Sök i Ratio Lex

Angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m

1947-04-25 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:267, Angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 267.

1

Nr 267.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till teckning

av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag,

m. m.; given Stockholms slott den 25 april 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 25 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Daniei.son, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Gjöres, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I anledning av väckta motioner anhöll riksdagen i skrivelse den 26 maj

1945, nr 291, hos Kungl. Maj:t bland annat om en allsidig utredning rörande

möjligheterna att, med utnyttjande av malmer, vattenkraft och andra naturtillgångar,

upprätta en utvidgad metallurgisk industri i Norrbotten. Med stöd

av Kungl. Maj:ts den 25 januari 1946 i anledning därav givna bemyndigande

Bihanq till riksilnqens protokoll 1947. 1 samt. AV 2G7.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

uppdrog min företrädare i ämbetet åt styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag

jämte särskilt tillkallade experter att i enlighet med närmare angivna

riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag angående dels en effektivisering

av driften vid bolaget, dels en finansiell omkonstruktion av bolaget

och dels huruvida, i vilken grad och på vad sätt eu fortsatt utbyggnad av

verket, utöver den redan pågående, skulle äga rum.

I skrivelse den 17 april 1946 framlade bolagets styrelse utredning med förslag

till järnverkets vidare utbyggnad ävensom plan för en finansiell rekonstruktion

av bolaget. Styrelsen föreslog beträffande frågan om järnverkets

vidare utbyggnad, att järnverket skulle utvidgas i eu första etapp till en kapacitet

av 300 000 ton tackjärn per år och i en andra etapp till en slutlig

kapacitet av 500 000 ton per år. Av sistnämnda mängd tackjärn skulle framställas

300 000 ton valsverksprodukter, vartill beräknades åtgå 350 000 ton

tackjärn, medan återstående 150 000 ton tackjärn skulle försäljas i obearbetat

skick. Den första utbyggnadsetappen skulle omfatta dels uppförandet

av en koksblästermasugn med en årlig kapacitet av 200 000 ton tackjärn samt

därav betingad utbyggnad av befintliga metallurgiska anläggningar in. m.,

dels ock byggandet av ett golvalsverk, tillräckligt för järnverkets slutliga tolalkapacitet,

och ett grovvalsverk (typ trio). Kostnaderna för genomförandet

av den första utbyggnadsetappen beräknade styrelsen till omkring 95 000 000

kronor. För bestridande av dessa kostnader hemställde styrelsen, att ett belopp

av 25 500 000 kronor måtte anvisas för nyteckning av aktier i bolaget

samt att bolaget måtte medgivas rätt att bos Sveriges riksbank upptaga lån

intill 70 000 000 kronor. Därjämte anhöll styrelsen, att bolagets förlagskapital

finge ökas med 3 000 000 kronor med rätt för bolaget att för bestridande av

löpande utgifter upptaga ytterligare kredit i checkräkning mot lämnande

av säkerhet. I den andra utbyggnadsetappen förutsattes uppförande av ytterligare

en eller flera masugnar samt av ett fin- och mediumvalsverk. Kostnaderna

för denna etapp uppskattade styrelsen preliminärt till omkring

40 000 000 kronor.

Styrelsens framställning anmäldes för Kungl. Maj:t den 24 maj 1946. Min

företrädare i ämbetet biträdde därvid i huvudsak styrelsens förslag angående

den första utbyggnadsetappen av järnverket. Enligt vad han i anslutning därtill

framhöll innebure hans godtagande av styrelsens förslag beträffande första

utbyggnadsetappen, att han även anslöte sig till förslaget om järnverkets

vidare utbyggnad till en kapacitet av 300 000 ton valsverksprodukter och

150 000 ton tackjärn för försäljning. Efter att ha framställt vissa erinringar

gentemot de av styrelsen gjorda ekonomiska kalkylerna hemställde han, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för genomförande av första utbyggnadsetappen

dels å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret

1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 30 500 000 kronor dels ock

besluta, att staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti ej mindre

i man av behov för lån åt bolaget å högst 70 000 000 kronor än även för

förlagslån åt bolaget till ett belopp av högst 6 000 000 kronor.

