Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

1947-02-07 · 70 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:50, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om

folkpensionering; given Stockholms slott den 7 februari

1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1947

1 samt. Nr 50.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:tu proposition nr 5®.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom., 5, 8, 9, 16, 28, 30, 31, 34, 35, 36,

37 och 38 §§ lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skola erhålla

ändrad lydelse på sått nedan angives.

(Gällande lydelse:)

4 §•

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår allmän

ålderspension. Allmän

ålderspension utgör för år räknat för

gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter folkpension eller som

uppbär i 8 § omförmält hustrutillägg,

800 kronor samt för annan pensionsberättigad

1 000 kronor.

(Föreslagen lydelse:)

4 §•

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår allmän

ålderspension. Allmän

ålderspension utgör för år räknat för

gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter folkpension eller till

vars hustru i 8 § omförmält hustrutillägg

utgår, 800 kronor samt för annan

pensionsberättigad 1 000 kronor.

5 §•

— Konungen meddelar.

-- 600 kronor i grupp V.

5 §•

Å vissa---—

Bostadstillägg utgår,

Pensionsberättigad anses tillhöra

den bostadskostnadsgrupp, inom vilken

han är mantalsskriven; dock att

för tillhörighet till någon av grupperna

II—V fordras att den pensionsberättigade

även de tre närmast föregående

åren varit mantalsskriven å

ort i den gruppen eller i grupp med

högre nummer, såvida icke på grund

av omständigheterna prövas skäligt

i särskilt fall medgiva undantag härifrån.

Pensionsberättigad anses tillhöra

den bostadskostnadsgrupp, inom vilken

han är mantalsskriven; dock att

för tillhörighet till någon av grupperna

II—V fordras att den pensionsberättigade

även de tre närmast föregående

åren varit mantalsskriven å

ort i den gruppen eller i grupp med

högre nummer, såvida icke på grund

av omständigheterna prövas skäligt

i särskilt fall medgiva undantag härifrån.

Vistas pensionsberättigad stadigvarande

å ort tillhörande bostadskostnadsgrupp

med lägre nummer än

den, inom vilken han är mantalsskriven,

må förordnas att pensionen skall

beräknas efter bestämmelserna för

den lägre bostadskostnadsgruppen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr SO.

3

(Gällande lydelse:)

8 §•

Till pensionsberättigad gift man,

oars hustru ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fem år. Hustrutilllägget

utgöres av tilläggspension och

bostadstillägg, uppgående till samma

belopp som hustrun skulle hava erhållit

i form av sådana förmåner,

därest hon varit berättigad till invalidpension.

Är mannen berättigad till

ålderspension, utgår hustrutillägg endast

om det överstiger 200 kronor.

När särskilda skäl därtill föranleda

må till pensionsberättigad som åtnjuter

ålderspension utgå hustrutillägg,

oaktat hustrun ej fyllt sextio år.

9 §•

För gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension och

som ej heller uppbär hustrutillägg,

skola tilläggspension och bostadstillägg

höjas, tilläggspensionen med en

tredjedel och bostadstillägget med

hälften. .

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande

sin eller sin makes inkomst

eller egendom eller ekonomiska förhållanden

i övrigt åberopat oriktig

uppgift av beskaffenhet att kunna

påverka rätten till pension, ehuru

skäligen kunnat fordras av honom

att uppgiften varit riktig, skall ansökning

om tilläggspension, änkepension,

bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg

avslås och redan beviljad

sådan förmån indragas; dock att,

där ej annat finnes påkallat, viss tid

(Föreslagen lydelse:)

8 §•

Till pensionsberättigads hustru, som

själo ej åtnjuter folkpension, utgår

hustru till ägg, därest hustrun

fyllt sextio år och makarna varit gifta

minst fem år. Hustrutillägget utgöres

av tilläggspension och bostadstillägg,

uppgående till samma belopp som

hustrun skulle hava erhållit i form

av sådana förmåner, därest hon varit

berättigad till invalidpension. Är

mannen berättigad till ålderspension,

utgår hustrutillägg endast om det

överstiger 200 kronor.

När särskilda skäl därtill föranleda

må, om mannen åtnjuter ålderspension,

hustrutillägg utgå, oaktat hustrun

ej fyllt sextio år.

9 §-

För gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, skola,

om ej heller hustrutillägg utgår, tillläggspension

och bostadstillägg höjas,

tilläggspensionen med en tredjedel

och bostadstillägget med hälften.

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande

sin eller sin makes inkomst

eller egendom eller ekonomiska förhållanden

i övrigt åberopat oriktig

uppgift av beskaffenhet att kunna

påverka rätten till pension, ehuru

skäligen kunnat fordras av honom

att uppgiften varit riklig, skall ansökning

om tilläggspension, änkepension,

bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg

avslås och redan beviljad

sådan förmån indragas; dock att,

där ej annat finnes påkallat, viss tid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

(Gällande lydelse:)

skall bestämmas under vilken rätten

därtill skall vara förverkad. I samband

med sådant beslut äger pensiortsstyrelsen

ock bestämma huruvida

rätten att erhålla förmånen efter

den angivna tidens utgång skall vara

beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl därtill

prövas föreligga, gälla jämväl för

pensionsberättigad, som utan vederlag

eller mot uppenbarligen otillräckligt

vederlag avhänt sig inkomst

eller egendom i sådan myckenhet att

avhändelsen avsevärt inverkar vid

beräkning av tilläggspension, änkepension,

bostadstillägg eller särskilt

bostadstillägg, ehuru han bort förutse

att avhändelsen skulle föranleda

behov av sådan pensionsförmån eller

av högre sådan. I fall som nu sagts

må ock vid fastställandet av den

pensionsberättigades årsinkomst så

anses som om han fortfarande, helt

eller delvis, vore i besittning av inkomst

eller egendom som han avhänt

sig.

Har någon

(Föreslagen lydelse:)

skall bestämmas under vilken rätten

därtill skall vara förverkad. I samband

med sådant beslut skall ock

bestämmas huruvida rätten att erhålla

förmånen efter den angivna tidens

utgång skall vara beroende av

ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl därtill

prövas föreligga, gälla jämväl för

pensionsberättigad, som utan vederlag

eller mot uppenbarligen otillräckligt

vederlag avhänt sig inkomst

eller egendom i sådan myckenhet att

avhändelsen avsevärt inverkar vid

beräkning av tilläggspension, änkepension,

bostadstillägg eller särskilt

bostadstillägg, ehuru han bort förutse

att avhändelsen skulle föranleda

behov av sådan pensionsförmån eller

av högre sådan. I fall som nu sagts

må ock, i stället för eller jämte påföljd,

som i första stycket sågs, vid

fastställandet av den pensionsberättigades

årsinkomst så anses som om

han fortfarande, helt eller delvis,

vore i besittning av inkomst eller

egendom som han avhänt sig.

stycket stadgats.

Har pensionsberättigad under avsevärd

tid inom de två senaste åren

före ansökning om folkpension varit

hemfallen åt alkoholmissbruk, skall,

där icke särskilda omständigheter

till annat föranleda, ansökningen avslås,

sökanden obetaget att efter ny

ansökning få sin rått till pension

ånyo prövad. Förfaller den som fått

folkpension sig tillerkänd till alkoholmissbruk,

må pensionen indragas

och göras beroende av ny ansökning.

Vägrar någon------denna påföljd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

r« b

(Gällande lydelse:)

28 §.

Pensionsnämnd sammanträder å

ställe, som nämnden bestämmer, på

kallelse av ordföranden, så ofta

denne med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det

nödigt, dock minst en gång i månaden,

om på nämndens prövning beroende

ärende finnes. Sammanträdet

skall av ordföranden, i samråd med

det av pensionsstyrelsen jämlikt 32 §

förordnade ombudet, utsättas till tid,

då, enligt vad antagas kan, ombudet

är oförhindrat att närvara. Tid och

''ställe för sammanträde låte ordföranden

minst en vecka förut kungöra

i kyrka samt tillika på annat lämpligt

sätt bringa till allmänhetens kännedom.

Suppleanten för------

30 §.

Å pensionsnämnds sammanträde

skola till prövning företagas de sedan

nästföregående sammanträde inkomna

ärenden, och skall ärende

genast avgöras, där icke nämnden

för vederbörandes hörande eller eljest

i följd av särskilda omständigheter

finner uppskov oundgängligen

erfordras. Dock skall i sådant fall

ärendet bringas till slut å näst därpå

följande sammanträde.

(Föreslagen lydelse:)

28 §.

Pensionsnämnd sammanträder å

ställe, som nämnden bestämmer, på

kallelse av ordföranden, så ofta

denne med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det

nödigt, dock att på nämndens prövning

beroende ansökning om pension

eller om ökning av pension skall

handläggas snarast möjligt och senast

inom en månad, såvida icke

pensionsstyrelsen, där särskilda skäl

föranleda därtill, annorlunda förbrdnar.

Sammanträdet skall av ordföranden,

i samråd med det av piensionsstyrelsen

jämlikt 32 § förordnade

ombudet, utsättas till tid, då,

enligt vad antagas kan, ombudet är

oförhindrat alt närvara. Tid och

ställe för sammanträde låte ordföranden

minst en vecka förut kungöra

genom anslag vid nämndens expedition,

om sådan finnes anordnad, och

eljest å lämplig plats inom pensionsdistriktet

samt på det sätt i övrigt,

som må av nämnden bestämmas.

besluten.

30 §.

Ä pensionsnämnds sammanträde

skola till prövning företagas de sedan

nästföregående sammanträde inkomna

ärenden, och skall ärende

genast avgöras, där icke nämnden

för vederbörandes hörande eller eljest

i följd av särskilda omständigheter

finner uppskov oundgängligen

erfordras. Dock skall i sådant fall

ärendet bringas till slut snarast möjligt

och senast inom tre månader frän

det ärendet inkom till ordföranden.

Äro vid---ordföranden biträder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

(Gällande lydelse:)

31 §•

Pensionsnämnds ordförande--

Sedan protokoll för pensionsnämnds

sammanträde justerats, åligger

det ordföranden att ofördröjligen

till vederbörandes kännedom å förut

kungjort ställe anslå en förteckning

över de ansökningar, rörande vilka

beslut fattats, och anses härigenom

meddelande om besluten hava skett

den dag anslag gjordes. Samtidigt

skall ordföranden med allmänna posten

tillställa varje sökande besked

om det beslut, som fattats i anledning

av hans ansökan.

Ordföranden och--- — till ord:

(Föreslagen lydelse^

31 §•

— Konungen meddelas.

Sedan protokoll för pensionsnämnds

sammanträde justerats, åligger

det ordföranden att ofördröjligen

kungöra detta på sått som gäller beträffande

kungörande av pensionsnämndens

sammanträde och anses

härigenom meddelande om besluten

hava skett den dag kungörandet

skedde. Samtidigt skall ordföranden

med allmänna posten tillställa varje

sökande besked om det beslut, som

fattats i anledning av hans ansökan.

34 §.

Avser pensionsansökning allenast

allmän ålderspension och föreligga

ej skäl för tillämpning av 13 § eller

16 § fjärde stycket, skall pensionsnämndens

ordförande ofördröjligen

insända ansökningen med tillhörande

handlingar till pensionsstyrelsen.

Föreligga skäl som nyss sagts skall

pensionsnämnden besluta i ärendet.

Söker någon allmän ålderspension

jämte bostadstillägg, skall pensionsnämnden

pröva i ansökningen lämnade

upplysningar och åberopade handlingar

samt på grund av denna prövning

och kända förhållanden fastställa

sökandens årsinkomst enligt

1A § och besluta, huruvida sökanden

har rätt till bostadstillägg. Har därvid

uppkommit fråga om undantag

varom i 5 § tredje stycket förmälts

eller om tillämpning av 13 § eller

34 §.

Avser pensionsansökning allenast

allmän ålderspension och föreligga

ej skäl för tillämpning av 13 §, skall

pensionsnämndens ordförande ofördröjligen

insända ansökningen med

tillhörande handlingar till pensionsstyrelsen.

Föreligga skäl som nyss

sagts skall pensionsnämnden besluta

i ärendet.

Söker någon eljest folkpension,

skall pensionsnämnden pröva i ansökningen

lämnade upplysningar och

åberopade handlingar samt på grund

av denna prövning och kända förhållanden

besluta huruvida sökanden

äger rätt till pension ävensom, där

sökanden finnes berättigad därtill,

fastställa pensionens belopp och, då

fråga är om sjukbidrag, den tidpunkt

intill vilken bidraget längst må utgå.

Avslås med stöd av 16 § första, andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Starts proposition nr 50.

T

(Gällande lydelse:)

16 § fjärde stycket, skall nämnden

meddela beslut i frågan. Avslås med

stöd av 16 § första, andra eller tredje

stycket ansökning i vad gäller bostadstillägg,

skall pensionsnämnden,

där den finner den omständighet som

föranlett beslutet icke skola utgöra

hinder mot bifall till ansökning om

bostadstillägg efter viss tids förlopp,

meddela bestämmelse härutinnan.

Söker någon eljest folkpension,

skall pensionsnämnden på samma

sätt pröva ansökningen och besluta,

huruvida sökanden äger rätt till pensionen,

ävensom, där så erfordras,

meddela beslut i de övriga frågor,

som i andra stycket avses.

Avser pensionsansökning

1 fall, som i första stycket andra

punkten samt i andra, tredje och

fjärde styckena sagts, skall pensionsnämndens

ordförande snarast möjligt

efter besvärstidens utgång insända

nämndens beslut jämte handlingarna

i ärendet till pensionsstyrelsen.

Vad angående handläggning av ansökning

om pension ovan stadgats

gäller även angående handläggning

av ansökning om ökning av pension.

Minskning eller indragning av pension

av orsak, som angivits i 15 §

1 mom. första stycket och 2 mom.

första och tredje styckena samt 16 §,

beslutas av pensionsnämnden i det

pensionsdistrikt, där pensionstagaren

senast blivit mantalsskriven. Innan

pensionsnämnd fattar beslut i ärende

rörande minskning eller indragning

av pension, skall nämnden, om så

ske kan, lämna pensionstagaren eller,

(Föreslagen lydelse:)

eller tredje stycket ansökning om

sådan förmån som där avses, skall

pensionsnämnden ock bestämma huruvida

rätten att erhålla förmånen

efter den angivna tidens utgång skall

vara beroende av ny ansökning.

1 fall, som i första stycket andra

punkten samt i andra och tredje

styckena sagts, skall pensionsnämndens

ordförande snarast möjligt efter

besvärstidens utgång insända nämndens

beslut jämte handlingarna i

ärendet till pensionsstyrelsen.

Vad angående handläggning av

ansökning om pension ovan stadgats

gäller även angående handläggning

av ansökning om ökning av pension.

Minskning eller indragning av pension

av orsak, som angivits i 5 ^

sista stycket, 15 § 1 mom. första stycket

och 2 mom. första och tredje

styckena samt 16 §, beslutas av pensionsnämnden

i det pensionsdistrikt,

där pensionstagaren senast blivit

mantalsskriven. Innan pensionsnämnd

fattar beslut i ärende rörande

minskning eller indragning av pension,

skall nämnden, om så ske kan,

----- skall utgå.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

(Gällande lydelse:)

om han är omyndig, hans förmyndare

tillfälle att yttra sig.

(Föreslagen lydelse:)

lämna pensionstagaren eller, om han

är omyndig, hans förmyndare tillfälle

att yttra sig.

35 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut

må av enskild sakägare ävensom avkommun

och av ombud för pensionsstyrelsen

sökas hos styrelsen genom

besvär, vilka skola insändas till pensionsnämndens

ordförande, så att de

äro honom tillhanda sist å fjortonde

dagen efter beslutets meddelande,

den dagen oräknad då sådant skedde.

Ordföranden äge ock att över nämndens

beslut anföra besvär. Över anförda

besvär skall nämnden avgiva

yttrande att åtfölja handlingarna till

pensionsstyrelsen.

36 §.

Finner pensionsstyrelsen---

35 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut

må av enskild sakägare ävensom av

kommun och av ombud för pensionsstyrelsen

sökas hos styrelsen genom

besvär, vilka skola insändas till pensionsnämndens

ordförande, så att de

äro honom tillhanda sist å fjortonde

dagen efter beslutets meddelande,

den dagen oräknad då sådant skedde.

Hava inom tid som nu sagts besvär

inkommit direkt till pensionsstyrelsen,

vare det ej hinder för besvärens

upptagande till prövning. Ordföranden

äge ock att över nämndens beslut

anföra besvär.

Över anförda besvär skall nämnden

avgiva yttrande till pensionsstyrelsen,

dock att, därest skiljaktig mening

ej yppats inom nämnden vid beslutets

fattande, yttrande må avgivas

av ordföranden.

36 §.

pensionens utbetalande.

Finner pensionsstyrelsen eljest i

ärende rörande ansökning om folkpension,

att pensionsnåmndens beslut

är lagligen grundat, skall styrelsen

fastställa beslutet ävensom, där sökanden

befunnits berättigad till annan

pensionsförmån än särskilt bostadstillägg,

bestämma beloppet av

pensionsförmånen samt, där fråga är

om sjukbidrag, den tidpunkt intill

vilken bidraget längst må utgå.

Pensionsnämnds beslut i ärende

rörande ansökning om invalidpension,

sjukbidrag eller blindtillågg

skall, vare sig besvär över beslutet

anförts eller ej, granskas av pensionsstyrelsen.

Finnes beslutet vara

lagligen grundat, skall styrelsen fastställa

detsamma. 1 annat fall skall

styrelsen, där ej på grund av anförda

besvär rättelse kan ske, återförvisa

ärendet till förnyad prövning;

dock att där beslutet finnes

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

9

(Gällande lydelse:)

Om pensionsstyrelsen —

Finner pensionsstyrelsen i ärende

rörande ansökning om folkpension

att pensionsnämnds beslut icke är

lagligen grundat, skall styrelsen, där

ej på grund av anförda besvär rättelse

kan ske, återförvisa ärendet till

förnyad prövning; dock att, där fel

uppenbarligen blivit begånget vid

fastställandet av den bostadskostnadsgrupp

enligt vilken sökandens

pension skall beräknas eller av sökandens

årsinkomst enligt 14 § samt

detta fel uppkommit allenast genom

felräkning, misskrivning eller annan

dylik uppenbar oriktighet, pensionsstyrelsen

må utan återförvisning

verkställa nödig rättelse.

Skall i anledning av inträffad förändring

med avseende å pensionsberättigads

ålder eller civilstånd hans

folkpension beräknas på annat sätt

än före förändringen, må pensionsstyrelsen

även utan ansökning eller

föregående prövning av pensionsnämnd

verkställa erforderlig jämkning

av pensionen.

(Föreslagen lydelse:)

hava blivit felaktigt endast i följd

av felräkning, misskrivning eller annan

dylik uppenbar oriktighet, pensionsstyrelsen

må utan återförvisning

verkställa nödig rättelse. Utan återförvisning

må pensionsstyrelsen jämväl

förordna att i stället för invalidpension

sjukbidrag skall utgå samt

besluta om ändring av den tidpunkt,

intill vilken sådant bidrag längst må

utgå.

Där i annat ärende rörande ansökning

om folkpension än ovan

sagts besvär över pensionsnämnds

beslut ej anförts, skall pensionsstyrelsen

förordna om pensionens utbetalande

i enlighet med pensionsnämndens

beslut; dock att där beslutet

finnes hava blivit felaktigt i

följd av felräkning, misskrivning

eller annan dylik uppenbar oriktighet,

pensionsstyrelsen må verkställa

nödig rättelse. Upptäckes sedermera

att sådan felaktighet som nu sagts

förelupit eller att pensionsnåmndens

beslut eljest icke är lagligen grundat,

må pensionsstyrelsen ock i förra fallet

verkställa erforderlig rättelse och

i senare fallet uppdraga åt pensionsnämnd

att upptaga ärendet till förnyad

prövning.

Skall i anledning av inträffad förändring

med avseende å pensionsberättigads

ålder, civilstånd eller tillhörighet

till bostadskostnadsgrupp

eller som en följd av att hustrutilllägg

beviljas folkpension beräknas

på annat sätt än före förändringen,

må pensionsstyrelsen, där ej annat

följer av 15 § 2 mom. andra stycket,

därom utfärdar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.-ts proposition nr 50.

(Gällande lydelse:)

Där pensionsstyrelsen - Vad angående ---

37 §.

över pensionsstyrelsens beslut i

ärende rörande pension må klagan

ej föras av enskild sakägare. Justitiekanslern

eller efter justitiekanslerns

medgivande kommun, pensionsnämnds

ordförande och pensionsstyrelsens

ombud mä söka ändring i

pensionsstyrelsens beslut hos Konungen

genom besvär, vilka vid talans

förlust skola å trettionde dagen

från den dag beslutet gavs vara inkomna

till socialdepartementet.

(Föreslagen lydelse:)

utan ansökning eller föregående

prövning av pensionsnämnd verkställa

erforderlig jämkning av pensionen.

Pensionsstyrelsen må ock,

där med avseende å pensionsberåttigad

eller hans make fall föreligger

som i 11 § eller 18 § 2 mom. sägs,

utan föregående prövning av pensionsnämnd

förordna om tillämpning

av 13 § samt verkställa därav

föranledd jämkning cm pensionen.

37 §.

Över pensionsstyrelsens beslut i

ärende rörande pension må klagan

föras av justitiekanslern eller efter

justitiekanslerns medgivande av kommun,

pensionsnämnds ordförande

och pensionsstyrelsens ombud. Enskild

sakägare må fullfölja talan allenast

såframt pensionsstyrelsen lämnat

tillstånd därtill. Sådant tillstånd

skall lämnas där vid ärendets behandling

inom styrelsen uttalats avvikande

mening, så ock där styrelsen

finner fråga huruvida sökanden år

arbetsoförmögen eller fråga om beräkning

av sökandens inkomst vara

tveksam och tillika av stor betydelse

ur ekonomisk synpunkt eller fråga

är om tillämpning av påföljdsbestämmelse

eller styrelsen eljest finner

särskilda skäl föreligga att bevilja

tillstånd.

Klagan föres hos Konungen genom

besvär, vilka vid talans förlust skola

å trettionde dagen från den dag beslutet

gavs vara inkomna till socialdepartementet.

---styrelsen bestämmer.

meddelat beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj .-fa proposition nr 50.

it

(Gällande lydelse:)

38 §.

Folkpension utgår, i den mån ej

annat följer av beslut som meddelats

jämlikt 34 § fjärde stycket, från och

med den månad, varunder rätt till

pension inträtt, vilket, där ej rätten

visas hava tidigare varit för handen,

anses hava skett vid den tid, då pensionen

söktes, till och med den månad,

varunder pensionstagaren avlidit

eller pensionens indragning beslutats

eller den eljest skall upphöra

att utgå. Pension utgår dock ej

för längre tid tillbaka än tre månader

före den månad, under vilken

pensionen söktes, ändå att rätten visas

hava tidigare förvärvats.

Lag samma-------av

Finnes grundad-------

Vid utbetalning — -—----

(Föreslagen lydelse:)

38 §.

Folkpension utgår, i den mån ej

beträffande särskilt bostadstillägg

annat följer av beslut som meddelats

jämlikt 34 § tredje stycket, från och

med den månad, varunder rätt till

pension inträtt, vilket, där ej rätten

visas hava tidigare varit för handen,

anses hava skett vid den tid, då pensionen

söktes, till och med den månad,

varunder pensionstagaren avlidit

eller pensionen eljest skall upphöra

att utgå. Pension utgår dock ej

för längre tid tillbaka än tre månader

före den månad, under vilken

pensionen söktes, ändå att rätten visas

hava tidigare förvärvats.

nsionen.

må föranleda,

i pension.

Folkpension utbetalas månadsvis,

därvid den må anses belöpa på december

månad med högst elva kronor

högre belopp ån på envar m>

årets övriga månader. Utgöres invalidpension

eller sjukbidrag av enbart

grundpension, må pensionen dock utbetalas

kvartalsvis.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger pensionsstyrelsen förordna,

att folkpension till den som

är eller nyligen varit hemfallen åt

alkoholmissbruk skall utbetalas till

kommunal myndighet eller den pensionsberättigades

make eller annan

person att användas till den pensionsberättigades

eller hans familjs

uppehälle. Är pensionsberättigad till

följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet

eller annan därmed jämförlig orsak

ur stånd att själv omhänderhava ho
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr SO

(Gällande lydelse:)

Angående sättet och tiden för utbetalning

av folkpension förordnos

av Konungen.

Har någon som åtnjuter folkpension

ej lyftat visst belopp därav före

utgången av året näst efter det, under

vilket beloppet förfallit till betalning,

skall beloppet vara förverkat.

(Föreslagen lydelse:)

nom tillkommande folkpension, må

pensionsstyrelsen ock förordna, att

folkpensionen skall utbetalas till annan

än den pensionsberåttigade.

Angående sättet och tiden för utbetalning

av folkpension meddelar i

övrigt Konungen närmare bestämmelser.

Har visst såsom folkpension utgående

belopp ej lyfts före utgången

av året näst efter det, under vilket

beloppet förfallit till betalning, skall

beloppet vara förverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1948. I fråga om pensionsstyrelsens

befattning med ärende, som

handlagts av pensionsnämnd före

den 1 januari 1948, skola dock bestämmelserna

i lagen den 29 juni

1946 om folkpensionering i dess ursprungliga

lydelse tillämpas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

13

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari

m 7.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterrerg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående vissa ändringar

i nya lagen om folkpensionering m. in. samt anför därvid följande.

Inledning.

Sedan socialvårdskommittén den 29 november 1945 avlämnat betänkande

med förslag till ny lagstiftning om folkpensionering, framlade Kungl. Maj:t

i proposition nr 220 till 1946 års riksdag ett på grundval av kommitténs

betänkande utarbetat förslag till ny lag om folkpensionering jämte förslag

till lag angående införande av nya lagen om folkpensionering samt lag om

frivillig statlig pensionsförsäkring. Förslagen behandlades av första särskilda

utskottet, som i avgivet utlåtande, nr 1, tillstyrkte de i propositionen

framlagda förslagen med vissa ändringar. Utskottets hemställan bifölls av

riksdagen, varefter lagar i ämnet utfärdades den 29 juni 1946 (SFS nr

431—433).

