Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till främjande av humanistisk forskning

1947-02-07 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:74, Angående bidrag till främjande av humanistisk forskning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

1

Nr 74.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till

främjande av humanistisk forskning; given Stockholms

slott den 7 februari 194.7.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Josef Weijne.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.

Inledning.

I skrivelse den 25 april 1946 har vitterhets-, historia- och antikvitetsakademien

anhållit, att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen äska ett årligt anslag av

650 000 kronor såsom bidrag till främjande av humanistisk

forskning. Tillsammans med ränteavkastningen av humanistiska

fonden, omkring 250 000 kronor för år, skulle härigenom ett årligt belopp av

omkring 900 000 kronor bli tillgängligt för utdelande av bidrag till ifråga
Bihang

till riksdagens protokoll 19^7. 1 samt Nr 7/f.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

varande ändamål. Anslagsfördelningen skulle enligt förslaget omhänderhavas

av humanistiska fondens nämnd, som därvid skulle erhålla annan sammansättning

än för närvarande.

Akademiens framställning har förberetts av en inom akademien utsedd

20-mannaberedning med följande sammansättning: akademiens preses

H. K. H. Kronprinsen, dåvarande riksantikvarien S. Curman, numera riksmarskalken

B. Ekeberg, professorerna A. Blanck, B. Karlgren, K. B. Westman,

S. Tunberg, J. Roosval, A. Boéthius, S. Erixon, dåvarande överbibliotekarien

A. Grape, riksarkivarien B. Boéthius, samt professorerna E. Wessén,

M. P:son Nilsson, G. Aspelin, O. Rydbeck, H. Nelson, H. Nyberg, E. Ekwall

och E. Heckscher.

Sedan akademien preliminärt godkänt ett av 20-mannaberedningen upprättat

förslag till skrivelse i ämnet, inhämtade akademien yttranden häröver

från teologiska och juridiska fakulteterna samt humanistiska sektionerna vid

universiteten i Uppsala och Lund, från humanistiska samt stats- och rättsvetenskapliga

avdelningarna vid Stockholms högskola ävensom från lärarrådet

vid Göteborgs högskola. Med anledning av vad i de avgivna yttrandena

anförts vidtog akademien sedermera vissa ändringar i sitt preliminära förslag.

Utlåtanden över akademiens slutliga förslag ha avgivits av kanslern för

rikets universitet efter hörande av humanistiska sektionerna vid universiteten

i Uppsala och Lund, statskontoret samt 1945 års universitetsberedning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Behovet av ytterligare åtgärder för stöd åt humanistisk forskning.

Härom anför akademien följande.

Enligt akademiens på lång erfarenhet grundade uppfattning sakna de humanistiska

vetenskaperna i betänklig utsträckning det ekonomiska stöd, utan

vilket ingen forskning kan tillfredsställande fylla sin uppgift.

Sveriges materiella utveckling har under de senare årtiondena tagit jättesteg

framåt. Emellertid torde det vara ovedersägligt, att en viss jämvikt bör

råda mellan ett lands materiella och andliga kultur. Det kan knappast vara

till det helas fördel, om det materiella framåtskridandet och den därpå inriktade

forskningen ägnas så mycken omsorg och så starkt stöd, att föga blir

över för den del av vår odling, som avser de mera andliga värdena. Fastmera

böra båda hålla något så när jämna steg med varandra. Endast om så sker,

kan man tala om en allsidig och i djupare mening sund utveckling.

Enligt vitterhetsakademiens uppfattning intaga de humanistiska vetenskaperna

en central ställning, då fråga är om vårt lands andliga odling. Därför

måste deras trivsel och förkovran vara av högt allmänt intresse och förty

också vara en statsangelägenhet av största vikt. Det är denna akademiens

uppfattning, som föranleder akademien att hos Kungl. Maj:t nu göra en framställning

om åtgärder till förbättrade villkor för humanistisk forskning i vårt

land. Att akademien valt den nuvarande tidpunkten för en sådan framställning

beror dels på att de ekonomiska förhållandena inom landet nu efter kri
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7/.

gets slut synas bereda ökade möjligheter för tillgodoseende av ifrågavarande

ändamål, dels därpå, att det allmänna intresset just nu synes hava blivit

inriktat på önskvärdheten av ökade resurser för vetenskaplig forskning på

olika områden. Vikten av sådan forskning synes numera dess bättre inses

av allt vidare kretsar bland vårt folk. Resultatet härav har redan visat sig,

då inom flera viktiga vetenskapliga forskningsområden för våra förhållanden

betydande ekonomiska och organisatoriska åtgärder vidtagits eller äro föremål

för övervägande, alla syftande till att skapa bättre förutsättningar för

forskningens framåtskridande.

Det synes vitterhetsakademien därför vara angeläget att — utan att önska

på något sätt konkurrera med andra vetenskapsområdens intressen — framhålla

nödvändigheten av att även åt de av akademien företrädda vetenskaperna

beredas väsentligt ökade möjligheter att bedriva ett effektivt och något

så när omfattande arbete. Härvidlag utgör den första förutsättningen tillgången

till betydligt rikligare anslag än som nu stå till förfogande.

Akademien erinrar i detta sammanhang om att — frånsett anslagen till

universitet, högskolor, arkiv, bibliotek och museer — endast ett fåtal anslag

under åttonde huvudtiteln direkt avse humanistisk forskning, nämligen för

innevarande budgetår anslagen till utgivande av Svenskt biografiskt lexikon,

Svenskt diplomatarium och Nusvensk ordbok om tillhopa 52 000 kronor

(i riksstatsförslaget för nästa budgetår äro dessa tre anslag upptagna med tillhopa

61 000 kronor) samt en del av anslaget å 200 000 kronor till understöd

för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker. Av sistnämnda anslag

för budgetåret 1945/46, 190 000 kronor, disponerades i runt tal 90 000 kronor

för humanistiska tidskrifter och arbeten.

Vidare påpekar akademien, att vissa allmänna medel indirekt tillföras

humanistisk forskning därigenom att Svenska akademiens stora ordboksverk

bekostas av medel, som inflyta från det denna akademi tillkommande privilegiet

att utgiva Post- och Inrikes Tidningar.

Akademien framhåller slutligen att, förutom nämnda anslag, numera, då

enskilda donationer av större mått av bekanta skäl blivit ytterst sällsynta,

huvudsakligen endast avkastningen av humanistiska fonden stode till förfogande

för understödjande av vetenskaplig humanistisk forskning och publikations

verksamhet.

Beträffande humanistiska fondens tillkomst och hittillsvarande

verksamhet har akademien anfört följande.

Då humanistiska fonden efter framställning av akademien genom Kungl.

Maj:ts beslut den 22 oktober 1927 instiftades, torde det ha varit Kungl.

Maj:ts avsikt (se föredragande statsrådet Hamrins anförande till statsrådsprotokollet

den 22 oktober 1927 efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet)

att skapa ett varaktigt och tillräckligt ekonomiskt

stöd åt den humanistiska forskningen i vårt land. Meningen var att genom

stora successiva tilldelningar av s. k. överskottsmedel från de då ännu icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

förstatligade penninglotterierna låta fonden växa tills den uppnått en sådan

storlek, att dess avkastning rimligen kunde anses fylla de behov, för vilka den

var avsedd. Såsom jämförelsepunkter nämnde statsrådet Hamrm bland annat

de båda Carlsbergfonderna i Danmark.

Tyvärr har emellertid humanistiska fondens utveckling icke blivit sadan

som från början avsågs. I och med penninglotteriernas förstatligande mdrogos

till lotterimedelsfonden de rikliga s. k. överskottsmedel, tack vare vilka

fondens kapital bildats och tillvuxit. Därmed råkade också dess ränteavkastnin0,

i stagnation. Trots att fonden sedermera kommit i åtnjutande av arliga

tillskott av lotterimedel — från och med år 1940 250 000 kronor — har på

grund av räntefotens samtidiga sjunkande ränteavkastningen icke ökats, utan

visat en tendens att sakta falla. Detsamma gäller givetvis även andra fonder

för allmännyttiga ändamål.

Humanistiska f onden 1936—1945.

Utdelningsbara

Kapital vid

Ränteavkastning

Omkostnader

rån temedel

År

årets början

(för följande år)

kronor

kronor

kronor

kronor

1936 ..........

4 236 895

193 440

9 080

184 360

1937 ..........

4 819 570

213 347

11 501

201 846

1938 ..........

5 407 841

217 628

11 828

205 800

1939 ..........

6 103 343

238 018

15 433

222 585

1940 ..........

6 653 263

245 264

15 262

230 002

1941..........

6 853 263

270 196

16 767

253 429

1942 ..........

6 853 263

252 627

18113

234 514

1943 ..........

7 253 263

257 962

18 348

239 614

1944 .........

7 253 263

255 651

18 620

237 031

1945 ..........

7 453 263

253 897

17 485

236 412

För att åtminstone tillfälligt möjliggöra för fonden att i ökad utsträckning

tillgodose de viktigaste behoven av understöd åt humanistisk forskning nar

Kungl. Maj:t medgivit, att av de årliga för kapitalökning avsedda tillskotten

av lotterimedel 50 000 kronor — för år 1946 100 000 kronor — fmgo anvandas

till utdelning i stället för att avsättas till ökning av fondkapitalet. Den

för utdelning disponibla räntebehållningen uppgick för ar 1946 till i runt

tal 236 000 kronor, varför humanistiska fondens nämnd ar 1946 kunnat utdela

— jämte vissa besparingar å tidigare anslag å tillhopa omkring 14 000 kronor

— omkring 350 000 kronor, en summa, som motsvarar mindre an haltten

av summan av samtidigt sökta anslag, i runt tal 730 000 kronor.

Ovan angivna summor, i och för sig betydande, ha således visat sig vara

alldeles otillräckliga i förhållande till storleken av de anslag, som begärts hos

humanistiska fonden och som efter sorgfällig prövning tillstyrkts av sakkunniga.

I många fall ha de beviljade anslagen måst tillmätas väsentligt knappare

än”de summor, som med fullt fog begärts. Åtskilliga i och för sig angelagna

ändamål ha icke alls eller endast i mycket reducerad grad kunnat tillgodoses

med anslag. En jämförelse mellan de av sakkunniga tillstyrkta och de av

humanistiska fondens nämnd beviljade anslagen lämnas i följande sammanställning:
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

5

År

Summa anslag,

tillstyrkta av

sakkunniga

kronor

Summa anslag,

beviljade av

nämnden

kronor

1936 ...........

