Sök i Ratio Lex

Angående prisutjämningsavgifter m. m

1947-05-09 · 45 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:285, Angående prisutjämningsavgifter m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 285.

I

Nr 285.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgifter

m. m.; given Stockholms slott den 9 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Ericsson fråga om förlängning av bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgifter

jämte vissa andra i samband därmed stående spörsmål.

I. Inledning.

1 skrivelse den 23 maj 1945 (nr 287) bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t

att, med iakttagande av vad som anförts i propositionen nr 255/1945 samt

i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 41, när behov

därav ur prispolitiska synpunkter prövades föreligga, meddela föreskrifter

liihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 285.

t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

om uttagande för tiden till och med den 30 juni 1946 av prisutjämningsavgift.

Med stöd av riksdagens bemyndigande utfärdade Kungl. Maj:t den

25 maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. 1 denna

stadgas bland annat, att Kungl. Maj:t må, när behov därav ur prispolitiska

synpunkter prövas föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift)

skall erläggas för vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift

utgår enligt grunder och med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer (2 §)

samt att medel som inflyta genom uttagande av prisutjämningsavgift skola

fonderas och användas enligt vad särskilt stadgas (3 §). Förordningen innehåller

i övrigt föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter

samt vissa straff- och processrättsliga stadganden.

På därom i propositionen nr 237 framställt förslag lämnade 1946 års riksdag

genom skrivelse den 7 juni 1946 (nr 305) Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande

att för tiden till och med den 30 juni 1947 meddela föreskrifter om

uttagande av prisutjämningsavgift. Genom förordning den 14 juni 1946 (nr

282) förlängdes giltighetstiden för förordningen angående prisutjämningsavgift

för tiden till och med den 30 juni 1947, varvid jämväl vissa smärre

ändringar i förordningen vidtogos.

II. Prisutjämningsavgifter och andra regleringsåtgärder beträffande

trävaror och andra skogsindustriella produkter.

Prisutjämningsavgift har hittills uttagits endast beträffande vissa sågade

och hyvlade trävaror samt beträffande props. Innan jag närmare ingår

på de bestämmelser, som i sådant hänseende utfärdats, anser jag mig böra

något beröra produktions- och konsumtionsförhållandena beträffande vissa

slag av trävaror. Sedermera kommer jag att lämna redogörelser om förhållandena

i fråga om pappersmassa, papp och papper, beträffande vilka varor

uttagande av prisutjämningsavgift jämväl varit under övervägande. Den

följande framställningen grundar sig i huvudsak på en av bränslekommissionen

i skrivelse den 27 februari 1947 framlagd utredning rörande hithörande

förhållanden, vilken sedermera i vissa hänseenden kompletterats genom

en den 14 april 1947 dagtecknad, inom bränslekommissionen upprättad

promemoria angående produktionen av bilade, sågade och hyvlade trävaror

(inkl. bjälkar, sparrar och sliprar) av furu och gran år 1946 och 1947.

A. Trävaror.

Enligt bränslekommissionens utredning har produktionen av sågtimmer

(inklusive plywoodtimmer och sliperämnen, mastträ och spiror) av furu

eller gran utgjort, under åren 1936—1939 i medeltal 11 061 000 m3 fast mått

per år, under åren 1940—1944 i medeltal 8 394 000 m3 fast mått per år och

under år 1945 7 776 000 m3 fast mått. I nyss omförmälda promemoria har

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

timmerfångsten för avverkningsåret 1945/46 angivits till 357 500 000 engelska

kubikfot, motsvarande cirka 10 128 000 m3 fast mått. Enligt en i samma

promemoria verkställd prognos — grundad på en per den 1 januari 1947

av bränslekommissionen utförd inventering -—- utgjorde ingående lager av

timmer den 1 januari 1947 91 000 000 engelska kubikfot motsvarande cirka

2 580 000 m3 fast mått. Timmerfångsten under avverkningsåret 1946/47 har

enligt samma prognos beräknats till 338 000 000 engelska kubikfot (= cirka

9 575 000 m3 fast mått). Det utgående lagret den 31 december 1947 har

uppskattats till samma storlek som det ingående lagret. Sedan avdrag gjorts

för viss kvantitet fanér- och plywoodtimmer (2 000 000 engelska kubikfot

cirka 57 000 in3 fast mått), angiver kommissionen såsom disponibel för

produktion av bilade, sågade och hyvlade trävaror en kvantitet av

336 000 000 engelska kubikfot, motsvarande cirka 9 518 000 in3 fast mått.

Import och export av sågtimmer av furu och gran har varit förhållandevis

obetydlig.

Den inhemska konsumtionen av sågtimmer sker huvudsakligen i form av

framställning av sågade och hyvlade trävaror, vilka skola behandlas i det

följande.

Produktionen av telegraf-, telefon- och kraftledningsstolpar samt pålar av

furu eller gran har utgjort under åren 1936—1939 i medeltal 227 000 m3 fast

mått per år, under åren 1940—1944 i medeltal 222 000 m3 fast mått per år

samt under år 1945 217 000 m3 fast mått. Någon import har icke förekommit

under samma år. Exporten, som under åren 1936—1939 i medeltal omfattat

cirka 28 000 m3 fast mått per år och under åren 1940—1944 i medeltal

22 000 m3 fast mått per år, har under år 1946 stigit till cirka 70 000 m3

fast mått. För år 1947 beräknas exporten till 65 000 å 70 000 m3 fast mått.

Den inhemska konsumtionen har uppgått till omkring 200 000 in3 fast mått

årligen och samma kvantitet beräknas för år 1947. En produktion under

aret av 265 000 å 270 000 m3 fast mått är därför enligt kommissionen erforderlig

under året.

Vad angår produktionen av gruvstolpar (pitprops) av furu eller gran har

denna enligt kommissionens utredning utgjort under åren 1936—1939 i medeltal

205 000 in3 fast inålt per år, under åren 1940—1944 i medeltal 44 000 in3

fast mått per år och under år 1945 70 000 m3 fast mått. Huvuddelen av förkrigskvantiteten

exporterades men under krigsåren (från och med år 19411

var exporten ringa eller obefintlig. Den inhemska konsumtionen, som väsenlligen

motsvarar Höganäsbolagets behov, uppgick under förkrigstiden (1936

—1939) till i genomsnitt 13 000 m3 fast mått per år, men steg under krigsåren

(1940—1944) till i medeltal 20 000 in3 fast mått per år. Beträffande

förhållandet under de senaste åren och under år 1947 anför kommissionen:

Under ai 1945 vidtogos åtgärder lör en ökad produktion av props för

att kunna möta väntade önskemål från utlandet om stora exportleveranser.

Man avsåg därvid dessutom all begagna denna vara som bytesmedel för atl

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

erhålla fossila bränslen. Under år 1946 lämnades tillstånd för uppköp av

props till en sammanlagd kvantitet om 500 000 m31.1 Av denna kvantitet

kvarstå för närvarande odisponerade 92 000 m3 t., varav 70 000 m3 t. utgöres

av en leverans, som tidigare avsetts för Belgien men numera annullerats.

För disposition under år 1947 finnas vidare från Finland inköpta men

ännu ej avhämtade 18 000 in3 t. Ytterligare må nämnas, att vid förhandlingar

i Helsingfors den 3 juni 1946 mellan svenska delegerade samt representanter

för finska folkförsörjningsministeriet finska vederbörande — under

förutsättning av godkännande av respektive länders regeringar — erbjödo

leverans av 100 000 m3 t. vid första öppna vatten år 1947.

Inom European Coal Organisation har man enligt ett protokoll från oktober

1946 utgått ifrån alt Sverige under år 1947 skulle kunna leverera 250 000

m3 f.2 props samt rekommenderat Belgien, Holland och Storbritannien att

förhandla med Sverige om leveranser av respektive 45 000, 55 000 och

150 000 m3 f. Sverige har numera utfäst sig att till Holland leverera 50 000

m3 f. i enlighet med därifrån framställda önskemål. Från belgisk sida ha

vid nyligen avslutade förhandlingar icke framkommit några önskemål angående

import av props, varför man utgått från att endast leveranserna till

Storbritannien skulle få aktualitet. Det har ansetts att, ehuru framställning

från brittiskt håll icke gjorts, man borde skapa en beredskap, så att de i

E. C. 0:s protokoll nämnda leveranserna till Storbritannien skulle kunna

effektueras. Till disposition i form av lager jämte fasta köp i Finland stå

som ovan nämnts 110 000 m3 t. Härjämte må framhållas, att E. C. O. helt

nyligen rekommenderat Turkiet att i Sverige inköpa 40 000 m3 t. props och

från turkisk sida har man hos enskilda svenska förelag förhört sig angående

eventuella leveransmöjligheter. Officiell turkisk framställning i ämnet

föreligger emellertid ännu icke. I avvaktan härpå har kommissionen icke

upptagit gjorda förfrågningar till behandling. Kommissionens strävan är att

så mycket som möjligt begränsa propsexporten, och kommissionen anser

därför, att —- endast i den mån betydelsefulla handelspolitiska intressen så

påkalla — ytterligare utfästelser böra lämnas utöver nu nämnda.

Produktionen av pappersved av furu eller gran (inklusive virke för tillverkning

av wallboard, av lådämnen, av stav och av tråull) har enligt

bränslekommissionens utredning utgjort under åren 1936—1939 i medeltal

14 431 000 m3 fast mått per år, under åren 1940—1944 i medeltal 7 570 000

m3 fast mått per år och under år 1945 8 995 000 in3 fast mått. Importen och

exporten av pappersved hava varit förhållandevis obetydliga. Produktionsuppgifterna

ha sin huvudsakliga betydelse för beräkningen av produktionen

av pappersmassa, vartill jag återkommer i det följande.

Produktionen av bilade, sågade eller hyvlade trävaror av furu eller gran

har enligt kommissionens utredning utgjort under åren 1936—1939 6 845 000

in3 fast mått per år och under åren 1940—1944 4 789 000 m3 fast mått per år.

För år 1946 beräknas produktionen hava uppgått till 1 172 000 standards

(= cirka 5 478 000 m3 fast mått) och för år 1947 beräknas produktionen

till 1 120 000 standards (= cirka 5 235 000 in3 fast mått).

1 = m3 travat mått.

2 = m3 fast mått.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

5

Importen av ifrågavarande varuslag utgjorde under åren 1936—1939 i

medeltal omkring 78 000 in3 fast mått per år. Importen under krigsåren var

så gott som obefintlig men uppgick under år 1946 till 32 000 standards

(= cirka 150 000 m3 fast mått) och beräknas under år 1947 till 30 000 standards

(= cirka 140 000 m3 fast mått).

Den inhemska konsumtionen av ifrågavarande trävaror uppgick under

åren 1936—1939 till i medeltal 2 645 000 m3 fast mått per år och under åren

1940—1944 till i medeltal 2 718 000 m3 fast mått per år. För år 1946 beräknas

den inhemska förbrukningen ha utgjort 683 000 standards (= cirka

3 191 000 m3 fast mått).

Exporten av nu omförmälda trävaror uppgick under åren 1936—1939 till

i medeltal 3 725 000 m3 fast mått per år och under åren 1940—1944 till i

medeltal 1 607 000 m3 fast mått per år. Under år 1946 ha exporterats cirka

457 000 standards (= cirka 2 135 000 m3 fast mått), däri inberäknat 26 500

standards monteringsfärdiga trähus.

Beträffande förhållandena under år 1947 anför bränslekommissionen i sin

förut omnämnda promemoria av den 14 april 1947.

Det ingående lagret av sågade varor den l/l 1947 uppgick till 644 000

stds. I denna kvantitet ingå cirka 44 000 stds till utlandet försålda men

vid årsskiftet ej skeppade trävaror. Nettolagret utgjorde sålunda 600 000

stds. Enligt i samband med inventeringen lämnade uppgifter beräknas sågtimmerfångsten

för hela riket under vintern 1946—1947 komma att uppgå

till 336 miljoner engelska kubikfot. Denna fångst beräknas medgiva en årstillverkning

av 1 120 000 stds sågade trävaror av alla slag. Någon produktionsökning

genom minskning av det ingående timmerlagret å 91 miljoner

engelska kubikfot torde icke vara att påräkna. Däremot kan man räkna

med en import från Finland av 30 000 stds sågade varor. Räknar man med

ett utgående nettolager av sågade varor den 31/12 1947 av samma storleksordning

som den 31/12 1946 eller 600 000 stds, skulle sålunda för försäljning

år 1947 finnas tillgängligt 1 150 000 stds. Denna kvantitet beräknas

kunna disponeras på följande sätt:

Förbrukning inom landet ....... 700 000 stds

För export ................. . . . 450 000 »

Summa 1 150 000 stds

Exportkvantiteten, 450 000 stds, föreslås att fördelas på olika varuslag enligt

det följande:

Slipers (redan gjorda utfästelser). . 7 500 stds

Sparrar ........................ 12 500 »

Sågade och hyvlade trävaror .... 360 000 »

Lådämnen (32 000 stds effektiva). . 40 000 » (nominella)

Trähus och allmän reserv ....... 30 000 »

Summa 450 000 stds

I detta sammanhang torde böra lämnas eu redogörelse beträffande gällande

föreskrifter om beslag å samt regleringsåtgärder beträffande rundvirke

samt sågade och hyvlade trävaror in. m.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Enligt kungörelse den 18 juli 1942 (nr 722) angående viss reglering av

förvärv av skogsavverkningsrätt m. in. må förvärv av skogsavverkningsrätt

mot vederlag ske endast efter därtill av statens bränslekommission eller å

dess vägnar meddelat tillstånd, varvid föreskrifter må meddelas rörande

de villkor, under vilka tillståndet må åtnjutas. Kungörelsen äger dock icke

tillämpning i fråga om förvärv av skogsavverkningsrätt, som uteslutande

avser att bereda förvärvaren tillgång till virke för användning vid uppförande

eller reparation av byggnad eller stängsel å fastighet, som äges eller innehaves

av honom eller vid tillverkning eller reparation av redskap avsedda

för hans behov.

Jämlikt kungörelsen den 30 januari 1942 (nr 32 ändr. 1943:908) angående

viss reglering av handeln med virke må virke, som avverkats men

icke försågats eller på annat sätt förädlats, inköpas endast efter därtill av

bränslekommissionen eller å dess vägnar meddelat tillstånd, varvid föreskrifter

må meddelas rörande de villkor, under vilka tillståndet må tillgodonjutas.

Bestämmelserna gälla dock icke beträffande stockar av gran med

en diameter vid toppändan mätt inom bark, av minst 20 cm, eller beträffande

stockar av furu med en diameter vid toppändan mätt på nyss angivet

sätt, av minst 15 cm, ej heller i fråga om inköp av ved, som avses i

kungörelsen den 17 december 1943 (nr 906) angående reglering av handeln

med ved och träkol m. m., eller av grenved eller stubbved eller i fråga om

inköp av virke för användning vid uppförande eller reparation av byggnad

eller stängsel å fastighet, som äges eller nyttjas av köparen eller vid

tillverkning eller reparation av redskap avsedda för köparens behov.

I nyssnämnda kungörelse den 17 december 1943 (nr 906) stadgas bland

annat, att försäljning eller annan överlåtelse mot vederlag av ved — vartill

enligt kungörelsen hänföres jämväl massaved (pappersved) och props

— må ske, förutom av vedproducent till person eller företag, som av bränslekommissionen

erhållit auktorisation att uppköpa ved från producent (auktoriserad

veduppköpare), endast mot särskilt av bränslekommissionen eller

å dess vägnar utfärdat tillståndsbevis eller eljest i den ordning och under

de villkor, som av kommissionen eller å dess vägnar bestämmas samt att

kommissionen äger meddela föreskrifter om de villkor, under vilka veden

må förvärvas eller nyttjas.

Genom kungörelse den 20 april 1945 (nr 138) har beslag lagts dels å alla

klockan 12 natten mellan den 30 april och den 1 maj 1945 inom riket befintliga

förråd av massaved (pappersved) och props, vilka tillhöra annan

producent av sådant virke än staten eller tillhöra innehavare av tillståndsbevis

att inköpa massaved eller props, dels ock all massaved och props, som

efter nämnda tidpunkt för annans räkning än statens avverkas inom riket

eller hit införes. Tillika stadgas, att om överlåtelse av massaved eller props

sker till innehavare av tillståndsbevis, som nyss sagts, virket skall, även om

det enligt kungörelsen blir fritt från beslaget eller vid överlåtelse icke är un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

/

der beslag, vara under beslag från det virket blivit inmätt eller märkt för

den nye ägarens räkning eller eljest för hans räkning avskilt.

Genom kungörelse den 26 april 1946 (nr 156) angående beslag å vissa

trävaror av furu och gran m. m. har beslag, i den mån så icke redan tidigare

var fallet, lagts å dels oarbetade trävaror, av inhemsk furu eller gran

i följande sortiment, nämligen timmer (sågtimmer, fanértimmer, plywoodtimmer),

mastträ, spiror, massaved (pappersved), props, pålar, stolpar, sliperämnen

och sågkubb, dels ock vissa i kungörelsen närmare angivna bilade,

sågade eller hyvlade trävaror. Beslaget å oarbetade trävaror omfattar

dels alla klockan 12 natten mellan den 30 april och den 1 maj 1946 inom

riket befintliga, staten icke tillhöriga förråd av dylikt virke, dock endast om

förrådet överstiger 25 m3 fast mått av samtliga ifrågavarande slag av virke

tillsammantagna, dels allt dylikt virke, som efter samma tidpunkt inom

riket utvinnes av annan än staten, dels ock allt sådant virke, som efter sagda

tidpunkt inom riket förvärvas eller hit införes av person eller företag —

annan än staten — som yrkesmässigt idkar handel med eller bedriver förädling

av virke av ifrågavarande slag. I fråga om bilade, sågade eller hyvlade

trävaror omfattar beslaget dels alla vid nyssnämnda tidpunkt inom

riket befintliga förråd av dylikt virke, vilka innehavas av person eller företag

— annan än staten — som yrkesmässigt tillverkar virke av förevarande

slag, dock endast om förrådet överstiger 25 m3 fast mått av samtliga dessa

slag av virke tillsammantagna, dels ock allt dylikt virke, som efter nämnda

tidpunkt för annans räkning än statens tillverkas inom riket eller hit införes

av person eller företag, som nyss nämnts. I kungörelsen stadgas vidare,

att i den mån bränslekommissionen därom föreskriver yrkesmässig försäljning

eller annan yrkesmässig överlåtelse av de i kungörelsen angivna slag

av bilade, sågade eller hyvlade trävaror må ske endast mot särskilt av

kommissionen eller å dess vägnar utfärdat tillståndsbevis (inköpslicens) eller

eljest i den ordning och under de villkor kommissionen bestämmer.

Beträffande rätten att förfoga över varor, vilka enligt nu angivna författningar

äro under beslag gäller enligt bränslekommissionens cirkulär den

26 april 1946, nr 448, att envar, som äger eller innehar beslagtaget virke

utan hinder av beslaget äger förfoga över virket för förbrukning för eget

husbehov, bearbeta detsamma samt försälja eller eljest överlåta detsamma.

I sistnämnda hänseende skola dock vissa tidigare meddelade inskränkande

bestämmelser alltjämt gälla. Vidare må enligt kommissionens cirkulär den

3 oktober 1946, nr 491, överlåtelse mot vederlag av massaved och timmer —

med vissa undantag — ske endast till den som erhållit tillstånd till sådant

förvärv av bränslekommissionen eller vederbörande kristidsstyrelse. I cirkuläret

föreskrives vidare, alt inköpt eller ur avverkningsrätt utvunnet timmer

ej får utan bränslekommissionens tillstånd säljas till annan än träförädlingsverk

samt att ur avverkningsrätt utvunnen massaved ej får säljas till annan

än innehavare av tillståndsbevis för inköp av massaved inom det område,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

varom fråga är. Cirkulärets bestämmelser gälla jämväl förvärv av avverkningsrätt,

huvudsakligen avseende massaved och/eller timmer.

Beträffande de i 1946 års kungörelse omförmälda bearbetade trävarorna

har bränslekommissionen i cirkuläret nr 448 angivit, att någon handelsreglering

angående sådana varor med stöd av 1946 års kungörelse tillsvidare icke

skulle genomföras. Härutinnan har dock genom cirkulär den 5 december

1946 (nr 488) gjorts den ändringen att yrkesmässig försäljning eller annan

yrkesmässig överlåtelse av dylika varor genom grossist får ske endast under

de prisvillkor, som priskontrolinämnden bestämmer.

Tidigare gällande normalpriser å rundvirke ha jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

den 14 juni 1946 upphävts från och med den 1 juli 1946. För bearbetade

trävaror gälla däremot av priskontrolinämnden fastställda normalpriser,

motsvarande i genomsnitt cirka 360 kronor per standard eller i runt tal

2 kronor per engelsk kubikfot.

Från skilda håll har begärts upphävande av normalpriserna på sågade

och hyvlade trävaror av furu eller gran. Framställningar härom ha gjorts

av Svenska trävaruengrossistföreningen, Sveriges trävaruhandlareföreningars

riksförbund, Svenska trävaruagentföreningen, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Södra Sveriges trävaruexportförening, Svenska inlandssågverkens

centralförening, Övre Norrlands sågverksägareföreningars centralförbund

samt Nedre Norrlands och Bergslagernas sågverksägareföreningars

centralförbund. Sistnämnda fyra organisationer ha därjämte yrkat, att

därest upphävande av normalpriserna icke skulle kunna komma i fråga,

höjning av samma priser i vart fall måtte medgivas med i genomsnitt 50 öre

för kubikfot samt att ersättning för klyvning, hyvling och beredning måtte

höjas till dess verkliga kostnad eller med 100 procent. Vid förhandlingar

med representanter för Svenska trävaruexportföreningen ha jämväl de yrkat

hävande av ifrågavarande normalpriser.

Priskontrolinämnden har i skrivelse den 26 april 1947 hemställt om höjning

av priserna å sågade trävaror av furu eller gran med i genomsnitt 35

öre för kubikfot. I ett den 8 maj 1947 över priskontrollnämndens framställning

avgivet utlåtande har bränslekommissionen biträtt detta yrkande.

Kungl. Maj:t har genom beslut denna dag bemyndigat priskontrollnämnden

att höja normalpriserna å sågade och hyvlade trävaror av furu eller

gran med i genomsnitt 20 öre för kubikfot.

Priskontrolinämnden har i sin nyssnämnda framställning jämväl begärt

återinförande av normalpriser å rundvirke. Denna fråga har ännu icke blivit

föremål för Kungl. Maj ds avgörande.

Beträffande exporten av trävaror gäller kungörelsen den 21 mars 1941

(nr 168) angående allmänt exportförbud. Genom beslut den 24 maj 1946

föreskrev Kungl. Majd, att ärenden rörande export av oförädlat virke och

trävaror skulle avgöras av statens handelskommission i samråd med statens

bränslekommission. Genom beslut den 23 augusti 1946 förklarade Kungl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

9

Maj:t, att handelskommissionen, förutom beträffande de i kungörelsen den

26 april 1946, nr 156, angivna varorna, finge vid meddelande av licens för

export av vissa skogsindustriella produkter, bl. a. rundvirke, fanérskivor,

träfiberplattor, trämjöl, snickerier och trämanufaktur föreskriva villkor rörande

det pris, som finge betingas för till export avsett varuparti. I cirkulär

den 19 december 1946 (nr 511) ha bränslekommissionen och handelskommissionen

meddelat närmare föreskrifter angående regleringen av exporten

av vissa trävaror av furu och gran, innefattande närmast en sammanfattning

av de principer som redan tidigare tillämpats i detta hänseende. Det

angives här, att exportlicens som regel icke kan påräknas annat än till land,

som i handelsavtal eller liknande form av svensk myndighet erhållit utfästelse

att från Sverige få importera vederbörande varuslag, att formen för

underhandlingar med utländska köpare eller representanter för sådana samt

i förekommande fall det pris, till vilket varan må försäljas till utlandet,

kommer att bestämmas av bränslekommissionen samt att uppkommande

kvoteringsfrågor komma att handläggas av bränslekommissionen. 1 cirkulär

den 17 februari 1947 (nr 516) ha utfärdats vissa särskilda bestämmelser

rörande export av monteringsfärdiga trähus.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t föreskrivit, att vid meddelande

av licens för export av sågade och hyvlade trävaror villkor icke skola meddelas

rörande det pris, som må betingas för till export avsett varuparti.

I kungörelse den 25 maj 1945 (nr 257) har föreskrift meddelats om uttagande

av prisutjämningsavgift vid utförsel ur riket av vissa i kungörelsen

angivna sågade trävaror av inhemsk furu eller gran. Prisutjämningsavgiftens

belopp utgjorde enligt kungörelsens ursprungliga lydelse 8 kronor 50 öre

per in3 fast mått av utförd vara, men bestämdes genom kungörelse den 17

maj 1946 (nr 197) till 22 kronor 50 öre per m3 fast mått av dylik vara, för

vilken exportlicens utfärdats den 25 maj 1946 eller därefter. Enligt kungörelsen

äger statens handelskommission i samråd med statens priskontrollnämnd

medgiva befrielse, helt eller delvis, från prisutjämningsavgift, där det

med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat.

Efter det Sveriges riksbank meddelat beslut om vissa förändringar i växelkurserna

för främmande valutor från och med den 13 juli 1946 anbefallde

Kungl. Maj:t genom beslut den 26 juli 1946 handelskommissionen att

vid prövning av begäran om nedsättning av prisutjämningsavgift till följd

av kursförändringarna — iakttaga följande.

1. Grundar sig exporten på kontrakt, vilket tecknats efter den 12 juli 1946,

och har kontraktet avslutats i annan valuta än svenska kronor med priset

fastställt fob .svensk hamn, bör nedsättning av prisutjämningsavgift medgivas

med 14 kronor per in3 fast mått, dock endast i den mån exportören

icke genom finansiella åtgärder tillförsäkrat sig förmånligare växelkurs för

sin likvid än riksbankens efter kursförändringen gällande officiella notering

för vederbörande valuta.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

2. Grundar sig exporten på kontrakt, vilket tecknats efter den 12 juli

1946, och har kontraktet avslutats i svenska kronor med priset fastställt

fob svensk hamn, bör nedsättning av prisutjämningsavgift medgivas med

14 kronor per m3 fast mått, varvid emellertid skall iakttagas, att exportlicens

må utställas blott för varupartier, för vilka priserna understiga av

statens bränslekommission i särskilda prislistor eller eljest fastställda, den

12 juli 1946 gällande exportpriser med belopp, motsvarande den av riksbanken

verkställda växelkursförändringen.

3. Grundar sig exporten på kontrakt, vilket tecknats före den 13 juli 1946,

bör nedsättning av prisutjämningsavgift meddelas endast i undantagsfall,

där handelskommissionen, efter samråd med bränslekommissionen och priskontrollnämnden,

finner särskilda skäl därtill föreligga.

Genom beslut den 30 augusti 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t handelskommissionen

att, även om det i Kungl. Maj ds beslut den 26 juli 1946 angivna

villkoret för erhållande av exportlicens icke uppfyllts, medgiva dylik

licens på grund av kontrakt, som tecknats vid sådan tidpunkt att exportören

kunde antagas hava saknat kännedom om i Kungl. Maj ds beslut meddelade

föreskrifter, dock senast den 12 augusti 1946, under förutsättning

att priset för varupartiet med 14 kronor per m3 fast mått understege av

bränslekommissionen i särskilda prislistor eller eljest fastställda, den 12 juli

1946 gällande exportpriser.

Slutligen har Kungl. Majd genom beslut den 27 september 1946 föreskrivit,

att, då fråga vore om export som grundade sig på kontrakt, tecknat

efter den 27 september 1946 — i stället för den i beslutet den 26 juli 1946

medgivna nedsättningen av prisutjämningsavgifter med 14 kronor för kubikmeter

fast mått — under de i sagda beslut angivna förutsättningarna

prisutjämningsavgifter skulle tillämpas, som för varje exportlicens beräknades

efter det genomsnittliga bruttopriset, beräknat fob svensk hamn, per

standard för de med licensökningen avsedda varorna i enlighet med vad

som framginge av den å vidstående sida intagna tabellen (tabell 1).

Enligt en mellan statens bränslekommission och de av samma kommission

auktoriserade uppköparna av props träffad överenskommelse, vilken

godkänts av Kungl. Maj:t genom beslut den 8 mars 1946, utgår prisutjämningsavgift

därjämte vid export av props, som producerats före den 1 juli

1946. Avgiften utgör vid ett exportpris — fob med avdrag av kontraktsenliga

kostnader till agent för provision, delcredere och eventuellt diskonto

— av 30 kronor per m3 t. 1 krona 50 öre per m3 t. Understiger exportpriset

30 kronor per m3 t., minskas avgiften med det belopp, varmed priset understiger

30 kronor. Uppgår exportpriset till belopp överstigande 30 kronor

men ej 33 kronor per m3 t., skall prisutjämningsavgiften ökas med halva

det belopp, varmed priset överstiger 30 kronor per m3 t. Om exportpriset

överstiger 33 kronor per m3 t., skall beträffande överskjutande belopp särskild

överenskommelse träffas.

Med skrivelse den 8 maj 1947 har bränslekommissionen till Kungl. Maj:t

för godkännande överlämnat ett samma dag mellan kommissionen för Kungl.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5. 11

Tabell 1.

Klass

Genomsnittligt pris

per standard

Kronor

Prisutj ämningsavgitt

per kubikmeter

fast mått

Kronor

1 ............

intill 309: 99

12: 40

2 ............

310 — 319: 99

12: 00

3 ............

320 — 329: 99

11: 70

4 ............

330 — 339: 99

11: 40

5 ............

340 — 349: 99

11: 00

6 ............

350 — 359: 99

10: 70

7 ............

360 — 369: 99

10: 40

8 ............

370 — 379: 99

10: 00

9 ............

380 — 389: 99

9: 70

10 ............

390 — 399: 99

9: 40

11 ............

400 — 409: 99

9: 00

12 ............

410 — 419: 99

8: 70

13 ............

420 — 429: 99

8: 40

14 ............

430 — 439: 99

8: 00

15 ............

440 — 449: 99

7: 70

16 ............

450 — 459: 99

7: 30

17 ......• ■____

460 — 469: 99

7: 00

18 ............

470 — 479: 99

6: 70

19 ............

480 — 489: 99

6: 40

20 ............

490 — 499: 99

6: 00

21 ............

500 — 509: 99

5: 70

22 ............

510 — 519: 99

5: 30

23 ............

520 — 529: 99

5: 00

24 ............

530 — 539: 99

4: 70

25 ............

540 — 549: 99

4: 30

26 .. :........

550 — 559: 99

4: 00

22 ............

560 — 569: 99

3: 70

28 ............

570 — 579: 99

3: 30

29 ............

580 — 589: 99

3: 00

30 ............

590 — 599: 99

2: 70

31 ............

600 — 609: 99

2: 30

32 ............

610 — 619: 99

2: 00

33 ............

620 — 629: 99

1: 70

34 ............

630 — 639: 99

1: 40

35 ............

640 — 649: 99

1: 00

36 ............

650 — 659: 99

0: 70

37 ............

660 — 669: 99

0: 40

38 ............

670 och därutöver

0: 00

Maj:t och kronan, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen, å andra

sidan, ingånget avtal av i huvudsak följande innehåll: Exporten intill den

1 februari 1948 av sågade och hyvlade trävaror beräknas till 360 000 nominella

standards och kvoteras så att 80 procent härav komma på föreningens

medlemmar. Beträffande eventuell export utöver denna kvantitet bestämmer

Kungl. Maj:l efter samråd med föreningen och andra intresserade parter.

Föreningens medlemmar skola tillsammans under tiden den 1 februari

1947—den I februari !948 på den svenska hemmamarknaden till priser,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

som gälla för denna, ställa till förfogande en kvantitet, motsvarande minst

50 procent av vad som exporteras av medlemmarna. I denna kvantitet får

inräknas dels medlemmarnas leveranser under nämnda tid till egna och

anslutna företags träförädlingsverk av trävaror, som åtgå till förfärdigande

av trähus och snickerier, som skola kvarbliva i landet, och dels medlemmarnas

trävaruförbrukning under samma tid för egna byggnader och reparationer.

Vad som sålunda får inräknas beräknas dock ej överstiga 30 procent

av den totala kvantitet, som skall ställas till hemmamarknadens förfogande

av föreningens medlemmar. — Föreningen förbinder sig att av sina

medlemmar uppbära och till en särskild upprättad stiftelse, benämnd Stiftelsen

trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond, inleverera 100 kronor

för varje nominell standard av den export, som intill den 1 februari 1948

kommer på föreningens medlemmar, dock endast för vad som säljes efter den

8 maj 1947. De inbetalade medlen skola kunna — efter beslut av stiftelsens

styrelse, som består av ledamöterna och suppleanterna i trävaruexportföreningens

verkställande utskott och två statliga ledamöter — disponeras för

forsknings- och andra ändamål, som äro av samfällt intresse för trävaruindustrien.

I övrigt skola de framdeles fördelas mellan föreningens medlemmar.

Sådan fördelning kan med Kungl. Maj:ts medgivande äga rum.

när ändrade konjunkturförhållanden därtill föranleda, men skall eljest ske

med en tredjedel under januari 1951, eu tredjedel under januari 1952 och

återstoden under januari 1953. Fördelningen skall ske till medlemmar, som

inbetalat avgifter och fullgjort sina förpliktelser enligt denna överenskommelse,

samt stå i proportion till varje medlems totala tillverkning av trävaror

av ifrågavarande slag, dock med möjlighet till viss jämkning. —

Bränslekommissionen och föreningen kunna i samförstånd besluta, alt annan

än föreningen skall få ansluta sig till överenskommelsen och att därav

föranledd jämkning i exportkvot och minimikvantitet för användning på

hemmamarknaden skall ske.

Bränslekommissionens beslut rörande ifrågavarande avtal var emellertid

icke enhälligt. Två av kommissionens ledamöter, herrar Carlsson och Severin,

reserverade sig, den förre enär influtna avgifter enligt hans mening

borde tillfalla den allmänna prisutjämningsfonden och den senare under

följande motivering.

Det framförda förslaget gynnar i hög grad trävaruexportföreningens medlemmar

framför andra företag i branschen. Den stora prisskillnad, som i

nuvarande marknadsläge och med fria exportpriser kommer att råda mellan

export- och normalpriserna och som exportörerna enligt förslaget skola få

behålla, dels direkt och dels genom avsättningen till en egen konjunkturutjämningsfond,

måste verka störande på den inhemska prisbildningen och

medföra att de företag, som icke få deltaga i exporten, framdeles icke kunna

konkurrera med exportföretagen vid inköp av sågtimmer.

Jag anser att större delen av prisspänningen borde såsom hittills ha eliminerats

genom en avgift till en prisutjämningsfond, vars medel kunde användas

i prisreglerande syfte eller till ändamål gemensamma för hela trä
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

13

varuindustrien. Jämförelsen med cellulosaindustrien är icke tillämplig, då

sågverksindustrien är mera heterogen än cellulosaindustrien och uppdelad

i två skilda grupper, den ena huvudsakligen inriktad på export och den

andra på hemmamarknaden.

Avtalet med trävaruexportföreningen lämnar icke garanti för att någon

för den inhemska försörjningen avgörande kvantitet trävaror eller erforderliga

dimensioner och kvaliteter ställas till hemmamarknadens förfogande,

särskilt sedan föreningens ursprungligen tänkta dokumentationsplikt minskats

genom att i densamma även få inräknas kvantiteter, som företagen använda

för egen byggnadsverksamhet eller förbruka inom egen förädlingsindustri.

Enligt min mening kommer den föreslagna lösningen icke att sanera trävarumarknaden

på ett sätt som i dagens situation skulle ha varit önskvärt.

Kungl. Maj:t har genom beslut denna dag godkänt överenskommelsen.

Kungl. Maj:t har ytterligare denna dag utfärdat ny kungörelse om prisutjämningsavgift

å vissa trävaror. Kungörelsen avser samma varor som

tidigare — alltså även sådana trävaror, som avses i överenskommelsen —

samt dessutom ytterligare några sortiment, såsom hollandsändar, splitwood,

laths och profilerade lister. Prisutjämningsavgiften är i kungörelsen bestämd

till ett enhetligt belopp av 21 kronor 50 öre för m3 fast mått (motsvarande

i stort sett 100 kronor för standard) för samtliga varor. Undantag

gäller dock för profilerade lister, som tullbehandlas efter vikt. Avgiften har

här bestämts till 4 kronor 25 öre för 100 kilogram. I kungörelsen stadgas,

att prisutjämningsavgift ej skall uttagas beträffande varuparti, för vilket

jämlikt av Kungl. Maj:t godkänd överenskommelse belopp motsvarande prisutjämningsavgiften

skall avsättas i annan ordning.

Slutligen har Kungl. Maj:t denna dag föreskrivit, att prisutjämningsavgifter,

vilka erlagts eller erläggas av annan än den, som är medlem av

Svenska trävaruexportföreningen eller biträtt nyssnämnda överenskommelse

mellan bränslekommissionen och föreningen, skola inom diversemedelsfonden

för prisutjämningsavgifter bokföras särskilt för att disponeras enligt de

grunder, Kungl. Maj:t komme att framdeles föreskriva.

B. Pappersmassa, papp och papper.

I sin förut omtalade framställning av den 27 februari 1947 har bränslekommissionen

berört jämväl produktions- och konsumtionsförhållandena

beträffande pappersmassa, papper och papp.

Pappersmassa utgöres dels av mekanisk massa dels av kemisk massa.

Mekanisk massa tillverkas inom landet vid 50 sliperier, vilkas produktionskapacitet

för närvarande torde utgöra cirka 810 000 ton. Genomsnittsproduktionen

under förkrigsåren utgjorde cirka 700 000 ton. Under krigsåren

utgjorde produktionen i medeltal cirka 215 000 ton, men den har efter kriget

stigit så, att den under år 1940 utgjorde cirka 550 000 ton. 1947 års produktion

beräknas av företagen till sammanlagt cirka 650 000 ton, motsva
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kun;/!. Maj:ts proposition nr 285.

rande omkring 80 procent av produktionskapaciteten. Enligt ingångna rapporter

rörande tillverkningen av mekanisk massa under januari och februari

månader 1947 har dock berörda tillverkning, vilken för samma tid beräknats

till omkring 111 000 ton, kommit att utgöra allenast omkring 92 000

ton. —- Importen har under de senaste åren varit mycket obetydlig —- under

år 1946 cirka 500 ton. Den import, som kan komma till stånd under

år 1947, torde under alla förhållanden bliva av så ringa storlek, att man

kan bortse från densamma.

Konsumtionen inom landet utgjorde under år 1946 i runt tal 350 000

ton eller cirka 64 procent av produktionen under samma år och beräknas

av Svenska pappersbruksföreningen under år 1947 till 403 500 ton eller cirka

63 procent av den beräknade produktionen under året. Av denna kvantitet

torde största delen komma att tillverkas vid sliperier, som ägas av pappersbruken

själva, medan återstoden 52 500 ton måste köpas från fristående

sliperier.

Exporten av mekanisk massa uppgick under förkrigsåren till i medeltal

cirka 318 000 ton. Efter att under krigsåren ha varit mycket obetydlig steg

den under år 1946 till 265 000 ton. Till förfogande för export under år 1947

skulle med nyss angivna produktions- och konsumtionssiffror finnas cirka

246 500 ton, motsvarande ungefär 77 procent av förkrigsexporten och cirka

38 procent av den beräknade produktionen under 1947.

Kemisk massa tillverkas för närvarande vid 89 fabriker, varav sulfitcellulosa

vid 58 och sulfatcellulosa vid 31 fabriker. Produktionskapaciteten vid

dessa fabriker torde utgöra 1 700 000 ton sulfitmassa och 1 175 000 ton sulfatmassa.

Produktionen under förkrigsåren kan i genomsnitt beräknas till

1 500 000 ton sulfitmassa och 1 000 000 ton sulfatmassa. Under kriget nedgick

produktionen med i medeltal cirka 50 procent men steg därefter, så att

den under år 1946 utgjorde cirka 1 250 000 ton sulfitmassa och 825 000 ton

sulfatmassa. Produktionen under år 1947 har beräknats till 1 282 000 ton

sulfitmassa och 909 000 ton sulfatmassa. Enligt ingångna rapporter rörande

tillverkningen av kemisk massa under januari och februari månader 1947

har dock berörda tillverkning, som för samma tid beräknats till cirka

385 000 ton i verkligheten utgjort cirka 370 000 ton. Någon nämnvärd import

av kemisk massa är icke att vänta.

Den inhemska förbrukningen av kemisk massa utgjordes år 1937 av cirka

340 000 ton sulfitcellulosa och cirka 267 000 ton sulfatcellulosa samt under

år 1946 av cirka 369 000 ton sulfitcellulosa och cirka 298 000 ton sulfatcellulosa.

För år 1947 kan behovet — med utgående från en pappersproduktion

av cirka 990 000 ton — beräknas uppgå till 715 000 ton, varav

pappersbruksföreningens medlemmar själva torde komma att framställa

510 000 ton.

Exporten av kemisk massa före kriget utgjorde i medeltal något mindre

än 1 200 000 ton sulfit- och cirka 800 000 ton sulfatmassa. Under kriget

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

15

nedgick exporten till ungefär en tredjedel, men steg sedan åter, så att den

år 1946 utgjorde sammanlagt cirka 1 539 000 ton. För år 1947 skulle man

med utgångspunkt från den beräknade produktionen om sammanlagt

2 191 000 ton och under förutsättning av ett inhemskt behov av 715 000 ton

med oförändrad lagerhållning kunna räkna med en export om 1 476 000

ton, varav 896 400 ton sulfitmassa och 579 600 ton sulfatmassa. Denna kvantitet

utgör cirka 3j4 av förkrigsexporten och ungefär 2/3 av den för år 1947

beräknade produktionen.

Den svenska pappersindustrien, vilken så när som på tre mindre bruk är

organiserad inom Svenska pappersbruksföreningen, kan för närvarande beräknas

ha en årskapacitet av 1 070 000 å 1 090 000 ton. Under förkrigstiden

nådde industrien sin högsta produktion år 1937 med 926 000 ton. Efter en

nedgång i produktionen under kriget, skedde efter dess slut en snabb återhämtning,

så att produktionen år 1946 totalt omfattade omkring 1 000 000

ton. För år 1947 borde pappersindustrien kunna nå upp till en produktion

av cirka 1 050 000 ton, om industriens massaanskaffning icke stöter på hinder.

Med hänsyn till vissa svårigheter vid leverans av pappersmassa torde

man enligt bränslekommissionen böra uppskatta totaltillverkningen till

ungefär 1 000 000 ton. Sedan avbränningar för exempelvis eget omslag

m. m. samt för varor, som ej hinna levereras under året, avräknats men

kvarliggande lager från år 1946 tillagts, kunna för leveranser under år

1947 antagas återstå cirka 990 000 ton, varav cirka 231 380 ton kraftpapper,

280 000 ton tidningspapper, 353 814 ton övrigt papper och 124 806 ton papp.

— Importen under år 1947 kan beräknas till något tusental ton.

Beträffande den inhemska konsumtionen av papper anför bränslekommissionen:
Produktionens

avsättning på hemmamarknad resp. exportmarknad har

under kriget och därefter undergått en kraftig förskjutning. Man är för en

undersökning av förhållandet mellan marknaderna hänvisad till den statistik,

som föres av pappersbruksföreningen och som är grundad på uppgifter

direkt från företagen. Av skilda orsaker överensstämma icke dessa

leveransuppgifter med den av kommerskollegium förda tillverknings- och

tullstatistiken. Med ledning av föreningens material, kompletterat med siffror

för utom föreningen stående företag, kan uttalas, att för konsumtion

inom landet under år 1937 levererades endast 269 000 ton men år 1946

530 500 ton, vilket innebär en ökning från cirka 30 procent till drygt 54 procent

av totalleveranserna respektive år, medan samtidigt exporten nedgick

från 632 000 ton til] 443 500 ton. Den inhemska papperskonsumtionen har

sålunda sedan år 1937 nära nog fördubblats (ökning 97 procent) medan

exporten under samma tid nedgått med cirka 30 procent. Orsakerna till

dessa förhållanden äro att finna på olika områden. Fördelningen på olika

sorter har även undergått förändringar, vilket framgår av följande sammanställning.

ökningen i hemmakonsumtionen är genomgående för alla sorter. Material

för omslag och emballage (kraftpapper, särskilt säck- och spinnpapper,

omslagspapper, papp) förbrukas sålunda numera i kvantiteter, som över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Tabell 2.

1(1

Produktion

ton

Leveranser

Leveranser

Varugrupp

inom

landet

ton

Export

ton

inom

landet

%

Export

0/

/o

1937

Kraftpapper ....................

212112

29 015

182 794

13,7

86,3

Annat omslagspapper............

156 581

33 218

114 370

22,5

77,5

Greaseproof ....................

29 528

4 231

21 746

16,3

83,7

Tidningspapper..................

268 052

78 739

201 162

28,1

71,9

Papper övriga slag (inkl. finpapper)

132 266

81 272

41 261

66,3

33,7

Papp och kartong ..............

127 461

42 525

70 667

37,6

62,4

Summa

926 000

269 000

632 000

29,9

70,1

1916

Kraftpapper ....................

231 840

91 380

129 842

41,1

58,9

Annat omslagspapper............

135 375

54 438

72 778

41,3

58,7

Greaseproof ....................

25 714

8 393

16 028

34,3

65,7

Tidningspapper..................

255 714

130 272

120 173

52

48

Papper övriga slag (inkl. finpapper)

200 308

149 001

39 638

76

24

Papp och kartong ..............

159 049

97 016

60 541

60,8

39,2

Summa

1 00» 000

530 500

443 500

45,5

54,5

stiga 242 000 ton mot cirka 105 000 ton år 1937. Här är först att märka, att

annat material — trä, jute, hampa — i stigande skala ersätts med papper

och papp, vartill importsvårigheterna för textilier under och efter kriget

givetvis i hög grad bidragit. Förpackningstekniken liksom anspråken på bekväma

och hygieniska former för hanterandet av allehanda varor i handeln

ha i utomordentligt hög grad drivit upp kraven från hemmamarknadens

sida och i denna tendens är huvudorsaken till stegringen i åtgången av dessa

papperssorter och av papp inom landet att söka. En annan betydande post

är tidnings- och journalpapper, där stegringen hos hemmakonsumtionen kan

beräknas till cirka 65 000 ton. Nytillkomna tidningar, fack- och föreningsblad

samt veckotidningar, ökning i upplagorna och en med den goda konjunkturen

sammanhängande, särdeles livaktig annonsering ha här varit de

drivande faktorerna. Orsaken till den kraftiga ökningen av finpappersförbrukningen

får till stor del sökas i det sedan år 1937 starkt ökade boktrycket.

Beträffande exporten uppger bränslekommissionen, att under åren 1936

—1939 i medeltal per år exporterats i runt tal 508 500 ton hithörande varor.

Medeltalet för samma export var under åren 1940—1944 194 210 ton per år.

Under år 1945 utgjorde exporten 221 763 ton och under år 1946 443 500 ton.

Vid en hemmaförbrukning under år 1947 av 530 000 ton skulle — med utgående

från en total leveransmängd av 990 000 ton — för export återstå tillhopa

460 000 ton. Sistnämnda kvantitet antages av kommissionen komma

att fördela sig på 140 000 ton kraftpapper, 150 000 ton tidningspapper,

116 500 ton övrigt papper och 53 000 ton papp.

Bränslekommissionen anför vidare:

Den svenska konsumtionen per capita är väsentligt högre än vad som för

närvarande är vanligt i andra länder. Den utgjorde år 1946 78 kg per in
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.-ts proposition nr 255.

vanare, vilket innebär en stegring med 36 kg från år 1937, då den nlgjorde

^2 kg. Om handelspolitiska förhållanden eller valulaskäl tala för en ökning

av exporten, kan detta inom ramen för en konstant produktion uppenbarligen

endast åvägabringas genom minskning av hemmaförbrukningen. En

sådan minskning kan icke väntas inträda av sig själv, så länge nuvarande

starka efterfrågan inom landet blir bestående. Exportpriserna äro emellertid

så fördelaktiga i jämförelse med hemmamarknadspriserna, att man genom

en mera generös exportlicensgivning omedelbart kan dirigera så stora

partier, som befinnas önskvärda, från hemmamarknaden till exportmarknaden.

Den inhemska förbrukningen av pappersmassa är för närvarande icke

underkastad någon reglering. Enligt avtal den 1 april 1947 mellan Svenska

cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen, å ena, samt Svenska

pappersbruksföreningen, å andra sidan, ha dock sistnämnda föreningar förbundit

sig tillse att vissa i avtalet bestämda kvantiteter pappersmassa skulle

ställas till pappersbrukens förfogande för tillverkning av papper för det inhemska

behovet till vissa i avtalet bestämda priser, vilka äro avsevärt lägre

än exportpriserna.

Papp och papper jämte vissa därav tillverkade varor ha genom kungörelse

den 14 mars 1947, nr 119, lagts under beslag. Detta omfattar dels alla

sådana klockan 24 natten mellan den 1 och den 2 april 1947 inom riket förefintliga,

staten icke tillhöriga förråd av ifrågavarande varuslag, vilka ägas

eller innehavas av person eller företag, som yrkesmässigt tillverkar eller

driver handel med eller i yrkesmässigt bedriven verksamhet använder dylika

varor, dels alla varor av nämnda slag, vilka efter samma tidpunkt inom

riket framställas av annan än staten, dels ock alla varor av samma slag.

vilka efter sagda tidpunkt inom riket förvärvas av person eller företag —

annan än staten — som yrkesmässigt tillverkar eller driver handel med eller

i yrkesmässigt bedriven verksamhet använder sådana varor eller hit införas

av person eller företag, som nu sagts. Enligt kungörelsen äger bränslekommissionen

meddela föreskrifter om i vilken ordning och under vilka villkor

beslagtagen vara må yrkesmässigt överlåtas eller användas i yrkesmässigt

bedriven verksamhet. I anledning av beslaget ha närmare bestämmelser utfärdats

i kommissionens cirkulär den 14 mars 1947, nr 532, innefattande

bland annat även föreskrifter om handelsreglering av hithörande varor av

följande innebörd:

1) Försäljningar för export omlaltas ej av handelsregleringen. Sådana

varor äro kvar under beslag till dess exportlicens utfärdats och varan

lämnat riket.

2) Avtal om leveranser på hemmamarknaden till den som bedriver förädling

av eller idkar handel med papp eller papper in. m. få ej träffas för

längre tid än tre månader åt gången. Leveranserna under sådan period till

eu och samme köpare få ej uppgå till större kvantitet papp och papper in. in.

tillsammantagna än som motsvarar en fjärdedel av den med visst procenttal

reducerade årskvantitet, som förvärvaren förbrukat eller omsatt i sin rörelse

år 1946. Det åligger köparen alt till säljaren lämna uppgifter härom samt

Ililitmr/ till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 285. 9

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5.

att iakttaga, att han ej genom inköp från flera leverantörer skaffar sig större

kvantitet än han sålunda är berättigad till.

3) Bränslekommissionen fastställer de procenttal, med vilka reduktion av

1946 års kvantiteter för olika köparekategorier och varuslag skola ske. Omprövning

av dessa procenttal sker kvartalsvis. Efter framställning från

Svenska pappersbruksföreningen, vederbörande sammanslutning av förbrukare

eller enskilt företag kan kommissionen, om skäl därtill föreligga, medgiva

undantag från eller göra generella ändringar i den fastställda fördelningen.

4) Envar som driver handel med papp eller papper m. m., skall vid försäljning

till återförsäljare eller förbrukare iakttaga, att han så långt det är

möjligt, fördelar för rörelsen tillgängliga kvantiteter på de olika kunderna

under hänsynstagande till dessas tidigare inköp och nuvarande behov, såvida

ej meddelade bestämmelser beträffande vissa köparekategorier eller

vissa varuslag föranleda till annan fördelning.

Bränslekommissionen, som sedermera gjort vissa jämkningar i dessa föreskrifter,

har vidare i cirkuläret medgivit, att innehavare av papp eller papper

m. m., som är under beslag, får i andra hänseenden än nu sagts tillsvidare

förfoga över varan oberoende av beslaget.

På framställning av bränslekommissionen har Kungl. Maj:t genom beslut

den 14 mars 1947 bemyndigat kommissionen att träffa överenskommelse

med pappersbruksföreningen angående leveranser av papper och papp på

den svenska marknaden under år 1947 i huvudsaklig överensstämmelse med

ett vid kommissionens framställning fogat förslag. I detta förklaras innebörden

av avtalet vara, att föreningsmedlemmarnas leveranser till köparna

av7 papper och papp för konsumtion inom Sverige under aret begränsas till

sammanlagt cirka 465 000 ton. Det anges dock, att kommissionen efterstiävade

en minskning av konsumtionen inom landet till 440 000 ton samt avsage

att genom andra åtgärder än avtalet ytterligare reducera användningen av

papper och papp. Medlemmarnas leveranser ha uppdelats på olika köparekategorier

enligt sådana grunder, att inköpen reducerats med vissa procentsatser

i jämförelse med år 1946. För kraftspinnpapper, toilettpapper och cellulosavadd

förutsättes dock ökning med vissa procent. Leveranserna skola

enligt avtalsförslaget ske till priser, som icke överstiga gällande stoppriser.

Föreningen åtager sig vidare enligt avtalet för egen och medlemmarnas räkning

att sträva efter en sådan inriktning av produktionen och försäljningen,

att enligt kommissionens bedömande försörjningsviktiga ändamål i första

hand bli tillgodosedda. Föreningens och medlemmarnas verksamhet i nu berörda

hänseende skola enligt avtalsförslaget avse dels att inom gränserna för

handelsregleringen åstadkomma ur allmän synpunkt bästa möjliga fördelning

av disponibla kvantiteter med beaktande av de enskilda parternas berättigade

intressen, dels att föreslå kommissionen de ändringar i de handelsreglerande

bestämmelserna, som vore erforderliga för att uppnå detta syfte,

dels ock att på möjligt sätt söka påverka handeln i de led, som ej omfattades

av handelsregleringen. Föreningen skall vidare verka för att medlemmarna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

19

vid produktionen astadkomma gramviktssänkningar, i den mån sådana betinnas

lämpliga och möjliga att genomföra. Slutligen skall föreningen avgiva

yttranden till handelskommissionen rörande exportlicensansökningar

och förbinder sig att därvid taga vederbörlig hänsyn till huruvida vederbörande

pappersbruks leveranser på den svenska marknaden ägt rum i enlighet

med gällande föreskrifter och avtalet.

Samtliga nu ifrågavarande varor äro underkastade exportreglering jämlikt

kungörelsen om allmänt exportförbud. Beträffande förfarandet vid exportlicensers

beviljande och härför gällande principer ha under år 1946

följande bestämmelser utfärdats.

Genom beslut den 24 maj 1946 föreskrev Kungl. Maj:t, att ärenden rörande

export av bland annat pappersmassa, papp och papper skulle av handelskommissionen

avgöras i samråd med bränslekommissionen samt att handelskommissionen,

därest kommissionen vid sådant samråd funne sig icke

kunna dela bränslekommissionens uppfattning, skulle underställa ärendet

Kungl. Maj.ts prövning. Samtidigt förklarade Kungl. Maj:t, att vid meddelande

av licens för export av pappersmassa villkor finge föreskrivas rörande

det pris, som finge betingas för till export avsett massaparti.

Sedan cellulosaföreningen och trämasseföreningen uppmanat sina medlemmar

att vid försäljning av pappersmassa icke överskrida vissa riktpriser,

beslöt bränslekommissionen den 5 juni 1946 att vid bedömandet av ansökningar

om licens för export av pappersmassa taga hänsyn till huruvida exportören

fäst avseende vid berörda uppmaning.

Den 23 augusti 1946 förklarade Kungl. Maj :t att handelskommissionen finge

vid meddelande av licens för export av bl. a. papp och papper föreskriva

villkor rörande det pris, som finge betingas för till export avsett varuparti.

Genom beslut den 20 september 1946 föreskrev Kungl. Maj:t, med anledning

bl. a. av de ändringar i växelkurserna för främmande valutor, som vidtagits

från och med den 13 juli 1946, att vid prövning av ansökning om licens

för export av pappersmassa, som grundade sig på kontrakt tecknade efter

den 31 juli 1946, riktpriser skulle tillämpas, som med minst 5 procent, dock

högst 15 kronor för lon, understege omförmälda riktpriser samt att vid prövning

av ansökning om licens för export av papper, som grundade sig på kontrakt

tecknat efter den 31 juli 1946, licens ej finge meddelas, med mindre

exportpriset i svenskt mynt antingen med 5 procent eller ock med 25 kronor

för ton underslege det pris, till vilket export skulle ha medgivits, därest växelkurserna

ej ändrats. Den 1 november 1946 ändrades emellertid detta beslut

så tillvida, alt såsom förutsättning för meddelande av licens för export av

pappersmassa, papper och papp skulle — därest icke handelskommissionen

efter samråd med priskontrollnämnden funne särskilda skäl till annat föranleda

— gälla, att exportpriserna för pappersmassa, avseende leverans fritt

ombord eller fritt banvagn vid tillverkarens fabrik, i svenskt mynt icke överstege

omförmälda riktpriser samt alt exportpriserna för papper och papp i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

svenskt mynt icke överstege de svenska exportpriser som i allmänhet gällde

för sådana varor den 12 juli 1946.

Genom beslut den 14 mars 1947 förklarade Kungl. Maj:t. alt från och

med den 1 april 1947 vid meddelande av licens för export av pappersmassa,

papper och papp, villkor icke skulle föreskrivas rörande det pris, som finge

betingas för till export avsett varuparti.

Den 1 april 1947 har mellan bränslekommissionen och Svenska cellulosaföreningen

träffats eu överenskommelse angående vissa åtgärder med syfte

att förhindra, att de höga exportpriser på pappersmassa, som för närvarande

kunna erhållas på världsmarknaden, få oförmånlig inverkan på den

inhemska prisnivån, överenskommelsen innebär, att föreningen förbinder

sig att av sina medlemmar uppbära och till en särskild, av cellulosaföreningen

upprättad stiftelse, benämnd stiftelsen Cellulosaindustriens konjunkturutjämningsfond,

inleverera 50 kronor för varje ton under tiden till den

1 februari 1948 levererad kemisk massa. Undantag göres dock för dels vad

som sålts före överenskommelsens underskrivande med tillämpning av priser,

ej överstigande hittillsvarande riktpriser, dels viskoscellulosa, som sålts

eller säljes för framställning inom landet av viskosprodukter, dels ock vad

som efter överenskommelsens underskrivande i övrigt säljes för att efter

förädling användas på den svenska hemmamarknaden, överenskommelsen

kan biträdas jämväl av företag, som ej äro medlemmar av föreningen, vilka

därigenom bliva fullt likställda med föreningens medlemmar i de avseenden,

som avses med överenskommelsen. Beträffande fördelningen av influtna medel

finnas i överenskommelsen bestämmelser i huvudsak motsvarande den,

som enligt vad förut angivits gälla för stiftelsen Trävaruindustrins konjunkturutjämningsfond.

Stiftelsens styrelse består enligt de för stiftelsen gällande

stadgarna av ledamöterna i cellulosaföreningens arbetsutskott jämte tva av

Kungl. Maj:t efter samråd med föreningen utsedda ledamöter.

Motsvarande överenskommelse beträffande mekanisk massa har den 1

april 1947 slutits jämväl mellan bränslekommissionen och Svenska trämasseföreningen,

varigenom bildats stiftelsen Trämasseindustriens konjunkturutjämningsfond.

Avsättningen till denna fond är bestämd till 20 kronor

för ton levererad massa. I övrigt gälla enligt denna överenskommelse i huvudsak

samma bestämmelser som för cellulosaindustrien.

Samtidigt har mellan Svenska pappersbruksföreningen, å ena, samt cellulosaföreningen

respektive trämasseföreningen, å andra sidan, träffats avtal

om leverans till de inhemska pappersbruken av 145 500 ton kemisk massa

— varav 100 000 ton avsetts täcka pappersbrukens behov av massa för inlandsleveranser

av papper och papp och 45 500 ton avsetts för pappersbrukens

exportproduktion — samt 24 150 ton mekanisk massa • varav 17 500

ton avsetts för hemmamarknadens behov av papper och papp och 6 650 ton

för pappersbrukens exportproduktion. För nämnda kvantiteter om 100 000

ton, respektive 17 500 ton massa äro överenskomna priser, som avsevärt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

21

understiga dem, som beräknas kunna erhållas för den exporterade massan.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 18 april 1947 godkänt nyssnämnda

av bränslekommissionen ingångna båda överenskommelser. Samtidigt har

Kungl. Maj:t meddelat handelskommissionen föreskrift, att licens för export

av kemisk massa må av kommissionen beviljas endast under förutsättning,

att tillverkaren biträder överenskommelsen mellan bränslekommissionen

och cellulosaföreningcn ävensom förbinder sig att fullgöra på honom belöpande

andel — beräknad efter storleken av tillverkarens produktion av

kemisk massa under år 1947 i förhållande till andra företags tillverkning

av dylik massa — av den kvantitet pappersmassa, som enligt nyssberörda

avtal mellan pappersbruksföreningen och cellulosaföreningen skall levereras

till pappersbruken. Föreskrift av motsvarande innehåll har givits jämväl

beträffande licens för export av mekanisk massa.

III. Prisutjämningsavgifternas användning.

Influtna prisutjämningsavgifter tillföras en inom statskontoret upprättad

diversemedelsfond. Denna fond bar enligt uppgift från statskontoret tillförts

under budgetåret 1945/46 18 355 000 kronor och under budgetåret

1946/47 under tiden till och med den 10 april 1947 cirka 26 500 000 kronor.

För olika ändamål ha disponerats sammanlagt 17 653 000 kronor, varför

för närvarande skulle finnas omkring 27 200 000 kronor att disponera.

Beträffande dispositionen av prisutjämningsavgifterna angavs i propositionen

nr 255/1945, att avgifterna icke borde inflyta till den allmänna budgeten

utan fonderas för att användas för sådana gemensamma ändamål, som

lämpligen borde tillgodoses av intäkter av detta slag. I vissa fall kunde

det vara lämpligt, att avgifterna disponerades för prisreduktion på återuppbyg§nadskrediter.

I andra fall syntes en reduktion av vissa importpriser

kunna ifrågakomma. I åter andra fall — exempelvis för träindustriens del

— syntes i första hand böra övervägas att disponera medlen för allmänna

åtgärder i syfte att bibehålla eller förkovra skogsnäringarnas produktionsförutsättningar.

I propositionen nr 237/1946 återupptogs frågan om disposition av prisutjämningsavgifterna.

Beträffande de under budgetåret 1945/46 influtna avgifterna

föreslogs här, att 11 miljoner kronor skulle avsättas till en fond för

skogsforskningsändamål, 5 miljoner kronor till sociala ändamål i samband

med skogsnäringen samt återstoden tillsvidare fonderas för att disponeras

tillsammans med de medel, som komme att inflyta efter den 1 juli 1946.

Beträffande sistnämnda medel anfördes, att några närmare riktlinjer för

medlens användning för det dåvarande icke borde uppdragas ulan att det

borde vara tillräckligt att uttala, att medlen borde disponeras med beaktande

av medlens ursprung och särskilda karaktär. En mera utformad plan

för användningen borde underställas riksdagen. Hinder borde dock ej föreligga

för Kungl. Maj:t att redan innan detta skett, om så skulle visa sig på
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

kallat för att undvika en eljest ofrånkomlig höjning av priserna å sågade

trävaror, använda en större eller mindre del av avgiftsmedlen för utbetalande

av prisutjämningsbidrag å trävaror. Även för andra clearinganordningar

av prispolitiskt angelägen natur borde medlen, om så prövades nödvändigt,

kunna få komma till användning.

Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag i förevarande hänseende dock

med tillägg, att utöver angivna belopp erforderlig summa skulle ställas till

förfogande för föreningen för växtförädling av skogsträd, motsvarande vad

som erfordrades för täckning av vissa engångskostnader för nybyggnadsarbeten

m. m. för en beräknad kostnad av 553 000 kronor.

Genom beslut den 14 juni 1946 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att av de

medel, som under budgetåret 1945/46 influtit till diversemedelsfonden för

prisutjämningsavgifter 11 000 000 kronor skulle avsättas till en fond för

forskningsändamål samt 5 000 000 kronor reserveras för sociala ändamål,

varvid de avsatta medlen skulle bokföras för sig och disponeras i enlighet

med de bestämmelser Kungl. Maj:t framdeles ville meddela. Sedermera har

Kungl. Maj:t dels genom beslut den 5 juli 1946 förordnat styrelse för fonden

för forskningsändamål, dels ock genom beslut den 30 december 1946 fastställt

grundstadgar för fonden, i stadgarna benämnd Fonden för skoglig

forskning. Vidare har Kungl. Maj:t av de för sociala ändamål reserverade

medlen genom beslut den 18 oktober 1946 tillerkänt sågverksindustriarbetarnas

erkända arbetslöshetskassa ett bidrag av 1 500 000 kronor.

Föreningen för växtförädling av skogsträd har genom Kungl. Maj:ts beslut

den 22 november och den 20 december 1946 under vissa villkor tilldelats

det av riksdagen godkända beloppet av 553 000 kronor för vissa engångskostnader

för nybyggnadsarbeten m. in.

Slutligen har Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juni 1946 — efter att hava

godkänt ett mellan Finska sågverksägareföreningen och bränslekommissionen

vid förhandlingar i Stockholm den 17—19 juni 1946 träffat avtal om

försäljning från föreningen till kommissionen av 10 000 standards sågade

trävaror -—- uppdragit åt statskontoret att, med anlitande av medel som

under budgetåret 1946/47 inflyta till diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

till kommissionen utbetala högst 1 050 000 kronor att av kommissionen

användas för utbetalning av de belopp av 105 kronor för standard,

som kommissionen jämlikt avtalet vore skyldig utgiva till Finlands

bank.

Såsom framgår av propositionen nr 237/1946 förelågo vid tidpunkten för

propositionens avlåtande framställningar om bidrag ur diversemedelsfonden

för prisutjämningsavgifter dels från Svenska sågverksindustriarbetareförbundets

avdelning nr 165 Munksund, som hemställer om bidrag med 50 000

kronor för byggandet av en folkpark i Munksund, dels ock från Nederkalix

kommun, som hemställt, att Kungl. Maj:t måtte medgiva aktiebolaget Statens

skogsindustrier att för vissa allmänna ändamål inom kommunen, dispo
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

23

nera etl belopp av intill 2 000 000 kronor. Dessa framställningar ha ännu

icke slutbehandlats. En i propositionen omförmäld framställning från skogsvårdsstyrelsen

i Gävleborgs län om bidrag med 500 000 kronor för visst

skogligt växtförädlingsarbete har överlämnats till styrelsen för fonden för

skoglig forskning. Slutligen bör erinras därom att Norrlandskommittén i sitt

den 11 oktober 1945 framlagda förslag rörande disposition av intäkterna av

prisutjämningsavgifterna hemställt att vad som återstode av de under budgetåret

1945/46 influtna prisutjämningsavgifterna, sedan medel avsatts till

forsknings- och sociala ändamål, skulle användas till återuppbyggnad av

skogsbeståndet på vissa marker.

Följande framställningar rörande bidrag av ifrågavarande medel ha

sedermera gjorts:

1. Skogsstyrelsen har i skrivelse den 2 oktober 1946 hemställt, att ur

diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter skulle avsättas ett belopp

av 15 000 000 kronor för återuppbyggnad av skogsbeståndet. Styrelsen

framhåller här, att i betraktande av de stegrade anspråken på virke såsom

råvara i förädlingsindustrien det med fog kunde hävdas, att skogsvårdsåtgärder

för höjandet av virkesavkastningen vore ett utomordentligt viktigt

—- i själva verket fundamentalt •— gemensamt intresse för hela skogsnäringen.

Ett mycket omfattande behov av olika slags skogliga förbättringsarbeten

förelåge. Exempelvis låge väldiga arealer för skogsbörd lämplig

mark alltjämt kala eller vore bevuxna med synnerligen bristfälliga bestånd,

som icke utnyttjade markens produktionsförmåga. Ur folkförsörjningssynpunkt

vore av största betydelse att dessa marker snarast möjligt

sattes i ett tillfredsställande produktivt skick. Härför krävdes skogsodlingsoch

andra återväxtfrämjande arbeten.

Skogsstyrelsen lämnar härefter en utförlig redogörelse för behovet av åtgärder

på ifrågavarande område och orsakerna till de för närvarande

rådande otillfredsställande förhållandena härutinnan. Härvid framhåller

skogsstyrelsen bland annat, att reproduktionsskyldighet sedan länge varit

föreskriven i skogsvårdslagen samt att sedan 1930 icke reproduktionspliktiga

marker på enskilda skogar utom aktiebolags kunnat erhålla statsbidrag

för skogsodling in. fl. åtgärder från statens skogsodlingsanslag. Därjämte

hade under 1930-talet medel från anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder

funnits att tillgå för liknande ändamål. Slutligen hade sedan 1940 det

norrländska skogsproduktionsanslaget haft viss betydelse. Beträffande möjligheterna

att med stöd av skogsvårdslagen åstadkomma en förbättring på

förevarande område anför skogsstyrelsen:

För det första måste hänsyn tagas till lagtextens formulering enligt vilken

»sådana åtgärder skola vidtagas som iiro erforderliga för att nöjaktig ålerväxt

inom skälig tid efter avverkningen kommer att finnas å det avverkade

området». Bestämmelsens tillämpning i praktiken sammanhänger med tolkningen

av uttrycken »nöjaktig återviixl» och »skiilig tid», vilken tolkning i

sin tur är beroende av bland annat skogsvetenskapens ståndpunkt och tids
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts proposition nr 2S5.

uppfattningen. Vad som lagligen åvilar skogsägaren i fråga om åtgärder,

som icke äro hänförliga till skogsodling i egentlig mening, blir växlande

med den subjektiva bedömningen och kan ofta slutgiltigt avgöras först

sedan efter lång tid ett misslyckande konstaterats. Härtill kommer en ingalunda

oviktig synpunkt, nämligen, att när skälig tid gått till ända utan alt

nöjaktig återväxt uppkommit, markens föryngringsvillighet i många fall

torde ha nedgått i sådan grad, att föryngringskostnaderna i jämförelse med

utgångslägets kunna bliva avsevärt stegrade, samtidigt som intäkterna från

avverkningen länge sedan förbrukats. För det andra kan man icke bortse

från det faktum, att de skogliga bristerna icke kunnat avhjälpas under den

långa period skogsvårdslagen varit i tillämpning. Det må framhållas, att

om det vid en eventuell lagrevision finnes lämpligt att skärpa kraven på

åtgärder mot otillfredsställande skogstillstånd å vissa marker, detta icke

synes genomförbart med mindre bidrag eller lån till föreskrivna åtgärder

kunna utgå. Skärpta krav på reproduktionsåtgärder efter tidigare tyst godkännande

kunna framstå såsom orimliga och oskäligt betungande.

Skogsstyrelsen fortsätter:

Åtgärder till förbättrande av skogsproduktionen måste enligt skogsstyrelsens

mening snarast vidtagas i större omfattning än vad som för närvarande

sker. Styrelsen har i det föregående även velat framhålla, att skogsägarna

i viss utsträckning kunna ha verkställt åtgärder för erhållande av återväxt,

vilka kunnat godtagas såsom ett uppfyllande av den lagliga skyldigheten

utan att resultatet blivit fullgott. Under sådana förhållanden innebär enligt

styrelsens mening ett understödjande i begränsad omfattning av kulturåtgärder

på vissa kalmarker icke befrielse från reproduktionsplikt eller

uppmjukning i princip av skogsvårdslagens bestämmelser. Det måste även

ihågkommas, att de medel, som här ifrågasättas komma till användning,

icke äro statsmedel i egentlig mening utan från skogsbruket och dess förädlingsapparat

härstammande medel.

Behovet av åtgärder omspänner landets alla delar och skogsbruk i alla

storleksgrader och av skilda ägaregrupper. Betydelsen av en restauration

inskränker sig emellertid ej till enbart skogsägarna. Tvärtom har den direkt

inflytande över hela den på skogsbruket baserade industrin jämte de befolkningsgrupper,

som — skogsägare eller icke — ha befattning med någon

del av produktionsförloppet alltifrån skogen till den förädlade varan. Det

må särskilt framhållas, att för det stora anta! arbetare, som här ha sin utkomst,

det måste vara ovidkommande, inom vilka fastigheter skogsförbättringarna

komma till stånd, blott de leda till sådana resultat allmänt sett, att

försörjningsmöjligheterna inom skogsnäringen icke försämras. Detta förhållande

jämte skogsnäringens rangplats i vårt näringsliv ger en klar uppfattning

av det här ifrågavarande ändamålets allmännytta. Denna bör därför

enligt styrelsens mening vara utgångspunkten vid utformande av bestämmelserna

för understöd på sätt här avses. I princip torde sålunda bidrag

kunna utgå till skogsbruk inom hela landet av alla ägarekategorier. I övrigt

torde understödet geografiskt sett komma att fördelas främst efter det företedda

behovet. Den nuvarande kännedomen härom torde böra kompletteras

genom lokala inventeringar.

Beträffande de marker, som böra komma i fråga till understöd, vill skogsstyrelsen

undantaga sådan mark eller åtgärd, till vilka enligt nu gällande

bestämmelser statsbidrag kan utgå. Styrelsen vill betona vikten av att vad

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 285.

25

här avses icke inkräktar på omfattningen av de i vanlig ordning genom

statsbidrag understödda åtgärderna. Dessa äro i vad avser ålerväxtåtgärder

begränsade till icke reproduktionspliktig mark. Nu ifrågavarande understöd

avser i stället delar av den formellt reproduktionspliktiga mark, varest som

förut anförts åtgärder icke rimligen kunna utkrävas. Arealen av sistnämnda

mark kan för närvarande icke med säkerhet beräknas. Den nuvarande kalytan

på enskilda skogar, som falla under lagens bestämmelser om reproduktionsplikt,

torde som förut nämnts uppgå till ca 700 000 ha. Den del härav,

för vilken enligt i första hand understöd till återväxtåtgärder kan tänkas

utgå, torde kunna skattas till ca 350 000 ha. Skogsstyrelsen har därvid såsom

formell kvalifikationsgräns förutsatt en åldersgräns så att kalmarker

eller bristfälliga återväxter yngre än tio år i regel ej skulle kunna ifrågakomma

till understöd. Emellertid torde en sådan enbart tidsbestämd gräns

icke helt täcka den tidigare anförda skälighetsprincipen, då det gäller utväljandet

av markerna i fråga. Bestämmelsen om minst 10 års ålder hos föryngringsområdet

må därför betraktas såsom en grundregel, från vilken skogsvårdsstyrelsen

må kunna medgiva vissa undantag, då särskilda skäl därtill

äro. Såsom exempel kan bringas i erinran mindre vanliga svårigheter i områden

med ogynnsamt klimat jämte speciella ödeläggelser av tidigare kulturer

genom viltskador eller dylikt.

Skogsstyrelsen framhåller vidare, att möjlighet att erhålla bidrag borde

föreligga för alla skogsägarekategorier, samt föreslår generellt ett bidrag av

50 procent av den beräknade kostnaden för åtgärder utan avseende på värdet

av inom området befintliga träd, som skulle avverkas. I övrigt borde bestämmelserna

angående bidrag från statens skogsodlingsanslag i tillämpliga delar

gälla. Bidrag borde utgå endast till egentliga återväxtåtgärder, såsom sådd,

plantering, hyggesbränning, hyggesrensning och markberedning i huvudsak

å områden av typerna 1 och 2 enligt reglerna för statens skogsodlingsanslag.

Skogsstyrelsen anför vidare:

Det kan övervägas, huruvida i vissa fall andra understödsformer lämpligen

kunde finnas berättigade. Skogsstyrelsen vill framföra tanken på s. k. premiebidrag,

vilket skulle kunna utgå till enskild skogsägare under förutsättning,

att han från det av honom bedrivna jord- och skogsbruket erhåller

endast skälig utkomst och icke äger andra försörjningsmöjligheter. Han bör ,

vidare ha visat intresse för skogsbrukets höjande, och det skall därjämte

kunna antagas, att åtgärden, vartill premiebidraget ilrågasättes, må framstå

såsom med hänsyn til! hans ekonomiska möjligheter betungande. Premiebidraget

skall utgå till iståndsättning av föryngringsytor yngre än tio år företrädesvis

inom område med svåra föryngringsförhållanden. Till en och

samma skogsägare bör premiebidrag under ett år icke få lämnas till högre

belopp än 200 kronor.

Beträffande verksamhetens omfattning framhåller styrelsen — efter uppgift

att arealen reproduktionspliktig kalmark och bristfälliga föryngringsytor

äldre än 10 år på enskilda skogar torde uppgå till cirka 350 000 ha — att

styrelsen med hänsyn till den begränsade tillgången på lämplig personal,

arbetskraft och skogsodlingsmateriel ville inskränka sig till en tioårsplan

omfattande cirka 150 000 ha eller 15 000 ha per år räknat. Kostnaderna bär
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

för ha av styrelsen uppskattats till i runt tal 30 000 000 kronor, varför med

50-procentigt bidrag skulle erfordras 15 000 000 kronor. I beloppet har skogsstyrelsen

inräknat utgifter för vissa andra ändamål än direkta bidrag såsom

särskilda förvaltningsmedel för skogsvårdsstyrelsernas och möjligen för

skogsstyrelsens räkning, inköp av traktorer med tillhörande aggregat för

markberedning, utvidgning av och anskaffande av maskinutrustning till

plantskolor, anskaffande av fröklängningsmaskiner, utbyggnad av fröhållare

samt kursverksamhet för skogsodlingsförmän. Skogsstyrelsen framhåller i

samband härmed, att anskaffandet av den materiella utrustningen ävensom

de ökade möjligheterna för produktion av skogsodlingsmaterial jämte skolning

av ytterligare förmän komme att ha sin stora betydelse för arbeten av

liknande art såväl vid sidan av detta särskilda skogsodlingsprogram som

även sedan detsamma genomförts. Vad traktorerna beträffade kunde dessa

ha full sysselsättning vid vägarbete, betesanläggningar och dylikt på tider,

då de ej toges i anspråk på kulturfälten.

Angående de närmare bestämmelserna i samband med bidragsverksamheten

föreslår skogsstyrelsen, att förutom tillämpliga delar av kungörelsen den

27 juni 1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag

jämte cirkulär samma dag (nr 271) rörande kungörelsens tilllämpning

skulle gälla särskilda tillämpningsföreskrifter, som på förslag av

skogsstyrelsen fastställdes av Kungl. Maj:t. Bidrag syntes böra beviljas av

skogsstyrelsen efter av Kungl. Maj:t godkänd fördelningsplan. De för ändamålet

reserverade medlen syntes kunna insättas på statsverkets checkräkning

för skogsstyrelsens räkning. Redogörelse för medlens användning i huvudsak

på sätt sker beträffande statsanslag till skogsvårdsåtgärder syntes

böra intagas i skogsstyrelsens årsberättelse.

Över skogsstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av statskontoret,

domänstyrelsen, Norrlandskommittén, landsorganisationen, Skogsindustriernas

samarbetsutskott, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund samt Norrlands skogsvårdsförbund.

I de flesta av dessa yttranden har skogsstyrelsens förslag tillstyrkts. Norrlandskommittén

framhåller emellertid, att inom styrelsen påginge vissa undersökningar

angående en omläggning av nuvarande system för bidragsgivning

till skogsvårdsåtgärder, samt tillägger, att i den mån det reguljära bidragssystemet

sålunda komme att omläggas, grunderna för utnyttjandet av

de särskilda medel, som ställdes till förfogande av prisutjämningsavgifter, i

erforderlig omfattning anpassades härefter. Skogsindustriernas samarbetsutskott

betonar, att medlen icke finge användas till sådana skogliga återuppbyggnadsarbeten,

som eljest skulle bestridas av statsmedel, samt finner den

av skogsstyrelsen angivna begränsningen i fråga om medlens disponerande

tillfyllest för tillgodoseendet av dessa synpunkter. Samarbetsutskottet finner

däremot de skäl, som framförts för att medlen skulle kunna användas till

premiebidrag, icke övertygande och avstyrker för den skull förslaget i denna

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

27

del. Sveriges skogsägareförbund, som även avstyrker premiebidragen, framhåller,

att del vid bidragens fördelning finge anses skäligt, att Norrland i

någon män gynnades, då dels kostnaderna för anskaffande av återväxt därstädes

proportionsvis vore mycket mer betungande än i de södra landsdelarna,

dels ock prisutjämningsmcdlen till tre fjärdedelar kommit just från Norrlandsskogarna.

Sistnämnda önskemål framföres även av Norrlands skogsvårds

förbund, som tillika säger sig vilja till sin anslutning till skogsstyrelsens

framställning knyta det villkoret, att medlen komme att användas för

sådana skogliga åtgärder, som vilade på av den skogsvetenskapliga forskningen

lagd grund. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund understryker

särskilt lämpligheten av att premiebidrag i vissa fall skulle kunna utgå och

framhåller, att just genom att bidrag kunde utgå såsom en premie till de

skogsägare, som visat speciellt intresse för skog och skogsbrukets höjande,

det verkade intresseväckande hos andra skogsägare på ett mera påtagligt

sätt än det rena anslaget ur fonden i och för sig kunde göra.

Landsorganisationen tillstyrker ävenledes i princip, dock under framhållande

av att det borde tillses, att de nya möjligheterna att erhålla statsbidrag

för skogsodlingar icke medförde en ytterligare avslappning i utkrävandet av

reproduktionsplikt i samband med nyss utförda eller kommande skogsavverkningar.

Emellertid tillägger landsorganisationen:

Frågan om disponerandet av de ifrågavarande fondmedlen bör emellertid

också ses i ett vidare sammanhang än skogsstyrelsen gjort i sin framställning,

vilken icke berört alternativa användningar av dessa medel. Oavsett

de skogsodlingsåtgärder, som nu kunna vidtagas, kommer utvecklingen beträffande

råvarutillgångarna att framtvinga en nedläggning av en del av de

nu existerande skogsindustriföretagen. Det förefaller rimligt att en del av

de inkomster, som tillföras landet genom nuvarande höga trävaruexportpriser,

begagnas för att på bästa sätt lösa de sociala problem, som kunna

uppstå i samband med denna väntade utveckling. Man kan också peka på

behovet av samlingslokaler och yrkesskolor samt sanering av bostadsbeståndet

i vissa norrländska industriområden. Ett ändamål till vilket bidrag även

biir komma i åtanke är den folkhögskola, som f. n. planeras i Norrbotten.

Så länge man icke har någon kännedom om hur stort belopp som totalt

kommer att inflyta genom prisutjämningsavgifterna på exporterade trävaror

och någon översikt ej heller skapats över de olika ändamål för vilka dessa

medel skulle kunna fördelas, synes det lämpligast att icke redan nu binda

större delen därav för bestämd användning utan reservera dem för en senare

slutgiltig fördelning på skogsförbättringsåtgärder och sociala ändamål.

Domänstyrelscn vitsordar behovet av åtgärder för ifrågavarande ändamål

men är tveksam om prisutjämningsavgifterna böra användas härtill. Styrelsen

anför:

För egen del anser styrelsen starka skäl tala för att medel ur statens skogsodlingsanslag

och norrländska skogsproduktionsanslaget få användas därtill,

då dessa anslag utgå till synnerligen närliggande ändamål. Styrelsen får

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

erinra därom, alt medel under ifrågavarande anslagstitlar hittills anvisats

i långt mindre utsträckning än som ansetts behövligt i de utredningar, som

föregått tillkomsten av anslagen. Styrelsen vill även påpeka, hurusom skogsstyrelsen

i förevarande framställning anfört, »att om det vid en eventuell

lagrevision finnes lämpligt att skärpa kraven på åtgärder mot otillfredsställande

skogstillstånd å vissa marker, detta icke synes genomförbart med

mindre bidrag eller lån till föreskrivna åtgärder kunna utgå. Skärpta krav

på reproduktionsåtgärder efter tidigare tyst godkännande kunna framstå såsom

orimliga och oskäligt betungande». Till innebörden likartat uttalande

av skogsstyrelsen återfinnes å sidan 189 i betänkande med förslag till skogsvårdslag

(SOU 1946:41). Härav anser sig styrelsen kunna draga den slutsatsen,

att bidrag av andra allmänna medel än prisutjämningsavgifter förutsatts

komma att utgå till just de ändamål, som nu avses. Det förtjänar måhända

även nämnas, att — vad Norrland beträffar — som grund för norrländska

skogsproduktionsanslaget förutsättes bildandet av skogsvårdsområden,

främst i syfte att skapa betesfred å de marker, där systematiska restaureringsåtgärder

skola vidtagas. Denna förutsättning för ett gynnsamt resultat

av nu ifrågasatta åtgärder torde icke komma att föreligga. Styrelsen får även

i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida icke odisponerade prisutjämningsavgifter,

som tillkommit på grund av starkt stegrade exportpriser under en

högkonjunktur med goda rotvärden å skog, lämpligen böra reserveras som

stöd för skogsbruket under mindre gynnsamma konjunkturförhållanden.

Domänstyrelsen tillägger emellertid, att därest ur andra synpunkter än

dem styrelsen andragit, statligt stöd för åtgärderna ansåges böra lämnas av

intäkter av prisutjämningsavgifter, styrelsen i stort sett kunde ansluta sig

till skogsstyrelsens förslag. Domänstyrelsen ifrågasätter dock lämpligheten

av den av skogsstyrelsen framförda tanken på premiebidrag.

Slutligen anför domänstyrelsen:

De 15 000 000 kronor av inflytande prisutjämningsavgifter, som enligt förslaget

skola disponeras som stöd för skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar,

torde kunna anses härröra ur virke, vartill råvara avverkats å dylika skogar.

Vad angår domänfondens skogar lärer uttagandet av prisutjämningsavgifter

även beträffande dessa ha verkat sänkande på rotvärdet och därmed även

på avsättningen av medel till domänverkets förnyelsefond. Därest intäkter

av prisutjämningsavgifter prövas böra anlitas till föreslagna skogsvårdsåtgärder,

finner styrelsen befogat, att av de intäkter av ifrågavarande slag,

som beräknas härröra av virke från kronoskogarna, skäligt belopp tillgodoföres

nämnda förnyelsefond.

2. Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut har i

skrivelse den 20 november 1946 gjort framställning om medel till utvidgad

forskning vid statens skogsforskningsinstitut. Efter att ha påpekat behovet

av att skogsmarker med otillfredsställande återväxt snabbt återförsättas i

produktivt skick, framhåller styrelsen, att det torde allmänt erkännas, att

stödet av skoglig forskning i fråga om dessa uppgifter icke kunde undvaras

och att den pågående utvecklingen inom denna under senare tid aktualiserat

en mångfald spörsmål med starka anknytningar till frågor av betydelse för

det stundande restaureringsarbetet. För forskningen gällde att i nuvarande

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

29

situation sätta som sitt närmaste mål uppgiften att snarast möjligt söka

komma fram till resultat, som kunde tjäna som vägledning vid återuppbyggnadsarbetet.

Detta torde endast kunna möjliggöras genom att forskningen

bedreves i avsevärd omfattning och forcerad takt.

Styrelsen framlägger hälften av en plan för ifrågavarande forskningsarbete

under de närmaste fem åren. Planen omfattar dels studier av skogsträdens

morfologiska typer, dels föryngringsstudier, dels proveniensstudier och dels

studier av främmande trädslag samt jämväl förslag till anskaffning av viss

instrumentutrustning. Efter utförlig redogörelse för förslagets innebörd i

dessa olika hänseenden framlägger styrelsen följande kostnadsberäkning:

I. Studier av skogsträdens morfologiska typer.

Maskiner för borrspånsmätning .................. 25 000

Analysarbeten och borrspånsmätning ............ 62 000

Bearbetning av material från produktionsundersök
ning

i orörd skog ............................ 100 000

Experimentella typstudier ...................... 400 000

Resistensundersökningar ........................ 100 000 537 000

II. Föryngringsstudier.

Biologiska föryngringsstudier .................... 205 000

Tekniska föryngringsstudier..................... 175 000

Frö- och plantskoleundersökningar............... 115 000

Studier över kemiska bekämpningsmedel ........ 105 000 gQO 000

III. Proveniensstudier............................... 310 000 310 000

IV. Studier av främmande trädslag .................. 50 000 50 000

V. Instrumentutrustning för undersökningar över skogsmarkens

näringsförhållanden .................... 133 000 133 000

Summa 1 780 000

Styrelsen uppgiver, att styrelsen för innevarande budgetår disponerade

50 000 kronor för ifrågavarande arbetsuppgifter och att under en femårsperiod

detta anslag stege till 250 000 kronor. För utförande av det föreslagna

forskningsprogrammet erfordrades därför ett extra anslag av 1 530 000 kronor

eller 306 000 kronor årligen under fem år. Styrelsen fortsätter:

Med hänsyn till det skogliga restaureringsarbetets stora aktualitet anser

styrelsen det vara synnerligen angeläget, att statens skogsforskningsinstitut

beredes möjlighet alt med all kraft och skyndsamhet angripa därmed sammanhängande

forskningsuppgifter, vilka falla inom institutets verksamhetsområde.

För att denna forskning snabbt skall komma i gång på bred front

kräves emellertid en betydande insats från institutet av engångskaraktär,

avseende forcerad bearbetning av redan insamlat observationsmaterial och

anläggning av fasta försök ävensom innefattande anskaffning av erforderlig

instrumentutrustning. En sådan insats är dock icke möjlig att företaga

inom institutets nuvarande anslagsram utan härför fordras såsom framgår

av styrelsens förut föreslagna arbetsplan ett särskilt engångsanslag av

1 530 000 kronor alt förbrukas under en tidsperiod av omkring fem år.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts proposition nr 26’5.

På grund härav hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte av statsmedel

eller, med hänsyn till föreliggande forskningsuppgifters aktualitet och medelsäskandets

engångskaraktär, eventuellt av influtna prisutjämningsavgifter

å trävaror anvisa ett belopp av 1 530 000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Över framställningen ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket

och styrelsen för fonden för skoglig forskning.

Statskontoret, som förklarar det undandraga sig statskontorets bedömande,

huruvida verksamheten vid skogsforskningsinstitutet bör intensifieras på föreslaget

sätt, framhåller, att om medel skulle anvisas för ändamålet, detta

borde ske ur influtna prisutjämningsavgifter. Då särskilda medel på detta

sätt kunde ställas till förfogande för forskningsverksamheten, förefölle det

statskontoret icke lämpligt, att jämväl vissa i jämförelse med de sammanlagda

kostnaderna förhållandevis små belopp alltjämt användas för ändamålet

under det årliga anslaget till särskilda undersökningar vid forskningsinstitutet.

Detta anslag syntes därför i fortsättningen böra minskas med dessa

belopp eller tillhopa 50 000 kronor. Icke heller riksråkenskapsverket ingår i

saklig prövning av anslagsäskandena men förordar beträffande formen för

medelsanvisningen, att medel anvisas ur prisutjämningsavgifterna. Styrelsen

för fonden för skoglig forskning finner behovet av den ifrågasatta utvidgade

forskningsverksamheten väl ådagalagt och understryker vikten av att denna

snarast komme till stånd och bedreves med den skyndsamhet, som kunde

befinnas möjlig och lämplig. Med hänsyn till den viktiga plats på institutets

arbetsprogram, som ifrågavarande arbetsuppgifter torde komma att intaga

och den betydelse, som forskningsprogrammet kunde beräknas få för institutets

fortsatta verksamhet, borde enligt styrelsens mening kostnaderna bestridas

av statsmedel i samma ordning som institutets verksamhet i övrigt.

Om det icke skulle visa sig möjligt att under en nära framtid i denna ordning

täcka ifrågavarande medelsbehov, torde det med hänsyn hland annat

till kostnadernas engångskaraktär kunna ifrågasättas att bekosta verksamheten

med influtna prisutjämningsavgifter. Då emellertid enligt grundstadgarna

för fonden för skoglig forskning förutsättes, att fonden icke anlitades,

då statsmedel beräknades kunna stå till förfogande i annan ordning samt

ifrågavarande medelsanvisning skulle innebära ett anlitande av fondens kapital,

syntes det styrelsen med hänsyn till verksamhetens art, att statsmedel

borde ställas till förfogande i samma ordning som skedde till institutets verksamhet

i övrigt. Skulle detta ej visa sig möjligt vid en nära liggande framtid,

syntes influtna prisutjämningsavgifter kunna anlitas för verksamheten, varvid

dock i första hand syntes böra ifrågakomma att för ändamålet anvisa

ännu odisponerade medel ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.

3. Svenska skogsvård sföreningen har i skrivelse den 26 mars 1947 framställt

begäran om bidrag ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

till en intensifierad upplysnings- och propagandaverksamhet för att öka förståelsen

för skogsbruket och dess berättigade krav. Föreningen anför, att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5.

31

föreningen, som ville utgöra ett allmänt forum i skogliga frågor, sökt fylla

sina uppgifter bl. a. genom utgivande av tidskrifter (Skogsvårdsföreningens

tidskrift och Skogen) och av populärt hållna broschyrer, genom utövande av

annan förlagsverksamhet, varigenom skoglig litteratur kunnat tillhandahållas

till billiga priser, ävensom genom anordnande av föredrag och diskussionsmöten

samt exkursioner i studiesyfte till olika delar av landet och emellanåt

till grannländerna. I nuvarande, med avseende å råvarubristen krisartade

läge, då den starka efterfrågan på virke överträffade vad skogarna i

närvarande stund presterade och man på många håll måste inrätta sig för

en minskad varutillförsel på grund av att gamla hopsparade förråd uttömts,

gällde det att med alla till hands stående medel mobilisera skogsbrukets produktionsmöjligheter

och bringa dom till högsta utveckling. På grund härav

hade anspråken på föreningen vuxit, och styrelsen hade också sedan någon

tid sökt finna vägar särskilt för att effektivisera och främja föreningens upplysande

och propagerande verksamhet. En plan för ifrågavarande ändamål

har uppgjorts och underställts föreningen på allmänt möte. I det väsentliga

innehåller densamma följande:

1) Tidskrifterna. Svenska Skogsvårdsföreningens Tidskrift bibehålies i

huvudsak vid sin hittillsvarande karaktär och uppläggning. I mån av möjlighet

bör i tidskriften Skogen ökat utrymme beredas åt såväl skogsbruk

som andra grenar av skogsnäringen.

2) Förlagsverksamheten. Utgivande av minst fyra populära broschyrer

om året anses önskvärt. En ny serie s. k. folkskrifler i skilda ämnen bör

uppläggas. Skogliga läroböcker och annan skoglig litteratur förlägges i all

den utsträckning som kan bliva möjlig.

3) Exkursioner. Förutsättningarna för anordnande av flera exkursioner

årligen liksom frågan om hållande av vinterexkursioner bör närmare övervägas.

Eventuellt bör ordnas läns- eller distriktsexkursioner åtföljda av

föredrag och diskussioner.

4) Möten. Utom årsmölet torde regelbundna höstmöten vara önskvärda.

Mötena må kunna förläggas till andra orter än Stockholm.

5) Skoglig pressinformation. En presservice i skogsfrågor bör startas och

bedrivas, gående ut på att förse den allmänna tidningspressen dels med lättlästa

samt upplysande artiklar avsedda för skogsägare, dels med material,

som riktar sig till den stora allmänheten för att klarlägga skogsnäringens

betydelse för folkhushållet in. in.

6) Radio och film. Samarbete bör etableras med Radiotjänst för möjliggörande

av dels mera regelbundna utsändningar av anföranden i aktuella

spörsmål för skogsägare, dels ock föredrag, avsedda såväl för fackmän och

skogsägare som för den stora allmänheten. Föreningen bör stå till tjänst

med ordnandet av program och anskaffande av föredragshållare. — Vidare

bör föreningen verka för anskaffande av filmmanuskript i skogliga ämnen.

7) Förbindelser med andra länders skogsbruk och skogsmän. Föreningen

bör främja kontakten och utbytet mellan svenskt och utländskt skogsbruk

samt deras företrädare ävensom, genom sitt sekretariat för den Nordiska

Skogsunionen, medverka (genom planläggning o. dyl.) vid genomförande

av besök, studieresor in. in. såviil i Sverige som i utlandet.

8) Bildarkiv. 1 föreningens regi bör uppläggas ett skogligt bildarkiv efter

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts proposition nr 285.

ett av styrelsen redan godkänt registrerings- och arkiveringssystem. Bildsamlingen

skall utnyttjas som åskådningsmaterial i undervisnings- och upplysningsarbetet,

vid nyhetsförmedling, propaganda m. m. Arkivet torde jämväl

få kulturhistoriskt värde.

Föreningen fortsätter:

Därest skogsvårdsföreningen rent organisatoriskt skall kunna realisera

ett så omfattande program som det ovan skisserade och därigenom i mycket

betydande grad öka sin effektivitet, är det ofrånkomligen nödvändigt att en

person med erforderlig kompetens heltidsanställes såsom verkställande direktör

och sekreterare. Härjämte fordras en viss förstärkning av redaktions-

och kanslipersonalen. Styrelsen utgår från att tidskriftsverksamheten

skall bedrivas under medverkan av en särskild redaktionskommitté. Vad

beträffar den upplysnings- och propagandaverksamhet, som avses äga rum

i samarbete med tidningspressen, Radiotjänst m. fl., är avsikten att densamma

skall planläggas och fortlöpande följas av en rådgivande nämnd. 1

nämnden torde böra ingå representanter för myndigheter, institutioner och

viktigare organisationer på det skogliga området, lämpligen också en företrädare

för jordbrukets upplysningsnämnd.

Föreningen framhåller ytterligare, att denna utvidgning av verksamheten

skulle medföra en väsentlig ökning av föreningens omkostnader. Föreningens

utgifter beräknades under en första femårsperiod till 314 000 kronor

för år mot 194 300 kronor år 1946. Inkomsten beräknades till 214 000 kronor

för år mot 189 200 kronor år 1946. Utgifterna skulle alltså i genomsnitt

komma att överstiga inkomsterna med 100 000 kronor årligen. För hela

perioden skulle erfordras 500 000 kronor. Efter denna övergångs- och organiseringsperiod

torde balans kunna åstadkommas genom höjda inkomster av

olika slag.

Föreningen anför vidare:

Vid övervägande av möjligheterna att tillföra föreningens budget ovannämnda

belopp av 500 000 kronor såsom engångsanslag för successivt genomförande

under en 5-årsperiod av en intensifierad upplysnings- och propagandaverksamhet

till fromma för landets skogsvård har styrelsen uppmärksammat

de s. k. prisutjämningsavgifterna å vissa trävaror. Enligt

styrelsens förmenande torde det kunna anses som synnerligen lämpligt att

använda medel från förberörda prisutjämningsavgifter till den för skogsvårdsföreningen

planerade vidgade upplysnings- och propagandaverksamheten.

Ett sådant understödjande synes överensstämma med de av riksdagen

förordade principerna för dessa avgifters användning. Skogsvårdsföreningens

verksamhet berör nämligen alla skogsägare, större som mindre,

inom hela vårt land och vill vara till gagn för skogsbruket i dess helhet.

Verksamheten är avsedd att stimulera intresset för en ändamålsenlig skogsvård

och vidga kunskapen i skogliga frågor. Den bör därför, rätt bedriven,

kunna göra mycket god effekt till båtnad för en förbättrad virkesproduktion

och en rationell virkeshushållning. Vidare må uppmärksammas, att förevarande

verksamhet jämväl riktar sig till den stora allmänheten i syfte att

bibringa denna ökad kännedom om skogliga förhållanden och om den viktiga

roll skogsnäringen spelar för vårt lands utveckling i ekonomiskt och

kulturellt hänseende.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

33

På grund härav hemställer föreningen att ur diversemedelsfonden för

prisutjämningsavgifter måtte till föreningen anvisas ett belopp av 500 000

kronor att användas i huvudsaklig överensstämmelse med angivna riktlinjer

för en utvidgad verksamhet till det svenska skogsbrukets befrämjande.

I skrivelse den 9 april 1947 tillägger föreningen:

Föreningen har hittills varit och avser jämväl att framdeles vara inriktad

på att, utan hänsynstagande till personliga uppfattningar i skilda frågor,

föra tillsammans alla som ha intresse för svensk skogsvård och dess förkovran.

Vid sina sammankomster och exkursioner ävensom i sina publikationer

har föreningen i överensstämmelse härmed låtit ordet vara fritt

och därigenom berett sina medlemmar och andra tillfälle till en obunden

debatt i olika skogliga spörsmål. Svenska Skogsvårdsföreningen som sådan

har emellertid alltid eftersträvat att iakttaga en strängt neutral ståndpunkt

i angelägenheter av skogspolitisk natur och kommer givetvis att även framgent

så göra. Föreningen anser det sålunda vara av synnerlig vikt att den

i sina olika verksamhetsgrenar i dylika sammanhang framträder som ett

helt opartiskt forum.

4. Föreningen för växtförädling av skogsträd har i skrivelse den 30 mars

1947 anhållit, att av ännu odisponerade medel ur diversemedelsfonden för

prisutjämningsavgifter erhålla ett anslag på 290 000 kronor för uppförande

av ny institutionsbyggnad och föreståndarebostad vid föreningens mellansvenska

huvudfilial i Brunsberg i Värmland.

Efter erinran om 1946 års riksdags beslut att tillerkänna föreningen ett

engångsanslag av 553 000 kronor för täckande av vissa engångskostnader

för nybyggnadsarbeten m. in. anför föreningen:

I föreningens framställning rörande dispositionen av berörda engångsanslag

finnes för nybyggnader vid föreningens mellansvenska huvudfilial vid

Brunsberg i Värmland upptaget ett belopp av 88 000 kronor för assistentoch

förmansbostad samt bänkgård och skugghall. Institutionslokaler samt

bostadslägenheter för filialföreståndare och förste assistent förutsattes då i

fortsättningen liksom tidigare inrymda i den av Billeruds Aktiebolag till

föreningens disposition upplåtna herrgårdsbyggnaden vid Brunsberg. Sedan

föreningen hösten 1945 ingick med sin första framställning angående föreningens

ifrågakommande vid fördelningen och användandet av de genom

prisutjämningsavgifterna från skogsindustrien ingående medlen, har emellertid

frågan om lokalmöjligheterna i Brunsbergs herrgård kommit i ett helt

nytt läge. Efter upprepade eldsvådetillbud vintern 1945—46 har herrgårdsbyggnaden

av brandstodsnämnden och representanter för vederbörande

brandförsäkringsbolag utdömts och eu genomgripande ombyggnad av den

gamla byggnaden eller nybyggnad av institution och tjänstemannabostäder

är nu ofrånkomlig. Föreningens arbetsutskott har, efter under hösten med

Billeruds Aktiebolag inledda förhandlingar, vid sitt senaste sammanträde

den 26 november 1946 haft frågan under ingående behandling och därvid

funnit nybyggnad av institution och tjänstemannabostäder vid Brunsberg

vara den enda rationella lösningen, då Billeruds Aktiebolag förklarat sig

berett alt till föreningen som gåva upplåta för jämväl ifrågavarande nybyggnader

erforderligt tomtområde. På grund av Brunsbergsherrgårdens belägenhet

vore någon tomtavstyckning kring denna ulcsluten. Alt vid eu om
lliliang

till riksdagens protokoll I0A7. I stank Nr 285. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

byggnad av'' herrgården under sådana omständigheter i denna investera ett

relativt betydande kapital kunde omöjligen förordas. Av företagen utredning

angående kostnaderna för vid Brunsberg erforderliga nya byggnadsarbeten

framgick, att ombyggnad av herrgården skulle draga en kostnad av

186 000 kronor, nybyggnader en kostnad av 290 000 kronor.

Fullgoda arbetsmöjligheter vid såväl huvudanstalt som filialer är för Föreningens

för växtförädling av skogsträd fortsatta verksamhet ett grundvillkor.

Växtförädlingsarbetets uppdelning på en huvndanstalt och ett efter

landets olika klimatförhållanden avpassat antal filialstationer var från verksamhetens

första början given. Under arbetenas gång har en till tvenne

huvudfilialer i första hand knuten filialverksamhet befunnits vara den mest

ändamålsenliga; en huvudfilial för Mellansverige och en för Norrland. Sedan

1942 har den mellansvenska filialen i Brunsberg varit i intensiv verksamhet

under filialföreståndare Enar Anderssons energiska ledning. Trots

omoderna institutionsförhållanden och otillfredsställande bostadsmöjligheter

ha redan efter fem år värdefulla resultat av förädlingsarbetet här framgått.

De av filialens föreståndare till föreningens årsberättelse årligen lämnade

redogörelserna för filialens verksamhet och de av honom i särskilda

Meddelanden från Föreningen för växtförädling av skogsträd (nr 31 och

37, bil. 1 och 2) framlagda resultaten av filialens verksamhet utvisa tydligt

detta. Den mellansvenska filialens verksamhet har också av praktikens

skogsmän mötts med det största förtroende. Ett tillgodoseende av filialens

behov av lokaler och tjänstemannabostäder är förutsättningen för ett fortsatt

framgångsrikt bedrivande av dess nationalekonomiskt betydelsefulla

verksamhet.

Då herrgårdsbyggnaden vid Brunsberg, i vilken filialinstituten jämte bostadslägenheter

för filialföreståndare och förste assistent inrymts, nu på

grund av bristande brandsäkerhet utdömts, måste erforderliga nybyggnadsarbeten

därstädes omedelbart företagas. Om nybyggnader av institutionsbyggnad

med bostadslägenheter för förste assistent och arbetare jämte tillbyggnad

av arbetslokalerna i anslutning till förut befintliga växthus samt

föreståndarebostad i enlighet med av arkitekt Wald. Granlund, Sollefteå,

utförda ritningar till en beräknad sammanlagd kostnad av 290 000 kronor

blevo utförda, kunde lokalfrågan för föreningens mellansvenska huvudfilial

anses slutgiltigt löst. Då föreningen efter föregående fåfänga försök att från

privat håll anskaffa medel för under senare år tillkommande nybyggnader

sett sig nödsakad att jämväl för tillgodoseendet av senast framkomna byggnadsbehov

ansöka om anslag av allmänna medel har föreningen i skrivelse

den 11 januari innevarande år hos styrelsen för fonden för skoglig forsk

ning gjort en med föreliggande liknande framställning, vilken framställning

styrelsen av principiella skäl ansett sig ej kunna tillmötesgå, utan har sagda

styrelse, under framhållande av, att den finner det angeläget för föreningens

fortsatta verksamhet att erforderliga medel ställas till förfogande för ifrågavarande

byggnadsföretag, hänvisat föreningen att i första hand begära anslag

för ändamålet av ännu odisponerade medel ur diversemedelsfonden för

prisutjämningsavgifter.

5. Statens bränslekommission har i skrivelse den 2 april 1947 gjort framställning

om godkännande av ett den 31 mars samma år med Finska sågverksägareföreningen

träffat avtal om leverans av sågade trävaror från Finland

till Sverige. I skrivelsen anföres bl. a. följande:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

35

Under nuvarande förhållanden kunna sågade trävaror icke inköpas från

Finland och försäljas på den svenska marknaden till gällande normalpriser

utan förlust, och importen av virke för detta ändamål kan därför endast

upprätthållas med hjälp av subvention från statens sida. Innevarande års

svensk-finska handelsavtal upptager en kontingent av sågade trävaror från

Finland till ett värde av 6 milj. kronor, motsvarande ungefär 12 000 stds.

Ur försörjningssynpunkt torde det dock vara önskvärt att importen även

under innevarande år kan upprätthållas i samma omfång som under år

1946. Det råder nämligen alltjämt stor brist på särskilt de kvinta- och utskottsbräder,

som utgöra den huvudsakliga beståndsdelen av ifrågavarande

import. Om importen av dessa varor bortfaller, kommer följden sannolikt

att bliva, att värdefullare svenskt virke i stället konnne att tagas i anspråk

för den inhemska konsumtionen, vilket eljest skulle ha kunnat exporteras.

Vid överläggningar i Stockholm den 31 mars med ombud för Finska Sågverksägareföreningen

har träffats preliminär överenskommelse om import

av sammanlagt 30 000—45 000 stds sågade trävaror från Finland till Sverige

under år 1947. Av ifrågavarande kvantitet avses 5 000—10 000 stds att försäljas

till större konsumenter såsom Limhamns Träindustri AB, Malmö, och

andra, vilka tidigare importerat betydande mängder trävaror från Finland.

Dessa varor förbrukas för tillverkning av lamellgolv och liknande varor,

vilka — i varje fall delvis — äro avsedda för export från Sverige. Något

bidrag för import av trävaror för dylikt ändamål kan icke anses befogat,

och avtalet med sågverksägareföreningen förutser därför att närmare överenskommelse

om priser etc. för denna del av avtalskvantiteten skall kunna

träffas mellan presumtiva köpare och säljare direkt utan medverkan från

myndigheternas sida. Resterande 25 000—35 000 stds äro avsedda för försäljning

till trävaruhandlare och det förutsättes att denna import, i likhet

med vad som skedde under år 1946, måste subventioneras med medel ur

prisutjämningsfonden. Huru stort bidrag, som kommer att erfordras, kan

icke närmare angivas, förrän priset vid export från Sverige till England och

det pris importören skall få betala för de finska varorna bli kända. Om nuvarande

bestämmelser angående handeln med trävaror på hemmamarknaden

och vid export i princip bibehållas kommer prisbidraget att ungefär

motsvara den prisutjämningsavgift, som kan komma att uttagas vid export.

Enligt kommissionens uppfattning kan utbetalning av bidragen enklast ske

direkt till importörerna efter viss dokumentation.

Sedan den 1 juli 1945 har Kungl. Maj:t haft riksdagens bemyndigande att I''öredraganför

stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgifter den

vid export av varor. Enligt de direktiv, som lämnats av riksdagen, få dylika

avgifter uttagas endast i de fall, då exportpriserna skulle öva ett stegrande

inflytande på den inhemska prisnivån, och blott med belopp, som äro

nödvändiga för att nå det åsyftade resultatet. Prisutjämningsavgiften hör

sålunda i princip motsvara skillnaden mellan å ena sidan exportpriset pa

varan och å andra sidan det inom landet gällande priset med tillägg för

eventuella särskilda kostnader för exporten. Avgiften hör avpassas så, all

exportföretagen icke komma i sämre läge än företag i jämförlig ställning på

den inhemska marknaden. Avgiflerna äro avsedda såsom en ren övergångsanordning

och böra helt bortfalla, så snart spänningen mellan exportpri
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

serna och hemmaprisnivån icke längre hotar att utlösa sådana prisstegringar

inom landet, som kunna beräknas försvåra den allmänna prisstabiliseringen.

Om möjligt bör man, när fråga om uttagande av prisutjämningsavgifter

uppkommer, söka nå överenskommelse därom med vederbörande exportindustrier

och tillgripa tvång allenast när så befinnes nödvändigt. Vid övervägande

av lämpligheten att uttaga prisutjämningsavgifter böra i varje särskilt

fall jämväl andra synpunkter än de rent prispolitiska, bl. a. handelspolitiska

synpunkter, vinna beaktande, och systemet med prisutjämningsavgifter

får icke försvåra eller fördröja en återgång till mera normala handelspolitiska

metoder.

Bemyndigandet att uttaga prisutjämningsavgifter gäller för närvarande

endast till innevarande budgetårs utgång.

Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört ha prisutjämningsavgifter

hittills uttagits endast beträffande vissa trävaror, dels enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 25 maj 1945, nr 257, dels — i vad rör props - enligt särskilt avtal med de auktoriserade uppköparna av props. Med hansyn

härtill finner jag det lämpligt att i detta sammanhang anföra några allmänna

synpunkter på läget på trävarumarknaden och behovet av regleringsåtgärder

på detta område. I anslutning härtill kommer jag även att

beröra motsvarande förhållande beträffande pappersmassa och papper.

I den proposition om prisutjämningsavgifter (nr 237/1946), som avlämnades

till 1946 års riksdag, berörde föredragande departementschefen förhållandena

på trävarumarknaden och angav riktlinjerna för

den reglering, som härvid befanns nödvändig. I stort sett inneburo dessa

riktlinjer följande. Prisregleringen å sågtimmer av furu och gran m. in.

samt i anslutning därtill meddelade föreskrifter angående upplåtelse av

skogsavverkningsrätter skulle upphöra, medan normalpriserna a sagade och

hyvlade varor skulle bestå och göras så effektiva som möjligt. Beslag skulle

läggas, förutom å rundvirke av furu och gran, även å sågade och hyvlade

trävaror samt med stöd därav viss marknadsreglering beträffande dessa

varor genomföras. Regleringen borde handhavas av bränslekommissionen

med biträde av kristidsstyrelsernas bränslekontor. Den sammanlagda kvantiteten

av de trävaror av ifrågavarande slag, som under året finge exporteras,

borde fastställas av Kungl. Maj:t. Det borde ankomma på bränslekommissionen

under medverkan av representanter för industrien och handeln

att fördela denna kvantitet på de olika sågverken. Export till visst

land borde få ske först sedan under bränslekommissionens medverkan avtal

träffats om den trävarukvantitet, som från Sverige finge exporteras till

landet i fråga, samt om priser, leveransbestämmelser m. m.

De angivna grundlinjerna ha i stort sett följts i fortsättningen. Normalpriserna

å sågtimmer upphävdes sålunda med utgången av juni 1946, och

samtidigt upphävdes jämväl normalpriserna å massaveden. Produktionen

av gagnvirke fick en gynnsammare utveckling än man vågat räkna med,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

37

vilket bland annat haft till följd att exporten av trävaror, vilken från början

beräknats till omkring 400 000 standards, under år 1946 kommit att uppgå

till över 450 000 standards.

Tiden efter den 1 juli 1946 har karakteriserats av en stark uppgång i priserna

på rotstående skog. Prisuppgången kan illustreras av följande av priskontrollnämnden

lämnade siffror på medelpriserna per kubikmeter, som

erhållits vid domänverkets försäljningar. Medan dessa priser år 1945 utgjorde

7 kronor 16 öre per in3 i Norrland—Dalarne och 16 kronor 90 öre i

de södra distrikten, blev motsvarande medeltal under år 1946 13 kronor

8 öre i Norrland—Dalarne och 27 kronor 85 öre i de södra distrikten, innebärande

alltså en ökning med 83 procent i Norrland—Dalarne och 71 procent

i de södra distrikten. De hösten 1945 betalade priserna för stämplingsposter

från enskilda skogar synas i genomsnitt ha legat betydligt över de

priser, som domänverket åsatt sina poster, och ökningen från förra året har

därför generellt taget icke varit så stor, som de anförda siffrorna visa. A

andra sidan synes prisökningen vid försäljning från enskilda skogar i Norrland

ha varit större efter tiden för kronoskogsauktionerna, under det att i

södra Sverige priserna efter hand fallit tillbaka.

Prisstegringen på rotstående skog har medfört en stark pressning på

normalpriserna på sågade och hyvlade varor, och det uppgives att olovliga

överskridanden av dessa priser i stor utsträckning förekommit, åtminstone

beträffande vissa sortiment. Krav på ett hävande av prisregleringen på sågade

och hyvlade varor ha från många håll framställts. Priskontrollnämnden

har emellertid förklarat sig icke kunna tillstyrka en sådan åtgärd, då

ett hävande av normalpriserna skulle komma att medföra betydande prisökningar,

och prisregleringen måste skärpas å praktiskt taget hela trävarumarknaden.

Priskontrollnämnden förordar i stället en höjning av normalpriserna

med i genomsnitt 35 öre per kubikfot samt förordar i samband därmed

återinförande av prisreglering för sågtimmer och massaved samt för

skogsavverkningsrätter.

Utrikeshandeln har sedan föregående år undergått en väsentlig förskjutning.

Denna karakteriseras av en starkt tilltagande passiv handelsbalans,

vilken föranlett statsmakterna att vidtaga vittsyftande regleringsåtgärder.

Detta förändrade läge har haft betydande inverkan även på trävarumarknaden.

För ett år sedan framstod det som det väsentliga intresset att förhindra,

att den stora internationella efterfrågan på trävaror skulle medföra

en allvarlig knapphet på trävaror inom landet med därav följande starka

påfrestningar på de inhemska priserna på dessa varor. Detta intresse står

självfallet kvar, men härtill bar kommit det i dagens situation ytterst skärpta

behovet av alt så mycket som möjligt öka landets export och därigenom till

landet få in främmande valutor, främst pund och dollar. En avvägning

från dessa olika synpunkter måste här äga rum.

Inom folkhushållningsdepartementct och bränslekommissionen ha under

opaginerad Kontrollera mot PDF

;jg Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

den senaste tiden förts ingående förhandlingar med berörda parter, särskilt

sågverksägarna, rörande hithörande frågor. Från sågverksägarna ha härunder

framförts krav på helt frigivande av priserna på trävaror såväl vid försäljningar

inom landet som på export och som följd därav jämväl slopande av

prisutjämningsavgifterna. Jag har emellertid ansett mig endast i begränsad

utsträckning kunna förorda ett tillmötesgående av dessa krav. Exportpriserna

anser jag kunna helt frigivas. Däremot synes det ur många synpunkter

angeläget, att någon väsentlig höjning av de inhemska priserna på trävaror

icke kommer till stånd. Ett tillräckligt utbud av trävaror på den inhemska

marknaden måste säkerställas. Den kvantitet, som får exporteras,

måste begränsas och på ett skäligt sätt fördelas mellan trävaruexportörerna,

vilka i sin tur måste förbinda sig att i viss utsträckning ställa trävaror av

ifrågavarande slag till den inhemska konsumtionens förfogande. Dessutom

måste — antingen genom uttagande av prisutjämningsavgift eller på annat

liknande sätt — viss del av de för trävaruexporten inflytande likviderna

steriliseras, för att på sådant sätt förhindra en alltför stark spänning mellan

hemmamarknadspriserna och exportpriserna. Jämväl rent penningpolitiska

synpunkter tala för en sådan sterilisering.

Med utgående från nu angivna synpunkter ha vissa åtgärder vidtagits.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t bemyndigat priskontrollnämnden

att höja nu gällande normalpriser på sågade eller hyvlade varor av furu

eller gran med i genomsnitt 20 öre för kubikfot (motsvarande 33 kronor

för standard). Vidare har Kungl. Maj:t denna dag godkänt en mellan

bränslekommissionen och Svenska trävaruexportföreningen träffad överenskommelse

av den 8 maj 1947. Beträffande denna överenskommelses

innebörd — för vilken i det föregående redogjorts — vill jag här allenast

framhålla, att genom densamma nu utgående prisutjämningsavgift å de trävaror,

som avses i överenskommelsen, slopats och i stället ersatts med förpliktelse

för föreningens medlemmar att till en särskild stiftelse, benämnd

Stiftelsen trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond, avsätta 100 kronor

per standard för exporterade trävaror. Genom att sålunda inbetalade medel

— såvida icke avsevärt förändrade konjunkturer inträffa — icke förrän

efter flera års förlopp kunna disponeras av föreningens medlemmar har

man ansett sig ha åstadkommit en sådan sterilisering av de höga exportpriserna,

varom nyss talats. Det är förutsatt, att jämväl annan än medlem

av trävaruexportföreningen skall kunna ansluta sig till överenskommelsen

efter beslut av bränslekommissionen och föreningen i samförstånd.

Sannolikt komma emellertid icke samtliga exportörer av trävaror av ifrågavarande

slag att ansluta sig till överenskommelsen. Särskilt gäller detta

sådana företag, som äro anslutna till andra förefintliga sammanslutningar

av sågverksägare, Södra Sveriges trävaruexportförening, Svenska inlandssågverkens

centralförening, Nedre Norrlands och Bergslagernas sågverksägareföreningars

centralförbund och övre Norrlands sågverksägareför
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 285.

39

eningars centralförbund. Möjligheterna att för dessa mindre företag upprätta

en eller flera särskilda konjunkturutjämningsfonder av samma

slag som den, som kommer att upprättas av trävaruexportföreningen, ha

undersökts, men en sådan anordning har befunnits icke kunna genomföras.

Det har därför ansetts lämpligt med föreskrift om skyldighet för

dessa exportörer att erlägga motsvarande belopp till diversemedelsfonden

för prisutjämningsavgifter. Uppbörd och redovisning synas därvid böra ske

på samma sätt som nu är stadgat i fråga om prisutjämningsavgifter. Sålunda

erlagda belopp ha dock ansetts böra inom fonden bokföras särskilt

och förutsättningar synts böra skapas att framdeles använda sålunda inbetalade

medel i konjunkturutjämnande syfte, särskilt till förmån för tillverkare

av de trävaror, för vilka avgifterna erlagts. Härigenom skulle paritet

erhållas mellan trävaruexportföreningens medlemmar och övriga tillverkare,

som arbeta på export.

Det har framför allt från sådana företag, som icke arbeta på export,

anmärkts, att en prishöjning av i genomsnitt 20 öre per kubikfot icke

skulle täcka de ökade produktionskostnaderna och att därför tillverkningen

för dessa sågverksägare, vilka icke kunna erhålla kompensation genom

ökade vinster på exporten, skulle bliva förlustbringande. Till detta kan anmärkas,

att ifrågavarande prishöjning är avsedd att vara allenast ett genomsnitt.

Jag anser denna genomsnittliga prishöjning vara tillräcklig. I detta

sammanhang har visserligen den tanken framförts, att man i stället för

höjning av normalpriserna skulle med stöd av influtna prisutjämningsavgifter

genomföra en prisclearing på hemmamarknaden. Verkställd utredning

har emellertid visat, att ett sådant clearingförfarande skulle medföra

en mycket omständlig och tungrodd kontrollapparat. Jag har därför

icke ansett mig kunna tillstyrka en sådan anordning. Såsom kommer att

framgå av det följande, anser jag emellertid visst belopp ur prisutjämningsavgiftsfonden

böra få disponeras för att i viss mån kompensera den

höjning av kostnaderna för bostadsproduktionen, som normalprishöjningen

å trävaror kommer att medföra.

Det har vidare från de sågverksägare och andra företagare, som icke tillhöra

Svenska trävaruexportföreningen men exportera trävaror, gjorts gällande,

att den exportkvot, 80 procent, som tillerkänts berörda förenings medlemmar,

vore för hög och att denna därigenom obehörigen gynnats. I anledning

härav må framhållas, att sågverksindustriens struktur alltid varit

sådan, att den väsentliga delen av exporten handhafts av de större kustsågverken,

vilka i allmänhet äro anslutna till föreningen. Föregående år

exempelvis kom cirka 88 procent av exporten att falla på dessa sågverk,

ehuru från början en exportkvot av endast 80 procent tilldelats dem. Att

nu rubba dessa förhållanden genom en ytterligare sänkning av föreningens

exportkvot till förmån för övriga sågverksägare har icke ansetts lämplig.

Ä vissa trävaror (bl. a. bjälkar, sparrar, syllar, lådämnen och monterings
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

färdiga trähus), för vilka avsättning till konjunkturutjämningsfonden icke

skall äga rum, har prisutjämningsavgift ansetts böra utgå enligt hittills gällande

regler, dock med avgiften bestämd med enhetligt belopp för alla sortiment,

21 kronor 50 öre per m3 fast mått, motsvarande ungefär 100 kronor

för standard. Beträffande ett varuslag, profilerade lister, som tullbehandlas

efter vikt, har prisutjämningsavgiften bestämts till 4 kronor 25 öre för 100

kilogram.

Å pappersmassa har prisutjämningsavgift hittills icke utgått. Man

har beträffande detla varuslag hittills nöjt sig med att via exportlicenserna

och viss kontroll över prissättningen tillförsäkra den svenska marknaden

ett tillräckligt utbud utan väsentliga prishöjningar. I nuvarande läge har

det emellertid av samma skäl som nyss anförts beträffande trävarorna

ansetts lämpligt att helt frigiva exportpriserna. Beslut därom har även

meddelats. Förutsättningar för uttagande av prisutjämningsavgift kunna

med hänsyn till den synnerligen höga exportprisnivån i och för sig anses

vara för handen och införande av en sådan avgift å pappersmassa har

därför även varit under övervägande. Efter förhandlingar med Svenska

cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen har emellertid bränslekommissionen,

såsom förut nämnts, i stället träffat avtal med föreningarna

om inrättande av konjunkturutjämningsfonder enligt i huvudsak samma

principer som enligt överenskommelsen med trävaruexportföreningen.

Dessa avtal äro definitiva och ha godkänts av Kungl. Maj:t. Avsättningarna

till dessa fonder äro bestämda till 50 kronor för ton för kemisk massa

ach 20 kronor för ton för mekanisk massa. Jämsides härmed har överenskommelse

slutits mellan nu ifrågavarande båda föreningar och Svenska

pappersbruksföreningen om tillhandahållande av vissa kvantiteter pappersmassa

för tillverkning av papper för hemmamarknadens behov. Priserna

på dessa kvantiteter understiga avsevärt exportpriserna. Enligt denna

överenskommelse skola vidare vissa kvantiteter pappersmassa tillhandahållas

pappersbruken för tillverkning för export. I sistnämnda fall stå de överenskomna

priserna mera i paritet med exportpriserna. Genom dessa anordningar

synas de inhemska pappersbrukens råvarubehov ha blivit behörigen

tillgodosett.

I fråga om papp och papper ha tidigare gällt vissa riktpriser för

exporten, men även dessa ha av samma skäl som de förut anförda upphävts.

Pappersbruksföreningen har emellertid åtagit sig att tillse, att den

inhemska försörjningen med papper och papp av olika sortiment blir tillfredsställande.

Genom att tillverkarna av pappersmassa garanterat leverans

till pappersbruken av vissa kvantiteter pappersmassa till pris, avsevärt understigande

exportpriserna, kunna priserna å papp och papper i huvudsak

hållas vid sin nuvarande nivå. Med hänsyn härtill har det trots riktprisernas

upphävande icke ansetts erforderligt att införa prisutjämningsavgift å papp

och papper.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

41

Såsom bränslekommissionen framhållit har den inhemska konsumtionen

av papper och papp under de senaste åren stigit avsevärt. På grund av

angelägenheten av att öka exporten ha statsmakterna genom olika åtgärder

sökt begränsa den inhemska konsumtionen av dessa varor, framförallt genom

att söka råda bot på det slöseri med papp och papper, som på många områden

förefinnes. Såsom mål har satts att nedbringa förbrukningen under

år 1947 i första hand till 465 000 ton och om möjligt sedermera till 440 000

ton mot cirka 530 000 ton år 1946. För detta ändamål har beslag lagts å

papper och papp samt vissa därav tillverkade varor. Med stöd av beslaget

ha föreskrifter om vissa inskränkningar i förbrukningen av papp och papper

meddelats, överenskommelse har ingåtts med pappersbruken om begränsning

av leveranserna till köparna, och man har även genom andra överenskommelser

och föreskrifter sökt uppnå besparingar, såsom genom minskning

av pappersåtgången för tidningar och tidskrifter, minskning av gramvikten

i papper m. m. Slutligen har man sökt tillföra pappersindustrien

råvara genom insamling av pappersavfall för att därigenom erhålla produktionsökning.

För andra varuslag än de nu omförmälda har uttagande av prisutjämningsavgift

hittills icke ifrågasatts. Uteslutet är emellertid icke att ur prisstabiliseringssynpunkt

sådana åtgärder kunna befinnas nödvändiga.

Av det anförda framgår, att behov föreligger av fortsatt bemyndigande

för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgifter, förslagsvis till utgången

av budgetåret 1947/48. Samma regler beträffande förutsättning för prisutjämningsavgifts

uttagande samt bestämmande av dess belopp, som tidigare

godkänts av riksdagen, torde alltjämt böra gälla.

I diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter föreligger, enligt vad i

det föregående framhållits, för närvarande en behållning av i runt tal

27 000 000 kronor. I enlighet med vad som angivits vid föregående års riksdagsbehandling

av frågan tillkommer det Kungl. Maj:t att för riksdagen

framlägga en mera utformad plan för användningen av dessa medel.

Anspråk på ifrågavarande medel ha framställts från olika håll.

För olika skogsvårdande åtgärder föreligga framställningar om bidrag

ur prisutjämningsavgiftsfonden med tillhopa omkring 17 000 000 kronor.

Jag finner dessa ändamål behjärtansvärda och i stort sett av sådan beskaffenhet

att medel ur fonden lämpligen kunna disponeras för ändamålet.

Dock är jag icke beredd att för närvarande taga slutlig ståndpunkt till de

olika förslagen i alla deras detaljer. Jag anser mig emellertid böra föreslå,

att ett belopp ur fonden av förslagsvis 12 000 000 kronor reserveras samt

att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att efter prövning av de olika ändamålen

disponera del reserverade beloppet för skogsvårdande ändamål. Möjlighet

bör därvid finnas för Kungl. Maj:t att låta beloppet eller del därav

fonderas hos skogsstyrelsen eller annan myndighet för att under en följd

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts proposition nr 285.

av år i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter utdelas för

därmed avsedda ändamål.

Föreningen för växtförädling av skogsträd har begärt ett anslag ur ifrågavarande

fond med 290 000 kronor att användas till en ny institutionsbyggnad

och föreståndarbostad vid föreningens mellansvenska filial i Brunsberg

i Värmland. Det må här erinras, att föreningen tidigare erhållit anslag ur

fonden med 553 000 kronor såsom bidrag till vissa nybyggnadsarbeten m. m.

Därjämte skall enligt de direktiv, som lämnats fonden för skoglig forskning,

föreningen ur sistnämnda fond erhålla ett löpande årligt understöd med

belopp, som kan befinnas skäligt. Med hänsyn till vad som anförts till stöd

för den nu föreliggande framställningen, finner jag mig böra tillstyrka, att

Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att disponera högst nyss angivna belopp,

290 000 kronor, för bestridande av kostnaderna för berörda byggnadsföretag.

Enligt vad jag erfarit kommer Norrlandskommittén i ett betänkande, som

framlägges i dagarna, att föreslå inrättande av en utbildningsanstalt för

sågverksindustrien vid Strömnäs sågverk i Västernorrlands län, vilket sågverk

av Kramfors aktiebolag ställts till förfogande för ändamålet. Kostnaderna

för erforderliga reparationer å maskinutrustning och sågverksbyggnader

jämte ombyggnad av lokaler till undervisning och bostäder beräknas

till i runt tal 425 000 kronor. Dessa kostnader böra enligt Norrlandskommitténs

mening täckas av statsmedel, lämpligen genom anlitande av prisutjämningsavgiftsf

onden.

Utan att taga ställning till Norrlandskommitténs ifrågavarande förslag

anser jag Kungl. Maj:t böra erhålla bemyndigande att, därest förslaget befinnes

böra genomföras, täcka nyss angivna engångskostnader med medel

ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.

Såsom i det föregående anförts har Kungl. Maj:t — med stöd av riksdagens

bemyndigande att använda medel ur ifrågavarande diversemedelsfond

till prisutjämnande åtgärder — medgivit en subvention ur fonden med omkring

1 000 000 kronor för import av omkring 10 000 standards trävaror

från Finland. Denna subvention sammanhänger med att stockholmstrakten

sedan gammalt utgjort avsättningsområde för vissa i Finland tillverkade trävaror,

särskilt s. k. utskottsvirke och kvinta. Uppehållande av denna import

har varit möjlig endast med stöd av subventionen. Denna har emellertid

endast skenbart belastat fonden, enär på grund av denna import exportkvantiteten

kunnat höjas i motsvarande mån och prisutjämningsavgifter å

sålunda exporterade varor influtit till fonden. Förslag föreligger nu om en

motsvarande subvention av import från Finland av högst 35 000 standards

trävaror. Dessa äro avsedda att försäljas till trävaruhandlare för förbrukning

inom landet, särskilt i Stockholm med omnejd, och meningen är, att

importen skall omfatta vissa sortiment, på vilka här i landet, åtminstone i

vissa delar, råder knapphet. Genom att härigenom vissa lokala bristsitua
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

43

tioner i fråga om trävaror bliva avhjälpta, torde möjlighet finnas att höja

exportkvantiteten i motsvarande grad. Jag anser subventionen böra lämnas.

Dess storlek kan icke exakt angivas, enär importpriserna äro avhängiga av

pågående förhandlingar rörande priserna vid export till England. Enligt vad

jag erfarit, torde det sammanlagda subventionsbeloppet icke behöva överstiga

6 000 000 kronor.

Enligt de direktiv, som av 1946 års riksdag lämnats för disposition av prisutjämningsavgifter,

vilka inflyta under budgetåret 1946/47, kunna medlen

användas för utbetalande av prisutjämningsbidrag å trävaror, i den mån

sådant bidrag erfordras för att undvika en eljest ofrånkomlig höjning av priserna

på sågade trävaror. Såsom förut angivits har Kungl. Maj:t nu medgivit

viss sådan höjning, och det synes angeläget att söka motverka, att densamma

föranleder höjda hyror i nybyggda bostadshus. En tänkbar utväg

att nå berörda syfte vore att med stöd av prisutjämningsavgiftsmedlen genomföra

en allmän prisrabattering å de trävaror, som användas för bostadsproduktionen.

Eu sådan åtgärd synes emellertid svår att genomföra på

grund av de stora administrativa svårigheter och den förhållandevis vidlyftiga

kontrollapparat, som skulle erfordras. Andra vägar måste därför sökas.

Man torde därvid utan större olägenhet kunna inskränka åtgärderna att avse

sådana hus, vilka uppföras med statligt stöd i form av lån eller bidrag. Det

står ju fritt för envar som vill underkasta sig härför stadgade villkor, att

erhålla dylikt stöd. Vidare torde i detta sammanhang en- och tvåfamiljshus

kunna lämnas utom räkningen, eftersom enligt de förslag, som innefattas i

propositionen nr 235/1947 angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen,

till dessa hus i flertalet fall kommer att utgå en fast kapitalsubvention

av 4 000 kronor för hus och någon höjning av detta subventionsbelopp

av nu förevarande anledning icke synes böra ifrågakomma.

Den föreslagna kapitalsubventionen är visserligen avsedd att utgå först från

och med den 1 juli 1948, men övergångsbestämmelserna äro så utformade,

afl subventionen torde kunna tillgodoföras flertalet av de en- och tvåfamiljshus,

som tillkomma hädanefter. Åtgärderna torde därför böra avse endast

flerfamiljshus. Det kan emellertid knappast anses lämpligt att för dessa hus

vid sidan av eljest gällande eller föreslagna subventionsformer skapa en särskild

subventionsform på grund av träprishöjningen, helst som vissa undersökningar

giva vid handen, att jämväl andra byggnadskostnader under senare

tid ökats. Däremot komma vid eu tillämpning av eljest gällande bestämmelser

för tilläggslån träprishöjningen i många fall att föranleda ökning

av tilläggslånebeloppen. Det synes rimligt, alt dessa ökade tilläggslånebelopp

täckas med prisutjämningsavgiftsmedel.

Enligt vad statens byggnadslånebyrå meddelat beräknas under det närmaste

året omkring 30 000 lägenheter bliva färdigställda i flerfamiljshus,

som uppföras med lån eller bidrag av statsmedel. Virkesåtgången för dessa

lägenheter kan uppskattas till omkring 80 000 standards. Prishöjningen på

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

detta virke belöper sig till cirka 2 800 000 kronor. Det synes lämpligt, att

högst sistnämnda belopp får överföras från diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

till det å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

uppförda investeringsanslaget till Tilläggslån till viss bostadsbyggnads

verksamhet. I propositionen nr 235 har under nämnda anslag äskats ett

belopp av 37,5 miljoner kronor. Anslagsanvisningen torde i stället böra uppgå

till 40,3 miljoner kronor. Ä inkomstsidan i investeringsstaten för vederbörande

fond torde samtidigt förenämnda bidrag å 2,8 miljoner kronor från

diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter böra redovisas såsom särskilda

avskrivningsmedel.

Såsom förut framhållits är det i nuvarande läge angeläget att söka åstadkomma

en så stor exportkvantitet av sågade och hyvlade trävaror, som är

möjlig utan att det inhemska behovet av dylika varor eftersättes. På grund

härav och då råvarutillgångarnas relativa knapphet under en avsevärd tid

framåt är att räkna med som en begränsande faktor för utvecklingen av

vår träindustri är det önskvärt att inom byggnadsverksamheten införa sådana

konstruktioner och metoder som innebära ekonomisering med råvaran.

Härigenom skulle trävaruprishöjningens ogynnsamma verkningar åtminstone

i vissa fall kunna motverkas. Särskilt gäller detta en- och tvåfamiljshus, vilka

icke beröras av den i det föregående föreslagna åtgärden. .lag finner mig därför

böra förorda, att av prisutjämningsavgiftsmedlen skäligt belopp, förslagsvis

100 000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts disposition att efter förslag av

byggnadslånebyrån eller annan myndighet användas för att stödja undersökningar

och experiment med syfte att befordra sådana åtgärder som nyss sagts.

För samtliga i det föregående angivna ändamål kan beräknas utgå ett

sammanlagt belopp av (12 000 000 + 290 000 + 425 000 + 6 000 000 +

+ 2 800 000 + 100 000 =) 21 615 000 kronor. Återstoden av hittills influtna

prisutjämningsavgifter liksom även de avgifter, som inflyta i fortsättningen,

torde tillsvidare böra reserveras samt disponeras på sätt varom förslag framdeles

kommer att underställas riksdagen. Det bemyndigande att använda

ifrågavarande medel till prisutjämnande åtgärder, som 1946 års riksdag

lämnade Kungl. Maj:t torde dock alltjämt böra bestå.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte — med

ändring av i propositionen nr 235 gjord hemställan under anslaget till Tillläggslån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet — föreslå riksdagen

att lämna Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande för tiden till

och med den 30 juni 1948 att, med iakttagande av vad i det

föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande av

prisutjämningsavgift,

att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen

av influtna prisutjämningsavgifter samt

att å kapitalbudgeten för budgetåret 1947/48 under fou
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285. 45

den för låneunderstöd till Tilläggslån till viss bostadsbggg
nadsverksamhet

anvisa ett investerings
anslag

av .......................... kronor 40 300 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwcdl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:493 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning a1 i texten
  2. SU 1947:244 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  3. BevU 1947:39 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgifter m. in., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet. s. 1 i texten
  4. BevU 1947:40 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rått att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stifte s. 2 i texten