I socialvårdskommitténs nyssnämnda betänkande framhölls, att det avkommittén

framlagda förslaget i vissa hänseenden vore att betrakta såsom

ett provisorium. Kommittén hade sålunda för avsikt att framlägga särskilt

förslag i fråga om folkpensioneringens administrativa liandhavande, sedan

vissa pågående utredningar om annan ordning för folkpensionernas utbetalande

avslutats och klarhet vunnits rörande den närmare beskaffenheten

av den blivande obligatoriska sjukförsäkringen. Vidare hade kommittén

icke behandlat frågan om revision av lagstiftningen om barnbidrag. Förslag

till erforderliga följdförfattningar hade ej heller utarbetats inom kommittén.

I enlighet med vad socialvårdskommittén sålunda anfört framhöll jag

vid anmälan i statsrådet av det inom socialdepartementet utarbetade för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

slaget till ny lagstiftning om folkpensionering, att detta måste betraktas

sasom provisoriskt i fråga om folkpensioneringens administrativa handhavande.

Betänkande i denna fråga avgavs av socialvårdskommittén i maj

19461 (SOU 1946: 37). Vid detta betänkande fanns fogat ett av särskilda

av kommittén tillkallade sakkunniga2 avgivet utlåtande med utredning och

förslag angående utbetalning av folkpensioner.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av pensionsstyrelsen,

generalpoststyrelsen, statens organisationsnämnd, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, försäkringsrådet, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus,

Örebro och Norrbottens län, styrelserna för svenska stadsförbundet och

svenska landskommunernas förbund samt föreningen pensionsnämndsordförande

i Stockholm. Pensionsstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat av styrelsen

inhämtade yttranden från vissa pensionsnämnder och styrelsens ortsombud.

Sedermera har, efter särskild anmodan, pensionsstyrelsen i eu den 3 december

1946 dagtecknad promemoria framlagt vissa synpunkter på frågan

angående en decentraliserad handläggning av prövningen av vissa pensionsärenden.

Med ledning av betänkandet och de däröver avgivna remissyttrandena

samt pensionsstyrelsens förenämnda promemoria har den nya lagen om

folkpensionering blivit föremål för en överarbetning inom socialdepartementet.

Resultatet därav föreligger i ett förslag till lag om ändring i

nämnda lag och jag anhåller nu att få lämna en redogörelse för det sålunda

föreliggande förslaget. Inledningsvis torde en redogörelse böra läranas

för de förmåner, som kunna utgå enligt den nya lagen om folkpensionering.

Pensionsförmånerna enligt nya lagen om folkpensionering.

Enligt lagen om folkpensionering den 29 juni 1946 (nr 431), vilken lag

träder i kraft den 1 januari 1948, är svensk medborgare, som fyllt 16 år

och som är mantalsskriven i riket, berättigad till folkpension enligt i huvudsak

nedanstående grunder.

1 Vid betänkandets utarbetande ha i kommitténs arbete deltagit dess ordförande, f. d.

landshövdingen Bernh. Eriksson, samt ledamöterna, numera generaldirektören Ernst

Bexelius, lasarettssysslomannen Alarik Hagård, generaldirektören Karl J. Höjer, fru Olivia

Nordgren, ombudsmannen Fritz Persson, lantbrukaren Otto Wallén och fattigvårdsdirektören

Otto Wangson. Såsom sakkunniga ha biträtt byråchefen i pensionsstyrelsen Rolf

Broberg och t. f. byråchefen i samma styrelse Manne Parenius.

2 De sakkunnigas ordförande har varit byråchefen i pensionsstyrelsen Josef östlind.

Som ledamöter hava deltagit från pensionsstyrelsen t. f. byråchefen Folke Broberg och

förste akluarien Åke Kjellström samt från generalpoststyrelsen postmästaren Emil Ludvig

Haag, förste postkontrollören Axel Eklund, i vars ställe dock sedermera tillkallats postkontrollören

Hjalmar Walentin Owe, postkontrollören Olof Bertil Lindskog och förste

postassistenten Adolf Herbert Lindström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition nr 50.

Ib

Rätt till folkpension i form av ålderspension tillkommer den som fyllt

67 år. För tid före fyllda 67 år utgår folkpension i form av invalidpension

till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet

eller annat lyte är ur stånd att försörja sig genom sådant arbete som

motsvarar hans krafter och färdigheter, under förutsättning att nedsättningen

av arbetsförmågan kan anses varaktig. Har sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan varit oavbrutet bestående minst ett år och kan

den, utan att anses varaktig, antagas bli bestående ytterligare avsevärd tid,

skall därunder utgå folkpension i form av sjukbidrag. Änka, som vid mannens

frånfälle fyllt 55 år och som varit gift med honom i minst 5 år, äger,

om hon icke eljest åtnjuter folkpension, rätt till folkpension i form av

änkepension, vilken rätt dock upphör, om hon ingår nytt äktenskap.

Till envar som är berättigad till ålderspension utgår allmän ålderspension

med 800 kronor om året för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter

folkpension eller som uppbär s. k. hustrutillägg, samt med 1 000

kronor om året för annan pensionsberättigad. Till envar som är berättigad

till invalidpension eller sjukbidrag utgår dels grundpension med 200 kronor

om året, dels — där ej annat följer av vad nedan sägs — tilläggspension med

600 kronor om året till gift pensionsberättigad och 800 kronor om året till

ogift pensionsberättigad. Änkepension utgör, där ej annat följer av vad

nedan sägs, 600 kronor om året.

Å vissa orter förhöjes de förenämnda förmånerna med bostadstillägg.

För detta ändamål indelas riket i 5 bostadskostnadsgrupper på sådant sätt

att grupp med högre nummer omfattar orter med större bostadskostnader

— däri inberäknade kostnaderna för bränsle — än grupp med lägre nummer.

Bostadstillägg utgår till pensionsberättigad i bostadskostnadsgrupperna

II, III, IV och V med resp. 100, 200, 300 och 400 kronor om året för

gift pensionsberättigad eller änkepensionsberättigad samt med resp. 150,

300, 450 och 600 kronor om året för annan pensionsberättigad. Pensionsberättigad

anses tillhöra den bostadskostnadsgrupp, inom vilken han är

mantalsskriven, dock att för tillhörighet till någon av grupperna II—V fordras,

att den pensionsberättigade även de tre närmast föregående åren varit

mantalsskriven å ort i den gruppen eller i grupp med högre nummer, såvida

icke på grund av omständigheterna prövas skäligt att i särskilt fall

medge undantag härifrån.

Där kommun så beslutat, skall till pensionsberättigad som är mantalsskriven

inom kommunen utgå särskilt bostadstillägg, vilket skall anses såsom

folkpension.

Tilläggspension, änkepension och bostadstillägg minskas med fem tiondelar

av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga 300

kronor för gift pensionsberättigad och 400 kronor för annan pensionsberättigad.

I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem anses

utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Till pensionsberättigad gift man, vars hustru ej åtnjuter folkpension, utgår

hustrutillägg, därest hustrun fyllt 60 år och makarna varit gifta minst

5 år. I särskilda fall må hustrutillägg utgå, även om hustrun ej fyllt 60 år.

Hustrutillägget utgöres av tilläggspension och bostadstillägg, uppgående till

samma belopp som hustrun skulle ha erhållit i form av sådana förmåner,

om hon varit berättigad till invalidpension. Är mannen berättigad till ålderspension,

utgår hustrutillägg endast om det överstiger 200 kronor.

För gift pensionsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension och som ej

heller uppbär hustrutillägg, skall tilläggspension höjas med och bostadstillägg

med j/l>.

Blind pensionsberättigad, som blivit blind före fyllda 60 år, skall utöver

honom eljest tillkommande folkpension erhålla blindtillägg med 700 kronor

om året, vilket belopp skall medräknas som inkomst vid folkpensionens bestämmande.

Uppgår folkpension ej till helt antal kronor, skall den avrundas till närmaste

hela krontal. Änkepension, som efter dylik avrundning understiger

60 kronor, skall ej utgå.

Vid tillämpningen av den nya lagen, som på sätt framgår av det sagda

bygger på familjeprincipen, så att två makar tillsammans erhålla mindre

pension än dubbla beloppet av pensionen till ensamstående, må i särskilda

fall gift pensionsberättigad anses som ogift och ogift pensionsberättigad,

vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande

förhållanden, anses såsom gift med denne.

Folkpensionsförmåner kunna i vissa fall med tillämpning av de s. k.

värdighetsbestämmelserna indragas eller nedsättas. Bland annat är detta

fallet, då vederbörande pensionär lämnat felaktiga uppgifter om sina inkomstförhållanden

och på grund därav erhållit för hög pension. Detsamma

gäller om folkpension till den som är hemfallen åt alkoholmissbruk.

För tid, under vilken pensionsberättigad är intagen i fångvårds- eller

tvångsarbetsanstalt eller hålles häktad eller eljest är på statens bekostnad

intagen å anstalt, utgår folkpension endast med belopp motsvarande 200

kronor om året. Den intagnes anhöriga kunna dock medgivas rätt att uppbära

pensionen eller del därav. Beträffande pensionär, som är intagen å

fattigvårdsanstalt eller på fattigvårdssamhälles bekostnad åtnjuter vård

och försörjning å annan anstalt, gäller att fattigvårdssamhället äger uppbära

pensionen och därav gottgöra sig för sina kostnader med den inskränkning

att pensionären skall för sina personliga behov tillhandahållas visst

belopp per månad, tillhopa 200 kronor om året.

Folkpension utgår i regel från och med den månad rätten till pension

inträtt till och med den månad varunder pensionären avlider eller pensionens

indragning beslutats eller pensionen eljest skall upphöra att utgå. I

viss omfattning kan pension vid beviljandet utbetalas retroaktivt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 17

Folkpensioneringens administrativa handhavande.

Gällande bestämmelser.

De bestämmelser, som influtit i 1946 års lag om folkpensionering rörande

folkpensioneringens administrativa handhavande äro i stort sett identiska

med dem som gälla enligt 1935 års lag i ämnet. Pensionsärendena skola

handläggas dels av pensionsstyrelsen och dels av särskilda pensionsnämnder

i orterna. Rörande den lokala organisationen gäller såväl enligt den nu

gällande som enligt den nya lagen i huvudsak följande.

Varje socken å landet samt varje stad ävensom varje köping, som utgör

egen kommun, bildar ett pensionsdistrikt. Där så prövas lämpligt må kommun

fördelas i två eller flera pensionsdistrikt, likaså må två eller flera kommuner

sammanslås till ett pensionsdistrikt.

För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd bestående av en

ordförande och ett jämnt antal ledamöter, högst sex. Ordföranden och suppleant

för honom förordnas av länsstyrelsen för fyra år i sänder. Ledamöterna

i pensionsnämnd jämte en suppleant för varje ledamot väljas varje gång

för fyra år, å landet av kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige,

där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige. Där två eller flera kommuner

sammanslagits till ett pensionsdistrikt skall minst en ledamot av

pensionsnämnden jämte en suppleant för denne utses av varje kommun.

Länsstyrelsen äger att i övrigt bestämma huru många ledamöter jämte

suppleanter varje kommun har att välja.

Pensionsnämnds arbetsuppgifter äro enligt den nya lagen i huvudsak

desamma som åvila pensionsnämnd enligt 1935 års lag om folkpensionering.

Liksom fallet är enligt sistnämnda lag skall enligt nya lagen ansökning om

den del av ålderspension, som utgår oberoende av den egna inkomstens

storlek (allmän ålderspension), i princip icke prövas av pensionsnämnd

utan av pensionsnämndens ordförande omedelbart insändas direkt till pensionsstyrelsen.

Enligt nya lagen skall emellertid, i motsats till vad nu är

fallet, ansökan om icke inkomstprövad folkpension (allmän ålderspension)

i vissa fall prövas av pensionsnämnden. Så skall ske då fråga uppkommit,

huruvida sökanden i folkpensionshänseende skall anses såsom gift eller

icke eller huruvida pension bör förvägras på grund av alkoholmissbruk.

Söker någon eljest folkpension, skall pensionsnämnd pröva i ansökningen

lämnade upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna

prövning och kända förhållanden fastställa sökandens årsinkomst och besluta,

huruvida sökanden har rätt till pensionen eller till inkomstprövat tilllägg

till densamma. I samband härmed skall pensionsnämnden meddela

beslut i fråga om undantag från bestämmelsen att pensionssökande skall

ha tillhört någon av bostadskostnadsgrupperna II—V i tre år innan hans

pension må utgå enligt de för sådan ortsgrupp gällande reglerna. Vidare

skall pensionsnämnd besluta angående tillämpningen av de s. k. värdig
Bihang

till riksdagens protokoll 7.947. 7 sand. Nr 50. ''2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Mcij:ts proposition nr 50.

hetsbestämmelserna samt av regeln att i vissa fall gift pensionsberättigad

må anses som ogift och tvärtom. I kommun, som beslutat införa särskilt

bostadstillägg kommer pensionsnämnd enligt nya lagen att få sig pålagd eu

helt ny arbetsuppgift. Pensionsnämnden skall nämligen i enlighet med de

grunder, som kommunen bestämt, besluta huruvida och med vilket belopp

samt för vilken tid sådant tillägg skall utgå.

Pensionsnämnd liar vidare att behandla ansökningar om ökning av pension

samt besluta om minskning eller indragning av pension i vissa fall

ävensom att i allmänhet övervaka folkpensioneringslagens efterlevnad inom

pensionsdistriktet samt ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i nämnda

lag och de föreskrifter, som av Konungen meddelas angående pensionsnämnd.

För pensionsnämnderna har den 13 mars 1937 (nr fi9) utfärdats

särskild instruktion.

Enligt lagen om barnbidrag har pensionsnämnd att pröva ärenden om

barnbidrag på i tillämpliga delar samma sätt som gäller pensionsärenden.

För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstvrelsen förordnat

ombud (ortsombud). Samma person kan förordnas till ombud för flera

pensionsdistrikt. Ombudet har till huvudsaklig uppgift att övervaka och

verka för en likformig lagtillämpning vid behandling av ärenden inom de

till ombudets område hörande pensionsnämnderna samt i denna sin verksamhet

iakttaga det allmännas rätt. Finner ombudet pensionsnämnds beslut

icke lagligen grundat eller eljest stridande mot av pensionsstyrelsen

lämnade anvisningar, skall ombudet anföra besvär över beslutet. Ombud

äger närvara vid pensionsnämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. I övrigt gäller för ombudens verksamhet eu

av pensionsstyrelsen den 30 mars 1938 utfärdad instruktion.

Pensionsnämndernas beslut äro enligt såväl gamla som nya lagen om

folkpensionering icke slutgiltiga utan skola städse prövas av pensionsstyrelsen.

För detta ändamål skall nämndens beslut jämte handlingarna i

ärendet efter besvärstidens utgång översändas till styrelsen. Finner denna

nämndens beslut vara lagligen grundat, skall styrelsen fastställa beslutet

och bestämma beloppet av inkomstprövad pensionsförmån (utom såvitt angår

särskilt bostadstillägg). Styrelsen äger såsom villkor för rätt till pension

föreskriva, att sökanden underkastar sig undersökning å sjukvårdsanstalt

eller av läkare som styrelsen bestämmer. Då ansökan om allmän

ålderspension direkt insänts till styrelsen, skall styrelsen, om den finner

sökanden berättigad därtill, besluta om pensionens utbetalande.

Finner pensionsstyrelsen pensionsnämnds beslut icke vara lagligen grundat,

skall styrelsen — om rättelse ej kan ske i anledning av anförda besvär

—- återförvisa ärendet till nämnden för förnyad prövning. I vissa fall av

uppenbara felaktigheter kan styrelsen dock utan återförvisning verkställa

nödig rättelse. Då folkpensions belopp skall ändras i anledning av förändring

med avseende å pensionstagares ålder eller civilstånd, må pensions
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50.

19

styrelsen utan ansökning eller föregående prövning av pensionsnämnd verkställa

erforderlig jämkning av pensionen. Finner pensionsstyrelsen skäl

därtill föreligga, äger styrelsen besluta, att intill dess styrelsen slutligen

avgjort på dess prövning beroende eller till pensionsnämnd återförvisat

ärende, pension skall utgå enligt av styrelsen fastställda grunder och på

de villkor i övrigt som styrelsen bestämmer.

Socialvårdskommittén.

I sitt betänkande rörande folkpensioneringens administrativa handhavande

m. m. har socialvårdskommittén icke föreslagit någon mera väsentlig

förändring i sättet för pensionsärendenas handläggning. Kommittén har

förklarat, att inom kommittén diskuterats ett förslag innebärande att, för

erhållande av önskvärd samordning mellan de olika sociälförsäkringsgrenarna,

inom varje kommun skulle finnas en socialförsäkringsnämnd. Denna

nämnd skulle vara styrelse för den inom kommunen verksamma sjukkassan

och handhava bestyren med arbetslöshetsförsäkringen samt vara pensionsnämnd.

En sådan anordning kunde dock icke genomföras utan att

småkommunsproblemet löstes. Med hänsyn därtill att kommunindelningsreformen

icke torde komma att vara genomförd förrän tidigast år 1950,

har kommittén icke funnit lämpligt att nu framlägga förslag om ett gemensamt

lokalt socialförsäkringsorgan. Kommittén liar sålunda ansett sig böra

utgå från att pensionsnämnder av nuvarande beskaffenhet tills vidare skola

finnas.

Rörande handläggningen av pensionsärendena har socialvårdskommittén

anfört, att denna, såväl lokalt som centralt, i huvudsak avsåge dels,

beträffande sökande som ej fyllt 67 år, att pröva om invaliditet i lagstiftningens

mening förelåge — invaliditetsprövning — och dels, beträffande

alla som sökte pensionsförmån, vars storlek berodde av den egna inkomsten,

att fastställa denna inkomst — inkomstprövning. Både invaliditetsprövning

och inkomstprövning bleve nödvändiga jämväl sedan den nya lagstiftningen

trätt i kraft, om också inkomstprövning beträffande dem som fyllt 67 år i

regel icke erfordrades i den lägsta bostadskostnadsgruppen.

Enligt social vårdskommitténs mening bör invaliditetsprövningen

även i fortsättningen verkställas såväl lokalt som centralt. Pensionsslyrelsens

nuvarande granskningsrätt borde alltså bestå. Härutinnan har

kommittén hänvisat till vad kommittén i detta avseende uttalat i sitt betänkande

angående lag om folkpensionering. Däri anförde kommittén i

huvudsak, att man vid en decentraliserad prövning av invaliditetsfrågan

icke kunde undvika eu ganska stor ojämnhet, varjämte det vore ogörligt

att till lokala organ knyta den erforderliga medicinska expertisen. Det vore

också lättare för ett centralt ämbetsverk att motstå påtryckningar från de

pensionssökandes sida, något som vore av särskild vikt då förmånerna vore

stora och sålunda mycket begärliga. Vid eu centraliserad invaliditetspröv
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

ning förelåge även större möjligheter att anordna invaliditetsförebyggande

sjukvård samt yrkesutbildning. För rätt till invalidpension eller sjukbidrag

förutsatte kommittén sålunda liksom enligt gällande lagstiftning eu central

prövning av invaliditetsfrågan.

Rörande invaliditetsprövningens nuvarande anordning bär socialvårdskommittén

anfört följande.

Då någon nu söker folkpension för tid före fyllda G7 år, bär han att i

regel vid sin pensionsansökning foga ett å särskilt formulär upprättat läkarintyg.

Pensionsnämnden beslutar med stöd av läkarintyget, uppgifterna i

ansökningshandlingen och för nämnden eljest kända förhållanden, huruvida

pensionsrätt föreligger eller ej. Att samband råder mellan nämndens

ståndpunktstagande till invaliditetsfrågan och dess beräkning av sökandens

arbetsinkomst torde vara uppenbart. Någon skarp gräns mellan invaliditetsprövningen

och inkomstprövningen finnes med andra ord icke. Granskningen

inom pensionsstyrelsen av nämndsbeslutet verkställes i flertalet fall

av en enda tjänsteman (ledamot). I regel men icke alltid remitteras ärendet

för yttrande till en av styrelsens biträdande läkare, överensstämmer

den av läkaren uttalade meningen ej med tjänstemannens egen eller föreligger

eljest tveksamhet hos honom kan han underställa ärendet jämväl

överläkaren för erhållande av dennes yttrande. I avgörandet av vissa ärenden

skall byrådirektör eller byråchef deltaga. Är ärende särskilt tveksamt

eller av principiell natur underställes det generaldirektören. Har besvär

anförts eller finnes ärende böra återförvisas till pensionsnämnden skall det

alltid handläggas av två ledamöter av styrelsen.

Pensionsstyrelsens tjänstemän och läkare ha i regel att bygga sitt bedömande

av invaliditetsfrågan å det till pensionsnämnden ingivna läkarintyget,

ansökningshandlingen och pensionsnämndens yttrande. Emellertid har

pensionsstyrelsen möjlighet att föreskriva alt pensionssökandes hälsotillstånd

undersökes å sjukvårdsanstalt. Denna möjlighet har begagnats i

ganska betydande omfattning särskilt de senaste åren, år 1945 i 1 557 fall.

I dylika fall bestridas kostnaderna för undersökningen av statsmedel.

I vissa fall uppkommer vid prövningen av pensionsansökningen frågan

om icke sökanden kan genom lämplig vård förbättras så att invaliditet ej

uppkommer eller invaliditetens inträdande kan uppskjutas. I dylika fall

måste tillses att sökanden erhåller lämplig sjukvård. Kostnaderna å hemortssjukhus

för sådan vård bestridas i regel av sökanden själv eller av kommunen.

I vissa fall, där behov föreligger av specialvård, bekostas vården delvis

av pensionsstyrelsen från det till styrelsens förfogande stående anslaget till

den invaliditetsförebyggande verksamheten. Först sedan vårdresultatet föreligger

träffas slutligt avgörande i invaliditetsfrågan. Vid prövningen kan även

uppkomma fråga att genom yrkesutbildning eller omskolning bereda den

sökande möjlighet till självförsörjning. Bidrag till kostnaderna för yrkesutbildningen

eller omskolningen kan utgå från nyssnämnda anslag.

Under åberopande av en redogörelse för invaliditetsprövningen i Danmark

— för vars innehåll torde få hänvisas till betänkandet —• har kommittén

framhållit, att denna prövning där handlades med ojämförligt större

omsorg än hos oss. Med hänsyn till invaliditetsförklaringens stora betydelse

för såväl den person det gällde som för det allmänna har kommittén

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

21

funnit det oundgängligen nödvändigt att invaliditetsprövningen i vårt land

ägnades större uppmärksamhet. En slapp invaliditetsbedömning medförde

eu betydande ökning av utgifterna för folkpensioneringen samtidigt som

arbetsmarknaden undandroges välbehövlig arbetskraft. De föreslagna sjukbidragen

torde i viss mån underlätta invaliditetsbedömningen därigenom

alt i de fall invaliditetens varaktighet vore osäker .sjukbidrag kunde beviljas

intill dess detta spörsmål säkrare kunde avgöras. Emellertid komme sjukbidragens

rätta användning att ställa ökade krav framför allt å den medicinska

expertisen inom styrelsen. Sjukbidragen komme också att öka antalet

ärenden, i vilka invaliditetsbedömning förekomme samt nödvändiggöra

ett intimt samarbete med sjukförsäkringen. Yrkesutbildnings- och

omskolningsverksamheten samt den sjukvårdande verksamheten bleve av

ökad betydelse genom pensionsbeloppens ökning och införandet av sjukbidragen.

Denna invaliditetsförebyggande verksamhet borde i möjlig mån

sättas in redan innan den tidpunkt uppnåtts, då en invaliditetsbedömning

bleve aktuell i samband med ansökning om folkpension. Genomförandet

av en allmän sjukförsäkring öppnade stora möjligheter i detta avseende

samtidigt som verksamheten bleve av stor betydelse jämväl för sjukförsäkringen

själv. Denna verksamhet borde sålunda vara lagd så att den ej blott

tjänade folkpensioneringen utan även sjukförsäkringen.

På grundval av det anförda har kommittén föreslagit vissa förändringar

med avseende å handläggningen av ärenden angående invaliditet. Dessa

förslag kommer jag att anmäla i annat sammanhang.

Rörande invaliditetsprövningen och den invaliditetsförebyggande verksamheten

får jag i övrigt i likhet med kommittén hänvisa till dess betänkande

angående lag om folkpensionering (SOU 1946:46, sid. 104—108

och 187—193).

Beträffande inkomstprövningen har socialvårdskommittén upplyst,

att denna för närvarande tillgår så, att vederbörande pensionsnämnd

å formuläret till nämndsutlåtande specificerar sökandens olika beräknade

inkomster och utgifter samt med stöd härav beslutar det belopp, vartill

sökandens årsinkomst skall uppskattas. Denna inkomstberäkning granskas

i detalj inom pensionsstyrelsen. Föranleder granskningen icke till erinran,

fastställes beslutet; i annat fall återförvisas ärendet till nämnden för

rättelses vidtagande såframt ej styrelsen själv äger vidtaga erforderlig ändring.

Inom pensionsstyrelsen handläggas pensionsärenden, i vilka fråga

endast är att bedöma årsinkomstens storlek, på samma sätt som ärenden,

i vilka invaliditetsbedömning erfordras, därvid dock givetvis hörande av

läkare icke ifrågakommer. Detta innebär att det stora flertalet pensionsärenden

handläggas och avgöras av eu enda tjänsteman (ledamot).