334 627

164 875

1937 .........

439118

181 000

1938 ...........

401 567

204 015

1939 ...........

431 206

214 000

1940 ...........

518 786

223 200

1941...........

499 983

253 700

1942 ...........

549 843

296 750

1943 ...........

611 337

303 400

1944 ...........

541 877

331175

1945 ...........

522 653

308 600

Summa

4 850 997

2 480 715

Vidare är det akademien bekant, att ej så få — och därtill verkligt betydande

— företag av humanistiskt vetenskaplig art planerats, utan att vederbörande

initiativtagare ens ansett det löna mödan att begära anslag ur humanistiska

fonden, väl vetande, att fondens utdelningsbara medel alltid varit

till bristningsgränsen upptagna. Akademien har själv måst ålägga sig stor

återhållsamhet vid framställningar om anslag för egna forskningsarbeten,

oaktat vetenskapligt högst önskvärda och viktiga företag eljest väl hade

kunnat motivera väsentligt högre anslagskrav.

Även Sveriges ställning i förhållande till den internationella forskningen på

det humanistiska området synes väl motivera, för att ej säga nödvändiggöra

ökade anslag. Vi ha här lyckats uppnå en ställning på olika områden, som

det är ett nationellt intresse att i fortsättningen hävda och befästa. Det kan

ej heller vara lämpligt, att vårt land skall av brist på medel nödgas avböja

sin medverkan till internationella vetenskapliga forskningsarbeten, där vi rimligen

kunna antagas vara i stånd att göra goda insatser. Akademien håller

också före, att en dylik levande kontakt med andra länders arbeten och med

dessas utövare är av utomordentlig betydelse för vår egen vetenskaps utveckling.

Det är ovedersägligt, att en sådan kontakt, ett sådant samarbete är

ägnat att vidga de svenska vetenskapsmännens synkrets och bidraga till att

ställa in deras rent svenska forskningsarbeten i större sammanhang. Över

huvud taget torde Sveriges deltagande på den internationella vetenskapliga

vädjobanan vara ägnat att stärka vår allmänna internationella ställning.

En viktig orsak till att humanistiska fonden ej på långt när i tillräcklig

utsträckning kan tillgodose den humanistiska forskningens intressen är, att

mycket betydande delar av tillgängliga medel nödvändigtvis åtgå för att

gälda trycknings- och andra därmed sammanhängande publikationskostnader.

En sammanställning av fondens utdelade anslag under senaste 10-årsperiod

visar följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

År

Beviljad anslags- summa

Publicering

Bearbetning

Resor, fältar- beten m. m.

kronor

kronor

kronor

kronor

1936 ..........

164 875

92 775

55 050

17 050

1937 ..........

181 000

84 000

71 250

25 750

1938 ..........

204 015

89 475

81 850

32 690

1939 ..........

214 000

95 500

80 200

38 300

1940 ..........

223 200

120 300

88 950

13 950

1941..........

253 700

121 800

110 050

21 850

1942 ..........

296 750

152 350

119 050

25 350

1943 ..........

303 400

167 900

116 650

18 850

1944 ..........

331175

184 375

127 850

18 950

1945 ..........

308 600

157 990

132 760

17 850

Summa

2 480 715

1 266 465

983 660

230 590

Då ett vetenskapligt arbete givetvis måste befordras till trycket, om det

skall få något värde såsom led i det vetenskapliga framåtskridandet, har det

varit alldeles nödvändigt att utdela dessa stora tryckningsanslag. Men följden

har ock blivit, att högst angelägna och lovande forskningsföretag måst ställas

på framtiden eller till och med helt avskrivas på grund av de tillgängliga

medlens knapphet. Skadan härav kan naturligtvis ej i siffror angivas,

men måste anses vara betydande.

Det torde av akademiens här ovan lämnade framställning tydligt ha framgått,

att behovet av medel för den humanistiska vetenskapens stödjande i

den omfattning, som måste anses rimlig och önskvärd, högst betydligt överstiger

humanistiska fondens nuvarande avkastning, samt att de hittills lämnade

årliga tillskotten av lotterimedel för utdelning icke varit tillräckliga för

att avhjälpa denna brist. En mera betydande ökning av dessa tillskott av

lotterimedel synes för närvarande icke heller vara möjlig.

Akademien anser sig under sådana förhållanden böra hos Kungl. Maj:t

göra framställning om att ett större årligt anslag måtte utverkas av riksdagen

för att tillsammans med humanistiska fondens avkastning användas till att

stödja och främja, humanistisk vetenskaplig forskning samt att fördelningen

av dessa anslagsmedel måtte överlämnas åt humanistiska fondens nämnd,

sedan densamma ombildats på sätt akademien föreslår i det följande.

Akademiens förslag har i de avgivna yttrandena från företrädarna för de

humanistiska och teologiska vetenskaperna hälsats med stor tillfredsställelse.

Kanslern för rikets universitet, som likaledes i princip anslutit sig till akademiens

förslag, anför följande.

Såsom akademien i sin framställning erinrat, har under de senaste åren

inom flera viktiga vetenskapliga forskningsområden betydande ekonomiska

och organisatoriska åtgärder vidtagits i syfte att skapa bättre förutsättningar

för forskningens framåtskridande. För främjande av teknisk, medicinsk och

naturvetenskaplig forskning ha sålunda särskilda forskningsråd inrättats och

statsmedel i avsevärd utsträckning ställts till förfogande. Den humanistiska

forskningen, som likväl är av central betydelse för den andliga kulturens utveckling,

saknar emellertid alltjämt det ekonomiska stöd, som erfordras för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

att denna forskning skall på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Förutsättningen

för att de humanistiska vetenskaperna skola kunna bedriva ett

effektivt och något så när omfattande arbete är emellertid, att betydligt rikligare

anslag anvisas för ifrågavarande ändamål. Akademiens initiativ till

beredande av bättre ekonomiska möjligheter på förevarande område har hälsats

med tillfredsställelse av samtliga de i ärendet hörda instanserna och för

egen del får jag på det livligaste understryka vikten av att åtgärder snarast

vidtagas för ett ökat tillgodoseende av den humanistiska forskningens behov.

Verksamhetsområdets omfattning.

I fråga om principerna för användningen av anslagsmedlen till stöd åt

humanistisk forskning har akademien framhållit, att skäl syntes föreligga att

i stort sett bibehålla vad i sådant hänseende stadgades i § 1 av reglementet

för humanistiska fonden. Dessa stadganden innehålla för närvarande följande.

§ 1.

Humanistiska fonden är bildad av lotterimedel, som Kungl. Maj:t i sådant

syfte tilldelat vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, och står under

akademiens förvaltning.

Fondens avkastning skall användas till följande ändamål:

att främja svenskt forskningsarbete inom de humanistiska vetenskapernas

område;

att i övrigt främja sådana företag och arbeten, som kunna vara av betydelse

för eller äga samband med de humanistiska vetenskapernas framåtskridande;

samt

att, då synnerliga skäl föreligga, till svenska offentliga samlingar förvärva

sådana föremål (konstverk, handskrifter, tryckalster och dylikt), vilka äro

ägnade att tjäna såsom vetenskapligt material eller hjälpmedel för humanistisk

forskning och vilkas bevarande eller förvärvande åt Sverige anses vara

av större vikt.

Vissa tillägg och förtydliganden i dessa bestämmelser anser akademien dock

behövliga. Akademien har bland annat ansett sig böra undersöka, huruvida

det kunde vara önskvärt och lämpligt, att humanistiska fondens verksamhetsområde

utvidgades att omfatta, förutom de egentliga humanistiska

ämnena, jämväl de teologiska och juridiska ämnesgrupperna.

Fn del av dessa vetenskaper hade ju, framhåller akademien, redan förut räknats

till humaniora, särskilt de delar, som berörde dels deras historiska och

filologiska, dels deras mera filosofiska sidor. Därför hade också arbeten av

dylik art redan upprepade gånger erhållit anslag ur humanistiska fonden.

Även övriga delar av dessa vetenskapsgrenar syntes emellertid äga tillräcklig

frändskap med egentliga humaniora för att de skulle kunna tänkas bliva hänförda

till fondens verksamhetsområde. Akademien anför vidare följande.

Akademien har även dryftat frågan, vilken ställning samhällsvetenskaperna

— i den del de ej falla inom den juridiska ämnesgruppen — böra intaga i

förhållande till humanistiska fonden och dess anslag. Akademien har därvid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74.

inhämtat, att en utredning om samhällsvetenskapernas omfattning och tillgodoseende

med forskningsanslag pågår.1 Överläggningar ha därför upptagits

med ordföranden i denna beredning. Dels av dessa överläggningar, dels av yttranden

från de juridiska fakulteterna vid de båda statsuniversiteten och från

den stats- och rättsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola samt

slutligen från lärarrådet vid Göteborgs högskola har det framgått, att det av

de juridiska och samhällsvetenskapliga ämnesgruppernas representanter knappast

anses vara ett önskemål, att dessa vetenskaper skola bli hänförda till dem,

som borde kunna erhålla sina anslag ur humanistiska fonden i annan mån,

än som redan hittills skett. Då den nyssnämnda beredningen enligt vad akademien

inhämtat lärer överväga att söka utverka ett gemensamt forskningsanslag

för samtliga stats- och samhällsvetenskapliga discipliner, inom vilka

även de juridiska vetenskaperna skulle inbegripas, har akademien ansett sig

icke böra föreslå någon utvidgning av humanistiska fondens verksamhetsområde

till förmån för sistnämnda vetenskapsgrupper. — Dock finner akademien

det självfallet, att sådana vetenskapliga forskningsarbeten inom ämnesgruppen,

som äro övervägande historiskt eller filosofiskt orienterade, böra

såsom hittills kunna komma i åtnjutande av understöd från fonden.

Den teologiska ämnesgruppen däremot synes lämpligen i sin helhet böra

tillgodoses genom anslag ur humanistiska fonden även beträffande de grenar

av denna grupp, som ej förut självklart ansetts höra till humaniora. De teologiska

fakulteterna i Lund och Uppsala ha i sina yttranden helt anslutit

sig till denna mening. Det synes för övrigt föga sannolikt, att något särskilt

forskningsanslag för teologisk forskning eljest kan komma att inrättas.

Om alla ämnesområden bör liksom hittills gälla, att endast rent vetenskaplig

forskning, men ej undervisningsändamål, erhåller stöd genom anslag från

fonden. Akademien anser även, att understöd ur humanistiska fonden självfallet

liksom hittills bör kunna utgå till vetenskapligt forskningsarbete inom

andra ämnesområden än här ovan avhandlade, då arbetet övervägande är

humanistiskt till sin natur.

I syfte att förtydliga innebörden av sitt förslag rörande verksamhetsområdets

omfattning har akademien lämnat en specificerad redogörelse för de

ändamål, till vilka bidrag borde kunna utgå ur den på föreslaget sätt förstärkta

humanistiska fonden. Av denna redogörelse samt de med anledning

därav avgivna yttrandena inhämtas i huvudsak följande.

a) Understöd till enskildas forskningsarbeten.

Sådana understöd borde kunna utgå i form av ersättning för mistad lön vid

kortare ledighet och dylikt samt bidrag till arbetshjälp, materialier in. m.

b) Anslag till »forskningsår». Anslag borde, yttrar akademien,

kunna tilldelas en forskare för att möjliggöra för honom att erhålla

ledighet från sin befattning under längre tid, t. ex. ett år, »forskningsår».

c) Reseanslag.

Beträffande de under b) och c) upptagna anslagsändamålen anför akademien

följande.

Akademien har givetvis icke genom dessa ändamåls upptagande bland

humanistiska fondens ändamål avsett att ersätta befintliga eller motverka

1 Utredningen har numera slutförts, se stat. off. utr. 1946: 74.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-

ifrågasatta statutenliga möjligheter för statsuniversitetens, eventuellt också

de fria högskolornas professorer och lärare att även på annat och måhända

för dem fördelaktigare sätt ernå här avsedda tjänstledighet med bibehållen

lön ävensom reseanslag och dylikt. Akademien avser att genom sitt förslag

förhjälpa icke minst de många forskare, som icke åtnjuta dylika privilegier, att

kunna frigöra sig en tid från det dagliga tjänste- eller förvärvsarbetet för att

kunna genomföra en forskningsuppgift. Sådana forskare finnas i många olika

ställningar: såsom tjänstemän vid arkiv, bibliotek och museer, vid läroverk

och skolor av olika slag, stundom även i privata tjänsteställningar och såsom

fria yrkesutövare. Deras medverkan i humanistiskt forskningsarbete är synnerligen

önskvärd. Alltför ofta har en god undersökning stannat på ett halvgånget

stadium och blivit utan nytta, därför att vederbörande forskare icke

kunnat ernå den tid av samling och arbetsro, som erfordrats för att föra

arbetet till slut.

Denna uppgift är för övrigt icke ny för humanistiska fondens verksamhet,

ehuru den på grund av medlens knapphet hittills icke kunnat praktiseras i

så stor utsträckning, som varit önskvärd.

Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala invände i sitt yttrande

över akademiens preliminära förslag, att anslag till ifrågavarande två ändamål,

forskningsår och resor, icke syntes böra belasta det planerade forskningsanslaget

utan borde tillgodoses med statsmedel på annat sätt, dels i form

av lagstadgad rätt för innehavaren av statlig professur eller jämförlig befattning

att vid viss ledighet för vetenskapligt arbete erhålla ersättning för förlorade

tjänstgöringspenningar, dels i form av särskilda resestipendier. I särskilt

yttrande av professorn Brusewitz, vari 9 andra professorer instämt, framhölls,

att om ett tillräckligt reseanslag kunde åstadkommas utanför fonden,

vore detta en tilltalande utväg, men att å andra sidan fonden knappast borde

vara helt stängd för vissa forskningsändamål, som krävde utlandsresor.

Teologiska fakulteten i Lund fann frågan om anslag till »forskningsår» vara

av sådan vikt, att den krävde ett ännu effektivare ekonomiskt stöd än vad

det tilltänkta anslaget kunde möjliggöra. Humanistiska sektionen intog samma

ställning till denna fråga som motsvarande sektion i Uppsala.

Med anledning av vad i de avgivna yttrandena anfördes har akademien

anfört följande.

Akademien kan icke i detta sammanhang underlåta att framhålla, att

humanistisk forskning icke bedrives enbart vid universiteten, utan att en

ganska betydelsefull del av denna forskning också utövas vid våra arkiv,

bibliotek, museer och andra liknande institutioner, dit vissa stora och viktiga

forskningsarbeten på grund av sin natur måste förläggas. Dessutom utgöra

lektorerna och många andra medlemmar av landets lärarkårer ofta mycket

värdefulla krafter för vår humanistiska forskning, krafter, som måste

stödjas och tillvaratagas för det svenska forskningsarbetet. Även kretsen av

övriga enskilda forskare på olika områden är ganska betydelsefull och förtjänar

hjälp och uppmuntran i sina många gånger mycket värdefulla specialforskningar.

— Även dessas intressen har akademien velat tillgodose vid sidan

av universitetens och högskolornas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

Humanistiska sektionen i Uppsala understryker i sitt sist avgivna yttrande,

att statsanställda vetenskapsmän böra erhålla statutenlig möjlighet till

»forskningsår» och annan jämförlig ledighet utan att medel ur det nu begärda

anslaget tages i anspråk. Även i fråga om reseanslagen har sektionen

anfört vissa betänkligheter. Humanistiska sektionen i Lund har däremot

anslutit sig till akademiens förslag.

Kanslern för rikets universitet har ansett sig icke kunna biträda förslaget,

att anslag ur fonden skulle utgå för att möjliggöra för en forskare att erhålla

ledighet från sin befattning under längre tid, t. ex. ett år, »forskningsår».

Ersättning för dylik ledighet borde tillgodoses i annan ordning.

Universitetsberedningen har anslutit sig till kanslerns förslag liksom även

statskontoret.

d) Anslag för vetenskapliga undersökningar »i

fältet». Härmed avses, anför akademien, expeditioner, undersökningar

eller andra arbeten av bland annat historisk, statsvetenskaplig, konsthistorisk,

arkeologisk, språkvetenskaplig, litteraturhistorisk, kulturgeografisk, etnografisk

och folkloristisk natur såväl inom som utom landet. Hit höra också företag,

som utföras av forskare från vårt land gemensamt med forskare från ett

eller flera andra länder, t. ex. nordiskt samarbete.

Humanistiska sektionen i Uppsala synes förmena, att anslag till ifrågavarande

ändamål i första hand borde tillgodoses genom särskilda statsanslag

till resor.

Kanslern har — under erinran att akademiens förslag innebure möjlighet

att ge reseanslag även för »fältarbeten» utom landet — ifrågasatt om man

icke härigenom kommit att omspänna ett alltför vidsträckt verksamhetsområde.

Universitetsberedningen synes ha anslutit sig till den ståndpunkt, som intagits

av kanslern, vilket även statskontoret gjort.

e) »Halvpe rmanenta anslag». Härmed avser akademien anslag

av kortare eller längre varaktighet till forsknings- och utgivningsföretag,

ledda av lärda sällskap eller andra kompetenta sammanslutningar. Såsom

exempel nämnas: Svenskt diplomatarium, Sveriges runinskrifter, Sveriges

kyrkor, Svenskt biografiskt lexikon, arbeten utgivna av Kungl. Samfundet

för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia m. fl.

f) Anslag för redigering och utgivning av ur
kundspublika

tioner av alla slag. Härmed likställer akademien

bibliografier, register och andra likartade hjälpmedel för vetenskaplig

forskning. ,

g) Anslag till museer, bibliotek och arkiv. Akademien

har tänkt sig, att anslag skulle kunna tilldelas dylika och liknande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds proposition nr 7Jj.

institutioner i och för utförande av humanistisk forskning i egen regi samt

för materialier, böcker, fotografier m. m. dylikt för samma ändamål.

Ifrågavarande förslag har blivit föremål för invändningar i vissa av de

avgivna yttrandena, vari bland annat anföres följande.

Reservanterna till humanistiska sektionens i Uppsala första yttrande: Det

kan ifrågasättas, om icke sådan forskning, som akademien här avser och som

väl hittills bekostats av till dessa institutioner anslagna medel, alltfort bör

bekostas på samma sätt. Vidare kan starkt ifrågasättas, om bidrag till böcker,

vartill bibliotek och arkiv redan ha anslag, skola kunna utgå ur fonden.

Vad som i detta samband menas med »materialier» är oklart. — I sitt senare

yttrande har humanistiska sektionen anslutit sig till de synpunkter, som anförts

av reservanterna.

Kanslern (med instämmande av universitetsheredningen): Det synes i viss

mån tveksamt, huruvida anslag böra utgå till under g) angivna ändamål.

Det måste i så fall röra sig om alldeles extraordinära forskningsuppgifter,

som falla utanför ramen för institutionernas ordinarie verksamhet.

Statskontoret har ansett understödjandet av museer in. fl. institutioner för

ifrågavarande ändamål böra ske i annan ordning.

h) Anslag för att möjliggöra publicering av

resultaten av humanistisk forskning (tryckning, klichering,

bindning, översättning till främmande språk m. m.).

i) Anslag till internationella forskningsföretag

av allmänt värde för humanistisk forskning.

Beträffande anslag till sistnämnda ändamål har akademien anfört:

Redan före första världskriget hade man på åtskilliga håll insett betydelsen

av internationell samverkan på bland annat den humanistiska vetenskapens

fält. Sålunda hade gemensamma vetenskapliga företag av stor vikt

igångsatts på flera områden. Mycket goda resultat hade redan vunnits och

högst betydande sådana kunde skönjas. Sedan freden återställts sökte man

återupptaga eller ny organisera arbetet, varjämte nya liknande samarbetsföretag

sattes igång eller planerades. Såsom ett viktigt exempel härpå kan

nämnas det sedan 1900 av fem tyska och österrikiska akademier utgivna

stora latinska ordboksarbetet Thesaurus linguae latinae. Ett annat är den

stora samlingspublikationen över alla antika vaser, Corpus vasorum antiqourum,

utgiven genom Union académique internationale. Det andra världskriget

har givetvis i detta internationella samarbete åstadkommit mycket större

avbräck än det förra kriget. Det är emellertid att förutse, att samarbetet efter

hand och kanske snart nog kommer att återupptagas.

Under förfluten tid har Sveriges medverkan i sådana viktiga företag tyvärr

ej alltid kunnat påräknas av brist på tillgängliga medel. Det synes akademien

högeligen angeläget, att vårt land, som skonats från krigsdeltagande, måtte

bereda sig på att göra en insats härvidlag, som motsvarar dess vetenskapliga

ställning och dess anspråk på att betraktas såsom ett kulturland av rang.

Ilimliga anslag böra därför kunna lämnas till dylika företag. Givetvis bör

därvid i allmänhet eftersträvas, att direkt svensk medverkan i sådana företag

äger rum. I de flesta fall torde till och med såsom villkor för ett svenskt

bidrag böra ställas, att även svenska vetenskapsmän få deltaga i arbetet. Men

möjlighet torde jiimväl böra finnas att undantagsvis frångå denna regel och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 7/+.

att sålunda bevilja begränsade bidrag, även om direkt svensk personlig medverkan

ej är omedelbart möjlig.

I detta sammanhang önskar akademien framhålla det önskvärda att i reglementet

för humanistiska fonden införes föreskrift för nämnden att övervaka,

att publikationer av internationellt intresse, till vilka anslag beviljas, antingen

i sin helhet utgivas på något av de stora kulturspråken, i vissa fall pa latin,

eller också förses med resuméer på motsvarande språk. Även härigenom skulle

en önskvärd förstärkt kontakt med den internationella vetenskapen åvägabringas.

Humanistiska sektionen i Lund anför i anslutning till detta förslag följande.

Det synes sektionen lämpligt att i förevarande anslagsändamål också inräkna

internationella tidskrifter, som till en del stå under svensk ledning

men tryckas utomlands. Härvid bör det icke utgöra något hinder, att svenska

tidskrifter och årsböcker i allmänhet icke böra erhålla anslag av ifrågavarande

medel. Dock finner sektionen, att bidrag till internationella tidskrifter

i första hand borde utgå från det å riksstaten uppförda anslaget för utgivande

av tidskrifter m. m., under förutsättning, att detta anslag ökas i erforderlig

grad.

k) Anslag för förvärv av föremål till museer,

arkiv och bibliotek. Akademien motiverar ifrågavarande förslag

på följande sätt.

I reglementet för humanistiska fonden återfinnes i § 1 sista stycket en bestämmelse,

som medgiver användande i vissa fall av fondens medel till förvärvande

av föremål till svenska offentliga samlingar. Denna bestämmelse

har under fondens snart 20-åriga tillvaro endast två gånger kommit i tilllämpning

och då med mycket oansenliga belopp. Detta torde huvudsakligen

ha berott därpå, att fondens medel ej ens tillnärmelsevis räckt till för tillgodoseende

av kraven på publicering och forskning. Klart är emellertid å andra

sidan, att de mycket blygsamma inköpsanslag, som i de flesta fall stå till

förfogande för museer, bibliotek, arkiv och dylikt, aldrig kunna förslå till

förvärv av sådana verkligt betydande konstverk, handskrifts- och boksamlingar

eller arkivalier, som stundom av olika anledningar, ofta helt oförmodat,

erbjudas till förvärvande. I vissa fall ha sådana förvärv kunnat genomföras,

dock endast tack vare mellankomst av enskilda donatorer eller föreningar.

Men denna väg för anskaffande av medel lärer nog i framtiden bli

allt mindre framkomlig. Därför synes det vitterhetsakademien vara angeläget,

att en möjlighet beredes att — då fråga är om förvärv av för offentliga

samlingar särskilt viktiga föremål — medel mera extraordinärt kunde

ställas till förfogande. Beslut härom torde emellertid, då fråga är om större

summor, t. ex. överstigande 20 000 kronor, böra i varje särskilt fall underställas

Kungl. Maj:ts stadfästelse. Oberoende härav torde det böra lämnas

humanistiska nämnden möjlighet att till mötande av större utgifter av nu

omförmält slag årligen ur anslaget avsätta penningmedel.

Det kan möjligen invändas, att anslag sådana som dessa ej direkt höra

samman med ett humanistiskt forskningsanslag. Men akademien vill då

erinra därom, att offentliga samlingar i sig själva erbjuda den bästa grundval

för mångsidig forskning på åtskilliga områden. Deras berikande med viktiga

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts •proposition nr 71±.

ting står sålunda i nära sammanhang med forskningen. Härförutom torde det

få anses vara ett självklart statsintresse, att våra offentliga samlingar av nu

ifrågavarande art kunna för den svenska allmänheten framvisa ett kvalitativt

så högt stående material som möjligt.

Invändningar riktas i flera av de avgivna yttrandena mot ifrågavarande

förslag. Sålunda anföres bland annat följande.

Humanistiska sektionen i Uppsala. Sektionen anser ifrågavarande förslag

mindre lämpligt, då därigenom alltför lätt intrång kan göras på andra humanistiska

forskningsintressens berättigade krav. Sektionen kan därför icke

ansluta sig till förslaget på denna punkt.

Humanistiska sektionen i Lund. Sektionen hälsar med glädje den föreslagna

möjligheten att använda medel ur den förstärkta humanistiska fonden till

inköp för museer, arkiv och dylika institutioner. Sektionen vill dock framhålla

den svårighet, som kan uppkomma därigenom, att föremål och samlingar

av här avsett slag ofta hembjudas med kort tidsfrist, varför ansökan i

vanlig ordning hos humanistiska fonden och behandlingen av sådan ansökan

kan vara en alltför långsam procedur. Det synes mycket lämpligt, att respektive

museer, arkiv etc. även kunna erhålla dylika anslag för visst generellt

angivet inköpsändamål utan att i förväg behöva specificera vilka enskilda

föremål eller samlingar som skulle anskaffas.

Lärarrådet vid Göteborgs högskola. Av motiveringen framgår, att akademien

bland ifrågavarande föremål även inräknar »verkligt betydande konstverk».

Enligt lärarrådets uppfattning höra inköp av konstverk ej direkt samman

med humanistisk forskning och böra även med hänsyn till de numera

betydande kostnader, dylika inköp kräva, tillgodoses genom andra medel.

Lärarrådet föreslår, att anslag under k) begränsas till att omfatta förvärv

av föremål och samlingar av särskild betydelse för svensk humanistisk forskning.

Kanslern — varmed universitetsberedningen och statskontoret instämt —

har icke funnit lämpligt, att humanistiska fonden skulle belastas med att

utgiva anslag till museer, arkiv och bibliotek m. fl. för förvärvande av föremål

av ifrågavarande slag. Medel för sådant ändamål syntes i stället böra

beräknas under vederbörande institutioners ordinarie anslag.

Anslagets storlek.

Akademien har, som nämnts, anhållit, att anslaget till bidrag till främjande

av humanistisk forskning måtte fastställas till 650 000 kronor. Till

stöd härför har akademien anfört följande.

Det torde i detta sammanhang vara av värde att lämna några uppgifter

rörande storleken av de anslag, som i vårt grannland Danmark sedan längre

tid tillbaka kunnat lämnas till stöd för humanistisk vetenskaplig forskning

samt för inköp av konstverk m. in. till offentliga samlingar, allt tack vare

de båda stora donationsfonderna Carlsbcrgjondct (grundlagd 1870) och Ny

Carlsbergfondet (grundlagd 1901).

Dessutom bör i detta sammanhang även lämnas uppgifter om Rask-0rsted

Fondet, upprättad 1019 till stöd för dansk vetenskap i förbindelse med mel
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 7J+.

lanfolklig forskning, således avseende de ändamål, som ovan angivas under

d) och i).

Under tioårsperioden 1935/45 ha de nämnda danska fonderna för ifrågavarande

humanistiska ändamål lämnat i medeltal per år följande anslagsbelopp:
Carlsbergfondet

................................... kronor 734 100

Ny Carlsbergfondet................................ » 450 200

Rask-0rsted Fondet ............................... » 107 500

Summa kronor 1 291 800,

härav till inköp för museer m. m..................... » 372 800.

Dansk vetenskaplig humanistisk forskning har sålunda tack vare de

nämnda tre fonderna fått anslag, som i medeltal överstiga 1 % miljon kronor

om året.

Det är att märka, att juridisk och teologisk vetenskap icke understödjes

av Carlsbergfonden. Det har vidare upplysts, att alla tre fonderna under

krigsåren icke utdelat hela de tillgängliga beloppen, utan ha gjort större

reservationer än normalt.

Att fixera den summa, som är nödvändig för att på ett rimligt sätt fylla de

krav på ekonomiskt stöd, som svensk humanistisk vetenskap synes ha rätt

att ställa, om den skall kunna fullfölja de uppgifter, vilka här ovan angivits,

är helt visst en vansklig sak. Ändamålen äro mångskiftande, ämnesområdena

många och olikartade. Redan den årliga summan av de anslag, varom

ansökts från humanistiska fonden under senare år, giver vid handen, att det

måste röra sig om ett stort belopp.

Härtill måste, enligt vad ovan föreslagits, läggas behoven av stöd åt teologisk

vetenskap ävensom summan av vissa anslag, som borde överflyttas

från åttonde huvudtiteln, utgörande för budgetåret 1945/46 i runt tal 80 000

kronor enligt följande specifikation.

Understöd för utgivande av Svenskt biografiskt lexikon .... kronor 15 000

Bidrag till utgivande av Svenskt diplomatarium.......... » 25 000

Understöd för fortsatt utgivande av Nusvensk ordbok .... » 12 000

Vissa bidrag1 från anslaget till understöd för utgivande av

tidskrifter, lärda verk och läroböcker, för budgetåret

1945/46 tillhopa ................................... » 27100

Summa kronor 79 100.

För internationellt organiserade arbeten böra även, enligt vad ovan framhållits,

vissa anslag beräknas. Akademien vill jämväl erinra om sina i det

föregående gjorda uttalanden, av vilka framgår, att man måste räkna med

ej så få — och i detta fall sannolikt stora — planerade vetenskapliga företag,

där vederbörande till följd av tillgängliga medels otillräcklighet ej ens ansett

det löna mödan att begära anslag. Härjämte erinrar akademien om sina egna 1 2

1 Svensk historisk bibliografi 800 kronor, Svenska fornskriftsällskapets utgivningsverksamhet

2 200 kronor, Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 2 200

kronor, Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium, 8 000 kronor, Horae Soederblomianae ] 000

kronor, V. Lundstedt: Law and Justice, 400 kronor, Skrifter, utgivna av statsvetenskapliga

föreningen i Uppsala 3 000 kronor, Michaelisgillet: kommentar till Olaus Magnus historia om

de nordiska folken 1 500 kronor, Sjöhistoriska samfundets skriftserie 800 kronor, Landsmålsarkivets

i Uppsala Lule-lapska ordbok 5 000 kronor, B. Hesselman: Förstudier till en nordisk

språkhistoria 2 200 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-

under utförande varande eller planerade företag, där det måste anses högst

önskvärt att väsentligt ökade anslag kunde ställas till förfogande.

I detta sammanhang vill akademien erinra om de starkt stigande kostnaderna

för tryckning, papper, klichéer m. m. Kostnadsstegringen på det

nämnda området uppgår för närvarande till cirka 50 procent i förhållande till

1938 års priser.

Slutligen måste man räkna med den summa, som erfordras för inköp till

museer, bibliotek och arkiv, och vilken bör uppgå till ett något så när

betryggande belopp.

Det sammanlagda årsbehovet till stöd för humanistisk forskning torde med

hänsyn till vad här ovan sagts närmast kunna beräknas till omkring en miljon

kronor. Då emellertid tillräckligt fasta beräkningsgrunder ännu saknas,

anser akademien det riktigast att nu begränsa det beräknade årsbehovet till

900 000 kronor. Då humanistiska fondens ränteavkastning för närvarande

kan beräknas till cirka 250 000 kronor, skulle det årliga statsanslaget till

humanistisk forskning för närvarande kunna begränsas till 650 000 kronor.

Akademien har i detta sammanhang framhållit önskvärdheten av att humanistiska

fonden allt fortfarande måtte få påräkna samma årliga tillskott till

sitt fondkapital som hittills beviljats av lotterimedel. En visserligen långsam

men dock stadig stegring av fondens räntemedel ansåge akademien vara viktig,

då dessa medel under alla förhållanden kunde påräknas oberoende av i

övrigt växlande statsfinansiella konjunkturer.

Humanistiska sektionen i Uppsala ifrågasätter, med hänsyn till de knappa

villkor, varunder de humanistiska vetenskaperna hittills arbetat, om ej det

föreslagna understödsbeloppet vore att anse som alldeles för otillräckligt. Vad

akademien anfört om de danska fonderna utgjorde ett talande jämförelsematerial.

Kanslern har förklarat sig anse, att det av akademien beräknade medelsbehovet

icke syntes vara för högt tilltaget. Härvid räknade kanslern med,

att från den förstärkta humanistiska fonden skulle utgå understöd även för

de av akademien angivna ändamål, vilka nu tillgodosågos genom särskilda

anslag under åttonde huvudtiteln. — Vidare anför kanslern:

Ett tillgodoseende av den humanistiska forskningen enligt de av akademien

framlagda grunderna bör givetvis icke få utgöra ett hinder för upptagande

av ett förslag att till universitets- och högskoleorganens förfogande

ställa medel för främjande av humanistisk forskning i analogi med vad som

skett i fråga om medicinsk forskning. Särskilt yngre forskare, som icke inför

ett centralt forskningsråd förmå tävla om anslag, kunna där få sina anslagsbehov

prövade av sina närmaste lärare och därigenom bli bedömda av dem,

som bäst känna sökandenas förutsättningar. Som komplement till det medicinska

forskningsrådets verksamhet har denna anordning slagit väl ut.

Universitetsberedningen tillstyrker likaledes, att 650 000 kronor anvisas

till ifrågavarande ändamål samt yttrar vidare:

Samtidigt som beredningen sålunda i allt väsentligt biträder akademiens

anslagsäskande, anser beredningen det angeläget att betona, att de föreslagna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

åtgärderna till förbättrande av villkoren för de humanistiska vetenskaperna

icke täcka alla de önskemål, som framställts till beredningen av representanter

för dessa vetenskaper. Liksom för den medicinska torde även för den

humanistiska forskningen medel behöva ställas till universitets- och högskoleorganens

direkta förfogande. Detta gäller särskilt för tillgodoseendet av

de krav på publiceringsmöjligheter, som mindre avancerade forskare kunna

framställa.

Statskontoret framhåller, att det undandroge sig ämbetsverkets bedömande,

huruvida och i vilken utsträckning medel borde ställas till förfogande

för ifrågavarande ändamål utöver vad som för närvarande utginge från humanistiska

fonden samt genom anslag å riksstaten.

Anslagets administration.

Akademien förordar, att humanistiska fondens organ skola handhava det

nya forskningsanslaget. Akademien anför:

Akademien finner det vara naturligt och följdriktigt, att humanistiska

fonden och dess organ, som under snart 20 år på ett framgångsrikt och, såvitt

akademien kunnat finna, synnerligen tillfredsställande sätt handhaft uppgiften

att med hittills tillgängliga medel stödja och främja humanistiskt forskningsarbete

i landet, också i fortsättningen får fullfölja denna uppgift med

användande av de rikare resurser, som det äskade årsanslaget skulle lämna.

Därigenom skulle en önskvärd kontinuitet bevaras och en under de gångna

åren grundlagd, synnerligen värdefull erfarenhet och översikt över det vetenskapliga

arbetet på det humanistiska området tillgodogöras.

Humanistiska fondens nämnd har i verkligheten under den tid densamma

varit i verksamhet på de humanistiska vetenskapernas område motsvarat de

forskningsråd, som under senaste tid inrättats för andra vetenskapsområden.

Nämnden har, liksom forskningsråden, en fullkomligt fri ställning gentemot

akademien i sitt handhavande av de utdelningsbara räntemedlen, liksom

själva förvaltningen av fondens kapital ombesörjes av särskilt förordnade

ekonomidelegerade och sålunda är helt skild från akademiens övriga

penningförvaltning.

En praktisk-ekonomisk fördel skulle även vinnas genom det ifrågavarande

anslagets överlämnande till humanistiska fonden, ty densamma äger redan

en färdig och beprövad förvaltningsapparat, som utan större förändringar

är kapabel att övertaga den ekonomiska förvaltning, som kan krävas för

det nya anslaget. Förvaltningskostnaderna för humanistiska fonden ha, inklusive

reseersättningar till de akademisammanträden, vid vilka fondens angelägenheter

behandlas, uppgått till i runt tal 18 000 kronor om året. De

torde vid en ökning av fondens anslagskapacitet icke behöva överstiga 35 000

kronor om året enligt verkställd approximativ beräkning.

I fråga om humanistiska fonden stadgas i reglementet för fonden, att densamma

tilldelats akademien och står under dess förvaltning. Förvaltningen

skall vara helt skild från akademiens övriga fondförvaltning och ombesörjas

av tre ekonomidelegerade, av vilka en utses av Kungl. Maj:t och två av

akademien. Dessa, vilka äro ansvariga för vården av fondens penningmedel,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7J+.

äga rätt att anställa sekreterare och räkenskapsförare. Ekonomidelegerade må

icke besluta andra utgifter än sådana, som sammanhänga med fondens penningförvaltning.

Beträffande placeringen av fondens medel finnas detaljerade bestämmelser

i reglementet. Fondens kapital får ej tagas i anspråk utan Kungl. Maj:ts

tillstånd.

I fråga om humanistiska fondens nämnd samt beträffande

utdelningen av anslag från fonden stadgas i förutnämnda reglemente

(§§ 5—12) följande.

§ 5.

Fördelningen av tillgängliga medel verkställes av en nämnd, som består av

ordförande, vice ordförande och två ledamöter, samtliga förordnade av Kungl.

Maj:t, samt ytterligare sex ledamöter, av vilka akademiens båda klasser

utse vardera tre. Vardera klassen väljer tillika en suppleant att inträda vid

förfall för ledamot, som utsetts av klassen.

Ledamöter och suppleanter utses för en tid av fem år.

Avgår ledamot eller suppleant, utses ny ledamot eller suppleant för återstående

del av tjänstgöringstiden.

Till ledamöter och suppleanter skola utses personer, kända för allmänna

humanistiska intressen, samt sådana forskare inom humanistiska vetenskaper,

vilka gjort sig kända för humanistiska intressen även utom egna specialområden.

Det bör iakttagas, att så många vetenskapsgrenar som möjligt

bliva företrädda i nämnden.

§ 6.

För beslut i nämnden fordras, att minst sju ledamöter äro tillstädes och

minst fem om beslutet ense. Vid lika röstetal vinner den mening, som omfattas

av ordföranden.

För ärendenas beredning och föredragning samt protokollföringen m. m.

må nämnden inom eller utom sig utse lämplig person, vilken äger att därför

åtnjuta skälig ersättning.

För avlöningar, resekostnader och övriga administrationsutgifter äger

nämnden att från fondens avkastning uppbära nödiga medel enligt av akademien

årligen fastställd stat.

I denna må även upptagas skälig reseersättning till akademiens utom

Stockholm boende ledamöter för deltagande i sådant akademiens sammanträde,

varå sakkunniga enligt § 7 utses eller annat fonden rörande ärende

av större vikt behandlas.

Nämnden skall årligen före den 15 februari till akademien avgiva berättelse

över sin verksamhet under nästföregående år.

§ 7.

Utdelningen av anslag från fonden äger rum i regel en gång om året.

Ansökning om sådant anslag inlämnas till akademien senast den 31 oktober

året innan avsedd utdelning skall äga rum.

För granskning av sålunda inkomna ansökningar utser akademien vid sitt

ordinarie decembersammanträde sakkunniga inom de specialområden, vilka

ansökningarna avse.

Bihang till riksdagens protokoll 101f7. 1 sand. Nr 7/f.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7/+.

Till sakkunniga utses de personer, korporationer eller institutioner, som

akademien i varje särskilt fall anser vara mest lämpliga. Även ledamot av

nämnden kan utses till sakkunnig.

Sakkunniga skola avgiva utlåtande, huruvida till dem överlämnade ansökningar

böra föranleda tilldelande av anslag. Hava flera ansökningar om anslag

till likartade ändamål överlämnats till samma sakkunniga, skola dessa jämväl

angiva i vilken ordning ansökningarna synas förtjänta av bifall.

De sakkunnigas utlåtanden böra avgivas till akademien senast den 15

januari.

Ansökningshandlingar och utlåtanden jämte uppgift om de till utdelning

tillgängliga medlen avlämnas av akademien till nämnden, som har att företaga

ansökningarna till avgörande senast den 10 mars. Omedelbart efter avgörandet

skola utlåtandena återställas till de sakkunniga.

§ 8.

Nämndens beslut om utdelning av anslag tillkännagivas på lämpligt sätt

samband med akademiens högtidssammankomst den 20 mars.

§ 9.

Vid anslagens fördelning äger nämnden fullständig frihet inom ramen för

de tillgängliga medlen. Den må ock bestämma villkor för åtnjutande av beviljat

anslag.

Nämnden bör vid anslagsfördelningen tillse, att sådana ändamål, vilka

nämnden på grund av inhämtade yttranden av sakkunniga eller eljest anser

vara mest förtjänta av understöd, bliva särskilt främjade, oberoende av de

ämnesgrupper, till vilka de höra. En schematisk på förhand gjord uppdelning

av tillgängliga medel mellan de olika humanistiska ämnesgrupperna får icke

ifrågakomma.

Nämndens beslut om utdelning av anslag må icke överklagas.

§ 10.

Nämnden äger besluta, att viss del av de under året för utdelning tillgängliga

medlen må reserveras till en följande utdelning.

Till samma ändamål må anslag icke lämnas under mer än tre år i följd.

Därefter måste minst ett kalenderår förflyta, innan anslag ånyo må givas.

Doek må nämnden genom år efter år förnyade anslag främja särskilda under

akademiens ledning stående forskningsföretag eller publikationer.

§ 11.

I brådskande fall, så oek eljest där särskilda skäl föreligga, må beslut om

utdelning fattas av nämnden i annan ordning än i § 7 sägs; skolande dock

sådant beslut underställas akademien för godkännande.

Akademiens beslut i dylikt ärende må icke överklagas.

§ 12.

Har framställning om utbetalande av beviljat anslag icke gjorts inom två

år efter anslagets beviljande, anses detta hava förfallit, såvida ej akademien

annorlunda beslutar. Har anslag till samma ändamål beviljats flera år i följd,

räknas tiden från sista beviljandet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Rungl. Maj:ts -proposition nr 74-

Såsom förut nämnts har akademien förordat viss ändrad sammansättning

av humanistiska fondens nämnd. Syftet härmed angives vara att vid dess

tillsättande ett större inflytande än hittills garanteras universiteten och högskolorna

i Stockholm och Göteborg. Akademiens förslag att den teologiska

ämnesgruppen skall inbegripas inom fondens verksamhetsområde har även

ansetts göra en ökning av antalet nämndledamöter ofrånkomligt.

Akademiens preliminära förslag. I det preliminära förslag,

som för yttrande underställdes vissa universitetsmyndigheter, hade akademien

ifrågasatt en förändring av nämndens sammansättning, som framgår

av följande sammanställning:

Nuvarande

sammansättning:

4 ledamöter, utsedda av Kungl.

Maj:t (därav ordförande och vice

ordförande).

6 ledamöter, utsedda av akademien

(3 av vardera klassen).

Föreslagen

sammansättning:

2 ledamöter, utsedda av Kungl.

Maj:t (ordförande och vice ordförande)

.

6 ledamöter, utsedda av akademien

(3 av vardera klassen).

4 ledamöter, utsedda av Kungl.

Maj:t inom ett förslag av 8 personer,

därav 2 från vart och ett

av universiteten och de fria högskolorna.

Härtill skulle komma två av akademien utsedda suppleanter.

Mot det preliminära förslaget restes åtskilliga invändningar från universitetens

och högskolornas sida med krav på starkare representation i nämnden.

Akademiens slutliga förslag. I sitt slutliga förslag har akademien

modifierat sitt förslag med avseende på nämndens sammansättning

i enlighet med följande:

Föreslagen sammansättning:

3 ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t (därav ordförande och vice ordförande),

4 ledamöter, utsedda av akademien (2 av vardera klassen),

4 ledamöter, utsedda, 1 av humanistiska sektionen i Uppsala, 1 av humanistiska

sektionen i Lund, 1 av humanistiska avdelningen vid Stockholms

högskola samt 1 av lärarrådet vid Göteborgs högskola,

1 ledamot, utsedd gemensamt av de teologiska fakulteterna i Uppsala och

Lund.

Härtill skulle komma suppleanter för envar av de ledamöter, som icke

förordnats av Kungl. Maj:t. Akademien skulle tillse, att den forskningsverksamhet,

som bedrives utanför universitet och högskolor även blir representerad

i nämnden genom de av akademien valda ledamöterna.

Mandattiden för ledamöterna i nämnden borde sättas till fem år och bestämmelser

införas till befrämjande av önskvärd cirkulation i nämndens

sammansättning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 7It.

Beträffande akademiens slutliga förslag, som tillstyrkts av humanistiska

sektionen i Lund, har humanistiska sektionen i Uppsala anfört:

Akademien föreslår, att humanistiska fondens nämnd, ombildad på visst

sätt, fördelar hela det nu av akademien begärda anslaget jämte humanistiska

fondens tidigare medel. Ett helt fristående organ hade givetvis varit tänkbart,

och sektionen vill i detta sammanhang påpeka, att det naturvetenskapliga

forskningsrådet föreslagits bliva i organisatoriskt avseende oberoende av

vetenskapsakademien samt inrymma endast en enda representant för denna

akademi mot tre representanter för de akademiska organen vid statsuniversiteten

och Stockholms högskola. I medicinska forskningsrådet åter ställa

fakulteterna, karolinska institutet, veterinärhögskolan och tandläkarinstitutet

sex av elva ledamöter, medan de övriga äro självskrivna, respektive utsedda

av Kungl. Maj:t. Tänkbart hade ävenså varit, att viss del av det begärda

anslaget ställts direkt till de akademiska organens förfogande. _

Sektionen vill likväl nu liksom i tidigare yttrande biträda akademiens förslag,

nämligen att medlen fördelas centralt, samt att humanistiska fondens

förvaltningsapparat utnyttjas för detta ändamål. Desto mera angeläget synes

det emellertid, att den ombildade nämndens sammansättning garanterar en

full och såvitt möjligt allsidig kontakt med den vid universitet och högskolor

pågående forskningen. Också framhåller lärarrådet vid Göteborgs högskola

i sitt tidigare yttrande: »Enligt lärarrådets uppfattning bör det oeftergivligt

tillkomma de humanistiska sektionerna i Lund och^ Uppsala, den

humanistiska fakulteten vid Stockholms högskola och lärarrådet vid Göteborgs

högskola att direkt utse ledamöter med suppleanter av den humanistiska

nämnden. Ett avgörande inflytande i denna bör förbehållas dem». Det

förhållandet, att vitterhetsakademien övervägande består av professorer vid

dessa lärosäten, borgar i och för sig icke för en tillfredsställande representation,

såsom uppvisas i lärarrådets yttrande. Ingenting hindrar naturligtvis

å andra sidan, att till universitetetsrepresentant väljes en person, som tillika

är ledamot av akademien.

Av skäl som sålunda anförts, vill sektionen för sin del föreslå, att den

ifrågavarande nämnden måtte bestå av en ordförande, utsedd av Ivungl.

Maj:t, en vice ordförande, likaledes utsedd av Kungl. Maj: t, tre ledamöter

valda av vitterhetsakademien, en representant för de båda teologisk^ fakulteterna

tillsammans, två representanter för humanistiska sektionen i Uppsala,

två representanter för humanistiska sektionen i Lund, en representant

för Stockholms högskolas humanistiska fakultet och en representant för

lärarrådet vid Göteborgs högskola. För akademiens och de akademiska organens

representanter skulle samtidigt väljas personliga suppleanter.

Sammanlagda antalet ledamöter i nämnden bleve på detta sätt oförändrat

enligt akademiens förslag tolv. Genom att sektionerna ägde att utse vardera

två ledamöter vunnes även den fördelen, att såväl de historiska som de språkliga

disciplinerna kunde påräkna en betryggande representation i nämnden.

Vid samtliga val till nämnden bör enligt sektionens mening den grundsatsen

vara vägledande, att ingen lärdomsgren må äga mer än en företrädare bland

nämndens medlemmar.

Beträffande mandattiden vill sektionen i anslutning till akademiens förslag

tillstyrka fem år, dock så att ingen må kunna omedelbart omväljas för ny

femårsperiod. En successiv förnyelse genom cirkulation synes likaså ändamålsenlig.

Enligt sektionens mening torde slutligen även en viss åldersgräns

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7Jt.

för valbarhet till nämnden böra fastställas; pensionsåldern för akademiska

lärare vid statsuniversitet bör i så fall utgöra en rimlig norm. Från samtliga

i detta stycke omtalade bestämmelser skulle givetvis de båda av Kungl.

Maj:t utsedda medlemmarna av nämnden vara undantagna.

Kanslern har anfört följande.

När det gällde spörsmålen om vidtagandet av åtgärder för främjande av

medicinsk och naturvetenskaplig forskning diskuterades möjligheten av att

anknyta en dylik verksamhet till vetenskapsakademien. Det befanns emellertid

ur olika synpunkter lämpligare att upprätta fullt självständiga och fristående

organ — forskningsråd — för liandhavandet av ifrågavarande uppgifter.

Starka skäl kunna givetvis anföras för att en motsvarande organisation

upprättas för den humanistiska forskningens vidkommande, vilket forskningsråd

skulle omhänderhava de medel, som kunde komma att uppföras på

riksstaten. Med hänsyn emellertid till förekomsten av humanistiska fonden

och den organisation, som redan finnes för förvaltning av dess medel, synes

det ur praktiska synpunkter mest ändamålsenligt, att samtliga de för humanistisk

forskning tillgängliga medlen komme att förvaltas av ett och samma

centrala organ och att den humanistiska fondens förvaltningsapparat utnyttjas

för detta ändamål. Jag anser mig därför böra biträda akademiens förslag

på denna punkt.

Akademien har i samband med sitt nu framlagda förslag förordat att nämnden

skulle utökas med två ledamöter till tolv, av vilka Kungl. Maj:t skulle

förordna ordförande, vice ordförande och en ledamot, tillika sekreterare, humanistiska

sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund, humanistiska avdelningen

vid Stockholms högskola och lärarrådet vid Göteborgs högskola

utse vardera en ledamot jämte en suppleant för denne, de teologiska fakulteterna

i Uppsala och Lund gemensamt en ledamot och en suppleant samt

vitterhetsakademien fyra ledamöter (akademiens båda klasser två vardera)

jämte personliga suppleanter för dessa.

Från universitets- och högskolehåll har framhållits betydelsen av att ett

avgörande inflytande i nämnden förbehålles de humanistiska sektionerna vid

universiteten samt Stockholms högskolas humanistiska avdelning och lärarrådet

vid Göteborgs högskola. I anslutning härtill har humanistiska sektionen

i Uppsala föreslagit, att nämnden skulle bestå av tolv ledamöter, av vilka

Kungl. Maj:t skulle utse ordförande och vice ordförande samt de humanistiska

sektionerna i Uppsala och Lund vardera två ledamöter, humanistiska

avdelningen vid Stockholms högskola och lärarrådet vid Göteborgs högskola

vardera en ledamot, teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund gemensamt

en ledamot samt vitterhetsakademien tre ledamöter; för de akademiska organens

och akademiens representanter skulle personliga suppleanter väljas.

För egen del vill jag framhålla, att jag anser det i hög grad betydelsefullt,

att nämnden får en sådan sammansättning, att tillräckligt inflytande i densamma

beredes yngre, i aktivt forskningsarbete verksamma akademiska

lärare. Detta önskemål torde bäst tillgodoses genom att de fyra humanistiska

avdelningarna vid universiteten och högskolorna beredas en förhållandevis

stark representation i nämnden. Jag ansluter mig därför till det förslag, som

framlagts av humanistiska sektionen i Uppsala, dock med den jämkningen,

att vitterhetsakademien i enlighet med dess förslag bör utse fyra ledamöter

i nämnden, av vilka akademiens båda klasser skulle välja vardera två. Härvid

synes likväl böra iakttagas, att minst två av dessa ledamöter företräda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 7/h

humanistisk forskning utanför de akademiska lärosätena. För att likväl kunna

hålla nämnden inom det föreslagna medlemsantalet av tolv anser jag mig

böra föreslå, att vice ordförande icke förordnas av Kungl. Maj:t utan utses

av nämnden bland dess valda ledamöter.

De olika läroanstalterna samt vitterhetsakademien böra före valens förrättande

samråda med varandra för att ernå största möjliga allsidighet i

nämndens sammansättning och härvid eftersträva att i regel ingen lärdomsgren

erhåller mer än en företrädare.

I likhet med akademien anser jag att mandattiden bör fastställas till fem

år och i överensstämmelse med vad humanistiska sektionen i Uppsala framhållit

håller jag före, att bestämmelse bör införas om att ingen må omedelbart

kunna omväljas för en ny femårsperiod. En successiv förnyelse av nämnden

genom cirkulation synes mig också ändamålsenlig.

Jag är jämväl av den uppfattningen, att en viss åldersgräns för valbarhet

till nämnden lämpligen bör fastställas. I sådant avseende torde för de av

universiteten och högskolorna valda ledamöterna pensionsåldern för akademiska

lärare vid statsuniversiteten få anses utgöra en rimlig norm. För de

av akademien utsedda ledamöterna torde uppnådd levnadsålder av 70 år

böra fastställas som gräns.

Vad sålunda av mig föreslagits i fråga om de valda ledamöterna bör givetvis

icke gälla den av Kungl. Maj:t förordnade ordföranden.

För ärendenas beredning och föredragning samt protokollföring m. m. torde

nämnden — liksom för närvarande är fallet — böra äga att inom eller utom

sig utse lämplig person, mot åtnjutande härför av skälig ersättning. I enlighet

med vad akademien uppgivit synas förvaltningskostnaderna kunna hållas

inom en ram av 35 000 kronor, innebärande en kostnadsökning av 17 000

kronor, och förvaltningen liksom hittills omhänderhavas av humanistiska fondens

ekonomidelegerade.

Statskontoret har yttrat följande.

Då humanistiska fonden inrättades avsågs, att densamma skulle genom

tilldelning av lotterimedel växa till dess den uppnått sådan storlek, att dess

avkastning rimligen kunde fylla de behov, för vilka den var avsedd, nämligen

att utgöra ett varaktigt och tillräckligt ekonomiskt stöd åt den humanistiska

forskningen. På grund av penninglotteriets förstatligande, räntesatsens

nedåtgående, stigande material- och tryckningskostnader samt ökade

behov av understöd åt forskningen blir emellertid med nuvarande avsättningar

till fondkapitalet den tidpunkt alltmera avlägsen, då ränteavkastningen

kan bli av tillfredsställande storlek. Med hänsyn härtill och då rådande

ordning för dispositionen av medel för den humanistiska forskningens understödjande

karakteriseras av bristande överskådlighet, anser sig statskontoret

böra föreslå, att lotterimedelsfonden icke vidare tages i anspråk för ifrågavarande

ändamål, att ytterligare avsättningar till humanistiska fonden icke verkställas,

samt att för den humanistiska forskningens främjande anvisas ett

särskilt reservationsanslag under åttonde huvudtiteln. Å detta anslag bör

såsom uppbördsmedel redovisas ränteavkastningen av humanistiska fonden.

Vid en sådan lösning av det föreliggande problemet synes för gäldande av

uppkommande förvaltningskostnader böra — såsom skett för exempelvis statens

medicinska forskningråd — upptagas ett särskilt förslagsanslag å åttonde

huvudtiteln. Storleken av dessa kostnader kan statskontoret icke bedöma

på grundval av föreliggande uppgifter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-

Vad särskilt angår förvaltningen av humanistiska fonden vill statskontoret

bringa i erinran, att ämbetsverket vid flera tillfällen hävdat den uppfattningen,

att fonden i fråga borde överflyttas till statskontorets förvaltning,

varigenom vissa med akademiens handhavande av fonden förenade kostnader,

bland annat för ekonomisekreterare och räkenskapsförare, 4 440 kronor, och

för revision, 800 kronor, skulle bortfalla. Ur akademiens synpunkt kan detta

icke innebära någon nackdel, då en dylik överflyttning givetvis icke i och

för sig bör medföra ändring av beslutanderätten rörande fördelning av räntea

vkastningen.

Beträffande sammansättningen av humanistiska fondens nämnd vill statskontoret

under erinran om Kungl. Maj:ts beslut den 11 oktober 1946 angående

inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd framhålla angelägenheten

av att antalet ledamöter i möjligaste mån begränsas. I likhet med kanslern

anser statskontoret emellertid, att de fyra humanistiska avdelningarna

vid universiteten och högskolorna böra erhålla en förhållandevis stark representation

i nämnden. Detta önskemål torde dock kunna tillgodoses, även

om nämnden består av allenast ordförande och sju ledamöter.

Universitetsberedningen har funnit de från universitets- och högskolehåll

framförda önskemålen, att de humanistiska sektionerna vid universiteten,

humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola och lärarrådet vid Göteborgs

högskola skola erhålla ett avgörande inflytande i den nämnd, som skulle

ha att fördela anslagen, berättigade. Det förslag till nämndens sammansättning,

som förordats av kanslern, syntes ur dessa synpunkter tillfredsställande.

Rörande frågan om åldersgräns för valbarhet till nämnden har beredningen

understrukit önskvärdheten av direkt kontakt med den vid universiteten och

högskolorna bedrivna forskningen och har därför även på denna punkt anslutit

sig till universitetskanslerns förslag.

Vår tid kännetecknas av en snabb utveckling inom naturvetenskapernas,

teknikens och medicinens områden, och framtidsperspektiven synas öppna

utsikter mot nya stora landvinningar på dessa områden. Den naturvetenskapliga,

tekniska och medicinska forskningens grundläggande betydelse för detta

materiella uppsving är numera uppenbar för alla. För det kulturella livet

och dess framåtskridande spelar den humanistiska forskningen en motsvarande

roll. Försummas denna forskningsgren, uppstår fara för att den kulturella

utvecklingen sackar efter den materiella. De åtgärder, som vidtagits

eller planeras för att bereda större ekonomiska resurser åt de naturvetenskapliga,

tekniska och medicinska forskningsområdena, böra därför enligt min

mening följas av motsvarande åtgärder till stöd åt den humanistiska forskningen.

Jag är därför beredd att i princip ge mitt stöd åt det förslag i dylikt

syfte, som framlagts av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Akademien erinrar, att den till förvaltning erhållit den s. k. humanistiska

fonden, vilken vid sin tillkomst för 20 ar sedan avsågs skola genom årliga

kapitaltillskott av lotterimedel uppbringas till sådan storlek, att dess årligen

utdelade ränteavkastning på ett tillfredsställande sätt skulle kunna sörja för

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 71h

behovet av medel till stöd åt svensk humanistisk forskning. Fonden är för

närvarande relativt betydande — dess kapitalbelopp uppgår till omkring

7,8 miljoner kronor — men dess ränteavkastning, i runt tal 250 000 kronor

om året, är till följd av penningvärdets försämring, räntesatsens sjunkande

m. fl. omständigheter ännu icke på långt när tillräcklig för att fylla sin uppgift.

Det nu äskade anslaget är avsett till förstärkning av dessa för årlig utdelning

tillgängliga räntemedel. Med hänsyn härtill torde det vara ändamålsenligt,

att samma organ, som har att fördela dessa räntemedel, även får sig

anförtrott att fördela de nu ifrågasatta anslagsmedlen. För närvarande utdelas

anslagen från humanistiska fonden av »humanistiska fondens nämnd». Även

anslagsmedlens fördelning torde därför böra ankomma på denna nämnd, som

i samband därmed torde böra omorganiseras på sätt jag i det följande förordar.

I ärendet har till närmare granskning upptagits vissa av de ändamål, till

vilka anslag för närvarande kunna beviljas från humanistiska fonden och vartill

enligt akademiens förslag anslag alltjämt borde kunna beviljas även om

fondavkastningen förstärktes medelst anslag å riksstaten. Från några håll ha

därvid framförts mer eller mindre bestämt uttalade önskemål om begränsningar

i det anslagsbeviljande organets befogenhet att anslå medel till vissa

av akademien närmare angivna ändamål. Med anledning av dessa erinringar

må till en början framhållas, att det icke synes önskvärt att i fråga om fördelningen

av anslaget till humanistisk forskning uppställa begränsningar, som

icke ansetts lämpliga eller erforderliga beträffande dispositionen av motsvarande

anslag till främjande av medicinsk eller naturvetenskaplig forskning.

Fastmera synes det böra hävdas, att humanistiska nämnden i princip bör

åtnjuta lika stor frihet som de medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden

med avseende på fördelningen av forskningsanslagen. Genom en allsidig

och även i övrigt väl avvägd sammansättning av nämnden torde för

övrigt vinnas en fullgod garanti för att anslag icke komma att beviljas för

ändamål, som falla utom ramen för syftet att främja humanistisk forskning.

Jag är således av principiella skäl icke benägen att förorda, att den bidragsbeviljande

nämnden alltför mycket bindes genom statliga direktiv och ställer

mig därför tveksam till de av en del remissmyndigheter framställda förslagen

att i vissa hänseenden begränsa verksamhetsområdets omfattning. Jag kan

sålunda icke dela de från universitetshåll uttalade betänkligheterna mot beviljande

i nu ifrågavarande ordning av anslag till s. k. »forskningsår», d. v. s.

anslag för att bereda en forskare möjlighet till en längre tids ledighet från sin

tjänst för att kunna odelat ägna sig åt en forskningsuppgift. Detta ställningstagande

får givetvis icke anses prejudicerande i vare sig ena eller andra

riktningen i fråga om statsmakternas ställningstagande till universitetens

önskemål om införande av en författningsenlig rätt för universitetslärare att

erhålla »forskningsår» med bibehållna löneförmåner.

Invändningar ha även gjorts mot tanken att humanistiska nämnden skulle

äga möjlighet att bevilja anslag till museer, bibliotek och arkiv för humanis
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts -proposition nr 7/h

tisk forskning i dessas egen regi. För egen del vill jag framhålla, att det härvid,

såvitt gäller statliga institutioner, givetvis icke kan bli fråga om annat

än undantagsfall, då det torde få förutsättas, att medel för dylika ändamål

skola av statsmakterna ställas till förfogande i annan ordning. Med hänsyn

härtill och framför allt av det skälet, att icke-statliga institutioner av ifrågavarande

slag icke böra frånhändas möjligheten att erhålla forskningsanslag,

kan jag icke finna de framförda invändningarna bärande.

Erinringar ha även framställts mot att medel skulle kunna beviljas för

förvärvande av fcremål till museer, arkiv och bibliotek. Det bör i detta sammanhang

erinras om att enligt det av Kungl. Maj:t fastställda reglementet

för humanistiska fonden dennas avkastning må användas bland annat till att,

då synnerliga skäl därtill äro, till svenska offentliga samlingar förvärva sådana

föremål (konstverk, handskrifter, trycksaker och dylikt), vilka äro ägnade att

tjäna såsom vetenskapligt material eller hjälpmedel för humanistisk forskning

och vilkas bevarande eller förvärvande åt Sverige anses vara av större

vikt. Formuleringen är sålunda i sig själv så snäv, att något oberättigat intrång

på andra forskningsändamål icke torde behöva befaras. En allsidig

sammansättning av den anslagsfördelande nämnden torde därjämte utgöra

garanti mot missbruk. Jag är för övrigt för egen del beredd att medverka till,

att statliga museer, bibliotek och arkiv till sitt förfogande erhålla så avpassade

anslag på riksstaten, att krav från deras sida icke regelmässigt skola

behöva framställas om bidrag från de för humanistisk forskning avsedda

anslagsmedlen. Jag anser mig på anförda skäl icke böra ifrågasätta någon uttrycklig

inskränkning i humanistiska nämndens nuvarande möjligheter att

bevilja anslag även för ifrågavarande ändamål, vilka möjligheter i fortsättningen

liksom hittills icke lärer komma att utnyttjas annat än i sällsynta

fall. På sätt akademien förordat torde dock beslut om bidrag för ändamålet

böra underställas Kungl. Maj:ts prövning, såvitt fråga är om anslag på

över 20 000 kronor, en regel som för övrigt, i likhet med vad som stadgats

för beslut av medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden, torde böra

gälla generellt oavsett anslagsändamålets art.

Vad akademien i övrigt anfört rörande verksamhetsområdets omfattning,

har icke givit mig anledning till erinran.

Akademiens framställning utmynnar i förslag om anvisande av ett riksstatsanslag

av 650 000 kronor, varvid akademien emellertid tänkt sig, att de

särskilda å riksstaten uppförda anslagen å tillhopa 52 000 kronor till utgivande

av Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt diplomatarium och Nusvensk

ordbok skulle indragas och det ekonomiska ansvaret härför övertagas av

humanistiska nämnden. Akademiens anslagsberäkningar föranleda icke annan

erinran från min sida än att — då riksstatsförslaget för nästa budgetår alltjämt

upptager särskilda anslag för nämnda ändamål — det anslag till främjande

av humanistisk forskning, som torde böra anvisas för nästa budgetår,

synes böra reduceras till i avrundat tal 600 000 kronor. Jag förutsätter här
Iiihang

till riksdagens protokoll 19^7. 1 sand. Nr 7^.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7J+.

vid i likhet med akademien, att från detta anslag hädanefter skola bestridas

vissa utgifter, vilka hittills belastat anslaget till utgivande av tidskrifter, lärda

verk och läroböcker. Till denna fråga torde jag få återkomma framdeles

vid anmälan av frågan om anslagsbehovet för nästa budgetår till sistnämnda

ändamål.

I fråga om sammansättningen av den nämnd, som skall få i uppdrag att

fördela ifrågavarande anslagsmedel, ha delade meningar gjort sig gällande.

Humanistiska fondens nämnd består för närvarande av 10 ledamöter, varav

Kungl. Maj:t utser 4, därav en ordförande och en vice ordförande, och akademien

6. Det är givet, att universiteten och de fria högskolorna hädanefter böra

få en förhållandevis stark egen representation i nämnden. Det ligger härvid

nära till hands att universitets- och högskolerepresentationen blir följande,

nämligen en teolog, gemensamt utsedd av de teologiska fakulteterna i Uppsala

och Lund, samt 4 humanister, varav en bör utses av humanistiska sektionen

i Uppsala, en av humanistiska sektionen i Lund, en av humanistiska avdelningen

vid Stockholms högskola samt en av Göteborgs högskolas lärarråd.

Det förefaller vidare rimligt, att vitterhetsakademien får representeras av 2

ledamöter från vardera av dess klasser. Slutligen torde Kungl. Maj:t böra

utse en ordförande och en vice ordförande. Inalles skulle således nämnden

bestå av (1 + 4 + 4 -f- 2 =) 11 ledamöter, varav universiteten och högskolorna

skulle utse 5, akademien 4 och Kungl. Maj:t 2. En dylik sammansättning,

vilken jag för egen del finner lämplig, överensstämmer med kanslerns

förslag med den skillnaden, att Kungl. Maj:t skulle komma att utse

två ledamöter i stället för en samt att de humanistiska sektionerna vid statsuniversiteten

skulle komma att utse vardera en i stället för vardera två ledamöter.

Sistnämnda förslag skulle få den enligt min mening mindre lyckliga

konsekvensen, att statsuniversitetens humanistiska sektioner komme att få

en dubbelt så stark representation som de fria högskolorna.

Såsom kanslern föreslagit torde de olika läroanstalterna samt vitterhetsakademien

före valen av ledamöter i nämnden böra samråda med varandra

för att största möjliga allsidighet i nämndens sammansättning skall kunna

ernås. Mandattiden synes lämpligen böra bestämmas till högst fem år och

föreskrift meddelas i syfte att åstadkomma en successiv förnyelse av ledamöterna

samt för att förhindra omedelbart omval av ledamot, som innehaft

mandat två perioder i följd. Vad som från universitetshåll och av kanslern

anförts rörande viss maximiålder för valbarhet synes även beaktansvärt; ett

uttryckligt stadgande härom torde dock kunna undvaras. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att på förslag av akademien meddela erforderliga

detalj bestämmelser rörande nämndens sammansättning och vad därmed står

i samband.

Akademien har förutsatt, att även vid bifall till dess förslag om anvisande

av ett större riksstatsanslag till främjande av humanistisk forskning avsättningar

av lotterimedel till ökning av humanistiska fondens kapital alltjämt

skulle företagas. Då denna fråga icke är av beskaffenhet att kräva riksdagens

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 7!h

medverkan, påkallas icke nu något ställningstagande till densamma. För egen

del är jag dock av den principiella uppfattningen, att anslag av lotterimedel

som regel icke bör beviljas för ändamål av beskaffenhet att böra tillgodoses

genom anslag å riksstaten. Med hänsyn härtill är jag för egen del benägen

att ansluta mig till den av statskontoret uttalade meningen, att lotterimedel

hädanefter icke böra anvisas till förstärkning av humanistiska fonden. Däremot

är jag icke beredd att tillstyrka statskontorets förslag, att humanistiska

fondens förvaltning skulle fråntagas akademien och att fondens ränteavkastning

skulle redovisas över riksstaten såsom särskilda uppbördsmedel. Jag förordar

således, att fondförvaltningen alltjämt skall vara uppdragen åt akademien

genom särskilda ekonomidelegerade. Vid sådant förhållande ifrågasätter

jag icke anvisande av ett särskilt förvaltningsanslag utan torde förvaltningskostnaderna

tills vidare böra bestridas på samma sätt som hittills.

Det anslag till »bidrag till främjande av humanistisk forskning», vars anvisande

jag i det föregående tillstyrkt, torde vid bifall till vad jag förordat böra

uppföras såsom obetecknat. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela bestämmelser rörande anslagets disposition och angående humanistiska

nämndens sammansättning m. m.

I detta sammanhang torde få anmälas, att lektorn vid högre allmänna läroverket

i Ystad, docenten Martin Fries hos Kungl. Maj:t anhållit om tjänstledighet

från sin lektorstjänst under läsåret 1947/48 för fortsättandet av det

av honom påbörjade arbetet med utgivandet av framlidne professorn Axel

Hägerströms skrifter samt om ekonomiskt vederlag, svarande mot de avlöningsförmåner,

som han på grund av tjänstledigheten skulle komma att

mista. Beträffande betydelsen för svensk humanistisk forskning av detta editionsarbete

synes icke råda någon tvekan. Jag utgår därför ifrån, att vid bifall

till förslaget om anvisande av ett större riksstatsanslag till främjande av

humanistisk forskning Fries skall kunna påräkna anslag av dessa medel

med belopp svarande mot vad han visar sig avstå under tjänstledighet budgetåret

1947/48 för ifrågavarande forskningsuppgift.

Åberopande vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Bidrag till främjande av humanistisk forskning

för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av kronor 600 000.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Ljungberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:190 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till främjande av humanistisk forskning jämte eu i ämnet väckt motion. s. 10 i texten
  2. SU 1947:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående bidrag till främjande av humanistisk forskning jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten