Angående prisutjämningsavgifter m. m
1947-05-09 · 45 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 41 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:285, Angående prisutjämningsavgifter m. m
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mcij:ts proposition nr 285.
I
Nr 285.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgifter
m. m.; given Stockholms slott den 9 maj 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 9 maj 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Ericsson fråga om förlängning av bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgifter
jämte vissa andra i samband därmed stående spörsmål.
I. Inledning.
1 skrivelse den 23 maj 1945 (nr 287) bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t
att, med iakttagande av vad som anförts i propositionen nr 255/1945 samt
i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 41, när behov
därav ur prispolitiska synpunkter prövades föreligga, meddela föreskrifter
liihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 285.
t
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
om uttagande för tiden till och med den 30 juni 1946 av prisutjämningsavgift.
Med stöd av riksdagens bemyndigande utfärdade Kungl. Maj:t den
25 maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. 1 denna
stadgas bland annat, att Kungl. Maj:t må, när behov därav ur prispolitiska
synpunkter prövas föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift)
skall erläggas för vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift
utgår enligt grunder och med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer (2 §)
samt att medel som inflyta genom uttagande av prisutjämningsavgift skola
fonderas och användas enligt vad särskilt stadgas (3 §). Förordningen innehåller
i övrigt föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter
samt vissa straff- och processrättsliga stadganden.
På därom i propositionen nr 237 framställt förslag lämnade 1946 års riksdag
genom skrivelse den 7 juni 1946 (nr 305) Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande
att för tiden till och med den 30 juni 1947 meddela föreskrifter om
uttagande av prisutjämningsavgift. Genom förordning den 14 juni 1946 (nr
282) förlängdes giltighetstiden för förordningen angående prisutjämningsavgift
för tiden till och med den 30 juni 1947, varvid jämväl vissa smärre
ändringar i förordningen vidtogos.
II. Prisutjämningsavgifter och andra regleringsåtgärder beträffande
trävaror och andra skogsindustriella produkter.
Prisutjämningsavgift har hittills uttagits endast beträffande vissa sågade
och hyvlade trävaror samt beträffande props. Innan jag närmare ingår
på de bestämmelser, som i sådant hänseende utfärdats, anser jag mig böra
något beröra produktions- och konsumtionsförhållandena beträffande vissa
slag av trävaror. Sedermera kommer jag att lämna redogörelser om förhållandena
i fråga om pappersmassa, papp och papper, beträffande vilka varor
uttagande av prisutjämningsavgift jämväl varit under övervägande. Den
följande framställningen grundar sig i huvudsak på en av bränslekommissionen
i skrivelse den 27 februari 1947 framlagd utredning rörande hithörande
förhållanden, vilken sedermera i vissa hänseenden kompletterats genom
en den 14 april 1947 dagtecknad, inom bränslekommissionen upprättad
promemoria angående produktionen av bilade, sågade och hyvlade trävaror
(inkl. bjälkar, sparrar och sliprar) av furu och gran år 1946 och 1947.
A. Trävaror.
Enligt bränslekommissionens utredning har produktionen av sågtimmer
(inklusive plywoodtimmer och sliperämnen, mastträ och spiror) av furu
eller gran utgjort, under åren 1936—1939 i medeltal 11 061 000 m3 fast mått
per år, under åren 1940—1944 i medeltal 8 394 000 m3 fast mått per år och
under år 1945 7 776 000 m3 fast mått. I nyss omförmälda promemoria har
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
timmerfångsten för avverkningsåret 1945/46 angivits till 357 500 000 engelska
kubikfot, motsvarande cirka 10 128 000 m3 fast mått. Enligt en i samma
promemoria verkställd prognos — grundad på en per den 1 januari 1947
av bränslekommissionen utförd inventering -—- utgjorde ingående lager av
timmer den 1 januari 1947 91 000 000 engelska kubikfot motsvarande cirka
2 580 000 m3 fast mått. Timmerfångsten under avverkningsåret 1946/47 har
enligt samma prognos beräknats till 338 000 000 engelska kubikfot (= cirka
9 575 000 m3 fast mått). Det utgående lagret den 31 december 1947 har
uppskattats till samma storlek som det ingående lagret. Sedan avdrag gjorts
för viss kvantitet fanér- och plywoodtimmer (2 000 000 engelska kubikfot
cirka 57 000 in3 fast mått), angiver kommissionen såsom disponibel för
produktion av bilade, sågade och hyvlade trävaror en kvantitet av
336 000 000 engelska kubikfot, motsvarande cirka 9 518 000 in3 fast mått.
Import och export av sågtimmer av furu och gran har varit förhållandevis
obetydlig.
Den inhemska konsumtionen av sågtimmer sker huvudsakligen i form av
framställning av sågade och hyvlade trävaror, vilka skola behandlas i det
följande.
Produktionen av telegraf-, telefon- och kraftledningsstolpar samt pålar av
furu eller gran har utgjort under åren 1936—1939 i medeltal 227 000 m3 fast
mått per år, under åren 1940—1944 i medeltal 222 000 m3 fast mått per år
samt under år 1945 217 000 m3 fast mått. Någon import har icke förekommit
under samma år. Exporten, som under åren 1936—1939 i medeltal omfattat
cirka 28 000 m3 fast mått per år och under åren 1940—1944 i medeltal
22 000 m3 fast mått per år, har under år 1946 stigit till cirka 70 000 m3
fast mått. För år 1947 beräknas exporten till 65 000 å 70 000 m3 fast mått.
Den inhemska konsumtionen har uppgått till omkring 200 000 in3 fast mått
årligen och samma kvantitet beräknas för år 1947. En produktion under
aret av 265 000 å 270 000 m3 fast mått är därför enligt kommissionen erforderlig
under året.
Vad angår produktionen av gruvstolpar (pitprops) av furu eller gran har
denna enligt kommissionens utredning utgjort under åren 1936—1939 i medeltal
205 000 in3 fast inålt per år, under åren 1940—1944 i medeltal 44 000 in3
fast mått per år och under år 1945 70 000 m3 fast mått. Huvuddelen av förkrigskvantiteten
exporterades men under krigsåren (från och med år 19411
var exporten ringa eller obefintlig. Den inhemska konsumtionen, som väsenlligen
motsvarar Höganäsbolagets behov, uppgick under förkrigstiden (1936
—1939) till i genomsnitt 13 000 m3 fast mått per år, men steg under krigsåren
(1940—1944) till i medeltal 20 000 in3 fast mått per år. Beträffande
förhållandet under de senaste åren och under år 1947 anför kommissionen:
Under ai 1945 vidtogos åtgärder lör en ökad produktion av props för
att kunna möta väntade önskemål från utlandet om stora exportleveranser.
Man avsåg därvid dessutom all begagna denna vara som bytesmedel för atl
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
erhålla fossila bränslen. Under år 1946 lämnades tillstånd för uppköp av
props till en sammanlagd kvantitet om 500 000 m31.1 Av denna kvantitet
kvarstå för närvarande odisponerade 92 000 m3 t., varav 70 000 m3 t. utgöres
av en leverans, som tidigare avsetts för Belgien men numera annullerats.
För disposition under år 1947 finnas vidare från Finland inköpta men
ännu ej avhämtade 18 000 in3 t. Ytterligare må nämnas, att vid förhandlingar
i Helsingfors den 3 juni 1946 mellan svenska delegerade samt representanter
för finska folkförsörjningsministeriet finska vederbörande — under
förutsättning av godkännande av respektive länders regeringar — erbjödo
leverans av 100 000 m3 t. vid första öppna vatten år 1947.
Inom European Coal Organisation har man enligt ett protokoll från oktober
1946 utgått ifrån alt Sverige under år 1947 skulle kunna leverera 250 000
m3 f.2 props samt rekommenderat Belgien, Holland och Storbritannien att
förhandla med Sverige om leveranser av respektive 45 000, 55 000 och
150 000 m3 f. Sverige har numera utfäst sig att till Holland leverera 50 000
m3 f. i enlighet med därifrån framställda önskemål. Från belgisk sida ha
vid nyligen avslutade förhandlingar icke framkommit några önskemål angående
import av props, varför man utgått från att endast leveranserna till
Storbritannien skulle få aktualitet. Det har ansetts att, ehuru framställning
från brittiskt håll icke gjorts, man borde skapa en beredskap, så att de i
E. C. 0:s protokoll nämnda leveranserna till Storbritannien skulle kunna
effektueras. Till disposition i form av lager jämte fasta köp i Finland stå
som ovan nämnts 110 000 m3 t. Härjämte må framhållas, att E. C. O. helt
nyligen rekommenderat Turkiet att i Sverige inköpa 40 000 m3 t. props och
från turkisk sida har man hos enskilda svenska förelag förhört sig angående
eventuella leveransmöjligheter. Officiell turkisk framställning i ämnet
föreligger emellertid ännu icke. I avvaktan härpå har kommissionen icke
upptagit gjorda förfrågningar till behandling. Kommissionens strävan är att
så mycket som möjligt begränsa propsexporten, och kommissionen anser
därför, att —- endast i den mån betydelsefulla handelspolitiska intressen så
påkalla — ytterligare utfästelser böra lämnas utöver nu nämnda.
Produktionen av pappersved av furu eller gran (inklusive virke för tillverkning
av wallboard, av lådämnen, av stav och av tråull) har enligt
bränslekommissionens utredning utgjort under åren 1936—1939 i medeltal
14 431 000 m3 fast mått per år, under åren 1940—1944 i medeltal 7 570 000
m3 fast mått per år och under år 1945 8 995 000 in3 fast mått. Importen och
exporten av pappersved hava varit förhållandevis obetydliga. Produktionsuppgifterna
ha sin huvudsakliga betydelse för beräkningen av produktionen
av pappersmassa, vartill jag återkommer i det följande.
Produktionen av bilade, sågade eller hyvlade trävaror av furu eller gran
har enligt kommissionens utredning utgjort under åren 1936—1939 6 845 000
in3 fast mått per år och under åren 1940—1944 4 789 000 m3 fast mått per år.
För år 1946 beräknas produktionen hava uppgått till 1 172 000 standards
(= cirka 5 478 000 m3 fast mått) och för år 1947 beräknas produktionen
till 1 120 000 standards (= cirka 5 235 000 in3 fast mått).
1 = m3 travat mått.
2 = m3 fast mått.
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
5
Importen av ifrågavarande varuslag utgjorde under åren 1936—1939 i
medeltal omkring 78 000 in3 fast mått per år. Importen under krigsåren var
så gott som obefintlig men uppgick under år 1946 till 32 000 standards
(= cirka 150 000 m3 fast mått) och beräknas under år 1947 till 30 000 standards
(= cirka 140 000 m3 fast mått).
Den inhemska konsumtionen av ifrågavarande trävaror uppgick under
åren 1936—1939 till i medeltal 2 645 000 m3 fast mått per år och under åren
1940—1944 till i medeltal 2 718 000 m3 fast mått per år. För år 1946 beräknas
den inhemska förbrukningen ha utgjort 683 000 standards (= cirka
3 191 000 m3 fast mått).
Exporten av nu omförmälda trävaror uppgick under åren 1936—1939 till
i medeltal 3 725 000 m3 fast mått per år och under åren 1940—1944 till i
medeltal 1 607 000 m3 fast mått per år. Under år 1946 ha exporterats cirka
457 000 standards (= cirka 2 135 000 m3 fast mått), däri inberäknat 26 500
standards monteringsfärdiga trähus.
Beträffande förhållandena under år 1947 anför bränslekommissionen i sin
förut omnämnda promemoria av den 14 april 1947.
Det ingående lagret av sågade varor den l/l 1947 uppgick till 644 000
stds. I denna kvantitet ingå cirka 44 000 stds till utlandet försålda men
vid årsskiftet ej skeppade trävaror. Nettolagret utgjorde sålunda 600 000
stds. Enligt i samband med inventeringen lämnade uppgifter beräknas sågtimmerfångsten
för hela riket under vintern 1946—1947 komma att uppgå
till 336 miljoner engelska kubikfot. Denna fångst beräknas medgiva en årstillverkning
av 1 120 000 stds sågade trävaror av alla slag. Någon produktionsökning
genom minskning av det ingående timmerlagret å 91 miljoner
engelska kubikfot torde icke vara att påräkna. Däremot kan man räkna
med en import från Finland av 30 000 stds sågade varor. Räknar man med
ett utgående nettolager av sågade varor den 31/12 1947 av samma storleksordning
som den 31/12 1946 eller 600 000 stds, skulle sålunda för försäljning
år 1947 finnas tillgängligt 1 150 000 stds. Denna kvantitet beräknas
kunna disponeras på följande sätt:
Förbrukning inom landet ....... 700 000 stds
För export ................. . . . 450 000 »
Summa 1 150 000 stds
Exportkvantiteten, 450 000 stds, föreslås att fördelas på olika varuslag enligt
det följande:
Slipers (redan gjorda utfästelser). . 7 500 stds
Sparrar ........................ 12 500 »
Sågade och hyvlade trävaror .... 360 000 »
Lådämnen (32 000 stds effektiva). . 40 000 » (nominella)
Trähus och allmän reserv ....... 30 000 »
Summa 450 000 stds
I detta sammanhang torde böra lämnas eu redogörelse beträffande gällande
föreskrifter om beslag å samt regleringsåtgärder beträffande rundvirke
samt sågade och hyvlade trävaror in. m.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
Enligt kungörelse den 18 juli 1942 (nr 722) angående viss reglering av
förvärv av skogsavverkningsrätt m. in. må förvärv av skogsavverkningsrätt
mot vederlag ske endast efter därtill av statens bränslekommission eller å
dess vägnar meddelat tillstånd, varvid föreskrifter må meddelas rörande
de villkor, under vilka tillståndet må åtnjutas. Kungörelsen äger dock icke
tillämpning i fråga om förvärv av skogsavverkningsrätt, som uteslutande
avser att bereda förvärvaren tillgång till virke för användning vid uppförande
eller reparation av byggnad eller stängsel å fastighet, som äges eller innehaves
av honom eller vid tillverkning eller reparation av redskap avsedda
för hans behov.
Jämlikt kungörelsen den 30 januari 1942 (nr 32 ändr. 1943:908) angående
viss reglering av handeln med virke må virke, som avverkats men
icke försågats eller på annat sätt förädlats, inköpas endast efter därtill av
bränslekommissionen eller å dess vägnar meddelat tillstånd, varvid föreskrifter
må meddelas rörande de villkor, under vilka tillståndet må tillgodonjutas.
Bestämmelserna gälla dock icke beträffande stockar av gran med
en diameter vid toppändan mätt inom bark, av minst 20 cm, eller beträffande
stockar av furu med en diameter vid toppändan mätt på nyss angivet
sätt, av minst 15 cm, ej heller i fråga om inköp av ved, som avses i
kungörelsen den 17 december 1943 (nr 906) angående reglering av handeln
med ved och träkol m. m., eller av grenved eller stubbved eller i fråga om
inköp av virke för användning vid uppförande eller reparation av byggnad
eller stängsel å fastighet, som äges eller nyttjas av köparen eller vid
tillverkning eller reparation av redskap avsedda för köparens behov.
I nyssnämnda kungörelse den 17 december 1943 (nr 906) stadgas bland
annat, att försäljning eller annan överlåtelse mot vederlag av ved — vartill
enligt kungörelsen hänföres jämväl massaved (pappersved) och props
— må ske, förutom av vedproducent till person eller företag, som av bränslekommissionen
erhållit auktorisation att uppköpa ved från producent (auktoriserad
veduppköpare), endast mot särskilt av bränslekommissionen eller
å dess vägnar utfärdat tillståndsbevis eller eljest i den ordning och under
de villkor, som av kommissionen eller å dess vägnar bestämmas samt att
kommissionen äger meddela föreskrifter om de villkor, under vilka veden
må förvärvas eller nyttjas.
Genom kungörelse den 20 april 1945 (nr 138) har beslag lagts dels å alla
klockan 12 natten mellan den 30 april och den 1 maj 1945 inom riket befintliga
förråd av massaved (pappersved) och props, vilka tillhöra annan
producent av sådant virke än staten eller tillhöra innehavare av tillståndsbevis
att inköpa massaved eller props, dels ock all massaved och props, som
efter nämnda tidpunkt för annans räkning än statens avverkas inom riket
eller hit införes. Tillika stadgas, att om överlåtelse av massaved eller props
sker till innehavare av tillståndsbevis, som nyss sagts, virket skall, även om
det enligt kungörelsen blir fritt från beslaget eller vid överlåtelse icke är un
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
/
der beslag, vara under beslag från det virket blivit inmätt eller märkt för
den nye ägarens räkning eller eljest för hans räkning avskilt.
Genom kungörelse den 26 april 1946 (nr 156) angående beslag å vissa
trävaror av furu och gran m. m. har beslag, i den mån så icke redan tidigare
var fallet, lagts å dels oarbetade trävaror, av inhemsk furu eller gran
i följande sortiment, nämligen timmer (sågtimmer, fanértimmer, plywoodtimmer),
mastträ, spiror, massaved (pappersved), props, pålar, stolpar, sliperämnen
och sågkubb, dels ock vissa i kungörelsen närmare angivna bilade,
sågade eller hyvlade trävaror. Beslaget å oarbetade trävaror omfattar
dels alla klockan 12 natten mellan den 30 april och den 1 maj 1946 inom
riket befintliga, staten icke tillhöriga förråd av dylikt virke, dock endast om
förrådet överstiger 25 m3 fast mått av samtliga ifrågavarande slag av virke
tillsammantagna, dels allt dylikt virke, som efter samma tidpunkt inom
riket utvinnes av annan än staten, dels ock allt sådant virke, som efter sagda
tidpunkt inom riket förvärvas eller hit införes av person eller företag —
annan än staten — som yrkesmässigt idkar handel med eller bedriver förädling
av virke av ifrågavarande slag. I fråga om bilade, sågade eller hyvlade
trävaror omfattar beslaget dels alla vid nyssnämnda tidpunkt inom
riket befintliga förråd av dylikt virke, vilka innehavas av person eller företag
— annan än staten — som yrkesmässigt tillverkar virke av förevarande
slag, dock endast om förrådet överstiger 25 m3 fast mått av samtliga dessa
slag av virke tillsammantagna, dels ock allt dylikt virke, som efter nämnda
tidpunkt för annans räkning än statens tillverkas inom riket eller hit införes
av person eller företag, som nyss nämnts. I kungörelsen stadgas vidare,
att i den mån bränslekommissionen därom föreskriver yrkesmässig försäljning
eller annan yrkesmässig överlåtelse av de i kungörelsen angivna slag
av bilade, sågade eller hyvlade trävaror må ske endast mot särskilt av
kommissionen eller å dess vägnar utfärdat tillståndsbevis (inköpslicens) eller
eljest i den ordning och under de villkor kommissionen bestämmer.
Beträffande rätten att förfoga över varor, vilka enligt nu angivna författningar
äro under beslag gäller enligt bränslekommissionens cirkulär den
26 april 1946, nr 448, att envar, som äger eller innehar beslagtaget virke
utan hinder av beslaget äger förfoga över virket för förbrukning för eget
husbehov, bearbeta detsamma samt försälja eller eljest överlåta detsamma.
I sistnämnda hänseende skola dock vissa tidigare meddelade inskränkande
bestämmelser alltjämt gälla. Vidare må enligt kommissionens cirkulär den
3 oktober 1946, nr 491, överlåtelse mot vederlag av massaved och timmer —
med vissa undantag — ske endast till den som erhållit tillstånd till sådant
förvärv av bränslekommissionen eller vederbörande kristidsstyrelse. I cirkuläret
föreskrives vidare, alt inköpt eller ur avverkningsrätt utvunnet timmer
ej får utan bränslekommissionens tillstånd säljas till annan än träförädlingsverk
samt att ur avverkningsrätt utvunnen massaved ej får säljas till annan
än innehavare av tillståndsbevis för inköp av massaved inom det område,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
varom fråga är. Cirkulärets bestämmelser gälla jämväl förvärv av avverkningsrätt,
huvudsakligen avseende massaved och/eller timmer.
Beträffande de i 1946 års kungörelse omförmälda bearbetade trävarorna
har bränslekommissionen i cirkuläret nr 448 angivit, att någon handelsreglering
angående sådana varor med stöd av 1946 års kungörelse tillsvidare icke
skulle genomföras. Härutinnan har dock genom cirkulär den 5 december
1946 (nr 488) gjorts den ändringen att yrkesmässig försäljning eller annan
yrkesmässig överlåtelse av dylika varor genom grossist får ske endast under
de prisvillkor, som priskontrolinämnden bestämmer.
Tidigare gällande normalpriser å rundvirke ha jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 14 juni 1946 upphävts från och med den 1 juli 1946. För bearbetade
trävaror gälla däremot av priskontrolinämnden fastställda normalpriser,
motsvarande i genomsnitt cirka 360 kronor per standard eller i runt tal
2 kronor per engelsk kubikfot.
Från skilda håll har begärts upphävande av normalpriserna på sågade
och hyvlade trävaror av furu eller gran. Framställningar härom ha gjorts
av Svenska trävaruengrossistföreningen, Sveriges trävaruhandlareföreningars
riksförbund, Svenska trävaruagentföreningen, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Södra Sveriges trävaruexportförening, Svenska inlandssågverkens
centralförening, Övre Norrlands sågverksägareföreningars centralförbund
samt Nedre Norrlands och Bergslagernas sågverksägareföreningars
centralförbund. Sistnämnda fyra organisationer ha därjämte yrkat, att
därest upphävande av normalpriserna icke skulle kunna komma i fråga,
höjning av samma priser i vart fall måtte medgivas med i genomsnitt 50 öre
för kubikfot samt att ersättning för klyvning, hyvling och beredning måtte
höjas till dess verkliga kostnad eller med 100 procent. Vid förhandlingar
med representanter för Svenska trävaruexportföreningen ha jämväl de yrkat
hävande av ifrågavarande normalpriser.
Priskontrolinämnden har i skrivelse den 26 april 1947 hemställt om höjning
av priserna å sågade trävaror av furu eller gran med i genomsnitt 35
öre för kubikfot. I ett den 8 maj 1947 över priskontrollnämndens framställning
avgivet utlåtande har bränslekommissionen biträtt detta yrkande.
Kungl. Maj:t har genom beslut denna dag bemyndigat priskontrollnämnden
att höja normalpriserna å sågade och hyvlade trävaror av furu eller
gran med i genomsnitt 20 öre för kubikfot.
Priskontrolinämnden har i sin nyssnämnda framställning jämväl begärt
återinförande av normalpriser å rundvirke. Denna fråga har ännu icke blivit
föremål för Kungl. Maj ds avgörande.
Beträffande exporten av trävaror gäller kungörelsen den 21 mars 1941
(nr 168) angående allmänt exportförbud. Genom beslut den 24 maj 1946
föreskrev Kungl. Majd, att ärenden rörande export av oförädlat virke och
trävaror skulle avgöras av statens handelskommission i samråd med statens
bränslekommission. Genom beslut den 23 augusti 1946 förklarade Kungl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
9
Maj:t, att handelskommissionen, förutom beträffande de i kungörelsen den
26 april 1946, nr 156, angivna varorna, finge vid meddelande av licens för
export av vissa skogsindustriella produkter, bl. a. rundvirke, fanérskivor,
träfiberplattor, trämjöl, snickerier och trämanufaktur föreskriva villkor rörande
det pris, som finge betingas för till export avsett varuparti. I cirkulär
den 19 december 1946 (nr 511) ha bränslekommissionen och handelskommissionen
meddelat närmare föreskrifter angående regleringen av exporten
av vissa trävaror av furu och gran, innefattande närmast en sammanfattning
av de principer som redan tidigare tillämpats i detta hänseende. Det
angives här, att exportlicens som regel icke kan påräknas annat än till land,
som i handelsavtal eller liknande form av svensk myndighet erhållit utfästelse
att från Sverige få importera vederbörande varuslag, att formen för
underhandlingar med utländska köpare eller representanter för sådana samt
i förekommande fall det pris, till vilket varan må försäljas till utlandet,
kommer att bestämmas av bränslekommissionen samt att uppkommande
kvoteringsfrågor komma att handläggas av bränslekommissionen. 1 cirkulär
den 17 februari 1947 (nr 516) ha utfärdats vissa särskilda bestämmelser
rörande export av monteringsfärdiga trähus.
Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t föreskrivit, att vid meddelande
av licens för export av sågade och hyvlade trävaror villkor icke skola meddelas
rörande det pris, som må betingas för till export avsett varuparti.
I kungörelse den 25 maj 1945 (nr 257) har föreskrift meddelats om uttagande
av prisutjämningsavgift vid utförsel ur riket av vissa i kungörelsen
angivna sågade trävaror av inhemsk furu eller gran. Prisutjämningsavgiftens
belopp utgjorde enligt kungörelsens ursprungliga lydelse 8 kronor 50 öre
per in3 fast mått av utförd vara, men bestämdes genom kungörelse den 17
maj 1946 (nr 197) till 22 kronor 50 öre per m3 fast mått av dylik vara, för
vilken exportlicens utfärdats den 25 maj 1946 eller därefter. Enligt kungörelsen
äger statens handelskommission i samråd med statens priskontrollnämnd
medgiva befrielse, helt eller delvis, från prisutjämningsavgift, där det
med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat.
Efter det Sveriges riksbank meddelat beslut om vissa förändringar i växelkurserna
för främmande valutor från och med den 13 juli 1946 anbefallde
Kungl. Maj:t genom beslut den 26 juli 1946 handelskommissionen att
vid prövning av begäran om nedsättning av prisutjämningsavgift till följd
av kursförändringarna — iakttaga följande.
1. Grundar sig exporten på kontrakt, vilket tecknats efter den 12 juli 1946,
och har kontraktet avslutats i annan valuta än svenska kronor med priset
fastställt fob .svensk hamn, bör nedsättning av prisutjämningsavgift medgivas
med 14 kronor per in3 fast mått, dock endast i den mån exportören
icke genom finansiella åtgärder tillförsäkrat sig förmånligare växelkurs för
sin likvid än riksbankens efter kursförändringen gällande officiella notering
för vederbörande valuta.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
2. Grundar sig exporten på kontrakt, vilket tecknats efter den 12 juli
1946, och har kontraktet avslutats i svenska kronor med priset fastställt
fob svensk hamn, bör nedsättning av prisutjämningsavgift medgivas med
14 kronor per m3 fast mått, varvid emellertid skall iakttagas, att exportlicens
må utställas blott för varupartier, för vilka priserna understiga av
statens bränslekommission i särskilda prislistor eller eljest fastställda, den
12 juli 1946 gällande exportpriser med belopp, motsvarande den av riksbanken
verkställda växelkursförändringen.
3. Grundar sig exporten på kontrakt, vilket tecknats före den 13 juli 1946,
bör nedsättning av prisutjämningsavgift meddelas endast i undantagsfall,
där handelskommissionen, efter samråd med bränslekommissionen och priskontrollnämnden,
finner särskilda skäl därtill föreligga.
Genom beslut den 30 augusti 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t handelskommissionen
att, även om det i Kungl. Maj ds beslut den 26 juli 1946 angivna
villkoret för erhållande av exportlicens icke uppfyllts, medgiva dylik
licens på grund av kontrakt, som tecknats vid sådan tidpunkt att exportören
kunde antagas hava saknat kännedom om i Kungl. Maj ds beslut meddelade
föreskrifter, dock senast den 12 augusti 1946, under förutsättning
att priset för varupartiet med 14 kronor per m3 fast mått understege av
bränslekommissionen i särskilda prislistor eller eljest fastställda, den 12 juli
1946 gällande exportpriser.
Slutligen har Kungl. Majd genom beslut den 27 september 1946 föreskrivit,
att, då fråga vore om export som grundade sig på kontrakt, tecknat
efter den 27 september 1946 — i stället för den i beslutet den 26 juli 1946
medgivna nedsättningen av prisutjämningsavgifter med 14 kronor för kubikmeter
fast mått — under de i sagda beslut angivna förutsättningarna
prisutjämningsavgifter skulle tillämpas, som för varje exportlicens beräknades
efter det genomsnittliga bruttopriset, beräknat fob svensk hamn, per
standard för de med licensökningen avsedda varorna i enlighet med vad
som framginge av den å vidstående sida intagna tabellen (tabell 1).
Enligt en mellan statens bränslekommission och de av samma kommission
auktoriserade uppköparna av props träffad överenskommelse, vilken
godkänts av Kungl. Maj:t genom beslut den 8 mars 1946, utgår prisutjämningsavgift
därjämte vid export av props, som producerats före den 1 juli
1946. Avgiften utgör vid ett exportpris — fob med avdrag av kontraktsenliga
kostnader till agent för provision, delcredere och eventuellt diskonto
— av 30 kronor per m3 t. 1 krona 50 öre per m3 t. Understiger exportpriset
30 kronor per m3 t., minskas avgiften med det belopp, varmed priset understiger
30 kronor. Uppgår exportpriset till belopp överstigande 30 kronor
men ej 33 kronor per m3 t., skall prisutjämningsavgiften ökas med halva
det belopp, varmed priset överstiger 30 kronor per m3 t. Om exportpriset
överstiger 33 kronor per m3 t., skall beträffande överskjutande belopp särskild
överenskommelse träffas.
Med skrivelse den 8 maj 1947 har bränslekommissionen till Kungl. Maj:t
för godkännande överlämnat ett samma dag mellan kommissionen för Kungl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5. 11
Tabell 1.
Klass
Genomsnittligt pris
per standard
Kronor
Prisutj ämningsavgitt
per kubikmeter
fast mått
Kronor
1 ............
intill 309: 99
12: 40
2 ............
310 — 319: 99
12: 00
3 ............
320 — 329: 99
11: 70
4 ............
330 — 339: 99
11: 40
5 ............
340 — 349: 99
11: 00
6 ............
350 — 359: 99
10: 70
7 ............
360 — 369: 99
10: 40
8 ............
370 — 379: 99
10: 00
9 ............
380 — 389: 99
9: 70
10 ............
390 — 399: 99
9: 40
11 ............
400 — 409: 99
9: 00
12 ............
410 — 419: 99
8: 70
13 ............
420 — 429: 99
8: 40
14 ............
430 — 439: 99
8: 00
15 ............
440 — 449: 99
7: 70
16 ............
450 — 459: 99
7: 30
17 ......• ■____
460 — 469: 99
7: 00
18 ............
470 — 479: 99
6: 70
19 ............
480 — 489: 99
6: 40
20 ............
490 — 499: 99
6: 00
21 ............
500 — 509: 99
5: 70
22 ............
510 — 519: 99
5: 30
23 ............
520 — 529: 99
5: 00
24 ............
530 — 539: 99
4: 70
25 ............
540 — 549: 99
4: 30
26 .. :........
550 — 559: 99
4: 00
22 ............
560 — 569: 99
3: 70
28 ............
570 — 579: 99
3: 30
29 ............
580 — 589: 99
3: 00
30 ............
590 — 599: 99
2: 70
31 ............
600 — 609: 99
2: 30
32 ............
610 — 619: 99
2: 00
33 ............
620 — 629: 99
1: 70
34 ............
630 — 639: 99
1: 40
35 ............
640 — 649: 99
1: 00
36 ............
650 — 659: 99
0: 70
37 ............
660 — 669: 99
0: 40
38 ............
670 och därutöver
0: 00
Maj:t och kronan, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen, å andra
sidan, ingånget avtal av i huvudsak följande innehåll: Exporten intill den
1 februari 1948 av sågade och hyvlade trävaror beräknas till 360 000 nominella
standards och kvoteras så att 80 procent härav komma på föreningens
medlemmar. Beträffande eventuell export utöver denna kvantitet bestämmer
Kungl. Maj:l efter samråd med föreningen och andra intresserade parter.
Föreningens medlemmar skola tillsammans under tiden den 1 februari
1947—den I februari !948 på den svenska hemmamarknaden till priser,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
som gälla för denna, ställa till förfogande en kvantitet, motsvarande minst
50 procent av vad som exporteras av medlemmarna. I denna kvantitet får
inräknas dels medlemmarnas leveranser under nämnda tid till egna och
anslutna företags träförädlingsverk av trävaror, som åtgå till förfärdigande
av trähus och snickerier, som skola kvarbliva i landet, och dels medlemmarnas
trävaruförbrukning under samma tid för egna byggnader och reparationer.
Vad som sålunda får inräknas beräknas dock ej överstiga 30 procent
av den totala kvantitet, som skall ställas till hemmamarknadens förfogande
av föreningens medlemmar. — Föreningen förbinder sig att av sina
medlemmar uppbära och till en särskild upprättad stiftelse, benämnd Stiftelsen
trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond, inleverera 100 kronor
för varje nominell standard av den export, som intill den 1 februari 1948
kommer på föreningens medlemmar, dock endast för vad som säljes efter den
8 maj 1947. De inbetalade medlen skola kunna — efter beslut av stiftelsens
styrelse, som består av ledamöterna och suppleanterna i trävaruexportföreningens
verkställande utskott och två statliga ledamöter — disponeras för
forsknings- och andra ändamål, som äro av samfällt intresse för trävaruindustrien.
I övrigt skola de framdeles fördelas mellan föreningens medlemmar.
Sådan fördelning kan med Kungl. Maj:ts medgivande äga rum.
när ändrade konjunkturförhållanden därtill föranleda, men skall eljest ske
med en tredjedel under januari 1951, eu tredjedel under januari 1952 och
återstoden under januari 1953. Fördelningen skall ske till medlemmar, som
inbetalat avgifter och fullgjort sina förpliktelser enligt denna överenskommelse,
samt stå i proportion till varje medlems totala tillverkning av trävaror
av ifrågavarande slag, dock med möjlighet till viss jämkning. —
Bränslekommissionen och föreningen kunna i samförstånd besluta, alt annan
än föreningen skall få ansluta sig till överenskommelsen och att därav
föranledd jämkning i exportkvot och minimikvantitet för användning på
hemmamarknaden skall ske.
Bränslekommissionens beslut rörande ifrågavarande avtal var emellertid
icke enhälligt. Två av kommissionens ledamöter, herrar Carlsson och Severin,
reserverade sig, den förre enär influtna avgifter enligt hans mening
borde tillfalla den allmänna prisutjämningsfonden och den senare under
följande motivering.
Det framförda förslaget gynnar i hög grad trävaruexportföreningens medlemmar
framför andra företag i branschen. Den stora prisskillnad, som i
nuvarande marknadsläge och med fria exportpriser kommer att råda mellan
export- och normalpriserna och som exportörerna enligt förslaget skola få
behålla, dels direkt och dels genom avsättningen till en egen konjunkturutjämningsfond,
måste verka störande på den inhemska prisbildningen och
medföra att de företag, som icke få deltaga i exporten, framdeles icke kunna
konkurrera med exportföretagen vid inköp av sågtimmer.
Jag anser att större delen av prisspänningen borde såsom hittills ha eliminerats
genom en avgift till en prisutjämningsfond, vars medel kunde användas
i prisreglerande syfte eller till ändamål gemensamma för hela trä
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
13
varuindustrien. Jämförelsen med cellulosaindustrien är icke tillämplig, då
sågverksindustrien är mera heterogen än cellulosaindustrien och uppdelad
i två skilda grupper, den ena huvudsakligen inriktad på export och den
andra på hemmamarknaden.
Avtalet med trävaruexportföreningen lämnar icke garanti för att någon
för den inhemska försörjningen avgörande kvantitet trävaror eller erforderliga
dimensioner och kvaliteter ställas till hemmamarknadens förfogande,
särskilt sedan föreningens ursprungligen tänkta dokumentationsplikt minskats
genom att i densamma även få inräknas kvantiteter, som företagen använda
för egen byggnadsverksamhet eller förbruka inom egen förädlingsindustri.
Enligt min mening kommer den föreslagna lösningen icke att sanera trävarumarknaden
på ett sätt som i dagens situation skulle ha varit önskvärt.
Kungl. Maj:t har genom beslut denna dag godkänt överenskommelsen.
Kungl. Maj:t har ytterligare denna dag utfärdat ny kungörelse om prisutjämningsavgift
å vissa trävaror. Kungörelsen avser samma varor som
tidigare — alltså även sådana trävaror, som avses i överenskommelsen —
samt dessutom ytterligare några sortiment, såsom hollandsändar, splitwood,
laths och profilerade lister. Prisutjämningsavgiften är i kungörelsen bestämd
till ett enhetligt belopp av 21 kronor 50 öre för m3 fast mått (motsvarande
i stort sett 100 kronor för standard) för samtliga varor. Undantag
gäller dock för profilerade lister, som tullbehandlas efter vikt. Avgiften har
här bestämts till 4 kronor 25 öre för 100 kilogram. I kungörelsen stadgas,
att prisutjämningsavgift ej skall uttagas beträffande varuparti, för vilket
jämlikt av Kungl. Maj:t godkänd överenskommelse belopp motsvarande prisutjämningsavgiften
skall avsättas i annan ordning.
Slutligen har Kungl. Maj:t denna dag föreskrivit, att prisutjämningsavgifter,
vilka erlagts eller erläggas av annan än den, som är medlem av
Svenska trävaruexportföreningen eller biträtt nyssnämnda överenskommelse
mellan bränslekommissionen och föreningen, skola inom diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter bokföras särskilt för att disponeras enligt de
grunder, Kungl. Maj:t komme att framdeles föreskriva.
B. Pappersmassa, papp och papper.
I sin förut omtalade framställning av den 27 februari 1947 har bränslekommissionen
berört jämväl produktions- och konsumtionsförhållandena
beträffande pappersmassa, papper och papp.
Pappersmassa utgöres dels av mekanisk massa dels av kemisk massa.
Mekanisk massa tillverkas inom landet vid 50 sliperier, vilkas produktionskapacitet
för närvarande torde utgöra cirka 810 000 ton. Genomsnittsproduktionen
under förkrigsåren utgjorde cirka 700 000 ton. Under krigsåren
utgjorde produktionen i medeltal cirka 215 000 ton, men den har efter kriget
stigit så, att den under år 1940 utgjorde cirka 550 000 ton. 1947 års produktion
beräknas av företagen till sammanlagt cirka 650 000 ton, motsva
-
14
Kun;/!. Maj:ts proposition nr 285.
rande omkring 80 procent av produktionskapaciteten. Enligt ingångna rapporter
rörande tillverkningen av mekanisk massa under januari och februari
månader 1947 har dock berörda tillverkning, vilken för samma tid beräknats
till omkring 111 000 ton, kommit att utgöra allenast omkring 92 000
ton. —- Importen har under de senaste åren varit mycket obetydlig —- under
år 1946 cirka 500 ton. Den import, som kan komma till stånd under
år 1947, torde under alla förhållanden bliva av så ringa storlek, att man
kan bortse från densamma.
Konsumtionen inom landet utgjorde under år 1946 i runt tal 350 000
ton eller cirka 64 procent av produktionen under samma år och beräknas
av Svenska pappersbruksföreningen under år 1947 till 403 500 ton eller cirka
63 procent av den beräknade produktionen under året. Av denna kvantitet
torde största delen komma att tillverkas vid sliperier, som ägas av pappersbruken
själva, medan återstoden 52 500 ton måste köpas från fristående
sliperier.
Exporten av mekanisk massa uppgick under förkrigsåren till i medeltal
cirka 318 000 ton. Efter att under krigsåren ha varit mycket obetydlig steg
den under år 1946 till 265 000 ton. Till förfogande för export under år 1947
skulle med nyss angivna produktions- och konsumtionssiffror finnas cirka
246 500 ton, motsvarande ungefär 77 procent av förkrigsexporten och cirka
38 procent av den beräknade produktionen under 1947.
Kemisk massa tillverkas för närvarande vid 89 fabriker, varav sulfitcellulosa
vid 58 och sulfatcellulosa vid 31 fabriker. Produktionskapaciteten vid
dessa fabriker torde utgöra 1 700 000 ton sulfitmassa och 1 175 000 ton sulfatmassa.
Produktionen under förkrigsåren kan i genomsnitt beräknas till
1 500 000 ton sulfitmassa och 1 000 000 ton sulfatmassa. Under kriget nedgick
produktionen med i medeltal cirka 50 procent men steg därefter, så att
den under år 1946 utgjorde cirka 1 250 000 ton sulfitmassa och 825 000 ton
sulfatmassa. Produktionen under år 1947 har beräknats till 1 282 000 ton
sulfitmassa och 909 000 ton sulfatmassa. Enligt ingångna rapporter rörande
tillverkningen av kemisk massa under januari och februari månader 1947
har dock berörda tillverkning, som för samma tid beräknats till cirka
385 000 ton i verkligheten utgjort cirka 370 000 ton. Någon nämnvärd import
av kemisk massa är icke att vänta.
Den inhemska förbrukningen av kemisk massa utgjordes år 1937 av cirka
340 000 ton sulfitcellulosa och cirka 267 000 ton sulfatcellulosa samt under
år 1946 av cirka 369 000 ton sulfitcellulosa och cirka 298 000 ton sulfatcellulosa.
För år 1947 kan behovet — med utgående från en pappersproduktion
av cirka 990 000 ton — beräknas uppgå till 715 000 ton, varav
pappersbruksföreningens medlemmar själva torde komma att framställa
510 000 ton.
Exporten av kemisk massa före kriget utgjorde i medeltal något mindre
än 1 200 000 ton sulfit- och cirka 800 000 ton sulfatmassa. Under kriget
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
15
nedgick exporten till ungefär en tredjedel, men steg sedan åter, så att den
år 1946 utgjorde sammanlagt cirka 1 539 000 ton. För år 1947 skulle man
med utgångspunkt från den beräknade produktionen om sammanlagt
2 191 000 ton och under förutsättning av ett inhemskt behov av 715 000 ton
med oförändrad lagerhållning kunna räkna med en export om 1 476 000
ton, varav 896 400 ton sulfitmassa och 579 600 ton sulfatmassa. Denna kvantitet
utgör cirka 3j4 av förkrigsexporten och ungefär 2/3 av den för år 1947
beräknade produktionen.
Den svenska pappersindustrien, vilken så när som på tre mindre bruk är
organiserad inom Svenska pappersbruksföreningen, kan för närvarande beräknas
ha en årskapacitet av 1 070 000 å 1 090 000 ton. Under förkrigstiden
nådde industrien sin högsta produktion år 1937 med 926 000 ton. Efter en
nedgång i produktionen under kriget, skedde efter dess slut en snabb återhämtning,
så att produktionen år 1946 totalt omfattade omkring 1 000 000
ton. För år 1947 borde pappersindustrien kunna nå upp till en produktion
av cirka 1 050 000 ton, om industriens massaanskaffning icke stöter på hinder.
Med hänsyn till vissa svårigheter vid leverans av pappersmassa torde
man enligt bränslekommissionen böra uppskatta totaltillverkningen till
ungefär 1 000 000 ton. Sedan avbränningar för exempelvis eget omslag
m. m. samt för varor, som ej hinna levereras under året, avräknats men
kvarliggande lager från år 1946 tillagts, kunna för leveranser under år
1947 antagas återstå cirka 990 000 ton, varav cirka 231 380 ton kraftpapper,
280 000 ton tidningspapper, 353 814 ton övrigt papper och 124 806 ton papp.
— Importen under år 1947 kan beräknas till något tusental ton.
Beträffande den inhemska konsumtionen av papper anför bränslekommissionen:
Produktionens
avsättning på hemmamarknad resp. exportmarknad har
under kriget och därefter undergått en kraftig förskjutning. Man är för en
undersökning av förhållandet mellan marknaderna hänvisad till den statistik,
som föres av pappersbruksföreningen och som är grundad på uppgifter
direkt från företagen. Av skilda orsaker överensstämma icke dessa
leveransuppgifter med den av kommerskollegium förda tillverknings- och
tullstatistiken. Med ledning av föreningens material, kompletterat med siffror
för utom föreningen stående företag, kan uttalas, att för konsumtion
inom landet under år 1937 levererades endast 269 000 ton men år 1946
530 500 ton, vilket innebär en ökning från cirka 30 procent till drygt 54 procent
av totalleveranserna respektive år, medan samtidigt exporten nedgick
från 632 000 ton til] 443 500 ton. Den inhemska papperskonsumtionen har
sålunda sedan år 1937 nära nog fördubblats (ökning 97 procent) medan
exporten under samma tid nedgått med cirka 30 procent. Orsakerna till
dessa förhållanden äro att finna på olika områden. Fördelningen på olika
sorter har även undergått förändringar, vilket framgår av följande sammanställning.
ökningen i hemmakonsumtionen är genomgående för alla sorter. Material
för omslag och emballage (kraftpapper, särskilt säck- och spinnpapper,
omslagspapper, papp) förbrukas sålunda numera i kvantiteter, som över
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
Tabell 2.
1(1
Produktion
ton
Leveranser
Leveranser
Varugrupp
inom
landet
ton
Export
ton
inom
landet
%
Export
0/
/o
1937
Kraftpapper ....................
212112
29 015
182 794
13,7
86,3
Annat omslagspapper............
156 581
33 218
114 370
22,5
77,5
Greaseproof ....................
29 528
4 231
21 746
16,3
83,7
Tidningspapper..................
268 052
78 739
201 162
28,1
71,9
Papper övriga slag (inkl. finpapper)
132 266
81 272
41 261
66,3
33,7
Papp och kartong ..............
127 461
42 525
70 667
37,6
62,4
Summa
926 000
269 000
632 000
29,9
70,1
1916
Kraftpapper ....................
231 840
91 380
129 842
41,1
58,9
Annat omslagspapper............
135 375
54 438
72 778
41,3
58,7
Greaseproof ....................
25 714
8 393
16 028
34,3
65,7
Tidningspapper..................
255 714
130 272
120 173
52
48
Papper övriga slag (inkl. finpapper)
200 308
149 001
39 638
76
24
Papp och kartong ..............
159 049
97 016
60 541
60,8
39,2
Summa
1 00» 000
530 500
443 500
45,5
54,5
stiga 242 000 ton mot cirka 105 000 ton år 1937. Här är först att märka, att
annat material — trä, jute, hampa — i stigande skala ersätts med papper
och papp, vartill importsvårigheterna för textilier under och efter kriget
givetvis i hög grad bidragit. Förpackningstekniken liksom anspråken på bekväma
och hygieniska former för hanterandet av allehanda varor i handeln
ha i utomordentligt hög grad drivit upp kraven från hemmamarknadens
sida och i denna tendens är huvudorsaken till stegringen i åtgången av dessa
papperssorter och av papp inom landet att söka. En annan betydande post
är tidnings- och journalpapper, där stegringen hos hemmakonsumtionen kan
beräknas till cirka 65 000 ton. Nytillkomna tidningar, fack- och föreningsblad
samt veckotidningar, ökning i upplagorna och en med den goda konjunkturen
sammanhängande, särdeles livaktig annonsering ha här varit de
drivande faktorerna. Orsaken till den kraftiga ökningen av finpappersförbrukningen
får till stor del sökas i det sedan år 1937 starkt ökade boktrycket.
Beträffande exporten uppger bränslekommissionen, att under åren 1936
—1939 i medeltal per år exporterats i runt tal 508 500 ton hithörande varor.
Medeltalet för samma export var under åren 1940—1944 194 210 ton per år.
Under år 1945 utgjorde exporten 221 763 ton och under år 1946 443 500 ton.
Vid en hemmaförbrukning under år 1947 av 530 000 ton skulle — med utgående
från en total leveransmängd av 990 000 ton — för export återstå tillhopa
460 000 ton. Sistnämnda kvantitet antages av kommissionen komma
att fördela sig på 140 000 ton kraftpapper, 150 000 ton tidningspapper,
116 500 ton övrigt papper och 53 000 ton papp.
Bränslekommissionen anför vidare:
Den svenska konsumtionen per capita är väsentligt högre än vad som för
närvarande är vanligt i andra länder. Den utgjorde år 1946 78 kg per in
-
17
Kungl. Maj.-ts proposition nr 255.
vanare, vilket innebär en stegring med 36 kg från år 1937, då den nlgjorde
^2 kg. Om handelspolitiska förhållanden eller valulaskäl tala för en ökning
av exporten, kan detta inom ramen för en konstant produktion uppenbarligen
endast åvägabringas genom minskning av hemmaförbrukningen. En
sådan minskning kan icke väntas inträda av sig själv, så länge nuvarande
starka efterfrågan inom landet blir bestående. Exportpriserna äro emellertid
så fördelaktiga i jämförelse med hemmamarknadspriserna, att man genom
en mera generös exportlicensgivning omedelbart kan dirigera så stora
partier, som befinnas önskvärda, från hemmamarknaden till exportmarknaden.
Den inhemska förbrukningen av pappersmassa är för närvarande icke
underkastad någon reglering. Enligt avtal den 1 april 1947 mellan Svenska
cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen, å ena, samt Svenska
pappersbruksföreningen, å andra sidan, ha dock sistnämnda föreningar förbundit
sig tillse att vissa i avtalet bestämda kvantiteter pappersmassa skulle
ställas till pappersbrukens förfogande för tillverkning av papper för det inhemska
behovet till vissa i avtalet bestämda priser, vilka äro avsevärt lägre
än exportpriserna.
Papp och papper jämte vissa därav tillverkade varor ha genom kungörelse
den 14 mars 1947, nr 119, lagts under beslag. Detta omfattar dels alla
sådana klockan 24 natten mellan den 1 och den 2 april 1947 inom riket förefintliga,
staten icke tillhöriga förråd av ifrågavarande varuslag, vilka ägas
eller innehavas av person eller företag, som yrkesmässigt tillverkar eller
driver handel med eller i yrkesmässigt bedriven verksamhet använder dylika
varor, dels alla varor av nämnda slag, vilka efter samma tidpunkt inom
riket framställas av annan än staten, dels ock alla varor av samma slag.
vilka efter sagda tidpunkt inom riket förvärvas av person eller företag —
annan än staten — som yrkesmässigt tillverkar eller driver handel med eller
i yrkesmässigt bedriven verksamhet använder sådana varor eller hit införas
av person eller företag, som nu sagts. Enligt kungörelsen äger bränslekommissionen
meddela föreskrifter om i vilken ordning och under vilka villkor
beslagtagen vara må yrkesmässigt överlåtas eller användas i yrkesmässigt
bedriven verksamhet. I anledning av beslaget ha närmare bestämmelser utfärdats
i kommissionens cirkulär den 14 mars 1947, nr 532, innefattande
bland annat även föreskrifter om handelsreglering av hithörande varor av
följande innebörd:
1) Försäljningar för export omlaltas ej av handelsregleringen. Sådana
varor äro kvar under beslag till dess exportlicens utfärdats och varan
lämnat riket.
2) Avtal om leveranser på hemmamarknaden till den som bedriver förädling
av eller idkar handel med papp eller papper in. m. få ej träffas för
längre tid än tre månader åt gången. Leveranserna under sådan period till
eu och samme köpare få ej uppgå till större kvantitet papp och papper in. in.
tillsammantagna än som motsvarar en fjärdedel av den med visst procenttal
reducerade årskvantitet, som förvärvaren förbrukat eller omsatt i sin rörelse
år 1946. Det åligger köparen alt till säljaren lämna uppgifter härom samt
Ililitmr/ till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 285. 9
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5.
att iakttaga, att han ej genom inköp från flera leverantörer skaffar sig större
kvantitet än han sålunda är berättigad till.
3) Bränslekommissionen fastställer de procenttal, med vilka reduktion av
1946 års kvantiteter för olika köparekategorier och varuslag skola ske. Omprövning
av dessa procenttal sker kvartalsvis. Efter framställning från
Svenska pappersbruksföreningen, vederbörande sammanslutning av förbrukare
eller enskilt företag kan kommissionen, om skäl därtill föreligga, medgiva
undantag från eller göra generella ändringar i den fastställda fördelningen.
4) Envar som driver handel med papp eller papper m. m., skall vid försäljning
till återförsäljare eller förbrukare iakttaga, att han så långt det är
möjligt, fördelar för rörelsen tillgängliga kvantiteter på de olika kunderna
under hänsynstagande till dessas tidigare inköp och nuvarande behov, såvida
ej meddelade bestämmelser beträffande vissa köparekategorier eller
vissa varuslag föranleda till annan fördelning.
Bränslekommissionen, som sedermera gjort vissa jämkningar i dessa föreskrifter,
har vidare i cirkuläret medgivit, att innehavare av papp eller papper
m. m., som är under beslag, får i andra hänseenden än nu sagts tillsvidare
förfoga över varan oberoende av beslaget.
På framställning av bränslekommissionen har Kungl. Maj:t genom beslut
den 14 mars 1947 bemyndigat kommissionen att träffa överenskommelse
med pappersbruksföreningen angående leveranser av papper och papp på
den svenska marknaden under år 1947 i huvudsaklig överensstämmelse med
ett vid kommissionens framställning fogat förslag. I detta förklaras innebörden
av avtalet vara, att föreningsmedlemmarnas leveranser till köparna
av7 papper och papp för konsumtion inom Sverige under aret begränsas till
sammanlagt cirka 465 000 ton. Det anges dock, att kommissionen efterstiävade
en minskning av konsumtionen inom landet till 440 000 ton samt avsage
att genom andra åtgärder än avtalet ytterligare reducera användningen av
papper och papp. Medlemmarnas leveranser ha uppdelats på olika köparekategorier
enligt sådana grunder, att inköpen reducerats med vissa procentsatser
i jämförelse med år 1946. För kraftspinnpapper, toilettpapper och cellulosavadd
förutsättes dock ökning med vissa procent. Leveranserna skola
enligt avtalsförslaget ske till priser, som icke överstiga gällande stoppriser.
Föreningen åtager sig vidare enligt avtalet för egen och medlemmarnas räkning
att sträva efter en sådan inriktning av produktionen och försäljningen,
att enligt kommissionens bedömande försörjningsviktiga ändamål i första
hand bli tillgodosedda. Föreningens och medlemmarnas verksamhet i nu berörda
hänseende skola enligt avtalsförslaget avse dels att inom gränserna för
handelsregleringen åstadkomma ur allmän synpunkt bästa möjliga fördelning
av disponibla kvantiteter med beaktande av de enskilda parternas berättigade
intressen, dels att föreslå kommissionen de ändringar i de handelsreglerande
bestämmelserna, som vore erforderliga för att uppnå detta syfte,
dels ock att på möjligt sätt söka påverka handeln i de led, som ej omfattades
av handelsregleringen. Föreningen skall vidare verka för att medlemmarna
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
19
vid produktionen astadkomma gramviktssänkningar, i den mån sådana betinnas
lämpliga och möjliga att genomföra. Slutligen skall föreningen avgiva
yttranden till handelskommissionen rörande exportlicensansökningar
och förbinder sig att därvid taga vederbörlig hänsyn till huruvida vederbörande
pappersbruks leveranser på den svenska marknaden ägt rum i enlighet
med gällande föreskrifter och avtalet.
Samtliga nu ifrågavarande varor äro underkastade exportreglering jämlikt
kungörelsen om allmänt exportförbud. Beträffande förfarandet vid exportlicensers
beviljande och härför gällande principer ha under år 1946
följande bestämmelser utfärdats.
Genom beslut den 24 maj 1946 föreskrev Kungl. Maj:t, att ärenden rörande
export av bland annat pappersmassa, papp och papper skulle av handelskommissionen
avgöras i samråd med bränslekommissionen samt att handelskommissionen,
därest kommissionen vid sådant samråd funne sig icke
kunna dela bränslekommissionens uppfattning, skulle underställa ärendet
Kungl. Maj.ts prövning. Samtidigt förklarade Kungl. Maj:t, att vid meddelande
av licens för export av pappersmassa villkor finge föreskrivas rörande
det pris, som finge betingas för till export avsett massaparti.
Sedan cellulosaföreningen och trämasseföreningen uppmanat sina medlemmar
att vid försäljning av pappersmassa icke överskrida vissa riktpriser,
beslöt bränslekommissionen den 5 juni 1946 att vid bedömandet av ansökningar
om licens för export av pappersmassa taga hänsyn till huruvida exportören
fäst avseende vid berörda uppmaning.
Den 23 augusti 1946 förklarade Kungl. Maj :t att handelskommissionen finge
vid meddelande av licens för export av bl. a. papp och papper föreskriva
villkor rörande det pris, som finge betingas för till export avsett varuparti.
Genom beslut den 20 september 1946 föreskrev Kungl. Maj:t, med anledning
bl. a. av de ändringar i växelkurserna för främmande valutor, som vidtagits
från och med den 13 juli 1946, att vid prövning av ansökning om licens
för export av pappersmassa, som grundade sig på kontrakt tecknade efter
den 31 juli 1946, riktpriser skulle tillämpas, som med minst 5 procent, dock
högst 15 kronor för lon, understege omförmälda riktpriser samt att vid prövning
av ansökning om licens för export av papper, som grundade sig på kontrakt
tecknat efter den 31 juli 1946, licens ej finge meddelas, med mindre
exportpriset i svenskt mynt antingen med 5 procent eller ock med 25 kronor
för ton underslege det pris, till vilket export skulle ha medgivits, därest växelkurserna
ej ändrats. Den 1 november 1946 ändrades emellertid detta beslut
så tillvida, alt såsom förutsättning för meddelande av licens för export av
pappersmassa, papper och papp skulle — därest icke handelskommissionen
efter samråd med priskontrollnämnden funne särskilda skäl till annat föranleda
— gälla, att exportpriserna för pappersmassa, avseende leverans fritt
ombord eller fritt banvagn vid tillverkarens fabrik, i svenskt mynt icke överstege
omförmälda riktpriser samt alt exportpriserna för papper och papp i
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
svenskt mynt icke överstege de svenska exportpriser som i allmänhet gällde
för sådana varor den 12 juli 1946.
Genom beslut den 14 mars 1947 förklarade Kungl. Maj:t. alt från och
med den 1 april 1947 vid meddelande av licens för export av pappersmassa,
papper och papp, villkor icke skulle föreskrivas rörande det pris, som finge
betingas för till export avsett varuparti.
Den 1 april 1947 har mellan bränslekommissionen och Svenska cellulosaföreningen
träffats eu överenskommelse angående vissa åtgärder med syfte
att förhindra, att de höga exportpriser på pappersmassa, som för närvarande
kunna erhållas på världsmarknaden, få oförmånlig inverkan på den
inhemska prisnivån, överenskommelsen innebär, att föreningen förbinder
sig att av sina medlemmar uppbära och till en särskild, av cellulosaföreningen
upprättad stiftelse, benämnd stiftelsen Cellulosaindustriens konjunkturutjämningsfond,
inleverera 50 kronor för varje ton under tiden till den
1 februari 1948 levererad kemisk massa. Undantag göres dock för dels vad
som sålts före överenskommelsens underskrivande med tillämpning av priser,
ej överstigande hittillsvarande riktpriser, dels viskoscellulosa, som sålts
eller säljes för framställning inom landet av viskosprodukter, dels ock vad
som efter överenskommelsens underskrivande i övrigt säljes för att efter
förädling användas på den svenska hemmamarknaden, överenskommelsen
kan biträdas jämväl av företag, som ej äro medlemmar av föreningen, vilka
därigenom bliva fullt likställda med föreningens medlemmar i de avseenden,
som avses med överenskommelsen. Beträffande fördelningen av influtna medel
finnas i överenskommelsen bestämmelser i huvudsak motsvarande den,
som enligt vad förut angivits gälla för stiftelsen Trävaruindustrins konjunkturutjämningsfond.
Stiftelsens styrelse består enligt de för stiftelsen gällande
stadgarna av ledamöterna i cellulosaföreningens arbetsutskott jämte tva av
Kungl. Maj:t efter samråd med föreningen utsedda ledamöter.
Motsvarande överenskommelse beträffande mekanisk massa har den 1
april 1947 slutits jämväl mellan bränslekommissionen och Svenska trämasseföreningen,
varigenom bildats stiftelsen Trämasseindustriens konjunkturutjämningsfond.
Avsättningen till denna fond är bestämd till 20 kronor
för ton levererad massa. I övrigt gälla enligt denna överenskommelse i huvudsak
samma bestämmelser som för cellulosaindustrien.
Samtidigt har mellan Svenska pappersbruksföreningen, å ena, samt cellulosaföreningen
respektive trämasseföreningen, å andra sidan, träffats avtal
om leverans till de inhemska pappersbruken av 145 500 ton kemisk massa
— varav 100 000 ton avsetts täcka pappersbrukens behov av massa för inlandsleveranser
av papper och papp och 45 500 ton avsetts för pappersbrukens
exportproduktion — samt 24 150 ton mekanisk massa • varav 17 500
ton avsetts för hemmamarknadens behov av papper och papp och 6 650 ton
för pappersbrukens exportproduktion. För nämnda kvantiteter om 100 000
ton, respektive 17 500 ton massa äro överenskomna priser, som avsevärt
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
21
understiga dem, som beräknas kunna erhållas för den exporterade massan.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 18 april 1947 godkänt nyssnämnda
av bränslekommissionen ingångna båda överenskommelser. Samtidigt har
Kungl. Maj:t meddelat handelskommissionen föreskrift, att licens för export
av kemisk massa må av kommissionen beviljas endast under förutsättning,
att tillverkaren biträder överenskommelsen mellan bränslekommissionen
och cellulosaföreningcn ävensom förbinder sig att fullgöra på honom belöpande
andel — beräknad efter storleken av tillverkarens produktion av
kemisk massa under år 1947 i förhållande till andra företags tillverkning
av dylik massa — av den kvantitet pappersmassa, som enligt nyssberörda
avtal mellan pappersbruksföreningen och cellulosaföreningen skall levereras
till pappersbruken. Föreskrift av motsvarande innehåll har givits jämväl
beträffande licens för export av mekanisk massa.
III. Prisutjämningsavgifternas användning.
Influtna prisutjämningsavgifter tillföras en inom statskontoret upprättad
diversemedelsfond. Denna fond bar enligt uppgift från statskontoret tillförts
under budgetåret 1945/46 18 355 000 kronor och under budgetåret
1946/47 under tiden till och med den 10 april 1947 cirka 26 500 000 kronor.
För olika ändamål ha disponerats sammanlagt 17 653 000 kronor, varför
för närvarande skulle finnas omkring 27 200 000 kronor att disponera.
Beträffande dispositionen av prisutjämningsavgifterna angavs i propositionen
nr 255/1945, att avgifterna icke borde inflyta till den allmänna budgeten
utan fonderas för att användas för sådana gemensamma ändamål, som
lämpligen borde tillgodoses av intäkter av detta slag. I vissa fall kunde
det vara lämpligt, att avgifterna disponerades för prisreduktion på återuppbyg§nadskrediter.
I andra fall syntes en reduktion av vissa importpriser
kunna ifrågakomma. I åter andra fall — exempelvis för träindustriens del
— syntes i första hand böra övervägas att disponera medlen för allmänna
åtgärder i syfte att bibehålla eller förkovra skogsnäringarnas produktionsförutsättningar.
I propositionen nr 237/1946 återupptogs frågan om disposition av prisutjämningsavgifterna.
Beträffande de under budgetåret 1945/46 influtna avgifterna
föreslogs här, att 11 miljoner kronor skulle avsättas till en fond för
skogsforskningsändamål, 5 miljoner kronor till sociala ändamål i samband
med skogsnäringen samt återstoden tillsvidare fonderas för att disponeras
tillsammans med de medel, som komme att inflyta efter den 1 juli 1946.
Beträffande sistnämnda medel anfördes, att några närmare riktlinjer för
medlens användning för det dåvarande icke borde uppdragas ulan att det
borde vara tillräckligt att uttala, att medlen borde disponeras med beaktande
av medlens ursprung och särskilda karaktär. En mera utformad plan
för användningen borde underställas riksdagen. Hinder borde dock ej föreligga
för Kungl. Maj:t att redan innan detta skett, om så skulle visa sig på
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
kallat för att undvika en eljest ofrånkomlig höjning av priserna å sågade
trävaror, använda en större eller mindre del av avgiftsmedlen för utbetalande
av prisutjämningsbidrag å trävaror. Även för andra clearinganordningar
av prispolitiskt angelägen natur borde medlen, om så prövades nödvändigt,
kunna få komma till användning.
Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag i förevarande hänseende dock
med tillägg, att utöver angivna belopp erforderlig summa skulle ställas till
förfogande för föreningen för växtförädling av skogsträd, motsvarande vad
som erfordrades för täckning av vissa engångskostnader för nybyggnadsarbeten
m. m. för en beräknad kostnad av 553 000 kronor.
Genom beslut den 14 juni 1946 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att av de
medel, som under budgetåret 1945/46 influtit till diversemedelsfonden för
prisutjämningsavgifter 11 000 000 kronor skulle avsättas till en fond för
forskningsändamål samt 5 000 000 kronor reserveras för sociala ändamål,
varvid de avsatta medlen skulle bokföras för sig och disponeras i enlighet
med de bestämmelser Kungl. Maj:t framdeles ville meddela. Sedermera har
Kungl. Maj:t dels genom beslut den 5 juli 1946 förordnat styrelse för fonden
för forskningsändamål, dels ock genom beslut den 30 december 1946 fastställt
grundstadgar för fonden, i stadgarna benämnd Fonden för skoglig
forskning. Vidare har Kungl. Maj:t av de för sociala ändamål reserverade
medlen genom beslut den 18 oktober 1946 tillerkänt sågverksindustriarbetarnas
erkända arbetslöshetskassa ett bidrag av 1 500 000 kronor.
Föreningen för växtförädling av skogsträd har genom Kungl. Maj:ts beslut
den 22 november och den 20 december 1946 under vissa villkor tilldelats
det av riksdagen godkända beloppet av 553 000 kronor för vissa engångskostnader
för nybyggnadsarbeten m. in.
Slutligen har Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juni 1946 — efter att hava
godkänt ett mellan Finska sågverksägareföreningen och bränslekommissionen
vid förhandlingar i Stockholm den 17—19 juni 1946 träffat avtal om
försäljning från föreningen till kommissionen av 10 000 standards sågade
trävaror -—- uppdragit åt statskontoret att, med anlitande av medel som
under budgetåret 1946/47 inflyta till diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
till kommissionen utbetala högst 1 050 000 kronor att av kommissionen
användas för utbetalning av de belopp av 105 kronor för standard,
som kommissionen jämlikt avtalet vore skyldig utgiva till Finlands
bank.
Såsom framgår av propositionen nr 237/1946 förelågo vid tidpunkten för
propositionens avlåtande framställningar om bidrag ur diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter dels från Svenska sågverksindustriarbetareförbundets
avdelning nr 165 Munksund, som hemställer om bidrag med 50 000
kronor för byggandet av en folkpark i Munksund, dels ock från Nederkalix
kommun, som hemställt, att Kungl. Maj:t måtte medgiva aktiebolaget Statens
skogsindustrier att för vissa allmänna ändamål inom kommunen, dispo
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
23
nera etl belopp av intill 2 000 000 kronor. Dessa framställningar ha ännu
icke slutbehandlats. En i propositionen omförmäld framställning från skogsvårdsstyrelsen
i Gävleborgs län om bidrag med 500 000 kronor för visst
skogligt växtförädlingsarbete har överlämnats till styrelsen för fonden för
skoglig forskning. Slutligen bör erinras därom att Norrlandskommittén i sitt
den 11 oktober 1945 framlagda förslag rörande disposition av intäkterna av
prisutjämningsavgifterna hemställt att vad som återstode av de under budgetåret
1945/46 influtna prisutjämningsavgifterna, sedan medel avsatts till
forsknings- och sociala ändamål, skulle användas till återuppbyggnad av
skogsbeståndet på vissa marker.
Följande framställningar rörande bidrag av ifrågavarande medel ha
sedermera gjorts:
1. Skogsstyrelsen har i skrivelse den 2 oktober 1946 hemställt, att ur
diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter skulle avsättas ett belopp
av 15 000 000 kronor för återuppbyggnad av skogsbeståndet. Styrelsen
framhåller här, att i betraktande av de stegrade anspråken på virke såsom
råvara i förädlingsindustrien det med fog kunde hävdas, att skogsvårdsåtgärder
för höjandet av virkesavkastningen vore ett utomordentligt viktigt
—- i själva verket fundamentalt •— gemensamt intresse för hela skogsnäringen.
Ett mycket omfattande behov av olika slags skogliga förbättringsarbeten
förelåge. Exempelvis låge väldiga arealer för skogsbörd lämplig
mark alltjämt kala eller vore bevuxna med synnerligen bristfälliga bestånd,
som icke utnyttjade markens produktionsförmåga. Ur folkförsörjningssynpunkt
vore av största betydelse att dessa marker snarast möjligt
sattes i ett tillfredsställande produktivt skick. Härför krävdes skogsodlingsoch
andra återväxtfrämjande arbeten.
Skogsstyrelsen lämnar härefter en utförlig redogörelse för behovet av åtgärder
på ifrågavarande område och orsakerna till de för närvarande
rådande otillfredsställande förhållandena härutinnan. Härvid framhåller
skogsstyrelsen bland annat, att reproduktionsskyldighet sedan länge varit
föreskriven i skogsvårdslagen samt att sedan 1930 icke reproduktionspliktiga
marker på enskilda skogar utom aktiebolags kunnat erhålla statsbidrag
för skogsodling in. fl. åtgärder från statens skogsodlingsanslag. Därjämte
hade under 1930-talet medel från anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder
funnits att tillgå för liknande ändamål. Slutligen hade sedan 1940 det
norrländska skogsproduktionsanslaget haft viss betydelse. Beträffande möjligheterna
att med stöd av skogsvårdslagen åstadkomma en förbättring på
förevarande område anför skogsstyrelsen:
För det första måste hänsyn tagas till lagtextens formulering enligt vilken
»sådana åtgärder skola vidtagas som iiro erforderliga för att nöjaktig ålerväxt
inom skälig tid efter avverkningen kommer att finnas å det avverkade
området». Bestämmelsens tillämpning i praktiken sammanhänger med tolkningen
av uttrycken »nöjaktig återviixl» och »skiilig tid», vilken tolkning i
sin tur är beroende av bland annat skogsvetenskapens ståndpunkt och tids
-
24
Kung!. Maj:ts proposition nr 2S5.
uppfattningen. Vad som lagligen åvilar skogsägaren i fråga om åtgärder,
som icke äro hänförliga till skogsodling i egentlig mening, blir växlande
med den subjektiva bedömningen och kan ofta slutgiltigt avgöras först
sedan efter lång tid ett misslyckande konstaterats. Härtill kommer en ingalunda
oviktig synpunkt, nämligen, att när skälig tid gått till ända utan alt
nöjaktig återväxt uppkommit, markens föryngringsvillighet i många fall
torde ha nedgått i sådan grad, att föryngringskostnaderna i jämförelse med
utgångslägets kunna bliva avsevärt stegrade, samtidigt som intäkterna från
avverkningen länge sedan förbrukats. För det andra kan man icke bortse
från det faktum, att de skogliga bristerna icke kunnat avhjälpas under den
långa period skogsvårdslagen varit i tillämpning. Det må framhållas, att
om det vid en eventuell lagrevision finnes lämpligt att skärpa kraven på
åtgärder mot otillfredsställande skogstillstånd å vissa marker, detta icke
synes genomförbart med mindre bidrag eller lån till föreskrivna åtgärder
kunna utgå. Skärpta krav på reproduktionsåtgärder efter tidigare tyst godkännande
kunna framstå såsom orimliga och oskäligt betungande.
Skogsstyrelsen fortsätter:
Åtgärder till förbättrande av skogsproduktionen måste enligt skogsstyrelsens
mening snarast vidtagas i större omfattning än vad som för närvarande
sker. Styrelsen har i det föregående även velat framhålla, att skogsägarna
i viss utsträckning kunna ha verkställt åtgärder för erhållande av återväxt,
vilka kunnat godtagas såsom ett uppfyllande av den lagliga skyldigheten
utan att resultatet blivit fullgott. Under sådana förhållanden innebär enligt
styrelsens mening ett understödjande i begränsad omfattning av kulturåtgärder
på vissa kalmarker icke befrielse från reproduktionsplikt eller
uppmjukning i princip av skogsvårdslagens bestämmelser. Det måste även
ihågkommas, att de medel, som här ifrågasättas komma till användning,
icke äro statsmedel i egentlig mening utan från skogsbruket och dess förädlingsapparat
härstammande medel.
Behovet av åtgärder omspänner landets alla delar och skogsbruk i alla
storleksgrader och av skilda ägaregrupper. Betydelsen av en restauration
inskränker sig emellertid ej till enbart skogsägarna. Tvärtom har den direkt
inflytande över hela den på skogsbruket baserade industrin jämte de befolkningsgrupper,
som — skogsägare eller icke — ha befattning med någon
del av produktionsförloppet alltifrån skogen till den förädlade varan. Det
må särskilt framhållas, att för det stora anta! arbetare, som här ha sin utkomst,
det måste vara ovidkommande, inom vilka fastigheter skogsförbättringarna
komma till stånd, blott de leda till sådana resultat allmänt sett, att
försörjningsmöjligheterna inom skogsnäringen icke försämras. Detta förhållande
jämte skogsnäringens rangplats i vårt näringsliv ger en klar uppfattning
av det här ifrågavarande ändamålets allmännytta. Denna bör därför
enligt styrelsens mening vara utgångspunkten vid utformande av bestämmelserna
för understöd på sätt här avses. I princip torde sålunda bidrag
kunna utgå till skogsbruk inom hela landet av alla ägarekategorier. I övrigt
torde understödet geografiskt sett komma att fördelas främst efter det företedda
behovet. Den nuvarande kännedomen härom torde böra kompletteras
genom lokala inventeringar.
Beträffande de marker, som böra komma i fråga till understöd, vill skogsstyrelsen
undantaga sådan mark eller åtgärd, till vilka enligt nu gällande
bestämmelser statsbidrag kan utgå. Styrelsen vill betona vikten av att vad
Kungi. Maj:ts proposition nr 285.
25
här avses icke inkräktar på omfattningen av de i vanlig ordning genom
statsbidrag understödda åtgärderna. Dessa äro i vad avser ålerväxtåtgärder
begränsade till icke reproduktionspliktig mark. Nu ifrågavarande understöd
avser i stället delar av den formellt reproduktionspliktiga mark, varest som
förut anförts åtgärder icke rimligen kunna utkrävas. Arealen av sistnämnda
mark kan för närvarande icke med säkerhet beräknas. Den nuvarande kalytan
på enskilda skogar, som falla under lagens bestämmelser om reproduktionsplikt,
torde som förut nämnts uppgå till ca 700 000 ha. Den del härav,
för vilken enligt i första hand understöd till återväxtåtgärder kan tänkas
utgå, torde kunna skattas till ca 350 000 ha. Skogsstyrelsen har därvid såsom
formell kvalifikationsgräns förutsatt en åldersgräns så att kalmarker
eller bristfälliga återväxter yngre än tio år i regel ej skulle kunna ifrågakomma
till understöd. Emellertid torde en sådan enbart tidsbestämd gräns
icke helt täcka den tidigare anförda skälighetsprincipen, då det gäller utväljandet
av markerna i fråga. Bestämmelsen om minst 10 års ålder hos föryngringsområdet
må därför betraktas såsom en grundregel, från vilken skogsvårdsstyrelsen
må kunna medgiva vissa undantag, då särskilda skäl därtill
äro. Såsom exempel kan bringas i erinran mindre vanliga svårigheter i områden
med ogynnsamt klimat jämte speciella ödeläggelser av tidigare kulturer
genom viltskador eller dylikt.
Skogsstyrelsen framhåller vidare, att möjlighet att erhålla bidrag borde
föreligga för alla skogsägarekategorier, samt föreslår generellt ett bidrag av
50 procent av den beräknade kostnaden för åtgärder utan avseende på värdet
av inom området befintliga träd, som skulle avverkas. I övrigt borde bestämmelserna
angående bidrag från statens skogsodlingsanslag i tillämpliga delar
gälla. Bidrag borde utgå endast till egentliga återväxtåtgärder, såsom sådd,
plantering, hyggesbränning, hyggesrensning och markberedning i huvudsak
å områden av typerna 1 och 2 enligt reglerna för statens skogsodlingsanslag.
Skogsstyrelsen anför vidare:
Det kan övervägas, huruvida i vissa fall andra understödsformer lämpligen
kunde finnas berättigade. Skogsstyrelsen vill framföra tanken på s. k. premiebidrag,
vilket skulle kunna utgå till enskild skogsägare under förutsättning,
att han från det av honom bedrivna jord- och skogsbruket erhåller
endast skälig utkomst och icke äger andra försörjningsmöjligheter. Han bör ,
vidare ha visat intresse för skogsbrukets höjande, och det skall därjämte
kunna antagas, att åtgärden, vartill premiebidraget ilrågasättes, må framstå
såsom med hänsyn til! hans ekonomiska möjligheter betungande. Premiebidraget
skall utgå till iståndsättning av föryngringsytor yngre än tio år företrädesvis
inom område med svåra föryngringsförhållanden. Till en och
samma skogsägare bör premiebidrag under ett år icke få lämnas till högre
belopp än 200 kronor.
Beträffande verksamhetens omfattning framhåller styrelsen — efter uppgift
att arealen reproduktionspliktig kalmark och bristfälliga föryngringsytor
äldre än 10 år på enskilda skogar torde uppgå till cirka 350 000 ha — att
styrelsen med hänsyn till den begränsade tillgången på lämplig personal,
arbetskraft och skogsodlingsmateriel ville inskränka sig till en tioårsplan
omfattande cirka 150 000 ha eller 15 000 ha per år räknat. Kostnaderna bär
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
för ha av styrelsen uppskattats till i runt tal 30 000 000 kronor, varför med
50-procentigt bidrag skulle erfordras 15 000 000 kronor. I beloppet har skogsstyrelsen
inräknat utgifter för vissa andra ändamål än direkta bidrag såsom
särskilda förvaltningsmedel för skogsvårdsstyrelsernas och möjligen för
skogsstyrelsens räkning, inköp av traktorer med tillhörande aggregat för
markberedning, utvidgning av och anskaffande av maskinutrustning till
plantskolor, anskaffande av fröklängningsmaskiner, utbyggnad av fröhållare
samt kursverksamhet för skogsodlingsförmän. Skogsstyrelsen framhåller i
samband härmed, att anskaffandet av den materiella utrustningen ävensom
de ökade möjligheterna för produktion av skogsodlingsmaterial jämte skolning
av ytterligare förmän komme att ha sin stora betydelse för arbeten av
liknande art såväl vid sidan av detta särskilda skogsodlingsprogram som
även sedan detsamma genomförts. Vad traktorerna beträffade kunde dessa
ha full sysselsättning vid vägarbete, betesanläggningar och dylikt på tider,
då de ej toges i anspråk på kulturfälten.
Angående de närmare bestämmelserna i samband med bidragsverksamheten
föreslår skogsstyrelsen, att förutom tillämpliga delar av kungörelsen den
27 juni 1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag
jämte cirkulär samma dag (nr 271) rörande kungörelsens tilllämpning
skulle gälla särskilda tillämpningsföreskrifter, som på förslag av
skogsstyrelsen fastställdes av Kungl. Maj:t. Bidrag syntes böra beviljas av
skogsstyrelsen efter av Kungl. Maj:t godkänd fördelningsplan. De för ändamålet
reserverade medlen syntes kunna insättas på statsverkets checkräkning
för skogsstyrelsens räkning. Redogörelse för medlens användning i huvudsak
på sätt sker beträffande statsanslag till skogsvårdsåtgärder syntes
böra intagas i skogsstyrelsens årsberättelse.
Över skogsstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av statskontoret,
domänstyrelsen, Norrlandskommittén, landsorganisationen, Skogsindustriernas
samarbetsutskott, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund samt Norrlands skogsvårdsförbund.
I de flesta av dessa yttranden har skogsstyrelsens förslag tillstyrkts. Norrlandskommittén
framhåller emellertid, att inom styrelsen påginge vissa undersökningar
angående en omläggning av nuvarande system för bidragsgivning
till skogsvårdsåtgärder, samt tillägger, att i den mån det reguljära bidragssystemet
sålunda komme att omläggas, grunderna för utnyttjandet av
de särskilda medel, som ställdes till förfogande av prisutjämningsavgifter, i
erforderlig omfattning anpassades härefter. Skogsindustriernas samarbetsutskott
betonar, att medlen icke finge användas till sådana skogliga återuppbyggnadsarbeten,
som eljest skulle bestridas av statsmedel, samt finner den
av skogsstyrelsen angivna begränsningen i fråga om medlens disponerande
tillfyllest för tillgodoseendet av dessa synpunkter. Samarbetsutskottet finner
däremot de skäl, som framförts för att medlen skulle kunna användas till
premiebidrag, icke övertygande och avstyrker för den skull förslaget i denna
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
27
del. Sveriges skogsägareförbund, som även avstyrker premiebidragen, framhåller,
att del vid bidragens fördelning finge anses skäligt, att Norrland i
någon män gynnades, då dels kostnaderna för anskaffande av återväxt därstädes
proportionsvis vore mycket mer betungande än i de södra landsdelarna,
dels ock prisutjämningsmcdlen till tre fjärdedelar kommit just från Norrlandsskogarna.
Sistnämnda önskemål framföres även av Norrlands skogsvårds
förbund, som tillika säger sig vilja till sin anslutning till skogsstyrelsens
framställning knyta det villkoret, att medlen komme att användas för
sådana skogliga åtgärder, som vilade på av den skogsvetenskapliga forskningen
lagd grund. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund understryker
särskilt lämpligheten av att premiebidrag i vissa fall skulle kunna utgå och
framhåller, att just genom att bidrag kunde utgå såsom en premie till de
skogsägare, som visat speciellt intresse för skog och skogsbrukets höjande,
det verkade intresseväckande hos andra skogsägare på ett mera påtagligt
sätt än det rena anslaget ur fonden i och för sig kunde göra.
Landsorganisationen tillstyrker ävenledes i princip, dock under framhållande
av att det borde tillses, att de nya möjligheterna att erhålla statsbidrag
för skogsodlingar icke medförde en ytterligare avslappning i utkrävandet av
reproduktionsplikt i samband med nyss utförda eller kommande skogsavverkningar.
Emellertid tillägger landsorganisationen:
Frågan om disponerandet av de ifrågavarande fondmedlen bör emellertid
också ses i ett vidare sammanhang än skogsstyrelsen gjort i sin framställning,
vilken icke berört alternativa användningar av dessa medel. Oavsett
de skogsodlingsåtgärder, som nu kunna vidtagas, kommer utvecklingen beträffande
råvarutillgångarna att framtvinga en nedläggning av en del av de
nu existerande skogsindustriföretagen. Det förefaller rimligt att en del av
de inkomster, som tillföras landet genom nuvarande höga trävaruexportpriser,
begagnas för att på bästa sätt lösa de sociala problem, som kunna
uppstå i samband med denna väntade utveckling. Man kan också peka på
behovet av samlingslokaler och yrkesskolor samt sanering av bostadsbeståndet
i vissa norrländska industriområden. Ett ändamål till vilket bidrag även
biir komma i åtanke är den folkhögskola, som f. n. planeras i Norrbotten.
Så länge man icke har någon kännedom om hur stort belopp som totalt
kommer att inflyta genom prisutjämningsavgifterna på exporterade trävaror
och någon översikt ej heller skapats över de olika ändamål för vilka dessa
medel skulle kunna fördelas, synes det lämpligast att icke redan nu binda
större delen därav för bestämd användning utan reservera dem för en senare
slutgiltig fördelning på skogsförbättringsåtgärder och sociala ändamål.
Domänstyrelscn vitsordar behovet av åtgärder för ifrågavarande ändamål
men är tveksam om prisutjämningsavgifterna böra användas härtill. Styrelsen
anför:
För egen del anser styrelsen starka skäl tala för att medel ur statens skogsodlingsanslag
och norrländska skogsproduktionsanslaget få användas därtill,
då dessa anslag utgå till synnerligen närliggande ändamål. Styrelsen får
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
erinra därom, alt medel under ifrågavarande anslagstitlar hittills anvisats
i långt mindre utsträckning än som ansetts behövligt i de utredningar, som
föregått tillkomsten av anslagen. Styrelsen vill även påpeka, hurusom skogsstyrelsen
i förevarande framställning anfört, »att om det vid en eventuell
lagrevision finnes lämpligt att skärpa kraven på åtgärder mot otillfredsställande
skogstillstånd å vissa marker, detta icke synes genomförbart med
mindre bidrag eller lån till föreskrivna åtgärder kunna utgå. Skärpta krav
på reproduktionsåtgärder efter tidigare tyst godkännande kunna framstå såsom
orimliga och oskäligt betungande». Till innebörden likartat uttalande
av skogsstyrelsen återfinnes å sidan 189 i betänkande med förslag till skogsvårdslag
(SOU 1946:41). Härav anser sig styrelsen kunna draga den slutsatsen,
att bidrag av andra allmänna medel än prisutjämningsavgifter förutsatts
komma att utgå till just de ändamål, som nu avses. Det förtjänar måhända
även nämnas, att — vad Norrland beträffar — som grund för norrländska
skogsproduktionsanslaget förutsättes bildandet av skogsvårdsområden,
främst i syfte att skapa betesfred å de marker, där systematiska restaureringsåtgärder
skola vidtagas. Denna förutsättning för ett gynnsamt resultat
av nu ifrågasatta åtgärder torde icke komma att föreligga. Styrelsen får även
i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida icke odisponerade prisutjämningsavgifter,
som tillkommit på grund av starkt stegrade exportpriser under en
högkonjunktur med goda rotvärden å skog, lämpligen böra reserveras som
stöd för skogsbruket under mindre gynnsamma konjunkturförhållanden.
Domänstyrelsen tillägger emellertid, att därest ur andra synpunkter än
dem styrelsen andragit, statligt stöd för åtgärderna ansåges böra lämnas av
intäkter av prisutjämningsavgifter, styrelsen i stort sett kunde ansluta sig
till skogsstyrelsens förslag. Domänstyrelsen ifrågasätter dock lämpligheten
av den av skogsstyrelsen framförda tanken på premiebidrag.
Slutligen anför domänstyrelsen:
De 15 000 000 kronor av inflytande prisutjämningsavgifter, som enligt förslaget
skola disponeras som stöd för skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar,
torde kunna anses härröra ur virke, vartill råvara avverkats å dylika skogar.
Vad angår domänfondens skogar lärer uttagandet av prisutjämningsavgifter
även beträffande dessa ha verkat sänkande på rotvärdet och därmed även
på avsättningen av medel till domänverkets förnyelsefond. Därest intäkter
av prisutjämningsavgifter prövas böra anlitas till föreslagna skogsvårdsåtgärder,
finner styrelsen befogat, att av de intäkter av ifrågavarande slag,
som beräknas härröra av virke från kronoskogarna, skäligt belopp tillgodoföres
nämnda förnyelsefond.
2. Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut har i
skrivelse den 20 november 1946 gjort framställning om medel till utvidgad
forskning vid statens skogsforskningsinstitut. Efter att ha påpekat behovet
av att skogsmarker med otillfredsställande återväxt snabbt återförsättas i
produktivt skick, framhåller styrelsen, att det torde allmänt erkännas, att
stödet av skoglig forskning i fråga om dessa uppgifter icke kunde undvaras
och att den pågående utvecklingen inom denna under senare tid aktualiserat
en mångfald spörsmål med starka anknytningar till frågor av betydelse för
det stundande restaureringsarbetet. För forskningen gällde att i nuvarande
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
29
situation sätta som sitt närmaste mål uppgiften att snarast möjligt söka
komma fram till resultat, som kunde tjäna som vägledning vid återuppbyggnadsarbetet.
Detta torde endast kunna möjliggöras genom att forskningen
bedreves i avsevärd omfattning och forcerad takt.
Styrelsen framlägger hälften av en plan för ifrågavarande forskningsarbete
under de närmaste fem åren. Planen omfattar dels studier av skogsträdens
morfologiska typer, dels föryngringsstudier, dels proveniensstudier och dels
studier av främmande trädslag samt jämväl förslag till anskaffning av viss
instrumentutrustning. Efter utförlig redogörelse för förslagets innebörd i
dessa olika hänseenden framlägger styrelsen följande kostnadsberäkning:
I. Studier av skogsträdens morfologiska typer.
Maskiner för borrspånsmätning .................. 25 000
Analysarbeten och borrspånsmätning ............ 62 000
Bearbetning av material från produktionsundersök
ning
i orörd skog ............................ 100 000
Experimentella typstudier ...................... 400 000
Resistensundersökningar ........................ 100 000 537 000
II. Föryngringsstudier.
Biologiska föryngringsstudier .................... 205 000
Tekniska föryngringsstudier..................... 175 000
Frö- och plantskoleundersökningar............... 115 000
Studier över kemiska bekämpningsmedel ........ 105 000 gQO 000
III. Proveniensstudier............................... 310 000 310 000
IV. Studier av främmande trädslag .................. 50 000 50 000
V. Instrumentutrustning för undersökningar över skogsmarkens
näringsförhållanden .................... 133 000 133 000
Summa 1 780 000
Styrelsen uppgiver, att styrelsen för innevarande budgetår disponerade
50 000 kronor för ifrågavarande arbetsuppgifter och att under en femårsperiod
detta anslag stege till 250 000 kronor. För utförande av det föreslagna
forskningsprogrammet erfordrades därför ett extra anslag av 1 530 000 kronor
eller 306 000 kronor årligen under fem år. Styrelsen fortsätter:
Med hänsyn till det skogliga restaureringsarbetets stora aktualitet anser
styrelsen det vara synnerligen angeläget, att statens skogsforskningsinstitut
beredes möjlighet alt med all kraft och skyndsamhet angripa därmed sammanhängande
forskningsuppgifter, vilka falla inom institutets verksamhetsområde.
För att denna forskning snabbt skall komma i gång på bred front
kräves emellertid en betydande insats från institutet av engångskaraktär,
avseende forcerad bearbetning av redan insamlat observationsmaterial och
anläggning av fasta försök ävensom innefattande anskaffning av erforderlig
instrumentutrustning. En sådan insats är dock icke möjlig att företaga
inom institutets nuvarande anslagsram utan härför fordras såsom framgår
av styrelsens förut föreslagna arbetsplan ett särskilt engångsanslag av
1 530 000 kronor alt förbrukas under en tidsperiod av omkring fem år.
30
Kung!. Maj:ts proposition nr 26’5.
På grund härav hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte av statsmedel
eller, med hänsyn till föreliggande forskningsuppgifters aktualitet och medelsäskandets
engångskaraktär, eventuellt av influtna prisutjämningsavgifter
å trävaror anvisa ett belopp av 1 530 000 kronor för ifrågavarande ändamål.
Över framställningen ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket
och styrelsen för fonden för skoglig forskning.
Statskontoret, som förklarar det undandraga sig statskontorets bedömande,
huruvida verksamheten vid skogsforskningsinstitutet bör intensifieras på föreslaget
sätt, framhåller, att om medel skulle anvisas för ändamålet, detta
borde ske ur influtna prisutjämningsavgifter. Då särskilda medel på detta
sätt kunde ställas till förfogande för forskningsverksamheten, förefölle det
statskontoret icke lämpligt, att jämväl vissa i jämförelse med de sammanlagda
kostnaderna förhållandevis små belopp alltjämt användas för ändamålet
under det årliga anslaget till särskilda undersökningar vid forskningsinstitutet.
Detta anslag syntes därför i fortsättningen böra minskas med dessa
belopp eller tillhopa 50 000 kronor. Icke heller riksråkenskapsverket ingår i
saklig prövning av anslagsäskandena men förordar beträffande formen för
medelsanvisningen, att medel anvisas ur prisutjämningsavgifterna. Styrelsen
för fonden för skoglig forskning finner behovet av den ifrågasatta utvidgade
forskningsverksamheten väl ådagalagt och understryker vikten av att denna
snarast komme till stånd och bedreves med den skyndsamhet, som kunde
befinnas möjlig och lämplig. Med hänsyn till den viktiga plats på institutets
arbetsprogram, som ifrågavarande arbetsuppgifter torde komma att intaga
och den betydelse, som forskningsprogrammet kunde beräknas få för institutets
fortsatta verksamhet, borde enligt styrelsens mening kostnaderna bestridas
av statsmedel i samma ordning som institutets verksamhet i övrigt.
Om det icke skulle visa sig möjligt att under en nära framtid i denna ordning
täcka ifrågavarande medelsbehov, torde det med hänsyn hland annat
till kostnadernas engångskaraktär kunna ifrågasättas att bekosta verksamheten
med influtna prisutjämningsavgifter. Då emellertid enligt grundstadgarna
för fonden för skoglig forskning förutsättes, att fonden icke anlitades,
då statsmedel beräknades kunna stå till förfogande i annan ordning samt
ifrågavarande medelsanvisning skulle innebära ett anlitande av fondens kapital,
syntes det styrelsen med hänsyn till verksamhetens art, att statsmedel
borde ställas till förfogande i samma ordning som skedde till institutets verksamhet
i övrigt. Skulle detta ej visa sig möjligt vid en nära liggande framtid,
syntes influtna prisutjämningsavgifter kunna anlitas för verksamheten, varvid
dock i första hand syntes böra ifrågakomma att för ändamålet anvisa
ännu odisponerade medel ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.
3. Svenska skogsvård sföreningen har i skrivelse den 26 mars 1947 framställt
begäran om bidrag ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
till en intensifierad upplysnings- och propagandaverksamhet för att öka förståelsen
för skogsbruket och dess berättigade krav. Föreningen anför, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5.
31
föreningen, som ville utgöra ett allmänt forum i skogliga frågor, sökt fylla
sina uppgifter bl. a. genom utgivande av tidskrifter (Skogsvårdsföreningens
tidskrift och Skogen) och av populärt hållna broschyrer, genom utövande av
annan förlagsverksamhet, varigenom skoglig litteratur kunnat tillhandahållas
till billiga priser, ävensom genom anordnande av föredrag och diskussionsmöten
samt exkursioner i studiesyfte till olika delar av landet och emellanåt
till grannländerna. I nuvarande, med avseende å råvarubristen krisartade
läge, då den starka efterfrågan på virke överträffade vad skogarna i
närvarande stund presterade och man på många håll måste inrätta sig för
en minskad varutillförsel på grund av att gamla hopsparade förråd uttömts,
gällde det att med alla till hands stående medel mobilisera skogsbrukets produktionsmöjligheter
och bringa dom till högsta utveckling. På grund härav
hade anspråken på föreningen vuxit, och styrelsen hade också sedan någon
tid sökt finna vägar särskilt för att effektivisera och främja föreningens upplysande
och propagerande verksamhet. En plan för ifrågavarande ändamål
har uppgjorts och underställts föreningen på allmänt möte. I det väsentliga
innehåller densamma följande:
1) Tidskrifterna. Svenska Skogsvårdsföreningens Tidskrift bibehålies i
huvudsak vid sin hittillsvarande karaktär och uppläggning. I mån av möjlighet
bör i tidskriften Skogen ökat utrymme beredas åt såväl skogsbruk
som andra grenar av skogsnäringen.
2) Förlagsverksamheten. Utgivande av minst fyra populära broschyrer
om året anses önskvärt. En ny serie s. k. folkskrifler i skilda ämnen bör
uppläggas. Skogliga läroböcker och annan skoglig litteratur förlägges i all
den utsträckning som kan bliva möjlig.
3) Exkursioner. Förutsättningarna för anordnande av flera exkursioner
årligen liksom frågan om hållande av vinterexkursioner bör närmare övervägas.
Eventuellt bör ordnas läns- eller distriktsexkursioner åtföljda av
föredrag och diskussioner.
4) Möten. Utom årsmölet torde regelbundna höstmöten vara önskvärda.
Mötena må kunna förläggas till andra orter än Stockholm.
5) Skoglig pressinformation. En presservice i skogsfrågor bör startas och
bedrivas, gående ut på att förse den allmänna tidningspressen dels med lättlästa
samt upplysande artiklar avsedda för skogsägare, dels med material,
som riktar sig till den stora allmänheten för att klarlägga skogsnäringens
betydelse för folkhushållet in. in.
6) Radio och film. Samarbete bör etableras med Radiotjänst för möjliggörande
av dels mera regelbundna utsändningar av anföranden i aktuella
spörsmål för skogsägare, dels ock föredrag, avsedda såväl för fackmän och
skogsägare som för den stora allmänheten. Föreningen bör stå till tjänst
med ordnandet av program och anskaffande av föredragshållare. — Vidare
bör föreningen verka för anskaffande av filmmanuskript i skogliga ämnen.
7) Förbindelser med andra länders skogsbruk och skogsmän. Föreningen
bör främja kontakten och utbytet mellan svenskt och utländskt skogsbruk
samt deras företrädare ävensom, genom sitt sekretariat för den Nordiska
Skogsunionen, medverka (genom planläggning o. dyl.) vid genomförande
av besök, studieresor in. in. såviil i Sverige som i utlandet.
8) Bildarkiv. 1 föreningens regi bör uppläggas ett skogligt bildarkiv efter
32
Kung!. Maj:ts proposition nr 285.
ett av styrelsen redan godkänt registrerings- och arkiveringssystem. Bildsamlingen
skall utnyttjas som åskådningsmaterial i undervisnings- och upplysningsarbetet,
vid nyhetsförmedling, propaganda m. m. Arkivet torde jämväl
få kulturhistoriskt värde.
Föreningen fortsätter:
Därest skogsvårdsföreningen rent organisatoriskt skall kunna realisera
ett så omfattande program som det ovan skisserade och därigenom i mycket
betydande grad öka sin effektivitet, är det ofrånkomligen nödvändigt att en
person med erforderlig kompetens heltidsanställes såsom verkställande direktör
och sekreterare. Härjämte fordras en viss förstärkning av redaktions-
och kanslipersonalen. Styrelsen utgår från att tidskriftsverksamheten
skall bedrivas under medverkan av en särskild redaktionskommitté. Vad
beträffar den upplysnings- och propagandaverksamhet, som avses äga rum
i samarbete med tidningspressen, Radiotjänst m. fl., är avsikten att densamma
skall planläggas och fortlöpande följas av en rådgivande nämnd. 1
nämnden torde böra ingå representanter för myndigheter, institutioner och
viktigare organisationer på det skogliga området, lämpligen också en företrädare
för jordbrukets upplysningsnämnd.
Föreningen framhåller ytterligare, att denna utvidgning av verksamheten
skulle medföra en väsentlig ökning av föreningens omkostnader. Föreningens
utgifter beräknades under en första femårsperiod till 314 000 kronor
för år mot 194 300 kronor år 1946. Inkomsten beräknades till 214 000 kronor
för år mot 189 200 kronor år 1946. Utgifterna skulle alltså i genomsnitt
komma att överstiga inkomsterna med 100 000 kronor årligen. För hela
perioden skulle erfordras 500 000 kronor. Efter denna övergångs- och organiseringsperiod
torde balans kunna åstadkommas genom höjda inkomster av
olika slag.
Föreningen anför vidare:
Vid övervägande av möjligheterna att tillföra föreningens budget ovannämnda
belopp av 500 000 kronor såsom engångsanslag för successivt genomförande
under en 5-årsperiod av en intensifierad upplysnings- och propagandaverksamhet
till fromma för landets skogsvård har styrelsen uppmärksammat
de s. k. prisutjämningsavgifterna å vissa trävaror. Enligt
styrelsens förmenande torde det kunna anses som synnerligen lämpligt att
använda medel från förberörda prisutjämningsavgifter till den för skogsvårdsföreningen
planerade vidgade upplysnings- och propagandaverksamheten.
Ett sådant understödjande synes överensstämma med de av riksdagen
förordade principerna för dessa avgifters användning. Skogsvårdsföreningens
verksamhet berör nämligen alla skogsägare, större som mindre,
inom hela vårt land och vill vara till gagn för skogsbruket i dess helhet.
Verksamheten är avsedd att stimulera intresset för en ändamålsenlig skogsvård
och vidga kunskapen i skogliga frågor. Den bör därför, rätt bedriven,
kunna göra mycket god effekt till båtnad för en förbättrad virkesproduktion
och en rationell virkeshushållning. Vidare må uppmärksammas, att förevarande
verksamhet jämväl riktar sig till den stora allmänheten i syfte att
bibringa denna ökad kännedom om skogliga förhållanden och om den viktiga
roll skogsnäringen spelar för vårt lands utveckling i ekonomiskt och
kulturellt hänseende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
33
På grund härav hemställer föreningen att ur diversemedelsfonden för
prisutjämningsavgifter måtte till föreningen anvisas ett belopp av 500 000
kronor att användas i huvudsaklig överensstämmelse med angivna riktlinjer
för en utvidgad verksamhet till det svenska skogsbrukets befrämjande.
I skrivelse den 9 april 1947 tillägger föreningen:
Föreningen har hittills varit och avser jämväl att framdeles vara inriktad
på att, utan hänsynstagande till personliga uppfattningar i skilda frågor,
föra tillsammans alla som ha intresse för svensk skogsvård och dess förkovran.
Vid sina sammankomster och exkursioner ävensom i sina publikationer
har föreningen i överensstämmelse härmed låtit ordet vara fritt
och därigenom berett sina medlemmar och andra tillfälle till en obunden
debatt i olika skogliga spörsmål. Svenska Skogsvårdsföreningen som sådan
har emellertid alltid eftersträvat att iakttaga en strängt neutral ståndpunkt
i angelägenheter av skogspolitisk natur och kommer givetvis att även framgent
så göra. Föreningen anser det sålunda vara av synnerlig vikt att den
i sina olika verksamhetsgrenar i dylika sammanhang framträder som ett
helt opartiskt forum.
4. Föreningen för växtförädling av skogsträd har i skrivelse den 30 mars
1947 anhållit, att av ännu odisponerade medel ur diversemedelsfonden för
prisutjämningsavgifter erhålla ett anslag på 290 000 kronor för uppförande
av ny institutionsbyggnad och föreståndarebostad vid föreningens mellansvenska
huvudfilial i Brunsberg i Värmland.
Efter erinran om 1946 års riksdags beslut att tillerkänna föreningen ett
engångsanslag av 553 000 kronor för täckande av vissa engångskostnader
för nybyggnadsarbeten m. in. anför föreningen:
I föreningens framställning rörande dispositionen av berörda engångsanslag
finnes för nybyggnader vid föreningens mellansvenska huvudfilial vid
Brunsberg i Värmland upptaget ett belopp av 88 000 kronor för assistentoch
förmansbostad samt bänkgård och skugghall. Institutionslokaler samt
bostadslägenheter för filialföreståndare och förste assistent förutsattes då i
fortsättningen liksom tidigare inrymda i den av Billeruds Aktiebolag till
föreningens disposition upplåtna herrgårdsbyggnaden vid Brunsberg. Sedan
föreningen hösten 1945 ingick med sin första framställning angående föreningens
ifrågakommande vid fördelningen och användandet av de genom
prisutjämningsavgifterna från skogsindustrien ingående medlen, har emellertid
frågan om lokalmöjligheterna i Brunsbergs herrgård kommit i ett helt
nytt läge. Efter upprepade eldsvådetillbud vintern 1945—46 har herrgårdsbyggnaden
av brandstodsnämnden och representanter för vederbörande
brandförsäkringsbolag utdömts och eu genomgripande ombyggnad av den
gamla byggnaden eller nybyggnad av institution och tjänstemannabostäder
är nu ofrånkomlig. Föreningens arbetsutskott har, efter under hösten med
Billeruds Aktiebolag inledda förhandlingar, vid sitt senaste sammanträde
den 26 november 1946 haft frågan under ingående behandling och därvid
funnit nybyggnad av institution och tjänstemannabostäder vid Brunsberg
vara den enda rationella lösningen, då Billeruds Aktiebolag förklarat sig
berett alt till föreningen som gåva upplåta för jämväl ifrågavarande nybyggnader
erforderligt tomtområde. På grund av Brunsbergsherrgårdens belägenhet
vore någon tomtavstyckning kring denna ulcsluten. Alt vid eu om
lliliang
till riksdagens protokoll I0A7. I stank Nr 285. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
byggnad av'' herrgården under sådana omständigheter i denna investera ett
relativt betydande kapital kunde omöjligen förordas. Av företagen utredning
angående kostnaderna för vid Brunsberg erforderliga nya byggnadsarbeten
framgick, att ombyggnad av herrgården skulle draga en kostnad av
186 000 kronor, nybyggnader en kostnad av 290 000 kronor.
Fullgoda arbetsmöjligheter vid såväl huvudanstalt som filialer är för Föreningens
för växtförädling av skogsträd fortsatta verksamhet ett grundvillkor.
Växtförädlingsarbetets uppdelning på en huvndanstalt och ett efter
landets olika klimatförhållanden avpassat antal filialstationer var från verksamhetens
första början given. Under arbetenas gång har en till tvenne
huvudfilialer i första hand knuten filialverksamhet befunnits vara den mest
ändamålsenliga; en huvudfilial för Mellansverige och en för Norrland. Sedan
1942 har den mellansvenska filialen i Brunsberg varit i intensiv verksamhet
under filialföreståndare Enar Anderssons energiska ledning. Trots
omoderna institutionsförhållanden och otillfredsställande bostadsmöjligheter
ha redan efter fem år värdefulla resultat av förädlingsarbetet här framgått.
De av filialens föreståndare till föreningens årsberättelse årligen lämnade
redogörelserna för filialens verksamhet och de av honom i särskilda
Meddelanden från Föreningen för växtförädling av skogsträd (nr 31 och
37, bil. 1 och 2) framlagda resultaten av filialens verksamhet utvisa tydligt
detta. Den mellansvenska filialens verksamhet har också av praktikens
skogsmän mötts med det största förtroende. Ett tillgodoseende av filialens
behov av lokaler och tjänstemannabostäder är förutsättningen för ett fortsatt
framgångsrikt bedrivande av dess nationalekonomiskt betydelsefulla
verksamhet.
Då herrgårdsbyggnaden vid Brunsberg, i vilken filialinstituten jämte bostadslägenheter
för filialföreståndare och förste assistent inrymts, nu på
grund av bristande brandsäkerhet utdömts, måste erforderliga nybyggnadsarbeten
därstädes omedelbart företagas. Om nybyggnader av institutionsbyggnad
med bostadslägenheter för förste assistent och arbetare jämte tillbyggnad
av arbetslokalerna i anslutning till förut befintliga växthus samt
föreståndarebostad i enlighet med av arkitekt Wald. Granlund, Sollefteå,
utförda ritningar till en beräknad sammanlagd kostnad av 290 000 kronor
blevo utförda, kunde lokalfrågan för föreningens mellansvenska huvudfilial
anses slutgiltigt löst. Då föreningen efter föregående fåfänga försök att från
privat håll anskaffa medel för under senare år tillkommande nybyggnader
sett sig nödsakad att jämväl för tillgodoseendet av senast framkomna byggnadsbehov
ansöka om anslag av allmänna medel har föreningen i skrivelse
den 11 januari innevarande år hos styrelsen för fonden för skoglig forsk
ning gjort en med föreliggande liknande framställning, vilken framställning
styrelsen av principiella skäl ansett sig ej kunna tillmötesgå, utan har sagda
styrelse, under framhållande av, att den finner det angeläget för föreningens
fortsatta verksamhet att erforderliga medel ställas till förfogande för ifrågavarande
byggnadsföretag, hänvisat föreningen att i första hand begära anslag
för ändamålet av ännu odisponerade medel ur diversemedelsfonden för
prisutjämningsavgifter.
5. Statens bränslekommission har i skrivelse den 2 april 1947 gjort framställning
om godkännande av ett den 31 mars samma år med Finska sågverksägareföreningen
träffat avtal om leverans av sågade trävaror från Finland
till Sverige. I skrivelsen anföres bl. a. följande:
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
35
Under nuvarande förhållanden kunna sågade trävaror icke inköpas från
Finland och försäljas på den svenska marknaden till gällande normalpriser
utan förlust, och importen av virke för detta ändamål kan därför endast
upprätthållas med hjälp av subvention från statens sida. Innevarande års
svensk-finska handelsavtal upptager en kontingent av sågade trävaror från
Finland till ett värde av 6 milj. kronor, motsvarande ungefär 12 000 stds.
Ur försörjningssynpunkt torde det dock vara önskvärt att importen även
under innevarande år kan upprätthållas i samma omfång som under år
1946. Det råder nämligen alltjämt stor brist på särskilt de kvinta- och utskottsbräder,
som utgöra den huvudsakliga beståndsdelen av ifrågavarande
import. Om importen av dessa varor bortfaller, kommer följden sannolikt
att bliva, att värdefullare svenskt virke i stället konnne att tagas i anspråk
för den inhemska konsumtionen, vilket eljest skulle ha kunnat exporteras.
Vid överläggningar i Stockholm den 31 mars med ombud för Finska Sågverksägareföreningen
har träffats preliminär överenskommelse om import
av sammanlagt 30 000—45 000 stds sågade trävaror från Finland till Sverige
under år 1947. Av ifrågavarande kvantitet avses 5 000—10 000 stds att försäljas
till större konsumenter såsom Limhamns Träindustri AB, Malmö, och
andra, vilka tidigare importerat betydande mängder trävaror från Finland.
Dessa varor förbrukas för tillverkning av lamellgolv och liknande varor,
vilka — i varje fall delvis — äro avsedda för export från Sverige. Något
bidrag för import av trävaror för dylikt ändamål kan icke anses befogat,
och avtalet med sågverksägareföreningen förutser därför att närmare överenskommelse
om priser etc. för denna del av avtalskvantiteten skall kunna
träffas mellan presumtiva köpare och säljare direkt utan medverkan från
myndigheternas sida. Resterande 25 000—35 000 stds äro avsedda för försäljning
till trävaruhandlare och det förutsättes att denna import, i likhet
med vad som skedde under år 1946, måste subventioneras med medel ur
prisutjämningsfonden. Huru stort bidrag, som kommer att erfordras, kan
icke närmare angivas, förrän priset vid export från Sverige till England och
det pris importören skall få betala för de finska varorna bli kända. Om nuvarande
bestämmelser angående handeln med trävaror på hemmamarknaden
och vid export i princip bibehållas kommer prisbidraget att ungefär
motsvara den prisutjämningsavgift, som kan komma att uttagas vid export.
Enligt kommissionens uppfattning kan utbetalning av bidragen enklast ske
direkt till importörerna efter viss dokumentation.
Sedan den 1 juli 1945 har Kungl. Maj:t haft riksdagens bemyndigande att I''öredraganför
stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgifter den
vid export av varor. Enligt de direktiv, som lämnats av riksdagen, få dylika
avgifter uttagas endast i de fall, då exportpriserna skulle öva ett stegrande
inflytande på den inhemska prisnivån, och blott med belopp, som äro
nödvändiga för att nå det åsyftade resultatet. Prisutjämningsavgiften hör
sålunda i princip motsvara skillnaden mellan å ena sidan exportpriset pa
varan och å andra sidan det inom landet gällande priset med tillägg för
eventuella särskilda kostnader för exporten. Avgiften hör avpassas så, all
exportföretagen icke komma i sämre läge än företag i jämförlig ställning på
den inhemska marknaden. Avgiflerna äro avsedda såsom en ren övergångsanordning
och böra helt bortfalla, så snart spänningen mellan exportpri
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
serna och hemmaprisnivån icke längre hotar att utlösa sådana prisstegringar
inom landet, som kunna beräknas försvåra den allmänna prisstabiliseringen.
Om möjligt bör man, när fråga om uttagande av prisutjämningsavgifter
uppkommer, söka nå överenskommelse därom med vederbörande exportindustrier
och tillgripa tvång allenast när så befinnes nödvändigt. Vid övervägande
av lämpligheten att uttaga prisutjämningsavgifter böra i varje särskilt
fall jämväl andra synpunkter än de rent prispolitiska, bl. a. handelspolitiska
synpunkter, vinna beaktande, och systemet med prisutjämningsavgifter
får icke försvåra eller fördröja en återgång till mera normala handelspolitiska
metoder.
Bemyndigandet att uttaga prisutjämningsavgifter gäller för närvarande
endast till innevarande budgetårs utgång.
Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört ha prisutjämningsavgifter
hittills uttagits endast beträffande vissa trävaror, dels enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 25 maj 1945, nr 257, dels — i vad rör props - enligt särskilt avtal med de auktoriserade uppköparna av props. Med hansyn
härtill finner jag det lämpligt att i detta sammanhang anföra några allmänna
synpunkter på läget på trävarumarknaden och behovet av regleringsåtgärder
på detta område. I anslutning härtill kommer jag även att
beröra motsvarande förhållande beträffande pappersmassa och papper.
I den proposition om prisutjämningsavgifter (nr 237/1946), som avlämnades
till 1946 års riksdag, berörde föredragande departementschefen förhållandena
på trävarumarknaden och angav riktlinjerna för
den reglering, som härvid befanns nödvändig. I stort sett inneburo dessa
riktlinjer följande. Prisregleringen å sågtimmer av furu och gran m. in.
samt i anslutning därtill meddelade föreskrifter angående upplåtelse av
skogsavverkningsrätter skulle upphöra, medan normalpriserna a sagade och
hyvlade varor skulle bestå och göras så effektiva som möjligt. Beslag skulle
läggas, förutom å rundvirke av furu och gran, även å sågade och hyvlade
trävaror samt med stöd därav viss marknadsreglering beträffande dessa
varor genomföras. Regleringen borde handhavas av bränslekommissionen
med biträde av kristidsstyrelsernas bränslekontor. Den sammanlagda kvantiteten
av de trävaror av ifrågavarande slag, som under året finge exporteras,
borde fastställas av Kungl. Maj:t. Det borde ankomma på bränslekommissionen
under medverkan av representanter för industrien och handeln
att fördela denna kvantitet på de olika sågverken. Export till visst
land borde få ske först sedan under bränslekommissionens medverkan avtal
träffats om den trävarukvantitet, som från Sverige finge exporteras till
landet i fråga, samt om priser, leveransbestämmelser m. m.
De angivna grundlinjerna ha i stort sett följts i fortsättningen. Normalpriserna
å sågtimmer upphävdes sålunda med utgången av juni 1946, och
samtidigt upphävdes jämväl normalpriserna å massaveden. Produktionen
av gagnvirke fick en gynnsammare utveckling än man vågat räkna med,
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
37
vilket bland annat haft till följd att exporten av trävaror, vilken från början
beräknats till omkring 400 000 standards, under år 1946 kommit att uppgå
till över 450 000 standards.
Tiden efter den 1 juli 1946 har karakteriserats av en stark uppgång i priserna
på rotstående skog. Prisuppgången kan illustreras av följande av priskontrollnämnden
lämnade siffror på medelpriserna per kubikmeter, som
erhållits vid domänverkets försäljningar. Medan dessa priser år 1945 utgjorde
7 kronor 16 öre per in3 i Norrland—Dalarne och 16 kronor 90 öre i
de södra distrikten, blev motsvarande medeltal under år 1946 13 kronor
8 öre i Norrland—Dalarne och 27 kronor 85 öre i de södra distrikten, innebärande
alltså en ökning med 83 procent i Norrland—Dalarne och 71 procent
i de södra distrikten. De hösten 1945 betalade priserna för stämplingsposter
från enskilda skogar synas i genomsnitt ha legat betydligt över de
priser, som domänverket åsatt sina poster, och ökningen från förra året har
därför generellt taget icke varit så stor, som de anförda siffrorna visa. A
andra sidan synes prisökningen vid försäljning från enskilda skogar i Norrland
ha varit större efter tiden för kronoskogsauktionerna, under det att i
södra Sverige priserna efter hand fallit tillbaka.
Prisstegringen på rotstående skog har medfört en stark pressning på
normalpriserna på sågade och hyvlade varor, och det uppgives att olovliga
överskridanden av dessa priser i stor utsträckning förekommit, åtminstone
beträffande vissa sortiment. Krav på ett hävande av prisregleringen på sågade
och hyvlade varor ha från många håll framställts. Priskontrollnämnden
har emellertid förklarat sig icke kunna tillstyrka en sådan åtgärd, då
ett hävande av normalpriserna skulle komma att medföra betydande prisökningar,
och prisregleringen måste skärpas å praktiskt taget hela trävarumarknaden.
Priskontrollnämnden förordar i stället en höjning av normalpriserna
med i genomsnitt 35 öre per kubikfot samt förordar i samband därmed
återinförande av prisreglering för sågtimmer och massaved samt för
skogsavverkningsrätter.
Utrikeshandeln har sedan föregående år undergått en väsentlig förskjutning.
Denna karakteriseras av en starkt tilltagande passiv handelsbalans,
vilken föranlett statsmakterna att vidtaga vittsyftande regleringsåtgärder.
Detta förändrade läge har haft betydande inverkan även på trävarumarknaden.
För ett år sedan framstod det som det väsentliga intresset att förhindra,
att den stora internationella efterfrågan på trävaror skulle medföra
en allvarlig knapphet på trävaror inom landet med därav följande starka
påfrestningar på de inhemska priserna på dessa varor. Detta intresse står
självfallet kvar, men härtill bar kommit det i dagens situation ytterst skärpta
behovet av alt så mycket som möjligt öka landets export och därigenom till
landet få in främmande valutor, främst pund och dollar. En avvägning
från dessa olika synpunkter måste här äga rum.
Inom folkhushållningsdepartementct och bränslekommissionen ha under
opaginerad Kontrollera mot PDF
;jg Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
den senaste tiden förts ingående förhandlingar med berörda parter, särskilt
sågverksägarna, rörande hithörande frågor. Från sågverksägarna ha härunder
framförts krav på helt frigivande av priserna på trävaror såväl vid försäljningar
inom landet som på export och som följd därav jämväl slopande av
prisutjämningsavgifterna. Jag har emellertid ansett mig endast i begränsad
utsträckning kunna förorda ett tillmötesgående av dessa krav. Exportpriserna
anser jag kunna helt frigivas. Däremot synes det ur många synpunkter
angeläget, att någon väsentlig höjning av de inhemska priserna på trävaror
icke kommer till stånd. Ett tillräckligt utbud av trävaror på den inhemska
marknaden måste säkerställas. Den kvantitet, som får exporteras,
måste begränsas och på ett skäligt sätt fördelas mellan trävaruexportörerna,
vilka i sin tur måste förbinda sig att i viss utsträckning ställa trävaror av
ifrågavarande slag till den inhemska konsumtionens förfogande. Dessutom
måste — antingen genom uttagande av prisutjämningsavgift eller på annat
liknande sätt — viss del av de för trävaruexporten inflytande likviderna
steriliseras, för att på sådant sätt förhindra en alltför stark spänning mellan
hemmamarknadspriserna och exportpriserna. Jämväl rent penningpolitiska
synpunkter tala för en sådan sterilisering.
Med utgående från nu angivna synpunkter ha vissa åtgärder vidtagits.
Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t bemyndigat priskontrollnämnden
att höja nu gällande normalpriser på sågade eller hyvlade varor av furu
eller gran med i genomsnitt 20 öre för kubikfot (motsvarande 33 kronor
för standard). Vidare har Kungl. Maj:t denna dag godkänt en mellan
bränslekommissionen och Svenska trävaruexportföreningen träffad överenskommelse
av den 8 maj 1947. Beträffande denna överenskommelses
innebörd — för vilken i det föregående redogjorts — vill jag här allenast
framhålla, att genom densamma nu utgående prisutjämningsavgift å de trävaror,
som avses i överenskommelsen, slopats och i stället ersatts med förpliktelse
för föreningens medlemmar att till en särskild stiftelse, benämnd
Stiftelsen trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond, avsätta 100 kronor
per standard för exporterade trävaror. Genom att sålunda inbetalade medel
— såvida icke avsevärt förändrade konjunkturer inträffa — icke förrän
efter flera års förlopp kunna disponeras av föreningens medlemmar har
man ansett sig ha åstadkommit en sådan sterilisering av de höga exportpriserna,
varom nyss talats. Det är förutsatt, att jämväl annan än medlem
av trävaruexportföreningen skall kunna ansluta sig till överenskommelsen
efter beslut av bränslekommissionen och föreningen i samförstånd.
Sannolikt komma emellertid icke samtliga exportörer av trävaror av ifrågavarande
slag att ansluta sig till överenskommelsen. Särskilt gäller detta
sådana företag, som äro anslutna till andra förefintliga sammanslutningar
av sågverksägare, Södra Sveriges trävaruexportförening, Svenska inlandssågverkens
centralförening, Nedre Norrlands och Bergslagernas sågverksägareföreningars
centralförbund och övre Norrlands sågverksägareför
-
Kungl. Mnj:ts proposition nr 285.
39
eningars centralförbund. Möjligheterna att för dessa mindre företag upprätta
en eller flera särskilda konjunkturutjämningsfonder av samma
slag som den, som kommer att upprättas av trävaruexportföreningen, ha
undersökts, men en sådan anordning har befunnits icke kunna genomföras.
Det har därför ansetts lämpligt med föreskrift om skyldighet för
dessa exportörer att erlägga motsvarande belopp till diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter. Uppbörd och redovisning synas därvid böra ske
på samma sätt som nu är stadgat i fråga om prisutjämningsavgifter. Sålunda
erlagda belopp ha dock ansetts böra inom fonden bokföras särskilt
och förutsättningar synts böra skapas att framdeles använda sålunda inbetalade
medel i konjunkturutjämnande syfte, särskilt till förmån för tillverkare
av de trävaror, för vilka avgifterna erlagts. Härigenom skulle paritet
erhållas mellan trävaruexportföreningens medlemmar och övriga tillverkare,
som arbeta på export.
Det har framför allt från sådana företag, som icke arbeta på export,
anmärkts, att en prishöjning av i genomsnitt 20 öre per kubikfot icke
skulle täcka de ökade produktionskostnaderna och att därför tillverkningen
för dessa sågverksägare, vilka icke kunna erhålla kompensation genom
ökade vinster på exporten, skulle bliva förlustbringande. Till detta kan anmärkas,
att ifrågavarande prishöjning är avsedd att vara allenast ett genomsnitt.
Jag anser denna genomsnittliga prishöjning vara tillräcklig. I detta
sammanhang har visserligen den tanken framförts, att man i stället för
höjning av normalpriserna skulle med stöd av influtna prisutjämningsavgifter
genomföra en prisclearing på hemmamarknaden. Verkställd utredning
har emellertid visat, att ett sådant clearingförfarande skulle medföra
en mycket omständlig och tungrodd kontrollapparat. Jag har därför
icke ansett mig kunna tillstyrka en sådan anordning. Såsom kommer att
framgå av det följande, anser jag emellertid visst belopp ur prisutjämningsavgiftsfonden
böra få disponeras för att i viss mån kompensera den
höjning av kostnaderna för bostadsproduktionen, som normalprishöjningen
å trävaror kommer att medföra.
Det har vidare från de sågverksägare och andra företagare, som icke tillhöra
Svenska trävaruexportföreningen men exportera trävaror, gjorts gällande,
att den exportkvot, 80 procent, som tillerkänts berörda förenings medlemmar,
vore för hög och att denna därigenom obehörigen gynnats. I anledning
härav må framhållas, att sågverksindustriens struktur alltid varit
sådan, att den väsentliga delen av exporten handhafts av de större kustsågverken,
vilka i allmänhet äro anslutna till föreningen. Föregående år
exempelvis kom cirka 88 procent av exporten att falla på dessa sågverk,
ehuru från början en exportkvot av endast 80 procent tilldelats dem. Att
nu rubba dessa förhållanden genom en ytterligare sänkning av föreningens
exportkvot till förmån för övriga sågverksägare har icke ansetts lämplig.
Ä vissa trävaror (bl. a. bjälkar, sparrar, syllar, lådämnen och monterings
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
färdiga trähus), för vilka avsättning till konjunkturutjämningsfonden icke
skall äga rum, har prisutjämningsavgift ansetts böra utgå enligt hittills gällande
regler, dock med avgiften bestämd med enhetligt belopp för alla sortiment,
21 kronor 50 öre per m3 fast mått, motsvarande ungefär 100 kronor
för standard. Beträffande ett varuslag, profilerade lister, som tullbehandlas
efter vikt, har prisutjämningsavgiften bestämts till 4 kronor 25 öre för 100
kilogram.
Å pappersmassa har prisutjämningsavgift hittills icke utgått. Man
har beträffande detla varuslag hittills nöjt sig med att via exportlicenserna
och viss kontroll över prissättningen tillförsäkra den svenska marknaden
ett tillräckligt utbud utan väsentliga prishöjningar. I nuvarande läge har
det emellertid av samma skäl som nyss anförts beträffande trävarorna
ansetts lämpligt att helt frigiva exportpriserna. Beslut därom har även
meddelats. Förutsättningar för uttagande av prisutjämningsavgift kunna
med hänsyn till den synnerligen höga exportprisnivån i och för sig anses
vara för handen och införande av en sådan avgift å pappersmassa har
därför även varit under övervägande. Efter förhandlingar med Svenska
cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen har emellertid bränslekommissionen,
såsom förut nämnts, i stället träffat avtal med föreningarna
om inrättande av konjunkturutjämningsfonder enligt i huvudsak samma
principer som enligt överenskommelsen med trävaruexportföreningen.
Dessa avtal äro definitiva och ha godkänts av Kungl. Maj:t. Avsättningarna
till dessa fonder äro bestämda till 50 kronor för ton för kemisk massa
ach 20 kronor för ton för mekanisk massa. Jämsides härmed har överenskommelse
slutits mellan nu ifrågavarande båda föreningar och Svenska
pappersbruksföreningen om tillhandahållande av vissa kvantiteter pappersmassa
för tillverkning av papper för hemmamarknadens behov. Priserna
på dessa kvantiteter understiga avsevärt exportpriserna. Enligt denna
överenskommelse skola vidare vissa kvantiteter pappersmassa tillhandahållas
pappersbruken för tillverkning för export. I sistnämnda fall stå de överenskomna
priserna mera i paritet med exportpriserna. Genom dessa anordningar
synas de inhemska pappersbrukens råvarubehov ha blivit behörigen
tillgodosett.
I fråga om papp och papper ha tidigare gällt vissa riktpriser för
exporten, men även dessa ha av samma skäl som de förut anförda upphävts.
Pappersbruksföreningen har emellertid åtagit sig att tillse, att den
inhemska försörjningen med papper och papp av olika sortiment blir tillfredsställande.
Genom att tillverkarna av pappersmassa garanterat leverans
till pappersbruken av vissa kvantiteter pappersmassa till pris, avsevärt understigande
exportpriserna, kunna priserna å papp och papper i huvudsak
hållas vid sin nuvarande nivå. Med hänsyn härtill har det trots riktprisernas
upphävande icke ansetts erforderligt att införa prisutjämningsavgift å papp
och papper.
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
41
Såsom bränslekommissionen framhållit har den inhemska konsumtionen
av papper och papp under de senaste åren stigit avsevärt. På grund av
angelägenheten av att öka exporten ha statsmakterna genom olika åtgärder
sökt begränsa den inhemska konsumtionen av dessa varor, framförallt genom
att söka råda bot på det slöseri med papp och papper, som på många områden
förefinnes. Såsom mål har satts att nedbringa förbrukningen under
år 1947 i första hand till 465 000 ton och om möjligt sedermera till 440 000
ton mot cirka 530 000 ton år 1946. För detta ändamål har beslag lagts å
papper och papp samt vissa därav tillverkade varor. Med stöd av beslaget
ha föreskrifter om vissa inskränkningar i förbrukningen av papp och papper
meddelats, överenskommelse har ingåtts med pappersbruken om begränsning
av leveranserna till köparna, och man har även genom andra överenskommelser
och föreskrifter sökt uppnå besparingar, såsom genom minskning
av pappersåtgången för tidningar och tidskrifter, minskning av gramvikten
i papper m. m. Slutligen har man sökt tillföra pappersindustrien
råvara genom insamling av pappersavfall för att därigenom erhålla produktionsökning.
För andra varuslag än de nu omförmälda har uttagande av prisutjämningsavgift
hittills icke ifrågasatts. Uteslutet är emellertid icke att ur prisstabiliseringssynpunkt
sådana åtgärder kunna befinnas nödvändiga.
Av det anförda framgår, att behov föreligger av fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgifter, förslagsvis till utgången
av budgetåret 1947/48. Samma regler beträffande förutsättning för prisutjämningsavgifts
uttagande samt bestämmande av dess belopp, som tidigare
godkänts av riksdagen, torde alltjämt böra gälla.
I diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter föreligger, enligt vad i
det föregående framhållits, för närvarande en behållning av i runt tal
27 000 000 kronor. I enlighet med vad som angivits vid föregående års riksdagsbehandling
av frågan tillkommer det Kungl. Maj:t att för riksdagen
framlägga en mera utformad plan för användningen av dessa medel.
Anspråk på ifrågavarande medel ha framställts från olika håll.
För olika skogsvårdande åtgärder föreligga framställningar om bidrag
ur prisutjämningsavgiftsfonden med tillhopa omkring 17 000 000 kronor.
Jag finner dessa ändamål behjärtansvärda och i stort sett av sådan beskaffenhet
att medel ur fonden lämpligen kunna disponeras för ändamålet.
Dock är jag icke beredd att för närvarande taga slutlig ståndpunkt till de
olika förslagen i alla deras detaljer. Jag anser mig emellertid böra föreslå,
att ett belopp ur fonden av förslagsvis 12 000 000 kronor reserveras samt
att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att efter prövning av de olika ändamålen
disponera del reserverade beloppet för skogsvårdande ändamål. Möjlighet
bör därvid finnas för Kungl. Maj:t att låta beloppet eller del därav
fonderas hos skogsstyrelsen eller annan myndighet för att under en följd
42
Kung!. Maj:ts proposition nr 285.
av år i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter utdelas för
därmed avsedda ändamål.
Föreningen för växtförädling av skogsträd har begärt ett anslag ur ifrågavarande
fond med 290 000 kronor att användas till en ny institutionsbyggnad
och föreståndarbostad vid föreningens mellansvenska filial i Brunsberg
i Värmland. Det må här erinras, att föreningen tidigare erhållit anslag ur
fonden med 553 000 kronor såsom bidrag till vissa nybyggnadsarbeten m. m.
Därjämte skall enligt de direktiv, som lämnats fonden för skoglig forskning,
föreningen ur sistnämnda fond erhålla ett löpande årligt understöd med
belopp, som kan befinnas skäligt. Med hänsyn till vad som anförts till stöd
för den nu föreliggande framställningen, finner jag mig böra tillstyrka, att
Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att disponera högst nyss angivna belopp,
290 000 kronor, för bestridande av kostnaderna för berörda byggnadsföretag.
Enligt vad jag erfarit kommer Norrlandskommittén i ett betänkande, som
framlägges i dagarna, att föreslå inrättande av en utbildningsanstalt för
sågverksindustrien vid Strömnäs sågverk i Västernorrlands län, vilket sågverk
av Kramfors aktiebolag ställts till förfogande för ändamålet. Kostnaderna
för erforderliga reparationer å maskinutrustning och sågverksbyggnader
jämte ombyggnad av lokaler till undervisning och bostäder beräknas
till i runt tal 425 000 kronor. Dessa kostnader böra enligt Norrlandskommitténs
mening täckas av statsmedel, lämpligen genom anlitande av prisutjämningsavgiftsf
onden.
Utan att taga ställning till Norrlandskommitténs ifrågavarande förslag
anser jag Kungl. Maj:t böra erhålla bemyndigande att, därest förslaget befinnes
böra genomföras, täcka nyss angivna engångskostnader med medel
ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.
Såsom i det föregående anförts har Kungl. Maj:t — med stöd av riksdagens
bemyndigande att använda medel ur ifrågavarande diversemedelsfond
till prisutjämnande åtgärder — medgivit en subvention ur fonden med omkring
1 000 000 kronor för import av omkring 10 000 standards trävaror
från Finland. Denna subvention sammanhänger med att stockholmstrakten
sedan gammalt utgjort avsättningsområde för vissa i Finland tillverkade trävaror,
särskilt s. k. utskottsvirke och kvinta. Uppehållande av denna import
har varit möjlig endast med stöd av subventionen. Denna har emellertid
endast skenbart belastat fonden, enär på grund av denna import exportkvantiteten
kunnat höjas i motsvarande mån och prisutjämningsavgifter å
sålunda exporterade varor influtit till fonden. Förslag föreligger nu om en
motsvarande subvention av import från Finland av högst 35 000 standards
trävaror. Dessa äro avsedda att försäljas till trävaruhandlare för förbrukning
inom landet, särskilt i Stockholm med omnejd, och meningen är, att
importen skall omfatta vissa sortiment, på vilka här i landet, åtminstone i
vissa delar, råder knapphet. Genom att härigenom vissa lokala bristsitua
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
43
tioner i fråga om trävaror bliva avhjälpta, torde möjlighet finnas att höja
exportkvantiteten i motsvarande grad. Jag anser subventionen böra lämnas.
Dess storlek kan icke exakt angivas, enär importpriserna äro avhängiga av
pågående förhandlingar rörande priserna vid export till England. Enligt vad
jag erfarit, torde det sammanlagda subventionsbeloppet icke behöva överstiga
6 000 000 kronor.
Enligt de direktiv, som av 1946 års riksdag lämnats för disposition av prisutjämningsavgifter,
vilka inflyta under budgetåret 1946/47, kunna medlen
användas för utbetalande av prisutjämningsbidrag å trävaror, i den mån
sådant bidrag erfordras för att undvika en eljest ofrånkomlig höjning av priserna
på sågade trävaror. Såsom förut angivits har Kungl. Maj:t nu medgivit
viss sådan höjning, och det synes angeläget att söka motverka, att densamma
föranleder höjda hyror i nybyggda bostadshus. En tänkbar utväg
att nå berörda syfte vore att med stöd av prisutjämningsavgiftsmedlen genomföra
en allmän prisrabattering å de trävaror, som användas för bostadsproduktionen.
Eu sådan åtgärd synes emellertid svår att genomföra på
grund av de stora administrativa svårigheter och den förhållandevis vidlyftiga
kontrollapparat, som skulle erfordras. Andra vägar måste därför sökas.
Man torde därvid utan större olägenhet kunna inskränka åtgärderna att avse
sådana hus, vilka uppföras med statligt stöd i form av lån eller bidrag. Det
står ju fritt för envar som vill underkasta sig härför stadgade villkor, att
erhålla dylikt stöd. Vidare torde i detta sammanhang en- och tvåfamiljshus
kunna lämnas utom räkningen, eftersom enligt de förslag, som innefattas i
propositionen nr 235/1947 angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen,
till dessa hus i flertalet fall kommer att utgå en fast kapitalsubvention
av 4 000 kronor för hus och någon höjning av detta subventionsbelopp
av nu förevarande anledning icke synes böra ifrågakomma.
Den föreslagna kapitalsubventionen är visserligen avsedd att utgå först från
och med den 1 juli 1948, men övergångsbestämmelserna äro så utformade,
afl subventionen torde kunna tillgodoföras flertalet av de en- och tvåfamiljshus,
som tillkomma hädanefter. Åtgärderna torde därför böra avse endast
flerfamiljshus. Det kan emellertid knappast anses lämpligt att för dessa hus
vid sidan av eljest gällande eller föreslagna subventionsformer skapa en särskild
subventionsform på grund av träprishöjningen, helst som vissa undersökningar
giva vid handen, att jämväl andra byggnadskostnader under senare
tid ökats. Däremot komma vid eu tillämpning av eljest gällande bestämmelser
för tilläggslån träprishöjningen i många fall att föranleda ökning
av tilläggslånebeloppen. Det synes rimligt, alt dessa ökade tilläggslånebelopp
täckas med prisutjämningsavgiftsmedel.
Enligt vad statens byggnadslånebyrå meddelat beräknas under det närmaste
året omkring 30 000 lägenheter bliva färdigställda i flerfamiljshus,
som uppföras med lån eller bidrag av statsmedel. Virkesåtgången för dessa
lägenheter kan uppskattas till omkring 80 000 standards. Prishöjningen på
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
detta virke belöper sig till cirka 2 800 000 kronor. Det synes lämpligt, att
högst sistnämnda belopp får överföras från diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
till det å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
uppförda investeringsanslaget till Tilläggslån till viss bostadsbyggnads
verksamhet. I propositionen nr 235 har under nämnda anslag äskats ett
belopp av 37,5 miljoner kronor. Anslagsanvisningen torde i stället böra uppgå
till 40,3 miljoner kronor. Ä inkomstsidan i investeringsstaten för vederbörande
fond torde samtidigt förenämnda bidrag å 2,8 miljoner kronor från
diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter böra redovisas såsom särskilda
avskrivningsmedel.
Såsom förut framhållits är det i nuvarande läge angeläget att söka åstadkomma
en så stor exportkvantitet av sågade och hyvlade trävaror, som är
möjlig utan att det inhemska behovet av dylika varor eftersättes. På grund
härav och då råvarutillgångarnas relativa knapphet under en avsevärd tid
framåt är att räkna med som en begränsande faktor för utvecklingen av
vår träindustri är det önskvärt att inom byggnadsverksamheten införa sådana
konstruktioner och metoder som innebära ekonomisering med råvaran.
Härigenom skulle trävaruprishöjningens ogynnsamma verkningar åtminstone
i vissa fall kunna motverkas. Särskilt gäller detta en- och tvåfamiljshus, vilka
icke beröras av den i det föregående föreslagna åtgärden. .lag finner mig därför
böra förorda, att av prisutjämningsavgiftsmedlen skäligt belopp, förslagsvis
100 000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts disposition att efter förslag av
byggnadslånebyrån eller annan myndighet användas för att stödja undersökningar
och experiment med syfte att befordra sådana åtgärder som nyss sagts.
För samtliga i det föregående angivna ändamål kan beräknas utgå ett
sammanlagt belopp av (12 000 000 + 290 000 + 425 000 + 6 000 000 +
+ 2 800 000 + 100 000 =) 21 615 000 kronor. Återstoden av hittills influtna
prisutjämningsavgifter liksom även de avgifter, som inflyta i fortsättningen,
torde tillsvidare böra reserveras samt disponeras på sätt varom förslag framdeles
kommer att underställas riksdagen. Det bemyndigande att använda
ifrågavarande medel till prisutjämnande åtgärder, som 1946 års riksdag
lämnade Kungl. Maj:t torde dock alltjämt böra bestå.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte — med
ändring av i propositionen nr 235 gjord hemställan under anslaget till Tillläggslån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet — föreslå riksdagen
att lämna Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande för tiden till
och med den 30 juni 1948 att, med iakttagande av vad i det
föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande av
prisutjämningsavgift,
att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen
av influtna prisutjämningsavgifter samt
att å kapitalbudgeten för budgetåret 1947/48 under fou
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 285. 45
den för låneunderstöd till Tilläggslån till viss bostadsbggg
nadsverksamhet
anvisa ett investerings
anslag
av .......................... kronor 40 300 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Nordwcdl.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1947:493 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning a1 i texten
- SU 1947:244 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
- BevU 1947:39 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgifter m. in., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet. s. 1 i texten
- BevU 1947:40 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rått att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stifte s. 2 i texten