Kommittén har vidare anfört, att det enligt kommitténs mening icke vore

nödvändigt att dessa ärenden handlades på lika kvalificerat sätt som de

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

ärenden i vilka invaliditetsbedömning förekomme. Rörande ärendenas

prövning inom styrelsen har kommittén härefter gjort vissa uttalanden,

vilka jag i detta sammanhang icke torde behöva återgiva.

1 socialvårdskommitténs betänkande ha till diskussion upptagits vissa

uppslag till en decentralisering av inkomstprövningen. Kommittén bär sålunda

övervägt, huruvida det icke skulle vara lämpligt att ersätta de nuvarande

ortsombuden med tjänstemän, vilka kunde å nämndssammanträde

eller inom kort tid därefter träffa det avgörande i inkomstfrågan, som nu

ankommer på pensionsstyrelsen. I dylikt fall skulle pensionsstyrelsens befattning

med inkomstprövningen inskränkas till att avse ärenden, i vilka

besvär anförts eller vilka av särskild anledning eljest underställts styrelsens

prövning. Eu sådan decentralisering borde möjliggöra ett snabbare avgörande

av ärendena, varjämte den beslutande tjänstemannen komme i intim

kontakt med ortsförhållandena och hade möjlighet att bilda sig ett

självständigt omdöme om vederbörande sökandes förhållanden.

Kommittén har emellertid avstått från att föreslå en sådan ordning för

inkomstprövningen. Såsom skäl härför har kommittén anfört, att innan en

ny kommunindelning genomförts antalet pensionsnämnder vore så stort,

att det skulle erfordras ett betydande antal tjänstemän för att övervara alla

pensionsnämndssammanträden, särskilt om dessa sammanträden, såsom

vore önskvärt, hölles oftare än nu. Antalet inkomstprövade ärenden i de

lägre bostadskostnadsgrupperna bleve vidare avsevärt mindre och behovet

av decentralisering därigenom icke lika starkt. Slutligen skulle det medföra

vissa tekniska svårigheter att bereda vederbörande tjänsteman kännedom

om de sökandes tidigare pensionsansökningar och eventuella tidigare beslut

rörande vederbörandes pensionsrätt.

Kommittén har vidare anfört följande.

En annan utväg att ordna inkomstprövningen är att låta vederbörande

kommun träffa slutligt avgörande i frågan såsom sker i Danmark. Att märka

är likväl att där verkställes utbetalningen av pensionen av kommunerna, som

sedermera rekvirera statsbidrag, och de under föregående år utbetalade pensionerna

äro föremål för en statlig revision. En sådan eftergranskning av

statlig myndighet måste för kommunerna medföra osäkerhet vid bestämmandet

av pensionsbeloppen och innebära ett betydande arbete för den granskande

myndigheten. Att utan någon statlig central kontroll överlämna till

kommunala organ att handhava inkomstprövningen kan icke vara tillrådligt.

Det synes rimligt att utgivandet av förmåner, som i huvudsak eller i varje

fall till betydande del finansieras av statsmedel, underkastas en kontinuerlig

statlig tillsyn, i vilket fall man mer eller mindre kommer över antingen till

det nuvarande systemet eller till det nyss skisserade. Denna fråga är av betydelse

icke endast ur statsfinansiell synpunkt utan även ur pensionärernas

synpunkt. Om kommunerna skulle utan central tillsyn omhänderliava inkomstprövningen

kan befaras att lagtillämpningen skulle bli mycket ojämn

och influeras av kommunernas olika ekonomiska ställning och den subjektiva

uppfattningen inom det kommunala organ, som har att handlägga

ärendet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

23

Vad invaliderna beträffar har kommittén anfört att uppskattningen av

arbetsinkomsten vore ett så betydelsefullt moment vid invaliditetsprövningen

att inkomstprövning måste ske i samband med pensionsstyrelsens

behandling av invaliditetsfrågan. Det vore vidare enligt kommitténs uppfattning

icke möjligt att låta endast pensionsnämnderna pröva rätten till

änkepension. I fråga om denna nya hjälpform torde det nämligen vara

särskilt betydelsefullt alt eu riktig och enhetlig praxis utbildades och vidmakthölles.

I fråga om inkomstprövningen beträffande rätten till bostadstillägg har

kommittén anfört, att med den betydande kostnadsandel, som skall utgivas

av kommunerna till bostadstilläggen, det kunde tänkas att undantaga de

bostadstillägg, som tillkomma åldringar (utan rätt till hustrutillägg), från

central prövning. Man finge likväl icke förbise att med det varierande

skatteunderlaget inom kommunerna och den olika uppfattning, som kunde

komma alt göra sig gällande beträffande beräkning av de sökandes inkomster,

lagtillämpningen även beträffande bostadstilläggen skulle kunna

bli mycket ojämn. Även om bostadstilläggen i vissa fall vore relativt små,

medförde dock deras sammanlagda summa en betydande kostnad för staten,

som väl motiverade en granskning inom pensionsstyrelsen av pensionsnämndernas

beslut. Om den definitiva prövningen av åldringarnas bostadstillägg

skulle ligga hos pensionsnämnderna, förelåge vidare risk att vid

denna prövning komme att tillämpas andra principer än vid inkomstprövningen

för invalider, något som icke vore lämpligt. Det funnes även anledning

antaga, att om inkomstberäkningen icke bleve föremål för central

prövning antalet besvär över pensionsnämndernas beslut skulle komma att

avsevärt öka. Någon förlängning av väntetiden för erhållande av allmän

ålderspension behövde icke uppkomma genom att beslut om bostadstillägg

granskades inom pensionsstyrelsen, eftersom den allmänna ålderspensionen

kunde utbetalas omedelbart och bostadstillägget vid en senare tidpunkt.

Rörande den nya folkpensioneringslagens inverkan på det lokala handhavandet

av folkpensionsärendena har socialvårdskommittén anfört följande.

Det föreliggande förslaget till folkpensioneringslag innebär höjning av pensionsbeloppen

men också att dessa i betydande omfattning komma att utgå

oberoende av den egna inkomstens storlek. Den förra omständigheten leder

till ökning av kravet på noggrannhet vid pensionsärendenas handläggning.

Den senare medför att antalet ärenden, som tarva handläggning av pensionsnämnd,

reduceras inom ett stort antal pensionsdistrikl.

1 de orter, som bli hänförda till bostadskostnadsgrupp I, komma pensionsnämnderna

att i huvudsak få handlägga ärenden angående invalidpension,

sjukbidrag och änkepension samt ärenden angående hustrutillägg jämväl

beträffande ålderspensionärerna. Man torde kunna räkna med att antalet

ärenden, som i dylika orter tarva handläggning av pensionsnämnd, blir omkring

hälften av nuvarande antalet. I gengäld tarva ärendena i vissa fall

grundligare behandling. Invaliditelsbedömningen kommer alt intaga en mera

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

central plats än nu i nämndsarbetet. Då inkomstbedömning i denna bostadskostnadsgrupp

erfordras, kommer den ofta att bli av större ekonomisk betydelse

än vad nu är fallet.

A övriga orter tillkommer prövningen av ansökningar om bostadstillägg å

ålderspensionerna. Tages därjämte hänsyn till de nya pensionsförmånerna

och till den ökning av antalet jämkningar, som kan förväntas, torde man

kunna utgå ifrån att å dessa orter antalet pensionsansökningar, som skola

prövas av pensionsnämnderna, i regel torde bli större än nu. Om kvaliteten

av prövningen gäller i stort sett detsamma som inom ortsgrupp I, om

också inkomstprövningen, då fråga är om allenast bostadstillägg, å vissa orter

icke kommer att gälla särskilt stora pensionsbelopp.

Införes särskilt bostadstillägg i kommun, komma kraven å pensionsnämnden

eller -nämnderna i kommunen att sliga bögst avsevärt. I själva verket

överflyttas i viss mån å pensionsnämnden tillgodoseendet av hjälpbehov,

som förut ankommit på fattigvården. Pensionsnämndens beslut i fråga om

det särskilda bostadstillägget blir vidare av mera slutgiltig natur än i fråga

om annan folkpension i det att pensionsstyrelsens granskning beträffande

sådant bostadstillägg allenast blir av formell art.

Pensionsnämndernas avgöranden av ärendena, särskilt då fråga är om invalidpension

och sjukbidrag, bli framdeles i regel av större betydelse för vederbörande

kommuns ekonomi än tidigare. Redan detta torde mana nämnderna

att iakttaga varsamhet vid invaliditetsbedömningen och noggrannhet vid årsinkomstens

fastställande. Det måste emellertid göras klart för nämnderna att

med den storlek de föreslagna pensionerna få, varje anledning saknas atl

beräkna pensionstagarnas inkomster lägre än till de belopp vartill de rimligen

böra upptagas. I detta avseende kommer säkerligen att erfordras en intensiv

upplysningsverksamhet från pensionsstyrelsens sida. Sker icke detta torde

risken vara överhängande att de uppgjorda kostnadskalkylerna ej hålla

streck.

I detta sammanhang torde böra erinras om det samarbete socialvårdskommittén

förutsatt skola komma till stånd mellan pensionsnämnder och taxeringsnämnder.

Det förutsättes, att sådana åtgärder vidtagas att pensionsnämnd

alltid får uppgift om de fall, då pensionstagare taxeras för större inkomst

än den som ligger till grund för beräkningen av lians pension.

Å pensionsstyrelsens ortsombud torde böra ställas större fordringar än hittills

med hänsyn såväl till den nya lagstiftningens mera invecklade beskaffenhet

som till den större ekonomiska betydelse för det allmänna som folkpensioneringen

erhåller. Socialvårdskommittén förutsätter därför att de nuvarande

ombudens kompetens snarast möjligt omprövas och att mindre lämpliga

ersättas med andra. Man torde även kunna utgå ifrån att en höjning av

ombudsarvodena är behövlig om kompetenta personer skola kunna erhållas

för ombudsuppdragen.

Enligt kommitténs mening är del av vikt att ombuden övervara alla pensionsnämndssammanträden

och sålunda även de, då endast ett eller annat

ärende skall handläggas. I stora pensionsdistrikt, där pensionsnämnden kan

antagas hava god rutin, är det dock mindre betydelsefullt att ombudet är

närvarande om endast något enstaka ärende skall handläggas än vad fallel

är i små distrikt.

Socialvårdskommittén har med åberopande av de synpunkter, för vilka

nu redogjorts, funnit motiverat att den nuvarande ordningen för inkomstprövningen

i princip bibehålies.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

25

Inom kommittén har emellertid på denna punkt avvika n d c m e n i n g

uttalats av två av kommitténs ledamöter. Generaldirektören Bexelius, i vars

yttrande lasarettssysslomannen Hagård instämt, har anfört, att man borde

utgå från att ärenden av sådan art som inkomstprövning hörde avgöras

lokalt. Den slutliga prövningen borde centraliseras till en statlig myndighet

endast om det vore uppenbart, att en decentraliserad ordning skulle medföra

stora olägenheter. I yttrandet har härutinnan anförts följande.

I motsats till kommitténs majoritet kan jag icke finna, alt någon större

risk för missbruk skulle föreligga, om man läte pensionsnämndernas beslut

angående inkomstprövning gälla utan omprövning av pensionsstyrelsen annat

än om besvär anförts. Pensionsstyrelsen har dock ett ortsombud närvarande

vid nämndens sammanträden, och dessa ombud kunna efter en höjning

av arvodena göras mera effektiva i fortsättningen. Tillräcklig enhetlighet

i praxis kan vinnas genom vägledande instruktioner av pensionsstyrelsen

och genom den intensifierade inspektionsverksamhet, som kommittén

i annat sammanhang föreslår. I övrigt är det min tro, att man kan förlita

sig på kommunernas goda vilja att åstadkomma ett riktigt resultat.

Jag vill särskilt understryka, att en pensionsnämnd genom ett beslut om

fastställande av pensionssökandes inkomst icke direkt inverkar på fråga om

överflyttande av en utgift från kommunen till staten. Detta sker däremot

genom ett beslut om invalidförklaring. Sådana ärenden böra därför även

enligt mitt förmenande avgöras centralt. Man kan då invända, att inkomstprövningen

och invalidprövningen hänga så nära ihop, att det slutliga beslutet

i dessa frågor bör fattas på samma gång. Om eu sådan invändning godtages,

vore det lätt att föreskriva, att inkomstprövningen skall underställas pensionsstyrelsen

i de fall, då det är fråga om en ansökan om invalidpension. Man

skulle ändock vinna, att inkomstprövningen decentraliseras i alla ärenden

om bostadstillägg och änkepension.

Jag vill även påpeka, att antalet fal! av inkomstprövning i de små pensionsdistrikten

på landet bli så förhållandevis få, alt ortsombuden böra kunna

få tid att omsorgsfullt granska pensionsnämndens samtliga beslut. I de större

pensionsdislrikten bör man kunna förutsätta sådan sakkunskap hos pcnsionsnämnderna,

att dessa med förtroende kunna anförtros avgörandet av inkomstprövningen.

Jag föreslår sålunda, att pensionsnämnderna skola bemyndigas alt fatta

slutliga beslut i ärenden angående inkomstprövning. Pensionsstyrelsens ortsombud

liksom pensionssökanden själv skall äga anföra besvär hos pensionsstyrelsen

över nämndens beslut. Jag kan icke finna, att det skulle vara nödvändigt

att för en decentralisering av dessa frågor på sätt kommittén anfört

ersätta ortsombuden med särskilda tjänstemän, som skulle trätta de avgöranden

i inkomstfrågan, som nu ankommer på pensionsstyrelsen. Det kan

icke vara eu nödvändig följd av eu decentralisering, att man på sätt som sker

i Danmark låter kommunen verkställa utbetalningen av pensionsbeloppen

och sedermera rekvirera statsbidrag. Den av kommittén förordade centrala

anordningen för utbetalning av pensionerna synes erbjuda stora lördelar.

Man bör därför helt enkelt låta pensionsnämnderna till pensionsstyrelsen

anmäla av dem fattade beslut om fastställande av pensionssökandes inkomst.

Reservanterna ha slutligen framhållit, att då mer än halva antalet ansökningar,

som inom pensionsstyrelsen skulle underkastas granskning, kunde

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Knngl. Maj:ts proposition nr 50.

antagas bestä av ansökningar om inkomstprövad ålderspension och änkepension,

pensionsstyrelsens tänkta organisation kunde nedskäras betydligt

vid en decentralisering av ärendena angående inkomstprövning.

Yttrandena.

Socialvärdskommitténs uppfattning, att slutligt s t å n d punktstagande

till frågan om den lokala organisationen

lör prövning av folkpensionsärenden bör anstå tills kommunindelnings - reformen genomförts bär i allmänhet ej föranlett någon erinran i de avgivna

yttrandena. Styrelsen för svenska stadsförbundet har emellertid, under åberopande

av det önskvärda i att snarast möjligt organisatoriskt samordna

handhavandet av kommunernas socialvårdande uppgifter, förklarat att man

redan nu borde förbereda denna frågas lösning, så att den kunde omedelbart

genomföras när revisionen av kommunindelningen förverkligats. Styrelsen

ville ifrågasätta, om man icke genom en skyndsam behandling avorganisationsfrågan

skulle kunna möjliggöra för kommuner, som hade erforderlig

storlek, att redan dessförinnan få den sedan länge behövliga samordningen

på socialvårdens område genomförd. Styrelsen för svenska landskommunernas

förbund har förklarat, att även om tiden ännu icke vore mogen

för inrättande av siirskilda socialförsäkringsnämnder, frågan om socialförsäkringens

lokala organisation vore av så utomordentlig vikt, att en fortsatt

skyndsam utredning på detta område vore väl motiverad. Om den

obligatoriska sjukförsäkringen genomfördes från och med år 1950 samtidigt

med den nya kommunindelningen, uppstode ett tillfälle som icke borde försittas

att få till stånd en förnuftig samordning mellan folkpensioneringen

och sjukförsäkringen. Den nu föreslagna lokala organisationen borde därför

endast utgöra ett provisorium för åren 1948—49. Några pensionsombud

och pensionsnämnder ha däremot uttryckt tvivel om lämpligheten att framdeles

anförtro folkpensionsärendena åt en socialförsäkringsnämnd.

Frågan om en decentralisering av inkomstprövningen

har tilldragit sig stort intresse. Den särskilda mening, som inom socialvårdskommittén

uttalats av herrar Bexelius och Hagård, har därvid rönt

inånga instämmanden. Sålunda har socialstyrelsen förklarat sig dela reservanternas

uppfattning under framhållande av att någon större risk för bristande

enhetlighet i ärendenas behandling icke behövde föreligga. En intensifierad

inspektionsverksamhet och ett ändamålsenligt inrättat besvärsinstitut

borde bland annat utgöra ett korrektiv häremot. Styrelsen har i detta sammanhang

anfört, att den decentraliserade prövningsrätt, som tillämpades

inom mödrahjälpsverksamheten, icke medfört någon ojämnhet av den betydelse

att en centralisering ifrågasatts. En intensiv instruktionsverksamhet,

vars effekt ställdes i relation till de stora understödssummor, det inom folkpensioneringen

gällde, borde vidare underlätta en decentralisering.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

27

Överståthullarämbetet har funnit, att inkomstprövningen sakligt sett skulle

vinna på en decentralisering, därvid ämbetet dock ville göra den reservationen,

att ämbetet icke ansåge sig kunna bedöma om mellan inkomstprövningen

och invaliditetsprövningen rådde sådant samband, att en uppdelning

av dessa båda slag av prövningar på olika organ borde undvikas. Till stöd

för sin uppfattning har ämbetet anfört följande.

Såsom kommittén framhållit har ett lokalt organ, som fattar beslut i

frågan, intim kontakt med ortsförhållandena och kan därjämte bilda sig ett

självständigt omdöme om vederbörande sökandes förhållanden. Dessa med

en decentralisering följande fördelar äro enligt ämbetets mening tungt vågande.

Den större rutin och erfarenhet i fråga om handhavandet av inkomstprövningen,

som kan vinnas av pensionsstyrelsens egna tjänstemän,

torde icke kunna uppväga det handikap för den centrala prövningen, som

föranledes av att dolda brister och ofullständigheter i det skriftliga materialet

icke komma i dagen på grund av vederbörande tjänstemans obekantskap

med de lokala och personliga förhållandena. Förmåga att på ett belysande

sätt i skrift klargöra förhållanden, som icke direkt låta sig inpassa i ett

schema, tillhör knappast de starka sidorna hos förtroendemännen ute i bygderna.

Däremot är det att underskatta deras verksamhet att förutsätta att

åt dem icke skulle kunna anförtros att meddela beslut i sådana frågor rörande

ekonomiska förmåner till kommunmedlemmarna, som för det allmännas

del icke innebära att utgifter överflyttas från kommunerna till staten,

lin statlig kontroll liärå bör visserligen finnas, men denna synes icke nödvändigtvis

behöva i första hand förläggas centralt. Eu del av de besparingar

i fråga om den centrala myndighetens organisation, som skulle vinnas genom

en dylik decentralisering, skulle med fördel kunna användas till en

förstärkning av ortsombudsinstitutionen. Härigenom och genom vägledande

instruktioner från pensionsstyrelsens sida torde besvärsrätten för ortsombuden

kunna utvecklas till ett tillfyllestgörande kontrollmedel i statens hand

över pensionsnämnderna. Överståthållarämbetet iöreställer sig, att ett realiserande

av tanken på inrättande av socialförsäkringsnämnder skulle komma

att påverka ortsombudsinstitutionen i en för det bär behandlade spörsmålet

gynnsam riktning. Ett ståndpunklstagande i enlighet med kommittémajoritetens

förslag skulle emellertid på grund av den storleksordning, som i så

fall måste .givas åt pensionsstvrelsen, försvåra möjligheterna till en framtida

decentralisering.

Gentemot farhågorna för en ojämn lagtillämpning har övcrståthållarämbetet

påpekat, att detta argument alltid stodc till buds mot ett utspridande

på lokala organ av beslutanderätten i statliga angelägenheter. Önskad enhetlighet

skulle kunna åvägabringas genom upplysningsverksamhet från pens

i onss t y r el s en s sid a.

Länsstyrelsen i Malmöhus lun har anfört, att med den erfarenhet och ansvarskänsla

kommunala nämnder i allmänhet besuttc någon större risk för

missbruk icke torde föreligga om inkomstprövningen decentraliserades. Åtminstone

då det gällde ansökningar om bostadstillägg borde ansökningarna

icke behandlas av central myndighet i andra fall än då besvär anfördes.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins län har givit uttryck åt samma uppfäll
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ning, liksom länsstyrelsen i Norrbottens län, som framhållit alt pensionsstyrelsen

genom sina ortsombud hade möjlighet att utöva viss tillsyn. I samband

därmed har länsstyrelsen uttalat sig för en höjning av arvodena åt ortsombuden

och ifrågasatt heltidsanställning för ombuden i de nordligaste

länen.

Jämväl styrelserna för svenska stadsförbundet och för svenska landskommunernas

förbund ha förordat en decentralisering av inkomstprövningen i

enlighet med vad reservanterna inom socialvårdskommittén uttalat. Styrelsen

för svenska stadsförbundet har därvid tillagt, att folkpensionsreformens

innebörd beträffande bostadstilläggen och deras finansiering syntes utgöra

ett särskilt skäl att helt anförtro den därmed förbundna inkomstprövningen

åt de lokala organen.

Slutligen har ordföranden i föreningen pensionsnämndsordförande i Stockholm

Al Vänner i ett från majoriteten inom föreningens styrelse avvikande

yttrande ansett inkomstprövningen kunna decentraliseras, därvid han framhållit

att pensionsstyrelsen under alla omständigheter måste i mycket hög

grad lita på nämndernas och ombudens bedömning i dessa fall.

Kommittémajoritetens ståndpunkt i fråga om inkomstprövningen har däremot

lämnats utan erinran av länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län

samt av föreningen pensionsnämndsordförande i Stockholm. Samma ståndpunkt

har intagits av pensionsstyrelsen samt det stora flertalet av de pensionsombud

och pensionsnämnder som till styrelsen avgivit yttrande i ärendet.

Pensionsstyrelsen har till en början anfört, att i ärenden, däri jämväl invaliditetsprövning

förekomme, sambandet mellan inkomstprövningen och

invaliditetsprövningen vore så starkt, att det slutliga beslutet i dessa frågor

borde fattas på samma gång. I ärenden med enbart inkomstprövning skulle

givetvis handläggningen i styrelsen förkortas något, om pensionsnämnds beslut

skulle gälla utan omprövning. Tidsvinsten torde dock normalt bli ganska

obetydlig, då ju utbetalningen av pensionsbeloppen i allt fall skulle ske genom

pensionsstyrelsen. Systemet skulle emellertid medföra åtskilliga olägenheter,

bland annat skulle möjligheterna att bedriva eu effektiv efterkontroll

minska. Vidare skulle antalet ärenden, som besvärsvägen fördes under pensionsstyrelsens

prövning, bli avsevärt större. Om härtill lades, att en kraftig

utökning av den eljest erforderliga inspektionsverksamheten bleve ofrånkomlig,

skulle genom decentraliseringen någon nämnvärd personalbesparing

knappast kunna ske. Enligt styrelsens mening stode sålunda i stort sett intet

att vinna genom den av reservanterna föreslagna decentraliseringen. Styrelsen

erinrade vidare, att möjligheterna att begränsa väntetiden för de pensionssökande

bleve större enligt den nya lagen än för närvarande. Om allmän

ålderspension söktes separat, räknade styrelsen med att denna i regel

skulle kunna utbetalas redan samma månad som 67-årsåldern uppnåddes.

Enligt den nya lagen hade styrelsen vidare möjlighet att i avvaktan på det

slutliga avgörandet av ett pensionsärende provisoriskt bevilja pension med

skäligt belopp.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

29

Flertalet pensionsombud och pensionsnämnder, som yttrat sig till pensionsstyrelsen,

ha, såsom nämnt, samma uppfattning som styrelsen. Några

ombud och nämnder ha dock varit av annan mening, därvid bland annat

anförts, att en decentralisering ur statsfinansiell synpunkt ej kunde anses

mera äventyrlig än det nuvarande taxeringsförfarandet, vid vilket det slutliga

avgörandet i regel träffades av den lokala taxeringsnämnden.

Socialvårdskommitténs uttalanden rörande önskvärdheten av ett samarbete

mellan pensionsnämnder och taxeringsnämnder

ha understrukits av pensionsstyrelsen, som förklarat sig ämna framlägga

förslag till erforderliga föreskrifter i ämnet. Därjämte hade styrelsen

under övervägande att från sökande av inkomstprövad folkpension införskaffa

medgivande för pensionsmyndigheterna att taga del av hans självdeklaration.

Åtskilliga av pensionsstyrelsen hörda pensionsombud och pensionsnämnder

ha, med tillstyrkande av vad socialvårdskommittén anfört,

framlagt förslag till ordnande av samarbetet med taxeringsmyndigheterna.

I övrigt har detta spörsmål i yttrandena berörts endast av länsstyrelserna

i Stockholms och Malmöhus län, av vilka den förra framhållit, att då taxeringsnämnderna

fungera endast under en del av året, samarbete i första

hand bör etableras med vederbörande lokala skattemyndighet, medan sistnämnda

länsstyrelse funnit att det ifrågasatta samarbetet knappast vore genomförbart

med nuvarande taxeringsorganisation, då ytterligare belastning

av taxeringsnämnderna icke syntes möjlig, om ett någorlunda gott taxeringsresultat

skulle kunna åstadkommas.

Pensionsstyrelsens promemoria.

