstyrelsens i Stockholms län

uppfattning att skyldigheten att utan anmaning uppgiva smärre förmögenheter

endast borde gälla sådana fall då uppgiften oundgängligen erfordrades

ur kontrollsynpunkt. Ej heller delar jag länsstyrelsens i Norrbottens län åsikt,

att redan i detta sammanhang bestämmelserna om uppgiftsplikten beträffande

förmögenheter borde kompletteras. Denna fråga får bli beroende på en

kommande särskild utredning.

Frånsett omarbetningen av de föreslagna bestämmelserna i 29 § 1 mom.

6) och 141 § 3 mom. samt vissa smärre redaktionella ändringar finner jag mig

kunna godtaga beredningens förslag till ändringar i taxeringsförordningen.

5. Kupongskatteförordningen.

Mot den av beredningen föreslagna avfattningen av 1 § i denna författning

har skattedirektören vid överståthållaråmbetet anmärkt, att kupongskatten

vore avsedd att ersätta icke blott den statliga inkomstskatten utan även den

statliga förmögenhetsskatten.

Då kupongskatten är en skatt å aktieutdelning, anser jag den av skattedirektören

gjorda anmärkningen icke böra föranleda ändring av den utav

beredningen föreslagna författningstexten.

I förtydligande syfte föreslår jag, att till 1 § fogas ett nytt stycke av innehåll

att skattskyldighet enligt förordningen icke föreligger för person, som

avses i 17 § eller 18 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt d. v. s.

svensk beskickningspersonal m. fl. i utlandet samt utländsk beskickningspersonal

m. fl. i Sverige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.

359

6. Förordningen om kvarlåtenskapsskatt.

1 §•

Beträffande kvarlåtenskapsskatt, som enligt beredningens förslag skall utgå

för avliden persons kvarlåtenskap. har Stockholms rådhusrätt i sitt remissyttrande

anfört.

Enligt 1 § i beredningens förslag skall kvarlåtenskapsskatt utgå bland annat

för sådan egendom, för vilken enligt 4 § arvsskatteförordningen arvsskatt

skall erläggas. Detta innebär, att skattskyldigheten för egendom, som ingår

i dödsbo, givits samma omfattning som skattskyldigheten enligt arvsskatteförordningen.

Därigenom kommer i viss utsträckning kvarlåtenskapsskatt att

uttagas för egendom, för vilken den avlidne icke under livstiden varit skyldig

att erlägga förmögenhetsskatt. Förslaget har sålunda i detta hänseende

frångått principen att betrakta kvarlåtenskapsskatt såsom en uppskjuten förmögenhetsskatt.

Enligt 3 § 2 mom. i den föreslagna förordningen om statlig

förmögenhetsskatt skola -— i överensstämmelse med nu gällande bestämmelser

— vid förmögenhetsberäkningen vissa tillgångar undantagas. Sålunda

skall kapitalvärdet av kapitalförsäkring icke medräknas. Någon som helst

motsvarighet till denna skattefrihet föreligger icke i fråga om kvarlåtenskapsskatten.

Denna skatt kommer alltså, där förmånstagare icke insatts, att

drabba försäkringsbelopp, som vid dödsfall utfalla på grund av kapitalförsäkring.

I dessa fall uttages sålunda en enligt beredningens mening uppskjuten

förmögenhetsskatt för det i försäkringen liggande värdet icke blott i vad

detta motsvarar försäkringens under den skattskyldiges livstid från förmögenhetsskatt

fritagna kapitalvärde utan även till den del det utfallna försäkringsbeloppet

överstiger sistnämnda värde. Genom en i 5 § i förslaget upptagen

bestämmelse har beredningen i viss utsträckning beaktat den vid behandlingen

av 1933 års förslag framställda anmärkningen, att vid utformningen

av kvarlåtenskapsskatten hänsyn borde tagas till den tid, varunder

den avlidne ägt och haft nytta av förmögenheten. Detta har skett på det sätt,

att vid beräknande av kvarlåtenskapen avdrag får ske för värdet av vissa

den avlidne inom fem år före dödsfallet tillfallna förvärv. Denna avdragsrätt

gäller icke nyss avsedda försäkringsbelopp, som ofta kunna vara av betydande

storleksordning. Detta ter sig så mycket mera oegentligt, som den

avlidne varit i tillfälle att åtminstone någon tid förfoga över de förvärv, för

vilka avdragsrätt medgivits. Från förmögenhetsskatt fritagas vidare under

viss förutsättning konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar.

För sådana tillgångar, som likaledes ofta kunna representera betydande värden,

skall kvarlåtenskapsskatt utgå. Med utgångspunkt från att kvarlåtenskapsskatten

konstruerats såsom en förmögenhetsskatt kan den bristande

överensstämmelse, som i nu angivna och vissa andra hänseenden föreligger

i avseende å skatteobjekten, icke vara försvarlig. Därest överhuvud taget

en kvarlåtenskapsskatt skall genomföras, bör överensstämmelse mellan de

föreslagna författningarna åvägabringas.

Beträffande 1 § andra stycket i beredningens förslag har advokatfiskalsämbetet

vid Sven hovrätt liksom Stockholms rådhusrätt framhållit att den

där föreskrivna skattebefrielsen borde gälla icke blott vid gåva utan även

beträffande kvarlåtenskap. Vid sådant förhållande borde stadgas, att skattebefrielsen

avsåge medlem av konungahuset eller sådan persons dödsbo.

opaginerad Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Departements
chefen.

I denna paragraf i departementsförslaget ha upptagits i första och andra

styckena de fall, då kvarlåtenskapsskatt skall utgå, och i tredje stycket det

av beredningen föreslagna undantagsstadgandet, kompletterat på sätt yrkats

från vissa remissinstansers sida.

Vad angår de av Stockholms rådhusrätt framförda erinringarna mot utformningen

av bestämmelserna rörande avliden persons kvarlåtenskap torde

desamma visserligen teoretiskt sett vara riktiga, men ur praktisk synpunkt

synas invändningarna icke vara av den betydelse att de kunna anses utgöra

hinder för kvarlåtenskapsskattens genomförande i överensstämmelse med det

framlagda förslaget. — Vad särskilt angår frågan om avdragsrätt enligt 5 §

för försäkringsbelopp torde få hänvisas till vad i det följande anföres.

4 §•

I departementsförslaget har i 4 § uttryckligen angivits, att vid beräkningen

av boets behållning avdrag icke får ske för belopp, som skall betalas i kvarlåtenskapsskatt.

I detta sammanhang må även anmärkas, att vid avräkning

enligt 6 § första stycket av efterlevande makes giftorättsandel denna

andel skall beräknas å behållningen utan avdrag för kvarlåtenskapsskatt.

5 och 6 §§.

I fråga om motiveringen till dessa paragrafer i beredningens förslag hänvisas

till betänkandet s. 226—227.

Hovrätten över Skåne och Blekinge bär framhållit, att hovrätten förutsatte

att under uttrycken »arv» och »gåva» i 5 § första stycket innefattades

jämväl vad som tillfallit den avlidne såsom förmånstagare till försäkring.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har anfört, att enligt 5 § skulle

från behållningen i ett dödsbo avdrag ske med belopp motsvarande värdet av

viss egendom förvärvad inom 5 år före dödsfallet. Till sådan egendom borde

givetvis även räknas sådant förvärv på grund av förmånstagareförordnande,

som enligt 12 § arvsskatteförordningen vore att anse som arvfallen egendom.

5 § borde därför kompletteras med en hänvisning jämväl till nämnda paragraf

i arvsskatteförordningen.

Rådhusrätten i Norrköping har anfört.

I förslaget förekommer den bestämmelsen, att skatt icke erlägges för vad

som genom arv, testamente, gåva eller liknande förvärv erhållits inom fem

år före dödsfallet. Rådhusrätten anser sig böra som skäligt föreslå även ett

annat undantag. Om ett par äkta makars förmögenhet på grund av testamente

eller eljest i sin helhet övergår till den efterlevande av makarna och

först efter dennes död tillfaller arvingarna, skulle kvarlåtenskapsskatt komma

att utgå vid det första dödsfallet å den först avlidnes andel — vanligen

hälften — samt vid den efterlevandes frånfälle å hela kvarlåtenskapen med

ty åtföljande skatteskärpning. Billigheten synes fordra, att sådan skärpt dubbelbeskattning

icke äger rum utan att antingen vad äkta make erhåller vid

den först avlidne makens död blir skattefritt i sin helhet eller ock att vid den

sist avlidne makens död skatt icke ånyo utkräves för vad som utgjort den

först avlidnes egendom, detta även om mer än fem år förflutit mellan makar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

361

nas död. Det nu föreslagna undanlaget synes så mycket mera befogat som

samma resultat kan ernås om makar underlåta att sörja för den efterlevande

genom testamente eller — om testamente finnes — de efterlevande avstå från

att begagna detsamma men ändock låta kvarlåtenskapen begagnas av den

efterlevande maken under dennes livstid. Då äkta makars önskan att sörja

för varandra måste anses behjärtansvärd och fullt lojal samt möjligheten att

undvika den nu påtalade dubbelbeskattningen är helt beroende av den tillfälligheten

huruvida vederbörande önska eller förstå att vidtaga motåtgärder,

anser rådhusrätten sig böra förorda det här föreslagna undantaget för att

rättvisa i detta fall skall ernås. Det sagda gäller givetvis särskilt starkt för

de fall att makarna efterlämna bröstarvingar, men även om de slutliga förvärvama

utgöras av andra arvingar, secundosuccessorer eller testamentstagare

synes ett liknande undantag skäligt.

Stockholms rådhusrätt har anfört.

I 6 § stadgas att, om den avlidne var gift, från behållningen i boet skall

avräknas andel, som jämlikt 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen beräknas

tillfalla efterlevande maken fri från arvsskatt. En tillämpning av denna bestämmelse

leder uppenbarligen till ett oriktigt resultat i de fall då avdrag

enligt 5 § ägt rum för värdet av egendom, som utgör giftorättsgods eller samfälld

egendom. Om behållningen i ett dödsbo uppgår till 100 000 kronor, allt

i giftorättsgods, och avdrag skall ske jämlikt 5 § med 20 000 kronor, skulle

vid en tillämpning av 6 § i dess föreslagna lydelse den avräkning, som skall

ske enligt sistnämnda paragraf, komma att avse ett belopp av 50 000 kronor.

Enär i beloppet å 50 000 kronor ingår hälften av det enligt 5 § avdragsgilla

beloppet, bör givetvis avräkningen enligt 6 § avse endast 40 000 kronor och

skattepliktiga egendomen utgöra 40 000 kronor. En omlormulering av 6 §

bör följaktligen ske så att av stadgandet framgår att, innan där avsedda

avräkning verkställes, efterlevande makens från arvsskatt fria andel skall

minskas med maken tillkommande andel i egendom, som åsyftas i 5 §. Det

förefaller som om i sammanhang med ett tillrättaläggande i angivet hänseende

avräkningsreglerna i 5 och 6 §§ skulle kunna göras överskådligare genom

en omredigering av dessa lagrum i deras helhet.

Slutligen har Svea hovrätt vänt sig mot att rättssubjekt, som enligt 3 §

arvsskatteförordningen vore fria från både arvs- och gåvoskatt, drabbades

av kvarlåtenskapsskattens verkningar när de mottagit egendom i testamente.

Detta vore så mycket mer anmärkningsvärt som ifrågavarande rättssubjekt

vore frikallade från kvarlåtenskapsskatten vid gåva. En dylik skillnad mellan

testamentsdonation och gåva förelåge enligt arvsskatteförordningen jämväl

beträffande de under klass III i arvsskattetariffen upptagna juridiska

personerna, vilken skillnad upprätthållits jämväl i beredningens förslag. Enligt

hovrättens mening borde skattefriheten beträffande juridiska personer

utsträckas lika långt i fråga om testamentariskt förvärv som beträffande

gåva. I

I anslutning till av hovrätten över Skåne och Blekinge samt försäkrings-PejKirfementebolagens

riksförbund framställda ändringsyrkanden bär i 5 § införts den chelenbestämmelsen,

att den enligt nämnda paragraf medgivna avdragsrätten för

egendom, som den avlidne ägt endast en kortare tid, skall gälla jämväl i

opaginerad Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

fråga om förvärv på grund av förmånstagareförordnande, som i 20 eller

21 § avses, dock att härvid avdrag må ske högst med sammanlagda beloppet

av erlagda premier.

Rådhusrätten i Norrköping har framhållit, att i de fall, då äkta makar upprättat

inbördes testamente av innehåll, att den efterlevande maken tillförsäkrades

all makarnas egendom, kvarlåtenskapsskatt komme enligt beredningens

förslag att utgå dels vid den först avlidnes död å dennes andel —

vanligen hälften — och dels vid den efterlevandes frånfälle å hela kvarlåtenskapen;

och enligt rådhusrättens mening syntes en lindring i beskattningen

i detta hänseende befogad. I anledning härav vill jag erinra om att

därest makarna icke upprättat något testamente och äktenskapet varit barnlöst,

arvsskatt uttages vid den först avlidnes frånfälle å den hälft av boets

behållning, som tillfaller den efterlevande maken genom arv, och att vid den

sist avlidne makens död arvsskatt utgår å hela behållningen. I och för sig

torde därför beredningens förslag i förevarande hänseenden vara principiellt

riktigt. Emellertid anser jag mig i allt fall böra förorda den uppmjukningen

av reglerna rörande kvarlåtenskapsskatten, att såvitt angår egendom som

den avlidne erhållit genom testamente av sin make inom tio år före dödsfallet,

avdragsrätt skall föreligga enligt 5 §.

I departementsförslaget har vidare, för det fall att den ifrågavarande egendomen

icke finnes i behåll vid tiden för dödsfallet, upptagits ett stadgande

enligt vilket avdrag i sådant fall icke må ske med högre belopp än som

motsvarar emottaget vederlags värde vid tiden för dödsfallet.

I 6 § första stycket i departementsförslaget, som motsvarar 6 § i beredningens

förslag, har uttryckligen fastslagits, att från behållningen i boet i

första hand skall avräknas egendom, som avses i 5 §, att först i andra hand

avdrag må tillgodonjutas enligt 6 § första stycket, och att sistnämnda avdrag

begränsas att avse den efterlevande makens från arvsskatt fria andel

i den behållning, som återstår sedan avdrag enligt 5 § ägt rum.

Jag vill i detta sammanhang anmärka, att vid beräkning av efterlevande

makens giftorättsandel hänsyn i förekommande fall skall tagas till giftorättsökning,

vartill maken må vara berättigad enligt 104 § andra stycket

lagen om försäkringsavtal.

I 6 § andra stycket i departementsförslaget har upptagits den i allmänna

motiveringen (s. 348) omförmälda bestämmelsen om skattefrihet för lott,

som på grund av arv eller testamente skall tillfalla i 3 eller 38 § arvsskatteförordningen

omförmäld juridisk person.

9 och 10 §§.

Av remissinstanserna har advokatfiskalsämbetet nid Svea hovrätt anfört att

av motiven till 9 § framginge att varje kvarlåtenskap upp till ett värde av

25 000 kronor föresloges bliva helt fri från kvarlåtenskapsjkatt. Med hänsyn

härtill syntes stadgandet böra givas den avfattningen att »Kvarlåtenskap är

fri från skatt enligt denna förordning i den mån värdet etc.». Ämbetet ville

vidare förorda att — i likhet med vad som skett i 31 § arvsskatteförordning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

363

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

en -—- föreskrift gåves att Konungen till ledning vid uträknandet av kvarlåtenskapsskatt

utfärdade erforderlig tabell.

I fråga om den i 9 § upptagna tariffen torde jag få hänvisa till vad i den Departement*- allmänna motiveringen anförts rörande kvarlåtenskapsskattens storlek.

I departementsförslaget ha i 9 § sammanförts de i beredningens förslag

upptagna föreskrifterna i 9 och 10 §§. Därjämte har i 10 § i förstnämnda

förslag införts den bestämmelsen, att Konungen utfärdar erforderliga tabeller

till ledning för uträknande av kvarlåtenskapsskatt.

11 §•

I fråga om beredningens motivering till bestämmelserna i denna paragraf

hänvisas till betänkandet s. 229—231.

Svea hovrätt har anfört, alt hovrätten — som med skärpa måste vända sig

mot det i betänkandet gjorda, om mycket ringa hänsyn vittnande uttalandet

att likviditetssvårigheter icke vore något avgörande argument mot en

kvarlåtenskapsskatt med mindre de antoge sådan storlek att redan erläggandet

av denna skatt nödvändiggjorde avyttrandet av tillgångar utöver dem

som kunde betecknas såsom lätt realiserbara — ansåge, att kombinationen

av kvarlåtenskapsskatt och arvsskatt kunde så öka betalningssvårighetema,

att en sådan utsträckning av anståndstiden, som omförmäles i 55 § 1 mom.

C arvsskatteförordningen, vore i hög grad motiverad jämväl i fråga om kvarlåtenskapsskatten.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har framhållit följande.

Då införandet av kvarlåtenskapsskatten torde medföra avsevärt större

likviditetssvårigheter än hittills uppkommit genom arvsbeskattningen, och då

kvarlåtenskapsskatten å de dödsbon, där likviditetssvårigheter närmast lära

uppkomma, i allmänhet torde komma att uppgå till betydligt större belopp

än arvsskatten, synes det hovrätten uppenbart att samma möjligheter till

anstånd med kvarlåtenskapsskattens erläggande, som med erläggande av

arvsskatten, böra medgivas, Beredningen har uttalat, att skatten, om den

uppdelas på en följd av år, lätt förlorar sin karaktär av uppskjuten förmögenhetsskatt,

alltså en den avlidnes skuld, och mera kommer att te sig som

en periodisk förmögenhetsskatt. De ekonomiska verkningarna av kvarlåtenskapsskatten

torde dock, även om skatten skall inbetalas till staten inom

fem år, komma att för arvingarna sträcka sig över en betydligt längre tidrymd

och torde drabba arvingarna hårdare än om skatten finge inbetalas till

staten fördelad på längre tid.

Stockholms rådhusrätt har anfört.

Enligt It § kan under vissa förutsättningar beskattningsmyndigheten medgiva

att kvarlåtenskapsskattn erlägges genom högst fem årliga inbetalningar.

I fråga om arvsskatt har befogenhet tillagts Kungl. Maj:t att, där för viss

skattskyldig synnerliga skäl därtill äro, medgiva skattens erläggande genom

högst tio och i vissa särskilda fall genom högst tjugu årliga inbetalningar.

Det synes icke böra helt bortses från att i särskilda fall det kan visa sig

önskvärt att medgiva längre anstånd med erläggande av kvarlåtenskapsskatt

än genom fem årliga inbetalningar. Rådhusrätten ifrågasätter därför huru
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

vida icke jämväl i fråga om kvarlåtenskapsskatten befogenhet bör tilläggas

Kungl. Maj:t att i fall då synnerliga skäl därtill äro medgiva skattens erläggande

genom högst tio årliga inbetalningar.

Departements- Jag ansluter mig i denna del till beredningens förslag och anser mig såchefen.

lunda icke kunna biträda remissinstansernas förslag om utsträckning av den

tid, inom vilken kvarlåtenskapsskatten skall inbetalas.

15 §.

I departementsförslaget motsvaras första momentet av 15 § i beredningens

förslag.

I andra momentet har upptagits den undantagsbestämmelsen, att skyldighet

att utgiva kvarlåtenskapsskatt icke föreligger för sådan gåva till i 3 eller

38 § arvsskatteförordningen omförmäld juridisk person, för vilken befrielse

från gåvoskatt åtnjutes, ej heller för gåva av beskaffenhet, som avses i 39 §

a)—c) nyssnämnda förordning. Motsvarande bestämmelser äro i beredningens

förslag upptagna i 1 §. Emellertid föreligger den olikheten mellan beredningens

förslag och departementsförslaget, att sistnämnda förslag icke såsom

skattefria upptager gåvor som avses i 39 § d) arvsskatteförordningen, d. v. s.

gåvor med högst 3 000 kronors värde. Frågan om skatteplikt i ett visst fall

föreligger för en sådan gåva regleras enligt departementsförslaget i stället

av bestämmelserna i 17 och 18 §§.

17 §.

I fråga om beredningens förslag att uppdela till kvarlåtenskapsskatt skattepliktiga

gåvor i två särskilda grupper hänvisas till beredningens betänkande

s. 250—251. I

I yttrandet av Stockholms rådhusrätt, liksom i vissa andra yttranden, har

framhållits, att jämväl beträffande kvarlåtenskapsskatt för gåva syntes böra

gälla den i 10 § i beredningens förslag upptagna bestämmelsen, alt vid skattens

fastställande värdet å kvarlåtenskapen skall jämnas till närmast lägre

fulla hundratal kronor. Föreskrift härom kunde lämpligen meddelas

genom att till andra stycket av 17 § fogades tillägget »samt med tillämpning

av 10 §».

I fråga om 17 § tredje stycket i beredningens förslag har hovrätten över

Skåne och Blekinge anfört.

I lagrummet stadgas, att skatten skall beräknas med hänsyn tagen till givarens

förmögenhet. I överensstämmelse härmed stadgas i 26 § 3 st. alt deklaration

avseende gåva, som avses i 17 § 3 st., skall innehålla uppgift rörande

storleken av givarens behållna förmögenhet. Det må erinras att överensstämmelse

icke föreligger mellan den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga

förmögenheten, å ena, samt förmögenhet, varå kvarlåtenskapsskatt skall utgå,

å andra sidan. Detta kan leda till tvekan vid tolkningen av begreppet förmögenhet

i nämnda lagrum. Närmast till hands ligger den tolkningen att i lagrummen

avses förmögenhet i kvarlåtenskapsskatteförordningens mening. Beredningen

uttalar emellertid å s. 251: »Förmögenhetens storlek vid nästföre
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

265

gående års slut synes därvid kunna ligga till grund för beräkningen. Uppgift

härom erhålles från givarens till ledning vid den allmänna taxeringen av inkomst

och förmögenhet avlämnade självdeklaration och beskattningsnämndernas

därå grundade beslut.» Av detta uttalande skulle man väl närmast

vilja draga den slutsatsen, att beredningen tänkt på den till statlig förmögenhetsskatt

skattepliktiga förmögenheten. Hovrätten vill i detta sammanhang

påpeka de svårigheter, som uppstå, därest vid gåva förmögenheten

skulle uppskattas i enlighet med den innebörd begreppet har enligt kvarlåtenskapsskatteförordningen.

En gåva till bröstarvinge kommer då alt framtvinga

en fullständig värdering av exempelvis givarens inre lösören. — Av lagtexten

är man även benägen att sluta sig till att avgörande för skattens beräknande

skall vara förmögenhetens storlek vid skattskyldighetens inträde. Enligt tidigare

citerad del av motiven, synes emellertid till grund för beräkningen av

förmögenheten kunna läggas en uppskattning av dess storlek vid nästföregående

års slut. Det synes hovrätten ofrånkomligt att i lagtexten tydligt reglera

ovan berörda spörsmål.

Därest avsikten är, att helt ny uppskattning skall göras avseende förmögenhetens

storlek vid skattskyldighetens inträde, kunna ytterligare svårigheter

uppkomma utöver de tidigare nämnda, särskilt markerade om givaren är rörelseidkare.

Att till utgångspunkt för beskattningen taga givarens förmögenhet

vid nästföregående års slut skulle emellertid ibland leda till orimliga resultat.

Hovrätten vill även i delta sammanhang framhålla att därest förmögenhetsuppskattningen

vid gåva icke anknytes till föregående års taxering frågan om

storleken av en persons förmögenhet eller värdet av däri ingående objekt

kan bliva föremål för olika bedömande av olika myndigheter, nämligen dels

av beskattningsmyndigheterna vid den årliga taxeringen och dels av länsstyrelserna

och de allmänna domstolarna vid gåvobeskattning.

Advokatfiskaisämbetet vid Svea hovrätt har framhållit, att vid gåva till

barn och därmed i arvsskattehänseende jämställda gällde enligt beredningens

förslag särskilda regler för bestämmande av kvarlåtenskapsskatt. I rättstilliämpningen

hade barns adoptivbarn ansetts i arvsskattehänseende icke kunna

jämställas med barn (se Kungl. Maj ds utslag den 18 oktober 1946 på besvär

av Birgitta Christina Ödman). Då enligt ämbetets mening anledning saknades

att i arvs- och kvarlåtenskapsskattehänseende göra skillnad mellan naturliga

barn och adoptivbarn ville ämbetet förorda eu sådan ändring i paragrafen

— och i arvsskatteförordningen — att berörda skillnad bortfölle. I

I 17 § första stycket i departementsförslaget har det skattefria gåvobeloppet

angivits till 30 000 kronor i stället för det i beredningens förslag upptagna

beloppet 25 000 kronor. I övrigt torde beträffande denna paragraf få hänvisas

till den allmänna motiveringen (s. 348).

Den av beredningen föreslagna författningstexten — i den del denna avser

gåva till arvinge — har kompletterats med en bestämmelse enligt vilken,

där givaren var gift, skatten skall beräknas i relation till den del av makarnas

förmögenhet, som enligt 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen beräknas

vid bodelning respektive boskifte tillfalla givaren, dock att förmögenheten

icke må beräknas till lägre belopp än gåvan. Sistnämnda tillägg bär ansetts

erforderligt, eftersom eu make lärer kunna av sitt giftorättsgods bortgiva

mera än som vid bodelning skolat tillfalla honom.

Departement schefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

366

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

Departements
chefen.

Då de i beredningens förslag i 9 och 10 §§ intagna bestämmelserna i departementsförslaget

sammanförts i 9 §, torde någon särskild hänvisning till

stadgandet i 10 § i beredningens förslag icke vara erforderlig i 17 §.

I anledning av vad hovrätten över Skåne och Blekinge anfört vill jag nämna,

att med uttrycket »givarens förmögenhet» avses förmögenheten enligt nu

ifrågavarande förordning vid den tidpunkt då skyldigheten att utgiva kvarlåtenskapsskatt

för gåva inträder; denna förmögenhet kan därför vara av annan

storlek än den förmögenhet som vid nästföregående års slut redovisades

i den skattskyldiges allmänna självdeklaration. Sistnämnda uppgifter kunna

emellertid giva viss ledning vid förmögenhetsuppskattningen i sådana fall

varom nu är fråga.

Det i beredningens förslag i 17 § sista stycket upptagna stadgandet har

i departementsförslaget överförts till 36 §.

18 §.

Beträffande frågan om sammanläggning av olika gåvor torde jag få hänvisa

till betänkandet s. 251—254.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i fråga om 18 § anfört följande.

Med hänsyn till den i 1 § i beredningens förslag intagna hänvisningen till

39 § arvsskatteförordningen, vari bland annat stadgas skattefrihet för gåva,

vars värde icke överstiger 3 000 kronor, kan tveksamhet möjligen uppkomma

vid tillämpningen av 18 § i det föreliggande förslaget, huruvida sammanläggning

skall ske jämväl med gåvor icke överstigande 3 000 kronor. Hovrätten

anser det naturligast, att sådan sammanläggning sker, vilket väl också

varit beredningens mening, och ifrågasätter ett förtydligande av lagtexten

på denna punkt.

Stockholms rådhusrätt har anfört, att de i 18 § första stycket upptagna

kumulationsreglerna syntes vara nära nog otjänliga för tillgodoseende av

det med ifrågavarande kumulationsförfarande avsedda syftet eller att förebygga

att en kvarlåtenskap i förväg nedbringades genom en serie av helt

skattefria eller i varje fall till ett belopp av 25 000 kronor skattefria gåvor.

Det kunde sålunda framhållas, att kumulationsreglerna bleve i det närmaste

verkningslösa vid en serie av två eller flera gåvor om exempelvis 26 000 kronor

var. För den första gåvan uttoges skatt å den del av gåvans värde, som

överstege 25 000 kronor, eller således för ett värde av 1 000 kronor. För kumulation

förutsattes, att den föregående gåvan förut icke blivit beskattad.

Därmed kunde icke förstås annat än att den föregående gåvan i dn helhet

varit fri från skatt. Icke heller beträffande den andra gåvan i serien komme

skatt att utgå för större del av gåvan än 1 000 kronor. Samma förhållande

komme att gälla alla följande gåvor i serien till hur stort antal dessa än

uppginge och hur nära på varandra gåvorna än följde. Möjligheten för givaren

att på detta sätt undandraga sig skatt bleve densamma även för det

fall att envar av gåvorna i serien uppdelades på ett flertal smärre gåvor. I

I anslutning till vad Stockholms rådhusrätt anfört har första stycket i

18 §, som avser gåvor till arvingar, kompletterats med en föreskrift att, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

367

under den ifrågavarande tidsperioden om tio år förekommit gåva eller gåvor

till arvingar, varför skatt tidigare erlagts, gåvan eller gåvorna till ett belopp

av 30 000 kronor skall anses såsom en icke beskattad gåva. I åsyftade

fall skall alltså summan av de obeskattade gåvorna och beloppet å 30 000

kronor anses såsom en enda gåva och beskattas enligt 17 § andra stycket;

ifrågavarande summa, reducerad enligt bestämmelserna i nyssnämnda författningsrum,

skall alltså beskattas i relation till givarens förmögenhet, därvid

i förmögenheten inräknas hela det antagna gåvobeloppet.

