Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen m. m

1947-04-25 · 306 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 306 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:239, Angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

1

Sr 239.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande av

en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den

offentliga arbetsförmedlingen m. m.; given Stockholms

slott den 25 april 1947.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 25 april 1947.

N ä rvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför statsrådet

Mossberg.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t, på min hemställan, under

femte huvudtiteln, punkterna 18—21, föreslagit riksdagen att, i avbidan

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48 såsom förslagsanslag

beräkna

till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar kronor 2 650 000

» » » » Omkostnader » 850 000

» Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalter
na:

Avlöningar ................................ » 9 500 000

» Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalter
na:

Omkostnader .............................. » 3 300 000

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Inledning.

Den 8 mars 1946 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst

sju sakkunniga att inom socialdepartementet verkställa utredning rörande

ett centralt organ inom statsförvaltningen för handhavande av arbetsmarknadsfrågor.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades ledamoten av riksdagens

första kammare, dåvarande generaldirektören, numera landshövdingen

T. E. N. Bergquist, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen

P. H. Fagerholm, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören

A. K. Gillström, ombudsmannen E. G. Grahn, direktören B. Kugelberg,

ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren G. Hj. Svensson

samt landshövdingen A. N. Thomson, tillika ordförande, att såsom sakkunniga

verkställa ifrågavarande utredning. De sakkunniga antogo benämningen

utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan.

De sakkunniga — i det följande kallade utredningen — ha den 16 januari

1947 överlämnat betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan (SOU

1947: 24).

över betänkandet ha till följd av remiss eller därförutan utlåtanden avgivits

av statens arbetsmarknadskommission — vilken vid sitt utlåtande fogat

yttranden från kommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft

och från kommissionens personalförening — socialstyrelsen, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden,

statens sakrevision, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, överbefälhavaren,

pensionsstyrelsen, statens utlänningskommisson, statens industrikommission,

statens livsmedelskommission, försvarets socialbyrå, överrevisorema vid statens

arbetsmarknadskommission, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands samt Västemorrlands

län, socialvårdskommittén, kommittén för partiellt arbetsföra, den sakkunnige

för översyn av statens utlänningskommissions och statens flyktingsnämnds

verksamhet och organisation m. in., landsorganisationen i Sverige,

svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation (TCO),

de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund, Sveriges yngre akademikers centralorganisation —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

3

vilken bifogat yttrande från Sveriges yngre juristers förening — statsverkens

ingenjörsförbund och svenska teknologföreningen.

I sitt yttrande har arbetsmarknadskommissionen framlagt anslagsäskanden

beträffande de delar av kommissionens personalorganisation, som icke beröras

av utredningens förslag, m. m. Utlåtanden häröver ha efter remiss avgivits

av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Genom beslut den 26 januari 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt dåvarande

ordföranden i statens arbetsmarknadskommission, landshövdingen A. N.

Thomson och t. f. byråchefen i socialstyrelsen T. Jerneman att såsom sakkunniga

inom socialdepartementet biträda med utredning rörande de åtgärder,

som behövde vidtagas vid en överflyttning från socialstyrelsen till

arbetsmarknadskommissionen av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring,

samt att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag vartill utredningen kunde

föranleda. Tillika uppdrogs åt Thomson att såsom ordförande leda utredningsarbetet.

Sedan frågan om ett centralt statligt organ för handhavande av

arbetsmarknadsärenden enligt Kungl. Maj ds förenämnda beslut den 8 mars

1946 gjorts till föremål för särskild utredning, läto de sakkunniga det åt

dem anförtrodda utredningsarbetet vila i avbidan på det resultat, till vilket

den nytillsatta utredningen skulle komma. Efter det utredningen avgivit sitt

betänkande, ha nu ifrågavarande sakkunniga den 20 februari 1947 överlämnat

en promemoria rörande vissa frågor i samband med förläggning till en

nyinrättad arbetsmarknadsstyrelse av socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 17 mars 1943 givna bemyndigande uppdrog

vidare chefen för finansdepartementet den 27 maj samma år åt statens arbetsmarknadskommission

att verkställa utredningar beträffande vissa arbetsmarknadsfrågor,

såsom arbetskraftens friställande, åtgärder för beredande av

sysselsättning, övriga hjälpåtgärder samt vissa arbetsmarknadsorganisatoriska

frågor. Till de senare hörde frågan om den offentliga arbetsförmedlingens

organisation under övergångstiden efter ett fredsslut. Den 21 september

1943 befriades arbetsmarknadskommissionen från utredningen av

sistnämnda spörsmål, vilken i stället uppdrogs åt särskilda sakkunniga, nämligen

landshövdingen A. N. Thomson, tillika ordförande, generaldirektören

K. J. Höjer, landsorganisationens ordförande A. Lindberg och svenska arbetsgivareföreningens

ordförande G. Söderlund. Sedan generaldirektören Höjer

på därom gjord framställning den 22 augusti 1945 entledigats såsom sakkunnig,

inträdde i hans ställe dåvarande generaldirektören, numera landshövdingen

T. E. N. Bergquist.

Åt dessa sakkunniga uppdrogs också genom beslut den 28 januari 1944 av

Kungl. Maj:t (socialdepartementet) att till övervägande upptaga frågan om

den offentliga arbetsförmedlingens organisation. Detta uppdrag hade tidigare

ålagts först (Kungl. Maj ds beslut den 3 december 1937) den dåvarande tillsynsmyndigheten

för den offentliga arbetsförmedlingen, socialstyrelsen, och

därefter — sedan statens arbetsmarknadskommission från och med den 20

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

maj 1940 tills vidare inträtt såsom chefsmyndighet för arbetsförmedlingen —

kommissionen (Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1942).

De sakkunniga, som antogo benämningen sakkunniga angående arbetsförmedlingens

organisation, funno sig med hänsyn till de båda uppdragens nära

samband med varandra böra behandla dem i ett sammanhang, och de hava

avgivit två den 13 juni 1946 dagtecknade hetänkanden i ämnet: Den offentliga

arbetsförmedlingen under krigsåren (SOU 1946: 44) och Den offentliga

arbetsförmedlingens framtida organisation, motiv och förslag (SOU 1946: 51).

Över betänkandet rörande den offentliga arbetsförmedlingens framtida

organisation ha utlåtanden avgivits av statens arbetsmarknadskommission

efter hörande av arbetsnämnden i Stockholm och samtliga länsarbetsnämnder,

socialstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden, överstyrelsen för

yrkesutbildning, kommerskollegium, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser

efter hörande i den omfattning länsstyrelserna funne lämpligt av

kommuner inom länet, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg,

Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, samtliga läns landstings

förvaltningsutskott, utom förvaltningsutskotten i Södermanlands län, Kalmar

läns södra landstingsområde, Gotlands, Värmlands, Örebro, Gävleborgs

och Västerbottens län, arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund, civilförvaltningens

personalförbund, landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen,

tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges industriförbund,

de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation samt yrkeskvinnors

samarbetsförbund. Härjämte har Borlänge stads stadsfullmäktige

inkommit med en skrift i ärendet.

I det följande kommer jag att behandla först frågorna rörande organisationen

m. m. av ett centralt arbetsmarknadsorgan, därefter motsvarande

frågor rörande den offentliga arbetsförmedlingen och slutligen anslagsfrågorna.

I samband med organisationsfrågorna kommer jag att lämna summariska

redogörelser för innehållet i de förut angivna betänkandena och häröver avgivna

yttranden och får i övrigt hänvisa till handlingarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

5

I. Den centrala organisationen.

Den nu rådande ordningen för central handläggning av

arbetsmarknadsfrågor och dess tillkomst.

Statens arbetsmarknadskommission och dess föregångare. Såsom centralt

organ för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet

fungerade åren 1914—1940 statens arbetslöshetskommission. Denna

kommission hade till en början enbart karaktären av ett utredande och rådgivande

organ men fick efter hand även administrativa uppgifter. År 1921

samlades i kommissionens hand ledningen av verksamheten enligt såväl

arbetslinjen som understödslinjen. År 1924 blev kommissionen även verkställande

organ för åtgärder enligt arbetslinjen, i det att de tidigare befintliga

verkställande organen då avskaffades. Även efter den i början av 1930-talet

företagna omläggningen av arbetslöshetspolitiken behöll arbetslöshetskommissionen,

ehuru med reducerade befogenheter i vissa hänseenden, sin ställning

som centralorgan för den arbetslöshetsbekämpande verksamheten.

Utbrottet av det senaste världskriget aktualiserade frågan om landets arbetskraftsförsörjning

under en tid av omfattande militär beredskap och

krigshushållning. Enligt bemyndigande tillkallade chefen för socialdepartementet

den 19 september 1939 en kommission, statens arbetsmarknadskommission,

med uppgift att följa förhållandena på den svenska arbetsmarknaden

såväl i fråga om uppkommande arbetslöshet som beträffande brist på

arbetskraft.

Den allmänna utvecklingen i början av år 1940 medförde, att en effektivisering

av organisationen för arbetsmarknadsreglerande åtgärder framstod

som nödvändig. I proposition den 17 april 1940 (nr 216) framlade Kungl.

Maj:t därför förslag härom, vilket godkändes av riksdagen. Den till följd

härav företagna omorganisationen innebar, att arbetsmarknadskommissionen

och arbetslöshetskommissionen sammanslogos med bibehållande av namnet

statens arbetsmarknadskommission. Den nya kommissionens huvuduppgift

skulle vara att närmast under Kungl. Maj:t genomföra den under då rådande

utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av arbetskraftens

användning. Kommissionen skulle vara riksarbetsstyrelse enligt lagen den 30

december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt. Till kommissionen överfördes från

socialstyrelsen ärendena angående den offentliga arbetsförmedlingen, vilken

med tillämpning av Ijänstepliktsiagen för tiden från och med den 20 maj

1940 provisoriskt ställdes under statlig ledning. Härigenom samt genom inrättande

av en arbetsnämnd i Stockholm och länsarbetsnämnder i samtliga

län försågs kommissionen med eu lokal organisation.

Den nya arbetsmarknadskommissionen tillsattes den 7 maj 1940.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Under tiden härefter ha åtskilliga arbetsuppgifter, utöver de nyss angivna,

uppdragits åt kommissionen. De arbetsuppgifter, som för närvarande ankomma

på kommissionen, kunna uppdelas i följande huvudgrupper.

1) Ledningen av den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten.

2) Uppgifter avseende hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

3) Uppgifter betingade av brist på arbetskraft.

4) Uppgifter avseende dispositionen av arbetskraften under krig, mobilisering

eller förstärkt försvarsberedskap.

5) Insamling och bearbetning av viss statistik.

Rörande dessa huvudgrupper må här lämnas följande kortfattade översikt.

Ledningen av den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten. Rörande den

offentliga arbetsförmedlingens organisation och arbetssätt torde jag få hänvisa

till den redogörelse, som lämnas i det följande vid behandlingen av

den lokala organisation. Här må endast omnämnas, att till arbetsförmedlingens

specialförmedling för ungdom är anknuten en omfattande yrkesvägledande

verksamhet samt att specialförmedlingen för partiellt arbetsföra icke

blott har att fullgöra arbetsberedande uppgifter utan även, i enlighet med

av Kungl. Maj:t den 25 maj 1945 och den 29 juni 1946 meddelade föreskrifter,

ombesörja i övrigt erforderlig verksamhet för att bereda under militärtjänstgöring

skadade utkomst genom eget arbete (arbetsvärd).

Uppgifter avseende hjälpverksamhet vid arbetslöshet. De grundläggande bestämmelserna

för ifrågavarande verksamhet ha meddelats i den s. k. hjälpkungörelsen

den 30 juni 1934 (nr 434). Ehuru denna kungörelse vid upprepade

tillfällen blivit föremål för ändring, ha i skilda sammanhang vidtagits

betydelsefulla ändringar i principerna för hjälpverksamhetens bedrivande,

vilka icke kommit till uttryck i kungörelsen. De hjälpformer, som för

närvarande faktiskt kunna anses ingå i hjälpsystemet, representera tre olika

linjer, nämligen dels arbetslinjen, dels understödslinjen, dels ock utbildningsoch

omskolningslinjen.

Beredskapsarbetena utgöra numera huvudformen för arbetslinjen.

De bedrivas på öppna marknadens löne- och arbetsvillkor och anordnas

såsom statliga eller statskommunala arbeten. Statligt beredskapsarbete

utföres i arbetsmarknadskommissionens eller annan statlig myndighets

(i flertalet fall väg- och vattenbyggnadsstyrelsens) regi eller av entreprenör,

som antagits av vederbörande myndighet. Statskommunalt beredskapsarbete

bedrives med statsbidrag i landstings eller primärkommuns regi eller av

entreprenör, som antagits av landstinget respektive kommunen. De statliga

beredskapsarbetena avse att utfylla sysselsättningsmöjligheterna vid de statskommunala

arbetena, vilka i första hand böra reserveras för familjeförsörjare

och äldre arbetslösa.

Beslut om igångsättande av statligt beredskapsarbete fattas av arbetsmarknadskommissionen,

som även beviljar statsbidrag till statskommunala arbeten.

Kommun, som hänvisar arbetslösa till statligt beredskapsarbete, har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 239. 7

att till kommissionen inbetala viss ersättning per dag och man, s. k. dagavgift.

Statsko in munala reservarbeten äro, jämte de i det följande

omnämnda arkivarbetena, den enda form av reservarbeten, som numera

kan komma i fråga. De äro avsedda att komma till användning endast under

speciella förhållanden och enbart för sysselsättning av arbetslösa, som

på grund av ålder eller annan anledning icke utgöra fullgod arbetskraft.

Statsbidrag beviljas av arbetsmarknadskommissionen. Lönen utgår enligt

hjälpkungörelsens bestämmelser om reservarbetslön.

Antalet personer, som under senare år erhållit sysselsättning vid arbeten

av förenämnda slag, framgå av följande sammanställning.

Antal

arbetslösa ^sysselsatta

vid

Medeltal

arbeten i arbets-

statliga

stats-

stats-

marknads-{ arbets-

beredskapsarbeten

kommunala

kommunala

löshets-) kommis-

1 annan myndighets

beredskaps-

reserv-

sionens regi

regi

arbeten

arbeten

1936 ......

...... 9 068

—

—

4 591

1937 ......

...... 4 212

—

—

2 089

1938 ......

....... 1951

663

599

1 308

1939 ......

...... 1511

1 392

804

840

1940 ......

...... 1 163

898

397

220

1941......

...... 2 800

1495

1 107

149

1942 ......

...... 2195

1074

1347

177

1943 ......

...... 1444

1066

813

134

1944 ......

...... 1690

2 231

1 246

169

1945 ......

...... 1370

2 105

1238

128

1946 ......

...... 1089

1283

758

—

Arkiv arbeten anordnas till hjälp för arbetslösa tekniker och kontorister

samt med dem jämställda. Arkivarbete kan anordnas som statligt

eller kommunalt arbete. Under år 1946 voro i medeltal 363 svenska arbetslösa

sysselsatta vid arkivarbeten, varav 290 vid statliga arkivarbeten och 73

vid statskommunala arbeten. Antalet vid dylika arbeten sysselsatta flyktingar,

vilket vintern 1946 var ca 1 300, uppgick vid utgången av december 1946

till 507.

Arbetslösa musiker, särskilt äldre, kunna vidare beredas sysselsättning

hos amatörorkestrar etc. (musikerhjälp).

De i det föregående behandlade hjälpfonnerna representera arbetslinjen.

Om det på grund av arbetslöshetsklientelets storlek eller sammansättning

visar sig omöjligt att i den utsträckning, som påkallas av hjälpbehovet, bereda

de arbetslösa .sysselsättning eller om tekniska hinder möta för omedelbart

igångsättande av arbeten, kan hjälp lämnas i form av kontantunderstöd

(d a g u n d e r s t ö d och hyreshjälp in. m.). Arbetsmarknadskommissionen

bestämmer i vilken omfattning kontantunderstöd med rätt till statsbidrag

får utges. Understödstagare är skyldig att regelbundet söka arbete

genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Utbildnings- och omskolningsverksamheten är främst

avsedd för arbetslös ungdom. Den har numera ringa omfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl Maj.ts proposition nr 239.

Statsbidrag till kommuns kostnader för verksamhet av förut angivet

slag beviljas av arbetsmarknadskommissionen antingen som bidrag till visst

arbete eller som årskostnadsbidrag. Sistnämnda bidrag beviljas i princip på

sammanlagda beloppet av kommuns arbetslöshetskostnader.

Jämlikt Kungl. Maj ds beslut den 31 juli 1942 har arbetsmarknadskommissionen

övertagit den verksamhet avseende inköp av gatsten för

statens räkning, vilken tidigare bedrivits av statens steninköpskommitté.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställer kommissionens beslut

rörande upphandling m. in.

Under de senaste åren har vid sidan om beredskapsarbetena möjlighet

funnits att anordna vissa vägarbeten i arbetslöshetsbekämpande syfte (de

s. k. 15-miljonersarbetena), till vilka särskilt anslag beviljats.

Arbetena utföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi men arbetsmarknadskommissionen

och länsarbetsnämnderna besluta om igångsättande och

avbrytande av arbetena.

För att sätta arbetsmarknadsorganen i stånd att i god tid i förväg vidtaga

åtgärder vid arbetslöshet, har ordnats ett varselsystem. Detta bygger

på frivilligt av arbetsgivare avlämnade uppgifter rörande planerade permitteringar,

avskedanden m. m., vilka uppgifter vidarebefordras till arbetsmarknadskommissionen.

I maj 1945 övertog kommissionen investeringsutredningens arbete med

upprättande av en investeringsreserv. Genom beslut den 1 februari

och den 22 november 1946 har Kungl. Maj:t formellt uppdragit åt kommissionen

att i samråd med statssekreteraren i vederbörande statsdepartement

årligen upprätta och till Kungl. Maj:t inge förslag till reserv av statliga, kommunala

och statsunderstödda investeringsobjekt.

Till detaljplanering av kommunala och enskilda investeringsobjekt

ha anslag ställts till arbetsmarknadskommissionens förfogande. Kommissionen

har härjämte att ta vissa initiativ beträffande planeringsarbetet i övrigt,

vilket handhas av olika statliga myndigheter.

Arbetsmarknadskommissionen håller beredskapsförråd av arbetsmaskiner

och arbetsredskap in. m. för eu arbetsstyrka om ca 15 OOO man.

Vidare har kommissionen i sin tjänst en viss reserv av arbetsledare

för byggnads- och anläggningsarbeten.

Uppgifter betingade av brist på arbetskraft. Arbetsmarknadsorganens arbetsuppgifter

under krigsåren utgjordes till väsentlig del av åtgärder för att

tillgodose vissa för försvaret och folkförsörjningen viktiga näringsgrenars

behov av arbetskraft. De näringsområden, där svårigheter på grund av arbetskraftsbrist

främst framträdde, voro jordbruket, skogsbruket och den

för försvaret arbetande industrien. De vidtagna åtgärderna avsågo huvudsakligen

dels överflyttning av arbetskraft från näringsområden, där överskott av

arbetskraft förefanns, dels förhindrande av en avtappning av arbetskraft från

de ur arbetsmarknadssynpunkt kritiska näringsområdena, dels mobilisering

av outnyttjad reservarbetskraft och dels avpassning av de militära inkallelserna

så, att de viktigaste arbetskraftsbehoven kunde tillgodoses.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 239.

9

Beträffande jordbruksområdet må nämnas, att vintern 1939—40 en särskild

organisation, de s. k. a r b e t s b 1 o c k en, upprättades för att rationellt

utnyttja och fördela tillgänglig arbetskraft samt maskin- och redskapspark.

Organisationen fick de följande åren ökad fasthet. Blockorganisationens centrala

ledning utövas av riksblockmyndigheten, bestående av representanter

för livsmedelskommissionen och arbetsmarknadskommissionen, vilka utses

av Kungl. Maj:t. Riksblockmyndiglietens kansli ingår i arbetsmarknadskommissionens

kansli.

Arbetsblockorganisationen har icke behövt träda i funktion tvångsvis. Frivilligt

ha dess befattningshavare dock utnyttjats i viss utsträckning.

Den enda av arbetskraftsbrist betingade reglering, som nu kvarstår, är

byggnadsregleringen. Sedan denna reglerings införande 1942—1943

har arbetsmarknadskommissionen varit centralmyndighet för densamma.

Sedan hösten 1945 har arbetsmarknadskommissionen en rådgivande verksamhet

i fråga om industriens lokalisering. För detta ändamål

förekommer regelbundet samarbete mellan kommissionen och industriens produktionsråd.

Uppgifter avseende dispositionen av arbetskraften ander krig, mobilisering

eller förstärkt försvarsberedskap. Från och med den 15 september 1940

överflyttades handläggningen av uppskovsärendena från rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap till arbetsmarknadskommissionen.

Under krigsåren infördes såsom komplettering av uppskovssystemet ett

system med anstånd med respektive hem permittering från militärtjänstgöring.

I anståndsärenden har arbetsmarknadskommissionen att avge

yttrande efter hörande av de lokala arbetsmarknadsorganen.

För erhållande av material för uttagning av olika personalkategorier, därest

tjänstepliktslagen skulle behöva tillämpas i större omfattning, och för

uppläggning av särskilda register, avsedda för uttagning av personal till olika

beredskapsuppgifter, företogos under krigsåren olika s. k. beredskapsmönstringar.

På grundval av mönstringsmaterialet ha länsarbetsnämnderna efter

föreskrifter av arbetsmarknadskommissionen upplagt olika register

(mönstringsregister). Vidare ha upplagts beredskapsregister över personer,

som uttagits för olika beredskapsuppgifter, samt företagsregister över vissa

företag inom industri och hantverk.

Med utnyttjande av de registreringar, som sålunda ägt rum, upprätta arbetsmarknadsorganen

planer för tillgodoseende av näringslivets med flera

behov av arbetskraft under krig.

Statistik. Inom arbetsmarknadskommissionen bearbetas bland annat statistik

rörande arbetsförmedlingsverksamheten, antalet arbetslösa inom fackföreningarna

och antalet hjälpsökande arbetslösa ävensom statistik rörande

byggnadsregleringen. Denna statistik publiceras tillsammans med viss inom

socialstyrelsen bearbetad statistik i Sociala meddelanden.

Socialstyrelsen. Alltsedan socialstyrelsen inrättades år 1913 har detta verk

hall att ta befattning med arbetsmarknadsfrågor. Redan vid styrelsens inrät
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl Maj.ts proposition nr 239.

tande uppdrogs åt densamma att vara tillsynsmyndighet för den offentliga

arbetsförmedlingen. Såsom förut omnämnts, ha emellertid socialstyrelsens

uppgifter i denna del sedan år 1940 varit förlagda till arbetsmarknadskommissionen.

För närvarande är socialstyrelsen tillsynsmyndighet för de erkända arbetslöshetskassorna,

den privata arbetsförmedlingen och den sociala hemhjälpen.

Styrelsen har vidare att handlägga vissa ärenden rörande medling i arbetstvister

samt förenings- och förhandlingsrätt. Slutligen har socialstyrelsen att

insamla och bearbeta viss arbetsmarknaden berörande statistik, främst sysselsättningsstatistiken

och lönestatistiken.

Andra myndigheter. Även inom vissa andra myndigheter än de förut omnämnda

handläggas ärenden, som avse arbetsmarknaden. Sålunda kan nämnas,

att försvarets socialbyrå har att fullgöra uppgifter rörande rekrytering

av fast anställt manskap till försvarsväsendet samt beredande av civilanställning

åt avgånget sådant manskap. Byrån har vidare sedan år 1946 från arbetsmarknadskommissionen

övertagit uppgiften att vara tillsynsmyndighet

enligt familjebidragsförfattningama samt lånemyndighet enligt förordningen

om värnpliktslån. Överstyrelsen för yrkesutbildning anordnar numera i stället

för såsom tidigare arbetsmarknadskommissionen yrkesutbildningskurser

för arbetslösa. Vidare har väg- och vattenbyggnadsstyrelseni, såsom framgår

av det förut sagda, att driva vissa beredskapsarbeten.

För utförligare uppgifter i de ämnen som behandlats i det föregående

torde hänvisning få ske till betänkandet rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan,

s. 7—58.

översikt av utredningens förslag.

Enligt det av utredningen framlagda förslaget skulle från och med den 1

juli 1947 inrättas en arbetsmarknadsstyrelse, vilken skulle överta samtliga

nu på statens arbetsmarknadskommission ankommande arbetsuppgifter samt

från socialstyrelsen tillsynen över de erkända arbetslöshetskassorna och den

privata arbetsförmedlingen. Styrelsen för verket skulle bestå av verkets generaldirektör

och överdirektör samt sju av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter,

av vilka fem skulle företräda partsorganisationerna på arbetsmarknaden.

Särskilda ärendesgrupper skulle, i stället för att handläggas av denna styrelse,

kunna uppdragas åt delegationer med delvis annan sammansättning.

En sådan delegation, innefattande en majoritet av företrädare för de erkända

arbetslöshetskassorna, skulle inrättas för handläggningen av ärenden rörande

arbetslöshetsförsäkring.

Arbetsmarknadsstyrelsens kansliorganisation skulle enligt förslaget bestå

av en permanent del, inom vilken ordinarie och extra ordinarie befattningar

skulle inrättas enligt inom statsförvaltningen vanliga regler, samt en krisdel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

11

Den permanenta delen av verket skulle bestå av sju byråer, nämligen två

arbetsförmedlingsbyråer, en försäkringsbyrå, en social byrå, en teknisk byrå,

en försvarsbyrå och en kanslibyrå. Försäkringsbyrån motsvarar socialstyrelsens

nuvarande arbetsmarknadsbyrå, vilken skulle överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningen har härjämte framlagt vissa förslag rörande övergångsförmåner

för personal hos arbetsmarknadskommissionen, rörande medelsförvaltning

och revision m. m.

Inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt dess

verksamhetsområde m. in.

Utredningen.

Utredningen har erinrat om den utveckling, som under senare tid ägt rum

i fråga om arbetsmarknadspolitiken, en utveckling, som utredningen sammanfattar

under beteckningen arbetsmarknadspolitikens aktivisering. Härom

har utredningen i huvuddrag anfört följande.

De åtgärder från samhällets sida, som intill senare tid varit gängse på

arbetsmarknadsområdet, kunna — även när de varit mycket omfattande och

krävt stora kostnader — i viss mening karakteriseras som passiva. Detta

gäller såväl samhällets åtgärder för att befordra omsättningen på marknaden,

d. v. s. arbetsförmedlingen, som åtgärderna för att möta svårare rubbningar,

d. v. s. hjälpåtgärderna vid arbetslöshet. I nu nämnda hänseenden

håller en ny ordning på att arbeta sig fram. Denna utveckling är redan på

god väg och framförallt måste den hållas i sikte vid planläggningen av framtidens

organisation på området. Tendensen kan i korthet angivas så, att man

i båda de nu nämnda hänseendena — förmedlingsverksamheten och hjälpåtgärderna

— icke nöjer sig med att vänta på utvecklingen utan söker komma

den ett stycke i förväg och — i den mån det nu är möjligt — påverka

den.

Som grund för eu sådan mera aktiv arbetsmarknadspolitik söker man erhålla

en kartläggning av olika geografiska områdens ekonomiska och demografiska

struktur. På denna grund bygger man åtgärder av olika slag, på

kortare eller längre sikt. Bland dessa åtgärder kan nämnas en kunskapande

verksamhet för att i förväg få kännedom om större förändringar på marknaden.

Vidare vill man finna former för att direkt påverka den utveckling,

som kan skönjas, t. ex. genom statsbeställningar eller subventioner, genom

vägledning rörande industriens lokalisering, genom rese-, flyttnings- och familjebidrag

till arbetssökande, genom yrkesvägledning samt genom särskilda

åtgärder för partiellt arbetsföra.

Utredningen har härefter erinrat, att arbetsmarknadskommissionen år

1940 organiserades främst med tanke på de krav, som de av kriget betingade

utomordentliga förhållandena kunde befaras komma att ställa. I belysningen

av den förut nämnda utvecklingen framstode emellertid de riktlinjer, som

följdes vid sammanförande hos kommissionen av arbetsuppgifter från olika

håll, i det väsentliga såsom hållbara även för framliden. Kärnan i ett centralt

arbetsmarknadsorgans verksamhet måste vara ledningen av den offentliga

arbetsförmedlingen såsom samhällets främsta organ för utjämning av utbud

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 239.

av och efterfrågan på arbetskraft. Till denna kärna borde ansluta sig ledningen

av de särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som betingas å ena sidan

av överflöd på arbetskraft och å andra sidan av brist på arbetskraft.

Då utredningen redan med hänsyn till arbetsmarknadsuppgiftemas omfattning

funnit det uteslutet att uppgiften att vara centralt arbetsmarknadsorgan

uppdrages åt något annat verk — i vilket fall endast socialstyrelsen skulle

kunna komma i fråga — har utredningen föreslagit inrättande av ett fristående

verk, arbetsmarknadsstyrelsen, med uppgift att vara centralt arbetsmarknadsorgan.

Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde

skall innefatta samtliga de arbetsuppgifter, som nu tillkomma statens

arbetsmarknadskommission, ävensom vissa nu av socialstyrelsen handhavda

uppgifter. Till en början behandlar utredningen förstnämnda grupp av verksamhetsuppgifter.

Såsom förut nämnts måste enligt utredningens mening det centrala i arbetsmarknadsstyrelsens

åligganden vara ledningen av den offentliga arbetsförmedlingens

verksamhet. Utredningen har utgått ifrån att det av sakkunniga

angående arbetsförmedlingens organisation framlagda förslaget rörande

arbetsförmedlingens framtida organisation blir åtminstone i sina väsentliga

delar genomfört. Härigenom är.o, anför utredningen, det centrala arbetsmarknadsorganets

uppgifter till stor del givna.

Utredningen har särskilt uttalat sig rörande två avsnitt av arbetsförmedlingsorganens

verksamhet, nämligen den verksamhet, som berör de partiellt

arbetsföra, och yrkesvägledningen. Härom har utredningen

anfört följande.

Beträffande de partiellt arbetsföra erinras om att den särskilda kommittén

för frågor rörande nämnda klientel föreslagit, att arbetsmarknadsorganen

icke blott — i utbyggd omfattning — skola ha hand om den verksamhet för

arbetsberedning, som nu ombesörjes av dessa organ, utan även ta befattning

med den övriga arbetsvårdsverksamhet, som enligt kommittén bör organiseras

för de partiellt arbetsföra och som skall omfatta bl. a. medicinsk behandling

i form av sysselsättnings- och arbetsterapi, yrkesvägledning, arbetsprövning

samt yrkesutbildning och arbetsträning. Arbetsmarknadskommissionen

skall eniigt förslaget leda och utöva tillsyn över arbetsvärden. Utredningen

finner för sin del kommitténs tankegång att arbetsvårdsverksamlieten bör organiseras

med utgångspunkt från dess viktigaste del, den arbetsförmedlande

verksamheten, riktig. Arbetsvårdsverksamheten faller utan tvivel inom ramen

för den aktiviserade arbetsmarknadspolitiken. Det synes också sannolikt, att

både den lokala och den centrala organisationen för ifrågavarande uppgift

bör byggas ut. Då kommittén ännu ej närmare utformat innehållet i nämnda

arbetsvårdsverksamhet, finner sig utredningen dock icke kunna lägga den av

kommittén framlagda organisationsplanen till grund för sitt förslag i denna

del utan föreslår tills vidare i stort sett bibehållande av den nuvarande organisationen.

Verksamheten för yrkesvägledning är nu organisatoriskt sammankopplad

med arbetsförmedlingens specialförmedling för ungdom. En anknytning till

skolöverstyrelsen och möjligen även till överstyrelsen för yrkesutbildning kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 239.

13

emellertid diskuteras. Utredningen finner för sin del, att sambandet mellan

yrkesvägledningen och ungdomsförmedlingens verksamhet är så starkt, att de

båda verksamhetsgrenarna icke böra skiljas åt. Då ungdomsförmedlingen

enligt utredningens mening icke kan utbrytas ur arbetsförmedlingen

i övrigt, kommer utredningen till den slutsatsen, att yrkesvägledningen

bör centralt handhas av arbetsmarknadsstyrelsen. Utredningen har

utformat sitt förslag i enlighet härmed. Uppenbart är emellertid, att

yrkesvägledningen även måste organisatoriskt anknytas till de centrala skolmyndigheterna.

Då det pågående utredningsarbetet på skolväsendets område

möjiigen kan komma att mera avsevärt ändra förutsättningarna i fråga om

sambandet mellan yrkesvägledning och skolväsende, föreslår utredningen en

sådan utformning av organisationen, att möjligheten till en ändring av densamma

hålles öppen.

På arbetsmarknadsstyrelsen bör enligt förslaget i princip ankomma ledningen

under Kungl. Maj :t av de särskilda statliga åtgärderna till förhindrande

av arbetslöshet eller mildrande av dess verkningar. Det borde åligga arbetsmarknadsstyrelsen

att hålla sig noggrant underrättad om utvecklingen på

arbetsmarknaden och att vidta eller föreslå de åtgärder, som anses erforderliga

i arbetslöshetssituationer. Detta innebure bland annat, att styrelsen skulle

pröva enligt vilken linje samhällets ingripande i det särskilda fallet borde

äga rum, alltså om arbeten skulle anordnas, om kontantunderstöd skulle utbetalas

o. s. v.

Vad gäller arbetslinjen kan enligt utredningens mening ingen tvekan råda

om att arbetsmarknadsstyrelsen skall ha hand om ledningen av det förberedelsearbete,

som består i utväljandet av en investeringsreserv och planeringen

för genomförande av de i reserven ingående arbetsföretagen. Vidare borde å

styrelsen ankomma att föreslå, vilka arbeten som skulle sättas i gång i en

förhandenvarande situation. Härjämte borde styrelsen ha hand om frågor rörande

hänvisning av arbetslösa till arbeten.

Utredningen har ansett det mindre klart, i vilken utsträckning arbetsmarknadsstyrelsen

bör medverka vid bedrivandet av arbeten,

som sättas i gång av arbetsmarknadspolitiska skäl.

Härom bär utredningen till en början anfört följande.

Först må erinras om att arbetslöshetskommissionen drev huvuddelen av

reservarbetena i egen regi (så länge arbetsdirelctionerna funnos genom dessa).

Beträffande de statliga beredskapsarbetena har under senare tid i stort sett

tillämpats den principen, att arbetsmarknadskommissionen drivit arbeten i

den omfattning, som ansetts erforderlig för upprätthållande av kommissionens

byggande organisation, medan övriga arbeten drivits av andra verk,

främst väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Det synes klart, alt därest en omfattande arbetslöshet skulle uppträda och

som följd därav investeringsreservens arbeten i större utsträckning sättas i

verket, arbetena i stort sett skola drivas av de statliga verk, inom vilkas verksamhetsområde

arbetena falla, eller också av kommuner eller enskilda. I investeringsreserven

upptagas ju de arbeten, som under normala förhållanden

beräknas komma till utförande inom de närmaste 2—3 åren. Tillgripes investeringsreserven

vid arbetslöshet, innebär detta endast, alt arbetena utföras något

tidigare än eljest skulle blivit förhållandet. Det synes då uppenbart, att

arbetena i den mån så är möjligt skola utföras under samma former, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 Kungl Maj ds proposition nr 239.

skulle ha kommit till användning vid ett normalt fullföljande av investeringsverksamheten.

Såväl statliga myndigheter som kommuner anlita under normala förhållanden

i stor utsträckning enskilda entreprenörer för sina arbeten. Någon anledning

att frångå detta förfarande torde icke föreligga när det gäller utförande

av arbeten tillhörande investeringsreserven. Investeringsutredningen har för

sin del förutsatt, att entreprenadfirmomas organisation skall tagas i anspråk

innan någon utbyggnad av den statliga byggnadsorganisationen företages

(SOU 1944: 12, s. 33). Visserligen erbjuda sig särskilda svårigheter när det

gäller att utföra arbetslöshetsbekämpande arbeten genom entreprenör, i det

att syftet med arbetenas igångsättande förutsätter, att arbetena skola kunna

avbrytas, då arbetslöshetssituationen icke längre påkallar deras drivande, att

de skola drivas med hänvisad arbetskraft även om denna icke är yrkeskunnig

eller eljest icke av sådan beskaffenhet, som arbetsgivaren önskar etc. Anförda

omständigheter medföra, att man måste räkna med dyrare kostnader än

vid entreprenadarbeten under normala förhållanden. Erfarenheten bland annat

från vissa beredskapsarbeten, som av arbetsmarknadskommissionen utlämnats

på entreprenad, visa dock, att det är möjligt att träffa sådana anordningar,

att entreprenadsystemet kan komma till användning vid arbetslöshetsbekämpande

arbeten. Särskilda bestämmelser, som avse att reglera

ifrågavarande spörsmål, föreligga utarbetade för beredskapsarbeten inom

väg- och vattenbyggnadsfacket.

o Beträffande den huvuddel av investeringsarbeten under arbetslöshet, som

sålunda kommer till utförande genom de reguljärt byggande verken, kommuner

eller enskilda, måste det ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen dels

att utöva viss kontroll och dels att företräda de sociala synpunkterna. Företrädandet

av sistnämnda synpunkter innefattar bland annat, att styrelsen

skall ta initiativ till arbetenas igångsättande och nedläggande, meddela föreskrifter

rörande hänvisning av arbetskraft, angående eventuella särskilda av

sociala skäl betingade förmåner för arbetarna in. in. Detta förutsätter en nära

kontakt med de byggande organen, inspektion från arbetsmarknadsstyrelsens

sida o. s. v.

Den byggande verksamhet, som det kan ifrågasättas alt uppdra åt arbetsmarknadsstyrelsen,

är den verksamhet, som erfordras för att möta mera tillfälliga

ökningar av arbetslösheten inom visst mera begränsat yrkesområde

eller geografiskt område. En given följd av att ett sådant uppdrag lämnas

styrelsen måste emellertid bli, att styrelsen även under tider med ringa arbetslöshet

alltid skall ha hand om arbeten i sådan omfattning, att minimiorganisationen

är fullt sysselsatt. För att organisationen skall kunna sysselsätta

kvalificerad personal och för att den skall vara i stånd att vid ökning av arbetslösheten

svälla ut måste den ha eu viss minimiomfattning.

Erfarenheten torde få anses ha utvisat, att ett centralt arbetsmarknadsorgan

med byggande funktion i nu angiven utsträckning — vilket motsvarar

nuvarande organisation inom arbetsmarknadskommissionen — utgör ett smidigt

instrument för bemästrande av mindre kriser. Den omständigheten att

beslutanderätten i fråga om igångsättande och nedläggande av arbeten samt

drivandet av dessa tillkommer den myndighet, som har att bevaka arbetsmarknadens

utveckling och ta initiativet till hjälpåtgärder, ger otvivelaktigt

den bästa möjliga garantien för ett snabbt och icke överdrivet formbundet

handlande. En organisation, som bygger på samarbete mellan olika centrala

myndigheter, kan — även om den bästa ömsesidiga samarbetsvilja råder —

icke bli lika effektiv som en organisation, där ärendena handläggas inom

samma verk. Tidsförlust och tyngande former torde icke helt kunna undvikas,

när ärendena skola behandlas inom olika verk. Det är också troligt, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 239.

15

ett organ, som är särskilt organiserat med tanke på att möta hastigt påkommande

kriser, har lättare att bemästra de svårigheter, som följa med en utsvällning

av verksamheten, än ett organ, som till huvuduppgift har att besörja

normala, föga fluktuerande arbetsuppgifter. Av särskilt värde i krissituationer

är under nuvarande förhållanden den erfarenhet, som samlats hos

arbetsmarknadskommissionens tekniska byrå under dess sysslande med ärenden

rörande reserv- och beredskapsarbeten.

Härtill kommer, att vissa arbetsobjekt icke ha någon företrädare bland de

statliga byggande verken och icke heller lämpligen kunna byggas av kommunala

organ (mindre kommuner ha ju vanligen icke egen byggande^ organisation).

Skola sådana arbetsobjekt komma till utförande, är man sålunda

hänvisad till entreprenadförfarande. Det torde emellertid få anses i hög grad

önskvärt, att staten har möjligheten att, om entreprenadavtal icke kan träffas

på fördelaktiga villkor, utföra även dylika arbeten i egen regi.

Slutligen kan anföras, att den tekniska personal, som under alla förhållanden

torde erfordras hos arbetsmarknadsstyrelsen, får bättre möjligheter att

följa den tekniska utvecklingen om styrelsen driver arbeten i egen regi.

Mot den nu behandlade organisationsformen kan främst invändas, att densamma

kan innebära en onödig dubbelorganisation. Gränsdragningen mot de

reguljärt byggande verken, främst väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, blir

oklar. Om arbetslösheten under en längre tidsperiod blir liten är det icke säkert,

att beredskapsarbeten behöva anordnas i sådan omfattning, att de medföra

ett rationellt utnyttjande av den kvalificerade tekniska personalen. Det

kan vidare befaras, att arbetsmarknadsstyrelsens byggande organisation blir

mindre skickad än de reguljärt byggande organen, som ha större kontinuerlig

verksamhet, att vid behov svälla ut och åtaga sig arbeten i större utsträckning.

Då, såsom förut framhållits, huvuddelen av arbetena vid en större arbetslöshetskris

böra utföras i samma ordning, som om arbetena kommit till

utförande vid normal tidpunkt, måste även de reguljärt byggande verken —

främst väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, inom vars område huvuddelen av

anläggningsarbetena i investeringsreserven faller — organiseras så att en relativt

snabb utsvällning av verksamheten vid behov blir möjlig.

Vid övervägande av nu anförda skäl för och emot att arbetsmarknadsstyrelsen

organiseras för att driva arbetsföretag i egen regi har utredningen kommit

till den uppfattningen, att skälen för nämnda organisationsform överväga.

Utredningen finner det sålunda icke tillrådligt att avskaffa arbetsmarknadskommissionens

nuvarande organisation för detta ändamål. Utredningen

finner det emellertid angeläget, att organisationen erhåller en begränsad omfattning

och utformas så att densamma kan nedbringas och upphöra, om

utvecklingen skulle föranleda därtill.

Då utredningen sålunda räknar med att arbetsmarknadsstyrelsen skall vara

ett byggande verk, synes det utredningen naturligt, att styrelsen — på samma

sätt som arbetsmarknadskommissionen under nuvarande förhållanden — utnyttjas

för hållande av beredskapslager av arbetsmaskiner och arbetsredskap

m. m. för anläggningsarbeten.

Beträffande arbetslöshetshjälp enligt understödslinjen har utredningen

hänvisat till de förslag i ämnet, som socialvårdskommittén torde komma att

framlägga. Något definitivt förslag rörande organisationen i denna del har

utredningen därför icke ansett sig kunna framlägga. Tillsvidare bör enligt

utredningen den nuvarande organisationen bestå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Utredningen har i detta sammanhang ytterligare anfört följande.

Det må anmärkas, att om de särskilda kontantunderstöden till oförvållat

arbetslösa såsom ett resultat av socialvårdskommitténs förslag komma att avskaffas

och ersättas av den av kommittén föreslagna allmänna socialhjälpen

under central ledning av socialstyrelsen, detta kommer att innebära ett avsteg

från en princip, som tidigare tillmätts stor vikt. Det har nämligen ansetts

angeläget, att samma myndighet har ledningen av arbetslöshetshjälpen såväl

enligt arbetslinjen som enligt understödslinjen. Nämnda omläggning skulle

innebära, att arbetsmarknadsstyrelsen skulle bli centralmyndighet för åtgärder

enligt arbetslinjen och socialstyrelsen för åtgärder enligt understödslinjen.

Då något förslag från socialvårdskommittén ännu icke föreligger beträffande

förevarande område, finner sig utredningen emellertid icke böra ingå

på något närmare övervägande rörande konsekvenserna av en dylik anordning.

Även ledningen av de sambällsåtgärder, som betingas av brist på arbetskraft,

bör enligt förslaget i princip handhas av arbetsmarknadsstyrelsen. Den

enda av de under krigsåren införda regleringarna av denna art som nu består

är, anför utredningen, byggnadsregleringen. Åt särskilda sakkunniga har

uppdragits att utreda frågan om eventuellt ersättande av även denna reglering

med andra åtgärder för säsongutjämning inom byggnadsfacket. Därest

byggnadsregleringen består, då arbetsmarknadsstyrelsen träder i verksamhet,

bör styrelsen enligt förslaget vara centralmyndighet för densamma.

På arbetsmarknadsstyrelsen bör enligt förslaget vidare ankomma att ge

vägledning i fråga om industrilokalisering.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör enligt utredningens mening handha de planläggningsuppgifter,

som avse arbetsmarknaden vid krig, krigsfara eller andra

utomordentliga förhållanden. Detta innebär, att nämnda organ skulle ombesörja

den nu på arbetsmarknadskommissionen ankommande handläggningen

av ärenden rörande uppskov och anstånd (hempermittering) samt planläggning

för tillämpning av tjänsteplikt och annan planläggning för att tillgodose

behovet av arbetskraft inom näringsgrenar av särskild betydelse för

försvaret och folkförsörjningen. Arbetsmarknadsstyrelsen borde vara riksarbetsstyrelse

enligt tjänstepliktslagen.

I den mån arbetsblockorganisationen finnes böra upprätthållas under fredstid,

borde ledningen av planläggningsarbetet tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna borde alltså träda i riksblockmyndighetens ställe som centralorgan

för blockorganisationen.

Utredningen har härefter behandlat frågan om gränsdragningen mellan

arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen. Utredningen föreslår, att till arbetsmarknadsstyrelsen

överflyttas de nu å socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå

handlagda ärendena rörande tillsynen över den privata

arbetsförmedlingen och de erkända arbetslöshetskassorna.

Härom har utredningen anfört följande.

Skälet för att överföra ärendena rörande den privata arbetsförmedlingen

är, att arbetsmarknadsstyrelsen otvivelaktigt kommer att vara den i fråga om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

17

arbetsförmedling mest sakkunniga myndigheten. Det skulle möjligen kunna

invändas, att den myndighet, som har ledningen av den offentliga arbetsförmedlingens

verksamhet, icke är lämplig såsom tillsynsmyndighet för den privata

arbetsförmedlingen på grund av att ett konkurrensförhållande existerar

mellan de håda formerna av arbetsförmedling. Utredningen anser dock, alt

risken för att den offentliga arbetsförmedlingens centralmyndighet skall brista

i oväld vid utövande av sin uppgift såsom tillsynsmyndighet icke kan tillmätas

betydelse. Utredningen vill hänvisa till att socialstyrelsen till år 1940

var tillsynsmyndighet för båda formerna av arbetsförmedling.

Såvitt angår arbetslöshetsförsäkringen är det uppenbart, att arbetslöshetskassornas

och arbetsförmedlingens verksamhet måste samordnas. Arbetsförmedlingens

effektivitet bestämmer i viss mån den omfattning, vari försäkringen

utnyttjas. Arbetsförmedlingsorganen måste tillämpa de för försäkringen

gällande reglerna beträffande de försäkrades skyldighet att anta erbjudet

arbete respektive rätt att vägra anta arbete, som icke fyller vissa krav. De avgöranden,

som försäkringens tillsynsmyndighet träffar i de s. k. arbetsvägransfallen,

innefatta sålunda prejudikat såväl för kassorna som för arbetsförmedlingsorganen.

Det är nödvändigt för arbetsmarknadsstyrelsen såsom

centralorgan för åtgärder enligt arbetslinjen att noga följa försäkringens utnyttjande

för att kunna ingripa genom anordnande av arbetsföretag där så

erfordras. Det synes vara till avsevärd fördel för samordningen i ifrågavarande

hänseenden, om samma myndighet är chefsmyndighet för arbetsförmedlingen

och för åtgärder enligt arbetslinjen samt tillsynsmyndighet för arbetslöshetsförsäkringen.

Mot ett dylikt sammanförande av befogenheterna hos arbetsmarknadsstyrelsen

kan på samma sätt som beträffande den privata arbetsförmedlingen

möjligen göras den invändningen, att arbetsförmedlingens chefsmyndighet

kan befaras visa sig partisk vid behandling av arbetsvägransfall och andra

frågor rörande försäkringen, där en motsättning kan förefinnas mellan arbetsförmedlingsorganen

och försäkringens organ. Arbetsmarknadsstyrelsen

skulle sålunda kunna förväntas vara mindre benägen att träffa avgöranden,

som innebära en desavuering av arbetsförmedlingsorganen. Utredningen finner

icke heller denna invändning bärande. Liksom beträffande den privata

arbetsförmedlingen kan hänvisas till att socialstyrelsen tidigare handhaft tillsynen

både över arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen, varvid

ärendena till yttermera visso handlagts på samma byrå. Någon olägenhet av

antytt slag synes icke ha framträtt under nämnda tid. Vidare föreslår utredningen

i det följande, att arbetsmarknadsstyrelsen vid handläggningen av

ärenden rörande arbetslöshetsförsäkringen skall ha särskild sammansättning,

vilken innebär viss garanti för att försäkringens synpunkter bli behörigen tillgodosedda.

Någon ytterligare överflyttning av ärenden från socialstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen

föreslår utredningen icke. Utredningen har dock ansett

vissa skäl tala för att även andra ärendesgrupper borde överföras.

Utredningen har sålunda övervägt, huruvida uppgiften att vara tillsynsmyndighet

för den sociala hemhjälpsverksa in heten borde

överföras från socialstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen. Med hänsyn till

den sociala hemhjälpsverksamhetens karaktär och till att i kommun- och

länsinstanserna uppbyggts en särskild organisation för densamma, har utredningen

dock icke ansett sig böra föreslå någon ändring av den centrala organisationen

i förevarande hänseende.

Bihantj till riksdagens protokoll 19i7. i samt. AV 239. -

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

Vidare har utredningen omnämnt de nu å socialstyrelsens förlikningsmannaexpedition

handlagda ärendena rörande förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare (föreningsrätt, förhandlingsväsen, arbetsavtal

m. m.). Utredningen har härom anfört, att det då ett permanent centralorgan

för arbetsmarknadsfrågor upprättas kunde synas naturligt, att även

uppgifter av ifrågavarande slag förlädes till detta verk. Utredningen åberopar

emellertid, att enligt en allmän uppfattning bland de berörda parterna det

nuvarande förlikningsmannaväsendet är i behov av förstärkning och erinrar

om att frågan härom upptagits av 1945 års riksdag, vilken hemställt om utredning

i ämnet. I avbidan på den begärda omprövningen av förlikningsmannaväsendets

organisation, vilken utredningen finner synnerligen angelägen,

anser utredningen någon förändring i nuvarande centrala organisation

på förevarande område icke böra vidtagas.

Utredningen har även upptagit frågan om en eventuell överflyttning till arbetsmarknadsstyrelsen

av den arbetsmarknaden avseende statistik, vilken

nu bearbetas inom socialstyrelsen. Vissa fördelar skulle, anför utredningen,

otvivelaktigt vara förenade med att hos arbetsmarknadsstyrelsen sammanföra

all arbetsmarknadsstatistik. Ej heller i detta hänseende finnas emellertid

enligt utredningens mening ännu förutsättningar för ett mera definitivt

ställningstagande. Såväl frågan om organisationen av det statistiska arbetet

inom statsförvaltningen i stort som frågan om den framtida utformningen av

arbetsmarknadsstatistiken i dess helhet syntes vara i behov av omprövning

i särskild ordning. Innan en sådan omprövning kommit till stånd, borde någon

överflyttning av statistik från socialstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen

icke äga rum, särskilt som en överflyttning skulle kunna innebära ganska

vittgående förändringar i socialstyrelsens organisation.

Vad angår försvarets socialbyrås ställning och uppgifter finner utredningen

icke anledning föreslå någon ändring.

Utredningen har i förevarande sammanhang berört frågan om arbetsmarknadsstyrelsens

ställning i förhållande till Kungl. Maj:t. Härvid har utredningen

erinrat om att såväl arbetslöshetskommissionen som arbetsmarknadskommissionen

i olika hänseenden tillerkänts vidsträckta befogenheter. Motiveringen

för dessa befogenheter hade varit omöjligheten att i detalj förutse

utvecklingen å arbetsmarknaden och därmed att i förväg meddela annat än

mycket allmänna föreskrifter för arbetsmarknadsorganens handlande samt

vikten av snabbhet vid ställningstagandet till uppkommande spörsmål. De

vidsträckta befogenheterna hade under krigsåren kompletterats av ett nära

och föga formbundet samarbete mellan arbetsmarknadskommissionen och

Kungl. Maj:ts kansli i enlighet med den praxis, som i regel följts när det

gällt de centrala krisorganen.

Utredningen har vidare anfört, att vissa delar av den verksamhet, som enligt

utredningens förslag skall tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen, äro av

den karaktären, att någon undantagsställning för styrelsen i nu ifrågavaran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

19

de hänseende icke erfordras. Som exempel härpå omnämnas arbetslöshetsförsäkringen

och den normala arbetsförmedlingen. I den mån arbetsmarknadsstyrelsen

får att syssla med verksamhet av kriskaraktär, anser utredningen

däremot, att i framtiden samma behov av befogenhet till självständigt

handlande torde komma att göra sig gällande som tidigare.

Den viktigaste befogenhetsfråga, som enligt utredningen nu kan tänkas

komma att bli aktuell, gäller igångsättande av arbetsföretag vid arbetslöshet.

I denna speciella fråga har utredningen erinrat om att befogenheten att

besluta om igångsättande av reservarbeten alltsedan 1918 tillkommit först

arbetslöshetskommissionen och sedan arbetsmarknadskommissionen. Beslut

om igångsättande av beredskapsarbeten fattades däremot av Kungl. Maj:t

till år 1940, då Kungl. Maj:t aippdrog åt arbetsmarknadskommissionen att

besluta i sådana ärenden. Under hänvisning till att ifrågavarande spörsmål

behandlats av investeringsutredningen (SOU 1944- 12, s. 266—267) har utredningen

anfört bland annat följande.

Av olika skäl är det angeläget, att i en inträdande arbetslöshetssituation

samhällets åtgärder enligt arbetslinjen kunna insättas snabbt. Otvivelaktigt

är ur denna synpunkt den effektivaste organisationsformen den, att det centrala

arbetsmarknadsorganet äger befogenhet att sätta igång erforderliga arbeten.

Erfarenheterna av den nuvarande organisationen i fråga om beredskapsarbetena

bestyrka detta. Arbetsmarknadskommissionen kan exempelvis

sätta igång förberedelser för upptagande av visst arbete redan innan beslut

fattats om att arbetet skall komma till utförande. Härigenom kan värdefull

tid vinnas. Med den nuvarande uppläggningen av beredskapen för

mötande av en större arbetslöshetskris synes emellertid en generell befogenhet

för ett ämbetsverk att besluta om igångsättande av arbeten i arbetsmarknadsreglerande

syfte utesluten. Såsom investeringsutredningen anfört, bör

den direkta ledningen av investeringsplanernas genomförande, i vad det gäller

urval av arbetsobjekt och anvisande av medel, förbehållas Kungl. Maj:t.

En delegation av beslutanderätten måste dock, såsom investeringsutredningen

likaledes anfört, äga rum. Arbetsmarknadsstyrelsen måste sålunda alltid

ha möjlighet att inom viss av Kungl. Maj:t bestämd kostnadsram anordna

arbeten vid oförmodat uppträdande arbetslöshet. Därutöver synes det nödvändigt,

att ett nära samarbete äger rum mellan Kungl. Maj ds kansli och arbetsmarknadsstyrelsen.

Det synes lämpligt, att ungefär samma organisationsform,

som nu tillämpas i fråga om ärenden rörande byggnadstillstånden, härvid

kommer till användning.

Motsvarande problem rörande arbetsmarknadsstyrelsens befogenheter kunna

uppkamma i samband med annan krisverksamhet än den nu berörda. Lösningen

av sådana problem torde få sökas efter samma linjer som antytts

härovan. Det synes dock icke möjligt att i förväg utforma några allmängiltiga

föreskrifter i ämnet utan befogenhetsfördelningen torde få avgöras

från fall till fall.

Yttrandena.

Förslaget om i n r ä 11 a n d e a v e n a r b e t s m a r knad s s t y r e Is

e som permanent centralorgan för arbetsmarknadsfrågor har i remissutlåtandena

över lag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Dock har pensionsstjjr

elsen beträffande organisationen av det föreslagna centrala arbetsmark
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

nadsorganet ifrågasatt, om icke, utan ett åsidosättande av verksamhetens

syfte, en betydande förenkling av verksamheten och därmed även av organisationen

bör kunna ske. I varje fall synes, anför styrelsen, denna fråga

böra ytterligax-e prövas innan förslaget lägges till grund för vidare åtgärder.

Pensionsstyrelsen har emellertid icke närmare motiverat denna sin uppfattning.

Utredningens förslag, att arbetsmarknadsstyrelsen skall

överta samtliga nu på statens arbetsmarknadsko inni

ission ankommande arbetsuppgifter, har behandlats i

vissa remissyttranden.

I vad angår ledningen av den offentliga arbetsförmedlingens

verksamhet har förslaget icke mött erinran. Socialstyrelsen

har i denna del uttalat följande.

I sitt yttrande över en inom socialdepartementet i början av år 1940 upprättad

promemoria angående utbyggnad och omorganisation av arbetsmarknadskommissionen

framhöll socialstyrelsen, att tillsynen över den offentliga

arbetsförmedlingen normalt tillhörde socialstyrelsen såsom en av dess viktigaste

arbetsuppgifter. Styrelsen ansåg emellertid, att betänkligheterna mot

en överflyttning från styrelsen av den offentliga arbetsförmedlingen under dåvarande

exceptionella förhållanden måste vika. Det förutsattes, att ärendena

rörande arbetsförmedlingen skulle återföras till styrelsen så snart en krisorganisation

ej längre vore av behovet påkallad.

Socialstyrelsen vill emellertid numera framhålla följande synpunkter. Med

hänsyn till den omfattning, som arbetsmarknads- och socialvårdsfrågorna

fått, måste en rationell klyvning i den centrala ledningen för dessa frågor

äga rum. Socialstyrelsen bör därvid tillföras ärenden, beträffande vilka socialvårdsaspekten

överväger, medan frågor, som övervägande ha arbetsmarknadskaraktär,

hänföras till det nya ämbetsverket. Med en sådan principiell

uppdelning mellan de båda verken, vilken icke bör utesluta modifikationer

av praktiska och andra skäl, synes det självfallet, att det speciella arbetsmarknadsinstrumentet,

arbetsförmedlingen, skall sortera under arbetsmarknadsverket.

Någon invändning har icke heller riktats mot att arbetsmarknadsstyrelsen

skall vara centralmyndighet i fråga om yrkesvägledning och verksamhet

avseende partiellt arbetsföra. Beträffande yrkesvägledningen

har skolöverstyrelsen förklarat sig förutsätta, att den medicinska yrkesrådgivningen,

som nu uteslutande sker genom skolläkarnas försorg, även

framdeles blir organiserad på detta sätt. Den bör enligt överstyrelsens mening

såsom en integrerande del av det skolhygieniska arbetet ledas av skolöverläkaren.

Såvitt angår de arbetsuppgifter, som avse arbetslöshetsspörsmål,

ha olika meningar framförts angående frågan huruvida arbetsmarknadsstyrelsen

bör ha en byggande verksamhet samt hålla beredskapslager

av arbetsmaskiner och arbetsredskap in. m. för

arbetsföretag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

21

Statskontoret säger sig icke ha blivit övertygat om att utredningens förslag

i denna del innebär en lämplig lösning samt anför.

Det förefaller ämbetsverket som om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vars

organisation erhållit en viss elasticitet och vid behov kan bedriva en långt intensivare

verksamhet än normalt, måste ha såväl större tekniska som organisatoriska

förutsättningar att handhava jämväl de statliga hjälpåtgärder enligt

arbetslinjen, som utredningen avsett för arbetsmarknadsstyrelsen. Alt

märka är, att även enligt förslaget väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall

i mycket stor utsträckning svara för statliga arbetslöshetsarbeten. En uppdelning

av denna verksamhet på föreslaget sätt mellan två myndigheter, vilket

kommer att medföra mycket dubbelarbete, synes knappast rationell. Icke heller

kan det vara lämpligt, att statsverket har två delvis parallellt bedrivna

förrådsrörelser för i viss utsträckning samma ändamål. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som har en fortlöpande omfattande byggnadsverksamhet,

torde jämväl äga avsevärt större möjligheter än arbetsmarknadsstyrelsen,

som normalt skulle bedriva jämförelsevis begränsade arbeten, att förnya och

hålla förråden i ett tekniskt tillfredsställande skick utan allt för stora kostnader.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan statskontoret för sin del icke

tillstyrka, att det centrala arbetsmarknadsorganet förses med en byggande

avdelning och förråd. I den mån planeringsverksamheten och arbetslöshetsbekämpandet

erfordrar medverkan av ett byggande organ, synes ett intimt

samarbete böra komma till stånd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Stockholms lön anser av skäl, som utredningen själv anfört,

viss tvekan kunna råda om arbetsmarknadsstyrelsen behöver tilläggas befattning

med och utrustas för byggande verksamhet.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation uttalar betänkligheter

mot att arbetsförmedlings- och arbetsgivaruppgifter förenas. En grundprincip

i den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet vore nämligen dess neutrala

ställning på arbetsmarknaden. Om arbetsförmedlingsmyndigheterna i

vissa fall uppträdde som arbetsgivare, kunde arbetsförmedlaren, enligt vad

erfarenheten visat, falla för frestelsen att i första har.d hänvisa arbetssökande

till platser hos sådan arbetsgivare.

Däremot tillstyrkes förslaget av statens arbetsmarknadskommission, som

finner den föreslagna anordningen utan tvivel komma att möjliggöra, att den

statliga arbetsmarknadsberedskapen kan hållas på en högre nivå. Även överrevisorerna

vid kommissionen ansluta sig i princip till förslaget men rikta

invändningar mot vad utredningen anfört rörande användning av entreprenadsystemet

för beredskapsarbeten. Överrevisorema förklara sig icke vara

övertygade om lämpligheten av alt större beredskapsarbeten överhuvud taget

utlämnas på entreprenad.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har icke ansett sig ha anledning att i

princip framställa någon erinran mot förslaget i nu ifrågavarande del men

har gjort följande uttalande.

I vad avser bland annat vägbyggande och annan anläggningsverksamhet,

som ankommer på väg- och vattenbyggnadsverket, torde det i första hand

åligga verket att bedriva denna verksamhet på el t tekniskt och ekonomiskt

riktigt sätt, så att de intressen, som äro beroende av densamma, bliva vederbörligen

tillgodosedda och de medel, som anvisas för ändamålet, väl utnyttjade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

I likhet med vad som gäller på de flesta andra områden kräva väg- och

vattenbyggnadverkets arbeten yrkesskicklighet hos såväl tjänstemän som arbetare,

och vägbyggandet fordrar i ständigt ökad omfattning maskinell drift.

En för normala förhållanden avpassad yrkesskicklig kår av tjänstemän och

arbetare samt en däremot avvägd maskinpark äro därför de grundläggande

förutsättningarna för att väg- och vattenbyggnadsverket skali kunna driva

sinaj arbeten på angivet sätt.

I den mån verket inkopplas på arbeten i arbetsmarknadsreglerande syfte

kan detta, såsom erfarenheten visat, försvåra för verket att fullgöra sin uppgift

på det sätt som är avsett. Den hänvisade arbetskraften har av naturliga

skäl icke samma yrkesskicklighet som den ordinarie arbetarkåren och möjligheten

att använda arbetsbesparande maskiner blir beskuren. Detta jämte

de avbrott i arbetenas bedrivande som av arbetsmarknadsskäl förekomma

medför att arbetenas färdigställande fördröjes och att kostnaderna ökas. Vidare

är att märka, alt, om väg- och vattenbyggnadsverket för mötande av en

arbetslöshetskris nödgas hålla en större maskinpark och större förråd än som

eljest erfordras ävensom en beredskapsorganisation av arbetsledare och annat

befäl, kostnaderna härför kunna drabba för verkets ordinarie uppgifter

avsedda medel.

Det synes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vara en angelägenhet av

stor vikt att fördelningen av uppgifter mellan arbetsmarknadsstyrelsen och

väg- och vattenbyggnadsverket sker så, att vartdera verkets medel i möjligaste

mån utnyttjas allenast för därför avsedda ändamål och att dubbelorganisation

undvikes. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordar att fördelningen

sker efter följande linjer.

Väg- och vattenbyggnadsverkets maskinpark och förrådshållning hålles

avpassad för verkets normala arbetsuppgifter.

I den mån en beredskapsorganisation av maskiner, redskap m. m. erfordras

av arbetsmarknadspolitiska skäl skall det åligga arbetsmarknadsstyrelsen

att helt svara härför.

De båda verken träffa på ett tidigt stadium överenskommelse om vilka

geografiska områden, som det ena eller det andra verket i första hand skall

svara för, ävensom rörande de övriga problem som behöva regleras.

Svenska teknologf öreningen har i nu ifrågavarande spörsmål anfört i huvudsak

följande.

Otvivelaktigt kommer en stor del av de krisarbeten, som kunna bli erforderliga,

att ligga inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsområde. Det

kunde då ligga nära till hands att åt detta ämbetsverk anförtro även sådana

byggnadsuppgifter, som följa med en arbetsmarknadskris. Enligt föreningens

uppfattning bör man emellertid icke belasta ämbetsverket härmed utan

i stället anförtro dessa uppgifter åt ett särskilt krisorgan, som till sin omfattning

lättare kan anpassas efter de växlande förhållandena på arbetsmarknaden.

Så fort iakttagelser gjorts, som tyda på en annalkande kris, måste åtgärder

snabbt vidtagas. Det synes då lämpligast, att arbetsmarknadsorganet upprätthåller

en förstaberedskap och har möjligheter att i egen regi och med

utnyttjande av entreprenörer igångsätta arbeten.

Föreningen kommer sålunda fram till följande principiella uppläggning av

motåtgärderna. Arbetsmarknadsstyrelsens förstaberedskap träder in och påbörjar

arbeten med exempelvis röjning, uppsättande av bodar, ordnande av

baracker och liknande. Under tiden slutföras entreprenadförhandlingama och

så fort entreprenör är antagen kan arbetsmarknadsstyrelsens förstaberedskap

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

23

flyttas till nästa arbetsplats och igångsätta andra arbeten på liknande sätt.

Under tiden organiseras inom arbetsmarknadsstyrelsen ett speciellt krisorgan,

vilket ges resurser för igångsättande i den mån så är påkallat av mindre

angelägna arbeten i statlig regi.

Socialstyrelsen erinrar, att från arbetslöshetskassornas sida i olika sammanhang

framförts betänkligheter mot en sammankoppling av arbetsförmedling

och statliga arbetsgivaruppgifter, men förklarar, att styrelsen icke kan

dela denna uppfattning. Styrelsen gör följande uttalande i ämnet.

När åt arbetsmarknadsstyrelsen anförtros uppgiften att uppträda såsom

arbetsgivare beträffande vissa slags arbeten av arbetsmarknadspolitisk karaktär

— här bortses givetvis från styrelsens egenskap av arbetsgivare för personalen

i verket och detsamma underställda organ — intar verket ej samma

ställning som en arbetsgivare i vanlig mening. För verkets vidkommande

måste det alltid gälla arbeten, som ha till syfte att bereda arbetslösa sysselsättning

eller som på annat sätt äro ur försvars- eller försörjningssynpunkt

av direkt betydelse för samhället. Det kan förutsättas att, även om dessa

arbeten skulle utföras i annat verks eller annan myndighets regi, viss företrädesrätt

dock måste givas åt denna kategori av arbeten.

Socialstyrelsen vill med anledning av arbetslöshetskassornas invändningar

understryka vikten av att, då arbetsmarknadsstyrelsen och dess underordnade

organ utnyttjas såsom instrument i arbetsmarknadspolitiken för vissa

direkta arbetsgivareuppgifter, detta sker på ett sätt, som ej kan ge anledning

till anmärkningar i här angivna hänseenden. Man bör kunna förutsätta, att de

misstag, som hittills kunna ha begåtts, delvis varit beroende av den krissituation,

som varit rådande under de senaste åren, och att arbetsförmedlingen i

framtiden kommer att skötas på ett sådant sätt, att irritation ej uppkommer.

Två reservanter inom socialstyrelsen (t. f. byråchefen Jerneman och förste

byråsekreteraren Schmidt) ha emellertid uttalat, att arbetsgivaruppgiftema

icke böra tilläggas arbetsmarknadsstyrelsen och dess underordnade organ

utan anförtros åt exempelvis en särskild kommission.

Landsorganisationen har i förevarande fråga anfört följande.

Under de senast förflutna åren har viss irritation ibland kunnat uppkomma

på grund av att arbetsförmedlingarna synts utöva speciell påtryckning

för att förmå arbetssökande att anta sådant arbete, som anordnats avsamhällets

arbetsmarknadsorgan. Såsom även framhålles i yttrande från de erkända

arbetslöshetskassornas samorganisation kan det måhända synas olämpligt

att under eu myndighet förena arbetsförmedlings- och arbetsgivaruppgifter.

Emellertid måste en effektiv arbetslöshetsbekämpande politik otvivelaktigt

förutsätta, att det centrala arbetsmarknadsorganet skall ha möjlighet

att självt anordna sysselsättningsskapande arbeten. Man kan icke i detta avseende

helt lita till de olika statliga myndigheterna och kommunerna. Landsorganisationen

måste därför tillstyrka, att arbetsmarknadsstyrelsen erhåller

denna möjlighet, men understryker i detta sammanhang vikten av att den arbetsgivarställning

densamma därigenom i vissa fall erhåller icke får återverka

på arbetsförmedlingsorganens sätt att sköta sin förmedlingsuppgift.

Det torde här i första hand vara frågan om ändamålsenlig instruktion och

utbildning av arbetsförmedlingspersonalen, så att denna har full förståelse

för vikten av att iakttaga opartiskhet.

Rörande arhetslöshetsverksamheten enligt u n d erst ö d s 1 i n j e n har uttalande

gjorts endast av socialvdrdskommittén, som därom yttrat följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

I samband med behandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens ämbetsområde

beröra de sakkunniga även det av kommittén förebådade förslaget om införande

av en ny hjälpform, socialhjälpen, vilken är avsedd att ersätta den

nuvarande fattigvården och den kontanta unders tödsverksamheten för arbetslösa.

De sakkunniga påpeka, att om detta förslag realiseras det förhållandet

skulle inträffa, att kontanthjälpen för arbetslösa icke skulle komma

att organisatoriskt bli samordnad med arbetslinjen. Kommittén vill framhålla,

att, då den framförde förslaget om den nuvarande kontantunderstödsverksamhetens

införande i socialhjälpen, detta skedde under förutsättning att

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införes. Denna kommer att täcka den

allra största delen av det hjälpbehov, som icke tillgodoses genom anordnade

arbeten. Socialhjälpen skulle alltså bli en hjälpform, som endast undantagsvis

skulle utnyttjas av arbetslösa. Skulle obligatorisk försäkring icke införas,

kan detta problem komma i ett annat läge. Till denna fråga återkommer

kommittén emellertid i samband med förslaget till den förestående fattigvårdsreformen.

I fråga om de arbetsuppgifter, som avse dispositionen av arbetskraften

under krig, mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap,

ha uttalanden gjorts av riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap och livsmedelskommissionen.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att nämndens

uppgift att »leda, (ivervaka och samordna landets försvarsförberedelser på

det ekonomiska området» (riksnämndens instruktion § 1) icke är inskränkt

till någon viss del av det ekonomiska området utan omfattar detsamma i

dess helhet, alltså även arbetsmarknadsområdet. Däremot borde den egentliga

planeringsverksamheten åvila den tilltänkta arbetsmarknadsstyrelsen.

Den närmare gränsdragningen mellan riksnämndens och arbetsmarknad sorganets

funktioner i denna del har, anför nämnden, ännu icke klarlagts men kommer

att inom den närmaste tiden bli föremål för överläggningar mellan

nämnden och arbetsmarknadskommissionen.

Rörande arbetsblockorganisationen anför riksnämnden bland annat, att det

måhända kan ifrågasättas, huruvida icke organisationen bör ha ett mera

vidsträckt verksamhetsfält än för närvarande är fallet. Såsom ett betydelsefullt

avsnitt kunde däri ingå åtgärder i syfte att begränsa den aktuella efterfrågan

på arbetskraft inom jordbruket, vilket även detta i och för sig är en

beredskapsfråga. Denna verksamhet kunde bestå i organisations- och rationaliseringsåtgärder

av skilda slag. Härutöver gör riksnämnden följande uttalande

i ämnet.

Frågorna om blockorganisationens vidare bestånd, om omfattningen av

dess arbetsuppgifter och om organiseringen av dess högsta ledning böra enligt

nämndens mening göras till föremål för vidare överväganden. Nämnden

har för avsikt att gemensamt med livsmedels- och arbetsmarknadskommissionerna

upptaga dessa frågor till överläggning och kommer, i den mån

överläggningarna leda till förslag om åtgärd av beskaffenhet att böra underställas

Kungl. Maj:ts prövning, att avgiva sådant förslag. Vid dessa överläggningar

komma självfallet andra av frågorna berörda myndigheter att beredas

tillfälle framföra sina synpunkter.

Såvitt nämnden kunnat finna har i betänkandet icke berörts frågan om de

särskilda sociala stödåtgärder, som må erfordras i krig. Så torde t. ex. må
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

hända tjänstepliktslagens tillämpning komma alt kräva dylika åtgärder. Då

även dessa torde vara att hänföra till försvarsförberedelser på det ekonomiska

området vill nämnden utan att för närvarande framställa något förslag

i saken erinra om att denna fråga synes böra i sinom tid upptagas till

behandling och att det därvid måhända kan befinnas lämpligt att i viss utsträckning

anknyta till den blivande arbetsmarknadsstyrelsen.

Med hänsyn till att nämnden varit nödsakad att inskränka sig till vissa

allmänna uttalanden i förevarande ärende och ej kunnat taga ställning till

de olika beredskapsproblemen på hithörande område vore det givetvis ur

nämndens synpunkt synnerligen önskvärt om med dessa problem sammanhängande

frågor ej nu slutgiltigt löstes utan att därmed finge anstå till dess

att nämnden vore i stånd att framlägga ett utformat förslag rörande den

ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. Enligt nämnden

meddelat uppdrag skall detta ske i sådan tid att eventuella förslag i ämnet

kunna framläggas för 1948 års riksdag.

Ej heller livsmedelskommissionen kan biträda utredningens förslag, att

arbetsmarknadsstyrelsen skall ersätta riksblockmyndigheten som centralorgan

för arbetsblockorganisationen. Enligt kommissionens åsikt synes tiden

nu vara inne att upptaga frågan om organisationens fortsatta bestånd till

övervägande. Kommissionen anför, att vissa skäl otvivelaktigt tala för att

organisationen efter viss ombildning göres mera permanent. Frågan om organisationens

bibehållande vore emellertid av sådan vikt och omfattning, att

den borde göras till föremål för särskild utredning. I avvaktan på resultatet

härav borde enligt kommissionens mening den nuvarande ordningen beträffande

blockorganisationens centrala ledning lämpligen äga bestånd.

Vad härefter angår frågan om gränsdragningen mellan arbetsmarknadsstyrelsens

och socialstyrelsens verksamhetsområden

ha olika meningar kommit till uttryck.

Erinran mot förslaget om överflyttning av tillsynen över de erkända

arbetslöshetskassorna har anförts endast av statskontoret,

som i denna del gjort följande uttalande.

Åtskilliga svårigheter föreligga för en avgränsning av socialstyrelsens verksamhetsområde.

Särskilt är detta fallet för närvarande, då frågan om socialvårdens

framtida utformning i olika hänseenden är under utredning. I detta

läge förefaller det statskontoret icke välbetänkt att till det nya verket överföra

den verksamhet, som socialstyrelsen nu handhar rörande arbetslöshetsförsäkringen,

vars utbyggnad till en obligatorisk försäkring överväges av socialvårdskommittén.

Socialstyrelsen däremot finner det lämpligt och i vissa fall nödvändigt, att

i ett arbetsmarknadsverk alla de olika synpunkter, som kunna läggas på arbetsmarknadens

skiftande förhållanden, sammanhållas. Därlör borde även

arbetslöshetsförsäkringen hänföras till arbetsmarknadsstyrelsen och därmed

erhålla gemensam ledning med den offentliga arbetsförmedlingen. Försäkringen

kunde därigenom få större möjligheter att påverka utvecklingen i eu

för försäkringen gynnsam riktning. Vidare framhåller styrelsen, att man ej

kan bortse från att det understundom kan uppkomma ett motsatsförhållande

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

mellan arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen, i allmänhet beroende

på missförstånd och felaktig tolkning av stadgar och bestämmelser för

försäkring och förmedling — det må sedan vara från kassamedlemmarnas

eller förmedlingstjänstemännens sida. Detta motsatsförhållande borde till

stor del kunna överbyggas, om de båda verksamhetsgrenarna förenades inom

ett och samma ämbetsverk.

Även socialvård skommittén finner det naturligt, att arbetslöshetsförsäkringen

förlägges till det verk, under vilket arbetsförmedlingen sorterar. Sambandet

mellan arbetsförmedlingarnas och kassornas verksamhet vore så intimt,

att det framstode som angeläget att inom den centrala instansen skapa

en fast organisatorisk anknytning. Därest en lagstiftning om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

kommer att genomföras, bör denna enligt kommitténs

mening sortera under arbetsmarknadsstyrelsen.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation tillstyrker överflyttningen

under förutsättning, att samtliga till försäkringen hörande ärenden

— således även administrations- och personalfrågor — komma att sortera

under den för handläggning av försäkringsärenden föreslagna delegationen,

vilken närmare omförmäles i det följande.

Landsorganisationen har i denna del yttrat följande.

Bland medlemmarna i de inom fackförbunden verksamma arbetslöshetskassorna

hyses en viss oro för en ordning enligt vilken arbetsförmedling och

arbetslöshetsförsäkring skola komma under en och samma centrala ledning.

Varje arbetsvägransfall, som föranleder avstängning från arbetslöshetsunderstöd,

innebär i viss mån en konflikt mellan den arbetslöse och arbetsförmedlingen

och man hyser farhågor för att vid avgörandet om huruvida arbetsvägran

skall godkännas eller ej bedömningen ej skall bli fullt opartisk

ifall den skall skötas av arbetsförmedlingens chefsmyndighet. Landsorganisationen

inser å andra sidan värdet av att arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring

kommer under ledning av en och samma centrala myndighet, som

skall ha att följa arbetsmarknadens utveckling och snabbt ingripa för att

uppnå en smidig anpassning och effektiv arbetsanskaffning då så erfordras.

Landsorganisationen får därför tillstyrka förslaget även i denna del under

förutsättning att de sakkunnigas förslag om upprättande av en särskild delegation

för handläggning av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring förverkligas

i den föreslagna formen med en majoritet av representanter för kassorna.

Liknande synpunkter anföras av tjänstemännens centralorganisation.

Arbetsgivareföreningen finner det uppenbart, att arbetslöshetskassornas och

arbetsförmedlingens verksamhet måste samordnas, och tillstyrker för sin del

den föreslagna överflyttningen.

Arbetsmarknadskommissionen har förklarat, att kommissionen icke motsätter

sig att arbetsmarknadsstyrelsen också göres till tillsynsmyndighet för

arbetslöshetsförsäkringen.

Mot förlaget om överflyttning från socialstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen

av tillsynen över den privata arbetsförmedlingen

har i remissyttrandena icke riktats någon erinran. Socialstyrelsen har emellertid

i denna del yttrat bland annat följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

27

Socialstyrelsen vill något starkare än utredningen gjort framhålla det konkurrens-

och motsatsförhållande, som erfarenhetsmässigt förefinnes mellan

den offentliga och den privata arbetsförmedlingen. Även om man bör utgå

från att dessa ärenden komma att handläggas med oväld av vederbörande

tjänstemän inom det nya verket, måste man dock räkna med att de privata

arbetsförmedlarna — låt vara med orätt — lätt nog kunna vara benägna för

att uppfatta eventuella ingripanden i samband med det centrala arbetsmark - nadsorganets tillsyn såsom åtgärder i konkurrenshämmande syfte, trots att

motivgn äro helt andra.

Beträffande det förhållandet att tillsynen över såväl den offentliga som den

privata arbetsförmedlingen förut ålegat samma byrå hos socialstyrelsen bör

enligt styrelsen uppmärksammas, att konkurrenshänsyn spelade en väsentligt

mindre roll tidigare. Den starka utbyggnaden och effektiviseringen av den

offentliga förmedlingen under senare år hade givetvis gjort att konkurrenssynpunkterna

blivit mera framträdande.

Utredningens förslag, att tillsynen över den sociala hemhjälpsverksamheten

icke skall överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen, har tillstyrkts

av socialstyrelsen, som åberopar, att verksamhetens sociala karaktär vida

överväger den arbetsmarknadsmässiga.

Arbetsmarknadskommissionen däremot anser, att tvekan kan råda i detta

hänseende. Enligt kommissionens mening kan det sålunda ifrågasättas, om

icke det förhållandet att arbetsförmedlingarna i stor utsträckning tjänstgöra

som expeditioner för hemhjälpsnämnderna och i denna egenskap dirigera

hemvårdarinnornas verksamhet, bör föranleda, att den centrala ledningen av

verksamheten i fråga överföres till arbetsmarknadsstyrelsen. Kommissionens

sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft förorda överflyttning av tillsynen

till arbetsmarknadsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter likaledes överflyttning och anför

till stöd härför, att den sociala hemhjälpen mera är att anse som ett arbetskraftsproblem

än som egentlig socialvård. Ett överförande av den centrala

ledningen till arbetsmarknadsstyrelsen torde, uttalar länsstyrelsen, icke

behöva föranleda någon ändring beträffande den särskilda organisation, som

för denna verksamhet uppbyggts i kommun- och länsinstanserna.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län anser övervägande skäl tala för

att hemhjälpsverksamheten lägges under arbetsmarknadsstyrelsen.

Det av utredningen gjorda uttalandet att med lösningen av frågan om f ö rlikningsmannaväsendets

centrala organisation bör anstå i avbidan

på resultatet av en av riksdagen begärd utredning i ämnet har tillstyrkts av

socialstyrelsen, arbetsmarknadskommissionen och länsstyrelsen i Värmlands

län ävensom av landsorganisationen, vilken omnämnt, att en särskild framställning

om allmän översyn och förstärkning av förlikningsmannainstitutionen

inom kort kommer att göras från landsorganisationens sida.

Ej heller i fråga om arbetsmarknadsstatistiken har utredningens

förslag mött erinran. Socialstyrelsen bär sålunda framhållit, att det å ena sidan

är betydelsefullt, att arbetsmarknadsstyrelsen, i synnerhet då det gäller

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

handläggning av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkringen, har nära tillgång

till kollektivavtal och lönestatistiska uppgifter, men att å andra sidan vissa

statistiskt-tekniska skäl uppenbarligen tala för en centralisering av arbetsmarknadsstatistiken

hos socialstyrelsen. Dessa olika synpunkter borde beaktas

vid en kommande omprövning av arbetsmarknadsstatistikens uppläggning

och administration.

Socialvårdskommittén har uttalat, att det vill synas som om ett rationellt

tillgodogörande av arbetsmarknadsstatistiken förutsatte, att den omhänderhades

av arbetsmarknadsstyrelsen. Då detta spörsmål emellertid torde komma

att omprövas i annat sammanhang, framlägger kommittén icke något förslag

på denna punkt. Landsorganisationen har framhållit önskvärdheten av

att den synnerligen välbehövliga översynen av arbetsmarknadsstatistiken snarast

kommer till stånd. Med hänsyn till att socialstyrelsen i framtiden komme

att ha föga direkt kontakt med arbetsmarknadsfrågorna i övrigt förefölle

det lämpligast, att även statistiken ställdes under arbetsmarknadsstyrelsens

ledning.

Något yrkande om inordnande av försvarets socialbyrå i arbetsmarknadsstyrelsen

har icke framställts i remissutlåtandena. Socialbyrån själv

har sålunda ansett, att skäl icke föreligga för en dylik åtgärd. — Överbefälhavaren

har visserligen anfört, att lämpligheten av att denna byrå skall utgöra

ett självständigt organ, direkt underställt Kungl. Maj:t, synes tveksam.

Då emellertid socialbyrån nyligen organiserats, anser sig överbefälhavaren

icke — i avvaktan på ytterligare erfarenhet — för närvarande böra yrka på

förändring i byråns lydnadsställning.

Vad slutligen angår utredningens uttalanden beträffande arbetsmarknadsstyrelsens

ställning i förhållande till Kungl. Maj:t

ha dessa icke föranlett erinran i yttrandena.

Föredraganden.

De centrala arbetsmarknadsuppgifterna äro för närvarande väsentligen

fördelade mellan två myndigheter, statens arbetsmarknadskommission och

socialstyrelsen. Arbetsmarknadskommissionen, vilken i sin nuvarande form

tillkom år 1940, har de mest omfattande uppgifterna av ifrågavarande slag.

Kommissionen har att utöva den ledning av den offentliga arbetsförmedlingens

verksamhet, vilken grundas på det nämnda år med stöd av tjänstepliktslagen

företagna provisoriska förstatligandet av de kommunala arbetsförmedlingarna.

Kommissionen har vidare att fullgöra den verksamhet för bekämpande

och lindrande av arbetslöshet, vilken tidigare ankommit på statens

arbetslöshetskommission, samt den förebyggande och planerande arbetslöshetsverksamhet,

som under de senaste åren upptagits. Även handhavandet

av de regleringar, vilka nödvändiggjorts av den under krigsåren och därefter

rådande bristen på arbetskraft, har uppdragits åt kommissionen. Av dessa

regleringar återstår nu endast den av såväl arbetskrafts- som materialsvårigheter

föranledda byggnadsregleringen. Under krigsåren däremot var denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj :ts proposition nr 239.

sida av'' kommissionens verksamhet tidtals mycket omfattande. Slutligen kan

såsom en huvudgrupp av de på kommissionen ankommande uppgifterna

nämnas den planerande verksamhet med avseende å arbetskraftens utnyttjande

under krig och därmed jämställda förhållanden, i vilken bland annat

uppskovsväsendet ingår såsom en del.

Socialstyrelsen var före 1940 tillsynsmyndighet för den offentliga arbetsförmedlingen.

Den nämnda år verkställda överflyttningen av ärendena rörande

den offentliga arbetsförmedlingen till arbetsmarknadskommissionen

hade karaktären av ett provisorium. Styrelsen är för närvarande tillsynsmyndighet

för den privata arbetsförmedlingen, den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

och den sociala hemhjälpen. Styrelsen har vidare bland annat

hand om förlikningsmannaväsendet och viss statistik, som avser arbetsmarknaden.

Den centrala organisationen på arbetsmarknadsområdet har i väsentliga

delar tillkommit med tanke på den gångna kristidens förhållanden. Efter

krigets slut och inför den pågående återgången till fredsförhållanden har det

synts nödvändigt att uppta hithörande spörsmål till omprövning.

Vid utverkande av Kungl. Maj :ls bemyndigande att föranstalta om det utredningsarbete,

vars resultat nu föreligger, uttalade jag, att det förefölle mig

vara uppenbart att det allt framgent kommer att finnas behov av ett centralt,

statligt organ för handläggning av de frågor, som avse samhällets arbetsmarknadspolitiska

åtgöranden.

Denna uppfattning motiverade jag sålunda. För förverkligandet av en så

hög och jämn sysselsättning som möjligt komme otvivelaktigt åtgärder från

samhällets sida av arbetsmarknadspolitisk natur att bli erforderliga. Näringslivets

egna ansträngningar i detta syfte torde salunda kräva det allmännas

medverkan i fråga om i första hand en effektiviserad yrkesrådgivning och

arbetsförmedling samt industriens lokalisering. En till följd av befolkningsutvecklingen

vikande tillgång på arbetskraft gjorde det vid en hög sysselsättningsnivå

angeläget att särskild uppmärksamhet från samhällets sida

ägnades åt sådana åtgärder, som kunde bidraga till en så rationell sysselsättning

som möjligt av den arbetsföra befolkningen. Strävandena att astad

komma ett effektivt nyttjande av våra produktiva resurser uteslöte icke

risken för perioder av arbetslöshet av mera allmän karaktär eller begiänsad

till vissa orter eller branscher. Även under sådana förhållanden krävdes åtgärder

från samhällets sida, exempelvis för att överföra den friställda arbetskraften

till områden med brist på sådan eller för igångsättandet av arbeten

i sysselsättningsfrämjande syfte. Jämväl för en kontinuerlig översyn och utbyggnad

av den beredskap mot arbetslöshet i form av en omfattande investeringsreserv,

som upprättats under senare ar, torde erfordras ett centi alt oigan.

I förut nämnda och liknande lägen på arbetsmarknaden torde uppkomma

behov av skilda, varandra kompletterande åtgärder, som i fråga om den

centrala planläggningen och verkställigheten icke utan olägenheter torde kunna

fördelas på olika organ. Erfarenheterna av det nu praktiserade provisoriska

systemet syntes mig styrka ett sådant antagande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

Vad jag sålunda anfört har icke föranlett erinran från något håll. Då behovet

av ett permanent centralt statsorgan för arbetsmarknadsfrågor sålunda

får anses oomtvistligt, torde jag icke behöva närmare uppehålla mig vid

frågan härom.

På utredningen har ankommit att klarlägga, vilka uppgifter som lämpligast

kunna uppdragas åt ett centralt arbetsmarknadsorgan för att erforderliga

krav på organisatorisk och administrativ samordning i olika avseenden

skola kunna tillgodoses. Utredningen har härom uttalat, att de riktlinjer,

som följts vid sammanförandet hos arbetsmarknadskommissionen av arbetsmarknadsuppgifter

från olika håll, enligt utredningens uppfattning i det väsentliga

äro hållbara även för framtiden. Kärnan i det centrala arbetsmarknadsorganets

verksamhet måste, anför utredningen, vara ledningen av den

offentliga arbetsförmedlingen såsom samhällets främsta instrument för utjämning

av utbud av och efterfrågan på arbetskraft. Till denna kärna bör

ansluta sig ledningen av de särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som

betingas å ena sidan av överflöd på arbetskraft och å andra sidan av brist

på arbetskraft. I enlighet härmed kan utredningens förslag i stort sett sägas

innebära, att arbetsmarknadskommissionen skall ombildas till ett centralt

verk. Utredningen finner vidare lämpligt, att till detta verk förläggas vissa

arbetsuppgifter, som nu icke tillhöra arbetsmarknadskommissionen men nära

sammanhänga med dess verksamhet. För det nya ämbetsverket föreslår

utredningen namnet arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag ansluter mig till de principiella synpunkter angående verksamhetsområdet

för det centrala arbetsmarknadsorganet, varåt utredningen givit uttryck.

Utredningens förslag till benämning å det nya centralorganet finner jag mig

även böra godtaga.

Jag övergår härefter till att behandla de olika verksamhetsgrenar, som böra

ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen.

Vid behandlingen i det följande av den lokala arbetsförmedlingsorganisationen

föreslår jag, att den offentliga arbetsförmedlingen skall definitivt förstatligas.

Ledningen av denna organisations verksamhet bör vara arbetsmarknadsstyrelsens

främsta uppgift.

Utredningen har gjort särskilda uttalanden rörande två grenar av arbetsförmedlingsorganens

verksamhet, nämligen verksamheten för de partiellt arbetsföra

och yrkesvägledningen.

Inom den offentliga arbetsförmedlingen har organiserats en specialförmedling

för partiellt arbetsföra, vars uppgift är att bereda personer

tillhörande nämnda grupp arbete. Denna organisation har beträffande personer,

som skadats under militärtjänstgöring, tagits i anspråk för en arbetsvårdande

verksamhet, vilken förutom arbetsberedning innefattar yrkesvägledning,

yrkesutbildning, lämnande av understöd m. in. För nu angivna verksamhet

är sålunda arbetsmarknadskommissionen centralorgan.

Jämlikt bemyndigande den 15 oktober 1943 tillkallade chefen för socialdepartementet

nio sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 239.

31

den partiellt arbetsföra arbetskraften. De sakkunniga, vilka antagit benämningen

kommittén för partiellt arbetsföra, ha den 13 mars 1946 avgivit betänkande

med förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet

för partiellt arbetsföra m. in. (SOU 1946: 24). Kommittén har i detta

betänkande föreslagit, att arbetsförmedlingsorganen skola ombesörja icke

blott arbetsberedningsverksamhet för de partiellt arbetsföra utan även viss

arbetsvårdsverksamliet i övrigt, som erfordras för ifrågavarande kategori.

Arbetsmarknadskommissionen skall enligt förslaget vara central arbetsvårdsmyndighet.

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. Sedermera ha

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 mars 1947 handlingarna i ärendet överlämnats

till arbetsmarknadskommissionen för att av kommissionen beaktas

vid den effektivisering och utbyggnad av arbetsvärden för partiellt arbetsföra,

varom kommissionen kunde komma att föranstalta.

Kommittén har numera även avgivit betänkande (SOU 1947: 18) med förslag

angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra

m. in. Detta betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Utredningen har anslutit sig till kommitténs förslag, att arbetsvårdsverksamheten

skall organiseras med utgångspunkt från dess viktigaste del, den

arbetsförmedlande verksamheten, och har sålunda räknat med att arbetsmarknadsstyrelsen

skall vara central arbetsvårdsmyndighet. Mot denna uppfattning

har någon principiell erinran icke gjorts i remissutlåtandena. Även jag

är i princip av samma mening. Till frågan om arbetsvårdsverksamhetens

iimehåll —- utöver vad som nu åligger arbetsmarknadskommissionen -—- samt

den närmare gränsdragningen i förhållande till pensionsstyrelsen in. fl. verk

torde ställning få tagas i annat sammanhang.

I den offentliga arbetsförmedlingens arbetsuppgifter ingår för närvarande

en omfattande yrkesvägledande verksamhet, vilken är anknuten till

specialförmedlingen för ungdom men utnyttjas även i arbetsförmedlingens

verksamhet beträffande vuxna arbetssökande. Enligt utredningens förslag bör

ledningen av denna yrkesvägledningsverksamhet ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningen har emellertid ansett, alt det pågående utredningsarbetet

på skolväsendets område bör beaktas vid utformande av organisationen

för ifrågavarande ändamål. Någon annan mening har icke framkommit vid

remissbehandlingen. Skolöverstyrelsen har emellertid i sitt yttrande anfört,

att den medicinska yrkesrådgivuingen liksom för närvarande är fallet även i

framtiden bör helt ankomma på skolläkarna under skolöverläkarens ledning.

Jag delar för min del utredningens uppfattning rörande yrkesvägledningens

administration. Till vad skolöverstyrelsen anfört kan jag icke för närvarande

ta definitiv ställning. Tills vidare bör den nuvarande fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan det centrala arbetsmarknadsorganet och skolöverstyrelsen

bestå.

Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta samtliga

de uppgifter för bekämpande och lindrande av arbetslöshet, vilka nu ankomma

på arbetsmarknadskommissionen. Detta innebär bland annat, att sty
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj. ts proposition nr 239.

relsen skall organiseras för att i egen regi driva arbeten, samt att

styrelsen skall svara för den nu av arbetsmarknadskommissionen ornhänd

erhavda beredskap slag r in gen av materiel för byggnads-

och anläggningsarbeten. Utredningen föreslår, att den byggande

verksamhet, som alltså enligt utredningens mening bör ombesörjas av

arbetsmarknadsstyrelsen, skall ha begränsad omfattning och främst avse mötande

av mera tillfälliga ökningar av arbetslösheten inom visst begränsat yrkesområde

eller geografiskt område. Styrelsen skall dock alltid ha hand om

arbeten i sådan omfattning, att den ur beredskapssynpunkt erforderliga minimiorganisationen

blir fullt sysselsatt.

Utredningens förslag att nämnda uppgifter skola tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen

har under remissbehandlingen föranlett erinringar ur två synpunkter.

Statskontoret har sålunda ansett, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bör ha bättre förutsättningar att fullgöra ifrågavarande uppgifter än

arbetsmarknadsstyrelsen samt att förslagets genomförande kommer att medföra

en icke rationell dubbelorganisation. Med anledning härav har statskontoret

föreslagit, att den byggande verksamheten och beredskapslagringen

skola uppdragas åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation har liksom två reservanter i socialstyrelsen

ansett det oförenligt med arbetsförmedlingens neutrala ställning att dess

chefsmyndighet jämväl skall fullgöra arbetsgivamppgifter.

För egen del vill jag med anledning av statskontorets uttalande anföra

följande. Den av utredningen föreslagna anordningen medför visserligen en

dubbelorganisation, vilken kan synas mindre rationell. Såsom utredningen

framhållit, äro emellertid avsevärda fördelar ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt

förenade med densamma. En organisation, där centralorganet för arbetslöshetsfrågor

kan i egen regi driva arbeten, har, enligt vad erfarenheten

utvisar, goda möjligheter till att ingripa snabbt och effektivt. Detta torde

icke vara fallet om centralorganet är helt beroende av andra myndigheter,

kommuner in. fl. för anordnande av arbeten. Ehuru arbetslösheten för närvarande

är förhållandevis ringa, är en effektiv beredskap på förevarande

område ur samhällsekonomisk och social synpunkt alltjämt av den största

betydelse. Härtill kommer, att enligt vad som framgår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

yttrande icke oväsentliga svårigheter för väg- och vattenbyggnadsverkets

del äro förknippade med verkets sysslande med arbeten,

som anordnas för arbetslösa. I verkets normala verksamhet måste strängt

ekonomiska synpunkter vara avgörande. När det gäller arbeten, som anordnas

av sysselsättningspolitiska skäl, måste de sociala synpunkterna i vissa

hänseenden få en utslagsgivande betydelse. Detta betingas av att sistnämnda

arbeten ofta måste drivas med icke yrkeskunnig och ibland icke fullgod arbetskraft,

av att arbetena med hänsyn till arbetslösheten kunna behöva drivas

under olämplig årstid o. s. v. Upprätthållandet av den beredskapsorganisation,

som under alla förhållanden måste finnas för att arbeten skola

kunna snabbt ordnas vid ökande arbetslöshet, kan vidare vara svårt att

samordna med väg- och vattenbyggnadsverkets normala verksamhet. Under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. M(ij:ts proposition nr 239.

33

dessa förhållanden synes det lämpligt, att nämnda verks befattning med sysselsättningspolitiskt

motiverade arbeten under en högkonjunktur som den

nu rådande begränsas. Beredskapens upprätthållande bör främst ankomma

på det centrala arbetsmarknadsorganet. Däremot anser jag det icke möjligt

att, såsom svenska teknologföreningen synes förutsätta, helt fritaga vägoch

vattenbyggnadsverket från uppgifter på nu ifrågavarande område. Vid

förekomsten av arbetslöshet i större utsträckning torde en omfattande medverkan

från nämnda verk vara ofrånkomlig. I ett sådant läge torde också

möjligheterna till ett inordnande av sysselsättningspolitiskt motiverade arbetsföretag

i verkets normala verksamhet vara goda.

Av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation m. fl. anförda betänkligheter

mot att arbetsförmedlingsorganens chefsmyndighet även fullgör

statliga arbetsgivaruppgifter kan jag icke heller dela. Den åberopade

konfliktsituationen torde överhuvudtaget icke vara aktuell, när det gäller

i arbetslöshetsbekämpande syfte anordnade arbeten. Om särskilda förhållanden

skulle, såsom fallet varit under krigsåren, nödvändiggöra, att åt arbetsmarknadsorganen

uppdrages bedrivandet av arbeten, vilka icke i första hand

ha nämnda syfte, synes det mig självfallet, att endast arbetenas art och

icke den omständigheten att de bedrivas av arbetsmarknadsorganen får

tillåtas inverka på arbetsförmedlingens handhavande av förmedlingsverksamheten.

Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag att arbetsmarknadsstyrelsen

skall organiseras för att i viss utsträckning bedriva arbetsföretag i

egen regi och att styrelsen skall svara för beredskapslagring av arbetsmaskiner

m. m.

Det torde få ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att till prövning upptaga frågan om gränsdragningen mellan

myndigheternas verksamhetsområden samt att, i den mån så erfordras,

underställa Kungl. Maj:t därvid uppkommande spörsmål till avgörande.

Arbetsmarknadskommissionens nuvarande befattning med arbetslöshetshjälp

enligt understödslinjen torde, såsom utredningen föreslagit,

böra överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen. Därest socialvårdskommitténs

utredningsarbete skulle föranleda en väsentlig omläggning av hjälpsystemet

för arbetslösa, torde frågan få upptagais till förnyad prövning.

Utredningens förslag, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta arbetsmarknadskommissionens

befattning med de arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

vilka betingas av brist på arbetskraft, har icke mött erinran under remissbehandlingen.

Jag ansluter mig även i denna del till utredningens förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör sålunda vara centralmyndighet för byggnadsregleringen.

Styrelsen bör tills vidare även fortsätta arbetsmarknadskommissionens för

närvarande bedrivna rådgivande verksamhet i frågor rörande industrilokalisering

— en verksamhetsgren, som bär betydelse såväl ur arbetslöshetssynpunkt

som med hänsyn till nu rådande arbetskraftsbrist. I sistnämnda hän
Bihang

till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 239.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

seende får jag erinra om att statsrådet Ericsson jämlikt bemyndigande den

14 februari 1947 tillkallat särskilda sakkunniga för utredning rörande näringslivets

lokalisering. I den mån resultatet av detta utredningsarbete ger

anledning därtill, torde frågan om industrilokaliseringen senare få upptagas

till förnyad prövning.

Arbetsmarknadskommissionen handhar för närvarande den planläggande

verksamheten rörande dispositionen av arbetskraften under krig och därmed

jämställda förhållanden, i vilken verksamhet bland annat uppskovsväsendet

ingår. Kommissionen håller vidare kansli åt den av representanter för arbetsmarknadskommissionen

och livsmedelskommissionen bestående riksblockmyndigheten,

vilken är centralmyndighet för arbetsblockorganisationen.

Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta arbetsmarknadskommissionens

nuvarande uppgifter på förevarande område

samt att styrelsen skall träda i riksblockmyndighetens ställe såsom centralorgan

för arbetsblockorganisationen. I sistnämnda del har utredningens

förslag avstyrkts av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och livsmedelskommissionen,

vilka föreslå att frågan om arbetsblockorganisationens

fortsatta utformning och uppgifter skall bli föremål för utredning innan frågan

om centralmyndigheten för densamma löses. Riksnämnden har härjämte

anfört, att det ur nämndens synpunkt vore synnerligen önskvärt om de frågor,

som sammanhänga med de olika beredskapsproblemen på hithörande område,

ej nu slutgiltigt lösas utan att därmed får anstå till dess riksnämnden är

i stånd att framlägga ett utformat förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens

framtida organisation.

Jag finner de i fråga om riksblockmyndigheten framförda erinringarna mot

utredningens förslag värda beaktande och föreslår därför, att nämnda myndighet

får bestå i avbidan på resultatet av den av riksnämnden omnämnda

utredningen rörande arbetsblockorganisationen. Däremot bör arbetsmarknadsstyrelsen

såsom utredningen föreslagit överta arbetsmarknadskommissionens

befattning med uppskovsväsendet och därmed sammanhängande frågor

ävensom den av kommissionen bedrivna allmänt planläggande verksamheten

rörande arbetskraftsdispositionen under krigsförhållanden. Frågan om

den närmare gränsdragningen mellan riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

och arbetsmarknadsstyrelsen torde icke påverka detta principiella

ställningstagande. I vilken utsträckning tidigare upprättad planläggning i

framtiden skall upprätthållas, torde få avgöras i annat sammanhang.

Jag övergår härefter till frågan om gränsdragningen mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och socialstyrelsen. I denna del har utredningen föreslagit, att

tillsynen över den privata arbetsförmedlingen samt de erkända arbetslöshetskassorna

skall överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen, medan tillsynen över

den sociala hemhjälpen och förlikningsmannaväsendet samt den av socialstyrelsen

handhavda arbetsmarknadsstatistiken tills vidare skola kvarstanna

hos socialstyrelsen. Beträffande förlikningsmannaväsendet och statistiken har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

35

utredningen förutsatt, att frågan om den centrala organisationen upptages

till prövning efter det särskilda utredningar rörande ifrågavarande båda

områden verkställts.

Utredningens förslag om överflyttning av tillsynen över de erkända

arbetslöshetskassorna har vid remissbehandlingen avstyrkts

endast av statskontoret, vilket till stöd härför åberopat pågående utredningsarbete

rörande socialvårdens framtida utformning. Förslaget i denna

del har däremot tillstyrkts av bland andra socialstyrelsen, socialvårdskommittén,

de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, landsorganisationen,

arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation. För egen del

finner jag det naturligt, att ärendena rörande arbetslöshetsförsäkringen, vilka

nära sammanhänga med de arbetsförmedlings- och arbetslöshetsuppgifter

som enligt förslaget skola fullgöras av arbetsmarknadsstyrelsen, böra överflyttas

till denna. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag i denna del.

Mot förslaget om överflyttande av tillsynen över den privata

arbetsförmedlingen har någon erinran icke framställts. Ehuru otvivelaktigt

ett visst konkurrensförhållande består mellan den offentliga och

den privata arbetsförmedlingen, synes det mig icke vara lämpligt, att tillsynen

över den senare kvarligger hos socialstyrelsen, vilken vid bifall till den av

mig föreslagna organisationen i övrigt i framtiden kommer att ha endast

ringa kontakt med arbetsförmedlingsspörsmål. Tillsynen bör därför överflyttas

till den centrala arbetsförmedlingsmyndigheten, arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag vill emellertid påpeka, att jag vid behandlingen i det följande av

frågan om ärendenas fördelning mellan de olika byråerna inom arbetsmarknadsstyrelsen

kommer att förorda, att ärenden rörande den privata och den

offentliga arbetsförmedlingen handläggas på skilda byråer. Härigenom torde

eventuella farhågor undanröjas för att icke den objektivitet, som självfallet

skall prägla handläggningen av förstnämnda ärendesgrupp, upprätthålles.

Frågan om tillsynen över den sociala hemhjälpen har i

remissyttrandena varit föremål för delade meningar, i det att socialstyrelsen

tillstyrkt utredningens förslag att tillsynen skall kvarligga hos styrelsen,

medan bland andra arbetsmarknadskommissionen och två länsstyrelser ifrågasatt

överflyttning av tillsynen till arbetsmarknadsstyrelsen. I detta sammanhang

torde även böra erinras, att 1941 års befolkningsutredning i det förslag,

som ligger till grund för nu gällande bestämmelser rörande den sociala hemhjälpsverksamheten,

förordade förläggning av tillsynen till socialstyrelsen

endast såsom ett provisorium, samt att utredningen i sitt betänkande om

befolkningspolitikens organisation (SOU 1946: 53) förutskickat, att utredningen

i ett senare betänkande kommer att föreslå överflyttning av tillsynen till

arbetsmarknadskommissionen.

För egen del har jag i propositionen nr 71/1947 angående anslag till den

.sociala hemhjälpsverksamheten för budgetåret 1947/48 anfört, att då verksamheten

med den av mig i nämnda sammanhang förordade utbyggnaden kommer

att närma sig den av befolkningsutredningen på sin tid angivna ramen, behovet

av och riktlinjerna för eu ytterligare utbyggnad borde bli föremål för

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

utredning. Denna utredning skulle verkställas i så god tid, att förslag i ämnet

kan föreläggas 1948 års riksdag. Det synes mig lämpligt, att med ett definitivt

ställningstagande till frågan om tillsynsmyndigheten för verksamheten får

anstå till dess resultatet av nämnda utredning föreligger. Jag tillstyrker sålunda

förslaget, att socialstyrelsen tills vidare skall vara tillsynsmyndighet för

den sociala hemhjälpsverksamheten.

Vad angår förlikningsmannaväsendet vill jag erinra, att 1945

års riksdag i skrivelse nr 240 hemställt om utredning rörande förstärkning

av detsamma. Kungl. Maj:t har den 12 juli 1946 uppdragit åt socialstyrelsen

att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. I avbidan på resultatet

härav och av den ytterligare utredning, som eventuellt kan föranledas av

landsorganisationens bebådade framställning i ämnet, torde frågan om den

framtida centrala organisationen på förevarande område icke böra upptagas

till närmare prövning. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag att

ärendena rörande förlikningsmannaväsendet tills vidare skola såsom hittills

handhas av socialstyrelsen.

Arbetsmarknadsstatistikens organisation och utformning i övrigt

torde få göras till föremål för översyn i särskild ordning. Tills vidare

bör, såsom utredningen föreslagit, den hittills mellan det centrala arbetsmarknadsorganet

och socialstyrelsen tillämpade fördelningen av det statistiska

arbetet bestå.

I detta sammanhang torde jag få omnämna, att jag med stöd av Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 15 november 1946 tillkallat ordföranden i statens

utlänningskommission N. Hagelin att inom socialdepartementet verkställa

översyn av statens utlänningskommissions och statens flyktingsnämnds verksamhet

och organisation. Denna översyn syftar till att skapa en efter fredsmässiga

förhållanden anpassad ordning för handläggningen av de frågor, som

hittills ankommit på nämnda organ. Utredningsmannen, som numera fullgjort

sitt uppdrag, har härvid bland annat föreslagit, att vissa delar av den nu på

utlänningskommissionen och flyktingsnämnden ankommande verksamheten

skall överflyttas till arbetsmarknadskommissionen. I särskild proposition till

riksdagen biträder jag i huvudsak utredningsmannens förslag i denna del.

Såsom utredningen anfört synes i förevarande sammanhang icke finnas anledning

att föreslå ändring i försvarets socialbyrås ställning.

Utredningen har rörande arbetsmarknadsstyrelsens ställning i förhållande

till Kungl. Maj:t uttalat, att i den mån styrelsen får att syssla med verksamhet

av kriskaraktär den kommer att vara i behov av samma befogenhet till självständigt

handlande, som tidigare tillkommit arbetslöshetskommissionen och

nu tillkommer arbetsmarknadskommissionen. Utredningen har särskilt pekat

på frågan om befogenheten att besluta om igångsättande av arbetsföretag vid

arbetslöshet. Det är enligt min mening ofrånkomligt, att det centrala arbetsmarknadsorganet,

även om detsamma organiseras såsom ett centralt verk,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

37

måste kunna beredas samma ställning i krissituationer, som de på området

hittills verksamma krismyndighetema erhållit. Arbetsmarknadsstyrelsen bör

sålunda ha ett vidsträckt utrymme för självständigt handlande och följaktligen

icke bindas av detaljerade föreskrifter, som kunna vara ägnade att försvåra

möjligheterna till snabba och effektiva ingripanden från styrelsens

sida i de ofta snabbt växlande förhållanden, som föreligga på arbetsmarknadens

område.

Arbetsmarknadsstyrelsens sammansättning m. m.

Gällande bestämmelser rörande statens arbetsmarknadskommission.

Arbetsmarknadskommissionen består enligt den för kommissionen gällande

instruktionen av en ordförande och chef samt nio ordinarie ledamöter, av

vilka en är vice ordförande och chefens ställföreträdare. För de ordinarie ledamöterna

skola finnas ersättare till det antal och med den tjänstgöringstid,

som Kungl. Maj:t bestämmer. Ordförande, ordinarie ledamöter och ersättare

förordnas av Kungl. Maj:t. Förordnande gäller tills vidare.

Vid handläggning av ärenden rörande uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring

vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap skall

förutom de ordinarie ledamöterna överbefälhavaren eller den han i sitt ställe

förordnar såsom extra ledamot taga säte och stämma i kommissionen. Denna

föreskrift kompletteras av följande bestämmelser. Då ärende av angivet slag,

under tid då riket icke befinner sig i krig, handlägges i annan ordning än

såsom pleniärende äger representant för överbefälhavaren delta i överläggningen

samt låta till protokollet anteckna avvikande mening. Befinner sig

riket i krig och kan utgången av visst ärende — oavsett om detta gäller uppskov

eller annat ämne — antagas ha avsevärt inflytande på krigföringen, skall

överbefälhavaren i förväg underrättas om tiden för ärendets upptagande till

avgörande. I sistnämnda fall skall, därest vid avgörandet närvarande representant

för överbefälhavaren det fordrar, beslutet icke träda i kraft utan ärendet

ofördröjligen hänskjutas till Kungl. Maj ds avgörande.

Av de nu fungerande ordinarie ledamöterna i kommissionen är en, kommissionens

vice ordförande, samtidigt avdelningschef hos kommissionen. Två ledamöter

företräda arbetsgivarintressen, två arbetarintressen och en tjänstemannaintressen.

En ledamot är kvinna och en är lantbrukare. Överdirektören

och chefen för överstyrelsen för yrkesutbildning är vidare en av de ordinarie

ledamöterna.

I den mån Kungl. Majd det bestämmer, skola enligt instruktionen finnas

delegationer för handhavande av särskilda uppgifter. För närvarande finns

endast en sådan delegation, nämligen delegationen för ärenden angående inköp

av gatsten för statens räkning. Denna delegation tillsattes enligt Kungl.

Maj ds beslut den 31 juli 1942 i samband med alt den lidigare fungerande

statens steninköpskommitté upplöstes. Delegationen handlägger ärenden rörande

sådana inköp av galsten för statens räkning, som Kungl. Majd upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

drar åt arbetsmarknadskommissionen att verkställa. Delegationen utgöres av

kommissionens ordförande och chef, tillika ordförande i delegationen, samt

fyra andra medlemmar, en av dem tillika vice ordförande, jämte två suppleanter.

Till ledamöter ha utsetts landshövdingen i Göteborgs och Bohus län,

tillika vice ordförande, en företrädare för arbetsgivarna och en företrädare för

arbetarna inom stenindustrien samt förrådsdirektören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Sistnämnda myndighet har att verkställa delegationens beslut

rörande inköp av sten.

Under tiden 12 september 1940—30 juni 1946 fanns även en delegation för

ärenden angående värnpliktslån m. m. Ordförande i delegationen var kommissionens

ordförande och chef. Härjämte ingingo först två och sedermera

tre ledamöter i delegationen.

Ordförande och ledamöter i delegationer förordnas av Kungl. Maj:t. Förordnande

gäller tills vidare.

Vid kommissionens sida är såsom rådgivande församling ställt kommissionens

råd. Detta utses av Kungl. Maj:t och skall bestå av det antal ledamöter

Kungl. Maj:t bestämmer. Antalet ledamöter uppgår för närvarande till ett

30-tal. Flertalet ledamöter representera arbetsgivare och arbetare inom näringslivets

olika delar.

Utredningen.

Utredningen föreslår, att arbetsmarknadsstyrelsen skall stå under chefskap

av en generaldirektör. Särskilt viktiga ärenden böra dock enligt förslaget bli

föremål för kollegial handläggning av generaldirektören och styrelsens ledamöter.

Beträffande de olika organisationsformer, som kunna tänkas i fråga om

ledamöterna, har utredningen anfört följande.

Regeln kan i fråga om de centrala verken sägas vara den, att ledamöterna

utgöras av verkets byråchefer och eventuellt andra med dem likställda befattningshavare.

I vissa myndigheter äro emellertid ledamöterna av Kungl.

Maj:t särskilt för detta uppdrag utsedda personer, medan byråchefer och

likställda befattningshavare hos verket i princip icke ingå bland ledamöterna.

Vanligen är dock åtminstone någon av ledamöterna förutom chefen

(ordföranden) befattningshavare hos myndigheten. På detta sätt äro flertalet

centrala krismyndigheter — däribland statens arbetsmarknadskommission

— organiserade. Även bland de ordinarie myndigheterna finns denna organisationstyp

företrädd. Exempel härpå äro vattenfallsstyrelsen och skogsstyrelsen,

i vilka verk samtliga ledamöter förutom chefen äro av Kungl. Maj:t

utsedda personer, vilka icke äro befattningshavare hos verken. På senare tid

har också en blandad organisationsform kommit till användning bland de

oidinarie verken. Så är fallet beträffande överstyrelsen för yrkesutbildning,

vars ledamöter utgöras av, förutom chefen, verkets tre byråchefer samt nio

av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöter.

Rörande representation för arbetsmarknadens partsorganisationer har utredningen

anfört följande.

Det är givetvis nödvändigt, att en nära kontakt upprätthålles mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och arbetsmarknadens parter. Detta kan underlättas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

39

genom att representanter för arbetsmarknadens organisationer ingå i en rådgivande

församling vid styrelsens sida. En sådan organisation synes dock icke

tillräcklig. Endast genom att ledande personer ur arbetsmarknadens huvudorganisationer

ingå såsom ledamöter i styrelsen på samma sätt som de nu

ingå som ledamöter i arbetsmarknadskommissionen torde en tillfredsställande

anknytning erhållas. Genom en sådan representation erhålles garanti för att

de berörda parternas synpunkter komma till uttryck vid behandlingen inom

styrelsen av särskilt viktiga ärenden. Deltagandet från organisationsföreträdarnas

sida icke blott i överläggningen utan även i besluten är vidare ägnat

att skapa förtroende från de enskildas sida och sålunda att stärka styrelsens

auktoritet. Detta är av särskild vikt med hänsyn till att de avgöranden, som

ankomma på styrelsen, i många fall måste förutsättas bli av ömtålig karaktär

och av en ingripande betydelse för stora befolkningsgrupper. Även den omständigheten,

att styrelsen torde böra tillerkännas en relativt självständig

ställning med vidsträckta befogenheter i vissa lägen, är ägnad att understryka

vikten av att förtroendemän från organisationerna deltaga i besluten och bli

ansvariga för dessa. Vad nu sagts synes bestyrkas av erfarenheterna från arbetsmarknadskommissionens

verksamhet, som torde ha väsentligt underlättats

genom den sammansättning kommissionen haft.

Utredningen föreslår, att styrelsen skall bestå av generaldirektören, den

överdirektör som enligt utredningens i det följande refererade förslag skall

finnas anställd hos styrelsen samt sju av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöter.

Av sistnämnda ledamöter borde två företräda arbetsgivarna, två arbetarna

och en tjänstemännen. Ifrågavarande ledamöter borde utses efter förslag

av partsorganisationema. Utredningen har icke ansett sig böra föreslå,

att de återstående två ledamöterna skola företräda vissa bestämda intressen.

Närmast till hands anser utredningen ligga, att sistnämnda ledamöter utses

bland utanför partsorganisationema stående personer med mera allmän sakkunskap

rörande arbetsmarknadsfrågor.

Med hänsyn till antalet byråchefer anser utredningen praktiska skäl tala

emot att dessa skola vara ledamöter. Byråchef eller annan tjänsteman, som

är föredragande inför styrelsen in pleno, borde emellertid vara skyldig att

till protokollet anmäla, om hans mening icke överensstämmer med det beslut,

som fattas av styrelsen.

Någon representant för överbefälhavaren bland ledamöterna föreslås icke.

Den nu beträffande arbetsmarknadskommissionen förefintliga möjligheten

att inrätta delegationer för handläggningen av vissa ärenden föreslås bibehållen

i den formen, att Kungl. Maj:t för särskilda ärenden förordnar, att endast

vissa av de i det föregående nämnda, av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöterna

eller helt andra ledamöter skola ingå i styrelsen.

Med hänsyn till den speciella karaktären av ärendena rörande steninköp

föreslår utredningen sålunda, att särskilda ledamöter skola utses för deltagande

i handläggningen av dessa ärenden.

En motsvarande anordning anser utredningen böra gälla ärenden rörande

arbetslöshetsförsäkring. Som skäl härför åberopar utredningen, att kostnaderna

för de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet bestridas av de

försäkrade och staten, medan arbetsgivarna icke lämna bidrag till dessa

kostnader. På grund härav böra enligt utredningens mening arbetsgivare
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

presentanterna icke delta i handläggningen av ärenden, som avse försäkringen.

Däremot borde särskilda företrädare för arbetslöshetskassorna ingå i arbetsmarknadsstyrelsen

vid handläggningen av ifrågavarande ärenden. På

grund av att ärendena rörande arbetslöshetsförsäkring i stor utsträckning

kunde komma att avse lagtillämpning, borde härjämte under alla förhållanden

en jurist ingå bland ledamöterna vid handläggningen av dessa ärenden.

Under sådana förhållanden har utredningen ansett det vara lämpligast, att

särskilda ledamöter utses att jämte generaldirektören och överdirektören delta

vid nehandlingen av försäkringsärenden.

Antalet företrädare för kassorna föreslås till fyra, vilka böra utses av

Kungl. Maj:t efter förslag av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation.

Såsom ledamöter i styrelsen vid behandlingen av försäkringsärenden skulle

sålunda enligt utredningens förslag ingå generaldirektören, överdirektören

samt fem av Kungl. Maj:t utsedda särskilda ledamöter.

Rörande innebörden av förslaget har utredningen anfört följande.

Den föreslagna sammansättningen av delegationen innebär, att kassornas

företrädare få majoritet inom delegationen. Ur principiell synpunkt kunna

onekligen invändningar resas mot att kassorna på detta sätt få ett utslagsgivande

inflytande inom tillsynsmyndigheten. Utredningen har icke förbisett

detta men anser icke någon risk för missbruk av denna ställning föreligga

från kassornas sida.

Utredningens förslag rörande ifrågavarande delegations sammansättning är

icke enhälligt, i det att två ledamöter reserverat sig i detta hänseende.

Ledamoten Kugelberg har sålunda anfört följande.

Det synes mig onödigt att anordna en särskild delegation för behandling

av ärenden, som röra arbetslöshetsförsäkringen, och jag kan i varje fall icke

ansluta mig till utredningens förslag beträffande sammansättningen av denna

delegation. Enligt förslaget skulle arbetslöshetskassornas representanter få

majoritet inom delegationen. Detta skulle innebära, att kassorna själva erhölle

beslutanderätt beträffande sina egna ärenden inom det statliga organ,

som hade att utöva tillsyn över deras verksamhet. En sådan konstruktion

finner jag ur principiell synpunkt mycket betänklig, och motsvarighet härtill

torde icke kunna återfinnas på något annat håll inom svensk statsförvaltning.

Ledamoten Fagerholm har i denna del anfört följande.

Enligt utredningens förslag få företrädarna för arbetslöshetskassorna majoritet

inom delegationen för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring. Av

principieila skäl anser jag vid sådant förhållande en möjlighet böra finnas

för generaldirektören att, om han icke kan godtaga ett av kassarepresentanterna

dikterat beslut i visst ärende, hänskjuta ärendet till behandling av en

församling, där kassarepresentantema icke ha majoritet. Denna församling

bör vara arbetsmarknadsstyrelsen i dess ordinarie sammansättning, förstärkt

med de fem särskilda ledamöterna i delegationen för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring.

För de av Kungl. Maj:t särskilt utsedda styrelse- och delegationsledamöterna

böra enligt utredningens förslag ersättare utses.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

41

Utredningen anser slutligen, att något särskilt råd vid arbetsmarknadsstyrelsens

sida icke är erforderligt.

Yttrandena.

Förslaget att i arbetsmarknadsstyrelsen skola såsom ledamöter ingå

representanter för arbetsmarknadens partsorganisationer har i remissutlåtandena

överlag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Däremot ha olika åsikter

kommit till uttryck beträffande antalet ledamöter och byråchefernas ställning.

Arbetsmarknadskommissionen har sålunda anfört, att det vid förslagets

behandling i kommissionen framkommit, att antalet ledamöter icke borde

såsom utredningen föreslagit minskas från tio till nio. Vidare hade framhållits

att den kvinnliga representationen bland ledamöterna borde bibehållas. Till

frågan om antalet ledamöter i arbetsmarknadsstyrelsen har kommissionen

emellertid icke ansett sig böra ta bestämd ställning. Kommissionen har endast

framhållit vikten av att olika intressen på arbetsmarknaden bli i möjligaste

mån representerade, vilket vore ägnat att säkerställa förekommande

ärendens belysning ur olika synpunkter och därmed även hos arbetsmarknadens

olika parter förståelse för och tilltro till styrelsens handhavande av

sina uppgifter.

Statskontoret finner icke den av utredningen föreslagna organisationsformen

tillfredsställande och anför härom följande.

Som statskontoret i åtskilliga sammanhang framhållit, är det av stor vikt,

att de olika ämbetsverkens byråchefer, vilka utgöra kärnan i verkens organisation,

äro ledamöter av vederbörande styrelser och medansvariga för av verket

fattade beslut. Särskilt angeläget är detta i rent administrativa ärenden

och personalfrågor. Statskontoret får därför föreslå, att styrelsen skall utgöras

av generaldirektören och byråcheferna jämte högst fem representanter

för arbetsmarknadens parter. Partsrepresentanternas närvaro vid styrelsens

sammanträden lärer emellertid kunna begränsas till behandlingen av principiella

ärenden och frågor av större räckvidd.

Frågan om byråchefernas ställning har upptagits även i vissa andra yttranden.

Sålunda har socialstyrelsen — som tillstyrker förslaget om arbetsmarknadsstyrelsens

sammansättning i övrigt — anfört följande.

I realiteten torde byråcheferna, liksom nu är fallet i statens arbetsmarknadskommission,

komma att vara närvarande vid sammanträdena, varför

någon minskning i antalet deltagande i sammanträdena icke ernås genom den

föreslagna anordningen. Socialstyrelsen finner det otillfredsställande, att verkets

chefstjänstemän på detta sätt helt uteslutas ur den beslutande instansen

i arbetsmarknadsstyrelsen. Ledamotskap av styrelsen bör i varje fall tillkomma

byråchef vid handläggning av de ärenden, i vilka han är föredragande.

Tjänstemännens centralorganisation, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund

och Sveriges yngre akademikers centralorganisation ha föreslagit,

att byråchef skall vara ledamot i styrelsen i vart fall vid behandlingen av

ärenden, som höra till hans byrå.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har uttalat sig för ett bibehållande av

överstyrelsens representation bland ledamöterna. Livsmedelskommissionen

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

har vidare uttalat, att det i fortsättningen liksom hittills måste anses önskvärt,

att bland ledamöterna i det centrala arbetsmarknadsorganet även finns

en representant för jordbruksnäringen.

Mot utredningens förslag, att nu gällande föreskrift angående överbefälhavarens

representation i vissa fall i arbetsmarknadskommissionen icke skall

givas motsvarande tillämpning beträffande arbetsmarknadsstyrelsen, har

överbefälhavaren förklarat sig icke ha något att invända vad beträffar förhållandena

i fred. Däremot motsätter sig överbefälhavaren ändring i gällande

föreskrifter angående hans representation i krig.

Utredningens förslag beträffande en särskild delegation för ärenden

rörande arbetslöshetsförsäkring och dess sammansättning

har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen. Ledamöterna Brodén och

Saemund ha dock reserverat sig häremot och anslutit sig till den av utredningsledamoten

Kugelberg avgivna reservationen till utredningens förslag. Vidare

har utredningsförslaget tillstyrkts av landsorganisationen, de erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation och tjänstemännens centralorganisation.

Såsom tidigare omnämnts ha förstnämnda båda organisationer ansett inrättandet

av en delegation med den föreslagna sammansättningen vara en förutsättning

för överförande av tillsynen över de erkända arbetslöshetskassorna

till arbetsmarknadsstyrelsen.

Svenska arbetsgivareföreningen däremot har anslutit sig till den av utredningsledamoten

Kugelberg avgivna reservationen och härom anfört följande.

Föreningen vill för sin del bestämt avstyrka den ordning för avgörande av

försäkringsfrågor, som utredningens majoritet föreslagit. Även om det nu göres

gällande, att kassornas representanter icke komma att missbruka sin ställning

inom delegationen, måste det dock ur principiella synpunkter anses fullkomligt

förkastligt, att kassarepresentanterna erhålla en sådan faktisk maktställning,

att de kunna diktera den kontrollerande myndighetens beslut. Om

man, såsom föreningen gör, utgår från den självklara förutsättningen, att arbetsmarknadsstyrelsens

chefsmyndighet kommer att behandla försäkringsfrågorna

med samma opartiskhet som övriga frågor, vilka komma under

chefsmyndighetens bedömande, föreligga inga som helst skäl för ett genomförande

av den föreslagna ordningen. Försäkringsfrågorna torde kunna behandlas

på samma sätt som övriga ärenden; självklart måste det härvid vara

angeläget för försäkringsbyrån inom arbetsmarknadsstyrelsen att hålla nära

kontakt med den sakkunskap, som finnes representerad inom de erkända

arbetslöshetskassorna.

Socialstyrelsen har i denna del anfört följande.

Socialstyrelsen kan för sin del icke finna det enda av utredningen anförda

motivet för anordnande av en särskild delegation för arbetslöshetsförsäkringen

vara bärande. Därest bland arbetsmarknadsstyrelsens ledamöter inginge

en representant för arbetslöshetskassorna, synes styrelsen vara väl lämpad

att omhänderhava tillsynen över försäkringen. Då emellertid de erkända

kassorna fästa stort avseende vid att den särskilda delegationen tillsättes, vill

styrelsen icke motsätta sig, att så sker. Styrelsen vill emellertid av principiella

skäl avråda från att kassorna själva erhålla majoritet i den delegation, som

har att besluta om tillsynen över försäkringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

43

Enligt socialstyrelsens mening bör chefen för försäkringsbyrån ingå som

ledamot i delegationen. Beträffande dess sammansättning i övrigt är det önskvärt,

att med hänsyn till de viktiga ärenden av försäkringsteknisk-ekonomisk

karaktär, som delegationen kommer att handlägga, i densamma kommer att

ingå en representant för sakkunskapen på dessa områden. Delegationen kommer

nämligen i stor utsträckning att få taga ställning till frågor rörande statsbidrag,

avgiftsvillkor, storleken av avgifter, under stödsförmåner och erforderliga

fonder, säsonginskränkningar samt korttidsbestämmelser och liknande

Det är därför önskvärt, att i delegationen ingår en ledamot med s. k. aktuariekompetens

förenad med djupgående kännedom om arbetsmarknaden. Beroende

på arten av försäkringsbyråchefens utbildning bör Kungl. Maj:t som

ytterligare ledamot kunna förordna antingen en jurist eller en person med

aktuariekompetens.

T. f. byråchefen Jerneman i socialstyrelsen har i särskilt yttrande anfört

bl. a. följande.

1 motsats till socialstyrelsens majoritet håller jag före, att en förutsättning

för arbetslöshetsförsäkringsärendenas överförande till arbetsmarknadsstyrelsen

är att samtliga dylika ärenden — sålunda jämväl sådana som gälla administrativa

spörsmål och personalfrågor — komma att handläggas av en särskild

delegation, givetvis med de undantag, som behövas för att få till stånd

en smidigt och effektivt arbetande administrativ ordning.

Vid ett ställningstagande till majoritetsförhållandena inom delegationen bör

uppmärksammas, att arbetslöshetskassornas styrelser och funktionärer vid

handläggningen av försäkringens ömtåligaste ärenden, nämligen arbetsvägransärenden

och tillämpning av konfliktdirektiv, liksom vid andra ärenden enligt

vad erfarenheten givit vid handen visat oväld och lojalitet samt ansvar mot

det allmänna. Någon risk för annan behandling av dessa ärenden inom en

delegation av den sammansättning, som utredningen föreslår, synes mig icke

föreligga.

Statskontoret har förklarat, att därest tillsynen över arbetslöshetskassorna

skulle komma att överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen, ärenden rörande

arbetslöshetsförsäkringen lämpligen böra handläggas av generaldirektören

och byråcheferna jämte en eller två representanter för kassorna. En anordning

enligt vilken kassarepresentanterna skulle få majoritet måste statskontoret

av principiella skäl motsätta sig

Socialvårdskommittén har i denna del anfört följande.

Det kan enligt kommitténs uppfattning icke vara lämpligt, att majoriteten

inom tillsynsmyndigheten skall utgöras av representanter för en verksamhet

över vilken myndigheten skall ha att utöva tillsyn. Kommittén föreslår

med hänsyn härtill antingen att antalet ledamöter som icke representera

kassorna ökas till fyra eller ock att kassarepresentantemas antal minskas till

tre. Härvid kommer under alla förhållanden verkets generaldirektör att erhålla

utslagsrösten. Skulle det befinnas ändamålsenligt att öka det sammanlagda

antalet ledamöter till åtta, synes i delegationen lämpligen böra beredas

plats för en person med antingen matematisk eller statistisk kompetens.

Slutligen har länsstyrelsen i Stockholms län förklarat sig icke vara alldeles

övertygad om lämpligheten av den föreslagna sammansättningen av delegationen

och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört, alt det av

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ledamoten Fagerholm reservationsvis framlagda förslaget ur principiell synpunkt

synes böra äga företräde framför sakkunnigmajoritetens förslag.

Mot utredningens förslag att arbetsmarknadsstyrelsen icke skall ha någon

motsvarighet till det nu vid arbetsmarknadskommissionens sida ställda rådet

har under remissbehandlingen icke framställts erinran. Däremot har i några

yttranden behandlats den sakkunnigdelegation i frågor rörande

kvinnlig arbetskraft, vilken för närvarande är anknuten till arbetsmarknadskommissionen.

Nämnda sakkunnigdelegation —■ vilken utgöres av ett antal kvinnor under

ordförandeskap av den kvinnliga ledamoten i kommissionen — har sålunda

föreslagit, att delegationen skall fortbestå såsom ett arbetsmarknadsstyrelsens

rådgivande organ.

Arbetsmarknadskommissionen har i denna del framhållit, att frågorna om

den kvinnliga arbetskraftens utnyttjande i nuvarande arbetsmarknadsläge

äro av synnerlig betydelse samt att kommissionen haft god nytta av den sakkunskap,

som kommissionens kvinnosakkunniga representerat. Kommissionen

har hänvisat till att utredningen förutsatt, att arbetsmarknadsstyrelsen liksom

kommissionen skall kunna tillkalla experter vid handläggningen av vissa ärenden

och alltså även anlita en särskild sakkunnigdelegation för ärenden rörande

det kvinnliga arbetsmarknadsområdet. Det bör enligt kommissionens

mening överlåtas åt arbetsmarknadsstyrelsen att avgöra, i vilken form denna

liksom annan sakkunskap bör tillgodogöras.

Landsorganisationen har förklarat sig finna det önskvärt, att fortfarande

en särskild instans för central bevakning av frågor rörande kvinnlig arbetskraft

upprätthålles. Denna kunde lämpligen ha formen av en rådgivande delegation

med möjlighet att ta egna initiativ.

Kommittén för partiellt arbetsföra har erinrat om att kommittén i sitt betänkande

med förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet

för partiellt arbetsföra m. m. (SOU 1946:24) föreslagit, att till

arbetsmarknadskommissionen skall knytas en delegation för arbetsvärd

sfrågor, bestående av representanter för vissa statliga myndigheter

samt för de partiellt arbetsföra. Kommittén anser det vara nödvändigt, att

former finnas för en kontinuerlig samverkan mellan berörda myndigheter

m. fl. i nämnda frågor.

Vissa frågor rörande handläggningen inom arbetsmarknadsstyrelsen av

ärenden om arbetslöshetsförsäkring.

De av mig inledningsvis omnämnda sakkunniga för utredning angående de

åtgärder, som behöva vidtagas vid en överflyttning från socialstyrelsen till

arbetsmarknadskommissionen av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring,

ha i den av de sakkunniga avgivna promemorian behandlat vissa frågor rörande

handläggningen av försäkringsärendena vid bifall till det i betänkandet

rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan framlagda förslaget om inrättande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

45

inom arbetsmarknadsstyrelsen av en delegation för dessa ärenden. Härom ha

de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Det förefaller naturligt, att registreringsärenden beträffande arbetslöshetskassor

handläggas av den särskilda delegationen. Till arbetsmarknadsstyrelsens

plenum däremot böra hänkjutas exempelvis sådana försäkringsåren den

som avse det internationella samarbetet och beröra frågor angående lagstiftning

och allmänna överenskommelser på det arbetsmarknadspolitiska området.

Delegationen bör emellertid besluta i dylika ärenden, så snart det mera

försäkringsmässiga momentet dominerar. Såsom exempel härpå må nämnas

beslut rörande godkännande av sådana överenskommelser mellan svensk och

utländsk arbetslöshetskassa, som avses i 21 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen.

Beträffande ärendenas fördelning mellan arbetsmarknadsstyrelsen in pleno

och delegationen för arbetslöshetsförsäkringsärenden synes man vidare böra

utgå ifrån, att delegationen skall ha yttranderätt i alla frågor angående tjänstetillsättningar

m. fl. personalärenden berörande försäkringsbyrån. Vidare

kan det antagas, att lagstiftningsfrågor av större vikt och räckvidd, som beröra

arbetslöshetsförsäkringen, komma att behandlas i plenum, sedan delegationen

först hörts i ärendet. I det nya ämbetsverkets instruktion och arbetsordning

torde böra uppdragas närmare riktlinjer för en ändamålsenlig

avgränsning mellan de ärenden, som skola föredragas och avgöras i delegationen,

och sådana ärenden av mera löpande och rutinmässig natur, vilka

lämpligen böra avgöras av byråchefen eller eventuellt annan tjänsteman å

försäkringsbyrån.

I detta sammanhang må framhållas, att arbetslöshetsförsäkringsärendenas

handhavande i stor omfattning påkallar ett sådant snabbare avgörande, som

möjligg»''res genom att beslutanderätten i vissa grupper av ärenden överflyttas

på byråchef eller annan befattningshavare. Undantag härifrån måste självfallet

gälla bland annat i fråga om de viktigare registreringsärenden och i

samband därmed fastställande i varje särskilt fall av exempelvis avgifter och

försäkringsförmåner samt klasstillhörighetsregler, fondbildningsföreskrifter

m. m. I anledning härav synes det självklart, att försäkringsmässig expertis

alitid är företrädd vid delegationens handläggning av ärenden av denna beskaffenhet.

Vidare torde frågor angående tillämpning och tolkning av bestämmelserna

i försäkringslagstiftningen böra hänskjutas till delegationen i

den mån de avse fastställande av helt nya eller väsentligt ändrade principer

i sådant hänseende. Arbetsvägransfall och dylika ärenden torde böra avgöras

av delegationen endast då fråga är om ändring av arbetslöshetskassas beslut

i dylika mål.

I anledning av uppkommen fråga huruvida enskdd ledamot av delegationen

må kunna besvära sig över delegationens beslut, torde det böra förutsättas,

att befogenhet härtill icke kan tillkomma sådan ledamot.

Socialstyrelsen har med stöd av ämbetsverkets instruktion medgivit, att a

styrelsens arbetsmarknadsbyrå må regelmässigt avgöras följande slag av

ärenden: . .. . .

1) frågor avseende arbetsvägran o. d. av kassamedlem, dar icke ändring av

kassastyrelses beslut i sådant ärende anses böra ske,

21 frågor rörande tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i arbetslöshetsförsakringslagstiftningen

och kassornas stadgar, försåvitt därvid ej avses

att fastställa nya eller väsentligt ändrade principer,

3) frågor avseende socialstyrelsens befattning med den fortlöpande revisionen

av arbetslöshetskassorna,

4) frågor angående fastställande av medlemsböcker samt formulär, blan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ketter och annat arbetsmaterial avseende kassornas bokföring, samarbete

med den offentliga arbetsförmedlingen och övriga verksamhet; samt

5) frågor angående anordnande av och program vid upplysningskurser för

den offentliga arbetsförmedlingen och de erkända arbetslöshetskassorna.

Man torde kunna utgå ifrån, att den sålunda praktiserade ordningen i huvudsak

bör kunna tillämpas även efter arbetslöshetsförsäkringens överflyttning

till arbetsmarknadsstyrelsen. Nämnas må särskilt, att ärenden som avse

registrering av erkänd arbetslöshetskassas beslut rörande ändring av kassastyrelsens

sammansättning eller utseende av firmatecknare o. d. icke torde

behöva underställas delegationen.

I yttranden över det betänkande som avgivits av utredningen rörande ett

centralt arbetsmarknadsorgan har socialstyrelsen anfört i huvudsak samma

synpunkter som berörda sakkunniga, medan t. f. byråchefen Jerneman i socialstyrelsen,

de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation och Sveriges

yngre akademikers centralorganisation uttalat, att även ärenden gällande

administrativa spörsmål och personalfrågor i samband med försäkringsverk - samheten böra handläggas av delegationen för försäkringsärenden och icke

av styrelsen i dess allmänna sammansättning.

Slutligen ha ifrågavarande sakkunniga och socialstyrelsen framhållit, att

den nu befintliga rådgivande nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

efter tillkomsten av delegationen för försäkringsärenden icke

längre torde erfordras.

Föredraganden.

Utredningen har föreslagit, att ledamöterna i arbetsmarknadsstyrelsen

skola vara verkets generaldirektör och överdirektör

samt sju andra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Av sistnämnda sju ledamöter

skola enligt förslaget två representera arbetsgivarna, två arbetarna

och en tjänstemännen, medan återstående två ledamöter icke skola företräda

vissa bestämda intressen. Förslaget kan sägas innebära, att arbetsmarknadsstyrelsen

skulle få samma sammansättning som arbetsmarknadskommissionen

nu har med det undantaget, att antalet ledamöter skulle minskas med

en. Styrelsens byråchefer skola enligt förslaget icke vara ledamöter men —•

liksom andra tjänstemän hos styreisen — ha skyldighet att om de såsom

föredragande hysa från styrelsens beslut avvikande mening låta anteckna

denna till protokollet.

Mot förslaget att arbetsmarknadens partsorganisationer skola vara företrädda

bland styrelsens ledamöter har erinran icke riktats under remissbehandlingen.

Jag finner också för min del självfallet, att en dylik representation

måste finnas i arbetsmarknadsstyrelsen liksom den nu finns i arbetsmarknadskommissionen.

Däremot ha i flera yttranden invändningar gjorts mot att byråcheferna

icke skulle erhålla ledamotsställning. I några yttranden har föreslagits, att

byråchef i vart fall skall vara ledamot vid handläggningen av ärenden, som

tillhöra hans byrå, eller i ärenden, där han är föredragande.

Jag delar i viss mån betänkligheterna mot att byråcheferna helt uteslutas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

47

ur den beslutande församlingen. Emellertid är jag liksom utredningen av den

uppfattningen, att de praktiska synpunkterna böra vara avgörande i detta

fall. Det synes mig angeläget, alt den beslutande församlingen erhåller ett

relativt begränsat antal ledamöter. Då jag i det följande föreslår inrättande

av åtta byråer inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation, låter

sig nämnda synpunkt icke förena med att byråcheferna erhålla ledamotsställning.

De böra emellertid regelmässigt vara närvarande vid styrelsens

sammanträden och därvid äga deltaga i överläggningarna. För att bereda

byråcheferna möjlighet att bringa en från styrelsens beslut avvikande mening

till uttryck föreslår jag härjämte, att byråchef skall vara berättigad att

låta till prokollet anteckna sådan avvikande mening, oavsett om han är

föredragande i ärendet eller om detta tillhör hans byrå. Föredragande byråchef

bör liksom annan tjänsteman, vilken är föredragande, vara skyldig att

anmäla avvikande mening.

Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag att ledamöterna i styrelsen

skola vara generaldirektören, överdirektören och ett antal av Kungl.

Maj:t särskilt utsedda ledamöter. Med hänsyn till det önskemål om begränsning

av den beslutande församlingens storlek, varom jag förut talat, har

jag icke något att erinra mot att antalet särskilt utsedda ledamöter begränsas

till sju. Av dessa böra, såsom utredningen föreslagit, fem företräda arbetsmarknadens

partsorganisatiorier.

De särskilt utsedda ledamöterna i styrelsen torde böra förordnas för högst

tre år i sänder. För var och en av ifrågavarande ledamöter bör finnas ersättare.

Generaldirektören bör vara ordförande i styrelsen. Vid förfall för honom

bör överdirektören inträda såsom ordförande.

Såsom utredningen föreslagit anser jag, att den nu beträffande arbetsmarknadskommissionen

gällande föreskriften om överbefälhavarens representation

bland ledamöterna vid behandling av uppskovsärenden bör upphöra.

Samarbetet mellan arbetsmarknadsstyrelsen och de militära myndigheterna

samt de senares möjlighet att göra sin uppfattning i arbetsmarknadsfrågor

gällande bör tillgodoses i annan ordning, som närmare ansluter till numera

tillämpad praxis.

Utredningen har föreslagit, att delegationer skola kunna inrättas

för särskilda ärendesgrnpper, d. v. s. att styrelsens beslutande församling i

vissa ärendesgrupper skall kunna ges en annan sammansättning än den vanliga.

En sådan delegation föreslås för ärenden rörande steninköp och en annan

för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring. Beträffande sistnämnda delegation

ha olika åsikter kommit till uttryck.

En ledamot i utredningen har liksom bland remissinstanserna arbetsgivareföreningen

ansett delegationen överflödig. Flertalet myndigheter m. fl.,

vilka uttalat sig i denna fråga, har emellertid tillstyrkt delegationens inrättande.

För min del ansluter jag mig till förslaget härom.

Enligt utredningens förslag skall nu ifrågavarande delegation bestå av

generaldirektören, överdirektören, en av Kungl. Maj:t utsedd jurist samt fyra

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

av Kungl. Maj:t utsedda företrädare för de erkända arbetslöshetskassorna.

De sistnämnda skulle sålunda få majoritet i delegationen. Utredningen har

förklarat sig medveten om att ur principiell synpunkt invändningar kunna

resas mot en dylik anordning men har ansett, att någon risk för missbruk

från kassornas sida icke föreligger. Förenämnde reservant inom utredningen

har emellertid förklarat sig i varje fall icke kunna ansluta sig till majoritetens

förslag rörande delegationens sammansättning. En annan ledamot har

biträtt förslaget i denna del men förordat, att om generaldirektören icke kan

godta ett av kassarepresentanterna dikterat beslut i visst ärende, han skall

ha befogenhet att hänskjuta ärendet till avgörande av styrelsen i dess ordinarie

sammansättning, förstärkt med de fem särskilda ledamöterna i delegationen.

I flera yttranden har den föreslagna majoritetsställningen för arbetslöshetskassornas

företrädare avstyrkts under åberopande av principiella skäl.

I några yttranden har även framhållits önskvärdheten av att i delegationen

ingår en ledamot med matematisk eller statistisk utbildning.

De åberopade principiella skälen mot att de erkända arbetslöshetskassornas

företrädare tillförsäkras majoritetsställning inom delegationen synas

mig icke vara av utslagsgivande art. Erfarenheterna av kassornas sätt att

hittills handha verksamheten synas ge vid handen, att något starkare statligt

grepp över densamma icke erfordras. Det förefaller tvärtom lämpligt,

att kassorna erhålla det mårt av självstyrelse inom ramen för de av statsmakterna

uppdragna riktlinjerna för verksamheten, som en majoritetsställning

inom tillsynsmyndigheten skulle innebära. Jag anser mig sålunda böra

tillstyrka utredningens förslag i princip.

Jag är emellertid av den uppfattningen, att behovet av försäkringstekniskmatematisk

sakkunskap vid handläggningen av försäkringsärendena är lika

framträdande som behovet av juridisk sakkunskap. Enligt utredningens förslag

skulle behovet av sistnämnda men icke av förstnämnda sakkunskap

säkerställas inom delegationen. Om även en ledamot med försäkringstekniskmätematisk

sakkunskap skulle ingå i delegationen skulle, för bibehållande

av majoritetsställningen för kassarepresentanterna, antalet ledamöter i delegationen

bli större än jag kan finna lämpligt. Jag förordar därför, att såväl

den juridiska som den försäkringstekniskt-matematiska expertisen skall företrädas

av tjänstemän, som närvara vid delegationens sammanträden. Försäkringsteknisk-matematisk

sakkunskap måste under alla förhållanden vara

företrädd inom den byrå, försäkringsbyrån, inom vilken försäkringsärendena

enligt mitt i det följande utvecklade förslag skola beredas. Juridisk expertis

torde kunna erhållas antingen från försäkringsbyrån eller från någon av

styrelsens andra byråer. Under dessa förhållanden synes det sammanlagda

antalet ledamöter i delegationen kunna minskas till fem, nämligen generaldirektören,

överdirektören och tre företrädare för de erkända arbetslöshetskassorna.

Sistnämnda tre ledamöter böra utses av Kungl. Maj:t för tre år

i sänder.

Vid förfall för generaldirektören bör överdirektören i hans ställe vara ord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 239.

49

förande i delegationen. Vid förfall för generaldirektören eller överdirektören

synes chefen för försäkringsbyrån böra inträda som ledamot i delegationen.

För kassarepresentanterna böra ersättare finnas utsedda.

Den närmare avgränsningen av delegationens befogenheter dels gentemot

styrelsen i dess allmänna sammansättning och dels gentemot generaldirektören

har behandlats — förutom i vissa yttranden över utredningens förslag —

av de sakkunniga, vilka på sin tid tillkallades för att inom socialdepartementet

biträda med utredning rörande de åtgärder som behövde vidtagas vid en

överflyttning från socialstyrelsen till arbetsmarknadskommissionen av ärenden

rörande arbetslöshetsförsäkring. Såvitt angår avgränsningen gentemot

styrelsen i dess allmänna sammansättning innebär vad som anförts i nämnda

sakkunnigas promemoria, att ärenden, i vilka det försäkringsmässiga elementet

icke är dominerande, skola handläggas av styrelsen i dess allmänna

sammansättning. Detta skulle sålunda ske beträffande bland annat personalärenden

rörande försäkringsbyrån och lagstiftningsfrågor av större vikt och

räckvidd. De sakkunniga förutsätta, att delegationen skall ha yttranderätt

i ärenden av sistnämnda art. Några remissinstanser, däribland de erkända

arbetslöshetskassornas samorganisation, ha däremot framhållit, att delegationen

bör ha avgörandet även i personalärenden och andra rent administrativa

ärenden i samband med försäkringsverksamheten.

I förevarande fråga ansluter jag mig till den principiella inställning, som

kommit till uttryck i nämnda sakkunnigas uttalande. Vad jag i det föregående

anfört rörande lämpligheten av en viss självstyrelse för arbetslöshetskassorna

hänför sig i stort sett till ärenden av mera utpräglat försäkringsmässig

karaktär. Beträffande ärenden, i vilka det rent administrativa elementet överväger,

gör sig icke samma intresse av självstyrelse gällande. Tvärtom fordrar

samordningen av de olika grenarna av styrelsens verksamhet, att vissa dylika

administrativa ärenden åtminstone formellt handläggas av styrelsen i dess

allmänna sammansättning. Delegationen bör emellertid i samtliga sådana

ärenden av större vikt ha möjlighet att avge yttrande. Jag förordar därför,

att på delegationen skola ankomma ärenden rörande erkända arbetslöshetskassor

samt deras verksamhet, dock att frågor rörande framställningar om

anslag, lagstiftningsfrågor av större vikt samt andra frågor av större betydelse

för den allmänna arbetsmarknadspolitiken skola handläggas av styrelsen

i dess ordinarie sammansättning. Även frågor rörande försäkringsbyråns

personal och organisation böra handläggas i sistnämnda ordning. Delegationen

bör ha rätt att yttra sig i frågor, som skola avgöras av styrelsen i dess

allmänna sammansättning men som beröra delegationens verksamhetsområde.

Vid tvekan i vilken ordning visst ärende skall handläggas, bör generaldirektören

ha att fatta beslut härom.

Beträffande gränsdragningen mellan delegationens och generaldirektörens

befogenheter måste uppenbarligen tillämpas den principen, all ärenden av

större vikt skola hänskjutas till delegationen, medan ärenden av mera rutinmässig

karaktär skola avgöras av generaldirektören eller, efter hans bemyndigande,

av överdirektören eller befattningshavare tillhörande försäkrings
Ilihang

till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 239. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

byrån. Gränsdragningen i förevarande hänseende torde icke behöva behandlas

närmare i detta sammanhang.

Såsom utredningen framhållit, synes någon anledning icke finnas att bibehålla

det råd, som nu finns vid arbetsmarknadskommissionens sida. Icke

heller den nu i anslutning till socialstyrelsen verksamma rådgivande

nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

synes erforderlig efter införande av delegationen för försäkrings

ärendena. Slopandet av denna nämnd förutsätter viss ändring av förordningen

om erkända arbetslöshetskassor, vilken jag anmäler i annat sammanhang

denna dag.

Å andra sidan finner jag angeläget, att arbetsmarknadsstyrelsen beredes

möjlighet att i mån av behov anlita experter och sakkunniga. Såsom i vissa

yttranden framhållits, synes behov bland annat föreligga för styrelsen att äga

tillgång till sakkunskap i frågor rörande kvinnlig arbetsk

r a f t. Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom inrättande

av en särskild sakkunnigdelegation för nänmda frågor. Den smidigaste anordningen

synes härvid vara, att arbetsmarknadsstyrelsen tillkallar de sakkunniga.

Vad nu anförts synes böra äga motsvarande tillämpning i fråga om den av

kommittén för partiellt arbetsföra föreslagna delegationen för arbetsvårdsfrågor.

Om behov anses föreligga av ett särskilt organ för underlättande

av samarbetet mellan de myndigheter, vilka ha befattning med frågor

rörande nämnda klientel, synes i avbidan på vidare erfarenhet en samarbetsdelegation

böra inrättas genom överenskommelse mellan de berörda myndigheterna.

Byråindelningen.

Nuvarande organisation.

Arbetsmarknadskommissionens kansli består sedan den 1 augusti 1946 av

sex byråer samt fem fristående sektioner. Kansliet är fördelat på två avdelningar.

Till första avdelningen höra arbetsförmedlingsbyrån, sektionen för

ungdomsförmedling och yrkesvägledning, sektionen för administrativa ärenden

rörande länsarbetsnämnderna, kanslisektionen samt militära beredskapsbyrån.

Till andra avdelningen höra socialhjälpsbyrån, tekniska byrån, sociala

beredskapssektionen, tekniska beredskapssektionen, kameral- och förrådsbyrån

samt byrån för ärenden angående byggnadstillstånd.

De olika byråerna och sektionerna ha i huvudsak de arbetsuppgifter som

framgå av följande redogörelse.

På arbetsförmedlingsbyrån ankommer att planlägga och övervaka den offentliga

arbetsförmedlingens verksamhet. Ärenden rörande specialförmedlingen

för ungdom — samt rörande den av nämnda specialförmedling handhavda

yrkesvägledningsverksamheten — handläggas dock av den fristående

sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Från arbetsförmed
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

51

lingsbyråns handläggning äro vidare undantagna personal-, lokal- och vissa

andra administrativa ärenden, vilka handläggas av den fristående sektionen

för administrativa ärenden rörande länsarbetsnämnderna.

På arbetsförmedlingsbyrån ankomma även ärenden rörande vissa delar av

den verksamhet, som utöver det egentliga förmedlingsarbetet ålagts länsarbetsnämnderna

och de lokala arbetsförmedlingsorganen. Arbetsförmedlingsbyrån

har sålunda att handlägga

1) ärenden rörande arbetsvärd åt under militärtjänstgöring skadade personer;
2)

på arbetsmarknadskommissionen ankommande ärenden rörande utländsk

arbetskrafts utnyttjande inom landet; samt

3) vissa andra ärenden rörande flyktingars omhändertagande inom landet,

vilka ärenden betingas av att arbetsförmedlingsorganen i vissa hänseenden utnyttjas

såsom lokala företrädare för utlänningskommissionen och flyktingsnämnden.

Inom arbetsförmedlingsbyrån finns organiserad en särskild utlänningssektion

med relativt fristående ställning. Inom byrån i övrigt ha organiserats

särskilda underavdelningar dels för tjänstemannaförmedlingen (tjänstemannaförmedlingens

huvudcentral) dels ock för arbetsvärd åt under militärtjänstgöring

skadade samt arbetsberedning åt partiellt arbetsföra i övrigt.

Sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning inrättades den 1

januari 1944 för handläggning av ärenden rörande nämnda verksamhetsgrenar.

Dessa ärenden handlades tidigare å arbetsförmedlingsbyrån.

De ärenden, som handläggas å sektionen för administrativa ärenden rörande

länsarbetsnämnderna, kunna indelas i två huvudgrupper nämligen.

1) ärenden rörande länsarbetsnämndernas och de lokala arbetsförmedlingsorganens

personal; samt

2) ärenden rörande länsarbetsnämndernas och de lokala arbetsförmedlingsorganens

lokal- och materielbehov samt omkostnader.

Å kanslisektionen handläggas

1) ärenden rörande kommissionens kanslipersonal och byggnadskontrollanter;
2)

ärenden rörande kansliets inre organisation samt ordningsföreskrifter

m. m. för kansliet;

3) vissa juridiska ärenden (rörande lagsökningar, målsägandetalan, verkställighet

av dom m. m.);

4) ärenden rörande viss statistik;

5) ärenden rörande den för kansliet gemensamma registreringen av in- och

utgående post samt angående bibliotek och arkiv;

6) ärenden rörande kommissionens anslagsäskanden; samt

7) remisser och andra ärenden, som icke beröra någon annan byrå eller

sektion.

A sektionen ankommer även en allmänt rådgivande verksamhet inom kansliet

i juridiska angelägenheter.

Militära beredskapsbgrån bildades den 1 augusti 1946 genom sammanslagning

av kommissionens förutvarande utrednings-, uppskovs- och arbetsblocksbyråer,

av vilka arbetsblocksbyrån tillika var riksblockmyndighetens kansli.

Sådana ärenden rörande frivillig arbetskraft till jordbruket under nuvarande

förhållanden, vilka förut tillhört arbetsblocksbyrån, ha dock överförts till arbetsförmedlingsbyrån

.

A militära beredskapsbyrån handläggas

1) ärenden angående förberedelser för arbetsmarknadens reglering under

krigsförhållanden (t. ex. ärenden rörande företags-, mönstrings- och beredskapsregistren,

anskaffande av reservarbetskraft till den krigsviktiga indu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.

strien och jordbruket, anskaffande av beredskapspersonal i övrigt samt planläggning

för tillämpning av tjänsteplikt);

2) ärenden angående jordbrukets blockorganisation, varvid byrån även är

kansli för riksblockmyndigheten;

3) ärenden angående uppskov jämlikt uppskovskungörelsen;

4) ärenden angående förberedelser för anstånd med eller hempermittering

från värnpliktstjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen (beredskapstjänstgöring)

beträffande vissa kategorier värnpliktiga; samt

5) ärenden angående anstånd med eller angående övningsuppehåll under

värnpliktstjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen (fredstjänstgöring).

Socialhjälpsbyrån har att handlägga ärenden rörande olika slag av arbetslöshetshjälp.

Byrån är organiserad på två sektioner, vilka här benämnas A-sektionen och

B-sektionen.

Å A-sektionen handläggas ärenden angående

1) arkivarbeten och musikerhjälp (även för flyktingar);

2) kurser i allmänbildande ämnen; samt

3) understöd åt vissa f. d. tobaksarbetare.

Handläggningen av ärenden rörande arkivarbeten utgör sektionens huvudsakliga

arbetsuppgift.

Å B-sektionen handläggas ärenden rörande

1) hänvisning, överflyttning och utbyte av arbetskraft vid beredskapsarbeten;
2)

kontantunderstöd och hyreshjälp;

3) arbetslösas deltagande i yrkesutbildningskurser; samt

4) de statliga gatstenstillverkningarna.

Ä tekniska byrån ankommer handläggningen av ärenden rörande

1) statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens eller annan

myndighets regi samt statskommunala beredskapsarbeten;

2) statsbidrag till detaljplanering av kommunala och enskilda investeringsobjekt;
3)

generalplaneutredningar för vattenförsörjning och avlopp; sand

4) vissa vägbyggnadsarbeten (de s. k. 15-miljonersarbetena).

Byrån har under de senaste åren dessutom haft att handlägga ärenden avseende

vissa tillfälliga uppdrag av teknisk natur, som lämnats kommissionen.

Bland dessa uppdrag kunna nämnas uppförande av barackläger för flyktingar,

nedtagning av baracker och överförande av dessa till Norge, Danmark

och Polen, uppförande av baracker för fångvårdsstyrelsens räkning samt utförande

av vissa fornvårdsarbeten.

Sociala beredskapssektionen trädde i verksamhet under mars månad år

1945. Dess arbetsuppgifter avsågos främst skola bli utarbetande av prognoser

över utvecklingen på arbetsmarknaden, kontaktverksamhet med arbetsgivaroch

arbetarorganisationer samt planering av åtgärder för förebyggande av

arbetslöshet vid väntade permitteringar eller avskedanden inom näringslivets

olika områden. Vid sin planering av arbetslöshetsförebyggande åtgärder skulle

sektionen i första hand undersöka och föreslå andra åtgärder än beredskapsarbeten.

Utöver nu nämnda från början förutsedda arbetsuppgifter har sektionen

tilldelats en råd andra uppdrag, främst i samband med byggnadsregleringen.

Sektionen handhar vidare ärenden rörande industrilokalisering.

Tekniska beredskapssektionen trädde i verksamhet under mars månad

1945. Sektionens arbetsuppgifter utgöras av

1) ärenden rörande upprättande av investeringsreserv; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.

53

2) ärenden rörande detaljplanering av företag i investeringsreserven utom

ärenden rörande statsbidrag till kommuner m. fl. för dylik planering.

Därjämte har hösten 1946 å sektionen handlagts ärenden rörande vissa

statliga myndigheters petitaframställningar, vilka remitterats till arbetsmarknadskommissionen

för yttrande. Undersökningar ha härvid utförts rörande

de ifrågasatta investeringarnas inverkan på arbetsmarknaden och storlek i

förhållande till de normala investeringarna.

Kameral- och förrädsbyrån är organiserad på tre sektioner för handläggning

av

1) kamerala frågor;

2) revision; samt

3) intendentur.

Inom kamerala sektionen finnas särskilda detaljer för dels kassaärenden,

dels bokföring, dels ock avlönings- m. fl. ärenden. Revisionssektionen har

hand om granskningen av länsarbetsnämndernas räkenskaper, ansökningar

om årskostnadsbidrag m. m. Intendenturärendena avse inköp, försäljning och

förvaltning av materiel m. m.

De arbetsuppgifter som ankomma på byrån för ärenden angående byggnadstillstånd

framgå av namnet.

Såväl inom som utom byråindeiningen anlitas för särskilda uppdrag sakkunniga

och experter.

Såsom i det föregående angivits handläggas för närvarande ärenden rörande

den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen och den privata arbetsförmedlingsverksamheten

inom socialstyrelsen å arbetsmarknadsbyrån (första

byrån). I den mån styrelsen tager befattning med allmänna ärenden rörande

arbetsmarknadsfrågor (främst remisser) ankomma även dessa på arbetsmarknadsbyrån.

Före det provisoriska förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen

1940 handlades å byrån även ärenden rörande denna del

av arbetsförmedlingsverksamheten. Vid det provisoriska förstatligandet delades

byrån, och de befattningshavare, som hade att särskilt syssla med ärenden

rörande den offentliga arbetsförmedlingen, överflyttades till arbetsmarknadskommissionen.

För utförligare uppgifter rörande nuvarande byråindelning torde jag få

hänvisa till betänkandet rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan, sid. 96—

114.

Utredningen.

1 fråga om arbetsmarknadsstyrelsens kansliorganisation skiljer utredningen

mellan en permanent del och en krisdel. Den permanenta delen avser utredningen

för sådana arbetsuppgifter, vilka såvitt kan bedömas äro av bestående

art och vilkas omfattning kan överblickas så långt, att det fasta personalbehovet

kan fastställas med rimlig .säkerhet. Utredningens mening är,

att inom den permanenta delen ordinarie och extra ordinarie befattningar

skola inrättas i den omfattning, som är vanlig inom den icke krisbetonade

statsförvaltningen. Däremot räknar utredningen med åt! lösligare anställ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

ningsförhållanden i större eller mindre utsträckning måste komma till användning

inom krisdelen. Utredningens förslag omfattar endast vad utredningen

hänfört till den permanenta delen av organisationen.

Utredningen har till en början behandlat frågan om vilka delar av arbetsmarknadsstyrelsens

verksamhet, som kunna anses tillhöra den permanenta

delen av styrelsens uppgifter, och vilka som falla utanför denna del. Utredningen

bär härvid anfört, att flertalet av de arbetsuppgifter, som enligt utredningens

förslag skola tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen, måste anses

vara av bestående natur. Endast utlänningsärendena och ärendena rörande

byggnadsregleringen anses av utredningen böra lämnas utanför den permanenta

organisationen. Därjämte har utredningen, med hänsyn till att arkivarbetssystemet

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 februari 1946 vore föremål

för översyn, icke ansett sig kunna framlägga förslag till personalorganisation

för denna gren av verksamheten.

Såvitt angår utlänningsärendena har utredningen anfört, att huvuddelen

av de arbetsuppgifter, som nu ankomma på arbetsförmedlingsbyråns utlänningssektion,

icke torde vara att betrakta som krisuppgifter utan vara av

den beskaffenheten, att de komma att kvarstå under överskådlig tid. Organisationen

på ifrågavarande område är emellertid enligt utredningens uppfattning

så nära beroende av hela den för utlänningsverksamheten uppbyggda

krisorganisationens framtida ställning, att arbetsmarknadsstyrelsens befattning

med utlänningsärendena icke kunnat av utredningen bedömas.

Rörande den nu på arbetsmarknadskommissionen ankommande arbetslöshetsverksamheten

har utredningen åberopat, att enligt vad erfarenheterna

utvisar denna verksamhet innefattar en bestående arbetsuppgift. Utredningen

bar härom anfört följande.

Såvitt angår planeringsarbetet föreligga goda möjligheter att uppskatta personalbehovet.

Däremot är det uppenbarligen omöjligt att närmare bedöma

behovet av personal för ledningen av själva hjälpverksamheten i framtiden.

Endast det minimibehov av personal, som erfordras för upprätthållande av

nödig beredskap på området, kan nu bedömas. Osäkerheten i fråga om det

faktiska framtida personalbehovet synes — bortsett från verksamheten rörande

arkivarbetena, vilken verksamhet är under utredning i särskild ordning

— icke böra föranleda till att det nuvarande provisoriet förlänges såvitt

angår denna minimiorganisation. Däremot bör givetvis all försiktighet iakttagas

vid fastställande av minimiorganisationen. Den omständigheten att

arbetslösheten för närvarande är mycket liten i förhållande till vad tidigare

varit fallet, synes lämna goda förutsättningar att avgöra hur långt minimiorganisationen

kan nedpressas.

Vidare har utredningen i detta sammanhang berört beredskapssynpunktcmas

betydelse i fråga om organisationen, ytredningen har härvid anfört,

att det nuvarande arbetsmarknadsläget i förhållande till vad tidigare varit

fallet ställer relativt små krav på den centrala organisationen för bekämpande

av arbetslöshet och för hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Man borde emellertid

vara beredd på att det nuvarande tillståndet med knapphet på arbetskraft

kunde komma att på nytt övergå i en arbetslöshetsperiod. Den allmänt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.

55

förändrade inställningen till spörsmålen i samband med sysselsättningspolitiken

medförde, att man borde räkna med samhälleliga ingripanden på ett

tidigare stadium och med större målmedvetenhet än fallet varit vid föregående

arbetslöshetskriser. I ett sådant läge komme mycket stora krav att

ställas på det centrala arbetsmarknadsorganet. Detta borde enligt utredningens

uppfattning organiseras med tanke på dessa krav. En stomme till

den utbyggda organisationen borde finnas redan i ett läge sådant som det nu

rådande.

1 fråga om byråindelningens utformning ur beredskapssynpunkt har utredningen

anfört följande.

Denna kan i huvudsak ske på två olika sätt. Det ena innebär, att för visst

ändamål, som under nuvarande förhållanden endast fordrar en fåtalig personalkader,

upprättas en särskild byrå under en chef, vilken svarar för planläggningen

av den verksamhet, som erfordras vid större påfrestning. Inträder

en situation, då planerna måste sättas i verket, förstärkes byrån med tillfällig

personal på underordnade poster. Det andra sättet är att inom en byrå sammanföra

olika arbetsuppgifter, som under nuvarande förhållanden endast

fordra relativt fåtalig personal, samt inom byrån organisera underavdelningar,

vilka vid behov kunna tillfälligt brytas ut och erhålla ställningen av fristående

byråer eller därmed likställda enheter. Härvid kan ehefsskapet för

den utbrutna enheten antingen ordnas så, att chefen för densamma behåller

denna ställning och alltså eventuellt tillfälligt förordnas som byråchef, eller

också kan någon utanför verket stående för ändamålet lämplig person tillfälligt

knytas till verket såsom chef för den fristående enheten. Intet av dessa

olika förfaringssätt kan i princip tillerkännas företräde framför de övriga.

Valet måste bli beroende på förutsättningarna i det särskilda fallet. Båda

de nämnda huvudformerna ha använts i utredningens förslag.

Arbetsför medling särendena — i vilket begrepp utredningen icke inräknar

personalärenden och andra ärenden av administrativ natur — handläggas

inom arbetsmarknadskommissionen av arbetsförmedlingsbyrån samt sektionen

för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Utredningen upplyser, att

arbetsförmedlingsbyrån med undantag av utlänningssektionen den 1 december

1946 hade en tjänstemannapersonal — varmed utredningen i detta

sammanhang avser befattningshavare i lägst kanslists (kansliskrivares) löneställning

— om 31 personer samt en biträdespersonal om 21 personer. För

utlänningssektionen voro motsvarande siffror 12 och 11, varjämte 7 personer

voro utlånade från sektionen till olika länsarbetsnämnder. Sektionen för

ungdomsförmedling och yrkesvägledning hade vid nämnda tidpunkt en tjänstemannapersonal

om 18 personer och en biträdespersonal om 9 personer.

Såvitt utvecklingen nu kan bedömas, finner utredningen mera sannolikt

all arbetsförmedlingsbyråns storlek kommer att ytterligare ökas än att densamma

kommer att minskas. Däremot beräknar utredningen att personalstyrkan

inom sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning kan

efter slutförande av vissa arbetsuppgifter av engångskaraktär minskas något.

Utredningen anser uppdelningen av arbetsförmedlingsärendena mellan arbetsförmedlingsbyrån

samt sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning

förenad med vissa olägenheter därigenom att en enhetlig ledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-39.

av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet försvåras, risk för dubbelarbete

uppkommer o. s. v. Utredningen har därför övervägt möjligheterna

att sammanföra ifrågavarande ärenden inom en enda byrå. Redan den storlek

en sammanslagen byrå skulle få är emellertid enligt utredningens mening

ett bestämt hinder för ett sammanförande. Arbetsförmedlingsärendenas handläggning

föreslås därför av utredningen fördelad på två byråer.

Utredningen har härefter övervägt olika möjligheter till fördelning av

ärendena mellan de båda byråerna. Härvid har utredningen bl. a. anfört, att

ett genomförande av det av kommittén för partiellt arbetsföra framlagda förslaget

om inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå skulle innebära en uppdelning

av det slag utredningen åsyftar. Av tidigare anförda skäl är utredningen

emellertid icke beredd att förorda genomförandet under nuvarande

förhållanden av förslaget om en särskild arbetsvårdsbyrå.

Utredningen har stannat för att föreslå, att sektionen för ungdomsförmedling

och yrkesvägledning samt ärendena rörande partiellt arbetsföra sammanföras

inom den ena av byråerna. Härom har utredningen anfört följande.

Ärendena rörande ungdomsförmedling och yrkesvägledning böra utgöra

en huvuduppgift för denna byrå. Ur arbetsutjämningssynpunkt synes det

lämpligt, att hit överflyttas även eu del av de ärenden, som nu handläggas å

arbetsförmedlingsbyrån. Härvid böra i första hand ärendena rörande partiellt

arbetsföra komma i fråga. Dessa ärenden ha ett visst samband med

yrkesvägledningen, vilken är ett viktigt hjälpmedel när det gäller åtgärder

rörande partiellt arbetsföra. Vidare vinnes genom angivna kombination, att

man inom en byrå får samlade viktiga ärendesgrupper, beträffande vilkas

framtida handläggning viss osäkerhet råder på grund av att utredningsarbete

av betydelse för den blivande organisationen pågår. Denna byrå bör organiseras

på sådant sätt att en eventuell omorganisation efter slutförandet av

nämnda utredningsarbete icke försvåras.

Utredningen föreslår för de två nu ifrågavarande byråerna benämningarna

första arbetsförmedlingsbyrån och andra arbetsförmedlingsbyrån

samt sammanfattar de båda byråernas arbetsuppgifter

på följande sätt.

Första arbetsförmedlingsbyrån bör ha i stort sett samma uppgifter som

den nuvarande arbetsförmedlingsbyrån med undantag för att ärendena rörande

partiellt arbetsföra bortfalla. Härjämte böra två mindre förändringar

beträffande arbetsuppgifterna genomföras. Till första arbetsförmedlingsbyrån

böra sålunda föras de nu på socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå ankommande

ärendena rörande den privata arbetsförmedlingen. A andra sidan

bör statistiken över arbetslösheten inom fackförbunden sammanföras med

huvuddelen av den övriga statistik, vars bearbetning ankommer på det centrala

arbetsmarknadsorganet. Ingendera av nämnda förändringar är av den karaktären,

att den inverkar på personalbehovet.

Andra arbetsförmedlingsbyråns arbetsuppgifter bli dels ärenden rörande

ungdomsförmedling och yrkesvägledning, dels ärenden rörande arbetsvärd

åt under militärtjänstgöring skadade personer samt arbetsberedning åt partiellt

arbetsföra i övrigt.

I fråga om cirbetslöshetsärendena föreslår utredningen till en början, att

socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå överllyttas till arbetsmarknadsstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

57

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

och där bildar en byrå, för vilken utredningen föreslår benämningen försäkringsbyrån.

Denna byrås arbetsuppgifter böra enligt förslaget vara

desamma, som nu ankomma på socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå, med

undantag för att ärenden rörande den privata arbetsförmedlingen, såsom

nyss anförts, böra överflyttas till första arbetsförmedlingsbyrån samt att de

allmänna arbetsmarknadsärenden, vilka nu handläggas å arbetsmarknadsbyrån,

i stort sett bortfalla.

Rörande arbetslöshetsärendena i övrigt anför utredningen, att en teknisk

byrå under alla förhållanden erfordras inom arbetsmarknadsstyrelsen med

hänsyn till de arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag skola tillkomma

styrelsen. Vidare fordras eu byrå för de uppgifter, som nu ankomma på

socialhjälpsbyrån. Organisationen för de ärenden, som handläggas av de

nuvarande sociala och tekniska beredskapssektionerna, synes däremot utredningen

i hög grad tveksam. Utredningen har tagit i betraktande följande två

olika alternativ.

1) De båda byråerna sammanföras till en planläggningsbyrå. Organisationen

skulle alltså bli en planläggningsbyrå, en socialhjälpsbyrå och en teknisk

byrå.

2) De båda sektionerna fördelas på socialhjälpsbyrån (sociala beredskapssektionen)

och tekniska byrån (tekniska beredskapssektionen).

Utredningen anför, att vissa skäl otvivelaktigt kunna åberopas för det förstnämnda

alternativet. Utredningen förordar emellertid det andra alternativet

och anför till stöd härför följande.

Det synes med hänsyn till arbetsu t jämn ingen på längre sikt och ur beredskapssynpunkt

principiellt lämpligt att sammanföra de planläggande och

verkställande uppgifterna inom samma byråer. Under nuvarande förhållanden

ha verkställighetsåtgärderna relativt ringa omfattning och huvudvikten

kan sägas ligga på planläggningsarbetet. Även om ett fortsatt planläggningsarbete

icke får försummas under en arbetslöshetskris, måste under en sådan

tyngdpunkten förflyttas till verkställighetsskedet. Det är då lämpligt att för

verkställighetsarbetet kunna utnyttja personal, som är förtrogen med planläggningen.

För ett sammanförande av planläggning och verkställighet talar vidare den

omständigheten, att det under en kris torde komma att visa sig mycket svårt

att skilja mellan dessa båda moment.

Behovet av samarbete mellan den sociala och den tekniska sidan av verksamheten

är icke begränsat till planläggningsstadiet. Samarbete fordras också

när arbetslöshet är för handen och man skall besluta om arbeten skola anordnas

eller annan åtgärd tillgripas. Under sådana förhållanden förefaller

det olämpligt att dela på den tekniska personalen mellan olika byråer. Om

denna personal sammanföres till tekniska byrån synes detta innebära en viss

garanti för att det nödvändiga samarbetet blir lika mycket beaktat på alla

stadier i arbetet.

Det måste slutligen framstå som ett önskemål, att antalet byråer inom

arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation begränsas så långt möjligt

är. Även denna omständighet talar för en organisation utan planläggningsbyrå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Utredningen föreslår sålunda, att nu ifrågavarande arbelslöshetsärenden

uppdelas på en social byrå, bildad genom sammanförande av socialhjälpsbyrån

och sociala beredskapssektionen, samt en teknisk byrå,

bildad genom sammanförande av den nuvarande tekniska byrån och tekniska

beredskapssektionen. Utredningen sammanfattar de föreslagna båda

byråernas arbetsuppgifter på följande sätt.

Sociala byråns huvuduppgifter böra vara

att följa utvecklingen i fråga om arbetslöshet;

att svara för planläggningen av åtgärder vid arbetslöshet i den mån denna

planläggning icke åligger tekniska byrån;

att medverka vid upprättande av förslag till investeringsreserv;

att vid arbetslöshet utreda vilka möjligheter till ingripande, som stå öppna,

samt framlägga förslag beträffande den hjälplinje, som bör användas;

att handlägga ärenden rörande hänvisning av arbetslösa till beredskapsarbeten

;

att handlägga ärenden rörande arkivarbeten, musikerhjälp, arbetslösas

deltagande i utbildningskurser, kontantunderstöd till arbetslösa, understöd

åt f. d. tobaksarbetare samt de statliga stenbeställningarna.

Härjämte bör sociala byrån handlägga de av rådande arbetskraftsbrist

betingade ärenden rörande industrilokalisering m. m., som nu ankomma

på sociala beredskapssektionen.

Tekniska byråns huvuduppgifter böra — bortsett från intendenturärenden,

vilka behandlas i det följande — vara

att handlägga ärenden rörande investeringsreserven;

att utöva tillsyn över planeringen av allmänna arbeten inom andra statliga

verk samt kommunerna ävensom att ombesörja utförandet av planeringsarbetet

i vissa fall;

att handlägga ärenden rörande utväljande och igångsättande av beredskapsarbeten;
att

driva vissa beredskapsarbeten;

att utöva kontroll över andra beredskapsarbeten; samt

att handlägga ärenden rörande statsbidrag till beredskapsarbeten.

I fråga om intendenturärendena har utredningen erinrat om att dessa ärenden

tidigare handlagts inom tekniska byrån. De utbrötos sedermera från

tekniska byran främst pa grund av att materielfrågornas omfattning under

krigsåren starkt ökades. Omfånget av materielärendena har dock numera

åter minskat. Utredningen anser sig böra räkna med att inköpsverksamheten

i framtiden kommer att ha samma karaktär som nu är fallet, d. v. s. avse

materiel för arbetsföretag i arbetsmarknadsstyrelsens regi samt för verkets

kontorsorganisation. Utredningen förutsätter, att arbetsmarknadsstyrelsen

skall halla förråd av materiel för beredskapsarbeten i stort sett i samma omfattning

som nu. Vidare räknar utredningen med att förrådshållningen avannan

än för beredskapsarbeten avsedd materiel kommer att bli relativt

liten.

I detta sammanhang må återges följande av utredningen lämnade uppgifter

rörande arbetsmarknadskommissionens förrådsverksamhet.

Materielinnehavet fördelade sig vid ingången av budgetåret 1946/47 på följande

olika grupper.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj.ts proposition nr 239.

59

Malerielslag Kronor

Arbetsmaskiner.......................... 4 894 931: 59

Arbetsredskap............................ 1 670 986: 38

Sjukvårdsmateriel........................ 15 524: 50

Beklädnadsartiklar....................... 823 872: 50

Förläggningsmateriel...................... 2112166:35

Byggnader............................... 4 403 890: —

Summa 13 921371:32

Kommissionen håller arbetsmaskiner för en arbetsstyrka om cirka 15 000

man. Även arbetsredskap, förläggningsmateriel m. in. finnas för en sådan

arbetsstyrka, men därutöver finnas stora förråd av dylik materiel, som kommit

till användning för huggarkurser m. m. i skogsbruket. Avsikten är att

huvuddelen av sistnämnda materiel skall försäljas. Baracker ha anskaffats

dels för användning vid beredskapsarbeten och dels för användning i skogsbruket.

Kommissionen har även vården om vissa f. d. norska polisutbildningsläger,

som övertagits av svenska staten.

Materiel, som icke användes vid arbetsplatser, förvaras dels i fyra kommissionen

direkt underställda centralförråd och dels i förråd, som länsarbetsnämnderna

upprättat. Vid centralförråden, vilka äro försedda med verkstäder

för iståndsättning av materielen, sysselsättas ett 70-tal personer. Driftkostnaderna

uppgingo under budgetåret 1945/46 till cirka 453 000 kronor.

En betydande del av den icke använda materielen är uthyrd till andra statliga

myndigheter m. fl. Hyresintäkterna för uthyrd materiel uppgingo under

nämnda budgetår till cirka 600 000 kronor.

Efter anförande av skälen för å ena sidan att materielärendena bibehållas

under en särskild byrå och å andra sidan att de förläggas till tekniska byrån

(betänkandet s. 123—124) har utredningen kommit till den uppfattningen, att

intendenturverksamheten i framtiden troligen kommer att få en i jämförelse

med vad tidigare varit fallet så begränsad omfattning, att bibehållandet även

särskild byrå för densamma icke kan anses motiverat. Utredningen föreslår

därför, att den nuvarande intendentursektionen inom kameral- och förrådsbvrån

skall ingå i arbetsmarknadsstyrelsens tekniska byrå. Utredningen

säger sig vara medveten om att denna organisation sannolikt icke kommer

att kunna upprätthållas under en arbetslöshetskris av större omfattning eller

om arbetsmarknadsstyrelsen eljest skulle få en intendenturverksamhet av

större omfattning än den utredningen räknat med. Organisationen bör därför

enligt utredningens mening utformas så, att en utbrytning av intendenturärendena

vid behov kan ske utan svårighet.

Utredningen har emellertid ansett vissa av de nu inom intendentursektionen

handlagda ärendena vara av den naturen, att de icke lämpligen böra

handläggas inom tekniska byrån. Detta gäller ärenden rörande verkets egna

lokaler och dessas inredning samt ärenden rörande tryckning av verkets

blanketter. Ifrågavarande ärenden böra enligt utredningens förslag sammanföras

med kansliärendena.

För de ärenden, som utredningen sammanfattar under benämningen kansliärenden,

föreslår utredningen en kanslibvrå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Denna byrå skall enligt förslaget handlägga samtliga personalärenden. Inom

arbetsmarknadskommissionens kansli ankomma dessa ärenden främst på

k.anslisektionen och sektionen för administrativa ärenden rörande länsarbetsnämnderna

men även på tekniska byrån samt kameral- och förrådsbyrån.

Vidare föreslår utredningen, att inom kanslibyrån skola handläggas de övriga

ärenden, som nu handläggas inom kanslisektionen och länsarbetsnämndssektionen.

Endast beträffande statistiken anser utredningen möjligen tvekan

kunna råda. Det skulle sålunda, anför utredningen, kunna tänkas, att ifrågavarande

statistikärenden förlädes till försäkringsbyrån, vilken byrå under alla

förhållanden måste ha statistiskt utbildad personal och i stor utsträckning

syssla med statistiskt arbete. Med hänsyn till vad utredningen tidigare anfört

rörande arbetsmarknadsstatistikens nuvarande läge och behovet av utredning

rörande densammas framtida ordnande anser utredningen dock icke lämpligt

att nu föreslå någon nyorganisation beträffande de statistiska arbetsuppgifterna.

Utredningen föreslår därför, att den statistikdelalj, som för närvarande

finns inom kanslisektionen, överflyttas till kanslibyrån. Hit böra också enligt

utredningens förslag föras ärenden rörande fackförbundens arbetslöshetsstatistik,

vilka nu handläggas inom arbetsförmedlingsbyrån.

Utredningen föreslår, att även de kamerala ärendena skola handläggas inom

kanslibyrån. Härför åberopar utredningen följande skäl.

Enligt utredningens uppfattning är dessa ärendens samband med kansliärendena

mera framträdande än sambandet med intendenturärendena. På

kanslibyrån bör sålunda ankomma den nu av kanslisektionen handhavda uppgiften

att framlägga verkets medelsäskanden. Med de osäkra premisser, som

även i framtiden torde komma att ligga till grund för anslagsberäkningen,

fordras att ständig kontroll hålles över medelsåtgången och medelsbehovet.

Detta torde underlättas om kameralärendena handläggas inom kanslibyrån.

Vidare uppkomma i samband med den kamerala verksamheten från tid till

annan spörsmål av juridisk natur, vilkas lösande underlättas genom en dylik

organisation.

Slutligen föreslår utredningen, att de ärenden rörande verkets lokaler samt

tryckning av blanketter, vilka omnämnts vid behandlingen av intendenturärendena,

skola ankomma på kanslibyrån.

Utredningen sammanfattar sitt förslag beträffande kanslibyrån på följande

sätt.

A kanslibyrån skulle således ankomma följande ärenden:

ombudsmannaärenden och andra juridiska ärenden;

personalärenden;

organisationsärenden (rörande byråindelning och ärendenas fördelning på

byråer, registrering och arkivering, bibliotek, arbetstid m. m.);

anslagsärenden;

kamerala ärenden;

ärenden rörande viss statistik;

ärenden rörande lokaler för styrelsen och arbetsför medlingsorganen;

ärenden rörande tryckning av blanketter; samt

allmänna ärenden (remisser och andra ärenden, som icke höra till annan

byrå).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

(31

Utredningen påpekar, att kanslibyrån i den av utredningen föreslagna utformningen

får en betydande omfattning. Enligt utredningens mening blir

dock arbetsbelastningen för byråns chef icke fullt så stor som kan synas av

arbetsuppgifternas stora antal och personalstyrkans storlek. Vissa ärendesgrupper

— t. ex. kameralärendena och statistiken — torde nämligen påkalla

relativt ringa ingripande från byråchefens sida.

Beträffande revisionsårendena har utredningen av skäl, som omnämnas

vid behandlingen i det följande av frågorna om medelsförvaltning och revision,

föreslagit, att den nuvarande revisionssektionen inom kameral- och

förrådsbvrån skall avskaffas samt att huvuddelen av de på nämnda sektion

ankommande uppgifterna skola handläggas inom överrevisorernas kansli, vil

ket med anledning härav skulle utbyggas.

Slutligen föreslår utredningen, att den nuvarande militära beredskapsbyrån

under benämningen försvarsbyrån bibehålies med oförändrade uppgifter.

Härom anför utredningen följande.

Till omfattningen är den föreslagna byrån relativt liten. Den nuvarande

byrån omfattade nämligen den 1 december 1946 endast 26 befattningshavare,

varav 7 i tjänstemanna- och 19 i biträdesställning. Av dessa tjänstgöra 6

respektive fl hela året å byrån. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke

byrån bör inordnas i någon annan byrå. Avgörande för organisationsfrågan i

denna del måste emellertid bli den vikt, som tillmätes planeringen på arbetsmarknadsområdet

för krig och därmed jämförliga förhallanden. Därest dessa

uppgifter anses kunna anförtros åt en befattningshavare med lägre tjänsteställning

än byråchef erfordras tydligen icke någon särskild byrå för desamma.

Det må dock erinras om att arbetsmarknadsområdet enligt det föreliggande

förslaget till den ekonomiska försvarsberedskapens ordnande icke

skall tillhöra det ekonomiska försvarsberedskapsorganets verksamhetsområde.

Krigsplaneringsarbetet för arbetsmarknaden skall sålunda enligt förslaget helt

vila på det centrala arbetsmarknadsorganet. Erfarenheten torde vidare utvisa,

att under fredstid planering för krigsförhållanden lätt kommer i skymundan

för mera aktuella arbetsuppgifter, om planeringsarbetet icke erhåller särskilda

högt kvalificerade företrädare. Av dessa skäl har utredningen icke ansett sig

kunna förorda byråns inordnande i någon annan byrå.

Utredningen föreslår sålunda för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation

följande sju byråer:

Första arbetsförmedlingsbyrån

Andra arbetsförmedlingsbyrån

Försäkringsbyrån

Sociala byrån

Tekniska byrån

Försvarsbyrån

Kanslibyrån.

Yttrandena.

I fråga om gränsdragningen

relsens permanenta de! och

mellan arbetsmarknadsstyd

e s s k r i s d e 1 har någon erinran

opaginerad Kontrollera mot PDF

(32

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

icke riktats mot att den personalorganisation, som erfordras för byggnadsregleringens

handhavande, hänföres till krisdelen.

Däremot ha utlänningskommissionen och den sakkunnige för översyn av

nämnda kommissions och statens flyktingsnämnds verksamhet och organisation

m. m. föreslagit, att viss personal för utlänningsärenden bör beräknas

inom den permanenta organisationen. Härvid har åberopats, att — såsom också

utredningen anfört —- en huvuddel av de nu på arbetsmarknadskommissionen

ankommande arbetsuppgifterna rörande utlänningar måste beräknas

komma att bestå under överskådlig tid framåt. Vidare har anförts, att läget

beträffande organisationen för utlänningsärendena numera är ett annat än

när utredningen behandlade spörsmålet, i det att förenämnda sakkunnige

sedan dess avgivit förslag rörande den framtida organisationen inom området.

Arbetsmarknadskommissionen har härjämte föreslagit, att personal för arkivarbetenas

administration skall beräknas inom den permanenta delen, och

till stöd härför åberopat, att den av utredningen omnämnda omprövningen

av arkivarbetenas organisation m. in. numera föranlett förslag i ämnet.

Rörande beredskapssynpunkternas betydelse vid utformningen

av byråindelningen har arbetsmarknadskommissionen delvis en annan

uppfattning än utredningen. Kommissionen har härom i huvudsak anfört

följande.

Kommissionen anser, att utredningen gått för långt i sin strävan att begränsa

antalet byråer och därigenom icke i erforderlig mån tillgodosett det

numera allmänt omfattade kravet på hög statlig arbetsmarknadsberedskap.

Beredskapen måste utan tvekan bliva mindre, därest vid en arbetslöshetskris

en omorganisation skall behöva ske av det centrala verk, som i första hand

skall vara rustat att ingripa och bereda försörjning åt de arbetslösa. Detta

förutsättes emellertid av de sakkunniga, då de vilja åstadkomma den med

hänsyn till arbetsmarknadens växlande sysselsättningsnivå erforderliga elasticiteten

i det centrala verkets organisation genom att under tid, då arbetslöshetsåtgärder

erfordras i mycket ringa utsträckning, i större byråer inlemma

delar av verket, vilka under arbetslöshetsperioder beräknas skola behöva

brytas ut ur dessa större byråer för att de nöjaktigt skola kunna handha

sina uppgifter.

Enligt kommissionens uppfattning bör elasticiteten i verkets personalorganisation

skapas inom de byråer, som beräknas vara erforderliga vid en tidpunkt,

då verket skall vara skickat att utveckla den största effektiviteten.

Kommissionen anser, att befattningshavarna i byråchefsställning måste skolas

för sina mera krävande uppgifter under en arbetslöshetskris genom att

redan under lugnare tider på arbetsmarknaden uppehålla sina befattningar

och alltså då få erfarenhet och vana att taga det ansvar, som framför allt under

en kris måste krävas av dem. Denna principiella uppfattning föranleder

kommissionen till att föreslå en ändrad byråindelning i förhållande till de

sakkunnigas förslag.

Beträffande arbetsförmedlingsärendena ha statskontoret och

överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen förordat, att dessa ärenden

skola sammanföras inom en byrå i stället för såsom utredningen föreslagit

inom två. Statskontoret finner det nämligen tveksamt huruvida den föreslagna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

63

uppdelningen är tillrådlig ur arbetssynpunkt. överrevisorerna förklara sig icke

vara övertygade om att svårigheter att sammanhålla en gemensam byrå

komma att förefinnas, åtminstone i nu rådande läge. Försiktigheten syntes

därför bjuda, att den föreslagna organisationen icke bringades i tillämpning,

förrän erfarenhet vunnits i denna del.

Förslaget att ärendena rörande partiellt arbetsföra skola handläggas

inom den av utredningen föreslagna andra arbetsförmedlingsbyrån har

mött gensagor i flera yttranden.

Kommittén för partiellt arbetsföra vidhåller sitt tidigare framställda förslag

om inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå. Kommittén anför, att dess utredningsarbete

numera så fortskridit, att det synes möjligt att något närmare

angiva vilka uppgifter, som enligt kommitténs mening böra åvila den

centrala arbetsvårdsmyndigheten. Härvid har kommittén hänvisat till sitt

numera avgivna betänkande (SOU 1947:18) med förslag angående yrkes

vägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m., vari ett flertal

åtgärder föreslås, som enligt kommitténs mening komma att medföra en

betydande arbetsbelastning för arbetsmarknadsstyrelsen. Dessa förslag komma

att för sin verkställighet bli beroende av att en organisation i enlighet

med det av kommittén tidigare förordade förslaget finns att tillgå.

Arbetsmarknadskommissionen anser stor tvekan kunna råda i frågan huruvida

det är lämpligt att sammanföra verksamheten för de partiellt arbetsföra

med den verksamhet, som ankommer på den nuvarande sektionen för

ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Kommissionen yttrar härom i huvudsak

följande.

Enligt kommissionens mening kan en sådan sammanslagning ej motiveras

med att sektionen i fråga skulle bli väl liten för att bilda en självständig

byrå. För en dylik sammanslagning kan däremot anföras, att de båda verksamheterna

äro såtillvida besläktade, att det i båda fallen i viss utsträckning

är fråga om yrkesvägledning. Det är dock att märka, att det blir en betydande

skillnad på den yrkesvägledning som sektionen bedriver och den

som bedrives för de partiellt arbetsföra. Vidare är att märka, att verksamheten

för de partiellt arbetsföra till övervägande del består i rena arbetsförmedlingsuppgifter.

Med hänsyn därtill är det utan tvivel lämpligast att, i

vart fall intill dess pågående utredningar om de partiellt arbetsföra slutförts,

ärenden rörande de partiellt arbetsföra handläggas å första arbetsförmedlingsbyrån.

Länsstyrelsen i Värmlands län finner, att det av psykologiska skäl bör

eftersträvas att de partiellt arbetsföra så litet som möjligt utskiljas från övriga

arbetssökande, och alt med hänsyn härtill förmedlingsarbetet beträffande

dessa arbetssökande normalt bör bedrivas inom den egentliga arbetsförmedlingsorganisationen.

övervägande skäl syntes därför tala för att denna

verksamhet centralt hänfördes till första arbetsförmedlingsbyrån. Enligt länsstyrelsens

mening äro de arbetsuppgifter som avse yrkesvägledning och ungdomsförmedling

— i vart fall efter förestående kraftig utbyggnad härav -—

tillräckliga för att ensamma skapa underlag för en byrå.

Även civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

kommissionens personalförening föreslå, att ärendena rörande partiellt arbetsföra

skola handläggas inom första arbetsförmedlingsbyrån.

Socialstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke tillsynen över den privata

arbetsförmedlingen borde läggas på annan byrå än någon av de

båda arbetsförmedlingsbyråerna, vilka direkt ha att utöva chefsskapet över

den offentliga förmedlingen.

Den av utredningen föreslagna byråorganisationen för arbetslös hetsärenden

har föranlett erinringar huvudsakligen i vad avser planläggningsuppgifternas

placering.

Arbetsmarknadskommissionen har erinrat om att erfarenheterna från arbetslöshetskriserna

1921—1923 och 1931—1934 klart givit vid handen, att de

konstaterade svårigheterna att då snabbt komma igång med lämpliga arbeten

främst bottnade i bristande planläggning. Dessa erfarenheter peka, anför

kommissionen, på vikten av att planläggningsverksamheten ägnas särskild

uppmärksamhet. Ett genomförande av utredningens förslag säkerställer enligt

kommissionens uppfattning icke att planläggningsarbetet blir effektivt.

Kommissionen föreslår därför inrättandet av en särskild planläggningsbyrå.

Till stöd härför åberopar kommissionen ytterligare följande.

Av principiella skäl bör samma person ha ansvaret för såväl bedömningen

av planeringsbehovet som ock för planeringens genomförande. Erfarenheterna

hittills tala också för nödvändigheten av en ständig kontakt mellan sociala

och tekniska beredskapssektionerna. Detta gäller icke minst i fråga om

investeringsreserven och dess lämpliga avvägning med hänsyn till olika orters

konjunkturkänslighet och arbetsmarknadsförhållanden i övrigt. Planeringsarbetet

i vad gäller investeringsreserven är ingalunda färdigt eller tillräckligt

omfattande i fråga om objekt. Efterhand som i reserven upptagna arbeten

komma till utförande i öppna marknaden eller som beredskapsarbeten, måste

nya arbetsobjekt tillföras. Planeringsarbetet behöver också kombineras med

en upplysningsverksamhet, som når ut i första hand till de ansvariga kommunalmännen

och för dem klargör de brister, som vidlåda den nuvarande planeringen,

så att de i tid kunna lämna sin medverkan till deras avhjälpande. När

det gäller de konjunkturkänsliga orterna, är det nödvändigt att kommun för

kommun i samverkan med de berörda myndigheterna åstadkomma en investeringsreserv,

som håller måttet i de krissituationer, vilka kunna uppkomma.

Vid genomförande av detta program måste sociala och tekniska beredskapssektionerna

intimt samverka. Detta kan ske effektivare, om de äro sammanförda

i en särskild byrå. Uppdelas sektionerna enligt de sakkunnigas förslag

på skilda byråer föreligger däremot viss risk för att planeringsuppgifterna

komma att bliva eftersatta för de dagsaktuella verkställighetsuppgiftterna

inom respektive byråer. Det må vidare framhållas, att planeringsorganet

självfallet får en starkare ställning i förhållande till utomstående myndigheter,

om det organiseras såsom en särskild byrå. Byråställning blir också

till nytta vid utövande av den rådgivande verksamheten i industriella lokaliseringsfrågor.

Även i en akut arbetslöshetssituation skulle den samordning av planeringen,

som inrättandet av en planläggningsbyrå komrne att innebära, vara ändamålsenlig.

Det skulle därigenom bli möjligt att inom samma byrå icke blott

bedöma, huruvida i den föreliggande krissituationen andra möjligheter än anordnande

av beredskapsarbeten stå till buds, utan även pröva, huruvida pla
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239. 65

lierade arbeten äro lämpliga att tillgripas och i så fall, vilket arbete som bör

sättas igång.

På den förordade planeringsbyrån bör därjämte ankomma att handlägga

ärenden rörande planeringsbidrag till kommuner, vilka ärenden nu handläggas

inom tekniska byrån. Vid bedömande av frågor om planeringsbidrag till

kommuner fordras nämligen kännedom om arbetslöshetsriskerna inom olika

orter, och på detta område bör sociala beredskapssektionen kunna utan omgång

tillliandagå tekniska beredskapssektionen med erforderliga upplysningar.

Vid risker för lokala sysselsättningskriser, exempelvis vid omställning av

viss industri, blir sociala beredskapssektionen underrättad genom det s. k. varselsystemet,

som numera tillämpas, och har att verkställa utredning rörande

möjligheterna att eliminera krisen. Härvid har sektionen också behov av teknisk

expertis, som finns att tillgå inom tekniska beredskapssektionen. Vid

handläggning av ärenden rörande industrilokalisering måste samarbete äga

rum mellan de båda sektionerna; sociala beredskapssektionen behöver tekniska

beredskapssektionens biträde för att kunna lämna tekniska uppgifter åt

industriföretagen, t. ex. rörande tillgänglig tomtmarks lämplighet, hamnförhållanden

och landkommunikationer.

Ett sammanförande av tekniska och sociala beredskapssektionerna möjliggör

också ett rationellt utnyttjande av sektionernas arbetskraft. Tekniska beredskapssektionens

arbetsuppgifter äro mest omfattande under tiden för propositionsarbetet

inom Kungl. Maj :ts kansli, och dess större personalbehov kan

då tillgodoses genom anlitande av sociala beredskapssektionens personal. Sistnämnda

sektions utredningsuppdrag m. m. kunna då i viss omfattning uppskjutas

och arbetet med dessa koncentreras till tider under året, då tekniska

beredskapssektionens personal kan lämna biträde.

Slutligen åberopar kommissionen, att vid bifall till dess förslag en klar ansvarsfördelning

vinnes beträffande olika slag av ärenden. Planläggningsbyrån

får ansvara för alt arbetsmarknadsberedskapen blir tekniskt god och ur arbetsmarknadssynpunkt

riktigt avvägd. Sociala byrån och tekniska byrån få

var för sig att svara för verkställighetsåtgärdernas snabba genomförande. —

Arbetsmarknadskommissionens förslag om inrättande av en planläggningsbyrå

är icke enhälligt, i det att ledamoten Brodén anslutit sig till utredningens

förslag i denna del.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen, svenska teknologföreningen, civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens personalförening

förorda likaledes inrättande av en planläggningsbyrå, bildad

genom sammanslagning av de nuvarande sociala och tekniska beredskapssektionerna.

Statens sakrevision och överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen

anse, att en planläggningsbyrå bör inrättas genom sammanförande av nyssnämnda

båda sektioner samt dessutom den av utredningen föreslagna försvarsbyrån.

Statskontoret — vilket såsom förut omnämnts är av den uppfattningen att

arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde bör vara avsevärt mera begränsat

än utredningen föreslagit — anser, att de av utredningen föreslagna

sociala och tekniska byråerna samt försvarsbyrån böra sammanslås lill eu

social- och planeringsbyrå.

liihang till riksdagens protokoll 19i 7. 1 samt. Nr 239.

r>

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Utredningens förslag att den nuvarande kameral- och förrådsbyrån

inom arbetsmarknadskommissionens kansli skall uppdelas på tekniska

byrån och kanslibyrån har mött gensagor i åtskilliga yttranden.

Arbetsmarknadskommissionen har rörande förslaget i denna del bland annat

anfört följande.

Förslaget skulle innebära en återgång till vad som tidigare tillämpats inom

kommissionen men då befunnits olämpligt. Visserligen är intendenturverk - samheten numera av mindre omfattning än vid tidpunkten för denna verksamhets

utbrytning ur tekniska byrån, men med hänsyn till arbetsmarknadsberedskapen

är det icke lämpligt att förlägga intendenturärendena till tekniska

byrån. Beträffande förrådsverksamheten finner kommissionen direkt

olämpligt att samma byrå har hand om arbeten och förrådsverksamheten för

dessa, då ansvarsfördelningen därigenom blir oklar.

De sakkunnigas skäl för att hänföra de kamerala ärendena till kanslibyrån

synas kommissionen heller icke tillräckligt grundade, helst som kanslibyrån

därigenom kommer att bli så stor, att dess effektivitet måste komma

att minskas. De sakkunnigas uttalande därom, att kameralärendenas natur

torde påkalla relativt ringa ingripande från kanslibyråchefens sida, synes

innebära en undervärdering av de kamerala göromålens betydelse. Det kan

icke vara lämpligt att, för att avlasta byråchefen, delegera utanordningsrätten

till kamreraren. Arbetsmarknadsstyrelsen får en så omfattande medelsförvaltning,

att denna fordrar ständig tillsyn av byråchefen, helst som anslagsredovisning

m. m. vid kommissionens förändring till vanligt ämbetsverk

måste komma att ställa samma krav på detta verk som på andra.

Kamerala och intendenturärenden äga direkt samband med varandra. Man

torde i detta sammanhang endast behöva framhålla det ständiga sambandet

mellan å ena sidan inköpande och försäljande eller uthyrande verksamhet

samt å andra sidan kassa och bokföring i vad angår betalningsterminer,

kassarabatt, kreditgivning, säkerheter, fordringar och bokslut. Det måste

även anses principiellt riktigt, att materielbokföringen handhaves av samma

byrå, som svarar för centralbokföringen.

Under åberopande av anförda skäl föreslår kommissionen, att den nuvarande

kameral- och förrådsbyrån bibehålies under benämningen kameralbyrån.

Härvid borde dock ärendena rörande avlöningsuträkning överföras till kanslibyrån.

Kommissionens förslag i denna del vinner stöd i de yttranden, som avgivits

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket, överrevisorerna

vid arbetsmarknadskommissionen, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund

och arbetsmarknadskommissionens personalförening.

Sålunda har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört följande.

Enligt förslaget skulle de kamerala ärendena hänföras till kanslibyrån och

förrådsärendena till tekniska byrån. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan

med erfarenheter från sin motsvarande organisation icke tillstyrka förslaget

i denna del. Såvitt styrelsen kan finna kommer kanslibyrån att få en tillräckligt

stor belastning redan genom personal-, juridiskt-administrativa och

statistikärenden. Att dit hänföra även hela den kamerala verksamheten kan

knappast vara ägnat att medföra en snabb och smidig handläggning och

kommer otvivelaktigt att bli en allt för stor arbetsbörda för byråns chef. Genom

att inordna förrådsverksamheten under tekniska byrån berövas förrådsrörelsen

den självständighet gent emot den tekniska ledningen, som är

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239. 67

en viktig faktor för upprätthållande av en effektiv kontroll över medelsanvändningen.

Riksräkenskapsverket har i denna del yttrat bland annat följande.

Därest arbetsmarknadsstyrelsen efter omorganisationen skall kunna på ett

tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter i avseende å medelsförvaltningen,

är det oundgängligen erforderligt, att verket utrustas med en effektiv kameral

organisation. Det torde näppeligen kunna förväntas, att chefen för

kanslibyrån vid sidan av sina övriga maktpåliggande arbetsuppgifter skall

kunna ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de arbetsuppgifter, som sammanhänga

med arbetsmarknadsstyrelsens omfattande medelsförvaltning. Riksräkenskapsverket

finner det därför nödvändigt, att de kamerala arbetsuppgifterna

företrädas av en särskild byrå inom arbetsmarknadsstyrelsen.

Enligt ämbetsverkets mening böra jämväl de s. k. intendenturärendena såsom

hittills handläggas inom kameralbyrån. De arbetsuppgifter, som falla

inom denna verksamhetsgren, äro till sin natur övervägande av ekonomisk

och redovisningsmässig natur och stå i intimt samband med den kamerala

bokföringen.

Statens sakrevision har ifrågasatt, att kanslibyrån skall uppdelas på en

kanslibyrå och en kameralbyrå.

För yttrandena rörande revisionsärendenas handläggning redogöres

vid behandlingen i det följande av frågorna om medelsförvaltning och

revision.

Såsom förut nämnts ha statskontoret, statens sakrevision och överrevisorerna

vid arbetsmarknadskommissionen ansett, att den av utredningen föreslagna

försvarsbyrån bör sammanföras med andra delar av arbetsmarknadsstyrelsens

kansliorganisation och sålunda icke utgöra någon särskild

byrå. Även allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida de arbetsuppgifter,

som avsetts för försvarsbyrån, äro av den art, att en särskild byrå påfordras

för uppgifternas handhavande.

Arbetsmarknadskommissionen däremot har tillstyrkt, att ifrågavarande

byrå får bestå, men kommissionen har föreslagit, att nuvarande namnet militära

beredskapsbyrån bibehålies.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit, att enligt

nämndens instruktion även arbetsmarknaden tillhör dess verksamhetsområde,

men att den egentliga planeringsverksamheten bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen.

Nämnden har vidare rörande försvarsbyrån anfört följande.

Ur de synpunkter riksnämnden har att beakta är det i hög grad önskvärt

att inom varje myndighet med uppgifter på den ekonomiska försvarsberedskapens

område de befattningshavare, som äro sysselsatta med dylika uppgifter,

sammanföras till en särskild avdelning eller byrå samt ställas under

ledning av ansvarig person. Angeläget är vidare att inom ämbetsverk med

särskild styrelse beredskapssynpunktema bliva på ett betryggande sätt företrädda

inom styrelsen. Ur denna synpunkt framstår i förevarande fall som

önskvärt, att arbetsmarknadsstyrelsens försvarsbyrå knytes till styrelsens generaldirektör

eller överdirektör på sådant sätt, att det klart framgår att en av

dessa personer är särskilt ansvarig för byråns arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Överbefälhavaren framhåller, att planeringen på arbetsmarknadsområdet

för krig och därmed jämförliga förhållanden är ett beredskapsarbete av

mycket stor betydelse för rikets försvar. Inordnad i en annan byrå föreligger

—- anför överbefälhavaren vidare -—- allvarlig risk för att den organisation,

som har att handlägga försvarsärenden, icke skulle kunna helt koncentrera

sig på sin huvuduppgift. I likhet med riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap finner överbefälhavaren därför betydelsefullt, att försvarsbyrån

direkt anknytes till styrelsens generaldirektör eller överdirektör. Härigenom

skulle säkerhet ernås för att försvarssynpunkterna tillräckligt beaktades

inom arbetsmarknadsstyrelsen.

Även statens livsmedelskommission har förordat en fristående försvarsbyrå.

Rörande arbetsmarknadsstyrelsens statistiska verksamhet har

sakrevisionen anfört i huvudsak följande.

Av betänkandet framgår, att utredningen förutsatt, att insamlandet och

bearbetandet av statistiska uppgifter skall fördelas — i enlighet med inom

arbetsmarknadskommissionen tillämpat förfarande —• å de byråer och sektioner,

som närmast ha bruk för uppgifterna, dock att viss s. k. ordinarie

statistik skall ombesörjas av en särskild sektion inom den föreslagna kanslibyrån.

Enligt sakrevisionenis mening är det ur olika synpunkter mera rationellt

att hela statistikverksamheten koncentreras till ett organ, försett med

för ändamålet lämpad personal- och maskinutrustning. Vidare bör den av

utredningen föreslagna statistiksektionen förläggas icke till kanslibyrån utan

till försäkringsbyrån. Härigenom skulle ernås dels en bättre balans i fråga

om storleksordningen mellan arbetsmarknadsstyrelsens olika byråer, dels

ett bättre utnyttjande av den allmänna sakkunskap i statistiska spörsmål,

som chefen för försäkringsbyrån förutsättes besitta.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen ha givit uttryck åt en

liknande uppfattning.

Föredraganden.

I direktiven för utredningen anförde jag, att med hänsyn till de från tid

till annan ytterst skiftande förhållandena på arbetsmarknaden, som i sista

hand måste komma att bestämma omfattningen och utformningen av ett

centralt arbetsmarknadsorgans verksamhet, särskild uppmärksamhet av utredningen

borde ägnas åt frågan hur rimliga anspråk på organisationens

elasticitet skola kunna låta sig förena med kravet på nödig stadga och kontinuitet

i fråga om verksamhetens bedrivande. Angivna synpunkt har beaktats

av utredningen bland annat på det sätt, att utredningen i sitt förslag

uppdelat arbetsmarknadsstyrelsens kansliorganisation i en permanent

del och en kris de 1. Till den permanenta delen hänför utredningen

personalorganisationen för de arbetsuppgifter, vilka kunna anses vara av bestående

natur och för vilka personalbehovet kan fastställas med rimlig säkerhet.

Inom denna del avses ordinarie och extra ordinarie befattningar komma

till användning i den utsträckning, som är vanlig inom den icke krisbe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

69

tonade statsförvaltningen. Inom krisdelen däremot beräknas lösligare anställningsförhållanden

få komma till användning i större eller mindre omfattning.

Ehuru gränsen mellan den permanenta delen och krisdelen under

vissa förhållanden torde komma att te sig flytande, synes mig den av utredningen

gjorda uppdelningen ur praktisk synpunkt lämplig. I betydligt större

omfattning än vad gäller de centrala verken i allmänhet, torde man beträffande

arbetsmarknadsstyrelsen få räkna med att den för permanenta arbetsuppgifter

avsedda organisationen måste kompletteras med en till omfattningen

varierande men under vissa förhållanden sannolikt mycket omfattande

organisation för krisuppgifter. Oavsett vilka anställningsvillkor, som

komma att bli gällande för personalen inom sistnämnda del av organisationen

— till frågan härom återkommer jag i det följande vid behandlingen

av krisorganisationen — måste otvivelaktigt i olika sammanhang skillnad

göras mellan ifrågavarande båda delar av personalorganisationen.

Utredningens förslag avser endast den permanenta delen av arbetsmarknadsstyrelsens

kansliorganisation. Utanför denna del har utredningen lämnat

den personalorganisation, som erfordras för handhavande av de nu på

arbetsmarknadskommissionen ankommande ärendena rörande byggnadsregleringen

samt utlännings- och arkivarbetsärendena. Såvitt angår byggnadsregleringen

har denna uppfattning icke mött gensaga. Det isynes också självfallet,

att ett tillskapande i nuvarande läge av en permanent organisation

för denna reglering icke kan komma i fråga.

Utredningen har motiverat sitt ställningstagande till utlänningsärendena

därmed, att det centrala arbetsmarknadsorganets befattning med nämnda

ärenden är beroende av hela den för utlänningsverksamheten uppbyggda

krisorganisationens framtida ställning, vilken fråga icke är löst. Under remissbehandlingen

ha utlänningskommissionen samt den sakkunnige, som tillkallats

för översyn av nämnda kommissions och statens flyktingsnämnds

verksamhet och organisation in. m., föreslagit, att viss personal för utlänningsärendena

bör beräknas inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation.

För egen del är jag ännu icke beredd att förorda ett mera stadigvarande

inordnande i arbetsmarknadsstyrelsen av en organisation för utlänningsärendena.

Jag behandlar därför organisationen i denna del i samband

med min behandling i det följande av organisationen för byggnadstillståndsärendena.

Till frågan om organisationen för arkivarbetena återkommer jag vid behandlingen

av personalorganisationen för sociala byrån.

Utredningens förslag innebär bland annat, att inom den permanenta organisationen

skall beräknas viss personal för arbetslöshet.särenden. Utredningen

har motiverat detta med erfarenheten av det stadigvarande behovet

av personal för dessa ärenden samt med beredskapssynpunkter. Jag vill särskilt

uttala min principiella anslutning till utredningens förslag i denna del.

Visserligen måste man räkna med att behovet av personal för detta ändamål

kommer alt vara i hög grad avhängigt av konjunkturutvecklingen, men

det synes mig riktigt, att den minimiorganisation, som kan beräknas vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

erforderlig även under goda konjunkturer, erhåller plats inom den permanenta

organisationen.

Såsom utredningen anfört måste beredskapssynpunkterna tillmätas

avsevärd betydelse vid utformandet av arbetsmarknadsstyrelsens

kansliorganisation. När det gäller byråindelningen kunna dessa synpunkter

enligt utredningens mening tillgodoses antingen genom att för viss beredskapsuppgift

inrättas en särskild byrå, vilken vid behov kompletteras genom

ökning av personalen, eller också genom att för ändamålet inom en byrå

organiseras en underavdelning, vilken vid behov tillfälligt brytes ut till självständig

byrå. Arbetsmarknadskommissionen har i sitt yttrande ännu starkare

än utredningen framhållit beredskapssynpunkterna och företräder den

uppfattningen, att samtliga byråer, vilka kunna beräknas bli erforderliga under

en arbetslöshetskris, också böra ingå i den permanenta organisationen.

Häremot vill jag anföra, att beredskapssynpunkterna givetvis måste vägas

mot ekonomiska hänsyn samt uppfattningen om den organisation som kan

anses behövlig under tider, då kris icke råder. Man synes sålunda icke böra

utesluta en organisationsform, där man räknar med utflyttning under krisförhållanden

av större eller mindre delar av permanenta byråer. Härför talar

även den omständigheten, att en bedömning i förväg av den lämpliga

organisationen under en kristid alltid måste innefatta vissa osäkerhetsmoment.

Jag övergår härefter till att behandla byråorganisationen för de olika grupperna

av ärenden och upptar därvid först frågan om organisationen för a rbetsförmedlingisärendena.

Utredningen har för handläggningen av dessa ärenden föreslagit inrättande

av två byråer, benämnda första och andra arbetsförmedlingsbyråema. På

andra arbetsförmedlingsbyrån skulle enligt förslaget ankomma ärenden rörande

ungdomsförmedling och yrkesvägledning samt partiellt arbetsföra,

medan övriga arbetsförmedlingsärenden skulle handläggas innan första arbetsförmedlingsbyrån.

I remissutlåtandena ha statskontoret och överrevisorema

vid arbetsmarknadskommissionen ifrågasatt, huruvida icke de av utredningen

föreslagna båda byråerna böra sammanföras till en byrå. Kommittén

för partiellt arbetsföra har förklarat sig vidhålla ett av kommittén tidigare

framfört förslag, att en särskild arbetsvårdsbyrå skall inrättas för

ärenden rörande partiellt arbetsföra. Arbetsmarknadskommissionen har i

likhet med ytterligare några remissinstanser föreslagit, att ärendena rörande

partiellt arbetsföra skola handläggas inom första arbetsförmedlingsbyrån och

att sålunda endast ärenden rörande ungdomsförmedling och yrkesvägledning

skola ankomma på den av utredningen föreslagna andra arbetsförmedlingsbyrån.

Slutligen har socialstyrelsen ifrågasatt, att ärenden rörande den privata

arbetsförmedlingen skola handläggas å annan byrå än någon av arbetsförmedlingsbyråema.

För egen del anser jag med hänsyn till arbetsförmedlingsärendenas omfattning

uteslutet, att dessa ärenden skola kunna sammanföras inom endast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

71

en byrå. En sådan organisation skulle enligt min mening sannolikt icke kunna

undgå att medföra ogynnsamma återverkningar på effektiviteten i ledningen

av arbetsförmedlingsverksamheten. Jag ansluter mig därför till förslaget om

uppdelning av ifrågavarande ärenden på två byråer. Härvid kan jag i nuvarande

läge icke förorda inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå. Frågan

härom torde böra anstå i vart fall till dess principiell ställning tagits till

frågan om arbetsvärd för partiellt arbetsföra i allmänhet. Å andra sidan delar

jag icke de betänkligheter, som framförts mot förslaget att sammanföra

ärendena rörande de partiellt arbetsföra med ärendena rörande ungdomsförmedling

och yrkesvägledning inom den föreslagna andra arbetsförmedlingsbyrån.

Ärendena rörande partiellt arbetsföra äga utan tvivel ett nära samband

icke enbart med yrkesvägledningen utan även med arbetsförmedlingsärendena

i övrigt. Med hänsyn till sin omfattning och vikt torde de emellertid

under alla förhållanden böra tillförsäkras en relativt fristående ställning i organisatoriskt

hänseende. Detta synes lämpligen kunna ske genom att de förläggas

till en särskild sektion inom den byrå, där ärenden rörande ungdomsförmedling

och yrkesvägledning handläggas. Jag biträder sålunda utredningens

förslag till fördelning av ärendena mellan de två arbetsförmedlingsbyråema.

Av praktiska skäl och med hänsyn till att yrkesvägledningen torde

få betraktas som huvuduppgiften för den byrå, som av utredningen benämnts

andra arbetsförmedlingsbyrån, anser jag dock att denna byrå bör

erhålla benämningen yrkesvägledningsbyrån. Den av utredningen föreslagna

första arbetsförmedlingsbyrån bör härvid benämnas endast arbetsförmedlingsbyrån.

På ytterligare en punkt vill jag förorda avvikelse från utredningens förslag.

I likhet med socialstyrelsen finner jag således mindre lämpligt, att

ärendena rörande den privata arbetsförmedlingen förläggas till någon av de

nu nämnda byråerna. Ifrågavarande ärenden torde i stället böra handläggas

inom kanslibyrån.

Utredningen har föreslagit inrättande av tre byråer med huvudsaklig uppgift

att handlägga arbetslöshetsärenden, nämligen en försäkringsbyrå,

en social byrå och en teknisk byrå. Försäkringsbyrån motsvarar socialstyrelsens

nuvarande arbetsmarknadsbyrå, vilken föreslås överflyttad till arbetsmarknadsstyrelsen.

Inom denna byrå skulle dock i framtiden endast ärenden

rörande arbetslöshetsförsäkring handläggas. Någon erinran mot förslaget i

denna del har icke framförts under remissbehandlingen. Även jag ansluter

mig till förslaget såvitt angår försäkringsbyrån.

Utredningen har i sitt betänkande diskuterat lämpligheten av en organisation,

där arbetslöshetsärendena i övrigt skulle fördelas på tre byråer, nämligen

en planläggningsbyrå, en social byrå och en teknisk byrå. På skäl, för

vilka redogörelse lämnats i det föregående, har utredningen emellertid avvisat

alternativet med en särskild planläggningsbyrå och förordat planläggningsarbetets

uppdelning på sociala och tekniska byråerna. I remissyttrandena

har arbetsmarknadskommissionen liksom åtskilliga andra myndigheter

opaginerad Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

och organisationer föreslagit, att en planläggningsbyrå skall ingå i byråorganisationen.

Jag vill för min del helt biträda den uppfattning om planläggningsarbetets

stora betydelse, som kommit till uttryck i sistnämnda remissyttranden. Det

synes mig därför vara en angelägenhet av största vikt, att förutsättningar

skapas för att planläggningsarbetet skall kunna bedrivas effektivt. Detta förutsätter

emellertid enligt min mening icke inrättande av en särskild planläggningsbyrå.

Såsom utredningen anfört bör under nuvarande förhållanden

planläggningsarbetet vara en huvuduppgift för båda de av utredningen föreslagna

byråerna, sociala byrån och tekniska byrån. Dessa byråer böra, i nära

samverkan med varandra, svara för var sin sida av planläggningsarbetet.

Härigenom undvikes att planläggning och verkställighet skiljas åt, vilket —

åtminstone under nuvarande förhållanden, då verkställighetsuppgifterna ha

en begränsad omfattning — torde främja beredskapen. Vidare synes genom

denna anordning förutsättningar skapas för ett effektivt utnyttjande av sociala

och tekniska byråernas personal.

Vad jag nu anfört utesluter icke att under en arbetslöshetskris, då verkställighetsuppgifternas

omfattning avsevärt ökar, en utflyttning av planläggnings

verksamheten helt eller delvis till en eller flera särskilda byråer kan

befinnas lämplig. Vidare synes det tänkbart, att det utredningsarbete rörande

näringslivets lokalisering, som igångsatts jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14

februari 1947, kan ge anledning till omprövning av frågan om en planläggningsbyrå.

Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag, att för näi-varande endast

två byråer skola inrättas för ifrågavarande ärenden.

Vad angår kameral - och intendenturärendena, för vilka inom

arbetsmarknadskommissionens kansli finns en särskild byrå, kameral- och

förrådsbyrån, har utredningen föreslagit, att kameralärendena skola handläggas

inom kanslibyrån och att intendenturärendena skola föras till tekniska

byrån. Såväl arbetsmarknadskommissionen som flera andra myndigheter

och organisationer ha föreslagit, att den nuvarande kameral- och förrådsbyrån

skall bibehållas såsom särskild byrå. Av vad som anförts i remissutlåtandena

har jag blivit övertygad om att utredningens förslag i denna

del icke innebär en tillfredsställande lösning. Ett genomförande av förslaget

skulle innebära en återgång till en organisation, som tidigare tillämpats

inom arbetsmarknadskommissionens kansli men befunnits mindre lämplig.

De arbetsuppgifter, som enligt utredningsförslaget skola ankomma på kanslibyrån

— förutom de kamerala ärendena i huvudsak personalärenden, juridiskt-administrativa

ärenden och statistikärenden — äro nämligen alltför

omfattande för en enda byrå. Ett genomförande av förslaget torde därför

innebära risk för att i första hand kameralärendena icke komma att kunna

ägnas den omsorgsfulla handläggning dessa ärenden kräva. Även tekniska

byrån skulle få en relativt stor omfattning i den föreslagna utformningen,

vilket torde medföra en viss risk för eftersättande av intendenturärendena.

Såsom i ett par remissutlåtanden framhålles, synes det vidare önskvärt, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

73.

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

förrådsverksamheten erhåller eu från den byggande verksamheten mera

självständig ställning än följden skulle bli vid ett genomförande av utredningens

förslag. Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till det av arbetsmarknadskommissionen

m. fl. framförda förslaget om inrättande av

en särskild kameralbyrå, till vilken även handläggningen av intendenturärendena

föres. Inom kameralbyrån bör vidare, av skäl som åberopas vid

behandlingen i det följande av frågor rörande medelsförvaltning och revision,

inrättas en specialrevision för granskning av vissa arbetsmarknadsstyrelsen

underlydande organs räkenskaper.

Arbetsmarknadskommissionen bar föreslagit, att den nu till kameraloch

förrådsbyrån hörande avlöningsdetaljen skall övei flyttas till kanslibyrån.

Mot en sådan omplacering har jag icke något att erinra.

I flera yttranden har uttalats, att den av utredningen föreslagna försvarsbyrån,

vilken motsvarar den nu inom arbetsmarknadskommissionens

kansli befintliga militära beredskapsbyrån, bör inordnas i någon annan

byrå, varvid främst ifrågasatts dess inordnande i en planläggningsbyrå. I

andra yttranden har utredningens förslag om bibehållande av en särskild

byrå för ifrågavarande ärenden tillstyrkts. För egen del far jag i förevarande

spörsmål anföra följande.

För handhavande av uppskovsväsendet och frågorna i övrigt rörande dispositionen

av arbetskraften under krigsförhållanden erfordrades under

krigsåren icke mindre än tre byråer inom arbetsmarknadskommissionens

kansli. Efter krigets slut har denna omfattande organisation kraftigt reducerats.

Numera återstår endast militära beredskapsbyrån, vilken till sin

personalstyrka är relativt liten. Det planläggningsarbete, som ankommer

på denna byrå, är emellertid av vital betydelse för saväl försvarets som

folkförsörjningens funktionsduglighet i en beredskapssituation. Byråns chef

intar en betydelsefull mellanställning mellan å ena sidan de militära myndigheterna

och å andra sidan företrädare för produktionen. Då härtill kommer

att ifrågavarande verksamhet är artskild från den verksamhet, som i

övrigt kommer att åligga arbetsmarknadsstyrelsen, finner jag övervägande

skäl tala för att den för ändamålet inom arbetsmarknadskommissionen

inrättade särskilda byrån tills vidare bibehålies inom arbetsmarknadsstyrelsen.

I avbidan på närmare erfarenhet rörande den lämpliga organisationen

av den ekonomiska försvarsberedskapen, i vilken ifrågavarande byrå

utgör ett viktigt led, torde dock byråns chef böra erhålla eu i viss mån annan

ställning än övriga byråchefer. Härtill återkommer jag i det följande.

Arbetsmarknadskommissionens förslag, att det nuvarande namnet militära

beredskapsbyrån skall bibehållas för ifragavarande hyra finner jag icke

lämpligt. Den av utredningen föreslagna benämningen försvarsbyrån synes

mig bättre ange byråns arbetsuppgifter.

Utredningen bar vidare föreslagit, alt den för arbetsmarknadsstyrelsen gemensamma

statistiska personalen, vilken inom arbetsmarknadskommissionen

tillhör kanslisektionen, skall hänföras till kanslibyrån i avbidan

på att närmare klarhet vinnes rörande arbetsmarknadsstatistikens framtida

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

utformning och organisation och i samband härmed frågan om den statistiska

organisationen inom styrelsen kan tas upp till definitiv prövning. Statens

sakrevision och överrevisorema vid arbetsmarknadskommissionen ha däremot

förordat inordnande av nämnda personal i försäkringsbyrån och en

större koncentration av statistikverksamheten inom styrelsen.

Med hänsyn till rådande läge beträffande arbetsmarknadsstatistiken synes

mig den av utredningen förordade lösningen tills vidare vara lämplig. Jag förutsätter,

att frågorna om den statistiska personalens placering samt om ett

sammanförande i större utsträckning än hittills av statistikärendena få upptas

till prövning sedan ställning tagits till den framtida utformningen av denna

statistikgren.

De delar av förslaget till byråindelning, som icke särskilt upptagits till behandling

i det föregående, föranleda ingen erinran från min sida. Jag föreslår

alltså, att inom arbetsmarknadsstyrelsen inrättas följande åtta permanenta

byråer:

Arbetsförmedlingsbyrån

Yrkesvägledningsbyrån

F ör säkringsbyrån

Sociala byrån

Tekniska byrån

Försvarsbyrån

Kanslibyrån

Kameralbyrån

Arbetsmarknadsstyrelsens befattning med uppgifter av kriskaraktär torde

kunna medföra, att även i fråga om den permanenta delen av organisationen

jämkningar i fördelningen av ärendena mellan byråerna kunna befinnas erforderliga.

Jag förutsätter, att dylika jämkningar skola kunna vidtagas.

Chefsbefattningarna m. in.

Utredningen.

Utredningen har föreslagit, att befattningen som generaldirektör och

chef för arbetsmarknadsstyrelsen skall placeras i lönegrad C 15. Till stöd

härför har utredningen anfört följande.

Arbetsmarknadsstyrelsen kommer att bli ett till personalorganisationen

betydande verk med en stor lokalorganisation. Styrelsens arbetsuppgifter bli

icke blott omfattande utan även av osedvanligt svårbemästrad karaktär. De

skiftande förhållandena på arbetsmarknaden torde komma att medföra, att

uppgifterna bli av ytterst växlande art. I stor omfattning komma de att avse

verksamhet, som är endast ofullständigt författningsreglerad och där kraven

på verkets initiativ och självständiga handlande följaktligen bli stora. Vanligen

kommer stor snabbhet att fordras vid vidtagande av de på styrelsen

ankommande åtgärderna. Utvecklingen på arbetsmarknaden är alltid av

vital betydelse för samhällslivet. Vid en krisartad utveckling komma där
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Iiungl. Maj:ts proposition nr 239.

för arbetsmarknadsfrågorna att stå i centrum för samhällsintresset. \id arbetslöshet

i större omfattning har man att räkna med att samhällets investeringspolitik

kan nödvändiggöra ekonomiska engagemang av utomordentlig

storleksordning. Det centrala arbetsmarknadsorganets verksamhet maste under

dylika förhållanden bli särskilt betydelsefull ur statsfinansiell synpunkt.

De antydda omständigheterna ge klart vid handen, att mycket stora krav

måste ställas på arbetsmarknadsstyrelsens ledning och främst pa generaldirektören.

Befattningen som chef för styrelsen bör därför i lönehänseende

erhålla sådan placering, att eni tillfredsställande rekrytering säkerställes.

Härvid synes icke böra ifrågakomma lägre placering än i G 15, i vilken

lönegrad bland andra cheferna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap placerats.

Utredningens förslag i denna del är icke enhälligt, i det att ledamöterna

Bergquist, Kugelberg och Svensson ansett, att chefen för arbetsmarknadsstyrelsen

med hänsyn till löneställningen för cheferna vid de med styrelsen

närmast jämförliga centrala ämbetsverken och i avbidan på en allmän översyn

över verkschefernas löneplacering bör hänföras till lönegrad C 12.

Utredningen finner vidare ofrånkomligt att inom arbetsmarknadsstyrelsen

inrättas en befattning som överdirektör och souschef. Detta nödvändiggöres

enligt utredningens mening av omfattningen och karaktären

av styrelsens arbetsuppgifter. Utredningen hänvisar till vad härom anförts

vid behandlingen av generaldirektörens löneställning samt framhåller ytterligare,

att med hänsyn till arbetsuppgifternas art behovet av att samordna

de olika byråernas verksamhet torde bli större inom arbetsmarknadsstyrelsen

än som är regel inom de centrala verken. Rörande överdirektörens arbetsuppgifter

har utredningen anfört följande.

Överdirektören bör främst vara generaldirektörens ställföreträdare och

vid förfall för denne tjänstgöra som ordförande i styrelsen. För att kunna

fullgöra dessa uppgifter måste han följa styrelsens verksamhet i dess helhet.

Därutöver bör han avlasta generaldirektören mera rutinmässiga arbetsuppgifter

för att generaldirektören skall få större möjlighet att ägna sig åt de

allmänna spörsmålen. Utredningen anser det icke lämpligt att i instruktionen

angives en bestämd kompetensfördelning mellan generaldirektören och

överdirektören, då denna fördelning torde kunna röna inverkan av växlande

förhållanden inom styrelsens verksamhetsområde. Sålunda bli överdirektörens

arbetsuppgifter uppenbarligen beroende av huruvida den i det följande

omnämnda posten såsom överingenjör är besatt eller icke. Det vill dock

synas, som om överdirektören bland annat bör ägna uppmärksamhet åt samordningen

av de olika grenarna av arbetsförmedlingens verksamhet sinsemellan

samt med arbetslöshetsförsäkring m. in.

Rörande överdirektörstjänstens lönegradsplacering har utredningen anfört

att lägre placering än i C 9 icke bör ifrågakomma med hänsyn till arbetsuppgifternas

omfattning och art.

Såsom chef för en avdelning inom arbetsmarknadskommissionens kansli

bar till för kort tid sedan tjänstgjort en tekniker. Befattningen är för närvarande

vakant. Utredningen har icke ansett sig böra föreslå, att någon motsvarande

befattning skall ingå i arbetsmarknadsstyrelsens permanenta orga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

nisation. Under tider, då mera omfattande krisregleringar icke existera, bör

det enligt utredningens uppfattning vara tillräckligt med en generaldirektör

och en överdirektör i ledningen av styrelsen. Utredningen anser däremot

sannolikt, att det under en arbetslöshetskris kommer att framträda ett starkt

behov av att, om ingen av nämnda båda befattningshavare är tekniker, vid

sidan av dem äga tillgång till en högt kvalificerad befattningshavare med

teknisk utbildning och erfarenhet. Detta gäller enligt utredningens mening

även ett läge sådant som det nuvarande, då en omfattande reglering av

byggnadsverksamheten upprätthålles. Utredningen anser därför, att Kungl.

Maj:t bör äga möjlighet att vid behov tillsätta en överingenjör inom

arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. Befattningen borde vara arvodesavlönad

och arvodet bestämmas från fall till fall.

I fråga om byråchefsbefattningarna har utredningen föreslagit,

att chefen för tekniska byrån skall avlönas enligt C-planen i enlighet med

vad som tillämpas för flertalet liknande tjänster i andra verk. Befattningen

borde placeras i C 7 med hänsyn till de krav, som måste ställas på innehavaren,

och de löneförmåner, som eljest inom statsförvaltningen och det

privata näringslivet erbjudas kvalificerade tekniker.

Befattningen som chef för kanslibyrån bör enligt förslaget i enlighet med

eljest för dylika befattningar tillämpade regler tillhöra lönegraden A 30.

Även i fråga om försäkringsbyrån anser utredningen, att chefstjänsten i likhet

med den motsvarande befattningen som chef för socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå

bör vara placerad i A 30.

I fråga om återstående fyra av utredningen föreslagna byråer bär utredningen

funnit chefsbefattningarnas karaktär mera tveksam. Utredningen

har emellertid funnit övervägande skäl tala för att dessa befattningar erhålla

karaktären av förordnandetjänster. De borde därvid placeras i C 6. Till

stöd för sitt förslag i denna del har utredningen anfört följande.

Förordnandetjänster tillgodose bäst kravet på elasticitet i organisationen,

i det att användningen av sådana tjänster ökar möjligheterna att vid behov

vidtaga ändringar i styrelsens organisation. Såsom framgår av vad tidigare

anförts räknar utredningen med att dylika förändringar bland annat skola

kunna äga rum genom att tillfälliga byråer — antingen bildade genom utbrytning

av ärenden från de permanenta byråerna eller helt nybildade _

inrättas. Med hänsyn till svårigheterna att förutse utvecklingen å arbetsmarknaden

kan icke uteslutas, att en av omständigheterna framtvingad nyinriktning

av verksamheten på visst område kan framkalla behov av att företa

förändringar, som i än högre grad påverka den permanenta organisationen.

Särskilda skäl för anlitande av förordnandetjänster föreligga i fråga om

arbetsformedlingsbyraerna. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation

ha nämligen föreslagit, att befattningarna som länsarbetsdirektör

skola tillsättas på förordnande och avlönas enligt C-planen. Arbetsförmedhngsbyråernas

chefsbefattningar böra då ha samma karaktär.

Utredningen föreslår sålunda följande placering för byråchefstjänsterna.

C 7: chefen för tekniska byrån;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

77

C 6: cheferna för första och andra arbetsförmedlingsbyråerna, sociala byrån

och försvarsbyrån; samt

A 30: cheferna för kanslibyrån och försäkringsbyrån.

I samtliga fall då placering å C-planen föreslås, avser utredningen, att befattningarna

skola tillsättas med förordnande på viss tid.

I förevarande sammanhang har utredningen framlagt förslag rörande ersättningar

till särskilt förordnade ledamöter i arbetsmarknadsstyrelsen

m. fl. Utredningen har härvid upplyst, att de ledamöter

i arbetsmarknadskommissionen, som ej samtidigt tjänstgöra inom

kommissionens kansli, äga uppbära arvode av 200 kronor för månad. Ersättare

för ledamot äger för varje dag sådan ersättare deltar i kommissionens

sammanträden eller eljest i angiven egenskap utför arbete för kommissionens

räkning åtnjuta dagarvode med 20 kronor. Samma dagarvode utgår till de

ledamöter, som tillsammans med kommissionens ordförande och chef samt

förrådsdirektören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgöra delegationen för

ärenden angående inköp av gatsten för statens räkning, samt ersättarna för

ifrågavarande ledamöter.

Utredningen föreslår, att till varje ledamot i arbetsmarknadsstyrelsen med

undantag av generaldirektören och överdirektören skall utgå ett arvode av

2 400 kronor för år. Ersättare för ledamöterna borde erhålla dagarvode med

20 kronor för dag, då de deltaga i sammanträde eller eljest utföra arbete för

styrelsens räkning.

De särskilt utsedda ledamöterna i delegationen för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring

föreslås erhålla dels ett arvode av 600 kronor för år, dels

dagarvode med 20 kronor för sammanträdesdag. Ersättare borde erhålla dagarvode

enligt nyssnämnda regel för ersättare för styrelseledamot.

De särskilt utsedda ledamöterna i delegationen för ärenden angående inköp

av gatsten för statens räkning samt ersättarna för dessa borde erhålla ersättning

enligt nu gällande regler.

Yttrandena.

Den av utredningen för generaldirektören föreslagna placeringen i

C 15 har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen och civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund. Statskontoret och allmänna lönenämnden däremot

ha anslutit sig till det av minoriteten inom utredningen framförda förslaget

om placering i C 12.

Förslaget om inrättande av en befattning som överdirektör och

souschef har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen, vilken på i huvudsak

de av utredningen anförda skälen finner en dylik befattning oundgängligen

erforderlig. Kommissionen anser emellertid, att den av utredningen

föreslagna löneställningen är otillfredsställande, och föreslår, att befattningen

placeras i C 11. Rörande detta förslag har kommissionen anfört följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Härför talar, dels att överdirektören och souschefen i vissa fall beräknas

komma att övertaga verkschefens befogenheter i fråga om ärendens avgörande,

dels ock att souschefer i andra verk hava högre löneställning än den

av de sakkunniga föreslagna. Överhuvudtaget finnes för närvarande inom

statsförvaltningen icke någon souschef placerad i lägre lönegrad än C 11.

Det må ock erinras om att antalet chefsbefattningar inom arbetsmarknadsstyrelsen

vid bifall till utredningens förslag kommer att bli mindre än

inom arbetsmarknadskommissionens nuvarande organisation, och detta måste

komma att ställa ökade krav på styrelsens överdirektör.

Även civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har förordat placering

i C 11.

Allmänna lönenämnden har förklarat sig icke vilja motsätta sig utredningens

förslag att överdirektörstjänsten placeras i C 9.

Statskontoret har, med hänvisning till sitt förslag om begränsning av verksamhetsuppgifterna

och därmed av kansliorganisationen för arbetsmarknadsstyrelsen,

ansett, att särskild överdirektör icke erfordras.

Beträffande den av utredningen omnämnde överingenjören har arbetsmarknadskommissionen

anslutit sig till utredningens uppfattning angående

behovet av en dylik befattningshavare under vissa förhållanden. Kommissionen

har vidare — dock utan att framföra förslag därom — påpekat,

att vissa skäl kunna tala för att låta överingenjören ingå i arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta organisation.

Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att överingenjören skall

fungera som chef för tekniska byrån och befattningen placeras i C 9. Civila

statsförvaltningens tjänstemannaförbund har likaledes ifrågasatt, huruvida

icke ifrågavarande befattning borde göras permanent såsom en överingenjörsbefattning

i lönegrad C 9.

Utredningens förslag till lönegradsplacering för byråchefstjänstern

a har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen. Av cheferna för de av

kommissionen föreslagna planläggnings- och kameralbyråerna föreslås den

förre placerad i lönegrad C 6 och den senare i lönegrad A 30.

Allmänna lönenämnden har i och för sig icke haft något att erinra mot

att byråchefstjänsterna hänföras till de av utredningen föreslagna lönegraderna.

Statskontoret däremot har förklarat sig icke finna de av utredningen anförda

motiven för att vissa byråchefstjänster skulle vara förordnandetjänster

bärande. De skäl, som föranlett begagnande av C-planen vid t. ex. väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och vissa affärsdrivande verk, äro enligt statskontorets

mening icke tillämpliga å arbetsmarknadsstyrelsen, allra minst om,

såsom statskontoret föreslagit, styrelsen icke skulle driva arbeten i egen regi.

Icke heller företedde byråchefernas arbetsuppgifter sådan artskillnad vare

sig inbördes eller i jämförelse med motsvarande tjänster inom andra centrala

ämbetsverk, att en differentiering av löneställningen mellan olika byråchefstjänster

eller skilda anställningsformer borde tillgripas. Samtliga byråchefer

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

inom styrelsens permanenta del böra enligt statskontorets mening placeras

som ordinarie befattningshavare i lönegrad A 30.

Riksräkenskapsverket har anfört, att de på respektive byråer fallande arbetsuppgifterna

synas vara av den karaktär, att någon differentiering av

byråchefstjänstema med avseende på anställningsform och löneställning ej

synes motiverad. Med hänsyn härtill föreslår ämbetsverket, att samtliga

byråchefer placeras å C-planen, förslagsvis i lönegrad C 6.

Socialstyrelsen har erinrat om att byråchefstjänstema i statsförvaltningen

i allmänhet icke äro differentierade och att det visat sig förenat med stora

svårigheter att företa en sådan differentiering. I vart fall borde icke chefen

för försäkringsbyrån placeras lägre än byråcheferna i allmänhet inom verket.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har anfört, att befattningen

som chef för försäkringsbyrån av utredningen felaktigt nedvärderats.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har föreslagit, att chefen

för tekniska byrån skall placeras i C 8, chefen för kanslibyrån i A 34 och

cheferna för övriga av förbundet föreslagna sju byråer i C 7.

Utredningens förslag till arvodesbestämmelser för de särskilt förordnade

ledamöterna i arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. har icke föranlett

någon erinran i remissyttrandena.

Föredraganden.

Enligt utredningsmajoritetens förslag skulle befattningen som generaldirektör

och chef för arbetsmarknadsstyrelsen placeras i lönegrad C 15,

vilken lönegrad chefsbefattningarna vid generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

tillhöra. Tre ledamöter ha emellertid ansett befattningen böra

uppföras i C 12 liksom flertalet generaldirektörsbefattningar. Såväl allmänna

lönenämnden som statskontoret ha anslutit sig till sistnämnda förslag, medan

utredningsmajoritetens förslag vunnit anslutning från arbetsmarknadskommissionen.

Jag vill för min del understryka, alt arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsuppgifter

i den föreslagna utformningen bli till omfattningen och framför

allt till sin karaktär sådana, att synnerligen stora krav måste ställas

på handlingskraften och dugligheten hos styrelsens chef. Arbetsuppgifterna

för styrelsen måste förutses bli starkt växlande allt efter de pa arbetsmarknaden

rådande förhållandena. Under kristider bli de i både socialt och ekonomiskt

hänseende av utomordentlig betydelse. Såsom jag i det föregående

framhållit, torde det bli nödvändigt att i dylika lägen tillägga arbetsmarknadsstyrelsen

omfattande befogenheter och sålunda en självständighet gentemot

Kungl. Maj.t, vilken som regel icke tillkommer de centrala verken.

Det är mig emellertid icke möjligt att förorda utredningsmajoritetens förslag.

Jag förordar istället, att befattningen placeras i den lönegrad som

är den för generaldirektör vanliga eller C 12.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Utredningen har under åberopande av arbetsuppgifternas omfattning och

art föreslagit, att även en befattning som överdirektör och souschef

skall inrättas i arbetsmarknadsstyrelsen. Till detta förslag lämnar jag min

anslutning. Jag vill erinra om att arbetsmarknadskommissionens kansli under

en period varit uppdelad i tre avdelningar under var sin avdelningschef.

Det synes mig icke kunna råda tvekan om att under alla förhållanden vid

chefens sida erfordras åtminstone en befattningshavare i överdirektörs ställning.

Mot vad utredningen anfört rörande överdirektörens arbetsuppgifter har

jag icke något att erinra.

Utredningen har föreslagit, att överdirektörsbefattningen skall placeras i

lönegrad C 9, medan arbetsmarknadskommissionen förordat dess placering i

C 11. För egen del finner jag de arbetsuppgifter som äro avsedda att ankomma

på överdirektören motivera att befattningen hänföres till C 10. Jag

förordar därför denna placering.

Mot vad utredningen anfört rörande befattningen som överingenjör,

har jag i stort sett icke något att erinra. Jag finner sålunda icke skäl att upptaga

denna befattning inom den permanenta organisationen. Å andra sidan

synes uppenbart, att Kungl. Maj:t måste äga möjlighet att om krisuppgiftema

det påfordra förstärka styrelsens ledning på det sätt som med hänsyn

till omständigheterna befinnes mest lämpligt.

Utredningen har i fråga om byråcheferna föreslagit, att cheferna för

fem av de av utredningen föreslagna sju byråerna (med de av mig förordade

benämningarna arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån, sociala byrån,

tekniska byrån och försvarsbyrån) skola uppföras å C-planen, varvid

chefen för tekniska byrån skulle tillhöra C 7 och de övriga fyra C 6. För de

två återstående byråerna (försäkringsbyrån och kanslibyrån) bär utredningen

föreslagit chefstjänsternas placering i A 30. Under remissbehandlingen ha

erinringar framställts dels mot användningen av C-planen, för nu ifrågavarande

tjänster, dels mot differentieringen av tjänsterna. I viss utsträckning

delar jag de härvid framförda synpunkterna. Jag finner sålunda skäligt att

endast befattningen som chef för tekniska byrån uppföres på C-planen och

att denna befattning i likhet med flertalet förordnandetjänster såsom byråchef

placeras i C 6. Cheferna för arbetsförmedlingsbyrån, försäkringsbyrån,

sociala byrån, kanslibyrån och kamerala byrån anser jag böra placeras i A 30.

På grund av den ovisshet som råder rörande den framtida organisationen av

yrkesvägledningen och verksamheten för de partiellt arbetsföra, torde chefen

för yrkesvägledningsbyrån tills vidare böra placeras å extra ordinarie

stat. Jag föreslår sålunda för denna befattning placering i Eo 30.

Såsom torde framgå av vad jag anfört vid behandlingen av byråindelningen

anser jag, att ett definitivt ställningstagande till försvarsbyråns organisation

bör göras beroende av lösningen av organisationsfrågan för den ekonomiska

försvarsberedskapen i stort. Med hänsyn härtill och till det förhållandet att

såsom chef för motsvarande byrå i arbetsmarknadskommissionen är för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

81

ordnad en pensionsavgången officer föreslår jag, att i avbidan på ytterligare

erfarenhet befattningen som chef för försvarsbyrån icke uppföres å

löneplan utan förenas med arvode. Detta torde med visst hänsynstagande

till utgående pension få högst motsvara lönen i 30:e lönegraden.

I samtliga fall, då jag i det föregående förordat inrättande av C-tjänster,

avser jag, att befattningarna skola tillsättas medelst förordnande för viss tid,

i regel sex år.

Mot utredningens förslag till ersättning till de särskilt av Kungl. Maj:t

förordnade ledamöterna i arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. har jag icke

något att erinra.

Allmänt rörande personalorganisationen inom

byråerna.

Anställningsvillkoren inom arbetsmarknadskommissionen.

Vid överförandet år 1940 av ärenden rörande den offentliga arbetsförmedlingen

från socialstyrelsen till arbetsmarknadskommissionen föreskrev

Kungl. Maj:t, att vissa befattningshavare hos socialstyrelsen skulle tills vidare

fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet hos arbetsmarknadskommissionen.

De befattningar, som härigenom provisoriskt överfördes till kommissionen,

voro följande.

1 byrådirektör

1 byråinspektör

1 byråsekreterare

1 amanuens

1 kansliskrivare .

1 kanslibiträde .

3 kontorsbiträden

Eo 28

A 24

Eo 21

Eo 17

Eo 11

Eo 7

Eo 4

Av personalen i övrigt åtnjuter en del ersättning för mistade avlöningsförmåner

av annan statlig eller kommunal tjänst, i regel jämte ett tilläggsarvode,

medan en annan del är helt arvodesavlönad. För ett fåtal högre befattningshavare

har Kungl. Maj:t fastställt arvodesbeloppen. För flertalet äro

dessa bestämda av kommissionen.

Kungl. Maj:t har för kommissionen fastställt en löneplan, vilken med de

från och med den 1 juli 1946 gällande maximilönerna har följande utseende.

Lön

per mån

a d

Lönegrupp

Lägst

H ö g

s t

Minst 9 års

statstjänst

Övriga

Kr.

Kr.

Kr.

skrivbiträde .............

..... 175

350

350

kontorsvakt

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239.

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Lön

per mån

a d

Lägst

Hög

s t

Lönegrupp

Minst 9 års

statstjänst

Övriga

Kr.

Kr.

Kr.

II

kontorsbiträde............

expeditionsvakt

.... 225

435

400

in

kanslibiträde..............

förste expeditionsvakt

.... 275

500

475

IV

kanslist ..................

.... 325

650

625

registrator

bokhållare

v

amanuens................

assistent

förste bokhållare

.... 400

825

800

VI

notarie ..................

aktuarie

.... 550

1000

950

inspektör

konsulent

ingenjör

revisor

VII

sekreterare................

.... 700

1200

1150

förste inspektör

förste konsulent

förste ingenjör

kamrer

Inom ramen för denna löneplan har arbetsmarknadskommissionen meddelat

vissa avlöningsbestämmelser i ett av kommissionen antaget avlöningsreglemente.

I detta finns intagen en löneplan, vilken med införda ändringar

har följande utseende.

Lönegrupper

Lön

e k 1 a

s s e r

a

b

C

d

e

f

g

I..........

175

200

225

250

275

—

—

II..........

225

250

275

300

325

—

—

III..........

275

300

325

350

375

—

—

IV..........

325

350

400

450

500

—

—

V..........

400

450

500

550

600

650

—

VI..........

550

600

650

700

750

800

— I

VII..........

700

750

800

850

900

950

1000

I reglementet skiljes mellan tjänstemän och extra befattningshavare.

Båda dessa kategorier åtnjuta lön enligt nämnda löneplan. Å de i löneplanen

upptagna beloppen utgå vissa tillägg. Sålunda utgår dyrtidstillägg enligt

bestämmelser, som i stort sett innebära, att befattningshavare, vilken innehaft

statstjänst i minst nio år, erhåller en dyrtidskompensation ungefärligen

mosvarande den andra statstjänstemän för närvarande tillkommande kompensationen

(rörligt tillägg + kristillägg). Härvid har hänsyn tagits till att viss

dyrtidskompensation anses inräknad i de i förenämnda löneplaner upptagna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition nr 239.

83

grundlönerna. Befattningshavare med mindre än nio års statstjänst erhåller

något lägre kompensation. Både tjänstemän och extra befattningshavare erhålla

innevarande budgetår provisoriskt lönetillägg.

Förutom tjänstemän och extra befattningshavare finnas bland kanslipersonalen

tillfälligt anställda och sakkunniga, å vilka avlöningsreglementet

icke är tillämpligt.

Utöver vad jag sålunda anfört, torde jag beträffande avlöningsbestämmelserna

för arbetsmarknadskommissionens personal få hänvisa till den i betänkandet

rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan å s 81—87 lämnade redogörelsen.

Utredningen.

Utredningen har anfört, att huvuddelen av arbetsmarknadsstyrelsens personal

med hänsyn till anställningsvillkoren intar en mellanställning mellan

de reguljära verkens och de egentliga krisorganens personal. På grund av

otryggheten i anställningen och avsaknaden av pensionsrätt står kommissionens

ifrågavarande personal emellertid avgjort närmast den egentliga krispersonalen.

De nu tillämpade anställningsformerna äro enligt utredningens

mening såväl ur verkets som personalens synpunkt uppenbart otillfredsställande.

Alldeles särskilt framträda olägenheterna i fråga om de befattningshavare,

som anställdes redan under arbetslöshetskommissionens tid och av

vilka vissa ha en mycket lång sammanlagd tjänstetid hos de båda kommissionerna.

Tydligt är därför, anför utredningen, att arbetsmarknadsstyrelsen

så långt möjligt är bör organiseras på samma sätt som övriga permanenta

statliga verk, d. v. s. att vanliga tryggade statliga anställningsformer böra

komma till användning enligt de principer, som tillämpas inom andra verk.

Vad utredningen sålunda anfört gäller den permanenta delen av arbetsmarknadsstyrelsen.

För denna del har utredningen föreslagit inrättande av

sammanlagt 127 ordinarie och 127 icke-ordinarie befattningar förutom arvodesbefattningar.

Befattningarna i högre lönegrad än 11 fördela sig enligt utredningens

förslag på 50 ordinarie och 32 icke-ordinarie befattningar. Motsvarande

tal för befattningar i lönegrad 11 och lägre lönegrader äro 77 och 95.

Yttrandena.

I detta sammanhang torde få återges vissa i remissutlåtandena gjorda u ttalanden

av mera allmän innebörd rörande den av utredningen

föreslagna kansliorganisationen.

Sålunda har arbetsmarknadskommissionen anfört följande.

Den av utredningen föreslagna personalorganisationen för arbetsmarknadsstyrelsens

byråer har vid den granskning, som den underkastats av kommissionens

chefer för byråer och självständiga sektioner, uppgivits vara i vissa

fall väl knappt beräknad, och sagda chefer hava därför till kommissionens

ledning överlämnat förslag om i vissa fall icke obetydliga personalökningar.

Kommissionen har emellertid funnit sig endast i de fall, då detta är oundgängligen

erforderligt, böra framlägga förslag om utökningar av antalet

ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i förhållande till de sak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

kunnigas förslag. Kommissionen förutsätter att det i stället under nästa

budgetår skall beredas arbetsmarknadsstyrelsen möjligheter, att i erforderlig

omfattning anställa i särskilda fall extra-ordinarie befattningshavare i vad

gäller lönegrader under 21 och i övrigt extra befattningshavare. Medel för

beredande av möjligheter härtill böra alltså beräknas under styrelsens avlöningsanslag.

Allmänna lönenämnden framhåller, alt försiktighet torde böra iakttagas

vid användning av den ordinarie anställningsformen innan närmare erfarenheter

vunnits beträffande omfattningen av de arbetsuppgifter, som avsetts

för den permanenta delen av arbetsmarknadsstyrelsen.

Statens sakrevision har förklarat, att det synes sakrevisionen mindre välbetänkt

att redan vid arbetsmarknadsstyrelsens bildande inrätta ordinarie

befattningar i den omfattning, som utredningen föreslagit. Härigenom kunde

organisationen från början bli »låst» i sådan grad, att de efterjusteringar,

som enligt erfarenheten i regel bli erforderliga efter någon tid, icke kunna

företagas utan betydande svårigheter och dröjsmål.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen ha givit uttryck åt

samma synpunkt som sakrevisionen och tillagt, att löneställningen icke på

förhand bör fixeras i fråga om vissa befattningar, till vilka direkt mot''- svarighet icke finns inom den nuvarande organisationen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, om icke den fasta

minimiorganisationen i förslaget givits för stor omfattning och om icke arvodesanställning

därför bör förekomma i viss utsträckning även inom sådana

delar av verket, där detta icke avses i förslaget.

Statskontoret, som förklarat sig icke ha haft möjlighet att ingå å en detaljgranskning

av personalorganisationen, har uttalat, alt det förefaller som om

ett väl högt antal kvalificerade tjänster föreslagits på åtskilliga byråer. Sålunda

torde det icke vara uteslutet, att möjligheter föreligga till en begränsning

av antalet tjänster i byråinspektörsgraden. Även en jämkning nedåt å

en del befattningars löneställning förefaller statskontoret möjlig. För den

lägre personalens del borde någon minskning kunna ske av antalet kontorsskrivare,

kansliskrivare och kontorister.

Statsverkens ingenjörs förbund anser, att teknisk sakkunskap i större omfattning

än utredningen föreslagit bör tillföras arbetsmarknadsstyrelsen och

härvid bland annat ledningen av arbetsförmedlingen. Förbundet åberopar

till stöd härför, att mellan 75 och 80 procent av förekommande yrken äro

att hänföra till det tekniska arbetsområdet.

Landsorganisationen har förklarat sig vilja understryka ett par mycket

betydelsefulla synpunkter. Löneställningen för tjänstemännen vid det nya

ämbetsverket måste sålunda hållas på sådan nivå, att det effektivt kunde

konkurrera med den privata arbetsmarknaden om kvalificerad personal. Dessutom

borde antalet befattningshavare i ansvarig ställning i detta ämbetsverk

vara relativt större än i andra, detta med tanke på att det skall kunna

snabbt expandera i en krissituation.

I detta sammanhang torde jag få omnämna, att arbetsmarknadskommissionen

föreslagit, att vid sidan av byråorganisationen och direkt underställd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts proposition nr 239.

85

verkschefen skall finnas en befattningshavare med uppgift att ägna sig åt

organisations- och rationaliseringsfrågor. Kommissionen

åberopar till stöd härför, att med hänsyn till verkets och dess lokalorgans

omfattning ständiga rationaliseringsundersökningar böra pågå i syfte att

hålla nere antalet befattningshavare och övervaka, att arbetet bedrives på

möjligast rationella sätt. Ifrågavarande befattningshavare bör enligt kommissionens

mening icke placeras lägre än i 26 lönegraden.

Statskontoret har avstyrkt detta förslag och yttrat, att uppgifter av ifrågavarande

slag normalt böra åvila den befattningshavare inom verket, som

eljest omhänderhar ärenden rörande verkets personal och ekonomi.

Föredraganden.

Jag delar den av utredningen uttalade uppfattningen, att inom arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta del vanliga tryggade statliga anställningsformer

böra komma till användning enligt de principer, som tillämpas inom andra

verk. Såsom i vissa yttranden över utredningsförslaget framhållits, torde

emellertid en viss återhållsamhet böra iakttagas beträffande inrättande av

ordinarie befattningar redan från början. Jag torde beti-äffande detta spörsmål

samt övriga av remissinstanserna i detta sammanhang berörda frågor få

hänvisa till den följande behandlingen av kansliorganisationen och anslagsfrågorna.

Här vill jag dock uttala, att jag icke anser mig kunna tillstyrka arbetsmarknadskommissionens

förslag om inrättande av en särskild befattning för

organisations- och rationaliseringsfrågor. Såsom statskontoret anfört böra

dylika frågor ankomma på den befattningshavare, som normalt har att

handlägga ärenden rörande verkets personal och ekonomi. Det bör givetvis

för verkets ledning vara eu angelägen uppgift att tillse, att ralionaliseringssynpunktema

beaktas. I den mån undersökningar av större omfattning behöva

företagas torde vid behov särskild personal för ändamålet böra tillfälligt

anlitas.

I det följande behandlar jag personalorganisationen — bortsett från byråchefsbefattningarna

— inom de för arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna byråerna.

De i samband härmed lämnade uppgifterna rörande nuvarande organisation

avse förhållandena den 1 december 1946. För befattningshavare,

som äro inplacerade i arbetsmarknadskommissionens löneplan, lämnas uppgift

om lönegrupp och löneklass enligt planen. För tillfälliga befattningshavare

angives månadsarvodet. Härjämte angives i regel vilken löneklass enligt

löneplan Ko, som den utgående sammanlagda lönen (inberäknat samtliga

tillägg) respektive det utgående arvodet närmast motsvarar. Vid jämförelsen

har räknats med nettolönen under sista kvartalet 1946 för extra ordinarie befattningshavare,

d. v. s. med inräknande av rörligt tillägg, kristillägg och

provisoriskt lönetillägg men efter fråndragande av pensionsavgifter. Endast

lägsta löneklassen i varje lönegrad har tagits i betraktande. Exempelvis innebär

sålunda beteckningen (24—25), att befattningens lön ligger emellan Eo

25: 24 och Eo 26: 25, beräknade på det sätt som nyss sagts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kunq.1. Maj:ts proposition nr 239.

Redogörelse lämnas under varje byrå jämväl för nu befintlig och av utredningen

föreslagen biträ despersonal. I övrigt behandlas emellertid frågor

avseende biträdespersonal i 11 lönegraden och lägre löneställning i ett sammanhang

efter behandlingen av byråernas personalorganisation.

Arbets fö rm e (lli n "sb y rån.

Nuvarande organisation.

Beträffande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till den å

s. 133—138 i betänkandet rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan lämnade

redogörelsen.

Utredningen.

Rörande arbetsförmedlingsbyråns (av utredningen benämnd första arbetsförmedlingsbyrån)

organisation har utredningen anfört följande allmänna

synpunkter.

Arbetsförmedlingsbyråns verksamhet har alltsedan byråns tillkomst i samband

med arbetsmarknadskommissionens inrättande 1940 främst präglats av

de av krisförhållandena betingade åtgärderna. Dessa ha ofta varit omfattande

och svårlösta samt i regel av brådskande natur. Självfallet har det under

sådana förhållanden mött stora svårigheter att inom byrån skapa en fast

organisation. Personalrekrytering och personalfördelning ha bestämts av de

vid varje tillfälle mest framträdande behoven. Under de senaste åren har den

offentliga arbetsförmedlingens utbyggnad även för fredsuppgifter föranlett

motsvarande åtgärder inom arbetsförmedlingsbyrån, men det är naturligt,

att dessa åtgärder under rådande förhållanden icke ännu i allo funnit en

definitiv form.

I samband med arbetsmarknadsstyrelsens inrättande bör eftersträvas att

för arbetsförmedlingsärendenas centrala handläggning skapa en organisation,

som är avpassad för de uppgifter arbetsförmedlingen kan förväntas erhålla

under fredstid. Oaktat första arbetsförmedlingsbyrån, bortsett från ärendena

rörande partiellt arbetsföra, enligt utredningens uppfattning bör ha i stort

sett samma verksamhetsområde som den nuvarande arbetsförmedlingsbyrån,

medföra angivna omständigheter, alt en omorganisation av byrån bör komma

till stånd.

Arbetsförmedlingsbyrån är till sin omfattning stor. Även om fortfarande en

del av personalen sysslar med arbetsuppgifter av övervägande krisnatur, torde

någon mera betydande minskning av personalstyrkan icke vara möjlig.

Den alltjämt pågående utbyggnaden av den lokala arbetsförmedlingsorganisationen

kommer säkerligen att medföra alltmer ökade uppgifter för arbetsförmedlingens

centrala ledning. Omfattningen av verksamhetsområdet gör

det nödvändigt, att byråchefen till sitt biträde erhåller kvalificerade befattningshavare,

vilka äro i stånd att relativt självständigt svara för särskilda

avsnitt av verksamheten. Utredningen föreslår därför, att arbetet inom första

arbetsförmedlingsbyrån uppdelas på särskilda sektioner.

Det är sannolikt, att ledningen av arbetsförmedlingens verksamhet även i

framtiden kommer att medföra växlingar i arbetsuppgifternas omfattning

inom olika delar av byrån. Arbetsmarknadsstyrelsen måste ha full frihet

att omplacera personalen mellan de olika sektionerna samt att flytta arbets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

87

uppgifter från en sektion till en annan. Sektionsindelningen synes därför

icke böra fastlåsas i verkets instruktion. En indelning av denna art synes

dock nödvändig för att skänka erforderlig stadga åt organisationen. Den uppdelning

av arbetsuppgifterna mellan sektionerna, som utredningen räknar

med, synes i stort sett böra vara lämplig för den närmaste framtiden.

Utredningen har föreslagit, att inom nu ifrågavarande byrå skola finnas

tre sektioner inom ramen för den permanenta organisationen.

Första sektionen. Denna sektion bör enligt förslaget svara för mera allmänna

uppgifter såsom utredningar avseende flera grenar av förmedlingsverksamheten,

allmän inspektion av den lokala arbetsförmedlingsorganisationen,

utbildning av denna organisations personal, frågor rörande arbetsmetodik,

sammanställningen av uppgifter till riksvakanslistan eller den tidning,

som enligt av arbetsmarknadskommissionen uppgjorda planer avses

komm;t att ersätta denna lista, samt press- och radioverksamhet. Denna sektions

uppgifter komma sålunda, anför utredningen, delvis att avse även området

för yrkesvägledningsbyråns verksamhet.

Rörande inspektionsverksamheten har utredningen anfört följande.

Under krigsåren ha arbetsförmedlingsbyråns tjänstemän ofta besökt länsarbetsnämnderna

och de nämnderna underställda förmedlingsorganen för inspektion

och information. Härvid ha emellertid i regel endast behandlats

speciella frågor, i de flesta fall sammanhängande med krisregleringarna, vilka

för ögonblicket varit av särskild vikt. En kontinuerlig inspektionsverksamhet

av mera allmän art har icke medhunnits. En dylik verksamhet synes

för framtiden vara av stor betydelse. Den bör ta sikte främst på förmedlingsverksamhetens

allmänna utformning, arbetsmetoderna på kontor och expeditioner

samt samarbetet mellan de olika arbetsförmedlingsorganen. Vid inspektionerna

bör givetvis huvudvikten läggas på att ge befattningshavarna

inom de lokala organen vägledning för deras framtida handlande.

De av utredningen för sektionen föreslagna befattningarna samt närmast

jämförliga nu befintliga befattningar framgå av följande sammanställning.

Nuvarande organisation

1 byråsekreterare .

. Eo 21

1

konsulent.......

. VI: b

(18—19)

1

amanuens.......

. V: f

(19—20)

2

amanuenser.....

. V: b

(13—14)

1

e. amanuens.....

. V: b

(13-14)

6

Föreslagen organisation

1 byrådirektör.............. A 28

1 förste byråsekreterare .... A 24

1 byråinspektör ............ A 24

1 redaktör ................ Eo 23

2 byråsekreterare .......... A 21

1 assistent ................ A 18

2 amanuenser

Andra sektionen. Denna sektion skall enligt förslaget handlägga ärenden

rörande tjänstemannaförmedlingen och sålunda motsvara den nuvarande

tjänstemannaförmedlingens huvudcentral.

Sektionens personal enligt förslaget jämfört med nuvarande organisation

framgår av följande uppställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation Föreslagen organisation

1 förste inspektör..

VII: d (24—25)

1 byrådirektör .......

..... A

26

1 notarie..........

VI: d (21)

1 konsulent .........

..... A

24

1 inspektör........

VI: b (18—19)

2 konsulenter.........

..... Eo

22

1 förste assistent vid

1 byråsekreteräre.....

..... A

21

länsarbetsnämnd

Arvode motsv.

1 amanuens

Eo 18:17

6

1 amanuens ......

V: c (15—16)

1 tillf, änst.......

455 kr./mån. (8)

•

1 expert..........

500 »

7

Tredje sektionen. Inom denna sektion böra enligt förslaget handläggas frågor

rörande arbetsförmedling för de grupper av arbetskraft, som icke falla

under andra sektionen eller under yrkesvägledningsbyrån. Med hänsyn till

mångfalden av yrkesgrupper och omfattningen i övrigt av sektionens arbetsuppgifter

föreslår utredningen, att sektionens arbete organiseras efter tre olika

huvudområden, för vilka utredningen räknar med särskilda detaljer. En detalj

föreslås handha ärenden rörande arbetsförmedling för jordbruk, torvhantering,

skogsbruk, trä- och pappers- samt kemisk-teknisk industri. En

andra detalj avses främst för ärenden rörande yrken inom hälso- och sjukvård,

husligt arbete samt hotell- och restaurangarbete. Inom en tredje detalj

skulle handläggas ärenden rörande i det föregående ej nämnda yrkesgrupper,

vilket innebär, att hit skulle höra ärenden rörande industrien och hantverket

i praktiskt taget hela deras omfattning samt dessutom sådana yrkesområden

som sjöfart, landtransport, lagerarbete m. m.

För tredje sektionen föreslår utredningen följande befattningar. Nuvarande

befattningar anges för jämförelse.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

1 från domänstyrel-

1 byrådirektör ...........

. A

26

sen tjänstledig bitr.

3 byråinspektörer.........

. A

24

jägmästare ......

Mistade avi.-

1 byråinspektör .........

. A

22

förmåner enl.

1 byråsekreterare.........

. A

21

A 22:25 + 200

1 » .........

. Eo

21

kr./mån.

3 amanuenser

1 inspektör ........

VI: d (21)

10

1 inspektör vid länsarbetsnämnd

.... Arvode motsv.

Eo 21: 20

2 konsulenter ...... VI: c (19—20)

1 notarie .......... VI: b (18—19)

1 assistent ........ V: e (18—19)

1 » ........ V: c (15—16)

1 e. assistent ...... V: c (15—16)

1 tillf, anst......... 605 kr./mån.

(14—15)

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

89

Rörande utredningens närmare motivering för sitt förslag till personalorganisation

för arbetsförmedlingsbyrån får jag i övrigt hänvisa till s. 139—145

i betänkandet.

Sammanlagt föreslår utredningen sålunda för arbetsförmedlingsbyrån —■

bortsett från biträdespersonal — följande befattningar.

1 byrådirektör................................................ A 28

2 byrådirektörer ............................................. A 26

1 förste byråsekreterare........................................ A 24

4 byråinspektörer............................................. A 24

1 konsulent .................................................. A 24

1 redaktör................................................... Eo 23

1 byråinspektör .............................................. A 22

2 konsulenter ................................................ Eo 22

4 byråsekreterare............................................. A 21

1 byråsekreterare ............................................ Eo 21

1 assistent................................................... A 18

6 amanuenser

Dén byråinspektörsbefattning i A 24, som för närvarande finns uppförd på

socialstyrelsens stat, bör enligt utredningens förslag överföras till arbetsmarknadsstyrelsen

och ingå bland de i det föregående upptagna befattningarna av

nämnda slag.

I fråga om biträdespersonalen föreslår utredningen inrättande av följande

ordinarie befattningar.

1 kansliskrivare .

3 kanslibiträden .

5 kontorsbiträden

Härjämte räknar utredningen med ett behov av sex extra ordinarie och

extra befattningshavare i biträdesställning.

Yttrandena.

Mot utredningens användning av byrådirektörstiteln har invändning

gjorts av allmänna lönenämnden, som uttalat, att det knappast är lämpligt

att använda samma tjänstetitel för så vitt skilda lönegradsplaceringar som

utredningen föreslagit (A respektive Eo 26, A respektive Eo 28, G 5 och C 6).

En ledamot har dock förklarat sig icke vilja framföra någon erinran mot användandet

av byrådirektörstiteln på sätt utredningen förordat. Statskontoret

har liksom Sveriges yngre juristers förening ansett, att tjänstetiteln byrådirektör

icke bör användas för befattningar i lägre lönegrad än 28.

I detta sammanhang må även omnämnas, att statskontoret ansett byråinspektörs

tjänsterna lämpligen kunna uppdelas i två grupper efter

kvalifikationer och arbetsuppgifter i respektive 24 och 21 lönegraderna. En

A 11

A 7

A 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

lönegradsserie upptagande 24, 23, 22 och 21 lönegraderna motsätter sig

statskontoret av såväl principiella som praktiska skäl.

Beträffande de å första sektionen föreslagna tjänsterna ha erinringar

framställts i följande hänseenden.

Allmänna lönenämnden ställer sig tveksam till den föreslagna byrådirektörsbefattningen

i A 28. Beträffande den redaktörsbefattning i Eo 23, som föreslagits

för samarbete med press och radio samt som redaktör för den publikation,

vilken skulle ersätta riksvakanslistan, förklarar nämnden, att den icke

blivit övertygad om nödvändigheten av att för ifrågavarande arbetsuppgifter

omedelbart inrätta en befattning å extra ordinarie stat.

Statskontoret har beträffande nämnda redaktörsbefattning anfört, att ämbetsverket

icke kan föreställa sig att särskilda kvalifikationer på det publicistiska

området kunna erfordras för de avsedda arbetsuppgifterna, som i

varje fall icke torde motivera så hög löneställning som den föreslagna.

Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att en för utformningen av

blanketter m. m. avsedd amanuensbefattning skall utbytas mot en sluttjänst

som förste assistent i lönegrad 18.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens

personalförening ha anslutit sig till arbetsmarknadskommissionens

nyssnämnda förslag. Organisationerna ha vidare föreslagit, att såsom

biräde åt den för ärenden rörande utbildning samt arbetsmetodik föreslagna

förste byråsekreteraren skall finnas en byråsekreterare i Eo 21 samt att för

ärenden rörande press-, radio- och reklamverksamhet skall inrättas en befattning

i 21 lönegraden utöver den av utredningen föreslagna redaktörsbefattningen.

Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att tjänstetiteln för de å

andra sektionen upptagna konsulentbefattningarna skall utbytas mot

förste byråingenjör för 24-gradstjänsten och byråinspektör för 22-gradstjänstema.

Med hänsyn till beräknade rekryteringsförhållanden borde befattningen

som förste byråingenjör uppföras såsom extra ordinarie medan

av de två byråinspektörsbefattningarna den ena borde uppföras såsom

ordinarie och den andra såsom extra ordinarie. Vidare har kommissionen

föreslagit, att den å andra sektionen upptagna amanuensbefattningen utbytes

mot en befattning såsom förste assistent i lönegrad 18.

Statsverkens ingenjörsförbund anser, att 24-gradstjänsten i huvudsak har

karaktären av sluttjänst. Då sluttjänster för högskoleingenjörer i statsförvaltningen

i övrigt äro placerade i A 27 eller A 28 borde ifrågavarande befattning

tills vidare placeras som en byråingenjörstjänst i lägst A 26, om densamma

skall kunna besättas med en tillräckligt kvalificerad kraft.

Statskontoret har uttalat, att tjänstetiteln konsulent borde utbytas mot

byråinspektör.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens

personalförening ha förordat, att den för sektionen föreslagna

byråsekreterartjänsten skall utbytas mot en befattning som förste byråsek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

91

reterare i A 24 samt att den för teknikerförmedlingen föreslagna konsulenttjänsten

skall uppföras på (Vplanen. Vidare anse organisationerna, att eu

särskild befattning såsom konsulent i Eo 22 bör inrättas för ärenden rörande

förmedlingsverksamheten inom folkskoleväsendets område. Det av arbetsmarknadskommissionen

framförda förslaget om utbyte av amanuenstjänsten

å sektionen mot en förste assistenttjänst biträdes av organisationerna.

I fråga om tredje sektionen ha civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund

och arbetsmarknadskommissionens personalförening föreslagit

inrättande av ytterligare en befattning som byråinspektör i Eo 22 å detaljen

för industriyrkena m. m., en amanuensbefattning å detaljen för hälsovårds-

och sjuk vårdsyrkena m. m. och en befattning som förste assistent i

A 18 (för lägerverksamheten) å detaljen för jordbruks- och skogsbruksyrkena

m. m.

Statsverkens ingenjörs förbund föreslår i första hand, att området för träoch

pappers- samt kemisk industri skall hänföras till tredje detaljen inom

ifrågavarande sektion och att denna detalj, som nästan uteslutande avser

tekniska yrken, skall bestå av följande kvalificerade befattningshavare, nämligen

av en förste byråingenjör i A 26 i utbyte mot en föreslagen byråinspektör

i A 24 och av en byråingenjör i Eo 22. Därest förstnämnda yrkesområde

i enlighet med utredningsförslaget behålles inom första detaljen, måste

denna enligt förbundets uppfattning förstärkas med en byråingenjör i A 24,

medan alltjämt en byråinspektör i A 24 å den tredje detaljen borde utbytas

mot en förste byråingenjör i A 26.

Föredraganden.

Utredningen har föreslagit, att arbetsförmedlingsbyrån skall organiseras på

tre sektioner, av vilka den första skall handha vissa allmänna uppgifter,

den andra skall handlägga ärenden rörande tjänstemannaförmedlingen

och den tredje skall ombesörja ärenden rörande arbetsförmedling inom

samtliga de yrkesgrupper, vilka icke skola tillhöra andra sektionens eller

yrkesvägledningsbyråns verksamhetsområden. Förslaget innebär, främst i

fråga om första sektionen, en icke oväsentlig förstärkning av den nuvarande

arbetsförmedlingsbyrån inom arbetsmarknadskommissionens kansli. Jag delar

utredningens uppfattning rörande behovet av den föreslagna förstärkningen.

Det synes mig vara en angelägenhet av betydande vikt, att i samband

med den lokala arbetsförmedlingsorganisationens definitiva förstatligande

dess chefsmyndighet utrustas med en sådan personalorganisation, att en

effektiv ledning av verksamheten möjliggöres. Särskilt betydelsefullt synes

vara, att den allmänna inspektionsverksamhet samt den verksamhet med

avseende å utbildning och arbetsmetodik, som enligt utredningens förslag

skall ankomma på arbetsförmedlingsbyråns första sektion, bli i erforderlig

utsträckning tillgodosedda. Såsom utredningen anfört, bör emellertid sektionsindelningen

icke fastlåsas, utan möjlighet bör finnas att göra de ändringar,

som kunna visa sig lämpliga på grund av arbetsuppgifternas utveckling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Enligt utredningsförslaget skall första sektionen stå under ledning av en

byrådirektör i A 2 8, vilken även skall fungera som byråchefens ställföreträdare.

Med hänsyn till omfattningen och betydelsen av byråns arbetsuppgifter

finner jag det nödvändigt med en ställföreträdare för byråchefen

1 nämnda löneställning. Denne bör samtidigt vara chef för första sektionen.

Enligt vad jag inhämtat har avsaknaden av en kvalificerad ställföreträdare

inom den nuvarande arbetsförmedlingsbyrån föranlett till att olika länsarbetsdirektörer

under långa perioder måst inkallas för tjänstgöring inom

byrån.

Såsom chefer för andra och tredje sektionerna har utredningen föreslagit

byrådirektörer i A 2 6. Under remissbehandlingen har anmärkts mot

användningen av tjänstetiteln byrådirektör för befattningar i 26 lönegraden.

•lag delar de i detta hänseende anförda betänkligheterna och föreslår för nu

ifrågavarande båda befattningar benämningen förste byråinspektör. Med hänsyn

till att tjänstemannaförmedlingen ännu icke stabiliserats förordar jag,

att den ena av dessa befattningar tills vidare uppföres på extra ordinarie stat.

I detta sammanhang torde jag få beröra de erinringar, som av statskontoret

framställts mot att utredningen föreslagit befattningar icke blott i 24

och 21 lönegraderna utan även i lönegraderna 23 och

2 2. Jag delar statskontorets principiella uppfattning angående det mindre

lämpliga i en dylik anordning. Såsom framgår av vad jag i det följande anför,

vill jag icke heller förorda inrättande av befattningar i lönegrad 23 inom

arbetsmarknadsstyrelsen. Däremot synas i förevarande fall särskilda skäl

finnas för befattningar i lönegrad 22, i det att denna lönegrad, såsom framgår

av behandlingen i det följande av den lokala arbetsförmedlingsorganisationen,

föreslås för vissa inspektörsbefattningar inom nämnda organisation.

Då det måste anses vara av stort värde att ett utbyte av personal kommer till

stånd mellan den centrala och den lokala organisationen och förekomsten av

tjänster i samma lönegrader både centralt och lokalt torde underlätta ett

sådant utbyte, anser jag det lämpligt, att vissa tjänster i 22 lönegraden inrättas

inom arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningen har använt benämningen byråinspektör för tjänster såväl i

24 som 22 lönegraden. För tjänster i 24 lönegraden anser jag benämningen

förste byråinspektör lämpligare.

Inom första sektionen har av utredningen föreslagits en befattning

som redaktör i Eo 23. I likhet med allmänna lönenämnden finner jag icke

skäl att nu förorda inrättande av en befattning å extra ordinarie stat för de

arbetsuppgifter, vilka utredningen avsett för nämnda tjänst. Om en omläggning

av den nuvarande riksvakanslistan till en publikation av mera lidningsmässig

art kommer till stånd — vilket i och för sig synes vara ett önskemål

— torde behovet av personal för publikationens redigering i avbidan på

vidare erfarenhet få tillgodoses genom arvodesanställning.

Mot arbetsmarknadskommissionens förslag att en av utredningen föreslagen

amanuensbefattning skall utbytas mot en sluttjänst i 18 lönegraden har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.

93

jag icke något att erinra. Såsom utredningen föreslagit bör för befattningar

av ifrågavarande slag användas tjänstetiteln assistent.

De av vissa personalorganisationer framlagda förslagen om förstärkning

av personalen inom första sektionen kan jag icke biträda.

Inom andra sektionen har utredningen föreslagit inrättande av

tre konsulentbefattningar. Av dessa skulle en, vilken är avsedd för ärenden

rörande förmedling av tekniker, placeras i A 24 och de båda Övriga i Eo 22.

Ur saklig synpunkt har jag intet att erinra mot detta förslag. I enlighet med

under remissbehandlingen framställda förslag anser jag emellertid att

tjänstetitlarna för ifrågavarande befattningar böra ändras. Jag förordar därvid

för 24-gradstjänsten benämningen byråingenjör och för 22-gradstjänsterna

benämningen byråinspektör. Med hänsyn till att den framtida utformningen

av organisationen i denna del ännu icke torde kunna helt överblickas,

anser jag samtliga tre nu nämnda befattningar böra uppföras å extra ordinarie

stat.

Av vad jag sålunda anfört framgår, att jag icke anser mig kunna för närvarande

förorda sådan förbättring av löneställningen för vissa tjänster, som

föreslagits av personalorganisationerna. Icke heller kan jag tillstyrka inrättande

av ytterligare befattningar inom sektionen.

Däremot har jag icke något att erinra mot arbetsmarknadskommissionens

förslag, att den av utredningen föreslagna amanuensbefattningen skall förändras

till sluttjänst i lönegrad 18, varvid tjänstebenämningen bör vara

assistent.

Även beträffande tredje sektionen ha personalorganisationerna

framställt förslag om förstärkning av personalorganisationen. Sålunda har

statsverkens ingenjörsförbund ansett, att vissa befattningar för teknisk personal

böra inrättas inom sektionen. Förbundet har även ifrågasatt viss ändrad

fördelning av ärendena mellan de tre av utredningen föreslagna detaljerna

inom sektionen. Vad förbundet anfört rörande behovet av tekniskt

kunnig personal inom sektionen synes mig beaktansvärt. Otvivelaktigt bör

det vara en fördel att inom sektionen — liksom inom andra delar av arbetsförmedlingsbyrån

— äga tillgång till personal med närmare kännedom om

de tekniska yrkena. Något oavvisligt krav på teknisk utbildning för innehav

av vissa befattningar torde däremot icke lämpligen böra uppställas. Jag anser

sålunda icke, att några särskilda byråingenjörsbefattningar böra inrättas

inom sektionen. Vad ingenjörsförbundet anfört rörande fördelningen av

ärendena mellan sektionens detaljer föranleder icke annat uttalande från

min sida än att det bör stå öppet för arbetsmarknadsstyrelsen att företa de

omplaceringar inom sektionen, som erfarenhetsmässigt befinnas lämpliga.

De av personalorganisationerna i övrigt rörande sektionen framlagda förslagen

kan jag icke biträda.

Med i det föregående angivna justeringar biträder jag utredningens förslag

till personalorganisation — med undantag av biträdespersonalen — på arbetsförmedlingsbyrån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

I fråga om biträdes personalen torde jag, liksom beträffande övriga

byråer, få hänvisa till vad jag i det följande anför rörande biträdespersonal

för verket i dess helhet.

Beträffande fördelningen av tjänsterna å arbetsförmedlingsbyrån — bortsett

från biträdesbefatlningama — på ordinarie och extra ordinarie

befattningar får jag, utöver vad jag i det föregående anfört, uttala

följande. För att icke sådana efterjusteringar av organisationen, som rimligen

kunna visa sig lämpliga, skola alltför mycket försvåras, anser jag, att ytterligare

vissa tjänster böra tills vidare uppföras som extra ordinarie. Detta bör

ske beträffande två i A 24 föreslagna förste byråinspektörstjänster och två

i A 21 föreslagna byråsekreterartjänster. Av de tre för byrån föreslagna assistenttjänstema

böra två vara ordinarie och en extra ordinarie.

Jag föreslår sålunda för arbetsförmedlingsbyrån, utöver byråchef och biträdespersonal,

följande befattningar, nämligen en byrådirektör (A 28), en

förste byråinspektör (A 26), en förste byråinspektör (Eo 26), en förste byråsekreterare

(A 24), två förste byråinspektörer (A 24), två förste byråinspektörer

(Eo 24), en byråingenjör (Eo 24), en byråinspektör (A 22), två byråinspektörer

(Eo 22), två byråsekreterare (A 21), tre byråsekreterare (Eo 21),

fyra amanuenser, två assistenter (A 18) och en assistent (Eo 18).

Den nu å socialstyrelsens personalförteckning upptagna byråinspektörstjänsten

i A 24, vilken är avsedd för arbetsförmedlingsärenden, bör enligt

min mening uppföras å övergångsstat vid arbetsmarknadsstyrelsen. Så länge

denna befattning är besatt bör en av förste byråinspeklörsbefattningama i

A 24 hållas vakant.

Yrkesvägletlningsbyrån.

Nuvarande organisation.

Beträffande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till den å

s. 145—150 i utredningens betänkande lämnade redogörelsen.

Utredningen.

Utredningen har föreslagit, att yrkesvägledningsbyrån (av utredningen benämnd

andra arbetsförmedlingsbyrån) skall organiseras på två sektioner,

den ena för ärenden rörande ungdomsförmedling och yrkesvägledning samt

den andra för ärenden rörande partiellt arbetsföra. Den förstnämnda sektionen

bör enligt förslaget stå under byråchefens direkta ledning och någon

särskild sektionschef föreslås därför icke. För den andra sektionen föreslås

däremot en sektionschef.

Sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Med hänsyn till

möjligheten att det pågående utredningsarbetet rörande skolväsendet kan

föranleda ändringar i fråga om yrkesvägledningens centrala organisation,

anser utredningen, att inom denna sektion ordinarie tjänster icke böra inrättas

för annan personal än biträdespersonal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Nuvarande befattningar samt de av utredningen föreslagna befattningarna

framgå av följande sammanställning.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

Administrativ personal.

1 inspektör .......

VI: d (21—22)

1 byråinspektör...........

. Eo 24

1 2> .......

VI: c (19—20)

1 byråsekreterare.........

. Eo 21

2

2

Konsulenter.

1 förste konsulent..

VII: c (23—24)

1 konsulent .............

. Eo 23

1 befattningshavare

.......(24—25)

1 » .............

. Eo 21

1 tillf. anst. (halv-

1 sakkunnig .............

. arvode

tidstjänstgöring)..

Q

402:50 kr ./mån.

3

O

Utrednings- och redaktionspersonal.

1 ingenjör.........

VI: c (20—21)

1 byråsekreterare.........

. Eo 21

1 amanuens.......

. V: d (17)

1 aktuarie ...............

. Eo 21

1 » .......

V: b (13—14)

3 amanuenser

le. » .......

. V: b (13—14)

1 kansliskrivare..........

. Eo 11

1 amanuens.......

. V: a (10—11)

6

1 kanslist.........

. IV: c (10—11)

1 kansliskrivare ...

. IV: c (14)

1 e. kanslist.......

. IV: c (10—11)

1 tillf, anst........

. 655 kr./mån.

(16—17)

1 , » .......

. 600 kr./mån.

(14—15)

1 » * .......

. 550 kr./mån.

(12—13)

1 ........

. 455 kr./mån.

(8)

1 » » .......

. 355 kr./mån.

(3)

13

Biträdespersonal.

1 kansliskrivare ...

. IV: c (11—12)

1 kansliskrivare .........

..All

III- d (9)

1 kanslibiträde...........

..Al

1 e. kontorsbiträde .

. II: d (4—5)

1 kontorsbiträde.........

. . A 4

2 kontorsbiträden .

. II: c (5)

3 icke-ordinarie biträden

1 kontorsbiträde ...

. II: c (4—5)

6

1 »

. II: c (3—4)

1 tillf, anst........

. 405 kr./mån.

(5-6)

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Den föreslagna konsulenten i Eo 23 motsvarar den nu befintliga konsulenten

för yrkes väglednings verksamheten i högre skolor (»läroverkskonsulenten»),

Löneställningen är avpassad efter lönegradsplaceringen för ordinarie

läroverksadjunkt, lönegrad A 23. Utredningen finner, att utöver lönen på

ifrågavarande konsulentbefattning ett särskilt arvode bör kunna utgå, däres<t

ordinarie läroverksadjunkt förvärvas för befattningen. Den i Eo 21 föreslagna

konsulenttjänsten är avsedd för yrkesvägledning i folk- och fortsättningsskolor

och motsvarar den nuvarande befattningen som »folkskolekonsulent».

För att konsulenterna alltid skola ha nära kontakt med skolans aktuella verksamhet,

böra konsulentbefattningarna enligt utredningens mening endast under

begränsad tid, 3—5 år, uppehållas av samma personer. För att befästa

samarbetet i yrkesutbildningsfrågor mellan arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen

samt överstyrelsen för yrkesutbildning finner utredningen

lämpligt, att konsulenterna biträda inom överstyrelserna vid behandling av

sådana frågor.

I övrigt torde jag få hänvisa till den av utredningen å s. 150—153 i betänkandet

lämnade motiveringen till förslaget rörande denna sektion.

Sektionen för ärenden rörande partiellt arbetsföra. Utredningen förklarar,

att den icke kunnat pröva frågan om den centrala organisationen för ärenden

rörande partiellt arbetsföra från andra förutsättningar än att verksamheten

liksom för närvarande är fallet skall omfatta arbetsvärd endast för under militärtjänstgöring

skadade samt arbetsberedning för partiellt arbetsföra i övrigt.

Dessa ärenden böra enligt förslaget utgöra arbetsuppgifterna för nu ifrågavarande

sektion.

Nuvarande organisation samt utredningens förslag till befattningar

å sek-

tionen framgå av

följande sammanställning.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

1 förste inspektör

.. VII: e (25—26)

1 byrådirektör ............

Eo

26

1 amanuens......

. . . V: d (17)

1 byråinspektör............

Eo

22

le. » ......

.. V: c (15—16)

1 byråsekreterare..........

Eo

21

1 amanuens .. ..

. . V: b (13—14)

2 amanuenser

2 kanslister......

. . IV: d (14—15)

1 kansliskrivare............

Eo

11

1 kanslist ......

.. IV: b (7—8)

6

1 tillf, anst.....

.. 605 kr./mån.

(14—15)

Det permanenta behovet av biträdespersonal inom sektionen beräknas av

utredningen på följande sätt.

1 kanslibiträde ................................................ A 7

1 kontorsbiträde................................................ A 4

3 icke-ordinarie biträden

I övrigt torde jag i fråga om utredningens förslag få hänvisa till den å s.

153—156 i betänkandet lämnade motiveringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 239.

97

Yttrandena.

Beträffande deå sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning

föreslagna befattningarna som »läroverkskonsulent» och

»folkskolekonsulent» har arbetsmarknadskommissionen föreslagit, att båda

befattningarna skola placeras i Eo 23. Konsulenterna hade nämligen samma

arbetsuppgifter, även om dessa låge på i viss mån skilda områden och utfördes

under olika förhållanden. Att leda yrkesrådgivningen för folkskolornas

elever kunde icke anses vara mindre krävande än yrkesrådgivningen för

läroverkens elever. Ur samhällelig synpunkt kunde det förra kanske t. o. m.

anses mera betydelsefullt. — Kommissionen finner vidare tvivelaktigt, om

man i likhet med utredningen bör förutsätta att befattningarna skola byta

innehavare med vissa års mellanrum.

I detta sammanhang har kommissionen framhållit vikten av att de skolmän,

som för längre eller kortare tid ställa sig till yrkesvägledningens förfogande,

tillförsäkras rätt att få tjänstgöringen i nu avsedda befattningar hos

arbetsmarknadsstyrelsen tillgodoräknad såsom tjänstetid inom skolväsendet

för löneklassuppflyttning, befordran o. d. Erfarenheten beträffande rekryteringen

av befintliga motsvarande befattningar har, anför kommissionen,

redan givit vid handen betydelsen härav.

Statskontoret har, såsom tidigare omnämnts, föreslagit, att tjänstetiteln

konsulent skall utbytas mot byråinspektör. Beträffande nu ifrågavarande

konsulentbefattningar har ämbetsverket emellertid anfört, att befattningarna

icke böra ifrågakomma till uppförande som pensionsberättigande tjänster å

styrelsens stat, då det förutsatts, att konsulenterna icke skulle stanna i sina

befattningar mer än högst 3—5 år. Ämbetsverket motsätter sig vidare, att de

båda befattningarna jämställas i lönehänseende.

Arbetsmarknadskommissionens persomdförening har ifrågasatt, huruvida

icke konsulentbefattningarna borde hänföras till C-planen.

Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ha förklarat sig

icke ha något att invända mot att konsulenterna, såsom utredningen föreslagit,

biträda inom de båda överstyrelserna i yrkesvägledningsfrågor.

Statsverkens ingenjörsförbund har anfört, att de tekniska yrkena enligt utredningens

förslag till konsulenttjänster icke synas ha blivit tillgodosedda i

samma utsträckning som de akademiska. Förbundet ifrågasätter därför, huruvida

icke en ingenjör i Eo 22 borde tillsättas som konsulent för de talrika

tekniska yrkena. Förbundet har vidare uttalat, att det sedan ett 20-tal år tillbaka

varit ett önskemål från vissa industriföretags och yrkesskolors sida att

från en central myndighet kunna erhålla råd och anvisningar i de fall, då

man haft för avsikt alt införa s. k. psykotekniska prövningsmetoder. Då det

synes förbundet som om denna fråga borde vara en av de första, med vilka

eu yrkesvägledning för tekniska yrken borde sysselsätta sig, föreslår förbundet,

att för yrkesorienteringen tillsättes en psykotekniker i Eo 22.

Förbundet har vidare föreslagit, att befattningen som redaktör för yrkeskartoteket

skall uppföras i A 24 och avses för en ingenjör samt att två per
Iiihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239.

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

sonliga befattningar i Eo 22 skola inrättas för äldre ingenjörer, vilka böra utnyttjas

vid det tidsbegränsade arbetet med uppläggande av kartoteket.

överstyrelsen för yrkesutbildning har i detta sammanhang berört frågan

om utarbetande av arbetsmarknadsprognoser och erinrar om att överstyrelsen

mera ingående behandlat denna fråga i en den 9 november 1945 dagtecknad

framställning angående tillkallande av särskilda sakkunniga för en allmän

översyn av yrkesutbildningen, överstyrelsen framhåller, att den är väl medveten

om de stora svårigheter, som möta vid utarbetande av arbetsmarknadsprognoser

i någon form. Sådana vore emellertid oundgängligen erforderliga

för yrkesskolväsendets utbyggnad och detsamma torde gälla yrkesvägledningsverksamheten.

Enligt överstyrelsens uppfattning bör det ankomma

på det centrala arbetsmarknadsorganet att i varje fall handhava ledningen

vid utarbetandet av dylika arbetsmarknadsprognoser. överstyrelsen

vill därför framhålla angelägenheten av att sagda organ för ändamålet förses

med kvalificerad permanent anställd personal i erforderlig omfattning.

Arbetsmarknadskommissionen bär i nu ifrågavarande spörsmål anfört, att

ehuru kommissionen väl inser, att behov av prognosundersökningar kan

föreligga, kommissionen likväl icke finner sig nu böra framlägga förslag om

inrättande av särskilda befattningar för angivna arbetsuppgifter.

I fråga om sektionen för ärenden rörande partiellt arbetsföra

tillstyrker pensionsstyrelsen den av utredningen föreslagna nya

byråinspektörsbefattningen. Kommittén för partiellt arbetsföra har, såsom

förut omnämnts, vidblivit sitt tidigare framförda förslag om inrättande av en

särskild arbetsvårdsbyrå för ifrågavarande ärenden. Kommittén vill starkt

understryka, att den av utredningen föreslagna organisationen för ledning

av arbetsvårdsärendena icke tillgodoser de krav, som framdeles komma att

ställas, överbefälhavaren har, utan att ta ställning till organisationen av sektionen,

framhållit, att antalet skadefall under militärtjänstgöring torde komma

att minska, därest 1946 års manskapslöneutrednings förslag om kontantlön

och vissa andra förmåner samt förslaget om ökning av långtidsanställt manskap

genomföres.

Föredraganden.

Utredningen har inom sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning

— vilken lämpligare synes benämnas sektionen för yrkesvägledning

och ungdomsförmedling — föreslagit bland annat

två konsulentbefattningar i Eo 23 respektive Eo 21. Den i Eo 23 föreslagna

befattningen motsvarar den nuvarande tjänsten som konsulent för yrkesvägledningsverksamheten

i högre skolor (»läroverkskonsulenten»), medan den

andra befattningen är avsedd för motsvarande uppgifter i folk- och fortsättningsskolor

och motsvarar den nuvarande befattningen som »folkskolekonsulent».

Utredningen har anfört, att dessa båda befattningar endast under

begränsad tid, lämpligen 3—5 år, böra uppehållas av samma personer. Arbetsmarknadskommissionen

har anmält tvekan i sistnämnda avseende och

vidare föreslagit att båda konsulentbefattningarna skola placeras i Eo 23.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

99

För min del finner jag sannolikt, att av utredningen angivet personbyte å

befattningarna kommer att te sig lämpligt. I varje fall torde ytterligare erfarenhet

i detta avseende böra avvaktas. Jag ansluter mig därför till den av

statskontoret hävdade meningen, att pensionsberättigande befattningar för

närvarande icke böra inrättas för nu ifrågavarande ändamål. Tills vidare torde

befattningarna böra förenas med arvode, vilket bör bestämmas från fall

till fall med tillbörlig hänsyn till de avlöningsförmåner som tidigare utgått

till vederbörande.

Arbetsmarknadskommissionen har framhållit vikten av att de skolmän,

som anlitas för ifrågavarande konsulentverksamhet, tillförsäkras rätt att tillgodoräkna

sig tjänstgöringen såsom tjänstetid inom skolväsendet. Jag delar i

detta hänseende kommissionens uppfattning. Erforderlig ändring i läroverksstadgans

bestämmelser rörande tillgodoräknande av tjänstetid torde

böra övervägas. Beträffande folkskoleväsendet finnas icke motsvarande bestämmelser,

varför endast en rekommendation till de lokala skolmyndigheterna

att beakta ifrågavarande tjänstgöring torde kunna komma i fråga.

Såsom utredningen föreslagit synas konsulenterna böra tagas i anspråk

inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i den mån behov

därav föreligger och tjänstgöringen inom arbetsmarknadsstyrelsen så medger.

Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att inom nu ifrågavarande

sektion skall inrättas en befattning för en psykotekniker. Med anledning härav

vill jag anföra, att en utveckling därhän, att även psykotekniska frågor

upptagas inom byrån, icke förefaller osannolik. Jag är emellertid icke nu beredd

att ta ställning till frågan om inrättande av en särskild befattning för

detta ändamål.

Nämnda förbund har även föreslagit inrättande av vissa andra befattningar

för tekniker inom sektionen. I denna del vill jag hänvisa till vad

jag anfört vid behandlingen av motsvarande spörsmål i samband med arbetsförmedlingsbyrån.

Vad särskilt angår de för färdigställande av yrkeskartoteket

föreslagna personliga befattningarna i Eo 22 får jag anföra, att

personal, som under en begränsad tid fordras för angivna ändamål, bör anställas

med de villkor, som komma att tillämpas för personal inom verkets

krisdel. Några personliga extra ordinarie tjänster är jag för närvarande icke

villig att föreslå för nu ifrågavarande ändamål.

Utredningen har föreslagit inrättande av en aktuariebefattning i Eo 21,

vilken är avsedd för utredningar rörande yrkesvägledningens metoder m. m.

men även för medverkan vid planerandet av arbetsmarknadsprognostiska

undersökningar. Utredningen har emellertid anfört, att inom nu ifrågavarande

byrå icke böra verkställas dylika undersökningar i större omfattning.

I den mån sådana komma att företagas böra de enligt utredningens mening

handhas av den för hela arbetsmarknadsstyrelsens behov avsedda statistiska

personal, vilken enligt utredningens förslag skall knytas till kanslibyrån.

Å denna har dock icke beräknats särskild personal för verkställande av

arbetsmarknadsprognoser inom den permanenta organisationen, överstyrel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

sen för yrkesutbildning har framhållit vikten av att sådana prognoser bli

utarbetade samt att arbetsmarknadsstyrelsen förses med stadigvarande anställd

personal för ändamålet.

Jag tillstyrker inrättande av den föreslagna aktuariebefattningen men är

av den uppfattningen, att förutsättningar för ett ställningstagande till frågan

om personal för verkställande av arbetsmarknadsprognostiska undersökningar

ännu icke föreligga. Jag får sålunda hänvisa till att med ifrågavarande

spörsmål sammanhängande frågor äro under övervägande inom konjunkturinstitutet

samt 1946 års skolkommission. Innan resultatet av sålunda pågående

utredningsarbete föreligger, torde i vart fall icke någon permanent organisation

för prognostiska undersökningar böra inrättas. I den mån sådana

undersökningar dessförinnan befinnas påkallade, torde de få utföras med tillfälligt

anlitad personal.

Beträffande de delar av nu ifrågavarande sektions organisation — bortsett

från biträdespersonalen — vilka jag icke berört i det föregående, ansluter

jag mig till utredningens förslag. Dock bör tjänstebenämningen fölen

av utredningen föreslagen byråinspektörsbefattning i Eo 24 i överensstämmelse

med vad jag tidigare anfört ändras till förste byråinspektör.

Mot utredningens förslag i vad det avser personalorganisationen för sektionen

för ärenden rörande partiellt arbetsföra har jag

icke annat att erinra än att sektionschefen bör benämnas förste byråinspektör.

Intill dess att ställning tagits till det av kommittén för partiellt arbetsföra

i dagarna avlämnade betänkandet rörande yrkesvägledning och yrkesutbildning

för partiellt arbetsföra m. m. (SOU 1947: 18) anser jag mig sålunda

icke kunna förorda någon permanent förstärkning av nu ifrågavarande

sektion.

Vad överbefälhavaren anfört rörande en eventuell minskning av antalet

skadefall under militärtjänstgöring torde icke vara av beskaffenhet att påverka

det permanenta personalbehovet inom sektionen.

Försäkring-sbyrån.

Nuvarande organisation.

Å den nuvarande motsvarigheten till ifrågavarande byrå, socialstyrelsens

arbetsmarknadsbyrå, finnas för närvarande — bortsett från de befattningar,

vilka år 1940 överflyttats till statens arbetsmarknadskommission, samt byråchefsbefattningen

— följande tjänster:

1 byrådirektör .............................................. Eo 28

1 förste byråsekreterare ...................................... A 24

1 byråinspektör ............................................ Eo 24

1 aktuarie ................................................ Eo 21

1 revisor .................................................. Eo 21

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 239.

101

1 amanuens (biträdande revisor) .............................. Eo 18

1 amanuens ................................................ Eo 15

2 kanslibiträden ............................................ Eo 7

2 kontorsbiträden .......................................... Eo 4

1 skrivbiträde .............................................. Ex 2

I fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan de olika befattningshavarna

torde jag få hänvisa till den av utredningen å s. 156—157 i betänkandet

lämnade redogörelsen.

Utredningen.

Rörande försäkringsbyråns framtida organisation har utredningen anfört

följande.

Arbetsmarknadsstyrelsens försäkringsbyrå skall enligt utredningens i det

föregående framlagda förslag ha att handlägga ärenden rörande tillsynen

över den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. De allmänna

arbetsmarknadsärenden och de ärenden rörande den privata arbetsförmedlingen,

som nu ankomma på socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå, bortfalla

sålunda. Detta innebär emellertid icke någon nämnvärd minskning av byråns

arbetsbörda. Ärendena rörande arbetslöshetsförsäkringen utgöra redan nu

den helt dominerande delen av arbetsuppgifterna. Byråns överflyttning från

socialstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen synes sålunda icke minska byråns

personalbehov. Däremot skulle kunna ifrågasättas att i samband med

överflyttningen en omorganisation företages av byrån, vars nuvarande organisation

präglas av ait byrån tidigare var en del av den större byrå, där även

arbetsförmedlingsärendena handlades. Då emellertid ett genomförande av obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring skulle komma att i grunden förändra förutsättningarna

i detta hänseende, anser utredningen anledning föreligga att

uppskjuta en dylik omorganisation, tills klarhet vunnits om arbetslöshetsförsäkringens

framtid. De nu å byrån befintliga befattningarna böra därför

i princip överföras till arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningen har vidare hänvisat till att socialstyrelsen framlagt förslag om

viss förstärkning av personalen å byrån. Utredningen har icke funnit sig

böra närmare granska denna socialstyrelsens framställning.

Socialstyrelsen.

I sina i skrivelse den 19 augusti 1946 framförda medelsäskanden för budgetåret

1947/48 har socialstyrelsen föreslagit, att å arbelsmarknadsbyrån skall

inrättas en befattning som byråsekreterare i Eo 21. Befattningen är avsedd

för biträde åt förste byråsekreteraren. Som stöd för förslaget har åberopats

eu stark stegring av arbetsbördan, bland annat beroende på försäkringens

alltjämt ökande omfattning. Vidare vore arbetsvägransfallen mera arbetskrävande

än tidigare, dels emedan antalet dylika fall stegrats, dels därför

att ett effektivare system för att bringa socialstyrelsens beslut i arbetsvägransfallen

till berörda intressenters kännedom befunnits erforderligt. Det internationella

samarbetet i försäkringsfrågor och tillsynen över den privata

arbetsförmedlingen ställde även ökade krav på förste byråsekreteraren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Socialstyrelsen har vidare föreslagit, att en befattningshavare i Ex 15 skall

få anställas såsom biiräde åt aktuarien. Förslaget har motiverats med att aktuariens

arbetsuppgifter ökat på grund av arbetslöshetskassornas stigande antal,

förbättrade statsbidragsgrunder, nya statsbidragsformer m. m.

I sitt yttrande över utredningens förslag har socialstyrelsen förklarat sig

i stort sett dela utredningens uppfattning, att en omorganisation av försäkringsbyrån

bör uppskjutas till en tidpunkt, då klarhet vunnits om arbetslöshetsförsäkringens

framtid. Styrelsen har dock velat framhålla betydelsen av

att nu gällande provisorium för personalens del, vilket redan upprätthållits

i nära sju år, icke ytterligare utsträckes. Med hänsyn till att chefsmyndigheten

för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring under alla förhållanden kommer

att kräva en betydligt större personal än den som nu är knuten till den

frivilliga försäkringens tillsynsmyndighet, anser styrelsen möjlighet finnas

för viss ordinariesättning av byråns personal utan att den framtida utvecklingen

härigenom föregripes eller försvåras. Vidare anser socialstyrelsen det

nödvändigt, att åtminstone de personalförstärkningar, som begärts i styrelsens

petitaframställning för budgetåret 1947/48, genomföras.

Föredraganden.

Såsom utredningen anfört, synes frågan om en eventuell omorganisation

av nu ifrågavarande bvrå böra anstå till dess klarhet vunnits rörande arbetslöshetsförsäkringens

framtid. Under sådana förhållanden anser jag mig icke

kunna förorda den av socialstyrelsen föreslagna ordinariesättningen av tjänster

inom byrån. Denna bör sålunda med nuvarande befattningar överflyttas

till arbetsmarknadsstyrelsen. Emellertid har otvivelaktigt byråns arbetsbörda

alltmera vuxit på grund av ökad anslutning till den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

och andra omständigheter. Med anledning av socialstyrelsens

i dess petitaframställning framförda förslag om personalförstärkning

vill jag därför förorda, att medel för nästkommande budgetår beräknas

till ytterligare en amanuens å byrån.

I överensstämmelse med vad jag tidigare anfört föreslår jag, att tjänstetiteln

för den nuvarande byråinspektören (Eo 24) ändras till förste byråinspektör.

Sociala byrån.

Nuvarande organisation.

Rörande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till de av utredningen

å s. 158—160 i betänkandet lämnade redogörelserna för sociala

beredskapssektionen och socialt!jälpsbyrån.

Utredningen.

Utredningens personalförslag är utarbetat med hänsyn till de arbetsuppgifter,

som nu handläggas inom arbetsmarknadskommissionens sociala beredskapssektion

samt inom dess socialhjätpsbyrås B-sektion. Däremot ha

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

103

i förslaget inga befattningar avsetts för de arbetsuppgifter rörande arkivarbete

och musikerhjälp, vilka nu ankomma på socialhjälpsbyråns A-sektion.

Härom har utredningen anfört följande.

Största delen av den nuvarande socialhjälpsbyråns personal är sysselsatt

med ärenden angående arkivarbeten och musikerhjälp. Antalet svenska arkivarbetare

och musikerhjälpta har de senaste åren i medeltal uppgått till

400—500. Under någon tid har antalet flyktingar, som sysselsatts med arkivarbete

eller som erhållit musikerhjälp, varit avsevärt större. Såsom tidigare

nämnts äro frågorna rörande arkivarbetena och deras administration föremål

för utredning genom särskilda sakkunniga. Dessa ha ännu icke slutfört

sitt arbete men i samband med detta ha särskilda åtgärder vidtagits för att

genom effektiviserad arbetsförmedling, eventuellt i förening med omskolning,

nedbringa det utländska klientelet. Antalet utländska arkivarbetare och

musikerhjälpta, som vintern 1946 utgjort maximalt ca 1 300, har sålunda i

september 1946 nedgått till icke fullt 500.

Utredningen anser det icke möjligt att i nuvarande läge framlägga förslag

till mera definitiv organisation för handläggning av ärenden rörande arkivarbeten

och musikerhjälp. Spörsmålet om denna organisation torde i vart

fall icke kunna upptagas till behandling innan förenämnda sakkunniga avgivit

sitt förslag.

Utredningen har vidare framhållit, att den nuvarande sociala beredskapssektionen

fullgör vissa arbetsuppgifter, som helt betingas av byggnadsregleringen

eller som eljest äro av utpräglat tillfällig karaktär. Icke heller för

dessa arbetsuppgifter föreslår utredningen särskild personal inom den permanenta

organisationen.

Utredningen har anfört följande rörande de principer, som av utredningen

lagts till grund för beräkning av personalbehovet inom sociala byrån.

Sociala byråns personal bör beräknas för de arbetsuppgifter, som vid ett

arbetsmarknadsläge sådant som det nu rådande kunna beräknas mera permanent

föreligga. Vid en arbetslöshetskris kommer byråns arbetsbörda att

högst väsentligt ökas och en stark utsvällning av personalorganisationen kan

förutses bli nödvändig. Det ökade personalbehovet får då tillgodoses genom

arvodespersonal. Även under förhållanden liknande de nu rådande är det

troligt, att uppgifter av mera tillfällig art komma att avlösa varandra och

fordra särskild personal. Sannolikt kommer det emellertid härvid att röra sig

om uppgifter av vitt skilda slag, vilkas fullgörande ofta fordrar personal

med olika speciella kvalifikationer. Personalbehovet för dessa uppgifter torde

bäst tillgodoses genom tillfällig anställning av personal med de för de aktuella

arbetsuppgifterna erforderliga kvalifikationerna. Inom byrån synes

sålunda böra finnas en kärna av mera permanent anställd personal, vilken

vid behov bör kompletteras med tillfälligt anställd personal av det slag, som

de aktuella uppgifterna fordrar.

Utredningens förslag och nuvarande organisation framgå av följande sammanställning.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

1 byrådirektör .........

Sociala bercdskapsseklionen.

1 sektionschef...... VII: e (25—26)

1 sekreterare (halv
-

1 förste byråsekreterare .... A 24

1 byråsekrelerare

1 »

A 21

Ko 21

Eo 28

tid)

VII: e

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation

1 notarie.......... VI: c (19—20)

1 amanuens........ arvode motsv.

Eo 18:17

1 » ........ V: b (13—14)

1 kanslibiträde .... III: e (9)

1 tillf, anst......... 355kr./mån.(3)

7

2 inspektörer......i hos läns
1

förste assistent .. J arbetsnämnd

Socialhjälpsbyråns B-seklion.

1 sektionschef......(27—28)

1 sekreterare ...... VII: a (21)

1 kanslibiträde .... III: a (10)

1 kontorsbiträde.... II: c (3—4)

1 e. skrivbiträde .. I: c (Ex 2: c—b)

le. » .. I: b

1 tillf, anst......... 430 kr./mån.

(6-7)

7

Föreslagen organisation

2 amanuenser

1 kontorsskrivare.......... A 15

1 kontorist................ A 9

2 kanslibiträden............ A 7

4 kontorsbiträden.......... A 4

14

Rörande arbetsuppgifternas fördelning mellan de föreslagna befattningshavarna

har utredningen uttalat följande.

Med hänsyn till byråns under olika förhållanden växlande arbetsuppgifter

är det svårt att definitivt fastslå någon sådan fördelning. Denna bör givetvis

anpassas efter de för tillfället rådande förhållandena. Utredningen tänker

sig emellertid, att under förhållanden, som motsvara de nu rådande,

byrådirektören skall relativt självständigt svara för de ärenden, som nu åvila

socialhjälpsbyråns B-sektion, d. v. s. ärenden rörande hjälpsystemets utformning,

rörande hänvisning av arbetslösa till beredskapsarbeten, rörande

kontantunderstöd m. m. Han synes även böra med biträde av arvodesanställd

personal svara för de ärenden, som nu åvila socialhjälpsbyråns A-sektion.

Förste byråsekreteraren bör biträda byråchefen i den kunskapande och planläggande

verksamhet, som under nuvarande förhållanden torde bli den viktigaste

delen av byråns verksamhet. Han skall sålunda under byråchefen svara

för arbetsmarknadsöversikter och prognosverksamhet, kontakten med arbetsmarknadens

parter och varselsystemet. En av byråsekreterama och en av

amanuenserna böra biträda byrådirektören respektive förste byråsekreteraren.

Den nu å sociala beredskapssektionen befintliga halvtidsbefattningen, vilken

uppehälles av en befattningshavare hos industriens produktionsråd, anser

utredningen även i framtiden böra ha karaktären av arvodesbefattning.

Yttrandena.

Arbetsmarknadskommissionen — vilken såsom tidigare anförts ansett

planläggningsuppgifterna böra handläggas inom en särskild planläggnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

byrå _ har föreslagit, att inom sociala byrån skola upptagas icke blott

befattningar för de uppgifter som nu ankomma på socialhjälpsbyråns Bsektion

utan även befattningar för administrationen av arkivarbetena m. m.

Härom har kommissionen anfört följande.

Utredningen rörande arkivarbetena har numera slutförts. Härvid har förutsatts,

att arkivarbetena alltjämt skola ledas av kommissionen. Aven om en

viss decentralisering och förenkling föreslagits, torde i stort sett samma arbetsuppgifter

som hittills komma att avila kommissionen. Med hänsyn hartill

bur en sektion tillkomma inom sociala byrån med uppgift att handlägga

äienderi rörand.- arkivarbeten, musikerhjälp m. fl. former av arbetslöshetshjälp,

som ej lalla under sektionen för allmän arbetslöshetshjälp.

Kommissionen har sålunda föreslagit, att sociala byran skall indelas i tva

sektioner, den ena — första sektionen — för allmän arbetslöshetshjälp (hjälpsystemets

utformning, specialingripanden, hänvisning till beredskapsarbeten,

underslöds verksamhet samt hyreshjälp, stenindustriärenden m. m.) och den

andra — andra sektionen — för arkivarbeten, musikerhjälp, m. m.

Byråns chef skall enligt kommissionens förslag samtidigt vara chef för

den ena sektionen, medan en byrådirektör i A 28 bör avses som sektionschef

för den andra. Kommissionen anser skäl icke finnas att såsom utredningen

föreslagit uppföra byrådirektörsbefattningen såsom extra ordinarie.

För första sektionen anser kommissionen — utöver sektionschefen eller

eventuellt byråchefen i egenskap av sektionschef — följande fasta personal

erforderlig, nämligen

1 byråsekreterare

1 amanuens

1 kontorsskrivare

1 kontorist .....

1 kanslibiträde . .

1 kontorsbiträde

Eo 21

A 15

A 9

A 7

A 4

För andra sektionen erfordras — likaledes utöver chefstjänstemannen —

enligt kommissionens mening följande fasta personal, nämligen:

1 byråsekreterare ............................................ ^ ^1

2 amanuenser

1 kontorsskrivare .....

1 kansliskrivare .......

1 kanslibiträde........

2 kontorsbiträden .....

2 icke-ordinarie biträden

Eo 15

A 11

A 7

A 4

Kommissionens förslag till andra än biträdesbefattningar för den av kommissionen

förordade planläggningsbyrån överensstämmer, såvitt angar den

sociala sidan av planläggningsverksamheten, med de befattningar utredningen

beräknat inom sociala byrån för planläggningsuppgifterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

Civila statsförvaltningens tjånstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens

personalförening föreslå, att befattningen som förste byråsekreterare

skall uppflyttas till A 26 samt att ytterligare en byråsekreterartjänst

i A 21 för planläggningsuppgifterna och en tjänst som kansliskrivare i A 11

skola inrättas. I likhet med arbetsmarknadskommissionen anse organisationerna,

att befattningar för arkivarbeten och musikerhjälp böra inrättas inom

den permanenta organisationen. För dessa uppgifter föreslås en förste byråsekreterare

i Eo 24, en byråinspektör i Eo 22, en byråsekreterare i A 21, två

amanuenser samt biträdespersonal.

Föredraganden.

Såvitt angår den del av sociala byrån, för vilken utredningen

i sitt förslag upptagit befattningar, kan jag ansluta

mig till de riktlinjer, som utredningen följt. Utredningens förslag till personalorganisation

— bortsett från biträdespersonalen — biträdes sålunda av

mig med allenast den avvikelsen, att jag med hänsyn till storleken av nuvarande

personal inom motsvarande delar av arbetsmarknadskommissionens

kansli anser en av utredningen föreslagen amauensbefattning samt den av

utredningen föreslagna kontorsskrivarbefattningen böra utgå. Jag kan icke

förorda, att byrådirektörsbefattningen, såsom arbetsmarknadskommissionen

föreslagit, uppföres på ordinarie stat. Icke heller kan jag tillstyrka de

av personalorganisationerna föreslagna utbyggnaderna av organisationen.

I fråga om personalorganisationen för ärenden rörande arkivarbeten,

musikerhjälp m. m. får jag anföra följande.

Genom beslut den 15 februari 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt arbetsmarknadskommissionen

att verkställa en översyn av organisationen och utformningen

av de s. k. arkivarbetena jämte därmed sammanhängande spörsmål

ävensom att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vilka kunde av utredningen

föranledas. Med stöd av Kungl. Maj :ts samtidigt lämnade bemyndigande

tillkallade jag den 28 mars 1946 ledamöterna av riksdagens andra

kammare K. Å. H. Allard och P.-H. Fagerholm att inom kommissionen biträda

vid ifrågavarande utredning. Utredningsarbetet har bedrivits under

ledning av kommissionens nuvarande ordförande och chef, ledamoten av

riksdagens första kammare K. J. Olsson.

Sedan utredningsmännen fullgjort sitt uppdrag har kommissionen med eget

yttrande överlämnat den verkställda utredningen till Kungl. Maj:t.

Sasom kommissionen omnämnt i sitt i förevarande sammanhang återgivna

yttrande, avse de framlagda förslagen, att viss decentralisering och förenkling

av arkivarbetenas samt musikerhjälpens administration skall genomföras.

Verksamheten skall dock alltjämt ledas av kommissionen. Omfattningen av

verksamheten beräknas komma att i stort sett bli densamma som för närvarande.

Jag har ännu icke haft tillfälle att ta ställning till de framlagda förslagen.

I den mån dessa äro av beskaffenhet att böra underställas riksdagen torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

detta få ske i samband med framställning om anslag till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m. Jag är emellertid av den uppfattningen, att arkivarbetenas

och musikerhjälpens fortbestånd som hjälpformer vid arbetslöshet

icke kan sättas i fråga. Icke heller kan ifrågakomma att anförtro

ledningen av verksamheten i denna del åt annat organ än det centrala arbetsmarknadsorganet.

Under sådana förhållanden finner jag mig böra föreslå,

att viss personal för administrationen av ifrågavarande hjälpformer beräknas

inom arbetsmarknadssstyrelsens permanenta organisation. Jag ansluter mig

sålunda i detta hänseende till arbetsmarknadskommissionens i förenämnda

yttrande framlagda förslag.

Jag anser det dock angeläget, att för ändamålet endast ett begränsat antal

befattningar upptages inom den permanenta organisationen. Bortsett från

biträdespersonalen, vilken jag icke behandlar i detta sammanhang, böra

ordinarie befattningar tills vidare icke komma i fråga. I enlighet härmed

föreslår jag, att utöver de befattningar, vilkas inrättande jag i det föregående

förordat, inom sociala byrån beräknas två byråsekreterare i Eo 21 och två

amanuenser.

Tekniska byrån.

Nuvarande organisation.

I detta hänseende torde jag få hänvisa till utredningens å s. 162—165 i

betänkandet lämnade redogörelse för nuvarande tekniska beredskapssektionen

och nuvarande tekniska byrån.

Utredningen.

Enligt utredningens förslag skulle tekniska byrån organiseras på tre sektioner,

nämligen en planläggningssektion, en byggnadssektion och en intenden

tursek tion. Såsom framgår av det tidigare anförda, föreslår jag, att intendentursektionen

skall ingå i en kameralbyra i stället för i tekniska byrån.

Planläggning ssektionen. Utredningen har anfört, att för denna sektion

som motsvarar den nuvarande tekniska beredskapssektionen — erfordras

teknisk personal, av vilken måste krävas icke blott erfarenhet av olika slags

anläggningsarbeten utan även förvaltningskännedom samt förmåga att leda

och utföra svårare tekniskt-administrativt utredningsarbete.

Den nuvarande och den av utredningen föreslagna personalorganisationen

framgår av följande sammanställning.

Nuvarande organisation

1 sektionschef..... Mistade avlö
ningsförmåner

enl. 26

löneklassen

(I-ort) -|-100

kr./mån.

Föreslagen organisation

1 byrådirektör............ C 5

1 förste byråingenjör...... A 26

1 amanuens

1 kansliskrivare........... A It

opaginerad Kontrollera mot PDF

108

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation Föreslagen organisation.

1 förste ingenjör ..

VII: e (25—26)

2 kontorsbiträden......... A 4

1 notarie.........

VI: b (18—19)

4 icke-ordinarie biträden

1 kansliskrivare ...

IV: c (11—12)

10

2 kontorsbiträden .

II: c (4—5)

1 kontorsbiträde...

II: c (3—4)

1 »

II: b (1—2)

1 skrivbiträde.....

I: d (1—2)

1 e. skrivbiträde ..

10

I: c (Ex 2: c—b)

Utredningen har

jande.

beträffande den

föreslagna organisationen anfört föl-

Denna torde icke vara tillräcklig under den del av året, då investeringsplanen

upprättas. Personalen måste då sannolikt förstärkas. Om så är möjligt

bör härvid utnyttjas personal, som tillfälligt frigöres från övriga sektioner

inom tekniska byrån. Utsikterna härtill äro emellertid små med hänsyn till

att maximibelastningen för den planläggande och den byggande verksamheten

i regel inträder under samma tid på året. I andra hand bör personal från

andra byråer utnyttjas. Om tillräcklig förstärkning icke kan erhållas inom

arbetsmarknadsstyrelsen, måste personal tillfälligt anställas.

Byggnadssektionen. Denna sektion motsvarar den nuvarande tekniska byrån

inom arbetsmarknadskommissionens kansli.

Utredningen har erinrat om vad utredningen tidigare anfört angående den

byggande verksamhet, som borde ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen, samt

uttalat, att det i förevarande sammanhang främst gällde att bedöma behovet

av kvalificerad teknisk personal. Denna personal måste å ena sidan vara

tillräcklig för att kunna sköta de aktuella — icke krisbetingade — arbetsuppgifterna

samt för att bilda kärnan i den organisation, som kan komma att

behövas under en kris. Å andra sidan finge personaluppsättningen icke av

beredskapsskäl ges sådan omfattning, att dess sysselsättande med kvalificerade

arbetsuppgifter kommer att bereda svårigheter. Teknisk biträdespersonal

och personal för icke-tekniska uppgifter behöver däremot enligt utredningens

mening icke av beredskapsskäl anställas i större omfattning än som

vid varje tillfälle erfordras för aktuella arbetsuppgifter.

Utredningen har framhållit, att behovet av kvalificerad teknisk personal

för den kontrollerande och byggande verksamheten främst bestämmes av antalet

arbetsplatser, dessas geografiska belägenhet, antalet där sysselsatta

arbetare samt den tekniska beskaffenheten av de arbeten, som skola kontrolleras

eller utföras. Samtliga dessa faktorer äro, framhåller utredningen, för

framtiden mer eller mindre ovissa.

Ärendenas fördelning mellan de kvalificerade teknikerna bör — fortsätter

utredningen — i princip ske efter geografiska grunder, så att var och en av

nämnda befattningshavare svarar för såväl statliga som statskommunala arbeten

inom visst område. Härigenom kommer enligt utredningens mening

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

109

personalen att utnyttjas på det mest ekonomiska sättet. Undantag från den

geografiska fördelningen borde förekomma endast i fråga om arbeten av

mera speciell beskaffenhet.

Utredningen bar föreslagit, att inom byggnadssektionen skola finnas fyra

befattningar för kvalificerade ingenjörer och har härom anfört följande.

Nämnda antal kvalificerade ingenjörer synes erforderligt för att sektionen

skall kunna beräknas ha tillgång till ingenjörer med erfarenhet rörande olika

geografiska områden samt olika slag av byggnads- och anläggningsarbeten.

Under normala tider skola dessa befattningshavare såsom nämnts ha till huvuduppgift

att svara för drivande av beredskapsarbeten i arbetsmarknadsstyrelsens

regi samt att handlägga ärenden rörande statskommunala beredskapsarbeten

och att inspektera sådana arbeten. Härtill komma ärenden

rörande statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadsstyrelsens

regi, i den mån sådana arbeten bli erforderliga. Med hänsyn till

uppgifterna beträffande statskommunala m. fl. arbeten och för att tillförsäkra

organisationen en viss elasticitet synes man icke böra räkna med att

en ingenjör, som helt ägnar sig åt uppgiften som inspektör, skall normalt

svara för mer än ca 25 arbetsplatser i arbetsmarknadsstyrelsens regi. Chefen

för sektionen kan med hänsyn till de på honom i nämnda egenskap ankommande

uppgifterna icke beräknas svara för så stort antal arbetsplatser.

En av ingenjörerna torde i stor utsträckning få biträda de övriga med

konstruktionsarbeten m. m. Ej heller han kan därför beräknas medhinna att

svara för nämnda antal arbetsplatser. Man synes därför kunna anta, att två

av ingenjörerna svara för ca 25 arbetsplatser var medan de båda övriga tillsammans

svara för ett lika stort antal. Tillhopa skulle de fyra ingenjörerna

sålunda kunna antas medhinna ca 75 arbetsplatser i arbetsmarknadsstyrelsens

regi. Med en beräkning av 10—20 arbetare per arbetsplats skulle detta

innebära en sammanlagd arbetsstyrka om ca 750—1 500 man. Detta skulle

innebära den minimivolym av arbeten, som bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen

för att byggnadssektionens personal skall bli fullt utnyttjad.

Det må dock framhållas, att det nu sagda torde gälla endast under förutsättning

att arbetsföretagen huvudsakligen utgöras av relativt enkla anläggningsarbeten,

t. ex. vägarbeten. Skulle arbetsföretagen till mera avsevärd del komma

att utgöras av exempelvis vatten- och avloppsledningsarbeten, vilka äro

mera arbetskrävande beträffande tillsyn och materialanskaffning m. m., torde

varje inspektör icke kunna hinna med det angivna antalet arbetsplatser.

Lönegradsplaceringen av ingenjörsbefattningarna bör enligt utredningens

mening ske med hänsynstagande främst till placeringen av motsvarande befattningar

hos väg- och vattenbyggnadsverket. Det syntes nämligen sannolikt

— och även önskvärt — att utbyte av teknisk personal kommer till stånd

mellan de båda verken.

Som chef för byggnadssektionen har utredningen föreslagit eu byrådirektör

i C 6. Av övriga ingenjörsbefattningar skola enligt utredningens förslag två

vara arbetschefsbefattningar i C 5. Till stöd för denna löneplacering åberopar

utredningen, att bland andra arbetscheferna vid vissa vägförvaltningar äro

placerade i nämnda lönegrad. Den fjärde befattningen föreslås däremot bli

en byråingenjörsbefattning i Eo 24.

Befattningarna inom nuvarande tekniska byrån och de föreslagna befattningarna

inom byggnadssektionen framgå av följande sammanställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

1 sektionschef.....

VII: g

(28)

1 byrådirektör...........

C

6

1 förste inspektör

2 arbetschefer............

C

5

(arbetschef).....

VII: f

(26—27)

1 byråingenjör...........

Eo

24

1 förste inspektör

1 byråsekreterare.........

Eo

21

(arbetschef).....

VII: e

(25—26)

1 amanuens

1 förste inspektör

1 ingenjör (ritare)........

Eo

17

(arbetschef).....

VII: d

(24—25)

1 kontorsskrivare.........

Eo

15

1 förste ingenjör ..

VII: d

(24—25)

1 kansliskrivare..........

A

11

2 assistenter......

V: f

(20—21)

2 kanslibiträden..........

A

7

V: e

(18—19)

A

4

1 » ........

V: c

(16)

5 icke-ordinarie biträden

2 amanuenser.....

V: b

(14)

20

1 kanslist........

IV: d

(16)

1 kansliskrivare ...

IV: c

(11-12)

1 kanslibiträde ....

III: b

(10)

1 »

III: a

(10)

2 kontorsbiträden..

II: c

(4-5)

2 »

II: c

(3-4)

2 »

II: b

(7)

1 kontorsbiträde...

II: b

(3-4)

1 skrivbiträde.....

I: d

(1-2)

1 e. skrivbiträde ..

I: d

Q—2)

24

Beträffande utredningens motivering i övrigt till angivna förslag torde jag

få hänvisa till s. 167—173 i betänkandet.

Yttrandena.

Beträffande den föreslagna tekniska byrån i dess helhet har

allmänna lönenämnden uttalat, att nämnden finner uppsättningen av personal

i högre lönegrader väl rikligt tilltagen. Statskontoret har anfört, att även

de högre tekniska befattningshavarna inom verket torde böra placeras som

ordinarie tjänstemän å A-planen eller, om ett lösligare anställningsförhållande

anses önskvärt, som extra ordinarie befattningshavare. Statsverkens ingenjörsförbund

har likaledes ansett A-planen böra komma till användning i stället

för C-planen i betydligt större utsträckning än utredningen föreslagit.

Svenska teknologföreningen finner det icke möjligt att inom den tekniska

byrån, sådan denna av utredningen föreslagits organiserad, vidtaga alla erforderliga

förberedelser för och snabbt upporganisera en verksamhet med

statliga arbeten i stor skala.

I fråga om planläggningssektionen har i remissutlåtandena

anförts följande.

Arbetsmarknadskommissionen har — i sitt förslag till personalorganisation

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

111

för den av kommissionen föreslagna planläggningsbyrån — för det tekniska

planläggningsarbetet upptagit en byråsekreterare i Eo 21 utöver utredningens

förslag. Kommissionen har härom anfört följande.

Byråsekreteraren är erforderlig för att personaltillgången skall bliva sådan,

att den åtminstone i stort sett motsvarar det personalbehov, som hittills visat

sig föreligga. Sekreteraren kan icke ersättas med en amanuens. Man måste

nämligen av flera av befattningshavarna å tekniska planläggningssektionen

kunna fordra dels att de skola kunna på egen hand träffa preliminära avgöranden

i detaljfrågor berörande planläggningsuppgiftema, dels att de skola

vara väl insatta i respektive myndigheters verksamhetsområden och kunna

självständigt överlägga med dessa om olika investeringsfrågor.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens

personalförening ha ansett, att den för sektionen föreslagna amanuensbefattningen

bör utbytas mot en befattning som byråsekreterare i

Eo 21 med hänsyn till den relativt självständiga förhandlingsverksamhet,

som kommer att åvila befattningshavaren.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har uttalat, att personaluppsättningen å

planläggningssektionen synes alltför knappt tillmätt.

Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att sektionschefen skall placeras

i A 30 i stället för såsom utredningen förslagit i C 5. Vidare har förbundet

föreslagit, att byråingenjören med hänsyn till de krävande arbetsuppgifterna

skall placeras i A 28 och erhålla tjänstebenämningen förste byråingenjör.

Beträffande byggnadssektionen ha i yttrandena avsevärda skiljaktigheter

i uppfattningen framkommit.

Rörande personalen i högre lönegrader har allmänna lönenåmnden påpekat,

att hittills med befattning som byrådirektör icke förenats högre löneställning

än i A 28 eller G 5.

Statens sakrevision har med hänsyn till de tämligen begränsade arbetsuppgifter,

som även vid en mindre skärpning av arbetslöshetssituationen

komme att åvila byggnadssektionen, ansett, att i avvaktan på ytterligare erfarenheter

av arbetsmarknadens utveckling större försiktighet bör iakttagas

vid tillskapandet av permanenta befattningar inom sektionen än som följer

av utredningens förslag, överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen

ha funnit den föreslagna personalorganisationen för byggnadssektionen överdimensionerad

och mindre ägnad att tillgodose den eftersträvade elasticiteten.

Arbetsmarknadskommissionen har, med hänsyn till att tekniska byrån enligt

kommissionens förslag endast skulle omfatta byggnadssektionen, ansett

den av utredningen föreslagna byrådirektörsbefattningen böra utgå. Å andra

sidan har kommissionen ansett ingenjörspersonalen väl knappt beräknad

med hänsyn till den arbetsvolym, för vilken normalorganisationen är avsedd.

Innan den föreslagna organisationen genomförts och arbetsvolymen nått den

omfattning, som avses, finner kommissionen emellertid att med inrättandet

av ytterligare en eller flera ordinarie eller extra ordinarie befattningar kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

anstå. Kommissionen föreslår därför icke någon ökning beträffande ingenjörspersonal,

som skall uppföras i personalförteckning.

Väg- och vcittenbgggnadsstgrelsen har anfört, att personaluppsättningen å

sektionen synes alltför knappt tillmätt.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens

personalförening anse utredningens förslag otillräckligt och föreslå

inrättande av ytterligare en förste byråingenjörstjänst i A 26.

Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att sektionschefen skall placeras

i C 8 och erhålla tjänstebenämningen förste byggnadsdirektör. För arbetscheferna

föreslår förbundet placeiång i A 32 och tjänstebenämningen

byggnadsdirektör. Den föreslagna byråingenjören i Eo 24 bör enligt förbundet

placeras i Eo 28.

Beträffande den för byggnadssektionen föreslagna personalen i lägre lönegrader

har arbetsmarknadskommissionen föreslagit, att den för statsbidragsärenden

beräknade amanuensbefattningen skall utbytas mot en befattning

som kontorsskrivare. Med hänsyn till arbetets art borde nämligen den härmed

sysselsatte befattningshavaren inneha sluttjänst.

Statskontoret har anfört, att den föreslagna befattningen som ingenjör

(ritare) i Eo 17 icke bör ges högre löneställning än 15 lönegraden och benämnas

biträdande ingenjör.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens

personalförening förorda, att den av utredningen för granskning

av arbetsrapporter m. in. föreslagna kontorsskrivaren i Eo 15 skall utbytas

mot en ingenjörsbefattning i Eo 21.

Föredraganden.

För planläggningssektionen har utredningen, bortsett från

biträdespersonal, föreslagit en byrådirektör i C 5, en förste byråingenjör i

A 26 och en amanuens. Inrättandet av dessa befattningar tillstyrkes av mig.

Jag är sålunda av den uppfattningen, att byrådirektörstjänsten med hänsyn

till sin karaktär lämpligen bör avlönas enligt C-planen.

Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att förutom nu nämnda befattningar

å sektionen skall inrättas en befattning som byråsekreterare i

Eo 21. Med hänsyn till de krav icke blott på teknisk utan även på administrativ

personal, som arbetet med investeringsreserven och härmed sammanhängande

frågor ställer, biträder jag kommissionens förslag i denna del.

Härutöver kan jag emellertid icke förorda någon förstärkning av personalen

inom sektionen eller någon höjning av löneställningen för befattningarna

därstädes.

Jag har i det föregående uttalat min anslutning till utredningens förslag

att arbetsmarknadsstyrelsen bör organiseras för drivande av vissa arbetsföretag

i egen regi. Inom tekniska byrån bör beräknas personal för denna verksamhet

samt för de uppgifter, som måste ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen

med avseende å arbetsföretag — bortsett från arkivarbeten — i annan

statlig myndighets eller i kommuns regi. Denna personal bör sammanföras

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

113

till en b y g g n a d s s*e k t i o n. Det är givetvis angeläget, att byggnadssektionens

personalorganisation blir tillräckligt stark för att kunna utgöra basen

för en utvidgning av verksamheten vid inträdande större arbetslöshet. Å andra

sidan får organisationen icke göras större än som är oundgängligen erforderligt

ur denna synpunkt. Den får icke heller ges sådan omfattning eller

utformning, att den blir otillfredsställande utnyttjad under ett läge sådant

som det nu rådande med låga arbetslöshetssiffror.

Utredningen har föreslagit, alt för kvalificerad ingenjörspersonal skola inrättas

en befattning som byrådirektör i C 6, två befattningar som arbetschef

i C 5 och en befattning som byråingenjör i Eo 24. Vissa remissinstanser ha

anfört betänkligheter mot detta förslag. Jag är icke heller för min del beredd

att tillstyrka detsamma. Jag anser sålunda, att för sektionschefen bör inrättas

en arbetschefsbefattning, vilken med hänsyn till sin karaktär bör uppföras

på C-planen. Befattningen torde böra placeras i G 5. Vidare föreslår jag,

att å sektionen inrättas en befattning som förste byråingenjör i Eo 26 och en

befattning som byråingenjör i Eo 24. Någon ytterligare högre befattning av

mera permanent art är jag icke beredd att föreslå. Jag finner det sannolikt,

att under nästa budgetår ytterligare kvalificerad teknisk arbetskraft erfordras

inom sektionen. Behovet härav torde emellertid få tillgodoses genom arvodesanställning.

Mot det av arbetsmarknadskommissionen framställda förslaget om utbyte

av en amanuensbefattning mot en befattning som kontorsskrivare har jag

icke något att erinra. Kontorsskrivarbefattningen torde böra placeras i Eo 15.

Statskontoret har ansett, att en i Eo 17 föreslagen befattning som ingenjör

(ritare) borde nedsättas till Eo 15. Då jag inhämtat, att ifrågavarande befattningshavare

även skall fullgöra mera kvalificerade uppgifter än dem som

vanligen ankomma på ritare, anser jag mig kunna förorda bifall till utredningens

förslag i denna del.

o f

I övrigt har jag icke nagot att erinra mot utredningens förslag i förevarande

del. Till de av personalorganisationerna framlagda förslagen kan jag sålunda

icke förorda bifall.

Försvarsbyrån.

Nuvarande organisation.

Rörande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till den av utredningen

å s. 175—177 lämnade redogörelsen.

Utredningen.

Den nuvarande och den föreslagna

följande sammanställning.

Nuvarande organisation

1 pensionerad officer

............. 552:25 kr./mån.

1 pensionerad officer

............. 640: — »

personalorganisationen framgår av

Föreslagen organisation

1 byrådirektör . f''.......... A 26

1 byråinspektör........... A 24

2 amanuenser

2 kanslibiträden........... A 7

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 239.

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation

1

pensionerad offi-

cer.............

523: — kr./mån.

1

assistent........

V: e

1

amanuens......

V: c

2

kanslibiträden ...

III: b

1

kanslibiträde ....

III: a

1

kontorsbiträde...

II: c

9

kontorsbiträden..

II: b

1

skrivbiträde.....

I: d

1

e. » .....

I: c

1

pensionerad un-

derofficer.......

347: 50 kr./mån.

1

tillf, anst.......

362:50 »

1

» » ......

300: — »

2

» » ......

270: — »

25 (varav 9 särskilt anställda för uppskovsrevisionen)
-

Föreslagen organisation

4 kontorsbiträden......... A 4

5 icke-ordinarie biträden

15

Utredningen har rörande sitt förslag anfört följande.

För uppskovsärendena äro för närvarande två pensionerade officerare anställda

hela året och en pensionerad officer halva året. De är givet, att pensionerade

officerare ofta lämpa sig väl för ifrågavarande arbetsuppgifter. Enligt

utredningens mening är det emellertid ej lämpligt — om ens praktiskt

möjligt — att på förhand slå fast, att vissa tjänster skola beklädas av officerare.

Det är även önskvärt att inom denna byrå ha tillgång till personer med

kännedom om t. ex. industriens organisationsförhållanden. Huruvida viss befattning

bör beklädas av en militär eller civil person torde böra bestämmas

särskilt för varje gång ledighet uppkommer. Avgörande blir då framför allt,

vilken möjlighet soiji för tillfället finnes att förvärva dugande krafter av

den ena eller andra kategorien, men även i vad män sakkunskap av olika

slag förut är representerad inom byrån. Faller valet på en officer, torde

Kungl. Maj :t böra föreskriva, att tjänsten icke skall tillsättas (återbesättas) i

vanlig ordning utan tills vidare uppehållas på förordnande mot arvode, som bestämmes

för varje särskilt fall. Är den utsedde officeren pensionerad, kan arvodet

skäligen bestämmas lägre än den lön som eljest skulle utgå, och anordningen

medför i sådant fall en besparing. Är fråga om en officer på aktiv stat, torde

det böra ordnas så, att han får tjänstledighet från sin militära befattning

och i den här ifrågavarande arvode lika med den lön, som normalt är förenad

med tjänsten.

Liksom hittills varit fallet torde man för framtiden böra räkna med två

heltidsbefattningar för uppskovsärendena. Med hänsyn till de kvalifikationer

man måste fordra av innehavarna böra dessa befattningar vara relativt högt

placerade i lönehänseende. Utredningen föreslår en byrådirektörsbefattning

i A 26 och en byråinspektörsbefattning i A 24. Löneställningen för byrådirektörsbefattningen

har föreslagits med visst hänsynstagande till löneställningen

för major.

I den mån förstärkning av arbetskraften erfordras under tiden för uppskovsrevisionen,

bör tillfällig anställning ske mot arvode.

För de ärenden, som icke avse uppskov, synas två amanuenser erforder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239. 115

liga. Den ene av dessa bör huvudsakligen handlägga ärenden, som avse jord

bruk och skogsbruk.

Utredningen förutsätter, att sådan expertis rörande industriella m. fl. frågor,

som hittills tillhandahållits genom industrikommissionens mobiliseringsbvrå,

i framtiden kommer att tillhandahållas av riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap. Utredningen anser sig därför icke böra upptaga någon

befattningshavare motsvarande den nuvarande halvtidsanställde ingenjören.

Därest den erforderliga expertisen icke kommer att tillhandahållas genom

riksnämnden, måste medel beräknas för anställning hos arbetsmarknadsstyrelsen

av sådan expertis.

Yttrandena.

Överbefälhavaren har i denna del anfört huvudsakligen följande.

Inom försvarsbyrån komma att handläggas frågor av såväl militär som civil

art. De förra fordra helt naturligt militär sakkunskap, de senare bli säkerligen,

särskilt i ett allvarsläge, ofta avhängiga av militära planer och dispositioner.

Det måste därför anses ligga i sakens natur att vid försvarsbyrån

främst den militära sakkunskapen bör vara representerad. Den civila sakkunskap,

som därjämte är önskvärd, torde vara i rikt mått representerad

inom arbetsmarknadsstyrelsen i övrigt. Det är därför ett önskemål att båda

heltidsbefattningarna besättas med officerare och under alla omständigheter

nödvändigt, att den person, som avses handlägga ärenden rörande uppskov,

anstånd etc. är officer.

Statens sakrevision har uttalat, att personalorganisationen i fråga om de

mera kvalificerade arbetsuppgifterna företrädesvis bör bygga på utnyttjande

av pensionerade officerare i arvodesbefattningar.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit angelägenheten

av att såväl militär som civil sakkunskap är representerad inom byrån.

Föredraganden.

Inom försvarsbyrån erfordras otvivelaktigt tillgång till militär expertis,

främst vid handläggningen av ärenden rörande uppskov. Jag är emellertid

liksom utredningen av den uppfattningen, att beträffande de högre tjänsterna

möjlighet bör finnas att utse antingen civil eller militär innehavare. Jag

tillstyrker därför utredningens förslag om inrättande av särskilda befattningar

i 26 och 24 lönegraderna inom byrån. Den förra befattningen torde böra

vara ordinarie och den senare extra ordinarie. I överensstämmelse med vad

jag tidigare anfört föreslår jag tjänstetiteln förste byråinspektör för båda de

ifrågavarande befattningarna. Om dessa befattningar anses böra besättas med

officerare, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser

rörande avlöningen.

Mot utredningens förslag om inrättande av två amanuensbefattningar inom

byrån har jag icke något att erinra.

Kanslibyrån.

Nuvarande organisation.

I denna del torde jag få hänvisa till den av utredningen å s. 178—181 i

betänkandet lämnade redogörelsen för den nuvarande kanslisektionen och

opaginerad Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

den nuvarande sektionen för administrativa ärenden rörande länsarbetsnämnderna.

Utredningen.

Enligt utredningens förslag skulle kanslibyrån organiseras på fyra sektioner,

nämligen en personalsektion, en juridiskt-administrativ sektion, en statistiksektion

och en kameral sektion. Såsom jag förut anfört, förordar jag,

att den kamerala sektionen i stället skall ingå i en kameralbyrå, varvid dock

avlöningsdetaljen skall överföras till kanslibyrån.

Befattningarna inom nuvarande närmast jämförliga enheter inom arbetsmarknadskommissionens

kansli samt de av utredningen föreslagna befattningarna

framgå av följande sammanställning.

Nuvarande organisation

Kanslisektionen (utom statistikdetaljen)

1

sektionschef.....

VII: e

(25—26)

1

sekreterare ......

VII: e

(25—26)

1

notarie.........

VI: c

(19—20)

1

» .........

VI: b

(18—19)

1

amanuens......

V: c

(15—16)

1

kanslist........

IV: c

(12—13)

2

kansliskrivare ...

IV: c

(12—13)

1

e. kanslist......

IV: b

(7-8)

1

kanslibiträde ....

III: d

(7-8)

1

» ....

III: c

(6-7)

1 expeditionsvakt..

II: c

(4-5)

1

kontorsbiträde...

II: c

(4-5)

2

e. kontorsbiträ-

den............

II: c

(3-4)

1

kontorsbiträde...

II: b

(1-2)

1

e. skrivbiträde...

I: b

1

tillf, anst.......

480 kr./mån.

(9-

10)

1

» » ......

325 kr./mån.

(1-

2)

19

Avlöningsdetaljen.

1

amanuens......

V: c

(16)

1

kanslibiträde ....

III: a

(6—7)

2 kontorsbiträden..

II: c

(4-5)

2

»

II: c

(3-4)

1

kontorsbiträde...

II: b

(3-4)

7

Föreslagen organisation

Personalsektionen

1 byrådirektör............ A 28

1 förste byråsekreterare .... A 24

1 byråsekreterare.......... A 21

2 amanuenser

1 kontorist............... A 9

2 kontorsbiträden......... A 4

2 icke-ordinarie biträden

10

Avlöningsdetaljen.1

1 bokhållare.............. Eo 14

1 kanslibiträde............ A 7

1 kontorsbiträde.......... A 4

4 icke-ordinarie biträden

7

Juridiskt-administrativa sektionen

1 förste byråsekreterare .... A 26

1 » » .... Eo 24

1 byråsekreterare .......... A 21

1 » .......... Eo 21

4 amanuenser

1 konto rsskrivare.......... Eo 15

1 registrator.............. A 14

1 kontorist............... A 9

4 kanslibiträden........... A 7

2 kontorsbiträden......... A 4

3 icke-ordinarie biträden

20

1 Biträdespersonalen har av utredningen redovisats utan uppdelning på avlöningsdetaljen och

kamerala sektionen i övrigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 239.

117

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

Sektionen för administrativa

ärenden

Statistiksektionen

rörande länsarbetsnämnderna

1 förste aktuarie..........

Eo

24

1 byrådirektör ....

Eo 28

2 amanuenser

1 förste inspektör .

VII: b

(22—23)

1 kansliskrivare...........

A

11

1 inspektör .......

VI: b

(18—19)

1 kanslibiträde............

A

7

1 e. kanslist......

IV: d

(13—14)

2 kontorsbiträden.........

A

4

1 kontorsbiträde...

II: c

(4-5)

4 icke-ordinarie biträden

1 »

II: c

(3-4)

11

Statistikdetaljen

1 förste aktuarie ..

VII: d

(24—25)

1 amanuens.......

V: e

(18—19)

1 » .......

V: c

(15—16)

1 kanslist........

IV: d

(14—15)

1 kansliskrivare ...

IV: c

(12—13)

1 kontorsbiträde...

II: d

(4-5)

1 »

II: c

(4-5)

2 kontorsbiträden..

II: c

(3-4)

1 e. kontorsbiträde

II: b

(1-2)

1 e. skrivbiträde ..

I: d

(1-2)

1 tillf. anst. 550 kr./mån.

(12—13)

1 » » 500

»

(10-11)

1 » » 405

»

(5-6)

2 » » 355

»

(3)

1 » » 300

>>

(Ex 2:

I övrigt torde jag få hänvisa till utredningens å s. 182—185 i betänkandet

lämnade motivering för förslaget.

Yttrandena.

Rörande personalsektionen har arbetsmarknadskommissionen

anfört bland annat följande.

Personaluppsättningen för sektionen måste ökas i förhållande till de sakkunnigas

förslag. På sektionen skola nämligen handläggas personalfrågor av

olika slag, gällande såväl styrelsens egen personal, omkring 400 personer,

som personalen vid arbetsförmedlingen, omkring 2 000 personer, arbetsförmedlingsomhuden

ej inräknade. För vardera personalgruppens ärenden måste

avses en förste byråsekreterare i 24 lönegraden. Detta innebär en ökning i

förhållande till sakkunnigförslaget med en sådan befattning, vilken kan uppföras

såsom Eo. Denne befattningshavare bör också hava till särskild uppgift

att övervaka avlöningsdetaljens arbete, främst kontrollen av avlöningslistorna

och källskatteavdragens riktiga verkställande. Under första verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

118

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

samhetsåret, då de nya personalorganisationerna för styrelsen och arbetsförmedlingen

skola genomföras, kommer sektionen att bliva i hög grad arbetsbelastad.

Någon minskning av den övriga personalen som följd av ökningen

av antalet byråsekreterare är därför icke möjlig. Om en minskning

sedermera kan genomföras, torde en av de amanuensbefattningar, som de

sakkunniga beräknat, böra utgå.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens

personalförening ha likaledes föreslagit ökning med en förste

byråsekreterarbefattning i lönegrad 24 men ha ansett, att denna befattning bör

vara ordinarie.

Ifråga om avlöningsdetaljen har arbetsmarknadskommissionen

funnit, att den föreslagna befattningen som bokhållare i Eo 14 bör utbytas

mot en kontorsskrivartjänst i A 15. Det finge nämligen anses stå i bättre överensstämmelse

med eljest tillämpade regler att lägga ansvaret för avlöningsuträkning

m. m. på en kontorsskrivare än på en bokhållare. Med hänsyn till

omfattningen och arten av arbetsuppgifterna borde lägre placering än i 15

lönegraden icke ifrågakomma. Riksräkenskapsverket har med hänsyn till de

kvalificerade och ansvarsfulla arbetsuppgifter, som komma att åvila föreståndaren

för detaljen, föreslagit, att ifrågavarande befattning placeras i

A 17. Arbetsmarknadskommissionens personalförening har föreslagit, att föreståndaren

skall vara kontorsskrivare i Eo 15.

Beträffande juridiskt-administrativa sektionen har arbetsmarknadskommissionen

anfört följande.

Kommissionen har icke andra erinringar att framställa, än att den i Eo 24

föreslagna befattningen som förste byråsekreterare bör uppföras såsom ordinarie

samt att den för handläggning av ärenden rörande tryckning av

blanketter m. m. beräknade amanuensen bör ersättas med en assistentbefattning

i Eo 18. Den ifrågavarande byråsekreteraren skall handlägga ärenden

rörande arbetsförmedlingarnas lokalfrågor m. m. och har sin motsvarighet i

nuvarande organisation. Arbetsuppgifterna komma att bliva bestående och

tjänstens innehavare bör med hänsyn till deras art och vikt kvarstå i befattningen

under längre tid. Den berörda amanuensbefattningen bör ersättas

på angivet sätt med hänsyn till dels de med densamma förenade göromålens

art, vilka bättre lämpa sig för en tjänsteinnehavare i sluttjänst, dels den numera

avsedda befordringsgången för amanuenser, vilken icke bör tillämpas

på här avsedd befattningshavare.

Statskontoret har i denna del yttrat följande.

Tillsynen över styrelsens lokaler m. m. lärer knappast kräva en särskild

kontorsskrivarbefattning. Uppgiften bör i stället lämpligen åläggas en förste

vaktmästare i 7 lönegraden. Att för biblioteket och arkivet inrätta två befattningar,

en byråsekreterartjänst och en kontoristbefattning, torde icke böra

ifrågakomma. Verksamheten synes åtminstone för närvarande helt kunna

ombesörjas av en befattningshavare i högst kansliskrivargraden. Framhållas

må i detta sammanhang vikten av att möjligheterna till ett samarbete med

socialstyrelsens biblioteksverksamhet tillvaratagas. En högre löneställning

än som kansliskrivare i 11 lönegraden eller samma löneställning, som motsvarande

befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållit, förefaller

icke motiverad för arbetsmarknadsstyrelsens registrator.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

119

Allmänna lönenämnden har ansett, att registratorsbefattningen tills vidare

bör placeras på extra ordinarie stat.

Sveriges yngre juristers förening har uttalat bland annat följande.

Den i A 26 föreslagne förste byråsekreteraren skulle främst ägna sig åt

ombudsmannaärenden samt andra juridiska ärenden av mera kvalificerat

slag. Det är att förmoda, att han i synnerhet beträffande de s. k. ombudsmannaärendena

kommer att inta en självständig ställning inom byrån. På

honom ankommer sålunda bland annat att för kronans räkning tala och

svara inför rätta. Med hänsyn till de honom åvilande kvalificerade arbetsuppgifterna

ävensom den självständiga ställning han kommer att inta inom

byrån finner föreningen, att befattningen icke kan placeras i lägre lönegrad

än 28 med benämningen byrådirektör.

Å sektionen kommer vidare att finnas en byråsekreterare i 21 lönegraden

med uppgift att biträda förste byråsekreteraren vid handläggningen av de

juridiska ärendena samt att handlägga organisations-, anslags- och allmänna

ärenden. På denne befattningshavare kommer alltså att vila ett flertal skilda

arbetsuppgifter av kvalificerat slag. Enligt föreningens mening synes tjänsten

icke böra placeras lägre än i 24 lönegraden.

Vidare föreslås inrättande av en amanuensbefattning å sektionen för ärenden

rörande tryckning av blanketter m. m. Med hänsyn till arbetsuppgifterna

vill föreningen ifrågasätta, huruvida denna befattning icke lämpligen

bör utbytas mot en assistenttjänst.

Samma synpunkter anföras av civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund

och arbetsmarknadskommissionens personalförening.

I fråga om statistiksektionen har arbetsmarknadskommissionen

anfört, att kommissionen visserligen finner personalen vara knappt beräknad

och sektionschefens löneställning väl låg, men att kommissionen i avvaktan

på resultatet av förutsatt utredning rörande arbetsmarknadsstatistiken avstår

från att nu framlägga förslag om ändringar.

Föredraganden.

Beträffande personalsektionen anser jag mig böra godtaga de

av arbetsmarknadskommissionen anförda skälen för inrättande, utöver utredningens

förslag, av en befattning som förste byråsekreterare i Eo 24. Jag

ansluter mig även till kommissionens förslag, att befattningen som föreståndare

för avlöningsdetaljen, vilken bör anknytas till ifrågavarande sektion,

bör vara en kontorsskrivartjänst i lönegrad 15 i stället för — såsom utredningen

föreslagit — en bokhållartjänst i lönegrad 14. Däremot anser jag

liksom utredningen, att ifrågavarande befattning tills vidare bör vara extra

ordinarie. I övrigt biträder jag utredningsförslaget beträffande denna sektion.

I fråga om befattningarna å juridiskt-administrativa sektionen

bär av Sveriges yngre juristers förening förordats uppflyttning av

den i A 26 föreslagna förste byråsekreterarbefattningen till en byrådirektörsbefatlning

i A 28. Föreningen har vidare förordat, alt en i A 21 föreslagen

byråsekreterarbefattning skall uppföras som en förste byråsekreterarbefatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

ning i A 24. Jag är icke beredd att nu tillstyrka berörda förslag utan anser,

att närmare erfarenhet beträffande göromålen å dessa befattningar bör avvaktas.

Då emellertid viss tvekan kan råda om den lämpliga löneställningen

för den i 21 lönegraden föreslagna befattningen, torde denna tills vidare

böra uppföras på extra ordinarie stat.

Arbetsmarknadskommissionens förslag, att den av utredningen i Eo 24

upptagna förste byråsekreterarbefattningen skall ordinariesättas, kan jag

icke nu tillstyrka.

För bibliotek och arkiv har utredningen föreslagit bland annat en befattning

som byråsekreterare i Eo 21. Utredningen har upplyst, att den för arbetsmarknadskommissionens

bibliotek och arkiv avsedda personalen jämväl

tages i anspråk för vissa utredningsarbeten. Enligt vad jag inhämtat äro

dessa göromål av kvalificerad art och upptaga en betydande del av nu ifrågavarande

befattningshavares tid. Jag anser mig därför icke böra motsätta

mig utredningens förslag i denna del.

Mot det av arbetsmarknadskommissionen framställda förslaget om utbyte

av en amanuensbefattning, vilken avses för ärenden rörande tryckning av

blanketter m. m., mot en sluttjänst i 18 lönegraden har jag icke något att

erinra. Jag förordar sålunda för ifrågavarande ändamål en assistentbefattning

i Eo 18.

Den av utredningen för tillsyn av styrelsens lokaler m. m. förslagna kontorsskrivarbefattningen

synes böra utgå. Jag torde i denna del få hänvisa

till behandlingen i det följande av frågan om inrättande av en befattning som

materialförvaltare hos styrelsen.

För styrelsens registrator anser jag mig kunna förorda placering i lönegrad

14 men finner, att befattningen tills vidare bör vara extra ordinarie.

Jag förordar sålunda i detta sammanhang för juridiskt-administrativa sektionen

följande befattningar, nämligen 1 förste byråsekreterare (A 26), 1

förste byråsekreterare (Eo 24), 2 byråsekreterare (Eo 21), 3 amanuenser,

1 assistent (Eo 18) och 1 registrator (Eo 14).

Mot utredningens förslag till personalorganisation för statistiksektionen

har jag icke något att erinra.

Kamer albyrån.

Nuvarande organisation.

Rörande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till de redogörelser,

som utredningen lämnat för intendentursektionen å s. 165—166

samt för kamerala sektionen och revisionssektionen å s. 181—182 i betänkandet.

Utredningen.

Den nuvarande och den av utredningen föreslagna personalorganisationen

för kamerala sektionen — bortsett från avlöningsdetaljen, vilken behandlats

tidigare — framgå av följande sammanställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation Föreslagen organisation

1

kamrerare......

VII: e

(25—26)

1 kamrerare.............

. A

26

1

förste revisor . . .

III: b

(22—23)

2 revisorer...............

. A

21

1

revisor.........

VI: c

(20—21)

1 amanuens

1

kassör..........

VI: c

(20—21)

1 bokhållare.............

. A

17

1

assistent........

V: e

(18—19)

1 kassör.................

. A

14

1

» ........

V: d

(17)

3 kansliskrivare..........

. A

11

1

förste bokhållare.

V: c

(15- 16)

1 » ..........

. Eo

11

2

bokhållare......

IV: c

(12—13)

1 kanslibiträde..........

. A

7

1

» ......

IV: c

(11-12)

1 kontorsbiträde.........

. A

4

1

kanslibiträde ....

III: b

(10)

2 icke-ordinarie biträden

1

» ....

III: a

(8-9)

14

2 kontorsbiträden..

II: c

(4-5)

14

Beträffande de av utredningen föreslagna befattningarna har utredningen

bland annat anfört följande.

Av skäl, som närmare utvecklats i samband med behandlingen av frågan

om medelsförvaltning och revision, föreslår utredningen, att huvuddelen av

de uppgifter, som nu åligga kameral- och förrådsbyråns revisionssektion,

bör överflyttas till överrevisorernas kansli. Granskningen av reseräkningar

m. m. bör dock i stället flyttas till nu ifrågavarande sektion.

Sektionen bör förestås av en kamrerare i A 26. Denna lönegradsplacering

motiveras dels av den ekonomiska verksamhetens särskilt under kristider

mycket betydande omfattning, dels av kanslibyråns storlek, vilken synes förutsätta,

att kamreraren ganska självständigt leder den kamerala sektionens

arbete.

Vidare böra finnas två revisorer i A 21. Av dessa bör den ene svara för

det löpande bokförings- och kassaarbetet, medan den andre främst bör syssla

med erforderliga utredningar och andra ärenden av speciell natur.

För reseräkningsgranslcning m. m. bör finnas en amanuens.

Kassaverksamheten bör närmast handhas av en kassör i A 14 och en

kansliskrivare i A 11, vilken bör tjänstgöra som kassakontrollant.

För bokföringsarbetet föreslås en bokhållare i A 17, två kansliskrivare i

All och en kansliskrivare i Eo 11.

Personalen inom den nuvarande kameral- och förrådsbyråns revisionssektion

och överrevisorernas nuvarande kansli ävensom den av utredningen för

överrevisorernas kansli föreslagna personaluppsättningen framgå av följande

sammanställning.

Nuvarande organisation Föreslagen organisation

Överrevisorernas kansli Överrevisorernas kansli

1

revisor...........

855

kr./mån

1 revisionskommissarie ....

. A

26

1

amanuens (deltids-

1 revisor................

. A

21

tjänstgöring)......

200

»

3 amanuenser

1

amanuens (deltids-

1 kontorist..............

. A

9

tjänstgöring)......

150

»

1 kanslibiträde...........

. A

7

1

kvinnligt biträde ..

375

»

1 kontorsbiträde.........

. A

4

A

2 icke-ordinarie biträden

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation

Revisionssektionen

1 förste revisor . . .

1 assistent........

2 assistenter......

1 amanuens......

1 kanslibiträde ....

1 kontorsbiträde...

2 kontorsbiträden..

1 e. skrivbiträde ..

1 tillf, anst.......

11

VII: d (24—25)

V: e (18—19)

V: c (15—16)

V: c (15—16)

III: b (6—7) •

II: c (5)

II: b (3—4)

I: d (1—2)

300 kr./mån.

(Ex 2: c—b)

Nuvarande befattningar å intendentur sektionen och de av utredningen för

nämnda sektion föreslagna befattningarna framgå av följande sammanställning.

Nuvarande organisation

1

förste inspektör .

VII: d (24—25)

2 inspektörer .....

VI: b

(18—19)

1

assistent........

V: f

(19—20)

1

» ........

V: e

(18—19)

1

amanuens......

V: e

(18—19)

1

assistent........

V: c

(16)

1

» ........

V: c

(16—17)

1

kansliskrivare ...

IV: c

(12—13)

1

»

IV: c

(11-12)

1

kanslibiträde ....

III: d

(10)

1

» ....

III: b

(10)

1

» ....

III: a

(10)

1

kontorsbiträde...

II: d

(5-6)

1

»

II: c

(4-5)

1

»

II: b

(3-4)

1

e. kontorsbiträde

II: b

(1-2)

1

e. skrivbiträde ..

I: d

(1-2)

1

tillf. anst. 325 kr./mån.

(1-2)

1

» 300 kr./mån.

(Ex 2:

C.—b)

Föreslagen organisation

1 byrådirektör............ C 5

1 byråingenjör............ Eo 24

1 byråsekreterare.......... A 21

1 ingenjör................ Eo 21

1 » ................ Eo 17

1 kontorsskrivare.......... Eo 15

1 kontorist............... A 9

2 kanslibiträden........... A 7

3 kontorsbiträden......... A 4

4 icke-ordinarie biträden

16

20

I fråga om utredningens förslag i

till s. 174—175 i betänkandet.

denna del torde

jag i övrigt få hänvisa

Yttrandena.

Rörande den kamerala sektionen har arbetsmarknadskommissionen

i sitt yttrande anfört följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

123

För kamerala sektionen beräknar kommissionen utöver av utredningen

avsedda befattningshavare erforderlig personal för s. k. förhandsgranskning

av bland annat årskostnadsbidrag samt beredskaps- och arkivarbetsplatsernas

avlöningar och redovisningar. Sådan förhandsgranskning kan icke åsidosättas.

Härför erfordras minst 2 revisionsassistenter, vilka av kommissionen

föreslås placerade i 18 lönegraden, en såsom ordinarie och en tills vidare

såsom extra ordinarie. Den av utredningen beräknade amanuensbefattningen

för reseräkningsgranskning bör enligt kommissionens uppfattning utbytas

mot en befattning som revisionsassistent i A 18.

Kommissionen beräknar alltså för kamerala sektionen följande befattningar,

bortsett från biträdespersonal:

1 kamrerare ................................................ A 26

2 revisorer .................................................. A 21

2 revisionsassistenter ........................................ A 18

1 revisionsassistent .......................................... Eo 18

1 bokhållare ................................................ A 17

1 kassör .................................................... A 14.

Riksråkenskapsverket har i denna del yttrat följande.

Med hänsyn till att kommissionens medelsförvaltning, som jämväl omfattar

lokalförvaltningar, är av betydande omfattning måste av kamreraren

krävas administrativ erfarenhet samt god kännedom om det statliga redovisningsväsendet.

Den föreslagna löneställningen synes med hänsyn härtill väl

motiverad. Mot inrättandet av de föreslagna två revisorsbefattningarna för de

av utredningen angivna arbetsuppgifterna synes intet vara att erinra.

Behovet av personal för kameral förhandsgranskning synes däremot icke

tillgodosett med den föreslagna amanuensbefattningen för granskning av

reseräkningar. I ämbetsverk av den storleksordning, varom här är fråga, är

det uteslutet att de personer som i sista hand skola bära ansvaret för en

utanordnings kamerala riktighet skola kunna i detalj och siffermässigt genomgå

alla de handlingar, som utgöra underlaget för de avsedda utanordningama.

Gjorda erfarenheter hava även givit vid handen att i de verk, där

den kamerala förhandsgranskningen är utrustad med administrativt väl utbildad

personal, anledningar till revisionsanmärkningar avsevärt reduceras.

Enligt riksräkenskapsverkets mening bör för den kamerala förhandsgranskningen

beräknas två revisionstjänstemän med insikter och erfarenhet på det

kamerala området, jämte erforderlig biträdespersonal för siffergranskning

och annan mera rutinmässig granskning.

För kassaverksamheten synes, såsom utredningen föreslagit, böra beräknas

en kassör i A 14.

Statskontoret har uttalat, att för kassören högre löneställning än som

kansliskrivare i 11 lönegraden icke förefaller motiverad. Ämbetsverket har

hänvisat till att motsvarande befattningshavare hos väg- och vattcnbyggnadsstyrelsen

placerats i nämnda lönegrad.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens

personalförening ha föreslagit inrättande å sektionen av en förste

byråsekreterartjänst i A 24 för utredningar och remissvar. För den kamerala

förhandsgranskningen anses tre revisionsassistenter erforderliga under det att

befattningen som amanuens å sektionen kan utgå. Med hänsyn till kassarö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

relsens omfattning föreslås kassörstjänsten höjd till A 17. För bokföringen

föreslås två befattningar för maskinbokförare i A 14.

Såvitt angår personalbehovet för den interna revisionen beträffande

i huvudsak länsarbetsnämndernas verksamhet har riksräkenskapsverket

— som anser, att den kamerala revisionen beträffande arbetsmarknadsstyrelsen

skall ankomma på verket —- anfört, att förstnämnda revision torde

kräva relativt liten personalstyrka. För ledningen av ifrågavarande granskningsarbete

och för utförande av mera kvalificerade granskningsuppgifter

bör enligt ämbetsverket avses en förste revisor i A 24. 1 övrigt anses persoe

nalbehovet kunna begränsas till två revisionstjänstemän jämte viss biträdespersonal.

Även statens sakrevision har ansett, att revisionssektionen kan ges

en mera begränsad personaluppsättning än utredningen föreslagit för överrevisorernas

kansli. Såsom chef bör också enligt sakrevisionens mening avses

en förste revisor i 24 lönegraden.

I detta sammanhang må omnämnas, att statsverkens ingenjörsförbund föreslagit,

att två ingenjörsbefattningar (en i A 24 och en i Eo 22) skola inrättas

bland revisionspersonalen och avses för saklig granskning av arbetsmarknadsstyrelsens

verksamhet.

I fråga om intendentursektionen har arbetsmarknadskommissionen

anfört följande.

Personaluppsättningen för denna sektion synes böra beräknas något annorlunda

än enligt utredningens förslag. Såsom chef för sektionen bör placeras

en befattningshavare i lönegraden A 26, benämnd intendent. För ärenden rörande

inköp, försäljning, uthyrning, förrådsbokföring samt granskning av

centralförrådens redovisningar har utredningen föreslagit inrättandet av en

befattning i lönegrad A 21. Med hänsyn till omfattningen och artskillnaden

av här ifrågavarande arbetsuppgifter anser kommissionen, att härför måste

avses två befattningshavare, vilka böra placeras i Eo 18 och benämnas inköpsassistent

respektive förrådskontrollör. Det må i sammanhanget erinras

om att inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finnes en befattning motsvarande

den föreslagne förrådskontrollören. Genom att dessa befattningar inrättas

vinnes, att ingenjörspersonalen befrias från själva inventeringsförrättningarna,

såsom uppräkning av inventarieartiklar, kontroll av materielbokföring,

kassation och försäljning av skrot m. m. På förrådskontrollören

skall, bland annat, ankomma att svara för materielbokföringen samt granskningen

av centralförrådens redovisningar. Den av utredningen föreslagna kontorsskrivarebefattningen

blir vid angiven personalorganisation icke erforderlig.

För handläggning av ärenden av juridisk natur, vilka uppkomma i samband

med sektionens verksamhet, är en amanuens erforderlig.

o Det må här framhållas, att det kan ifrågasättas att till denna sektion också

hänföra de befattningshavare å kanslibyrån vilka inom dess juridisktadministrativa

sektion avses för handläggning av ärenden rörande tryckning

av blanketter in. in. och för tillsyn av styrelsens lokaler m. in. Om eu dylik

överföring torde emellertid arbetsmarknadsstyrelsen kunna, därest det visar

sig lämpligt, meddela beslut.

Riksräkenskapsverket har liksom arbetsmarknadskommissionen föreslagit,

att intendentursektionen skall stå under ledning av en intendent i A 26.

Ämbetsverket har vidare anfört, att enligt dess mening personal i lägre löne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

125

ställning kan användas för de arbetsuppgifter, som av utredningen avsetts

åvila den föreslagna byrå ekreteraren. Ämbetsverket anser icke heller påkallat

att för inventering av materiel ta i anspråk befattningshavare med

ingenjörsutbildning.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens

personalförening ha likaledes föreslagit inrättande av en befattning

som intendent i A 26. Vidare ha organisationerna föreslagit inrättande

av en tjänst som förrådskontrollör i A 20 samt för biträde åt denne en assistenttjänst

i A 15. För den av utredningen föreslagna kontorsskrivarbefattningen

föreslås benämningen assistent.

Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att sektionschefsbefattningen

skall uppföras som en förste byrådirektörstjänst i A 32. Vidare har förbundet

förordat, att den av utredningen föreslagna befattningen som byråingenjör

i Eo 24 skall vara en sluttjänst och därför upptagas i A 24, eventuellt A 26,

samt att den i Eo 21 föreslagna ingenjörsbefattningen skall inplaceras i

Eo 22.

Föredraganden.

Såsom jag anfört vid behandlingen av byråindelningen för arbetsmarknadsstyrelsen

anser jag, att inom den kamerala byrån böra handläggas kamerala

ärenden, revisionsärenden och intendenturärenden. För var och en av nämnda

ärendesgrupper bör inom byrån finnas en särskild sektion. Revisionssektionens

huvudsakliga arbetsuppgift bör vara granskning av länsarbetsnämndernas

räkenskaper. Avgränsningen i detalj av de olika sektionernas arbetsuppgifter

såväl i förhållande till varandra som gentemot andra byråer bör

ankomma på arbetsmarknadsstyrelsens eget avgörande.

Arbetsmarknadskommissionen och riksräkenskapsverket ha beträffande

kamerala sektionen föreslagit, att utöver de av utredningen upptagna

befattningarna vissa befattningar skola inrättas för förhandsgranskning

av utbetalningar. Detta innebär en utbyggnad av den kamerala organisationen

utöver den nu inom arbetsmarknadskommissionen befintliga. Jag finner

emellertid de för utbyggnaden anförda skälen beaktansvärda och förordar

i enlighet med kommissionens förslag inrättande för nu ifrågavarande ändamål

av två befattningar i högre lönegrad.

Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att nämnda två befattningar

skola vara revisionsassistenttjänster i 18 lönegraden, eu ordinarie och en

extra ordinarie. Kommissionen har vidare föreslagit, att eu av utredningen

för granskning av reseräkningar in. in. avsedd amanuensbefattning skall ersättas

med en befattning som revisionsassistent i A 18. Med anledning härav

får jag anföra, att jag med hänsyn till den reglerade befordringsgången för

amanuenspersonal icke anser mig böra föreslå inrättande av ordinarie revisionsassistentbefattningar.

Jag vill erinra om att i proposition till innevarande

års riksdag (nr 136) angående omorganisation av riksräkenskapsverket de

hos nämnda verk befintliga befathiingarna av detta slag föreslagits bli förda

å övergångsstat. Jag anser sålunda, att de tre för förhandsgranskning av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

126

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

sedda befattningarna hos arbetsmarknadsstyrelsen böra upptagas som amanuensbefattningar.

Utredningen har föreslagit inrättande av en kassörsbefattning i A 14, vilket

förslag tillstyrkts av riksräkenskapsverket. Statskontoret har däremot ansett

ifrågavarande befattning böra placeras ill lönegraden. Jag är för min

del av den uppfattningen, att befattningen bör tillhöra 14 lönegraden men

att den tills vidare bör vara extra ordinarie.

I övrigt biträder jag utredningens förslag beträffande denna sektion.

För revisionssektionen föreslår jag i likhet med riksräkenskapsverket

en befattning som förste revisor i A 24 och två lägre befattningar för

revisionstjänstemän. Den ena av dessa torde böra vara en revisorsbefattning

i A 21 och den andra en befattning som amanuens. Härtill kommer biträdespersonal.

Med den lösning av revisionsfrågan, som av mig förordas, torde inrättande

av ingenjörsbefattningar för sakgranskning i enlighet med det av statsverkens

ingenjörsförbund framlagda förslaget icke kunna komma i fråga.

Ledningen av intendentursektionen skulle enligt utredningens

förslag tillkomma en byrådirektör i G 5. Arbetsmarknadskommissionen och

riksräkenskapsverket ha föreslagit, att i stället för byrådirektörsbefattningen

skall inrättas en befattning som intendent i A 26. Med hänsyn till den ändrade

ställning intendentursektionen får vid bifall till det av mig förordade

förslaget om inrättande av en kameralbyrå, ansluter jag mig till förenämnda

myndigheters förslag. Jag föreslår dock för befattningen benämningen

byråintendent.

Arbetsmarknadskommissionen har vidare föreslagit, att en av utredningen

upptagen befattning som ordinarie byråsekreterare i 21 lönegraden skall utbytas

mot två befattningar i Eo 18, en som inköpsassistent och en som förrådskontrollör.

Jag förordar bifall till detta förslag, som medför, att den

tekniskt utbildade personalen inom sektionen icke behöver utnyttjas för

inventerings- och liknande arbete.

Härjämte har arbetsmarknadskommissionen förordat, att en av utredningen

föreslagen kontorsskrivarbefattning skall utbytas mot en amanuenstjänst.

Befattningen skulle besättas med en jurist. Jag anser mig emellertid icke

böra föreslå inrättande av någondera av de båda befattningarna. Vid uppkommande

behov av juridisk hjälp torde de å kanslibyrån tjänstgörande

juristerna böra utnyttjas.

Med de jämkningar som angivits i det föregående ansluter jag mig till utredningens

förslag beträffande intendentursektionen.

Biträdespersonal m. fl.

Nuvarande organisation. Utredningens förslag.

Skriv- och registreringspersonal m. fl. Såsom framgår av utredningens betänkande

funnos den 1 december 1946 inom arbetsmarknadskommissionens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

127

kansli — bortsett från arbetsförmedlingsbyråns utlänningssektion och byrån

för ärenden angående byggnadstillstånd samt telefonist-, expeditionsvaktoch

förrådspersonal — ävensom överrevisorernas kansli tillhopa 21 kanslister

(kansliskrivare, bokhållare), 25 kanslibiträden, 69 kontorsbiträden och

16 skrivbiträden eller tillhopa 131 befattningshavare i nämnda lönegrupper.

I dessa siffror ha inräknats såväl tjänstemän som extra befattningshavare.

Vidare funnos inom samma delar av kansliet 30—40 tillfälligt anställda befattningshavare,

vilka närmast torde kunna jämställas med personal i kanslists

(motsvarande) eller lägre löneställning.

Enligt av utredningen lämnade uppgifter funnos den 1 december 1946 inom

socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå 2 kanslibiträden i Eo 7, 2 kontorsbiträden

i Eo 4 och 1 skrivbiträde i Ex 2.

Utredningens förslag, vilket avfattats innan i 1947 års statsverksproposition

förslag framlades för riksdagen rörande tillämpningen av reglerad befordringsgång

för viss biträdespersonal m. fl., innebär, att för arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta del skulle inrättas, förutom befattningar i högre

lönegrader, följande ordinarie befattningar, nämligen 8 kansliskrivare (All),

5 kontorister (A 9), 21 kansiibiträden (A 7) och 33 kontorsbiträden (A 4).

Vidare skulle inrättas 3 extra ordinarie kansliskrivarbefattningar (Eo 11)

samt 52 befattningar för icke-ordinarie biträdespersonal i övrigt. Tillhopa har

utredningen sålunda föreslagit 122 befattningar i kansliskrivares och lägre

löneställning. I förenämnda siffror ingå icke befattningar för telefonister

samt expeditionsvakt- och förrådspersonal men däremot befattningar inom

överrevisoremas kansli.

Telefonister. Den personal, som den 1 december 1946 fanns anställd för

betjäning av arbetsmarknadskommissionens telefonväxel, samt utredningens

förslag till befattningar för motsvarande ändamål framgår av följande sammanställning.

Nuvarande organisation Föreslagen organisation

1 kanslibiträde .... III: c (10) 1 kanslibiträde............ A 7

1 kontorsbiträde... II: b (4—5) 2 kontorsbiträden......... A 4

2 kontorsbiträden.. 11: b (1—2) 2 icke-ordinarie biträden

1 e. kontorsbiträde II: b (1—2) g

5

Expeditionsvaktpersoncd m. fl. Vaktmästarpersonalen inom arbetsmarknadskommissionens

kansli är fördelad på dels det under kameral- och förrådsbyråns

intendentursektion lydande kansliförrådet och dels en under

kanslisektionen lydande vaktmästargrupp. Kansliförrådet har följande per
-

sonal.

1 assistent.............................................. V: d (17—18)

1 förste expeditionsvakt.................................. lll:c (7—8)

1 expeditionsvakt....................................... II: d (5)

1 » ........................................ II: c (7)

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

Kiingl. Maj:ts proposition nr 239.

2 expeditionsvakter

1 e. expeditionsvakt

1 tillf, anst........

8

II: c (4—5)

II: c (3—4)

405 kr./mån. (5—6)

Kansliförrådet har till uppgift att ta emot och distribuera kontorsmateriel

och blanketter för kansliet samt i viss utsträckning för de lokala organen.

Bland personalen ingår en skrivmaskinsreparatör, en snickare och en

chaufför.

Den under kanslisektionen lydande personalen utgöres av följande befattningshavare.

1 kanslist.............

1 förste expeditionsvakt

2 expeditionsvakter

4 »

6 tillf, anst............

3 » » ..........

17

IV: c (14)

III: a (7—8)

II: c (4—5)

II: c (3—4)

325 kr./mån. (1—2)

300 » (Ex 2: c—b)

Utredningen har föreslagit följande ordinarie befattningar för expeditions
-

vaktpersonal.

1 kontorist ....................................................... A 9

1 förste expeditionsvakt.......................... A 7

5 expeditionsvakter ............................................. A 5

7

Härutöver räknar utredningen tills vidare med ett personalbehov om 15—

20 icke-ordinarie befattningshavare för de uppgifter, som nu ankomma på

kansliförrådets personal samt på övrig expeditionspersonal. Av de icke-ordinarie

befattningshavarna föreslår utredningen att tills vidare 7 beräknas

inom den permanenta organisationen.

Yttrandena.

Rörande skriv- och registrering spersonal m. fl. har arbetsmarknadskommissionen

föreslagit inrättande, utöver utredningsförslaget, av

10 befattningar, nämligen 1 kansliskrivarbefattning (A 11), 1 kanslibilrädesbefattning

(A 7), 2 kontorsbiträdesbefattningar (A 4) och 6 befattningar för

icke-ordinarie biträdespersonal. Kansliskrivarbefattningen och 5 av de övriga

befattningarna avses för ärenden rörande arkivarbeten m. m. Av återstående

enligt kommissionens förslag nytillkommande befattningar är 1 avsedd

för förstärkning av avlöningsdetaljen och 3 för biträde vid förgranskning

inom kamerala sektionen. Härjämte har kommissionen föreslagit,

att en i utredningens förslag å tekniska byrån upptagen kanslibiträdesbefattning

i A 7 skall ändras till en kansliskrivarbefattning i All. Till

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

129

stöd härför har kommissionen åberopat, att förhandsgranskningen (teknisk

revision) av arbetsplatsernas kassaredovisningar, vilken måste utföras inom

tekniska hyrån, fordrar väl kvalificerad biträdespersonal, som kvarstår i

tjänst under lång tid. Detta behov kan enligt kommissionen icke tillgodoses,

om icke ledaren för denna personal beredes ställning som kansliskrivare.

Personalorganisationerna ha föreslagit viss ytterligare förstärkning av biträdespersonalen.

Allmänna lönenåmnden har förklarat sig finna det föreslagna antalet

kansliskrivartjänster påfallande högt.

Statskontoret har, såsom tidigare omnämnts, ansett, att antalet lcansliskrivare

och kontorister bör något minskas. Ämbetsverket har vidare anfört, att

det icke bör ifrågakomma att, såsom föreslagits för sociala byrån, hela det

normala behovet av biträdespersonal tillgodoses med ordinarie befattningar.

Statens sakrevision har förklarat sig förutsätta, att skriv- och expeditionsgöromålen

avses skola sammanföras till ett fåtal för flera byråer eller sektioner

gemensamma centraler. Vid sådant förhållande bör personalbehovet

enligt sakrevisionens mening kunna nedbringas.

Riksräkenskapsverket har beträffande de för kamerala sektionen föreslagna

kansliskrivarbefattningama uttalat, att en dylik befattning synes böra,

såsom utredningen föreslagit, avses för att jämte kassören ombesörja kassaverksamheten.

De för bokföringsarbetet föreslagna tre kansliskrivarbefattningama

anses däremot tills vidare böra uppföras som kontoristbefattningar

i 9 lönegraden.

I detta sammanhang må även omnämnas, att socialstyrelsen i sin petitaframställning

för budgetåret 1947/48 föreslagit, att en av de å styrelsens arbetsmarknadsbyrå

befintliga extra ordinarie kanslibiträdesbefattningarna

skall ändras till en kontoristbefattning i A 9.

Beträffande telefonisterna har arbetsmarknadskommissionen yttrat,

att det med hänsyn till storleken av kommissionens och den blivande arbetsmarknadsstyrelsens

telefonväxelanläggning synes befogat att på sätt utredningen

gjort beräkna en föreståndarinna för telefonväxeln och hänföra

denna till lönegraden A 7, ehuru detta icke regelmässigt är fallet inom andra

statliga verk och inrättningar.

Statskontoret har förklarat, att särskild föreståndarbefattning i 7 lönegraden

för telefonisterna icke torde behövas.

Rörande expeditions v akt personalen har arbetsmarknadskommissionen

anfört följande.

Denna personal har av utredningen redovisats på ett sätt, som icke ger

full rättvisa åt vissa befattningshavare med hänsyn till deras arbetsuppgifter.

Den av utredningen redovisade befattningshavaren med ställning såsom

assistent har till uppgift att svara för kommissionens förråd av inventarier,

trycksaker m. m. och för dessas expediering till kommissionen underställda

och andra myndigheter. Befattningshavaren är oundgängligen erforderlig

inom ett verk sådant som arbetsmarknadsstyrelsen och befattningen i fråga

synes böra uppföras såsom materialförvaltare i A 15. — Kanslisten har att

Ilihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 239. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

fördela de egentliga expeditionsvaktsgöromålen och att med hjälp av vissa

expeditionsvakter svara för duplicering och utsändning av styrelsens alla

meddelanden och cirkulär. Även denne befattningshavare är erforderlig i den

nya organisationen och synes böra uppföras såsom kontorist i A 9.

Två av de nuvarande expeditionsvaktema ha, såsom de sakkunniga anmält,

att ombesörja reparationer av skrivmaskiner och andra kontorsmaskiner

respektive att utföra snickeriarbeten av olika slag såväl inom det centrala

verkets lokaler som också hos arbetsnämnden och länsarbetsnämnden

i Stockholm. Dessa båda befattningshavare äro alltjämt erforderliga, och

befattningar för dem synes därför böra uppföras enligt gängse regler, d. v. s.

för 1 reparatör och 1 hantverkare, båda i Eo 6.

I övrigt böra uppföras 1 förste expeditionsvakt i A 7 och 5 expeditionsvakter

i A 5. Dessutom bör beräknas ett antal extra ordinarie expeditionsvakter

i Eo 5. Deras antal kan emellertid icke nu slutligt angivas, då det synes

kunna ifrågakomma att med personalgruppen i fråga upptaga förhandlingar

om att eventuellt överföra ett antal av de nuvarande expeditionsvakterna

till kollektivavtalsreglerad anställning, närmast i vad gäller dem som

hava att fullgöra förrådsarbete.

Statskontoret har förklarat, att enligt dess mening särskild föreståndarbefattning

i 9 lönegraden icke torde erfordras för vaktmästarna. Allmänna lönenämnden

har beträffande ifrågavarande befattning anfört, att lönenämnden

icke kan tillstyrka dess inrättande, därest arbetsuppgifterna icke skulle bli

andra än de som i allmänhet ankomma på expeditionsvaktpersonal.

Rörande det av arbetsmarknadskommissionen framlagda förslaget om inrättande

av eu befattning som materialförvaltare i A 15 har statskontoret

anfört, att i ett verk av den storleksordning, som arbetsmarknadsstyrelsen

kan förväntas få, en befattningshavare med de av kommissionen

angivna arbetsuppgifterna icke torde böra placeras högre än som kontorist i

9 lönegraden. Inrättande av särskilda hantverkarbefattningar med till övervägande

del samma arbetsuppgifter, som åvila expeditionsvakter i allmänhet,

kan ämbetsverket icke förorda. Kontors- och skrivmaskiner torde liksom vid

övriga verk böra repareras av posiverket. För smärre reparations- och snickeriarbeten

i övrigt, som icke kunna utföras av expeditionsvaktema, anser

statskontoret yrkesman böra i förekommande fall anlitas.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har föreslagit, att den egentliga

expeditionsvaktpersonalen och den personal, som nu sysselsattes på

kansliförrådet, skola stå under ledning av en kansliskrivare i lönegrad 11.

Vidare föreslår förbundet inrättande av tre befattningar som förste expeditionsvakt

och nio expeditionsvaktbefattningar i Eo 5.

Arbetsmarknadskommissionens personalförening har i denna del yttrat följande.

Det synes angeläget att vid bedömande av det mera stadigvarande behovet

av befattningar av detta slag differentiera tjänsterna efter arbetsuppgifternas

art på dels en kansliförrådsavdelning, dels den egentliga expeditionsvaktpersonalen.

För kansliförrådet föreslår föreningen en befattning som förrådsförvaltare

i A 15, vidare en befattning som förrådsförman i A 7 samt tre förrådsmän

i A eller Eo 5. Därjämte föreslås skrivmaskinsreparatören och snickaren

inplacerade som hantverkare i 6 lönegraden. För den egentliga expe
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

131

ditionsvaktpersonalen föreslås en befattning som förste expeditionsvakt i A 7

samt 9 expeditionsvakter (beräknat efter i genomsnitt en befattningshavare

för varje byrå). Dessutom föreslås som ansvarig för det omfattande dupliceringsarbetet

inom styrelsen en befattningshavare i A 9.

Föredraganden.

Utredningen har, bortsett från expeditionsvaktpersonal men inberäknat telefonister

och personal inom överrevisorernas kansli, för biträdespersonal i

11 lönegraden och lägre löneställning föreslagit tillhopa 11 kansliskrivare,

(8 A 11 och 3 Eo 11), 5 kontorister (A 9), 22 kanslibiträden (A 7), 35 kontorsbiträden

(A 4) samt 54 icke-ordinarie biträden, beträffande vilken sistnämnda

personal utredningen icke angivit någon fördelning på de lönegrader,

som kunna komma i fråga. Sammanlagt har utredningen sålunda föreslagit

127 befattningar för nu ifrågavarande personal. Vid bifall till arbetsmarknadskommissionens

förslag skulle antalet ifrågavarande biträdesbefattningar

ökas med 10, varav 2 ordinarie kansliskrivarbefattningar, 2 ordinarie

kontorsbiträdesbefattningar och 6 icke-ordinarie biträdesbefattningar i

övrigt.

Enligt bemyndigande den 17 januari 1947 har chefen för finansdepartementet

tillkallat en utredningsman för att inom departementet biträda med

utredning angående anställningsförhållandena för viss biträdespersonal i statens

tjänst. Utredningsuppdraget avser i huvudsak befattningarna som kansliskrivare,

kontorist och kanslibiträde. I avbidan på resultatet av nämnda utredning

kan jag icke förorda inrättande av ordinarie kanslis k riva reller

kontoristbefattningar. Däremot torde de befattningar av

förevarande slag som med hänsyn till arbetsuppgifterna befinnas erforderliga

få uppföras på extra ordinarie stat. Såvitt angår de av utredningen

föreslagna kansliskrivarbefattningarna anser jag mig kunna tillstyrka inrättande

av samtliga med undantag av de tre för bokföringsarbete avsedda.

För ärenden rörande arkivarbeten torde ytterligare en kansliskrivarbefattning

böra beräknas inom sociala byrån. Förenämnda för bokföringsarbete

avsedda befattningar böra, liksom de av utredningen i A 9 föreslagna fem

befattningarna, få inrättas som extra ordinarie kontoristbefattningar. Jag

räknar sålunda med tillhopa nio befattningar i Eo 11 och åtta befattningar i

Eo 9.

Med anledning av förenämnda utredningsarbete bör stor återhållsamhet

iakttagas vid inrättande av ordinarie kanslibiträdesbefattningar.

Inom ett verk av arbetsmarknadsstyrelsens storlek synes emellertid ett begränsat

antal dylika befattningar kunna inrättas utan risk för att organisationen

härigenom bindes på ett sätt som kan befinnas hinderligt för framtida

jämkningar i densamma. Jag föreslår därför, att 12 ordinarie kanslibiträdestjänster

uppföras å personalförteckningen för styrelsen. Härvid bör en å socialstyrelsens

personalförteckning uppförd ordinarie kanslibiträdesbefattning,

vilken innehaves av en inom arbetsmarknadskommissionens arbetsförmedlingsbyrå

tjänstgörande extra ordinarie kansliskrivare, utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

I bilaga 2 till årets statsverksproposition (För liera huvudtitlar gemensamma

frågor) har chefen för finansdepartementet framlagt förslag rörande

tillämpningen av reglerad befordringsgång för viss biträdespersonal. Enligt

förslaget skola från och med den 1 juli 1947 inrättas så många nya tjänster

i A 4, som kunna beräknas vara erforderliga för befordran till denna lönegrad

av det antal biträden som vid nästa budgetårs ingång fylla förutsättningarna

enligt den förordade befordringsgången för dylik befordran. För

inrättande av ordinarie kontorsbiträdesbefattningar hos arbetsmarknadsstyrelsen

synes samma regel böra tillämpas. Enligt vad jag inhämtat

funnos i början av mars 1947 inom kommissionens hela kansli 17 kanslister

(kansliskrivare, bokhållare), 16 kanslibiträden och 20 kontorsbiträden,

vilka vid ingången av nästa budgetår beräknas ha varit anställda i statstjänst

minst sju år. Av dessa innehade en, som är befattningshavare hos socialstyrelsen,

ordinarie befattning som kontorsbiträde hos nämnda styrelse. Å sosocialstyrelsens

arbetsmarknadsbyrå funnos samtidigt 2 personer, vilka innehade

ordinarie kontorsbiträdesbefattning, samt därjämte en person, vilken

beräknas komma att vid budgetårsskiflet fylla kraven för befordran till ordinarie

kontorsbiträde. Jag förordar, att antalet befattningar i A 4 beräknas

med utgångspunkt från nämnda siffror. Härvid bör dock avdrag ske för de

12 ordinarie kanslibiträdestjänster, vilkas inrättande jag nyss föreslagit. Antalet

ordinarie kontorsbiträdesbefattningar skulle sålunda bestämmas till

(17 + 16 + 20 + 3 — 12 =) 44.

Härefter återstå med utgångspunkt från utredningens förslag 54 och med

utgångspunkt från arbetsmarknadskommissionens 64 befattningar för nu

ifrågavarande biträdespersonal i övrigt. För denna personal kan

endast icke-ordinarie anställning komma i fråga. Beräkningen av personalbehovet

i denna del möter uppenbarligen stora svårigheter. Härvid inverkar

bland annat den omständigheten, att behov otvivelaktigt kommer att föreligga

av viss biträdespersonal utanför den permanenta organisationens ram.

Då förenämnda av utredningen och arbetsmarknadskommissionen angivna

personal avsevärt understiger det nuvarande antalet befattningshavare med

motsvarande uppgifter anser jag mig kunna godta beräkningarna. I konsekvens

med mitt ställningstagande till personalbehovet i högre lönegrader

inom de olika byråerna — varvid jag förordat att den permanenta organisationen

skall omfatta viss personal utöver utredningens förslag — anser jag

mig beträffande ifrågavarande biträdespersonal böra utgå från de av arbetsmarknadskommissionen

framlagda högre siffrorna.

Med anledning av vad sakrevisionen i sitt yttrande anfört, får jag framhålla,

att arbetsmarknadsstyrelsen självfallet bör beakta möjligheterna till

rationalisering av skrivarbetet och begränsning av skrivpersonalen.

Med hänsyn till vad jag nu anfört föranleder frågan om behovet av tel efonistpersonal

icke annat uttalande från min sida än att jag i princip

delar den av statskontoret uttalade meningen att särskild föreståndarbefattning

i 7 lönegraden icke bör inrättas för ifrågavarande personal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

133

grupp. Då emellertid inom arbetsmarknadskommissionen ett kanslibiträde

tjänstgör som föreståndare för telefonväxeln, torde denna anordning få bestå

inom arbetsmarknadsstyrelsen, så länge detta kanslibiträde fullgör berörda

uppgifter.

Vidkommande expeditionsvaktpersonalen anser jag i enlighet

med den uppfattning, som uttalats av allmänna lönenämnden och statskontoret,

att särskild föreståndarbefattning i 9 lönegraden icke bör inrättas för

denna personalgrupp. I övrigt har jag icke någon erinran mot utredningens

förslag om inrättande av ordinarie befattningar för en förste expeditionsvakt

(A 7) och fem expeditionsvakter (A 5). Icke heller har jag något att erinra

mot att två hantverkarbefattningar i Eo 6 inrättas i enlighet med arbetsmarknadskommissionens

förslag. I övrigt torde personalbehovet för expeditionsvaktgöromål

få tillgodoses med icke-ordinarie personal i 5 och lägre

lönegrader.

Arbetsmarknadskommissionen har i förevarande sammanhang framlagt

förslag om inrättande av en befattning som materialförvaltare i A

15. Statskontoret har häremot anfört, att befattningen icke bör placeras högre

än i 9 lönegraden. Med hänsyn till verkets storlek och till att en motsvarande

befattning nu finnes inom kommissionen, anser jag mig kunna tillstyrka

kommissionens förslag att befattningen placeras i lönegrad 15. Jag

anser dock, att densamma bör vara extra ordinarie. Befattningen synes böra

tillhöra kameralbyrån.

Krisorg-anisationen.

Utredningen.

Utredningen har berört frågan om anställningsvillkoren för personal

inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. Då emellertid grundläggande

spörsmål rörande anställningsformer m. m. vid den tidpunkt, då utredningens

arbete avslutades, befunno sig under prövning i olika sammanhang,

har utredningen begränsat sig till att framlägga vissa allmänna synpunkter

beträffande anställningsvillkoren för ifrågavarande personal.

Utredningen har sålunda räknat med att någon form av arvodesanställning

måste anlitas för personal, vilken anställes för krisuppgifter av tillfällig karaktär.

Det är enligt utredningens mening önskvärt, att anställningsvillkoren

för den arvodesavlönade personalen nära ansluta sig till de villkor, som

gälla för den mera permanenta personalen hos styrelsen. Särskilt har utredningen

framhållit vikten av att anställningsvillkoren för sådan hos arbetsmarknadskommissionen

anställd personal, som icke erhåller placering i

lönegradsreglerad tjänst, icke försämras vid omorganisationen.

Den svåraste frågan i detta sammanhang anser utredningen vara att avgöra

när arvodesanställning skall komma (ill användning. Utredningen har

härom anfört bland annat följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Enligt utredningens mening bör eu uppdelning mellan permanent och tillfällig

personal i de lägre lönegraderna icke genomföras, förrän så är oundgängligen

nödvändigt. Vid utsvällning av verksamheten bör sålunda personalbehovet

i dessa lönegrader tillgodoses genom anställning i vanlig ordning

av personal, som tillförsäkras reglerad befordringsgång. Om på grund härav

ett visst personalöverskott skulle uppstå vid avveckling av tillfälliga arbetsuppgifter,

torde detta i regel icke medföra större utjämningssvårigheter.

Den kontinuerliga personalomsättningen i ett större verk torde möjliggöra,

att ett dylikt personalöverskott ganska snabbt avvecklas genom uppehåll i

nyrekryteringen under någon tid. Endast om arbetsuppgifterna äro av tydligt

kortvarig karaktär eller en avgjord överdimensionering av personalkadern

i de lägre graderna är att befara, bör arvodesanställning komma till användning.

Dock bör arvodesanställning under en kortare prövotid kunna

komma till användning oavsett vad nu sagts.

I fråga om högre befattningar är problemet mera svårlöst. Behovet av sådan

personal kan icke på samma sätt som personalbehovet i lägre grader utjämnas

genom att den vanliga nyrekryteringen upphör för en tid och erforderliga

omflyttningar företagas. I den hårda konkurrens, som för närvarande

råder på arbetsmarknaden mellan staten och enskilda arbetsgivare, och med

hänsyn till att i privat tjänst allt oftare erbjudas pensionsförmåner och

andra fördelar på längre sikt, vore det i hög grad önskvärt att kunna erbjuda

även den mera kvalificerade personal, som erfordras för krisuppgifter,

gynnsammare utsikter än dem arvodesanställning innebär. Det kan befaras,

att rekryteringen av personal för krisuppgifterna eljest kan komma att bereda

avsevärda svårigheter. Utredningen har med anledning härav övervägt att

föreslå en sådan anordning, att åtminstone extra ordinarie anställning skulle

kunna ställas i utsikt även för högre befattningshavare inom styrelsens krisdel

efter viss tids anställning i arvodestjänst, t. ex. fem år. Självfallet skulle

några bindande utfästelser därom ej göras; anställningens konsolidering på

detta sätt skulle vara beroende av att vederbörande erhölle goda vitsord i sitt

arbete samt att styrelsen beräknades få användning för hans tjänster tills

vidare. Dylik överföring från arvodestjänst till extra ordinarie befattning

skulle vara beroende av Kungl. Maj ds medgivande i varje särskilt fall. Den

extra ordinarie befattningen skulle bli rent personlig och ej återbesättas, då

befattningshavaren lämnade tjänsten.

En anordning av ifrågavarande slag torde icke vara förenlig med den användning

extra-ordinarieanställningen faktiskt erhållit. Utredningen är därför

icke beredd att förorda dess tillämpning under nuvarande förhållanden.

Om däremot extra-ordinarieanställningen erhåller den karaktär, som angivits

av 1945 års lönekommitté, synes frågan komma i ett annat läge.

Något förslag till personalorganisation för arbetsmarknadsstyrelsens

krisdel har icke framlagts av utredningen, som ansett detta böra ankomma

på arbetsmarknadskommissionen i vad avser nästkommande budgetår.

Arbetsmarknadskommissionen.

I sitt yttrande över utredningens förslag har arbetsmarknadskommissionen

bland annat uttalat följande med anledning av vad utredningen anfört

rörande anställningsformerna för personal inom arbetsmarknadsstyrelsens

krisdel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 239.

135

Enligt kommissionens på erfarenhet grundade uppfattning är det nödvändigt

att också för personal inom nu avsedd del av styrelsen i viss utsträckning

tillämpa en tryggare anställningsform än den för extra befattningshavare

gällande, vare sig löneförmånerna bestämmas alt utgå enligt

löneplanen för extra befattningshavare inom den civila statsförvaltningen

eller enligt andra grunder. Det har nämligen visat sig svårt att kunna i tjänst

bibehålla kvalificerad personal framför allt vid byrån för ärenden rörande

byggnadstillstånd, som är utpräglat krisbetonad, och på grund härav bör

möjlighet föreligga för arbetsmarknadsstyrelsen att åt vissa befattningshavare

inom denna byrå bereda extra ordinarie anställning och därvid icke

endast, såsom de sakkunniga närmast förorda, åt biträdespersonal utan jämväl

åt högre befattningshavare.

I sitt nämnda yttrande har kommissionen vidare framlagt förslag till personalorganisation

för byggnadstillståndsärendena, vilka inom arbetsmarknadskommissionens

kansli handläggas å byrån för ärenden angående

byggnadstillstånd, samt för utlänningsärendena, vilka därstädes handläggas

inom arbetsförmedlingsbyråns utlänningssektion.

Rörande organisationen för byggnadstillståndsärendena har kommissionen

sålunda anfört följande.

Vid bedömande av byggnadstillståndsbyråns personalorganisation bör,

bland annat, beaktas, att byggnadsregleringen innebär ett tvångsingripande

på byggnadsmarknaden, som på sina håll utlöst missnöje. Det är därför synnerligen

angeläget att ha en såväl administrativt som tekniskt väl skickad

personal till förfogande för dess handhavande. I fråga om de högre befattningshavarna

bör därjämte beaktas, att de hava att självständigt fatta beslut

i vissa ärenden och att de därjämte ha sig ålagt att föredraga ansökningarna

om byggnadstillstånd i den särskilda byggnadsberedningen inom

Kungl. Maj:ts kansli och inom kommissionens kansli. Självfallet måste de ock

svara för att ifrågavarande ärenden dessförinnan äro tillfredsställande utredda,

vilket fordrar samarbete med olika myndigheter och sammanslutningar.

Även för kontakten med allmänheten, bland annat vid inspektioner

hos byggnadstillståndssökande industriföretag in. fl., är det av stor vikt,

att byråns befattningshavare äro väl insatta i sina arbetsuppgifter och även

i övrigt kunna företräda byrån och det allmänna överhuvud laget. De måste

ock kunna förklara behovet av reglerande åtgärder och kunna ingiva förtroende

för statsmakternas sätt att handhava dessa uppgifter.

För att man skall kunna få den för dessa arbetsuppgifter väl skickade personal,

som är erforderlig, är det nödvändigt, att befattningshavarna vid byggnadstillståndsbyrån

känna sådan trygghet i anställningen, att de icke finna

sig så snart som möjligt böra söka andra anställningar. I vart fall måste

man söka få i tjänst vid byrån bibehålla erforderligt antal kvalificerade befattningshavare,

som hava att självständigt handlägga ärenden och som därjämte

ha att föredraga viktigare byggnadsärenden. Kommissionen har sålunda

kommit till den uppfattningen, att »nyckelbefattningarna» vid byrån

måste inrättas såsom mera stadigvarande befattningar, d. v. s. uppföras såsom

ordinarie eller extra ordinarie.

Kommissionen föreslår i enlighet härmed, att befattningarna såsom chef

för byrån och såsom ställföreträdare för byråns chef tillsättas genom förordnande

tills vidare, därvid byråchefsbefatlningen hänföres till lönegraden

('', ii och befattningen såsom ställföreträdare uppföres såsom eu byrådirektörs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

136

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

befattning i C 5. Lägre lönegradsplacering kan enligt kommissionens uppfattning

icke komma i fråga, om man vill vinna sitt syfte: att få befattningarna

tillsatta med väl kvalificerade personer, som kunna beräknas kvarstå

i sina befattningar under önskvärd tid. Kommissionen säger sig förutsätta,

att å befattningarna komma att förordnas, innehavare av pensionsberättigande

befattningar antingen inom styrelsens permanenta del eller hos annan

statlig myndighet. Vidare föreslås uppförande av två extra ordinarie befattningar,

avsedda den ena för en väl kvalificerad tekniker och den andra för

en administrativt kunnig och erfaren person. Dessa befattningshavare, som

anses böra benämnas förste byråingenjör respektive förste byråsekreterare,

föreslås hänförda till lönegraderna Eo 26 och Eo 24. Vidkommande biträdespersonalen

förutsätter kommissionen, att den avsedda normerade befordringsgången

för dylik personal skall komma i tillämpning jämväl för ifrågavarande

personal vid byggnadstillståndsbyrån. Övriga befattningar vid byrån

beräknas skola tillsättas med extra eller arvodesanställd personal, så vida

icke 1945 års lönekommittés förslag beträffande anställningsformerna kommer

att giva anledning till annat.

Rörande organisationen för utlänningsärendena har kommissionen anfört

följande.

Vad anförts beträffande byggnadstillståndsbyrån gäller också i huvudsak

personalen vid den nuvarande utlänningssektionen. Denna sektions verksamhetsområde

synes emellertid komma att vidgas och nya uppgifter att åläggas

densamma vid bifall till ett av ordföranden i statens utlänningskommission

i anledning av honom givet uppdrag i dagarna till Kungl. Maj:t överlämnat

förslag om avveckling av utlänningskommissionens sociala verksamhet och

om successiv reducering av statens flyktingsnämnds uppgifter. Det framlagda

förslaget går nämligen ut på att flertalet av de avsedda arbetsuppgifterna

skola överföras på statens arbetsmarknadskommission och sedermera alltså

på arbetsmarknadsstyrelsen. Till följd av ingångna konventioner om arbetskraftsutbyte

mellan Sverige och vissa andra länder kommer den nuvarande

utlänningssektionen också att få ökade arbetsuppgifter; ifrågavarande arbetskraftsutbyte

torde komma att, i mån av möjligheter, ytterligare utvecklas.

Det är också ifrågasatt, att denna sektion inom kommissionen skall få

åt sig uppdraget att handlägga frågor, som uppkomma säd en ökad invandring

av utländsk arbetskraft, och som avse att förhjälpa svensk ungdom att

i utbildningssyfte bedriva studier i främmande länder.

Med hänsyn till angivna förhållanden, som redan nu anses böra tagas i beaktande,

föreslår kommissionen, att den nuvarande utlänningssektionen med

anknytning till arbetsförmedlingsbyrån ges fristående ställning såsom självständig

byrå och att personalorganisationen anpassas med hänsyn härtill.

Byrån, som åtminstone tills vidare anses böra hänföras till arbetsmarknadsstyrelsens

krisdel, föreslås få namnet Byrån för utlänningsärenden. För denna

byrå beräknar kommissionen följande mera stadigvarande befattningshavare.

Såsom chef för byrån föreslås en byråchef i C 6 med förordnande tills vidare.

Såsom ställföreträdare för byråchefen och tillika chef för den sektion inom

byrån, som skall ha att handlägga ärenden rörande utlänningars arbetstillstånd

och placering i arbete, föreslås en förste byråsekreterare i Eo 26 och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. MajAs proposition nr 239.

137

vid samma sektion föreslås vidare en byråinspektör i Eo 22. Vid en andra

sektion inom byrån böra enligt förslaget handläggas ärenden rörande utbyte

av arbetskraft mellan Sverige och andra länder och rörande utrikesstudier för

svensk ungdom m. m., och såsom chef för denna sektion föreslås en förste

byråsekreterare i Eo 24. Ytterligare en förste byråsekreterare i samma lönegrad

anses erforderlig för en tredje sektion inom byrån, vilken bör få att handlägga

i huvudsak de ärenden, vilka hittills ankommit på utlänningskommissionens

sociala byrå; personalen vid denna sektion skulle också fullgöra de

uppgifter, vilka falla å den nuvarande flyktingsnämndens kansli. För byrån

för utlänningsärenden inom arbetsmarknadsstyrelsen räknar kommissionen

sålunda med följande mera fast inrättade befattningar, nämligen en byråchef

i C 6, en förste byråsekreterare i Eo 26, två förste byråsekreterare i

Eo 24 och en byråinspektör i Eo 22. Därjämte beräknas biträdespersonal

med placering i lönegrader, som följa av den normerade befordringsgångens

tillämpning, och i övrigt extra eller arvodesanställd personal eller eventuellt

personal i den anställningsform, som följer av 1945 års lönekommittés väntade

förslag.

Härjämte har kommissionen liksom utredningen räknat med att inom de

permanenta byråerna under nästkommande budgetår kommer att förefinnas

behov av viss personal utöver vad som i det föregående angivits såsom

den permanenta organisationen. I denna del torde jag få hänvisa till kostnadsberäkningarna

i det följande.

Yttrandena.

I sitt yttrande över utredningens förslag har statskontoret anfört, att frågan

om tillfällig personals anställningsförhållanden icke är något för arbetsmarknadsstyrelsen

säreget problem utan föreligger även för åtskilliga andra

myndigheter. Statskontoret har i denna del hänvisat till det förslag 1945 års

lönekommitté beräknades komma att framlägga i denna del. Arbetsmarknadsstyrelsens

personalförhållanden lära under sådana förhållanden enligt statskontorets

mening icke kräva speciella bestämmelser. Anställnings- och avlöningsvillkoren

för personalen vid styrelsens krisdel böra regleras enligt de

normer, som fr. o. m. nästa budgetår må komma att fastställas för statlig ickeordinarie

personal i allmänhet, som anställts för tidsbegränsade arbetsuppgifter.

Tjänster å C-planen böra enligt statskontorets mening därvid icke inrättas.

Statskontoret förutsätter, att ordinarie tjänster icke skola automatiskt

tillskapas inom förvaltningsgrenar, som äro av utpräglad kriskaraktär. Den

reglerade befordringsgången för biträdespersonal kan därför icke tillämpas i

full utsträckning.

Statskontoret har vidare anfört, att ämbetsverket finner det tvivelaktigt om

det i nuvarande läge, då flyktingverksamheten kan antagas komma att successivt

minska, är motiverat att inrätta en .särskild byrå för utlänningsärenden.

Allmänna lönenämnden bar i yttrande över kommissionens förenämnda

utlåtande anfört följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

Kimgl. Maj:ts proposition nr 239.

Lönenämnden finner skäl tala för att personalen inom styrelsens krisdel i

viss omfattning erhåller en fastare anställning än vad utredningen föreslagit.

Vilken anställningsform, som härvid bör komma i fråga, blir givetvis beroende

av de förslag, som i detta hänseende komma att framläggas av 1945 års

lönekommitté. i nuvarande läge anser lönenämnden det emellertid vara

mindre lämpligt att — såsom kommissionen hemställt — inrätta befattningar

såväl å C-planen som Eo-planen. Enligt nämndens mening bör en enhetlig

anställningsform för ifrågavarande befattningshavare komma till användning,

varvid tjänsterna böra uppföras som extra ordinarie. En inplacering på

extra ordinarie stat av befattningarna i fråga synes jämväl stå i överensstämmelse

med de uttalanden, som gjorts av 1945 års lönekommitté i dess betänkande

med förslag till statliga löneplaner m. m. (SOU 1946: 48). Lönekomrnittén

har nämligen framhållit, att det syntes kommittén angeläget, att de

förmåner, som den extra ordinarie anställningen beredde, skulle kunna tillkomma

tjänstemännen, även om anställningens varaktighet icke vore fullt

säker. Härmed följde å andra sidan, att extra ordinarie tjänsteman borde

kunna entledigas, bland annat, om den extra ordinarie tjänsten bleve överflödig

(sid. 18). Lönenämnden vill därför föreslå, att de förordade befattningarna

som byråchef och byrådirektör uppföras på extra ordinarie stat med placering

i 30 respektive 28 lönegraden. Vad angår övriga av kommissionen föreslagna

befattningar vill lönenämnden allenast framhålla, att — i den mån

behov kan anses föreligga av dessa tjänster — nämnden icke funnit anledning

till erinran mot att de uppföras i de förordade lönegraderna.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har framhållit vikten av

att även personalen inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel i viss omfattning

beredes fastare anknytning till ämbetsverket även i andra fall än utredningen

ifrågasatt. Arbetsmarknadskommissionens personalförening har givit uttryck

åt samma uppfattning. Föreningen har föreslagit, att å byrån för ärenden angående

byggnadstillstånd skola inrättas följande befattningar. Närmast under

byråchefen föreslås en befattning som byrådirektör med placering å C-planen.

Vidare föreslås två befattningar för kvalificerade tekniker, vilka befattningar

skulle placeras i Eo 26 och Ilo 24, samt eu förste byråsekreterare i Eo 24 och

två byråsekreterare i Eo 21. Beträffande övrig personal har föreningen förklarat

sig vilja understryka, att andra än extra ordinarie och ordinarie befattningar

böra ifrågakomma endast om arbetsuppgifterna äro av tydligt kortvarig

karaktär eller om en avgjord överdimensionering av personalkadern inom

styrelsen är att befara.

Även Sveriges yngre akademikers centralorganisation och Sveriges yngre juristers

förening ha uttalat sig i samma riktning som de förenämnda personalorganisationerna.

Föredraganden.

Vad först angår frågan om anställningsformerna för personalen

inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel kan denna icke definitivt lösas, förrän

ställning tagits till det av 1945 års lönekommitté nyligen avgivna betänkandet

angående statens allmänna avlöningsreglemente m. m. (SOU 1947:23). I den

mån så är möjligt böra givetvis nu ifrågavarande spörsmål behandlas efter

enhetliga linjer för förvaltningen i dess helhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

139

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

Till vissa i detta sammanhang aktuella frågor torde emellertid ställning

kunna tagas redan nu. Härom får jag anföra följande.

Inrättande av ordinarie tjänster bör i vart fall tills vidare i princip icke komma

i fråga inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. Detta torde icke böra hindra

att ordinarie kontorsbiträdesbefattningar inrättas för personal, som nu

tjänstgör inom sådana delar av arbetsmarknadskommissionens kansli, som

komma att falla utanför den permanenta organisationens ram. Såsom tidigare

nämnts är avsikten, att dylika tjänster under nästa budgetår skola nyinrattas

endast för personal, vilken med tillämpning av principerna för den reglerade

befordringsgången för viss biträdespersonal beräknas vid budgetårets ingång

fylla kraven för befordran till befattning i A 4. För arbetsmarknadsstyrelsens

del bör härvid icke göras skillnad mellan personal, som nu tjänstgör inom

olika delar av arbetsmarknadskommissionens kansli. I det föregående hai

jag även föreslagit inrättande av ordinarie kontorsbiträdesbefattningar i enlighet

härmed. Befattningarna böra anses tillhöra den permanenta delen av

verkets personalorganisation. För följande budgetår torde ställning till nu

ifrågavarande spörsmål få tagas i senare sammanhang.

Utredningen har föreslagit, att extra ordinarie befattningar skola kunna

komma till användning även inom krisdelen vid tillämpning av reglerad

befordringsgång för personal i lägre lönegrader. Däremot bär utredningen ansett

inrättande av extra ordinarie befattningar i högre lönegrader icke böra

äga mm under nuvarande förhållanden, då en anordning av detta slag icke

vore förenlig med den användning extra-ordinarieanställningen hittills erhållit.

Arbetsmarknadskommissionen bär å sin sida framlagt förslag om inrättande

av vissa extra ordinarie befattningar i högre lönegrader och härför vunnit

stöd hos allmänna lönenämnden.

Jag finner det för män del angeläget, alt extra ordinarie anställning beredes

viss personal även inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. De arbetsuppgifter,

som komma atl åvila denna personal — exempelvis byggnadsregleringen

— måste i många fall förutses bli mycket ansvarsfulla och krävande.

Det är angeläget, att för sådana arbetsuppgifter förvärvas kunnig och

omdömesgill personal. Möjligheterna härtill torde icke obetydligt ökas om extra

ordinarie anställning kan erbjudas åtminstone i viss omfattning. På giund

härav bör extra ordinarie anställning kunna komma i fråga icke blott i fall,

då så följer av en tillämpning av reglerad befordringsgång för biträdes- och

amanuenspersonal, ulan även för personal i högre ställning.

Såvitt angår personalorganisationen för krisdelen har arbetsmarknadskommissionen

föreslagit, att inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel

skola finnas två särskilda byråer. Den ena av dessa, byrån för ärenden angående

byggnadstillstånd, finns redan inrättad inom arbetsmarknadskommissionens

kansli. Mot beståndet av denna hyra bär jag icke nugot att erinra.

Den andra av kommissionen föreslagna byrån skall enligt förslaget bildas genom

att den nuvarande ullänningssektioncn inom kommissionens arbelsförmedlingsbyrå

utbrytes. Till stöd härför bär kommissionen åberopat de öka
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

de arbetsuppgifter med avseende å utländsk arbetskraft, som måste påräknas.

Kommissionen har sålunda erinrat om det tidigare omnämnda förslaget

om överflyttning till det centrala arbetsmarknadsorganet av vissa nu av

utlänningskommissionen ombesörjda uppgifter, det ökade arbetskraftsutbyte

med andra länder, som torde följa av ingångna konventioner, den invandring

av utländsk arbetskraft, som ifrågasatts, m. m. I en proposition, vilken

i dagarna framlägges för riksdagen, förordar jag överflyttning av vissa väsentliga

arbetsuppgifter från utlänningskommissionen till det centrala arbetsmarknadsorganet.

Ehuru slutlig ställning icke tagits till frågan om överförande

av arbetskraft Iran andra länder till Sverige, synes det mig angeläget,

att en särskild byrå upprättas inom arbetsmarknadsstyrelsen för frågorna

rörande utländsk arbetskraft. Dessa frågor torde under alla förhållanden för

arbetsmarknadsstyrelsen bli av så stor betydelse och omfattning, att en särskild

byrå för desamma inom styrelsens krisdel niåste anses erforderlig.

För byrån för ärenden angående byggnadstillstånd har kommissionen föreslagit

inrättande av följande befattningar, nämligen en byråchef (C 6), en

byrådirektör (C 5), en förste byråingenjör (Eo 26) och en förste byråsekreterare

(Eo 24). Allmänna lönenämnden har föreslagit, att byråchefs- och byrådirektörsbefattningama

skola uppföras i Eo 30 respektive Eo 28. Jag förordar

för min del bifall till kommissionens förslag med de av lönenämnden

föreslagna ändringarna.

För byrån för utlänningsärenden har arbetsmarknadskommissionen föreslagit

befattningar för en byråchef (C 6), en förste byråsekreterare (Eo 26),

Ivå förste byråsekreterare (Eo 24) och en byråinspektör (Eo 22). Av ifrågavarande

befattningshavare skulle en förste byråsekreterare (Eo 24) avses för

ärenden, som nu ankomma på utlänningskommissionens sociala byrå och

statens flyktingsnämnds kansli.

I överensstämmelse med allmänna lönenämndens förut åberopade uttalande

forordar jag, att byråchefsbefattningen uppföres i Eo 30. I övrigt har jag

mgen ennran mot arbetsmarknadskommissionens förslag i nu ifrågavarande

del.

Till frågan om personal för vissa tillfälliga arbetsuppgifter inom de permanenta

byråerna återkommer jag vid behandlingen i det följande av kostnadsfrågorna.

Arbetsledare och förrådspersonal.

Utredningen.

Utredningen har behandlat vissa spörsmål rörande arbetsledare och förrådspersonal

hos arbetsmarknadsstyrelsen. Jag torde i denna del få hänvisa

till betänkandet s. 188—191 och i övrigt begränsa mig till att omnämna, att

enligt utredningens förslag arbetsmarknadsstyrelsen skall hålla en fast stam

av teknisk arbetsledarpersonal, vilken kan tjäna som bas för en expansion

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

141

av styrelsens byggande verksamhet. Utredningen har ansett det rimligt, att

den fasta arbetsledarstammen beredes en något så när tryggad anställning

men har icke ansett sig böra ingå på en prövning av formen härför. Frågan

om anställningsformen och anställningsvillkoren i övrigt bör nämligen enligt

utredningens mening icke slutligt behandlas förrän förhandlingar med

arbetsledarpersonalen ägt rum och närmare utredning i övrigt verkställts.

Det borde ankomma på arbetsmarknadskommissionen eller arbetsmarknadsstyrelsen

att uppta ifrågavarande spörsmål till behandling och att framlägga

förslag i ämnet.

Frågan om anställningsvillkoren för ledningspersonalen vid arbetsmarknadskommissionens

centralförråd bör enligt utredningens förslag upptagas

till behandling samtidigt med motsvarande spörsmål beträffande arbetsledarpersonalen.

Yttrandena.

Frågorna rörande arbetsledar- och förrådspersonalen ha under remissbehandlingen

berörts endast av arbetsmarknadskommissionen, som anslutit sig

till utredningens förslag, men uttalat, att i den permanenta organisationen

borde ingå icke blott teknisk arbetsledarpersonal utan även redogörare.

F ör edr aganden.

Såsom utredningen framhållit, böra frågorna om anställningsform och anställningsvillkor

i övrigt för arbetsledar- och förrådspersonal hos arbetsmarknadsstyrelsen

upptagas till prövning. Det bör. ankomma på arbetsmarknadskommissionen

(arbetsmarknadsstyrelsen) att framlägga förslag i ämnet. I

avbidan härpå finner jag icke anledning att närmare ingå på nu ifrågavarande

spörsmål.

Medelsförvaltning och revision.

Nu tillämpad ordning.

Arbetsmarknadskommissionen intar i fråga om sin medelsförvaltning icke

ställningen av huvudförvaltning utan är inordnad såsom underförvaltning

till statskontoret. Detta innebär, att kommissionen icke såsom

huvudförvaltningarna har eget konto i rikshuvudboken utan att'' statskontoret

gentemot budgeten redovisar även de anslagsbelopp, som av statskontoret

efter rekvisition utbetalas till kommissionen.

År 1922 förordnade Kungl. Maj:t tre överrevisorer att granska statens

arbetslöshetskommissions förvaltning och räkenskaper. Vid inrättandet

av arbetsmarknadskommissionen år 1940 beslöts, att samma ordning för revision

av kommissionens verksamhet skulle gälla. Icke heller senare har

någon ändring härutinnan vidtagits.

De tre överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen, vilka i sitt arbete

biträdas av en revisionsavdelning, granska kommissionens och dess un
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.

derlydande organs verksamhet såväl ur saklig som kameral synpunkt. Inom

kommissionens kameral- och förrådsbyrå finns emellertid, såsom förut omnämnts,

en revisionssektion, vilken bland annat har att granska länsarbetsnämndernas

räkenskaper. Den gällande ordningen innebär, att kommissionen

och dess underlydande organ äro undandragna såväl riksräkenskapsverkets

som statens sakrevisions granskning.

Av riksdagen framställda erinringar.

1945 års riksdags revisorer påtalade, att den omständigheten att arbetsmarknadskommissionen

icke är huvudförvaltning medfört bristande överensstämmelse

mellan kommissionens redovisning och budgetredovisningen.

Såväl riksräkenskapsverket som kommissionen förklarade sig i avgivna

yttranden icke ha något att erinra mot att kommissionen beredes ställning

som huvudförvaltning.

Revisorerna upptogo även frågan om revisionen av arbetsmarknadskommissionens

medelsförvaltning till behandling och anförde härom bland annat

följande.

Arbetsmarknadskommissionen har undergått eu betydelsefull förändring

ur administrativ synpunkt. Efter att från början hava varit ett utpräglat

krisorgan med vissa rådgivnings- och utredningsuppgifter med avseende å

hjälpverksamheten vid arbetslöshet har kommissionen kommit att successivt

tilldelas viktiga administrativa befogenheter. Efter ombildningen år 1940 kan

kommissionen sägas hava erhållit karaktären av ett ämbetsverk med den

mera självständiga ställning, som i allmänhet tillkommer ett sådant. I samma

mån kommissionen sålunda fått en fastare organisation och tilldelats

mera permanenta arbetsuppgifter, har dess karaktär av krisorgan förminskats.

Jämsides härmed har en centralisering skett i fråga om medelsförvaltningen.

Under sådana förhållanden synes det icke motiverat, att den

kamerala revisionen fortfarande är anordnad på sätt som gäller i avseende

å krisförvaltningen. Ett inordnande av densamma under permanent revisionsorgan

framstår därför såsom naturligt.

I avgivna yttranden tillstyrktes revisorernas förslag av riksräkenskapsverket

men avstyrktes av kommissionen.

1946 års riksdag anförde med anledning av vad som förekommit (skrivelse

nr 212) bland annat, att riksdagen delade revisorernas uppfattning om olägenheterna

av att de av kommissionen redovisade utgifterna icke ligga till

grund för budgetredovisningen. Beträffande revisionsfrågan anförde riksdagen

följande.

Vad angår frågan om formerna för revision av arbetsmarknadskommissionens

medelsförvaltning ha delade meningar kommit till uttryck. Å ena

sidan ha revisorerna — vilkas uppfattning riksräkenskapsverket delat —

ansett en överflyttning böra ske till det statliga centrala revisionsorganet,

riksräkenskapsverket, av den kamerala granskningen av kommissionens med

underlydande organ räkenskaper och förvaltning. Till stöd härför ha revisorerna

åberopat, bland annat, den ändrade karaktär, kommissionen på senare

tid erhållit. Den sakliga granskningen av kommissionens verksamhet åter

har förutsatts skola alltjämt handhavas av särskilda för ändamålet utsedda

överrevisorer. Å andra sidan har arbetsmarknadskommissionen, under hän
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

143

visning, bland annat, till att kommissionens arbetsuppgifter alltjämt äro av

inom statsförvaltningen särpräglad natur, ansett en förändring av nuvarande

oi-dning åtminstone för närvarande icke böra komma till stånd. Riksdagen

vill för sin del icke förringa betydelsen av att formerna för revisionen inom

visst verksamhetsområde bestämmas under hänsynstagande till de för verksamhetsområdet

speciella förhållandena. Å andra sidan synas icke avstegen

från eljest inom statsförvaltningen tillämpade normer böra göras större än

de särskilda omständigheterna föranleda.

Riksdagen hänvisade vidare till att med stöd av Kungl. Maj ds den 8 mars

1946 givna bemyndigande särskilda sakkunniga tillkallats för utredning rörande

ett centralt organ inom statsförvaltningen för handhavande av arbetsmarknadsfrågor.

Riksdagen förklarade sig finna det naturligt, att ifrågavarande

spörsmål övervägdes i samband med berörda utredning, samt anhöll,

att Kungl. Majd ville vidtaga åtgärder härför.

Kungl. Majd anbefallde härefter den 15 november 1946 utredningen rörande

ett centralt arbetsmarknadsorgan att ta berörda spörsmål i övervägande

i samband med fullgörandet av utredningens uppdrag.

Utöver vad sålunda anförts, torde jag 1‘å hänvisa till den i betänkandet å

s. 192—204 lämnade redogörelsen.

Utredningen.

Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall erhålla ställningen

som huvud förvaltning med dragningsrätt å statsverkets

checkräkning.

Vad angår ordningen för revision av arbetsmarknadsstyrelsens förvaltning

har utredningen förklarat sig finna de med det nu i fråga om arbetsmarknadskommissionen

gällande revisionssystemet förenade fördelarna —

beträffande vilka utredningen hänvisat till kommissionens å s. 200—203 i

betänkandet återgivna yttrande — vara påtagliga, såvitt fråga är om krisverksamhet.

I fråga om revisionen av skilda delar av arbetsmarknadsstyrelsens

verksamhet har utredningen anfört följande.

Beträffande de omfattande arbetsuppgifter, som icke kunna anses vara av

kriskaraktär, vore en revision enligt den allmänt tillämpade ordningen i och

för sig fullt tillräcklig. Styrelsen skall emellertid dessutom ha att svara för

uppgifter, som vid arbetsmarknadskriser kunna bli av synnerligen stor omfattning

och svårighetsgrad. Hit hör bland annat huvuddelen av arbetslöshetsverksamheten

och främst åtgärderna enligt arbetslinjen. Styrelsen torde

med hänsyn till denna blandning av krisbetingade och icke krisbetingade arbetsuppgifter

komma att inta en särställning bland de centrala verken. Utredningen

har fäst stor vikt vid att styrelsen organiseras på sådant sätt, att

den blir skickad att vid behov fullgöra de på den ankommande krisuppgifterna

och har i olika sammanhang föreslagit särskilda åtgärder i detta syfte.

1 konsekvens härmed föreslår utredningen, att det nu för arbetsmarknadskommissionen

gällande revisionssystemet blir gällande även för arbetsmarknadsstyrelsen.

En kontinuerligt arbetande, på arbetsmarknadsområdet sakkunnig

överrevision, som genom en rådgivande verksamhet underlättar handläggningen

av ärenden i sylte att förebygga ett felaktigt användande av statsmedel,

synes ur statens synpunkt erbjuda sådana fördelar, att dess avskaffande

bör komma i fråga endast om allvarliga olägenheter i andra liänseen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

144 Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

den kunna påvisas följa av dess fortbestånd. Så är enligt utredningens mening

icke fallet.

Utredningen föreslår sålunda, att såväl den sakliga som den kamerala

granskningen av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet skall ankomma på

särskilda överrevisorer. Utredningen förutsätter härvid, att ett nära samarbete

äger rum mellan överrevisorerna och riksräkenskapsverket, så att garanti erhålles

för att enhetliga riktlinjer tillämpas vid revisionsarbetet.

Vidare bör enligt förslaget arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet utan inskränkningar

vara underkastad sakrevisionens granskning.

Med utgångspunkt från sitt sålunda framlagda förslag har utredningen behandlat

spörsmålet om samordning av den av överrevisorerna bedrivna revisionsverksamheten

och den på arbetsmarknadsstyrelsen ankommande verksamheten.

För undvikande av dubbelarbete har utredningen härvid ansett tillräckligt,

att länsarbetsnämndernas räkenskaper och redovisningarna från

beredskapsarbetsplatserna underkastas granskning genom överrevisorernas

försorg. Utredningen har därför, såsom tidigare omnämnts, föreslagit, att den

nuvarande revisionssektionen skall avskaffas och att i stället överrevisorernas

kansli skall utbyggas så att personalen därstädes kan utföra all erforderlig

granskning av ifrågavarande räkenskaper och redovisningar.

Yttrandena.

Förslaget att arbetsmarknadsstyrelsen skall ha ställning som huvudförvaltning

har icke mött erinran i remissyttrandena.

Utredningens förslag i revision sfrågan har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen,

som anfört, att överrevisorsinstitutionen i dess nuvarande

form visat sig väl lämpad för ett verk av den karaktär, varom här

är fråga. Icke minst hade överrevisorerna med deras nuvarande ställning och

befogenheter varit en värdefull tillgång för kommissionen genom att de också

kunnat fungera som rådgivare åt kommissionens ledning vid handläggning

av vissa ärenden. Kommissionen har icke heller velat motsätta sig att revisionsverksamheten

i den av utredningen föreslagna omfattningen överflyttas

från kameralbyrån till överrevisorema, då detta måste anses innebära en

rationalisering av denna verksamhet.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen ha likaledes tillstyrkt

utredningens förslag och härvid anfört bland annat följande.

Ett intimt samarbete mellan arbetsmarknadskommissionen och överrevisorerna

har ständigt ägt rum. I synnerhet vid inträffad arbetslöshet, då det

gällt att snabbt igångsätta arbetsmöjligheter, vid flyktingars förseende m-ed

arbete och klädesutrustning, vid bränsleförsörjningens tillgodoseende med

arbetskraft samt vid ett flertal andra tillfällen har arbetsmarknadskommissionen

samrått med överrevisorerna, särskilt i fråga om redovisningens ordnande

och kontrollens handhavande. Även i andra fall förekommer samråd,

innan verkställighetsåtgärder företagas. Härigenom kunna överrevisorerna på

ett tidigt stadium taga ställning till uppkomna frågor och meddela sin uppfattning.

En på dylikt sätt anordnad revision måste vara synnerligen gagnelig,

då härigenom ett felaktigt handhavande av statsmedel kan förebyggas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

145

Därest frågor av hithörande slag skulle handläggas enligt den mindre smidiga

ordning, som är stadgad för anmärkningsmål och som innebär bland

annat att rättsfrågan prövas först i efterhand, skulle detta sannolikt komma

att medföra ytterligare kostnader för statsverket och förekommande ärenden

slutligt avgöras först vid en tidpunkt, då frågan icke längre vore aktuell och

ersättningsskyldighet mot vederbörande till äventyrs icke kunde utkrävas. I

stället ha överrevisorerna funnit för sin verksamhet ändamålsenligt att tilllämpa

ett promemorieförfarande, då det gällt att vinna omgående rättelse i

fråga om vid granskningen iakttagna felaktigheter och dylikt.

På dessa skäl tveka överrevisorerna icke att biträda utredningens förslag,

att den kamerala granskningen av arbetsmarknadsstyrelsens och underlydande

organs förvaltning och räkenskaper bör ankomma på särskilda överrevisorer

med biträde av en till deras förfogande ställd revisionsavdelning.

Däremot ha statens sakrevision, riksräkenskapsverket och statskontoret avstyrkt

utredningens förslag. Sålunda har sakrevisionen anfört följande.

Det ligger i sakens natur, att flertalet statsmyndigheters räkenskaper sinsemellan

uppvisa vissa särpräglade drag, beroende på verksamhetens olika

inriktningar. Mellan de flesta räkenskaperna föreligga dock samtidigt grundläggande

likheter, vilka hänföra sig till tillämpningen av för hela statsförvaltningen

gällande reglementen, förordningar, föreskrifter, rättspraxis m. m.

Då skiljaktigheterna sådana de komma till uttryck i räkenskaperna i regel

föranledas av de för de särskilda myndigheterna gällande särbestämmelserna,

om vilka den granskande personalen i allmänhet utan svårighet kan förskaffa

sig erforderlig kännedom, ha statsmakterna för vinnande av en enhetlig

författningstillämpning och redovisningsform i princip knutit den

kamerala revisionsverksamheten inom samtliga permanenta myndigheter tillhörande

den centrala statsförvaltningen till den centrala revisionsmyndigheten,

riksräkenskapsverket. Anordnandet av den kamerala revisionen för

arbetsmarknadsstyrelsen efter i betänkandet angivna linjer skulle innebära,

att styrelsen bleve placerad i en särställning i förhållande till statsförvaltningen

i övrigt. Enligt sakrevisionens uppfattning äro tillräckliga skäl icke

förhanden för en dylik anordning. De räkenskaper, som hänföra sig till beredskapsarbetsplatser

eller andra stödåtgärder enligt arbetslinjen, torde nämligen

— lika litet som styrelsens reguljära verksamhetsgrenars räkenskaper

-—- vara av sådan art, att de mera avsevärt skilja sig från vad som allmänneligen

förekommer i andra statsmyndigheters medelsredovisningar. En annan

sak är, att de överväganden och icke minst den ekonomiska detaljplanering,

som föregår vidtagandet av dylika krisåtgärder, kräva ingående sakkunskap,

förvärvad genom långvarig, direkt erfarenhet av dylika spörsmål;

bedömandet av det sätt, på vilket dessa åtgärder lösas, är emellertid ett sakrevisionellt

och icke ett kameralt spörsmål.

De praktiska olägenheter, som åberopats såsom skäl mot ett Inordnande

av den kamerala revisionen under riksräkenskapsverket, äro i allt väsentligt

av samma natur som de olägenheter, vilka flertalet övriga statsmyndigheter

med samma fog kunna göra gällande. 1 de fall svårigheterna äro av mera

framträdande art, kunna dessa emellertid minskas genom vidtagande av

vissa organisatoriska åtgärder, såsom revisionens förläggande till det granskade

verkets lokaler och — vid vissa större förvaltningar — inrättande av

s. k. specialrevisioner. Så har ock skett'' i flera fall, såsom inom de alfärsdrivande

verken, försvarsväsendet samt väg- och vattenbyggnadsverket. Med

hänsyn till den jämförelsevis stora och växlande medelsomslutning, som arbetsmarknadsstyrelsen

kan förväntas erhålla, anser sakrevisionen, att arbets
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239. 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.

marknadsstyrelsens kamerala revision bör anordnas efter enahanda grunder.

Sålunda bör arbetsmarknadsstyrelsens huvudkassas räkenskaper granskas av

riksräk enskap sverket och de lokala organens räkenskaper av ett särskilt revisionskontor

inom styrelsen, inordnat i den av sakrevisionen ifrågasatta

kameralbyrån. I fråga om den sakliga granskningens anordnande biträder

sakrevisionen uppfattningen, att arbetsmarknadsstyrelsen bör inordnas i sakrevisionens

verksamhetsområde. Med hänsyn till förvaltningsområdets omfattning

och i viss mån särpräglade natur samt sakrevisionens begränsade

möjligheter att fortlöpande ägna för arbetsmarknadsstyrelsen specifika spörsmål

den uppmärksamhet, som dessa påkalla, har sakrevisionen intet att erinra

mot att särskilda överrevisorer avses för mera ingående granskning av

ändamålsenligheten i av styrelsen företagna åtgärder. Särskilt under det nya

verkets första verksamhetstid torde en dylik anordning kunna vara av stort

värde.

Slutligen har sakrevisionen framhållit, att de av sakrevisionen föreslagna

formerna för den sakliga och kamerala revisionens anordnande helt överensstämma

med motsvarande förhållanden inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Riksråkenskapsverket har anfört i huvudsak samma synpunkter på förevarande

fråga som sakrevisionen.

Statskontoret har likaledes ansett, att arbetsmarknadsstyrelsen bör vara

underställd riksräkenskapsverkets och sakrevisionens granskning i vanlig

ordning.

F ör edraganden.

Revisionen av de statliga myndigheternas medelsförvaltning är i regel

ordnad så att den kamerala revisionen, d. v. s. granskningen av räkenskapernas

iokföringsmässiga riktighet samt av utbetalningarnas överensstämmelse

med gällande bestämmelser, handhas av riksråkenskapsverket. Inom

vissa verk med större lokalförvaltningar ha dock inom verken inrättats s. k.

specialrevisioner, vilka granska de lokala organens räkenskaper. Den sakliga

revisionen, d. v. s. granskningen av verksamhetens ändamålsenlighet, ankommer

på statens sakrevision. Denna utövar emellertid icke någon kontinuerlig

granskning av varje myndighets verksamhet utan upptar till behandling särskilda

frågor, som av en eller annan anledning anses böra bli föremål för

undersökning. Inom vissa verk ha för den sakliga granskningen dessutom

tillsatts särskilda överrevisorer.

I fråga om krisförvaltningen däremot handhas såväl den kamerala som

den sakliga granskningen av överrevisionen för krisförvaltningen. Även vissa

andra avvikelser från de förenämnda principerna för revisionsverksamhetens

uppläggning finnas. En av dessa avser arbetsmarknadskommissionen, vars

verksamhet i såväl kameralt som sakligt hänseende granskas av särskilda

överrevisorer. Kommissionen är undantagen såväl från riksräkenskapsverkets

och sakrevisionens som överrevisionens för krisförvaltningen verksamhetsområden.

Otvivelaktigt äro vissa icke oväsentliga fördelar förknippade med det nu

beträffande arbetsmarknadskommissionen tillämpade revisionssystemet. Ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

147

redningen har med hänvisning härtill föreslagit, att särskilda överrevisorer

jämväl skola ha hand om den kamerala och sakliga granskningen av arbetsmarknadsstyrelsens

förvaltning. Styrelsen skulle dock enligt förslaget vara

underkastad statens sakrevisions granskning. När det centrala arbetsmarknadsorganet

organiseras som ett permanent verk — om än med bibehållande

till viss del av ett krisorgans karaktär — måste emellertid en fortsatt tilllämpning

i huvudsak av det nuvarande revisionssystemet väcka betänkligheter

ur principiell synpunkt. Jag syftar härvid främst på risken av bristande

enhetlighet i fråga om den kamerala revisionen mellan olika delar

av förvaltningen. Då övervägande skäl synas tala för att arbetsmarknadsstyrelsen

underställes riksräkenskapsverkets kamerala granskning, föreslår

jag en sådan anordning. Den kamerala granskningen av de underlydande

lokala organens verksamhet bör dock i första hand ankomma på en inom

arbetsmarknadsstyrelsen organiserad specialrevision. Jag har i det föregående

föreslagit inrättande inom kameralbyrån av en särskild revisionssektion

för detta ändamål. Såsom utredningen föreslagit, bör arbetsmarknadsstyrelsen

i sakligt hänseende vara underkastad statens sakrevisions granskning.

Härjämte böra särskilda överrevisorer fortfarande finnas för en mera kontinuerlig

saklig granskning av verksamheten.

Med den av mig sålunda förordade organisationen erfordras icke det av

utredningen för överrevisorema föreslagna kansliet. Till en del kommer detta

att ingå i den förut berörda revisionssektionen inom kameralbyrån. Till en

annan del ersättes det av personal från riksräkenskapsverket. Då det synes

lämpligt, att överrevisorema enligt nu gällande regler slutföra granskningen

av arbetsmarknadskommissionens verksamhet t. o. m. innevarande kalenderår,

torde under en övergångsperiod behov komma att föreligga av biträdespersonal

i ungefärligen samma omfattning som nu. Sedermera torde det

vara lämpligt, att en av överrevisorema mot särskild ersättning tjänstgör

som jourhavande.

Slutligen vill jag uttala, att jag finner det självfallet att arbetsmarknadsstyrelsen

skall erhålla ställning som huvudförvaltning.

Vissa övergångsfrågor.

Utredningen.

Utredningen har förklarat sig räkna med att arbetsmarknadsstyrelsen

skall träda i verksamhet den 1 juli 1947. I samband härmed torde, anför

utredningen, i fråga om personalen uppkomma åtskilliga spörsmål, som fordra

särskilda föreskrifter.

Utredningen har sålunda anfört, att den nya organisationen icke torde

kunna helt genomföras från nämnda tidpunkt. För tillsättande av tjänsterna

hos styrelsen torde en ganska lång tid erfordras. Möjlighet borde därför bland

annat finnas att låta anstå med tillsättande av vissa tjänster, därest lämpliga

sökande icke anses stå till förfogande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Utredningen har vidare anfört, att arbetsmarknadskommissionens och dess

föregångare arbetslöshetskommissionens långa existenstid i krisorganets form

torde vara enastående inom statsförvaltningen. Den tillämpade organisationen

hade lett till att inom arbetsmarknadskommissionens kansli funnes ett

betydande antal befattningshavare med mycket lång tjänstetid hos verket

och dess föregångare, vilka icke fått sina anställningsförhållanden ordnade

på det sätt, som är regel inom den permanenta förvaltningen. Det har synts

utredningen angeläget, att denna personalgrupps intressen ägnas särskild

uppmärksamhet vid organiserandet av arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningen har i bilagorna 3 och 4 till sitt betänkande lämnat närmare

uppgifter rörande ifrågavarande personal. Jag torde i detta sammanhang

få hänvisa till nämnda bilagor.

Förutom vissa frågor rörande tillgodoräknande av tjänstetid, vilka frågor

med hänsyn till gällande bestämmelser icke torde behöva upptagas i

detta sammanhang, har utredningen berört spörsmålet om möjligheten att

inrätta befattningar å övergångsstat för personal tillhörande nu ifrågavarande

grupp. I sistnämnda avseende har utredningen anfört, att det synes

sannolikt att de befattningshavare, som ha lång tjänstetid hos arbetsmarknadskommissionen

eller dess föregångare, i regel komma att erhålla ordinarie

eller extra ordinarie befattning hos arbetsmarknadsstyrelsen. Om emellertid

i något fall detta ej skulle bli förhållandet eller om vederbörande endast

skulle kunna beredas dylik befattning med avsevärt lägre löneförmåner

än han redan åtnjuter, har det synts utredningen rimligt, att vederbörande

befattningshavare efter prövning i varje särskilt fall erhåller ordinarie eller

extra ordinarie befattning å övergångsstat. Det borde ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen

att, om behov därav befinnes föreligga, efter tjänstetillsättningens

slut framlägga förslag i angivna hänseende. Intill dess att eventuellt

uppkommande frågor av detta slag vunnit sin lösning, borde vederbörande

befattningshavare kvarstå som arvodesanställda.

Yttrandena.

Arbetsmarknadskommissionen har beträffande övergången till den nya

personalorganisationen förklarat sig förutsätta, att denna skall ske enligt

samma riktlinjer som dem, vilka komma att bli bestämda för den offentliga

arbetsförmedlingen. Kommissionen, som utgår ifrån att arbetsmarknadsstyrelsen

skall inrättas från och med den 1 juli 1947, har föreslagit, att kommissionens

nuvarande befattningshavare skola förordnas att tills vidare, i

avvaktan på att den nya personalorganisationen hinner genomföras, kvarstå

i sina den 30 juni 1947 innehavda befattningar, och att befattningarna enligt

den nya personalorganisationen därefter skola gruppvis ledigförklaras och

tillsättas, därvid tjänsterna i samma lönegrader inom styrelsen samt hos länsarbetsnämnder

och arbetsförmedlingar skola ledigförklaras och tillsättas

samtidigt. Under övergångstiden förutsättas lönerna skola utgå enligt nu gällande

bestämmelser med de ändringar, vilka kunna bli en följd av löneregleringen

för statens befattningshavare i allmänhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

149

Rörande utredningens förslag om inrättande vid behov av befattningar

på övergångsstat har kommissionen anfört följande.

I detta sammanhang vill kommissionen understryka det av de sakkunniga

gjorda uttalandet därom, att hos kommissionen anställda befattningshavare,

vilka kunna räkna en avsevärd anställningstid i statens tjänst genom tidigare

innehavda anställningar hos kommissionens föregångare, främst statens

arbetslöshetskommission, böra beredas anställning på övergångsstat, i den

mån vederbörande icke kunna beredas anställning å befattningar i den blivande

arbetsmarknadsstyrelsen. Kommissionen förutsätter därvid, att befattningshavarna

i fråga skola med bibehållande av tjänstetitel och den 30 juni

1947 utgående löneförmåner placeras på särskild övergångsstat men med

skyldighet för dem att uppehålla annan befattning inom verket, som i stället

tills vidare skall hållas vakant. I samband med den nya personalorganisationens

genomförande bör Kungl. Maj:t alltså äga riksdagens bemyndigande att

i erforderlig utsträckning besluta om anställning på övergångsstat.

Statskontoret har i denna del yttrat följande.

Vid omorganisation av verk och förvaltningar har i viss utsträckning förekommit,

att särskilda tjänster inrättats å övergångsstat för ordinarie befattningshavare,

som icke kunnat åläggas övergång till nya tjänster eller för

vilka icke funnits plats inom den nya organisationen. För innehavare av

extra ordinarie befattning, vilkas anställningsform medger uppsägning av

övertaliga tjänstemän, har däremot inrättandet av särskilda övergångstjänster

icke ansetts böra ifrågakomma. Än mindre bör då, som arbetsmarknadskommissionen

föreslagit, inrättas särskilda pensionsberättigande övergångstjänster

för nu arvodesavlönade befattningshavare. I vissa undantagsfall har

vid omorganisation eller nedläggande av statlig verksamhet till vissa övertaliga,

sedan lång tid tillbaka anställda personer utbetalats pensioner och

avgångsersättningar. Så har emellertid endast skett, då vederbörande icke

kunnat beredas annat arbete i statens tjänst eller saknat möjlighet erhålla

sådant å öppna arbetsmarknaden. Omständigheter av detta slag lära icke

föreligga beträffande några tjänstemän vid arbetsmarknadskommissionen.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har understrukit utredningens

uppfattning, att hänsyn bör tagas till det förhållandet att åtskilliga

av befattningshavarna ha synnerligen lång tjänstetid hos arbetsmarknadskommissionen

eller dess föregångare samt att detta förhållande även bör

komma till uttryck vid bestämmandet av dessa befattningshavares löneställning.

Förbundet förutsätter vidare, att den personal, som icke kan beredas

fortsatt anställning enligt någon av huvudanställningsformema, skall komma

i åtnjutande av motsvarande löneförmåner, som den 1 juli 1947 tillkomma

övriga statstjänstemän.

Vissa andra personalorganisationer ha givit uttryck åt liknande synpunkter.

Föredraganden.

Utredningen har förklarat sig räkna med att arbetsmarknadsstyrelsen bör

träda i verksamhet den 1 juli 1947. Såsom framgår av vad jag i det följande

anför, ha även sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation ansett

det böra eftersträvas, att det av de sakkunniga föreslagna definitiva förstatligandet

av arbetsförmedlingen genomföres från och med nämnda tidpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Jag är emellertid av den uppfattningen, att tidpunkten för den nya organisationens

ikraftträdande bör sättas något senare. Med hänsyn till omfattningen

av den organisation, varom här är fråga, torde efter statsmakternas beslut i

huvudfrågorna en icke alltför kort tid böra stå till förfogande för den nya

organisationens förberedande. Detta gäller framförallt den lokala organisationen

men även den centrala. Jag föreslår därför, att arbetsmarknadsstyrelsen

skall träda i verksamhet den 1 januari 1948.

Jag har icke något att erinra mot vad utredningen och arbetsmarknadskommissionen

anfört rörande ordningen för tillsättande av befattningarna

hos arbetsmarknadsstyrelsen. Det är uppenbart, att tjänstetillsättningen måste

ske etappvis under en övergångsperiod. Tiden före den 1 januari 1948

torde böra utnyttjas härför. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

för tiden 1 juli—31 december 1947 meddela de föreskrifter angående anpassning

av de nu beträffande arbetsmarknadskommissionen gällande lönebestämmelserna

med hänsyn till den beslutade löneregleringen för vissa statliga

befattningshavare samt de beslut rörande anställningsformerna, som

kunna komma att fattas av statsmakterna.

Det synes mig rimligt, att vid organiserandet av arbetsmarknadsstyrelsen

särskild hänsyn tages till sådan personal hos arbetsmarknadskommissionen,

vilken har lång tjänstetid hos kommissionen och dess föregångare (eventuellt

även hos överrevisorema). Sålunda bör dylik befattningshavare, som icke

kan beredas ordinarie eller extra ordinarie befattning med löneförmåner i

stort sett motsvarande de nu till befattningshavaren utgående, kunna förordnas

att uppehålla lägre befattning men därvid tillerkännas löneförmåner,

vilka motsvara de till vederbörande tidigare utgående. Kungl. Maj:t torde

böra erhålla riksdagens bemyndigande att vid behov i dylika fall fastställa

högre ersättning än som enligt gällande löneplan är förenad med den i varje

särskilt fall ifrågavarande befattningen.

I vad angår amanuensbefattningar torde hänsynstagande till äldre personal

kunna föranleda till avsteg från principerna i fråga om anställandet av

amanuenspersonal, i det att dylika befattningar, i den mån detta är förenligt

med kraven på organisationens effektivitet, utnyttjas för äldre personal, även

om denna icke har kvalifikationer, som anses kunna möjliggöra befordran

enligt reglerad befordringsgång till 21 lönegraden.

Vidare vill jag hänvisa till att arbetsmarknadsstyrelsens personalbehov

utanför den permanenta organisationens ram torde lämna vissa möjligheter

till placering tills vidare av äldre personal, som icke kan beredas lämplig

tjänst inom den permanenta organisationen.

I vidare mån än nu sagts, anser jag mig icke böra i förevarande sammanhang

ta ställning till nu berörda spörsmål.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser,

som i övrigt kunna befinnas erforderliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

151

II. Den offentliga arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingsverksamhetens hittillsvarande

utveckling.

Tiden före år 1935. Ända fram till 1900-talets början omhänderhades all

organiserad arbetsförmedling av privata mellanhänder. Under 1700-talet fanns

dock under några år i Stockholm inrättat ett »adresskontor», vilket hade arbetsförmedlingsuppgifter

och åtnjöt särskilda privilegier, varför ’et kan sägas

ha varit det första försöket till ett offentligt arbetsförmedlingsorgan.

Under slutet av 1800-talet medförde den fortskridande industrialiseringen

behov av en organiserad arbetsförmedling, men först i mån som arbetslöshetsfrågan

och de sociala problemen överhuvud började tilldraga sig större

uppmärksamhet vidtogos några egentliga åtgärder på området. Frågan om

offentlig arbetsförmedlings inrättande var föremål för motioner vid såväl

1900 som 1901 års riksdagar, men motionerna avslogos.

De första praktiska initiativen togos i stället av vissa större städer, som

inrättade kommunala arbetsförmedlingsanstalter. Det första offentliga arbetsförmedlingskontoret

öppnades sålunda i Hälsingborg den 1 oktober 1902,

och redan någon månad senare, den 11 november 1902, trädde i Göteborg

en arbetsförmedlingsanstalt i verksamhet. År 1905 öppnades arbetsförmedlingsanstalter

i Malmö, Stockholm, Lund och Sundsvall, och påföljande år

inrättades kontor i Karlstad, Norrköping och Karlskrona. Vid utgången av

år 1906 hade man sålunda i 9 städer särskilda kommunala förmedlingsanstalter,

som tillkommit genom beslut av vederbörande stadsfullmäktige.

Så snart kommunala förmedlingsanstalter började inrättas, upptogs till

behandling frågan huruvida staten borde lämna sin medverkan för utvecklandet

av offentliga arbetsförmedlingsorgan. Från vissa kommuner, som inrättat

arbetsförmedlingsanstalter, gjordes framställning om att statsmakterna

måtte vidtaga lämpliga åtgärder härför. Sedan kommerskollegium med anledning

härav inkommit med utredning och förslag, framlade Kungl. Maj:t

vid 1906 års riksdag proposition (nr 116) i ämnet, vilken i huvudsak anslöt

sig till kollegiets förslag. I denna proposition föreslogs, att ett anslag av

15 000 kronor skulle anvisas till offentliga arbetsförmedlingsanstalter. Propositionen

bifölls av riksdagen och kommerskollegium var till och med år

1912 tillsynsmyndighet för de offentliga arbetsförmcdlingsanstaltema. Från

och med år 1913 överflyttades denna uppgift på den detta år inrättade socialstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

De första författningsbestämmelserna om den offentliga arbetsförmedlingen

utfärdades den 20 september 1907 genom kungörelse (nr 97) angående

understöd av statsmedel till befrämjande av den offentliga arbetsförmedlingen

i riket. Enligt denna kungörelse kunde understöd enligt de av riksdagen

godkända reglerna tilldelas arbetsförmedlingsanstalt, som anordnats av landsting,

hushållningssällskap och kommuner samt andra institutioner, var för

sig eller i förening, under förutsättning,

att arbetsförmedlingen avsåg allt slags arbete för såväl män som kvinnor

samt i regel icke medförde några särskilda kostnader för arbetsgivare och

arbetare, som anlitade densamma;

att vid arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet togs till att arbetsgivare

erhöll den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det arbete, vartill

han bäst lämpade sig;

att ledningen av arbetsförmedlingen utövades av en styrelse, bestående av

dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd suppleant och dels ledamöter

jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal utsågos bland arbetsgivare

och arbetare;

att vid arbetsförmedlingen användes ett av tillsynsmyndigheten godkänt

arbetssätt och expeditionssystem; samt

att statistiska uppgifter rörande verksamheten, i den mån så lämpligen

kunde ske, ställdes till tillsynsmyndighetens förfogande.

Statsmakternas beslut om stöd åt den offentliga arbetsförmedlingen ökade

intresset för att organisera nya anstalter. I början av år 1908 inrättade

Östergötlands läns landsting offentlig arbetsförmedling för länet med huvudkontor

i Linköping och 12 avdelningskontor på olika platser i länet.

Övriga landsting följde efter, och år 1915 voro arbetsförmedlingsanstalter

inrättade i alla län.

För att underlätta och effektivisera de olika anstalternas interlokala förmedlingsverksamhet

började kommerskollegium år 1910 utgiva en s. k. riksvakanslista

upptagande sådana lediga platser, för vilka lämpliga arbetssökande

icke funnos anmälda på de olika kontoren. Ett par år senare indelades

landet i förmedlingsdistrikt för att ytterligare underlätta den interlokala förmedlingen;

i samband därmed började man utgiva s. k. distriktsvakanslistor.

Från och med år 1907 fingo de offentliga arbetsförmedlingsanstaltema

samtliga sina kostnader för postporto, telefon och blankettryck täckta av

statsmedel, och efter prövning i varje särskilt fall kunde bidrag av statsmedel

utgå till kostnader för arbetsförmedlingsverksamhet för landsbygdens

behov och för samarbetet mellan skilda anstalter. Från och med år 1913

fingo arbetsförmedlingarna bidrag av statsmedel för täckande av hälften av

kostnaderna för medellösa arbetssökandes resor. År 1914 ålades den offentliga

arbetsförmedlingen uppgiften att tjäna som ett kontrollorgan vid den

detta år igångsatta statsunderstödda kommunala hjälpverksamheten för oförvållat

arbetslösa. Även vissa andra arbetsuppgifter tillkommo under de följande

åren, och i samband därmed ökades möjligheten till erhållande av

statsbidrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

153

Från år 1906 till och med år 1934 ökades antalet huvudkontor från 9 till

37 och antalet avdelningskontor, varav det icke fanns något 1906, uppgick år

1934 till 100.

Förmedlingsverksamhetens omfattning växte självfallet med arbetsförmedlingens

utbyggnad, men ännu 1934 gällde, att arbetsförmedlingen beträffande

manlig arbetskraft hade tyngdpunkten i sin verksamhet förlagd till jordoch

skogsbrukets arbetsmarknad och beträffande kvinnlig arbetskraft till det

husliga området. Antalet ansökningar om arbete uppgick vid de manliga avdelningarna

år 1906 till 34 340, år 1916 till 163 865, år 1926 till 339 018 och

år 1934 till 1 305 443 samt vid de kvinnliga avdelningarna samma år till respektive

16 993, 108 421, 158 633 och 192 844. Antalet tillsatta platser utgjorde

samma år vid de manliga avdelningarna 20 412, 113 578, 97 189 och 156 299

samt vid de kvinnliga avdelningarna 10 736, 68 324, 92 872 och 100 824.

På grund av arbetsförmedlingens utbyggnad och verksamhetens utsträckande

till nya delar av arbetsmarknaden ökades statsbidragen successivt

och utgingo för här angivna år med följande belopp (inom parentes angives

för samma år de kommunala anstalternas hela anslags- och inkomstsumma):

år 1908 med 8 500 kronor (153 000 kronor), år 1910 med 25 000 kronor

(225 000 kronor), år 1920 med 123 000 kronor (1 100 000 kronor) och år

1933 med 248 000 kronor (1 123 000 kronor).

Tiden från och med år 1935 till det provisoriska förstatligandet år 1940.

Den utveckling, som den offentliga arbetsförmedlingen sålunda undergick

fram till början av 1930-talet, befanns icke tillräcklig. Främst i samband

med åtgärder för arbetslöshetens bekämpande framställdes tid efter annan

krav på förstärkning av organisationen. Vid 1934 års riksdag, då proposition

avgavs om inrättande av statsunderstödda arbetslöshetskassor, framlades

därför också förslag om lagstiftning angående arbetsförmedling, vilket

förslag blev av riksdagen antaget.

Denna lagstiftning — lag om offentlig arbetsförmedling den 15 juni 1934

(nr 267) — trädde i kraft den 1 januari 1935 och innebar att det uttryckligen

ålades varje landsting och stad utanför landsting att anordna offentlig

arbetsförmedling. Lagen föreskrev därjämte väsentligt gynnsammare villkor

för statsbidrag än de tidigare gällande. Förutom att liksom före år 1935

staten helt ersatte kostnaderna för postporto, telefon och blanketter, bestred

den nu hälften av arbetsförmedlingsanstalts övriga utgifter. Dessa bidrag utbetalades

av socialstyrelsen efter vederbörlig prövning. Kungl. Maj:t berättigades

dessutom medgiva, att arbetsförmedlingsanstalts utgifter i vissa fall

finge till mer än hälften ersättas av statsmedel. Dylikt högre statsbidrag kunde

även efter Kungl. Maj:ts prövning utgå för kostnaderna för förmedling av arbete

inom viss verksamhetsgren eller åt visst slag av arbetssökande samt för

samarbetet mellan arbetsförmedlingsanstalterna ävensom för särskilda anordningar

för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom.

Genom arbetsförmedlingslagen höjdes vidare det sedan år 1913 utgående

statsbidraget för resekostnader åt medellösa arbetssökande från hälften till

opaginerad Kontrollera mot PDF

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

tre fjärdedelar av kostnaderna för tillträdande av anvisad anställning å annan

ort inom riket.

Enligt arbetsförmedlingslagen erhöll den statliga tillsynsmyndigheten viss

medbestämmanderätt vid tillsättning av föreståndartjänster. I övrigt förblevo

emellertid de bärande grunderna för den offentliga arbetsförmedlingen, sådana

dessa framgå av kungörelsen den 20 september 1907 angående understöd

av statsmedel till befrämjande av den offentliga arbetsförmedlingen i

riket, i stort sett oförändrade.

Genom arbetsförmedlingslagens gynnsammare statsbidragsgrunder möjliggjordes

en utbyggnad av organisationen. Nya kontor tillkommo med varje år

och vid slutet av år 1939 uppgick antalet huvud- och avdelningskontor till

166. Förmedlingsnätet utbyggdes också med ombud på orter, där arbetsförmedlingen

visat sig behöva vara representerad men där tillräckliga skäl för

anordnande av kontor icke kunde anses föreligga. Tidigare hade man anlitat

tillfälliga ombud i mån som arbetslöshet hade fordrat, att arbetsförmedlingen

vore representerad, men nu anställdes också fasta ombud. Vid slutet

av år 1939 hade arbetsförmedlingen sålunda 478 fasta ombud. Antalet tillfälliga

ombud utgjorde vid samma tidpunkt ca 600. Härutöver hade man på

sina håll s. k. lokalombud, d. v. s. under annat ombud lydande personer.

Detta system hade visat sig erforderligt särskilt i norrlandskommunerna, där

avstånden voro så stora, att organ för arbetsförmedlingen måste finnas på

mer än en plats inom en och samma kommun.

Samtidigt som dessa åtgärder för att förstärka förmedlingsorganisationen

vidtogos, sökte man åvägabringa ökad samverkan mellan de olika lokala förmedlingsorganen.

Ett led i denna strävan var, att man från och med hösten

1935 började att taga radion till hjälp i förmedlingsarbetet genom att utsända

huvudinnehållet i riksvakanslistan genom en särskild radiorapport.

Särskilda befattningar för det interlokala förmedlingsarbetet inrättades också

genom att man tillsatte särskilda distriktsassistenter, för vilka avlöningskostnaderna

helt täcktes av statsmedel.

Ungdomsförmedlingsverksamheten började nu ägnas större uppmärksamhet.

Under åren 1937 och 1938 inrättades vidare fyra studentförmedlingar

(i Lund, Uppsala, Stockholm och Göteborg) samt tolv lärarförmedlingar, huvudsakligen

förlagda till seminariestäderna.

Arbetsförmedlingsverksamhetens utveckling kom efter arbetsförmedlingslagens

ikraftträdande år 1935 till synes i ökade siffor för förmedlingsresultaten.

Under år 1939 tillsattes vid de manliga avdelningarna 251 319

platser, och då utgjorde icke längre jord- och skogsbruket det största förmedlingsområdet.

Inom jord- och skogsbruk tillsattes nämligen under nämnda

år 63 499 platser, medan antalet tillsatta platser inom industri och hantverk

utgjorde 54 261, inom sjöfart och fiske 33 403, handel, samfärdsel m. m.

58 394, husligt arbete 387 och grov- och diversearbete 41 375. Antalet tillsatta

platser inom de kvinnliga avdelningarna uppgick år 1939 till 184 761, men

här föll fortfarande flertalet platser på det husliga området, nämligen 113 622.

Antalet ansökningar om arbete uppgick år 1939 till 691 124 vid de manliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

avdelningarna och till 286 031 vid de kvinnliga avdelningarna samt antalet

lediganmälda platser vid de manliga avdelningarna till 293 988 och vid de

kvinnliga avdelningarna till 270 968.

Det provisoriska förstatligandet och tiden därefter. Vid 1939 års urtima

riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till lag om tjänsteplikt (proposition

nr 92), och detta förslag godkändes med vissa mindre ändringar av riksdagen.

Lagen (SFS 1939: 934) trädde i kraft den 31 december 1939. Lagen som

har fullmaktskaraktär, äger, efter särskilt förordnande, tillämpning vid krig

eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden. Lagens giltighet bestämdes till och med den

31 mars 1941. Lagen har därefter givits förlängd giltighet för ett år i sänder.

Enligt senaste förordnande (SFS 1946: 338) gäller den till och med den 30

juni 1947.

Enligt tjänstepliktslagen skall en riksarbetsstyrelse handha tillämpningen

av lagen och med stöd av denna meddelade föreskrifter. Under riksarbetsstyrelsen

skall i varje län finnas en länsarbetsstyrelse. Konungen äger enligt

lagen förordna, att de offentliga arbetsförmedlingarna skola ställas under

länsarbetsstyrelsernas ledning.

På våren 1940 förelåg ett sådant läge, att tjänstepliktslagen ansågs böra

i vissa delar sättas i kraft. Ockupationen av Danmark och Norge hade nämligen

nödvändiggjort att inom ramen för tillgången på inhemska råvaror och

tillgänglig arbetskraft söka lösa viktiga folkförsörjningsfrågor, i främsta

rummet avseende livsmedelsproduktionen samt produktionen av ersättningsbränslen

för kol, koks samt mineraloljor. Därjämte gällde det att produktionsmässigt

och arbetsmarknadspolitiskt säkerställa nödvändiga förstärkningar

av försvarsberedskapen.

Den 26 april 1940 förordnade Kungl. Maj:t (SFS 1940: 269) med samtycke

av riksdagen, att tjänstepliktslagen skulle träda i kraft i vad den gällde arbetsförmedling.

Statens arbetsmarknadskommission, som från sitt inrättande

hösten 1939 varit ett rådgivande organ, omorganiserades, såsom i tidigare

sammanhang nämnts, och fick sig ålagt att tjänstgöra såsom riksarbetsstyrelse

i tjänstepliktslagens mening (SFS 1940:326). Såsom kommissionen underställda

länsorgan (länsarbetsstyrelser) tillkommo länsarbetsnämnder (en

i varje län) och i Stockholm en arbetsnämnd (SFS 1940:328). Genom kungörelsen

den 7 maj 1940 (nr 329) om statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen

överflyttades den ledning av de offentliga arbetsförmedlingsanstaltema,

som tidigare tillkommit de kommunala styrelserna, provisoriskt

på länsarbetsnämnderna. I samband därmed övertog staten kostnaderna

för arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet. Den nya ordningen för

ledningen av de kommunala arbetsförmedlingsanstalterna blev gällande från

och med den 20 maj 1940 och gäller alltjämt; enligt den senast i ämnet utfärdade

kungörelsen (SFS 1946: 339) skall arbetsförmedlingen stå under statlig

ledning till och med den 30 juni 1947.

Länsarbetsnämnd bestod fram till årsskiftet 1944/45 av tva ledamöter en

opaginerad Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

representant för arbetsgivar- och en för arbetstagarintressena — under ledning

av en opartisk ordförande. Därefter ökades antalet ledamöter. Rörande

den nuvarande sammansättningen torde få hänvisas till behandlingen i det

följande av frågorna angående den lokala arbetsmarknadsmyndigheten.

Som verkställande tjänsteman hos varje länsarbetsnämnd anställdes en

länsarbetsdirektör, vilken förordnas av arbetsmarknadskommissionen.

Enligt kungörelsen om statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen

är arbetsförmedlingsanstalts personal underställd länsarbetsnämnden, som

äger att å anstaltens vägnar anställa ny personal och besluta om personalens

anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor, därvid nämnden dock har att iakttaga

av kommissionen härutinnan meddelade föreskrifter.

För arbetsmarknadsläget och sysselsättningsutvecklingen under åren 1939

—1945 ha arbetsförmedlingssakkunniga lämnat en redogörelse å s. 35—43

i sitt betänkande rörande den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren.

Här må allenast hänvisas till denna redogörelse.

Den offentliga arbetsförmedlingen har under krigsåren i stor omfattning

haft att fullgöra kris- och beredskapsuppgifter. En utförlig redogörelse härför

har lämnats av arbetsförmedlingssakkunniga i nyssnämnda betänkande

s. 44—114. Här må endast följande nämnas.

De sakkunniga ha uppdelat ifrågavarande verksamhet i åtgärder avseende

för folkförsörjningen viktiga näringsområden, av försvarsberedskapen påkallade

åtgärder för tillgodoseende av arbetskraftsbehovet, planeringsåtgärder

för krig och allmän tillämpning av tjänstepliktslagen samt förmedlingsverksamhet

m. m. för utlänningar.

Inom de för folkförsörjningen viktiga näringsområdena avsågo åtgärderna

i främsta rummet att tillgodose jordbrukets och skogsbrukets behov av arbetskraft.

Inom jordbruket upprättades sålunda arbetsblockorganisationen,

varjämte bland annat arbetsinsatsen av frivilliga ungdomar med flera organiserades.

Betodlingens behov av arbetskraft påkallade särskilda åtgärder.

I fråga om skogsbruket vidtogos vittgående åtgärder för att dit överflytta

och där kvarhålla arbetskraft. Bland dessa åtgärder kunna nämnas tillerkännande

av särskilda förmåner åt ovan arbetskraft, inkallande med tjänsteplikt

av män, födda år 1923, och utbetalande av arbetspremier till skogsarbetare

etc. Bland annat för att motverka övergång från jord- och skogsbruk

till byggnads- och anläggningsverksamhet genomfördes byggnadsregleringen,

först i form av arbetsförmedlingstvång, sedan som en särskild byggnadstillståndslagstiftning.

De av försvarsberedskapen påkallade åtgärderna för tillgodoseende av

arbetskraftsbehovet gällde bl. a. att söka tillgodose den civila försvarsproduktionens

starkt ökade behov av arbetskraft. Detta skedde främst genom intensifierad

arbetsförmedling samt genom utbildning av arbetskraft till verkstadsindustrien.

För att minska inkallelserna av personal av särskild vikt för arbetsmarknaden

organiserades frivillig luftbevakningstjänst och frivillig värn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

157

pliktstjänstgöring. Genom individuella eller ett system med mera generella

hempermitteringar från beredskapstjänstgöring sökte man möjliggöra, att

betydelsefulla näringsområden i görligaste mån erhöllo tillräckligt med arbetskraft

särskilt vid tider, då behovet var starkast framträdande.

Planeringsåtgärderna för krig och allmän tillämpning av tjänstepliktslagen

inbegrepo registrering och i viss utsträckning utbildning av reservpersonal

för olika näringsområden samt kartläggning av industriens och jordbrukets

behov av arbetskraft vid krigstillfälle. Härvid företogos beredskapsmönstringar

och företagsinventeringar för fastställande av de tillgängliga arbetskraftsreservernas

storlek och lämplighet för olika näringsområden. Vid länsarbetsnämnderna

upplades särskilda mönstrings-, beredskaps- och företagsregister.

Industriens mobiliseringsplanering verkställdes i samarbete med arbetsmarknadens

företagar- och arbetstagarorganisationer.

Verksamheten för den utländska arbetskraften organiserades som en särskild

gren inom den offentliga arbetsförmedlingen. Verksamheten omfattade

icke endast förmedling av arbete utan även vissa andra sociala uppgifter,

för vilkas genomförande statens flyktingsnämnd och statens utlänningskommission

anlitade arbetsförmedlingen.

Omfattningen av arbetsförmedlingens kris- och beredskapsorganisatien

framgår av att vid utgången av år 1944 919 personer, motsvarande 45 procent

av länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingsanstaltemas hela personal,

voro sysselsatta med ifrågavarande uppgifter. Därav togo uppgifterna inom

för folkförsörjningen viktiga näringsområden omkring 190 personer i anspråk,

de av försvarsberedskapen påkallade åtgärderna omkring 30 personer,

planeringsuppgifterna omkring 260 personer samt utlänningsverksamheten

188 personer. I sistnämnda siffror har skrivpersonal ej inräknats.

Efter hand som olika kris- och beredskapsuppgifter blevo mindre angelägna

minskades från och med hösten 1944 den för dessa uppgifter anställda

personalen. Vid utgången av år 1945 voro sålunda 743 personer anställda

inom kris- och beredskapsorganisationen.

Även arbetsförmedlingens befattning med andra än kris- och beredskapsuppgifter

har efter det provisoriska förstatligandet givit anledning till en

betydande organisatorisk utbyggnad. Denna har innefattat såväl inrättande

av nya förmedlingskontor som förstärkning av kontoren genom anordnande

av nya fackexpeditioner samt utbyggande av äldre specialförmedlingar och

skapande av helt nya sådana.

Antalet egentliga förmedlingskontor (huvud- och avdelningskontor) ökade

mellan åren 1939 och 1945 med 87, eller från 166 till 253. I främsta rummet

fingo Norrlandslänen sin kontorsorganisation förstärkt. Inom dessa inrättades

45 av de nytillkomna kontoren.

Vid de största huvudkontoren (Stockholm, Göteborg och Malmö) är förmedlingsarbetet

numera differentierat på ett relativt stort antal fackexpeditioner

(sammanlagt 52 st. år 1945 mot 34 st. år 1940). Vid övriga huvudkontor

och de fyra största avdelningskontoren finnas i regel tre expeditioner

opaginerad Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

för manliga arbetssökande och två för kvinnliga. De manliga avdelningarna

avse vanligen jordbruks- och skogsarbete, industri- och hantverk samt byggnadsarbete,

medan de kvinnliga avse husligt arbete samt »övriga yrken».

Vid medelstora avdelningskontor har förmedlingsarbetet uppdelats på manlig

och kvinnlig expedition. Vid utgången av år 1945 saknades uppdelning i

fackexpeditioner vid 112 kontor.

Specialförmedlingarna utgöra numera: 1) sjömansförmedling; 2) ungdomsförmedling,

till vilken är knuten särskild yrkesvägledningsorganisation; 3)

tjänstemannaförmedling; 4) förmedling för partiellt arbetsföra samt 5) förmedling

för artister och musiker.

Inom sjömansförmedlingen, som tillkom redan under åren 1920

—1922, infördes år 1944 enhetliga anvisningsregler att tillämpas över hela

landet, och vid varje sjömansförmedling tillsattes en särskild delegation med

representanter för parterna inom sjöfartsnäringen. Den särskilda organisationen

för ungdomsförmedling och yrkesvägledning, som

utbyggts efter år 1940, är så anordnad, att verksamheten inom respektive län

ledes av en länscentral, vilken i sin tur erhåller direktiv och anvisningar av

den inom arbetsmarknadskommissionens kansli organiserade särskilda sektionen

för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Utom vid länscentralema

finnas särskilda ungdomsförmedlingstjänstemän vid större avdelningskontor,

och som yttersta led i denna verksamhetsgren tjänstgöra s. k. kontaktmän.

Tjänstemannaförmedlingen, som organiserades år 1944, arbetar

i likhet med ungdomsförmedlingen med länscentraler. Dessa stå i kontakt

med en huvudcentral, förlagd till arbetsmarknadskommissionens arbetsförmedlingsbyrå.

Genom ett system av arbetssökandelistor, som utsändas till

länscentralema samt till större arbetsgivare, söker huvudcentralen åstadkomma

en effektiv interlokal utjämning mellan tillgång och efterfrågan på

arbetskraft. Arbetsförmedlingen för partiellt arbetsföra, som tillkom

under åren 1941—1944, omhänderhas av särskilda tjänstemän vid arbetsförmedlingens

huvudkontor. Befattningshavarna ha hela länet som verksamhetsområde.

I samband med åtgärder avseende arbetsvärd för krigsskadade

har denna förmedlingsgren fått ökade arbetsuppgifter. Arbetsförmedlingen

för artister och musiker tillkom under åren 1943—1945. För att

sköta denna förmedlingsverksamhet ha vid vissa större kontor särskilda befattningshavare

tillsatts. — Fr. o. m. den 1 juli 1945 upprättades fast samarbete

mellan de offentliga arbetsförmedlingsorganen och den genom försvarets

anställningsbyrå (numera försvarets socialbyrå) bedrivna verksamheten

för förmedling av civilanställning åt avgånget militärmanskap

samt för rekrytering till krigsmakten av fast anställt manskap.

För närmare uppgifter rörande den organisatoriska utbyggnaden torde få

hänvisas till arbetsförmedlingssakkunnigas förenämnda betänkande s. 121

—175.

Arbetsförmedlingens organisatoriska utbyggnad har även inneburit en personell

utbyggnad. Härom må anföras följande.

För att skapa enhetliga lönevillkor och möjliggöra förbättrade rekryterings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

159

villkor genomfördes i juni 1941 av arbetsmarknadskommissionen en provisorisk

lönereglering. Civila icke-ordinariereglementet lades till grund, och en

provisorisk tjänsteförteckning fastställdes. Regleringen berörde omkring 540

befattningshavare.

Efter antagandet av nämnda provisoriska tjänsteförteckning ha partiella

reformer av personalorganisationen företagits. Sålunda förstärktes länsarbetsnämndernas

centrala kanslier våren 1943 med hänsyn till ökade kris- och

beredskapsuppgifter, varvid de nya befattningshavarna anställdes mot villkor,

som i huvudsak anslöto sig till av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser

för befattningshavare vid statens krisorgan. Inom ramen för den provisoriska

tjänsteförteckningen ha de olika specialförmedlingarna utbyggts. Ersättningen

till länsarbetsdirektör har genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t

efter hand så höjts, att denna överstiger lönen enligt den provisoriska tjänsteförteckningen.

Efter avlöningsvillkoren kan personalen, som i sina statliga befattningar

är arvodesavlönad, uppdelas i följande fyra grupper: 1) personal med avlöningsförmåner

motsvarande civila icke-ordinariereglementets; 2) personal

med arvoden motsvarande övrig statlig krispersonals; 3) tillfällig personal,

som avlönas med ersättning som regel motsvarande högst lönegrad Ex 8 i

civila icke-ordinariereglementet samt 4) arbetsförmedlingsombud, som uppbära

särskilda av arbetsmarknadskommissionen fastställda arvoden.

Då den provisoriska löneregleringen i juni 1941 i stort sett bevarade de

tidigare löneskiljaktigheterna mellan personal vid olika anstalter, beslöt arbetsmarknadskommissionen

hösten 1943 företaga en allmän översyn av personalorganisationen

för att inom ramen för provisoriet åstadkomma större

enhetlighet och likvärdighet men också i personalhänseende så förstärka organisationen,

att denna mera effektivt skulle kunna handlägga förmedlingsärendena.

På grundval av utarbetade förslag till personalplaner för varje

länsarbetsnämnd fastställde arbetsmarknadskommissionen i maj 1945 planer

för arbetsförmedlingens fortsatta utbyggnad. I jämförelse med läget i april

1945 skulle förmedlingsorganisationen enligt planerna tillföras sammanlagt

128 nyinrättade befattningar, därav lednings- och kanslipersonal 39, personal

vid huvudkontorens förmedlingsexpeditioner 36 och vid avdelningskontorens

53. Möjligheterna till nyrekrytering ökades genom att lönerna höjdes. Medan

tyngdpunkten i lönesystemet för befattningshavare vid huvudkontoren före

översynen motsvarade lönegraderna Eo 8—15, flyttades den till att motsvara

lönegraderna Eo 15—18; för avdelningskontoren flyttades tyngdpunkten

från att motsvara lönegraderna Eo 8—12 till att motsvara lönegraderna

Eo 12—15. För kontorsföreståndare vid avdelningskontor lades lönegrad Eo

12 som norm för lönesättningen. Som grundprincip för översynens genomförande

har lagts offentligt ansökningsförfarande vid tjänsternas tillsättande.

Vid årsskiftet 1945/46 voro omkring 50 procent av de i personalplanerna upptagna

nyinrättade eller reglerade tjänsterna besatta.

Personalläget vid länsarbetsnämnderna vid utgången av år 1945 var följande.

Antalet sysselsatta befattningshavare utgjorde 2 019. Av dessa syssel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

sattes 307 med mera ordinära lednings- och kansliuppgifter samt 743 med

kris- och beredskapsuppgifter. Med rena arbetsförmedlingsuppgifter sysselsattes

vid huvudkontoren 487 samt vid avdelningskontoren 461 befattningshavare.

Vid avdelningskontoren funnos dessutom 21 befattningshavare med

biträdesgöromål.

En undersökning, verkställd per den 30 september 1945, beträffande personal

vid länsarbetsnämndernas centrala kanslier samt vid arbetsförmedlingens

huvud- och avdelningskontor i fråga om ålder, anställningstid, skol- och

fackutbildning samt förutvarande sysselsättning gav vid handen, att personalen

till större delen var av relativt ung ålder. Av de manliga befattningshavarna

voro 27 procent under 30 år, 59 procent mellan 30 och 50 år samt

14 procent över 50 år. Motsvarande relativtal för kvinnliga befattningshavare

utgjorde 46 procent, 43 procent samt 11 procent. Av samtliga befattningshavare

hade 62 procent kortare anställningstid än 6 år, 22 procent en anställningstid

mellan 6 och 10 år samt 16 procent mer än 10 års anställningstid.

I fråga om skolutbildning hade 1/s av befattningshavarna icke någon

skolutbildning utöver folkskola. Omkring en tredjedel av samtliga hade icke

erhållit annan fackutbildning än den som förvärvas genom arbete i ett yrke.

Av samtliga befattningshavare ägde 87 procent erfarenhet från annat yrkesområde

än förmedlingsarbete. Befattningshavarnas fördelning efter ställning

(socialklass) i tidigare yrke visar, att 62 procent tillhört socialklassen tjänstemän

och kontorspersonal, 21 procent varit arbetare, 8 procent företagare

och företagsledare, 5 procent butikspersonal samt övriga 4 procent varit utan

närmare specificerad ställning i tidigare yrke.

Personalutbildning har centralt ordnats vid särskilda instruktionskurser

under somrarna 1941—1945 och vid kortare kurser för särskilda grupper av

tjänstemän. Länsarbetsnämnderna ha ordnat kortare instruktionskurser om i

regel en och en halv dag och ha haft möjlighet att inkalla ombud till tjänstgöring

vid huvudkontoret. På lokalt initiativ har kursverksamhet bedrivits

vid vissa huvudkontor.

En närmare redogörelse för personalorganisationen har lämnat i arbetsförmedlingssakkunnigas

förenämnda betänkande (s. 176—211).

Beträffande arbetsförmedlingens lokalfråga gäller, att behovet av lokaler

väsentligt ökats dels på grund av den utökade förmedlingsverksamheten dels

ock till följd av de förmedlingen ålagda krisuppgifterna. Vid förstatligandet

1 maj månad 1940 uppgingo de sammanlagda hyreskostnaderna för de kommunala

anstalterna till 256 000 kronor. Antalet tjänsterum (expeditions- och

väntrum) utgjorde då 730, varav vid huvudkontoren 325. Antalet kontor, där

kommun kostnadsfritt upplät lokal eller lämnade anslag, som helt täckte lokalkostnaden,

uppgick till 61.

I december 1945 uppgick antalet tjänsterum vid huvudkontoren till 1 027

och vid avdelningskontoren till 742. Kommun var hyresvärd för 55 och enskild

för 289 av de då till ett antal av 344 uppgående lokalenheterna, och

hyresutgifterna belöpte sig för år räknat till i runt tal 880 000 kronor, mot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

161

svarande per kvadratmeter golvyta i medeltal 21 kronor. Till följd av verksamhetens

snabba utveckling och nödvändigheten av att förhyra lokaler,

där dylika varit möjliga att erhålla, har förmedlingsarbetet vid huvudkontoren

och arbetet vid länsarbetsnämndernas centrala kanslier ofta måste splittras

på olika lokaler i en utsträckning, som i många fall varit till men för

verksamhetens rationella bedrivande och givetvis medfört ökade kostnader.

Lokalfrågan har närmare behandlats i förenämnda betänkande s. 212—217.

Jämsides med organisatoriska och personella förbättringar av arbetsförmedlingen

ha under krigsåren åtgärder vidtagits för att åstadkomma en

vidgad kontakt mellan allmänheten och speciellt arbetsmarknadens parter,

arbetsgivare och arbetssökande, å ena sidan, samt arbetsförmedlingen å den

andra. Härigenom har man sökt skapa förutsättningar för ett såväl kvantitativt

som kvalitativt bättre utbyte av nedlagda kostnader för förmedlingsverksamheten.

För vad härutinnan åtgjorts ha arbetsförmedlingssakkunniga

lämnat en redogörelse i sitt förenämnda betänkande (s. 218—227).

Arbetsförmedlingen har också under senare år fått sig ålagd vidgade uppgifter,

när det gäller arbetslöshetsbekämpande åtgärder.

För den närmare innebörden av dessa uppgifter för arbetsförmedlingen

ha arbetsförmedlingssakkunniga lämnat redogörelse i förenämnda betänkande

(s. 228—261).

Om arbetsförmedlingens utveckling enligt arbetsförmedlingsstatistiken må

här nämnas följande.

Av den offentliga arbetsförmedlingens tillsättningsresultat under åren

1939—1945 framgår, att antalet tillsatta platser/arbetstillfällen

mer än fördubblades (151 procent). År 1939 utgjorde antalet 436 000

och år 1945 1 096 000. Uppgången var främst lokaliserad till skogsbruk samt

industri och hantverk. Orsakerna till ökningen äro svårbedömbara, främst

därför alt material för fastställande av omsättningsrörelsernas totala storlek

saknas, men också därför att arbetsförmedlingens egen organisatoriska, tekniska

och personella upprustning ägde rum under en period, då objektivt sett

goda förutsättningar förelågo för förmedlingsarbete dels till föjd av den

höga sysselsättningsgraden under kriget, dels också till följd av den starka

omsättningen av arbetskraft, beroende av stora inkallelser och produktionsomläggningar.

Frågan om arbetsförmedlingens andel av den totala platsomsättningen

är med nuvarande material omöjlig att säkert besvara. Undersökningar

företagna vid arbetsförmedlingarna i Stockholm och Malmö giva vid

handen, att omkring hälften av arbetsförmedlingarnas tillsatta platser synes

vara av mindre än en veckas varaktighet. Denna siffra är emellertid i hög

grad en storstadsföreteelse. Kontor i mindre städer samt på landsbygden redovisa

ett större antal platser av längre varaktighet.

Antalet arbetssökande personer, som anmälde sig till arbetsförmedlingsorganen,

steg under krigsåren i ungefär samma takt som antalet tillsatta

platser. År 1939 anmälde sig vid arbetsförmedlingen 378 000 personer och

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. t samt. Nr 239.

It

opaginerad Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

år 1945 723 000. ökningen, som uppgick till 90 procent, sammanhängde dels

med den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringens snabba tillväxt,

dels också med att arbetsförmedlingarna i jämförelse med tiden före

kriget kunde erbjuda ett ökat antal lediga arbetstillfällen.

Den interlokala förmedlingsverksamheten ökade i omfattning i relativt

högre grad än såväl antalet tillsatta platser som antalet arbetssökande personer.

År 1939 placerades 19 600 arbetsssökande genom annat kontor än det,

där anmälan skett. År 1945 var motsvarande siffra 88 100. Genom medverkan

från annat kontor utom länet placerades år 1939 12 000 arbetssökande

och år 1945 51 000. Av hela antalet manliga arbetssökande placerades år

1939 4 procent genom medverkan från kontor i annat län. Motsvarande siffra

år 1945 utgjorde 8 procent.

Betydande skillnader förelågo mellan tillsättningsresultaten för manliga

och kvinnliga lediga platser. Av de manliga platserna tillsattes år 1939

85 procent och av de kvinnliga 68 procent. Motsvarande procenttal för år

1945 utgjorde 87 procent respektive 73 procent. För olika slags tillfällighetsarbeten

närmade sig tillsättningssiffran 100 procent.

Arbetsförmedlingens utveckling i statistisk belysning har av arbetsförmedlingssakltunniga

behandlats å s. 266—287 i förenämnda betänkande.

Kostnaderna för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas verksamhet

ha självfallet med hänsyn till verksamhetens ökade omfattning blivit

avsevärt större efter det provisoriska förstatligandet.

Under år 1939 uppgingo de totala kostnaderna för arbetsförmedlingsverksamheten

till 2 490 000 kronor, vartill kommo utgifter för resebidrag till arbetssökande

med cirka 74 000 kronor. Ifrågavarande totalkostnader bestredos

med 1 399 000 kronor (54,5 procent) av statsverket, med 637 000 kronor

(24,8 procent) av landstingen och med 335 000 kronor (13,1 procent) av kommuner

med självständig anstalt samt med 196 000 kronor (7,6 procent) av

andra kommuner. Sistnämnda kommuner uppgingo till ett antal av omkring

400, vilka alltså antingen beviljade anslag till arbetsförmedlingen eller ock

utan kostnad ställde lokaler till förfogande. Härutöver anvisade också vissa

hushållningssällskap mindre anslag.

För år 1945 uppgingo kostnaderna för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna

till ett sammanlagt belopp av något över 14 miljoner kronor,

varav för arvoden, avlöningar och pensionsbidrag något över 10 miljoner

kronor och för omkostnader något över 4 miljoner kronor. I nämnda

belopp av 14 miljoner kronor ingå icke kostnader för resebidrag m. m. till

arbetssökande. Den närmare fördelningen av kostnaderna under år 1945

framgår av arbetsförmedlingssakkunnigas förenämnda betänkande (s. 282—

285).

Beträffande arbetsförmedlingens utveckling under år 1946 kunna uppgifter

icke nu lämnas i vad gäller förmedlingsresultatet m. m., enär de statistiska

uppgifterna för detta år ännu icke äro tillgängliga. Utvecklingen be
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition liv 239.

163

träffande arbetsförmedlingens personalorganisation under nämnda år beröres

i det följande i samband med att arbetsmarknadskommissionens förslag till

personalplaner för den slutligt förstatligade arbetsförmedlingen anmälas.

Motiv för offentlig; arbetsförmedlingsverksamhet..

Arbetsförmedlingssakkunniga.

Beträffande arbetsförmedlingens uppgifter och erfarenheterna av den hittillsvarande

förmedlingsverksamheten anföra de sakkunniga väsentligen följande.

I ett modernt samhälle är arbetsmarknaden liksom vara- och kapitalmarknaden

i behov av särskilda förmedlingsorgan för att åstadkomma nödvändiga

och önskvärda kontakter mellan olika parter och intressen. Särskilt

gäller detta i samhällen, som kännetecknas av en i stort sett fortgående expansion

och specialisering av det ekonomiska livet. Arbetsmarknaden blir

där alltmer mångsidig och svåröverskådlig och behovet av åtgärder för skapande

av utjämning mellan efterfrågan och utbud på arbetskraft allt större.

I vårt land fordrar såväl den kontinuerliga omsättningen på arbetsmarknaden

som den omsättning, vilken föranledes av säsong- och konjunkturväxlingar,

offentliga arbetsförmedlingsorgan och detta har varit uppenbart alltsedan

i början av 1900-talet. Under de något över fyrtio år, varunder offentlig

arbetsförmedling existerat i vårt land, har den också erhållit en efter

hand ständigt ökad anslutning från arbetsmarknadens parter. Den kan därmed

anses ha fått sin ställning som ett nyttigt och nödvändigt samhällsorgan

bekräftad, och detta har även kommit till uttryck genom att den undan

för undan ålagts särskilda uppgifter utöver sin huvuduppgift.

Huvuduppgiften är den rent förmedlande, d. v. s. att stå arbetsgivare och arbetstagare

till tjänst genom att bringa parterna i kontakt med varandra för slutande

av anställningsavtal. I mån som den kan inregistrera den större delen av

arbetsmarknadens utbud och efterfrågan på arbetskraft, fyller den näringslivets

behov av arbetskraft bättre och kan samtidigt snabbare sätta arbetssökande

i kontakt med förefintliga arbetstillfällen. En arbetsförmedling, som är inarbetad

och väl skött, kan motverka, alt arbetsgivare onödigtvis draga arbetskraft

från andra orter eller andra yrken, när kompetent personal står till

buds på närmare håll, och den kan samtidigt motverka, att arbetssökande

byta ort eller yrke, när det finns lämpliga arbetstillfällen tillgängliga på den

egna orten och inom deras hittillsvarande arbetsområde. Arbetsförmedlingen

kan således bidraga till att förhindra en icke önskvärd »överrörlighet» på

arbetsmarknaden, men å andra sidan kan den också, när behov därav förefinnes,

befordra eu anpassning och rörlighet genom att den har kännedom

om arbetstillgången i hela landet och sålunda kan medverka till att arbetskraften

förflyttas till områden och yrken, där dess tjänster kunna tagas i

anspråk.

I anslutning till sin huvuduppgift och på grund av sin kontakt med arbetsmarknadens

lediga arbetstillfällen har det ansetts naturligt att utnyttja

arbetsförmedlingen såsom kontrollorgan vid den av det allmänna bedrivna

hjälpverksamheten för arbetslösa. Aven för vissa andra uppgifter av speciell

art har arbetsförmedlingen befunnits lämplig, framför allt sedan den — särskilt

efter dess provisoriska förstatligande år 1940 — blivit förstärkt och

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kurigl. Maj ds proposition nr 239.

effektiviserad i olika hänseenden. Den har sålunda tagits i anspråk för, bland

andra, följande särskilda uppgifter, nämligen för yrkesvägledning, för beredande

av sysselsättning åt partiellt arbetsföra och av arbetsvärd åt i militärtjänst

skadade, för rekrytering av tjänstemän och arbetare till statens myndigheter

och organ samt vid överflyttning av krispersonal till andra arbetsområden,

för beredande av civilanställning åt avgånget militärmanskap och

rekrytering av fast anställd personal vid krigsmakten, för den sociala hemhjälpens

ordnande, vid vidtagande av åtgärder för att skapa sysselsättningsreserv

vid en arbetsmarknadskris, vid utredningar rörande industriens lokalisering

med hänsyn till tillgången på arbetskraft samt vid ordnande av utbyte

eller överflyttning av arbetskraft de nordiska länderna emellan. Härutöver

har arbetsförmedlingen utnyttjats för olika uppgifter i samband med

organiserandet av arbetsmarknaden för krigsberedskap.

Arbetsförmedlingens utnyttjande för nämnda och andra uppgifter har visat

sig vara till fördel såväl för samhället som för arbetsgivare och arbetssökande.

Arbetsförmedlingens fortlöpande kännedom om arbetsmarknadsläget

kan av samhället utnyttjas vid utformningen av sysselsättningspolitiken,

och dess verksamhet garanterar i viss utsträckning att samhällets kostnader

för olika arbetslöshetsåtgärder begränsas till det arbetsmarknadsmässigt

nödvändiga. Arbetsgivarnas sökande efter lämplig arbetskraft och de

arbetssökandes strävanden att snarast möjligt erhålla lämpligt arbete underlättas

också. Att båda parterna-på arbetsmarknaden ha fördel av arbetsförmedlingens

tjänster framgår bäst av det ökade utnyttjandet av arbetsförmedlingen

framför allt under senare år.

Med hänsyn till angivna erfarenheter finna de sakkunniga, att offentlig

arbetsförmedling har bevisat sitt värde såsom samhällsorgan, och att dess

ställning bör befästas.

I fråga om arbetsförmedlingens arbetsprinciper framhålla de sakkunniga

såsom självklart, att arbetsförmedlingens ställning på arbetsmarknaden i

fortsättningen, liksom hittills skall vara självständig och opartisk, och att dess

karaktär av fri förmedlare och medhjälpare vid lösningen av arbetsgivarnas

rekryteringsfrågor respektive arbetstagarnas anställningsfrågor skall bibehållas.

Någon monopolställning för den offentliga arbetsförmedlingen på arbetsmarknaden

kan, enligt de sakkunnigas uppfattning, icke ifrågasättas. Detta

bör dock icke utesluta, att olika metoder prövas, som ge arbetsförmedlingen

tillfälle att erhålla kunskap om olika arbetsområdens behov av arbetskraft

och härigenom också tillfälle att anvisa arbetssökande. Den praktiska erfarenheten

bör få lämna svar på frågan, huru stor del av den normala omsättningen

av arbetskraft, som naturligen bör gå via den offentliga arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen bör emellertid så organiseras, att den kan

omhändertaga så stor del av omsättningen av arbetskraft, att en rationell

utjämning av tillgång och efterfrågan kan komma till stånd.

Även om arbetsförmedlingen, framför allt sedan den blev provisoriskt förstatligad,

undergått en betydande utbyggnad och effektivisering, har den

dock icke, framhålla de sakkunniga, ännu nått den höga grad av effektivitet

eller på alla områden undergått den utbyggnad, som erfordras med hänsyn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

165

till behov, vilka göra sig gällande på arbetsmarknaden. Olika faktorer komma

i framtiden att ställa ökade krav på arbetsförmedlingen. Hit hör den

fortsatta omställningen inom näringslivet efter mera fredsmässiga förhållanden,

vilken torde medföra, att en än bättre överblick över arbetsmarknaden

och ett däremot svarande behov av effektiva förmedlingsåtgärder framstå

som naturliga. Befolkningsutvecklingen under de närmaste decennierna

kan komma att kräva en ökad rörlighet på arbetsmarknaden, som underlättar

arbetskraftsförsörjningen inom olika delar av näringslivet. Det minskade

tillflödet av ny arbetskraft till följd av minskningen av de nytillträdande

årskullarna på arbetsmarknaden aktualiserar frågorna om den partiella arbetskraftens

bättre tillvaratagande och om utnyttjande av befintliga arbetskraftsreserver

överhuvud taget. Andra faktorer, som beräknas komma att

ställa ökade krav på arbetsförmedlingen, äro den statsunderstödda frivilliga

arbetslöshetsförsäkringens ökade omslutning, de höjda understödsförmånerna

till arbetslösa, varselsystemet på arbetsmarknaden, länsarbetsnämnds direkta

samverkan med kommunal arbetslöshetsnämnd och länsarbetsnämnds

medverkan i planeringsarbetet för mötande av en arbetsmarknadskris samt

den privata i förvärvssyfte bedrivna förmedlingsverksamhetens upphörande

år 1950.

Angivna och andra faktorer tala enligt de sakkunniga för att den offentliga

arbetsförmedlingen är i behov av fortsatt förstärkning. Till stöd för sin

uppfattning att den offentliga arbetsförmedlingen bör effektiviseras åberopa

de sakkunniga jämväl, att olika samhällsgrupper uttalat sig härför och att

eu effektivisering står i överensstämmelse med den rekommendation angående

arbetsförmedling, som internationella arbetsorganisationens allmänna

konferens i Philadelphia antog den 12 maj 1944.

Yttrandena.

I de över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrandena har icke från något

håll uttalats annan mening än att den offentliga arbetsförmedlingen bör

bibehållas och ytterligare effektiviseras. I vissa yttranden ha särskilda synpunkter

framhållits.

Socialstyrelsen har sålunda betonat vikten av att arbetsförmedlingen intar

en fri och opartisk ställning men framhållit, att arbetsgivarna för närvarande

äro mera gynnade än de arbetssökande, enär gällande instruktioner

för arbetsförmedlingen skjutit arbetsgivarens rätt att välja arbetskraft i förgrunden,

medan arbetstagaren skall beredas det arbete, för vilket han bäst

lämpar sig. Det är, framhåller ämbetsverket, önskvärt, att även den arbetssökande

äger uppställa krav på de arbetstillfällen, som han söker, och att

delta kommer till uttryck i arbetsförmedlingens instruktioner. Under erinran

om att arbetslöshetsförsäkrad har anmälningsskyldighet till arbetsförmedlingen

vid iråkad arbetslöshet har ämbetsverket också framfört frågan om

att införa skyldighet för vissa arbetsgivare att till arbetsförmedlingen anmäla

uppkommande ledigheter men icke ansett sig kunna framlägga något

opaginerad Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

utformat förslag i detta hänseende. Frågan borde emellertid bliva föremål

för särskild utredning. — Synpunkter i huvudsak sammanfallande med socialstyrelsens

ha framförts av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation.

Landsorganisationen har understrukit de sakkunnigas uttalande om att arbetsförmedlingen

icke bör ha monopolställning, när det gäller förmedling av

arbetskraft, men också ifrågasatt, huruvida icke den för statliga myndigheter

gällande anmälningsskyldigheten rörande avsedd nyanställning kunde

utsträckas att gälla även kommunala anställningar.

Stadsfullmäktige i Luleå ha uttalat, att vid förmedling av arbetskraft till

arbeten, där kommun är ekonomiskt engagerad, hänsyn bör tagas till mantalsskrivningsort

och hemortsrätt, enär ett motsatt förfarande sannolikt kan

minska de kommunala myndigheternas intresse att vid inträffad arbetslöshet

igångsätta kommunala arbeten. Nu gällande regel, att arbetsförmedlingarna

vid uttagning av arbetskraft icke må taga hänsyn till mantalsskrivnings- och

hemortsrättsförhållanden, borde alltså begränsas till att gälla endast rent

statliga eller i privat regi bedrivna arbeten.

Norrbottens läns landsting har icke funnit skäl till erinran mot de sakkunnigas

förslag rörande den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation

men har funnit angeläget framhålla, att konjunktursvängningarna

och härav betingade anordningar och förändringar på näringslivets område

icke få leda till en överflyttning av arbetskraft mellan olika arbetsområden

på sådant sätt, att kommuner och bygder vållas svårigheter och bekymmer.

Landstinget säger sig ha med oro iakttagit, att vid de stora industriella

investeringsplaneringarna för sydligare delar av landet det på allvar kalkylerats

med att fylla uppkommande arbetskraftsbehov från Norrland och

särskilt från Norrbotten. En utveckling, varigenom den värdefullaste arbetskraften

förflyttades från länet, skulle få till oundvikligt resultat, att den

ekonomiska, sociala och kulturella standarden inom länets kommuner skulle

komma att allvarligt äventyras.

Kommunalfullmäktige i Frostviken ha protesterat mot nu gällande ordning,

enligt vilken arbetstillstånd meddelas av arbetsmarknadskommissionen

för vissa företag endast under förutsättning att arbetskraften tages genom

arbetsförmedlingen. Varje svensk medborgare borde äga frihet att i

självvald ordning söka sitt arbete.

Föredraganden.

Under de något mera än fyrtio år som den offentliga arbetsförmedlingen

varit organiserad i vårt land har denna, såsom de sakkunniga framhållit, fått

sin ställning såsom ett nyttigt och nödvändigt samhällsorgan bekräftad. På

alla håll råder sålunda enighet därom, att den offentliga arbetsförmedlingen

är oumbärlig och har betydelsefulla uppgifter att fylla, när det gäller olika

arbetsmarknadsfrågors lösande. I mån som den utbyggts och effektiviserats

har den allt bättre kunnat fullgöra ålagda uppgifter. Framdeles torde, såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

167

de sakkunniga jämväl framhållit, ytterligare krav komma att ställas på den

offentliga arbetsförmedlingen i samband med arbetsmarknadslägets utveckling

i olika avseenden. Liksom de sakkunniga är jag därför av den uppfattningen,

att den offentliga arbetsförmedlingens ställning nu bör slutligt bestämmas,

och att den i samband härmed bör erhålla sådan organisation, att

den är väl skickad att möta de påfrestningar, som kunna följa av förändringar

av skilda slag på arbetsmarknaden. Med anledning härav måste den i

vissa avseenden effektiviseras.

Självfallet är, att arbetsförmedlingen i fortsättningen liksom hittills skall

vara ett självständigt och opartiskt organ och att dess karaktär av fri förmedlare

och medhjälpare vid lösningen av arbetsgivarnas rekryteringsfrågor

och arbetstagarnas anställningsfrågor skall bibehållas.

Vidkommande de särskilda spörsmål, som berörts i vissa av de avgivna

yttrandena i ärendet, finner jag mig här böra allenast uttala, att åtskilliga

synpunkter äro värda beaktande och att de böra tagas under övervägande

i samband med den översyn av gällande instruktioner för den offentliga arbetsförmedlingen,

vilken måste komma till stånd i anslutning till omorganisationen.

Här finner jag mig dock böra framhålla, att vad i ett yttrande uttalats

mot nuvarande ordning att arbetstillstånd lämnas med villkor att arbetskraften

uttages genom arbetsförmedlingen, hänför sig till gällande byggnadstillståndslagstiftning.

I och med att nämnda lagstiftning i sinom tid upphör

att gälla upphöra också ifrågavarande befogenheter för arbetsförmedlingen

att med ensamrätt anvisa arbetskraft till vissa byggnads- och anläggningsarbeten.

Arbetsförmedlingens huvudman.

Arbetsförmedlingssakkunniga.

De sakkunniga ha erinrat om att de första arbetsförmedlingsanstalterna

voro rent kommunala organ, men att statens bidrag till deras verksamhet

undan för undan ökats samtidigt som statens inflytande över den växande

verksamheten vidgats. Den offentliga arbetsförmedlingen bibehöll dock sin

kommunala ställning fram till den 20 maj 1940, då staten med stöd av tjänstepliktslagen

provisoriskt övertog arbetsförmedlingsanstalterna. Beslutet om

det provisoriska förstatligandet bör, framhålla de sakkunniga, bland annat

ses som en konsekvens av statens tidigare ådagalagda intresse av en effektiv

och enhetligt organiserad arbetsförmedling.

De sakkunniga ha ställt sig frågan, huruvida en återgång till 1934 års

system med kommunal ledning av arbetsförmedlingen, varvid staten lämnar

betydande bidrag till verksamheten, kan anses vara mest ändamålsenlig,

eller om det med stöd av erfarenheterna dels från tiden före den 20 maj

1940 dels också från tiden efter nämnda datum kan anses mest ändamåls
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

enligt, att staten övertager verksamheten. De sakkunniga ha stannat för det

sistnämnda alternativet och härom anfört följande

Vissa nackdelar voro förenade med systemet enligt 1934 års arbetsförmedlingslag

med landsting och stadsfullmäktige (i städer utanför landsting) som

huvudmän. Bland nackdelarna må främst nämnas den oenhetlighet, som

präglade arbetsförmedlingens organisation. Antalet befattningshavare, dessas

kvalifikationer, antalet arbetsförmedlingskontor och deras utrustning varierade

i hög grad allt efter intresset för arbetsförmedlingen hos vederbörande

huvudman. Avlönings- och anställningsvillkoren för personalen voro mycket

varierande — även för samma arbete — och kommo på grund därav att verka

orättvisa och skapa irritation bland personalen.

En annan väsentlig nackdel med landsting och städer utanför landsting

som huvudmän för arbetsförmedlingen var den långsamhet, med vilken

arbetsförmedlingens organisationsfrågor ofta handlades. Landstingen hade

ofta svårt alt bedöma behovet av tjänstemän, kontor och ombud i landstingsområdenas

-olika delar, och det förhållandet, att landstingen sammanträda

endast en gång om året, medförde, att organisationen som regel icke kunde

göras elastisk med hänsyn till arbetsmarknadens förändringar. Därtill kom,

att formerna för lämnande av statsbidrag ej medgåvo klara besked till arbetsförmedlingsstyrelserna

angående storleken av statens ekonomiska medverkan

vid arbetsförmedlingens utbyggnad.

Som stöd för ett överflyttande av arbetsförmedlingen på staten kan vidare

anföras, att den uppgift som bärare av arbetsförmedlingen, som landstingen

en gång åtagit sig och sedermera genom 1934 års lag blivit ålagda att handha,

i viss mån ligger vid sidan om landstingens övriga arbetsuppgifter. Ansvaret

för de samhällsuppgifter, som beröra arbetsmarknaden och arbetslösheten, är

eljest i vårt land fördelat mellan staten och primärkommunema; landstingen

ha på detta område ingen speciell funktion. Inom landstingen funnos också

före det provisoriska förstatligandet åtskilliga förespråkare för arbetsförmedlingens

överflyttning till staten.

I detta sammanhang kan emellertid ej bortses ifrån, att vissa fördelar voro

förenade med den kommunala ledningen av arbetsförmedlingsverksamheten.

Främst må nämnas betydelsen av den lokala kännedomen om arbetsmarknadsförhållandena

samt fördelen med eu icke alltför centraliserad ledning av

verksamheten. Självfallet skulle en statlig tillsynsmyndighet med rätt att meddela

bestämmelser och direktiv rörande personalens löne- och anställningsvillkor

kunna skapa enhetliga riktlinjer för personalfrågornas lösning och

sålunda i viss mån undanröja ovan påpekade olägenheter av 1934 års system

med bevarande av de fördelar, som en kommunal ledning skänker. De sakkunniga

ha emellertid främst med stöd av erfarenheterna från tiden efter den

20 maj 1940 ansett, att den offentliga arbetsförmedlingen bäst kan fylla sina

uppgifter genom att staten leder och bekostar dess verksamhet.

Genom den statliga ledningen har arbetsförmedlingen i långt större utsträckning

än tidigare kunnat arbeta med hela arbetsmarknadens intressen

för ögonen. Sålunda ha upprättandet av olika specialförmedlingar och den

utvidgade interlokala verksamheten inneburit, att allt flera grenar av förmedlingsarbetet

fått en organisation, som avser att betjäna olika yrkesgrupper

med hela riket som förmedlingsområde. Det bör i detta sammanhang

uppmärksammas, att arbetsförmedlingens stora värde ligger i att kunna

åstadkomma utjämning av tillgång och efterfrågan på arbete och arbetskraft

inom större områden.

Den statliga ledningen har vidare skapat förutsättningar för att giva arbets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

förmedlingen en likformig utrustning i liela landet, så att antalet kontor och

antalet befattningshavare motsvarat förmedlingsbehovet på arbetsmarknaden.

Därjämte har den statliga ledningen inneburit bättre möjligheter för att

rekrytera kvalificerad personal och ge denna en utbildning, som förmedlingsarbetet

kräver. De enhetliga löne- och anställningsvillkoren ha vidare befrämjat

en önskvärd omflyttning av personalen och skapat förutsättningar för en

mera rättvis och skälig ersättning för utfört arbete.

Härutöver må erinras om att även med en återgång till kommunal huvudman

för arbetsförmedlingen i överensstämmelse med systemet enligt 1934 ars

arbetsförmedlingslag det statliga inflytandet måste bli betydande. ^ o

Det synes vidare skäligt, att därest arbetsförmedlingen skulle ateiga till

kommunal huvudman, statsbidraget för verksamheten icke obetydligt höjdes

över 1934 års nivå främst med hänsyn till den under statens ledning företagna

betydande utbyggnaden och de därmed förenade ökade kostnaderna. Da de

statliga bidragen redan före den 20 maj 1940 uppgingo till mer än hälften

av samtliga kostnader för verksamheten, skulle ett förhöjt statsbidrag innebära,

att staten stode för huvuddelen av kostnaderna och ägde avgörande inflytande

över personal- och anställningsfrågorna samt över verksamhetens

bedrivande i övrigt samtidigt med att kommunala organ stodo som huvudman

för verksamheten. En dylik organisation av ledningen för den offentliga arbetsförmedlingen

skulle givetvis vara motiverad, därest arbetsförmedlingen

härigenom bleve i stånd att bättre lösa sina uppgifter, men då erfarenheten

efter den 20 maj 1940 visat, att arbetsförmedlingen först genom en central

statlig ledning kunnat skaffa sig ett fastare grepp om arbetsmarknaden, tala

praktiskt taget alla skäl för att staten själv svarar för ledningen av den offentliga

arbetsförmedlingsverksamheten.

Med hänsyn till vad ovan framhållits, nämligen dels riksintresset av en

effektiv arbetsförmedling, dels behovet av enhetliga och samordnade principer

för arbetet och personalens löne- och anställningsvillkor, dels ock statens

redan före den 20 maj 1940 betydande inflytande över och andel i kostnader

för arbetsförmedlingsverksamheten, förorda de sakkunniga ett förstatligande

av den offentliga arbetsförmedlingen.

I fråga om tidpunkten för ett detinitivt förstatligande ha de sakkunniga

uttalat, att det borde eftersträvas att reformen ägde rum från och med den

1 juli 1947.

Yttrandena.

I samtliga yttranden har förslaget om arbetsförmedlingens definitiva förstatligande

tillstyrkts, och därvid har i flera yttranden understrukits värdet

av den utveckling, som arbetsförmedlingen undergått efter det provisoriska

förstatligandet. I flera yttranden har framhållits angelägenheten av att den

lokala ledningen även efter förstatligandet får bibehålla en organisation, som

tillgodoser ortsintressena på arbetsmarknadsområdet. Särskilda skäl för tillstyrkan

av förslaget om förstatligande eller särskilda synpunkter i övrigt på

frågan ha anförts av vissa remissinstanser.

Arbetsmarknadskommissionen har ansett ett vägande skäl för att staten

bör inträda som huvudman vara det förhållandet, alt den offentliga arbetsförmedlingens

uppgifter numera äro så väsentligt mera omfattande än förr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

I likhet med de sakkunniga har kommissionen funnit förstatligandet böra

om möjligt genomföras från och med den 1 juli 1947 och såsom särskilt skäl

härför anfört, att arbetsförmedlingens personal kan anses ha berättigade anspråk

på att snarast möjligt få sina anställningsförhållanden reglerade och

att dylik reglering lämpligen bör ske i anslutning till den lönereglering för

statens befattningshavare, som avses skola träda i kraft vid nämnda tidpunkt.

Socialstyrelsen har med hänvisning till de övervägande goda erfarenheterna

under de gångna krigsåren av statens omhändertagande av förmedlingen

tillstyrkt förslaget. Endast genom ett definitivt förstatligande vore det möjligt

att uppnå önskvärd enhetlighet och effektivitet i förmedlingsarbetet.

Kommerskollegium har uttalat, att de alltmer invecklade arbetsmarknadsförhållandena

liksom också de efterhand vidgade åtgärderna mot arbetslöshet

förutsätta en överblick över arbetsmarknaden, vilken endast kan vinnas

om arbetsförmedlingen är enhetligt organiserad. Bland annat med hänsyn

härtill har ämbetsverket tillstyrkt förslaget om förstatligande av arbetsförmedlingsverksamheten.

Med anledning av att Stockholms handelskammare

i sitt till kollegium avgivna yttrande erinrat om nödvändigheten av att det

lokala inflytandet inom arbetsförmedlingen alltjämt bibehålies, har ämbets

verket velat såsom angeläget framhålla, att den centralisering av arbetsförmedlingen,

som förstatligandet i viss mån måste innebära, icke får medföra

ett förminskande av verksamhetens lokala anknytningar och av dess förmåga

att främst betjäna ort och bygd. Denna lokala inriktning finge dock

icke drivas så långt, att den omflyttning av arbetskraft olika orter emellan,

som väl även framdeles till en viss grad bleve oundviklig, motverkades genom

att arbetstillfällena i första hand bevarades åt det egna området. Detta

vore en svaghet, som just ansåges vidlåda den tidigare kommunala organisationen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har tillstyrkt förslaget om förstatligande

men understrukit vikten av att centralisering i största möjliga mån undvikes,

och liknande synpunkter ha också anförts av länsstyrelsen i Södermanlands

län.

Svenska landstingsförbundet har, med erinran om att förbundet vid flera

tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen, att landstingen helt borde befrias

från befattning med och kostnader för den offentliga arbetsförmedlingen,

tillstyrkt förslaget och understrukit, att det av skilda anledningar synes

angeläget, att frågan om det definitiva förstatligandet snarast göres till föremål

för statsmakternas prövning.

Svenska stadsförbundet har erinrat om att förbundet redan år 1939 i princip

uttalat sig för att staten helt borde övertaga arbetsförmedlingsverksamheten.

Sedan dess har det enligt förbundets mening blivit ännu mera påtagligt,

att arbetsförmedlingen för att rätt fylla sina uppgifter bör ha enhetlig

ledning och organisation för hela riket. Förbundet anför ytterligare följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 239.

171

På många andra områden har man från kommunalt håll haft anledning att

reagera mot obefogade centraliseringstendenser, men i fråga om arbetsförmedlingen

finns obestridligen, såsom i de sakkunnigas betänkande klarlagts,

reellt underlag för kravet på förstatligande. Styrelsen åsyftar härvid framför

allt den genomgripande förändring, som arbetsförmedlingens uppgifter undergått

därigenom att utvecklingen av arbetsmarknadsförhållandena i senare

tid både gjort det alltmera angeläget, att förmedlingsverksamheten bedrives

med vidast möjliga utsyn över tillgång och efterfrågan på arbetskraft, och

medfört stegrade anspråk på specialisering i verksamheten. Betydelsefullt är

emellertid, att de lokala organens självverksamhet icke bindes genom föreskrifter

och direktiv i detaljspörsmål från den centrala ledningens sida.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, som avgivit

gemensamt utlåtande, ha efter tillstyrkande av förslaget om förstatligande

av arbetsförmedlingen uttalat, att den lokala ledningen bör erhålla en sådan

organisation, att lokala arbetsmarknadssynpunkter och arbetsmarknadsintressen

bli i möjligaste mån tillgodosedda.

Landsorganisationen, som tillstyrkt de sakkunnigas förslag om definitivt

förstatligande, har framhållit angelägenheten av att detta genomföres med

minsta möjliga dröjsmål såväl med tanke på vikten av att förmedlingsorganisationen

erhåller den ökade effektivitet, som åsyftas av de sakkunniga, som

också med tanke på de anställdas intresse av fast ordnade anställningsförhållanden.

Liknande synpunkter ha anförts av tjänstemännens centralorganisation.

Arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund biträder förslaget om arbetsförmedlingens

definitiva förstatligande och framhåller, att en betydande del

av de befattningshavare, som äro organiserade i riksförbundet, har direkta

erfarenheter av verksamheten från tiden innan staten 1940 övertog ledningen

av förmedlingen, och att bland dessa befattningshavare icke råder mer än

en mening därom, att staten hör stå såsom arbetsförmedlingens huvudman.

Förbundet anför vidare.

Riskerna för en byråkratisering av verksamheten vid ett förstatligande ha

av riksförbundet icke lämnats utan beaktande. De organiserade arbetsförmedlarna

anse emellertid, att den decentralisering av ledningen till länsarbetsnämnderna

med nämndernas lokala anknytning till länet och dess samliälls-

och näringsinstitutioner, som de sakkunniga föreslå bibehållen, utgör

eu motvikt till dessa risker, även om enligt förbundets uppfattning gällande

gränsdragning mellan den centrala myndighetens och arbetsnämndernas kompetensområden

skulle kunna ställas under debatt. Förbundet förutsätter, att

sistnämnda fråga kommer alt upptagas till prövning, då instruktionerna för

den blivande centrala arbetsmyndigheten och de lokala arbetsmarknadsmyndigheterna

skola fastställas.

Med hänsyn till nuvarande situation på arbetsmarknaden och än mer i

betraktande av möjligheten till snabbt inträdande förändringar i läget finner

förbundet nödvändigt, att arbetsförmedlingen, så snart ske kan, stabiliseras,

och att det sedan år 1940 rådande provisoriet upphör. Förbundet är

därför av den bestämda uppfattningen, att förstatligandet bör äga rum från

och med den 1 juli 1947.

opaginerad Kontrollera mot PDF

172

Kanyl. ''Mcij.ts proposition nr 239.

Civilförvaltningens personalförbund gör i huvudsak samma uttalande som

sistnämnda riksförbund.

Föredraganden.

Den offentliga arbetsförmedlingen bär tillkommit på kommunalt initiativ

och ansvaret för densamma har fram till det provisoriska förstatligandet år

1940 åvilat landstingen och primärkommunerna. Staten har emellertid i stigande

omfattning lämnat bidrag till kostnaderna för verksamheten. År 1939

uppgick statsbidraget till mer än hälften av den sammanlagda koslnadssumman.

Samtidigt med att statsbidraget ökades fick staten större inflytande

å verksamheten.

Den ordning, som på grundval av 1934 års lag om offentlig arbetsförmedling

tillämpades under senare delen av 1930-talet, var behäftad med vissa

brister. Främst kan nämnas, att organisationen präglades av oenhetlighet i

olika avseenden till följd av att huvudmännen —- landstingen och de städer,

vilka ej deltaga i landsting — visade ett sinsemellan skiftande intresse för

verksamheten. Den statliga tillsynsmyndighetens befogenheter att ingripa och

hos huvudmännen påfordra åtgärders vidtagande i syfte att effektivisera

arbetsförmedlingen voro, trots den ökning det statliga inflytandet undergått,

begränsade. Redan före det andra världskrigets utbrott ifrågasattes

därför en ytterligare ökning av det statliga inflytandet över arbetsförmedlingen.

När denna år 1940 med tillämpning av lagen om tjänsteplikt provisoriskt

ställdes under statlig ledning, var det emellertid de särskilda krav,

som krigsförhållandena kunde befaras komma att ställa, som voro avgörande.

Någon ställning togs icke till frågan huruvida arbetsförmedlingen efter

återgången till fredliga förhållanden borde ha karaktären av en statlig

eller en kommunal organisation. Då numera de förhållanden, som motiverade

det provisoriska förstatligandet, icke längre äro för handen, måste ifrågavarande

spörsmål lösas.

De sakkunniga ha föreslagit den lösningen, att arbetsförmedlingen nu definitivt

förstatligas. Till stöd härför ha de sakkunniga åberopat, förutom

de olägenheter, som framträdde vid tillämpningen av den på 1934 års lag

grundade ordningen, i stort sett följande. Uppgiften som bärare av arbetsförmedlingen

ligger i viss mån vid sidan av landstingens övriga uppgifter.

Erfarenheterna från tiden för det provisoriska förstatligandet ha visat, att

arbetsförmedlingen bäst kan fylla sina uppgifter om staten leder och bekostar

dess verksamhet. Genom den statliga ledningen har arbetsförmedlingen

nämligen i långt större utsträckning än tidigare kunnat arbeta med hela

arbetsmarknadens intresse för ögonen. Organisationen har kunnat göras enhetlig

och därmed mera elastisk och mera effektiv. Om arbetsförmedlingen

skulle återgå till kommunal huvudman, vore det vidare skäligt, att statsbidraget

höjdes icke obetydligt över den tidigare nivån främst med hänsyn

till den under statens ledning företagna betydande utbyggnaden. Staten skulle

därför få stå för huvuddelen av kostnaderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

173

Samtliga myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig i nu ifrågavarande

spörsmål, ha uttalat sin anslutning till de sakkunnigas förslag.

• För egen del finner jag de av de sakkunniga åberopade skälen för ett

definitivt förstatligande av arbetsförmedlingen bärande och förordar bifall

till de sakkunnigas förslag. En effektiv, hela landet omspännande arbetsförmedling

under enhetlig ledning är ett grundvillkor för att samhället skall

kunna bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik. All erfarenhet såväl från tiden

före det provisoriska förstatligandet som från tiden därefter talar för

att den statliga ledningen i hög grad befrämjar arbetsförmedlingens effektivitet.

I själva verket torde det på grund av arbetsförmedlingens utveckling

under de senaste åren vara uteslutet att med bevarande av den uppnådda

effektiviteten återgå till en organisation på kommunal grund.

De sakkunniga ha föreslagit, att det definitiva förstatligandet skall genomföras

från och med den 1 juli 1947. Då emellertid förstatligandet, såsom

framgår av det följande, bör förbindas med eu omfattande omorganisation,

synes det önskvärt att efter statsmakternas beslut i ämnet en tidrymd av

något halvår disponeras för förberedande av omorganisationen. Tidpunkten

för det definitiva förstatligandet torde därför böra sättas till den 1 januari

1948.

Då i vissa av de avgivna yttrandena framhållits, bland annat, angelägenheten

av att ett förstatligande av arbetsförmedlingen icke kommer att minska möjligheterna

att tillgodose lokala arbetsmarknadssynpunkter och arbetsmarknadsintressen,

vill jag framhålla, att det i det följande framlagda förslaget

rörande organisationen av arbetsförmedlingens lokala ledning enligt min uppfattning

kommer att i minst lika hög grad som hittills skapa förutsättningar

för att de lokala synpunkterna och intressena skola komma att bliva tillgodosedda.

Självfallet skall också eftersträvas att så långt sig göra låter organisera

förmedlingsverksamheten på sådant sätt, att de lokala organens självverksamhet

icke förhindras eller bindes.

Fördelningen av kostnaderna för arbetsförmedlingsverk
samlieten

in. in.

Arbeisförmedlingssakkunniga.

I och med att staten övertager den offentliga arbetsförmedlingen, upphör,

framhålla de sakkunniga, den i 1934 års arbetsförmedlingslag stadgade skyldigheten

för varje landstingsområde och varje stad, som icke deltager i landsting,

att bedriva och med statsbidrag bekosta offentlig arbetsförmedlingsverksamhet.

De sakkunniga ha emellertid ansett sig böra till behandling upptaga

frågan, huruvida primärkommunerna böra åläggas skyldighet att till någon

del bestrida de med arbetsförmedlingsverksamheten förenade kostnaderna.

Härom ha de sakkunniga anfört, bland annat, följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Kommun har uppenbara fördelar av offentligt arbetsförmedlingsorgan.

Utom att kommuns kostnader för arbetslöshetsändamål begränsas till det arbetsmarknadsmässigt

nödvändiga, erbjuder arbetsförmedlingen kommunens

arbetssökande och arbetsgivare förmånen av att via övriga arbetsförmedlingens

lokalorgan stå i kontakt med hela arbetsmarknaden. I synnerhet på orter,

där försörjningsmöjligheterna äro begränsade, kan arbetsförmedlingen

medverka till en ändamålsenlig överflyttning av arbetskraft till andra orter,

där större behov föreligga.

Under förarbetena till 1934 års lagstiftning framhölls också vikten av att

kommunerna liksom tidigare lämnade sin medverkan till bestridande av de

med arbetsförmedlingen förenade kostnaderna, och därvid övervägdes även

frågan om införande av lagstadgad skyldighet i detta hänseende för de kommuner,

inom vilka organ för arbetsförmedlingen anordnats. Den utgiftspost,

som i första hand ansågs böra åligga kommunerna, var lokalkostnaden. Någon

skyldighet i förevarande hänseende föreskrevs emellertid icke, utan man räknade

med att primärkommunerna frivilligt skulle påtaga sig en skälig andel

av kostnaderna. Så skedde också i stor utsträckning.

Vid ett förstatligande av arbetsförmedlingen hava de sakkunniga ansett, att

jämväl bestridandet av kostnaderna för arbetsförmedlingens lokaler i första

hand är en statens angelägenhet och först i andra hand en kommunal. I synnerhet

gäller detta arbetsförmedlingens huvudkontor, dit den lokala arbetsförmedlingsmyndigheten

enligt de sakkunnigas förslag bör förläggas. Svårigheter

vid fördelningen av kostnaderna kunna jämväl uppstå vid förläggandet

till mindre orter av arbetsförmedlingsorgan, vilka äro avsedda för två eller

t lera kommuner. Ett system med bidrag från flera olika kommuner eller från

landsting synes de sakkunniga vara tungrott och mindre ändamålsenligt.

Emellertid anse de sakkunniga det likväl angeläget att föreslå kommunal

medverkan vid ordnandet av arbetsförmedlingens lokalfråga. Detta kan ske

genom att kommun ålägges att tillhandahålla av chefsmyndigheten godkänd

lokal för arbetsförmedlingsändamål, för vilken lokal staten i vanlig ordning

erlägger hyra. Fördelen med detta system är främst, att man kan undvika eu

tämligen stor och dyrbar statlig förvaltningsapparat. Systemet bör emellertid

så utformas, att i de fall, då lämpliga lokaler kunna beredas arbetsförmedlingen

i statliga byggnader, så skall kunna ske.

De sakkunniga föreslå sålunda, att staten helt skall svara för kostnaderna

för den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet men att kommunerna

skola vara skyldiga att vid behov medverka vid ordnandet av arbetsförmedlingens

lokalfråga.

Yttrandena.

1 den mån frågan om bestridandet av kostnaderna för arbetsförmedlingsverksamheten

berörts i de avgivna yttrandena har framhållits, att det måste

anses självfallet att staten ensam skall bära samtliga kostnader för verksamheten.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget om åläggande för kommunerna

att tillhandahålla av chefsmyndigheten godkänd lokal för arbetsförmedlingsändamål,

för vilken staten i vanlig ordning skall erlägga hyra, har

däremot föranlett skiljaktiga uttalanden.

Arbetsmarknadskommissionen har funnit de sakkunnigas förslag rörande

sättet för lokalfrågornas lösande ändamålsenligt men har förutsatt, att, därest

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

175

ändamålsenlig lokal kan anskaffas till skäligt pris genom förhyrning på

öppna marknaden, även denna utväg skall få anlitas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att den av de sakkunniga för

arbetsförmedlingen föreslagna ordningen för tillgodoseende av uppkommande

lokalbehov tillämpats för statspolisen alltsedan dess tillkomst och därvid visat

sig lämplig.

Länsstyrelsen i Kronobergs lån har förklarat sig i huvudsak dela de sakkunnigas

uppfattning men har ansett tveksamt, om ett åläggande bör givas

obligatorisk karaktär, och har därför ifrågasatt, om icke en uppmjukning av

den föreslagna kommunala förpliktelsen bör tagas under övervägande. Till

stöd härför har länsstyrelsen anfört, att om kommun icke skulle disponera

lokal, som kan av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten godkännas, ett

obligatoriskt åläggande skulle tvinga en kommun att ikläda sig avsevärda

kostnader för att uppföra nybyggnader och att detta i vissa fall icke skulle

vara skäligt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har uttalat, att det synes länsstyrelsen lämpligare,

att den statliga myndigheten utan kommunal mellanhand själv anskaffar

de lokaler, som anses erforderliga för ändamålet. Liknande synpunkter

ha anförts av stadsfullmäktige i Bords och kommunalfullmäktige i Kinna.

Stockholms stadsfullmäktige ha ansett sig icke kunna tillstyrka förslaget

beträffande sättet för lokalfrågans lösande och ha uttalat, att för Stockholms

vidkommande staten synes äga större möjligheter än staden att lösa lokalfrågan.

Kommunernas åliggande på detta område bör i vart fall, framhålla

fullmäktige, begränsas till att avse lokaler av den omfattning, som disponerades

av arbetsförmedlingen vid det provisoriska förstatligandet. Stadsfullmäktige

i Växjö ha uttalat den förväntan, att åläggande, varom här är fråga, i

praktiken icke utan tvingande skäl meddelas. Stadsfullmäktige i Kristinehamn

ha i princip icke något att erinra mot de sakkunnigas förslag rörande

lokalfrågornas lösande men anse bestämmelserna böra utformas så, att kommun

icke blir skyldig att under alla förhållanden ställa tidsenliga lokaler

till förfogande redan vid förstatligandet av arbetsförmedlingen, enär situationer

kunna uppstå, som göra det omöjligt för kommunen att efterkomma detta

krav vid angiven tidpunkt. Drätselkammaren i Västerds har, med erinran om

att länsarbetsnämnden i länet redan är inrymd i en stadens fastighet, likväl

funnit det vara ur principiell synpunkt felaktigt att stadga skyldighet för

kommunerna att tillhandahålla lokaler för en statlig verksamhet, även om

del förulsättes att staten skall erlägga hyra. Lokalfrågorna ha synts drätselkammaren

kunna i de flesta fall häst lösas genom frivillig medverkan från

vederbörande kommuns sida. Stadsfullmäktige i Gävle ha ansett, att staten i

första hand själv bör sörja för anskaffandet av lokaler.

Svenska stadsförbundet har anfört följande.

De sakkunnigas förslag om kommunal medverkan vid ordnandet av arbetsförmedlingens

lokalfråga föranleder tvekan. Mot själva tanken att respektive

kommun bör bistå med anskaffningen av behövlig lokal för förmedlingsverksamheten

synes intet vara att erinra, då ju det förutsättes, att staten

opaginerad Kontrollera mot PDF

176

Kangl. Maj.-ts proposition nr 239.

skall i vanlig ordning erlägga hyra för lokalen. Men man har icke att räkna

med vanliga förutsättningar för bestämmande av hyrans storlek, när hyresvärden

— kommunen — skulle vara ovillkorligt förpliktad att tillhandahålla

lokalen och då dessutom dennas beskaffenhet skulle bestämmas av hyresgästen-staten.

Vid delade meningar mellan parterna om det skäliga hyresbeloppet

skulle kommunen under sådana förhållanden uppenbarligen befinna sig i

en ogynnsam situation. En förutsättning för godtagande av de sakkunnigas

förslag i denna del synes därför böra vara att staten skall betala hyra med

belopp, som icke understiger kommunens självkostnad. Dessutom synes det

rimligt att kommunerna erhålla garantier i någon form mot att av dem tillhandahållna

lokaler framdeles plötsligt kunna frånträdas, exempelvis av det

skälet att erforderliga utrymmen kunna erhållas i någon nybyggnad för

andra statliga förvaltningsuppgifter.

Landskommunernas förbund har gjort detta uttalande.

Ett lagstadgande om skyldighet för kommun att tillhandahålla arbetsförmedlingen

lokal skulle vara direkt olämpligt. Där så av praktiska skäl är

möjligt komma kommunerna helt säkert att beredvilligt medverka till anskaffandet

av lämpliga lokaler. Det torde också framstå som naturligt, att — i

varje fall för landskommunernas vidkommande — de kommunala förvaltningsbyggnaderna

dimensioneras på sådant sätt, att i dem kunna inrymmas

lokaler även för arbetsförmedlingen. Såväl ur arbetsförmedlingens som kommunalförvaltningens

synpunkt torde det nämligen vara förmånligt, om lokalerna

kunna på lämpligt sätt samordnas, då det kommer att underlätta det

nödvändiga samarbetet. Men härifrån och till att i lagstiftningsväg fastställa

en obligatorisk skyldighet för kommunerna i detta avseende är vägen lång.

Föredraganden.

Alltsedan det provisoriska förstatligandet av arbetsförmedlingen år 1940

har staten svarat för kostnaderna för verksamheten. De sakkunniga ha övervägt

frågan, huruvida staten jämväl efter det definitiva förstatligandet Dör

helt bestrida kostnaderna eller om någon del av kostnadsansvaret bör åläggas

primärkommunerna, varvid lokalkostnaderna i första hand skulle komma

i fråga. De sakkunniga ha stannat för att icke föreslå någon dylik skyldighet

för primärkommunerna. Jag delar de sakkunnigas uppfattning i denna

del. En rättvis fördelning av kostnaderna mellan olika kommuner skulle

sannolikt möta oövervinnliga svårigheter. Det synes vidare bäst överensstämma

med den syn på arbetsförmedlingens ställning och uppgifter, som

ligger till grund för förslaget om förstatligande, att staten helt svarar för

kostnaderna.

De sakkunniga ha emellertid föreslagit, att kommunerna skola åläggas

skyldighet att mot hyra tillhandahålla lokaler för arbetsförmedlingsändamål,

vilka godkännas av arbetsförmedlingens chefsmyndighet. Detta förslag

har mött erinringar från åtskilliga håll, främst från kommunala myndigheter

och sammanslutningar. Otvivelaktigt är det av största värde för arbetsförmedlingsorganen

att kunna påräkna medverkan från kommunernas sida

vid anskaffningen av lämpliga lokaler för arbetsförmedlingen. Det synes

emellertid om möjligt böra undvikas att för detta ändamål tillskapa en

tvångsbestämmelse. Då det även för kommunerna torde te sig angeläget, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

177

arbetsförmedlingen erhåller lämpliga lokaler för sin verksamhet, anser jag

det sannolikt, att kommunerna även frivilligt komma att lämna sin medverkan

i erforderlig utsträckning. Till följd härav finner jag mig böra för närvarande

avstå från att framlägga förslag om åläggande för kommunerna att

tillhandahålla arbetsförmedlingslokaler. Skulle emellertid erfarenheterna

komma att giva vid handen att lokalfrågorna icke kunna tillfredsställande

lösas med mindre skyldighet i förevarande hänseende ålägges kommunerna,

torde frågan härom få upptagas till nytt övervägande.

Det lokala arbetsmarknadsområdet.

Arbetsförmedlingssakkunniga.

Rörande enheterna för den lokala arbetsförmedlingsorganisationen ha de

sakkunniga anfört följande.

Systemet enligt 1934 års arbetsförmedlingslag innebar, att 23 landsting,

4 städer utanför landsting (Stockholm, Göteborg, Norrköping och Hälsingborg)

samt gemensamt 2 landsting och 2 städer utanför landsting (Malmö

stad och Malmöhus län samt Gävle stad och Gävleborgs län), tillsammans

29 myndigheter, utgjorde den offentliga arbetsförmedlingens huvudmän.

Om också landstingsområdena i flertalet fall sammanföllo med länsindelningen,

kan organisationen knappast sägas ha varit uppbyggd med hänsyn

till de naturligaste arbetsmarknadsenheterna. En viss rationalisering skedde

vid det provisoriska förstatligandet den 20 maj 1940 genom att länet blev

den administrativa enheten för arbetsförmedlingen.

De sakkunniga finna sig också böra i flertalet fall förorda nuvarande länsindelning

såsom enhet för den lokala arbetsförmedlingsorganisationen. De

sakkunniga ha därvid utgått ifrån, att den lokala arbetsmarknadsmyndigheten

bör vara sammansatt på ungefär samma sätt som den nuvarande länsarbetsnämnden.

Det torde vidare för det centrala arbetsmarknadsorganet vara

mest ändamålsenligt, att de lokala arbetsmarknadsenheterna sammanfalla

med länen, detta då främst med hänsyn till de planläggnings- och utredningsuppgifter

beträffande arbetsmarknaden, som givetvis lämpligast böra

utföras i nära samverkan med övriga statliga och kommunala länsmyndigheter.

Försiktigheten bjuder därför, att endast i de fall, där arbetsmarknadssynpunkterna

avgjort överväga, vidtaga ändringar i den nuvarande arbetsmarknadsenheten

(länet) för att åstadkomma mera naturliga arbetsmarknadsområden.

Dylika skäl synas i första hand föreligga beträffande Stockholms

län.

De lokala arbeismarknadsorganen i Stockholms stad och Stockholms län

äro för närvarande representerade av två särskilda arbetsnämnder, vilket

medfört viss överorganisation. Sålunda finnas i Stockholm två huvudkontor

för arbetsförmedlingen, nämligen dels Stockholms stads arbetsförmedling,

dels Stockholms liins. Under det provisoriska förstatligandet har en rationalisering

ägt rum, varvid Stockholms stads arbetsförmedling även för länets

del fått omhändertaga förmedlingsverksamheten för exempelvis ungdom,

tjänstemän och partiellt arbetsföra, medan Stockholms läns arbetsförmedling

i huvudsak ombesörjt förmedlingen av arbete inom jord- och skogsbruk.

Med hänsyn till att arbetsmarknaden i Stockholm i stort sett hänför sig till

eu gemensam marknad, representerande Stor-Stockholm, ha de sakkunniga

Rihrtng till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239. 1:1

opaginerad Kontrollera mot PDF

178

Kungi. Maj.ts proposition nr 239-

diskuterat frågan om en ändrad organisation för Stockholms län. Därvid har

ifrågasatts antingen att föra hela Stockholms län under arbetsnämnden i

Stockholms stad eller att dela länet mellan arbetsnämnden i Stockholms stad

samt länsarbetsnämnderna i Södermanlands och Uppsala län. En lösning enligt

förstnämnda alternativ skulle medföra, att vissa delar av Stockholms

län som ej ha naturlig kontakt med Stockholms stad, hänföras till arbetsnämnden

i Stockholms stad. Därför torde sistnämnda alternativ vara att

föredraga.

Då önskemålet främst är att få alla Stockholms förorter, som i arbetsmarknadshänseende

naturligt höra samman med Stockholms stad, under

samma administrativa organ för att möjliggöra ett rationellare utnyttjande

av lokaler och personal, synes en lämplig arbetsmarknadsenhet böra, förutom

Stockholms stad, omfatta Södertörn (utom Södertäljeområdet), Mälaröarna,

hela ölandskapet öster om Stockholms stad samt Stockholms län

norrut till en gräns ungefär vid Upplands Väsby—Vallentuna—österåker.

Delarna av länet norr om denna gräns böra hänföras till arbetsnämnden i

Uppsala. Södertäljeområdet (Södertälje stad samt Öknebo härad) bör hänföras

till arbetsnämnden i Eskilstuna.

Ungefär liknande synpunkter som beträffande Stockholms stad göra sig

gällande beträffande Göteborgs stad, där Stor-Göteborg synes böra bilda ett

eget arbetsmarknadsområde, omfattande själva storstaden med kringliggande

orter, förslagsvis landskommunerna i följande härader: Sävedals, Askims,

Östra och Västra Hisings samt städerna Marstrand och Mölndal. Övriga delar

av länet jämte Dalslandsdelen (utom Sundals härad) av Älvsborgs län synas

då böra sammanslås till en särskild arbetsmarknadsenhet med arbetsnämnd i

Uddevalla. Denna senare arbetsmarknadsenhet kommer att omfatta omkring

200 000 invånare.

Diskuteras kan, huruvida icke de västligaste delarna av Älvsborgs län

(kring Göta älv), som ha nära anknytning till Göteborgs och Bohus län,

eller nordöstra delen av Dalsland, som hör nära samman med Värmlands

län, böra förenas med nära liggande arbetsnämndsområden, men de olägenheter,

som äro förknippade med ytterligare uppdelning av nuvarande arbetsmarknadsenheter,

synas i dessa fall vara större än fördelarna av ur arbetsmarknadssynpunkt

mera enhetliga områden.

Yttrandena.

Arbetsmarknadskommissionen har inledningsvis lämnat en redogörelse för

de närmast berörda länsarbetsnämndernas yttranden i vad de avse arbetsmarknadsområdesindelningen.

Av denna redogörelse må följande återgivas.

Vidkommande förslaget om uppdelning i förmedlingshänseende av Stockholms

län har arbetsnämnden i Stockholm anslutit sig till sakkunnigförslaget

utom såtillvida, att även Södertäljeområdet med Öknebo härad

enligt nämndens mening bör hänföras till Stor-Stockholm. Länsarbetsnämnden

i Stockholms län däremot har bestämt motsatt sig en ändring

av områdesindelningen på sätt de sakkunniga föreslagit. Härvid har

nämnden uttalat, att den icke finner det tillrådligt att utplåna Stockholms län

såsom enhet för den lokala arbetsförmedlingsorganisationen. Även mot en lösning

enligt den alternativa linje, som de sakkunniga framfört, d. v. s. hänförande

av länet i dess helhet till arbetsnämnden i Stockholms stad, har länsarbetsnämnden

ansett vägande invändningar kunna göras. Förutom de skäl, som

de sakkunniga själva anfört gentemot en sådan anordning, har länsarbetsnämnden

framhållit, att det med fog kan däremot erinras, att verksamhetsområdet

för sagda arbetsnämnd skulle bliva alltför stort och alltför heterogent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 2-39.

179

Därest emellertid en organisationsändring anses böra komma till stånd, finner

länsarbetsnämnden — med hänsyn till de olägenheter som äro förenade med

de olika alternativen — eif sammanförande av länet i dess helhet med Stock,

holms stad avgjort vara att föredraga framför en uppdelning på flera av de

nuvarande övriga arbetsmarknadsområdena. Länsarbetsnämnden i

Uppsala har i stort sett anslutit sig till förslaget men påpekat, att länsarbetsnämndens

kontakt med två läns organ (länsstyrelse, vägförvaltning etc.)

givetvis innebär vissa olägenheter. Länsarbetsnämnden i Eskilstuna

har ansett, att ur administrativ synpunkt starka skäl tala mot de sakkunnigas

förslag, men har ur förmedlingssynpunkt icke funnit några egentliga

olägenheter böra uppstå, om den ifrågasatta förändringen genomföres.

Förslaget om uppdelning av Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län

har avstyrkts av länsarbetsnämnderna i nämnda län. Länsarbetsnämnden

i Göteborg har hland annat anfört, att Göteborgs stad och länet

ha så mycket gemensamt i arbetsmarknadshänseende, att de väl komplettera

varandra. Den föreslagna delningen av länet skulle enligt nämndens mening

komma att innebära en icke önskvärd splittring av arbetsförmedlingsorganisationen

och en tungroddhet i administrationen. Länsarbetsnämnden

i Borås har bland annat anfört, att huvuddelen av Dalsland ur arbetsmarknadssynpunkt

och i andra avseenden icke har någon närmare anknytning

till Bohuslän, och att man icke bör ändra på en sak, som vunnit

hävd.

Kommissionen har härefter för egen del anfört följande.

Kommissionen är medveten om att den nuvarande områdesindelningen ej

är fullt ändamålsenlig. Olägenheterna bottna i brister, som vidlåda den nuvarande

länsindelningen. Länsområdena motsvara icke alltid de naturliga

lokala arbetsmarknadsområdena. I och för sig är alltså en justering av gränserna

för ifrågavarande lokala arbetsmarknadsområden befogad. Den borde

emellertid enligt kommissionens mening föregås av en ändrad länsindelning.

En sådan synes för övrigt vara önskvärd även ur andra synpunkter än dem,

som gälla arbetsmarknaden. Om en ändrad länsindelning kan väntas kom

ma till stånd inom en mycket nära framtid, bör frågan om ny områdesindelning

för den lokala arbetsmarknadsenheten kunna anstå. Skulle däremol

frågan om ny länsindelning ej anses vara eller inom den allra närmaste

tiden ej väntas bli aktuell, är det enligt kommissionens mening ofrånkomlig!

med en ändrad områdesindelning för Stockholmstraktens vidkommande.

Kommissionen delar nämligen de sakkunnigas uppfattning, att den nuvarande

uppdelningen av Stockholms stad och Stockholms län i två arbetsmarknadsområden

och därmed förekomsten av två arhetsnämnder i Stockholm

icke är rationell.

De sakkunnigas förslag att uppdela Stockholms län i tre delar och sammanföra

dessa med respektive Stockholms stad, Uppsala län och Södermanlands

län finner kommissionen dock innebära en alltför stor splittring. I arbetstekniskt

hänseende medför uppdelningen även bestämda nackdelar. Sålunda

skulle samarbetet med statliga och kommunala länsorgan i hög grad

försvåras, då handläggningen av olika arbetsmarknadsfrågor t. ex. i fråga

om vägväsendet, civilförsvaret, egnahemsverksamheten och skogsvården

skulle kräva förhandlingar med respektive organ i flera län. Svårigheter

skulle också uppkomma vid sammansättningen av berörda länsarbetsnämn

der för att tillgodose olika lokala synpunkter från de delar av Stockholms

län, som skulle hänföras till de föreslagna nya arbetsmarknadsområdena.

Kommissionen vill avgjort förorda eu sammanslagning av Stockholms siad

opaginerad Kontrollera mot PDF

180

Kungl Maj.ts proposition nr 239.

och län till ett arbetsmarknadsområde. Härigenom skulle vinnas fördelarna,

att man finge en central ledning för Stor-Stockholm jämte omkringliggande

landsbygd, samtidigt som man komme ifrån de förut framhållna olägenheterna

vid samarbetet med olika länsorgan och sammansättningen av det lokala

arbetsmarknadsorganet. Kommissionen utgår nämligen ifrån, att Stockholms

läns arbetsmarknadsintressen i tillbörlig ordning skola bliva tillgodosedda

vid sammansättningen av det gemensamma arbetsmarknadsorganet.

Vad beträffar den föreslagna uppdelningen av Göteborgs och Bohus län

samt Älvsborgs län medger kommissionen, att skäl kunna anföras för den

av de sakkunniga intagna ståndpunkten, men anser, att dessa skäl icke äro

lika bärande som de, vilka anförts för en ändring i fråga om Stockholmsområdet.

Kommissionen anser följaktligen, att den nuvarande områdesindelningen

i Västsverige bör tills vidare bibehållas. Skulle likväl en ny områdesindelning

anses påkallad, bör enligt kommissionens mening även en mindre

del av Älvsborgs län, närmast en del av Götaälvsdalen, föras till Stor-Göteborg.

Den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen av Dalsland finner

kommissionen ej heller lycklig utan anser i så fall, att hela Dalsland bör

förenas med Bohuslän till ett arbetsmarknadsområde.

Socialstyrelsen har förklarat sig dela de sakkunnigas uppfattning, att de

nuvarande länen i vissa fall icke äro lämpliga som lokala arbetsmarknadsområden.

Styrelsen har dock bestämt velat avråda från att enbart för detta

ändamål rubba de länsadministrativa gränserna. Frågor om arbetsmarknadens

reglering och arbetsförmedlingen vore av betydande intresse för landshövdingarna

i deras ämbetsutövning. Med ett par undantag fungerade också

landshövdingen såsom ordförande i länsarbetsnämnden. Den föreslagna uppdelningen

av de båda förut nämnda länen skulle medföra, att landshövdingen

i dessa fall skulle undandragas den viktiga del i länets förvaltning, som arbetsmarknadsfrågorna

utgöra. Härtill komme, att det vore ovisst, hur länsstyrelserna

kunde komma att gestaltas vid en blivande omorganisation av

socialvården. Skulle en omläggning efter byråsystem genomföras, kunde man

tänka sig, att länsarbetsnämnden med bibehållande av en paritetisk partsrepresentation

flyttades in såsom en byrå i länsstyrelsen. Socialstyrelsen ville

för övrigt påpeka, att den nuvarande länsindelningen även inom andra minst

lika viktiga administrativa områden efter hand visat sig medföra olägenheter.

Ändringar i denna syntes därför inom en icke alltför avlägsen framtid behöva

vidtagas under beaktande av alla faktorer, som därvid göra sig gällande.

Frågan om arbetsnämndernas organisation och deras administrativa områden

kunde sålunda under alla förhållanden definitivt lösas först sedan socialvårdskommittén

framlagt sitt förslag till socialvårdens ordnande.

Överståthållarämbetet har funnit övervägande skäl tala för att icke bibehålla

en särskild arbetsnämnd för Stockholms län. Någon uppdelning av

länet mellan skilda arbetsnämnder borde dock icke ske utan länet borde i

sin helhet underställas arbetsnämnden i Stockholm.

Länsstyrelsen i Stockholms län har instämt i länsarbetsnämndens i länet

uttalande i denna fråga och alltså avstyrkt förslaget att Stockholms län skall

upphöra såsom arbetsmarknadsenhet. Flertalet av de av länsstyrelsen hörda

kommunerna i länet ha intagit samma ståndpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl Maj ds proposition nr 239.

181

Stockholms liins landstings förvaltningsutskott har betecknat den av de

sakkunniga föreslagna uppdelningen av länet på de angränsande arbetsmarknadsområdena

såsom synnerligen olycklig och funnit olägenheterna härav

avgjort större än fördelama. Om norra kustområdet med Norrtälje som huvudort

och södra kustområdet med Södertälje som huvudort hänfördes till

länsarbetsnämnderna i Uppsala respektive Eskilstuna, med vilka orter de

angivna områdena icke hade någon närmare kontakt, skulle svårigheter,

hland annat ur kommunikationssynpunkt, uppkomma. En uppdelning av

länet på tre arbetsnämnder skulle medföra olägenheter i fråga om samarbetet

mellan dessa nämnder och övriga länsmyndigheter, t. ex. länsstyrelse

och landsting. Detta gällde icke minst vid samverkan mellan nämnda organ

vid planläggning av åtgärder mot sysselsättningskriser. Den psykologiska

betydelsen av att länet i arbetsförmedlingshänseende icke splittrades borde

heller icke underskattas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker de sakkunnigas förslag

till ändrad indelning av arbetsmarknadsområdena såvitt avser detta län och

har till stöd härför anfört i huvudsak följande.

En avvikelse från regeln, att de lokala arbetsmarknadsenhetema skola

sammanfalla med länen, bör icke ifrågakomma utan verkligt tvingande skäl,

och sådana föreligga icke i detta fall. Tvärtom har, såvitt länsstyrelsen har

sig bekant, nuvarande organisation med Göteborgs och Bohus län som en

enhet fungerat fullt tillfredsställande. De sakkunniga hava själva som stöd

för att länen i första hand borde utgöra arbetsmarknadsenheter åberopat,

att planläggnings- och utredningsuppgifterna beträffande arbetsmarknaden

»lämpligast böra utföras i nära samverkan med övriga statliga och kommunala

länsmyndigheter». Att detta uttalande är riktigt, lärer vara oomtvistligt.

I förevarande fall hava de sakkunniga emellertid i två hänseenden brutit

mot denna regel. Dels har Göteborg med kringliggande region enligt förslaget

lösbrutits från länet i övrigt, varigenom en gemensamhet, inom vilken

i arbetsmarknadshänseende storstaden och återstoden av länet väl komplettera

varandra, skulle upphävas, dels har den föreslagna Uddevallanämndens

verksamhetsområde bildats av delar av två skilda län, vilket för denna

nämnd skulle medföra olägenheten av splittrade arbetsuppgifter och försvårad

dirigering av arbetskraften samt överhuvud den tungroddhet i arbetet,

som måste bli följden av att samarbetet med länsmyndigheterna skulle gälla

dylika myndigheter i båda dessa län. Något, som länsstyrelsen finner särskilt

angeläget att beakta, är, att beredskapssynpunkterna klart tala för att

den under krigsåren för arbetsmarknadsorganisationen tillämpade länsindelningen

får bibehållas.

Stadsfullmäktige i Göteborg ha anslutit sig till, vad länsarbetsnämnden i

Göteborgs och Bohus län i denna del anfört och sålunda avstyrkt förslaget

om uppdelning av länet på två arbetsmarknadsområden. Däremot ha stadsfullmäktige

i Uddevalla och Strömstad tillstyrkt de sakkunnigas förslag härom.

Övriga kommuner i länet, som av länsstyrelsen beretts tillfälle att yttra

sig över arbetsförmedlingssakkunnigas betänkande, ha lämnat de sakkunnigas

förslag i nu berörd del utan erinran.

Göteborgs och Bohus läns landstings finansberedning har funnit det tvek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

182

Kungl Maj.ts proposition nr ''119.

samt, huruvida en uppdelning av länet är lämplig. Möjligen kunde skäl tala

för en sådan uppdelning av länet, att norra och mellersta delarna bildade

eget arbetsmarknadsområde med huvudkontor i Uddevalla, men vid en dylik

uppdelning borde gränsen mellan detta och Göteborgs stads arbetsmarknadsområde

dragas längre norrut än de sakkunniga föreslagit. Sammanförande

av Bohuslänsområdet med Dalsland har beredningen funnit sig böra bestämt

avstyrka, då det säkerligen skulle bliva svårt för den blivande arbetsnämnden

att upprätthålla tillfredsställande kontakt med länsorganen i två län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs lån avstyrker bestämt förslaget om uppdelning

av detta län på två arbetsmarknadsområden och motiverar sitt ställningstagande

sålunda.

Länsstyrelsen har i olika sammanhang att taga befattning med arbetsmarknadsfrågor

och därmed sammanhängande spörsmål, som beröra länet

i dess helhet eller skilda delar av detsamma. Intimt samarbete med den lokala

arbetsmarknadsmyndigheten måste därvid förutsättas. 1 händelse av

inträffande arbetslöshetskris torde dessa ärenden få en väsentligt ökad betydelse

och omfattning, och angelägenheten av omedelbar kontakt med vederbörande

arbetsnämnd blir då särskilt framträdande. Med hänsyn härtill

och då landshövdingarna förutsättas, var och en för sitt län, fungera som

ordförande i arbetsnämnd, anser länsstyrelsen det vara en administrativ

oformlighet att på sätt de sakkunniga föreslagit i arbetsmarknadshänseende

avskilja en del av länet och hänföra den till ett utom länet beläget arbetsmarknadsområde.

Länsstyrelsen har för övrigt den uppfattningen, att i

arbetsmarknadshänseende befolkningen på Dal har större samhörighet med

västgötadelen av Älvsborgs län än med Göteborgs och Bohus län.

Av de hörda kommunerna i Älvsborgs län har endast Steneby särskilt yttrat

sig om arbetsmarknadsområdesindelningen och härvid såsom sin mening

uttalat, att Dalsland i arbetsmarknadshänseende fortfarande bör tillhöra

Älvsborgs län.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott har bestämt avstyrkt den

föreslagna ändringen av arbetsmarknadsområdena i vad den gäller Älvsborgs

län. Utskottet har härvid dels åberopat de sakkunnigas uttalande om olägenheten

av att bryta länsindelningen, dels ock anfört följande.

Efter vad utskottet har sig bekant, har arbetsförmedlingens verksamhet

inom länet icke försvårats av att hela länsområdet sorterat under en anstalt,

och sedan länsarbetsnämnden tillkommit under en sådan. Den nuvarande

organisationen, som fungerat under mer än trettio år, har under denna tid

blivit inarbetad och har vunnit hävd. Befolkningen har vant sig vid att anlita

länets förmedlingsorgan och vad större delen av Dalsland beträffar har

befolkningen ingen kontakt med Bohuslän. Den allmänna opinionen i Dalsland

torde därför bestämt motsätta sig en anslutning till Bohuslänsområdet.

Redan under normala förhållanden skulle samarbetet mellan den offentliga

arbetsförmedlingens organ och övriga förvaltningsorgan inom länet försvåras,

om förmedlingsverksamheten fördelades på två arbetsnämnder. Avsikten

är, att de blivande arbetsnämndema vid kristillfällen skola gripa in

som ett statens hjälporgan och härvid arbeta i intim kontakt med vederbörande

länsstyrelser. En uppdelning av länet på två arbetsnämnder skulle i

hög grad försvåra detta arbete och äventyra genomförandet av nödvändiga

hjälpåtgärder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

183

Frågan om arbetsmarknadsområdena har också berörts av Kalmar läns

norra landstings förvaltningsutskott och av stadsfullmäktige i Västervik, vilka

ifrågasätta, huruvida icke Kalmar län bör uppdelas på två länsarbetsnämnder,

en för norra och en för södra landstingsområdet.

Länsstyrelsen i Kalmar län har härom uttalat, att den icke finner några

bärande skäl för en sådan ändring av det lokala arbetsförmedlingsområdet.

Föredraganden.

De sakkunniga ha på anförda skäl förordat vissa ändringar i den nu gällande

lokala arbetsmarknadsområdesindelningen, vilken helt ansluter sig

till länsindelningen. Enligt förslaget skulle sålunda Stockholms län icke

längre komma att bilda ett självständigt arbetsmarknadsområde utan uppdelas

mellan arbetsnämnden i Stockholms stad samt länsarbetsnämnderna

i Uppsala och Södermanlands län. Vidare skulle Göteborgs och Bohus län

indelas i två skilda arbetsmarknadsområden. Till det nordligare av dessa

båda områden, vars arbetsnämnd föreslås stationerad i Uddevalla, skulle

vissa delar av Älvsborgs län hänföras.

Flertalet remissmyndigheter i de delar av riket, som beröras av förslaget

om ändrad områdesindelning, ävensom arbetsmarknadskommissionen och

socialstyrelsen ha anfört starka invändningar mot förslaget. Beträffande

Stockholmstrakten finner emellertid kommissionen behovet av ändrad områdesindelning

så trängande, att kommissionen tillstyrker en sådan. Därvid

böra enligt kommissionens mening Stockholms stad och län sammanföras

till ett arbetsmarknadsområde.

Även jag är av den meningen, att vissa olägenheter äro förknippade med

den nuvarande gränsdragningen mellan länsarbetsnämndernas verksamhetsområden.

Inrättande av speciella förvaltningsområden, vilkas gränser avvika

från länsindelningens, bör emellertid enligt min mening undvikas för verk

med mera allmänna förvaltningsuppgifter och därmed även för arbetsförmedlingen.

Genom dylik avvikelse skulle det samarbete, som måste äga rum

mellan arbetsförmedlingsorganen och olika länsmyndigheter, otvivelaktigt

försvåras. Olägenheterna härav skulle med särskild styrka göra sig gällande

i en krissituation på arbetsmarknaden. Jag vill i detta sammanhang erinra

om den anknytning till länsmyndigheterna, som åstadkommits genom att länets

landshövding i de allra flesta fall förordnats till ordförande i länsarbetsnämnden.

Jag anser sålunda övervägande skäl tala för att någon ändring i fråga

om länsarbetsnämndernas verksamhetsområden icke nu genomföres. Detta

innebär, att länsarbetsnämnden i Stockholms län enligt min mening alltjämt

bör bestå, ävensom att någon särskild arbetsnämnd i Uddevalla enligt min

uppfattning icke nu bör inrättas. Jag förutsätter emellertid, att särskild uppmärksamhet

kommer att ägnas frågan om åstadkommande av ett fortlöpande

och nära samarbete mellan de lokala arbetsmarknadsorganen i Stockholms

stad och län.

Såvitt angår Göteborgs och Bohus län torde jag emellertid få anföra föl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1S4

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

jande. Otvivelaktigt äro arbetsmarknadsförhållandena inom länets norra del

i viss mån särpräglade i jämförelse med förhållandena i den övriga delen

av länet. Här må allenast erinras om den i förstnämnda område betydelsefulla

stenindustriens speciella svårigheter. Ehuru dessa omständigheter icke

böra föranleda till inrättande av en särskild länsarbetsnämnd i Uddevalla,

synas de vara av sådan betydelse, att deras beaktande bör säkerställas i den

mån så är möjligt inom ramen för den av mig förordade organisationen. Med

anledning härav torde avdelningskontoret i Uddevalla böra tillerkännas en

viss särställning. Det synes sålunda lämpligt, att till kontoret knytes en särskild

rådgivande nämnd, bestående av tre personer, vilka utses av Kungl.

Maj:t efter förslag av landstinget, arbetsgivareföreningen och landsorganisationen.

Vidare avser jag att vid framläggande av förslag till instruktion för

länsarbetsnämnderna föreslå, att i denna instruktion intages föreskrift därom,

att föreståndaren för avdelningskontoret i Uddevalla skall vara föredragande

inför länsarbetsnämnden i arbetsmarknadsärenden, som särskilt

beröra avdelningskontorets verksamhetsområde.

Den lokala arbetsmarknadsmyndigheten.

Arbetsförmedlingssakkunniga.

De sakkunniga utgå från att det lokala arbetsmarknadsorganet skall i stort

sett fylla samma funktion och ha samma arbetsuppgifter som nu och erinra

om att enligt bestämmelserna i gällande kungörelse om länsarbetsnämnder

(SFS 1940: 328, ändrad 1944: 703 och 1945: 339) länsarbetsnämnd sedan den

1 juli 1945 är sammansatt på följande sätt.

Länsarbetsnämnd består av ordförande, som leder nämndens arbete, samt

det antal ledamöter Kungl. Maj:t bestämmer, dock i Stockholms stad minst

sex och annorstädes sju. En av ledamöterna är vice ordförande. För envar

ledamot utom vice ordföranden finnes personlig ersättare.

Kungl. Maj:t förordnar efter förslag, avgivna i den ordning som sägs i det

följande, för en tid av fyra år i sänder ordförande, ledamöter och ersättare,

därvid tillika en av ledamöterna förordnas att vara vice ordförande.

Förslag till ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot jämte

ersättare för denne avgivas av ordföranden och chefen för arbetsmarknadskommissionen

såvitt möjligt bland dem, vilka inom länet äro förfarna i allmänna

arbetsmarknadsfrågor.

Beträffande övriga ledamöter jämte ersättare för dessa avgivas förslag, avseende

i varje särskilt fall en ledamot, av

landstingens förvaltningsutskott, stadskollegierna i Stockholm och Göteborg

samt drätselkamrama i Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle,

hushållningssällskapens förvaltningsutskott,

svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige och

tjänstemännens centralorganisation.

Skall beträffande viss ledamot avgivas förslag av mer än en kommunal

myndighet eller förvaltningsutskottet i mer än ett hushållningssällskap, skola

förslagsställarna samråda om förslaget före dess avgivande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

185

Beträffande den ytterligare ledamot utöver ordförande och vice ordförande,

vartill förslag skall avgivas av chefen för arbetsmarknadskommissionen,

ha de sakkunniga nämnt, att denna ledamot i samtliga fall är kvinna. Vidare

ha de sakkunniga upplyst, att vid samtliga länsarbetsnämnder utom

vid arbetsnämnden i Stockholm samt länsarbetsnämnderna i Södermanlands

och Malmöhus län landshövdingen i länet förordnats såsom ordförande.

De sakkunniga anföra vidare, att vid varje länsarbetsnämnds sida är såsom

rådgivande församling ställt ett länsarbetsnämndens råd. I detta råd

skola ingå vägdirektören, en av egnahemsnämnden, en av skogsvårdsstyrelsen

och en av landstingets förvaltningsutskott utsedd ledamot samt i övrigt

ett antal av arbetsmarknadskommissionen utsedda ledamöter.

De sakkunniga ha funnit den nuvarande sammansättningen av länsarbetsnämnderna

i stort sett tillfredsställande. De erkända arbetslöshetskassornas

stora intresse av arbetsförmedlingens arbete har emellertid synts de sakkunniga

motivera, att även arbetslöshetsförsäkringen erhåller särskild representant

i nämnden. De sakkunniga ha förordat härav betingad ökning av antalet

ledamöter med en och uttalat, att förslag till representant för nämnda

kassor synes böra avgivas av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation.

Då länet enligt de sakkunnigas förslag icke överallt skulle bli enheten för

den lokala arbetsmarknadsmyndigheten, ha de sakkunniga föreslagit, att benämningen

länsarbetsnämnd skall utbytas mot benämningen arbetsnämnd,

följt av namnet på den stad där arbetsförmedlingens huvudkontor är förlagt.

Yttrandena.

Förslaget att utöka antalet ledamöter i länsarbetsnämnderna med e n r epresentant

för de erkända arbetslöshetskassorna har

— anmäler arbetsmarknadskommissionen — avstyrkts av fem länsarbetsnämnder

med i huvudsak den motiveringen, att nämndens numerär vid förslagets

genomförande skulle bliva så stor, att arbetet försvårades. För egen del

däremot har arbetsmarknadskommissionen tillstyrkt förslaget och till stöd

härför åberopat, att arbetsförmedlingen måste ha intim kontakt med arbetslöshetskassorna

och att det därför vore av värde, att arbetslöshetsförsäkringen

bleve representerad i den lokala arbetsmarknadsmyndigheten. I anslutning

härtill framhåller kommissionen, att berörda av vissa länsarbetsnämnder andragna

huvudskäl mot en utökning av antalet nämnds!edamöter icke bör

tillmätas någon avgörande betydelse. Inom flera nämnder förekommer redan

nu, framhåller kommissionen, att beslutanderätten i fråga om vissa ärenden,

t. ex. byggnadsärenden, delegeras på ett arbetsutskott. Kommissionen finner,

att en dylik ordning för vissa ärendens handläggning kan innebära en smidig

arbetsform och begränsa olägenheterna av ett förhållandevis stort antal ledamöter

i länsarbetsnämnden. Föreskrifter om delegation av beslutanderätten

böra enligt kommissionens uppfattning intagas i den arbetsordning, som sedermera

bör utfärdas för den lokala arbetsmarknadsmyndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

186

Kunyl. Mctj:ts proposition nr 239.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund ha i sitt gemensamma

yttrande avstyrkt representationen för arbetslöshetskassorna och

härvid framhållit i huvudsak följande.

Arbetstagareintresset i länsarbetsnämnden är tidigare tillgodosett genom

att landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation äga rätt att

avge förslag till vardera en ledamot. Inom åtskilliga länsarbetsnämnder representerar

därjämte den kvinnliga ledamoten, som föreslås av arbetsmarknadskommissionens

ordförande, ett mer eller mindre utpräglat arbetstagareintresse.

Med hänsyn till sammansättningen av de kommunala organ —

landstingens förvaltningsutskott och stadskollegierna respektive drätselkamrama

i vissa städer — som äga avge förslag till en ledamot i nämnden, kan

man vidare räkna med att denne, oaktat han icke representerar ett direkt

arbetstagareintresse, likväl kommer att företräda synpunkter, som nära överensstämma

med arbetstagarerepresentanternas i nämnden. Arbetsgivareintresset

i nämnden företrädes av de ledamöter, som äro utsedda efter förslag

av svenska arbetsgivareföreningen och hushållningssällskapens förvaltningsutskott.

Redan med nuvarande sammansättning föreligger därför icke någon

taktisk paritet mellan arbetsgivare- och arbetstagareintressena i länsarbetsnämnden.

Enligt organisationernas mening finnes därför icke någon anledning

att, såsom de sakkunniga föreslagit, ytterligare utbygga arbetstagarnas

representation. Då antalet ledamöter i länsarbetsnämnden redan nu är väl

stort med hänsyn till nämndens effektivitet, bör även av detta skäl en ökning

av antalet ledamöter icke övervägas. Det kan därjämte befaras, att om de

erkända arbetslöshetskassorna erhålla representation i nämnden, även andra

intressen komma att påyrka en motsvarande förmån.

Icke heller länsstyrelsen i Östergötlands län finner behov av representation

för arbetslöshetskassorna föreligga.

Socialstyrelsen framhåller, att det från bland annat arbetslöshetsförsäkringens

sida är ett oavvisligt krav, att arbetstagarna i de organ i mellaninstansen,

som handlägga arbetsförmedlingsärendena, erhålla likvärdig representation

med arbetsgivarna. Styrelsen finner att detta icke alltid är förhållandet

i de nuvarande länsarbetsnämnderna. Enligt styrelsens mening

kunna nämligen representanterna för landstingens och hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i många fall sägas representera arbetsgivarintressen.

Styrelsen anför, att en avsevärt bättre jämvikt visserligen kommer till stånd,

om arbetslöshetsförsäkringen erhåller en representant i nämnden, men att

fullständiga garantier för jämställdhet icke torde erhållas härigenom. Socialstyrelsen

ifrågasätter, huruvida icke arbetsförmedlingsfrågorna borde inom

länsarbetsnämnden överlämnas till en särskild delegation med paritetisk sammansättning

av representanter för arbetsgivare och arbetstagare.

Spörsmålet om ytterligare ökning av antalet ledamöter i länsarbetsnämnderna

har behandlats i några remissutlåtanden. Sålunda har länsstyrelsen

i Kopparbergs län ifrågasatt, huruvida icke, i varje fall inom de

skogrika länen, en representant för skogsbruket borde beredas plats i länsarbetsnämnden.

Kommunalfullmäktige i Gudmundrå finna skäligt, att arbetar-

och arbetsgivarorganisationerna få två representanter vardera i länsarbetsnämnden

i stället för som nu en.

Svenska landskommunernas förbund har erinrat, att landstingen få lämna

förslag pa en ledamot i länsarbetsnämnden, men att någon motsvarande be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

187

fogenhet icke tillerkänts primärkommunema. Flera av den lokala arbetsmarknadsmyndighetens

mångskiftande uppgifter beröra dock mycket nära

primärkommunerna. Särskilt är detta fallet vid en sysselsättningskris. Under

sådana förhållanden måste det, framhåller förbundet, betecknas såsom

en brist, att primärkommunema icke äro företrädda i länsarbetsnämnderna.

Förbundet har vidare anfört följande.

Det undandrager sig förbundets bedömande, huruvida det ur arbetssynpunkt

är lämpligt att utöka länsarbetsnämnderna med ytterligare ett par

ledamöter, varav en skulle representera stadskommunema och en landskommunerna.

Därest en sådan utökning är möjlig, böra kommunförbunden

lämna förslag på ifrågavarande ledamöter.

I detta sammanhang vill förbundet ifrågasätta, huruvida det icke vore

lämpligt att låta länsarbetsnämnd i stället för länsstyrelse förordna ordförande,

vice ordförande och revisor i kommunal arbetslöshetsnämnd. En sådan

anordning skulle sannolikt leda till förbättrad kontakt mellan länsarbetsnämnderna

och de primärkommunala organen.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund har ifrågasatt ändamålsenligheten

av den korporativa representationsmetoden, när det

gäller länsarbetsnämndernas sammansättning. Härvid kommer nämligen, anser

förbundet, vederbörandes lämplighet för det speciella uppdraget att undanskymmas

av den omständigheten, att han eller hon är representant för

viss organisation. Enligt förbundets mening vore det bättre, att sådana bestämmelser

meddelades att valet av ledamöter icke bindes vid representation

av vissa bestämda organisationer utan att frihet finnes att utse kunniga och

intresserade såväl kvinnor som män för det aktuella uppdraget. Detta kunde

ske antingen genom att vissa platser alltid ställas fria jämte de till vissa

korporationer bundna platserna eller genom att samtliga platser besättas

fritt men med hänsyn till att ledamöterna i sig böra förena förståelse för

olika gruppers synpunkter.

Slutligen må i detta sammanhang anmälas, att stadsfullmäktige i Norrköping

på anförda skäl föreslagit inrättande av ett särskilt rådgivande

och stödjande organ vid större avdelningskontor såsom i Norrköping

m. fl. orter, och att länsstgrelsen i Östergötlands län uttalat sin anslutning

till detta förslag. Stadsfullmäktige i Katrineholm ha uttalat liknande

uppfattning.

Föredraganden.

Med hänsyn till vad jag anfört vid behandlingen av frågorna rörande det

lokala arbetsmarknadsområdet, finner jag icke skäl att förorda de sakkunnigas

förslag om utbyte av den nuvarande benämningen länsarbetsnämnd

mot benämningen arbetsnämnd. Sistnämnda benämning bör liksom hittills

endast användas i vad gäller det lokala arbetsmarknadsorganet i Stockholms

stad.

Mot de sakkunnigas förslag, att länsarbetsnämnderna efter arbetsförmedlingens

förstatligande i slort sett skola fylla samma funktion och ha samma

arbetsuppgifter som hittills ha i de avgivna yttrandena icke gjorts några

invändningar. Även jag ansluter mig till detta förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Vidkommande frågan om länsarbetsnämndernas sammansättning ha däremot

delade meningar kommit till uttryck. De sakkunniga ha för sin del

föreslagit, att annan ändring av de nuvarande bestämmelserna i ämnet icke

skall ske än att varje nämnd utökas med en ledamot, representerande de erkända

arbetslöshetskassorna. I vissa yttranden ha invändningar gjorts mot

den sålunda föreslagna ökningen av antalet ledamöter. I andra yttranden

har föreslagits, att antalet ledamöter skall ytterligare ökas. En remissinstans

har ifrågasatt lämpligheten av de nu tillämpade principerna för utseende av

ledamöter i länsarbetsnämnd. I detta sammanhang har vidare i några yttranden

framhållits lämpligheten av att till avdelningskontor knyta en särskild

nämnd med uppgift att vara rådgivande, när det gäller kontorets

verksamhet.

Vid bedömande av frågan om länsarbetsnämndernas sammansättning bör

främst beaktas nämndernas förhållandevis självständiga uppgift att tillgodose

de lokala arbetsmarknadssynpunkterna. I vad gäller nämndernas övriga

uppgifter ha de att ställa sig till efterrättelse centralt meddelade direktiv och

anvisningar för olika arbetsmarknadsärendens handläggning. Det synes mig,

att nämndernas nuvarande sammansättning i stort sett varit lämplig med

hänsyn till deras arbetsuppgifter. Skäl synas mig emellertid finnas för att

också arbetslöshetskassorna bliva representerade i länsarbetsnämnderna.

Mellan arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna existerar nämligen ett

nära samband, men mellan förmedlingens och kassornas synpunkter kunna

ibland uppkomma motsättningar. Framför allt gäller detta arbetsvägransfallen.

Det är av betydelse att eventuellt förekommande divergenser i uppfattningen

kunna sammanjämkas redan inom det lokala arbetsmarknadsorganet.

Tidigare i denna proposition har jag vidare funnit mig böra föreslå, att arbetsmarknadsstyrelsen

skall bliva tillsynsmyndighet för arbetslöshetskassorna.

I anslutning därtill har jag förordat, att inom styrelsen en särskild delegation

skall inrättas för handläggning av vissa ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring

och att i delegationen skola ingå representanter för kassorna.

Jag finner det därför naturligt, att kassorna också få representation i de tillsynsmyndigheten

underställda lokala arbetsmarknadsorganen.

Med hänsyn till det anförda biträder jag de sakkunnigas förslag, att länsarbetsnämnderna

skola utökas med en ledamot såsom representant för arbetslöshetskassorna.

Att såsom i vissa yttranden föreslagits ytterligare öka

antalet ledamöter finner jag däremot varken behövligt eller lämpligt. Erfordras

hos länsarbetsnämnd vid särskilt tillfälle eller under särskilda förhållanden

sakkunskap inom visst område, som icke är företrätt bland nämndens

ledamöter, bör nämnden ha möjlighet att anlita expertis. Denna utväg synes

mig vara lämpligare än att öka antalet nämndsledamöter eller att vid länsarbetsnämndens

sida ställa ett särskilt rad. De hittillsvarande råden, som

stått till länsarbetsnämndernas förfogande, ha enligt vad jag inhämtat visat

sig icke fylla någon väsentlig uppgift. Icke heller kan jag — bortsett från

vad jag i det föregående anfört rörande avdelningskontoret i Uddevalla —

tillstyrka, alt något rådgivande organ inrättas vid de större avdelningskon

opaginerad Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

toren. Dessas behov av expertis bör i stället i förekommande fall tillgodoses

i samma ordning som förordats för länsarbetsnämndernas del.

Ehuru jag sålunda — främst därför att olika meningar gjort sig gällande

i fråga om hur länsarbetsnämnderna böra sammansättas — angivit min uppfattning

i denna fråga, torde Kungl. Maj:t böra äga möjlighet att, liksom hittills,

vidtaga de jämkningar i nämndernas sammansättning, vartill de från

tid till annan skiftande förhållandena kunna giva anledning.

Jag förutsätter, att den blivande arbetsmarknadsstyrelsen i arbetsordningen

för länsarbetsnämnderna kommer att införa föreskrifter om huru nämnderna

skola bedriva sitt arbete och alltså, på sätt arbetsmarknadskommissionen

framhållit, också kommer att meddela anvisningar om sättet för olika

ärendens handläggning. Jag delar nämligen kommissionens uppfattning, att

vissa slag av ärenden med fördel kunna avgöras i annan ordning än av

nämnden in pleno. Ett snabbare avgörande skulle härigenom befordras.

Till den av landskommunernas förbund väckta frågan, huruvida länsarbetsnämnd

i stället för länsstyrelse bör utse ordförande, vice ordförande och

revisor i kommunal arbetslöshetsnämnd, är jag icke nu beredd att taga

ställning. Härmed torde böra anstå, till dess socialvårdskommittén framlagt

förslag rörande vissa närliggande spörsmål.

Organisationsplan för det lokala arbetsmarknadsområdet.

Arbetsförmedlingssakkunniga.

Det har synts de sakkunniga, att arbetsförmedlingsorganisationen i sin

lokala utformning bör uppbyggas på den nuvarande organisationens grund.

De sakkunniga föreslå alltså bibehållande av de enheter, på vilka organisationen

nu vilar, nämligen huvudkontor, avdelningskontor (heltids- och deltidskontor)

samt ombud.

Huvudkontoren. De sakkunniga ha erinrat om att de nuvarande huvudkontoren

äro förlagda till den ort, där länsarbetsnämnden har sitt säte, d. v. s.

i regel till residensstaden i respektive län. Undantagen härifrån utgöra Södermanlands

län med huvudkontoret i Eskilstuna, Älvsborgs län med huvudkontoret

i Borås samt Skaraborgs län med huvudkontoret i Skövde, i vilka

län huvudkontoren således äro förlagda till do största städerna. I vad sålunda

gäller ha de sakkunniga icke funnit anledning föreslå någon ändring.

Av de sakkunnigas förslag till arbetsmarknadsområdesindelning följer

emellertid, att det nuvarande huvudkontoret liksom länsarbetsnämnden i

Stockholms län skulle indragas. Det nya arbetsmarknadsområde med egen

länsarbetsnämnd som de sakkunniga föreslagit skola bildas av norra delen

av Bohuslän samt viss del av Älvsborgs län skulle enligt förslaget få sitt

huvudkontor förlagt till Uddevalla, d. v. s. samma ort där den nya länsarbetsnämnden

skulle ha sitt säte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Avdelningskontor och expeditioner. Av arbetsmarknadskommissionen i

maj 1945 fastställda utbyggnadsplaner för arbetsförmedlingen upptogo, framhålla

de sakkunniga, 228 avdelningskontor. Av dessa äro 163 s. k. heltidskontor,

vid vilka den heltidsanställda personalen har sig ålagd 42 timmars tjänstgöringstid

per vecka med expeditionstid som regel klockan 9,00—16,00 varje

dag. Övriga 65 kontor utgöra s. k. deltidskontor, vilka ha expeditionstid endast

under begränsad del av dagen, i regel 2—4 timmar per dag. Utbyggnadsplanerna

i vad de avse avdelningskontoren äro i stort sett realiserade, i

det att den 1 juni 1946 endast 6 av de planerade 228 kontoren då ännu icke

voro inrättade, beroende främst på lokalbrist. Detta betyder, framhålla de

sakkunniga, att arbetsförmedlingen nu är representerad med avdelningskontor

i de allra flesta städer, köpingar, municipalsamhällen och övriga tätorter

i landet av större industriell betydelse. De sakkunniga tillägga, att under år

1946 inrättande av ytterligare 6 avdelningskontor beslutats.

I fråga om den framtida organisationen av avdelningskontoren jämte andra

arbetsförmedlingsorgan under huvudkontoren med undantag av arbetsförmedlingsombuden

uttala de sakkunniga i huvudsak följande.

Vad först, beträffar namnfrågan gå samtliga dessa kontor nu under benämningen

avdelningskontor. Det synes vara mindre lämpligt, att arbetsförmedlingsorgan

av så olika typ ha samma benämning, och de sakkunniga

föreslå därför, att beteckningen avdelningskontor förbehålles de s. k. heltidskontoren,

under det att termen expedition införes för deltidskontor.

Systemet med expeditioner — alltså deltidskontor — har visat sig vara en

mycket smidig organisationsform. På ett flertal tätorter i landet synes nämligen

icke behov föreligga av arbetsförmedlingsorgan med full daglig expeditionstid.

Där synes inrättandet av en expedition vara på sin plats. Vidare

synes systemet med expedition ha fungerat utmärkt som en övergångsform

till ett permanent avdelningskontor. Detta tillvägagångssätt bör alltfort användas.

På en ort, där behov av mera permanent arbetsförmedlingsorgan

gör sig gällande, men där det synes tveksamt, huruvida behovet motiverar

inrättandet av ett avdelningskontor, bör sålunda som en övergångsform inrättandet

av en expedition vara det normala. På så sätt prövar man sig fram

med en billigare och ändå tämligen effektiv organisation för att, om behovet

det kräver, längre fram genomföra inrättandet av avdelningskontor.

De sakkunniga föreslå sålunda att under huvudkontoren arbetsförmedlingsorganisationen

uppbygges med avdelningskontor (med full expeditionstid)

och expeditioner (med kortare expeditionstid).

I detta sammanhang bör betonas att en framträdande svaghet i den gamla

arbetsförmedlingsorganisationen var de brister, som särskilt vidlådde avdelningskontoren.

De lokala förmedlingsorganen fingo oftast icke den utrustning

eller personaluppsättning, som erfordrades för ett effektivt betjänande

av orten i arbetsförmedlingshänseende. Det torde icke vara överdrift att

påstå, att avdelningskontoren som regel blevo missgynnade med avseende

på de för arbetsförmedlingen tillmätta anslagen. På grund härav uppkom en

skillnad i respektive kontors arbetskapacitet, som icke var motiverad med

hänsyn till arbetsuppgifterna. Denna åtskillnad mellan huvud- och avdelningskontor

har sedan visat en tendens att leva kvar, även om arbetsmarknadskommissionen

vidtagit åtgärder för en utjämning. Ett betydelsefullt

steg mot en sådan togs genom arbetsmarknadskommissionens beslut om fast
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 239.

191

ställandet av de tidigare nämnda ulbyggnadsplanerna för arbetsförmedlingen

i maj 1945. Dock anse de sakkunniga det motiverat, att främst de yttersta

leden i arbetsförmedlingsorganisalionen — avdelningskontor, expeditioner

och ombud — ytterligare förstärkas. Detta synes så mycket mera angeläget

som arbetsförmedlingens effektivitet är avhängig av ett väl utbyggt och rikt

förgrenat nät av arbetsförmedlingsorgan, som når ut över hela landet, med

samma möjligheter att lämna effektiv betjäning. De lokala arbetsförmedlingskontorens

arbete, även de minstas, får ingalunda underskattas. För den

enskilde individen, som tager arbetsförmedlingens tjänster i anspråk, arbetsgivaren

såväl som den arbetssökande, har arbetsförmedlingsorganet oberoende

av sin storleksordning samma betydelse. Vidare är det angeläget att giva

landsbygden en sådan utrustning i arbetsförmedlingshänseende, att arbetstillfällena

utanför tätorterna rätt kunna tillvaratagas och rörelserna på arbetsmarknaden

begränsas till det sakligt motiverade, överflyttningar på vinst

och förlust till andra arbetsmarknadsområden synas härigenom i viss utsträckning

kunna undvikas.

Det är av största betydelse, alt del lokala arbetsförmedlingsnätet uppbygges

under iakttagande av den nödvändiga elasticiteten i organisationen. Vid

en anspänning på arbetsmarknaden, i form av arbetslöshet eller arbetskraftsbrist,

kan det vara nödvändigt att förstärka arbetsförmedlingen på vissa

orter. En sådan förstärkning synes kunna ske efter olika linjer. Vid expeditionerna

kan t. ex. expeditionstiden vid behov utökas. I andra fall kan det

synas lämpligt att inrätta tillfälliga kontor eller expeditioner. Detta kan ske

antingen genom att någon arbetsförmedlingstjänsteman stationeras på en

ort för längre eller kortare tid eller genom anordnandet av s. k. ambulatorisk

förmedling. I sistnämnda fall handhaves förmedlingen av någon tjänsteman

från närliggande huvud- eller avdelningskontor eller expedition, som

håller öppet det tillfälliga kontoret eller expeditionen på en ort viss dag eller

vissa dagar i veckan. Detta system har under krigsåren med framgång prövats

särskilt i Västernorrlands län.

Ett annat medel för att medgiva elasticitet i organisationen är inrättandet

av särskilda expeditioner, lämpligen benämnda »filialer», i förorterna till de

större städerna. Sådana expeditioner ha inrättats i en del förorter till Stockholm,

Göteborg och Malmö. De ha tillkommit närmast för att vara en uppsamlingscentral

för arbetssökande i förorterna. Dessa »filialer», som i regel

ha heltidsanställda tjänstemän, arbeta i anslutning till moderkontorets arbetsförmedlingsexpeditioner.

Genom att all rapportering och registrering

m. in. sker i moderkontorets regi, kan organisationen på eu sådan expedition

göras enklare än fallet skulle vara, därest man hade ett avdelningskontor

på platsen. Inrättandet av »filialer» i stället för avdelningskontor (resp. i vissa

fall omorganisation av avdelningskontor till »filial») på sådana förorter till

större städer, där behov av arbetsförmedlingsorgan föreligger, svnes därför

böra övervägas.

Avdelningskontoren äro enligt de av arbetsmarknadskommissionen i maj

1945 antagna utbyggnadsplanerna indelade i fyra klasser.

De sakkunniga anse med hänsyn till den mycket skiftande storleksordningen

på avdelningskontoren, alt eu differentiering på mindre än fyra klasser

ej bör ifrågakomma. Svårigheten att rättvist inplacera kontoren i respektive

klasser blir lika fullt betydande, och skillnaden mellan det största och

minsta kontoret i en klass kommer i vissa fall alt bli stor. Även om sålunda

en ytterligare uppdelning kunde vara motiverad, ha de sakkunniga endast i

ett avseende velat ifrågasätta en sådan. Med nuvarande indelning i 4 kontorsklasser

kunna avdelningskontorens föreståndartjänster i lönehänsende anslu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj-.ts proposition nr 239.

tas till inspektörs- och assistenttjänsterna vid huvudkontoren, vilket de sakkunniga

anse vara en fördel särskilt med hänsyn till möjligheterna att rekrytera

kvalificerad personal även till föreståndartjänsterna på mindre kontor.

Den ändring i nuvarande indelning, vilken de sakkunniga föreslå, innebär,

att kontoren av första klass uppdeias i två grupper, kontor av klass 1 A och

kontor av klass 1 B. Denna åtskillnad av första-klass-kontoren synes böra

göras med hänsyn till att de allra största avdelningskontoren (Norrköping,

Hälsingborg och Sundsvall) i storlekshänseende bilda en grupp för sig och

därigenom avsevärt skilja sig från övriga kontor. Avdelningskontoren föreslås

sålunda indelade i följande klasser, nämligen 1 A, 1 B, 2, 3 och 4.

Expeditionerna (deltidskontoren) äro för närvarande indelade i tre klasser.

Tidigare var expeditionstiden för dessa fastställd till 3, 4 respektive 5 timmar

per dag, men i de av arbetsmarknadskommissionen i maj 1945 antagna utbyggnadsplanerna

bestämdes expeditionstiden till 2, 3 respektive 4 timmar

per dag. En expeditionstid om 5 timmar per dag stöd så nära gränsen till heltidskontor,

att expeditionen ansågs knappast vara att betrakta som deltidskontor.

I samband härmed ombildades en del deltidskontor med 5 timmars

expeditionstid till heltidskontor.

De sakkunniga dela arbetsmarknadskommissionens uppfattning angående

den nu tillämpade expeditionstiden och föreslå bibehållandet av densamma

och därmed expeditionernas indelning i följande klasser, nämligen klass 5

med 4 timmars daglig expeditionstid, klass 6 med 3 timmars och klass 7 med

2 timmars daglig expeditionstid.

Till frågan om inplaceringen av avdelningskontor och expeditioner i respektive

klasser anse sig de sakkunniga icke böra taga ställning. Det bör ankomma

på den centrala arbetsmarknadsmyndigheten att slutgiltigt lämna förslag

härom.

I detta sammanhang bör omnämnas, att avdelningskontorens och expeditionernas

verksamhetsområden icke äro begränsade till de orter, till vilka

kontoren och expeditionerna äro förlagda, utan givetvis omfatta hela den

kringliggande bygden. Organisatoriskt har detta tagit sig uttryck i en indelning

av länsarbetsnämndernas områden i kretsar. Kretsindelningen har främst

betydelse när det gäller samarbetet mellan de olika arbetsförmedlingsorganen,

i det att mindre avdelningskontor, expeditioner och ombud kunna hänvända

sig till det ofta mera närbelägna kretskontoret i stället för till huvudkontoret

vid lösandet av olika arbetsförmedlingsuppgifter.

Ombudsorganisationen. De yttersta leden i arbetsförmedlingsorganisationen

utgöra, framhålla de sakkunniga, arbetsförmedlingsombuden, vilka äro

av två slag, nämligen ortsombud med bestämd tjänstgöringstid (1 å 2 timmar

dagligen) samt lokalombud, som ej ha bestämd tjänstgöringstid. Antalet

ortsombud uppgick, anmäla de sakkunniga, den 1 januari 1946 till 465 och

antalet lokalombud till 541. Ortsombuden uppbära ett av arbetsmarknadskommissionen

fastställt grundarvode för år, varå utgår rörligt tillägg och

kristillägg. I december 1945 utgjorde ortsombudens arvoden, inklusive rörligt

tillägg och kristillägg, lägst 314 kronor och högst 1 414 kronor för år.

Härjämte erhöllo ortsombuden bidrag till lokalkostnader med 60—200 kronor

för år, beroende på ombudsklass. Ortsombuden äro indelade i 8 klasser. —

Lokalombuden uppbära arvode av högst 200 kronor för år, och detta bestämmes

i varje särskilt fall av länsarbetsnämnden. I förekommande fall kunna

såväl lokal- som ortsombud för särskilda arbetsuppgifter tillerkännas tilläggsarvoden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

193

De sakkunniga ha icke ansett sig böra ingå på detaljerna i ombudsorganisationen,

som närmare borde utformas av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten.

De sakkunniga ha emellertid framhållit, att ombudsorganisationen

är en nödvändig del av arbetsmarknadsnätet och fyller en ingalunda

oviktig funktion speciellt för landsbygdens arbetsmarknad. Särskilt med hänsyn

till arbetslöshetskassornas utbredning är det enligt de sakkunnigas mening

nödvändigt att ha den elasticitet i arbetsförmedlingsorganisationen, som

ombuden utan tvivel representera. Det måste därför tillses, att organisationen

ägnas intresse och tillsyn från länsarbetsnämndernas sida. Särskilt i län med

stora avstånd måste man uppmärksamma, att tillräckligt antal ombud finnes,

så att den arbetssökande utan alltför stort besvär kan nå kontakt med

arbe tsförm edlingen.

Yttrandena.

Huvudorganisationerna för arbetsmarknadens parter ha i sina yttranden

understrukit vikten av att arbetsförmedlingen utbygges och

förstärkes i syfte att förmedlingen skall kunna fylla sin funktion i ett

samhälle med hög sysselsättning.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund ha sålunda i

sitt gemensamma yttrande framhållit behovet av fortsatt effektivisering och

ha till stöd härför anfört i huvudsak följande.

Det är bland annat otvivelaktigt, att den stegrade investeringsverksamheten

kommer att skapa en fortsatt differentiering av näringslivet, och att detta

kommer att medföra behov av en bättre överblick över arbetsmarknaden.

Den nuvarande arbetskraftssituationen gör det framför allt angeläget, att

arbetsförmedlingen medverkar, när det gäller att uppspåra och mobilisera

förefintliga arbetskraftsreserver. Frågan om näringslivets lokalisering till orter

med överskott av arbetskraft kräver ökade insatser från den offentliga

arbetsförmedlingens sida. I dagens läge synes den viktigaste uppgiften för

arbetsförmedlingen vara att med olika medel söka dämpa den abnormt höga

rörligheten på arbetsmarknaden, även om man icke bör överskatta arbetsförmedlingens

möjligheter åt! påverka överrörligheten.

Landsorganisationen säger sig vilja starkt understryka vikten och värdet

av att arbetsförmedlingen utbygges och förstärkes i olika avseenden och att

i samband därmed uppmärksamhet också ägnas förmedlingens utrustning

i fråga om lokaler och personal. I anslutning härtill har landsorganisationen

gjort i huvudsak följande uttalande.

Landsorganisationen vill lämna sitt erkännande åt det arbete för utbyggnad

och effektivisering av arbetsförmedlingen, som efter det provisoriska

förstatligandet utförts av arbetsmarknadskommissionen, men finner dock

mycket återstå att göra, innan arbetsförmedlingen nått önskvärd standard

och effektivitet. Med den stigande specialisering, som utmärker det moderna

näringslivet, bli hittills dominerande metoder för kontakt mellan arbetssökande

och arbetsgivare allt mindre ändamålsenliga. Det gäller såväl metoden

att söka arbete genom personliga besök som att söka med ledning av annonser.

Den enskilde kan sällan skaffa sig den överblick, som skulle vara erforderlig

för alt låta honom på bästa sätt utnyttja sina möjligheter. Icke minst

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 239. 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

194

Kanyl. Maj:ts proposition nr 239.

viktig blir förmedlingens uppgift att tillhandahålla denna överblick under

tider av full sysselsättning. Dess uppgift blir då också mera krävande och

komplicerad, än när dess huvudsakliga funktion vnr att utgöra ett stämplingsställe

för arbetslösa. Det ligger varken i arbetarens eller arbetsgivarens

intresse att anpassningen på arbetsmarknaden från arbetarnas sida tar formen

av ett vandrande på måfå mellan korta anställningar på olika arbetsplatser

eller att de från arbetsgivarnas sida tar formen av ett anställande av

första bästa arbetssökande, oavsett dennes lämplighet för på arbetsplatsen

förekommande arbeten. En förnuftig anpassning kan endast ske via en central

med omfattande överblick av arbetsmarknadens båda sidor och med

förtroende hos arbetsmarknadens båda parter. En arbetsförmedling, som

skall fylla sin funktion i ett samhälle med hög sysselsättning, måste därför

vara av betydligt högre kvalitet än den hittillsvarande. Dess lokaler och

övriga materiella utrustning bör bringas upp till en avsevärt höjd standard.

Eu hög prioritet bör vid byggnadstillståndsgivande därför skänkas sådana

byggen, som erfordras för att tillgodose arbetsförmedlingens behov av tidsenliga

lokaler.

Även tjänstemännens centralorganisation liar berört behovet av arbetsförmedlingens

fortsatta utbyggnad och härvid särskilt framhållit vikten av att

tjänstemannaförmedlingarna snarast möjligt utbyggas till full omfattning.

I de avgivna yttrandena ha några erinringar icke framställts mot de

sakkunnigas förslag om att arbetsförmedlingsorganisationen

vid förstatligandet bör uppbyggas på den nuvarande

organisationens grund, och att arbetsförmedlingens lokala organ

alltså böra utgöras av huvudkontor, avdelningskontor, expeditioner och ombud.

Stadsfullmäktige i Norrköping ha emellertid i denna del åberoi>at följande

uttalande av stadens drätselkammare.

Till Linköping föreslås huvudkontoret för länet bliva förlagt. I Norrköping

skulle endast finnas ett avdelningskontor. Fråga torde emellertid vara, om

denna uppdelning i huvudkontor och avdelningskontor kan anses lycklig.

Drätselkammaren vill för sin del föreslå, att beteckningarna huvudkontor och

avdelningskontor slopas och ersättas med den gemensamma beteckningen

arbetsförmedlingskontor. Organisatoriskt böra kontoren göras jämställda

och givas en i förhållande till varandra självständig ställning, utan att kravet

på gott samarbete därmed eftersättes. I spetsen för arbetsförmedlingsverksamheten

inom länet ställes den föreslagna arbetsnämndsdirektören såsom

chef för arbetsnämndens kansli. De olika kontoren komrne härigenom att arbeta

under större eget ansvar men ändock under central ledning, till båtnad

för ett möjligast gott arbetsresultat.

I fråga om huvudkontorens förläggning ha stadsfullmäktige i Skellefteå

ifrågasatt, huruvida icke med hänsyn till den utveckling, som under de senaste

20 åren försiggått inom norra länsdelen av Västerbotten, skäl kunna

tala för huvudkontorets förläggande till Skellefteå i stället för till Umeå.

Vidare har drätselkammaren i Borlänge uttalat önskemål om att huvudkontoret

i Kopparbergs län måtte förläggas till Borlänge i stället för till Falun.

Vidkommande de sakkunnigas förslag att avdelningskontoren med förkortad

expeditionstid skola benämnas expeditioner har annan invändning

icke framkommit än att kommunalfullmäktige i Bergs kommun (Jämtlands

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

19ö

län) uttalat, att den föreslagna benämningen är ägnad att skapa förvirring.

Arbetsmarknadskommissionen och arbetsför medlingstjänstemännens riksförbund

ha förordat den ändringen i sakkunnigförslaget, att expeditionerna

skola indelas i två i stället för tre klasser, enär den nuvarande lägsta klassen

nära ansluter sig till ombudsorganisationen.

Rörande ombudsorganisationen har arbetsmarknadskommissionen uttalat,

att kommissionen delar de sakkunnigas uppfattning om nödvändigheten av

att bibehålla denna organisation. Kommissionen har förklarat sig ha för

avsikt att taga upp ombudsorganisationen till särskild översyn i syfte att få

en effektiv arbetsförmedling även på de orter, där den lämpligen bör företrädas

av ombud. I samband härmed skall kommissionen också överväga sådan

ändring i fråga om sättet för förordnande av ombud, att dessa komma

att förordnas allenast för viss tid, varav följer, att deras lämplighet för uppdraget

regelmässigt blir prövad tid efter annan och erforderliga personbyten

underlättas. Civilförvaltningens personalförbund, som ansett det vara en allvarlig

brist i utredningen att de sakkunniga icke närmare ingått på ombudsorganisationen,

har framhållit, att högre ersättningar till ombuden än de nu

fastställda äro erforderliga. Förbundet har jämväl framhållit, att eu mera

rättvis klassificering av ombuden än den gällande bör eftersträvas. Flera

kommunala myndigheter ha uttalat, att ombudsorganisationen bör utbyggas

och förstärkas.

Här må slutligen anmälas, att vissa kommuner i sina yttranden uttalat sig

för att till respektive kommun förlagt arbetsförmedlingsorgan bör hänföras

till högre klass. Redogörelse för dessa yrkanden lämnas i det följande i anslutning

till arbetsmarknadskommissionens sedermera avgivna förslag rörande

organisationens närmare utformning.

Arbetsmarknadskommissionens utredning jämte häröver avgivna

yttranden m. m.

Enär arbetsförmedlingssakkunniga icke i sitt betänkande framlagt något

eget förslag i fråga om avdelningskontorens, expeditionernas och ombudens

antal och klassificering eller i fråga om personalorganisationen för arbetsförmedlingen

överhuvudtaget, uppdrog Kungl. Maj:t den (5 december 1946 åt

arbetsmarknadskommissionen att verkställa utredning i dessa och därmed

sammanhängande frågor och att till Kungl. Maj: t inkomma med på utredningen

grundade förslag. Med anledning härav har kommissionen den 2X

februari 1947 överlämnat förslag i berörda hänseenden. Kommissionen liar i

denna skrivelse beträffande avdelningskontor, expeditioner och ombud anfört

i huvudsak följande.

Vid utarbetandet av sitt förslag har kommissionen ansett sig böra följa den

indelning av de lokala arbetsmarknadsområdena, som kommissionen i sitt

utlåtande över arbetsförmedlingssakkunnigas betänkande förordat. 1 enlighet

därmed har Stockholms stad och län beräknats skola utgöra eu gemensam

enhet, under det att de lokala arbetsmarknadsmyndigheternas områden

i Övriga delar av riket förutsättas skola motsvara länsindelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Den organisationsplan lör det lokala arbetsmarknadsområdet, som de sakkunniga

förordat, motsvarar i allt väsentligt den nuvarande organisationen.

Vid utarbetandet av förevarande förslag har kommissionen därför utgått

från att de enheter, på vilka organisationen nu vilar, d. v. s. huvudkontor,

avdelningskontor, expeditioner och omhud, alltjämt komma att hestå.

Efter det provisoriska förstatligandet i maj 1940 har under arbetsmarknadskommissionens

ledning arbetsförmedlingens kontorsnät undergått en

kraftig utbyggnad. Vid nämnda tidpunkt funnos sammanlagt 141 avdelningskontor,

inberäknat 4 förutvarande självständiga huvudkontor (Norrköping,

Västervik, Hälsingborg och Uddevalla), medan antalet kontor vid utgången

av februari månad 1947 uppgår till 239, av vilka emellertid 12 ännu icke påbörjat

sin verksamhet på grund av olösta lokal- eller personalfrågor. Denna

ökning med 98 kontor har betingats av flera orsaker. Den statsunderstödda

frivilliga arbetslöshetsförsäkringens snabba utveckling (i december 1939

196 000 medlemmar i erkända arbetslöshetskassor och i december 1946

860 000 medlemmar) har på orter, där arbetsförmedlingen tidigare varit representerad

av enbart ombud, framkallat behov av mera stadigvarande och

bättre utrustade förmedlingsorgan. Därjämte ha Hd efter annan förstärkningar

av kontorsnätet blivit erforderliga, när större omflyttningar eller mera

betydande förändringar av arbetsmarknadsläget krävt arbetsförmedlingens

medverkan.

En annan orsak till att arbetsmarknadskommissionen redan från början

vidtog åtgärder för förstärkning av arbetsförmedlingens kontorsnät, voro de

brister, som vidlådde avdelningskontoren under arbetsförmedlingens kommunala

period. Skapandet av en enhetlig och eu länen inbördes likartat

utbyggd förmedlingsorganisation var så mycket mera angeläget som arbetsförmedlingens

effektivitet är avhängig av ett väl utbyggt och rikt förgienat

nät av arbetsförmedlingsorgan, som når ut över hela landet och äger samma

möjligheter att lämna effektiv betjäning. De lokala arbetsförmedlingskontorens

arbete, även de minstas, får ingalunda underskattas. För den enskilde,

som tager arbetsförmedlingens tjänster i anspråk — arbetsgivare såväl som

arbetssökande — har arbetsförmedlingsorganet, oberoende av sin storlek,

samma betydelse.

Det visade sig även angeläget att giva landsbygden en sådan utrustning i

förmedlingshänseende, att arbetstillfällena utanför tätorterna rätt kunna tillvaratagas

och rörelserna på arbetsmarknaden begränsas till det sakligt motiverade"

Särskilt bar detta gällt vid tillgodoseendet av jord- och skogsbrukets

behov av arbetskraft under högsäsongerna. Utan stödet av permanenta förmedlingskontor

även på relativt små orter skulle det vara mycket svårt alt

hålla kontakt med ledig arbetskraft och få denna att antaga arbete, där behoven

visat sig särskilt framträdande. Överflyttningar på vinst och förlust till

andra arbetsmarknadsområden ha härigenom i viss utsträckning kunnat för

hindras och arbetskraftstillgångarna bättre utnyttjas.

Kommissionen har i nu framlagda förslag fullföljt strävandena att förse

landet med ett kontorsnät, som motsvarar förmedlingsbehoven i olika delar

av riket, för att på så sätt åstadkomma eu rationell utjämning av tillgång och

efterfrågan på arbetskraft, och har samtidigt strävat efter att ge avdelningskontoren

en sådan inplacering i olika klasser, att rättvisa uppnås med hänsyn

till arbetsuppgifterna. Den viktigaste kvalitativa förändringen i föreliggande

förslag hänför sig också till avdelningskontorens och föreståndarnas

inplacering i förekommande kontorsklasser respektive lönegrader.

Vid inplaceringen av avdelningskontoren i olika klasser har kommissionen

följt sakkunnigförslaget om indelning i klasserna 1 A, 1 B, 2, 3 och 4. Expeditionerna

däremot böra enligt kommissionens mening indelas endast i två

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 239.

197

klasser, nämligen expedition av klass 5 med 4 timmars daglig expeditionstid

och expedition av klass 6 med 3 timmars daglig expeditionstid.

Normerande för klassindelningen samt de enskilda kontorens och expeditionernas

inplacering har varit dels invånarantalet på respektive orter och

kringliggande trakt, dels näringslivets struktur och det härav beroende olika

behovet av arbetsförmedlingsorgan på olika orter. Förekomsten av industriella

företag, antalet medlemmar i fackorganisationer och erkända arbetslöshetskassor

ha vidare varit material, som tagits i beräkning vid förslagets

uppgörande. Slutligen har också arbetsförmedlingsverksamheten, såsom denna

framgår av upprättad statistik under en följd av år, varit vägledande.

Beträffande av kommissionen föreslagna förändringar i jämförelse med nu

gällande ordning må i vad gäller avdelningskontoren följande anföras.

Kontor av klass 1: Till denna klass hänföras nu 4 kontor, nämligen

Norrköping, Hälsingborg, Uddevalla och Sundsvall.

Nämnda kontor intaga en särställning, Norrköping och Hälsingborg främst

med hänsyn till städernas storleksordning samt Uddevalla och Sundsvall med

hänsyn till, bland annat, de speciella arbetsmarknadsproblem dessa kontor

ha att bemästra i respektive Bohuslän och Medelpad. Dessa 4 kontor föreslås

placerade i klass 1 A.

Följande 8 kontor, som för närvarande äro kontor av 2 klass, nämligen

Södertälje, Nyköping, Motala, Lund, Landskrona, Trelleborg, Trollhättan

och Karlskoga föreslås uppflyttade till kontor av klass 1 B. Dessa kontor äro

såväl ur förmedlingssynpunkt som ur andra mera allmänna arbetsmarknadssynpunkter

(den rika förekomsten av industri, befolkningsnumerär såväl i

respektive städer som på omgivande landsbygd etc.) i storlekshänseende mycket

betydande. Statistiska dala angående arbetsförmedlingsresultat, antalet

organiserade arbetare och antalet medlemmar i erkända arbetslöshetskassor

på nämnda orter återfinnas på s. 73 i arbetsförmedlingssakkunnigas betänkande,

till vilket hänvisas.

Kommissionen har funnit anförda omständigheter tala för, att de här uppräknade

8 kontoren böra givas ställning som första klassens kontor, dock

med den skillnaden att föreståndarna placeras en lönegrad lägre än föreståndarna

för förstnämnda fyra kontor. Förslaget överensstämmer med vad

de sakkunniga förordat, och lönegradsskillnaden är motiverad med hänsyn

till att de allra största avdelningskontoren (Norrköping, Hälsingborg, Uddevalla

och Sundsvall) i storlekshänseende bilda en grupp för sig. Alla de föreslagna

kontoren av 1 klassen äro ur olika synpunkter mycket betydande och

kunna väl mäta sig med vissa huvudkontor.

Vid bifall till här framlagda förslag skulle således antalet kontor i klass 1 A

komma att uppgå till 4 och i klass 1 B till 8.

Kontor av klass 2: Denna klass omfattar för närvarande sammanlagt

11 kontor. Sedan på sätt i det föregående föreslagits 8 av dem uppflyttats

till närmast högre klass återstå 3, nämligen Katrineholm, Västervik och

Kristinehamn. Dessa böra bibehållas som kontor av 2 klass. Dessutom föreslås,

att följande 24 kontor, som nu äro kontor av 3 klass, uppflyttas till

klass 2, nämligen

Enköping

Finspång

Mjölby

Nässjö

Oskarshamn

Karlshamn

Hässleholm

Eslöv

Ystad

Varberg

Alingsås

Vänersborg

Lidköping

Arvika

Köping

Borlänge

Kramfors

Sollefteå

Ludvika

Sandviken

Söderhamn

Örnsköldsvik

Skellefteå

Boden

opaginerad Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Dessa kontor äro belägna i betydande industri- och/eller jord- och skogsbrnkscentra

med en livlig arbetsförmedlingsverksamhet. Över hälften av

kontoren hade under år 1945 minst 5 000 arbetsansökningar och endast ett

hade under 4 000, nämligen Mjölby (3 800). Antalet tillsatta platser under

samma period var lägst 1 900 (Kramfors, som emellertid dessutom placerat

540 arbetssökande genom interlokal förmedling), därnäst 2 500 (Ystad och

Söderhamn) och översteg på 16 kontor 3 000. Antalet organiserade arbetare

låg vid årsskiftet 1942—1943 på det stora flertalet av orterna mellan 2 000

och 5 500. Endast Hässleholm (1 500), Mjölby (1 400), Kramfors (1 450) och

Sollefteå (1 300) hade lägre antal. Antalet medlemmar i erkända arbetslöshetskassor

var på 17 orter mer än 2 000. Lägsta antalet hade Kramfors (850).

Antalet avdelningskontor i denna klass skulle således enligt förslaget uppgå

till 27.

Kontor av klass 3: Antalet kontor i denna klass utgör för närvarande

66. Sedan 24 kontor av dessa föreslagits uppflyttade till närmast högre klass,

kvarstå 42, vilka böra bibehållas i klass 3.

Kommissionen föreslår, att ytterligare 29 kontor, som nu tillhöra närmast

lägre klass, uppflyttas till klass 3. Härigenom skulle sistnämnda klass komma

att omfatta tillsammans 71 kontor. De 29 nya kontoren äro följande:

Som motivering för uppflyttning av dessa kontor må framhållas deras betydelse

som arbetsförmedlingsorgan på respektive orter, dokumenterad genom

en sedan flera år tillbaka livlig verksamhet. Flertalet av kontoren hade

under år 1945 över 2 000 arbetsansökningar. Högsta antalet utgjorde 3 900

(Sölvesborg och Kalix). Omkring hälften av kontoren hade under år 1945

över 1 500 tillsatta platser. Högsta antalet hade Laholm (3 100). Orternas

betydelse ur industriell synpunkt framgår bland annat därav att nära av

dem hade omkring 1 000 organiserade arbetare eller mera. Hälften av orterna

hade över 800 medlemmar i erkända arbetslöshetskassor. De ur såväl arbetsförmedlingssynpunkt

som andra tidigare berörda synpunkter siffermässigt

sett minsta kontoren i demia grupp äro Torsby, Lycksele, Vilhelmina

och Arvidsjaur, vilka sålunda bilda »gränskontoren» gentemot närmast lägre

klass. Särskilda skäl tala emellertid för att dessa kontor placeras som kontor

av klass 3. Torsby blir arbetsförmedlingens centrum för nordligaste Värmland.

De stora avstånden i detta verksamhetsområde göra arbetsförmedlingsarbetet

svårare och mera tungarbetat och ställa större anspråk på kontoret.

Samma är förhållandet med kontoren i Lycksele, Vilhelmina och Arvidsjaur,

vilkas verksamhetsområden äro osedvanligt stora. Dessutom kan redan nu

sägas, att objektiva betingelser föreligga för en större förmedlingsverksamhet

vid dessa kontor.

Kontor av klass 4: Denna klass räknar för närvarande 90 kontor. Av

dessa ha 29 föreslagits till placering i närmast högre klass. De återstående

61 kontoren, av vilka några äro under uppsättning eller på grund av olösta

Djursholm

Nacka

Nynäshamn

Oxelösund

Eksjö

Tranås

Vetlanda

Älmhult

Sölvesborg

Klippan

Osby

Kungsbacka

Laholm

Bengtsfors

Kinna

Tlidaholni

Filipstad

Torsby

Kumla

Lindesberg

Arboga

Hallstahammar

Ljusdal

Lycksele

Skelleftehanm

Vilhelmina

Arvidsjaur

Haparanda

Kalix

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

199

lokalfrågor tills vidare icke kunna påbörja sin verksamhet som heltidskontor,

böra enligt kommissionens uppfattning kvarstå i nu tillhörande kontorsklass.

Kommissionen har efter hörande av länsarbetsnämnderna undersökt, på

vilka ytterligare platser behov av avdelningskontor nu eller inom en nära

framtid kunna anses föreligga. Med hänsyn till önskvärdheten av att ge

landsbygden stödet av permanenta förmedlingsorgan, som kunna ägna större

uppmärksamhet åt förekommande förmedlingsfrågor, har det därvid ansetts

motiverat att få avdelningskontor inrättade på följande 15 orter, nämligen

Kisa

Skänninge

Markaryd

Borgholm

Olofström

Svängsta

Åhus

Hörhy

Kävlinge

Hjo

Töreboda

G rums

Grängesberg

Vansbro

Bureå

På samtliga dessa orter finnas nu expeditioner (deltidskontor).

Tillsammans med de 61 kontor, som enligt det anförda kvarstå i klass 4,

kommer denna sålunda att omfatta 76 kontor.

Inalles skulle antalet avdelningskontor enligt i det föregående framlagda

förslag komma att bliva 186. Deras fördelning på respektive klasser framgår

av följande tablå, varvid som jämförelse även medtagits antal i respektive

klasser enligt nuvarande organisation.

Konto rsklass

Antal avdelningskontor

Enligt Enligt

nuvarande föreliggande

organisation förslag

Ökning ( + )

minskning (—)

Klass 1 A..,................. — 4 +4

» IB.................... 4 8 +4

, 2 It 27 +16

> 8 66 71 + 5

, 4 90 76 - 14

Summa 171 186 + 15

Antalet expeditioner (deltidskontor) kommer enligt förslaget att uppgå till

sammanlagt 66. Fördelningen på olika klasser i jämförelse med nuvarande

organisation belyses i följande tabell.

Antal expeditioner

Enligt Enligt

Expeditionsklass nuvarande föreliggande

organisation förslag

Klass 5 ...................... 56 47

» 6 ...................... 10 19

Ökning (+ )

Minskning (—)

- 9

+ 9

....... 2_—

Summa 68 66

Vad gäller ombuden har deras antal, som i arhetslörmedlingssakkunnigas

betänkande uppgivits till i runt tal 1 000 den 1 januari 1946, icke i nämnvärd

grad förändrats under år 1946. Det centrala arbetsmarknadsorganet

bör liksom hittills äga att inom ramen för till förfogande stående anslag

besluta om inrättande av ombudsbefattningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Avdelningskontorens och expeditionernas av arbetsmarknadskommissionen

föreslagna inplacering i olika klasser framgår av en vid detta protokoll

fogad tablå (bilaga 1).

Statskontoret och allmänna lönenämnden ha avgivit utlåtanden över arbetsmarknadskommissionens

ifrågavarande utredning och förslag. Statskontoret

har i sitt utlåtande, under erinran om att arbetsförmedlingsorganisationen

avsevärt utbyggts under senare år, uttalat viss tveksamhet rörande

den nu föreslagna utbyggnaden, därvid tveksamheten från ämbetsverkets

sida dock närmast synes avse utbyggnaden i vad gäller antalet befattningshavare.

Verksamhetens omfattning är nämligen, framhåller statskontoret,

starkt beroende av konjunkturväxlingarna inom näringslivet och av tillgången

på arbetskraft. Detta gör enligt statskontorets uppfattning att arbetsförmedlingsorganisationen

måste utmärkas av stark elasticitet för att vara

ändamålsenlig. — Lönenämnden har i sitt utlåtande icke berört kommissionens

förslag i vad de gälla utbyggnad av de olika lokala arbetsförmedlingsorganen.

I det föregående har omförmälts, att vissa kommunala myndigheter vid

avgivande av sina utlåtanden över arbetsförmedlingssakkunnigas betänkande

framställt yrkanden om uppflyttning av det för vederbörlig kommun avsedda

arbetsförmedlingsorganet till högre grupp (från expedition till avdelningskontor

o. s. v.) eller till högre klass inom samma grupp, och att dessa

yrkanden lämpligen syntes böra redovisas i nu förevarande sammanhang.

I samband med att så sker, anmälas också framkomna yrkanden om inrättande

av avdelningskontor eller expeditioner i vissa kommuner, där sådana

arbetsförmedlingsorgan för närvarande icke finnas. De framställda yrkandena

äro följande.

Kommunalfullmäktige i Frustuna kommun ha på anförda skäl föreslagit,

att avdelningskontoret i Gnesta placeras i klass 3. Kommunalnämnden i Ekeby

kommun har uttalat, att ett avdelningskontor bör inrättas i Boxholm,

och kommunalfullmäktige Vreta klosters kommun ha yrkat på inrättande av

ett avdelningskontor i Ljungsbro. Stadsfullmäktige i Huskvarna vilja ha avdelningskontoret

där hänfört till klass 2. Municipalnämnden i Lenhovda anser,

att expeditionen i Åsheda bör flyttas och inrättas såsom avdelningskontor

i Lenhovda och att expeditionen i Hohultslätt i samband därmed kan indragas,

och kommunalnämnden i Lessebo kommun anser, att ett avdelningskontor

bör inrättas i Lessebo, varvid ettdera av de nuvarande kontoren i

Markaryd eller Strömsnäsbruk skulle kunna indragas. Kommunalnämnden

i Alvesta finner avdelningskontoret därstädes böra uppföras i klass 3 liksom

avdelningskontoret i Tingsryd. Kommunalfullmäktige i Foss kommun ha

föreslagit, att den nuvarande expeditionen i Munkedal skall förändras till avdelningskontor

i klass 3. Kommunalfullmäktige i Nödinge kommun ha ifrågasatt,

om icke ett avdelningskontor bör inrättas i södra Götaälvsdalen. exempelvis

i Nödinge eller Starrkärrs kommun. Kommunalfullmäktige i Köp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kimgl. M(ij:ts proposition nr 239.

201

parbergs köping ha uttalat önskemål om att expeditionen därstädes måtte

uppflyttas till avdelningskontor i klass 4 och helst i klass 3. Kommunalfullmäktige

i Hofors kommun ha framhållit, att avdelningskontor i stället för

expedition hör inrättas i Hofors. Kommunalfullmäktige i Ströms kommun

ha uttalat, att avdelningskontoret därstädes bör uppflyttas från klass 4 till

klass 3. Kommunalfullmäktige i Hammerdals kommun ha yrkat, att expeditionen

där skall ändras till avdelningskontor. Kommunalfullmäktige i Undersåkers

kommun ha framställt förslag om att avdelningskontoret i Järpen

uppflyttas till klass 3. Kommunalfullmäktige i Bergs kommun önska få den

nuvarande expeditionen i Vigge flyttad till Svenstavik och i samband därmed

uppflyttad till avdelningskontor. Slutligen ha kommunalfullmäktige i

Byske kommun ifrågasatt, om en expedition är tillfyllest för liyske.

Här må ock anmälas, att arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund och

civilförvaltningens personalförbund under förhandlingarna med arbetsmarknadskommissionen

i samband med att kommissionen verkställde sin utredning,

i vidare mån än kommissionen ansåg sig kunna biträda framställde yrkanden

om höjning av vissa kontor och expeditioner, därvid såsom särskilda

motiv för de föreslagna höjningarna anfördes, att vederbörlig personal borde

beredas högre löneställning.

Föredraganden.

De nuvarande lokala enheterna för arbetsförmedlingsorganisationen — huvudkontor,

avdelningskontor och ombud — finner jag i likhet med de sakkunniga

vara lämpliga. Dessa enheter torde därför böra bestå även efter arbetsförmedlingens

förstatligande. Det av stadsfullmäktige i Norrköping framförda

förslaget om att huvudkontor och avdelningskontor skola i olika avseenden

jämställas kan jag icke biträda bland annat därför att huvudkontoren

även framdeles komma att ha vissa uppgifter, vilka endast undantagsvis

ankomma på avdelningskontoren, såsom att handlägga ärenden rörande

yrkesrådgivning in. m. Jag har intet att erinra emot de sakkunnigas av praktiskt

taget samtliga myndigheter tillstyrkta förslag, att de avdelningskontor

som endast ha expeditionstid några timmar per dag benämnas expeditioner.

Vad angår huvudkontorens förläggning ansluter jag mig till sakkunnigförslaget,

att dessa kontor böra vara förlagda till samma orter som länsarbetsnämnderna,

och jag finner icke anledning att nu förorda några ändrade

placeringar av länsarbetsnämnder och huvudkontor. De från vissa håll framkomna

förslagen om att vissa huvudkontor — och i samband därmed torde

förslagsställarna också avse länsarbetsnämnderna — skola förläggas till andra

orter än de nuvarande finner jag mig alltså böra avstyrka. Ett bifall till

förslagen skulle innebära, att ifrågavarande huvudkontor skulle flyttas från

residensstäderna i respektive län med härav följande betydande olägenheter

i samband med vissa ärendens handläggning utan ernående av några egentliga

fördelar i andra avseenden. Av vad jag i del föregående föreslagit beträffande

landets indelning i lokala arbetsmarknadsområden följer, att —

med avvikelse från de sakkunnigas och även arbetsmarknadskommissionens

opaginerad Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Mcij.ts proposition nr 239.

förslag — ett särskilt huvudkontor skall finnas i Stockholm med anknytning

till länsarbetsnämnden i Stockholms län, som av mig föreslagits skola

bibehållas. Å andra sidan förändras icke avdelningskontoret i Uddevalla till

huvudkontor såsom de sakkunniga förutsatt.

Jag finner det angeläget, alt nätet av arbetsförmedlingsorgan är väl utbyggt,

enär arbetsförmedlingens effektivitet är avhängig härav. För att rätt kunna

fylla sin uppgift måste arbetsförmedlingen kunna nå ut över hela landet och

praktiskt taget var som helst inom detta äga möjligheter att lämna effektivbetjäning.

Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka det angelägna

uti, att arbetsförmedlingen även utanför tätorterna kan tillvarataga såväl arbetstillfällena

som den tillgängliga arbetskraften. Icke minst viktigt är enligt

erfarenheten, att arbetsförmedlingen är skickad att tillgodose jordbrukets och

skogsbrukets behov av arbetskraft under högsäsongerna. Arbetsförmedlingens

nät av lokala organ har avsevärt utbyggts efter det provisoriska förstatligandet

år 1940, men alltjämt förefinnes, såsom de sakkunniga framhållit och såsom

jämväl understrukits i vissa yttranden, behov av ytterligare förstärkningav

de yttersta leden i arbetsförmedlingsorganisationen, alltså av avdelningskontors-,

expeditions- och ombudsorganisationen. Arbetsmarknadskommissionen

har beaktat detta behov, då den i sin förenämnda utredning föreslagit

en ökning av det sammanlagda antalet avdelningskontor och expeditioner

från 239 till 252 eller med 13 och i vissa fall även en förstärkning avavdelningskontoren

och expeditionerna genom att de uppflyttas i vissa fall

till högre klass och i andra fall från expeditioner till kontor. För min del finner

jag denna ökning av antalet avdelningskontor och expeditioner motiverad.

Jag delar alltså icke statskontorets tveksamhet om lämpligheten av att nu

fortsätta utbyggnaden av det lokala nätet, ty även i nuvarande arbetsmarknadsläge

finnes enligt erfarenhet behov härav. Att arbetsförmedlingens betydelse

icke blir mindre, då hög sysselsättning råder på arbetsmarknaden, har

också understrukits i de uttalanden, som gjorts av huvudorganisationerna för

arbetsmarknadens parter. Elasticiteten i arbetsförmedlingens organisation

torde icke heller i högre grad påverkas genom att antalet lokala arbetsförmedlingsorgan

ökas. Elasticiteten är mera beroende av personalorganisationens

utformning, och till denna fråga avser jag återkomma i det följande.

Jag har sålunda icke funnit anledning till erinran mot det av arbetsmarknadskommissionen

framlagda förslaget, i vad det gäller inrättande av nya

avdelningskontor och expeditioner, men finner icke skäl att i anledning av

de av vissa kommuner framförda önskemålen nu föreslå ytterligare utbyggnad.

Kommissionens förslag rörande kontorens och expeditionernas indelning

i klasser, vilket helt ansluter sig till sakkunnigförslaget utom i det avseendet,

att kommissionen funnit antalet klasser för expeditionerna böra minskas

från tre till två, finner jag mig böra biträda. Avdelningskontoren böra

sålunda indelas i fem klasser, betecknade 1 A, 1 B, 2, 3 och 4, och expeditionerna

i två klasser, betecknade 5 och 6. Mot de av kommissionen tillämpade

principerna för bestämmande av avdelningskontorens och expeditionernas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 239.

203

hänförande till viss klass finner jag icke anledning till erinran. Jag vill framhålla,

att det tid efter annan bör verkställas undersökningar, huruvida de till

grund för den senast gjorda klassificeringen liggande faktorerna undergått

sådan förändring, att kontor eller expedition bör hänföras till högre eller

lägre klass. Dylik översyn bör göras vid tidpunkt, som av Kungl. Maj:t bestämmes

efter förslag av det centrala arbetsmarknadsorganet. och torde i

regel böra komma till stånd med bestämda tidsintervaller. Särskilda omständigheter,

t. ex. markerade ändringar i arbetsmarknadsförhållanden, böra

dock icke utesluta att omklassificering av avdelningskontor och expeditioner

sker oftare eller att visst kontor eller viss expedition, när det påkallas

av särskilda förhållanden, omföres till annan klass.

Kungl. Maj :t torde inför varje budgetårs början böra föreskriva det högsta

antal avdelningskontor och expeditioner, som under budgetåret må hänföras

till varje klass. Härvid bör emellertid den ordningen tillämpas, att Kungl.

Maj:t fastställer antalet kontor i lägsta klassen liksom antalet expeditioner i

respektive klasser något högre än det antal, som faktiskt finnes vid tidpunkten

för antalets bestämmande. Det centrala arbetsmarknadsorganet bör nämligen,

i mån som behov därav kan uppkomma med hänsyn till arbetsmarknadsutvecklingen,

äga befogenhet att under budgetåret inrätta visst antal nya avdelningskontor

av lägsta klassen och även visst antal nya expeditioner utan

att i varje särskilt fall behöva underställa ärendet Kungl. Maj:ts provning.

Under förutsättning att riksdagen icke har något att erinra emot vad jag

sålunda föreslagit, har jag för avsikt att sedermera föreslå Kungl. Maj:t att

för budgetåret 1947/48 fastställa antalet avdelningskontor i klass 1 A till 4,

i klass 1 B till 8, i klass 2 till 27, i klass 3 till 71 och i klass 4 till 82 samt

antalet expeditioner i klass 5 till 50 och i klass 6 till 22. Detta innebär, att

det centrala arbetsmarknadsorganet under nästa budgetår får möjligheter att

i mån av behov inrätta 6 nya avdelningskontor i klass 4 samt 3 expeditioner

i klass 5 och 3 expeditioner i klass 6 utöver dem, som enligt nu framlagd plan

äro avsedda att uppföras såsom kontor och expeditioner i respektive klasser.

Vidkommande ombudsorganisationen har jag icke något att erinra emot

kommissionens förslag därom, att det bör få ankomma på det centrala arbetsmarknadsorganet

att fastställa ombudens antal.

Vad de sakkunniga och kommissionen i övrigt anfört och föreslagit under

förevarande rubrik har icke givit mig anledning till särskilt uttalande.

Arbetsförmedlingens arbetssätt.

Arbetsförmedlingssakkunniga.

De sakkunniga ha under denna rubrik framhållit, att arbetsförmedlingens

arbetssätt, vari inbegripas frågorna om den mest ändamålsenliga lokaldispositionen,

expeditionssättet, kontakten med arbetsmarknadens parter etc.,

självfallet är en fråga av stor betydelse vid skapandet av en så effektiv förinedlingsorganisation

som möjligt till lägsta möjliga kostnad. De sakkun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

niga ha vidare erinrat, att riksdagens år 1945 församlade revisorer uppmärksammat

denna fråga, och att de i sin berättelse till 1946 års riksdag (§ 14)

i anslutning till vissa av dem gjorda uttalanden rörande personalorganisationen

m. in. förordat en undersökning av möjligheterna till rationalisering

av arbetet vid länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna, innan frågan

om dessas framtida organisation slutligt prövades.

Efter att ha återgivit vad arbetsmarknadskommissionen i huvudsak anfört

i anledning av revisorernas uttalanden och förslag, ha de sakkunniga

lämnat en redogörelse för de undersökningar, som den av arbetsmarknadskommissionen

den 19 mars 1946 tillsatta organisationsavdelningen inom kommissionen,

vilken avdelning står under överinseende av kanslichefen hos

statens organisationsnämnd, antingen redan verkställt eller avsåge att verkställa

i syfte att rationalisera arbetet inom arbetsförmedlingen.

Av vad de sakkunniga inhämtat från organisationsavdelningen ha de ansett

framgå, att avdelningens undersökningar icke kunna ha någon inverkan

vid bedömande av de sakkunnigas förslag angående arbetsförmedlingens

framtida organisation i stort. De sakkunniga förutsatte emellertid, att organisationsutredningens

förslag skulle framläggas i så god tid, att de kunde

beaktas vid den slutliga utformningen av detaljerna i samband med ställningstagandet

till de sakkunnigas förslag.

Arbetsmarknadskommissionens utredning.

Arbetsmarknadskommissionen har i sin skrivelse den 28 februari 1947 anmält,

att den inom kommissionen tillsatta organisationsavdelningen ännu icke

avslutat sitt arbete. Enligt av kommissionen inhämtad uppgift komme emellertid

avdelningen icke att framlägga några förslag, vilka skulle påkalla ändring

i det förslag till personalorganisation, som kommissionen framlade med

nämnda skrivelse.

Föredraganden.

Självfallet är, att arbetsförmedlingen skall bedriva sitt arbete så rationellt

som detta överhuvud taget är möjligt, och att frågor om lokalernas disposition,

expeditionssätt in. m. skola ägnas ingående och fortlöpande uppmärksamhet.

En undersökning i syfte att rationalisera arbetet pågår också sedan

omkring ett år tillbaka och denna verkställes av en för, ändamålet särskilt

inrättad organisationsavdelning. Ehuru denna undersökning ännu icke avslutats,

har det dock av undersökningsorganet uppgivits, att resultatet av

undersökningen icke kommer att minska det av arbetsmarknadskommissionen

för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen beräknade personalbehovet.

Vid detta förhållande synes mig hinder icke föreligga att nu taga

slutlig ställning till arbetsförmedlingens såväl organisations- som personalfrågor.

Jag vill i detta sammanhang uttala, att förutsättningar synas förefinnas

för att organisationsavdelningen kan indragas, så snart den fullföljt

nu pågående undersökning. Mitt i det föregående framlagda förslag till per
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

205

sonalorganisation för arbetsförmedlingsbyrån inom arbetsmarknadsstyrelsen

innebär nämligen, att denna byrå utrustas med befattningshavare, vilka

skola ägna, bland annat, arbetsmetoderna inom arbetsförmedlingen fortlöpande

uppmärksamhet. Det torde emellertid få ankomma på arbetsmarknadskommissionen

eller dess efterföljare att närmare överväga frågan, huruvida

organisationsavdelningen skall fortsätta sitt arbete och till behandling

även taga upp spörsmål, som ännu icke varit föremål för avdelningens övervägande.

Personalens löneställning in. in.

Arbetsförmedlingssakkunniga.

De sakkunniga utgå ifrån att de arbetsuppgifter, som komma att åvila befattningshavarna

i den nya arbelsförmedlingsorganisationen, i stort sett

komma att bli desamma som de, vilka nu åligga befattningshavarna vid länsarbetsnämnderna

och arbetsförmedlingarna.

Förslaget till tjänsteförteckning för personalen inom den nya arbetsförmedlingsorganisationen

har av de sakkunniga utarbetats med utgångspunkt

från de nuvarande arbetsuppgifterna och de med dessa förenade löneförmånerna.

Vid förslagets utformning har beaktats nödvändigheten att ge befattningshavare

inom förmedlingsarbetet en sådan lön, att i konkurrens med

den allmänna arbetsmarknaden kan till länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar

knytas personal med väldokumenterade personliga egenskaper

och kvalifikationer. Samtidigt har givetvis hänsyn tagits till de för befattningshavare

inom civilförvaltningen i allmänhet gällande lönegradsplaceringarna.

I fråga om den av de sakkunniga lämnade redogörelsen för de vid tiden

för betänkandets avgivande utgående lönerna till olika befattningshavare

inom arbetsförmedlingen må här hänvisas till betänkandet angående den

offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation (s. 46 och 47).

Vid sin behandling av de olika befattningshavargruppernas löneställning

upptaga de sakkunniga först länsarbetsdirektörerna. De sakkunniga erinra

om att länsarbetsdirektören är chefstjänsteman vid länsarbetsnämnden och

i främsta rummet ansvarig för fullgörande av arbetsuppgifter, som åvila länsarbetsnämndens

kansli och underlydande organ. Han har således att svara

för såväl arbetsförmedlingen i länet som de övriga uppgifter, som kunna

påläggas länsarbetsnämnden.

De sakkunniga finna ett viktigt spörsmål vara, om eu differentiering i

lönehänseende bör ifrågakomma för länsarbetsdirektörerna (av de sakkunniga

benämnda arbetsnämndsdirektörer). Mot en differentiering kunde bland

annat tala det förhållandet, att det här gäller i stort sett jämställda befattningar

utan någon egentlig skillnad i arbetsuppgifternas art. En viss olägenhet

med differentiering vore vidare, att de dugligaste aspiranterna komme

opaginerad Kontrollera mot PDF

206

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

att söka sig till de högst avlönade befattningarna och att en alltför stor,

kanske icke önskvärd omflyttning av personalen kunde bli följden härav. Men

starka skäl talade också onekligen för en differentiering. Främst bland dessa

vore olikheten i arbetsuppgifternas omfattning hos de olika arbetsnämnderna,

varav följde, att arbetsnämndsdirektörens arbete bleve mer eller mindre

krävande. Den omständigheten, att en differentiering hittills gällt beträffande

länsarbetsdirektörsbefattningama, syntes dessutom i viss mån bjuda till iakttagande

av försiktighet vid ändring av denna praxis.

Under hänsynstagande till de olika skäl, som sålunda kunde anföras för

och emot en differentiering, ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå bibehållandet

av viss differentiering av arbetsnämndsdirektörsbefattningama.

De sakkunniga ha härefter behandlat frågan, huruvida ifrågavarande chefsbefattningar

böra hänföras till löneplan A eller till löneplan C (förordnande

på viss tid). Under åberopande av nödvändigheten att inom arbetsförmedlingsorganisationen

ha möjlighet till omplacering och ombyte av befattningshavarna

på ett smidigare sätt än fallet skulle bli vid tillämpning av löneplanen

A, ha de sakkunniga föreslagit, att arbetsnämndsdirektörerna skola hänföras

till löneplan C.

De sakkunniga anse, att den nuvarande löneställningen för arbetsnämndsdirektören

i Stockholm (motsvarande lönegrad Eo 30) är lämpligt avvägd

med hänsyn till de med befattningen förenade göromålen och de krav, som

kunna ställas på innehavaren av befattningen. De sakkunniga föreslå därför,

att lönen för denna befattning fastställes till ett belopp ungefär motsvarande

nu utgående lön. Överförd till löneplan C svarar denna löneställning, framhålla

de sakkunniga, närmast mot lönegraden 5 i denna löneplan. Lönegraden

C 5 skulle sålunda markera högsta tjänsten i tjänsteförteckningen. Till

denna lönegrad böra enligt de sakkunnigas mening även befattningarna som

arbetsnämndsdirektör i Göteborg och Malmö hänföras. De sakkunniga motivera

detta ställningstagande med att arbetsförmedlingens organisation samt

arbetsuppgifternas omfattning och art i Göteborg och Malmö äro jämförliga

med dem i Stockholm. Dessa tre befattningar skilja sig också avsevärt från

de övriga arbetsnämndsdirektörsbefattningama.

Flertalet av de återstående arbetsnämndsdirektörsbefattningarna synes de

sakkunniga böra erhålla lönegraden närmast under den för Stockholm, Göteborg

och Malmö föreslagna, d. v. s. C 4. Detta innebär i jämförelse med nuvarande

lönesättning en höjning, som de sakkunniga emellertid anse motiverad

med hänsyn till önskvärdheten att på dessa poster erhålla verkligt dugliga

krafter samt skälig med hänsyn till arbetsuppgifternas vikt. De sakkunniga

föreslå sålunda, att direktörsbefattningarna vid arbetsnämnderna i

Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Jönköping, Kalmar. Kristianstad, Uddevalla,

Borås, Skövde, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun, Gävle, Härnösand, Umeå

och Luleå placeras i lönegrad C 4. Motsvarande befattningar vid arbetsnämnderna

i Växjö, Karlskrona, Halmstad och Östersund föreslås erhålla lönegradsplaceringen

C 3, under det att slutligen arbetsnämndsdirektörsbefattningen

i Visby föreslås i C 2. Beträffande de 4 befattningar, som föreslås i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

207

C 3, uttala de sakkunniga, att de äro befattningar i län, som med avseende på

antalet invånare ganska klart skilja sig från övriga län och bilda en grupp

för sig. De med befattningen förenade göromålen måste därför bli av mindre

omfattning, varför det syntes motiverat, att arbetsnämndsdirektörsbefattningarna

i nämnda län placerades en lönegrad lägre än det stora flertalet motsvarande

befattningar i andra län. Samma motiv hade gällt, då de sakkunniga

föreslagit placering av arbetsnämndsdirektörsbefattningen i Visby i C 2.

Arbetsnämndsdirektörsbefattningarna skulle sålunda enligt de sakkunni
-

gas förslag hänföras till följande lönegrader:

Arbetsnämndsdirektör i Stockholm, Göteborg och Malmö ............ C 5

Arbetsnämndsdirektör vid övriga arbetsnämnder (utom Växjö, Visby,

Karlskrona, Halmstad och Östersund) ............................ C 4

Arbetsnämndsdirektör i Växjö, Karlskrona, Halmstad och Östersund . . C 3

Arbetsnämndsdirektör i Visby .................................... C 2

De sakkunniga ha härefter till behandling upptagit frågan om löneställningen

för de olika slag av inspektörer, vilka för närvarande finnas inom

arbetsförmedlingen och beräknas komma att bliva erforderliga jämväl efter

omorganisationen. I fråga om de nuvarande inspektörerna och deras arbetsuppgifter

ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

På arbetsförmedlingssidan tjänstgör närmast under länsarbetsdirektören

en inspektör för arbetsförmedlingsärenden. Hans uppgift är att utöva tillsyn

över arbetsförmedlingsverksamheten i länet, särskilt den som bedrives vid

avdelningskontor och expeditioner samt av arbetsförmedlingsombud. Härvid

åligger det honom att med uppmärksamhet följa arbetsmarknadsläget

inom området och skaffa sig noggrann kännedom om där befintliga företag

och arbetstillfällen, att skaffa sig kännedom om behovet av arbetsförmedlingsorgan

å olika orter samt personal- och lokalförhållanden in. m. vid de

olika arbetsförmedlingarna samt att övervaka, att verksamheten vid samtliga

arbetsförmedlingsorgan fortgår utan avbrott eller rubbningar, och att i brådskande

fall självständigt vidtaga erforderliga anordningar till förebyggande av

sådana avbrott eller rubbningar. Inspektören för arbetsförmedlingsärenden

iir f. n. även ställföreträdare för länsarbetsdirektören.

För tillsyn över arbetslöshetsnämndema och för verksamhet, som med anledning

av arbetslöshet kan åläggas länsarbetsnämnderna, biträdes länsarbetsdirektören

— f. n. dock endast i vissa länsarbetsnämnder — av en inspektör

för socialhjälpsärenden. Efter länsarbetsnämndens bestämmande kan

han emellertid tagas i anpråk även för andra ärenden.

Utöver de sålunda nämnda inspektörerna, vilka kunna rubriceras såsom

ledningspersonal, finnas inom vissa förmedlingsgrenar, nämligen vid de s. k.

specialförmedlingarna, tjänstemän med inspektörs tjänsteställning, dock endast

i det fall att specialförmedlingen är särskilt omfattande eller eljest betydelsefull.

Dessa ha till uppgift att med utnyttjande av arbetsförmedlingsorganisationen

i övrigt leda och svara för sin speciella förmedlingsgren inom

länsarbetsnämndens hela verksamhetsområde.

Rörande löneställningen för inspektörerna ha de sakkunniga uttalat i

huvudsak följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Med hänsyn till organisationen vid arbetsnämnderna i Stockholm, Göteborg

och Malmö, som i storlekshänseende avsevärt skiljer sig från organisationen

i andra län och därför närmast under arbetsnämndsdirektören kräver en

särskilt kvalificerad befattningshavare, föreslå de sakkunniga inrättandet

av eu befattning som förste inspektör med placering i lönegrad A 24 vid dessa

arbetsnämnder. Förslaget innebär bibehållandet av nuvarande ordning, då

den inspektör, som tjänstgör som direktörens ställföreträdare på nämnda orter,

för närvarande — utöver arvode, motsvarande nettolönen i lönegraden

Eo 21 — åtnjuter ett tilläggsarvode av 100 kronor för månad, så att hans

sammanlagda löneförmåner redan nu ligga i närheten av 24 lönegraden.

I nu gällande provisoriska tjänsteförteckning inrymmer inspektörsgraden

flera olika befattningar med olika arbetsuppgifter. Hit höra såväl inspektör

för arbetsförmedlingsärenden och inspektör för socialhjälpsärenden som vid

vissa nämnder föreståndare för särskilda specialavdelningar (ungdomsförmedling

och yrkesvägledning, tjänstemanna- och sjömansförmedling, expedition

för partiellt arbetsföra). Av de olika inspektörstjänsterna får den, som

avser arbetsförmedlingsärenden, anses vara den främsta, och det kan därför

ifrågasättas, huruvida icke denna tjänst bör ges en något högre löneställning

än de övriga. Detta skulle innebära införande av två inspektörsgrader. Ett

annat motiv för införande av en högre inspektörsgrad än nu gällande är, att

beträffande vissa befattningar inom specialförmedlingarna en konkurrenskraftig

lön måste bjudas för att tillräckligt kvalificerad personal skall kunna

förvärvas. Bland annat inom ungdomsförmedling och yrkesvägledning torde

det bli nödvändigt att för en del befattningar kunna bjuda en lön ungefär

motsvarande läroverksadjunkts. Dessa specialbefattningar böra emellertid

icke ges högre löneställning än inspektörsbefattningarna för arbetsförmedlingsärenden,

då de förras arbetsuppgifter i det stora hela äro underställda

de senares. På grund härav föreslås inrättandet av en inspektörsgrad, som

kan användas både för arbetsförmedlingsinspektör och inspektör vid vissa

specialförmedlingar. I betraktande av vad som anförts angående konkurrensen

med läroverksadjunkter (vilkas lönegrad är A 23), synes en placering av

en inspektörsgrad i A 22 vara motiverad. Den nuvarande inspektörsgraden, 21,

föreslås bibehållen för flertalet inspektörsbefattningar inom specialförmedlingarna.

Inspektörsbefattningarna föreslås sålunda hänförda till följande lönegrader:
-

Förste inspektör........................ A 24

Inspektör.............................. A 22

Inspektör.............................. A 21

Rörande arbetsuppgifterna m. in. för de befattningshavare inom arbetsförmedlingen,

som ha ställning såsom avdelningskontorsföreståndare, förste

assistenter och assistenter ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Avdelningskontorsföreståndarna svara för förmedlingsarbetets effektiva bedrivande

inom den ort, där kontoret är beläget, samt inom den rayon, som

tillhör kontorets naturliga arbetsmarknadsområde. I regel biträdas de i sitt

arbete av assistenter.

För att effektivisera arbetsförmedlingen på det kvinnliga arbetsområdet inrättade

arbetsmarknadskommissionen hösten 1944 vid varje länsarbetsnämnd

en särskild tjänst, vars innehavare främst skall ha till uppgift konsulentverksamhet

inom det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet. Denna tjänst har upptagits

som förste assistent för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet. Be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

209

fattningshavaren åligger att skaffa sig noggrann kännedom om de arbetsmöjligheter,

som inom länet finnas för kvinnlig arbetskraft och om behovet

av sådan arbetskraft inom olika orter och arbetsområden, att lämna de befattningshavare,

som handha förmedling av kvinnlig arbetskraft, erforderlig

handledning i fråga om de speciella arbetsmarknadsproblem, som föreligga

på detta område, samt att medverka till att skapa kontakt mellan den kvinnliga

arbetsförmedlingen och de arbetsgivare och arbetssökande, för vilka

denna arbetsförmedling är avsedd, samt dessas organisationer och andra

kvinnoföreningar.

På flertalet huvud- och de tre största avdelningskontoren har det för att

nå samordning i arbetet mellan de olika förmedlingsgrenarna och deras

personal och smidighet i organisationen varit nödvändigt att förordna en

därtill lämplig befattningshavare, en förste assistent, att öva tillsyn över arbetsförmedlingen

vid de olika arbetsförmedlingsexpeditionerna och den där

anställda personalens tjänstgöring samt lämna personalen erforderliga anvisningar

och direktiv angående handläggning av förekommande arbetsuppgifter.

Behovet av en sådan tjänsteman har gjort sig så mycket mer gällande,

som inspektören för arbetsförmedlingsärenden främst verkar i länet och därför

ej hinner med att övervaka detaljerna i förmedlingsarbetet på huvudkontoret.

Assistenterna på huvud- och avdelningskontor tilldelas mer eller mindre

självständiga arbetsuppgifter. Av det stora flertalet assistenter fordras, att de

på egen hand verkställa förmedlingsuppdrag. Assistenterna intaga i så måtto

en nyckelställning i förmedlingsorganisationen att det är främst de, som stå i

ständig kontakt med arbetsförmedlingens kunder, arbetsgivare och arbetssökande.

Förmedlingsarbetets grannlaga natur ställer därvid stora krav på

förmedlarens takt och omdöme. Vid huvudkontoren och de större avdelningskontoren,

där förmedlingsarbetet är uppdelat på fackexpeditioner, tjänstgöra

assistenter som föreståndare för dessa.

De sakkunniga ha beträffande löneställningen för ifrågavarande grupper

av befattningshavare uttalat och föreslagit följande.

I fråga om assistentgraderna gäller främst att åstadkomma en lämplig

avvägning mellan de olika assistentklasserna. Ur rekryterings- och effektivitetssynpunkt

är det till fördel, att dylika tjänstemän beredas utsikt att avancera

från lägre till högre avlönade befattningar. Ä andra sidan torde ett system

med alltför många lönegrader vara mindre lämpligt, särskilt inom en

institution som arbetsförmedlingen, då ett sådant system lätt skulle leda till

att befattningshavaren för vinnande av löneförbättring gång efter annan

sökte förflyttning till annan plats och därigenom ej bleve i tillfälle att förvärva

den ingående lokal- och personkännedom, som är en viktig förutsättning

för uppnående av goda resultat inom detta arbetsområde.

Hänföres den lägsta inspektörsgraden till 21 :a lönegraden, lär den lämpligaste

assistentlönegraden därunder bli 18, en skillnad på tre lönegrader.

Denna lönegrad motsvarar för närvarande förste assistentens löneställning i

den provisoriska tjänsteförteckningen. Löneställningen torde med fördel

kunna bibehållas och befattningen erhålla samma namn som nu.

Räknar man fortfarande med eu skillnad på 3 lönegrader som lämplig, blir

nästa assistentlönegrad 15, vilken svarar mot nuvarande lönegradsplacering.

Till denna grupp tjänster liar i nuvarande ordning hänförts flertalet av föreståndarbefattningarna

för de olika fackexpeditionerna (med undantag av de

allra största) vid huvudkontoren och några avdelningskontor samt ctL stort

antal av föreståndarbefattningarna vid avdelningskontoren. Dessa befatt
P>ihrin<i

till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 230. H

opaginerad Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

ningar torde bli sluttjänster för flertalet arbetsförmedlingstjänstemän, och

det är därför av vikt, att befattningarna i fråga erhålla en sådan lönegradsplacering

att de locka dugligt folk. De bli på sitt sätt normerande för rekryteringen

och standarden hos arbetsförmedlingstjänstemännen.

De två följande assistentgradema i gällande provisoriska tjänsteförteckning

äro placerade i lönegrad 12 respektive lönegrad 8. Dessa utgöra nu

rekryteringsgrader för arbetsförmedlingstjänst. Då det visat sig allt svårare

att erhålla lämplig arbetsförmedlingspersonal för den lön, som bjudes i lönegrad

8, har det varit nödvändigt att i större utsträckning rekrytera på en lön

motsvarande 12 :e lönegraden. De sakkunniga föreslå därför, att lönegraden

A 12 fastställes som lägsta assistentlönegrad i tjänsteförteckningen.

Tjänsteförteckningen skulle sålunda komma att upptaga assistenter i följande

lönegrader:

Förste assistent ................ A 18

Assistent ...................... A 15

Assistent ...................... A 12

Kontorsföreståndamas lönegradsplacering bör,^ som förut nämnts, anpassas

efter inspektörs- och assistentlönegradema. Så är fallet i den provisoriska

tjänsteförteckningen, och något skäl till ändring härutinnan synes icke föreligga.

Under hänsynstagande till de sakkunnigas tidigare framlagda förslag

om indelning i kontorsklasser synes en lämplig lönegradsplacering för kontorsföreståndarna

vara följande:

Kontorsföreståndare av klass 1A .............. A 22

, » » 1 B .............. A 21

» » » 2 A 18

» » » 3 A 15

» » » 4 A 12

De sakkunniga ha härefter till behandling upptagit frågorna rörande övrig

kanslipersonal vid länsarbetsnämnderna och biträdespersonal vid nämndskanslier

(huvudkontor) och större avdelningskontor. Härom ha de sakkunniga

anfört i huvudsak följande.

På länsarbetsnämndens centrala kansli är det, med undantag för de större

nämnderna, i regel tillräckligt med en kvalificerad befattningshavare och

denne bör ha ställning såsom förste assistent. Motsvarande befattningshavare

i nuvarande organisation, vilken är placerad som förste assistent eller vid

vissa nämnder som amanuens, åligger att efter länsarbetsnämndens och länsarbetsdirektörens

bestämmande utöva den närmaste tillsynen över arbetet

å nämndens centrala kansli och den där anställda personalen, att biträda

länsarbetsdirektören med beredning av förekommande ärenden, utredningsarbeten,

upprättande av skrivelser och liknande arbetsuppgifter samt att

föra nämndens protokoll.

Tjänsterna för biträdespersonal böra helt anslutas till gällande tjänsteförteckningar

för civilförvaltningen. Sålunda föreslås för länsarbetsnämndernas

kanslier en kansliskrivarbefattning i lönegrad A 11. Denna tjänst har

ingen direkt motsvarighet i nuvarande provisoriska tjänsteförteckning, men

behov av en mera kvalificerad befattningshavare på kansliet har gjort sig

gällande. Befattningshavaren får kamerala och statistiska arbetsuppgifter

samt överinseende över nämndens skrivpersonal och får övertaga uppgifter,

som nu delvis vila på förste assistenten (amanuensen), statistikamanuensen,

materialredogöraren och kassaredogöraren. De övriga biträdesbefattningar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

211

na, kanslibiträde, förste expeditionsvakt, expeditionsvakt och kontorsbiträde

böra också inplaceras enligt reglerna för civilförvaltningens tjänsteförteckning.

Skrivbiträdesgraden föreslås icke på löneplan A utan endast som Eo.

Biträdestjänsterna skulle således placeras i följande lönegrader:

Kansliskrivare ................................................ \ XI

Kanslibiträde ................................................. \ 7

Förste expeditionsvakt ......................................... \ 7

Expeditionsvakt ............................................... \ 6

ir * . ............................................... A 5

Kontorsbiträde .............................................. \ 4

Den fullständiga tjänsteförteckningen för ordinarie personal, som de sakkunniga

sålunda föreslå för arbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna, har

följande utseende:

Arbetsnämndsdirektör i Stockholm, Göteborg och Malmö .......... C 5

Arbetsnämndsdirektör i Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Jönköping,

Kalmar, Kristianstad, Uddevalla, Borås, Skövde, Karlstad, Örebro,

Västerås, Falun, Gävle, Härnösand, Umeå och Luleå.............. C 4

Arbetsnämndsdirektör i Växjö, Karlskrona, Halmstad och Östersund .. C 3

Arbetsnämndsdirektör i Visby .................................. C 2

Förste inspektör............................................... a 24

Inspektör.................................................. \ 22

Kontorsföreståndare av klass 1 A................................ A 22

Inspektör..................................................... A 21

Kontorsföreståndare av klass 1 B .............................. A 21

Förste assistent................................................ A 18

Kontorsföreståndare av klass 2................................. A 18

Assistent ..................................................... A 15

Kontorsföreståndare av klass 3.................................. A 15

Assistent ..................................................... A 12

Kontorsföreståndare av klass 4 ................................ A 12

Kansliskrivare ................................................ A 11

Kanslibiträde ................................................. A 7

Förste expeditionsvakt ......................................... A 7

Expeditionsvakt ............................................... A 6

* A 5

Kontorsbiträde ................................................ A 4

I fråga om deltidstjänsterna inom arbetsförmedlingen ha de sakkunniga

uttalat följande.

Det stora flertalet deltidstjänster torde bli sådana, som avse föreståndartjänster

vid expeditionerna på mindre orter. I lönetekniskt hänseende äro de

att betrakta som arvodestjänster. Arvodet är för närvarande avpassat så, att

det svarar mot viss del av lönen i lägsta kontorsföreståndarklassen (Eo 12).

De sakkunniga anse det lämpligt, att arvodet beräknas i stort sett efter denna

grund och sakna anledning att närmare ingå på detaljerna i arvodessystemet,

då det bör ankomma på den centrala arbetsmarknadsmyndigheten att draga

upp riktlinjer härför.

opaginerad Kontrollera mot PDF

212

Kangl. Maj.ts proposition nr 239.

De sakkunniga ha övervägt, huruvida icke arvodesanställda befattningshavare

efter viss tid borde kunna tillerkännas förhöjt arvode. De sakkunniga

ha sig bekant att inom bland annat postverket tillämpas efter vissa års

tjänstgöring uppflyttning i löneklass för poststationsföreståndare med arvodesavlöning.

Tänkbart är även att på andra sätt söka ordna så, att i individuella

fall arvodesförhöjning äger rum med hänsyn till visad personlig duglighet

i arbetet. Härigenom skulle man kunna underlätta rekryteringen till

dessa befattningar. De sakkunniga ha stannat för att här endast göra det uttalandet,

att det centrala arbetsmarknadsorganet bör närmare överväga om

och i så fall på vad sätt lämpliga anordningar i detta hänseende kunna vidtagas.

Slutligen ha de sakkunniga beträffande arbetsförmedlingsombuden uttalat,

att dessa äro att betrakta som arbetsförmedlingens personliga representanter

på respektive orter och att ombudsorganisationens tillväxt främst varit

betingad av arbetslöshetskassornas utbredning. Ombudens uppgifter som arbetsförmedlande

organ och därmed även som kontrollorgan för arbetssökande,

som åtnjuta arbetslöshetsunderstöd, böra — framhålla de sakkunniga —

ses i samband härmed. Något förslag rörande ersättningarna till arbetsförmedlingsombuden

har icke framlagts av de sakkunniga.

Frågan om löneställning m. m. för rekrgteringspersonal behandlas i annat

sammanhang.

Yttrandena.

Allmänna synpunkter anföras i vissa yttranden.

Sålunda har arbetsmarknadskommissionen förklarat sig kunna i huvudsak

godtaga de sakkunnigas förslag till tjänsteförteckning för personalen inom

arbetsförmedlingen men har velat framhålla, att den ingalunda anser den

föreslagna lönesättningen för olika kategorier av personal för hög. Därest

kvalificerad personal skall kunna erhållas för det grannlaga och krävande

arbetsförmedlingsarbetet och för övriga arbetsförmedlingen åvilande, ur

samhällets synpunkt i allmänhet mycket betydelsefulla arbetsuppgifter, kräves,

framhåller kommissionen, en lönesättning, som minst svarar mot vad de

sakkunniga föreslagit. Även socialstyrelsen har ansett sig kunna i stort sett

tillstyrka den föreslagna tjänsteförteckningen.

Allmänna lönenämnden har uttalat, att nämnden av de i betänkandet lämnade

uppgifterna rörande de olika tjänstemannakategoriernas åligganden

icke kunnat finna säkra hållpunkter för ett bedömande av frågan, till vilka

lönegrupper respektive tjänster böra hänföras. Avvägningen av personalens

lönegradsplacering ställde sig än svårare därigenom, att de sakkunniga icke

ingått på någon närmare prövning av personalorganisationen vid de olika

länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna. Också det förhållandet, att

utredningsmännen — frånsett några enstaka fall — icke framlagt förslag till

avdelningskontorens klassificering utan endast generellt angivit de klasser,

i vilka kontoren skulle indelas, medförde svårigheter att avgöra lämpligheten

av tjänsternas upptagande i de angivna lönegraderna. Lönenämnden kunde

dock icke frigöra sig från den uppfattningen, att åtskilliga befattningar givits

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

213

en alltför hög lönegradsplacering i betraktande av inom statsförvaltningen

i allmänhet tillämpade lönesättningsnormer, och att de sakkunniga i alltför

stor utsträckning grundat sitt förslag till tjänsteförteckning på de avlöningsförmåner,

som utginge till tjänstemännen inom arbetsförmedlingsorganisationen

enligt nuvarande avlöningssystem. Ett fastställande av den förordade

tjänsteförteckningen torde enligt nämndens mening icke kunna undgå att ha

till följd vissa konsekvenser beträffande löneställningen för befattningar

inom andra grenar av förvaltningen. I detta sammanhang finge jämväl uppmärksammas,

att de sakkunniga icke ansett lämpligt att uppställa några särskilda

kompetenskrav för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas

personal. — En av lönenämndens ledamöter, J. Andersson, har uttalat från

nämndens majoritet skiljaktig mening och har närmast ansett, att skäl till

erinran mot de sakkunnigas förslag icke förelegat.

Landsorganisationen har anfört följande rörande löneställningsfrågorna.

Arbetsförmedlingen måste erbjuda så goda löner att den från den allmänna

arbetsmarknaden kan dra till sig ett tillräckligt urval av personer, som i tidigare

sysselsättningar skaffat sig lämpliga erfarenheter och dokumenterat de

i detta sammanhang erforderliga egenskaperna. Det är därför angeläget, att

de sakkunnigas förslag beträffande förmedlingstjänstemännens lönegradsplacering

åtminstone icke blir utsatt för någon reducering vid frågans slutliga

avgörande från statsmakternas sida. I detta sammanhang vill landsorganisationen

påpeka, att olägenheterna med det statliga lönesystemets stelhet

torde bli särskilt påfallande då det gäller arbetsförmedlingen. Dennas möjligheter

att på den allmänna arbetsmarknaden kunna förvärva och behålla en

lämplig kraft måste i varje särskilt fall komma att betingas av de ytterst

växlande förhållandena på olika områden inom det privata näringslivet. Det

vore därför önskvärt, om förmedlingens blivande chefsmyndighet kunde ges

möjlighet att utan alltför stor omgång i speciella fall genomföra justeringar

i den fastställda löneplanen.

Tjänstemännens centralorganisation har understrukit betydelsen av att arbetsförmedlingen

erhåller tillgång till för sina speciella arbetsuppgifter väl

kvalificerad arbetskraft och uttalat, att den tjänsteförteckning, som de sakkunniga

föreslå, synes medge relativt knappt tillmätta löneförmåner.

Arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund har inledningsvis uttalat, att

en diskussion av tjänsteförteckningens uppbyggnad lämpligen bör utgå från

de befattningar, som kunna beräknas bliva sluttjänster för flertalet arbetsförmedlingst

jänstemän, d. v. s. assistentbefattningama i 15 lönegraden. De

sakkunniga hade framhållit vikten av att dessa befattningar erhålla en sådan

lönegradsplacering, att de locka dugligt folk, och riksförbundet önskar särskilt

understryka detta uttalande men ifrågasätter, om den av utredningsmännen

föreslagna 15 lönegraden från den anförda synpunkten kan anses

till fyllest. Härom anför förbundet följande.

I betraktande av önskvärdheten av att rekryteringen till arbetsförmedlingen

sker bland personer, som jämväl besitta praktisk erfarenhet och fackkunskaper

— rekryteringen har också hittills faktiskt i stor utsträckning ägt rum

inom denna kategori — bör vid valet av den »normerande» lönegraden hänsyn

tagas till löneläget för verkmästare, ingenjörer, avdelningschefer etc.

opaginerad Kontrollera mot PDF

214

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 239.

inom industri och övrig näringsverksamhet. Helt naturligt kunna anställda

av denna kategori icke finna det lockande att inträda i arbetsförmedlingstjänst,

itall de icke kunna räkna med att inom arbetsförmedlingen i sinom

tid normaliter uppnå en lön, som motsvarar den de redan ha eller sannolikt

kunna erhålla inom näringslivet. Jämväl rekryteringslönen är härvid självfallet

av vikt, men det torde med visst fog kunna påstås, att »löneförväntningarna»

äro av minst lika stor relevans, då det gäller rekrytering bland industrifolk.

När härtill kommer, att av arbetsförmedlingsmannen bör fordras

icke blott fackkunskaper utan även bland annat personlig lämplighet för förmedlingsarbete,

psykologisk blick, nöjaktig allmänbildning och kunskaper

om arbetsmarknaden, samt förtrogenhet med arbetsförmedlingsteknik, är det

uppenbart, att lönen bör så avpassas, att den jämväl kompenserar de »extra»

kvalifikationer, som arbetsförmedlingstjänstemännen sålunda de facto måste

besitta eller förskaffa sig.

Dessa överväganden föra till den slutsatsen, att »normallönen» för arbetsförmedlare

bör motsvara åtminstone 17 lönegraden.

Det ligger givetvis nära till hands att i detta sammanhang ställa den föreslagna

»normallönen» för arbetsförmedlingstjänstemän i relation till löner

inom statsförvaltningen i övrigt. Inom 17 lönegraden återfinnas f. n. exempelvis

drifts verkmästare vid statens vattenfallsverk, linjemästare och verkmästare

vid telegrafverket, bokhållare inom ett flertal verk, lantbruksinspektor

vid fångvårdsanstalterna, avdelningsföreståndare vid statens skolor tillhörande

bama- och ungdomsvården, förste kontorsskrivare vid riksförsäkrinsanstalten,

landskontorist och landskanslist samt folkskollärare. Även om

beträffande vissa av de i 17 lönegraden placerade befattningshavarna speciella

kompetenskrav kunna ha uppställts, bör enligt förbundets uppfattning

detta förhållande icke tillmätas väsentlig vikt vid bedömningen av huruvida

den här föreslagna lönegradsplaceringen för arbetsförmedlingstjänstemän

kan anses rimlig. Anledningen till att bestämda kompetenskrav icke uppställts

för inträde i arbetsförmedlingstjänst är nämligen att finna däri, att

själva tjänstens mångsidighet och därav följande svårigheter att anordna en

speciell »arbetsförmedlingsexamen» lägger hinder i vägen. Kvalifikationerna

för arbetsförmedlingstjänst äro icke därför av lägre valör än t. ex. för de

i det föregående nämnda befattningarna. Tvärtom torde full enighet råda

därom att i alla avseenden, såväl beträffande teoretiska som praktiska meriter,

stora anspråk måste ställas på arbetsförmedlingstjänstemännen.

Därest normallönen inom arbetsförmedlingen sålunda fixeras till nuvarande

17 lönegraden enligt de civila avlöningsreglementena, kan vid tjänsteförteckningens

utbyggnad nedåt och uppåt tillämpas av de sakkunniga föreslagen

avvägning mellan olika klasser av assistenter och kontorsföreståndare

etc. Ett intervall om tre lönegrader mellan assistentgraderna synes lämpligt.

Även steget mellan assistent- och inspektörsgradema är väl avpassat.

I anslutning till detta uttalande har riksförbundet framlagt ett eget förslag

till tjänsteförteckning och ytterligare motiverat sina förslag till lönegradsplacering

för olika grupper av befattningshavare. Redogörelse för de sålunda

föreslagna lönegradsplaceringarna lämnas i det följande.

Beträffande länsarbetsdirektörernas löneställning har arbetsmarknadskommissionen

anfört följande.

Mot förslaget att hänföra chefstjänstemännen, länsarbetsdirektörerna, till

C-planen och att de skola förordnas å sina befattningar för viss tid, vilket

opaginerad Kontrollera mot PDF

215

Kungi. Maj.ts proposition nr 2o9.

förslag tillstyrkts av samtliga länsarbetsnämnder, har kommissionen ingen

erinran.

Rörande differentieringen av länsarbetsdirektörernas löner pa fyra olika

lönegrader ha från ett flertal länsarbetsnämnder framförts erinringar. Detta

gäller främst de tjänster, som skulle placeras i lönegraden C 3. Från nämndsbåll

göres sålunda gällande, att det icke vore motiverat att, med hänvisning

till befolkningssiffrorna för de olika länsarbetsnämndsområdena och till

den nuvarande olikheten i lönesättningen, genomföra eller bibehålla sa långt

gående differentiering, som den av de sakkunniga föreslagna. Kraven på

direktörens arbetsprestation bestämdes icke närmast av befolkningssiffrans

storlek utan fast mer av andra omständigheter. Det vore framför allt näringslivets

struktur, de allmänna förhållandena på arbetsmarknaden och de

krav, som ställdes på arbetsmarknadsorganen i olika avseenden för lösandet

av sysselsättningsfrågorna, samt andra liknande förhållanden inom det

lokala arbetsmarknadsområdet, som vore avgörande för, i vilken utsträckning

direktörstjänsten bleve krävande. Kvalifikationskraven på direktörerna

vore därför ganska likartade, oavsett arbetsmarknadsområdets storlek och

befolkningssiffra.

Kommissionen medger för egen del, att en viss differentiering av chefslönerna

kan ha fog för sig, men anser, att de sakkunniga i detta hänseende

gått för långt. För sin del förordar kommissionen en begränsning till tre grupper,

nämligen Stockholm, Göteborg och Malmö i en första, övriga länsarbetsnämnder

utom Gotland i en andra och Gotland i en tredje grupp. De sakkunnigas

motiv för placering av länsarbetsdirektörerna i Kronobergs, Blekinge,

Hallands och Jämtlands län i en lägre klass än övriga länsarbetsdirektörer

finner kommissionen icke vara bärande. Kommissionen vill — i likhet

med vissa länsarbetsnämnder — framhålla, att arbetsuppgifterna i ett län

ingalunda alltid stå i relation till folkmängden. Tvärtom kan det ofta förekomma,

att ett mindre län har betydligt svårare arbetsmarknadsproblem att

bemästra än ett större. Uppmärksammas bör också, att den större nämnden

ej blott har tillgång till den större personalorganisationen utan även ofta har

bättre möjlighet att få mera kvalificerade befattningshavare med hänsyn till

att befordringsrummen där regelmässigt äro flera. Särskild vikt fäster kommissionen

också vid det förhållandet, att en längre driven differentiering försvårar

omflyttning bland chefstjänstemännen. Det kan nämligen ofta ur arbetssypunkt

befinnas vara önskvärt med en viss sådan omflyttning. Ju större

möjligheterna därtill äro, desto lättare blir det att i fråga om chefstjänstemännen

tillgodose effektivitetssynpunkterna.

Den föreslagna lönegradsplaceringen för länsarbetsdirektörerna kan i förhållande

till de arbetsuppgifter, som för närvarande åvila och framdeles

även kunna beräknas komma att åligga dessa befattningshavare, anses väl

låg. Chefstjänstemannens personliga insats kommer nämligen självfallet att

få stor betydelse för resultaten av det arbete som ankommer på länsarbetsnämnder

och arbetsförmedling. Genom en högre löneställning skulle även

möjliggöras förflyttning mellan byråchefstjänst i arbetsmarknadsstyrelsen

och länsarbetsdirektörsbefattning. Sådan förflyttning kan emellanåt vara

önskvärd. Fnär emellertid ytterligare erfarenheter rörande länsarbetsdirektörernas

arbetsuppgifter kunna behöva avvaktas, och då löneställningen för

statens befattningshavare i chefsställning liir komma under särskild omprövning

i anslutning till det nu pågående löneregleringsarbetet, finner sig kommissionen

icke böra framställa något direkt förslag om all löneställningen för

länsarbetsdirektörerna i allmänhet nu bestämmes högre än enligt de sakkunnigas

förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj-.ts proposition nr 239.

I anslutning till det anförda föreslår arbetsmarknadskommissionen, att befattningarna

för länsarbetsdirektörerna i Stockholm, Göteborg och Malmö

hänföras till lönegraden C 5, för övriga länsarbetsdirektörer utom på Gotland

till lönegraderna C 4 och för länsarbetsdirektören på Gotland till lönegraden

C 3.

Socialstyrelsen, som icke funnit något att i och för sig erinra mot de sakkunnigas

förslag beträffande löneställningen för länsarbetsdirektörerna, har

ifrågasatt, huruvida icke dessa böra erhålla dyrortsgraderad lön enligt den

nya löneplanen nr 1 med inplacering i de lönegrader, som motsvara de av de

sakkunniga föreslagna lönelägena. Även vid inplacering i nämnda löneplan

kunde de numera tillsättas för viss tid.

Även statskontoret har uttalat, att länsarbetsdirektörerna i stället för att

uppföras å C-löneplanen böra hänföras till dyrortsgrupperad löneplan, men

har icke funnit skäl föreligga att till nämnda tjänster anknyta sådana pensionsbestämmelser,

som i allmänhet gälla för pensionsberättigande befattningar,

varå tidsbestämt förordnande meddelas. Statskontoret är dock icke

berett tillstyrka, att tjänsterna inrättas såsom fullmaktstjänster. I avbidan

på resultatet av den av riksdagen begärda utredningen i fråga om statstjänstemännens

rättsliga ställning har det synts statskontoret, att ifrågavarande

befattningar böra uppföras såsom extra ordinarie. I likhet med de

sakkunniga har statskontoret funnit en differentiering i lönehänseende av

tjänsterna motiverad men har uttalat viss tveksamhet beträffande lämpligheten

av att länsarbetsdirektören i Visby bildar en grupp för sig. Skillnaden

mellan de olika grupperna bör enligt statskontorets mening utgöra minst två

lönegrader. Statskontoret föreslår, att länsarbetsdirektören i Stockholm placeras

i 30 lönegraden, i Göteborg och Malmö i 28 lönegraden, i det stora flertalet

län i övrigt i 26 lönegraden och i de minsta länen i 24 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har framhållit, att mot förslaget att direktörerna

skulle hänföras till lönegrader inom en löneskala omfattande C 2—C 5 alltefter

länsarbetsnämndernas organisation och arbetsuppgifternas omfattning

inom respektive län, knappast något synes vara att erinra med hänsyn till

betydelsen av att för ifrågavarande befattningar kunna förvärva dugande

krafter.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har uttalat, att den ifrågasatta lönegradsplaceringen

för länsarbetsdirektörsbefattningama å andra orter än de tre

största städerna synes väl hög vid jämförelse med åtskilliga andra statstjänster.

— Liknande synpunkter anföras av länsstyrelsen i Kristianstads län.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner ur rekryteringssynpunkt önskvärt, att

befattningarna som länsarbetsdirektör i mera avlägset belägna städer, främst

i Härnösand, Umeå och Luleå, erhålla samma lönegradsplacering som motsvarande

befattningar i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har — under framhållande av skälen emot

och olägenheterna av den av de sakkunniga föreslagna differentieringen av

ifrågavarande befattningshavares löneplacering — förordat, att direktören

vid länsarbetsnämnden i länet skall hänföras till lönegrad G 4.

opaginerad Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Hallands läns landsting och stadsfullmäktige i Halmstad ha på anförda

skäl hemställt, att de länsarbetsdirektörer som av de sakkunniga föreslagits

i lönegrad C 3 skola placeras i lönegrad C 4.

Arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund har ansett, att de sakkunniga

knappast anfört någon närmare saklig motivering för sina förslag i

fråga om länsarbetsdirektörernas lönegradsplacering, och har funnit det vara

en brist, att de sakkunniga icke verkställt några jämförelser med andra

chefsbefattningar inom statsförvaltningen. Under erinran om att samtliga

vägdirektörer utom två äro placerade i lönegraden C 6 finner förbundet, att

flertalet länsarbetsdirektörer böra placeras i samma lönegrad. Vägdirektörstjänsterna

kräva, uttalar förbundet, säkerligen stora kvalifikationer men av

ett väsentligt mera speciellt slag än länsarbetsdirektörstjänsterna, vilkas innehavare

måste besitta, utom organisatorisk och administrativ förmåga, en

ingående kunskap om länets arbetsliv, näringsförhållanden och sociala problem.

Den av de sakkunniga föreslagna differentieringen av direktörslönerna

föranleder erinringar från förbundet av i huvudsak samma innehåll som

de av arbetsmarknadskommissionen anförda. Förbundet förordar, att differentieringen

i princip avskaffas och föreslår, att direktörerna i Stockholm,

Göteborg och Malmö hänföras till lönegraden C 7, direktörerna i övriga län

utom Gotlands län till lönegraden C 6 och direktören i Gotlands län till lönegraden

C 3.

Vad härefter angår de sakkunnigas förslag till löneställning för inspektörerna

har arbetsmarknadskommissionen funnit sig kunna i huvudsak

godtaga detta. Kommissionen har emellertid ifrågasatt, om icke antalet inspektörer

för arbetsförmedlingsärenden i 24 lönegraden bör ökas från av de

sakkunniga föreslagna tre — för nämnderna i Stockholms stad, Göteborgs

och Bohus län samt Malmöhus län — till förslagsvis fem, enär sådana förhållanden

kunna uppkomma inom andra arbetsmarknadsområden än de

till angivna nämnder hörande, att särskilt behov kan finnas att där placera

särskilt väl kvalificerad befattningshavare, som är eller bör bli innehavare

av tjänst i 24 lönegraden. Tjänstebenämningen förste inspektör, som av de

sakkunniga föreslagits för inspektörerna i 24 lönegraden, har synts kommissionen

böra tillkomma även inspektörerna i 22 lönegraden, enär dessa med

allenast två undantag äro inspektörer för arbetsförmedlingsärenden och

alltså komma att intaga befälsställning i förhållande till inspektörerna i

21 lönegraden.

Statskontoret bär, under framhållande av att uppdelning på två närbelägna

lönegrader inom samma lönegradsserie icke bör ifrågakomma, motsatt

sig att inspektörstjänster hänföras till 22 lönegraden och förordat att samtliga

inspektörer hänföras till 21 lönegraden.

Allmänna lönenåmnden har ansett skäl tala för att — såsom de sakkunniga

förordat — förste inspektörstjänster i 24 lönegraden inrättas vid nämnderna

i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län. Däremot

har lönenämnden icke blivit övertygad om nödvändigheten av att i

opaginerad Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

tjänsteförteckningen uppföra inspektörsbefattningar — förutom i 21 lönegraden

— också i 22 lönegraden, till vilka sistnämnda tjänster någon direkt

motsvarighet icke finnes i nuvarande provisoriska tjänsteförteckning. (I ett

sedermera avgivet utlåtande har lönenämnden i sistnämnda hänseende uttalat

annan mening; se härom i det följande.)

Arbetsförmedling stjänstemännens riksförbund har föreslagit, att inspektörerna

för arbetsförmedlingsärenden skola placeras i 26 och 24 lönegraderna

i stället för i 24 och 22 lönegraderna. Till stöd för sitt förslag har förbundet

anfört, att arbetsförmedlingsinspektören är direktörens närmaste man och

regelmässigt hans ställföreträdare, varför en lönegradsplacering i likhet med

förste byråsekreterare icke kan anses för hög. Inspektören för socialhjälpsärenden

liksom de inspektörer, vilka förestå specialförmedlingar, synas förbundet

lämpligen böra placeras i lönegraden närmast under arbetsförmedlingsinspektörema

i allmänhet. Icke minst för ungdomsförmedlingens och

yrkesvägledningens vidkommande, inom vilka sektioner av arbetsförmedlingen

behovet av akademiskt utbildad personal relativt sett torde vara större

än inom övrig förmedlingsverksamhet, är — framhåller förbundet — föreståndarens

placering i 23 lönegraden bland annat i jämförelse med läroverkslärarnas

löneställning ett minimikrav.

Sakkunnigförslaget har även i vad det avser löneställningen för avdelningskontorsföreståndare,

förste assistenter och

assistenter behandlats i vissa yttranden.

Arbetsmarknadskommissionen har i fråga om de befattningshavare, som

skola utöva konsulentverksamhet inom det kvinnliga arbetsmarknadsområdet

och som av de sakkunniga normalt upptagits i lönegraden A 18, uttalat

att det med hänsyn till det kvinnliga arbetsområdets betydelse är nödvändigt

att ställa stora krav pa dessa befattningshavare och därmed också

att sörja för en fullgod rekrytering av befattningarna i fråga. På grund härav

kan det enligt kommissionens uppfattning föreligga skäl för en något

högre lönegradsplacering än den av de sakkunniga föreslagna. Då befattningarna

äro förhållandevis nyinrättade och ytterligare erfarenheter därför

kunna behöva avvaktas, har kommissionen dock icke för närvarande velat

framställa krav på högre lönegradsplacering än den av de sakkunniga föreslagna.

Även för de av de sakkunniga föreslagna förste assistenterna i 18

lönegraden vid länsarbetsnämndernas kanslier har kommissionen funnit en

högre löneställning kunna ifrågasättas, då viss likhet förefinnes mellan deras

tjänsteuppgifter och dem, som åligga befattningshavare, för vilka s. k.

reglerad befordringsgång upp till och med 21 lönegraden föreslagits.

Statskontoret har beträffande förslaget om att placera kontorsföreståndare

i såväl 22 som i 21 lönegraden — liksom beträffande de i samma lönegrader

föreslagna inspektörerna — uttalat, att placering i två närliggande

lönegrader icke bör ifrågakomma och har förordat, att endast 21 lönegraden

skall komma i fråga för ifrågavarande kontorsföreståndare. Vidare har statskontoret

uttalat, att klassbeteckningar för kontorsföreståndare tillhöriga oli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ka lönegrader icke torde böra ingå i tjänsteförteckningen. Ämbetsverket har

ytterligare ifrågasatt, huruvida icke konlorsföreståndama borde benämnas

assistenter, i vilket fall jämväl den för vissa tjänster i 18 lönegraden föreslagna

tjänstebenämningen förste assistent borde ändras till assistent. Assistenttjänster

skulle alltså enligt detla förslag förekomma i lönegraderna 12,

15, 18 och 21.

Allmänna lönenämnden har vad angår de föreslagna befattningarna i

assistentgraderna — förste assistenl i A 18 samt assistent i A 15 och A 12 —

ansett, att förevarande tjänstemän givits en väl hög löneställning och med

hänsyn till hittills tillämpad löneplacering ifrågasatt, om icke assistenter

borde finnas jämväl i 10 lönegraden. (I ett sedermera avgivet utlåtande har

lönenämnden uttalat annan uppfattning; se härom i det följande). Ledamoten

Andersson har uttalat skiljaktig mening och anslutit sig till de uttalanden,

som gjorts av civilförvaltningens personalförbund i dess yttrande över

de sakkunnigas förslag.

Tjänstemännens centralorganisation har funnit en viss höjning av löneställningen

för assistenter motiverad, enär flertalet tjänstemän inom arbetsförmedlingen

torde stanna i dessa tjänster. I samband med en sålunda förordad

bättre löneställning för assistenterna har organisationen ansett att

övriga tjänster böra i motsvarande grad uppflyttas.

Arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund har i anslutning till förbundets

allmänna synpunkter rörande tjänsteförteckningsförslaget och på

anförda ytterligare skäl yrkat, att kontorsföreståndarna skola placeras i lönegraderna

24, 23, 20, 17 och 14 samt förste assistenterna i 20 lönegraden

och övriga assistenter i 17 och 14 lönegraderna. Vad angår befattningen som

konsulent för det kvinnliga arbetsmarknadsområdet har förbundet föreslagit,

att denna uppföres såsom inspektörsbefattning i 23 lönegraden i stället

för i 18 lönegraden under beteckningen förste assistent. Till stöd för sitt

förslag anför förbundet i huvudsak, att kvinnornas deltagande i förvärvslivet

i våra dagar är i högsta grad angeläget, och att den tjänsteman, som

främst har att animera och övervaka denna del av arbetsförmedlingsområdet,

har viktiga uppgifter. Härav bör följa, att denna befattning likställes

med befattningarna som socialhjälpsinspektör och inspektör inom specialförmedlingarna,

vilka av förbundet föreslagits skola uppföras i 23 lönegraden.

Civilförvaltningens personalförbund har på anförda skäl ansett, att den

lägsta lönegradsplacering, som bör få ifrågakomma för kontorsföreståndare,

är 15 lönegraden.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund säger sig ha svårt att förstå, att de sakkunniga

icke i konsekvens med att inspektörerna föreslagits uppflyttade

från 21 till 22 och 24 lönegraderna föreslagit motsvarande uppflyttning för

konsulenterna för det kvinnliga arbetsmarknadsområdet.

1 anledning av de sakkunnigas förslag om biträdespersonalen har

statskontoret anfört, att ämbetsverket beräknar kansliskrivare vara erfor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

derliga endast vid de största nämnderna, medan det vid de medelstora kontoren

synes tillräckligt med kontoristbefattningar.

Arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund har tillstyrkt förslaget om

inrättande av kansliskrivartjänster. Denna befattningshavare skall emellertid

enligt sakkunnigförslaget delvis övertaga de arbetsuppgifter, vilka för

närvarande åvila förste amanuensen, statistikamanuensen, materielredogöraren

och kassaredogöraren, samt dessutom fullgöra kamerala och statistiska

uppgifter och ha överinseendet över nämndens skrivpersonal. Förbundet

anser, att dessa arbetsuppgifter bli så krävande och omfattande, att

för deras fullgörande erfordras två befattningar. Härvid bör den ena befattningen

avses för kansliskrivare och den andra för befattningshavare i högre

lönegrad. I fråga om expeditionsvakterna uttalar förbundet, att dessa befattningshavare

vid arbetsförmedlingen utöver vanliga expeditionsvaktuppgifter

handhava förråden vid nämnderna och av detta och andra skäl böra erhålla

en högre löneställning än den av de sakkunniga förordade. Förbundet

säger sig dock inse, att ifrågavarande expeditionsvakters löneställning icke

kan prövas för sig. Slutligen har förbundet också framställt yrkande om att

särskilda befattningar skola uppföras för telefonister. Vid de länsarbetsnämnder,

som ha större telefonväxelanläggningar och därför också flera

telefonister, bör en av dem enligt förbundet ha lön enligt 7 lönegraden och

övriga telefonister böra hänföras till 4 lönegraden. Det har ofta och med

rätta framhållits, uttalar förbundet, att telefonisten i många fall är den befattningshavare,

med vilken förmedlingens klientel i första hand når kontakt

och telefonisten vid nämnden måste därför i icke ringa mån vara en

vägledare för allmänheten, då den söker förbindelse med arbetsförmedlingen.

Belastningen å telefonväxlarna är också mycket stor.

I de sakkunnigas uttalanden i fråga om deltidstjänsterna har arbetsmarknadskommissionen

förklarat sig i princip kunna instämma. Härutöver

har kommissionen framhållit, att resultatet av den s. k. deltidsutredningens

arbete kan komma att medföra behov av omprövning av de förmåner,

vilka avsetts skola tillkomma inom arbetsförmedlingen deltidsanställd

personal.

Kommunalfullmäktige i Västra Tunhems kommun ha framhållit, att enligt

fullmäktiges uppfattning deltidsanställd personal inom arbetsförmedlingen

bör erhålla bättre förmåner än hittills.

Arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund har endast uttalat, att förbundet

förutsätter, att det sedermera skall få tillfälle att förhandla med det

centrala arbetsmarknadsorganet rörande den deltidsanställda personalens

löneförmåner.

Vad slutligen angår ersättningarna åt arbetsförmedlingsombuden

har arbetsmarknadskommissionen uttalat, att dessa ersättningar böra

bliva föremål för översyn och att det bör få ankomma på det centrala arbetsmarknadsorganet

att bestämma ersättningarna.

Jämtlands låns landstings förvaltningsutskott har framhållit såsom nöd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

221

vändigt att i vissa fall höja arvodesbeloppen för ombuden, enär de nuvarande

svårigheterna att erhålla lämpliga ombud eljest komma att bestå.

Arvodesbeloppen böra vidare, har utskottet uttalat, bestämmas av det lokala

organet och icke av arbetsförmedlingens chefsmyndighet.

Arbetsförmedlingstjånstemännens riksförbund har förutsatt, att förhandlingar

rörande ombudens ersättningar skola komma till stånd mellan det

centrala arbetsmarknadsorganet och riksförbundet och har i samband härmed

framhållit behovet av att dessa ersättningar höjas.

Även civilförvaltningens personalförbund har uttalat, att ombudens ersättningar

böra bliva föremål för justeringar uppåt.

Arbetsmarknadskommissionens utredning jämte häröver avgivna yttranden.

Här torde den av arbetsmarknadskommissionen jämlikt Kungl. Maj:ts

uppdrag verkställda, i förenämnda skrivelse den 28 februari 1947 redovisade

utredning rörande, bland annat, personalorganisationen för arbetsförmedlingen

få behandlas. Såsom i det föregående antytts ha yttranden över utredningen

avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden. Vad i utredningen

och yttrandena anförts beträffande de olika personalkategorierna

torde få redovisas i samma ordning som den i vilken dessa kategorier upptagits

i det föregående.

Vad till en början angår länsarbetsdirektörerna har arbetsmark

kommissionen, med åberopande av vad av kommissionen anförts i utlåtandet

över de sakkunnigas betänkande, upptagit länsarbetsdirektörerna

i följande lönegrader, nämligen i lönegraden G 5 direktörerna i Stockholms

stad, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, i C 4 direktörerna i övriga

län utom Gotlands län och i G 3 direktören i Gotlands län.

Statskontoret har förklarat sig vidhålla sin i utlåtandet över sakkunnigförslaget

intagna ståndpunkt att tjänsterna böra på visst sätt differentieras

på lönegraderna 30, 28, 26 och 24.

Allmänna lönenämnden har, efter erinran om vad lönenämnden anfört i

utlåtande över arbetsförmedlingssakkunnigas betänkande, konstaterat, att

kommissionens förslag innebär, att länsarbetsdirektörernas löneställning

skulle differentieras på ett mindre antal lönegrader än vad de sakkunniga

förordat. Med hänsyn till vad lönenämnden inhämtat rörande skälen härför,

anser sig nämnden icke böra motsätta sig kommissionens förslag. Nämnden

vill emellertid ifrågasätta, om icke befattningarna, med bibehållen

karaktär av förordnandetjänster, i det nya avlöningssystemet böra uppföras

på dyrortsgrupperad löneplan. — Två ledamöter av lönenämnden, Broström

och Englund, ha uttalat skiljaktig mening och anslutit sig till det förslag,

som framlagts av arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund (C 7

för Stockholm, Göteborg och Malmö, C 6 för övriga utom Visby, C 3 för

Visby).

opaginerad Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Inspektörstjänsterna för arbetsförmedlingsärenden, vilka tjänsters

innehavare jämväl skola vara ställföreträdare för länsarbetsdirektören,

ha av arbetsmarknadskommissionen i enlighet med de sakkunnigas förslag

upptagits i lönegraderna 24 och 22, dock med det undantaget att inspektörstjänsten

vid arbetsnämnden i Stockholms stad upptagits i 26 lönegraden

med hänsyn till arbetsuppgifternas art samt de större krav, vilka måste

ställas på direktörens ställföreträdare i denna nämnd jämfört med andra

nämnder. Inspektörstjänstema vid tjänstemannaförmedlingen och expeditionen

för partiellt arbetsföra vid huvudkontoret i Stockholm ha uppförts i 22

lönegraden i enlighet med de sakkunnigas förslag att nämnda lönegrad skall

kunna användas jämväl för inspektörsbefattningar vid vissa specialförmedlingar

och under hänvisning till de stora fordringar på, bland annat, utbildning

och kunskaper, som måste ställas på angivna båda befattningshavare.

Övriga inspektörstjänster ha av kommissionen uppförts i 21 lönegraden.

Statskontoret har vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning, att inspektörerna

icke böra differentieras på 21 och 22 lönegraderna. Förslaget att hänföra

inspektörstjänsten vid nämnden i Stockholm till 26 lönegraden har ämbetsverket

icke velat motsätta sig.

Allmänna lönenämnden har i nu förevarande utlåtande anfört följande.

Vad angår lönegradsplaceringen för inspektörstjänstema för arbetsförmedlingsärenden,

med vilka tjänster skulle vara förenade uppdraget att vara

ställföreträdare för länsarbetsdirektören, anser sig lönenämnden numera

icke böra framställa erinran mot att förevarande befattningar -—- frånsett

vid de största länsarbetsnämnderna — uppföras i A 22. Lönenämnden har

härvid beaktat, att befordran från de i 21 lönegraden uppförda inspektörsbefattningarna

till inspektör i 22 lönegraden i regel icke torde komma

att ske. Den förordade tjänstebenämningen förste inspektör för sistnämnda

befattningar synes dock mindre lämplig. Däremot har nämnden icke blivit

övertygad, att tillräcklig anledning föreligger för införande av inspektörstjänster

i 22 lönegraden jämväl vid tjänstemannaförmedlingen och expeditionen

för partiellt arbetsföra i Stockholm.

Ledamöterna Broström och Englund ha även när det gäller inspektörernas

löneställning anslutit sig till arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbunds

förslag (inspektörer för arbetsförmedlingsärenden 26 respektive 24

lönegraden, inspektörer för socialhjälpsärenden och specialförmedling en

lönegrad lägre).

Beträffande befattningarna såsom avdelningskontorsföreståndare,

förste assistenter och assistenter har arbetsmarknadskommissionen

upptagit dessa befattningar i de lönegrader, som förordats av

arbetsförmedlingssakkunniga.

Statskontoret har med anledning härav erinrat om vad ämbetsverket i sitt

utlåtande över sakkunnigförslaget anfört i fråga om kontorsföreståndartjänsterna

och har förklarat sig vidhålla vad ämbetsverket därvid framhöll.

Allmänna lönenämnden, som tillstyrkt ett av arbetsmarknadskommissionen

i förevarande skrivelse framlagt och i det följande omförmält förslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

223

rörande viss löneställning för rekryteringspersonal, har under förutsättning att

förslaget kommer att godkännas uttalat, att assistenttjänster icke lämpligen

böra uppföras i 10 lönegraden, vilket lönenämnden ifrågasatt i sitt tidigare

avgivna utlåtande över arbetsförmedlingssakkunnigas förslag. I övrigt har

lönenämnden icke i detta sammanhang gjort något uttalande beträffande ifrågavarande

personalkategorier.

Ledamoten Andersson har i särskilt yttrande hänvisat till de synpunkter,

han anfört vid civilförvaltningens personalförbundsförhandlingar med arbetsmarknadskommissionen

i samband med att denna utarbetade sitt förslag

till personalorganisation in. in., och ledamöterna Broström och Englund ha

även i fråga om denna del av lönenämndens utlåtande uttalat skiljaktig

mening och uttalat sin anslutning till de förslag rörande löneställningsfrågor

m. m., som framlagts av arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund (kontorsföreståndare

i lönegrad 24, 23, 20, 17 respektive 14, förste assistent i lönegrad

20, annan assistent i lönegrad 17 respektive 14 samt konsulent för det

kvinnliga arbetsmarknadsområdet i lönegrad 23).

I fråga om biträdes person a len har arbetsmarknadskommissionen

utgått från de sakkunnigas förslag. Beträffande lönegradsplaceringen för expeditionsvakter

och lägre biträdespersonal har kommissionen helt följt de principer,

som tillämpas eller äro avsedda att tillämpas för denna personal.

Statskontoret har i sitt utlåtande i denna del endast erinrat om vad ämbetsverket

tidigare uttalat rörande behovet av kansliskrivare. Allmänna lönenämnden

har lämnat kommissionens ifrågavarande förslag utan erinran. Av

nämndens ledamöter ha Andersson, Broström och Englund anmält avvikande

mening och åberopat av arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund i

yttrande över sakkunnigförslaget anförda synpunkter (uppdelning av kansliskrivartjänsten,

högre löneställning för expeditionsvakter och telefonister).

De deltidsanställdas löneförmåner m. in. ha av arbetsmarknadskommissionen

i detta sammanhang upptagits till mera ingående behandling.

Härvid har kommissionen anfört följande.

Den deltidsanställda personalen vid arbetsförmedlingskontoren utgöres dels

av föreståndare vid expeditioner (deltidskontor), dels av biträden vid vissa

heltidskontor, där arbetet är av den omfattning, att föreståndaren behöver

biträdeshjälp, men det dock icke ansetts erforderligt att inrätta befattning för

heltidstjänstgörande assistent. Det må i sammanhanget uppmärksammas, att

med biträdeshjälp här icke avses skrivhjälp utan hjälp med förmedlingsarbetet.

1 lönetekniskt hänseende ha deltidstjänsterna ansetts såsom arvodestjänster.

Med hänsyn till att dessa befattningar i många fall bli sluttjänster, och att

det kan anses skäligt, att befattningshavare, som under längre tid innehaft sådan

anställning, beredes möjlighet att erhålla ålderstillägg och pension, har redan

tidigare fråga varit uppe att bereda dessa befattningshavare anställning som

deltidsanställda extra ordinarie tjänstemän. De restriktiva bestämmelser, som

ännu gälla i fråga om anställande av extra ordinarie tjänstemän med deltidstjänstgöring,

ha emellertid icke medgivit införandet av sådan anställning. Genomföres

däremot 1944 års deltidsutrednings förslag, förfalla hindren, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

224

Kungl. May.ts proposition nr 239.

enligt kommissionens mening böra i så fall ifrågavarande befattningar ombildas

från arvodestjänster till extra ordinarie deltidstjänster.

Deltidstjänsterna indelas för närvarande i tre arvodesklasser. Arvodesbeloppen

voro ursprungligen så beräknade, att de motsvarade respektive */2, 2/a

och 5/s av begynnelselönen i lönegrad Eo 5, som vid den tidpunkt, då denna

klassindelning genomfördes (1941), var den lägsta lönegraden för heltidsanställd

arbetsförmedlingspersonal. Expeditionstiden vid deltidskontoren var då

respektive 3, 4 och 5 timmar per dag, mot normalt 6 timmar för heltidskontoren.

I syfte att anpassa den deltidsanställda personalens löneställning efter

den sedermera genomförda lönegradsuppflyttningen för heltidstjänsterna ha

de ifrågavarande expeditionstiderna sedermera ändrats till respektive 2, 3

och 4 timmar. Samtidigt uppflyttades ett flertal av dessa tjänster i högre arvodesklass,

varigenom tjänstgöringstiden för berörda befattningshavare blev

oförändrad, medan avlöningen höjdes. I den lägsta arvodesklassen kvarstå

sålunda för närvarande endast ett fåtal tjänster, och kommissionen förutsätter,

såsom i annat sammanhang anförts, att denna klass nu skall helt försvinna.

Enligt kommissionens förslag skola de deltidsanställda föreståndarna sålunda

endast indelas i två klasser, med en tjänstgöringstid motsvarande hälften

respektive 2/3 av den för heltidsanställda tjänstemän fastställda eller 21

respektive 28 timmar per vecka. Expeditionstiden vid deltidskontoren (expeditionerna)

förutsättes bli 3 respektive 4 timmar per dag. De deltidsanställda

biträdena torde generellt få halvtidstjänstgöring.

Om ifrågavarande befattningshavare erhålla ställning som deltidsanställda

extra ordinarie tjänstemän, böra föreståndartjänsterna i likhet nied motsvarande

tjänster vid de mindre heltidskontoren beredas löneförmåner med utgångspunkt

från 12 lönegraden. För biträdestjänsterna torde man böra räkna

med något lägre lönegradsplacering. Då avlöningen i nuvarande arvodesklass

II närmast motsvarar den avlöning, som skulle utgå till halvtidsanställd

tjänsteman i lönegrad Eo 10, synes denna lönegrad normalt böra tillämpas

för de halvtidsanställda biträdena.

Då en anpassning av den deltidsanställda personalens avlöning efter de

löner, som komma att utgå till arbetsförmedlingens heltidsanställda befattningshavare,

torde vara påkallad även i det fall, att deltidstjänstutredningens

förslag ej blir föremål för beslut vid detta års riksdag, förutsätter komissionen,

att den nu tillämpade arvodesplancn ändock bör omarbetas så, att arvodesbeloppen

komma att motsvara hälften respektive 2/3 av de lönebelopp,

som komma att utgå till befattningshavare i lönegraderna Eo 10 och Eo 12.

Statskontoret har erinrat, att redan enligt gällande bestämmelser möjligheter

förefinnas att inrätta halvtidstjänster på extra ordinarie stat. Vad angår

de deltidsanställda biträdena vid vissa heltidskontor saknas, framhåller statskontoret,

upplysning om arbetsuppgifter och kompetensfordringar, varför

förslaget beträffande dem undandrager sig statskontorets bedömande. Såväl

spörsmålet om ifrågavarande biträden böra beredas extra ordinarie anställning

som frågan om lämplig löneställning torde därför, uttalar ämbetsverket,

böra närmare uppmärksammas.

Slutligen har arbetsmarknadskommissionen i förevarande utredning återkommit

till frågan om ersättningarna till arbetsf örmedlingsom buden.

Härvid har kommissionen anfört i huvudsak följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

225

Såsom i sakkunnigbetänkandet uppgivits fördelas ortsombuden på åtta

arvodesklasser, och ersättningarna till dessa utgå för närvarande —- sedan

den 1 juli 1946 —• enligt följande grunder. För varje klass är fastställt

visst grundarvode, som i lägsta klassen utgör 240 kronor för år, och för

varje klass ökas med 120 kronor, d. v. s. i 8 klassen utgör 1 080 kronor. Å

grundarvodet utgår därjämte rörligt tillägg och kristillägg enligt samma

grunder som för statens befattningshavare i allmänhet, d. v. s. för närvarande

efter 31 procent. Vidare utgår provisoriskt arvodestillägg med 60 kronor

i lägsta arvodesklassen och med ett med 20 kronor för varje arvodesklass

ökat belopp, innebärande att det provisoriska arvodestillägget utgör 200 kronor

i högsta arvodesklassen. Slutligen utgår också till de ombud, som tillhandahålla

lokal, bidrag till kostnaden härför med lägst 60 kronor och högst

200 kronor för år; lägsta beloppet tillkommer ombud i lägsta arvodesklassen

och högsta beloppet ombud i högsta arvodesklassen. Tillsammans äger

alltså ombud i lägsta klassen uppbära ersättning med 434 kronor 40 öre för

år, om han tillhandahåller lokal, och i annat fall 374 kronor 40 öre. I högsta

arvodesklassen utgöra motsvarande belopp 1 814 kronor 80 öre respektive

1 614 kronor 80 öre.

Vid den översyn av arvodesbeloppen, som kommissionen förutsatt skall

komma till stånd, bör, framhåller kommissionen, eftersträvas att förenkla

ersättningsgrunderna. Kommissionen har vidhållit sin uppfattning, att det

centrala arbetsmarknadsorganet bör få fastställa ersättningsbeloppen efter

förhandlingar med vederbörliga personalorganisationer.

Föredraganden.

Med hänsyn till vikten av att arbetsförmedlingen äger tillgång till en för

sina betydelsefulla uppgifter väl skickad personal är det nödvändigt, att

löneställningen för olika personalkategorier blir tillfredsställande. Det av de

sakkunniga framlagda förslaget till tjänsteförteckning för arbetsförmedlingens

personal synes mig ur angivna synpunkter vara i stort sett väl avvägt.

Jag delar den av landsorganisationen uttalade uppfattningen, att lönerna icke

böra sättas lägre än enligt de sakkunnigas förslag, enär detta skulle minska

möjligheterna att förvärva och behålla den för arbetsförmedlingsarbetet

lämpligaste personalen. Vissa ändringar synas mig dock av särskilda skäl

vara påkallade i de sakkunnigas förslag.

Vad först angår löneställningen för länsarbetsdirektörerna —

vilken benämning liksom hittills torde böra användas för samtliga direktörer

utom direktören vid arbetsnämnden i Stockholm — ha de sakkunniga föreslagit,

att befattningarna i fråga skola placeras i lönegraderna C 5, C 4, C 3

och C 2. I yttrandena ha mot de sakkunnigas förslag framställts i huvudsak

två erinringar, innebärande att den föreslagna differentieringen av direktörslönerna

bör begränsas från fyra till tre grupper och att lönerna böra

utgå icke enligt C-löneplanen utan enligt dyrortsgrupperad löneplan. De skäl

som anförts för ett frångående av sakkunnigförslaget i dessa delar finner

jag beaktansvärda. Principiella överväganden skulle rentav kunna tala för

att differentieringen begränsades till att avse endast två lönegrader, nämligen

en för direktörerna i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt

Bihang till riksdagens protokoll /1947. 1 samt Nr 239. 15

opaginerad Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Malmöhus län och en för länsarbetsdirektörerna i samtliga övriga län, alltså

även Gotlands län. Enär emellertid länsarbetsdirektörsbefattningen i sistnämnda

län måste anses vara avsevärt mindre betungande för sin innehavare

än motsvarande befattningar i andra län — antalet befattningshavare

vid arbetsförmedlingens huvudkontor i Gotlands län är mindre än i något

annat län och ännu finnes icke något egentligt avdelningskontor i länet

utan endast en expedition och ett antal ombud — finner jag skäligt att

länsarbetsdirektörsbefattningen i Gotlands län åtminstone tills vidare hänföres

till lägre lönegrad än befattningarna i övriga län. Jag förordar sålunda,

att länsarbetsdirektörsbefattningarna hänföras till tre olika lönegrader, nämligen

befattningarna i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus

län till en högsta lönegrad, befattningarna i övriga län utom Gotlands

till en annan och lägre lönegrad samt befattningen i Gotlands län till en

ännu lägre lönegrad. Vidkommande frågan till vilken löneplan länsarbetsdirektörerna

böra hänföras — den icke dyrortsgrupperade löneplanen C eller

dyrortsgrupperad löneplan — finner jag i likhet med socialstyrelsen, statskontoret

och lönenämnden övervägande skäl tala för att befattningarna hänföras

till dyrortsgrupperad löneplan. Jag delar härvid icke statskontorets uppfattning

att skäl skulle vara för handen att tills vidare inrätta allenast extra

ordinarie befattningar för länsarbetsdirektörerna. Befattningarna böra icke

heller, såsom ifrågasatts i vissa yttranden, ges karaktär av förordnandetjänster,

utan de böra vara ordinarie fullmaktstjänster. Det må i detta sammanhang

särskilt framhållas, att möjligheterna att vid behov förflytta länsarbetsdirektör

från ett län till ett annat vid en sådan lösning icke bli mindre

än de skulle bli vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag utan tvärtom

större. Enligt föreskrift i 3 § civila avlöningsreglementet är nämligen

annan ordinarie tjänsteman än domare pliktig bland annat att låta förflytta

sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör.

Vad sålunda stadgas äger dock icke tillämpning å innehavare av befattning

tillhörande löneplan C.

Vad därefter gäller de lönegrader, till vilka befattningarna böra hänföras,

finner jag lämpligt, att länsarbetsdirektörerna hänföras till de lönegrader i

A-löneplanen, som närmast motsvara de av arbetsmarknadskommissionen föreslagna

och av allmänna lönenämnden i dess senast avgivna utlåtande godtagna

lönegraderna i C-löneplanen. Jag föreslår alltså inplacering i lönegraden

A 30 för arbetsnämndsdirektören i Stockholms stad ävensom länsarbetsdirektörerna

i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, i lönegraden A 28

för länsarbetsdirektörerna i övriga län utom Gotlands län och i lönegraden

A 26 för länsarbetsdirektören i Gotlands län.

Vad angår löneställningen för inspektörer av olika grader ha de sakkunniga

föreslagit, att vid envar av nämnderna i Stockholms stad, Göteborgs

och Bohus län samt Malmöhus län skall inrättas en befattning som förste

inspektör i 24 lönegraden. Förste inspektören skall vara ställföreträdare

för nämndens direktör. Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att

förste inspektören i Stockholms stad skall hänföras till 26 lönegraden med

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

227

hänsyn till de särskilt stora krav, som måste ställas på denna befattningshavare.

Kommissionens förslag har lämnats utan erinran av såväl statskontoret

som allmänna lönenämnden. De sakkunnigas förslag om inrättande vid

nämnderna i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län av två förste

inspektörsbefattningar i 24 lönegraden har godtagits av såväl arbetsmarknadskommissionen

som statskontoret och allmänna lönenämnden. Jag har

för min del intet att erinra mot arbetsmarknadskommissionens förslag i vad

det avser nu ifrågavarande tjänster. Jag tillstyrker sålunda inrättande av

en förste inspektörsbefattning i lönegrad 26 vid arbetsnämnden i Stockholm

samt en förste inspektörsbefattning i lönegrad 24 vid envar av länsarbetsnämnderna

i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län.

De sakkunniga ha vidare föreslagit inrättande av befattningar som inspektör

i lönegrad 2 2, vilka befattningar skola kunna användas dels

för inspektörer för arbetsförmedlingsärenden och dels för inspektörer vid

vissa specialförmedlingar. Arbetsmarknadskommissionens förslag innebär,

att i 22 lönegraden skall placeras en inspektör för arbetsförmedlingsärenden

vid samtliga nämnder med undantag av nämnderna i Stockholms stad, Göteborgs

och Bohus län samt Malmöhus län. Ifrågavarande inspektörer fungera

som ställföreträdare för nämndernas direktörer. Däremot skall placering i

22 lönegraden icke tillkomma arbetsförmedlingsinspektörer, vilka icke ha

uppdrag att vara ställföreträdare för direktören. Vidare har kommissionen

föreslagit, att två inspektörer vid huvudkontoret i Stockholm, vilka äro föreståndare

för tjänstemannaförmedlingen respektive expeditionen för partiellt

arbetsföra, skola placeras i 22 lönegraden. Statskontoret har avstyrkt inrättande

av befattningar i 22 lönegraden medan allmänna lönenämnden tillstyrkt

inrättande av dylika befattningar för arbetsförmedlingsinspektörer,

vilka äro ställföreträdare för länsarbetsdirektör, men avstyrkt inrättande av

tjänster av ifrågavarande slag för befattningshavare vid specialförmedlingarna.

Jag är för min del beredd att tillstyrka placering i 22 lönegraden av de

av kommissionen föreslagna befattningarna, då jag anser dessa intaga en särställning

i förhållande till övriga inspektörsbefattningar. Vad särskilt angår

de båda inspektörerna vid huvudkontoret i Stockholm, som äro föreståndare

för tjänstemannaförmedlingen respektive expeditionen för partiellt arbetsföra,

vill jag framhålla, att speciella kvalifikationer erfordras av befattningshavarna

i fråga, enär expeditionerna i viss mån äro rikscentraler var på sitt

område.

Arbetsmarknadskommissionens förslag, att även inspektörerna i 22 lönegraden

skola benämnas förste inspektörer kan jag icke biträda.

För övriga inspektörer ha de sakkunniga föreslagit inrättande av befattningar

som inspektör i lönegrad 21. Häremot finnes från min sida

intet att erinra.

Av vad jag sålunda uttalat framgår, alt jag icke kan tillstyrka arbetsförmedlingstjänstemännens

riksförbunds förslag rörande lönegradsplacering för

inspektörer.

De sakkunniga ha föreslagit, att kontorsföreståndare vid avdel
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ningskontor skola placeras i lönegraderna 22, 21, 18, 15 och 12, förste

assistenter i lönegraden 18 och assistenter i lönegraderna 15 och

12. Från personalorganisationernas sida ha framställts yrkanden om högre

löneställning för befattningarna. I vad förslaget avser lönegradsplaceringen

har detsamma i de avgivna yttrandena i övrigt lämnats utan annan erinran

än att statskontoret, liksom beträffande inspektörstjänstema, avstyrkt im ättande

av befattningar i 22 lönegraden. Jag finner mig böra tillstyrka de sakkunnigas

ifrågavarande förslag. Jag delar sålunda icke heller beträflande

förevarande befattningar statskontorets betänkligheter mot inrättande av

tjänster både i 22 och 21 lönegraderna. Med hänsyn till att kontorsföreståndare

äro chefer för sina avdelningskontor, finner jag vidare icke statskontorets

förslag att benämningen assistent skall användas för befattningarna

i fråga lämpligt. Däremot delar jag ämbetsverkets uppfattning, att kontorsföreståndare

bör uppföras i tjänsteförteckningen utan angivande av klassbeteckning.

Vad i vissa yttranden anförts rörande löneställningen för de

förste assistenter, vilka skola vara konsulenter för det kvinnliga arbetsmarknadsområdet,

ger mig icke för närvarande anledning till särskilt uttalande,

liksom icke heller vad som yttrats om löneställningen för de förste assistenter

inom vissa länsarbetsnämnders kanslier, vilka skola handlägga administrativa

ärenden. Därest utvecklingen sedermera skulle giva vid handen, att dessa

befattningshavares löneställning bör bliva föremål för nytt övervägande, förutsätter

jag, att frågan kommer att upptagas till behandling av arbetsmarknadsstyrelsen.

Vad angår löneställningen för biträdespersonalen ha de sakkunniga

föreslagit, att tjänsterna skola helt anslutas till gällande tjänsteförteckningar

för civilförvaltningen. De sakkunniga ha salunda föreslagit inrättande

av en befattning som kansliskrivare i lönegrad 11 vid varje nämnd. I övrigt

upptar de sakkunnigas förslag befattningar som kanslibiträde och förste

expeditionsvakt i lönegrad 7, som expeditionsvakt i lönegraderna 6 och 5

samt som kontorsbiträde i lönegrad 4. Arbetsmarknadskommissionen har vid

framläggande av sitt förslag till personalorganisation iakttagit vad de sakkunniga

förordat. Förslaget är sålunda uppgjort med tillämpning av de regler

för lönegradsplacering, som gälla inom andra områden av statsförvaltningen.

Jag kan därför biträda förslaget, dock med undantag för att jag

icke för närvarande anser mig böra förorda inrättandet av kansliskrivarbefattningar.

Skälen härför äro dels att utredning för närvarande pågår inom

finansdepartementet rörande anställningsförhållandena för viss biträdespersonal

dels ock att arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbunds uttalande

rörande arbetsuppgifternas art och omfattning för de avsedda kansliskrivarna

synes mig göra det angeläget, att frågan om ifrågavarande befattningars inrättande

blir föremål för ytterligare övervägande. Till dess ställning kunnat

tagas till dessa spörsmål, synas mig de föreslagna kansliskrivarbefattningarna

alltå böra utgå ur förslaget till tjänsteförteckning och de för dem avsedda

göromålen i stället åläggas extra befattningshavare.

Jag har icke något att erinra emot att det centrala arbetsmarknadsorganet

opaginerad Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

fastställer löneförmånerna för deltidsanställd personal enligt i huvudsak

de grunder, som angivits av arbetsmarknadskommissionen. Jag anser

emellertid, att förmånerna böra fastställas att utgå i form av arvoden till dess

ställning tagits till frågan om förmaner av skilda slag för deltidsanställd

personal överhuvud taget i statsförvaltningen.

Liksom hittills bör det centrala arbetsmarknadsorganet äga fastställa storleken

av de ersättningar, som skola tillkomma arbetsförmedling so

m b u d av olika slag.

Personalens rekrytering, utbildning och befordringsgång

in. in.

Arbetsförinedlingssakkunniga.

De sakkunniga ha behandlat frågan huruvida nagra formella kompetenskrav

böra uppställas för arbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas personal.

Härom ha de sakkunniga anfört följande.

De sakkunniga finna icke lämpligt att uppställa några formella krav.

Arbetsförmedlingsarbetet är av sådan natur, att formell kompetens i och

för sig icke kan sägas vara avgörande för hur arbetsförmedlingstjänstemannen

kommer att lyckas i sitt arbete. De sakkunniga önska starkt betona, att

vad som garanterar en duktig arbetsförmedlare är lika mycket egenskaperna

som kunskaperna. Den mellanställning arbetsförmedlingstjänstemannen i

viss mån intager mellan arbetsmarknadens parter ställer stora krav pa de

rent personliga egenskaperna hos honom. Vad man främst har att taga hänsyn

till synes sålunda vara den allmänna lämpligheten hos individen, utifrån

vilken man har att bedöma hans möjligheter att bli en god arbetsförmedlare.

Häremot kunna anföras de olägenheter, som äro förknippade med avsaknaden

av bestämda kompetenskrav. Ett system, där sådana saknas, kan leda

till godtycke vid tjänstetillsättningar, allra helst som frågan om den personliga

lämpligheten av naturliga skäl bedömes mer eller mindre subjektivt.

Mera objektiva faktorer äro naturligtvis examensmeriter, antal tjanstar etc.

De sakkunniga föredraga emellertid de eventuella olägenheter, som kunna

uppstå på grund av icke fastställda kompetenskrav, framför åtgärden att

föreslå införandet av formell kompetens och därigenom binda rekryteringen

av arbetsförmedlingstjänstemän till en relativt snäv krets.

Om de sakkunniga sålunda starkt framhäva betydelsen av de personliga

egenskaperna hos arbetsförmedlingstjänstemannen, innebär detta intet ringaktande

av vid olika utbildningsanstalter förvärvade teoretiska meriter. Den

allra bästa arbetsförmedlaren torde bli den, som i sig förenar god allmän

lämplighet med gedigna kunskaper, såväl praktiska kunskaper om arbetslivet

som vissa teoretiska kunskaper. Betydelsen av fackkunskaper bor har

understrykas. Arbetsförmedlingen har under de senaste åren i större grad

än förut prövat utvägen att till sig knyta personer med fackkunskaper,

vilka samtidigt haft goda kontakter med arbetsmarknadens parter. Resultatet

synes ha blivit mycket gott. Beträffande de teoretiska kunskaperna

synes det lämpligast, att dessa förvärvas före anställningen inom arbetsförmedlingen.

De fordringar, som ställas för examen vid socialinstituten, synas

vara det kunskapsmått, som bör eftersträvas, men de sakkunniga anse sig

dock ej böra föreslå examen vid socialinstitut som villkor för erhållande av

opaginerad Kontrollera mot PDF

230

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

arbetsförmedlingstjänst. För tjänstemän, som före tillträdet av arbetsförmedlingstjänst

icke förvärvat nödiga teoretiska kunskaper, synes en kompletterande

utbildning böra anordnas. Denna synes lämpligen kunna samordnas

med den fortbildning av personalen, som de sakkunniga rekommendera.

I anslutning till vad de sakkunniga sålunda anfört ha de betonat vikten av

att utbildningen av personalen inom verket ägnas särskild uppmärksamhet.

I de sakkunnigas betänkande angående den offentliga arbetsförmedlingen

under krigsåren (s. 206), vartill torde få hänvisas, har redogjorts för de åtgärder

härutinnan, som hittills vidtagits. De sakkunniga anse det nödvändigt,

att arbetet fortsättes på den inslagna vägen och betona starkt angelägenheten

av att det ytterligare utbygges och fördjupas. Det borde ankomma på den centrala

arbetsmarknadsmyndigheten att draga upp riktlinjerna härför och ägna

personalutbildningen ett speciellt intresse.

De sakkunniga ha framhållit, att då inga formella kompetenskrav skulle

fastställas, rekryteringen av personal till arbetsnämnder och arbetsförmedlingar

måste ägnas den allra största omsorg. Härom och rörande befordringsgången

för personal ha de sakkunniga uttalat följande.

Närmast åvilar rekryteringen den lokala arbetsmarknadsmyndigheten,

men från den centrala arbetsmarknadsmyndighetens sida måste kontroll

häröver utövas. Lämpligast synes vara att låta aspiranten genomgå en prövotid,

under vilken han får tillfälle visa, om han har den grundläggande

allmänna lämplighet, som bör vara ett oeftergivligt krav för fortsatt anställning.

Praktiskt kan det ordnas så, att aspiranten anställes tillfälligt av

lokalmyndigheten med ett inom ramen av tillgängliga medel efter direktiv

från centralmyndigheten fastställt arvode. Den tillfälliga anställningstiden,

som samtidigt är prövotid, bör begränsas och helst ej överstiga 6 månader,

då vederbörande, om han är lämplig för fortsatt anställning, bör förordnas

till extra tjänsteman. Efter ännu någon tid, förslagsvis 1 år, bör han kunna

få ställning som eo-tjänsteman, och sedermera i vederbörlig ordning även

bliva ordinarie befattningshavare. Detta synes böra vara den normala befordringsgången.

1 samband härmed vilja de sakkunniga betona, att de anse en i mesta möjliga

mån fri över- och befordringsgång mellan länsarbetsnämndens och arbetsförmedlingens

olika verksamheter, sålunda mellan arbetsförmedlingen

och kansliet och mellan olika fackexpeditioner och specialförmedlingar inom

arbetsförmedlingen, vara en stor fördel. Skapandet av »exklusiva» personalkategorier

inom verksamheten bör så vitt möjligt undvikas. Alla böra från

början ha chans till befordran till vilken tjänst som helst inom verksamhetsområdet

allt efter visad duglighet och fallenhet. Detta utgör förutsättning för

att ernå den smidighet och elasticitet i organisationen, som är nödvändig

med hänsyn till växlingarna i personalbehovet under olika arbetsmarknadslägen.

En sådan ordning får givetvis icke utesluta möjligheten att även till vissa

högre befattningar inom organisationen direkt kunna rekrytera personer,

som icke tidigare varit knutna till arbetsförmedlingen men som på grund

av olika orsaker (t. ex. viss teoretisk eller praktisk utbildning) synas väl lämpade

för ifrågavarande befattningar. Detta synes bl. a. gälla ungdomsförmedlingen.

På grund av denna förmedlingsgrens speciella arbetsuppgifter med

bl. a. yrkesvägledning i högre skolor synes det vara behövligt att dit kunna

knyta personer, som även genom teoretisk utbildning förskaffat sig nödiga

kvalifikationer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 239. 231

Beträffande befogenheten att tillsätta tjänsterna ha de sakkunniga gjort följande

uttalande.

För närvarande gäller, att alla tjänster med undantag av länsarbetsdirektörernas

tillsättas av respektive länsarbetsnämnder med iakttagande av

vad arbetsmarknadskommissionen därutinnan föreskrivit. Länsarbetsdirektörs

tjänsterna tillsättas av arbetsmarknadskommissionen. I de sakkunnigas

betänkande del I har närmare redgjorts för det praktiska förfaringssättet

vid tillsättningen (s. 180).

Med hänsyn till att arbetsnämnden utgör en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd,

vilken besitter särskild sakkunskap angående arbetsmarknadens förhållanden,

synes det lämpligt, att alla tjänster i varje fall till och med 15 lönegraden

tillsättas direkt av arbetsnämnderna enligt generella direktiv av det

centrala arbetsmarknadsorganet. Under dettas prövning skulle tillsättning i

det speciella fallet komma endast besvärsvägen. Tjänsterna över 15 till och

med 22 lönegraderna synas böra tillsättas av det centrala arbetsmarknadsorganet,

under det att tjänsterna över 22 lönegraden samt arbetsnämndsdirektörstjänsterna

föreslås tillsättas av Kungl. Maj:t.

Yttrandena.

De sakkunnigas förslag att några formella kompetenskrav icke

skola uppställas för arbetsförmedlingens personal har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen,

svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.

Även socialstyrelsen har tillstyrkt förslaget och anfört, att institutioner

med behov av arbetskraft med så skiftande kvalifikationer som

arbetsförmedlingsorganen icke böra begränsa anställningsmöjligheterna till

endast vissa kategorier med hänsyn till formell och teoretisk kompetens.

Den allmänna personliga lämpligheten för förmedlingsarbetet vore av så

avgörande betydelse, att en dylik begränsning icke skulle vara rationell.

Civilförvaltningens personalförbund har uttalat, alt det skulle vara synnerligen

olyckligt, om formella kompetenskrav uppställdes. Skulle dylika

krav tidigare ha uppställts, skulle det ha inneburit, att arbetsförmedlingen

nu skulle ha saknat ett stort antal av sina dugligaste tjänstemän.

En annan uppfattning angående kompetenskraven bar uttalats av länsstyrelsen

i Malmöhus län, vilken framhåller, att det principiella ståndpunktstagandet

till denna fråga är av betydande vikt icke blott på arbetsförmedlingens

område utan även för den offentliga förvaltningen i dess helhet.

Länsstyrelsen fortsätter härefter.

Frågan har av de sakkunniga lösts på ett radikalt sätt men till synes på

bekostnad av värden, från vilka icke kan bortses. Såsom de sakkunniga själva

framhållit, måste frågan om den personliga lämpligheten bedömas mer eller

mindre subjektivt, och garantierna mot godtycke vid tjänstetillsättningar torde

a priori icke kunna bedömas vara gynnsammare inom arbetsförmedlingen

än inom andra grenar av offentlig verksamhet. En fri och obunden rekryterings-

och befordringspolitik kan sålunda medföra väsentliga olägenheter

även för befattningshavarna själva, enär dessa uppenbarligen icke skulle

kunna räkna med den trygghet och säkerhet, som ligger i en någorlunda normal

och förutsebar befordringsgång. Möjligheten för varje befattningshavare,

även den till tjänsteställningen ringaste, att utan annan hävstång än egna

dugligheten mer eller mindre snabbt avancera till chefsposter kan visserligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

vara av värde ur rekryteringssynpunkt, men fråga är dock, om fördelarna

med systemet kunna uppväga de påtagliga nackdelarna.

Utbildningsfrågan har berörts i vissa yttranden. Socialstyrelsen

har sålunda härom anfört bland annat följande.

Behovet av lämplig utbildning framträder särskilt starkt, då enhetliga

kompetensvillkor icke ansetts böra uppställas. Erfarenhetsmässigt medför avsaknaden

av fasta rekryteringsnormer en rätt betydande ojämnhet beträffande

tjänstemännens kvalitet och allmänna standard. Detta kan medföra

olägenheter bl. a. vid behandlingen av de ofta ömtåliga arbetsvägransfallen,

där en fullt enhetlig praxis ej föreligger.

Styrelsen ifrågasätter, om icke den centrala arbetsmarknadsmyndigheten

borde anordna utbildningskurser för sina tjänstemän av samma karaktär som

de kurser, som nu förekomma inom kommunikationsverken och tullen, givetvis

med de modifikationer, som äro påkallade av förhållandena på detta särskilda

område. Instruktionskonferenser och fortbildningskurser böra även

framdeles ingå såsom ett led i den fortgående utbildningsverksamheten för

den tjänstgörande personalen.

Enligt styrelsens erfarenhet är det särskilt betydelsefullt, att de fackmän

från olika yrken, som erhålla anställning inom arbetsförmedlingen för förmedling

av speciell natur, erhålla en mera allsidig utbildning i förmedlingsverksamheten

och få överblick över arbetsmarknaden och dess förhållanden

i stort.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund samt landsorganisationen

ha likaledes framhållit vikten av att utbildningen ägnas särskild

uppmärksamhet. Landsorganisationen har i anslutning härtill uttalat,

att organisationen icke sällan genom sina medlemmar kommit i kontakt med

missförhållanden, som borde kunna förebyggas genom eu utbildning, vilken

ger de inom förmedlingen anställda en riktigare syn på sin uppgift som den

förmedlingssökande allmänhetens tjänare.

Rörande befogenheten att tillsätta tjänsterna har arbetsmarknadskommissionen

anfört, att befattningarna som förste inspektör

och som inspektör i 22 lönegraden av praktiska skäl böra få tillsättas av

chefsmyndigheten såsom nu sker med motsvarande befattningar inom andra

verk med lokalförvaltning. Skulle likväl av principiella skäl tjänsterna i 24

lönegraden anses böra tillsättas av Kungl. Maj:t, borde Kungl. Maj:t jämväl

tillsätta tjänsterna i 22 lönegraden. Frågan om sättet för lägre befattningars

tillsättande har synts kommissionen böra bli föremål för slutligt ställningstagande

i samband med att Kungl. Maj :t utfärdar instruktioner för det centrala

arbetsmarknadsorganet och länsarbetsnämnderna.

Socialstyrelsen har ifrågasatt, om icke alla tjänster över 11 lönegraden

böra tillsättas av chefsmyndigheten.

Arbetsförmedlingstjänstemånnens riksförbund har uttalat, att det under alla

omständigheter borde vara tillfyllest, om tjänster över 23 lönegraden tillsättas

av Kungl. Maj:t. Frågan om övriga tjänster skola tillsättas av det centrala

arbetsmarknadsorganet eller av länsarbetsnämnderna borde bli föremål

för ytterligare utredning. Förbundet har i detta sammanhang erinrat, att förbundet

tidigare framfört betänkligheter mot den omläggning av tillsättnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj ds proposition nr 239.

233

förfarandet, som genomförts från och med den 1 juli 1946 och som innebär,

att länsarbetsnämnderna givits befogenhet att tillsätta tjänster upp bil och

med 15 lönegraden utan att arbetsmarknadskommissionen dessförinnan granskat

ansökningshandlingarna. Förbundet hade icke anledning frångå sina då

hävdade synpunkter och framförda betänkligheter.

Kommunalfullmäktige i Malungs kommun ha uttalat som ett önskemal, att

de kommunala myndigheterna få tillfälle att avgiva yttrande vid tjänstetillsättningarna.

Arbetsmarknadskommissionens utredning jämte häröver avgivna

yttranden.

I sin förenämnda skrivelse med utredning och förslag rörande personalorganisation

m. m. för arbetsförmedlingen efter ett förstatligande har arbetsmarknadskommissionen

anfört följande rörande personalens rekrytering och

utbildning.

Några bestämda kompetensfordringar avses icke skola uppställas för vinnande

av första anställning inom arbetsförmedlingens verksamhetsområde.

Med hänsyn härtill och även av andra skäl måste nyanställd personal beredas

tillfälle att genom utbildning och praktisk tjänstgöring inom olika verksamhetsområden

förvärva för arbetsförmedlingsarbetets rätta tullgörande

erforderliga kunskaper.

Då det är önskvärt, att befattningarna hos arbetsförmedlingen i regel rekryteras

med personer, som ha erfarenhet och praktik från arbetslivet, måste

samtidigt eftersträvas en sådan utbildnings- och befordringsgång, att vederbörande

kunna bedöma sina möjligheter att inom viss tid vinna något så

när säker anställning inom arbetsförmedlingen. På grund härav böra personer,

som nyanställas inom förmedlingen, äga räkna med att inom viss bestämd

tid nå extra ordinarie anställning. En i viss mån s. k. normerad befordringsgång

bör alltså införas.

Med beaktande av angivna omständigheter avses, därest Ivungl. Maj:t icke

har något att däremot erinra, från och med budgetåret 1947/48 följande utbildnings-

och befordringsgång skola tillämpas för personal, som nyanställes.

Vid nyanställning inom arbetsförmedlingen i syfte att vinna framtida anställning

i assistentbefattning skall sex månaders provtjänstgöring vara obligatorisk.

Under tiden för denna provtjänstgöring, som hör fullgöras vid huvudkontor

eller undantagsvis vid större avdelningskontor, skall den provtjänstgörande

innehava anställning såsom extra befattningshavare med arvode,

och detta arvode motsvara lön i högst lönegraden Ex 10 (undantagsvis

Ex 12) och lägst lönegraden Ex 8; lönegraden skall bestämmas av det centrala

arbetsmarknadsorganet i det enskilda fallet med hänsyn tagen till vederbörandes

tidigare anställning respektive till i förekommande fall vederbörandes

föregående utbildning. Under provtjänstgöringstiden skall en särskild

korrespondenskurs rörande arbetsförmedlingsverksamheten genomgås

under ledning av viss tjänsteman hos länsarbetsnämnden. Den som vid utgången

av sexmånadersperioden av länsarbetsnämnden förklaras lämplig för

fortsatt anställning inom arbetsförmedlingen, antages till aspirant och tår

då lön och övriga förmåner enligt samma lönegrad som under provljånstgöringstiden.

Under aspiranttiden, som skall ha en varaktighet av 18 månader,

skall aspiranten dels fullgöra tjänstgöring under en tid av tre månader

hos annan länsarbetsnämnd än den, inom vars verksamhetsområde han full
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

gjort provtjänstgöring under de första sex månaderna av anställningstiden,

dels ock genomgå en centralt anordnad assistentkurs, förlagd till Stockholm,

av tre månaders varaktighet, samt under återstående tolv månader av aspiranttiden

fullgöra praktisk tjänstgöring inom egen länsarbetsnämnds verksamhetsområde

och enligt nämndens bestämmande. Under tiden för kursen

i Stockholm utgår lön efter Stockholms dyrort och vederbörande åtnjuter

fese- och traktamentsersättning för resa till och från kursen men däremot

icke traktamentsersättning under uppehållet i Stockholm. Efter genomgången

kurs med godkända betyg och sedan 18 månaders anställning såsom aspirant

innehafts samt vederbörande förklarats lämplig för assistentanställning, för

klaras aspiranten behörig att söka och vinna anställning såsom assistent vid

offentlig arbetsförmedling. För aspirant, som avser vinna anställning såsom

assistent vid ungdomsförmedling med yrkesrådgivning eller vid arbetsberedningsavdelning

skall dock — utan förlängning av aspiranttiden — tillkomma

ytterligare en kortare utbildningskurs, som avser att bibringa aspiranten de

särskilda kunskaper, som fordras på det speciella arbetsförmedlingsområdet.

Sedan vederbörande blivit behörigförklarad, äger han söka och erhålla assistentbefattning

i 12 och högre lönegrad (avsikten är dock att senare införa ytterligare

utbildning för dem, som avse vinna anställning såsom förste assistenter

och arbetsförmedlingsinspektörer). Den som icke vinner sådan anställning

i samband med behörighet därtill, skall förordnas till extra ordinarie befattningshavare

i 10 lönegraden. Efter två års sammanlagd anställning, dock med

den jämkningen att förordnandet skall gälla från och med kvartalsskiftet, som

inträffar närmast därefter, skall vederbörande alltså kunna räkna med att

vara extra-ordinarie befattningshavare i åtminstone 10 lönegraden. Den

lägsta assistentgraden skall visserligen hänföras till 12 lönegraden, men

det måste anses lämpligt att bestämma den automatiskt kommande extra

ordinarie anställningen till att avse en lägre lönegrad och lämpligen 10,

enär det ligger i verkets och arbetsförmedlingens intresse, att de behörigförklarade

skola söka ledigblivande assistenttjänster och det skulle i viss mån

motverkas, om aspiranterna automatiskt vunne extra ordinarie ställning i

den lägsta assistentgraden, d. v. s. i 12 lönegraden.

Den angivna assistentkursen avses skola komma till stånd första gången

våren 1948 och då omfatta 25 elever; preliminär utbildningsplan föreligger

utarbetad. I tillämpliga delar avses denna utbildnings- och befordringsgång

skola gälla även redan anställd personal, som icke nu har mot extra ordinarie

befattning svarande anställning. Vissa övergångsbestämmelser måste

dock tillämpas för dessa. I undantagsfall skall verksstyrelsen jämväl därefter

kunna medgiva dispens från den fastställda utbildnings- och befordringsgången.

Här må slutligen framhållas, att vid arbetsförmedlingen anställda expeditionsvakter

ävensom biträdespersonal böra beredas möjlighet till »vidarebefordran»

via aspirantanställning, varunder vederbörande skall äga åtnjuta

ledighet från eljest hos arbetsförmedlingen innehavande befattning.

Skulle till följd av omläggning av anställningsformerna, varom 1945 års

lönekommitte lär komma att framlägga förslag, arvodesanställning icke böra

tillämpas under tiden för de första sex månadernas provtjänstgöring, avses

aspiranttiden förlängas till 24 månader.

Det av kommissionen sålunda framlagda förslaget har varit föremål för

förhandlingar mellan kommissionen och personalorganisationerna. Arbetsförmedlingstjänstemännens

riksförbund har därvid biträtt förslaget till alla

delar. Civilförvaltningens personalförbund har godkänt det i princip men

opaginerad Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

har ansett, att utbildningstiden bör begränsas till 18 månader, att aspiranterna

därefter böra garanteras anställning i lönegraden Eo 12 i stället för

i lönegraden Eo 10 samt att befordringsgången i övrigt bör anpassas efter

de linjer, som 1945 års lönekommitté föreslagit. Även under utbildningstiden

borde förmånerna beräknas efter 12 lönegraden.

Statskontoret har i sitt utlåtande över arbetsmarknadskommissionens nu

ifrågavarande förslag anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation ansågo lämpligast,

att de teoi-etiska kunskaperna förvärvades före anställningen inom

arbetsförmedlingen. De fordringar, som ställdes för examen vid socialinstituten,

syntes de sakkunniga vara det kunskapsmått, som borde eftersträvas,

ehuru de sakkunniga ej ansåge sig böra föreslå sådan examen såsom villkor

för erhållande av arbetsförmedlingstjänst.

I arbetsmarknadskommissionens föreliggande förslag ha några teoretiska

kvalifikationer för anställning i syfte att vinna befordran till assistenttjänst

ej ens omnämnts. Där talas endast om önskvärdbeten av att befattningarna

hos arbetsförmedlingen i regel rekryteras med personer, som ha erfarenhet

och praktik från arbetslivet». Det vill förefalla statskontoret, alt kommissionen

i fråga om kompetenskrav för aspirantanställning avsevärt skiljer sig

från de sakkunniga.

Självfallet böra minimikraven i fråga om teoretisk och praktisk kompetens

för antagning till provtjänstgöring icke sättas högre än som prövas nödvändigt

för en tillfredsställande rekrytering. Men löneställningen måste helt naturligt

bliva avhängig av de fordringar, som ställas å aspiranterna. Utan

närmare kännedom härom kan man salunda icke bedöma exempelvis toi - slaget till normerad befordringsgång för aspiranter. Detta förslag synes i

fråga om löneställningen kunna godtagas beträffande sådana som utexaminerats

från socialinslitut eller förvärvat motsvarande kunskapsmått. For dem

kan dock ifrågasättas, huruvida icke avlöningen under de första sex manademas

provtjänstgöring bör utgå enligt högst lönegrad Ex 8 sa att en uppflyttning

till lönegrad Ex 10 i samband med att vederbörande förklaras

lämplig för fortsatt anställning skall komma att innebära någon löneförbättring.

Vad åter angår dem, som icke fylla detta kunskapsmått, förefaller en

jämförelse med den av riksdagen nyligen godkända befordringsgången föi

biträ despersonal med skriv- och kontorsgöromål ligga nära. Erinras må även,

att den normerade befordringsgången för extra landskanslister och extra

landskontorister börjar i högst lönegrad Ex 4. Kommissionens uttalande rörande

önskvärdheten av att arbetsförmedlingen i regel rekryteras med personer,

som ha erfarenhet och praktik från arbetslivet, är till sin innebörd

alltför obestämt, för att kunna tjäna till vägledning vid prövning av löneställningen.

Frågan om de kompetenskrav, som i allmänhet komma att gälla for inträdet

i den ifrågavarande karriären, saknar emellertid icke heller betydelse

för andra lönefrågor. Under tiden efter det arbetsförmedlingen övergått till

att bedrivas i statlig regi bär icke endast organisationen svällt avsevärt; även

lönernå i olika befattningar ha undergått en snabb förbättring. Förevarande

förslag innebär ett ytterligare markant steg i denna riktning genom uppllyttning

av ett stort antal tjänster i högre lönegrad. Statskontoret vill ifrågasätta,

huruvida icke större återhållsamhet nu är påkallad. Om — såsom statskontoret

förmodar och kommissionen synes förutsätta — för förmedlingstjänsten

erforderliga teoretiska kunskaper kunna inhämtas genom kortare kurser under

anställningstiden och krav på några ars teoretisk skolning löre anställ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Mcij.ts proposition nr 239.

ning icke kommer att i regel upprätthållas, bortfaller en av de anledningar,

som kunna ligga till grund för mera omfattande lönegradsuppflyttningar.

Allmänna lönenämnden har ej funnit något i och för sig vara att erinra mot

den av kommissionen föreslagna löneställningen under provtjänstgöringen

och aspiranttiden. Det hade dock synts nämnden önskvärt, att ersättningen

under utbildningen vid den offentliga arbetsförmedlingen och vid vissa andra

verk, exempelvis postverket och statens järnvägar, kunnat ordnas efter mera

enhetliga linjer. Ledamoten Andersson har för sin del beträffande kommissionens

förslag hänvisat till de synpunkter han anfört, då förevarande spörsmål

voro föremål för förhandling mellan kommissionen och civilförvaltningens

personalförbund.

Föredraganden.

I de avgivna yttrandena har de sakkunnigas förslag att några formella

kompetensfordringar icke skola uppställas för vinnande av första

anställning inom arbetsförmedlingen i de flesta fall tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. För min del är jag också beredd ansluta mig till detta förslag,

ty genom att avstå från att såsom kompetensfordring för vinnande av

törsta anställning uppställa krav på genomgången högre utbildning undgår

man att binda nyrekryteringen till en alltför snäv krets av sökande. Det

måste nämligen hållas i minnet, att arbetsförmedlingsarbetet är av den natur

att vid personalrekryteringen lämpliga personliga egenskaper samt praktiska

kunskaper om arbetslivet och kontakter med arbetsmarknadens parter regelmässigt

böra tillmätas större betydelse än förvärvad formell kompetens. Det

har också hitintills visat sig, att personer med angivna kvalifikationer blivit

lämpliga arbetsförmedlare trots avsaknad av nämnvärda teoretiska meriter.

Detta utesluter givetvis icke önskvärdheten av att befattningshavarna också

förvärvat dylika meriter. Inom vissa speciella områden av arbetsförmedlingen,

främst ungdomsförmedlingen, måste regelmässigt fordras, att vederbörande

före anställnings vinnande genomgått högre utbildning än folkskola, i vissa

fall t. o. m. akademisk utbildning.

Efter vunnen anställning, som under den första tiden bör ha karaktären

av provtjänstgöring, böra de anställda genomgå särskild utbildning,

som ger dem de speciella kunskaper, vilka fordras för ett riktigt fullgörande

av uppgifterna inom arbetsförmedlingen. Detta har framhållits av de sakkunniga

och även beaktats av arbetsmarknadskommissionen vid utarbetande

av det av kommissionen framlagda förslaget rörande utbildning och befordringsgång.

Kommissionen har nämligen förutsatt, att all nyanställd personal

skall genomgå en särskilt anordnad assistentkurs av tre månaders varaktighet,

innan behörighet vinnes att tillträda befattning såsom extra ordinarie

eller ordinarie befattningshavare i assistentlönegradema. Ytterligare utbildning

är planerad för aspiranter till högre befattningar inom arbetsförmedlingen.

Jag vill sålunda nämna, att kommissionen i annat sammanhang förutsatt

att särskilda kortare instruktionskurser, liksom hittills, skola anordnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

237

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

såväl centralt som vid länsarbetsnämnderna. Vidare har kommissionen i samband

med sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt om medel för

tryckning av en korrespondenskurs, vilken avses bliva obligatorisk för nyanställd

personal och skall inhämtas, innan vederbörande deltager i förenämnda

assistentkurs. Jag finner mig kunna uttala min anslutning till de av kommissionen

framlagda förslagen rörande ordnandet av utbildningen för arbetsförmedlingspersonalen.

Vidkommande lö n est ä Un ingen för rekryteringspersonalen

har arbetsmarknadskommissionen föreslagit, att nyanställd personal

under provtjänstgöringen och aspirantanställningen skall erhalla avlöning

som extra befattningshavare enligt av kommissionen i varje särskilt fall fastställd

lönegrad, i regel högst lönegraden Ex 10 och undantagsvis högst Ex 12.

Häremot ha vissa erinringar framställts av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Statskontoret har sålunda ansett denna löneställning för hög med

hänsyn till att rekryteringspersonalen icke skall ha förvärvat någon formell

kompetens före provtjänstgöringens påbörjande. Lönenämnden har för sin

del uttalat såsom ett önskemål, att avlöningsbestämmelsema för rekryteringspersonalen

vid arbetsförmedlingen och vissa andra verk, t. ex. postverket

och statens järnvägar, måtte göras mera enhetliga. Det bör emellertid beaktas,

att den rekryteringspersonal, varom här är fråga, regelmässigt haft tidigare

utkomst på andra områden av arbetsmarknaden, och att här sålunda

gäller detsamma som när man inom andra statliga områden söker rekrytera

befattningar för arbetsledare bland arbetaranställda: lönen i den nya befattningen

måste sättas så, att den i varje fall uppgår till minst den lön, som

vederbörande åtnjutit i arbetaranställningen. 1 den mån rekryteringen sker

från andra grupper i samhället än nyss nämnts, ha vederbörande regelmässigt

genomgått högre utbildning, och även beträffande dessa gäller i flertalet

fall, att de, innan de taga anställning hos arbetsförmedlingen, innehaft anställning

på annat område i offentlig tjänst eller på den privata arbetsmarknaden.

Den personal, som rekryterar arbetsförmedlingen, är salunda nästan

utan undantag äldre än den som vinner första anställning vid andra statliga

verk, t. ex. vid postverket och statens järnvägar. Med hänsyn till angivna omständigheter

anser jag icke, att lönerna för dem som nyanställas inom arbetsförmedlingen

kunna sättas lägre än enligt kommissionens förslag. Jag

har icke heller något att erinra emot att aspirant efter vunnen behörighetsförklaring

på sätt och villkor som kommissionen föreslagit förordnas till extra

ordinarie befattningshavare i 10 lönegraden.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att man skall eftersträva fri överoch

befordringsgång mellan olika grenar av arbetsförmedlingen och vill

framhålla, att sådan också bör ordnas mellan den centrala mjndigheten och

de lokala arbetsförmedlingsorganen.

Frågan om befogenheten att tillsätta tjänsterna inom

arbetsförmedlingen synes böra prövas av Kungl. Maj:t i samband med utfärdandet

av instruktioner för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna.

Jag vill dock redan nu såsom min uppfattning uttala, all det synes mig

opaginerad Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

förefinnas praktiska skäl för att medgiva den centrala arbetsmarknadsmyndigheten

rätt att tillsätta samtliga tjänster för förste inspektörer och

inspektörer. Befattningarna i lägre lönegrader böra, åtminstone under viss

övergångstid, likaledes tillsättas av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten.

Biträdes- och motsvarande befattningar synas dock böra från början

tillsättas av länsarbetsnämnderna. Då jag finner mig böra föreslå, att även

samtliga tjänster för assistenter och motsvarande åtminstone tills vidare skola

tillsättas av centralmyndigheten, äger detta samband med dels att

svårigheter eljest kunna uppstå att vid övergången till den nya organisationen

placera den personal, som tidigare varit anställd hos landsting och övriga

äldre huvudmän och som nu i vissa fall är placerad hos annan nämnd

än den, där landstingsanställningen innehafts, dels ock att befattningshavarna

synas mig böra konstitueras och förordnas att vara innehavare av viss

tjänst hos den offentliga arbetsförmedlingen med en tills vidare bestämd

placering och sålunda icke vid förordnandet bindas vid viss bestämd nämnd.

Personalorganisationens omfattning m. m.

Arbetsförmedlingssakkunniga.

De sakkunniga ha icke för egen del framlagt något förslag till personalorganisation

vid ett förstatligande av arbetsförmedlingen utan ansett detta

böra ankomma på den centrala arbetsmarknadsmyndigheten. De ha allenast

uttalat i huvudsak följande rörande personalorganisationen.

Till grund för ett mera definitivt fastställande av personalplaner borde

läggas den personalorganisation, avseende den normala arbetsförmedlingsverksamheten,

som arbetsmarknadskommissionen i maj 1945 efter företagen

översyn och efter genomgång av de sakkunniga fastställt. Det borde emellertid

uppmärksammas, att vissa förmedlingsgrenars personalorganisation då

ej blev föremål för översyn, nämligen ungdomsförmedlingens och tjänstemannaförmedlingens.

Vidare berörde översynen ej den av arbetsmarknadskommissionen

i oktober 1944 beslutade personalorganisationen vid förmedlingsexpeditionerna

för partiellt arbetsföra.

De sakkunniga ha grundat sina kostnadsberäkningar på vissa inom arbetsmarknadskommissionens

kansli uppgjorda, till 1945 års personalorganisation

nära anslutna preliminära förslag till personalplaner, vilka såsom bilagor

fogats till betänkandet. Till dessa preliminära förslag till personalorganisation

ha de sakkunniga alltså icke i detalj tagit ställning.

De sakkunniga ha beträffande tjänsternas fördelning på ordinarie och

icke-ordinarie anfört följande.

I enlighet med den praxis, som tidigare tillämpats vid statens övertagande

av sådana institutioner, som förut tillhört landstings eller kommuners verksamhetsområde,

ha de sakkunniga ansett, att de befattningar, som kunna anses

motsvara ordinarie landstings- eller kommunala befattningar, böra uppföras

på ordinarie stat. Dessas antal beräknas uppgå till omkring 220. För
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

239

utom dessa befattningar, vilkas antal är mycket skiftande i olika län, anse

de sakkunniga emellertid, att å ordinarie stat bör uppföras även en del efter

den 20 maj 1940 nyinrättade eller förut som icke-ordinarie upptagna befattningar,

vilka äro av den natur, att de under alla förhållanden måste anses

erforderliga inom arbetsförmedlingsorganisationen. Flera av dessa ha funnits

till under bortåt sex år, och tvekan om deras behövlighet kan icke råda.

Med hänsyn till den starka utvidgning, som länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna

undergått de senaste åren, och ovissheten om i vad mån

denna utveckling kommer att fortsätta efter återgången till mera normala

förhållanden, bjuder emellertid försiktigheten, att en stor del av den mera

fast anställda personalen tills vidare placeras som extra ordinarie tjänstemän.

Ett annat skäl för begränsning av antalet ordinarie tjänster är, att länsarbetsnämndernas

och arbetsförmedlingarnas nuvarande personal till en stor

del utgöres av tämligen nyanställda befattningshavare, vilkas lämplighet för

fortsatt anställning och befordran ej alltid är tillräckligt prövad. En översikt

över den nuvarande personalens anställningstid i organisationen återfinnes i

de sakkunnigas betänkande, del I (s. 199). Chefsmyndigheten torde, såsom

i liknande fall skett inom andra förvaltningsområden, böra erhålla befogenhet

att icke omedelbart tillsätta samtliga ordinarie befattningar utan i förekommande

fall låta sådana uppehållas på förordnande tills vidare eller för

viss tid.

Yttrandena.

I det föregående har redogörelse lämnats för vissa synpunkter på frågan

om en fortsatt effektivisering av arbetsförmedlingen, vilka kommit till uttryck

i remissutlåtandena. I förevarande sammanhang torde få redogöras för

vissa uttalanden, som särskilt avse personalorganisationen.

I vissa yttranden har sålunda anförts allmänna synpunkter på

denna organisation. Sålunda har landsorganisationen understrukit vikten av

att personalorganisationen förstärkes. Svenska arbetsgivareföreningen och

Sveriges industriförbund ha framhållit vikten av att den utbyggnad som

erfordras sker successivt i nära anslutning till arbetsmarknadens behov och

att organisationen göres så elastisk som möjligt. Svenska landstingsförbundet

har uttalat, att organisationen bör dimensioneras med hänsyn till behovet

under normala förhållanden. Samma synpunkt har framhållits av Älvsborgs

läns landsting, som även uttalat, att försiktighet bör iakttagas vid organisationens

genomförande, samt av Kristianstads läns landsting, som för erhållande

av erforderlig elasticitet i organisationen tillrått anställande av befattningshavare

med deltidstjänst och inrättande av en beredskapskår av exempelvis

gifta kvinnor, vilka tidigare innehaft kontorsarbete. Kommunalfullmäktige

i Ilögsbg kommun uttala, att man knappast kan undgå att få ett intryck

av överorganisation, om den föreslagna personalorganisationen genomföres.

Kommunalfullmäktige i Fryksånde kommun anse, att huvudkontoren

bli för stora för fredsförhållanden och att antalet befattningshavare å dessa

kontor skulle kunna minskas. Stadsfullmäktige i Karlskoga anföra, att viss

försiktighet bör iakttagas vid utbyggandet av arbetsförmedlingen, så alt icke

eu organisation av onödigt stort omfång bildas.

Svenska landskommunernas förbund har framhållit de möjligheter, som,

opaginerad Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

sedan kommunsammanslagningarna genomförts och åtskilliga kommuner till

följd därav tvingats anställa tjänstemän utan att dessa dock få full sysselsättning,

kunna uppkomma att använda dessa tjänstemän även för arbetsförmedlingens

behov genom att de beredas deltidsanställning hos arbetsförmedlingen

eller förordnas såsom ombud.

I några yttranden har utbyggnaden av särskilda grenar av organisationen

berörts. Sålunda har överstyrelsen för yrkesutbildning uttalat,

att överstyrelsen, som har särskilt intresse av att frågorna rörande yrkesvägledningens

och den med denna intimt förbundna ungdomsförmedlingens

organisation snarast bringas till sin lösning, icke har något att erinra

mot att yrkesvägledningen förblir organiserad i anslutning till arbetsförmedlingen.

Överstyrelsen anser en ytterligare utbyggnad av ifrågavarande gren

av förmedlingen önskvärd. Även Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

har framhållit vikten av att ungdomsförmedlingsverksamheten och

yrkesvägledningen ytterligare utvidgas. Tjänstemännens centralorganisation

har understrukit betydelsen av att tjänstemannaförmedlingen, som visat sig

väl lämpad för sin uppgift, snarast möjligt utbygges.

Arbetsmarknadskommissionen har uttalat sin principiella anslutning till

vad de sakkunniga anfört rörande befattningarnas fördelning på

ordinarie och icke-ordinarie tjänster. Kommissionen har

emellertid framhållit, att detaljjusteringar kunna bli erforderliga vid uppgörande

av de definitiva personalplanerna. Allmänna lönenämnclen har understrukit

de sakkunnigas uttalande om begränsning av antalet ordinarie

tjänster med hänsyn till att länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas

nuvarande personal utgöres av tämligen nyanställda befattningshavare,

vilkas lämplighet för fortsatt anställning och befordran ej alltid är tillräckligt

prövad. Länsstyrelsen i Västerbottens lön har däremot uttalat, att samtliga

befattningar, vilka bedömas vara erforderliga för framtiden, böra uppföras

som ordinarie. Liknande synpunkter ha framförts av tjänstemännens

centralorganisation och arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund.

Arbetsmarknadskommissionens utredning jämte häröver avgivna yttranden

m. m.

I enlighet med av Kungl. Maj:t meddelat uppdrag har kommissionen, såsom

förut nämnts, med skrivelse den 28 februari 1947 överlämnat förslag till

personalplaner för länsarbetsnämnderna samt dem underställda arbetsförmedlingskontor

och expeditioner.

Vid överlämnandet av sina förslag har kommissionen inledningsvis anmält,

att kommissionen vid fullgörandet av sitt uppdrag enligt förhandlingsordningens

bestämmelser haft förhandlingar med de två personalsammanslutningar,

i vilka arbetsförmedlingens tjänstemän äro organiserade och som tillerkänts

förhandlingsrätt, nämligen arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund

och civilförvaltningens personalförbund. Beträffande vad som förekommit

vid dessa förhandlingar har kommissionen anmält, att förbunden vid
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 239.

241

hållit de principiella uppfattningar, varåt de givit uttryck i sina till Kungl.

Maj:t ingivna yttranden över arbetsförmedlingssakkunnigas betänkanden,

samt att de vid förhandlingarna framfört vissa förslag avseende inrättande av

ytterligare tjänster utöver dem som kommissionen funnit sig böra uppföra i

sina nu framlagda förslag till personalplaner. I fråga om de närmare detaljerna

från förhandlingarna har kommissionen hänvisat till förda protokoll

och ingivna skrivelser, vilka bilagts kommissionens skrivelse.

Kommissionen har anfört, att kommissionens nu upprättade förslag till

personalplaner kan anses innebära ett fullföljande av den i maj 1945 fastställda

översynsplanen för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas

personalorganisation, vilken översynsplan närmast gällde länsarbetsnämndernas

kanslier och de allmänna avdelningarna inom förmedlingarna. Förslagen

avse sålunda denna gång även vissa specialförmedlingar -— ungdomsförmedling

och yrkesvägledning, tjänstemannaförmedling och förmedling av

arbete åt partiellt arbetsföra — vilka förmedlingars personalorganisation ej

blev föremål för översyn i maj 1945.

Kommissionen har lämnat följande allmänna redogörelse för

innebörden av de framlagda förslagen till personalplaner.

För länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar finnas upptagna inalles

1 542 befattningar, varav för kanslierna 397 och för den egentliga arbetsförmedlingen

1 145 befattningar. Sistnämnda befattningar fördela sig med 628

på huvudkontoren och 517 på avdelningskontoren. I jämförelse med de i maj

månad 1945 fastställda personalplanerna innebär det nu beräknade antalet

befattningar — 1 542 — en ökning med 169, d. v. s. från l 373. Det må emellertid

framhållas, att ett mindre antal av de i 1945 års personalplaner uppförda

befattningarna ännu icke blivit i vederbörlig ordning tillsatta, men att

vissa av de vakanta befattningarna uppehållas i särskild ordning, och vidare

att ett antal befattningar inrättats efter 1945 års personalöversyn, vilka befunnits

nödvändiga med hänsyn till därefter uppkomna behov i samband

med arbetsförmedlingens fortsatta utbyggnad. Det faktiska antalet befattningar

är alltså redan nu större än 1 373. Härtill återkommer kommissionen

i det följande. Ökningen i personalplanerna med nyssnämnda 169 befattningar

förklaras till större delen av att ovan nämnda specialförmedlingar

denna gång blivit föremål för översyn. Tillsammans ha nämligen 90 nya befattningar

tillförts dessa specialförmedlingar. Återstoden av ökningen beror

på att förmedlingsarbetet intensifierats och vunnit allt större omfattning, vilket

i sin tur ställt ökade krav på personal. Sålunda upptager det föreliggande

förslaget inrättande av

1) sjuksköterskeförmedlingar i vissa städer, medförande en ökning av 11

befattningar,

2) en ytterligare utbyggnad av kontorsnätet, varigenom 13 nya avdelningskontor

avses skola inrättas på platser, där arbetsförmedlingen för närvarande

är representerad endast av ombud,

3) en förstärkning av den övriga förmedlingsorganisationen vid huvudkontor

och avdelningskontor med tillsammans 27 befattningar — denna förstärkning

har i första hand betingats av storstädernas (Stockholm, Göteborg

och Malmö) behov av en mera effektiv arbetsförmedlingsorganisation samt

medelstora avdelningskontors vidgade verksamhet —

4) nyinrättande av kansliskrivartjänster (till antalet 17) vid länsarbets
Itihang

till riksdagens protokoll 19A7. 1 samt. Nr 239. 19

opaginerad Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

nämndernas kanslier, vilka befattningars införande särskilt motiverats i arbetsförmedlingssakkunnigas

betänkande samt

5) inrättande av sammanlagt 11 skrivbiträdestjänster vid större avdelningskontor

för att härigenom mera effektivt kunna utnyttja personalen för förmedlingsuppgifter.

Det i de nu framlagda personalplanerna uppförda antalet befattningar innebär

en viss kvantitativ förstärkning av personalen i förhållande till nuvarande

antal befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter vid länsarbetsnämnder

och arbetsförmedlingar. Vid utgången av år 1946 uppgick nämligen

hela antalet befattningshavare för bestående arbetsuppgifter till 1 439,

därav vid avdelningskontoren 536. Till nämnda antal kommo därjämte befattningshavarna

inom den s. k. beredskapsorganisationen, alltså de befattningshavare,

som ha att handlägga byggnadsärenden eller frågor rörande

utlänningar eller ha andra mera tillfälliga uppgifter, vilka efter hand beräknas

skola upphöra. Antalet befattningshavare, sysselsatta med dylika krisbetonade

uppgifter, utgjorde vid utgången av år 1946 343, varför hela antalet befattningshavare

vid länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar då utgjorde

1 782. Det förtjänar i detta sammanhang nämnas, att antalet anställda undergått

en successiv minskning sedan juli 1945, då sammanlagda antalet befattningshavare

utgjorde 2 165.

Arbetsmarknadskommissionens nu uppgjorda förslag i jämförelse med dels

personalläget i december 1946 dels ock nu gällande personalplaner framgår

närmare av nedanstående tablå.

1945 års

personal- planer

Personal- läget i dec.

1946

Nu fram- lagt förslag

Länsarbetsnämnder och huvudkontor:

Kanslipersonal (inberäknat biträdespersonal)........

347

352

366

Förmedlingspersonal ..............................

520

551

628

Summa

867

903

994

Avdelningskontor:

2391

227

252

247

262

265

Biträdespersonal (kanslipersonal)....................

20

47

31

Summa

506

536

548

Totalsumma

1373

1439

1542

1 Därav 12 kontor ännu ej i verksamhet på grund av olösta lokal- och personalfrågor.

Då kommissionens nu framlagda förslag i första hand innebär en förstärkning

av specialförmedlingarna och antalet befattningar vid dessa

ökar —- om man bortser från tillfälliga personalförstärkningar, som vidtagits

efter maj månad 1945 — med sammanlagt 106 i jämförelse med det i

1945 års personalplaner uppförda antalet, har kommissionen närmare redogjort

för de skäl, som varit vägledande vid utarbetande av planerna för

nämnda förmedlingar. Härom har kommissionen anfört.

Organiserandet av ungdomsförmedlingen och yrkesvägledningen har skett

i etapper. Den nuvarande organisationen är uppbyggd i enlighet med den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

243

organisationsplan, som fastställdes av kommissionen våren 1944. Under de

tre år, som förflutit sedan nämnda tidpunkt, har det efter hand blivit uppenbart,

att organisationen är i behov av förstärkning, om den skall kunna fullgöra

de arbetsuppgifter, som numera åvila densamma och som inom den närmaste

framtiden synas komma att öka.

Våren 1946 utarbetades inom kommissionens kansli förslag till utbyggnad.

Arbetsförmedlingssakkunniga hade tillfälle taga ställning till dessa förslag

men ansågo, att hela frågan om ungdomsförmedlingens och yrkesvägledningens

framtida organisation borde bli föremål för särskild utredning. Kommissionen

har ock i sitt utlåtande över sakkunnigförslaget understrukit angelägenheten

av att en dylik utredning snarast kommer till stånd.

I avvaktan på denna utredning måste verksamheten emellertid kunna fullföljas

i rimlig omfattning och med tillbörlig effektivitet. Med hänsyn härtill

har i de nya planerna upptagits 14 nya tjänster. Dessa fylla endast de mest

trängande behoven, men genom deras tillkomst kan verksamheten utbyggas

så, att den i större utsträckning än hittills kan betjäna även landsbygdens

ungdom. Då det nuvarande systemet med filialer och s. k. kontaktmän visat

sig vara i behov av ökad tillsyn från länscentralernas sida, måste personalen

vid länscentralerna och speciellt föreståndarna kunna frigöras för organisations-

och instruktionsarbete bland avdelningskontorens personal, bland kontaktmän

och lärare, och detta behov kan åtminstone i viss mån tillgodoses

genom tillkomsten av ovan angivna 14 tjänster. De beräknas skola tillföras

särskilt folkrika län, län med besvärliga kommunikationsförhållanden och

län, där arbetsuppgifterna ute på fältet visat sig vara särskilt eftersatta till

följd av för knapp personal.

Verksamheten vid den i maj 1944 organiserade tjänstemannaförmedlingen

fick mycket snart betydligt större omfattning än beräknat. Det må nämnas,

att antalet arbetssökande personer ökade från ca 25 000 år 1943 till nära

50 000 år 1946. En motsvarande ökning har förelegat beträffande antalet

tillsatta platser; för nämnda år utgjorde de 22 000 respektive 39 000. Denna

ökning av verksamheten har nödvändiggjort, att ett 40-tal tillfälliga befattningshavare

måst anställas utöver de 60 mera stadigvarande, som organisationen

från början beräknades kräva.

En fortsatt utvidgning av verksamheten synes sannolik. Härför talar den

goda kontakt med arbetsmarknadens parter, som tjänstemannaförmedlingen

kunnat knyta och som i ett flertal fall resulterat i direkta överenskommelser

om ett kontinuerligt utnyttjande av densamma. Detta gäller för bland annat

ett flertal kommunala myndigheter samt vissa tjänstemannaorganisationer

och utbildningsanstalter.

Behovet av eu förstärkning av tjänstemannaförmedlingens personalorganisation

motiveras ytterligare av den utvidgning av förmedlingens verksamhetsområde,

som ägt rum genom att förmedlingen fått till uppgift att även betjäna

den stora yrkesgrupp, som sammanfattas under benämningen affärspersonal.

Denna yrkeskategori hänfördes ej från början till tjänstemannaförmedlingen,

men erfarenheten visade snart, att ett avskiljande av affärspersonalen

från övriga tjänstemannagrupper var en ur förmedlingssynpunkt

mindre lämplig anordning. Omnämnas kan. att år 1946 utgjorde antalet arbetssökande

personer av denna kategori 18 000; antalet tillsatta platser uppgick

till 15 000.

Med hänsyn härtill har kommissionen i sitl förslag upptagit 39 nya tjänster

inom tjänstemannaförmedlingen. Dessa fördela sig jämnt över hela landet

och tillgodose i första hand förstärkningsbehoven vid länscentralerna. Vid

bedömandet av personalbehovet måste hänsyn icke blott tagas till verksamhetens

omfattning utan också till 1''örmedlingsarbetets art. Förmedlingsupp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

244

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

dragen äro ofta kvalitativt mycket krävande och många gånger mera tidsödande

än vanliga förmedlingsuppdrag, vilket medför en arbetsbelastning,

som svårligen låter sig siffermässigt belysas.

I juni år 1944 beslöt arbetsmarknadskommissionen i princip att i samtliga

län, Gotlands län dock tills vidare undantaget, anställa särskilda befattningshavare

för arbetsberedning åt partiellt arbetsföra. Befattningarna skulle tillsättas,

så snart förhållandena det medgåve. Vid utgången av år 1946 hade

organisationsplanen för detta arbetsområde hunnit genomföras så långt, att

i samtliga län med undantag av Gotlands län särskilda förmedlingsexpeditioner

för detta slag av arbetssökande voro inrättade. Inalles funnos 32 befattningar.

Denna organisation visade sig oundgängligen nödvändig, sedan

riksdagen i april 1945 bifallit Kungl. Maj:ts proposition (nr 120) om arbetsvärd

åt i militärtjänst skadade personer. Denna organisation bar också visat

sig få växande betydelse i samband med ansträngningarna att ta vara på den

arbetskraftsreserv, som partiellt arbetsföra utgöra.

Uppgörandet av en personalorganisation för förmedling åt partiellt arbetsföra

är givetvis beroende av de slutliga resultat, till vilka den nu arbetande

särskilda kommittén för partiellt arbetsföra kan komma. Nämnda kommitté

bär i mars 1946 avgivit ett betänkande (SOU 1946: 24), vari riktlinjerna för

denna förmedlingsgren uppdragits. I sitt remissutlåtande över betänkandet

framhöll arbetsmarknadskommissionen, att det då icke var möjligt att i detalj

taga ställning till detta förslag. Det syntes lämpligast att betrakta den

dåvarande organisationen som en grundstomme, på vilken det vid behov och

efter kommissionens bedömande i varje särskilt fall kunde byggas vidare. De

sakkunniga hade räknat med sammanlagt 141 tjänster inom den offentliga

arbetsförmedlingen, varav 39 avsedda särskilt för tuberkulosskadade. Kommissionen

fasthåller vid sin principiella inställning, att organisationen bör

successivt utbyggas men kan konstatera, att nödvändiga förstärkningsbehov

måste tillgodoses för att organisationen skall kunna fullfölja åtagna arbetsuppgifter

och mera intensivt fortsätta det påbörjade arbetet med inplacering

av partiellt arbetsföra i produktiva sysselsättningar. I överensstämmelse härmed

bar kommissionen i sina nu framlagda planer ökat antalet tjänster vid

förmedlingsexpeditionema för partiellt arbetsföra med 37, varigenom det

sammanlagda antalet kommer att uppgå till 69 mot nuvarande 32. Förstärkningen

innebär, att vid vart och ett av arbetsförmedlingens huvudkontor,

som nu har en tjänsteman för dessa uppgifter, anställes ytterligare en tjänsteman,

dock att endast en tjänsteman beräknas för huvudkontoret i Visby,

samt att förmedlingsexpeditionema i storstäderna (Stockholm, Göteborg och

Malmö), där antalet förmedlingsfall är både absolut och relativt sett störst,

givas en motsvarande större förstärkning. Det stora antalet tuberkulosfall i

Norrbottens län bär skapat behov av förstärkning med ytterligare en tjänsteman

vid kontoret i Luleå.

Sedan år 1944 ha intensifierade åtgärder för att inom den offentliga arbetsförmedlingen

skapa ett effektivt anvisnings- och förmedlingsorgan för artister

och musiker vidtagits. Detta förmedlingsarbete har visat sig kunna

mest rationellt bedrivas av tjänstemän med speciella kvalifikationer och sakkunskap

på detta område. För närvarande finnas särskilda artist- och musikerförmedlingar

på 9 platser i landet. Antalet befattningar vid dessa uppgår

till 15. För att emellertid kunna tillgodose de arbetssökandes och olika festoch

nöjesarrangörers önskemål och för att kunna fullgöra ingångna avtal

om arbetsförmedlingens medverkan föreligger behov av viss förstärkning inom

denna förmedlingsgren. Kommissionen har i sina planer upptagit ytterligare

4 tjänster, vilka avse städerna Stockholm, Malmö, Falun och Sundsvall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

245

Inom sjömansförmedlingen föreligger, sedan sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa

bildats, behov av personalförstärkning på några förmedlingar. Detta

gäller kontoren i Göteborg och Malmö. Samtidigt indrages en befattning

vid förmedlingen i Halmstad. Sammanlagda antalet befattningar inom denna

förmedlingsgren vid huvudkontoren skulle uppgå till 13 mot nuvarande 12.

Vid avdelningskontoren förutsättes ingen ändring.

Förmedlingen av sjuksköterskor i landet handhaves för närvarande av

särskilda sjuksköterskebyråer, vilkas verksamhet regleras genom Kungl.

Maj:ts kungörelse den 28 juni 1935 (nr 432) med bestämmelser angående statens

godkännande av sjuksköterskebyråer. Kommissionen har i utlåtande den

28 november 1946 under åberopande av förda underhandlingar med medicinalstyrelsen

och svensk sjuksköterskeförening föreslagit, att sjuksköterskeförmedlingen

skall inordnas i den offentliga arbetsförmedlingen. För att

möjliggöra ett genomförande under budgetåret 1947/48 av förslaget, därest

det kommer att av Kungl. Maj:t bifallas, har i kommissionens förslag till personalplaner

en ökning med 11 befattningar beräknats. Dessa avse förstärkning

av förmedlingarna i Stockholm, Uppsala, Linköping, Jönköping, Göteborg,

Örebro, Gävle, Sundsvall och Umeå, vilka jämte Lund, där behövliga

åtgärder redan tidigare vidtagits, bilda replipunkter i denna förmedlingsverksamhet.

Kommissionen har härefter framhållit, att de framlagda förslagen till personalplaner

innebära, förutom en ökning av det sammanlagda antalet heloch

deltidsanställda befattningshavare, ändringar i fråga om vissa befattningars

lönegradsplacering i förhållande till vad som nu gäller. De nu föreslagna

lönegradsplaceringarna ansluta sig, framhåller kommissionen, till de

av kommissionen i samband med behandlingen av förslaget till tjänsteförteckning

förordade löneställningama för olika befattningar. Av i kommissionens

skrivelse intagna två tablåer, till vilka jag här får hänvisa, framgå de

i förhållande till nu utgående löner föreslagna ändrade lönegradsplaceringama

m. m. Kommissionens förslag i fråga om antalet befattningar

i olika lönegrader, rörande befattningarnas uppförande

å ordinarie, extra ordinarie eller extra stat ävensom

rörande den deltidstjänstgörande personalens uppdelning

å olika grupper framgå av följande av mig upprättade sammanställning.

I lönegraderna Co, C 4 och G 3 ha uppförts 24 länsarbetsdirektörsbefattningar

enligt den av kommissionen föreslagna, förut omnämnda fördelningen

på angivna lönegrader.

I 2 6 lönegraden har såsom ordinarie befattningshavare uppförts

förste inspektören vid arbetsnämnden i Stockholms stad.

I 2 4 lönegraden ha uppförts de två förste inspektörerna vid länsarbetsnämnderna

i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, båda å ordinarie

stat.

I 2 2 lönegraden ha uppförts dels 25 ordinarie befattningar, nämligen

20 förste inspektörer (för arbetsförmedlingsärenden) vid samtliga nämnder

utom nämnderna i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län, Malmöhus

län och Gotlands län, förste inspektören vid (föreståndaren för) tjänste
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

mannaförmedlingen i Stockholms stad och 4 kontorsföreståndare vid avdelningskontoren

av klass 1 A, dels ock en extra ordinarie befattning för förste

inspektören vid (föreståndaren för) förmedlingsexpeditionen för partiellt arbetsföra

i Stockholms stad.

I 2 1 lönegraden ha upptagits 11 ordinarie och 30 extra ordinarie

befattningar. De ordinarie befattningarna äro följande, nämligen 3 inspektörer,

hänförliga till tjänstemannaförmedlingarna vid huvudkontoren i Göteborg

och Malmö och till sjömansförmedlingen i Göteborg, samt 8 kontorsföreståndare

vid avdelningskontoren av klass 1 B. De 30 extra ordinarie befattningarna

äro inspektörsbefattningar, nämligen 4 för arbetsförmedlingsärenden

i Stockholms stad, Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt

Malmöhus län, 2 för personalärenden in. in. vid nämnderna i Stockholms

stad samt Göteborgs och Bohus län, 20 för socialhjälpsärenden vid nämnderna

i Stockholms stad och 19 län, en för ärenden rörande kvinnlig arbetskraft

i Stockholms stad samt 3 med placering vid ungdomsförmedlingarna vid huvudkontoren

i Stockholms stad, Göteborg och Malmö.

I 18 lönegraden ha uppförts 88 ordinarie och 121 extra ordinarie

befattningar.

De 88 ordinarie befattningarna fördela sig på följande sätt. Vid femton

huvudkontor (kontoren i Stockholm, Göteborg, Växjö, Skövde, Falun, Härnösand,

Östersund, Umeå och Luleå äro undantagna, enär de båda förstnämnda

kontoren ha högre befattningshavare för uppgiften och de övriga sex kontoren

icke äro av den storleksordning, att särskild befattningshavare tills

vidare beräknats erforderlig) samt vid avdelningskontoren i Norrköping och

Hälsingborg har upptagits en befattning för förste assistent med uppgift att

samordna förmedlingsverksamheten m. m. inom kontoret (tillsammans 17

befattningar). För förste assistenter vid vissa manliga expeditioner vid huvudkontoren

i Stockholms stad, Göteborg och Malmö ha beräknats tillsammans

14 befattningar och vid vissa kvinnliga expeditioner vid samma

huvudkontor tillsammans 4 befattningar. För tjänstemannaförmedlingen ha

beräknats 21 befattningar för förste assistenter, placerade vid 20 olika huvudkontor.

För expeditionerna för hotell- och restaurantpersonal vid huvudkontoren

i Stockholm och Göteborg ha beräknats 2 förste assistentbefattningar.

För sjömansförmedlingama i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg

ha beräknats 3 befattningar för förste assistenter. Slutligen har för kontorsföreståndare

vid avdelningskontor av klass 2 beräknats 27 befattningar.

De 121 extra ordinarie befattningarna äro avsedda för följande befattningshavare.

För det kvinnliga arbetsmarknadsområdet i samtliga län utom

Gotlands har beräknats en förste assistent eller tillsammans 23 befattningar.

Vid nämnderna i samma län har vidare beräknats en förste assistent för administrativa

ärenden d. v. s. tillsammans 23 befattningar. Vid förmedlingsexpeditionerna

för textilindustrien och för skoindustrien i Borås respektive

Örebro ha upptagits 2 befattningar för förste assistenter och för expeditionerna

för hälso- och sjukvårdspersonal i Stockholm och Göteborg ha upptagits

likaledes 2 befattningar för förste assistenter. För ungdomsförmed
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

247

lingarna vid samtliga av kommissionen föreslagna tjugofyra huvudkontor

samt vid avdelningskontoret i Sundsvall ha beräknats tillsammans 31 förste

assistenter och för tjänstemannaförmedlingarna vid huvudkontoren i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Uppsala samt avdelningskontoren i Norrköping,

Lund och Hälsingborg tillsammans 8 förste assistenter. För expeditionerna

för artister och musiker i Stockholm, Göteborg och Malmö ha beräknats 3

förste assistenter, och för expeditionerna för partiellt arbetsföra vid samtliga

huvudkontor utom i Visby ha beräknats tillsammans 29 förste assistenter.

I 15 lönegraden ha uppförts 173 ordinarie och 180 extra ordinarie

befattningar. Av de ordinarie befattningarna hänföra sig 88 till huvudkontoren

och därinom fördela dessa assistentbefattningar sig så, att 79 äro hänförda

till den allmänna arbetsförmedlingens expeditioner och 9 till expeditioner

för tjänstemannaförmedlingen, medan 85 äro hänförda till avdelningskontoren,

därvid 65 befattningar äro avsedda för kontorsföreståndare vid avdelningskontor

av klass 3 och 20 för assistenter vid avdelningskontor. De 180

extra ordinarie befattningarna äro fördelade så, att 2 äro avsedda för assistenter

för administrativa och andra ärenden vid nämnderna i Stockholms stad

och i Gotlands län, 153 äro avsedda för assistenter vid huvudkontoren och 6

för kontorsföreståndare vid avdelningskontor av klass 3 samt 19 för assistenter

vid avdelningskontor. Av det totala antalet befattningar i denna lönegrad,

353, äro tillsammans 40 avsedda för tjänstemannaförmedlingarna vid huvud-

och avdelningskontor, 20 för ungdomsförmedlingarna vid huvud- och

avdelningskontor, 13 för expeditioner för artister och musiker vid huvudoch

avdelningskontor, 32 för expeditioner vid huvud- och avdelningskontor

för partiellt arbetsföra samt 71 för kontorsföreståndare vid avdelningskontor

av klass 3, medan övriga äro avsedda för den allmänna arbetsförmedlingens

olika expeditioner vid huvud- och avdelningskontor.

I 12 lönegraden ha uppförts 51 ordinarie och 309 extra ordinarie

befattningar. Samtliga ordinarie befattningar hänföra sig till avdelningskontoren

och av de 51 befattningarna äro 21 avsedda för kontorsföreståndare vid

kontor av klass 4 medan övriga äro avsedda för assistenter vid avdelningskontoren

i allmänhet. Av de 309 extra ordinarie befattningarna ha 169 placerats

vid huvudkontoren och äro alltså avsedda för assistenter samt 140

vid avdelningskontoren, där 55 tagas i anspråk av kontorsföreståndare för

kontor av klass 4, medan övriga 85 äro avsedda för assistenter vid avdelningskontor

av olika klasser.

Av det totala antalet befattningar i denna lönegrad äro 27 avsedda för

tjänstemannaförmedlingen, 57 för ungdomsförmedlingen, 3 för expeditioner

för artister och musiker, 6 för expeditioner för partiellt arbetsföra samt 76

för kontorsföreståndare vid avdelningskontor av klass 4, medan övriga befattningar

äro avsedda för assistenter vid den allmänna arbetsförmedlingens

olika expeditioner vid huvud- och avdelningskontor.

I 11 lönegraden har uppförts tillsammans 17 kansliskrivare, samtliga

i extra ordinarie befattningar.

I 7 lönegraden ha uppförts befattningar för 25 ordinarie kanslibi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

träden, av vilka 24 äro avsedda att placeras såsom redogörare vid var sin

nämnd, och 2 extra ordinarie kanslibiträden, avsedda för nämnderna i Stockholms

stad samt Göteborgs och Bohus län, ävensom 3 ordinarie förste expeditionsvakter,

avsedda för nämnderna i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus

län samt Malmöhus län.

I 6 lönegraden ha uppförts 20 ordinarie expeditionsvaktsbefattningar,

avsedda för var och en av länsarbetsnämnderna utom nämnderna i

Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, och vidare

en extra ordinarie expeditionsvakt, avsedd för sjömansförmedlingen i Göteborg.

15 lönegraden har uppförts en ordinarie expeditionsvaktsbefattning,

avsedd för arbetsnämnden i Stockholm, samt 5 extra ordinarie expeditionsvaktsbefattningar,

avsedda för ett vart av kontoren i Malmö, Göteborg, Norrköping,

Hälsingborg och Uddevalla.

I lönegraderna för kvinnlig biträdespersonal, d. v. s. lönegraderna

A 4, E o 4, E o 2 och E x 2 ha upptagits tillsammans 200 befattningar,

nämligen 51 i A 4, 21 i Eo 4, 57 i Eo 2 och 71 i Ex 2. Av de 200 befattningshavarna

äro 172 avsedda att placeras vid nämndernas kanslier och huvudkontoren

och 28 vid avdelningskontoren. Antalet befattningar i A 4 har

beräknats med tillämpning av de regler, som beträffande dylika befattningar

förordats i bilaga 2 till årets statsverksproposition (För flera huvudtitlar

gemensamma frågor).

Slutligen ha upptagils tillsammans 152 befattningar i lönegraderna

Ex 12 eller Ex 10 eller Ex 8 eller E o 10 samt en befattningshavare

i lönegraden Ex 5. De 152 befattningarna i först angivna lönegrader

äro avsedda för rekryteringspersonal, d. v. s. personal som är under utbildning

eller som avslutat sin assistentutbildning och fullgör tjänst, vilken

eljest skulle ankomma på assistent i 12 eller undantagsvis högre lönegrad.

Extrabefattningen i lönegraden Ex 5 är avsedd för en expeditionsvakt vid

huvudkontoret i Stockholm och har beräknats vara erforderlig med hänsyn

till nuvarande 1 o k a 1 f ö r h å 11 a n d en.

Vad angår deltidsanställd personal har kommissionen räknat

med behov av 47 föreståndare för expeditioner av klass 5, 19 föreståndare

för expeditioner av klass 6, 30 deltidstjänstgörande assistenter vid avdelningskontor

och expeditioner samt 3 föreståndare för vissa sjömansförmedlingar

eller med tillsammans 99 deltidsanställda personer.

Någon beräkning av det behövliga antalet ombud har icke nu kunnat

av kommissionen framläggas.

Vidkommande de 1 542 befattningarnas fördelning å ordinarie

och icke-ordinarie anställningsform har kommissionen anfört,

att i det till de sakkunnigas betänkande fogade förslaget till personalorganisation

i anslutning till de av de sakkunniga i betänkandet angivna riktlinjerna

upptagits 530 befattningar såsom ordinarie, motsvarande 40 procent

av det till 1 341 uppgående sammanlagda antalet befattningar, medan 579

eller 43 procent upptagits såsom extra ordinarie, 143 eller 11 procent såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

extra samt 89 eller 6 procent såsom arvodesbefattningar för deltidsanställd

personal.

Kommissionen har i de nu framlagda förslagen till personalplaner uppfört

475 befattningar å ordinarie stat eller 30,5 procent av hela antalet befattningar,

medan 744 eller 48,5 procent uppförts såsom extra ordinarie och

224 eller 14,5 procent uppförts såsom extra befattningar. Vidare ha 99 befattningar

eller 6,5 procent upptagits såsom arvodesbefattningar för deltidsanställd

personal.

Kommissionen har förklarat, att den vid upprättandet av sitt förslag beträffande

anställningsformerna i huvudsak följt de av de sakkunniga angivna

principerna för personalens fördelning å olika slag av anställningsformer,

men i vissa hänseenden lia avvikelser befunnits motiverade. Kommissionen

har härom anfört i huvudsak följande.

Kommissionen har begränsat antalet ordinarie befattningar till något

mindre än en tredjedel av hela det beräknade antalet befattningar. Begränsningen

har synts vara motiverad, då det ännu är förenat med vissa svårigheter

att slutligt beräkna det framtida, stadigvarande behovet av befattningar

inom olika lönegrader. Kommissionen har också tagit hänsyn till det

förhållandet, att många befattningshavare äro relativt nyanställda och därför

ännu icke kunna anses tillräckligt prövade för att ifrågakomma till ordinarie

befattningar. A andra sidan har det synts påkallat, att ett icke alltför

ringa antal ordinarie befattningar inrättas från och med budgetåret 1947/48

med hänsyn till dels de befattningshavare, vilka såsom landstings- eller kommunalanställda

innehaft ordinarie tjänster, dels ock nödvändigheten att säkerställa

en kvalitativt tillfredsställande rekrytering av arbetsförmedlingens

tjänstemannakår. För tillträde till ordinarie befattning förutsätter kommissionen,

såsom i det följande närmare utvecklas, regelmässigt — förutom att

vederbörande förklarats lämplig för anställningen — viss tids tjänstgöring

inom arbetsförmedlingens och/eller det centrala arbetsmarknadsorganets

verksamhetsområde.

Beträffande avvikelserna från i sakkunnigförslaget angivna anställningsformer

för vissa kategorier av befattningar må följande särskilt framhållas.

Befattningarna för de förste assistenter (konsulenter), vilka skola hava att

handlägga ärenden rörande det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet, ha av

kommissionen uppförts såsom extra ordinarie, medan samma befattningar

av de sakkunniga ansetts böra uppföras såsom ordinarie. Skäl för kommissionens

förslag är i huvudsak, att befattningarna äro förhållandevis nyinrättade

och att befattningarnas innehavare därför böra prövas under icke allt

för kort tid, innan de beredas ordinarie anställning. Kommissionen har däremot

— med avsteg från sakkunnigbetänkandet — ansett skäl vara för handen

att såsom ordinarie uppföra de befattningar för förste assistenter, vilka

föreslås skola finnas vid flertalet huvudkontor med uppgift att samordna och

fördela arbetet på de olika förmedlingsexpeditionema. Dessa befattningar,

om vilkas erforderlighel tvekan icke kan råda, torde liksom befattningarna

lör arbetsförmcdlingsinspektörerna komma att rekryteras med tjänstemän,

vilka innehaft mångårig anställning inom arbetsförmedlingen. De kunna därför

också ha befogade anspråk på alt la tillträda ordinarie anställningar.

Vid de större kontoren och i viss omfattning åven vid mindre ha de till 12

lönegraden hänförda assistent tjänsterna genomgående uppförts såsom extra

ordinarie befattningar. Vissa skäl skulle kunna tala lör att dessa uppfördes

såsom ordinarie, men detta bar av kommissionen synts mindre lämpligt med

hänsyn till att innehavarna av de ordinarie tjänsterna i många fall skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

komma att vara endast formella innehavare av dem, enär de kunna beräknas

komma att vara förordnade å högre extra ordinarie befattningar. Härav

skulle alltså följa ett omfattande system med successionsförordnanden och

detta har synts angeläget att undvika. Vid medelstora avdelningskontor, där

en assistent i 12 lönegraden i många fall är föreståndarens närmaste man

och ställföreträdare, har det däremot i allmänhet synts lämpligt att uppföra

tjänsterna i 12 lönegraden såsom ordinarie. Härigenom vinnes också ökade

möjligheter att på tillfredsställande sätt rekrytera befattningarna vid dessa

avdelningskontor.

Vad särskilt angår befattningarna för föreståndare vid avdelningskontoren,

bär kommissionen i huvudsak följt den princip, som arbetsförmedlingssakkunniga

förordat genom sitt uttalande, »att de befattningar, som kunna anses

motsvara ordinarie landstings- eller kommunala befattningar, böra uppföras

på ordinarie stat». Vissa avsteg från denna princip ha emellertid synts motiverade.

Kommissionen har sålunda — i stället för att inrätta ordinarie

föreståndarbefattningar för vissa avdelningskontor därför att dess nuvarande

föreståndare är f. d. landstingsanställd — följt principen, att avdelningskontor,

som varit inrättat såsom lieltidskontor sedan tidpunkt före den 1 januari

1943, skall hava föreståndarbefattning å ordinarie stat. I några särskilda

fall har föreståndarbefattningen för avdelningskontor, som inrättats såsom

lieltidskontor efter ingången av år 1943, likväl ansetts böra uppföras såsom

ordinarie, nämligen i fall då behovet av permanent förmedlingsorgan å orten

kan anses odiskutabelt och det tidigare deltidskontoret varit inrättat under

många år. De ifrågavarande kontoren, som alltså föreslagits skola erhålla

ordinarie föreståndare trots att kontoren blivit inrättade såsom heltidskontor

först efter ingången av år 1943 äro Huskvarna, Falkenberg, Kungsbacka,

Laholm, Filipstad och Avesta.

Kommissionen har förklarat sig förutsätta, att den av Kungl. Maj:t och

riksdagen fastställda personalförteckningen för ordinarie personal

vid länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltema endast kommer

att upptaga antalet belattningar med skilda tjänstebenämningar och i de

olika lönegraderna. Det bör nämligen enligt kommissionens mening få ankomma

på det centrala arbetsmarknadsorganet att fördela befattningarna på

olika länsarbetsnämnder, huvudkontor och avdelningskontor. Vad sålunda

anförts anser kommissionen böra gälla också de extra ordinarie befattningar,

som komma att uppföras på den av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda

personalförteckningen.

Om inrättandet av övriga icke-ordinarie befattningar torde, anför kommissionen,

det centrala arbetsmarknadsorganet böra få besluta inom ramen för

det anslag till avlöning av icke-ordinarie personal, som kommer att ställas till

förfogande; att ifrågavarande icke-ordinarie befattningar uppförts i förslagen

till personalplaner, har sin grund i att kommissionen räknat med att Kungl.

Maj :t och riksdagen kunna önska erhålla en fullständig överblick över den

personalorganisation, som enligt kommissionens uppfattning bör bliva gällande

för den från och med budgetåret 1947/48 beräknade, slutligt förstatligade

arbetsförmedlingen.

I de av statskontoret och allmänna lönenämnden avgivna utlåtandena

över kommissionens förslag till personalorganisation för arbetsförmedlingen

har endast statskontoret berört frågan om personalorganisationens utbygg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

251

nåd. Ämbetsverket har härvid framhållit behovet av att organisationen utmärkes

av stor elasticitet och att personalökning vidtages först vid en tidpunkt,

då den ökade arbetsbördan kräver sådan. Det bör, framhåller statskontoret,

med andra ord vara möjligt att vid varje tidpunkt begränsa antalet

tjänster så, att befattningshavarna under då rådande förhållanden erhålla

full sysselsättning. Statskontoret hyser för sin del farhågor för att den föreslagna

organisationen i nuvarande läge skulle bliva alltför omfattande. Särskilt

den förhållandevis starka utbyggnaden av specialförmedlingarna men

även förstärkningen av organisationen i övrigt har icke kunnat undgå att

ingiva ämbetsverket betänkligheter.

Åtskilliga kommunala myndigheter ha i anslutning till de vid arbetsförmedlingssakkunnigas

betänkande fogade förslagen till personalplaner uttalat

önskemål om förstärkning av personalen vid kontoren

i respektive kommuner. I den män de sålunda uttalade önskemålen

icke tillgodoses genom de förslag till personalplaner, som framlagts av

arbetsmarknadskommissionen, anmälas de här.

Drätselkammaren i Norrköping har uttalat, att avdelningskontoret därstädes

får för få tjänster och att förslaget icke medger tillfredsställande specialisering

av förmedlingsarbetet. Kommunalfullmäktige i Finspångs köping

ha ansett, att en assistenttjänst i 12 lönegraden bör avses enkom för den

manliga avdelningen vid kontoret. Kommunalfullmäktige i Åtvids kommun

finna ytterligare en befattningshavare utöver föreståndaren vara inom en nära

framtid erforderlig vid avdelningskontoret i Åtvidaberg. Stadsfullmäktige i Köping

ifrågasätta, om icke en särskild tjänst för ungdomsförmedling bör inrättas

vid avdelningskontoret där. Kommunalnämnden i Hallstahammars kommun

finner, att kontorspersonalen vid kontoret där bör utökas med en eller eventuellt

två befattningshavare. Kommunalfullmäktige i Svegs köping anse, att

eu expedition för kvinnlig arbetskraft bör inrättas vid avdelningskontoret där.

Drätselkammaren i Boden önskar utökning av personalen vid kontoret därstädes

med en assistentbefattning i 15 lönegraden för militäranställningsärenden

och en assistentbefattning i 12 lönegraden för ungdomsförmedling. Drätselkammaren

i Haparanda önskar få en kvinnlig assistentbefattning vid avdelningskontoret

där för det kvinnliga arbetsmarknadsområdet.

Föredraganden.

Vad till en början angår omfattningen av personalorganisationen

för arbetsförmedlingen får jag anföra följande.

Ehuru arbetsförmedlingen erhållit en betydligt ökad personalorganisation,

sedan den blev provisoriskt förstatligad våren 1940, bar den likväl ännu

icke uppnått den storlek och effektivitet, som kan anses erforderlig för att

den skall kunna i alla avseenden fylla sin uppgift. Behovet av förstärkning

och effektivisering av personalorganisationen har också understrukits av,

bland andra, huvudorganisationerna för arbetsmarknadens parter i de av

dem över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrandena. Å andra sidan

bär i vissa yttranden uttalats, att försiktighet bör iakttagas, när det gäller

opaginerad Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

utbyggnaden av personalorganisationen, att organisationen bör avpassas med

hänsyn till ett normalt läge på arbetsmarknaden och att den överhuvudtaget

bör vara elastisk för att kunna helt följa växlingarna i personalbehovet

med hänsyn till från tid till annan växlande konjunkturförhållanden.

Det är enligt min mening självfallet, att den mera permanenta personalorganisationen

för arbetsförmedlingen måste dimensioneras uteslutande med

tanke på vad man kan kalla normala arbetsuppgifter. Omfattningen av dessa

uppgifter torde emellertid komma att växla i relativt hög grad, varför personalorganisationen

bör besitta ett betydande mått av elasticitet. Detta synes

mig också ha beaktats av arbetsmarknadskommissionen vid framläggandet

av förslaget till personalorganisation. Förslaget innebär visserligen

en ökning av antalet befattningar för arbetsförmedlingens normalorganisation

med 169, om jämförelse göres med det antal befattningar, som upptogs

i de av kommissionen i maj månad 1945 fastställda personalplanerna, och

med 103, om man jämför med det faktiska antalet befattningshavare, som

voro sysselsatta inom arbetsförmedlingen i december 1946, men den sålunda

föreslagna ökningen synes mig — bortsett från 17 kansliskrivarbefattningar

— vara av kommissionen tillfredsställande motiverad. Av de 169 nya befattningarna

hänföra sig salunda icke mindre än 90 till sådana grenar av

arbetsförmedlingen, som icke blevo beaktade i samband med uppgörandet

av 1945 års personalplaner, nämligen till tjänstemannaförmedlingen, ungdomsförmedlingen

och expeditionerna för partiellt arbetsföra, och denna

ökning kan betecknas såsom nödvändig för att ifrågavarande grenar skola

kunna bliva på tillbörligt sätt tillgodosedda. Det må i sammanhanget särskilt

erinras om att medan kommissionen för expeditionerna för partiellt

arbetsföra räknat med ett sammanlagt antal befattningshavare av 69, kommittén

för partiellt arbetsföra för samma förmedlingsverksamhet beräknat

ett behov av 141 befattningshavare. Ökningen i övrigt, d. v. s. med 79 befattningar,

fördelar sig så, att 13 befattningar äro föranledda av att 13 nya

avdelningskontor skola inrättas, att 17 kansliskri vart jänster föreslås tillkomma

vid länsarbetsnämndernas kanslier, att 11 skrivbiträdestjänster föreslås

inrättade vid avdelningskontor och att 11 nya befattningar beräknas

bliva erforderliga vid bifall till avgivet särskilt förslag om organiserande av

sjuksköterskeförmedlingar. De återstående 27 befattningarna äro föranledda

av ökade behov av personal vid vissa huvud- och avdelningskontor.

Det bör också beaktas, att av de nu föreslagna 1 542 befattningarna 99

äro avsedda för deltidsanställd personal och att i antalet också ingår rekryteringspersonal,

som är under utbildning, och vidare att alla de i personalplanerna

uppförda nya befattningarna icke omedelbart äro avsedda att tillsättas.

Enligt vad kommissionen i samband med anmälan om medelsbehovet

till avlöningar för nästa budgetår framhållit, skola nämligen de nya befattningarna

icke tillsättas, förrän behovet av var och en av dem är klart

konstaterat. Kommissionen har emellertid ansett lämpligt att redan nu i

personalplanerna uppföra alla de befattningar, som beräknas komma att bli

erforderliga icke endast i samband med utan även under tiden närmast efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

253

arbetsförmedlingens slutliga förstatligande. Jag delar kommissionens uppfattning

om lämpligheten härav.

Jag finner mig alltså kunna i stort sett godtaga kommissionens beräkningar

av personalbehovet för den offentliga arbetsförmedlingen efter dess

slutliga förstatligande. Jag har i stort sett icke heller något att erinra mot

de av kommissionen framlagda förslagen rörande befattningarnas

fördelning å olika lönegrader.

I två olika hänseenden föranleda emellertid mina ställningstaganden i det

föregående ändringar i kommissionens förslag. Jag har sålunda

anfört, att jag icke är beredd att nu förorda inrättande av befattningar

som kansliskrivare vid länsarbetsnämnderna. Till följd härav böra

de 17 av kommissionen upptagna kansliskrivarbefattningarna utgå. Av mitt

förslag om bibehållande av en särskild länsarbetsnämnd i Stockholms län

följer å andra sidan, att för denna länsarbetsnämnds kansli måste tillkomma

följande 12 befattningar, nämligen en länsarbetsdirektör i lönegraden

A 28, 1 inspektör (för arbetsförmedlingsärenden) i A 22, 1 inspektör (för

socialhjälpsärenden) i Eo 21, två förste assistenter i Eo 18 för ärenden

rörande det kvinnliga arbetsmarknadsområdet och för administrativa ärenden

m. m., ett kanslibiträde i A 7, en expeditionsvakt i Eo 6, 1 kontorsbiträde

i A 4, ett kontorsbiträde i Eo 4, 2 skrivbiträden i Eo 2 och ett

skrivbiträde i Ex 2. Vidare bör för huvudkontoret vid länsarbetsnämnden

i Stockholms län beräknas 1 förste assistent i lönegraden A 18, 2 assistenter

i A 15, 2 assistenter i Eo 12 samt 2 extra eller extra ordinarie assistenter

i Ex 12, Ex 10, Ex 8 eller Eo 10. Samtidigt skall emellertid den föreslagna

personalorganisationen för arbetsnämnden i Stockholms stad och

dess huvudkontor minskas med 2 inspektörer i lönegraden Eo 21 (för arbetsförmedlingsärenden

och socialhjälpsärenden), 1 förste assistent i Eo 18 för

det kvinnliga arbetsmarknadsområdet, 1 kontorsbiträde i A 4, 1 skrivbiträde

i Eo 2 och 1 skrivbiträde i Ex 2 respektive med 1 förste assistent i

A 18, 2 assistenter i A 15, 2 assistenter i Eo 12 och 1 extra assistent. Den

sammanlagda ökningen till följd av att länsarbetsnämnden i Stockholms

län bibehålies uppgår alltså till 7 befattningar.

Vidkommande kommissionens förslag om befattningarnas fördelning

å ordinarie och icke-ordinarie tjänster finner

jag detsamma tillfredsställande, då det kan anses tillgodose skäliga krav på

elasticitet i personalorganisationen. Jag kan alltså icke, såsom bland andra

vissa personalorganisationer yrkat, förorda att ordinarie befattningar inrättas

i större omfattning. Beträffande de av kommissionen föreslagna ordinarie

kanslibiträdesbefattningarna vill jag särskilt anföra, att jag, oaktat utredning

rörande de högre biträdesbefattningarna pågår inom finansdepartementet,

icke anser hinder mot upptagande av ifrågavarande befattningar å

ordinarie stat föreligga med hänsyn till att befattningshavarna avses skola

tjänstgöra som redogörare hos länsarbetsnämnderna.

Det sålunda beräknade behovet av personal samt befattningarnas fördelning

på ordinarie och icke-ordinarie tjänster framgår av bilagorna 2-—4.

opaginerad Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Jag delar kommissionens uppfattning, att å den personalförteckning,

som fastställes av Kungl. Maj:t, befattningarna icke böra fördelas å

de olika länsarbetsnämnderna m. m. Det bör få ankomma på det centrala

arbetsmarknadsorganet dels att fastställa personalförteckning beträffande de

befattningar, som icke upptagas å den av Kungl. Maj:t fastställda förteckningen

och dels att fördela de i de sålunda fastställda personalförteckningarna

upptagna befattningarna på de olika lokala arbetsmarknadsorganen.

Jag vill slutligen framhålla, att jag självfallet förutsätter, att de i personalförteckningarna

uppförda befattningarna icke komma att tillsättas i vidare

mån än detta av det centrala arbetsmarknadsorganet prövas vara med hänsyn

till arbetsuppgifterna oundgängligen erforderligt. Vad särskilt angår de

nya befattningar, som av kommissionen beräknats erforderliga i samband

med ett övertagande av sjuksköterskeförmedlingen, få dessa givetvis icke

upptagas i den personalförteckning, som skall fastställas av det centrala arbetsmarknadsorganet,

förrän Kungl. Maj:t tagit slutlig ställning till frågan

om denna förmedlings hänförande till den offentliga arbetsförmedlingen.

Vad i förevarande sammanhang anförts gäller i sin helhet arbetsförmedlingens

normalorganisation. Frågan om personal för arbetsförmedlingens

krisuppgifter behandlas i det följande i samband med anslagsfrågorna.

Vissa övergångsfrågor.

Årbetsförmcdlingssakkunniga.

De sakkunniga ha framhållit, att i samband med det definitiva förstatligandet

av arbetsförmedlingen frågor uppkomma om dels statens övertagande

av inventarier, som tillhöra förutvarande huvudmän, dels ock övergången till

den nya organisationen för den personal, som nu är sysselsatt inom arbetsförmedlingen.

De inventarier, som tillhöra förutvarande huvudmän, representera, framhålla

de sakkunniga, en mycket liten del av arbetsförmedlingens nuvarande

inventariebestånd, enär detta till allra största delen anskaffats efter det provisoriska

förstatligandet i maj 1940. I samband med det provisoriska förstatligandet

uppgjorde länsarbetsnämnderna förteckningar över de inventarier,

som tillhörde förutvarande huvudmän. Inventarierna värderades efter samråd

med förutvarande huvudmäns verkställande organ till sammanlagt

194 548 kronor 66 öre.

De sakkunniga ha uttalat, att det alltså rör sig om för respektive huvudmän

relativt små belopp, och att det vidare bör uppmärksammas, att för en stor

del av dessa inventarier statsbidrag utgått med 50 procent i enlighet med

statsbidragsgrunderna i 1934 års arbetsförmedlingslag. Då staten enligt de

sakkunnigas förslag kommer att svara för alla kostnader för arbetsförmedlingen

och sålunda en betydande utgiftspost kommer att avlastas de forna

huvudmännen, har det synts de sakkunniga ej vara rimligt, att ersättning

skall utgå för de inventarier, som staten övertager. De sakkunniga ha därför

föreslagit, att förutvarande huvudmän skola åläggas skyldighet att utan vederlag

överlämna sina inventarier till staten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

255

Vad behandlingen av spörsmålen rörande den nuvarande personalens övergång

till anställning hos den slutligt förstatligade arbetsförmedlingen ha de

sakkunniga till en början lämnat följande uppgifter angående den personal,

som tidigare varit anställd hos förutvarande huvudmän.

Då arbetsförmedlingen i maj 1940 provisoriskt förstatligades, övertogo

länsarbetsnämnderna 424 befattningshavare, som voro anställda hos landsting

eller kommun. Av dessa ha under de gångna åren 46 uppnått pensionsålder

och erhållit pension av förutvarande huvudmän samt 59 av andra anledningar

lämnat sina befattningar inom arbetsförmedlingen, varför hela antalet

befattningshavare inom arbetsförmedlingen, som varit anställda hos

förutvarande huvudmän och som fortfarande voro i tjänst den 1 maj 1946,

uppgick till 319. Av dessa kunde 219 stycken betecknas som ordinarie tjänstemän

hos förutvarande huvudmän, under det att 100 kunde betraktas som

icke-ordinarie. Då ordinarie-begreppet hos de olika huvudmännen icke varit

liktydigt och icke alltid kan sägas ha haft samma betydelse som det för staten

tillämpade, har det här fattats i sin vidare bemärkelse, varför till ordinarie

tjänstemän även räknats sådana, som haft en »fast» eller »stadigvaranie»

anställning.

De sakkunniga ha härefter anfört följande.

Vad först beträffar rätten att övergå i statlig tjänst synes denna principiellt

böra tillkomma alla hos förutvarande huvudmän anställda ordinarie

befattningshavare. Det kan visserligen diskuteras, huruvida icke undantag

borde göras för vissa grupper, t. ex. för dem, som endast ha kort tid kvar till

uppnådd pensionsålder. Ett sådant system synes emellertid icke böra genomföras,

då arbetsförmedlingen sedan den 20 maj 1940 varit provisoriskt förstatligad

och då enligt de sakkunnigas förslag de förutvarande huvudmännen

helt skola avkopplas från sin befattning med arbetsförmedlingsorganisationen.

Vad gäller övergången till statstjänst bör denna göras beroende av befattningshavarens

fria val. Väljer han att övergå till statlig anställning, kommer

han i åtnjutande av de förmåner, denna ger, men har då också^ avstått från

de med befattningen hos förutvarande huvudman förenade förmånerna. Önskar

han kvarstå hos förutvarande huvudman, bibehåller han de förmåner,

han på denna befattning åtnjuter, men kan då icke göra anspråk på förmåner,

som sammanhänga med den statliga anställningen. På grund av skiljaktigheter,

som i en del fall föreligga mellan löneförmånerna vid befattningar

hos förutvarande huvudmän och motsvarande statliga befattningar, torde

det vara alt förvänta, att en del befattningshavare — dock troligen endast

ett fåtal — välja att kvarstå hos förutvarande huvudmän. Det bör dock påpekas,

att befattningshavare, som välja att kvarstå i sin befattning hos förutvarande

huvudmän, icke vid befordran eller transport på egen begäran böra

tillåtas att kvarstå hos förutvarande huvudmän utan då skola vara skyldiga

att övergå i statens tjänst. Vidare bör uppmärksammas, att befattningshavare,

som kvarstå i befattningar hos förutvarande huvudmän, skola vara skyldiga

att upprätthålla de statliga befattningar, till vilka de närmast varit berättigade

att övergå, varvid dessa statliga befattningar under övergångstiden komma

att upptagas som vakanta.

Principiellt vore det riktigast, att för den, som kvarstar hos förutvarande

huvudman, denne bestridde skillnaden mellan den högre kommunala lönen

och den för befattningen utgående statliga. Med hänsyn till det ringa antal

befattningshavare, det här torde bli fråga om, finna sig de sakkunniga dock

opaginerad Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

kunna förorda, att staten påtager sig hela lönekostnaden. Härigenom undvikes

nämligen en omständlig administrativ apparat vid utbetalningen av

mellanskillnaden.

Vad här ovan sagts angående möjligheten att få välja mellan att övergå i

statlig anställning eller kvarstå hos förutvarande huvudman torde böra gälla

i främsta rummet hos förutvarande huvudmän anställda ordinarie befattningshavare.

Det synes emellertid rimligt, att sådana befattningshavare, som varit anställda

hos förutvarande huvudmän någon längre tid och därefter tjänstgjort

i statlig verksamhet sedan den 20 maj 1940, ges samma möjlighet, i synnerhet

som gränsen mellan s. k. ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare

inom landstingens och kommunernas förvaltning ofta är svävande.

De sakkunniga ha vidare behandlat arbetsförmedlingspersonalens pensionsfråga

och ha härom bland annat anfört.

Om arbetsförmedlingen förstatligas, löses därmed även pensionsfrågan på

så sätt, att de befattningshavare, som få anställning såsom ordinarie eller

extra ordinarie tjänstemän, bli pensionsberättigade enligt de statliga pensionsreglementena.

Härvid uppkomma emellertid vissa spörsmål, som måste regleras

genom särskilda övergångsbestämmelser. Särskilt gäller detta frågorna

om tjänstemännens rätt att som tjänstår få tillgodoräkna sig tidigare anställning

inom arbetsförmedlingen samt om statens övertagande av de pensionsförpliktelser,

som åligga anstalternas förutvarande huvudmän eller de

pensionsinrättningar, hos vilka dessa berett sina befattningshavare pensionsrätt.

De sakkunniga ha framlagt vissa förslag till regler angående tillgodoräknande

av tjänstår för olika grupper av befattningshavare (betänkandet angående

den offentliga arbetsförmedlingens organisation s. 62—63). Rörande

statens övertagande av vissa pensionsförpliktelser ha de sakkunniga anfört

följande.

Vad beträffar den grupp arbetsförmedlingstjänstemän, som redan uppnått

pensionsåldern, uppgår denna till 87. Av dessa ha 47 pensionerats före

det provisoriska förstatligandet den 20 maj 1940 och 40 efter detta datum.

Samtliga ha pensionerats av sina förutvarande huvudmän, vilka erhålla

minst 50 procent statsbidrag å pensionskostnaderna. Dessutom utgår i 18 fall

änkepensioner, på vilka motsvarande statsbidrag erhålles. Hela statsbidraget

till pensioner utgjorde år 1945 88 000 kronor. Då de förutvarande huvudmännens

befattning med arbetsförmedlingen nu föreslås helt skola avvecklas,

synes det riktigast, att staten helt övertager pensionsförpliktelsema även

gentemot denna grupp på de villkor, som äro gällande hos förutvarande

huvudmän.

Vad slutligen beträffar den — troligen fåtaliga — grupp, som väljer att

kvarstå hos förutvarande huvudman och för vilken staten, enligt de sakkunnigas

här ovän skisserade förslag, skall bestrida hela den utgående lönen,

synes i pensioneringshänseende böra gälla samma princip, som föreslagits för

dem, som redan uppnått pensionsåldern.

De sakkunniga ha utgått ifrån, att hos förutvarande huvudmän anställda

befattningshavare till statsverket överlåta den pensionsrätt de förvärvat genom

anställning hos kommun eller landsting. De säga sig vidare endast ha

velat uppdraga riktlinjerna i stort, efter vilka frågorna om pension och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

257

tjänstårsberäkning synas böra lösas. Det borde ankomma på den centrala

arbetsmarknadsmyndigheten att i de enskilda fallen närmare utreda här berörda

frågor och i förekommande fall framlägga förslag om deras lösning.

Rörande sättet för tjänsternas tillsättande ha de sakkunniga anfört.

I samband med det definitiva förstatligandet uppkommer frågan om överförande

av nuvarande befattningshavare till de statliga tjänsterna. Hur detta

överförande i detalj skall tillgå, torde det centrala aibetsmarknadsorganet

närmare böra utreda. De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att i den

mån det är fråga om nya tjänster bör utnämning respektive förordnande först

efter offentligt ansökningsförfarande i vanlig ordning vara regel. Endast i

undantagsfall bör tillsättning utan ansökan komma i fråga.

Yttrandena.

Vad gäller frågan om statens övertagande av inventarier, som tillhöra

tidigare huvudmän, har svenska landstingsförbundet förklarat sig icke

motsätta sig, att landstingen utan kostnad till statsverket överlåta de inventarier,

som provisoriskt övertagits av staten år 1940. Från de förutvarande

huvudmännens sida har, i den mån de berört spörsmålet, någon erinran icke

framställts mot de sakkunnigas förslag i denna del, men länsstyrelsen i Södermanlands

län har gjort gällande, att förslagets genomförande skulle innebära

ett principiellt avsteg från hittills gällande uppfattning, att full ersättning

skall beredas den som i samband med ett förstatligande tvingas avstå

från sin egendom.

Vidkommande frågan om personalens övergång till statlig tjänst

m. m. har statskontoret uttalat, att vad angår dem, som komma att kvarstå

vid förmånerna hos förutvarande huvudman, det vore riktigast att huvudmannen

bestrede skillnaden mellan den högre kommunala lönen och den för

motsvarande statliga befattning utgående statliga lönen. Då staten emellertid

under en följd av år betalat även dylika löneskillnader, har statskontoret

dock ej velat motsätta sig de sakkunnigas förslag att staten jämväl framdeles

påtager sig hela löneskillnaden, men en förutsättning härför är givetvis,

framhåller ämbetsverket, att befattninghavare i allt vad som rör tjänsteutövningen

övergår till den statliga verksamheten.

Arbetsförmedlingstjänstemånnens riksförbund har ansett, att den kategori

kommunala tjänstemän, som skall givas möjlighet att få välja mellan att övergå

i statlig anställning eller kvarstå hos förutvarande huvudman, bör klarare

avgränsas än som skett då de sakkunniga uttalat, att rätten bör tillkomma

dem som varit anställda hos förutvarande huvudman »någon längre

tid». Det kan enligt förbundets uppfattning ifrågasättas, om anställningstidens

längd överhuvudtaget skall tillmätas någon vikt i detta sammanhang.

Avgörande borde i stället vara, huruvida den kommunala anställningen varit

avsedd att bliva stadigvarande. Förbundet har vidare framhållit, att befattningshavare,

som kommer att kvarstå hos förutvarande huvudman, bör få

åtnjuta de löneförmåner, som skulle utgått, därest han vid tidpunkten för

förstatligandet kvarstått å sin äldre huvudmans stat. Efter det staten år 1940

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239.

17

opaginerad Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

övertagit ledningen av arbetsförmedlingen hade nämligen bland andra flertalet

landsting uteslutit arbetsförmedlingstjänstema från sina personalplaner.

Detta hade medfört, att dessa tidigare tjänstemän icke av landstingen

tillförsäkrats samma ökade förmåner, som tillerkänts andra med arbetsförmedlingstjänstemännen

tidigare likställda befattningshavare hos landstingen.

Arbetsmarknadskommissionen har framhållit, att det, när det gäller ordnandet

av övergången till den nya organisationen, kan uppkomma fråga om

att till övergångsstat föra hos förutvarande huvudman anställda befattningshavare,

vilka av en eller annan anledning icke lämpligen kunna

inplaceras i den nya organisationen. Kommissionen har i anslutning härtill

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen utverka bemyndigande att i

den utsträckning, så visar sig oundgängligen erforderligt, få till övergångsstat

föra sådan från äldre organisation — före den 20 maj 1940 — övertagen

personal, som icke lämpligen kan inplaceras i den slutliga organisationen,

därvid vederbörande befattningshavare dock skall vara skyldig att uppehålla

annan mot hans förmåga svarande befattning, vilken i stället skall hållas

vakant.

Rörande pensionsfrågan i samband med övergången har bland annat

följande anförts i yttrandena.

Arbetsmarknadskommissionen har uttalat, att det på grund av den oenhetlighet,

som utmärkt anställnings-, avlönings- och pensionsförhållandena

för personalen i de tidigare huvudmännens tjänst, vore förenat med svårigheter

att fastställa några bestämda regler för frågans lösande. Den enda

framkomliga vägen syntes vara, att de individuella fallen behandlades var

för sig, men för att så skulle kunna ske vore ytterligare utredning erforderlig.

Utredningen syntes jämväl böra avse frågan om överförande till statsverket

av pensionsmedel, som avsatts av tidigare huvudman, och av pensionsmedel,

som erlagts av hos denne anställd befattningshavare. Vid statens

övertagande av pensionsskyldigheten för hos tidigare huvudmän pensionsberättigade

borde nämligen de tidigare huvudmännen icke få tillgodogöra

sig för övertagna befattningshavares pensionering reserverade medel,

i vart fall icke i vad avsåge pensionsavgifter, som kunde ha erlagts efter arbetsförmedlingens

provisoriska förstatligande den 20 maj 1940.

Statskontoret har beträffande de befattningshavare, som äro pensionsberättigade

hos de tidigare huvudmännen, anfört bland annat, att därest tjänsteman

vid avgång från statlig befattning erhåller lägre pension än han skolat

åtnjuta, om han kvarstått i sin kommunala befattning, en tilläggspension för

utjämnande av differensen torde böra övervägas i varje särskilt fall.

Statskontoret har avstyrkt de sakkunnigas förslag, att staten skall övertaga

hela kostnaden för sådana befattningshavare, som pensionerats före det slutliga

förstatligandet.

Uppsala läns landsting har i likhet med de sakkunniga ansett riktigast,

att staten övertager hela pensionskostnaden för dem, som redan uppnått

pensionsåldern. Skälet härför är, framhåller landstinget, att de förutvarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

259

huvudmännens befattning med arbetsförmedlingen nu avses skola upphöra.

Även den grupp, som väljer att kvarstå hos förutvarande huvudman och för

vilken staten skall bestrida hela den utgående lönen, bör enligt landstingets

uppfattning gälla samma princip i pensioneringshänseende.

Övriga huvudmän ha i sina utlåtanden i allmänhet anfört samma synpunkter

som Uppsala läns landsting.

Frågor rörande sättet för tjänsternas tillsättande i samband

med övergången till den nya organisationen m. in. har berörts av arbetsförmedlingstjänstemännens

riksförbund, som i stort sett anslutit sig till

de sakkunnigas uttalande i denna del men därjämte anfört följande.

Riksförbundet, som i övrigt energiskt hävdar principen, att tjänster inom

arbetsförmedlingen skola tillsättas efter offentligt ansökningsförfarande, får

emellertid i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att överföringen

till de statliga tjänsterna sker så smidigt som möjligt. Icke minst i betraktande

av att flertalet nuvarande tjänster inom arbetsförmedlingen ledigförklarats

eller komma att ledigförklaras i samband med den förut nämnda

översynen av personalplanerna våren 1945 torde det böra övervägas, i vilken

utsträckning offentligt ansökningsförfarande ånyo skall behöva förekomma

vid nuvarande befattningshavares överförande till statliga tjänster.

Arbetsmarknadskommissionens utredning.

I sin skrivelse den 28 februari 1947 med förslag till personalorganisation

m. m. har kommissionen till behandling upptagit jämväl vissa frågor rörande

övergången till den nya organisationen. Kommissionen, som utgått ifrån att

arbetsförmedlingens definitiva förstatligande skulle äga rum den 1 juli 1947,

har sålunda bland annat anfört följande.

Med hänsyn till personalens intressen bör den nya personalorganisationens

genomförande ske snarast efter ingången av budgetåret 1947/48. De fullständiga

personalförteckningarna för länsarbetsnämnderna och dem underställda

arbetsförmedlingsorgan böra kunna fastställas av arbetsmarknadskommissionen,

så snart riksdagen fattat sitt belut och Kungl. Maj:t expedierat

riksdagsbesluten om inrättande av ett centralt arbetsmarknadsorgan och

om den offentliga arbetsförmedlingens slutliga förstatligande. Arbetsmarknadskommissionen

synes alltså böra bemyndigas att fastställa de fullständiga

personalförteckningarna, ehuru detta rätteligen borde ankomma på den

nya, blivande arbetsmarknadsstyrelsen.

Samtliga de i de fullständiga personalförteckningarna uppförda befattningarna

kunna emellertid icke på en gång tillsättas. Samtliga hos länsarbetsnämnderna

och arbetsförmedlingsorganen i övrigt den 30 juni 1947 anställda

befattningshavare böra därför från och med den 1 juli 1947 förordnas

att tills vidare innehava sina befattningar — i den män de icke finnas

bliva obehövliga — till dess de i personalförteckningarna uppförda befattningarna

bliva i vederbörlig ordning tillsatta. Under denna tid förutsättas befattningshavarna

skola åtnjuta lön och de (ivriga förmåner, som följa med

de innehavande befattningarna enligt nu gällande bestämmelser, men med

de ändringar som bliva en följd av löneregleringen, vilken är avsedd skola

träda i kraft den 1 juli 1947.

Kommissionen har vidare framlagt ett utförligt förslag angående ordningen

för tillsättningen av befattningarna. Enligt förslaget skall tillsättningen ske

opaginerad Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

i omgångar och jämsides med tillsättningen av befattningarna hos arbetsmarknadsstyrelsen.

I samband härmed har kommissionen anfört följande.

Om vid tillsättande av ordinarie befattning den, som befinnes böra ifrågakomma

för befattningen, vid tiden för befattningens tillträdande icke räknar

en sammanlagd anställningstid inom arbetsförmedlingen eller i annan statstjänst,

som finnes kunna och böra räknas vederbörande tillgodo, av minst

tre år, bör, enligt kommissionens uppfattning, den för befattningen utsedde

icke förordnas till ordinarie befattningshavare, förrän han uppnår den angivna

tjänstetiden. Intill dess så sker bör han vara extra ordinarie befattningshavare

i samma lönegrad som den, vartill den ordinarie befattningen

hör, men äga, därest han visat sig lämplig för befattningen, vinna ordinarie

anställning utan att behöva på nytt söka befattningen. Kungl. Maj:ts medgivande

härtill förutsättes skola lämnas. Detta system synes befogat med

hänsyn till att åtskilliga av de nuvarande befattningshavarna ha så kort

anställningstid hos arbetsförmedlingen (i annan statstjänst), att de böra vara

underkastade viss tids prövning, innan ordinarieanställning gives dem.

Föredraganden.

Såsom jag tidigare anfört (s. 173), bör tidpunkten för arbetsförmedlingens

definitiva förstatligande enligt min mening sättas till den 1 januari 1948. I

samband med övergången till den nya organisationen uppkomma vissa övergångsspörsmål,

som fordra särskild uppmärksamhet.

Vad först angår de inventarier, som övertagits från de tidigare huvudmännen

i samband med arbetsförmedlingens provisoriska förstatligande

år 1940 och vilkas värde uppskattats till ett belopp av i runt tal 194 550 kronor,

ha de sakkunniga förutsatt, att dessa inventarier komma att överlåtas

till statsverket utan att de tidigare huvudmännen framställa anspråk på ersättning.

Skäl för att så bör ske är, att de tidigare huvudmännen bli befriade

från kostnader för arbetsfönnedlingsverksamheten i fortsättningen genom

att staten helt övertager verksamheten och att staten tidigare lämnat bidrag

till anskaffningen av praktiskt taget alla de ifrågavarande inventarierna. I

de avgivna yttrandena ha de tidigare huvudmännen ej heller framställt erinringar

mot de sakkunnigas ifrågavarande förslag. Jag utgår därför från att

inventarierna komma att utan särskild föreskrift härom överlåtas utan ersättning.

Vidkommande därefter från tidigare huvudmän övertagna befattningshavares

övergång till den nya arbetsförmedlingsorganisationen

synes det mig icke möjligt att nu taga slutlig ställning till alla i samband

därmed uppkommande frågor. Självfallet är, att dessa, som enligt de

sakkunnigas uppgift uppgå till ett antal av något över 300, i mån av lämplighet

böra beredas fortsatt anställning och alltså överflyttas till befattningar

inom den nya organisationen. I fråga om sättet för deras överflyttande håller

jag före, att de regelmässigt böra förordnas å befattningar i den nya organisationen

efter ansökningsförfarande. Därvid synas emellertid, såsom de

sakkunniga jämväl ha förutsatt, vissa av de ifrågavarande befattningshavarna

böra tillförsäkras skälig företrädesrätt att övergå till de nya befattningarna.

Detta synes böra ske på så sätt, att företrädesrätt beredes dem att ifrågakom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

261

ma till ordinarie befattningar framför andra lika lämpliga sökande. Denna

företrädesrätt synes mig — i nära anslutning till vad de sakkunniga och arbetsförmedlingstjänstemännens

riksförbund föreslagit —• böra gälla sådan

personal, som vid tiden för det provisoriska förstatligandet år 1940 innehade

ordinarie anställning eller däremot svarande anställning hos tidigare huvudman.

Såsom likvärdig med ordinarie tjänst synes mig böra förstås stadigvarande

anställning under en tid av tre år omedelbart före tidpunkten för det

provisoriska förstatligandet år 1940. En ytterligare förutsättning för företrädesrätten

måste givetvis vara, att vederbörande befattningshavare innehaft

fortlöpande anställning inom arbetsförmedlingen eller bos arbetsmarknadskommissionen

under hela tiden efter det provisoriska förstatligandet intill tidpunkten

för övergången till den nya organisationen. Övrig hos tidigare huvudmän

anställd personal synes mig icke böra tillförsäkras någon särskild

rätt att övergå till befattningar inom den omorganiserade arbetsförmedlingen

men bör, såsom redan framhållits, i mån av lämplighet få övergå till den

förstatligade arbetsförmedlingen.

I samband med överförandet av från tidigare huvudmän övertagen personal

till den nya arbetsförmedlingsorganisationen bör ställning också tagas

till den av de sakkunniga till behandling upptagna frågan om rätt för dessa

befattningshavare att, om de så önska, vara bibehållna vid de löneförmåner

m. m., som tillkommit dem hos de tidigare huvudmännen. Dylik rätt har

gällt under tiden för arbetsförmedlingens provisoriska förstatligande, och de

sakkunniga ha föreslagit, att samma rätt skall fortfara att gälla, samt att

statsverket skall — liksom skett under tiden för det provisoriska förstatligandet

— svara jämväl för uppkommande löneskillnadskostnader. Arbetsförmedlingstjänstemännens

riksförbund har för sin del framställt yrkande av

innebörd, att vederbörande befattningshavare skola tillförsäkras de förmåner,

som de skulle ha åtnjutit, därest de kvarstått i tjänst hos sin tidigare

huvudman ända fram till tiden för det slutliga förstatligandet av arbetsförmedlingen,

d. v. s. att hänsyn skall tagas även till de löneförbättringar, som

förutvarande huvudman kan ha beslutat för med arbetsförmedlingstjänstemän

tidigare likställda befattningshavare i huvudmannens tjänst. För egen

del finner jag mig såtillvida kunna tillstyrka vad som föreslagits, att befattningshavare,

som efter det slutliga förstatligandet förordnas å befattning

vilken i lönehänseende eller med hänsyn till andra förmåner medför sämre

villkor än dem han skulle ägt åtnjuta, om han den 31 december 1947 kvarstått

i sin tidigare befattning hos landstinget eller kommunen, tillförsäkras

rätt att bibehålla de med denna befattning förenade löneförmånerna i stället

för den avlöning och de övriga förmåner, som skulle tillkomma honom såsom

statstjänsteman. I anledning av det av arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund

framställda yrkandet vill jag framhålla, att hänsyn bör få tagas endast

till generella löneförbättringar, som självfallet skulle kommit även arbctsförmedlingstjänstemännen

till godo, om dessa fortfarande varit landstings- eller

kommunalanställda. Den omständigheten, att enstaka personalgrupper, som

tidigare varit i lönehänseende likställda med vissa arbetsförmedlingstjänste
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

män, uppflyttats till högre lönegrad eller eljest fått förbättrade löneförmåner,

bör däremot icke medföra rätt för ifrågavarande arbetsförmedlingstjänstemän

att räkna sig dessa löneförhöjningar till godo. Mot förslaget att kostnaderna

för de ökade förmåner, som kunna bliva en följd av sålunda angiven

övergångsbestämmelse, skola i sin helhet bestridas av statsverket, har jag

intet att erinra.

Arbetsmarknadskommissionen har i anslutning till frågan om den från

tidigare huvudmän övertagna personalens överförande till den nya organisationen

framlagt förslag om att Kungl. Maj:t skulle utverka riksdagens bemyndigande

att till övergångsstat föra sådan personal, som icke kan

placeras å motsvarande befattningar i den nya organisationen, därvid skyldighet

dock skulle stadgas för till övergångsstat förd befattningshavare att

uppehålla annan av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten anvisad befattning

hos arbetsförmedlingen, vilken befattning i dylikt fall icke skulle

tillsättas i vanlig ordning. För egen del är jag icke beredd att nu tillstyrka,

att en övergångs- eller indragningsstat inrättas, enär behovet därav icke nu

kan med säkerhet bedömas. Skulle svårigheter uppkomma att placera några

av de nuvarande befattningshavarna å motsvarande befattningar i den nya

organisationen, förutsätter jag — i överensstämmelse med vad jag anfört vid

behandlingen av motsvarande spörsmål beträffande arbetsmarknadsstyrelsen

—- att vederbörande skola kunna förordnas att uppehålla lägre befattningar

men därvid tillerkännas löneförmåner, vilka motsvara de tidigare utgående.

Därefter bör frågan om denna personals slutliga anställningsförhållanden

eller eventuella förtidspensionering, måhända genom tidigare huvudmans

försorg, bli föremål för slutligt ställningstagande så snart ske kan. Huru

dessa spörsmål slutligt skola lösas blir i viss mån beroende av ställningstagandet

till det av de sakkunniga framlagda förslaget om att staten skulle

helt övertaga de tidigare huvudmännens pensionsförpliktelser.

I fråga om pensioneringens ordnande för den personal, som

innehaft anställningar hos tidigare huvudmän eller som tillträtt sina anställningar

under tiden för det provisoriska förstatligandet skall givetvis gälla, att

ifrågavarande befattningshavare skola i vanlig ordning bliva underkastade

gällande tjänste- och familjepensionsreglementen i och med att vederbörande

tillträda ordinarie eller extra ordinarie befattningar i statens tjänst. Tillgodoräknande

av tid för anställning hos den offentliga arbetsförmedlingen dessförinnan

såsom tjänstår i pensionshänseende bör få prövas av Kungl. Maj:t

enligt i tjänstepensionsreglementet givna bestämmelser. Vad särskilt angår

tid, varunder vederbörande varit anställd hos tidigare huvudman, synes mig

dock tillgodoräkningsfrågan böra bliva föremål för ytterligare utredning.

Såsom arbetsmarknadskommissionen framhållit, synes nämligen staten icke

ha anledning att övertaga äldre huvudmäns pensionsförpliktelser utan att

dessa huvudmän bereda staten skälig ersättning för den skyldighet, som staten

förutsatts skola övertaga och de tidigare huvudmännen befrias från. Jag

avser för den skull inom en nära framlid föreslå Kungl. Maj:t att tillkalla

särskilda sakkunniga med uppdrag att upptaga förhandlingar med de äldre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

263

huvudmännen härom. Vad jag sålunda anfört om övertagande av pensionsskyldigheten

för ännu icke pensionerade gäller jämväl frågan om övertagandet

av pensionsförpliktelsema för redan pensionerad personal. Kostnaderna

för deras fortsatta pensionering böra alltså, tills nyssnämnda utredning

verkställts och därpå grundade förslag prövats, liksom hittills bestridas

av de tidigare huvudmännen med bidrag av statsmedel.

1 avvaktan på resultatet av den ytterligare utredningen rörande pensionsfrågan

för den från tidigare huvudmän övertagna personalen synes, i mån

som pensionsfrågor uppkomma, ställning få tagas till dessa från fall till

fall.

Vad angår kommissionens förslag därom, att i personalförteckning uppförd

ordinarie befattning icke bör slutligt tillsättas,

därest den som finnes böra ifrågakomma till befattningen icke räknar en anställningstid

i arbetsförmedlingens eller därmed jämförlig tjänst av minst tre

år, finner jag de av kommissionen härför anförda skälen ha fog för sig. Befattningen

synes dock icke, såsom kommissionen föreslagit, böra uppehållas

genom att befattningshavaren beredes extra ordinarie i stället för ordinarie

anställning. Pliktigare synes vara, att vederbörande förordnas att tills vidare

uppehålla befattningen mot åtnjutande av vikariatslön.

Beträffande ordningen för befattningarnas tillsätta nd

e har jag icke något att erinra mot vad arbetsmarknadskommissionen föreslagit.

Tiden före den 1 januari 1948 torde böra utnyttjas härför.

Vad slutligen angår personalens löneförmåner under tiden

den 1 juli — 31 december 1947 synes det böra få ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser härom med beaktande av

den beslutade löneregleringen.

Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser,

som i övrigt befinnas erforderliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

III. Anslagsberäkningar.

Anslagsuppdelningen.

Nuvarande anslagsuppdelning.

För innevarande budgetår ha anvisats följande förslagsanslag till avlöningar

och omkostnader för arbetsmarknadskommissionen, länsarbetsnämnderna

och de lokala arbetsförmedlingsorganen:

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar;

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader;

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedling sanstalt erna: Avlöningar; samt

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader.

Sakkunnigförslagen.

Utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan har utgått ifrån, att

för arbetsmarknadsstyrelsen skall liksom för andra verk anvisas dels ett avlöningsanslag,

dels ett omkostnadsanslag. Med hänsyn till nödvändigheten

att tillgodose kravet på elasticitet i styrelsens personalorganisation har utredningen

emellertid funnit sig böra föreslå, att samtliga anslagsposter under

avlöningsanslaget upptagas med förslagsvis betecknade belopp.

Arbetsförmedlingssakkunniga, som icke ägnat förevarande frågor närmare

behandling, synas utgå från att för den offentliga arbetsförmedlingen skola i

vanlig ordning anvisas två anslag, ett för avlöningar och ett för omkostnader.

Arbetsmarknadskommissionens förslag.

I sitt yttrande över betänkandet om ett centralt arbetsmarknadsorgan

har arbetsmarknadskommissionen uttalat, att den anser goda

skäl föreligga för utredningens ståndpunkt beträffande anslagsuppdelningen.

Det kan emellertid enligt kommissionens mening befinnas ändamålsenligt

att anvisa särskilda anslag å ena sidan för arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta organisation och stadigvarande verksamhet under normala förhållanden

och å andra sidan för styrelsens kris verksamhet. Härigenom vunnes,

att den permanenta organisationen och dess verksamhet kunde bliva

föremål för enahanda granskning vid framläggande av medelsäskanden för

ett följande budgetår som i fråga om andra verk och deras verksamhet. Krisorganisationens

anslag däremot skulle beräknas med hänsyn tagen till de behov,

som kunde förutses vid avgivande av medelsäskanden, men anvisas med

belopp, om vilka borde gälla, att de finge — i en krissituation eller när andra

särskilda förhållanden nödvändiggöra en utökning av organisationen —

överskridas efter medgivande av Kungl. Maj:t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 239. 265

Kommissionen föreslår alltså, att följande anslag anvisas för arbetsmarknadsstyrelsen:
Arbetsmarknadsstyrelsen:

Avlöningar,

Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader samt

Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen.

Kommissionen föreslår, att under sistnämnda anslag skola upptagas två

anslagsposter, en för avlöningar och en för omkostnader, båda posterna förslagsvis

beräknade med befogenhet för Kungl. Maj:t att, därest omständigheterna

därtill giva anledning, medgiva att anslagsposternas belopp må överskridas.

Även i vad gäller anslagen till den offentliga arbetsförmedlingen

har kommissionen föreslagit en motsvarande uppdelning av anslagen.

I sin förenämnda skrivelse den 28 februari 1947 med förslag till personalorganisation

m. m. för arbetsförmedlingen har kommissionen sålunda

anmält medelsbehovet till den offentliga arbetsförmedlingen för budgetåret

1947/48 under tre olika anslag, och samtidigt har föreslagits, att den hitintills

i anslagsrubrikerna använda benämningen Länsarbetsnämnderna och

arbetsförmedlingsanstaltema måtts ändras till Den offentliga arbetsförmedlingen.

Kommissionens förslag innebär alltså, att medelsanvisningen skall

ske under följande anslag, nämligen

Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar,

Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader samt

Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen.

Yttrandena.

Riksräkenskapsverket har föreslagit samma anslagsuppdelning som arbetsmarknadskommissionen.

Statskontoret däremot har i anledning av arbetsmarknadskommissionens

förslag beträffande uppdelningen av anslagen för centralorganet anfört följande.

Att på sätt arbetsmarknadskommissionen föreslagit kostnaderna för den

nya styrelsens verksamhet skulle uppdelas på skilda anslag för, å ena sidan,

den permanenta delen av styrelsen och, å andra sidan, krisorganisationen

torde icke vara rationellt. Avsevärda svårigheter skulle vid en sådan redovisning

av verkets utgifter uppkomma vid bokföringen av löner och omkostnader.

Det förefaller betydligt smidigare och enklare, att, såsom skett i andra

liknande fall, de ordinarie anslagens vederbörande poster anvisas förslagsvis

med den inskränkningen att för överskridande av anvisade belopp erfordras

medgivande av Kungl. Maj:t.

Statskontoret har givit uttryck åt samma uppfattning beträffande den föreslagna

uppdelningen av anslagen till den offentliga arbetsförmedlingen.

Föredraganden.

I det föregående har jag förordat, att inrättandet av arbetsmarknadsstyrelsen

och förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen skall ske från

opaginerad Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

och med den 1 januari 1948. Till följd härav böra även för budgetåret

1947/48 anslag anvisas till statens arbetsmarknadskommission m. m.: avlöningar

och omkostnader samt till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

avlöningar och omkostnader. Beloppen under dessa anslag

böra motsvara det beräknade medelsbehovet under första hälften av budgetåret.

Vad härefter angår tiden från och med den 1 januari 1948 föranleder bifall

till mina organisationsförslag behov av medel till avlöningar och omkostnader

för arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen.

Det framstår härvid som ett önskemål, att kostnaderna för den permanenta

organisationen och krisorganisationen hållas isär. Ehuru jag är medveten

om att vissa svårigheter kunna uppkomma vid bokföringen av ifrågavarande

kostnader på de olika anslagen, ansluter jag mig därför till det av

arbetsmarknadskommissionen framlagda förslaget, att anslag skola anvisas,

utom i vanlig ordning till avlöningar och omkostnader för arbetsmarknadsstyrelsen

och den offentliga arbetsförmedlingen, även till arbetsmarknadsstyrelsen:

krisorganisationen och till den offentliga arbetsförmedlingen: krisorganisationen.

Anslag till avlöningar för det centrala arbetsmarknads
organet.

Vid bifall till av mig i det föregående förordade förslag ävensom till Kungl.

Maj:ts i årets statsverksproposition (För flera huvudtitlar gemensamma frågor)

framlagda förslag till reglerad befordringsgång för biträdes- och amanuenspersonal

skola å personalförteckning för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta

organisation från och med 1 januari 1948 uppföras följande be
-

fattningar:

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör ............................................ G 12

1 överdirektör och souschef.................................... C 10

1 byråchef .................................................. C 6

1 byrådirektör .............................................. C 5

1 arbetschef .................................................C 5

5 byråchefer ................................................ A 30

2 byrådirektörer ............................................ A 28

1 förste byråsekreterare .......................................A 26

2 förste byråinspektörer.......................................A 26

1 förste byråingenjör .........................................A 26

1 kamrerare ................................................ A 26

1 byråintendent .............................................A 26

4 förste byråsekreterare .......................................A 24

2 förste byråinspektörer.......................................A 24

1 förste revisor .............................................. A 24

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

267

Befattning Lönegrad

1 byråinspektör .............................................A 22

4 byråsekreterare ............................................ A 21

3 revisorer ..................................................A 21

2 assistenter ............................... A 18

1 bokhållare ................................ A 17

1 förste expeditionsvakt .......................................A 7

12 kanslibiträden .............................................. A 7

5 expeditionsvakter .......................................... A 5

44 kontorsbiträden ............................................ A 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 byråinspektör .........................................

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad ån 21.

1 byråchef .................................................. Eo 30

2 byrådirektörer .............................................Eo 28

1 förste byråingenjör .........................................Eo 26

2 förste byråinspektörer.......................................Eo 26

3 byråingenjörer ............................................ Eo 24

1 förste aktuarie .............................................Eo 24

5 förste byråinspektörer ...................................... Eo 24

2 förste byråsekreterare ...................................... Eo 24

3 byråinspektörer ............................................ Eo 22

Härutöver skulle personalen inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta

organisation utgöras av 2 aktuarier (Eo 21), 13 byråsekreterare (Eo 21), 1

ingenjör (Eo 21), 1 revisor (Eo 21), 29 amanuenser, 3 assistenter (Eo 18), 1

förrådskontrollör (Eo 18), 2 ingenjörer (Eo 17), 3 kontorsskrivare (Eo 15),

1 materialförvaltare (Eo 15), 1 registrator (Eo 14), 1 kassör (Eo 14), 9 kansliskrivare

(Eo 11), 8 kontorister (Eo 9), jämte annan icke-ordinarie personal.

För budgetåret 1945/46 anvisades till statens arbetsmarknadskommission

in. m.: avlöningar ett förslagsanslag av 2 700 000 kronor. Utredningen rörande

ett centralt arbetsmarknadsorgan upplyser, att avlöningskostnaderna

för budgetåret uppgingo till 3 306 000 kronor, varav på den centrala förvaltningen

belöpte 2 967 000 kronor. Skillnaden mellan sistnämnda båda belopp

avser kostnader exempelvis för praktikanter inom ungdomsförmedlingen,

vilka tjänstgjort inom den lokala organisationen men avlönats från nu ifrågavarande

anslag. För budgetåret 1946/47 har till avlöningar för kommissionen

anvisats ett förslagsanslag av 2 650 000 kronor. Enligt av kommissionen lämnad

upplysning beräknas detta anslag behöva överskridas med ett belopp,

som under förutsättning att icke nya mera personalkrävande arbetsuppgifter

uppdragas åt kommissionen, torde kunna begränsas till ca 75 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Någon uppdelning av personalen på normalorganisation och krisorganisation

förekommer icke inom arbetsmarknadskommissionen utan all personal

avlönas från samma anslag. Detta anslag belastas också med kostnader

för olika slag av lönetillägg.

Sammanlagda årsbeloppet av löner (inberäknat samtliga tillägg) till personalen

å socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå utgör enligt upplysning från

socialstyrelsen ca 110 000 kronor.

I sitt yttrande över betänkandet rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan

har arbetsmarknadskommissionen, under förutsättning av bifall till det av

utredningen avgivna förslaget med de av kommissionen föreslagna ändringarna

och med tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser, beräknat

avlöningskostnaderna för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta del under

budgetåret 1947/48 på sätt som framgår av följande förslag till avlöningsstat:

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ 850 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, förslagsvis ...................................... 40 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ................ 842 100

4. Avlöningar till personal på övergångsstat, förslagsvis ........ 100

5. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis........ 25 000

6. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................ 250 800

Summa kronor 2 008 000

Kommissionen har härvid utgått från att endast kostnader för den centrala

förvaltningen skola bestridas från avlöningsanslaget för arbetsmarknadsstyrelsen.

Vad angår de särskilda anslagsposterna har kommissionen beräknat posten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän med utgångspunkt

från respektive lönegraders andra löneklass, vilket med hänsyn till

den hos kommissionen tjänstgörande personalens anställningstider ansetts

riktigast. I det föreslagna beloppet 850 000 kronor ingå kostnader för vikariatsersättningar

med 14 500 kronor.

Rörande anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj: t, har kommissionen uttalat

följande.

Under denna anslagspost beräknas medel för arvoden och ersättningar till

kommissionens ledamöter och suppleanter, till ledamöterna av de särskilda

delegationerna för handläggning av vissa ärenden rörande arbetslöshetsförsäkringen

respektive angående inköp av gatsten för statens räkning, för arvoden

till arbetsmarknadsstyrelsens överrevisorer — kostnaderna för överrevisorernas

kanslipersonal beräknas däremot under övriga poster i avlöningsstaten

— samt för en arvodesanställd läkare, vilken är avsedd att biträda

vid handläggning av arbetsförmedlingsärenden. Under förutsättning

att ledamöternas och suppleanternas arvoden och ersättningar komma att

utgå enligt de grunder som nu gälla, att överrevisorernas arvoden komma

att något höjas på grund av ökade arbetsuppgifter, att förenämnda delega
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

269

lionsmedlemmar komma att erhålla arvode enligt i huvudsak samma grunder

som medlemmarna av den s. k. steninköpsdelegationen samt att arvodet

till läkaren kommer att bestämmas till ungefär samma belopp som det

nu utgående arvodet, synes anslagsposten böra uppföras med ett förslagsvis

beräknat belopp av (20 000 + 10 000 + 5 000 + 5 000 kronor) 40 000

kronor.

I fråga om anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal har kommissionen anfört följande.

Med utgångspunkt från andra löneklassen i respektive lönegrader uppgå

kostnaderna för grundlöner till de 132 icke-ordinarie befattningshavare, som

enligt kommissionens förslag skola tillföras normalorganisationen, till 642 100

kronor. Härtill måste emellertid läggas kostnader för viss ytterligare personal,

vilken jämväl beräknats av utredningen. Sålunda skola finnas två särskilda

konsulenter å andra arbetsförmedlingsbyrån, vilka beräknats skola

åtnjuta arvoden motsvarande löneförmånerna i 21 lönegraden och vid samma

byrå erfordras under en övergångstid viss utrednings- och redaktionspersonal

för det fortsatta arbetet med yrkeskartoteket. Vidare erfordras under

viss del av året — då uppskovsrevisionen pågår —- tillfälliga befattningshavare

vid försvarsbyrån. Därutöver måste under nästa budgetår räkhas

med ett behov av en extra byråsekreterare och en amanuens vid personalsektionen

inom kanslibyrån på grund av med genomförandet av de

nya personalorganisationerna vid arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingsanstalterna

förenade extra göromål. För första arbetsförmedlingsbyråns

del erfordras vidare under åtminstone vissa delar av året extra befattningshavare,

främst under sommartiden då arbetsläger för ungdom med

uppgift att täcka jordbrukets arbetskraftsbehov måste organiseras och vara

i verksamhet. För tekniska byråns del kan behov uppkomma att förstärka

ingenjörspersonalen med en eller två ingenjörer, varav den ene i förhållandevis

hög löneställning. Slutligen erfordras utöver ordinarie och extra ordinarie

expeditionsvakter viss ytterligare vaktmästarpersonal. Kommissionen

får i anslutning till vad sålunda angivits föreslå, att för nästa budgetår —

i viss mån på grund av erfarenheterna rörande kommissionens hittillsvarande

personalbehov — ett belopp av 150 000 kronor beräknas för extra personal.

Vidare måste under denna anslagspost beräknas medel för avlönande av

tillfälligt anställd personal, som erfordras för att ersätta sjuklediga och eljest

lediga befattningshavare. För detta ändamål torde ett belopp av 25 000 kronor

böra beräknas i avvaktan på erfarenheter. För vikariatsersättningar och

övertidsersättning bör avses ett belopp av 25 000 kronor. Sammanlagt bör

alltså under nu ifrågavarande anslagspost för nästa budgetår beräknas ett

belopp av (642 100 + 150 000 + 25 000 + 25 000 kronor) 842 100 kronor.

Rörande posten till ersättningar till experter och sakkunniga

har kommissionen erinrat om att utredningen förutsatt, att arbetsmarknadsstyrelsen

liksom hittills kommissionen skall få möjlighet att för

särskilda frågors handläggning anlita experter och sakkunniga. Åven kommissionen

anser detta vara erforderligt. Kommissionen upplyser, att kommissionen

för närvarande anlitar vissa personer såsom sakkunniga vid handläggning

av särskilda arbetsmarknadsfrågor in. in., t. ex. rörande artister

och musiker och rörande sjöfolk. Ifrågavarande anslagspost bör enligt kommissionens

mening anvisas förslagsvis.

opaginerad Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Föredraganden.

Såsom i det föregående antytts föranleder det förhållandet att arbetsmarknadsstyrelsen

inrättas först från och med den 1 januari 1948 behov av anslag

till statens arbetsmarknadskommission m. m.: avlöningar även för budgetåret

1947/48. Detta anslag, som är avsett för bestridande av kommissionens

avlöningskostnader under första hälften av budgetåret, har jag efter

samråd under hand med arbetsmarknadskommissionen beräknat sålunda.

Lönekostnaden för mars månad 1947 — 210 000 kronor — torde få läggas

till grund för beräkningen av medelsbehovet under första hälften av budgetåret

1947/48. Till det sålunda erhållna beloppet, 1 260 000 kronor, torde böra

läggas dels ett belopp av 50 OOO kronor i anledning av indexhöjningen från

och med april månad 1947, dels ett belopp av 85 000 kronor i anledning av

överförandet av vissa arbetsuppgifter från statens utlänningskommission till

det centrala arbetsmarknadsorganet, dels ett belopp av 5 000 kronor för ersättning

åt revisorer för arbetslöshetsnämndernas verksamhet, dels ock ett

belopp av 100 000 kronor för att möjliggöra en provisorisk lönereglering för

ifrågavarande befattningshavare i anslutning till den allmänna löneregleringen.

Ifrågavarande anslag torde alltså kunna för nästa budgetår beräknas

till (1 260 000 + 50 000 + 85 000 + 5 000 + 100 000) 1 500 000 kronor.

Vad härefter angår medelsbehovet för nästa budgetår under anslaget till

arbetsmarknadsstyrelsen: avlöningar torde jag i anslutning till arbetsmarknadskommissionens

beräkningar få utgå från medelsbehovet under ett helt

budgetår omedelbart efter inrättandet av arbetsmarknadsstyrelsen.

Vid bifall till av mig i det föregående förordade förslag, vilka i förhållande

till arbetsmarknadskommissionens förslag innebära viss minskning av antalet

tjänster och förskjutning från ordinarie tjänster till extra ordinarie, extra

och arvodestjänster, minskas de av arbetsmarknadskommissionen till 850 000

kronor beräknade kostnaderna för avlöningar till ordinarie

tjänstemän med cirka 279 000 kronor. Då ett relativt betydande antal

av de ordinarie kontorsbiträdena kunna beräknas komma att uppehålla

högre icke-ordinarie befattningar, torde medelsbehovet under nu ifrågavarande

post komma att ytterligare nedgå med ett belopp av 94 000 kronor.

Posten torde därför böra beräknas till (850 000 — 279 000 — 94 000)

477 000 kronor.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj: t, bär arbetsmarknadskommissionen beräknat

20 000 kronor för ersättningar till ledamöter i styrelsen och suppleanter

för dessa, 5 000 kronor för ersättningar till ledamöter i delegationer och

suppleanter för dessa samt 5 000 kronor för arvode åt en läkare. Häremot

har jag icke något att erinra. Kommissionen har vidare beräknat 10 000 kronor

för ersättningar till överrevisorerna. För närvarande åtnjuta två av överrevisorerna

vid arbetsmarknadskommissionen (ordföranden och jourhavande

överrevisom) årsarvoden om 3 000 kronor vardera medan årsarvodet till

den tredje överrevisorn är bestämt till 1 800 kronor. Jag finner det erfor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

271

derligt, att för nästkommande budgetår beräknas medel för årsarvoden om

3 000 kronor till envar av tre överrevisorer. En av överrevisorema bör i egenskap

av jourhavande närmast uppehålla kontakten med styrelsen samt fullgöra

sekreterargöromålen inom överrevisionen. Ifrågavarande överrevisor torde

böra erhålla tilläggsarvode med 2 000 kronor för år. Såsom gottgörelse för

avlöningsmedel, som överrevisorema nödgas avstå under tjänstledighet för

resors företagande, torde böra beräknas ett belopp av 1 000 kronor. För ersättningar

till överrevisorema skulle sålunda erfordras tillhopa (3 X 3 000 +

2 000 + 1 000) 12 000 kronor. För de av arbetsmarknadskommissionen angivna

ändamålen erfordras alltså sammanlagt (20 000 + 5 000 + 5 000 +

12 000) 42 000 kronor.

Utöver vad arbetsmarknadskommissionen under ifrågavarande anslagspost

föreslagit torde medel böra beräknas för följande befattningar. Arvodena

torde böra bestämmas av Kungl. Maj :t men synas i förevarande sammanhang

kunna beräknas till härefter angivna belopp.

Kronor

1 byråchef (försvarsbyrån) .................................... 9 000

1 redaktör (arbetsförmedlingsbyrån) ............................ 10 000

2 konsulenter (yrkesvägledningsbyrån) .......................... 20 000

1 halvtidsanställd sekreterare (sociala byrån) .................... 6 000

45 000.

Härjämte torde kunna bli erforderligt att anställa ytterligax-e en kvalificerad

ingenjör å tekniska byråns byggnadssektion. Avlöningskostnaden torde

i sådant fall böra bestridas från nu ifrågavarande post. Särskilda medel för

ändamålet synas dock icke böra nu beräknas. Anslagsposten bör därför upptagas

med (42 000 + 45 000 =) 87 000 kronor.

För avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har

arbetsmarknadskommissionen beräknat 842 100 kronor. Detta belopp bör

ökas med 250 000 kronor i anledning av den av mig i förhållande till arbetsmarknadskommissionens

förslag förordade förskjutningen från ordinarie till

icke-ordinarie tjänster. Då arbetsmarknadskommissionen under nu ifrågavarande

anslagspost beräknat medel även för avlöning av en kvalificerad

ingenjör, men kostnaderna för denna befattning, om den befinnes erforderlig,

såsom jag förut framhållit böra bestridas från arvodesposten, bör nu ifrågavarande

anslagspost minskas med ett belopp, som lämpligen synes kunna

bestämmas till 10 000 kronor. Anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal bör därför upptagas med (842 100 + 250 000 — 10 000)

1 082 100 kronor, vilket belopp torde böra avrundas till 1 085 000 kronor.

Beräkningen av nämnda anslagspost kan på grund av omorganisationen

icke göras med önskvärd exakthet. Såsom en övergångsanordning bör posten

därför under nästkommande budgetår anvisas förslagsvis.

Någon särskild anslagspost till avlöningar till personal på

övergångsstat torde icke erfordras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Mot arbetsmarknadskommissionens förslag om upptagande såsom särskild

anslagspost av ett belopp av förslagsvis 25 000 kronor till ersättningar

till experter och sakkunniga har jag icke något att erinra.

Kostnaderna för rörligt tillägg torde böra beräknas till 230000

kronor.

Enligt vad jag sålunda förordat skulle vid tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser

avlöningsstaten för arbetsmarknadsstyrelsen sluta å ett

belopp av (477 000 + 87 000 + 1 085 000 + 25 000 + 230 000) 1 904 000 kronor.

Anslagsposterna torde härefter böra omräknas med hänsyn till den allmänna

löneregleringen. Då dessa poster avse helt budgetår och från förevarande

anslag skola under budgetåret 1947/48 bestridas endast avlöningskostnadema

för senare hälften av budgetåret, torde anslagsposterna efter

berörda omräkning upptagas med följande belopp.

Belopp kronor

Styr.

Budgetåret

fungerar hela

1947/48

budgetåret

(*/•—»% 48)

1.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . .

690 000

345 000

2.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis...................

87 000

43 500

3.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, för-

slagsvis ..................................

1 680 000

840 000

4.

Ersättningar till experter och sakkunniga, för-

slagsvis ..................................

25 000

12 500

5.

Rörligt tillägg, förslagsvis....................

138 000

69 000

Summa

2 620 000

1 310 000.

Förevarande anslag torde alltså för nästa budgetår böra upptagas med

1 310 000 kronor.

Anslag till omkostnader för det centrala arbetsmarknads
organet.

För innevarande budgetår har till statens arbetsmarknadskommission

m. m.: omkostnader anvisats ett förslagsanslag av 850 000 kronor, från vilket

anslag bestridas samtliga kommissionens utgifter av omkostnaders natur,

oavsett om kostnaderna hänföra sig till kommissionens mera normala verksamhet

eller till dess krisverksamhet.

Enligt upplysning av arbetsmarknadskommissionen avfördes under budgetåret

1945/46 å kommissionens omkostnadsanslag, vilket för detta budgetår

var anvisat med 900 000 kronor, utgifter till ett sammanlagt belopp av

något över 975 000 kronor.

För budgetåret 1947/48 har arbetsmarknadskommissionen i sitt yttrande

över betänkandet rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan föreslagit fastställande

av följande omkostnadsstat för arbetsmarknadsstyrelsen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

273

Kronor

1. Sjukvård m. in., förslagsvis ................................ 20 000

2. Reseersättningar, förslagsvis .............................. 125 000

3. Expenser, förslagsvis ...................................... 465 000

4. Publikationstryck, förslagsvis .............................. 90 000

5. Särskilda kurser m. m. för arbetsförmedlingstjänstemän, förslagsvis

.................................................. 75 000

Summa kronor 775 000.

Vad angår beräkningen av de särskilda anslagsposterna anför arbetsmarknadskommissionen,

att det för sjukvård in. m. upptagna beloppet något

överstiger medelsförbrukningen under vart och ett av de senaste budgetåren.

Anledningen härtill är att arbetsmarknadsstyrelsens personal beräknas

bli berättigad till sjukvårdsförmåner i större omfattning än kommissionens

personal.

Kommissionen upplyser, att kostnaderna för reseersättningar

under budgetåret 1945/46 uppgingo till 160 850 kronor. Detta belopp innefattar

även kostnader för av krisuppgifter föranledda resor. För dessa iesor

bär kommissionen under anslaget till arbetsmarknadsstyrelsens krisorganisation

beräknat ett belopp av 25 000 kronor.

Av anslagsposten till expenser avser kommissionen till bränsle, lyse

och vatten 22 000 kronor och till övriga expenser 443 000 kronor. Rörande

beräkningsgrunderna har kommissionen anfört följande.

Beräkningen har skett med ledning av motsvarande kostnader under senare

år frånsett de kostnader som varit hänförliga till krisuppgifter. Utgifterna

för bränsle, lyse och vatten ha beräknats till samma belopp som under

innevarande budgetår. Medelsbehovet för övriga expenser har beräknats sålunda.

För underhåll och drift av tjänstebil har beräknats ett belopp av

6 000 kronor; jämförelse med kostnaderna för föregående budgetår kan icke

göras, enär tjänstebilen inköptes under sista delen av föregående budgetår.

För städning, tvätt och renhållning har räknats med ungefär samma belopp

som det, vartill utgifterna för ifrågavarande ändamål uppgingo under budgetåret

1945/46, eller, sedan vad som anses böra hänföras till krisverksamheten

frånräknats, 41 000 kronor. Kostnaderna för blankettryck ha i vad

gäller normalorganisationen beräknats till 155 000 kronor (kostnaderna för

blankettryck i vad gäller krisverksamheten beräknas i det följande till 30 000

kronor). Härvid har kommissionen beaktat, att åtskilligt blankettmaterial

under nästa budgetår torde komma att omarbetas såsom följd av de rationaliseringsundersökningar,

som pågå inom kommissionens organisationsavdelning.

Det må vidare framhållas, att huvuddelen av blankettrycket avser

arbetsförmedlingens behov. För innevarande budgetår beräknas ifrågavarande

kostnader till totalt omkring 140 000 kronor. För kontorsmateriel

m. m. beräknas 50 000 kronor, innebärande en minskning såväl i förhållande

till de beräknade kostnaderna under innevarande budgetår som gjorda

utgifter för ändamålet under budgetåret 1945/46, vilka uppgingo till omkring

87 500 kronor; kostnaderna för kontorsmateriel till krisverksamheten beräknas

i det följande till 5 000 kronor. För böcker, tidningar, bindning av böcker

och handlingar, för annonsering, för telefonabonnemang samt för telegram

och telefonsamtal beräknas respektive 6 000, 2 000, 50 000 och 63 000

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 239. 18

opaginerad Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

kronor (för krisverksamheten beräknas i det följande respektive 1 000, 5 000,

5 000 och 7 000 kronor) eller i stort sett samma belopp som för innevarande

budgetår och reducerade belopp i förhållande till utgifterna under föregående

budgetår. De beräknade utgifterna i övrigt under delposten — 70 000 kronor

— understiga vad som beräknats bliva erforderligt under innevarande

budgetår och vad som förbrukats under de senaste tre budgetåren.

De beräknade kostnaderna för publikationst ryck, 90 000 kronor,

motsvara — upplyser kommissionen — praktiskt taget vad som torde

komma att förbrukas under innevarande budgetår, om ett för publikationstryck

rörande krisverksamheten beräknat belopp av 10 000 kronor fråndrages.

Rörande anslagsposten till särskilda kurser m. m. för arbetsförmedlingstjänstemän

har kommissionen anfört följande.

Avsikten är, att från denna anslagspost bestrida kostnaderna för en centralt

anordnad kurs för utbildning av arbetsförmedlingstjänstemän — omkring

10 000 kronor — för utarbetande och tryckning av två läroböcker i

form av korrespondenskurser för olika kategorier av arbetsförmedlingstjänstemän

—• 18 000 kronor — och för feriekurs för arbetsförmedlingstjänstemän

(dylika kurser ha anordnats under en följd av år och rönt stor uppskattning)

— 6 000 kronor. Anslagsposten är vidare beräknad för två fortbildningskurser

för arbetsförmedlingstjänstemän, vilka ha att handlägga

ärenden rörande partiellt arbetsföra respektive yrkesvägledning och ungdomsförmedling,

vilka kurser torde draga en kostnad av sammanlagt 26 000

kronor. Slutligen ingår i posten en beräknad kostnad av 15 000 kronor för

anordnande av fortbildningskurs för lärare i ämnen rörande yrkesvägledning.

Dylika kurser hava tidigare anordnats och kostnaderna i huvudsak

bestridits av lärarorganisationerna, men dessa hava förklarat sig icke kunna

vidare svara för kostnaderna. Då kurserna visat sig vara av stort värde,

synas de böra i fortsättningen anordnas och kostnaderna bestridas av statsmedel.

Det kan dock ifrågasättas, om kostnaderna böra bäras av arbetsmarknadsstyrelsen.

Enligt kommissionens uppfattning böra medel för denna

kursverksamhet rätteligen anvisas under åttonde huvudtiteln. Kommissionen

har emellertid nu ansett sig böra beräkna medel för ändamålet för att därigenom

säkerställa, att kurserna i fråga skola kunna anordnas även under

nästa budgetår. Kommissionen förutsätter emellertid, att fråga om anordnandet

av denna kurs skall underställas Kungl. Maj ds prövning, innan medel

för ändamålet tagas i anspråk.

Föredraganden.

Då enligt vad jag förordat arbetsmarknadsstyrelsen skall inrättas först från

och med den 1 januari 1948, torde även för budgetåret 1947/48 anslag till statens

arbetsmarknadskommission m. m.: omkostnader böra anvisas. Detta

anslag finner jag efter samråd under hand med arbetsmarknadskommissionen

kunna beräknas till 425 000 kronor eller hälften av det belopp, varmed

anslaget upptagits för innevarande budgetår,

Vad härefter angår anslaget till arbetsmarknadsstyrelsen: omkostnader

vill jag erinra, att arbetsmarknadskommissionens i det föregående redovisade

beräkningar avse helt budgetår och att medelsbehovet för nästa budgetår, vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

275

bifall till mitt förslag att styrelsen skall inrättas först från och med den 1

januari 1948, endast hänför sig till omkostnader under senare hälften av

budgetåret.

Enligt vad jag inhämtat, innefatta de av arbetsmarknadskommissionen

gjorda beräkningarna icke omkostnaderna för socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå,

vilken enligt utredningens av mig förordade förslag skall överföras

till arbetsmarknadsstyrelsen. Av uppgifter som lämnats av socialstyrelsen

framgår emellertid, att omkostnaderna för ifrågavarande byrå äro av så relativt

ringa storleksordning att jag icke anser någon uppräkning av de av

kommissionen föreslagna beloppen erforderlig av nämnda anledning. I

övrigt har jag icke något att erinra mot vad kommissionen anfört i detta

sammanhang. Jag föreslår därför, att ifrågavarande anslag för nästa budgetår

upptages med 390 000 kronor eller, med viss avrundning, hälften av det belopp

som arbetsmarknadskommissionen beräknat för helt budgetår.

Anslag till arbetsmarknadsstyrelsen: krisorganisationen.

Å särskild personalförteckning för arbetsmarknadsstyrelsens krisorganisation

skola vid bifall till mina i det föregående framlagda förslag följande befattningar

uppföras från och med den 1 januari 1948:

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad ån 21.

2 byråchefer ................................................ Eo 30

1 byrådirektör .............................................. Eo 28

1 förste byråingenjör ........................................ Eo 26

1 förste byråsekreterare ...................................... Eo 26

3 förste byråsekreterare....................................... Eo 24

1 byråinspektör .............................................. Eo 22.

Rörande nu ifrågavarande anslag har arbetsmarknadskommissionen i yttrande

över betänkandet rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan anfört

bland annat följande.

Detta anslag låter sig icke med någon säkerhet beräkna. Med utgångspunkt

från vad som nu kan bedömas, synas medel under detta anslag behöva beräknas

för den verksamhet, som arbetsmarknadsstyrelsen skall ha att svara för,

när det gäller tillämpningen av den särskilda byggnadstillståndslagen och

omhändertagande av vissa uppgifter beträffande utländsk arbetskraft. Kommissionen

utgår härvid från att byggnadstillståndsärendena komma att handläggas

efter i huvudsak samma riktlinjer som för närvarande jämväl under

nästa budgetår, och att en del uppgifter beträffande utlänningsverksamheten,

som nu falla å utlänningskommissionen och flyktingsnämnden, komma att

överflyttas på arbetsmarknadskommissionen och sålunda sedermera å arbetsmarknadsstyrelsen.

Kostnaderna för avlöning till den sålunda angivna personalen samt för

övrig vid de båda byråerna erforderlig personal böra i enlighet med vad kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

missionen i det föregående anfört beräknas under en anslagspost till avlöningar,

vilken alltså skall belastas med såväl kostnaderna för löner enligt

löneplan som kostnader för rörligt tillägg. Då den erforderliga personalen

svårligen kan exakt beräknas och behovet kan komma att växla under olika

perioder av nästa budgetår, utgår kommissionen vid beräkningen av medelsbehovet

i huvudsak från de kostnader, som nu belöpa å motsvarande byrå

och sektion inom kommissionen. Byrån för byggnadstillståndsärenden hade

vid senaste årsskiftet 1946/47 44 befattningshavare och kostnaderna för deras

avlöning uppgingo under december månad 1946 till ungefär 20 700 kronor,

Utlänningssektionen hade vid samma tidpunkt 33 befattningshavare, av vilka

dock några fullgjorde tjänst hos vissa länsarbetsnämnder, och kostnaderna

för avlöning till dessa 33 befattningshavare uppgingo för december månad

1946 till 13 450 kronor. Det finns anledning antaga, att utlänningsärendenas

handläggning kommer att kräva icke obetydligt större personal vid överflyttning

av vissa grupper sådana ärenden till kommissionen och arbetsmarknadsstyrelsen.

Med hänsyn härtill synas kostnaderna för denna verksamhet böra

beräknas till samma belopp som för byggnadstillståndsbyrån. Med beaktande

härav och med hänsyn tagen till kostnaderna för arvode åt en överingenjör,

vilken beräknas bliva erforderlig inom krisorganisationen under nästa

budgetår — utredningen har givit uttryck åt samma uppfattning — och till

följd jämväl av att ökade lönekostnader kunna beräknas uppkomma till följd

av den beslutade löneregleringen för befattningshavare i allmänhet, finner

kommissionen sig icke böra räkna med lägre belopp än 550 000 kronor till avlöningar

till personal inom arbetsmarknadsstyrelsens krisorganisation.

Till omkostnader för krisorganisationen bör för nästa budgetår beräknas

ett belopp av 105 000 kronor, nämligen för sjukvård m. m. 4 000 kronor, för

reseersättningar 25 000 kronor, för expenser 66 000 kronor och för publikationstryck

10 000 kronor.

Båda anslagsposterna böra uppföras med förslagsvis beräknade belopp.

Kommissionen föreslår alltså, att ett förslagsanslag av 655 000 kronor anvisas

för budgetåret 1947/48 till arbetsmarknadsstyrelsen: krisorganisationen,

samt att följande stat fastställes för anslaget:

Föredraganden.

Arbetsmarknadskommissionens beräkning av medelsbehovet under nu ifrågavarande

anslag anser jag mig kunna godtaga allenast med den jämkningen,

att det för omkostnader avsedda beloppet synes kunna avrundas till 100 000

kronor och hela anslaget alltså till 650 000 kronor, Detta anslag avser emellertid

helt budgetår. Då enligt mitt förslag arbetsmarknadsstyrelsen skall inrättas

först från och med den 1 januari 1948, torde för ändamålet böra för

nästa budgetår anvisas ett förslagsanslag av 325 000 kronor.

Kronor

1. Avlöningar, förslagsvis .

2. Omkostnader, förslagsvis

550 000

105 000

Summa kronor 655 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

277

Anslag till avlöningar för de lokala arbetsmarknads
organen.

Vid bifall till av mig i det föregående förordade förslag ävensom till Kungl.

Maj:ts i årets statsverksproposition (För flera huvudtitlar gemensamma frågor)

framlagda förslag till reglerad befordringsgång för biträdes- och amanuenspersonal

skola å personalförteckning för den offentliga arbetsförmedlingen

från och med den 1 januari 1948 uppföras följande befattningar:

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 arbetsnämndsdirektör ..................................... A 30

2 länsarbetsdirektörer ....................................... A 30

21 länsarbetsdirektörer .......................................A 28

1 länsarbetsdirektör ........................................ A 26

1 förste inspektör ...........................................A 26

2 förste inspektörer .........................................A 24

22 inspektörer .............................................. A 22

4 kontorsföreståndare ...................................... A 22

3 inspektörer .............................................. A 21

8 kontorsföreståndare .......................................A 21

61 förste assistenter .......................................... A 18

27 kontorsföreståndare .......................................A 18

108 assistenter ...............................................A 15

65 kontorsföreståndare .......................................A 15

30 assistenter ................................................ A 12

21 kontorsföreståndare .......................................A 12

3 förste expeditionsvakter .................................... A 7

26 kanslibiträden ............................................ A 7

20 expeditionsvakter .........................................A 6

1 expeditionsvakt ...........................................A 5

51 kontorsbiträden .......................................... A 4

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 21.

1 inspektör ...............................................Eo 22

Härtill komma 29 inspektörer (Eo 21), 122 förste assistenter (Eo 18), 174

assistenter (Eo 15), 6 kontorsföreståndare (Eo 15), 254 assistenter (Eo 12),

55 kontorsföreståndare (Eo 12) samt annan icke-ordinarie och deltidsanställd

personal.

Rörande beräkningen av medelsbehovet under avlöningsanslaget ha arbetsförmedlingssakkunniga

endast framlagt en preliminär kostnadsberäkning,

enär en definitiv sådan måste grundas på det förslag till personalorganisation,

som de sakkunniga ansett böra framläggas av arbetsmarknadskommissionen.

De sakkunnigas kostnadsberäkning avser sålunda en organisation, där hänsyn

opaginerad Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

icke tagits till olika utbyggnadsbehov beträffande framför allt ungdomsförmedling

och yrkesvägledning, tjänstemannaförmedling samt förmedlingsorganisationen

för partiellt arbetsföra. I huvudsak kan beräkningen sägas avse

den organisation, varom arbetsmarknadskommissionen i maj 1945 fattade

beslut. Den preliminära kostnadsberäkningen slutar å ett belopp av 10 555 000

kronor, varvid kostnader tagits i beräkning, som belöpa å arvoden till ordförande

och ledamöter m. fl. i länsarbetsnämnderna, avlöningar och arvoden

till stadigvarande anställd personal och till ombud, utgifter för pensioner till

av förutvarande huvudmän pensionerade befattningshavare samt arvoden

till tillfälligt anställd personal inom den permanenta organisationen och tillläggsarvoden

till ombud.

Arbetsmarknadskommissionen bar i anslutning till förslaget om personalorganisation

beräknat medelsbehovet under de olika anslagen till den offentliga

arbetsförmedlingen. Under förutsättning av bifall till kommissionens

förslag om personalorganisation och med tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser

har kommissionen beräknat avlöningskostnaderna för

normalorganisationen under budgetåret 1947/48 på sätt som framgår av följande

förslag till avlöningsstat:

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.............. 2 420 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

förslagsvis ............................................ 250 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal................ 4 800 600

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänste
män,

förslagsvis ....................................... 1 500

5. Avlöningar till personal på övergångsstat, förslagsvis ........ 100

6. Pensionskostnader för av förutvarande huvudmän pensionerade

befattningshavare, förslagsvis ........................... 100 000

7. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................ 1 047 800

Summa kronor 8 620 000

I anslutning härtill har kommissionen anfört följande rörande i staten

upptagna belopp jämförda med de av de sakkunniga beräknade.

För erhållande av jämförelse med de av arbetsförmedlingssakkunniga beräknade

kostnaderna under detta anslag skola till statens slutsumma läggas

kostnaderna för kristillägg och provisoriskt lönetillägg, vilka kunna beräknas

uppgå till 1 115 000 respektive 1 048 000 kronor. Detta medför alltså

en totalsumma av 10 783 000 kronor. De sakkunniga hade vid sina beräkningar

kommit till en totalsumma av 10 555 000 kronor för arbetsförmedlingens

normalorganisation. Beloppen äro emellertid icke direkt jämförliga.

Kommissionen har nämligen räknat lönekostnaderna för ordinarie och extra

ordinarie befattningshavare efter lägre löneklass än de sakkunniga, vilket

innebär en kostnadsminskning av omkring 650 000 kronor. De sakkunniga

hade därjämte beräknat pensionskostnaderna till 200 000 kronor mot av kommissionen

beräknade 100 000 kronor. Å andra sidan hade arhetsförmedlingssakkunniga

icke räknat med någon personalförstärkning för arbetsförmed
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

279

lingens specialförmedlingar. Förstärkningen av dessa kan beräknas draga en

kostnad av 700 000 kronor. I sina kostnadsberäkningar ha de sakkunniga ej

heller medtagit merkostnaderna för uppflyttning av föreståndartjänsterna vid

vissa avdelningskontor, vilka merkostnader beaktats i kommissionens kostnadsberäkningar

och uppgå till omkring 80 000 kronor. Vidare ha de sakkunniga

i sina kostnadsberäkningar utgått från en minskning av den lägre biträdespersonalen

vid framför allt huvudkontoren med tillsammans 57 befattningar

i förhållande till det antal, som beräknats i 1945 års personalplaner.

Då en sådan minskning icke kan anses genomförbar utan men för verksamheten,

lia ifrågavarande biträdestjänster av kommissionen återförts till planerna.

Härav följer eu kostnadsökning i förhållande till de sakkunnigas

beräkningar av i runt tal 185 000 kronor. Övriga merkostnader i förhållande

till sakkunnigförslaget uppgå till omkring 150 000 kronor och falla å den

förstärkning i övrigt av personalorganisationen, som föreslagits av kommissionen.

Sistnämnda merkostnad elimineras emellertid för nästa budgetår

genom att vissa av tjänsterna icke komma att vara tillsatta under hela året.

Rörande de olika anslagsposterna i den föreslagna avlöningsstaten har

kommissionen anfört i huvudsak följande.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän är

i första hand avsedd för grundavlöningar till de 475 tjänstemän, som enligt

kommissionens förslag skola innehava ordinarie befattningar. Med nu gällande

avlöningsbestämmelser kunna ifrågavarande kostnader, sedan pensionsavdragen

frånräknats, beräknas uppgå till 2 375 800 kronor, varvid

kostnadsberäkningarna uppgjorts med utgångspunkt från respektive lönegrads

andra löneklass i nuvarande löneplan A. Till nämnda belopp måste

läggas dels kostnader för kallortstillägg, 6 600 kronor, dels kostnader för

vikariatslöner, vikariatsersättningar samt kallortstraktamenten m. m., vilka

sistnämnda kostnader i brist på erfarenheter svårligen låta sig beräkna men

ha uppskattats till 37 600 kronor. Anslagsposten bör sålunda upptagas med

ett förslagsvis beräknat belopp av (2 375 800 + 6 600 + 37 600) 2 420 000

kronor.

Beträffande därefter anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj: t, böra kostnaderna för

arvoden och ersättningar till ordförande, ledamöter och ersättare i länsarbetsnämnderna

beräknas till det av arbetsförmedlingssakkunniga upptagna

beloppet eller 205 000 kronor. Till jämförelse må nämnas, att ifrågavarande

kostnader under budgetåret 1945/46 uppgingo till i runt tal 182 000 kronor

och att de för innevarande budgetår beräknas komma att nppgå till 187 500

kronor. För nästa budgetår måste räknas med högre kostnader med hänsyn

till bland annat ökat antal ledamöter. Under denna anslagspost böra också

medel beräknas till arvoden för läkare, som i egenskap av »förtroendeläkare»

ställas till länsarbetsnämndernas förfogande såsom rådgivare. På dessa förtroendeläkare

skulle ankomma, bland annat, att bedöma läkarintyg, som av

arbetssökande emellanåt företes, då vederbörande med hänvisning till hälsoskäl

icke anser sig kunna antaga erbjudet arbete. Vidare skulle arbetsförmedlingen

till denne läkare kunna remittera personer, vilkas förutsättningar

för arbete i allmänhet eller visst slag av arbete böra konstateras av läkare.

Erfarenheten har givit vid handen, att dylika förtroendeläkare skulle vara

av stort värde för arbetsförmedlingen. Kommissionen avser därför att till

Kungl. Maj:t inkomma med förslag om anställande av sådana läkare. Redan

nu synes emellertid medel böra beräknas för de fasta arvoden, som måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

280

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

utgå till läkarna i fråga. Kommissionen beräknar för ändamålet ett belopp

av 45 000 kronor. I enlighet med det anförda bör förevarande anslagspost

uppföras med ett förslagsvis beräknat belopp av (205 000 + 45 000) 250 000

kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal beräknar kommissionen kostnaderna för avlöningar och

arvoden till följande personalgrupper, nämligen

extra ordinarie tjänstemän,

extra tjänstemän, som i huvudsak utgöras av aspiranter,

arvodesanställd personal med deltidstjänstgöring,

arbetsförmedlingsombud, samt

tillfälligt anställd personal, till vilken hänföras även s. k. kontaktmän och

praktikanter inom ungdomsförmedlingens och yrkesrådgivningens verksamhetsområde.

Kostnaderna för grundavlöningar till det beräknade antalet extra ordinarie

befattningshavarna med heltidstjänstgöring — 744 befattningshavare —

uppgå, sedan pensionsavdragen frånräknats, till 3 181 300 kronor, varvid

kostnadsberäkningen gjorts med hänsyn till lönekostnaderna i respektive lönegraders

näst lägsta löneklass.

Lönekostnaderna för de extra tjänstemän, vilka beräknats bliva erforderliga

för fyllande av stadigvarande personalbehov och i huvudsak utgöras av

aspiranter, beräknas till 670 000 kronor. Därvid har hänsyn tagits till att

vissa av dessa — sådana, som räkna en anställningstid av minst två år och

äro lämpligförklarade för assistentbefattning inom arbetsförmedlingen —

skola beredas extra ordinarie anställningar i 10 lönegraden.

Kostnaderna för arvoden eller löner till deltidsanställd personal beräknas

enligt i det föregående angivna beräkningsgrunder för fastställande av arvodena

till 210 300 kronor, varvid pensionsavdrag icke frånräknats med hänsyn

till att det icke är kommissionen bekant, huruvida något på deltidsutredningens

betänkande grundat förslag kommer att föreläggas jårets riksdag.

I fråga om kostnaderna för arbetsförmedlingens ombud har kommissionen

i det föregående angivit de grunder, efter vilka ersättningarna till dessa

för närvarande bestämmas, och har samtidigt framhållit, att ersättningsgrunderna

böra revideras. Med hänsyn härtill synas samtliga slag av ersättningar

till ombuden böra tills vidare beräknas under denna anslagspost. I

anslutning till arbetsförmedlingssakkunnigas beräkning av ifrågavarande ombudskostnader

och till under senare år uppkomna motsvarande kostnader

beräknar kommissionen det för nästa år erforderliga beloppet till 550 000

kronor.

Tillfällig personal för allmänna arbetsuppgifter, främst för att ersätta

fast anställd personal under sjukdom eller tjänstledighet beräknas draga en

kostnad av 115 000 kronor. Till tillfällig personal hänför kommissionen

även de s. k. kontaktmän, i allmänhet lärare, vilka ha till uppgift att främst

på landsbygden lämna yrkesorienteringar i skolor och åt besökande och

som åtnjuta ersättning för tjänstgörings timma. Kostnaderna härför beräknas

till 50 000 kronor under nästa budgetår. Vidare hänföras hit de s. k.

praktikanter, vilka undergå provtjänstgöring i särskild ordning i syfte att

prövas i fråga om sin lämplighet att anställas vid ungdomsförmedlingen.

Huruvida dylika praktikanter böra anställas även i fortsättningen kan icke

nu bedömas, men med hänsyn till ungdomsförmedlingens pågående utbyggnad

äro de i vart fall under nästa budgetår erforderliga. Antalet dylika praktikanter

beräknas under nästa budgetår uppgå till 40, envar med en tjänst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

281

göringstid av sex månader, och kostnaderna för deras avlönande beräknas

till 85 000 kronor eller i stort samma belopp som under innevarande budgetår.

Det sammanlagda beloppet för tillfällig personal beräknas alltså till

(115 000 + 50 000 + 85 000) 250 000 kronor.

Kostnaderna för kallortstillägg under nu förevarande anslagspost beräknas

till 14 000 kronor. För vikariatsersättningar, dagersättning vid tjänstledighet

för viss värnpliktstjänstgöring, kallortstraktamenten, övertidsersättning

m. m. torde kostnaderna uppgå till 75 000 kronor.

Ifrågavarande anslagspost beräknas sålunda till (3 181 300 + 670 000 +

210 300 + 550 000 + 250 000 + 14 000 + 75 000) 4 950 600 kronor. Då

emellertid icke alla befattningar komma att vara tillsatta under hela budgetåret,

kan anslagspostens belopp nedsättas med 150 000 kronor till 4 800 600

kronor. Posten bör enligt gällande regler vara obetecknad.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän är avsedd för särskild ersättning

av 30 kronor för månad åt fyra befattningshavare vid sjömansförmedlingen

i Hälsingborg, för att en av dem vid varje tid på dygnet står till förfogande

för s. k. reddmönstring, d. v. s. svarar för att å vederbörliga fartyg genom

sjömansförmedlingen nyanställt sjöfolk inställer sig och mönstrar ombord.

Det särskilda rådgivande organet för sjöfartsfrågor, den s. k. sjöfartsdelegationen,

har funnit lämpligt att denna anordning består.

Vidkommande anslagsposten till avlöningar till personal på

övergångsstat synes denna, i avvaktan på huruvida medel för ändamålet

kunna komma att visa sig erforderliga, böra uppföras förslagsvis med

ett formellt belopp av 100 kronor. Visserligen förutsätter kommissionen, att

befattningshavare, som bör föras på övergångsstat, regelmässigt skall tagas

i anspråk på annan för vederbörande lämplig befattning, men fall kunna

tänkas uppkomma, då detta icke låter sig göra.

Vad härefter angår anslagsposten till pensionskostnader för av

förutvarande huvudmän pensionerade befattningshavare

är denna erforderlig i varje fall under nästa budgetår, till dess efter

utredning slutlig ställning kunnat tagas till sättet för bestridande av pensionskostnaderna

in. m. för personal, som innehaft anställning hos landsting

eller kommun i egenskap av tidigare huvudman för arbetsförmedlingen. Till

följd av stadganden i 1934 års arbetsförmedlingslag har staten skyldighet

att bidraga med hälften av de å den tidigare huvudmannen belöpande pensionskostnaderna.

I avvaktan på att den nämnda utredningen kommer till

stånd, synes den hittills gällande ordningen för bestridande av pensionskostnader

i fall som de åsyftade böra tills vidare tillämpas. För nästa budgetår

upptager kommissionen för nu ifrågavarande ändamål ett förslagsvis beräknat

belopp av 100 000 kronor, eller ungefär samma belopp som för ändamålet

åtgått under budgetåret 1945/46 och beräknas åtgå under innevarande

budgetår.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknad efter ett procenttal av 15,

bör uppföras med ett förslagsvis beräknat belopp av 1 050 000 kronor, vilket

belopp emellertid i avlöningsstaten för avrundning av anslagets slutsumma

upptages med 1 047 800 kronor.

Kommissionen har även framlagt förslag till en med hänsyn till den allmänna

löneregleringen omräknad avlöningsstat, vilken slutar å ett belopp

av 12 546 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

I sitt utlåtande över arbetsmarknadskommissionens utredning rörande

personalorganisationen m. m. har statskontoret beträffande den i kommissionens

förslag till avlöningsstat uppförda anslagsposten till särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, ifrågasatt om tillräckliga

skäl föreligga att bibehålla den s. k. reddmönstringen i Hälsingborg,

då sådan anordning icke ansetts erforderlig i andra hamnstäder. Med hänsyn

härtill är statskontoret icke berett tillstyrka särskilt lönetillägg till de befattningshavare

som ombesörja denna mönstring.

Statsverkens ingenjörsförbund har i sitt yttrande över förslaget rörande inrättande

av ett centralt arbetsmarknadsorgan behandlat frågan om kontaktmän

för yrkesvägledningsverksamheten och härom uttalat, att det utan tvivel

skulle vara av största värde för yrkesvägledningen, att åtminstone på de

största orterna ha tillgång till kontaktmän inom industrien. Ofta funnes bland

industriens män personer, som vore intresserade av yrkesutbildningsfrågor,

såsom yrkeslärare, personalchefer, säkerhetsingenjörer, verkmästare och förmän

m. fl., och av dessa skulle många ha stora möjligheter att hjälpa ungdom

till rätta vid yrkesorientering beträffande tekniska yrken.

Föredraganden.

I det föregående har jag påpekat, att ett förstatligande av den offentliga

arbetsförmedlingen först från och med den 1 januari 1948 föranleder behov

även för budgetåret 1947/48 av anslag till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

avlöningar, vilket avser avlöningskostnaderna för den

nuvarande organisationen under första hälften av budgetåret. Detta anslag

har jag efter samråd under hand med arbetsmarknadskommissionen beräknat

sålunda. Det för innevarande budgetår för ändamålet anvisade anslaget

av 9 500 000 kronor må enligt beslut av Kungl. Maj:t den 14 mars 1947 överskridas

med 855 000 kronor och kommissionen upplyser, att ett överskridande

med ytterligare 100 000 kronor är erforderligt. Till utgångspunkt för

beräkningen av medelsbehovet under första hälften av nästa budgetår bör

tagas hälften av den beräknade medelsåtgången under innevarande budgetår

„ 9 500 000 + 855 000 + 100 000,

eher ( - ) 5 225 000 kronor. Härtill bör läggas

dels ett belopp av 140 000 kronor för avlönande av kontrollanter inom byggnadsregleringen,

vilka lönekostnader hittills bestritts från anslaget till kostnader

för överflyttning av arbetskraft, dels ett belopp av 200 000 kronor

för provisorisk förstärkning av personalen inom förmedlingen för partiellt

arbetsföra och de s. k. specialförmedlingarna — tjänstemannaförmedlingen,

ungdomsförmedlingen och yrkesvägledningen samt sjuksköterskeförmedlingen

— dels ock ett belopp av 260 000 kronor för att — jämte besparingar, vilka

beräknas uppkomma genom att behovet av vissa krisbefattningar torde bortfalla

under loppet av budgetårets första hälft — möjliggöra en provisorisk

lönereglering i anslutning till den allmänna löneregleringen. Ifrågavarande

anslag torde alltså för nästa budgetår kunna beräknas till (5 225 000 +

140 000 + 200 000 + 260 000) 5 825 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

83

Vad härefter angår anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen: avlöningar

torde jag i anslutning till arbetsmarknadskommissionens förslag få

utgå från medelsbehovet under ett helt budgetår omedelbart etter förstatligandet

av arbetsförmedlingen.

Mot kommissionens förslag i fråga om avlöningsstatens uppdelning å olika

anslagsposter har jag icke annat att erinra än att jag, i anslutning till vad

jag i annat sammanhang anfört i ämnet, icke finner anslagspost till avlöningar

till personal på övergångsstat vara erforderlig. I den mån från nuvarande

huvudmän övertagen personal icke placeras i befattningar som motsvara

av dem nu innehavda utan i stället förordnas att uppehålla andra och

lägre befattningar men medgivas bibehålla tidigare löneförmåner, förutsätter

jag, att härvid uppkommande särskilda lönekostnader skola få bestridas

från anslagspost i avlöningsstaten, som av Kungl. Maj:t bestämmes med hänsyn

till anställningsförhållandena m. m. i de särskilda fallen.

Vad angår principerna för beräkning av avlöningskostnadema till ordinarie

och extra ordinarie personal har jag icke något att erinra mot#de av

kommissionen tillämpade.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän har

kommissionen beräknat till 2 420 000 kronor vid tillämpning av nu gällande

avlöningsbestämmelser. Till följd av mina från kommissionens avvikande

förslag beträffande dels bibehållande av länsarbetsnämnden i Stockholm,

dels länsarbetsdirektörernas löneställning bör anslagsposten å ena sidan ökas

med 23 700 kronor och å andra sidan minskas med 31 600 kronor. Jag föreslår

därför, att denna anslagspost beräknas till 2 412 000 kronor.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj: t, bär kommissionen avsett medel för,

bland annat, arvoden till läkare, vilka skulle stå till länsarbetsnämndernas

förfogande såsom förtroendeläkare. Då det synes vara av stor betydelse för

verksamheten inom arbetsförmedlingen att denna äger tillgång till sådana

läkare, har jag icke något att erinra emot att medel nu beräknas för arvoden

till dem. Sedan det centrala arbetsmarknadsorganet inkommit med närmare

förslag i ämnet, torde Kungl. Maj:t böra äga fastställa grunder för arvodenas

bestämmande. I anledning av att utöver de av kommissionen föreslagna

länsarbetsnämnderna ytterligare en sådan enligt min mening bör inrättas

torde ifrågavarande anslagspost böra upptagas med 260 000 kronor i stället

för med av kommissionen beräknade 250 000 kronor.

Arbetsmarknadskommissionens beräkning av medelsbehovet under anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

finner jag mig kunna godtaga. Vidkommande kommissionens beräkning

av det antal tjänster — samtliga i lägre lönegrad än 22 — som kunna

hållas vakanta under budgetåret 1947/48, finner jag dock en något ökad

vakantsättning möjlig. Jag föreslår därför, alt posten nedsättes med 200 000

kronor i stället för av kommissionen föreslagna 150 000 kronor. Med hänsyn

härtill och till, å andra sidan, ökat antal befattningshavare i anledning av

bibehållandet av länsarbetsnämnden i Stockholms län beräknar jag medels
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

behovet under denna anslagspost till 4 765 000 kronor, d. v. s. med ett i förhållande

till kommissionens förslag med 35 600 kronor minskat belopp. Anslagsposten

torde i samband med a vlöningss tätens fastställande böra av

Kungi. Maj:t uppdelas på särskilda delposter. Härvid böra de högsta belopp

angivas, som må användas för arvoden till ombud och till s. k. kontaktmän

samt till praktikanter inom ungdomsförmedlingen. Arbetsmarknadsstyrelsen

bör, när det gäller utseende av kontaktmännen, taga i övervägande det av

ingenjörsförbundet framförda förslaget om att utse även ingenjörer som kontaktmän.

Beräkningen av icke-ordinarieposten kan på grund av omorganisationen

icke göras med önskvärd exakthet. Såsom en övergångsanordning bör posten

därför under nästa budgetår anvisas förslagsvis.

Vad härefter angår anslagsposten till särskilda löneförmån er

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän vill jag uttala,

att kommissionens förslag, att befattningshavarna vid sjömansförmedlingei\

i Hälsingborg liksom hittills skola få komma i åtnjutande av särskild

ersättning för den s. k., reddtjänstgöringen, icke föranleder erinran från min

sida. Jag vill i anledning av statskontorets uttalande om denna ersättning

framhålla, att jag av kommissionen inhämtat, att försök gjorts att få till

stånd en överenskommelse mellan parterna inom handelsflottans område om

reddmönstringens upphörande, men att dessa försök icke lett till något resultat,

då värdet av densamma anses vara betydande. Posten bör i enlighet med

kommissionens förslag beräknas till 1 500 kronor.

Då nu gällande bestämmelser angående statsbidrag till av förutvarande

huvudmän pensiionerade befattningshavare

av mig förutsatts skola tillämpas även under nästa budgetår, delar jag kommissionens

uppfattning, att anslagsposten för dessa bidrag bör upptagas med

ett belopp av 100 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknas av mig till ett belopp av

1 041 500 kronor.

Enligt vad jag sålunda förordat skulle vid tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser

avlöningsstaten för den offentliga arbetsförmedlingen

sluta å ett belopp av (2 412 000 + 260 000 + 4 765 000 + 1 500 + 100 000

+ 1 041 500) 8 580 000 kronor.

Anslagsposterna torde härefter böra omräknas med hänsyn till den allmänna

löneregleringen. Då dessa poster avse helt budgetår och från förevarande

anslag skola under budgetåret 1947/48 bestridas endast avlöningskostnadema

för senare hälften av budgetåret, torde anslagsposterna efter berörda

omräkning upptagas med följande belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Belopp

Den förstatligade

arbetsförmedl.

fungerar hela

budgetåret

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.................................... 3 740 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .............. 260 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 7 710 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke
ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ......... 1 500

5. Pensionskostnader för av förutvarande huvud
män

pensionerade befattningshavare, förslagsvis

................................ 100 000

6. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 688 500

Summa 12 500 000

kronor

Budgetåret

1947/48

(Vi-87e 1948)

1 870 000

130 000

3 855 000

750

50 000

344 250

6 250 000.

Förevarande anslag torde alltså för nästa budgetår böra upptagas med

6 250 000 kronor.

Anslag till omkostnader för de lokala arbetsmarknads
organen.

För innevarande budgetår har till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltema:

omkostnader anvisats ett förslagsanslag av 3 300 000 kronor,

från vilket anslag samtliga omkostnader såväl för den permanenta organisationen

som för krisorganisationen bestridas. Motsvarande anslag för budgetåret

1945/46, vilket anvisats med 3 500 000 kronor, belastades med

4 100 000 kronor.

Arbetsförmedling ssakkunniga ha under samma förutsättningar som beträffande

avlöningsanslaget beräknat medelsbehovet under ett budgetår för den

förstatligade arbetsförmedlingens omkostnader till 3 569 000 kronor.

För budgetåret 1947/48 har arbetsmarknadskommissionen i anslutning till

förslaget om personalorganisation förordat följande omkostnadsstat för ar
-

betsförmedlingens normalorganisation:

Krouor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .............................. 48 000

2. Reseersättningar, förslagsvis .............................. 320 000

3. Underhåll och drift av tjänstebilar, förslagsvis.............. 95 000

4. Lokalkostnader för länsarbetsnämnder, arbetsförmedlingskontor

och -expeditioner, förslagsvis............................ 1 118 000

5. Expenser, förslagsvis .................................... 1 869 000

6. Publikationstryck, förslagsvis ............................ 70 000

7. Länsarbetsnämndernas utbildningsverksamhet, förslagsvis .... 60 000

Summa förslagsanslag 3 580 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Rörande beräkningen av de olika anslagsposterna har kommissionen anfört

i huvudsak följande.

Anslagsposten till sjukvård in. in. bör för budgetåret 1947/48 uppföras

med ett belopp av 48 000 kronor för normalorganisationen; för krisorganisationens

personal beräknas i del följande 2 000 kronor. Till jämförelse

må nämnas, att kostnaderna för sjukvård under budgetåret 1945/46 uppgingo

till 34 736 kronor och att ett belopp av i runt tal 36 000 kronor beräknas bliva

erforderligt för innevarande budgetår. Uppräkningen av anslagsposten för

nästa budgetår, sammanhänger med att personalen efter arbetsförmedlingens

förstatligande kommer att i vidare mån än hittills bli berättigad till sjukvårdsförmåner.

Under anslagsposten till reseersättningar bör beräknas ett belopp

av 320000 kronor för normalorganisationen; för krisorganisationen beräknas

i det följande 50 000 kronor. Under budgetåret 1945/46 uppgingo motsvarande

kostnader till 47(3 013 kronor och för innevarande budgetår beräknas de

komma att uppgå till omkring 315 000 kronor. Till följd av omorganisationen

komma flyttningskostnaderna under nästa budgetår att öka.

Enligt kommissionens uppfattning bör en särskild anslagspost uppföras till

un de rhåll och drift av tjänstebilar. För arbetsförmedlingens

räkning har kommissionen med Kungl. Maj ds medgivande hittills inköpt ett

40-tal tjänstebilar, och ytterligare ett antal skall enligt bemyndigande inköpas,

närmast för att tillgodose det behov, som följer av kontrollverksamheten i

fråga om byggnadstillståndslagstiftningens tillämpning. Med hänsyn till detta

förhållandevis stora antal bilar synes det lämpligast att nu uppföra en särskild

post för bilarnas underhåll och drift ävensom för utbyte under nästa budgetår

av ett antal av de nuvarande bilarna. Därest en förrådsfond sedermera

skulle komma att inrättas, böra bilarna redovisas över denna fond. Under

anslagsposten bör för nästa budgetår beräknas ett belopp av 95 000 kronor

för normalorganisationen samt 15 000 kronor i vad gäller krisorganisationen.

Av nämnda belopp å 95 000 kronor avses 50 000 kronor för utbyte av vissa

bilar. Det har nämligen visat sig, att flera av de under fjolåret från försvaret

inköpta bilarna äro så nedslitna, att det med hänsyn till reparationskostnaderna

är lämpligast att utbyta dem snarast möjligt.

Särskilda medel för lokalkostnader för länsarbetsnämnder,

arbetsförmedlingskontor och -expeditioner föreslås beräknade

under omkostnadsanslaget med hänsyn till storleksordningen av dessa

kostnader och enär kommissionen utgår från att i varje fall under nästa

budgetår kostnaderna skola bestridas med anlitande av till verksstyrelsens

förfogande ställda medel. Framdeles synes emellertid böra övervägas att bestrida

ifrågavarande kostnader över statens fastighetsfond. På denna anslagspost

skola alltså avföras kostnader för hyror, värme, lyse och vatten ävensom

kostnader för inredning och reparationer av tjänstelokaler. Sistnämnda slag

av kostnader äro tills vidare oundvikliga med hänsyn till att nuvarande brist

på lokaler å hyresmarknaden ofta gör det till en tvingande nödvändighet för

vederbörlig arbetsmarknadsmyndighet att förhyra den lokal, som överhuvud

taget kan uppbringas, och att nödtorftigt inrätta denna för sitt ändamål. Då

hyresvärden är medveten om att hyresavtalet icke kommer att bliva av längre

varaktighet, är han som regel icke benägen att själv bekosta reparationer och

inredning.

Medelsbehovet för nästa budgetår under förevarande anslagspost beräknas

till 1 118 000 kronor för normalor"anisationen och till 102 000 kronor för krisorganisationen,

varav 18 000 respektive 2 000 kronor beräknas för inrednings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

287

och reparationskostnader. För budgetåret 1945/46 uppgingo motsvarande till

i avrundat tal 1 140 000 kronor och för innevarande budgetår torde kostnaderna

komma att uppgå till inemot 1 160 000 kronor. De för nästa budgetår

ökade kostnaderna sammanhänga med den utbyggnad av arbetsförmedlingens

kontorsnät, som avses skola komma till stånd.

Vad härefter angår anslagsposten till expenser beräknar kommissionen,

att ett belopp av 1 869 000 kronor kommer att bliva erforderligt för nästa

budgetår i vad gäller normalorganisationen och ett belopp av 175 000 kronor

i fråga om krisorganisationen enligt följande specifikation, i vilken även motsvarande

kostnader under budgetåret 1945/46 samt de beräknade kostnaderna

för innevarande budgetår angivas för jämförelse.

Städning, tvätt och renhållning

...................

Blankettryck ............

Kontorsmateriel och dylikt . .

Böcker, tidningar, bindning

av böcker och handlingar

................

Annonsering ............

Telefonabonnemang ......

Telegram och telefonsamtal

....................

Inköp och underhåll av kontorsmaskiner

..........

Inköp och underhåll av

möbler m. fl. inventarier . .

Övriga kostnader ........

Medelsbehov 1947/48

Normalorg.

(Krisorg.)

Medelsåtgång

1945/46

Beräknad

medelsåt- gång 1946/47

300 000

1 000

150 000

(25 000)

(2 000)

(25 000)

264 544

7 367

202 900

299 200

3 000

174 600

21 000

89 000

345 000

(1 000)

(20 000)

18 399

83 580

337 859

19 100

89 800

365 800

765 000

(85 000)

908 631

850 100

18 000

(2 000)

28 515

28 400

140 000

40 000

(10 000)

(5 000)

148 318

55 942

199 800

57 300

Summa 1 869 000 (175 000) 2 056 055 2 087 100

2 044 000

Under nästföregående och innevarande budgetår belastas omkostnadsanslaget

även med kostnader för postavgifter. Dylika kostnader ha icke beräknats

uppkomma i fortsättningen, enär kommissionen förutsätter, att arbetsförmedlingen

i sin helhet skall tillerkännas tjänstebrevsrätt. Härom gör

kommissionen särskild framställning till Kungl. Maj:t. Skulle tjänstebrevsrätt

icke medgivas, måste anslagsposten till expenser ökas.

Anslagsposten till publikationstryck bör för nästa budgetår upptagas

med ett belopp av 70 000 kronor. Från denna anslagspost skola kostnader

för distriktsvakanslistor, länsarbetsnämndernas månadsöversikter samt

vissa reklamtrycksaker bestridas. Under föregående budgetår uppgingo dessa

kostnader till nära 64 800 kronor, och för innevarande budgetår beräknas

kostnaderna till 65 200 kronor. För krisorganisationens del beräknas inga

kostnader för publikationstryck.

Under den av kommissionen föreslagna särskilda anslagsposten till länsarbetsnämndernas

utbildningsverksamhet bör uppföras

ett förslagsvis beräknat belopp av 60 000 kronor. Genom länsarbetsnämndernas

försorg har utbildningsverksamhet redan tidigare bedrivits i viss omfattning,

och kostnaderna hava då belastat andra anslagsposter under omkost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

288

Kangl. Maj:ts proposition nr 239-

nadsanslaget, men riktigare synes vara, att särskilda medel beräknas för

ändamålet. Tjänstemännen vid avdelningskontor och expeditioner ävensom i

viss utsträckning ombud pläga beordras deltaga i utbildningskurser, vilka

som regel pågå under två dagar; vid kurserna belysas olika arbetsmarknadsfrågor

genom föredrag och diskussioner. Vidare beredas i viss utsträckning

tjänstemän vid kontor och expeditioner samt ombud tillfälle att under några

dagar för egen utbildning tjänstgöra vid huvudkontor. Denna utbildningsverksamhet

bör fortsätta och i någon mån utvidgas. Inom varje länsarbetsnämndsområde

bör sålunda årligen anordnas en utbildningskurs av den

omfattning, som nyss nämnts.

Föredraganden.

Vid bifall till mitt förslag att den offentliga arbetsförmedlingen skall förstatligas

först från och med den 1 januari 1948 föreligger behov av anslag

även för budgetåret 1947/48 till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

omkostnader. Detta anslag finner jag efter samråd med arbetsmarknadskommissionen

kunna beräknas till 1 965 000 kronor eller hälften

av dels det belopp varmed anslaget upptagits för innevarande budgetår,

3 300 000 kronor, dels det belopp varmed anslaget för budgetåret må enligt

Kungl. Maj:ts medgivande den 14 mars 1947 överskridas, 630 000 kronor.

Vad härefter angår anslag för nästa budgetår till den offentliga arbetsförmedlingen:

omkostnader torde jag få utgå från arbetsmarknadskommissionens

beräkning av medelsbehovet, varvid emellertid skall uppmärksammas

att denna beräkning avser helt budgetår.

Kommissionens förslag till uppdelning av omkostnadsanslaget på anslagsposter

finner jag mig böra godtaga.

Kommissionens beräkning av kostnaderna för sjukvård m. in. till

48 000 kronor föranleder icke erinran från min sida.

Medelsbehovet under anslagsposterna till reseersättningar och till

underhåll och drift av tjänstebilar beräknar kommissionen

till 320 000 respektive 95 000 kronor. Icke heller mot dessa beräkningar har

jag i och för sig något att erinra. Emellertid har jag inhämtat från kommissionen,

att reseersättningsposten är avsedd även för kostnaderna för drivmedel

till den lokala arbetsmarknadsorganisationens tjänstebilar. Dessa kostnader,

vilka enligt underhandsupplysning från kommissionen kunna, med

hänsyn till de begränsade erfarenheter kommissionen hittills vunnit, uppskattas

till 50 000 kronor för helt budgetår, torde böra sammanföras med övriga

utgifter för tjänstebilarna under en anslagspost. Posterna till reseersättningar

och till inköp, underhåll och drift av tjänstebilar böra alltså upptagas

med 270 000 respektive 145 000 kronor. Av sistnämnda anslagspost torde ett

belopp av högst 50 000 kronor för ett första helt budgetår få disponeras för

utbyte av förslitna bilar.

Det av kommissionen beräknade beloppet för lokalkostnader för

den offentliga arbetsförmedlingen, 1 118 000 kronor, ger

mig icke anledning till erinran. I likhet med kommissionen anser jag lämpligt,

att det tages under övervägande att från och med ett följande budgetår

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239

289

bestrida ifrågavarande kostnader över fastiglietsfonden. Vissa skäl kunna

dock anföras häremot, och arbetsmarknadsstyrelsen bör därför gemensamt

med byggnadsstyrelsen utreda frågan.

Beträffande medelsbehovet för expenser synes detta kunna nedbringas

något i förhållande till arbetsmarknadskommissionens förslag. Reduceringen

torde i första hand få avse kostnaderna för telefonabonnemang samt för telegram

och telefonsamtal men även kostnaderna för vissa andra ändamål. Det

bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att vidtaga åtgärder i syfte att

nedbringa dessa kostnader under de nu av kommissionen beräknade. Jag finner

mig böra föreslå, att kostnaderna under ifrågavarande anslagspost beräknas

till 1 819 000 kronor, vilket belopp med 50 000 kronor understiger det

av kommissionen föreslagna.

Beräkningarna av kostnaderna för publikationstryck och för

länsarbetsnämndernas utbildningsverksamhet till 70 0€0

respektive 60 000 kronor ge mig icke anledning till erinran.

Anslaget till arbetsförmedlingens omkostnader bör alltså enligt min mening

för ett första helt budgetår beräknas till (48 000 + 270 000 + 145 000 +

t 118 000 -f 1 819 000 + 70 000 + 60 000) 3 530 000 kronor. Med hänsyn till

tidpunkten för förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen bör emellertid

anslaget för budgetåret 1947/48 uppföras med hälften av sistnämnda

belopp eller 1 765 000 kronor.

I likhet med arbetsmarknadskommissionen har jag vid beräkningen av

omkostnadsanslaget utgått från att arbetsförmedlingen i sin helhet skall

tillerkännas tjänstebrevsrätt. Till denna fråga har Kungl. Maj:t dock ännu

icke tagit ställning. Skulle tjänstebrevsrätten begränsas till allenast vissa arbetsförmedlingsorgan,

följer härav ett ökat medelsbehov under anslaget. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga härav betingade åtgärder.

Anslag till den offentliga arbetsförmedlingen:

krisorganisationen.

Rörande beräkningen av medelsbehovet under detta anslag har arbetsmaiknadskommissionen

vid avgivandet av sitt förslag till personalorganisation

anfört i huvudsak följande.

Under anslaget böra upptagas två anslagsposter — en till avlöningar och

en till omkostnader — båda uppförda med förslagsvis beräknade belopp.

Denna anordning är nödvändig med hänsyn till omöjligheten att i förväg

med någon grad av säkerhet beräkna medelsbehovet.

Kommissionen utgår från att krisorganisationen under nästa budgetår

kommer att omfatta följande uppgifter, nämligen byggnadsreglering, utlänningsverksamhet,

förrådsverksamhet, omflyttning av arbetskraft till skogsarbete

samt utgivande av skogsarbetspremier ävensom jordbrukshjälp i form

av s. k. ungdomsberedskap.

Vad först angår anslagsposten till avlöningar voro vid utgången av

år 1946 för byggnadsregleringen 137 personer anställda hos länsarbetsnämn
Dihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239. 19

opaginerad Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj.ts proposition nr 2o9-

derna. Av dessa voro 46 anställda såsom byggnadskontrollanter, medan 44

verkställde utredningar och svarade för expeditioner m. m. rörande byggnadstillståndsärenden

och 47 voro att hänföra till biträdespersonal. Kostnaderna

för avlöning m. m. tiil byggnadskontrollanter ha hittills belastat anslaget

till överflyttning av arbetskraft, men från och med nästa budgetår synas

ifrågavarande befattningshavares löner böra bestridas med anlitande av

nu förevarande anslag. Kommissionen finner att för nästa budgetår antalet

byggnadskontrollanter bör kunna begränsas till 38, antalet tjänstemän för utredningar

in. in. till 47 och antalet befattningshavare i biträdesgruppen till

46, innebärande ett sammanlagt antal av 131 befattningar. Kostnaderna för

dessa befattningshavares löner beräknas för hela budgetåret 1947/48 till i

runt tal 720 000 kronor; varav cirka 275 000 kronor å byggnadskontrollanter.

Utlänningsverksamheten torde under nästa budgetår få i stort sett samma

omfattning som för närvarande och komma att sysselsätta 77 befattningshavare,

vilka beräknas draga en lönekostnad av i runt tal 359 000 kronor.

Förrådsverksamheten beräknas kunna avvecklas under loppet av nästa

budgetår, därest icke nya uppgifter komma att åläggas arbetsförmedlingen.

Vid budgetårets ingång torde antalet för detta ändamål anställda — materialförvaltare,

förrådsmän och biträden — komma att uppgå till 43 och av dessa

beräknas de mera kvalificerade befattningshavarna komma att bliva erforderliga

under första hälften av budgetåret 1947/48, medan övriga torde kunna

entledigas omkring den 1 oktober 1947. Här må framhållas, att förrådsverksamheten

är betingad främst av utlänningsverksamheten och överflyttningen

av arbetskraft till skogsbruket. Kostnaderna för avlöningar till personal

inom förrådsverksamheten beräknas till i runt tal 65 000 kronor.

Personalkostnaderna för uppgiften att verka för omflyttning av arbetskraft

till skogen och för utgivande av skogsarbetsprennier beräknas för nästa

budgetår till 125 000 kronor. Vissa av befattningshavarna för dessa uppgifter

beräknas kunna entledigas omkring den 1 oktober 1947 och övriga senast

med utgången av kalenderåret 1947.

För omhänderhavande av den s. k. ungdomsberedskapen, d. v. s. de uppgifter

som falla å länsarbetsnämnderna med anledning av att särskilda jordbruksläger

för ungdom avses skola anordnas även under nästa budgetår,

kommer ett antal extra assistenter att bliva erforderliga. Kostnaderna för

deras avlöning beräknas till 35 000 kronor.

Sammanlagt beräknar kommissionen alltså anslagsposten till avlöningar

till personal inom krisorganisationen till (720 000 + 359 000 + 65 000 +

125 000 + 35 000) i avrundat belopp 1 300 000 kronor. Kostnaderna ha beräknats

med utgångspunkt från grundlön jämte förekommande lönetillägg

enligt vissa lönegrader i Ex-löneplanen. Efter omräkning av löneförmånerna

enligt de från och med den 1 juli 1947 gällande löneplanerna bör avlöningsposten

uppföras med ett belopp av 1 450 000 kronor.

Vad härefter angår anslagsposten till omkostnader för krisorganisationen

bör denna — i enlighet med de beräkningar, som anmälts i samband

med uppgivandet av medelsbehovet under omkostnadsanslaget till normalorganisationen

— uppföras med ett förslagsvis beräknat belopp av 344 000

kronor eller, avrundat, 340 000 kronor.

Kommissionen har i anslutning härtill föreslagit följande stat för anslaget

till den offentliga arbetsförmedlingen: krisorganisationen för budgetåret

1947/48;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239• 291

Kronor

1. Avlöningar, förslagsvis................................... 1 450 000

2. Omkostnader, förslagsvis ................................ 340 000

Summa förslagsanslag 1 790 000

Föredraganden.

Till vad arbetsmarknadskommissionen uttalat och föreslagit rörande beräkningen

av medelsbehovet under anslaget till arbetsförmedlingens krisorganisation

kan jag ansluta mig. Då emellertid det av kommissionen beräknade

beloppet, 1 790 000 kronor, avser helt budgetår och i beloppet ingår ca

200 000 kronor för avlöning av krispersonal, som beräknas erforderlig endast

under första hälften av budgetåret, torde för nästa budgetår för ändamålet

,1 790 000 - 200 000,

böra anvisas ett förslagsanslag av (-,,— ) 795 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig i det föregående framlagda förslag

i fråga om inrättande från och med den 1 januari 1948 av en

arbetsmarknadsstyrelse och förstatligande från och med samma

dag av den offentliga arbetsförmedlingen;

II. bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckningar

för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation,

styrelsens krisorganisation och den offentliga arbetsförmedlingen

i enlighet med i det föregående framlagda förslag;

III. godkänna följande avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta organisation, att tillämpas under tiden

1 januari—30 juni 1948:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................... kronor 345 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis » 43 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,

förslagsvis ................ » 840 000

4. Ersättningar till experter och sakkun
niga,

förslagsvis .................. » 12 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 69 000

Summa kronor 1 310 000;

IV. godkänna följande avlöningsstat för den offentliga arbetsförmedlingen,

att tillämpas under tiden 1 januari—30

juni 1948:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 1 870 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 130 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,

förslagsvis ................ » 3 855 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.......................... » 750

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 239. 293

5. Pensionskostnader för av förutvarande

huvudmän pensionerade befattningshavare,

förslagsvis .............. kronor 50 000

6. Rörligt tillägg, förslagsvis ........... » 344 250

Summa kronor 6 250 000;

V. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som må erfordras i anledning av inrättandet

av arbetsmarknadsstyrelsen och förstatligandet av den offentliga

arbetsförmedlingen;

VI. under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa

1) till Statens arbetsmarknadskommis
sion

m. in.: Avlöningar ett förslagsanslag

av ...................... kronor 1 500 000;

2) till Statens arbetsmarknadskommis
sion

m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag

av ...................... » 425 000;

3) till Länsarbetsnämnderna och arbets
förmedlingsanstalterna:

Avlöningar

ett förslagsanslag av ,............ » 5 825 000;

4) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

Omkostnader

ett förslagsanslag av.............. » 1 965 000;

5) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar

ett förslagsanslag av ...... » 1 310 000:

6) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader

ett förslagsanslag av ... . » 390 000;

7) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen

ett förslagsanslag av » 325 000;

8) till Den offentliga arbetsförmedlingen:

Avlöningar ett förslagsanslag av » 6 250 000;

9) till Den offentliga arbetsförmedlingen:

Omkostnader ett förslagsanslag av » 1 765 000:

10) till Den offentliga arbetsförmedlingen:

Krisorganisationen ett förslagsanslag

av ......................... » 795 000.

Med bifall bil denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Rcgenten, att proposition av den lydelse,

bilaga bil detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Waldemarsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

Förslag till koutorsorganisation för arbetsförmedlingen efter

Siffra inom parentes anger, till vilken klass avdelningskontor respektive expedition för

ståndare föreslås vara extra ordinarie

1

i Lån

Klass 1 A

J

Klass 1 B

Klass 2

! |

| Stockholms................

1 :

i

Södertfilje (2)

i

|

'' Uppsala...................

:

Enköping (3)

i Södermanlands.............

Nyköping (2)

Katrineholm

Östergötlands..............

Norrköping (1 B)

Motala (2)

Finspång (3)

1

Mjölby (3)

■

Jönköpings................

Nässjö (3)

Kronobergs................

''

Kalmar...................

Oskarshamn (3)

Västervik

Gotlands..................

Blekinge..................

Karlshamn (3)

Kristianstads...............

-

*

Hässleholm (3)

Malmöhus.................

Hälsingborg (1 B)

Landskrona (2)

Eslöv (3)

Lund (2)

Ystad (3)

1

Trelleborg (2)

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 239-

295

Bilaga 1

det definitiva förstatligandet (huvudkontoren ej medtagna).

närvarande hänföres (angives endast i den mån förslaget innebär ändring). Kontor, vars förebefattningshavare,

är betecknat med*.

Klass 3

.................

Klass 4

.....

Klass 5

Klass 6

| Djursholm (4)

i Lidingö

! Nacka* (4)

: Norrtälje

j Nynäshamn (4)

Solna

Sundbyberg

Rimbo

Sollentuna*

Östhammar

Gustavsberg

Vaxholm

Älvkarleby

Tierp

Oxelösund (4)

Strängnäs

Flen

Gnesta

Vingåker*

Hälleforsnäs

Åkers atyckebruk

Kisa* (5)

Skänninge* (5)

Söderköping

Vadstena

Valdemarsvik*

Åtvidaberg*

Borensberg

Ödeshög

Eksjö (4)

Huskvarna

Tranås (4)

Vetlanda (4)

Värnamo

Gislaved*

Sävsjö

Ljungby

Almhult (4)

;

Alvesta*

Markaryd* (5)

Strömsnäsbruk*

Tingsryd

Hohultsslätt

Ryd

Åseda

Nybro

Borgholm* (5)

Emmaboda

Hultsfred*

Vimmerby*

Högsby

Virserum

Gamleby

i

Slite (nytt)

Ronneby

: Sölvesborg (4)

Olofström* (5)

Svängsta* (5)

i Klippan (4)

Osby (4)

Tomelllla

Åstorp

Ängelholm

Simrishamn

Åhus* (5)

örkelljunga

: Höganäs

Skurup

Svedala

Hörby* (5)

Kävlinge* (5)

Sjöbo

Vellinge

Svalöv

opaginerad Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

Län

Klass 1 A

Klass 1 B

Klass 2

Hallands..................

1

■■

Varberg (3)

,

•

Göteborgs och Bohus.......

Uddevalla (1 B)

. i

1

j

Älvsborgs .................

Trollhättan (2)

Alingsås (3)

Vänersborg (3)

Skaraborgs................

Lidköping (3)

i Värmlands................

Arvika (3)

. ..

.

Kristinehamn

Örebro....................

. ■

''

Karlskoga (2)

Västmanlands..............

Kopparbergs...............

Köping (3)

Borlänge (3)

• . :

Ludvika (3)

Gävleborgs................

Sandviken (3)

Söderhamn 131

1 Västemofrlands............

Sundsvall (IB)

Kramfors (3)

Sollefteå (3)

Örnsköldsvik (B).

Jämtlands.................

!

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

297

Klass 3

Klass 4

Klass 5

Klass 6

Falkenberg

Kungsbacka (4)

| Laholm (4)

Oskarström*

1

I

Kungälv

Lysekil

Mölndal

Strömstad

Hunnebostrand*

i

Munkedal

Bengtsfors (4)

i Kinna (4)

Svenljunga*

Ulricehamn*

Åmål*

Mellerud (nytt)

; Falköping

Mariestad

Tidaholm (4)

Hjo* (5)

Karlsborg*

Töreboda* (5)

Vara*

Götene

Tibro (nytt)

|

Grästorp

Filipstad (4)

Hagfors*

Säffle

Torsby* (4)

Grums* (5)

Munkfors*

Storfors med Ny- kroppa*

Sunne*

Årjäng*

Skoghall (nytt)

: - .

Deje

Forshaga

Kil (nytt)

Likenäs (nytt)

Molkom (nytt)

Amotfors (nytt)

| Rumla (4)

Lindesberg (4)

Degerfors*

Fellingsbro med

Frövi*

Hällefors

Nora

Askersund

Kopparberg

Hallsberg

Laxå

! Arboga (4)

i Fagersta

j Hallstaliammar* (4)

i Sala

Norberg*

Kolsva

j Kungsör

j Surahammar

j Tärnsjö

| Avesta

| Mora

Grängesberg* (5)

Hedemora*

Vansbro* (5)

| Leksand

: Malung

; Orsa

; Rättvik (nytt)

| Smedjebacken (nytt)

Säter

Älvdalen (nytt)

Bollnäs

Hudiksvall

Ljusdal (4)

Storvik

Bergsjö

Edsbyn

i Hofors

j Arbrå (7)

| Alnö

j Kvissleby

| Skönsberg*

Ånge

| östrand

Bjärtrå*

Bjästa*

Fränsta*

Husum*

Matfors*

Nyland*

Söråker

Veda*

Hoting

Järkvitsle

j Svcg

Bräcke

Hammarstrand

I Järpcn

'' Strömsund

Åre*

Hammerdal

Krokom

Svcnstavik

j Kälarna (nytt)

1 Lit (7)

Ytterhogdal (nytt

opaginerad Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition m 239-

Län

Klass 1 A

Klass 1 B

Klass 2

Västerbottens.............

Skellefteå (3)

i

J

Norrbottens...............

!

Boden (3)

Hela antalet...............1

4

8 !

27

Antal enligt nuvarande ord- ning1 ....................

—

4

11

1 Dessutom 2 st. i klass 7 (a I).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

299

Klass 3

Klass 4

Klass 5

Klass 6

i

I Lycksele (4)

Skelleftehamn (4)

Vilhelmina* (4)

Burcå* (5)

Holmsund*

Nordmaling*

Norsjö*

Burträsk

Byske

Dorotea

Hömefors

Robertsfors

Storuman

Vindeln

Vännäs

Asele

Jörn

Sorsele

Arvidsjaur (4)

Gällivare med

Malmberget

Haparanda (4)

Kalix (4)

Kiruna

Piteå

Jokkmokk*

Pajala*

Älvsbyn*

Överkalix*

övertomeå*

Råneå (nytt)

71

76

47

19

1 .

66

90

56

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2.

Förslag till personalplau för länsarbetsnämndernas centrala kanslier (statens arbetsmarknadskommissions förslag med den

jämkning, som föranledes av vad föredragande statsrådet anfört).

Tjänstemän med lön enligt

Tjänstemän med lön enligt

Tjänstemän

med lön enligt

löneplan Ex

|

L ä n

löneplan A

löneplan Ko

Total-

L

ö n e

g r

a d

S:a

L

ö

it e g r

a

d

S:a

Lönegrad

S:a

30

28

26

24

22

7

6

5

4

21

18

15

7 6

5

4

2

5

2

Stockholms stad........

1

1

3

1

5

it

3

1

1

1 —

6

7

19

1

16

17

47

Stockholms

län.....

1

—

—

1

1

—

—

1

4

1

2

—

— 1

—

1

2

7

—

1

i

12

Uppsala

» .....

_

1

—

—

1

1

1

—

2

6

—

2

—

- -

—

—

2

4

—

1

i

11

Södermanlands

» .....

1

—

—

1

1

1

—

2

6

1

2

—

- -

—

—

2

5

—

2

2

13

Östergötlands

» .....

—

1

—

—

1

1

1

—

2

6

1

2

—

- -

—

1

2

6

—

2

2

14

Jönköpings

» .....

—

1

—

—

1

1

1

—

2

6

1

2

—

- _

—

—

2

5

''-

1

1

12

Kronobergs

» .....

—

1

—

—

1

1

1

—

2

6

1

2

—

— —

—

—

1

4

—

1

1

11

Kalmar

» .....

—

1

—

—

1

l

1

—

2

6

1

2

—

- -

—

—

2

5

—

1

1

12

Gotlands

» .....

—

—

1

—

—

1

—

—

1

3

—

—

1

---

—

—

1

2

—

—

—

5

Blekinge

» .....

—

1

—

—

1

1

1

—

2

6

1

2

—

---

—

—

2

5

—

1

1

12

Kristianstads

» .....

—

1

—

—

1

1

1

—

2

6

1

2

—

- -

—

—

2

5

—

1

1

12

Malmöhus

» .....

1

—

—

1

■-

2

—

—

2

6

2

2

—

- -

1

3

3

11

—

4

4

21

Hallands

» .....

—

1

—

—

i

1

1

—

2

6

—

2

—

- -

—

—

2

4

—

1

1

11

Göteborgs och

Bohus län

1

—

—

1

—

2

—

—

2

6

3

2

—

1 1

1

3

4

15

—

4

4

25

Älvsborgs

lån.....

—

1

—

—

1

i

1

—

2

G

1

2

—

- -

—

1

2

6

—

1

1

13

Skaraborgs

» .....

—

1

—

—

1

i

1

—

2

6

1

2

—

- -

—

2

5

—

1

1

12 |

Värmlands

» .....

—

1

■-

—

1

i

1

—

2

6

1

2

—

- -

—

1

2

6

—

1

1

13

Örebro

» .....

—

1

—

—

1

i

1

—

2

6

1

2

—

- -

—

1

2

G

—

1

1

13

Västmanlands

» .....

—

1

—

—

1

i

1

—

2

6

1

2

—

- -

—

—

2

5

—

1

1

12 !

Kopparbergs

» .....

—

1

—

—

1

i

1

—

2

6

1

2

—

- -

—

—

2

5

—

1

1

12 i

Gävleborgs

» .....

—

1

—

—

1

i

1

—

2

6

1

2

—

-. -

—

1

2

6

—

1

1

13

Västernorrlands

» .....

—

1

—

—

1

i

1

—

2

6

1

2

—

- -

—

1

2

6

—

2

2

14 !

Jämtlands

» .....

—

1

—

—

1

i

1

—

2

6

—

2

—

- -

—

—

2

4

—

1

1

11

Västerbottens

>> .....

—

1

—

—

1

i

1

—

2

6

1

2

—

- -

—

—

2

5

—

1

1

12

Norrbottens

» .....

—

1

—

—

1

i

1

—

2

6

1

2

—

— —

—

—

2

5

—

1

1

12

3 21 2 2 21 29 20 1 51 1 150 20 i- 2 2 2 2 19 50 150 1 48 49 i 355

Summa

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 3.

Förslag'' till personnlplan för arbetsförmedlingens huvudkontor (statens arbetsmarknadskommissions förslag med den jämkning,

som föranledes av vad föredragande statsrådet anfört).

1

, •• i

L a n

Tjänstemän med lön

enligt löneplan A

|

Tjänstemän med lön enligt

löneplan Eo

Tjänstemän med

lön enligt

löneplan Ex

Personal

avlönad

med

arvode

Total- |

summa

I

L

22

ö n e

21

gra

18

d

15

Sa ;

22

L ö

21

neg

18

rad

15

12 ;

S:a

Lönegrad

12, 10 eller 8

Stockholms stat

1

12

18

31

1

i

14

33

49

98

24

—

153

Stockholms

län.....

—

—

1

2

3

—

—

—

—

2

2

2

—

7 !

Uppsala

. .....

—

—

1

3

4

—

—

3

6

3

12

2

—

18

2

3

5

_

2

5

5

12

2

—

19

Östergötlands

» .....

—

—

2

3

5

—

—

2

8

5

15

2

—

22

Jönköpings

» .....

—

—

2

3

5

—

—

2

5

4

11

2

—

18

Kronobergs

» .....

—

—

1

2

3

—

—

2

4

3

9

1

—

13

Kalmar

» .....

—

—

2

3

5

—

__

2

3

3

8

3

1

17

Gotlands

it .....

—

—

1

2

3

—

—

1

1

1

3

1

—

7

Blekinge

>> .....

—

—

2

3

5

—

—

2

4

4

10

2

—

17

Kristianstads

» .....

—

—

2

3

5

—

—

2

4

3

9

2

—

16

Malmöhus

» .....

—

i

5

6

12

—

i

6

8

17

32

6

—

50

Hallands

>> .....

—

—

2

3

5

—

—

2

3

3

8

2

—

15

Göteborgs o. Bohus län

—

2

7

8

17

—

i

7

14

22

44

10

—

71

Älvsborgs

län.....

—

—

2

2

4

—

—

3

5

5

13

2

—

19

Skaraborgs

it .....

—

—

1

2

3

—

—

2

3

3

8

2

—

13

Värmlands

» .....

—

—

2

3

5

—

—

2

6

5

13

3

—

21

Örebro

» .....

—

—

2

3

5

—

—

3

7

6

16

3

—

24

Västmanlands

» .....

_

—

2

3

5

—

—

2

6

5

13

2

—

20

Kopparbergs

» .....

—

—

i

2

3

—

—

2

5

3

10

2

—

15

Gävleborgs

» .....

—

—

2

3

5

—

—

2

7

7

16

2

—

23

Västemorrlands

» .....

—

—

—

2

2

—

—

2

3

2

7

1

—

10

i Jämtlands

» .....

—

—

i

2

3

—

—

2

4

2

8

2

—

13

Västerbottens

» .....

—

—

i

2

3

—

—

2

4

3

9

i

—

13

Norrbottens

» .....

—

—

i

2

3

—

—

2

5

4

11

i

—

15

Summa

1

3

57

88

149

1

3

71

153

169

897

82

1

629

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 4.

03

o

bo

Förslag till personal plan för arbetsförmedlingens avdelningskontor och expeditioner (statens arbetsmarknadskommissions förslag).

L ii 11

Tjänstemän med lön enligt

löneplan A

Tjänstemän med lön enligt

löneplan Eo

Tjänstemän med

lön enligt

löneplan Ex

Personal

avlönad

med

Total-

L ö

neg

rad

S:a

L

ö n e

gra

d

S:a

Lönegrad

S:a

arvode

i

22

21

18

15

12

18

15

12

5

4

2

12-8

2

Stockholms

län.....

1

7

3

ii

i

6

7

5

1

6

3

27

Uppsala

» .....

—

—

1

1

2

4

—

—

1

—

—

—

1

1

1

2

—

7

Södermanlands

» .....‘

—

1

1

3

4

9

—

—

6

—

—

—

6

2

2

4

5

24

Östergötlands

» .....

1

1

3

4

5

14

1

7

13

1

1

1

24

5

2

7

2

47

Jönköpings

» .....

—

—

1

5

i

7

—

—

2

—

—

—

2

G

—

6

2

17

Kronobergs

» .....;

—

—

—

2

i

3

—

—

4

—

—

—

4

1

—

1

3

11

Kalmar

» .....;

—

—

2

1

2

5

—

—

7

—

—

—

7

1

—

1

6

19

Gotlands

» .....i

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

1

Blekinge

» .....

—

—

1

2

i

4

—

—

4

—

—

—

4

3

—

3

_

11

Kristianstads

» .....

—

—

1

5

3

9

—

—

3

—

—

—

3

5

1

6

—

18

Malmöhus

» .....

1

3

4

11

5

24

2

5

17

1

—

1

26

9

5

14

1

65

Hallands

D .....

—

—

1

3

—

4

—

—

2

—

—

—

2

1

—

1

2

9

Göteborgs o. Bohus

* .....

1

—

—

G

i

8

—

2

4

1

1

—

8

4

2

G

2

24

Älvsborgs

» .....

—

1

2

3

2

8

—

—

5

—

—

—

5

1

3

4

5

22

Skaraborgs

» .....

—

—

1

4

1

G

—

—

6

—

—

—

6

5

5

3

29

Värmlands

» .....i

—

—

2

2

2

G

—

2

9

—

—

—

11

2

1

3

8

28

Örebro

» .....

—

1

—

3

3

7

—

—

5

—

—

—

5

2

1

3

5

20

Västmanlands

» .....

—

—

1

3

1

5

—

1

3

—

—

—

4

3

1

4

5

18

Kopparbergs

» .....

—

—

2

2

2

G

—

—

7

—

—

—

7

2

1

3

8

24

Gävleborgs

t> .....

—

—

2

3

1

6

—

—

8

—

—

—

8

1

1

2

6

22

Västemorrlands

» .....i

1

—

4

6

4

15

i

G

14

—

1

- |

22

7

1

8

3

48

Jämtlands

» .....

—

—

—

1

4

5

—

—

1

—

—

- |

i

—

-

—

10

16

Västerbottens

» .....

—

—

1

2

1

4

—

1

5

—

—

—

6

1

—

1

13

24

Norrbottens

» .....1

—

—

1

6

2

i 9

—

—

8

—

—

— ;

8

4

—

4 1

5

26

Summa

4

8

31

85

51

179

4

25

140

3

3

2 i

177

71

23

94

98

548

Kungl. Maj-.ts proposition nr 239.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239

303

Innehållsförteckning.

Inledning

Sid.

2

I. Den centrala organisationen.

Den nu rådande ordningen för central handläggning av arbetsmarknadsfrågor

och dess tillkomst.

Statens arbetsmarknadskommission och dess föregångare.............

Socialstyrelsen...................................................

Andra myndigheter..............................................

Översikt av utredningens förslag.......................................

9

10

10

Inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt dess verksamhetsområde m. m.

Utredningen..................................................... 11

Yttrandena..................................................... 19

Föredraganden.................................................. 28

Arbetsmarknadsstyrelsens sammansättning in. m.

Gällande bestämmelser rörande statens arbetsmarknadskommission ... 37

Utredningen..................................................... 38

Yttrandena..................................................... 41

Vissa frågor rörande handläggningen inom arbetsmarknadsstyrelsen av

ärenden om arbetslöshetsförsäkring............................... 44

Föredraganden................................................... 46

Byråindelningen.

Nuvarande organisation.......................................... 50

Utredningen..................................................... 53

Yttrandena..................................................... 61

Föredraganden.................................................. 68

Chefsbefattningarna m. m.

Utredningen..................................................... 74

Yttrandena...................................................... 77

Föredraganden.................................................. 79

Allmänt rörande personalorganisationen inom byråerna.

Anställningsvillkoren inom arbetsmarknadskommissionen........... 81

Utredningen..................................................... 83

Yttrandena..................................................... 83

Föredraganden................................................... 85

A rbetsförmedlingsbyrån.

Nuvarande organisation.......................................... 86

Utredningen..................................................... 86

Yttrandena..................................................... 89

Föredraganden.................................................. 91

Yrkesvågledningsbyrån.

Nuvarande organisation.......................................... 94

Utredningen..................................................... 94

Yttrandena..................................................... 97

Föredraganden.................................................. 98

opaginerad Kontrollera mot PDF

304

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

Sid.

Försäkringsbyrån.

Nuvarande organisation.......................................... 100

Utredningen..................................................... 101

Socialstyrelsen................................................... 101

Föredraganden.................................................. 102

Sociala byrån.

Nuvarande organisation.......................................... 102

Utredningen..................................................... 102

Yttrandena..................................................... 104

Föredraganden.................................................. 106

Tekniska byrån.

Nuvarande organisation.......................................... 107

Utredningen..................................................... 107

Yttrandena..................................................... 110

Föredraganden.................................................. 112

Försvarsbyrån.

Nuvarande organisation.......................................... 113

Utredningen..................................................... 113

Yttrandena..................................................... 115

Föredraganden.................................................. 115

Kanslibyrån.

Nuvarande organisation.......................................... 115

Utredningen..................................................... 116

Yttrandena......... 117

Föredraganden.................................................. 119

Kameralbyrån.

Nuvarande organisation.......................,.................. 120

Utredningen..................................................... 120

Yttrandena..................................................... 122

Föredraganden.................................................. 125

Biträdespersonal m. fl.

Nuvarande organisation. Utredningens förslag...................... 126

Yttrandena..................................................... 128

Föredraganden.................................................. 131

Krisorganisationen.

Utredningen..................................................... 133

Arbetsmarknadskommissionen..................................... 134

Yttrandena..................................................... 137

Föredraganden.................................................. 138

Arbetsledar- och förrådspersonal.

Utredningen..................................................... 140

Yttrandena..................................................... 141

Föredraganden.................................................. 141

Medelsförvaltning och revision.

Nu tillämpad ordning............................................ 141

Av riksdagen framställda erinringar........................... 142

Utredningen..................................................... 143

Yttrandena...................................................... 144

Föredraganden.................................................. 146

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mexj.ts proposition nr 239. 306

Sid.

Vissa övergångsfrågor.

Utredningen..................................................... 147

Yttrandena.................................... 148

Föredraganden................................................--------.... 149

II. Den offentliga arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingsverksamhetens hittillsvarande utveckling.

Tiden före år 1935 .............................. 151

Tiden från och med år 1935 till det provisoriska förstatligandet år 1940 153

Det provisoriska förstatligandet och tiden därefter................... 155

Motiv för offentlig arbetsförmedlingsverksamhet.

Arbetsförmedlingssakkunniga........................ 163

Yttrandena.................................................. 165

Föredraganden.................................... 166

Arbetsförmedlingens huvudman.

Arbetsförmedlingssakkunniga...................................... 167

Yttrandena..................................... 169

Föredraganden............. 172

Fördelningen av kostnaderna för arbetsförmedlingsverksamheten m. m.

Arbetsförmedlingssakkunniga...................................... 173

Yttrandena..................................................... 174

Föredraganden......................... 176

Det lokala arbetsmarknadsområdet.

Arbetsförmedlingssakkunniga............ 177

Yttrandena..................................................... 178

Föredraganden.................................................. 183

Den lokala arbetsmarknadsmyndigheten.

Arbetsförmedlingssakkunniga...................................... 184

Yttrandena..................................................... 185

Föredraganden.................................................. 187

Organisationsplan för det lokala arbetsmarknadsområdet.

Arbetsförmedlingssakkunniga...................................... 189

Yttrandena...................................................... 193

Arbetsmarknadskommissionens utredning jämte häröver avgivna yttranden

m. ............................... 195

Föredraganden.......... 201

Arbetsförmedlingens arbetssätt.

Arbetsförmedlingssakkunniga............ 203

Arbetsmarknadskommissionens utredning........................... 204

Föredraganden.................................................. 2Ö4

Personalens löneställning m. m.

Arbetsförmedlingssakkunniga...................................... 205

Yttrandena..................................................... 212

Arbetsmarknadskommissionens utredning jämte häröver avgivna yttranden

....................................................... 221

Föredraganden.................................................. 225

Personalens rekrytering, utbildning och befordringsgång m. m.

Arbetsförmedlingssakkunniga...................................... 229

Yttrandena..................................................... 231

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. t saml. Nr 239. 20

opaginerad Kontrollera mot PDF

306

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

Sid.

Arbetsmarknadskommissionens utredning jämte häröver avgivna yttranden

...................................................... 233

Föredraganden.................................................. 236

Personalorganisationens omfattning m. m.

Arbetsförmedlingssakkunniga...................................... 238

Yttrandena.................... 239

Arbetsmarknadskommisionens utredning jämte häröver avgivna yttranden

m. m................................................. 240

Föredraganden................................................... 251

Vissa övergångsfrågor.

Arbetsförmedlingssakkunniga .......... 254

Yttrandena............................... 257

Arbetsmarknadskommissionens utredning........................... 259

Föredraganden.................................................. 260

III. Anslagsberäkningar.

, Anslagsuppdelningen................................................. 264

Anslag till avlöningar för det centrala arbetsmarknadsorganet.............. 266

Anslag till omkostnader för det centrala arbetsmarknadsorganet............. 272

Anslag till arbetsmarknadsstyrelsen: krisorganisationen.................. 275

Anslag till avlöningar för de lokala arbetsmarknadsorganen............... 277

Anslag till omkostnader för de lokala arbetsmarknadsorganen.............. 285

Anslag till den offentliga arbetsförmedlingen: krisorganisationen........... 289

IV. Hemställan...................................................... 292

Bil. 1. Förslag till kontorsorganisation för arbetsförmedlingen efter det definitiva

förstatligandet (huvudkontoren ej medtagna)............... 294

Bil. 2. Förslag till personalplan för länsarbetsnämndernas centrala kanslier

(statens arbetsmarknadskommissions förslag med den jämkning, som

föranledes av vad föredragande statsrådet anfört).................. 300

Bil. 3. Förslag till personalplan för arbetsförmedlingens huvudkontor (statens

arbetsmarknadskommissions förslag med den jämkning, som föranledes

av vad föredragande statsrådet anfört) ........................... 301

Bil. 4. Förslag till personalplan för arbetsförmedlingens avdelningskontor

och expeditioner (statens arbetsmarknadskommissions förslag)....... 302

470SB2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:441 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsfö s. 1 i texten
  2. 2LU 1947:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 s. 4 i texten
  3. SU 1947:227 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen m. s. 1 i texten
  4. SU 1947:230 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för hud getåret 1947 48 till socialstyrelsen. s. 4 i texten