1 den inledningsvis omnämnda, av pensionsstyrelsen upprättade promemorian

angående en decentraliserad handläggning av vissa pensionsärenden

har styrelsen behandlat frågan om eu decentralisering av prövningen av bostads-

och hustrutillägg till ålderspensioner samt av änkepensioner. Promemorian

berör däremot icke frågan om en decentraliserad handläggning av

ärenden angående invalidpension eller ärenden angående blindtillägg, vilka

sistnämnda ärenden enligt styrelsens mening erbjöde så stora likheter med

ärenden angående invalidpension, att de borde underställas pensionsstyrelsens

prövning även om vederbörande fyllt 67 år. Styrelsen har förklarat,

att vad i promemorian anfördes icke innefattade något ställningstagande till

frågan, huruvida en decentralisering av angiven art över huvud borde

komma till stånd, och ej heller till de ekonomiska konsekvenser för statsverket

en sådan kunde föranleda. Vissa erinringar i fråga om möjligheten att

redan nu genomföra en dylik decentralisering med gott resultat ha dock anförts

i promemorian.

Pensionsstyrelsen har sålunda anmärkt, att den betydande mängd av ansökningar

om inkomstprövade pensionsförmåner, som kunde förväntas då

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

den nya folkpensioneringslagen träder i tillämpning, konnne att medföra en

kraftig ökning av pensionsnämndernas arbetsbörda i samtliga bostadskostnadsgrupper,

den lägsta ej undantagen, enär hustruiillägg och änkepension

till mycket stor del tillkomme personer i lägsta bostadskostnadsgruppen.

Härtill komme, att vid nämnda tidpunkt varken pensionsnämnderna eller

pensionsstyrelsens ortsombud kunde förväntas ha nämnvärd praktisk erfarenhet

av den i många avseenden komplicerade nya lagstiftningen. Eu

samtidigt genomförd decentralisering av ärendenas handläggning komme att

i hög grad förstärka den dragning åt en summarisk handläggning av ärendena,

vartill redan nyssnämnda situation i och för sig inbjöde. Risk förelåge

därför för att det allmänna komme att under åtskilliga år framåt få vidkännas

särskilt höga kostnader för pensionsförmåner, som beviljats vid årsskiftet

1947/48 och den närmaste tiden därefter. De föreslagna låga kommunandelarna

innebure icke några garantier för att den lokala prövningen

bleve särskilt omsorgsfull. Framhållas kunde också, att sedan den beslutade

kommunindelningsreformen genomförts och verkat några år möjligheterna

att förstärka den lokala organisationen bleve större.

Pensionsstyrelsen har i promemorian utgått från, att även vid eu sådan

decentralisering, som avsåges i promemorian, uträkningen och u tbe

t alningen av folkpensionerna skulle ankomma på styrelsen

och att styrelsen jämväl skulle ha att taga ställning till förekommande utbetalningsspörsmål.

Styrelsen har anmärkt, bland annat, alt enligt den antagna

nya lagen om folkpensionering styrelsen torde ha befogenhet att utan

medverkan av pensionsnämnd fatta vissa beslut i samband med pensionernas

uträkning, såsom exempelvis att vägra eu sökande änkepension av den

anledningen att förmånen vid uträkningen visade sig icke uppgå till 60

kronor. Vidare har styrelsen erinrat, att styrelsen utan föregående prövning

av pensionsnämnd ägde meddela beslut om ändring eller upphörande av

pensionsförmån i sådana fall, då pensionsberättigad mantalsskreves å ort i

lägre bostadskostnadsgrupp eller mantalsskrivningsorten överfördes till

annan bostadskostnadsgrupp samt då pensionens belopp skulle ändras i anledning

av inträffad förändring med avseende å den pensionsberättigades

ålder eller civilstånd.

Rörande kompetensfördelningen i övrigt mellan pensionsstyrelsen och

pensionsnämnderna har pensionsstyrelsen genomgått de olika slag av skälighetsavgöranden,

som ankomma på en pensionsnämnd och i sammanhang

därmed gjort vissa uttalanden rörande frågan om en decentralisering. Rörande

inkomstberäkningen har styrelsen därvid anfört följande.

Det viktigaste fallet av skälighetsprövning är beräkningen av vederbörandes

årsinkomst eller, såsom definitionen i 14 § lyder, den inkomst, för år

räknad, som någon skäligen kan antagas komma att under den närmaste

tiden åtnjuta. I lagrummet lämnas för särskilda fall direktiv för inkomstuppskattningen,

varjämte förutsättes att ytterligare uppskattningsregler fast
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

.it

ställas av Konungen vad beträffar naturaförmåner. I det stora hela är emellertid

inkomstuppskattningen eu ren skälighetsprövning, och ehuru pensionsnämnderna

vid dess utövning merendels ådagalägga en tydlig strävan

att anlägga sociala rättvisesynpunkter, har styrelsen ibland förmärkt både

väl sträng återhållsamhet och alltför långt gående mildhet gentemot de pensionssökande.

Att en ganska stor handlingsfrihet måste tillkomma pensionsnämnderna

vid uppskattningen av årsinkomst ligger i sakens natur. Å andra

sidan rubbar decentraliseringen icke det faktum, att pensionsnämnderna

handhava en övervägande statlig uppgift. Alltför stora olikheter i praxis

böra därför icke få förekomma. Att förhindra att så sker vid genomförd

decentralisering blir för pensionsslyrelsens ortsombud en åtskilligt viktigare

och mera ansvarsfull uppgift än vad som är fallet när alla nämndsbeslut

obligatoriskt underställas styrelsen.

En betydande nackdel som vidlåder ett borttagande av central kontroll

över pensionsnämndernas inkomstberäkningar är att både pensionsnämnderna

och styrelsens ombud ej sällan sakna kännedom om utgående livräntor,

pensioner och andra dylika inkomster eller om tillägg av olika slag

å sådana inkomster. Pensionsstyrelsen har däremot ofta möjlighet att genom

relativt enkel utredning, ibland genom telefonsamtal inom Stockholm, erhålla

önskade uppgifter. I vissa fall har styrelsen dessutom — på grund av

sedan länge förekommande samarbete med bland annat riksförsäkringsanstalten

— redan när ansökningarna om folkpension inkomma tillgång till

uppgifter om sökandena tillerkända livräntor och pensioner. Dylika uppgifter

förvaras av styrelsen på sådant sätt, att uppgifterna för en viss livränte-

eller pensionstagare alltid sammanföras med en inkommande ansökan

om folkpension för denne.

Det förekommer i stor utsträckning att styrelsen med begagnande av dylika

möjligheter till kontroll ändrar pensionsnämndernas beslut i vad avser

inkomstberäkningen. Om den obligatoriska granskningen av nämndsbesluten

försvinner, måste givetvis möjligheten att vidtaga sådana rättelser av

felaktigheter i inkomstberäkningarna i princip uppgivas. I nyss angivna

fall, då styrelsen enbart med ledning av bos styrelsen förvarade uppgifter

och alltså utan att någon utredning behöver företagas upptäcker uppenbara

fel i inkomstens beräkning, synes emellertid föga rationellt att styrelsen

icke skulle äga befogenhet att hindra verkställighet och vidtaga åtgärder

för ändring av det redan fattade nämndsbeslutet.

I detta sammanhang må även nämnas, att styrelsen understundom med

positivt resultat tar initiativ till att folkpensionssökande må tillerkännas

honom eller henne tillkommande livränta eller pension av annat slag än

folkpension. 1 de flesta av dessa fall förhåller det sig så, att styrelsen vid

genomgång av handlingarna eller vid utredning funnit sannolikt att den

sökande drabbats av skada på grund av olycksfall i arbete eller av yrkessjukdom

under sådana omständigheter att ersättning skall utgå eidigt lagstiftningen

om ersättning för sådan skada eller sjukdom. Styrelsen brukar

då överlämna handlingarna i ärendet till riksförsäkringsanstalten eller vederbörande

ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag för ersättningsfrågans prövning.

lätt sådant förfarande omöjliggöres givetvis, om pensionsnämndernas

inkomstuppskattning ej blir föremål för granskning av pensionsstyrelsen.

Förutom om inkomstberäkningen bar styrelsen såsom nämnt uttalat sig

jämväl om övriga fa Ii av skälighetsprövning, som ankomma

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

på pensionsnämnd. Därvid har styrelsen erinrat, att enligt 5 § tredje stycket

jämfört med 34 § andra stycket i nya lagen om folkpensionering pensionsnämnd

må på grund av föreliggande omständigheter i särskilt fall medgiva

undantag från regeln, att pensionsberättigad för att anses tillhöra

någon av bostadskostnadsgrupperna II—V skall ej blott det aktuella året

vara mantalsskriven inom ifrågavarande grupp utan även de tre närmaste

föregående åren ha varit mantalsskriven i grupp med samma eller högre

nummer. Ehuru enligt pensionsstyrelsens erfarenhet pensionsnämnderna

just vid tillämpningen av motsvarande stadgande i nu gällande lag särskilt

ofta kommit till diametralt motsatta resultat, ansåge styrelsen, eftersom det

bär endast rörde sig om rätt till bostadstillägg under begränsad tid, avgörande

skäl ej föreligga att bibehålla obligatorisk underställning av pensionsnämndernas

beslut rörande denna fråga, om decentralisering av inkomstprövningen

genomföres.

Enahanda åsikt har pensionsstyrelsen uttalat beträffande ett i socialvårdskommitténs

nu förevarande betänkande framlagt förslag — vartill jag återkommer

— att, då pensionsberättigad stadigvarande vistas å ort tillhörande

lägre bostadskos tnadsgrupp än den till vilken hans mantalsskrivningsort

hör, pensionen skall kunna beräknas efter bestämmelserna för den lägre

bostadskostnadsgruppen.

Beträffande hustrutillägg har styrelsen anmärkt, att jämlikt 8 § andra

stycket sådant tillägg, när särskilda skäl därtill föranleda, må utgå oaktat

hustrun ej fyllt 60 år. Ehuru en alltför vidsträckt tillämpning skulle äventyra

syftet med detta stadgande och med hänsyn härtill och till önskvärdheten

av en enhetlig tillämpning ombudens besvärsrätt kanske behövde

tagas i anspråk i nära nog samtliga de fall, då hustrutillägg beviljats med

stöd av detsamma, borde enligt styrelsens mening, om decentralisering i

övrigt komme till stånd, undantag ej göras för beslut av detta slag.

Styrelsen har vidare tillstyrkt, att pensionsnämnderna, om inkomstprövningen

decentraliserades, anförtroddes prövningen av bestämmelserna i 13 §

att, där särskilda skäl föreligga, vid tillämpning av lagen gift pensionsberättigad

finge anses såsom ogift och ogift pensionsberättigad i vissa fall som

gift. Även om bestämmelsen komme att medföra stora svårigheter — och

därmed även stora ojämnheter -— vid tillämpningen avsåge prövningen dock

förhållanden, vilka lokala organ i många fall borde ha särskilda möjligheter

att bedöma.

Däremot har styrelsen ansett, att pensionsnämnds beslut om tillämpning

av de s. k. värdighetsbestämmelserna i 16 § alltid borde underställas styrelsens

prövning. Styrelsen har härom anfört följande.

De befogenheter som i 16 § läggas i pensionsnämndemas händer äro för

de pensionsberättigade ofta av djupt ingripande betydelse, särskilt i de högre

bostadskostnadsgrupperna och när hustrutillägg utgår samt när det gäller

åtgärd i anledning av alkoholmissbruk. Bedömandet huruvida stadgade

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

33

förutsättningar för avslag eller indragning jämlikt denna paragraf föreligga

i de särskilda fallen är jämväl av mycket ömtålig natur. Vad nu sagts gäller

även frågan huruvida vid inkomst- eller egendomsavhändelse beräkning

av viss inkomst, som genom avhändelsen upphört, skall ifrågakomma i stället

för avslag eller indragning eller sedan fastställd förverkandetid utgått.

Då det ej kan förutsättas att de pensionsberättigade alltid när pensionsnämnden

utmätt för sträng påföljd komma sig för att anföra besvär över pensionsnämndens

beslut, synes det redan av denna anledning kunna ifrågasättas

om det är tillrådligt att helt decentralisera avgörandena enligt denna

paragraf. Härtill kommer att beslut om påföljdstid, vilka efter pensionssökandens

flyttning från en kommun till en annan äro obekanta för såväl

den nya pensionsnämnden som för styrelsens ombud, lätt kunna åsidosättas

genom bifallsbeslut av den nya nämnden. För pensionsstyrelsen vore det

närmast en lättnad att slippa prövningen av ifrågavarande ofta mycket besvärliga

ärenden, men styrelsen ifrågasätter huruvida icke vad ovan anförts

utgör vägande skäl för att pensionsnämndernas beslut om påföljd enligt 16 §

obligatoriskt skola underställas pensionsstyrelsen även om skälighetsavgöranden

i övrigt decentraliseras. Däremot torde det böra ankomma på styrelsens

ortsombud att genom besvär bringa under styrelsens prövning fall

då pensionsnämnd underlåtit att tillämpa 16 §, ehuru sådan tillämpning

skäligen bort ske.

Jämväl frågan om indragning av pension för den som förlorat sitt svenska

medborgarskap eller upphört att vara mantalsskriven i riket har pensionsstyrelsen

ansett alltid böra underställas styrelsens prövning, bland annat därför

att den för detta fall stadgade skälighetsprövningen ur principiell synpunkt

hade stor betydelse.

Pensionsstyrelsen har vidare framhållit, att en decentralisering komme

att medföra att b e s v ä r s r ä 11 e n ökade i betydelse och att ett större antal

besvärsärenden kunde förväntas. I samband härmed har styrelsen uttalat

följande.

Det förekommer att eu besvärsberättigad utan att framföra visst yrkande

och utan att kunna bilda sig en bestämd uppfattning i ärendet framfört

tvivel på ett nämndsbesluts riktighet. Enligt styrelsens erfarenhet är det ej

heller ovanligt att de beslutande nämndsledamöterna själva äro tveksamma

om ett besluts riktighet utan att dock kunna angiva något acceptabelt alternativ.

Ibland kommer detta fram i ett vid nämndens beslut fogat särskilt

yttrande, vilket pensionsstyrelsen vid sin granskning av ärendet har att beakta.

Genom att på detta sätt giva uttryck åt sin tveksamhet torde pensionsnämnderna

ofta anse sig ha »fredat sitt samvete» eller med andra ord ha

på pensionsstyrelsen övervältrat ansvaret för beslutet. Ett sådant resonemang

motsvarar ju icke verkligheten enligt nu gällande lag, eftersom styrelsen

är skyldig att granska och taga ansvaret för varje pensionsärende.

Mycket talar dock för att vid decentralisering en dylik möjlighet att, oberoende

av huruvida besviir anföras, få tveksamma ärenden upptagna till

prövning av pensionsstyrelsen skulle motsvara ett verkligt behov. Styrelsen

anser sålunda all, om den obligatoriska underställningen borttages, pensionsnämndema

i stället böra erhålla möjlighet atl i tveksamma fall underställa

sina beslut pensionsstyrelsens prövning.

liihang till riksdagens protokoll Wi 7. I samt. A''r 50.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition iu 50.

Ytterligare har styrelsen anfört, att det ankomme på styrelsen alt kontrollera

vissa uppgifter om faktiska omständigheter av betydelse för rätten

till pension eller dennas belopp. Enligt nya lagen hade styrelsen att

utan föregående prövning av pensionsnämnd avgöra ansökningar om enbart

ålderspension. Styrelsen hade därvid att granska och i den mån så erfordrades

kontrollera sådana i ansökningen eller denna bifogade handlingar

förekommande uppgifter, som anginge medborgarskap, ålder, mantalsskrivning

i riket och civilstånd samt, om sökanden vore gift, huruvida maken

åtnjöte folkpension. Då det låge i sakens natur att dubbla pensionsförmåner

ej finge utgå till samma person, måste styrelsen givetvis också i sitt centrala

register över pensionstagare undersöka, huruvida sökanden själv redan åtnjöte

folkpension. Styrelsen utginge från att ett liknande förfarande borde

tillämpas i fråga om inkomstprövade förmåner, vilkas handläggning decentraliserades.

En sådan granskning före pensionens utbetalning medförde

stora fördelar och vore lätt att genomföra. I fråga om ansökningar om

hustrutillägg och änkepension borde granskningen från styrelsens sida även

omfatta kontroll av att äktenskapet bestått minst fem år samt, när fråga

vore om änkepension, att änkan vid mannens frånfälle fyllt 55 år.

För uträkningen av pensionens och kommunbidragets storlek borde styrelsen

vidare tillse, att i handlingarna funnes för detta ändamål nödvändiga,

förut ej omnämnda faktiska uppgifter ävensom, i den mån så kunde ske,

kontrollera dessa uppgifter med anlitande av material inom styrelsen. Styrelsen

måste sålunda uppmärksamma uppgifter om mantalsskrivningsorten

för det år, under vilket ansökningen inkommit till pensionsnämndens ordförande,

samt i bostadskostnadsgrupperna II—V även för de tre närmast

föregående åren.

Styrelsen har vidare anfört att man måste utgå ifrån att pensionsnämnderna

dels beginge räknefel och dels förbisåge föreskrivna grunder för inkomstberäkningen

och på grund härav ibland beviljade pension efter uppenbart

oriktigt beräknade årsinkomster utan att detta observerades av styrelsens

ortsombud. Styrelsen hade med anledning härav övervägt, huruvida i

händelse av decentralisering en särskild revisionsavdelning borde inrättas

för efterhandsgranskning i dessa avseenden av ärenden som icke underställts

styrelsens prövning. En sådan revisionsavdelning skulle ha till uppgift att

granska varje nämndsbeslut med hänsyn till räknefel och dylikt samt att

av den för beslutet ansvarige återkräva på grund av sådana felaktigheter för

mycket utbetalade belopp. Då det emellertid i olika hänseenden måste anses

vara av största vikt att begångna felaktigheter i största möjliga utsträckning

rättades redan före pensionsutbetalningen, syntes en sådan siffergranskning

böra ske jämsides med den granskning av faktiska uppgifter varom varit tal

i det föregående. Eftersom utbetalning av pension ej vore avsedd att ske

mer än en gång i månaden, skulle den första utbetalningen i de flesta fall

icke fördröjas av en sådan ytterligare granskning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

35

Pensionsstyrelsen har jämväl berört frågan om den inverkan en decentralisering

skulle få på styrelsens efterkontroll. Om denna verksamhet

har styrelsen i promemorian anfört följande.

Såsom tidigare berörts erhåller pensionsstyrelsen från vissa myndigheter

m. m. fortlöpande uppgifter om beviljade livräntor, pensioner och understöd.

Dessa uppgifter förvaras på ett sådant sätt att de kunna framtagas så

snart en ansökning om folkpension inkommer för ifrågavarande person. Utgår

redan pension då uppgiften inkommer, framtages pensionsansökningen

ur arkivet och jämföres med den inkomna uppgiften, varefter, om så erfordras,

styrelsen anmodar vederbörande pensionsnämnd att till prövning

upptaga frågan om pensionstagarens rätt till fortsatt folkpension.

Annan efterkontroll som pensionsstyrelsen utövar är granskning av pensionstagarnas

ekonomiska lörhallanden vid dödsfall. Ofta, när en betydande

inkomst atnjutes av en av två makar, måste för den efterlevande upprättas

en ny inkomstberäkning att läggas till grund för nytt beslut om pensionsrälten.

Detta kan också bli nödvändigt om makarna eller en av dem innehaft

en betydande förmögenhet, vars avkastning för den efterlevande enligt

lagen skall beräknas på annat sätt än till halva det tidigare för makarna

tillsammans beräknade beloppet. Också i sådana fall anmodar styrelsen,

när fråga är om minskning eller indragning av pensionsförmån, vederbörande

pensionsnämnd att till prövning upptaga frågan om pensionstagarens

rätt till fortsatt folkpension. Särskilt efterkontroll i anledning av dödsfall

medför dessutom ofta anledning för styrelsen att av pensionstagares dödsbo

återkräva på grund av oriktiga uppgifter för mycket utbetalad folkpension.

Även vid pensionstagares flyttning från en ort till en annan utför styrelsen

regelmässigt viss efterkontroll, som i fråga om åldringar dock vanligen inskränker

sig till undersökning huruvida pensionstagaren blir mantalsskriven

å ort tillhörande lägre ortsgrupp än den, efter vilken pensionen utgår. Om

så blir fallet, skall inkomstprövad förmån nedsättas eller bortfalla, varom

pensionsstyrelsen beslutar utan föregående nämndsbeslut.

I övrigt är det beträffande åldringar i regel pensionsnämnderna som efter

pensionsstyrelsens direktiv och under styrelsens tillsyn handhava kontrollen

över att ändrade ekonomiska förhållanden medföra därav betingade ändringar

i folkpensionens belopp. Ofta äro pensionsnämnderna, särskilt i små

kommuner, där alla känna varandra, mycket obenägna att öppet taga initiativ

till indragning eller minskning av utgående folkpension eller ens till utredningar

som äro nödvändiga för att det skall kunna bedömas huruvida

sådan åtgärd är befogad. Även när initiativet i realiteten kc,..<mer från pensionsnämnd

tillgår därför samarbetet mellan styrelsen och nämnderna vanligen

så, att nämnden till styrelsen insänder uppgift om vad som förekommit

med uttrycklig eller underförstådd begäran att styrelsen skall taga det

synliga initiativet i ärendet, därest åtgärd anses påkallad. Om styrelsen —

eventuellt efter utredning — anser erforderligt att pensionsrätten omprövas,

anmodar styrelsen därefter pensionsnämnden att upptaga nämnda fråga till

behandling.

Styrelsen har vidare framhållit, att styrelsens möjligheter alt snabbt vidtaga

erforderliga efterkontrollåtgärder vid förändringar i fråga om medborgarskap,

civilstånd och mantalsskrivning koinme att avsevärt förbättras

genom ett samarbete med folkbokföringens länsbyråer, varom förslag före
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

låge. Även om denna förbättrade efterkontroll bibehölles bleve det emellertid

vid en decentralisering i den omfattning som ifrågasatts nödvändigt med

föreskrifter hur efterkontrollen inom kommunerna skulle vara anordnad.

Efterkontrollen vore särskilt intensifierad i fråga om invalider och måste i

detta avseende bestå även om handläggningen av ärenden rörande folkpension

för andra kategorier decentraliserades. Att slopa styrelsens efterkontrollverksamhet

i fråga om åldringar tedde sig under sådana omständigheter

mindre lämpligt, och direkt skadligt för folkpensioneringslagens efterlevnad

vore det utan tvivel att helt på nämnderna överlåta efterkontroll av

änkor i arbetsför ålder, vilka erhölle änkepension.

I anslutning till dessa uttalanden om efterkontrollverksamheten har pensionsstyrelsen

upptagit frågan om befogenhet för styrelsen att

själv vidtaga ändringar i redan utgående pensioner samt påfordra

omprövning av pensionsrätt. Härvid har styrelsen till en

början erinrat om att styrelsen ofta hade större möjligheter än pensionsnämnderna

att snabbt och säkert erhålla kännedom om förändringar i

pensionstagarnas förhållanden av natur att inverka på pensionstagares fortsatta

rätt till folkpension. Styrelsen har vidare anmärkt att, såsom i det

föregående angivits, styrelsen enligt nya folkpensioneringslagen i vissa fall

ägde utan föregående prövning av pensionsnämnd verkställa erforderlig

jämkning av pensionen. Dessa frågor sammanhängde mer eller mindre intimt

med pensionernas utbetalning och det vore viktigt att erforderliga ändringar

i pensionsbeloppet kunde vidtagas snabbt. Att vid en decentraliserad

handläggning av änkepensioner och inkomstprövade tillägg till ålderspensioner

avhända styrelsen den uteslutande beslutanderätten i dessa avseenden

skulle medföra en försämring i handläggningen och borde därför icke ifrågakomma.

Pensionsstyrelsen har vidare, under erinran om sina uttalanden angående

önskvärdheten av en granskningsrätt för styrelsen i fråga om faktiska uppgifter

av betydelse för rätten till pension eller pensionens belopp, anfört att

i den mån granskningsskyldighet sålunda komme att kvarstå för styrelsen

ändringar ej borde vidtagas i styrelsens rätt att i dessa fall återförvisa ärendena

för förnyad prövning och att vid felräkning, misskrivning eller dylikt

verkställa rättelse utan återförvisning. Ett fall, som måste bli ganska vanligt

vid en decentraliserad prövning av ålderspensioner, vore att av två

pensionsberättigade makar den ene vore över och den andre under 67 år

och att pensionsstyrelsen beträffande den yngre av makarna funne sig icke

kunna godtaga pensionsnämndens inkomstberäkning eller annan skälighetsbedömning

av natur att ej skola granskas av styrelsen i fråga om den av

makarna som fyllt 67 år. I dylika fall borde styrelsen för undvikande av

mot varandra stridande avgöranden kunna återförvisa ärendet till ny prövning

eller, om pension redan utginge, påfordra omprövning av pensions
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

37

rätten. Det motsvarande gällde för det fall att styrelsen vid handläggning

av ärende rörande barnbidrag för barn, adoptivbarn eller styvbarn till pensionstagare,

som fyllt 67 år, funne sig icke kunna godtaga den enligt tidigare

beslut gällande inkomstberäkningen för pensionstagaren.

Om pensionsstyrelsen i nu angivna fall även vid en decentralisering tilllades

rätt att påfordra omprövning av pensionsrätt, saknades enligt styrelsens

mening anledning att icke tillerkänna styrelsen generell sådan rätt att

användas i fall då styrelsen vid efterkontroll eller på annat sätt erhållit

kännedom om omständigheter, vilka såvitt kunde bedömas borde medföra

minskning eller indragning av pensionsförmån eller ändring i ett ännu ej

verkställt nämndsbeslut. Befogenheten för pensionsstyrelsen att provisoriskt

förordna om minskning eller indragning av pension, då skäl för sådan åtgärd

förelåge, borde under sådana förhållanden bibehållas oförändrad. Det

bleve då obehövligt att anförtro pensionsnämnderna eller deras ordförande

sådan befogenhet. Att generellt tillägga ordförandena befogenhet att provisoriskt

förordna om minskning eller indragning syntes dessutom mindre

lämpligt.

Pensionsstyrelsen har slutligen förklarat, att om decentraliserad handläggning

av änkepensioner och inkomstprövade tillägg till ålderspensioner genomfördes,

den nya handläggningen i princip syntes böra tillämpas å ansökningar

som inkommit till pensionsnämndens ordförande efter bestämmelsernas

ikraftträdande och den äldre å övriga ansökningar. Infördes decentralisering

redan i samband med den nya folkpensioneringslagens ikraftträdande,

torde emellertid det nya förfarandet böra göras tillämpligt å alla

ansökningar om folkpension, som ej avsåge tid före den 1 januari 1948, även

om sådana ansökningar inkommit till ordföranden före nämnda dag. Huru

övergångsbestämmelserna i detalj skulle utformas har styrelsen icke ansett

sig böra ingå på.

I promemorian ha jämväl de spörsmål som angå personalbehovet vid en

eventuell decentralisering blivit föremål för övervägande. I detta hänseende

har styrelsen kommit till det resultat att någon nämnvärd personalbesparing

knappast kunde ske genom en decentralisering på det sätt att pensionsnämnds

inkomstbeslut i ärenden med enbart inkomstprövning skulle gälla

utan omprövning; besparingen skulle inskränka sig till två tjänstemän i

högre lönegrad. Därest, såsom styrelsen ifrågasatte, särskilda inspektörsbefattningar

med vissa bestämda lokalområden finge inrättas, skulle i stället

en ökning av personalen bliva erforderlig.

Styrelsen har vidare framhållit, att en decentralisering skärpte kraven på

ordförandena i pensionsnämnderna och ortsombuden. Rörande ombuden har

styrelsen särskilt påpekat, att deras närvaro vid sammanträdena vid en decentralisering

bleve så betydelsefull, att alla tänkbara åtgärder borde vidtagas

för att göra det möjligt för dem att närvara. Styrelsen har vidare

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

framhållit, att det torde bliva synnerligen svårt för styrelsen icke blott att

förvärva utan även att hinna instruera de nya ombud, som i samband med

den nya lagens ikraftträdande bleve erforderliga, även om decentralisering

icke skedde. Skulle decentraliseringen få till följd att ett ännu större antal

ombud måste nyanställas och instrueras, hyste styrelsen allvarliga farhågor

för att detta bleve en för styrelsen ogenomförbar uppgift. Den ökning av

ombudens befattning med varje särskilt ärende, som bleve nödvändig om

styrelsens obligatoriska eftergranskning av nämndsbesluten borttoges, måste

vidare i görligaste mån begränsas, bland annat med hänsyn därtill att ombudsuppdragen

alltjämt torde få vara bisysslor, samtidigt som ombudsområdena

ej finge vara för små om ombuden skulle förvärva nödig rutin och

erfarenhet. Ombuden borde därför icke betungas med sådan kontroll och

tillsyn som lika bra eller bättre kunde utföras av pensionsstyrelsen utan

att handläggningen därigenom fördröjdes.

Departementschefen.

Vid framläggandet för 1946 års riksdag av förslaget till ny lag om folkpensionering

fraiphölls, att de i förslaget upptagna föreskrifterna angående

folkpensioneringens administrativa handhavande vore att anse såsom provisoriska

i avbidan på den ytterligare utredning härutinnan socialvårdskommittén

ställt i utsikt. Denna utredning föreligger nu. I fråga om sättet

för pensionsärendenas behandling har socialvårdskommittcn icke föreslagit

några väsentliga ändringar i vad för närvarande gäller. Kommittén har, i

avbidan på kommunindelningsreformens genomförande, ansett sig icke nu

böra framlägga förslag om något gemensamt lokalt socialförsäkringsorgan,

utan utgått från att pensionsnämnder av nuvarande beskaffenhet tills vidare

skola handhava den lokala handläggningen av pensionsärendena. Till denna

kommitténs ståndpunkt kan jag ansluta mig. Intill dess närmare klarhet

vunnits huru de olika socialförsäkringsgrenarna ävensom den allmänna

supplerande socialhjälpen skola uppbyggas och samordnas synes frågan om

inrättandet av en gemensam socialförsäkringsnämnd böra anstå. Styrelsen

för svenska stadsförbundet har ifrågasatt, att i sådana kommuner, där förutsättningar

funnes, redan nu borde vidtagas åtgärder för en samordning av

de lokala organen på socialvårdens område. Jag är icke beredd att i detta

hänseende framlägga något förslag, vilket måhända skulle försvåra en kommande

översyn på området. Något hinder föreligger självfallet icke för att

av saken intresserade kommuner överväga i vad mån organisatoriska förändringar

med avseende å olika nämnders och styrelsers arbete eller andra

åtgärder inom gällande författningars ram kunna främja ett samarbete mellan

de olika organen. Genom sådana åtgärder torde värdefulla erfarenheter

för en kommande reform på området kunna vinnas.

Rörande pensionsnämndernas befattning med pensionsärendena gäller såväl

för närvarande som enligt nya folkpensioneringslagen i dess antagna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

39

lydelse, att varje beslut av pensionsnämnd skall granskas av pensionsstyrelsen,

som har det slutliga avgörandet i sin hand. Detta gäller såväl rent

faktiska förutsättningar för rätten till pension som mera skälighetsbetonade

avgöranden. I sistnämnda hänseende avser prövningen framför allt två

spörsmål, nämligen dels huruvida vederbörande är invalid i folkpensioneringslagens

mening och därmed berättigad till invalidpension (eller sjukbidrag)

och dels frågan om storleken av den pensionsberättigades inkomst.

Vad angår invaliditetsprövningen har socialvårdskommittén funnit klart, att

denna även i fortsättningen borde verkställas såväl lokalt som centralt. I

fråga om inkomstprövningen har kommittén övervägt huruvida en decentralisering

av prövningsförfarandet kunde ske. På anförda skäl har emellertid

kommittén stannat för att föreslå att även på detta område den nuvarande

ordningen i huvudsak bibehålies. Två ledamöter av kommittén ha dock på

denna punkt varit av annan mening och förordat en decentralisering av inkomstprövningen.

De skäl socialvårdskommittén anfört för att invaliditetsprövningen även

i fortsättningen bör handläggas såväl lokalt som centralt synas mig bärande.

Jag vill särskilt framhålla vad kommittén anfört därom, att man icke kan

till lokala organ knyta den medicinska expertis, som är erforderlig för en

följdriktig och tillfredsställande prövning av invaliditetsavgörandena, ävensom

att vid en centraliserad invaliditetsprövning föreligga större möjligheter

att anordna invaliditetsförebyggande åtgärder och sörja för erforderlig sjukvård.

Med invaliditetsprövning torde, på sätt pensionsstyrelsen i sin särskilda

promemoria anfört, i här förevarande avseende böra jämställas prövningen

av rätt till blindtillägg till den som ej åtnjuter invalidpension.

Därest i enlighet med det anförda pensionsnämnds beslut angående förefintligheten

av invaliditet i folkpensioneringslagens mening alltjämt skall

underställas pensionsstyrelsens prövning, torde detsamma böra gälla om inkomstprövningen

i ärenden angående invalidpension. Förutsättningarna för

att någon skall betraktas som invalid i folkpensioneringslagens mening äro

att vederbörande på grund av sjukdom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat

lyte är ur stånd att försörja sig genom sådant arbete som motsvarar hans

krafter och färdigheter. Såsom socialvårdskommittén framhållit och pensionsstyrelsen

i sitt yttrande understrukit är med hänsyn härtill uppskattningen

av arbetsinkomstens storlek ett betydelsefullt moment även i själva

invaliditetsprövningen. Del rent medicinska bedömandet kompletteras sålunda

med eu uppskattning av den pensionssökandes faktiska försörjningsläge.

Då den medicinska invaliditetsprövningen, enligt vad jag tidigare anfört,

bör ske såväl lokalt som centralt, synes detsamma böra gälla om inkomstprövningen

i invaliditetsärenden. I denna del finner jag mig sålunda

böra godtaga socialvårdskommitténs förslag.

Vad åter angår inkomstprövningen i övrigt — i fråga om bostads- och

hustrutillägg till ålderspensioner samt änkepensioner — hyser jag för min

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kirurgi. Maj:ts proposition nr 50.

del i likhet med minoriteten inom kommittén och ett flertal remissinstanser

starka sympatier för en decentraliserad inkomstprövning. Den lokala ortsoch

personkännedomen beredes härigenom det inflytande, som enligt min

uppfattning bör tillkomma den. Att folkpensioneringen till väsentlig del är

en statlig angelägenhet torde icke göra det nödvändigt att den centrala tillsyn

av folkpensioneringens handhavande, som är önskvärd, erhåller den formen

att varje av kommunal myndighet fattat beslut skall i detalj prövas av ett

centralt ämbetsverk. Socialvårdskommitténs betänkande andas en stark

misstro mot de lokala organens villighet och förmåga att på ett riktigt sätt

handha tillämpningen av folkpensioneringslagen. Jag kan icke dela denna

inställning. Såsom länsstyrelsen i Malmöhus län anfört torde, med den erfarenhet

och ansvarskänsla kommunala nämnder i allmänhet besitta, någon

större risk för missbruk icke föreligga om inkomstprövningen decentraliseras.

Det är att märka, att resultatet av inkomstprövningen icke kan medföra

att på staten övervältras kostnader, som eljest skolat bäras av kommunen.

De nya folkpensionernas belopp ha nämligen avvägts så att något behov av

fattigvård vid sidan av desamma normalt icke skall föreligga, i allt fall icke

om vederbörande pensionär har egna inkomster vid sidan av pensionen. Att

märka är vidare att frikostighet från de kommunala organens sida vid pensionsärendenas

handläggning medför att vederbörande kommuns utgifter i

form av bidrag till den inkomstprövade förmånen stegras. Då ett av huvudskälen

för att låta kommunerna bidraga till kostnadenia för folkpensioneringen

varit att skapa garantier för en omsorgsfull prövning av inkomstberäkningen,

synes konsekvensen kräva att de kommunala organen också få

taga ansvaret för de beslut som fattas i dylikt hänseende.

Socialvårdskommittén har såsom skäl mot en decentralisering av inkomstprövningen

anfört, att vid en decentraliserad prövning lagtillämpningen

kunde befaras bli mycket ojämn och komma att influeras av kommunernas

olika ekonomiska ställning och den subjektiva uppfattningen inom det kommunala

organ som hade att handlägga ärendet. Dessa farhågor kunna måhända

icke helt avvisas. Såsom minoriteten inom kommittén och vissa

remissinstanser påpekat torde dock denna olägenhet kunna motverkas genom

en intensifierad inspektions- och upplysningsverksamhet från pensionsstyrelsens

sida. Vad särskilt angår det inflytande på prövningen, som kommunernas

bidragsskyldighet till inkomstprövade pensionsförmåner kan tänkas

medföra, vill jag erinra, att riksdagen vid antagandet av den nya folkpensioneringslagen

hemställde om utredning angående denna bidragsskyldighet

i syfte att utjämna den olika belastningen å kommunernas ekonomi. Genomföres

en dylik utjämning — utredning därom har numera verkställts och

jag torde få senare anmäla denna fråga — torde därigenom det anförda

skälet mot en decentralisering avsevärt minska i betydelse. Därjämte är att

märka, att pensionsstyrelsen genom sina ortsombud kan öva inflytande på

pensionsärendenas handläggning. Att förlägga beslutanderätten till ortsom
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

41

buden — en utväg som diskuterats av socialvårdskommittén — är emellertid

enligt min uppfattning icke lämpligt. Härigenom skulle pensionsnämnderna

i realiteten komma att intaga samma ställning som för närvarande

och någon verklig decentralisering komme sålunda ej till stånd.

Pensionsstyrelsen har förklarat, att även om en decentraliserad handläggning

av inkomstprövningen kunde tänkas medföra någon tidsvinst, denna

dock normalt komme att bliva obetydlig. I den särskilda promemoria styrelsen

avgivit har vidare anförts, att under den första tiden av den nya lagstiftningens

tillämpning en decentralisering kunde väntas komma att bidraga

till en summarisk handläggning av ärendena. Styrelsen har vidare — från

sina utgångspunkter — funnit någon personalbesparing av betydelse inom

styrelsen icke kunna ske, bland annat därför att antalet besvär i pensionsärenden

komme att ökas vid en decentralisering och denna nödvändiggjorde

en kraftigt vidgad inspektionsverksamhet från styrelsens sida. Farhågor ha

vidare av styrelsen uttalats för att en sådan förstärkning av ortsombudsinstitutionen,

som nödvändiggjordes av decentraliseringen, skulle möta stora

svårigheter att genomföra.

De invändningar mot en decentralisering av inkomstprövningen, som sålunda

gjorts, synas mig icke kunna tillmätas sådan vikt, att de böra lägga

hinder i vägen för en dylik åtgärd. Jag är väl medveten om att den ökade

inspektions- och upplysningsverksamhet, som vid en decentralisering är

önskvärd, i viss mån uppväger den besparing i pensionsstyrelsens organisation,

som granskningsarbetets bortfallande medför. Fördelarna av en decentraliserad

inkomstprövning i form av ett ökat inflytande för den lokala

orts- och personkännedomen, en stegrad ansvarskänsla hos pensionsnämnderna

och ett snabbare avgörande av ärendena synas emellertid väga så

tungt, att jag förordar en sådan decentralisering.

1 sin förut omnämnda promemoria har pensionsstyrelsen anfört, att även

om inkomstprövningen decentraliseras på sätt som nämnts eu ganska omfattande

kontrollverksamhet borde utövas från styrelsens sida innan utbetalning

av pensionen skedde. Styrelsen borde sålunda ha rätt — och skyldighet

— att granska och vid behov kontrollera sådana i pensionsärendet

lämnade faktiska uppgifter om medborgarskap, ålder, civilstånd och mantalsskrivningsort

med mera, vilka hade betydelse för pensionsrätten eller

pensionens belopp, ävensom kontrollera huruvida den pensionssökande eller

hans make redan åtnjöte folkpension. Vidare har styrelsen förutsatt, att

inom styrelsen skulle före pensions utbetalande verkställas siffergranskning

av beslutet. För möjliggörande av rättelser av felaktigheter, som vid granskningen

befunnits föreligga, borde styrelsen äga återförvisa ärende för förnyad

prövning ävensom, i samma omfattning som för närvarande, ulan återförvisning

vidtaga rättelser i anledning av felräkning, misskrivning eller

annan dylik uppenbar oriktighet. Befogenhet för pensionsstyrelsen att påfordra

omprövning av viss pensionstagares rätt till pension borde jämväl

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

finnas för att förtäna styrelsens efterkontrollerande verksamhet nödig

effektivitet.

I anledning av vad pensionsstyrelsen sålunda anfört vill jag framhålla,

att det torde kunna läggas i pensionsnämndernas hand att avgöra sådana

faktiska förutsättningar för rätten till pension som den sökandes medborgarskap,

ålder och civilstånd utan att beslutet skall för sin giltighet förutsätta

att pensionsstyrelsen granskat och godkänt detsamma. Jag kan icke

heller finna erforderligt, att sådana för pensionens beräkning erforderliga

uPPgifter, som angå den sökandes tillhörighet till viss bostadskostnadsgrupp

eller, vid hustrutillägg och änkepension, av tiden för äktenskapets bestånd

regelmässigt skola kontrolleras av pensionsstyrelsen, innan utbetalning av

pensionen sker. Detsamma gäller om pensionsnämnds iakttagande av föreskrivna

normer för inkomstberäkningen. Den i nu angivna hänseenden erforderliga

kontrollen över att pensionsnämnderna följa lagens föreskrifter

synes kunna uppnås dels genom ortsombudens verksamhet och dels genom

stickprovsundersökningar inom styrelsen. Jag anser sålunda att pensionsnämndernas

beslut i nu angivna frågor böra, i den mån besvär ej anföras,

utan granskning läggas till grund för pensionens utbetalande. Detsamma

bör gälla om alla avgöranden, som innefatta ett skälighetsbedömande, såsom

exempelvis fråga huruvida avsteg skall göras från reglerna om tillhörigheten

till bostadskostnadsgrupp, huruvida hustrutillägg skall utgå för hustru

som ej fyllt (50 år eller huruvida, gift pensionsberättigad i särskilt fall skall

i pensionshänseende anses såsom ogift eller ogift pensionsberättigad såsom

gift.

Däremot synes det mig lämpligt att pensionsnämndernas beslut siffergranskas

inom pensionsstyrelsen innan utbetalning av pensionen sker. En

dylik granskning är särskilt påkallad, därest, såsom jag för min del vill förorda,

pensionsnämnds beslut jämväl skall innefatta en uträkning av pensionens

belopp. För underlättande av nämndernas och ortsombudens arbete i

denna del synas tabeller över folkpensionsförmånernas storlek i olika inkomstlägen

böra tillhandahallas dem. Även om så sker, måste man dock

räkna med att pensionsnämnderna i en del fall begå misstag vid fastställande

av pensionens belopp. Styrelsen bör fördenskull äga möjlighet att,

om pensionsnämnds beslut blivit felaktigt i följd av felräkning, misskrivning

eller annan dylik uppenbar oriktighet, verkställa nödig rättelse. Någon återförvisning

av ärendet synes därvid ej erforderlig, men styrelsen synes böra

lämna såväl nämnden som sökanden meddelande om sitt beslut i ärendet.

I anslutning till den nu omnämnda siffergranskningen bör pensionsstyrelsen

verkställa kontroll huruvida den pensionssökande eller hans make

redan åtnjuter folkpension. Skulle så befinnas vara fallet, äger styrelsen

givetvis även utan uttryckligt stadgande befogenhet att undanröja nämndens

beslut eller vidtaga nödig rättelse. Också i detta fall bör pensionsnämnden

och sökanden underrättas om ändringen och anledningen därtill.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

43

Även om pensionsstyrelsens granskning inskränkes på sätt i det föregående

anförts kan det tydligen inträffa, att inom styrelsen — i anledning av

stickprovsundersökning eller eljest — upptäckes att av pensionsnämnd meddelat

beslut icke står i överensstämmelse med folkpensioneringslagens föreskrifter.

Pensionsstyrelsen har förutsatt, att styrelsen för sådant fall skulle

ha samma befogenhet som för närvarande att återförvisa ärendet eller ändra

pensionsnämndens beslut. Med styrelsens ställning av tillsynsmyndighet bör

en sådan rätt tillkomma styrelsen. Det kan anmärkas, att med avseende å

ärenden angående olycksfallsförsäkring försäkringsrådet äger en dylik befogenhet

samt att enligt den nya lagen om allmän sjukförsäkring tillsynsmyndigheten

äger, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga ärende

vari allmän sjukkassa meddelat beslut enligt nämnda lag. En motsvarande

rätt för pensionsstyrelsen i ärenden angående folkpensionering bör dock icke

få avse av pensionsnämnd meddelade skälighetsavgöranden utan endast sådana

frågor av faktisk natur, som enligt lagen äro en förutsättning för rätten

till pension eller böra beaktas vid fastställande av pensionens belopp.

Med hänsyn härtill synes någon återförvisning ej vara erforderlig i sådana

fall då pensionsstyrelsen ägt i samband med granskning av beslutet själv

vidtaga erforderlig rättelse. I andra fall synes däremot styrelsen böra uppdraga

åt pensionsnämnd att upptaga ärendet till förnyad prövning.

Vad i det föregående anförts har närmast avsett handläggningen av nya

ansökningar om folkpension, men äger motsvarande tillämpning i fråga om

ansökningar om höjning av pension. Den ifrågasatta decentraliseringen berör

emellertid även frågor om andra ändringar i redan utgående pensioner.

I den mån dylika ändringar endast innebära ett omräkningsförfarande, såsom

då pensionsbeloppet skall ändras i anledning av förändring med avseende

å den pensionsberättigades ålder, civilstånd eller tillhörighet till bostadskostnadsgrupp

eller som en följd av att hustrutillägg beviljas eller pensionen

skall till beloppet nedsättas i anledning därav att den pensionsberättigade

häktats eller intagits i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller annan

anstalt, synas praktiska skäl tala för att bibehålla pensionsstyrelsens omedelbara

beslutanderätt. Ur administrativ synpunkt talar härför att det torde

vara lättare för pensionsstyrelsen än för nämnderna att erhålla kännedom

om dylika omständigheter. Beträffande å anstalt intagna föreskrives i 17 §

sista stycket nya folkpensioneringslagen att pensionsstyrelsen må medgiva

nära anhörig som för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigades

folkpension, rätt alt uppbära denna eller del därav. Även denna prövning

torde lämpligen alltjämt böra ankomma på pensionsstyrelsen liksom del

torde få ankomma på styrelsen alt i särskilt fall medgiva pensionsberättigad

att trots flyttning till ort i lägre bostadskostnadsgrupp få åtnjuta bostadstilllägg

enligt bestämmelserna för den bostadskostnadsgrupp, varilran flyttningen

iigl ruin.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

I fall, då ändring av pensionsbelopp eljest skall ske, åligger det pensionsnämnden

i det pensionsdistrikt där den pensionsberättigade senast blivit

mantalsskriven, att besluta om ändring av pensionens belopp. Indragning

av pension på grund av värdighetsbestämmelserna beslutas likaledes av

sagda pensionsnämnd. Om handläggningen av sådana ärenden som nu sagts

bör gälla detsamma som om prövningen av ansökningar om pension. Någon

annan granskning från pensionsstyrelsens sida än siffergranskning skall sålunda,

därest besvär ej anföras, icke förekomma i ärenden av förevarande

slag, som angå ålders- eller änkepension. Pensionsstyrelsen har ifrågasatt

att vid indragning eller minskning av pension på grund av de s. k. värdighetsbestämmelserna

beslutet alltid skulle underställas styrelsen med hänsyn

till beslutets stora betydelse för den pensionsberättigade. Ehuru jag finner

styrelsens i detta sammanhang anförda synpunkter värda beaktande, synes

det mig mest följdriktigt att decentralisera prövningen jämväl av dessa ärenden.

Den pensionsberättigade kan alltid besvärsvägen draga frågan under

pensionsstyrelsens prövning, därest han är missnöjd med beslutet.

I enlighet med det anförda skulle pensionsstyrelsens befattning med pensionsnämndernas

beslut i ärenden angående ålders- och änkepension — inberäknat

utgående hustrutillägg eller bostadstillägg — därest besvär ej anförts,

i huvudsak inskränkas till en kontroll av pensionsbeloppets beräkning,

medan däremot i ärenden angående invalidpension, sjukbidrag och blindtillägg

styrelsen skulle vara skyldig att granska nämndsbesluten i samma

omfattning som hittills. För pensionsstyrelsens del innebär detta en betydande

omläggning, medan däremot pensionsnämndernas arbete icke nämnvärt

påverkas av decentraliseringen. En ny uppgift för nämnderna tillkommer

dock i och med uträknandet av pensionerna. Detta synes böra ske icke

endast i sådana ärenden, vilkas handläggning decentraliseras, utan i alla

pensionsärenden, som handläggas av nämnden, och sålunda jämväl i ärenden

angående invalidpension, sjukbidrag och blindtillägg. För de pensionssökande

torde det nämligen vara av intresse att snarast möjligt få besked

om pensionens storlek, och den omständigheten att beloppet till äventyrs kan

komma att ändras av pensionsstyrelsen synes ej i detta sammanhang böra

tillmätas större vikt.

Enligt min uppfattning bör styrelsens nuvarande eflerkontrollverksamhet

oavsett den av mig förordade decentraliseringen kunna fortgå efter i huvudsak

oförändrade former. Frågan i vad mån särskilda åtgärder kunna finnas

erforderliga för den lokala efterkontrollverksamheten torde få upptagas till

bedömande i samband med utarbetandet av ny instruktion för pensionsnämnderna.

1 samband med efterkontrollen äger givetvis pensionsstyrelsen

liksom hittills befogenhet att anmoda pensionsnämnd att ompröva viss pensionstagares

rätt till pension. För närvarande har pensionsstyrelsen rätt att,

då grundad anledning finnes till antagande att folkpension bör indragas eller

minskas, provisoriskt förordna att pensionen tills vidare icke skall utbetalas

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

eller att den skall utgå med det minskade belopp, vartill förhållandena må

föranleda. Sådan befogenhet synes alltjämt böra tillkomma styrelsen, även

om prövningen av vissa ärenden decentraliseras på sätt av mig ifrågasatts.

Det kan nämligen icke anses rimligt, att pensionstagaren skall få uppbära

den högre pensionen ända tills ärendet i vederbörlig ordning avgjorts.

I det föregående har icke berörts frågan om handläggningen av ansökningar,

som avse enbart allmän ålderspension. Sadana ansökningar skola i

regel av pensionsnämndens ordförande omedelbart översändas till pensionsstyrelsen.

Med hänsyn till önskvärdheten av snabbhet i handläggningen

synes någon ändring på denna punkt icke påkallad.

Besvärsrätten.

Gällande bestämmelser.

Enligt såväl 1935 års lag om folkpensionering som nya folkpensioneringslagen

(35 §) gäller, att ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare

ävensom av kommun och av ombud för pensionsstyrelsen sökas hos

styrelsen genom besvär, vilka skola insändas till pensionsnämndens ordförande,

så att de äro honom tillhanda sist a fjortonde dagen efter beslutets

meddelande, den dagen oräknad då sådant skedde. Ordföranden äger ock

anföra besvär över nämndens beslut, över anförda besvär skall nämnden

avgiva yttrande att åtfölja handlingarna till pensionsstyrelsen. över pensionsstyrelsens

beslut i ärende rörande pension må enligt gällande bestämmelser

klagan ej föras av enskild sakägare. Justitiekanslern eller efter dennes

medgivande kommun, pensionsnämnds ordförande och pensionsstyrelsens

ombud må söka ändring i pensionsstyrelsens beslut hos Konungen genom

besvär, vilka vid talans förlust skola vara inkomna till socialdepartementet

å trettionde dagen från den dag beslutet gavs.

Enligt lagen om regeringsrätten skola mål angående folkpensionering, invalidunderstöd

och barnbidrag tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande.