I syfte att förenkla tillämpningen av de i 18 § givna kumulationsreglerna

har i departementsförslaget stadgats, att vid sammanläggning av gåvor hänsyn

icke skall tagas till gåvor, för vilka frihet från gåvoskatt åtnjutits på

grund av bestämmelserna i 39 § d) och 41 § 1 inom., d. v. s. gåvor vilka

beträffande viss mottagare icke överstiga 3 000 kronor under loppet av en

fyra års period. Denna regel avses skola gälla såväl vid sammanläggning av

gåvor till arvingar som beträffande den särskilda sammanläggning, som

skall ske av övriga gåvor.

Jag torde i detta sammanhang få anmärka att de av beredningen föreslagna

och i departementsförslaget i huvudsak accepterade reglerna för sammanläggning

beträffande gåvor respektive försäkringspremier i vissa fall

kunna utnyttjas på ett sätt som icke överensstämmer med förslagets syften.

Jag förutsätter emellertid, att denna fråga ägnas fortsatt uppmärksamhet

och att reglerna, om så skulle visa sig erforderligt, upptagas till förnyad

prövning.

20—22 §§.

I fråga om beredningens förslag rörande kvarlåtenskapsskatt för försäkring,

till vilken förmånstagare insatts, torde jag särskilt få hänvisa till den

av beredningen gjorda sammanfattningen å s. 262—263.

Svenska försäkringsbolags riksförbund, som avstyrkt beredningens förslag

rörande kvarlåtenskapsskatten, har beträffande förmånstagareförsäkringar,

som utgöra ersättning för utförda tjänster, anfört följande.

Enligt förslaget föreligger i princip skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt

för alla livförsäkringar, till vilka förmånstagare insatts. Det ligger

emellertid i öppen dag att undantag måste göras för förmånstagareförsäkringar,

som utgöra ersättning för utförda tjänster eller på annat sätt äro av

onerös natur. Utbetalning till förmånstagare på grund av dylik försäkring

kan ju icke på något sätt likställas med arv eller gåva.

Det vanligaste fallet av nyss berörd art är tjänstepensionsförsäkringen.

Det må med ett par drastiska exempel belysas, vilka konsekvenser ett stadfästande

i oförändrat skick av beredningens förslag skulle leda till i detta

avseende.

En enskild företagare (ej juridisk person) vill säkerställa pensioneringen

av sina anställda och tecknar för ändamålet pensionsförsäkringar för dem

i ett försäkringsbolag. Om pensionsåldern är exempelvis 60 år, måste han

i fråga om anställd, som vid försäkringens tecknande fyllt 50 år, då pensionen

börjar att utgå erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva för summan

av de erlagda premiema, vilken summa med hänsyn till åldern och

opaginerad Kontrollera mot PDF

368

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

den korta försäkringstiden kan bli högst betydande. Finnas flera anställda

över 50 år, sker vartefter pensionsfallen inträffa sammanläggning av premierna

för de olika försäkringarna med därav följande stegring i skattesatsen.

Skulle någon av dessa äldre anställda vara barn till företagaren —- ett fall som visserligen torde vara mindre vanligt men dock kan förekomma

— skall premiesumman för dennes försäkring beskattas särskilt högt enligt

reglerna i 17 § tredje stycket i förslaget.

Avlider företagaren inom 10 år efter pensioneringens ordnande, skall till

kvarlåtenskapen läggas samtliga de av honom för de anställda erlagda pensionsförsäkringspremiema

i den mån det sammanlagda beloppet överstiger

25 000 kronor och läggas till grund för uttagande av kvarlåtenskapsskatt.

Självfallet kan det ej hava varit beredningens mening att kvarlåtenskapsskatt

skulle på dylikt sätt utgå för tjänstepensionsförsäkringar, där förmånskigareförvärvet

ju har karaktären av uppskjuten lön. Ej heller bör för andra

försäkringar av onerös natur sådan beskattning kunna komma i fråga.

Med tjänstepensionsförsäkring bör i förevarande hänseende likställas pensionst

örsäkring, som avses i 32 § 2 mom. c) kommunalskattelagen. Sådan likställighet

föreligger redan nu såväl i fråga om kommunal och statlig inkomstbeskattning

som med avseende å arvs- och gåvobeskattningen. Skälen härför

skola ej här närmare beröras, då de äro allmänt kända. Det må blott framhållas

att den vanliga pensionsförsäkringen är den möjlighet som står till

buds iör eu enskild företagare att bereda sig och sina efterlevande pension

på i stort sett samma villkor som anställda genom tjänstepensionsförsäkring.

Genom de här förordade ändringarna skulle slutligen överensstämmelse på

detta område komma att vinnas med avseende å skattepliktens omfattning

enligt arvsskatteförordningen och kvarlåtenskapsskattelörordningen, vilket

ju i och för sig är önskvärt och jämväl korresponderar med de av skatteberedningen

deklarerade grundprinciperna för kvarlåtenskapsskatten.

Beträffande den närmare utformningen av 20 och 21 §§ i beredningens förslag

har försäkringsbolagens riksförbund framhållit följande synpunkter.

Närmare regler beträffande kvarlåtenskapsskatten för livförsäkringar meddelas

i 20 och 21 §§ i förfaltningsförslaget. I 20 8 föreskrives sålunda bl. a.,

att kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva skall erläggas, då på grund av livförsäkring.

till vilken förmånstagare insatts och för vilken premiebetalningen

fullgjorts på kortare tid än 10 år, utbetalning sker till förmåns tagaren

under ägarens till försäkringen livstid Denna regel gäller oberoende av den

tid som förflutit från premiebetalningens början, vilket leder till mycket

egendomliga och troligen ej avsedda konsekvenser.

Om en person vid 25 års ålder tecknar en försäkring med utbetalning vid

fyllda 60 år eller tidigare dödsfall, Ull vilken förmånstagare insättes och för

vilken premiebetalningen skall fullgöras på en gång eller under kortare tid

än 10 år, inträder enligt 21 § skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt för

de erlagda premierna, om försäkringstagaren avlider inom 10 år, d. v. s. före

35 års ålder. Avlider han senare under försäkringstiden föreligger ej skattskyldighet.

Upplever han däremot lörsäkringstiders slut, d. v. s. 60 års ålder,

blir han enligt 20 § skyldig att, då försäkringsbeloppet utbetalas till

förmånstagaren, erlägga kvarlåtenskapsskatt för de erlagda premierna såsom

för gåva.

Enligt 21 § skola även försäkringar med kortare premiebetalningstid än 10

år vara skattefria vid dödsfall, som inträffar mer än 10 år efter premiebetalningens

början. Som motivering härför har beredningen anfört, att det vore

oskäligt att av dödsboet uttaga skatt för belopp (beredningen använder ordet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

369

försäkringsbelopp men torde avse premiebelopp), som frångått förmögenheten

långt före dödsfallet. Mot denna motivering finnes intet att erinra, men

i det ovan anförda konkreta exemplet gäller den i än högre grad, om försäkringstagaren

uppnår 60-årsåldern än om han avlider redan vid exempelvis

36 års ålder.

Det må jämväl framhållas, att enligt förslaget skattskyldighet ej föreligger,

då utbetalning på grund av livsfaii å en försäkring med längre premiebetalningstid

än 10 år sker till förmånstagare. Om exempelvis jämförelse göres

mellan två samtidigt tecknade försäkringar med utbetalning av försäkringssumman

för livsfaii efter 15 år och premiebetalningstiden i ena fallet är

5 år och i andra fallet hela försäkringstiden, d. v. s. 15 år, synas skälen för

skattefrihet rätteligen vara starkare i det förra fallet än i det senare, då ju

i det förra premiebetalning överhuvud taget ej förekommit under de senaste

10 åren.

Skattskyldigheten enligt 20 § bör sålunda begränsas till det fall, att utbetalning

på grund av försäkringen sker inom 10 år efter det att premiebetalningen

påbörjats eller fullgjorts genom engångsbetalning.

Till den i 20 § andra stycket meddelade föreskriften, att skatt skall erläggas

för summan av de erlagda premierna, bör vidare — i analogi med vad

som skett i 21 § — fogas den inskränkningen, att skatten aldrig skall beräknas

å högre belopp än värdet av det som tillfallit förmånstagaren.

För undvikande i vissa fall av dubbelbeskattning torde det därjämte vara

nödvändigt att införa ytterligare en inskränkning i den nyssnämnda regeln,

att summan erlagda premier skall ligga till grund för beräknandet av kvarlåtenskapsskatten,

vilket enklast torde klargöras genom ett exempel.

Av två makar, som ha egendomsgemenskap, innehar den ena en livförsäkring,

till vilken förmånstagare insatts såväl för dödsfall som för livsfaii.

Om den andra maken dör under försäkringstiden, upptages såsom tillgång i

boet värdet av försäkringens premiereserv. Hälften av detta värde skulle alltså

komma att ingå i kvarlåtenskapen efter den avlidne och göras till föremål

för kvarlåtenskapsbeskattning. När sedan försäkringssumman vid försäkringstidens

slut utbetalas till förmånstagaren, skulle enligt 20 § i författningsförslagct

kvarlåtenskapsskatt utgå på summan av erlagda premier. Det

är uppenbart, att vid sistnämnda tillfälle skatt ej bör utgå på högre belopp

än premiesumman minskad med det premiereservbelopp, som ingått i den

avlidne makens kvarlåtenskap.

20 § andra stycket bör sålunda kompletteras med en regel av ovan angiven

innebörd.

Enligt 21 § i förslaget skall, som redan antytts, vid bestämmandet vid dödsfall

av kvarlåtenskapsskatten hänsyn tagas till premier, som erlagts för förmånstagareförsäkringar,

om premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning

fullgjorts inom 10 år före dödsfallet. En dylik fix tidsgräns

måste i den praktiska tillämpningen komma alt verka synnerligen stelt och

ojämnt. Om en person avlider kort tid innan It) år förflutit efter det alt han

tecknat eu större livförsäkring, till vilken han insatt förmånstagare, skall

sålunda hänsyn tagas till samtliga för försäkringm erlagda premier, under

det att försäkringen lämnas helt ur räkningen, om dödsfallet inträffar endast

någon vecka eller någon månad senare. Om avgörande vikt skall läggas vid

den tidpunkt, då premiebetalningen påbörjats, bör eu i någon mån kontinuerligt

verkande regel tillskapas, som undanröjer sådan ojämnhet i tillämpningen,

förslagsvis den, att av den erlagda premiesumman, i den mån den

överstiger 25 000 kronor, skall till kvarlåtenskapen läggas vid dödsfall under

åttonde försäkringsåret 75 °/o. under nionde 50 % och under det tionde försäkringsåret

25 °/o.

Itihang till riksdagens protokoll It) i7. 1 samt. Å r 2/2. 24

opaginerad Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Jämväl 21 § bör av skäl som ovan anförts i fråga om 20 § kompletteras

med en regel om reduktion i förekommande fall av premiesumman med premiereservbelopp,

som tidigare kvariåtenskapsbeskattats.

Försäkringsinspektionen har i sitt remissyttrande hänvisat till vad försäkringsbolagens

riksförbund framhållit, särskilt rörande vissa förmånstagareförsäkringar

tillhörande tjänstepensionsförsäkringens område. Inspektionen

som på denna punkt helt anslöte sig till riksförbundets uppfattning ville bestämt

förorda sådana ändringar i förslaget att de av riksförbundet påpekade

konsekvenserna undvekes. Även övriga av riksförbundet förordade ändringar

av 20 och 21 §§ borde enligt inspektionens mening genomföras.

Inspektionen har vidare anfört, att inspektionen ville påpeka en omständighet,

som kunde vara av betydelse i förevarande sammanhang. På grund

av skattelagarnas utformning hade under senare årtionden vissa olämpliga

ackvisitionsmoment uppkommit därigenom att beskattningssynpunkter utnyttjats

i ackvisitionen. Genom den föreslagna utformningen av bestämmelserna

rörande kvarlåtenskapsskatt, i vad den berörde förmånstagareförsäkringar,

syntes ytterligare sådana skattesynpunkter kunna komma att utnyttjas

i anskaffningsarbetet. Inspektionen hade givetvis intet att erinra emot,

att de fördelar avseende försäkringsskyddet, som förmånstagareförsäkringar

medförde, utnyttjades i ackvisitionen, men enligt inspektionens mening vore

det dock olämpligt, om ackvisitionen av förmånstagareförsäkringar skulle

huvudsakligen komma att baseras på viss skattefrihet för dylika försäkringar.

Svea hovrätt har såvitt angår 20 och 21 §§ i beredningens förslag anfört.

Hovrätten finner det vara otillfredsställande, att om för livförsäkring premier

på över 25 000 kronor enligt försäkringsavtalet erlagts genom premiebetalning

under kortare tid än tio år, kanske genom engångspremie, och

utbetalning till förmånstagare sker, medan försäkringens ägare lever (20 §),

kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva skall utgå, även om premiebetalningen

skulle ha avslutats flera tiotal år innan utbetalningen till förmånstagaren

sker. Beredningen har i betänkandet beträffande försäkringar, som utfalla vid

dödsfall (21 §), uttalat att det vore oskäligt att av dödsboet uttaga skatt för

ett belopp, som ehuru i form av engångspremie, frångått förmögenheten långt

före dödsfallet. Enligt hovrättens mening kunna motsvarande synpunkter

med lika stor rätt göras gällande för det ovan nämnda fallet, då utbetalning

sker medan försäkringens ägare lever. Om i det tänkta fallet ett barn till

försäkringens ägare vore förmånstagare, skulle beskattning av premiebeloppet

— i den mån det överstege 25 000 kronor — ske såsom om beloppet låge

i toppen på försäkringsägarens förmögenhet, uppskattad med hänsyn till

förhållandena vid tiden för utbetalningen till förmånstagaren. Då förmögenheten

under den här förutsatta långa tidrymden efter premiebetalningens avslutande

sannolikt undergått betydande förändringar, kunna mycket stötande

resultat uppkomma vid beskattningen.

Att beredningen icke lyckats åstadkomma önskvärd parallellism mellan

beskattning av livförsäkringar, som utfalla medan försäkringens ägare —

i det följande för enkelhetens skull kallad givaren — lever, och sådana som

utfalla vid givarens död, framgår av följande exempel:

1) Engångspremie över 25 000 kronor har erlagts mer än tio år före

a) utbetalning till förmånstagaren under givarens livstid,

b) givarens död.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

371

Enligt 20 § skall kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva utgå i fallet 1 a).

Jämlikt 21 § blir däremot försäkringen skattefri i fallet 1 b).

2) Engångspremie å 20 000 kronor har erlagts för envar av två livförsäkringar,

den ena med ett givarens barn såsom förmånstagare och den andra

med en givarens broder såsom förmånstagare. Premierna har erlagts inom

tio år före

a) utbetalning till förmånstagarna under givarens livslid,

b) givarens död.

Enligt 20 §, jämförd med 18 §, drabbas försäkringarna under 2 a) icke av

kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva. Sammanläggning av försäkringspremierna

får nämligen ej ske, enär den ene förmånstagaren tillhör den persongrupp,

som omnämnes i 18 § första stycket, och den andre förmånstagaren

tillhör den grupp av personer, som omförmäles i samma paragrafs andra

stycke. Jämlikt 21 § skola däremot försäkringsbeloppen sammanläggas i

fallet 2 b), och kvarlåtenskapsskatt kommer att utgå på den del av sammanlagda

premiebeloppet, som överstiger 25 000 kronor.

Man finner sålunda, att i de under 1) nämnda fallen försäkringen blir

mildare behandlad vid dödsfall, medan förhållandet är det motsatta i fråga

om de under 2) angivna fallen.

Vidare har hovrätten över Skåne och Blekinge anfört.

Hovrätten kan icke finna annat än att samma skäl, som ansetts böra föranleda

att en försäkring, vilken utfaller vid försäkringstagarens död, och för

vilken premiebetalningen påbörjats tidigare än tio år före dödsfallet, skall

vara fri från kvarlåtenskapsskatt, även tala för att frihet från sådan skatt

bör inträda jämväl om försäkringen utfaller under försäkringstagarens livstid.

— I sin sammanfattning (s. 262—263) indelar beredningen försäkringar,

som här äro i fråga, i två grupper samt uttalar bland annat, att för båda

grupperna gäller, att skatt icke i något fall skall beräknas på högre belopp

än värdet av vad som tillfallit förmånstagaren. Denna princip har erhållit

sitt uttryck i 21 § 3 st. beträffande i nämnda paragraf avsedda försäkringar.

Något motsvarande stadgande finnes emellertid icke med avseende å i 20 §

omförmälda försäkringar. Såvitt hovrätten kan finna, ligger intet orimligt

däri, att även i dessa fall premiebeloppet kan vara högre än det belopp som

tillfaller förmånstagaren. Hänvisningen i 20 § 2 st. till 16—19 §§ torde näppeligen

föranleda till den tolkningen, att högst det belopp, som tillfaller förmånstagaren

skall beskattas. Hovrätten får alltså i denna del föreslå sådan

omredigering av stadgandena i 20 och 21 §§ att den i sista delen av 21 §

3 st. givna regeln blir tillämplig på samtliga försäkringar varom i paragraferna

är fråga. I

I departementsförslaget har 20 § kompletterats med en bestämmelse, enligt

vilken skatt i intet fall skall erläggas för högre belopp än som tillfallit

förmånstagaren.

Vidare har i 21 § — med avseende å det fall att efterlevande make jämlikt

104 § andra stycket lagen om försäkringsavtal är berättigad att såsom

giftorättsökning erhålla viss del av försäkringsbelopp, till vilket annan insatts

såsom förmånstagare —• stadgats att om den återstående (enligt arvsskatteförordningen

skattepliktiga) delen av försäkringsbeloppet understiger

summan av de erlagda premierna, skattskyldighet icke skall föreligga för

större del av premiebeloppet än som motsvarar nämnda återstående del av

Departement»■

chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Departements
chefen.

försäkringsbeloppet. Den sålunda skattepliktiga delen av premiema skall givetvis,

före sammanläggningen med kvarlåtenskapen, i vanlig ordning reduceras

med det skattefria minimibeloppet å 30 000 kronor. De nu angivna

bestämmelserna torde få anses som en konsekvens av regeln att den del av

bobehållningen, som tillfaller efterlevande make på grund av giftorätt, är fri

från kvarlåtenskapsskatt.

Därjämte har, i anslutning till vad beredningen föreslagit, stadgats att om

efterlevande maken själv insatts som förmånstagare, skattskyldighet icke

skall föreligga för den del av premiebeloppet, varmed makens giftorättsandel

skolat ökas därest premiebeloppet ingått i boets behållning.

Slutligen har i 22 § stadgats, att vid tillämpningen av 20 och 21 §§ hänsyn

icke skall tagas till pensionsförsäkring, för vilken premier på grund av

tjänst erlagts av arbetsgivaren eller den anställde. I övrigt har jag ansett

mig böra godtaga beredningens förslag i nu förevarande delar. Emellertid

har författningstexten så avfattats, att skattskyldighet för erlagda premier

skall föreligga, oavsett om premiema i deras helhet erlagts av den som vid

tiden för försäkringsbeloppets utbetalande är ägare till försäkringen eller

icke. En dylik bestämmelse synes erforderlig i syfte att hindra kringgående

av bestämmelserna.

Jag vill även anmärka, att frågan om den skattemässiga behandlingen av

pensionsförsäkringar och andra därmed jämförliga slag av försäkringar för

närvarande är föremål för utredning inom 1944 års allmänna skattekommitté.

Jag förutsätter att, sedan denna utredning slutförts, frågan om kvarlåtenskapsskatt

för förmånstagareförsäkringar upptages till förnyad prövning.

26 §.

Advokatfiskalsämbetet vid Svea hovrätt har erinrat om att förmögenhetsbegreppet

vore av olika innebörd enligt arvsskatteförordningen och beredningens

förslag till förordning om kvarlåtenskapsskatt, å ena, samt enligt beredningens

förslag till förordning om statlig förmögenhetsskatt, å andra sidan.

På grund härav kunde tvekan uppstå angående tolkningen av uttrycket »behållna

förmögenhet» i 26 § 3 stycket.

Samma erinran mot beredningens förslag har framförts jämväl i vissa andra

remissyttranden.

Beträffande tolkningen av begreppet »givarens förmögenhet» torde jag få

hänvisa till vad jag anfört i denna fråga vid behandlingen av 17 § i departementsförslaget.

Uttrycket »behållna förmögenhet» i tredje stycket har ersatts med ordet

»förmögenhet».

27 §.

Advokatfiskalsämbetet vid Svea hovrätt har anfört att det i likhet med vad

som stadgats i 26 § första stycket syntes tillfyllest att uppgiften å erlagda

försäkringspremier undertecknades på heder och samvete.

s. 373 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

373

Departementsförslaget har avfattats i enlighet med vad advokatfiskalsäm- Departementsbetet

föreslagit. chefen.

28 §.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har påpekat, att de föreslagna reglerna

icke medförde någon effektiv kontroll för det fall att en person hade försäkringar

i flera bolag med premier på sammanlagt över 25 000 kronor men i

intetdera bolaget erlagts premier överstigande 25 000 kronor.

Den mot 28 § i beredningens förslag framförda erinran är i och för sig Departementsriktig.

Då det emellertid synes angeläget att icke tillskapa vidlyftigare kon- chefen.

trollanordningar än sådana som äro oundgängligen nödvändiga, har jag icke

ansett mig böra förorda någon ändring i vad beredningen föreslagit i nu berörda

avseende. Därest det framdeles skulle visa sig att denna ofullständiga

kontroll utnyttjades på illojalt sätt, torde den under remissbehandlingen

väckta frågan böra tagas under omprövning.

29—31 §§.

Advokatfiskalsämbetet vid Svea hovrätt har ansett, att bestämmelser borde

givas angående ordningen för ärendets upptagande till avgörande i sådana

fall, där anstånd med kvarlåtenskapsskattens fastställande meddelats. Vidare

syntes föreskrift i enlighet med 52 § sista stycket arvsskatteförordningen böra

meddelas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört.

I första stycket av 30 § stadgas att beskattningsmyndigheten äger förordna

om anstånd. I tredje stycket sägs: »Har anstånd ■— --medgivits, ålig
ger»

etc. Av de olika uttryckssätten kunde möjligen slutsatsen dragas, att

ränta skall utgå för det fall att beslut om anstånd föranletts av ansökan

men ej om beskattningsmyndigheten utan ansökan förordnat om anstånd.

Att stadgandet i tredje stycket ej skall tolkas på angivet sätt lärer framgå

av motiven. En korrigering av lagtexten synes böra göras. — Hovrätten delar

beredningens uppfattning, att anstånd i en mängd fall komme att begäras för

att draga ränta på skattebeloppet, därest räntebetalningsskyldighet icke vore

föreskriven. Ur principiell synpunkt synes det måhända betänkligt, att beskattningsmyndigheten,

då den utan ansökan förordnar om anstånd med

skattens fastställande, skall kunna ålägga dödsbo sådan räntebetalningsskyldighet,

så mycket mera som klagan över ett sådant beslut av beskattningsmyndigheten

jämlikt 37 § 2 st. icke är tillåten.

Stadgandena i 30 § första stycket hava kompletterats med en bestämmelse, Departements.

enligt vilken vid anstånd med fastställande av kvarlåtenskapsskatt, som av- Chefen.

ser längre tid än fyra månader, säkerhet skall ställas jämväl för kvarlåtenskapsskatt.

Vidare har i 30 § såsom ett nytt tredje stycke upptagits en hänvisning till

51 § arvsskatteförordningen såvitt nämnda paragraf reglerar ordningen för

upptagande till avgörande av skatteärende i sådana fall, där anstånd med

skattens fastställande meddelats. I övrigt äro 29—31 §§ i departements
-

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

förslaget i sak överensstämmande med motsvarande paragrafer i beredningens

förslag, dock att en hänvisning gjorts jämväl till 52 § sista stjcket arvsskatteförordningen.

32 §.

I fråga om motiveringen till 32 § i beredningens förslag torde jag få hänvisa

till s. 231-—232.

Advokatfiskalsämbetet vid Svea hovrätt har — liksom hovrätten över

Skåne och Blekinge — framhållit, att paragrafens avfattning syntes giva stöd

för den uppfattningen att halva skatten skulle kunna betalas med intecknade

skuldebrev och andra hälften med börsnoterade aktier. Detta synes

emellertid icke ha varit beredningens avsikt.

Stockholms rådhusrätt har såvitt angår 32 § första och andra styckena i

beredningens förslag uttalat, att det låge i öppen dag att inteckningar av angivet

slag i många fall skulle visa sig vara ett dåligt betalningsmedel. Särskilda

risker i sådant hänseende måste föreligga i fråga om sådan egendom

fartyg, jordbruksinventarier och förlagsegendom — som icke åsatts taxeringsvärde.

Beträffande 32 § fjärde stycket har Stockholms rådhusrätt anfört.

Genom att börsnoterade aktier skola gälla såsom betalningsmedel till det

värde, vartill de upptagits i ärendet angående skattens fastställande, kommer

statsverket otvivelaktigt i de flesta fall att drabbas av följderna av ett kursfall.

Enligt boutredningslagen skall bouppteckning förrättas sist tre månader från

dödsfallet och ingivas i stad inom en månad och å landet sist å det tingssammanträde

som infaller näst efter en månad efter upprättandet. Kvarlåtenskapsskatten

skall enligt förslaget erläggas inom sex veckor efter det beskattningsmyndighet

meddelat beslut om skattens fastställande. Regelmässigt kommer

kvarlåtenskapsskatten, under förutsättning att tidsfristerna till fullo utnyttjas,

alltså att erläggas minst fem och en halv månader efter dödsfallet.

Härav torde bliva följden att, om aktiekurserna sjunkit under tiden från

dödsfallet till betalningsdagen, skatten kommer att erläggas genom aktier

under det att, om kurserna stigit, dödsboen komma att försälja aktierna till

den högre kursen och betala kvarlåtenskapsskatten kontant. Skola börsnoterade

aktier överhuvud taget få användas såsom betalningsmedel för kvarlåtenskapsskatt,

synes enligt rådhusrättens förmenande även i fall då anstånd

med skattens fastställande eller erläggande ej medgivits såsom värde

å aktierna böra gälla det närmast före betalningsdagen å börs noterade värdet.

I

I fall som avses i 32 § sista stycket bör den skattskyldige äga att erlägga

hälften av skatten på sätt i första stycket sägs och återstående hälften

medelst aktier. Ifrågavarande bestämmelse har förtydligats i departementsförslaget.

Frågan i vad mån jämväl andra aktier än börsnoterade skola få användas

som betalningsmedel har icke närmare reglerats i departementsförslaget. Ej

heller har där reglerats frågan om det värde, efter vilket aktierna skola godtagas

som betalningsmedel. Närmare bestämmelser i dessa ämnen torde, efter

det ytterligare överväganden ägt rum, böra utfärdas av Kungl. Maj :t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

375

33 §.

Beredningens motivering till 33 § återfinnes i betänkandet å s. 234.

Stockholms rådhusrätt har framhållit följande synpunkter.

I 2 § i beredningens förslag föreskrives, att beträffande kvarlåtenskap skattskyldighet

åligger dödsboet. Härigenom blir skatteskulden en boets gäld.

4 kap. f 5 § boutredningslagen stadgar att, därest dödsbodelägare — d. v. s.

arvinge, universell testamentstagare eller efterlevande make, som har giftorätt

i den dödes egendom — häftar i ansvar för gäld efter den döde, denna

ansvarighet skall gälla även annan boets gäld. I fråga om dödsbodelägares

ansvarighet för gäldande av kvarlåtenskapsskatt bliva således särbestämmelser

erforderliga endast i den mån avvikelser från nämnda stadgande i boutredningslagen

anses påkallade. I anslutning till den grundsats, som kommit

till uttryck i 54 § andra stycket arvsskatteförordningen, synes undantag från

nyssberörda stadgande i boutredningslagen böra ske för efterlevande make i

det fall att maken vid bodelning icke erhållit mer än som enligt lag tillkommer

honom. I övrigt torde någon avvikelse icke böra ifrågakomma. Bestämmelserna

i 33 § första stycket i förslaget torde följaktligen i första hand böra

ersättas med ett stadgande av innehåll att vad i 4 kap. 15 § boutredningslagen

föreskrives om dödsbodelägares ansvar för gäld icke skall såvitt angår kvarlåtenskapsskatt

gälla efterlevande make med mindre han vid bodelning erhållit

mer än som enligt lag tillkommer honom.

Såsom framgår av det förut anförda avser stadgandet i 4 kap. 15 § boutredningslagen

icke legatarie. Beträffande legatariers gäldsansvar finnes i 4

kap. 6 § boutredningslagen en särskild bestämmelse av innehåll att egendom,

som utgivits såsom legat eller jämlikt ändamålsbestämmelse, skall återbäras

såvitt det erfordras för täckning av gäld och att, om egendom ej finnes i

behåll, dess värde skall gäldas såvitt ej särskilda skäl däremot äro. Denna

bestämmelse är tillämplig endast beträffande gäld efter den döde. Någon

föreskrift om ansvar för legatarie i fråga om sådan dödsbos gäld, som icke

är att hänföra till gäld efter den döde, finnes icke. Den förenämnda konstruktionen

att kvarlåtenskapsskatten är att anse som en till den skattskyldiges

död uppskjuten förmögenhetsbeskattning torde icke utgöra tillräcklig grund

för skattens hänförande till gäld efter den döde. Då den återbärings- och

betalningsskyldighet, som jämlikt 4 kap. 6 § boutredningslagen ålagts legatarie,

uppenbarligen bör gälla även i fråga om kvarlåtenskapsskatt, erfordras

en särskild bestämmelse varigenom motsvarande skyldighet åläggcs legatarie

beträffande kvarlåtenskapsskatt. Enligt rådhusrättens förmenande torde

dock kunna ifrågasättas huruvida anledning föreligger att, på sätt skett i 4

kap. 6 § boutredningslagen, bereda möjlighet att undantagsvis medgiva befrielse

från skyldighet att gälda värdet av mottagen egendom som ej finnes i

behåll. Den nu föreslagna särbestämmelsen om gäldsansvar för legatarie synes

ej böra göras tillämplig i fråga om egendom, som utgivits jämlikt ändamålsbestämmelse.

