Sök i Ratio Lex

Med förslag till statens löneplansförordning m. in

1947-05-09 · 368 sidor, varav 361 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 361 av 368 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:281, Med förslag till statens löneplansförordning m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

1

Nr 281.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till statens

löneplansförordning m. in.; given Stockholms slott den

9 maj 19A7.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels godkänna härvid fogat förslag till statens löneplansförordning;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst W ig forss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 2SI.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

FÖRSLAG TILL

STATENS LÖNEPLANSFÖRORDNING.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Tillämpningsområde.

De löneplaner med tillhörande lönetabeller och särskilda föreskrifter, som

innehållas i denna förordning, skola tillämpas i den utsträckning, som angives

i avlöningsreglementen utfärdade av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens

beslut.

2 §■

Löneplaner.

Löneplan nr 1.

Löne-

Ortsgrupp

Löne-

Ortsgrupp

klass

nr

1

2

3

4

5

klass

nr

1

1 2

3

4

5

Årslön, kronor

Årslön, kronor

i

2 856

2 988

3120

3 252

3 396

21

7 248

7 596

7 932

8 280

8628

2

2 940

3 072

3 216

3 360

3504

22

7 680

8 052

8 412

8 784

9144

3

3 060

3 204

3 348

3 492

3 636

23

8136

8520

8 904

9 300

9 684

4

3192

3 336

3 492

3 648

3 804

24

8 604

9 012

9 420

9 828

10 236

5

3 360

3516

3672

3 828

3996

25

9168

9 576

9 984

10 392

10 800

6

3552

3 720

3 888

4 056

4 224

26

9 744

10 152

10560

10 968

11376

7

3756

3 936

4116

4 296

4 476

27

10 356

10 764

11172

11580

11988

8

3 972

4152

4 344

4536

4 728

28

10 968

11376

11 784

12192

12 600

9

4188

4 392

4596

4 788

4 992

29

11592

12 000

12 408

12 816

13 224

10

4 440

4 644

4 860

5 064

5 280

30

12 216

12 624

13 032

13 440

13848

11

4 668

4 884

5112

5 328

5 556

31

12 804

13 212

13620

14 028

14 436

12

4 896

5124

5 352

5 592

5 820

32

13 392

13800

14 208

14 616

15 024

13

5112

5 352

5 592

5 844

6 084

33

13896

14 304

14 712

15 120

15 528

14

5 328

5 580

5 832

6 084

6 336

34

14 400

14 808

15 216

15 624

16 032

15

5 544

5 808

6 072

6 336

6 600

35

14 904

15 312

15 720

16 128

16536

16

5 760

6 036

6 312

6 588

6 864

36

15 408

15 816

16 224

16 632

17 040

17

6 000

6 288

6564

6 852

7140

37

15 912

16 320

16 728

17136

17544

18

6 240

6 540

6 828

7128

7 428

38

16 416

16 824

17 232

17 640

18 048

19

6 528

6 840

7152

7 464

7 776

39

16 920

17 328

17 736

18144

18552

j 20

6 828

7164

7 488

7 812

8136

40

17 424

17 832

18 240

18 648

19 056

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Löneplan nr 2.

3

Löne-

klass

nr

Årslön,

kronor

Löne-

klass

nr

Årslön,

kronor

Löne-

klass

nr

Årslön,

kronor

1

12 000

9

16 800

17

21 900

2

12 600

10

17 400

18

22 800

3

13 200

11

18 000

19

23 700

4

13800

12

18 600

20

25 500

5

14 400

13

19 200

21

27 600

6

15 000

14

19 800

22

29 700

7

15 600

v 15

20 400

23

33600

8

16 200

16

21 000

24

39 600

Löneplan nr 3.

Löne-

klass

nr

Lönegrupp

III

IV

Årslön,

kronor

1

10 668

11976

13 284

14592

2

11280

12 588

13896

15 204

3

11892

13 200

14508

15 816

4

12504

13 812

15 120

16 428

Löneplan nr 4.

Löne-

klass

nr

Lönegrupp

I

II

III

IV

V

Årslön, kronor

1

6 360

7104

7 848

8 592

9 336

2

6 624

7 368

8112

8 856

9600

3

7 020

7 764

8508

9 252

9 996

4

7 452

8196

8 940

9 684

10 428

Löneplan nr 5.

Avdelning

B

klass

nr

A

Ortsgrupp

1

2

3

4

5

Årslön, kronor

i

1680

2 064

2 232

2 400

2 568

2 736

2

1860

2 244

2 412

2 580

2 748

2916

3

2 040

2 424

2 592

2 760

2 928

3 096

4

2 220

2 604

2 772

2 940

3 108

3 276

5

2 400

2 784

2 952

3120

3 288

3 456

6

2 640

3 024

3192

3 360

3 528

3 696

7

2 880

3 264

3 432

3 600

3 768

3 936

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

3 §•

Grundlönetabeller.

Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 1.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad

om

A-avdrag

för dag,

kronor

övertidsersättning

för timme vid

arbete å

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

enkel

övertid,

kronor

kvalifi-

cerad

övertid,

kronor

1

238

8-50

8-20

7-95

7-70

0-90

1-65

2-50

2

245

8-75

8-45

8-15

7-90

0-95

1-70

2-55

3

255

9-10

8-80

8-50

8-25

1-05

1-80

2-70

4

266

9-50

9-15

8-85

8-60

1-15

1-85

2-80

5

280

10-00

9-65

9-35

9-05

1-25

1-95

2-95

6

296

10-55

10-20

9-85

9-55

1-35

2-05

3-10

7

313

11-20

10-80

10-45

10-10

1-50

2-20

3-30

8

331

11-80

11-40

11-05

10-70

1-65

2-30

3-50

9

349

12-45

12-05

11-65

11-25

1-80

2-45

3-65

10

370

13-20

12-75

12-35

11-95

1-95

2-60

3-90

11

389

13-90

13-40

12-95

12-55

2-10

2-70

4-io

12

408

14-55

14-05

13-60

13-15

2-25

2-85

4-30

13

426

15-20

14-70

14-20

13-75

2-35

3-00

4-45

14

444

15-85

15-30

14-80

14-30

2-50

3-io

4-65

15

462

16-50

15-95

15-40

14-90

2-65

3-25

4-85

16

480

17-15

16-55

16-00

15-50

2-80

3-35

5-05

17

500

17-85

17-25

16-65

16-15

2-95

3*50

5-25

18

520

18-55

17-95

17-35

16-75

3-10

3-65

5-45

19

544

19-45

18-75

18-15

17-55

3-25

3-80

5-70

20

569

20-30

19-60

18-95

18-35

3-40

4-00

5-95

21

604

21-55

20-85

20-15

19-50

3-65

4-25

6-35

22

640

22-85

22-05

21-35

20-65

3-90

4-50

6-70

23

678

24-20

23-40

22-60

21-85

4-15

4-75

7-10

24

717

25-60

24-70

23-90

23-15

4-40

5-00

7-55

25

764

27-30

26-35

25-45

24-65

4-70

5-35

8-00

26

812

29-00

28-00

27-05

26-20

5-00

27

863

30-so

29-75

28-75

27-85

5-35

28

914

32-65

31-50

30-45

29-50

5-70

29

966

34-50

33-30

32-20

31-15

6-15

30

1018

36-35

35-10

33-95

32-85

6-80

31

1067

38-10

36-80

35-55

34-40

7-45

32

1116

39*85

38-50

37-20

36-00

8-10

33

1158

41-35

39-95

38-60

37-35

8-70

34

1200

42-85

41-40

40-00

38-70

9-30

35

1242

44-35

42-85

41-40

40-05

9-85

36

1284

45-85

44-30

42-80

41-40

10-40

37

1326

47-35

45-70

44-20

42-75

11-00

38

1368

48-85

47-15

45-60

44-15

11-55

39

1410

50-35

48-60

47-00

45-50

12-10

40

1452

51-85

50-05

48-40

46-85

12-65

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuivjl. Maj:ts proposition nr 281.

5

Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 2.

Månads-

Daglön i kalendermånad

om

A-avdrag

övertidsersättning

för timme vid

arbete å

klass

lön,

för dag,

-

nr

28 dagar,

29 dagar,

30 dagar,

31 dagar,

enkel

övertid,

cerad

övertid,

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

i

249

8-90

8-60

8-30

8-05

0-95

1-75

2-60

2

256

9-15

8-85

8-55

8-25

1-00

1-80

2-70

3

267

9-55

9-20

8-90

8-60

1-10

1-85

2-80

4

278

9-95

9-60

9-25

8-95

1-20

1-95

2-90

5

293

10-45

10-10

9-75

9-45

1-30

2-05

3-10

6

310

11-05

10-70

10-35

10-00

1-45

2-15

3-25

7

328

11-70

11-30

10-95

10-60

1-60

2-30

3-45

8

346

12-35

11-95

11-55

11-15

1-75

2-40

3-65

9

366

13-05

12-60

12-20

11-80

1-90

2-55

3-85

10

387

13-80

13-35

12-90

12-50

2-05

2-70

4-05

11

407

14*55

14-05

13-55

13-15

2-20

2-85

4-25

12

427

15-25

14-70

14-25

13-75

2-35

3-00

4-50

13

446

15-95

15-40

14-85

14-40

2-50

3-10

4-70

14

465

16-60

16-05

15-50

15-00

2-65

3-25

4-90

15

484

17-30

16-70

16-15

15-60

2-80

3-40

5-10

16

503

17-95

17-35

16-75

16-25

2-95

3-50

5-30

17

524

18-70

18-05

17-45

16-90

3-10

3-65

5-50

18

545

19-45

18-80

18-15

17-60

3-25

3-80

5-70

19

570

20-35

19-65

19-00

18-40

3-40

4-00

6-oo

20

597

21-30

20-60

19-90

19-25

3-60

4-20

6-25

21

633

22-60

21-85

21-10

20-40

3-85

4-45

6-65

22

671

23-95

23-15

22-35

21-65

4-10

4-70

7-05

23

710

25-35

24-50

23-65

22-90

4-35

4-95

7-45

24

751

26-80

25-90

25-05

24-25

4-60

5-25

7-90

25

798

28-50

27-50

26-60

25-75

4-90

5-60

8-40

26

846

30-20

29-15

28-20

27-30

5-20

27

897

32-05

30-95

29-90

28-95

5-55

28

948

33-85

32-70

31-60

30-60

5-90

29

1000

35-70

34-50

33-35

32-25

6-35

30

1052

37-55

36-30

35-05

33-95

7-05

31

1101

39-30

37-95

36-70

35-50

7-70

32

1150

41-05

39-65

38-35

37-10

8-35

33

1192

42-55

41-10

39-75

38-45

8-95

34

1234

44-05

42-55

41-15

39-80

9-55

35

1276

45*55

44-00

42-55

41-15

10-15

36

1 318

47-05

45-45

43-95

42-50

10-70

37

1360

48-55

46-90

45-35

43-85

11-25

.38

1402

50-05

48-35

46-75

45-25

11-80

39

1444

61*55

49-80

48-15

46-00

12-35

40

1 486

53-05

51-25

49-55

47-95

12-90

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 3.

Löne-

Månads-

Daglön i kalendermånad

om

A-avdrag

Övertidsersättning

för timme vid

arbete å

klass

lön,

för dag,

kvalifi-

cerad

övertid,

nr

28 dagar,

29 dagar,

30 dagar,

31 dagar,

enkel

övertid,

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

i

260

9-30

8-95

8-65

8-40

1-00

1-80

2-75

2

268

9-55

9-25

8-95

8-65

1-05

1-90

2-80

3

279

9-95

9-60

9-30

9-00

1-15

1-95

2-95

4

291

10-40

10-05

9-70

9-40

1-25

2-05

3-05

5

306

10-95

10-55

10-20

9-85

1-40

2-15

3-20

6

324

11-55

11-15

10-80

10-45

1-55

2-25

3-40

7

343

12-25

11-85

11-45

11-05

1-70

2-40

3-60

8

362

12-95

12-50

12-05

11-70

1-85

2-55

3-80

9

383

13-70

13-20

12-75

12-35

2-00

2-70

4-00

10

405

14-45

13-95

13-50

13-05

2-15

2-85

4-25

11

426

15-20

14-70

14-20

13-75

2-30

3-00

4-45

12

446

15-95

15-40

14-85

14-40

2-45

3-10

4-70

13

466

16*65

16-05

15-55

15-05

2-60

3-25

4-90

14

486

17-35

16-75

16-20

15-70

2-75

3-40

5-10

15

506

18-05

17-45

16-85

16-30

2-90

3-55

5-30

16

526

18-80

18-15

17-55

16-95

3-05

3-70

5-50

17

547

19-55

18-85

18-25

17-65

3-20

3-85

5-75

18

569

20-30

19-60

18-95

18-35

3-35

4-oo

5-95

19

596

21-30

20-55

19-85

19-25

3-55

4-15

6-25

20

624

22-30

21-50

20-80

20-15

3-75

4-35

6-55

21

661

23-60

22-80

22-05

21-30

4-00

4-65

6-95

22

701

25-05

24-15

23-35

22-60

4-25

4-90

7-35

23

742

26-50

25-60

24-75

23-95

4-50

5-20

7-80

24

785

28-05

27-05

26-15

25-30

4-80

5-50

8-25

25

832

29-70

28-70

27-75

26-85

5-10

5-80

8-75

26

880

31-45

30-35

29-35

28-40

5-40

27

931

33-25

32-10

31-05

30-05

5-75

28

982

35-05

33-85

32-75

31-70

6-15

29

1034

36-95

35-65

34-45

33-35

6-60

30

1086

38-80

37-45

36-20

35-05

7-25

31

1135

40-55

39-15

37-85

36-60

7-95

32

1184

42-30

40-85

39-45

38-20

8-60

33

1226

43-80

42-30

40-85

39-55

9-20

34

1268

45-30

43-70

42-25

40-90

9-80

35

1310

46-80

45-15

43-65

42-25

10-40

36

1352

48-30

46-60

45-05

43-60

10-95

37

1394

49-80

48-05

46-45

44-95

11-55

38

1436

51-30

49-50

47-85

46-30

12-10

39

1478

52-80

50-95

49-25

47-70

12-65

40

1520

54-30

52-40

50-65

49-05

13-20

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

7

Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 4.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad

om

A-avdrag

för dag,

kronor

övertidsersättning

för timme vid

arbete å

enkel

övertid,

kronor

kvalifi-

cerad

övertid,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

271

9-70

9-35

9-05

8-75

1-05

1-90

2-85

2

280

10-00

9-65

9-35

9-05

1-10

1-95

2-95

3

291

10-40

10-05

9-70

9-40

1-20

2-05

3-05

4

304

10-85

10-50

10-15

9-80

1-30

2-15

3-20

5

319

11-40

11-00

10-65

10-30

1-45

2-25

3-35

6

338

12-05

11-65

11-25

10-90

1-60

2-35

3-55

7

358

12-80

12-35

11-95

11-55

1-75

2-50

3-75

8

378

13-50

13-05

12-60

12-20

1-90

2-65

3-95

9

399

14-25

13-75

13-30

12-85

2-05

2-80

4-20

10

422

15-05

14-55

14-05

13-60

2-25

2-95

4-45

11

444

15-85

15-30

14-80

14-30

2-40

3-10

4-65

12

466

16-65

16-05

15-55

15-05

2-55

3-25

4-90

13

487

17-40

16-80

16-25

15-70

2-70

3-40

5-10

14

507

18-io

17-50

16-90

16-35

2-85

3-55

5-30

15

528

18-85

18-20

17-60

17-05

3-00

3-70

5-55

16

549

19-60

18-95

18-30

17-70

3-15

3-85

5-75

17

571

20-40

19-70

19-05

18-40

3-30

4-00

6-00

18

594

21-20

20-50

19-80

19-15

3-45

4-15

6-25

19

622

22-20

21-45

20-75

20-05

3-65

4-35

6-55

20

651

23-25

22-45

21-70

21-00

3-85

4-55

6-85

21

690

24-65

23-80

2300

22-25

4-10

4-85

7-25

22

732

26-15

25-25

24-40

23-60

4-40

5-io

7-70

23

775

27-70

26-70

25-85

25-00

4-70

5-45

8-15

24

819

29-25

28-25

27-30

26-40

5-oo

5-75

8-60

25

866

30-95

29-85

28-85

27-95

5-30

6-05

9-10

26

914

32-65

31-50

30-45

29-50

5-60

27

965

34-45

33-30

32-15

31-15

5-95

28

1016

36-30

35-05

33-85

32-75

6-35

29

1068

38-15

36-85

35-60

34-45

6-80

30

1120

40-00

38-60

37-35

36-15

7-50

31

1169

41-75

40-30

38-95

37-70

8-15

32

1218

43-50

42-00

40-60

39-30

8-80

33

1260

45-00

43-45

42-00

40-65

9-45

34

1302

46-50

44-90

43-40

42-00

10-05

35

1 344

48-00

46-35

44-80

43-35

10-65

36

1386

49-50

47-80

46-20

44-70

11-25

37

1428

51-00

49-25

47-60

46-05

11-80

38

1470

52-50

50-70

49-00

47-40

12-40

39

1512

54-00

52-15

50-40

48-75

12-95

40

1564

55-50

53-60

51-80

50-15

13-50

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majrts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 1, ortsgrupp 5.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

Övertidsersättning

för timme vid

arbete å

för dag,

kronor

enkel

övertid,

kronor

kvalifi-

cerad

övertid,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

283

10-10

9-75

9-45

9-15

1-10

2-00

2-95

2

292

10-45

10-05

9-75

9-40

1-15

2-05

3-05

3

303

10-80

10-45

10-10

9-75

1-25

2-10

3-20

4

317

11-30

10-95

10-55

10-25

1-35

2-20

3-35

5

333

11-90

11-50

11-10

10-75

1-50

2-35

3-50

6

352

12-55

12-15

11-75

11-35

1-65

2-45

3-70

7

373

13-30

12-85

12-45

12-05

1-80

2-60

3-90

8

394

14-05

13-60

13-15

12-70

1-95

2-75

4-15

9

416

14-85

14-35

13-85

13-40

2-15

2-90

4-35

10

440

15-70

15-15

14-65

14-20

2-35

3-10

4-60

11

463

16*55

15-95

15-45

14-95

2-55

3-25

4-85

12

485

17-30

16-70

16-15

15-65

2-70

3-40

5-10

13

507

18-io

17-50

16-90

16-35

2-85

3-55

5-30

14

528

18-85

18-20

17-60

17-05

3-00

3-70

5-55

15

550

19-65

18-95

18-35

17-75

3-15

3-85

5-80

16

572

20-45

19-70

19-05

18-45

3-30

4-00

6-00

17

595

21-25

20-50

19-85

19-20

3-45

4-15

6-25

18

619

22-10

21-35

20-65

19-95

3-60

4-35

6-50

19

648

23-15

22-35

21-60

20-90

3-80

4-55

6-80

20

678

24-20

23-40

22-60

21-85

4-00

4-75

7-10

21

719

25-70

24-80

23-95

23-20

4-25

5-05

7-55

22

762

27-20

26-30

25-40

24-60

4-55

5*35

8-00

23

807

28-80

27-85

26-90

26-05

4-85

5-65

8-45

24

853

30-45

29-40

28-45

27-50

5-15

5-95

8-95

25

900

32-15

31-05

30-oo

29-05

5-45

6-30

9-45

26

948

33-85

32-70

31-60

30-60

5-75

27

999

35-70

34-45

33-30

32-25

6-10

28

1050

37-50

36-20

35-00

33-85

6-50

29

1102

39-35

38-00

36-75

35-55

7-00

30

1154

41-20

39-80

38-45

37-25

7-70

31

1203

42-95

41-50

40-10

38-80

8-40

32

1252

44-70

43-15

41-75

40-40

9-10

33

1294

46-20

44-60

43-15

41-75

9-70

34

1336

47-70

46-05

44-55

43-10

10-30

35

1378

49-20

47-50

45-95

44-45

10-90

36

1420

50-70

48-95

47-35

45-80

11-50

37

1462

52-20

50-40

48-75

47-15

12-10

38

1504

53-70

51-85

50-15

48-50

12-70

39

1546

55-20

53-30

51-55

49-85

13-25

40

1588

56-70

54-75

52-95

51-25

13-80

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

9

Tabell till löneplan nr 2.

Löne-

ldass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

1 000

35-70

34-50

33*35

32-25

6-10

2

1050

37-50

36-20

35-00

33-85

6-50

3

1100

39-30

37-95

36-65

35-50

7-oo

4

1150

41-05

39-65

38-35

37-10

7-65

5

1200

42-85

41-40

40-00

38-70

8-35

6

1250

44-65

43-10

41-65

40-30

9-05

7

1300

46-45

44-85

43-35

41-95

9-80

8

1350

48-20

46-55

45-00

43-55

10-50

9

1400

50-00

48-30

46-65

45-15

11-20

10

1450

51-80

50-oo

48-35

46-75

11-95

11

1500

53*55

51-70

50-00

48-40

12-65

12

1550

55-35

53-45

51*65

50-00

13-30

13

1600

57-15

55-15

53*35

51-60

13-90

14

1650

58-95

56-90

55-00

53-25

14-40

15

1700

60-70

58-60

56-65

54-85

14-90

16

1750

62-50

60-35

58-35

56-45

15-40

17

1825

65-20

62-95

60-85

58-85

16-io

18

1900

67-85

65*50

63-35

61-30

16-80

19

1975

70-55

68-10

65-85

63-70

17-50

20

2125

75-90

73-30

70-85

68-55

18-90

21

2 300

82-15

79-30

76-65

74-20

20-50

22

2 475

88-40

85-35

82-50

79-85

22-10

23

2 800

100-00

96*55

93-35

90-30

25-io

24

3 300

117-85

113-80

110-00

106*45

29-70

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp 1.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

889

31-75

30-65

29-65

28-70

6-15

2

940

33*55

32-40

31-35

30-30

6-60

3

991

35-40

34-15

33-05

31-95

7-25

4

1 042

37-20

35-95

34-75

33-60

7-95

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp II.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

998

35-65

34-40

33-25

32-20

6-15

2

1049

37-45

36-15

34-95

33-85

6-60

3

1100

39-30

37-95

36-65

35-50

7-25

4

1151

41-10

39-70

38-35

37-15

7-95

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp III.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

1107

39-55

38-15

36-90

35-70

6-15

2

1158

41-35

39-95

38-60

37-35

6-60

3

1209

43-20

41-70

40-30

39-00

7-25

4

1260

45-00

43-45

42-00

40-65

7-95

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp IV.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

1216

43-45

41-95

40-55

39-25

6-15

2

1267

45-25

43-70

42-25

40-85

6-60

3

1318

47-05

45-45

43-95

42-50

7-25

4

1369

48-90

47-20

45-65

44-15

7-95

Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp I.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

lör dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

530

18-95

18-30

17-65

17-10

3-10

2

552

19-70

19-05

18-40

17-80

3-25

3

585

20-90

20-15

19-50

18-85

3-45

4

621

22-20

21-40

20-70

20-05

3-70

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp II.

11

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

592

2115

20-40

19-75

19-10

3-10

2

614

21-95

21-15

20-45

19-80

3-25

3

647

23-10

22-30

21-55

20-85

3-45

4

683

24-40

23-55

22-75

22-05

3-70

Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp III.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

654

23-35

22-55

21-80

21-10

3-10

2

676

24-15

23-30

22-55

21-80

3-25

3

709

25-30

24-45

23-65

22-85

3-45

4

745

26-60

25-70

24-85

24-05

3-70

Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp IV.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

716

25-55

24-70

23-85

23-10

3-10

2

738

26-35

25-45

24-60

23-80

3-25

3

771

27-55

26-60

25-70

24-85

3-45

4

807

28-80

27-85

26-90

26-05

3-70

Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp V.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

778

27-80

26-85

25-95

25-10

3-10

2

800

28-55

27-60

26-65

25-80

3-25

3

833

29-75

28-70

27-75

26-85

3-45

4

869

31-05

29-95

28-95

28-05

3-70

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 5, avdelning A.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön 1 kalendermånad om

A-avdrag

lör dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

140

500

4''85

4-65

4-50

0''85

2

155

555

5-35

5-15

500

0''95

3

170

605

585

5''65

5-50

105

4

185

6-60

6''40

6-15

5''95

1-20

5

200

7-15

6-90

6-65

6*45

1-30

6

220

7-85

7''60

7-35

7-10

1-50

7

240

8-65

8-30

8''00

7-75

1-65

Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 1.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

Aavdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

172

6-15

5-95

5*75

5-55

0-95

2

187

6-70

6-45

6''25

6-05

1-05

3

202

7-20

6-95

6*75

6*50

1*15

4

217

775

7-50

7-25

7-00

1-25

5

232

8''30

8-00

7-75

7*50

1-40

G

252

9-00

8-70

8-40

8-15

1-55

7

272

9''70

9-40

905

8-75

1-70

Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 2.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

186

6''fi5

6-40

6-20

6-00

1-00

2

201

720

6-95

6*70

6-50

110

3

216

7-70

7-45

7-20

6-95

1-20

4

231

8-25

7-95

7-70

7’45

1-35

5

246

8-80

8-50

8-20

7-95

1-45

6

266

9-50

9-15

8-85

8-60

1-60

7

286

10-20

9*85

9-55

9-25

1-80

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 3.

13

Lönc-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

lör dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

200

716

6-90

6-65

6-45

1-05

2

215

7''70

7-40

7-15

695

1-15

3

230

8''20

7-95

7-65

7-40

1-25

4

245

8-75

8-45

8-15

7-90

1-40

5

260

9-30

8-95

8-65

8-40

1-50

6

280

lO-oo

9-65

9-35

9-05

1-70

7

300

10-70

10-35

10-oo

9-70

1-65

Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp U.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

214

7-65

7-40

7-15

6-90

1-10

2

229

8-20

7-90

7*65

7-40

1-20

3

244

8-70

8-40

8-15

7-85

1-35

4

259

9-25

8-95

8-65

835

1-46

5

274

9-80

945

9-15

8-85

1-55

6

294

10-50

10-16

9-80

9-50

1-75

7

314

11-20

10-85

10-45

10-15

1*95

Tabell till löneplan nr 5, avdelning B, ortsgrupp 5.

Löne-

klass

nr

Månads-

lön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

228

8-16

7-85

7-00

7-35

1-15

2

243

8-70

8-40

8-10

7-85

1-25

3

258

9-20

8-90

8-60

8-30

1-40

4

273

9-75

9-40

9-10

8-80

1-60

5

288

10-30

9-95

9-00

930

166

6

308

1100

lO-oo

10-26

9-95

1-80

7

328

11-70

11-30

10-95

10-fiO

2-00

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

4 §•

Höjning eller sänkning av de i grundlönetabellerna angivna beloppen.

1 mom. Socialstyrelsen verkställer kvartalsvis enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Kungl. Maj:t, beräkning av förhållandet mellan de

allmänna levnadskostnaderna i sista månaden under vederbörande kvartal

och 100/110 av levnadskostnaderna i mars 1946. På grundval härav fastställer

Kungl. Maj:t det procenttal (pristalet), som utmärker nämnda förhållande.

Sålunda fastställt pristal skall gälla från och med det kvartal, under

vilket fastställelsen kungjorts, tills vidare intill det kvartal, under vilket nytt

pristal blivit fastställt på motsvarande sätt.

2 mom. De i grundlönetabellerna intagna beloppen skola vid olika pristal

höjas eller sänkas i enlighet med föreskrifterna i 3 och 4 mom., så framt

icke, beträffande förhöjning, Kungl. Maj :t och riksdagen funnit skäl särskilt

föreskriva, att densamma skall ske med högre belopp eller även i annat fall

än i nämnda moment angives.

3 mom. Då pristalet överstiger 100 skall månadslön enligt vad som framgår

av nedanstående tabell höjas med ett belopp, som motsvarar i tabellen

angivet antal procent av månadslönen eller, om denna överstiger 1 200 kronor,

av detta belopp. I fall, då tabellen innehåller alternativa tal, skall för

vederbörande kvartal det av dessa tal gälla, som överensstämmer med eller

minst avviker från det tal, som varit tillämpligt för det närmast föregående

kvartalet.

Pristal

Antal procent

Pristal

Antal procent

Pristal

Antal procent

Alter-

nativ

a

Alter-

nativ

b

Alter-

nativ

a

Alter-

nativ

b

Alter-

nativ

a

Alter-

nativ

b

101—103

0

3

109—111

6

9

117—119

12

15

104

3

112

1

120

1.

105—107

3

6

113—115

9

12

121—123

15

18

108

116

12

124

18

och högre

Då pristalet nedgår till eller understiger 90, skall, så framt Kungl. Maj:t

och riksdagen därom besluta, månadslönen sänkas med högst 5 procent.

Månadslön, vilken efter höjning eller sänkning slutar på öretal, skall jämkas

till närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast högre

krontal.

4 mom. Då månadslön höjes eller sänkes, skola övriga till samma löneklass

hörande belopp höjas eller sänkas i sådan omfattning, att de förändrade

beloppen förhålla sig till den förändrade månadslönen på samma sätt

som de oförändrade beloppen till den oförändrade månadslönen.

Belopp, vilket efter höjning eller sänkning icke slutar å helt femtal ören,

skall jämkas till närmaste femtal.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

5 §•

Vid förordningen fogade tabeller.

1 mom. Vid denna förordning skola fogas tabeller, fastställda av Kungl.

Maj :t, i vilka angivas de belopp som skola tillämpas, då de i grundlönetabellerna

intagna beloppen skola höjas eller sänkas.

2 mom. Vid denna förordning må fogas tabeller och anvisningar, som

Kungl. Maj:t finner lämpligt utfärda till hjälp vid tillämpningen av bestämmelserna

i vederbörande avlöningsreglementen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1947 utom vad angår bestämmelserna

i 4 §, vilka, såvida ej Kungl. Maj:t och riksdagen annorlunda särskilt

besluta, träda i kraft den 1 juli 1948.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till statens löneplansförordning

och därmed sammanhängande frågor.

Departementschefen anför.

INLEDNING.

Sedan 1945 års lönekommitté den 29 juni 1946 avgivit betänkande med

förslag till statliga löneplaner m. m., föreslog Kungl. Maj:t i proposition 1946:

333 riksdagen att godkänna de i statsrådsprotokollet över finansärenden för

den 4 oktober 1946 framlagda grunderna för en allmän lönereglering för befattningshavare

i statens tjänst m. fl. Förslaget godkändes av riksdagen

(statsutskottets uti. nr 288, r. skr. nr 528).

De av 1946 års riksdag sålunda godkända grunderna avsågo nya lönebelopp

för det stora flertalet statliga tjänstemän samt lärare vid det statsunderstödda

kommunala skolväsendet. Undantagna voro emellertid lönebeloppen

för provinsialläkare och distriktsveterinärer samt för det militära manskapet.

Utöver nya lönebelopp avsåg 1946 års riksdags berörda beslut vissa

frågor, som ingingo som väsentliga led i själva löneavvägningen, samt vissa

andra därmed sammanhängande förhållanden. Det förutsattes härvid, att

1945 års lönekommitté skulle senare framlägga förslag i de frågor, som ej

medtagits i det första betänkandet, samt angående de nya författningsbestämmelsernas

utformning.

1945 års lönekommitté -—- som består av advokaten P. W. N. Westling,

ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare grosshandlaren G.

E. Birke och lantbrukaren C. A. D. Jonsson, ledamoten av riksdagens första

kammare direktören E. A. Lindblom, ledamöterna av riksdagens andra kammare

f. d. tändsticksarbetaren J. W. Mårtensson och stadsbibliotekarien G.

V. Nilsson, borgarrådet S. E. Persson och generaldirektören A. E. V. Swartling

— har den 11 mars 1947 avgivit sitt andra betänkande, avseende för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

17

stag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. I betänkandet framläggas

förslag till följande författningar, nämligen dels statens löneplansförordning,

dels statens allmänna avlöningsreglemente, dels de högre kommunala

skolornas avlöningsreglemente av år 1947, dels folkskolans avlöningsreglemente

av år 1947, dels ock avlöningsreglementet för nomadlärare av år 1947.

Såsom påpekades i lönekommitténs första betänkande har kommittén

ställning både såsom utredningsorgan och såsom förhandlingsdelegation. Dess

uppgift i sistnämnda hänseende är att söka vid förhandlingar med tjänstemännens

huvudorganisationer komma fram till ett förslag, som kan anses

godtagbart ur statens synpunkt och till vilket organisationerna kunna ansluta

sig. Liksom det förslag, som framlades i det första betänkandet, utgör

det förslag, som nu föreligger, resultatet av förda förhandlingar. Det har såsom

förhandlingsprodukt godtagits såväl av lönekommitténs ledamöter som

av organisationerna. Förslaget angående lönereglering för distriktsveterinärerna

har godtagits av svenska distriktsveterinärföreningen, som icke är ansluten

till någon av huvudorganisationerna.

De träffade övei-enskonnnelserna ha undertecknats för statstjänarkartellen

av förbundsordförandena G. Jönsson, J. Andersson och G. Gabrielsson,

ombudsmannen S. Henriksson och förste förbundsordföranden J. Sjöberg,

för statstjänstemännens riksförbund av förste byråsekreterarna H. Dahlberg

och J. E. Lundell, översten K. J. A. Silfverberg, rektorn B. Wahlström och

förste postassistenten I. Wahrolén samt för tjänstemännens centralorganisation

av direktören V. Åman och sekreteraren O. Nordenskiöld samt ombudsmannen

C. Bergdahl, förste byråsekreteraren G. Britth, ingenjören H.

Dahl, redaktören M. Gustafson, ombudsmannen fru Märta Liljegren, tullkontoristen

C. Mårtensson, småskollärarinnan fru Carin Persson, förste byråingenjören

B. G. Ratlisman och advokaten B. Winnberg.

överenskommelse beträffande distriktsveterinärerna har undertecknats för

svenska distriktsveterinärföreningen av länsveterinären A. W. Borg samt distriktsveterinärerna

J. Hj. Jcppson och G. O. Sandström.

Över lönekommitténs berörda betänkande ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus samt Värmlands län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten,

riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen, allmänna lönenämnden,

försvarsväsendets lönenämnd, direktionen för karolinska sjukhuset, skolöverstyrelsen,

domänstyrelsen och lotsstyrelsen.

Förutom det nu omförmälda betänkandet har 1945 års lönekommitté avlämnat

dels den 14 april 1947 förslag till avlöningsreglementet av år 1947

för de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl., dels ock den

15 april 1947 förslag till avlöningsreglementet för militära beställningshavare.

över nämnda förslag — vilka bygga på de av kommittén den It mars

1947 framlagda förslagen till statens löneplansförordning och statens all
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. AV 281.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

männa avlöningsreglemente — ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av, beträffande

förstnämnda betänkande, statskontoret, allmänna lönenämnden

och skolöverstyrelsen samt, beträffande sistnämnda betänkande, av överbefälhavaren

och försvarsgrenscheferna, som därvid jämväl haft att yttra sig

i anledning av förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente i vad

avser avlöningsbestämmelser för civilmilitär personal, samt av försvarets civilförvaltning,

försvarsväsendets lönenämnd och statskontoret.

Även förslaget till avlöningsreglemente för militära beställningshavare utgör

resultatet av förda förhandlingar. Närmare redogörelse för dessa förhandlingar

har, såvitt angår annan militär personal än manskap, lämnats i

kommitténs betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente

m. m. (jämför det föregående). I vad avser avlöningsbestämmelserna

för militärt manskap utgöra förslagen resultatet av förhandlingar mellan

lönekommittén och tjänstemännens centralorganisation, som därvid företrätts

av de förutnämnda Gustafson och Berydahl samt förbundssekreteraren

T. Hellenius. Det må framhållas, att dessa förhandlingar varit begränsade

att avse frågan vilka avlöningsbestämmelser som borde meddelas, därest

1946 års manskapslöneutrednings i det följande berörda förslag rörande anställningsform

och löneställning för manskapet genomföres. De från denna

utgångspunkt utarbetade förslagen ha godtagits såväl av lönekommitténs ledamöter

som av den berörda organisationen.

Lönekommittén har icke insett sig ha att taga ställning till de olika frågor,

som sammanhänga med 1944 års personalutrednings förslag angående

reglering av anställningsförhållandena för viss biträdes- och amanuenspersonal

(jämför 1947 års statsverksproposition, bilagan för flera huvudtitlar

gemensamma frågor s. 10 ff. samt riksd. skr. 1947: 56). Kommittén har dock

i anledning av detta förslag understrukit önskvärdheten av att arbetet på att

införa reglerade befordringsgångar fullföljes.

Lönekommittén har haft vissa överläggningar med representanter för kommittén

för partiellt arbetsföra och sökt att taga hänsyn till de problem, som

sammanhänga med anställandet av tjänstemän, vilka äro att betrakta som

partiellt arbetsföra.

Vidare har lönekommittén framhållit, att kommittén tagit närmare del av

vad som hittills förekommit i frågan om statstjänstemännens ställning vid

arbetskonflikter, varvid särskilt beaktats det förslag, som särskilda sakkunniga

avgåvo den 10 juni 1939 angående statstjänstemäns tjänstgöringsskyldighet

vid arbetsinställelse, och de yttranden, som häröver avgivits. Lönekommiltén

anser det önskvärt, att bestämmelser meddelas i detta ämne, och

har intagit en hänvisande föreskrift i avlöningsförfattningarna.

Lönekommittén har icke ansett det ingå i dess uppdrag att taga ställning

till 1944 års deltidstjänstutrednings förslag. I vissa sammanhang har dock

kommittén beaktat vad utredningen föreslagit och vad som uttalats i de över

förslaget avgivna utlåtandena.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

19

Utöver 1945 års lönekommittés i det föregående omförmälda betänkande

och särskilda förslag föreligga till behandling i detta sammanhang vissa av

andra utredningsorgan framlagda förslag.

Sålunda har den nyssnämnda 1944 års deltidstjänstutredning den 23 oktober

1946 avlämnat betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. in.

Häröver ha utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, skolöverstyrelsen,

statens pensionsanstalt, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen

ävensom av kommittén för partiellt arbetsföra, svenska landstingsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och vissa personalsammanslutningar.

Vidare har 1946 års manskapslöneutredning den 20 december 1946 avgivit

betänkande med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap

vid försvaret m. m. över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning,

försvarets sjukvårdsförvaltning, arméns fortifikationsförvaltning, försvarets

socialbyrå, försvarsväsendets lönenämnd, 1945 års försvarskommitté, socialstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, statens arbetsmarknadskommission, statskontoret

och statens organisationsnämnd. Yttranden i anledning av betänkandet

ha därjämte inkommit från ett antal personalorganisationer.

Sedermera har Kungl. Maj:t den 7 mars 1947 uppdragit åt 1945 års lönekommitté

att uppgöra förslag till de bestämmelser rörande avlöning av fast

anställt manskap, som bleve erforderliga, därest manskapslöneutredningens

förslag beträffande anställningsform och löneställning för dylikt manskap

skulle genomföras. Resultatet av sitt arbete härutinnan har lönekommittén

redovisat i sin skrivelse med förslag till avlöningsreglemente för militära beställningshavare.

Ytterligare ha två särskilda sakkunniga, vilka tillkallats för att inom finansdepartementet

biträda med utredning rörande avlöningsförmåner till

timlärare vid det civila undervisningsväsendet och inom försvaret, avlämnat

en den 21 april 1947 dagtecknad skrivelse, varöver utlåtanden infordrats

trån försvarets civilförvaltning, statskontoret, allmänna lönenämnden, försvarsväsendets

lönenämnd, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Slutligen torde i detta sammanhang få erinras om den med löneregleringen

sammanhängande pensionsregleringens läge. Arhetet med denna har, i anslutning

till vad 1945 års lönekommitté förordat, fullföljts av särskilt till

kallade utredningsmän, vilka den 31 december 1946 avgivit betänkande med

förslag till dylik pensionsreglering. över betänkandet ha inhämtats utlåtanden

från vederbörande myndigheter, och förslag till proposition i ämnet anmäles

i annat sammanhang denna dag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Lönekommittén anför i sitt betänkande, att kommittén funnit att utredningar

böra verkställas i vissa särskilda hänseenden. Dessa avse arvoden,

lönetillägg och särskilda ersättningar (jämför härom närmare det följande).

lotspersonalens avlöningsförhållanden, frågan om arbete på s. k. obekväm

arbetstid och om kompensation för sådant arbete ävensom ersättning efter

ackord eller beting. Lönekommittén anför i vissa av nämnda hänseenden följande.

Vad angår lotspersonalen innebär det förslag, som här framlägges, att någon

omläggning av det nuvarande systemet för nämnda personals avlönande

icke skulle vidtagas i samband med löneregleringen. Lönekommittén har

emellertid vid de utredningar, som det varit för kommittén möjligt att utföra,

funnit, att en allmän översyn bör verkställas rörande lotspersonalens avlöningsförhållanden.

Kommittén vill därför förorda, att en särskild förutsättningslös

utredning i detta hänseende kommer till stånd, vid vilken representanter

för personalen och sjöfartsnäringen få tillfälle att medverka genom

förhandlingar eller på annat lämpligt sätt. Denna utredning bör avse även

kanallotsarnas avlöningsförhållanden, och vid densamma böra jämväl till

prövning upptagas gällande bestämmelser om lotslottsersättning åt vissa ickeordinarie

befattningshavare. Lotspersonalen skall enligt kommitténs förslag

vara skyldig att underkasta sig ändrade avlöningsbestämmelser i samma utsträckning,

som för närvarande gäller.

Under de förhandlingar, som förts med tjänstemännens huvudorganisationer,

ha överläggningar förekommit rörande särskild ersättning i en eller

annan form för ordinarie arbete på vad man kan kalla obekväm arbetstid.

Härmed avses då arbete på nätter, på sön- och helgdagar samt på de stora

helgdagsaftnarna. För att i någon mån klarlägga själva problemställningen

har lönekommittén inhämtat vissa uppgifter från ett tiotal verk, där arbete

förekommer på sådan obekväm arbetstid. Undersökningen utvisar, att arbete

på obekväm arbetstid förekommer i betydande omfattning samt att i vissa

men ingalunda alla fall sådant arbete redan nu särskilt kompenseras på olika

sätt. Vid undersökningen har också framkommit, att gränsdragningen mellan

tjänstgöringstid och tid, under vilken tjänsteman är skyldig att hålla sig i

beredskap, är bögst obestämd. Det har synts lönekommittén tydligt, att de

svåra och ekonomiskt betydelsefulla problem, som den här berörda frågan

upprullar, icke kunna lösas utan att omfattande undersökningar först verkställts.

Det måste sålunda först undersökas, i vilken omfattning arbete på

obekväm arbetstid förekommer för statstjänstemännen och om genom lämpliga

organisatoriska åtgärder eller personaldispositioner en begränsning eller

i varje fall en mera rättvis fördelning å tjänstemännen av sådant arbete skulle

kunna åstadkommas. Undersökning av arbetets omfattning erfordras givetvis

även för att kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna. En närmare

undersökning måste också ske av de anordningar, som redan vidtagits

i syfte att kompensera arbete på obekväm tid, och vilka ändringar härutinnan.

som en allmän reform på detta område skulle föranleda; det synes nödvändigt.

att denna undersökning omfattar de nuvarande arbetstidsbestämmelserna.

Det förefaller också nödvändigt att undersöka om, i vad mån och

hur kompensation för arbete på obekväm tid beredes på den enskilda arbetsmarknaden.

Givetvis måste reformförslag, som kunna framkomma, noggrant

bedömas nr administrativa synpunkter och ur principiella lönesättningssvnpunkter.

Att verkställa sådana omfattande och tidskrävande undersökningar och

överväganden, som nyss berörts, inom deu tid. som stått till lönekommitténs

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

■21

förfogande, har givetvis icke varit möjligt. Lönekommittén anser sig dock

böra framhålla, att frågan om arbete på obekväm arbetstid samt om kompensation

för sådant arbete är värd att uppmärksammas och snarast bör

göras till föremål för fortsatt utredning. I samband härmed synes det lönekommittén

lämpligt, att utredning verkställes rörande de bestämmelser över

huvud, som nu äro meddelade i fråga om arbetstidens längd, därvid gällande

lagbestämmelser om arbetstidens begränsning och dessas tillämpning böra

beaktas.

I fråga om ersättning åt tjänstemän efter ackord eller beting har lönekommittén

icke ansett sig böra ifrågasätta ändring av gällande bestämmelser i

samband med löneregleringen. Lönekommittén anser dock, i anledning av vad

vid förhandlingarna framkommit, att frågan om bestämmelserna för sådan

ersättning bör göras till föremål för utredning.

Beträffande den av lönekommittén förordade utredningen angående lotspersonalens

avlöningsförhållanden har lotsstyrelsen framhållit, att varje mera

betydande omläggning av det nuvarande avlöningssystemet för lotsarna

förutsätter, att jämväl frågan om lotsväsendets organisation upptages till omprövning.

Utredningen syntes därför komma att till väsentlig del få syssla

med problem av sådan art, att medverkan från lotspersonalens sida knappast

syntes böra komma till stånd förhandlingsvägen. Lotsstyrelsen förutsätter,

att jämväl styrelsen kommer att bli företrädd i utredningen.

I anslutning till 1946 års riksdags beslut (skr. nr 528) angående grundernaDepartementsför

en allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. böra chefende

frågor, som återstå för att löneregleringen — såsom avsetts — skall kunna

träda i kraft den 1 juli 1947, nu upptagas till behandling. Dessa spörsmål

avse dels vissa allmänna, med löneregleringen sammanhängande frågor,

dels de för löneregleringens genomförande erforderliga författningsbestämmelserna.

Den lönereglering, vartill slutligt förslag nu framlägges, grundar sig på

förhandlingar mellan 1945 års lönekommitté och tjänstemännens huvudorganisationer.

I ett viktigt hänseende, nämligen i fråga om lönernas rörlighet i

förhållande till levnadskostnaderna, har emellertid utvecklingen av det allmänna

läget givit anledning ifrågasätta jämkning i lönekommitténs på 1946

års principbeslut grundade förslag. Denna fråga upptages i ett följande sammanhang

till behandling.

Löneregleringen bör, i anslutning till lönekommitténs förslag, omfatta

statliga civila, civilmilitära och militära tjänstemän och beställningshavare

ävensom lärare vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet m. fl.

i avlöningshänseende därmed jämförliga befattningshavargrupper. På sätt

lönekommittén förordat och jag för min del redan vid framläggandet av årets

statsverksproposition förutsatt, böra emellertid från de nya avlöningsreglementenas

tillämpning undantagas vissa lärare i övningsämnen vid statliga och

kommunala skolor; beträffande dessa lärare ha 1941 års lärarlönesakkunniga

framlagt förslag till särskilt avlöningsreglemente, vilket för närvarande

är föremål för remissbehandling.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 281

Beträffande de förslag, som framlagts av vissa andra utredningsorgan än

lönekommittén, vill jag framhålla, att 1944 års deltidstjänstutrednings och

1946 års manskapslöneutrednings förslag i vissa delar ingå såsom led i den

allmänna löneregleringen och behandlas i vederbörligt sammanhang. I de

delar, som icke sammanhänga med löneregleringen, upptagas nämnda båda

kommittéers förslag till särskild behandling i det följande. Det förslag, som

framlagts angående vissa timlärares avlöningsförmåner, behandlas i samband

med löneregleringen.

Utom lönekommitténs och övriga utredningsorgans förslag upptagas i det

följande jämväl vissa andra spörsmål, som ansetts böra behandlas i samband

med löneregleringen.

Vad angår de av lönekommittén rekommenderade särskilda utredningarna

återkommer jag i annat sammanhang i det följande till frågan om översyn

av arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar. Behandlingen av frågan

om lotspersonalens avlöningsförhållanden torde i sinom tid böra anförtros

särskilda sakkunniga. Utredningen om arbete på s. k. obekväm arbetstid och

därmed sammanhängande förhållanden synes knappast kunna genomföras

förrän de sakkunniga, som tillkallats med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 28 februari 1947 för utredning rörande en allmän översyn av

arbetstidslagstiftningen, slutfört eller åtminstone till viss del redovisat sitt

arbete. Vad slutligen angår bestämmelserna rörande ersättning efter ackord

eller beting har jag för avsikt att föreslå, att särskild utredning framdeles

igångsättes härutinnan.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr

23

I. FRÅGAN OM DELTIDSARBETE I STATENS

TJÄNST M. M.

Såsom i det föregående framhållits har 1944 års deltidstjänstutredning1

framlagt betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. m. Jag torde här få

anmäla detta betänkande, i vad detsamma avser åtgärder för ökat användande

i statlig tjänst av deltidsai-bete och därmed sammanhängande frågor.

Sedan frågan om deltidsarbete tidigare behandlats i riksdagsmotioner från

helt andra utgångspunkter, hemställdes i motioner vid 1942 års riksdag om

utredning angående åtgärder för att med hänsyn icke endast till familjesociala

utan även till befolkningspolitiska synpunkter gifta kvinnor skulle

beredas ökade tillfällen till deltidsarbete i såväl allmän som enskild tjänst.

Då kamrarna stannade i olika beslut, föll frågan denna gång. Vid 1943 års

riksdag väcktes åter motioner i ämnet. Det då framlagda förslaget avvek

emellertid i viktiga avseenden från 1942 års motioner. Först och främst gjorde

man den inskränkningen i yrkandets räckvidd, att den föreslagna utredningen

endast skulle omfatta allmän tjänst. Vidare framhölls uttryckligen,

att motionärerna icke avsåge några tvångsåtgärder utan förutsatte att den

föreslagna arbetsformen helt skulle bygga på frivilliga överenskommelser.

Slutligen gjordes en väsentlig utvidgning av yrkandet: utredningen skulle

icke blott avse gifta kvinnor utan även andra kategorier av arbetstagare,

som kunde vara i behov av deltidstjänst. I anledning av motionerna avlät

riksdagen den 9 juni 1943 en skrivelse med hemställan om en förutsättningslös

utredning angående åtgärder för att skapa ökade tillfällen till deltidsarbete

i allmän tjänst.

1 anledning av riksdagens framställning tillkallade chefen för finansdepartementet

i juni 1944 utredningsmän för att inom departementet biträda

med utredning i fråga om deltidsarbete i allmän tjänst. Enligt utredningsdirektiven

borde vid prövning av frågan för den allmänna tjänstens del

sådana lösningar eftersträvas, som kunde vinna tillämpning även i det enskilda

näringslivet, och vidare borde utredningen omfatta deltidsarbete icke

blott för gifta kvinnor utan överhuvud för de olika kategorier arbetstagare,

som kunde vara i behov av och lämpligen kunde användas för dylikt arbete.

Frågan om deltidsarbete för partiellt arbetsföra undantogs dock från utredningsuppdraget.

1 Såsom utredningsmän ha tjänstgjort överdirektören O. R. Lundquist, ordförande, samt fru

Agda V. Jäderström Rössel, kanslirådet R. Nevrell, ledamoten av riksdagens andra kammare

stadsbibliotekarien Gustaf V. Nilsson, bankdirektören C. K. F. Wallberg, fru Elvira A. Wedbergl.

arsson och t. f. aktuarien Margit Vinge.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Nuvarande förhållanden.

Inom statsförvaltningen förekomma för närvarande, om man bortser från

arvodesanställd personal, två huvudformer av deltidsarbete, nämligen deltidsanställning

samt heltidsanställning, vid vilken erhållits partiell tjänstedighet

(nedsättning av tjänstgöringstiden) för enskilda angelägenheter. Den förra

formen innebär, att vederbörande befattningshavare anställes med tjänstgöringsskyldighet,

vilken avser allenast viss del av den tjänstgöringstid per

dag eller längre tidsenhet, som enligt arbetsordning eller andra för arbetet

gällande bestämmelser är att anse såsom heltidstjänstgöring. Den andra formen

av deltidsarbete innebär, att befattningshavare, som anställts för heltidstjänstgöring,

beviljas partiell ledighet från sin befattning och sålunda under

den tid, ledigheten avser, endast fullgör mindre omfattande tjänstgöring.

Deltidsanställning i ovan angiven mening förekommer för närvarande allenast

i begränsad utsträckning inom statsförvaltningen. Ordinarie tjänsteman

kan icke erhålla dylik anställning. Beträffande extra ordinarie tjänstemän

gäller, att annan extra ordinarie tjänsteman vid den civila statsförvaltningen

än lärare vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter undantagsvis må kunna

anställas med en daglig tjänstgöringstid, motsvarande hälften av den för

ordinarie tjänsteman bestämda. Uteslutna från möjligheten att erhålla deltidsanställning

äro sålunda — förutom nyssnämnda lärare — jämväl extra

ordinarie tjänstemän vid försvaret. Extra tjänsteman (aspirant) vid såväl

den civila statsförvaltningen (utom nyss avsedda lärare) som försvaret kan

erhålla halvtids- eller annan deltidsanställning.

Ett speciellt slag av anställning i statens tjänst, som varken är att hänföra

till heltids- eller till deltidsanställning i föiut angiven mening, föreligger,

då anställningen avser tjänstgöring av den omfattning, som kan visa sig

påkallad med hänsyn till föreliggande arbetsuppgifter. Sådan anställning —

som kan innehavas även av ordinarie tjänsteman — tillämpas exempelvis

för vissa lärare i övningsämnen vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter.

Om detta slag av anställning är i detta sammanhang ej fråga.

Partiell tjänstledighet kan beviljas ordinarie och icke-ordinarie statliga

tjänstemän. Några bestämmelser, som begränsa myndigheternas rätt att bevilja

sådan ledighet, ha ej meddelats i annan mån än som följer av särskilt

cirkulär till statsmyndigheterna angående begränsning av vikariatsförordnanden

m. m. (SFS 1945:518).

Beträffande lärare vid de högre kommunala skolorna må framhållas, att

deras anställnings- och arbetsförhållanden i stort sett likna lärarnas vid

motsvarande statliga institutioner. Möjlighet till deltidsanställning för förstnämnda

lärare föreligger sålunda för närvarande icke —- för övningslärare

tillämpas däremot förutnämnda mera speciella anställning — medan däremot

partiell ledighet kan erhållas i stort sett i samma fall som beträffande

motsvarande statliga lärare.

I folkskolans avlöningsreglemente saknas de föreskrifter om deltidsarbete,

som finnas i motsvarande statliga avlöningsreglementen. Detta samman
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

25

hänger med det s. k. klasslärarsystemet, som tillämpas vid folkskoleväsendet.

Folkskolans ordinarie, extra ordinarie och extra lärare måste alltså för närvarande

antingen ha full tjänstgöring eller också erhålla tjänstledighet från

all tjänstgöring.

1944 års deltidstjänstutredning.

Med deltidsarbete avses i deltidstjänstutredningens betänkande daglig

tjänstgöring, vilken är kortare än den arbetstid, som normalt åligger personal

med liknande arbetsuppgifter hos respektive företag, ävensom annan sådan

periodisk tjänstgöring, som är regelbundet återkommande och av sådan beskaffenhet,

att inkomsten därav kan beräknas på förhand i lika mån som för

personal med normal arbetstid. Utredningen behandlar sålunda icke sådana

arbetsformer som pläga benämnas korttidsarbete och reservanställning.

Utredningen har funnit det angeläget, att personer för vilka deltidsarbete

kan anses som den lämpligaste formen av förvärvsarbete, i större utsträckning

än hittills beredas möjlighet och intresseras för att taga deltidsarbete.

I det läge på arbetsmarknaden som råder för närvarande och som i stort

sett kan väntas bestå under avsevärd tid framåt, är det särskilt angeläget att

söka få så många som möjligt av de personer, vilka av olika anledningar nu

icke ägna sig åt förvärvsarbete, att helt eller delvis ställa sin arbetskraft till

arbetsmarknadens förfogande. I detta syfte böra arbetstillfällena i största

möjliga utsträckning utbjudas även till sådana arbetssökande, som endast

kunna eller vilja taga deltidsanställning. Utredningen har ansett det vara av

särskild vikt, att ökade möjligheter att erhålla deltidsarbete beredas mödrar

och studerande under tid, då omvårdnaden om barn respektive bedrivande

av studier tager deras tid och krafter i anspråk i sådan utsträckning, att förvärvsarbete

på heltid skulle innebära olägenheter i fråga om barnens vård

respektive studierna. Emellertid bör arbetserbjudandet därvid icke begränsas

till de kategorier som utredningen sålunda funnit vara i största behov

av deltidsarbete, utan stå öppet för alla, som önska sådant arbete. Vid val

mellan lika kvalificerade sökande till deltidsarbete bör emellertid enligt

utredningens förmenande företräde lämnas sökande, beträffande vilka särskilda

sociala skäl kunna åberopas till stöd för möjlighet till deltidsarbete,

eller alltså, såvitt här är i fråga, personer med vård om barn samt studerande.

Vad särskilt angår deltidsarbete i statlig tjänst har utredningen funnit, att

olika omständigheter medverka till att deltidsarbete i statlig tjänst förekommer

relativt sällan. Myndigheterna ha hittills varit obenägna att anlita

deltidstjänstgörande i andra fall än där så befunnits innebära påtagliga fördelar

för arbetet samt ha även varit tveksamma i fråga om befogenheten att

bevilja längre tids partiell tjänstledighet i sådana fall som här avses. Även

befattningshavarna ha tvekat inför övergång till deltidsarbete. Utredningen

finner att de statliga anställnings-, avlönings- och pensionsbestämmelserna

böra revideras så, att de för vissa befattningshavare — mödrar och studeran
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

de — komma att innefatta ökade möjligheter att erhålla och erforderlig

längre tid kvarstå i deltidsarbete ävensom större trygghet och i övrigt förmånligare

villkor för sådana deltidsarbetande.

Utredningen förklarar sig ha genom frågor till och konferenser med statliga

myndigheter, kommunala sammanslutningar och representanter för arbetsgivare

inom näringslivet sökt få deltidsarbetsfrågan belyst ur arbetsgivarnas

speciella synpunkter och har på liknande sätt sökt vinna klarhet om

arbetstagarnas inställning till denna fråga. Vad som anförts från arbetsgivare-

och arbetstagarehåll har i många avseenden varit ägnat att styrka utredningens

nyss angivna uppfattning om önskvärdheten av åtgärder för ökat

användande av deltidsarbete i allmän tjänst. Å andra sidan ha uttalats farhågor

för att dylika åtgärder skulle få icke önskvärda konsekvenser. Utredningen

har icke funnit dessa farhågor så starkt grundade att utredningens

uppfattning till följd därav ändrats. Vid utarbetandet av förslag till bestämmelser

angående deltidsarbete i allmän tjänst har utredningen emellertid

eftersträvat att bestämmelserna skola få sådan innebörd att berörda farhågor

icke skola besannas.

Med beaktande av de synpunkter, som sålunda anförts, har utredningen i

sitt förslag dels närmare preciserat de grupper av mödrar och studerande,

som enligt utredningens mening i viss mån borde intaga en särställning

i det hänseende, varom här är fråga, dels ock uttalat sig för en viss restriktivitet

vid bedömandet av frågan om medgivande för heltidsanställd befattningshavare,

som ansökt därom, afl för viss tid få sin tjänstgöringsskyldighet

begränsad till att avse deltidsarbete. Förslagen härutinnan avse, särskilt i sistnämnda

del, företrädesvis deltidsarbete i allmän tjänst och äro av följande

innebörd.

De särskilda åtgärderna för ökat användande i statlig tjänst av deltidsarbete

böra avse

a) befattningshavare, vilken i sitt hem vårdar sådant eget eller makes barn

som är under skolåldern eller deltager i undervisning i folkskolans första

eller andra klass eller däremot svarande undervisning i annan skola; dock att

härmed skall efter prövning i varje särskilt fall av vederbörande myndighet

kunna jämställas fall, då befattningshavare i hemmet vårdar annat eget eller

makes barn än ovan angivits, därest barnet till följd av långvarig eller kronisk

sjukdom, lyte eller därmed jämförlig orsak är i särskilt behov av vård;

b) befattningshavare, som prövas i behov av avkortning i tjänstgöringsskyldigheten

för bedrivande av studier, vilka 1) äro inriktade på förvärvande

av kompetens, som ingår i fordringarna för erhållande av vissa statstjänster,

2) kunna beräknas komma vederbörande myndighet eller annan statlig myndighet

till särskild nytta eller 3) eljest kunna väntas bli av särskilt värde för

den studerande med hänsyn till framtida yrkesval.

Med 1) åsyftas i huvudsak studier för avläggande av examen, för vilken

kunskapsfordringarna äro reglerade genom föreskrift av statlig myndighet,

såsom realexamen, studentexamen, examen vid universitet eller högskola, avgångsexamen

från teknisk läroanstalt etc. Med 2) åsyftas närmast specialstudier

av sådan art, att speciellt behov av sakkunskap hos myndigheten därigenom

kan tillgodoses lättare än eljest. För att under 3) avsedda studier skola

kunna godtagas bör fordras, att studierna äro planmässigt inriktade på det

angivna målet. Studier, som närmast äro att betrakta såsom tidsfördriv, böra

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

27

icke godtagas som motiv för medgivande till deltidsarbete. Särskilt beträffande

grupperna 2) och 3) kan det givetvis vara tveksamt, huruvida studierna

äro av sådan art eller bedrivas på sådant sätt, att medgivande till deltidstjänstgöring

bör lämnas. Myndigheten måste i dylika fall lämnas fullt fri

prövningsrätt.

Gäller det att bedöma frågan om medgivande för heltidsanställd befattningshavare,

som ansökt därom, att för viss tid få sin tjänstgöringsskyldighet

begränsad till att avse deltidsarbete, synes åtminstone för närvarande

nödvändigt att iakttaga en viss restriktivitet. Det synes föreligga anledning

att antaga, att medgivande till övergång från heltids- till deltidsarbete understundom

medför svårigheter ur arbetsgivarsynpunkt. Utredningen anser

emellertid att sådant medgivande såvitt möjligt bör lämnas, då ur social synpunkt

bärande skäl kunna anföras därför. Utredningen har för sin del icke

funnit anledning att föreslå hänsynstagande annat än till de vårdnads- och

studieskäl som angivits i det föregående. Om det visar sig, att personer, som

icke för närvarande utöva förvärvsarbete, i större omfattning komma att ställa

sin arbetskraft till förfogande för deltidsarbete, synes till övervägande böra

upptagas huruvida de av utredningen nu föreslagna inskränkningarna i

möjligheterna för heltidsanställd befattningshavare att erhålla deltidsarbete

kunna modifieras. För närvarande synas emellertid dessa inskränkningar

vara nödvändiga.

För de fall, då tjänstgöring på deltid beredes heltidsanställd befattningshavare,

synes således för närvarande kravet på att denne skall tillhöra endera

av ovan angivna kategorier böra upprätthållas (bortsett allenast från

beslut om förlängning av deltidsarbetes varaktighet i vissa undantagsfall).

Vid nyanställning av personal för deltidsarbete synes något sådant krav icke

böra uppställas, men företräde till anställning bör i dylika fall vid val mellan

lika kvalificerade sökande lämnas den, som uppfyller kravet i fråga.

Såsom av det anförda framgår har deltidstjänstutredningen ansett, att deltidsarbete

för befattningshavare i statens tjänst alltjämt bör förekomma dels

i form av deltidsanställning, dels ock i den formen att heltidsanställd befattningshavare

erhåller partiell tjänstledighet för enskilda angelägenheter. Med

hänsyn till att utredningen föreslagit en särskild reglering av vissa dylika

partiella ledigheter såväl i fråga om förutsättningarna som beträffande deras

konsekvenser i avlönings- och pensionshänseende har utredningen ansett

lämpligt att för att beteckna det vid dem förekommande deltidsarbetet införa

den tekniska termen deltjänstgöring. Detta medför, att enligt utredningens

förslag skola i tekniskt avseende kunna förekomma tre former av deltidsarbete

i statlig tjänst, nämligen deltidsanställning, deltjänstgöring och sådan

nedsättning av tjänstgöringstiden, varvid deltjänstgöring ej förekommer.

På frågan om sistnämnda arbetsform bar utredningen ej närmare ingått.

Beträffande de båda övriga innebär utredningens förslag, såsom delvis 1 ramgår

av det redan anförda, i kortbet följande.

Deltidsanställning avses i princip komma till användning

1) om vederbörande myndighet för fullgörande på bästa sätt av vissa arbetsuppgifter

är i behov av personal, som icke kan sysselsättas med dessa

arbetsuppgifter under hela den normala arbetstiden och ej heller lämpligen

kan sysselsättas med annat arbete för institutionen under återstående del av

den normala arbetstiden;

2) om myndigheten finner sig icke kunna erlialla tillräckligt antal kvali
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

ficerade sökande till anställning, som avsetts såsom heltidsanställning, och

denna anställnings uppdelning på deltidstjänster är möjlig att genomföra

samt kan tänkas locka arbetssökande, som av någon anledning icke kunna

eller vilja åtaga sig heltidstjänstgöring, samt

3) om inrättande av deltidstjänst utan att de svårigheter, som under 2) avsetts,

föreligga, anses erforderligt för att bereda mödrar med hemmavarande

barn eller studerande tillfälle att erhålla förvärvsarbete med kortare tjänstgöringstid

än den normala.

Deltjänstgöring skall i princip komma i fråga i de fall, då redan på heltid

anställd befattningshavare av godtagbart skäl av sådan art, som utredningen

särskilt angivit — omvårdnad om barn eller studier i vissa fall —

anhållit om avkortning i tjänstgöringstiden och vederbörande myndighet ansett

sig kunna tillmötesgå denna anhållan.

Deltjänstgöring skall i varje särskilt fall i regel endast få bestå så länge

sådana skäl, som förutsatts skola ligga till grund för ett första medgivande

därom, alltjämt föreligga. Beslut om deltjänstgöring skall i allmänhet avse

endast ett budgetår, varför befattningshavare som önskar medgivande till

fortsatt deltjänstgöring, årligen skall ingiva ansökan därom. Beslut om deltjänstgöring

för viss befattningshavare skall kunna fattas endast efter ansökan

därom av befattningshavaren utom i två undantagsfall, nämligen

a) om befattningshavaren dels uppnått 50 års ålder, dels under sammanlagt

minst 8 år av de sistförflutna 10 åren haft deltjänstgöring (i detta fall

föreslås, att myndigheten skall kunna förordna om fortsatt deltjänstgöring

ända tills befattningshavaren pensioneras eller i annan ordning lämnar

tjänsten),

b) om befattningshavaren haft deltjänstgöring sammanlagt minst 4 av de

senast förflutna 5 åren; myndigheten skall då, om den finner anledning därtill,

äga föreskriva om fortsatt deltjänstgöring, dock högst för 1 år.

Utredningen har framhållit, att såväl för medgivande till deltjänstgöring

som för deltidsanställning förutsattes, att deltidsarbetet icke medför särskilda

olägenheter för verket. Innan myndighet upptager ansökan om deltidsledighet

till slutlig prövning, bör sålunda vara klart, att deltjänstgöringen

för befattningshavarens del är motiverad av de skäl, som i det föregående

anförts, att deltjänstgöring kan ordnas utan allvarlig olägenhet för verket

och på sådan tid, varom överenskommelse kan träffas mellan den ledighetssökande

och verket, samt att vikarie kan erhållas. För att platssökande centralt

skola kunna erhålla upplysningar om möjligheter att erhålla deltidsarbete

i allmän tjänst och för att uppgifter om sökande till sådant arbete

skola finnas centralt tillgängliga för myndigheter förordar utredningen att

den nu temporärt inrättade särskilda arbetsförmedlingen för anställning i

statstjänst skall bli bestående åtminstone i avseende å anställning hos statliga

myndigheter i Stockholm.

Utredningen har i sitt betänkande framlagt förslag till vissa jämkningar i

nu gällande avlönings- och pensionsbestämmelser för befattningshavare i

statens tjänst. Med hänsyn till det läge, vari frågan om antagande av nya

avlöningsbestämmelser befinner sig, har tillräcklig anledning icke synts föreligga

att i detta sammanhang närmare redogöra för innebörden i härutinnan

framlagda förslag.

Bland de förslag utredningen i övrigt framlagt må nämnas, att utredningen

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

29

anser, att deltidsarbete liksom heltidstjänstgöring bör tillgodoräknas såsom

befordringsgrund i de fall, då befordran regelmässigt sker med hänsyn till

den tid, varunder befattningshavaren fullgjort tjänstgöring i tidigare befattning.

Om i den nya befattningen kräves heltidstjänstgöring, bör dock vederbörlig

reducering ske med hänsyn till den tidigare tjänstgöringens omfattning.

Utredningen har i sitt betänkande även berört frågan om deltidsarbete i

kommunal tjänst. Sålunda har utredningen upptagit deltidsfrågan för lärarpersonalen

vid vissa statsunderstödda kommunala undervisningsanstalter till

närmare behandling samt framlagt förslag till författningsändringar i syfte

att möjliggöra ökat användande av deltidsarbete. I övrigt har utredningen

uttalat, att de beträffande deltidsarbete för befattningshavare i statens tjänst

framlagda förslagen syntes kunna vara vägledande jämväl vid bedömande av

motsvarande spörsmål i icke-statlig tjänst.

Yttrandena.

Del övervägande anlalet av de hörda myndigheterna och organisationerna

ha anslutit sig till deltidstjänstutredningens uppfattning om angelägenheten

av en utvidgad användning av deltidsarbete inom statsförvaltningen och

inom det statsunderstödda undervisningsväsendet. I åtskilliga yttranden har

emellertid den åsikten kommit till uttryck, att möjligheterna att erhålla deltidsarbete

skulle bliva alltför strängt begränsade vid genomförandet av utredningens

förslag och att myndigheterna borde erhålla större frihet att bevilja

nedsättning av tjänstgöringstiden än den, som följde av utredningens

förslag. A andra sidan ha några myndigheter ansett, att utredningens förslag

äro alltför genomgripande, och ifrågasatt, huruvida icke det av utredningen

avsedda syftet kunde uppnås med tillämpning av nu gällande föreskrifter om

deltidsarbete.

I de avgivna yttrandena har anförts bland annat följande.

Statskontoret: Möjlighet att utnyttja personal med kortare arbetstid än den

normala har sedan länge förefunnits inom statsförvaltningen i båda de av

utredningen definierade huvudformerna deltidsanställning och deltjänstgöring.

Gällande avlöningsreglementen innehålla även reglerande föreskrifter

för deltidsarbetande personal. Något principiellt nytt innefattar sålunda icke

utredningens förslag, utan det torde närmast åsyfta en kodifiering och fastare

reglering av gällande praxis.

Det nya begreppet »deltjänstgöring» är, såvitt statskontoret kan finna,

synonymt med sådan partiell ledighet, som avses i bland annat 17 § 1 mom.

civila avlöningsreglementet. Det kan då icke vara riktigt att uppställa andra

och strängare villkor för medgivande av deltjänstgöring enligt förslaget

än för partiell ledighet. 1 sådant fall kunde de för deltjänstgöring föreslagna

föreskrifterna lätt kringgås genom att man i stället tillämpar huvudregeln

om partiell ledighet, som av utredningen lämnats oförändrad. Statskontoret

ledes av denna inadvertens i förslaget närmast till den slutsatsen,

att införandet av beteckningen deltjänstgöring är både onödigt och ägnat

att verka begrep p s f ö r v i r r a n d e. Erforderliga kompletteringsbestämmelser böra

i stället anknytas till nuvarande bestämmelser om partiell ledighet, som för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

övrigt hittills, så långt statskontorets erfarenhet sträcker sig, fungerat i stort

sett tillfredsställande.

Den tidsperiod, som deltjänstgöring normalt skulle omfatta, förutsätter utredningen

böra bestämmas till budgetår. Enligt statskontorets uppfattning

måste för andra befattningshavare än lärarpersonal kalenderåret i detta avseende

vara att bestämt föredraga, bland annat av den anledningen att

vissa avlöningsförmåner såsom semester, fria sjukdagar med mera regleras

kalenderarsvis, varför färre komplikationer i tillämpningen kunna förväntas

uppkomma, om även deltjänstgöringen normalt regleras kalenderårsvis.

Sammanfattningsvis har statskontoret framhållit, att deltidsarbetsfrågan

i föreliggande betänkande enligt ämbetsverkets uppfattning givits för stora

proportioner och föranlett framläggandet av förslag, som äro onödigt detaljerade

och delvis motverka syftet med hela utredningen.

Icke heller enligt allmänna lönenämndens mening erfordras en så ingående

reglering av förevarande spörsmål som utredningen föreslagit. Tills vidare

borde enligt lönenämndens uppfattning åtgärderna erhålla en mindre

genomgripande karaktär och i huvudsak begränsas till eu komplettering av

redan förefintliga bestämmelser om nedsättning av tjänstgöringstiden för

ordinarie och extra ordinarie befattningshavare samt om deltidsanställning

lör icke-ordinarie personal. Lönenämnden har framlagt ett alternativt förslag

till lösning av frågan om vidgad användning av deltidsarbete i statens

tjänst. Detta förslag innefattar mindre genomgripande förändringar i gällande

avlöningsbestämmelser och avser, enligt vad lönenämnden framhåller, att

åstadkomma det av utredningen åsyftade resultatet huvudsakligen genom av

Kungl. Maj:t utfärdade anvisningar rörande vidgat utnyttjande av redan företintliga

möjligheter att anställa deltidsarbetande personal inom statsförvaltningen.

Beträffande det alternativa förslaget anför lönenämnden, bland annat,

följande.

Några bestämmelser, som uttryckligen begränsa myndighets rätt att bevilja

nedsättning av tjänstgöringstiden finnas — såvitt lönenämnden har sig bekant

— icke meddelade. Givet är emellertid, att myndighet, när nedsättning

av tjänstgöringstiden sökes på grund av annan anledning än offentligt upp

drag, olycksfall i tjänsten eller sjukdom, har att pröva ansökan ur synpunkten

av om bifall till densamma skulle medföra olägenheter för verket. Anses

sådana olägenheter icke föreligga eller anses det ändamål, för vilket

tjänstemannen begär nedsättning, vara av sådan art att verkets intressen böra

vika, lärer sådan nedsättning kunna beviljas även för längre tid. Det syfte,

som deltidstjänstutredningen avsett att vinna genom införande av deltjänstgöring

för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, bör därför enligt lönenämndens

mening kunna tillgodoses genom utnyttjande av det redan förefintliga

institutet nedsättning av tjänstgöringstid. Härför erfordras — förutom

vissa under alla förhållanden nödvändiga föreskrifter om semester

och lön under tjänstledighet för den, som åtnjuter nedsättning av tjänstgöringstid

under en längre tidrymd — att Kungl. Maj:t i cirkulär till myndigheterna

närmare angiver de riktlinjer, som böra följas vid prövning av ansökningar

om sådan nedsättning för enskilda angelägenheter. I fråga om innehållet

i dessa anvisningar vill lönenämnden framhålla följande.

Nedsättning av tjänstgöringstiden för kortare tid — förslagsvis högst ett

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

31

halvt år — skulle efter befattningshavares ansökan beviljas för enskild angelägenhet,

då så kan ske utan att verkets intresse åsidosattes. Nedsättning av

tjänstgöringstiden under längre period än nyss sagts synes under alla förhållanden

komma att innebära olägenhet för verket, varför medgivande härtill

bör lämnas endast, då särskilda omständigheter föreligga. Härvid bör enligt

lönenämndens mening i första hand komma i fråga sådana fall, då nedsättningen

begäres för att bereda befattningshavaren möjlighet att taga vård

om hemmavarande barn. 1 de av Kungl. Maj:t utfärdade anvisningarna bör

därför särskilt angivas, att för sådant ändamål nedsättning av arbetstiden

bör medgivas för längre tid, dock högst ett år i sänder, där så kan ske utan

avsevärd olägenhet för verket. Sådan nedsättning av tjänstgöringstiden bör

avse hälften av normal tjänstgöringstid.

I fråga om studier bör nedsättning av tjänstgöringstid i regel medgivas för

längre tid endast i de fall, då fråga är om sådana studier, som avses i 13 §

3 mom. eller 16 § b) civila avlöningsreglementet eller häremot svarande

stadganden.

Några särskilda anvisningar synas lönenämnden knappast påkallade rörande

tjänstemans rätt att efter ett eller flera års nedsättning av tjänstgöringstiden

återgå till heltidstjänstgöring. Eu för bägge parter tillfredsställande

överenskommelse härom torde i allmänhet kunna träffas mellan myndigheten

och tjänstemannen.

Socialstyrelsen har framhållit, att fall kunna tänkas, där tvekan kan uppstå

huruvida reglerna för deltjänstgöring eller för nedsättning av tjänstgöringstiden

skola gälla. Detta skulle, påpekar styrelsen, undvikas, om man

antingen förläde deltjänstgöringens utveckling inom ramen för nu gällande

bestämmelser eller ock utvidgade tjänstgöringsformens tillämpningsområde

till även andra av de situationer, i vilka nedsättning av tjänstgöringstiden för

närvarande kan erhållas. Styrelsen anser det kunna ifrågasättas, huruvida

s. k. reglerad befordringsgång bör utan modifikation tillämpas beträffande

t. ex. halvtidsamanuens.

Riksförsäkringsanstalten har förordat, att såväl deltidsanställning som deltjänstgöring

skulle motsvara antingen hälften eller två tredjedelar av den för

ordinarie tjänsteman bestämda tjänstgöringen. Avvikelse härifrån skulle endast

undantagsvis medgivas. Riksräkenskapsverket har för sin del förordat,

att tjänstgöringstiden för deltidsarbetande regelmässigt skall motsvara hälften

av den normala arbetstiden. Eu liknande uppfattning bar uttalats av

pensionsstyrelsen, som i övrigt bland annat anfört, att styrelsen finner mycket

tveksamt, om den föreslagna reglerade befordringsgången för biträden och

amanuenser bör tillämpas på deltidsanställda eller deltjänstgörande på sätt

utredningen föreslagit. Telegrafstyrelsen anser ur åtskilliga synpunkter fördelaktigt,

om åtminstone till en början vid deltjänstgöring endast halvtid

kunde ifrågakomma. Även järnvägsstyrelsen uttalar, att det ur arbetsgivarsynpunkt

är önskvärt, att deltjänstgöring endast får avse halvtid. Medicinalstyrelsen

är tveksam, huruvida de av utredningen föreslagna åtgärderna äro

ägnade att medföra den effekt, som i betraktande av nu rådande förhållanden

kan vara önskvärd.

Generalpoststyrelsen tillstyrker, att åtgärder vidtagas för ökat användande

av deltidsarbete i allmän tjänst. Beträffande villkoren för erhållande av del
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Departements
chefen.

tjänstgöring ansluter sig styrelsen, tills närmare erfarenhet vunnits, till utredningens

förslag. I fråga om del tjänstgöringens varaktighet synes lämpligt,

att varje myndighet inom ramen av vissa av Kungl. Maj:t utfärdade allmänna

bestämmelser meddelar de tillämpningsföreskrifter, som befinnas påkallade

med hänsyn till de särskilda förhållandena inom myndighetens verksamhetsområde.

Styrelsen understryker utredningens uttalande, att deltjänstgöringsinstitutet

icke bör få användas på sådant sätt, att det generellt försämrar

ställningen beträffande tjänstgöringstider, arbetsuppgifter, befordringsoch

vikariatsmöjligheter etc. för vanlig heltidstjänstgörande personal.

Skolöverstyrelsen har icke funnit något att erinra mot det i betänkandet

framlagda förslaget.

I anledning av 1943 års riksdags skrivelse nr 297 angående åtgärder för

att skapa ökade tillfällen till deltidsarbete i allmän tjänst ha för ändamålet

tillkallade särskilda sakkunniga, 1944 års deltidstjänstutredning, framlagt

betänkande i ämnet.

Utredningen rekommenderar åtgärder för ökat användande i allmän tjänst

av deltidsarbete särskilt med avseende å personer, som i sitt hem vårda barn

i viss ålder eller som prövas vara i behov av tjänstgöring i begränsad omfattning

för att kunna bedriva vissa studier. I sitt förslag har utredningen

sökt ernå en förhållandevis skarp avgränsning av dessa kategorier av personer.

Detta sammanhänger med att man enligt utredningens uppfattning

borde, i varje fall för närvarande, framgå med en viss försiktighet vid bedömandet

av i vad mån möjlighet till deltidsarbete för längre tid bör beredas

befattningshavare, som är innehavare av heltidstjänst, med bibehållande

av denna tjänst. Enligt utredningens mening borde sådan möjlighet för närvarande

endast tillkomma befattningshavare tillhörande nämnda kategorier.

För egen del kan jag väl förstå de synpunkter, som varit vägledande för

utredningens förslag härutinnan. Jag delar sålunda utredningens uppfattning

om önskvärdheten att särskilt underlätta möjligheterna att erhålla

deltidsarbete för dem, som av famiijesociala och liknande skäl äro i behov

därav. Det synes också uppenbart, att man måste mot varandra väga de skäl,

som tala för och emot en sådan anordning, att tjänster, vilka äro inrättade

för heltidstjänstgörande personal, för längre tid uppehållas med deltidsarbete.

Emellertid finner jag det icke erforderligt att härutinnan uppställa

sådana strängt preciserade förutsättningar som utredningen angivit Det synes

mig nämligen otvetydigt, att nedsättning av tjänstgöringstiden även i andra

fall än de av utredningen angivna bör kunna medgivas innehavare av anställning,

vilken är inrättad såsom heltidstjänst. Det förefaller vanskligt att

överhuvud taget genom bindande föreskrifter avgränsa de fall, som härvid

ifrågakomma. Mot detta talar också att, om så skedde, det vore ägnat att

ingiva föreställningen att deltidsarbetet i allmän tjänst under alla förhållanden

borde begränsas till att avse personer, som av sådana skäl, som här antytts,

äro i särskilt stort behov därav. Jag delar helt deltidstjänstutredningens

uppfattning om att det icke minst under förhandenvarande förhållanden på

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

33

arbetsmarknaden är särskilt angeläget att söka få så många som möjligt av

de personer, vilka av olika anledningar nu icke ägna sig åt förvärvsarbete,

att ställa sin arbetskraft till arbetsmarknadens förfogande. I detta syfte böra

arbetstillfällena i den utsträckning, som är möjlig, utbjudas även till sådana

arbetssökande, som endast kunna eller vilja taga deltidsanställning.

Enligt min mening är det av skäl, för vilka jag här redogjort, mindre

lämpligt att söka reglera förekomsten av deltidsarbete i allmän tjänst genom

detaljerade bestämmelser i avlöningsförfattningarna. Jag förordar, att i stället

Kungl. Maj:t i administrativ väg utfärdar de bestämmelser och anvisningar,

som kunna anses erforderliga för ökad användning av deltidsarbete i

statstjänst. Jag har för avsikt att framdeles återkomma till denna fråga. Här

anser jag mig endast böra framlägga vissa huvudgrunder, vilka äro av den

natur, att de böra redovisas i detta sammanhang.

Deltidsanställning i den meningen, att anställningen avser tjänstgöring av

mindre omfattning än som eljest normalt gäller inom vederbörande verk, bör

liksom hittills förbehållas icke-ordinarie personal, under det att nedsättning

av den normala tjänstgöringstiden bör kunna beviljas både ordinarie och

icke-ordinarie personal i erforderlig omfattning, i den mån icke allvarliga

olägenheter för verket skulle uppkomma härav. Då fråga är om tillämpning

av de reguljära anställningsformerna, vid vilka lön utgår enligt löneplan,

synes det önskvärt att undvika alltför många variationer i fråga om relationen

mellan reducerad och full tjänstgöring. I sådana fall bör deltidsanställning

i regel avse halv tjänstgöring, och även i fråga om nedsättning

av den normala tjänstgöringsskyldigheten bör detta i allmänhet eftersträvas.

På sätt utredningen förutsatt kunna inom vissa verk eller för vissa befattningshavargrupper

arbetsuppgifternas speciella karaktär lägga hinder i

vägen för att tillämpa deltidsarbete, i varje fall i nämnvärd omfattning Vad

härvid angår det statliga och det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet

är jag icke för närvarande beredd att förorda några genomgripande

förändringar i nu gällande ordning. Vid de statliga och högre kommunala

skolorna böra emellertid enligt min mening de redan förefintliga möjligheterna

att erhålla deltidsarbete i form av nedsättning av tjänstgöringstiden

kunna tillvaratagas i betydligt större utsträckning än hittills i allmänhet

varit fallet.

Ett särskilt spörsmål, som bland annat har avseende å de av riksdagen

godkända personalförteckningarna, är huruvida exempelvis en å visst verks

personalförteckning upptagen extra ordinarie tjänst skall kunna få ersättas

med två halvtidstjänster. Utredningen har diskuterat detta spörsmål och ansett,

alt ett beslut av Kungl. Maj:t eller Kungl. Maj:t och riksdagen, varigenom

visst antal extra ordinarie tjänster fastställts, bör få tilläggas den innebörden,

att genom beslutet fixeras det högsta antalet »heltider», som de anställda

tjänstemännens sammanlagda tjänstgöring får motsvara. Jag förutsätter,

att bestämmelserna i fråga skola tilläggas den angivna innebörden.

Deltidstjänstntredningen, vilken vid utarbetandet av sina förslag haft att

utgå från nu gällande avlönings- och pensionsbestämmelser för befattnings
Biliany

till riksdagens protokoll W''i7. 1 sand. Nr 281. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

havare med deltidsanställning och med nedsättning av den för tjänsten eljest

normala tjänstgöringstiden, har ansett att dessa bestämmelser, såvitt de avse

partiell ledighet, äro mindre väl lämpade att användas vid sådant, i allmänhet

för längre tid förekommande deltidsarbete som, enligt vad utredningen

anfört, av familjesociala och liknande skäl vore förtjänt att särskilt uppmuntras.

Detta har föranlett utredningen att för dessa fall föreslå införandet

av ett särskilt institut, deltjänstgöring. Till detta skulle knytas avlöningsoch

pensionsbestämmelser, som i olika hänseenden skilde sig från dem, vilka

i allmänhet reglera förhållandena vid nedsättning av tjänstgöringstiden, och

mera anslöte sig till de för deltidsanställning gällande bestämmelserna. Häremot

ha vissa erinringar framställts av remissmyndighetema. För egen del

får jag framhålla, att förevarande spörsmål kommer i ett ändrat läge vid

genomförandet av lönereglering för statstjänstemännen. Vid utarbetandet av

sina förslag till nya avlöningsbestämmelser har nämligen 1945 års lönekommitté

beaktat det behov av ändrade avlöningsbestämmelser för partiellt

tjänstlediga tjänstemän, som denna kommitté i likhet med deltidstjänstutredningen

funnit föreligga. Detta har skett utan att lönekommittén funnit

erforderligt skilja mellan deltjänstgöring i den tekniska bemärkelse deltidstjänstutredningen

tillagt detta begrepp, och annan nedsättning av tjänstgöringstiden.

Med hänsyn härtill kan frågan om införande av ett särskilt deltjänstgöringsinstitut

förfalla. Beträffande vissa avlöningsbestämmelser, som

ha avseende å deltidsarbetande personal, får jag i övrigt hänvisa till vad

i det följande anföres i sammanhang med behandlingen av den allmänna löneregleringen.

Frågan om pensionsbestämmelser upptages likaledes till övervägande

i annat sammanhang.

I allmänhet synes mig för tillämpning av reglerad befondringsgång böra

iakttagas, att deltidsarbete å ena sidan behandlas på samma sätt som heltidsarbete,

så framt fråga är om arbete å minst halvtid, men å andra sidan i

motsatt fall icke får räknas för uppflyttning enligt befordringsschemat.

Frågan om fortsatt giltighet av den nu temporärt förefintliga anordningen

med en särskild arbetsförmedling för anställning i statstjänst i syfte att underlätta

erhållande av deltidsarbete bör i lämpligt sammanhang upptagas

till prövning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

35

II. LÖNEREGLERING FÖR FAST ANSTÄLLT

MANSKAP INOM FÖRSVARET M. M.

I det åt 1945 års lönekommitté meddelade uppdraget inbegreps ursprungligen

även frågan om lönereglering för det fast anställda manskapet vid försvaret.

Emellertid kom frågan härom senare i ett annat läge. 1944 års manskapsutredning

avgav den 29 december 1945 betänkande (SOU 1946: 7) med

förslag till åtgärder i syfte att nedbringa antalet kontraktsanställda i manskaps

grad inom försvaret. I detta betänkande underströkos starkt svårigheterna

att ernå en tillfredsställande rekrytering, och manskapsutredningen

ansåg av rekryteringsskäl behov föreligga att ernå en höjning av relationen

i lönehänseende mellan manskapet och andra personalgrupper. Med hänsyn

till att från lönekommitténs uppdrag undantagits frågor omfattande omprövning

av lönegradsplaceringarua ansågs i detta läge lämpligt att anförtro den

översyn av lönerna för det fast anställda manskapet, som ur nyssnämnda

synpunkter vore påkallad, åt särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade

utredningsmän, 1946 års manskapslöneutredning.1 Utredningen skulle

bedrivas parallellt med 1945 års lönekommittés arbete. Vid utredningsarbetet

borde, om utredningens förslag skulle komma att påverka andra personalgruppers

lönenivå, särskild försiktighet enligt direktiven iakttagas.

Såsom förut anförts har manskapslöneutredningen numera avgivit betänkande

med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap vid försvaret

m. m., vilket betänkande undergått remissbehandling. Vidare har 1945

års lönekommitté i följd av särskilt uppdrag inkommit med förslag till de

beslämmelser rörande avlöning åt fast anställt manskap, som bliva erforderliga,

därest manskapslöneutredningens förslag beträffande anställningsform

och löneställning för dylikt manskap skola genomföras. Även detta förslag

har undergått remissbehandling.

Jag anhåller att i detta sammanhang få anmäla frågan om löneställning

och anställningsform för manskapet ävensom om den inverkan eventuella

förändringar härutinnan böra erhålla på löneställningen för underofficerare

m. fl. Till frågan om nya avlöningsbestämmelser för manskapet återkommer

jag i det följande i samband med frågan om allmän lönereglering.

1 Utredningsmän ha varit ledamoten av riksdagens andra kammare B. I. Jansson i Kalix,

ordförande, samt byråchefen i försvarets fabriksstyrelse J. T. A. Broomé, avdelningschefen i

statens arbetsmarknadskommission C. W. Curtman och kanslirådet i finansdepartementet F. C.

W. Ericson.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Nuvarande förhållanden.

Det vid försvaret fast anställda manskapet skil jer sig beträffande a nställningsförhållandena

från andra grupper av statsanställda.

Detta gäller till en början i fråga om den tid, vid vilken anställningen plägar

börja och sluta, samt i fråga om själva anställningsformen. Härom må nämnas

följande.

Manskapet vinner i allmänhet anställning vid lägre ålder, än vad som

är vanligt för andra anställningshavare i statens tjänst. Anställningen regleras

medelst kontrakt. Första anställningsperioden omfattar vid armén för

det manskap, som inehar realexamenskompetens, fyra år och för övriga

4V2 år samt för manskap vid marinen 47a år. Vid flygvapnet är första

kontraktstiden fyra år utom vad beträffar de från och med innevarande

budgetår nytillkomna stamflygförarna, för vilka den är sex år för dem. som

avlagt realexamen (högre examen) eller styrka sig äga motsvarande kunskaper,

och 6V2 år för övriga. För manskap vid marinen samt för sådant

manskap vid armén och sådana stamflygförare, som icke ha förkunskaper

motsvarande lägst realexamen, avser första halvåret anställning över stat.

Samtliga stamflygförare äro därutöver anställda över stat sex månader. Manskap,

som antingen tidigare innehaft fast anställning vid försvaret eller fullgjort

värnpliktstjänstgöring, kan få tillgodoräkna viss tid av den tidigare

anställningen respektive värnpliktstjänstgöringen med följd att första anställningstiden

kan nedsättas. Efter första kontraktstidens utgång medgives det

härför lämpliga manskapet återanställning — rekapitulation — i allmänhet

för ettårsperioder. Sådan återanställning får dock icke ske efter uppnådda

34 års ålder; det manskap, som vid nämnda tidpunkt icke vunnit befordran

till beställning för underofficer eller långtjänstunderbefäl, har att avgå från

den militära anställningen.

Avsked före kontraktstidens utgång skall utan ansökan meddelas kontraktsanställt

manskap, dels då den anställde av vederbörande läkare förklaras

oduglig till krigstjänst, dels i de fall då vederbörande visar sig olämplig

för utbildning till underbefäl. Efter ansökan må såsom regel avsked beviljas

den, som styrker, att det för hans »framtida väl» är av vikt, att han

erhåller avsked.

Beträffande det kontraktsanställda manskapets arbetsuppgifter m. m. må

följande nämnas.

Under överstatshalvåret och de därpå närmast följande anställningsåren

genomgår manskapet egen utbildning, omfattande under överstatshalvåret

huvudsakligen undervisning i allmänbildande ämnen, medan utbildningen

därefter huvudsakligen omfattar militär yrkes- och befälsutbildning. Utbildningen

syftar till att bibringa de anställda färdighet som instruktörer och i

vissa fall även yrkesfärdighet inom visst tjänsteområde samt leder fram till

kompetens för befordran till furir.

Efter en sammanlagd anställningstid av i regel tre år tages manskapet i

anspråk som instruktörer vid utbildning av fast anställd och värnpliktig

personal samt som förhandsyrkesmän. Därjämte får underbefälet i mån av

lämplighet och uttryckt önskan genomgå fortsatt utbildning, vilken för flertalet

leder fram till underofficerskompetens. Huvuddelen av det färdigutbildade

manskapet inom armén och kustartilleriet anförtros instruktörstjänst,

varvid furirerna i allmänhet tjänstgöra som gruppchefer samt i vissa fall

som plutonchefs ställföreträdare. Ett mindre antal, s. k. beställningsmän,

tjänstgör som yrkesmän och har i regel tekniska arbetsuppgifter. Inom flot
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

37

tan åter tjänstgör flertalet av furirerna såsom yrkes- och förhandsmän huvudsakligen

ombord, medan ett mindre antal tjänstgör som instruktörer vid

stam- och värnpliktsutbildnmg såväl ombord som i land. Inom flygvapnet

äro för närvarande arbetsuppgifterna inom teknisk yrkestjänst förhärskande

och endast ett mindre antal furirer tjänstgör som trupputbildare.

Även i andra avseenden än nu angivits gälla särpräglade förhållanden för

det kontraktsanställda manskapet vid försvaret. De militära förhållandena

ha ansetts fordra, att de anställda, i varje fall under de första anställningsåren,

äro förlagda i kasernetablissementen, att de där intaga sina måltider

och att de också i andra avseenden bli bundna av militära föreskrifter, såsom

i fråga om disponerande av fritiden m. m.

Vad nu anförts gäller kontraktsanställt manskap. Genom 1925 års försvarsbeslut

tillkom en ny kategori fast anställt manskap genom inrättandet

av beställningar för flaggkorpraler och högbåtsmän vid flottan. Liknande

manskapsbeställningar inrättades för överfurirer vid flygvapnet genom 1942

års försvarsbeslut och vid armén och kustartilleriet genom beslut av 1944

års riksdag. Av dessa beställningar, som i motsats till de övriga äro att anse

såsom ordinarie — de tillsättas medelst konstitutorial — ha emellertid flaggkorpralsbeställningarna

successivt avvecklats, och numera återstå endast ett

fåtal sådana.

Det här avsedda manskapet äger, i motsats till vad som gäller för det

kontraktsanställda, att kvarstå i tjänst till pensionsåldern, vilken för denna

personalkategori är 55 år (för flaggkorpraler 50 år). Av denna anledning

plägar detta manskap benämnas långtjänstunderbefäl. För erhållande av

överfurirs-(högbåtsmans-)beställning erfordras godkänd genomgången furirsutbildning,

en anställningstid som manskap om i regel minst sex år samt

visad lämplighet för befordran till överfurir (högbåtsman). För långtjänstunderbefälet

föreligger icke skyldighet att vara förlagt i kasern.

Manskapets avlöningsförhållanden regleras för närvarande i

huvudsak genom bestämmelserna i manskapsavlöningsreglementet den 21

juni 1940 (nr 652).

För clet kontraktsanställda manskapet tillämpas för närvarande ett lönesystem,

som i olika avseenden skiljer sig från det, som gäller för den statsanställda

personalen i övrigt. För ifrågavarande personalgrupp tillämpas

nämligen ett s. k. biandlönesystem, vid vilket olika naturaförmåner —- fri

inkvartering, fri beklädnad och tvätt samt fri förplägnad — tillhandahållas

vid sidan av lönen. I vissa fall kunna emellertid naturaförmånerna utbytas

mot kontant ersättning, och för vissa av beställningshavarna modifieras

biandlönesystemet på sådant sätt, att de i stället för fri inkvartering erhålla

ett s. k. hyres- och ortstillägg. Detta, som i motsats till lönen är dyrortsgraderat,

är olika stort för gifta och ogifta och kan till de förra utgå redan efter

ett års anställning men till de senare först efter åtia års anställning.

Själva lönen utgår enligt en i manskapsavlöningsreglementet intagen löneldan

Ma. Denna upptager tre lönegrader, Ma 1 för menig och vicekorpral,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Ma 2 för korpral och Ma 3 för furir (motsvarande beställningshavare). Löneplanen

omfattar 12 löneklasser, av vilka löneklasserna 1—5 tillhöra lönegraden

Ma 1, löneklasserna 4—8 lönegraden Ma 2 och löneklasserna 6—12

lönegraden Ma 3. Uppflyttning till högre löneklass inom lönegraden sker, till

löneklasserna 2—10 efter en tid av ett år och till löneklasserna 11 och 12

efter en tid av tre år, varunder beställningshavaren tillhört närmast lägre

löneklass.

Löneplanen och tabellen över hyres- och ortstillägg äro av följande utseende.

Beställningar

Lönegrad

Löneklass

nr

Årslön

kronor

nr

omfattar

löneklas- serna nr

Menig, vicekorpral, vicekonstapel, musikvicekorpral,

musikvicekonstapel............................

i

1- 5

i

684

2

828

3

996

Korpral, konstapel, musikkorpral, musikkonstapel

2

CO

!

4

1 176

5

1344

Furir, musikfurir.............................

3

6—12

6

1 500

7

1620

8

1740

9

1860

10

1980

11

2100

12

2 220

O

r t

s g

u p

P

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Hy

res-

ich o

r t s t i

1 ä g g,

kronor

Gift beställningshavare ......

252

324

396

468

540

612

684

756

828

Annan beställningshavare ....

168

204

240

276

312

348

384

420

456

Å summan av den med 25 kronor för månad minskade lönen samt hyresoch

ortstillägget utgår rörligt tillägg och för närvarande även kristillägg; därjämte

utgår provisoriskt lönetillägg. Enligt 1936 års lönekommitté skulle

manskapet genom nämnda konstruktion av det rörliga tillägget uppnå en

kompensation för levnadskostnadsstegringen, som i möjligaste mån överensstämde

med den för civila tjänstemän tillämpade; om naturaförmånerna

antoges vara värda omkring 900 kronor vid index 156 och deras värde stege

med lika många procent som samtliga levnadskostnader enligt indexet, borde

man nämligen, för att på samma sätt som för andra tjänstemän behålla den

totala kompensationen vid 3U, minska det på den kontanta lönen beräknade

rörliga tillägget med ett belopp, motsvarande av stegringen i naturaför
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

39

månemas värde eller, vilket vore detsamma, 3/t av stegringen å V3 av naturaförmånernas

värde, d. v. s. 3/t av stegringen å 300 kronor.

Vid ett bedömande av manskapets nuvarande löneställning bör ihågkommas,

att till de enligt angivna grunder beräknade kontanta löneförmånerna

bör läggas ett belopp motsvarande värdet av fria naturaförmåner. Med utgångspunkt

från av manskapslöneutredningen verkställda beräkningar, beträffande

vilka torde få hänvisas till utredningens betänkande, kan relationen

mellan å ena sidan den totala avlöningen för furir och å andra sidan lönebeloppen

för civila tjänstemän i olika löneklasser angivas på sätt av följande

tabell framgår (vid lönejämförelsen, som avser grundnivån, ha genomsnittstal

uträknats för vissa löneklasser på sätt av tabellen framgår; de civila

lönerna ha beräknats utan pensionsavdrag). I tabellen ha även angivits

de anställningsår, under vilka beställningshavama kunna beräknas tillhöra

de olika löneklassema vid de befordringsförhållanden, som för närvarande

synas vara de vanligast förekommande.

An-

Militär

Motsvarande civil löneklass

ställ-

nings-

år

löne-

löne-

A-ort

E-ort

I-ort

grad

klass

gift

ogift

gift

ogift

gift

ogift

4

Ma3

6

A 3 + 0-326

A2 + 0-689

A 2 + 0-878

A 1 + 0-423

A 2 + 0-600

Eo a + 0-067

5,6 |

l)

A 4 + 0-689

A 4 + 0-053

A 4 + 0-038

A2 + 0-577

A 3 + 0-600

A 1 + 0-533

7- i)j

101

10 J

A 6 + 0-609

A 6 +■ 0-000

A 5 + 0-692

A4 + 0-243

A 5 + 0 044

A2 + 0-978

10—12-|

10 1

11

11 1

A 7 + 0-478

A 6 + 0870

A 6 + 0-438

A 5 + 0-013

A 5 + 0-699

A 3 + 0-644

13-löj

11 1

12

12 I

A 8 + 0-348

A 7 + 0-739

A 7 + 0-179

A 5 + 0-767

A 6 + 0-349

A 4 + 0311

Av de anförda siffrorna framgår, att relationen i lönehänseende mellan det

kontraktsanställda manskapet och annan personal är olika i olika fall, beroende

på den ortsgrupp, för vilken jämförelsen sker, och vidare alltefter det

fråga är om gift eller ogift beställningshavare. Att fälla ett mera preciserat

omdöme om löneställningen i jämförelse med löneställningen i en viss civil

lönegrad är dessutom vanskligt av den anledningen, att dessa beställningshavare

icke inpassats under någon av de eljest gängse anställningsformerna

för statsanställd personal och att lönegradsrelationen blir olika, alltefter den

civila personalgrupp — ordinarie, extra ordinarie och extra personal — med

vilken manskapet anses mest jämförligt.

Vid en översikt över det kontraktsanställda manskapets ställning böra även

omnämnas de särskilda åtgärder, som statsmakterna vidtagit i syfte att underlätta

en övergång till lämplig civil anställning i anslutning till avgången

från manskapsanställningen. De nu gällande civilanställningsbestämmeiserna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

äro i huvudsak meddelade år 1945, sedan en omfattande utredning i civilanställningsfrågan

ägt rum. Bestämmelserna, av vilka endast vissa äro intagna

i manskapsavlöningsreglementet, innebära sammanfattningsvis följande.

a. Den som innehar eller innehaft fast anställning vid försvaret och därvid

undergått underbefälsutbildning, äger visst företräde framför eljest jämställd

medsökande till civil och civilmilitär befattning i statens tjänst m. in. I viss

utsträckning medför företrädesrätten också dispens från eljest stadgad högsta

levnadsålder för tillträdande av viss befattning.

Vissa bestämmelser angående handläggningen av anställningsfrågor rörande

arbetare ha utformats i syfte att manskap med mer än tre års anställning

i vissa sammanhang skall få draga fördel av militäranställningen.

b. Beställningshavare, vilken räknar en anställningstid av minst fyra år,

kan beviljas tjänstledighet under sammanlagt högst sex månader för förvärvande

av kompetens för civil anställning. Under sådan tjänstledighet utgår

i princip oavkortad lön minskad med den ersättning beställningshavaren kan

vara berättigad uppbära vid den civila tjänstgöringen.

c. Beställningshavare, som efter en anställningstid av i regel minst fem

år avgått, kan under vissa förutsättningar erhålla räntefritt värnpliktslån å

högst 5 000 kronor för studier i civilanställningssyfte eller för övertagande

eller etablerande av rörelse.

Sådan beställningshavare kan vidare under vissa förutsättningar vid genomgång

av yrkesutbildning i civilanställningssyfte komma i åtnjutande av

stipendium. Detta må utgå för en tid av högst ett år och med högst 75 kronor

för månad.

d. Beställningshavare, som efter en anställningstid av minst sex år avgår

utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning eller sådan

militär eller civilmilitär beställning, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet

äger tillämpning, må komma i åtnjutande av avskedspremie med ett

belopp av 500—800 kronor.

Här avsedd beställningshavare kan vidare komma i åtnjutande av övergangsersättning

intill visst belopp, bestämt med hänsyn till avgångslönen och

anställningstiden.

Vad långtjänstunderbefälet beträffar är lönesystemet för detsamma i princip

utformat pa samma sätt som det, vilket tillämpas för underofficerare

och officerare och som i väsentliga avseenden överensstämmer med det för

de civila statstjänstemännen gällande. Detta innebär, att avlöningen i sin helhet

utgöres av kontanta löneförmåner. Med dessa ha beställningshavarna att

själva bestrida uppkommande kostnader exempelvis för bostad —- även tjänstebostad,

då sådan förekommer — mat och kläder. Lönen utgår enligt en i

manskapsavlöningsreglementet intagen löneplan Mb. Denna upptager två lönegrader,

nämligen Mb 1, till vilken höra överfurirer och högbåtsmän, samt

Mb 2, till vilken flaggkorpralerna höra. Såsom av det föregående framgår är

flaggkorpralsgraden under avveckling, och allenast ett fåtal flaggkorpraler

finnas kvar.

Relationen mellan lönebeloppen i lönegraden Mb 1 och lönebeloppen i de

för den civila personalen gällande lönegraderna framgår av följande tabell, i

vilken för jämförelses skull även angivits motsvarande relation mellan lönerna

i sergeantlönegraden (UO 1) och i civila lönegrader (siffrorna avse lönerna

å högsta ortsgrupp, minskade med pensionsavdrag).

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 281-

41

Löne-

grad

Löne-

klass

Motsvarande civil lönegrad och

löneklass

Löne-

grad

Löne-

klass

Motsvarande civil lönegrad och

löneklass

Mb 1

1

A 5: 5 + 0-966 (A 6: 6—A 5: 5)

UO 1

1

A 8: 8 + 0-886 (A 9: 9—A 8: 8)

2

A 5: 6 + 0’797 (A 6: 7—A 5: 6)

2

A 8: 9 + 0-632(A 9:10-A8: 9)

3

A 5: 7 + 0-695 (A 6: S-A 5: 7)

3

A 9:11 + 0''051(A 10:12—A 9:11)

4

A 5: 8 + 0-593 (A 6: 9—A 5: 8)

4

A 9: 12 + 0-838 (A 10:13—A 9:12)

5

A 5:9 + 0-831 (A 6:10—A 5: 9)

5

A 10:14 + 0-581 (A 11: 15-A 10:14)

Såsom av tabellen framgår motsvarar lönegraden Mb 1 nära den civila

lönegraden A 6. Lönegraden UO 1 åter har den för viss militär personal säregna

konstruktionen, enligt vilken begynnelselönen motsvarar en viss civil

lönegrad (A 8 å A 9) men slutlönen motsvarar en högre civil lönegrad (A 10 å

A 11).

I detta sammanhang må erinras om att A-lönegraderna enligt beslut vid

1946 års riksdag skola vid löneregleringen betecknas Ca och i det här avsedda

löneläget få sitt nummer förhöjt med fyra enheter. Vid bibehållen relation

mellan lönerna för överfurirer m. fl. och civila tjänstemän skulle för de

förra närmast tillämpas de nya löneklassema 10, 11, 12 och 13 å löneplan

nr 1. Beslut härom har emellertid icke fattats med hänsyn till det åt 1946 års

manskapslöneutredning meddelade uppdraget. Däremot har i enlighet med

förslag av 1945 års lönekommitté beslut preliminärt fattats om att för sergeantslönegraden

skola tillämpas de nya löneklassema 13, 14, 16 och 18 å

löneplan nr 1. Emellertid har lönekommittén framhållit, att löneklassema till

de efter överfurirsgraden följande lönegraderna kunde påverkas av resultatet

av manskapslöneutredningens arbete och att, om därvid eller framdeles fråga

uppkomme om ändrad löneställning för militär personal, det kunde förtjäna

övervägas om ej konstruktionen av de för denna avsedda lönegraderna borde

närmare anpassas efter de civila lönegradernas konstruktion.

1946 års manskapslöneutredning.

Såsom förut nämnts har manskapslöneutredningen haft att till övervägande

upptaga frågan om en höjning av manskapets löneställning ur rekryteringssynpunkt.

Vid redogörelsen för de allmänna synpunkter, som borde anläggas

på detta spörsmål, har utredningen förklarat, att rekryteringsfrågan

omfattade följande olika moment, nämligen 1) en kvantitativt och kvalitativt

tillfredsställande nyrekrytering av volontär- och motsvarande beställningar

och 2) det redan anställda manskapets kvarblivande i tjänst i erforderlig utsträckning.

I det senare avseendet vore det av vikt att säkerställa dels att ett

erforderligt antal färdigulbildat underbefäl vid första anställningstidens utgång

kvarstode för att det beräknade antalet underbefäl skulle finnas disponibelt

i fredsorganisationen, dels att därav det antal underbefäl fortsättningsvis

kvarstode, som behövdes för att Irygga en fullgod rekrytering av under
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

otlicers- och långtjänstunderbefälsbeställningarna (motsvarande civilmilitära

beställningar), dels ock att överfurirerna kvarstode i tjänst.

Vad först angår nyrekryteringen bär utredningen framhållit, att en rad

andra förhållanden än löneställningen öva inflytande på densamma. Härom

har utredningen anfört följande.

Försvarets manskapsrekrytering bar alltid visat sig vara i hög grad konjunkturbetonad.

Finnas gott om arbetstillfällen på den allmänna arbetsmarknaden

för ynglingar, har försvaret alltid haft större eller mindre svårigheter

att rekrytera manskapskadern. För närvarande gäller som bekant att ynglingar

efterfrågas på praktiskt taget arbetsmarknadens alla områden. Den

till följd därav uppkomna bristen har blivit allt större och gjort sig gällande

på allt flera områden. Det är icke endast försvarets manskapsrekrytering

som försvårats, utan även vissa statliga civila verk ha fått svårigheter att

nyrekrytera sin personal och till följd därav tvingats vidtaga särskilda åtgärder.

Till den befintliga och alltmer framträdande bristen bidrager givetvis

det förhållandet, att de årskullar ynglingar, vilka inträda i arbetsför ålder,

för varje år bliva allt mindre till följd av de lägre födelsetalen i slutet av

1920- och början av 1930-talen. Till belysande av den bristande tillgången

på ynglingar i förhållande till arbetskraftsbehovet må nämnas, att den offentliga

arbetsförmedlingen för varje redovisningsmånad uppgiver en brist

på^ sökande till för ynglingar anmälda lediga anställningar; för september

månad 1946 var den uppgivna bristen över 2 000, däri icke inräknats försvarets

behov av nya volontärer (motsvarande beställningshavare). Bristen

på ynglingar bär också kommit till synes vad beträffar antalet inträdessökande

till yrkesskolor av skilda slag. Den stora bristen på arbetskraft har

nämligen medfört, att ynglingar på den öppna arbetsmarknaden kunna erhålla

sådana löner, att de icke finna anledning underkasta sig yrkesutbildning

genom att inträda i skola eller utbildningskurs. Det förekommer till och

med, att den nyanställde, icke yrkesutbildade ynglingens lön ibland är lika

stor som äldre anställdas.

Fn annan omständighet, som försämrat förutsättningarna att rekrytera

manskapskadern, är, att anställning vid försvaret icke längre såsom förr

utgör en av de få utvägarna för mindre bemedlade ynglingar att utöver vad

folkskolan erbjuder erhålla kunskaper, vilka bereda möjligheter till bättre

utkomst. Numera har varje för studier lämplig och intresserad yngling möjligheter

att. utan hänsyn till sina eller föräldrarnas inkomstförhållanden, få

genomgå allmänt läroverk eller yrkesskola genom att stipendier finnas att

tillgå, som i viss utsträckning till och med utgå utan behovsprövning. Samhällets

ur andra synpunkter fullt motiverade åtgärder att förhjälpa studiebegåvad

ungdom till utbildning kunna alltså sägas ha i viss mån minskat

försvarets möjligheter att rekrytera manskapskadern. Å andra sidan må framhållas,

att de löneförmåner, vilka utgå under den utbildning, som erbjudes

fast anställt manskap, icke torde ha någon motsvarighet på annat håll.

Ytterligare en omständighet, som nu mer än förr kan anses öva inflytande

på rekryteringsvilligheten, är det förhållandet, att vunnen anställning i manskapsbeställning

icke för alla ger möjlighet till framtida utkomst inom yrket.

Även om möjligheterna för det kontraktsanställda manskapet att vinna befordran

till pensionsberättigande anställning numera äro avsevärt större än

förr. kan i allmänhet likväl endast den mindre delen av de ynglingar, som

komma att taga fast anställning, räkna med att få sin framtida utkomst i

försvarets tjänst. Utredningen har ansett sig kunna räkna med att även efter

genomförande av 1944 års manskapsutrednings förslag det årliga nyrekryteringsbehovet

kommer att uppgå till omkring 2 000 ynglingar. Av dessa

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

43

kunna i sinom tid omkring 500 beräkna att bliva befordrade till pensionsberättigande

anställningar inom försvaret. Återstående 1 500 man i årskontingenten

måste förr eller senare söka sig till civil verksamhet. Erfarenheterna

ha lärt, att ynglingar och framför allt deras föräldrar vid ynglingarnas

inträde på arbetsmarknaden fästa stort avseende vid att det yrke, som väljes,

så långt möjligt ger säkerhet för fortsatt utkomst. Den betydande civil - anställningshjälp, som efter 1945 års civilanställningsbeslut lämnas avgående

militärmanskap, är avsedd att underlätta civilanställning och därigenom

öka intresset för stamanställning trots de med denna anställning förenade

mindre goda framtidsutsikterna. Verkningarna av detta beslut ur rekryteringssynpunkt

kunna emellertid ännu icke bedömas.

Manskapslöneutredningen har således funnit rekryteringsmöjligheterna vara

beroende icke blott av löneläget för nyanställt manskap utan även av

andra omständigheter. Under de nuvarande onormala förhållandena på den

allmänna arbetsmarknaden är det enligt utredningens uppfattning icke möjligt

att tillförlitligt bedöma dessa olika omständigheters inverkan på rekryteringsresultatet

under mera normala förhållanden. Utredningen har föreslagit

vissa löneökningar för nyanställt manskap. Med hänsyn till den rekryteringsstimulans,

som under alla förhållanden måste ligga i de goda utbildningsmöjligheterna

i det militära, förklarar emellertid utredningen sig icke i nuvarande

arbetsmarknadsläge ha kunnat föreslå en sådan löneökning att enbart

genom de utgående löneförmånerna manskapsrekryteringen skulle säkerställas.

Ur rekryteringssynpunkt minst lika viktig som begynnelselönen för nyanställt

manskap är enligt utredningens uppfattning löneställningen för fördigutbildat

fast anställt manskap:

Syftet med volontärrekryteringen är såsom tidigare antytts att för försvaret

säkerställa för fredstjänsten erforderlig tillgång på underbefäl, som samtidigt

utgör rekryteringskälla för långtjänstunderbefäls-, tekniker- och un

derofficerskadrama samt i viss mån även för officerskadem. Det är alltså

angeläget sörja för att manskap, som påkostas utbildning till underbefäl,

kommer att kvarstå i tjänst och således kan utnyttjas för avsedda uppgifter.

Erfarenheterna ha emellertid visat, att en stor del av de anställda efter att

under de tre första anställningsåren ha erhållit underbcfälsutbildning avgå

vid första kontraktstidens utgång i stället för att taga förnyad anställning.

I den män som avgångarna bli så stora, att underbefälskadrama icke kunna

hållas fyllda, uppstå givetvis svårigheter i utbildningsarbetet och manskapsorganisationen

fyller lieller icke sin avsedda uppgift. Försvaret får då också

taga på sig utbildningskostnader för manskap utan att få det beräknade utbytet

härav. Rekryteringen av långtjänst- och underofficersbestätlningama

blir också äventyrad.

Utredningen har framhållit, att det är självfallet, att manskapet vid första

kontraktstidens utgång överväger lämpligheten av fortsatt militär anställning

med hänsyn tagen såväl till framtidsmöjligheterna inom försvaret som också

till de löneförmåner, som erbjudas vid den fortsatta anställningen, jämfört

med vad som kan vinnas vid övergång till civil verksamhet. Utredningen har

funnit, alt de nuvarande löneförmånerna för underbefäl varken motsvara

arbetsuppgifterna eller i tillräcklig grad tillgodose försvarets intresse att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

kunna i tjänst få behålla i första hand de för fortsatt anställning mest lämpliga.

Vid törsta kontraktstidens utgång äro de anställda färdigutbildade underbefäl

och ha — i den mån de icke beordrats till fortsatt utbildning, som

syftar till förvärvande av kompetens för officersbefordran — fullgjort ett eller

upp till två års praktisk tjänst i för furir avsedd befattning. Furirerna ha en

för försvarsorganisationen viktig uppgift att fylla såsom instruktörer vid utbildning

av värnpliktiga eller i yrkestjänst. Därjämte skall ett antal lämpliga

furirer genomgå fortsatt utbildning för att kvalificera sig för befordran till

underofficerare eller för placering i vissa särskilda tjänstebefattningar, i

vissa fall i förening med befordran till civilmilitär beställning av underofficers

tjänsteklass.

Under framhållande att erfarenheten visat, att avgående underbefäl lia

större svårigheter att vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden ju högre

åldern är vid avgången ur försvarets tjänst, har utredningen uttalat, att det

borde eftersträvas att det större fredsbehovet av underbefäl än som svarar

mot befordringsmöjlighetema till ålderspensionsberättigande anställningar

komme att — åtminstone i huvudsak -— finnas bland underbefäl, som icke

uppnått en sammanlagd tjänstetid av sex år. Regelmässigt borde alltså avgången

ske vid denna tjänstetid i den mån det kunde bedömas, att vederbörande

underbefäl icke genom att kvarstå längre hade möjlighet att vinna

befordran till ålderspensionsberättigande anställning. Detta läte sig också

väl förena med gällande bestämmelser om beredande av ekonomisk hjälp vid

övergång till civil verksamhet. De viktigaste civilanställningsförmånema —

avskedspremie och övergångsersättning — tillkomme nämligen de anställda

efter en anställningstid av sex år.

Om sålunda efter sexårsperiodens utgång i princip endast de furirer, vilka

prövats vara lämpliga till fortsatt befordran och som kunde beredas sådan

befordran, kvarstode i tjänst, komme detta begränsade antal furirer att regelmässigt

anförtros uppgifter av mera kvalificerad natur än dem, som ålades

de yngre furirerna. Det vore härvid i allmänhet fråga om arbetsuppgifter,

vilka i viss mån vore jämförbara med antingen å underofficer eller å långtjänstunderbefäl

ankommande uppgifter. För att säkerställa en kvalitativt

fullgod rekrytering av underofficers- och långtjänstunderbefälsbeställningarna

voi’e det nödvändigt, att en något högre löneställning bereddes dessa furirer

så att det erforderliga antalet kunde finna anledning kvarstå i tjänst i

avvaktan på att befordran kunde vinnas till underofficer eller långtjänstunderbefäl.

Genom en förbättring av löneförmånerna för manskapet i enlighet med

dessa allmänna riktlinjer borde enligt utredningens uppfattning också uppkomma

ökade möjligheter att rekrytera underbefälskadem med värnpliktiga,

vilka fullgjort första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd). De värnpliktiga

finge, om utredningens förslag genomfördes, större anledning än nu

att överväga dylik anställning.

Utredningen har vidare ansett, att överfurirernas löneställning borde höjas.

I rekryteringsbefrämjande syfte böra enligt manskapslöneutredningens för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

45

slag, förutom höjning av löneställningen, genomföras vissa förändringar med

avseende å det lönesystem och den anställningsform, som nu tillämpas för

en del av det för närvarande kontraktsanställda manskapet. För utredningens

förslag i dessa delar torde få redogöras innan utredningens förslag rörande

manskapets löneställning närmare beröres.

Utredningen har ansett starka skäl tala för att i synnerhet för det äldre,

kontraktsanställda manskapet en övergång från biandlönesystemet

till kontantlöne system genomföres. Fn sådan övergång

skulle medföra, att denna personalkategori komme att avlönas efter

enahanda grunder, som gälla för andra statsanställda personalgrupper, vilket

i och för sig vore en fördel. Därigenom bleve det lättare än nu att tillse, att

de grunder, som tillämpades för lönesättningen på den allmänna arbetsmarknaden,

bleve bestämmande vid lönesättningen för denna personalgrupp i

lika mån som för annan statsanställd personal. Kontantlönesystemet måste

anses giva ökad frihet och självbestämmanderätt åt den anställde. Vidare

komme vid tillämpande av detta lönesystem den för manskapet nu gällande,

föråldrade behovsprincipen att övergivas och lönen komme alltså att utgå

med samma belopp, oberoende av om beställningshavaren vore gift eller icke.

Dessa faktorer komme enligt utredningens mening att verka rekrvteringsbefrämjande.

Härvid har utredningen erinrat om att frågan om en övergång till kontantlönesystem

även vid tidigare löneregleringar för manskapet övervägts men

att det med hänsyn till då rådande förhållanden icke ansetts möjligt eller

lämpligt att övergiva biandlönesystemet för denna personalgrupp. Bland

andra hade då administrativa skäl ansetts tala mot att manskapets löner

skulle utgå i form av enbart kontantlön, enär de militära organisations- och

tjänstgöringsförhållandena nödvändiggjorde tillhandahållande i stor omfattning

av naturaförmåner, och följaktligen löneavdrag för sådana förmåner

regelmässigt skulle behöva göras. Utredningen hade emellertid funnit, att de

skäl, som av tidigare manskapslöneutredningar anförts för bibehållande av

naturaunderhåll, numera på det hela taget endast ägde giltighet i fråga om

det yngre manskapet, d. v. s. det manskap, som genomgår utbildning och

efter avslutad furirsutbildning fullgör sin första praktiska tjänstgöring såsom

färdiguthildat underbefäl. Utredningen hade i samband härmed beaktat,

att det med hänsyn till s. k. inre tjänst torde vara nödvändigt, att visst antal

underbefäl — lämpligen korpraler och ett antal yngre furirer — vore

förlagda i kasern.

Utredningen har med hänsyn härtill förordat, att det äldre kontraktsanställda

manskapet erhåller avlöning enligt kontantlönesystemet. De skäl,

som åberopats för bibehållande av nuvarande biandlönesystem för det yngre

manskapet, vore däremot av den art, att utredningen icke ansåge sig böra

förorda införande av kontantlönesystem för sistnämnda manskap. Gränsen

mellan de båda lönesystemens tillämpningsområden borde närmare bestämt

dragas så, att 1''urir efter den första anställningstiden om i regel fyra år —-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

anställningstiden över stat i förekommande fall icke inräknad — skulle avlönas

enligt kontantlönesystemet, medan i övrigt biandlönesystemet borde

bibehållas. Härom har utredningen anfört följande.

Den egentliga underbefäls- och yrkesutbildningen för fast anställt manskap

pågår under omkring 2 1/2 år. Även om det under denna tid förekommer

viss trupptjänst och manskapet därefter helt tages i anspråk för befälsoch

yrkestjänst, synes det enligt utredningens mening naturligt, att vid en

ur lönesynpunkt företagen kategoriindelning av manskapet göra en åtskillnad

mellan å ena sidan beställningshavare, som fullgjort viss regelbunden

tjänstgöring efter furirsexamens avläggande, och å andra sidan övrigt manskap.

Erinras må att en sådan åtskillnad hittills gjorts i anställningshänseende,

i det att för det fast anställda manskapet i allmänhet gäller en första

kontraktstid om 4 Va år — däri i förekommande fall inbegripet överstatsanställning

under ett halvt år. Även enligt utredningens förslag skall den

första anställningsperioden vara oförändrad och anställningsförhållandet därunder

regleras genom kontrakt. Under sådana förhållanden har utredningen

ansett naturligast, att även övergången till kontantlönesystem sker efter fyra

års anställning på aktiv stat. Det synes uppenbart, att den faktor av rekryteringsbefrämjande

karaktär som en övergång från biandlönesystem till kontantlönesystem

i och för sig får anses utgöra, bäst utnyttjas om den får sättas

in just vid den tidpunkt, då anställningshavarens bundenhet av det tidigare

kontraktet upphör. Såsom särskilt villkor för övergång till kontantlön

synes böra uppställas, att vederbörande är innehavare av furirsbeställning.

Vid försvaret finnes en mindre kategori fast anställt manskap, som har

en första kontraktstid om längst 6 x/2 år — däri i förekommande fall inbegripet

sådan överstatsanställning, varunder manskapet erhåller huvudsakligen

allmänbildande undervisning — nämligen de från och med innevarande

budgetår tillkomna stamflygförarna vid flygvapnet. Med hänsyn till

önskvärdheten av att erhålla likformighet i lönesättningen de olika beställningshavaregrupperna

emellan synas övervägande skäl tala för att även

denna kategori efter fyra års anställning på aktiv stat överföres till kontantlönesystemet.

Detta torde, enligt vad som inhämtats från flygledningen, icke

medföra några olägenheter, därest kontraktsanställningen bibehålies även

efter övergången till sagda lönesystem.

I fråga om anställningsformen har utredningen ansett, att kontraktsanställning

bör bibehållas under den första anställningstiden om i

regel fyra år, anställningstiden över stat ej inräknad. Beträffande skälen härför

har utredningen anfört följande.

Mot kontraktsanställningen kan visserligen anföras, att den binder befattningshavaren

till anställningen på ett sätt, som icke är vanligt. Det bör dock

här hållas i minnet, att manskapet erhåller avgiftsfri utbildning samt därtill

avlöning. Det synes då falla sig naturligt, att den anställde — utom det att

han förbinder sig genomgå hela utbildningen — även förbinder sig att kvarstå

i tjänst viss tid därefter för att av staten kunna utnyttjas för sådana arbetsuppgifter,

för vilka han påkostats utbildning. Då manskapslöneutredningen

förordat, att nuvarande kontraktsanställning med en regelmässig anställningstid

om fyra år skall bibehållas för här avsett manskap, har utredningen

härvid förutsatt, att nu gällande bestämmelser om möjlighet till avsked

före kontraktstidens utgång för »framtida väl» fortfarande skola gälla.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

47

Vad åter beträffar manskap, som kvarstår i tjänst efter första kontraktstidens

utgång och är innehavare av furirsbeställning, föreslår utredningen

att sådan beställningshavare skall beredas anställning som extra ordinarie

tjänsteman; i likhet med vad som gäller för närvarande föra t sä t tes emellertid,

att anställning såsom furir skall upphöra senast vid 34 års ålder.

Förslaget avser hland annat att, i likhet med vad som gäller vid annan statlig

extra ordinarie anställning, här åsyftade furirsbeställningar skola bliva

förenade med tjänste- och familjepensionsrätt. Utredningen har framhållit,

att det kunde ifrågasättas, att pensionsrätten för extra ordinarie furir skulle

medföra, att sådan beställningshavare i fortsättningen icke skulle vara hänförlig

under militärersättningsförordningen.

Manskapslöneutredningen har ansett, att den förordade extra ordinarie

anställningen i och för sig icke behövde utesluta möjligheten att bibehålla nuvarande

ordning med genom kontrakt avtalad anställningstid men att det

med fog kunde ifrågasättas, om denna ordning för flertalet av ifrågavarande

manskap — stamflygförama utgöra här ett undantag — vore den mest ändamålsenliga.

Med utgångspunkt från den uppfattningen, att kontraktsanställningen

med därav föranledda bundenhet för en relativt lång tidsperiod kunde

inverka menligt på möjligheten att få underbefäl att kvarstanna i tjänst

efter en kontraktsperiods utgång, har utredningen förordat, att nuvarande

kontrakt för de blivande extra ordinarie furirernas del ersättes med för

extra ordinarie tjänstemän i allmänhet gällande antagningshandling, varvid

emellertid i vederbörliga avlöningsförfattningar borde stadgas skyldighet för

såväl staten som den anställde att iakttaga tre månaders uppsägningstid.

Rimligt syntes emellertid vara, att den, som bereddes särskild utbildning vid

vissa skolor och kurser, förbunde sig att fullfölja densamma och, om så

påfordrades, kvarstå i tjänst viss tid därefter. Detta krav syntes kunna tillgodoses

genom att såsom förutsättning för kommendering till sådan utbildning

finge gälla, att vederbörande avgåve skriftlig förbindelse att kvarstå i

tjänst viss tid. Möjlighet borde givetvis finnas att i särskilt fall medgiva avgång

ur tjänst före utlöpandet av den generella uppsägningstiden respektive

den tid, vederbörande förbundit sig att kvarstå i tjänst i anslutning till utbildning.

Beträffande tillsättning av beställning för sådant manskap, som vid första

kontraktstidens utgång till följd av bristande tillgång på furirsbeställningar

vid truppförbandet icke kan erhålla sådan, men som truppförbandschef

anser ändock böra beredas fortsatt anställning — huvudsakligen musikmanskap

— har utredningen förordat, att kontraktsanställning kommer till användning.

Så snart vederbörande kunde beredas extra ordinarie anställning

som furir, borde kontraktet upphöra att gälla.

Av praktiska skäl har manskapslöneutredningen ansett mindre lämpligt,

att i personalförteckningarna för försvarsgrenarna antalet furirsbeställningar

uppdelas på beställningar för kontraktsanställda och beställningar för extra

ordinarie furirer. För anslagsberäkningar vore det tillfyllest, att försvarsgrenscheferna

såsom underlag för desamma lämnade de anslagsäskande myn
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

digheterna årliga uppgifter om det antal furirer av det totala antalet, som

under anslagsåret beräknades vara kontraktsanställt.

Sammanfattningsvis innebär sålunda utredningens förslag beträffande anställningsformen

följande. Manskapet skall efter i förekommande fall en

överstatsanställning av ett halvt år erhålla kontraktsanställning dels för en

tid därutöver av fyra år, stamflygförama vid flygvapnet dock för sex år,

dels ock för tid som vederbörande — ehuru lämplig för befordran till furir

vid truppförbandet — icke kan erhålla furirsbeställning till följd av bristande

tillgång på sådana beställningar. Innehavare av furirsbeställning med mera

än fyra års anställning på aktiv stat blir extra ordinarie. För befordran

kompetent och lämplig furir kan därefter vinna ordinarie anställning vid

försvarsväsendet såsom underofficer eller långtjänstunderbefäl (motsvarande

civilmilitära beställningshavare).

I fråga om beräkning av anställning över stat såsom

anställningstid har manskapslöneutredningen uttalat, att vid tillämpning

av gällande avlöningsbestämmelser tvekan uppstått, huruvida sådan

anställning över stat, som enligt meddelade föreskrifter om manskaps- och

musikelevers anställning vid krigsmakten skall föregå anställning på aktiv

stat, må tagas i beräkning för beställningshavares löneklassplacering och

för uppfyllande av villkoren på minsta anställningstid för rätt till vissa i

reglementet angivna förmåner. Tiden för anställning över stat syntes hittills

ha tagits i beräkning för uppflyttning till 2 löneklassen, oaktat föreskriften

därom, att den över stat anställde skall äga åtnjuta lön i likhet med

menig i 1 löneklassen, enligt manskapslöneutredningens mening knappast

kunde anses innebära, att vederbörande under tiden för anställningen över

stat tillhört 1 löneklassen eller överhuvud taget varit underkastad manskapsavlöningsreglementet.

Manskapslöneutredningen har föreslagit ett uttryckligt

stadgande därom, att här avsedd anställning över stat icke må tagas

i beräkning för löneklassplacering eller för rätt till hyres- och ortstillägg,

avskedspremie eller civilanställningsförsäkring (sistnämnda förmån motsvarar

enligt manskapslöneutredningens terminologi den nuvarande övergångsersättningen).

Såsom av det anförda framgår har manskapslöneutredningen föreslagit, att

avlöningen för det yngre manskapet fortfarande skall utgå i form av

dels kontant lön, dels ock naturaförmåner, omfattande inkvartering, förplägnad,

beklädnad, tvätt m. m. Gift beställningshavare skall vidare under

samma förutsättningar som hittills kunna erhålla ett dyrortsgraderat hyresoch

ortstillägg i stället för fri inkvartering. Den löneplan och den tabell över

hyres- och ortstillägg, som sålunda skulle tillämpas för blandavlönat manskap,

ha följande utseende.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

49

Beställningar

Lönegrad

Löneklass

nr

Årslön,

kronor

nr

omfattar

löneklas- serna nr

Menig, vicekorpral, vicekonstapel, musikvicekorpral,

musikvicekonstapel............................

1

1—4

1

1440

2

1680

3

1920

Korpral, konstapel, musikkorpral, musikkonstapel

2

4-7

4

2160

5

2 400

Furir. musikfurir................................

3

6-7

6

2 640

7

2 880

Ortsgrupp

1

2

3

4

5

Hyres- och ortstillägg, kronor

384

552

720

888

1056

Beträffande löneplanens konstruktion m. m. må följande nämnas.

Den kontanta lönen skall liksom hittills utgå med enhetliga belopp

för samtliga ortsgrupper. Liksom för närvarande skall lönen allt efter beställningshavarens

lönegrad och anställningstid utgå med olika belopp. Antalet

löneklasser inom varje särskild lönegrad har dock på samma sätt som

för annan personal ansetts böra begränsas till högst fyra, och den för biandavlönad

furir avsedda lönegraden har, med hänsyn till att furir i det föreslagna

lönesystemet kommer att åtnjuta biandlön under i regel högst IV2

år, begränsats till endast två. Uppflyttning i löneklass avses skola liksom

hittills ske årsvis. En av utgångspunkterna för löneavvägningen har varit,

att begynnelselönen (exklusive hyres- och ortstillägg samt värde av naturaförmåner)

för blandavlönad furir skall vara 2 640 kronor, en annan att begynnelselönen

för menig (exklusive värde av naturaförmåner) skall utgöra

1 440 kronor. Hyres- och ortstilläggen för de olika ortsgrupperna ha avvägts

på sådant sätt, att spännvidden mellan samtliga avlöningsförmåner å högsta

och lägsta ortsgrupp för blandavlönad, till hyres- och ortstillägg berättigad

furir i begynnelselöneklassen så nära som möjligt överensstämmer med spännvidden

å den nya löneplan nr 1 inom motsvarande löneläge.

Å lön samt hyres- och ortstillägg avses rörligt tillägg skola utgå enligt

samma grunder som gälla för annan statsanställd personal med lön enligt

det nya lönesystemet. De nuvarande bestämmelserna om rörligt tillägg och

kristillägg för blandavlönat manskap innebära, att tillägg för levnadskostnadsstegringen

skall utgå — förutom på hyres- och ortstillägget -—- på den

kontanta lönen, minskad med 300 kronor för år. Manskapslöneutredningen

har framhållit, att dessa bestämmelser för att i sin tillämpning giva ett ur

alla synpunkter godtagbart resultat förutsatte, att naturaförmånernas värde

förändrade sig i tiden på samma sätt som levnadskostnaderna i övrigt. Enligt

inom utredningen verkställda beräkningar hade emellertid under de

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 281.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

senaste åren värdet av naturaförmånerna stigit mindre än levnadskostnaderna

i övrigt, varigenom den nuvarande regeln ledde till för låg total kompensation.

Utredningen har därför föreslagit att rörligt tillägg i fortsättningen

skall beräknas på hela kontantlönen.

Vad härefter angår innehavare av furirsbeställning, som räknar en anställningstid

av fyra år — anställningstiden över stat icke inräknad — har manskapslöneutredningen

förutsatt, att sådan extra ordinarie furir skall åtnjuta

lön enligt den av 1945 års lönekommitté föreslagna och av statsmakterna

godkända löneplanen nr 1. Utredningen har föreslagit, att furir vid övergång

till kontantlön inplaceras i en lönegrad omfattande löneklasserna 9, 10,

11 och 12 å nämnda löneplan. Det begränsade antal furirer, som ha en

tjänstetid på stat av sex år och som av vederbörande chef prövats lämpliga

för befordran till högre militär eller civilmiltär beställning samt kunna förväntas

ernå sådan befordran, har av manskapslöneutredningen föreslagits

skola inplaceras i en lönegrad omfattande löneklasserna 10, 11, 12 och 13 å

samma löneplan. Utredningen har därvid ansett sig böra framhålla, att antalet

beställningar i den högre furirslönegraden årligen bör fastställas av

Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef, dock inom

ramen för högst en tredjedel av totala antalet furirer.

Den löneökning, som i olika lägen kan beräknas enligt utredningens förslag

uppkomma för manskap, som för närvarande är kontraktsanställt, framgår

för den befordringsgång, vilken synes vara mest vanlig för närvarande, av

följande tabell (siffrorna avse högsta ortsgrupp; jämförelse har skett mellan

nuvarande avlöning med rörliga tilläggsförmåner efter 31 procent men bortsett

från provisoriskt lönetillägg samt ny avlöning med 6 procent rörligt

tillägg).

Anställ-

ningsår

Biandavlöning (löneplan nr 5)

Kontantavlöning (löneplan

nr 1)

Lönegrad

omfattande

löneklasserna

nr

Löne-

klass

nr

Avlöningsökning

Lönegrad

omfattande

löneklasserna

nr

Löne-

klass

nr

Avlöningsökning

ogift

gift

ogift

gift

i

1—4

1

721

692

2

2

784

755

3

4—7

4

844

815

4

6—7

6

924

895

5, 6

9—12

9

1746

1 259

7—9

10—13

11

2 006

1519

10—12

12

2125

1637

13—15

13

2 243

1756

Beträffande lönerna till överfurirer och högbåtsmän har manskapslöneutredningen

erinrat om att spännvidden mellan lönebeloppen i lägsta och högsta

löneklass för dessa beställningshavare för närvarande nära överensstämmer

med och i själva verket är något mindre än den, som gäller för civila tjänste
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

51

män i motsvarande löneläge. I anslutning härtill och jämväl under hänvisning

till de av 1945 års lönekommitté gjorda uttalandena med avseende å lönegradskonstruktionen

har utredningen ansett, att lönegraden för överfurir och

högbåtsman bör bibehållas vid den konstruktion, som allmänt tillämpas inom

statsförvaltningen. Vad därefter beträffar lönegradsplaceringen har manskapslöneutredningen

framhållit, att den för långtjänstunderbefälet nu gällande

— närmast motsvarande nuvarande lönegraden A 6 eller, med den nya

beteckningen, Ca 10 — enligt utredningens uppfattning är alltför låg. De arbetsuppgifter

och det ansvar, som åläggas dessa beställningshavare, har synts

manskapslöneutredningen väl motivera, att överfurirer och högbåtsmän inplaceras

i en lönegrad omfattande löneklasserna 12, 13, 14 och 15 å löneplan

nr 1. En sådan inplacering på löneplanen skulle medföra, att avståndet

mellan överfurirs och fanjunkares slutlön skulle bliva fem löneklasser, vilket

synts manskapslöneutredningen väl avvägt.

Löneökningen (beräknad på samma sätt som för kontraklsanställt manskap

och således inkluderande nu utgående provisoriskt lönetillägg) enligt

utredningens förslag beträffande överfurirer och högbåtsmän framgår för

högsta ortsgrupp av följande tabell.

Nuvarande

Föreslagen

Avlönings-

ökning

lönegrad

löneklass

lönegrad

löneklass

Mb 1

1

Ma 1

12

1802

2

13

1874

3

14

1930

4

15

1983

5

15

1687

Såsom förut berörts omfattar långtjänstunderbefälet även flaggkorpraler;

flaggkorpralsgraden håller emellertid på att avvecklas, och den för budgetåret

1946/47 fastställda personalförteckningen upptager endast fem sådana

beställningar. Manskapslöneutredningen, som erinrat om att de fyra lägsta

löneklasserna inom denna lönegrad sammanfalla med de fyra högsta löneklassema

i överfurirslönegraden, har föreslagit, att vid sidan av det nya avlöningsreglementet

meddelas bestämmelser, enligt vilka för kvarstående flaggkorpraler

skola tillämpas löneklasserna 13, 14, 15 och 16 å löneplan nr 1.

Under erinran om att löneklasserna preliminärt bestämts till för sergeantslönegraden

13, 14, 16 och 18 och för fanjunkargraden 14, 16, 18 och 20 men

alt därvid uttalats att utredningen angående manskapets löneställning kunde

komma att påverka det definitiva ställningstagandet härtill, har manskapslöneutredningen

förklarat, att utredningens förslag rörande överfurirer förutsatte

en högre begynnelselön för sergeant för att giva en med hänsyn till de

båda personalkategoriernas olika utbildning lämpligt avvägd skillnad i begynnelselön.

Sålunda höra enligt utredningens mening för sergeant tillämpas

löneklasserna 14, 15, 16 och 18. I överensstämmelse härmed bör lägsta löne
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Mcij:ts proposition nr 281.

klassen för fanjunkare vara 15 löneklassen. I anslutning till vad 1945 års

lönekoramitté uttalat bör för extra ordinarie underofficer och fänrik tillämpas

samma löneklasser som för sergeant.

Manskapslöneutredningen har låtit verkställa vissa beräkningar rörande

kostnaden för genomförandet av löneregleringen för

manskapet. Med utgångspunkt från den 1 september 1946 besatta beställningar

har förslagets genomförande beräknats medföra en merkostnad av 16,1

miljoner kronor, vari ingå 9,2 miljoner kronor för nu utgående provisoriskt

lönetillägg. I förstnämnda siffra ingår även den löneökning, som skulle följa,

om 1945 års lönekommittés förslag rörande löneförbättring för andra personalgrupper

erhölle motsvarighet för manskapet. Beräkningar ha även verkställts

under andra förutsättningar i fråga om personalbeståndets storlek och

sammansättning; beträffande resultatet därav torde få hänvisas till manskapslöneutredningens

betänkande. Förslaget om viss höjning av lönerna

till underofficerare och fänrikar beräknas medföra en kostnadsökning av omkring

750 000 kronor.

Yttrandena.

De allmänna synpunkter på manskapets lönefråga bedömd

ur rekryteringssynpunkter och med hänsyn till arbetsuppgifter in. m.,

åt vilka manskapslöneutredningen givit uttryck, ha överbefälhavaren, cheferna

för armén och marinen, statens arbetsmarknadskommission och försvarets

socialbyrå uttryckligen förklarat sig dela. I samband härmed ha följande

uttalanden gjorts.

Överbefälhavaren: De omständigheter utöver löneläge, avlöningssystem och

anställningsform, om vilkas betydelse för nyrekryteringen utredningen erinrat,

äro av betydelse också för kvarblivandet. Det är emellertid riktigt, att åtgärder

för att säkerställa kvarblivandet ur försvarets synpunkt äro viktiga.

Enligt utredningens uppfattning borde förbättrade förmåner vid kvarblivandet

skapa ökade möjligheter att rekrytera underbefälskadern med värnpliktiga,

vilka fullgjort första tjänstgöring. För egen del anser överbefälhavaren

särskilt böra upptagas frågan om förutsättningarna att i viss utsträckning

tillgodose behovet av underbefäl med värnpliktiga, som undergått utbildning

till värnpliktig underofficer eller officer.

Statens arbetsmarknadskommission: Arbetsmarknadskommissionen bitrader

vad manskapslöneutredningen anfört i fråga om löneställningen för det

fast anställda manskapet. I likhet med utredningen anser kommissionen, att

lönesättningen för den, som fullgjort sin första kontraktstid, bör vara så^ tillfredsställande,

att fortsatt anställning visserligen kan anses vara förmånlig

men samtidigt vara avpassad med hänsyn till löneläget inom civil verksamhet.

„ .....

Försvarets socialbyrå: Utredningens förslag äro att från principiella synpunkter

hälsa med tillfredsställelse. Reformerna, i vad de avse övergång från

biandlön till kontantlön för vissa furirer och en därmed sammanhörande

ändring av anställningsformen, torde komma att visa sig vara i särskilt hög

grad värdefulla. Med största sannolikhet komma berörda reformer att möjliggöra

ökat intresse bland furirerna för kvarstående i tjänst. Det synes även

sannolikt, att ett genomförande av manskapslöneutredningens förslag un
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

53

der vissa förutsättningar kan komma att bliva av verklig betydelse för ett

tillgodoseende värnpliktsvägen av krigsmaktens behov av fast anställt underbefäl.

Det av nu angivna myndigheter fällda allmänna omdömet om utredningens

förslag är, att förslagen äro i stort sett tillfredsställande och ägnade att

på längre sikt säkerställa rekryteringen. Statskontoret har ansett förslaget i

de delar, som kunnat bliva föremål för ämbetsverkets bedömande, väl avvägt.

Svenska officersförbundet har uttalat, att förslagen i stort sett utgjorde

en god lösning av föreliggande fråga och vittnade om strävan att åstadkomma

en radikal förbättring av underbefälets löner.

Överbefälhavaren har i anslutning till det av honom berörda spörsmålet i

fråga om rekrytering av underbefälsbeställningar med värnpliktiga, som undergått

utbildning till värnpliktig officer eller underofficer, anfört följande.

För att de befälsutbildade värnpliktiga skola intresseras för furirsbeställning

böra de i princip erhålla samma förmåner som extra ordinarie furirer

enligt utredningens förslag. Härvid avses även möjligheter till befordran till

långtjänstunderbefäl, underofficer eller officer på stat samt, efter tre års

anställning som extra ordinarie furir, civilanställningsförmåner. Undantag

bör dock göras i fråga om avskedspremie. Denna synes nämligen icke böra

komma i fråga för extra ordinarie furir, som uppburit premie för utbildning

till värnpliktig officer eller underofficer. Särskilt från psykologisk synpunkt

sett bör denna premie nämligen utbetalas i vanlig ordning och vid vanlig tidpunkt.

Om så icke sker, kan det befaras att, framför allt för värnpliktiga,

som stå tveksamma inför fast anställning, uteblivandet av premie vid övergång

till fast anställning eller till och med ett blott fördröjande av utbetalningen

kan leda till beslut i negativ riktning.

19A5 års försvarskommitté har utan att närmare ingå på här berörda spörsmål

uttalat, att försvarskommittén räknade med att försvarsorganisationen

även i fortsättningen måste i viss utsträckning bygga på fast anställning av

manskap. Det framstode då såsom nödvändigt att utmäta de med dylik anställning

förenade löneförmånerna så, att de främjade fyllandet av ifrågavarande

personalkadrer.

Tjänstemännens centralorganisation har ansett önskvärt, att biandlönesystemet

helt övergåves och ersattes med kontantlönesystemet samt att anställningsformerna

för underbefälet utbyggdes att fullt motsvara dem, som

gälla för andra militära grupper. Svenska underofficersförbundet har ansett,

att lönerna för manskapet borde böjas mer än utredningen föreslagit. Försvar

sväsendets underbefäls förbund har förklarat sig berett att förorda förslagets

genomförande under förutsättning att vissa närmare angivna jämkningar

vidtoges i detsamma, samt därvid betonat vikten av att eu lösning i

samförstånd med personalen konune till stånd.

Manskapslöneutredningens förslag att för viss del av det nu kontraktsanställda

manskapet biandlönesystemet skall bibehållas men att

k o ntantlönesyste in skall införas för det övriga manskapet har i

allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena; såsom

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

förut nämnts har dock tjänstemännens centralorganisation ansett önskvärt

att biandlönesystemet helt övergåves. Emellertid ha olika meningar yppats om

gränsdragningen mellan de båda systemens tillämpningsområden. I vissa

yttranden har påyrkats, att övergången till kontantlönesystem finge ske tidigare

än som följde av utredningens förslag, och därvid bär även av vissa

myndigheter ifrågasatts förkortning av den första kontraktstiden.

Sålunda ha chefen för marinen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

samt försvarets civilförvaltning, utan att avse förkortning av den första kontraktstiden,

ansett lämpligast att övergången till kontanlönesystem skedde redan

vid tillträdandet av furirsbeställning. Till stöd för förslaget härom har

anförts följande.

Chefen för marinen: Vad manskapslöneutredningen anfört i fråga om tidpunkten

för övergång från biandlön till kontantlön är icke bärande för marinens

del. Någon ytterligare prövning av vederbörande efter tre års tjänst

anses icke behöva ske för detta ändamål. Det kan vidare antagas, att övergång

till kontantlön redan vid furirsutnämning i vida högre grad kommer

att stimulera det underbefäl, som man önskar ha kvar i tjänst efter kontraktstidens

utgång, till ett kvarsiannande, än en dylik övergång först vid

kontraktets utlöpande. Två olika avlöningssystem för furirer kunna medföra

ökat arbete för förvaltningsmyndigheterna.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Flera skäl tala för att den

föreslagna tidpunkten för övergång från biandlön till kontantlön icke är den

lämpligaste. Bland annat uppkomma på detta sätt två kategorier furirer.

blandavlönade och kontantavlönade. Främst i förläggnings-, utspisnings- och

beklädnadshänseende innebär denna tudelning av en kategori beställningsliavare

en avsevärd nackdel.

Försvarets civilförvaltning: Huruvida övergången från blandlöne- till kontantlönesystem

bör ske först efter det vederbörande beställningshavare uppnått

fyra års fast anställning, d. v. s. i samband med den första kontraktstidens

utgång, kan synas tveksamt. Om övergången till kontantlönesystemet,

såsom utredningen håller före, är ägnad att gynnsamt påverka manskapsrekryteringen

—- en uppfattning som jämväl civilförvaltningen biträder —

förefaller det som om fördelarna i rekryteringsavseende skulle än mera markeras,

därest övergången skedde redan vid tidpunkten för befordran till furir.

Civilförvaltningen vill för sin del föreslå att — om icke ur militära synpunkter

hinder härför möta — övergången till kontantlönesystem får ske redan

vid tillträdandet av furirsbeställning.

Försvarsväsendets lönenämnd har framhållit, att ur de synpunkter lönenämnden

närmast hade att bevaka hinder icke syntes böra möta mot att

övergången till kontantlön knötes till furirsbefordran.

Chefen för armén har anfört, att en lång första anställningstid för arméns

del innebär en nackdel vid manskapsrekryteringen, bland annat genom att

många ynglingar avskräckas för att binda sig för så lång tidrymd som fyra

(41/2) år. Det synes troligt att utredningens förslag om ändrade löne- och anställningsvillkor

för furirer kommer att medföra ökat intresse för kvarstående

i den militära tjänsten efter kontraktstiden utgång, varigenom tillgången till

instruktörer kan förutsättas bliva tillräcklig. Då alla åtgärder böra vidtagas

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

55

för att främja rekryteringen bör under ett fåtal år — förslagsvis fem —

prövas, huruvida icke en första anställningstid av tre år (vid anställning över

stat 3V2 år) är lämpligare än den föreslagna. En avkortning av första anställningstidens

längd har icke synts böra föranleda någon ändring i utredningens

förslag, att övergång till kontantlönesystem bör ske i samband med

förlängd anställning i furirsbeställning efter första anställningstidens utgång.

Även försvarets socialbyrå har i sitt yttrande ingått på detta spörsmål. Ur

innehållet i socialbyråns yttrande må följande anföras.

Det synes sannolikt, att ett genomförande av manskapslöneutredningens

förslag i vad gäller ändrade löne- och anställningsvillkor för furirer efter den

första kontraktstidens utgång skall komma att medföra ett ökat intresse

bland underbefälet för kvarstående i tjänst. Med hänsyn till sannolikheten

härav torde en minskning av den första anställningstidens längd till tre år

(inklusive tid för anställning över stat 3V2 år) icke behöva medföra några

större svårigheter att hålla furirkadern fulltalig men väl ägnad att underlätta

rekryteringen. Byrån förutsätter härvid, att övergången från biandlönesystem

och anställning medelst kontrakt till kontantlön och anställning

såsom extra ordinarie befattningshavare skall äga rum i anslutning till utgången

av den första anställningen om tre år för dem, som då vunnit furirsbeställning.

Möjligen skulle för dessa en övergång från biandlön till kontantlön

kunna ske redan efter tre år (inklusive tid för anställning över stat 3V2

år), även om övergång till anställning såsom extra ordinarie befattningshavare

skulle äga rum först med utgången av en första kontraktsanställningstid

om fyra (41/;,) år. En reducering av den första kontraktsanställningstidens

längd kommer att få större aktualitet, om den fast anställda underbefälskadern,

såsom byrån ifrågasatt, kommer att i större utsträckning rekryteras

bland befälsutbildade värnpliktiga. Dessa torde nämligen kunna tänkas vara

intresserade för den fasta anställningen såsom manskap endast om de i samband

med övergång från värnpliktstjänstgöring till fast anställning erbjudas

de förmåner i avseende på löne- och anställningsvillkor, vilka avses tillkomma

furir efter kontraktsanställningens slut. Något hinder mot att såsom furir

anställa värnpliktig, vilken med godkännande vitsord genomgått underofficers-

eller officersutbildning, bör enligt byråns förmenande icke föreligga.

Två ledamöter (herrar Berendt och Falk) ha anmält från styrelsens majoritet

avvikande uppfattning i vad gäller frågan om den första kontraktsanställningstidens

längd, vilken ifrågavarande ledamöter förklarat sig, vad

flottan och flygvapnet beträffar, anse även framdeles böra bestämmas till

normalt fyra år (inklusive tid för anställning över stat 4 72 år); det förutsattes

emellertid, att övergången till kontantlön för furirerna komme att ske efter

principiellt samma anställningstid vid krigsmakten i dess helhet.

Manskapslöneutredningens förslag har däremot tillstyrkts av överbefälhavaren

och statens organisationsnamnet, varjämte försvarsväsendets underbefälsförbund,

som i första hand önskade övergång till kontantlönesystem vid

furirsbeställnings tillträdande, det oaktat ansett sig kunna godtaga förslaget.

Enligt överbefälhavarens mening talar emot en ändring i fråga om kontraktstiden

framför allt angelägenheten att under någon tid kunna utnyttja

det på statens bekostnad utbildade manskapet. Tidpunkten för övergång till

kontantlön behövde icke i och för sig vara beroende av kontraktstidens

iängd, men en tidigare övergång till kontantlön skulle medföra en betydande

kostnadsökning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

Förslaget om extra ordinarie anställning för furirer har i

allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i yttrandena. Ett undantag

gäller dock, i det att statens organisationsnamnet ansett försiktigheten bjuda

att utgå från uppfattningen, att extra ordinarie anställning bereder trygghet

av i stort sett samma beskaffenhet som den vilken tillkommer med fullmakt

eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemän, och med utgångspunkt

härifrån avstyrkt förslaget såsom innebärande en organisatorisk ändring.

För svar sväsendets underbefäls förbund, som funnit principiella betänkligheter

möta mot att bibehålla skyldigheten alt frånträda anställningen vid

viss levnadsålder, har vidare ansett, att uppsägningstiden borde vara tre månader

från statens sida men en månad från beställningshavarens sida i stället

för, såsom utredningen föreslagit, tre månader i båda fallen. Förbundet kunde

ej heller biträda manskapslöneutredningens förslag att såsom förutsättning

för kommendering till viss utbildning skulle gälla, att vederbörande avgåve

skriftlig förbindelse att kvarstå i tjänst viss tid.

Försvarets civilförvaltning har ansett att kontraktsanställningsformen i

varje fall borde upphöra i samband med att vederbörande tillträdde extra

ordinarie furirsbeställning. Då tillträdandet skedde före utgången av löpande

anställningsperiod, borde anställningskontraktet ersättas med en av vederbörande

avgiven skriftlig förbindelse att kvarstå i tjänst intill anställningsperiodens

utgång.

Det av manskapslöneutredningen berörda spörsmålet, huruvida militärersättningsförordningen

borde bibehålla sin tillämplighet å furir även efter

extra ordinarieblivandet, har berörts av försvarets civilförvaltning, statskontoret

och riksförsäkringsanstalten. Myndigheterna ha erinrat om att långtjänstunderbefälet

numera undantagits från förordningens tillämplighet med

hänsyn till att beställningarna äro förenade med pensionsrätt. Statskontoret

har ansett, att extra ordinarie furir av samma anledning borde undantagas.

Försvarets civilförvaltning och riksförsäkringsanstalten ha däremot icke ansett

tillräckliga skäl härför föreligga, då anställning som extra ordinarie furir

skall upphöra senast vid 34 års ålder, och civilförvaltningen har därjämte

framhållit, att ett sådant undantagande skulle sätta extra ordinarie furir i

sämre ställning i sjukvårdshänseende än blandavlönat manskap, något som

kunde befaras verka hämmande på rekryteringen.

Manskapslöneutredningens förslag rörande beräkning av anställning

över stat såsom anställningstid har mött invändningar i

vissa remissyttranden. Härom må nämnas följande.

Chefen för marinen har ansett, att tiden för anställning över stat bör få

tillgodoräknas i förevarande avseende och bestämt avstyrkt manskapslöneutredningens

förslag i denna del. Chefen för flygvapnet och försvarets civilförvaltning

ha ansett, att överstatsanställningen kunde slopas. Försvarsväsendets

lönenämnd har föreslagit, att tid för anställning över stat skall få

tagas i beräkning för löneklassplacering och för rätt till hyres- och ortstilllägg,

avskedspremie och civilanställningsförsäkring. Skulle härigenom de,

som innehaft överstatsanställning, anses erhålla en gynnsammare ställning

än sådana, som på grund av avlagd realexamen anställdes direkt på aktiv

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

57

stat sex månader senare än de förra tagit anställning över stat, syntes kunna

övervägas att för de senare medgiva, att det skulle så anses, som om de innehaft

anställning över stat under härför föreskriven tid. Försvarsväsendets

underbefälsförbund har föreslagit, att tillgodoräkning i löneklassplaceringshänseende

av tiden för anställning över stat skall medgivas.

Utredningens förslag i fråga om lönebeloppen för b 1 a n d avlön

a t manskap har mött invändningar i vissa remissyttranden, i vilka

påyrkats större höjningar generellt sett eller i varje fall i de lägre löneklasserna;

allmänna uttalanden ha gjorts av försvarets civilförvaltning om att de

föreslagna lönebeloppen knappast syntes ägnade att stimulera rekryteringen

och av svenska officersförbundet om att en höjning vore tillrådlig.

Chefen för armén har föreslagit en höjning av kontantlönebeloppen i löneklasserna

1—5 växlande mellan 300 kronor i 1 löneklassen och 60 kronor i

5 löneklassen. Även chefen för marinen har ansett önskvärt, att begynnelselönen

kunde sättas något högre än som föreslagits.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen åter har förordat en höjning

av beloppen i samtliga löneklasser med lägst 300 kronor. Förslaget härom

förklaras vara avvägt under hänsynstagande dels till lönerna för civila yrkesarbetare

inom motsvarande fack, dels till den större bundenheten i militär

tjänst, dels till övertidsarbete och nattarbete, för vilket övertidsersättning

ej utgår, dels ock till den för manskapet (utom överfurirer) stipulerade

högsta åldersgränsen, efter vilken rekapitulation ej kan ske.

Överbefälhavaren och försvarsväsendets lönenämnd ha däremot ansett, att

utredningens förslag kan godtagas. Överbefälhavaren har därvid erinrat att

löneförmånerna komma alt utgå även under den tidrymd av minst fjorton

månader, som i vart fall skulle upptagits av värnpliktstjänstgöring. .

Försvarsväsendets underbefälsförbund har förklarat sig icke kunna tillstyrka

manskapslöneutredningens förslag i oförändrat skick. En höjning av

samtliga lönebelopp å blandlöneplanen med 240 kronor har organisationen

betecknat såsom ofrånkomlig. Beträffande därvid tillämpade beräkningsgrunder

framgår av yttrandet följande.

Förbundet har ansett, att de sammanlagda förmånerna för gift, blandavlönad

personal omedelbart före övergången till kontantlön (enligt normala fall)

närmast böra motsvara förmånerna i 8 löneklassen å löneplan nr 1. Detta

sammanhänger med att förbundet föreslår, att 10 löneklassen å löneplan nr

1 skall vara begynnelselöneklassen för extra ordinarie furir. Lönebeloppet i

6 löneklassen för blandavlönat manskap bör därför höjas med 240 kronor

från 2 640 till 2 880 kronor. Samma höjning anser förbundet ofrånkomlig

för övriga löneklasser av blandlöneplanen.

Socialstyrelsen har tillstyrkt manskapslöneutredningens förslag i fråga

om rörligt tillägg för blandavlönat manskap. Den föreslagna regeln innebure

visserligen icke någon garanti för att den berörda personalen konnne att

erhålla samma totala kompensation som kontantavlönadc tjänstemän. Lönetilläggen

för statstjänstemän i allmänhet vore beroende av utvecklingen av

socialstyrelsens levnadskostnadsindex, som avsåge att följa utvecklingen för

samtliga levnadskostnader bland arbetare och tjänstemän, men olika del
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

poster kunde, som utredningens beräkningar också visade, förete en annan

utveckling, och för att riktigt mäta levnadskostnadsutvecklingen för här

berörda kategorier skulle särskilda indexberäkningar behöva utföras. Eftersom

tillfredsställande underlag för sådana beräkningar saknades, skulle

emellertid även dessa ge ett osäkert resultat. Under dessa omständigheter

syntes den av utredningen föreslagna regeln vara den bästa.

Mot utredningens förslag att hyres- och ortstillägg liksom hittills skall tillkomma

gift beställningshavare först efter ett års anställning har invändning

gjorts av försvarsvåsendets lönenämnd och försvarsväsendets underbefälsförbund,

vilka ansett att nämnda villkor bör borttagas. Underbefälsförbundet

har därvid anfört att det, så länge som man överhuvud taget tillämpade behovsprincipen,

för vilken hyres- och ortstillägget vore ett markant uttryck,

icke vore försvarligt att beröva de lägst avlönade befattningshavarna det för

familjeförsörjningen absolut nödvändiga tillskottet av hyres- och ortstillägg.

I fråga om löneställningen för extra ordinarie furir innebär,

såsom förut anförts, manskapslöneutredningens förslag, att sådan beställningshavare

till en början skall tillhöra en lönegrad omfattande löneklasserna

9, 10, 11 och 12, men att furir, som har sex års anställning och vars

lämplighet för befordran till högre beställning är prövad och godkänd, skall

kunna uppflyttas i en lönegrad upptagande löneklasserna 10, 11, 12 och 13.

Försvarsväsendets lönenämnd tillstyrker förslaget om tillämpandet av en

lönegrad upptagande löneklasserna 9—12. Däremot har lönenämnden förklarat

sig hysa en viss tvekan om lämpligheten av förslaget att furir efter

sex års anställning skall vinna uppflyttning till den högre lönegraden. Lönenämnden

har dock funnit sig kunna godtaga förslaget om sådan uppflyttning,

därvid emellertid lönenämnden — i likhet med vad manskapslöneutredningen

förordat —- förutsatte att vissa nu utgående lönetillägg för riktare,

plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri och avståndsobservatör skola

indragas.

I samtliga övriga remissyttranden bär förklarats, att det medförde avsevärda

olägenheter att, såsom föreslagits, grunda hänförligheten till den ena

eller andra lönegraden på en individuell lämplighetsprövning. Det har bland

annat anförts, att denna prövning bleve utomordentligt svår och att den gallring,

som åtminstone under vissa förhållanden bleve en följd av förslaget, vore

ägnad att skapa irritation såväl inom furirskåren som mellan denna och

vederbörande chef.

På grund härav har chefen för marinen — som erinrat om att enligt utredningens

förslag i stort sett endast sådana furirer, som uppfylla villkoren

för befordran, böra tillåtas kvarstå i tjänst mer än sex år — föreslagit, att

samtliga furirer efter sex års anställning skola vinna uppflyttning till den

högre lönegraden. Ett därmed i huvudsak överensstämmande förslag har

framställts av chefen för armén och försvarets civilförvaltning, innebärande

att de båda lönegraderna skola sammanslås till en lönegrad med speciell konstruktion

och omfattande löneklasserna 9, It, 12 och 13.

I motsats till nu nämnda myndigheter ha överbefälhavaren, chefen för

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

59

flygvapnet och flygförvaltningen, försvarets socialbyrå, svenska officersförbundet,

svenska underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefälsförbund

ansett, att de kontantavlönade furirerna borde hänföras till en

lönegrad omfattande löneklasserna 10, 11, 12 och 13. Förslaget härom har

delvis motiverats med att den av utredningen föreslagna uppdelningen på två

lönegrader med lämplighetsprövning för nppflyttning till den högre lönegraden

vore oläglig. I övrigt har till stöd för förslaget anförts i huvudsak

följande.

Överbefälhavaren: En inplacering i en mot 10 lönegraden för civila befattningshavare

svarande lönegrad synes vara motiverad med hänsyn till arbetsuppgifterna.

Till jämförelse kan nämnas, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

föreslagit denna lönegrad för bland andra förrådsmän, biträdande

mekaniker och bilförare.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: En jämförelse med civila

yrkesarbetare motiverar för kontantavlönad furir inplacering i en lönegrad

omfattande löneklasserna 10—13.

Försvarets socialbyrå: Med hänsyn till de på furirerna ankommande arbetsuppgifterna

finner sig byrån böra förorda, att berörda furirer inplaceras i en

lönegrad omfattande löneklasserna 10—13. Skulle detta av kostnadsskäl eller

eljest icke kunna genomföras, torde utredningens förslag böra modifieras på

sådant sätt, att den högre lönegraden står öppen för samtliga furirer, vilka

kunna räkna en anställningstid av sex år.

Försvarsväsendets underbefälsförbund: För att få en skälig löneställning

för kontantavlönade furirer och särskilt för att säkerställa, att de gifta beställningshavarna

få en icke alltför obetydlig förbättring i nu utgående förmåner

redan vid tillträdandet av kontantlön, påyrkar förbundet, att kontantlönegraden

för furir skall omfatta löneklasserna 10—13.

Vad angår utredningens förslag i fråga om löneklasserna för överfurirer

ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, försvarets civilförvaltning

och försvarsväsendets lönenämnd tillstyrkt detsamma eller lämnat

det utan erinran.

överbefälhavaren har funnit löneavvägningen i huvudsak på ett lämpligt

sätt anknyta till de nya lönegraderna för underofficerare och officerare men

ansett sig dock böra ifrågasätta en höjning av slutlönen till löneklass 16, vilket

syntes kunna ske utan att påkalla höjning av slutlönema för sergeanter

och fanjunkare.

Svenska officersförbundet har ansett, att slutlönen borde höjas att utgå

efter 16 löneklassen med hänsyn till att avgången ur tjänst skedde från denna

beställning.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har, med erinran att förbundet hos

manskapslöneutredningen framlagt förslag om löneklasserna 12, 13, 15 och

17, förklarat sig vilja jämka förslaget på sådant sätt, att lönegraden för långtjänstunderbefäl

skulle omfatta löneklasserna 12, 13, 14 och 16. En högre

spännvidd mellan begynnelse- och slutlön än som är vanlig för civila befattningshavare

borde finnas för långtjänstunderbefäl lika väl som för beställningshavare

i andra militära lönegrader.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj ds proposition nr 281-

Mot manskapslöneutredningens förslag rörande 1 ö n e s t ä 11 n i n g e n för

kvarvarande flaggkorpraler samt för sergeanter och fanjunkare

har icke riktats någon invändning i remissyttrandena. Svenska

underofficersförbunclet har dock ansett, att återverkningarna på underofficerarnas

löner av de föreslagna överfurirslönema vore snävt beräknad och

att lösningen i fråga om underofficerslönerna borde betraktas som provisorisk

i avbidan på den av 1945 års lönekommitté ifrågasatta genomgripande

ändringen av de militära lönegradernas konstruktion. Tjänstemännens centralorganisation

har givit uttryck åt liknande synpunkter.

1945 års lönekommitté.

Vid utarbetandet av avlöningsbestämmelser för manskapet har lönekommittén

i enlighet med sitt uppdrag härutinnan utgått från manskapslöneutredningens

förslag i fråga om anställningsform och löneställning. Lönekommittén

har sålunda i allmänhet icke för egen del tagit ställning till förevarande

spörsmål. Emellertid har lönekommittén uttalat, att den utgått från

att manskapslöneutredningens av socialstyrelsen tillstyrkta förslag i fråga om

rörligt tillägg för blandavlönat manskap bör genomföras. Vidare har lönekommittén

biträtt försvarsväsendets lönenämnds och försvarsväsendets underbefälsförbunds

förslag om upphävande av kravet på ett års anställningstid

för åtnjutande av hyres- och ortstillägg.

Lönekommittén har inarbetat hyres- och ortstilläggen i lönebeloppen.

Kommitténs förslag till löneplan för blandavlönat manskap — av lönekommittén

betecknad såsom löneplan nr 5 — upptager sålunda under beteckningen

lönegrupp I de av manskapslöneutredningen föreslagna icke dyrortsgraderade

lönebeloppen samt under beteckningen lönegrupp II summan av

de av utredningen föreslagna icke dyrortsgraderade lönebeloppen och de

dyrortsgraderade hyres- och ortstilläggen; lönegraderna ha betecknats Mha.

Lönekommittén har vidare utarbetat förslag till A-avdragsbelopp för blandavlönat

manskap. Härom må nämnas följande.

Vad angår de belopp, som i de till löneplan nr 5 hörande föreslagna grundlönetabellerna

angivits såsom A-avdrag för beställningshavare med lön enligt

nämnda löneplan, erinrar lönekommittén om att motsvarande nu gällande

belopp av 1936 års lönekommitté avvägts enligt samma grunder som av

nämnda kommitté tillämpats i civila och militära avlöningsreglementena,

därvid för det blandavlönade manskapets del hänsyn tagits ej endast till

kontantlönen utan även till naturaförmånernas uppskattade värde. 1945 års

lönekommitté har i princip tillämpat samma tillvägagångssätt. Härvid har

för beställningshavare, i vilkas lön icke inräknats hyres- och ortstillägg, upptagits

samma tjänstledighetsavdrag, oberoende av den dyrortsgrupp stationeringsorten

tillhör. Tjänstledighetsavdragen för beställningshavare, i vilkas

lön inräknats ett belopp motsvarande hyres- och oxdstillägg, ha ansetts böra

på samma sätt som för övriga tjänstemän avvägas med hänsyn till avlöningens

storlek å respektive ortsgrupp. Med hänsyn till svårigheten att erhålla

en fullt riktig uppskattning av naturaförmånernas värde har även för

sistnämnda beställningshavare värdet av den fria beklädnaden och förplägnaden

m. m. ansetts böra upptagas till samma belopp oavsett ortsgruppen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Lönekommittén — som icke ansett sig ha att taga ställning till frågan om

slopandet av överstatsanställningen — har vidare föreslagit, att tiden för

anställning över stat, i den mån sådan anställning fortfarande kommer att

bibehållas, skall för åtnjutande av i reglementet angivna förmåner likställas

med anställning på aktiv stat. Detta förslag kommer främst att ha betydelse

för personalens löneklassplacering och rätt till civilanställningsförmåner.

Den allmänna löneregleringen för statens befattningshavare har ansettsDepariementsböra

omfatta även försvarets fast anställda manskap. För manskapets del chefenhar

löneregleringen emellertid icke ansetts kunna inskränkas enbart till en

uppräkning av lönerna på motsvarande sätt som för befattningshavare i

övrigt. En större förbättring av det fast anställda manskapets hittillsvarande

löneställning har nämligen synts ofrånkomlig för att säkerställa en

tillfredsställande rekrytering. I sådant syfte har även övervägts att för det

nuvarande kontraktsanställda manskapet frångå det s. k. biandlönesystemet

— som innebär kontant lön jämte fri förplägnad, beklädnad, inkvartering

m. m. — och övergå till kontantlönesystem. Manskapslöneutredningen

har emellertid ansett nuvarande lönesystem böra bibehållas under den

första kontraktsperioden om i regel fyra år — anställningstiden över stat

icke inräknad. Den, som efter denna tid kvarstannar i tjänst och innehar

eller sedermera erhåller beställning såsom furir, har av manskapslöneutredningen

föreslagits skola erhålla extra ordinarie anställning med avlöning

enligt kontantlönesystem.

Manskapslöneutredningens förslag att för viss del av det nu kontraktsanställda

manskapet biandlönesystemet skall bibehållas men att kontantlönesystem

skall införas för del övriga manskapet har i allmänhet tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i remissyttrandena. Emellertid ha olika meningar

yppats om gränsdragningen mellan de båda systemens tillämpningsområden,

varjämte av vissa myndigheter ifrågasatts förkortning av den första kontraktstidens

längd.

För egen del anser jag det motiverat, även av andra skäl än rekryteringssynpunkter,

att det nuvarande biandlönesystemet för det fast anställda manskapet

vid försvaret i största möjliga utsträckning övergives och ersättes

med det lönesystem, som tillämpas för tjänstemän i allmänhet. Jag anser

mig sålunda böra biträda manskapslöneutredningens förslag, att det äldre

kontraktsanjställda Imanskapet beredes anställning såsom extra ordinarie

tjänstemän och avlöning enligt kontantlönesystem. Beträffande gränsdragningen

mellan de båda lönesystemen anser jag mig — utan att ingå på frågan

om förkortning av den första anställningstiden — böra biträda vad i vissa

remissyttranden föreslagits därom, att övergång till kontantlönesystem bör

ske i och med tillträdande av furirsbeställning. Jag anser mig därvid böra

erinra om att i enlighet med allmänt gällande bestämmelser extra ordinarie

anställning må tillträdas först vid viss uppnådd levnadsålder och att befordran

till furirsbeställning sålunda icke må ske innan denna levnadsålder uppnåtts.

I anslutning till vad manskapslöneutredningen föreslagit beträffande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

stamflygförarna vid flygvapnet anser jag vidare, att samtliga extra ordinarie

furirer skola vara bundna vid kontraktsanställningen under löpande första

kontraktsperiod. Slutligen biträder jag manskapslöneutredningens förslag, att

extra ordinarie furir skall vara skyldig att iakttaga tre månaders uppsägningstid.

I fråga om beräkning av anställning över stat såsom anställningstid ansluter

jag mig till lönekommitténs förslag.

Manskapslöneutredningen har ifrågasatt huruvida extra ordinarie anställning

och därmed förenad pensionsrätt för furirer skall medföra, att dessa

beställningshavare icke i fortsättningen skola vara hänförliga under förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada

adragen under militärtjänstgöring. Med hänsyn till att extra ordinarie

furir maste lämna anställningen senast vid 34 års ålder och under beaktande

av att undantagande från förordningens tillämpning skulle sätta extra

ordinarie furir i sämre ställning i sjukvårdshänseende än blandavlönat manskap

anser jag, i likhet med försvarets civilförvaltning och riksförsäkringsanstalten,

tillräckliga skäl icke föreligga att undantaga extra ordinarie furir

från förordningens tillämpning.

I fråga om lönebeloppen för blandavlönat manskap ha i remissyttrandena

payrkats vissa höjningar. För egen del anser jag de av manskapslöneutredningen

föreslagna beloppen i begynnelselöneklasserna väl låga. I viss

anslutning till chefens för armén förslag finner jag mig böra föreslå, att de

av utredningen föreslagna lönebeloppen i löneklasserna 1—4 höjas med

respektive 240, 180, 120 och 60 kronor för år räknat; därvid böra motsvarande

jämkningar vidtagas i de av lönekommittén föreslagna A-avdragsbeloppen

inom dessa löneklasser. Jag har vidare ansett mig böra biträda försvarsväsendets

lönenämnds förslag därom, att hyres- och ortstillägg skall

kunna tillkomma gift beställningshavare utan avseende å hans tidigare anställningstid

samt att de av 1945 års lönekommitté å löneplan nr 5 använda

beteckningarna lönegrupp I och lönegrupp II utbytas mot beteckningarna

avdelning A och avdelning B. Förslaget till löneplan nr 5 har utformats i

enlighet med det nu anförda.

Manskapslöneutredningens förslag om uppdelning av de extra ordinarie

funrerna på två lönegrader har i remissyttrandena mött betänkligheter. Särskilt

har framhållits de avsevärda olägenheter, som äro förbundna med förslaget

att grunda hänförligheten till den ena eller andra lönegraden på individuell

lämplighetsprövning. I flertalet remissyttranden har föreslagits att

samtliga furirer skola hänföras till en lönegrad. Därvid har i vissa yttranden

förordats, att lönegraden skall omfatta löneklasserna 9, 11, 12 och 13, under

det att i andra yttranden föreslagits, att lönegraden skall omfatta löneklasserna

10, 11, 12 och 13. För egen del anser jag den föreslagna uppdelningen

pa två lönegrader lämplig, varför jag biträder förslaget härom. Jag anser

aven manskapslöneutredningens förslag i fråga om löneställningen väl avvägt.

Däremot anser jag mig icke kunna tillstyrka att uppflyttning till den

högre lönegraden skall ske efter individuell lämplighetsprövning. En dylik

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

63

prövning måste, såsom i remissyttrandena framhållits, bliva utomordentligt

svår och ägnad att skapa irritation såväl inom furirskåren som mellan denna

och vederbörande chef. För egen del anser jag mig därför böra föreslå, att

samtliga furirer, som kvarstå i tjänst efter viss tids anställning, därefter

uppflyttas till den högre lönegraden. Sålunda bör innehavare av furirsbeställning,

som räknar en anställningstid i den lägre furirslönegraden av tre

år eller en sammanlagd anställningstid i manskapsbeställning av sex år,

hänföras till den för furir föreslagna högre lönegraden. Såsom i annat sammanhang

anföres, skulle de båda furirslönegraderna betecknas Me 1, omfattande

löneklasserna 9, 10, 11 och 12, samt Me 2, omfattande löneklassema

10, 11, 12 och 13. Med anledning av vad överbefälhavaren anfört vill jag

framhålla att någon särskild anordning i lönehänseende enligt min mening

icke för närvarande bör vidtagas med avseende å furir, som erhållit sin beställning

efter föregående utbildning till värnpliktigt befäl.

Beträffande överfurirer och högbåtsmän ha i vissa remissyttranden föreslagits

en högre slutlöneklass än den av manskapslöneutredningen föreslagna

(d. v. s. den 15:e). För egen del anser jag manskapslöneutredningens förslag

till löneställning för överfurirer och högbåtsmän väl avvägt, varför jag

tillstyrker detsamma.

Jag anser mig även böra tillstyrka manskapslöneutredningens förslag, att

de under avveckling varande flaggkorpralerna vid marinen övergångsvis

skola erhålla lön enligt löneklasserna 13, 14, 15 och 16. Kungl. Maj:t torde

böra inhämta riksdagens bemyndigande att meddela avlöningsbestämmelser

för ifrågavarande beställningshavare.

I likhet med manskapslöneutredningen och försvarsväsendets lönenämnd

anser jag, att de särskilda lönetilläggen till riktare m. fl. böra borttagas i

samband med löneregleringen.

Slutligen biträder jag manskapslöneutredningens förslag om sådan ändring

av tidigare beslutad löneställning för militära beställningshavare, att

lönegraden för sergeant och fänrik skall omfatta löneklassema 14, 15, 16

och 18 samt att lönegraden för fanjunkare skall omfatta löneklasserna 15,

16, 18 och 20.

Såsom i viss mån sammanhängande med löneregleringen för det fast anställda

manskapet torde i detta sammanhang få upptagas frågan om anställningspenning

och vissa civilanställningsförmåner.

Anställning s p e n n i n g, av sk ed s pr e mi e och c i v i lans

t ä ll ni n g s f ö r s ä k r i n g.

Vid tillträdande av annan beställning för fast anställt manskap än såsom

överfurir eller högbåtsman äger den, som icke förut innehaft sådan anställning,

uppbära anställningspenning med 50 kronor. Denna anställningspenning

har av 1946 års manskapslöneutredning föreslagits höjd till 75 kronor.

I syfte att underlätta övergång till civil verksamhet må vidare enligt gällande

bestämmelser annan innehavare av manskapsbeställning än överfurir

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Mcij.ts proposition nr 281.

och högbåtsman, som efter en anställningstid av minst sex år avgår från

den fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning

vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller sådan militär

eller civilmilitär beställning, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet

äger tillämpning, komma i åtnjutande av civskedspremie och övergångsersättning.

Avskedspremie utgår, om och i den mån sådan förmån icke åtnjutits

vid avgång från tidigare innehavd manskapsbeställning. Premiens

belopp utgör 500 kronor för sex års anställning och ökas med 100 kronor

för varje ytterligare helt anställningsår, dock att högsta premiebeloppet utgör

800 kronor. Beträffande grunderna för övergångsersättningens bestämmande

samt föreskrifterna för åtnjutande av sådan förmån hänvisas till

manskapslöneutredningens betänkande (s. 89—90).

Manskapslöneutredningen har ansett sig sakna anledning att föreslå några

principiella ändringar i gällande föreskrifter om ifrågavarande civilanställningsförmåner.

Utredningen har dock ansett rätten till förmånerna i fråga

böra göras beroende av längden av den sista anställningen och föreslagit,

att denna tid fastställes till ett år. Beträffande avskedspremien har utredningen

i övrigt ansett sig böra förorda, att denna förmån i fortsättningen

skall utgå enligt samma grunder som för närvarande.

Vad angår övergångsersättningen har manskapslöneutredningen framhållit,

att dess nuvarande benämning föranlett vissa missuppfattningar, såväl

bland manskapet som också bland arbetsgivare och andra. Den uppfattningen

har ibland kommit till uttryck, att övergångsersättningen under alla

förhållanden skall utbetalas till f. d. manskap, som fått övergångsersättningsbelopp

fastställt för sig. Då övergångsersättningen emellertid till sin

karaktär är en försäkring, avsedd att underlätta övergången till civil verksamhet,

har manskapslöneutredningen föreslagit, att den benämnes civilanställningsförsäkring.

Vidkommande grunderna för fastställande av civilanställningsförsäkringens

belopp har utredningen ansett de nuvarande bestämmelserna

för fastställande av förmånens storlek alltför invecklade. För att

vinna enkelhet vid beräkningen av förmånen har det synts utredningen lämpligt,

att försäkringssumman fastställes till visst belopp för varje anställningsår

mellan sex och tolv. Dessa belopp borde så nära som möjligt ansluta

till de belopp, som framkomma vid beräkning av förmånen med tilllämpning

av nu gällande grunder å de av utredningen föreslagna lönerna.

Manskapslöneutredningen har föreslagit att civilanslällningsförsäkringens

belopp bestämmes till 2 300 kronor efter en anställningstid av sex år och att

beloppet för varje ytterligare anställningsår till och med det tolfte ökas

med 500 kronor. Å beloppet har föreslagits att rörligt tillägg skall utgå. I

övrigt har utredningen ansett någon ändring i gällande bestämmelser om

här avsedd förmån icke vara påkallad. Närmare redogörelse för manskapslöneutredningens

förslag återfinnes i utredningens betänkande (s. 91—94),

till vilket torde få hänvisas. *

I avgivna yttranden ha samtliga myndigheter och personalorganisationer

lämnat manskapslöneutredningens här avsedda förslag utan erinran.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

65

För egen del biträder jag manskapslöneutredningens förslag dels om höjning

av anställningspenningen till nyanställt manskap från 50 till 75 kronor,

dels ock därom, att avskedspremie i fortsättningen skall utgå enligt samma

grunder som för närvarande. Jag anser mig även böra biträda utredningens

förslag i fråga om civilanställningsförsäkring. Försäkringsbeloppen

böra höjas eller sänkas med samma procenttal, som vid tiden för avgången

ur tjänst tillämpas i fråga om grundlönen. Vid minskning av försäkringssumman

med hänsyn till lön, som må ha utgått under tid för tjänstledighet

i civilanställningssyfte, bör så anses, som om lönen utgått efter ortsgrupp 3

och, för det fall att beställningshavaren tillhört lönegrad med beteckningen

Mha, efter 9 löneklassen i löneplan nr 1. Likaså bör den för beställningshavaren

för sista kalendermånaden i den fasta anställningen gällande månadslönen

i förekommande fall beräknas efter ortsgrupp 3 och, för det fall att

beställningshavaren tillhörde lönegrad med beteckningen Mha, efter 9 löneklassen

i nämnda löneplan.

Jag delar även manskapslöneutredningens uppfattning att såsom villkor

för rätt till avskedspremie och civilanställningsförsäkring bör bland annat

gälla, att den senast innehavda manskapsanställningen omfattat minst ett år.

Biham/ till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 281.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

in. DEN ALLMÄNNA LÖNEREGLERINGEN.

Jag övergår härefter till att redogöra för grunderna för den allmänna löneregleringen

och därmed sammanhängande frågor, varvid jag i huvudsak

följer den av lönekommittén iakttagna dispositionen.

Anställningsformerna.

1945 års lönekommitté.

I sitt första betänkande förordade lönekommittén, att för tillgodoseende av

förvaltningens normala personalbehov skulle finnas tre huvudanställningsformer:

aspirantanställning, extra ordinarie anställning och ordinarie anställning.

Lönekommittén uttalar nu, att de nyss angivna huvudanställningsformerna

böra tillämpas i fråga om tjänstemannapersonal i alla de fall, där icke

särskilda skäl till annat föranleda.

Vad särskilt angår den extra ordinarie anställningsformen framhåller lönekommittén,

att det förefaller sannolikt av de uppgifter, som stått till kommitténs

förfogande, att vissa befattningshavargrupper eller befattningshavare,

som nu avlönas såsom extra tjänstemän eller medelst arvode, rätteligen

borde beredas extra ordinarie anställning. Lönekommittén anser, att de olika

verken böra närmare undersöka förhållandena i detta hänseende. Kommittén

förordar, att extra ordinarie tjänsteman, om ej annat särskilt avtalats eller

följer av anställningens tidsbegränsning, alltid skall åtnjuta tre månaders

uppsägningstid. Emellertid anser kommittén, att även tjänstemannen skall

vara skyldig iakttaga viss uppsägningstid. Denna tid föreslås begränsad till

en månad, om annat ej särskilt avtalats eller bestämts för särskilda grupper

eller fall. Vad sålunda förordats i fråga om uppsägningstid är endast avsett

att gälla vid avgång ur statens eller vederbörande kommuns tjänst. Förlängning

av den uppsägningstid, som tjänsteman är skyldig att iakttaga, kan

icke utan hans medgivande ske under tiden för löpande anställning. I sitt

första betänkande framhöll lönekommittén, att det liksom hittills borde, när

en extra ordinarie tjänst blir överflödig, övervägas, om tjänstemannen ej

lämpligen kunde, med bibehållande av extra ordinarie anställning, överföras

till annat verksamhetsområde. Enligt lönekommitténs mening bör detta gälla

också för det fall, att extra ordinarie tjänsteman befinnes på grund av sjuklighet

icke kunna sköta sin tjänst och förutsättningar för sjukpensionering

icke föreligga.

Lönekommittén understryker, att aspirantanställning givetvis icke alltid

måste föregå den mera fasta anställningen. Det bör inom varje särskilt om
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

67

råde eller för särskilda personalgrupper prövas, om och i vad mån aspirantanställningsformen

lämpligen bör användas. Då så är fallet, bör formen tilllämpas

men däremot icke i andra fall. Vid utformningen av författningsbestämmelserna

har kommittén utgått från, att anställning såsom aspirant ej

bör förekomma för lärarpersonalen inom det statliga och statsunderstödda

undervisningsväsendet. Kommittén har ytterligare erinrat om uttalandet i

första betänkandet, att aspirantanställningen borde avse en relativt kort

tjänstgöringstid, som i allmänhet icke syntes behöva uppgå till mer än 18

månader. När det samtidigt uttalades, att nämnda tid i intet fall borde överstiga

tre år, avsågs därmed närmast att klargöra, att endast en löneklass erfordrades

för aspirantlönegraderna. På grund av att aspirant icke uppnått

den lägsta levnadsålder, som fordras för extra ordinarie anställning, kan det

dock förekomma, att i särskilda fall anställningstiden som aspirant kan

komma att närma sig eller uppgå till tre år.

För att kunna bedöma behovet av andra anställningsformer än huvudanställningsformerna

har lönekommittén införskaffat uppgifter från olika verk

och myndigheter rörande bland annat förekomsten av personal, som icke kan

eller bör inrymmas i sistnämnda anställningsformer. Lönekommittén bär vid

sin genomgång av det föreliggande materialet funnit att ytterligare en allmän

anställningsform, utöver huvudanställningsformerna, bör närmare regleras i

löneförfattningarna. Denna anställningsform, som bör kallas extra anställning,

bör konstrueras så, att den kan utnyttjas i så stor utsträckning som

möjligt, när icke någon av de tre huvudanställningsformerna är lämplig att

begagna. Den bör således kunna användas för överåriga, underåriga, personer

med bristande formell kompetens med avseende å teoretisk eller praktisk

utbildning, partiellt arbetsföra, kortvarigt anställda — vare sig orsaken härtill

är att tjänstemannen kortvarigt anställes för en stadigvarande arbetsuppgift

eller att arbetsuppgiften är tillfällig -— och för anställningar av säsongbetonad

eller intermittent karaktär. I anledning av vad kommittén sålunda

uttalat beträffande personer med bristande formell kompetens framhåller

kommittén, att kompetensföreskrifter enligt dess mening böra meddelas

eller särskilda kompetenskrav uppställas endast i den mån verkligt

behov härav föreligger och att de icke böra givas mera bindande karaktär

än som är nödvändigt.

De grupper, som intaga en i ena eller andra avseendet så särpräglad ställning,

att de icke ens kunna inrymmas i den extra anställningsformen, böra

enligt lönekommitténs mening antingen regleras genom särskilda, av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser eller enligt bestämmelser av vederbörande

verk. Avlöningsreglementena böra icke innehålla några närmare bestämmelser

om dessa grupper, och lönekommittén har icke ansett det tillhöra dess

uppdrag alt framlägga förslag till de särskilda föreskrifter, som böra meddelas

utanför reglementena. Lönekommittén har i samband härmed framhållit,

att den nu i betydande utsträckning anlitade formen med anställning

mot arvode bör i största möjliga utsträckning undvikas och avvecklas för

heltidsanställd personal. Sådan personal, som ej erhåller anställning såsom

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

tjänstemän enligt huvudanställningsformema och som tages i anspråk inom

kollektivavtalsreglerat område, bör enligt lönekommitténs mening avlönas enligt

avtalsbestämmelserna.

I fråga om ordinarie och extra ordinarie tjänstemän samt aspiranter framlade

lönekommittén i sitt första betänkande förslag om de särskilda lönegradsbeteckningar,

som borde tillämpas för tjänster av olika slag, samt om

lönegradernas konstruktion. Utöver vad därvid förordades har lönekommittén

nu föreslagit, att aspirant skall tillhöra lönegrad med samma nummer som

den löneklass, efter vilken lön skall utgå, och således icke, som nu är fallet,

tillhöra en på särskilt sätt konstruerad lönegrad med lägre löneklass än som

svarar mot lönegradsnumret.

Den som innehar sådan extra anställning, som i det föregående berörts,

bör åtnjuta lön enligt allmän löneplan. Lönegraderna för de extra tjänstemännen

böra uppbyggas på samma sätt som lönegraderna för ordinarie och

extra ordinarie tjänstemän. Åtminstone för närvarande torde man icke behöva

räkna med extra tjänstemän med lön enligt annan löneplan än löneplan

nr 1. Deras tjänster böra i enlighet med det eljest tillämpade systemet

erhålla lönegradsbeteckningen Cg.

Lönekommittén har icke ansett sig böra föreslå någon ändring i sak i det

sätt för bestämmande av tjänsternas lönegrader, som nu tillämpas. Detta innebär,

att lönegraden för ordinarie tjänst bestämmes av Kungl. Maj:t med

stöd av riksdagens beslut, att lönegraden för extra ordinarie tjänst vid de

stora affärsverken bestämmes av Kungl. Maj:t, då fråga är om högre tjänst,

och eljest av vederbörande myndighet, att lönegraden för annan extra ordinarie

tjänst bestämmes av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut, då

fråga är om högre tjänst — i vissa fall kan härvid ifrågakomma att riksdagsbeslutet

erhåller en mera generell räckvidd — och eljest av vederbörande

myndighet i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser samt

att lönegraden för aspiranttjänst eller extra tjänst, där ej Kungl. Maj:t annorlunda

beslutit, bestämmes av vederbörande myndighet. I fråga om aspiranttjänst

bör det åläggas myndigheten att åsätta tjänsten det lönegradsnummer,

som med två enheter understiger lönegradsnumret för den ordinarie

eller extra ordinarie tjänst, som normalt utgör första befordringstjänst

från aspiranttjänsten. Och i fråga om extra tjänst bör det föreskrivas, att

tjänsten icke må åsättas högre lönegradsnummer än som gäller för ordinarie

eller extra ordinarie tjänst av motsvarande slag eller å vilken arbetsuppgifterna

äro jämförliga med den extra tjänstens arbetsuppgifter. Saknas dylik

motsvarighet bör lönegradsnumret bestämmas i enlighet med av Kungl. Maj:t

meddelade bestämmelser. Kommittén anför i samband härmed, att anledning

kan föreligga att placera extra tjänst i lägre lönegrad än vad som följer av

den nyss angivna jämförelsen. Anställning som extra tjänsteman skall exempelvis,

såvida ersättningen ej anses böra bestämmas till lägre belopp än det

lägsta som på löneplanen kan ifrågakomma, kunna ske också då vederbörande

ännu icke uppnått den lägsta ålder, som fordras för aspirantanställning.

Uppenbarligen bör i dylika fall icke kunna tillämpas högre lönegrad

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

69

än aspirantlönegraden. Det kan också förekomma, att anledningen till den

extra anställningen är sådan allenast partiell arbetsförhet, som inverkar på

arbetsprestationen. Även i dylika fall är en lägre lönegradsplacering motiverad.

Och naturligtvis kan så också vara fallet vid bristande kompetens hos

tjänstemannen med avseende å teoretisk eller praktisk utbildning. Även andra

skäl kunna finnas för en lägre placering, men saknas dylika särskilda skäl

bör enligt lönekommitténs mening tillämpas den lönegrad, som följer av

jämförelsen.

Vid de nuvarande för ordinarie statstjänstemän gällande avlöningsreglementena

äro fogade tjänsteförteckningar, som upptaga de tjänster, för vilka

reglementena skola gälla. Även vid militära icke-ordinariereglementet finnes

fogad en tjänsteförteckning. Lönekommittén har funnit dylika tjänsteförteckningar,

vilka ofta undergå ändringar, icke böra bifogas reglementet men

anser ändamålsenligt att sådana, uppställda på lämpligt sätt, intagas i statsliggaren.

I fråga om sättet för bestämmandet av tjänsternas antal ifrågasätter lönekommittén

icke heller några ändringar i nu tillämpad ordning. Härmed har

lönekommittén icke tagit ställning till lämpligheten av att Kungl. Maj:t i

den utsträckning, som nu sker, fastställer antalet extra ordinarie tjänster vid

särskilda verk.

I den lägsta ålder, som nu gäller för innehav av ordinarie eller extra ordinarie

tjänst, föreslår lönekommittén icke någon ändring. För ordinarie tjänst

skulle alltså alltjämt gälla en minimiålder av 21 år och för extra ordinarie

tjänst av 20 år. För aspirantanställning förordar lönekommittén en minimiålder

av 17 år. För extra anställning bör icke gälla någon minimiålder.

Vad angår de med tjänstinnehavet förenade sociala förmånerna förordar

lönekommittén, att dessa för extra ordinarie tjänstemän göras lika med de

sociala förmåner, som tillkomma motsvarande ordinarie tjänstemän. Såsom

motivering härtill har lönekommittén åberopat sina uttalanden i första betänkandet

(särskilt å s. 69) angående den extra ordinarie anställningsformens

användningsområde m. m.

För aspiranter och extra tjänstemän har lönekommittén förordat en betydande

omläggning av de regler, som nu gälla för motsvarande personalgruppers

sociala förmåner. Lönekommittén föreslår, att sådan tjänsteman, som

icke innehaft sex månaders anställning i statens tjänst (härmed avses även

arbetaranställning, anställning mot arvode o. d.) icke skall äga rätt till

andra sociala förmåner utöver olycksfallsersättning och dylikt än semester.

Från den tid, då han kan räkna sex månaders anställningstid i statens tjänst,

bör han med vissa jämkningar erhålla rätt till de förmåner, vilka nu tillkomma

extra tjänstemän, intill dess han kan räkna tre års statsanställning.

Därefter bör han erhålla samma förmåner, dock ej pensionsrätt, som om han

vore extra ordinarie tjänsteman. Statsanställningen bör beräknas på sätt i

semesterlagen angives för fastställande av rätten till semester; med tid under

vilken arbete utförts, bör härvid likställas tid för semesterledighet samt

Ijänstledighetstid, under vilken avlöning till någon del utgått. Hänsyn bör

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

emellertid icke få tagas till tjänstgöring, efter vilken avbrott å mer än tre år

i följd förelegat i anställning hos staten eller i sådan annan anställning, vid

vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, såvitt

icke särskilda skäl föranleda därtill. Med statsanställning bör likställas annan

anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser.

När lönekommittén uttalar att extra tjänsteman icke skall erhålla pensionsrätt,

är detta uteslutande föranlett av att så gäller enligt nuvarande pensionsbestämmelser.

Härigenom har ställning icke tagits vare sig för eller mot sådan

pensionsrätt, om fråga skulle uppkomma att ändra pensioneringsprinciperna

i detta hänseende.

Vad särskilt angår sjukvårdsförmåner har lönekommittén erinrat, att enligt

vad som förordades i kommitténs första betänkande (s. 101) skola de

förmåner av ifrågavarande slag, till vilka tjänstemännen nu äro berättigade,

utgå tills vidare. Detta innebär, att någon ändring av nuvarande sjukvårdsbestämmelser

icke skall vidtagas i samband med den nu förevarande löneregleringen

samt att rätten till sjukvårdsförmåner icke skall utsträckas till

andra personalgrupper än dem, som nu äro berättigade till sådana förmåner.

Det i det föregående framlagda förslaget om rätt till vissa sociala förmåner

efter tre års statsanställning är icke avsett att föranleda ändring på

denna punkt i den ställning, som sålunda tidigare intagits.

Med avseende å sjukvårdsförmåner för militärt manskap har lönekommittén

anfört följande.

Gällande manskapsavlöningsreglemente innehåller vissa särskilda bestämmelser

i fråga om sjukvård för beställningshavare tillhörande nuvarande

löneplan Ma. Dessa innebära främst, att kostnaden för specialistvård och

sjukhusvård helt ersättes av statsmedel och att rätten till fri sjukvård, om

beställningshavaren vid anställningens upphörande är i behov därav, må

omfatta jämväl tid därefter, dock högst ett år. Dessa bestämmelser har manskapslöneutredningen

ansett böra alltjämt gälla för den personal, som även

i fortsättningen erhåller avlöning enligt biandlönesystemet, och ej heller

lönekommittén har ansett sig böra föreslå någon ändring i vad nu gäller.

Beträffande åter den personal av manskapet, som i fortsättningen erhåller

avlöning enligt kontantlönesystemet, har manskapslöneutredningen ansett,

att i princip samma bestämmelser om sjukvård borde tillämpas för denna

personal som för övriga statens befattningshavare med motsvarande anställningsform

och avlöningsförhållanden. Beträffande rätten till sjukvård för

tid efter avgången ur tjänst kunde dock skäl anföras för att det fast anställda

manskapet erhölle en något förmånligare ställning än övriga statens befattningshavare.

Manskapslöneutredningen har härvid framhållit, att ett betydande

antal furirer icke kunde beredas fortsatt anställning vid krigsmakten

utan måste senast det år vederbörande fyllde 34 år lämna den militära

tjänsten samt att den, som av vederbörande läkare förklarats oduglig till

krigstjänst under återstoden av anställningstiden, utan ansökan skall meddelas

avsked. I vissa fall skulle sålunda fast anställt manskap entledigas

under tid, då vederbörande åtnjöte sjukvård, och särskilt i sådana fall syntes

det icke vara förenat med rättvisa och billighet, att rätten till sjukvård skulle

upphöra i och med avgången ur tjänst. Med hänsyn härtill och under erinran

om att anställningshavare i reserven, som på grund av sjukdom eller skada

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

71

under tjänstgöring intagits på sjukvårdsanstalt, äger under viss tid därefter

åtnjuta sjukvård, har manskapslöneutredningen förordat, att extra ordinarie

furir bibehölles vid nuvarande rätt till sjukvård efter entledigandet. Lönekommittén

— som erinrat om att kommittén i sitt betänkande med förslag

till statliga löneplaner m. m. förordat en allmän utredning rörande sjukvårdsbestämmelserna

— har ansett sig icke böra rikta invändning mot manskapslöneutredningens

förslag, som endast innebär att nuvarande bestämmelser

bibehållas utan ändring. Lönekommittén har utformat sitt reglementsförslag

i enlighet härmed.

Ytterligare har lönekommittén berört en fråga som sammanhänger med

bestämmelserna om begravningshjälp för militärt manskap. Kommittén anför.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser må, om tjänsteman avlider

under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten (förläggningsorten),

efter vederbörande myndighets bestämmande i förekommande fall av statsmedel

bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten

eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande

kostnaderna för transport till stationeringsorten. Bestämmelse härom

har också intagits i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente. Manskapslöneutredningen

har ifrågasatt om icke, då fråga är om blandavlönat

manskap, kostnaderna för transport av den avlidne till hemorten borde bestridas

av statsmedel. Att så skulle ske har tillstyrkts av överbefälhavaren,

försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning och riksförsäkringsanstalten.

Överbefälhavaren har därvid framhållit, att ifrågavarande

beställningshavare intaga en särställning såtillvida, att de i stor utsträckning

ha sitt egentliga hemvist i den ort, där föräldrahemmet är beläget, och

att denna ort ofta ej är förläggningsorten. Försvarets civilförvaltning har

för sin del anfört, att ett åtagande för staten att ikläda sig kostnaderna för

transport av den avlidne till hemorten knappast komme att medföra större

utgifter för statsverket än om staten bestrede kostnaderna för transport till

förläggningsorten. Med beaktande av vad sålunda uttalats har lönekommittén

i sitt reglementsförslag upptagit en föreskrift, gällande för innehavare

av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha, och av innebörd, att

jämväl kostnaderna för transport av avliden beställningshavare till den ort,

där han före tillträdandet av den fasta anställningen hade sitt hem, efter

vederbörande myndighets bestämmande må i förekommande fall bestridas

av statsmedel.

Lönekommittén har vidare framlagt förslag om förande över stat av lärartjänst,

vars innehavare förordnats till rektor. Kommittén anför.

Rektorerna vid de allmänna läroverken in. fl. statliga läroanstalter tillsättas

medelst förordnande för viss tid, i regel sex år i sänder. I de flesta

fall inneha rektorerna vid rektorsförordnandes tillträdande ordinarie lärartjänst.

När en ordinarie lärare förordnas till rektor, tillsätles hans lärartjänst med

ny ordinarie innehavare. Eftersom emellertid den ifrågavarande rektorn,

därest rektorsförordnandet upphör i förtid, enligt särskild bestämmelse har

skyldighet — och rättighet — alt övergå till sin innehavande lärartjänst,

föreligger den situationen, att lärartjänsten i fråga samtidigt har två ordinarie

innehavare, nämligen dels den lärare som förordnats till rektor, dels

hans successor. Den sistnämnde är vid behov skyldig att låta förflytta sig.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungi. Maj.ts proposition nr 281-

Vid den revision av gällande avlöningsbestämmelser, som i förevarande

sammanhang vidtagits, har någon saklig ändring ansetts icke böra föreslås

beträffande rätten till förening av rektorstjänst med ordinarie lärartjänst.

I formellt hänseende framstår det emellertid såsom ett önskemål, att hithörande

bestämmelser bringas i bättre överensstämmelse med inom den civila

statsförvaltningen eljest gällande regler, än för närvarande är fallet. Ett dylikt

önskemål synes kunna tillgodoses genom analogivis tillämpning av en

år 1946 inom statsförvaltningen införd anordning, enligt vilken förordnandetjänstemans

fullmaktstjänst i vissa fall föres över stat och en motsvarande på

stat befintlig tjänst återbesättes. Nämnda förfaringssätt — som av lönekommittén

i dess första betänkande förordats till tillämpning i fall då militära beställningshavare

förordnas att inneha beställning med arvode i stället för lön

— innebär beträffande rektorerna en jämkning av väsentligen formell natur.

Författningsmässigt synes densamma, såvitt angår avlöningsreglementet, böra

taga sig uttryck i en föreskrift, att med här avsedd rektorstjänst må kunna

förenas ordinarie eller extra ordinarie lärarbefattning, dock under förutsättning

att vederbörande frånträder utövningen av lärartjänsten.

Vid själva övergången till det ifrågasatta nya förfaringssättet bör beslut av

Kungl. Maj:t meddelas angående förande över stat av samtliga de lärartjänster,

vilkas innehavare äro förordnade att inneha här avsedda rektorstjänster.

Vad i det föregående anförts angående rektorstjänst förutsältes skola äga

motsvarande tillämpning beträffande föreståndaren för det till konstfackskolan

hörande teckningslärarinstitutet, i den mån denne samtidigt innehar lärartjänst.

I det föregående har behandlats frågan om förande över stat av lärartjänst,

vars innehavare förordnats till rektor eller föreståndare för teckningslärarinstitutet.

Fråga uppkommer därjämte, om anledning finnes att förorda en

dylik anordning i fråga om annan tjänst än lärartjänst, då innehavaren förordnas

att vara rektor eller föreståndare för nämnda institut. Såsom exempel

härpå kan nämnas det fall, då en dövs tumkonsulent (A 21) förordnas till rektor

vid dövstumskola. Enligt för närvarande gällande bestämmelser är i sådant

fall tjänsteförening icke medgiven, på grund varav den lägre tjänsten

måste frånträdas, när rektorsförordnandet tillträdes. En anordning med förande

över stat av den lägre tjänsten, därest innehavaren skulle förordnas till

rektor, skulle alltså i dylikt fall innebära öppnandet av möjlighet till förening

av tjänster i större utsträckning än för närvarande. Tillräckliga skäl

härför synas icke föreligga.

Slutligen må framhållas, att något förande över stat givetvis icke ifrågakonuner,

då till rektor eller föreståndare för teckningslärarinstitutet förordnas

en person, som vid förordnandets tillträdande icke innehar någon lärartjänst.

Skulle emellertid under loppet av förordnandet dylik tjänst förvärvas,

utan att rektorn eller föreståndaren inträder i utövningen av densamma, bör

tjänsten i fråga i enlighet med huvudregeln föras över stat.

Beträffande anställningsformerna för det militära manskapet torde få hänvisas

till nästföregående kapitel.

Yttrandena.

I fråga om uppsägningstiden har länsstyrelsen i Stockholm ansett, att behov

föreligger av reglerad uppsägningstid även beträffande aspiranter och extra

tjänstemän. Vattenfallsstyrelsen har hemställt, att en uppsägningstid av tre

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

73

månader för extra ordinarie tjänstemän måtte bli normalfallet även vid uppsägning

från personalens sida. Styrelsen hemställer även, att i avlöningsreglementet

måtte intagas föreskrifter om uppsägningstid jämväl för ordinarie

tjänstemän, vilken tid normalt borde utgöra sex månader.

Generaltullstyrelsen har ansett önskvärt, att bestämmelser meddelas angående

längden av aspirantanställning, åtminstone vad angår rekryteringsper

sonal.

Beträffande den förordade nya allmänna anställningsform, som skulle

förekomma utöver ordinarie, extra ordinarie och aspirantanställning, nämligen

anställning såsom extra tjänsteman, har kammarrätten ansett, att extra

tjänster icke borde ifrågakomma vid mera varaktig anställning. Allmänna

lönenämnden har understrukit, att den extra anställningsformen icke bör få

missbrukas på så sätt att befattningshavare i onödan bibehålies såsom extra

tjänsteman, när anställning såsom extra ordinarie eller ordinarie kan ifrågakomma.

Lönenämnden anför vidare följande.

Vad angår användande av anställningsformen såsom extra tjänsteman för

underåriga, d. v. s. sådana som icke uppnått minimiåldern för antagning till

aspirant, är lönenämnden tveksam om lämpligheten av en dylik anordning.

Anledning synes knappast föreligga att här frångå nu gällande system, enligt

vilket avlöningsförhållandena för underåriga regleras genom av vederbörande

myndighet utfärdade föreskrifter. Vad lönekommittén anfört i fråga om anställande

såsom extra tjänsteman av personer med bristande formell kompetens

med avseende å teoretisk eller praktisk utbildning — eventuellt mot

lägre lön än som normalt skulle tillkomma tjänsteman med avsedda arbetsuppgifter

— föranleder lönenämnden att framhålla, att bristande kompetens

att sköta en viss befattning givetvis bör vara skäl att icke anställa vederbörande

såsom ordinarie eller extra ordinarie innehavare av densamma ävensom

att reducera hans lön. Att härvid — såsom lönekommittén gjort — särskilt

framhålla brister i den formella kompetensen såsom anledning att vidtaga

dylika åtgärder, kan lönenämnden dock icke finna påkallat.

Byggnadsstyrelsen har utgått ifrån att om den vid byggnadsbyrån anställda

arvodistpersonalen, vilken avlönas av sakanslag, inplaceras i extra anställning,

hinder icke komma att möta att jämväl i fortsättningen sakanslag användas

för avlöning av personalen.

Järnvägsstyrelsen håller före, att vid statens järnvägar anställda kontorsvakter

och pensionärer icke lämpligen böra antagas till extra tjänstemän. Vattenfallsstyrelsen

erinrar om de vid vattenfallsverkets byggnadsföretag för

kraftstationer och stamlinjer anställda »extra» tjänstemännen, de s. k. byggnadstjänstemännen,

vilka avlönas enligt av styrelsen utfärdade särskilda bestämmelser

och bland annat äga pensionsrätt. Styrelsen understryker angelägenheten

av att styrelsen även i fortsättningen får utfärda särbestämmelser

för byggnadstjänstemännen. Domänstyrelsen framhåller nödvändigheten av

att vid avlönande av vissa byggmästare och förmän m. fl. ej vara bundna av

löneplaner. Även generalpoststyrelsen anför, att det torde bli nödvändigt att i

icke obetydlig omfattning avlöna personal utanför allmän löneplan.

Beträffande befogenheten att bestämma lönegrad för ordinarie och extra

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.-ts proposition nr 281.

Departements
chefen.

ordinarie tjänster har försvarets fabriksstyrelse uttalat, att försvarets fabriksverk

borde jämställas med de övriga affärsdrivande verken i detta hänseende.

I fråga om aspiranttjänsternas lönegradsplacering har socialstyrelsen föreslagit,

att skillnaden mellan rekryteringslönen och den första befordringslönen

bestämmes till allenast en löneklass i stället för föreslagna två löneklasser.

Vidkommande lönegradsplaceringen av extra tjänster framhåller försvarets

fabriksstyrelse, att vid anställning av tekniska befattningshavare för

tidsbegränsande arbetsuppgifter en högre löneställning stundom måst utnyttjas

än som skulle varit nödvändig, om fråga varit om anställning på

längre sikt. Enligt styrelsens mening bör med hänsyn härtill förbudet att

utnyttja högre extra befattning än som motsvarar ordinarie tjänst i samma

lönegrad något uppmjukas.

Med avseende å minimiåldern för anställning såsom extra ordinarie anser

generalpoststyrelsen, att densamma bör sänkas från 20 till 19 år. Kammarrätten

anser rimligt, att den som fullgjort godkänd aspiranttjänstgöring skall,

oavsett åldern, kunna förordnas till extra ordinarie tjänsteman.

I anledning av att lönekommittén förordat, att extra ordinarie tjänstemän

skola åtnjuta samma sociala förmåner som tillkomma motsvarande ordinarie

tjänstemän, har länsstyrelsen i Karlstad understrukit nödvändigheten av att

de för närvarande tillämpade principerna för ordinariesättning av stadigvarande

tjänster bli föremål för en allsidig utredning. Sett i ett större sammanhang

skulle en fortsatt återhållsamhet med inrättande av ordinarie

tjänster kunna medföra, att tjänstemannakåren i dess helhet i ett kritiskt

politiskt läge icke kan upprätthålla den objektivitet och oberoende hållning

som våra grundlagar åsyftat.

Länsstyrelsen i Malmö finner den förordade ändringen beträffande sociala

förmåner åt aspiranter och extra tjänstemän omotiverad och framhåller därjämte,

att de föreslagna bestämmelserna i vissa fall medföra försämring av

nuvarande förmåner. Till undvikande av sådan försämring för de nu anställda

har telegrafstyrelsen ansett nödvändigt, att övergångsbestämmelser

utfärdas.

Vid min anmälan av förslag till propositionen 1946:333 anförde jag

bland annat, att spörsmålet om aspirantanställningsformens användningsområde

och närmare innebörd borde upptagas till prövning i samband

med frågan om de icke-ordinarie anställningsformer, som komme att erfordras

utöver de av lönekommittén förordade huvudanställningsformema.

Möjlighet föreligger nu att i ett sammanhang bedöma hela frågan om anställningsformerna

för icke-ordinarie personal. För egen del får jag ansluta

mig till vad lönekommittén anfört och föreslagit i samband med behandlingen

av ifrågavarande spörsmål.

Enligt lönekommitténs förslag skall aspiranttjänst, där ej Kungl. Maj:t annorlunda

beslutit, åsättas lönegradsnummer av vederbörande myndighet, som

härvid skulle ha att tillämpa det nummer, som med två enheter under
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

75

stiger lönegradsnumret för den ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som

normalt utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten. I anslutning

härtill vill jag framhålla, att i den mån Kungl. Maj:t kommer att fastställa

reglerad befordringsgång för vissa befattningshavargrupper sistnämnda regel

torde i vissa fall komma att frångås. Där Kungl. Maj:t enligt för närvarande

gällande bestämmelser föreskrivit placering av extra befattning i lönegrad

med lägre ordningsnummer än som gäller för motsvarande extra ordinarie

tjänst, bör detsamma, där ej skäl till avvikelse föreligga, gälla i fråga om

lönegradsplacering av motsvarande aspiranttjänst efter löneregleringens genomförande.

Angående aspiranttidens längd har generaltullstyrelsen ansett önskvärt, att

bestämmelser härutinnan meddelas, åtminstone vad angår rekryteringspersonal.

Jag vill framhålla, att i den mån det pågående arbetet med införande

av reglerade befordringsgångar fullföljes, detta önskemål blir i viss utsträckning

tillgodosett. Lönekommittén har föreslagit, att aspiranttiden i intet fall

skulle få överstiga tre år. I anslutning härtill bör framhållas, att om vid tilllämpning

av reglerad befordringsgång för viss befattningshavargrupp förutsatts

en aspiranttid av exempelvis IV2 år och en aspirant efter utgången av

nämnda tid icke fyller villkoren beträffande levnadsålder för att kunna

befordras till extra ordinarie enligt befordringsschemat, vederbörande bör,

där ej av särskilda skäl anställning såsom extra tjänsteman anses böra tilllämpas,

kvarstå i anställning såsom aspirant intill dess den avsedda befordran

till extra ordinarie kan ske.

Beträffande den nya anställningsform, som föreslås utöver huvudanställningsformerna

ordinarie och extra ordinarie tjänsteman samt aspirant och

som av kommittén betecknas extra tjänsteman, vill jag erinra om lönekommitténs

uttalande, att ifrågavarande anställningsform är avsedd att utnyttjas

i så stor utsträckning som möjligt, när icke någon av de nämnda tre

huvudanställningsformerna är lämplig att begagna. På sätt allmänna lönenämnden

understrukit bör härvid givetvis tillses, att tjänsteman icke i

onödan bibehålies såsom extra tjänsteman, när anställning såsom extra

ordinarie eller ordinarie kan ifrågakomma. Beträffande lönegradsplaceringen

av extra tjänst får jag anföra, att tillräckliga skäl icke synas mig föreligga

att, på sätt försvarets fabriksstyrelse ifrågasatt, i författningsväg öppna

möjlighet till placering i högre lönegrad än som gäller för extra ordinarie

eller ordinarie tjänst, där sådan tjänst av motsvarande slag eller med jämförliga

arbetsuppgifter finnes.

I enlighet med lönekommitténs förslag bör den nu i betydande utsträckning

anlitade formen med anställning mot arvode i största möjliga utsträckning

avvecklas för heltidsanställd personal. I anledning av vad vissa remissmyndigheter

framhållit angående behovet av att kunna avlöna särskilda

personalgrupper, exempelvis de s. k. extra tjänstemännen vid vattenlallsverket,

utanför löneplanen vill jag uttala, att detta även enligt min mening

bör vara möjligt. Av väsentlig betydelse är emellertid att cn genomgång sker

av de nuvarande arvodesavlönade befattningshavargrupperna i syfte att från

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

arvodesavlöning utmönstra befattningshavare, beträffande vilka bestämd anledning

saknas att icke tillämpa en reguljär anställningsform med lön enligt

löneplan. Där arvodesanställning anses vara motiverad, bör vederbörande

icke betecknas såsom extra tjänsteman.

Till vattenfallsstyrelsens förslag, att föreskrift om uppsägningstid skall

meddelas även för ordinarie tjänstemän, är jag, med hänsyn till denna frågas

samband med allmänna tjänstemannarättsliga problem, icke beredd att taga

ställning.

De affärsdrivande verken äga för närvarande större frihet än andra verk

i fråga om inrättande av extra ordinarie tjänster. Kungl. Maj:t har ävenledes

större befogenhet att bestämma antalet ordinarie tjänster vid affärsverken

än vid övriga verk. Lönekommittén har ej föreslagit ändring härutinnan.

I anslutning till försvarets fabriksstyrelses förslag bör försvarets

fabriksverk, som numera omorganiserats till affärsdrivande verk, jämställas

med de övriga affärsverken i nämnda hänseenden. Beträffande luftfartsverket

torde jag få hänvisa till vad som anförts i proposition 1947: 194.

Den av telegrafstyrelsen berörda frågan om övergångsbestämmelser till

undvikande av försämring i vissa fall beträffande rätten till sociala förmåner

torde jag få återkomma till i annat sammanhang.

I anslutning till lönekommitténs förslag torde bemyndigande av riksdagen

böra inhämtas för Kungl. Maj:t att i vissa fall föra rektors lärartjänst över

stat och återbesätta den på stat befintliga tjänsten. Jag gör hemställan härom

i det följande.

Lönernas rörlighet.

Enligt det vid 1946 års riksdag fattade principbeslutet skola lönerna höjas

eller sänkas i viss automatisk anslutning till levnadskostnadernas växlingar.

Härom upptager lönekommitténs förslag bestämmelser som i sak överensstämma

med principbeslutet.

Vid handläggningen under innevarande år av frågor rörande lönernas rörlighet

har man fått anledning uppmärksamma vissa ojämnheter i den automatiska

indexregleringens verkningar, vilka ojämnheter sammanhänga med

olika sammanträffande förhållanden, däribland beslutade eller aktuella reformer

å skatte- och sociallagstiftningens områden. Ojämnheterna äro sådana,

att fråga uppkommit om det ej vore skäligt att övergå till en indexberäkning,

i vilken skatter och socialpolitiska förmåner icke ingå. I detta läge

har vid överläggningar med personalens huvudorganisationer fråga väckts

om att, åtminstone för ett budgetår, ersätta den automatiska indexregleringen

med en löneförhöjning efter ett fast procenttal, som skulle fastställas efter

förhandlingar med personalorganisationerna. Då de inledda förhandlingarna

härom icke hunnit avslutas, är det för dagen icke möjligt att framlägga

något definitivt förslag i ämnet. För att emellertid hålla vägen öppen

för fortsatta överläggningar får jag efter samråd med organisationerna föreslå,

att de av lönekommittén föreslagna bestämmelserna om indexreglering av

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

77

lönerna förklaras icke skola träda i kraft samtidigt med lönebestämmelserna

i övrigt, utan — där ej Kungl. Maj:t och riksdagen annorlunda besluta —

den 1 juli 1948. Därigenom skulle samtidigt banas väg för framtida förhandlingar

avseende tiden efter nästa budgetår.

När de pågående förhandlingarna slutförts, torde jag få anmäla förslag

till proposition i ämnet. Denna proposition bör, allt efter utgången av förhandlingarna,

innefatta antingen förslag till viss procentuell löneförhöjning

för nästa budgetår eller ock förslag om att redan under nämnda budgetår

tillämpa de av lönekommittén föreslagna bestämmelserna om automatisk rörlighet.

I sistnämnda fall aktualiseras frågan om ändrade grunder för indexberäkningen.

För närvarande skilja lönebestämmelserna mellan lön och rörligt tillägg.

Det rörliga tillägget redovisas särskilt i avlöningsbokföringen och bestrides

från särskilda poster i avlöningsstaterna. Dylika särskilda poster äro även

upptagna i staterna för nästa budgetår.

I lönekommitténs författningsförslag har emellertid det rörliga tillägget

utmönstrats såsom en särskild löneförmån, och i stället har anlitats en konstruktion

med förhöjning av lön (och tjänstledighetsavdrag) respektive vikariatsersättning

och övertidsersättning; för undvikande av en komplicering av

lönesystemet, vilken icke stode i rimlig proportion till frågans ekonomiska

betydelse, borde i de undantagsfall, då rörlig avlöning åtnjötes för mer än

en befattning, lönerörligheten åvägabringas särskilt för varje befattning.

Förhöjningen är avsedd att i de tabeller, som skola utgivas till hjälp vid avlöningsuträkningen,

sammanarbetas med grundbeloppen, vilket förutsätter

att den ej redovisas särskilt i avlöningsbokföringen. Den sålunda föreslagna

anordningen syftar till en väsentlig förenkling i redogörarnas arbete.

Å andra sidan är det angeläget att kostnaderna för förhöjningen redovisas

särskilt i avlöningsstaterna, och posterna till rörligt tillägg böra självfallet

anlitas härför. Den av lönekommittén åsyftade förenklingen kan emellertid

kombineras med en dylik särskild redovisning, om man ej uppställer

krav på en exakt uppdelning mellan posten till rörligt tillägg och övriga

poster i samma avlöningsstat utan nöjer sig med en efter schematiska grunder

företagen uppdelning, som ger i det närmaste riktigt resultat. I fråga

härom torde lämpligen kunna fastställas en formel, som innebär att de på viss

period belöpande sammanräknade kostnaderna för lön, vikariatsersättning

och övertidsersättning fördelas mellan posterna till rörligt tillägg och övriga

ifrågavarande anslagsposter i en proportion, som bestämmes av det för perioden

gällande procenttalet för förhöjningen. Härvid bör i allmänhet kunna

lxirtses från maximeringen av de lönebelopp, varå förhöjning beräknas.

Med lön avses i delta sammanhang enligt löneplan utgående förhöjd lön och

sålunda icke arvoden in. m.

Enär den föreliggande frågan bland annat berör kostnadsfördelningen mellan

posterna till rörligt tillägg och vissa av riksdagen maximerade anslagsposter,

synes riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser

i angivna riktning böra utverkas.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Löneförfattningarna.

Avlöningsbestämmelsema för statsförvaltningens tjänstemän återfinnas nu

i ett flertal författningar och av Kungl. Maj:t meddelade särskilda beslut

ävensom i vissa fall i föreskrifter, som utfärdats av statliga myndigheter. De

grundläggande bestämmelserna inrymmas i fem avlöningsreglementen — civila

och militära avlöningsreglementena, civila och militära icke-ordinariereglementena

samt manskapsavlöningsreglementet. Vid sidan av dessa reglementen

gäller ett särskilt krigsavlöningsreglemente för personal vid krigsmakten

under krigstjänstgöring.

Efter mönster av de för statsförvaltningen sålunda gällande avlöningsreglementena

ha statsmakterna fastställt avlöningsreglementen jämväl för kommunala

skolor, nämligen för folkskolan och för de högre kommunala skolorna.

Till avlöningsreglementet för folkskolan anknyter ett särskilt avlöningsreglemente

för nomadlärare. Ett särskilt avlöningsreglemente har också

utfärdats för de statsunderstödda skolorna för biidbara sinnesslöa m. fl.

1945 års lönekommitté.

Lönekommittén har, i anslutning till vad som uttalades i kommitténs

första betänkande, föreslagit, att i en förordning, benämnd statens löneplansförordning,

intagas löneplanerna samt grundlönetabeller över månadslöner,

daglöner, löneavdrag (A-avdrag) och övertidsersättning. Av löneplanerna

skulle, såsom i annat sammanhang angives, den allmänna dyrortsgraderade

löneplanen betecknas såsom löneplan nr 1, den allmänna icke dyrortsgraderade

löneplanen såsom löneplan nr 2, löneplanen för provinsialläkare

såsom löneplan nr 3, löneplanen för distriktsveterinärer såsom löneplan nr 4

samt löneplanen för det blandavlönade manskapet såsom löneplan nr 5. Vid

förordningen skulle fogas en bruttolönetabell. Därjämte skulle vid förordningen

kunna fogas de tabeller och anvisningar, som Kungl. Maj:t funne

lämpligt utfärda till hjälp vid tillämpningen av bestämmelserna i vederbörande

avlöningsreglementen.

Lönekommittén har framlagt förslag till statens löneplansförordning, utformat

i enlighet med vad sålunda anförts.

I fråga om övriga avlöningsförfattningar förordar lönekommittén, att en

huvudförfattning utfärdas, benämnd statens allmänna avlöningsreglemente.

Vid sidan av detta skulle gälla särskilda avlöningsreglementen dels för militära

beställningshavare (officerare, underofficerare och manskap), dels för

lärare i övningsämnen, dels för lärarpersonalen vid de högre kommunala

skolorna och vid folkskolan, dels för nomadlärarna och dels för de statsunderstödda

skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl. Med undantag för folkskolans

avlöningsreglemente och det därtill anknutna avlöningsreglementet för

nomadlärarna skulle i de särskilda avlöningsreglementena, så långt sig låter

göra, hänvisas till allmänna avlöningsreglementets bestämmelser. Lönekom
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

79

mittén har framlagt förslag till nämnda avlöningsreglementen utom reglemente

för övningslärare.

Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente böra enligt lönekommittén

avse såväl ordinarie som icke-ordinarie personal. Även de tjänstemän,

som nu lyda under militära icke-ordinariereglementet, samt ordinarie

tjänstemän med lön enligt någon av de nuvarande löneplanerna Ca eller Cb

böra tillhöra det allmänna avlöningsreglementet.

I lönekommitténs förslag har reglementets tillämpningsområde bestämts på

följande sätt. Såsom en huvudregel har angivits — i tabellarisk form — att

reglementet äger tillämpning å alla statliga tjänster, vilka i vederbörlig ordning

åsatts sådan lönegradsbeteckning, som lönekommittén i sitt första betänkande

förordade för civila (och civilmilitära) tjänster. Härtill anknyter

ett särskilt stadgande rörande vissa tjänster vid bank- och fondinspektionen

och sparbanksinspektionen. Men härutöver angives att reglementet äger

tillämpning i princip på varje annan icke-ordinarie statlig tjänst. Från dessa

regler göres dock det generella undantaget, att reglementet icke skall tilllämpas,

i den mån beträffande vissa grupper av tjänstemän andra avlöningsbestämmelser

skola tillämpas enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Om reglementets tillämpningsområde bestämmes på det sålunda förordade

sättet, så följer därav att endast statliga tjänstemän bliva underkastade detsamma.

Vidare blir reglementet icke tillämpligt på de ordinarie militära beställningshavarna.

De icke-ordinarie militära beställningshavarna komma,

på grund av det generella undantaget att falla utanför tillämpningsområdet,

om såsom lönekommittén förordat ett särskilt avlöningsreglemente utfärdas

för militära beställningshavare. Detsamma gäller i fråga om statliga övningslärare

och nomadlärare. Vad de förra beträffar bör emellertid beaktas, att

en lönereglering, grundad på 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag, icke

hinner genomföras samtidigt med den allmänna löneregleringen. Med hänsyn

härtill ha övningslärarna undantagits från det allmänna avlöningsreglementets

tillämpningsområde genom en särskild övergångsbestämmelse. Då det vidare

förutsatts, att de ordinarie tjänstemän, å vilka reglementet skulle tillämpas

men som anmäla, att de icke vilja underkasta sig reglementets villkor

och bestämmelser, skola bibehållas vid nuvarande förmåner, ha också dessa

undantagits genom en övergångsbestämmelse till reglementet. I en övergångsbestämmelse

har dessutom angivits, att reglementet icke äger tillämpning å

tjänsteman, som är uppförd på indragnings- eller övergångsstat utan tjänstgöringsskyldighet

eller å avgångsstat. Det har icke ansetts påkallat, att från

tillämpningen av de nya bestämmelserna utesluta dem, som nu kvarstå på

äldre stat.

Lönekommittén har härefter angivit de principer, som följts vid utformningen

av det allmänna avlöningsreglementet. Kommittén anför härutinnan.

I motsats till vad hittills tillämpats ha gemensamma bestämmelser utformats

för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, aspiranter samt extra

tjänstemän. Då i stor utsträckning samma föreskrifter skola tillämpas, har

det förefallit onödigt tyngande att upprepa dessa föreskrifter för varje särskild

anställningsform.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

I de nuvarande reglementena för civila statstjänstemän äro, till ett mycket

betydande antal, intagna särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän eller

vissa grupper av tjänstemän. Ofta återkomma härvid samma föreskrifter flera

gånger, ehuru de givetvis varje gång avse olika befattningshavare. Avlöningsreglementena

ha härigenom erhållit mycket stor omfattning och även

överskådligheten har blivit lidande härav. Lönekommittén har ansett sig

kunna intaga en avsevärd del av dessa särbestämmelser bland de allmänna

bestämmelserna. Specialbestämmelserna ha därigenom begränsats till mera

måttliga proportioner.

Lönekommittén anser, att en anmärkning kan riktas mot de nuvarande

avlöningsbestämmelserna så till vida, att bland dem äro inrymda en hel del

allmänt administrativa föreskrifter, som egentligen icke ha sin plats i avlöningsförfattningarna.

Merendels utgöra dessa föreskrifter kompletteringar eller

undantag från bestämmelser, som finnas meddelade i instruktioner och andra

dylika författningar. Anledningen till förekomsten inom avlöningsförfattningarna

av dylika allmänt administrativa bestämmelser är nog främst, att vårt

författningssystem saknar en allmän verksstadga, där flertalet av dessa bestämmelser

liksom också en del bestämmelser i pensionsförfattningarna rätteligen

höra hemma. I avsaknad härav har också lönekommittén måst bibehålla

bestämmelserna i avlöningsreglementet; de ha dock där sammanförts

till en särskild avdelning. Den blandning av allmänna bestämmelser och

detaljföreskrifter, som denna avdelning kommit att innehålla, ger enligt lönekommitténs

mening belägg för att en upprensning på och systematisering

av detta område är angelägen. I allmänhet har lönekommittén icke i nämnda

avdelning intagit några andra bestämmelser än dem, som avlöningsreglementena

nu innehålla. Det har dock synts lämpligt, att i avdelningen intaga

de föreskrifter angående bestämmandet av tjänstemans stationeringsort, som

nu finnas meddelade i en särskild kungörelse (1941:962). Lönekommittén

har härvid icke ansett sig behöva för de militära beställningshavare, som

komma att lyda under det allmänna avlöningsreglementet, använda det nuvarande

uttrycket förläggningsort.

Kungl. Maj:t har på särskild framställning i ett antal fall lämnat medgivande

av innebörd, att viss tjänsteman eller viss grupp av tjänstemän må i

avlöningshänseende hänföras till högre dvrortsgrupp än den stationerings(förläggnings)orten

tillhör.

Lönekommittén har ansett lämpligt att i det nya avlöningsreglementet införes

en föreskrift, enligt vilken befogenhet tillägges Kungl. Maj:t att medgiva

undantag från föreskriften om lönens bestämmande efter stationerings(förläggnings)

ortens ortsgrupp.

Till de allmänt administrativa bestämmelserna höra även föreskrifter om

arbetstiden och dess fördelning. En sådan föreskrift utgör 19 § i civila avlöningsreglementet

angående helgdagsledighet. I nämnda författningsrum angives,

att tjänsteman, där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl

under sön- och helgdag, skall, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan

ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag. Lönekommittén

bär på grund av vad som yrkats under förhandlingarna ansett sig

böra förorda, att bestämmelsen jämkas så, att därav framgår att särskilt

beslut fordras för de fall, då bestämmelsen icke skall tillämpas. Det har

därvid förutsatts, att dylikt beslut bör föregås av förhandlingar med vederbörande

personalorganisation. Att i vissa fall särskilda bestämmelser böra

utfärdas för rätt att åtnjuta helgdagsledighet framgår av vad lönekommittén

anför vid redogörelsen för den för provinsialläkare och distriktsveterinärer

förordade löneregleringen.

Till allmänt administrativa föreskrifter höra också, bland annat, be
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kun<jl. Maj:ts proposition nr 281.

81

stämmelserna om allmänna lönenämndens uppgifter och organisation. I reglementsförslaget

ha lönenämndens uppgifter angivits vara att bereda ärenden,

vilka angå löneförhållandena för statstjänstemän och för andra tjänstemän,

vilkas avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Lönekommittén har härvid förutsatt, att försvarsväsendets lönenämnd skulle

ingå som en del av allmänna lönenämnden. Då det icke synts lönekommittén

påkallat, att i avlöningsreglementet meddela föreskrift om antalet ledamöter

i allmänna lönenämnden, har den nuvarande föreskriften härom uteslutits.

De ändrade principer i förhållande till vad nu gäller, som lönekommittén

sålunda tillämpat, ha jämte de betydande sakliga ändringar, som föreslagits

i kommitténs betänkanden, föranlett, att de nuvarande avlöningsbestämmelserna

måst i mycket betydande omfattning omformuleras. Även jämkningar

ha därvid företagits. I den mån dessa ej särskilt motiveras i betänkandet,

har lönekommittén hänvisat till författningstexten. Kommittén förutsätter att

en del tillämpningsbestämmelser komma att behövas.

Vad härefter angår det av lönekommittén framlagda förslaget till avlöningsreglemente

för militära beställningsliavare må inledningsvis erinras, att

frågan om lönereglering för fast anställt manskap inom försvaret och vissa

därmed sammanhängande frågor behandlats i ett särskilt kapitel i det föregående.

I det följande upptagas vissa andra spörsmål berörande det nya militära

avlöningsreglementet. Lönekommittén anför härutinnan följande.

Civilmilitära och vissa civila tjänstemän vid försvaret skola enligt vad

lönekommittén tidigare förordat inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente.

Lönekommittén har övervägt att föreslå, att jämväl den militära

personalen skulle inordnas under det allmänna avlöningsreglementet,

men har ej ansett sig böra framlägga förslag i sådan riktning. Även om sålunda

avlöningsbestämmelsema för den militära personalen ej för närvarande

direkt infogas i det allmänna avlöningsreglementet, har det synts lönekommittén

lämpligt att det nya militära avlöningsreglementet — som skulle

vara gemensamt för manskap och annan militär personal — utformas på

sådant sätt, att enligt detsamma det allmänna avlöningsreglementet, med

vissa särskilt angivna tillägg och undantag, skall i tillämpliga delar gälla

för här avsedd personal. Då de militära redogörarna i allt fall måste förskaffa

sig fullständig kännedom om innehållet i statens allmänna avlöningsreglemente,

vilket är tillämpligt på civil och civilmilitär personal inom försvaret,

har det synts vara ur redogörarnas synpunkt mest tilltalande, att de

avvikelser, som skola gälla för militär personal, direkt angivas. Därigenom

ha också onödiga upprepningar kunnat undvikas. Lönekommittén — som

tillämpat samma anordning i fråga om vissa reglementen, till vilka förslag

framlagts i betänkandet angående statens allmänna avlöningsreglemente

in. m. —- har därvid icke förbisett, att ifrågavarande anordning i detta

fall kan nödvändiggöra, att i ett nytt krigsavlöningsreglemente meddelas

fullständiga bestämmelser i stället för, såsom för närvarande, hänvisningar

i åtskilliga avseenden till gällande fredsavlöningsbestämmelser. Det har emellertid

synts lönekommittén som om en dylik anordning under alla förhållanden

vore att föredraga i fråga om krigsavlöningsbestämmelserna, vilka ej

sällan torde komma alt tillämpas av personal utan full förtrogenhet med

fredsavlöningsbestämmelserna.

De föreslagna reglementsbestämmelsema äro i åtskilliga fall av samma

sakliga innebörd som för närvarande gällande bestämmelser. 1 den mån detta

är fallet, har lönekommittén icke ansett erforderligt att närmare beröra desamma.

I vissa andra avseenden, där de föreslagna bestämmelserna ha annat

Bihang till riksdagens protokoll 1947. i samt. Nr 281. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

innehåll än de nuvarande, har lönekommittén hänvisat till de förslag, som

kommittén framlagt i sina båda tidigare betänkanden eller som avgivits av

manskapslöneutredningen.

I fråga om tillämpningsområdet för avlöningsi-eglementet för militära beställningshavare

och därmed sammanhängande frågor anför kommittén, att

reglementet i första hand är avsett att tillämpas å sådana militära beställningsliavare,

för vilka militära avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet

nu gäller, d. v. s. innehavare av beställningar på aktiv stat

vid försvaret. Tekniskt sett skulle emellertid tillämpligheten på motsvarande

sätt som skett i fråga om statens allmänna avlöningsreglemente bestämmas

av att vederbörande beställning åsatts lönegradsbeteckning och lönegradsnummer

i enlighet med vissa i reglementet angivna normer.

De beteckningar och nummer, som för olika anställningsformer böra tilllämpas,

då lönen skall utgå enligt löneplan nr 1, ha redan angivits i lönekommitténs

betänkande med förslag till statliga löneplaner in. m., såvitt fråga

är om ordinarie beställningshavare samt fänrik och extra ordinarie underofficer.

1946 års manskapslöneutredning har föreslagit, att extra ordinarie

anställning med lön enligt löneplan nr 1 även skall tillkomma furirer

tillhörande två olika lönegrader. Dessa lönegrader böra på samma sätt som

lönegraderna för fänrikar och extra ordinarie underofficerare erhålla beteckningen

Me. De extra ordinarie beställningshavarna ha av manskapslöneutredningen

avsetts skola i allmänhet tillsättas medelst förordnande, men stamflygförarna

ha föreslagits skola bibehållas vid anställning medelst kontrakt

under löpande kontraktstid även efter övergång till extra ordinarie anställning.

Vad angår beställningshavare med lön enligt löneplan nr 2, angav lönekommittén

i sitt betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m., att

lönegradsbeteckningama för dem borde vara Mo och Mp, alltefter det beställningarna

tillsattes medelst fullmakt eller medelst förordnande för viss

tid. Då även tillsvidareförordnande att innehava sådan beställning torde kunna

förekomma, föreslår kommittén att härtill lägges beteckningen Mr.

I fråga om löneplan nr 5 föreslår lönekommittén, att de lönegrader, som

enligt manskapslöneutredningens förslag skola tillämpas för meniga och

vicekorpraler samt för korpraler, skola betecknas såsom Mha 1 och 2.

Bortsett från innehavare av manskapsanställning över stat framlägger lönekommittén

icke förslag om att det nya avlöningsreglementet skall erhålla

tillämpning å andra beställningshavare än de å aktiv stat uppförda.

Beträffande vissa allmänna förvaltningsbestämmelser föreslår lönekommittén,

att beställning skall åsättas lönegradsbeteckning och lönegradsnummer

av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut samt att, med nedan angivet

undantag, i samma ordning skall bestämmas antalet beställningar.

Härmed har lönekommittén icke avsett att taga ställning till frågan, i vilken

utsträckning sådant beslut bör innebära ett angivande av antalssiffror

eller allenast grunderna för bestämmande av antalet beställningar.

Manskapslöneutredningens förslag innebär, att av de furirer, som erhålla

extra ordinarie anställning, en del borde erhålla en något högre löneställning.

Antalet beställningar i den högre lönegraden borde årligen fastställas

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

83

av Kungl. Maj:t efter förslag av försvarsgrenschef, dock inom ramen för

högst en tredjedel av totala antalet furirsbeställningar.

1945 års lönekommitté, som ej haft att för egen del taga ställning till

manskapslöneutredningens förslag rörande anställningsform och löneställning

för manskapet, har utgått från att vid förslagets genomförande det totala

antalet furirsbeställningar bör fastställas av Kungl. Maj:t med stöd av

riksdagens beslut.

Lönekommittén har i detta sammanhang ingått på frågan om löneklassplacering

m. in. i vissa fall vid tillträdande av beställning tillhörande nuvarande

löneplanerna Ma och Mb. Bestämmelser i sak motsvarande de nuvarande

ha av manskapslöneutredningen intagits i dess förslag till avlöningsreglemente

för blandavlönat manskap. Lönekommittén har däremot ansett

att denna fråga borde regleras vid sidan av reglementet. Med stöd av 2 §

1 mom. och 27 § 5 inom. av det föreslagna militära reglementet samt 23 §

statens allmänna avlöningsreglemente bör enligt kommittén Kungl. Maj:t, i

den mån så finnes skäligt, utfärda bestämmelser varigenom här avsedd tid

må anses såsom anställning i beställning på aktiv stat.

Lönekommittén har också berört frågan om riksdagens medverkan vid avlöningsförfattningars

utfärdande och vid ändringar i dem.

Vid en historisk återblick kan man i fråga om avlöningsbestämmelser för

ordinarie statstjänstemän utan svårighet skönja en klar och fortgående tendens

till utvidgning av riksdagens medverkan vid avlöningsföreskrifternas

fastställande. De tidigare avlöningsreglementena innehöllo således mestadels

endast mera allmänna och summariska bestämmelser, medan tillägg till och

kompletteringar av bestämmelserna meddelades i särskilda, av Kungl. Maj:t

utfärdade författningar. Vid 1897 års lönereglering för personalen vid statens

järnvägar blevo också föreskrifter om åtskilliga förmåner, exempelvis

läkarvård, reseersättningar, avlöning vid avhållande och avstängning från

tjänstgöring, meddelade av Kungl. Maj:t. Och 1907 års avlöningsreglemente

för statskontoret omfattade i stort sett, utom vissa allmänt administrativa föreskrifter,

endast bestämmelser om lönens bestämmande, om semesterrätt

samt om avlöning vid sjukdom och vid tjänstgöringshinder. Redan i samband

med avlöningsrevisionema åren 1919 och 1920, vilka påverkades av

strävandena efter ett förenhetligat avlöningsreglemente, kommo emellertid en

del tidigare av Kungl. Maj:t meddelade förskrifter att införas i de reglementen,

som till sin ordalydelse underställdes riksdagens prövning. Alltjämt blevo

dock viktiga avlöningsbestämmelser av allmän räckvidd meddelade av Kungl.

Maj:t och några klara gränser för uppdelningen av bestämmelserna funnos

icke. Det kan som ett exempel nämnas, att reglementena innehöllo regler om

avlöning under sjukdom, medan i de av Kungl. Maj:t ensam utfärdade tillläggsbestämmelserna

stadgades om avlöning under ledighet för hälsans vårdande.

Detta förhållande föranledde också invändningar av 1928 års lönekommitté,

som för sin del ansåg riktigast alt sammanföra alla bestämmelser

av mera allmängiltig natur i själva avlöningsreglementet. I sitt förslag inar
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kangl. Maj.ts proposition nr 281.

betade därför kommittén i avlöningsreglementet de av Kungl. Maj:t utfärdade

föreskrifterna om tjänstledighetsavdrag, tjänstedräkt, läkarvård, tjänstgöringstraktamente,

flyttningsersättning, övertidsarbete m. m. Kommittén uttalade

härvid att eftersom avlöningsreglementet skulle fastställas av Kungl.

Maj:t och riksdagen, skulle riksdagens inflytande å avlöningsbestämmelserna

komma att i viss mån utsträckas genom förslaget. Såvitt kommittén kunde

finna, behövde emellertid förslaget i denna del knappast vålla några betänkligheter.

De av Kungl. Maj:t utfärdade tilläggsbestämmelserna hade icke varit

underkastade flera eller större förändringar än själva avlöningsreglementet,

och med hänsyn till den erfarenhet man vunnit av det nya lönesystemet borde

det snarare vara till fördel för alla parter, om åt ifrågavarande avlöningsföreskrifter

förlänades den ökade stadga, som ett intagande i reglementet kunde

sägas innebära. Förslaget blev aldrig genomfört, men 1936 års lönekommitté

byggde i allt väsentligt sitt förslag på detsamma. De närmare bestämmelserna

om tjänstgöringstraktamente och flyttningsersättning blevo dock uteslutna.

I fråga om icke-ordinarie statstjänstemän funnos i de äldre avlöningsreglementena

för kommunikationsverken generella stadganden om rätt för Kungl.

Maj:t att bestämma grunderna för avlöningen. Därjämte funnos i regel i avlöningsreglementena

vissa föreskrifter om särskilda förmåner för extra personal,

såsom om ersättning åt extra tjänsteman, som förvaltade ledig tjänst,

om avlönings utgående då tjänsteman avlidit, om begravningshjälp, felräkningspenningar

m. m. I analogi härmed underställde också Kungl. Maj:t

riksdagens prövning vissa frågor om avlöningsförmåner åt icke-ordinarie personal,

då 1907 års avlöningsreglemente för statskontoret förelädes riksdagen,

nämligen beträffande lön under sjukdom, semester och särskilda vikariatsförmåner.

Några bestämda årsarvoden fastställdes däremot icke.

Sedan kommunikationsverkens löneregleringskommitté funnit sig böra utesluta

nyssnämnda, riksdagen underställda bestämmelser om avlöningsförmåner

åt icke-ordinarie personal, ha avlöningsbestämmelser för sådan personal

fastställts av Kungl. Maj:t ensam, intill dess fråga om nytt avlöningsreglemente

uppstod i anslutning till 1939 års lönereglering för ordinarie personal.

Kungl. Maj:t ansåg sig då böra underställa riksdagens prövning — icke såsom

tidigare frågan om vissa särskilda avlöningsförmåner — utan själva löneplanerna.

Såsom motiv härför anfördes, att lönesättningen bleve avgörande

för beräkningen av verkens medelsbehov, att lönerna komme att bilda underlag

för rätten till pension samt att det nya civila avlöningsreglementet icke

innehölle något allmänt stadgande med bemyndigande för Kungl. Maj:t att

reglera avlöningsförhållandena för denna personal. Riksdagen, som icke fann

anledning till erinran mot löneplanerna, uttalade även, att riksdagen, utan att

intaga någon bestämd ståndpunkt, i huvudsak icke hade anledning framställa

erinran mot vad som anförts och föreslagits i frågan om semester och avdragsfria

sjukledighetsdagar för extra ordinarie tjänstemän, rörande sjukvård

och begravningshjälp, rörligt tillägg ävensom — övergångsvis — barntillägg.

Vad slutligen beträffar de icke statsanställda må erinras, att de förslag till

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

85

avlöningsreglementen för folkskolans lärare och för lärarna vid de högre

kommunala skolorna, som underställdes 1942 och 1943 års riksdagar, innefattade

bestämmelser jämväl om icke-ordinarie personal. Riksdagen, som

uppmärksammade att dess godkännande ifrågasatts beträffande de närmare

detaljerna i de icke-ordinarie lärarnas avlöningsbestämmelser, något som icke

varit fallet vid fastställandet av motsvarande bestämmelser för den civila

statsförvaltningens vidkommande, fann sig med hänsyn bland annat till gällande

förhållanden beträffade statsbidrag kunna bifalla Kungl. Maj ds förslag.

Ett genomgående drag är således, att en markant skillnad kan konstateras

sedan gammalt mellan den omfattning, i vilken riksdagen medverkat vid tillkomsten

av avlöningsbestämmelser för statlig ordinarie och icke-ordinarie

personal. Några särskilda skäl för denna åtskillnad ha icke åberopats vid

de tillfällen, då frågan om riksdagens medverkan varit på tal.

Under den tid, som gått sedan 1939 års lönereglering genomfördes, har riksdagens

medverkan i avlöningsfrågor påkallats på ett sätt, som varken 1936 års

lönekommitté eller statsmakterna torde ha kunnat förutse. Visserligen ha

ett antal av de särbestämmelser, som blivit erforderliga, föranletts av de onormala

förhållanden som rått under den största delen av den tid, då de nuvarande

avlöningsreglementena varit gällande. Men även bortsett härifrån ha

avlöningsfrågor — ofta av rent formell art eller av obetydlig saklig vikt —

förekommit i mycket stor utsträckning. 1945 års lönekommitté har ansett sig

böra beakta detta och rekommendera vissa åtgärder, varigenom dylika formella

frågor eller frågor av mindre saklig betydelse icke skulle behöva underställas

riksdagens medverkan; detta desto mer som enligt lönekommitténs

förslag samma avlöningsreglemente skulle innehålla bestämmelser för både

ordinarie och icke-ordinarie personal. Härvid syftas icke på själva löneplansförordningen,

som är av sådan grundläggande betydelse, att den bör underställas

riksdagen för godkännande.

Däremot har lönekommittén ifrågasatt, att ordalydelsen av det allmänna

och de särskilda avlöningsreglementena icke för godkännande skulle underställas

riksdagen. I stället skulle riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda

dessa reglementen i huvudsaklig överensstämmelse med vid vederbörande

riksdagsskrivelser eller vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden

fogade författningsförslag. Detta innebär, å ena sidan, en ökad medverkan

av riksdagen, eftersom reglementena även skola innehålla avlöningsbestämmelser

för den icke-ordinarie personalen. Men det innebär också en begränsning

av riksdagens medverkan, eftersom Kungl. Maj:t skulle bliva oförhindrad

att vidtaga förtydliganden eller eljest redaktionella jämkningar i författningarna,

såväl vid utfärdandet av dem som därefter.

Det synes lönekommittén också kunna ifrågasättas, om ej Kungl. Maj:t

borde bemyndigas att i vissa fall utan riksdagens medverkan ändra avlöningsbestämmelserna.

De fall, som lönekommittén härvid åsyftar, äro följande:
a)

då skäl föreligga att utsträcka tillämpningen av enligt reglementena

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

för vissa grupper av tjänstemän gällande bestämmelser till andra, i stort sett

likartade grupper;

b) då riksdagens beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranleda tillägg

till eller ändringar i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tillägg eller

ändringar icke avvika från de principer, på vilka avlöningsreglementenas bestämmelser

äro byggda; samt

c) då skäl föreligga att i samband med ändringar och tillägg, som ovan

sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.

Därjämte borde Kungl. Maj:t bemyndigas att utfärda övergångsbestämmelser,

såväl i samband med den nya löneregleringens ikraftträdande som

därefter.

Lönekommittén har slutligen i detta sammanhang uttalat, att kommittén

förutsätter att, då nya eller ändrade bestämmelser ifrågakomma, vilka äro

av större betydelse, tillfälle till förhandlingar beredes tjänstemännens huvudorganisationer.

Yttrandena.

Lönekommitténs förslag till utformning av statens allmänna avlöningsreglemente

och därtill hörande civila specialreglementen har i de avgivna

yttrandena — vilka komma att tillhandahållas vederbörande utskott — blivit

föremål för skiftande omdömen. Medan vissa av de hörda myndigheterna

i princip tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran, ha andra

remissmyndigheter utsatt detsamma för kritik. Denna har huvudsakligen

avsett reglementenas praktiska användbarhet, sammanhängande med reglementsförslagens

uppställning i systematiskt hänseende och de ifrågavarande

bestämmelsernas allmänna utformning. I nämnda hänseenden avviker

lönekommitténs förslag väsentligt från vad hittills gällt.

I det följande lämnas en kortfattad uppgift om innebörden i de avgivna

yttrandena, i vad de avse förhållanden av beskaffenhet att här böra redovisas.

Med hänsyn till den överarbetning av reglementsförslagen, som i det

följande förordas, har någon mera detaljerad redogörelse för innehållet i

yttrandena ansetts icke böra lämnas. Uttalanden, som hänföra sig till de i

betänkandet intagna särskilda kapitlen, behandlas i samband med dessa i

annat sammanhang.

Yttranden av tillstyrkande innebörd ha avgivits av länsstyrelserna i Stockholm,

Malmö och Göteborg, direktionen för karolinska sjukhuset, skolöverstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen. Skolöverstyrelsen har

dock föreslagit, att de högre kommunala skolornas och sinnesslöskolornas

avlöningsreglementen utformas mera självständigt än enligt förslaget. Socialstyrelsen

tillstyrker förslaget i princip, dock med reservation beträffande författningstextens

utformning. Liknande inställning har kommit till uttryck

i yttrandena från medicinalstyrelsen, lotsstyrelsen och generalpoststyrelsen.

Telegrafstyrelsen anför, att det icke varit styrelsen möjligt att inom den

korta remisstiden bilda sig en mera bestämd uppfattning om bestämmelsernas

lämplighet för ett stort affärsdrivande verk som telegrafverket. Styrel
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

87

sen inskränker sig till att såsom sammanfattande omdöme redovisa ett allmänt

intryck av förslagen.

Yrkanden eller önskemål om överarbetning av författningsförslagen ha

framställts av försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, försvarsväsendets

lönenämnd, länssturelsen i Karlstad, byggnadsstyrelsen, statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden (med

reservation av vissa ledamöter), generaltullstyrelsen och järnvägsstyrelsen.

Härvid ha försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, statskontoret,

riksräkenskapsverket och allmänna lönenämndens majoritet uttalat sig

för att provisoriska anordningar träffas för nästkommande budgetår, och

kammarrätten har ifrågasatt, om det icke vore lämpligt att för närvarande

stanna vid att inarbeta de sakliga ändringarna i de nu gällande avlöningsreglementena.

Ur vissa av de avgivna yttrandena må i övrigt anföras följande.

Försvarets civilförvaltning finner svårförståeligt, att — då i allt fall ett

särskilt militärt avlöningsreglemente skall gälla — icke den civilmilitära

personalen ansetts böra inordnas under detta reglemente. De militära myndigheterna

skulle bli nödsakade att i sin tjänstutövning tillämpa två reglementen,

något som torde komma att i hög grad tynga lönearbetet.

Statskontoret har (med reservation av en ledamot) avstyrkt, att i ett gemensamt

reglemente sammanföras dels bestämmelser, vid vilkas tillkomst riksdagen

medverkat, dels detaljbestämmelser utfärdade av Kungl. Maj:t ensam.

Mot utformningen av statens löneplansförordning framställas vissa erinringar;

bland annat borde bruttolöneplanen till undvikande av missuppfattning och

förväxlingar uteslutas ur författningen.

Riksräkenskapsverket har intet att erinra i fråga om förslaget till statens

löneplansförordning samt lönebestämmelsernas fördelning på författningar

i anslutning till olika personalkategorier. Ämbetsverket finner det emellertid

vara förenat med stora praktiska olägenheter att avlöningsreglementet för

de högre kommunala skolorna i väsentliga delar hänvisar till statens allmänna

avlöningsreglemente. Den föreslagna anordningen med gemensamma

bestämmelser för ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän anser verket ändamålsenlig

med hänsyn till att samtliga här ifrågavarande personalkategorier

skola åtnjuta såväl avlöning som, efter viss anställningstid, sociala förmåner

enligt i stort sett samma grunder.

Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande föreslagit, att löneplansförordningen

kompletteras med sammanställningar utvisande lönegradsbeteckningarnas

innebörd och lönegradernas konstruktion.

Beträffande vissa specialreglementens utformning har lönenämnden ställt

sig tveksam i fråga om lönekommitténs metod att huvudsakligen hänvisa till

allmänna avlöningsreglementet och förordat, att nämnda reglementen utformas

som självständiga avlöningsreglementen på sätt skett beträffande folkskolans

avlöningsreglemente. Lönenämnden har slutligen anfört, att därest

försvarsväsendets lönenämnd på sätt föreslagits i fortsättningen skall utgöra

en sektion av allmänna lönenämnden, benämningen lämpligen synes böra

ändras till statens lönenämnd.

Beträffande förslaget till avlöningsreglemente för militära beställningshavare

har statskontoret anfört, att mot detta förslag kunde riktas i huvudsak

samma erinringar som ämbetsverket uttalat i fråga om förslaget till statens

allmänna avlöningsreglemente.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Mai-.ts proposition nr 281.

Departements
chefen.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att kommitténs förslag i fråga om

avlöningsförfattningamas uppställning möter betänkligheter även ur den

synpunkten, att det med den utformning bestämmelserna erhållit lärer bli

nödvändigt att fullständigt omarbeta gällande krigsavlöningsreglemente.

Ämbetsverket förordar, att den civilmilitära personalen samt den civila

personalen vid staber och truppförband inordnas under ett för försvaret avsett

avlöningsreglemente.

Beträffande de för det blandavlönade manskapet avsedda specialstadgandena

ifrågasättes, om de icke borde redovisas i det militära reglementet under

ett särskilt avsnitt.

Överbefälhavaren anför, att de framlagda reglementsförslagen innebära i

sin utformning en avgjord försämring för de militära beställningshavarna.

För att eliminera olägenheterna i reglementenas utformning synes det ändamålsenligast

att, förutom överarbetning och förenkling av texten, militära

avlöningsreglementets bestämmelser inarbetas i allmänna avlöningsreglementet.

Å andra sidan anser försvarsväsendets lönenämnd önskvärt, att i det militära

reglementet, som bör utgöra ett fristående avlöningsreglemente, även

intagas bestämmelser angående den civilmilitära personalen.

Det av 1945 års lönekommitté nu framlagda förslaget innebär till en början,

att en statens löneplansförordning skulle underställas riksdagen för

godkännande. I förordningen skulle intagas löneplanerna, betecknade med

nr 1—5, samt grundlönetabeller över månadslöner, daglöner, löneavdrag

(A-avdrag) och övertidsersättning. Dessutom skulle i förordningen intagas

föreskrifter rörande av levnadskostnadernas växlingar föranledd höjning eller

sänkning av de i grundlönetabellerna angivna beloppen. Till förordningen

skulle slutligen fogas en bruttolönetabell samt vissa av Kungl. Maj:t utfärdade

tabeller.

För min del har jag i huvudsak icke funnit anledning till erinran mot

lönekommitténs ifrågavarande förslag. I anledning av vad bland andra allmänna

lönenämnden anfört angående komplettering av löneplansförordningen

med vissa sammanställningar, varigenom en överskådlig bild av lönesystemet

skulle kunna erhållas i ett sammanhang, vill jag framhålla, att

dylika sammanställningar utan tvivel skulle vara av värde. Lämpligast synes

mig vara att en sammanfattande tablå över lönegradsbeteckningar, lönegradsnummer

och löneklasser enligt de olika löneplanerna utfärdas och bifogas

löneplansförordningen jämlikt stadgande i dess 5 §.

Löneplan nr 5 med tillhörande tabeller bör utformas i enlighet med vad

jag tidigare anfört i samband med lönereglering för det militära manskapet.

Enligt lönekommitténs förslag skulle såsom bilaga till löneplansförordningen

fogas en bruttolönetabell, utvisande årslöner enligt löneplan nr 1

förhöjda med tänkta avgifter för viss del av pensionsförmåner. För min del

anser jag, att den i propositionen 1946: 333 förordade publiceringen av ifrågavarande

fiktiva belopp icke lämpligen bör ske i form av en till den av

riksdagen godkända löneplansförordningen fogad bilaga. Bruttolönetabell ens

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

89

publicering synes mig i stället böra ske i lämpligt sammanhang i anslutning

till de nya avlöningsförfattningarnas utfärdande, förslagsvis i form av ett i

svensk författningssamling intaget cirkulär till statsmyndigheterna. De belopp,

som avses skola ingå i bruttolöneplanen, framgå av den proposition om ny

pensionsreglering för statstjänstemän, som samtidigt härmed framlägges.

Förslag till statens löneplansförordning torde i enlighet med det anförda

böra underställas riksdagen för godkännande. I fråga om ikraftträdande av

bestämmelserna om indexreglering av lönerna får jag hänvisa till vad jag i

det föregående anfört.

Beträffande själva avlöningsreglementena har lönekommittén ifrågasatt,

att ordalydelsen av dessa icke skulle underställas riksdagen för godkännande

utan att Kungl. Maj:t skulle av riksdagen bemyndigas att utfärda reglementena

i huvudsaklig överensstämmelse med vid vederbörande riksdagsskrivelser

eller vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden fogade författningsförslag.

Det synes lönekommittén också kunna ifrågasättas, om ej Kungl.

Maj:t borde bemyndigas att i vissa, av lönekommittén närmare angivna fall

ändra avlöningsbestämmelserna utan riksdagens medverkan. Under åberopande

av vad lönekommittén i nu angivna hänseenden anfört anser jag mig

böra tillstyrka kommitténs berörda förslag.

Lönekommitténs förslag till statens allmänna avlöningsreglemente och

särskilda avlöningsreglementen har i flera yttranden mötts av en kritisk inställning.

Man har därvid, i vissa fall under erkännande av det teoretiskt

riktiga i lönekommitténs uppläggning, gjort invändningar mot avlöningsreglementena

i skilda hänseenden, företrädesvis ur synpunkten av deras praktiska

användbarhet. De vid remissbehandlingen uttryckta önskemålen om

större överskådlighet och lätthanterlighet äro otvivelaktigt beaktansvärda.

Lönekommittén, som nödgats starkt forcera arbetet med reglementenas utformning,

har icke hunnit redaktionellt genomarbeta materialet så mycket

rom varit önskvärt. Invändningarna mot sakinnehållet äro däremot av begränsad

räckvidd, och reglementsförslagen äro överhuvud taget godtagbara

som underlag för sakbehandlingen vid riksdagen. Jag har därför ansett

mig böra lägga fram dem i förefintligt skick. Utgående från att Kungl.

Maj:t skall få den nyss förordade befogenheten att svara för reglementenas

utredigering har jag emellertid låtit påbörja en formell översyn i syfte att,

i möjligaste mån, tillmötesgå de framförda önskemålen i fråga om reglementenas

utformning. Vid denna överarbetning kan även övervägas att jämka

den föreslagna grupperingen av författningsmaterialet på skilda reglementen.

Såsom bilagor till detta protokoll fogas alltså 1945 års lönekommittés förslag

till statens allmänna avlöningsreglemente (bil. 1), avlöningsreglemente

för militära beställningshavare (bil. 2). avlöningsreglementen för de högre

kommunala skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa

m. fl. och folkskolan (bil. 3—5) samt avlöningsreglemente för nomadlärare

(bil. G). Den överarbetning av kommitténs förslag, som skulle föregå utfärdandet

av reglementena, bör utom nyssnämnda redaktionella översyn avse

sådana jämkningar i författningstexten, som föranledas av 1947 års riksdags

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

redan fattade eller emotsedda beslut i organisationsfrågor o. d., i den mån

hänsyn härtill icke hunnit tagas i det av lönekommittén utarbetade förslaget.

Vid överarbetningen böra vidare införas de sakändringar i kommittéförslagen

som beslutas vid riksdagsbehandlingen. De ändringar jag för egen

del föreslår redovisas i vederbörliga sammanhang. Utöver dessa ändringar

kan ifrågakomma att vidtaga smärre detaljjämkningar av visserligen saklig

natur men av den obetydliga räckvidd att det icke synts påkallat att tynga

riksdagsbehandlingen med närmare redogörelser och ställningstaganden. Härjämte

böra alla möjligheter att genomföra förenklingar i bestämmelserna

tillvaratagas.

På sätt lönekommittén förutsatt bör krigsavlöningsreglementet omarbetas.

Kungl. Maj:t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande att, därest värnpliktiga

skulle inkallas i kraft av 28 § värnpliktslagen innan nytt krigsavlöningsreglemente

utfärdats, besluta om de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente,

som föranledas av den nya löneregleringen.

I samband med den sammanslagning av allmänna lönenämden och försvarsväsendets

lönenämnd, som av lönekommittén förordats och som synes

lämplig såsom en följd av den allmänna löneregleringen, bör den nyorganiserade

nämnden, på sätt allmänna lönenämnden i sitt utlåtande förordat, benämnas

statens lönenämnd.

Slutligen är att nämna, att genomförandet av den allmänna löneregleringen

för statstjänstemän förutsatts skola föranleda motsvarande jämkningar i avlöningsbestämmelserna

för skogsvårdsstyrelsernas personal, varvid det skulle

ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa nytt avlöningsreglemente för dessa

styrelsers ordinarie befattningshavare (1947 års IX ht. s. 321). Vidare har i

propositionen 1947: 76 förordats, att lönereglering för hushållningssällskapen

skall, räknat från och med den 1 januari 1948, genomföras i nära anslutning

till skogsvårdsstyrelsernas, varvid det likaledes skulle ankomma på Kungl.

Maj:t att utfärda vederbörliga avlöningsbestämmelser.

Lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer.

1945 års lönekommitté.

Provinsialläkare. Enligt hittills tillämpad princip utgöras provinsialläkarnas

inkomster av tjänsten dels av en bestämd av statsmedel utgående

avlöning, dels av arvoden enligt taxa, s. k. prestationsersättning, samt arvoden

av kommunala uppdrag.

Avlöningen till provinsialläkare utgår enligt en i 59 § civila avlöningsreglementet

intagen löneplan D.

Löneplanen är till skillnad från den för civila tjänstemän i allmänhet gällande

löneplanen icke dyrortsgraderad utan uppbyggd efter ett system med

särskilda lönegrupper, avsett att medgiva en differentiering av avlöningen i

huvudsak efter graden av distriktens svårskötthet samt storleken av påräkneliga

praktikinkomster men utan nämnvärt hänsynstagande till levnadskostnadernas

höjd å olika orter.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

91

Vad lönenivån för provinsialläkare beträffar framhöll 1936 års lönekommitté

efter att ha berört ett av medicinalstyrelsen framlagt förslag till utbyggnad

av dåvarande distriktsorganisation, att kommittén inför sannolikheten

av en successivt skeende begränsning i distriktens omfattning och inför

ovissheten om den inverkan en sådan begränsning kunde komma att på längre

sikt öva på provinsialläkarnas inkomstförhållanden i allmänhet ansåge sig

icke ha tillräckliga skäl att föreslå någon rubbning i stort sett av den vid

dåvarande tidpunkt för provinsialläkare gällande lönenivån.

I fråga om lönebeloppen uttalade 1936 års lönekommitté, att det ur praktiska

synpunkter sett måste anses önskvärt att såsom tidigare låta lönen i de

olika löneklassema inom lönegrupp I sammanfalla med löneklassbeloppen

för billigaste ort inom en viss lönegrad av löneplanen A. Då med hänsyn

till de genom kommitténs utredning konstaterade genomsnittliga inkomsterna

av provinsialläkartjänst någon höjning av lönenivån icke syntes påkallad,

ansåg sig kommittén böra såsom utgångsläge för löneplanens utbyggande

välja löneklassbeloppen å A-ort inom lönegraden A 25 i civila avlöningsreglementet.

1936 års lönekommitté ansåg vidare i likhet med 1928 års lönekommitté,

att antalet lönegrupper utan olägenhet kunde begränsas och framlade i enlighet

härmed ett förslag till löneplan, som innefattade allenast fyra lönegrupper.

För att möjliggöra en viss förbättring i lönenivån för de i inkomsthänseende

sämst ställda provinsialläkarna höjdes samtidigt löneskillnadsbeloppet

mellan varje lönegrupp till 1 050 kronor. Vidare höll kommittén före,

att kallortstillägg borde utgå till provinsialläkare i övre Norrland enligt för

civila tjänstemän i allmänhet gällande grunder. Härigenom vunnes att vid

provinsialläkarnas inplacering i lönegrupp hänsyn icke behövde tagas till

kallortsförhållandena.

1936 års lönekommitlés förslag till löneplan upptogs av Kungl. Maj:t

utan erinran i proposition (nr 200) till 1939 års riksdag och godkändes av

riksdagen.

För att kunna åtminstone i någon mån bilda sig en uppfattning om huru

provinsialläkarinkomsterna förhållit sig under tiden efter den senaste löneregleringen

samt erhålla en viss grundval för bedömandet av frågan, vilka

förändringar, som böra vidtagas i nu gällande löneplan för provinsialläkare,

har 1945 års lönekommitté på därom gjord framställning beretts tillfälle

alt taga del av resultatet av den statistiska undersökning beträffande läkares

inkomster, som på medicinalstyrelsens föranstaltande skett i anslutning till

1943 års taxering.

Av ifrågavarande undersökning, som omfattat 317 provinsialläkare eller

92 %> av antalet redovisade dylika befattningshavare, bär inhämtats, att inom

21 distrikt eller 14,6 °/o av antalet redovisade provinsialläkardistrikt nettoinkomsten

av läkarverksamheten under kalenderåret 1942 understigit 15 000

kronor. Enligt den utredning angående provinsialläkarnas inkomstförhållanden,

som verkställts genom 1936 års lönekommittés försorg och som bildat

grundval för 1939 års lönereglering för provinsialläkare, ha motsvarande

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

siffror för åren 1936 och 1937 varit i genomsnitt 18,7 %. Under åren 1936

och 1937 ha enligt nyssnämnda utredning 170 distrikt eller 56,1 % av det

redovisade antalet givit en genomsnittlig nettoinkomst understigande 20 000

kronor, medan antalet distrikt, som under år 1942 lämnat en nettointäkt intill

sistnämnda belopp uppgått till 139, motsvarande 43,8 % av antalet redovisade

organisationsenheter. Under det att den genomsnittliga nettoinkomsten

under åren 1936 och 1937 uppgått till eller överstigit 20 000 kronor i 133

distrikt, det vill säga 43,9 % av antalet redovisade distrikt, ha vidare under

år 1942 nettoinkomster till motsvarande belopp förekommit i 178 distrikt,

utgörande 56,2 % av antalet. Minimum för den genomsnittliga nettoinkomsten

under aren 1936 och 1937 har enligt vad som framgår av primärmaterialet

för 1936 års lönekommittés utredning utgjort 7 200 kronor och maximum

40 100 kronor. Motsvarande siffror för år 1942 ha befunnits vara 8 800

respektive 45 100 kronor. Pa grundval av förenämnda primärmaterial har

den genomsnittliga nettoinkomsten i aritmetiskt medeltal under åren 1936

och 1937 kunnat beräknas till 19 490 kronor. Motsvarande siffra för kalenderåret

1942 har uppgått till 21 040 kronor, innebärande en ökning med

1 550 kronor.

Det stora flertalet distrikt ha för såväl åren 1936 och 1937 som år 1942

redovisat nettoinkomster varierande mellan 10 000 och 30 000 kronor. Sålunda

ha inkomster av denna storleksordning förekommit under åren 1936

och 1937 i 298 distrikt, motsvarande 98,6 % av antalet redovisade distrikt,

samt under ar 1942 i 292 distrikt, utgörande 92,1 ®/o av antalet redovisade

organisationsenheter. Fördelningen av antalet läkare i ifrågavarande lönelägen

efter inkomsternas storlek framgår av efterföljande sammanställning.

Inkomster

kronor

Antal provinsialläkare

1936/37

1942

10 000—13 000 ......

25

10

13 000—16 000 ......

50

25

16 000-19 000 ......

67

76

19 000—22 000 ......

73

78

22 000—25 000 ......

40

64

25 000—30 000 ......

43

39

30 000 eller däröver..

3

20

Lönekommittén har vidare sökt bilda sig en uppfattning om, vilken inverkan

inrättandet av nya provinsialläkartjänster kan väntas få på provinsialläkarnas

löneförhållanden.

Kommittén hav härvid framhållit, att 1945 och 1946 års riksdagar _

i anslutning till en av medicinalstyrelsen framlagd plan — medgivit inrättande

av sammanlagt 85 nya provinsialläkardistrikt, och att för 1947 års

riksdag framlagts förslag om inrättande av ytterligare 50 provinsialläkardistrikt.

I sammanhang härmed har lönekommittén erinrat, att Kungl. Maj:t genom

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 281-

93

beslut den 15 oktober 1943 uppdragit åt medicinalstyrelsen att verkställa utredning

beträffande den öppna vården å av landsting och kommuner drivna

sjukhus m. in. Enligt vad lönekommittén under hand inhämtat torde den

kommitté inom medicinalstyrelsen, som amförtrotts ifrågavarande utredningsuppdrag,

finna behov föreligga av ytterligare ett avsevärt antal provinsialläkare

utöver dem, som innefattas i förenämnda av medicinalstyrelsen

framlagda plan.

Huruvida och på vilket sätt ett genomförande av den av medicinalstyrelsen

föreslagna utbyggnaden av provinsialläkarorganisationen kan komma att påverka

provinsialläkarnas inkomstförhållanden låter sig för närvarande icke

avgöras. Det synes emellertid icke uteslutet, att den inkomstminskning, som

kan bliva en följd av en nedskärning av distriktsområdena, kommer att uppvägas

av de ökade inkomstmöjligheter, som skapas bland annat genom

sjukkasserörelsens och socialförsäkringens tillväxt, genom den nya socialhygieniska

organisationens utveckling, genom allmänhetens ökade behov av

läkarvård på grund av stigande folkupplysning o. s. v. Genom hälsovårdsarbetet

och den förebyggande vården av mödrar, spädbarn och skolbarn

torde provinsialläkarna komma i livligare kontakt med befolkningen inom

vederbörande distrikt, vilket kan få till följd en ökning av praktiken. Uppenbarligen

kunna emellertid icke några säkra slutsatser dragas.

Då 1945 års lönekommitté haft att taga ställning till frågan om provinsialläkarnas

lönereglering, har detta skett mot den bakgrund, som nu skildrats.

Kommittén har till en början icke ansett sig böra ifrågasätta något frångående

av nuvarande anordning, enligt vilken läkarnas inkomster av tjänsten

utgöras dels av en bestämd, av statsmedel utgående avlöning, dels av arvoden

enligt taxa och för uppdrag i allmänhet. Kommittén framhåller, att några

vägande skäl för ett sådant frångående icke anförts och att anordningen

för endast ett fåtal år sedan vunnit statsmakternas gillande.

Ej heller har lönekommittén funnit anledning att i samband med ifrågavarande

lönereglering föreslå ändring av det nuvarande systemet för bestämmande

av den fasta statsavlöningen. Kommittén anser visserligen, att

detta system lider av vissa brister, föranledda, bland annat, av svårigheter

att rättvisande uppskatta de olika distriktens grad av svårskötthet. Att i det

ovissa läge, som nu är för handen på detta område, vidlaga några genomgripande

omläggningar har kommittén likväl icke ansett riktigt.

I fråga om själva löneavvägningen har kommittén av det statistiska material,

som här förut redovisats, funnit, att provinsialläkarnas inkomster stegrats

under perioden 1936—1942. Denna inkomslutveckling syntes dock — om

man bortsåge från enstaka fall — icke ha hållit jämna steg med de avlöningsförhöjningar

som i dyrtidskompenserande syfte kommit statliga befattningshavare

i allmänhet till del, vilket huvudsakligen torde vara att tillskriva

den omständigheten att några höjningar av taxesatserna icke vidtagits med

hänsyn till det försämrade penningvärdet. Om också provinsialläkarnas inkomstnivå

i stort sett måste betraktas såsom gynnsam i jämförelse med andra

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

tjänstemannagrupper med specialutbildning av motsvarande slag eller jämförlig

längd, har lönekommittén därför ansett sig icke böra undantaga provinsialläkarna

från en avlöningsförbättring av ungefär samma storlek, som

skulle tillkomma andra statstjänstemän. Härvid påpekas, att enligt vad

lönekommittén inhämtat förefintliga planer på ändring av taxesatsema icke

kunna realiseras för närvarande. Lönekommittén har därför ansett sig böra

utgå från oförändrade taxesatser.

Det förslag till ny löneplan för provinsialläkarna, som lönekommittén i enlighet

härmed utarbetat, framgår av förslaget till statens löneplansförordning,

där löneplanen givits ordningsnumret 3. Förslaget innebär, att uppdelningen

på fyra lönegrupper bibehålies. I lägsta lönegruppen ha lönebeloppen

avvägts så, att bruttolönerna höjts lika mycket för provinsialläkarna som för

sådana andra tjänstemän med samma bruttolön, vilka nu åtnjuta lön efter

ortsgrupp E och efter löneregleringen komma att åtnjuta lön efter ortsgrupp

3. Beloppen för de högre lönegrupperna ha i princip avvägts så, att

löneökningen icke kommer att understiga utan i stället att något överstiga

löneökningen inom lägsta lönegrupp.

Såsom redan i annat sammanhang erinrats, skall enligt 19 § civila avlöningsreglementet,

där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under

sön- och helgdag, tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter

kan ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag. Denna

föreskrift äger icke nu tillämpning å provinsialläkare. Lönekommittén anser

sig emellertid böra förorda, att bestämmelsen i dess i det föregående föreslagna

ändrade lydelse nu göres tillämplig å dem. Härvid förutsättes dock, att

provinsialläkare i något angränsande distrikt eller annan kompetent läkare

fullgör tjänstgöringen i stället för den, som åtnjuter helgdagsfrihet. I vad mån

sådan tjänstgöringsfrihet kan uttagas blir därför beroende av uppgörelser

mellan vederbörande. Ersättaren, vilken förutsättes komma att få uppbära de

av tjänstgöringen föranledda praktikinkomsterna, bör enligt förslaget icke

äga att för sin tjänstgöring erhålla ersättning från staten. Lönekommittén

har inhämtat, att anordningen för närvarande ofta ej går att genomföra mellan

provinsialläkare inbördes men att förhållandena komma att ställa sig annorlunda

allt efter det distriktens antal ökas. I den mån närmare föreskrifter

erfordras, anses dessa böra meddelas av medicinalstyrelsen.

Distriktsveterinärer. Distriktsveterinärerna äro inordnade under

civila avlöningsreglementet, dock med lön utgående efter en särskild löneplan,

uppbyggd i stort sett efter samma huvudprinciper som löneplanen

för provinsialläkare.

1936 års lönekommitté framhöll i sitt betänkande, att vad kommittén anfört

beträffande principerna för löneförmånernas bestämmande i fråga om

provinsialläkare av kommittén ansetts äga tillämpning jämväl i avseende å

distriktsveterinärernas ersättning. Även för distriktsveterinärernas vidkommande

hade sålunda lönekommittén förutsatt bibehållande av hittillsvarande

ersättningsformer, nämligen dels lön av statsmedel efter en fördelning av

veterinärtjänsterna å olika lönegrupper under hänsynstagande till praktik
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281■ 95

inkomst och distriktens grad av svårskötthet, dels ock inkomst enligt taxa

av praktik.

Beträffande löneavvägningen kom kommittén till den slutsatsen, att den

särskilda löneplanen för distriktsveterinärerna borde uppbyggas med utgångspunkt

från lönebeloppen i lägsta ortsgrupp av lönegraden A 15 civila avlöningsreglementet.

Antalet lönegrupper syntes böra bibehållas vid sju och

löneskillnaden mellan de olika grupperna bestämmas till 396 kronor.

De synpunkter, som kommit 1945 års lönekommitté att föreslå ett bibehållande

av hittillsvarande principer för bestämmande av provinsialläkarnas

löneförmåner, ha ansetts i lika hög grad äga tillämpning i avseende å ersättning

till distriktsveterinärer. Kommittén har därför icke funnit anledning att

ifrågasätta ett utbyte av nuvarande ersättningsformer utan förutsätter att

distriktsveterinärerna även för framtiden skola äga åtnjuta dels en bestämd

av statsmedel utgående avlöning, differentierad med hänsyn till storleken

av praktikinkomst och distriktens svårskötthet, dels ock inkomst enligt taxa.

1936 års lönekommitté fann icke erforderligt att verkställa någon detaljerad

utredning beträffande distriktsveterinärernas inkomstförhållanden.

Med hänsyn till den betydelse distriktsveterinärernas inkomster av enskild

praktik in. m. avsetts skola ha vid distriktens fördelning å olika grupper och

för att skapa en grundval för utformningen av ett förslag till löneplan för

distriktsveterinärer har 1945 års lönekommitté funnit det nödvändigt att

åvägabringa en utredning rörande inkomster av här avsett slag, som i de

särskilda distriktsveterinärdistrikten uppburits åren 1942 och 1944. Till

grund för utredningen, som verkställts genom medicinalstyrelsens försorg,

ha legat uppgifter, vilka avgivits å ett med hänsyn till distriktsveterinärernas

speciella arbetsförhållanden avpassat frågeformulär.

De från distriktsveterinärerna infordrade uppgifterna ha bland annat berört

nettoinkomst av enskild praktik under åren 1942 respektive 1944 fördelad

på följande grupper, nämligen

a) arvoden för tuberkulinundersökningar

b) arvoden för kastsjukeundersökningar

c) arvoden för tjänsteförrättningar enligt epizootilagen

d) arvoden för tjänstgöring såsom läns- eller distriktsveterinär jämte egen

tjänst

e) arvoden från länsstyrelse (statsbidrag åt mindre bemedlade)

f) arvoden från försäkringsbolag.

Å blanketten har vidare avselts skola lämnas uppgifter beträffande inkomster

av köttbesiktning samt de övriga inkomster, som stått i samband

med statstjänsten, såsom ersättning för import- och exportbesiktning.

Under åren 1942 och 1944 har riket varit indelat i sammanlagt 256 veterinärdistrikt.

Undersökningen av veterinärernas nettoinkomster av praktik

för år 1942 har omfattat 202 distrikt och för år 1944 222 distrikt, motsvarande

78,9 resp. 86,7 % av hela antalet.

Den verkställda undersökningen har givit vid handen att nettoinkomsten

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

av enskild praktik i medeltal för hela riket utgjort för år 1942 6 775 kronor

och för år 1944 7 484 kronor. Av sagda belopp ha 2 382 resp. 2 210 kronor

hänfört sig till inkomster av tuberkulinundersökningar. Maximum för

1942 års nettoinkomst har uppgått till 18 670 kronor och minimum till 822

kronor. Motsvarande siffror för år 1944 ha varit 19 521 resp. 428 kronor.

Vidare har inhämtats att under år 1942 nettoinkomsten av praktik i medeltal

överstigit 5 000 kronor i 213 distrikt eller omkring 83,2 % av hela antalet

distrikt, medan antalet distrikt, som under år 1944 lämnat en nettointäkt

i medeltal överstigande sistnämnda belopp utgjort 235, motsvarande 91,2 %

av antalet organisationsenheter. Lägre medeltal för nettoinkomsten än 5 000

kronor har under år 1942 uppvisats av 43 distrikt, under det att motsvarande

förhållande under år 1944 konstaterats i allenast 21 distrikt. Under år 1942

har nettoinkomsten av praktik för distriktsveterinärer i lägsta lönegruppen

utgjort i medeltal 8 235 och i högsta lönegruppen 3 820 kronor inklusive ersättning

för tuberkulinundersökningar. Motsvarande medeltal för 1944 ha

varit 9 636 resp. 3 893 kronor.

I distriktsveterinärlönesakkunnigas den 12 juli 1930 avgivna betänkande

med utredning och förslag beträffande ordnandet av distriktsveterinärernas

anställnings- och avlöningsförhållanden återfinnes en redovisning för distriktsveterinärernas

nettoinkomster enligt taxa i medeltal under åren 1927—

1929. Vid denna tid förekommo praktiskt taget icke några inkomster av

tuberkulinundersökningar. Då det synts vara av intresse att erhålla en uppfattning

om i vilken omfattning distriktsveterinärernas inkomster av likartade

prestanda ökats, har medeltalet av nettoinkomsterna för åren 1942

och 1944, 7 327 kronor, reducerats med nettoinkomsterna av tuberkulinundersökningar

under samma år d. v. s. med 2 292 kronor. Då medeltalet för

åren 1942 och 1944 i enlighet härmed utgjort 5 035 kronor och för åren

1927—1929 3 214 kronor, har ökningen i ovan angivna hänseende under ifrågavarande

tidsperiod uppgått till i medeltal 1 821 kronor.

Lönekommittén anför, att av den lämnade redogörelsen rörande resultaten

av utredningen torde framgå, att distriktsveterinärernas nettoinkomster av

praktik intill år 1944 undergått en icke obetydlig förbättring. En del av

denna förbättring syntes emellertid få tillskrivas det förhållandet, att förmögenhetsvärdet

å djur efter andra världskrigets utbrott stadigt stigit, vilket

i överensstämmelse med tidigare erfarenheter medfört ökat arbete för veterinärerna

i fråga om enskild husdjurssjukvård.

I detta sammanhang framhåller kommittén även, att ersättningar för

tuberkulinundersökningar, vilka utgjort i medeltal omkring 30 °/o av veterinärernas

inkomster av praktik, måste betraktas såsom i hög grad tillfälliga

och till följd av utvecklingen tendera att alltmer försvinna. Det vore

emellertid icke uteslutet att ifrågavarande inkomstminskning komme att uppvägas

av inkomster av på andra områden inriktad verksamhet till förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar.

Även om det icke kunde bestridas att distriktsveterinärernas sammanlagda

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

97

nettoinkomster mellan åren 1939 och 1942 genomsnittligt sett undergått en

viss stegring, syntes man dock av den föreliggande utredningen kunna draga

den slutsatsen att denna inkomstförbättring icke motsvarat levnadskostnadsutvecklingen,

vilket medfört att distriktsveterinärerna i fråga om realinkomsten

kommit i ett ogynnsammare läge än tidigare. Trots att inkomsterna av

distriktsveterinärtjänsterna i det övervägande antalet distrikt måste betecknas

såsom goda i jämförelse med de avlöningar, som utgå till statstjänstemän

med enbart fast lön av statsmedel, håller därför 1945 års lönekommitté

under beaktande jämväl av de av Kungl. Maj:t åt kommittén givna direktiven

före, att distriktsveterinärerna böra beredas viss löneförbättring.

Beträffande spörsmålet i vilken grad den nuvarande löneställningen bör

ändras erinrar kommittén, dels att de egentliga praktikinkomsterna äro intimt

beroende av konjunkturerna för jordbruket och sålunda svåra att på

förhand beräkna, dels att vissa inkomster exempelvis av tuberkulinundersökningar

och köttbesiktning till följd av utvecklingen synas bliva alltmera

osäkra. Huru förhållandena i förevarande och jämförbara hänseenden komma

att gestalta sig framdeles, syntes det icke vara möjligt att för närvarande

bedöma med någon större tillförlitlighet. Med hänsyn till nu angivna förhållanden

har lönekommittén funnit sig icke böra föreslå annan ändring i

distriktsveterinärernas nuvarande löneställning än som betingas av kravet på

en uppräkning av den fasta lönen i motsvarande grad som för andra tjänstemän.

Det förslag till ny löneplan för distriktsveterinärerna, som lönekommittén

i enlighet härmed utarbetat, framgår av förslaget till statens löneplansförordning,

där löneplanen givits ordningsnumret 4. Förslaget innebär till en

början, att antalet lönegrupper skulle minskas från sju till fem. I anledning

härav har lönekommittén erinrat, att allmänna civilförvaltningens lönenämnd

i utlåtande över 1936 års lönekommittés förslag till avlöningsbestämmelser

för provinsialläkare och distriktsveterinärer bland annat framhöll att det

syntes tveksamt, huruvida tillräcklig anledning förelåge att göra så stor skillnad

mellan provinsialläkarna och distriktsveterinärerna med avseende å antalet

lönegrupper, som kommittén förordat. Den utredning beträffande

distriktsveterinärernas inkomster av praktik, som 1945 års lönekommitté

låtit verkställa, har enligt kommitténs förmenande givit vid handen, att det

icke är behövligt med en så långt driven differentiering av lönebeloppen, som

vidtagits i nu gällande löneplan. Fn nedskärning av gruppantalet kunde

också antagas medföra såväl praktiska fördelar som ökade möjligheter till

en mera rättvis fördelning av distriktsveterinärerna å de olika lönegrupperna.

Lönekommittén förordar därför, att antalet lönegrupper begränsas till fem.

I övrigt har förslaget till ny löneplan samma innebörd som förslaget till

ny löneplan för provinsialläkarna.

Lönekommittén har framhållit, alt det genom den av kommittén förordade

omläggningen av löneplanen till att omfatta allenast fem lönegrupper självfallet

blir nödvändigt att vidtaga en omgruppering av distriktsveterinärbefattningarna.

Enligt lönekommitténs förmenande synes det lämpligast att

Bihanri till riksdagens protokoll 19t7. 1 samt. Nr 281.

T

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 281■

Departements
chefen.

en blivande inplacering i lönegrupper sker under hänsynstagande i första

hand till inkomster av praktik och av uppdrag såsom veterinär vid sidan av

den egentliga tjänsten och först i andra hand till distriktens svårskötthet.

Slutligen anser lönekommittén, att föreskriften om helgdagsledighet bör

göras tillämplig på distriktsveterinärerna på motsvarande sätt, som förordats

i fråga om provinsialläkarna. För tillämpningen förutsättes således, att distriktsveterinär

i något angränsande distrikt eller annan kompetent veterinär

fullgör tjänstgöringen i stället för den, som åtnjuter helgdagsfrihet. Vidare

förutsättes, att ersättaren icke skall äga att för sin tjänstgöring erhålla ersättning

från staten.

Yttrandena.

I sitt remissyttrande har medicinalstyrelsen meddelat, att styrelsen torde

komma att framlägga förslag, som bland annat avser att avveckla det för

provinsialläkarna gällande systemet med lön och taxeersättning i och för

dess ersättande med totallön. Såsom ett provisorium anser styrelsen emellertid

det nuvarande ersättningssystemet kunna godtagas. Detsamma gäller de

av lönekommittén föreslagna föreskrifterna om helgdagsledighet för dessa

läkare.

Den föreslagna löneregleringen för distriktsveterinärer har medicinalstyrelsen

likaledes funnit sig kunna godtaga som ett provisorium. Styrelsen har

dock framhållit, att en omprövning av ersättningssystemet även beträffande

dessa tjänstemän snarast bör komma till stånd.

Allmänna löneiiämnden har förutsatt, att en omprövning av det för provinsialläkarna

gällande lönegruppsystemet vidtages, så snart pågående utökning

av antalet provinsialläkardistrikt slutförts.

För egen del tillstyrker jag det av lönekommittén framlagda förslaget till

lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer. I anledning av vad

medicinalstyrelsen anfört angående eventuell omläggning framdeles av avlöningssystemet

för dessa tjänstemän vill jag framhålla, att bestämmelserna

angående rätt att jämte avlöning av statsmedel uppbära ersättning enligt

taxa tillhöra dem, i fråga om vilka tjänsteman förutsatts skola vara pliktig

att underkasta sig ändrade bestämmelser.

Den av allmänna lönenämnden berörda frågan om omprövning av lönegruppsystemet

för provinsialläkare angår, i vad avser förefintligheten av fyra

lönegrupper, grunden för konstruktionen av löneplan nr 3 och bör icke komma

under bedömande annat än i samband med ny lönereglering för provinsialläkarna.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

99

Placering samt uppflyttning i löneklass eller lönerum m. m.

Nuvarande förhållanden.

I det nuvarande statliga lönesystemet är den normala ordningen

den, att den enskilde tjänstemannens löneställning bestämmes av den lönegrad,

som den av honom innehavda tjänsten tillhör. Då lönegraderna omfatta

flera löneklasser, vilket i stor utsträckning är fallet, erfordras för löneställningens

bestämmande också en precisering av vilken löneklass tjänstemannen

skall tillhöra. Tidsmässigt sett uppkommer här dels frågan i vilken av löneklassema

inplacering skall ske vid tjänstetillträdet, dels frågan efter vilka

grunder uppflyttning till högre löneklass skall ske. I båda hänseendena finnes

en viss ordning bestämd, avsedd att tillämpas i den mån anledning till avvikelse

ej anses föreligga. Den innebär i korthet, att tjänstemannen vid tjänstetillträdet

skall placeras i lägsta iöneklassen inom lönegraden och därefter med

vissa tidsmellanrum uppflyttas i löneklass intill dess han uppnått den högsta

Iöneklassen inom lönegraden. Uppflyttningsperioden är i allmänhet bestämd

till tre år, men för kontraktsanställt manskap tillhörande löneklasserna Ma

1—9 gäller en tidsperiod av ett år och beträffande extra lärare vid det statliga

undervisningsväsendet räknas med sex terminer, rom skola ha infallit under

de senaste sex åren. Tidsperioden förlänges i vissa fall automatiskt på grund

av en regel, att uppflyttning skall ske kvartalsvis eller, såvitt fråga är om

uppflyttning till högst nionde Iöneklassen för kontraktsanställt manskap, månadsvis.

Slutligen är regeln den, ait tjänstemannen åtnjuter lön med det belopp,

som gäller för den löneklass han tillhör.

Från den ordning, som nu till sina huvuddrag angivits, gälla emellertid åtskilliga

undantag. Regeln att den enskilde tjänstemannens löneställning

bestämmes av den innehavda tjänstens lönegrad gäller icke undantagslöst.

Det förekommer, att den, som innehar en viss tjänst, i avlöningshänseende i

stället helt och hållet eller väsentligen behandlas som om han innehade en

högre tjänst, vilken han tidigare innehaft men av särskild anledning nödgats

frånträda, eller som om tjänsten, ehuru nedflyttad till lägre lönegrad, alltjämt

tillhörde den högre lönegraden, eller som om tjänstemannen innehade''

en högre tjänst, vilken han allenast uppehåller.

Regeln att löneklassuppflyttning sker efter förut angivna tidsperiod är på

olika sätt modifierad. För att uppflyttning skall få äga rum, sedan sådan tidsperiod

tilländalupit, fordras att vissa särskilda förutsättningar blivit uppfyllda.

Den viktigaste av dessa förutsättningar är, att tjänstemannen under tidsperioden

fullgjort tjänstgöring av viss beskaffenhet och omfattning, varvid emellertid

med tjänstgöring likställas ledigheter av närmare angivna slag; författningsbestämmelserna

härom ha, ehuru detta i själva verket icke framgår av

deras ordalydelse, tolkats så att, om tjänstemannen under den föreskrivna

tidsperioden icke fullgjort tjänstgöring av föreskriven art och omfattning, han

uppflyttas sedan den felande tjänstgöringen fullgjorts. Eu ytterligare förutsättning

är, att uppskov med uppflyttning icke prövas böra äga rum på grund

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1.

av mindre väl vitsordad tjänstgöring, eller, i visst fall, att viss utbildning

genomgåtts. Slutligen sker ej uppflyttning efter pensionsålderns uppnående.

Beträffande de ifrågavarande förutsättningarnas närmare innebörd må följande

nämnas.

Beträffande kravet på fullgjord tjänstgöring av visst slag och viss omfattning

är huvudregeln den, att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av

den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall ha bestritt sin egen

eller på grund av förordnande annan statens tjänst. Beträffande extra lärare

vid det statliga undervisningsväsendet fordras, att läraren under minst fyra

femtedelar av varje termin, som tages i beräkning, skall ha bestritt sin egen

eller på grund av förordnande annan statens tjänst. Vad lärare vid folkskolan

angår gäller såsom villkor för uppflyttning, att han under minst fyra femtedelar

av den i folkskolestadgan föreskrivna minsta årliga lästid (364/7 veckor),

som belöper på den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning,

eller 6iä dagar, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan lärartjänst

eller skolledarbefattning vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet

eller på förordnande uppehållit befattning i statens tjänst.

Beträffande extra lärare vid folkskolan uppkommer icke fråga om uppflyttning

i löneklass utan endast om inplacering i löneklass.

Med fullgjord tjänstgöring skall, såsom redan påpekats, likställas vissa

ledigheter. Såsom tjänstetid räknas sålunda semester, ferier under vilka

tjänstemannen uppburit oavkortad lön (folkskolans lärare äga dock icke

medräkna ferietid) samt tjänstledighet för offentliga uppdrag av vissa slag,

för viss militärtjänstgöring, för deltagande i uthildningskurs vid vederbörande

verk, för vissa studier och iakttagelser samt för sjukdom till följd av olycksfall

i tjänsten och några därmed likartade anledningar. För fast anställt manskap

räknas som tjänstetid också sådan ledighet med oavkortad lön, som

''av vederbörande regements-(likställd) chef må beviljas i samband med uppehåll

i utbildningen m. m., ävensom, efter prövning av regementschefen, tid

varunder tjänstledighet åtnjutits i samband med kommendering såsom elev

vid krigsskola (sådan kommendering sker dock numera utan att tjänstledighet

beviljas) eller eljest för studier i och för fortsatt militär utbildning eller

för genomgående av genom statlig myndighets försorg anordnad utbildningskurs

eller för provtjänstgöring vid statligt verk i och för förvärvande av kompetens

till civilanställning. För lärare och liknande befattningshavare gäller

att såsom tjänstetid i förevarande hänseende räknas tid, varunder vederbörande

åtnjuter oavkortad lön under förhinder att tjänstgöia pa grund av att

undervisningen inställts till följd av smittsam sjukdom eller, beträffande folkskolans

lärare, inställts, inskränkts eller avkortats på grund av krig, krigsfara

eller därmed sammanhängande förhållanden. För folkskolans läraie gäller

ytterligare, att såsom tjänstetid skall räknas tid, under vilken läraren obefogat

avstängts från tjänstgöring eller hållits häktad för brott, för vilket han sedermera

blivit frikänd, eller av polismyndighet kvarhållits såsom misstänkt för

brott utan att häktningsåtgärd vidtagits. Enligt särskild kungörelse äger kvinnlig

befattningshavare för löneklassuppflyttning taga i beräkning tid. varunder

hon efter ingången av juli månad 1943 åtnjutit tjänstledighet för havandeskap

eller barnsbörd med bibehållande av viss, för sådan tjänstledighet bestämd del

av avlöningen. Statsanställd lärare äger vidare, liksom lärare vid folkskolan,

räkna som tjänstetid den tid, varunder han bestritt lärartjänst eller skolledarbefattning

vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet. Detsamma

gäller med avseende på tid, varunder extra ordinarie eller extra

tjänsteman vid hovrätt eller häradsrätt tjänstgjort såsom ledamot i rådhusrätt.

i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 281.

101

två lagfarna ledamöter, samt tid, varunder extra ordinarie tjänsteman vid

lots- och fyrstaten med anställning å sådant fyrskepp eller tjänstefartyg, som

är upplagt under viss del av året, till följd av uppläggningen icke tjänstgjort.

Villkoret om en minsta tjänstetid motsvarande fyra femtedelar av den för

uppflyttnings vinnande stadgade tidsperioden kvarstår sedan äldre tider, då

perioden för ålderstilläggs intjänande var bestämd till i regel fem är och den

erforderliga tjänstgöringstiden sålunda utgjorde en mera jämnt avpassad del

— fyra år — av hela perioden. Villkoret bibehölls emellertid även efter övergång

till tidsintervaller av tre respektive ett år för löneförhöjning, varför sålunda

för uppflyttning i löneklass nu erfordras tjänstgöring under minst 876

respektive 292 dagar av den föreskrivna perioden. Detta torde jämväl gäila,

då skottår infaller under perioden.

En särskild fråga är, hur bestämmelserna skola tillämpas, då tjänstemannen

har deltidsarbete, d. v. s. har anställning på halvtid eller åtnjuter nedsättning

av tjänstgöringstiden. Vid halvtidsanställning vinnes uppflyttning efter tre

år under förutsättning att vederbörande under minst fyra femtedelar av denna

tid fullgjort honom i egenskap av halvtidsanställd befattningshavare åliggande

tjänstgöring. Vid nedsättning av tjänstgöringstiden åter torde uppflyttning

vinnas under förutsättning alt vederbörande fullgjort fyra femtedelar av

den för heltidstjänstgörande befattningshavare fastställda arbetstiden. Detta

innebär, att en på halvtid anställd tjänsteman vinner uppflyttning efter tre

år, om han tjänstgjort 876 halva dagar, vilket motsvarar 438 hela dagar. Eu

tjänsteman, vars tjänstgöringstid nedsatts till hälften, vinner åter uppflyttning

tidigast sedan han tjänstgjort 1 752 halva dagar, det vill säga efter mer

än 4 år 9 månader eller alltså, om kvartalsregeln beaktas, efter 5 år.

Beträffande förutsättningen att uppskov med uppflyttning icke prövas böra

äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring må påpekas, att,

om dylikt uppskov förekommit, må sedermera, om tjänstemannens fortsatta

tjänstgöring anses böra föranleda därtill, förordnas, att han för uppflyttning

till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet

varat.

Uppskovsbestämmelserna äga icke tillämpning på kontraktsanställt manskap.

För uppflyttning från 1 löneklassen på löneplan Ma gäller i stället ett

krav på viss godkänd utbildning.

Om sålunda förut angivna tidsperioder under vissa förhållanden kunna

komma att förlängas och uppflyttning ej alls får ske efter pensionsålderns

uppnående, kan det å andra sidan också förekomma, att den första tidsperioden

efter tjänstetillträdet förkortas, en i praktiken långt vanligare

situation än de förra. I de fall då, på sätt i det följande angives, inplaceringen

sker genom sneddning, har tjänsteman i allmänhet rätt att taga i

beräkning den tid, dock högst tre år, varunder han tillhört eller beräknas ha

tillhört den löneklass, som han senast innehade i den lägre tjänsten, för

bestämmande av tidpunkt för uppflyttning i den högre tjänsten. Bestämmelserna

härom ha ansetts böra tolkas så, att uppflyttning skall ske vid utgången

av den uppflyttningsperiod, som löpte omedelbart före tjänstetillträdet;

av det föregående framgår, att denna period kan ha tagit sin början

tidigare än tre år före tjänstetillträdet. På motsvarande sätt anses bestämmelserna

om lönetursförhållandena vid övergång till annan tjänst i samma

lönegrad böra tillämpas, ehuru de endast tala om bibehållandet av placeringen

i löneklass. En förkortning av den första uppflyttningsperioden kan

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

också inträffa där, såsom fallet är inom folkskoleväsendet, inplaceringen

skett enligt tillgodoräkningsregeln.

Från grundregeln om inplacering vid tjänstetillträdet i lönegradens lägsta

löneklass gälla synnerligen betydelsefulla undantag, i vilka i främsta rummet

är fråga om att högre inplacering medgives med hänsyn till tjänstemannens

tidigare anställningsförhållanden. Enligt nuvarande bestämmelser om inplacering

i löneklass och de motiv, som ligga till grund för desamma, utgör

emellertid en av huvudprinciperna, att hänsyn endast tages till den anställning

och den inkomst som tjänstemannen har omedelbart före det han tillträder

tjänsten. En annan huvudprincip är, att tjänstemannen vid tillträdet

av tjänsten icke skall lida minskning i nämnda inkomst. Såsom förutsättning

härför gäller i åtskilliga fall, att den tidigare anställningen innehafts under

längre tid. I de fall, då sneddningsbestämmelserna tillämpas, har det ansetts,

att tjänstemannen icke blott skall vara garanterad mot inkomstminskning

utan också vara berättigad till en måttlig löneförbättring. I övriga fall torde

de nuvarande bestämmelserna i allmänhet avse allenast att, där så anses

påkallat, förhindra löneminskning. Från båda huvudprinciperna innehålla

avlöningsbestämmelsema vissa undantag.

Sneddningsregeln innebär, att tjänsteman vid befordran skall placeras lägst

i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde.

Dessutom äger han, såsom förut nämnts, taga i beräkning den tid, dock högst

tre år, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas ha tillhört

sistnämnda löneklass, för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning

i den högre tjänsten. Beträffande frågan, i vilka fall sneddningsregeln

för närvarande är tillämplig, hänvisas till propositionen 1946: 333, s. 70.

Vid övergång från anställning med avlöning enligt kollektivavtal tillämpas

ett slags modifierad sneddningsregel, den s. k. jämförelseregeln. Härutöver

finnas ett antal specialregler för inplacering. Inom folkskoleväsendet och,

för vissa fall, även inom andra områden tillämpas en tillgodoräkningsregel,

innebärande att tjänstemannen placeras och närmast efter tjänstetillträdet

uppflyttas i löneklass pa samma sätt som skulle ha skett, om han redan innehaft

tjänsten under den tid, som »tillgodoräknats» eller »tagits i beräkning».

I detta sammanhang må slutligen nämnas att det i vissa undantagsfall förekommer,

att tjänsteman äger åtnjuta lön enligt högre löneklass än som omfattas

av den innehavda tjänstens lönegrad men i övrigt behandlas enligt de

bestämmelser, som gälla för denna tjänst.

1945 års lönekommittés förslag.

I sitt i propositionen 1946: 333 anmälda första betänkande framlade 1945

års lönekommitté förslag rörande olika för det nya lönesystemets uppbyggnad

grundläggande frågor. Lönekommittén utgick ifrån, att tjänstemans

löneställning liksom hittills skulle regelmässigt bestämmas av den innehavda

tjänstens lönegrad. Därvid förutsattes emellertid, att den som med vikariatslön

uppehölle en högre tjänst skulle i avlöningshänseende helt behandlas

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

103

som om han innehaft den uppehållna tjänsten. I fråga om löneklassuppflyttning

förutsattes det vid utformandet av ny löneplan och nya lönegrader

att uppflyttning liksom hittills skulle ske efter i regel tre år. Beträffande inplacering

berördes och klarlades i huvudsak sneddningsregelns blivande tilllämpningsområde,

vilket påverkades av konstruktionen av de nya lönegraderna.

Därvid framlades också ett förslag avseende att tjänsteman, som vid

befordringen tillhörde högsta löneklassen inom lönegraden, i löneturshänseende

skulle i den nya tjänsten få räkna ej endast, såsom hittills, intill en

lönetursperiod utan intill tre lönetursperioder — intill nio år, om man bortser

från tjänstledigheters inverkan -— varunder han tillhört eller beräknades ha

tillhört slutlöneklassen. Vidare upptogs till behandling frågan om inplacering

vid övergång från kollektivavtalsanställning in. m., och därvid föreslogs, förutom

att på visst sätt jämkat innehåll hos jämförelseregeln, att vid sidan av

denna skulle sättas en ny regel, kallad garantiregeln. Slutligen förutsattes det,

att inom folkskoleväsendet alltjämt en tillgodoräkningsregel skulle tillämpas

i stället för sneddningsregeln. Nu nämnda förslag ha i princip vunnit statsmakternas

godkännande.

I sina nu avlämnade betänkanden har iönekommittén upptagit hithörande

spörsmål till närmare behandling. Innan redogörelse för förslagen lämnas,

må erinras om att de lönegrader, vid vilka lön avses skola utgå enligt någon

av löneplanerna nr 3—5, skola omfatta flera löneklasser. Den regelmässiga

tidsperioden för löneklassuppflyttning avses skola inom de lönegrader, som

omfatta löneklasser å löneplan nr 3 eller 4 (löneplanerna för provinsialläkare

respektive distriktsveterinärer), utgöra tre år men inom lönegraderna med lön

enligt löneplan nr 5 (löneplanen för blandavlönat manskap vid försvaret) utgöra

ett år. Vidare må här nämnas, att lönekommitténs förslag innebär åtskilliga

ändringar i nu gällande bestämmelser samt att kommittén särskilt

med hänsyn till den oprövade systemomläggning, som innefattas i de avsedda

ändringarna i fråga om det nuvarande kravet på fullgjord tjänstgöring, förutsätter

att bestämmelserna om löneklassuppflyttning skola, efter förhandlingar

med personalens representanter, kunna ändras under löneregleringsperioden,

om och i den mån erfarenheten visar att behov härav föreligger.

Dessa bestämmelser borde alltså hänföras till de föreskrifter, i vilka tjänstemännen

skulle vara skyldiga alt underkasta sig ändringar. Det nära sambandet

mellan uppflyttningsbestämmelserna och inplaceringsbestämmelserna

nödvändiggjorde att ändringsmöjligheterna utsträcktes att avse även sistnämnda

bestämmelser. 1

1. Den lönegrad, som är best ä m m ande för t j ä n s tema n s

lönest äl In i n g.

Enligt lönekommitténs förslag skall på samma sätt som hittills den, som

innehar en i viss lönegrad placerad tjänst, i vissa undantagsfall i avlöningsliänseende

behandlas som om han innehade eu annan tjänst eller som om

tjänsten tillhörde en annan lönegrad. Härom må nämnas följande.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Enligt lönekommitténs förslag skall gälla,

a) att om ordinarie lärare vid folkskolan i enlighet med i folkskolans avlöningsreglemente

meddelad föreskrift förflyttas till lägre tjänst eller annan

ordinarie tjänsteman utan eget förvållande förflyttas till lägre tjänst, han

skall i avlöningshänseende behandlas som om han fortfarande innehaft tjänst

i samma lönegrad som tidigare,

b) att den som erhållit vikariatslöneförordnande i avlöningshänseende skall

behandlas som om han under förordnandetiden innehaft tjänst i samma

lönegrad som den tjänst, förordnandet avser eller göromålen tillhöra, samt

c) att, om folkskollärartjänst på grund av ändrad årlig lästid nedflyttas

till lägre lönegrad, ordinarie lärare som då innehar tjänsten och som tillhört

högre lönegrad minst fem år skall, under förutsättning av Kungl. Maj:ts medgivande

därtill, i avlöningshänseende så behandlas som om han fortfarande

innehaft tjänst i den högre lönegraden.

Lönekommittén har erinrat om att gällande avlöningsbestämmelser innehålla

liknande föreskrifter för sådana andra fall än det under c) angivna, där

ordinarie tjänst nedflyttas till lägre lönegrad, men ansett behov av sådana

föreskrifter ej föreligga. I den mån en tjänst nedflyttades till lägre lönegrad

och innehavaren av tjänsten icke överfördes på övergångsstat, syntes nämligen

tjänstemannens placering å den lägre tjänsten grunda sig på de allmänna

förflyttningsbestämmelserna, och följaktligen bleve löneförhållandena

att bedöma enligt de regler, som gällde för förflyttning till lägre tjänst.

Det må framhållas att de sålunda föreslagna bestämmelserna innebära, att

tjänstemannen även skall uppflyttas i löneklass och vid övergång till annan

tjänst inplaceras i löneklass så som om han innehaft tjänst i den ifrågavarande

lönegraden.

2. U p pflyttning i löneklass och l ö n e r u m.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för nuvarande bestämmelser

om löneklassuppflyttning framgår, att enligt dem sådan uppflyttning ej alltid

sker efter utlöpandet av den normala uppflyttningsperioden. Å ena sidan

kan det inträffa, att perioden förlänges eller att uppflyttning ej alls får ske.

Å andra sidan kan perioden förkortas. Förlängning kan ske på grund av att

tjänstgöring ej fullgjorts i föreskriven omfattning eller därför att uppskov

beslutats med uppflyttningen eller, vad angår vissa tjänstemän, att vederbörande

icke förskaffat sig tillräcklig utbildning. Uppflyttning sker ej alls efter

pensionsåldern. Förkortning av uppflyttningsperioden förekommer såsom

komplement till inplacering i löneklass och avser endast den första uppflyttningen

efter tjänstetillträdet. Redogörelse må lämnas för lönekommitténs

förslag i vart och ett av de nu angivna hänseendena.

Krav på viss fullgjord tjänstgöring såsom förutsättning

för löneklassuppflyttning. Beträffande frågan vilka slag

av tjänstledigheter m. m., som skola kunna inverka på uppflyttningsrätten,

innebär lönekommitténs förslag följande.

Följande förhållanden kunna medföra försening av löneklassuppflyttningen:
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

105

1. Tjänstledigheter med C-avdrag, såvitt fråga ej är om tjänstledighet för

offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring. Med erinran om att enligt gällande

bestämmelser såsom tjänstetid för uppflyttning räknas tid, varunder

tjänsteman på grund av förordnande bestritt annan statens tjänst, har lönekommittén

anfört, att då tjänsteman vid vikariatsförordnande å annan statens

tjänst icke borde betraktas såsom tjänstledig med skyldighet att vidkännas

C-avdrag å egen tjänst, Hd för sådant vikariatsförordnande icke komme

att inverka på uppflyttningsrätten.

2. Tjänstledigheter med A- eller B-avdrag för sjukdom, tvångsvis anordnad

läkarundersökning eller svag hälsas vårdande.

3. Avstängning från tjänstgöring, häktning för brott, undergående av annat

frihetstraff än arrest samt kvarhållande av polismyndighet på grund av

misstanke om brott. Rätten till uppflyttning skall likväl icke röna inverkan

av att tjänstemannen obefogat varit avstängd från tjänstgöring eller hållits

häktad för brott, för vilket han sedermera blivit frikänd, eller av polismyndighet

kvarhållits såsom misstänkt för brott, därest antingen häktningsåtgärd

ej vidtagits eller, om så skett, tjänstemannen blivit frikänd. Lönekommittén

framhåller att tid, varunder lärare och liknande befattningshavare hindras

att tjänstgöra på grund av att undervisningen inställts till följd av smittsam

sjukdom eller inställts, inskränkts eller avkortats på grund av krig, krigsfara

eller därmed sammanhängande förhållanden, icke utgör avstängningstid och

alltså ej bör inverka på uppflyttningsrätten.

4. Fall. då tjänsteman avhållit sig från tjänstgöring utan att ha erhållit

ledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

5. För folkskolans lärare tages ferietiden icke i beräkning såsom tjänstetid.

Lönekommittén har anmärkt, att under 1) torde komma att ingå tid, då

statlig lärare på grund av förordnande vid det statsunderstödda kommunala

undervisningsväsendet bestridde annan lärartjänst eller skolledarbefattning,

liksom då tjänsteman vid hovrätt eller häradsrätt tjänstgjorde såsom ledamot

i rådhusrätt. För dessa och liknande fall borde emellertid särskilda bestämmelser

meddelas med stöd av vissa föreskrifter, som lönekommittén förordat

vid framläggandet av sina förslag i fråga om inplacering i löneklass.

De avsedda förhållandena skola ha förekommit i en viss minsta omfattning

för att kunna föranleda dröjsmål med löneklassuppflyttning. Enligt

de nuvarande bestämmelserna i ämnet äro de olika förhållanden, som överhuvud

taget kunna medföra sådant dröjsmål, härvidlag inbördes jämställda;

antalet ledighetsdagar m. m. sammanräknas, och i den mån det sammanräknade

dagantalet överskjuter ett visst tal medför det dröjsmål med uppflyttning.

Lönekommittén har ansett att man vid bestämmandet av antalet av de

dagar, under vilka tjänstledighet m. m. kan åtnjutas utan att detta medför

försenad uppflyttning, bör skilja mellan olika ledighetsanledningar in. m.

Lönekommittén anser att den Iedighetstid m. in., som enligt nu gällande bestämmelser

kan förekomma utan att medföra försenad uppflyttning, å ena

sidan är för lång, när fråga är om ledighet för rent privata ändamål, men å

andra sidan för kort, när fråga är om ledighet för sjukdom, svag hälsas vardande

eller tvångsvis anordnad läkarundersökning; beträffande sjukledigheter

m. in. anser lönekommittén alt nuvarande bestämmelser kunna föranleda

till att tjänstemannen blir lidande på ett sätl, som icke överensstämmer med

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

billighet. Förslaget om begränsning i fråga om lodighetstiden för rent privata

ändamål avser icke ledighet med skyldighet att vidkännas C-avdrag för fullgörande

av uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga

tjänstemännens intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning.

Som ett resultat av förhandlingarna med tjänstemännens huvudorganisationer

föreslås, att sådan ledighet i detta sammanhang sammanföres med

tid för sjukledighet. De från nu angivna utgångspunkter utformade förslagen

innebära för olika tjänstemannagrupper i stort sett följande, om tills

vidare bortses från frågan om deltidsarbetets inverkan på löneklassuppflyttning.

a. För tjänstemän i allmänhet skall vid treårsperiodens utgång undersökas,

om och i vad mån med löneklassuppflyttningen skall anstå på grund av

den omfattning, i vilken ledigheter m. in. förekommit. Därvid tagas det under

2) avsedda antalet dagar och det under 1) avsedda antal dagar, varunder

ledighet åtnjutits för fullgörande av uppdrag inom nyss berörd personalsammanslutning,

icke i betraktande i vidare mån än dagantalen tillhopa

överstiga 600 dagar. Med denna begränsning sammanräknas antalet under

1)—4) avsedda dagar. Inverkan sker på löneklassuppflyttningen så snart

sistnämnda dagantal överstiger 120. Erinras må, att den tid, under vilken

ledighet m. m. nu kan åtnjutas utan att medföra försening med löneklassuppflyttningen,

utgör 219 dagar.

b. Beträffande folkskolans lärare har lönekommittén erinrat om att dessa

icke äga taga i beräkning ferietid såsom tid för tjänstgöring och att det antal

dagar, varunder tjänstgöring av dem skall fullgöras för erhållande av

löneklassuppflyttning, av denna anledning bestämts till 615, under det att

motsvarande dagantal för tjänstemän i allmänhet utgör 876. Lönekommittén

har utgått från att den nu tillämpade anordningen med hänsynstagande endast

till förhållandena under lästerminerna bör bibehållas och att därför de

dagantal, som för statstjänstemännen föreslagits till 600 och 120, borde reduceras

för folkskolans lärare. Toges hänsyn till förhållandet mellan 876 och

615, skulle dagantalen 600 och 120 för folkskolans lärare ersättas med 421

och 84. Emellertid borde bestämmelserna om löneklassuppflyttning av folkskolans

lärare givas en utformning, vilken mera överensstämde med det tillgodoräkningssystem,

som tillämpades för lärarnas löneklassplacering. Ordinarie

och extra ordinarie lärare — extra lärare borde alltjämt icke erhålla

ändrad löneklassplacering under pågående anställning — borde således äga

för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna den tid, varunder de innehade

tjänsten, dock med undantag för dels tid, under vilken ferier åtnjötes, dels

ock tid, under vilken ledighet av sådant slag åtnjutits eller sådan avstängningsåtgärd

eller dylikt varit gällande, scm är av beskaffenhet att för statstjänstemännens

del kunna medföra försening av löneklassuppflyttningen.

Den tid, som sålunda skulle få tillgodoräknas, borde sammanräknas till vissa

tidsperioder, och läraren borde för varje hel tidsperiod uppflyttas en löneklass

intill dess högsta löneklassen uppnåtts. Varje sådan tidsperiod borde,

räknat från sin början, omfatta tiden till utgången av det kalenderkvartal,

under vilket minst tre år förflutit och läraren kunde tillgodoräkna minst 680

dagar. I enlighet med förslaget att sjukledigheter m. m. intill en viss gräns

icke skulle kunna inverka försenande på löneklassuppflyttning borde emellertid

föreskrivas, att nämnda dagantal av 680 skulle minskas med det antal

dagar, varunder läraren från tidsperiodens början åtnjutit dylika ledigheter,

dock med högst 420 dagar.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

107

c. Vad angår extra lärare vid det statliga och högre kommunala undervisningsväsendet

har lönekommittén anselt önskvärt, att i princip samma krav

på fullgjord tjänstgöring bör gälla som för statstjänstemän i allmänhet, men

framhållit, att vissa avvikelser ändock måste göras med hänsyn till att dessa

extra lärare icke äro anställda under den del av året, då andra lärare åtnjuta

ferier. Å ena sidan borde för extra lärarna meddelas en särskild föreskrift av

innebörd att, om lärares anställning under ett kalenderhalvår avsågc hela terminen,

de delar av halvåret som låge utanför terminen skulle behandlas som

om läraren därunder innehaft anställning såsom extra lärare och ej åtnjutit

sådan tjänstledighet, som kunde föranleda försenad löneklassuppflyttning. Å

andra sidan måste beaktas, att innebörden härav bleve att, i motsats till vad

som gällde för andra lärare, tjänstledigheter under den tid, som motsvarade

ferietiden, aldrig kunde förekomma och alltså ej heller kunde påverka den

extra lärarens uppflyttningsrätt. På grund härav måste det anses påkallat att.

i anslutning till vad som förordats beträffande folkskolans lärare, minska de

dagantal av 600 respektive 120, som eljest skulle tillämpas för statstjänstemännen

till 420 respektive 90 dagar. Med dessa jämkningar syntes de vanliga

bestämmelserna i fråga om inplacering och uppflyttning i löneklass kunna

tillämpas på extra lärare. Detta innebär att, i motsats till vad nu är fallet,

uppflyttning skulle kunna förekomma vid kvartalsskifte, som infaller under

termin. Vidare har förslaget den innebörden, att varje termin i fråga

om på uppflyttningsrätten inverkande tjänstledigheter icke längre skulle

behandlas som en enhet för sig utan att liksom för andra tjänstemän uppflyttningsrätten

blir beroende av förhållandena under en längre tidsperiod.

d. I överensstämmelse med vad nu gäller och av 1946 års manskapslöneutredning

föreslagits har lönekommittén utgått från att blandavlönal manskap

i normala fall skall uppflyttas i löneklass efter ett år. Lönekommittén har

föreslagit, att kravet på fullgjord tjänstgöring utformas på samma sätt för

denna personal som för tjänstemän i allmänhet men att dagantalen av 600

och 120 för nu ifrågavarande personal skola minskas till 200 och 40. Liksom

hittills borde uppflyttning för blandavlönat manskap ske kalendermånadsvis.

Av den för gällande bestämmelser lämnade redogörelsen framgår, att enligt

dem olika regler gälla i fråga om uppflyttningsrätten vid deltidsanställning

och vid nedsättning av tjänstgöringstiden. Vid anmälan

i det föregående av 1944 års deltidstjänstutrednings betänkande angående deltidsarbete

i allmän tjänst har omnämnts, hurusom nämnda utredning funnit

det otillfredsställande, att dessa fall behandlas olika i fråga om uppflyttningsrätten,

och av denna anledning — med utgångspunkt från innehållet i nuvarande

bestämmelser rörande uppflyttning i löneklass — föreslagit att ett särskilt

institut deltjänstgöring skulle inrättas, vilket skulle omfatta vissa fall av

längre tids nedsättning av tjänstgöringstiden och i fråga om löneklassuppflyttning

likställas med deltidsanställning. Sådan likställighet skulle gälla även i

fråga om löneklassplaceringen vid övergång till mera omfattande tjänstgöring,

så att det i båda fallen skulle ankomma på vederbörande myndighet alt besluta

om den löneklass, till vilken tjänstemannen med hänsyn till den tidigare

tjänstgöringens omfattning och varaktighet borde hänföras. I det föregående

har vidare omnämnts, att olika remissmyndigheter ifrågasatt lämpligheten av

att införa ett särskilt deltjänstgöringsinstitut. Allmänna lönenämnden förordade

i sitt yttrande, alt den avsedda jämställdheten i stället skulle uppnås genom

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

att de bestämmelser, som nu gälla vid nedsättning av tjänstgöringstiden, erhölle

tillämpning även vid deltidsanställning, ett förslag vars genomförande skulle

medföra, att löneklassuppflyttning av halvtidstjänstgörande tjänsteman skulle

kunna vinnas först efter fem år. Lönenämnden har framhållit, att i annat fall

ett under alla förhållanden rättvist resultat vid ändrad tjänstgöringstid knappast

skulle kunna uppnås med mindre vederbörandes löneklassplacering vid

övergång till tjänstgöring av större omfattning än tidigare omräknades efter

de grunder, som nu gälla för löneklassplacering av befattningshavare med

nedsatt tjänstgöringstid. En sådan omräkning skulle emellertid kunna få till

följd att vederbörande nedflyttades till lägre löneklass. Lönenämnden har

vidare framhållit att, om sådan nedflyttning icke skulle ske, detta skulle kunna

föranleda berättigade invändningar från den, som fullgjort heltidstjänstgöring

utan avbrott och som således måst tjänstgöra under eu sammanlagt längre

arbetstid för samma löneklassuppflyttning. Särskilt orättvist måste enligt lönenämnden

ett dylikt resultat framstå för den, som varit helt tjänstledig för

sjukdom eller svag hälsas vårdande under så lång tid, att hans löneklassuppflyttning

fördröjts, men för vilken ledigheten sammanlagt dock icke omfattat

större antal dagar än som motsvarar den avkortning av tjänstgöringstiden

som kommit den deltidsanställde eller deltjänstgörande till del.

Ifrågavarande spörsmål har upptagits till behandling av lönekommittén. I

likhet med deltidstjänstutredningen anser lönekommittén icke tillfredsställande

att deltidsanställning och nedsättning av tjänstgöringstiden behandlas olika

i fråga om uppflyttningsrätten; deltidsanställning kunde icke förekomma för

ordinarie tjänstemän, och säkerligen kunde med hänsyn härtill samma förhållande,

som föranledde deltidsanställning för en icke-ordinarie tjänsteman,

vara anledning till att tjänstgöringstiden nedsattes för en ordinarie tjänsteman.

Kommittén framhåller, att skäl i och för sig kunna anföras såväl för deltidstjänstutredningens

som lönenämndens förslag. Härom och rörande vägningen

mot varandra av skäl, som tala för en lösning i den ena eller andra riktningen,

må hänvisas till kommitténs betänkande (s. 74—76), vari bland annat

framhålles, att syftet med de genom löneklassuppflyttningarna vunna löneförhöjningarna

är dubbelt: å ena sidan ett familjesocialt syfte att, om också

mycket grovt, anpassa inkomsten efter de ökade utgifter, som följa av familjens

tillväxt och därav härflytande större behov, och å andra sidan syftet

att vara stimulansfaktor och att bereda gottgörelse för en genom det tidigare

arbetet förvärvad större skicklighet. Med understrykande bland annat av de

arbetsmarknads-, befolkningspolitiska och familjesociala synpunkterna har

lönekommittén i princip förordat, att den icke heltidstjänstgörande befattningshavaren

erhåller rätt att uppflyttas till högre löneklass enligt samma

regler, som gälla för heltidstjänstgörande befattningshavare, men tillika anfört,

att eu större nedsättning än till halvtid vore olämplig ur arbetssynpunkt

och ej heller vore motiverad ur de av kommittén angivna allmänna synpunkterna

samt att bestämmelserna i ämnet därför borde utformas så, att de icke

uppmuntrade till mindre tjänstgöringstid än halvtid. Deltidstjänstutredningen

hade själv avsett att deltidsanställning skulle avse minst halvtid. Vad åter

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

anginge nedsättning av tjänstgöringstiden (partiell tjänstledighet), borde från

den sammanräkning av tjänstledighetsdagar m. m., som skulle ske för bedömande

av frågan om eventuellt dröjsmål med löneklassuppflyttning, undantagas

dagar, varunder heltidsanställd tjänsteman åtnjutit tjänstledighet under

allenast högst hälften av den dagliga tjänstgöringstiden, men å andra sidan

tid, då tjänstgöringen nedsatts under halvtid, i förevarande hänseende behandlas

som om tjänstledighet åtnjutits för hel dag.

Med avseende å fall, där deltidsarbete förekommer i den formen, att tjänstgöring

fullgöres allenast å vissa dagar, medan andra dagar äro tjänstefria, har

kommittén anfört i huvudsak följande.

Föreligger i sådant fall deltidsanställning, synes tjänstemannen icke vara

att anse såsom tjänstledig under de tjänstefria dagarna i vidare mån än

dessa ingå i tid, under vilken tjänstemannen av särskild anledning åtnjuter

tjänstledighet. I andra fall än de sist avsedda skulle tydligen de tjänstefria

dagarna icke inverka på uppflyttningsrätten. Da lönekommitten förutsätter,

att deltidsanställning icke skall kunna förekomma annat än då tjänstgöringen

minst motsvarar hälften av heltidstjänstgöring, erfordras beträffande

sådan anställning icke några särskilda föreskrifter för de fall, som har asyftas.

Om,åter nedsättning av tjänstgöringstiden sker i den formen, att tjänstgöringsskyldighet

föreligger endast under vissa dagar, är tjänstemannen tjänstledig

under de tjänstefria dagarna. Dessa dagar skulle alltså kunna inverka

på uppflyttningsrätten. Emellertid anser lönekommitten, att nedsättning av

tjänstgöringstiden bör i förevarande avseende ha samma verkningar som

deltidsanställning, om nedsättningen icke är av allenast tillfällig natur. Nedsättning

av tjänstgöringstiden skall i förevarande hänseende jämställas med

deltidsanställning, om nedsättningen enligt beslut av vederbörande myndighet

skall avse hel kalendermånad och avser högst hälften av heltidstjanst"öring.

Det måste emellertid också beaktas, att de tjänstefria dagarna icke

kunna vid nedsättning av tjänstgöringstiden ingå i tid for annan tjänstledighet.

eftersom ju tjänstledighet åtnjutes under dessa dagar. Det synes darior

nödvändigt att meddela en undantagsregel för de fall, då tjänstefria dagar

omedelbart föregåtts av tjänstlediga tjänstgöringsdagar vilka kunna paverka

uppflyttningsrätten. I den man så är fallet böra även de tjänstefria dagarna

kunna påverka nämnda rätt. Här avses endast dagar, som aro tjänstefria pa

grund av nedsättningen av arbetstiden, men däremot icke dagar som aro arbetsfria

på grund av ojämn fördelning av arbetstiden; sistnämnda dagar aro

givetvis att likställa med tjänstgöringsdagar och bora darfor behandlas etter

samma regler som gälla för tjänstgöringsdagarna.

Lönekommittén har icke ansett påkallat att meddela nagra särskilda

regler vid övergång till tjänstgöring i ändrad omfattning. I anledning av vissa

av allmänna lönenämnden gjorda uttalanden om att det icke syntes uteslutet,

att de förmåner som enligt deltidstjänstutredningens förslag skulle erbjudas

de deltjänstgörande kunde leda till att personer, som eljest skulle kvarstått

med heltidstjänstgöring övcrginge till deltjänst och att således tillgången på arbetskraft

skulle minskas — en utveckling som lönenämnden emellertid sjalv

ansett mindre trolig — har lönekommittén antört, att det vore vanskligt att

förutspå utvecklingen på ifrågavarande område och att, om den ginge i den

angivna riktningen, frågan givetvis konune i ett annat läge och borde upplagas

på nytt från den förändrade utgångspunkten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

Uppskov med löneklassuppf lyttning m. m. Nu gällande

bestämmelser angående uppskov med löneklassuppflyttning skola enligt lönekommitténs

förslag bibehållas i stort sett oförändrade. Under erinran om vissa

av kommunikationsverkens lönekommitté gjorda uttalanden föreslår dock

kommittén, att den nuvarande bestämmelsen, enligt vilken särskilt beslut

kan meddelas om att uppskovstiden skall få tillgodoräknas vid senare uppflyttning,

skall utgå och ersättas med en föreskrift om att sådan tillgodoräkning

skall ske, såvida ej tjänstgöringen efter uppskovstidens utgång anses

böra föranleda till annat.

Enligt manskapsavlöningsreglementet skall beträffande beställningsliavare

tillhörande lönegraden Ma 1 såsom villkor för uppflyttning till 2 löneklassen

bland annat gälla, att beställningshavaren genomgått godkänd volontärsoldatutbildning

(motsvarande utbildning) eller annan utbildning, som enligt av

Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser finnes böra i förevarande hänseende

därmed jämställas. Någon föreskrift motsvarande den för övriga beställningshavare

gällande om uppskov med löneklassuppflyttning på grund av mindre

väl vitsordad tjänstgöring finnes däremot icke för blandavlönat manskap.

Under framhållande av att den, som visar sig olämplig, under löpande kontraktsperiod

kan skiljas från anställningen och att sjukdom kan ha föranlett

att beställningshavaren icke erhållit godkänd utbildning har lönekommittén

föreslagit, att den hittillsvarande bestämmelsen om anstånd med löneklassuppflyttning

skall ersättas med motsvarande regler om uppskov som gälla

för annan personal.

Hinder för vidare löneklassuppflyttning. Ett av villkoren

för rätt till löneklassuppflyttning är beträffande ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän, att pensionsåldern icke uppnåtts. Då avlöningsförhöjningarna

numera icke längre inverka pa pensionens storlek, har lönekommittén icke

ansett att nämnda villkor bör bibehållas.

Förkortning av den normala u p p f 1 y 11 n i n g s p er i o d en.

Uppflyttning i lönerum. Såsom förut nämnts förekomma såsom

ett komplement till inplaceringsbestämmelserna stadganden, vilka medföra

att löneklassuppflyttning kan ske innan en normal uppflyttningsperiod förflutit

från tjänstetillträdet. Ett sadan förhallande kan främst inträffa, då inplaceringen

sker med hänsyn till en tidigare innehavd lönegradsplacerad

tjänst. Stadgandena äro icke klart formulerade — detta har i det föregående

berörts — men de anses innebära, att uppflyttning från den löneklass, vari

tjänstemannen placerats vid tjänstetillträdet, skall ske vid den närmast efter

tjänstetillträdet eller, i förekommande fall, vid själva tjänstetillträdet infallande

tidpunkt, då han vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten skulle ha

vunnit uppflyttning. Lönekommittén har föreslagit bestämmelser av denna

innebörd. Sasom av det följande framgar, skall enligt lönekommitténs förslag

hänsyn kunna tagas till tidigare innehavd tjänst, även om denna icke frånträtts

i samband med den nya tjänstens tillträdande utan ett avbrott föreligger

mellan de ifragavarande bada anställningarna; under denna avbrottstid

kan tjänstemannen ha innehaft en annan tjänst eller ha lämnat statens

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

111

tjänst. För sådana fall föreslår lönekommittén, att såväl inplacering som uppflyttning

skall ske så som om den tidigare tjänsten innehafts även under avbrottstiden

men tjänstemannen därunder åtnjutit tjänstledighet för rent privata

ändamål; i den mån han under avbrottstiden innehaft högre tjänst än

den nytillträdda eller innehaft tjänst med lön enligt löneplan nr 2, skall

dock tiden för innehavet av dylik tjänst helt behandlas som om den tidigare

tjänsten i stället därunder innehafts.

I det föregående har erinrats om att tjänsteman, som vid befordringen tillhörde

högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, enligt lönekommitténs

tidigare framlagda, av statsmakterna antagna förslag skulle i löneturshänseende

i den nya tjänsten få vid sneddning räkna sig till godo ej endast, såsom

hittills, intill en lönetursperiod utan intill tre iönetursperioder. Summariskt

skulle detta kunna uttryckas så, att tjänstemannen, om han tillhört slutlöneklassen,

efter inplacering enligt den nuvarande sneddningsregeln skulle

för omedelbar eller framtida löneklassuppflyttning äga räkna sig till godo,

utöver eljest medgivna tre år, ytterligare intill sex år, varunder han tillhört

eller beräknades ha tillhört slutlöneklassen. Sistnämnda regel skulle emellertid

innebära bortseende från inverkan av tjänstledigheter m. in. varjämte

regeln skulle vidlådas av den egendomligheten, att tjänstemannen vid tillträdet

»placerades» i en viss löneklass men omedelbart skulle »uppflyttas» ett

antal löneklasser. Lönekommittén har i stället utformat sitt förslag på följande

sätt. Slutlöneklassen inom vederbörande lönegrad skall omfatta fyra »lönerum».

Sedan tjänsteman uppnått högsta löneklassen, skall han uppflyttas

till andra, tredje och fjärde lönerummen inom löneklassen enligt samma

grunder, som gälla för löneklassuppflyttning. Övergår han till annan tjänst,

är det klarlagt vilken ställning inom slutlöneklassen han intager, och han

kan därigenom direkt inplaceras i den löneklass, som skall bliva tillämplig å

honom. Om han icke var placerad i slutlöneklassens fjärde lönerum, skall

han efter inplaceringen uppflyttas från den löneklass eller det lönerum,

vari han vid tjänstetillträdet placerats, vid den närmast efter tjänstetillträdet

eller, i förekommande fall, vid tjänstetillträdet infallande tidpunkt, då han

vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten skulle ha vunnit uppflyttning

till högre lönerum. Lönerumskonstruktionen har emellertid i lönekommitténs

förslag kommit till användning endast i fråga om tjänster från vilka övergång

till annan tjänst beräknas ske under sådana förhållanden, att sneddningsregeln

kan bli tillämplig vid inplaceringen. Det har icke ansetts behövligt

att tillämpa densamma inom korpralsgraden eller den av 1946 års manskapslöneutredning

avsedda lönegraden för blandavlönade furirer. Ej

heller har det ansetts påkallat att införa lönerumskonstruktionen för folkskolans

lärare. Lönekommittén har härom anfört, att den inom folkskolan

tillämpade tillgodoräkningsregeln fyller samma funktion som vid sneddningsregelns

tillämpning tillkommer lönerumsuppflyttningen. För de fall, då

lärare inom folkskoleväsendet erhåller tjänst inom statsförvaltningen, skulle

en uppflyttning i lönerum inom den tidigare lönegradens högsta löneklass

kunna vara av betydelse, men lönekommittén har förutsatt att dessa fall skola

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

regleras med stöd av den prövningsbefogenhet, som avses skola tillkomma

Kungl. Maj:t.

I de fall, då vid övergång från kollektivavtalsanställning eller liknande

anställning garantiregeln tillämpas, skall enligt det av lönekommittén i dess

första betänkande framlagda förslaget viss tid få tagas i beräkning för inplacering

och uppflyttning i löneklass. Enligt vad lönekommittén nu föreslår

skall detsamma gäHa vid övergång från löneplan nr 5 till löneplan nr 1.

Den lid, som härvid är av betydelse för inplacering, utgör alltid 3 år eller en

multipel av 3 år. I dessa fall förkortas den normala uppflyttningsperioden

med lika många dagar som de, med vilka den tidigare anställningstiden överskjuter

ifrågavarande jämna 3-årsperiod. Förkortning av den normala uppflyttningsperioden

skall kunna förekomma även i andra fall, exempelvis i

dem där anställning såsom menig vid försvaret tillträtts senare än vid anställningsårets

början och vederbörande ändock kan tillgodogöra sig den pågående

utbildningen.

3. Inplacering i löneklass och l ö n e r u m.

Allmänna synpunkter. Lönekommittén anser att den omständigheten,

att hänsyn vid inplacering i löneklass endast tages till förhållandena

omedelbart före den nya tjänstens tillträdande, kan leda till mindre tillfredsställande

resultat. Så kan vara fallet icke blott då tjänstemannen tidigare

innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning, vid vilken

avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, men anställningen

avbrutits någon tid före tillträdet av den nya tjänsten, utan också,

då tjänstemannen tidigare innehaft högre tjänst eller anställning med högre

inkomst än den, från vilken övergången sker. Lönekommittén föreslår, att i

princip varje anställning av nyss angivet slag får läggas till grund för inplaceringen

i den nya tjänsten. Hänsyn bör dock som regel ej få tagas till sådan

anställning, efter vilken avbrott å mer än tre år i följd förekommit. Det

administrativa merarbetet genom en dylik omläggning synes ej bliva alltför

stort, då man kan utgå från, att den normala befordringsgången liksom hittills

blir en successiv övergång till allt högre tjänster. I dessa fall blir endast

den senaste anställningen av betydelse. Måhända kan mot den förordade nya

principen riktas den invändningen, att tjänstemännen skulle bliva mera benägna

att lämna statstjänsten, då de icke riskera att vid återanställning i

samma tjänst erhålla försämrad löneställning. Lönekommittén tillmäter icke

denna invändning någon större betydelse, desto mindre som någon garanti

för förnyad statsanställning icke finnes. Inom folkskoleväsendet gäller för

närvarande i stället, att hänsyn som regel icke tages till anställning innehavd

före en sammanhängande treårsperiod, varunder läraren icke vid

något tillfälle innehaft anställning inom undervisningsväsendet. Lönekommitten

föreslår, att denna regel bibehålies.

Lönekommittén anser vidare, att principen att tjänsteman vid övergång

till ny tjänst ej skall lida inkomstminskning såsom minimiregel i vissa fall

givits alltför vidsträckt tillämpning, samt anför härom i huvudsak följande.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

113

Kommittén syftar framför allt på de fall, då en tjänsteman efter egen ansökning

eller därom uttryckt önskan övergår till tjänst inom lägre lönegrad.

Den nuvarande regeln, att tjänstemannen i sådant fall äger bibehålla den

placering i löneklass, som han innehade före tillträdandet av den nya tjänsten,

har enligt vad som framgår av uttalanden från olika myndigheter, visat

sig leda till olämpliga resultat. Enligt lönekommitléns mening bör i stället

gälla, att tjänstemannen skall inplaceras i den löneklass, till vilken han i

den nya tjänsten varit berättigad, om han innehaft den nya tjänsten under

den tid han innehaft den högre tjänsten eller, om han tidigare innehaft flera

högre tjänster, den sammanlagda tid som han innehaft dessa tjänster. Vid

tvångsförflyttning av ordinarie tjänsteman böra nuvarande regler gälla. Nu

gällande avlöningsbestämmelser innehålla emellertid föreskrifter även om bibehållande

av löneklassplacering för extra ordinarie tjänsteman, som utan

något sitt förvållande förflyttas till extra ordinarie tjänst inom lägre lönegrad

eller nödgas återgå till innehavande lägre ordinarie befattning. Dessa föreskrifter

synas stå i mindre god överensstämmelse med den inställning till

den extra ordinarie anställningens karaktär, som lönekommittén intagit i sitt

första betänkande. Det kan i och för sig icke anses rimligt, att innehavare

av en extra ordinarie tjänst vilken, i avvaktan på närmare erfarenheter rörande

behovet av densamma och arten och omfattningen av de med densamma

förenade göromålen, hänförts till viss lönegrad men som kanske efter

allenast ett eller ett par år ansetts kunna omvärderas och nedflyttas till lägre

lönegrad, skall vara tillförsäkrad ovillkorlig rätt till samma lönetursberäkning

som tillkommit honom i den högre tjänsten. Däremot synes det skäligt,

att han inplaceras i löneklass enligt den allmänna regel, som nyss förordats

vid övergång från högre till lägre tjänst. Emellertid kunna fall förekomma, då

hänsyn skäligen bör tagas till löneställningen i den tidigare innehavda högre

tjänsten. Lönekommittén syftar då särskilt på sådana fall, då förflyttningen

till tjänsten i den lägre lönegraden är föranledd av tjänstemannens på grund

av sjuklighet nedsatta arbetsförmåga eller av organisatoriska förändringar

och tjänstemannen under längre tid varit anställd i statens tjänst. Har den

nedsatta arbetsförmågan uppkommit på grund av tjänstgöringen i den högre

tjänsten — vare sig till följd av olycksfall i denna tjänst eller av annan anledning

— anser lönekommittén att särskilt starka skäl tala mot att löneställningen

försämras vid förflyttningen; liksom hittills bör dock icke kunna

ifrågakomma inplacering i högre löneklass än den högsta för den nya tjänsten

fastställda.

Också i andra fall, exempelvis där tjänsteman tidigare innehaft arvodesanställning,

kan det vara skäligt att tillämpa den allmänna regel, som ovan

angivits. Beslut härom bör ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.

Maj ds bemyndigande, på vederbörande myndighet. Det synes knappast påkallat

att för regelns tillämpning ovillkorligen fordra, att arvodesanställningen

innehafts under längre tid.

Å andra sidan anser lönekommittén, att principen om garanti i vissa fall

mot inkomstminskning även såsom maximiregel givits alltför vidsträckt tilllämpning:
Lönekommittén

har i sitt första betänkande förordat eu viss ändring av

de nuvarande sneddningsbestämmelserna. Ändringen innebär, att den nuvarande

maximitiden av tre år, som får tagas i beräkning vid inplacering i

löneklass efter befordran, skall utsträckas till nio år för de fall, då tjänstemannen

före befordringen tillhört den lägre tjänstens slutlöneklass. Härigenom

tages uppenbarligen hänsyn icke blott till den inkomst, som tjänsteman
Biliang

till riksdagens protokoll 1947. 1 sttml. Nr 2X1. H

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

nen uppbar i den lägre tjänsten, utan löneökningen göres dessutom beroende

av hans anställningstid. Lönekommittén får vidare erinra om, att kommittén

i sitt första betänkande jämväl framlagt förslag om vissa jämkningar i samt

kompletteringar till de nuvarande bestämmelserna om löneklassplacering vid

övergång från anställning med avlöning enligt kollektivavtal till anställning

såsom tjänsteman. I första hand skall löneklassplaceringen även enligt lönekommitténs

förslag vara beroende av en jämförelse mellan löneförmånerna

i den förutvarande och den nya anställningen. Denna regel skall emellertid

kompletteras med en bestämmelse, varigenom viss lägsta löneklassplacering

i vederbörande lönegrad tillförsäkras den, som under längre tid före övergången

varit anställd i statens tjänst. Även detta innebär ett avsteg från den

här ifrågavarande huvudprincipen. I detta sammanhang må påpekas, att

jämförelseinkomsten i arbetaranställningen måste avse den inkomst, som

vederbörande senast ägt uppbära.

Lönekommittén anser, att understundom även i andra fall än de nyss angivna,

nämligen då tjänstemannen tidigare innehaft anställning avlönad med

arvode eller annan icke reglementsbestämd avlöning, hänsyn till förutvarande

anställningstid och det arbete, som därunder utförts, bör kunna föranleda

placering i högre löneklass än som följer enbart av inkomstjämförelsen.

Även om inkomsten i den tidigare anställningen i sådana fall varit lägre

än begynnelseavlöningen i den nya tjänsten bör enligt lönekommitténs mening

möjlighet finnas att placera tjänstemannen i högre löneklass än den

lägsta. När lönekommittén intager denna ställning, avser den icke att förorda

en återgång till de äldre tillgodoräkningsbestämmelserna. Utvecklingen av anställningsförhållandena

under den nuvarande löneregleringsperioden och särskilt

de fortgående strävandena att åstadkomma reglerade befordringsgångar,

i vilka tjänstemännen, ehuru placerade i olika lönegrader, ofta förutsättas utföra

samma slag av arbete, talar — förutom andra skäl — mot en sådan återgång.

Men i vissa fall har den nuvarande inkomstjämförelsen lett till resultat,

som icke kunna anses skäliga, och ibland ha också särskilda regler måst

meddelas vid sidan av reglementsbestämmelserna för att undvika sådana otillfredsställande

resultat. Det torde ej vara möjligt att närmare angiva de riktlinjer,

som böra följas i de här åsyftade fallen. Emellertid kan viss ledning

hämtas av de regler, som avlöningsbestämmelserna för normalfallen komma

att innehålla angående inplaceringen i löneklass. Givetvis får inplaceringen

icke ske så, att bättre löneställning beredes än vad som tillkommer motsvarande

statstjänstemän; med denna begränsning uppåt måste den företagas

under beaktande av samtliga de i det särskilda fallet föreliggande förhållandena.

Det må framhållas, att vad sålunda föreslagits bör kunna tillämpas

även vid övergång till statstjänst från kommunal befattning eller från annan

icke statlig anställning, i vilken utförts arbete av allmännyttig beskaffenhet.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

på vederbörande myndighet att meddela beslut i förevarande fall. För folkskolans

lärare torde vad här förordats kunna bliva av betydelse i vissa fall,

där övergång till tjänst vid folkskoleväsendet skett från anställning vid privatskola.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

på skolöverstyrelsen att meddela beslut i fråga om högre löneklassplacering

än som följer av de bestämmelser, som i avlöningsreglementet

meddelas för normalfallen.

Normal regler för inplaceringen. Lönekommittén anser, att

närmare bestämmelser om inplacering i högre löneklass än begvnnelselöneklassen

böra i avlöningsreglementena inflyta endast för de fall. då två

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

115

förutsättningar samtidigt föreligga. Den ena förutsättningen är, att mellan

tjänstetillträdet och frånträdandet av den tidigare anställning, till vilken

det ifrågasättes att hänsyn skall tagas vid inplaceringen, icke någonstäde?

ligger en sammanhängande tid av tre år, varunder tjänstemannen icke vid

något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,

vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser

(i fråga om lärare vid folkskoleväsendet en sammanhängande tid av tre år,

varunder läraren icke vid något tillfälle innehaft anställning vid undervisningsväsendet).

Den andra förutsättningen är, att själva kombinationen mellan

den tidigare anställningen och den nya tjänsten är så pass normalt och

ofta förekommande och att fallet är av sådan räckvidd, att det ur olika synpunkter

är lämpligt att i detalj reglera situationen genom bestämmelser i

själva avlöningsreglementet. En sådan kombination har lönekommittén ansett

föreligga i de fall, som framgå av följande sammanställning. I.

I tidigare innehavd tjänst eller anställning

har utgått lön eller avlöning enligt

I den nya tjänsten utgår lön enligt

löneplan nr 1............................

statens allmänna avlöningsreglemenle, de högre

kommunala skolornas avlöningsreglemenle eller

avlöningsreglementet för de statsunderstödda

skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl. samt

löneplan nr 1

kollektivavtal............................

löneplan nr 3...........................

» . i...........................

löneplan nr 1, såvitt fråga är om militär

tjänst..................................

avlöningsreglementet för militära beslällnings- havare samt.

löneplan nr 1

» » 1

kollektivavtal............................

löneplan nr 5............................

> >1 såvitt fråga är om furirsbeställ-

ning

löneplan nr 5

folkskolans avlöning sreglemente samt

löneplan nr 1, såvitt fråga är om folkskol- lärartjänst

> > 5...........................

löneplan nr 1, såvitt fråga är om folkskol- lärartjänst eller häremot svarande annan

löneplan nr 1, såvitt fråga är om tjänst vid

löneplan nr 1, såvitt fråga är om annan tjänst

vid folkskolan än folkskollärartjänst

avlöningsreglementet för nomadlärare:

der folkskolans avlöningsreglemente

motsvarande fall som angivits ur

I. Såsom ell första normalfall betecknar lönekommittén det, då tjänstemannen

under de närmast före tjänstetillträdet förflutna tre åren icke vid

något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,

vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,

eller, vad angår lärare vid folkskole(nomadskole) väsendet, under nämnda

tre år icke vid något tillfälle innehaft anställning vid undervisningsväsendet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

I detta fall, som lönekommittén behandlar särskilt för sig och till vilket de

vanliga bestämmelserna om löneklassuppflyttning närmast knytas, är normalregeln

den, att tjänstemannen placeras i lönegradens lägsta löneklass.

II. Bland de övriga normalfallen kan till en början urskiljas det, då tjänstemannen

väl inom nämnda tre år innehaft anställning hos staten in. m.

eller anställning vid undervisningsväsendet, men båda de förut angivna förutsättningarna

icke samtidigt äro förhanden beträffande någon tidigare innehavd

anställning. Även här skall normalregeln vara, att tjänstemannen

skall placeras i begynnelselöneklassen.

Bortsett härifrån innebär lönekommitténs förslag för tjänstemän i

allmänhet — såvitt tills vidare bortses från folkskolans lärare (och nomadlärare)

— sammanfattningsvis följande.

Då tidigare innehavd tjänst är lägre än den nya, kan sneddning förekomma

1) när ordinarie tjänsteman befordras till högre ordinarie eller extra ordinarie

tjänst eller övergår till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst;

2) när extra ordinarie tjänsteman befordras till högre ordinarie eller extra

ordinarie tjänst eller övergår till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst

samt

3) när övergång sker från förordnande med vikariatslön till högre ordinarie

eller extra ordinarie tjänst eller till nytt förordnande med vikariatslön

å sådan tjänst.

Extra tjänster skola i förevarande avseende helt likställas med ordinarie

och extra ordinarie tjänster.

För att sneddningsrätt skall möjliggöras mellan militär tjänst med lön

enligt löneplan nr 1 och civil tjänst med lön enligt samma löneplan måste

jämförelse kunna ske mellan den militära och den civila lönegraden. Bland

annat av denna anledning böra särskilda jämförelsetal fastställas för lönegraderna.

För de civila lönegraderna motsvarar jämförelsetalet vederbörande

lönegradsnummer. För den, som innehaft sådan militär tjänst, varom här är

fråga, skall såsom jämförelsetal i denna tjänst gälla det tal, som motsvarar

numret av den civila lönegrad, inom vilken den löneklass tjänstemannen

senast tillhört i sin militära tjänst intager samma ordning som den intager

inom den militära tjänstens lönegrad; om den militära lönegraden omfattar

endast tre löneklasser, böra dessa anses intaga respektive andra, tredje och

f järde ordningen inom lönegraden.

För att reglera övergång mellan militära tjänster åsättas dessa särskilda

jämförelsetal.

Med hänsyn till att lokförare men ej lokmästare utöver lönen åtnjuter

särskilda loktjänstpenningar ha bestämmelser meddelats, vilka innebära att

lokförare, som befordras till lokmästare, därvid skall placeras en löneklass

högre än enligt de vanliga sneddningsreglerna skolat ske. Lönekommittén uttrycker

detta genom en föreskrift, att jämförelsetalet för lokförartjänst skall

för den, som tillträder tjänst såsom lokmästare, motsvara lönegradsnumret

ökat med en enhet.

Vid övergång från beställning med lön enligt löneplan nr 5 till furirsbeställning

med lön enligt löneplan nr 1 skall inplacering icke ske enligt sneddningsregeln

utan på liknande sätt som enligt garantiregeln för övergång från

kollektivavtalsanställning. De första tre årens manskapsanställning tagas

härvid icke i beräkning.

I fall, då tidigare innehavd tjänst är lika hög som den nya, bibehåller

tjänstemannen sin placering i löneklass och, i förekommande fall, i lönerum.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

117

Vad härefter angår de fall, då tidigare innehavd tjänst är högre än den

nya, inplaceras tjänstemannen i den löneklass, till vilken han i den nya

tjänsten varit berättigad om han innehaft den nya tjänsten under den tid,

tian innehaft den högre tjänsten, eller, om han tidigare innehaft flera högre

tjänster, den sammanlagda tid, som han innehaft dessa tjänster. Om en

tjänsteman tidigare innehaft tjänst med lön enligt löneplan nr 1, därefter

innehaft tjänst med lön enligt löneplan nr 2 samt sedan återgått till tjänst

med lön enligt löneplan nr 1, behandlas tiden för innehavet av tjänsten med

lön enligt löneplan nr 2 på samma sätt, som om därunder innehafts högre

tjänst med lön enligt löneplan nr 1.

Vad nu sagts skall icke tillämpas vid tvångsförflyttning av ordinarie tjänsteman.

Då tjänsteman utan eget förvållande förflyttas till tjänst inom lägre

lönegrad, skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga

avlöningsförmåner så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre

lönegraden. Då förflyttningen föranletts av tjänstemannens förhållande i

tjänsten, skall däremot avlöningen utgå enligt den lägre lönegraden, dock att

lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen

före förflyttningen gällande.

Om tjänstemannen innehaft anställning med avlöning enligt kollektivavtal,

inplaceras han i löneklass enligt den av jämförelse- och garantireglerna, som

ger det för honom förmånligaste resultatet.

I princip skall varje tidigare innehavd tjänst eller anställning, som i och

för sig är av sådan art att den kan inverka på placeringen i den nya tjänsten,

få läggas till grund för inplaceringen, hur långt tillbaka i tiden den än

ligger. (En begränsning härutinnan ligger dock i de föreslagna verkningarna

av en avbrottstid å minst tre år.) Enligt de nya reglerna kunna därför föreligga

olika alternativa möjligheter till inplacering i löneklass och lönerum.

Är så fallet skall den placering tillämpas, som är för tjänstemannen mest

förmånlig.

Vad härefter angår de normalregler, som böra meddelas rörande löneklassplacering

av folkskolans lärare, ha i det föregående berörts de

fall, då läraren under de näimast före tjänstetillträdet förflutna tre åren icke

vid något tillfälle innehaft anställning inom undervisningsväsendet, och av

de övriga fallen dem, där den som tillträder folkskollärartjänst icke tidigare

innehaft tjänst som folkskollärare, småskollärare, lärare vid mindre folkskola

eller biträdande lärare; med nu angiven tjänst jämställer kommittén

motsvarande anställning vid nomadskola eller, därest statsbidrag utgått till

lärarens avlöning, vid sjukvårdsanstalt eller barnhem. På samma sätt som de

fall, där läraren ej tidigare innehaft någon anställning av berörda slag, borde

de fall regleras, i vilka dylik anställning endast innehafts före avläggandet av

examen, som medför behörighet för tjänsten, eller där efter det- sådan tjänst

senast innehafts förflutit eu treårsperiod, under vilken läraren ej haft någon

anställning inom undervisningsväsendet. I fråga om de fall, som härefter

återstå, har lönekommittén anfört i huvudsak följande.

Dessa fall äro dels sådana, där lärare tillträder folkskollärartjänst och -- efter avlagd examen som medför behörighet för tjänsten, och utan att avbrottstid

inverkar— innehaft folkskollärartjänst (motsvarande), dels ock sådana,

där lärare vid folkskoleväsendet tillträder annan tjänst iin som folkskollärare

och — med nyss angivna förbehåll — tidigare innehaft tjänst som

folkskollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare (motsva
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 281.

rande). Med avseende å dessa fall böra meddelas bestämmelser, genom vilka

regleras vilken inverkan sådant tidigare tjänstinnehav skall äga på löneklassplaceringen

i den nya tjänsten. Den reglering, som härutinnan för närvarande

tillämpas, och den, som enligt lönekommitténs förslag skall tillämpas, är anordnad

på olika sätt för två skilda grupper av fall.

I. Till den ena gruppen höra de fall,

där ordinarie lärare erhåller annan ordinarie tjänst inom samma lönegrad

eller extra ordinarie lärare erhåller annan extra ordinarie lärartjänst i samma

lönegrad,

där folkskollärare i lönegrad Ca 20 (LO 16) erhåller tjänst inom lönegraden

Ca 21 (LO 17) eller hans tjänst på grund av ändrad årlig lästid hänföres

till sistnämnda lönegrad eller folkskollärare i lönegrad Ce 18 (LEo 14)

erhåller tjänst inom lönegraden Ce 19 (LEo 15) samt

där folkskollärare i lönegrad Ca 21 (LO 17) efter egen ansökan erhåller

tjänst inom lönegraden Ca 20 (LO 16) eller folkskollärare i lönegrad Ce 19

(LEo 15) erhåller tjänst inom lönegraden Ce 18 (LEo 14).

De regler, som för närvarande gälla i fråga om inplaceringen i dylika fall,

innebära att, på samma sätt som i princip tillämpas i fråga om statstjänstemännens

löneklassplacering, placeringen efter tjänstetillträdet är beroende av

den senaste löneklassplaceringen i den tidigare tillämpade lönegraden. Reglerna

kunna för de nu avsedda fallen sammanfattas så, att läraren inplaceras

i den löneklass, vilken intager samma ordning inom den nya lönegraden som

den tidigare tillämpade löneklassen intager inom den då gällande lönegraden.

Vid en granskning finner man, att reglerna överensstämma med dem, som

enligt lönekommitténs förslag skola tillämpas för statstjänstemannen. Lönekommittén

föreslår därför, att dessa regler bibehållas.

IT Till den andra gruppen höra de fall,

där ordinarie lärare erhåller extra eller extra ordinarie tjänst,

där extra lärare erhåller extra, extra ordinarie eller ordinarie tjänst, samt

där extra ordinarie lärare erhåller extra eller ordinarie tjänst.

I denna senare grupp av fall sker för närvarande inplaceringen i löneklass

icke på samma sätt som i den förra med utgångspunkt från den senaste placering

i löneklass, som tillämpats före tillträdet av den nya tjänsten. Hänsyn

till den eller de tidigare innehavda tjänsterna tages i stället genom att tiden

för sådant tjänstinnehav med vissa undantag och i enlighet med vissa särskilda

bestämmelser sammanräknas och tillgodoräknas läraren, så att han

vid tillträdet av den nya tjänsten erhåller samma löneklassplacering, som

skulle ha tillkommit honom, om han redan innehaft denna tjänst under den

tid, som tillgodoräknats. Lönekommittén föreslår, att tillgodoräkningssystemet,

vilket i viss mån medför samma verkningar som skulle uppkomma vid

en normaliserad befordringsgång, bibehålies.

Frågan i vilken mån tjänstledigheter m. m. i tidigare tjänster skola inverka

på löneklassplaceringen regleras på samma sätt som frågan i vilken

mån sådana förhållanden skola inverka på löneklassuppflyttning.

Vid löneklassplacering i tjänst som extra ordinarie lärare är enligt gällande

bestämmelser från tillgodoräkning undantagen viss tids anställning såsom

extra lärare. Denna tid är bestämd så, att den i princip svarar mot en löneklassuppflyttningsperiod,

d. v. s. den tid, som efter inplacering i en löneklass

normalt skall förflyta till dess uppflyttning sker till högre löneklass. På

grund härav kommer tillgodoräkningsregeln att i allmänhet leda till samma

resultat som sneddningsregeln, då nämligen lägsta löneklassen för extra lärare

ligger två löneklasser under extra ordinarie lärares lägsta löneklass.

Med hänsyn till att denna löneklassrelation bibehålies enligt lönekommitténs

förslag om lönegrader och löneklasser, föreslår lönekommittén, att ifråga
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 281.

119

varande avdragstid alltjämt i princip bestämmes så, att den motsvarar en

löneklassuppflyttningsperiod.

Vid löneklassplacering i tjänst som ordinarie lärare är på motsvarande sätt

från tillgodoräkning undantagen en anställningstid, som i princip motsvarar

två löneklassuppflyttningsperioder. Ifrågavarande avdragstid är något kortare

än den, som skulle erfordras för att tillgodoräkningssystemet skulle leda till

samma resultat som sneddningssystemet. Skillnaden är olika stor i olika fall,

beroende på vilken befordringsgång, som tages till utgångspunkt för jämförelsen.

Emellertid må framhållas, att lärare icke må anställas såsom extra ordinarie,

med mindre han efter avläggande av examen, som medför behörighet

för tjänsten, tjänstgjort minst 256 dagar, d. v. s. tid motsvarande ett läsår vid

364/7 veckors lästid. Vidare skola minst två år ha förflutit efter det läraren

avlagt examen. Slutligen skall enligt vad som ovan förutsatts extra läraranställning

under en löneklassuppflyttningsperiod — vilken närmast^ motsvarar

en treårsperiod — icke få tillgodoräknas för löneklassplacering såsom extra

ordinarie lärare. Detta medför, att läraren måste ha varit anställd ett år,

att han i vissa reguljära fall — där han erhållit anställning hel termin under

flera efter varandra följande terminer — har varit anställd två år och

att han kan ha varit anställd tre år såsom extra lärare, utan att sådan tidigare

anställning inverkar på löneklassplaeeringen i den extra ordinarie tjänsten.

Vidare ligger för närvarande lägsta löneklassen för extra ordinarie lärare

i distrikt med viss årlig lästid tre löneklasser under lägsta löneklassen

för ordinarie lärare i distrikt med samma årliga lästid, varför den, som vid

tillträde av extra ordinarie lärartjänst icke tillgodoräknats någon tid, vid erhållande

av ordinarie lärartjänst måste, för att sneddningsregeln skolat bliva

tillämplig, innehaft extra ordinarie anställning under minst två löneklassuppflyttningsperioder,

eller under tid, som närmast motsvarar en 6-årsperiod.

Vid befordringsgången extra lärare — extra ordinarie lärare i distrikt med

viss årlig lästid — ordinarie lärare i distrikt med samma årliga lästid borde

därför, för att tillgodoräkningen skulle medföra samma resultat som en tilllämpning

av sneddningsregeln, den tid, som undantoges från tillgodoräkning,

i stort sett uppgå till minst 7, i nämnda reguljära fall 8 och högst 9 år. Då

extra ordinarie lärares lägsta löneklass enligt lönekommitténs förslag i dess

första betänkande skall ligga endast två löneklasser under lägsta löneklassen

för ordinarie lärare, borde i fortsättningen avdragstiden bestämmas till

minst 4, i vissa reguljära fall 5 och högst 6 år, om tillgodoräkningsregeln vid

förut berörda befordringsförhållanden skulle medföra samma resultat som

sneddningsregeln. Lönekomittén föreslår som resultat av de förda förhandlingarna,

att avdragstiden bestämmes till i princip 5 år. Tjänstledigheter m. m.

i tidigare anställningar böra erhålla motsvarande inverkan på avdragstiden

som på tid, som må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning; de för den vanliga

uppflyttningsperioden föreslagna dagantalen av 680 och 420 böra här

ersättas med 1 130 och 700 dagar.

Föreskrifter utöver normalreglerna. Utöver normalreglerna

föreslår lönekommittén att i avlöningsreglementena skall intagas en bestämmelse

innefattande bemyndigande för Kungl. Maj:t att, om och i den

män så med hänsyn till särskilda omständigheter prövas skäligt, meddela beslut

eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst särskilt fall eller under

vissa särskilda förutsättningar tjänsteman erhåller rätt att tillhöra högre

löneklass eller lönerum inom lönegraden än som följer av de för normalfallen

meddelade reglerna eller all inom kortare tid än som föreskrives genom

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

dessa regler uppflyttas till viss löneklass eller visst lönerum. Lönekommittén

anser därjämte att Kungl. Maj :t, när så anses lämpligt, bör äga att delegera

sin beslutanderätt i angivna hänseenden till underordnad myndighet. Beträffande

förslaget i denna del har lönekommittén framhållit, att normalreglerna

icke täcka alla de fall, i vilka enligt hittills gällande och av lönekommittén

förordade grunder för inplaceringen hänsyn borde tagas till tidigare innehavd

anställning. Härom har lönekommittén anfört följande.

Beträffande extra ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande

förflyttas till extra ordinarie tjänst inom lägre lönegrad eller nödgas återgå

till innehavande lägre ordinarie befattning har lönekommittén tidigare påpekat,

att hänsyn ibland skäligen bör tagas till löneställningen i den tidigare

innehavda högre tjänsten. Vidare har förordats, att i enlighet med vissa principer

tidigare arvodes- eller liknande anställning skulle kunna påverka inplaceringen

i den nya tjänsten.

Lönekommittén förutsätter dessutom, att särskilda bestämmelser eller beslut

meddelas beträffande inplaceringen i löneklass av förste provinsialläkare,

som före tillträdet av befattningen innehaft provinsialläkartjänst och i denna

tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, beträffande inplaceringen i civil

tjänst med lön enligt löneplan nr 1, då tjänstemannen tidigare innehaft tjänst

med lön enligt löneplanen för blandavlönat manskap, samt beträffande inplaceringen

i militär tjänst med lön enligt löneplan nr 1, då tjänstemannen

tidigare innehaft civil tjänst med lön enligt samma löneplan.

I gällande avlöningsreglementen anges ytterligare en del fall, då avvikelser

från normalreglema skola kunna ske. Särskilda regler gälla sålunda,

om tjänstemannen tidigare i statens tjänst innehaft ordinarie befattning

eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre eller

eljest från reglementena avvikande grunder, att den vanliga sneddningsregeln

icke kan tillämpas,

om tjänstemannen tidigare innehaft beställning å reservstat eller i reserven,

om tjänstemannen tidigare innehaft viss annan statlig anställning eller

kommunal befattning eller i icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig

beskaffenhet samt

om högre löneställning erfordras för att kunna till tjänsten förvärva särskilt

kvalificerad person eller vid tjänsten bibehålla sådan person.

De nu avsedda reglerna äro av olika innehåll. I några fall har det närmare

angivits, hur inplaceringen skall ske, men i allmänhet har detta gjorts beroende

av en skälighetsavvägning. I de senare fallen ha olika allmänna uttryck

använts för att tjäna till ledning vid skälighetsavvägningen.

Enligt lönekommitténs mening kunna även andra fall än de ovan berörda

uppkomma, då det måste anses skäligt att avvika från de för normalfallen

meddelade bestämmelserna. Det kan sålunda på grund av särskilda omständigheter

befinnas skäligt att dispensera från föreskriften om den treåriga avbrottstiden.

Och det kan vara skäligt att även i andra fall än tidigare berörts

taga hänsyn till anställning med lön enligt annan löneplan än den, enligt vilken

lönen utgår å den nya tjänsten. Också andra exempel äro tänkbara.

Enligt lönekommitténs mening är det icke påkallat att i reglementsbestämmelserna

så detaljerat som för närvarande angiva de olika fall, då avsteg från

normalreglerna kunna tagas. Ett allmänt hållet stadgande synes i förevarande

hänseende vara tillfyllest. Bestämmelserna i detta allmänna stadgande böra

vara avfattade så, att de möjliggöra såväl att beslut meddelas för enskilda

fall som att generella föreskrifter meddelas för särskilda, mera ofta återkommande

fall. Bestämmelserna böra vidare möjliggöra såväl inplacering i

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

121

högre löneklass eller lönerum som förkortning av tiden för uppflyltning till

närmast högre löneklass eller lönerum. Och därjämte böra bestämmelserna

kunna tillämpas icke blott för inplacering vid tjänstetillträde utan, då så erfordras

för ibibehållande vid tjänsten av särskilt kvalificerad person, för ändrad

placering under det tjänsten innehas. Såväl enligt nuvarande bestämmelser

som enligt lönekommitténs förslag kan tjänstledighet av visst slag föranleda

försenad löneklassuppflyttning. Emellertid kan det med hänsyn till

tjänstledighetsanledningen vara obilligt att sådan verkan inträder. Lönekommittén

syftar härvid exempelvis på sådana fall, som finnas berörda i civila

icke-ordinariereglementet, då tjänsteman vid hovrätt eller häradsrätt tjänstgjort

som ledamot i rådhusrätt. Bestämmelserna böra möjliggöra rättelse även

i dylika fall.

I samband härmed erinrar lönekommittén om att jämlikt gällande avlöningsbestämmelser

generalpoststyrelsen i enlighet med de närmare grunder,

som fastställts av Kungl. Maj:t må beträffande vissa tjänstemän medgiva högre

löneklassplacering än den, som enligt de allmänna reglerna kan ifrågakomma.

Sådant medgivande kan av styrelsen lämnas beträffande tjänsteman,

som omedelbart före tillträdande av ordinarie befattning innehaft anställning

såsom poststationsföreståndare med avlöning enligt personligt kontrakt, samt

beträffande tjänsteman, som omedelbart före extra ordinarie befattnings tillträdande

innehaft anställning såsom poststationsföreståndare eller lant- och

lådbrevbärare, likaledes med avlöning enligt personligt kontrakt. Då för

Kungl. Maj:t skulle föreligga generell möjlighet att till underordnad myndighet

delegera beslutanderätten i frågor rörande undantag från de vanliga reglerna

om inplacering i löneklass, erfordrades icke längre de nyss angivna särskilda

bestämmelserna för postverket. Emellertid förutsatte lönekommittén

att i de fall, som särbestämmelserna avse, beslutanderätten komme att delegeras

till generalpoststyrelsen, varvid vissa grunder borde fastställas av Kungl.

Maj:t. Huruvida dessa grunder böra avvika från dem, som nu gälla, har lönekommittén

ansett sig icke böra upptaga till prövning.

Lönekommittén har vidare erinrat, att en särskild regel finnes för tullverket

och kommunikationsverken, vilken innebär att vederbörande verk må medgiva

högre löneklassplacering än som följer av de grundläggande bestämmelserna

för den tjänsteman, som befordras från tjänst inom lägre lönegrad

till någon av vissa särskilt angivna tjänster. Med erinran om att denna regel

avser att bereda möjlighet till högre löneklassplacering för dem, som gå »den

långa vägen», har lönekommittén gjort följande uttalanden.

Enligt lönekommitténs mening är det betydelsefullt, att möjlighet finnes att

bereda den, vilken i lägre tjänsteställning kunnat förvärva kompetens till befattning

i högre karriärgång och som befordras till tjänst i denna karriärgång,

eu löneställning, som icke mera avsevärt avviker från löneställningen för med

honom jämnåriga tjänstemän i samma karriärgång, vilka icke gått den långa

vägen. Det är därför i sådana fall angeläget, att en inplacering kan ske i högre

löneklass än som följer av de allmänna reglerna. Uppenbarligen kunna förhållandena

vara rätt olika vid skilda verk, och även inom (''It och samma verk

kunna de variera från tid till annan. Men oavsett förhållandenas växlingar höidet

enligt lönekommitténs mening eftersträvas alt nå det syfte, som nyss angavs.

Det synes därför mindre lämpligt all göra möjligheten att bereda högre

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungi. Mcij:ts proposition nr 281.

löneklassplacering beroende av vissa preciserade förutsättningar rörande längden

av föregående tjänstetid, tjänstgöringens beskaffenhet och göromålens art,

desto mindre som fall torde förekomma, då den, som uppfyller dessa förutsättningar,

likväl icke skäligen bör beredas någon förmånligare löneklassplacering

än den normala.

För närvarande kan högre löneklassplacering av ifrågavarande anledning

medgivas endast i vissa särskilda tjänster. Vidare kan den högre löneklassplaceringen

erhållas endast i den första tjänsten inom den nya karriärgången.

Det synes lönekommittén icke uteslutet att en viss utvidgning i båda dessa

hänseenden av det nuvarande tillämpningsområdet kan vara motiverad. Kommittén

har emellertid ansett sig icke böra upptaga denna fråga till närmare

prövning. Med hänsyn till den generella befogenheten för Kungl. Maj:t att till

underordnad myndighet delegera beslutanderätten i frågor rörande undantag

från de vanliga inplaceringsreglerna, böra nämligen några särbestämmelser i

förevarande avseende icke inflyta bland reglementsbestämmelserna, och det

synes lämpligen böra ankomma på vederbörande myndigheter att framlägga

förslag till de särskilda föreskrifter, som Kungl. Maj:t bör meddela i samband

med att beslutanderätten delegeras till dem.

Vid befordran från underbefälsbeställning till fänrik placeras vederbörande

enligt gällande avlöningsreglemente i den för fänrik avsedda lägsta löneklassen.

Det synes kunna ifrågasättas om icke vid dylik befordran möjlighet bör

finnas till placering i högre löneklass och, i så fall, om icke sådan möjlighet

även bör finnas beträffande till fänrik befordrad värnpliktig, som utan föregående

studentexamen genomgått utbildning till officer. Lönekommittén förutsätter,

att frågan härom kommer att beaktas av vederbörande myndigheter,

varvid om sådan möjlighet anses böra finnas, jämväl synes böra övervägas

om detsamma icke också bör gälla vid beställningshavarens befordran framdeles

till löjtnant.

Lönekommittén har även framhållit, att genom de förordade bestämmelserna

möjlighet skulle finnas att liksom nu, då så erfordras för bibehållande

vid tjänsten av särskilt kvalificerad person vars bibehållande anses påkallat

av statens intresse, tilldela vederbörande högre löneklasställning inom lönegraden

än den som följer av de vanliga reglerna.

4. Rätt att åtnjuta lön enligt högre löneklass än den, vctri tjänstemannen

är placerad.

I regel bör givetvis tjänsteman åtnjuta lön enligt den löneklass, i vilken han

placerats eller till vilken han uppflyttats. Såväl för närvarande som enligt

lönekommitténs förslag förekomma dock vissa undantag från denna regel.

Beträffande lönekommitténs förslag härutinnan, vilket till sin sakliga innebörd

i stort sett överensstämmer med vad nu gäller, må nämnas följande.

1. I vissa fall anses den löneställning, som följer av lönegradsplaceringen,

vara för låg i betraktande av tjänstegöromålens allmänna beskaffenhet, men

av särskilda skäl anses löneförbättringen icke böra åstadkommas genom höjd

lönegradsplacering. I en del sådana fall utgår utöver lönen ett särskilt tillägg,

avlöningsförstärkning. Fall förekomma emellertid också, då lönen utgår enligt

en högre löneklass. Delta är förhållandet i fråga om lärare vid mindre

folkskola eller biträdande lärare, i det att dessa äga åtnjuta lön enligt löneklassen

närmast över den, i vilken vederbörande placerats eller till vilken

han uppflyttats. Vidare äro lönegraderna normalt sett olika för ordinarie och

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

123

extra ordinarie folkskollärare alltefter den årliga lästiden, men då i distrikt

med den kortare lästiden denna utsträckes för viss begränsad tid, sker ej

lönegradsuppflyttning, utan i stället utgår lönen efter löneklassen närmast

över den eljest tillämpliga.

2. I en del fall, då tjänsteman erhåller uppdrag att fullgöra göromål, som

ligga utanför dem, som tillhöra tjänsten, ändras i viss mån göromålen även på

den egna tjänsten. Göromålen på grund av uppdraget och göromålen på grund

av tjänsten kunna sägas konstituera en ny befattning, i vilken löneställningen

bör vara högre än den som följer av lönegradsplaceringen; av särskilda skäl

anses löneförbättringen icke böra åstadkommas genom tillskapande av en ny

tjänst i högre lönegrad. I åtskilliga sådana fall utgår utöver lönen ett särskilt

arvode (befattningsarvode), men i andra fall utgår i stället lönen enligt

en högre löneklass. Enligt lönekommitténs förslag äger sådan lärare vid högre

kommunal skola, vilken förordnats att inneha rektorsbefattning, åtnjuta lön

efter en löneklass, som för rektor vid högre folkskola ligger 1—3 och för

rektor vid annan högre kommunal skola 3—7 enheter över den löneklass,

vilken han tillhör såsom lärare.

3. I några fall utgöres avlöningen vid en tjänst av lön och fri bostad, men

en vikarie å tjänsten beräknas icke erhålla bostadsförmån. Lönekommittén

föreslår, att vid vikariatslöneförordnande å tjänst, vars innehavare åtnjuter

fri tjänstebostad, vikariatslönen skall få utgå enligt löneklassen närmast över

den, i vilken vikarien placerats eller vartill han uppflyttats.

4. Fall förekomma också, där löneställningen för tjänsten med avseende

å normala förhållanden anses riktigt avvägd men lön ändock får utgå enligt

viss högre löneklass. För bibehållande vid tjänsten av tjänsteman, som tillhör

lönegradens högsta löneklass, äger Kungl. Maj:t, om tjänstemannen är särskilt

kvalificerad för tjänsten och hans bibehållande vid densamma anses

påkallat av statens intresse, tilldela honom lön enligt högre löneklass å samma

löneplan, dock högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande.

5. Ordinarie tjänsteman, som till följd av sitt förhållande i tjänsten förflyttas

till lägre tjänst, äger, om han vid förflyttningen tillhörde högre lönekiass

än den lägre tjänstens slutlöneklass, åtnjuta lön enligt den högre löneklassen.

Förflyttas den, som under minst 10 år i oavbruten följd innehaft

Ijänst som lärare vid mindre folkskola eller som biträdande lärare, på grund

av föreskrift i folkskolans avlöningsreglemente till småskollärartjänst, skall

han, så länge han innehar tjänst av sistnämnda slag, alltjämt äga åtnjuta lön

enligt löneklassen närmast över den, i vilken han placerats eller till vilken han

uppflyttats. Slutligen skall i det under 2 berörda fallet, om rektorsbefattningen

nedflyttas från högre till lägre lönegrupp, detta för tiden intill utgången

av löpande förordnandeperiod vara utan inverkan å rektors rätt att åtnjuta

lön.

Yttrandena.

Den 1 ö n e g r a d, s o in är b e s t ä m in ande f ö r tjänstemans

löneställning. Några erinringar mot vad lönekommittén härutinnan

föreslagit ha icke framställts i remissyttrandena.

Uppflyt t ning i löneklass m. m. Av de myndigheter, som yttrat

sig i anledning av lönekommitténs förslag rörande löneklassuppflyllning, ha

vissa förklarat, att de föreslagna reglerna i allmänhet vore mera invecklade

•in de nuvarande och därför komme att medföra merarbete. Uttalanden härom

ha gjorts av medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret och all
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

männa lönenämnden. Statskontoret har bestämt påyrkat, att de nya lönetursreglerna

omarbetas i förenklande riktning. Medicinalstyrelsen och järnvägsstyrelsen

ha förklarat, att de i sak intet ha att erinra mot ifrågavarande regler.

Vad angår kravet på fullgjord tjänstgöring för löneklassuppflyttning,

frånsett dettas utformning med avseende å deltidsarbete, ha i yttrandena

framkommit uttalanden såväl om skärpning som om mildring i förhållande

till lönekommitténs förslag.

Sålunda har generaltullstyrelsen anmärkt, att förslaget innebär att tjänsteman

skall kunna under en treårsperiod åtnjuta tjänstledighet med A- eller

B-avdrag för sjukdom eller svag hälsas vårdande under icke mindre än 720

dagar eller salunda under 501 dagar längre tid än som för närvarande

gäller — utan att ledigheten skulle föranleda uppskov med uppflyttning till

högre löneklass. En viss förlängning av den tid, varunder en tjänsteman finge

åtnjuta ledighet av nämnda anledning utan att rätten till löneklassuppflyttning

påverkades därav, kunde visserligen enligt styrelsens förmenande ha fog

för sig. Styrelsen kunde dock icke finna, att en så avsevärd förlängning som

kommittén föreslagit, verkligen ur allmänna synpunkter voro berättigad.

I motsatt riktning har allmänna lönenämnden uttalat sig. Med beaktande av

den ringa ekonomiska betydelse frågan hade för statsverket och då de av

kommittén anförda skälighetssynpunkterna närmast borde leda til! att sjukledighet

och ledighet för svag hälsas vårdande icke alls skulle inverka fördröjande

på löneklassuppflyttning, ville lönenämnden ifrågasätta, huruvida

icke tid för sådan ledighet skulle kunna jämställas med tjänstgöringstid i här

ifrågavarande avseende. Vad angår tjänstledighet för uppdrag inom personalsammanslutning

syntes det lönenämnden tillfyllest med ett uttalande av Kungl.

Maj:t, att Kungl. Maj:t hade för avsikt att i förekommande fall pröva särskilda

framställningar om löneklassuppflyttning av tjänsteman, som åtnjutit

sådan tjänstledighet, i anslutning till de av kommittén förordade riktlinjerna.

Godtoges lönenämndens berörda förslag, syntes de föreslagna löneklassuppflyttningsbestämmelserna

kunna undergå en önskvärd förenkling. Vidare hade

lönekommittén föreslagit, att tjänstledighet, som tjänsteman beviljats för värnpliktstjänstgöring

med skyldighet att vidkännas C-avdrag, icke skulle inverka

på uppflyttningsrätten. Vad sålunda föreslagits beträffande värnpliktstjänstgöring

borde emellertid enligt lönenämndens mening gälla all militärtjänstgöring.

överhuvud taget måste lönenämnden ställa sig tveksam mot att låta

löneavdragets storlek vara avgörande för rätten till uppflyttning; riktigare

syntes vara att bedöma dessa frågor enbart efter anledningen till tjänstledigheten

i fråga.

I anslutning till lönekommitténs uttalande att sådana särbestämmelser borde

införas för lärare, varigenom statlig lärares tjänstledighet för uppehållande

av förordnande vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet

ej skulle komma att uppskjuta löneklassuppflyttning, har skolöverstyrelsen

anfört, att motsvarande bestämmelser borde meddelas beträffande folkskollärare.

Överstyrelsen har vidare ifrågasatt, om icke folkskolans extra lärare

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

125

borde kunna uppflyttas under pågående anställningsperiod med tillgodoräknande

av intjänad tjänstgöring.

Av myndigheterna har endast generalpoststyrelsen särskilt uttalat sig rörande

deltidsarbetets inverkan på löneklassuppflyttningen. Nämnda styrelse

har i princip anslutit sig till de av lönekommittén härutinnan uttalade synpunkterna

men förordat, att av praktiska skäl någon åtskillnad icke gjordes

mellan sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som skedde i den formen, att

tjänstgöringsskyldighet förelåge endast under vissa dagar, och deltidsanställning,

varvid tjänstgöring fullgjordes under samma form.

Mot lönekommitténs förslag rörande uppskov med lönekiassuppflyttning

och om borttagande av det hinder för vidare uppflyt

t n i n g, som pensionsålderns inträde nu utgör, har erinran ej framställts.

Emellertid ha generalpoststyrelsen och allmänna lönenämnden framhållit,

att uppskovsbestämmelsen saknade nämnvärd betydelse i fråga om

uppflyttning till högre lönerum; bestämmelsen skulle få ekonomisk betydelse

för tjänsteman endast för det säregna fall, att han skulle vinna befordran

under tiden för sådant uppskov.

Beträffande lönekommitténs förslag rörande förkortning av den

normala uppflyttningsperioden har allmänna lönenämnden anmärkt,

att vid övergång från extra till extra ordinarie lärartjänst i vissa fall

svårigheter att bestämma tidpunkten för nästa löneklassuppflyttning syntes

uppkomma, eftersom förutsättningarna för dylik uppflyttning enligt kommitténs

förslag skulle bli olika för extra ordinarie och extra lärare. Lönekommittén

hade anfört, att det icke syntes nödvändigt att meddela några särskilda

bestämmelser om uppflyttningsrätten för här avsedda fall.

Beträffande lönerum skonstruktionen har statskontorets majoritet

anfört, att begreppet »lönerum» borde kunna uteslutas. I allmänhet ha

däremot myndigheterna funnit detsamma behövligt. Emellertid har generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, riksräkenskapsuerket och allmänna lönenämnden

ansett, att uppflyttning i lönerum icke borde ske successivt utan först i

samband med avgång från den ifrågavarande tjänsten. Generalpoststyrelsen

har härom anfört följande.

Då en uppflyttning i lönerum icke kan medföra någon ekonomisk förmån

för tjänsteman annat än i samband med övergång till högre tjänst, anser generalpoststyrelsen

det icke erforderligt att kvartalsvis pröva i slutlöneklassen

placerad tjänstemans rätt till uppflyttning i lönerum och i övrigt i tillämpliga

delar vidtaga samma administrativa åtgärder som vid löneklassuppflyttning.

Nuvarande maximeringsregel innebär i praktiken, att slutlöneklassen föi närvarande

är uppdelad i två lönerum. Ehuru någon sådan uppflyttning i lönerum,

som kommittén föreslår, icke verkställts kvartalsvis, ha likväl inga

svårigheter förelegat att vid befordran fastställa tjänstemans löneklassplacering

i dep nya tjänsten. Införandet av den i och för sig praktiska konstruktionen

med lönerum anser generalpoststyrelsen icke lämpligen böra medföra

ett så betungande merarbete. som en prövning kvartalsvis av tjänstemans rått

till uppflyttning i lönerum skulle innebära. En stor del av de tjänstemän hos

postverket, som befinna sig i slutlöneklass, torde icke komma att vinna vidare

befordran, varför en uppflyttning i lönerum för deras vidkommande saknar

opaginerad Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

all betydelse. Generalpoststyrelsen föreslår därför, att — såsom för närvarande

är fallet tjänstemans placering i lönerum fastställes först vid eventuell

övergång till ny tjänst.

Liknande synpunkter som generalpoststyrelsen uttalat ha av övriga nu berörda

myndigheter anlagts på frågan om tidpunkten för uppflyttning i lönerum.

Inplacering i lön eklass m. m. Mot de allmänna sy npunkter

lönekommittén ansett böra anläggas på frågan om inplacering i

löneklass ha erinringar i allmänhet ej framställts i remissyttrandena.

Kammarrätten har emellertid anfört följande.

Kammarrätten vill icke bestrida, att goda skäl tala för en omläggning av

det nuvarande löneturssystemet i sådan riktning, att vid inträffande befordringar

hänsyn tages icke blott till den inkomst, tjänstemannen omedelbart före

befordringstillfället uppbar i den lägre tjänsten, utan jämväl till längden av

den föregående anställningstiden. En oeftergivlig förutsättning för att det av

kommittén skisserade löneturssystemet skall kunna godtagas måste dock vara,

att därigenom icke de äldre tillgodoräkningsreglerna ånyo på en omväg insmyga

sig i systemet. Godtages tanken på att i princip varje föregående anställning

får läggas till grund för inplacering i den nya tjänsten, synes emellertid

konsekvensen bjuda, att den av kommittén förordade begränsningsregeln

vid avbrott i föregående anställning om mera än tre år slopas. Härtill

kommer, att regeln i fråga, sådan densamma av kommittén utformats, torde

komma att bli av föga praktiskt värde. Den enskilde tjänstemannen kan sätta

regeln ur spel genom att tillträda statsanställning av helt kort varaktighet.

Mot de föreslagna normalreglerna ha i allmänhet erinringar av saklig

innebörd icke framställts. Det har dock anförts, att bestämmelserna bleve

komplicerade. Allmänna lönenämnden har funnit vad lönekommittén föreslagit

bestyrka lönenämndens tidigare uttalade uppfattning, att den s. k.

maximitidens utsträckning från tre till nio år vore ägnad att komplicera lönesystemet.

Länsstyrelsen i Malmö har däremot anfört, att lönekommittén genom

de föreslagna sneddningsreglerna syntes ha på ett praktiskt sätt nöjaktigt löst

ett länge svårbemästrat problem. Medicinalstyrelsen har efterlyst motivet till att

tidigare innehavd tjänst eller anställning såsom provinsialläkare eller distriktsveterinär

icke ansetts enligt reglerna för normalfallen böra inverka på löneklass-

och lönerumsplaceringen i tjänst med avlöning enligt löneplan nr 1,

och vice versa.

I fråga om föreskrifter utöver normalreglerna har statskontoret

anfört följande.

Det föreslagna stadgandet att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande,

vederbörande myndighet skulle äga att om och i den mån så

med hänsyn till särskilda omständigheter prövas skäligt meddela beslut

eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst fall eller under vissa förutsättningar

tjänsteman skulle kunna få en från huvudreglerna helt avvikande

löneklassplacering, anser statskontoret böra antingen helt slopas eller också

givas en till sin innebörd klart begränsad räckvidd i analogi med motsvarande

bestämmelser i 8 § 3 mom. civila avlöningsreglementet. Förslaget att

Kungl. Majd skulle kunna i erfarenhetsmässigt så svårbedömda frågor

delegera sin beslutanderätt till vederbörande myndigheter avstyrkes bestämt.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

127

Övriga myndigheter ha i allmänhet understrukit behovet av att kunna

meddela särskilda föreskrifter eller beslut i ämnet. Ur innehållet i yttrandena

må nämnas följande.

Försvarets civilförvaltning anför i anledning av lönekommitténs uttalanden

beträffande »långa vägen», att det icke syntes uteslutet att även framdeles

befordran från underofficers- till fänriksbeställning kunde komma att äga

rum i varje fall vid marinen. Ämbetsverket anser angeläget, att i möjligaste

mån generella bestämmelser utfärdas, innehållande direktiv rörande de fall,

då avvikelser från de för normalfallen meddelade löneklass- och lönerumsplaceringsreglema

må äga rum.

Medicinalstyrelsen har ej haft något att erinra mot förslagen.

Länsstyrelsen i Malmö har förklarat sig förutsätta, att till förekommande

av ojämnheter myndighet skulle hos Kungl. Maj:t kunna utverka tillstånd

att vid inplacering i löneklass av tjänsteman i sådant fall, då ett led i en

normal befordringsgång överhoppats, få inplacera tjänstemannen i den löneklass,

som skulle ha tillämpats, om detta led icke blivit överhoppat.

Länsstyrelsen i Karlstad har beträffande frågan om inplacering vid övergång

till statstjänst från kommunal befattning eller annan icke statlig anställning,

i vilken utförts arbete av allmännyttig beskaffenhet, åberopat två

exempel, utvisande att den nuvarande inkomstjämförelsen i vissa fall lett

till resultat, som icke kunde anses skäliga. Det vore jämväl ur rekryteringssynpunkt

önskvärt, att alltför restriktiva normer icke tillämpades vid lönesättning

för personal, som överginge från kommunal till statlig tjänst. Såväl

arbetsmarknads- som skälighetssynpunkter talade för att exempelvis kommunal

befattningshavare som överginge till statlig tjänst med i huvudsak

likartade arbetsuppgifter och med oreglerad befordringsgång, icke erhölle en

begynnelseplacering, som i större mån avveke från den lönegrad och löneklass

vederbörande skulle ha uppnått, därest han under den tid, som motsvarade

tjänstgöringen i kommunal befattning, i stället tillhört den statliga

befordringsgången.

Allmänna lönenämnden har ansett önskvärt, att närmare riktlinjer uppdragas

för här avsedd prövning.

De spörsmål, till vilka det i förevarande sammanhang gäller att taga ställning,

inlaga en central plats inom lönesystemet. Med hänsyn härtill och till

att hithörande frågor enligt erfarenhet äro svåra att bemästra på ett ur olika

synpunkter tillfredsställande sätt har jag i det föregående lämnat en tämligen

detaljerad redogörelse för innebörden av nu gällande och av lönekommittén

föreslagna bestämmelser i ämnet. Jag har därvid i allmänhet upptagit de särskilda

frågorna i den ordning, i vilken de följa enligt de av lönekommittén

föreslagna författningsbestämmelserna.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, skall tjänsteman såväl enligt

nu gällande som enligt av lönekommittén föreslagna bestämmelser i vissa

undantagsfall i avlöningshänseende behandlas, som om han innehade en

Departement vchefen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

tjänst, vilken han ej nu innehar men väl tidigare innehaft och av särskild

anledning nödgats frånträda, eller som om han innehade en tjänst, vilken han

ej innehar men väl uppehåller, eller som om en av honom innehavd tjänst

tillhörde en lönegrad, som den ej numera tillhör men väl tidigare tillhört.

De föreslagna bestämmelserna synas till sin sakliga innebörd icke skilja sig

från de nu gällande. Lönekommitténs förslag medför i huvudsak endast en

systematisering av bestämmelserna i ämnet; medan dessa nu återfinnas på

olika platser i reglementena, därvid de delvis ha erhållit en så föga adekvat

placering som i det kapitel, som bär rubriken fasta lönetillägg och särskilda

ersättningar, ha de i lönekommitténs förslag sammanförts och upptagits i

samband med de bestämmelser, genom vilka tjänstemans lönegradsplacering

närmare angives. Detta synes även mig vara mera tillfredsställande än den

nu tillämpade ordningen, och jag tillstyrker därför förslagets genomförande.

Vad härefter närmast angår löneklassuppflyttning, förutsattes vid 1946 års

principbeslut om den allmänna löneregleringen, att den normala tidsperioden

för uppflyttning inom lönegrad, som omfattar flera löneklasser å löneplan

nr 1, skulle utgöra tre år. Det kan förtjäna nämnas, att detta även skulle

gälla inom de militära lönegrader, som äro konstruerade på sådant sätt, att

tjänstemannen vid uppflyttningen överhoppar en löneklass. Lönekommittén

har nu föreslagit, att samma normala uppflyttningsperiod skall tillämpas å

löneplan nr 3 (för provinsialläkare) och löneplan nr 4 (för distriktsveterinärer).

Å löneplan nr 5 (för s. k. blandavlönat manskap vid försvaret) skall

däremot uppflyttningsperioden enligt 1946 års manskapslöneutrednings och

lönekommitténs förslag normalt utgöra ett år. Av mitt ställningstagande i det

föregående till frågorna om lönereglering för provinsialläkare, distriktsveterinärer

och manskap framgår, att jag ansluter mig till berörda förslag. Jag biträder

också lönekommitténs förslag att, på liknande sätt som hittills, uppflyttning

må ske allenast vid ingången av nytt kalenderkvartal eller, då fråga

är om blandavlönat manskap, vid ingången av ny kalendermånad.

Med hänsyn till de tämligen genomgripande ändringar som lönekommittén

föreslår i fråga om de närmare villkoren för löneklassuppflyttning, särskilt

vad angår kravet på viss fullgjord tjänstgöring, har lönekommittén funnit

erforderligt föreslå, att bestämmelserna om löneklassuppflyttning skola tillhöra

dem, i vilka tjänstemännen skola vara skyldiga att underkasta sig ändringar;

detsamma skall gälla i fråga om inplaceringsreglerna. Jag anser detta

förslag välbetänkt och biträder detsamma.

I lönekommitténs förslag har kravet på viss fullgjord tjänstgöring såsom

förutsättning för löneklassuppflyttning givits en sådan utformning, att på

löneklassuppflyttning kunna verka fördröjande, utöver avstängning eller avhållande

från tjänstgöring in. fl. liknande exceptionella förhållanden, dels Aeller

B-avdragsledighet för sjukdom, tvångsvis anordnad läkarundersökning

eller svag hälsas vårdande, dels ock C-avdragsledighet av annan anledning

än offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring. Beträffande den omfattning,

vari bortovaro av dylik anledning skall ha förekommit för att medföra

dröjsmål med uppflyttning, innebär lönekommitténs förslag, om man bort
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

129

ser från frågan om deltidsarbetes betydelse i sammanhanget, å ena sidan en

mildring och å andra sidan en skärpning i förhållande till vad nu gäller. Aeller

B-avdragsledighet för sjukdom in. in. samt C-avdragsledighet för personalsammanslutningsuppdrag

likställas intill ett visst, förhållandevis rymligt

tillmätt dagantal med fullgjord tjänstgöring; detta dagantal utgör för

tjänstemän i allmänhet 600 dagar räknat för en uppflyttningsperiod. Eventuellt

återstående dagar för ledigheter av nu nämnda och andra i det föregående

antydda slag kunna för tjänstemän i allmänhet få uppgå till 120 dagar

under en uppflyttningsperiod utan att föranleda försening med uppflyttning.

De myndigheter, som yttrat sig i anledning av lönekommitténs förslag, ha

framställt olika erinringar mot förslaget. En av dessa är, att ej endast C-avdragsledighet

för värnpliktstjänstgöring utan C-avdragsledighet för militär

tjänstgöring överhuvud taget bör undantagas från inverkan på uppflyttningen.

En tämligen allmän uppfattning bland myndigheterna synes vidare

vara att förslagets genomförande påkallar en omläggning och ett fullständigande

av personalbokföringen och kommer att medföra ett avsevärt merarbete.

Allmänna lönenämnden har föreslagit, att sjukledigheter m. m. i förevarande

hänseende skola helt likställas med fullgjord tjänstgöring samt att

reglementena icke skola tyngas med någon specialföreskrift rörande inverkan

av ledigheter för uppdrag inom personalsammanslutningar, utan att sådana

ledigheters jämställande inom vissa gränser med fullgjord tjänstgöring skall

följa av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut.

För egen del anser jag till en början, att den vid remissbehandlingen föreslagna

jämkningen i fråga om inverkan av militär tjänstgöring bör vidtagas.

Efter vägande mot varandra av de skäl, som kunna anföras till stöd för en

lösning i den ena eller andra riktningen, har jag också ansett mig böra biträda

allmänna lönenämndens förslag rörande inverkan av sjukledigheter

och ledigheter för uppdrag inom personalsammanslutning. Jag anser mig härvid

böra understryka, att enligt min mening någon erinran ur rent saklig synpunkt

icke kan göras mot lönekommitténs förslag. De synpunkter, som för mig

varit avgörande, äro i stället, att lönenämndens av mig förordade förslag i

praktiken får anses leda till i stort sett samma resultat som lönekommitténs

men samtidigt medföra betydande administrativa fördelar, bland annat i

fråga om personalbokföringen. Vidare komma enligt detta förslag samma slag

av ledigheter in. in. att inverka försenande på löneklassuppflyttning som enligt

pensionsbestämmelserna medföra dröjsmål med intjänande av ytterligare

pension genom att föranleda avdrag vid tjänstårsberäkningen, en överensstämmelse,

som i och för sig synes vara tilltalande ur teoretiska och praktiska

synpunkter. I enlighet härmed skulle på löneklassuppflyttningen inverka,

förutom avstängning och avhållande från tjänstgöring m. m., C-avdragsledigheter

av annan anledning än offentligt uppdrag och militär tjänstgöring.

Jag biträder — med i det följande angivet undantag i fråga om extra

lärare — lönekommitténs förslag rörande den omfattning, i vilken dylika

ledigheter in. in. skola ha förekommit för att inverka försenande på löne
IIi

haag till riksdagens protokoll I0''i7. 1 sand. Nr 281.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kunffl. Maj:ts proposition nr 281.

klassuppflyttning. Vad angår uppdrag inom personalsammanslutning, anser

jag att genom tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementena föreskrifter

böra meddelas av den innebörd lönekommittén åsyftat. I samma ordning böra

bestämmelser meddelas exempelvis med avseende å fall, då folkskollärare erhållit

C-avdragsledighet från sin tjänst i anledning av tjänstgöring å stailig

tjänst.

Jag anser icke tillräcklig anledning finnas att föreslå att, såsom skolöverstyrelsen

ifrågasatt, löneklassuppflyttning av folkskolans extra lärare skulle

få ske under löpande anställningsperiod.

Beträffande extra lärarna vid det statliga och högre kommunala undervisningsväsendet

har lönekommittén utformat sitt förslag om löneklassuppflyttning

av sådana lärare närmast med utgångspunkt från den förutsättningen,

att deras anställning skulle omfatta minst en termin. Frågan kommer i ett

annat läge om, såsom jag i annat sammanhang förutsätter, anställning såsom

extra lärare skall kunna vinnas för del av termin. Jag vill föreslå, att för

extra lärare samma bestämmelser som för andra tjänstemän skola gälla ifråga

om löneklassuppflyttning, endast med den avvikelsen att, om lärarens anställning

under ett kalenderhalvår avser hela terminen, de delar av halvåret

som ligga utanför terminen skola behandlas som om läraren därunder innehaft

anställning såsom extra lärare och ej åtnjutit sådan tjänstledighet, som

kan föranleda försenad löneklassuppflyttning. Av praktiska skäl synes mig

den omfattning, i vilken ledigheter m. m. skola ha förekommit för att inverka

på löneklassuppflyttningen, böra bestämmas på samma sätt för extra

lärare som för andra tjänstemän.

Lönekommittén har efter en ingående diskussion i fråga om deltidsarbete

föreslagit bestämmelser, vilka i princip innebära, att sådant arbete å ena

sidan behandlas på samma sätt som heltidsarbete, såframt fråga är om

arbete å minst halvtid, men å andra sidan i motsatt fall icke får räknas för

löneklassuppflyttning. Jag biträder lönekommitténs förslag härom. Vad generalpoststyrelsen

anfört i sitt remissyttrande torde närmast ha avseende å

bestämmelsernas detaljutformning och torde få bliva föremål för bedömande

vid dessas utfärdande.

Till vad lönekommittén anfört i fråga om uppskov med löneklassuppflyttning

och om borttagande av det hinder för vidare uppflyttning, som pensionsålderns

inträde nu utgör, kan jag helt ansluta mig.

Den av lönekommittén föreslagna lönerumskonstruktionen anser jag i

likhet med flertalet myndigheter behövlig och lämplig. Jag delar alltså icke

statskontorets uppfattning att begreppet lönerum bör kunna uteslutas. Uppflyttning

i lönerum synes emellertid icke behöva ske successivt under löpande

tjänstinnehav, utan det synes tillfyllest att den verkställes, då behov därav

föreligger på grund av att vederbörande erhållit en ny tjänst, vars lönegrad

omfattar flera löneklasser. Erforderliga bestämmelser i fråga om den

ordning vari beslut skall meddelas angående lönerumsuppflyttning torde

böra meddelas av Kungl. Maj:t.

En av de allmänna synpunkter lönekommittén anlagt på frågan om inpla
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

131

cering i löneklass är, att det kan leda till otillfredsställande resultat om, på

sätt för närvarande i allmänhet sker, hänsyn endast tages till sådan anställning,

som innehafts omedelbart före tjänstetillträdet. Lönekommittén har

ansett att hänsyn i princip bör få tagas till varje tidigare innehavd anställning,

men har likväl funnit en sådan modifikation häri böra göras, att hänsyn

enligt normalreglema ej skall tagas till anställning, efter vars innehav

förflutit en sammanhängande treårsperiod, varunder vederbörande ej innehaft

någon statlig eller jämförlig anställning (beträffande lärare vid folkskolan:

anställning vid undervisningsväsendet). Remissmyndigheterna ha i

allmänhet ej haft någon erinran mot förslaget. Kammarrätten har dock ansett

att nämnda modifikation borde utgå. För egen del ansluter jag mig till

lönekommitténs förslag. Vad särskilt beträffar ifrågavarande modifikation

synes det mig riktigt, att den som under längre tid än tre år varit helt utan

anställning inom statsförvaltningen eller det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet

m. m. i allmänhet inplaceras i löneklass utan hänsynstagande

till en dylik anställning, som han innehaft före avbrottstiden. Såsom

lönekommittén anfört, bör emellertid, om särskild anledning därtill föreligger,

hänsyn till sådan tidigare anställning kunna tagas vid särskild prövning

av löneklassplaceringsfrågan.

En annan av de allmänna synpunkter lönekommittén anlagt på inplaceringsfrågorna

är att principen om att inplacering skall ske så, att inkomstminskning

undvikes, alltför strikt tillämpats både såsom minimi- och maximiregel.

För egen del biträder jag denna lönekommitténs uppfattning. Det

synes mig nämligen otvivelaktigt, att det hittillsvarande i stort sett ensidiga

hänsynstagandet till inkomsten i den tidigare anställningen i vissa fall lett

till resultat, som icke äro tilltalande vare sig ur skälighets- eller arbetsgivarsynpunkt.

Jag kan även ansluta mig till de förslag och uttalanden, som lönekommittén

i detta sammanhang funnit lämpligt göra med avseende å inplaceringen.

Emellertid förutsätter jag, att vid det av lönekommittén tänkta

bedömandet efter de olika fallens skiftande beskaffenhet en viss försiktighet

kan vara nödvändig särskilt i början av det nya lönesystemets tillämpningstid.

Såsom lönekommittén själv uttalat, bör någon återgång till det äldre

tillgodoräkningssystemet icke ifrågakomma.

Vad härefter angår de av lönekommittén föreslagna normalreglerna må

framhållas, att deras innebörd i allt väsentligt varit betingad av vad vid 1946

års principbeslut om den allmänna löneregleringen förutsattes i fråga om

sneddningsregelns tillämpningsområde och närmare innebörd samt i fråga

om inplaceringen med hänsyn till tidigare avlöning enligt kollektivavtal

in. m. Vad lönekommittén nu föreslagit i fråga om normalreglerna synes

i allmänhet böra genomföras. Emellertid böra de militära lönegrader, som

skola omfatta flera löneklasser, erhålla den konstruktion och beteckning

samt i fråga om sneddning mellan militära tjänster åsättas de jämförelsetal,

som framgår av följande sammanställning, i vilken för jämförelses skull

även intagits motsvarande data enligt lönekommitténs förslag; därjämte bör

den nya lönegrad, som skall motsvara hittillsvarande lönegraden Oa 6, erhålla

beteckningen Ma 12.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Beställning

Lön enligt

Lönekommitténs

förslag

Departements- chefens förslag

löne-

plan

nr

löneklasserna

nr

löne-

grad

jäm-

förelse-

tal

löne-

grad

jäm-

förelse-

tal

Menig, vicekorpral............

5

1- 4

Mha 1

4

Mha 1

4

Korpral......................

5

4— 7

Mha 2

7

Mha 2

7

Furir, blandavlönad ..........

5

6, 7

Mha 3

9

—

1

9—12

Mp

10

ATP

1

10

Furir, e. o.....................

1

10—13

Me

1 b

11

Me

2

11

Överfurir ....................

1

12-15

Ma

1

13

Ma

3

13

E. o. underofficer, fänrik......

1

1 |

Me

2

1 1

Me

4

Sergeant ......................

1

j- 14, 15, 16, 181

Ma

2

} 14 t

Ma

4

\ 14

Fanjunkare ..................

1

15, 16, 18, 20

Ma

3

15

Ma

5

15

Förvaltare....................

1

18, 20, 22

Ma

4

16

Ma

6

16

Löjtnant......................

i

18, 20, 22, 24

Ma

5

17

Ma

7

17

Förvaltare....................

1

22-25

—

Ma

8

19

Kapten ......................

1

24, 26, 28, 29

Ma

6

20

Ma

9

20

Major........................

1

29, 31, 32

Ma

7

22

Ma

10

22

Överstelöjtnant................

1

32, 33, 34

Ma

8

24

Ma

11

24

Såsom av sammanställningen framgår, innebär det här framlagda förslaget,

förutom en omnumrering utan saklig betydelse, två reella ändringar i

förhållande till lönekommitténs förslag. Den ena av dessa avser borttagandet

av lönegraden Mha 3, en åtgärd som förordats i samband med behandlingen

av frågan om lönereglering för fast anställt manskap. Den andra åtgärden

avser införandet i lönegradsschemat av ytterligare en lönegrad för

vissa förvaltare, omfattande löneklasserna 22—25. Denna lönegrad har av

försvarsväsendets lönenämnd och försvarets civilförvaltning föreslagits skola

utgöra en normalgrad för sådana förvaltare, som efter omorganisation av

kassaväsendet vid försvaret inträda såsom chef för kassaförvaltning. Utan att

i detta sammanhang ingå på frågan i vilken omfattning och efter vilka grunder

förvaltarna böra inplaceras i ifrågavarande lönegrad anser jag mig böra

föreslå, att en lönegrad för ändamålet upptages i lönegradsschemat. I detta

sammanhang vill jag beträffande sneddningsreglernas verkningssätt inom de

militära lönegraderna framhålla, att detta för närvarande är ett annat än inom

övriga lönegrader. Inom de civila lönegraderna har sneddningsregeln den

innebörden, att tjänsteman vid befordran skall placeras lägst i löneklassen

närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde, men inom de

militära lönegraderna innebär sneddningen, att beställningshavaren skall placeras

lägst i den löneklass, som inom det militära löneklasschemat -— vilket

ej omfattar alla löneklasser — ligger närmast över den, som han senast tillhörde.

Olikheten är betingad av historiska skäl — hittills ha de för militär

personal tillämpade löneklasserna numrerats i löpande följd — och sammanhänger

med att, såsom förut anmärkts, militär beställningshavare i vissa fall

efter en uppflyttningsperiod överhoppar en löneklass. Ehuru jag i likhet

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

133

med ]önekommittén icke finner möjligt att i detta sammanhang föreslå borttagande

av olikheten i fråga, vill jag här framhålla, alt densamma självfallet

bör borttagas om, såsom lönekommittén uttalat sig för, en anpassning av de

militära lönegradernas konstruktion efter de civilas framdeles kommer till

stånd. Utan att nu vara beredd att förorda en dylik anpassning vill jag likväl

understryka, att såväl principiella skäl som förenklingssynpunkter kunna

åberopas för dess genomförande.

Vad angår inplaceringsföreskrifter utöver normalreglema tillstyrker jag

lönekonnnitténs förslag att i avlöningsreglementena allenast skall intagas

en mera allmänt hållen bestämmelse, innefattande bemyndigande för Kungl.

Maj:t att, om och i den mån så med hänsyn till särskilda omständigheter

prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser i ämnet. Endast genom

att så sker, torde möjlighet överhuvud taget finnas att genomföra det

av lönekommittén föreslagna frångåendet av den strikta inkomstjämförelseprincipen.

Jag kan också helt ansluta mig till lönekommitténs uttalanden

med avseende å den s. k. långa vägen. Slutligen anser jag i likhet med lönekommittén,

att Kungl. Maj:t bör äga att, när så anses lämpligt, delegera

sin beslutanderätt till underordnad myndighet. I detta sammanhang må nämnas,

att från personalhåll uttryckts önskemål om intagande i statens allmänna

avlöningsreglemente av en föreskrift enligt vilken för den, som före befattningens

(beställningens) tillträdande innehaft såväl anställning som fast

anställt manskap som anställning enligt kollektivavtal, anställningen såsom

manskap skulle vid inplacering i löneklass med hänsyn till anställningstidens

längd likställas med kollektivavtalsanställning. Frågan härom torde böra

övervägas i samband med utfärdandet av erforderliga närmare föreskrifter

angående avlöningsbestämmelsernas tillämpning.

Lönekommitténs förslag, att tjänsteman i vissa fall skall äga åtnjuta lön

efter viss högre löneklass än den vari han är placerad, överensstämmer i

stort sett med vad nu gäller och kan av mig tillstyrkas. Såsom framgår av det

föregående, användes denna konstruktion i vissa fall i stället för konstruktionen

med avlöningsförstärkning eller befattningsarvode. Efter den systematisering

i fråga om dylika tilläggsförmåner, som skett genom lönekommitténs

försorg, anser jag mig böra uttala, att som regel hellre konstruktionen

med tilläggsförmåner än konstruktionen med lön enligt högre löneklass bör

väljas, om i framtiden nya fall skulle yppas, i vilka lönegrads- och löneklassplaceringen

anses för låg men löneförbättringen av särskilda skäl anses böra

ernås på annat sätt än genom höjning av lönegradsplaceringen. överhuvud

taget synes det önskvärt, att man icke gör lönesystemet mer invecklat än vad

nödvändigt är genom att tillgripa olika anordningar för att nå samma syfte.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Semester och semesterersättning.

1945 års lönekommitté.

Alltsedan den första semesterlagstiftningens tillkomst ha från den allmänna

semesterlagens tillämpning undantagits de statliga tjänstemän eller,

för att använda lagens uttryckssätt, de arbetstagare hos staten, för vilka gälla

särskilda föreskrifter rörande semester. Detta undantag har förestavats av

praktiska skäl.

För de statsanställda kan man sålunda, såvitt angår semesterns reglering,

skilja mellan två olika kategorier. Till den ena gruppen äro att hänföra arbetstagare,

som ha semestern reglerad genom bestämmelserna i den allmänna

semesterlagen. Den andra gruppen består av sådana arbetstagare hos

staten, för vilka gälla särskilda i administrativ ordning utfärdade regler angående

semester. Denna grupp omfattar huvudmassan av de statliga tjänstemännen.

Lönekommittén har i korthet erinrat om huvuddragen av gällande semesterlagstiftning.

Härutinnan torde få hänvisas till betänkandet (s. 79—81).

Enligt vad av lönekommittén framhållits utgöras de statsanställda, för vilka

semesterlagen gäller, huvudsakligen av sådana grupper av arbetstagare hos

staten, vilkas arbetsförhållanden äro eller kunna vara reglerade genom kollektivavtal.

Men även andra statsanställda finnas, för vilka särskilda föreskrifter

rörande semester icke meddelats. Detta antal har ökats genom att semesterrätt

numera kan förvärvas även i bisyssla. För övriga statliga tjänstemän

gäller en rad föreskrifter rörande semester inrymda i ett flertal olika författningar.

Ett gemensamt drag hos dessa särskilda semesterbestämmelser är,

att semestern beräknas för kalenderår samt att semestern undantagslöst utgår

med hänsyn till anställningsförhållandena under löpande år och icke, såsom i

regel enligt semesterlagen, med hänsyn till förhållandena under närmast föregående

kalenderår. För statstjänstemännens del utgår semestern alltså i

förskott; semesteråret och kvalifikationsåret sammanfalla. Avgörande för semesterns

omfattning är i princip anställningen såsom sådan och ej det utförda

arbetet. Semesterns längd är i allmänhet graderad efter vederbörandes ålder

och tjänstegrad. Under semestern infallande sön- och helgdagar räknas

som semesterdagar. Den tanke, på vilken semesterlagstiftningen bygger, eller

att semestern är en löneförmån, som successivt intjänas, är främmande för

ifrågavarande semesterföreskrifter. I enlighet härmed gäller icke för statstjänstemännens

del att anställd, som av någon anledning icke utfått honom

tillkommande semesterledighet, får anspråk på att utfå den mot den uteblivna

semestern svarande lönen. Stundom kan emellertid en anställd, som icke

under semesteråret får åtnjuta sin semester, få semestern förskjuten till ett

kommande år.

I stället för semester äro vissa tjänstemän berättigade till ferier.

Enligt det förslag, som lönekommittén framlägger, skola liksom nu särskilda

semesterbestämmelser meddelas för de allmänna anställningsformerna.

I fråga om dem bli alltså semesterlagens bestämmelser icke tillämp
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

135

liga Emellertid anser lönekommittén, att icke heller statstjänstemän, vilka

icke kunnat hänföras till någon av de allmänna anställningsformerna, böra

vara underkastade allmänna semesterlagen. Det har nämligen förefallit lönekommittén

olämpligt, att semestern för statstjänstemännen regleras efter två

i viktiga hänseenden olika system, varigenom ojämnheter skulle uppkomma.

Med denna utgångspunkt har lönekommittén ansett, att de skäl, som föranlett

att statstjänstemännen i allmänhet undantagits från semesterlagens tillämpning,

närmast böra leda till, att särskilda semesterföreskrifter meddelas också

för de statsanställda tjänstemän, som nu falla under semesterlagen, varigenom

också dessa undantagas från nämnda lag. Då deras anställning är av mycket

skiftande karaktär, kunna dock icke några enhetliga semesterbestämmelser

meddelas. Med hänsyn härtill innebär lönekommitténs förslag i denna

del endast, att genom särskild författningsbestämmelse föreskrives, att det

åligger Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet att meddela bestämmelser

om semester och semesterersältning för den personal, varom här är fråga.

Det förutsättes härvid, att dessa bestämmelser icke få bli oförmånligare än

de, som skulle följa av allmänna semesterlagen. I detta sammanhang har

anförts, att det naturligen endast kan bli tal om att utfärda semesterbestämmelser

för tjänster i rättslig mening, d. v. s. där det föreligger ett anställningsförhållande.

Inom statsförvaltningen förekomma åtskilliga sysslor av sådan

beskaffenhet, att utövarna av dem äro att anse såsom innehavare av uppdrag.

Dylika uppdragstagare, som överhuvud taget ej falla under avlöningsbestämmelserna,

böra enligt kommittén icke erhålla semesterförmån. Kommittén

framhåller, att gränsdragningen mellan tjänstemän och uppdragstagare

kan föranleda vissa svårigheter men att samma svårigheter uppstå

också vid tillämpningen av den allmänna semesterlagen.

Särskild uppmärksamhet har lönekommittén ansett sig böra ägna frågan

om semesterrätten för extra samt vissa andra icke-ordinarie lärare, vilkas ersättning

utgår för läsår och vilka, formellt, äro anställda endast under den

tid de fullgöra undervisning. Deras ställning i semesterrättsligt hänseende har

nämligen vållat åtskilliga besvärligheter. I många fall har från de anställdas

sida förmenats att, eftersom för dem icke gälla föreskrifter om vare sig semester

eller ferier, de skulle vara berättigade till semesterförmån enligt lagen,

d. v. s. i praktiken semesterersättning. Att märka är dock, att ersättningen

till ifrågavarande lärare bestämts med utgångspunkt från årslönen i viss

löneklass på sådant sätt, alt en för helt år beräknad avlöning till dem utgår

för en kortare tid än ett år och sålunda med högre belopp per tidsenhet än

eljest. Ersättningen måste under sådana förhållanden anses inkludera ersättning

för semester för den tid, då undervisningen ej pågår. Ytterligare semesterförmån

bör då icke tillkomma läraren. Med hänsyn härtill anser lönekommittén,

att för dessa lärare, vilka äga utfå en för helt år beräknad avlöning

för kortare tid än ett år, bör meddelas en föreskrift om, att avlöningen även

inkluderar ersättning för semester. Genom en dylik bestämmelse torde få anses,

att för dessa lärare gälla särskilda föreskrifter rörande semester.

Lönekommittén har vidare övervägt, huruvida jämkningar böra vidtagas i

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

de nuvarande semesterbestämmelserna med hänsyn till innehållet i allmänna

semesterlagen. Kommittén anför i huvudsak följande.

Härvid må först påpekas, att anledning synes saknas att frångå den sedan

gammalt tillämpade ordningen med löpande kalenderår som kvalifikationsår

för samma års semester. Vidare anser lönekommittén, att tillräcklig anledning

saknas att frångå nuvarande ordning, enligt vilken under semestertiden infallande

sön- och helgdagar inräknas i semestern. I detta sammanhang vill

lönekommittén dock uttala, att semester icke bör meddelas på sådant sätt,

att den börjar eller slutar på tjänstefri sön- eller helgdag.

För extra tjänsteman och aspirant gäller nu den regeln, att rätt till semester

inträder först efter det tjänstemannen i statsanställning fullgjort tjänstgöring

sammanlagt minst 180 dagar. Sedan i 1945 års semesterlag slopats den

tidigare gällande karenstidsbestämmelsen, enligt vilken rätt till semester

skulle inträda efter det arbetstagaren innehaft fortlöpande anställning hos

samma arbetsgivare sedan minst 180 dagar, bör motsvarande ändring vidtagas

även beträffande semesterrätten för extra tjänstemän och aspiranter.

Lönekommittén förordar, att rätt till semesterersättning skall tillkomma

aspiranter och extra tjänstemän. Semesterersättningen bör i huvudsak motsvara

den lön, som tjänstemannen skulle ha erhållit om hans anställning efter

anställningstidens slut utsträckts med det antal semesterdagar, vartill han

kvalificerat sig. Däremot har lönekommittén icke ansett, att tillräckliga skäl

föreligga att införa rätt till semesterersättning för ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän.

Lönekommittén anser, att tjänsteman, som från sådan statsanställning,

varå semesterlagen äger tillämpning, övergår till annan anställning i statens

tjänst, innan han i den tidigare anställningen kommit i åtnjutande av den

semester, vartill han i nämnda anställning förvärvat rätt, skall vara berättigad

att i den nya anställningen åtnjuta jämväl i den tidigare anställningen

intjänad semester. I den nya anställningen må dock semestern utgå med

högst det antal dagar, varmed i denna anställning semester utgår för helt år.

Vid behandlingen av frågan om anställningsformerna har lönekommittén

förordat, att aspirant och extra tjänsteman, som kan räkna tre års statsanställning

eller vad därmed likställes, skulle erhålla samma sociala förmåner

•— och alltså också rätt till semester under visst antal dagar ■—- som

om han vore extra ordinarie tjänsteman. I fråga om tiden dessförinnan skulle,

om nuvarande bestämmelser bibehållas, semesterrätten vara begränsad till

15 dagar. Beträffande ungdom upp till 18-årsåldern och vissa andra grupper

är det dock, med hänsyn till semesterlagens bestämmelser, nödvändigt att

höja detta dagantal. Lönekommittén vill för sin del förorda, att dagantalet

generellt höjs till 20 dagar.

Lönekommittén har härefter behandlat vissa ytterligare frågor, som sammanhänga

med tjänstemännens rätt till semester. Kommittén anför härom

till en början följande.

oEnligt gällande bestämmelser må den, som på grund av tjänstgöringsförhållandena

icke kunnat beredas full semester före kalenderårets utgång, utfå

felande semesterdagar under första kvartalet nästpåföljande år. Under flera

år tillbaka har tiden utsträckts till utgången av maj månad. Lönekommittén

förordar, att de provisoriska bestämmelserna om tidens utsträckning givas

permanent karaktär, och får i samband härmed framhålla, att det är vederbörande

myndighets skyldighet att tillse, att tjänsteman, såvitt är möjligt,

inom föreskriven tid får uttaga sin semester.

För närvarande gäller en viss begränsning i semesterrätten för den, som

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition ni 281.

137

under viss tid ej uppehållit sin tjänst. Regeln härom innebär, att — såvitt

ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva — tjänsteman, som

vid kalenderårets ingång sedan mera än sex månader varit tjänstledig till

följd av sjukdom eller enskilda angelägenheter, ej må åtnjuta semester för

det året, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt egen eller

annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. En liknande

regel finnes också i fråga om rätt att uppbära oavkortad lön under sjukdom.

Och vissa särskilda regler äro meddelade om avdrag under ferietid, då tjänsten

icke uppehållits under viss tid. Lönekommittén har upptagit dessa regler

i sitt författningsförslag men gjort vissa jämkningar. Beträffande dessa får

kommittén hänvisa till författningstexten.

Lönekommittén har, närmast med anledning av 1944 års deltidstjänstutrednings

betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. in. och uttalanden

i vissa remissyttranden över nämnda betänkande, haft att överväga en del

spörsmål, som i semesterhänseende inställa sig beträffande tjänstemän, som

äro anställda med avkortad tjänstgöringstid eller som erhållit nedsättning

av tjänstgöringstiden. Lönekommittén har till en början erinrat om att nuvarande

semesterbestämmelser innebära, att tjänsteman under semestertiden

äger uppbära den på denna tid belöpande lönen, däremot icke en lön beräknad

under hänsynstagande till lönefluktuationerna under kvalifikationsåret. Den

härvidlag gällande ordningen överensstämmer med den, som tillämpas enligt

allmänna semesterlagen, i vilken nämligen stadgas att arbetstagare, som

är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, äger uppbära

den å semestertiden belöpande lönen. Lönekommittén anför vidare:

För de fall, där tjänsteman under kvalifikationsåret innehaft såväl heltidssom

deltidsanställningar, har deltidstjänstutredningen icke föreslagit något

avsteg från nyss angivna grundregel, övervägande skäl synas lönekommittén

tala för ett bibehållande av den hittillsvarande ordningen. Allmänna lönenämnden

har kommit till samma resultat.

Mot deltidstjänstutredningens förslag att anknyta olika lönebestämmelser å

ena sidan till sådan längre tids nedsättning av tjänstgöringstiden, vid vilken

enligt utredningens terminologi lullgöres deltjänstgöring, och å andra sidan

till annan nedsättning av tjänstgöringstiden ha olika erinringar framställts av

remissmyndigheterna. Med beaktande av dessa erinringar har lönekommittén

i sitt reglementsförslag konstruerat avlöningen i »deltjänstgöringsfallen» på

samma sätt som där nedsättning av tjänstgöringstiden eljest förekommer.

Själva lönen reduceras således icke, utan i stället tillämpas i anledning av

tjänstgöringstidens nedsättning ett löneavdrag. I fråga om lön under semestertid

förordar lönekommittén, alt samma regler få tillämpas som gälla för

heltidsanställda och tillika heltidstjänstgörande tjänstemän och för deltidsanställda

tjänstemän. Denna lön bör alltså vara vad på semestertiden belöper

av tjänstemannens lön. Om semestern åtnjutes under dag, då nedsättning av

tjänstgöringstiden förekommer, kan semestern givetvis endast avse den del av

tjänstgöringsdagen, som ej är tjänstefri i anledning av nedsättningen, och det

är då endast den på sagda del av tjänstgöringsdagen belöpande delen av löneklassbeloppet,

som uppbäres på grund av semestern; detta torde böra gälla

generellt och ej endast för det fall, att semestertiden föregåtts av deltidsanställning

eller längre tids nedsättning av tjänstgöringstiden. Om åter semestern

åtnjutes å dag, då nedsättning av tjänstgöringstiden cj förekomer, kommer

en daglön att utgå, om semester åtnjutes hela dagen, och en halv daglön

att utgå, om semester åtnjutes endast halva dagen.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Hittills har endast berörts spörsmålet om vilken lön som bör utgå under

semestertid. En annan fråga, som uppställer sig till bedömande i samband

med deltidsarbete, är huruvida förekomsten av sådant arbete bör inverka på

semestertidens längd. Härvidlag är till en början tydligt, att om den, som

under hela kvalifikationsåret har heltidsanställning och ej åtnjuter nedsättning

av tjänstgöringstiden, äger rätt till semester under ett visst antal dagar,

även den motsvarande tjänsteman, som hela året har halvtidsanställning, bör

kunna erhålla semesterledighet under samma antal dagar; i annat fall skulle

semesterns syfte att bereda vila och rekreation väsentligt förfelas. Och samma

grundregel hör gälla, om vederbörande under kvalifikaticnsåret övergår från

deltidsanställning till heltidsanställning eller vice versa, vare sig semestern åtnjutits

dessförinnan eller erhålles därefter. I realiteten kan detta sägas innebära,

att om semester åtnjutes under tid, då halvtidsanställning innehaves,

en semesterdag konsumeras genom ledighet från arbete av hälften så stor

omfattning som normalt åligger en heltidsanställd tjänsteman. Sistnämnda

regel synes också höra gälla för det fall, att en heltidsanställd tjänsteman erhåller

semester å dag, som delvis är tjänstefri i anledning av nedsättning av

tjänstgöringstiden. Härigenom uppnås likställighet med det fallet, att semestern

åtnjutes under dag, då tjänstemannen innehar deltidsanställning. Emellertid

är att märka att en heltidsanställd tjänsteman för närvarande i olika

fall kan uttaga semester å halv dag utan att detta medför att mer än en

halv semesterdag konsumeras. Vad här anförts om semester under dag, då

nedsättning av tjänstgöringstiden föreligger, bör med beaktande härav gälla

endast då nedsättningen medför C-avdrag och ej är föranledd av offentligt

uppdrag eller värnpliktstjänstgöring.

För genomförande av vad här förutsatts erfordras ej några särskilda bestämmelser

om lön under semestertid. I fråga om antalet semesterdagar påkallas

ej heller några särskilda bestämmelser. Däremot erfordras ett stadgande

om att den, som åtnjutit semester å del av dag, vilken i övrigt varit tjänstefri

till följd av sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför C-avdrag

å lönen och ej är föranledd av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring,

därigenom skall anses ha förbrukat en semesterdag.

Den reglering av semesterfrågorna för deltidsarbetande personal, som här

ovan förordats, är uppenbarligen beroende av huruvida tjänsteman enligt vederbörligt

beslut skall ha deltidsarbete under den tid, då semestern infaller.

I den mån föreskrifter anses erforderliga för att reglera frågan, huruvida

sådana beslut böra meddelas med giltighet även för semestertid, synas föreskrifterna

i fråga icke höra hemma i avlöningsreglementet.

Härefter må beröras den situation, som föreligger, då deltidsarbetet förekommer

i den formen, att tjänstgöring fullgöres allenast å vissa dagar, medan

andra dagar äro tjänstefria. Om härvid deltidsanställning föreligger, synes

tjänstemannen icke vara att anse såsom tjänstledig under de tjänstefria

dagarna i vidare mån än dessa ingå i tid, under vilken tjänstemannen av

särskild anledning åtnjuter tjänstledighet. Dessa tjänstefria dagar böra i semesterhänseende

behandlas på samma sätt som exempelvis sön- och helgdagar.

Härom synes någon föreskrift icke erforderlig. Om åter nedsättning av

tjänstgöringstiden sker i den formen, att tjänstgöringsskyldighet föreligger

endast under vissa dagar, är tjänstemannen tjänstledig under de tjänstefria

dagarna. Det synes me.st tillfredsställande, att semesterfrågan sakligt sett

regleras lika, oberoende av huruvida fråga är om deltidsanställd tjänsteman

eller om heltidsanställd tjänsteman, som erhållit nedsättning av tjänstgöringstiden.

Fördenskull bör för sist angiven tjänsteman även dag eller dagar, som

till följd av nedsättningen varit tjänstefria och som omedelbart föregåtts av

tjänstgöringsdag, under vilken semester åtnjutits, kunna verka konsumeran
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

de på semesterrätten. Då tjänstemannen under sådana tjänstefria dagar åtnjuter

tjänstledighet och icke rimligtvis kan pa en gång åtnjuta tjänstledighet

och semester, erfordras att en särskild föreskrift meddelas i angivna

syfte.

Naturhinder eller hinder av liknande slag kan i vissa fall föranleda, att

tjänsteman icke kan hegiva sig från tjänstgöringsplatsen a dag, da honom

beviljad semester skall hörja. På grund av tjänstgöringsplatsens beskaffenhet

kan det härvid framstå såsom obilligt för tjänstemannen, att den tid, som

han nödgas kvarstanna å tjänstgöringsorten, räknas som semestertid. Lönekommittén

anser att, om i sådant fall tjänstemannen under nämnda tid ställt

sig till förfogande för tjänstgöring, den semesterbeviljande myndigheten bör

omlägga tjänstemannens semester så, att ifrågavarande tid icke inrymmes i

semestertiden. Så hör ske också i de fall, då på grund av semestern särskild

vikarie beordrats till platsen; en tillfällig dubblering av tjänsten bör i dylikt

fall tillåtas. Lönekommittén anser vidare, att tjänsteman, om naturhinder

eller hinder av liknande slag föranlett, att han först efter semesterns slut

kunnat inställa sig på tjänstgöringsplatsen, likväl bör anses ha inställt sig

inom föreskriven tid, under förutsättning dock att det icke kan anses att

tjänstemannen själv vållat att han blivit utsatt för ifrågavarande hinder. Lönekommittén

har icke ansett erforderligt att i det föreslagna avlöningsreglementet

intages någon uttrycklig föreskrift av nu angiven innebörd. Med utgångspunkt

härifrån har i reglementsförslaget ej heller upptagits en för närvarande

för tjänstemän vid utrikesförvaltningen gällande bestämmelse i ämnet,

vilken till sin innebörd överensstämmer med vad lönekommittén här

förordat.

I ett uttalande från riksräkenskapsverket har framhållits, att starka billighetsskäl

talade för gottgörelse i vissa fall, då tjänsteman återkallas till

tjänstgöring under semester. Enligt riksräkenskapsverket borde dock en förutsättning

härför vara att ej alltför obetydlig del av semestern återstode,

när avbrottet genom inställelse till tjänstgöring ägde rum. Verket anser, att

rätten till resor till och från tjänstgöringsorten borde göras beroende av en

skälighetsprövning från vederbörande myndighets sida. Lönekommittén delar

den av riksräkenskapsverket uttalade meningen. Avgörandet i dessa frågor

hör enligt lönekommitténs mening förbehållas Kungl. Maj:t, som dock bör

kunna delegera beslutanderätten till annan myndighet. Föreskrift härom har

ansetts böra intagas bland avlöningsbestämmelserna.

Lönekommittén har vidare övervägt frågan, om tjänsteman, som vid semesterns

början tjänstgör å annan ort än stalioneringsorlen, bör äga rätt till

resekoslnadsersättning för av honom företagen resa från tjänstgöringsorten

till stationeringsorten. Kommittén förordar, att sådan rätt tillskapas. Om

tjänstemannen i anledning av semestern beger sig från tjänstgöringsorten

till annan ort än stationeringsorten och om resekostnaderna till sist

avsedda ort äro högre från tjänstgöringsorten än från stationeringsorten,

bör han erhålla rätt till skillnadsbeloppet. Motsvarande principer höra

enligt kommitténs uppfattning tillämpas i de fall, då tjänstemannen omedel
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 281-

bart efter semestern skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten. Lönekommittén

har emellertid i detta sammanhang framhållit, att myndigheterna

såvitt möjligt böra förfara så, att semestern för tjänsteman, vilken på

grund av tillfälligt tjänstuppdrag eller på grund av sin tjänstgöring befinner

sig utantör stationeringsorten, börjar först sedan tjänstemannen återkommit

till denna.

De säl bestämmelser i fråga om semesterrätten, som nu gälla, ha upptagits i

lönekommitténs förslag utan andra sakliga ändringar än dem, som följa av

kommitténs ställningstagande till fragan om de sociala förmåner, som skola

tillkomma olika grupper av icke-ordinane tjänstemän i jämförelse med de

förmåner, som tillkomma motsvarande ordinarie tjänstemän.

Slutligen har kommittén framhållit följande.

Lönekommittén har funnit, att beställningshavare i nuvarande lönegraden

Oa 3 äga åtnjuta semester, som med 10 dagar överstiger semestern för motsvarande

civila tjänstemän. Denna särställning bör enligt lönekommitténs

mening borttagas, varvid emellertid beställningshavare, som omedelbart före

löneregleringens genomförande innehar eller med vikariatslön uppehåller

kaptensbeställning (motsvarande), övergångsvis bör bibehållas vid nuvarande

semesterförmän.

I sitt betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (s. 155) uttalade

1936 års lönekommitté, att hinder icke bör föreligga för en tjänsteman,

som så önskar, att i sin semester inräkna tid för sjukledighet. 1945 års

lönekommitté har, då tvekan härom försports, för sin del anfört, att tjänsteman,

som styrker att han drabbats av sjukdom under semestertiden, äger

rätt att erhålla sjukledighet för den tid sjukdomen varar.

I sm skrivelse med förslag till avlöningsreglemente för militära beställningshavare

har lönekommittén anfört följande beträffande vissa semesterfrågor.

„ Enligt 29 § 3 mom. förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente skall

arssemestern för till utrikesförvaltningen hörande attaché med stationering

utomlands utgöra minst 30 dagar. Lönekommittén föreslår, att samma regel

skail gaHa tor innehavare av befattning såsom biträdande försvarsattaché.

Por torsvarsattachéer bör däremot någon specialregel icke meddelas, då dessa

befattningar aro avsedda för regementsofficerare och dessa enligt huvudregeln

ha en arssemester omfattande minst 35 dagar.

I 32 § av det föreslagna allmänna avlöningsreglementet ha intagits vissa

bestämmelser rörande semesterersättning, vilka äro tillämpliga " å extra

tjänstemän och aspiranter. Sådan förmån tillkommer däremot enligt nämnda

reglemente icke extra ordinarie tjänstemän. Lönekommittén föreslår, att

innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha (blandavlönat

manskap), skall äga åtnjuta semesterersättning. Emellertid anser lönekommittén,

att vid genomförande av manskapslöneutredningens förslag dylik förman

även bör tillkomma innehavare av beställning tillhörande lönegraden

Me 1 a (den lägre lönegraden för extra ordinarie furirer), då nämnda utrednings

förslag förutsätter, att en betydande del av dessa beställningshavare

bliva nödsakade att avgå ur statens tjänst senast efter 6 å 61/, års anställning

vid försvaret. Lönekommittén har däremot icke ansett tillräckliga skäl fin
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj-.ts proposition nr 281.

141

nas att föreslå en motsvarande speciell anordning för de extra ordinarie

furirer, som enligt manskapslöneutredningens förslag skulle hänföras till

lönegraden Me 1 b.

Yttrandena.

Ur de avgivna utlåtandena må anföras följande uttalanden av mera allmän

innebörd.

Försvarets civilförvaltning anser det vara av betydelse, att såvitt möjligt

uttömmande regler meddelas angående gottgörelse i vissa fall till tjänsteman,

då han återkallas till tjänstgöring under semester, detta i synnerhet om

Kungl. Maj:t skulle pröva lämpligt att delegera beslutanderätten till underordnad

myndighet.

Socialstyrelsen finner övervägande skäl tala för att en omläggning borde

ske så, att semestern skulle omfatta visst antal tjänstgöringsdagar. Styrelsen

hemställer, att frågan blir föremål för ytterligare övervägande.

Länsstyrelsen i Malmö riktar en gensaga mot lönekommitténs förslag

att icke blott helt utjämna skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän, å ena sidan, samt aspiranter och extra tjänstemän med minst

36 anställningsmånader, å andra sidan, i fråga om rätt till semester utan även

föreslå rätt till semesterersättning för de senare tjänstemännen men icke för

de förra.

Generalpoststyrelsen anser, att det ur olika synpunkter skulle vara rättvisare

att räkna endast tjänstgöringsdagar såsom semesterdagar. Frågan äger

emellertid samband med spörsmålet om arbete på obekväm arbetstid, och

styrelsen förordar, att den upptages till förnyad prövning i samband med

den föreslagna utredningen av sistnämnda problem. För att möjliggöra framtida

ändring av semesterbestämmelsema i berört hänseende anser styrelsen

dessa böra upptagas bland de förmåner, i fråga om vilka tjänstemännen skola

vara pliktiga att underkasta sig ändring.

I anledning av kommitténs uttalande, att semester icke bör meddelas på

sådant sätt, att den börjar eller slutar på tjänstefri helg- eller söndag, påpekar

styrelsen, att en strikt tillämpning av denna rekommendation i vissa

fall skulle medföra svårigheter för verket och även innebära olägenheter för

tjänstemännen. Enligt styrelsens mening bör semester kunna sluta på tjänstefri

söndag, om den påbörjats å helgfri måndag.

I fråga om tjänstemän vid järnvägsposten synes lönekommitténs rekommendation

icke alltid kunna följas, eftersom semester för dessa måste beviljas

med hänsyn till reseturerna.

Telegrafstyrelsen anser en föreskrift erforderlig, motsvarande den i 2 § 2

mom. tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet intagna, varigenom

vederbörande myndighet äger besluta, att tjänsteman vid ledighet med

C-avdrag skall avstå bland annat på ledighetstiden belöpande semester. Generaltullstyrelsen

har gjort uttalande av enahanda innebörd som telegrafstyrelsen.

Kammarrätten bar ansett, att rätt till semesterersättning rättvisligen borde

tillerkännas jämväl extra ordinarie och ordinarie tjänstemän.

I anledning av förslaget, att semesterrätten för aspiranter och extra tjänstemän

skulle göras beroende av antalet anställningsmånader, har telegrafstyrelsen

ansett, att tid, varunder arbete vid vederbörande verk icke kunnat

beredas nu nämnd tjänsteman men han stått till verkets förfogande för

tjänstgöring, borde inräknas i antalet anställningsmånader. Beviljade tjänst
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

ledigheter med C-avdrag borde däremot givetvis avdragas. Länsstyrelsen i

Stockholm har anfört, att då det synes skäligt att personal, som före den 1

juli 1946 tjänstgjort å häradsskrivarkontor, får tillgodoräkna sig denna tid

för beräkningar av antalet anställningsmånader, härav betingad jämkning i

definitionen på anställningsmånad vore önskvärd. Allmänna lönenämnden

påpekar, att den av lönekommittén föreslagna bestämmelsen medför, alt för

personal i grupp 1 all slags tjänstledighet och för personal i grupp 2 tid för

viss tjänstledighet, icke skulle betraktas såsom anställningstid. Detta synes

lönenämnden mindre tillfredsställande i fråga om tjänstledighet för offentligt

kommunalt uppdrag eller för genomgång av uthildningskurs vid verket.

Medicinalstyrelsen framhåller, att rätt till förlängd semester på grund av

bestrålningsrisk icke alltid kan lämpligen begränsas till vissa särskilt angivna

befattningar eller yrkeskategorier. Det synes styrelsen ytterst vanskligt att

enbart ur schematiska tidsbestämningar söka fastslå föreliggande semesterbehov.

För de läkare vid specialavdelningar för röntgendiagnostik och röntgenterapi

repektive radiumterapi, vilka i minst 10 år varit verksamma i heltidstjänst

i hälsofarligt arbete av ifrågavarande slag, har medicinalstyrelsen

med hänsyn till redan utfärdade bestämmelser och till det hälsofarliga arbetets

tidigare och nuvarande omfattning intet att erinra mot fixerade bestämmelser

i avlöningsreglementet. För övriga befattningshavare, där strålpåverkan

antingen varat kortare tid eller varit av mindre intensitet, finner

medicinalstyrelsen däremot sådana bestämmelser olämpliga. För dessa bör

i stället rätten till förlängd semester prövas genom medicinalstyrelsens försorg.

För de fall, där det härvid kan anses klarlagt, att en konstant och avsevärd

strålpåverkan föreligger, böra generella regler för beviljandet av förlängd

semester kunna tillämpas. I övrigt synes rätten till dylik semester böra

prövas från fall till fall.

Från nu angivna utgångspunkter förordar medicinalstyrelsen, att för befattningshavare,

som i sitt arbete äro utsatta för röntgenstrålning eller strålning

från radioaktivt ämne, följande särskilda bestämmelser skola gälla.

Årssemestem omfattar 90 dagar för läkare, som är anställd å avdelning av radiumhemmet

vid karolinska sjukhuset, röntgendiagnostikavdelningen vid karolinska sjukhuset

och röntgenavdelning vid serafimerlasarettet och som med heltidstjänstgöring

tjänstgjort vid specialavdelning för röntgendiagnostik eller för röntgen- eller radiumterapi

eller blandad röntgenologisk diagnostik- och terapiavdelning under sammanlagt

minst 10 år.

För annan befattningshavare, som är anställd i radiologiskt arbete, äger Kungl.

Maj:t eller myndighet, som därtill erhåller Kungl. Maj ds uppdrag, förlänga årssemestern

intill 42 dagar. Såframt befattningshavaren varit sysselsatt i sådant arbete

i minst 5 år eller då så anses påkallat med hänsyn till arten och omfattningen av det

radiologiska arbetet, skall årssemestern kunna förlängas till 60 dagar samt därest befattningshavaren

varit sysselsatt sammanlagt minst tio år med radiologiskt arbete

till högst 78 dagar.

Allmänna lönenämnden anför, att bestämmelserna om semester för läkaroch

sjukvårdspersonal inom olika delar av statsförvaltningen synas vara i

behov av översyn för vinnande av större enhetlighet. Direktionen för karolinska

sjukhuset finner det önskligt, att särbestämmelserna i fråga om semester

för vissa personalgrupper, som i sitt arbete handskas med röntgen eller

radium, erhålla en mer allmän räckvidd än vad som föreslagits.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Enligt lotsstyrelsens uppfattning hade det varit önskvärt, att man funnit någon

form för ett mera smidigt anpassande av antalet semesterdagar för fyrskeppspersonal

efter påmönstringstidens längd.

Telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden ha framfört vissa erinringar

mot 30 § 2 mom. i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente. Lönenämnden

anför i detta sammanhang, att till förhindrande av ett alltför förmånligt

resultat i de fall, då en tjänsteman har nedsatt tjänstgöringstid på

sådan sätt att han tjänstgör exempelvis varje tisdag, onsdag och torsdag och

är tjänstefri övriga dagar, synes i cirkulär till myndigheterna böra meddelas

anvisningar om medgivande av semester.

Allmänna lönenämnden och skolöverstyrelsen uttala sig för att rektorer vid

statlig och högre kommunal läroanstalt skola, i motsats till vad nu gäller,

ha samma semesterförmåner.

Överbefälhavaren har funnit den av lönekommittén föreslagna reduceringen

av semestertiden för beställningshavare i nuvarande lönegraden Oa 3

obillig med hänsyn till den oregelbundna tjänstgöringstid och krävande

tjänstgöring, som följer med militärtjänsten. Av lönekommittén i vissa fall

eftersträvad överensstämmelse mellan förmånerna för civil och militär personal

kunde även ernås genom en uppflyttning av tjänstemän i den nya 26

lönegraden till högsta semesterklass.

Vad först angår frågan om semesterlagens tillämplighet vill jag framhålla, Departementsatt

jag delar lönekommitténs uppfattning, att semesterfrågan för samtliga cAe/ere.

grupper av statstjänstemän bör regleras genom särskilda föreskrifter och att

nämnda tjänstemän följaktligen icke skola vara underkastade semesterlagen.

I den mån ytterligare föreskrifter angående semester för statstjänstemän

erfordras utöver dem som upptagits i lönekommitténs förslag, torde sådana

böra utfärdas.

Ehuru åtskilliga skäl kunna anföras för att övergå till ett sådant system,

att semestern — på sätt enligt semesterlagen är fallet — beräknas efter visst

antal tjänstgöringsdagar, är jag icke beredd att i detta sammanhang förorda

avsteg från lönekommitténs förslag, enligt vilket, liksom för närvarande, under

semestertiden infallande sön- och helgdagar inräknas i semestern. Jag

anser mig dock i anslutning till vad generalpoststyrelsen anfört böra förorda,

att denna fråga underkastas förnyad prövning i samband med den föreslagna

utredningen angående arbete på obekväm arbetstid. Alt av denna grund

hänföra semesterbestämmelserna till dem, beträffande vilka tjänstemännen

skola vara skyldiga underkasta sig ändring, synes mig emellertid icke böra

ifrågakomma.

Jag anser mig icke kunna i detta sammanhang biträda kammarrättens förslag,

att rätt till semesterersättning skulle införas jämväl för extra ordinarie

och ordinarie tjänstemän.

Frågan om innebörden i detalj av begreppet anställningsmånad i samband

med semesterrätten för aspiranter och extra tjänstemän torde vid bestämmelsernas

utfärdande få upptagas till ytterligare övervägande i anslutning

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

till vad vissa myndigheter anfört. Särskilda bestämmelser synas mig erforderliga

för reglerandet av frågan, i vad mån för nu avsett ändamål tillgodoräkning

bör få ske av tid före tillträdande av statsanställning, varunder

exempelvis domsago- och häradsskrivarbiträden m. fl. varit privatanställda.

Medicinalstyrelsens förslag angående semesterbestämmelser för tjänstemän,

som i sitt arbete äro utsatta för röntgenstrålning eller strålning från radioaktivt

ämne, anser jag böra genomföras med den jämkningen, att möjlighet

till förlängning av semestern intill 90 dagar bör föreligga även för annan

personal än den av medicinalstyrelsen angivna läkarpersonalen.

1 anslu!ning..ti11 vad lotsslyrelsen anfört vill jag framhålla, att jag anser

det bora övervägas, om icke sådan jämkning kan vidtagas i semesterbestämmelserna

för fyrskepp spersonal, att antalet semesterdagar, i så nära anslutning

som möjligt till gällande bestämmelser, mera smidigt än för närvarande

anpassas efter påmönstringstidens längd.

Jag förordar, i anslutning till vad allmänna lönenämnden och skolöverstyrelsen

anfört, att semesterförmånen för rektor vid högre kommunal skola

helt anpassas efter vad som gäller beträffande rektor vid allmänt läroverk.

Vid tillkomsten av nuvarande avlöningsbestämmelser gjordes vissa uttalanden

(prop. 1938: 263, s. 128) med avseende å det fall, att en tjänsteman

av opåräknad anledning lämnar tjänsten före årets slut och dessförinnan åtnjutit

även semester, som belöper på den återstående delen av året. Dessa uttalanden

böra alltjämt gälla.

Vad slutligen angår den av lönekommittén förordade minskningen i antalet

semesterdagar för kapten (motsvarande) vill jag framhålla, att anledning

icke synes mig föreligga att på denna punkt göra skillnad mellan militära

beställningshavare och andra tjänstemän i motsvarande löneställning.

Jag biträder alltså förslaget härutinnan, jämväl i vad avser viss övergångsbestämmelse

i fråga om nuvarande kaptener (motsvarande).

Avlöning vid tjänstledighet och tjänstgöringshinder in. in.

1945 års lönekommitté.

Enligt nu gällande avlöningsbestämmelser förekomma vid tjänstledigheter

löneavdrag av tre slag, nämligen A-, B- och C-avdrag. Även i lönekommitténs

förslag ha dessa tre avdragstyper bibehållits. Angående storleken av de olika

avdragen har lönekommittén i allmänhet avgivit förslag i sitt förra betänkande

(s. 126 ff). Lönekommittén upptager nu till behandling frågan om i

vilka fall de olika tjänstlediglietsavdragen skola tillämpas.

Den åtgärd, som i visst fall skall vidtagas med avseende å avlöningen, är

for narvarande beroende av anställningsformen, i det att i allmänhet olika

bestämmelser gälla för ordinarie tjänstemän, extra ordinarie tjänstemän samt

extra tjänstemän och aspiranter.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen angående de olika

anställningsformerna skola tjänstemännen, så vitt avser avlöningsförhållan
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

145

den under tjänstledighet, enligt lönekommitténs förslag indelas i tre olika

grupper, varvid till en grupp hänföras aspiranter och extra tjänstemän med

mindre än 6 anställningsmånader, till en annan grupp aspiranter och extra

tjänstemän med 6 men ej 36 anställningsmånader samt till en tredje grupp

aspiranter och extra tjänstemän med 36 anställningsmånader eller mera

ävensom extra ordinarie och ordinarie tjänstemän. Kommittén påpekar, att

extra lärare vid folkskolan ansetts skola i fråga om lön under tjänstledighet

jämställas med statsanställda aspiranter och extra tjänstemän.

Differentieringen i fråga om de olika grupperna har i en tabell genomförts

på sådant sätt, att för varje tjänstledighetsgrund angivits i en första kolumn

avlöningsåtgärden för tjänsteman, tillhörande grupp 2, och i en andra kolumn

motsvarande åtgärd för tjänsteman, tillhörande grupp 3. Tjänsteman,

tillhörande grupp 1, skulle vid varje slag av tjänstledighet vidkännas C-avdrag.

Vid tjänstledighet, som är föranledd av olycksfall i tjänslen, skulle dylik

tjänsteman på grund härav komma att tillerkännas sjukpenning enligt

lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

Lönekommittén övergår härefter till behandling av löneavdrag vid vissa

slag av tjänstledighet.

/. Offentligt uppdrag.

Lönekommittén anför, att de offentliga uppdrag, för vilka tjänsteman vid

ledighet har att vidkännas A-avdrag med hänsyn till att arvode icke utgår

eller allenast utgår med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag,

i allmänhet äro av icke .statlig karaktär. Bland dessa uppdrag märkas

sålunda framförallt uppdrag såsom ledamot av kyrkomöte samt vissa allmänt

medborgerliga uppdrag, såsom ledamotskap av stadsfullmäktige, drätselkammare,

kommunalfullmäktige, kommunalnämnd, municipalfullmäktige,

municipalnämnd, hälsovårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse, landsting eller taxeringsnämnd,

d. v. s. uppdrag, som meddelas på grund av allmänna val

eller val inom den kommunala representationen. Utses tjänsteman i sin

egenskap av ledamot av kommunalnämnd, fullmäktig eller dylikt till kommunens

representant vid exempelvis en bostads-, en fattigvårds- eller en

barnavårdskongress, är detta särskilda uppdrag icke att anse såsom offentligt

uppdrag. Om de fall undantagas, då tjänstledighet är föranledd av tjänstemannens

deltagande såsom ledamot i kyrkomöte, har kommittén icke ifrågasatt

ändring i gällande löneavdragsbestämmelser för nu angivna fall av

offentligt uppdrag.

Lönekommittén har erinrat om, att ordinarie och extra ordinarie tjänsteman

enligt gällande bestämmelser äger under tjänstledighet för uppdrag såsom

ledamot av riksdagen eller att vara riksdagens revisor åtnjuta med allenast

A-avdrag minskad lön. Enligt förslag av 1928 års lönekommitté (SOU 1930:

17) skulle tjänsteman under tjänstledighet för riksdagsmannaskap ha att

vidkännas B-avdrag å lönen. Till motivering härför anfördes, alt kommittén

med hänsyn till storleken av den ersättning, som utginge vid fullgörande

av riksdagsmannauppdrag samt uppdrag såsom ledamot av kyrkomöte och

ti i hann till riksdagens protokoll 11)47. 1 sand. Nr 281.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

av statsrevisionen, funnit skäligt föreslå ett något större tjänstledighetsavdrag

vid ledighet för dylikt uppdrag än det i då gällande avlöningsreglementen

stadgade A-avdraget och därvid ansett B-avdraget vara det lämpliga. 1936

års lönekommitté åter ansåg skäligt, att tjänsteman, som åtnjuter tjänsledighet

för riksdagsmannauppdrag, icke förpliktades att avstå större del av lönen

än A-avdrag. Kommittén beaktade härvid särskilt den sänkning i riksdagsmannaarvodet,

som genomfördes i och med ikraftträdandet av stadgan den

24 februari 1933 (nr 54) om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets

fullgörande. — Under ledighet för uppdrag såsom ledamot av statsrevisionen

eller av kyrkomötet skulle — med hänsyn till att ersättning för dylika

uppdrag enligt gällande författningar dåmera utgick i form av dagarvode —

A-avdrag utan vidare komma att tillämpas jämlikt det allmänna stadgandet

i 13 § 1 mom. a). Sedan 1941 års riksdag beslutat, att riksdagens revisorer

skola åtnjuta månadsarvode i stället för dagarvode, har emellertid genom

ändringar i avlöningsreglementena direkt angivits, att A-avdrag skall tillämpas

även vid tjänstledighet i anledning av uppdrag såsom riksdagens revisor.

1945 års lönekommitté har i likhet med 1928 års lönekommitté förordat,

att tjänsteman under ledighet i anledning av uppdrag såsom ledamot av

riksdagen skall vidkännas B-avdrag å lönen. Kommittén har härvid särskilt

erinrat, att riksdagsmannaarvodet, vilket väsentligen nedsattes genom 1933

års stadga, numera till följd av en år 1941 genomförd stadgeändring reglerats

att utgå med högre belopp än som voro bestämda i den före 1933 års

reglering gällande stadgan.

1 samband med den av 1941 års riksdag beslutade höjningen av riksdagsmannaarvodena

genomfördes en motsvarande ökning av ersättningen till

riksdagens revisorer och ledamöterna av kyrkomötet. Ersättningarna till riksdagsman,

riksdagens revisor och kyrkomötesledamot utgå i enlighet härmed

för närvarande med samma belopp, för hel månad räknat. Då anledning

icke förelåge att tillämpa olika löneavdrag för å ena sidan riksdagsman och

å andra sidan riksdagsrevisor eller kyrkomötesledamot, förordar kommittén,

att tjänsteman skall vidkännas B-avdrag jämväl vid tjänstledighet på grund

av uppdrag att vara riksdagens revisor eller på grund av deltagande såsom

ledamot i kyrkomöte.

Tjänsteman, som åtnjuter tjänstledighet för fullgörande av annat offentligt

uppdrag än i det föregående berörts — här avses särskilt anställning hos

riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomöte eller för fullgörande av

kommitté- eller sakkunniguppdrag — skall enligt gällande bestämmelser

vidkännas C-avdrag. Anledning till ändring i vad sålunda gäller anser kommittén

icke föreligga.

2. Militärtjänst m. m.

Beträffande gällande bestämmelser i fråga om avlöning under tjänstledighet

för militärtjänst torde få hänvisas till betänkandet (s. 94—95).

Lönekommittén anför, att de bestämmelser om rätt att åtnjuta avlöning under

tjänstledighet för militär tjänstgöring i fredstid, som återfinnas i avlö
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

147

ningsreglementena för befattningshavare inom statsförvaltningen och det

statsunderstödda skolväsendet, äro anpassade efter de organisatoriska förhållanden

inom försvaret, som förelågo vid tiden för civila avlöningsreglementets

ikraftträdande. Detta underlag för bestämmelserna har efter genomförandet

av 1942 års försvarsordning helt förändrats. Genom 1941 års värnpliktslag

ha sålunda bl. a. väsentliga omläggningar genomförts beträffande

värnpliktstjänstgöringen och tiden för dess fullgörande, varjämte landstormen

avvecklats. Genom tillkomsten av de nya reservbefälskungörelsema

(1943: 815—817) ha även för reservpersonalens vidkommande betydelsefulla

jämkningar i organisationen kommit till stånd. Såväl de angivna organisationsförändringarna

inom försvaret som det förhållandet, att försvarsorganisationen

numera på ett helt annat sätt än tidigare bygger på förutsättningen

om frivillig befälsutbildning och om annan frivillig militär tjänstgöring,

göra det enligt lönekommittén påkallat att i förevarande sammanhang vidtaga

en översyn av lönereglementenas bestämmelser om löneavdrag vid ledighet på

grund av militärtjänstgöring.

Bestämmelser angående löneavdrag vid tjänstledighet till följd av militärtjänstgöring

under krigstid eller eljest tider med omfattande inkallelser

syntes icke böra intagas i avlöningsreglementena, framför allt med hänsyn

till att löneavvägningen för dylika förhållanden torde böra ske med beaktande

av de därvid aktuella förhållandena. Lönekommittén har förordat,

att löneavdragstabellen skall angiva, att lönen i nu avsedda fall skall utgå

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Då krigsavlöningsreglementet

vid angivna förhållanden torde komma att sättas i kraft, syntes tillämpandet

av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser i förevarande hänseende

böra knytas därtill, att fråga vore om militärtjänstgöring, då krigsavlöningsregiementet

vore tillämpligt å tjänstemannen. I motsatt fall — då krigsav

löningsreglementet icke vore å tjänstemannen tillämpligt — syntes i det följande

angivna, för fredsförhållanden lämnade lönebestämmelser böra gälla.

Enligt 1941 års värnpliktslag är värnpliktstjänstgöring i allmänhet uppdelad

på en första tjänstgöring, som fullgöres före utgången av andra året efter

inskrivningsåret, en eller flera repetitionsövningar, som fullgöras före utgången

av åttonde året efter inskrivningsåret, samt en efterutbildningsövning,

som fullgöres före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Vad angår frågan om löneavdrag under tjänstledighet för fullgörande av

första tjänstgöringen har lönekommittén framhållit, att denna i allmänhet

påbörjas det år, under vilket den värnpliktige uppnår 20 eller 21 års ålder.

Lönekommittén hyser den uppfattningen, att tillräckliga skäl saknas att vid

dylik värnpliktstjänstgöring lämna värnpliktig, som är statstjänsteman,

några särskilda förmåner utöver dem, som komma andra värnpliktiga till del.

Kommittén har med åberopande härav ansett sig böra förorda, att tjänsteman

vid ledighet för sådan värnpliktstjänstgöring, i den mån ej i det följande

annorlunda sägs, skall vidkännas C-avdrag även där tjänstemannen är

att hänföra till grupp 3.

Första tjänstgöringen slutföres i allmänhet före utgången av del kalender
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

år, under vilket den värnpliktige uppnår 22 års ålder. I vissa fall kan dylik

tjänstgöring emellertid, såsom exempelvis på grund av uppskov, fullgöras

senare. Vidare kan tjänstgöringen —• såsom fallet är beträffande värnpliktiga

som fullgöra sin värnplikt såsom specialister — fördelas på en lång följd

av år och härigenom till viss del komma att slutföras efter 22 års ålder.

Tjänstgöring, varom nu är fråga, kan sålunda komma att fullgöras vid eu

levnadsålder, då den värnpliktige icke sällan har att sörja för familj. I dessa

fall anser kommittén skäligt, att viss del av avlöningen får bibehållas. Lämpligen

syntes gränsen böra dragas vid det år, då den värnpliktige fyller 23 år.

Från och med sagda år borde den värnpliktige få åtnjuta lön med B-avdrag.

Vid tjänstledighet i anledning av repetitionsövning, vilken normalt fullgöres

tidigast under tredje och senast under åttonde året efter inskrivningsåret,

skulle tjänsteman tillhörande grupp 3 enligt förenämnda regel komma

i åtnjutande av lön med B-avdrag. Delta innebär en förbättring för de ickeordinarie

tjänstemännen.

Beträffande efterutbildningsövning, vilken fullgöres senast under adertonde

året efter inskrivningsåret, gäller såsom ovan angivits för närvarande att

såväl ordinarie som extra ordinarie tjänsteman äger uppbära lön med B-avdrag.

Härutinnan skulle enligt kommitténs förslag icke ske någon ändring.

Vid sidan av den normala vämpliktsutbildningen och de denna kompletterande

repetitions- och efterutbildningsövningarna förekommande förlängd

tjänstgöring i anledning av underofficers- eller officersutbildning bör enligt

vad kommittén framhåller givetvis i förevarande hänseende jämställas med

vanlig värnpliktstjänstgöring.

Ordinarie eller icke-ordinarie tjänsteman, som åtnjuter tjänstledighet för

genomgående av utbildningskurs för äldre reservofficerare äger enligt vederbörliga

avlöningsreglementen under dylik ledighet åtnjuta lön med B-avdrag.

Enligt reservbefälskungörelserna kan beställningshavare i reserven beordras

att genomgå kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs. Kaptenskursen

motsvarar närmast förenämnda utbildningskurs för äldre reservofficerare.

Sålunda gäller beträffande båda slagen av kurser, att vederbörande beställningshavare

beordras till kurserna och att dessas genomgående är en förutsättning

för befordran. I äldre reservförordningar funnos icke bestämmelser

angående utbildningskurser för reservunderofficerare. Enligt de nya reservbefälskungörelserna

kunna emellertid jämväl reservunderofficerare beordras

genomgå särskilda utbildningskurser, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurser.

I lönehänseende anses med hänsyn härtill jämväl de nu angivna underofficerskurserna

böra jämställas med i gällande löneregJementen angivna ulbildningskurser

för äldre reservofficerare. Lönekommittén har i enlighet härmed

förordat, att tjänsteman tillhörande grupp 3 vid tjänstledighet för deltagande

i kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs för anställningshavare

i reserven skall erhålla lön med B-avdrag.

För närvarande finnas i särskild kungörelse meddelade bestämmelser angående

avlöning vid tjänstledighet för deltagande i hemvärnsövning eller hemvärnskurs,

avseende utbildning för det allmänna hemvärnet. Bestämmelserna,

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

149

enligt vilka lön med B-avdrag skall utgå vid dylik tjänstledighet, dock högst

under 14 dagar av ett och samma kalenderår, synas lönekommittén böra inarbetas

i avdragstabellen. Likaledes borde de i Kungl. Maj:ts brev den 26 januari

1945 till överbefälhavaren med föreskrifter angående driftvärnets organisation

och uppgifter m. m. meddelade bestämmelserna angående avlöning

under tjänstledighet för genomgående av driftvärnskurs ulan förändring inflyta

i tabellen. Tjänsteman borde sålunda jämväl i fortsättningen vid tjänstledighet

av dylik anledning komma i åtnjutande av oavkortad lön, dock högst

under 14 dagar av ett och samma kalenderår.

Extra tjänsteman skall enligt gällande bestämmelser under all tjänstledighet

till följd av militärtjänstgöring å lönen vidkännas C-avdrag. Lönekommittén

förordar i anslutning härtill, att tjänsteman i grupp 2 skall vidkännas

C-avdrag å lönen vid tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet

icke är å tjänstemannen tillämpligt.

3. Arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen in. m.

Under åren 1942—1946 förelåg av olika skäl ett skärpt behov av arbetskraft

för skördearbete. För folkförsörjningen oersättliga värden hade därvid

kunnat bliva äventyrade, om ej alla till buds stående möjligheter för forcering

av skördearbetet tillvaratagits. I detta läge framstod det såsom angeläget,

alt lämplig arbetskraft, som tillfälligtvis kunde undvaras inom andra

verksamhetsområden än jordbruket, i största möjliga utsträckning ställdes

till förfogande för skördearbetet. Med anledning härav förordnades i särskilda

kungörelser (1942: 754, 1943: 648, 1944: 553, 1945: 604 och 1946: 569)

att tjänsteman, som avsåges i civila avlöningsreglementet eller civila ickeordinariereglementet,

ävensom befattningshavare vid statliga krisorgan finge

för utförande av skördearbete, som anvisats genom den offentliga arbetsförmedlingen,

under högst tio dagar av viss tid under ett vart av de år, som

omfattades av kungörelserna, beviljas tjänstledighet med oavkortad lön (arvode),

under förutsättning att ledigheten icke föranledde förordnande av vikarie

eller anställande av ersättare. Kungl. Maj:t har delgivit riksdagen innehållet

i de utfärdade kungörelserna.

Lönekommittén har för sin del förordat, att i de ifrågakommande nya lönereglementena

införas särskilda tjänstledighetsbestämmelser för sådana fall,

då tjänstledighet påkallas för något arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen

eller därmed jämförligt intresse. Det syntes böra ankomma på Kungl.

Maj:t att med beaktande av omständigheterna meddela bestämmelser angående

löneförmånerna under tjänstledighet av nu avsedd anledning.

4. Iakttagelser och studier in. m.

Beträffande gällande bestämmelser torde få hänvisas till betänkandet (s.

98—99).

Enligt lönekommitténs uppfattning böra för vinnande av erforderlig

klarhet samtliga stadganden angående tjänstledighet för iakttagelser, studier

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

eller arbete av betydelse för verket (försvaret) eller, vad angår lärare, för

undervisningsväsendet, sammanföras under en punkt. Vid sådan ledighet

borde utgå oavkortad lön, därest Kungl. Maj:t så förordnat med hänsyn till

att iakttagelserna, studierna eller arbetet prövas på ett påtagligt sätt kunna

tjäna verkets (försvarets, undervisningsväsendets) intressen.

I andra fall av tjänstledighet av nu avsedd anledning borde tjänstemannen, i

huvudsaklig överensstämmelse med vad redan nu gäller, åtnjuta lön med

B-avdrag sammanlagt högst 120 dagar eller, såvitt angår rektor eller lärare,

sammanlagt högst 180 dagar av den tid, under vilken tjänstemannen innehar

tjänst inom en och samma lönegrad.

Genom sammanslagning av bestämmelser för ordinarie och extra ordinanarie

tjänstemän (lärare) förbättras i allmänhet löneställningen för de extra

ordinarie tjänstemännen. I förevarande hänseende skulle härigenom gälla å

ena sidan beträffande såväl tjänstemän i allmänhet som lärare att nämnda

dagantal av 120 respektive 180 finge räknas inom varje särskild lönegrad i

stället för inom extra ordinarie anställning överhuvudtaget samt å andra sidan

beträffande lärare att angivna dagantal skulle utökas från 120 till 180.

Ingendera jämkningen torde vara av större betydelse. Lönekommittén förutsätter

emellertid, att vederbörande myndighet, då fråga uppkommer att

bevilja tjänstledighet för extra ordinarie tjänsteman av nu angiven anledning,

särskilt beaktar, huruvida denne i tidigare anställning med tillämpning

av samma eller motsvarande bestämmelse åtnjutit lön vid tjänstledighet.

Är så fallet bör, i den mån den sammanlagda tiden kommer att överstiga

nämnda dagantal, ny tjänstledighet med rätt att åtnjuta lön med B-avdrag

enligt kommitténs mening i allmänhet icke beviljas.

I en särskild punkt skulle sammanställas stadganden angående tjänstledighet

för utbildning, iakttagelser eller studier m. m., som icke i första hand

tjäna statsverkets intressen utan bedrivas i tjänstemannens eget intresse, om

än för vinnande av kunskaper, som kunna vara av värde för statsverket.

Till tjänstledighet av nu ifrågakommande slag är i första hand att hänföra

ledighet för deltagande såsom elev i utbildningskurs vid vederbörande

verk (försvaret). Lönekommittén förordar, att tjänsteman, tillhörande grupp

3, vid dylik ledighet i likhet med vad numera gäller skall äga uppbära oavkortad

lön.

Där orsaken till tjänstledighet är iakttagelser, studier eller arbete av betydelse

för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom

verket eller, såvitt angår rektor och lärare, studier för vinnande av högre

lärdomsmeriter i visst ämne eller studier eller arbete, som av vederbörande

myndighet prövas vara av betydelse för lärarens kompetens för viss uppgift

eller befattning inom den skolform, vid vilken han är anställd, bör enligt

förslaget, som i huvudsak överensstämmer med nu gällande bestämmelser,

tjänstemannen under viss begränsad tid medgivas komma i åtnjutande

av lön med B-avdrag. Beträffande den närmare utformningen skulle gälla

vad som förordats i fråga om löneförmånerna vid motsvarande ledighet,

där utbildningen, iakttagelserna eller studierna direkt gagna verkets (under
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

visningsväsendets) intressen. Vid bestämmandet av det antal dagar, varunder

lön med B-avdrag må åtnjutas, skulle inräknas all ledighet för studier

in. m., oberoende av ändamålet.

5. Sjukdom m. m.

I betänkandet (s. 101—102) lämnas eu redogörelse för gällande bestämmelser

i ämnet, till vilken torde få hänvisas.

I gällande bestämmelser angående löneförmåner vid tjänstledighet till följd

av olycksfall i tjänsten m. m. ifrågasätter lönekommittén icke några ändringar

av principiell natur. Beträffande den tid under vilken tjänsteman,

tillhörande grupp 2, må åtnjuta oavkortad lön vid tjänstledighet, som nu

avsas, har kommittén dock förordat viss mindre jämkning. Extra tjänsteman

äger enligt nu gällande bestämmelser åtnjuta oavkortad lön intill dess sex

månader förflutit från dagen för olycksfallet. Då behovet av längre ledighet

på grund av olycksfall i tjänsten eller härmed jämställd orsak icke sällan

torde aktualiseras först vid senare tillstötande komplikationer, efter det

tjänstemannen längre eller kortare tid efter olycksfallet varit i tjänst, anses

tjänstemannen rätteligen böra medgivas rätt till oavkortad lön under högst

180 dagar i anledning av en och samma tjänstledighetsorsak, oberoende av

när tjänstledigheten infaller.

Bestämmelser om lön vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten

och därmed jämställda tjänstledighetsanledningar ha under en gemensam

beteckning sjukdom m. m. sammanförts med bestämmelser om lön vid sjukdom

av annan anledning.

Beträffande löneförhållanden vid tjänstledighet för sjukdom, som icke är

att hänföra till olycksfall i tjänsten m. m., har lönekommittén, såvitt angår

ordinarie tjänstemän, icke ansett skäl föreligga att föreslå saklig ändring i

nu gällande regler om antalet avdragsfria sjukdagar. Samma regler borde

emellertid gälla också för extra ordinarie tjänsteman och för annan till grupp

3 hörande tjänsteman. En fullständig sammanställning beträffande antalet

semesterdagar för tjänstemän i olika lönegrader skulle i hög grad tynga den

tabellariskt uppställda författningstexten. På grund härav och då tabellen

icke sällan skulle behöva jämkas på grund av ändringar i lönegradsbeteckningarna

eller tillkomst av nya lönegrader, har kommittén ansett det lämpligt,

att anknytning vid angivandet av antalet avdragsfria sjukdagar göres

till semesterbestämmelserna. Lönekommittén förordar fördenskull, att oavkortad

lön skall utgå till tjänsteman, tillhörande grupp 3, under högst följande

antal dagar av ett och samma kalenderår, nämligen för tjänsteman, som

senast under löpande kalenderåret uppnått eller uppnår 40 års ålder, 55 dagar

minskat med det antal semesterdagar som tjänstemannen vid tillämpning

av de allmänna semesterbestämmelserna åtnjuter eller skolat åtnjuta

samt för annan tjänsteman 45 dagar minskat med ett på samma sätt beräknat

antal semesterdagar. Lönekommittén har genom hänvisningen till de

allmänna semesterbestämmelserna avsett, att det mot levnadsålder och löne
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

gradsplacering i normala fall svarande antalet semesterdagar skall tagas till

utgångspunkt vid den föreskrivna beräkningen. För tjänsteman, som på grund

av särskilda bestämmelser äger åtnjuta längre semester än den med hänsyn

till hans lönegrad och ålder eljest ifrågakommande, skall sålunda icke denna

speciella längre semestertid tagas i betraktande i förevarande hänseende.

I de för ordinarie tjänstemän gällande lönereglementena äro, såsom i betänkandet

angivits, meddelade vissa bestämmelser, vilka tillkommit i avsikt

att förebygga, att tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än

sex månader åtnjutit tjänstledighet för sjukdom eller för svag hälsas vårdande,

omedelbart skall kunna utnyttja den förmån av visst antal avdragsfria

ledighetsdagar, som tillkommer honom under det nya kalenderåret. Såsom

lönekommittén anfört i samband med behandlingen av bestämmelserna

om semester och ferier ha ifrågavarande spärregler, liksom ock de motsvarande

spärregler, som gälla beträffande rätt att komma i åtnjutande av semester,

med vissa jämkningar upptagits i kommitténs författningsförslag.

Vidare ha beträffande ferieberättigade tjänstemän föreslagits vissa bestämmelser

för klarläggande av sådana tjänstemäns ställning i lönehänseende vid

tjänstledighet under ferietid. Beträffande förslagen härutinnan har kommittén

hänvisat till författningstexten.

De för extra tjänstemän gällande bestämmelserna ha ansetts utan saklig

ändring böra göras tillämpliga beträffande tjänstemän tillhörande grupp 2.

Nu gällande bestämmelser angående avlöning till ordinarie tjänstemän vid

tjänstledighet för svag hälsas vårdande anses utan saklig jämkning böra tilllämpas

beträffande tjänsteman tillhörande grupp 3.

6. Havandeskap eller barnsbörd.

Enligt gällande bestämmelser skall kvinnlig tjänsteman vid tjänstledighet

för havandeskap eller barnsbörd vidkännas, ordinarie och extra ordinarie

tjänsteman A-avdrag samt extra tjänsteman B-avdrag under eu tid av högst

120 dagar, dock ej för tid efter 90 :e dagen från förlossningen, och C-avdrag

för tid därutöver.

Lönekommittén har för sin del icke ifrågasatt annan ändring i nu gällande

bestämmelser än att rätten att erhålla lön med A- eller B-avdrag skall gälla

till och med 120:e dagen från förlossningen.

7. Flyttning i vissa fall.

Tjänsteman — ordinarie såväl som extra ordinarie — äger enligt gällande

bestämmelser åtnjuta oavkortad lön under högst tre dagar vid tjänstledighet,

som tjänstemannen använder för flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan

eller därom uttryckt önskan.

Lönekommittén har ansett sig böra föreslå, att tjänsteman vid tjänstledighet

på grund av flyttning skall äga komma i åtnjutande av oavkortad lön

under högst tre dagar i samtliga de fall, då ersättning för flyttningskostnad

utgår av statsmedel.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

8. Uppdrag inom vissa personalsammanslutningar.

Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän äga enligt gällande bestämmelser

vid ledighet för uppdrag inom vissa personalsammanslutningar under

högst 15 respektive 10 dagar av ett och samma kalenderår åtnjuta lön med

B-avdrag. De personalsammanslutningar, som åsyftas, äro sådana som avse

att tillvarataga tjänstemännens intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning.

Lönekommittén anser, att rätten till 15 dagars ledighet bör tillkomma de

till grupperna 2 och 3 hörande tjänstemännen. Förslaget innebär alltså, att

även extra tjänstemän och aspiranter, som ha minst 6 anställningsmånader,

i förevarade avseende likställas med de ordinarie och extra ordinarie tjänstemännen.

9. Enskild angelägenhet m. m.

Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän äga enligt gällande bestämmelser

vid tjänstledighet på grund av enskild angelägenhet av vikt komma i åtnjutande

av lön med B-avdrag under högst 15 respektive 10 dagar av ett och

samma kalenderår. I fråga om vad som är att förstå med uttrycket enskild

angelägenhet av vikt har 1936 års lönekommitté gjort följande vägledande

uttalande.

Med uttrycket »enskild angelägenhet av vikt» torde i enlighet med redan

nu tillämpad praxis böra förstås viktigare familjeangelägenheter inom egen

eller nära anhörigs familj, såsom barndop, bröllop eller begravning, vidare

allvarligare sjukdomsfall inom egen familj eller inom den närmaste släktkretsen,

bouppteckning, boutredning eller arvskifte efter nära anhörig eller

ock annan jämförlig anledning, t. ex. verkställande av flyttning i andra fall

än i 16 § a) avses. Däremot bör förevarande stadgande icke få tillämpas exempelvis

vid egen sjukdom eller för utökande av semesterledighet eller vid

ledighet av någon annan i 16 eller i 13—15 §§ av reglementet angiven anledning.

Under tjänstledighet för annan angelägenhet än sådan som i avlöningshänseende

särskilt regleras har tjänsteman enligt gällande bestämmelser att

vidkännas C-avdrag.

Lönekommittén ifrågasätter icke någon annan ändring i nu gällande bestämmelser

i fråga om ledighet till följd av enskild angelägenhet av vikt,

än som föranledes av att extra ordinarie tjänstemän likställas med ordinarie.

Beträffande bestämmelsens tillämplighet har kommittén hänvisat till det

av 1936 års lönekommitté i ämnet gjorda uttalandet. 1945 års lönekommitté

har härutöver framhållit följande.

Statstjänarkartellen har i en till Kungl. Maj:t ställd framställning hemställt,

att beträffande tjänsteman, vilken inkallas såsom vittne i mål berörande

timade olyckshändelser, uppträden mellan allmänhet och stations- eller

tågpersonal eller av annan orsak, inkallelsen måtte betraktas såsom tjänstuppdrag

och alt tjänstemannen i enlighet härmed måtte få bibehållas vid

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

oavkortade löneförmåner, över framställningen ha utlåtanden avgivits av

fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen

och generaltullstyrelsen.

Lönekommittén har i anledning av statstjänarkartellens framställning för

sin del uttalat, att tjänsteman, vilken blivit inkallad till domstol eller annan

myndighet för att vittna eller upplysningsvis höras rörande förhållanden, om

vilka han på grund av sin tjänst äger kännedom, under tiden som åtgår härför

får anses fullgöra sin tjänst och följaktligen även skall uppbära oavkortad

lön.

Lönekommittén har i detta sammanhang även något berört frågan om

löneförmånerna vid tjänstledighet för fullgörande av vittnesplikt i andra

fall än som med statstjänarkartellens framställning torde avses. I vissa av de

över framställningen avgivna utlåtandena har framhållits, att avläggande av

vittnesmål är en medborgerlig plikt och att fullgörandet av densamma i

många fall torde medföra uppoffringar, och detta icke blott för i statens

tjänst anställda utan jämväl för enskilda. Det har i enlighet härmed ifrågasatts,

huruvida icke frågan om ersättning för mistade löneförmåner vid vittnesmål

borde bedömas i ett vidare sammanhang icke blott med hänsyn till

statstjänstemännen utan i samband med en översyn av frågan om ersättning

till såsom vittnen inkallade personer över huvud. Lönekommittén, som delar

den sålunda framförda uppfattningen, har i förevarande sammanhang

inskränkt sig till att uttala, att vederbörande myndighet i nu avsedda fall

torde vara oförhindrad att för tjänsteman, som inkallats såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras, betrakta därav föranledd ledighet såsom beviljad

för enskild angelägenhet av vikt. I övrigt har lönekommittén erinrat

om att frågan om ersättning av allmänna medel till vittnen m. fl. gjorts till

föremål för behandling vid 1947 års riksdag (jfr prop. nr 8).

I fråga om löneförmånerna i övriga fall, då tjänstledighet förekommer, har

lönekommittén hänvisat till författningstexten. Detta gäller också beträffande

löneförmånerna vid tjänstgöringshinder av olika slag eller vid olovlig

bortovaro från arbetet. Beträffande tjänstgöringshinder påpekas, att giltigheten

av nuvarande föreskrift om avlöningsförmåner åt lärare, då undervisningen

inställes på grund av smittsam sjukdom, utsträckts till att också, där

ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver, avse fall, då undervisningen inställts,

inski-änkts eller avkortats på grund av kiäg, krigsfai-a eller därmed sammanhängande

förhållanden. Detta överensstämmer med vad som redan nu gäller

för de kommunalt anställda lärarna. I

I sin skrivelse med förslag till avlönir.gsreglemente för militära best

ällningsliavare har lönekommittén anfört följande beträffande det

militära manskapet.

I fråga om tjänstledighet gälla för manskapet bestämmelser, vilka i vissa

fall väsentligt skilja sig från dem, som gälla för övrig statsanställd personal.

Enligt lönekommitténs mening böra i fråga om det fast anställda manskapet

gälla samma grunder, som för övriga beställningshavare. Beträffande be
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

155

ställningshavare, vars lönegrad har beteckningen Mha, bär lönekommittén

dock ansett vissa nu gällande särskilda bestämmelser fortfarande böra gälla.

Lönekommittén föreslår sålunda dels att, där sådant under uppehåll i utbildningen

av fast anställt manskap eller av värnpliktiga eller eljest med hänsyn

till tjänstgöringens ändamålsenliga ordnande finnes påkallat, vederbörande

regements-(likställd) chef skall äga bevilja beställningshavare, vars lönegrad

har beteckningen Mha, som redan kommit i åtnjutande av honom för löpande

kalenderår tillkommande semester, tjänstledighet med oavkortad lön under

högst 10 dagar av ett och samma kalenderår, dels att för beställningshavare,

som är hänförd till lönegrupp I å löneplan nr 5, antalet tjänstledighetsdagar,

som avses under punkten 6 b) i 33 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente,

skall utgöra 45, dels ock att beställningshavare, vilken tillhör

marinen och är hänförd till lönegrupp II a löneplan nr 5, skall äga atnjuta

oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom, som yppats under sjötjänstgöring,

dock att antalet tjänstledighetsdagar, som nyss sagts, med oavkortad

lön icke i följd härav må sammanlagt uppgå till mer än 45 dagar av

ett och samma kalenderår. Lönekommittén föreslår vidare, att Kungl. Maj:t

skall äga bestämma beträffande avlöningen till innehavare av beställning,

vars lönegrad har beteckningen Mha eller som tillhör någon av lönegraderna

Me 1 a och 1 b, under tjänstledighet för studier i och för fortsatt militär utbildning

eller ock för förvärvande av kompetens i och för vinnande av civil

anställning.

Yttrandena.

Såsom redan i det föregående berörts har länsstyrelsen i Malmö gjort invändning

mot att anställningstiden föreslås vara grundläggande för avvägningen

av tjänstemännen tillkommande sociala förmåner.

Allmänna lönenämnden har funnit oegentligt att tjänsteman, som erhållit

tjänstledighet, under denna ledighet skall genom uppflyttning till annan

grupp kunna erhålla ett förmånligare löneavdrag. Med anledning härav har

det synts nämnden böra föreskrivas, att tjänsteman skall under sammanhängande

ledighet av en och samma anledning hela tiden tillhöra den grupp, till

vilken han var att hänföra vid tjänstledighetstidens början. Lönenämnden

har jämväl funnit önskvärt, att till vinnande av större enhetlighet i tillämpningen

vissa riktlinjer uppdragas beträffande förfarandet i fall, där tjänsteman,

som åtnjuter ledighet för annat ändamål än sjukdom, med företeende

av sjukintyg begär att få tidigare beviljad tjänstledighet utbytt mot sjukledighet.

Telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden ha förordat, att aspiranter

och extra tjänstemän, vilka — ehuru de icke ha 6 anställningsmånader enligt

gällande bestämmelser åtnjuta förmåner, som enligt förslaget skulle tillkomma

tjänstemän i grupp 2, skola övergångsvis bibehållas vid samma förmåner.

Allmänna lönenämnden har funnit rätten till lön med B-avdrag under

fullgörande av uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eller

att vara riksdagens revisor böra utsträckas till tjänstemän, tillhörande grupp

2. Generalpoststyrelsen har ansett det böra övervägas att i avlöningsreglc
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

mentet eller i tilläggsbestämmelse närmare angiva, när offentligt uppdrag

skall anses föreligga.

Länsstyrelsen i Malmö har riktat kritik mot försämringen av förmånerna

för ordinarie tjänsteman under värnpliktstjänstgöring, som fullgöres före det

år, under vilket han fyller 23 år. Inom allmänna lönenämnden har ifrågasatts,

huruvida icke medlem i lottakår borde jämställas med liemvämsman

beträffande rätt till lön med B-avdrag under övning eller kurs. Telegrafstyrelsen

och järnvägsstyrelsen ha erinrat om, att enligt gällande bestämmelser

vid tjänstledighet för deltagande i driftvärnskurs oavkortad lön utgår under

högst 14 dagar per år jämväl för aspiranter och extra tjänstemän och ha

funnit angeläget, att de nu gällande villkoren bibehållas. Järnvägsstyrelsen

har härvid förordat, att bestämmelsen utbrytes ur tabellen och upptages under

33 § 3 mom. i det allmänna avlöningsreglementet.

Beträffande de föreslagna reglerna om avdrag vid tjänstledighet för iakttagelser

och studier har allmänna lönenämnden framhållit, att därest förmanen

att atnjuta tjänstledighet med lön med B-avdrag för vissa studier enligt

33 § 2 mom. punkt 5 och punkt 9 b) under högst 180 dagar endast är

avsedd att tillkomma rektor eller lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket omförmälda

läroanstalter, detta synes böra komma till tydligt uttryck i tabelltexten.

Telegrafstyrelsen har funnit det för telegrafverkets del nödvändigt,

att jämväl tjänstemän tillhörande grupperna 1 och 2 berättigas uppbära oavkortad

lön för tid, då de på verksmyndighetens order deltaga i utbildningskurs

vid verket. Styrelsen har vidare ansett, att om möjligt jämväl aspiranter

och extra tjänstemän borde beredas möjlighet att uppbära oavkortad lön

för tid, varunder tjänstledighet åtnjutes för studier i utlandet, vilka av styrelsen

prövas vara av betydelse för den fackliga utbildningen. Försvarets civilförvaltning

har ansett bestämmelsen under 33 § 2 mom. punkt 9 b) böra

gälla även, då beställningshavare exempelvis åtnjuter tjänstledighet för idkande

av kompletteringsstudier, erforderliga för genomgång av militär högskola.

Länsstyrelsen i Karlstad har funnit de under 33 § 2 mom. punkt 6 b) meddelade

bestämmelserna för tjänstemän tillhörande grupp 3 kunna tolkas så

att de leda till längre avdragsfri sjukledighet för tjänsteman, som tillträder

befattning under loppet av ett kalenderår, än för den som hela året innehaft

sin tjänst. Länsstyrelsen har föreslagit viss jämkning i förtydligande syfte.

Skolöverstyrelsen har, med överlämnande av en framställning från statsläroverkens

rektorsförening, uttalat att det ur skolhygienisk synpunkt är synnerligen

önskvärt, att lärare erhåller rätt till avdragsfri sjukledighet under förslagsvis

högst 5 dagar för läsår.

Medicinalstyrelsen har uttalat- att förslaget om rätt att vid tjänstledighet

för havandeskap eller barnsbörd bibehålla viss del av lönen till och med 120:e

dagen efter förlossningen från medicinsk synpunkt i och för sig är att hälsa

med tillfredsställelse. Da emellertid fullgörande av tjänstgöring fram mot

förlossningsdagen — vartill förslaget kunde väntas föranleda — i vissa fall

ansetts ur medicinsk synpunkt kunna innebära risker, vore det önskvärt, om

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

157

ledigheten kunde utsträckas till 150 dagar, varav högst 120 efter förlossningen.

Styrelsen har vidare funnit det socialmedicinskt och humanitärt sett vara

ett önskemål, att även befattningshavare med de lägsta inkomsterna erhålla

rätt till A-avdrag vid här avsedd ledighet.

Telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden ha med hänsyn till rådande

tveksamhet om vad som är att hänföra till i 33 § 2 mom. punkt 11) avsedda

uppdrag inom personalsammanslutning, önskat en närmare precisering av

nämnda begrepp.

Försvarets civilförvaltning har funnit den för lärare föreslagna bestämmelsen

angående rätt till oavkortad lön vid vissa med krigsförhållanden sammanhängande

tjänstgöringshinder icke ha sin plats i ett avlöningsreglemente,

som är avsett att tillämpas under fredsförhållanden. Därest emellertid föreskriften

ansågs böra inflyta i reglementet, borde den enligt civilförvaltningens

mening icke begränsas att gälla enbart för lärarpersonal.

I fråga om det militära reglementet har överbefälhavaren funnit den för

vissa beställningshavare föreslagna särbestämmelsen om tjänstledighet för

studier i och för fortsatt militär utbildning icke vara erforderlig. Chefen för

marinen har framhållit, att den rätt till tjänstledighet med oavkortad lön,

som enligt 10 § i förslaget till nämnda reglemente kan tillerkännas manskap

1 samband med uppehåll i utbildningen, bör kunna tillkomma varje beställningshavare

i här avsett fall.

Skolöverstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke i 20 § 2 mom. punkterna

5) och 9) folkskolans avlöningsreglemente skulle kunna införas bestämmelser

om rätt till lön med B-avdrag vid tjänstledighet för studier m. m. under

samma villkor, som föreskrivits för läroverkslärare i det allmänna reglementet.

I fråga om sistnämnda punkt har det synts överstyrelsen lämpligt, att det

fortfarande skall ankomma på denna att pröva, huruvida ifrågavarande studier

eller arbete äro av betydelse för lärarens kompetens.

För egen del finner jag mig böra i huvudsak ansluta mig till vad lönekommittén

anfört och föreslagit i fråga om avlöning vid tjänstledighet m. m.

Allmänna lönenämnden har gjort invändning mot att tjänsteman under

tiden för löpande tjänstledighet skall kunna genom uppflyttning till förmånligare

avdragsgrupp 1''å mindre löneavdrag än under tjänstledighetens tidigare

del. Vad lönenämnden härutinnan anfört synes mig böra beaktas vid bestämmelsernas

slutliga utformning.

Utöver vad lönekommittén föreslagit har jag ansett mig böra föreslå, dels

att den för tjänstemän i grupp 3 föreslagna förmånen av B-avdrag under

högst 32 dagar av ett och samma kalenderår vid tjänstledighet för deltagande

i frivillig befälsutbildning utsträckes till tjänstemän i grupp 2, dels

ock alt motsvarande åtgärd vidtages beträffande ledighet för driftvärnskurs.

Vidare har jag ansett skäligt, att lön med B-avdrag under högst 14 dagar

av ett och samma kalenderår får tillkomma tjänsteman tillhörande grupperna

2 och 3 under tjänstgöring såsom eller utbildning till lotta.

Departements
chefen.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Vid bestämmelsernas slutliga utformning böra beaktas vissa myndigheters

påpekanden av redaktionell eller förtydligande innebörd.

I anslutning till vad telegrafstyrelsen och allmänna lönenämnden anfört

bör övergångsbestämmelse utfärdas till förhindrande av försämring i nu utgående

förmåner under tjänstledighet för aspiranter och extra tjänstemän,

vilka den 1 juli 1947 icke kunna åberopa 6 anställningsmånader.

Vikariatsersättning och vikariatslön.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser för tjänstemän inom den civila och

militära statsförvaltningen kan särskild ersättning utgå till tjänsteman, vilken

såsom vikarie uppehåller tjänst inom högre lönegrad än den, till vilken hans

egen tjänst är hänförd, eller som eljest i större eller mindre omfattning bestrider

göromål, vilka ankomma på innehavare av sådan högre tjänst. Beträffande

tjänstemän, lydande under civila eller militära avlöningsreglementet

eller civila icke-ordinariereglementet, tillämpas en indelning av vikariaten

m. m. i två grupper med hänsyn till förordnandets (kommenderingens, placeringens)

varaktighet och formen för dess meddelande, mot vilken indelning

svara skilda ersättningstyper, nämligen å ena sidan vikariatsersättning och å

den andra vikariatslön. Vikariatsersättning utgör den regelmässigt förekommande

formen för beredande av gottgörelse åt vikarie och är konstruerad såsom

ett på visst sätt beräknat tilläggsbelopp för dag utöver den i vikariens

egen tjänst utgående lönen, vilken bibehålies under vikariatet. Vikariatslön,

vars åtnjutande gjorts beroende av Kungl. Maj ds medgivande i varje särskilt

fall, utgöres däremot av lönen i en löneklass, som enligt särskilda regler bestämmes

med utgångspunkt från den högre tjänstens lönegradsplacering, och

uppbäres i stället för lönen å vikariens egen tjänst.

Rörande meddelandet av sådana vikariatsförordnanden, vid vilka vikariatsersättning

kan utgå, återfinnas vissa direktiv i Kungl. Maj ds cirkulär till

statsmyndigheterna den 29 juni 1945, nr 518, angående begränsning av vikariatsförordnanden

in. m.

Om förordnande, som är av beskaffenhet att medföra rätt till vikariatsersättning,

kan väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Majd medgiva,

att vikarien må uppbära vikariatslön i stället för lön i egen tjänst jämte vikariatsersättning.

En ytterligare förutsättning för åtnjutande av vikariatslön

är i allmänhet, att förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till

ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna tjänstens

besättande med ordinarie respektive extra ordinarie innehavare.

Såsom redan påpekats kan vikariatslön, liksom vikariatsersättning, i vissa

fall utgå även utan att ett vikariat i egertlig mening föreligger. Vikariatslön

kan sålunda utgå till tjänsteman, som förordnas att bestrida göromål, vilka

eljest ankomma på tjänsteman i högre lönegrad. Stundom meddelas ett dylikt

förordnande i avvaktan på riksdagens beslut om uppförande å ordinarie stat

av en motsvarande tjänst. Vidare förekommer icke sällan s. k. dubblering

av tjänst, innebärande att de till en viss tjänst hörande göromålen uppdelas

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 281-

159

mellan innehavaren och en tjänsteman i lägre lönegrad, vilken, om förutsättningar

därför föreligga, medgives uppbära vikariatslön å den dubblerade

tjänsten.

För beräknande av vikariatsersättning ha under 1900-talets löneregleringsperioder

flera olika principer tillämpats eller ifrågasatts. 1945 års lönekommitté,

vilken på sätt av det följande framgår förordar en omläggning av det

nu gällande systemet enligt tidigare icke prövade grunder, har ansett lämpligt

att i betänkandet lämna en översikt icke blott av de regler, som för närvarande

bestämma vikariatsersättningens storlek i olika fall, utan även av

de riktlinjer, som före den innevarande löneregleringsperioden varit eller ansetts

böra vara vägledande i förevarande hänseende. Till nämnda översikt

må här hänvisas (betänkandet s. 110—112).

Ett medgivande alt uppbära vikariatslön har betydelse icke endast för frågan

om vilket lönebelopp som skall utgå i stället för eller utöver lönen i

vikariens egen tjänst. På grund av särskilda föreskrifter i avlöningsreglementena

skola nämligen för honom i tillämpliga delar gälla de stadganden, som

meddelats beträffande ordinarie respektive extra ordinarie tjänsteman i den

lönegrad förordnandet avser. Ordinarie tjänsteman, som vikarierar å högre

extra ordinarie tjänst, skall likväl icke lida minskning i de förmåner, som

tillkomma honom i egenskap av ordinarie tjänsteman.

1945 års lönekommitté.

1945 års lönekommitté anser, att även inom det blivande lönesystemet en

skillnad bör upprätthållas mellan olika slag av vikariatsförordnanden med

hänsyn till dessas större eller mindre stabilitet, vilken liksom hittills förutsättes

komma till uttryck dels i förordnandenas varaktighet och dels i de former,

som äro att iakttaga vid deras meddelande. Ifrågavarande gradering

bör äga en motsvarighet däri, att ersättning för ett vikariat kan utgå antingen

i form av vikariatsersättning eller såsom vikariatslön, beroende på till

vilken grupp vikariatet är att hänföra.

Vikariatsersättning bör enligt lönekommitténs mening liksom nu kunna

utgå vid förordnande å ordinarie eller extra ordinarie tjänst, tillhörande högre

lönegrad än den, vari vikariens egen tjänst är placerad. Med hänsyn till

arten av anställning som extra tjänsteman eller aspirant anser kommittén

det naturligt, att särskild ersättning däremot icke medgives den, som möjligen

förordnas att vikariera för innehavaren av en dylik anställning. Att märka

är emellertid, att den extra anställningsformen ibland kan väntas komma

till användning även om arbetsuppgifter och andra förhållanden i och för sig

kunde ha motiverat, att vederbörande tjänsteman i stället beretts ordinarie

eller extra ordinarie anställning. Lönekommittén avser härvid de fall, då en

person betraktas som partiellt arbetsför och av denna anledning icke anses

böra erhålla pensionsberättigande tjänst. Om i sådant fall en ordinarie eller

extra ordinarie tjänst hålles vakant på grund av vederbörandes anställning

som extra tjänsteman, böra enligt kommittén eventuella vikariatsförordnanden

avse vikariat å den vakantsatta tjänsten.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

För att vikariatsförordnande skall kunna meddelas å en viss tjänst erfordras

uppenbarligen — därest icke tjänsten är vakant — att av de göromål,

som konstituera densamma, åtminstone några för tillfället icke kunna handläggas

av den, som innehar tjänsten. Anledningen härtill kan inom det nuvarande

lönesystemet vara, att innehavaren är helt ledig, att han frånträtt

tjänstens utövning för att innehava eller uppehålla annan tjänst, att han medgivits

nedsättning av tjänstgöringstiden eller att han beviljats partiell ledighet.

I det näst sista av dessa fall och stundom även i det sista får vikariatet partiell

karaktär, och detta förhållande kan påverka storleken av vikariens ersättning.

För spörsmålet, huruvida vikariatsförordnande å en tjänst kan förekomma,

saknar det däremot betydelse om hel eller reducerad tjänstgöring åvilar tjänstinnehavaren.

Lönekommittén påpekar, att ett införande i enlighet med 1944

års deltidstjänstutrednings förslag av instituten deltidsanställning och deltjänstgöring

icke skulle komma att medföra någon ändring i fråga om förutsättningarna

för förordnande av vikarie, då nämligen deltidsanställning i

princip motsvarar sådan anställning på halvtid, som redan nu kan förekomma

i fråga om extra ordinarie tjänstemän, och deltjänstgöring i sak innebär

en — visserligen av speciella skäl och för viss längre tidsperiod beviljad —- nedsättning av tjänstgöringstiden.

Lönekommittén föreslår, att på grund av bestämmelserna i allmänna avlöningsreglementet

vikariatsersättning skall kunna utgå till tjänsteman tillhörande

vilken som helst av de allmänna anställningsformerna, eller sålunda

till ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän samt aspirantcr.

Om i något fall en icke-ordinarie tjänsteman, som icke tillhör någon av

de allmänna anställningsformerna, skulle komma att förordnas att uppehålla

ordinarie eller extra ordinarie tjänst, kan han enligt vad kommittén framhåller

under förordnandetiden givas ställning som extra tjänsteman eller, om

så skulle befinnas lämpligare, avlönas medelst arvode, allt så framt ej särskilt

föreskrivits att han i fråga om ersättning vid vikariat skall vara likställd

med tjänsteman, tillhörande de allmänna anställningsformerna.

Frågan, till vilka kategorier av tjänstemän och vid vilka slag av vikariat

särskild ersättning må utgå, regleras nu av ett tämligen stort antal bestämmelser,

vilka finnas meddelade i de olika avlöningsreglementena eller ingå

bland tilläggsbestämmelserna till dessa. I den mån det härvid gäller särbestämmelser

för speciella personalgrupper, har det ansetts ofrånkomligt, att

vissa bestämmelser av motsvarande typ intagas även i det nya avlöningsreglementet.

Bortsett härifrån kan emellertid en huvudregel uppställas, som är

tillämplig beträffande det stora flertalet förekommande vikariat. Under densamma

böra enligt lönekommitténs mening inordnas vikariatsförordnanden

mellan tjänster med lön enligt någon av löneplanerna 1 och 2, med undantag

dock för sådana fall, då tjänsteman med lön enligt löneplan nr 2 förordnas

att uppehålla tjänst, vid vilken lön utgår enligt löneplan nr 1. Vikariat

av sistnämnda typ torde vara såpass sällsynta, att därvid uppkommande

ersättningsfrågor lämpligast regleras genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t

eller av myndighet, till vilken Kungl. Maj:t delegerat beslutanderätten där
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

161

vidlag. I samma ordning torde ersättningen böra bestämmas vid övriga, med

huvudregeln icke avsedda fall av vikariat å tjänst, för vilken lönen utgår

enligt en löneplan, som icke är tillämplig i fråga om vikariens egen tjänst.

Bland de vikariatsfall, som skulle täckas av den föreslagna huvudregeln,

märkas i första hand sådana, som nu äro reglerade genom avlöningsreglementenas

huvudbestämmelser om vikariatsersättning. Hit höra förordnanden

för innehavare av tjänster med de nya lönegradsbeteckningarna Ca, Ce

och Cg att uppehålla tjänster med någon av förstnämnda två beteckningar.

Huvudregeln omfattar vidare de slag av vikariatsförordnanden, vilkas nuvarande

motsvarigheter behandlas i tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet.

Slutligen bereder huvudregeln även möjligheter att bestämma

vikariatsersättningens storlek i åtskilliga fall, för vilka generella bestämmelser

nu icke finnas meddelade.

Vid avgörandet, huruvida i ett visst fall förutsättningarna för meddelande

av vikariatsförordnande äro för handen, böra enligt lönekommitténs mening

de principer fortfarande vara vägledande, som kommit till uttryck i Kungl.

Maj:ts cirkulär den 29 juni 1945, nr 518. Härav bör följa, att tjänsteman

inom en reglerad befordringsgång icke erhåller förordnande att vikariera å

högre tjänst inom samma befordringsgång, såvida ej uppehållandet av den

högre tjänsten föranleder, att särskilda, mera kvalificerade eller ansvarskrävande

göromål åläggas tjänstemannen eller fråga är om förordnande av stadigvarande

natur. Kommittén påpekar, att anställning som aspirant, varunder

vederbörande skall tillhöra en två nummer lägre lönegrad än den, till vilken

motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänster äro hänförda, alltid är

att betrakta som ett led i en reglerad befordringsgång, och att en aspirant

därför icke bör kunna förordnas som vikarie å sådan extra ordinarie tjänst,

för vars erhållande aspirantliden närmast utgör en förberedelse, eller å motsvarande

ordinarie tjänst. Även en extra tjänst kan vara placerad i lägre

lönegrad än en motsvarande eller jämförlig ordinarie eller extra ordinarie

tjänst. Icke heller i dylika fall kunna förutsättningar för vikariatsförordnande

å sistnämnda tjänst anses föreligga.

För militära beställningshavare bör enligt kommittén alltjämt gälla, att vikariatsersättning

(och vikariatslön) endast utgår vid förordnande att såsom

vikarie uppehålla sådan beställning eller befattning inom högre lönegrad,

som enligt stat eller eljest i behörig ordning meddelade föreskrifter skall eller

företrädesvis bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad. Vidare

bör alltjämt gälla nuvarande förbud mot vikariatsersättning på grund av

viss sjötjänstgöring samt vid tjänstgöring i befattning, vars uppehållande

medför rätt till ansvarsarvode.

Vad angår bestämmelserna om ansvarsarvode har lönekommittén i detta

sammanhang framhållit, att de äro i behov av viss omarbetning med anledning

av inträffade organisatoriska förändringar.

Av den översikt av tidigare tillämpade eller ifrågasatta system för beräkning

av vikariatsersättning, som lämnats i betänkandet, framgår att samtliga

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 281. It

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

dessa system i större eller mindre utsträckning föranlett, att en vikarie kunnat

i lön å egen tjänst jämte vikariatsersättning uppbära ett större sammanlagt

belopp än vad han skulle erhållit i lön, om han vunnit befordran till den

uppehållna tjänsten. Liknande förhållande föreligger även enligt det i nu

gällande avlöningsreglementen fastslagna beräkningssättet. Lönekommittén

har låtit företaga vissa undersökningar med avseende å detta förhållande.

Vid de förda förhandlingarna har enighet rått därom, att det nuvarande

systemet för fastställande av vikariatsersättningarnas storlek icke kan anses

i alla hänseenden rationellt. I särskild grad otillfredsställande anses vara, att

en tjänsteman, som längre eller kortare tid på förordnande uppehållit en

högre tjänst, vid därefter följande befordran till samma tjänst och som en

direkt följd av befordringen kan få vidkännas minskning av sina kontanta

löneinkomster. Även andra svagheter tillvitas den nuvarande konstruktionen.

Så t. ex. kritiseras den för en viss stelhet till följd av att de i tabell

upptagna belopp, vilkas skillnad utgör vikariatsersättningen, äro fastställda

utan hänsyn till lönernas dyrortsvariation. Härav följer, att det tillskott till

lönen, som erhålles i form av vikariatsersättning, får en i förhållande till

vikariens löneställning olika stor betydelse, allt eftersom denne är stationerad

å en högre eller lägre dyrort.

Vid sina överväganden rörande det sätt, på vilket vikariatsersättning bör

beräknas inom det nya lönesystemet, har lönekommittén till en början ansett

sig kunna uppställa vissa normer, till vilka grunderna för en dylik beräkning

böra ansluta sig. På vikariatsersättningens storlek borde såväl den

uppehållna tjänstens lönegradsplacering som ock — inom vissa gränser —

den av vikarien inom hans egen lönegrad uppnådda löneställningen öva inflytande.

Med hänsyn bland annat till den förhållandevis tillfälliga karaktären

av sådana vikariat, för vilka gottgörelse beredes i form av vikariatsersättning,

finner lönekommittén det vara motiverat att sådan ersättning i allmänhet

utgår med mindre belopp än det, varmed vikariens lön skulle ha

ökats vid befordran till den tjänst vikariatet avser. Från denna regel kunde

dock vara skäligt att göra undantag, då vikariat bestrides å tjänst i närstående

lönegrad. I intet fall borde emellertid vikariatsersättningen få överstiga

löneökningen på grund av befordran. Enligt lönekommitténs mening kunna

skäl anföras till stöd för att en sådan anpassning efter dyrortsförhållanden,

som ansetts fortfarande böra gälla beträffande löneförmånernas huvuddel

och som inom det nya lönesystemet utsträckts att avse även övertidsersättning

och tjänstledighetsavdrag, kommer till uttryck jämväl i fråga om vikaxiatsersättningen.

Om de nu angivna förutsättningarna skola samtidigt uppfyllas, måste ett

helt nytt beräkningssystem konstrueras. Lönekommittén har emellertid ansett

önskvärt att kunna grunda detsamma på några sådana belopp, som i de nya

avlöningsförfattningama redan fixerats för andra ändamål. Därvid har befunnits,

att de daglöner, som enligt kommitténs förslag skola angivas i statens

löneplansförordning, bäst lämpa sig för ändamålet. Ett utnyttjande av

dessa belopp medför enligt kommittén bland annat den fördelen, att vika
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

163

riatsersättningens storlek i varje särskilt fall automatiskt anpassas efter löneskalans

struktur. Detta torde vara den naturligaste formen för ett samtidigt

beaktande av vikariens löneställning i egen tjänst och de med den uppehållna

tjänsten förenade löneförmånerna. Lönekommittén anför följande.

De regler för beräknande av vikariatsersättning, som enligt vad lönekommittén

föreslår skola tillämpas vid den vanligaste typen av vikariat, nämligen

då lön utgår enligt samma löneplan vid den uppehållna tjänsten som vid

vikariens egen tjänst, innebära i korthet följande. Om vikariatstjänsten tillhör

sådan högre lönegrad, att vikarien vid befordran till tjänsten skulle ha

inplacerats i löneklass med tillämpning av sneddningsregeln, utgör vikariatsersättningen,

för dag räknat, skillnaden mellan daglönerna i sneddningslöneklassen

och i vikariens egen löneklass. Vid fastställande av sneddningslöneklass

bortses från tid, varunder tjänstemannen må ha tillhört slutlöneklassen

i den för honom gällande lönegraden. Tillhör vikariatstjänsten den närmast

utanför sneddningsområdet liggande lönegraden, erhålles skillnaden mellan

daglönerna för å ena sidan den löneklass, som är två nummer högre än vikariens

egen löneklass, och å andra sidan denna. I båda de nu angivna fallen

ger beräkningssättet till resultat eu total inkomst av samma storlek som lönen

efter befordran. Om vikariatet avser tjänst, som är placerad minst två lönegrader

utanför sneddningsområdet, utgår vikariatsersättning med dels det sist

angivna skillnadsbeloppet, dels ock därutöver halva skillnaden mellan daglönerna

för begynnelselöneklassen i den uppehållna tjänstens lönegrad och för

den löneklass, som är två nummer högre än vikariens löneklass i egen tjänst.

Oavsett hur stort lönegradsintervallet är mellan den innehavda och den uppehållna

tjänsten, kommer vikariatsersättningen härigenom alltid att uppgå till

mer än hälften av den vid motsvarande befordran uppkommande löneökningen.

För fastställande av vikariatsersätlningens storlek i sådana fall, då vikarien

å sin egen tjänst uppbär lön enligt löneplan nr 1 men lönen vid den uppehållna

tjänsten utgår enligt löneplan nr 2, ha särskilda regler måst uppställas,

vilka förete principiella likheter med de nyss angivna men även sådana

avvikelser i förhållande till dessa, som betingas av att jämförelse sker mellan

lönebelopp enligt två skiljaktigt konstruerade löneplaner. De svårigheter,

som sammanhänga med att lönen enligt löneplan nr 1 är dyrortsgraderad,

medan varje löneklass inom löneplan nr 2 endast upptager ett enhetligt belopp,

ha synts lönekommittén böra lösas så, att vid beräkningen hänsyn alltid

tages till den lön i vikariens egen löneklass, som gäller för ortsgrupp 5.

Med den innebörd av ordet daglön, som följer härav, skall vikariatsersättningen

enligt kommitténs förslag beräknas enligt följande.

Om löneklassen för den uppehållna tjänstens lönegrad högst motsvarar

den löneklass å löneplan nr 1. som är två nummer högre än vikariens egen

löneklass, utgör vikariatsersättningen skillnaden mellan daglönerna för den

förstnämnda och den sistnämnda löneklassen. Är däremot den uppehållna

tjänsten förenad med en högre lön än nu sagts, sker beräkningen så, att till

skillnaden mellan daglönerna för vikariens löneklass och för den två nummer

högre löneklassen lägges halva skillnaden mellan daglönen för sistnämnda

löneklass och den daglön, som gäller för den uppehållna tjänsten. Vid

vikariat å tjänst med lön enligt högre löneklass på löneplan nr 2 än den 20:e

bör emellertid vikariatsersättningen beräknas på sådant sätt, som om lönen

utginge enligt 20 :e löneklassen. Detsamma bör också gälla då lönen å såväl

den vikarierandes egen tjänst som den uppehållna tjänsten utgår enligt löncplan

nr 2.

För att vikariatscrsältning skall få ålnjutas med de dagbelopp, vilkas fast
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

ställande nu beskrivits, förutsattes, att full tjänstgöringsskyldighet åvilar den

vikarierande tjänstemannen under tiden för förordnandet. Om detta avser

tjänstgöring endast i begränsad omfattning, skola nämnda belopp reduceras

i proportion till tjänstgöringstidens nedsättning. Avgörande för frågan, huruvida

den lön, som tjänstemannen åtnjuter tillika med vikariatsersättningen,

skall utgå med helt eller reducerat belopp, är omfattningen av den tjänstgöringstid,

som gäller för vederbörande under tiden för vikariatet. Om tjänstemannen

är anställd för tjänstgöring med avkortad tjänstgöringstid, kan givetvis

själva lönen icke höjas utöver det belopp, som fastställts med hänsyn till

avkortningen. Skulle i sådant fall tjänstemannen anlitas för vikariat på heltid,

bör han emellertid utöver lön och vikariatsersättning erhålla viss särskild

ersättning, föranledd av att tjänstgöringen har större omfattning än den,

för viiken lönen är avvägd. Lönekommittén återkommer till frågan om grunderna

för avvägningen av denna särskilda ersättning i samband med behandlingen

av frågan om övertidsersättning.

Även i fråga om vikariatslön innebär lönekommitténs förslag tämligen betydelsefulla

ändringar i förhållande till vad nu gäller. Vikariatslön skall sålunda

enligt förslaget utgå, så snart vissa i avlöningsreglementet preciserade

förutsättningar äro för handen, utan att frågan om rätt för vikarie att komma

i åtnjutande av nämnda förmån behöver, såsom nu, underställas Kungl.

Maj ds prövning. Det förutsättes emellertid, att sådan prövning skall kunna

erfordras även framgent, nämligen med avseende å fall, då vissa av de berörda

förutsättningarna icke äro uppfyllda. Vidare erhåller själva vikariatslönebegreppet

ett ändrat innehåll. Kommittén anför:

Vikariatslön bör enligt lönekommitténs mening kunna förekomma såväl vid

förordnande att uppehålla högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst som

vid förordnande att bestrida göromål, vilka eljest tillhöra sådan tjänst. Härutinnan

ansluter sig kommitténs förslag både till nuvarande ordning och till

vad kommittén ansett böra gälla i fråga om vikariatsersättning.

Såsom generellt villkor för rätten att åtnjuta vikariatslön bör gälla, att det

ifrågavarande förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till ansökning,

meddelats i den ordning, som är stadgad för tillsättande av den

tjänst förordnandet avser eller göromålen tillhöra. Lönekommittén föreslår

att nämnda ordning regelmässigt skall iakttagas såväl då ordinarie eller extra

ordinarie tjänst kan beräknas komma att uppehållas på förordnande under

minst sex månader i en följd, som även då en tjänst uppehållits på förordnande

under fem månader i en följd och det kan beräknas, att tiden för tjänstens

uppehållande på angivet sätt skall komma att omfatta mer än de båda

närmast följande månaderna. I senare fallet skall förordnande å tjänsten,

räknat från och med sjunde månadens ingång, meddelas i här avsedd ordning.

Då förordnande att med full tjänstgöring uppehålla högre tjänst meddelats

med tillämpning av de sålunda föreslagna bestämmelserna, bör vikariatslön

utgå till vikarien från och med förordnandets början respektive från och med

ingången av sjunde månaden därefter.

Är villkoret om förordnandets meddelande i viss ordning uppfyllt, synes

möjlighet böra föreligga att på särskilda skäl tillerkänna tjänsteman vikariatslön,

även om den ifrågavarande tjänsten icke uppehållits eller väntas

komma att uppehållas på förordnande under så lång tid, som nu nämnts.

Beslut härom bör fattas av Kungl. Maj:t.

Rätten att uppbära vikariatslön innebär enligt det förslag, som lönekom
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

165

mittén framlägger, att vikarien i avlöningshänseende behandlas som om han

under förordnandetiden innehaft tjänst i samma lönegrad som den tjänst förordnandet

avser. Anmärkas må, att med den utvidgade tillämpning av sneddningsregeln,

varom lönekommittén framlade förslag i sitt första betänkande,

sneddning kan, i motsats till vad hittills varit fallet, äga rum vid övergång

mellan två med vikariatslön förenade förordnanden.

I sin skrivelse med förslag till avlöningsreglemente för militära beställningshavare

har lönekommittén anfört följande.

Gällande manskapsavlöningsreglemente innehåller icke några bestämmelser

om vikariatsersättning. Lönekommittén, som icke ansett rätten till vikariatsersättning

böra utsträckas att gälla även det blandavlönade manskapet, har

icke ansett tillräckliga skäl föreligga att genom föreskrift i reglementet utesluta

ordinarie och extra ordinarie manskap från rätt till vikariatsersättning.

Lönekommittén föreslår sålunda att vikariatsersätining må i enlighet

med vad i statens allmänna avlöningsreglemente sägs utgå till beställningshavare

med lön enligt någon av löneplanerna nr 1 och 2 för tid, varunder

beställningshavaren på grund av förordnande eller kommendering uppehåller

beställning eller befattning, som enligt i behörig ordning meddelade föreskrifter

skall bestridas av beställningshavare i högre lönegrad.

Med hänsyn till de militära lönegradernas uppbyggnad med i vissa fall

icke närliggande löneklasser samt till den löneklassplacering beställningshavaren

erhåller vid löneklassuppflyttning och vid befordran, har lönekommittén

ansett erforderligt meddela särskild föreskrift om vad som vid tilllämpning

av bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente skall

avses med löneklassen närmast över den, vari beställningshavaren är placerad,

och med den två nummer högre löneklassen.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller ha vidare föreskrifter

ansetts böra meddelas, dels att det skall ankomma på den myndighet, som

meddelat förordnandet eller kommenderingen, att pröva om och i vad mån

vikariatsersättning må utgå, om i avseende å förordnandet eller kommenderingen

stadgats särskild inskränkning i vikariens befogenhet, dels ock att, i

den mån så följer av bestämmelser vilka meddelas av Kungl. Maj:t, vikariatsersättning

må åtnjutas av beställningshavare, vilken förordnas eller kommenderas

att såsom vikarie uppehålla sådan befattning, som enligt behörigen

meddelade föreskrifter företrädesvis bör bestridas av beställningshavare

inom högre lönegrad, eller som placeras i dylik befattning,

Enligt gällande bestämmelser utgår ansvarsarvode till beställningshavare

vid armén — regementskassör dock undantagen — vilken utan att tillhöra intendenturkåren

förordnas att uppehålla antingen befattning, varmed är förenat

uppdrag såsom chef för kassaförvaltning, eller ock befattning, vilken

är avsedd för förvaltare eller regementskassör, med 4 kronor 50 öre, respektive

2 kronor 25 öre. Bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning beträffande

uppehållande av intendents-, respektive förrådsförvaltarbefattning

vid marinen eller flygvapnet. Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall

dock iakttagas, att ansvarsarvode ej må utgå vid tjänstgöring, som fullgöres

i anställning såsom intendents- eller förvaltaraspirant eller i omedelbar anslutning

till sådan anställnings upphörande.

Ifrågavarande ersättning har enligt lönekommitténs mening närmast karaktären

av vikariatsersättning, varför föreskrifterna ansetts böra intagas

bland övriga föreskrifter om vikariatsersättning. Med hänsyn till pågående

omorganisation av kassatjänsten och ändrad organisation i övrigt har lönekommittén

funnit, att de nya bestämmelserna böra utformas på annat sätt

än de nuvarande.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Yttrandena.

Ett flertal myndigheter ha funnit de föreslagna bestämmelserna angående

beräknande av vikariatsersättning komplicerade och uttryckt farhågor för att

de skulle komma att förorsaka ökad arbetsbörda för redogörama. I detta

sammanhang har förordats, att till hjälp för redogörarna skola utfärdas

tabeller över ersättningsbeloppen vid olika vikariatsfall. Generalpoststyrelsen

har föreslagit, att vikariatsersättningsbeloppen för dag alltid skola beräknas

med utgångspunkt från daglönerna i kalendermånad om 30 dagar samt att,

där vikariat varat hel månad, vikariatsersättning skall beräknas med utgångspunkt

från skillnaden mellan ifrågakommande månadslöner. Statskontoret

har förordat en fullständig omarbetning i närmare anslutning till nu

gällande regler, varvid en ledamot reservationsvis framlagt ett alternativt förslag

till beräkningsregler.

I fråga om de föreslagna beräkningsgrundernas sakliga innebörd har socialstyrelsen

i och för sig icke funnit anledning till erinran, då dessa enligt styrelsens

uppfattning sannolikt komma att leda till ett i varje särskilt fall rättvist

resultat. Icke heller generalpoststyrelsen har någon principiell erinran

mot systemet för beräkning av ersättningarna. Erinringar beträffande verkningarna

av de föreslagna beräkningsgrunderna ha däremot anförts av järnvägsstyrelsen

och av allmänna lönenämnden, till vars uppfattning försvarsväsendets

lönenämnd anslutit sig. Järnvägsstyrelsen har sålunda funnit, att

det föreslagna systemet torde komma att i vissa fall medföra ojämna och

otillfredsställande resultat, och har på grund därav och med hänsyn till att

reglerna ansetts vara onödigt invecklade förordat en fortsatt tillämpning av

nu gällande system för beräkning av ersättningen med någon höjning av ersättningsbeloppen.

Allmänna lönenämnden har funnit, att det föreslagna systemet

för vikariatsersättnings beräknande icke helt synes motsvara de krav,

som lönekommittén själv ställt på detsamma, och har ansett anledning icke

föreligga att frångå det nuvarande systemet, givetvis med en skälig uppräkning

av ersättningsbeloppen. Vid sådant förhållande har lönenämnden icke

närmare ingått på hithörande bestämmelsers utformning. Nämnden har emellertid

framhållit, att den föreslagna föreskriften rörande vikariatsersättnings

beräkning, då lönen utgår enligt löneplan nr 1 vid den innehavda tjänsten

och enligt löneplan nr 2 vid den uppehållna tjänsten, icke går att tillämpa

i det fall att tjänsteman i den innehavda tjänsten tillhör någon av löneklassema

39 och 40.

Skulle lönekommitténs förslag i fråga om vikariatsersättnings beräknande

godtagas, har lönenämnden — liksom enligt vad tidigare anförts generalpoststyrelsen

— ansett, att daglönebeloppen alltid böra räknas efter ett visst

dagantal, förslagsvis 30, för månad.

General poststyrelsen har anfört, att eftersom daglönerna skola sluta på helt

femtal ören, beräknad vikariatsersättning, som icke slutar på helt femtal

ören, alltid kommer att sluta på 2,5 eller 7,5. Med hänsyn härtill har styrelsen

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

167

föreslagit, att jämkning skall föreskrivas till närmast högre femtal ören i

stället för, såsom enligt förslaget, till närmaste femtal.

Skolöverstyrelsen har förordat, att för ersättning åt vikarie för rektor skall

tillämpas ett system med fasta belopp samt att vikariatsersättning till lärare,

som förordnas att under ferietid uppehålla undervisningsrådsbefattning, skall

utgå med samma belopp som till vikarierande rektor vid högre allmänt läroverk.

Specialbestämmelser av denna innebörd ha föreslagits skola införas i

35 § 3 mom. statens allmänna avlöningsreglemente.

Beträffande meddelande av vikariatsförordnande i vissa fall åt icke-ordinarie

tjänstemän har generalpoststyrelsen föreslagit, att i 35 § statens allmänna

avlöningsreglemente föreskrives, att vikariatsersättning icke skall

utgå till aspirant eller extra ordinarie tjänsteman, som uppehåller extra ordinarie

eller ordinarie tjänst, vilken normalt ingår som led i befordringsgång

till första ordinarie anställning, och ej heller till extra tjänsteman, som uppehåller

ordinarie eller extra ordinarie tjänst, vars arbetsuppgifter äro jämförliga

med arbetsuppgifterna i den innehavda tjänsten. Länsstyrelsen i Malmö

har ansett, att aspirant bör kunna meddelas vikariatsförordnande å sådan

tjänst, vilken icke utgör ett led i en reglerad befordringsgång.

Riksräkenskapsverket har, då det måste, förutsättas att — frånsett aspiranter

— tjänstemän inom en reglerad befordringsgång oberoende av vederbörandes

löneställning kunna åläggas utföra arbete av samma art och svårighetsgrad,

icke funnit påkallat, att förordnande å högre lönegrad inom samma

befordringsgång i något fall meddelas sådana befattningshavare. Dylikt förordnande

borde däremot kunna meddelas å ordinarie tjänst i nuvarande 21

lönegraden. Socialstyrelsen har berört vissa problem i samband med vikariatsförordnanden

i nämnda lönegrad för tjänstemän, som genom den reglerade

befordringsgången för amanuenspersonal komma alt befordras till tjänst i

ifrågavarande lönegrad.

Länsstyrelsen i Malmö har erinrat, att jämlikt gällande bestämmelser vikariatsersättning

icke må utgå vid förordnande å vissa biträdesbefattningar

inom landsfiskalsorganisationen.

Vissa myndigheter ha riktat kritik mot det föreslagna förfarandet vid tillsättande

av vikariatslöneförordnanden. Länsstyrelsen i Karlstad har sålunda,

även med beaktande av att beslut om undantag avsetts kunna meddelas av

Kungl. Maj:t, ifrågasatt lämpligheten av en så kategorisk föreskrift beträffande

formen för meddelande av förordnanden som lönekommittén föreslagit.

Bestämmelsen härom har vidare synts böra kompletteras på så sätt, att ett

upprepat kungörelseförfarande icke bleve erforderligt exempelvis vid eventuellt

fortsatt tjänstledighet för tjänsteman, vilken varit sjukledig så lång

lid, att förordnande att uppehålla tjänsten meddelats i denna ordning. Telegrafstyrelsen

har belyst de svårigheter och olägenheter, som det föreslagna

systemet skulle komma att medföra inom styrelsens verksamhetsområde, i

särskilt hög grad beträffande telefonistpersonalen, och har i första hand

föreslagit, att bestämmelsen beträffande förfaringssättet vid tillsättande av

förordnanden skall utgå ur reglementet. Alternativt har förordats, att den

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

avsedda förordnandetiden skall utsträckas till minst ett år samt att, när förordnande,

som icke tillsatts genom kungörelseförfarande, nått en längd av

sex månader, dylikt förfarande skall tillämpas för det fortsatta förordnandet,

om detta beräknas forlvara under ytterligare minst ett år. Styrelsen har

vidare ansett, att förordnanden av i bestämmelserna avsett slag och avsedd

varaktighet, vilka utan iakttagande av i bestämmelserna angiven ordning

meddelats före reglementets ikraftträdande och som beräknas komma att

fortgå även efter nämnda tidpunkt, böra övergångsvis betraktas såsom meddelade

i dylik ordning. Skolöverstyrelsen har framhållit, att de föreslagna

bestämmelserna rörande sättet för meddelande av förordnanden skulle, tilllämpade

på lärare, leda till vissa mindre gynnsamma konsekvenser. Överstyrelsen

har därför förutsatt, att den dispensmöjlighet för Kungl. Maj :t,

som inrymmes i bestämmelserna, skall komma till användning i fråga om

förordnande av icke-ordinarie lärare.

I fråga om nyssberörda bestämmelser ha i yttrandena framställts vissa

erinringar av mera speciell natur. Telegrafstyrelsen har erinrat om, att inom

verket olika regler gälla beträffande tillsättandet av vissa ordinarie och

extra ordinarie tjänster i motsvarande lönegrader, och har i anledning härav

förordat sådan ändring i förslaget, att beträffande förfarandet vid tillsättande

av vikariatslöneförordnanden skall gälla den ordning, som är stadgad

för tillsättande av extra ordinarie tjänst i den lönegrad förordnandet avser

eller göromålen tillhöra. Järnvägsstyrelsen har funnit det böra klarläggas,

huruvida bestämmelserna i 5 § andra stycket av förslaget till avlöningsreglemente

skola äga tillämpning jämväl på förordnanden att bestrida göromål,

som eljest tillhöra högre tjänst. Kammarrätten har anfört, att enligt betänkandets

motivering vikariatslön och vikariatsersättning synas skola kunna

utgå redan vid bestridande av endast en del av på högre tjänst fallande göromål.

Enligt hittillsvarande praxis har härför förutsatts, att vederbörande

uppehållit samtliga eller så gott som alla till tjänsten hörande göromål. Kammarrätten

har funnit ett förtydligande så mycket nödvändigare, som enligt

förslaget andra myndigheter än Kungl. Maj:t skola kunna meddela förordnanden

med vikariatslön.

Allmänna lönenämnden har uttalat, att vad i 5 § andra stycket av förslaget

till avlöningsreglemente sägs bör äga motsvarande tillämpning i fall,

då vikariat visserligen icke efter att ha varat under fem månader beräknas

fortgå ytterligare två månader, men vid en senare tidpunkt klarhet vinnes

om att vikariatet skall fortbestå under ytterligare nämnda antal månader.

Medicinalstyrelsen har berört ett inom styrelsens verksamhetsområde förekommande

vikariatsfall av särskild natur. Förste läkare (A 28) vid statens

sinnessjukhus, vilken förordnats att uppehålla befattning som överläkare i

lönegrad A 27 (dylik befattning är förenad med förmånen av fri bostad),

har enligt gällande bestämmelser icke kunnat tillerkännas vikariatslön. Vederbörande

har i stället medgivits vikariatsersättning med visst dagbelopp.

Det har förekommit att förste läkare under flerårigt förordnande som överläkare

icke kommit i åtnjutande av förmån av fri bostad. Medicinalstyrelsen

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

har ansett skäligt, att i sådant fall vikariatslön skall kunna utgå. Därest föreslagna

föreskrifter icke skulle lämna möjlighet härtill, har styrelsen ifragasatt

om icke en specialbestämmelse borde meddelas för detta fall.

Beträffande vikariatsersättning åt militära heställningshavare har överbefälhavaren

ansett anledning saknas att i de nya avlöningsbestämmelserna införa

särskilda restriktioner för militära befattningshavare. Vikariatsersättning

borde utgå i de fall, när heställningshavare förordnats i eller kommenderats

att fullgöra tjänst i befattning, som regelmässigt uppehölles av eller

vore avsedd för annan, högre heställningshavare. Där så ej redan skett, borde

föreskrifter utfärdas rörande den lönegrad, som vore avsedd för varje

befattning. Bärande motiv för att vikariatsersättning icke skulle utgå vid

sjötjänstgöring torde icke kunna förebringas.

De av lönekommittén framlagda grunderna för beräknande av vikariatsersättning

och vikariatslön avvika väsentligt från nuvarande regler. Förslaget

synes mig, med beaktande jämväl av att det godkänts av personalorganisationerna,

i princip kunna godtagas.

Generalpoststyrelsens förslag om ersättningsbeloppens beräknande med

utgångspunkt från daglönerna i kalendermånad om 30 dagar samt om vikariatsersättningens

beräknande på grundval av månadslönerna i fall, då

vikariat varat hel månad, synes böra tillgodoses. Det i vissa yttranden framförda

förslaget om utarbetande av tabeller över vikariatsersättning bör närmare

övervägas i samband med författningarnas utfärdande.

I anledning av allmänna lönenämndens påpekande, att föreskrifterna angående

vikariatsersättnings beräknande i visst angivet läll icke gå att tilllämpa

vill jag framhålla, att möjlighet bör öppnas för Kungl. Maj:t att i

fall av ifrågavarande slag, vilka torde bli mycket sällsynta, meddela de bestämmelser

angående vikariatsersättning, som kunna befinnas påkallade.

Skolöverstyrelsens förslag angående särskilda ersättningsgrunder för lärare,

som vikarierar såsom rektor eller undervisningsråd, synes mig icke nu böra

tillmötesgås. Det torde vara lämpligt att verkningarna av de föreslagna nya

reglerna för vikariatsersättnings beräknande avvaktas, innan frågan om

eventuella särbestämmelser upptages till behandling.

Frågan, i vad mån tjänsteman tillhörande reglerad befordringsgång skall

kunna tilldelas vikariatsförordnande å högre tjänst, bör ytterligare övervägas

i samband med utfärdande av bestämmelser om dylik befordringsgång.

I huvudsak synas mig lönekommitténs grundregler böra godtagas.

De av överbefälhavaren framförda önskemålen rörande ändring i förutsättningarna

för vikariatsersättning åt militära heställningshavare synas mig

bortse från det förhållandet, att lönerna för dessa i stor utsträckning äro

anknutna till beställningar men ej till befattningar med bestämda arbetsuppgifter.

Jag är icke beredd att föreslå någon sådan omläggning av grunderna

för vikariatsförmåner åt militära heställningshavare som överbefälhavaren

förordat.

Departements
chefen.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

Övertidsersättning.

1945 års lönckommitté.

Frågan om gottgörelse för över tidst jänstgöring berördes redan i lönekommitténs

första betänkande, i samband varmed också redogjordes för innebörden

av gällande reglementsbestämmelser i ämnet. Det nu föreliggande betänkandet

avser vissa återstående frågor rörande gottgörelse för övertidstjänstgöring

samt den författningsmässiga utformningen av bestämmelser i

ämnet.

Lönekommittén har således haft att taga ställning till de frågor, som uppkomma,

då tjänsteman, som anställts med avkortad tjänstgöring, eller heltidsanställd

tjänsteman, som medgivits nedsättning av tjänstgöringstiden, ålägges

tjänstgöring i ökad omfattning. Kommittén har funnit en reglering av

förevarande frågor böra ske efter den linjen, att förlängd tjänstgöring för

tjänsteman, som anställts med avkortad tjänstgöringstid, skall betraktas som

övertidstjänstgöring endast i den mån den överstiger den tjänstgöring, som

beräknas ha åvilat tjänstemannen, om han varit anställd med full tjänstgöring.

Lönekommittén föreslår, att ersättning i övrigt för sådan förlängd

tjänstgöring —- vilken emellertid, om anställningen ej förändras att avse full

eller mindre avkortad tjänstgöring, på samma sätt som övertidstjänstgöring

bör förekomma allenast undantagsvis — skall utgå med så stor del av daglönen,

som belöper på den förlängda tjänstgöringen. Vad vidare angår det fallet,

att tjänstgöringen utökas för sådan heltidsanställd tjänsteman, som medgivits

viss nedsättning av tjänstgöringstiden, innebär detta enligt lönekommitténs

uppfattning en, låt vara tillfällig, ändring av beslutet om nedsättning av

tjänstgöringstiden. I båda de nu nämnda fallen kan emellertid fråga bli om

övertidstjänstgöring och gottgörelse för sådan, i den mån tjänstgöringen överskjuter

den, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet fastställts

såsom normal för den heltidstjänst eller det slag av tjänstgöring, varom är

fråga.

Lönekommittén föreslår, i saklig överensstämmelse med av generalpoststyrelsen

framlagt förslag, att där övertidsarbete utförts å högre tjänst, vilken

tjänstemannen uppehållit på grund av förordnande, vid vilket utgår vikariatsersättning,

övertidsersättning skall utgå med belopp, som gäller för

löneklassen närmast över den, efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön, eller

för den högre löneklass, som utgör lägsta löneklassen inom den uppehållna

tjänstens lönegrad.

Beträffande sådana fall åter, där tjänsteman kunnat åläggas att å övertid

utföra göromål, som eljest ankomma på tjänsteman inom lägre lönegrad, uttalar

kommittén den uppfattningen att fråga snarast är om en ändrad arbetsfördelning.

I dylikt fall föreslås övertidsersättning skola utgå efter det belopp,

som gäller för den löneklass, enligt vilken tjänstemannen åtnjuter lön.

En sådan uppfattning anses jämväl stå i överensstämmelse med av Kungl.

Maj:t den 24 november 1944 meddelat beslut beträffande telegrafverket.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungi. Mcij:ts proposition nr 281.

171

I sitt första betänkande förutsatte lönekommittén, att avvägningen av övertidsersättningen

efter den med rörligt tillägg förhöjda lönen skulle ske genom

att dylikt tillägg beiäknades på sammanlagda beloppet av lön och övertidsersättning.

Vid remissbehandlingen framhöllo emellertid vissa myndigheter,

att övertidsersättning i regel utbetalades under annan månad än den, under

vilken arbetet utförts, varför en eventuellt däremellan inträffad ändring av

procenttalet för rörligt tillägg skulle kunna medföra komplikationer vid tilllämpning

av det föreslagna systemet. I den av 1946 års riksdag godkända propositionen

nr 333 förordades, med frångående av lönekommitténs förslag i

denna del, att rörligt tillägg skulle beräknas separat å lön och övertidsersättning.

Vid genomförande av vad lönekommittén i annat sammanhang föreslår

beträffande sättet för åvägabringande av löneförmånernas rörlighet synes

enligt kommittén en ändamålsenlig lösning av här ifrågavarande spörsmål

kunna uppnås.

Vid utformandet av sitt förslag till reglementsbestämmelser har kommittén

funnit, att vissa för närvarande i 6 § tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet

meddelade stadganden äro av sådan natur, att de av systematiska

och andra skäl lämpligen böra infogas bland själva reglementsbestämmelserna.

Även de bestämmelser, till vilka lönekommittén nu framlägger

förslag, erfordra dock komplettering med särskilda tilläggsbestämmelser. På

frågan om dessas utformning har emellertid lönekommittén icke ingått i

detta sammanhang.

Yttrandena.

Lönekommitténs förslag beträffande gottgörelse för övertidsarbete ha särskilt

berörts endast av länsstyrelsen i Karlstad, statskontoret och riksräkenskapsverket.

Länsstyrelsen i Karlstad har förklarat sig finna det principiellt felaktigt,

att övertidsersättning enligt det framlagda förslaget till löneplansförordning

icke kommer att inräknas i det maximiunderlag å 1 200 kronor för månad,

varå rörligt tillägg må beräknas. Länsstyrelsen har vidare framhållit, att de

nya grunderna för övertidsersättning komma att medföra vissa otillfredsställande

verkningar. Av ett av länsstyrelsen anfört exempel framgår sålunda,

att en landskontorist under vissa förutsättningar kan komma att uppbära

en månadsavlöning inklusive övertidsersättning, som väsentligt överstiger

löneförmånerna för taxeringsinspektör och jämväl lör taxeringsintendent.

Enligt länsstyrelsens uppfattning nödvändiggöra de högre övertidsersättningarna

ofrånkomligen en radikal begränsning av övertidsarbetets nuvarande

omfattning. Länsstyrelsen har i samband härmed uttalat, att den

onormala frekvensen av övertidsarbete nöter på befattningshavarnas arbetsförmåga

på ett sätt, som är betänkligt både ur sociala synpunkter och med

hänsyn till statens arbetsgivarintressen. Enligt länsstyrelsens uppfattning

måste det också för statsverket bli betydligt förmånligare ur ekonomisk synpunkt

att inrätta nya tjänster, vilkas innehavare övertaga det arbetskvantum

för vilket övertidsarbete numera regelbundet anlitas. Länsstyrelsen har

förklarat sig vilja kraftigt understryka, alt sådana hänsyn måste beaktas vid

personalförteckningarnas och personalplanernas fastställande.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Statskontoret har uttalat, att ersättningsbestämmelserna böra kunna väsentligt

förkortas och förenklas, eventuellt genom att i särskilda anvisningar

till reglementet intages, vad som icke nödvändigtvis behöver angivas i de allmänna

reglerna.

Riksräkenskapsverket har erinrat om de regler, som för närvarande enligt

tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet gälla i fråga om beräkningen

av övertid vid sådan inskränkning av arbetstiden, som må förekomma

under sommarmånaderna. Enligt dessa regler betraktas icke som

övertid arbete som utförts å tid, som faller utanför den reducerade tjänstgöringstiden

men inom den normalt gällande arbetstiden. Med hänsyn

till de olägenheter, som visat sig vara förenade med nämnda regel, har riksräkenskapsverket

funnit synnerligen önskvärt, att bestämmelser meddelas,

som möjliggöra utgivande av övertidsersättning jämväl för å sådan tid utfört

arbete.

Departements- Anledning synes icke föreligga att frångå 1946 års principbeslut i fråga

chefen. om gruncjerna för övertidsersättning. Vad lönekommittén anfört och föreslagit

angående den närmare regleringen av övertidsersättningen kan jag i huvudsak

biträda. Jag vill emellertid understryka de av länsstyrelsen i Karlstad

gjorda uttalandena om angelägenheten av att begränsa övertidsarbetets omfattning.

Den av riksräkenskapsverket berörda frågan om beräkning av övertid vid

sådan inskränkning av arbetstiden, som må förekomma under sommarmånaderna,

bör övervägas i samband med utfärdande av erforderliga detaljföreskrifter.

Arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar.

1945 års lönckommitté.

Utom i vissa undantagsfall, som i det följande skola angivas, har lönekommittén

ansett sig icke böra framlägga förslag om höjning i samband med

löneregleringen av nu utgående arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar.

Beträffande sådana arvoden m. m., som åsyfta att jämte avlöningen bereda

en löneställning som står i visst förhållande till andra tjänstemäns löneställning,

har i regel, med hänsyn till de ändrade lönebeloppen, en sådan

höjning eller i varje fall någon större höjning ansetts icke kunna ske utan

att rubba nämnda relation. I fråga om andra arvoden, lönetillägg och särskilda

ersättningar har det icke varit för lönekommittén möjligt att inom

den begränsade tid, som stått kommittén tillbuds, verkställa så ingående

undersökningar, som erfordras såsom underlag för bedömandet om jämkningar

äro motiverade. Lönekommittén har emellertid förordat, att en allmän

översyn av dessa tilläggsförmåner snarast kommer till stånd under medverkan

av vederbörande myndigheter och personalorganisationer.

I fråga om tilläggsförmånernas rörlighet med hänsyn till levnadskostnadernas

växlingar innebär lönekommitténs förslag icke någon ändring i förhållande

till vad nu gäller.

Lönekommittén har med hänsyn till vad sålunda anförts i stort sett begränsat

sitt förslag beträffande ifrågavarande förmåner till att avse en syste
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

173

matisering i författningshänseende av desamma och ett klarläggande av rätten

att uppbära förmånerna i vissa särskilda fall. Arvodena ha vidare, då

de utgå med visst årsbelopp, i förekommande fall jämkats på sådant sätt,

att de blivit i helt krontal jämnt delbara med 12.

Lönekommittén har till en början upptagit den redan i dess föi''sta betänkande

behandlade frågan om arvoden utöver lön vid försvaret.

Lönekommittén förordade i nämnda betänkande, att den nu gällande provisoriska

regleringen av dessa arvoden skulle bibehållas i avvaktan på den

nya försvarsorganisationens genomförande, men förklarade sig vilja i andra

avdelningen av sitt arbete upptaga till övervägande den jämkning, som i vissa

fall borde vidtagas i de nuvarande arvodesbeloppen med hänsyn till de nya

lönebeloppen. Frågan härom har nu närmare undersökts.

Av de nu utgående arvodena utöver lön falla vissa utom ramen för den

verkställda undersökningen. Detta är till en början fallet i fråga om dels arvoden,

vilka inom av Kungl. Maj:t fastställda maximibelopp utgivas åt beställningshavare

för bestyr vid läger- och manskapskassor av dessa kassors

medel, dels ock sådana vid garnisonssjukhusen utgående, å avtal med landstingen

grundade och av Kungl. Maj:t årsvis fastställda arvoden till läkare och

förvaltningspersonal för behandling av civila patienter, vilka finansieras med

patienternas vårdavgifter. En ytterligare kategori av arvoden, som icke äro

direkt avhängiga av löneställningen, utgöres av de arvoden, vilka äro avsedda

såsom representationsbidrag och således närmast tänkta som gottgörelse för

omkostnader i tjänsten.

Angående arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal har

Kungl. Maj:t den 15 juni 1945 utfärdat föreskrifter att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1945/46. Genom 1946 års riksdags beslut har i den

sålunda bestämda ordningen genomförts ett fåtal ändringar.

Bland de arvoden, om vilka här är fråga, kunna urskiljas dels arvoden,

vilka utgå till innehavare av vissa beställningar såsom förhöjning av lönen,

dels arvoden för uppehållande, på grund av förordnande eller kominendering,

av vissa befattningar, som ej äro uppförda såsom särskilda beställningar, och

dels arvoden, vilka mer eller mindre ha karaktär av ersättning för bisyssla.

Vad angår den första gruppen har undersökningen givit följande resultat.

Chefen för försvarsstaben, om han tillhör lönegraden Öb 2, samt cheferna

för armé-, marin- och flygstaberna, vilka skola tillhöra nyssnämnda lönegrad,

uppbära arvoden å 1 895 kronor. För att nämnda stabschefers löneställning

ej i samband med löneregleringen skall undergå relativ försämring,

bör arvodesbeloppet höjas från 1 895 kronor till 2 100 kronor.

Befattningarna såsom styresmän vid de centrala flygverkstäderna uppehållas

av flygdirektörer i lönegraden Ca 30. Sedan fråga väckts om att höja styresmännens

löneställning i samband med överflyttning av deras befattningar

till C-löneplanen, beslöt 1946 års riksdag, som ansåg att löneställningen för

styresmännen borde slutligt prövas i samband med löneregleringen, att i avbidan

härå bevilja dem arvoden å 2 100 kronor. Då spörsmålet om styresmännens

slulliga löneställning inom eu nära framtid torde komma att vipptagas

till avgörande, har frågan om eu omreglering av till dem nu utgående

arvoden icke ansetts böra upptagas till bedömande av 1945 års lönekommitté.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Bland de arvoden, som utgöra ersättning för beställningshavares uppehållande

av vissa befattningar, vilka ej äro uppförda såsom särskilda beställningar,

kunna till en början med avseende å arvodenas konstruktion följande

arvodestyper urskiljas, nämligen a) kompaniofficersarvoden, b) utbildningsarvoden

och c) riskarvoden. Hit höra vidare arvoden till militära högskollärare

och till militärassistenter i ledamots ställning, vilka arvoden äro av

annan typ än de förstnämnda. Beträffande här avsedda arvoden anför lönekommittén

följande.

Kompaniofficersarvoden å 720 kronor utgivas till kompaniofficerare under

tjänstgöring i befattningar av kvalificerad art vid försvarets kommandoexpedition,

försvarsstaben, armé-, marin- och flygstaberna, militärbelalsstaberna,

armé-, marin- och flygförvaltningarna samt örlogsvarven ävensom

i befattningar såsom tygmästare och såsom militärassistenter vid vissa verk.

Halvt kompaniofficersarvode — 360 kronor — utgår till en officer ur ingenjörtrupperna,

som tillika är adjutant vid väg- och vattenbyggnadskårens

chefsexpedition, och till deltidstjänstgörande militärassistent. Den hittillsvarande

lönerelationen mellan arvodesberättigad kapten och major skulle komma

att något rubbas, om arvodena efter löneregleringen skulle bibehållas vid

de nuvarande beloppen. Lönekommittén har emellertid icke ansett detta böra

föranleda ändring av de nuvarande arvodesbeloppen, varvid bland annat beaktats,

att den nyligen genomförda arvodesregleringen i stor utsträckning

bygger på 720 kronor såsom ett enhetsbelopp.

Utbildning sarvoden till heltidstjänstgörande militära ämneslärare vid underofficers-,

kadett- och officersskolor utgå med 1 440 kronor, då utbildningsverksamheten

pågår minst 6 månader för år och eljest med 720 kronor.

Heltidstjänstgörande repetitör vid militär högskola uppbär i arvode 720 kronor

för år, när han fullgjort 6 månaders repetitörstjänstgöring. Jämkning

har icke ansetts erforderlig i utbildningsarvodenas belopp.

Riskarvoden utgivas till en underofficer och en tygverkmästare på grund av

den explosionsrisk, som är förbunden med uppehållandet av deras befattningar

vid fvrverkslaboratoriet i Karlskrona och tygdepartementets provskjutningscentral

i Stockholm. Arvodena, som belöpa sig å 1 200 respektive

600 kronor för år och icke äro förenade med tilläggsförmåner, äro grundade

på skälighetsprövning med hänsyn till riskernas storlek. Anledning att jämka

dessa arvodesbelopp vid löneregleringen har icke ansetts föreligga.

Militära högskollärare uppbära utöver lön arvoden av 1 800 kronor för år.

Dessa arvoden skilja sig från de förut nämnda utbildningsarvodena därutinnan,

att beloppet avvägts genom lönejämförelse med andra befattningar.

Syftet har varit att lärarens militära lön såsom kapten eller major genom

arvodet skulle uppbringas till närheten av lönen för professor vid tekniska

högskolan (lönegraden A 30). Militärassistent, som intager ställning av ledamot

i civilt verk, åtnjuter enligt principbeslut vid 1945 års riksdag utöver lön

såsom major eller överstelöjtnant arvode av 1 080 kronor för åvägabringande

av likställighet i lönehänseende med de ledamöter, som äro civila byråchefer

(lönegraden A 30).

De nya lönebeloppen nödvändiggöra icke jämkning av de nu utgående arvodesbeloppen.

Ett arvode å 900 kronor utgår nu till förste militärassistenten

i järnvägsstyrelsen, vilken är officer av kaptens eller majors grad och

närmast lyder under den militärassistent, vilken är chef för militärbyrån

och således uppbär arvode av 1 080 kronor. Då sistnämnda belopp skulle

bibehållas utan ändring har detsamma ansetts böra gälla i fråga om berörda

arvode å 900 kronor.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

175

Vad angår den tredje gruppen, som omfattar arvoden, vilka mer eller

mindre ha karaktär av ersättning för bisyssla, har lönekommittén beträffande

ersättning till deltidstjänstgörande lärare vid de militära skolorna erinrat,

att denna ersättning är bestämd enligt särskild timtaxa. Om i samband

med löneregleringen höjning sker av civila timlärararvoden har lönekommittén

uttalat sig för reglering jämväl av militära timarvoden. Kommittén

har dock icke upprättat något detaljförslag härutinnan.

Beträffande övriga arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar, har

kommittén anfört, att dessa kunna sammanföras till vissa grupper på följande

sätt:

Egentliga lönetillägg:

(1.) Avlöningsförstärkningar.

(2.) Lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag.

(3.) Lönetillägg, som utgå på grund av obekväm stationerings- eller tjänstgöringsort.

Arvoden för särskilda göromål, som falla utanför den

vanliga tjänstutövningen:

(4.) Befattningsarvoden.

(5.) Ställföreträdararvoden.

(6.) Arvoden för särskilda uppdrag m. m.

(7.) Särskilda ersättningar för beräknade eller styrkta

utgifter på grund av tjänsten.

(8.) Vissa inkomster enligt taxa m. m.

Beträffande de olika grupperna framlägger lönekommittén följande förslag.

1. Avlöningsförstärkningar.

Såsom avlöningsförstärkningar betecknas sådana lönetillägg, som utgå på

grund av att den löneställning, vilken följer av lönegradsplaceringen, anses

vara för låg i betraktande av tjänstegöromålens allmänna beskaffenhet. Av

särskilda skäl, i allmänhet samhörighet med en större grupp i vilken över

lag för låg löneställning icke anses föreligga, anses löneförbättringen icke

böra åstadkommas genom höjd lönegradsplacering utan genom ett särskilt

lönetillägg. Detta tillägg följer automatiskt med innehavet av tjänsten. Med

tillägget följer icke någon skyldighet att fullgöra göromål utanför den vanliga

tjänstutövningen.

Beträffande avlöningsförstärkningatmas belopp framlägger lönekommittén

det förslag, som framgår av författningsförslagen.

Lönekommittén föreslår, att innehavare av befattning, vid vilken avlöningsförstärkning

utgår, skall äga uppbära denna vid semester och tjänstledighet

med oavkortad lön men alt han vid annan ledighet skall vidkännas

minskning i avlöningsförstärkningen med eu fjärdedel eller hälften, då han

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition, nr 281.

på lönen vidkännes A- respektive B-avdrag, och avstå hela avlöningsförstärkningen,

då han på lönen vidkännes C-avdrag.

Lönekommittén föreslår vidare, att den som förordnas att uppehålla befattning,

vid vilken avlöningsförstärkning utgår, skall äga uppbära halv

eller, under förutsättningar motsvarande dem som gälla för vikariatslön, hel

avlöningsförstärkning.

I fråga om rätt till avlöningsförstärkning böra enligt lönekommitténs mening

innehavare av de domartjänster, vid vilka sådan förmån utgår, intaga

en särställning i förhållande till övriga tjänstemän såtillvida, att de vid

tvångsförflyttning till annan tjänst, verkställd med stöd av för dem gällande

bestämmelser, skola bibehållas vid tidigare räit till avlöningsförstärkning

samt att häradshövding i domsaga, vilken nedflyttas från högre lönegrupp

till lägre, under sin återstående tjänstetid i domsagan skall bibehållas vid

tidigare rätt till avlöningsförstärkning. Det motsvarande föreslås icke i fråga

om innehavare av andra med avlöningsförstärkning förenade befattningar.

Den rätt att vid tvångsförflyttning behålla tidigare avlöningsförstärkning,

som för närvarande tillkommer landssekreterare och landskamrerare, bör

således enligt lönekommitténs mening icke bibehållas i det nya avlöningsreglementet.

2. Lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag.

Utöver lön enligt löneplan erhålla vissa tjänstemän lönetillägg vid fullgörande

av göromål, som ingå bland deras ordinarie arbetsuppgifter men på

ett eller annat sätt äro av speciell karaktär. Med hänsyn särskilt till dessa

göromål anses den löneställning, som följer av lönegradsplaceringen, vara

för låg, och av särskilda skäl anses höjningen böra bliva större eller mindre

alltefter den omfattning vari dessa göromål fullgöras.

Vid sin behandling av de lönetillägg, som höra till denna grupp, har lönekommittén

uppmärksammat, att gällande avlöningsreglementen i åtskilliga

fall innehålla stadganden, enligt vilka förmåner vid tjänstgöring av visst

slag skola utgå enligt föreskrifter eller enligt grunder, som av Kungl. Maj:t

bestämmas, under det att reglementena i andra fall innehålla materiella bestämmelser

i ämnet.

Enligt lönekommitténs mening böra bestämmelserna om lönetillägg vid

tjänstgöring av visst slag i allmänhet, då särskilda skäl ej tala däremot, intagas

i vederbörande avlöningsreglemente. En sådan översyn av de nu vid

sidan av avlöningsreglementena meddelade bestämmelserna i hithörande

ämnen, som synes böra föregå deras inordnande i ett avlöningsreglemente,

har emellertid icke kunnat ske under den tid, som stått till förfogande för att

slutföra andra avdelningen av lönekommitténs arbete. Lönekommitténs reglementsförslag

har därför utformats så, att bestämmelser rörande lönetilllägg

vid tjänstgöring av visst slag kunna i stort sett i samma utsträckning

som nu meddelas vid sidan av reglementet. En bestämmelse har dock införts

om lönetillägg för tjänstgöring i bevakningstjänst vid säkerhetsanstalten

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

i Norrköping. Bestämmelsen överensstämmer med nu utanför avlöningsbestämmelsema

meddelad föreskrift.

De tillägg vid tjänstgöring av visst slag, om vilka gällande avlöningsreglementen

innehålla närmare bestämmelser, anser lönekommittén böra omtattas

av den föreslagna allmänna översynen. Det tillägg av 210 kronor för år räknat,

som till tjänsteman bland sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus

utgår för tjänstgöring å s. k. fast avdelning, anser lönekommittén böra

jämkas till 216 kronor, och lönekommittén föreslår vidare, att stationskarl,

vilken bestrider tågklarerartjänst, skall äga åtnjuta ersättning därför enligt

samma grunder, som gälla i fråga om ersättning för växlingstjänst.

I detta sammanhang har lönekommittén påpekat att de stadganden, som

för närvarande enligt avlöningsbestämmelsema gälla i fråga om tillägg till

försvarets beställningshavare under sjötjänstgöring, äro tämligen komplicerade

och karakteriseras av en mycket långt driven differentiering dels efter beställningar,

i vissa fall befattningar och — om de såsom representationspenningar

betecknade förmånerna medräknas — tjänstegrader, dels ock efter

tjänstgöringsförhållanden. Såväl dessa tillägg som de, som tillkomma försvarets

beställningshavare under flygtjänstgöring, föreslås upptagna till förutsättningslös

prövning i samband med den allmänna översyn av tilläggsförmånerna,

som förordats av lönekommittén. Under denna översyn skulle, för

vinnande av nödig konsekvens, även innefattas de av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser om lönetillägg till civil personal vid sjö- och flygtjänstgöring,

som bygga på nuvarande reglementsbestämmelser om dylika tillägg

till försvarets personal. Utredningen skulle i vad avser sjötilläggen igångsättas

skyndsamt och bedrivas så, att förslag i ämnet kan framläggas för riksdagen

i början av år 1948. De ändrade bestämmelserna borde tillämpas retroaktivt

från och med den 1 oktober 1947. I fråga om flygtilläggen har lönekommittén

i avbidan på resultatet av översynen föreslagit en provisorisk höjning med

60 kronor av nuvarande flygtilläggsbelopp för flygförare, flygspanare, provflygare,

kontrollflygare, flygsignalister och flygskyttar ävensom av det mot

flygtillägg svarande belopp, som i vissa fall utgår under tjänstledighet, vilken

föranletts av olycksfall under deltagande i flygning. Vidare förordar

lönekommittén en provisorisk höjning av flygtraktamentenas belopp med 2

kronor.

Beträffande lönetillägg till militära beställningshavare innebär reglementsförslaget,

förutom genomförande av den av lönekommittén förordade provisoriska

höjningen av flygtilläggs- och flygtraktamentsbeloppen, huvudsakligen

redaktionella jämkningar i nuvarande bestämmelser. Av de nu såsom

förhöjning av sjötillägg betecknade förmånerna ha endast tilläggen till

eskader-, avdelnings- divisions- och fartygschefer ansetts höra till förevarande

grupp av lönetillägg, medan ersättningen vid sjötjänstgöring till beställningshavare

vid flottan eller flygvapnet, som oinhänderhar annan uppbörd

än penninguppbörd, och till blandavlönad beställningshavare av manskapet,

som är gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn

Bihang till riksdagens protokoll 7947. i samt. Nr 281. 12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

hos sig, synts böra hänföras till gruppen särskilda ersättningar för beräknade

utgifter på grund av tjänsten.

Lönekommittén har slutligen framhållit, att i de fall, då nuvarande bestämmelser

om tillägg vid tjänstgöring av visst slag bliva föremål för översyn,

jämväl bör beaktas behovet av föreskrifter, genom vilka klarlägges dels i

vad mån tjänsteman, som på grund av semester eller tjänstledighet är förhindrad

fullgöra tjänstgöring, det oaktat skall äga uppbära lönetillägg, dels

ock i vad mån sådan tjänsteman skall äga uppbära lönetillägg, som utan att

tillhöra den till lönetillägg berättigade gruppen tillfälligtvis anlitas för tjänstgöringen

i fråga.

3. Lönetillägg, som utgå på grund, av obekväm stationerings- eller tjänstgöringsort.

Till föregående avdelning häaförda lönetillägg ha i åtskilliga fall motiverats

bland annat därmed, att tjänstgöringen genom sin beskaffenhet utsätter

befattningshavarna för särskilda påfrestningar. Från denna grupp böra vissa

andra lönetillägg särskiljas, vilka icke äro betingade av tjänstegöromålens

art i och för sig men utgå på grund av de yttre förhållanden, under vilka

tjänsten fullgöres.

Kallortstilläggen omfattas av det förslag, som framlades i kommitténs

första betänkande. Lönekommittén föreslår nu, att gällande bestämmelser om

kallortstraktamente och enslighetstillägg bibehållas oförändrade, dock att

årsbeloppen för de olika enslighetsklasserna böra jämkas till 96, 156, 216

och 276 kronor.

Av det icke-ordinarie manskapet äger för närvarande endast sådan furir,

vilken kan räkna en anställningstid av minst åtta år, åtnjuta kallortstillägg.

1946 års manskapslöneutredning har i sitt betänkande förutsatt, att de furirer,

som övergå på kontantlönesystemet och bliva extra ordinarie, skola erhålla

dylikt tillägg. Manskapslöneutredningen har också dryftat spörsmålet,

om rätten till kallortstillägg borde utsträckas att jämväl omfatta det manskap,

som i fortsättningen skall ha biandavlöning, men i likhet med 1936 års

lönekommitté ansett förutsättningen för åtnjutande av kallortstillägg böra

vara, att fast anställning innehafts under relativt lång tid, och därför ansett

att tillräckliga skäl icke förelåge för en sådan utvidgning. För egen del har

lönekommittén framhållit, att frågan om kallortstillägg enligt kommitténs

mening äger sådant samband med frågan om denna personals löneställning,

att lönekommittén från den givna utgångspunkten ansett sig icke ha att ingå

på densamma. Lönekommittén har emellertid i anslutning till ett uttalande,

som försvarsväsendets lönenämnd gjort i sitt remissyttrande över manskapslöneutredningens

betänkande, funnit, att vad manskapslöneutredningen uttalat

i ämnet bör medföra, att kallortstillägg får utgå till sådan korpral, som

har så lång anställningstid, att han, om han innehaft furirsbeställning, skolat

övergå på kontantlönesystemet och därmed bli va berättigad till kallortstillägg;

sådan beställningshavare bör enligt lönekommitténs förslag erhålla

dylikt tillägg för att inkomstrelationen mellan dylik korpral och furir skall

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai ds proposition nr 281.

179

bliva ungefärligen densamma inom källortsområdet som annorstädes. Förslaget

i denna del torde ha sin egentliga betydelse för musikmanskapet, för

vilket tillgången på furirsbeställningar i allmänhet är väsentligt mindre än

för annat manskap.

4. Befattningsarvoden.

Lönekommittén anser, att vissa för närvarande förefintliga arvoden, vilka

utgå till befattningshavare utöver dem tillkommande avlöning enligt viss

lönegrad, lämpligen kunna sammanföras under den gemensamma beteckningen

befattningsarvoden. Till närmare bestämning av detta begrepp har

anförts följande.

I en del fall, då tjänsteman erhåller uppdrag att fullgöra göromål, som

ligga utanför dem som tillhöra tjänsten, ändras i viss mån göromålen även

på den egna tjänsten. Göromålen på grund av uppdraget och göromålen på

grund av tjänsten kunna sägas konstituera en ny befattning, i vilken löneställningen

bör vara högre än den som följer av lönegradsplaceringen. Av

särskilda skäl anses löneförbättringen icke böra åstadkommas genom tillskapande

av en ny tjänst i högre lönegrad utan genom ett särskilt arvode, förbundet

med särskilda tjänstgöringsbestämmelser. Detta arvode följer icke

automatiskt med innehavet av viss tjänst. För dess tillgodonjutande fordras

särskilt förordnande eller, i vissa fall, att vederbörande valts att fullgöra

visst uppdrag. Givetvis är gränsen mellan uppdrag, som här avses, och uppdrag

av mera utpräglad bisysslekaraktär flytande.

Lönekommittén anser, att arvoden av nu ifrågavarande slag, vilka för

närvarande i regel icke redovisas i avlöningsreglementet, böra intagas i det

nya reglementet.

Befattningsarvoden skola enligt lönekommitténs förslag tillkomma vissa

befattningshavare med belopp, som framgå av reglementsförslaget.

Lönekommittén föreslår, att i fråga om här avsett arvodes utgående vid

semester och annan ledighet ävensom beträffande rätt för vikarie å med

arvode förenad befattning att uppbära arvode skola gälla motsvarande föreskrifter

som föreslagits i fråga om avlöningsförstärkning.

5. Ställföreträdararvoden.

Inom några verk erhåller viss tjänsteman — i allmänhet en byråchef —

förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare. Den förordnade har

att hålla sig å jour med verksamheten på sådant sätt, att han kan, om så erfordras,

fullgöra generaldirektörens funktioner. För denna uppgift och för

den tjänstgöring, som fullgöres i det fall, då generaldirektören är förhindrad

tjänstgöra, åtnjuter den förordnade visst arvode.

Lönekommittén föreslår, att ställföreträdararvodena inom försvarets civilförvaltning,

socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen

och kommerskollegium bibehållas vid nuvarande belopp, 1 200 kronor för år.

Ställföreträdararvodena vid postverket och telegrafverket föreslås jämkade

från nuvarande 2 000 kronor till 2 004 kronor för år.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Lönekommittén har vidare föreslagit, att ställföreträdararvode må bibehållas

under semester och annan tjänstledighet än sådan, vid vilken vederbörande

vidkännes C-avdrag på lönen. Vikariatsersättning borde ej utgå till

den, som förordnats såsom generaldirektörens ställföreträdare, då han fullgjorde

generaldirektörsgöromålen. Vid vikariatslöneförordnande såsom generaldirektör

skulle ställföreträdararvodet avstås.

6. Arvoden för särskilda uppdrag m. m.

Vissa bisyssle- och liknande arvoden finnas upptagna i gällande avlöningsreglementen.

Flertalet sådana arvoden äro emellertid icke upptagna i reglementena.

Avlöningsreglementena innehålla vissa huvudbestämmelser om dylika arvoden.

Sålunda stadgas, att tjänsteman icke, utöver vad i reglementet förutsättes

eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen medgivits, må

för tjänstgöring vid vederbörande verk åtnjuta ersättning eller förmån, så

framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom

tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest

finner skäl medgiva särskild gottgörelse. Vidare föreskrives, närmast med

avseende å arvoden, som upptagas i avlöningsreglemente, att om tjänsteman,

vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit annan ledighet än

semester (ferier), det skall, där ej för särskilt fall annorlunda stadgas i reglementet,

bero på beslut av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

av vederbörande myndighet, i vad män ersättningen må för den tiden

tillgodonjutas.

Enligt lönekommitténs mening är det mindre lämpligt, att avlöningsreglementena

tyngas med detaljbestämmelser om sådana arvoden, om vilka här

är fråga. Däremot förordar lönekommittén, att föreskrifterna om arvodesbeloppen

eller, i förekommande fall, om arvodesgrunderna i allmänhet, för

vinnande av större överskådlighet, sammanföras och intagas i en vid avlöningsreglementet

såsom bilaga fogad arvodesförteckning. I fråga om arvodesbeloppens

storlek förordar lönekommittén, att maximibeloppet för den

ersättning, som för närvarande kan utgå till vissa tjänstemän vid statens

järnvägar, vilka bestrida beredskapstjänst, höjes från 60 öre till 1 krona för

dygn.

Lönekommittén anser, att avlöningsreglementena i fråga om arvoden av

här avsett slag böra innehålla huvudstadganden av sakligt sett samma innebörd

som nu gäller, med den modifikation, som följer av förslaget att själva

arvodena eller grunderna för dem icke skola angivas i reglementena.

Vad angår arvoden till militära beställningshavare har lönekommittén anstett

lämpligt, att dessa enligt i huvudsak samma grunder som då fråga är

om arvoden till civila tjänstemän indelas i befatlningsarvoden och arvoden

för särskilda uppdrag m. m., varigenom en klarare uppfattning vinnes om

de särskilda arvodenas egentliga syfte. Emellertid har lönekommittén med

hänsyn till den mindre fasta organisationen inom de militära än inom de ci
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

181

vila institutionerna icke ansett sig böra föreslå, att de t a 1 j föreskri It erna om

de militära arvodena införas i själva reglementstexten. De böra i stället, på

samma sätt som hittills skett, meddelas av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens

beslut, varvid det förutsättes, att Kungl. Maj:t kan erhålla i stort sett

samma frihet att meddela detaljbestämmelsema i ämnet som skett i enlighet

med riksdagens beslut vid den år 1945 genomförda provisoriska arvodesregleringen.

Lönekommittén anser emellertid, att bestämmelserna i ämnet skola

bifogas avlöningsreglementet i stället för att, såsom hittills, meddelas i olika

regleringsbrev. Härutinnan har lönekommittén hänvisat till upprättade förslag

till arvodesförteckningar, vilka äro avsedda att såsom bilagor fogas vid

det militära reglementet. I förslagen, som bygga på gällande arvodesföreskrifter,

ha även upptagits sådana arvoden, som utgå till beställningshavare, vilka

inneha befattning såsom militärassistent vid civilt verk.

7. Särskilda ersättningar för beräknade eller styrkta utgifter på grund av

tjänsten.

a. Reseersättning, tjänstgöringstraktamente och ersättning för flyttningskostnad

m. m.

I fråga om ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden, om tjänstgöringstraktamente

under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten

(tjänstgöringsområdet) och om ersättning för flyttningskostnad

innehålla gällande avlöningsreglementen endast vissa allmänt hållna stadganden.

Detaljbestämmelserna om dessa ersättningar finnas meddelade i

allmänna resereglementet och för vissa fall i besparingsreglementen ävensom

i särskilda tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementena. Denna anordning

bör enligt lönekommitténs mening tillämpas också i fortsättningen. Anledning

för lönekommittén att i detta sammanhang upptaga de nuvarande detaljbestämmelsema

till omprövning har icke ansetts finnas.

I fråga om rätt till reseersättning har lönekommittén erinrat om, att kommittén

i samband med behandlingen av semesterfrågorna förordat, att sådan

rätt skulle tillkomma tjänsteman, som vid semesterns början tjänstgör å

annan ort än stationeringsorten eller som omedelbart efter semesterns slut

skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten. Vidare har lönekommittén,

också i samband med behandlingen av semesterfrågorna, förordat, att

reseersättning i vissa fall skulle kunna beredas tjänsteman, som återkallas

till tjänstgöring under semester.

I det nu förevarande sammanhanget har lönekommittén till en början uttalat,

att resa, som tjänsteman å fyrplats beordras företaga för proviantering,

befordran av post eller annat med tjänsten sammanhängande ändamål, enligt

kommitténs mening är att betrakta såsom tjänsteresa. I enlighet härmed

anser lönekommittén, att traktamentsersättning bör kunna utgå för dylik

resa. Dylik ersättning bör dock icke utgå för tid före utgången av det kalenderdygn,

varunder resan anträdes, och ej heller för tid, då tjänstemannen

i anledning av resan vistas å stationeringsorten eller å ort, där tjänstemannen

tilldelad tjänstebostad är belägen. Traktamentets belopp bör i likhet med

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

vissa andra ersättningar motsvara vederbörlig traktamentsersättning enligt

allmänna resereglementet, minskad med en femtedel.

Vidare anser lönekommittén, att de nyss angivna ersättningsgrunderna

böra tillämpas även å tjänsteman, som från fyrskepp företager post- och provianteringsresa.

Härvid förutsättes, att den personalen vid tjänstgöring ombord

tillkommande förmånen av fri kost kan uttagas i form av proviant

för tiden intill utgången av det kalenderdygn, varunder resan anträtts. Enligt

uppgift ansluter sig det nu förordade till vad som för närvarande tillämpas.

I samband härmed har lönekommittén förordat, att den rätt till förmån av fri

kost eller kostpenningar, vilken för närvarande tillkommer befattningshavare

å fyrskepp och å lotsverkets tjänstefartyg, även skall tillkomma befattningshavare

å fyrplats, där familjebostad saknas.

Lönekommittén har haft under övervägande ett från personalhåll framställt

yrkande angående flyttningsersättning i vissa fall vid fyrstaten. Enligt nämnda

yrkande borde, där tjänsteman vid fast fyr avgår med pension, ersättning

utgå för flyttning från tjänstestället till närmaste hamn med järnvägsförbindelse,

som om flyttningen skett på grund av befordran. I samma omfattning

borde flyttningsersättning utgå till sterbhus efter sådan avliden tjänsteman.

Ifrågavarande spörsmål — som berör icke blott fyrstaten utan även exempelvis

marinen och tullverket —- var föremål för uttalande av statsutskottet

i dess utlåtande 1944: 142 (s. 13) i anledning av Kungl. Maj ds proposition

1944: 85 angående ändrade bestämmelser om ersättning för flyttningskostnad

åt befattningshavare i statens tjänst. Statsutskottet ansåg i likhet med

Kungl. Maj:t allmänna bestämmelser icke böra meddelas om viss ersättning

åt pensionerade befattningshavare vid flyttning från stationeringsplats, där

de efter avskedstagandet ej kunde vara bosatta. Utskottet förutsatte dock,

att frågan om medgivande av dylik innebörd bleve föremål för omprövning

i varje särskilt fall.

Lönekommittén anser sig, bland annat med tanke på konsekvenserna, icke

kunna förorda, att bestämmelser meddelas angående flyttningsersättning i

nu avsedda fall åt tjänstemän vid fyrstaten. Kommittén anser emellertid, att

syftet med det ifrågavarande önskemålet bör kunna i huvudsak tillgodoses

på en annan väg. För närvarande förekommer i viss utsträckning, att lotsverkets

tjänstefartyg få tagas i anspråk för flyttning från tjänstgöringsplats,

där tjänsteman efter sin pensionering icke kan kvarbo. Kommittén har uttalat

sig för en vidgad tillämpning av nämnda praxis. Enligt kommitténs mening

böra sålunda tjänstemän vid fyrstaten samt deras efterlevande få utan

särskild ersättning anlita lotsverkets tjänstefartyg vid tidpunkter, som med

hänsyn till fartygens tjänsteturer äro lämpliga, för transporter av bohag

m. m. i fall, då pensionerad tjänsteman eller avliden tjänstemans efterlevande

icke avse att kvarbo å tjänstgöringsplatsen samt reguljära kommunikationer

med denna plats saknas. Lotsstyrelsen har ansetts böra meddela

erforderliga direktiv härutinnan åt vederbörande distriktsbefäl.

Lönekommittén har upptagit ett av manskapslöneutredningen framlagt för
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

183

slag rörande vissa fria resor för beställningshavare med lön enligt 1 löneklassen

av löneplan nr 5. I fråga om uppbördspenningar framhåller kommittén,

att sådana för närvarande kunna utgå såväl enligt militära avlöningsreglementet

som enligt manskapsavlöningsreglementet. Manskapslöneutredningen

bär i sitt betänkande anfört, att det icke syntes förekomma, att sådant manskap,

som i fortsättningen skulle erhålla blandavlöning, omhänderhade uppbörd.

Enär emellertid chefen för marinen i sitt remissyttrande anfört, att så

torde kunna vara fallet, har lönekommittén icke funnit tillräcklig anledning

att begränsa bestämmelsen i ämnet att gälla personal med avlöning enligt

kontantlönesystemet.

b. Felräkning spenningar.

Lönekommittén, som tagit del av det förslag varpå nuvarande bestämmelser

om felräkningspenningar bygga, har icke ansett sig kunna tillstyrka en

återgång till tidigare gällande bestämmelser.

c. Representationsbidrag.

I fråga om de nuvarande representationsbidragens storlek förordar lönekommittén,

att de till landshövdingarna, kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet

och chefen för utrikesdepartementets pressbyrå utgående beloppen

höjas, ettvart med 2 000 kronor. Övriga representationsbidrag böra enligt

kommitténs mening icke ändras i samband med löneregleringen.

Lönekommittén anser sig icke kunna förorda, att representationsbidrag med

genom avlöningsbestämmelserna fastställda belopp tillerkännas andra befattningshavare

än dem, till vilka sådana bidrag nu utgå.

Lönekommittén har i samband härmed uttalat, att den hyser den uppfattningen,

att om bidrag till representationskostnader anses böra utgå i andra

fall, detta icke bör ske genom att tjänsteman såsom avlöningsförmån tillerkännes

visst representationsbidrag utan genom att möjlighet beredes honom

att erhålla bidrag till täckande av de verkliga representationskostnaderna.

Lönekommittén anser, att nämnda fråga bör närmare övervägas och

att därvid samtidigt bör undersökas, huruvida ej vissa av de nu såsom

avlöningsförmån utgående representationsbidragen böra slopas i samband

med att sådan möjlighet öppnas

Lönekommittén anser, att Kungl. Maj:t skall äga bestämma, huru vid

tjänstledighet skall förfaras med de såsom avlöningsförmån utgående representationsbidragen.

8. Vissa inkomster enligt taxa m. m.

Lönekommittén har ansett, alt i avlöningsreglementet böra införas bestämmelser

om att vissa tjänstemän äga uppbära ersättning enligt särskild

taxa eller andra föreskrifter. I detta sammanhang har lönekommittén erinrat

om de uttalanden lönekommittén i annat sammanhang gjort med avseende

å det lönesystem, som för närvarande tillämpas för lotspersonalen och som

innefattar rätt till lotslott eller lotslottsersättning.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Yttrandena.

Beträffande bestämmelserna i 38 — 44§§ av förslaget till statens

allmänna avlöningsreglemente har kammarrätten anfört, att då beloppen

av här ifrågavarande avlöningsförstärkningar m. m. ofta torde bli föremål

för ändringar, det icke förefölle praktiskt att i reglementet införa uppgifter

om desamma. De begränsningar, som föreskrivits i fråga om rätten att

vid vikariat uppbära berörda ersättningar, syntes böra bortfalla, då ersättningarna

i och för sig uppginge till förhållandevis små belopp och arbetsuppgifterna

för vikarierna torde vara desamma som för de ordinarie innehavarna

av rätten till nämnda ersättningar. Det syntes böra utsättas, att ersättning

skulle utgå även för fall av vikariat vid partiell ledighet.

Med avseende å särskilda lönetillägg och arvoden vid försvaret

bär statskontoret anfört, att frågan om en genomgripande revision

av det nuvarande systemet bör ägnas fortsatt uppmärksamhet i samband med

uppgörande av förslag till ny försvarsorganisation och militär förvaltningsorganisation.

Vad härefter angår de särskilda typerna av arvoden m. m. må ur de avgivna

yttrandena anföras följande.

Beträffande avlöning sförstärkning har domänstyrelsen ansett, att

beloppen till jägmästare, som förvalta revir tillhörande grupp II och III,

borde höjas såsom kompensation bland annat för att lönetillägget hädanefter

skall till viss del avstås vid tjänstledighet, vilket icke är fallet för närvarande.

Försvarsväsendets lönenämnd har ifrågasatt, om icke den avlöningsförstärkning,

som utgår till cheferna för de centrala flygverkstäderna, borde upptagas

i förteckningen över nämnda slag av lönetillägg.

I fråga om lönetillägg vid tjänstgöring av visst slag framhåller

medicinalstyrelsen, att avfattningen av den föreslagna bestämmelsen

om lönetillägg åt tjänsteman vid sinnessjukhus för tjänstgöring å fast avdelning

synes giva rätt till dylikt lönetillägg även för de å fast avdelning tjänstgörande

uppsyningsmännen. Lotsstyrelsen framhåller angelägenheten av att

den bebådade översynen beträffande arvoden m. m. kommer att omfatta jämväl

fyrskeppstillägg.

överbefälhavaren har framhållit, att flygvapnets personal skulle erhålla

förstärkning av flygtillägget den 1 juli 1947, medan vissa andra personalgrupper

enligt förslaget skulle, sedan utredning verkställts, erhålla förbättrade

förmåner först från 1 oktober 1947 räknat. Han anser, att samtliga förbättringar

böra komma personalen till godo från 1 juli 1947. Chefen för marinen

föreslår provisoriskt tillägg till de nuvarande sjötilläggen med 1 krona, att

utgå ''till samtlig sjökommenderad personal från 1 juli 1947. Beträffande flygtilläggen

ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen efter utförlig motivering

anfört, att en godtagbar rekrytering av flygsignalister fordrar, att

flygtilläggen för dessa, innan den föreslagna provisoriska höjningen å 60

kronor vidtages, uppräknas till 210 kronor för underofficerare och 150 kronor

för manskap. I fråga om elevtillägg anföra sistnämnda myndigheter, att

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

185

personal, som genomgår grundläggande utbildning till flygspanare på krigsflygplan,

bör bli delaktig av det föreslagna provisoriska tillägget å 60 kronor.

Försvarsväsendets lönenämnd framhåller, att vid den förordade utredningen

angående flygtillägg m. m. bör beaktas, i vad mån ett överförande av flygvapnets

mekanikerpersonal från militär till civilmilitär ställning kan påkalla

införande av bestämmelser angående mekanikertillägg för civilmilitär personal

eller andra förändringar i fråga om förevarande förmåner.

Med avseende å kallorts- och enslighetstillägg anser statskontoret

anledning saknas att medge kallortstillägg åt vissa korpraler med

biandlön och längre anställningstid. Lotsstyrelsen framhåller angelägenheten

av att den bebådade översynen av arvoden m. m. kommer att omfatta även

enslighetstillägg.

I fråga om befattnings arvoden har kammarrätten anfört, att arvode

till vikarie för kammarrättsråd som är divisionsordförande, vilket belopp

enligt förslaget skulle utgöra hälften av eljest gällande belopp, icke

synes stå i överensstämmelse med de principer, som enligt förslaget ligga till

grund för bestämmandet av vikariatsersättning vid vikariat å närliggande

tjänst.

Med avseende å ställföreträdararvode ifrågasätter generalpoststyrelsen,

om icke av avlöningsreglementet bör framgå, att dylikt arvode vid

postverket utgår endast till annan tjänsteman än överdirektör.

Vidkommande arvoden för särskilda uppdrag m. m. (sammanfattade

i särskild arvodesförteckning) har vattenfallsstyrelsen hemställt,

att arvode för bestridande av göromål såsom vakthavande driftledare vid

driftkontor måtte höjas och att arvodet får utgå till varje tjänsteman, som

bestrider dylik tjänst. Statskontoret framhåller, att det nu till vissa expeditionsvakter

utgående arvodet för tillsyn över ämbetslokal eller städning icke

medtagits i förslaget till arvodesförteckning.

Beträffande resekostnadsersättning i samband med

semester har telegrafstyrelsen uttalat, att tjänsteman, som efter slutat

tjänstgöringsuppdrag å främmande ort tilldelats semester, enligt styrelsens

uppfattning äger enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning för återresa till stationeringsorten.

Avreser tjänstemannen till annan ort för att där tillbringa semestern, bör

detta betraktas såsom tjänsten ovidkommande. Motsvarande måste anses

gälla, då tjänstemannen vid semesterns slut beordras tjänstgöra å främmande

ort.

Särskilt vad beträffar det av lönekommittén berörda fallet, då tjänsteman

omedelbart efter semester skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten,

har telegrafstyrelsen hänvisat till föreskrifterna i 16 § andra stycket allmänna

resereglementet, där frågan om ersättning till tjänsteman i dylikt

fall är uttryckligen reglerad.

Skulle föreskrifter i nu berörda avseenden anses vara av behovet påkallade

och införas i avlöningsreglementet, anser telegrafstyrelsen föreskrifter
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

na böra givas innehåll i överensstämmelse med styrelsens nyss uttalade

uppfattning.

Överbefälhavaren anför, att enär resan mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna

måste anses vara tjänsteresa, det vore i princip riktigast, att staten

— oberoende av vart resan företoges — erlade en häremot svarande ersättning

till den enskilde. Därjämte borde icke enbart fri resa utan även resetraktamente

åtnjutas.

Med avseende å traktamentsersättning vid post- och provianteringsresor

för vissa tjänstemän vid fyrstaten har lotsstyrelsen icke något att

i princip erinra mot vad lönekommittén anfört och förordat.

I fråga om tjänstgöringstraktamente har försvarsväsendets

iönenämnd föreslagit, att 44 § 3 mom. sista stycket statens allmänna avlöningsreglemente

erhåller följande lydelse: »Till försvaret hörande tjänsteman

må kunna erhålla tjänstgöringstraktamente jämväl vid tjänstgöring å stationeringsorten

under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan

bibehållas såsom nattkvarter». I samband härmed borde 55 § 2 mom. andra

stycket i förslaget utgå. Generalpoststyrelsen förutsätter, att fast stationeringsort

kan bestämmas även för tjänsteman (ordinarie eller icke-ordinarie), som

stadigvarande anlitas å viss tjänstgöringsort, även om tjänstemannen icke

placeras vid särskilt tjänsteställe.

Vidkommande kommitténs i samband med ersättning för flyttningskostnad

framställda förslag angående ordnande av flyttning i

vissa fall genom anlitande av lotsverkets tjänstefartyg har lotsstyrelsen förklarat

sig beredd att söka träffa sådana anstalter, att personalens berättigade

intressen i förevarande hänseende komma att tillgodoses så långt det rimligen

låter sig göra.

Beträffande representationsbidrag har försvarets civilförvaltning

framhållit önskvärdheten av att i reglementet klart kommer till uttryck

att, där särskilda skäl föreligga andra än de i reglementet särskilt angivna

tjänstemännen kunna komma i åljutande av dylikt bidrag. Socialstyrelsen

anser önskvärt, att utredning sker angående behovet av anslag för representation

till styrelsen och andra myndigheter. Länsstyrelsen i Malmö framhåller,

att den föreslagna höjningen av landshövdingarnas representationsbidrag

stannar vid ungefär 28 1j2 procent i Malmö och Göteborg men uppgår till

50 procent i övriga län.

Överbefälhavaren föreslår, att en utredning om representationsbidrag snarast

kommer till stånd. Att fasta ersättningar för representation utgå blott

till cheferna för Sydkustens och Västkustens marindistrikt finge anses egendomligt.

Försvarsväsendets Iönenämnd understryker, att frågan om beviljande

av ersättning för styrkta representationskostnader till vissa militära beställningshavare

bör lösas snarast möjligt.

I fråga om vissa inkomster enligt taxa m. m. har lotsstyrelsen

föreslagit, att lotslottsersättning må kunna tillkomma jämväl aspiranter.

Beträffande lotslottsersättnings utgående under tjänstledighet föreslår

styrelsen en mindre jämkning.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

187

Förslag av timlärarsakkunniga samt däröver avgivna yttranden.

Såsom inledningsvis framhållits, ha särskilda sakkunniga1 tillkallats för

utredning av frågan om avlöningsförmåner till timlärare vid det civila undervisningsväsendet

och inom försvaret. De sakkunniga ha i skrivelse den 21

april 1947 framlagt principförslag beträffande vissa med en lönereglering för

timlärare sammanhängande frågor, vilka lämpligen synts böra anmälas för

riksdagen i samband med den allmänna löneregleringen. De sakkunniga

ämna framdeles inkomma med fullständigt förslag i ämnet.

Till en början föreslå de sakkunniga beträffande allmänna läroverk och

jämförliga läroanstalter, att lärare med full tjänstgöring skall kunna anställas

som extra lärare, även om anställningstiden icke omfattar hel termin,

och att i konsekvens härmed den nuvarande anställningsformen biträdande

lärare icke längre skall tillämpas. I samband härmed skulle vissa

jämkningar vidtagas i de av lönekommittén föreslagna avlöningsbestämmelsema

för extra lärare. Förslaget har biträtts av statskontoret, allmänna lönenämnden,

skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Vad därefter angår allmänna grunder för bestämmande av timlärararvoden

föreslå de sakkunniga att, liksom för närvarande är fallet, arvodet bestämmes

att motsvara viss kvotdel av lönen till motsvarande heltidstjänstgörande

extra lärare. I motsats till vad nu gäller skulle emellertid timlärararvodet

bli automatiskt rörligt efter indexläget. Arvodet skulle vidare differentieras

med hänsyn till det stadium, å vilket undervisning meddelas, och beräknas

å maximitimtalet för undervisningsskyldigheten å vederbörande stadium.

Slutligen föreslås, att den nuvarande uppdelningen av timlärararvodet

i olika belopp allt efter lärarens kompetens bibehålies och något utbygges.

Det skall enligt de sakkunniga ankomma på Kungl. Maj :t att för olika skolor

och lärarkategorier bestämma, vilket timlärararvode som enligt angivna grunder

skall utgå.

De sakkunniga förorda, att timlärare med en medeltjänstgöring av minst

20 timmar i veckan skall efter 6 anställningsmånader vid tjänstledighet på

grund av sjukdom erhålla halvt arvode.

De militära timarvodena böra enligt de sakkunniga i princip avvägas med

ledning av timlärararvodena vid de civila skolorna.

I avgivet yttrande har statskontoret anfört, att förslaget innebär i förhållande

till nu gällande bestämmelser en långt gående differentiering av timläramas

avlöning. Fn avvägning av ersättningens storlek efter såväl undervisningens

art som lärarens kompetens syntes emellertid erbjuda vissa fördelar,

varför statskontoret icke ville rikta någon erinran mot den föreslagna

differentieringen. Även i övrigt förefölle de sakkunnigas förslag vara väl

ägnat att läggas till grund för bestämmelser i ämnet.

Allmänna lönenämnden har uttalat, att en differentiering av timlärararvodena

efter lärarens kompetens synes böra ske i huvudsak enligt de sakkunnigas

förslag samt att differentieringen efter undervisningsstadium eller un
1

De sakkunniga äro statskommissarien K. A. Lindbergson och överstelöjtnanten G. B. V. E.

Swedenborg.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Departements
chefen.

dervisningsskyldighetens omfattning för motsvarande heltidstjänstgörande

lärare icke får drivas så långt, att timlärararvodena vid en och samma läroanstalt

bli olika, allt efter undervisningens förläggande till högre eller lägre

stadium inom anstalten. Försvarsväsendets lönenämnd har ifrågasatt, om

tillräckliga skäl föreligga för att differentiera timlärararvodena vid försvarets

läroverk efter hög- eller lågstadium.

Skolöverstyrelsen föreslår, att extra ersättning i vissa fall må kunna utgå

för skrivningsrättning. Överstyrelsen tillstyrker i princip att timlärararvodet

differentieras efter skolstadiet. Beräkningen av timlärararvodet på grundval

av maximaltjänstgöring har överstyrelsen godtagit under förutsättning att

ersättning i vissa fall får utgå för skrivningsrättning. I fråga om differentiering

efter lärarens kompetens har överstyrelsen icke velat motsätta sig en

lösning i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, överstyrelsen

finner rimligt, att även för folkskolans timlärare arvodet differentieras

efter kompetens och undervisningsstadium.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser, att en viss differentiering av arvodet

bör liksom för närvarande upprätthållas mellan undervisning i vissa

allmänna ämnen å ena och vissa tekniska och merkantila ämnen å andra

sidan vid de högre tekniska läroverken.

För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad lönekommittén

anfört och förordat i fråga om arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar.

I vissa av de avgivna yttrandena förekomma förslag angående höjning

av nu utgående ersättningsbelopp utöver vad av lönekommittén föreslagits.

Jag har med i det följande angivet undantag icke ansett mig böra förorda

dessa förslag. Härvid har jag förutsatt, att lönekommitténs önskemål om

igångsättande av en allmän översyn av ifrågavarande tilläggsförmåner snarast

skall kunna förverkligas. Jag torde framdeles få ånyo anmäla denna

fråga för Kungl. Maj:t.

Det nyssnämnda undantaget avser flygtillägg till flygsignalister, vilket på

av chefen för flygvapnet anförda skäl bör upptagas med samma belopp som

flygtillägg till flygspanare.

I de fall, då enligt reglementsförslagen lönetillägg skola utgå med olika

belopp allt efter viss lönegrupp, kallortsklass el. dyl., har genomgående iakttagits,

att den lägsta gruppen eller klassen betecknats med I. I gällande

personalförteckningar förekommer emellertid i vissa fall, att grupp I betecknar

den högsta inom vederbörande förvaltningsområde förekommande

avlöningsgruppen. Såsom exempel härpå må anföras rektorstjänstema vid

de allmänna läroverken. Då i samband med tillkomsten av nytt avlöningsreglemente

enhetlig beteckning bör genomföras, bör ändring ske i av riksdagen

redan godkända personalförteckningar på sådant sätt, att numreringen

av förekommande avlöningsgrupper kommer att ansluta sig till den

i förslaget till avlöningsreglemente iakttagna. Kungl. Maj:t torde äga besluta

härom med hänsyn till redan erhållet bemyndigande (r. skr. 1947:56).

Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t bör inhämtas att i förekommande

fall jämka redan fastställda belopp för årsarvoden till med 12 jämnt

delbara krontal, på sätt enligt reglementsförslaget skulle gälla.

Vad angår vissa särskilda former av lönetillägg vill jag, under erinran

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

189

att jag i det föregående förklarat mig i allt väsentligt biträda lönekommitténs

förslag, inskränka mig till att anföra följande.

I anledning av vad medicinalstyrelsen anfört angående lönetillägg åt tjänsteman

vid sinnessjukhus för tjänstgöring å fast avdelning vill jag framhålla,

att enligt vad jag inhämtat avsikten icke varit att utvidga tillämpningsområdet

för dylikt tillägg. Författningsförslaget bör följaktligen jämkas

på denna punkt.

Beträffande den av försvarsväsendets lönenämnd berörda frågan om mekanikertillägg

till civilmilitär personal får jag anföra att, såsom jag i annat

sammanhang utvecklar, sådant tillägg bör tills vidare, i avvaktan på närmare

utredning i samband med frågan om lönetillägg, utgå till tekniker vid

flygvapnet.

Vid genomförandet av den av mig förordade löneregleringen för manskap

vid försvaret förordar jag, att kallortstillägg tillerkännes sådant blandavlönat

manskap, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser kan

räkna en anställningstid av minst tre år.

I anslutning till generalpoststyrelsens förslag bör stadgande meddelas av

innebörd, att ställföreträdararvode vid postverket skall utgå endast till annan

tjänsteman än överdirektör. Motsvarande bör i fråga om telegrafverket

gälla beträffande annan tjänsteman än överdirektör och överingenjör.

Vattenfallsstyrelsens förslag, att arvode bör kunna utgå till varje tjänsteman,

som bestrider göromål såsom vakthavande driftledare vid driftkontor,

synes böra beaktas. På sätt statskontoret framhållit, bör vidare i lämpligt

sammanhang intagas föreskrift om rätt till arvode i vissa fall för tillsyn

över ämbetslokal eller städning.

Enligt lönekommitténs förslag skulle tjänsteman (beställningshavare), som

vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än stationeringsorten eller som

vid semesters upphörande skall tjänstgöra å sådan annan ort, äga åtnjuta

resekostnadsersättning (respektive fri resa) för av honom vid semesterns

inträdande eller upphörande företagen resa mellan tjänstgörings- och stationeringsortema.

I vissa yttranden har framhållits, att resa av nu angivet

slag får anses vara att betrakta såsom tjänsteresa. I den mån så är fallet bör

även enligt min mening för dylik resa resekostnads- och traktamentsersättning

kunna utgå enligt allmänna resereglementet eller de andra bestämmelser,

som gälla i fråga om tjänsteresor. I övrigt biträder jag lönekommitténs

förslag, då det nämligen enligt min mening får anses skäligt att vid här avsedd

ledighet antingen tjänstgöringstraktamente eller resekostnadsersättning

får utgå; vid genomförandet av lönekommitténs förslag förutsätter jag,

att tjänstgöringstraktamente ej skall utgå.

Vidare föreslår lönekommittén, att tjänsteman (beställningshavare), som

vid semesters början tjänstgör å ort utom stationeringsorten och i anledning

av semestern beger sig från tjänstgöringsorten till annan ort än stationeringsorten,

skall få åtnjuta viss resekostnadsersättning. Även jag anser lämpligt,

att resekostnadsersättning (men ej traktamentsersättning) får utgå i dylikt

fall, dock ej med högre belopp än som motsvarar beräknad resekostnad för

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

resa till stationeringsorten. Motsvarande bör gälla, då tjänsteman, som under

semester vistas utom stationeringsorten, omedelbart efter semestern

skall tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten — i den mån icke 16 §

andra stycket allmänna resereglementet är tillämpligt. Av det anförda föranledda

jämkningar böra vidtagas i lönekommitténs författningsförslag.

Försvarsväsendets lönenämnds förslag angående ändrad formulering av

44 § 3 mom. sista stycket samt uteslutande av 55 § 2 mom. andra stycket

statens allmänna avlöningsreglemente ävensom lotsstyrelsens förslag angående

viss jämkning i föreskrifterna om lotslottsersättning synas böra tillmötesgås.

Vad slutligen angår den av särskilda sakkunniga utförda utredningen angående

avlöningsförmåner till timlärare vid civila och militära läroanstalter

torde i detta sammanhang allenast böra beröras vissa för lönesättningen

grundläggande regler. En utgångspunkt bör härvid vara, att — på sätt de

sakkunniga förordat och myndigheterna tillstyrkt — det nuvarande villkoret

att extra lärares anställning skall avse minst en termin upphäves

och att sålunda heltidstjänstgörande lärare skall kunna anställas såsom extra

lärare även vid kortvariga förordnanden. Härav föranledda ändringar böra

vidtagas i vederbörande av lönekommittén föreslagna reglementsbestämmelser.

Arvode till timlärare bör, där ej särskilda skäl till annat föranleda, i anslutning

till de sakkunnigas förslag motsvara viss kvotdel av lön till jämförlig

extra lärare. I nämnda lön inbegripes av indexläget föranledd förhöjning.

Timlärararvodet bör vidare i viss utsträckning differentieras efter lärarens

kompetens och efter det undervisningsstadium, varom fråga är.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, sedan de sakkunniga

framlagt fullständigt förslag i ämnet, utfärda bestämmelser angående avlöningsförmånerna

för olika slag av timlärare. Härvid böra vissa i remissyttrandena

gjorda uttalanden beaktas. Huruvida på sätt skolöverstyrelsen förordat

möjlighet till viss kompensation för särskilt betungande hemarbete (skrivningsrättning)

bör öppnas, synes icke kunna avgöras utan särskild undersökning,

avseende samtliga av frågan berörda lärargrupper. I samband med

bestämmelsernas utfärdande bör ställning tagas till de sakkunnigas förslag

angående rätt att behålla viss del av arvode under sjukledighet för timlärare

med en medeltjänstgöring av minst 20 timmar i veckan och en anställningstid

av minst 6 månader.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

191

Tjänstebostad.

Det avlöningssystem, som för närvarande tillämpas för de av lönekommitténs

uppdrag berörda personalgrupperna, utgör i stort sett ett rent kontantlönesystem.

Avlöningen är i princip icke sammansatt av fria naturaförmåner

i förening med en under hänsynstagande till värdet av sådana förmåner avvägd

kontant avlöning, utan där förmåner tillhandahållas in natura, vilket

förekommer i viss omfattning, är i stället regeln den, att tjänstemannen har

att å lönen vidkännas avdrag för dem.

Vad här anförts om naturaförmåner i allmänhet är tillämpligt också i fråga

om tjänstebostad. Det är således regel, att tjänsteman, vilken innehar

tjänstebostad, icke erhåller densamma såsom fri naturaförmån utan har att

erlägga ersättning för begagnandet av densamma. Avlöningsreglementena innehålla

bestämmelser om de grunder, efter vilka sådan ersättning skall utgå,

och om den ordning i vilken ersättningen skall bestämmas. Reglementena

innehålla vidare bestämmelser, enligt vilka vissa särskilda grupper av tjänstemän

äga åtnjuta fri tjänstebostad. Och härutöver innehålla de åtskilliga

bestämmelser om den utsträckning vari tjänsteman är skyldig att mottaga

och bebo tjänstebostad, att upplåta den till vikarie eller efterträdare och att

avträda den. I dessa hänseenden innehålla reglementena i viss utsträckning

bestämmelser av olika innebörd för tjänstemän inom olika förvaltningsområden.

1945 års lönekommitté.

Lönekommittén har vid redogörelsen för sitt ställningstagande till de olika

spörsmål, som avse tillhandahållande av tjänstebostad, till en början ingått

på frågan i vilken omfattning sådant tillhandahållande genom statens försorg

bör förekomma. Kommittén har härvid icke föreslagit någon ändring i

den rätt till fri tjänstebostad, som nu förefinnes för vissa tjänstemän (beskickningschefer,

vissa överläkare, landshövdingar m. fl.). Beträffande manskap

vid försvaret hänvisas till vad i annat sammanhang anförts rörande

biandlönesystem och kontantlönesystem.

Vad härefter angår frågan, i vilken omfattning tjänstebostad i av staten

ägd eller disponerad lägenhet bör tillhandahållas i andra fall än då den utgör

en fri naturaförmån, har lönekommittén till en början erinrat om att

utvecklingen, för att undanröja de irritationsmoment mellan verk och personal,

som tvånget att bebo av verket anvisad bostad understundom framkallat,

har gått i den riktningen, att man sökt begränsa detta tvång i möjligaste

mån. För egen del har lönekommittén ansett sig böra förorda, att skyldigheten

att mottaga och bebo tjänstebostad under den nya löneregleringsperioden

för de olika personalgrupperna begränsas på samma sätt som för närvarande.

De bestämmelser i detta ämne, som lönekommittén föreslår, äro således, oavsett

olika jämkningar av redaktionell natur, av samma innebörd som de nu

gällande. Lönekommittén har emellertid funnit sig böra föreslå, att, då tjäns
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kunffl. Maj:ts proposition nr 281.

tebostadsbegreppet för försvarets del givits samma innebörd som för statens

sinnessjukhus och statens järnvägars del, anordningen med personalombud,

vilka skola erhålla tillfälle att yttra sig i frågor om befrielse från skyldighet

att bebo tjänstebostad, skall införas även vid försvaret. I övrigt har

lönekommittén anslutit sig till 1936 års lönekommittés uttalande angående

avveckling av sådana bostäder, vilkas upplåtande icke är påkallat ur tjänstesynpunkt.

1945 års lönekommitté anser för sin del önskvärt att en successiv

avveckling, i den mån så befinnes möjligt och lämpligt, kommer till stånd

även i fråga om motsvarande tjänstebostäder vid försvaret, statens sinnessjukhus

och statens järnvägar. I detta sammanhang har lönekommittén även

understrukit angelägenheten av att, då nybyggnad skall ske av sådana personalbostäder,

om vilkas framtida behövlighet ur tjänstesynpunkt full visshet

icke råder, byggnaden såvitt möjligt förlägges utanför det egentliga institutions-

eller anstaltsområdet, så att en avveckling sedermera kan komma

till stånd, när så anses lämpligt.

För vissa statstjänstemän förekommer det, att tjänstebostad tillhanda - hålles av vederbörande kommun eller av flera kommuner gemensamt. Detta

är förhållandet i fråga om provinsialläkare och distriktsveterinärer samt rektorer

och vaktmästare vid vissa läroanstalter. Vidare förutsättes i gällande

avlöningsbestämmelser, att tjänsteman vid akademien för de fria konsterna

med konsthögskolan — därunder inbegripen professor vid konsthögskolan —

kan erhålla tjänstebostad i akademiens hus. Där fråga är om bostad, som tillhandahålles

provinsialläkare eller distriktsveterinär, kan upplåtelsen ske utan

ersättning, om den som tillhandahåller bostaden därom besluter, men i övrigt

är här fråga om tjänstebostad, för vilken tjänstemannen har att erlägga ersättning.

Rektorerna intaga i så måtto en särställning, att de visserligen äro

skyldiga att mottaga anvisad tjänstebostad men ej att bebo densamma. I vad

sålunda gäller föreslår lönekommittén ej ändring.

Lönekommittén anser att liksom hittills regleringen av tjänstebostädernas

beskaffenhet, vård och underhåll icke bör ske i avlöningsreglementena. Kommittén

föreslår emellertid, att i dem skall stadgas, att i dessa hänseenden

skall — vad angår beskaffenheten utöver vad därom föreskrives i gällande

hälsovårdsstadga — gälla vad som må särskilt stadgas av Kungl. Maj:t eller,

efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet. Den närmare

regleringen avses skola ske i en eller, i den mån så anses erforderligt eller

lämpligt, flera boställsordningar; en sådan närmare reglering bör komma till

stånd snarast möjligt. Lönekommittén har utformat de föreslagna bestämmelserna

på sådant sätt, att skyldighet att mottaga tjänstebostad endast föreligger,

om bostaden står i överensstämmelse med av Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj ds bemyndigande, av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser.

Den, som ålagts mottaga tjänstebostad, vilken enligt hans mening

icke uppfyller dessa krav, äger anföra klagomål hos Kungl. Maj:t. Detsamma

gäller självfallet även, om en tjänsteman mottagit tjänstebostad och

anser att den fastighetsförvaltande myndigheten icke vidtager erforderliga

åtgärder för tjänstebostadens hållande i fullgott skick.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1.

193

Gällande avlöningsreglementen innehålla vissa bestämmelser i fråga om

skyldighet för innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

att upplåta utrymme till vikarie eller efterträdare och om tjänstebostads avträdande.

I dessa bestämmelser har lönekommittén icke funnit anledning

föreslå ändring.

Lönekommittén har härefter ingått på frågan om den ersättning som bör

utgå för tjänstebostad, vilken icke tillhandahålles såsom fri naturaförmån. I

detta hänseende intaga de kommunala tjänstebostäder, som tillhandahållas

provinsialläkare och distriktsveterinärer, en särställning. Om dem har för

närvarande endast stadgats, att ersättning skall av tjänstemannen erläggas

till vederbörande distrikt, kommun eller kommuner med belopp, som, där

överenskommelse ej kan träffas, bestämmes av länsstyrelsen. Så bör enligt

lönekommitténs mening alltjämt vara fallet.

Beträffande ersättningen för övriga tjänstebostäder innehålla avlöningsreglementena

föreskrifter om de grunder, efter vilka ersättningen skall bestämmas.

Lönekommittén har den principiella uppfattningen att i de fall, då tjänsteman

ålägges att bebo tjänstebostad, ersättningen därför bör bestämmas så,

att denna skyldighet varken medför en utanför lönesättningen liggande indirekt

löneförmån eller en belastning i jämförelse med de fall, då sådan skyldighet

ej finnes. Då ersättningen bestämmes från denna utgångspunkt, måste enligt

lönekommitténs mening beaktas, att en tjänstebostad i vissa fall kan ha

lägre hyresvärde än eljest likvärdiga bostäder å orten. Detta kan bero på

bostadens belägenhet, varav i vissa fall också kunna följa särskilda besvär

på tjänstefri tid för bostadshavaren, för vilka ersättning icke utgår, eller på

annan dylik omständighet. Tvånget att bebo tjänstebostad bör också tillerkännas

betydelse för sådana fall, då bostaden har sådan storlek eller beskaffenhet,

att den — med hänsyn bland annat till befattningshavarens tjänsteställning

— icke kan antagas överensstämma med dennes behov och rimliga

önskemål. Lönekommittén har ansett, att dessa synpunkter böra komma till

uttryck i avlöningsbestämmelserna. I de av kommittén föreslagna författningsbestämmelserna

i ämnet har, jämte det nuvarande bestämmelser om ersättningsgrunderna

oförändrade medtagits, föreskrivits, att vid ersättningens

bestämmande jämväl skall beaktas bostadens belägenhet och karaktär av

tjänstebostad.

Enligt nu gällande bestämmelser kunna närmare föreskrifter om ersättningens

bestämmande meddelas av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet.

Lönekommittén har för sin del förordat, att Kungl. Maj:t utfärdar föreskrifter

i sjfte att avägabringa eu enhetlig tillämpning av bestämmelserna

om hyresbeloppens fastställande.

Vid de förhandlingar som förts mellan lönekommittén och tjänstemännens

huvudorganisationer, har även berörts frågan i vilken ordning tjänstebostadsinnehavare

bör kunna beredas lindring i bostadsutgiftema på grund av

försörjningsskyldighet mot barn. Enighet har därvid uppnåtts om att en sådan

lindring icke bör åvägabringas genom nedsättning av ersättningen för

tjänstebostaden. Man har härvid utgått från att bestämmelserna om de so
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 281.

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kiingl. Maj.ts proposition nr 281.

ciala förmåner, som tillerkännas familjeförsörjare, komma alt utformas så,

att innehavare av tjänstebostad kan bli delaktig av sådana förmåner under

samma villkor som andra bostadsinnehavare.

Enligt gällande bestämmelser erlägges ersättningen för tjänstebostad i allmänhet

genom avdrag å avlöningen. Med undantag härifrån föreligger skyldighet

att själv inbetala ersättningen dels för provinsialläkare och distriktsveterinärer,

som ha kommunal tjänstebostad, dels för tjänsteman vid akademien

för de fria konsterna med konsthögskolan, som bebor tjänstebostad i

akademiens hus, och dels, såvitt angår ersättning för centraluppvärmning,

för sådan rektor, som har kommunal tjänstebostad. Och vidare har annan

tjänsteman än nu nämnts att, när hans avlöning ej förslår till avdraget för

tjänstebostaden, själv inbetala det felande beloppet. Lönekommittén har ansett

anledning ej finnas till ändring i vad sålunda gäller. Kommittén föreslår

för sin del övergång till systemet med hyresersättningens erläggande i efterskott

jämväl vid försvaret och vid de civila verk, där ersättningen för närvarande

erlägges i förskott. Härigenom skulle vinnas dels jämställdhet i detta

hänseende för samtliga statliga tjänstebostadsinnehavare, dels ock bättre

överensstämmelse med reglerna om avlönings utbetalande.

Slutligen har lönekommittén framhållit, att folkskolans lärare i det hänseende,

varom här är fråga, intaga en särställning genom att för dem tilllämpas

ett system med ett visst antal såsom hyresavdrag betecknade belopp,

varvid det belopp, som skall tillämpas i det särskilda fallet, bestämmes på

grundval av en särskild hyresgruppering. Det synes lönekommittén ändamålsenligt

att ett sådant system inom detta område tillämpas även i fortsättningen.

Lönekommittén har emellertid beträffande folkskolans lärare erinrat

om att tjänstebostadsfrågan för deras del nyligen varit föremål för en

ingående särskild utredning genom 1941 års lärarlönesakkunniga. Dessas arbete

har utmynnat i ett den 27 december 1945 avgivet betänkande med förslag

till boställsordning för folkskolans lärare m. m. (SOU 1946:8). Sedermera

har författning i ämnet utfärdats (1946:883). Lönekommittén har icke

i sitt förslag till nytt avlöningsreglemente angivit de belopp, som hyresavdragen

skola utgöra, då enligt vad kommittén inhämtat förslag härutinnan avsetts

skola framläggas av lärarlönesakkunniga, varefter bestämmelser i ämnet

skola införas i boställsordningen.

I de hänseenden, som ej ovan särskilt berörts, har lönekommittén hänvisat

till de författningsförslag, som av kommittén framlagts.

Yttrandena.

Medicinalstyrelsen tillstyrker de av lönekommittén föreslagna bestämmelserna

om skyldighet att mottaga tjänstebostad men framhåller, att vad härutinnan

föreslagits skola gälla för befattningshavare vid statens sinnessjukhus

bör utsträckas till att omfatta jämväl tjänstemän vid statens anstalt för

fallandesjuka.

Byggnadsstyrelsen erinrar, att enligt kommitténs förslag (46 § 3 mom.

första stycket i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente) skulle

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

195

möblering av landshövdings tjänstebostad genom statens försorg avse högst

fyra rum. Då det i vissa fall kan anses skäligt, att mer än fyra rum möbleras

genom statens försorg, ifrågasätter styrelsen, huruvida icke berörda bestämmelse

antingen bör helt utgå eller ersättas av ett stadgande, enligt vilket

möbleringen skall avse det antal rum, Kungl. Maj:t bestämmer.

Beträffande den av lönekommittén föreslagna regeln om erläggande av

ersättning för tjänstebostad månadsvis i efterskott anför styrelsen, att det

synes styrelsen lämpligt, att vederbörande ämbetsverk liksom hittills får äga

frihet att med bostadsinnehavaren avtala om hvresbetalning i förskott eller

1 efterskott, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.

Kammarrätten har funnit sig böra fästa uppmärksamheten på att, ehuru

frågan om skyldigheten för tjänsteman att mottaga av statsverket ägd eller

disponerad bostad lärer skola i sista instans prövas av Kungl. Maj:t, samma

spörsmål kan uppkomma även i avlönings- och anmärkningsmål, ett förhållande,

. som enligt kammarrättens förmenande måste betraktas såsom

olämpligt.

Allmänna lönenämnden påpekar att enligt iönekommitténs förslag (8 §

2 och 3 mom. i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente) skall

vid försvaret, statens sinnessjukhus och statens järnvägar vederbörande

myndighet pröva, om tjänsteman bör befrias från skyldighet att mottaga

tjänstebostad, vars upplåtande icke är påkallat ur tjänstesynpunkt, men att

därjämte Kungl. Maj:t skall pröva tjänstemans skyldighet att bebo sådan

tjänstebostad. En dylik uppdelning av prövningsrätten finner lönenämnden

icke lämplig utan förordar, att nuvarande ordning bibehålies, enligt

vilken myndigheten prövar tjänstemans skyldighet att taga i besittning eller

vidare bebo redan innehavd lägenhet. Kungl. Maj ds prövningsrätt synes lönenämnden

böra begränsas till att avse landshövdings skyldighet att bebo

anvisad lägenhet.

Chefen för marinen anser, att det hyresbelopp, som skall erläggas för

sådan bostad, vilken tjänsteman är skyldig mottaga, principiellt bör sättas

lägre än de belopp, som å orten i fråga gälla på den allmänna hyresmarknaden.

Utom det att hänsyn givetvis bör tagas till tjänstebostadens belägenhet

och beskaffenhet, anser han att särskilt bör beaktas det tvång att

bebo viss bostad som föreligger.

Chefen för marinen har vidare framhållit, att han icke kan dela lönekommitténs

uppfattning, att hyresersättning bör erläggas i efterskott jämväl vid

försvaret. En sådan ordning skulle enligt chefens för marinen åsikt komma

att i olika avseenden medföra olägenheter för vederbörande befattningshavare.

Lönekommitténs förslag till bestämmelser rörande tjänstebostad finner jag Departementsmig

böra biträda med här angivna jämkningar. chefen.

Medicinalstyrelsens och allmänna lönenämndens i det föregående återgivna

påpekanden synas böra beaktas vid bestämmelsernas slutliga utformning.

Lönekommittén bar bibehållit nuvarande föreskrift, att landshövdings

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

tjänstebostad skall genom statens försorg möbleras beträffande högst fyra

rum för representationsändamål. I anslutning till byggnadsstyrelsens förslag

vill jag med hänsyn till numera föreliggande förhållanden förorda, att det

nuvarande stadgandet ändras till att avse möblering av högst det antal rum,

som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer.

Tjänstedräkt.

1945 års lönekommitté.

Beträffande nu gällande bestämmelser om tjänstedräkt och de överväganden,

som legat till grund för desamma, torde få hänvisas till lönekommitténs

betänkande (sid. 150—151).

Vid tillkomsten av de bestämmelser angående tjänstedräkt för civila

tjänstemän, för vilka i betänkandet redogjorts, synes någon beräkning icke

ha verkställts angående den merkostnad, som uniformspliktig tjänsteman får

vidkännas för sin beklädnad i jämförelse med förhållandena om uniformsplikt

ej förelegat.

Genom lönekommitténs försorg har en ingående utredning verkställts till

belysning av de olika faktorer, som påverka bedömningen av frågan om den

rättvisa fördelningen mellan statsverket och den enskilde av kostnaderna för

tjänstedräkt. Utgångspunkten har härvid varit, att kostnadsfrågan så vitt

möjligt bör regleras så, att det för varje tjänsteman ekonomiskt sett blir likgiltigt,

om han är underkastad uniformsplikt eller icke, och att staten följaktligen

i princip bör bidraga till kostnaderna för uniformeringen med vad

som motsvarar den merkostnad, som uniformsplikten i och för sig vållar

den enskilde tjänstemannen i jämförelse med den kostnad för beklädnad,

som en icke uniformspliktig tjänsteman i motsvarande löneläge normalt kan

beräknas ha.

De gjorda övervägandena ha givit till resultat, att någon anledning icke

finnes att i fråga om civila tjänstemän i princip överge det system, som nu

tillämpas och som i korthet kan betecknas såsom rabattsystemet. Bestämmelserna

föreslås emellertid kompletterade i två hänseenden. Dels bör rabatten

väsentligt höjas, såvitt angår den första anskaffningen av uniformspersedlar

för uniformspliktig tjänsteman. Dels bör det för närvarande inom vissa

förvaltningsområden medgivna förfaringssättet, enligt vilket tjänstemännen

äga att själva ombesörja persedlarnas tillverkning och erhålla sömnadsbidrag

högst motsvarande vad statsverket eljest skulle gälda, fastställas för

allmän tillämpning. Å andra sidan har kommittén, i konsekvens med den

nyss angivna allmänna utgångspunkten, funnit den inskränkningen i nuvarande

grunder böra vidtagas, att någon lägsta gräns för storleken av den rabatt,

som må medgivas tjänsteman vid förnyelse av persedlar, icke fastställes.

I fråga om den nyss anförda uppfattningen, att en högre rabattsats bör

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

197

tillämpas vid första anskaffningen av uniformspersedlar än eljest, grundar

sig densamma på att den första anskaffningen måste anses mera betungande

för tjänstemannen än uniformens fortsatta underhåll och förnyelse. Kommittén

har dock icke ansett sig böra föreslå, att den första uppsättningen tillhandahålles

tjänstemännen helt kostnadsfritt. En lämplig avvägning har synts

kommittén kunna åstadkommas, om rabatten och därmed statens bidrag till

uniformskostnaden vid första anskaffningen av obligatoriska uniformspersedlar

i egentlig mening sättes till 75 procent av myndighetens självkostnadspris.

Såsom förut framhållits skulle någon lägsta gräns icke sättas för rabatt vid

förnyelse av persedlar. Det bör enligt lönekommitténs mening ankomma

på Kungl. Maj:t att på framställning av vederbörande myndighet bestämma

rabattsatsen för olika ifrågakommande personalgrupper. Så stort avdrag borde

kunna medgivas, som kan anses motsvara den merkostnad uniformsplikten

i och för sig beräknas åsamka tjänstemännen. Högsta medgivna rabatt föreslås

liksom för närvarande skola vara 50 procent av självkostnadspriset.

Vidare anser sig lönekommittén böra förorda, att Kurigl. Maj :t skall, då

Särskilda skäl därtill föranleda, äga medgiva att tjänsteman må såsom lån

från vederbörande myndighet utbekomma även andra klädespersedlar och

materialier till sådana än skyddsbeklädnad. Ersättningen härför, som bör

fastställas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande

myndighet, bör motsvara den inbesparing av tjänstemans egna

utgifter för beklädnad, som kan beräknas uppkomma genom persedlarnas

tillhandahållande.

Tjänstetecken och vad därmed är att likställa böra enligt lönekommitténs

mening i anslutning till vad nu gäller kunna utbekommas såsom lån utan ersättning.

Detsamma finner lönekommittén böra gälla i fråga om persedlar,

som tjänsteman ej är skyldig att inneha men tillfälligtvis ålagts bära.

Vad härefter angår beställningshavare vid försvaret, utom det icke-ordinarie

manskapet, har kommittén framhållit, alt den i det föregående omnämnda

särskilda utredning, som verkställts genom kommitténs försorg, givit

vid handen, att skäl kunna anföras för att införa det för de civila tjänstemännen

gällande och av kommittén för dem föreslagna rabattsystemet även

beträffande militära och civilmilitära befattningshavare. För dessa tillämpas,

såsom i betänkandet nämnts, för närvarande ett system med kontanta bidrag.

Lönekommittén har emellertid icke ansett sig böra föreslå någon ändring

i nu gällande grunder för de militära och civilmilitära beställningshavarna.

Kommittén har därvid bland annat vägletts av den synpunkten, att

ett införande av rabattsystemet i fråga om nämnda beställningshavare skulle

medföra avsevärt ökat administrativt arbete för de militära myndigheterna

i jämförelse med nuvarande förhållanden. Viss hänsyn bar kommittén

även tagit till att tanken på ett övergivande av det nuvarande systemet mött

bestämt motstånd från personalhåll. Kommittén föreslår, att kontantsystemet

i samma utsträckning som för närvarande bibehålies för beställningshavama

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

vid försvaret. Ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag skola därvid utgå med

oförändrade belopp, dock att ekiperingsförmånerna för det ordinarie manskapet

— långtjänstunderbefälet — enligt kommitténs mening böra vara desamma

som för officerare och underofficerare. I sistnämnda del överensstämmer

lönekommitténs förslag med vad 1946 års manskapslöneutredning förordat.

I fråga om det icke-ordinarie manskapet har 1946 års manskapslöneutredning

i sitt betänkande föreslagit, att en viss del av detsamma alltjämt skall

erhålla s. k. biandavlöning, d. v. s. vissa fria naturaförmåner och en under

hänsynstagande till dem avvägd kontant lön. Dessa beställningshavare avses

även i fortsättningen skola erhålla fri beklädnad. Det övriga manskap,

som innehar icke-ordinarie anställning, föreslås däremot skola i princip

erhålla hela sin avlöning i form av kontantlön och sålunda, såvitt här är

i fråga, självt bestrida kostnaderna för tjänstedräkt. Manskapslöneutredningen

har förordat, att sist avsedd beställningshavare må såsom lån utbekomma

erforderliga uniformspersedlar från kronans förråd, samt därvid

framhållit, att ett betydande antal beställningshavare efter en relativt

kort anställningstid måste lämna den militära tjänsten, varför anskaffning av

egna persedlar i flertalet fall för den enskilde beställningshavaren skulle medföra

kostnader, vilka icke stode i rimlig proportion till den tid, varunder

persedlarna kunde användas. I fråga om storleken av den ersättning, som beställningshavarna

skulle ha att erlägga till staten för erhållen tjänstedräkt,

har utredningen anfört, att den vid avvägningen av den föreslagna kontanta

lönen utgått från att staten skulle betala halva kostnaden och att beställningshavaren

skulle ha att för begagnandet erlägga ersättning med belopp motsvarande

hälften av statens kostnader för persedlarna i fråga.

Lönekommittén har för sin del ansett sig kunna biträda vad manskapslöneutredningen

sålunda föreslagit. Kommittén har visserligen icke haft möjlighet

att utröna, huruvida den föreslagna hälftendelningen av uniformskostnaderna

mellan staten och beställningshavaren står helt i överensstämmelse

med lönekommitténs i det föregående omnämnda uppfattning om att

vid tillämpning av lånesystemet ersättningen bör motsvara den inbesparing

av tjänstemannens egna utgifter för beklädnad, som kan beräknas uppkomma

genom persedlarnas tillhandahållande. Med hänsyn till grunderna för

den av manskapslöneutredningen föreslagna lönesättningen och då någon

större avvikelse i berörda hänseende knappast kan antagas föreligga, har lönekommittén

emellertid ansett sig icke böra göra invändning mot manskapslöneutredningens

förslag att i detta fall tillämpa den föreslagna halveringsregeln.

I detta sammanhang har lönekommittén framhållit, att de sistberörda beställningshavarna

enligt manskapslöneutredningens förslag skola kunna erhålla

även andra beklädnadsartiklar än som tillhöra tjänstedräkt utlämnade

till sig såsom lån. Kommittén finner ersättningen för sådana artiklar

böra, såsom manskapslöneutredningen också förutsatt, bestämmas på sådant

sätt, att statens egna kostnader för desamma helt täckas.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

199

Beträffande de av kommittén föreslagna bestämmelserna angående tjänstedräkt

har kommittén i övrigt hänvisat till författningstexten.

Yttrandena.

Generalpoststyrelsen finner tveksamhet kunna råda, huruvida de av lönekommittén

föreslagna bestämmelserna innebära, att andra persedlar än

skyddsbeklädnad må, efter medgivande av Kungl. Maj:t, göras till lånepersedlar

också i det fall att fråga är om sådana persedlar, som tjänsteman är

pliktig att bära eller inneha. Mot att möjlighet lämnas öppen för utlåning

jämväl av dylika persedlar har styrelsen intet att erinra. En förutsättning

för utlåning över huvud av andra persedlar än skyddspersedlar bör emellertid

enligt styrelsens förmenande vara, att utlåningen prövas ligga i vederbörande

verks intresse. De föreslagna bestämmelserna i ämnet synas styrelsen

böra förtydligas och kompletteras i angivna hänseenden.

Generalpoststyrelsen framhåller vidare såsom önskvärt, att begreppet »uniformspersedel»

närmare definieras. Att till uniformspersedlar skulle räknas

exempelvis skjorta och slips, om dylika effekter av fastställt utseende skulle

komma att ingå i tjänstedräkten, och att avdrag å anskaffningskostnaderna

skulle lämnas jämväl för dessa, kan styrelsen ur praktisk synpunkt icke anse

lämpligt.

Statskontoret gör erinran mot den rabattregel, som lönekommittén för de

civila tjänstemännens vidkommande föreslagit beträffande sådan anskaffning

av obligatorisk uniformspersedel, som ej sker första gången. Enligt

denna regel skulle avdraget avvägas så, att det kan anses motsvara den

ökning av tjänstemans utgifter för beklädnad, som skulle uppkomma, om avdrag

icke medgåves, varvid avdraget dock icke skulle få överstiga 50 procent

av självkostnadspriset. Hur en dylik regel skall kunna på ett individuellt

rättvist verkande sätt omsättas i praktiken är enligt statskontorets mening

svårt att förstå. Den enklare 30-procentregeln, som för närvarande gäller,

synes statskontoret ur såväl praktisk som formell synpunkt vara att bestämt

föredraga. Vidare anser statskontoret, att rabattsystemet också bör tillämpas

vid försvaret i stället för det nuvarande systemet med vissa nödvändigtvis

synnerligen schablonmässigt beräknade beklädnadsbidrag.

Generaltuilstyrelsen framhåller, att för säkerställande av kontrollen å användningen

av polisbricka och därmed jämförligt legitimationsmedel dylika

tjänstetecken icke böra få utbekommas med äganderätt — vartill möjlighet

synes föreligga enligt förslaget — utan endast såsom lån.

I anslutning till förslaget att Kungl. Maj:t skulle i vissa fall äga medgiva,

att tjänsteman mot viss månatlig ersättning finge såsom lån från myndigheten

bekomma även andra klädespersedlar och materialier därtill än skyddsbeklädnad,

framhåller styrelsen, att utlämnande av effekter såsom lån mot

viss månatlig ersättning i verkligheten synes komma att föga skilja sig från

utbekommande av effekterna med äganderätt mot viss genom månatliga avbetalningar

erlagd ersättning. Vid sådant förhållande synes det styrelsen,

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Departementschefen.

som om särskilda stadganden om utbekommande av berörda effekter såsom

lån icke behövde förefinnas.

Styrelsen finner det vidare böra klargöras, huruvida den föreslagna regeln

angående viss rabatt vid första anskaffningen av obligatorisk uniformspersedel

är tillämplig, oavsett om anskaffningen skett genom vederbörande myndighet

eller ej.

Överbefälhavaren anser ekiperingshjälpen böra höjas till minst 750 kronor,

dock icke för beställningshavare i lönegrad Ma 1 (överfurirer m. fl.),

för vilka den av lönekommittén föreslagna höjningen av ekiperingshjälpen

från 300 till 500 kronor får anses tillfyllest med hänsyn till att nämnda beställningshavare

icke i samma utsträckning som officerare äro skyldiga att

inneha paraddräkt m. m. På grund av penningvärdets fall bör enligt överbefälhavarens

förmenande jämväl en ökning av det årliga ekiperingsbidraget

vidtagas.

För min del ansluter jag mig i det stora hela till vad lönekommittén föreslagit

rörande tjänstedräkt.

I anledning av vad generalpoststyrelsen anfört får jag framhålla, att lönekommitténs

förslag, såvitt jag kunnat finna, innebär att andra persedlar än

skyddsbeklädnad må, efter Kungl. Maj:ts medgivande, kunna utlånas till

tjänsteman även i fall, då fråga är om sådana persedlar, som tjänsteman är

pliktig att bära eller inneha. Att möjlighet till utlåning av dylika persedlar

bör föreligga anser jag också lämpligt. Det bör övervägas om ändring bör

vidtagas i den av kommittén föreslagna författningstexten i syfte att klargöra,

att utlåning av här berörda persedlar kan ske. Att utlåning över huvud

av andra persedlar än skyddspersedlar bör ske endast under förutsättning,

att utlåningen prövas ligga i vederbörande verks intresse, anser jag för min

del uppenbart. Man torde kunna utgå från att denna förutsättning blir uppfylld,

utan att särskild föreskrift härom meddelas. Att lönekommittén icke

givit någon närmare bestämning av begreppet uniformspersedel, beror enligt

vad jag inhämtat på att begreppet uniform får anses ha en tämligen allmänt

vedertagen innebörd. Skäl kunna dock tala för att ifrågavarande begrepp

preciseras i författningstexten. I likhet med generalpoststyrelsen anser jag,

att exempelvis skjorta och slips, även om sådana av fastställt utseende skulle

komma att ingå i tjänstedräkt, icke böra betraktas som uniformspersedlar.

Statskontorets uttalande angående önskvärdheten av att rabattsystemet införes

även vid försvaret ger mig anledning påpeka, att beställningshavare

jämlikt 3 § 3 mom. i förslaget till avlöningsreglemente för militära beställningshavare

skall vara pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser bland

annat angående tjänstedräkt. Formell möjlighet finnes sålunda att, därest

en övergång till rabattsystemet skulle finnas böra ske för försvarets vidkommande,

genomföra en dylik ändring även under löpande löneregleringsperiod.

Vad polisbrickor och därmed jämförliga legitimationsmedel beträffar delar

jag generaltullstyrelsens uppfattning, att dylika tjänstetecken endast böra

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

201

utlämnas såsom lån. Det torde kunna förutsättas, att vederbörande myndigheter

komma att tillse, att så sker.

Beträffande den av generaltullstyrelsen berörda frågan, huruvida den föreslagna

regeln angående viss rabatt vid första anskaffningen av obligatorisk

uniformspersedel är avsedd att tillämpas, oavsett huruvida anskaffningen

skett genom vederbörande myndighet eller ej, får jag framhålla, att regeln

givetvis icke är tillämplig i det fall, då vederbörande tjänsteman själv utan

anlitande av myndigheten anskaffar persedeln i fråga. Erinras må i detta

sammanhang, att om tjänstemannen genom myndighetens försorg erhåller

material till persedeln och därefter själv ombesörjer tillverkningen av densamma,

han enligt kommitténs förslag är berättigad till förut berörd rabatt

å priset för materialet och därutöver kan erhålla visst kontant bidrag för

täckande av styrkta kostnader för tillverkningen.

En höjning av ekiperingshjälpen och det årliga ekiperingsbidraget i vidare

mån än lönekommittén föreslagit finner jag mig icke kunna förorda.

Utbetalningsbestämmelser.

1945 års lönekommitté.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser för ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän inom den civila och den militära statsförvaltningen samt lärare

vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet skall avlöning

utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersättning

utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad eller eljest finnes lämpligen

böra ske.

Avfattningen av förenämnda huvudstadgande medgiver icke, att till befattningshavare

utlämnas förskott å lön. Genom cirkulär till statsmyndigheterna

den 2 juli 1940 (nr 679) har emellertid Kungl. Maj:t, efter riksdagens

hörande, förklarat hinder icke möta att undantagsvis i särskilt ömmande

fall medgiva »förskottsutbetalning» av intjänt avlöning.

Flertalet myndigheter torde förfara så, att löneutbetalningarna verkställas

den sista eller den näst sista helgfria dagen i månaden. Genom att hålla avlöningslistan

öppen så länge som möjligt eftersträvar man att kunna taga

hänsyn även till ledigheter och förordnanden, vilka infalla under månadens

sista dagar.

Den beskrivna ordningen är under alla förhållanden ägnad att till själva

månadsskiftet koncentrera arbetet med avlöningslistan, vilket givetvis kan

vålla praktiska olägenheter. Särskilda organisatoriska förhållanden kunna

emellertid för vissa myndigheters vidkommande omöjliggöra, att avlöningsarbetet

bedrives på angivet sätt. I en del fall torde man gå tillväga på det sättet,

att vid avlöningslistans upprättande hänsyn tages endast till ledigheter

och förordnanden, vilka infalla eller äro för redogöraren kända senast viss

dag i månaden, exempelvis den 15 eller den 20.

1945 års lönekommitté har funnit sig böra undersöka, huruvida icke de

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kung!. Maj:ts proposition nr 281.

svårigheter av ovan angiven art, vilka nu äro förenade med avlöningsarbetet,

skulle kunna helt eller delvis undanröjas i samband med löneregleringen.

Åtgärder i sådant syfte ha framstått som särskilt angelägna med hänsyn

till de nya uppgifter, vilka kommit att åvila redogörarna genom det från

och med år 1947 tillämpade systemet för skatteuppbörd.

Även i andra hänseenden har det emellertid synts kommittén erforderligt

att ompröva nu gällande grunder för utbetalande av lön. Fråga har sålunda

uppkommit, bland annat, om införande av kortare avlöningsterminer samt

om spridning av löneutbetalningarna över ett antal dagar i slutet av varje

månad. Det har vidare ifrågasatts, huruvida icke den rätt att uppbära avlöning

vid anställnings upphörande under loppet av kalendermånad, som

nu tillkommer vissa lärare, borde utsträckas att omfatta statens befattningshavare

i allmänhet.

Då lönekommittén ansett önskvärt att vid sina överväganden rörande

här avsedda spörsmål äga närmare kännedom om de erfarenheter, som det

praktiska avlöningsarbetet givit inom olika grenar av statsförvaltningen, har

kommittén låtit utarbeta en promemoria i ämnet, vilken tillställts ett tjugotal

myndigheter för yttrande. Beträffande myndigheternas yttranden torde få

hänvisas till betänkandet (s. 157—158).

1945 års lönekommitté anser, i likhet med de myndigheter som uttalat

sig i frågan, att lön till statens tjänstemän i princip bör liksom hittills beräknas

och utbetalas för kalendermånad. Detsamma bör gälla i fråga om

vissa andra kontanta avlöningsförmåner, till vilka rätt förvärvas genom

tjänstgöring under viss tidsperiod.

I fråga om tidpunkten för utbetalande av här avsedda förmåner finner

lönekommittén lämpligt, att en viss valfrihet beredes myndigheterna, dock

inom gränser, som fixeras i avlöningsreglementet. Om, såsom lönekommittén

föreslår, avlöning i regel skall utbetalas tidigast den 25 :e dagen och senast

den sista helgfria dagen i månaden, erhålles ett icke oväsentligt utrymme

för betalningarnas utspridande. Lönekommittén har utgått från att den föreslagna

anordningen skall kunna bidraga till en önskvärd utjämning av arbetsbelastningen

såväl för de statliga redogörarna som också i viss mån inom

andra områden, särskilt för postverkets personal.

Ehuru någon senaste utbetalningsdag för närvarande icke finnes uttryckligen

föreskriven, torde, såsom redan nämnts, utbetalning i de flesta fall

äga rum den sista eller näst sista helgfria dagen i månaden. Enligt vad för

lönekommittén upplysts, inträffar det emellertid, att tjänstemän tillhörande

vissa kategorier, vilka erhålla sin avlöning genom postverkets förmedling

eller genom insättning å bankräkning, icke få tillgång till densamma förrän

någon eller några dagar in i den följande månaden. I dylika fall kunna

uppenbarligen olägenheter vållas tjänstemännen. Lönekommittén har därför

framhållit, att avlöningen för viss månad bör, oavsett på vilket sätt densamma

tillställes tjänstemannen, vara för honom tillgänglig senast å den sista

vardagen i samma månad. Kommittén har även givit uttryck åt denna sin

uppfattning i de föreslagna avlöningsbestämmelserna.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

203

Från regeln, att avlöningsförrättning skall lurläggas till tiden från och med

den 25 :e dagen i månaden, föreslår lönekommittén vissa undantag. Sålunda

har lönekommittén — i anslutning till vad som redan gäller för statliga extra

lärare och kommunalt anställda lärare — ansett det böra generellt gälla, att

tjänsteman, vars anställning upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads

utgång, skall äga uppbära honom tillkommande avlöning i samband med

anställningens upphörande. Vidare höra möjligheter till utbetalning av intjänt

avlöning tidigare än vid ordinarie avlöningstillfälle enligt lönekommitténs

mening alltjämt förefinnas i sådana fall, som avses i det förut omför - mälda cirkuläret den 2 juli 1940, nr 679. Såväl av allmänna ordningshänsyn

som i betraktande av frågans principiella vikt synas emellertid reglerna

härom böra meddelas inom vederbörande avlöningsreglementes ram. Som

ett resultat av förhandlingarna mellan lönekommittén och tjänstemännens

huvudorganisationer förordas härjämte, att reglerna ifråga utsträckas till att

avse även sådana fall, då tjänstemannaanställning tillträtts i samband med

övergång från annan anställning och vederbörande i denna uppburit lön för

kortare perioder än en månad. Det synes lönekommittén skäligt, att hänsyn

på detta sätt kan tagas till de temporära svårigheter, som för tjänstemannen

och hans familj torde kunna vara förenade med övergången från en kortare

till en längre hushållningsperiod.

Ordningen för utbetalning av andra kontanta löneförmåner än sådana, varom

här ovan talats, anser lönekommittén icke lämpligen böra bindas vid

särskilda regler i avlöningsreglementena. Det gäller här förmåner av mycket

varierande slag, såsom övertidsersättning, lönetillägg vid särskilda slag av

tjänstgöring, arvoden för särskilda uppdrag, ersättning vid resa, tjänstgöringstraktamente,

ersättning för flyttningskostnad, felräkningspenningar m. m.

Beträffande sådana förmåner bör i stället, där ej Kungl. Maj:t meddelat beslut

i ämnet, gälla vad vederbörande myndighet prövar lämpligt.

I fråga om de svårigheter, som äro förenade med ett samtidigt beaktande

av sätt för utbetalning och av sådana särskilda tjänstgöringsförhållanden,

som inverka på löneförmånernas storlek, har lönekommittén anfört följande.

Lönekommittén finner det uppenbart, att uppfyllandet av båda de krav,

varom här är fråga, icke rimligen kan åläggas redogörarna, i varje fall icke

då fråga är om verk med en mera talrik personal. Förutsättningen därför

skulle nämligen vara, att rapporteringen rörande särskilda tjänstgöringsförhållanden,

löneuträkningen och avlöningshandlingarnas upprättande toge

ingen eller en mycket obetydlig tid i anspråk. I verkligheten kunna emellertid

dessa procedurer vara tämligen tidskrävande, och avlöningsbestämmelsema

böra utformas med hänsyn härtill. I praktiken har, som redan nämnts,

förevarande problem lösts så, att vederbörliga noteringar rörande ledigheter

och förordnanden plägat verkställas i avlöningslistan för månaden näst efter

den, till vilken de hänfört sig, i den mån ledigheterna och förordnandena

icke kunnat beaktas i samband med löneutbetalningen för sistnämnda månad.

Denna ordning anser lönekommittén nu böra legaliseras. Några olägenheter

av densamma torde i stort sett icke ha försports. Vissa ojämnheter ha

emellertid kunnat uppkomma vid systemets tillämpning. Med hänsyn till

eventuella ändringar i procenttalet för det rörliga tillägget och — beträffande

(''.-avdrag — till månadernas olika dagantal har det nämligen i viss mån haft

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Departements
chefen.

saklig betydelse, huruvida noteringarna behandlats efter förhållandena under

den månad, då de verkställts, eller om de visserligen överförts till den

nästföljande månadens avlöningslista men behandlats på samma sätt som

om de verkställts i avlöningslistan för den månad, till vilken de i verkligheten

hänfört sig. Enligt vad som framgår av uppgifter, som lönekommittén

införskaffat, har förfarandet härvidlag varierat olika myndigheter emellan,

även om man i allmänhet förklarat sig anse det senare alternativet vara det

korrekta. Till denna uppfattning ansluter sig även lönekommittén.

Om den preliminära beräkningen av löneförmånerna medför, att en

tjänsteman för viss månad utfår ett alltför högt belopp, skall skillnaden vid

det närmast följande utbetalningstillfället avdragas från vad han då eljest

skulle ha erhållit. Det måste emellertid förutsättas, att detta i vissa fall icke

låter sig göra, emedan vederbörandes anställning upphört eller han vid det

senare utbetalningstillfället har att utfå ett avlöningsbelopp, som icke förslår

till avdragets verkställande. Med hänsyn härtill har lönekommittén funnit det

erforderligt att i sitt förslag till utbetalningsbestämmelser intaga en föreskrift,

enligt vilken tjänsteman i förekommande fall skall vara skyldig att återbetala

vad han bekommit för mycket.

I förevarande sammanhang har lönekommittén ägnat uppmärksamhet åt

frågan om en reformering av avlöningsprocessen. Detta betydelsefulla

spörsmål, vars lösande bland annat förutsätter en grundlig analys av vissa

för närvarande oklara rättsfrågor och som synes stå i ett visst samband med

frågan om inrättande av en särskild lönedomstol, har kommittén dock icke

kunnat upptaga till behandling.

Yttrande.

I avgivet yttrande har kammarrätten ansett, att den i 71 § 2 mom. statens

allmänna avlöningsreglemente föreslagna bestämmelsen, enligt vilken tjänsteman,

som vid preliminär beräkning av avlöning erhållit för högt belopp,

skulle vara skyldig att i viss ordning återbetala detsamma, borde utgå. Enligt

ämbetsverkets mening kan skyldighet att återbetala för mycket utbekommen

avlöning icke åläggas tjänsteman i den ordning i nämnda bestämmelse

stadgas.

För egen del anser jag hinder icke föreligga att genomföra de av lönekommittén

under ifrågavarande avsnitt framlagda förslagen, vilka jag

anser vara i sak lämpliga.

Övergångsanordningar.

1945 års lönekommitté.

Redan i sitt första betänkande berörde lönekommittén frågan om övergångsanordningar

i anledning av löneregleringen.

Sålunda uttalades beträffande tjänstemännens löneklassplacering (s. 78),

att tjänsteman, som tillhör den nuvarande lönegradens andra löneklass, bör

vara garanterad att bliva placerad lägst i den nya lönegradens andra löneklass

och att motsvarande skulle gälla om han tillhörde någon annan löneklass.

Tjänstemannen skulle också få medtaga liden i den gamla löneklassen.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

205

Regeln skulle tillämpas jämväl för befattningshavare, tillhörande någon av

löneplanerna V, MV, Ek och U.

Lönekommittén har i tidigare berörda delar av det nya betänkandet behandlat

vissa med övergången sammanhängande förhållanden. Sålunda har

lönekommittén förordat, att vissa tjänstemannagrupper skulle genom särskilda

övergångsbestämmelser undantagas från det allmänna avlöningsreglementets

tillämpningsområde. Vidare har föreslagits, att beställningshavare i

nuvarande lönegraden Oa 3 övexgångsvis skulle bibehållas vid nuvarande

semesterförmån. Därjämte har lönekommittén förordat, att Kungl. Maj:t

skulle erhålla ett allmänt bemyndigande att utfärda övergångsbestämmelser

i samband med löneregleringens ikraftträdande.

Med erinran härom har lönekommittén framlagt vissa ytterligare förslag,

som sammanhänga med övergången till det nya systemet. Kommittén har

emellertid förutskickat, att utöver vad här kommer att anges åtskilliga övergångsbestämmelser

kunna förutses bli erforderliga. Kommittén har dock

icke kunnat i detta sammanhang framlägga förslag till dessa bestämmelser,

för vilkas utarbetande torde krävas medverkan av de olika myndigheterna.

Trots den föreslagna grundregeln angående löneklassplacering vid övergång

till det nya systemet kan det med hänsyn till omläggningen av dyrortsgrupperingen

eller, beträffande distriktsveterinärer, av lönegrupperingen vara

möjligt, att löneminskning skulle inträda vid övergången. Med hänsyn

härtill har lönekommittén föreslagit, att föreskrifter meddelas, enligt vilka

tjänstemännen erhålla garanti mot kontant löneminskning vid övergången.

Hänsyn bör härvid tagas till det lönebelopp, som vid tillämpning av nuvarande

avlöningsbestämmelser — och bestämmelser om pensionsavdrag —

skulle utgått den 1 juli 1947.

Men härutöver anser sig lönekommittén böra förorda, att omräkning av

befattningshavarnas lönetur skall företagas vid övergången till det nya systemet.

Kommittén har härvid erinrat, att den redan i sitt första betänkande

var inne på denna fråga men då ansåg sig kunna taga ställning till densamma

endast beträffande de militära beställningshavarna. I fråga om dessa föreslogs,

att omräkning skulle ske. Vidare framhöll lönekommittén, i samband

med sitt förslag att utsträcka den tid i slutlöneklass, till vilken hänsyn nu

får tagas vid sneddningsregelns tillämpning, från tre till nio år, att den nya

regeln borde få tillämpas även på befordringsfall, som inträffat före löneregleringens

ikraftträdande. Förhöjd avlöning borde dock få åtnjutas först från

och med dagen för ikraftträdandet.

I sina yttranden över lönekommilténs första betänkande ha flera myndigheter

— bland andra generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen

—- framhållit, att betydande ojämnheter i löneturshänseende de olika

tjänstemännen emellan skulle uppkomma, om icke en allmän omräkning av

löneturen företoges. Vidare bar allmänna lönenämnden i yttrande till statsutskottet

den 15 mars 194(5 över motionen II: 212 vid 1946 års riksdag ansett

det böra övervägas, huruvida icke en allmän omräkning av löneturen borde

ske i syfte att eliminera olika ojämnheter i löneturshänseende. Lönekom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20G

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

mittén har vid sina fortsatta överväganden av denna fråga, såsom redan framhållits,

kommit till den slutsatsen, att en omräkning bör komma till stånd

i samband med löneregleringen.

Lönekommittén framhåller, att det givetvis är ett önskemål, att ifrågavarande

omräkning administrativt göres så enkel som är möjligt utan eftersättande

av berättigade krav. Huvudprincipen bör dock vara, att omräkningen

skall avse att utvisa, vilken placering i löneklass och lönerum, som skulle

tillkommit viss tjänsteman, om det nya systemet tillämpats på honom under

hela hans tjänstetid. Det har understrukits, att lönetursomräkningen är subsidiär

så till vida, att dess syfte endast är att konstatera om bättre löneställning

bör tillerkännas viss tjänsteman än den som följer av den i första betänkandet

förordade grundregeln angående löneklassplacering och av den

här ovan föreslagna garantien mot inkomstminskning.

Administrativt sett är det enligt kommittén egentligen bara på två punkter,

som mera betydande svårigheter kunna uppkomma i samband med omräkningen.

Den ena utgör tillämpningen av jämförelseregeln vid övergång från

kollektivavtalsanställning, den andra utgör ledigheters och tjänstgöringshinders

inverkan på löneklassuppflyttningen.

Jämförelseregeln förutsätter för sin tillämpning uppgifter om arbetsinkomst

vid tiden för övergången till tjänstemannaställning. Dylika uppgifter torde

emellertid enligt vad lönekommittén förklarar sig ha erfarit saknas i stor utsträckning

när man kommer längre tillbaka i tiden. Vidare måste enligt jämförelseregeln

jämförelsen ske mellan inkomster på samma ortsgrupp. Uppenbarligen

kunde svårigheter uppstå, när det gällde att avgöra vilken av de

nya ortsgrupperna som svarade mot den äldre ortsgruppen. Vidare vore att

märka, att de nya lönernas basnivå nära överensstämde med den levnadskostnadsnivå,

som på 1935 års skala hade indextalet 140, men att jämförelse

också måste kunna ske, då indextalet varit lägre. Det syntes med hänsyn till

vad sålunda anförts i själva verket vara ogörligt att retroaktivt tillämpa jämförelseregeln,

vars användning för övrigt sannolikt icke heller skulle ge rätt

till förbättrad löneställning. Enligt lönekommittén borde alltså beträffande

övergång, som skett från kollektivavtalsanställning, allenast garanti regeln

tillämpas vid omräkningen.

Beträffande tjänstledigheters och tjänstgöringshinders inverkan syntes det

lämpligt att en viss förenkling vidtages vid omräkningen. Man bör sålunda

enligt lönekonmiitténs mening endast taga hänsyn till sådana ledigheter och

tjänstgöringshinder, som tidigare föranlett försenad löneklassuppflyttning.

Hade så varit fallet borde undersökas, om och i vad mån sådan försening

skulle ha förekommit vid tillämpning under den ifrågavarande lönetursperioden

av de nya reglerna för löneklassuppflyttning. I den mån så skulle ha varit

förhållandet borde vid omräkningen tillämpas en motsvarande försening

av löneklassuppflyttningen. I övrigt borde ledigheter och tjänstgöringshinder

icke inverka vid omräkningen.

\ id omräkningen borde läggas till grund den faktiska anställningsform och

lönegradsplacering, som tjänstemannen vid varje särskilt tillfälle haft. Vid

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

207

omräkningen borde förfaras så, att de tidigare lönegrader, som tjänstemannen

tillhört, utbyttes mot däremot svarande nya lönegrader, varvid skulle

iakttagas att det nya lönegradsnumret för aspirant- eller extra tjänst skulle

med två enheter understiga det nya lönegradsnummer, som skulle ha gällt,

om tjänsten varit extra ordinarie och därvid placerad i lönegrad med samma

nummer som tillämpats för densamma. I den mån direkta motsvarigheter

saknades inom det nya lönesystemet, måste särskilda regler meddelas.

Härutöver har lönekommittén framhållit, att särskilt beslut, varigenom

tjänsteman placerats i högre löneklass än enligt de vanliga reglerna, bör betraktas

såsom obefintligt vid omräkningen. Härvid förutsätter dock kommittén,

att det i vissa fall kan vara skäligt att avvika från denna regel liksom

möjligen också från de övriga i det föregående angivna huvudriktlinjerna och

att, om så är förhållandet, dylika avvikelser skola kunna ske.

Det måste vidare enligt vad lönekommittén anfört förutsättas att särskilda

detaljföreskrifter, olika för olika verk, kunde behöva meddelas för omräkningen.

Frågan härom hade dock icke kunnat tagas upp i detta sammanhang.

Den i det föregående berörda grundregeln innebär i verkligheten med hänsyn

till lönekommitténs förslag om konstruktionen m. m. av de nya lönegraderna,

att tjänsteman, vars lön utgår enligt den undre eller mellersta delen

av den nuvarande löneskalan och som ej befinner sig i slutlöneklass, skulle

uppflyttas, ordinarie tjänsteman en löneklass och extra ordinarie tjänsteman

två löneklasser. Om tjänstemannen befinner sig i slutlöneklass eller om lön

utgår enligt den övre delen av den nuvarande löneskalan, skulle, såvitt angår

ordinarie tjänsteman, oförändrad löneklasställning bibehållas och, såvitt angår

extra ordinarie tjänsteman, uppflyttning ske en löneklass. Dessutom

skulle i vissa fall inplacering i lönerum ske.

Det har vid de förda förhandlingarna kunnat konstateras, att vissa ojämnheter

måste uppkomma vid tillämpningen av de föreslagna reglerna för inplacering

i löneklass vid övergången till det nya systemet, även om genom en

omräkning åtskilliga ojämnheter skulle elimineras. Det har också rått enighet

om, att det icke lämpligen går att helt undanröja de kvarblivande ojämnheterna.

För att emellertid få bort vissa av de mest framträdande av dessa

anser lönekommittén, att en regel bör gälla, enligt vilken tjänsteman, som

till den tjänst han vid eller från och med ikraftträdandet av de nya bestämmelserna

innehar, övergått från annan tjänst, ej skall i förstnämnda tjänst

erhålla oförmånligare placering i löneklass än om den tidigare tjänsten innehafts

vid ikraftträdandet och övergången mellan tjänsterna skett först därefter.

Det påpekas att avsikten icke är, att denna regel skall tillämpas vid

bestämmandet av den löneklass i den tidigare tjänsten, som tjänstemannen vid

ikraftträdandet skall anses tillhöra.

Lönekommittén har ytterligare ansett sig böra förorda, att de barntillägg,

som övergångsvis utgå till vissa tjänstemän, bibehållas vid löneregleringen.

Kommittén erinrar, alt dessa tillägg successivt avvecklas för att för det stora

flertalet statstjänstemän helt försvinna från och med den 1 april 1955.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Departements
chefen.

Slutligen har lönekommittén framhållit att den givetvis förutsätter, att de

speciella bestämmelser som på sina håll av särskilda skäl ha meddelats och

enligt vilka vissa tjänstemän tillförsäkrats lön enligt högre lönegrader än

dem, som givits tjänsterna, skola bibehållas också efter löneregleringens genomförande.

Yttrandena.

I vissa av de avgivna yttrandena, exempelvis från statskontoret och riksräkenskapsverket,

ha framställts förslag om en mera begränsad omräkning

av löneturen, än lönekommittén föreslagit. Allmänna lönenämnden, som uttalat

sig för en provisorisk lönereglering för nästkommande budgetår, har

ansett önskvärt, att med omräkningen kunde anstå, till dess lönetursbestämmelsema

blivit föremål för överarbetning. De nya lönetursbestämmelsema

borde dock erhålla retroaktiv verkan från och med den 1 juli 1947.

Länsstyrelsen i Karlstad förutsätter att nya bestämmelser meddelas om

befordringsgången för landskanslister och landskontorister, vilka bestämmelser

böra tillämpas även vid den av lönekommittén föreslagna omräkningen

av löneturen. Det förmånligare beaktande av tidigare kommunal och jämförlig

tjänst, som länsstyrelsen i sitt yttrande påyrkat, borde få gälla även

vid omräkningen.

Generalpoststyrelsen berör vissa vid omräkningen uppkommande ojämnheter

och föreslår jämkningar i syfte att undanröja dessa.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att i de fall, då hänsyn skall få

tagas till vissa ledigheter m. m., som tidigare förorsakat försenad löneklassuppflyttning,

synes för att i möjligaste mån förenkla omräkningen för myndigheterna

böra föreskrivas, att det skall ankomma på vederbörande tjänsteman

att med förebringande av fullständig utredning i ämnet inom viss tid

efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande till myndigheten ingiva ansökan

om omräkning av löneturen. Även riksräkenskapsverket anser, att omräkningen

bör grundas på ansökan med åtföljande utredning från vederbörande

tjänstemans sida; dylik ansökan bör vara inkommen förslagsvis före den

1 oktober 1947.

Försvarsväsendets lönenämnd har fäst uppmärksamheten vid viss ojämnhet

i verkningarna av den redan godkända, grundläggande inplaceringsregeln.

Lönekommittén föreslår, att den redan godkända, mera summariska regeln

angående tjänstemans inplacering i löneklass vid övergången till det nya

systemet kompletteras med en subsidiär regel, vars syfte skulle vara att

klarlägga, huruvida genom en allmän omräkning av tjänstemannens lönetur

förmånligare löneklassplacering kan vinnas. För egen del har jag, trots

det betydande merarbete som i allmänhet kommer att bli följden av en omräkning,

ansett mig böra biträda lönekommitténs förslag.

I övrigt får jag anföra, att jag finner mig böra biträda vad lönekommittén

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

209

förordat i fråga om övergångsanordningar. Jag vill erinra, att jag för egen

del i annat sammanhang i det föregående gjort vissa uttalanden beträffande

förhållanden, som böra uppmärksammas vid övergångsbestämmelsernas utarbetande.

Det bemyndigande, som Kungl. Maj:t enligt lönekommitténs av mig biträdda

förslag skulle inhämta att utfärda övergångsbestämmelser i samband

med löneregleringens ikraftträdande, måste förutsättas få en vidsträckt innebörd

med hänsyn till de skilda befattningshavargrupper med såväl reglerad

som oreglerad avlöning, som kunna komma att omfattas av löneregleringen.

Ordinarie tjänsteman, som i vederbörlig ordning anmält sig icke vilja

underkasta sig nytt avlöningsreglemente, synes icke böra äga bibehålla provisoriskt

lönetillägg, vilket i viss mån haft karaktär av förskott å den blivande

löneregleringen. Kristillägg torde däremot — jämte rörligt tillägg —

böra tillkomma sådan tjänsteman.

I statsverkspropositionen ha anslag till barntillägg åt vissa befattningshavare

i statens tjänst m. fl. upptagits med allenast beräknade belopp. Dessa

äro:

under andra

huvudtiteln

kronor

50 000

tredje

T>

>

3 000

fjärde

7>

>

375 000

femte

175 000

»

sjätte

»

9 400

7>

sjunde

120 000

3>

åttonde

>

>

150 000

nionde

>

>

40 000

>

tionde

2>

»

61 000

elfte

>

800

>

fjortonde

»

2 400

I anslutning till vad i det föregående anförts böra nu äskas anslag för ändamålet.

Annan anledning att avvika från de i statsverkspropositionen beräknade

beloppen synes ej föreligga än att det för femte huvudtiteln beräknade

beloppet bör fördelas med 100 000 kronor på nämnda huvudtitel

och 75 000 kronor på den nya huvudtiteln V a. Jag gör i det följande hemställan

av angiven innebörd.

Bihang till riksdagens protokoll 19 t7. 1 samt. Nr 281.

14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Departements
chefen.

IV. VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR.

Rätt för justitieråd och regeringsråd att med befattningen

förena vissa uppdrag.

Vid framläggande av förslag om justitierådens och regeringsrådens inordnande

under civila avlöningsreglementet (prop. 1946: 138) bibehölls dittillsvarande

förbud för justitieråd och regeringsråd att med sin befattning förena

uppdrag såsom skiljeman. I samband med riksdagsbehandlingen väcktes likalydande

motioner (1:266 och 11:417), i vilka hemställdes att ifrågavarande

förbud skulle begränsas så, att det icke komme att avse uppdrag såsom

ordförande eller ensam skiljedomare. Statsutskottet (uti. nr 126) förklarade

sig emellertid ej berett att förorda den i motionerna föreslagna jämkningen

utan tillstyrkte det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget. Riksdagen beslöt i

enlighet härmed.

I samband med tillkomsten av den nya löneregleringen har fråga åter

uppkommit angående viss jämkning i det för närvarande gällande förbudet

för justitieråd och regeringsråd att åtaga sig skiljemannauppdrag. För egen

del har jag i samråd med chefen för justitiedepartementet kommit till den

uppfattningen, att starka skäl tala för att justitieråd och regeringsråd medgivas

rätt att — i likhet med vad som gäller i fråga om häradshövding — med

sin tjänst förena skiljemannauppdrag såsom ordförande eller som ensam

skiljedomare. En med hänsyn till fjolårets riksdagsbeslut framkomlig väg till

reglering av ifrågavarande spörsmål synes mig vara, att nämnda förmån förknippas

med det villkoret, att sådana uppdrag skola anmälas i enlighet med

av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Därest riksdagen icke framställer

någon erinran häremot, böra avlöningsreglementets bestämmelser om förening

av tjänst med annan tjänst eller med uppdrag undergå erforderlig ändring.

Avlöningsförhållandena för armé- och flygtekniker.

I sitt betänkande med förslag till åtgärder i syfte att begränsa antalet kontraktsanställt

manskap inom krigsmakten (SOU 1946: 7) har 1944 års manskapsutredning

bland annat föreslagit, att en betydande, i vissa fall kompensationslös

reducering av försvarets ma nskap sk ader skulle vidtagas, men

ansett att detta nödvändiggjorde inrättandet vid armén och flygvapnet av ett

antal för de tekniska yrkesgrenarna avsedida civilmilitära beställningar; dessa

skulle benämnas tekniker och placeras i lönegrad Ca 10 i nuvarande militära

avlöningreglemente. Sedan frågan om de föreslagna teknikernas anställningsform

och löneställning sedermera varit föremål för närmare övervägande

av 1946 års manskapslöneutredning och försvarets tjänsteförtecknings
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

211

sakkunniga, har chefen för försvarsdepartementet i propositionen nr 130 till

innevarande års riksdag förordat inrättandet av beställningar för tekniker

vid armén och flygvapnet samt föreslagit, att ifrågavarande beställningshavaire

skola erhålla oivilmilitär anställning och benämnas armé- respektive flygtekniker.

Vad angår löneställningen för teknikerna ha försvarets tjänstef örteckningssakkunniga

ansett en inplacering i 12 lönegraden i det nya lönesystemet vara

skälig. Härför ha de sakkunniga även ansett tala, att överfurirema enligt

1946 års manskapslöneutrednings förslag skola inplaceras i nämnda lönegrad;

på sätt de sakkunniga i tidigare sammanhang uttalat, borde nämligen

teknikerpersonalen, som i stor utsträckning torde komma att rekryteras från

det stamanställda underbefälet, i lönehänseende jämställas med överfurirema.

I vad rör flygteknikerna ha de sakkunniga utgått från att de till fast anställt

manskap i teknisk tjänst vid flygvapnet jämlikt 25 § manskapsavlöningsreglementet

utgående mekanikertilläggen skola tillkomma teknikerpersonalen

i den mån densamma fullgör sådan tjänstgöring, som utgör förutsättning

för erhållande av dylikt tillägg.

1946 års

ordat inplacering av de med teknikerna sidoställda överfurirema i en lönegrad,

omfattande löneklasserna 12, 13, 14 och 15 — helt anslutit sig till det

av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga framlagda förslaget angående

lönegradsplacering av teknikerna.

I utlåtanden över manskapslöneu Iredningens betänkande ha överbefälhavaren,

försvarets civilförvaltning, statskontoret och försvarsväsendets lönenåmnd

förklarat sig biträda förslaget om att teknikerna i lönehänseende likställas

med överfurir. Försvarsväsendets lönenämnd har emellertid förutsatt

att, dii rest vid flygvapnet nu utgående mekanikertillägg komme att indragas,

frågan om en differentiering av teknikernas lönegradsplacering upptoges till

övervägande. Statens organisationsnämnd har uttalat, att manskapslöneutredningens

förslag i ämnet icke föranleder någon erinran från nämndens sida.

I övriga yttranden har förordats inplacering i 14 lönegraden antingen av

samtliga tekniker eller av vissa av dem. I vissa av dessa yttranden har därvid

förutsatts, att mekanikertillägget skall bortfalla, i andra att det skall

bibehållas. Härom må nämnas följande.

Chefen för armén har ansett, att teknikerna borde placeras i 14 lönegraden,

samt aberopat en av arméförvaltningens tygavdelning upprättad promemoria,

van anförts i huvudsak följande: De arbetsuppgifter, som komma att åvila

teknikerna, äro i princip av två olika slag, nämligen dels inslruktörstjänst

vid utbildning av annan personal i mera ingående materielkunskap och reparationsarbete

(service), dels ren yrkestjänst. Utbildningsarbetet ställer avsevärda

fordringar på en tekniker när det gäller pedagogisk skicklighet och

tormaga att effektivt utnyttja utbildningstiden. När det gäller utbildningsverksamhet

måste på en tekniker ställas minst lika stora krav som på en

överfurir i vad avser kunskaper och pedagogisk förmåga. Dessutom tillkominp-,

att teknikern måste besitta en avsevärd och allsidig yrkesutbildning.

Da teknikerna äro avsedda för »servicetjänst» vid truppförbanden, är det tydligt

att de ej få bliva strängt bundna av att arbetet förlägges till den ordinarie

arbetstiden. Bliva teknikerna inplacerade i för låg lönegrad, komma säker
-

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj ds proposition nr 281.

ligen fortfarande alltför inånga att hellre söka kollektivavtalsanställning som

tygarbetare, med därav följande strängt reglerad arbetstid, lönetillägg för

tjänst som förman samt möjligbeter till ackordsförtjänst. Framhållas må

även att, enligt vad som kunnat inhämtas, försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

ha för avsikt att föreslå att förrådsvaktmäslare (förrådsförman) inplaceras

i lönegrad 14. Med hänsyn till teknikernas arbetsuppgifter och de

krav som ställas på deras yrkesskicklighet, synes en lägre lönegradsplacering

för dem än vad som anses skäligt för förråds vaktmästare icke vara

motiverad.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen har anfört, att för här avsedd

personal tjänstgöringen i luften komme att begränsas efterhand som den nu

pågående materiella omdaningen av flygvapnet fullföljdes, och att samtidigt

det ansvar, som åvilade denna personal, komme att ökas genom att materielen

blivit alltmer komplicerad. Det nuvarande mekanikertillägget överginge

därmed till att praktiskt taget uteslutande bliva ett arvode för synnerligen

ansvarstyngd mekanikertjänst. Det vore då skäligt, att denna förmån toges

i betraktande vid avvägningen av pensionsbeloppen. Flygvapnets tekniker

borde placeras i den föreslagna 14 lönegraden. Intill dess teknikerorganisationen

kunnat helt genomföras, borde mekaniker- och chefmekanikertilläggen

övergångsvis bibehållas för sådan personal, som icke fått sin grundlön

reglerad med hänsyn till detta tillägg.

Civila tjänstemannaförbundet har ansett en jämförelse med lönesfällningen

för tygarbetare vid arméns tygverkstäder, även utan förmansställning, utvisa

att inplacering av teknikerna i 12 lönegraden skulle medföra genomsnittligt

väsentligt lägre löneförmåner i de lägsta löneklasserna än för yrkesarbetare,

som uppnått 27 års ålder, särskilt om hänsyn toges till att för dessa allt

emellanåt förekomme ackordsarbete. Ännu större bleve disproportionen om

jämförelsen gjordes med tygarbetare med förmansställning. Teknikernas

lönegradsplacering borde under inga förhållanden bliva lägre än förrådsvaktmästamas,

utan minst motsvara den nya 14 lönegraden. Även om en sådan

höjning av löneställningen skulle medföra, att det för teknikerna vid flygvapnet

ifrågasatta mekanikertillägget icke upptoges för dem, vore den att

föredraga, särskilt med hänsyn till önskvärd likställighet i löne- och pensionsförmåner

för tygstatens och flygvapnets tekniker. Risktillägg för verkligt företagen

flygning förutsattes framgent komma att utgå till teknikerna i form av

flygtraktamente.

Försvarsverkens civila personals förbund har anfört, att den kontraktsanställda

civila mekanikerpersonalen tjänstgjorde såsom lärare och instruktörer

för bland andra överfurirema vid respektive divisioner. Civila mekaniker eller

montörer med lång anställningstid och lång erfarenhet inom yrket borde vid

anställning som tekniker placeras i den nya 14 lönegraden och motsvara

förste tekniker. Övriga tekniker borde placeras i den nya 12 lönegraden.

Samtliga tekniker förutsattes dessutom skola åtnjuta mekanikertillägg, när

sådan tjänstgöring förekomme, vilken utgjorde förutsättning för dylikt tillläggs

åtnjutande.

Försvarsväsendets underbefälsförbund bär i fråga om de föreslagna teknikerna

vid flygvapnet anfört, att en inplacering i 14 lönegraden vore ofrånkomlig,

därest denna personal skulle erhålla ungefär samma förbättring, som

skulle tillkomma motsvarande beställningshavare med renodlat militära arbetsuppgifter.

Valdes eu lägre lönegrad, vore man nödsakad bibehålla mekanikertilläggen,

vilket ledde till, att en betydande del av de sammanlagda förmånerna

icke komme att inverka på pensionsunderlagen. Vidare kunde det

icke vara skäligt, att rörligt tillägg ej finge utgå å hela den faktiska lönen.

Härtill komme, att detta förslags genomförande säkerligen skulle få konsek
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 281.

213

venser för andra personalgrupper. Teknikerna vid flygvapnet borde inplaceras

i 14 lönegraden, varvid förutsattes, att mekanikertillägg icke längre skulle

utgå till dessa beställningshavare. I fråga om teknikerna vid armén komplicerades

icke lönefrågan genom någon nu utgående motsvarighet till mekanikertilläggen

vid flygvapnet. Även om en placering i 14 lönegraden också för

dessa beställningshavare i och för sig vore skälig, kunde det icke förbises,

att man i så fall skulle skapa en skillnad i löneställningen mellan de nuvarande

beställningsmännen och övrigt underbefäl. Förbundet vore tveksamt om lämpligheten

av att införa en sådan ordning och ville i stället förorda samma löneklasser

för de nuvarande beställningsmännen vid armén, som av förbundet

föreslagits för överfurirerna. Därest detta icke ansåges möjligt, borde den

avsedda lösningen kunna vinnas genom att teknikerna vid armén bibehöllos

i militära beställningar såsom överfurirer.

I propositionen nr 130 till innevarande års riksdag har chefen för försvarsdepartementet

efter gemensam beredning med mig uttalat (s. 95), att för

beställningen såsom tekniker vid armén lämpligen bör bestämmas samma

löneställning som för överfurirerna. Då jag i annat sammanhang föreslagit,

att överfurirerna skola inplaceras i en lönegrad, omfattande löneklasserna

12, 13, 14 och 15, vill jag beträffande teknikerna vid armén förorda, att

dessa beställningshavare inplaceras i den blivande lönegraden Ca 12, vilken

skall omfatta nämnda löneklasser.

Såsom av det föregående framgår ha försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

och manskapslöneutredningen även för teknikerna vid flygvapnet

föreslagit samma löneställning som för överfurir. De ha härvid utgått från

att de till fast anställt manskap i teknisk tjänst vid flygvapnet nu utgående

mekanikertilläggen skola tillkomma jämväl teknikerpersonalen i den mån

densamma fullgör sådan tjänstgöring, som utgör förutsättning för erhållande

av dylikt tillägg. I vissa remissutlåtanden över manskapslöneutredningens betänkande

har föreslagits, att teknikerna vid flygvapnet i stället skola inplaceras

i den nya 14 lönegraden. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

har därvid uttalat, alt den nu pågående materiella omdaningen av flygvapnet

komme alt medföra, att det nuvarande mekanikertillägget överginge till att

bliva ett arvode för arbetstyngd tjänst och därför borde inräknas i vederbörandes

grundlön. För egen del anser jag, att frågan om särskilda med

tjänsten förenade förmåner även för teknikerpersonalen bör upptagas till

prövning vid den utredning angående sådana förmåner, som jag i annat sammanhang

förordat. Härvid kommer således att övervägas, huruvida och i så

fall i vilken utsträckning och efter vilka grunder tekniker även framdeles

böra vid sidan av lönen äga uppbära särskilda lönetillägg. För att icke föregripa

resultatet av denna utredning, som bör vara förutsättningslös, vill jag

förorda, att mekanikertillägg tills vidare må utgå till flygteknikerna enligt

samma grunder som till fast anställt manskap i teknisk tjänst vid flygvapnet,

samt — utan att taga ställning till i vad mån ett eventuellt uteslutande av

rätt till mekanikertillägg bör inverka på lönegradsplaceringen -—- förorda

samma lönegradsplacering för teknikerna vid flygvapnet som för teknikerna

vid armén.

Departements
chefen.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Avlöningsförhållandena för innehavare av för pensionerad personal vid

försvaret avsedda arvodesbefattningar.

Genom 1925 års försvarsbeslut inrättades i samband med minskning av

antalet officers- och underofficersbeställningar på aktiv stat ett antal befattningar

vid staber och truppförband in. m. avsedda för pensionerade officerare

och underofficerare. Antalet sådana befattningar har sedermera i förhållandevis

stor utsträckning ökats i samband med 1936 och 1942 års försvarsbeslut.

Ifrågavarande befattningar äro anordnade som ett speciellt slag av ickeordinarie

befattningar. De uppföras emellertid å särskilda personalförteckningar,

vilka på samma sätt som motsvarande förteckningar över ordinarie

beställningar underställas riksdagen för godkännande. Befattningarna äro

icke förenade med tjänste- och familjepensionsrätt, ett förhållande som sammanhänger

med att de avsetts för redan pensionerad personal. Bortsett härifrån

äro anställningsförhållandena vid ifrågavarande befattningar likartade

med dem, som föreligga vid extra ordinarie anställning. Enligt gällande, av

Kungl. Maj:t den 30 juni 1942 meddelade bestämmelser skall vid entledigande

från här avsedd befattning av annan anledning än tjänstefel uppsägning

ske skriftligen såvitt möjligt senast tre månader före anställningens upphörande.

Förordnande att innehava befattningen skall upphöra efter det befattningshavaren

uppnått en levnadsålder av 60 år eller, där fråga är om sektionschef

i militärbefälsstabs hemortssektion eller kommendant, tillika försvarsområdesbefälhavare

i Stockholms och Norrtälje försvarsområden, eller

om befattning i expeditionstjänst vilken jämväl vid mobilisering skall fullgöras

under samma förhållanden som i fred, 63 år. Uppnås nämnda levnadsålder

under tiden den 1 oktober—den 31 mars, skall avgång ske vid utgången

av mars månad men eljest vid utgången av september månad. För att förordnande

skall få avse tid efter angivna levnadsålder fordras Kungl. Maj:ts

medgivande.

I avlöningshänseende äro bär avsedda befattningar konstruerade såsom

arvodesbefattningar; de äro icke lönegradsplacerade. Enligt före den 1 juli

1942 gällande bestämmelser utgjordes arvodena av icke dyrortsgraderade belopp,

vilka uppburos utöver pensionsförmånerna. Numera gäller i stället, att

pensionsförmånerna tillgodoföras vederbörligt anslag under fjärde huvudtiteln

och att arvodet motsvarar nettoavlöningen inklusive rörliga tilläggsförmåner

enligt viss löneklass i de för försvarets aktiva personal gällande löneplanerna,

i flertalet fall slutlöneklassen i den lönegrad, till vilken befattningshavaren

senast varit hänförlig under innehav av beställning på aktiv stat.

Arvodena motsvara lönerna i löneklasserna för överstebeställningar samt i

slutlöneklasserna inom överstelöjtnants-, majors-, kaptens- och fanjunkarlönegraderna.

För vissa befattningar tillämpas dock näst högsta löneklassen

inom majors- eller förvaltarlönegraden.

I övrigt gälla i huvudsak följande avlöningsbestämmelser för innehavare av

ifrågavarande befattningar.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

215

Vid tjänstledighet — sådan må beviljas innehavare av arvodesbefattning i

enlighet med vad som stadgas i fråga om motsvarande beställningshavare på

aktiv stat — samt avstängning från tjänstgöring m. in. gäller i fråga om rätt

att därunder åtnjuta arvode vad i motsvarande fall finnes stadgat i militära

icke-ordinariereglementet för extra ordinarie tjänsteman. Härvid skall dock

iakttagas, dels att tjänstledighetsavdrag i förekommande fall skola bestämmas

efter vad för motsvarande löneklass gäller enligt militära avlöningsreglernentet,

dels ock att arvodestagares behållna arvode med därå belöpande

tillägg icke må understiga vad som för ledighetstiden skolat tillkomma honom

i pension jämte vederbörliga tillägg.

Beträffande semester, kallortstillägg, ersättning för resa för förrättning i

statens tjänst, tjänstgöringstraktamente, sjukvård, tjänstebostad samt bränsle

och belysning gäller för innehavare av arvodesbefattning vad i militära avlöningsreglementet

jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser i sådant hänseende

föreskrivits beträffande beställningshavare på aktiv stat i motsvarande

lönegrad. Föreskrift har nämligen meddelats, att arvodesbefattning med arvode

enligt viss löneklass skall anses motsvara beställning i viss lönegrad.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 november 1946 i fråga om uniformsplikt

för bland annat viss personal i arvodesbefattning vid försvaret har föreskrivits,

att innehavare av arvodesbefattning, vilken till följd av beslutet

är ålagd att bära uniform, skall för underhåll (förnyelse) av föreskrivna

uniformspersedlar tills vidare, så länge vederbörande med uniformsplikt

tjänstgör i dylik befattning, dock högst intill den 1 juli 1947, äga utfå

ekiperingsersättning med ett efter 90 kronor för helt år beräknat belopp.

Ehuru närmast avsedda att innehavas av officerare eller underofficerare,

som avgått med ålders- eller förtidspension, kunna arvodesbefattningarna

innehavas även av annan personal. Då beställningshavare på övergångsstat

uppehåller sådan befattning, regleras avlöningen enligt de för hans beställning

gällande bestämmelserna. I övriga fall meddelar Kungl. Maj:t särskilda

bestämmelser om avlöningen.

I detta sammanhang må erinras om att 1945 års riksdag i skrivelse nr 321

hos Kungl. Maj:t hemställt om utredning i fråga om ändrade pensioneringsgrunder

för innehavare av för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar

vid försvaret. Av bankoutskottets utlåtande nr 39, vilket åberopats i

skrivelsen, framgår att utskottet särskilt uppmärksammat det förhållandet,

att den som enligt visst pensionsreglemente beviljats pension vid avgång från

beställning på aktiv stat, enligt nu gällande bestämmelser icke ernår förbättring

av sina pensionsförmåner av den anledningen att han innehaft arvodesbefattning

under giltighetstiden för ett nytt pensionsreglemente.

Med anledning av riksdagsskrivelsen har utredning i ämnet verkställts genom

statskontorets försorg. Ämbetsverket har framlagt vissa förslag rörande

förbättring av pensionsförmånerna utan att ifrågasätta all arvodesbefattningarna

såsom sådana skulle förenas med pensionsrätt.

Vidare må här nämnas, att särskilda, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14

september 1944 inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga (1944 års

militära pensionsutredning) i eu den 26 juni 1946 dagtecknad promemoria

angående avgångsskyldighet för beställningshavare vid försvarsväsendet in. in.

ifrågasatt sådan höjning av pensionsåldern för beställningshavare på aktiv

stat jämte differentiering av dessas arbetsuppgifter under olika åldersstadier,

s. 216 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

216 Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

att behovet av arvodesbefattningar för pensionerad personal skulle bortfalla.

Detta ärende är för närvarande föremål för försvarskommitténs bedömande.

1945 års lönekommittés förslag omfattar icke anställnings- och avlöningsförhållandena

för ifrågavarande personalgrupp. Lönekommittén har emellertid

uttalat att, därest den av riksdagen gjorda hemställan rörande pensionsförhållandena

för aktivstatspersonal, som tillträtt arvodesbefattning, skulle

anses böra föranleda till att dessa beställningshavare skulle anställas såsom

extra ordinarie, den naturligaste lösningen synes vara, att de av lönekommittén

föreslagna reglementsbestämmelserna erhålla tillämpning även å dem.

Såsom framgår av det anförda ha mot de nuvarande bestämmelserna rörande

arvodesbefattningar för pensionerad personal vid försvaret ansetts

kunna riktas vissa invändningar ur pensionssynpunkt. Olika förslag ha framställts

åsyftande att medföra förbättringar härutinnan. 1945 års iönekommitté

har, utan att närmare ingå på frågan, antytt att det vore tänkbart att lösa

densamma genom att ombilda arvodesbefattningarna till extra ordinarie

tjänster. Även om jag finner detta uppslag, som skulle medföra tillämpning

å ifrågavarande personalgrupp av en för statsanställd personal i allmänhet

tillämpad anställningsform, i och för sig vara värt att närmare övervägas,

är jag med hänsyn till det läge, vari frågan om försvarets framtida

organisation för närvarande befinner sig, icke beredd att nu taga ställning

härtill. Den särställning i pensionshänseende, som en efter tidig pensionsavgång

i arvodesbefattning kvarstående beställningshavare intager, kommer

att beaktas vid genomförandet av förslag, som jag i annat sammanhang

framlägger.

Vad avlöningsförmånerna för här avsedda befattningshavare beträffar äro

dessa på sätt i det föregående anförts avvägda med utgångspunkt från den

avlöning, som tillkommer motsvarande beställningshavare på aktiv stat. Den

löneförbättring, som från och med den 1 juli 1947 tillkommer ordinarie beställningshavare,

anser jag böra tillkomma även innehavare av här avsedda

arvodesbefattningar. Arvodena böra i princip sammanfalla med lönerna i de

nya löneklasser i lönegraderna för aktiv personal, som utgöra motsvarighet

till de löneklasser, efter vilka arvodena nu utgå. Såsom förut nämnts finnas

för närvarande — utom arvoden motsvarande lönen i lönegrad, som endast

upptager en löneklass, samt arvoden motsvarande lönen i slutlöneklassen inom

viss lönegrad — arvoden, vilka motsvara lönen i näst högsta löneklassen

inom majors- och förvaltarlönegradema. Av dessa båda arvoden synes del

förra böra omregleras att motsvara lönen i löneklass 31, vilken löneklass är

den näst högsta inom den nya majorslönegraden förekommande. Vad åter

angår nämnda förvaltararvode, är detta nu avvägt att överstiga slutlönen

för fanjunkare men samtidigt understiga slutlönen för förvaltare. Inom det

nya lönesystemet för militär personal kommer icke att utnyttjas någon löneklass

mellan dessa båda, vilka å löneplan nr 1 äro betecknade med siffrorna

20 och 22. Då anledning synes saknas att frångå den hittillsvarande avvägningsgrunden,

förordar jag, att ifrågavarande arvode bestämmes att mot
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kunol. Maj:ts proposition nr 281.

217

svara lönen i den för civil personal tillämpade 21 löneklassen. För pensionsavgången

innehavare av för pensionerad personal vid försvaret avsedd arvodesbefattning

finner jag mig sålunda böra förorda, att arvodet fastställes

att motsvara lönen i nedan angiven löneklass, varvid såsom hittills förutsättes

att befattningshavaren icke skall äga uppbära tjänstepensionen för

aktivstatsbeställningen.

Befattning vid vilken nu

utgår arvode enligt

Vid befattningen skall

arvode utgå enligt

löneplan

löneklass

löneplan

löneklass

Öb

1

2

12

Oa

15

1

37

Oa

14

1

34

Oa

12

1

32

Oa

11

1

31

Oa

10

1

29

UO

8

1

21

UO

7

1

20

Enligt nuvarande bestämmelser skola i fråga om olika förmåner för innehavare

av arvodesbefattning i vissa fall tillämpas för extra ordinarie tjänstemän

och i andra fall för beställningshavare på aktiv stat gällande föreskrifter.

Enligt de av 1945 års lönekommitté uppdragna allmänna riktlinjerna för

löneregleringen, till vilka jag i annat sammanhang ansluter mig, skola beträffande

dylika förmåner gälla samma bestämmelser för extra ordinarie och

ordinarie tjänstemän. Med i det följande närmare angivna undantag i fråga

om ekiperingsförmåner och begravningshjälp kunna med hänsyn härtill

ifrågavarande arvodestagare beträffande förmåner utöver arvodet helt likställas

med beställningshavare på aktiv stat. Föreskrift bör emellertid liksom

hittills meddelas därom, att vid arvodestagares tjänstledighet det behållna

arvodet icke må understiga vad som för ledighetstiden skolat tillkomma honom

i pension jämte vederbörliga tillägg. Vid tillämpning av för personal på

aktiv stat gällande bestämmelser bör arvodesbefattning anses motsvara beställning

i den nya lönegrad, som framgår av en i det följande meddelad

tabell.

Arvodesbefattning med

arvode enligt

Beställning på

aktiv stat

i lönegrad

löneplan

löneklass

2

12

Mo 12

1

37

Ma 12

1

34

» 11

1

32

. 10

1

31

» 10

1

29

> 9

1

21

> 6

1

20

> 5

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

Såsom förut nämnts föreligger unifomisplikt för innehavare av vissa för

pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar, och i anslutning härtill

har, med giltighet för tiden intill den 1 juli 1947, föreskrivits, att sådan

arvodestagare skall äga utfå ekiperingsersättning med ett efter nittio kronor

för helt år beräknat belopp. Detta belopp motsvarar hälften av det ekiperingsbidrag,

som tillkommer beställningshavare på aktiv stat. Vad sålunda

föreskrivits synes mig böra alltjämt gälla.

För närvarande utgår ej begravningshjälp till här avsedd arvodestagares

dödsbo, ett förhållande som sammanhänger med att pensionen enligt föreskrift

i allmänna tjänstepensionsreglementet utgår till och med den dag,

då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle, dock högst med 600

kronor. Beloppet av den pension, som utgår efter pensionstagarens frånfälle,

är emellertid i vissa fall lägre än den begravningshjälp, som tillkommer dödsbo

efter motsvarande beställningshavare på aktiv stat. Med beaktande härav

vill jag föreslå att innehavare av arvodesbefattning i förevarande avseende

likställes med den aktiva personalen på sådant sätt, att begravningshjälp får

utgå i den mån densamma överstiger beloppet av den pension, som utgår för

tid efter pensionstagarens frånfälle.

Då annan än pensionsavgången officer eller underofficer förordnas att innehava

här avsedd arvodesbefattning, böra avlöningsförmånerna jämväl i

fortsättningen bestämmas i särskild ordning.

Avlöningsförhållandena för viss, icke ständigt tjänstgörande fast anställd

personal vid försvaret.

Beställningshavare å övergångsstat. I förarbetena till nu gällande militära

avlöningsreglemente upptog 1936 års lönekommitté även frågan om avlöningsförhållandena

för personal på övergångsstat. Lönekommitténs uttalande

i berörda fråga återfinnes i propositionen 1939:245 (s. 113—117), till

vilken jag tillåter mig hänvisa. I sak innebar lönekommitténs förslag icke

någon ändring i avlöningsförhållandena för beställningshavare, som frivilligt

överförts å övergångsstat. Dessa beställningshavare borde enligt lönekommitténs

mening alltjämt atnjuta avlöning enligt vid tiden för överföringen

gällande avlöningsbestämmelser. Även å övergångsstat tvångsvis överförda

beställningshavare borde enligt lönekommitténs mening åtnjuta avlöning enligt

vid tiden för överföringen gällande avlöningsbestämmelser för tid, varunder

tjänstgöring icke fullgöres. Däremot föreslog lönekommittén, att sistnämnda

beställningshavare skulle under tjänstgöring få sin ersättning grundad

på det nya avlöningsreglementet, vilket i sak innebar, att de i kungörelsen

1925: 429 angivna grunderna skulle lända till efterrättelse på basis av

löneklassbeloppen i de nya ioneplanema i stället för 1921 års löneplaner.

Även de i avlöningsreglementet innefattade bestämmelserna om kallortstilllägg,

tjänstledighetsavdrag, semester, rörligt tillägg och flertalet andra särskilda

förmåner skulle i tillämpliga delar bliva gällande under inkallelse

till tjänstgöring.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

219

1936 års lönekommittés förslag förordades i proposition nr 245 till 1939

års riksdag, och sedan riksdagen i skrivelse 1939: 426 förklarat sig intet ha

att erinra mot vad i propositionen i denna del föreslagits, utfärdades kungörelse

den 22 juni 1939 (nr 430) om ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen

den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns

och marinens övergångsstater.

Enligt förstnämnda kungörelse erhåller beställningshavare, som tvångsvis

överförts å övergångsstat, för tid, varunder tjänstgöring icke fullgöres, lön

enligt den löneklass i vid tiden för överföringen för honom gällande avlöningsreglemente,

till vilken han närmast före överföringen hörde eller på

grund av uppflyttning till högre löneklass eller befordran till högre lönegrad

jämlikt kungörelsen är att hänföra. Inom vederbörlig löneklass utgår lönen

därvid med det belopp, som enligt samma avlöningsreglemente fastställts för

ortsgrupp B.

Under tjänstgöring äger sådan beställningshavare uppbära lön enligt den

löneklass i militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939, som motsvarar

den löneklass, till vilken han enligt vad i nästföregående stycke sagts är att

hänföra. Under tjänstgöring å bostadsorten utgår lönen efter bostadsortens

ortsgrupp. Vid sådan tjänstgöring utom bostadsorten, som på förhand kan

beräknas komma att omfatta en tidrymd av tolv månader eller därutöver,

utgår lönen efter tjänstgöringsortens ortsgrupp. Därest tjänstgöringen utom

bostadsorten på förhand beräknas pågå kortare tid, utgår lönen efter ortsgrupp

B, varjämte beställningshavaren äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente.

Beställningshavaren äger vidare bibehålla barntillägg, vartill han för tid,

då tjänstgöring icke fullgöres är berättigad. För personal på aktiv stat gällande

bestämmelser angående kallortstillägg, tjänstledighetsavdrag, semester,

rörligt tillägg och särskilda förmåner i övrigt skola i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

I fråga om uppflyttning till högre löneklass skola de för personal på aktiv

stat före den 1 juli 1939 gällande grunderna tillämpas, varjämte annan å

övergångsstat överförd beställningshavare än sådan, som uppehåller för pensionerad

personal avsedd arvodesbefattning, äger räkna effektiv tjänstgöring

under viss tid i beställning å övergångsstat såsom dubbelt så lång tid i beställning

på aktiv stat.

Till övergångsstat tvångsvis överförd beställningshavares dödsbo äger åtnjuta

begravningshjälp enligt för personal på aktiv stat före den 1 juli 1939

gällande grunder.

I enlighet med 1925 års försvarsbeslut överfördes å övergångsstat även ett

antal underofficerare av 3. graden vid marinen. För dessa beställningshavare

gälla samma bestämmelser som för övriga till övergångsstat överförda beställningshavare.

Emellertid är att märka att den lönegrad, ifrågavarande

beställningshavare enligt det vid tiden för överföringen för dem gällande avlöningsreglementet

tillhörde, icke har någon motsvarighet i 1939 års avlöningsreglemente,

varför bestämmelserna i kungörelsen 1939: 430 icke äro

utan vidare å dem tillämpliga under tjänstgöring. För tid varunder krigsav
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kunnl. Maj:ts proposition nr 281.

Departements•

chefen.

löningsreglementet varit tillämpligt har Kungl. Maj:t genom brev den 8 november

1940 förordnat, att underofficerare av 3. graden på övergångsstat

vid marinen, vilka tillhöra 1 eller 2 löneklassen inom 1 lönegraden av den

i avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) intagna löneplanen för underofficerare,

skulle uppbära månadslön med belopp, motsvarande en tolftedel

av årslönen i 1 löneklassen inom 1 lönegraden av den i 1939 års militära

avlöningsreglemente intagna löneplanen UO.

De i propositionen 1939: 245 förordade och av riksdagen godkända grunderna

för avlöningens bestämmande till personal på övergångsstat anser jag

böra tillämpas även vid den lönereglering för personal på aktiv stat, som är

avsedd att träda i kraft den 1 juli innevarande år. Löneregleringen för den

aktiva personalen bör sålunda icke medföra någon reell ändring i avlöningsförhållandena

för den till övergångsstat frivilligt överförda personalen. För

tid, varunder tjänstgöring icke fullgöres, bör avlöningen även till beställningshavare,

som tvångsvis överförts till övergångsstat, utgå enligt det vid tiden

för överföringen för vederbörande gällande avlöningsreglementet. Under

tjänstgöring böra sistnämnda beställningshavare i anslutning till meddelade

föreskrifter i samband med 1939 års lönereglering för personal på aktiv stat

åtnjuta lön enligt den löneklass i de nya avlöningsbestämmelserna för militära

beställningshavare, som motsvarar den löneklass, enligt vilken vederbörande

äger uppbära lön på övergångsstat. Den, som å övergångsstat tillhör lönegradens

lägsta löneklass, bör sålunda åtnjuta lön enligt den nya lönegradens

lägsta löneklass, den, som tillhör lönegradens andra eller tredje löneklass, bör

åtnjuta lön enligt den nya lönegradens andra respektive tredje löneklass och

den, som tillhör lönegradens fjärde eller femte löneklass, bör åtnjuta lön

enligt den nya lönegradens fjärde löneklass. Någon omräkning av löneturen

med hänsyn till det nya avlöningsreglementets bestämmelser anser jag icke

böra ske för beställningshavare på övergångsstat.

Vid tjänstgöring å bostadsorten ävensom vid sådan tjänstgöring utom bostadsorten,

som på förhand kan beräknas komma att omfatta en tidrymd

av tolv månader eller därutöver, utgår lön efter den ortsgrupp, till vilken

tjänstgöringsorten hör. Därest tjänstgöring å annan ort än bostadsorten icke

på förhand kan beräknas komma att pågå under en tidrymd av tolv månader

eller därutöver, äger beställningshavaren åtnjuta lön enligt ortsgrupp B

jämte tjänstgöringstraktamente. Vid tillämpning av det nya avlöningsreglementets

bestämmelser anser jag lönen i sistnämnda fall böra utgå enligt ortsgrupp

2. I övrigt anser jag nuvarande bestämmelser böra gälla.

Beträffande de till övergångsstat tvångsvis överförda underofficerarna av

3. graden vid marinen tillhöra dessa å övergångsstat en lönegrad, som icke

har någon motsvarighet i de tilltänkta nya avlöningsbestämmelserna för militära

beställningshavare. I anslutning till föreskrifterna i Kungl. Maj:ts förberörda

brev den 8 november 1940 och de föreslagna nya lönegraderna för

underofficerare vill jag förorda, att lönen för dessa underofficerare för tid,

varunder tjänstgöring fullgöres, fastställes att utgå till den, som tillhör nå
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 281.

221

gon av löneklasserna Uo 1, Uo 2 eller Uo 3, enligt 14 löneklassen och till

den, som tillhör någon av löneklasserna Uo 4 eller Uo 5, enligt 15 löneklassen

å löneplan nr 1.

Av den till övergångsstat överförda personalen kvarstår för närvarande å

övergångsstat, frivilligt överförda omkring 20 officerare och 80 underofficerare

samt tvångsvis överförda omkring 20 officerare med vederlikar och 40

underofficerare med vederlikar.

Beställningshavare på avgångsstat och disponibilitetsstat. Enligt kungörelsen

1942: 684 kunna vissa beställningshavare vid försvaret överföras på

avgångsstat, där så finnes påkallat med hänsyn till statens intresse. Vidare

kunna jämlikt 3 § 3 mom. militära avlöningsreglementet vissa beställningshavare

bliva försatta i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode.

Beställningshavare, som överförts på avgångsstat eller försatts i disponibilitet

mot åtnjutande av disponibilitetsarvode, är skyldig att tjänstgöra i krig och

då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom

vid sådan övning eller större rustning, som till utrönande av arméns, marinens

eller flygvapnets krigsberedskap eller eljest kan bliva anbefalld. Däremot

föreligger för ifrågavarande beställningshavare ingen regelbunden obligatorisk

tjänstgöringsskyldighet.

Här avsedd beställningshavare äger för kortare tid efter överföringen åtnjuta

avlöning enligt den ortsgrupp och enligt de grunder i övrigt, som närmast

före överföringen voro för honom gällande, dock att i fråga om uppflyttning

till högre löneklass gälla vissa särskilda bestämmelser. Beställningshavare

på avgångsstat äger jämväl efter utgången av denna tid åtnjuta avlöning

enligt de närmast före överföringen gällande grunderna, dock att uppflyttning

till högre löneklass må ske endast i mån av fullgjord tjänstgöring,

varjämte för tid, varunder tjänstgöring ej fullgöres, lönen inom vederbörlig

löneklass i förekommande fall utgår med det belopp, som fastställts för ortsgrupp

A. Till disponibilitetsstat överförd beställningshavare äger efter utgången

av förut angiven tid åtnjuta disponibilitetsarvode.

För tid, varunder här avsedd beställningshavare är inkallad för fullgörande

av honom åliggande tjänstgöring, utgår lön efter den ortsgrupp, till vilken

förläggningsorten för det truppförband (motsvarande) vid vilket tjänstgöringen

äger rum, blivit hänförd. Beställningshavare på disponibilitetsstat äger

därvid — i stället för disponibilitetsarvode jämte därå belöpande tilläggsförmåner

— uppbära lön enligt den löneklass, beställningshavaren senast tillhörde,

eller i förekommande fall enligt den högre löneklass, som han i mån

av fullgjord tjänstgöring med tillämpning av för personal på aktiv stat gällande

grunder skulle tillhöra. Tages beställningshavare på avgångsstat i anspråk

för annan än honom åliggande tjänstgöring utgår lönen vid tjänstgöring

å bostadsorten efter bostadsortens ortsgrupp och vid tjänstgöring utom

bostadsorten, som på förband kan beräknas komma att omfatta en tidrymd

av tolv månader eller därutöver, efter tjänstgöringsortens ortsgrupp, samt i

andra fall efter ortsgrupp A.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Departements- För tid, varunder tjänstgöring icke fullgöres, anser jag mig icke böra förchefen.

0rda ändring i avlöningsförmånerna för personal, som redan överförts på avgångsstat

eller disponibilitetsstat, men föreslår i annat sammanhang förhöjning

av disponibilitetsarvodet för beställningshavare, som överföres på disponibilitetsstat

efter den 30 juni 1947. Avlöningen för beställningshavare på avgångsstat

och disponibilitetsstat bör sålunda utgå enligt vid tiden för överföringen

för vederbörande gällande bestämmelser. På sätt jag förordat beträffande

beställningshavare på övergångsstat bör emellertid avlöningen under

tjänstgöring utgå enligt grunderna i de nya avlöningsbestämmelserna för

militära beställningshavare. Lönen bör därvid utgå efter löneklass motsvarande

den, enligt vilken vederbörande äger uppbära lön på avgångsstat eller,

beträffande beställningshavare på disponibilitetsstat, senast uppbar lön eller

på grund av fullgjord tjänstgöring, med tillämpning av för beställningshavaren

vid tiden för överföringen gällande avlöningsreglemente, skulle tillhöra.

Där lönen i förekommande fall jämlikt nuvarande bestämmelser utgår enligt

ortsgrupp A, bör densamma vid tillämpning av bestämmelserna i det nya avlöningsreglementet

utgå enligt ortsgrupp 1.

Personal i reserven samt i väg- och vattenbyggnadskåren. Pensionsavgången

personal åtnjuter enligt gällande bestämmelser under densamma åliggande

tjänstgöring lön enligt för personal på aktiv stat gällande grunder,

därvid lönen utgår efter den lönegrad och löneklass eller lönegrad och löneklass

motsvarande dem, vederbörande omedelbart före avgången från beställning

på aktiv stat eller reservstat tillhörde. Annan personal i reserven

samt i väg- och vattenbyggnadskåren åtnjuter under densamma åliggande

tjänstgöring lön enligt den lönegrad, vilken motsvarande beställningshavare

på aktiv stat tillhör. Vid inträdet i reserv placeras förtidsavgången, övergångsanställd

och aspirantanställd personal i den löneklass eller löneklass

motsvarande den, vederbörande omedelbart före avgången från aktiv stat

eller reservstat tillhörde, samt reservanställd och vämpliktsavgången personal

i den för vederbörlig lönegrad fastställda lägsta löneklassen. För uppflyttning

till högre löneklass inom vederbörlig lönegrad skola de för motsvarande

personal på aktiv stat gällande bestämmelserna äga tillämpning.

Vidare skall vad i militära avlöningsreglementet stadgas om löneklassplacering

vid befordran äga motsvarande tillämpning å här avsedd icke pensionsavgången

personal.

Departements- Såsom framgår av de anförda bestämmelserna skola i fråga om placering

Chrfen'' och uppflyttning i löneklass för personal i reserven samt i väg- och vattenbyggnadskåren

tillämpas för motsvarande personal på aktiv stat gällande

föreskrifter. Ändring i denna hittills gällande grundregel synes icke böra ske

i samband med den nu förestående löneregleringen för beställningshavare

på aktiv stat. Någon omräkning av löneturen för ifrågavarande personal

i anslutning till de ändrade bestämmelserna för den aktiva personalen anser

jag emellertid icke böra äga rum. Såsom utgångspunkt för löneklasspla
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 281.

223

cering och löneklassuppflyttning enligt de nya avlöningsbestämmelserna för

militära beställningshavare anser jag böra tagas den löneklassplacering och

den rätt till vidare löneklassuppflyttning, som vederbörande har enligt nuvarande

militära avlöningsreglemenle.

Vissa anställningshavare i reserven, beträffande vilka motsvarande beställningar

icke finnas på aktiv stat, äga under vederbörande åliggande tjänstgöring

uppbära arvode motsvarande lön i viss löneklass. Sålunda åtnjuta

marinunderingenjör och flygunderingenjör arvode motsvarande lön enligt

lönegrad 16 och löneklass 16 samt marinläkare av 2. graden och flygläkare

av 2. graden arvode motsvarande lön enligt lönegrad 20 och löneklass 20

av löneplan Ca i militära avlöningsreglementet. I anslutning till ändrad löneställning

för övrig personal böra dessa arvoden fastställas att utgå enligt

lönegrad 20 och löneklass 20, respektive lönegrad 23 och löneklass 23 i

löneplan nr 1. De nya avlöningsbestämmelserna innebära, att reservbefälskungörelserna

och förordningen angående väg- och vattenbyggnadskåren

behöva ändras även i vissa andra avseenden för att åstadkomma överensstämmelse

med de nya föreskrifterna för den aktiva personalen. Det torde

böra ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i respektive författningar,

som visa sig erforderliga.

Avlöningsförhållandena för försvarets övertaliga personal.

Enligt gällande bestämmelser — innefattade i kungörelsen den 15 november

1915 (nr 517) angående arméns övertaliga personal, reglementet för marinen,

provisorisk del I A, 37 §, och del III A, 33 §, samt kungörelsen den 15 augusti

1938 (nr 544) angående inträde vid, befordran inom och avgång från

flygvapnet — må officer, underofficer eller civilmilitär beställningshavare av

motsvarande tjänsteklass, vilken utan att avgå med pension erhållit avsked

från beställning på aktiv stat, beviljas tillstånd att med bibehållen tur och

befordringsrätt såsom lönlös kvarstå i armén, flottan, kustartilleriet, flygvapnet,

personalkår eller regemente. Sådant tillstånd må beviljas beställningshavare

endast en gång och för högst två år samt i fråga om officer endast därest

vederbörande i sådan egenskap tjänstgjort minst fyra år. Under den tid beställningshavaren

kvarstår under nämnda förhållanden föreligger viss tjänstgöringsskyldighet.

Den, som tillhör armén, är sålunda skyldig att fullgöra en

repetitionsövning årligen samt därutöver skyldig att tjänstgöra i krig och då

värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar eller säkerhet samt vid sådan

övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning av

äldre värnpliktiga kan bliva anbefalld. Vid marinen är vederbörande skyldig

att tjänstgöra vid större rustning och vid kustartilleriet dessutom under

en repetitionsövning årligen. För den, som tillhör flygvapnet, föreligger skyldighet

att tjänstgöra trettio dagar årligen samt därutöver vid övningar av

större omfattning.

Beträffande ersättningen under tjänstgöring i fredstid gälla olika bestämmelser

för å ena sidan armén och å andra sidan marinen. Personal vid armén

äger enligt kungörelsen 1915: 618 och Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1921 åt
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Departements
chefen.

njuta den dagavlöning, som före ikraftträdandet av 1921 års avlöningsreglemente

för officerare och underofficerare m. fl. tillkom beställningshavare på

aktiv stat. Denna dagavlöning, å vilken dyrtidstillägg utgår, utgör exempelvis

för kapten 4 kronor, för löjtnant 3 kronor, för fanjunkare 2 kronor 50 öre

och för sergeant 2 kronor. Beträffande särskilda ersättningar och förmåner i

övrigt gälla motsvarande bestämmelser som för personal på aktiv stat. Vid

marinen är personalen jämlikt kungörelsen 1915: 499 berättigad under tjänstgöring

åtnjuta samma lön och övriga förmåner, som tillkomma beställningshavare

på aktiv stat i den löneklass vederbörande tillhörde vid avskedet. För

flygvapnets ifrågavarande personal äro bestämmelser om avlöning icke meddelade.

Vid tjänstgöring tillämpas för armén gällande bestämmelser om avlöning.

1930 års militäravlöningssakkunniga upptogo på sin tid till behandling

frågan om avlöning till övertalig personal och erinrade därvid bland annat

om att avlöningen utgick efter olika grunder, beroende på vilken försvarsgren

personalen tillhörde. Efter förebild av bestämmelserna i då gällande

reservbefälsförordning för armén (1927:364) i fråga om avlöning till pensionsavgången

personal i reserven upptogo de sakkunniga i sitt förslag till

avlöningsreglemente för personal å aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet i

fredstid föreskrift om att övertalig officer, underofficer eller civilmilitär beställningshavare

skulle under honom författningsenligt åliggande tjänstgöring

erhålla lön enligt den löneklass, han vid avgången ur aktiv tjänst tillhörde

och efter den ortsgrupp, dit förläggningsorten för det truppförband,

stab in. in., där tjänstgöringen ägde rum, blivit hänförd. Vid sådana tjänsteförrättningar,

som infölle under den obligatoriska tjänstgöringen, föreslogo

de sakkunniga, att tillfällig avlöning skulle liksom tidigare utgå enligt för

personal på aktiv stat gällande bestämmelser.

I anledning av framställning av en till tjänstgöring inkallad övertalig officer

vid armén, vari denne anhållit att komma i åtnjutande av de avlöningsförmåner,

vilka utgå till motsvarande beställningshavare på aktiv stat eller,

alternativt, i enlighet med vad som gäller för beställningshavare i reserven

vid honom åliggande tjänstgöring, ha försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets

lönenämnd och statskontoret förordat, att för samtliga försvarsgrenar

enhetliga bestämmelser utfärdas angående avlöningsförmånerna för

övertalig personal vid fullgörande av författningsenlig tjänstgöring. Förstnämnda

båda myndigheter ha vidare förordat, att dessa bestämmelser gåves

det innehåll, att personalen i fråga tillförsäkrades samma avlöningsförmåner,

som tillkomma förtidsavgången personal i reserven vid fullgörande av

författningsenlig tjänstgöring. I

I likhet med de hörda myndigheterna anser jag angeläget att enhetliga bestämmelser

bliva meddelade på förevarande område. Beträffande avlöningsförmånernas

bestämmande anser jag mig i likhet med de hörda myndigheterna

böra förorda, att den övertaliga personalen vid fullgörande av vederbö
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

225

rande författningsenligt åliggande tjänstgöring erhåller samma avlöningsförmåner

som dem, vilka vid motsvarande tjänstgöring tillkomma förtidsavgången

personal i reserven.

Avlöningsförmånerna för indelt manskap.

För närvarande utgår till indelt manskap vid försvaret viss årslön samt

därutöver dels under all tjänstgöring, förutom fri förplägnad och inkvartering

vid vederbörandes förband, dagavlöning, dels ock under annan tjänstgöring

än vanlig repetitionsövning ett särskilt tillägg till dagavlöningen. Härjämte

utgå dyrtidstillägg och kristillägg å de kontanta löneförmåner, som

indelt manskap sålunda äger uppbära. Löneförmånerna vid tjänstgöring

utom vanliga repetitionsövningar framgå av följande tabell.

Löneförmån

Korpral

Vicekorpral

Menig

Belopp för

år eller dag

kronor

månad

kronor

år eller dag

kronor

månad

kronor

år eller dag

kronor

månad

kronor

Lön ..................

144: —/år

0: 90/dag

3: —/dag

26 %

16 %

et särskilda k

12:- 27: —

90: —

33: —

22: 55

184: 55

ristillägg(

72: —/år

0: 60/dag

3: —/dag

26 %

16 %

it om 5 %, sor

6: —

18: —

90: - 29: —

20: —

163. —

n utgår fr

0: 60/dag

3: —/dag

26 %

16 %

in och med a]

18: —

90:- 28: —

18: 90

154:90

ail 1947.

Dagavlöningstillägg ....

Dyrtidstillägg..........

Kristillägg1............

Summa kronor

1 Häri icke inräknat d

Genom skrivelse den 14 januari 1947 uppdrogs åt försvarets civilförvaltning

att verkställa utredning av frågan i vad mån avlöningsförmånerna

till indelt manskap med hänsyn till de stegrade levnadskostnaderna borde

förbättras, ävensom att — med beaktande av att bestämmelser om rörliga

tilläggsförmåner såvitt möjligt borde utformas i anslutning till de riktlinjer,

som för statens befattningshavare i allmänhet förutsatts i 1946 års riksdagsbeslut

angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst

m. fl. — inkomma med förslag i ämnet.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 7 februari 1947 framhållit,

att vid ett bedömande av det indelta manskapets avlöningsförmåner hänsyn

bör tagas till de förmåner, som tillkomma vederbörande på grund av med

rust- och rotehållare träffade avtal, ävensom, vad angår indelta vilka icke

fullgöra s. k. ständig tjänstgöring, till vad de genom eget arbete kunna förvärva

å tid, då militärtjänstgöring icke fullgöres. Det civilförvaltningen givna

uppdraget har ämbetsverket ansett närmast avse de ständigt tjänstgörande

indelta. Med utgångspunkt från till indelt manskap under ständig tjänstgöring

utgående kontanta avlöningsförmåner jämförda med dels de till fast an
Bihang

till riksdagens protokoll 19.47. 1 samt. Nr 281. 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

Departements
chefen.

ställt manskap i högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad — bortsett

från hyres- och ortstillägg — enligt 1940 års manskapsavlöningsreglemente

utgående avlöningsförmånerna, dels den löneförbättring, som 1946 års manskapslöneutredning

föreslagit för det fast anställda manskapet, har civilförvaltningen

föreslagit, att dagavlöningstillägget höjes från 3 till 6 kronor för

dag. Civilförvaltningen har därvid förutsatt, att å summan av lön, dagavlöning

och dagavlöningstillägg skall utgå rörligt tillägg med tillämpning av de

grunder, enligt vilka grundlönen för befattningshavare i statens tjänst enligt

1945 års lönekommittés förslag skall höjas. Innebörden av civilförvaltningens

förslag framgår av följande tabell:

Löneförmån

Korpral

Vicekorpral

Menig

Belopp för

år eller dag

kronor

månad

kronor

år eller dag

kronor

månad

kronor

år eller dag

kronor

månad

kronor

Lön...................

144: —/år

0: 90/dag

6: —/dag

6 ¥

12: —

27: —

180: —

13: —

232: —

72: —/år

0: 60/dag

6: —/dag

6 %

Bi- lS:—

180: —

12: —

216:-

0: 60/dag

6: —/dag

6 %

18: —

ISO: —

12: —

210: —

Dagavlöning...........

Dagavlöningstillägg.....

Rörligt tillägg..........

Summa kronor

Försvarsväsendets lönenåmnd har i utlåtande över civilförvaltningens förslag

uttalat, att förslaget icke föranleder någon erinran från lönenämndens

sida.

Såsom av det anförda framgår har försvarets civilförvaltning till behandling

endast upptagit frågan om det indelta manskapets avlöning under tiden

för fullgörande av s. k. ständig tjänstgöring. Civilförvaltningens förslag innebär,

att avlöningsförbättring uteslutande skulle genomföras genom höjning av

dagavlöningstillägget. För att undgå avlöningsminskning för tid varunder

vederbörande antingen icke tjänstgör eller ock fullgör obligatorisk tjänstgöring,

skulle man vid ett genomförande härav vara nödsakad att under sådan

tid fortfarande tillämpa bestämmelserna om dyrtidstillägg och kristillägg.

Att i vissa fall beräkna rörligt tillägg å avlöningen men i andra fall dyrtidstillägg

och kristillägg synes emellertid icke tilltalande. Vidare torde det få

anses skäligt att viss avlöningsförbättring tillkommer indelt manskap även

vid fullgörande av obligatorisk tjänstgöring. För att avlöningsbestämmelsema

icke skola bliva alltför invecklade, böra enligt min mening löneförmånerna

fastställas till sådana belopp, att tilläggsförmånerna å desamma, oberoende

av om tjänstgöring fullgöres eller icke och oberoende av tjänstgöringens

art, kan utgå i form av rörligt tillägg, varjämte förmånerna böra vara

lika stora vid all slags tjänstgöring. Under sådana förhållanden saknas anledning

att bibehålla den nuvarande uppdelningen i dagavlöning och dagavlöningstillägg.

I huvudsaklig anslutning till civilförvaltningens förslag i

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

227

fråga om de sammanlagda förmånerna för månad räknat till ständigt tjänstgörande

indelt manskap finner jag mig böra förorda, att lön och dagavlöning

fastställas till de belopp, som framgå av följande tabell, och att rörligt

tillägg med samma procenttal och enligt samma grunder, som komma att

tillämpas för höjning av lön för statstjänstemännen i allmänhet, skall utgå

å summan av lön och dagavlöning. I tabellen har för jämförelses skull även

angivits det belopp, vartill avlöningen vid tillämpning av rörligt tillägg efter

6 procent skulle utgå för personal med tjänstgöring under kalendermånad

om 30 dagar.

Löneförmån

Korpral

Vicekorpral

Menig

Belopp för

år eller dag

kronor

månad

kronor

år eller dag

kronor

månad

kronor

år eller dag

kronor

månad

kronor

Lön...................

Dagavlöning...........

Rörligt tillägg..........

Summa kronor

216: —/år

7: —/dag

6 %

18: —

210: —

14: —

242:-

108: —/år

6: 50/dag

6 JK

9: —

195: —

12: —

216: —

6: 50/dag

6 %

195: —

12: —

207: —

I detta sammanhang må nämnas, att det totala antalet kvarstående indelta

för närvarande utgör omkring 100 och att av dem omkring 40 befinna sig i

ständig tjänstgöring. Den årliga avgången av indelta uppgår till omkring 10.

Med utgångspunkt från det för budgetåret 1946/47 beräknade antalet tjänstgöringsdagar

för indelt manskap kan kostnaden för den av mig förordade

förbättringen beräknas uppgå till omkring 29 000 kronor för nästa budgetår.

Lönegradsplacering av vissa föreståndare vid sinnesslöskolor.

Enligt gällande avlöningsreglemente för de statsunderstödda skolorna för

bildbara sinnesslöa m. fl. (SFS 1945: 512) äro föreståndarna vid nämnda skolor

i lönehänseende fördelade på avlöningsgruppema I—VI. Grupp I är

högst och grupp VI lägst. För föreståndare tillhörande grupp III gäller härvid

placering i 19 lönegraden.

7945 års lönekommitté har i sitt förslag till nytt avlöningsreglemente för

nämnda skolor, såsom i vissa liknande fall i övriga reglementsförslag, till

ernående av en enhetlig systematik använt benämningen lönegrupp samt

företagit sådan omnumrering av grupperna, att den högsta lönen kommer

att utgå i gruppen med det högsta ordningsnumret. I förslaget ha föreståndare

vid sinnesslöskolor tillhörande lönegrupp IV, motsvarande nuvarande

avlöningsgrupp III, upptagits i lönegraden Ca 22, vilken motsvarar den nuvarande

18 lönegraden. Kommittén har emellertid — i enlighet med vad som

i allmänhet förordats i fråga om placeringen av tjänster i nuvarande 19

lönegraden, vilken kommer att utgå — förutsatt, att frågan om lönegrads
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kunyl. Maj:ts proposition nr 281.

Departementschefen.

placering av föreståndartjänsterna i ifrågavarande lönegrupp skulle bli föremål

för uppmärksamhet i samband med förslagets remissbehandling.

Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande över förslaget erinrat, att enligt

1941 års lärarlönesakkunnigas förslag — vilket ligger till grund för den

nuvarande lönegradsplaceringen — de tre högre avlöningsgrupperna ansågos

böra reserveras för föreståndartjänsterna vid de största sinnesslöskolorna,

vid vilka föreståndarna stundom hade folkskollärarexamen eller

högre utbildning. De överväganden, som sålunda legat till grund för inplacering

i 19 lönegraden av föreståndare i nuvarande avlöningsgrupp III, ha

synts lönenämnden böra föranleda, att de i det nya lönesystemet hänföras

till lönegrad Ca 23. Härigenom skulle en klar skillnad i lönehänseende upprätthållas

mellan dessa föreståndare och de högst avlönade föreståndarna vid

de mindre anstalterna, vilka enligt förslaget skulle tillhöra lönegraden Ca 21.

Även skolöverstyrelsen har förordat en placering i Ca 23. Statskontoret har

å andra sidan med hänsyn till de avsevärda löneökningar, som vid 1945

års lönereglering kommo flertalet föreståndare vid sinnesslöskolorna till del,

icke funnit skäl förorda högre löneställning än Ca 22.

Vid framläggandet av propositionen 1946:333 anförde jag, att frågan om

lönegradsplacering av tjänster i nuvarande 19 lönegraden borde lösas från

fall till fall. Beträffande föreståndare vid statsunderstödd sinnesslöskola,

tillhörande den blivande lönegrupp IV (nuvarande avlöningsgrupp III), vill

jag på av allmänna lönenämnden anförda skäl förorda inplacering i lönegraden

Ca 23.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition iu 281.

229

HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förberörda förslag till statens löneplansförordning;
dels

bemyndiga Kungl. Maj:t

a) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

förordats utfärda avlöningsreglementen för tjänstemän

(beställningshavare) vid den civila och den militära

statsförvaltningen, för lärare m. fl. vid de högre kommunala

skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa

m. fl. och folkskoleväsendet samt för nomadlärare;

b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som

i det föregående förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade

reglementen samt utfärda övergångsbestämmelser;

c) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen

skulle inkallas till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente

utfärdats, besluta om de ändringar i

gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av den nya

löneregleringen för befattningshavare i statens tjänst;

d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

förordats meddela avlöningsbestämmelser för flaggkorpraler

ävensom för följande övriga personalgrupper vid

försvaret, nämligen innehavare av för pensionerad personal

avsedda arvodesbefattningar, viss icke ständigt tjänstgörande

fast anställd personal, övertalig personal samt indelt manskap;
e)

att dels, beträffande av riksdagen redan godkända

grunder för avlönande av militära beställningshavare enligt

de nya avlöningsbestämmelserna, vidtaga ändring i fråga om

numrering av lönegraderna ävensom beträffande löneklasseraa

inom lönegraderna för sergeant och fänrik samt fanjunkare,

dels ock införa en ny lönegrad för militära beställningshavare,

avsedd för vissa förvaltare;

f) att i fall, där innehavare av å personalförteckning uppförd

ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst vid de allmänna

läroverken m. fl. statliga läroanstalter förordnas att inneha

rektorsbefattning eller befattning såsom föreståndare för

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet, föra

den ordinarie eller extra ordinarie lärartjänsten över stat

och återbesätta eller låta återbesätta den på stat befintliga

tjänsten;

g) att i förekommande fall jämka av riksdagen redan fastställda

årsbelopp för arvoden och lönetillägg till närmast

högre med 12 jämnt delbara hela krontal samt

h) att i enlighet med vad i det föregående förordats meddela

föreskrift i fråga om anlitande av anslagsmedel till rörligt

tillägg;

dels till Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens

tjänst för budgetåret 1947/48 anvisa

under II

huvudtiteln

ett förslagsanslag av

kronor

50 000

m

»

> ■»

3 000

»

IV

>

» »

375 000

2>

v

»

100 000

Tf

Va

» »

3»

75 000

»

VI

»

9 400

1

VII

»

2>

» »

>

120 000

»

VIII

»

»

» »

130 000

IX

40 000

X

>

» »

61 000

>

XI

»

2>

» T>

*

800

2>

XIV

»

» >

3»

2 400

dels ock till Barntillägg åt vissa lärare vid högre kommunala

skolor för budgetåret 1947/48 anvisa under VIII huvudtiteln

ett förslagsanslag av kronor 20 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Dagmar Jägerstad.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

231

Bilaga 1.

1945 års lönekommittés förslag

till

statens allmänna avlöningsreglemente.

1 avd. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 §•

1 mom. Reglementet äger tillämpning å innehavare av

a) sådan statlig tjänst, vilken — med hänsyn till den för tjänsten gällande

anställningsformen, det förhållandet att lönen vid tjänsten skall utgå enligt

viss löneplan i statens löneplansförordning ävensom de med tjänsten förenade

arbetsuppgifterna och övriga på löneställningen inverkande förhållanden

— i vederbörlig ordning åsatts lönegradsbeteckning och lönegradsnummer

i överensstämmelse med följande sammanställning:

Anställningsform

Löneplan nr

1

2

3

4

Lönegrads-

Lönegrads-

Lönegrads-

Lönegrads-

beteck-

ning

num-

mer

beteck-

ning

num-

mer

beteck-

ning

num-

mer

beteck-

ning

num-

mer

Ordinarie anställning.

Fullmakt eller konstitutorial .

Ca

1—37

Co

1—24

Coa

i

Cob

i

Förordnande för viss tid.....

Cb

1—14

Cp

1—24

—

—

—

—

Förordnande för begränsad an-

ställningstid...............

—

—

Cq

1—24

—

—

—

—

Förordnande tills vidare......

—

—

Cr

1—24

—

—

—

—

Icke-ordinarie anställning.

Förordnande såsom extra ordi-

narie tjänsteman...........

Ce

1—37

Cs

1—24

—

—

—

—

Förordnande såsom aspirant . .

Cf

1—35

—

—

—

—

—

—

Förordnande såsom extra tjäns-

teman ....................

eg

1—37

—

—

—

—

—

—

b) sådan tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,

vilken i vederbörlig ordning åsatts lönegradsbeteckning, som i ovan

intagna sammanställning ifrågakommer vid ordinarie anställning, oaktat tjänsten

icke är att anse såsom ordinarie och, då lönegradsbeteckningen Ca åsatts,

tjänsten icke tillsättes medelst fullmakt eller konstitutorial, samt

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

c) annan icke-ordinarie statlig tjänst än ovan angivits,

allt i den män icke beträffande vissa grupper av tjänstemän andra avlöningsbestämmelser

skola tillämpas enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

2 mom. Vid tillämpning av vad i reglementet förmäles med avseende å

tjänst, som är högre eller lägre än viss annan tjänst, skall, i den mån icke

annat följer av särskilt stadgande i reglementet, den tjänst anses vara högst,

för vilken lönen är högst. Om lönen utgår enligt löneplan nr 1, skall härvid

fästas avseende vid den lön, som utgår å ortsgrupp 5 och, då tjänsten har

annan lönegradsbeteckning än Cb, inom den högsta löneklass, som tjänstens

lönegrad omfattar.

I fråga om tjänster tillhörande lönegraderna Coa 1 och Cob 1 skall vad i

första stycket sägs tillämpas på sådant sätt, som om tjänst i lönegraden Coa 1

tillhört lönegraden Ca 28 och tjänst i lönegraden Cob 1 tillhört lönegraden

Ca 19.

Vad i reglementet sägs om ordinarie tjänst skall, där ej annat särskilt stadgas,

äga tillämpning jämväl å sådan tjänst vid bank- och fondinspektionen

eller sparbanksinspektionen, som avses i 1 mom. under b).

2 avd. Vissa allmänna förvaltningsbestämmelser.

2 §.

Bestämmandet av tjänsters lönegrader och antal.

1 mom. Ordinarie tjänst åsättes lönegradsbeteckning och lönegradsnummer

av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut.

Antalet ordinarie tjänster bestämmes av Kungl. Maj:t med stöd i fråga om

andra tjänster än tjänster inom lönegraderna Ca 1—23 vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket av

riksdagens beslut. Om tjänsteman, vars förordnande att innehava tjänst med

lönegradsbeteckningen Cp upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande,

efter Kungl. Maj:ts medgivande övergår till tjänst med lönegradsbeteckningen

Ca inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde, må dock

Kungl. Maj:t utan att frågan underställes riksdagen besluta om den tillfälliga

ökning av antalet ordinarie tjänster, som på grund härav kan erfordras.

2 mom. Då tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen

skall erhålla lönegradsbeteckning, som eljest ifrågakommer vid ordinarie

anställning, åsättes tjänsten nämnda beteckning ävensom lönegradsnummer

av Kungl. Maj:t. I enahanda ordning bestämmes antalet dylika

tjänster.

3 mom. Extra ordinarie tjänst vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar,

statens vattenfallsverk eller domänverket åsättes lönegradsbeteckning

och lönegradsnummer av Kungl. Maj:t, om tjänsten skall tillhöra någon av

lönegraderna Ce 31—37 eller Cs 1—24, samt eljest av vederbörande myndighet.

I enahanda ordning bestämmes antalet dylika tjänster.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

233

Extra ordinarie tjänst vid annat verk än i första stycket avses åsättes lönegradsbeteckning

och lönegradsnummer, om tjänsten skall tillhöra någon av

lönegraderna Ce 25—37 eller Cs 1—24, av Kungl. Maj :t med stöd, såvitt

fråga ej är om tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,

av riksdagens beslut. I enahanda ordning bestämmes antalet dylika

tjänster.

Eljest åsättes extra ordinarie tjänst, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutit,

lönegradsbeteckning och lönegradsnummer av vederbörande myndighet

i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Antalet dylika tjänster

bestämmes av vederbörande myndighet, där ej Kungl. Maj:t annorlunda

beslutit.

A mom. Aspiranttjänst åsättes, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutit, lönegradsbeteckning

och lönegradsnummer av vederbörande myndighet. I

enahanda ordning bestämmes antalet dylika tjänster.

Det åligger myndighet att åsätta aspiranttjänst det lönegradsnummer, som

med två enheter understiger lönegradsnumret för den ordinarie eller extra

ordinarie tjänst, som normalt utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten.

5 mom. Extra tjänst åsättes, där ej Kungl. Maj :t annorlunda beslutit, lönegradsbeteckning

och lönegradsnummer av vederbörande myndighet. I enahanda

ordning bestämmes antalet dylika tjänster.

Extra tjänst må icke åsättas högre lönegradsnummer än som gäller för ordinarie

eller extra ordinarie tjänst av motsvarande slag eller å vilken arbetsuppgifterna

äro jämförliga med den extra tjänstens arbetsuppgifter. Saknas

dylik motsvarighet, fastställes lönegradsnumret i enlighet med av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser.

3 §•

Konstitutorial. Antagning shandling för icke-ordinarie tjänsteman.

Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ

väg avsättas från sin tjänst på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

För den, vilken erhåller anställning såsom extra ordinarie tjänsteman, aspirant

eller extra tjänsteman, skall utfärdas antagningsbevis eller annan skriftlig

antagningshandling. Avser anställningen avkortad tjänstgöringstid, skall

detta angivas i antagningshandlingen.

4 §•

Vissa villkor för anställning.

Ordinarie och extra ordinarie tjänster samt aspiranttjänster kunna innehavas

endast av dem, som uppnått

21 års ålder i fråga om ordinarie tjänster,

20 års ålder i fråga om extra ordinarie tjänster samt

17 års ålder i fråga om aspiranttjänster.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

För anställning såsom extra lärare vid läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom.

andra stycket, fordras, där ej annat följer av beslut meddelat av Kungl. Maj:t,

att anställningen avser minst en termin.

Angående företeende av läkarintyg för vinnande av anställning gäller vad

särskilt stadgas.

5 §•

Sättet för meddelande av vissa förordnanden.

Därest ordinarie eller extra ordinarie tjänst kan beräknas komma att uppehållas

på förordnande under en tid av minst sex månader i en följd eller

särskilt förordnande att bestrida göromål, som eljest tillhöra dylik tjänst,

kan beräknas bliva av sådan varaktighet, skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda

beslutit, förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till ansökning,

meddelas i den ordning, som är stadgad för tillsättande av den

tjänst, förordnandet avser eller göromålen tillhöra.

Har, utan att förordnande meddelats på sätt i första stycket sagts, ordinarie

eller extra ordinarie tjänst uppehållits på förordnande under en tid av

fem månader i en följd och kan det beräknas, att tiden för tjänstens uppehållande

på förordnande kommer att ytterligare omfatta mer än de båda

närmast följande månaderna, skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutit,

förordnande å tjänsten räknat från och med sjunde månadens ingång meddelas

i den ordning, som i första stycket angivits.

6 §■

Bestämmandet av tjänstemans statione ring sort. Orternas fördelning å olika

ortsgrupper.

Där ej på grund av fastställd stat eller eljest enligt omständigheterna finnes

uppenbart, vilken ort är att anse såsom tjänstemans stationeringsort, eller

ock stationeringsorten blivit av Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämd, skall

vederbörande myndighet bestämma nämnda ort. Därvid skall, i den mån ej

annat följer av beslut meddelat av Kungl. Maj:t, iakttagas vad nedan föreskri

ves.

Förordnas tjänsteman att å annan ort än den för honom eljest gällande

stationeringsorten uppehålla tjänst eller eljest fullgöra tjänstgöring, skall

från förordnandets början förstnämnda ort vara hans stationeringsort, därest

tjänstemannen enligt vad därom är föreskrivet äger uppbära vikariatslön

Under tiden för förordnandet. I andra fall skall vid dylikt förordnande, om

detsamma kan beräknas bliva av längre varaktighet än sex månader, förstnämnda

ort vara tjänstemannens stationeringsort från den tidpunkt vederbörande

myndighet bestämmer. Om särskilda omständigheter därtill föranleda,

må dock myndigheten föreskriva, att ändring av stationeringsorten ej

skall ske eller att sådan ändring skall ske även för det fall, att förordnandet

icke kan beräknas bliva av sådan varaktighet som nyss sagts. Vad i detta

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

235

stycke sagts om förordnande skall, såvitt angår beställningshavare vid försvaret,

jämväl gälla i fråga om kommendering.

Befordras eller förflyttas tjänsteman till tjänst å annan ort och förordnas

han antingen att före tillträdandet av den nya tjänsten uppehålla densamma

eller ock att efter frånträdandet av den tidigare tjänsten uppehålla denna

tjänst, har vederbörande myndighet att bestämma den tidpunkt, från

vilken ändring av stationeringsorten skall äga rum.

För tjänsteman, som vid visst verk anställts för tjänstgöring utan fast stationeringsort,

skall vid varje särskild tidpunkt den ort utgöra stationeringsort,

där tjänstgöringen fullgöres.

Vid avgörandet av fråga om förändring på grund av förordnande eller

kommendering, som förut nämnts, av tjänstemans stationeringsort har myndigheten

att beakta ej blott att statsverkets ekonomiska intressen behörigen

tillgodoses utan även att tjänstemannen ej oskäligt betungas genom ändring

av stationeringsorten.

Kungl. Maj:t besluter om fördelningen av stationeringsorter å olika ortsgrupper

med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna. Ort utom

riket skall anses tillhöra högsta ortsgruppen.

7 §•

T jänstgöringsf öreskrifter.

1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som

meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Han är

ock, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans tjänst bestämt, pliktig

underkasta sig omreglering av nämnda område. Beställningshavare vid försvaret

är därutöver pliktig underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade

tjänstgöring, som vid förändrad försvarsorganisation eller eljest kan varda

stadgad.

Angående tjänstemans ställning vid arbetskonflikter gäller vad därom särskilt

stadgas.

Utöver vad som följer av vad sålunda föreskrivits gäller, i fråga om

tjänstgöringstidens längd och fördelning, skyldighet att vikariera å annan

tjänst samt skyldighet att fullgöra vissa till tjänsten icke hörande göromål

eller uppdrag, vad i 2—4 mom. stadgas.

2 mom. För ordinarie eller extra ordinarie lärare eller extra ordinarie

ackompanjatör vid musikhögskolan ävensom för lärare vid konstfackskolan

skall tjänstgöringsskyldigheten, enligt vad vederbörande myndighet för varje

termin eller läsår bestämmer, omfatta följande antal veckotimmar, nämligen

för ordinarie lärare vid musikhögskolan minst 10 och högst 20, för

annan nu nämnd tjänsteman vid musikhögskolan minst 6 och högst 20, för

huvudlärare vid konstfackskolan minst 9 och högst 16 samt för facklärare och

biträdande facklärare vid sistnämnda skola minst 9 och högst 24. Vad nu sagts

har ej avseende å professor vid musikhögskolan, vilken tillsatts medelst förordnande

för begränsad anställningstid. För extra ordinarie tjänsteman, som ej

här särskilt angivits, gäller i fråga om tjänstgöringstidens längd vad därom

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

finnes stadgat för jämförlig ordinarie tjänsteman, dock att anställning, där ej

annat följer av beslut meddelat av Kungl. Maj:t, må kunna ske för tjänstgöring,

vid vilken tjänstgöringstiden för dag eller längre tidsperiod räknat

är avkortad sålunda, att den motsvarar hälften eller större del av den för

jämförlig ordinarie tjänsteman bestämda. För extra lärare vid sådan läroanstalt,

som avses i nästföljande stycke, skall tjänstgöringsskyldigheten hava

samma omfattning som den, vilken gäller för vid sådan läroanstalt anställd

extra ordinarie lärare med närmast jämförliga arbetsuppgifter.

Lärare vid försvarets läroverk, allmänt läroverk, statens skolköksseminarium

och hushållsskola, folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroanstalt

för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, dövstumskola,

högre tekniskt läroverk, konstfackskolan eller navigationsskola är

skyldig att utan särskild ersättning fullgöra återläsning, där undervisningen

inställts till följd av smittsam sjukdom. I fråga om annan lärare än ordinarie,

extra ordinarie eller extra lärare föreligger dock sådan skyldighet

endast för det fall, att han uppburit avlöning för den tid, undervisningen

varit inställd.

Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen på grund av krig, krigsfara

eller därmed sammanhängande förhållanden, gäller angående lärares

skyldighet till återläsning vad i föregående stycke stadgas, där ej Kungl.

Maj:t annorlunda föreskriver.

Med lärare, som i andra och tredje styckena avses, skall i förevarande

hänseende likställas lärare samt extra ordinarie ackompanjatör vid musikhögskolan.

Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl å sön- eller helgdag,

skall tjänsteman, om icke på grund av särskilda skäl annorlunda bestämts,

beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.

3 mom. Förste provinsialläkare eller överläkare vid statens sinnessjukhus

är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt högst tre

månader av ett och samma kalenderår uppehålla sådan medicinalrådstjänst,

vars innehavare skall vara legitimerad läkare. Vad sålunda stadgats äger

jämväl tillämpning å länsveterinär, såvitt fråga är om uppehållande av

medicinalrådstjänst, vars innehavare skall vara legitimerad veterinär.

Rektor vid läroanstalt, som avses i 2 mom. andra stycket, ävensom föreståndaren

för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet är,

om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt högst tre månader

av ett och samma kalenderår uppehålla ledamotstjänst i det centrala ämbetsverk,

varunder han lyder.

Lärare vid läroanstalt, som i nästföregående stycke sagts, är, om han därtill

förordnas, pliktig att uppehålla högre lärartjänst vid sådan anstalt. För

ordinarie lärare gäller dock skyldigheten en tid av sammanlagt högst sex

månader av ett och samma kalenderår.

Annan tjänsteman är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt

högst tre månader av ett och samma kalenderår uppehålla högre tjänst

vid det verk han tillhör. Vad sålunda stadgats skall dock icke föranleda in
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

237

skränkning i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som må vara

av Kungl. Maj:t föreskriven eller, i fråga om beställningshavare vid försvaret,

eljest må gälla.

4 inom. Chef, tillika läkare, vid statens skola för själsligt abnorma manliga

elever är skyldig att utan särskild ersättning tillika vara psykiatrisk

rådgivare åt inspektören för skolorna tillhörande barna- och ungdomsvården.

Han är ock pliktig att mot ersättning, som av socialstyrelsen godkännes,

stå till förfogande såsom läkare vid Stockholms stadsmissions skolhem

och yrkesskola för själsligt abnorma flickor.

Förste provinsialläkaren i Gotlands län skall utan särskild ersättning tilllika

bestrida provinsialläkartjänsten i Visby distrikt.

Provinsialläkare skall, om han därtill med medicinalstyrelsens medgivande

förordnas, vara skyldig att mot särskild ersättning bestrida befattning

eller uppdrag såsom läkare vid sjukvårdsanstalt inom distriktet, vilken tillhör

eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, vid distriktsdispensär

samt vid annan statsunderstödd inrättning för förlossningsvård

inom distriktet än barnbördsavdelning vid lasarett. Under enahanda förutsättning

är provinsialläkare jämväl skyldig att biträda vid förebyggande

mödra- och barnavård inom distriktet. Kan överenskommelse ej träffas om

ersättning för befattning eller uppdrag, varom här är fråga, skall ersättningen

bestämmas av medicinalstyrelsen.

Distriktsveterinär skall, om han därtill av medicinalstyrelsen förordnas,

vara skyldig att mot av styrelsen godkänd ersättning bestrida jämväl veterinärbefattning

vid kommunal köttbesiktningsbyrå, belägen inom veterinärens

distrikt vid eller i närheten av veterinärens station.

8 §.

Skyldigheter i fråga om tjänstebostad.

1 mom. Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, som — förutom att

den överensstämmer med vad i gällande hälsovårdsstadga föreskrives —

står i överensstämmelse med av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser, är han,

i den mån ej annat följer av vad nedan sägs, skyldig att mottaga densamma

och ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående bostadens begagnande

samt vård och underhåll, som i denna paragraf eller i vederbörlig ordning

eljest meddelas.

2 inom. Skyldighet för tjänsteman att mottaga av statsverket ägd eller disponerad

tjänstebostad, för vilken ersättning skall utgå, föreligger med nedan

angivna undantag endast, om bostadens upplåtande är påkallat ur tjänstesynpunkt.

Även om bostadens upplåtande icke är påkallat ur tjänstesynpunkt, föreligger

skyldighet att mottaga tjänstebostad för innehavare av rektorstjänst

vid läroanstalt, som i 7 § 2 mom. andra stycket sägs.

Skyldighet, som i nästföregående stycke sägs, föreligger jämväl för tjänste
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

man, vilken innehar anställning vid försvaret, statens sinnessjukhus eller statens

järnvägar. Prövas emellertid för tjänsteman, som innehar sådan anställning,

med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden eller andra särskilda

omständigheter avsevärda olägenheter vara förenade med skyldigheten att

mottaga tjänstebostaden eller att fortsättningsvis innehava redan mottagen

tjänstebostad, må vederbörande myndighet medgiva honom befrielse från

nämnda skyldighet. Innan sådan framställning upptages till prövning, skall

tillfälle beredas ett för avgivande av yttranden i dylika ärenden utsett personalombud

att utlata sig över framställningen. Det ankommer på myndigheten

att meddela bestämmelser angående personalombuds verksamhetsområde

och om sättet för utseende av sådant ombud.

3 mom. Tjänsteman, som är skyldig mottaga honom anvisad tjänstebostad,

är ock skyldig att bebo densamma, så framt icke Kungl. Maj:t på grund av

särskilda omständigheter annat medgivit. Vad sålunda stadgats äger dock

icke tillämpning i fråga om innehavare av tjänst, som i 2 mom. andra stycket

sägs.

4 mom. Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo, åligger att i den

omfattning, som i brist på överenskommelse bestämmes av Kungl. Maj:t,

upplåta nödigt utrymme i tjänstebostad för landshövdingens vikarie eller

efterträdare.

Provinsialläkare eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger att till vikarie

eller efterträdare på provinsialläkartjänsten mot skälig ersättning eller, därest

tjänstebostad upplåtits utan ersättning, kostnadsfritt upplåta till tjänstebostaden

hörande mottagningsrum och, i den omfattning som kan finnas

lämplig, bostadsutrymme.

Distriktsveterinär eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger att till vikarie

eller efterträdare på distriktsveterinärtjänsten mot skälig ersättning eller,

därest tjänstebostad upplåtits utan ersättning, kostnadsfritt upplåta expeditionslokal

och till bostaden eventuellt anslutna, för veterinärtjänstens skötande

erforderliga särskilda utrymmen ävensom, i den omfattning som kan

finnas lämplig, bostadsutrymme.

I övrigt åligger det innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans

dödsbo att i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse

upplåta utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

5 mom. Därest landshövdings tjänstebostad erfordras för utvidgning av

länsstyrelsens ämbetslokaler eller för annat statsändamål, är landshövdingen

skyldig att å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes, avstå från bostaden samt,

om annan tjänstebostad anvisas honom, åtnöjas med denna. För enahanda

ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta sig sådan minskning

av tjänstebostaden, som skäligen må kunna ske. Beträffande avträdande av

landshövdings tjänstebostad i andra fall skall gälla, att landshövding eller,

om han avlidit, hans dödsbo, skall avträda bostaden å den fardag, som infaller

näst efter tre månader från det landshövdingen avgått från tjänsten

eller avlidit. Avflyttning skall dock ske, där landshövding beviljas avsked

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

239

på tid, som av honom begärts, å den fardag, som infaller näst efter avgången

från tjänsten, samt, därest landshövding entledigas från tjänsten, å tid, som

av Kungl. Maj:t bestämmes.

Beträffande avträdande av tjänstebostad, som anvisats annan tjänsteman

än landshövding, skall gälla, att bostadsinnehavaren eller, om han avlidit,

hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som

infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfallet

timat. Avflyttning skall dock, om icke annorlunda överenskommes, ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas

och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan

bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader

från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste

fardag efter avgången samt

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång.

6 mom. I fråga om tjänstebostads begagnande gälla, utöver vad ovan under

3—5 mom. stadgats, de särskilda föreskrifter, som härutinnan meddelas

av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande

myndighet.

7 mom. Beträffande tjänstebostads vård och underhåll skall gälla vad

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myndighet

bestämmer.

9 §•

Skyldighet i fråga om tjänstedräkt eller tjänstetecken m. m.

I fråga om tjänstemans skyldighet att bära eller innehava tjänstedräkt,

tjänstetecken samt övrig för tjänsten erforderlig utrustning skall gälla vad

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myndighet

därutinnan bestämmer.

10 §.

Tjänstemans skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.

Tjänsteman är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad

därom särskilt stadgas. 11

11 §•

Vissa skyldigheter i förhållande till vikarie.

Förste provinsialläkare är vid honom beviljad semester eller tjänstledighet

skyldig, så framt under semester- eller tjänstledighetstiden till honom utgår

ersättning för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt skrivhjälp

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

och andra expenser, att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne expeditionslokal

ävensom i erforderlig omfattning skrivhjälp, skrivmaterialier

och telefon.

Länsveterinär, provinsialläkare eller distriktsveterinär är skyldig att vid

honom beviljad semester eller tjänstledighet, där så påkallas och omständigheterna

sådant medgiva, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie nödig

expeditionslokal eller, vad angår provinsialläkare, nödigt mottagningsrum.

Angående vissa skyldigheter för tjänsteman, åt vilken anvisats tjänstebostad,

stadgas i 8 § 4 mom.

12 §.

Förening av tjänst med annan tjänst eller med uppdrag.

1 mom. Utan särskilt tillstånd men under iakttagande av vad i tredje

stycket stadgas må med ordinarie eller extra ordinarie tjänst förenas annan

statlig tjänst av nedan angivet slag, nämligen:

a) ordinarie tjänst, som tillsättes medelst förordnande tills vidare och

icke är förenad med pensionsrätt, samt

b) högre aspiranttjänst och högre extra tjänst.

Utan särskilt tillstånd men under iakttagande av vad i tredje stycket stadgas

må vidare förenas

a) med ordinarie tjänst högre extra ordinarie statlig tjänst samt

b) med ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst vid läroanstalt, som avses

i 7 § 2 mom. andra stycket, rektorstjänst vid sådan anstalt och tjänst såsom

föreståndare för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet.

Såsom förutsättning för sådan tjänsteförening, som ovan sagts, gäller, att

tjänstemannen frånträder utövningen av den tjänst, som först är nämnd.

Utan att så sker, må dock med extra ordinarie tjänst förenas högre aspiranttjänst

eller högre extra tjänst, så framt anställningen i båda tjänsterna avser

avkortad tjänstgöringstid och den sammanlagda tjänstgöringstiden icke

överstiger den för jämförlig ordinarie tjänsteman bestämda.

Utan särskilt tillstånd och utan iakttagande av vad i tredje stycket stadgas

må förenas

a) med extra ordinarie tjänst annan extra ordinarie statlig tjänst och annan

statlig aspiranttjänst eller extra tjänst än ovan angivits, så framt anställningen

i båda tjänsterna avser avkortad tjänstgöringstid och den sammanlagda

tjänstgöringstiden icke överstiger den för jämförlig ordinarie tjänsteman

bestämda, samt

b) med extra ordinarie tjänst såsom facklärare eller biträdande facklärare

vid konstfackskolan ordinarie eller extra ordinarie övningslärartjänst vid

läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket, varvid dock den sammanlagda

undervisningsskyldigheten i ordinarie och extra ordinarie tjänst eller

i allenast extra ordinarie tjänst icke må överstiga 24 veckotimmar.

2 mom. Utöver vad som följer av föreskrifterna i 1 mom. skall beträf
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

241

lande rätt att med aspiranttjänst eller extra tjänst förena annan tjänst vad

där i fjärde stycket under a) stadgats om rätt att förena extra ordinarie tjänst

med annan tjänst äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Vad i 1 mom. första stycket och andra stycket a) sägs om förening

av två tjänster, vilka båda äro statliga, skall jämväl gälla om en av

tjänsterna är statlig och den andra tjänsten utgöres av icke-statlig anställning,

vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Utan särskilt tillstånd och utan iakttagande av vad i 1 mom. tredje stycket

stadgats må med tjänst såsom överlärare eller barnmorskelärare vid läroanstalt

för barnmorskor förenas befattning vid det barnbördshus, till vilket

läroanstalten är förlagd, samt med länsveterinärtjänst och distriktsveterinärtjänst

förenas kommunal befattning.

4 mom. Med ordinarie tjänst såsom lärare och extra ordinarie tjänst såsom

lärare eller ackompanjatör vid musikhögskolan, så ock med ordinarie

tjänst såsom facklärare och extra ordinarie tjänst såsom facklärare eller biträdande

facklärare vid konstfackskolan må, efter särskilt tillstånd, förenas

annan ordinarie eller extra ordinarie statlig tjänst eller därmed jämförlig

kommunal befattning. Tillstånd meddelas, vid förening med ordinarie statlig

eller därmed jämförlig kommunal övningslärartjänst av Kungl. Maj:t och

övrigt av vederbörande myndighet. Angående rätt att utan särskilt tillstånd

/örena extra ordinarie tjänst såsom facklärare eller biträdande facklärare

rid konstfackskolan med viss annan tjänst stadgas i 1 mom.

Efter särskilt tillstånd må med ordinarie eller extra ordinarie tjänst förenas

beställning å reservstat eller avgångsstat vid försvaret eller sådan beställning

å arméns eller marinens övergångsstat, vars innehavare icke är underkastad

full tjänstgöringsskyldighet. Sådant tillstånd meddelas av Kungl.

Maj:t.

Efter särskilt tillstånd må med beställning såsom läkare eller veterinär vid

försvaret kunna förenas kommunal läkar- eller veterinärtjänst. Sådant tillstånd

meddelas av Kungl. Maj:t.

Utöver vad i 1 och 3 mom. samt här ovan stadgats må ordinarie eller extra

ordinarie tjänst icke förenas med annan ordinarie eller extra ordinarie statlig

tjänst eller med jämförlig kommunal befattning så framt ej Kungl.

Maj:t, i fråga om ordinarie tjänst med stöd av riksdagens beslut, för visst

fall annorlunda beslutit. Riksdagens beslut erfordras icke, då fråga är om förening

av sådan tjänst vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,

som avses i 1 § 1 mom. under b), med annan tjänst eller befattning.

5 mom. För förening i andra fall än i 1—4 mom. sagts av ordinarie eller

extra ordinarie tjänst med annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt

uppdrag fordras tillstånd av vederbörande myndighet, såvitt fråga är om

tjänst med lönegradsbeteckning Ca eller Ce och något av lönegradsnumren

t—30, dock ej tjänst vid försvaret som tillsatts av Kungl. Maj:t, eller om

provinsialläkar- eller distriktsveterinärtjänst, samt eljest av Kungl. Maj:t.

Sådant tillstånd erfordras dock icke, där Kungl. Maj:t eller den myndighet,

Rihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 281.

16

s. 242 Kontrollera mot PDF

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

som äger bevilja tillstånd, tillsatt tjänstebefattningen eller meddelat uppdraget.

Vid tillämpningen av vad sålunda föreskrivits skall iakttagas, att tjänstebefattning

eller därmed jämförligt uppdrag icke må förenas med tjänst såsom

justitieråd, regeringsråd, häradshövding eller vattenrättsdomare samt ej

heller, såvida ej befattningen tillsatts eller uppdraget meddelats av Kungl.

Maj:t, med tjänst såsom landshövding.

6 mom. Utan tillstånd av vederbörande myndighet, vad angår tjänsteman

vilken innehar tjänst med lönegradsbeteckning och lönegradsnummer som

i 5 mom. särskilt angivits, dock ej tjänst vid försvaret som tillsatts av Kungl.

Maj:t, eller provinsialläkar- eller distriktsveterinärtjänst, samt eljest av

Kungl. Maj:t, må ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman ej åtaga sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening

eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel,

transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars

verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Sådant tillstånd erfordras

dock icke, där Kungl. Maj:t eller den myndighet, som äger bevilja

tillstånd, meddelat uppdraget.

Vid tillämpningen härav skall iakttagas, att uppdrag, som i första stycket

sägs, ej må förenas med tjänst såsom justitieråd, regeringsråd, häradshövding

eller vattenrättsdomare. Vidare skall iakttagas, att med landshövdingbefattning

ej må förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse

för bankaktiebolag och ej heller uppdrag såsom ordförande eller ledamot

1 annat företag, som avses i första stycket, såvida icke i sistberörda fall uppdraget

meddelats antingen av Kungl. Maj:t eller genom val å bolagsstämma

efter av Kungl. Maj:t därom meddelat beslut.

Med tjänst såsom justitieråd eller regeringsråd må ej förenas uppdrag

såsom skiljeman. Med tjänst såsom häradshövding eller vattenrättsdomare

må ej heller förenas skiljemannauppdrag annat än såsom ordförande eller

ensam skiljedomare.

Ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare vid läroanstalt, som avses i 7 §

2 mom. andra stycket, må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt utan

tillstånd av vederbörande rektor. Ej heller må rektor vid sådan läroanstalt

eller föreståndaren för teckningslärarinstitutet åtaga sig undervisning i annan

läroanstalt utan tillstånd av det centrala ämbetsverk, varunder han lyder.

7 mom. Tillstånd, varom i denna paragraf är fråga, må beviljas endast för

såvitt befattningen eller uppdraget prövas icke inverka hinderligt för utövandet

av den tjänst, varmed förening skulle ske. Tillstånd, som avses i 6 mom.

sista stycket första punkten, meddelas efter riktlinjer, som givits av det

centrala ämbetsverk, varunder läraren lyder.

Tillstånd bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid. Tiden för tillstånd,

som avses i 4 mom. första stycket, bör icke överstiga tre år i sänder och må

för tillstånd, som avses i 6 mom. sista stycket, icke överstiga ett läsår i

sänder.

8 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, att tjänsteman tillfälligtvis

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281. 243

icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i erforderlig

omfattning.

9 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare

av viss tjänst att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som lämpligen

ej bör förenas med hans tjänst, äger Kungl. Maj:t utfärda erforderliga

föreskrifter.

13 §.

Förflyttningsskyldighet.

Innehavare av ordinarie domartjänst, med undantag av vattenrättsingenjör,

är pliktig att, om Kungl. Maj:t finner organisatoriska skäl sådant påkalla,

låta förflytta sig till annan ordinarie domartjänst inom den lönegrad han

tillhör.

Ordinarie beställningshavare vid försvaret är pliktig underkasta sig den

förflyttning till annan stationeringsort eller till annan ordinarie beställning

eller befattning vid försvaret, vilken må beslutas antingen av Kungl. Maj:t

eller ock av vederbörande myndighet med stöd av myndigheten i reglemente,

instruktion eller annan dylik författning tillagd befogenhet.

Annan ordinarie tjänsteman än ovan avses är, så framt ej annat följer av

vad nedan sägs, pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller

annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, där Kungl. Maj:t

så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilken detta reglemente

är tillämpligt.

Vad i nästföregående stycke stadgas äger icke tillämpning i fråga om

landshövding och ej heller beträffande innehavare av tjänst, som tillsatts

medelst förordnande för viss tid, för begränsad anställningstid eller tills

vidare eller som avses i 1 § 1 mom. under b). Depåchef vid hingstdepå är

dock pliktig underkasta sig den förflyttning till annan depåchefstjänst vid

stuteristaten, som kan bliva honom av Kungl. Maj:t ålagd.

14 §.

Avgdngsskyldighet m. m. Entledigande.

1 mom. Angående ordinarie tjänstemans skyldighet afl avgå från tjänsten

samt om skyldighet för beställningshavare vid försvaret och vissa tjänstemän

vid poliskåren i Boden att efter avgång tillhöra vederbörlig reserv stadgas i

gällande bestämmelser om tjänstepension.

Beställningshavare vid försvaret, som innehar tjänst tillhörande någon av

lönegraderna Ca 29—33, Co 10 och Co 14, är jämväl pliktig att avgå från

beställningen, där så finnes påkallat med hänsyn till statens intresse. Beslut

härom meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef.

Innan sådant förslag avgives, skola yttranden hava inhämtats från

(ivriga beställningshavaren överordnade myndigheter eller chefer.

Med stöd av föregående stycke entledigad beställningshavare, som icke var

innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen, är berättigad alt

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

bliva försatt i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode enligt

grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut.

Entledigas beställningshavare, som är innehavare av förtroendesyssla enligt

§ 35 regeringsformen, med stöd av bestämmelserna i andra stycket, ankommer

på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida han må bliva försatt i disponibilitet

mot åtnjutande av disponibilitetsarvode, som i tredje stycket sagts.

Beställningshavare, som i andra stycket sagts, må jämväl på egen ansökan

av Kungl. Maj:t försättas i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode,

där avgången från aktiv stat finnes icke vara mot statens intressen

stridande.

2 mom. Där ej annat särskilt avtalats eller följer av anställningens tidsbegränsning,

skall entledigande från statens tjänst av extra ordinarie tjänsteman

av annan anledning än tjänstefel, då entledigandet icke företages på

tjänstemannens egen ansökning, ske efter skriftlig uppsägning senast tre

månader före anställningens upphörande.

Ansökning av extra ordinarie tjänsteman om entledigande skall, där annat ej

särskilt avtalats eller bestämts för särskilda grupper eller fall, göras senast

en månad före den dag, från och med vilken entledigande begäres.

Angående entledigande i samband med pensionering gäller vad därom särskilt

stadgas.

15 §.

Allmänna lönenämnden.

För beredning av ärenden, som angå löneförhållandena för statstjänstemän

och för andra tjänstemän vilkas avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t

meddelade bestämmelser, skall finnas en nämnd, benämnd allmänna lönenämnden.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade, består av ordförande och ledamöter, förordnade av

Kungl. Maj:t. Där så finnes lämpligt må Kungl. Maj:t, med iakttagande av

vad nyss sagts om de intressen som böra vara företrädda i nämnden, för

skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansättning av nämnden.

Nämndens ordförande och ledamöter samt suppleanter för dem förordnas

för en tid av högst tre år i sänder.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj-.t.

16 §.

Statens bostadsnämnd.

För handläggning enligt vad därom särskilt stadgas av ärenden angående

ersättning för tjänstebostad, som anvisas tjänsteman, skall finnas en nämnd,

benämnd statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk ordförande samt

representanter för förvaltnings- och personalintressena, samtliga förordnade

av Kungl. Maj:t.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj:t.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

245

3 avd. Avlöningsbestämmelser för ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän, aspiranter samt extra tjänstemän.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

17 §.

1 mom. Tjänsteman, som avses i denna avdelning, äger på grund av sin

anställning rätt till avlöningsförmåner enligt vad som stadgas i detta reglemente

och de särskilda bestämmelser, vilka meddelas på grund av föreskrift

i reglementet eller eljest utfärdas av Kungl. Maj:t, ävensom pensionsrätt i den

utsträckning särskilt stadgas.

Beträffande aspirant eller extra tjänsteman skall för tid, varunder arbete

vid vederbörande verk icke kan beredas honom och varunder han ej åtnjuter

semester eller ferier, i avlöningshänseende så anses, som om han under

denna tid icke innehaft anställning i nämnda egenskap.

2 mom. För sådan innehavare av i detta reglemente avsedd tjänst, vilken

i denna sin egenskap åtnjuter avlöning enligt i vederbörlig ordning utfärdade

krigsavlöningsbestämmelser, träder nämnda avlöning i stället för å tjänsten

eljest utgående avlöningsförmåner.

3 mom. Landsfogde, landsfiskal eller tjänsteman vid poliskåren i Boden,

som i enlighet med vad därom är särskilt stadgat övergått på avgångsstat,

åtnjuter i stället för å tjänsten eljest utgående avlöningsförmåner avlöning

enligt grunder, som i särskild ordning bestämmas av Kungl. Maj:t.

4 mom. Tjänsteman, vilken innehar tjänst med lönegradsbeteckning Ca, Ce,

Cf eller Cg och något av lönegradsnumren 1—22, må för utförande av visst

arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för å tjänsten

eljest utgående kontanta avlöningsförmåner uppbära ersättning efter ackord

eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.

5 mom Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest medgivits enligt

beslut av Kungl. Maj:t, såvitt angår ordinarie tjänsteman med stöd av

riksdagens beslut, må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande verk

åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller

arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,

anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

6 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension

eller årligt understöd, beror på beslut av Kungl. Maj:t, om och i vad mån av

sådan anledning avdrag å lönen skall ske. Reservpension eller däremot svarande

engångsbelopp skall dock icke föranleda sådant avdrag, såvitt ej annat

särskilt stadgas i detta reglemente.

På beslut av Kungl. Maj:t skall ock bero, om och i vad mån avdrag å

lönen skall ske för tjänsteman, som innehar beställning å reservstat vid försvaret.

7 mom. Innehavare av sådan rektors- eller lärartjänst vid de allmänna läro
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

verken, med vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad

såväl minskning i den från statsverket eljest utgående lönen till belopp,

motsvarande de särskilda förmånernas värde enligt uppskattning i behörig

ordning, som ock vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande

eller ändring i nämnda förmåner. Vad genom donation av enskild tillförsäkrats

innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån utöver

honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, skall dock oavkortat

komma tjänstinnehavaren till godo.

Där tjänsteman vid lots- och fyrstaten på grund av tjänsten erhåller naturaförmån,

vilken ej avses i detta reglemente, eller ersättning i penningar

för sådan förmån, skall han, enligt de närmare bestämmelser, som lotsstyrelsen

äger meddela, vara underkastad antingen minskning i den från statsverket

eljest utgående lönen till belopp, motsvarande den särskilda förmånens värde

eller den erhållna ersättningen, eller ock skyldighet att i vederbörlig ordning

till statsverket inbetala däremot svarande belopp.

8 mom. Tjänsteman är skyldig underkasta sig minskning i eller upphörande

av extra inkomster, vilka kunna medfölja tjänsten eller utgå för bestyr

i sammanhang därmed.

9 mom. Tjänsteman är vidare pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande

av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar

m. m., om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:

4 mom. här ovan angående ersättning efter ackord eller beting,

7 mom första stycket här ovan angående särskilda med rektors- eller lärartjänst

förenade förmåner,

20—23 §§ angående placering samt uppflyttning i löneklass och lönerum,

33 § 2 mom. 3 punkten angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då

krigsavlöningsreglementet icke är å tjänstemannen tillämpligt,

35 § 3 mom. femte stycket angående förhöjning av vikariatsersättning,

37 § angående gottgörelse för övertidstjänstgöring,

39 § angående lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag,

40 § 5 mom. angående kallortstraktamente,

41 § angående befattningsarvoden,

42 § angående ställföreträdararvoden,

43 § 1 mom. angående arvoden för särskilda uppdrag m. m.,

44 § angående vissa särskilda ersättningar,

45 § angående vissa inkomster enligt taxa m. in.,

7 kap. angående tjänstebostad m. m.,

8 kap. angående tjänstedräkt m. m.,

55 § 3 mom. angående vissa naturaförmåner till tjänstemän vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

10 kap. angående sjukvård,

68 § 3 mom. angående vissa till tjänstemän vid utrikesförvaltningen utgående

tillägg till lönen in. m.,

68 § 4 mom. angående ortstillägg till lantbruksattaché samt

69 § 4—8 mom. angående vissa förmåner till innehavare av civilmilitär

beställning vid försvaret.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 281.

247

2 kap. Lönens bestämmande.

Tjänstemans lönegrad. Lönegradernas konstruktion.

18 §.

/ mom. Tjänsteman tillhör, under iakttagande i förekommande fall av vad

i 2 och 3 mom. sägs, samma lönegrad, som gäller för den tjänst han innehar.

2 mom. Förflyttas tjänsteman på grund av föreskrift i 13 § utan eget förvållande

till lägre tjänst, skall han i avlöningshänseende behandlas som om

han fortfarande innehaft tjänst i samma lönegrad som den högre tjänsten,

såvitt angår depåchef vid hingstdepå intill utgången av den period förordnandet

avser. Vad sålunda stadgats skall även gälla, då tjänsteman från ordinarie

tjänst, som icke avses i detta reglemente, utan eget förvållande förflyttas

till lägre tjänst, varå reglementet äger tillämpning.

3 mom. Har förordnande att med full tjänstgöring uppehålla ordinarie eller

extra ordinarie tjänst eller bestrida göromål, som eljest tillhöra sådan tjänst,

på grund av föreskrift i 5 § meddelats i den ordning, som där angivits,

skall i denna avdelning avsedd tjänsteman, som erhållit förordnandet, i avlöningshänseende

behandlas som om han under förordnandetiden innehaft

tjänst i samma lönegrad som den tjänst, förordnandet avser eller göromålen

tillhöra.

Kungl. Maj:t må, då särskilda skäl därtill föranleda, medgiva, att vad i

första stycket sägs skall gälla även i andra fall än där avses vid förordnande

att uppehålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller bestrida göromål som

eljest tillhöra sådan tjänst, under förutsättning dock att förordnandet meddelas

i den ordning, som i nämnda författningsrum angivits.

Under förordnande, som här avses, säges tjänsteman uppbära vikariatslön.

19 §.

1 mom. Lönegraderna med beteckningarna Ca, Ce, Cg, Coa och Cob omfatta

envar fyra löneklasser.

Lägsta löneklassen har samma nummer som lönegraden. Övriga tre löneklasser

hava, i tur och ordning, därefter närmast följande tre nummer.

Högsta löneklassen i varje lönegrad omfattar fyra lönerum.

2 mom. Lönegraderna med beteckningarna Cb, Cf, Co, Cp, Cq, Cr och Cs

omfatta envar en löneklass.

Av efterföljande sammanställning framgår för varje lönegrad med beteckningen

Cb den till lönegraden hörande löneklassen.

I lönegraderna med övriga i detta moment angivna lönegradsbeteckningar

har löneklassen samma nummer som lönegraden.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Löne-

grad

nr

Löne-

kiass

nr

Löne-

grad

nr

Löne-

kiass

nr

Löne-

grad

nr

Löne-

kiass

nr

Löne-

grad

nr

Löne-

kiass

nr

Löne-

grad

nr

Löne-

kiass

nr

1

27

4

30

7

33

10

36

13

39

2

28

5

31

8

34

11

37

14

40

3

29

6

32

9

35

12

38

Tjänstemans placering samt uppflyttning i lönekiass och lönerum.

20 §.

Tjänsteman skall vid tillträde av tjänst, vars lönegrad omfattar flera löneklasser,

placeras i lönekiass och, i förekommande fall, i lönerum samt uppflyttas

i lönekiass eller lönerum i enlighet med bestämmelserna i 21 och 22 §§,

allt under förbehåll att annat ej följer av beslut eller bestämmelser, som meddelats

med stöd av 23 §.

Där tjänsteman på grund av föreskrift i 13 § utan eget förvållande förflyttats

till lägre tjänst, eller då tjänsteman från ordinarie tjänst, som icke

avses i detta reglemente, utan eget förvållande förflyttats till lägre tjänst,

varå reglementet äger tillämpning, gälla bestämmelserna i 18 § 2 mom. Att

lön i vissa fall kan utgå enligt högre lönekiass än den, vari tjänstemannen placeras,

framgår av 24 §.

21 §.

1 mom. Har tjänstemannen under de närmast före tjänstetillträdet förflutna

tre åren icke vid något tillfälle innehaft anställning hos staten eller

sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t

meddelade bestämmelser, skall han placeras i lönegradens lägsta lönekiass.

2 mom. Efter att tjänsteman tillhört den lönekiass, i vilken han placerats

jämlikt 1 mom., under tre år eller den längre tid, som följer av bestämmelserna

här nedan, skall han från och med ingången av närmast följande kalenderkvartal

uppflyttas till närmast högre lönekiass. Enligt samma grunder

skall tjänstemannen uppflyttas till de ytterligare högre löneklasser, som

lönegraden omfattar, samt, sedan han uppnått lönegradens högsta lönekiass,

till andra, tredje och fjärde lönerummen inom sistnämnda lönekiass.

För bedömandet om och i vad mån förlängning av den i första stycket angivna

tiden av tre år skall ske, skall till en början med de undantag, som

nedan angivas, sammanräknas det antal dagar, varunder tjänstemannen under

nämnda treårsperiod

a) åtnjutit tjänstledighet med skyldighet att vidkännas A- eller B-avdrag

för sjukdom, tvångsvis anordnad läkarundersökning eller svag hälsas vårdande,

b) åtnjutit tjänstledighet med skyldighet att vidkännas C-avdrag av annan

anledning än för offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring eller

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

249

c) varit avstängd från tjänstgöring, hållits häktad för brott, undergått annat

frihetsstraff än arrest eller av polismyndighet kvarhållits såsom misstänkt

för brott eller ock avhållit sig från tjänstgöring utan att hava erhållit

ledighet eller kunna styrka giltigt förfall.

Vid sammanräkningen skall ej medtagas det antal dagar, varunder tjänsteman,

som är anställd med heltidstjänstgöring, åtnjutit tjänstledighet, som

under a) eller b) sagts, under allenast högst hälften av den dagliga tjänstgöringstiden.

Ej heller skall medtagas det ytterligare antal dagar, varunder

tjänsteman åtnjutit tjänstledighet, som under a) sagts, eller med skyldighet

att vidkännas C-avdrag varit tjänstledig för fullgörande av uppdrag inom sådan

personalsammanslutning, som avser att tillvarataga tjänstemännens intressen

i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, i vidare mån än det

sammanlagda antalet överstiger 600 dagar. Vidare skall vid sammanräkningen

ej medtagas det antal dagar, varunder tjänsteman obefogat varit avstängd

från tjänstgöring eller hållits häktad för brott, för vilket han sedermera

blivit frikänd, och ej heller det antal dagar, varunder tjänstemannen av polismyndighet

kvarhållits såsom misstänkt för brott, därest han antingen icke

blivit häktad eller efter häktning blivit frikänd.

Har enligt beslut av vederbörande myndighet tjänsteman, som är anställd

med heltidstjänstgöring, medgivits nedsättning med högst hälften av tjänstgöringstiden

och har för viss hel kalendermånad meddelats föreskrift om

den återstående tjänstgöringens fullgörande allenast å vissa dagar i nämnda

månad, behandlas vid sammanräkningen dag eller dagar, som till följd

av nedsättningen varit tjänstefria och som omedelbart föregåtts av tjänstgöringsdag,

under vilken tjänstledighet åtnjutits eller tjänstgöringshinder förelegat,

som om därunder åtnjutits tjänstledighet eller förelegat tjänstgöringshinder

av samma slag som under tjänstgöringsdagen. Utöver vad härav följer

skola till följd av nedsättningen tjänstefria dagar icke medtagas vid sammanräkningen.

Överstiger det sammanräknade dagantalet icke 120, skall förlängning

icke ske. Om åter det sammanräknade dagantalet överstiger 120, skall den

i första stycket angivna tiden av tre år förlängas med så lång tid som, utöver

i förekommande fall sådana dagar, vilka om de infallit under treårsperioden

skolat medtagas vid sammanräkningen, inrymmer ett mot antalet

överskjutande dagar svarande dagantal.

Angående uppskov med uppflyttning stadgas i 3 mom.

3 mom. Den i 2 mom. angivna tiden för uppflyttning må förlängas, därest

uppskov med uppflyttning prövas höra äga rum på grund av mindre väl

vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen.

Härvid må dock hänsyn tagas till viss i tjänsten begången förseelse,

för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, endast då förseelsen kan sägas

karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet.

Beslut om uppskov må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit tillfälle

att förklara sig.

Uppskov skall avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid upp
-

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

skovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda

tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

Har tjänsteman först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre

löneklass eller lönerum, skall han för uppflyttning till än högre löneklass

eller lönerum anses hava tillhört förstnämnda löneklass eller lönerum jämväl

under den tid uppskovet varat, såvida icke hans fortsatta tjänstgöring anses

böra till annat föranleda.

22 §.

1 mom. Har tjänstemannen under de närmast före tjänstetillträdet förflutna

tre åren eller någon del av dem innehaft anställning hos staten eller sådan

annan anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t

meddelade bestämmelser, skall han, om i nästföljande stycke avsett fall föreligger,

inom vederbörande lönegrad placeras i löneklass och, i förekommande

fall, i lönerum i enlighet med avdelning 1 eller 2 av den placeringstabell

och de därtill hörande anvisningarna, som bifogas detta reglemente

såsom bilaga A. 1 övriga fall skall han placeras i lönegradens lägsta

löneklass.

Placering enligt tabellen skall, i den utsträckning som framgår av densamma

och av vad nedan sägs, ske dels då den nya tjänstens lönegrad omfattar

flera löneklasser å löneplan nr 1 samt tjänstemannen inom de närmast

före tjänstetillträdet förflutna tre åren eller tidigare i anställning av sådant

slag, som i första stycket angivits, innehaft tjänst, vars lönegrad omfattar

flera löneklasser å löneplan nr 1, eller åtnjutit avlöning enligt kollektivavtal,

dels ock då lön å såväl den nya tjänsten som den tidigare tjänsten utgår enligt

löneplan nr 3 respektive löneplan nr 4.

1 fråga om tabellens tillämpning iakttages

dels att, om enligt tabellen olika placeringar vid tjänstetillträdet kunna

förekomma, den placering skall tillämpas, som är för tjänstemannen mest

förmånlig,

dels att med anställning, i vilken åtnjutits avlöning enligt kollektivavtal,

likställes anställning, i vilken avlöningen bestämts på samma sätt som avlöning

enligt sådant avtal, ehuru bestämmelserna icke intagits i kollektivavtal,

eller ock anpassats efter grunderna i visst sådant avtal för arbete av liknande

slag,

dels ock att anställning icke må tagas i betraktande, därest den innehafts

före en sammanhängande tid av tre år, varunder tjänstemannen icke vid

något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,

vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

2 mom. Tjänsteman, som avses i 1 mom., skall uppflyttas i löneklass eller

lönerum enligt bestämmelserna i 21 § 2 och 3 mom. med följande avvikelser:

a) Vad i 21 § 2 mom. första stycket sägs om löneklass, i vilken tjänsteman

placerats jämlikt 21 § 1 mom., skall i stället avse den löneklass eller det

lönerum, vari han placerats jämlikt 1 mom. här ovan.

b) Har placeringen skett i enlighet med avdelning 1 av placeringstabellen,

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

251

skall uppflyttning från den löneklass eller det lönerum vari tjänstemannen

vid tjänstetillträdet placerats, om sådan uppflyttning ifrågakommer, ske vid

den närmast efter tjänstetillträdet eller, i förekommande fall, vid tjänstetillträdet

infallande tidpunkt, då han vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten

skulle hava vunnit uppflyttning. Vad sålunda stadgats skall dock icke

gälla, om tjänstemannens slutplacering i den tidigare tjänisten, bestämd enligt

punkten 2 i anvisningarna till placeringstabellen, utgjort högsta löneklassens

fjärde lönerum. Om avbrott föreligger mellan anställningarna i den

tidigare och den nya tjänsten, skall avbrottstiden behandlas på sätt angives

under nyssnämnda punkt.

c) Har placeringen skett i enlighet med avdelning 2, underavdelning a,

placeringstabellen skall, om anställning med avlöning enligt kollektivavtal

eller vad därmed är att likställa innehafts under kortare tid än 12 år samt

den nya tjänstens jämförelsetal enligt de till placeringstabellen hörande anvisningarna

understiger 15, den tid, efter vilken uppflyttning första gången

i den nya tjänsten eljest må ske, minskas med det antal dagar, varmed den

tidigare anställningens längd överskjuter den kortaste tid, som enligt placeringstabellen

kan grunda den av tjänstemannen vunna placeringen.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning om den nya tjänstens

jämförelsetal uppgår till eller överstiger 15, så framt den tidigare anställningen

innehafts under kortare tid än 15 år.

23 §.

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myndighet

äger, om och i den mån så med hänsyn till särskilda omständigheter

prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst

särskilt fall eller under vissa särskilda förutsättningar tjänsteman erhåller

rätt att tillhöra högre löneklass eller lönerum inom lönegraden än som följer

av bestämmelserna i 21 och 22 §§ eller att inom kortare tid än som föreskrives

i dessa bestämmelser uppflyttas till viss löneklass eller visst lönerum.

Bestämmelser om den löneklass, enligt vilken lön skall utgå, samt om lönens

storlek m. m.

24 §.

1 mom. Tjänsteman, som innehar tjänst vars lönegrad omfattar flera löneklasser,

åtnjuter med i 2 mom. angivna undantag lön enligt den löneklass,

i vilken han placerats eller till vilken han uppflyttats jämlikt bestämmelserna

i 20—23 §§.

2 mom. Är fråga om bibehållande vid tjänsten av tjänsteman, som tillhör

lönegradens högsta löneklass, äger Kungl. Maj:t, där tjänstemannen är särskilt

kvalificerad för tjänsten och hans bibehållande vid densamma anses

påkallat av statens intresse, tilldela honom lön enligt än högre löneklass, där

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den

högsta för lönegraden gällande.

Förflyttas tjänsteman på grund av föreskrift i 13 § till följd av sitt förhållande

i tjänsten till lägre tjänst, skall han, därest han vid förflyttningen

tillhörde högre löneklass än den högsta för den lägre tjänstens lönegrad gällande,

åtnjuta lön enligt nämnda högre löneklass. Vad sålunda stadgats skall

jämväl gälla, då tjänsteman från ordinarie tjänst, som icke avses i detta

reglemente, till följd av sitt förhållande i tjänsten förflyttas till lägre tjänst,

varå reglementet äger tillämpning.

Till den, som åtnjuter vikariatslön i anledning av förordnande att uppehålla

tjänst såsom överläkare vid fångvårdsanstalterna, statens sinnessjukhus

eller statens anstalt för fallandesjuka eller tjänst som chef, tillika läkare,

vid statens skola för själsligt abnorma manliga elever, utgår lön enligt löneklassen

närmast över den, i vilken tjänstemannen placerats eller till vilken

han uppflyttats.

3 mom. Tjänsteman, som innehar tjänst vars lönegrad omfattar endast en

löneklass, åtnjuter lön enligt nämnda löneklass.

25 §.

Lönerna för varje löneklass framgå av statens löneplansförordning.

Inom löneklass å löneplan nr 1 bestämmes tjänstemans lön efter den

ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort blivit hänförd. Då särskilda skäl

därtill föranleda må dock Kungl. Maj:t beträffande viss tjänsteman eller viss

grupp av tjänstemän bestämma, att lön skall utgå efter annan ortsgrupp.

Inom löneklass å löneplan nr 3 eller 4 bestämmes tjänstemans lön efter den

lönegrupp, till vilken tjänsten blivit hänförd enligt beslut av Kungl. Maj:t.

För i 7 § 2 mom. första stycket avsedd lärare eller ackompanjatör vid

musikhögskolan eller lärare vid konstfackskolan skall, då tjänstgöringen under

viss termin omfattar mindre antal veckotimmar än det högsta antal

veckotimmar, vartill tjänstgöringsskyldigheten enligt nämnda stycke kunnat

fastställas, lönen för det kalenderhalvår, varunder terminen infaller, minskas,

för lärare eller ackompanjatör vid musikhögskolan med lUo för varje halv

veckotimme, som felar i 20 veckotimmar, för huvudlärare vid konstfackskolan

med Vie för varje veckotimme, som felar i 16 veckotimmar, samt för facklärare

och biträdande facklärare vid sistnämnda skola med för varje veckotimme,

som felar i 24 veckotimmar. I den mån tjänstgöringsskyldigheten

för facklärare eller biträdande facklärare understiger 24 veckotimmar, må

dock för lönens bestämmande tagas hänsyn jämväl till annan undervisning,

som läraren fullgör vid konstfackskolan, så framt den meddelas regelbundet

under visst antal veckotimmar. Vidare må minskning ske med högst *°/«o för

ordinarie lärare vid musikhögskolan, högst 7/io för huvudlärare vid konstfackskolan

och högst 15/24 för ordinarie facklärare vid sistnämnda skola.

För tjänsteman, som är anställd för tjänstgöring med avkortad tjänstgöringstid,

skall lönen minskas med så stor del, som svarar mot avkortningen.

Vid tillämpning av vad i fjärde och femte styckena här ovan sagts skall

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

253

iakttagas, att månadslön, som efter minskning slutar på öretal, skall jämkas

till närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast högre krontal

samt att beträffande daglön skola tillämpas bestämmelserna i 4 § 4 mom.

statens löneplansförordning.

26 §.

1 mom. För tid, då tjänsteman icke utövar sin tjänst, skall han, i den mån

ej annat beslutes med stöd av särskild i reglementet meddelad bestämmelse

eller Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, vederbörande myndighet

finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma, åtnjuta oavkortad

lön eller lön minskad med A-avdrag, B-avdrag eller G-avdrag eller avstå

hela lönen i enlighet med bestämmelser, som meddelas i 2—6 mom. här nedan

eller där angivas. Där tjänsteman för handläggning av visst ärende eller

viss grupp av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt

åliggande i tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom

åliggande tjänstegöromål, skall nämnda befrielse vara utan inverkan på

hans rätt att åtnjuta lön.

I fråga om ovan omförmälda löneavdrag skall följande gälla.

A-avdragen för dag framgå av statens löneplansförordning för varje löneklass

samt, i fråga om löneklass tillhörande löneplan nr 1, varje ortsgrupp

och, i fråga om löneklass tillhörande någon av löneplanerna nr 3 och 4, varje

lönegrupp. För tjänsteman skall tillämpas det A-avdrag för dag, som gäller

för den löneklass och, i förekommande fall, för den ortsgrupp eller lönegrupp,

efter vilken han åtnjuter lön, dock att för ordinarie lots, lotsförman

eller överlots skall tillämpas det A-avdrag för dag, som gäller för den löneklass,

vars ordningsnummer med två enheter understiger ordningsnumret för

den löneklass, efter vilken lönen utgår. För tjänsteman, för vilken lönen

minskats jämlikt bestämmelserna i 25 § fjärde, femte och sjätte styckena,

skall likväl tillämpas ett i förhållande därtill minskat A-avdrag för dag.

Detta bestämmes med tillämpning av föreskrifterna i 4 § 4 mom. statens löneplansförordning.

Såsom B-avdrag för dag skall för tjänsteman tillämpas ett belopp, som är

dubbelt så stort som det för honom tillämpliga A-avdraget.

Såsom C-avdrag för dag skall för tjänsteman tillämpas ett belopp, som

är lika stort som den för honom gällande daglönen, i förekommande fall

bestämd under iakttagande av föreskrifterna i 25 § fjärde, femte och sjätte

styckena.

Tillika skall iakttagas,

dels att då förhållande, som skall medföra A-avdrag, B-avdrag eller Cavdrag,

allenast föreligger under del av dag, därunder skall tillämpas det

avdragsbelopp, som belöper på denna del av dagen,

dels ock att då förhållande, som skolat medföra C-avdrag, föreligger under

hel kalendermånad, tjänstemannen i stället för att vidkännas sådant löneavdrag

med visst belopp för dag räknat skall avstå hela lönen för denna

månad.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

2 mom. I fråga om tjänstemans rätt att åtnjuta semester eller ferier eller,

i visst fall, semesterersättning gälla bestämmelserna i 27—32 §§. Att tjänsteman

under tiden för semester eller ferier icke utövar sin tjänst, skall vara

utan inverkan på hans rätt att för nämnda tid uppbära lön för densamma,

där icke annat följer av vad i 6 mom. här nedan sägs eller ock i fråga om

ferier annat stadgas i 31 § 2 mom. eller följer av bestämmelserna i 4 mom.

här nedan eller av att ferietiden inbegripes i tiden för tjänstemannen meddelad

tjänstledighet.

3 mom. Angående det sätt, varpå med tjänstemans lön skall förhållas vid

tjänstledighet eller tjänstgöringshinder av visst slag eller om tjänstemannen

avhåller sig från tjänstgöring, stadgas i 33 och 34 §§.

4 mom. För tid, då tjänsteman frånträder utövningen av sin tjänst på

grund av förordnande att uppehålla annan tjänst, som är lika hög som eller

högre än hans egen tjänst, skall han i fråga om rätt att åtnjuta lön behandlas

som om han under förordnandetiden tjänstgjort i sin tjänst och denna,

om den uppehållna tjänsten är inrättad vid annat verk, vore inrättad vid

detta verk. Vad nu sagts skall jämväl gälla, där lärare vid i 7 § 2 mom.

andra stycket avsedd läroanstalt av hänsyn till undervisningsväsendets intressen

förordnas att, med frånträdande av utövningen av den egna tjänsten,

uppehålla lägre lärartjänst vid annan sådan läroanstalt. Härutöver skall, såvitt

angår lärare vid nyssnämnd läroanstalt, vilkens förordnande avser hel

termin, vad här sagts gälla jämväl i fråga om ferietid, som infaller under

samma kalenderhalvår som terminen.

Bestämmelserna i törsta stycket avse icke fall, där tjänstemannen under

förordnandetiden erhåller vikariatslön, varom i 18 § 3 mom. förmäles.

5 mom. Att aspirant eller extra tjänsteman icke i sådan egenskap äger åtnjuta

lön för tid, varunder arbete vid vederbörande verk icke kan beredas

honom och varunder han ej åtnjuter semester eller ferier, framgår av vad i

17 § 1 mom. andra stycket stadgats.

Extra ordinarie tjänsteman vid lots- och fyrstaten, vilken är anställd å

sådant tjänstefartyg eller fyrskepp, som är upplagt under viss del av året,

skall för tid, under vilken han till följd av uppläggningen ej tjänstgör och

varunder han ej åtnjuter semester, å lönen vidkännas B-avdrag.

6 mom. För tid, då tjänsteman, på sätt i 12 § angives, frånträder utövningen

av viss av honom innehavd tjänst, äger han icke åtnjuta lön för denna

tjänst.

7 mom. I den mån ej annat följer av bestämmelserna i denna paragraf

eller andra i reglementet meddelade bestämmelser utgår lön från och med

den dag tjänsten enligt utnämnings- eller annan tillsättningshandling tillträdes

till och med den dag, då tjänsten frånträdes.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

255

3 kap. Semester och ferier.

27 §.

1 mom. Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, aspiranter samt extra

tjänstemän äga rätt att erhålla semester i enlighet med bestämmelserna i

28—30 §§. Vissa tjänstemän äga dock i stället åtnjuta ferier enligt vad i 31 §

stadgas. Till aspiranter och extra tjänstemän kan utgå semesterersättning enligt

bestämmelserna i 32 §. Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning

å justitieråd, regeringsråd eller landshövding.

Har någon under tiden 1 juli—31 december visst kalenderår innehaft anställning

hos staten eller sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgår

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, men innefattas hela nämnda

tid i sådan tid, varunder han åtnjutit semester eller tjänstledighet av sådant

slag, som avses i 33 § under punkt 6 b) eller c), 12 eller 13, varit förhindrad

att tjänstgöra av anledning, som enligt 34 § skall medföra C-avdrag

å lönen, eller avhållit sig från tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet

eller kunna styrka giltigt förfall, må han icke, med mindre vederbörande

myndighet finner skäl därtill lämna medgivande, i fortsättningen erhålla semester

utan att efter sistnämnda dag hava å minst 90 dagar tjänstgjort i anställning,

som nyss nämnts, eller fullgjort uppdrag för statens räkning.

2 mom. Till semester berättigad tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd

eller kontroll å uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester, då sådant

föreskrives av vederbörande myndighet.

28 §.

1 mom. Semestertidens längd bestämmes, i den mån ej annat följer av

stadgandena i 2—5 mom. här nedan, med utgångspunkt från de i 29 § angivna

årssemestrarna enligt följande grunder:

a) För kalenderår, då allenast en årssemester är för tjänstemannen tilllämplig,

är semestertidens längd lika med årssemestern, så framt tjänstemannen

innehar tjänst eller tjänster hela kalenderåret. I annat fall skall den

utgöra så stor del av årssemestern, som svarar mot förhållandet mellan tiden

för tjänstinnehavet och helt år. Uppkommer i sistnämnda fall brutet dagantal,

skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.

b) För kalenderår, då olika årssemestrar äro för tjänstemannen tillämpliga

endast till följd av att han under hela året eller under hela den därunder

infallande kortare tiden för tjänstinnehavet samtidigt innehar olika tjänster,

skall semestertidens längd med utgångspunkt från den längre av årssemestrarna

bestämmas på sätt under a) här ovan angivits.

c) För kalenderår, då eljest olika årssemestrar äro för tjänstemannen tilllämpliga,

bestämmes semestertidens längd på följande sätt. Först beräknas det

dagantal, som belöper på varje period, under vilken ett och samma förhållande

råder i fråga om för tjänstemannen tillämplig årssemester. Beräkningen

sker med tillämpning av de under a) och b) här ovan meddelade bestämmel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

25G

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

serna angående semestertid på sådant sätt, som om tjänstinnehavet under

kalenderåret endast omfattat den period, varom fråga är. Avrundning företages

likväl icke härvid. Därefter sammanläggas de på nämnda sätt beräknade

dagantalen, varjämte, om summan uppvisar brutet dagantal, avrundning sker

till närmast högre hela dagantal. Det på sådant sätt beräknade dagantalet

utgör tjänstemannens semestertid för kalenderåret i fråga.

Vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser skall hänsyn allenast

tagas till av tjänstemannen innehavd eller å förordnande med vikariatslön

uppehållen tjänst, som avses i denna avdelning av reglementet och varmed

är förenad rätt till semester.

2 mom. För kalenderår, efter vars ingång övergång till i denna avdelning

avsedd tjänst skett från i avdelningen icke avsedd anställning hos staten eller

sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t

meddelade bestämmelser, skall semestertidens längd beräknas med tillämpning

av de i 1 mom. här ovan meddelade bestämmelserna. I den mån tjänstemannen

icke före övergången åtnjutit hela den semester, som enligt de för

den tidigare anställningen gällande bestämmelserna tillkommer honom under

det kalenderår, då övergången sker, eller därefter, skall dock sålunda återstående

semestertid tilläggas den tid, som beräknats enligt 1 mom. Tjänstemannen

må likväl icke i följd härav i något fall erhålla längre semester för

kalenderåret än om berörda övergång skett vid kalenderårets ingång.

3 mom. För kalenderår, före vars utgång tjänstemannen avgår med rätt

att komma i åtnjutande av ålderspension eller förordnandepension, skall semestertidens

längd, med tillämpning i övrigt av bestämmelserna i 1 mom. här

ovan, bestämmas på sådant sätt, som om tjänstemannen intill kalenderårets

utgång kvarstått i tjänst, som han frånträdde vid avgången.

För sådan tjänsteman, som tillhör fyrskeppspersonalen och för vilken årssemestern

enligt stadgandet i 29 § 7 mom. omfattar 45 dagar eller mera,

skall vad i första stycket sägs icke gälla. För kalenderår, före vars utgång nu

nämnd tjänsteman avgår med rätt att komma i åtnjutande av ålderspension,

skall semestertidens längd utgöra 45 dagar, därest avgången sker under

någon av årets fyra första månader, samt eljest nämnda antal dagar med

tillägg av 10 dagar för varje hel kalendermånad utöver fyra, under vilken

tjänsten innehaves, dock att semestertidens längd icke i något fall må överstiga

årssemestern.

4 mom. I den mån tjänsteman erhållit semesterersättning enligt bestämmelserna

i 32 § skall den anställningstid, på vilken denna ersättning är grundad,

icke medtagas vid beräkning av semestertidens längd enligt bestämmelserna

i 1 mom. Ej heller skall vad i 2 mom. föreskrives om tilläggande av

viss återstående semestertid gälla, i den mån i stället för semester utgått

semesterersättning.

5 mom. För tjänsteman med stationering utom Europa eller å mera avlägset

belägen ort inom Europa må, därest Kungl. Maj :t prövar skäligt sådant

medgiva, till den eljest beräknade semestertiden läggas högst så många dagar,

som beräknas åtgå för resa från stationeringsorten till Stockholm och

åter.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

257

29 §.

1 mom. Årssemestern skall, där ej annat följer av bestämmelserna i 2—7

mom. här nedan, omfatta,

för aspiranter och extra tjänstemän med mindre än 36 anställningsmånader

20 dagar samt

för andra tjänstemän det antal dagar, som framgår av följande sammanställning

:

Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce, Cf

och Cg 1—14 ..............................

Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce, Cf

och Cg 15—26 samt Cob 1..................

Tjänstemän tillhörande övriga lönegrader.......

Intill det år,

under vilket

tjänstemannen

fyller 40 år

20 dagar

25 »

35 *

Från och med de

år, under vilket

tjänstemannen

fyller 40 år

30 dagar

35 »

45 » .

Vad angår aspirant eller extra tjänsteman skall såsom anställningsmånad

anses kalendermånad, under vilken han å minst 16 dagar utfört arbete i anställning

hos staten eller i sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgått

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Med tid, under vilken

trbete utförts, skall härvid likställas annan tid, för vilken avlöning till någon

del utgått. Där ej Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

vederbörande myndighet annorlunda förordnar, skall dock såsom anställningsmånad

icke tagas i betraktande kalendermånad, vilken infaller före tid

av 36 kalendermånader i följd, under vilken tjänstemannen icke utfört arbete

eller åtnjutit avlöning i sådan anställning, som nyss sagts.

2 mom. För revisionssekreterare, hovrättsråd samt assessorer och fiskaler

i hovrätt ävensom kammarrättsråd samt assessorer och extra ordinarie föredragande

i kammarrätten äger vederbörande myndighet i förekommande fall

förlänga årssemestern högst med den tid, varmed densamma enligt bestämmelserna

i 1 mom. understiger 45 dagar.

3 mom. För tjänstemän vid utrikesförvaltningen med stationering utomlands,

med undantag av attachéer, må årssemestern, i den mån sådant utan

olägenhet kan ske, förlängas till nedan angivna antal dagar:

Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce, Cf och Cg 15—26 . . 45 dagar

Tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce och Cg 27—37 eller

lönegrad med någon av beteckningarna Co och Cs .......... 60 dagar.

För attaché med stationering utomlands skall årssemestern, i den mån den

enligt 1 mom. är kortare än 30 dagar, förlängas till detta antal dagar.

4 mom. Med hänsyn till arbete, som utsätter vederbörande för röntgenstrålning

eller strålning från radioaktivt ämne, skola för nedan angivna

tjänstemän följande särskilda bestämmelser gälla.

Årssemestern omfattar 90 dagar för

a) överläkare å gynekologiska avdelningen av det till karolinska sjukhuset

hörande radiumhemmet eller å röntgenavdelning vid serafimerlasarettet samt

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. AV 281.

17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

b) icke-ordinarie läkare vid radiumhemmet eller å röntgenavdelning vid

karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet, så framt läkaren tjänstgjort vid

radiumhemmet eller å röntgenavdelning eller därmed jämställd radioterapeutisk

klinik under sammanlagt minst 10 år.

Årssemestern omfattar 60 dagar för

a) laborator och förste strålskyddsinspektör samt extra ordinarie strålskyddsinspektör

vid den till karolinska sjukhuset hörande radiofysiska institutionen

samt

b) sådan icke-ordinarie läkare, varom i andra stycket under b) förmäles,

så framt läkaren fullgjort där avsedd tjänstgöring under sammanlagt minst

5 år men mindre än 10 år.

Årssemestern omfattar 42 dagar för

a) följande tjänstemän vid karolinska sjukhuset, nämligen assistent och

tekniskt biträde vid radiofysiska institutionen, reparatör vid röntgen- och

ljusavdelningen av radiumhemmet samt tjänsteman, vilken tillhör sjukvårdspersonalen

vid radiumhemmet och i sitt arbete handskas med röntgen eller

radium,

b) till försvaret hörande läkare, som å sjukhus handskas med röntgen eller

radium, och sådan i andra stycket under b) omförmäld läkare, vilken icke

fullgjort där avsedd tjänstgöring under sammanlagt minst 5 år, samt

c) annan tjänsteman, vilken tillhör sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning

vid sjukhus, än som angivits under a) i detta stycke.

Då det anses påkallat med hänsyn till arten och omfattningen av det

radiologiska arbete, som i nästföregående stycke under a) eller b) avsedd

tjänsteman har att i sin tjänst fullgöra och tidigare fullgjort, äger vederbörande

myndighet förlänga årssemestern, dock med högst 35 dagar för

tjänsteman, som avses under a), och med högst 18 dagar för tjänsteman,

som avses under b).

5 mom. För annan läkare än i 4 mom. här ovan avses skall årssemestern,

i den mån den enligt 1 mom. är kortare än 30 dagar, förlängas till detta

antal dagar.

6 mom. För sådan aspirant eller extra tjänsteman med minst 36 anställningsmånader

eller extra ordinarie eller ordinarie tjänsteman, som här nedan

sägs och för vilken årssemester icke angivits i 4 mom., skall, i stället

för vad i 1 mom. första stycket stadgas, gälla, att årssemestern omfattar 25

dagar intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år, och 35 dagar

från och med nämnda år:

tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid försvaret;

kvinnlig tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus

eller statens anstalt för fallandesjuka;

sjuksköterska, assistentsköterska, andra föreståndarinna och barnmorska

vid karolinska sjukhuset;

sjuksköterska och assistentsköterska vid serafimerlasarettet; samt

sjuksköterska vid läroanstalt för blinda, översköterska vid vårdanstalten

för blinda med komplicerat lyte och sjuksköterska vid dövstumskola.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

259

7 mom. För tjänsteman tillhörande fyrskeppspersonalen skall, i stället

för vad i 1 mom. första stycket här ovan sägs, gälla, att årssemestern alltefter

den tid under kalenderåret, varunder vederbörande fyrskepp beräknas

vara påmönstrat, skall omfatta det antal dagar, som av följande tabell framgår,

i den mån ej annat följer av föreskriften i 28 § 3 mom. andra stycket

eller lotsstyrelsen annorlunda förordnar med hänsyn till att anställningen

icke innehaves under helt kalenderår:

Påmönstringstiden

beräknas

Årssemester

för aspiranter och extra

tjänstemän med mindre

än 36 anställningsmånader

för andra

tjänstemän

uppgå till

minst

men under- stiga

6

månader

12 dagar

15 dagar

6 månader

7

»

20

25 »

7 »

8

>

28

*

35 »

8 *

9

>

36

0

45 »

9 .

10

>

44

55 »

10 .

11

»

52

»

65 *

11 »

12

»

60

75 »

12 »

72

*

90 »

30 §.

1 mom. Tjänsteman äger erhålla honom tillkommande semester å tid,

som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, under det

kalenderår, vartill semestern hänför sig, eller, om detta på grund av tjänstgöringsförhållandena

icke kunnat ske, under tiden 1 januari—31 maj nästpåföljande

år.

Såsom undantag från vad nu sagts skall likväl gälla,

dels att tjänsteman, som är stationerad å ort inom riket, där kallortstilllägg

utgår, ävensom provinsialläkare eller distriktsveterinär må av vederbörande

myndighet kunna medgivas att i följd åtnjuta icke blott semester

för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år,

dels ock att tjänsteman med stationering utom Europa må för besök i Sverige

i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående

semester för

nästföregående år, såvitt angår tjänsteman med stationering i Nordamerika

eller Nordafrika,

nästföregående två år, såvitt angår tjänsteman med stationering i Asien,

Sydamerika eller Sydafrika, samt

nästföregående tre år, såvitt angår tjänsteman med stationering i Australien.

2 mom. Då tjänsteman åtnjutit någon del av honom tillkommande semester,

skall för beräkning av den semestertid, som må återstå, i förekommande

fall iakttagas,

a) om semester åtnjutits å del av dag, vilken i övrigt varit tjänstefri till

s. 260 Kontrollera mot PDF

260 Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

följd av sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför C-avdrag å

lönen och ej är föranledd av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring:

att för berörda ändamål skall så anses, som om semestern omfattat hela

nämnda dag, samt

b) om semester såväl före som efter dag eller dagar, som äro tjänstefria,

åtnjutits under hel dag eller å sådan del av dag, som nyss angivits: att för

berörda ändamål skall så anses, som om semestern omfattat jämväl den

eller de mellanliggande dagarna, i den mån ej annat följer av beslut meddelat

av Kungl. Maj:t.

31 §.

1 mom. Följande tjänstemän äga årligen, i stället för semester enligt bestämmelserna

i 28—30 §§, åtnjuta ferier på tider, som i vederbörande stadgar

och reglementen föreskrivas, nämligen

a) direktören för musikhögskolan, musikaliska akademiens sekreterare

samt extra ordinarie ackompanjatör vid nämnda högskola,

b) ordinarie och extra ordinarie lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket

omförmälda läroanstalter, dock icke rektorer, föreståndaren för det till

konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet eller lärare i trädgårdsskötsel

vid folkskoleseminarium, samt

c) ordinarie lärare vid statens anstalt för fallandesjuka, konsthögskolan,

dock icke föreståndaren för institutet för materialkunskap, tillika lärare i

materialkunskap, musikhögskolan, tandläkarinstitutet, farmacevtiska institutet,

tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, gymnastiska

centralinstitutet, lantbrukshögskolan, lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet

vid Alnarp, veterinärhögskolan och skogshögskolan.

Extra ordinarie och extra lärare vid ovan under c) omförmälda verk äga

årligen åtnjuta ferier på samma tider som där anställda ordinarie lärare.

2 mom. Under ferier skall tjänsteman åtnjuta oavkortad lön.

I vissa fall skall dock under ferier tillämpas lön minskad med A-avdrag.

Avdraget skall i dessa fall ske med hänsyn till tid, varunder tjänstemannen

åtnjutit tjänstledighet av sådant slag, som avses i 33 § 2 mom. under punkt

6 b) eller c), 12 eller 13, varit förhindrad att tjänstgöra av anledning, som

enligt 34 § 2 mom. skall medföra C-avdrag å lönen, eller avhållit sig från

tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet eller kunna styrka giltigt förfall.

Vad nu sagts avser fall,

a) där tjänstemannen i anställning hos staten eller i sådan annan anställning,

vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,

innehaft tjänst vid läroanstalt, där den årliga lästiden är fördelad i lästerminer,

under de båda senaste terminerna före ferietidens början men därunder

infallit så lång tid av ovan avsett slag, att återstoden ej uppgår till 60

dagar; eller

b) där tjänstemannen i anställning, som nyss nämnts, innehaft annan

tjänst än under a) sagts under det närmast före ferietidens början förflutna

året men till följd av förhållande, som ovan angivits, eller på grund av ferier

icke tjänstgjort under någon del av detta år.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

261

I den mån ferietid inbegripes i tid för tjänstemannen meddelad tjänstledighet,

skall därunder med lönen förhållas på sätt i fråga om tjänstledigheten

stadgas i 33 §.

32 §.

Därest aspirant eller extra tjänsteman avgår ur statens tjänst eller avlider

innan han åtnjutit semester, vartill han vid avgången var berättigad enligt

bestämmelserna i 27—30 §§, äger tjänstemannen eller, om han avlidit, hans

dödsbo erhålla semesterersättning.

För beräknandet av nämnda ersättning skall bestämmas den tidpunkt, vid

vilken tjänstemannen skulle hava avslutat den honom för tid före avgången

tillkommande semestern, om han kvarstått i tjänsten och omedelbart påbörjat

nämnda semester. I det fall, då tjänstemannen närmast före avgången

hade sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför C-avdrag å lönen

och ej föranletts av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring, skall härvid,

såframt ej annat prövas skäligt, tillika så anses, som om tjänstemannen

i fortsättningen haft sådan nedsättning på samma sätt som närmast före avgången.

Semesterersättningen skall motsvara den lön, i förekommande fall

minskad med G-avdrag, som tjänstemannen, såvitt vid tidpunkten för avgången

kan bedömas, skulle under angivna förutsättningar erhållit för tiden

från och med dagen näst efter den, då avgången skett, intill nyssberörda

tidpunkt.

4 kap. Tjänstledighet och tjänstgöringshinder m. m.

33 §.

1 mom. I fråga om det sätt, varpå med lönen skall förhållas för tid, under

vilken tjänstledighet åtnjutes, hänföres tjänsteman till någon av följande

tre grupper:

Grupp 1. Aspiranter och extra tjänstemän med mindre än 6 anställningsmånader.

Grupp 2. Aspiranter och extra tjänstemän med 6 men ej 36 anställningsmånader.

Grupp 3. Aspiranter och extra tjänstemän med 36 anställningsmånader

eller mera ävensom extra ordinarie och ordinarie tjänstemän.

Med anställningsmånad förstås sådan kalendermånad, som i 29 § 1 mom.

andra stycket sägs.

2 mom. Så framt icke annat följer av vad i 3 och 4 mom. här nedan sägs

eller beslutes i den ordning, som i 26 § 1 mom. angives, skall vid tjänstledighet
tjänsteman

tillhörande grupp 1 vidkännas C-avdrag samt

tjänsteman tillhörande grupp 2 eller 3, enligt vad i det följande angives,

åtnjuta oavkortad lön eller vidkännas A-, B- eller C avdrag eller uppbära lön

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

1. Offentligt uppdrag.

a) Uppdrag såsom ledamot av

riksdagen eller kyrkomötet eller att

vara riksdagens revisor.

C-avdrag.

B-avdrag.

b) Uppdrag, där ersättning ej ut- går eller utgår allenast med visst

belopp för sammanträdes- eller för- rättningsdag och tjänstemannen icke

medgivits rätt till gottgörelse för de

avlöningsförmåner han under ledig- heten avstått, i den män ej fråga är

om uppdrag som avses under a).

C-avdrag.

A-avdrag.

c) Annat offentligt uppdrag än

under a) och b) avses.

C-avdrag.

C-avdrag.

2. Militärtjänstgöring, dd krigsavlöningsreglemenlet

är d tjänstemannen

tillämpligt.

3. Militärtjänstgöring, dd krigsavlöningsreglementet

icke år d tjänstemannen

tillämpligt.

a) Värnpliktstjänstgöring, som

fullgöres under det år, under vilket

den värnpliktige lyller tjugutre år,

eller därefter.

b) Frivillig befordrings- eller repetitionskurs

eller med sådan kurs

jämställd annan kurs eller övning,

vilken erfordras för vinnande eller

bibehållande av viss tjänstegrad såsom

värnpliktigt befäl.

c) Tjänstgöring, vilken åligger

anställningshavare i reserven, beställningshavare

å reservstat eller

å övergångsstat samt officer i vägoch

vattenbyggnadskåren.

Kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs

lör anställningshavare

i reserven.

d) Hemvämsövning eller hemvämskurs.

e) Driftvämskurs.

f) Annan militärtjänstgöring än

under a)—e) avses.

4. Arbete av synnerlig vikt för folkjörsörjningeri

eller av därmed jämförligt

allmänt intresse.

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

C-avdrag.

B-avdrag.

C-avdrag.

B-avdrag högst 32 dagar

av ett och samma kalenderår.

C-avdrag i övrigt.

C-avdrag.

B-avdrag.

C-avdrag.

C-avdrag.

C-avdrag.

B-avdrag högst 14 dagar av

ett och samma kalenderår.

C-avdrag i övrigt.

Oavkortad lön högst 14

dagar av ett och samma

kalenderår.

C-avdrag i övrigt.

C-avdrag.

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

263

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

5. Iakttagelser, studier eller arbete

av betydelse för verket eller, såvitt angår

tjänsteman vid försvaret, av betydelse

för försvaret samt, såvitt angår rektor

eller lärare vid i 7 § 2 mom. andra

stycket omförmäld läroanstalt eller

föreståndaren för det till konstfack- skolan hörande teckningslärarinstilu- tet, av betydelse för undervisnings- väsendet.

C-avdrag.

Oavkortad lön, därest

Kungl. Maj:t så förordnar

med hänsyn till att iaktta- gelserna, studierna eller

arbetet prövas på ett på- tagligt sätt kunna tjäna

verkets (försvarets, un- dervisningsväsendets) in- tressen. I andra fall: B- avdrag sammanlagt högst

120 dagar eller, såvitt an- går rektor, föreståndaren

för det till konstfacksko- lan hörande teckningslä- rarinstitutet eller lärare,

sammanlagt högst 180 da- gar av den tid, under vil- ken tjänstemannen inne- har tjänst inom en och

samma lönegrad. Nämnda

dagantal skall dock min- skas med det antal dagar,

då tjänsteman under sam- ma tid vidkänts B-avdrag

av anledning, som i punk- ten 9 b) sägs.

C-avdrag i övrigt.

6. Sjukdom m. m.

a) Sjukdom eller förlust av arbets- förmågan, föranledd av i tjänsten

inträffad händelse, som enligt all- män lag är att hänföra till olycks- fall i arbete, eller av våld eller

misshandel, för vilken tjänsteman- nen blivit utsatt på grund av tjän- sten.

I tjänsten ådragen yrkessjukdom,

varom förmäles i gällande lag om

försäkring förvissa yrkessjukdomar.

I tjänsten ådragen smittsam sjuk- dom, som enligt bestämmelserna i

gällande epidemilag skall anmälas

till vederbörande myndighet.

I tjänsten ådragen sjukdom, som

enligt bestämmelserna i gällande

epizootilag skall anmälas till veder- börande myndighet.

Under tjänstgöring å utländsk ort

ådragen svårare sjukdom, som där

uppträder epidemiskt men ej alls

Oavkortad lön under högst

180 dagars ledighet av en

och samma tjänstledig- hetsorsak.

B-avdrag i övrigt, så framt

ej vederbörande myndig- het på grund av särskilda

förhållanden finner anled- ning medgiva, att A-av- drag skall tillämpas eller

att avdrag icke skall äga

rum.

Oavkortad lön.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

eller allenast i sällsynta fall förekommer

inom Sverige, eller svårare klimatsjukdom

i akut form, som tjänsteman

med stationering i land med

tropiskt eller halvtropiskt klimat

ådragit sig.

Med tjänsten skall likställas annan

statlig anställning, uppdrag för statens

räkning ävensom sådan ickestatlig

anställning, vid vilken avlöning

utgår enligt av Kungl. Maj:t

meddelade bestämmelser.

b) Sjukdom i andra fall än under

a) avses eller tvångsvis anordnad

läkarundersökning.

c) Svag hälsas vårdande, då behovet

av ledighet härför är behörigen

styrkt.

B-avdrag högst 180 dagar

av ett och samma kalenderår

eller, vid sjukdom

som fortgår över årsskifte,

högst 180 dagar i en följd.

C-avdrag i övrigt.

C-avdrag.

Tjänsteman med

mer än 45 dagar

årlig ferietid:

A-avdrag.

Annan tjänsteman:
Oavkortad

lön under högst

följande antal dagar av

ett och samma kalenderår,

nämligen

för tjänsteman, som

senast under löpande kalenderåret

uppnått eller

uppnår 40 års ålder, 55

dagar minskat med det

antal semesterdagar, som

tjänstemannen vid tilllämpning

av bestämmelserna

i 28 § och 29 § 1

mom. åtnjuter eller skolat

åtnjuta;

för annan tjänsteman

45 dagar minskat med det

antal semesterdagar, som

tjänstemannen vid tilllämpning

av bestämmelserna

i 28 § och 29 § 1

mom. åtnjuter eller skolat

åtnjuta.

A-avdrag i övrigt.

B-avdrag.

7. Havandeskap eller barnsbörd.

B-avdrag högst 120 dagar,

dock ej för tid efter 120:e

dagen från förlossningen.

C-avdrag i övrigt.

A-avdrag högst 120 dagar,

dock ej för tid efter 120:e

dagen från förlossningen.

C-avdrag i övrigt.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

265

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

8. Tjänslgöringsförbud till förekommande

av smittas spridning.|

Oavkortad lön högst 180

dagar.

B-avdrag i övrigt, så framt

ej vederbörande myndighet

på grund av särskilda

förhållanden finner

anledning medgiva,

att A-avdrag skall tillämpas

eller att avdrag icke

skall äga rum.

Oavkortad lön.

9. Utbildning, iakttagelser, studier

m. m. i vissa andra fall än i punkten

5 avses.

a) Utbildningskurs vid verket eller, C-avdrag.

beträffande tjänsteman vid försvaret,

vid försvaret, såvida fråga icke är

om rektor eller lärare vid i 7 § 2 mom.

andra stycket omförmäld läroanstalt

eller om föreståndaren för det till

konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet.

Med utbildningskurs vid verket

likställes i fråga om förste provinsialläkare

och provinsialläkare medicinska

fortsättningskurser samt i

fråga om förste provinsialläkare, provinsialläkare,

länsveterinärer och distriktsveterinärer

för dylika tjänstemän

avsedda utbildnings- och repetitionskurser.

b) Iakttagelser, studier eller ar- C-avdrag.

bete av betydelse för tjänstemannens

kompetens för viss uppgift eller

befattning inom verket eller, såvitt

angår rektor eller lärare vid i 7 §

2 mom. andra stycket omförmäld

läroanstalt eller föreståndaren för

det till konstfackskolan hörande

teckningslärarinstitutet, studier för

vinnande av högre lärdomsmeriter i

visst ämne eller studier eller arbete,

som av vederbörande myndighet

prövas vara av betydelse för lärarens

kompetens för viss uppgift eller befattning

inom den skolform, vid

vilken han är anställd.

Oavkortad lön.

B-avdrag sammanlagt

högst 120 dagar eller, såvitt

angår rektor, föreståndaren

för det till

konstfackskolan hörande

teckn ingslärarinstitutet

eller lärare, sammanlagt

högst 180 dagar av den

tid, under vilken tjänstemannen

innehar tjänst

inom en och samma lönegrad.

Nämnda dagantal

skall dock minskas med

det antal dagar, då tjänsteman

under samma tid

vidkänts B-avdrag av anledning,

som i punkten 5

avses.

C-avdrag i övrigt.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

10. Flyttning, för vilken ersättning

för flyttningskostnad utgår av statsme- del.

C-avdrag.

Oavkortad lön högst 3 da- gar.

C-avdrag i övrigt.

11. Uppdrag inom sådan personal- sammanslutning, som avser all till- varataga tjänstemännens intressen i

tjänsten eller främja deras yrkesutbild- ning.

B-avdrag högst 15 dagar

av ett och samma kalen- derår.

C-avdrag i övrigt.

B-avdrag högst 15 dagar

av ett och samma kalen- derår.

C-avdrag i övrigt.

12. Enskild angelägenhet av vikt.

C-avdrag.

B-avdrag högst 15 dagar

av ett och samma kalen- derår.

C-avdrag i övrigt.

13. Annan orsak än under 1—12

avses.

C-avdrag.

C-avdrag.

3 mom. Vid tjänstledighet för vinnande av lättnad i arbetsbördan och

ombesörjande av enskilda angelägenheter, som icke föranleder särskilda vikariatskostnader,

må häradshövding under högst 15 dagar av ett och samma

kalenderår åtnjuta oavkortad lön.

Bestämmelserna i 2 mom. äga icke tillämpning på landshövding.

Professorn och chefen för konjunkturinstitutet äger, oavsett vad i 2 mom.

sägs, under 45 dagar årligen vid tjänstledighet för bedrivande av vetenskaplig

forskning åtnjuta oavkortad lön.

För tjänsteman, som tillhör fyrskeppspersonalen och är hänförlig till grupp

3, skall vid tjänstledighet, som avses i 2 mom. under punkt 6 b), i stället för

vad där sägs gälla, att oavkortad lön må, alltefter den tid under kalenderåret

varunder vederbörande fyrskepp beräknas vara påmönstrat, utgå under

högst följande antal dagar av ett och samma kalenderår, nämligen 25 dagar

om tiden uppgår till mindre än 7 månader, 20 dagar om tiden uppgår till 7

men ej 8 månader och 10 dagar om tiden uppgår till 8 månader eller mera.

I övrigt skall tjänstemannen vid sådan ledighet vidkännas A-avdrag.

Utan hinder av vad i 2 mom. under punkt 9 b) sägs skall till grupp 3 hörande

tjänsteman vid postverket, telegrafverket eller statens järnvägar äga

åtnjuta oavkortad lön för tid, varunder han åtnjuter tjänstledighet för studier

i utlandet, vilka av vederbörande vei ksstyrelse prövas vara erforderliga

för den fackliga utbildningen.

A mom. I följande fall skall, i den män tjänsteman enligt vad i 2 eller 3

mom. här ovan sagts skolat äga åtnjuta oavkortad lön, i stället tillämpas lön

minskad med A-avdrag, nämligen

a) då tjänstledighet, som avses i 2 mom. under punkt 6 b), åtnjutes av

tjänsteman som, ehuru han eljest skolat äga rätt till semester, på grund av

föreskriften i 27 § 1 mom. andra stycket icke må åtnjuta sådan förmån, samt

b) då tjänstledighet av tjänsteman med rätt till ferier åtnjutes under sådan

ferietid, varunder, om tjänstledighet ej förekommit, på grund av föreskriften

i 31 § 2 mom. andra stycket skolat tillämpas lön minskad med A-avdrag.

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

34 §.

1 mom. Följande vid musikhögskolan anställda tjänstemän, nämligen

direktören, ordinarie och extra ordinarie lärare samt extra ordinarie ackompanjatörer,

vid i 7 § 2 mom. andra stycket omförmälda läroanstalter anställda

rektorer samt ordinarie, extra ordinarie och extra lärare ävensom föreståndaren

för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet äga

åtnjuta oavkortad lön för tid, under vilken undervisningen vid vederbörande

läroanstalt blivit till följd av smittsam sjukdom inställd och de av sådan anledning

hindrats tjänstgöra.

Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen vid vederbörande läroanstalt

på grund av krig, krigsfara eller därmed sammanhängande förhållanden,

gäller vad i föregående stycke stadgas, där ej Kungl. Maj:t annorlunda

föreskriver.

2 mom. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för

brott eller undergår annat frihetsstraff än arrest, skall under tiden vidkännas

C-avdrag, så framt ej vederbörande myndighet prövar skäligt att låta honom

uppbära någon del av lönen. För tid, under vilken tjänsteman undergår

arreststraff med förbud att tjänsigöra, skall han vidkännas B-avdrag.

Finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad, blir för brott häktad frikänd

eller prövas undergånget arreststraff icke böra räknas vederbörande till

last, skall vad av tjänstemannens lön innehållits till honom utbetalas.

Vad i första stycket stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad

för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles

såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages

eller tjänstemannen efter häktning frikännes, han skall äga åtnjuta oavkortad

lön under tiden för kvarhållandet.

I fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på

grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning,

är särskilt stadgat.

3 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit ledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall han

för den tiden vidkännas C-avdrag.

5 kap. Vikariatsersättning och övertidsersättning m. m.

35 §.

1 mom. För tid, varunder i denna avdelning avsedd tjänsteman på grund

av förordnande helt eller delvis uppehåller annan tjänst, äger han, under

nedan angivna förutsättningar, åtnjuta vikariatsersättning med visst belopp

för dag räknat i enlighet med bestämmelserna i 2—5 mom. här nedan. Vad

i denna paragraf sägs om förordnande att uppehålla viss tjänst, skall äga

tillämpning jämväl i fråga om särskilt förordnande atl bestrida göromål,

vilka eljest tillhöra sådan tjänst.

Vikariatsersättning utgår, därest den uppehållna tjänsten är ordinarie eller

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

extra ordinarie och högre än den tjänst, som tjänstemannen innehar. Extra

ordinarie eller extra lärare vid annan i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läroanstalt

än konstfackskolan äger likväl icke åtnjuta vikariatsersättning, därest

han förordnas att uppehålla högre lärartjänst vid sådan läroanstalt. Ej

heller äger tjänsteman, vars lönegrad har någon av beteckningarna Ca, Ce,

Cf och Cg samt lägst lönegradsnumret 16, åtnjuta vikariatsersättning vid förordnande

att förvalta häradshövdingämbete eller att uppehålla annan högre

tjänst i domsaga, i den män icke Kungl. Maj:t därom förordnar.

Vikariatsersättning må härutöver, när den uppehållna tjänsten är lika hög

som eller lägre än den tjänst, som tjänstemannen innehar, utgå dels då den,

som innehar förste provinsialläkartjänst eller tjänst som överläkare vid statens

sinnessjukhus, uppehåller sådan medicinalrådstjänst, vars innehavare

skall vara legitimerad läkare, dels ock då rektor vid i 7 § 2 mom. andra

stycket avsedd läroanstalt uppehåller ledamotstjänst i centralt ämbetsverk,

varunder sådan läroanstalt lyder.

Bestämmelserna här ovan avse icke fall, där tjänstemannen i anledning

av förordnandet åtnjuter vikariatslön enligt 18 § 3 mom. eller sådan ersättning,

varom i 36 § 1 och 2 mom. förmäles. Vid bedömande, huruvida viss

tjänst är högre än, lika hög som eller lägre än annan tjänst, skall, utöver

vad som framgår av 1 § 2 mom., iakttagas, att innehavd eller uppehållen

tjänst som överläkare vid fångvårdsanstalterna, statens sinnessjukhus eller

statens anstalt för fallandesjuka eller som chef, tillika läkare vid statens

skola för själsligt abnorma manliga elever skall anses vara åsatt det lönegradsnummer,

som med en enhet överstiger det gällande lönegradsnumret.

Där tjänsteman i fall, varom i 24 § 2 mom. andra stycket förmäles, åtnjuter

lön enligt en löneklass, som är högre än den högsta, vilken gäller för den

innehavda tjänstens lönegrad, skall så anses, som om denna tjänst tillhörde

den lönegrad, vars nummer med tre enheter understiger numret på den löneklass,

efter vilken lönen utgår.

2 mom. I den mån ej annat följer av vad här nedan eller i 3 mom. stadgas

skall angaende vikariatsersättningens belopp i de fall, som här nedan

angivas, gälla följande.

Då lönen vid såväl den innehavda som den uppehållna tjänsten utgår enligt

löneplan nr 1 och sistnämnda tjänsts lönegrad omfattar flera löneklasser,

utgör vikariatsersättningen,

a) om lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad är lägre

än eller lika med eller ligger närmast över den löneklass, vari tjänstemannen

är placerad: ett belopp motsvarande skillnaden mellan daglönerna för

sistnämnda löneklass och för den närmast högre löneklassen; samt

b) i annat fall: ett belopp motsvarande dels skillnaden mellan daglönerna

för den löneklass, vari tjänstemannen är placerad, och för den två nummer

högre löneklassen, dels ock därutöver, i förekommande fall, halva skillnaden

mellan daglönerna för sistnämnda löneklass och för lägsta löneklassen

inom den uppehållna tjänstens lönegrad.

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Då lönen vid såväl den innehavda som den uppehållna tjänsten utgår enligt

löneplan nr 1 och sistnämnda tjänsts lönegrad omfattar allenast en löneklass,

eller då vid båda tjänsterna utgår lön enligt löneplan nr 2, bestämmes

vikariatsersättningen på sätt i andra stycket sagts, varvid vad där förmälts

om lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad skall hava

avseende å den löneklass, som sistnämnda tjänsts lönegrad omfattar.

Då lönen utgår enligt löneplan nr 1 vid den innehavda tjänsten men enligt

löneplan nr 2 vid den uppehållna tjänsten, utgör vikariatsersättningen,

a) om daglönen för den löneklass, som den uppehållna tjänstens lönegrad

omfattar, icke överstiger daglönen för den löneklass på löneplan nr 1, som

är två nummer högre än den löneklass, vari tjänstemannen är placerad: ett

belopp motsvarande skillnaden mellan daglönerna för förstnämnda och sistnämnda

löneklasser; samt

b) i annat fall: ett belopp motsvarande dels skillnaden mellan daglönerna

för den löneklass, vari tjänstemannen är placerad, och för den två nummer

högre löneklassen på löneplan nr 1, dels ock därutöver halva skillnaden

mellan daglönerna för sistnämnda löneklass och för den löneklass, som den

uppehållna tjänstens lönegrad omfattar.

Vad här ovan sagts om den löneklass, vari tjänstemannen är placerad,

skall i stället avse, för den som innehar i 1 mom. fjärde stycket omförmäld

överläkartjänst eller tjänst som chef, tillika läkare, löneklassen närmast över

den, vari han är placerad, och för tjänsteman, som på grund av bestämmelsen

i 24 § 2 mom. andra stycket åtnjuter lön enligt högre löneklass än den,

vari han är placerad, nämnda högre löneklass. Vidare skall vad ovan sagts

om lägsta löneklassen i den uppehållna tjänstens lönegrad, när fråga är

om nyss avsedd tjänst, i stället avse näst lägsta löneklassen i tjänstens lönegrad.

Slutligen skall vad ovan sagts om den löneklass på löneplan nr 2, som

den uppehållna tjänstens lönegrad omfattar, om denna löneklass har högre

ordningsnummer än 20 i stället avse löneklassen med sistnämnda ordningsnummer.

Med daglön avses, då lönen vid båda tjänsterna utgår enligt löneplan nr 1,

det belopp som gäller för den ortsgrupp, efter vilken tjänstemannens lön utgår.

I annat fall avses, såvitt fråga är om daglön enligt löneplan nr 1, det

för ortsgrupp 5 gällande beloppet. Då tjänstemannen åtnjuter daglön, som

minskats i enlighet med bestämmelserna i 25 § fjärde, femte och sjätte styckena,

skall vikariatsersättningen det oaktat beräknas på grundval av den

utan minskning gällande daglönen.

Beräknad vikariatsersättning, som icke slutar å helt femtal ören, jämkas

till närmaste femtal.

3 mom. I nedan angivna fall skall, såsom tillägg till eller undantag från

bestämmelserna i 2 inom., följande gälla angående vikariatsersättningens

belopp.

För fiskal i hovrätt, vilken förordnats att tjänstgöra såsom adjungerad

ledamot, utgör vikariatsersättningen ett belopp motsvarande skillnaden mel
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

lan daglönerna för å ena sidan 29 löneklassen på löneplan nr 1 och å andra

sidan den löneklass, vari tjänstemannen är placerad. Därest annan icke-ordinarie

tjänsteman än assessor eller fiskal förordnas att tjänstgöra såsom

adjungerad ledamot, bestämmer Kungl. Maj:t vikariatsersättningens belopp

för varje särskilt fall.

För förste provinsialläkare eller överläkare vid statens sinnessjukhus skall

vikariatsersättningen vid uppehållande av sådan medicinalrådstjänst, vars

innehavare skall vara legitimerad läkare, utgöra 6 kronor. Samma vikariatsersättning

skall tillämpas för länsveterinär, som uppehåller medicinalrådstjänst,

vars innehavare skall vara legitimerad veterinär.

För rektor vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läroanstalt skall vikariatsersättningen,

då han uppehåller ledamotstjänst i centralt ämbetsverk,

varunder sådan läroanstalt lyder, utgöra lägst 2 kronor 50 öre.

För lokförare, som uppehåller tjänst som lokmästare, skall den enligt 2

mom. beräknade vikariatsersättningen höjas med 2 kronor.

För tjänsteman, som med mindre än full tjänstgöring uppehåller annan

tjänst, skall vikariatsersättningen minskas i förhållande till nedsättningen

av tjänstgöringstiden på den högre tjänsten.

A mom. Vikariatsersättningen för provinsialläkare, som uppehåller tjänst

som förste provinsialläkare, eller för distriktsveterinär, som uppehåller tjänst

som länsveterinär, bestämmes av vederbörande myndighet, med iakttagande

att ersättningen ma uppgå till högst 12 kronor för dag för provinsialläkare

och till högst 10 kronor för dag för distriktsveterinär.

5 mom. Då innehavare av tjänst, vid vilken lön utgår enligt viss löneplan,

i annat fall än som avses i 2 mom. fjärde stycket eller 4 mom. på grund

av förordnande uppehåller högre tjänst, vid vilken lönen utgår enligt annan

löneplan, bestämmes vikariatsersättningen av Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.

36 §.

1 mom. Till provinsialläkare som, vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst,

på grund av förordnande bestrider provinsialläkartjänst i angränsande distrikt,

utgår för den tid förordnandet avser särskild ersättning med 10 kronor

för dag. Till distriktsveterinär som, vid sidan av tjänstgöring i egen

tjänst, på grund av förordnande bestrider distriktsveterinärtjänst i angränsande

distrikt, utgår för den tid förordnandet avser särskild ersättning med

5 kronor för dag. Vad nu sagts avser likväl icke fall, där tjänstgöringen i det

angränsande distriktet föranletts av sådan tjänstefrihet för ordinarie tjänstinnehavaren,

varom i 7 § 2 mom. sista stycket förmäles.

2 mom. I följande fall skall till tjänsteman som, vid sidan av antingen

full tjänstgöring eller ock nedsatt tjänstgöring i egen tjänst, på grund av förordnande

bestrider med annan tjänst förenad tjänstgöring, för sistnämnda

tjänstgöring utgå särskild ersättning enligt grunder, som bestämmas av

Kungl. Maj:t, nämligen

a) då den, som innehar tjänst som lärare eller ackompanjatör vid musik
-

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungi. Moj:ts proposition nr 281.

271

högskolan bestrider tjänstgöring, som är förenad med annan tjänst av nu

nämnt slag vid musikhögskolan,

b) då rektor vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läroanstalt eller föreståndaren

för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet bestrider

tjänstgöring, som är förenad med lärartjänst vid sådan läroanstalt,

samt

c) då lärare vid dylik läroanslalt bestrider tjänstgöring, som är förenad

med annan lärartjänst vid sådan läroanstalt.

Vad här ovan sagts skall jämväl, där ej annorlunda är särskilt stadgat,

gälla, då tjänstemannen, utan att fullgöra tjänstgöring som är förenad med

annan tjänst, meddelar undervisning eller, vad angår ackompanjatör vid musikhögskolan,

fullgör tjänstgöring utöver för honom föreskrivet antal veckotimmar.

Bestämmelserna här ovan skola i fråga om facklärare eller biträdande

facklärare vid konstfackskolan gälla allenast i den mån hänsyn till den av

läraren bestridda tjänstgöringen icke tagits jämlikt bestämmelsen i 25 §

fjärde stycket.

3 mom. Där tjänsteman, som är anställd med avkortad tjänstgöringstid,

på grund av förordnande fullgör tjänstgöring å sådan del av dag eller i förekommande

fall hel dag, under vilken han med hänsyn till den för honom

gällande anställningen eljest icke skolat tjänstgöra, äger han för tjänstgöringen

åtnjuta särskild ersättning. Denna ersättning skall, där fråga är om

tjänstgöring under hel dag, vara lika stor som daglönen och, där fråga är

om tjänstgöring allenast under viss del av dag, utgöras av den därpå belöpande

delen av daglönen. Med daglön förstås härvid det belopp, som skulle

hava utgjort tjänstemannens daglön, om han varit anställd för full tjänstgöring.

Vad i första stycket sagts skall gälla jämväl i fall, där den ifrågavarande

tjänstgöringen fullgöres på grund av förordnande att uppehålla annan tjänst,

som är lika hög som eller högre än tjänstemannens egen tjänst, så framt

icke vikariatslön utgår.

37 §.

1 mom. Där innehavare av tjänst, som har någon av lönegradsbeteckningama

Ca, Ce och Cg samt högst lönegradsnumret 22 eller som har lönegradsbeteckningen

Cf och högst lönegradsnumret 20, undantagsvis måste anlitas

för övertidstjänstgöring, må tjänstemannen, så framt han icke på grund av

förordnande uppehåller högre tjänst än nu angivits och fullgör övertidstjänstgöringen

i denna tjänst, kunna för sagda tjänstgöring erhålla gottgörelse

i enlighet med bestämmelserna här nedan samt de närmare föreskrifter,

som Kungl. Maj:t meddelar. Såsom förutsättning härför skall dock, där

ej särskilda skäl till annat föranleda, gälla, att tjänsten avser arbete av sådant

slag, att behovet och varaktigheten av övertidstjänstgöring kan kontrolleras,

och att tjänstemannen icke utövar mera självständigt befäl.

Med övertidstjänstgöring förstås tjänstgöring, vilken överskjuter den, som

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet fastställts såsom normal för

den tjänst eller det slag av tjänstgöring, varom fråga är, eller, vad angår

tjänsteman, som anställts med avkortad tjänstgöring, sådan tjänstgöring som

överskjuter den, som beräknas hava åvilat tjänstemannen, om han varit anställd

med full tjänstgöring. Såsom övertidstjänstgöring anses likväl icke

tjänstgöring, vars fullgörande icke påkallats eller godkänts av vederbörande

myndighet.

Med avseende å övertidstjänstgöring skiljes, för det ändamål som av 2 och

3 mom. här nedan framgår, mellan arbete å kvalificerad övertid och arbete

å enkel övertid. Med arbete å kvalificerad övertid förstås arbete å natt, varmed

här avses tiden mellan klockan 22 och 6, å sön- eller helgdag, påskafton,

midsommarafton eller julafton eller å tid, som infaller mellan klockan

18 och 22 å dag före sön- eller helgdag. Med arbete å enkel övertid förstås

arbete å annan tid än nu sagts.

Vid beräkning av gottgörelse för sådan tjänstgöring, som fullgjorts på

övertid men eljest enligt meddelade arbetstidsbestämmelser skulle beräknats

motsvara viss kortare tjänstgöring, skall den tid, varunder sagda övertidstjänstgöring

fullgjorts, på motsvarande sätt minskas.

2 mom. Gottgörelse för övertidstjänstgöring skall, i den mån så kan ske,

utgå i form av ledighet från annan tjänstgöring (kompensationsledighet).

Tiden för sådan ledighet skall motsvara en och en halv gånger den tid, varunder

övertidstjänstgöringen fullgjorts. Kompensationsledighet för arbete, som

utförts å kvalificerad övertid, skall likväl, om den beredes å annan tid än

sådan, varunder övertidstjänstgöring betraktas som arbete å kvalificerad övertid,

omfatta dubbelt så lång tid som den, varunder övertidstjänstgöringen

fullgjorts.

3 mom. I den mån gottgörelse för fullgjord övertidstjänstgöring icke kan

i enlighet med vad i 2 mom. sagts beredas genom ledighet, äger tjänstemannen

för densamma åtnjuta övertidsersättning med visst belopp för timme

räknat. Denna ersättning är olika stor, alltefter det fråga är om ersättning

för arbete å enkel övertid eller för arbete å kvalificerad övertid.

Övertidsersättningen för timme vid arbete å enkel övertid och vid arbete

å kvalificerad övertid framgår av statens löneplansförordning för varje löneklass

och ortsgrupp. För tjänsteman skall tillämpas den övertidsersättning,

som gäller för den löneklass och ortsgrupp, efter vilken han åtnjuter lön.

För övertidsarbete, som utförts å högre tjänst, vilken tjänstemannen uppehållit

på grund av förordnande utan att därunder äga uppbära vikariatslön,

skall dock övertidsersättningen utgå med belopp, som gäller för löneklassen

närmast över den, efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön, eller för den

högre löneklass, som utgör lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens

lönegrad.

A mom. Har anspråk på gottgörelse för övertidstjänstgöring icke anmälts

till vederbörande myndighet inom ett år efter utgången av den månad, varunder

tjänstgöringen fullgjorts, må gottgörelse icke utgå, med mindre Kungl.

Maj:t sådant medgiver.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

273

6 kap. Lönetillägg, tilläggsarvoden och särskilda ersättningar.

38 §.

Avlöningsförstärkning.

1 mom. Såsom tillägg till lönen utgår till innehavare av vissa tjänster avlöningsförstärkning

med belopp, som i nedanstående tabell angivas.

Tjänst

Avlöningsför- stärkning för år,

kronor

Justitiekansler.......................................

3 504

Häradshövding i domsaga tillhörande lönegrupp I....................

» » * » » II...................

1 260

* * » » » III ..................

2 508

» » » » » IV...................

3 756

• » * » * V....................

5 004

Vattenrättsdomare..................................

3 756

Landskamrerare 1

Landssekreterare | * Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län

1 008

Rektor vid statens polisskola.........................

1 008

Bankinspektör................................

1 008

Byråchef i skolöverstyrelsen, tillika chef för överstyrelsens administrativa

avdelning............................

1 2^0

Nomadskolinspektör..........................

1 5^0

Föreståndare och rektor vid statens skogsmästarskola.................

504

överlantmätare i Kopparbergs län........................

900

Jägmästare, förvaltare av revir tillhörande lönegrupp I...............

—

* * » * » » II...........

660

» » » » » » in.........

1 320

Närmare bestämmelser angående domsagornas och revirens fördelning å

de olika lönegrupperna meddelas av Kungl. Maj:t.

För häradshövding i domsaga, som nedflyttas från högre lönegrupp till

lägre, samt för häradshövding eller vattenrättsdomare, vilken jämlikt 13 §

förflyttas till annan tjänst, skall nedflyttningen eller förflyttningen icke föranleda

minskning i omedelbart dessförinnan föreliggande rätt till avlöningsförstärkning.

2 mom. Tjänsteman, till vilken avlöningsförstärkning utgår, äger uppbära

denna jämväl för tid, varunder han ej utövar tjänsten, såframt han under

denna tid äger åtnjuta lön å tjänsten och sådant fall ej föreligger, som

avses i 26 § 4 mom. För tid, då han å lönen vidkännes löneavdrag, skall likväl

avlöningsförstärkningen minskas med en fjärdedel eller hälften eller helt

avstås, alltefter det löneavdraget utgöres av A-avdrag, B-avdrag eller C-avdrag.

Då tjänstemannen icke utövar tjänsten till följd av förordnande, varunder

han åtnjuter vikariatsersättning eller vikariatslön, skall på Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll I9i7. 1 samt. Nr 281. 18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274 Kungl. Alaj.ts proposition nr 281.

Maj ds prövning bero, om och i vad mån han må uppbära avlöningsförstärkningen.

3 mom. Tjänsteman, som erhållit förordnande att uppehålla tjänst, vid

vilken avlöningsförstärkning utgår, äger för den tid förordnandet avser uppbära

avlöningsförstärkning med belopp motsvarande hälften av det för tjänsten

gällande beloppet. Avlöningsförstärkning må dock utgå med hela det

belopp, som gäller för den uppehållna tjänsten, därest den förordnade åtnjuter

vikariatslön, så ock i annat fall, när Kungl. Maj:t därom förordnar.

39 §.

Lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av visst slag.

1 mom. Till innehavare av sådan tjänst vid den till fångvårdsanstalterna

hörande säkerhetsanstalten i Norrköping, vars lönegrad har någon av beteckningarna

Ca, Ce, Cf och Cg samt högst lönegradsnumret 17, utgår för

tid, då han fullgör tjänstgöring i bevakningstjänst, ett lönetillägg av 120 kronor

för år räknat.

2 mom. Till tjänsteman vid statens sinnessjukhus, vilken tillhör sjukvårdspersonalen,

utgår för tid, då han fullgör tjänstgöring å fast avdelning,

ett lönetillägg av 216 kronor för år räknat.

3 mom. I nedan intagna tabell angivna ordinarie tjänstemän vid lots- och

fyrstaten ävensom motsvarande extra ordinarie tjänstemän, aspiranter och

extra tjänstemän äga för tid, då de fullgöra tjänstgöring på fyrskepp, på

vilket de äro inmönstrade, åtnjuta fyrskeppstillägg med visst belopp för dag

räknat. Tillägget utgår, då fyrskeppet ligger å sin station eller är under

gång till eller från stationen, med det normalbelopp, som i tabellen angives

för vederbörande stationsgrupp, samt i annat fall med hälften av normalbeloppet,

dock att tillägget i stället skall utgå med 150 respektive 75 procent

av normalbeloppet, såvitt fråga är om tjänstgöring, vilken under tiden 16 oktober—31

mars fullgöres å norr om 60 :e breddgraden stationerat fyrskepp

eller under tiden 16 november—15 mars fullgöres å annat fyrskepp.

Stationsgrupp A

kronor

Stationsgrupp B

kronor

Stationsgrupp C

kronor

1—

1-50

2—

1-20

1-70

2-20

1-50

2.—

2-50

1-70

2-20

2-70

2-10

1

2-60

3-10

i 2-80

3-30

3-80

J

Närmare bestämmelser angående fördelningen av fyrskeppens stationsorter

på stationsgrupper meddelas av Kungl. Maj:t.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

275

Utöver vad ovan stadgats skall för tjänsteman vid lots- och fyrstaten gälla,

dels att vid tjänstgöring på fyrskepp såsom kockstewart utgår ett lönetillägg

av en krona för dag, dels ock att för mistsignalering å fyr eller fyrskepp enligt

de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, utgår ett lönetillägg

av 50 öre för timme, varunder sådan signalering verkställes.

4 mom. Till tjänsteman vid statens järnvägar, vilken fullgör tjänstgöring

av följande slag, må enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t

meddelas, kunna utgå lönetillägg med högst det belopp, som nedan angives,

nämligen

till tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom

tågledare: 600 kronor för år räknat, och

till tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom

lokledare: 420 kronor för år räknat.

Tjänsteman vid statens järnvägar, som bestrider växling stjänst, samt stationskarl,

vilken fullgör göromål såsom tågklarerare, äger enligt av Kungl.

Maj:t bestämda grunder erhålla ett lönetillägg av 50 öre för dag.

5 mom. Angående lönetillägg till följande tjänstemän vid av dem fullgjord

tjänstgöring av nedan angivet slag gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar:
tjänsteman

vid sjökarteverket, vilken deltager i sjömätningsarbete,

extra ordinarie befälhavare å statens undersöknings- och bevakningsfartyg

för havsfiskets behov, vilken fullgör sjötjänstgöring,

tjänsteman vid rikets allmänna kartverk, vilken tjänstgör vid kartverkets

flygfotografering,

tjänsteman vid statens järnvägar, vilken tjänstgör såsom förare å lok eller

motordrivet rälsfordon eller såsom eldare å ånglok eller biträde å elektrolok

eller vilken tjänstgör å tåg för ja eller fartyg, samt

tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken tjänstgör å bogserbåt.

Lokförare, lokeldare eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring

å lok, vilken på grund av särskilt tjänstuppdrag tillfälligtvis är hindrad att

fullgöra sådan tjänstgöring, må såsom gottgörelse för mistat lönetillägg under

dylik tjänstgöring uppbära, lokförare 2 kronor, lokeldare med tjänstgöring

å ånglok 1 krona samt lokeldare och maskinbiträde med tjänstgöring

å elektrolok 70 öre för dag räknat.

40 §.

Kallortstillägg och enslighetstillägg m. m.

1 mom. Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga

delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna

i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende,

utgår, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, kallortstillägg

med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat,

nämligen

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

för kallortsklass 1....................... 96 kronor

» » II....................... 156 »

» » III....................... 240 >

> » IV....................... 360 »

» » V....................... 540 »

» » VI....................... 720 » .

Kallortstillägg utgår icke till häradshövding.

För tjänsteman, som är anställd med avkortad tjänstgöringstid skall tilllämpas

ett i förhållande till nämnda avkortning minskat kallortstillägg.

2 mom. Till tjänsteman vid lots- och fyrstaten, som är stationerad å ort,

där vistelsen till följd av ortens särskilt ensliga belägenhet kan anses medföra

avsevärda olägenheter, utgår enslighetstillägg med nedanstående, för

olika enslighetsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen

för enslighetsklass I..................... 96 kronor

» » II..................... 156 »

» » III..................... 216 »

» » IV..................... 276 » .

3 mom. Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg

eller enslighetstillägg skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallorts-

eller enslighetsklassema meddelas av Kungl. Maj:t.

4 mom. Tjänsteman, till vilken kallortstillägg eller enslighetstillägg utgår,

äger uppbära tillägget jämväl för tid, varunder han ej utövar tjänsten,

så framt han under denna tid äger åtnjuta lön. För tid, då han å lönen vidkännes

C-avdrag, skall han likväl avstå tillägget.

För tjänsteman, som är berättigad att jämte kallortstillägg uppbära enslighetstillägg

eller fyrskeppstillägg, skall kallortstillägget minskas till hälften

av det tjänstemannen eljest tillkommande beloppet; dock att sådan minskning

för tjänsteman, till vilken kallorts- och enslighetstillägg utgå, icke skall

ske i vidare mån än att vad han äger behålla minst svarar mot summan av

det större tillägget och hälften av det mindre tillägget eller, om båda äro lika,

det ena tillägget ökat med hälften.

5 mom. Tjänsteman vid tullstaten, statens järnvägar eller statens vattenfallsverk,

som å ort, tillhörande kallortsklass VI, fullgör tjänstgöring, vilken

är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av

ortens klimatiska förhållanden, kan enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser

tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för varje dag, då han

fullgör sådan tjänstgöring.

41 §.

Befattningsarvoden.

1 mom. Till i nedan intagna tabell angivna tjänstemän, som, på grund av

förordnande eller val, innehava viss befattning, vilken ej är uppförd såsom

särskild tjänst, utgår befattningsarvode med belopp, som i tabellen angives.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

277

Tjänsteman och befattning

Befattningsar- vode för år,

kronor

Revisionssekreterare, som är nedre justitierevisionens ordförande........

1 500

Hovrättsråd, som är ordförande på division i hovrätt...................

2 508

Hovrättsråd, som är ordförande å krigshovrättsavdelningen i Svea hovrätt

3 000

Hovrättsråd, som är vice ordförande på division i hovrätt...............

1 008

Försäkringsråd, som är gruppordförande i försäkringsrådet...............

1 200

Laborator och avdelningsföreståndare vid statens farmacevtiska laboratorium,

som är laboratoriets föreståndare....................................

1 008

Professor vid statens institut för folkhälsan, som är institutets föreståndare

2 004

Kammarrättsråd, som är ordförande på division i kammarrätten.........

1 200

Professor eller laborator vid farmacevtiska institutet, som är institutets rektor

1 200

Professor vid tekniska högskolan i Stockholm, som är högskolans rektor ....

4 800

Professor vid tekniska högskolan i Stockholm, som är avdelningsföreståndare

vid högskolau.....................................................

i 408

Professor vid Chalmers tekniska högskola, som är högskolans rektor ......

3 600

Professor vid Chalmers tekniska högskola, som är avdelningsföreståndare vid

högskolan.........................................................

804

| 408

Undervisningsråd i skolöverstyrelsen, som är chef för undervisningsavdelning

1 200

Läiarinna vid statens normalskola, som är biträdande föreståndarinna vid

skolan............................................................

1 200

Lärarinna vid den med blindinstitutet å Tomteboda förenade förskolan, som

är första lärarinna vid nämnda skola................................

720

Avdelningsföreståndare vid statens växtskyddsanstalt, som är anstaltens chef

X 008

Professor vid lantbrukshögskolan, som är högskolans rektor.............

2 004

Professor eller föreståndare för avdelning vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut, som är institutets rektor...........................

1 500

Professor vid veterinärhögskolan, som är högskolans rektor..............

1 500

Professor vid skogshögskolan, som är högskolans rektor.................

1 500

1 tabellen angivna arvoden till professorer vid tekniska högskolan i Stockholm

och Chalmers tekniska högskola, som äro avdelningsföreståndare, skola

utgå med 804 kronor i fall, där Kungl. Maj:t härom förordnar, och eljest

med 408 kronor.

2 mom. Då tjänsteman, till vilken befattningsarvode utgår, icke utövar befattningen,

skall i fråga om rätt att helt eller delvis uppbära befattningsarvode

gälla vad för motsvarande fall i 38 § 2 mom. föreskrives i fråga om

rätt att uppbära avlöningsförstärkning.

3 mom. Tjänsteman, som erhållit förordnande att såsom vikarie uppehålla

befattning, vid vilken befattningsarvode utgår, äger för den tid förordnandet

avser uppbära sådant arvode med belopp motsvarande hälften av det för

befattningen gällande beloppet. Befattningsarvode må dock utgå med hela

det belopp, som gäller för den uppehållna befattningen, därest den förordnade

åtnjuter vikariatslön å den tjänst, som är förenad med befattningen,

så ock i annat fall, när Kungl. Maj:t därom förordnar.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Mctj:ts proposition nr 281.

42 §.

Stållföreträdararvoden.

1 mom. Vid vissa verk och myndigheter utgår till tjänsteman, vilken innehar

förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare, ställföreträdararvode,

nämligen

vid försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, generaltullstyrelsen,

lantbruksstyrelsen och kommerskollegium arvode av 1 200 kronor för år

samt

vid postverket och telegrafverket arvode av 2 004 kronor för år.

2 mom. Tjänsteman, till vilken ställföreträdararvode utgår, äger uppbära

detta jämväl för tid, varunder han ej utövar sin tjänst, såframt han under

denna tid äger åtnjuta lön. För tid, varunder han å lönen vidkännes C-avdrag,

skall han likväl avstå arvodet. Erhåller tjänstemannen sådant förordnande att

såsom vikarie uppehålla generaldirektörstjänsten, vid vilket han äger åtnjuta

vikariatslön, skall han för den tid förordnandet avser avstå ställföreträdararvodet.

43 §.

Arvoden för särskilda uppdrag m. m.

1 mom. I fall som angivas i den arvodesförteckning, som bifogas detta

reglemente såsom bilaga B, må vid vissa befattningar ävensom för särskilda

uppdrag eller särskild tjänstgöring vid vederbörande verk utgå arvoden i enlighet

med vad av förteckningen framgår. Har tjänsteman, vilken åtnjuter

dylikt arvode, erhållit annan ledighet än semester (ferier), skall, där ej för

särskilt fall annorlunda framgår av arvodesförteckningen, på beslut av Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet

bero, i vad mån arvodet må för den tiden tillgodonjutas.

2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest

medel för sådant ändamål finnas anvisade.

44 §.

Vissa särskilda ersättningar.

1 mom. Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden,

gäller vad därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av

Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

2 mom. Tjänsteman, som vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än

stationeringsorten eller som vid semesters upphörande skall tjänstgöra å sådan

annan ort, äger åtnjuta resekostnadsersåttning för av honom vid semesterns

inträde eller upphörande företagen resa mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna.

Företager tjänstemannen resa mellan tjänstgöringsorten

och annan ort än stationeringsorten, må han åtnjuta ersättning för dylik

resa, dock allenast i den mån för densamma beräknad resekostnad till beloppet

överstiger beräknad resekostnad för resa mellan sist avsedda ort och

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

stationeringsorten, och med iakttagande tillika att han icke må utbekomma

större belopp än som vid tillämpning av stadgandet i första punkten kunnat

utgå. Angående grunderna för resekostnadsersättnings beräknande i här avsedda

fall skall gälla vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

Därest tjänsteman, som tilldelats semester under viss tid, efter semesterns

inträde men före utgången av nämnda tid återkallas till tjänstgöring, beror

på prövning av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, av vederbörande

myndighet, i vad mån ersättning av statsmedel må utgå för av

tjänstemannen företagen resa, som står i samband med semesterns avbrytande.

3 mom. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten

eller, vad angår innehavare av tjänst för vilken visst tjänstgöringsområde

fastställts, under tjänstgöring utom tjänstgöringsområdet äger tjänsteman åtnjuta

tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Majd, dock icke i något fall till högre belopp än den för

tjänstemannen enligt allmänna resereglementet bestämda traktamentsersättningen.

Tjänsteman utan fast stationeringsort må av vederbörande myndighet

tilldelas tjänstgöringstraktamente under högst 90 dagar efter förändring

av tjänstgöringsort.

Vad nu sagts har icke avseende å fall, där tjänsteman till följd av innehav

av olika tjänster är stationerad på mer än en ort. Tjänstgöringstraktamente

må ej heller, med mindre Kungl. Majd för visst fall därom förordnat, utgå

till den, som innehar lärarbefattning vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd

läroanstalt och tillika helt eller delvis uppehåller lärarbefattning vid annan

sådan läroanstalt.

Till sådan till försvaret hörande tjänsteman, som har sin stationeringsort

inom fästning, må tjänstgöringstraktamente kunna utgå jämväl vid tjänstgöring

å sagda ort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke

kan bibehållas.

4 mom. Tjänsteman må åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt vad

därom är särskilt stadgat.

5 mom. Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd

eller verkställer kontant utbetalning av medel, kan enligt av Kungl. Majd

fastställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes

med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning

sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Med

tjänsteman, som handhar kontant uppbörd, likställes sådan tjänsteman vid

postverket, som vid tjänstgöring i dagkassa mottager och frimärker försändelser

utan att därför uppbära kontant betalning eller som från huvudförråd

av värdetecken vid postkontor utlämnar frankotecken och andra värdetecken

till dagkassa eller biförråd. Felräkningspenningar må icke vid en och

samma tjänst utgå med högre belopp än 600 kronor för år räknat.

För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, uppbäras

felräkningspenningama av den, som uppehåller tjänsten.

6 mom. Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl.

Maj:t fastställt årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditions
-

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj-.ts proposition nr281.

lokal samt skrivhjälp och andra expenser. Sådan ersättning utgår, där ej för

särskilt fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare

jämväl för tid, varunder han åtnjuter semester eller tjänstledighet. Under

vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres ersättningen av vikarien å

tjänsten.

7 inom. Nedan angivna tjänstemän äga uppbära represenstationsbidrag med

följande belopp för år räknat:

kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet samt chefen för utrikesdepartementets

pressbyrå 8 000 kronor,

landshövding i Malmöhus län eller Göteborgs och Bohus län 9 000 kronor,

landshövding i annat län 6 000 kronor,

chefen för Flyinge hingstdepå och stuteri 750 kronor och

chefen för Strömsholms hingstdepå 250 kronor.

Vid semester eller tjänstledighet för tjänsteman, vilken äger uppbära representationsbidrag,

beror på Kungl. Maj:ts prövning huru med nämnda bidrag

skall förfaras.

45 §.

Vissa inkomster enligt taxa m. m.

1 mom. Förste provinsialläkare, provinsialläkare, länsveterinär eller distriktsveterinär

äger, utöver honom av statsmedel tillkommande avlöningsförmåner,

uppbära ersättning enligt särskild taxa.

1 första stycket avsedd tjänsteman, som åtnjuter semester eller tjänstledighet,

skall till vikarien avstå den ersättning enligt taxan, vilken belöper på

de av denne verkställda tjänstegöromålen.

2 mom. Laborator eller annan lärare vid tandläkarinstitutet, som enligt

vad härom särskilt stadgas utövar tandvård i institutets tjänst, äger utöver

honom eljest tillkommande avlöningsförmåner åtnjuta särskild ersättning

med av Kungl. Maj:t bestämt belopp för arbetstimme.

3 mom. Vid lotsplats tjänstgörande ordinarie överlots, lotsförman eller

lots äger, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, uppbära

lotslott enligt nedanstående bestämmelser och i övrigt av Kungl. Maj:t bestämda

grunder. Lotslott utgar av de enligt särskilda stadganden vederbörande

lotsplats tillkommande lotspenningama och må för vid lotsplatsen

tjänstgörande personal sammanlagt icke överstiga 35 procent av dessa.

I första stycket avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott, förutom under

tjänstgöring å egen tjänst, jämväl under tjänstgöring å annan med rätt till

lotslott förenad tjänst vid lotsplatsen. Han äger vidare uppbära lotslott under

semester samt tjänstledighet med oavkortad lön av anledning som avses i

33 § 2 mom. under punkt 6 a) eller b) eller punkt 8.

Innehavare av tjänst, som är förenad med rätt till lotslott, äger, då han

på grund av förordnande uppehåller med rätt till lotslott förenad tjänst vid

annan lotsplats, åtnjuta särskild ersättning med belopp, motsvarande vad

han skulle hava uppburit i lotslott, om han varit ordinarie innehavare av den

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.<< proposition nr 281.

281

tjänst, å vilken han förordnats. Då tjänstemannen på grund av förordnande

uppehåller tjänst, som icke är förenad med rätt till lotslott, äger han åtnjuta

ersättning med belopp, motsvarande vad han vid tjänstgöring å egen tjänst

skulle hava uppburit i lotslott.

Extra ordinarie eller extra tjänsteman, som förordnas att uppehålla med

rätt till lotslott förenad tjänst, äger för den tid vikariatet avser uppbära särskild

ersättning (lotslottsersättning). Denna ersättning utgår med belopp, motsvarande

en fjärdedel av vad vid lotsplatsen anställd ordinarie tjänsteman

varit berättigad att vid tjänstgöring under nämnda tid uppbära i lotslott.

Efter utgången av den kalendermånad, varunder tjänstemannen uppehållit

tjänst, som nyss sagts, under sammanlagt sex månader och då tillika två år

förflutit från det tjänstemannen första gången varit förordnad att uppehålla

sådan tjänst, utgår dock lotslottsersättningen med belopp, motsvarande tre

fjärdedelar av den lotslott, som ordinarie tjänsteman vid lotsplatsen varit

berättigad uppbära under den tid förordnandet avser. På Kungl. Maj:ts prövning

beror, huruvida lotslottsersättning må med hänsyn till särskilda förhållanden

utgå med högre belopp än nu sagts.

I fråga om extra ordinarie tjänsteman äger lotsstyrelsen att med hänsyn

tagen till längden av den tid, varunder sådan tjänsteman under kalenderåret

beräknas uppehålla tjänst, som är förenad med rätt till lotslott, bestämma,

om och i vad mån tjänstemannen må åtnjuta lotslottsersättning under honom

beviljad semester. Erhåller extra ordinarie eller extra tjänsteman under tid,

för vilken han förordnats uppehålla sådan tjänst, tjänstledighet av anledning,

som avses i 33 § 2 mom. under punkt 6 a) eller b) eller punkt 8, ankommer

det på lotsstyrelsen att med hänsyn tagen till den föregående vikariatstjänstgöringens

längd bestämma, om och i vad mån lotslottsersättning må åtnjutas

under ledigheten. Om tjänstledighet, som i nämnda moment avses under

punkt 6 a), varar längre tid än sex månader, må dock lotslottsersättning icke

utgå för tid därutöver, i den mån icke Kungl. Maj:t, efter framställning av

lotsstyrelsen, på grund av särskilda förhållanden därtill lämnar medgivande.

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser må tjänsteman tillhörande

lotspersonalen åtnjuta, förutom lotslott eller lotslottsersättning, från sjöfarten

utgående ersättningar och förmåner för biträde av kronolots.

7 kap. Tjänstebostad m. m.

46 §.

1 mom. Fri tjänstebostad i av statsverket ägd eller disponerad lägenhet tillkommer:
a)

de såsom beskickningschefer tjänstgörande sändebuden ävensom i den

mån Kungl. Maj:t, vad angår ordinarie tjänsteman med stöd av riksdagens

beslut, därom särskilt besluter annan till utrikesförvaltningen hörande tjänsteman,

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kunql. Maj.ts proposition nr 281.

b) överläkarna vid fångvårdsanstalterna, statens sinnessjukhus och statens

anstalt för fallandesjuka samt den, som är chef, tillika läkare, vid statens skola

för själsligt abnorma manliga elever, ävensom

c) landshövdingarna.

Att i vissa fall i stället för fri tjänstebostad utgår kontant hyresersättning

stadgas i 5 mom.

Till kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet utgår hyresbidrag med

4 000 kronor för år räknat.

2 mom. Med fri tjänstebostad, varom i denna paragraf är fråga, följer rätt

till fri uppvärmning och belysning av bostaden. Tjänsteman, som avses i 1

mom. under b), är dock endast berättigad att åtnjuta fritt bränsle ävensom

fri elektrisk belysning, där tillgång härtill finnes, och är skyldig att själv bekosta

armatur och lampor.

3 mom. Vid sändebuds eller landshövdings tillträde till sin tjänst skall för

honom avsedd bostad, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar,

genom statens försorg vara försedd med möblering och andra inventarier

för representationsändamål. Beträffande landshövdingens tjänstebostad skall

möbleringen avse högst fyra rum.

Underhållet av möblering, som genom statens försorg anskaffats, bekostas

av statsverket, i den mån skada icke uppkommit genom vårdslöshet eller försummelse

från bostadsinnehavarens sida. Andra av staten anskaffade inventarier

skola överlämnas till efterträdaren i det skick, vari de mottagits.

4 mom. Med landshövdings tjänstebostad följer i förekommande fall till den

ifrågavarande fastigheten hörande planterat område av den omfattning, som

av Kungl. Maj:t för varje särskilt län fastställts.

5 mom. Därest tjänsteman, som avses i 1 mom. under b) eller c), icke kan

eller lämpligen bör beredas tjänstebostad, så ock därest tjänstebostad, som

tillhandahållits tjänstemannen, icke kan eller lämpligen bör beredas honom

fortsättningsvis och annan tjänstebostad ej heller anses böra beredas honom,

äger han i stället för fri tjänstebostad erhålla kontant hyresersättning. Huruvida,

med hänsyn till tjänstgöringsförhållanden eller andra särskilda omständigheter,

tjänstebostad icke bör beredas, ankommer på prövning av

Kungl. Maj:t, som även i förekommande fall bestämmer hyresersättningens

belopp med hänsyn till föreliggande omständigheter. Kungl. Maj:t bestämmer

jämväl huru med hyresersättning skall förfaras under tid, för vilken tjänstemannen

vidkännes C-avdrag å lönen.

6 mom. Har skada eller förlust åsamkats landshövding till följd av en mera

väsentlig, vid hans tillträde av tjänsten icke påräknad rubbning i bostadsförhållandena,

äger han erhålla skälig ersättning enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

i varje särskilt fall.

47 §.

Provinsialläkare eller distriktsveterinär i distrikt, där särskild bostad är

av distriktet eller däri ingående kommun eller kommuner för tjänstinnehavaren

anordnad och av vederbörande länsstyrelse godkänd, sedan förste pro
-

s. 283 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

283

vinsialläkaren eller beträffande distriktsveterinär länsveterinären blivit hörd,

är, om bostaden anvisats honom utan ersättning, berättigad åtnjuta denna

förmån av fri tjänstebostad. I fråga om distriktsveterinär skall vad sålunda

stadgats äga motsvarande tillämpning beträffande särskilda till bostaden anslutna,

för veterinärtjänstens skötande erforderliga utrymmen, såsom lokal

för husdjursklinik, laboratorielokal, sjukstall eller dylikt.

48 §.

1 mom. Därest åt tjänsteman, vilken icke äger åtnjuta förmån av fri tjänstebostad,

anvisas tjänstebostad, som han är skyldig mottaga, i av statsverket

ägd eller disponerad lägenhet, skall han för densamma månadsvis i efterskott

erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant inbetalning,

i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget (hgresavdrag).

Ersättningen skall bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet

gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt

beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostaden

belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid

ersättningens bestämmande, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det

hyrestal, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen. Vid

ersättningens bestämmande skall jämväl beaktas bostadens belägenhet och

karaktär av tjänstebostad.

I ersättningen skall i förekommande fall inbegripas gottgörelse för centraluppvärmning

eller för tillhandahållande av möbler, så ock för ladugård,

planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden.

1 övrigt skola vid ersättningens bestämmande iakttagas de föreskrifter, som

Kungl. Maj:t meddelar.

Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan vederbörande

myndighet och tjänstemannen, skall frågan hänskjutas till statens

bostadsnämnd, över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande,

må klagan icke föras.

Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av

myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest

beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för

mycket.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän

minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

2 mom. Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla

tjänsteman, som avses i 1 mom., bränsle eller belysning för hans

bostad, skall han erlägga ersättning därför beräknad efter statsverkets självkostnadspris.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då

statsverket ombesörjer uppvärmning av tjänstebostad.

Vad i första stycket sagts skall icke gälla i fråga om elektrisk ström, som

för uppvärmning eller belysning eller för kokning tillhandahålles tjänsteman

vid statens vattenfallsverk i verket tillhörig bostadslägenhet.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

49 §.

Provinsialläkare eller distriktsveterinär, åt vilken anvisats tjänstebostad

som avses i 47 §, skall, om bostaden icke anvisats honom utan ersättning,

för densamma erlägga ersättning till vederbörande distrikt, kommun eller

kommuner med belopp som, där överenskommelse ej kan träffas, bestämmes

av länsstyrelsen. I fråga om distriktsveterinär skall vad sålunda stadgats

äga motsvarande tillämpning i fråga om sådana särskilda utrymmen, som i

47 § sagts.

Tjänsteman vid akademien för de fria konsterna med konsthögskolan, åt

vilken anvisas tjänstebostad i akademiens hus, skall för densamma ävensom

för bränsle och belysning erlägga ersättning till akademien, bestämd enligt

de i 48 § stadgade grunderna.

Tjänsteman vid läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket, skall,

om åt honom anvisas tjänstebostad vilken disponeras av vederbörande kommun,

för densamma erlägga ersättning enligt bestämmelserna i 48 §. Ombesörjer

kommun centraluppvärmning av bostad, som anvisas sådan tjänsteman,

skall dock tjänstemannen härför erlägga ersättning till kommunen.

8 kap. Tjänstedräkt m. m.

50 §.

Med tjänstedräkt avses i detta kapitel klädespersedel av fastställt utseende,

vare sig den ingår i uniform eller icke.

Med tjänstetecken förstås gradbeteckningar, mössmärken, uniformsknappar

eller dylikt ävensom polisbricka och annat därmed jämförligt legitimationsmedel.

De i detta kapitel meddelade bestämmelserna hava icke avseende å lands*

hövding.

51 §.

Där för tjänsteman föreskrivits skyldighet att bära eller innehava tjänstedräkt

eller tjänstetecken, fastställer Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, vederbörande myndighet tjänstediäktens eller tjänstetecknets

utseende. Tillika fastställas antal och slag av uniformspersedlar, som

skola av tjänsteman innehavas (obligatoriska uniformspersedlar).

52 §.

1 mom. Tjänsteman, som är pliktig att bära eller innehava tjänstedräkt

eller tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjande av särskild

skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets försorg bekomma

för ändamålet erforderliga persedlar och materialier antingen med äganderätt

eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skyddsbeklädnad

eller sådan annan klädespersedel, vars bärande tillfälligtvis ålagts tjäns
-

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

285

teman, som ej är skyldig att innehava densamma, såsom lån. Då särskilda

skäl därtill föranleda, äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman må från

vederbörande myndighet såsom iån bekomma även andra klädespersedlar

och materialier till sådana än här angivits.

Genom vederbörande myndighets försorg må tjänsteman tillhandahållas

jämväl uniformspersedel, som icke är obligatorisk.

2 mom. Tjänsteman må icke med äganderätt eller såsom lån erhålla persedlar

och materialier i större omfattning eller av annat slag än som erfordras

för hans personliga bruk i tjänsten. Av vederbörande myndighet fastställes

vad som för olika persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden eller

i fråga om särskilda personalgrupper skall anses utgöra den brukningstid,

efter vars utgång ny persedel tidigast må utlämnas. Därest persedel på grund

av olyckshändelse, stöld eller dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänsteman,

må tjänsteman kunna erhålla ersättningspersedel utan hinder av att

den fastställda brukningstiden ej tilländalupit.

53 §.

1 mom. Ersättning för med äganderätt utbekomna persedlar eller materialier

skall motsvara myndighetens självkostnadspris efter avdrag, i förekommande

fall, som nedan sägs.

Första gången tjänsteman anskaffar viss obligatorisk uniformspersedel

skall vid ersättningens bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande sjuttiofem

procent av myndighetens självkostnadspris för ifrågavarande persedel.

Vid annan anskaffning av obligatorisk uniformspersedel skall vid ersättningens

bestämmande avdrag ske, i den mån så följer av bestämmelser,

vilka meddelas av Kungl. Maj:t. Avdrag, som sist sagts, skall avvägas så, att

det kan anses motsvara den ökning av tjänstemans utgifter för beklädnad,

som skulle uppkomma, om avdrag icke medgåves. Avdraget må dock icke

överstiga femtio procent av myndighetens självkostnadspris.

Har tjänsteman genom myndighets försorg tillhandahållits uniformspersedel,

som icke är obligatorisk, må han tillgodonjuta avdrag i enlighet med

vad nyss sagts för sådan anskaffning av obligatorisk uniformspersedel, som

ej sker första gången, under förutsättning att det med hänsyn till tjänstens

art prövas ligga i statens intresse att underlätta persedelns anskaffning.

Ersättning, som i detta moment avses, skall erläggas kontant vid persedlarnas

eller materialiernas utbekommande, såvida icke vederbörande myndighet

medgiver, att den må erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning

under viss tid.

Tjänsteman, åt vilken tjänstetecken utlämnats mot ersättning, må kunna

få detsamma efter skälig brukningstid inlöst med ett belopp, motsvarande

hälften av den erlagda ersättningen.

2 mom. Då såsom lån utbekommits tjänstetecken eller skyddsbeklädnad

eller sådan annan klädespersedel, vars bärande tillfälligtvis ålagts tjänsteman,

som ej är skyldig att innehava densamma, erlägges icke någon ersättning

därför. För såsom lån utbekomna andra klädespersedlar och materia
-

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

lier till sådana än nu sagts skall erläggas ersättning månadsvis i efterskott

med belopp, som fastställes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

av vederbörande myndighet. Ersättningen skall motsvara den

inbesparing av tjänstemans egna utgifter för beklädnad, som kan beräknas

uppkomma genom persedlarnas eller materialiemas tillhandahållande.

54 §.

Där tjänsteman, åt vilken tyg till uniformspersedel tillhandahållits genom

vederbörande myndighets försorg, själv ombesörjt persedelns tillverkning,

må han kunna erhålla kontant bidrag till täckande av styrkta kostnader för

tillverkningen. Bidraget må utgå med högst det belopp, vartill, vid tillämpning

av bestämmelserna i 53 § 1 mom., statsverkets andel i tillverkningskostnaderna

— däri inbegripet, förutom sylön, kostnad för foder och smärre

tillbehör — skulle hava uppgått, om persedeln hade tillverkats genom myndighetens

försorg.

9 kap. Vissa naturaförmåner.

55 §.

1 mom. Fri kost tillkommer:

a) extra ordinarie tjänsteman å statens undersöknings- och bevakningsfartyg

för havsfiskets behov under tjänstgöring å fartyget,

b) tjänsteman vid lots- och fyrstaten, vilken är anställd å tjänstefartyg

eller fyrskepp, under tjänstgöring å tjänstefartyget eller fyrskeppet,

c) tjänsteman vid lots- och fyrstaten under tjänstgöring å fyrplats, där

familjebostad saknas, samt

d) tjänsteman vid statens järnvägar, vilken är anställd å tågfärja eller

hjälpfartyg, under tjänstgöring å färjan eller fartyget.

Tjänsteman, som i första stycket avses, må vidare åtnjuta fri kost, då han

icke fullgör där omförmäld tjänstgöring men på grund av och i samband

med dylik tjänstgöring vistas å annan ort än stationeringsorten.

Att i vissa fall i stället för fri kost kan utgå kontant ersättning därför

stadgas i 4 mom.

2 mom. Vid resa för förrättning i statens ärenden samt vid tjänstgöring,

vid vilken tjänstgöringstraktamente kan utgå, må fri inkvartering eller fri

förplägnad kunna beredas tjänsteman. I sådant fall skall, enligt bestämmelser,

som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande

myndighet meddelar, hänsyn till här avsedd förmån tagas vid bedömande

av i vad mån ersättning må utgå för resan eller tjänstgöringen.

Till försvaret hörande tjänsteman må enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj:t, kunna erhålla fri förläggning och fri förplägnad

jämväl i annat fall än i första stycket avses vid tjänstgöring under

sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas.

3 mom. I enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t

eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet, må

tjänstemän vid nedan angivna verk kunna erhålla följande förmåner:

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

287

tjänsteman vid telegrafverket abonnemang å rikstelefon mot nedsatt avgift,

tjänsteman vid statens järnvägar fria resor och fria varutransporter d

järnväg samt

tjänsteman vid statens vattenfallsverk fri elektrisk belysning eller elektrisk

ström mot nedsatt avgift.

4 mom. Därest fri kost tillfälligtvis icke kan tillhandahållas därtill berättigad

tjänsteman, äger denne för den uteblivna förmånen erhålla ersättning

enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj ds

bemyndigande, av vederbörande myndighet.

Enligt i enahanda ordning fastställda grunder kan förmånen av fri kost

för tjänsteman vid lots- och fyrstaten utbytas mot kostpenningar.

56 §.

Därest tjänsteman genom vederbörande myndighets försorg erhåller kost

in natura i annat fall än i 55 § 1 och 2 mom. avses, eller genom myndighetens

försorg verkställes tvätt för tjänstemannens enskilda räkning, har han

att härför erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller på annat sätt

i enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majd eller, efter

Kungl. Maj ds bemyndigande, av vederbörande myndighet.

10 kap. Sjukvård.

57 §.

Bestämmelsernas tillämpningsområde.

Bestämmelserna i detta kapitel skola äga tillämpning å tjänsteman, tillhörande

någon av de i 33 § 1 mom. angivna grupperna 2 och 3, dock icke

å justitieråd, regeringsråd eller landshövding.

58 §.

Allmänna bestämmelser om sjukvård.

1 mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård

jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet

nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i detta

kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård

endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar

eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom, vilken

står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller

även i andra fall, som avses i 33 § 2 mom. under punkt 6 a).

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

3 mom. Då tjänsteman av annan anledning än som avses i 33 § 2 mom.

under punkt 1 c) åtnjuter tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med skyldighet

att därunder vidkännas C-avdrag å lönen, skall han för tiden efter

nämnda 14 dagar avstå från de förmåner, varom i detta kapitel förmäles; vederbörande

myndighet likväl obetaget att i undantagsfall medgiva, att förmånerna

må bibehållas för en tid av högst tre månader.

4 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna

i detta kapitel meddelas av Kungl. Maj:t.

5 mom. I fråga om rätt till sjukvård under tjänstgöring med stationering

utomlands gäller vad därom särskilt stadgas.

59 §.

Verks- och tjänsteläkare.

Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där

ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant

ändamål anställda verksläkare och, vid försvaret, tjänsteläkare. Vad i reglementet

stadgas om verksläkare skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

tjänsteläkare.

Instruktioner för verksläkare och tjänsteläkare utfärdas av Kungl. Maj :t.

60 §.

Läkarvård och läkarintyg.

1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren för

erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjänstemannens

hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller annan

undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren, skall jämväl

kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som

nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller

sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då

vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I dylika

fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten

eller av kommun anställd läkare.

2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verksläkaren

eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för

rådfragning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad

av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

61 §.

Specialistvård.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling

av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall

av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förut
-

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

289

sättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna

i 60 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig

samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt

valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,

som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 58 § 1 mom. andra

stycket.

62 §.

Sjukhusvård.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej

nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren

eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 60 §

1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i

övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal samt

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda

avgiften för vård å allmän avdelning.

Prövar verksläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den

sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt,

i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn till

andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig, må, utan hinder av vad

ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall

av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad,

som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal.

Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres

ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade tjänstemannen

erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag av statsmedel

till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet enligt

den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan. Vid

olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning av

vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke med större belopp

än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle hava

erlagts.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 281. 19

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill

det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;

dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets

prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre belopp

än nu sagts.

63 §.

Läkemedel.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits

antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt

bestämmelserna i 60 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist eller tandläkare,

till vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 61 § hänvänt sig.

2 mom. Där ej Kungl. Maj:t för visst verk annorlunda förordnar, skall

räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning

på grund av räkningen äger rum.

64 §.

Bad, massage m. m.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av

verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom,

må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel,

som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas

av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination

mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

65 §.

Resor och sjuktransporter.

I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den

sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under

förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 60 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen

nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga

behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för

resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt,

där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som av
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281. 291

ses i 64 § 1 mom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel varom förmäles

i 64 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

11 kap. Begravningshjälp m. m.

66 §.

1 mom. Avlider tjänsteman, vilken tillhör någon av de i 33 § 1 mom. angivna

grupperna 2 och 3, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas

ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga, vilka

äro berättigade till familjepension, som utgår på grund av tjänsten, skall

dock, där tjänstemannens månadslön överstiger familjepensionen för månad,

begravningshjälpen förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden.

För beräkning av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena under

den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av

olycksfall i arbete enligt allmän lag eller särskild författning utgående begravningshjälpen

anses inbegripen.

2 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,

må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter bestämmande

av vederbörande myndighet i förekommande fall av statsmedel

bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten eller

till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna

för transport till stationeringsorten.

3 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring utom riket, utgår begravningshjälp

med belopp, som Kungl. Maj:t prövar skäligt.

12 kap. Särskilda avlöningsheslämmelser för vissa tjänstemän.

67 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad i 3 avd. 1—11 kap. stadgas

skola för vissa tjänstemän gälla de särskilda bestämmelser, som meddelas i

detta kapitel.

68 §.

Tjänstemän vid utrikesförvaltningen. Lantbruksattacliéer.

1 mom. Försättes tjänsteman vid utrikesförvaltningen i disponibilitet, må

Kungl. Maj:t tillerkänna honom expektansarvode, vilket dock ej må sättas

till högre belopp än som motsvarar lönen för den tjänst han senast innehaft,

minskad med A-avdrag.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

2 mom. Kungl. Maj:t äger på därom gjord framställning bevilja tjänsteman

vid utrikesförvaltningen med stationering utom Europa bidrag för resa

till Sverige under semester. Tjänsteman må tilldelas sådant bidrag högst en

gång vart tredje år eller, när särskilda skäl tala därför och fråga är om

tjänsteman med stationering i land med särskilt hälsovådligt klimat, högst en

gång vart annat år. Bidraget må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar

kostnaden för biljetter, i vilkas pris kosthåll icke ingår, till Stockholm

och åter till stationeringsorten för tjänstemannen, hans hustru ävensom hans

barn under 19 års ålder.

Kungl. Maj:t äger föreskriva de särskilda villkor för åtnjutande av resebidrag,

som må finnas lämpliga.

3 mom. a) Tjänsteman vid utrikesförvaltningen med stationering utomlands

äger åtnjuta särskilda tillägg till lönen, bidrag och ersättningar i enlighet

med nedan meddelade bestämmelser, pressattaché och attaché dock endast

i den mån sådant i det följande särskilt angives.

Ortstillågg utgår enligt särskild stat eller jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade

särskilda bestämmelser.

Barnbidrag utgår, därest tjänsteman på grund av försörjningsplikt underhåller

barn under 19 års ålder, med 750 kronor för ett och 500 kronor för

varje ytterligare barn under 10 års ålder samt med 2 000 kronor för varje

barn, som fyllt 10 år, allt för år räknat.

Utomeuropeiskt tillägg utgår till tjänsteman, som är stationerad i land

utom Europa eller i Sovjetunionen, med följande belopp för år, nämligen:

1 500 kronor, såvitt angår tjänsteman vars lönegrad har någon av beteckningarna

Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 16 och 20,

3 000 kronor, såvitt angår tjänsteman vars lönegrad har någon av beteckningarna

Ca och Ce samt lönegradsnumret 24, samt

5 000 kronor, såvitt angår tjänsteman vars lönegrad antingen har någon av

beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 29 och 33 eller

ock har någon av beteckningarna Co och Cs samt något av lönegradsnumren

14, 17 och 19.

Chargé d’affairestillägg utgår till tjänsteman, vars lönegrad har någon av

beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 24, 29 och 33,

därest han förordnats att i egenskap av chargé d’affaires förestå beskickning

å ort, där sändebud icke är stadigvarande placerat, med 2 000 kronor för år.

Bidrag för inköp av bil utgår, därest tjänsteman för första gången förordnats

att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom chef för beskickning, med

6 000 kronor.

Ersättning för hållande av bil utgår, därest tjänsteman innehar förordnande

att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom chef för beskickning och för

sin ämbetsutövning använder sådant fordon, med ett belopp för år, som

motsvarar summan av dels det för diplomatisk personal å sändebudets stationeringsort

gällande priset för 2 000 liter bensin, dels kostnaden för försäkring

å sändebudet tillhörig bil, omfattande såväl ansvarighetsförsäkring som

försäkring för skada å bilen, dels kostnaden för hyra av bilgarage, därest sådant

ej finnes inom beskickningshuset, dels ock 500 kronor.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

293

För flyttning sbidrag utgår till tjänsteman, vars lönegrad antingen har någon

av beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 24, 29 och

33 eller ock har någon av beteckningarna Co och Cs samt något av lönegradsnumren

14, 17 och 19, därest han för att tillträda honom meddelat förordnande

att tjänstgöra utomlands eller för att med frånträdande av sådant

förordnande tjänstgöra inom riket nödgas flytta från ort till annan, med ett

belopp, som motsvarar lön ävensom i förekommande fall ortstillägg, barnbidrag,

utomeuropeiskt tillägg och chargé d’affairestillägg under en månad

vid den befattning, som tillträdes, dock högst 3 500 kronor.

Språktillägg utgår till tjänsteman, vars lönegrad har någon av beteckningarna

Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 16 och 20, med 1 000 kronor

för år, under förutsättning att tjänsten i anseende till språkförhållandena

i det land, där han är stationerad, påkallar användande i större utsträckning

av annat språk än de skandinaviska, engelska, franska eller tyska språken,

att tjänstemannen visar sig besitta god färdighet i det ifrågavarande språket

samt att Kungl. Maj:t, på framställning av chefen för vederbörande beskickning,

prövar skäligt, att sådant tillägg må utgå.

Pressattaché eller attaché äger åtnjuta ortstillägg. Attaché, som förklarats

slutligt antagen för fortsatt tjänstgöring inom utrikesförvaltningen, äger därjämte

åtnjuta barnbidrag samt, därest han är familjeförsörjare, förflyttningsbidrag.

b) Ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg, chargé d’affairestillägg,

ersättning för hållande av bil ävensom språktillägg utgå, under i övrigt stadgade

förutsättningar, från och med den dag tjänstemannen på grund av

honom meddelat förordnande inträder i utövning av befattning, varmed tilllägg

är förenat, till och med den dag han, i anslutning till förordnandets

upphörande, upphör att utöva samma befattning. Kungl. Maj:t äger dock bestämma,

huru med nämnda lönetillägg skall förfaras, då tjänstemannen åtnjuter

tjänstledighet med skyldighet att vidkännas tjänstledighetsavdrag eller

då han tjänstgör inom riket eller eljest å ort utom verksamhetsområdet.

c) Vad beträffar åtnjutande av ortstillägg, utomeuropeiskt tillägg och

chargé d’affairestillägg vid vikariat skall, där ej Kungl. Maj:t för särskilt

fall annorlunda förordnar, gälla, att vikarien äger, mot avstående i förekommande

fall av honom å egen tjänst tillkommande dylika tillägg, åtnjuta, där

vikariatet avser befattning såsom chef för beskickning eller generalkonsulat,

hälften av de med den uppehållna befattningen förenade tilläggen eller motsvarande

belopp men eljest sist avsedda tillägg oavkortade eller därmot svarande

belopp. Under sådant förordnande att å egen stationeringsort uppehålla

viss befattning, som föranledes av att annan tjänsteman åtnjuter semester,

må vikarien dock ej härför åtnjuta förhöjda tilläggsförmåner.

Vid tillämpningen härav skall iakttagas, att tjänsteman vid vikariat icke

i något fall åtnjuter mindre tilläggsförmåner än de, som tillkomma honom

i hans egen tjänst.

4 mom. Lantbruksattaché äger åtnjuta ortstillägg jämlikt av Kungl. Maj:t

meddelade särskilda bestämmelser.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

69 §.

Vissa bestållningshavare vid försvaret.

1 mom. Bestämmelserna i denna paragraf skola äga tillämpning å innehavare

av sådan beställning vid försvaret, som enligt meddelade bestämmelser

är att anse såsom civilmilitär.

2 mom. Har bestållningshavare kommit i åtnjutande av reservpension

eller däremot svarande engångsbelopp beror på Kungl. Maj ds prövning, om

och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske.

3 mom. I fråga om vikariatslön och vikariatsersättning skall, i stället för

vad i 18 § 3 mom. och 35 § sägs, gälla vad i avlöningsreglementet för militära

bestållningshavare i dessa hänseenden stadgas för bestållningshavare,

å vilka nämnda reglemente äger tillämpning.

Bestämmelserna i 37 § om gottgörelse för övertidstjänstgöring äga icke

tillämpning å här avsedd bestållningshavare.

4 mom. I fråga om beställningshavares rätt att åtnjuta förmåner av följande

slag skall, med iakttagande av vad här nedan sägs, gälla vad i motsvarande

hänseende stadgas i avlöningsreglementet för militära beställningshavare:
sjötillägg,

särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som är beordrat till expedition

för undersökningar och mätningar av militärleder, å fartyg, som användes

för sjökarteverkets mätningsarbeten, eller å statens isbrytarfartyg,

ersättning för dykeriarbete samt

flygtillägg och flygtraktamente.

De belopp för dag, som utgöra sjötillägg för sjötjänstgöring vid flottan,

framgå för här avsedda beställningshavare av följande tabell.

1

2

3

4

5

6

Beställnings- havare tillhö- rande lönegrad

med någon

av beteck-

Sjötillägg för dag vid tjänstgöring

å annat fartyg än undervattensbåt

å ''undervattensbåt

vid rörlig

förläggning

vid stationär förläggning

vid rörlig för- läggning

vid stationär

förläggning

ningama Ca,

Ce och Cg

samt följande

nummer

å egen för- läggningsort

å annan för- läggningsort

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

25

3—

1-20

1-80

8-25

5*75

27

3-50

1-40

2-10

9*50

6*50

30

4-25

1-70

2-55

11*50

8*—

31

4-75

1-90

2-85

—

—

33

5-25

2-10

3-15

—

—

Det belopp för månad, som utgör flygtillägg vid kommendering till flygtjänstgöring

i befattning såsom provflygare, utgör för här avsedd beställningshavare

330 kronor. Vid kommendering till flygtjänstgöring i befattning

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

295

såsom kontrollflygare utgår flygtillägg med 270 kronor för månad. Flygtraktamentets

belopp för dag räknat utgör för beställningshavare, vars lönegrad

har någon av lönegradsbeteckningama Ca, Ce och Cg samt högst lönegradsnumret

17, 9 kronor och för annan här avsedd beställningshavare 11

kronor.

5 mom. I vissa fall må till beställningshavare enligt särskilda av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser utgå befattningsarvode eller arvode för särskilt

uppdrag eller särskild tjänstgöring.

6 mom. Till beställningshavare utgå mässpenningar i den mån sådant följer

av bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj:t.

Därest här avsedd beställningshavare såsom biträdande försvarsattaché är

stationerad utomlands, skall angående rätt för honom att åtnjuta ortstillägg,

barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg och förflyttningsbidrag gälla vad i avlöningsreglementet

för militära beställningshavare i sådant hänseende stadgas

för biträdande försvarsattaché, å vilken nämnda reglemente äger tillämpning.

7 mom. För beställningshavare, som enligt i vederbörlig ordning meddelat

beslut är skyldig att innehava tjänstedräkt, skola, i stället för bestämmelserna

i 50—54 §§, tillämpas de bestämmelser om tillhandahållande av tjänstedräkt

och övrig för tjänsten erforderlig utrustning samt om ekiperingshjälp

och årligt ekiperingsbidrag, som innefattas i avlöningsreglementet för militära

beställningshavare. För beställningshavare, vilken icke är underkastad

daglig tjänstgöringsskyldighet i den omfattning som gäller för beställningshavare

i allmänhet, må dock Kungl. Maj:t fastställa ekiperingsbidraget till

det lägre belopp, som prövas skäligt.

8 mom. I fråga om rätt till sjukvård under sjötjänstgöring och avpollettering

från fartyg gäller vad därom särskilt stadgas.

70 §.

Extra lärare vid i 7 § 2 mom. andra stycket avsedda läroanstalter.

1 mom. Med avseende å löneklassplacering och löneklassuppflyttning skall

iakttagas följande.

a) Där lärares anställning under visst kalenderhalvår avser eller enligt

beslut av Kungl. Maj:t anses avse hela den därunder infallande terminen,

skola de delar av halvåret, som icke motsvara terminen, tagas i betraktande

som om läraren därunder innehaft anställning såsom extra lärare utan att

åtnjuta sådan tjänstledighet, som enligt 21 § 2 mom. kan föranleda förlängning

av tid för löneklassuppflyttning.

b) De i 21 § 2 mom. tredje och femte styckena angivna dagantalen skola

i stället för 600 och 120 vara 420 och 90.

c) Vid tillämpning av föreskrifterna i 22 § skola jämväl iakttagas de

ovan under a) och b) meddelade bestämmelserna.

2 mom. De månadslöner och daglöner, som framgå av statens löneplansförordning,

äro icke tillämpliga å här avsedd lärare. För sådan lärare tilllämpas

läsårsdaylön. Denna utgår med ett belopp, vilket förhåller sig till den

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

enligt löneplansförordningen för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande

månadslönen som 12 förhåller sig till antalet av de dagar, som läsåret

vid den skolform, varom fråga är, skall för här avsett ändamål anses

omfatta enligt bestämmelser meddelade av Kungl. Maj:t. Belopp, vilket icke

slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmast lägre femtal.

Genom vederbörande myndighets försorg må utfärdas de tabeller över läsårsdaglöner,

som kunna befinnas erforderliga.

3 mom. I stället för vad i 26 § 1 mom. femte stycket stadgas skall gälla,

att såsom C-avdrag för dag skall tillämpas ett belopp, som är lika stort som

den för läraren gällande läsårsdaglönen.

4 mom. De i 27—30 §§ meddelade bestämmelserna angående semesterledighet

skola icke tillämpas å här avsedd lärare. Den under anställningstiden

utgående läsårsdaglönen skall anses inbegripa den ersättning för semester,

som eljest må tillkomma läraren.

5 mom. Vid tillämpning av stadgandena i 33 § skall iakttagas följande.

a) Vid beräkning för det ändamål, som av 33 § 1 mom. framgår, av anställningsmånad

skola, där här omförmäld lärares anställning under visst

kalenderhalvår avser eller enligt beslut av Kungl. Maj:t anses avse hela den

därunder infallande terminen, de delar av halvåret, som icke motsvara terminen,

tagas i betraktande som om läraren därunder fullgjort tjänstgöring i

anställning hos staten.

b) Den i 2 mom. 6 punkten b) under grupp 2 angivna tid av högst 180

dagar, varunder må utgå lön minskad med B-avdrag, skall för lärare, som

här avses, beräknas för ett och samma läsår eller, vid sjukledighet såväl vid

slutet av ett läsår som vid början av det närmast följande, för anställningstid

som bortsett från den mellan läsåren liggande tiden fortgått i en följd.

c) Vad i 2 mom. 6 punkten b) under grupp 3 stadgas angående oavkortad

lön skall icke äga tillämpning för här avsedd lärare.

6 mom. Kailortstillägg utgår med, för dag räknat, 25 öre i kallortsklass I,

40 öre i kallortsklass II, 65 öre i kallortsklass III, 1 krona i kallortsklass IV,

1 krona 50 öre i kallortsklass V och 2 kronor i kallortsklass VI.

7 mom. Avlider den, som under viss termin innehaft anställning, varom

här är fråga, under tiden mellan denna termins slut och början av den närmast

därpå följande terminen, må vederbörande myndighet kunna besluta,

att begravningshjälp, varom i 66 § förmäles, skall utgå såsom om han innehaft

sin förra anställning vid tiden för frånfället.

13 kap. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.

n §.

1 mom. I den mån ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. sägs eller av

särskilt av Kungl. Maj:t meddelat beslut skall för varje kalendermånad för

sig beräknas och utbetalas det belopp, som för densamma tillkommer tjänsteman

på grund av de i reglementet innefattade eller med stöd av detsamma

meddelade bestämmelserna om lön, avdrag å lönen, vikariatsersättning, så
-

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

297

dan särskild ersättning, som avses i 36 §, avlöningsförstärkning, kallortstilllägg,

endighetstillägg, befattningsarvode och ställföreträdararvode. Med förmån,

som nu sagts, skall i förevarande hänseende likställas sådant i 43 §

1 mom. avsett arvode, som utgår på grund av under viss tid fullgjord tjänstgöring

och beträffande vilket meddelats särskild föreskrift att det skall avstås

för tid, då C-avdrag verkställes å lönen.

Vid beräkningen iakttages,

dels att lönen för kalendermånaden skall för den, som innehar i 70 § avsedd

tjänst som extra lärare, så ock för annan tjänsteman, därest denne äger

åtnjuta lön efter olika beräkningsgrunder för olika delar av månaden eller

icke är berättigad åtnjuta lön för hela månaden, utgöra summan av vederbörliga

daglöner, i förekommande fall minskade på sätt i 25 § fjärde, femte

och sjätte styckena sägs,

dels att tillämpning i annat fall skall ske av vederbörlig månadslön,

dels ock att annan förmån än lönen skall, om den är upptagen med visst

belopp för år räknat, anses belöpa med lika stort belopp å varje kalendermånad

och att månadsbelopp skall anses belöpa med lika stor del å varje

dag under månaden.

För viss kalendermånad beräknat belopp utbetalas, i den mån detsamma

icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, tidigast den tjugofemte dagen

och senast den sista helgfria dagen i månaden. Om beloppet tillställes

tjänstemannen genom postverket eller genom insättning i bank, skall det av

vederbörande myndighet utanordnas i så god tid, att det kan beräknas vara

för tjänstemannen tillgängligt senast den sista helgfria dagen i månaden.

Då tjänstemans anställning hos staten upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads

utgång, skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen

ske i samband med anställningens upphörande.

2 mom. Beräkning, som i 1 mom. avses, må kunna ske preliminärt på

sådant sätt, att vid densamma icke tages hänsyn till tjänstgöringsförhållandena

under den kalendermånad, varom fråga är, eller att därvid allenast tages

hänsyn till tjänstgöringsförhållandena intill viss dag i kalendermånaden. Om

efter dylik beräkning utbetalat belopp understiger eller överstiger det, som

skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan, skall skillnaden

vid nästföljande utbetalningstillfälle, i förstnämnda fall utbetalas till

tjänstemannen och i sistnämnda fall avdragas från det belopp, som då eljest

skolat utbetalas. I den mån utbetalat belopp, som grundar sig på preliminär

beräkning, överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna

i 1 mom., och skillnadsbeloppet icke kan avdragas i nyss angiven ordning,

skall tjänstemannen vara skyldig att återbetala detsamma inom tid och i den

ordning, som vederbörande myndighet bestämmer.

Beslut om tillämpning av preliminär beräkning meddelas av vederbörande

myndighet.

3 mom. Efter vederbörande myndighets beslut må förmåner, som avses i

1 mc in., kunna utbetalas vid tidigare tidpunkt än där sägs

a) i samband med övergång från anställning, i vilken de kontanta löne
-

s. 298 Kontrollera mot PDF

298 Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

förmånerna uppburits för kortare tid än en månad, till i denna avdelning avsedd

tjänst samt

b) undantagsvis, då särskilt ömmande omständigheter föreligga och tillfällig

hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter är

av behovet synnerligen påkallad.

Utbetalning, varom här är fråga, må avse högst det belopp, som kunnat utbetaias,

om tjänstemannens anställning hos staten upphört vid utbetalningstillfället.

i mom. I fråga om ordningen för utbetalning av annan i reglementet avsedd

löneförmån än som avses i 1 mom. äger vederbörande myndighet, i den

mån Kungl. Maj:t ej härom förordnat, besluta efter vad som synes myndigheten

lämpligast.

4 avd. Avlöningsbestämmelser för övriga icke-ordinarie tjänstemän.

72 §.

För annan icke-ordinarie tjänsteman än som avses i 3 avd. av detta reglemente

fastställas avlöningsförmånerna av vederbörande myndighet, i den

mån ej Kungl. Maj:t härutinnan meddelar beslut. Vid bestämmande av avlöningsförmåner

för här avsedda tjänstemän skall föreskrift meddelas angående

semester och semesterersättning.

Är tjänsteman, som i första stycket avses, berättigad att av statsmedel uppbära

tjänstepension eller årligt understöd eller lön för beställning å reservstat

vid försvaret, skall hänsyn härtill tagas vid avlöningens bestämmande,

i den mån icke pensionsförmånen utgöres av reservpension eller däremot

svarande engångsbelopp.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande

mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår tjänsteman

å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen

a) ordinarie tjänsteman, som före av Kungl. Maj :t fastställd tidpunkt gjort

anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser,

b) tjänsteman, som är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan

tjänstgöringsskyldighet eller å avgångsstat, samt

c) dels lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd eller

hushållsgöromål vid allmänt läroverk, statens skolköksseminarium och hushållsskola,

folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroanstalt för blinda

eller högre tekniskt läroverk, dels ock slöjdlärarinna vid dövstumskola ävensom

sådan vid dylik skola anställd lärare i gymnastik med lek och idrott

eller skolkökslärarinna, vilkens tjänst icke tillika avser kindergartenarbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Placeringstabell

Vidstående placering är tillämplig i nedan angivna fall

Placering i den nya tjänsten

1. Tjänstemannen har i tidigare tjänst haft nedan angivna slutplacering,

bestämd enligt vad i anvisningarna sägs, och hans jämförelsetal

i denna tjänst

2. Tjänstemannen har i tidigare anställning

hos staten efter fyllda 18 år haft avlöning

enligt kollektivavtal

Placering i den nya tjänsten

a. understiger den nya

tjänstens jämförelsetal

med följande antal

enheter

b. är

lika

med

den

nya

tjäns- tens

jäm- förel- setal

c. överstiger den nya tjänstens

jämförelsetal

a. Den tillträdda tjänsten

har ett jämförelsetal av

b. Denna avlöning,

beräknad enligt vad i

anvisningarna sägs,

har vid frånträdandet

av senaste sådan

anställning

Sådant

fall, som

avses i

punkt 4 av

anvisning- arna eller

i 18 § 2

mom.

reglemen- tet, före- ligger ej

Sådant fall, som avses

i punkt 4 av anvis- ningarna, föreligger och

skillnaden mellan jäm- förelsetalen utgör följande

antal enheter

14 eller

lägre tal

15 eller

högre tal

minst

motsvarat

men ej

uppgått till

och den sammanlagda

tiden för ovan angiven

anställning uppgår till

ett jämförelsebelopp,

beräknat enligt nedan

angivna löneklass för

den tillträdda tjänsten

6

5

4

3

2

i

1

2

3

4

5

6

eller

flera

minst

men ej

minst

men ej

a

d3

d2

d,

C

b

a

a

a

6 år

9 år

9 år

12 år

a

b

d4

d3

d.

(1,

C

b

b

b

a

9 »

12 »

12 »

15 >

a

b

b

C

d4

d3

d2

d,

C

C

C

b

a

12 >

15 >

b

C

C

d,

d4

d3

d2

dl

d>

(1,

C

b

a

C

di

d„

d4

d3

d2

d2

d2

d,

C

b

a

d2

d.

d4

d3

d3

d 3

d,

di

C

b

a

^3

d4

d4

d4

d 4

Id3

d2

di

C

b

a\

d4

l

eller högre

J

Kol.: 1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

tö

a

a

^ to

ep

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

Anvisningar till placeringstabellen.

1. De i tabellen förekommande beteckningarna a—d4 hava den innebörd,

som framgår av följande sammanställning.

Beteck-

ning

Beteckningen avser

inom lönegrad, som omfattar

fyra löneklasser

inom lönegrad, som omfattar

tre löneklasser

a

lägsta löneklassen

b

andra »

lägsta löneklassen

C

tredje »

andra »

ds

1

första lönerummet

d2

.

andra

»

ds

/högsta löneklassen

tredje

»

ds

J

fjärde

»

Placering i högre lönerum medför icke, att tjänstemannen i sin tjänst erhåller

högre avlöning, men är av betydelse i vissa fall, då tjänstemannen tillträder

annan tjänst.

2. Med slutplacering i tidigare tjänst förstås, om avbrott mellan anställningarna

i denna tjänst och i den nya tjänsten icke föreligger, den placering,

som tjänstemannen innehar omedelbart före tillträdet av sistnämnda tjänst.

Om däremot avbrott föreligger mellan anställningarna i den tidigare tjänst,

varom fråga är, och i den nya tjänsten, skall den tidigare tjänsten anses hava

innehafts intill tillträdet av den nya tjänsten. Avbrottstiden skall behandlas

som om tjänstemannen under densamma åtnjutit sådan tjänstledighet, som

skall medtagas vid den i 21 § 2 mom. reglementet angivna sammanräkningen.

Om emellertid tjänstemannen under avbrottstiden eller någon del av densamma

innehaft tjänst eller tjänster med högre jämförelsetal än den nya tjänsten

eller med lön enligt löneplan nr 2, skall tiden för innehavet av sådan tjänst

helt behandlas som om den tidigare tjänsten i stället innehafts. Med slutplacering

förstås i nu angivna fall den placering, som tjänstemannen under ovan

berörda förutsättningar skulle hava haft i den tidigare tjänsten omedelbart

före tillträdet av den nya tjänsten.

3. Jämförelsetalet motsvarar för tjänst, vars lönegrad har någon av beteckningarna

Ca, Ce och Cg, vederbörande lönegradsnummer, dock att jämförelsetalet

för tjänst vid statens järnvägar såsom lokförare skall för den, som tillträder

tjänst vid verket såsom lokmästare, motsvara lönegradsnumret ökat

med en enhet.

För den, som tidigare innehaft tjänst, vars lönegrad har någon av beteckningarna

Ma och Me, skall såsom jämförelsetal i denna tjänst gälla det tal

som i nedanstående tabell angives för den lönegrad tjänsten tillhör och den

löneklass inom nämnda lönegrad, som innefattar tjänstemannens slutplacering

i tjänsten.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

301

Lönegrad

Löneklasser och jämförelsetal

Löne-

klass

Jäm-

förelsetal

Löne-

klass

Jäm-

förelsetal

Löne-

klass

Jäm-

förelsetal

Löne-

klass

Jäm-

förelsetal

Me la

9

9

10

9

11

9

12

9

Me lb

10

10

11

10

12

10

13

10

Ma 1

12

12

13

12

14

12

15

12

Me 2, Ma 2

14

14

15

14

16

14

18

15

Ma 3

15

15

IG

15

18

16

20

17

» 4

18

17

20

18

22

19

» 5

18

18

20

19

22

20

24

21

» 6

24

24

26

25

28

26

29

26

» 7

29

28

31

29

32

29

» 8

32

31

33

31

34

31

4. Placering enligt kol. 10—15 skall ske, därest den tidigare tjänsten är

ordinarie och tjänstemannen förflyttats från densamma på grund av sitt förhållande

i tjänsten.

5. Med avlöning enligt kollektivavtal avses

a) för den, vars avlöning utgått i form av fast timlön utan ackord (tidtimlön)

, ett belopp motsvarande 2 400 gånger den timlön, han vid tidarbete

senast ägt uppbära, i förekommande fall ökat på sätt nedan sägs men minskat

med pensionsavdrag,

b) för den, som avtalsenligt uppburit vecko- eller månadslön, ett belopp

motsvarande 52 respektive 12 gånger den för honom senast gällande veckoeller

månadslönen, i förekommande fall ökat på sätt nedan sägs men minskat

med pensionsavdrag,

c) för den, vars avlöning utgått i form av timlön jämte ackordsvinst, ett

belopp beräknat enligt formeln

2 400 • 0,93 a (1 + 0,01 p),

1 förekommande fall ökat på sätt nedan sägs men minskat med pensionsavdrag.

I den under c) angivna formeln betecknas med a den timlön, vederbörande

vid ackordsarbete senast ägt uppbära, samt med p den i närmaste hela

tal uttryckta procent å timlön, vartill ackordsvinsten under andra—femte kalenderkvartalen

före tjänstetillträdet genomsnittligt uppgått å den arbetsplats

(arbetsområde) och inom den ålders- och yrkesgrupp, vederbörande närmast

före tillträdet tillhörde.

Understiger det enligt formeln uträknade beloppet ett belopp motsvarande

2 400 gånger den timlön, vederbörande vid tidarbete senast skulle ägt uppbära,

skall det höjas till sistnämnda belopp.

De sålunda angivna beloppen skola ökas med skäligt belopp för förman

av fri beklädnad samt med utöver lönen utgående kontant ersättning av avlönings

natur, dock med undantag för kallorts- och barntillägg. Dyrtidskompensation

skall beräknas efter levnadskostnadsnivån vid anställningens frånträdande.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Har vederbörande under senast förflutna tolvmånadersperiod före anställningens

frånträdande tidvis fullgjort arbete mot tidtimlön och tidvis ackordsarbete,

beräknas avlöningen för ett vart av dessa slag av arbeten för sig

enligt vad här ovan sagts, dock att i stället för talet 2 400 tillämpas, beträffande

det slag av arbete, som fullgjorts under den kortaste tiden, det tal,

som motsvarar antalet arbetstimmar för detta slag av arbete, och beträffande

det andra slaget av arbete skillnaden mellan sistnämnda tal och 2 400.

Avlöningen anses utgöra summan av de sålunda uträknade avlöningarna.

På vederbörande myndighet ankommer att meddela de närmare föreskrifter

i fråga om beräkning för här avsett ändamål av avlöning enligt kollektivavtal,

som med hänsyn till de särskilda förhållandena vid verket kunna befinnas

erforderliga.

6. Det jämförelsebelopp, som enligt tabellen skall beräknas på grundval

av viss löneklass för den tillträdda tjänsten, skall motsvara 12 gånger beloppet

av den månadslön, som enligt statens löneplansförordning var för löneklassen

tillämplig å den ortsgrupp, vartill arbetarens senaste placeringsort

varit hänförlig, och vid den tidpunkt, då arbetaranställningen frånträddes.

Exempel 1.

Exempel.

Anställningsförhållanden:

1) Vt 1947—31/i2 1948

2) Vi 1949—31/i2 1949

3) >/i 1950—s% 1954

4) V? 1954—3% 1966

5) Va) 1966—31/i2 1967

6) Vi 1968—

innehav

av tjänst

i

lönegraden Cf

»

»

» Ce

>

>

» Ce

X >

2>

» Ca

2>

» 3>

»

» Ca

» »

» Ca

4

6

8

8

11

13

Det förutsättes, att tjänstledighet, som inverkar fördröjande på uppflyttning

till högre löneklass eller lönerum, ej åtnjutits.

Placering och uppflyttning:

1) Under innehavet av tjänsten i lönegraden Cf 4, som endast omfattar 4

löneklassen, är tjänstemannen placerad i denna löneklass.

2) Under innehavet av tjänsten i lönegraden Ce 6 är tjänstemannen jämlikt

22 § 1 mom. placerad i 6 löneklassen (a-placering). Placeringstabellen är

ej tillämplig.

3) Då tjänsten i lönegraden Ce 8 tillträdes, har tjänstemannen i tidigare

tjänst jämförelsetalet 6 och slutplaceringen a. Tabellen angiver ingen placering

i den nya tjänsten, utan tjänstemannen placeras jämlikt 22 § 1 mom. i

8 löneklassen (a-löneklassen). Uppflyttning till 9 löneklassen (b-placering)

sker Vi 1953.

4) Då tjänsten i lönegraden Ca 8 tillträdes, har tjänstemannen i tidigare

tjänster jämförelsetalen och slutplaceringarna 6 a och 8 b. Med hänsyn till

sistnämnda jämförelsetal och slutplacering placeras tjänstemannen i 9 löneklassen

(b-placering). Första uppflyttning sker x/i 1956 till 10 löneklassen

(c-placering), och därefter ske uppflyttningar x/i 1959 till 11 löneklassen

(di-placering) samt Vi 1962 till andra lönerummet och x/i 1965 till tredje lönerummet

inom 11 löneklassen (d2- och d3-placeringar).

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

303

5) Då tjänsten i lönegraden Ca 11 tillträdes, har tjänstemannen i tidigare

tjänster jämförelsetalen och slutplaceringarna 6 a, 8 b och 8 da. Med hänsyn

till sistnämnda jämförelsetal och slutplacering placeras tjänstemannen i 14

löneklassens första lönerum (dt-placering).

6) Då tjänsten i lönegraden Ca 13 tillträdes, har tjänstemannen i tidigare

tjänster jämförelsetalen och slutplaceringarna 6 a, 8 b, 8 d, och 11 dj. Med

hänsyn till sistnämnda jämförelsetal och slutplacering placeras tjänstemannen

i 15 löneklassen (c-placering). Uppflyttning sker emellertid jämlikt 22 §

2 mom. b) vid tjänstetillträdet till 16 löneklassen (d1-placering).

Såsom framgår av ovan anförda exempel, behöver i normalfallen, där

tjänstemannen ej övergått till tjänst i lägre lönegrad än han förut tillhört,

hänsyn vid löneklassplaceringen endast tagas till jämförelsetal och slutplacering

i den tjänst, som innehafts närmast före tjänstetillträdet.

Exempel 2.

Anställningsförhållanden:

1)

Vv

1947-

-31/8

1947

innehav

2)

7*

1948-

—31/7

1948

>

3)

l0/6

1949-

-15/9

1949

»

4)

Vt

1950-

—15/l2

1951

2>

5)

15/7

1952-

Det förutsättes, att tjänstledighet,

ning till högre löneklass, ej åtnjutits.

av tjänst i lönegraden Cg 13

> » » > »13

» » » » » 13

» » » » Ce 13

» > » » » 13

som inverkar fördröjande på uppflytt
-

Placering och uppflyttning:

1) Vid tillträdet av tjänsten 1) placering i lägsta löneklassen enligt 21 §

l mom.

2) —5) Jämförelsetalet är detsamma för samtliga tjänsterna. Då en 3-årsperiod

räknat från och med Vt 1947 utlöper först 3% 1950, kan utan särskild

undersökning konstateras, att slutplaceringen i var och en av tjänsterna 1) —

3) är a. Vid tillträdet av var och en av tjänsterna 2)—4) tillämpas därför aplacering.

Vid utlöpandet av nämnda 3-årsperiod finnes, att dagantalet under

avbrottstiderna utgör sammanlagt 638 eller, utöver 120, 518. Uppflyttningen

kan därför ske först vid det kvartalsskifte, som infaller näst efter det

518 dagar förflutit efter 30/s 1950 (V12 1951). Vid detta kvartalsskifte är tjänstemannen

icke anställd i statens tjänst. Vid tillträdet av tjänsten 5) beräknas

emellertid enligt 2 punkten andra stycket av anvisningarna tjänstemannen

såsom slutplacering i tjänsten 4) ha haft löneklass b, till vilken han skulle

hava uppflyttats Vi 1952, om han alltjämt innehaft tjänsten 4). Han placeras

därför vid tillträdet av tjänsten 5) omedelbart i b-löneklassen, d. v. s. 14 löneklassen.

Uppflyttning till c-löneklassen sker jämlikt 22 § 2 mom. b) vid den

tidpunkt, då tjänstemannen vid fortsatt innehav av tjänsten 4) skulle hava

vunnit uppflyttning. Under den 3-årsperiod, som i sådant fall skulle börjat

löpa Vi 1952, har avbrott förekommit 196 dagar eller alltså 76 dagar mer än

120, varför uppflyttningen sker 4/é 1955.

Exempel 3.

Anställningsförhållanden:

1) —S1/u 1947 innehav av tjänst i lönegraden Ca 33

2) >/i 1948—31/is 1953 » » » » » Cp 15

3) V» 1954— » > » > > Ca 33

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Det förutsattes, att tjänstemannen placerats i 33 löneltlassen 7i 1945 samt

att han erhåller sjukledighet med A-avdrag V* 1951—3% 1953. Annan tjänstledighet,

som kan inverka på löneklassplacering eller uppflyttning, antages

icke föreligga.

För inplaceringen Vi 1954 har man att jämlikt 2 punkten andra stycket av

anvisningarna till tabellen bestämma slutplaceringen i den tidigare Ca 33- tjänsten. Tjänstemannen hade vid denna tjänsts frånträdande a-placering

men skulle vid fortsatt innehav av tjänsten erhållit b-placering Vi 1948 och cplacering

7i 1951. Under 3-årsperioden 7i 1951—37i2 1953 har han åtnjutit

822 dagars sjukledighet med A-avdrag. Vid den i 21 § 2 mom. avsedda sammanräkningen

medtagas 822 — (600 + 120) = 102 dagar, med vilka — om

ledigheter ej förekommo i fortsättningen — uppflyttning till di-placering skulle

hava fördröjts efter 37i2 1953. Slutplaceringen utgöres följaktligen av c-placering,

och tjänstemannen placeras därför 7i 1954 i 35 löneklassen. Uppflyttning

till 36 löneklassen sker 7? 1954.

Exempel 4.

Anställningsförhållanden:

1) —s73 1949 innehav av tjänst i lönegraden Ma 6

2) 74 1949— » » » » > Ca 26

Det förutsättes, att tjänstemannen 7i 1947 uppflyttats till 28 löneklassen

och därefter ej åtnjuter tjänstledighet, som kan fördröja löneklassuppflyttningen.

Jämförelsetal och slutplacering i den militära tjänsten äro 26 och c. Placering

sker i c-löneklassen, d. v. s. 28 löneklassen. Uppflyttning till 29 löneklassen

sker 7i 1950.

Om den tillträdda tjänsten i stället tillhört lönegraden Ca 27, skulle tjänstemannen

hava placerats i 29 löneklassen och uppflyttats till 30 löneklassen

7i 1950.

Exemplet är tillämpligt även i det fall, att avgången från den militära tjänsten

sker på grund av pensionering.

Exempel 5.

Anställningsförhållanden:

1/io 1937—30/9 1947 anställning med avlöning enligt kollektivavtal

Vio 1947—31/s 1950 innehav av tjänst i lönegraden Ce 9

74 1950— » » » » > Ce 12

Först antages, att kollektivavtalsavlöningen, beräknad på sätt i anvisningarna.

sägs, utgör 6 600 kronor och att ett på grund av 12 löneklassen beräknat

jämförelsebelopp utgör 6 348 kronor. Vid tillträdet av tjänsten i lönegraden

Ce 9 placeras tjänstemannen i 12 löneklassen (di-placering). Vid tillträdet

av Ce 12-tjänsten skulle, om hänsyn endast toges till kollektivavlalsavlöningens

storlek, inplacering ske i 13 löneklassen, varefter uppflyttning till

14 löneklassen skulle ske 7* 1953. Om i stället hänsyn toges till att kollektivavtalsavlöning

åtnjutits i 10 år, skulle tjänstemannen placeras i 13 löneklassen

och uppflyttas till 14 löneklassen V4 1952. Med utgångspunkt från det

tidigare innehavet av tjänsten i lönegraden Ce 9 skall emellertid tjänstemannen

placeras i 13 löneklassen och 1/io 1950 uppflyttas till 14 löneklassen.

Härefter antages, att kollektivavtalsavlöningen i stället utgjorde 5 400 kronor

och att ett pa grund av 9 löneklassen beräknat jämförelsebelopp utgör

s. 305 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

305

5 436 kronor. Vid tillträdet av tjänsten i lönegraden Ce 9 placeras tjänstemannen

då — med hänsyn till den tid varunder han åtnjutit kollektivavtalsavlöning

— i 10 löneklassen och uppflyttas Vio 1949 till 11 löneklassen. Vid

tillträdet av tjänsten i lönegraden Ce 12 skulle tjänstemannen, om hänsyn

endast toges till det tidigare tjänstinnehavet, placeras i 12 löneklassen samt

uppflyttas till 13 löneklassen Vio 1952. På kollektivavtalsavlöningens storlek

kan endast grundas placering i lägsta löneklassen. Med hänsyn till att kollektivavtalsavlöning

åtnjutits i 10 år placeras emellertid tjänstemannen i 13 löneklassen

och kan uppflyttas till 14 löneklassen V* 1952.

Bilxanq till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 2S1.

20

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Bilaga B.

Arvodesförteckning.

Till tjänsteman, som avses i 3 avd. avlöningsreglementet, kunna utgå arvoden

i enlighet med vad av denna förteckning samt 43 § 1 mom. reglementet

framgår.

Verk och tjänsteman

Befattning, uppdrag eller

tjänstgöring, vid vilken

arvode utgår

Årsarvode

eller

arvodesgrunder

Andra huvudtiteln.

Nedre justitierevisionen.

Registrator

Fängvärdsanstalterna.

Styresman, lantbruksinspektor

eller redogörare

Fjärde huvudtiteln.

Försvarets läroverk.

Rektor eller lärare

Lärare

Femte huvudtiteln.

Arbetsrddel.

Ledamot, tillika byråchef

Statens alkoholistanstalt d H aknäs.

Assistent i lönegrad Ca 16

Statens anstalt för fallandesjuka.

Lärarinna

Sjunde huvudtiteln.

Kammarrätten.

Byråsekreterare

Åttonde huvudtiteln.

Akademien för de fria konsterna

med konsthögskolan.

Tjänsteman vid konsthögskolan
-

Handhavande av nedre justitierevisionens

ekonomi och uppbörd

m. m.

Bestyr med fångkoloni.

Anordnande och förrättande av

fyllnadsprövningar eller därmed

jämförliga prövningar.

Uppdrag såsom bibliotekarie eller

biträde å rektorsexpedition.

Förordnande att vara arbetsrådets

ordförande och chef.

Tjänstgöring såsom anstaltens

föreståndarinna.

Tjänstgöring såsom första lärarinna

vid anstalten.

Uppdrag att under tid, då session

pågår å fastighetstaxeringsdivisionen,

å divisionen förrätta

vissa sekreterar- och aktuariegöromål.

Förordnande att vara högskolans

direktör.

600 kronor.

Högst 408 kronor enligt

de närmare föreskrifter,

som meddelas av Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande,

av fångvårdsstyrelsen.

Enligt grunder, som bestämmas

av Kungl.

Maj:t.

4 008 kronor.

756 kronor.

504 kronor.

Belopp, motsvarande vikariatsersättning

vid

förordnande att uppehålla

befattning i lönegrad

Ca 27.

3 408 kronor.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

307

Verk och tjänsteman

Befattning, uppdrag eller

tjänstgöring, vid vilken

arvode utgår

Årsarvode

eller

arvodesgrunder

Professor i målning

Uppdrag att förestå ateljén för

monumentalmålning och de- korativ konst.

Enligt av Kungl. Maj:t

Professorn i skulptur

Uppdrag att leda skulptursko-

, meddelade bestäm- melser.

Tekniska högskolan i Stock- holm.

lans övningar i lösning av

monumentaluppgifter.

Professor

De allmänna läroverken, statens

skolköksseminarium och hus- hållsskola, folkskolesemina- rierna, småskoleseminarier- na, läroanstalterna för blin- da, vårdanstalten för blinda

med komplicerat lyte, döv- stumskolorna samt de högre

tekniska läroverken.

Uppdrag på grund av val att

vara högskolans prorektor el- ler ledamot i förvaltnings- nämnden.

204 kronor.

Rektor eller lärare

Anordnande och förrättande av

fyllnadsprövningar eller där-

Lärare

med jämförliga prövningar.

Enligt grunder, som be-

Uppdrag såsom kvinnlig sakkun-

stämmas av Kungl.

Allmänt läroverk el- ler f olkskolesemi-

narium, därprovårs- kurs för ämneslärare

är anordnad.

nig, tillsynslärare, biblioteka- rie eller biträde å rektorsexpe- dition.

Maj:t.

Rektor samt ordinarie eller

Förordnande att för minst en

a) Vid allmänt läroverk:

extra ordinarie lärare

termin vara föreståndare för

1 500 kronor;

Ordinarie eller extra ordi-

provårskursen.

b) vid folkskolesemina- rium: 1 200 kronor.

Tjänstgöring vid här avsedd lä-

360 kronor.1

narie lärare i läroämne

roanstalt, under förutsättning

ävensom ordinarie eller

att ovan angivet förordnande

extra ordinarie övnings-

såsom föreståndare för prov-

skollärare

årskursen icke innehaves.

Rektor eller lärare

Hållande av i provåret ingående

Enligt grunder, som be-

metodiska föreläsningar och

stämmas av Kungl.

Läroanstalterna för

blinda.

kurser ävensom handledning

av lärarkandidater.

Maj:t.

Rektor vid institutet och

Handhavande av lärarutbild-

Högst 480 kronor efter

förskolan för blinda

ning.

skolöverstyrelsens be- prövande.

Rektor vid hantverksskola

Uppdrag såsom föreståndare för

480 kronor.

för blinda

materialdepå.

1 Arvode utgår jämväl i fall, då ordinarie lärare vid här avsedd läroanstalt förordnats att

med full tjänstgöring uppehålla tjänst vid annan i 7 § 2 mom. andra stycket avsedd läro- anstalt (jämför 26 § 4 inom.).

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 281■

Verk och tjänsteman

Befattning, uppdrag eller

tjänstgöring, vid vilken

arvode utgår

Årsarvode

eller

arvodesgrunder

Dövstumskolorna.

Rektor

Uppdrag att vara föreståndare

för dövstumlärarseminariet.

900 kronor.1

Lärare

Meddelande av undervisning vid

dövstumlärarseminariet.

Högst 600 kronor efter

skolöverstyrelsens be- prövande.

Rektor samt ordinarie eller

Uppdrag eller förordnande så-

Högst 204 kronor efter

extra ordinarie lärare vid

som föreståndare för provårs-

skolöverstyrelsens be-

dövstumskola, där prov- årskurs är anordnad

kursen, avseende minst en ter- min.

prövande.

Konstfackskolan.

Ordinarie lärare ävensom

extra ordinarie facklärare

och biträdande facklärare

Uppdrag såsom tillsynslärare.

Enligt grunder, som be- stämmas av Kungl.

Maj :t.

Gymnastiska centralinstitutet.

Lärare

Förordnande att vara institutets

föreståndare.

4 308 kronor.

Läraren i sjukgymnastik med

sjukdomslära

Uppdrag att vara institutets bi- trädande föreståndare.

504 kronor.

Nionde huvudtiteln.

Rikets allmänna kartverk.

Statsgeodet eller statstopograf

Tjänstgöring såsom avdelnings- ledare vid fältarbeten.

Enligt grunder, som be- stämmas av Kungl.

Maj:t.

Tionde huvudtiteln.

Navigationsskolorna.

Enligt grunder, som be- stämmas av Kungl.

Maj:t.

Rektor eller lärare

Anordnande och förrättande av

fyllnadsprövningar eller där- med jämförliga prövningar.

Alfärsdrivande verk.

Telegrafverket.

Högst 540 kronor enligt

Rikstelefonist, landstelefonist

Förordnande såsom föreståndare

eller lokaltelefonist

för växeltelefonstation.

de närmare bestämmel- ser, som meddelas av

Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj:ts bemyn- digande, av telegrafsty- relsen.

Statens järnvägar.

Högst 1 krona för helt

Tjänsteman tillhörande 1—16

Bestridande av beredskaps-

lönegraderna

tjänst.

dygn enligt de närmare

bestämmelser, som med- delas av Kungl. Maj:t

eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, av järn- vägsstyrelsen.

Statens vattenfallsverk.

Tjänsteman tillhörande 21—

30 lönegraderna

Bestridande av göromål såsom

Högst 408 kronor enligt de

vakthavande driftledare vid

driftkontor.

närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande,

av vattenfallsstyrelsen.

1 Arvode utgår endast för termin, under vilken seminariet är i verksamhet.

s. 309 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 281.

309

Bilaga 2.

1945 års lönekommittés förslag,

till

avlöningsreglementet för militära beställningshavare.

1 kap. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 §•

1 mom. Statens allmänna avlöningsreglemente skall, med de tillägg och

undantag, som i detta reglemente angivas, i tillämpliga delar gälla för innehavare

av sådan beställning på aktiv stat vid försvaret, vilken — med hänsyn

till den för beställningen gällande anställningsformen, det förhållandet

att lönen vid beställningen skall utgå enligt viss löneplan i statens löneplansförordning

ävensom övriga på löneställningen inverkande förhållanden — i

vederbörlig ordning åsatts lönegradsbeteckning och lönegradsnummer i överensstämmelse

med följande sammanställning:

Löneplan nr

1

2

5

Anställningsform

Lönegrads-

Lönegrads-

Lönegrads-

beteck-

ning

nummer

beteck-

ning

nummer

beteck-

ning

nummer

Ordinarie anställning.

Fullmakt eller konstitutorial........

Ma

1-9

Mo

1-24

Förordnande för viss tid...........

—

—

Mp

1-24

—

—

Förordnande tills vidare............

Md

1—9

Mr

1-24

—

—

Icke-ordinarie anställning.

Förordnande eller för viss tid gällande

kontrakt såsom extra ordinarie be- ställningshavare ..................

Me

1 a, 1 b, 2

Kontrakt för viss tid, då fråga ej är

om extra ordinarie anställning____

—

—

—

—

Mha

1-3

Vad här ovan och i övrigt i detta reglemente förmäles om beställning på

aktiv stat i lönegraden Mha 1 skall, där ej annat framgår, jämväl gälla i

fråga om sådan till nämnda lönegrad hänförlig anställning över stat, som

enligt meddelade föreskrifter om manskaps och musikelevers anställning vid

krigsmakten skall föregå anställning på aktiv stat.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

2 mom. Vid tillämpningen av statens allmänna avlöningsreglemente skall,

där ej annat särskilt stadgas, med tjänst och tjänsteman, varå nämnda reglemente

äger tillämpning, likställas beställning och beställningshavare, som

avses i detta reglemente.

Där i statens allmänna avlöningsreglemente förekomma hänvisningar till

sådan bestämmelse i nämnda reglemente, som till följd av föreskrift i detta

reglemente skall för tillämpningen i här avsedda fall hava visst jämkat

innehåll eller ersättas med annan bestämmelse, skola hänvisningarna, såvitt

bär är i fråga, avse förstnämnda bestämmelse med dess jämkade innehåll

eller, i förekommande fall, den bestämmelse, som träder i stället för densamma.

3 mom. I fråga om beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha, skall

i stället för vad i 1 § 2 mom. första stycket statens allmänna avlöningsreglemente

sägs gälla, att den av sådana beställningar anses vara högst, vars

lönegrad har högst nummer, samt att beställning tillhörande lönegraden

Mha 3 anses vara lägre än beställning tillhörande lönegraden Me 1 a.

2 kap. Vissa allmänna förvaltningsbestämmelser.

2 §•

1 mom. I stället för bestämmelserna i 2 § statens allmänna avlöningsreglemente

skall gälla, att beställning åsättes lönegradsbeteckning och lönegradsnummer

av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut samt att i enahanda

ordning bestämmes antalet beställningar eller, såvitt angår beställningar

i lönegx-aderna Mha 3, Me 1 a och Me 1 b, det sammanlagda antalet

beställningar i dessa lönegrader. Innehavare av furirsbeställning skall, om

ej annat följer av beslut eller bestämmelser som meddelats av Kungl. Maj:t,

tillhöra lönegraden Mha 3, intill dess han innehaft beställning, vars lönegrad

har beteckningen Mha, under sammanlagt fyra och ett halvt år eller,

därest han tillträtt första anställning vid yrkesgren, inom vilken anställning

över stat icke förekommer, fyra år. Eljest skall sådan beställningshavare

tillhöra lönegraden Me 1 a, så framt han icke i enlighet med av Kungl. Maj:t

meddelade bestämmelser skall tillhöra lönegraden Me 1 b.

Antalet anställningshavare över stat i lönegraden Mha 1 bestämmes enligt

grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t.

2 mom. Med undantag från vad i 3 § andra stycket statens allmänna

avlöningsreglemente sägs skall, såvitt angår stamflygförare vid flygvapnet,

gälla, att sådan beställningshavare bibehålies vid anställning medelst kontrakt

under löpande kontraktstid även efter övergång till extra ordinarie

beställning.

3 mom. Bestämmelserna i 12 § 4 mom. andra stycket statens allmänna

avlöningsreglemente skola icke äga tillämpning å här avsedd beställningsnavare.

Tillstand, varom i 12 § 5 och 6 mom. statens allmänna avlöningsreglemente

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

311

förmäles, meddelas av Kungl. Maj:t såvitt fråga är om innehavare av beställning,

vilken tillsättes av Kungl. Maj:t, men eljest av vederbörande regements-(likställd)

chef eller den högre chef, varunder beställningshavaren

lyder.

4 mom. För beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ma

7—9 samt Mo 12, 14 och 17 skola bestämmelserna i 14 § 1 mom. andra—

femte styckena statens allmänna avlöningsreglemente äga motsvarande tilllämpning.

Angående avgång i vissa fall från beställning, vilken tillsättes medelst kontrakt,

under löpande kontraktstid gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

3 kap. Avlöningsbestämmelser för ordinarie och extra ordinarie beställningshavare

samt kontraktsanställt manskap.

Allmänna bestämmelser.

3 §•

1 mom. Utöver vad i 17 § statens allmänna avlöningsreglemente stadgas

skola, såvitt angår här avsedd beställningshavare, gälla bestämmelserna i

2 och 3 mom. här nedan.

2 mom. Har beställningshavare kommit i åtnjutande av reservpension

eller däremot svarande engångsbelopp beror på Kungl. Maj:ts prövning, om

och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske.

3 mom. Beställningshavare är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande

av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner och ersättningar

m. m., om vilka förmäles i följande i detta reglemente innefattade

stadganden:

6 och 7 §§ angående placering samt uppflyttning i löneklass och lönerum,

13—15 §§ angående lönetillägg vid visst slag av tjänstgöring,

16 § angående kallortstillägg,

17 § angående befattningsarvoden,

18 § angående arvoden för särskilda uppdrag m. m.,

19 § angående vissa särskilda ersättningar,

20 § angående tjänstebostad m. m.,

21—23 §§ angående tjänstedräkt m. m.,

24 § angående vissa naturaförmåner samt

25 § angående sjukvård.

Lönens bestämmande.

4 §•

I fråga om vikariatslön skall utöver vad i 18 § 3 inom. statens allmänna

avlöningsreglemente sägs gälla, att Kungl. Maj:t må medgiva, att beställningshavare

vilken förordnats, kommenderats eller placerats i sådan befattning,

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj-.ts proposition nr 281.

som enligt behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis bör bestridas av

beställningshavare inom högre lönegrad, där förordnandet, kommenderingen

eller placeringen kan väntas bliva av sådan varaktighet, som i 5 § statens

allmänna avlöningsreglemente sägs, skall i avlöningshänseende behandlas som

om han under tiden innehaft beställningen.

5 §•

1 mom. Lönegraderna med beteckningarna Ma, Md, Me och Mha omfatta

på sätt nedan angives en, två, tre eller fyra löneklasser. Högsta löneklassen

i envar av lönegraderna Ma 1—8, Md 1—8, Me 1 a, 1 b och 2 samt Mha 1

omfattar fyra lönerum.

Av följande sammanställning framgår för varje lönegrad med någon av

beteckningarna Ma, Me och Mha de till lönegraden hörande löneklassema.

Lönegrad

Lön

e g r a d

Lön

e g r a d

b eteck- ning

nr

omfattar

löneklassema

nr

beteck-

ning

nr

omfattar

löneklassema

nr

beteck-

ning

nr

omfattar

löneklassema

nr

Mha

i

1, 2, 3, 4

Ma

i

12, 13, 14, 15

Ma

5

18, 20, 22, 24

>

2

4, 5, 6, 7

Me

i

>

6

24, 26, 28, 29

>

3

6, 7

Ma

b

14, 15, 16, 18

>

7

29, 31, 32

Me

1 a

9, 10, 11, 12

Ma

3

15, 16, 18, 20

>

8

32, 33, 34

>

1 b

10, 11, 12, 13

>

4

18, 20, 22

>

9

37

Lönegraderna med beteckningen Md omfatta envar samma löneklasser

som motsvarande med Ma betecknad lönegrad.

2 mom. Lönegraderna med beteckningarna Mo, Mp och Mr omfatta envar

en löneklass. Löneklassen har samma nummer som lönegraden.

6 §.

1 mom. Vad i 21 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente sägs om

en tid av tre år eller om dagantal av 600 och 120 skall, såvitt avser innehavare

av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha, i stället avse en

tid av ett år samt dagantal av 200 och 40. Vad i nämnda moment sägs om

kalenderkvartal skall, då fråga är om sådan beställningshavare, i stället avse

kalendermånad.

Att uppflyttning till högre lönerum icke ifrågakommer för innehavare av

beställning i någon av lönegraderna Mha 2 och Mha 3 framgår av 5 § 1 mom.

här ovan.

2 mom. Vad i 21 § 3 mom. statens allmänna avlöningsreglemente förmäles

om tider av ett halvt år och tre år skall, såvitt angår innehavare av beställning,

vars lönegrad har beteckningen Mha, i stället avse tider av två

månader och ett år.

s. 313 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

313

7 §•

1 mom. I stället för vad i 22 § 1 mom. statens allmänna avlöningsreglernente

sägs skall följande gälla.

Har den, som tillträder i detta reglemente avsedd beställning, under de

närmast dessförinnan förflutna tre åren eller någon del av dem innehaft anställning

hos staten eller sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgått

enligt Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, skall han, om i nästföljande

stycke avsett fall föreligger, inom vederbörlig lönegrad placeras i löneklass

och, i förekommande fall, i lönerum i enlighet med avdelning 1 eller 2 av

den placeringstabell, vilken såsom bilaga A bifogats statens allmänna avlöningsreglemente,

eller det såsom avdelning 3 betecknade tillägg till nämnda

tabell, som bifogas detta reglemente såsom bilaga A, jämte de i sistnämnda

bilaga innefattade anvisningarna. I övriga fall skall han placeras i lönegradens

lägsta löneklass.

Placering enligt tabellen med tillägg skall, i den utsträckning som därav

och av vad nedan sägs framgår, ske

a) då den tillträdda beställningens lönegrad har beteckningen Mha samt

beställningshavaren inom de närmast före beställningens tillträdande förflutna

tre åren eller tidigare innehaft beställning tillhörande lönegrad med sådan

beteckning, samt

b) då den tillträdda beställningens lönegrad omfattar flera löneklasser å

löneplan nr 1 samt beställningshavaren inom de närmast före beställningens

tillträdande förflutna tre åren eller tidigare antingen innehaft i detta reglemente

avsedd beställning, vars lönegrad omfattar flera löneklasser å löneplan

nr 1, eller, om den tillträdda beställningen tillhör någon av lönegraderna

Me 1 a och Me 1 b, innehaft beställning, vars lönegrad har beteckningen

Mha, eller i anställning hos staten åtnjutit avlöning enligt kollektivavtal.

1 fråga om tabellens och det därtill hörande tilläggets tilämpning iakttages

dels att, om enligt dem olika placeringar vid tillträdandet av beställningen

kunna förekomma, den placering skall tillämpas, som är för beställningshavaren

mest förmånlig,

dels att med anställning, i vilken åtnjutits avlöning enligt kollektivavtal,

likställes anställning, i vilken avlöningen bestämts på samma sätt som avlöning

enligt sådant avtal, ehuru bestämmelserna icke intagits i kollektivavtal,

eller ock anpassats efter grunderna i visst sådant avtal för arbete av liknande

slag,

dels ock att anställning icke må tagas i betraktande, därest den innehafts

före en sammanhängande tid av tre är, varunder beställningshavaren icke

vid något tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,

vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

2 mom. Har placeringen i någon av lönegraderna Me 1 a och Me 1 b skett

i enlighet med det såsom avdelning 3 betecknade tillägget till placeringsta
-

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

bellen, skall den tid, efter vilken uppflyttning första gången i den nya beställningen

eljest må ske, minskas med det antal dagar, varmed den tidigare

anställningstidens längd överskjuter den kortaste tid, som grundar den av beställningshavaren

vunna placeringen.

8 §■

Inom löneklass å löneplan nr 5 hänföres gift beställningshavare från och

med ingången av den kalendermånad, varunder äktenskap ingåtts, till lönegrupp

II. Annan beställningshavare hänföres till lönegrupp I. Med beställningshavare,

som är gift, likställes i förevarande hänseende beställningshavare,

som varit gift och därvid uppburit lön enligt lönegrupp II.

Den ortsgrupp inom löneklass å löneplan nr 5, lönegrupp II, efter vilken

beställningshavares lön skall utgå, bestämmes på sätt i 25 § andra stycket

statens allmänna avlöningsreglemente sägs.

A-avdragen för dag inom löneklass å löneplan nr 5 framgå, så vitt angår

lönegrupp II för varje ortsgrupp, av statens löneplansförordning.

Semester.

9 §•

1 mom. För i detta reglemente avsedd beställningshavare skall årssemestem

omfatta,

för innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha, 20 dagar

samt

för andra beställningshavare det antal dagar, som framgår av nedanstående

sammanställning, dock minst 30 dagar för innehavare av befattning såsom

biträdande försvarsattaché.

Beställningshavare tillhörande lönegraderna Ma och Md 1

samt Me 1 a och 1 b ...........................

Beställningshavare tillhörande lönegraderna Ma och Md

2—6 samt Me 2 ..............................

Intill det år,

under vilket

beställnings- havaren fyller

40 år

Från och med

det år, under

vilket beställ- ningshavaren

fyller 40 år

20 dagar

25 »

35 »

30 dagar

35 >

45 >

Beställningshavare tillhörande övriga lönegrader.........

2 mom. Bestämmelserna i 32 § statens allmänna avlöningsreglemente skola

äga tillämpning å innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen

Mha eller som tillhör lönegraden Me 1 a.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

315

Tjänstledighet och tjunstgöringshinder in. in.

10 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 33 § statens allmänna avlöningsreglemente

skall innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen

Mha, hänföras till den i 33 § 1 mom. nämnda reglemente angivna gruppen 3.

Där sådant under uppehåll i utbildningen av fast anställt manskap eller

av värnpliktiga eller eljest med hänsyn till tjänstgöringens ändamålsenliga

ordnande finnes påkallat, må vederbörande regements-(likställd) chef bevilja

sådan i första stycket avsedd beställningshavare, som redan kommit

i åtnjutande av honom för löpande kalenderår tillkommande semester, tjänstledighet

med oavkortad lön under högst 10 dagar av ett och samma kalenderår.

För sådan i första stycket avsedd beställningshavare, som är hänförd till

lönegrupp I, skall det i 33 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente

under punkt 6 b) angivna antalet tjänstledighetsdagar med oavkortad lön

utgöra 45. I första stycket avsedd beställningshavare, vilken tillhör marinen

och är hänförd till lönegrupp II, äger, ändock att annat följer av vad i nämnda

punkt sägs, åtnjuta oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom, som

yppats under sjötjänstgöring, dock att beställningshavaren icke i följd härav

och av vad i nämnda punkt sägs må åtnjuta oavkortad lön längre tid än

sammanlagt 45 dagar av ett och samma kalenderår.

Beträffande avlöning till innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen

Mha eller som tillhör någon av lönegraderna Me 1 a och 1 b, under

tjänstledighet för studier i och för fortsatt militärutbildning eller ock för

förvärvande av kompetens till vinnande av civil anställning gälla de bestämmelser,

som av Kungl. Maj:t meddelas.

Vikariatsersättning in. in.

11 §■

1 inom. Av bestämmelserna i 5 kap. statens allmänna avlöningsreglemente

skola allenast och i den utsträckning nedan angives tillämpas de i 35 § nämnda

reglemente innefattade bestämmelserna rörande vikariatsersättning.

2 mom. Vikariatsersättning må i enlighet med vad i 35 § statens allmänna

avlöningsreglemente sägs utgå för tid, varunder beställningshavare med lön

enligt någon av löneplanema nr 1 och 2 på grund av förordnande eller kommendering

helt eller delvis uppehåller högre beställning eller sådan befattning,

som enligt i behörig ordning meddelade föreskrifter skall bestridas av

beställningshavare i högre lönegrad. Därest beställningshavaren är placerad i

annan löneklass å löneplan nr 1 än 37 löneklassen, skall vad i 35 § 2 mom.

statens allmänna avlöningsreglemente förmäles om löneklassen närmast över

den, vari tjänstemannen är placerad, och om den två nummer högre löneklassen

avse de i 5 § 1 mom. detta reglemente angivna löneklasser, som ligga

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kung!. Maj:ts proposition nr 281.

närmast och därnäst närmast över den, vari beställningshavaren är placerad,

eller, i fråga om beställningshavare med placering i 34 löneklassen, 37 och

38 löneklasserna. Tillika iakttages att, om i avseende å förordnandet eller

kommenderingen stadgats särskild inskränkning i vikariens befogenhet, det

skall ankomma på den myndighet, som meddelat förordnandet eller kommenderingen,

att pröva om och i vad mån vikariatsersättning må utgå.

Beställningshavare, vilken förordnas eller kommenderas att såsom vikarie

uppehålla sådan befattning, som enligt behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis

bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad, eller

placeras i dylik befattning, samt vikarie för beställningshavare med placering

i sådan befattning äger åtnjuta vikariatsersättning, i den mån så följer

av bestämmelser, vilka meddelas av Kungl. Maj:t.

Oavsett vad här ovan sagts må under sjötjänstgöring icke utgå vikariatsersättning

på grund av tjänstgöring i viss befattning ombord. I fall, som avses

i 3 mom. här nedan, skola där meddelade bestämmelser tillämpas i stället

för bestämmelserna i detta moment.

3 mom. Till beställningshavare, vilken förordnas eller kommenderas att

såsom vikarie uppehålla befattning såsom chef för kassaförvaltning, eller

ock befattning, varmed är förenat uppdrag såsom chef för kassaförvaltning,

utgår vikariatsersättning med 4 kronor 50 öre för dag. Till beställningshavare,

vilken förordnas att såsom vikarie uppehålla annan för förvaltare i

kassörsbefattning eller fanjunkare (flaggunderofficer) i kassörsbefattning avsedd

befattning än såsom chef för kassaförvaltning, eller ock såsom förrådsförvaltare,

utgår vikariatsersättning med 2 kronor 50 öre för dag.

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall iakttagas, dels att

vikariatsersättning ej må utgå till beställningshavare, som genomgått utbildning

för sådan tjänst och som tillhör personalkår, vilken är avsedd för bestridande

av dylika befattningar, dels ock att vikariatsersättning ej må utgå

vid tjänstgöring, som fullgöres under tiden för utbildning för vinnande av

kompetens för det slag av befattning, varom fråga är, eller i omedelbar anslutning

till sådan utbildnings avslutande.

Lönetillägg, tilläggsarvoden och särskilda ersättningar.

12 §.

Avlönings förstärkning, varom i 38 § statens allmänna avlöningsreglemente

förmäles, utgår till innehavare av vissa i detta reglemente avsedda beställningar

med belopp, som i nedanstående tabell angivas.

Beställning

Avlöningsför- stärkning för år,

kronor

Chefen för försvarsstaben, därest han tillhör lönegraden Mo 14

2100

> » arméstaben....................................

2100

> > marinstaben.:.................................

2100

> > flygstaben.....................................

2100

s. 317 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

317

13 §.

1 mom. Beställningshavare, som tillhör flottan eller för marinen gemensam

personalkår och som åtnjuter lön enligt någon av de i nedanstående tabell

angivna lönegraderna, äger, i den mån ej annat följer av vad i 2 mom. här

nedan sägs eller av bestämmelser meddelade med stöd av 14 § 1 mom., under

sjötjänstgöring uppbära sjötillägg med belopp för dag räknat, som i tabellen

angives:

Sjötillägg för dag vid tjänstgöring

Beställningshava re

(lönegrad, beställning, tjänstbarhetsklass,

yrkesgren)

å annat fartyg än under- vattensbåt

å undervattensbåt

vid

vid stationär

förläggning

vid

rörlig

förlägg-

ning

vid

stationär

förlägg-

ning

rörlig

förlägg-

ning

å egen

statione- ringsort

å annan

statione- ringsort

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

0-20

—

—

0*50

—

0-60

0*25

0*35

1*45

1*00

0-40

0*15

0*20

1*00

0*70

0*80

0*85

0*50

2*05

1*40

0*60

0*25

0*35

1*50

1*05

1*00

0*45

0*65

2 65

1*80

0*80

0*35

0*50

2*00

1*40

1*00

0*45

0*65

2*65

1*80

0*80

0*85

0*50

2*00

1*40

1*50

0*60

0*90

3*25

2*20

1*00

0*40

0*60

2*50

1*75

2*90

1*20

1*80

7*25

4*75

1*80

0*70

1*05

5*75

4*00

1*80

0*70

1*05

4*50

3*00

3*70

1*60

2*40

9*25

6*00

2*20

0*90

1*35

7*50

5*25

4*00

1*80

2*70

—

—

2*60

1*00

1*50

—

—

2*50

1*00

1*50

7*oo

5*00

3*60

1*40

2*10

9*50

6*50

4*50

1*80

2*70

12*50

8''75

5*oo

2*00

3*00

13*75

9*75

6*50

2*00

3*90

—

—

6*75

2*70

4*05

—

—

7*oo

2*80

4*20

—

—

8*00

3*20

4*80

—

—

Mha 1

Mha

Mha 3 |

Me 1 a, f

Me 1 b |

Ma 1 |

Me 2,

Ma 2

Ma 3

Ma 4

klass sjöman................

klass sjöman:

hovmästare, kock, eldare eller

torpedhantverkare.........

annan befattningshavare.....

hovmästare, kock, eldare eller

torpedhantverkare.........

annan befattningshavare.....

hovmästare, kock, eldare eller

torpedhantverkare.........

annan befattningshavare.....

hovmästare, kock, eldare eller

torpedhantverkare.........

annan befattningshavare.....

hovmästare, kock, eldare eller

torpedhantverkare.........

annan befattningshavare.....

maskinist eller torpedmästare

annan underofficer av 2. graden

fänrik......................

maskinist eller torpedmästare

annan befattningshavare.....

maskinist eller torpedmästare

annan befattningshavare.....

Ma

Ma

Ma

Ma

Ma

Mo 12

Mo 14

Mo 17

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

I ovanslående tabell för rörlig förläggning angivna belopp skola förhöjas,

a) för beställningshavare i någon av lönegraderna Ma 7 och Ma 8, vilken

under rörlig förläggning utövar befattning såsom eskaderchef, avdelningschef

eller divisionschef: med 1 krona för dag räknat, samt

b) för beställningshavare, som i annat fall än under a) sagts under rörlig

förläggning utövar befattning såsom fartygschef: med följande belopp för

dag räknat, allt efter den klass, vartill fartyget enligt beslut av Kungl. Maj:t

är att hänföra, nämligen

Härutöver skall iakttagas,

dels att, därest beställningshavare kommenderats att tjänstgöra i sådan

under a) här ovan angiven befattning, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser företrädesvis skall bestridas av beställningshavare i lägst lönegraden

Ma 7, men själv tillhör lägre lönegrad, beställningshavaren i fråga

om rätt till sjötillägg och förhöjning av sådant tillägg skall likställas med beställningshavare

i angivna lönegrad,

dels ock att, därest i annat fall såsom fartygschef kommenderats innehavare

av beställning i lägre lönegrad än den, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser företrädesvis avses för dylik befattning, den kommenderade

skall i fråga om rätt till sjötillägg och förhöjning av sådant tillägg

likställas med beställningshavare i den högre lönegraden.

Vad ovan i detta moment sagts om lönegrad med beteckningen Ma, skall

jämväl gälla i fråga om lönegrad med beteckningen Md.

2 mom. I sjöreserv tjänstgörande personal åtnjuter sjötillägg med belopp,

som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 mom.

3 mom. Beställningshavare vid kustartilleriet äger under sjötjänstgöring

uppbära sjötillägg enligt de i 1 mom. för vederbörlig lönegrad (tjänstbarhetsklass)

innefattade bestämmelserna. Härvid skall dock iakttagas, dels att

sådant tillägg till beställningshavare a fartyg eller båt, som är bemannad av

kustartilleriets eller av för dess räkning förhyrd personal, utgår med belopp,

som angives i 3 kol. av tabellen i 1 mom., dels ock att till maskinavdelningen

hörande underofficer vid kustartilleriet åtnjuter sjötillägg i likhet med underofficer,

ej maskinist, vid flottan.

i mom. Beställningshavare, som tillhör eller är kommenderad till tjänstgöring

vid flygvapnet, äger under tjänstgöring å rustad sjöstyrka åtnjuta sjötillägg

enligt de i 1 mom. innefattade bestämmelserna. Härvid skall dock

iakttagas, dels att tillägget för underofficer utgår med belopp, som angivits

för underofficer, ej maskinist, vid flottan, dels att beställningshavare tillhörande

lönegraden Mha 1 åtnjuter tillägg med belopp, som angivits för 2. klass

sjöman, dels ock att sjötillägg icke utgår till beställningshavare, som enligt

15 § åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg.

chef å fartyg av klass 1

» » » » » 2

» » » » » 4

kronor

1-00

0-80

0-60

0-40

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

319

5 mom. Där sjötillägg enligt bestämmelserna i denna paragraf skall utgå

till beställningshavare i lönegrad, vilken ej finnes upptagen i 1 mom., eller

eljest i fall, för vilket belopp ej finnes där angivet, bestämmes tilläggets

storlek av Kungl. Maj:t.

6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

14 §.

1 mom. I fråga om särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som

är beordrat till expedition för undersökningar och mätningar av militärleder,

å fartyg, som användes för sjökarteverkets mätning sarbeten, eller d statens

isbrytarfartyg gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

2 mom. Angående ersättning för dykeriarbete gäller vad Kungl. Maj:t därom

förordnar.

15 §.

1 mom. Beställningshavare, som är kommenderad till flygtjänstgöring i

någon av nedannämnda befattningar, äger — under förutsättning att sådan

tjänstgöring fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet —

uppbära flygtillägg med följande belopp för månad räknat:

Beställningshavare, tillhörande lönegrad

Flygtillägg i befattning såsom

flyg-

förare,

kronor

flyg-

spanare,

kronor

prov-

flygare,

kronor

fiyg-

signalist,

kronor

flyg-

skytt,

kronor

Mha 1—3, Me 1 a och 1 b, Ma 1........

210

330

150

150

Me 2, Ma 2 och 3......................

270

270

330

210

—

Ma 5—9................................

330

330

330

—

- -

Mo eller Mp 12—21 ....................

330

330

—

—

—

För lönegrad med beteckningen Md gäller samma belopp för flygtillägg

som för motsvarande lönegrad med beteckningen Ma.

2 mom. Beställningshavare, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom flygmekaniker,

äger under förutsättning, som i 1 mom. angives i fråga om flygtillägg,

uppbära mekanikertillägg med belopp, utgörande för månad räknat

för chefsmekaniker 60 kronor och för annan mekaniker 30 kronor.

Med flygmekaniker förstås flygplan-, vapen- eller signalmekaniker, vilken

fullgör flygtjänstgöring såsom mekaniker.

3 mom. Flygförare, som tillika är flyglärare vid grundläggande flygutbildning,

äger utöver flygtillägg åtnjuta flyglärartillägg med 50 kronor för månad

räknat.

4 inom. Elevtillägg utgår

dels med 90 kronor för månad räknat till beställningshavare, som är

kommenderad såsom elev i grundläggande flygutbildning,

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

dels ock med 150 kronor för månad räknat till sådan till armén eller

marinen hörande beställningshavare, som vid flygvapnet undergår grundläggande

flygutbildning till flygspanare.

5 mom. I 1—4 mom. omförmälda förmåner må under tjänstledighet åtnjutas

endast i den mån beställningshavaren därunder äger uppbära oavkortad

lön. Härjämte skall iakttagas att beställningshavare, vilken äger

uppbära oavkortad lön under längre tid än 25 dagar för kalenderår vid

tjänstledighet, som i 33 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente avses

under punkt 6 b), må vid sådan ledighet åtnjuta omförmälda förmåner

under högst sagda antal dagar av ett och samma kalenderår.

6 mom. Beställningshavare, som icke enligt 1—4 mom. är berättigad till

flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, äger för dag, varunder han

på grund av honom åliggande inspektionsskyldighet eller meddelat särskilt

uppdrag deltager i flygning, uppbära fly g traktamente, beställningshavare

tillhörande någon av lönegraderna Mha 1—3, Me 1 a och 1 b samt Ma 1 och

Md 1 med 7 kronor, beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna

Me 2, Ma 2 och 3 samt Md 2 och 3 med 9 kronor ävensom annan beställningshavare

med 11 kronor.

Därest beställningshavare, som avses i första stycket eller flygmekaniker

under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom

eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet till följd

av olycksfallet åtnjuta flygtillägg, beställningshavare tillhörande någon av

lönegraderna Mha 1—3, Me 1 a och 1 b samt Ma 1 och Md 1 med 150 kronor

ävensom annan beställningshavare med 210 kronor för månad räknat,

flygmekaniker dock med avdrag av honom jämlikt 2 mom. tillkommande

mekanikertillägg.

7 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

16 §.

Bestämmelserna i 40 § statens allmänna avlöningsreglemente angående

kallortstillägg skola äga tillämpning å innehavare av beställning, vars lönegrad

har beteckning Mha, allenast så framt han, om han innehaft furirsbeställning,

skolat tillhöra lönegrad med beteckningen Me.

17 §.

1 mom. Befattningsarvode, varom i 41 § 1 mom. statens allmänna avlöningsreglemente

förmäles, utgår till vissa i detta reglemente avsedda beställningshavare,

vilka, på grund av förordnande eller kommendering, vid

stab, förvaltning eller skola eller eljest vid institution, som tillhör försvaret,

eller vid civilt verk innehava befattning, vilken ej är uppförd såsom särskild

beställning. Bestämmelser om de fall, i vilka befattningsarvoden sålunda

må utgå, samt angående arvodenas belopp meddelas av Kungl. Maj:t

med stöd av riksdagens beslut och skola bifogas detta reglemente.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

321

2 mom. Beställningshavare, vilken åtnjuter i 1 mom. avsett arvode på

grund av innehav av befattning vid militär skola, må enligt beslut eller

bestämmelser meddelade av Kungl. Maj:t kunna för tid, då han ej utövar

befattningen, åtnjuta arvode till större del och jämväl i annat fall än som

följer av vad i 41 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente sägs.

18 §.

Vid tillämpning av statens allmänna avlöningsreglemente å beställningshavare,

som avses i detta reglemente, skall i stället för vad i 43 § 1 mom.

förstnämnda reglemente sägs gälla, att vid vissa befattningar ävensom för

särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring må, i den mån medel för ändamålet

finnas anvisade, utgå arvoden i enlighet med bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut och skola bifogas detta

reglemente. Där ej Kungl. Maj:t annat särskilt föreskriver, må arvode, varom

här är fråga, åtnjutas jämväl under semester men skall på beslut av

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet

bero, i vad mån arvodet må tillgodonjutas för tid, varunder beställningshavaren

åtnjuter annan ledighet än semester.

19 §.

1 mom. I stället för vad i 44 § 2 mom. första stycket statens allmänna

avlöningsreglemente sägs skall gälla, att beställningshavare, som vid semesters

inträde tjänstgör å annan ort än stationeringsorten eller som vid semesters

upphörande skall tjänstgöra å sådan annan ort, äger åtnjuta fri resa för

av honom vid semesterns inträde eller upphörande företagen resa mellan

tjänstgörings- och stationeringsorten. Företager beställningshavaren resa

mellan tjänstgöringsorten och annan ort än stationeringsorten, må han åtnjuta

ersättning för dylik resa, dock allenast i den mån för densamma beräknad

resekostnad till beloppet överstiger beräknad resekostnad för resa

mellan sist avsedda ort och stationeringsorten, och med iakttagande tillika

att han icke må utbekomma större belopp än som vid tillämpning av stadgandet

i första punkten kunnat utgå enligt den för allmänheten gällande

tariffen. Närmare bestämmelser angående här avsedda fria resor och resekostnadsersättning

meddelas av Kungl. Maj:t.

Enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, må beställningshavare

med lön enligt 1 löneklassen av löneplan nr 5, i stället för

att åtnjuta förmåner enligt vad här ovan samt i 44 § 2 mom. andra stycket

statens allmänna avlöningsreglemente sägs, vid semester och tjänstledighet

åtnjuta fri resa från tjänstgöringsorten till den ort inom riket, varest beställningshavaren

omedelbart före anställningen var bosatt eller där hans närmaste

anhörige är bosatt, och åter. Fri resa må dock åtnjutas endast en

gång för varje period om fyra månader av den tid beställningshavaren tillhör

sagda löneklass.

Angående ersättning vid resa för beställningshavare tillhörande löneplan

Biliang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 281.

21

s. 322 Kontrollera mot PDF

322 Iiungl. Maj.ts proposition nr 281.

nr 5 för sökande och tillträdande av fast anställning gäller vad Kungl. Maj:t

därom förordnar.

2 mom. Under sjötjänstgöring utgår tjänstgöringstraktamente med belopp,

som bestämmes av Kungl. Maj:t, till sådan beställningshavare, vars

lönegrad har beteckningen Mha, som är gift eller oclc varit gift och fortfarande

har minderårigt barn hos sig.

3 mom. Till beställningshavare vid flottan eller flygvapnet, som under

sjötjänstgöring omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd, utgår särskild

ersättning med 50 öre för dag.

A mom. Till beställningshavare utgå mässpenningar i den mån sådant

följer av bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj:t.

5 mom. Nedan angivna beställningshavare äga uppbära representationsbidrag

med följande belopp för år räknat:

chefen för Sydkustens marindistrikt 3 600 kronor samt

chefen för Västkustens marindistrikt 1 500 kronor.

Vid semester eller tjänstledighet för beställningshavare, vilken äger uppbära

representationsbidrag, beror på Kungl. Maj ds prövning huru med

nämnda bidrag skall förfaras.

6 mom. Under sjötjänstgöring utgå till vissa beställningshavare representationspenning

ar enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Maj: t.

7 mom. Försvarsattaché med stationering utomlands ävensom beställningshavare,

tjänstgörande såsom biträdande försvarsattaché med dylik stationering,

äger åtnjuta

ortstillägg enligt fastställd stat,

barnbidrag, därest han på grund av försörjningsplikt underhåller barn under

19 års ålder, med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare

barn under 10 års ålder samt med 2 000 kronor för varje barn, som fyllt 10

år, allt för år räknat,

utomeuropeiskt tillägg, därest beställningshavaren är stationerad i land

utom Europa eller i Sovjetunionen, med 5 000 kronor, såvitt angår försvarsattaché

och biträdande försvarsattaché vilken innehar beställning såsom

kapten, och med 3 000 kronor, såvitt angår biträdande försvarsattaché som

innehar beställning såsom löjtnant, allt för år räknat, ävensom

för flyttningsbidrag, därest beställningshavaren för att tillträda honom

meddelat förordnande att tjänstgöra utomlands eller för att med frånträdande

av sådant förordnande tjänstgöra inom riket nödgas flytta från ort

till annan, med ett belopp, som motsvarar lön jämte därå belöpande rörligt

tillägg ävensom i förekommande fall ortstillägg, barnbidrag och utomeuropeiskt

tillägg under en månad vid den befattning, som tillträdes, dock högst

3 500 kronor.

Försvarsattaché med förutnämnd stationering äger därjämte åtnjuta ersättning

för bilresor med 1 200 kronor för år räknat.

Ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg och ersättning för bilresor

utgå, under i övrigt stadgade förutsättningar, från och med den dag beställ
-

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

323

ningshavaren på grund av honom meddelat förordnande inträder i utövning

av befattning, varmed tillägg är förenat, till och med den dag han, i anslutning

till förordnandets upphörande, upphör att utöva samma befattning.

Kungl. Maj :t äger dock bestämma, huru med nämnda lönetillägg skall förfaras,

då beställningshavaren åtnjuter tjänstledighet med skyldighet att vidkännas

tjänstledighetsavdrag eller då han tjänstgör inom riket eller eljest å

ort utom verksamhetsområdet.

I fråga om åtnjutande av ortstillägg och utomeuropeiskt tillägg vid vikariat

skall, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar, gälla,

att vikarien äger, mot avstående i förekommande fall av honom å egen befattning

tillkommande dylika tillägg, åtnjuta de med den uppehållna befattningen

förenade tilläggen oavkortade eller däremot svarande belopp. Biträdande

försvarsattaché, som förordnas att såsom semestervikarie bestrida befattning

såsom försvarsattaché, må dock ej härför åtnjuta förhöjda tilläggsförmåner.

Tjänstebostacl m. m.

20 §.

För sådan innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha,

som åtnjuter lön enligt lönegrupp I, skall i stället för vad i 7 kap. statens

allmänna avlöningsreglemente sägs gälla, att beställningshavaren äger av

kronan erhålla fri inkvartering eller ersättning för inkvartering enligt de

närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

I vad mån beställningshavaren vid tjänstledighet med skyldighet att å lönen

vidkännas C-avdrag skall avstå jämväl förmånen av fri inkvartering

eller ersättning för inkvartering, bestämmes av Kungl. Maj:t.

Tjänstedräkt m. m.

21 §.

1 mom. I stället för bestämmelserna i 8 kap. statens allmänna avlöningsreglemente

skall gälla vad i 2 mom. här nedan samt i 22 och 23 §§ detta

reglemente stadgas.

2 mom. Med tjänstedräkt avses i detta reglemente klädespersedel av fastställt

utseende (uniform).

Där för beställningshavare föreskrivits skyldighet att bära eller innehava

tjänstedräkt, fastställer Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande,

vederbörande myndighet tjänstedräktens och i förekommande fall till utrustningen

i övrigt hörande persedlars utseende. Kungl. Maj:t fastställer antal

och slag av persedlar, som skola av ordinarie och vissa extra ordinarie beställningshavare

innehavas (obligatoriska persedlar).

22 §.

/ mom. Innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha,

äger kostnadsfritt såsom lån av kronan erhålla beklädnad och övrig för

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

tjänsten erforderlig utrustning. För begagnande av egna beklädnadspersedlar

må här avsedd beställningshavare erhålla ersättning enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

1 vad mån beställningshavaren vid tjänstledighet med skyldighet att å

lönen vidkännas C-avdrag skall avstå jämväl förmånen av fri beklädnad

eller ersättning härför, bestämmes av Kungl. Maj:t.

2 mom. Beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Me 1 a och

Me 1 b må såsom lån av kronan erhålla beklädnad och övrig för tjänsten

erforderlig utrustning. I den mån fråga icke är om persedlar, vilka må kostnadsfritt

utlånas till ordinarie beställningshavare, skall vederbörande härför

månadsvis i efterskott erlägga ersättning med belopp, som fastställes av

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala

förvaltningsmyndighet. Ersättningen skall i fråga om uniformspersedlar

motsvara hälften och beträffande övriga persedlar hela kronans beräknade

kostnader för persedlarnas tillhandahållande.

3 mom. Annan beställningshavare än i 1 och 2 mom. sägs äger enligt de

närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.

Maj ds bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, mot

ersättning från kronans förråd utbekomma obligatoriska persedlar eller

därför erforderliga materialier ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka

dylika persedlar.

Ersättning, varom i detta moment förmäles, skall motsvara kronans självkostnadspris

för materialanskaffning samt tillverkningsarbeten. Ersättningen

skall erläggas kontant vid persedlarnas eller materialiernas utbekommande,

såvida icke vederbörande myndighet medgiver, att den må erläggas genom

avdrag å beställningshavarens avlöning under viss tid.

4 mom. I 3 mom. avsedd beställningshavare må enligt av Kungl. Maj:t

eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet

meddelade bestämmelser kostnadsfritt såsom lån av kronan

erhålla skyddsbeklädnad eller annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnad

ävensom övrig för tjänsten erforderlig till obligatoriska persedlar

icke hörande utrustning.

23 §.

1 mom. Sådan i 22 § 3 mom. avsedd beställningshavare, som enligt i vederbörlig

ordning meddelat beslut är skyldig att innehava tjänstedräkt, äger

vid tillträdandet av första ordinarie beställning eller extra ordinarie beställning

i lönegraden Me 2 uppbära ekiperingshjälp med 500 kronor.

Från åtnjutande av sådan förmån undantages dock den, som i annan tidigare

anställning vid försvaret uppburit ekiperingshjälp.

2 mom. För underhåll och förnyelse av obligatoriska persedlar äger i 1

mom. avsedd beställningshavare uppbära ekiperingsbidrag med 180 kronor

för år räknat. För beställningshavare, som enligt särskilt medgivande äger

att regelmässigt under tjänstgöringen bära civil dräkt, må Kungl. Maj:t för
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

325

ordna, att ekiperingsbidrag icke skall utgå, eller fastställa bidraget till del

lägre belopp, som prövas skäligt.

Rätt till ekiperingsbidrag inträder vid ingången av kalendermånaden näst

efter den då ett år förflutit från och med den dag, då beställningshavaren

var berättigad till ekiperingshjälp. Bidraget utbetalas under de villkor i övrigt

och enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller,

efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Vissa naturaförmåner.

24 §.

Utöver vad i 9 kap. statens allmänna avlöningsreglemente stadgas skall

gälla, att innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha,

äger av kronan erhålla fri förplägnad eller uppbära ersättning för sådan förmån

enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller,

efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

I vad mån beställningshavaren vid tjänstledighet med skyldighet att å lönen

vidkännas G-avdrag skall avstå jämväl förmånen av fri förplägnad eller

ersättning härför, bestämmes av Kungl. Maj:t.

Sjukvård.

25 §.

1 mom. I fråga om sjukvård skola utöver vad i 10 kap. statens allmänna

avlöningsreglemente sägs för nedan angivna beställningshavare gälla följande

särskilda bestämmelser.

a) För innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha

eller som tillhör någon av lönegraderna Me 1 a och Me 1 b, må rätten till

fri sjukvård om beställningshavaren vid avsked är i behov härav, omfatta

jämväl tid efter avskedet, dock högst ett år.

b) För innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha,

må till läkarvård, enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet,

hänföras jämväl tandvård i vidare mån än i 58 § 1

mom. andra stycket statens allmänna avlöningsreglemente sägs.

c) Kostnaderna för specialistvård och sjukhusvård ävensom för bad, massage

m. m. skola för innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen

Mha, ävensom i fall, som avses under a) här ovan, helt ersättas av

statsmedel.

2 mom. Angående rätt till sjukvård under sjötjänstgöring och avpollettering

från fartyg gäller vad därom särskilt stadgas.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

Begravningshjälp m. m.

26 §.

Utöver vad i 11 kap. statens allmänna avlöningsreglemente stadgas skall

för innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha, gälla, att

jämväl kostnaderna för transport av avliden beställningshavare till den ort,

där han före tillträdandet av den fasta anställningen hade sitt hem, må efter

vederbörande myndighets bestämmande i förekommande fall bestridas av

statsmedel.

Anställnings penning, avskedspremie och civilanställningsförsäkring.

27 §.

1 mom. Vid tillträdandet av beställning, vars lönegrad har beteckningen

Mha äger den, som icke förut innehaft sådan beställning, uppbära anstållningspenning

med 75 kronor.

2 mom. Sådan innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen

Mha eller som tillhör någon av lönegraderna Me 1 a och Me 1 b, vilken efter

en anställningstid av minst sex år avgår från den fasta anställningen utan

att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning vid samma eller

annan avdelning av krigsmakten eller sådan militär eller civilmilitär beställning,

å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet äger tillämpning, må

komma i åtnjutande av avskedspremie och är civilanställningsförsäkrad under

förutsättning, att den senast innehavda fasta anställningen omfattat minst

ett år, samt under de förutsättningar i övrigt och enligt de grunder, om vilka

här nedan stadgas.

3 mom. Avskedspremie utgår med 500 kronor med tillägg av 100 kronor

för varje helt år, varmed anställningstiden överskjuter sex år, dock att högsta

premiebeloppet utgör 800 kronor samt att premie utgår allenast i den mån

sådan förmån icke till motsvarande belopp åtnjutits vid avgång från tidigare

anställning.

A mom. Vid civilanställningsförsäkring utgör försäkringssumman det belopp

som, allt efter anställningstidens längd, framgår av följande tabell, dock

i förekommande fall minskat med belopp, som beställningshavaren uppburit

eller enligt vad nedan sägs anses hava uppburit under tjänstledighet i civilanställningssyfte,

ävensom med belopp, som beställningshavaren uppburit

på grund av civilanställningsförsäkring, vilken tillkommit honom vid avgång

från tidigare innehavd manskap sanställning:

Försäkringssumma vid

en anställningstid av

6 år

7 år

8 år

9 år

10 år

11 år

12 år eller längre tid

kronor

2 300

2 800

3 300

3 800

4 300

4 800

5 300

s. 327 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 281-

327

Vid minskning av försäkringssumman med hänsyn till lön, som må hava

utgått under tid för tjänstledighet i civilanställningssyfte, skall beloppet beräknas

som om lönen utgått efter ortsgrupp 3 och, för det fall att beställningshavaren

tillhört lönegrad med beteckningen Mha, efter 9 löneklassen i

löneplan nr 1. Med avgångslön, varom nedan förmäles, skall förstås den månadslön

enligt statens löneplansförordning, som varit för beställningshavaren

gällande under den sista kalendermånad varunder han innehaft fast anställning,

i förekommande fall likväl beräknad efter ortsgrupp 3 och, för

det fall att beställningshavaren tillhörde lönegrad med beteckningen Mha,

efter 9 löneklassen i löneplan nr 1.

Med iakttagande av att försäkringssumman ej må överskridas skall i övrigt

gälla,

a) att till den, som sökt men icke kunnat erhålla civil anställning, må utgå

ett belopp för månad motsvarande nio tiondelar av avgångslönen, dock icke

för tid efter det mer än tre år förflutit från den fasta anställningens upphörande,

b) att till den, som erhållit civil anställning, i vilken lönen understiger avgångslönen,

må månadsvis utgå ett belopp motsvarande skillnaden, dock

med den jämkning, som må föranledas av att avlöningen i den civila anställningen

understiger den eljest gängse samt med iakttagande att dylikt skillnadsbelopp

icke må utgå för tid efter det mer än tre år förflutit från den

fasta anställningens upphörande, samt

c) att på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer skall bero, i vilken

mån och på vad sätt av försäkringssumman må ske utbetalning

till den, som ämnar utöva verksamhet som egen företagare,

såsom bidrag till kostnaderna för yrkesutbildning eller

såsom bidrag till kostnaderna för flyttning för vinnande av civil anställning

å annan ort än den militära stationeringsorten, där kostnaderna ej ersättas

i annan ordning.

5 mom. Genom beslut av Kungl. Maj-.t bestämmes vad vid tillämpning av

föreskrifterna i 2 och 3 mom. samt 4 mom. första stycket här ovan skall

förstås med anställningstid.

6 mom. Närmare bestämmelser angående förmåner, som i denna paragraf

avses, meddelas av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande

av vederbörande myndighet.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande

mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår beställningshavare

å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen beställningshavare, som före

av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta

sig reglementets villkor och bestämmelser. Ändå att sådan anmälan

gjorts, skall innehavare av beställning tillhörande löneplan nr 5, vilken efter

utgången av löpande kontraktsperiod erhåller fortsatt anställning, med den

nya kontraktsperiodens ingång bliva underkastad reglementets föreskrifter.

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Bilaga 3.

1945 års lönekommittes förslag

till

de högre kommunala skolornas avlöningsreglemente

av år 1947.

1 §•

1 mom. Statens allmänna avlöningsreglemente skall, med de tillägg och

undantag som i detta reglemente angivas, i tillämpliga delar gälla för ordinarie,

extra ordinarie och extra lärare samt andra icke-ordinarie lärare vid

kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och

högre folkskolor, anställda enligt bestämmelserna i för sådana skolor gällande

stadgor, dock icke övningslärare.

2 mom. Vid tillämpningen av statens allmänna avlöningsreglemente skola

med läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket nämnda reglemente,

samt lärartjänst och lärare vid sådan läroanstalt jämställas i detta reglemente

avsedd läroanstalt samt lärartjänst och lärare vid dylik läroanstalt.

Vad i statens allmänna avlöningsreglemente sägs om statsverket och vad i

48 § 1 mom. samma reglemente sägs om vederbörande myndighet skall vid

reglementets tillämpning i här avsedda fall i stället avse vederbörande kommun.

I övrigt skall vad i nämnda reglemente sägs om vederbörande myndighet

eller om central förvaltningsmyndighet avse skolöverstyrelsen.

Där i statens allmänna avlöningsreglemente förekomma hänvisningar till

sådan bestämmelse i nämnda reglemente, som till följd av föreskrift i detta

reglemente skall för tillämpningen i här avsedda fal! hava visst jämkat innehåll

eller ersättas med annan bestämmelse, skola hänvisningarna, såvitt här

är i fråga, avse förstnämnda bestämmelse med dess jämkade innehåll eller, i

förekommande fall, den bestämmelse, som träder i stället för densamma.

Allmänna förvaltningsbestämmclser.

2 §•

1 mom. Bestämmelserna i 2 och 3 §§, 4 § första stycket, 5 §, 6 § första

till och med femte styckena, 8 § 2 och 3 mom., 9 § och 12 § 1 mom. andra stycket

b) statens allmänna avlöningsreglemente skola icke tillämpas i här avsedda

fall. I stället för bestämmelserna i 13 § nämnda reglemente skall gälla

vad här nedan i 4 mom. stadgas.

2 mom. Extra ordinarie lärare skall anställas tills vidare. Därest tjänstgöringen

avser eller enligt beslut av Kungl. Maj:t anses avse hel termin, skall

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281. 329

extra ordinarie anställning innehavas hela det kalenderhalvår, varunder terminen

infaller.

3 mom. Lärares stationeringsort utgöres av orten för den skola, där han huvudsakligen

tjänstgör.

4 mom. Ordinarie lärare är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie

lärartjänst vid i detta reglemente avsedd läroanstalt, folkskoleväsendet eller

det statliga undervisningsväsendet, då sådant erfordras vid i vederbörlig ordning

beslutad omorganisation av den skolform läraren tillhör eller för indragning

av övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning meddelas av

Kungl. Maj:t.

5 mom. Vad i 14 § 2 mom. första stycket statens allmänna avlöningsreglemente

förmäles om statens tjänst skall i här avsedda fall gälla i fråga om kommunens

tjänst.

Avlöningsbesfännnelser för ordinarie, extra ordinarie och extra lärare.

3 §•

1 mom. Utöver vad i 17 § statens allmänna avlöningsreglemente stadgas

skola, såvitt angår här avsedd lärare, gälla bestämmelserna i 2 och 3 mom.

här nedan.

2 mom. Uppbär lärare livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen

om försäkring för vissa yrkessjukdomar på grund av arbete i statlig eller

kommunal tjänst, skall hans lön nedsättas med belopp motsvarande livräntans

storlek, såvida ej Kungl. Maj:t för visst fall annat medgiver.

Det åligger lärare, som uppbär dylik livränta, att göra anmälan därom till

skoIstyre''sen.

3 mom. Lärare är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av

eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar

m. in. om vilka förmäles i följande i detta reglemente innefattade stadganden:
2

mom. här ovan angående livränta,

5 § 3 mom. angående rätt för innehavare av rektorsbefattning att åtnjuta

lön enligt viss löneklass,

7 § 2 mom. angående vikariatsersättning till lärare, vilken såsom vikarie

uppehåller rektorsbefattning,

7 § 3 mom. angående särskild ersättning,

8 § 2 och 3 mom. angående arvode till tillsynslärare och ersättning för

flyttningskostnad samt

9 § angående sjukvård.

4 §•

Lärare tillhör, i den mån ej annat följer av vad här nedan sägs och med

iakttagande av bestämmelserna i 18 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente,

lönegrad med den beteckning och det ordningsnummer, som

framgå av följande tabell.

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

I.

Lärare

Lönegrad

Ämneslärare i teoretiska eller praktiska läroämnen — dock ej vid högre folkskola

— vilken äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk eller

av Kungl. Maj:t förklarats berättigad att åtnjuta lön som adjunktskompetent

lärare

a) ordinarie .......................................................

b) extra ordinarie ..................................................

c) extra ...........................................................

Ca 26

Ce 24

Cg 21

II. Annan ämneslärare.''

A. I teoretiska läroämnen eller i följande praktiska läroämnen eller yrkesämnen,

nämligen

på handelslinje: handelsteknilc (omfattande ämnena handelsräkning, bokföring,

handelslära och handelsrätt, inköps- och försäljningsteknik),

på teknisk linje: mekanik med hållfasthetslära, teknisk varukännedom,

beskrivande maskin- och byggnadslära, industriell ekonomi, ritteknik,

fältmätning och avvägning

a) ordinarie ....................................................

b) extra ordinarie ...............................................

c) extra ........................................................

B. I hushållsgöromål eller kvinnlig slöjd, respektive sömnad vid praktisk

mellanskolas eller yrkesbestämd högre folkskolas hushållslinje och kommunal

flickskolas praktiska linje

a) ordinarie ....................................................

b) extra ordinarie ...............................................

c) extra ........................................................

C. I stenografi, maskinskrivning, verkstadsarbete eller annat praktiskt läroämne

eller yrkesämne, än här förut sagts, vid praktisk mellanskola, yrkesbestämd

högre folkskola eller kommunal flickskolas praktiska linje

a) ordinarie ....................................................

b) extra ordinarie ...............................................

c) extra........................................................

Ca 24

Ce 22

Cg 20

Ca 22

Ce 20

Cg 18

Ca 20

Ce 19

Cg 17

Extra ordinarie eller extra lärare må erhålla lönegradsplacering, som ovan

undpr I angives, ändå att han icke fullgjort för motsvarande ordinarie lärare

föreskriven tidigare lärar tjänstgöring eller, vad angår extra lärare, genomgått

provårskurs.

Efter prövning av Kungl. Maj:t må, då särskilda skäl föreligga, lärare vid

praktisk mellanskola i de ämnen, som ovan under II C avses, kunna hänföras

till högre lönegrad än där angivits, dock högst 23 lönegraden för ordinarie

lärare, högst 22 lönegraden för extra ordinarie lärare och högst 20 lönegraden

för extra lärare.

5 §•

1 mom. Utöver vad i 20—24 §§ statens allmänna avlöningsreglemente

stadgas skola, såvitt angår här avsedd lärare, iakttagas bestämmelserna i 2

och 3 mom. här nedan.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

331

2 mom. Beslut om uppflyttning till högre löneklass eller lönerum eller om

uppskov med sådan uppflyttning fattas av skolöverstyrelsen efter därom av

skolstyrelsen gjord framställning.

3 mom. Lärare, som förordnats att innehava rektorsbefattning vid här avsedd

läroanstalt, äger åtnjuta lön efter den löneklass, vars ordningsnummer

överstiger ordningsnumret för den löneklass, i vilken läraren placerats eller

till vilken han uppflyttats, med lika många enheter, som innefattas i numret

å den lönegrupp, vartill rektorsbefattningen blivit hänförd.

Rektorsbefattning vid högre folkskola skall tillhöra någon av lönegrupperna

I—III. Rektorsbefattning vid annan här avsedd läroanstalt skall tillhöra

någon av lönegrupperna III—VII. Närmare bestämmelser angående rektorsbefattningarnas

fördelning å de olika lönegrupperna meddelas av Kungl.

Maj:t.

För lärare, som innehar rektorsbefattning, vilken nedflyttas från högre

lönegrupp till lägre, skall nedflyttningen för tiden intill utgången av den period

förordnandet avser vara utan inverkan å hans rätt att åtnjuta lön.

6 §•

1 mom. I fråga om tillämpningen av 26 § 2 mom. samt 27—30 §§ statens

allmänna avlöningsreglemente skall iakttagas, att lärare, som innehar rektorsbefattning,

i stället för ferier äger åtnjuta semester, att årssemestern för

honom skall omfatta 45 dagar samt att rektor äger erhålla semester å tid, som

skolöverstyrelsen prövar lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång.

För annan här avsedd ordinarie eller extra ordinarie lärare skall i fråga om

lön under ferietid gälla vad i 26 § 2 mom. och 31 § 2 mom. statens allmänna

avlöningsreglemente stadgas, dock att om läraren innehaft anställning, vid

vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, under

ett läsår och därunder åtnjutit tjänstledighet, som i statens allmänna avlöningsreglemente

avses i 33 § 2 mom. under punkterna 9 b), 11 och 13, under

sammanlagt mer än 120 dagar, han skall vara skyldig att under den efter läsåret

närmast följande ferietiden vidkännas avdrag å lönen — i förekommande

fall utöver eljest tillämpligt A-avdrag — i den omfattning skolöverstyrelsen

bestämmer.

2 mom. Vad i 33 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente sägs om

visst högsta antal dagar av ett och samma kalenderår skall, såvitt angår

här avsedd lärare, i stället avse detta högsta antal dagar av ett och samma

redovisningsår.

3 mom. Bestämmelserna i 26 § 4 mom första stycket statens allmänna avlöningsreglemente

skola äga tillämpning jämväl då lärare vid läroanstalt, som

avses i 7 § 2 mom. andra stycket nämnda reglemente, frånträder utövningen

av sin tjänst på grund av förordnande att uppehålla befattning, som avses i

detta reglemente.

7 §•

1 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 35 § statens allmänna avlöningsreglemente

å lärare, som innehar rektorsbefattning, skall vad i 35 §

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungi. Mcij:ts proposition nr 281.

2 mom. nämnda reglemente sägs om den löneklass, i vilken tjänstemannen är

placerad, i stället avse den löneklass, enligt vilken rektorn äger åtnjuta lön.

2 mom. Lärare, vilken såsom vikarie uppehåller rektorsbefattning vid här

avsedd läroanstalt, äger åtnjuta vikariatsersättning med visst belopp för dag

räknat. Detta belopp fastställes med tillämpning av bestämmelserna i 35 §

2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente, därvid skall så anses, som om

rektorsbefattningen vore en särskild tjänst, vars lönegrad omfattade en löneklass

å löneplan nr 1. Vidare skall så anses, som om denna löneklass hade det

ordningsnummer, som med lika många enheter överstiger ordningsnumret för

den löneklass, i vilken läraren är placerad, som innefattas i numret å den

lönegrupp, vartill rektorsbefattningen blivit hänförd.

3 mom. Vad i 36 § 2 mom. första stycket b) och c) statens allmänna avlöningsreglemente

sägs om rektor eller lärare, som bestrider tjänstgöring förenad

med lärartjänst, skall icke avse tjänstgöring, som åvilar rektor vid här

avsedd läroanstalt i hans innehavande lär arbefattning.

8 §•

1 mom. Av bestämmelserna i 3 avd. 6—9 kap. statens allmänna avlöningsreglemente

skola i här avsedda fall allenast tillämpas de i 40 § innefattade

bestämmelserna om kallortstillägg samt, med iakttagande av vad i 1 § 2 mom.

delta reglemente sagts, bestämmelserna i 48 § förstnämnda reglemente rörande

tjänstebostad m. m.

2 mom. Lärare, som tillika är tillsynslärare, äger uppbära arvode enligt de

grunder Kungl. Maj:t bestämmer.

3 mom. Förflyttas lärare med stöd av 2 § 6 mom. detta reglemente på

grund av omorganisation av den skolform läraren tillhör eller indragning

av övertalig lärartjänst eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt

önskan, äger han uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de föreskrifter,

som Kungl. Maj:t meddelar.

Beslut om sådan ersättning fattas av skolöverstyrelsen, som har att i ärendet

inhämta yttrande av statskontoret.

9 §■

1 mom. I fråga om tillämpningen i här avsedda fall av bestämmelserna

i 10 och 11 kap. statens allmänna avlöningsreglemente skall iakttagas vad i

2—4 mom. här nedan sägs.

2 mom. I stället för bestämmelsen i 58 § 1 mom. första stycket statens

allmänna avlöningsreglemente skall gälla följande.

Vid sjukdom erhåller lärare av statsmedel ersättning för kostnad för läkarvård

jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten,

som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till

arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av

olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor,

som i 58 § 1 mom. andra stycket, 58 § 2 och 3 mom. och i övrigt i 10 kap.

statens allmänna avlöningsreglemente stadgas eller av Kungl. Maj:t för sär
-

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 281.

333

skilt fall bestämmas; dock endast i den mån sagda förmåner icke utgå enligt

olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser samt med iakttagande jämväl av

vad här nedan särskilt stadgas.

Vid bestämmande av ersättning av statsmedel skall hänsyn tagas endast

till läkarvård och läkemedel m. in., som läraren erhållit i enlighet med de

föreskrifter, om vilka här är fråga. Ersättningen skall beräknas särskilt för

varje redovisningsår. Lärarens kostnader skola härvid anses belöpa å det

redovisningsår läkarvård meddelats eller läkemedel mottagits.

Från det belopp, varmed ersättning av statsmedel eljest skolat utgå, skall

dock, där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, avdrag ske med ett belopp

av etthundra kronor för redovisiungsår, som skall åvila läraren. Kostnaden

för vaccination, varom förmäles i 64 § 3 mom. statens allmänna avlöningsreglemente,

skall likväl städse ersättas av statsmedel.

Beslut om ersättning för läkarvård och läkemedel m. m. fattas av skolöverstyrelsen.

3 mom. Vad i statens allmänna avlöningsreglemente stadgas om verksläkare

skall i stället avse tjänsteläkare. Därmed förstås läkare anställd av

staten eller av kommunen i öppen sjukvård, skolläkare eller läkare å poliklinik

vid allmänt sjukhus, vilken ombesörjer läkarvård å lärarens stationeringsort

eller, om tillgång till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare å

närmaste ort.

Föreskrifterna i 60 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente skola

icke äga tillämpning i fall, som här avses.

4 mom. I stället för stadgandet i 66 § 1 mom. andra stycket statens allmänna

avlöningsreglemente skall gälla, att i 66 § 1 mom. första stycket

nämnda reglemente avsett belopp i förekommande fall skall minskas med

begravningshjälp, vartill dödsboet är berättigat enligt allmän lag eller särskild

författning.

Avlöningsbestämmelser för övriga icke-ordinarie lärare.

10 §.

För annan icke-ordinarie lärare än extra ordinarie eller extra lärare fastställes

arvode och meddelas övriga avlöningsbestämmelser av Kungl. Maj:t.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes

stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår lärare

å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen ordinarie lärare, som före

av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt till vederbörande skolstyrelse skriftligen

anmält, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Bilaga 4.

1945 års lönekommites förslag

till

avlömngsreglementet av år 1947 för de statsunderstödda skolorna

för bildbara sinnesslöa m. fl.

1 §•

1 mom. Statens allmänna avlöningsreglemente skall, med de tillägg och

undantag, som i detta reglemente angivas, i tillämpliga delar gälla för föreståndare,

ordinarie, extra ordinarie och extra lärare samt andra icke-ordinarie

lärare vid statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa eller epileptiker

och med sådana skolor samorganiserade arbetshem, anställda enligt

de för dessa skolor gällande reglementsbestämmelserna, dock icke lärare i

annat ämne än kunskapsämne eller kvinnlig slöjd.

2 mom. Vid tillämpningen av statens allmänna avlöningsreglemente skola

med läroanstalt, som avses i 7 § 2 mom. andra stycket nämnda reglemente,

samt lärartjänst och lärare vid sådan läroanstalt jämställas i detta reglemente

avsedd anstalt samt lärartjänst och lärare vid dylik anstalt.

I den mån ej annat följer av särskild i detta reglemente meddelad bestämmelse

skall vad i statens allmänna avlöningsreglemente sägs om vederbörande

myndighet eller om central förvaltningsmyndighet, såvitt här är i fråga,

avse skolöverstyrelsen.

Där i statens allmänna avlöningsreglemente förekomma hänvisningar till

sådan bestämmelse i nämnda reglemente, som till följd av föreskrift i

detta reglemente skall för tillämpningen i här avsedda fall hava visst jämkat

innehåll eller ersättas med annan bestämmelse, skola hänvisningarna, såvitt

här är i fråga, avse förstnämnda bestämmelse med dess jämkade innehåll

eller, i förekommande fall, den bestämmelse som träder i stället för densamma.

Allmänna förvaltningsbestämmelser.

2 §•

1 mom. Bestämmelserna i 2 och 3 §§, 4 § första och andra styckena, 5 §,

6 § första till och med femte styckena, 7 § 1 mom., 7 § 2 mom. första stycket,

8 § 2 mom., 9 §, 12 § 1 mom. andra stycket b) och 14 § 2 mom. statens

allmänna avlöningsreglemente skola icke äga tillämpning i här avsedda

fall. I stället för bestämmelserna i 13 § nämnda reglemente skall gälla vad

här nedan i 6 mom. stadgas.

s. 335 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

335

2 mom. Befattningshavares stationeringsort utgöres av orten för den skola,

där han huvudsakligen tjänstgör.

3 mom. Föreståndare är skyldig att fullgöra de arbetsuppgifter, som äro

stadgade i för sinnesslövården gällande författningar.

Ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare vid internatskola skall vara

skyldig att under 36 7? veckor varje år dels meddela undervisning, lärare i

kunskapsämne under 32 och lärare i kvinnlig slöjd under 36 veckotimmar,

dels ock bestrida vakttjänstgöring i den utsträckning skolstyrelsen bestämmer

efter hörande av inspektören för sinnesslöundervisningen. Därutöver

skall lärare vara skyldig att under barnens ferier utöva vakttjänstgöring

under 38 dagar, dock att skolstyrelsen äger i denna tjänstgöring medgiva

nedsättning i den utsträckning så kan ske utan olägenhet för anstaltens

verksamhet. Den vakttjänstgöring, som enligt vad nu sagts åligger lärare,

må icke utnyttjas för uppgifter, som eljest åvila sköterska.

Ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare vid externatskola skall vara

skyldig att under lägst 36 7? och högst 39 veckor varje år meddela undervisning

under lägst 24 och högst 30 veckotimmar. Därutöver skall lärare

vara skyldig att enligt skolstyrelsens bestämmande beträffande de barn, vilka

tillhöra hans klassavdelning, utöva viss kuratorsverksamhet samt föra anteckningar

däröver.

Ordinarie befattningshavare skall vara underkastad vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

än ovan angivits, där detta genom beslut av Kungl. Maj:t

honom ålägges, eller den jämkning i åligganden, som i behörig ordning

varder för honom bestämd.

Vad i 7 § 2 mom. andra stycket statens allmänna avlöningsreglemente

sägs om annan lärare än ordinarie, extra ordinarie eller extra skall jämväl

gälla i fråga om extra lärare, som avses i detta reglemente.

4 mom. Skyldighet för befattningshavare att mottaga tjänstebostad föreligger

endast, om bostaden hör till vederbörande anstalt och dess upplåtande

är påkallat ur tjänstesynpunkt.

5 mom. Tillstånd, varom förmäles i 12 § 5 och 6 mom. statens allmänna

avlöningsreglemente, skall inhämtas av inspektören för sinnesslöundervisningen

eller, om denne icke lämnar dylikt tillstånd, av skolöverstyrelsen.

Vad i 12 § 5 mom. första stycket nämnda reglemente sägs om myndighet,

som tillsatt tjänstebefattning eller meddelat uppdrag, skall avse skolöverstyrelsen.

Utöver vad i 12 § 7 mom. samma avlöningsreglemente stadgas

skall iakttagas, att skolstyrelsen skall höras, innan tillstånd beviljas.

6 mom. Föreståndare ävensom ordinarie lärare är pliktig att låta förflytta

sig till annan ordinarie tjänst, som i detta reglemente avses, då sådant erfordras

för indragning av övertalig tjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill

äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning meddelas av

Kungl. Maj:t.

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Avlöningsbestämmelser för ordinarie, extra ordinarie och extra

befattningshavare.

3 §.

1 mom. Utöver vad i 17 § statens allmänna avlöningsreglemente stadgas

skola, såvitt angår i detta reglemente avsedda befattningshavare, gälla bestämmelserna

i 2 och 3 mom. här nedan.

2 mom. Uppbär befattningshavare livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar på grund av arbete

i statlig eller kommunal eller annan därmed jämförlig tjänst, skall hans lön

nedsättas med belopp motsvarande livräntans storlek, såvida ej Kungl. Maj:t

för visst fall annat medgiver.

Det åligger befattningshavare, som uppbär dylik livränta, att göra anmälan

därom till skolstyrelsen.

3 mom. Befattningshavare är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande

av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar

m. m., om vilka förmälcs i följande i detta reglemente innefattade

stadganden:

2 mom. här ovan angående livränta,

8 § 2 mom. angående ersättning för flyttningskostnad samt

9 § angående sjukvård.

4 §■

Befattningshavare tillhör, med iakttagande av bestämmelserna i 18 § 2

mom. statens allmänna avlöningsreglemente, lönegrad med den beteckning

och det ordningsnummer, som framgå av följande tabell.

Befattningshavare

Lönegrad

Föreståndare, tillhörande lönegrupp I..........

» > > II..........

> > > III..........

• > » IV..........

> » » V..........

> > > VI..........

Ca 18

Ca 19

Ca 21

Ca 22

Ca 24

Ca 2(3

Ca 15

Ce 13

Cg 11

Närmare bestämmelser angående föres tåndarbefattningamas fördelning å

de olika lönegrupperna meddelas av Kungl. Maj:t.

5 §•

1 mom. Utöver vad i 20—24 §§ statens allmänna avlöningsreglemente

stadgas skola, såvitt angår här avsedda befattningshavare, iakttagas bestämmelserna

i 2 mom. här nedan.

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

337

2 mom. Beslut om uppflyttning till högre löneklass eller lönerum eller

om uppskov med sådan uppflyttning fattas av skolöverstyrelsen efter därom

av skolstyrelsen gjord framställning.

6 §■

1 mom. I fråga om tillämpningen av 26 § 2 mom. samt 27—30 §§ statens

allmänna avlöningsreglemente skall iakttagas,

att föreståndare äger åtnjuta semester, att årssemestern för honom skall

omfatta 35 dagar samt att han äger erhålla semester å tid, som skolstyrelsen

prövar lämpligt med hänsyn till göromålens behöriga gång.

För ordinarie eller extra ordinarie lärare skall i fråga om lön under ferietid

gälla vad i 26 § 2 mom. och 31 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente

stadgas, dock att om läraren innehaft anställning, vid vilken avlöning

utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, under två på

varandra följande terminer och därunder åtnjutit tjänstledighet, som i statens

allmänna avlöningsreglemente avses i 33 § 2 mom. under punkterna

9 b), 11 och 13, under sammanlagt mer än 120 dagar, han skall vara skyldig

att under den närmast därpå följande ferietiden vidkännas avdrag å lönen

—- i förekommande fall utöver eljest tillämpligt A-avdrag — i den omfattning

skolöverstyrelsen bestämmer.

2 inom. Vad i 33 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente sägs

om visst högsta antal dagar av ett och samma kalenderår skall, såvitt angår

i detta reglemente avsedd befattningshavare, i stället avse detta högsta

antal dagar av ett och samma redovisningsår.

Vad i nämnda moment under punkt 12 sägs om B-avdrag skall beträffande

befattningshavare, som avses i detta reglemente, gälla allenast i fall, där

inspektören för sinnesslöundervisningen finner skäl för tjänstledighet föreligga.

Beträffande extra lärare skall, i stället för vad i 34 § 1 mom. första stycket

statens allmänna avlöningsreglemente sägs gälla, att det skall ankomma

på skolstyrelsen att efter av skolöverstyrelsen givna direktiv och efter hörande

av inspektören för sinnesslöundervisningen besluta, huruvida lön skall

utgå.

3 mom. Bestämmelserna i 26 § 4 mom. första stycket statens allmänna

avlöningsreglemente skola äga tillämpning jämväl då lärare vid läroanstalt,

som avses i 7 § 2 mom. andra stycket nämnda reglemente, frånträder utövningen

av sin tjänst på grund av förordnande att uppehålla befattning, som

avses i detta reglemente.

7 §-

För lärare skall vikariatsersättningen, då han uppehåller föreståndartjänst,

utgöra lägst 2 kronor.

8 §■

1 mom. Av bestämmelserna i 3 avd. 6—9 kap. statens allmänna avlöningsreglemente

skola i här avsedda fali allenast tillämpas de i 40 § innefattade

Bilmng till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 281.

22

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

bestämmelserna om kallortstillägg samt, med iakttagande av vad i 3 inom.

här nedan sägs, bestämmelserna i 48 § rörande tjänstebostad m. m.

2 mom. Förflyttas befattningshavare med stöd av 2 § 6 mom. detta reglemente,

äger han uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de föreskrifter,

som Kungl. Maj:t meddelar.

Beslut om sådan ersättning fattas av skolöverstyrelsen, som har att i ärendet

inhämta yttrande av statskontoret.

3 mom. Bestämmelserna i 48 § 1 inom. statens allmänna avlöningsreglemente

angående tjänstebostad in. m. skola äga tillämpning, ändock att fråga

icke är om tjänstebostad, vilken äges eller disponeras av statsverket. Härvid

skall vad i 48 § 1 inom. femte och sjätte styckena sägs om myndighet avse

vederbörande skolstyrelse.

Bestämmelsen i 48 § 2 mom. första stycket statens allmänna avlöningsreglemente

skall äga motsvarande tillämpning i fall, som avses i detta reglemente.

4 mom. Befattningshavare, åt vilken tjänstebostad anvisats, äger att mot

ersättning, som bestämmes av skolstyrelsen, vid anstalten erhålla kost ävensom

för sin enskilda räkning få tvätt verkställd. För kostersättningen skall

fastställas ett normalpris för måltid, dag och månad, motsvarande dels värdet

av i kosten ingående varor, dels ock tillagnings- och serveringskos tnaden.

Ersättningen för tvätt skall beräknas efter självkostnadspris. Finnes anledning

ifrågasätta ersättningens nöjaktiga beräkning enligt angivna grunder,

må frågan hänskjutas till skolöverstyrelsens prövning.

Huruvida ovan angivna rättigheter beträffande kost och tvätt må tillkomma

även utanför anslalten boende befattningshavare, ankommer på skolstyrelsens

medgivande.

9 §•

1 mom. Bestämmelserna i 10 och 11 kap. statens allmänna avlöningsreglemente

skola icke äga tillämpning å extra lärare. I övrigt skall i fråga om bestämmelsernas

tillämpning i här avsedda fall iakttagas vad i 2—4 mom. här

nedan sägs.

2 mom. I stället för bestämmelsen i 58 § 1 mom. första stycket statens

allmänna avlöningsreglemente skall gälla följande.

Vid sjukdom erhåller befattningshavare av statsmedel ersättning för kostnad

för läkarvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall

i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl

andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder

av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de

villkor, som i 58 § 1 mom. andra stycket, 58 § 2 och 3 mom. och i övrigt

i 10 kap. statens allmänna avlöningsreglemente stadgas eller av Kungl. Maj:t

för särskilt fall bestämmas; dock endast i den mån sagda förmåner icke utgå

enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser samt med iakttagande jämväl

av vad här nedan särskilt stadgas.

Vid bestämmande av ersättning av statsmedel skall hänsyn tagas endast

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

till läkarvård och läkemedel m. in., som befattningshavaren erhållit i enlighet

med de föreskrifter, om vilka här är fråga. Ersättningen skall beräknas

särskilt för varje redovisningsår. Befattningshavarens kostnader skola härvid

anses belöpa å det redovisningsår läkarvård meddelats eller läkemedel mottagits.

Från det belopp, varmed ersättning av statsmedel eljest skolat utgå, skall

dock, där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, avdrag ske med ett belopp av

etthundra kronor för redovisningsår, som skall åvila befattningshavaren.

Kostnaden för vaccination, varom förmäles i 64 § 3 mom. statens allmänna

avlöningsreglemente, skall likväl städse ersättas av statsmedel.

Beslut om ersättning för läkarvård och läkemedel in. in. fattas av skolöverstyrelsen.

3 mom. Vad i statens allmänna avlöningsreglemente stadgas om verksläkare

skall i stället avse tjänsteläkare. Därmed förstås läkare anställd av staten

eller av kommunen i öppen sjukvård, skolläkare eller läkare å polikinik vid

allmänt sjukhus, vilken ombesörjer läkarvård å befattningshavarens stationeringsort

eller, om tillgång till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare

å närmaste ort.

Föreskrit tema i 60 § 2 mom. statens allmänna avlöningsreglemente skola

icke äga tillämpning i fall, som här avses.

4 mom. I stället för stadgandet i 66 § 1 mom. andra stycket statens allmänna

avlöningsreglemente skall gälla, att i 66 § 1 mom. första stycket

nämnda reglemente avsett belopp i förekommande fall skall minskas med

begravningshjälp, vartill dödsboet är berättigat enligt allmän lag eller särskild

författning.

Avlöningsbestäinmelscr för övriga icke-ordinarie lärare.

10 §.

För annan icke-ordinarie lärare än extra ordinarie eller extra lärare fastställes

arvode och meddelas övriga avlöningsbestämmelser av Kungl. Maj:t.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Majd utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande

mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår befattningshavare

å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen ordinarie befattningshavare,

som före av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt till vederbörande skolstyrelse

skriftligen anmält, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och

bestämmelser.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Bilaga 5.

1945 års lönekommittés förslag

till

folkskolans avlöningsreglemente av år 1947.

1 kap. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 §•

1 inom. Detta reglemente äger tillämpning å folkskollärare, småskollärare,

biträdande lärare samt lärare vid mindre folkskolor, anställda enligt folkskolestadgans

och detta reglementes bestämmelser såsom

ordinarie lärare,

extra ordinarie lärare eller

extra lärare.

Reglementet äger jämväl tillämpning å

timlärare, särskilt anställd vid folkskola, småskola eller mindre folkskola

för undervisning i annat läroämne än slöjd och hushållsgöromål och till vilkens

avlöning statsbidrag kan utgå, samt

pensionerad lärare i fall, som avses i 2 § 4 mom.

2 mom. I detta reglemente förstås

a) med skolstyrelse: folkskolestyrelsen i kommun, där lagen den 6 juni

1930 om skolstyrelse i vissa kommuner äger tillämpning, samt eljest skolrådet,

b) med årlig lästid: den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden.

3 mom. Angående den nämnd, allmänna lönenämnden, som skall finnas

för beredning av ärenden, som angå löneförhållandena för statstjänstemän

och för andra tjänstemän vilkas avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser, stadgas särskilt.

2 kap. Vissa allmänna bestämmelser.

2 §.

De icke-ordinarie anställningsformernas användning.

1 mom. Anställes lärare för tjänstgöring i den omfattning, som i 4 § föreskrives,

skall han — där ej fråga är om ordinarie anställning eller om förordnande

enligt 19 § 4 mom. eller om lärare, som avses i 4 mom. här nedan,

— erhålla extra ordinarie anställning, därest han uppfyller gällande föreskrifter

för sådan anställning samt därjämte följande förhållanden föreligga,

nämligen:

s. 341 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

341

a) minst två år skola hava förflutit efter det läraren avlagt examen, som

medför behörighet för tjänsten,

b) läraren skall efter nämnda examen hava tjänstgjort minst 256 dagar

med full tjänstgöring inom det statliga eller det statsunderstödda kommunala

undervisningsväsendet,

c) den med anställningen förbundna tjänstgöringen skall taga sin början

med ingången av lästermin och avses omfatta minst en hel termin.

Uppfyllas ej ovanstående villkor, skall läraren anställas såsom extra lärare,

där han ej åtnjuter tjänstepension av statsmedel enligt för folk- och småskollärare

gällande bestämmelser eller annat följer av vad i 2 mom. sägs.

Anställning såsom extra ordinarie lärare räknas från ingången av det kalenderhalvår,

varunder den med anställningen förbundna tjänstgöringen skall

taga sin början, intill utgången av det kalenderhalvår, varunder tjänstgöringen

skall upphöra, dock att i fall, då tjänstgöringen är avsedd att avslutas vid

annan tidpunkt än med termins utgång, anställningen upphör vid nämnda

tidpunkt.

2 mom. Anställes lärare under pågående lästermin för tjänstgöring till terminens

slut och har han dessförinnan under samma termin i samma skoldistrikt

varit anställd såsom extra ordinarie eller extra lärare så att anställningstiden,

inberäknat ifrågavarande anställning, sammanlagt omfattar hela

terminen, skall han, utan hinder av vad i 1 mom. första stycket c) sagts,

därest i övrigt de i nämnda stycke angivna villkoren uppfyllas, erhålla extra

ordinarie anställning intill utgången av det kalenderhalvår, under vilket terminen

infaller, och skall han jämväl anses hava innehaft sådan anställning

under hela den förflutna delen av nämnda kalenderhalvår.

Har lärare haft anställning såsom extra ordinarie intill utgången av ett redovisningsår,

må han icke anställas såsom extra ordinarie under därpå följande

kalenderhalvår, där ej den med anställningen förbundna tjänstgöringen

omfattar hela terminen.

3 mom. Anställning, som avses i 1 och 2 mom., skall anses hava omfattat

hel termin även om anställningstiden understiger det för tei''minen gällande

dagantaiet med sammanlagt högst fem dagar på grund av avbrott i anställning

under terminen, anställnings tillträdande efter terminens början eller

anställnings avslutande före terminens utgång.

Erforderliga föreskrifter i övrigt rörande tillämpning av bestämmelserna

i 1 och 2 mom. meddelas av Kungl. Maj:t.

4 mom. Vad i detta reglemente sägs om pensionerad lärare skall gälla beträffande

sådan lärare, vilken åtnjuter tjänstepension av statsmedel enligt för

folk- och småskollärare gällande bestämmelser, för tid då han uppehåller

tjänst med full tjänstgöring.

3 §•

Lärares stationcringsort. Orternas fördelning å olika ortsgrupper.

Med lärares stationeringsort förstås orten för den skola, där läraren huvudsakligen

tjänstgör.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj.-ts proposition nr 281.

Angående stationeringsorternas fördelning å olika ortsgrupper med hänsyn

till levnadskostnaderna å de skilda orterna gäller vad därom särskilt stadgas.

4 §•

T jänstgöringsf öreskrifter.

1 inom. Lärare är underkastad föreskrifterna i folkskolestadgan samt övriga

bestämmelser angående folkskoleväsendet. Utöver vad härav följer skall,

1 fråga om tjänstgöringstidens längd och fördelning, gälla vad i 2—6 mom.

stadgas.

2 mom. Ordinarie, extra ordinarie och extra lärare skola vara skyldiga

att mot åtnjutande av de i reglementet angivna avlöningsförmånerna under

högst 39 veckor varje redovisningsår meddela undervisning, folkskollärare,

lärare vid mindre folkskola, biträdande lärare och sådan ordinarie eller extra

ordinarie småskollärare, som har sin tjänstgöring förlagd till skola med kortare

årlig lästid än 39 veckor, under 30 veckotimmar samt annan småskollärare

under 28 veckotimmar.

Smaskollärare, som jämlikt föregående stycke är skyldig att undervisa

allenast 28 veckotimmar och som meddelar undervisning i avdelning, till

vilken även hänvisats någon eller några av folkskolestadiels klasser, skall

val a skyldig att mot åtnjutande av i 24 § angiven ersättning meddela undervisning

ytterligare två veckotimmar.

3 mom. Vederbörande skolstyrelse må medgiva nedsättning i den enligt

2 mom. första stycket föreskrivna undervisningsskyldigheten för vecka med

högst två veckotimmar, där undervisningsskyldigheten omfattar 30 veckotimmar,

samt med högst fyra veckotimmar, där undervisningsskyldigheten

omfattar 28 veckotimmar, allt under förutsättning att nedsättningen icke

medför kostnad för statsverket.

Vederbörande folkskolinspektör må, om särskilda förhållanden därtill föranleda,

medgiva nedsättning i den enligt 2 mom. första stycket föreskrivna

undervisningsskyldigheten för vecka med högst fyra veckotimmar, där undervisningsskyldigheten

omfattar 30 veckotimmar, samt med högst sex veckotimmar,

där undervisningsskyldigheten omfattar 28 veckotimmar. Såsom

villkor för medgivandet må folkskolinspektören föreskriva, att undervisningen

skall utan kostnad för statsverket under ett mot nedsättningen helt eller

delvis svarande antal veckotimmar i stället meddelas av annan lärare med

erforderlig kompetens.

Samma befogenheter, som enligt nästföregående stycke tillkomma folkskolinspektör,

tillkomma ock skolöverstyrelsen. Därjämte må överstyrelsen,

utöver vad i nämnda stycke sägs, medgiva nedsättning med högst fyra

veckotimmar i den mån som undervisningen utan kostnad för statsverket

under motsvarande antal veckotimmar i stället meddelas av annan lärare

med erforderlig kompetens.

4 mom. Vad i 2 och 3 mom. sagts äger icke tillämpning å lärare i hjälp
-

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

klass. Sådan lärare är skyldig meddela undervisning i den omfattning, som

Kungl. Maj:t särskilt föreskriver.

Lärare, som tillika är överlärare. skall meddela undervisning i den omfattning,

som skolöverstyrelsen i fastställd instruktion eller eljest föreskriver.

•5 mom. Ordinarie, extra ordinarie och extra lärare ävensom timlärare

äro skyldiga att utan särskild ersättning fullgöra återläsning, där undervisningen

inställts till följd av smittsam sjukdom, extra lärare och timlärare

dock endast för det fall, att de uppburit avlöning under tid, undervisningen

varit inställd.

Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen på grund av krig, krigsfara

eller därmed sammanhängande förhållanden, gäller angående lärares

skyldighet till återläsning vad i föregående stycke stadgas, där ej Kungl.

Maj:t annorlunda föreskriver.

6 mom. Ordinarie lärare skall vara underkastad vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

än ovan i denna paragraf angivits, där detta honom ålägges

av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut, eller den jämkning i åligganden,

som i behörig ordning varder för honom bestämd.

5 §•

Skyldigheter i fråga om tjänstebostad.

1 mom. Därest åt lärare anvisas tjänstebostad, som står i överensstämmelse

med de i gällande boställsordning givna eller med stöd av boställsordningen

meddelade bestämmelserna, är han, därest han anställes för minst

en termin, skyldig att mottaga tjänstebostaden och ställa sig till efterrättelse

föreskrifterna i boställsordningen.

Anvisas tjänstebostad av skoldistrikt, som icke är skyldigt att tillhandahålla

läraren sådan bostad, må vederbörande länsstyrelse, där så med hänsyn

till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt, på framställning av läraren

och efter folkskolinspektörens hörande medgiva läraren befrielse tills vidare

från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden i fråga.

2 mom. Vid lärares avgång från tjänsten av annan anledning än dödsfall

skall tjänstebostad med vad därtill hörer avträdas samtidigt med frånträdandet

av med tjänsten förenade avlöningsförmåner.

Vid dödsfall skall, där avliden ordinarie eller extra ordinarie tjänstinnehavare

efterlämnar med honom sammanboende make eller annan person,

mot vilken tjänstinnehavaren haft försörjningsplikt, den efterlevande äga att

mot erläggande av samma ersättning för bostaden, som den avlidne guldit,

fortfarande nyttja tjänstebostaden med vad därtill hörer till den 1 april eller

den 1 oktober, som infaller närmast efter tre månader från dödsfallet, med

skyldighet för den kvarboende ej mindre att ansvara för bostadens med vad

därtill hörer behöriga skötsel än även att till ny tjänstinnehavare mot skälig

gollgörelse upplåta så stor del av bostaden, som skolstyrelsen prövar

skäligt.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344 Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

6 §■

Lärares skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.

Lärare är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad därom

särskilt stadgas.

7 §•

Förening av tjänst med annan tjänst eller med uppdrag.

1 mom. Utan särskilt tillstånd må ordinarie småskollärare, lärare vid

mindre folkskola eller biträdande lärare med sin tjänst förena extra ordinarie

folkskollärartjänst. Såsom förutsättning för sådan tjänsteförening gäller

dock, att läraren frånlräder utövningen av förstnämnda tjänst och samtliga

med denna tjänst förenade avlöningsförmåner.

Efter särskilt tillstånd må med ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst

förenas beställning å reservstat vid försvaret eller sådan beställning å arméns

eller marinens övergångsstat, vars innehavare icke är underkastad full

tjänstgöringsskyldighet. Sådant tillstånd meddelas av Kungl. Maj:t.

2 mom. Angående förening av lärartjänst, varå detta reglemente äger tilllämpning,

med statlig tjänst i andra fall än som avses i 1 mom. andra stycket,

stadgas i statens allmänna avlöningsreglemente. På grund av föreskrift i de

högre kommunala skolornas avlöningsreglemente av år 1947 skola de i statens

allmänna avlöningsreglemente meddelade bestämmelserna om förening

av tjänster, utom såvitt angår den i 12 § 1 mom. andra stycket b) meddelade

föreskriften, gälla jämväl i fråga om förening av lärartjänst vid kommunal

flickskola, kommunal mellanskola, praktisk mellanskola eller högre folkskola

med tjänst, som i detta reglemente avses.

Utöver vad som följer av vad i 1 mom. första stycket samt i nästföregående

stycke sagts, må ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst icke förenas med

annan ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst vid det statsunderstödda

kommunala undervisningsväsendet, såframt ej Kungl. Maj:t, i fråga om ordinarie

lärartjänst med stöd av riksdagens beslut, för visst fall annorlunda

beslutit.

3 mom. För förening i andra fall än i 1 och 2 mom. avses av ordinarie

eller extra ordinarie lärartjänst med annan tjänstebefattning eller därmed

jämförligt uppdrag fordras tillstånd av vederbörande folkskolinspektör eller,

om denne icke lämnar dylikt medgivande, av skolöverstyrelsen. Vad nu sagts

gäller likväl icke, där Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen tillsatt tjänstebefattningen

eller meddelat uppdraget.

4 mom. Utan tillstånd av vederbörande folkskolinspektör eller, om denne

icke lämnar dylikt medgivande, av skolöverstyrelsen må ordinarie eller

extra ordinarie lärare ej åtaga sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot

i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att

driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen

eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt

syfte. Sådant tillstånd erfordras dock icke, där Kungl. Maj:t meddelat

uppdraget.

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Utan skolstyrelsens medgivande må ordinarie, extra ordinarie eller extra

lärare ej åtaga sig undervisning i läroanstalt, som ej tillhör distriktets folkskoleväsende.

5 mom. Tillstånd, varom i 3 och 4 mom. förmäles, må beviljas endast

försåvitt befattningen eller uppdraget prövas icke inverka hinderligt för utövandet

av den tjänst, varmed förening skulle ske. Innan tillstånd, som avses

i 3 mom. och 4 mom. första stycket, beviljas, skall skolstyrelsen höras. Tillstånd,

som avses i 4 mom. andra stycket, meddelas efter riktlinjer, som givits

av skolöverstyrelsen.

Tillstånd, som avses i 3 mom. och 4 mom. första stycket, bör, där så lämpligen

kan ske, avse viss tid. Tiden för tillstånd, som avses i 4 mom. andra

stycket, må icke överstiga ett läsår i sänder.

6 mom. Genom vad ovan i denna paragraf föreskrivits sker icke ändring

i vad som finnes stadgat angående förening av folkskollärartjänst med organist-

och klockarbefattning eller med prästerlig befattning.

7 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, att lärare tillfälligtvis icke

kan bestrida sin tjänst, skall han till skolstyrelsen göra framställning om ledighet

i erforderlig omfattning.

8 §■

Förflytiningsskyldighet.

Ordinarie lärare är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie lärartjänst

inom folkskoleväsendet, då sådant erfordras för indragning av övertalig

lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning meddelas av

Kungl. Maj:t.

9 §■

Avgångsskyldighet.

Angående ordinarie lärares skyldighet att avgå från tjänsten stadgas i gällande

bestämmelser om tjänstepension.

3 kap. Avlöningsbestämmelser för ordinarie, extra ordinarie

och extra lärare.

10 §.

1 mom. Lärare, som avses i detta kapitel, äger på grund av sin anställning

rätt till avlöningsförmåner enligt vad som stadgas i detta reglemente

och de särskilda bestämmelser, vilka meddelas på grund av föreskrift i reglementet

eller eljest utfärdas av Kungl. Maj:t, ävensom pensionsrätt i den utsträckning

särskilt stadgas.

2 mom. Uppbär lärare livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller

lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar på grund av arbete i statlig

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

eller kommunal tjänst, skall hans lön nedsättas med belopp motsvarande livräntans

storlek, såvida ej Kungl. Maj:t för visst fall annat medgiver.

Det åligger lärare, som uppbär dylik livränta, att göra anmälan därom till

skolstyrelsen.

3 mom. Är lärare berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension eller

årligt understöd, beror på beslut av Kungl. Maj:t, om och i vad mån av

sådan anledning avdrag å lönen skall ske. Reservpension eller däremot svarande

engångsbelopp skall dock icke föranleda sådant avdrag.

På beslut av Kungl. Maj:t skall ock bero, om och i vad mån avdrag å lönen

skall ske för lärare, som innehar beställning å reservstat vid försvaret.

4 mom. Lärare är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av

eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar

m. m., om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:

2 mom. här ovan angående livränta,

13—16 §§ angående placering samt uppflyttning i löneklass,

20 § 2 mom. angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet

icke är å läraren tillämpligt,

22 § angående språktillägg,

24 § angående ersättning för utsträckt undervisning,

25 § angående ersättning för flyttningskostnad,

26 § angående tjänstebostad samt

27—35 §§ angående sjukvård.

Lärares lönegrad. Lönegradernas konstruktion.

11 §•

1 mom. Lärare tillhör, i den mån ej annat följer av vad här nedan sägs

och med iakttagande av bestämmelserna i 2 mom., lönegrad med den beteckning

och det ordningsnummer, som framgå av följande tabell.

Tjänst

Lönegrad

Ordinarie lärare.

Folkskollärare vid skola med 39 veckors årlig lästid.........................

Ca 21

Folkskollärare vid skola med 36 4/? veckors årlig lästid.......................

Ca 20

Småskollärare, lärare vid mindre tolkskola och biträdande lärare.............

Ca 13

Extra ordinarie lärare.

Folkskollärare vid skola med 39 veckors årlig lästid.........................

Ce 19

Folkskollärare vid skola med 36 *h veckors årlig lästid.......................

Ce 18

Småskollärare, lärare vid mindre tolkskola och biträdande lärare.............

Ce 11

Extra lärare.

Folkskollärare .............................................................

Cg 17

Cg 9

Småskollärare, lärare vid mindre tolkskola och biträdande lärare.............

s. 347 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

347

Vid folkskola, där den årliga lästiden för högsta årsklassen understiger den

årliga lästiden för övriga årsklasser, skola samtliga lärare hänföras till den

lönegrad, som föranledes av lästidens längd för sistnämnda årsklasser.

Ändras vid folkskola den årliga lästiden, skall därav berörd lärartjänst

från och med det redovisningsår, den ändrade lästiden helt tillämpas, hänföras

till den lönegrad, som tjänsten med hänsyn till den ändrade lästiden

skall tillhöra.

Utsträckes vid folkskola den årliga lästiden för viss begränsad tid, skall

detta ej föranleda ändring i lärares lönegradsplacering.

2 mom. Förflyttas lärare på grund av föreskrift i 8 § till tjänst inom lägre

lönegrad, skall han i avlöningshänseende behandlas som om han fortfarande

innehaft tjänst i samma lönegrad som tidigare. Vad sålunda stadgats skall

även gälla, då lärare från ordinarie tjänst, som icke avses i detta reglemente,

utan eget förvållande förflyttas till sådan tjänst i lägre lönegrad, varå reglementet

äger tillämpning.

Då folkskollärartjänst på grund av ändrad årlig lästid nedflyttas till lägre

lönegrad, skall ordinarie lärare som då innehar tjänsten och som tillhört

högre lönegrad minst fem år, om Kungl. Maj:t därtill lämnar medgivande, i

avlöningshänseende så behandlas som om han fortfarande innehaft tjänst i

den högre lönegraden.

12 §.

Lönegraderna omfatta envar fyra löneklasser.

Lägsta löneklassen har samma nummer som lönegraden. Övriga tre löneklasser

hava, i tur och ordning, därefter närmast följande tre nummer.

Placering samt uppflyttning i Iöneklass.

13 §.

1 mom. Lärare skall vid tjänstetillträdet placeras i Iöneklass samt, om den

tillträdda tjänsten är ordinarie eller extra ordinarie, uppflyttas i Iöneklass i

enlighet med bestämmelserna i 14 och 15 §§, allt under förbehåll att annat

ej följer av beslut eller bestämmelser, som meddelats med stöd av 16 §.

Där lärare på grund av föreskrift i 8 § förflyttats till tjänst i lägre lönegrad

eller då lärare från ordinarie tjänst, som icke avses i detta reglemente,

utan eget förvållande förflyttats till tjänst i lägre lönegrad, varå reglementet

äger tillämpning, eller då lärares tjänst på grund av ändrad årlig lästid hänförts

till lägre lönegrad, gälla bestämmelserna i 11 g 2 mom., vad angår det

sistnämnda fallet i den utsträckning bestämmelserna angiva. Att lön i vissa

fall kan utgå enligt högre Iöneklass än den, vari läraren placeras, framgår av

17 § 2 mom.

2 mom. Det ankommer på skolstyrelsen att meddela beslut om lärares placering

och uppflyttning i Iöneklass. Skolstyrelsen skall fatta sådant beslut

även om läraren icke gjort framställning härom. Beslutet skall antecknas till

protokollet.

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Innan definitivt beslut fattas om lärares placering i högre löneklass än

den lägsta för tjänsten gällande, skall skolstyrelsen inhämta yttrande från

statens folkskolinspektör samt härvid till inspektören lämna uppgifter om

lärarens tjänstgöring enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär.

Bestämmelserna i andra stycket äga icke tillämpning:

a) då fråga allenast är om ändrad löneklassplacering för lärare till följd

av att tjänsten överförts till annan lönegrad,

b) då lärare företer intyg, som avses i fjärde stycket här nedan, samt

c) å skolstyrelse i distrikt, vars folkskoleväsende är befriat från inspektion

genom statens folkskolinspektör.

Lärare, som erhållit lön enligt högre löneklass än den lägsta för tjänsten

gällande, skall vid tillträde av tjänst inom annat skoldistrikt än det, där

placeringen beslutits, förete vederbörligen styrkt intyg enligt av skolöverstyrelsen

fastställt formulär om sagda placering.

14 §.

1 mom. Har läraren under de närmast före tjänstetillträdet förflutna tre

åren icke vid något tillfälle innehaft anställning inom undervisningsväsendet,

skall han placeras i lönegradens lägsta löneklass.

2 mom. Ordinarie eller extra ordinarie lärare, som placerats i löneklass

jämlikt 1 mom., äger med de undantag och i enlighet med de bestämmelser,

som nedan angivas, för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna den tid, varunder

han innehar tjänsten.

Läraren må icke tillgodoräkna:

a) tid, under vilken han åtnjuter ferier,

b) tid, under vilken han åtnjuter tjänstledighet med skyldighet att vidkännas

A- eller B-avdrag för sjukdom, tvångsvis anordnad läkarundersökning

eller svag hälsas vårdande eller varunder han åtnjuter tjänstledighet

med skyldighet att vidkännas C-avdrag för uppdrag inom sådan personalsammanslutning,

som avser att tillvarataga lärarnas intressen i tjänsten eller

främja deras yrkesutbildning,

c) tid, under vilken han av annan anledning än under b) sagts åtnjuter

sadan tjänstledighet med skyldighet att vidkännas C-avdrag, som icke avser

offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring, eller

d) tid, under vilken han är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för

brott, undergår frihetsstraff eller av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt

för brott eller ock avhåller sig från tjänstgöring utan att hava erhållit

ledighet eller kunna styrka giltigt förfall.

Lärare må dock tillgodoräkna tid, under vilken han obefogat varit avstängd

från tjänstgöring eller hållits häktad för brott, för vilket han sedermera

blivit frikänd, ävensom tid, varunder han av polismyndighet kvarhållits

såsom misstänkt för brott, därest han antingen icke blivit häktad eller

efter häktning blivit frikänd.

För varje hel tidsperiod, som nedan angives, uppflyttas läraren en löneklass

intill dess högsta löneklassen uppnåtts.

s. 349 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj.ts proposition nr 281.

349

Första tidsperioden räknas från tjänstetillträdet och utlöper vid utgången

av det kalenderkvartal, under vilket från tidsperiodens början minst tre år

förflutit och läraren kan tillgodoräkna minst 680 dagar. Nämnda dagantal

skall likväl minskas med det antal dagar, varunder läraren från tidsperiodens

början åtnjutit tjänstledighet, som i andra stycket här ovan under b) avses,

dock med högst 420 dagar. Andra tidsperioden och följande tidsperioder

räknas på motsvarande sätt, med den avvikelsen, att sådan tidsperiod räknas

från ingången av kalenderkvartaiet närmast efter det, varunder den föregående

tidsperioden utlöpt.

Angående uppskov med uppflyitning stadgas i 3 mom.

3 mom. I 2 mom. angiven tidsperiod må genom beslut av skolstyrelsen

förlängas, därest uppskov med uppflyttning prövas böra äga rum på grund

av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid läraren tillhört den lägre

löneklassen. Härvid må dock tagas hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse,

för vilken läraren särskilt bestraffats, endast där förseelsen kan sägas

karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet.

Beslut om uppskov må icke fattas, utan att läraren erhållit tillfälle att

förklara sig.

Uppskov skall avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens

utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid

givit anledning till förnyat uppskov därmed.

Där lärare först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass,

skall utan hinder därav den tidsperiod, efter vars utlöpande läraren

enligt 2 mom. skall uppflyttas till än högre löneklass, räknas från samma

tidpunkt som om uppskov ej beslutits. Förlängning av denna tidsperiod må

allenast ske, om lärarens fortsatta tjänstgöring anses böra därtill föranleda.

4 mom. Där innehavd folkskollärartjänst på grund av ändrad årlig lästid

hänföres till annan lönegrad, skall, utom i fall som i 11 § 2 mom. andra

stycket avses, den löneklass läraren skall efter lästidsförändringen tillhöra

bestämmas på sätt i 15 § 2 och 4 mom. stadgas för det fall, att folkskollärare

erhåller tjänst i annan lönegrad.

15 §.

1 mom. Har läraren under de närmast före tjänstetillträdet förflutna tre

åren eller någon del av dem innehaft anställning inom undervisningsväsendet,

skall han vid tjänstetiilträdet placeras i löneklass enligt föreskrifterna

i 2 eller 3 mom. här nedan, om han tidigare innehaft tjänst såsom folkskollärare,

småskollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare eller

motsvarande tjänst vid nomadskola eller, därest statsbidrag utgått till

hans avlöning, vid sjukvårdsanstalt eller barnhem och ej annat följer av bestämmelserna

i nästföljande stycken.

Tidigare innehavd tjänst må icke tagas i betraktande

dels, då den nya tjänsten är folkskollärartjänst, om den tidigare av läraren

innehavda tjänsten utgör tjänst såsom småskollärare, lärare vid mindre folkskola

eller biträdande lärare eller häremot svarande annan tjänst,

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

dels om tjänsten innehafts före avlagd examen som medför behörighet för

densamma,

dels ock om tjänsten innehafts före en sammanhängande tid av tre år, varunder

läraren icke vid något tillfälle innehaft anställning inom undervisningsväsendet.

Om läraren tidigare icke innehaft någon sådan tjänst, som ovan särskilt

angivits, eller om den eller de tjänster av sådant slag, som läraren tidigare

innehaft, icke må tagas i betraktande på grund av föreskrift i nästföregående

stycke, skall han placeras i lönegradens lägsta löneklass.

2 mom. Där ordinarie lärare erhållit annan ordinarie tjänst i samma lönegrad

eller extra ordinarie lärare erhållit annan extra ordinarie tjänst i

samma lönegrad, skall läraren bibehålla den placering i löneklass han före

tillträdet av den nya tjänsten innehade.

Där folkskollärare i lönegrad Ca 20 erhåller tjänst i lönegrad Ca 21 eller

folkskollärare i i lönegrad Ce 18 erhåller tjänst i lönegrad Ce 19, skall läraren

placeras i löneklassen närmast över den, som han senast tillhörde före

övergången.

Där folkskollärare i lönegrad Ca 21 efter egen ansökan erhåller tjänst i

lönegrad Ca 20 eller folkskollärare i lönegrad Ce 19 erhåller tjänst i lönegrad

Ce 18, skall läraren placeras i löneklassen närmast under den, som han

i den högre tjänsten senast tillhörde.

3 mom. Där sådant fall, som avses i 2 mom., ej föreligger, skall angående

lärarens placering i löneklass gälla följande.

För löneklassplacering i extra lärartjänst må tillgodoräknas den tid, varunder

läraren före tjänstetillträdet innehaft tjänst, som enligt 1 mom. må

tagas i betraktande, dock att tid, varunder förekommit sådan ledighet eller

sådant tjänstgöringshinder som avses i 14 § 2 mom. andra stycket icke må

tillgodoräknas, i den mån icke fråga är om tid, som avses i 14 § 2 mom.

tredje stycket.

För löneklassplacering i extra ordinarie lärartjänst må tillgodoräkning ske

enligt samma bestämmelser som gälla för löneklassplacering i extra lärartjänst.

Tid för innehav av extra lärartjänst må dock ej tillgodoräknas, i den

mån den infallit före utgången av det kalenderkvartal, under vilket minst tre

år förflutit från första dagen i anställning, som enligt 1 mom. må tagas i betraktande,

samt under vilket läraren för löneklassplacering såsom extra lärare

tillika kan tillgodoräkna minst 680 dagar i anställning som sådan lärare.

Nämnda dagantal skall likväl minskas med det antal dagar varunder läraren

i extra lärartjänst åtnjutit tjänstledighet, som i 14 § 2 mom. andra stycket

under b) avses, dock med högst 420 dagar.

För löneklassplacering i ordinarie lärartjänst må jämväl tillgodoräkning

ske enligt samma bestämmelser som gälla för löneklassplacering i extra lärartjänst.

Tid för innehav av tjänst må dock ej tillgodoräknas, i den mån den

infallit före utgången av det kalenderkvartal, under vilket minst fem år förflutit

från första dagen i anställning, som enligt 1 mom. må tagas i betraktande,

samt under vilket läraren för löneklassplacering såsom extra lärare till
-

s. 351 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj:ts proposition nr 281.

351

lika kan tillgodoräkna minst 1 130 dagar. Nämnda dagantal skall likväl

minskas med det antal dagar, varunder läraren åtnjutit tjänstledighet, som

i 14 § 2 mom. andra stycket under b) avses, dock med högst 700 dagar.

Om läraren icke enligt vad nu sagts kan tillgodoräkna någon tid eller

tjänstetillträdet föregåtts av endast en ofullständig sådan tidsperiod, varom

nedan förmäles, skall läraren placeras i lägsta löneklassen I annat fall skall

läraren för varje fullständig tidsperiod, som föregått tjänstetillträdet, placeras

en löneklass högre än eljest skolat ske, dock med iakttagande att placering ej

må ske högre än i högsta löneklassen.

Första tidsperioden räknas, om den nya tjänsten är extra, från första dagen

1 anställning, som enligt 1 mom. må tagas i betraktande. År den nya tjänsten

extra ordinarie, räknas tidsperioden från utgången av det i tredje stycket angivna

kalenderkvartalet eller, om läraren dessförinnan innehaft extra ordinarie

eller ordinarie tjänst, som enligt 1 mom. må tagas i betraktande, från

första dagen i sådan anställning. Om den nya tjänsten är ordinarie, räknas

tidsperioden från utgången av det i fjärde stycket angivna kalenderkvartalet.

Tidsperioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, under vilket från

tidsperiodens början minst tre år förflutit och läraren kan tillgodoräkna

minst 680 dagar. Nämnda dagantal skall likväl minskas med det antal dagar,

varunder läraren från tidsperiodens början åtnjutit tjänstledighet, som i 14 §

2 mom. andra stycket under b) avses, dock med högst 420 dagar. Andra tidsperioden

och följande tidsperioder räknas på motsvarande sätt med den avvikelsen,

att sådan tidsperiod räknas från ingången av kalenderkvartalet närmast

efter det, varunder den föregående tidsperioden utlöpt.

4 mom. Ordinarie eller extra ordinarie lärare, som i denna paragraf avses,

skall uppflyttas i löneklass enligt bestämmelserna i 14 § 2 och 3 mom.

med följande avvikelser:

a) Har placeringen skett jämlikt 2 mom. här ovan, skall uppflyttning från

den löneklass vari läraren vid tjänstetillträdet placerats, om sådan uppflyttning

ifrågakommer, ske vid den närmast efter tjänstetillträdet eller, i förekommande

fall, vid tjänstetillträdet infallande tidpunkt, då läraren vid fortsatt

innehav av den tidigare tjänsten skulle hava vunnit uppflyttning. Om

avbrott föreligger mellan anställningen i den tidigare och den nya tjänsten

skall avbrottstiden likställas med tid, som avses i 14 § 2 mom. andra stycket

under a) och c).

b) Har placeringen skett jämlikt 3 mom. här ovan och har tjänstetillträdet

föregåtts av endast en ofullständig sådan tidsperiod, varom i 3 mom. förmå

les, eller jämte en eller två fullständiga tidsperioder av en ofullständig sådan

tidsperiod, skall uppflyttning från den löneklass, vari läraren vid tjänstetillträdet

placerats, ske vid ingången av kalenderkvartalet närmast efter det den

vid tjänstetillträdet ofullständiga tidsperioden utlöper enligt de i 3 mom.

meddelade bestämmelserna.

16 g.

Kung!. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, skolöverstyrelsen

äger, om och i den mån så med hänsyn till särskilda omständigheter prövas

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst särskilt

fall eller under vissa särskilda förutsättningar lärare erhåller rätt att tillhöra

högre löneklass inom vederbörande lönegrad än som följer av bestämmelserna

i 14 och 15 §§ eller att inom kortare tid än som föreskrives i dessa bestämmelser

uppflyttas till viss löneklass.

Bestämmelser om den löneklass, enligt vilken lön skall utgå, samt om

lönens storlek m. m.

17 §.

1 mom. Lärare åtnjuter med i 2 mom. angivna undantag lön enligt den

löneklass, i vilken han placerats eller till vilken han uppflyttats jämlikt bestämmelserna

i 13—16 §§.

2 mom. Lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare skall åtnjuta

lön enligt löneklassen närmast över den, i vilken läraren placerats eller till

vilken han uppflyttats. Förflyttas den, som under minst tio år i oavbruten

följd innehaft tjänst som lärare vid mindre folkskola eller som biträdande

lärare, på grund av föreskrift i 8 § till småskollärartjänst, skall han, så länge

han innehar tjänst av sistnämnda slag, alltjämt äga åtnjuta lön enligt löneklassen

närmast över den, i vilken han placerats eller till vilken han uppflyttats.

Lön skall utgå efter sådan högre löneklass, som nu sagts, jämväl till ordinarie

eller extra ordinarie folkskollärare, då den årliga lästiden utsträckts för

viss begränsad tid.

Därest lärare från ordinarie tjänst, som icke avses i detta reglemente, till

följd av sitt förhållande i tjänsten förflyttats till lägre tjänst, varå reglementet

äger tillämpning, skall han, därest han före förflyttningen tillhörde

högre löneklass än den högsta för den lägre tjänstens lönegrad gällande, åtnjuta

lön enligt nämnda högre löneklass.

18 §.

Lönerna för varje löneklass framgå av statens löneplansförordning.

Lärares lön bestämmes efter den ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort

blivit hänförd. Då särskilda skäl därtill föranleda må dock Kungl. Maj:t

beträffande viss lärare eller viss grupp av lärare bestämma, att lön skall utgå

efter annan ortsgrupp.

De månadslöner och daglöner, som framgå av statens löneplansförordning,

äro icke tillämpliga å extra lärare. För sådan lärare tillämpas läsdrsdaglön.

Denna utgår under anställningstiden för varje dag av lästerminen med ett

belopp, som utgör 12A>73 av den enligt löneplansförordningen för vederbörande

löneklass och ortsgrupp gällande månadslönen. Belopp, vilket icke slutar å

helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.

Genom skolöverstyrelsens försorg utfärdas tabeller över läsårsdaglöner.

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

19 §.

1 mom. För tid, då lärare icke utövar sin tjänst, skall han, i den mån ej

annat beslutes med stöd av särskild i reglementet meddelad bestämmelse eller

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, skolöverstyrelsen finner

skäl att för visst fall annorlunda bestämma, åtnjuta oavkortad lön eller

lön minskad med A-avdrag, B-avdrag eller C-avdrag eller avstå hela lönen i

enlighet med bestämmelser, som meddelas i 2—5 mom. här nedan eller där

angivas.

1 fråga om ovan omförmälda löneavdrag skall följande gälla.

A-avdragen för dag framgå av statens löneplansförordning för varje löne
klass

och ortsgrupp. För lärare skall tillämpas det A-avdrag för dag, som

gäller för den löneklass och ortsgrupp, efter vilken han åtnjuter lön.

Såsom B-avdrag för dag skall för lärare tillämpas ett belopp, som är dubbelt

så stort som det för honom tillämpliga A-avdraget.

Såsom C-avdrag för dag skall för lärare tillämpas ett belopp, som är lika

stort som den för honom gällande daglönen eller, vad angår extra lärare, den

för honom gällande läsårsdaglönen. Då förhållande, som skolat medföra Cavdrag,

föreligger under hel kalendermånad, skall dock läraren, i stället för

att vidkännas sådant löneavdrag med visst belopp för dag räknat, avstå hela

lönen för denna månad.

2 mom. I den utsträckning och i enlighet med de närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj:t, skall lärare, som tillika är distriktsöverlärare,

åtnjuta semester. I övrigt äger lärare, som är ordinarie eller extra ordinarie,

åtnjuta ferier. Där ej annat följer av vad här nedan eller i 4 och 5 mom.

eller eljest särskilt stadgas, skall lärare under ferier åtnjuta oavkortad lön.

Lärare, som innehaft anställning vid folkskoleväsendet eller sådan annan

anställning, vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,

under två på varandra följande terminer, skall under därefter

närmast följande ferietid i vissa fall vidkännas A-avdrag å lönen med hänsyn

till under terminen infallande tid, varunder läraren åtnjutit tjänstledighet,

som avses i 20 § 2 mom. under punkt 6 b) eller c), 12 eller 13, varit förhindrad

att tjänstgöra av anledning, som enligt 21 § 2 mom. skall medföra

C-avdrag å lönen, eller avhållit sig från tjänstgöring utan att hava erhållit

ledighet eller kunna styrka giltigt förfall. Sådant avdrag skall tillämpas, om

nämnda tid är så lång, att återstoden av de båda terminerna ej uppgår till

sammanlagt 60 dagar. Har läraren under ett läsår åtnjutit tjänstledighet, som

avses i 20 § 2 mom. under punkterna 9, 11 och 13, under sammanlagt mer

än 120 dagar, skall han — i förekommande fall utöver vad nu sagts — vara

skyldig att under den efter läsåret närmast följande ferietiden vidkännas avdrag

å lönen i den omfattning skolöverstyrelsen bestämmer.

Den till extra lärare under anställningstiden utgående läsårsdaglönen skall

anses inbegripa den ersättning för semester, som eljest må tillkomma läraren.

3 mom. Angående det sätt, varpå med lärares lön skall förhållas vid tjänst
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 281. 23

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition, nr 281.

ledighet eller tjänstgöringshinder av visst slag eller om läraren avhåller sig

från tjänstgöring, stadgas i 20 och 21 §§.

4 mom. Ordinarie folkskollärare eller småskollärare, som uppehåller förordnande

å annan folkskollärar- respektive småskollärartjänst, skall åtnjuta

lön såsom om den uppehållna tjänsten vore ordinarie och läraren ordinarie

innehavare av densamma. Vad här sagts om småskollärare, äger även tilllämpning

å lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare.

Omfattar förordnandet hel termin, skall lönen i enahanda ordning utgå å

den uppehållna tjänsten jämväl under ferietid, som infaller samma kalenderhalvår

som förordnandet.

Under den tid lärare enligt första eller andra stycket uppbär lön å annan

tjänst skall han å sin egen tjänst avstå samtliga avlöningsförmåner.

5 mom. För tid, då lärare, på sätt i 7 § 1 mom. första stycket sägs eller i

anledning av bestämmelser, om vilka i nämnda paragraf förmäles, frånträder

utövningen av viss av honom innehavd tjänst, äger han icke åtnjuta lön

för denna tjänst.

6 mom. I den mån ej annat följer av bestämmelserna i denna paragraf

eller andra i reglementet meddelade bestämmelser utgår lön från och med

den dag tjänsten tillträdes till och med den dag, då den frånträdes.

Tjänstledighet och tjänstgöringshinder m. m.

20 §.

1 mom. I fråga om det sätt, varpå med lönen skall förhållas för tid, under

vilken tjänstledighet åtnjutes, hänföres lärare till någon av följande tre

grupper:

Grupp 1. Extra lärare med mindre än 6 anställningsmånader.

Grupp 2. Extra lärare med 6 men ej 36 anställningsmånader.

Grupp 3. Extra lärare med 36 anställningsmånader eller mera, ävensom

extra ordinarie och ordinarie lärare.

Vad angår extra lärare skall såsom anställningsmånad anses kalendermånad,

under vilken han å minst 16 dagar utfört arbete i anställning vid det

statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet eller i anställning hos

staten. Med tid, under vilken arbete utförts, skall härvid likställas annan tid,

för vilken avlöning till någon del utgått. Där ej Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj:ts bemyndigande, skolöverstyrelsen annorlunda förordnar, skall

dock såsom anställningsmånad icke tagas i betraktande kalendermånad, vilken

infallit före tid av 36 kalendermånader i följd, under vilken läraren icke

utfört arbete eller åtnjutit avlöning i sådan anställning, som nyss sagts.

2 mom. Så framt icke annat följer av vad i 3 mom. här nedan sägs eller

beslutas i den ordning, som i 19 § 1 mom. angives, skall vid tjänstledighet

lärare tillhörande grupp 1 vidkännas C-avdrag samt

lärare tillhörande grupp 2 eller 3, enligt vad i det följande angives, åtnjuta

oavkortad lön eller vidkännas A-, B- eller C-avdrag eller uppbära lön enligt

av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

355

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

1. Offentligt uppdrag.

a) Uppdrag såsom ledamot av

C-ovdrag.

B-avdrag.

riksdagen eller kyrkomötet eller att

vara riksdagens revisor.

b) Uppdrag, där ersättning ej ut-

C-andrag.

A-avdrag.

går eller utgår allenast med visst

belopp för sammanträdes- eller för- rättningsdag och läraren icke med- givits rätt till gottgörelse för de av- löningsförmåner han under ledig- heten avstått, i den mån ej fråga

är om uppdrag som avses under a).

c) Annat offentligt uppdrag än

under a) och b) avses.

C-avdrag.

C-avdrag.

2. Militärtjänstgöring, då krigsav-

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

löningsreglemenlet är ä läraren till- lämpligt.

3. Militärtjänstgöring, då krigsav- löningsreglementet icke är å läraren

tillämpligt.

a) Värnpliktstjänstgöring, som

fullgöres under det år, under vilket

den värnpliktige fyller tjugotre år,

eller därefter.

C-avdrag.

B-avdrag.

b) Frivillig befordrings- eller re-

C-avdrag.

B-avdrag högst 32 dagar

petitionskurs eller med sådan kurs

av ett och samma redo-

jämställd annan kurs eller övning,

visningsår.

vilken erfordras för vinnande eller

bibehållande av viss tjänstegrad så- som värnpliktigt befäl.

C-avdrag i övrigt.

c) Tjänstgöring, vilken åligger an- ställningshavare i reserven eller be- ställningshavare å reservstat eller å

övergångsstat.

Kaptens-, fanjunkar- eller flagg- underofficerskurs för anställnings- havare i reserven.

C-avdrag.

B-avdrag.

d) Hemvärn sövning eller hem-

C-avdrag.

B-avdrag högst 14 dagar

värnskurs.

av ett och samma redo- visningsår.

C-avdrag i övrigt.

e) Annan militärtjänstgöring än

under a)—d) avses.

C-avdrag.

C-avdrag.

4. Arbete av synnerlig vikt för folk-

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

försörjningen eller av därmed jämför- ligt allmänt intresse.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

5. Iakttagelser, studier eller arbete

av betydelse för undervisningsväsendet.

6. Sjukdom m. m.

a) Sjukdom eller förlust av arbetsförmågan,

föranledd av i tjänsten

inträffad händelse, som enligt

allmän lag är att hänföra till olycksfall

i arbete, eller av våld eller misshandel,

för vilken läraren blivit utsatt

på grund av tjänsten.

I tjänsten ådragen yrkessjukdom,

varom förmäles i gällande lag om

försäkring för vJssa yrkessjukdomar.

I tjänsten ådragen smittsam sjukdom,

som enligt bestämmelserna i

gällande epidemilag skall anmälas

till vederbörande myndighet.

I tjänsten ådragen sjukdom, som

enligt bestämmelserna i gällande

epizootilag skall anmälas till vederbörande

myndighet.

Med tjänsten skall likställas annan

icke-statlig anställning, vid vilken

avlöning utgår enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser, anställning

i statens tjänst samt uppdrag

för statens räkning.

b) Sjukdom i andra fall än under

a) avses eller tvångsvis anordnad

läkarundersökning.

c) Svag hälsas vårdande, då behovet

av ledighet härför är behörigen styrkt.

7. Havandeskap eller barnsbörd.

C-avdrag.

Oavkortad lön under högst

180 dagars ledighet av en

och samma tjänstledighetsorsak.

B-avdrag i övrigt, så framt

ej skolöverstyrelsen på

grund av särskilda förhållanden

finner anledning

medgiva, att A-avdrag

skall tillämpas eller att

avdrag icke skall äga rum.

B-avdrag högst 180 dagar,

räknat för ett och samma

läsår eller, vid sjukledighet

såväl vid slutet av ett

läsår som vid början av

det närmast följande, för

anställningstid som bortsett

från den mellan läsåren

liggande tiden fortgått

i en följd.

C-avdrag i övrigt.

C-avdrag.

B-avdrag högst 120 dagar,

dock ej för tid efter 120:e

dagen från förlossningen.

C-avdrag i övrigt.

Oavkortad lön, därest

Kungl. Maj:t så förordnar

med hänsyn till att iakttagelserna,

studierna eller

arbetet prövas på ett påtagligt

sätt kunna tjäna

undervisningsväsendets

intressen.

C-avdrag i övrigt.

Oavkortad lön.

A-avdrag.

B-avdrag.

A-avdrag högst 120 dagar,

dock ej för tid efter 120:e

dagen från förlossningen.

C-avdrag i övrigt.

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

357

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

8. Tjänstyöringsförbud till före- kommande ao smittas spridning.

Oavkortad lön högst 180

dagar.

B-uvdrag i övrigt, så framt

ej skolöverstyrelsen på

grund av särskilda för- hållanden finner anled- ning medgiva, att A-av- drag skall tillämpas eller

att avdrag icke skall äga

rum.

Oavkortad lön.

9. Studier eller arbete av betydelse

för lärarens kompetens för viss upp- gift eller befattning inom folkskole- väsendet.

C-avdrag.

B-avdrag sammanlagt

högst 180 dagar under

var och en av följande

tider:

a) tid, då läraren inne- haft ordinarie folkskollä- rartjänst,

b) tid, då läraren inne- haft icke-ordinarie folk- skollärartjänst,

c) tid, då läraren inne- haft ordinarie tjänst så- som småskollärare eller

lärare vid mindre folk- skola eller biträdande lä- rare,

d) tid, då läraren inne- haft icke-ordinarie tjänst,

som under c) avses.

C-avdrag i övrigt.

10. Flyttning, för vilken ersättning

för flyttningskostnad utgår av stats- medel.

C-avdrag.

Oavkortad lön högst 3 da- gar.

C-avdrag i övrigt.

11. Uppdrag inom sädan personal- sammanslutning, som avser att till- varataga lärarnas intressen i tjänsten

eller främja deras yrkesutbildning,

där vederbörande folkskolinspektör

efter av skolöverstyrelsen utfärdade

direktiv finner skäl föreligga för

tjänstledighet.

B-avdrag högst 15 dagar

av ett och samma redo- visningsår.

C-avdrag i övrigt.

B-avdrag högst 15 dagar

av ett och samma redo- visningsår.

C-avdrag i övrigt.

12. Enskild angelägenhet av vikt,

där vederbörande fclkskolinspeklör fin- ner skäl föreligga för tjänstledighet.

C-avdrag.

B-avdrag högst 15 dagar

av ett och samma redo- visningsår.

C-avdrag i övrigt.

13. Annan orsak än som avses un- der 1—12 här ovan eller i 19 § 4

och 5 mom.

C-avdrag.

C-avdrag.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl, Maj:ts proposition nr 281.

3 mom. I den utsträckning, som Kungl. Maj:t bestämmer, skall lärare, som

tillika är distriktsöverlärare, åtnjuta oavkortad lön under tjänstledighet, som

i 2 mom. avses under punkten 6 b).

21 §.

1 mom. Inställes undervisningen på grund av smittsam sjukdom och hindras

lärare därav att tjänstgöra, skall han, om han är ordinarie eller extra

ordinarie, uppbära oavkortad lön. I fråga om extra lärare skall det i fall,

som nu sagts, ankomma på skolstyrelsen att efter av skolöverstyrelsen givna

direktiv och efter hörande av vederbörande folkskolinspektör besluta, huruvida

lön skall utgå.

Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen på grund av krig, krigsfara

eller därmed sammanhängande förhållanden, gäller vad i föregående

stycke stadgas, där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver.

2 mom. Lärare, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för brott

eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt

ej skolstyrelsen med medgivande av vederbörande folkskolinspektör prövar

skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen.

Finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad eller blir för brott häktad

frikänd, skall vad av hans lön innehållits till honom utbetalas.

Vad i första stycket stadgats i fråga om lärare, vilken hålles häktad för

brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles

såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages eller

läraren efter häktning frikännes, han skall äga åtnjuta oavkortad lön under

tiden för kvarhållandet.

I fråga om avlöning till lärare, som avstängts från tjänstgöring på grund

av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, bestämmer

Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

3 mom. Avhåller sig lärare från tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet

eller kunna styrka giltigt förfall, skall han för den tiden vidkännas Cavdrag.

Lönetillägg och särskilda ersättningar.

22 §.

Till lärare vid skola inom vissa av rikets nordligaste gränsorter utgår

språktillägg med 150 kronor för år räknat eller, vad angår extra lärare, med

55 öre för varje dag, läraren innehar anställning, enligt de grunder, som

fastställas av Kungl. Maj:t.

Ordinarie eller extra ordinarie lärare äger uppbära språktillägg jämväl för

tid, varunder han ej utövar sin tjänst, så framt han under denna tid äger

åtnjuta lön. För tid, då han vidkännes C-avdrag, skall han avstå tillägget.

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

23 §.

Till lärare, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där vistelsen

på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i övrigt

kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, utgår kallortstillägg

med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp:

Ordinarie och extra ordinarie lärare:

I

II

Kallortsklass

III IV

V

VI

Kallortstillägg för år räknat, kronor.......

96

156

240

360

540

720

Extra lärare:

Kallortstillägg för varje dag, läraren innehar

anställning, kronor....................

0''2ä

0''40

0-65

V—

1-50

2 —

Vad angående språktillägg stadgats i 22 § andra stycket skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om kallortstillägg.

Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå,

och dessa orters fördelning å de olika kallortsklassema meddelas av Kungl.

Maj :t.

24 §.

Lärare, vilken meddelar undervisning utöver föreskrivet antal veckotimmar,

skall, där ej annorlunda är stadgat, åtnjuta ersättning enligt de för timlärare

fastställda grunderna.

25 §.

Förflyttas ordinarie lärare med stöd av 8 § på grund av indragning av övertalig

lärartjänst eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,

äger han uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de föreskrifter, som

Kungl. Maj :t meddelar.

Beslut om sådan ersättning fattas av skolöverstyrelsen, som har att i ärendet

inhämta yttrande av statskontoret.

Tjänstebostad.

26 §.

För tjänstebostads begagnande skall lärare månadsvis i efterskott erlägga

ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant inbetalning, i den

mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget (hyresavdrag).

Om hvresavdrags bestämmande stadga^ i boställsordningen.

Sjukvård.

27 §.

Bestämmelsernas tillämpningsområde.

Bestämmelserna i 28—35 §§ skola äga tillämpning å ordinarie och extra

ordinarie lärare.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungi. Maj:ts proposition nr 281.

28 §.

Allmänna bestämmelser om sjukvård. Ersättning av statsmedel.

1 mom. Vid sjukdom erhåller lärare av statsmedel ersättning för kostnad

för läkarvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i

tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl

andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder

av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de

villkor, som i denna paragraf och 29—35 §§ stadgas eller av Kungl. Maj:t

för särskilt fall bestämmas; dock endast i den mån sagda förmåner icke utgå

enligt oiycksfallsförsäkringslagens bestämmelser.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård

endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar

eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,

vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Om lärare av annan anledning än som i 20 § 2 mom. avses under

punkten 1 c) åtnjuter tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med skyldighet

att därunder vidkännas G-avdrag å lönen, skall han för tiden efter

nämnda 14 dagar avstå från de förmåner, varom i denna paragraf samt i

30—35 §§ förmäles. Skolöverstyrelsen äger dock medgiva, att nämnda förmåner

undantagsvis må bibehållas för en tid av högst tre månader.

3 mom. Vid bestämmande av ersättning av statsmedel skall hänsyn tagas

endast till läkarvård och läkemedel m. m., som läraren erhållit i enlighet

med föreskrifterna i detta reglemente. Ersättningen skall beräknas särskilt

för varje redovisningsår. Lärarens kostnader skola härvid anses belöpa å det

redovisningsår läkarvård meddelats eller läkemedel mottagits.

Från det belopp, varmed ersättning av statsmedel enligt bestämmelserna i

detta reglemente skall utgå, skall dock, där ej fråga är om olycksfall i tjänsten,

avdrag ske med ett belopp av etthundra kronor för redovisningsår, som

skall åvila läraren. Kostnaden för vaccination, som omförmäles i 34 § 3 mom.,

skall dock städse ersättas av statsmedel.

4 mom. Beslut om ersättning för läkarvård och läkemedel m. m. fattas av

skolöverstyrelsen.

5 mom. Vad i denna paragraf samt 31, 32, 34 och 35 §§ stadgas i fråga

om olycksfall i tjänsten gäller även i andra fall, som avses i 20 § 2 mom.

under punkt 6 a).

6 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf och i 29—35 §§ meddelas av Kungl. Maj:t.

29 §.

T jänsteläkare.

Med tjänsteläkare avses i detta reglemente läkare anställd av staten eller

av kommunen i öppen sjukvård, skolläkare eller läkare å poliklinik vid allmänt

sjukhus, vilken ombesörjer läkarvård å lärarens stationeringsort eller,

om tillgång till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare å närmaste ort.

s. 361 Kontrollera mot PDF

361

Kungi. Maj.ts proposition nr 281.

30 §.

Läkarvård och läkarintyg.

Anlitar lärare tjänsteläkare för erhållande av läkarvård och intyg, som i

tjänsten erfordras rörande lärarens hälsotillstånd, skola kostnaderna härför

ersättas av statsmedel. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller annan

undersökning, som ej lämpligen kan utföras av tjänsteläkare, skall jämväl

kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel i enahanda

ordning.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som

nyss sagts, må ersättas även i de fall, då lärare uppehåller sig å sådan ort,

att han icke lämpligen kan anlita tjänsteläkare, eller då vid trängande behov

av läkarvård dylik läkare icke hinner anlitas. I dylika fall bör läraren i första

rummet hänvända sig till annan av staten eller av kommun anställd läkare.

31 §.

Specialistvård.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling

av vissa sjulcdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall

av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förutsättning

att tjänsteläkare eller annan läkare, som läraren enligt bestämmelserna

i 30 § ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt tjänsteläkare

antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,

som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av

statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 28 § 1 mom. andra

stycket.

32 §.

Sjukhusvård.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej nedan

annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att tjänsteläkarr

eller annan läkare, som läraren enligt bestämmelserna i 30 § ägt anlita, förklarat

sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats å allmän sal samt

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda

avgiften för vård å allmän avdelning.

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Prövar tjänsteläkare eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den

sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt,

i enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan stadgas, av statsmedel

bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos hela kostnaden

för vården och eljest den del av sagda kostnad, som överskjuter halva beloppet

av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal.

Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres

ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade läraren

erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag av statsmedel

till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet enligt den av

medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan. Vid olycksfall

i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning av skolöverstyrelsen

högre bidrag kunna utgå, dock icke med större belopp än det, som

med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle hava erlagts.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill

det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;

dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på skolöverstyrelsens prövning

må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre belopp än

nu sagts.

33 §.

Läkemedel.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits

antingen av tjänsteläkare eller annan läkare, vilken läraren enligt bestämmelserna

i 30 § ägt anlita, eller ock av specialist eller tandläkare, till

vilken läraren enligt bestämmelserna i 31 § hänvänt sig.

2 mom. Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, skall räkning å läkemedelskostnad

vara attesterad av tjänsteläkare, innan utbetalning på grund

av räkningen äger rum.

34 §.

Bad, massage m. m.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av

tjänsteläkare ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom,

må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av

statsmedel.

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

363

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel,

som lärare nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, skola

bekostas av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination

mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

35 §.

Resor och sjuktransporter.

I den mån skolöverstyrelsen prövar skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad

för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning,

under förutsättning att tjänsteläkare eller annan läkare, som läraren

enligt bestämmelserna i 30 § ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen

nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga behandling.

Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för resa, som

lärare nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt, där fråga är

om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som avses i 34 § 1

mom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles i 34 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

Begravningshjälp.

36 §.

Avlider ordinarie eller extra ordinarie lärare, skall till hans dödsbo såsom

begravningshjälp utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar läraren

anhöriga, vilka äro berättigade till familjepension, som utgår på grund av

tjänsten, skall dock, där lärarens månadslön överstiger familjepensionen för

månad, begravningshjälpen förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden.

För beräkning av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena

under den månad, då dödsfallet inträffat.

I första stycket avsett belopp skall i förekommande fall minskas med

begravningshjälp, vartill dödsboet är berättigat enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.

37 §.

1 mom. I den män ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. sägs eller av

särskilt av Kungl. Maj:t meddelat beslut skall för varje kalendermånad för

sig beräknas och utbetalas det belopp, som för densamma tillkommer lärare

på grund av de i reglementet innefattade eller med stöd av detsamma meddelade

bestämmelserna om lön, avdrag å lönen, språktillägg, kallortstillägg

och sådan ersättning, som avses i 24 §.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Vid beräkningen iakttages,

dels att lönen för kalendermånaden skall för extra lärare, så ock för sådan

ordinarie eller extra ordinarie lärare, som äger åtnjuta lön efter olika beräkningsgrunder

för olika delar av månaden eller icke är berättigad åtnjuta

lön för hela månaden, utgöra summan av vederbörliga daglöner,

dels att tillämpning i annat fall skall ske av vederbörlig månadslön,

dels ock att arman förmån än lönen skall, om den är upptagen med visst

belopp för år räknat, anses belöpa med lika stort belopp å varje kalendermånad

och att månadsbelopp skall anses belöpa med lika stor del å varje

dag under månaden.

För viss kalendermånad beräknat belopp utbetalas, i den mån detsamma

icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, tidigast den tjugofemte dagen

och senast den sista helgfria dagen i månaden. Utbetalningen sker genom

postverket, där ej annorlunda emellan skolstyrelsen och läraren överenskommits.

Om beloppet tillställes läraren genom postverket eller genom insättning

i bank, skall det utanordnas i så god tid, att det kan beräknas vara för läraren

tillgängligt senast den sista helgfria dagen i månaden.

Då lärarens anställning upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads utgång,

skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen ske i

samband med anställningens upphörande.

2 mom. Beräkning, som i 1 mom. avses, må kunna ske preliminärt på sådant

sätt, att vid densamma icke tages hänsyn till tjänstgöringsförhållandena

under den kalendermånad, varom fråga är, eller att därvid allenast tages

hänsyn till tjänstgöringsförhållandena intill viss dag i kalendermånaden.

Om efter dylik beräkning utbetalat belopp understiger eller överstiger det,

som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan, skall

skillnaden vid nästföljande utbetalningstillfälle, i förstnämnda fall utbetalas

till läraren och i sistnämnda fall avdragas från det belopp, som då eljest skolat

utbetalas. I den mån utbetalat belopp, som grundar sig på preliminär beräkning,

överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1

mom., och skillnadsbeloppet icke kan avdragas i nyss angiven ordning, skall

läraren vara skyldig att återbetala detsamma inom tid och i den ordning,

som skolstyrelsen bestämmer.

Beslut om tillämpning av preliminär beräkning meddelas av skolstyrelsen

enligt av skolöverstyrelsen givna riktlinjer.

3 mom. Förmåner, som avses i 1 mom., må kunna utbetalas vid tidigare

tidpimkt än där sägs undantagsvis, då särskilt ömmande omständigheter föreligga

och tillfällig hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande

utgifter är av behovet synnerligen påkallad.

Utbetalning, varom här är fråga, må avse högst det belopp, som kunnat

utbetalas, om lärarens anställning upphört vid utbetalningstillfället.

s. 365 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

365

4 kap. Avlöningsbestämmelser för timlärare och pensionerade lärare.

38 §.

1 mom. För timlärare fastställas avlöningsförmånerna av Ivungl. Maj:t.

2 mom. Uppehälles tjänst med full tjänstgöring av lärare, vilken åtnjuter

tjänstepension av statsmedel enligt för folk- och småskollärare gällande bestämmelser,

skall dagarvode utgå med belopp, som bestämmes av Kungl.

Maj:t.

Är avståndet mellan den pensionerade lärarens bostad och den skola, vid

vilken tjänstgöringen fullgöres, minst två mil, räknat efter farbar väg, skall

till läraren utöver dagarvode utgå särskild ersättning med belopp, som bestämmes

av Kungl. Maj:t.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande

mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår lärare å

vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen ordinarie lärare, som före

av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt till vederbörande skolstyrelse skriftligen

anmält, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Bilaga 6.

1945 års lönekommittés förslag

till

avlöningsreglementet för nomadlärare av år 1947.

1 §•

Folkskolans avlöningsreglemente av år 1947 skall i tillämpliga delar gälla

för nomadlärare, där ej nedan annorlunda stadgas.

Härvid skola jämställas:

lärare vid byskola med folkskollärare vid skola med 39 veckors årlig lästid,

lärare vid visteskola, som tjänstgör vid byskola, med biträdande lärare och

annan lärare vid visteskola med småskollärare.

2 §■

Vad i folkskolans avlöningsreglemente sägs om folkskolinspektör och skolstyrelse

skall i fråga om nomadlärare gälla nomadskolinspektören. Beslut om

placering i löneklass fattas dock av skolöverstyrelsen.

3 §•

Visteskola, som är förlagd utom riket, skall anses tillhöra den ortsgrupp,

som gäller för byskolan i det nomadskoldistrikt, till vilket visteskolan hör.

4 §•

I stället för 4 § folkskolans avlöningsreglemente skall i fråga om nomadlärare

följande gälla.

Nomadlärare är underkastad föreskrifterna i nomadskolstadgan samt övriga

bestämmelser angående nomadskolväsendet. Nomadlärare är skyldig att

under högst 39 veckor årligen meddela undervisning eller verkställa annat

arbete till gagn för nomadskolundervisningen eller utföra andra uppgifter

som kunna åläggas honom enligt nomadskolstadgan. Undervisningen skall

omfatta för lärare vid byskola minst 28 och högst 30 veckotimmar samt för

lärare vid visteskola minst 24 och högst 28 veckotimmar. Nomadskolinspektören

äger medgiva undantag från vad sålunda föreskrivits i enlighet med

därom meddelade bestämmelser i nomadskolstadgan.

Ordinarie lärare skall vara underkastad vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

än nu sagts, då detta av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut

honom ålägges, eller den jämkning i åligganden, som i behörig ordning varder

för honom bestämd.

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

5 §.

I stället för 5 och 26 §§ folkskolans avlöningsreglemente skall i fråga om

skyldighet att mottaga tjänstebostad m. m. samt om hyresavdrag gälla vad

Kungl. Maj :t i sådant hänseende bestämmer.

För bostad, som tillhandahålles lärare vid visteskola, förlagd till eller i

närheten av nomadlappamas sommarvisten, skall hyresavdrag icke ske.

6 §■

I stället för 8 § folkskolans avlöningsreglemente gäller, att ordinarie nomadlärare

är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie lärartjänst inom

det statliga undervisningsväsendet eller till tjänstgöring å lärartjänst inom det

kommunala undervisningsväsendet, då sådant erfordras för indragning av

övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid överflyttning meddelas

av Kungl. Maj:t.

7 §■

Till nomadlärare utgår lönetillägg med 180 kronor för år räknat eller, vad

angår extra lärare, med 65 öre för varje dag han innehar anställning.

Angående sådant lönetillägg skola föreskrifterna i 22 § andra stycket folkskolans

avlöningsreglemente äga motsvarande tillämpning.

8 §.

Fullgöres tjänstgöring å två skolstationer, äger nomadlärare enligt skolöverstyrelsens

bestämmande erhålla skälig ersättning för verkliga utgifter för

resor fram och åter enligt specificerad räkning, dock med tillhopa högst 200

kronor för år.

Extra nomadlärare, som förordnats för kortare tid än tre månader, må enligt

skolöverstyrelsens bestämmande erhålla skälig gottgörelse för resekostnader,

föranledda av förordnandet.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande

mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår lärare

å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen ordinarie lärare, som före av

Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt till nomadskolinspektören skriftligen anmält,

att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Innehållsförteckning.

'' Sid.

Förslag till statens löneplansförordning .............................. 2

Utdrag av protokollet över finansärenden............................. 16

Inledning.......................................................... 16

I. Frågan om deltidsarbete i statens tjänst m. m. .................... 23

II. Lönereglering för fast anställt manskap inom försvaret m. m......... 35

III. Den allmänna löneregleringen.................................... 66

Anställningsformerna............................................ 66

Lönernas rörlighet.............................................. 76

Löneförfattningarna............................................. 78

Lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer............ 90

Placering samt uppflyttning i löneklass eller lönerum m. m........... 99

Semester och semesterersättning.................................. 134

Avlöning vid tjänstledighet och tjänstgöringshinder m. m...........144

Yikariatsersättning och vikariatslön .............................. 158

Övertidsersättning.............................................. 170

Arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar..................... 172

Tjänstebostad.................................................. 191

Tjänstedräkt................................................... 196

Utbetalningsbestämmelser........................................ 201

Övergångsanordningar .......................................... 204

IV. Vissa särskilda frågor .......................................... 210

Rätt för justitieråd och regeringsråd att med befattningen förena

vissa uppdrag................................................ 210

Avlöningsförhållandena för armé- och flygtekniker ................ 210

Avlöningsförhållandena för innehavare av för pensionerad personal vid

försvaret avsedda arvodesbefattningar .......................... 214

Avlöningsförhållandena för viss, icke ständigt tjänstgörande fast anställd

personal vid försvaret .................................. 218

Avlöningsförhållandena för försvarets övertaliga personal ............ 223

Avlöningsförmånerna för indelt manskap.......................... 225

Lönegradsplacering av vissa föreståndare vid sinnesslöskolor.......... 227

Hemställan ........................................................ 229

Bilagor. Av 1945 års lönekommitté framlagda förslag till avlöningsreglementen:

Bilaga 1. Förslag till statens allmänna avlöningsreglemente.............. 231

> 2. Förslag till avlöningsreglementet för militära beställningshavare.. 309

» 3. Förslag till de högre kommunala skolornas avlöningsreglemente . 328

5, 4. Förslag till avlöningsreglementet för de statsunderstödda skolorna

för bildbara sinnesslöa m. fl................................ 334

» 5. Förslag till folkskolans avlöningsreglemente................... 340

» 6. Förslag till avlöningsreglementet för nomadlärare.............. 366

477698. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BU 1947:58 Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag till nytt avlöningsreglemente för riksdagens verk in. in. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1947:442 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar med förslag till statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. JoU 1947:64 Jordbruksutskottets memorial nr 64 a1 i texten
  4. SU 1947:233 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts framställningar med förslag till statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten