Angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m
1947-04-25 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:267, Angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts proposition nr 267.
1
Nr 267.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till teckning
av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag,
m. m.; given Stockholms slott den 25 april 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Axel Gjöres.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 25 april 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Daniei.son, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Gjöres, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.
I anledning av väckta motioner anhöll riksdagen i skrivelse den 26 maj
1945, nr 291, hos Kungl. Maj:t bland annat om en allsidig utredning rörande
möjligheterna att, med utnyttjande av malmer, vattenkraft och andra naturtillgångar,
upprätta en utvidgad metallurgisk industri i Norrbotten. Med stöd
av Kungl. Maj:ts den 25 januari 1946 i anledning därav givna bemyndigande
Bihanq till riksilnqens protokoll 1947. 1 samt. AV 2G7.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 267.
uppdrog min företrädare i ämbetet åt styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag
jämte särskilt tillkallade experter att i enlighet med närmare angivna
riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag angående dels en effektivisering
av driften vid bolaget, dels en finansiell omkonstruktion av bolaget
och dels huruvida, i vilken grad och på vad sätt eu fortsatt utbyggnad av
verket, utöver den redan pågående, skulle äga rum.
I skrivelse den 17 april 1946 framlade bolagets styrelse utredning med förslag
till järnverkets vidare utbyggnad ävensom plan för en finansiell rekonstruktion
av bolaget. Styrelsen föreslog beträffande frågan om järnverkets
vidare utbyggnad, att järnverket skulle utvidgas i eu första etapp till en kapacitet
av 300 000 ton tackjärn per år och i en andra etapp till en slutlig
kapacitet av 500 000 ton per år. Av sistnämnda mängd tackjärn skulle framställas
300 000 ton valsverksprodukter, vartill beräknades åtgå 350 000 ton
tackjärn, medan återstående 150 000 ton tackjärn skulle försäljas i obearbetat
skick. Den första utbyggnadsetappen skulle omfatta dels uppförandet
av en koksblästermasugn med en årlig kapacitet av 200 000 ton tackjärn samt
därav betingad utbyggnad av befintliga metallurgiska anläggningar in. m.,
dels ock byggandet av ett golvalsverk, tillräckligt för järnverkets slutliga tolalkapacitet,
och ett grovvalsverk (typ trio). Kostnaderna för genomförandet
av den första utbyggnadsetappen beräknade styrelsen till omkring 95 000 000
kronor. För bestridande av dessa kostnader hemställde styrelsen, att ett belopp
av 25 500 000 kronor måtte anvisas för nyteckning av aktier i bolaget
samt att bolaget måtte medgivas rätt att bos Sveriges riksbank upptaga lån
intill 70 000 000 kronor. Därjämte anhöll styrelsen, att bolagets förlagskapital
finge ökas med 3 000 000 kronor med rätt för bolaget att för bestridande av
löpande utgifter upptaga ytterligare kredit i checkräkning mot lämnande
av säkerhet. I den andra utbyggnadsetappen förutsattes uppförande av ytterligare
en eller flera masugnar samt av ett fin- och mediumvalsverk. Kostnaderna
för denna etapp uppskattade styrelsen preliminärt till omkring
40 000 000 kronor.
Styrelsens framställning anmäldes för Kungl. Maj:t den 24 maj 1946. Min
företrädare i ämbetet biträdde därvid i huvudsak styrelsens förslag angående
den första utbyggnadsetappen av järnverket. Enligt vad han i anslutning därtill
framhöll innebure hans godtagande av styrelsens förslag beträffande första
utbyggnadsetappen, att han även anslöte sig till förslaget om järnverkets
vidare utbyggnad till en kapacitet av 300 000 ton valsverksprodukter och
150 000 ton tackjärn för försäljning. Efter att ha framställt vissa erinringar
gentemot de av styrelsen gjorda ekonomiska kalkylerna hemställde han, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för genomförande av första utbyggnadsetappen
dels å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 30 500 000 kronor dels ock
besluta, att staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti ej mindre
i man av behov för lån åt bolaget å högst 70 000 000 kronor än även för
förlagslån åt bolaget till ett belopp av högst 6 000 000 kronor.