De nu föreslagna särbestämmelserna angående efterlevande makes och legataries

betalningsansvar för kvarlåtenskapsskatt böra ersätta föreskrifterna

i 33 § första stycket i förslaget.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har anfört följande.

Enligt 33 § första stycket ha arvingar och testamentstagare viss subsidiär

betalningsskyldighet för dödsbo åvilande kvarlåtenskapsskatt och i andra

stycket av samma paragraf ålägges förmånstagare dylik betalningsskyldighet

i den mån vid skattens beräknande hänsyn tagits till premiebelopp, som erlagts

för försäkringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Departementschefen.

Med utgångspunkt från den av beredningen gjorda konstruktionen av

kvarlåtenskapsskatten såsom en dödsboets skuld gentemot det allmänna

kan måhända detta förslag försvaras i vad fråga gäller arvingar och testamentstagare

men icke generellt med avseende å förmånstagare. Förmånstagareinstitutet

har ju tillkommit främst för att skydda förmånstagaren från

krav av den avlidne försäkringstagarens borgenärer. Beredningen har själv

erinrat om motiven för införandet av detta institut, nämligen att en av livförsäkringsväsendets

viktigaste uppgifter vore att på frivillighetens väg söka

åstadkomma ett rationellt ordnande av familjeförsörjningen samt att, om denna

samhällsgagnande uppgift skulle rätt kunna fyllas, det måste finnas möjlighet

för en försäkringstagare att träffa anstalter, varigenom han på ett

gentemot dödsbodelägare och borgenärer bindande sätt kunde i viss utsträckning

tillförsäkra den, vars försörjning han ville trygga, frukterna av sin

sparsamhet. Endast för det fall att försäkringen ej är utmätningsfri, vilket

hör till de mindre frekventa fallen, hava borgenärerna viss subsidiär rätt

till försäkringsbeloppet. I de fall, då försäkringen är utmätningsfri, lärer

den av beredningen föreslagna betalningsskyldigheten för förmånstagaren ej

kunna göras rättsligt gällande. Staten intager här ej någon särställning i förhållande

till övriga borgenärer och en skatteförordning kan ju ej sätta bestämmelserna

i en civillag ur kraft.

Med hänsyn till de ytterligt få fall, då subsidiär betalningsskyldighet för

en förmånstagare kan tänkas ifrågakomma, bör 33 § andra stycket uteslutas.

I departementsförslaget har, i huvudsaklig överensstämmelse med vad

Stockholms rådhusrätt därutinnan föreslagit, i 33 § första stycket stadgats

att vad i 4 kap. lagen om boutredning och arvskifte föreskrives angående

dödsbodelägares — d. v. s. efterlevande make, arvingar och universella

testamentstagare — ansvar för gäld skall, såvitt angår kvarlåtenskapsskatt

och ränta därå, icke gälla beträffande efterlevande make, som av boet allenast

erhållit vad som vid bodelning enligt lag tillkommer honom.

I anledning av vad rådhusrätten i övrigt anfört vill jag erinra om att stadgandet

i 4 kap. 6 § nyssnämnda lag avser »gäld» överhuvud taget; den av

rådhusrätten ifrågasatta särbestämmelsen torde sålunda vara överflödig.

I departementsförslaget har slutligen intagits en bestämmelse om subsidiärt

ansvar för kvarlåtenskapsskatt för gåvomottagare respektive sådan förmånstagare

som i 20 § avses. En dylik bestämmelse torde vara erforderlig för

att förhindra illojala transaktioner.

36 §.

Advokatfiskalsämbetet vid Svea hovrätt har ansett det önskvärt att paragrafen

erhölle den jämkade lydelsen, att Konungen bereddes möjlighet att

medgiva befrielse från eller nedsättning av kvarlåtenskapsskatt redan innan

skattebeloppet fastställts och erlagts.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har framhållit, att ordet »uttagits»

syntes mindre lämpligt; uppenbart vore att befrielse från eller nedsättning

av den här i riket fastställda skatten borde kunna ske innan den blivit

gulden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

377

I 36 § 1 mom. departementsförslaget har upptagits en bestämmelse om Departementsrätt

för Konungen att i fall, som avses i 57 § arvsskatteförordningen, med- chefengiva

befrielse från eller nedsättning av kvarlåtenskapsskatt.

Andra momentet i förevarande paragraf motsvarar 36 § i beredningens

förslag. Bestämmelsen i detta moment har avfattats under beaktande av vad

i remissyttrandena anförts.

39 §.

Advokatfiskalsåmbetet vid Svea hovrätt har utttalat att då underrätts beslut

i skatteärende upptoges i bouppteckningsprotokollet, anteckning borde

göras jämväl angående den avlidnes dödsdag.

Det av advokatfiskalsämbetet gjorda uttalandet har beaktats i departe- Departements
.

i . chefen.

mentsforslaget.

övergångsbestämmelsen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört, att hovrätten, som utginge

från att sammanläggning med gåvor givna före lagens ikraftträdande icke

vore avsedd att äga rum, ville framhålla önskvärdheten av att bestämmelsen

gåves en sådan formulering, att detta med tydlighet framginge av densamma.

Rimligt vore även att i fråga om livförsäkringar hänsyn endast toges till

premier, som betalts efter förordningens ikraftträdande.

En reservant i Stockholms rådhusrätt (rådman Wilhelmsson) har anfört

följande.

Enligt förslagets övergångsbestämmelser skall den nya lagstiftningen träda

i kraft den 1 januari 1948 och äga tillämpning beträffande kvarlåtenskaper,

gåvor och livförsäkringar, för vilka skattskyldighet inträder efter förordningens

ikraftträdande, övergångsbestämmelserna torde innebära att, då fråga

uppkommer om sammanläggning av gåvor, hänsyn endast skall tagas till

sådana gåvor som tillkommit efter den 31 december 1947. Ett uppskov med

tillämpning av kumulationsreglerna på sätt sålunda föreslagits synes lämna

möjlighet öppen för vidtagande i skatteundandragande syfte av sådana dispositioner,

som dessa regler äro avsedda att motverka. Då genom nu gällande

arvsskatteförordning nya kumulationsregler infördes, tillämpades den

principen att hänsyn även skulle tagas till gåvor som tillkommit under tiden

mellan propositionens framläggande och den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Denna princip bör komma till användning jämväl beträffande nu ifrågavarande

lagstiftning.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har beträffande ikraftträdandebestämmelserna

framhållit, att förordningen enligt förslaget skulle äga tillämpning

beträffande kvarlåtenskaper, gåvor och livförsäkringar, för vilka enligt

förordningens bestämmelser skattskyldighet inträdde efter förordningens

ikraftträdande. I vad gällde livförsäkringar skulle detta möjligen kunna

tolkas så, att kvarlåtenskapsskatt skulle komma att uttagas för premier, som

erlagts före den nya skatteformens införande. Beskattningen skulle alltså

opaginerad Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

här verka retroaktivt, vilket uppenbarligen ej varit meningen. Överhuvud

taget borde kvarlåtenskapsskatt ej komma i fråga för livförsäkringar, som

tecknats före ikraftträdandet av förordningen.

övergångsbestämmelsen, som i redaktionellt hänseende förtydligats, bör

tolkas på så sätt att vid sammanläggning av gåvor hänsyn icke skall tagas

till gåvor som äro hänförliga till tiden före författningens ikraftträdande.

I fråga om livförsäkringar torde författningen, i enlighet med övergångsbestämmelsens

ordalydelse, böra tillämpas så snart utbetalningen till förmånstagaren

respektive dödsfallet inträffat efter ikraftträdandet; något undantag

torde sålunda icke böra stadgas med avseende å den del av premiema

som erlagts före ikraftträdandet.

7. Förordningen om arvsskatt och gåvoskatt.

I beredningens betänkande har specialmotiveringen till förslaget om ändring

i 1941 års arvsskatteförordning upptagits å s. 272—273. Beredningens

ledamot, herr Sjödahl har i särskilt yttrande hemställt om vissa ändringar i

39 och 41 §§ nämnda förordning (s. 303—304).

I flera remissyttranden har det av herr Sjödahl framförda ändringsförslaget

tillstyrkts.

Mot beredningens förslag till ändringar i arvsskatteförordningen har jag

i sak ingen erinran att göra.

De av en utav beredningens ledamöter föreslagna ytterligare ändringarna

i förordningen är jag icke beredd att nu upptaga till prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

379

X. Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga de inom finansdepartementet

upprättade förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om statlig inkomstskatt;

3) förordning om statlig förmögenhetsskatt;

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379);

5) förordning om ändring i förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om

kupongskatt;

6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

7) förordning om kvarlåtenskapsskatt; samt

8) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om

arvsskatt och gåvoskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

381

Bihang 1.

Till Herr Statsrådet och Chefen för finansdepartementet.

Sedan statistiska centralbyrån genom remiss den 2 december 1946 anmodats

att före den 1 februari 1947 avgiva yttrande över 1945 års statsskatteberednings

betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen

samt angående kvarlåtenskapsskatt m. m., i vad betänkandet

berör frågor av betydelse ur statistisk synpunkt, får centralbyrån härmed inkomma

med utlåtande.

Slutligen får statistiska centralbyrån i fråga om två av beredningens tabeller,

vilka avse centralbyråns verksamhetsområde, lämna aktuellare uppgifter,

vilka färdigställts i centralbyrån, efter det att beredningen avlämnat

sitt betänkande.

Bland de i betänkandet intagna tabellerna finnes på s. 309 en sammanställning

över den sammanräknade nettoinkomstens fördelning på olika yrkesgrupper

enligt 1945 års taxering. Tabellen avser endast skattskyldiga i

A-längderna, d. v. s. fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser.

Av ifrågavarande inkomst- och yrkesstatistik, vilken, såsom inledningsvis

nämndes, tillhör ämbetsverkets årliga arbetsuppgifter, har statistiska centralbyrån

utarbetat ännu en årgång, nämligen avseende inkomstfördelningen

enligt 1946 års taxeringar (inkomståret 1945), för vilken preliminär redogörelse

lämnats till chefen för finansdepartementet den 14 november 1946

En sammanfattning för hela riket, sedan rättelse verkställts av vissa iakttagna

felaktigheter i den preliminära sammanställningen, lämnas i bilagda tab. 1.

Av jämförelse mellan denna tabell och betänkandets framgår, dels att antalet

inkomsttagare ökats, dels att en fortsatt förskjutning av inkomstfördelningen

från lägre till högre inkomstklasser ägt rum. Sålunda uppgick hela

antalet inkomsttagare enligt 1946 års taxering till 3 074 993 mot 3 003 973

året förut. I klasserna under 3 000 kronor har antalet inkomsttagare sjunkit,

vilket gäller såväl samtliga inkomsttagare som enbart företagare och

enbart anställda. För samtliga inkomstklasser högre än 3 000 kronor utvisar

antalet inkomsttagare uppgång. I °/o av hela antalet ha dock klasserna

över 20 000 kronor ej nämnvärt ökats.

På s. 362 har införts en för 1944 års allmänna skattekommittés räkning

utförd tabell över fördelningen av förmögenheler överstigande 20 000 kronor

dels på storleksklasser, dels efter de skattskyldigas till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt taxerade belopp, avseende taxeringsåret 1943 (förmögenheter

ultimo 1942). Sedan taxeringsåret 1946 ingår dylik förmögenhetsstatistik

i centralbyråns ordinarie arbetsuppgifter. Fn preliminär sammanfattning

av förmögenheter över 20 000 kronor ultimo 1945 överlämnades av

centralbyrån till chefen för finansdepartementet den 26 november 1946. 1

bilagda tab. 2 lämnas en definitiv sammanställning av ifrågavarande förmögenhetsstatistik

för hela riket. Såsom synes liar eu avsevärd ökning av

antalet förmögenheter över 20 000 kronor, uppgående till ej mindre än 35 °/o,

ägt rum under perioden 1942—1945; främst torde detta sammanhänga med

de genom den allmänna fastighetstaxeringen 1945 starkt höjda fastighetsvärdena,

vilka för första gången upptogos som förmögenhet i de år 1946

opaginerad Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

avlämnade självdeklarationerna, ökningen av antalet förmögenheter fördelar

sig tämligen jämnt på samtliga redovisade förmögenhetsklasser. Dock uppvisa

i allmänhet klasserna under 100 000 kronor den starkaste ökningen. De

största förmögenheterna (över 300 000 kronor) ha under perioden i fråga

ökats från 5 661 och 7 146, eller med omkring 26 %.

I betänkandet har på s. 364 intagits en beräkning, utförd på grundval

av förmögenhetsfördelningen taxeringsåret 1944, över avkastningen av förmögenhetsskatten

enligt den av beredningen föreslagna skatteskalan Enligt

denna skulle intäkter av förmögenhetsskatten uppgå till nära 108 milj. kronor.

En motsvarande beräkning för taxeringsåret 1946 ger till resultat en

beräknad intäkt av över 136 milj. kronor eller cirka 28 milj. kronor mer än

statsskatteberedningen beräknat. Sistnämnda siffra är dock något för hög,

enär den grundar sig på fördelningen av den skattepliktiga, icke den beskattningsbara

förmögenheten och hänsyn sålunda ej tagits till reduktionsfallen.

När till följd av uppbördens omläggning fr. o. m. taxeringsåret 1947

förfallna skatter ej längre få såsom skulder avdragas från de deklarerade

förmögenheterna, kommer detta att medföra ytterligare ökning av de skattepliktiga

förmögenheterna.

Tab. 1. Inkomstfördelningen inom yrkesgrupper år 1945 (taxeringsåret 1946).

Sammanräknad

nettoinkomst,

kronor

Företagare

Anställda

Icke yrkesverk- samma

Tillsammans

Antal

%

Antal

%

Antai

%

Antal

%

600— 999

23 419

4''5

158 083

6-8

49 061

22-3

230 563

7*5

1 000— 1 999

100159

19-2

489 466

21-0

74 780

33-9

664 405

21-6

2 000— 2 999

111 252

21-4

435 367

18-6

31 998

14-5

578 617

18-8

3 000- 3 999

89 273

171

408 190

17-5

22 527

102

519 990

16-9

4 000— 4 999

59109

11-3

316 493

13-6

12 831

5-8

388 433

12-6

5 000— 6 999

63 293

121

299 156

12-8

12 437

5-7

374 886

12-2

7 000— 9 999

36 937

7-1

137 482

5-9

7 591

3''5

182 010

5-9

10 000-19 999

27 079

5''2

71 990

3-l

6 419

2-9

105 488

3-4

20 000-49 999

9 095

1-8

14 959

0-6

2 205

1-0

26 259

0-9

50 000-

1628

0-3

2 259

0-1

455

02

4 342

0-2

Summa

521244

100-0

2333 445

100'' 0

220304

lOOo

3 074 993

100-0

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. 2. Förmögenheter överstigande 20 000 kr., fördelade efter förmögenhetens storlek och de skattskyldigas taxerade

belopp, ultimo 1945 (taxeringsåret 1946).

Taxerat belopp

S k a t

t e p 1

i k t i g för

m ö g e n h e

t, k r.

Summa j

20 000-

29 999

30 000—

39 999

40 000-

49 999

50000—

59 999

60 000-

79 999

80 000—

99 999

100 000-

149 999

150 000—

199 999

200000—

299 999

300 000—

499 999

O»

© O

© _>

^©

© o

© ©

"I

1000 000—

1 999 999

2 000000—

4 999 999

5 000 000 -

1487

527

266

148

43

14

4

2

_

_

_

_

_

—

2 491

600-

990

6 079

1164

299

162

235

137

—

—

—

—

—

—

—

—

8 076 |

1000-

1990

17 104

9 496

4 233

1 639

802

219

328

80

—

—

—

—

—

—

33 901 |

2 000-

2 990

15 725

7 262

4129

2 978

2 816

703

304

71

99

—

—

—

—

—

34 087 |

3 000-

3 990

15 410

7 502

3 825

2197

2 488

1318

680

85

48

43

—

—

—

—

33 596

4 000-

4 990

12 680

6 965

3 724

2131

2141

1169

1114

123

44

37

—

—

—

—

30128

5 000-

5 990

8 950

5 536

3 371

2116

2101

1042

1213

254

74

17

8

—

—

—

24 682

6 000—

6 990

6 135

4 074

2 579

1634

1959

984

1068

383

113

22

11

—

—

—

18 962

7 000—

7 990

4 251

2 770

1 998

1442

1 666

909

1046

433

136

30

13

—

—

—

14 694

8 000—

8 990

3 098

2 096

1464

1049

1405

776

864

382

192

31

8

—

—

—

11365

9 000-

9 990

2 219

1579

1128

894

1138

712

771

376

277

41

10

—

—

—

9 145

10000—

11990

2914

2 082

1 589

1183

1690

1104

1353

544

605

112

11

4

—

—

13191

12 000-

14 990

2 573

1893

1516

1166

1 664

1 161

1619

811

805

304

29

1

—

—

13 542

15 000— 19 990

1831

1 477

1277

1029

1 588

1 143

1813

976

959

684

103

8

—

—

12 888

20000—

29 990

931

827

725

676

1102

924

1702

1035

1228

1048

443

27

6

—

10 674

30 000—

49 990

227

227

226

241

442

365

807

630

911

932

824

133

11

—

5 976

50 000—

99 990

34

33

39

36

66

84

200

166

353

499

651

372

50

1

2 584

100 000-

199 990

3

1

_

1

5

6

21

22

33

82

145

120

114

18

571

200 000-

1

—

—

—

—

—

1

2

1

5

25

24

42

47

148 j

Summa

101652

55511

32388

20 722

23351

12 770

14 908

6375

5 878

3887

2 281

689

223

66

280 701

00

oo

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

opaginerad Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Bihang 2.

Till KONUNGEN.

Undertecknade näringsorganisationer, vilka avgivit yttranden över 1945

års statsskatteberednings betänkande med förslag till omläggning av den direkta

statsbeskattningen samt angående kvarlåtenskapsskatt m. m. få härmed

i denna för det svenska näringslivet i dess helhet utomordentligt betydelsefulla

fråga i underdånighet ytterligare anföra följande.

Vissa av organisationerna ha såsom eget yttrande åberopat ett av delegerade

för Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare, Svenska

bankföreningen samt Svenska försäkringsbolags riksförbund avgivet, den 21

januari 1947 dagtecknat yttrande.

I berörda yttrande framhöllo delegerade såsom en väsentlig brist hos det

föreliggande förslaget, att någon jämförelse där icke gjordes mellan skattetrycket

i Sverige, sådant det komme att bliva enligt beredningens förslag, och

det nuvarande skattetrycket i utländska stater, en jämförelse, som måste anses

ofrånkomlig, då skattebördan här i landet föresloges ökad på ett sätt, så

att skadliga verkningar därav måste befaras. Beredningen hade emellertid

i förslaget allenast inskränkt sig till några summariska meddelanden rörande

utländsk skattelagstiftning, av vilka i föreliggande skick inga slutsatser av

värde kunde dragas.

Beredningens underlåtenhet att förebringa utredning i berörda hänseende

är enligt organisationernas mening desto mer anmärkningsvärd som förslagets

tillskyndare, icke minst statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet,

synas tillmäta en dylik jämförelse med skattetrycket i utlandet synnerlig

vikt och vid upprepade tillfällen gjort gällande, att det av beredningen

framlagda förslaget komme att medföra mindre skattebelastning å medelstora

och större inkomster och förmögenheter än vad fallet för närvarande

vore i åtskilliga främmande stater. Därvid har särskilt beskattningen i de

anglosaxiska staterna åberopats.

Vad till en början angår beskattningen i England må erinras, att detta

land, såsom i vissa yttranden över förslaget framhållits, haft att kämpa igenom

två världskrig med alla de uppoffringar och all den förstörelse som därmed

följt, under det att vårt land fått stå utanför båda krigen. Vid det sista

krigsårets utgång, 1945, hade England en statsskuld på omkring 23 miljarder

pund, motsvarande i kronor räknat efter dåvarande växelkurs en skuldbörda

per capita av landets befolkning av över 8 000 kronor. Motsvarande

statsskuld för Sverige var 11,5 miljarder kronor eller per capita inemot 1 800

kronor, alltså betydligt mindre än en fjärdedel av motsvarande skuldbörda

i England. För år 1945 beräknas Englands nationalinkomst ha utgjort omkring

8,5 miljarder pund. Landets statsskuld var sålunda mellan 2,5 å 3

gånger så stor som den årliga nationalinkomsten. För Sverige med en beräknad

nationalinkomst för år 1945 av omkring 18 miljarder kronor motsvarade

statsskulden mindre än två tredjedelar av nationalinkomsten. Härtill kommer

att i Sverige ingen del av statsskulden förräntas med skattemedel, eftersom

statens produktiva fonder lämna en avkastning, som ungefärligen täcker

räntan på statsskulden. Någon motsvarighet härtill finnes icke för Englands

vidkommande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

385

Även om skattetrycket i Sverige enligt beredningens förslag på sätt dess

förespråkare göra gällande skulle understiga skattebelastningen i England,

kan man därför icke enligt vår mening med fog göra gällande, att motsvarande

skattebelastning i Sverige vore mera rimlig och försvarlig. Verkställda

undersökningar utvisa emellertid, att påståendet om det högre skattetrycket

å näringslivet i England är felaktigt.

Av härvid fogade såsom bilaga 1 betecknade uppställning, innefattande en

jämförelse mellan den årliga skattebelastningen i Sverige enligt beredningens

förslag och bl. a. i England, framgår, att skattebelastningen av kapitalinkomst

och förmögenhet bleve väsentligt hårdare, i allmänhet dubbelt så hård

i Sverige som i England. Detta beror därpå, att England icke har någon årlig

förmögenhetsskatt.

Ä bilaga 2 företes motsvarande jämförande uppställning beträffande skattetrycket

å ren arbetsinkomst. Av tabellen framgår, att i samtliga därå redovisade

inkomstlägen med undantag av inkomsten å 6 000 kronor skatten å

ren arbetsinkomst är än högre i England än vad den skulle bliva enligt beredningens

förslag. Skillnaden är dock ojämförligt mycket mindre än den

divergens i motsatt riktning, som enligt vad ovan visats, föreligger beträffande

skattebelastningen i Sverige och England å förmögenhet och dess avkastning.

Sålunda utgår skatten enligt förslaget på en ren arbetsinkomst å

30 000 kronor i Sverige med 31.5 °/o och i England med 34,7 °/o. Skillnaden

är 3,2 enheter. Vid en arbetsinkomst av 40 000 kronor är motsvarande procentsatser

36,4, 40,0 och differensen 3,6 enheter. Endast å de allra högsta arbetsinkomsterna

blir skillnaden mera betydande. Å en ren arbetsinkomst av

300 000 kronor utgå sålunda skatterna i Sverige med 64,1 °/o och i England

med 79,3 °/o. I detta fall överstiger således den engelska procentsatsen den

föreslagna svenska med 15,2 enheter. Eftersom en inkomst av sistnämnda

storleksordning, åtminstone här i landet, praktiskt taget aldrig utgöres av

ren arbetsinkomst utan förutsätter innehav av förmögenhet, giver emellertid

det sistnämnda exemplet icke någon rättvisande bild av skatteförhållandena

i de båda staterna.

Anmärkas må, att medan i Sverige kommunalskatten antages utgå med

10 %> av inkomsten, någon kommunalskatt icke medtagits i de för England

gällande skattesatserna. De kommunala avgifterna därstädes utgå nämligen

efter sådana grunder, att detta icke lämpligen låter sig göra. Enligt vad vi

under hand inhämtat kan emellertid kommunalskatten i England, högt räknat,

antagas motsvara omkring 2 % av inkomsten med undantag för de

lägsta inkomstskikten, där den understundom kan motsvara en högre procentsats.

De av oss åberopade jämförande uppställningarna kunna därför icke

anses missvisande. Om den engelska kommunalskatten skulle inarbetas i

tabellerna, synes detta endast böra medföra den justeringen av bilaga 2, att

skattesatsen för en inkomst å 6 000 kronor höjes till ungefär samma nivå som

i Sverige, medan övriga skattesatser höjas med 2 % å 1 % under iakttagande

av, att höjningen blir mindre allt eftersom inkomsten stegras.

Eu riktig uppfattning om det skattetryck, som komme att åvila näringsföretagen,

kan endast vinnas genom att beräkna den sammanlagda skattebelastningen

vid sådana kombinationer av inkomst och förmögenhet, som

kunna anses representativa för näringsföretag av olika storleksordningar.

Därvid är att märka, att all näringsverksamhet — den må avse industri eller

jordbruk, handel eller sjöfart — med få och oväsentliga undantag kräver

produktionstillgångar av växlande beskaffenhet och värde och följaktligen att

företagaren äger förmögenhet till större eller mindre belopp. Att ett näringslöretag

av någon betydelse helt drives med upplånade medel torde vara så

sällan förekommande, att bilden av näringslivets allmänna struktur icke för
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212. 25

opaginerad Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ryckes, om man bortser från dessa fåtaliga fall. Det torde icke vara möjligt

att ens approximativt angiva den för näringsföretag allmännast förekommande

relationen mellan inkomst och förmögenhet. I regel torde emellertid

värdet av produktionsmedlen och därmed förmögenheten vara relativt stor,

då fråga är om industriell och annan på produktion inriktad verksamhet samt

sjöfart. Ett skattesystem, enligt vilket den företagen åvilande skattebördan

röner stark inverkan av storleken av företagarens förmögenhet, kommer därför

att i allmänhet drabba dessa för folkförsörjningen vitala näringsgrenar

särskilt hårt.

Vid ovanberörda, av delegerade för Sveriges Industriförbund m. fl. avgivna

yttrande har fogats en sammanställning (Bilaga B. Tabell 1.), utvisande —

förutom skattebelastningen enligt beredningens förslag å ren kapitalinkomst

vid olika förräntning — skattebelastningen enligt samma förslag i vissa inkomst-

och förmögenhetskombinationer, således å »blandade inkomster». Å

härvid fogade bilaga 3 har denna uppställning kompletterats med uppgift

om de skatter, som i de å tabellen redovisade fallen utgå i England. Med hänsyn

till de engelska beskattningsreglerna har det av tekniska skäl varit nödvändigt

att angiva hur stor del av den blandade inkomsten som utgöres av

arbetsinkomst. Förmögenheten har antagits avkasta 3 % utom för det fall att

inkomsten understigit denna procentsats, då den i sin helhet antagits utgöra

inkomst av förmögenhet. Eu företagare, som bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform,

antages sålunda ur bolaget uttaga en utdelning motsvarande 3 °/o

av den däri nedlagda förmögenheten, samt återstoden av den i tabellen redovisade

inkomsten i form av lön från bolaget. Anmärkas må, att endast de

företagaren personligen påförda skatterna medtagits vid beräkningarna men

däremot icke de skatter, som debiteras bolaget. I de fall, då företaget icke

nedrives i aktiebolagsform, ingår avkastningen av förmögenheten i inkomst

av rörelse eller fast egendom. Ehuru beräkningarna, såvitt de engelska skatterna

angar, beträffande dylika företag icke giva ett fullt exakt resultat, torde

e o ock av en i dessa fall lämna så tillförlitlig ledning, att man därav med

bestämdhet kan avgöra, inom vilken av de båda staterna huvudparten av de

t a *s ka 11 el fö r da in betydelsefulla företagen komme att tyngas av den störs
Beråkningarna

a bilaga 3 bekräfta till en början, att ren kapitalinkomst

bleve väsentligt hårdare beskattad i Sverige än i England. Enligt de två första

exemplen å blandade inkomster, avseende en förmögenhet å 100 000 kronor,

bleve skattebelastningen något lägre i Sverige än i England. Vid eu inkomst

av 25 000 kronor komme skatterna i Sverige att utgöra 7 854 kronor

medan de i England uppgå till 8 716 kronor. Vid en inkomst av 10 000 kronor

bleve skatterna här i riket 2 264 kronor och i England 2 551 kronor. De svenska

skatterna komme således icke att i högre grad understiga de engelska

Och om en företagare med ovannämnda förmögenhet nödgas vidkännas ytterligare

inkomstminskning, så att inkomsten uppgår till något lägre belopp

an 10 000 kronor, kommer skattebelastningen i Sverige att överstiga den

engelska. Ett foretag, van nedlagts en förmögenhet å 300 000 kronor komme

däremot att drabbas av större skattebörda i Sverige än i England vare

sig inkomster1 Utgör 50 000 kronor, 25 000 kronor eller^10 000 kronor Medan

skillnaden i de bada förstnämnda inkomstlägena är tämligen rin<»a skulle

skatterna i sistnämnda inkomstläge i Sverige uppgå till 4 864 kronor,’medan

de i England stanna vid 2 888 kronor. Utvidgar företagaren ytterligare sin

rörelse och okar sm dari nedlagda förmögenhet till 500 000 kronor, blir re
‘

’ England medgives avdrag även från inkomst av rörelse med Vs av inkomsten dock med

högst loO pund. Sadant avdrag medgives däremot icke från kapitalinkomst.

s. 387 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

387

sulfatet att skattebördan här i riket även under goda år väsentligt komme

att överstiga den, varmed statsmakterna i England ansett sig kunna belasta näringsföretag

av motsvarande storleksordning. Medan skattebördan sålunda

vid en inkomst av 50 000 kronor i England utgör 22 736 kronor, komme den

i Sverige att uppgå till 27 217 kronor. Nedgår inkomsten till 30 000 kronor,

drabbas den svenske företagaren av en skattebörda, som med omkring x/8

överstiger den engelska. Utvidgar företagaren ytterligare sin rörelse och sin

däri nedlagda förmögenhet, kommer enligt vad bilaga 3 utvisar det svenska

företaget praktiskt taget alltid att drabbas av en väsentligt högre skattebörda

än det engelska. Den svenska skattebördan bleve icke sällan dubbelt så

hög som den engelska. De verkställda beräkningarna tala i detta avseende ett

sa tydligt språk, att kommentarer äro överflödiga.

Vid bedömande av det genomsnittliga skattetrycket måste givetvis skattebelastningen

ä sådana företag, som kunna anses mest representativa för

landets näringsliv, i främsta rummet beaktas. I vårt land äro de företa" Som

tillsammans representera huvudparten av produktionsvolym och arbetstillgang,

av sadan storleksordning, att de enligt vad ovanberörda beräkningar

utvisa komme att drabbas av väsentligt tyngre skattebelastning än den som

i England belastar ett företag av motsvarande storlek.

Karakteristiskt för näringsverksamheten i Sverige är vidare att den i mvc

ket stor omfattning bedrives i aktiebolagsform. Vid en jämförelse mellan

skattetrycket a näringslivet i Sverige och England måste därför särskilt beak

as att i Sverige finnes en konsekvent genomförd dubbelbeskattning av

aktiebolagens inkomst, vilket däremot icke är fallet i England.

Den skattebelastning, som enligt beredningens förslag skulle drabba den

av aktiebolagen i vart land bedrivna näringsverksamheten, komme därför

att överstiga skattebelastningen i England i betydligt större utsträckning än

vad berakningarna a bilaga 3 utvisa. Detta gäller icke blott de s. k. famil ieolagen

med en eller ett fåtal delägare. Enligt vad beredningen anfört torde

nämligen agare av aktier mestadels vara att finna bland sådana skattskyldiga,

vilka enligt de av beredningen föreslagna skatteskalorna för fysiska

personer drabbas av en skärpt beskattning. Även om aktier i icke ringa utsträckning

jamval innehavas av skattskyldiga inom de inkomst- och förmogenhetssk.

kt, vilka enligt beräkningarna å bilaga 3 drabbas av en lägre

skattebelastnmg an den engelska, är skillnaden i dessa fall såsom ovan

framhållits sa ringa, att den regelmässigt uppväges av den ökade skattebeastning,

den svenska dubbelbeskattningen innebär. Även den av aktiebolag

med ett flertal delagare bedrivna näringsverksamheten bleve därför regelmässigt

hardare beskattad här i riket än i England.

Det ar emellertid icke allenast de årliga skatterna, som skulle förorsaka

nlraipa r°H geil ''Sverige i allmänhet nödgades bedriva sin verksamhet

under ett haidare skattetryck an vad fallet är i England. Enligt vad ovan?an\™la

delegerade för Sveriges Industriförbund in. fl. näringsorganisationer

a da ga lag t bleve aven den av beredningen föreslagna beskattningen å kvaratenskap

i Sverige i allmänhet två till tre gånger så hög som i England

Vi aberopa i denna del vad delegerade härutinnan anfört samt den vid deras

yttrande fogade, sasom bilaga C betecknade tabellen.1

Beträffande den sålunda av delegerade företedda utredningen må allenast

anmarkas, att vid tabellens utarbetande förbisetts att Legacy duty (el Succession

duty) icke utgår då kvarlåtenskapen i sin helhet understiger 15 000

pund, oberoende av arvslottens storlek. Beträffande de i tabellen angivna

beloppen for kvarlatenskap a 25 000 kronor, 40 000 kronor och 100 000 kro
1

Se s. .‘>38.

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

hot giver jämförelsen med den engelska beskattningen således till resultat,

att den svenska än mer än vad i tabellen angives är hårdare än den engelska.

Enahanda förhållande föreligger beträffande det i tabellen upptagna beloppet

för kvarlåtenskap å 3 000 000 kronor, i det att Estate duty i detta

fall utgår med 10 000 pund lägre belopp än vad i tabellen angivits.

Vid de beräkningar, som redovisas å sistnämnda tabell, har förutsatts, att

giftorättsandel icke föreligger. Den i tabellen angivna beskattningen avser således

det fall, att kvarlåtenskapen i sin helhet varit den avlidnes enskilda

egendom, antingen på grund av äktenskapsförord eller av den anledningen,

att den avlidne varit ogift. Tabellen är emellertid även tillämplig för det fall,

att efterlevande makes giftorättsgods och enskilda egendom fråndragits och

den återstående kvarlåtenskapen alltså utgör i tabellen angivet belopp. En

dylik beräkningsgrund vid nu ifrågavarande jämförelse är desto mer befogad,

som i de fail, då gemensam egendom föreligger i England, det kan inträffa,

att hela kvarlåtenskapen på en gång upptages till beskattning därstädes.

Framför allt måste emellertid ovanberörda beräkningsgrund användas

för åstadkommande av en objektiv jämförelse av beskattningens normala

tyngd i de båda länderna av den anledningen, att såsom ovannämnda delegerade

framhållit skattefrihet i England föreligger för gåvor, som fullbordats

mer än 5 år före givarens död. Enligt engelsk rättsuppfattning anses

var och en vara i sin fulla rätt att genom gåva under sin livstid disponera

Över sin egendom, i synnerhet om han gör det för ett sådant vällovligt ändamål

som tillgodoseende av sina barns intressen. Endast för det fall, att givaren

avlider inom 5 år efter gåvans fullbordande, kan beskattning ifragakomma,

vilket sker därigenom att gåvan medräknas i den kvarlåtenskap,

som drabbas av kvarlåtenskapsskatt. Enligt vad vi inhämtat ske ock sådana

skattefria gåvor i så stor utsträckning, att den enligt beredningens förslag

medgivna avdragsrätten för giftorättsandelen mer än väl uppväges av denna

möjlighet att genom skattefria gåvor minska den skattepliktiga kvarlåtenskapen.

De ovannämnda delegerades uttalande, att den föreslagna beskattningen

å kvarlåtenskap i Sverige i allmänhet bleve 2 å 3 gånger så hög som

i England står sålunda fast och innebär ett riktigt återgivande av den situation,

som normalt komme att inträda.

Av vad ovan anförts framgår emellertid, att beskattningen å kvarlåtenskap

i England i förhållande till den föreslagna svenska beskattningen

under vissa förutsättningar kan bliva såväl lindrigare —_ bland annat

av den anledningen att kvarlåtenskapen i sin helhet under livstiden kan bortgivas

— som hårdare än vad ovan omförmälda tahell utvisar. Av särskilt

intresse är därför en jämförelse mellan den maximala beskattningen å kvarlåtenskap

i England och den av beredningen föreslagna beskattningen i Sverige

under beaktande av avdraget för giftorättsandelen. Resultatet av en dylik

undersökning redovisas i bifogade såsom bilaga 4 betecknade uppsats

»Arvsskatten i England» i tidskriften »Sunt Förnuft».1 Även om jämförelse

göres med denna maximala skattebelastning blir resultatet, att beskattningen

i England först vid en så betydande kvarlåtenskap som 3 000 000 kronor

komme i nivå med den beskattning, som enligt beredningens förslag under

iakttagande av avdraget för giftorättsandelen skulle drabba kvarlåtenskapen

här i riket. Vi hänvisa i övrigt till innehållet i uppsatsen.

Vad beskattningen i U. S. A. angår har i den jämförande^ uppställningen

å bilaga 1 och 2 upptagits skatterna i staten New York. Någon förmögenhetsskatt

utgår icke numera därstädes. Eftersom den svenska kommunala

1 Ej intagen här.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

389

fastighetsskatten icke medräknats i uppställningen, synes anledning ej heller

föreligga att i beräkningarna inbegripa en i staten New York utgående fastighetsskatt.

1 övrigt torde den jämförande uppställningen rörande den årliga skattebelastningen

i Sverige enligt beredningens förslag och den amerikanska icke

kräva några kommentarer. Skattebelastningen å kapitalinkomst bleve såsom

av tabell 1 framgår ojämförligt mycket högre i Sverige och skatterna å ren

arbetsinkomst komme i samtliga å tabell 2 angivna inkomstlägen alt härstädes

väsentligt överstiga de amerikanska. Å en arbetsinkomst av 30 000

kronor bleve den svenska skattebelastningen i det närmaste dubbelt så hård

som i New York (31,5 % resp. 16 %). Ännu vid en arbetsinkomst å 300 000

kronor komme den svenska beskattningen att överstiga den amerikanska

(64,1 %> resp. 59,3 °/o).

En beräkning av skatterna å »blandade inkomster» i överensstämmelse

med de som å tabell 3 utförts för vinnande av en jämförelse med skattetrycket

å näringslivet i England komme sålunda att utvisa, att de svenska

näringsföretagen bleve drabbade av vida högre skattebelastning i förhållande

till ett amerikanskt företag av samma storleksordning än procentsatserna

å bilaga 2 giva vid handen.

Härvid bör ytterligare beaktas, att enligt vad tillgängliga uppgifter från

staten New York utvisa, även den svenska aktiebolagsbeskattningen enligt

beredningens förslag överstiger den amerikanska.

Beträffande beskattningen i USA är vidare att märka, att denna under

krigsåren varit hårdare än tabellerna utvisa och att en sänkning av inkomstskatten

med samma procentsats för samtliga inkomster vidtagits.

Beträffande skattebelastningen å kvarlåtenskap i USA (New York) åberopa

vi bifogade uppställning å bilaga 5. Beräkningarna ha verkställts enligt samma

grunder som tilllämpats vid utarbetande av den av förenämnda delegerade

åberopade, vid deras yttrande fogade bilaga C. Beträffande tabellens tillämplighet

gäller i huvudsak vad ovan anförts angående jämförelsen med England.

Den skillnaden föreligger emellertid, att gåvor icke i obegränsad omfattning

äro helt skattefria i USA, men skatten därå är ojämförligt mycket lägre än enligt

berdningens förslag. En gåva å 100 000 kronor till ett barn i Sverige komme

således enligt beredningens förslag att föranleda en beskattning med minst

13 560 kronor. Regelmässigt bleve skatten väsentligt högre, enär den begränsas

till sistnämnda belopp allenast under förutsättning, att hela förmögenheten borlgivits.

1 USA är denna gåva skattefri. A en gåva å 300 000 kronor till ett barn

bleve skatten i Sverige 79 922 kronor — högre därest icke ovannämnda förutsättning

föreligger — medan den i USA stannar vid 20 153 kronor. Även i

USA föreligger således möjlighet att skattefritt eller med en i jämförelse

med svenska förhållanden mycket låg beskattning reducera den skattepliktiga

kvarlålenskapen.

För att få fram den hårdare skattebelastning, som under vissa förutsättningar

kan förekomma i USA, har å bifogade bilaga 6 upptagits ytterligare en

jämförande uppställning avseende skatten å kvarlåtenskap i Sverige och USA,

därvid skatten i Sverige efter båda makarnas död beräknats under antagande,

att halva boet utgjort vardera makens giftorättsandel. Den sålunda beräknade

skatten i Sverige överstiger t. o. in. den skatt, som utgår i USA i det fall, att

hela boet ägts av den ene maken. Utredningen ådagalägger således klart, att

beskattningen å kvarlåtenskap i USA vida understiger den som av beredningen

föreslagits.

Då såsom grund för avvägningen av den svenska beskattningen åberopas

skattebelastningen i utländska stater, hade det enligt vår mening framstått

opaginerad Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

såsom naturligt, om jämförelsen först och främst avsett förhållandena i den

europeiska stat, vilken liksom vårt land fått stå utanför de båda världskrigen.

Det föreliggande förslagets tillskyndare förbigå emellertid med tystnad, att

beskattningen i Schweiz och framför allt progressiviteten i skatteskalorna är

väsentligt lindrigare än vad som enligt detta förslag bleve fallet här i riket.

Vi åberopa i detta hänseende de å bilagorna 1 och 2 angivna skattesatserna,

avseende kantonen Bern.

Till grund för jämförelsen har emellertid i främsta rummet lagts skattebelastningen

i de anglosaxiska staterna, vilka vid sidan av Sverige, såvitt kunnat

utrönas, hava det internationellt sett hårdaste skattetrycket.

Genom den av oss förebragta utredningen måste anses ådagalagt, att den

skattebelastning, som efter genomförande av beredningens förslag komme att

läggas å det svenska näringslivet, bleve ännu högre än i de anglosaxiska länderna

och således den högsta kända i världen.

Stockholm den 12 mars 1947.

För handelskamrarna i riket: Svenska Bankföreningen

Handelskamrarnas nämnd Tage Wärn.

W. Stiernstedt.

Svenska Försäkringsbolags

Riksförbund

K. G. Ewerlöf.

Sveriges Grossistförbund

Einar Kördel.

Sveriges Hantverks- och Småindustriorganisation
Jan

Otto Modig.

Sveriges Industriförbund

Gustaf Settergren.

Sveriges Köpmannaförbund

Gustaf Borgström.

Sveriges Redareförening

H. F. Reuterskiöld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212

391

Bilaga 1.

Kapital

Inkomst

S k

att

Sverige

England

USA (New York)

Schweiz (Bern)

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

*

Kr.

%

100 000

2 500

165

6-6

521

20''8

1001)00

3 000

275

9-2

—

—

—

—

580

193

100 000

4 000

452

11-8

—

—

—

—

698

17-5

300 000

7 500

3 530

47-1

1 166

15-ft

_

_

2 478

330

300 000

9 000

3 872

430

1844

20-5

175

1''9

2 758

306

300 000

12 000

5 020

41-8

3195

26-6

680

5-7

3 430

28-6

50''000

12 500

8 384

67-1

3 417

27-3

781

6-2

5 091

40-7

5HOOOO

15 000

9 538

-3-6

4 546

30''3

1 231

82

5 647

37''6

500 000

20 000

11 411

571

6 790

34-0

2 347

11-7

6 594

33-0

1000 000

25 000

21964

87-9

9 041

36-2

3 470

13-9

13 500

54-0

1000 000

30 000

25116

83-7

11393

380

4 807

16-0

14 936

49-8

1000 000

40 000

30 246

75-6

16 990

42-5

8035

20-1

18 206

45''5

Bilaga 2.

Arbets-

inkomst

Ska

t t

Sverige

England

USA (New York)

Schweiz (Bern)

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

4 000

205

5-1

6 000

392

6’5

248

4*1

_

_

494

7-2

10 000

1384

13-8

1727

17-3

348

3-6

1172

11-7

12 000

1940

16''2

2 516

21-0

680

5''7

1651

13-8

15 000

2 858

19 1

3 698

24-7

1231

8.2

2 273

15 2

20 000

4 731

23-7

5 812

29-1

2 347

11-7

3 518

17-6

30 0 0

9 436

31-5

10414

34-7

4 807

16-0

6718

22-4

40 000

14 566

36-4

16011

40-0

8 035

20-1

10 977

27''4

50 000

20 137

4o-3

221)80

44-2

11 633

23-3

16 378

3-8

100 000

51 377

51-4

57 464

57-5

37 522

37''5

45 257

45-3

150 000

84 259

56-2

98 160

654

68 362

45-C

75 831

50 6

200000

120 000

60-0

143 210

71-6

99 191

49 6

106 388

53-2

300 000

192 152

64 1

238 025

79-3

177 912

59-3

167 435

55 8

Skatterna i Sverige ha uträknats enligt beredningens förslag, således med en antagen utdebiteringsprocent

av 110. Kommunalskatten antages utgå med 10 %. Ortsgrupp V.

Skatten är uträknad för familj med 2 barn. (Från den svenska skatten har avdragits det

kontanta barnbidraget med 400 kr.)

1 £ = 14: 50 sv. kr.

1 $ = 3:59 » »

1 schw. fr = —: 85 sv. kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Bilaga 3.

Årlig skattebelastning utan medräknande av

kvarlåtensk apsskatt.

Gift utan barn. Ortsgrupp V. Kommunalskatt 10 kr. Statlig inkomstskatt

no %.

Skattebelastning i

Ren kapitalinkomst.

Förmögenhet 100 000.

Sverige England

Kr. Kr.1

Inkomst (21/t %).............................. 2 500

Kommunalskatt....................... 145

Statlig inkomstskatt................... —

Förmögenhetsskatt..................... 304 449 449 0

Kvarstående 2 051

Förmögenhet 100 000.

Inkomst (3 %) .. 3 000

Kommunalskatt....................... 195

Statlig inkomstskatt................... —

Förmögenhetsskatt..................... 420 615 615 58

Kvarstående 2 385

Förmögenhet 100 000.

Inkomst (4 %)................................ 4 000

Kommunalskatt....................... 295

Statlig inkomstskatt................... 77

Förmögenhetsskatt..................... 480 852 852 308

Kvarstående 3 148

Förmögenhet 300 000.

Inkomst (21/2 %).............................. 7 500

Kommunalskatt....................... 645

Statlig inkomstskatt................... 494

Förmögenhetsskatt..................... 3 080 4 219 4 219 1 820

Kvarstående 3 281

Förmögenhet 300 000.

Inkomst (3 %)................................ 9 000

Kommunalskatt....................... 795

Statlig inkomstskatt................... 728

Förmögenhetsskatt..................... 3 080 4 603 4 603 2 495

Kvarstående 4 397

Förmögenhet 300 000.

Inkomst (4 %)................................ 12 000

Kommunalskatt....................... 1 095

Statlig inkomstskatt................... 1 245

Förmögenhetsskatt..................... 3 080 5 420 5 420 3 845

Kvarstående 6 580 1

1 1 £ = 14 50 sv. kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma[:ts proposition nr 212.

393

Förmögenhet 500 000.

Inkomst (2^2 %)...........

Kommunalskatt............

........... 1 145

12 500

Statlig inkomstskatt........

........... 1 342

Förmögenhetsskatt..........

........... 6 680

9 167

Kvarstående

3 333

Förmögenhet 500 000.

Inkomst (3 %).............

Kommunalskatt............

........... 1 395

15 000

Statlig inkomstskatt........

........... 1 863

9 938

Förmögenhetsskatt..........

........... 6 680

Förmögenhet 500 000.

Kvarstående

5 062

Inkomst (4 %)..............

20 000

Kommunalskatt.............

.......... 1 895

Statlig inkomstskatt.........

.......... 3 236

11 811

Förmögenhetsskatt...........

.......... 6 680

Förmögenhet 1 000 000.

Kvarstående

8 189

Inkomst (2V2 %)............

.......... 2 395

25 000

Kommunalskatt.............

Statlig inkomstskatt.........

.......... 4 979

23 054

Förmögenhetsskatt...........

.......... 15 680

Förmögenhet 1 000 000.

Kvarstående

1 946

Inkomst (3 %)..............

.......... 2 895

30 000

Kommunalskatt.............

Statlig inkomstskatt.........

.......... 6 941

Förmögenhetsskatt...........

.......... 15 680

25 516

Kvarstående 4 484

Förmögenhet 1 000 000.

Inkomst (4 %).......

Kommunalskatt......

Statlig inkomstskatt . .

Förmögenhetsskatt ....

........... 40 000

3 895

... 11071

... 15 680 30 646

Kvarstående 9 354

Förmögenhet 2 000 000.

Inkomst (21/2 %).............................. 50 000

Kommunalskatt....................... 4 895

Statlig inkomstskatt................... 15 642

Förmögenhetsskatt................. 33 680 54 217

Förmögenhet 2 000 000.

Underskott —

4 217

Inkomst (3 %)..............

.......... 5 895

60 000

Kommunalskatt.............

Statlig inkomstskatt.........

.......... 20 592

60 167

Förmögenhetsskatt...........

.......... 33 680

Underskott —

167

Skattebelastning i

Sverige England

Kr. Kr.

9 167 4 070

9 938 5 195

11811 7 444

23 054 9 695

25 516 12 044

30 646 17 644

54 217 23 714

60 167 30 064

opaginerad Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Skattebelastning i

Sverige England

Kr. Kr.

Förmögenhet 2 000 000.

Inkomst (4 %)................................ 80 000

Kommunalskatt....................... 7 895

Statlig inkomstskatt................... 30 992

Förmögenhetsskatt..................... 33 680 72 567 72 567 43 935

Underskott — 7 433

Förmögenhet 3 000 000.

Inkomst (21/i %).............................. 75 000

Kommunalskatt....................... 7 395

Statlig inkomstskatt................... 28 270

Förmögenhetsskatt..................... 51 680 87 345 87 345 40 314

Underskott — 12 345

Förmögenhet 3 000 000.

Inkomst (3 %)................................ 90 000

Kommunalskatt....................... 8 895

Statlig inkomstskatt................... 36 438

Förmögenhetsskatt..................... 51 680 97 013 97 013 51 337

Underskott — 7 013

Förmögenhet 3 000 000.

Inkomst (4 %)................................ 120 000

Kommunalskatt....................... 11 895

Statlig inkomstskatt................... 53 053

Förmögenhetsskatt..................... 51 680 116 628 116 628 74 790

Kvarstående 3 372

Blandade inkomster.

Förmögenhet 100 000.

Inkomst (av kapital 3 000 kr., av arbete 22 000 kr.) 25 000

Kommunalskatt....................... 2 395

Statlig inkomstskatt................... 4 979

Förmögenhetsskatt..................... 480 7 854 7 854 8 716

Kvarstående 17 146

Förmögenhet 100 000.

Inkomst (av kapital 3 000 kr., av arbete 7 000 kr.) 10 000

Kommunalskatt....................... 895

Statlig inkomstskatt................... 889

Förmögenhetsskatt..................... 480 2 264 2 264 2 551

Kvarstående 7 736

Förmögenhet 300 000.

Inkomst (av kapital 9 000 kr., av arbete 41 000 kr.) 50 000

Kommunalskatt....................... 4 895

Statlig inkomstskatt................... 15 642

Förmögenhetsskatt..................... 3 080 23 617 23 617 22 736

Kvarstående 26 383

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

395

Förmögenhet 300 000.

Inkomst (av kapital 9 000 kr., av arbete 16 000 kr.)

Kommunalskatt....................... 2 395

Statlig inkomstskatt................... 4 979

Förmögenhetsskatt..................... 3 080

Kvarstående

Förmögenhet 300 000.

Inkomst (av kapital 9 000 kr., av arbete 1 000 kr.)

Kommunalskatt....................... 895

Statlig inkomstskatt................... 889

Förmögenhetsskatt..................... 3 080

Kvarstående

Förmögenhet 500 000.

Inkomst (av kapital 15 000 kr., av arbete 35 000 kr.)

Kommunalskatt....................... 4 895

Statlig inkomstskatt................... 15 642

Förmögenhetsskatt................. 6 680

Kvarstående

Förmögenhet 500 000.

Inkomst (av kapital 15 000 kr., av arbete 15 000 kr.)

Kommunalskatt....................... 2 895

Statlig inkomstskatt................... 6 941

Förmögenhetsskatt..................... 6 680

Kvarstående

Förmögenhet 1 000 000.

Inkomst (av kapital 30 000 kr., av arbete 20 000 kr.)

Kommunalskatt....................... 4 895

Statlig inkomstskatt................... 15 642

Förmögenhetsskatt..................... 15 680

Förmögenhet 1 000 000.

Inkomst (av kapital 30 000 kr., av arbete 70 000 kr.)

Kommunalskatt....................... 9 895

Statlig inkomstskatt................... 41 883

Förmögenhetsskatt................. 15 680

Kvarstående

25 000

10 454

14 546

10 000

4 864

5 136

50 000

27 217

22 783

30 000

16 516

13 484

50 000

36 217

13 783

100 000

67 458

32 542

Förmögenhet 3 000 000.

Inkomst (av kapital 50 000 kr., av arbete 0)..... 50 000

Kommunalskatt....................... 4 895

Statlig inkomstskatt................... 15 642

Förmögenhetsskatt................. 51 680 72 217

Underskott — 22 217

Förmögenhet 3 000 000.

Inkomst (av kapital 90 000 kr., av arbete 10 000 kr.) 100 000

Kommunalskatt....................... 9 895

Statlig inkomstskatt................... 41 883

Förmögenhetsskatt................. 51 680 103 458

Underskott — 3 458

Skattebelastning

Sverige England

Kr. Kr.

10 454 8 795

4 864 2 888

27 217 22 736

16 516 11 200

36 217 22 736

67 458 58 110

72 217 23 714

103 458 58 527

opaginerad Kontrollera mot PDF

396

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Förmögenhet 3 000 000.

Inkomst (av kapital 90 000 kr., av arbete 110 000 kr.)

Kommunalskatt....................... 19 895

Statlig inkomstskatt................... 100 573

Förmögenhetsskatt..................... 51 680

Kvarstående

Förmögenhet 3 000 000.

Inkomst (av kapital 90 000 kr., av arbete 210 000 kr.)

Kommunalskatt....................... 29 895

Statlig inkomstskatt................... 162 657

Förmögenhetsskatt..................... 51 680

Kvarstående

200 000

172 148

27 852

300 000

244 232

55 768

Förmögenhet 5 000 000.

Inkomst (av kapital 100 000 kr. av arbete 0)..... 100 000

Kommunalskatt....................... 9 895

Statlig inkomstskatt................... 41 883

Förmögenhetsskatt..................... 87 680 139 458

Underskott — 39 458

Förmögenhet 5 000 000.

Inkomst (av kapital 150 000 kr., av

arbete 50 000 kr.)

200

000

Kommunalskatt...............

........ 19 895

Statlig inkomstskatt...........

........ 100 573

Förmögenhetsskatt.............

........ 87 680

208

148

Underskott —

- 8

148

Förmögenhet 5 000 000.

Inkomst (av kapital 150 000 kr., av

arbete 150 000 kr.)

300

000

Kommunalskatt...............

........ 29 895

Statlig inkomstskatt...........

........ 162 657

Förmögenhetsskatt.............

........ 87 680

280

232

Kvarstående

19

768

Förmögenhet 5 000 000.

Inkomst (av kapital 150 000 kr., av

arbete 350 000 kr.)

500

000

Kommunalskatt...............

........ 49 895

Statlig inkomstskatt...........

........ 288 657

Förmögenhetsskatt.............

........ 87 680

426

232

Kvarstående

73

768

Förmögenhet 10 000 000.

Inkomst (av kapital 200 000 kr.,

av arbete 0)....

200

000

Kommunalskatt...............

........ 19 895

Statlig inkomstskatt...........

........ 100 573

Förmögenhetsskatt.............

........ 177 680

298

148

Underskott —

- 98

148

Förmögenhet 10 000 000.

Inkomst (av kapital 300 000 kr.,

av arbete 0)....

300

000

Kommunalskatt...............

........ 29 895

Statlig inkomstskatt...........

........ 162 657

Förmögenhetsskatt.............

........ 177 680

370

232

Skattebelastning i

Sverige England

Kr. Kr.

172 148 143 861

244 232 238 675

139 458 59 089

208 148 143 861

280 232 238 675

426 232 433 676

298 148 144 841

370 232 239 653

Underskott — 70 232

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

397

Skattebelastning i

Sverige England

Kr. Kr.

Förmögenhet 10 000 000.

Inkomst (av kapital 300 000 kr., av arbete 200 000 kr.) 500 000

Kommunalskatt....................... 49 895

Statlig inkomstskatt................... 288 657

Förmögenhetsskatt..................... 177 680 516 232 516 232 433 676

Underskott — 16 232

Förmögenhet 10 000 000.

Inkomst (av kapital 300 000 kr., av arbete 700 000 kr.) 1 000 000

Kommunalskatt....................... 99 895

Statlig inkomstskatt................... 603 657

Förmögenhetsskatt..................... 177 680 881 232 881 232 921 180

Kvarstående 118 768

Vid beräkningen av skatten å de blandade inkomsterna har antagits, att förmögenheten

avkastat 3 %, utom för det fall att inkomsten understigit denna

procentsats då den i sin helhet antagits utgöra inkomst av förmögenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 5.

Kvarlåtenskaps- och arvsskatt i Sverige och USA (staten New York).

$ 3-50.

CO

o

00

s

verige

U S

A

Kvar-

låtenskap

Skyldskap

Kvarlåten-

skapsskatt

Arvs-

skatt

Summa

Kvar-

låtenskap

Federal

tax

N. Y. tax

Summa

tax

25 000

5 barn

0

350

350

7142-86

2 >

580

580

_

_

2 syskon

1620

1620

_

1 oskyld

5 390

5 390

—

71

71

40 000

5 barn

750

720

1470

11 428-57

_

2 .

1148

1898

—

14

14

2 syskon

3 040

3 790

_

14

14

1 oskyld

9 650

10 400

—

114

114

100 000

5 barn

7 250

2 650

9 900

28 571-42

_

35

35

2 >

4 262

11512

_

185

185

2 syskon

10 788

18 038

—

185

185

1 oskyld

28 335

35 585

—

285

285

300 000

5 barn

52 250

11775

64 025

85 714-26

2 400

607

3 007

2 »

19 792

72 042

2 400

757

3157

2 syskon

4 5 944

96 194

2 400

757

3 157

1 oskyid

82 585

134 835

2 400

857

3 257

500 000

5 barn

112 250

23 950

136 200

142 857-10

15 557

1178

16 735

2 >

38 344

150 594

15 557

1328

16 885

2 syskon

77 544

209 794

15 557

1328

16 885

1 oskyld

131 585

243 835

15 557

1428

16 985

1000 000

5 barn

287 250

60 700

347 950

285 714-20

55157

4 621

59 778

2 >

92 348

379 598

55157

4 771

59 928

2 syskon

155 544

442 794

55157

4 771

59 928

1 oskyld

245 335

532 585

55 157

4 871

60 028

3 000 000

5 barn

1 137 250

245 450

1382 700

857 142-60

225100

32 779

257 879

2 >

320 600

1 457 850

225100

32 929

258 029

2 syskon

431 544

1 568 794

225 100

32 929

258 029

1 oskyld

647 835

1785085

225 100

33 029

258 129

10 000 000

5 barn

4 537 250

962 700

5 499 950

2 857 142-00

986 256

212 536

1 198 792

2 »

1 040 600

5 577 850

986 256

212 686

1 198 942

2 syskon

1 295 544

5 832 794

986 256

212 686

1 198 942

1 oskyld

1 907 83j

6 445 085

986256

212 786

1 199 042 1

Jämförelse

Sverige

Kr.

USA

Kr.

Skatt i % av

kvarlåtenskap

Sverige USA

350

580

1620

5 390

1470

1898

3 790

10 400

9 900

11 512

18 0 i8

35 585

64 025

72 042

96 194

134 835

136 200

150; 94

209 794

243 835

347 950

379 598

442 794

532 585

1 382 700

1 457 850

1 568 794

1785(85

5 499 950

5 577 850

5 832 794

6 445 085

248

49

49

399

122

647

647

997

10 525

11050

11050

11400

58 573

59 098

59 098

59 448

209 223

209 748

209 748

210 098

902 577

903 102

9Q3 102

903 452

4 195 772

4 1D6 237

4196 297

4 196 647

1-4

L-4

6-5

21-6

3-7

47

9-4

26-0

10-0

11-6

18-0

35-6

21-3

24-0

32-i

44-9

27-2

30-1

42-0

48''8

34-8

38-0

44-3

53-3

46-1

48-6

52-3

59-B

55-0

55-8

58-3

645

1-0

Öl

0-1

10

Öl

0-6

0-6

10

3-6

3-7

3-7

3-8

11-7

11-8

11-8

11-9

20- 9

21- 0

21.0

21-0

30-1

30-1

30-1

30-1

42-0

42-0

42-0

42-0

Kuncil. Maj:ts proposition nr 212.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

399

Bilaga 6.

Summa arvs- och kvarlåtenskapsskatter för

(hustru och) två barn.

Sverige1

Kr.

USA (New York)

Kvarlåtenskap

Alternativ l1 2

Kr.

Alternativ 23

Kr.

25 000

384

0

0

50 000

1160

0

0

100 000

5 720

0

0

500 000

110 060

8197

58 398

1000 000

301188

117 495

209 048

3 000 000

1 275 700

744 597

902 402

5 000 000

2 272 580

1 436 197

1 710 300

10 000 000

5 207 660

3 420599

4 195 600

1 Arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt enligt beredningens förslag

efter båda makarnas död. Halva boet antages utgöra efterlevande

makes giftorättsandel.

2 Skatten efter båda makarnas död uträknad under förutsättning,

att makarna äga hälften av boet vardera.

3 Skatten uträknad under förutsättning att hela boet ägts av

den ene maken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

400

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

Bihang 3.

PM

angående avkastningen av preliminärskatt å inkomst och förmögenhet

m. m. under budgetåret 1947/48 vid genomförandet

av skatteförslaget.

Till en början beräknas de förändringar i skatteavkastningen, som föranledas

av ett antagande av majoritetsförslaget under förutsättning att detta

skulle tillämpas under helt budgetår. Beräkningarna gå tillbaka till 1945 års

taxering, som i huvudsak lagts till grund för kommittéförslaget.

Inkomstskatten för fysiska personer beräknades vid 1945 års taxering ge

868 miljoner kronor. Till detta har kommittén lagt det belopp på 110 miljoner

kronor, som beräknas bortfalla genom barnavdragen. Från det sålunda

framkomna beloppet, 978 miljoner kronor, har kommittén räknat med en

skattelindring på 260 miljoner kronor och sålunda lagt grundbeloppsnivån

för det nya skattesystemet vid (978—260 =) 718 miljoner kronor. I betänkandet

förutsättes att skatten till en början skall uttagas med 110 procent

av grundbeloppet eller med ungefär 789 miljoner kronor. Samtidigt med

barnavdragens avskaffande förutsättes att på budgetens utgiftssida tillkomma

barnbidrag. Om man endast ser till inkomstsidan, framträder alltså en

skatteminskning uti inkomstskatten för fysiska personer från 868 miljoner

kronor till 789 miljoner kronor eller med 79 miljoner kronor. Detta motsvarar

ungefär 9 procent av avkastningen av inkomstskatten enligt gällande

system.

Förmögenhetsskatten, såväl den fristående förmögenhetsskatten som den i

kombination med inkomsten uttagna förmögenhetsskatten, ger enligt gällande

system 81 miljoner kronor. Enligt majoritetsförslaget kan den fristående

förmögenhetsskatten beräknas till 115 miljoner kronor. Ökningen i förmögenhetsskatten

utgör sålunda 34 miljoner kronor. Detta motsvarar en ökning

av 42 procent av gällande förmögenhetsskatt.

Bolagsskatten (skatt på aktiebolag m. fl. enligt B-längden) utgör enligt

gällande grunder 330 miljoner kronor och enligt majoritetsförslaget 413

miljoner kronor. Ökningen på denna punkt är sålunda 83 miljoner kronor

eller ungefär 25 procent av avkastningen enligt gällande system.

Om man sammanställer avkastningen av nu nämnda skatter vid 1945^ års

taxering såväl enligt gällande system som enligt majoritetsförslaget, erhålles

följande resultat (miljoner kronor):

Gällande system Majoritetsförslaget

Inkomst-

'' Förmögen-

Inkomst-

Förmögen-

skatt

hetsskatt

skatt

hetsskatt

874

81

796

115

330

413

1 204

81

1 209

115

Fysiska personer m. fl..

Svenska aktiebolag m. fl

1285

1324

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212

401

Beräkningen av skatteuppbörden under budgetåret 1947/48 bygger på beräkningar

av skatteuppbörden under vartdera av kalenderåren 1947 och

1948, varefter det belopp som faller på uppbörden under budgetåret 1947/48

beräknas med hänsyn till tidpunkterna för uppbördsterminema.

Skatteförslagets bestämmelser ha förutsatts träda i kraft den 1 januari

1948, vadan förändringarna i skatteavkaslningen inverka endast på V3 av

den uppbörd, som kan beräknas för kalenderåret 1948. Den uppbörd som

hänför sig till kalenderåret 1947 röner däremot icke inverkan av skatteförslaget.

För kalenderåret 1947 har vid riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för

budgetåret 1947/48 räknats med ett totalt skattebelopp av 1 699 miljoner kronor,

och för kalenderåret 1948 har i berörda sammanhang beräknats en sammanlagd

skatt av 1 847 miljoner kronor.

Under budgetåret 1947/48 komma under fyra uppbördsstämmor att uppbäras

belopp, som svara mot den skatt som beräknats för året 1947, och under

två stämmor skatt som beräknats för året 1948. 2/3 av uppbörden under

1947 och x/3 av uppbörden under 1948 utgör sammanlagt 1 748 miljoner

kronor (se riksräkenskapsverkets inkomstberäkning, sid. 29).

Det belopp på 1 847 miljoner kronor, som beräknats i skatt för året 1948,

har antagits sammansatt sålunda att på fysiska personer m. fl. falla 1 373

miljoner kronor och på aktiebolag m. fl. 474 miljoner kronor. Skattebeloppet

för fysiska personer bör vidare uppdelas på inkomstskatt och förmögenhetsskatt.

Av bilaga 1 till riksräkenskapsverkets utlåtande över skatteförslaget

framgår att den löpande förmögenhetsskatten vid 1948 års taxering beräknats

till 113 miljoner kronor, vilket avser utgången av år 1947. Nu beräknas,

att förmögenhetsskatten till utgången av år 1948 skall öka med

ungefär 5 procent eller till 118 miljoner kronor. Skatterna för kalenderåret

1948 iiro alltså sammansatta sålunda (miljoner kronor):

Inkomst- Förmögenhetsskatt

skatt

Fysiska personer m. fl............. 1 255 118

Svenska aktiebolag m. fl........... 474 ____ _

1 729 118

1847

I det föregående har angivits, att skatteförslagets bestämmelser om lindring

av inkomstskatten för fysiska personer medförde en minskning av denna

skatt vid 1945 års taxering på ungefär 9 procent (8,9 procent); tillämpas

detta procenttal på den inkomstskatt för fysiska personer, som beräknats för

året 1948, erhålles en skatteminskning på 112 miljoner kronor. Skatteökningen

uti förmögenhetsskatten utgjorde vid 1945 års taxering 42 procent

av förmögenhetsskatten enligt gällande system. Med tillämpning av detta

procenttal på den förmögenhetsskatt, som framräknats för året 1948 till 118

miljoner kronor, erhålles för detta år en skatteökning i förmögenhetsskatten

på 50 miljoner kronor. Ökningen i bolagsskatten på 25 procent av 474 miljoner

kronor, som beräknats för år 1948, ger 119 miljoner kronor. Den totala

förändringen genom skatteförslagets antagande under förutsättning att beräkningen

gäller hela kalenderåret 1948 är alltså (— 112 + 50 + 119 =)

+ 57 miljoner kronor. Den totala skatten för år 1948 skulle alltså uppgå

till 1 904 miljoner kronor och fördela sig på följande sätt (miljoner kronor):

26

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 212.

opaginerad Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Fysiska personer m. fl. .

Svenska aktiebolag m. fl,

Inkomst- Förmögenhetsskatt

skatt

1 143 168

593

1 736 168

1 904

Uppbörden under budgetåret 1947/48 sammansättes av 2/s av det belopp,

som beräknats för kalenderåret 1947 (1 699 miljoner kronor), och l/8 av

det belopp, som beräknats för kalenderåret 1948 (1 904 miljoner kronor)

Uppbörden under budgetåret 1947/48 blir sålunda 1 768 miljoner kronor i

stället för det belopp på 1 748 miljoner kronor, som ingår i riksräkenskapsverkets

inkomstberäkning, s. 29.

Om motsvarande beräkning göres under förutsättning att inkomstskatten

uttages allenast vid grundbeloppsnivån, bortfalla ungefär 70 miljoner kronor

ytterligare uti inkomstskatt, beräknad på 1945 års taxering. Man erhåller

då följande uppställningar av skattesystemet, avseende nämnda års taxering

(miljoner kronor):

Fysiska personer m. fl..

Svenska aktiebolag m. fl,

Majoritetsförslaget

Gällande system (vid grundbeloppsnivå)

Inkomst-

Förmögen-

Inkomst-

Förmögen-

skatt

hetsskatt

skatt

hetsskatt

874

81

724

115

330

413

1 204

81

1 137

115

1 285 l 252

Minskningen i inkomstskatt för fysiska personer på 150 miljoner kronor

representerar 17,2 procent av inkomstskatten enligt gällande system. Förändringarna

i förmögenhetsskatt och i bolagsskatten äro desamma som beräknats

i det föregående.

Skatten för året 1948 förändrar sig med användning av de för året 1945

uträknade förändringstalen på följande sätt.

Inkomstskatten för fysiska personer, som beräknats till 1 255 miljoner

kronor för år 1948, minskar mer 17,2 procent därav eller 216 miljoner kronor

till 1 039 kronor. Förmögenhetsskatten för fysiska personer ökar med

50 miljoner kronor till 168 miljoner kronor och bolagsskatten med 119 miljoner

kronor till 593 miljoner kronor. Sistnämnda båda skatter överensstämma

med den i det föregående gjorda beräkningen. Skatteavkastningen

for ar 1948 beräknas i enlighet härmed sålunda (miljoner kronor):

Inkomst- Förmögenhetsskatt

skatt

Fysiska personer m. fl............. 1039 168

Svenska aktiebolag m. fl........... 593

1 632 168

1800

Skätteminåmiigm är sålunda netto 47 miljoner kronor (—216 + 50 +

119), men allenast Vs av denna skatteminskning gör sig gällande under den

uppbörd som faller pa budgetåret 1947/48. Denna uppbörd blir nämligen V3

av 1 699 miljoner kronor + Vs av 1 800 miljoner kronor= 1 733 miljoner

s. 403 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

403

kronor i stället för den siffra, 1 748 miljoner kronor, som beräknats i riksräkenskapsverkets

inkomstberäkning, s. 29.

Resultatet av förestående alternativa beräkningar blir sålunda, att den i

riksräkenskapsverkets inkomstberäkning angivna siffran för inkomst- och

förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet kan ökas

med 20 respektive minskas med 15 miljoner kronor under förutsättning att

skatteförslaget genomföres med giltighet från och med den 1 januari 1948

och under de alternativa antagandena att inkomstskatten för fysiska personer

uttages med 110 respektive 100 procent av grundbeloppet.

Stockholm i riksräkenskapsverket den 7 mars 1947.

Gunnar W. Sjögren.

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Bihang 4.

PM

med förslag till provisoriska bestämmelser angående särskilt avdrag

vid taxeringen av förvärvsarbetande hustru, avgiven

av sambeskattningssakkunniga.

De sakkunnigas arbete har icke fortskridit så långt, att ett förslag till slutlig

lösning av spörsmålet om äkta makars beskattning ännu kan framläggas.

För att kunna överblicka verkningarna av de projekt, de sakkunniga lia för

avsikt att pröva, erfordras statistiska undersökningar. En förutsättning för

att dessa undersökningar skola giva tillförlitliga resultat torde vara, att vissa

grundläggande faktorer, beträffande vilka statsskatteberedningen föreslagit

vittgående ändringar, äro givna utgångspunkter. Det har därför för de sakkunniga

framstått såsom nödvändigt att avvakta resultaten av de föreslagna

ändringarna, innan omfattande och kostsamma beräkningar igångsättas. En

provisorisk lösning innefattar sålunda intet slutligt ståndpunkttagande från de

sakkunnigas sida.

När det gäller att föreslå provisoriska bestämmelser i syfte att åstadkomma

lättnader i beskattningen för förvärvsarbetande gift kvinna torde emellertid,

enligt de sakkunnigas uppfattning, en utvidgning till den statliga beskattningen

av det vid den kommunala beskattningen förefintliga särskilda

avdraget för förvärvsarbetande gift kvinna (det'' s. k. 200 kronorsavdraget)

vara den enda framkomliga vägen. Ett annorlunda utformat provisorium

kunde föregripa och måhända äventyra utredningens slutliga resultat.

Därest statsskatteberedningens nu föreliggande förslag beträffande familjebeskattningen

genomföres, komma sambeskattningens skatteskärpande verkningar

att bliva mera enhetliga men också mera utpräglade. Om ortsavdraget

för ensamstående bestämmes till 2U av motsvarande avdrag för äkta

makar, synes för samtliga fall av sambeskattning inträda en ökning av skatten

— bortsett från den skärpning på grund av progressionen, som sambeskattningen

alltid medför. I förhållande till vad som hittills gällt komma salunda

de av statsskatteberedningen föreslagna reglerna att medföra en ökning

av skattebelastningen efter äktenskaps ingående, i vart fall i de lägre inkomstklasserna.

I andra sammanhang verkställda undersökningar ha givit vid handen,

att en mycket stor del av de fall, där båda makarna ha inkomster, förefinnas

just inom de lägre inkomstklasserna. Skärpningen framstår också såsom

mest betungande i sådana fall av sambeskattning, där båda makarnas

inkomster härröra av förvärvsarbete. I den allmänna diskussionen har även

rättvisesynpunkter åberopats såsom skäl för en ändring redan av hittills gällande

regler om sambeskattning, enligt vilka icke någon försämring i fråga

om ortsavdragsbeloppen inträder genom äktenskaps ingående.

De sakkunniga, som ha för avsikt att före sitt slutgiltiga ståndpunkttagande

till frågan om sambeskattningens upphävande eller bibehållande pröva

flera vägar till lösning av detta spörsmål, hysa den allmänna uppfattningen,

att, därest sambeskattningen bibehålies, förvärvsarbetande gift kvinna bör

erhålla en mera gynnad ställning än för närvarande, särskilt om minderåriga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition nr 212.

405

barn finnas. Även andra skäl tala för en lindring av sambeskattningens verkningar

i sådana fall, där hustruns inkomst härrör av förvärvsarbete. På arbetsmarknaden

råder för närvarande stor brist på kvinnlig arbetskraft och

undersökningar pågå rörande vilka åtgärder — utöver redan vidtagna — som

från statsmakternas sida böra företagas för att åstadkomma ett större utbud

av kvinnlig arbetskraft. Det synes vara ett nationalekonomiskt intresse, att

den yrkesutbildning och den yrkesskicklighet, som ett stort antal tidigare

yrkesutövande gifta kvinnor äga, icke undandrages produktionen. Det minskade

utbudet av arbetskraft från de gifta kvinnornas sida, torde huvudsakligen

ha sin grund i rådande högkonjunktur och med denna stigande äktenskapsfrekvens

och nativitet samt minskat faktiskt tillskott till den produktiva

befolkningen. De samhällsåtgärder, som kunna antagas befrämja det

i nuvarande läge så önskvärda intresset för förvärvsarbete hos gifta kvinnor,

torde företrädesvis tillhöra socialpolitikens område. Emellertid skulle också

ett gynnande i beskattningshänseende av den gifta förvärvsarbetande kvinnan

otvivelaktigt utöva inflytande i önskvärd riktning.

I fråga om det vid kommunalbeskattningen redan gällande särskilda avdraget

för gift kvinna vilja de sakkunniga anföra följande:

Jämlikt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen må gift kvinna, som levt tillsammans

med sin man och under större delen av beskattningsåret varit här

i riket bosatt och som under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete,

om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med 200 kronor. Detta avdrag tillkom genom beslut vid 1919

års riksdag och var ursprungligen utformat såsom ett avdrag å högst 400

kronor, motsvarande den kostnad för nödigt biträde i hemmet, som eu gift

kvinna, vilken vore av förvärvsverksamhet i avsevärd grad förhindrad att

ägna sig åt hemmets skötsel, ägde alt avdraga från sin inkomst av dylik

verksamhet. Redan år 1920 ändrades detta såtillvida, att av avdraget 200 kronor

skulle åtnjutas från hustruns arbetsinkomst oberoende av kostnaden för

biträde i hemmet. Genom beslut av 1928 års riksdag avskaffades 200 kronorsavdraget

från hustruns arbetsinkomst för kostnad för biträde i hemmet.

Därefter kvarstående avdrag å 200 kronor äger alltjämt bestånd vid kommunala

beskattningen men upphävdes för statsbeskattningens vidkommande

genom 1938 års skattereform efter förslag av 1936 års skattekommitté. Avdraget

hade tillkommit såsom kompensation för de kostnader för nödigt biträde

i hemmet, som i normala fall förutsattes uppkomma, då gift kvinna på

grund av förvärvsarbete hindrades att ägna sig åt hemmets skötsel. Dessutom

motiverades emellertid avdraget därmed att eu hustru med eget förvärvsarbete

genom detta särskilda avdrag i förening med familjeavdraget

skulle få ungefär samma avdrag som om hon varit ogift. Sedan genom 1938

års skattereform familjeavdraget för hustru vid statsbeskattningen bestämts

till ungefär samma belopp som grundavdraget för ensamstående, kunde sistnämnda

grund för ifrågavarande avdrag för den statliga beskattningens del

icke vidare åberopas. Kommunalskatteberedningen har som bekant föreslagit

avskaffande av avdraget jämväl för kommunalbeskattningens vidkommande.

De sakkunniga vilja för sin del vitsorda riktigheten av åtskilliga mot avdraget

och dess utformning riktade anmärkningar. Då avdraget utgår utan

behovsprövning, har det måst bestämmas till (“It tämligen lågt belopp. Det

är därför i regel alltför obetydligt för att utgöra någon tillfredsställande

kompensation för kostnader för hemhjälp i fall, där sådan kostnad varit

ofrånkomlig, medan det å andra sidan lår utnyttjas även av hustrur, vilkas

förvärvsarbete icke alls eller endast i ringa mån inkräktar på arbetet i hem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

406

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

met. Vidare borde avdraget rättvisligen proportioneras efter den tid, hustruns

förvärvsarbete under beskattningsåret varat, varjämte såsom ytterligare förutsättning

borde finnas föreskrivet, att avdraget endast finge åtnjutas från

inkomst, förvärvad under tid, då hustrun i äktenskap sammanlevt med mannen.

Det är vidare en uppenbar brist att avdraget icke får tillämpas inom

sådana yrkeskategorier, där hustruns arbetsinsats i mannens förvärvskälla

— främst jordbruk och mindre rörelser — direkt påverkar den för driften

redovisade nettointäkten, men där hustrun icke skall åsättas taxering, då

värdet av hustruns arbete jämlikt stadgandet i 20 § kommunalskattelagen

icke får avdragas såsom omkostnad. Ett upphävande av sistnämnda föreskrift

synes visserligen i och för sig icke ägnat att medföra alltför vådliga

konsekvenser, men värdesättningen av hustruns arbetsinsats i här avsedda

fall erbjuder stora vanskligheter och sammanhänger nära med det svårlösta

spörsmålet om värderingen av hustruns arbete över huvud i hemmet.

Slutligen kan avdraget föranleda försök till överflyttande å hustrun av mannens

inkomst av rörelse eller arbete. Ett fast avdrag får vidare olika verkningar

i olika inkomstlägen. Ur synpunkten av skattens anpassning efter förmåga

synes på grund av här angivna erinringar avdraget i dess nuvarande

utformning stundom medföra föga tillfredsställande konsekvenser. Såsom

ovan anförts ha de sakkunniga, trots de invändningar, som kunna resas mot

berörda avdrag, funnit övervägande skäl tala för ett beträdande av avdragslinjen

vid utformandet av förslag till provisoriska bestämmelser. Avdraget

skulle sålunda beträffande två förvärvsarbetande äkta makar motverka den

av sambeskattningen följande skatteskärpning, som orsakas därav, att ortsavdraget

för ensamstående föreslagits till 2/3 av ortsavdraget för äkta makar.

Dessutom anse sig de sakkunniga i enlighet med vad ovan anförts på

goda grunder kunna antaga, att ett icke alltför knappt tillmätt avdrag skulle

stimulera de gifta kvinnornas intresse för förvärvsarbete. Alldeles oavsett den

reducering av skatten, som ett dylikt avdrag i de enskilda fallen kan komma

att medföra, torde själva tillskapandet av generösare avdragsregler för

förvärvsarbetande hustrur utgöra en psykologiskt verkande faktor, vilken

kan bidraga till upphävandet av den irritation, som kunnat förmärkas å arbetsmarknaden.

När det gäller att bestämma avdragets tekniska utformning måste en sammanjämkning

ske av de olika intressen, som påkalla hänsynstagande. Ur arbetsmarknadspolitiska

såväl som ur befolkningspolitiska och alldeles särskilt

ur familjesociala synpunkter vore en differentiering av avdraget efter en eller

flera linjer önskvärd. Avdragets funktion att motverka sambeskattningens

mindre önskvärda verkningar samt dess karaktär av provisorium tala å andra

sidan för ett enhetligt fixerat avdragsbelopp. De sakkunniga ha ansett sig

böra föreslå, att avdraget utformas såsom det nu gällande 200 kronorsavdraget,

d. v. s. avdraget bör utgå såsom ett allmänt avdrag med visst bestämt

belopp.

Ett par fall, i vilka avdraget enligt nu gällande bestämmelser erhållit för

stor räckvidd, ha, i synnerhet vid det praktiska taxeringsarbetet, framstått

såsom oskäliga. Det är en vanlig företeelse att en kvinna under beskattningsårets

första månader har inkomst av förvärvsarbete men slutar sin anställning

i samband med äktenskaps ingående. Därest äktenskapet ingås före den

1 juli, skall den skattskyldiga vid taxeringen för beskattningsåret behandlas

enligt de för gift skattskyldig gällande reglerna och äger på grund härav rätt

att tillgodonjuta det särskilda avdraget för gift kvinna, även om intet förvärvsarbete

utförts efter äktenskapets ingående. Vidare åsyftas det förhållandet,

att avdraget får åtnjutas med samma belopp — så snart inkomsten ifråga

s. 407 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 212.

407

uppgår till avdragsbeloppet — oavsett omfattningen av den tid, hustrun på

grund av förvärvsarbete hindrats i hemmets skötsel. Dessa verkningar, som

icke kunna vara betingade av bestämmelsens syftemål, komma att framstå

med ökad skärpa vid den förhöjning av avdraget, som nu synes böra ske.

De sakkunniga föreslå därför att avdraget får åtnjutas med V12 av maximibeloppet

lör varje kalendermånad, under vilken hustru, medan hon i äktenskap

sammanlevt med mannen, drivit rörelse eller utfört förvärvsarbete. Mot

en sådan utformning kan visserligen invändas, att avdrag kommer att medgivas

från inkomst under kalendermånad, då förvärvsarbete utförts under

endast kort tid. Jämtört med hittills gällande regler måste emellertid den

föreslagna proportioneringen innebära avsevärda fördelar. Den invändningen

att kvinna, som ingått äktenskap under förra delen av beskattningsåret, får

vidkännas den skärpning i beskattningen, som sambeskattningen medför, jämväl

för inkomst, som under beskattningsåret intjänats före äktenskapets ingående,

drabbar icke i första hand nu föreslagna inskränkningar i avdragsrätten

utan gällande bestämmelse i 65 § kommunalskattelagen, att det förhållande,

som varit rådande under större delen av beskattningsåret, skall

vara bestämmande vid taxeringen.

De sakkunniga inse emellertid, att även ett sålunda utformat avdrag alltjämt

kommer att vara behäftat med påtagliga brister. Sålunda bliva de

hustrur missgynnade, vilka utföra förvärvsarbete utan att åsättas särskild

taxering, d. v. s. sådana fall av jordbruk och rörelse, där sambeskattning i

teknisk mening icke sker, ehuru i realiteten motsvarande verkningar inträda.

Denna fråga komma de sakkunniga att upptaga till prövning under det fortsatta

arbetet. Bestämmelsens schablonmässiga utformning torde få motiveras

av dess provisoriska karaktär.

Sistnämnda egenskap hos den föreslagna regeln får avgörande inflytande

även vid avvägningen av det avdragsbelopp, som föreslås. Av skäl, som ovan

anförts, ha de sakkunniga icke påbörjat några statistiska undersökningar.

Beräkningarna av antalet skattskyldiga förvärvsarbetande hustrur försvåras

för övrigt av det ej sällan förekommande bruket att mannen i sin deklaration

redovisar jämväl hustruns arbetsinkomst. Därest avdraget skall få önskad

effekt även ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt, får det icke tillmätas alltför

snävt. För att neutralisera sambeskattningens verkningar på grund av

förändringarna i ortsavdragsrelationen skulle ett avdrag å 700—1 000 kronor

erfordras. De sakkunniga anse sig emellertid icke kunna föreslå ett så högt

avdragsbelopp. Det synes icke lämpligt, att föreslå ett avdrag, som — låt

vara för en kort tid — måhända komme att innebära större förmåner i beskattningshänseende

för gift kvinna än de av de sakkunniga slutligt föreslagna

reglerna för äkta makars beskattning kunna medföra.

De sakkunniga ha stannat för att föreslå ett avdragsbelopp å 600 kronor

att utgå vid den statliga beskattningen. Statsskatteberedningen har i sitt betänkande

å s. 133 i tabell 12 angivit verkningarna av sambeskattningen för

vissa taxerade belopp i ortsgrupperna I och V dels enligt gällande bestämmelser

och dels enligt beredningens förslag. De sakkunniga ha kompletterat

denna uppställning med uppgifter å den skatteminskning, som det föreslagna

särskilda avdraget för gift kvinna skulle medföra vid ett avdragsbelopp

å 600 resp. 900 kronor, vilket sistnämnda belopp av de sakkunniga alternativt

övervägts. Ehuru schematiska giva dessa beräkningar dock eu viss

uppfattning om de verkningar, det föreslagna avdraget skulle medföra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Taxerad

inkomst

man hustru

Statlig skatt

vid sam- taxering

enl. stats- skattebered- ningens för- slag (uttag- ning 110 %)

Statlig skatt

vid sär- taxering

enl. stats- skattebered- ningens för- slag (uttag- ning 110 X)

Skatte- minsk- ning vid

särtaxe- ring av

makarna

Statlig skatt

vid sam- taxering,

därvid gift

kvinna med- givits sär- skilt avdrag

å 600 kronor

Skatte- minsk- ning

genom

600 kro- norsav- draget

Statlig skatt

vid sam- taxering,

därvid gift

kvinna

medgivits

särsk. av- drag å

900 kronor

Skatte- minsk- ning ge- nom 900

kronors- avdraget

Orlsgrupp I:

2 000 + 1 000

55

44

11

55

55

3 000 +

1500

231

168

63

158

73

122

109

4 000 +

2 000

440

365

75

349

91

310

130

5 000 +

2 500

693

598

95

587

106

534

159

6 000 +

3 OoO

968

875

93

851

117

798

170

8 000 +

4 000

1595

1483

112

1463

132

1397

198

10 000 +

5 000

2 387

2177

210

2 206

181

2 127

260

12 000 +

6 oOO

3 377

2 940

437

3165

212

3 060

317

14 000 +

7 000

4 543

3 773

770

4 305

238

4 186

357

16 000 +

8 000

5 797

4 715

1082

5 533

264

5 401

396

20 000 + 10 000

8 437

6 816

1 621

8173

264

8 041

396

24 000 +

12 000

11269

9130

2139

10 972

297

10 824

445

Orlsgrupp V:

2 000 + 1 000

3 000 +

1500

170

no

60

99

71

66

1(''4

4 000 +

2 000

363

264

99

283

80

244

119

5 000 +

2 500

605

495

no

501

104

455

150

6 000 +

3 000

869

759

no

763

106

710

159

8 0'' ''0 +

4 000

1485

1380

105

1353

132

1287

198

10000 +

5 000

2 233

2 090

143

2 074

159

1995

238

12 000 +

6 000

3 201

2 882

319

2 989

212

2 884

317

14 000 +

7 000

4 345

3 718

627

4107

238

3 988

357

16u00 +

8 000

5 577

4 669

908

5 313

264

5181

396

20 000 + 10 000

8 217

6 787

1430

7 953

264

7 821

396

24 000 + 12 0U0

11 022

9130

1892

10 725

297

10 576

446

Sammanställningen synes utvisa, att i de lägre inkomstklasserna medgivandet

vid samtaxering av ett särskilt avdrag å 600 kronor skulle leda till

lägre skattebelopp än en taxering av makarna såsom ensamstående skattskyldiga.

Ett sådant antagande får emellertid i vart fall icke givas generell

innebörd. Om ortsavdraget för äkta makar blir 700—1 000 kronor lägre än

summan av två ortsavdrag för ensamstående, kan uppenbarligen ett avdrag

å 600 kronor icke förslå att utjämna denna skillnad. (Här åsyftas givetvis de

lägsta inkomstklasserna, där reduceringen av ensamståendes ortsavdrag ännu

icke börjat eller fått några större verkningar.) På grund av höjningen av

ortsavdraget för ensamstående försvåras jämförelsen, i det om den ene av

makarna har inkomst, som icke överstiger ortsavdragsbeloppet, den maken

icke blir beskattad vid särtaxering utan ifrågavarande inkomst helt faller

bort. Vidare måste kraftigt betonas, att vid viss sammanlagd inkomst relationen

mellan makarnas inkomster utövar betydande inverkan på de skattebelopp,

som vid taxering av makarna såsom ensamstående skall erläggas för

inkomsten. Det bör därvid observeras, att i de i tablån använda exemplen

genomgående räknats med hälften så stor inkomst för hustrun som för mannen.

Även om det vid samtaxering ofta förhåller sig så att hustrun har den

lägre inkomsten, torde fall, där makarnas inkomster äro jämnstora, även

vara vanliga. Om i de nyss åsyftade exemplen den sammanlagda inkomsten

i stället fördelades med lika belopp å en var av makarna, skulle i de lägre inkomstklasserna

resultatet bliva följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

409

Kungl. Maj:ts proposition

nr 212.

0

rtsgrupp I

Skatt vid

särtax. Ink.

rel. 2: 1

D:0

Ink. rel.

1:1

Skatt vid

Sammanl.

ink.

Skatt vid

sambesk.

sambesk.

med 600 kr.

avdr.

4 500

231

168

142

158

6 000

440

365

336

349

7 500

693

598

562

587

Vid sådan relation (1: 1) mellan makarnas inkomster blir sålunda skatten

vid taxering av makarna såsom ensamstående lägre än vid samtaxering under

medgivande av 600 kronors avdrag.

Inkomstrelationen, som i de praktiskt förekommande fallen torde vara

synnerligen varierande, synes i så hög grad påverka utgången av jämförelser

av här avsett slag, att verkningarna i allmänhet icke kunna sägas konsekvent

följa några på förhand utstakade linjer. ^ ....

Den omständigheten att det föreslagna avdraget å 600 kronor i vissa tall

kommer att medföra för de skattskyldiga gynnsammare verkningar än en

särtaxering av makarna bör icke kunna åberopas som skäl mot avdraget,

helst som fråga är allenast om en provisorisk bestämmelse.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas här ovan skisserade förslag synes

beträffande författningstexten följande vara att iakttaga. I statsskatteberedningens

förslag till förordning om statlig inkomstskatt betecknas 4 §

lämpligen såsom 4 § mom. 1, medan ett andra moment införes av följande

lydelse:

»2 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst

av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hennes

inkomst därtill förslår, åtnjuta avdrag med högst 600 kronor. Avdraget

må åtnjutas med V12 av angivet maximibelopp för varje kalendermånad, under

vilken hustrun, medan hon i äktenskap sammanlevt med mannen, drivit

rörelse eller utfört förvärvsarbete.»

De skäl, som ovan upptagits till stöd för provisoriska bestämmelser angående

särskilt avdrag för förvärvsarbetande hustru vid den statliga beskattningen,

nämligen behovet av skyndsamma åtgärder, bl. a. av arbetsmarknadspolitiska

skäl, för åstadkommandet av en lindring av sambeskattningens

skatteskärpande verkningar göra sig i minst lika hög grad gällande

även på kommunalbeskattningens område. Kommunalskatten utgör, särskilt

för de mindre inkomsttagarna, en tung pålaga, och bland annat utformningen

av ortsavdragen medför en skärpning av skatten för makar i förhållande

till den sammanlagda skatten före äktenskapets ingående. Den lösning, som

låge närmast till hand, och som även av riksdagen ifrågasatts, vore givetvis

en höjning av familjeavdraget för hustru till samma höjd som grundavdraget.

De sakkunniga hava visserligen icke själva haft tillfälle att verkställa

några undersökningar rörande verkningarna av en sådan lagändring, men

av statsskatteberedningen åberopade beräkningar torde ha visat, att återverkningarna

på det kommunala skatteunderlaget äro sådana, att en dylik

lösning icke för närvarande kan rekommenderas. Det nuvarande allmänna

avdraget om 200 kronor för förvärvsarbetande hustru är — bortsett från de

anmärkningar, som i övrigt kunna riktas mot detsamma — uppenbarligen för

ringa för att det skulle kunna motsvara sitt syfte, men en höjning till samma

belopp, som föreslagits vid statsskattetaxeringen, kan antagas medföra delvis

samma konsekvenser i fråga om skatteunderlaget, som nyss anförts som hinder

för en höjning av familjeavdraget. Ett bibehållande av 200 kronorsav
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

draget i oförändrat skick, samtidigt som det av de sakkunniga föreslagna avdraget

å 600 kronor vid den statliga beskattningen infördes, skulle emellertid-

särskilt av taxeringstekniska skäl, vålla olägenheter. De sakkunniga vilja

därför ifrågasätta, om icke samtidigt borde övervägas en höjning av avdraget

för förvärvsarbetande gift kvinna till åtminstone 300 kronor vid den

kommunala beskattningen. Denna mycket måttfulla höjning, som likväl i

de lägre inkomstklasserna skulle innebära en viss skattelindring, torde icke

medföra några nämnvärda vådor för det kommunala skatteunderlaget, men

genom höjningen skulle den för statsbeskattningen föreslagna proportioneringen

av ifragavarande avdrag lättare kunna tillämpas även å kommunalsidan.

o Därest en sådan lösning, vilken för de sakkunniga av flera skäl framstår

såsom tilltalande, kunde genomföras, skulle, i stället för ovan föreslagna

ändringar i författningstexten, följande lagändringar erfordras:

A) I den av statsskatteberedningen föreslagna lagen om ändring i kommunalskattelagen

intages jämväl nedanstående ändringar dels av 46 § 3

mom. dels ock av anvisningarna till sistnämnda författningsrum.

»46 §.

3 mom. Har gift kvinna---- högst 300 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag---tidigare år.

Anvisningar

till 46 §.

3. Om en person---beskattningsåret. Avdraget må åtnjutas med x/12

av angivet maximibelopp för varje kalendermånad, under vilken hustrun^

medan hon i äktenskap sammanlevt med mannen, drivit rörelse eller utfört

förvärvsarbete.»

B) I statsskatteberedningens förslag till förordning om statlig inkomstskatt

betecknas 4 § såsom 4 § mom. 1, medan ett andra moment införes av

följande lydelse: »2 mom. Gift kvinna äger ock, där sådana förhållanden

äro för handen, som i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen angivas, till ett belopp

av högst 600 kronor tillgodonjuta avdrag, som där sägs.»

De föreslagna provisoriska bestämmelserna böra i fråga om ikraftträdandet

följa de regler, som föreslagits beträffande statsskatteberedningens förslag

till statsskatteförordning m. m., vilket innebär, att vid 1948 års taxering

äldre bestämmelser förutsättas skola gälla. Det vore visserligen önskvärt,

att den förmån, som de sakkunnigas här ovan återgivna förslag medför

för den förvärvsarbetande hustrun, tidigare finge träda i tillämpning, helst

som den ifrågasatta höjningen av 200 kronorsavdraget i många fall måste

vara ägnad att närma 1947 års preliminära skatt till den slutliga — de preliminära

uttagen hos sambeskattade makar, vilka ha att erlägga preliminär

A-skatt, torde f. n. oftast vara för små — men de sakkunniga ha dock ansett

sig böra avstå från ett förslag av sådan innebörd. Det framlagda förslaget

bygger nämligen, såvitt avser avdragets storlek, i så väsentlig grad på statsskatteberedningens

förslag om relationen mellan makars och ensamståendes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

411

ortsavdrag, att en anknytning även till gällande rätt knappast synes böra

ske. Vidare torde det enligt vad de sakkunniga erfarit icke vara ovanligt, att

endera av två sambeskattade makar, som ha att erlägga preliminär A-skatt,

begärt frivillig förhöjning till mötande av den skärpning, som sambeskattningen

medför. En retroaktiv tillämpning av det av de sakkunniga nu föreslagna

avdraget kan därför antagas medföra ett ökat antal restitutioner.

De ändringar i uppbördsförordningen, som må erfordras för att det av de

sakkunniga föreslagna avdraget skall kunna beaktas i skattetabellerna för

den preliminära skatten under år 1948, torde det icke ankomma på de sakkunniga

att närmare utforma. Emellertid bör i detta sammanhang framhållas,

att den differens mellan den preliminära och den slutliga skatten, som

för närvarande uppkommer, då båda makarna ha förvärvsarbete, givetvis

måste bliva mindre, om de sakkunnigas förslag angående särskilt avdrag för

förvärvsarbetande hustru genomföres.

Någon beräkning av det skattebortfall, som här ovan framlagda förslag

medföra, ha de sakkunniga givetvis icke kunnat prestera. Den korta tid, som

stått de sakkunniga till buds, har icke medgivit statistiska undersökningar.

Primärmaterial, som kan vara ägnat att läggas till grund för några tillförlitliga

beräkningar i sådant hänseende, torde för övrigt icke förefinnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Bihang 5.

PM

angående statistisk undersökning av antalet samtaxerade med ett

sammanlagt taxerat belopp överstigande 10 000 kronor.

Undersökningen grundar sig på uppgifter, hämtade ur taxeringskalendern

för 1945 års taxering, och har begränsats till att omfatta samtaxeringar, som

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt uppgingo till sammanlagt

minst 10 000 kronor. Uppgifterna ur taxeringskalendern ha grupperats

så, att särskilda uppgifter erhållits för Stockholms stad, för Stockholms

län, för varje stad utom de i Stockholms län och för länens landsbygd utom

Stockholms läns landsbygd.

Totala antalet taxerade med ett taxerat belopp överstigande 10 000 kronor

uppgick vid 1945 års taxering till 89 990 beskattningsenheter. Med en beskattningsenhet

har avsetts en inkomsttagare, varvid dock äkta makar som

samtaxerats har behandlats som en inkomsttagare, vars taxerade belopp utgör

summan av båda makarnas taxerade belopp. Av totala antalet beskattningsenheter

voro icke mindre än 25 027 samtaxeringar eller 28 procent av

totala antalet. En markant olikhet i frekvensen av samtaxeringar finnes mellan

landsbygd och stad. Sålunda utgjorde sam taxeringarna cirka 17 procent

av totala antalet taxeringar å länens landsbygd, under det att motsvarande

tal för städerna utgjorde 26, om Stockholms stad och län undantagas. I

Stockholms stad uppgingo samtaxeringarna till 36 procent och i Stockholms

län till 33 procent av totala antalet taxeringar. Skillnaden mellan olika läns

landsbygd är också betydlig. De lägsta siffrorna — 11 och 13 procent — erhöllos

i Kalmar och Malmöhus län, under det att Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län visade högre tal, respektive 22,6, 23,6 och 27,0

procent. Skillnaden i frekvenstal för samtaxeringarna mellan olika städer

var också stor. Större relativt antal samtaxeringar förekom bland annat i

Motala 38 procent, Karlskrona 35 procent, Östersund 32 procent, Skövde 30

procent, Lund 29 procent, Göteborg och Uppsala 28 procent, Trollhättan och

Västerås 27 procent. Flera av dessa städer äro typiska garnisons- eller industriorter.

Fördelningen av de samtaxerade på olika inkomstbelopp framgår av bifogade

tabell A, där de samtaxerade upptagits efter mannens och hustruns inkomst.

Så gott som samtliga (96,6 procent) samtaxerade hustrur ha ett taxerat

belopp understigande 15 000 kronor. Det taxerade beloppet överstiger för

en dryg fjärdedel av de samtaxerade hustrurna ej 1 000 kronor. Av männen

hade 83,2 procent ett taxerat belopp mellan 5 000 och 25 000 kronor. Det

största antalet samtaxeringar förekommer i de fall, där mannen har ett taxerat

belopp av 10 000—15 000 kronor och hustruns taxerade inkomst uppgår

till högst 1 000 kronor, och i de fall, där mannens taxerade belopp ligger

mellan 6 000 och 10 000 kronor och hustruns mellan 4 000 och 6 000 kronor.

Skiljaktigheter i fördelningen på olika inkomstintervaller förekommer

mellan Stockholms stad, Stockholms län, övriga städer och övrig landsbygd.

Det relativa antalet samtaxerade beskattningsenheter, där mannens taxerade

belopp utgjorde 10 000—15 000 kronor och hustruns icke uppgick till 1 000

s. 413 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

413

Tabell A. Antalet sam taxeringar fördelade efter mannens och hustruns

taxerade belopp.

Hustruns taxerade

belopp, kronor

Mannens taxerade belopp, kronor

Summa

0- 2 000

2 000- 6 000

4 000- lOOOo

10 000- 15 000

15 000- 20 00U

20 0'' ii i- 25 U00

25 000- 50 000

50 000

och där- över

1.

Beskattningsenheter.

0— 1000

421

3 202

1322

b68

830

224

6 H67

1000— 2 0i)0

357

1 464

565

2r>6

381

118

3 151

2 000— 4 uOO

1 402

1 798

629

292

419

157

4 697

4 0i K)— 6 000

57

2 522

l 266

405

162

208

86

4 706

6 0 ''0—10 OOO

22

557

1 577

969

309

136

226

88

3 886

10 000—15 000

83

197

1 9

231

115

67

116

»>4

1072

15 000 och däröver

53

114

144

160

94

6o

139

78

848

Summa

158

925

6 622

9 090

3 439

1059

2 319

815

25027

2. P

r o c e

n t t a

1.

0— 1000

1-68

12-79

5-28

2-67

3-32

0-90

26-64

1000— 2 000

1-43

5''85

2-v6

1-08

1-52

0-47

12-69

2 000— 4 000

5''60

7-18

2-51

1-17

1-67

0*H3

18-76

4 000- 6 000

0-23

10-0X

5-06

1-6-2

0-65

0-82

0-34

18-80

6 01)0-10 000

0''09

2-23

6-80

3-87

1-/3

0-55

0-9u

0-35

15-52

10 000—15 000

0-33

0-79

0-81)

0-92

0-46

0-27

0-4(1

0-26

4"29

15 000 och däröver

0-21

0-46

0-58

0-64

0-38

0''2«

0-56

0-31

3-40

Summa

0''63

8-71

20-47

30-31

13-74

0-63

9-25

3-26

lOO-oo

kronor, var i Stockholms stad 11,3 procent, i Stockholms län 12,3 procent,

i övriga städer 13,9 procent och i övrig landsbygd 14,3 procent. Relativa antalet

beskattningsenheter, där mannen hade ett taxerat belopp mellan 6 000

och 10 000 kronor och hustrun ett taxerat belopp mellan 4 000 och 6 000

kronor, uppgick i Stockholms stad till 11,9 procent, i Stockholms län till 8,9

procent, i övriga städer till 7,9 procent och i övrig landsbygd till 11,6 procent.

Det sammanlagda taxerade beloppet för samtaxeringarna har beräknats

till 512 miljoner kronor. Motsvarande belopp för samtliga taxeringar överstigande

10 000 kronor har beräknats till 1718 miljoner kronor. Samtaxeringarna

representerade således cirka 30 procent av det taxerade beloppet.

Det genomsnittliga taxerade beloppet uppgick för samtaxeringarna till

20 500 kronor, under det att det för övriga taxerade med minst 10 000 kronor i

taxerat belopp uppgick till 18 600 kronor. För samtliga taxeringar överstigande

10 000 kronor utgjorde det genomsnittliga taxerade beloppet 19 100

kronor.

För att bedöma i vad mån den totala skattesumman skulle påverkas, om

samtliga samtaxerade taxerades var och en för sig, har en beräkning gjorts

för att söka bestämma skattesummorna vid samtaxering och särtaxering. En

approximativ beräkning i detta hänseende visar, att de samtaxerades sammanlagda

inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt uppgick enligt

1945 års taxering till 117,3 miljoner kronor, om de samtaxeras, och till 116,7

miljoner kronor, om de särtaxeras. Den ringa skillnaden beror på att vissa

taxerade erhålla högre skatt, om de samtaxeras än om de särtaxeras, under

det att andra åter få lägre skatt vid samtaxering.

För sådana samtaxerade, som beskattats i ortsgrupp V, har uppgjorts bifogade

tabell B, där man kan utläsa den skillnad i skattebeloppen (inkomstoch

förmögenhetsskatt samt värnskatt), som uppstår vid samtaxering och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell B. Skillnaden mellan summa statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt för äkta makar vid samtaxering

och vid särtaxering. (Nu gällande avdragsbestämmelser.) Ortsgrupp V.

Hustruns

taxerade

belopp (kr.)

Mannens taxerade belopp (kr.)

0-

990

1000-

1990

2 000- 2 990

3000- 3 990

4 000-

5 990

6 000- 7 990

8 000- 9 990

10 000- 14 990

15 000- 19 990

20 000- 24 990

25 000- 29 990

30 000- 34 990

35 000- 39 990

40 000- 44 990

45 000- 49 990

50 000- 54 990

55 000- 59 990

60 000- 64 9j0

0— 990

0

- 6

- 56

-146

-146

-183

-242

-316

-588

-747

-747

-906

-906

-975

-1 067

-1006

-1 135

-1134

19

- 1

- 22

- 24

- 35

- 76

-130

-331

-428

-428

-518

-517

-557

-608

-608

-647

-647

-699

1 000- 1 990

- 6

19

- 1

- 25

- 24

- 36

- 77

-131

-331

-425

-426

-515

-515

-553

-605

—604

-643

-643

- 1

47

25

41

37

22

2

-148

-180

-181

-200

-200

-209

-221

-220

-230

-229

-242

2 000- 2 990

- 56

- 1

45

22

40

35

20

—

-150

-179

-179

-198

-199

-207

-218

-218

-227

-226

- 22

25

21

45

58

64

84

11

- 2

47

48

70

97

98

119

119

147

147

3 000- 3 990

-146

- 25

22

16

42

55

60

81

8

- 2

48

48

69

99

98

120

120

148

- 24

41

45

68

107

147

193

209

197

315

317

368

436

436

488

487

556

555

4 000— 5 990

-146

- 24

40

42

67

106

145

192

209

198

318

319

370

439

439

491

490

560

- 35

37

58

107

201

307

401

555

543

801

803

914

1 062

1062

1174

1 173

1322

1 321

6 000- 7 990

-183

- 36

35

55

106

199

305

400

554

5431

803

804

915

1064

1064

1176

1175

1 325

- 76

22

64

147

307

461

609

847

884

1233

1256

1434

1634

1 655

1806

1833

2 034

2 033

8 000— 9 990

-212

- 77

20

60

145

305

459

607

845

885

1234

1 256

1435

1635

1 656

1807

1834

2 036

-130

2

84

193

401

609

841

1079

1 256

1605

1688

1946

2146

2 227

2 378

2 250

2 686

2 685

10 000—14 990

-316

-131

—

81

192

400

607

839

1 077

1 257

1607

1688

1946

2147

2 228

2 379

2 487

2 688

-331

-148

11

209

555

847

1079

1507

1844

2 275

2 531

2 885

3165

3 316

3 339

3 774

3 974

3 974

15 000-19 990

-588

-331

-150

8

209

554

845

1077

1 505

1845

2 275

2 534

2 884

3166

3 316

3 575

3 775

3 975

-428

-180

- 2

197

543

884

1 256

1844

2 263

2 870

3 222

3 653

4 003

4 026

4 612

4 811

5 012

5 011

20 000-24 990

-747

-425

-179

- 2

198

543

885

1257

1845

2 265

2 873

3 224

3 655

4 006

4 264

4 615

4 814

5 015

-428

-181

47 [

315

801

1 233

1605

2 275

2 870

3 570

4 002

4 503

4 725

5 311

5 661

5 861

6 061

6 061

Inom varje ruta har för de lägsta gränsvärdena för mannens och hustruns taxerade belopp beräknats skatten dels om de samtaxeras och

dels om de taxeras var och en för sig, varefter den erhållna skillnaden i tabellen insatts överst i varje ruta. Likaså har skatten beräknats för de

högsta gränsvärdena för mannens och hustruns taxerade belopp inom varje ruta och den erhållna skillnaden insatts underst inom rutan. De

negativa beloppen markera, att skatten blir mindre vid samtaxering än vid särtaxering och de positiva, att skatten blir större vid samtaxering

än vid särtaxering.

Exempel på tabellens användning.

Exempel 1. Mannens taxerade belopp ligger mellan 10 000 och 14 990 kr. och hustruns mellan 1000 och 1990 kr., varför deras sammanlagda

taxerade belopp kan utgöra lägst 11 000 kr. och högst 16 980 kr. De äkta makar, där mannen har 10 000 kr. och hustrun 1 000 kr erhålla vid

samtaxering 181 kr. lägre skatt än de skulle erhålla, om de särtaxerades. För de äkta makar, vilkas sammanlagda taxerade belopp utgör 16 980 kr.

och där mannens taxerade belopp uppgick till It 990 kr. och hustruns till 1 990 kr. blir skatten vid samtaxering 148 kr. lägre än den skatt de

skulle erhålla, om de taxerades var och en för sig.

Exempel 2. Mannens taxerade belopp ligger mellan 10 000 och 14 990 kr. och hustruns taxerade belopp mellan 4 000 och 5 990 kr.; deras

sammanlagda taxerade belopp uppgår således till lägst 14 000 kr. och högst 20 980 kr. De äkta makar, där mannens taxerade belopp utgör

10 000 kr. och hustruns 4 000 kr., erhålla vid samtaxering 192 kr. högre skatt än om de taxeras var och en för sig. För de äkta makar, vilkas

sammanlagda taxerade belopp utgör 20 980 kr. och där mannen har ett taxerat belopp av 14 990 kr. och hustrun ett taxerat belopp av 5 990 kr.,

blir skatten vid samtaxering 555 kr. högre än den skatt de skulle erhålla, om de taxerades var och en för sig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

415

vid särtaxering. I tabellen har angivits skillnaden mellan skatterna vid samtaxering

och vid särtaxering dels för det lägsta beloppet och dels för det

högsta beloppet inom varje intervall. Ett minustecken framför beloppet angiver,

att skatten blir mindre vid samtaxering än vid särtaxering. Övriga

tal anger att skatten blir större vid samtaxering än vid särtaxering.

Dessutom har i bifogade tabell C upptagits antalet samtaxeringar i ortsgrupp

V (exklusive Stockholms län), som uppgå till minst 10 000 kronor.

Tabell C. Antalet samtaxerade där mannens taxerade belopp ej uppgår till 65 000

kr. och hustruns ej till 25 000 kr.

Ortsgrupp V exklusive Stockholms län.

Mannens taxerade belopp (kr.)

Hustruns taxe- rade belopp

(kr.)

0

1

CD

CD

O

t-1

O

o

0

1

CD

CD

O

tö

O

O

0

1

tö

CD

CD

C

CD

O

O

0

1

03

CD

CD

O

tf**

O

o

0

1

Cn

CD

03

O

c

0

1

er

ep

00

8

r

CD

CD

CD

O

10 000—14 990

15 000—19 990

tö

O

o

o

0

1

tö

tf»

CD

CD

tö

y

©

r

tö

CD

CD

05

0

1

1

03

CD

CD

03

Qi

O

0

1

03

CD

CD

CD

O

tf»

O

C

er

0

1

tf»

tf»

CD

O

tf»

Ö

0

1

tf»

CD

CD

O

O

o

0

1

''D<

tf»

D

CD

Ox

‘J''

©

0

1

o*

CD

CD

CD

oc

c

o

o

0

1

ö.

tf»

CD

CD

O

Summa

0— 990

125

1 189

481

251

13''

^3

51

55

16

26

13

15

2 406

1000— 1 990

118

510

21->

97

50

27

33

2"

11

7

5

6

1 mö

2 000— 2 990

3

187

415

143

87

54

21

14

9

13

4

9

928

3000— 3 990

57

408

383

118

60

32

18

4

10

6

•4

2

2

1 101

4 000— 5 990

19

5*>9

tf 73

682

216

79

41

21

13

5

5

1

4

6

2 304

6 O00— 7 990

5

89

191

186

290

96

46

28

14

5

7

9

1

5

2

974

8 000 9 490

2

4

3

23

82

74

94

143

67

23

17

6

9

10

3

l

1

562

10 000—14 990

17

14

18

12

33

3s

46

107

61

31

9

10

in

7

4

H

4

441

15 000—19 990

5

4

3

6

12

9

15

38

19

16

7

3

6

3

3

1

4

154

20 000-24 990

1

2

1

4

4

1d

f)

12

21

4

4

7

2

1

1

1

1

86

Summa

25

24

23

50

239

940

1835

3 729

1441

674

387

191

147

130

71

51

48

45

10 056

Tabellerna B och C ha avgränsats att endast omfatta sådana samtaxerade

inkomster, där mannens inkomst icke uppgår till 65 000 kronor och där hustruns

icke uppgår till 25 000 kronor. Över dessa gränser finnas inom ortsgrupp

V (exklusive Stockholms län) endast 302 samtaxerade beskattningsenheter

eller icke fullt 3 procent av samtliga samtaxeringar över 10 000

kronor.

Som av tabellen B framgår skulle en särtaxering av äkta makar innebära

en ökning av skatten för alla de samtaxerade, där den ena maken har inkomst

under 2 000 kronor och den andra makens inkomst överstiger 10 000

kronor. Av antalet samtaxerade beskaltningsenheter i ortsgrupp V med ett

taxerat belopp överstigande 10 000 kronor uppgick antalet samtaxeringar,

där den ena maken har högst 2 000 kronor, till 3 555 eller cirka 35 procent

av samtliga. Utöver detta antal skulle ytterligare en del samtaxerade erhålla

ökad skatt vid särtaxering, nämligen i vissa fall då den ena maken har mellan

2 000 kronor och 3 000 kronor och den andra mer än It) 000 kronor i

taxerat belopp. Sådana samtaxerade, där var och en av makarna har en

taxerad inkomst uppgående till minst 3 000 kronor, skulle i regel få lägre

skatt, om de taxerades var och en för sig.

Stockholm, riksräkenskapsverket den 10 mars 1947.

Anna Lisa Agnell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang 6.

Tabell 1. Betalningsmöjligheterna vid den föreslagna arvsbeskattningen beträffande åren 1943 och 1944 inregistrerade

bouppteckningar över 50 000 kronor.

Anmärkning. I nedanstående sammanställningar avses med arvsskatt sammanlagda beloppet av arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt. Till

likvida medel har räknats kontanter, livförsäkringar, bankfordringar, obligationer, förlagsbevis samt börsnoterade aktier. Med »fastighet»

avses all fastighet, oavsett om densamma är jordbruksfastighet eller annan fastighet. De inom parentes angivna talen hänföra sig till en

speciell undersökning av de bouppteckningar, beträffande vilka uppgivits, att i fast egendom intecknad gäld förefinnes. Berörda undersökning

har skett under förutsättning, att dylik skuld icke gäldas, och att alltså, innan arvsskatten erlägges, blott »Övriga skulder» betalas. Talen

inom parentes angiva antalet av de bouppteckningar, i fråga om vilka nämnda undersökning givit till resultat, att fastigheten icke behöver

tagas i anspråk för arvsskattens betalning.

Behållningens

storlek

Hela

antalet

boupp-

teck-

ningar

Skulder

+ arvs- skatt

under- stiga de

likvida

medlen

Skulder * arvsskatt uppgå till belopp lika

med summan av de likvida medlen jämte

värde av fastighet inom nedan angivna

procent av taxeringsvärdet

Skulder +

arvsskatt

över- stiga de

likvida

medlen,

men

fastighet

finnes ej

Arvs- skatten

under- stiger de

Arvsskatten uppgår till be- lopp lika med summan av de

likvida medlen jämte värde av

fastighet inom nedan angivna

procent av taxeringsvärdet

Arvs- skatten

över- stiger de

likvida

medlen,

men

fast ghet

finnes ej

-25

25-50

50-75

75-100

100-

likvida

medlen

-25

25-50

50-75

75-100

100-

För år 1943.

50 000— 100000

1155

824

89 (39)

62 (21)

63 (11)

51

34

32

1082

61

1

1

10

100 000— 150 000

309

179

25 (11)

18 (11)

33 (9)

16

19

19

264

32

1

1

—

2

9

150 000— 200000

150

98

10 (6)

9 (2)

13 (tf)

8 (1)

9

3

133

12

2

1

—

—

2

200 000— 300 000

126

65

5 (2)

13 (5)

18 (5)

5

14

6

105

15

1

—

1

—

4

300 000 - 400 000

57

35

5 (1)

9 (1)

3

3

2

43

9

1

—

1

1

2

400 000 - 600 000

58

38

1

1

4 (1)

5

4

5

47

5

1

1

—

1

3

600 000- 800 000

28

16

1

1

1

2

4

3

18

5

—

1

—

2

2

800 000-1 000 000

15

7

1 CD

1 (1)

2

—

4

—

11

3

1

—

—

—

—

1 000 000—

31

17

4

2 (1)

1

2

4

1

23

3

1

1

—

2

1

Summa

192!»

1279

136 (59)

112 (42)

144 (30)

92 (1)

95

71

1726

145

9

5

2

9

33

416 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sam!. Nr 212.

För år 1944.

50 000— 100 000

100 000- 150 000

150 000 - 200 000

200 000— 300 000

300 000 - 400 000

400 000— 600 000

600 000 - 800 000

800 000—1000 000

1000 000-

Summa

För åren 1943 o. 1944.

50 000- 100 000

100 000- 150 000

150000- 200000

200 000— 300 000

300 000— 400 000

400 000— 600000

600 000— 800 000

800000—1000 000

1000 000—

Summa

1290

920

90 (42)

73 (32)

76 (19)

45 (3)

43

354

254

23 (10)

25 (12)

25 (5)

6

11

150

90

7 (3)

11 (5)

12 (1)

6

11

160

100

4

13 (1)

16 (2)

11 (1)

9

68

42

4 (1)

1

5 (1)

6

5

53

28

2

5 (3)

1

6 (2)

10

22

17

—

2

1

1

10

5

2 (2)

2 (2)

—

—

29

19

2

1

2

2

3

2136

1475

184 (58)

131 (55)

139 (28)

83 (6)

93

2 445

1744

179 (81)

135 (53)

139 (30)

96 (3)

77

663

433

48 (21)

43 (23)

58 (14)

22

30

300

188

17 (9)

20 (7)

25 (4)

14 (1)

20

286

165

9 (2)

26 (6)

34 (7)

16 (1)

23

125

77

4 (1)

6 (1)

14 (2)

9

8

in

66

3

6 (3)

5 (1)

11 (2)

14

50

33

1

1

3

3

5

25

12

3 (3)

3 (3)

2

—

4

60

36

6

3 (1)

3

4

7

4065

2 754

270 (117)

243 (97)

283 (58)

175 (7)

188

(1)

(1)

(1)

(1)

43

1208

60

2

2

18

10

327

16

3

'' —

—

1

7

13

122

16

_

—

1

3

8

7

129

20

4

1

—

1

5

5

54

9

_

—

—

1

4

1

42

4

2

2

—

2

1

1

1

20

10

22

—

—

—

—

1

1

5

2

—

—

—

—

81

1934

130

13

3

1

11

44

75

2 290

121

3

3

28

29

591

48

4

1

—

3

16

16

255

28

2

1

1

3

10

13

234

35

5

1

1

1

9

7

97

18

1

—

1

2

6

6

89

9

3

3

—

3

4

4

38

5

—

1

—

3

3

1

21

3

1

—

—

—

—

i

45

8

3

1

—

2

1

152

3660

275

22

8

3

20

77

Kungi. Maj:ts proposition nr 212. 417

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2. Sammanställning beträffande bouppteckningar efter Jordbrukare.

Behållningens

storlek

Hela

antalet

boupp-

teck-

ningar

Skulder

+ arvs- skatt

under- stiga de

likvida

medlen

Skulder + arvsskatt uppgå till belopp lika

med summan av de likvida medlen jämte

värde av fastighet inom nedan angivna

procent av taxeringsvärdet

Skulder+

arvsskatt

över- stiga de

likvida

medlen,

men

fastighet

finnes ej

Arvs- skatten

under- stiger de

Arvsskatten uppgår till be- lopp lika med summan av de

likvida medlen jämte värde av

fastighet inom nedan angivna

procent av taxeringsvärdet

Arvs- skatten

över- stiger de

likvida

medlen

men

fastighet

finnes ej

-25

25-50

50-75

75-100

100-

likvida

medlen

-25

25-50

50-75

75-100

100-

För år 1943.

50 000— 100 000

263

178

34 (12)

17 (8)

16

12

3

3

249

14

100000— 150 000

41

25

6 (3)

1

5 (2)

1

3

—

33

8

—

—

—

—

—

150 000— 200 000

16

8

3 12

2

2

—

1

—

16

—

—

—

—

—

—

200 0U0— 300 000

10

4

2 (1)

2 (1)

1

1

—

—

9

1

—

—

—

—

—

300 000- 400 000

6

3

2

—

1

—

3

2

—

—

—

1

—

400 000— 600 000

4

2

—

—

1 U)

1

—

—

3

1

—

—

—

—

_

600 000— »00 000

2

1

—

—

—

1

—

1

1

—

—

—

—

_

800 000—1000 000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1 000 000—

3

1

2

—

—

—

—

—

3

—

—

—

—

—

—

Summa

345

222

47 (18)

22 (9)

27 (3)

15

9

3

317

27

—

—

—

1

—

För är 1944.

50 000- 100 000

264

180

34 (13)

23 (11)

18 (5)

6

2

1

252

12

—

—

—

—

_

100 0U0- 150 000

46

29

4 (2)

7 (4)

4 (1)

1

1

—

43

3

—

—

—

—

—

150 000— 200000

14

8

1

3 (2)

1

—

1

—

12

2

—

—

—

—

_

200 000— 300 000

8

4

—

3

1

—

—

6

2

—

—

—

—

—

300000— 400000

3

—

2

—

—

1

—

—

2

1

—

—

—

—

—

400 000- 600 000

2

—

1

—

—

1 (1)

—

—

1

1

—

—

—

—

—

600 000— 800 000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

800 000-1000 000

1

—

1 (1)

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

1 000 000-

2

1

—

1

—

—

—

1

1

—

—

—

—

—

Summa

340

222

43 (16)

33 (17)

27 (6)

10 (1)

4

1

318

22

—

—

—

—

—

För åren 1943 o. 1944.

50 000— 100 000

527

358

68 (25)

40 (19)

34 (5)

18

5

4

501

26

—

—

—

_

—

100 000- 150000

87

54

10 (5)

8 (4)

9 (3)

2

4

—

76

11

—

—

—

—

—

150 000- 200 000

30

16

4 (2)

5 (2)

3

—

2

—

28

2

—

—

—

—

—

200 000 - 300 000

18

8

2 (1)

2 (1)

4

2

—

—

15

3

—

—

—

—

—

300000 - 400 000

9

3

2

—

2

1

1

—

5

3

—

—

—

1

—

41)0 000 - 600 000

6

2

1

—

1 (1)

2 (1)

—

—

4

2

—

—

—

—

—

600 000- 800 000

2

1

—

—

—

—

1

—

l

1

—

• -

—

—

—

800 000-1000 000

1

—

1 (1)

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

1000000-

5

2

2

—

1

—

—

—

4

1

—

—

—

—

—

Summa

685

444

90 (34)

55 (26)

54 (9)

25(1)

13

4

635

49

—

—

—

1

—

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

419

Bihang 7.

TABELLER

Innehållsöversikt.

Avd. A. Statlig beskattning vid uttagning med 100 %.

Tab. 1. Inkomst av arbete

Tab. 2. Lika delar inkomst av arbete och kapital å 3 V3 ’/•

Tab. 3. Inkomst av kapital å 3 1/s %

Avd. B. Total beskattning. Statlig inkomstskatt vid 100 %, kommunalskatt å 10

kr., folkpensionavgift.

Tab. 4. Inkomst av arbete

Tab. 5. Lika delar inkomst av arbete och kapital å 3 1/s %

Tab. 6. Inkomst av kapital å 3 x/s %

Avd. C. Marginalsskatt räknad på total beskattning.

Tab. 7. Inkomst av arbete

Tab. 8. Lika delar inkomst av arbete och kapital å 3 V3 %

Tab. 9. Inkomst av kapital å 3 1/a %

Beräkningsgrunder.

Mellersta ortsgrupp tillämpas överallt. Den kommunala utdebiteringen

antages vara 10 kr. per skattekrona. I övrigt ha siffrorna uträknats enligt

samma metod som tillämpats för källskattetabellerna. I stället för avdrag

med det individuellt giltiga pensionsavdraget har generellt gjorts ett allmänt

avdrag på 100 kr. Vid beräknandet av skatt på inkomst av kapital

och blandad inkomst har tillämpats spärregler vid 90 %> resp. enl. prop.

80 °/o av inkomsten. Sistnämnda spärr har även tillämpats på reservanternas

förslag.

I varje särskild tabell redovisas skatterna enligt följande alternativ:

1) Enligt vid 1939 års lagtima riksdag fastställda grunder:

a) för de i tabellen angivna inkomstbeloppen;

b) för 2/3 av angivna belopp (för att möjliggöra jämförelse med lika

realinkomst vid sedan 1939 inträffad penningvärdesänkning med V3);

skattebeloppen anges i nuvarande penningvärde.

2) Enligt för närvarande gällande grunder, statsskatt 150 % av bottenskatten

jämte värnskatt samt pensionsavgift enligt nya lagen (»1947 års källskatt»)

;

3) Enligt propositionen vid uttag av statsskatt med 100 %; barnbidrag 260

kr. avräknat.Där barnbidragsbeloppet överstiger skattebeloppet anges med

minustecken (—) »negativ skatt».

opaginerad Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts proposition nr 212-

4) Enligt reservanterna Anderssons och Sundéns förslag vid uttag med

100''%; för skattskyldiga med barn tillämpas Sundéns förslag dock

med det ändrade barnbidragsbeloppet 260 kr. fr. o. m. andra barnet

i den mån detta blir fördelaktigare än barnavdrag på 800 resp. 1 200 kr.

överskott av barnbidrag över skatt anges med minustecken som ovan.

Tillämpade skiktskalor

för den statliga inkomstbeskattningen återges här nedan:

1. Enligt

beslut vid" 1939

års lagtima

2. Enligt för

närvarande gällande grun-

riksdag,

bottenskatten vid 120 %.

der, bottenskatt vid 150 % jämte värn-

skatt.

Beskattnings- bart belopp

Skatt på vid- stående belopp

Skatt på

överskjutande

belopp

Beskattnings- bart belopp

Skatt på vid- stående belopp

Skatt på

överskjutande

belopp

Kronor

Kronor

Procent

Kronor

Kronor

Procent

0

0

5''40

0

o1

12-75

3 000

162

6''60

3 000

382

50

15-25

6 000

360

7-80

6 000

840

—

17-75

8 000

516

9‘8 0

8 000

1 195

—

19-75

10 000

712

11-80

9 000

1 392

50

2175

15 000

1 302

15-80

10 000

1 610

—

23''75

25 000

2 882

19*80

12 000

2 085

—

26-25

40 000

5 852

23-80

15 000

2 872

50

32''75

60 000

10 612

27-80

25 000

6 147

50

39-75

100 000

21 732

31-80

35 000

10 122

50

42-75

200 000

53 532

35-8o

40 000

12 260

—

46-7 5

50 000

16 935

—

49-75

60 000

21 910

—

53-75

100 000

43 410

—

61-25

200 000

104 660

—

68-75

1 Värnskatten utgår dock med

minst 5 kr.

3. Enligt propositionen, uttagning med

4. Enligt reservanterna, uttagning med

100 %.

100

Beskatt-

Skatt på

Skatt på

Beskatt-

Skatt på

Skatt på

ningsbar

vidst.

överskj.

ningsbar

vidst.

överskj.

inkomst

belopp

belopp

inkomst

belopp

belopp

Kr.

Kr.

Procent

Kr.

Kr.

Procent

0

0

10

0

0

10

1 000

100

11

1 000

100

11

2 000

210

12

2 000

210

12

3 000

330

14

3 000

330

14

4 000

470

16

4 000

470

16

6 000

790

18

6 000

790

18

8 000

1 150

20

8 000

1 150

20

10 000

1 550

24

10 000

1 550

24

12 000

2 030

28

14 000

2 510

28

14 000

2 590

32

18 000

3 630

32

16 000

3 230

36

24 000

5 550

34

20 000

4 670

40

30 000

7 500

40

30 000

8 670

45

40 000

11 500

45

40 000

13 170

50

60 000

20 590

50

60 000

23 170

55

100 000

40 590

60

100 000

45 170

60

200 000

100 590

66

200 000

105 170

70

s. 421 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

421

Avd. A. Statlig beskattning.

Tab. 1. Inkomst av arbete. a) Ensamstående.

Inkomst

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 *

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-

Sundén

1000

2

I kronor

7

2 000

35

15

82

—

17

3 000

89

52

210

87

109

4 000

138

108

325

203

232

5 000

192

157

451

336

371

6 000

252

207

590

492

532

8 000

387

316

900

853

896

10 000

547

442

1258

1260

1310

12 000

747

580

1681

1732

1732

15 000

1098

820

2 418

2 442

2 383

20 000

1771

1354

3845

3 939

3622

25 000

2 482

1947

5 319

5 658

5 060

30 000

3 272

2 656

6 931

7 458

6 560

40 000

5 054

4 078

10537

11356

9 978

50 000

7 035

5799

14583

15 655

13826

100 000

18 944

15 907

38 019

39 653

35575

150000

32852

28 416

64829

66 152

61572

200 000

47 162

42 123

92 392

93152

88 572

300 000

78581

70 743

152 764

154 149

146 770

500 000

143021

133 981

276 514

280 149

265 570

1000000

304121

295 081

585 889

595 149

562 570

1000

0-2

I procen

0-7

2 000

1*7

0-7

4-1

—

0-8

3 000

3-0

1-7

7-0

2-9

3-6

4 000

3-4

2-7

8-1

5-1

5-8

5 000

3-8

3-1

90

6-7

7-4

6 000

4-2

3-4

9-8

8-2

8-9

8 000

4-8

4-0

11-2

10-7

11-2

10 000

5-5

4-4

12-6

12-6

13-1

12 000

6-2

4-8

14-0

14-4

14-4

15 000

7-3

5-5

16-1

16-3

15-9

20 000

8-9

6-8

19-2

19-7

18-1

25 000

9-9

7-8

21-3

22-6

20-2

30 000

10-9

8-9

23-1

24-8

21-8

40 000

12-6

10-2

26-3

28-4

24-9

50 000

14-1

11-0

29-2

31-3

27-6

100 000

18-9

15-9

38-0

39-7

35-6

150 000

21-9

18-9

43-2

44-1

41-0

200 000

23-6

21-1

46-2

46-6

44-3

300 000

26-2

23-6

50-9

61-4

48-9

500 000

28-6

26-8

55-3

56-0

53-1

I 1000 000

30-4

29-5

58-6

59-s

56-3

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Statlig beskattning.

Tab. 1. Inkomst av arbete (forts.)- b) Ensamstående med ett barn.

Inkomst

År 1939

Förslag: Uttag 100 %

Skatt minus barnbidrag

a) nominell

beräkning

bi real- beräkning

Prop.

Sundén

1000

I kronor

— 260

— 260

2 000

16

—

37

— 260

— 240

3000

47

24

in

— 170

— 149

4 000

96

48

226

— 72

— 50

5 000

144

95

340

34

68

6 000

200

144

469

154

182

8 000

318

240

744

434

466

10 000

451

360

1048

746

782

12 000

611

477

1387

1090

1230

15 000

909

677

2 007

1698

1814

20 000

1487

1098

3256

3 042

2 958

25 000

2198

1629

4 729

4 690

4 302

30000

2 916

2 230

6 215

6 490

5 754

40000

4 698

3652

9 793

10 300

9 030

50000

6 606

5 265

13742

14 510

12 760

100000

18 443

15 264

37 051

38 420

34 390

150000

32 280

27 664

63727

64 830

60150

200 000

46 590

41265

91 289

91 830

87 150

300000

77 937

69 885

151527

152 650

145 206

500000

142 377

133 015

275 277

278 650

264 006

1000000

303477

294115

584 652

593650

561 006

1000

I p r o c e n 1

— 26-0

— 26-0

2 000

0-8

—

1-8

— 130

— 12-0

3 000

1-8

0-8

3-7

— 5-7

— 5-0

4 000

2-4

1-2

5-6

— 1-8

— 1-3

5 000

2-9

1-9

6-8

0-7

1-2

6 000

3-3

2-4

7-8

2-6

3o

8 000

4-0

3-0

9-3

5-4

5-8

10 000

4-5

3-6

10-5

7-5

7-8

12 000

5-1

4-0

11-6

9-1

10-2

15 000

6-1

4-5

13-4

11-3

12-1

20 000

7-4

5-5

16-3

15-2

14-8

25 000

8-8

6-5

18-9

18-8

17-2

30 000

9-7

7-4

20-7

21-6

19-2

40 000

11-7

9-1

24-5

25-7

22-6

50 000

13-2

10-5

27-5

29-0

25-5

100 000

18-4

15-3

37-1

38-4

34-4

150 000

21-5

18-4

42-5

43-2

40-1

200 000

23-3

20-6

45-6

45-9

43-6

300 000

26-0

23-3

50-5

50-9

48-4

500 000

28-5

26-6

55-t

55-7

52-8

1000 000

30-3

29-4

58-5

59-4

56-1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

423

Statlig beskattning.

Tab. 1. Inkomst av arbete (forts ). c) Makar utan barn.

Inkomst

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-

Sundén

I kronor

1000

_

_

—

—

—

2 000

12

—

28

—

—

3000

36

18

85

—

—

4 000

84

42

199

85

85

5 000

133

78

314

182

182

6 000

186

126

437

288

288

8 000

305

225

712

542

542

10 000

435

328

1010

835

835

12 000

590

458

1345

1160

1160

15 000

884

652

1957

1730

1730

20 000

1454

1062

3187

2 990

2 860

25 000

2165

1591

4 661

4 580

4190

30 000

2 876

2181

6134

6 370

5 635

40 000

4 656

3 603

9 709

10132

8 890

50 000

6 556

5 202

13644

14 295

12 602

100 000

18 385

15 189

36 938

38157

34 215

150 000

32 213

27 578

63598

64520

59 940

200 000

46 523

41164

91160

91 520

86 940

300 000

77 862

69 784

151382

152 245

144 975

500 000

142 302

132 903

275 132

278 245

263775

1000 000

303402

294 003

584507

593 245

560 775

I procent

1000

—

—

—

—

—

2 000

0-6

—

1-4

—

—

3 000

1-2

0-6

2-8

—

—

4 000

2-1

1-0

5-o

2-1

2-1

5 000

2-7

1-6

6-3

3-6

3-6

6 000

3-1

2-1

7-3

4-8

4-8

8 000

3-8

2-8

8-9

6-8

6-8

10 000

4-3

3-4

101

8-3

8-3

12 000

4-9

3-8

11-2

9''7

9-7

15 000

5-9

4-3

13''0

11-5

11-5

20 000

7-3

5-3

15-9

14-9

14-3

25 000

8-7

6-4

18-6

18-3

16-8

30 000

9-6

7-3

20-4

21-2

18-8

40 000

11-6

9-0

24-3

25-3

22-2

50 000

13-1

10-4

27-3

28-6

25-2

100 000

18-4

15-2

36-9

38-2

34-2

150 000

21-5

18-4

42-4

43-0

40-0

200 000

23-3

20-6

45-6

45-8

43-5

300 000

26-0

23-3

50-5

50-7

48-3

500 000

28-5

26-6

55-0

55-6

52-8

1 000 000

30-3

29-4

58-4

59-3

66-1

opaginerad Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Statlig beskattning.

Tab. 1. Inkomst av arbete (forts.). d) Makar med eif barn.

År 1939

Förslag: Uttag 100 %

Inkomst

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

År 1947

Prop.

Skatt minus

barnbidrag

Sundén

(Ej barn- bidi )

1000

I kronor

— 260

2 000

—

—

—

— 260

_

3 000

22

—

52

— 260

—

4 000

46

21

no

— 153

7

5 000

90

45

213

— 75

97

6 000

139

69

328

30

196

8 000

252

159

591

285

424

10 000

373

260

870

579

705

12 000

514

378

1190

904

1019

15 000

791

560

1769

1475

1544

20 000

1329

946

2 928

2 736

2 642

25 000

2 040

1452

4 402

4 327

3 940

30 000

2 751

1994

5 876

6118

5 380

40 000

4 500

3 415

9 395

9 881

8578

50 000

6 368

4 968

13 274

14 045

12 251

100 000

18 165

14 907

36 514

37 908

33825

150 000

31 962

27 248

63114

64 272

59 472

200 000

46 272

40788

90 677

91 272

86 472

300 000

77 579

69 408

150839

151 999

144 460

500 000

142 019

132 478

274 589

277 999

263260

1000 000

303119

293 578

583 964

592 999

560 260

1000

I p r o c e n

t

— 26-0

2 000

—

—

—

— 130

—

3 000

0-7

—

1-7

— 8-7

—

4 000

1-1

0-5

2-7

— 3-8

0-2

5 000

1-8

0-9

4-3

— 1-5

1-9

6 000

2-3

It

5-5

0-5

3-3

8 000

3-1

2-0

7-4

3-6

5-3

10 000

3-7

2-6

8-7

5-8

7-0

12 000

4-3

3-1

9-9

7-5

8-5

15 000

5-3

3-7

11-8

9-8

10-3

20 000

6-6

4-7

14-6

13-7

13-2

25 000

8-2

5-8

17-6

17-3

15-8

30 000

9-2

6-6

19-6

20-4

17-9

40 000

11-2

8-5

23-5

24-7

21-4

50 000

12-7

9-9

26-5

28-1

24-5

100 000

18-2

14-9

36-5

37-9

33-8

150 000

21-3

18-2

42-1

42-8

39-6

200 000

23-1

20-4

45-3

45-6

43-2

300 000

25-9

23-1

50-3

50-7

48-2

500000

28-4

26-5

54''9

55-6

52-7

1000 000

30-3

29-4

58-4

59-3

56-0

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

425

Statlig beskattning.

Tab. 1. Inkomst av arbete (forts.). é) Makar med tre barn.

Inkomst

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

Skatt minus barnbidrag

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Sundén

1000

I kronor

— 780

— 520

2 000

—

—

—

— 780

— 520

3000

—

—

—

— 777

— 520

4 000

11

—

27

— 687

— 507

5 000

36

—

84

— 589

— 417

6 000

60

17

142

— 482

— 318

8 000

129

66

305

— 225

— 88

10 000

241

114

564

69

195

12 000

359

194

838

396

509

15 000

584

381

1331

969

1037

20 000

1088

680

2 397

2 236

2138

25 000

1727

1101

3 753

3829

3 358

30 000

2 438

1632

5 227

5 622

4 760

40 000

4108

2 946

8 608

9 388

7 802

50000

5 897

4 380

12 349

13555

11402

100000

17 615

14 200

35 450

37 421

32 855

150 000

31332

26 422

61 901

63 788

58 308

200 000

45 642

39 843

89 464

90 788

85 308

300 000

76 870

68 463

149 478

151521

143180

500 000

141 310

131 415

273 228

277 521

261 980

1000 000

302 410

292 515

582 603

592 521

558 980

1000

I p r o c e n 1

— 78-0

— 52-0

2 000

—

—

—

— 390

. -26-0

3 000

—

—

—

— 25-9

— 17-3

4 000

0-3

—

0-7

— 17-2

— 12-7

5 000

0-7

1-7

— 11-8

— 8-3

6 000

10

0-3

2-4

— 8-o

— 5-3

8 000

1-6

0-8

3-8

— 2-8

— 1-1

10 000

2-4

M

5-6

0-7

1-9

12 000

3-0

1-6

7-0

3-3

4-2

15 000

3-9

2-5

8-9

6-5

6-9

20 000

5-4

3-4

12-0

11-2

10-7

25 000

6-9

4-4

15-0

15-3

13-4

30 000

8-1

5-4

17-4

18-7

15-9

40 000

10-3

7-4

21-5

23-5

19-5

50 000

11-8

8-8

24-7

27-1

22-8

100 000

17-0

14-2

35-4

37-4

32-9

150 000

20-9

17-6

41-3

42-5

38-9

200 000

22-8

19-9

44-7

45-4

42-7

300 000

25-6

22-8

49-8

50-5

47-7

500 000

28-3

26-3

54-0

55-5

52-4

1 000 000

30-2

29-3

58-3

59-3

55-9

opaginerad Kontrollera mot PDF

426

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Statlig beskattning.

Tab. 2. Lika delar inkomst av arbete

och kapital å 3 %. a) Ensamstående.

Inkomst

För-

mögen-

het

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 *

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-

Sunden

I

kronor

2 000

30 000

63

26

135

__

67

5 000

75 000

331

258

655

605

670

10 000

150 000

1019

793

1913

2180

2110

20 000

300 000

3155

2 512

5 738

6 959

5 822

50000

750000

11980

10149

21324

26 775

21426

100 000

1500000

30722

26 691

53 864

64 273

53175

300 000

4 500 000

120101

110 266

209 112

*210 073

206 370

1000 000

15 000000

446 231

436 396

777 424

*700072

*700073

I

procent

2 000

30 000

3-2

1-3

6-8

3-4

5 000

75 000

6-6

5-2

13-1

12-1

13-4

10000

150 000

10-2

7-9

19-1

21-8

21-1

20 000

300000

15-8

12-6

28-7

34-8

29-1

50000

750 000

24-0

20-3

42-6

53-6

42-9

100 000

1 500 000

30-7

26-7

53-9

64-3

53-2

300 000

4500000

40-0

36-8

69-7

*70-0

68-8

1000 000

15 000 000

44-6

43-6

77-7

*70-0

*70-0

b) Makar ‘utan barn.

Inkomst

För-

mögen-

het

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100*

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-

Sundén

I kronor

2 000

30 000

30

2

57

_

50

5 000

75 000

266

178

505

452

482

10 000

150 000

871

676

1596

1755

1635

20 000

300 000

2 838

2180

5 079

6 010

5 060

50 000

750 000

11501

9 552

20 324

25 415

20 202

100 000

1500 000

30 083

25 852

52 633

62 777

51 815

300000

4500 000

119 382

109 188

207 730

*210100

204575

1000 000

15 000 000

445 512

435 318

776 042

*700100

*700100

I

procent

2 000

30 000

1-5

0-1

2-9

_

2-5

5 000

75 000

5-3

3-6

10-1

9-o

9-6

10000

150 000

8-7

6-8

16-0

17-6

16-4

20 000

300 000

14-2

10-9

25-4

30-1

25-3

60 000

7.0 000

230

19-1

40-6

50-8

40-4

100000

1 500 000

30-1

25-9

52-6

62-8

51-8

300000

4 500 000

39-8

36-4

69-2

*70-0

68-2

1000000

15000 000

44-6

43-5

77-6

*70-0

*70-0

1 Spärregel tillämpad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

427

Statlig beskattning.

Tab. 3. Inkomst av kapital å 3 x/s % a) Ensamstående.

Inkomst

För-

mögen-

het

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-

Sundén

I

kronor

2 000

60 000

131

64

229

180

227

5 000

150 000

603

475

998

1256

1171

10 000

300 000

1810

1443

2 902

4 280

3510

20000

600 000

5125

4 291

8 216

12 359

9 422

50 000

1 500 000

18 010

15 378

29 300

*35 073

31426

100 000

3 000 000

44 488

39 853

72 047

*70 073

*70 073

300 000

9 000 000

163206

153 369

*240 000

*210 073

*210073

1000 000

30 000 000

589 926

580 089

*800 000

*700 073

*700 073

I pro

cent

2 000

60 000

6-6

3-2

11-5

9-0

11-4

5 000

150 000

12-1

9-5

20-o

25-1

23-4

10 000

300 000

18-1

14-4

29-0

42-8

35-1

20000

600 000

25-6

21-5

41-1

61-8

47-1

50 000

1500 000

36-0

30-8

58-6

*70-1

62-9

100 000

3000 000

44-5

39-9

72-0

*70-1

*70-1

300 000

9 000 000

54-4

51-1

*80-0

*70-0

*70-0

1000 000

30 000 000

590

58’o

*80-0

*70-0

*70''0

b) Makar utan barn.

Inkomst

För-

mögen-

het

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-

Sundén

I kronor

2 000

60 000

88

39

126

180

210

5 000

150 000

535

399

839

1102

982

10 000

300000

1618

1300

2 511

3 855

3 035

20000

600 000

4 812

3 883

7 562

11410

8 660

50 000

1500 000

17 536

14 787

28 305

*35 100

30 202

100 000

3 000 000

43 853

39 022

70820

*70 100

*70 100

300 000

9 000 000

162 492

152 298

*240 000

*210100

*210100

1 000 000

30 000 000

589 212

579 018

*800 000

*700100

*700100

I procent

2 000

60 000

4-4

2-0

6-3

9-0

10-5

5 000

150 000

10-7

8-0

16-8

22-0

19-6

10 000

300 000

16-2

13-0

25-1

38-6

30-4

20 000

600 000

24-1

19-4

37-8

57-1

43-3

50 000

1500 000

35-1

29-8

56-6

*70-2

60-4

100 000

3 000 000

43-9

39-0

70-8

*70-1

*70-1

300 000

9 000 000

54-2

50-8

*80-0

*700

*70-0

1000 000

30 000000

58-9

57''9

*80-0

*70-0

*70-0

Spärregel tillämpad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

428

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Avd. B. Total beskattning.

Statsskatt vid 100 %, kommunalskatt å 10 kr.,

folkpensionsavgift

Tab. 4. Inkomst av arbete. a) Ensamstående.

Inkomst

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

a) nominell

beräkning

b) real-''

beräkning

Prop.

Andersson-

Sundén

I kronor

1000

37

9

42

35

35

2 000

179

122

226

144

161

3000

336

268

463

340

362

4 000

485

427

687

565

594

5 000

639

577

922

807

842

6 000

799

727

1170

1072

1112

8 000

1134

1036

1698

1651

1694

10 000

1494

1362

2 274

2 276

2 326

12 000

1894

1701

2 908

2 959

2 959

15 000

2 545

2 241

3945

3969

3910

20 000

3718

3274

5 872

5 966

5 649

25 000

4 929

4 366

7 846

8185

7 587

30 000

6 219

5 577

9 958

10 485

9 587

40 000

9 001

7 998

14564

15 383

14 005

50 000

11982

10 719

19 610

20682

18 853

100 000

28 891

25827

48 046

49 680

45 602

150 000

47 799

43 336

79 856

81179

76 599

200000

67 109

62 043

112 419

113179

108 599

300 000

108 528

100 663

182 791

184 176

176 797

500000

192 968

183 901

326 541

330176

315 597

1000000

404 068

395 076

685 916

695 176

662 597

I procent

1000

3-7

0-9

4-2

3-5

3-5

2 000

8-9

6-1

11-3

7-2

8-0

3000

11-2

8-9

15-4

11-3

12-1

4 000

12-1

10-7

17-2

14-1

14-8

5 000

12-8

11-6

18-4

16-1

16-8

6 000

13-3

12-1

19-5

17-9

18-5

8 000

14-2

13-0

21-2

20-6

21-2

10 000

14-9

13-6

22-7

22-8

23-3

12 000

15-8

14-2

24-2

24-7

24-7

15 000

17-0

14-9

26-3

26-5

26-1

20 000

18-6

16-4

29-4

29-8

28-2

25 000

19-7

17-5

31-4

32-7

30-3

30000

20-7

18-6

33-2

34-9

32-0

40 000

22-5

20-0

36-4

38-5

35-0

50000

24-0

21-4

39-2

41-4

37-7

100 000

28-9

25-8

48-0

49-7

45-6

150 000

31-9

28-9

53-2

52-x

51-1

200 000

33-5

31-0

56-2

56-6

54-3

300 000

36-2

33-5

60-9

61-4

58-9

500 000

38-6

36-8

65-3

66o

63-1

1000 000

40-4

39-5

68-6

69-5

66-2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

429

Total beskattning.

Tab. 4. Inkomst av arbete (forts.), b) Ensamstående med ett barn.

Inkomst

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

Skatt minus barnbidrag

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Sundén

1000

23

9

I kronor

23

— 237

— 237

2 000

134

68

155

— 142

— 122

3 000

267

201

338

57

78

4 000

416

327

562

264

286

5 000

564

474

785

479

503

6 000

720

624

1023

708

736

8 000

1038

919

1516

1206

1238

10 000

1371

1237

2 038

1736

1772

12 000

1731

1557

2 587

2 290

2 430

15 000

2 329

2 056

3507

3198

3 314

20000

3407

2 977

5 256

5 042

4 958

25 000

4 618

4 008

7 229

7190

6 802

30000

5 836

5110

9 215

9 490

8 754

40000

8 618

7 531

13793

14 300

13 030

50000

11526

10144

18 742

19 510

17 760

100000

28 363

25143

47 051

48 420

44 390

150000

47 200

42 544

78 727

79 830

75150

200000

66 510

61144

111 289

111830

107 150

300 000

107 857

99765

181527

182 650

175 200

500 000

192 297

182 895

325 277

328 650

314 006

1000000

403 397

393 994

684 652

693650

661 006

1000

2-3

0-9

I procent

2-3

— 23-7

-23-7

2 000

6-7

3-4

7-7

— 7-1

— 6''1

3000

8-9

6-7

11-3

1-9

2-6

4 000

10-4

8-2

14-0

6-6

7-1

5 000

11-3

9-5

15-7

9-6

10-t

6 000

12-0

10-4

17-1

11-8

12-3

8 000

13-0

11-5

18-9

15-1

15-5

10 000

13-7

12-4

20-4

17-4

17-7

12 000

14-5

13-o

21-5

19-1

20-2

15 000

15-5

13-7

23-4

21-3

22-1

20 000

17-0

14-9

26-3

25-2

24-8

25 000

18-5

16o

28-9

28-8

27-2

30000

19-5

17-o

30-7

31-6

29-2

40 000

21-5

18-8

34-5

35-7

32o

50 000

23-0

20-3

37-4

39-0

35-5

100 000

28-4

25-1

47-0

48-4

44-4

150 000

31-5

28-4

52-5

53-2

50-1

200 000

33-3

30-6

55-0

55-9

53-0

300000

35-9

33-3

60-5

60-9

58-4

500 000

38-5

36-6

65-0

65-7

62-8

1 000 000

40-3

39-4

68-5

69-4

66-1

opaginerad Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Total beskattning.

Tab. 4. Inkomst av arbete (forts.). c) Makar utan barn.

Inkomst

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Sundén

1000

27

18

I kronor

27

27

27

2 000

130

68

146

118

118

3000

262

195

311

226

226

4 000

420

327

535

421

421

5 000

573

472

758

626

626

6 000

726

630

991

842

842

8 000

1045

933

1484

1314

1314

10 000

1375

1246

2 000

1825

1825

12 000

1730

1567

2 553

2 368

2 368

15 000

2 324

2 062

3 491

3264

3264

20 000

3394

2 971

5 267

5 070

4 940

25 000

4 605

4 000

7 261

7180

6 790

30 000

5 816

5 091

9 234

9 470

8 735

40 000

8596

7 512

13809

14 232

12 990

50 000

11496

10111

18 744

19 395

17 702

100 000

28 325

25 098

47 038

48 257

44 315

150 000

47 153

42 487

78 698

79 620

75 040

200 000

66 463

61 074

111260

111 620

107 040

300000

107 802

99694

181 482

182 345

175 075

500 000

192 242

182 812

325 232

328 345

313875

1000 000

403 342

393 912

684 607

693 345

660 875

1000

2-7

1-8

I procent

2-7

2-7

2-7

2 000

6-5

3-4

7-3

5-9

5-9

3000

8-7

6*5

10-4

7-5

7-5

4 000

10-5

8-2

13-4

10-5

10-5

5 000

11-5

9-4

15-1

12-3

12-5

6 000

12-1

10-5

16-5

14-o

14-0

8 000

13-1

11-7

18-5

16-4

16-4

10 000

13-7

12-5

20-0

18-2

18-2

12 000

14-4

13-1

21-3

19-7

19-7

15 000

15-5

13-7

23-3

21-8

21-8

20000

17-0

14-9

26-3

25-3

24-7

25 000

18-4

16-0

29-0

28-7

27-2

30000

19-4

17-0

30-8

31-6

29-1

40 000

21-5

18-8

34-5

35-6

32-5

50 000

23-0

20-2

37-5

38-8

35-4

100000

28-3

25-4

47-0

48-3

44-3

150000

31-4

28-3

52-5

53-1

50-0

200000

33-2

30-5

55-6

55-8

53-5

300 000

35-9

33-2

60-5

60-8

58-4

500 000

38-4

36-6

65-0

65-7

62-8

1000000

40-3

39-4

68-5

69-3

661

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

431

Total beskattning.

Tab. 4. Inkomst av arbete (forts.). d) Makar med ett barn.

År 1939

Förslag: Uttag 100 %

Inkomst

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

År 1947

Prop.

Skatt minus

barnbidrag

Sundén

(Ej barn- bidr.)

1000

18

18

I kronor

18

— 242

18

2 000

91

51

91

— 169

91

3000

221

136

251

— 61

199

4 000

355

265

419

136

316

5 000

503

399

630

342

514

6 000

652

522

855

557

723

8 000

965

828

1336

1030

1169

10 000

1286

1128

1833

1542

1668

12 000

1627

1447

2 371

2 085

2 200

15 000

2 204

1929

3 276

2 982

3051

20000

3242

2 815

4 981

4 789

4695

25 000

4 453

3 020

6 975

6 900

6 513

30 000

5 664

4 863

8 949

9191

8 454

40 000

8413

7 284

13 468

13954

12 651

50 000

11281

9 837

18 347

19118

17 324

100 000

28 078

24 775

46 587

47 981

43 898

150 000

46 875

42117

78187

79 345

74545

200 000

66185

60657

110 750

111345

106 545

300 000

107 492

99 277

180 912

182 072

174 533

500 000

191932

182 347

324 662

328 072

313333

1000000

403032

393 447

684 037

693072

660 333

1000

1-8

1-8

I procent

1-8

— 24-2

1-8

2 000

4-5

2-5

4-5

— 8-4

4-5

3 000

7-4

4-5

8-3

— 2-o

6-6

4 000

8-9

6-6

10-5

3-4

7-9

5 000

10-1

8-0

12-6

6-8

10-3

6 000

10-9

8-9

14-2

9-3

12-o

8 000

12-1

10-4

16-7

12-9

14-6

10 000

12-9

11-3

18-3

15-4

16-7

12 000

13-6

12-1

19-8

17-4

18-3

15 000

14-7

12-9

21-8

19-9

20-3

20 000

16-2

14-1

24-9

23-9

23-5

25 000

17-8

15-3

27-9

27-6

26-1

30 000

18-9

16-2

29-8

30-6

28-2

40 000

21-0

18-2

33-7

34-9

31-6

50 000

22-6

19-7

36-7

38-2

34-6

100 000

28-1

24-8

46-6

48-0

43-9

150 000

31-2

28-1

52-1

52-9

49-7

200 000

33-1

30-3

55-4

55-7

53-3

300 000

358

33-1

60-3

60-7

58-2

500 000

38-4

36-5

64-9

65-6

62-7

1000 000

40-3

39-3

68-4

69-3

66-0

opaginerad Kontrollera mot PDF

432

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

Total beskattning.

Tab. 4. Inkomst av arbete (forts.). e) Makar med tre barn.

Inkomst

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

Skatt minus barnbidrag

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Sundén

1000

12

18

I kronor

12

— 768

— 508

2 000

56

24

56

— 724

— 464

3 000

145

84

145

— 632

— 375

4 000

266

163

282

— 432

— 252

5 000

395

273

447

— 226

— 54

6 000

519

399

615

— 9

155

8 000

788

654

996

466

603

10 000

1100

901

1473

978

1104

12 000

1418

1182

1965

1523

1636

15 000

1943

1669

2 784

2 422

2 490

20 000

2 947

2 467

4 396

4 235

4137

25 000

4 086

3 388

6 272

6 348

5 877

30 000

5 297

4 420

8 246

8 641

7 779

40 000

7 967

6 733

12 627

13407

11821

50 000

10 756

9168

17 368

18574

16 421

100 000

27 474

23 988

45 469

47 440

42 874

150 000

46191

41211

76 920

78 807

73327

200 000

65 301

59 361

109483

110 807

105 327

300 000

106 729

98 251

179 497

181540

173199

500 000

191169

181 203

323247

327 540

311 999

1000 000

402 269

392 302

682 622

692 540

658 999

1000

1-2

1-8

I p r o c e n

1-2

-76-8

— 50-8

2 000

2-8

1-2

2-8

— 36-2

-23-2

3 000

4-8

2-8

4-8

— 2M

-12-5

4 000

6-7

4-1

7-0

— 10-8

— 6-3

5 000

7-9

5-5

8-9

— 4-5

— 1-1

6 000

8-6

6-7

10-2

— 0-1

2-6

8 000

9-8

8-2

12-4

5-8

7-5

10 000

11-0

9-0

14-7

9-8

11-0

12 000

11-8

9-8

16-4

12-7

13-6

15 000

12-9

11-1

18-6

16-1

16-6

20 000

14-7

12-3

22-0

21-2

20-7

25 000

16-3

13-6

25-1

25-4

23-5

30 000

17-7

14-7

27-5

28-8

25-9

40 000

19-9

16-8

31-6

33-5

29-6

50 000

21-5

18-3

34-7

37-1

32-8

100 000

27-5

24-0

45-5

47-4

42-9

150 000

30-8

27-5

51-3

52-5

48-9

200 000

32-7

29-8

54-7

55-2

52-7

300 000

35-6

32-7

59-8

60-5

57-7

500 000

38-2

36-2

64-6

65-5

62-4

1000 000

40-2

39'' 2

68-3

69-3

65-9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

433

Total beskattning.

Tab. 5. Lika delar inkomst av arbete

och kapital å 3 ’/) ;/, a) Ensamstående.

Inkomst

För-

mögen-

het

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 z

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-

Sundén

I kronor

2 000

30 000

210

135

282

144

211

5 000

75 000

778

678

1134

1077

1142

10000

150 000

1966

1 713

2 940

3196

3126

20000

300 000

5102

4 432

7 765

8 986

7 849

50 000

750000

16 927

15 069

26 351

31 802

26454

100 000

1 500 000

40 669

36 610

63 891

74 300

63202

300000

4 500 000

150 048

140187

239 139

* 240190

236 397

1000 000

15 000 000

546 178

536 316

877 451

* 800 000

* 800100

I procent

2 000

30 000

10-5

6-7

14-1

7-2

10-5

5 000

75 000

15-6

13-6

22-7

21-5

22-8

10 000

150 000

19-7

17-t

29-4

32-0

31-3

20000

300000

25-2

22-2

38-8

44-9

39-2

50000

750 000

33-8

30-1

52-7

63-6

52-9

100 000

1 500 000

40-7

36-6

63-9

74-3

63-2

300 000

4 500000

50-0

46-7

79-7

*80-0

78-8

1000 000

15 000 000

54-6

53-6

87-7

*80-0

*80-0

b) Makar utan barn.

Inkomst

För-

mögen-

het

.

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-

Sundcn

I kronor

2 000

30 000

150

72

177

118

168

5 000

75 000

706

579

957

896

927

10 000

150 000

1811

1586

2 600

2 745

2 625

20000

300 000

4 778

4 098

7 179

8 090

7140

50000

750000

16 441

14 461

25 424

30515

25 303

100 000

1500 000

40 023

35 761

62 733

72 877

61915

300 000

4 500 000

149 322

139 098

237 830

* 240 200

234 675

1000 000

15 000 000

545 452

535 227

876 142

*800 200

*800 200

I procent

2 000

30 000

7-5

3-6

8-8

5-9

8-4

5 000

75 000

14-1

11-6

19-1

17-9

18-5

10 000

150 000

18-1

15-9

26-0

27-5

26-2

20 000

300000

23-9

20-4

.35-9

40-4

35-7

50 000

750 000

32-9

28-9

50-8

61-0

50 b

100 000

1 500 000

40-o

35-8

62-7

72-9

61-9

.300 000

4 500 000

49-8

46-4

79-3

*80-0

78-2

1 000 000

15 000 000

54-5

53-5

87-6

* 80-0

*80-0

* Spärregel tillämpad.

Flihanq till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 212.

28

opaginerad Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Total beskattning.

Tab. 6. Inkomst av kapital å 3 1/s %. a) Ensamstående.

Inkomst

För-

mögen-

het

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-

Sundén

I kronor

2 000

60000

278

177

379

324

371

5 000

150 000

1050

895

1484

1726

1642

10 000,

300 000

2 757

2 362

3 929

5 296

4 526

20 000

600 000

7 072

6 211

10 243

14 386

11449

50 000

1500000

22 957

20 298

34 327

40100

36 454

100 000

3000 000

54 435

49 773

82 074

80 100

80100

300000

9 000 000

193153

183 289

270 027

240100

240100

1000 000

30000000

689 873

680 008

900 027

800 100

800100

I procent

2 000

60 000

13-9

8-9

18-9

16-2

18-5

5 000

150 000

20-1

17-9

29-7

34-5

32-8

10000

300 000

27-6

23-6

39-3

53-0

45-3

20 000

600 000

35-4

31-1

51-2

71-9

57-2

50 000

1500000

45-9

40-6

68-6

80-2

72-9 ’

100 000

3 000000

54-4

49-8

82-1

80-X

80-1

300 000

9 000 000

64-4

61-1

90-0

80-o

80-0

1 000 000

30 000000

69-0

68-0

900

80-o

80-0

b) Makar utan barn.

Inkomst

För-

mögen-

het

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 % j

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-

Sundcn

2 000

60 000

212

I kronor

112 i 250

298

328

5 000

150 000

975

808

1299

1546

1427

10 000

300 000

2558

2 209

3531

4 845

4025

20 000

600 000

6 752

5 793

9 662

13490

10 740 i

50 000

1 500 000

22 476

19696

33405

40 200

35 303 i

100000

3 000 000

53793

48 931

80 920

80 200

80 200

300 000

9 000000

192 432

182 208

270100

240 200

240 200

1000 000

30 000 000

689 152

678 927

900 100

800 200

800100

2 000

60 000

10-6

I proc

5-7

e n t

12-5

14-9

16-4

5 000

150 000

19-5

16-2

26-0

30-9

28-5

10000

300 000

25-6

22-1

35-3

48-4

40-2

20 000

600 000

33-8

29-0

48-3

67-4

53-7

50 000

1500000

45-0

39-4

66-8

80-4

70-6

100000

3000000

53-8

48-9

80-9

80-2

80-2

300 000

9 000 000

64-1

60-7

90-0

80-1

80o

1000 000

30 000 000

68-9

67-9

90-0

80-0

80-0 |

s. 435 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

435

Avd. C. Marginalskatt (total beskattning).

Tab. 7. Inkomst av arbete.

1

Inkomst

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-

Sundén

a) Ensamstående.

1000

12-70

12oo

14-38

11-00

11-00

2 000

15-86

14-24

22-47

17-oo

20-00

3000

14-86

15-86

22-48

20-oo

23-10

4 000

14-86

15-40

22-48

23-60

24-20

5 000

15-94

14-86

24-73

26-40

26-40

6 000

16-60

14-86

26-25

28-60

28-60

8 000

17-80

15-94

28-75

30-80

30-80

10 000

19-80

16-60

30-75

33-00

33-00

12 000

21-80

17-80

33-75

34-00

31-60

15 000

21-80

19-80

36-25

35-20

31-60

20000

24-22

21-80

39-48

42-40

37-60

25 000

24-22

23-02

39-48

46-00

38-80

30 000

27-82

24-22

45-78

46-00

40-60

40 000

27-82

24-22

48-48

50-50

46-00

50000

. 31-42

27-82

52-08

55-oo

50-50

100 000

35-02

33-82

58-38

59-50

54-10

150000

38-62

35-02

65-13

64-00

64-00

| 200000

38-62

38-62

65-13

64-00

64-00

300 000

42-22

38-62

71-88

73-00

69-40

500 000

42-22

42-22

71-88

73-00

69-40

1000 000

42-22

42-22

71-88

73-00

69-40

b) Makar utan

barn.

1000

5-oo

3-oo

5-oo

5-00

5-oo

2 000

12-16

10-00

15-10

10-00

10-oo

3000

14-32

12-16

20-20

14-00

14-oo

4 000

14-86

12-16

21-47

19-00

19oo

5 000

14-86

14-86

21-47

19-90

19-90

6 000

15-94

14-86

23-72

20-80

20-80

8 000

15-94

14-86

23-72

24-40

24-40

10 000

17-02

15-94

25-97

26-20

26-20

12 000

18-82

15-94

27-77

28-00

28-00

15 000

20-62

17-02

31-37

31-60

31-60

20000

24-22

19-82

39-47

38-80

35-20

25 000

24-22

20-62

39-47

42-40

38-80

30000

26-22

24-22

42-97

46-00

40-60

40 000

27-82

24-22

45-77

50-50

46-00

50 000

31-42

27-82

52-07

55-00

50-50

100 000

35-02

31-42

58-37

59-50

55-oo

150 000

38-62

35-02

65-12

64-oo

64-oo

200000

.38-62

38-62

65-12

64-oo

64-00

300000

42-22

38-62

71-87

73oo

69-40

500 000

42-22

42-22

71-87

73-00

69-40

1 000 000

42-22

42-22

71-87

73-00

69-40

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Inkomst

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

Skatt minus barnbidrag

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Sundén

c) Makar med tre barn.

1000

_

—

—

—

—

2 000

5-00

5-00

5-oo

5-oo

5-oo

3000

12-00

5-oo

12-00

21-00

12-00

4 000

12-16

10-00

15-io

19-20

19-oo

5 000

12-16

10-oo

17-10

21-90

21-90

6 000

12-10

12-16

15-io

20-80

20-10

8 000

14-86

12-16

21-48

24-40

22-60

10 000

15-91

12-16

23-73

26-20

24-40

12 000

16-90

14-86

25-73

28-00

26-20

15 000

18-82

15-94

29-78

33-60

33-60

20 000

20-62

17-02

33-63

38-80

35-20

25 000

24-22

20-62

39-48

42-40

35-20

30 000

24-22

20-62

39-48

46-00

38-80

40000

27-82

24-22

45-78

50-50

46-oo

50 000

31-42

27-82

52-08

55-00

46-oo

100 000

35-02

31-42

58-38

59-50

55-00

150 000

38-62

35-02

65-13

64-00

64-00

200 000

38-62

38-62

65-13

64-00

64-00

300 000

42-22

38-62

71-88

73-00

69-40

500 000

42-22

42-22

71-88

73-00

69-40

1 000 000

42-22

42-22

71-88

73-00

69-40

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

437

Marginalskatt.

Tab. 8. Lika delar inkomst av arbete

och kapital å 31/» %•

:

Inkomst

För-

mögen-

het

År 1039

År 1947

Förslag: Uttag 100 %

Skatt minus

barnbidrag

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Andersson-!

Sundén j

a) Ensamstående

2 000

30 000

17-98

15-78

27-80

26-00

27-50

5 000

75 000

20-26

17-40

30-77

35-40

35-40

10 000

150 000

28-38

21-58

41-53

51-00

45-00

20 000

300 000

33-30

28-16

50-25

69-40

55-60

50 000

750 000

41-30

34-80

67-25

82-00

68-50

100 000

1500 000

50-80

43-80

80-25

86-50

76-00

300 000

4 500 000

54-80

51-80

87-75

*80-00

90-40

! 1000 000

15 000 000

54-80

51-80

87-75

*80-00

*80-oo

b) Makar utan barn

2 000

30 000

14-20

13-70

19-88

19-oo

17-5°

5 000

75 000

19-60

19-40

28-25

28-90

28-90

10 000

150 000

25-80

19-60

37-75

44-20

38-20

20 000

300 000

33-30

25-80

50-25

65-80

53-20

50000

750 000

41-30

34-80

67-25

82-00

68-50

100 000

1500 000

50-80

43-80

80-25

£6-50

76-00

300 000

4500 000

54-80

51-80

87-75

*80-00

90-40

1000 000

15 000 000

54-80

51-80

87-75

*80-oo

*80-oo

* Spärregel tillämpad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

438

Kungl. Majds proposition nr 212.

Marginalskatt.

Tab. 9. Inkomst av kapital å 3 x/3 %.

Inkomst

För-

mögen-

het

År 1939

År 1947

Förslag: Uttag 100)» j

Skatt minus

barnbidrag

a) nominell

beräkning

b) real- beräkning

Prop.

Sundén

a) Ensamstående

2 000

60 000

24-62

21-20

35-17

35-00

i

38oo

5 000

150 000

32-98

25-06

45-22

62-40

50-40

10 000

300 000

43-54

30-56

59-07

87-00

69-oo

20 000

600 000

47-96

41-38

68-30

96-40

73-60

50000

1500 000

64-96

50-98

96-10

*80-20

92-50

100000

3 000 000

70-96

57-38

106-30

*80-10

*80-io

300 000

9 000 000

75-76

66-18

*90-00

*80-io

*80-oo

1000 000

30 000 000

75-76

66-18

*90-oo

*80-oo

*80-oo

b) Makar utan barn

1

2 000

60 000

19-30

16-70

24-92

28-oo

28-oo 1

5 000

150 000

29-92

21-94

40-30

55-90

43-90 !

10 000

300 000

38-36

26-10

52-70

80-29

62-20

20 000

600 000

43-90

32-98

64-30

92-80

71-20

50 000

1500 000

56-ög

43-78

87-70

*80-40

92-50 |

100 000

3000 000

66-16

52-58

101-50

*80-20

97-00

300 000

9 000 000

70-96

61-38

*90-oo

*80-io

*80-oo

1000 000

30000 000

70-96

61-38

*90-oo

*80-00

*80-oo

* Spärregel tillämpad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 212. 439

Innehållsförteckning.

Sid.

Författningstext....................................................... 2

I. Inledning........................................................ 84

II. Allmänna synpunkter ............................................ 86

Huvuddragen av beredningens förslag och däremot anförda reservationer 86

Remissyttrandena över beredningens förslag.......................... 90

Departementschefen.............................................. 112

Departementsförslaget ............................................ 12.1

Skattesänkningens omfattning.............................. 129

III. Familjebeskattningen.............................................. 181

1. Historik, det nya ortsavdragssystemets verkningar å skatteunder
laget

m. .................................................. 181

2. Barnavdragens avskaffande .................................... 135

3. Bankningens avskaffande ...................................... 153

4. Ortsavdrag för gift skattskyldig ................................ 153

5. Ortsavdrag för ensamstående skattskyldig............. 159

6. Ortsavdrag för ogift (och jämställd) skattskyldig med barn.......... 165

7. Särskilt avdrag för förvärvsarbetande hustru .................... 170

IV. Skattesystem och skatteskala för inkomstbeskattningen av fysiska personer.. 184

1. Gällande bestämmelser ........................................ 184

2. Skattens rörlighet ............................................ 185

3. Skatteskalan................................................. 188

V. Inkomstbeskattningen av juridiska personer .......................... 221

1. Gällande bestämmelser ........................................ 221

2. Inkomstbeskattningen av aktiebolag och därmed likställda.......... 222

3. Inkomstbeskattningen av livförsäkringsanstalter.................... 250

4. Inkomstbeskattningen av övriga juridiska personer ................ 252

VI. Förmögenhetsbeskattningen ........................................ 253

1. Gällande bestämmelser ........................................ 253

2. Förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer.................... 254

3. Vissa juridiska personers skattskyldighet för förmögenhet.......... 288

4. Jämförelse med inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i vissa andra

länder .................................................... 289

opaginerad Kontrollera mot PDF

440 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Sid.

VII. Engångsskatt ä förmögenhet........................................ 296

VIII. Arvs- och gåvobeskaltningen m. m................................... 299

Gällande bestämmelser............................................ 299

Beredningens förslag.............................................. 300

Remissyttrandena över beredningens förslag till kvarlåtenskapsskatt .... 302

Departementschefen .............................................. 342

Jämförelse med arvsbeskattningen i vissa andra länder............... 349

IX. Specialmotivering ................................................ 353

1. Kommunalskattelagen.......................................... 353

2. Förordningen om statlig inkomstskatt............................ 353

3. Förordningen om statlig förmögenhetsskatt ...................... 355

4. Taxeringsförordningen.......................................... 357

5. Kupongskatteförordningen...................................... 358

6. Förordningen om kvarlåtenskapsskatt............................ 359

7. Förordningen om arvsskatt och gåvoskatt........................ 378

X. Departementschefens hemställan .................................... 379

Bihang............................................................ 381

477701. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin (1)

  1. Johan Hirschfeldt, Juridik och politik – svenska domstolar i ett förändrat landskap. Ett anförande i Riddarhuset vid invigningen av Högsta förvaltningsdomstolens lokaler den 24 maj 2012 om några utvecklingslinjer i förvaltningsrätten, FT 2012 nr 3 s. 295, på s. 296 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:487 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten
  2. S2LU 1947:5 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, m. m., dels ock i ä s. 30 i texten
  3. BevU 1947:50 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2005 ref. 93 ur registret · dokumentnivå

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 2012 s. 295 Johan Hirschfeldt, Juridik och politik – svenska domstolar i ett förändrat landskap. Ett anförande i Riddarhuset vid invigningen av Högsta förvaltningsdomstole… s. 296 i texten