Kungl. Maj:t avlät till riksdagen förslag om medelsanvisning och garanti
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

3

givning i enlighet med vad departementschefen sålunda förordat (prcp. nr

302). Med godkännande av det föreslagna utbyggnadsprogrammet och uppdelningen

av detta i två etapper biföll riksdagen propositionen (r. skr. nr

467).

Jag torde för närmare kännedom om utbyggnadsprogrammet och om planen

för den finansiella rekonstruktionen av bolaget samt för upplysning om

tidigare till bolaget anvisade anslag få hänvisa till den redogörelse, som lämnats

i propositionen 1946: 302. I detta sammanhang må endast nämnas, att

samtliga de anläggningar, som vid tiden för propositionens avlämnande vore

beslutade, numera färdigställts med undantag av thomasverket. Det må vidare

erinras om att, sedan den finansiella rekonstruktionen av bolaget numera

företagits, bolagets aktiekapital uppgår till 45 000 000 kronor.

I skrivelse den 11 mars 1947 har nu styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag

framlagt förslag rörande den fortsatta utbyggnaden av järnverket.

Vid skrivelsen ha fogats två bilagor av förtrolig natur.

Styrelsen lämnar till en början en redogörelse för vissa frågor, som lämnats

öppna i styrelsens skrivelse den 17 april 1946. Av redogörelsen framgår,

att bolaget träffat avtal med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag om köp

av 500 000 ton malm per år med möjlighet för bolaget att vid behov öka inköpen

upp till 800 000 ton per år. Malmpriset har i avtalet fastställts till

malmbolagets självkostnadspris ökat med 10 procent. Med statens vattenfallsverk

har preliminär uppgörelse träffats om leverans av erforderlig kvantitet

elektrisk kraft. Däremot har styrelsen, i avbidan på att ställning tagits

till ett av norrlandskommittén avgivet förslag om sänkning av gällande

frakttaxor för godstrafiken i Norrland, ej ansett sig böra upptaga underhandlingar

med järnvägsstyrelsen angående järnverkets fraktkostnader. I syfte alt

ordna bostadsfrågan för de anställda har bolaget upptagit förhandlingar med

Luleå stad. Styrelsen har därvid räknat med att denna fråga kommer

att lösas på ett för bolaget och dess anställda tillfredsställande sätt. Av Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag har inköpts ett tomtområde, i huvudsak

avsett för tjänstemannabostäder. Utbildningen av arbetare har styrelsen planerat

i nära samarbete med statens arbetsmarknadskommission och överstyrelsen

för yrkesutbildning.

Styrelsen erinrar i fortsättningen om det av 1946 års riksdag i princip godtagna

förslaget att järnverket skulle utbyggas till en årlig kapacitet av 300 000

ton handelsfärdigt valsat järn och stål samt 150 000 ton tackjärn för avsalu.

Hur produktionsprogrammet i detalj skulle utformas, anför styrelsen vidare,

hade styrelsen vid utarbetandet av förslaget ej hunnit taga ställning till. Medel

hade också begärts endast för utbyggnad av de metallurgiska avdelningarna

samt för uppförande av göt- och grovvalsverk. Valsverkens vidare utbyggnad

inom ramen för den angivna kapacitetssiffran skulle bli föremål för forisatt

utredning. Det hade varit styrelsens avsikt att därvid undersöka avsättningsmöjligheterna

för olika produkter och med ledning av denna undersökning

utforma produktionsprogrammet. En sådan utredning hade också gjorts,

men det hade visat sig att för flera produkter avsättningsmöjligheterna av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 267.

olika skäl ännu vore ytterst vanskliga att bedöma. Styrelsen hade därför ansett

det lämpligast att för den fortsatta utbyggnaden närmast upplägga ett

tillverkningsprogram omfattande sådana valsverksprodukter, för vilka man

redan nu kunde beräkna, att det komme att finnas goda avsättningsmöjligheter

inom landet, samt beträffande vilka även vissa möjligheter för export

kunde anses föreligga. Den hittills verkställda utredningen hade givit vid handen,

att den fortsatta utbyggnaden av järnverket till en början främst borde

omfatta tillverkning av byggnadsjärn av olika slag, såsom armerings järn,

balk- och profiljärn samt dessutom vissa kvantiteter räls och valstråd.

Beträffande marknadsläget för dessa olika produkter anför styrelsen följande.

Armeringsjärn. Behovet av armeringsjärn har hittills till stor del tillgodosetts

genom import. Före kriget torde den inhemska årliga produktionen

ha legat vid 40 000 ton, medan den under de sista krigsåren steg till ungefär

<S0 000 ton, delvis beroende på att vissa kvalitetsjärnverk togo upp denna tillverkning,

då exporten av deras normala produkter var kraftigt reducerad.

För närvarande uppgår produktionen inom landet till ungefär 50 000 ton,

men betydande utvidgningar planeras vid de mellansvenska järnverken. Trots

dessa utbyggnadsplaner torde det i början av 1950-talet finnas ett behov avimport

och ytterligare inhemsk produktion av ungefär 80 000 ton per år.

Importen kom före kriget till betydande del från Tyskland.

Balk- och profiljärn. Grovm balkar (vägande 60 kg eller mera per

löpmeter) ha hittills icke tillverkats inom landet. Före kriget uppgick förbrukningen

av grova balkar till i genomsnitt 46 000 ton per år men sjönk

under kriget till mellan 10 000 och 20 000 ton. Nedgången i förbrukningen

berodde bland annat på att man i stor utsträckning övergått till betongkonstruktioner.

Även av klenare balkar samt vinkel- och annat fasonjärn har

förbrukningen av samma orsak minskat sedan förkrigstiden. Även om en

fullständig återgång till användning av järnbalkar ej är trolig, torde utrymmet

för import och ytterligare inhemsk produktion av såväl balk- som profiljärn

i början av 1950-talet kunna uppskattas till ungefär 80 000 ton per år.

Fn avsevärd del av importen kom före kriget från Tyskland.

R ä 1 s. Utrymmet för import och ytterligare inhemsk produktion av räls

torde kunna uppskattas till ungefär 18 000 ton per år i början av 1950-talet.

Härav beräknas 5 000 ton utgöras av klenare räls för gruvor m. in. och 3 000

lön av spårvägsräls, för vilka någon produktion av olika skäl icke är planerad

vid järnverket. Vad beträffar järnvägsräls skulle alltså behovet inom landet

medgiva eu import och ökad inhemsk produktion av ungefär 10 000 ton per

år. Importen av järnvägsräls kom före kriget till största delen från Tyskland.

Valstråd. Ökningen i de mellansvenska järnverkens tillverkning av

valstråd synes komma att bli mycket betydande, och vid samma export som

under de sista åren före kriget skulle det blott finnas ett utrymme för import

och ytterligare inhemsk produktion på ungefär 10 000 ton per år i början

av 1950-talet. Troligt är emellertid, att denna siffra kommer att bli avsevärt

högre, då en del av de mellansvenska järnverkens produktionsökning

säkerligen kommer att bestå av kvalitetstråd, avsedd för export.

De angivna beräkningarna av den framtida försörjningssituationen för

olika slag av handelsjärn bygga, upplyser styrelsen, på antaganden, som

rymma ett visst moment av osäkerhet. Prognoserna hade därför utarbetats

med försiktighet. Beräkningarna grundade sig vidare endast på det inhemska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 267.

5

behovet. Man hade således ej räknat med någon export av handelsjärn, då det

under nuvarande förhållanden vore ytterst vanskligt att bedöma de framtida

förutsättningarna för en sådan. Helt allmänt borde emellertid enligt styrelsens

mening kunna sägas, att viss export av handelsjäm borde kunna komma

till stånd, särskilt till våra grannländer.

Under hänvisning till de synpunkter, för vilka styrelsen sålunda redogjort,

har styrelsen ansett sig böra föreslå följande allmänna tillverkningsprogram

för valsverken.

Grovt byggnadsjärn samt järnvägsräls .................... 125 000 ton

Klenare byggnadsjärn och valstråd........................ 100 000 »

Färdigvalsade ämnen till avsalu .......................... 75 000 »

Total kapacitet för valsat järn per år 300 000 ton.

Styrelsen framhåller, att den angivna kvantiteten, 300 000 ton per år, avsåge

kapaciteten. Den genomsnittliga faktiska produktionen torde emellertid

enligt styrelsens uppfattning komma att hålla sig omkring 225 000—250 000

ton per år. Denna kvantitet motsvarade ungefär produktionen av thomastackjärn

i den av 1946 års riksdag beslutade koksmasugnen, vartill dock

komme vissa kvantiteter köpskrot och om så erfordrades eltackjärn. De tre

befintliga eltackjärnugnarnas produktion — 90 000 ton per år — avsåge styrelsen

huvudsakligen att reservera för direkt avsalu såväl i form av tackjärn

som elektrostål.

För de i det nu föreslagna tillverkningsprogrammet ingående produkterna

har styrelsen låtit uppgöra vissa kalkyler över tillverkningskostnaderna, vilka

återgivas i en av de vid skrivelsen fogade bilagorna. En fullständig redogörelse

för de i denna bilaga angivna uppgifterna torde icke böra lämnas i

detta sammanhang. Bilagan kommer emellertid att tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott. Här må endast nämnas, att bilagan även innehåller

en jämförelse mellan kalkylerna över tillverkningskostnaderna, vissa

importpriser och de priser, som svrnska järnverk för närvarande erhålla för

vissa valsverksprodukter. Styrelsen anför, att denna jämförelse, ehuru kostnadskalkylerna

beräknats med försiktighet, utvisade att den planerade produktionen

i dagens läge skulle vara fullt konkurrenskraftig. Visserligen förelåge

risk för en nedgång i priset på de färdiga produkterna utan motsvarande

sänkning av tillverkningskostnaderna, men styrelsen ansåge dock att dessa

låge på en betryggande nivå.

I fråga om utbyggnaden av tackjärnsbasen säger sig styrelsen anse det

lämpligt att omedelbart endast anskaffa den redan beslutade koksmasugnen.

Styrelsen förklarar sig emellertid ej ha för avsikt att i dagens läge omedelbart

utbygga ugnsanläggningen till tidigare avsedd storlek. Orsaken härtill vore,

anför styrelsen, att styrelsen ville avvakta resultaten av den nu pågående utvecklingen

av den elektrometallurgiska tackjärns- och stålframställningen,

särskilt med hänsyn till de försök, som påginge med förreduktion av malm.

Även den framtida utvecklingen av kokspriset, som än så länge vore svår att

överblicka, hade därvid stor betydelse. Såsom tidigare utredning visat, bleve

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

elektrometallurgisk förhyttning redan på denna metods nuvarande stadium

billigare för järnverket, om kokspriset överstege 90 kronor per ton. I flera

remissyttranden i anslutning till propositionen nr 302 till föregående års

riksdag hade vidare framförts önskvärdheten att masugnarna skulle kunna

drivas med träkol vid en eventuell kommande avspärrning. Dåvarande chefen

för handelsdepartementet hade även i propositionen framhållit, att skäl

talade för en ytterligare undersökning på denna punkt. Styrelsen ville med

anledning därav framhålla, att det torde erbjuda synnerligen stora svårigheter

att anskaffa och lagra den kvantitet träkol, som erfordrades för en tackjärnstillverkning

av denna storleksordning. Träkolsbehovet, därest enbart träkol

skulle komma att användas, skulle nämligen bliva cirka 12 miljoner hl

per år. Såsom jämförelse kunde nämnas, att Sveriges hela träkolsförbrukning

inom järnindustrien för närvarande uppginge till ungefär 14 miljoner hl per

år. Dessutom skulle det av tekniska skäl erfordras, att masugnsanläggningen

uppdelades i ett flertal mindre enheter, varigenom anläggningskostnaderna

skulle bliva avsevärt högre och personalbehovet betydligt större än vad skulle

blivit fallet med den planerade koksmasugnen.

Beträffande den av 1946 års riksdag beslutade valsverksanläggningen upplyser

styrelsen, att götvalsverket inköpts utomlands med leverans omkring

årsskiftet 1949—50. I fråga om det i anläggningen ingående grovvalsverket

av typ trio hemställer styrelsen, att detsamma ersättes med ett s. k. duoreversier

valsverk, varjämte styrelsen föreslår, att det tidigare ifrågasatta finoch

mediumvalsverket utbytes mot ett fin- och trådvalsverk. Styrelsen anför

till stöd härför följande.

I styrelsens skrivelse den 17 april 1946 hade den totala kostnaden för

göt- och grovvalsverk uppskattats till 28 miljoner kronor. Härvid baserade

sig styrelsen på utländska prisuppgifter avseende ett götvalsverk om 400 000

—500 000 tons kapacitet samt ett grovvalsverk, utfört som trioverk, vilket

skulle medgiva utvalsning av vissa grövre dimensioner av byggnadsjärn. Den

fortsatta utredningen rörande hela valsverksanläggningen har emellertid visat,

att detta tidigare föreslagna grovvalsverk av triotyp lämpligen bör ersättas

med ett s. k. duo-reversier valsverk, försett med tvenne drivmotorer, varigenom

erhålles en vida större flexibilitet samt ett större dimensionsområde,

särskilt när det gäller grövre specialbalkar, än vad fallet var med det ursprungligen

projekterade trioverket. Ett utförande av valsverksanläggningen

på angivet sätt kommer att medföra en relativt betydande kostnadsökning i

förhållande till tidigare projekterad lösning.

För realiserande av det nu föreslagna tillverkningsprogrammet erfordras

dessutom ett fin- och trådvalsverk med en kapacitet av 100 000 ton per år.

Anbud på ett sådant valsverk har erhållits från utlandet med cirka tre års

leveranstid. Därest detta valsverk nu kan inköpas, skulle det sålunda kunna

levereras i lämplig tid i förhållande till göt- respektive grovvalsverk.

Med en utformning av järnverkets produktion av den art, som förut skisserats,

skulle verket erhålla betydande möjligheter att omspänna ett relativt

stort område inom byggnads järnbranschen från grövsta balkar ned till valstråd.

Den tekniska utrustningen, särskilt vad valsverken beträffar, skulle

dessutom medföra, att en mycket rationell serievalsning kunde genomföras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

Styrelsen yttrar, att den totala kostnaden för utbyggnaden av järnverket

av styrelsen beräknats enligt nu gällande priser till cirka 145 000 000 kronor,

varav cirka 72 000 000 kronor skulle falla på valsverken. Bolaget vore sålunda

i behov av ytterligare tillskott av cirka 45 000 000 kronor. I detta

belopp inginge ej kostnaden för den ytterligare utbyggnaden av tackjämsbasen

till 500 000 ton. Denna utvidgning av anläggningarna avsåge styrelsen

att -— därest den fortsatta utredningen av tackjärnsfrågan skulle visa att en

sådan utbyggnad fortfarande kunde anses önskvärd — kunna genomföra

utan anlitande av anslag från riksdagen.

Styrelsen förklarar sig vara medveten om att den nu beräknade totalkostnaden

vore högre än som från början angivits. Till följd av de avsevärda prisstegringarna

på en del materiel, som förekommit under det senaste halvåret,

hade nämligen anläggningarnas anskaffningskostnad i flera fall blivit högre

än styrelsen tidigare räknat med. Merkostnaden berodde emellertid till stor

del på den planerade förändringen av grovvalsverket. Denna merkostnad

måste emellertid ses mot bakgrunden av de utomordentligt stora fördelarna

med denna valsverkskombination, särskilt den ökade kapaciteten, de större

möjligheterna att variera tillverkningen samt det minskade behovet av arbetskraft.

Styrelsen ville därjämte framhålla, att det angivna medelsbehovet,

cirka 45 000 000 kronor, endast vore ungefärligt, då de beräknade anläggningskostnaderna

vore beroende av den allmänna prisutvecklingen. Ej ens

för redan beställda anläggningar kunde styrelsen för närvarande ange definitiva

kostnader, emedan i köpekontrakten i regel funnes en klausul som med^

gåve justering av priset vid förändringar i materialpriser, arbetslöner, etc.

Styrelsen erinrar vidare om att i styrelsens skrivelse den 17 april 1946 arbetskraftsbehovet

vid full utbyggnad angivits till omkring 2 500 man. Noggranna

beräkningar av personalbehovet hade nu kunnat utföras. Dessa gåve

vid handen att, med den utbyggnad av järnverket som nu närmast planerades,

endast omkring 1 500 arbetare skulle komma att sysselsättas. Vid full

utbyggnad av tack järnsbasen till 500 000 ton per år torde behovet av arbetskraft

enligt styrelsens mening komma att stiga till sammanlagt 1 800 man.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, anhåller styrelsen, att i syfte

att möjliggöra en sådan utbyggnad av anläggningarna, som styrelsen nu föreslagit,

i proposition till årets riksdag måtte föreslås dels att ett belopp av

25 000 000 kronor anvisas för nyteckning av aktier i Norrbottens järnverk

aktiebolag, dels ock alt staten genom riksgäldskontoret ställer garanti för lån

åt Norrbottens järnverk aktiebolag å 20 000 000 kronor.

Över styrelsens framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

kommerskollegium, fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Statskontoret anför att, därest den föreslagna utbyggnaden av anläggningarna

ansåges böra komma till stånd, ämbetsverket icke hade något att erinra

mot att finansieringen skedde i enlighet med styrelsens hemställan. Statskontoret

förutsatte emellertid att, så länge statens borgen för det av styrelsen

begärda lånet å 20 000 000 kronor vore gällande, bolaget icke upptoge några

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 267.

lån i fria marknaden mot .säkerhet av inteckningar i bolagets fasta eller lösa

egendom utan föregående prövning och medgivande av statsmakterna.

Kommerskollegium erinrar om att kollegium i sitt år 1946 avgivna yttrande

över styrelsens då framlagda förslag om utbyggnad av järnverket framhållit

vikten av att tillverkningen inriktades på bland annat klenare dimensioner

valsjärn, enär genom en sådan tillverkning ett viktigt bidrag till försörjningen

skulle vinnas. Med tillfredsställelse funne därför kollegium, att tillverkningsprogrammet

nu utsträckts till att omfatta även klenare byggnadsjärn och

valstråd. — Angående anläggningskostnaderna framhåller kollegium, alt det

givetvis i nuvarande läge vore synnerligen svårt att prestera hållbara, jämförelsevis

långsiktiga kalkyler rörande dessa kostnader. Dessutom förmodade

kollegium i likhet med bolagsstyrelsen, att kapitalbehovet ytterligare komme

att stiga, eventuellt samtidigt som byggnadstiden förlängdes. De av styrelsen

anförda beräkningarna beträffande anläggningskostnaderna vore alltför summariska

för att en närmare granskning skulle vara möjlig, särskilt som anskaffning

i stor utsträckning måste ske från skilda håll i utlandet med olika

och mer eller mindre labila prisnivåer. Kollegium ville icke motsätta sig att

ett ytterligare belopp av sammanlagt 45 000 000 kronor ställdes till förfogande

för nu föreslagna utbyggnader.

Fullmäktige i riksbanken framhålla — utan att närmare ingå på sina

principiella synpunkter beträffande investeringsverksamhetens omfattning —

sin stora tveksamhet rörande investeringar av nu föreslagen storleksordning

i ett läge utmärkt av stark knapphet på arbetskraft och materiel, allra helst

då investeringarna såsom i detta fall först om flera år kunde bidraga till landets

försörjning. För den händelse utbyggnaden oaktat detta ansåges böra

komma till stånd, hade fullmäktige ingen erinran mot det föreslagna finansieringssättet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret erinra om att de i sitt år 1946 avgivna yttrande

över styrelsens då gjorda framställning uttalat sin betänksamhet mot

att staten skulle engagera sig i de omfattande planerna för järnverkets utbyggnad,

då såväl de slutliga kostnaderna för företaget som utsikterna för

en framtida lönande drift syntes fullmäktige alltför ovissa. Till detta uttalande

ville fullmäktige alltjämt ansluta sig, enär ej heller de nu föreliggande

handlingarna syntes giva några fasta hållpunkter för bedömande av företagets

bärighet och anläggningskostnaderna vore mycket ovissa. Därtill komme,

att läget på kapitalmarknaden för närvarande vore synnerligen ogynnsamt

för statliga låneoperationer. I betraktande av det stora kapital, som redan

nedlagts i företaget, och med hänsyn till önskvärdheten av att genomföra det

projekterade utvidgningsprogrammet för att ernå en rationell drift och ökning

av kapaciteten ansåge sig fullmäktige emellertid böra tillstyrka anvisande av

det begärda anslaget för nyteckning av aktier, varjämte fullmäktige ej hade

något att erinra mot att i den mån så kunde komma att erfordras teckna

ytterligare garanti för lån till företaget å belopp intill 20 000 000 kronor.

Riksgäldsdirektören har vid ärendets handläggning hos riksgäldsfullmäktige

anmält skiljaktig mening och yttrar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 267.

9

Att bolaget redan nu ifrågasätter anskaffning av ytterligare medel för verkets

utbyggande torde bero därpå att bolaget önskar ett statsmakternas beslut

för möjliggörande av beställning av den tekniska utrustningen för valsverken.

.lag förutsätter därför att det icke är avsett att förrän längre fram taga medlen

i anspråk. Endast under denna förutsättning kan framställningen tillstyrkas.

Läget på kapitalmarknaden är nämligen för närvarande sådant att

eu upplåning av 45 miljoner kronor, varav 25 miljoner kronor genom riksgäldskontoret,

utöver de alldeles nödvändiga lånetransaktioner riksgäldskontoret

har att räkna med under den närmaste tiden, måste anses vara omöjlig

att genomföra på marknaden.

Det program för fortsatt utbyggnad av Norrbottens järnverk, som godkändes

av 1946 års riksdag, innefattade en utbyggnad i två etapper. Den första

utbyggnadsetappen avsåg dels uppförandet av en koksblästermasugn med en

årlig kapacitet av 200 000 ton tackjärn samt därav betingad utbyggnad av

befintliga metallurgiska anläggningar m. m., dels ock byggandet av ett götvalsverk,

tillräckligt för järnverkets slutliga totala årskapacitet i fråga om

valsverksprodukter, 300 000 ton, samt ett trio-grovvalsverk. Den andra utbyggnadsetappen

skulle omfatta uppförande av ytterligare masugnar samt

fin- och mediumvalsverk. För den första utbyggnadsetappen har riksdagen

dels anvisat 30 500 000 kronor för aktieteckning i bolaget och dels ställt statsgaranti

för lån å tillhopa 70 000 000 kronor. Styrelsen har nu föreslagit vissa

ändringar i planen för utbyggnaden samt hemställt, att för denna måtte anvisas

25 000 000 kronor för teckning av ytterligare aktier i bolaget samt att

staten måtte ställa garanti för ett lån å 20 000 000 kronor.

De av styrelsen föreslagna ändringarna i planen för utbyggnaden innebära

i huvudsak, att trio-grovvalsverket skulle ersättas av ett duo-reversiervalsverk

samt att fin- och mediumvalsverket skulle utbytas mot ett fin- och trådvalsverk.

Anskaffningen av ytterligare masugnar skulle ställas på framtiden.

Tackjärnsbasen, som enligt det år 1946 framlagda programmet skulle successivt

utbyggas till en årsproduktion av 500 000 ton, har i den förändrade planen

åtminstone för närvarande begränsats till högst 300 000 ton.

Såsom motivering för de sålunda föreslagna ändringarna i utbyggnaden

framhåller styrelsen bland annat, att styrelsen vid utarbetandet år 1946 av

det totala utbyggnadsprogrammet icke hunnit taga ställning i detalj till produktionsprogrammet.

Den första utbyggnadsetappen hade därför utformats

så, att den omfattade allenast utbyggnad av de metallurgiska anläggningarna

samt uppförande av göt- och grovvalsverk. Styrelsen hade däremot avsett

alt upptaga frågan om valsverkets ytterligare utbyggnad till fortsatt utredning.

Numera hade styrelsen verkställt ytterligare undersökningar rörande

produktionsprogrammet. Det hade därvid framgatt, att löi flcia produktei

avsättningsmöjligheterna av olika skäl vore ytterst vanskliga att bedöma. Beträffande

byggnadsjäm av olika slag, såsom armeringsjårn, balk- och profiljärn,

ansåge styrelsen emellertid att goda avsättningsmöjligheter kunde förutses

såväl inom som utom landet. Styrelsen hade därför beslutat föreslå, att

utbyggnaden av järnverket nu borde inriktas pa tillverkning av dessa produkter.

Bihang till riksdagens protokoll UM7. 1 samt. Nr 207.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

Den av styrelsen sålunda förordade inriktningen av produktionsprogrammet

torde vara välbetänkt. De framlagda kalkylerna över tillverkningskostnaderna

enligt det förändrade programmet visa, att den planerade produktionen

i dagens läge skulle vara fullt konkurrenskraftig. Självfallet är det

vanskligt att göra ett bedömande av räntabiliteten på längre sikt, men produktionsprogrammet

synes giva anledning till gynnsamma prognoser också

för en jämförelsevis lång tid framåt. Genom att det ursprungligen föreslagna

trio-grovvalsverket utbytes mot ett duo-reversiervalsverk erhålles större möjlighet

att variera tillverkningen. Vidare medför ändringen i produktionsprogrammet

ett reducerat behov av arbetskraft. Med hänsyn till vad sålunda

anförts ansluter jag mig i princip till styrelsens nu framlagda förslag beträffande

den fortsatta utbyggnaden.

I detta sammanhang vill jag erinra om de synpunkter beträffande rörelsefrihet

för de statliga bolagens styrelser, som min företrädare i ämbetet aniört

vid anmälan i statsrådet den 11 april 1947 av ärende angående anslag

till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget (se prop.

1947:219). Med hänvisning till detta yttrande vill jag understryka, att järnverkets

styrelse bör äga frihet att göra de icke principiella förändringar i utbyggnadsplanen,

som kunna vara motiverade med hänsyn till marknadsläget

och bolagets pågående utredningsarbete.

Kostnaderna för det nu föreslagna utbyggnadsprogrammet beräknas av styrelsen

till omkring 145 000 000 kronor. Enär riksdagens tidigare meddelade

beslut omfattar 100 500 000 kronor skulle det ytterligare medelsbehovet belöpa

sig till omkring 45 000 000 kronor. Mot styrelsens förslag i fråga om finansieringen

har jag i princip icke något att invända. Jag finner sålunda den

föreslagna höjningen av aktiekapitalet med 25 000 000 kronor väl avvägd.

Vad angår upplåningen finner jag med hänsyn till osäkerheten i fråga om

prisutvecklingen — ett förhållande som framhållits också av styrelsen — det

vara tillrådligt att statens garanti ökas med 5 000 000 kronor till 25 000 000

kronor.

f anslutning till vad statskontoret anfört rörande bolagets rätt att upptaga

lån i fria marknaden mot säkerhet av inteckningar i bolagets fasta och lösa

egendom vill jag framhålla, att bolaget icke bör utan Kungl. Maj:ts medgivande

upptaga sådana lån innan de statsgaranterade lånen reglerats.

Givetvis kan, såsom i vissa yttranden framhållits, tvekan råda, huruvida

den föreslagna utbyggnaden, som ställer anspråk på statlig upplåning, bör

ske i nuvarande kapitalmarknadsläge. Med hänsyn till de långa leveranstiderna

på den materiel, som erfordras för utbyggnaden, är det emellertid nödvändigt

att principbeslut om utbyggnaden fattas redan nu. De för utbyggnaden

erforderliga medlen behöva dock icke disponeras förrän vid en senare

tidpunkt, varför upplåning icke behöver ske under den närmaste framtiden.

Lämpligen bör emellertid förslag om medelsanvisning och garantigivning

föreläggas den nu samlade riksdagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 267.

11

dels till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag å

kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret

1947/48 anvisa ett investeringsanslag av kronor 25 000 000

dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall

ställa garanti i mån av behov för lån åt Norrbottens järnverk

aktiebolag å högst 25 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siegmund Vogel.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:390 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m. a1 i texten
  2. SU 1947:202 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag, m. m. s. 9 i texten