Kungl. Maj:t avlät till riksdagen förslag om medelsanvisning och garanti
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 267.
3
givning i enlighet med vad departementschefen sålunda förordat (prcp. nr
302). Med godkännande av det föreslagna utbyggnadsprogrammet och uppdelningen
av detta i två etapper biföll riksdagen propositionen (r. skr. nr
467).
Jag torde för närmare kännedom om utbyggnadsprogrammet och om planen
för den finansiella rekonstruktionen av bolaget samt för upplysning om
tidigare till bolaget anvisade anslag få hänvisa till den redogörelse, som lämnats
i propositionen 1946: 302. I detta sammanhang må endast nämnas, att
samtliga de anläggningar, som vid tiden för propositionens avlämnande vore
beslutade, numera färdigställts med undantag av thomasverket. Det må vidare
erinras om att, sedan den finansiella rekonstruktionen av bolaget numera
företagits, bolagets aktiekapital uppgår till 45 000 000 kronor.
I skrivelse den 11 mars 1947 har nu styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag
framlagt förslag rörande den fortsatta utbyggnaden av järnverket.
Vid skrivelsen ha fogats två bilagor av förtrolig natur.
Styrelsen lämnar till en början en redogörelse för vissa frågor, som lämnats
öppna i styrelsens skrivelse den 17 april 1946. Av redogörelsen framgår,
att bolaget träffat avtal med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag om köp
av 500 000 ton malm per år med möjlighet för bolaget att vid behov öka inköpen
upp till 800 000 ton per år. Malmpriset har i avtalet fastställts till
malmbolagets självkostnadspris ökat med 10 procent. Med statens vattenfallsverk
har preliminär uppgörelse träffats om leverans av erforderlig kvantitet
elektrisk kraft. Däremot har styrelsen, i avbidan på att ställning tagits
till ett av norrlandskommittén avgivet förslag om sänkning av gällande
frakttaxor för godstrafiken i Norrland, ej ansett sig böra upptaga underhandlingar
med järnvägsstyrelsen angående järnverkets fraktkostnader. I syfte alt
ordna bostadsfrågan för de anställda har bolaget upptagit förhandlingar med
Luleå stad. Styrelsen har därvid räknat med att denna fråga kommer
att lösas på ett för bolaget och dess anställda tillfredsställande sätt. Av Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag har inköpts ett tomtområde, i huvudsak
avsett för tjänstemannabostäder. Utbildningen av arbetare har styrelsen planerat
i nära samarbete med statens arbetsmarknadskommission och överstyrelsen
för yrkesutbildning.
Styrelsen erinrar i fortsättningen om det av 1946 års riksdag i princip godtagna
förslaget att järnverket skulle utbyggas till en årlig kapacitet av 300 000
ton handelsfärdigt valsat järn och stål samt 150 000 ton tackjärn för avsalu.
Hur produktionsprogrammet i detalj skulle utformas, anför styrelsen vidare,
hade styrelsen vid utarbetandet av förslaget ej hunnit taga ställning till. Medel
hade också begärts endast för utbyggnad av de metallurgiska avdelningarna
samt för uppförande av göt- och grovvalsverk. Valsverkens vidare utbyggnad
inom ramen för den angivna kapacitetssiffran skulle bli föremål för forisatt
utredning. Det hade varit styrelsens avsikt att därvid undersöka avsättningsmöjligheterna
för olika produkter och med ledning av denna undersökning
utforma produktionsprogrammet. En sådan utredning hade också gjorts,
men det hade visat sig att för flera produkter avsättningsmöjligheterna av
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 267.
olika skäl ännu vore ytterst vanskliga att bedöma. Styrelsen hade därför ansett
det lämpligast att för den fortsatta utbyggnaden närmast upplägga ett
tillverkningsprogram omfattande sådana valsverksprodukter, för vilka man
redan nu kunde beräkna, att det komme att finnas goda avsättningsmöjligheter
inom landet, samt beträffande vilka även vissa möjligheter för export
kunde anses föreligga. Den hittills verkställda utredningen hade givit vid handen,
att den fortsatta utbyggnaden av järnverket till en början främst borde
omfatta tillverkning av byggnadsjärn av olika slag, såsom armerings järn,
balk- och profiljärn samt dessutom vissa kvantiteter räls och valstråd.
Beträffande marknadsläget för dessa olika produkter anför styrelsen följande.
Armeringsjärn. Behovet av armeringsjärn har hittills till stor del tillgodosetts
genom import. Före kriget torde den inhemska årliga produktionen
ha legat vid 40 000 ton, medan den under de sista krigsåren steg till ungefär
<S0 000 ton, delvis beroende på att vissa kvalitetsjärnverk togo upp denna tillverkning,
då exporten av deras normala produkter var kraftigt reducerad.
För närvarande uppgår produktionen inom landet till ungefär 50 000 ton,
men betydande utvidgningar planeras vid de mellansvenska järnverken. Trots
dessa utbyggnadsplaner torde det i början av 1950-talet finnas ett behov avimport
och ytterligare inhemsk produktion av ungefär 80 000 ton per år.
Importen kom före kriget till betydande del från Tyskland.
Balk- och profiljärn. Grovm balkar (vägande 60 kg eller mera per
löpmeter) ha hittills icke tillverkats inom landet. Före kriget uppgick förbrukningen
av grova balkar till i genomsnitt 46 000 ton per år men sjönk
under kriget till mellan 10 000 och 20 000 ton. Nedgången i förbrukningen
berodde bland annat på att man i stor utsträckning övergått till betongkonstruktioner.
Även av klenare balkar samt vinkel- och annat fasonjärn har
förbrukningen av samma orsak minskat sedan förkrigstiden. Även om en
fullständig återgång till användning av järnbalkar ej är trolig, torde utrymmet
för import och ytterligare inhemsk produktion av såväl balk- som profiljärn
i början av 1950-talet kunna uppskattas till ungefär 80 000 ton per år.
Fn avsevärd del av importen kom före kriget från Tyskland.
R ä 1 s. Utrymmet för import och ytterligare inhemsk produktion av räls
torde kunna uppskattas till ungefär 18 000 ton per år i början av 1950-talet.
Härav beräknas 5 000 ton utgöras av klenare räls för gruvor m. in. och 3 000
lön av spårvägsräls, för vilka någon produktion av olika skäl icke är planerad
vid järnverket. Vad beträffar järnvägsräls skulle alltså behovet inom landet
medgiva eu import och ökad inhemsk produktion av ungefär 10 000 ton per
år. Importen av järnvägsräls kom före kriget till största delen från Tyskland.
Valstråd. Ökningen i de mellansvenska järnverkens tillverkning av
valstråd synes komma att bli mycket betydande, och vid samma export som
under de sista åren före kriget skulle det blott finnas ett utrymme för import
och ytterligare inhemsk produktion på ungefär 10 000 ton per år i början
av 1950-talet. Troligt är emellertid, att denna siffra kommer att bli avsevärt
högre, då en del av de mellansvenska järnverkens produktionsökning
säkerligen kommer att bestå av kvalitetstråd, avsedd för export.
De angivna beräkningarna av den framtida försörjningssituationen för
olika slag av handelsjärn bygga, upplyser styrelsen, på antaganden, som
rymma ett visst moment av osäkerhet. Prognoserna hade därför utarbetats
med försiktighet. Beräkningarna grundade sig vidare endast på det inhemska
Kungl. Maj.ts proposition nr 267.
5
behovet. Man hade således ej räknat med någon export av handelsjärn, då det
under nuvarande förhållanden vore ytterst vanskligt att bedöma de framtida
förutsättningarna för en sådan. Helt allmänt borde emellertid enligt styrelsens
mening kunna sägas, att viss export av handelsjäm borde kunna komma
till stånd, särskilt till våra grannländer.
Under hänvisning till de synpunkter, för vilka styrelsen sålunda redogjort,
har styrelsen ansett sig böra föreslå följande allmänna tillverkningsprogram
för valsverken.
Grovt byggnadsjärn samt järnvägsräls .................... 125 000 ton
Klenare byggnadsjärn och valstråd........................ 100 000 »
Färdigvalsade ämnen till avsalu .......................... 75 000 »
Total kapacitet för valsat järn per år 300 000 ton.
Styrelsen framhåller, att den angivna kvantiteten, 300 000 ton per år, avsåge
kapaciteten. Den genomsnittliga faktiska produktionen torde emellertid
enligt styrelsens uppfattning komma att hålla sig omkring 225 000—250 000
ton per år. Denna kvantitet motsvarade ungefär produktionen av thomastackjärn
i den av 1946 års riksdag beslutade koksmasugnen, vartill dock
komme vissa kvantiteter köpskrot och om så erfordrades eltackjärn. De tre
befintliga eltackjärnugnarnas produktion — 90 000 ton per år — avsåge styrelsen
huvudsakligen att reservera för direkt avsalu såväl i form av tackjärn
som elektrostål.
För de i det nu föreslagna tillverkningsprogrammet ingående produkterna
har styrelsen låtit uppgöra vissa kalkyler över tillverkningskostnaderna, vilka
återgivas i en av de vid skrivelsen fogade bilagorna. En fullständig redogörelse
för de i denna bilaga angivna uppgifterna torde icke böra lämnas i
detta sammanhang. Bilagan kommer emellertid att tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott. Här må endast nämnas, att bilagan även innehåller
en jämförelse mellan kalkylerna över tillverkningskostnaderna, vissa
importpriser och de priser, som svrnska järnverk för närvarande erhålla för
vissa valsverksprodukter. Styrelsen anför, att denna jämförelse, ehuru kostnadskalkylerna
beräknats med försiktighet, utvisade att den planerade produktionen
i dagens läge skulle vara fullt konkurrenskraftig. Visserligen förelåge
risk för en nedgång i priset på de färdiga produkterna utan motsvarande
sänkning av tillverkningskostnaderna, men styrelsen ansåge dock att dessa
låge på en betryggande nivå.
I fråga om utbyggnaden av tackjärnsbasen säger sig styrelsen anse det
lämpligt att omedelbart endast anskaffa den redan beslutade koksmasugnen.
Styrelsen förklarar sig emellertid ej ha för avsikt att i dagens läge omedelbart
utbygga ugnsanläggningen till tidigare avsedd storlek. Orsaken härtill vore,
anför styrelsen, att styrelsen ville avvakta resultaten av den nu pågående utvecklingen
av den elektrometallurgiska tackjärns- och stålframställningen,
särskilt med hänsyn till de försök, som påginge med förreduktion av malm.
Även den framtida utvecklingen av kokspriset, som än så länge vore svår att
överblicka, hade därvid stor betydelse. Såsom tidigare utredning visat, bleve
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 267.
elektrometallurgisk förhyttning redan på denna metods nuvarande stadium
billigare för järnverket, om kokspriset överstege 90 kronor per ton. I flera
remissyttranden i anslutning till propositionen nr 302 till föregående års
riksdag hade vidare framförts önskvärdheten att masugnarna skulle kunna
drivas med träkol vid en eventuell kommande avspärrning. Dåvarande chefen
för handelsdepartementet hade även i propositionen framhållit, att skäl
talade för en ytterligare undersökning på denna punkt. Styrelsen ville med
anledning därav framhålla, att det torde erbjuda synnerligen stora svårigheter
att anskaffa och lagra den kvantitet träkol, som erfordrades för en tackjärnstillverkning
av denna storleksordning. Träkolsbehovet, därest enbart träkol
skulle komma att användas, skulle nämligen bliva cirka 12 miljoner hl
per år. Såsom jämförelse kunde nämnas, att Sveriges hela träkolsförbrukning
inom järnindustrien för närvarande uppginge till ungefär 14 miljoner hl per
år. Dessutom skulle det av tekniska skäl erfordras, att masugnsanläggningen
uppdelades i ett flertal mindre enheter, varigenom anläggningskostnaderna
skulle bliva avsevärt högre och personalbehovet betydligt större än vad skulle
blivit fallet med den planerade koksmasugnen.
Beträffande den av 1946 års riksdag beslutade valsverksanläggningen upplyser
styrelsen, att götvalsverket inköpts utomlands med leverans omkring
årsskiftet 1949—50. I fråga om det i anläggningen ingående grovvalsverket
av typ trio hemställer styrelsen, att detsamma ersättes med ett s. k. duoreversier
valsverk, varjämte styrelsen föreslår, att det tidigare ifrågasatta finoch
mediumvalsverket utbytes mot ett fin- och trådvalsverk. Styrelsen anför
till stöd härför följande.
I styrelsens skrivelse den 17 april 1946 hade den totala kostnaden för
göt- och grovvalsverk uppskattats till 28 miljoner kronor. Härvid baserade
sig styrelsen på utländska prisuppgifter avseende ett götvalsverk om 400 000
—500 000 tons kapacitet samt ett grovvalsverk, utfört som trioverk, vilket
skulle medgiva utvalsning av vissa grövre dimensioner av byggnadsjärn. Den
fortsatta utredningen rörande hela valsverksanläggningen har emellertid visat,
att detta tidigare föreslagna grovvalsverk av triotyp lämpligen bör ersättas
med ett s. k. duo-reversier valsverk, försett med tvenne drivmotorer, varigenom
erhålles en vida större flexibilitet samt ett större dimensionsområde,
särskilt när det gäller grövre specialbalkar, än vad fallet var med det ursprungligen
projekterade trioverket. Ett utförande av valsverksanläggningen
på angivet sätt kommer att medföra en relativt betydande kostnadsökning i
förhållande till tidigare projekterad lösning.
För realiserande av det nu föreslagna tillverkningsprogrammet erfordras
dessutom ett fin- och trådvalsverk med en kapacitet av 100 000 ton per år.
Anbud på ett sådant valsverk har erhållits från utlandet med cirka tre års
leveranstid. Därest detta valsverk nu kan inköpas, skulle det sålunda kunna
levereras i lämplig tid i förhållande till göt- respektive grovvalsverk.
Med en utformning av järnverkets produktion av den art, som förut skisserats,
skulle verket erhålla betydande möjligheter att omspänna ett relativt
stort område inom byggnads järnbranschen från grövsta balkar ned till valstråd.
Den tekniska utrustningen, särskilt vad valsverken beträffar, skulle
dessutom medföra, att en mycket rationell serievalsning kunde genomföras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 267.
Styrelsen yttrar, att den totala kostnaden för utbyggnaden av järnverket
av styrelsen beräknats enligt nu gällande priser till cirka 145 000 000 kronor,
varav cirka 72 000 000 kronor skulle falla på valsverken. Bolaget vore sålunda
i behov av ytterligare tillskott av cirka 45 000 000 kronor. I detta
belopp inginge ej kostnaden för den ytterligare utbyggnaden av tackjämsbasen
till 500 000 ton. Denna utvidgning av anläggningarna avsåge styrelsen
att -— därest den fortsatta utredningen av tackjärnsfrågan skulle visa att en
sådan utbyggnad fortfarande kunde anses önskvärd — kunna genomföra
utan anlitande av anslag från riksdagen.
Styrelsen förklarar sig vara medveten om att den nu beräknade totalkostnaden
vore högre än som från början angivits. Till följd av de avsevärda prisstegringarna
på en del materiel, som förekommit under det senaste halvåret,
hade nämligen anläggningarnas anskaffningskostnad i flera fall blivit högre
än styrelsen tidigare räknat med. Merkostnaden berodde emellertid till stor
del på den planerade förändringen av grovvalsverket. Denna merkostnad
måste emellertid ses mot bakgrunden av de utomordentligt stora fördelarna
med denna valsverkskombination, särskilt den ökade kapaciteten, de större
möjligheterna att variera tillverkningen samt det minskade behovet av arbetskraft.
Styrelsen ville därjämte framhålla, att det angivna medelsbehovet,
cirka 45 000 000 kronor, endast vore ungefärligt, då de beräknade anläggningskostnaderna
vore beroende av den allmänna prisutvecklingen. Ej ens
för redan beställda anläggningar kunde styrelsen för närvarande ange definitiva
kostnader, emedan i köpekontrakten i regel funnes en klausul som med^
gåve justering av priset vid förändringar i materialpriser, arbetslöner, etc.
Styrelsen erinrar vidare om att i styrelsens skrivelse den 17 april 1946 arbetskraftsbehovet
vid full utbyggnad angivits till omkring 2 500 man. Noggranna
beräkningar av personalbehovet hade nu kunnat utföras. Dessa gåve
vid handen att, med den utbyggnad av järnverket som nu närmast planerades,
endast omkring 1 500 arbetare skulle komma att sysselsättas. Vid full
utbyggnad av tack järnsbasen till 500 000 ton per år torde behovet av arbetskraft
enligt styrelsens mening komma att stiga till sammanlagt 1 800 man.
Under hänvisning till vad sålunda anförts, anhåller styrelsen, att i syfte
att möjliggöra en sådan utbyggnad av anläggningarna, som styrelsen nu föreslagit,
i proposition till årets riksdag måtte föreslås dels att ett belopp av
25 000 000 kronor anvisas för nyteckning av aktier i Norrbottens järnverk
aktiebolag, dels ock alt staten genom riksgäldskontoret ställer garanti för lån
åt Norrbottens järnverk aktiebolag å 20 000 000 kronor.
Över styrelsens framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
kommerskollegium, fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Statskontoret anför att, därest den föreslagna utbyggnaden av anläggningarna
ansåges böra komma till stånd, ämbetsverket icke hade något att erinra
mot att finansieringen skedde i enlighet med styrelsens hemställan. Statskontoret
förutsatte emellertid att, så länge statens borgen för det av styrelsen
begärda lånet å 20 000 000 kronor vore gällande, bolaget icke upptoge några
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 267.
lån i fria marknaden mot .säkerhet av inteckningar i bolagets fasta eller lösa
egendom utan föregående prövning och medgivande av statsmakterna.
Kommerskollegium erinrar om att kollegium i sitt år 1946 avgivna yttrande
över styrelsens då framlagda förslag om utbyggnad av järnverket framhållit
vikten av att tillverkningen inriktades på bland annat klenare dimensioner
valsjärn, enär genom en sådan tillverkning ett viktigt bidrag till försörjningen
skulle vinnas. Med tillfredsställelse funne därför kollegium, att tillverkningsprogrammet
nu utsträckts till att omfatta även klenare byggnadsjärn och
valstråd. — Angående anläggningskostnaderna framhåller kollegium, alt det
givetvis i nuvarande läge vore synnerligen svårt att prestera hållbara, jämförelsevis
långsiktiga kalkyler rörande dessa kostnader. Dessutom förmodade
kollegium i likhet med bolagsstyrelsen, att kapitalbehovet ytterligare komme
att stiga, eventuellt samtidigt som byggnadstiden förlängdes. De av styrelsen
anförda beräkningarna beträffande anläggningskostnaderna vore alltför summariska
för att en närmare granskning skulle vara möjlig, särskilt som anskaffning
i stor utsträckning måste ske från skilda håll i utlandet med olika
och mer eller mindre labila prisnivåer. Kollegium ville icke motsätta sig att
ett ytterligare belopp av sammanlagt 45 000 000 kronor ställdes till förfogande
för nu föreslagna utbyggnader.
Fullmäktige i riksbanken framhålla — utan att närmare ingå på sina
principiella synpunkter beträffande investeringsverksamhetens omfattning —
sin stora tveksamhet rörande investeringar av nu föreslagen storleksordning
i ett läge utmärkt av stark knapphet på arbetskraft och materiel, allra helst
då investeringarna såsom i detta fall först om flera år kunde bidraga till landets
försörjning. För den händelse utbyggnaden oaktat detta ansåges böra
komma till stånd, hade fullmäktige ingen erinran mot det föreslagna finansieringssättet.
Fullmäktige i riksgäldskontoret erinra om att de i sitt år 1946 avgivna yttrande
över styrelsens då gjorda framställning uttalat sin betänksamhet mot
att staten skulle engagera sig i de omfattande planerna för järnverkets utbyggnad,
då såväl de slutliga kostnaderna för företaget som utsikterna för
en framtida lönande drift syntes fullmäktige alltför ovissa. Till detta uttalande
ville fullmäktige alltjämt ansluta sig, enär ej heller de nu föreliggande
handlingarna syntes giva några fasta hållpunkter för bedömande av företagets
bärighet och anläggningskostnaderna vore mycket ovissa. Därtill komme,
att läget på kapitalmarknaden för närvarande vore synnerligen ogynnsamt
för statliga låneoperationer. I betraktande av det stora kapital, som redan
nedlagts i företaget, och med hänsyn till önskvärdheten av att genomföra det
projekterade utvidgningsprogrammet för att ernå en rationell drift och ökning
av kapaciteten ansåge sig fullmäktige emellertid böra tillstyrka anvisande av
det begärda anslaget för nyteckning av aktier, varjämte fullmäktige ej hade
något att erinra mot att i den mån så kunde komma att erfordras teckna
ytterligare garanti för lån till företaget å belopp intill 20 000 000 kronor.
Riksgäldsdirektören har vid ärendets handläggning hos riksgäldsfullmäktige
anmält skiljaktig mening och yttrar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 267.
9
Att bolaget redan nu ifrågasätter anskaffning av ytterligare medel för verkets
utbyggande torde bero därpå att bolaget önskar ett statsmakternas beslut
för möjliggörande av beställning av den tekniska utrustningen för valsverken.
.lag förutsätter därför att det icke är avsett att förrän längre fram taga medlen
i anspråk. Endast under denna förutsättning kan framställningen tillstyrkas.
Läget på kapitalmarknaden är nämligen för närvarande sådant att
eu upplåning av 45 miljoner kronor, varav 25 miljoner kronor genom riksgäldskontoret,
utöver de alldeles nödvändiga lånetransaktioner riksgäldskontoret
har att räkna med under den närmaste tiden, måste anses vara omöjlig
att genomföra på marknaden.
Det program för fortsatt utbyggnad av Norrbottens järnverk, som godkändes
av 1946 års riksdag, innefattade en utbyggnad i två etapper. Den första
utbyggnadsetappen avsåg dels uppförandet av en koksblästermasugn med en
årlig kapacitet av 200 000 ton tackjärn samt därav betingad utbyggnad av
befintliga metallurgiska anläggningar m. m., dels ock byggandet av ett götvalsverk,
tillräckligt för järnverkets slutliga totala årskapacitet i fråga om
valsverksprodukter, 300 000 ton, samt ett trio-grovvalsverk. Den andra utbyggnadsetappen
skulle omfatta uppförande av ytterligare masugnar samt
fin- och mediumvalsverk. För den första utbyggnadsetappen har riksdagen
dels anvisat 30 500 000 kronor för aktieteckning i bolaget och dels ställt statsgaranti
för lån å tillhopa 70 000 000 kronor. Styrelsen har nu föreslagit vissa
ändringar i planen för utbyggnaden samt hemställt, att för denna måtte anvisas
25 000 000 kronor för teckning av ytterligare aktier i bolaget samt att
staten måtte ställa garanti för ett lån å 20 000 000 kronor.
De av styrelsen föreslagna ändringarna i planen för utbyggnaden innebära
i huvudsak, att trio-grovvalsverket skulle ersättas av ett duo-reversiervalsverk
samt att fin- och mediumvalsverket skulle utbytas mot ett fin- och trådvalsverk.
Anskaffningen av ytterligare masugnar skulle ställas på framtiden.
Tackjärnsbasen, som enligt det år 1946 framlagda programmet skulle successivt
utbyggas till en årsproduktion av 500 000 ton, har i den förändrade planen
åtminstone för närvarande begränsats till högst 300 000 ton.
Såsom motivering för de sålunda föreslagna ändringarna i utbyggnaden
framhåller styrelsen bland annat, att styrelsen vid utarbetandet år 1946 av
det totala utbyggnadsprogrammet icke hunnit taga ställning i detalj till produktionsprogrammet.
Den första utbyggnadsetappen hade därför utformats
så, att den omfattade allenast utbyggnad av de metallurgiska anläggningarna
samt uppförande av göt- och grovvalsverk. Styrelsen hade däremot avsett
alt upptaga frågan om valsverkets ytterligare utbyggnad till fortsatt utredning.
Numera hade styrelsen verkställt ytterligare undersökningar rörande
produktionsprogrammet. Det hade därvid framgatt, att löi flcia produktei
avsättningsmöjligheterna av olika skäl vore ytterst vanskliga att bedöma. Beträffande
byggnadsjäm av olika slag, såsom armeringsjårn, balk- och profiljärn,
ansåge styrelsen emellertid att goda avsättningsmöjligheter kunde förutses
såväl inom som utom landet. Styrelsen hade därför beslutat föreslå, att
utbyggnaden av järnverket nu borde inriktas pa tillverkning av dessa produkter.
Bihang till riksdagens protokoll UM7. 1 samt. Nr 207.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 267.
Den av styrelsen sålunda förordade inriktningen av produktionsprogrammet
torde vara välbetänkt. De framlagda kalkylerna över tillverkningskostnaderna
enligt det förändrade programmet visa, att den planerade produktionen
i dagens läge skulle vara fullt konkurrenskraftig. Självfallet är det
vanskligt att göra ett bedömande av räntabiliteten på längre sikt, men produktionsprogrammet
synes giva anledning till gynnsamma prognoser också
för en jämförelsevis lång tid framåt. Genom att det ursprungligen föreslagna
trio-grovvalsverket utbytes mot ett duo-reversiervalsverk erhålles större möjlighet
att variera tillverkningen. Vidare medför ändringen i produktionsprogrammet
ett reducerat behov av arbetskraft. Med hänsyn till vad sålunda
anförts ansluter jag mig i princip till styrelsens nu framlagda förslag beträffande
den fortsatta utbyggnaden.
I detta sammanhang vill jag erinra om de synpunkter beträffande rörelsefrihet
för de statliga bolagens styrelser, som min företrädare i ämbetet aniört
vid anmälan i statsrådet den 11 april 1947 av ärende angående anslag
till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget (se prop.
1947:219). Med hänvisning till detta yttrande vill jag understryka, att järnverkets
styrelse bör äga frihet att göra de icke principiella förändringar i utbyggnadsplanen,
som kunna vara motiverade med hänsyn till marknadsläget
och bolagets pågående utredningsarbete.
Kostnaderna för det nu föreslagna utbyggnadsprogrammet beräknas av styrelsen
till omkring 145 000 000 kronor. Enär riksdagens tidigare meddelade
beslut omfattar 100 500 000 kronor skulle det ytterligare medelsbehovet belöpa
sig till omkring 45 000 000 kronor. Mot styrelsens förslag i fråga om finansieringen
har jag i princip icke något att invända. Jag finner sålunda den
föreslagna höjningen av aktiekapitalet med 25 000 000 kronor väl avvägd.
Vad angår upplåningen finner jag med hänsyn till osäkerheten i fråga om
prisutvecklingen — ett förhållande som framhållits också av styrelsen — det
vara tillrådligt att statens garanti ökas med 5 000 000 kronor till 25 000 000
kronor.
f anslutning till vad statskontoret anfört rörande bolagets rätt att upptaga
lån i fria marknaden mot säkerhet av inteckningar i bolagets fasta och lösa
egendom vill jag framhålla, att bolaget icke bör utan Kungl. Maj:ts medgivande
upptaga sådana lån innan de statsgaranterade lånen reglerats.
Givetvis kan, såsom i vissa yttranden framhållits, tvekan råda, huruvida
den föreslagna utbyggnaden, som ställer anspråk på statlig upplåning, bör
ske i nuvarande kapitalmarknadsläge. Med hänsyn till de långa leveranstiderna
på den materiel, som erfordras för utbyggnaden, är det emellertid nödvändigt
att principbeslut om utbyggnaden fattas redan nu. De för utbyggnaden
erforderliga medlen behöva dock icke disponeras förrän vid en senare
tidpunkt, varför upplåning icke behöver ske under den närmaste framtiden.
Lämpligen bör emellertid förslag om medelsanvisning och garantigivning
föreläggas den nu samlade riksdagen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
Kungl. Maj.ts proposition nr 267.
11
dels till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag å
kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av kronor 25 000 000
dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall
ställa garanti i mån av behov för lån åt Norrbottens järnverk
aktiebolag å högst 25 000 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Siegmund Vogel.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:390 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m. a1 i texten
- SU 1947:202 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m. s. 9 i texten