I detta sammanhang torde böra erinras att jämväl mål om beslut av tillsynsmyndighet

över registrerade understödsföreningar och om beslut av tillsynsmyndigheten

över stiftelse, varom stadgas i lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser, tillhöra regeringsrättens upptagande och

avgörande, varför besvär över beslut som sammanhänga med pensionsstyrelsens

verksamhet regelmässigt skola i sista instans avgöras av regeringsrätten.

Soclalvårdskommittén.

Enligt socialvårdskommitténs mening föreligger icke något behov att i

princip ändra nuvarande bestämmelser om klagan över pensionsnämnds beslut;

i ett par detaljer borde reglerna dock kunna förbättras. Sålunda syntes

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

böra stadgas att den omständigheten, att besvären ingivits eller insänts direkt

till pensionsstyrelsen i stället för till pensionsnämndens ordförande, ej må

utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit

till pensionsstyrelsen före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant

fall borde pensionsstyrelsen ha att omedelbart överlämna besvären till vederbörande

pensionsnämndsordförande för vederbörlig behandling. Har

pensionsnämnd särskild expedition, syntes besvären böra anses såsom inkomna

till pensionsnämndens ordförande den dag de inkommit till expeditionen.

Vad sålunda föreslagits torde redan nu tillämpas i praxis.

Kommittén har vidare anfört, att det i de flesta fall borde vara tillfyllest

att pensionsnämndens ordförande yttrade sig över inkomna besvär, såvida

det icke vore han själv som besvärat sig. Den nuvarande bestämmelsen

kunde, om den tillämpades strängt, leda till en betydande försening av ärendes

slutliga avgörande. Enligt vad kommittén anför, torde det vara vanligt

att pensionsnämnd bemyndigar sin ordförande att avgiva yttrande över inkomna

besvär.

Kommittén har vidare anfört att det i viss utsträckning förekomme att

ombud utan motivering anförde besvär över pensionsnämndens beslut. Enligt

kommitténs mening borde emellertid ombud alltid angiva skälen för

besvären.

Vad härefter angår frågan om klagan över pensionsstyrelsens beslut må

här erinras, att kommittén i sitt förslag till lag angående allmän sjukförsäkring

ansett att klagan ej skulle få föras mot pensionsstyrelsens beslut i fråga

som sammanhängde med den allmänna sjukförsäkringen, men att i den nya

lagen om allmän sjukförsäkring influtit bestämmelser om att i vissa fall

sådan klagan skall kunna föras, därvid prövningen sker av Kungl. Maj:t i

statsrådet. För klagorätt förutsättes att tillsynsmyndigheten, d. v. s. pensionsstyrelsen,

lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall lämnas där

någon av dem som inom tillsynsmyndigheten deltagit i behandlingen av

ärendet uttalat avvikande mening ävensom där tillsynsmyndigheten finner

utgången av ärendet vara av synnerlig betydelse för part.

I fråga om behovet av bestämmelser om besvär över pensionsstyrelsens

beslut i folkpensionsfrågor har soeialvårdskommittén anfört, att detta behov

uppenbarligen vore beroende såväl av den betydelse sådan frågas avgörande

kunde ha för sökanden eller det allmänna som av sättet för frågornas handläggning

inom pensionsstyrelsen. Ökningen av pensionsförmånernas storlek

skärpte kravet på tillförlitlighet vid pensionsärendenas avgörande, vilket förhallande

talade för att pensionsstyrelsens beslut borde kunna överklagas i

viss utsträckning, förhållande! medförde emellertid också behov av en omsorgsfullare

handläggning av dessa ärenden inom pensionsstyrelsen och i den

man detta behov tillgodosages, minskades behovet av besvärsmöjligheter.

Kommittén har vidare anfört följande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 50.

47

Det torde under alla förhållanden vara nödvändigt att besvärsrätten i folkpensionsärendena

begränsas, enär eljest kan befaras att en mycket stor del

av de ärenden, i vilka ansökan om pension eller ansökan om högre pension

avslås av pensionsstyrelsen, komma att dragas inför den högsta instansen.

Antalet avslagna sådana ansökningar utgjorde åren 1942—1945 respektive

8 694, 8 044, 6 899 och 6 704. Inkomstprövningens partiella bortfallande

kan antagas verka sänkande å antalet avslagna ansökningar. I höjande

riktning verka höjningen av pensionsförmånerna, familjepensioneringens

konstruktion och änkepensionerna. Det är därför icke uteslutet att, om besvärsrätten

icke på lämpligt sätt beskäres, antalet pensionsärenden som

skulle dragas under den högsta instansen kunde komma att stiga till omkring

5 000 om året.

Det bereder emellertid stora svårigheter att avgränsa vissa fall, i vilka

besvärsrätt skall föreligga, enär i så gott som alla fall beviljandet av folkpension

är en fråga av synnerlig vikt för den sökande samt det ofta är svårt

att anlägga principiella synpunkter på ett ärende, vars avgörande är beroende

av bedömningen av invaliditetsgraden eller sökandens framtida arbetsinkomst.

De förhållanden som påverka en sådan bedömning äro av mycket

varierande natur. En möjlighet vore att pensionsstyrelsen, sammansatt på

särskilt sätt, finge avgöra om dess beslut i pensionsärende finge överklagas.

Överklagande skulle i så fall medgivas dels då invaliditetsfråga kan anses

tveksam och dels då beräkning av inkomst eller tillämpning av påföljdsbestämmelse

är tveksam och tillika av stor betydelse ur ekonomisk synpunkt

för den pensionsberättigade. Beslut bör dock alltid få överklagas, då någon

av dem, som pröva rätten att överklaga, finner skäl härför föreligga.

Rörande frågan om besvärsinstansen har kommittén anfört, att en besvärsordning

motsvarande den, som föreslagits beträffande sjukförsäkringen, icke

torde vara att tillråda inom folkpensioneringen. Folkpensionsärenden vore

enligt kommitténs mening av sådan natur att de icke lämpade sig för avgörande

av Kungl. Maj:t i statsrådet. Därest klagorätt över pensionsstyrelsens

beslut i pensionsärenden skulle föreligga, syntes överinstansen böra eitgöras

av en myndighet, som hade alt mera regelbundet handlägga frågor

rörande bedömning av arbetsförmåga och beräkning av arbets- och andra

inkomster, och denna myndighet borde även hava tillgång till erforderlig

medicinsk expertis. Ur dessa synpunkter syntes icke heller regeringsrätten

lämpligen böra vara den högsta instansen. Kommittén ville även framhålla,

att det skulle vara av stor betydelse för samordningen av de olika socialförsäkringsgrenarna

om den högsta instansen vore gemensam för samtliga.

Med hänsyn till det sagda har kommittén föreslagit, att frågan om inrättande

av eu socialförsäkringsöverdomstol upptages till utredning och att i

avbidan på denna frågas lösning nuvarande bestämmelser om besvär över

pensionsstyrelsens beslut i folkpensionsärenden bibehållas.

Yttrandena.

Socialvårdskommitténs uttalanden angående besvärsrätten över pensionsnämnds

beslut har i yttrandena berörts endast av pensionsstyrelsen, som

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

— i anslutning till vad socialvårdskommittén anfört -— föreslagit, att föreskrift

meddelas om att pensionsnämnd eller av nämnden utsedd ledamot

skall yttra sig i anledning av besvär över nämndens beslut, som anförts av

ordföranden, under det att denne skall yttra sig i anledning av övriga över

nämndens beslut anförda besvär. Pensionsstyrelsen borde dock äga rätt att,

då yttrande ej avgivits av nämnden, inhämta jämväl dennas yttrande. Möjligen

borde därvid yttrande över besvären insändas till pensionsstyrelsen

inom viss tid.

Socialvårdskommitténs förslag om utredning angående inrättande av en

socialförsäkringsöverdomstol har tillstyrkts av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten och försäkring srådet samt av några av pensionsstyrelsens

ortsombud. Föreningen pensionsnämndsordförande i Stockholm

har förklarat, att möjlighet borde skapas för den enskilde sakägaren

att få pensionsstyrelsens beslut i vissa frågor prövade av högre instans och

att utredning på denna punkt vore erforderlig. Riksförsäkringsanstalten och

försäkring srådet ha ansett det böra övervägas om icke socialförsäkringsöverdomstolen

borde tillskapas genom ombildning av försäkringsrådet, som

redan nu på grund av sin ställning såsom överdomstol inom den sociala

olycksfallsförsäkringen hade att fatta avgöranden bland annat i frågor rörande

bedömning av arbetsförmåga och beräkning av arbetsförtjänster. Försäkringsrådet

har i denna del hänvisat till det yttrande rådet avgivit över

förslaget till lag om allmän sjukförsäkring, däri påpekats önskvärdheten av

att rådet bleve högsta instans såväl i sjukkassemål som i folkpensionsärenden.

Tanken på tillskapandet av en socialförsäkringsöverdomstol avvisas av

pensionsstyrelsen, som anfört, att enligt vad styrelsen kunnat finna hittills

icke förelegat något behov av utvidgning utav rätten till besvär i folkpensionsärenden

och att det icke vore troligt, att någon större ändring i detta

förhållande kunde förväntas i anledning av den nya lagstiftningen. Jämväl

flertalet hörda pensionsombud och pensionsnämnder ha funnit behov saknas

av ändrade hesvärsregler.

Departementschefen.

I det föregående har jag förordat, att pensionsnämndernas beslut i viss

omfattning skola bli gällande utan den granskning från pensionsstyrelsens

sida som för närvarande äger rum. Det är givet, att härigenom rätten att

anföra besvär över pensionsnämnds beslut kommer att öka i betydelse och

att antalet besvärsmål i pensionsstyrelsen kommer att bli högre än vad eljest

skulle blivit fallet. Särskilt under de första åren efter den nya folkpensioneringslagens

ikraftträdande torde man få räkna med att besvärsförfarandet

blir flitigt anlitat. Någon anledning att i princip ändra de nuvarande reglerna

om rätten att anföra besvär över pensionsnämnds beslut torde emel
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 50.

49

lertid icke föreligga. Med anledning av vad socialvårdskommittén anfört

därom att det i viss utsträckning förekommer att styrelsens ortsombud utan

motivering anföra besvär över pensionsnämnds beslut vill jag instämma i

kommitténs uttalande, att skälen för besvären böra angivas.

Socialvårdskommittén har i sitt betänkande föreslagit vissa detaljändringar

i gällande regler om förfarandet i besvärsmål. Jag har intet att erinra mot

kommitténs förslag, att den omständigheten att besvären ingivits direkt till

pensionsstyrelsen icke skall utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning,

därest besvären inkommit till styrelsen före besvärstidens utgång. En

bestämmelse av motsvarande innehåll har upptagits i den nya lagen om

allmän sjukförsäkring (101 §). I enlighet med vad kommittén uttalat torde

i fall som här avses pensionsstyrelsen böra överlämna handlingarna till

vederbörande pensionsnämndsordförande för yttrandes avgivande. Att besvär

som ingivits till för pensionsnämnd särskilt anordnad expedition därigenom

skola anses ha kommit nämndens ordförande till handa finner jag

självfallet. Föreskrift härom torde ej behöva intagas i lagtexten.

Socialvårdskommittén har vidare anfört, att det i de flesta fall borde vara

tillfyllest att pensionsnämndens ordförande ensam avgåve yttrande över besvär,

som ej anförts av honom själv. Pensionsstyrelsen har i anslutning till

detta uttalande föreslagit införande av föreskrift att över besvär, som anförts

av ordföranden, yttrande skulle avgivas av nämnden eller någon av

nämnden utsedd ledamot medan i övriga fall ordföranden skulle yttra sig.

Styrelsen borde dock alltid äga rätt att inhämta jämväl nämndens yttrande.

Vad sålunda föreslagits har motiverats med den tidsvinst som skulle uppkomma

därigenom att yttrande över besvären kunde avgivas utan att

nämndssammanträde behövde avvaktas. Kommittén har tillika anmärkt, att

det för närvarande torde vara vanligt, att pensionsnämnd bemyndigar ordföranden

att avgiva yttrande över inkomna besvär. Då det är angeläget att

pensionsärendenas handläggning icke fördröjes, synes mig denna fråga vara

värd beaktande. Någon ändring av gällande regler torde dock icke böra ske

för sådana fall, då vid beslutets fattande inom nämnden yppats olika meningar.

Jag föreslår fördenskull en sådan utformning av regeln, att yttrande

över anförda besvär skall avgivas av nämnden, dock att, därest skiljaktig

mening ej yppats inom nämnden vid beslutets fattande, yttrande må avgivas

av ordföranden.

över pensionsstyrelsens beslut i pensionsärende kan för närvarande klagan

ej föras av enskild part. Socialvårdskommittén har funnit någon ändring

liärutinnan icke böra ske, men förordat, att frågan om inrättande av

en socialförsäkringsöverdomstol, som skulle vara högsta instans jämväl i

fråga om andra socialförsäkringsformer, bleve föremål för utredning. En

dylik utredning har förordats av åtskilliga av remissinstanserna. Pensionsstyrclsen

har dock för sin del funnit något behov av utvidgning av rätten

Jill besvär i folkpensionsärenden icke föreligga. Själv delar jag uppfatt
Bihang

till riksdagens protokoll 1047. 1 snrnl. Nr 50. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ls proposition nr 50.

ningen att inrättandet av en för olika socialförsäkringsgrenar gemensam

högsta prövningsinstans bör bli föremål för övervägande. Tidpunkten härför

synes mig dock ännu icke inne i betraktande därav att reformarbetet på

socialförsäkringens område alltjämt pågår. Den ifrågasatta utredningen synes

fördenskull böra tills vidare anstå.

I den nya lagen om allmän sjukförsäkring har införts möjlighet att hos

Kungl. Maj:t överklaga tillsynsmyndighetens — pensionsstyrelsens — beslut

i ärenden som angå lagens tillämpning, ehuru endast i viss begränsad omfattning.

Såsom skäl för införandet av denna besvärsrätt har jag anfört

bland annat, att rätten till sjukhjälp ofta torde vara av stor ekonomisk betydelse

för den enskilde samt att tillvaron av en överinstans torde medföra

större garantier att spörsmål av mera principiell art ägnades en noggrann

prövning. Såsom ett skäl att förlägga prövningen av besvärsärendena till

Kungl. Maj:t i statsrådet har jag anfört att det särskilt under de första åren

efter den nya lagens ikraftträdande kunde vara av vikt att chefen för socialdepartementet

bleve i tillfälle att följa tillämpningen av lagen. Vad sålunda

anförts synes mig i allt väsentligt äga motsvarande tillämpning i ärenden

angående folkpension. Jag finner det därför påkallat, att jämväl i dylika

ärenden möjlighet för den enskilde att anföra besvär över pensionsstyrelsens

beslut införes. Rätten därtill måste dock med hänsyn till ärendenas antal

på något sätt begränsas. Såsom socialvårdskonnnittén påpekat är i så gott

som alla fall beviljandet av folkpension eu fråga av synnerlig vikt för den

sökande, varför de i sjukförsäkringslagen upptagna förutsättningarna för

att besvärsrätt skall föreligga icke lämpligen kunna tagas till förebild för

motsvarande bestämmelser i folkpensioneringen. Det synes icke möjligt att

lösa frågan på annat sätt än att åt pensionsstyrelsen inrymmes en diskretionär

prövningsrätt i vilka fall besvär skola få anföras. Därvid torde, i

huvudsaklig anslutning till vad socialvårdskommittén uttalat, böra föreskrivas

att pensionsstyrelsen skall lämna tillstånd till klagan, då fråga om sökanden

är arbetsoförmögen eller fråga om beräkning av sökandes inkomst

befinnes vara tveksam och tillika av stor bety^delse ur ekonomisk synpunkt

eller fråga är om tillämpning av påföljdsbestämmelse eller pensionsstyrelsen

eljest finner särskilda skäl föreligga att bevilja tillstånd. Härutöver bör, liksom

i fråga om sjukförsäkringen, tillstånd alltid lämnas, då någon av dem

som inom pensionsstyrelsen deltagit i behandlingen av ärendet uttalat avvikande

mening. Nuvarande bestämmelser om rätt för annan än enskild

att anföra besvär över pensionsstyrelsens beslut i folkpensionsärenden torde

däremot kunna kvarstå i oförändrat skick. Frågan om den ändring i regeringsrättslagen

som påkallas av den av mig nu förordade omläggningen av

besvärsförfarandet torde senare få anmälas av chefen för justitiedepartementet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

51

Utbetalningsfrågor.

Gällande bestämmelser m. in.

I såväl 1935 års lag om folkpensionering som den nya lagen i samma

ämne stadgas att det ankommer på Konungen alt förordna angående sättet

och tiden för utbetalning av folkpension. Bestämmelserna härom äro för

närvarande meddelade i en den 25 september 1942 utfärdad kungörelse (nr

772) som genom kungörelse den 1 juni 1945 (nr 237) undergått viss ändring.

Därjämte ha detaljbestämmelser utfärdats av pensionsstyrelsen och

generalpoststyrelsen.

Socialvårdskommittén föreslog i sitt betänkande med förslag till ny lagstiftning

om folkpensionering, att i lagen skulle införas bestämmelse därom

att folkpension skulle utbetalas månadsvis, därvid den finge anses belöpa

på december månad med högst elva kronor högre belopp än på envar av

årets övriga månader. Folkpension, som utgjordes av enbart grundpension

eller som vore änkepension, skulle dock kunna utbetalas kvartalsvis, därvid

den i fråga om änkepension finge anses belöpa på kalenderårets sista

kvartal med högst tre kronor högre belopp än på ett vart av årets övriga

kvartal. Syftet med de sålunda föreslagna bestämmelserna var att möjliggöra

att folkpension alltid skulle kunna utbetalas i jämna kronor. Bestämmelserna

upptogos emellertid icke i det förslag till ny lag om folkpensionering,

som förelädes riksdagen, med hänsyn till socialvårdskommitténs fortsatta

arbete angående förändrad ordning för utbetalningen av folkpensionerna.

I nu förevarande betänkande har socialvårdskommittén föreslagit att det

nuvarande systemet för utbetalning av folkpensioner skulle utbytas mot ett

nytt system, enligt vilket utbetalningarna skulle verkställas centralt därigenom

att från pensionsstyrelsen utsändes särskilda folkpensionsanvisningar.

Sedan yttranden över betänkandet i denna del inkommit från pensionsstyrelsen,

generalpoststyrelsen och statens organisationsnämnd har Kungl. Maj:t

genom beslut den 21 juni 1946 förklarat sig avse att lägga det framlagda

förslaget angående sättet för utbetalningen av folkpensionerna, sett ur teknisk

synpunkt, till grund för en omläggning av utbetalningssystemet.

Socialvårdskommittén.

Kommittén har i förevarande betänkande föreslagit upptagande i nya folkpensioneringslagen

av de regler för utbetalning månadsvis som kommittén

tidigare föreslagit. Emellertid har den jämkning förordats, att någon föreskrift

om utbetalning av änkepensioner icke borde meddelas, då med det nya

utbetalningssättet del vore lämpligast att utbetala samtliga änkepensioner

månadsvis.

Kommittén har vidare anfört följande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Därest såsom föreslagits den på december månad belöpande folkpensionen

kan uppgå till högre belopp än den, som belöper på envar av årets

övriga månader, torde såsom kommittén föreslagit i sitt betänkande angående

lag om folkpensionering böra föreskrivas, att vid beräkning av kommuns

bidrag till pensionskostnaderna en tolvtedel av pensionsberättigad årligen

tillkommande tilläggspension, änkepension och bostadstillägg skall anses

belöpa på varje månad. Beräkningen av kommunens bidrag skulle i annat

fall onödigtvis försvåras. I samband härmed må beröras ytterligare en

av kommittén föreslagen bestämmelse, som icke medtagits i den föreslagna

folkpensioneringslagen, nämligen att vid beräkning av kommuns bidrag skall

höjning eller sänkning, som sker på grund av stadgandet om avrundning

av folkpensionen till närmast hela krontal, anses ha skett proportionellt å

tilläggs- eller änkepension och bostadstillägg. Genom en sådan föreskrift undanröjes

all ovisshet om kommunbidragets beräkning, då sådan avrundning

skett.

Härutöver har kommittén upptagit en del ytterligare spörsmål rörande

folkpensionernas utbetalning till behandling. I fråga om hustrutilläggen har

kommittén sålunda ansett skäl tala för att dessa borde utbetalas till hustrun

själv. I annat fall uppstode svårigheter, när mannen på statens bekostnad

intoges på anstalt eller han intoges på fattigvårdsanstalt eller fattigvården

eljest vore berättigad uppbära hans folkpension, ävensom då hustrun vore

omhändertagen å anstalt. Kommittén föresloge därför att i 38 ''§ nya lagen

om folkpensionering intoges bestämmelse att hustrutillägg uppgående till

lägst 60 kronor skulle utbetalas till hustrun. De fall då hustrutillägget understege

nämnda belopp torde bli mycket få. Någon olägenhet syntes icke

behöva uppkomma av att hustrutillägget i dessa fall utbetalades till mannen

för undvikande av separat utbetalning av alltför små belopp.

Vad angår möjligheten för pensionsstyrelsen att bestämma om utbetalning

av folkpension till annan än pensions tagaren själv bär social vårdskommittén

erinrat, att kommittén i sitt betänkande angående lag om folkpensionering

förklarat sig icke kunna förorda ett så starkt ingrepp i folkpensionärernas

frihet att själva råda över sina medel som ett generellt bemyndigande

för pensionsstyrelsen att besluta om pensionsutbetalning till annan än

pensionstagaren skulle innebära. Kommittén funne icke heller nu skäl föreligga

att i lagtexten införa ett sådant bemyndigande. Frånvaron av ett sådant

bemyndigande borde emellertid enligt kommitténs mening icke utgöra hinder

för Kungl. Maj:t att, i samband med utfärdandet av detaljbestämmelser

rörande utbetalningsförfarandet, föreskriva att folkpension skulle i vissa angivna

fall kunna utbetalas annorledes än direkt till pensionstagaren under

förutsättning, att betryggande garantier funnes för att dennes rätt icke träddes

för nära. Sålunda borde utbetalning av folkpensionen till pensionstagare,

som för längre tid är intagen å sjukvårdsanstalt utan att vara omyndigförklarad,

kunna ske till anstalten eller till vid densamma anställd

tjänsteman under förutsättning att särskilt postgirokonto öppnats för pensionsbetalningar

till patienter vid anstalten.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

53

För ett särskilt fall har social vårdskommittén föreslagit införande i lagtexten

av bestämmelse om rätt för pensionsstyrelsen att utbetala folkpension

till annan än den därtill berättigade. Kommittén har nämligen, under åberopande

av vad i samband med nya folkpensioneringslagens tillkomst förekommit

angående alkoholmissbrukares rätt till folkpension, förklarat, att

det skulle vara tilltalande därest påföljdsbestämmelsen vid alkoholmissbruk

kunde ersättas med ett stadgande, som innebure möjlighet för pensionsstyrelsen

att i fall av alkoholmissbruk utbetala folkpension till annan än den

pensionsberättigade själv, exempelvis till kommunal myndighet eller till den

pensionsberättigades make. Då kommittén ställt sig tveksam inför spörsmålet

att giva pensionsstyrelsen ett allmänt bemyndigande att utbetala pensionen

till annan än den pensionsberättigade, syntes en framkomlig väg vara

att gåva pensionsstyrelsen sådan befogenhet, därest nykterhetsnämnd gjorde

framställning därom. Kommittén förordade därför att ifrågavarande värdighetsbestämmelse

finge utgå ur 16 §, samt att i stället i 38 § infördes en bestämmelse

av innehåll att pensionsstyrelsen ägde, där nykterhetsnämnd därom

gjort framställning, besluta, att folkpension till den, vilken är eller nyligen

varit hemfallen åt alkoholmissbruk, skulle utbetalas till annan än den

pensionsberättigade.

Yttrandena.

Pensionsstyrelsen har förklarat att en tillfredsställande lösning av problemet

om utbetalning av folkpension till annan än den pensionsberättigade

syntes kunna vinnas på den av socialvårdskommittén anvisade vägen. Kungl.

Maj:t skulle således, i samband med utfärdandet av detaljbestämmelser rörande

utbetalningsförfarandet föreskriva, att folkpension i vissa angivna fall

skulle kunna utbetalas annorledes än direkt till pensionstagaren. Pensionsstyrelsen

har i samband härmed understrukit att det i här förevarande avseende

ej vore tillfyllest att pensionsmyndigheterna sökte föranstalta om

omyndigförklaring av pensionstagare som ej vore i stånd att själv handha

sin ekonomi. Styrelsen hade hittills när dylika hänvändelser gjorts mötts

av ett kompakt motstånd, kanske ofta beroende på det besvär som nödvändigt

uppstode i samband med ordnandet av omyndigförklaringen och svårigheten

att finna en lämplig och villig förmyndare, men understundom

också till följd av till synes onödiga men ur folkpsykologisk synpunkt lättförklarliga

hänsyn till den person som ansåges böra omyndigförklaras.

Rörande den närmare utformningen av de ifrågasatta utbetalningsföreskrifterna

har pensionsstyrelsen anfört följande.

Härvid synes i första hand böra ifrågakomma bemyndigande för pensionsstyrelsen

att utbetala pensionen till annan än pensionstagaren själv, då

styrelsen efter hörande av vederbörande pensionsnämndsordförande jämte

annan lokal myndighet som kan ifrågakomma finner utrett, att pensionen

uppenbarligen kommer att missbrukas för ändamål vartill den ej är avsedd.

Härigenom löses bl. a. utbetalningsfrågan för pensionstagare vilken på grund

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

av alkoholmissbruk icke bör i vanlig ordning få uppbära folkpensionen.

Socialvårdskommitténs förslag att i sistnämnda fall göra bemyndigandet beroende

av framställning från nykterhetsnämnd, kan styrelsen dock icke biträda.

Däremot bör nykterhetsnämnd beredas tillfälle att yttra sig. Att i

berörda fall utbetala pensionen till den pensionsberättigades make, vilket

kommittén tänkt sig såsom en möjlighet, torde enligt styrelsens åsikt endast

sällan kunna ifrågakomma.

Vidare bör i utbetalningsföreskrifterna införas den av socialvårdskommittén

föreslagna bestämmelsen om utbetalning av folkpension för pensionstagare,

som för längre tid är intagen å sjukvårdsanstalt utan att vara omyndigförklarad.

I detta sammanhang bör erinras om den av kommittén i sitt

betänkande XI (SOU 1945:46) sid. 114 föreslagna möjligheten för kommun

att direkt från pensionsmyndigheterna erhålla det fastställda ersättningsbeloppet,

därest folkpensionär skulle betraktas som betalande inackordering

å ålderdomshem.

Slutligen bör utöver förutnämnda bemyndiganden i detaljbestämmelserna

inrymmas föreskrift om möjlighet för pensionsstyrelsen att efter framställning

eller medgivande av den som äger uppbära folkpension och, där så finnes

påkallat, efter hörande av vederbörande pensionsnämndsordförande besluta

utbetalning av folkpensionen till annan än den som eljest skolat uppbära

pensionen. En föreskrift härom motiveras bl. a. av önskvärdheten av

att förebygga de missförhållanden, som kunna föranledas av ett användande

av fullmakt utan inskränkning. För att detta ändamål skall nås bör tillika

föreskrivas att folkpension må utkvitteras endast av adressaten personligen.

Någon större olägenhet härav torde ej behöva befaras. För pensionstagaren

skulle ju enligt vad ovan sagts alltid finnas möjlighet att begära pensionens

utbetalning till annan. Vidare står det honom fritt att, sedan folkpensionsanvisningen

kvitterats, anlita bud. Erinras må även om möjligheten att få

anvisningen eftersänd.

Att begagnandet av fullmakt undvikes anser pensionsstyrelsen vara en omständighet

som bör tillmätas stor betydelse vid ståndpunktstagandet till förevarande

utbetalningsspörsmål. Rätt att utan särskild prövning använda fullmakt

kan nämligen lätt leda till missbruk av pensionen.

Av praktiska skäl bör föreskrivas, att framställning om utbetalning av

folkpension till annan än den pensionsberättigade själv eller dennes förmyndare

skall göras hos vederbörande pensionsnämndsordförande å av pensionsstyrelsen

fastställt formulär.

I anslutning till vad ovan anförts vill pensionsstyrelsen erinra om, att

styrelsens förslag i yttrandet den 14 januari detta år att i vissa fall ersätta

reglerna i 9 § av nu gällande folkpensioneringslag om avslag å ansökan

respektive indragning av tilläggspension med stadgande om rätt för styrelsen

att utbetala vederbörandes folkpension till annan än den pensionsberättigade

själv avsåg fall, då »pensionsberättigad under avsevärd tid inom de

två senaste åren före ansökning om tilläggspension varit hemfallen åt dryckenskap

eller eljest fört förargelseväckande levnadssätt eller uppenbarligen

icke efter förmåga sökt ärligen försörja sig». Socialvårdskommitténs förslag

härutinnan berör emellertid endast fall av alkoholmissbruk men icke övriga

fall, som varit föremål för denna påföljdsbestämmelse. Skulle pensionsstyrelsen

icke anförtros bemyndigande, som ovan sagts, nödgas styrelsen föreslå

en utvidgning av den ifrågavarande påföljdsbestämmelsen så att den avser

fall, då vederbörande fört förargelseväckande levnadssätt eller uppenbarligen

icke sökt ärligen försörja sig.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

55

Pensionsstyrelsen vill ånyo framföra önskemålet, att bestämmelser om utbetalning

av folkpension om möjligt sammanföras. Styrelsen får därför föreslå,

att bestämmelsen härom i 14 § lagen den 30 juni 1944 (nr 477) om undervisning

och vård av bildbara sinnesslöa inarbetas i den nya folkpensioneringslagen

eller möjligen inflyter bland de detaljbestämmelser rörande utbetalningsförfarandet,

som Kungl. Maj:t har att utfärda.

1 detta sammanhang vill pensionsstyrelsen slutligen erinra om, att styrelsen

i skrivelse till Konungen den 26 november 1945 ifrågasatt, huruvida icke åtgärder

borde övervägas i syfte att undanröja de mest framträdande olägenheterna

av att för närvarande ett icke obetydligt överskott å uppburen folkpension

i vissa fall uppkommer sedan vårdavgift erlagts för å anstalt intagen

pensions tagare. Olägenheterna komma att väsentligt förstoras efter

genomförandet av den nya folkpensioneringslagen. Styrelsen anser det därför

ofrånkomligt att ifrågavarande spörsmål snarast möjligt erhåller sin

lösning.

Av pensionsstyrelsen hörda ortsombud och pensionsncimnder ha i flera fall

tillstyrkt de föreslagna bestämmelserna. En pensionsnämnd har ansett att

hustrutillägg alltid, oavsett beloppet, borde utbetalas till hustrun, och ett ombud

har i denna del föreslagit att hustrutillägget skulle utbetalas till hustrun,

om det ej understege 36 kronor om året.

I övriga yttranden har här förevarande spörsmål berörts allenast av socialstyrelsen

och överståthållarcimbetet. Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att

pensionen till alkoholmissbrukare skall kunna utbetalas exempelvis till kommunal

myndighet eller den pensionsberättigades make; i många fall torde

det vara lämpligt att nykterhetsnämnd eller av dylik förordnad övervakare

berättigades uppbära pensionen. Det syntes vara önskvärt, att innebörden

av dylika förordnanden klargjordes genom att i lagtexten utsädes att pensionsbeloppet

skulle användas till den pensionsberättigades eller hans familjs

uppehälle, överståthållarämbetet har anfört, att i vissa fall det avsedda syftet

icke torde vinnas genom en föreskrift om rätt för pensionsstyrelsen att

på framställning av nykterhetsnämnd besluta om utbetalning av folkpension

till annan än den pensionsberättigade. Beträffande kommuner med större

folkmängd kunde det nämligen icke förutsättas, att nykterhetsnämnden hade

kännedom om alla personer, som vore hemfallna åt dryckenskap. Det syntes

därför lämpligt med uttrycklig föreskrift om att därest pensionsnämnd vid

utredning i folkpensionsärende finge kännedom om omständigheter, som

tydde på att vederbörande vore hemfallen åt alkoholmissbruk, pensionsnämnden

underrättade nykterhetsnämnden därom. Härigenom sattes nykterhetsnämnden

i tillfälle att, efter vederbörlig utredning, eventuellt göra

framställning om pensionens utbetalande till annan än den pensionsberättigade.

Departementschefen.

Det nya utbetalningssystem för folkpensionerna, varom Kungl. Maj:t i

princip fattat beslut, innebär att det nuvarande kvittenshäftessystemet skall

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ersättas av utbetalning genom centralt utfärdade särskilda folkpensionsanvisningar,

vilka från pensionsstyrelsen utsändas till postanstalterna för utdelning

till de pensionsberättigade. Dessa skola därefter äga lyfta pensionsbeloppen

å vederbörlig postanstalt. Utbetalningen förutsättes skola liksom

hittills i regel ske månadsvis. Mot socialvårdskommitténs förslag att folkpension,

som utgöres av enbart grundpension, skall utbetalas kvartalsvis har

jag ej något att erinra. I likhet med kommittén förordar jag vidare att i

lagen om folkpensionering införas uttryckliga bestämmelser i här förevarande

avseenden samt att därvid stadgas att pensionen skall anses belöpa

på december månad med högst elva kronor högre belopp än på envar av

årets övriga månader. Genom sistnämnda stadgande vinnes att pensionen

alltid kan utbetalas i jämnt antal kronor. De av kommittén i detta sammanhang

föreslagna föreskrifterna om särskilda regler för kommunbidragens

beräkning torde böra bli föremål för övervägande i samband med att frågan

om kommunbidragens konstruktion upptages till avgörande.

Socialvårdskommittén har föreslagit att hustrutillägg till folkpension skall,

utom för det fall att hustrutillägget understiger 60 kronor om året, utbetalas

till hustrun själv samt till stöd därför åberopat, att eljest svårigheter skulle

kunna uppstå, när endera av makarna omhändertoges på anstalt och i vissa

andra fall. Då grunden till att hustrutillägg införts är den, att eljest mången

gång två åldriga makar skulle bliva hänvisade att försörja sig å allenast

mannens pension, samt hustrun själv uppbär sin folkpension, då båda makarna

äro pensionsberättigade, synes detta kommitténs förslag böra genomföras.

Anledning synes mig dock icke föreligga att göra något undantag för

sådana fall då hustrutillägget icke uppgår till 60 kronor. Dessa fall torde

komma att bliva sällsynta och anledning att i lagstiftningen särskilt beakta

dem synes mig ej föreligga.

Jag övergår härefter till frågan om folkpensions utbetalning till annan än

pensionstagaren, då fråga ej är om hustrutillägg. Socialvårdskommittén har

i denna del för ett särskilt fall, nämligen i fråga om pensionsberättigad

som är hemfallen åt alkoholmissbruk, föreslagit att i lagen skulle inryckas

föreskrifter som möjliggjorde folkpensionsutbetalning till annan, exempelvis

till kommunal myndighet eller till den pensionsberättigades make. I

samband härmed borde enligt kommitténs mening den särskilda bestämmelsen

om indragning av folkpension vid alkoholmissbruk utgå ur lagen.

Detta förslag synes mig böra godtagas. Regler av nu antytt innehåll synas

med hänsyn till deras för pensionstagaren ingripande betydelse böra införas

i själva lagen. Jag kan alltså icke ansluta mig till pensionsstyrelsens uppfattning,

att denna fråga skulle regleras i av Kungl. Maj:t utfärdade utbetalningsföreskrifter.

Icke heller finner jag anledning att utsträcka bestämmelserna

att avse jämväl sådana fall då den pensionssökande kan anses ha fört

ett förargelseväckande levnadssätt eller icke efter förmåga sökt ärligen försörja

sig. Då de nuvarande bestämmelserna om indragning av pensionen i

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

57

dylika fall ansetts kunna utgå ur lagtexten, enär tillämpning av desamma

ytterst sällan förekommer, synes anledning saknas att införa särskilda utbetalningsregler

i indragningsbestämmelsernas ställe.

I likhet med socialvårdskommittén anser jag föreskrift om folkpensionens

utbetalande till annan än den pensionsberättigade i fall av alkoholmissbruk

böra meddelas endast då nykterhetsnämnd gjort framställning därom. Något

hinder för att initiativ till sådan framställning tages från pensionsnämnden

eller dess ordförandes sida föreligger uppenbarligen icke. Särskilda föreskrifter

härutinnan torde emellertid ej vara behövliga.

Av det redan sagda framgår att jag icke kan ansluta mig till pensionsstyrelsens

förslag om bemyndigande för styrelsen att i sådana fall då styrelsen funne

utrett, att pensionen uppenbarligen komme att missbrukas för ändamål, vartill

den ej är avsedd, besluta om pensionens utbetalning till annan än den pensionsberättigade.

De fall, då det kan ifrågasättas att folkpension skall utbetalas

till annan än den berättigade äro, förutom då den pensionsberättigade är

hemfallen åt alkoholmissbruk, enligt min mening endast sådana, där pensionstagaren

till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller annan därmed jämförlig

orsak är ur stånd att omhänderhava honom tillkommande folkpensionsbelopp

ävensom sådana, där pensionstagaren åtnjuter anstaltsvård. I

förstnämnda fall är det till en början klart, att om pensionstagaren är omyndigförklarad

pensionen skall utbetalas till förmyndaren. Såsom pensionsstyrelsen

anfört, torde emellertid svårigheter stundom möta att få en person

omyndigförklarad, oaktat skäl därtill föreligga. Då folkpensionen ofta torde

vara den pensionsberättigades enda eller huvudsakliga tillgång, kan det också

finnas skäl att icke påfordra omyndigförklaring. I dessa fall synes en möjlighet

böra finnas att förordna, att annan äger för pensionstagarens räkning

lyfta hans folkpension. Beslutanderätten härutinnan torde, till undvikande

av att ärendets avgörande fördröjes, böra ligga hos pensionsstyrelsen. Jag

förutsätter därvid, att styrelsen från pensionsnämnden eller dess ordförande

eller andra ortsmyndigheter införskaffar erforderlig utredning.

Socialvårdskommittén —- som avvisat tanken att generellt bemyndiga pensionsstyrelsen

att besluta om pensionsutbetalning till annan än pensionstagaren

— har ansett föreskrifter om sådan utbetalning kunna meddelas i administrativ

ordning. Frågan är emellertid så betydelsefull för pensionstagarna,

att jag finner mig böra förorda att huvudgrunderna fastslås i själva

lagen. I enlighet härmed förordar jag att i folkpensioneringslagen införes

föreskrift om rätt för pensionsstyrelsen att i sådana fall för vilka jag nu

redogjort utbetala pensionen till annan än den pensionsberättigade.

Vad härefter angår anstaltsvårdade pensionärer innehåller nya lagen om

folkpensionering i likhet med den gamla föreskrift om rätt för fattigvårdssamhälle

att uppbära folkpensionen för den som är intagen å fattigvårdssamliälle

tillhörig anstalt eller mot avgift som av fattigvårdssamliälle erlägges

åtnjuter vård eller försörjning å annan anstalt. Fattigvårdssamhället

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

äger av folkpensionen tillgodogöra sig kostnaderna för pensionstagarens

vård eller försörjning eller i senare fallet utgiven dagavgift och annan vårdkostnad,

men skall enligt nya lagen om folkpensionering tillhandahålla pensionstagaren

visst belopp för månad eller, där den pensionsberättigade på

grund av sitt tillstånd ej kan begagna sig av kontanta medel, använda motsvarande

belopp för ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga

nytta. Vad sålunda gäller om fattigvårdssamhälles rätt att uppbära pension

skall enligt nya lagen om folkpensionering äga motsvarande tillämpning å

kommun, såvitt angår pensionsberättigad som jämlikt barnavårdslagen omhändertagits

av barnavårdsnämnd.

Beträffande sådana anstaltsvårdade pensionstagare, i fråga om vilka fattigvårdssamhälle

ej äger uppbära folkpensionen, bör om deras rätt härutinnan

i princip gälla detsamma som om andra pensionstagare. Deras rätt att själva

omhänderta pensionen måste dock lida samma inskränkningar som gälla i

Iråga om andra medel, vilka tillfalla dem under anstalts vistelsen. I praktiken

torde det sålunda i mycket stor utsträckning bliva så, att någon tjänsteman

vid anstalten får ta hand om folkpensionsbeloppen. Dennes rätt att

lyfta beloppen bör, om pensionstagaren — exempelvis på grund av sinnessjukdom

— är ur stånd att kvittera folkpensionsanvisningen eller utfärda

erforderlig fullmakt, regleras på samma sätt som om fråga vore om annan

inkomstkälla för pensionstagaren. Införes ett stadgande av det innehåll jag

tidigare nämnt om rätt för pensionsstyrelsen att i vissa fall förordna om

folkpensions utbetalande till annan än den pensionsberättigade eller dennes

förmyndare kan detsamma uppenbarligen vinna tillämpning även om den

pensionsberättigade åtnjuter anstaltsvård. Skulle därutöver särskilda föreskrifter

i detta hänseende finnas erforderliga, torde sådana kunna meddelas

i administrativ ordning.

I detta sammanhang torde böra erinras, att 18 § 1 mom. nya folkpensioneringslagen

innehåller särskilda bestämmelser om utbetalning av s. k. retroaktivbelopp.

Anledning att ändra dessa bestämmelser synes mig ej föreligga.

Då pensionsstyrelsen med stöd av dessa regler förordnar om retroaktivbelopps

utbetalning till annan än den pensionsberättigade, synes stvrelsen

emellertid böra i huvudsak följa de grunder, som eljest skola gälla i ifrågavarande

hänseende.

Såsom pensionsstyrelsen påpekat innehåller 14 § lagen den 30 juni 1944

(nr 477) om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa särskilda regler

om folkpension, som utgår till den vilken är inskriven å centralanstalt för

sådan vård. Folkpensionen må i detta fall lyftas av anstalten såsom ersättning

för vårdkostnaden. Jag är icke beredd att för närvarande föreslå någon

ändring i vad sålunda gäller, särskilt med hänsyn därtill att stadgandet

avser jämväl barnbidrag till inskriven. Vid sådant förhållande synas några

särskilda utbetalningsbestämmelser för här ifrågavarande fall icke böra

meddelas i detta sammanhang.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 50.

59

Ett i viss man likartat spörsmål föreligger med avseende å folkpension till

den som vårdas å vårdhem för låttskötta sinnessjuka. 1 kungörelsen den

4 juni 1937 (nr 297) angående statsbidrag till driften av sådana vårdhem

stadgas, efter ändring genom kungörelse den 30 maj 1941 (nr 374), att statsbidrag

utgår med 1 krona 25 öre för dag och patient på villkor att för patient,

tillhörande det sjukvårdsområde, för vilket vårdhemmet är avsett,

vårdavgift icke uttages med högre belopp än 75 öre för dag. Uppbär sådan

patient folkpension, må dock, även om därigenom avgiften kommer att överstiga

75 öre för dag, såsom vårdavgift uttagas pensionsbeloppet efter avdrag

av ett för pensionstagaren avsett belopp, motsvarande vid oavkortad tilläggspension

5 kronor för månad och i andra fall ett i förhållande till pensionens

storlek utmätt mindre belopp. Då dessa bestämmelser torde kunna komma

i konflikt med nya folkpensioneringslagens regler om skyldighet för fattigvårdssamhälle

att tillhandahålla pensionär, som på fattigvårdssamhällets bekostnad

åtnjuter anstaltsvård, viss andel av folkpensionen, synas bestämmelserna

i nyssnämnda kungörelse böra ändras till närmare överensstämmelse

med folkpensioneringslagen. Ändringen torde kunna ske i administrativ

ordning.

Övergången till det nya utbetalningssystemet för folkpensionerna torde,

utöver vad i det föregående sagts, kräva ytterligare föreskrifter angående

utbetalningsspörsmål, såsom exempelvis beträffande rätten att använda fullmakt

vid pensionens lyftande. Sådana ytterligare föreskrifter torde emellertid

få överlåtas åt administrativt avgörande. Vad pensionsstyrelsen anfört

därom att i vissa fall ett icke obetydligt överskott uppkomme å uppburen

folkpension sedan vårdavgift erlagts för å anstalt intagen pensionstagare

torde därvid böra beaktas. Jag vill i detta sammanhang betona, att i den mån

den nya folkpensionen är tillräcklig för alt pensionstagaren skall kunna själv

bekosta utgående vårdavgifter, fattigvårdssamhällena böra medverka till att

omhändertagandet av pensionstagaren bringas att upphöra.

Förslagets särskilda bestämmelser.

Vad i det föregående anförts föranleder behov av ändring i åtskilliga paragrafer

i nya folkpensioneringslagen. I anledning av förslag av socialvårdskommittén

och av pensionsstyrelsen i dess yttrande över kommitténs betänkande

torde ytterligare en del ändringar böra vidtagas i lagen.

Vissa av kommittén eller pensionsstyrelsen gjorda uttalanden har jag däremot

icke funnit böra föranleda åtgärd. Härom får jag anföra följande.

Pensionsstyrelsen har beträffande B § nya folkpensioneringslagen ifrågasatt

huruvida icke kommunalt beslut om utgivande av särskilt bostadstillägg

borde fastställas av Kungl. Maj:t eller pensionsstyrelsen. Till stöd härför har

styrelsen åberopat vikten av alt dylika beslut bleve så enhetligt och otvetydigt

avfattade som möjligt samt att ett stort antal olikartade och måhända

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

otydligt avfattade beslut skulle kunna giva upphov till ett onödigt stort antal

överklaganden av pensionsnämndernas avgöranden och därjämte på grund

av tolkningssvårigheter och ökat utredningsbehov medföra betydande tidsutdräkt

vid pensionsstyrelsens handläggning av besvärsärenden. Enligt min

uppfattning böra emellertid kommunerna ha fria händer att avgöra efter

vilka grunder särskilt bostadstillägg skall utgå till inom kommunen mantalsskrivna

pensionstagare. Något sådant underställningsförfarande som

pensionsstyrelsen ifrågasatt kan jag fördenskull ej förorda.

I fråga om 13 § har pensionsstyrelsen anfört att det icke tydligt framginge

huruvida hustrutillägg kunde beviljas, då med tillämpning av denna

paragraf ogift pensionsberättigad skulle anses såsom gift med någon, med

vilken han sammanlevde. Då emellertid enligt avfattningen av 13 § denna

gäller tillämpningen av folkpensioneringslagen i dess helhet och en sammanlevnad

under äktenskapsliknande förhållanden, som bestått i fem år,

i förevarande avseende bör jämställas med ett äktenskap, som varat lika

lång tid, synas några tvivelsmål av den art pensionsstyrelsen antytt icke

böra föreligga.

Pensionsstyrelsen har vidare i fråga om 17 och 18 ,§§ ansett att i lagen

borde intagas föreskrifter om rätt för pensionsstyrelsen att indraga folkpension

för tid, varunder anstaltsvårdad pensionär obehörigen håller sig undan

från den anstalt där han är intagen. Anledning att belasta lagtexten med

särregler för dylika undantagsfall synes mig icke föreligga.

I fråga om 24 och 25 §§ har socialvårdskommittén, med tillstyrkande av

pensionsstyrelsen, föreslagit införande av bestämmelser om pensionsstyrelsens

hörande innan länsstyrelse fastställer beslut om fördelning eller sammanslagning

av pensionsdistrikt eller utser ordförande i pensionsnämnd

eller suppleant för ordföranden. Styrelsen för svenska landskommunernas

förbund har emellertid ifrågasatt nödvändigheten av att obligatoriskt höra

pensionsstyrelsen i dylika fall, då länsstyrelserna med deras ingående lokaloch

personalkännedom borde ha bättre förutsättningar att bedöma hithörande

frågor än ett strängt arbetstyngt centralt ämbetsverk, överståthållarämbetet

har — med avseende å förordnande av ordförande i pensionsnämnd

—- uttalat sig i samma riktning. För min del är jag av den uppfattningen

att det samarbete som i nu ifrågavarande hänseenden må vara önskvärt bör

såsom hittills kunna åstadkommas utan föreskrifter i lagen. Någon ändring

i nämnda paragrafer föreslås därför icke. Avfattningen av paragraferna är

i vissa avseenden föråldrad, men erforderliga jämkningar torde kunna anstå

i avbidan på kommunindelningsreformens genomförande.

I det följande lämnas i anslutning till det förslag till ändring i lagen om

folkpensionering, som upprättats inom socialdepartementet, en redogörelse

för innebörden av de ändringar som, på grundval av det tidigare anförda

och vad i ärendet ytterligare förekommit, föreslås i de särskilda paragraferna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 50.

fil

4 § 1 mom.

Uen ändring, som föreslås i denna paragraf, är av redaktionell art och

föranledd därav att hustrutillägg föreslås skola utbetalas till den pensionsberättigades

hustru.

5§.

Socialvårdskommittén har erinrat, att pensionsstyrelsen i sitt yttrande över

kommitténs betänkande med förslag till ny lag om folkpensionering fx-amhållit

att reglerna om pensionsförmånernas beroende av mantalsskrivningsorten

medförde mindre önskvärda resultat. Exempelvis komme i de icke

sällsynta fall, då en på sinnessjukhus intagen pensionsberältigad försöksutskrivits

till annan ort än sin hemort, pensionen att utgå enligt den bostadskostnadsgrupp

hemorten tillhörde, oaktat den pensionsberättigade mahända

stadigvarande vistades å ort i lägre bostadskostnadsgrupp. Styrelsen hade

med hänsyn härtill ifrågasatt, om icke styrelsen borde beredas möjlighet att

till förekommande av uppenbara missförhållanden hänföra pensionstagare,

som stadigvarande vistades å ort tillhörande lägre bostadskostnadsgrupp än

mantalsskrivningsorten, till den lägre bostadskostnadsgruppen.

I anledning av de sålunda anförda synpunkterna — vilka i propositionen

i ämnet förklarades böra göras till föremål för närmare övervägande i samband

med frågan om ändrad ordning för pensionernas utbetalande — har

socialvårdskommittén nu föreslagit införande i förevarande paragraf av den

av pensionsstyrelsen förordade bestämmelsen. Kommittén har därjämte i

fråga om det i paragrafen upptagna villkoret om tre års mantalsskrivning

såsom villkor för tillhörighet till högre bostadskostnadsgrupp, vars lämplighet

ifrågasatts i några yttranden över kommitténs tidigare betänkande, uttalat

som sin mening alt anledning icke förelåge att ändra ifrågavarande

regel. Denna avsåge att utgöra en spärr för inflyttning till orter i de högre

bostadskostnadsgrupperna av dem som blivit pensionsmässiga. En sådan inflyttning

borde i möjlig mån undvikas såväl med hänsyn till de utgifter vilka

genom densamma uppkomme för sagda orter som till bostadsförhållandena

å tätorterna. Enligt vad kommittén inhämtat medgåves i praxis undantag

från den nu gällande bestämmelsen av samma innebörd efter mycket liberala

grunder då skäl härför kunde åberopas. Anledning saknades att antaga

att denna praxis skulle ändras.

Då skäl kunna föreligga alt i särskilt fall föreskriva, att folkpension skallDepartementsberäknas

efter den bostadskostnadsgrupp, där den pensionsberättigade mera

stadigvarande vistas, i stället för den bostadskostnadsgrupp dit mantalsskrivningsorten

hör, finner jag i likhet med socialvårdskommittén bestämmelse

därom böra införas. Beslutanderätt i detta hänseende torde, därest en decentralisering

av inkomstprövningen och andra skälighetsavgöranden i vissa

ärenden sker, böra i sådana ärenden tillkomma pensionsnämnden i mantals
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(52

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

skrivningsorlen. Härom bör bestämmelse införas i 34 § sista stycket. Det

föreslagna stadgandet bör enligt min mening användas med försiktighet.

Har den pensionsberältigade familj, som bor kvar å mantalsskrivningsorten,

synes det endast i undantagsfall böra ifrågakomma att med stöd av stadgandet

minska pensionen, och i vari fall bör i en sådan situation minskningen

icke få gå ut över eventuellt utgående hustrutillägg. Hustrutilläggets

belopp bör nämligen, i enlighet med 8 §, bestämmas efter samma grunder

som om hustrun själv varit pensionsberättigad.

Enligt vad i det föregående anförts skall det vid en decentralisering av

prövningen av vissa pensionsfrågor ankomma på pensionsnämnd att besluta

om undantag från villkoret om tre års mantalsskrivning såsom förutsättning

för rätt att uppbära bostadstillägg efter högre bostadskostnadsgrupp än tidigare.

Jag är ense med socialvårdskommittén om att detta villkor bör bibehållas,

men förutsätter därvid, i likhet med kommittén, att undantag från

bestämmelsen medgives så snart godtagbara skäl för flyttningen till den

dyrare orten kunna åberopas.

I detta sammanhang torde jag få beröra ett spörsmål som sammanhänger

med indelningen i bostadskostnadsgrupper. Vid framläggande av förslaget till

ny folkpensioneringslag anförde jag till statsrådsprotokollet, att det vid indelningen

i bostadskostnadsgrupper självfallet kunde visa sig lämpligt att hänföra

skilda delar av en och samma kommun till olika bostadskostnadsgrupper.

Ett dylikt förfarande kunde vara motiverat exempelvis om det inom

en kommun fanns en markerad tätortsbebyggelse, där bostads- och hyresförhållandena

vore annorlunda än inom kommunen i övrigt. Jag förutsatte

att socialstyrelsen vid bostadskostnadsgrupperingen toge hänsyn till dylika

omständigheter. Enligt vad jag inhämtat kommer detta också att ske, om

än till följd av tekniska svårigheter förfarandet icke torde kunna tillgripas i

den utsträckning som måhända varit önskvärd. I fall då inom en kommun

sålunda finnas olika områden, tillhörande skilda bostadskostnadsgrupper,

måste mantalsskrivningsorten inom kommunen bliva avgörande för bostadstilläggets

belopp. Det synes böra ankomma på pensionsnämnden att tillse

att sådana ändringar i pensionens belopp som påkallas av flyttningar inom

kommunen bliva vederbörligen beaktade.

8 §■

De ändringar som här föreslås äro av redaktionell art och föranledda av

förslaget att hustrutillägg skall utbetalas till hustrun.

Socialvårdskommittén har föreslagit att i förevarande paragraf skulle upptagas

ett stadgande av innehåll att hustrulillägg icke skall utgå i vissa fall

då hustrun intagits å anstalt eller omhändertagits av fattigvårdssamhälle.

Då emellertid samma resultat kan vinnas genom en tillämpning av 13 § i här

avsedda fall, synes anledning saknas att genomföra kommitténs förslag i

denna del. Praktiska skäl tala för att i dylika situationer pensionsstyrelsen

s. 63 Kontrollera mot PDF

■Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

63

skall äga utan föregående prövning av pensionsnämnd besluta om tillämpning

av 13 §. En bestämmelse härom föreslås av mig införd i 36 §.

9 §■

Här föreslagen ändring är av samma beskaffenhet som den föreslagna

ändringen i 4 § 1 mom.

16 §.

I första stycket av förevarande paragraf stadgas, bland annat, att pensionsstyrelsen

i samband med beslut om förverkande under viss tid av rätten

till inkomstprövad pensionsförmån må bestämma, huruvida rätten att erhålla

förmånen efter den angivna tidens utgång skall vara beroende av ny

ansökning. Med hänsyn till den föreslagna decentraliseringen av prövningen

i vissa inkomstärenden synes här icke böra angivas vilket organ beslutanderätten

i nämnda hänseende tillkommer utan endast föreskrivas, att bestämmelse

av antytt innehåll skall meddelas. Frågan om kompetensfördelningen

mellan pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna regleras i 34 och 36 §§.

Andra stycket av paragrafen innehåller att vad i första stycket stadgas om

förverkande av inkomstprövad pensionsförmån skall, där skäl därtill prövas

föreligga, gälla jämväl för pensionsberättigad, som utan vederlag eller mot

uppenbarligen otillräckligt vederlag avhänt sig inkomst eller egendom i

sådan myckenhet att avhändelsen avsevärt inverkar vid beräkning av inkomstprövad

bostadsförmån, ehuru han bort förutse att avhändelsen skulle

föranleda behov av sådan pensionsförmån eller av högre sådan. Därjämte

stadgas, att i fall som nu sagts må ock vid fastställandet av den pensionsberättigades

årsinkomst så anses som om han fortfarande, helt eller delvis,

vore i besittning av inkomst eller egendom som han avhänt sig.

Pensionsstyrelsen har anfört, att de sålunda använda ordalagen närmast

tydde på att avhändelse av viss inkomst eller egendom skulle kunna medföra

både avslag och indragning jämlikt lagrummets första punkt och, vid

bifall sedan förverkandetiden utgått, höjning av årsinkomsten enligt andra

punkten, samt att styrelsen utginge från att lagrummet borde tolkas på del

angivna sättet.

I anledning härav vill jag erinra att jag vid anmälan i statsrådet av förslaget

till ny folkpensioneringslag på förevarande punkt anförde, att det syntes

tilltalande att en indragning av pensionen såsom bestraffningsåtgärd ej

skulle vara eu ovillkorlig påföljd. Syftet med den ifrågavarande bestämmelsen

har sålunda i första hand varit att införa en möjlighet att i stället för

att indraga den inkomstprövade pensionsförmånen beräkna denna till det

lägre belopp, vartill den skulle ha beräknats om avhändelsen ej ägt rum.

Jag kan emellertid icke se något hinder att kombinera dessa båda påföljdsformer

på sådant sätt, att pensionsförmånen förklaras ha förverkats för viss

tid och att — om skäl därför föreligga — vid därefter skeende prövning av

frågan om förmånens belopp denna fastställes till det lägre belopp, som för
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

anledes av att hänsyn tages till avhändelsen. Emellertid torde även i sistnämnda

fall viss tid böra utsättas, under vilken påföljden skall gälla, och

frågan därefter tagas under förnyat övervägande.

Fjärde stycket av förevarande paragraf, som innehåller bestämmelser om

indragning av pension vid hemfallenhet åt alkoholmissbruk, föreslås i enlighet

med vad jag tidigare anfört skola utgå och ersättas av en utbetalningsbestämmelse

i 38 §.

28 §.

Enligt 1935 års lag om folkpensionering skall pensionsnämnd sammanträda

så ofta ordföranden med avseende å inkomna ärendens antal och vikt

finner det nödigt, dock minst en gång varje kalenderhalvår. Härutöver har

i instruktionen för pensionsnämnderna föreskrivits att ärende, som för prövning

eller yttrande av pensionsnämnd inkommit till nämndens ordförande,

skall av nämnden handläggas snarast möjligt och senast inom två månader,

såvida icke pensionsstyrelsen, där det prövas erforderligt, annorlunda förordnar.

I nya folkpensioneringslagen har på mitt förslag influtit bestämmelse

om att pensionsnämnd skall sammanträda minst en gång i månaden

om på nämndens prövning beroende ärende finnes.

Socialvårdskommittén har i denna fråga anfört, alt kommittén helt delade

den uppfattning, som låge bakom den sålunda vidtagna ändringen, nämligen

att det på alla sätt borde eftersträvas att de pensionssökande finge den folkpension,

vartill de kunde finnas berättigade, utan onödigt dröjsmål. Emellertid

måste enligt kommitténs mening också hänsyn tagas till de svårigheter,

som kunde vara förenade med allt för täta nämndssammanträden, särskilt

i kommuner med svåra kommunikationsförhållanden. Då fråga vore

om indragning eller minskning av pension eller då pensionsstyrelsen återförvisat

pensionsärende men samtidigt provisoriskt beviljat pension, torde ofta

behovet av snabbhet i handläggningen icke vara så stort som då fråga vore

om nybeviljande eller ökning av pension. I de högre bostadskostnadsgrupperna

kunde det måhända ibland visa sig lämpligt, att den pensionssökande

sökte den allmänna ålderspensionen i separat ansökning, i vilket fall denna

kunde av pensionsnämndens ordförande insändas direkt till pensionsstyrelsen,

under det att frågan om bostadstillägg och eventuellt hustrutillägg i vanlig

ordning prövades av pensionsnämnden. En sådan anordning medförde

att åtminstone i bostadskostnadsgrupp II ansökan om ålderspension kunde

anses såsom mera brådskande endast då den avsåge hustru tillägg. Även i

bostadskostnadsgrupperna III—V, där pensionsnämndssammanträden i regel

torde komma att hållas ganska ofta, syntes vissa fördelar kunna vinnas genom

att den allmänna ålderspensionen söktes separat. Det borde även bemärkas,

att den pensionssökande ibland hade så stora egna likvida tillgångar,

att det för honom icke vore av större betydelse om han finge pensionen

någon månad senare än vad som måhända kunde ha varit möjligt. Motsva
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

65

rande kunde gälla, om den pensionssökande vore på det allmännas bekostnad

omhändertagen på anstalt. Vad nu sagts borde enligt kommitténs mening

leda till att åt pensionsstvrelsen inrymdes befogenhet att genom generella

bestämmelser eller för speciella fall dispensera från den huvudregel

som inflöte i lagtexten.

Kommittén har vidare erinrat att i nya lagen den tid, för vilken folkpension

kan retroaktivt utbetalas, minskats från sex till tre månader före den

månad under vilken ansökningen ingivits till pensionsnämndens ordförande.

Då det icke vore ovanligt att pensionsansökning ingåves strax före ett

nämndssammanträde, syntes det i varje fall böra stadgas, att minst ett sammanträde

skulle hållas varje kalenderkvartal.

På grund av det anförda har kommittén föreslagit att pensionsnämnd skall

sammanträda så ofta ordföranden med avseende å inkomna ärendens antal

och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje kalenderkvartal samt

under iakttagande av att på nämndens prövning beroende ansökning om pension

eller om ökning av pension skall handläggas snarast möjligt och senast

inom en månad, såvida icke pensionsstvrelsen, där det prövas erforderligt,

annorlunda förordnar.

Härutöver har socialvårdskommittén föreslagit att kungörande av tid och

ställe för pensionsnämndssammanträde skall ske genom anslag vid pensionsnämndens

expedition, om sådan finnes anordnad, och eljest å lämplig plats

inom pensionsdistriktet samt på det sätt i övrigt som må av pensionsnämnden

bestämmas. För närvarande gäller i detta hänseende att sammanträde skall

minst en vecka förut kungöras i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt

bringas till allmänhetens kännedom. För bevarandet av kontinuiteten i

nämndernas arbete har kommittén vidare föreslagit, att suppleanterna i

nämnden skola, då icke förhållandena till annat föranleda, särskilt underrättas

om sammanträde med nämnden samt äga närvara vid nämndens sammanträden

och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Pensionsstyrelsen har i sitt yttrande över socialvårdskommitténs betänkande

förklarat, att såväl den i nya folkpensioneringslagen influtna bestämmelsen

om pensionsnämnds sammanträde minst en gång i månaden som

kommitténs förslag till uppmjukning av denna bestämmelse skulle för tiden

intill den nya kommunindelningens ikraftträdande medföra så stora och allvarliga

olägenheter för nämnder och ombud, att styrelsen ifrågasatte om ej

hittills tillämpade föreskrifter borde få gälla till dess ny kommunindelning

trätt i kraft. Alltså skulle obligatoriskt sammanträde hållas varje halvår

samt handläggning av pensionsärende ske senast inom två månader sedan

ärendet inkommit till ordföranden, såvida icke pensionsstyrelsen, där det

prövades erforderligt, annorlunda förordnade. Möjligen kunde sistnämnda

tidrymd utbytas mot en månad, men i dylikt fall torde dock ett generellt

medgivande från pensionsstyrelsen om högst två månaders liggetid för vissa

mindre brådskande ärenden bli erforderligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1047. 1 samt. Nr 50.

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

6G

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Av de i ärendet hörda pensionsncimnderna och ortsombuden ha ett femtiotal

yttrat sig på denna punkt. Skilda meningar ha därvid framkommit; medan

åtskilliga ombud och nämnder förordat kommitténs förslag, ha andra

ansett nuvarande bestämmelser tillfyllest, särskilt i fråga om mindre pensionsdistrikt.

Därvid ha åberopats kommunikationssvårigheter och uttryckts

farhågor för atl antalet ärenden på varje sammanträde skulle kunna bli för

litet för att sammanträdet skulle anses befogat. Det har även erinrats att

det förekomme så små pensionsdistrikt att endast ett eller annat ärende om

året förekomme.

Av övriga remissmyndigheter har länsstyrelsen i Stockholms län, under

åberopande av motionen I: 312 till 1946 års riksdag uttalat sig för ett bibehållande

av nu gällande regler i förevarande avseende. Föreningen pensionsnämndsordförande

i Stockholm med omnejd har anfört, att i större pensionsdistrikt

stora svårigheter förelåge att inom en månad slutbehandla en inkommen

pensionsansökan. Orsakerna härtill vore flera; erforderliga uppgifter

från socialregister och andra uppgiftslämnare kunde icke erhållas på

kortare tid än omkring 14 dagar och i flertalet fall nödgades nämnderna

företaga erforderlig utredning genom sökandens hörande eller annorledes.

Gällande bestämmelse att ärende skulle handläggas senast inom två månader

syntes därför böra bibehållas.

Socialvårdskommitténs förslag att suppleanter i pensionsnämnd böra kallas

till sammanträde med nämnden och beredas tillfälle att deltaga i nämndens

överläggningar men ej i besluten har lämnats utan erinran av pensionsstyrelsen,

som dock erinrat att riksdagen i skrivelse till Konungen begärt utredning

angående skyldighet att lämna suppleanter meddelande om när sammanträden

med kommunala nämnder och styrelser äga rum. Därest detta

förhållande skulle föranleda uppskov med frågans avgörande, borde dock

redan nu föreskrivas, att pensionsnämnds ordförande skulle underrätta ordförandesuppleanten

om sammanträdes hållande. De pensionsnämnder och

ortsombud, som yttrat sig i denna fråga, ha i allmänhet tillstyrkt socialvårdskommitténs

förslag.

DePchefer,s" För Pensi°nssökande är det uppenbarligen av största vikt, att prövningen

av pensionsansökningarna icke onödigtvis fördröjes. Mot bakgrunden

härav föreslog jag vid framläggande av förslaget till nya folkpensioneringslagen,

att pensionsnämnd skulle sammanträda minst en gång i månaden, om

på nämndens prövning beroende ärende funnes. Den ytterligare utredning

som nu föreligger har icke föranlett mig att frångå denna principiella ståndpunkt.

Med hänsyn till lokala förhållanden — jag tänker därvid särskilt på

Norrland — kan det emellertid vara önskvärt att pensionsstyrelsen äger

medgiva undantag från denna huvudregel. Syftet med regeln synes mig ock

vinnas, därest, på sätt soeialvårdskommittén förordat, regeln kommer att

gälla endast ansökningar om pension eller om ökning av pension. Beträf
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Mnj.ts proposition nr 50.

fande andra ärenden torde i en blivande ny instruktion för pensionsnämnderna

kunna inflyta erforderliga föreskrifter till förebyggande av onödig

tidsutdräkt i ärendenas handläggning. I anledning av vad föreningen pensionsnämndsordförande

i Stockholm med omnejd anfört vill jag uttala, att

det i regel bör vara möjligt att inom eu månad erhålla det material som erfordras

för prövning av en pensionsansökning. Den möjlighet som enligt

30 § finnes att uppskjuta ärendes fortsatta handläggning, bör följaktligen

användas endast då så är oundgängligen erforderligt. Jag vill slutligen anmärka

att jag icke finner något behov föreligga av föreskrift att pensionsnämnd

obligatoriskt skall sammanträda varje kalenderkvartal eller ens varje

kalenderhalvår. Finnes intet ärende att handlägga, är uppenbarligen ett dylikt

sammanträde ganska meningslöst.

I enlighet med det anförda föreslår jag att pensionsnämnd skall sammanträda

å ställe, som nämnden bestämmer, på kallelse av ordföranden, så ofta

denne med avseende å inkomna ärendens antal och vikt finner det nödigt,

dock att på nämndens prövning beroende ansökning om pension eller om

ökning av pension skall handläggas snarast möjligt och senast inom en

månad, såvida icke pensionsstvrelsen, där särskilda skäl därtill föranleda,

annorlunda förordnar.

Mot socialvårdskommitténs förslag till ändring av bestämmelserna om

kungörande av tid och ställe för pensionsnämnds sammanträde synes intet

vara att erinra. Frågan om suppleanters kallande till nämndssammanträde

torde däremot, i avbidan på den utredning om suppleanternas i kommunala

nämnder och organ inkallande till sammanträden, som uppdragits åt kommunallagstiftningskommittén

att verkställa, tills vidare kunna lämnas olöst.

Icke heller finner jag skäl att i lagtexten införa uttryckligt stadgande att ordförandens

suppleant skall underrättas om sammanträdes hållande.

30 §.

Enligt gällande bestämmelser skall pensionsärende genast avgöras, där

icke nämnden för vederbörandes hörande eller eljest i följd av särskilda omständigheter

finner uppskov oundgängligen erfordras, dock skall i sådant

fall ärendet bringas till slut å näst därpå följande sammanträde. Enligt instruktionen

för pensionsnämnderna skall detta sammanträde hållas inom två

månader, om ej pensionsstyrelsen annorlunda förordnar.

Socialvårdskommittén har anfört, att nyssnämnda stadgande i folkpensioneringslagen

icke alltid vore lämpligt å ort, där pensionsnämnden sammanträdde

ofta, varför kommittén föreslagit att i stadgandet endast borde föreskrivas,

att ärende skulle bringas till slut inom tre månader från det första

sammanträdet räknat.

Pensionsstyrelsen har — med hänsyn till att missbruk av uppskovsföriarandet

kunde leda till avsevärd förlängning av väntetiden för de pensionssökande

— ansett att uppskjutet ärende borde bringas till slut snarast möj
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ligt och senast inom två månader, såvida icke pensionsstyrelsen, där det prövades

erforderligt, annorlunda förordnade. Föreningen pensionsnämndsordförande

i Stockholm med omnejd har yttrat, att den av kommittén föreslagna

tiden för slutbehandling av ett bordlagt ärende syntes rundligt tilltagen. I

anslutning till sitt förslag alt i 28 § borde intagas föreskrift att pensionsansökning

skulle av nämnden handläggas senast inom två månader har

föreningen funnit böra stadgas, att ärende, vars handläggning uppskjutits,

skulle bringas till slut inom tre månader från den dag då ärendet inkom till

nämndens ordförande.

Depchetmnts'' Med den av mig föreslagna bestämmelsen i 28 § att pensionsansökning i

regel skall prövas inom en månad efter det den inkommit till nämndens ordförande

synes mig stå bäst i överensstämmelse, att i här förevarande paragraf

föreskrives att, därest uppskov oundgängligen erfordras, ärendet skall

bringas till slut snarast möjligt. I fråga om maximitiden för ärendets behandling

förordar jag den mening som uttalats av föreningen pensionsnämndsordförande

i Stockholm med omnejd eller alt ärendet skall bringas

till slut inom tre månader från den dag ärendet inkom till pensionsnämndens

ordförande.

31 §.

Enligt andra stycket av denna paragraf gäller för närvarande att, sedan

protokoll för pensionsnämnds sammanträde justerats, å förut kungjort ställe

skall anslås en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats.

Sociulvårdskommittén har anfört, att detta stadgande ledde till att allmänheten

erhölle en inblick i de pensionssökandes förhållanden, som icke vore

önskvärd, och har fördenskull föreslagit att stadgandet ersätles med bestämmelse

om skyldighet för pensionsnämndens ordförande alt, sedan protokollet

justerats, ofördröjligen kungöra detta på sätt som gäller beträffande kungörande

av pensionsnämndssammanträdes hållande.

Den sålunda föreslagna ändringen, som tillstyrkts av pensionsstyrelsen,

synes böra genomföras.

34 §.

I anslutning till den i det föregående föreslagna decentraliseringen av

prövningen av vissa pensionsärenden ha i denna paragraf skett vissa jämkningar.

Härvid har jämväl beaktats den föreslagna ändrade behandlingen

av frågan om pension åt den som är eller varit hemfallen åt alkoholmissbruk.

Vid paragrafens omredigering har nuvarande första stycket ansetts kunna

lämnas i sak oförändrat utom såtillvida att hänvisningen till 16 § fjärde

stycket utgått. Nuvarande andra och tredje styckena ha hopförts till ett

stycke och ha i redaktionellt avseende förenklats. I texten har uttryckligen

angivits att det jämväl ankommer på nämnden att fastställa pensionens be
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Mdj.ts proposition nr 50.

lopp ävensom då fråga är om sjukbidrag, den tidpunkt intill vilken bidraget

längst må utgå. Det synes mig lämpligt, att pensionsnämnden i första hand

tar ståndpunkt även till sistnämnda fråga. Det slutliga avgörandet härutinnan

tillkommer dock pensionsstyrelsen.

Den föreslagna ändringen i paragrafens näst sista stycke är uteslutande

av redaktionell art. Angående sista stycket hänvisas till vad som anförts

vid 5 §.

35 §.

För innebörden av de ändringar som föreslås i denna paragraf har tidigare

redogjorts.

36 §.

I denna paragraf ha upptagits de ändrade föreskrifter angående pensionsstyrelsens

befattning med pensionsärendenas handläggning, som föranledas

av den föreslagna decentraliseringen av inkomstprövningen i ärenden angående

ålders- och änkepension. Särskild motivering för paragrafens ändrade

avfattning torde, utöver vad i det föregående anförts, icke erfordras i

vidare mån än såvitt angår sista punkten i andra styckets föreslagna lydelse.

Vad här föreslås har föranletts därav att bedömandet av frågan huruvida i

visst fall folkpension skall utgå i form av sjukbidrag i stället för såsom

invalidpension samt för huru lång tid sjukbidrag bör utgå, i allt väsentligt

är av medicinsk art. Pensionsstyrelsen har med hänsyn härtill ansetts böra

äga rätt att ändra vad pensionsnämnd liärutinnan beslutat.

Pensionsstyrelsen har anfört, att om ett stort antal kommuner intörde särskilt

bostadstillägg och därvid tillämpade olika grunder, en skyldighet för

styrelsen att ingå i prövning av frågan, huruvida pensionsnämnds beslut rörande

särskilt bostadstillägg stode i överensstämmelse med de genom kommunalt

beslut föreskrivna grunderna, kunde bli mycket betungande. Med

hänsyn härtill har pensionsstyrelsen föreslagit, att styrelsens kontroll skulle

inskränkas till att avse de förutsättningar för rätt till särskilt bostadstillägg

som direkt angåves i lagen om folkpensionering. Detta skulle innebära, all

styrelsens befattning med ifrågavarande ärenden, då besvär icke anförts, inskränktes

till ett konstaterande av att rätt till annan folkpension förelåge för

den tid det särskilda bostadstillägget enligt pensionsnämndens beslut skulle

utgå samt att värdighetsbestämmelserna i 16 § icke föranledde till att tillägget

icke borde utgivas. Den löpande kontrollen i övrigt måste enligt styrelsens

mening lämpligen utgöra eu kommunal angelägenhet. När besvär anförts

skulle styrelsen givetvis icke heller granska, om grunderna vore riktiga,

utan endast — förutom den prövning som skedde när besvär ej anförts

— avgöra huruvida grunderna blivit rätt tillämpade i det föreliggande fallet.

Till vad pensionsstyrelsen sålunda uttalat kan jag helt ansluta mig. Särskilda

bestämmelser i ifrågavarande avseende torde dock icke vara erforderliga

i lagtexten.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ls proposition nr 50.

37 §.

Beträffande här föreslagna ändringar hänvisas till vad tidigare anförts.

38 §.

Jämväl i fråga om de ändringar, som föreslås i denna paragraf, torde särskild

motivering utöver vad tidigare anförts i huvudsak vara obehövlig. Vad

angår första punkten föreslås, utöver eu redaktionell ändring, som är betingad

av den ändrade avfattningen av 34 §, en ändring i den nuvarande

bestämmelsen att pension utgår till och med den månad, varunder pensionstagaren

avlidit eller pensionens indragning beslutats eller pensionen eljest

skall upphöra att utgå. Pensionsstyrelsen har påpekat, att denna formulering

kunde förhindra indragning av icke utbetalad folkpension för gången

tid, ehuru pensionstagaren under ifrågavarande tid uppenbarligen icke varit

pensionsberättigad. Stadgandets avfattning har i anledning härav jämkats.

övergångsbestämmelse.

Intill den 1 januari 1948 gälla för pensionsnämndernas handläggning av

pensionsärenden hittillsvarande föreskrifter. Då reglerna om decentralisering

av inkomstprövningen icke lämpligen synas böra tillämpas av nämnderna

före nya folkpensioneringslagens ikraftträdande torde övergångsvis

böra föreskrivas, att i fråga om ärende, som handlagts av pensionsnämnd

före den 1 januari 1948, den nya folkpensioneringslagen i dess ursprungligen

antagna lydelse skall tillämpas i stället för nu föreslagna bestämmelser.

Föredraganden hemställer härefter, alt nu ifrågavarande inom socialdepartementet

upprättade förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Sigurdson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1947:135 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående pensionsstyrelsens organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1947:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 a1 i texten
  3. 2LU 1947:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten