Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (rir 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, m. m

1947-02-28 · 50 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:96, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (rir 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928

(rir 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i

Sverige, m. m.; given Stockholms slott den 28 februari

1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels jämlikt § 87 regeringsformen antaga härvid fogat förslag till lag angående

ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska

lapparnas rätt till renbete i Sverige,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 9G.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mai:ts proposition nr 96.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om

de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Härigenom förordnas, att 56 § lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas

rätt till renbete i Sverige skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

56 §.

Ej må — ---den ogill.

Finnes inom sådant område bete,

slåtter, grustäkt eller annan därmed

jämförlig nyttighet, som icke av lapparna

användes, och kan upplåtelse

därav ske utan intrång eller skada

för renskötseln, må sådan upplåtelse

kunna av Konungens be fållning shavande

mot avgift meddelas.

Kan inom sådant område upplåtelse

av jakt eller fiske ske utan fara för

tillgången på vilt eller fisk och utan

besvärande intrång för lapparna, äger

Konungens befallningshavande tillåta

annan att mot avgift därstädes jämte

lapparna utöva jakt eller fiske.

Finnes ovan odlingsgränsen eller å

renbetesfjällen upplåtelse av nyttjanderätt

till inägor kunna äga rum

utan avsevärt men för renskötseln,

må Konungens befallningshavande

mot avgift meddela sädan upplåtelse.

(Föreslagen lydelse)

56 §.

Ej må---den ogill.

Finnes inom sådant område bete,

slåtter, grustäkt eller annan därmed

jämförlig nyttighet, som icke av lapparna

användes, och kan upplåtelse

därav ske utan intrång eller skada

för renskötseln, må sådan upplåtelse

kunna av Konungen eller den myndighet

Konungen bestämmer mot avgift

meddelas.

Kan inom sådant område upplåtelse

av jakt eller fiske ske utan fara för

tillgången på vilt eller fisk och utan

besvärande intrång för lapparna, äger

Konungen eller den myndighet Konungen

bestämmer tillåta annan att

mot avgift därstädes jämte lapparna

utöva jakt eller fiske.

Finnes ovan odlingsgränsen eller å

renbetesfjällen upplåtelse av nyttjanderätt

till inägor kunna äga rum

utan avsevärt men för renskötseln

eller prövas upplåtelse av nyttjanderätt

till mark inom sådant område

böra ske med hänsyn till den allmänna

samfärdseln, må Konungen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

3

(Nuvarande lydelse)

Har bete — — — honom förlust.

Innan upplåtelse---i ärendet.

Medel, som inflyta genom sådan

upplåtelse, skola enligt bestämmelser,

som givas av Konungen, användas

till förmån för lapparna.

(Föreslagen lydelse)

eller den myndighet Konungen bestämmer

mot avgift meddela dylik

upplåtelse. Där synnerliga skäl föreligga,

må åven eljest meddelas upplåtelse

av nyttjanderätt till mark för

bostad eller annat liknande ändamål.

Har bete---honom förlust.

Innan upplåtelse---i ärendet.

Medel, som inflyta genom sådan

upplåtelse, skola enligt bestämmelser,

som givas av Konungen, användas

till förmån för lapparna eller verksamheten

å den mark upplåtelsen

avser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen

samt statsrådet Sträng anmäler chefen för jordbruksdepartementet,

statsrådet Sköld, fråga om ändring i lagen den 18 juli 1928 (nr 309)

om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige m. m. samt anför därvid

följande.

Inledning.

I årets statsverksproposition (IX H.T. p. 146) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Kolonisation:

Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. för

budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av 180 000 kronor.

Nämnda anslag är för innevarande budgetår uppfört med 80 000 kronor.

Av anslaget disponeras ett belopp av 5 000 kronor av en var av länsstyrelserna

i Västerbottens och Norrbottens län för byggnadshjälp åt innehavare

av fjällägenheter, under det att återstoden av anslaget disponeras av domänstyrelsen.

Beträffande bestämmelserna i övrigt rörande anslagets användning

torde jag få hänvisa till statsliggaren s. 815. Utgifterna från anslaget uppgingo

under kalenderåret 1945 till omkring 105 800 kronor.

I skrivelse den 30 augusti 1946 har domänstgrelsen hemställt om oförändrat

anslag för ändamålet. Styrelsen har därvid framhållit, att utbetalning

av bidrag till innehavare av ifrågavarande lägenheter småningom torde

komma att minska på grund av att en del lägenheter kunde förväntas efter

hand föras in under de år 1943 fastställda grunderna för upplåtelse av kronotorp.

Utbetalning av bidrag syntes emellertid komma i fråga i betydande

omfattning även under år 1947 bland annat med hänsyn till att lägenhetsinnehavare,

som tidigare beviljats bidrag, genom fortskridande arbete bleve

berättigade att uppbära desamma.

Domänstyrelsen har sedermera i skrivelse den 11 december 1946 hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte utverka bemyndigande att det Kungl. Maj:t

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 96.

5

vid 1939 års riksdag lämnade medgivandet att bevilja ersättning för utfört

arbete till innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet, vars nedläggande

vore av allmänt intresse, skulle utsträckas till att avse jämväl ersättning till

innehavare av kronotorp, som upplåtits enligt kungörelsen den 14 juni 1929

(nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m. Genom

beslut den 30 december 1946 har Kungl. Maj:t funnit gott tillerkänna

innehavaren av kronotorpet Spångvik å kronoparken Torvsjöån i Vilhelmina

socken, Västerbottens län, ersättning med 2 000 kronor för å ifrågavarande

torp nedlagt arbete samt anbefallt domänstyrelsen att, sedan torpet

avträtts, utbetala nämnda belopp från förevarande anslag.

Jag torde i detta sammanhang få erinra, att /. cl. generaldirektören L.

Berglöf i egenskap av särskilt tillkallad utredningsman för utredning rörande

vissa med lapparnas förhållanden sammanhängande spörsmål med skrivelse

den 15 september 1945 inkommit med utredning och förslag rörande bland

annat ordningen och villkoren för upplåtelse av arrendelägenheter å hemman

och andra fastigheter, inköpta för utvidgning av renbetesfjällen i Jämtlands

län. Enligt utredningsmannens förslag skulle kostnaderna för av staten

övertagen odlings- och nybyggnadsskyldighet å dessa lägenheter samt

åtgärder för stödjande av jordbruksdriften å dem bestridas från ifrågavarande

anslag, vilket för ändamålet borde uppräknas med 50 000 kronor. Över

förslaget avgåvos yttranden av statskontoret, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen,

egnahemsstyrelsen, allmänna lönenämnden och länsstyrelsen i

Jämtlands län. Vid domänstyrelsens yttrande hade fogats yttranden av överjägmästaren

i mellersta Norrlands distrikt och jägmästaren i renbetesfjällens

revir. Länsstyrelsen hade överlämnat yttrande från lappfogden i länet.

Vid anmälan av detta förslag (prop. nr 56/1946) anförde jag, att förslaget

syntes äga sådant samband med då pågående utredning angående reglering

av fjällägenheter, som upplåtits jämlikt kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169)

angående upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, att ståndpunkt

till förslaget icke borde tagas förrän nämnda utredning slutförts.

Med skrivelse den 30 oktober 1946 har /. d. generaldirektören L. Berglöf

framlagt betänkande med förslag rörande vissa lägenhetsupplåtelser å kronomark

i Norrlands fjälltrakter (SOU 1946: 80). Detta förslag avser såväl

arrendelägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län som fjällägenheter ovan

odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län. Över betänkandet ha

yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen,

egnahemsstyrelsen, allmänna lönenämnden, länstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län samt Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund.

Därjämte ha yttranden överlämnats av domänstyrelsen från överjägmästarna

i de fem norra distrikten, av egnahemsstyrelsen från egnahemsnämnderna

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt av länsstyrelserna

från lappfogdarna i nämnda län. Vid egnahemsstyrelsens utlåtande

har fogats ett särskilt yttrande av ledamoten i styrelsen riksdagsmannen

.1. A. Andersson i Tungelsta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Innan jag närmare ingår på utredningsmannens förslag och de däröver

avgivna yttrandena, torde jag, i anslutning till en av utredningsmannen lämnad

redogörelse, få giva en översikt över de hittills tillämpade upplåtelseformerna

i ifrågavarande trakter m. m.

Hittills tillämpade upplåtelseformer i fjälltrakterna m. m.

I fjälltrakterna förekomma ett flertal olika former av jordupplåtelse, nämligen

skogstorp enligt Kungl. Maj:ts skrivelse den 29 maj 1891 (nr 29) angående

upplåtande av odlingslägenheter (skogstorp) å kronoparker i Norrbottens

län och kungörelsen den 27 maj 1904 (nr 21 s. 4) angående upplåtande

av odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens

län, odlingslägenheter enligt kungörelsen den 18 juni 1909 (nr 69) angående

upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de

sex nordligaste länen, fjällägenheter enligt kungörelsen den 3 juni 1915 (nr

169) angående upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, jämtländska

arrendelägenheter enligt 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska

lapparnas rätt till renbete i Sverige och Kungl. Maj:ts brev den 22 maj 1891,

renlappsbostäder och odling i mindre omfattning enligt 42 och 43 §§ samma

lag samt jordbruks- och bostadslägenheter åt lappar enligt kungörelsen den

6 juni 1941 (nr 484) angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark

m. m. och kungörelsen den 29 mars 1946 (nr 132) om upplåtelse till

lappar av vissa lägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län. Vidare ha enligt

56 § renbeteslagen upplåtits bete, slåtter, inägor, jakt, fiske m. m. samt

med stöd av kungörelsen nr 169/1915 mark för sommarbostäder, fiske- och

jaktstugor, odlingsområden att tilläggas hemman och lägenheter m. m. Rörande

tillkomsten av dessa upplåtelseformer torde jag få hänvisa till betänkandet

s. 7—17.

Innehavare av skogstorp, upplåtet enligt Kungl. Maj:ts skrivelse den 29

maj 1891 eller kungörelsen nr 21/1904, äger att erhålla torpet omfört till

sådan odlingslägenhet, varom förmäles i kungörelsen nr 69/1909. Alla skogstorpsinnehavare

ha dock icke begagnat sig av denna rätt. Enligt de äldre

bestämmelserna prövades upplåtelse av domänstyrelsen. Upplåtelse kunde

ske endast om det befanns gagneligt för vederbörande kronoparks vård och

bevakning. En första upplåtelsetid medgavs å högst 20 år. Härunder utgick

ej någon avgäld för torpet. Torparen åtnjöt då frihet från utlagor och

onera. Innehavare av skogstorp, som väl hävdat detta, har sedermera medgivits

erhålla torpet på arrende 50 år. Det ålåg torparen att uppodla och

bebygga lägenheten. Torparen ägde i viss ordning uppbära ett kontant belopp

av 500 kronor mot skyldighet att, i händelse han av en eller annan anledning

bleve skild från lägenheten, avstå densamma utan anspråk på ersättning

för å lägenheten nedlagt byggnads- och odlingsarbete. Hade arrendetiden

för torpet blivit förlängd till 50 år, skulle innehavaren äga rätt att

erhålla ett med 250 kronor till 750 kronor förhöjt statsbidrag. Efter frihets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

7

årens slut kunde torparen erhålla förnyad upplåtelse å torpet mot viss årlig

avgift, som skulle fastställas i förhållande till torpets storlek och beskaffenhet.

Torparen ägde att utan avgift från kronoparken erhålla virke till

husbehov.

Upplåtelse av odlingslägenhet skulle enligt kungörelsen nr 69/1909 ske till

mindre bemedlad eller obemedlad person. Innan jordområde uppläts, skulle

genom undersökning visshet inhämtas, att å området fanns tillräcklig för odling

lämplig mark. Upplåtelsen skedde på 50 år med innehavaren förbehållen

rätt till förnyat arrende vid arrendetidens slut. Arrenderätten fick överlåtas

endast efter domänstyrelsens medgivande. Innehavaren var skyldig att bebygga

och uppodla lägenheten. Från och med det sextonde besittningsåret

skulle erläggas en viss årlig avgift. Rörande rätt till virke och vedbrand gällde

motsvarande regler som för skogstorp. Innehavaren skulle äga rätt att av

allmänna medel i odlingshjälp erhålla 750 kronor att utbetalas i viss ordning

i förhållande till utförda byggnads- och odlingsarbeten, därvid 500 kronor

beräknades belöpa på de förra och 250 kronor på de senare. Under 15 år

skulle innehavaren vara befriad från utlagor och onera för lägenheten. Vid

avträdet skulle lägenheten lämnas i fullgott stånd.

Innehavare av odlingslägenhet och i vissa fall skogstorp kan för närvarande

erhålla för byggnadsarbeten, utöver nämnda 500 kronor, ytterligare 2 500

kronor samt för odling (250 + 500=) 750 kronor. Tillhopa kan han sålunda

få bidrag med högst 3 750 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 18 mars 1932 p. 44 äro innehavare av skogstorp

och odlingslägenheter numera befriade från skyldighet att ansvara för

å fastigheten belöpande skatt och allmän tunga.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 25 maj 1945 ha medel anvisats till byggnadssakkunnig

hjälp åt innehavare av skogstorp och odlingslägenheter samt

översyn av byggnadsbeståndet å lägenheterna. I vissa fall kan bidrag lämnas

till kostnader för lägenheternas vattenförsörjning samt till stängseltråd för

hägnader. Vidare har medgivits, att erforderligt belopp må utgå till inköp av

förädlat virke till byggnadsföretag åt innehavare av skogstorp och odlingslägenheter

i fall, då virke från kronans skogar eljest skolat komma till användning.

Enligt beslut vid 1932 års riksdag må Kungl. Maj:t, där så finnes skäligt,

ombesörja omföring av skogstorp och odlingslägenheter till fjällägenheter.

Sådan omföring har förekommit i åtskilliga fall.

Upplåtelser av fjällägenheter jämlikt kungörelsen nr 169/1915 ha avsett

dels reglering av äldre, olagligen upptagna bosättningar och dels nyanläggningar.

Enligt av utredningsmannen lämnad uppgift finnas för närvarande

under bruk 301 fjällägenheter, därav i Västerbottens län 137 och i Norrbottens

län 164. Fastställandet av detaljföreskrifter för upplåtelserna är beroende

på Kungl. Maj:t. Upplåtelserna ske genom kontrakt, för vilka begagnas i

stort sett enhetliga formulär för Västerbottens och Norrbottens län. Beträffande

villkoren för upplåtelserna må nämnas följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

Upplåtelse av lägenhet sker i regel för en tid av 50 år. Storleken av lägenhets

areal har plägat regleras efter förhållandena på platsen samt arrendatorns

och myndigheternas önskemål. Undersökning rörande tillgång på odlingsjord

eller i övrigt rörande förutsättningarna för jordbruk eller de andra

möjligheter, som må förefinnas för innehavaren att vinna utkomst, är ej

föreskriven. Särskilda krav uppställas ej heller med avseende å arrendatoms

personliga lämplighet såsom innehavare av lägenheten.

Årligt arrende utgår med belopp, som fastställes för varje lägenhet. Arrendesumman

plägar växla mellan 5 och 20 kronor.

Arrendatom äger att å kronans mark utan avgift erhålla bete för det antal

kreatur, som kan födas å lägenheten och ägor som upplåtas i samband

med dess utarrenderande. Med arrendet följer rätt till husbehovsvirke till

lägenhetens åbyggnader samt övrigt behövligt virke och vedbrand. Jämte

andra, vilka enahanda förmån må tillkomma, varmed i främsta rummet avses

lapparna, har arrendatom rätt till jakt å lägenheten med undantag av

jakt efter älg. Han plägar även erhålla rätt att avgiftsfritt begagna sig av

kronan tillkommande fiske i vatten, som angivas i kontraktet.

Arrendatom har att ensam sörja för uppförande och reparation av nödiga

byggnader å den upplåtna fastigheten. Varder genom hans vållande eller genom

vådeld eller annan olyckshändelse byggnad förstörd eller så skadad, att

nybyggnad eller reparation erfordras, ankommer det på honom att, i den

mån han finner lämpligt, verkställa nybygnads- eller reparationsarbete.

Härför äger han ej njuta ersättning av kronan eller fritt virke från kronans

skog. Å lägenhet må endast efter medgivande av länsstyrelsen uppföras eller

inredas mera än ett bostadshus.

I kontrakten föreskrives, att arrendatom hör vinnlägga sig om att genom

odlingar inom det upplåtna området söka å lägenheten bereda nödigt foder

åt sina kreatur.

I praktiken svarar kronan i flertalet fall för lägenhet åvilande skatter och

onera, ehuru denna skyldighet i vissa kontrakt ålagts lägenhetsinnehavaren.

I kontrakten äro intagna bestämmelser till skydd för lapparna och deras

näring. Det föreskrives härom, att arrendatom har att väl taga sig^ till vara,

att icke genom några hans åtgöranden intrång och svårigheter i något avseende

beredas flyttlapparna vid utövning av deras renskötsel eller tillgodogörande

av andra dem tillkommande förmåner. Han är ansvarig för att ej

heller andra personer, som vistas å lägenheten, göra sig skyldiga till åtgärder

som lända lapparna till förfång. För skada, som förorsakas av renarna, är

arrendatom icke berättigad till ersättning, med mindre skadan tillskyndats

i syfte att orsaka förlust.

Förutom vad allmän lag i tillämpliga delar innehåller om arrenderätts förverkande

gäller att arrendatom skall vara lägenheten förlustig, om han eller

annan, som vistas å lägenheten, bereder intrång eller svårigheter för lapparna

eller renskötseln eller om hund hålles å lägenheten utan tillstånd.

Överinseende över lägenheten tillkommer länsstyrelsen.

Dör arrendator under arrendetiden, äger änka eller arvingar att efter vissa

regler övertaga arrendet. Bestämmelser givas även för det fall att änka, som

övertagit arrendet, ingår nytt gifte. Vid arrendetidens slut är arrendatom, så

framt han förhållit sig väl, berättigad att erhålla ny upplåtelse för den tid,

vartill arrendet förut bestämts, samt på de villkor som varda fastställda, med

iakttagande att villkoren väl må med avseende på tidsförhållandena förändras

men ej göras väsentligen mera betungande för arrendatom än de förutvarande.

Bland de nya arrendevillkoren skall intagas bestämmelse om rätt

till ytterligare upplåtelse på samma tid vid den nya arrendetidens utgång.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

9

I de äldre kontrakten föreskrevs att, då arrendet upphörde, arrendatorn eller

hans rättsinnehavare skulle äga att från lägenheten bortföra därå befintliga

byggnader, så framt ej kronan ville gälda deras värde. Enligt de kontraktsformulär,

som numera användas, skola, då arrendet upphör, å lägenheten

befintliga byggnader utan gottgörelse tillfalla kronan.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 11 juni 1926 kan innehavare av fjällägenhet

tillerkännas byggnadshjälp enligt vissa grunder. Beloppet härav må icke

överstiga 500 kronor för varje lägenhet. I bidraget inräknas icke värdet av

använt virke från lägenhetens skog. Bidraget utgår från förenämnda anslag

till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl.

Innehavare av fjällägenhet kan enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr

464) även erhålla förbättringsbidrag samt nybyggnads- och förbättringslån

för bostadsbyggnaden. Jämlikt kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 596) angående

ändring i sagda kungörelse utgår förbättringsbidrag med högst 3 000

kronor. Härutöver torde kunna utgå bidrag med högst 1 000 kronor för anordnande

av ledningar och förbättring av vattentäkt. Av de till hushållningssällskapens

förvaltningsutskotts förfogande ställda medlen för ladugårdsförbättringar

ha beviljats bidrag jämväl till fjällägenheter.

I fråga om de förslag angående förbättring av fjällägenhetsinnehavarnas

ställning, som tidigare framlagts, samt beträffande de nuvarande förhållandena

å fjällägenheterna torde jag få hänvisa till betänkandet s. 29—43.

Upplåtelser av jämtländska arrendelägenheter skedde till en början med

stöd av Kungl. Maj:ts brev den 22 maj 1891. Sedermera upptogos bestämmelser

härom i renbeteslagarna. 1 56 § renbeteslagen den 18 juli 1928 stadgas

sålunda, att därest inom de områden, som blivit till lapparnas uteslutande

begagnande anvisade, finnas bete, slåtter, grustäkt eller annan därmed jämförlig

nyttighet, som icke av lapparna användes, och upplåtelse därav kan

ske utan intrång eller skada för renskötseln, må sådan upplåtelse kunna av

länsstyrelsen meddelas mot avgift. Finnes å renbetesfjällen eller ovan odlingsgränsen

upplåtelse av nyttjanderätt till inägor kunna äga ruin utan avsevärt

men för renskötseln, må länsstyrelsen mot avgift meddela även sådan

upplåtelse. Ha bete, slåtter eller inägor upplåtits, är den, till vilken upplåtelsen

skett, pliktig att själv stå skada, som av renar förorsakas å växande eller

avskuren men ej i lada införd gröda, utan så är att den, vilken vården om renarna

ålegat, orsakat skadan i syfte att tillskynda honom förlust. Innan

upplåtelse äger ruin, skola de lappar, vilka äga uppehålla sig med sina renar

å området, höras i ärendet. Medel, som inflyta genom upplåtelse, skola enligt

bestämmelser, som givas av Kungl. Maj:t, användas till förmån för lapparna.

Enligt vad utredningsmannen meddelat är de utarrenderade brukningslotternas

antal något över 150. Upplåtelserna bruka ske enligt kontrakt innehållande

i huvudsak följande bestämmelser.

Arrendetiden är, där särskilda omständigheter ej föranleda annat, 20 år.

I stället för att erlägga arrendeavgift kontant plägar i allmänhet arrendatorn

förbinda sig att fullgöra viss byggnadsskyldighet. Arrendatorn åligger att i

gott skick underhålla alla åbyggnader, hölador, gärdesgårdar m. m. Utöver

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

de i arrendet inbegripna inägorna må arrendatorn, i den omfattning sådant

kan äga rum utan förnärmande av lapparnas rätt att därstädes uppehålla sig

med sina renar, begagna å stamfastighetens utmark befintliga slåtter och

fäbodlägenheter samt mulbeten. Det åligger arrendatorn att utan avräkning

å arrendet ansvara för alla lägenheten åliggande onera och utskylder. Arrendatom

skall väl hävda och bruka egendomen. Byggnads- och stängselvirke

för egendomens behov samt slöjdvirke må arrendatorn taga efter anvisning

av vederbörande skogstjänsteman. Till vedbrand må användas endast visst

mindervärdigt virke. Nybyggnad får ej företagas utan tillstånd av länsstyrelsen.

Sådan byggnad tillfaller utan ersättning kronan. Arrendatorn har att

själv freda egendomens inägor från intrång av renar. Han är icke berättigad

till ersättning för av renarna förorsakad skada inom det arrenderade området.

Rätt till fiske tillkommer arrendatorn inom anvisat vatten, men allenast

för husbehov. Även rätt till jakt medgives arrendatorn på liknande villkor.

Hundar, som jaga ren, få ej av arrendatorn eller hans folk innehavas å egendomen.

För längre tid äger ej arrendatorn att å lägenheten inhysa någon

utan tillstånd av länsstyrelsen. Arrendatorn tillerkännes optionsrätt till förnyat

arrende. Dör arrendatorn, äger änka eller barn i viss ordning rätt att

övertaga arrendet.

Vid sidan av kontrakten har kronan lämnat arrendatorerna vissa lättnader

genom anordnande av husbehovssågar samt utgivande av vissa bidrag

till byggnads-, odlings- och dikningskostnader. Sålunda har Kungl. Maj:t genom

beslut den 5 februari 1926 och den 19 september 1929 av dåvarande

jämtländska renbetesfjällens skogsfond anvisat sammanlagt 6 500 kronor såsom

bidrag till avdikning å arrendelägenheter inom renbetesfjällen. Vidare

har Kungl. Maj:t genom beslut den 23 april 1926 och den 15 februari 1935

bemyndigat länsstyrelsen i Jämtlands län att såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet

till uppförande av byggnader å sammanlagt 27 nya arrendelägenheter

från fonden utanordna högst 34 000 kronor respektive 18 400 kronor.

Genom beslut den 1 november 1935 har Kungl. Maj:t bemyndigat länsstyrelsen

att från och med år 1935 tills vidare av fonden använda 7 000 kronor

årligen såsom byggnadsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Sistnämnda

anslag har under senare år höjts och utgår för budgetåret 1946/47 med

30 000 kronor. Jämväl för anskaffning av och underhåll av husbehovssågar

och till jordbrukssakkunnigt biträde åt arrendatorerna ha medel anvisats

från fonden liksom till andra ändamål såsom skolor, kapell, badhus, vägförbättringar

m. m. Sedan jämtländska renbetesfjällens skogsfond år 1943

sammanslagits med vissa andra lappfonder till en gemensam fond, benämnd

statens lappfond, utgå numera ifrågavarande anslag till byggnads- och jordförbättringsbidrag

från sistnämnda fond.

I förevarande sammanhang torde även 1943 års bestämmelser om kronotorp

vara av intresse. Dessa föreskrifter, vilka meddelats i kungörelsen den

17 juni 1943 (nr 532) angående upplåtelse av kronotorp, innebära i huvudsak

följande.

Kronotorpen stå under domänstyrelsens vård och förvaltning. Till innehavare

av kronotorp må antagas svensk medborgare, som är minst tjuguett år

gammal, känd för skötsamhet, arbetsduglighet och ekonomisk förtänksamhet

samt prövas äga goda personliga förutsättningar för drivande av ett

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

11

mindre jordbruk. Vid upplåtelse av kronotorp skall mellan domänstyrelsen

och kronotorparen överenskommas, om och i vilken utsträckning torparen

skall vara skyldig att åtaga sig arbete på kronoskogarna. Kronotorpare, som

sålunda åtager sig arbete i viss omfattning, äger jämväl påfordra, att arbete

i denna omfattning till avtalsenlig eller i orten gängse lön beredes honom.

Upplåtelse av kronotorp sker med nyttjanderätt för en tid av högst 30 år

med optionsrätt till ny upplåtelse för 30 år. Dör kronotorparen under upplåtelsetiden,

må efterlämnad änka eller arvingar i viss ordning övertaga avtalet

för återstående upplåtelsetid. Under vissa förutsättningar må kronotorpare

inlösa torpet med äganderätt.

Innan kronotorp upplåtes, skall noggrann undersökning företagas för utrönande,

huruvida det för upplåtelse ifrågasatta området innehåller tillräcklig

för odling tjänlig mark samt i övrigt är lämpligt för upplåtelse till kronotorp.

Av den mark, som tillagts kronotorp, skall genom kronans försorg i

regel iordningställas så stor del, att två kor kunna födas å torpet och potatis

odlas för husbehovet. I upplåtelsekontraktet skall angivas, i vilken omfattning

och inom vilken tid kronotorparen skall uppodla övrig odlingsbar

mark, som finnes å torpet. Genom kronans försorg skall kronotorp förses

med boningshus, nödiga ekonomibyggnader och övriga för jordbrukets drift

erforderliga anläggningar. Det åligger kronan att å de byggnader, som äro

erforderliga för jordbruket, verkställa för deras bibehållande i brukbart

skick nödvändiga reparationer, som ej äro av allenast mindre omfattning

och som icke föranletts av kronotorparens vållande. Kronotorpare är skyldig

alt väl hävda den upplåtna jorden, att avhjälpa sådana brister å kronan

tillhöriga nödiga byggnader, som föranleda blott mindre reparationer, samt

att vårda och underhålla kronotorpets övriga tillhörigheter, så att icke något

under upplåtelsetiden försämras. Samtliga kronan tillhöriga åbyggnader å

kronotorp skola genom kronotorparens försorg för kronans räkning hållas

brandförsäkrade till belopp, som vederbörande jägmästare bestämmer. Domänstyrelsen

äger meddela föreskrift såväl om den anstalt, i vilken försäkringen

må sökas, som ock, då anledning därtill förekommer, om brandförsäkringsbeloppet.

Kronotorparen skall utan avdrag å den årliga avgiften gälda

kostnaderna för försäkringen samt hålla föreskriven brandredskap. Vid

brandskada skall brandskadeersättningen uppbäras av domänstyrelsen.

I fråga om anläggandet av erforderliga vägar för kronotorpet skall överenskommelse

träffas i samband med upplåtelsen av torpet eller senare. Väg för

utfart från kronotorp skall underhållas av kronotorparen enligt grunder, som

överenskommas vid upplåtelsen. Kronotorparen fritages från vägunderhåll i

övrigt. För skatt och annan allmän tunga, som belöper på kronotorp, skall

kronan svara. Kronotorpare äger att från kronans mark erhålla nödigt virke

till reparationer av de byggnader och andra anlägggningar, som skola underhållas

av honom, och till övrigt husbehov samt erforderligt skogsfång till

bränsle. Jakträtt å torpet, med undantag av jakt efter älg, tillkommer kronotorpare.

Dessutom må denne beredas rätt alt utan avgift jaga och fiska

inom visst bestämt område å närliggande kronomark. Där hägnad betesmark

icke kan anordnas å kronotorpet, må kronotorparen tillerkännas rätt att å

område av kronans mark, som anvisas för ändamålet, erhålla nödigt bete

för å torpet vinterfödda hästar och nötkreatur.

Den årliga avgiften för kronotorp må oj sättas högre än som finnes skäligt

med hänsyn till torpets beskaffenhet. Diir innehavaren icke åtagit sig arbete

på kronoskogarna och giltiga skäl till befrielse därifrån ej föreligga, skall vid

avgiftens bestämmande hänsyn även tagas till de kostnader, som kronan

haft och har att vidkännas för kronotorpets iordningställande.

J ill täckande av kostnaderna för följande åtgärder, som utföras å krono
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

torp, nämligen uppodling till åker, stenröjning å odlad jord, påförande av

mineraljord, befordrande av rationell beteskultur samt fördjupning av avloppsdiken,

må kronotorparen ulan återbetalningsskyldighet kunna tilldelas

bidrag med högst de belopp, vartill bidrag för motsvarande åtgärder kunna

uppgå enligt gällande kungörelse angående statsbidrag till förstärkning av

ofullständiga jordbruk, m. m. Kronotorpare må även erhålla räntefritt inventarielån

med högst 1 500 kronor för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier,

utsäde, gödningsämnen, foder och dylikt samt för andra nödvändiga

utgifter för igångsättande av driften å torpet.

Enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen nr 532/1943 må innehavare

av kolonat, skogstorp, odlingslägenhet eller kronotorp, som tidigare

upplåtits, i vissa fall erhålla lägenheten upplåten till sig enligt 1943 års kronotorpsbestämmelser.

Genom beslut vid 1943 års riksdag har Kungl. Maj:t

bemyndigats att i fråga om upplåtelser ovan odlingsgränsen medgiva motsvarande

förmåner, som beviljas sådan innehavare av lägenhet nedan odlingsgränsen

som önskar övergå till 1943 års bestämmelser om kronotorp.

Bestämmelserna om jordbrukslägenheter åt lappar äro i stort sett likartade

med 1943 års föreskrifter om kronotorp. Lägenheterna stå dock under

egnahemsorganens förvaltning och må icke inlösas med äganderätt. Särskilda

bestämmelser gälla till skydd för de renskötande lapparna. Bland annat är

lägenhetsinnehavare icke berättigad till ersättning för skada, som förorsakas

av renarna, utan så är att den vilken vården om renarna ålegat orsakat skadan

i syfte att tillskynda honom förlust.

Renlappsbostad, som upplåtes enligt 42 § renbeteslagen, skall förläggas å

trakt inom lappmarkerna eller å renbetesfjällen i Jämtlands län, där lappen

äger uppehålla sig med sina renar. Så framt fråga är om byggnad å kronomark,

prövas ärendet beträffande byggnad ovan odlingsgränsen eller å renbetesfjällen

av länsstyrelsen men eljest av domänstyrelsen efter samråd med

länsstyrelsen. I samma ordning prövas enligt 43 § renbeteslagen tillstånd

för renskötselberättigad lapp att å kronomark under kronans omedelbara

disposition, belägen inom lappmarkerna eller å renbetesfjällen, upptaga odling

av mindre omfattning.

Utredningsmannens förslag.

Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak följande.

För upplåtelser av fjällägenheter ovan odlingsgränsen i Västerbottens och

Norrbottens län samt arrendelägenheter å de till utvidgning av renbetesfjällen

i Jämtlands län inköpta fastigheterna, vilka båda slag av lägenheter av

utredningsmannen benämnas norrländska fjällägenheter, skola utfärdas gemensamma

bestämmelser. Upplåtelserna skola prövas av Kungl. Maj:t. Lägenheterna

skola stå under egnahemsorganens vård och förvaltning. För

upplåtelserna skola i huvudsak gälla de grunder, som enligt beslut vid 1943

års riksdag gälla för upplåtelse av kronotorp. Upplåtelsetiden skall sålunda

i regel bestämmas till 30 år med rätt för arrendatorn att efter upplåtelse
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

13

lidens utgång i allmänhet erhålla ny upplåtelse på 30 år. Vidare skall lägenhet

genom kronans försorg förses med boningshus, nödiga ekonomibyggnader

och övriga för jordbrukets drift behövliga anläggningar. Det skall

åligga kronan att å de byggnader och andra anläggningar, som äro erforderliga

för jordbruket, verkställa för deras bibehållande i brukbart skick nödvändiga

reparationer, som ej äro av allenast mindre omfattning och som ej

föranletts av arrendatorns vållande. I samband med upplåtelse av lägenhet

skall arrendatorn kunna erhålla lån för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier,

foder och dylikt samt för andra nödvändiga utgifter för igångsättande

av driften å lägenheten (inventarielån). Till skillnad från kronotorp

skola däremot de norrländska fjällägenheterna icke få av arrendatorn

inlösas med äganderätt. Särskilda föreskrifter skola meddelas till skydd för

de renskötande lapparna och renskötseln.

De nya bestämmelserna skola i möjligaste mån komma till tillämpning

även med avseende å nu bestående liknande upplåtelser. Vid prövningen av

möjligheten för sådana lägenheters omföring böra därför vissa eftergifter

göras i bestämmelserna för nyupplåtelser. Till utrönande av lägenheternas

beskaffenhet och lämpligaste disposition skall verkställas en inventering av

hela lägenhetsbeståndet. För underlättande av förflyttning av innehavare av

lägenhet, som befinnes böra nedläggas, skall utgå statsbidrag med högst

2 000 kronor.

De av förslaget föranledda årliga kostnaderna ha beräknats till 120 000

kronor för lägenheternas iståndsättande med byggnader och anläggningar,

20 000 kronor för uppodling och förbättring av jordbruket samt 20 000 kronor

för nyanläggningar eller således sammanlagt 160 000 kronor. Dessa kostnader

skola, till den del de icke täckas av arrendeavgifterna för lägenheterna,

bestridas från anslag å riksstaten under nionde huvudtiteln. För inventarielån

bör anvisas ett investeringsanslag av 120 000 kronor. Flyttningsbidrag till

innehavare av lägenhet, som nedlägges, bör utgå från statens lappfond. På

grund av det ökade arbete, som överförandet av lägenheterna till egnahemsorganens

förvaltning medför, bör vid envar av egnahemsnämnderna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län inrättas en befattning såsom extra

egnahemsassistent.

Såsom allmän motivering till förslaget har utredningsmannen

anfört i huvudsak följande.

Den undersökning, som skett rörande de nuvarande fjällägenheterna, visar,

att många av dessa ha en ur jordbruks- eller allmän ekonomisk synpunkt

synnerligen svår ställning. Frånsett de ställen, som ännu äro allenast

bostadslägenheter eller på sin höjd arbetarsmåbruk, äro i stort sett alla de

övriga fjällägenheterna att betrakta såsom stödjordbruk. Frågan rörande

vissa ställens bibehållande för framtiden uppkommer särskilt vid tanken på

de krav på böjd levnadsstandard, som i våra dagar göra sig gällande.

Någon anledning från statens sida att vidtaga åtgärder, som innebära uppmuntran

till bosättning i förevarande trakter, föreligger cj. Rortses kan dock

icke från att det ej saknas personer, som trivas här, och alt å ej få ställen

familjerna finna sin utkomst. Det visar sig ock att, om lägenheten är av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

någorlunda god beskaffenhet och söner eller mågar finnas, nästan alltid någon

av dem önskar övertaga lägenheten, när den blir ledig.

Givet är emellertid, att uppkommande frågor om nya anläggningar måste

bedömas med största försiktighet. Vid prövning av dylikt ärende torde större

varsamhet få iakttagas än hittills understundom varit fallet. Det får ej vara

tillräckligt att lita på den utredning, som sökanden till lägenheten själv må

ha gjort rörande förutsättningarna för jordbruksdrift eller möjligheten till

arbetsförtjänster i orten. Skall en ny upplåtelse ske, måste den föregås av en

undersökning verkställd av sakkunniga personer. Vid förekomsten av jakt

och fiske torde böra läggas mindre vikt, såvitt avses att genom försäljning

av fångsterna skaffa erforderlig kontantinkomst. God tillgång på fiske för

husbehov är däremot av största betydelse. Andra omständigheter, som komma

i fråga, äro, bortsett från lämpligheten för jordbruksdrift, tillgången på

väg och avsättningsmöjligheter för ställets produkter samt att lägenheten

förlägges i närheten av tidigare bebyggelse. I möjligaste mån bör undvikas

avskilt och ensamt läge med långa avstånd till grannar och skola.

Även med hänsyn till lägenheternas ställning till lapparna och renskötseln

bör nuvarande starka begränsning beträffande upplåtandet av nya lägenheter

bibehållas. Alltjämt böra tillika allenast upplåtelser med nyttjanderätt

förekomma.

Ursprungliga anledningen till införandet av upplåtelser av fjällägenheter

var en önskan att bringa reda med avseende å det jämförelsevis störa antal

lägenheter, som efter det anläggandet av nybyggen ovan odlingsgränsen i

Västerbottens och Norrbottens län förbjudits, tillkommit därstädes genom

olaga bosättningar. Ä dessa lägenheter funnos redan uppförda boningshus

samt ofta ladugård och en del andra byggnader, varjämte i allmänhet uppröjts

eller uppodlats någon jord. Lägenheterna voro sålunda i viss utsträckning

färdigbildade. Detta jämte det otillåtna anläggandet torde ha föranlett,

att något bidrag icke ansågs påkallat till innehavarna av de lägenheter, vilka

medgåvos legalisering såsom fjällägenheter. Till innehavare av sådana olaga

bosättningar, som flyttades till annan plats, utbetalades däremot i förekommande

fall viss gottgörelse. Att jämväl sedermera statens bidrag till fjälllägenheterna

utmätts sparsamt, må ha sin förklaring däri, att de i och för

sig ansågos mindre önskvärda, vadan någon uppmuntran till nyanläggningar

icke ansetts böra givas, Fjällägenheternas ställning är numera förändrad.

Vid sidan av de legaliserade äldre lägenheterna har medgivits upptagande

av ett betydande antal nya lägenheter.

Det synes skäligt, att innehavarnas försörjningsmöjligheter samt lägenheternas

utveckling underlättas genom statens bistånd. Härtill föreligga så

mycket större skäl, som lägenheterna äro belägna i trakter, där särskilda

svårigheter möta för jordbruksdrift och lägenhetsinnehavarnas utkomst i övrigt.

Statens hjälp borde snarare sättas högre här än å platser i landet, där de

yttre betingelserna för bosättning äro förmånligare. Statens kostnader för

biståndet åt fjällägenheterna komma till övervägande del att avse nu befintliga

lägenheter, då man kan förvänta, att nyanläggningar medgivas endast i

få fall.

Fjällägenheterna torde, sedan denna typ av lägenheter numera godkänts

av statsmakterna, böra tillerkännas motsvarande förmåner, som komma andra

liknande, till anläggande i Norrland medgivna lägenheter till godo. Härvid

må bland annat erinras om den skyldighet, som enligt lagen om nyttjanderätt

till fast egendom åligger jordägare alt svara för att å utarrenderad

mindre fastighet finnes bostadshus samt för jordbruket nödiga byggnader i

tillfredsställande skick enligt lagens anvisningar.

Närmast torde fjällägenheterna böra erhålla stöd i ungefär samma ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 96.

15

sträckning som jordbrukslägenheter upplåtna till lappar enligt kungörelsen

den 6 juni 1941 (nr 484) och kronotorp medgivna jämlikt kungörelsen den

17 juni 1943 (nr 532).

Arrendelägenheterna å de hemman och andra fastigheter, som blivit inköpta

för utvidgning av renbetesfjällen i Jämtlands län, förete i många avseenden

likheter med fjällägenheterna. Båda dessa slag av lägenheter äro

belägna i fjälltrakter, som beträffande det där bedrivna jordbruket och livsbetingelserna

i övrigt erbjuda i stort sett samma svårigheter, även om jämtlandslägenheterna,

som i de flesta fall utgöras av inägorna till nämnda inköpta

fastigheter, ofta äro bättre i jordbruksavseende. Jordbruket å dem

torde ej sällan vara av större omfattning och mera utvecklat än å fjällägenheterna.

Möjligheterna till biförtjänst genom skogsarbete äro ock större i

Jämtlands län, där skogar med saludugligt virke i större utsträckning finnas

närmare inpå lägenheterna. Vägförbindelserna äro ofta gynnsammare. Arrendelägenheternas

allmänna karaktär av avsides och i karg trakt liggande

gårdar kan dock jämföras med fjällägenheterna. Lägenhetsinnehavarnas allmänna

livsbetingelser äro även ganska överensstämmande. Behovet av stöd

från statens sida är ungefär detsamma. En annan likhet är att i de trakter,

där ifrågavarande lägenheter ligga, bedrives renskötsel och att särskild hänsyn

därför måste tagas till de renskötande lapparnas intressen.

En närmare jämförelse mellan ifrågavarande båda lägenhetsformers ställning

synes giva vid handen, att samma bestämmelser skulle kunna tillämpas

för dem samt att dessa bestämmelser böra sammanföras i en gemensam författning.

Detta skulle föranleda vissa jämkningar i det förslag, som av utredningsmannen

år 1945 framlades rörande de jämtländska arrendelägenheterna.

Dessa jämkningar avse i huvudsak ett par detaljer, som väl äro av

viss^ betydelse men vilkas ändring dock må väga mindre än fördelen av att

erhålla en gemensam författning för lägenheterna.

I utredningsmannens förslag rörande arrendelägenheterna i Jämtland behandlades

frågan, huruvida icke reglerna rörande arrendelägenheterna borde

inarbetas i kungörelsen nr 484/1941, såvitt där avsåges upplåtelse av jordbrukslägenheter

åt lappar. Dessa båda typer av lägenheter vore i vissa avseenden

likartade.^ En gemensam författning ansågs emellertid icke låta sig

förena med bibehållande av reda och överskådlighet.

En principiell skillnad föreligger nämligen mellan nuvarande lägenhetsupplåtelser

åt renskötselberättigade lappar, som nödgas lämna renskötseln,

samt de lägenheter av nybygges natur, vilka det i detta sammanhang gäller

att reglera. Denna skillnad påkallar att, ehuru föreskrifterna för de båda

lägenhetstyperna i vissa delar torde komma att bliva ganska lika, bestämmelserna

rörande lapparnas särskilda lägenheter alltjämt höra upptagas för

sig, under det att regleringen av de allmänna upplåtelserna av lägenheter i

fjälltrakterna sker för sig.

Beträffande ordningen för ifrågavarande lägenheters

uppi å tande har utredningsmannen yttrat.

Enligt kungörelsen nr 169/1915 bestämmer Kungl. Maj:t i varje särskilt

fall, huruvida upplåtelse må äga rum av fjällägenliet. Anledning synes ej

föreligga att föreslå någon ändring i den sålunda för närvarande tillämpade

ordningen. Prövning av ansökningar om upplåtelser i trakterna ovan

odlingsgränsen är ur olika synpunkter ömtålig. Särskilt må härvid erinras ej

mindre om lapparna samt vikten av alt intrång ej sker i deras rennäring

och rättigheter i övrigt än även om de vanskligheter, som föreligga för jordbruk

och i övrigt möta för nybyggarens skäliga utkomst. Sker avgörandet

genom Kungl. Ma.j:t, vinnes även en önskvärd enhetlig handläggning av

ifrågavarande ärenden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Tidkommande de arrendelägenheter, som utredningsmannen i sin jämtlandsutredning

föreslagit skola kunna upplåtas å de till utvidgning av renbetesfjallen

inköpta fastigheterna, hade ifrågasatts, att dessa lägenheter skulle

förläggas å särskilda områden, rörande vilkas avsättande Kungl. Maj:t skulle

förordna. Endast å dylika områden skulle upplåtelser få göras. Prövningen av

ansökning om lägenhet skulle däremot ske av egnahemsnämnden. Detta överensstämmer

med den ordning, som gäller enligt kungörelsen nr 484/1941 angående

lägenhetsupplåtelser åt lappar. Enligt nämnda förslag skulle Kungl.

Maj :t befrias från befattningen med de särskilda upplåtelserna men ändock

ha i sin hand bedömandet, att allenast sådan mark komme till användning,

där lapparnas och renskötselns intressen icke träddes för nära och vilken i

övrigt vore lämplig för sitt nya ändamål. Då den individuella upplåtelsen

skulle prövas av egnahemsnämnden, var anvisandet av dylika exploateringsområden

av betydelse även för att undvika konkurrens med de upplåtelser

av inägor, bete, slåtter m. m., som kunna av länsstyrelsen med stöd av 56 §

renheteslagen medgivas å renbelesfjällen.

Förslaget var sålunda grundat, bland annat, å önskvärdheten att avlasta

arbete från myndigheterna i Stockholm. 1 sakligt hänseende synes emellertid

vara en fördel, om Kungl. Maj:t kunde handlägga även de enskilda ansökningarna

om lägenheter. Härför tala samma skäl som kunna åberopas för

att Kungl. Maj:t bibehåller prövningen av upplåtelser av fjällägenheter ovan

odlingsgränsen. Vid ett hänskjutande till Kungl. Maj:t skulle visserligen uppkomma

viss ökning i arbetet inom vederbörande statsdepartement. Så lärer

bliva fallet närmaste tiden efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande,

då prövning skall ske rörande nuvarande arrendelägenheters överförande

under den nya ordningen. Sedermera torde föga tid komma att tagas i anspråk

för dylika ärenden. Antalet nyupplåtelser torde såväl ovan odlingsgränsen

som ock å de för renbetesfjällens utvidgning inköpta fastigheterna

bliva mycket litet. Förvärvas nya dylika fastigheter, vilket avgöres av Kungl.

Maj:t, synes i samband därmed ock frågan om upplåtandet av inägomarker

å vederbörande fastighet kunna regleras.

Kommer Kungl. Maj:t att direkt pröva ärenden angående f jällägenhetsupplåtelser,

synes onödigt att först vissa områden avsättas, varå upplåtelser

må ske. Arbetet härmed, vilket understundom torde ha kunnat avse området

för endast en lägenhet, kommer sålunda att bortfalla.

Rörande förslaget om överflyttning av vården och förvaltningen

av ifrågavarande lägenheter till egnahemsorganisationen har utredningsmannen

anfört huvudsakligen följande,

Beträffande vissa av de i Norrland förekommande lägenheterna ha upplåtelserna

ombesörjts av domänstyrelsen. Så är fallet med de enligt äldre bestämmelser

anlagda skogstorpen, odlingslägenheterna och kronotorpen samt

gäller alltjämt de kronotorp, som upplåtas med stöd av kungörelsen den 17

juni 1943. Nämnda lägenheter stå även under domänstyrelsens vård och inseende.

Detta sammanhänger därmed, att nämnda lägenheter, som äro upptagna

å kronoparkerna, i första hand tillkommit för att säkerställa behovet

av arbetskraft å dessa.

För skötseln av de kronoparker, som finnas i fjälltrakterna ovan odlingsgränsen,

tarvas endast i mycket begränsad omfattning stadigvarande bistånd

av fjällägenheternas innehavare. Härvid kan helt bortses från de lägenheter,

som ligga i de egentliga fjälltrakterna, där avverkningsvärd skog, utöver

vad som må åtgå för tillgodoseende av ortsbefolkningens behov, knappast

förekommer. Men även i barrskogsområdena längre ned, där de mera dugliga

kronoskogarna äro belägna, torde det vara blott på jämförelsevis få ställen,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj.ts proposition nr 96.

17

där bestående arbete kan beredas lägenhetsinnehavarna på kronans skogar.

Delta bestyrkes i viss mån av det förhållandet, att många odlingslägenheter

och skogstorp, som för skogsvårdens skull anlagts på kronoparkerna, numera

omförts till fjällägenheter. Vid skogsdrivningarna inom dessa områden

avverkas ofta en större trakt i ett sammanhang. Sedan denna genomgåtts,

sker där ej huggning på flera decennier, tidens längd i viss mån beroende

av beståndens bättre eller sämre kvalitet. Även må framhållas, att kronan

här ofta säljer sitt virke på rot.

Innehavarna av arrendelägenheter i Jämtlands län torde i större utsträckning

ha tillfälle till arbete å kronans skogar än fjällägenheternas folk. Å

de för renbetesfjällens utvidgning inköpta fastigheterna finnas understundom

ej obetydliga skogsarealer, de s. k. renbetesfjällens skogar. Avverkningar

torde här förekomma varje år. I de flesta fall utför kronan ej heller här

själv avverkningarna, utan virket säljes å rot. A kronoparkerna i Jämtlands

län synes däremot endast i mindre utsträckning givas arbete för lägenheternas

arrendatorer. Såsom huvudregel kan sägas, att dessa lägenhetsinnehavare

grunda sin ekonomi på jordbruket i högre grad än vad som är fallet

beträffande fjällägenheternas innehavare.

Det är att antaga, att lägenhetsinnehavarna själva skola vara föga villiga

att ställa sig under domänstyrelsens ledning. De skulle då anse sig bundna

och begränsade i sin frihet. A andra sidan skulle ett övertagande av vårdnaden

av lägenheterna och bestridandet av kostnaderna för dessa för domänverket

medföra en betydande ekonomisk börda som, sett för fjälltrakterna

i deras helhet, skulle i ringa mån motsvaras av den nytta, som skulle

vinnas för dess egen verksamhet. I domänverkets arbetsuppgifter synes icke

böra ingå att omhänderhava jordbrukslägenheter i de norrländska fjälltrakterna.

I sin jämti andsutredning har utredningsmannen ifrågasatt, att de föreslagna

nya arrendelägenhetema skulle omhänderhavas av egnahemsväsendet.

Det erinrades, att enligt nu tillämpad ordning samma myndighet inom

länet, som hade att öva tillsyn över lappväsendet och främja lapparnas renskötselnäring,

ombesörjde uppsikten även över arrendelägenheterna, deras

utarrenderande och brukande. Detta vore två från varandra helt skilda verksamhetsområden,

av vilka lägenheterna och deras vård uppkommit såsom

en biuppgift vid sidan av lappväsendets intressen. Olika utbildning och erfarenhet

krävdes av de ledare och tillsynsmän, som skulle handhava den

ena och den andra uppgiften. Uppsikten över lägenheterna borde ombesörjas

av personal, som vore utbildad i frågor angående jordbruk och därtill

hörande byggnadsväsen samt livsvillkoren för lantmän i fjälltrakterna.

Utredningsmannen fann önskvärt, att arrendelägenheterna utbrötes från

lappväsendet och ställdes under mera specialutbildad förvaltning. Mest lämpade

alt övertaga denna ansågos vara de organ, som inom länet i övrigt omhänderhade

egnahemsbildningen, d. v. s. egnahemsstyrelsen samt länets egnahemsnämnd.

Härigenom skulle vinnas även den fördelen, att samma myndigheter

skulle få handlägga frågor såväl angående upplåtelse av arrendelägenheter

som ock av de jordbruks- och bostadslägenheter, som jämlikt

kungörelsen nr 484/1941 å renbetesfjällen medgivas lappar. Ett överförande

giv arrendelägenheterna till egnahemsmyndighetema ansågs icke böra föranleda

någon ändring av de i 56 8 renbeteslagen intagna bestämmelserna om

utarrendering av diir avsedda nyttigheter.

Vad sålunda anförts rörande önskvärdheten av att en myndighet med

särskild kännedom om förhållandena på mindre jordbruk övertager den närmare

förvaltningen av arrendelägenheterna i Jämtlands län gäller till fullo

även fjällägenhetema. Egnahemsnämnderna omhänderhava redan nu, för
Bihang

till riksdagens protokoll 0)47. 1 samt. Xrf>6. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

utom förenämnda till lappar jämlikt kungörelsen nr 484/1941 upplåtna lägenheter,

de renlappsbostäder, som enligt 42 § renbeteslagen kunna medgivas

de renskötande lapparna såsom familjebostäder. Berörda bostäder och lägenheter

äro i Jämtlands län för närvarande alla belägna å renbetesfjällen samt

ligga i Västerbottens och Norrbottens län till övervägande del ovan odlingsgränsen.

Egnahemsväsendets tjänstemän ha därför redan nu anledning att

besöka ifrågavarande avlägsna trakter. Det synes naturligt, att de då tillse

även fjällägenheterna.

Beträffande de lägenheter, som icke kunna omföras till fjällägenheter av

den nya upplåtelseformen, åsyftas ej att i detta sammanhang föreslå någon

ändring. Sina lägenheter behålla innehavarna med stöd av nuvarande kontrakt.

Även dessa lägenheter böra emellertid övergå från länsstyrelsens till

egnahemsväsendets förvaltning. Det synes ej lämpligt, att vården om lägenheterna

i fjälltrakterna uppdelas på två olika myndigheter. Tillsynen över

bostadslägenheter och även anläggningar av ännu mindre omfattning omhänderhaves

redan nu av egnahemsnämnden. Egnahemsväsendet är ock den

myndighet, som besitter största sakkunskapen på detta område. Länsstyrelsen

saknar personal utbildad för dylikt ändamål. Övertager egnahemväsendet

dessa lägenheter, vinnes ock största enhetlighet vid lägenhetsförvaltningen

för trakterna ovan odlingsgränsen och å renbetesfjällen.

Utredningsmannen har beträffande vården och förvaltningen av förevarande

lägenheter vidare anfört, att vid handläggning inom egnahemsnämnd

av fråga om upplåtelse av lägenhet eller ärende avseende lägenhetsinnehavares

eller lägenhets särskilda förhållanden vederbörande lappfogde lämpligen

borde såsom företrädare för lapparnas och renskötselns intressen erhålla

rätt att närvara såsom ledamot av nämnden. Då fråga gällde rätt för

arrendator till skogsfömödenheter eller kreatursbete, borde jämväl såsom

ledamot av nämnden inträda beträffande lägenhet i Jämtlands län jägmästaren

å renbetesfjällens skogar och beträffande andra lägenheter vederbörande

överjägmästare.

Enligt utredningsmannens förslag skola rörande behörigheten att

innehava fjäll ä gen het gälla samma regler, som meddelats i fråga

om kronotorp, varjämte bör föreskrivas, att lägenhet ej må upplåtas till

den som äger fast egendom av den storlek att han och hans familj kunna

erhålla sin huvudsakliga utkomst av densamma ävensom att mer än en lägenhet

ej må upplåtas till samma person. Härom har utredningsmannen

anfört.

För att antagas till innehavare av en fjällägenhet uppställas för närvarande

inga krav på personliga egenskaper, som må kunna garantera, att nybyggaren

skall gå i land med sin vanskliga uppgift. I likhet med vad som

gäller vid upplåtelser av såväl kronotorp som lapplägenheter samt föreslagits

för jämtlandslägenhetema, torde dylika fordringar höra uppställas även

vid upplåtelser av norrländska fjällägenheter. De särskilda svårigheter, som

möta brukarna av dylika lägenheter, ställa stora krav på lämplighet.

Personer av såväl svensk som lapsk stam böra kunna antagas till lägenhetsinnehavare.

De lägenhetsupplåtelser, som ske enligt 1941 års kungörelse,

äro bundna vid lappar i viss ställning och avse renskötande eller renskötselberättigade

lappars övergång till den bofastes levnadssätt. Särskilda, något

förmånligare regler ha ansetts böra givas dem. Men härutöver finnes ett

stort antal lappar, vilka i sin näring i huvudsak äro att jämställa med andra

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 96.

19

svenska medborgare. Även dessa böra givetvis kunna, där förutsättningar i

övrigt äro för handen, erhålla fjällägenhet.

I fråga om formen för upplåtelserna har utredningsmannen

yttrat.

Upplåtelse av fjällägenhet hör ske allenast med nyttjanderätt. Väl förspörjes

understundom vid samtal med nuvarande lägenhetsinnehavare, att

en och annan skulle vilja med äganderätt övertaga sm lägenhet. Såsom skäl

plägar anföras, att man önskar hliva fri från den bundenhet kontrakten föranleda.

En annan anledning, som törhända är av än större betydelse, torde

vara önskemålet att, i likhet med traktens hemmansägare, få ett skogsskifte,

varifrån någon kontant inkomst kunde vara att påräkna. Bortsett från svårigheten

att anskaffa dylika skogsskiften, tala starka skäl emot att ytterligare

äganderättsupplåtelser ske ovan odlingsgränsen. Härigenom skulle brytas

en på de i förevarande trakter rådande särskilda förhållanden uppbyggd och

mycket länge tillämpad princip. Denna är grundad bland annat på ovissheten

för befolkningen att här vinna en tillfredsställande utkomst och trevnad.

Mera önskvärt är, att den som vill slå sig ned såsom jordbrukare på

egen gård uppsöker för sådant ändamål gynnsammare belägna områden. Härtill

komma lapparnas och renskötselns särskilda intressen. Upplåtandet av

ytterligare ett antal självständiga lägenheter uppe i lapparnas ursprungliga

områden skulle innebära ett hot mot renskötselnäringen. Få områden ovan

odlingsgränsen ha sådan belägenhet, att renar icke kunna komma in å dem.

Skadegörelse från renarnas sida kan lätt uppkomma å nybyggarnas marker

och gröda med därav följande tvistigheter. Innehavas lägenheterna med

äganderätt är att emotse, att slitningarna kunna bliva allvarligare. Genom

de skogsanslag för husbehovsvirke och vedbrand, som vid äganderättsupplåtelse

måste tilläggas lägenheterna, skulle dessas areal få en ej obetydlig

utsträckning medförande än större risk för renskador. Gällande lagstiftning

lärer ej medgiva, att vid äganderättsupplåtelse genom servitutsförbehåll eller

på annat sätt meddelas bestämmelser, som för framtiden vederbörligen skydda

lapparna och renskötseln eller förhindra, att jordägaren utkräver skadestånd

av lapparna vid intrång av renar å den upplåtna fastigheten. Det synes

ej heller kunna bortses från att, om innehavarna besitta fjällägenheterna

med äganderätt, dessa eller delar av dem lätt kunna bliva föremål för ej önskvärd

spekulation. Bland annat kunna lägenheterna ha värde såsom goda

fiskeplatser eller såsom lämpliga platser för jakt- och sportstugor. Särskilt

lockande skulle en försäljning kunna bliva för de många fattiga lappar, som

bo vid sjöarna och vilkas lägenheter i jordbruksavseende vunnit föga utveckling.

Även dylika stugor kunna för renskötseln och lapparna bliva lika

besvärande som en fjällägenhet. Nödvändigt synes vara, att möjlighet förefinnes

alt kunna genom myndigheterna övervaka bebyggelsen.

Den ställning som, enligt för närvarande gällande kontrakt, intages av

fjällägenheternas innehavare synes fördelaktig. Arrendeavgifterna äro mycket

låga och mera att betrakta såsom erinran om lägenhetens nyttjanderättsställning

än gottgörelse för upplåtelsen. Den långa arrendetiden och

vidsträckta optionsrätten till förnyad upplåtelse skänka en betryggande säkerhet

i innehavet. Förmånerna av bete för kreaturen och husbehovsvirke

äro goda. Rätten till jakt och fiske, som för lägenhetsinnehavarna ofta äro

av vital betydelse, är större än som i allmänhet tillkommer en självägande

jordbrukare. Något särskilt tvång kan icke sägas åvila lägcnhetsinnehavaren,

om därmed icke avses, att lägenheten slår under vederbörande myndigheters

inseende. Detta torde dock mången gång mera vara ett stöd än ett

hinder.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 96.

De nya bestämmelser, som nu äro ifrågasatta, åsyfta att skänka innehavaren

en ännu bättre ställning än han förut haft. Den befrielse från byggnadsoch

underhållsskyldighet med avseende å lägenhetens byggnader, som skulle

medgivas, tillika med jakt- och fiskerätt i samma utsträckning som förut,

torde uppväga vad ett äganderättsinneliav må särskilt skänka.

1 förslaget rörande arrendelägenheterna å de tör renbetesfjällens utvidgning

inköpta fastigheterna i Jämtlands län har utredningsmannen ifrågasatt,

att innehavare av dylik lägenhet skulle i vissa undantagsfall kunna inlösa

lägenheten med äganderätt. Detta förslag sammanhänger med den ställning

dessa lägenheter i allmänhet intaga såsom utgörande inägobeståndet

å förutvarande hemman. Utredningsmannen utgick från att dessa inägojordar

i enstaka fall kunde ha ett sådant läge, att deras avskiljande med

äganderätt icke medförde olägenhet för lapparna och renskötseln eller skogsskötseln

å renbetesfjällen eller för kronan i övrigt. Emellertid framhölls, att

nästan undantagslöst jämväl inägorna på fastigheterna hade sådan belägenhet,

att renar understundom kunde inkomma å desamma, varjämte ett inägorna

tillagt skogsområde medförde större risk för skadegörelse genom renar.

Det betonades, att på grund härav endast i få undantagsfall upplåtelse med

äganderätt kunde ifrågakomma. Det föreslogs ock, att prövningen av dylik

upplåtelse skulle överlämnas till Kungl. Maj:t.

Det var med största tveksamhet utredningsmannen ansåg sig kunna förorda

möjlighet till äganderättsförvärv. Ur allmän synpunkt synes mest önskvärt,

att dylika upplåtelser kunna undgås. De skulle bliva ytterst sällsynta

och torde ej fylla något egentligt behov. Utredningsmannen finner med

anledning härav och för vinnande av enhetlighet beträffande alla norrländska

fjällägenheter lämpligast, att jämväl beträffande lägenheterna i Jämtlands

län medgivas allenast upplåtelser med nyttjanderätt.

Rörande tiden för upplåtelserna har anförts följande.

För de nuvarande fjällägenheterna i Västerbottens och Norrbottens län

gäller en arrendetid av i allmänhet 50 år. För lägenheterna i Jämtlands län

har utredningsmannen föreslagit, att tiden skulle vara 30 år, i likhet med

vad som tillämpas för kronotorp. Nämnda tid har ansetts skänka lägenhetsinnehavama

nödig känsla av tryggat innehav. Upplåtelsetiden för lapska

jordbrukslägenheter är allenast 20 år. Utredningsmannen vill föreslå, att en

upplåtelsetid av 30 år tillämpas för de norrländska fjällägenheterna, med

möjlighet att, då särskilda omständigheter därtill föranleda, begränsa perio
Arrendator

av fjällägenhet är, så framt han förhållit sig väl, berättigad att

vid arrendetidens slut erhålla ny upplåtelse för den tid, vartill arrendet förut

bestämts, samt på de villkor som varda tastställda, med iakttagande att villkoren

väl må med avseende på tidsförhållandena förändras men ej göras

väsentligen mera betungande för arrendatorn än de förutvarande. Bland

villkoren i händelse av ny upplåtelse skall intagas rätt till fortsatt upplåtelse

på samma tid. I huvudsak samma regler gälla för kronotorp och lapska jordbrukslägenheter,

dock att optionsrätten begränsats till blott en iöljande period.

Lämpligen synes formuleringen böra ske i enlighet med bestämmelsen

för kronotorp, vilket ock av utredningsmannen ifrågasatts för jämtlandslägenhetema.

För att öka tryggheten för arrendatoms familj har utredningsmannen i

anslutning till bestämmelserna om kronotorp föreslagit, att vid arrendators

död efterlevande änka eller barn, adoptivbarn eller bröstarvinge till någon

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 96.

21

av dessa eller måg skall, om så finnes lämpligt, få övertaga lägenheten för

återstående upplåtelsetiden.

Utredningsmannen har i fråga om lägenheternas omfattning

förordat, att varje lägenhet skulle vara av sådan storlek och beskaffenhet,

att den kunde bilda underlaget för en familjs utkomst utan några mera

avsevärda inkomster från annat håll. Härom har utredningsmannen anfört

i huvudsak följande.

Vid kronotorpen förutsättes, att torparen skall ha biförtjänster utom torpet,

i främsta rummet genom arbete på kronoskogarna. Någon stadigvarande

arbetsförtjänst utom lägenheten lärer ej alltid kunna påräknas vid fjälllägenheterna.

På grund härav får såsom huvudregel tillses, att endast sådana

områden utläggas till lägenheter, vilka erbjuda tillräcklig areal god

odlingsjord. Endast då undersökning giver vid handen, att stadigvarande

arbetstillgång i orten må vara att förvänta eller att arrendatorn genom hantverk

eller dylikt kan bereda sig fasta inkomster, bör omfattningen av odlingsmarken

kunna inskränkas.

Vid upplåtelse av lägenhet, som tidigare ej odlats, synas böra tillämpas

de bestämmelser, som gälla beträffande kronotorp och lapplägenheter därutinnan,

att genom kronans försorg i regel skall iordningställas så mycken

odlingsmark, att två kor kunna födas å lägenheten och potatis odlas för

husbehovet. Skulle så vara, atl å äldre lägenhet odling i nämnda utsträckning

ej utförts, synes vid behov en komplettering genom kronans försorg

kunna ske.

Lägenhetens karaktär av jordbrukslägenhet förutsätter att, innan lägenheten

upplåtes, undersökning företages för utrönande om det för upplåtelse

ifrågasatta området innehåller tillräcklig för odling tjänlig mark samt i övrigt

är lämpligt för upplåtelse såsom jordbrukslägenhet. Samtidigt härmed

hör upprättas odlingsplan samt verkställas utstakning och kartläggning jämte

beskrivning och värdering av området. Gäller upplåtelsen äldre lägenhet,

torde dock på föreliggande förhållanden böra bero, om odlingsplan behöver

uppgöras. Rörande förrättningens företagande bör lappfogden lämnas meddelande,

så att han kan inställa sig vid densamma, om han skulle finna

detta nödigt.

I de nuvarande kontrakten om fjällägenheter finnas inga föreskrifter om

skyldighet för arrendator att verkställa odlingar å lägenheten och att hålla

densamma i god hävd. Anledningen härtill synes vara att upplåtelserna länge

huvudsakligen avsågo legitimering av redan upptagna lägenheter.

För vinnande av önskvärd ordning i förevarande hänseende böra, såsom

gäller för kronotorp och numera även för lapplägenheter, givas föreskrifter

såväl om skyldighet för arrendatorn att väl hävda och bruka fastigheten som

ock rörande den omfattning vari och den tid inom vilken han skall uppodla

å lägenheten befintlig odlingsbar mark.

Angående bebyggelsen av lägenheterna har utredningsmannen

anfört.

För närvarande lillämpas i de allra flesta fall å arrendelägenheterna, att

arrendatorn icke erlägger något kontant arrende. Avgälden uttages i stiillet

i den formen, atl han skall inom vissa tider fullgöra i kontraktet angiven

byggnadsskyldighet, avseende ny- eller ombyggnad av boningshus, stall- och

ladugårdsbyggnad, allt enligt av länsstyrelsen godkänd ritning. Ilärförutom

skall arrendatorn i gott skick underhålla alla till lägenheten hörande åbyggnader,

hölador, gärdesgårdar m. m. samt i förekommande fall husbehovssåg.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Jämväl enligt fjällägenhetskontrakten har arrendatorn att ensam sörja för uppförande

och reparation av nödiga byggnader å lägenheten. Däremot skall kronotorp

genom kronans försorg förses med boningshus, nödiga ekonomibyggnader

och övriga för jordbrukets drift erforderliga anläggningar. Det åligger

tillika kronan att å de byggnader, som äro erforderliga för jordbruket, verkställa

för deras bibehållande i brukbart skick nödvändiga reparationer, som

ej äro av allenast mindre omfattning och som icke föranletts av kronotorparens

vållande. Tidigare gällde beträffande lapplägenheterna, att vid arrendatorns

tillträde lägenheten skulle vara försedd med nödiga byggnader och anläggningar.

Arrendatorn skulle däremot svara för underhållet härav. I anslutning,

bland annat, till allmänna nyttjanderättslagens ändrade bestämmelser

rörande underhållsskyldigheten av hus å mindre arrendegårdar har år

1946 av statsmakterna beslutats införandet för lapplägenheterna av motsvarande

bestämmelser rörande underhållsskyldigheten som tillämpas för kronotorp.

I sitt förslag angående jämtlandslägenheterna hade utredningsmannen,

i överensstämmelse med vad som då gällde för lapplägenheterna, upptagit,

att lägenhetsinnehavaren skulle vara underhållsskyldig för byggnaderna.

Byggnadsfrågan å fjällägenhetema vållar, i likhet med vad fallet är på

andra liknande ställen, innehavarna stora svårigheter på grund av de kostnader,

som äro förbundna med byggnaders och andra anläggningars uppförande

och vidmakthållande. För ifrågavarande avlägset liggande ställen bliva

utgifterna särskilt betungande med hänsyn till de dyra transportkostnaderna.

Stegrade priser på arbetsmaterial och ökade arbetslöner m. m. ha på

senare tid gjort svårigheterna än större. Mången gång har utredningsmannen

hört lägenhetsinnehavare uttala, att deras ekonomi icke tilläte dem att

själva hålla byggnaderna i vederbörligt skick. Med hänsyn härtill samt den

princip, som av det allmänna fastställts, böra jämväl för de norrländska

fjällägenhetema tillämpas motsvarande föreskrifter beträffande nybvggnadsoch

underhållsskyldighet som gälla för kronolorp och numera även för lapplägenheter.

I överensstämmelse med vad som gäller beträffande lapplägenheter torde

arrendatorn böra åläggas att företrädesvis i brandstodsförening för länet eller

orten ombesörja byggnadernas brandförsäkring till deras fulla, i behörig

ordning uppskattade värde.

Ansvaret för skatt och annan allmän tunga, som belöpa å

lägenheterna, bör enligt utredningsmannens förslag liksom i fråga om kronotorp

och lapplägenheter åvila kronan. Utredningsmannen har tillika föreslagit,

att innehavarna av de nuvarande jämtländska arrendelägenheterna

samt de fjällägenheter ovan odlingsgränsen, där så ej redan skett, skola befrias

från den skyldighet de enligt kontrakten må ha att bestrida ifrågavarande

avgifter.

Beträffande övriga villkor för upplåtelse av lägenhet

har utredningsmannen yttrat bland annat följande.

Vad angår anläggandet och underhållet av erforderliga vägar synas böra

gälla samma bestämmelser som för kronotorp. När överenskommelse träffas

med arrendatorn rörande väg, må uppmärksammas, att arrendatorn kan tillförbindas

att svara för fullgörandet av jordägaren enligt lagen om enskilda

vägar åliggande vägunderhålls- och vinterväghållningsskyldighet.

Arrendatorn synes böra äga att från kronans mark erhålla fritt byggnadsoch

övrigt liusbehovsvirke samt skogsfång till bränsle enligt i huvudsak sam
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl- Maj.ts proposition nr 96.

23

ma regler som tillämpas för kronotorp ocli lapplägenheter och i övrigt gälla

enligt nuvarande kontrakt för fjällägenheter.

I fråga om rätt att erhålla bete å kronans mark bör lämpligen gälla samma

regel som för kronotorp och lapplägenheter. Lägenhetsinnehavaren bör

sålunda, där hägnad betesmark av tillräcklig storlek icke kan anordnas å

lägenheten, tillerkännas möjlighet att å område av kronans mark, som anvisas

för ändamålet, erhålla nödigt bete för å lägenheten vinterfödda hästar

och nötkreatur. När vederbörande myndighet så påyrkar, bör dock det

anvisade området kunna utbytas mot annat. I varje fall bör från bete undantagas

mark, varå i skogsvårdssvfte vidtagits anordning, som skulle lida

men av betesrätten.

Enligt författningarna rörande kronotorp och lapplägenheter har betesrätten

begränsats att avse allenast hästar och nötkreatur. Härigenom har man

velat undgå den skada, som av får och getter göres å skogen. Getter hållas

mera sällan å fjällägenheterna, under det att får ofta finnas. Svårigheter torde

kunna uppstå att skaffa bete till dem på lägenheternas stundom ganska begränsade

arealer. För fåren, som för lägenhetsinnehavarna och deras hushållning

äro i många avseenden av stort värde, torde kunna ifrågasättas, att

bete upplåtes å närbelägen kronomark. Särskilt i fjälltrakterna ovan barrskogsgränsen

torde med hänsyn till förhållandena därstädes fåren näppeligen

göra skada av större betydelse. I nuvarande kontrakt angående fjällägenheterna

finnes intet förbud mot att det å kronans mark för bete anvisade området

användes jämväl för får och getter. Svårt lärer bliva att få lägenhetsinnehavarna

att avstå i varje fall rätten till bete för fåren. En obegränsad

dylik rätt synes dock ej böra medgivas. Det torde böra uppdragas åt egnahemsnämnden

att pröva, huruvida och i vilken omfattning fårbete må kunna

tillåtas.

Rätt till jakt å arrenderat område tillkommer enligt jaktlagen innehavare

av kronotorp, skogstorp, odlingslägenhet och f jällägenhet. Jakt efter älg må

dock icke ske. Bestämmelser om lägenhetsinnehavares rätt till jakt å arrendelägenhet

å renbetesfjällen äro däremot icke intagna i jaktlagen. Då dessa arrendelägenheter

skola jämställas med fjällägenheterna ovan odlingsgränsen

och med dem bilda den nya norrländska fjällägenhetsformen samt med hänsyn

till ovissheten rörande denna nybildnings ställning i förhållande till det

tidigare tillkomma stadgandet i jaktlagen, torde föreskrift rörande jakträtten

böra upptagas i bestämmelserna om de nya fjällägenheterna. överlåtelse

till annan av jakträtten å lägenheten bör icke få förekomma.

Rätt till fiske i fiskevatten, som tilligger lägenheten, synes böra tillkomma

arrendator!) i samma utsträckning som i allmänhet gäller för arrendatorer.

Han må ej kunna överlåta fiskerätten.

I stadgandena angående kronotorp och lapplägenheter samt kontrakten rörande

fjäll- och jämtlandslägenheter förutsättes, att innehavaren av lägenheten

kan ytterligare medgivas rätt att utan avgift jaga och fiska å anvisade

områden. Liknande möjligheter böra fortfarande beredas innehavare av

norrländsk f jällägenhet. Dylika upplåtelser böra alltjämt handhavas av länsstyrelsen

jämlikt renbeteslagens allmänna föreskrifter om upplåtelse av jakt

och fiske a lapparnas särskilda områden. Renbeleslagens regel härom må

ej brytas. Vid bedömandet av upplåtelserna måste hänsyn tagas till den

konkurrens om jakten och fisket, som råder mellan lappar, hemmansägare

och lägenhetsinnehavare samt andra bofasta i trakten. En annan, kortare,

arrendetid än den för lägenheten bestämda kan ock behöva föreskrivas, enär

utbyte av jaktområde eller fiskevatten kan erfordras bland annat ur skyddssynpunkt.

Överlåtelse av nyttjanderätt till lägenhet eller del av donna må icke ske

ulan Kungl. Maj:ls medgivande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kunpl. Maj:ts proposition m 96.

I överensstämmelse med vad som allmänt gäller beträffande upplåtelser av

mark å lapparnas särskilda områden, böra även beträffande de norrländska

fjällägenheterna föreskrifter upptagas till skydd för de renskötande lapparna

och renskötseln. Detta är av stor betydelse, enär det icke må ifrågakomma,

att dessa lägenheter, som äro upptagna å områden avsatta för lapparna och

deras näring, skola giva anledning till intrång å lapparnas rätt eller tvisligheter

emellan lapparna och lägenheternas innehavare.

Skyddsbestämmelserna synas böra vara av liknande innehåll som de, vilka

redan nu finnas intagna i kontrakten rörande jämtlandslägenheterna och

fjällägenheterna samt i kungörelsen om lapplägenheterna. Lämpligen böra

de utformas i nära överensstämmelse med stadgandena i nämnda kungörelse.

Sålunda bör föreskrivas, att arrendatorn skall tillse, att icke genom några

hans åtgöranden intrång eller svårigheter i något avseende beredas de renskötande

lapparna vid utövning av deras renskötsel eller tillgodogörande av

andra dem tillkommande förmåner. I följd härav äger han icke att för renarna

avstänga område som anvisats för skogsfång eller bete. Han är ansvarig för

att ej heller andra personer, som vistas å lägenheten, göra sig skyldiga till

åtgärder, som lända lapparna till förfång. För skada, som förorsakas av renarna,

är arrendatorn icke berättigad till ersättning utan så är att den, vilken

vården om renarna ålegat, orsakat skadan i syfte att tillskynda arrendatorn

förlust.

Därest arrendatorn eller annan, som vistas å lägenheten, bereder lapparna

intrång eller svårigheter som nyss nämnts, bör arrendatorn, om så med

hänsyn till omständigheterna finnes påkallat, kunna skiljas från arrendet.

Även bör föreskrivas, att det skall vara arrendatorn förbjudet att utan

egnahemsnämndens tillstånd låta personer, som ej höra till hans hushåll, för

längre tid taga uppehåll å lägenheten. En bestämmelse härutinnan har visat

sig vara av behovet påkallad och kan vara av värde även för arrendatorn,

då det gäller att avvisa ej önskvärda personer från lägenheten.

Vad angår arrendeavgifterna för lägenheterna har utredningsmannen

yttrat.

De åtaganden, som staten skulle ikläda sig för de norrländska fjällägenheternas

understödjande, komma skäligen att föranleda en höjning av de

för närvarande utgående låga arrendeavgifterna för lägenheterna. Denna höjning

lärer på grund av rådande förhållanden och lägenhetsinnehavamas

mycket begränsade ekonomiska möjligheter icke kunna sättas till ett belopp

helt motsvarande statens kostnader. Avgälderna för kronotorp pläga utgöra

omkring 150 kronor för varje lägenhet. En så hög avgift kan näppeligen beräknas

för de norrländska fjällägenheterna. En icke oväsentlig jämkning

torde få ske.

Arrendeavgifterna, vilka nu ingå till statens lappfond, torde framdeles böra

tillföras egnahemsväsendet.

Enligt utredningsmannens förslag bör arrendator av norrländsk fjällägenhet

kunna erhålla odlingsbidrag och inventarielån. Härom har

utredningsmannen anfört.

För utförande av förbättringsarbeten å lägenhets jordbruk böra bidrag

kunna utgå i överensstämmelse med de grunder, som gälla för andra liknande

jordbruksfastigheter. Bidrag må sålunda kunna tilldelas arrendatorn

till täckande av kostnaderna för uppodling av åker, stenröjning å odlad jord,

påförande av mineraljord (grus, sand, lera) på myrjord, befordrande av rationell

beteskultur och fördjupning av diken. Bidragen böra utgå med högst

de belopp, vartill bidrag för motsvarande åtgärder kunna lämnas enligt gäl
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj:ts proposition nr 96.

lande bestämmelser angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga

jordbruk m. m.

Åt innehavare av norrländsk fjällägenhet bör i samband med upplåtelsen

kunna utlämnas lån för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier, utsäde,

gödningsämnen, foder och dylikt samt till andra nödvändiga utgifter för

driften å lägenheten. Dylikt inventarielån bör kunna utgå med samma belopp

som åt innehavare av kronotorp och jordbrukslägenhet till lapp eller med

högst 1 500 kronor. För lånen böra gälla vanliga villkor och sålunda, bland

annat, att lånet skall från och med femte kalenderåret efter tillträdet av lägenheten

efter egnahemsnämndens beprövande återbetalas med minst en

tiondel årligen. Nämnden skall dock äga utsträcka tiden för amorteringsfrilieten

med ett eller flera år. Ränta erlägges ej å lånet. Inträffa sådana förhållanden,

att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda syftet uppenbarligen

icke längre bör få tillgodonjuta lånet, må egnahemsnämnden äga att

uppsäga detsamma. Sedan två tredjedelar av inventarielånets kapitalbelopp

blivit i vederbörlig ordning återbetalda, må egnahemsstyrelsen på framställning

av egnahemsnämnden medgiva, att återstående del av låneskulden skall

efterskänkas. För att detta må ske, skall arrendatorn ha fullgjort sina skyldigheter

för de gångna upplåtelseåren.

I fråga om de nya bestämmelsernas tillämpning på äldre

lägenheter har utredningsmannen yttrat.

De nya bestämmelserna rörande norrländska fjällägenheter böra i möjligaste

mån komma till tillämpning å nu bestående liknande upplåtelser.

Med hänsyn till de väsentligt ökade förmåner, som enligt de nya reglerna

tillkomma arrendatorerna, torde vara att antaga, att många vilja övergå till

den nya ordningen. För dem, som eventuellt icke göra detta eller vilka prövas

icke böra antagas till arrendatorer enligt de förändrade bestämmelserna,

gälla de gamla kontrakten jämlikt deras innehåll.

Med hänsyn till de jämförelsevis få fall, i vilka upplåtelse av nya fjälllägenheter

må komma att ske, torde de nya bestämmelserna få sin största

betydelse för redan befintliga arrendelägenheter i Jämtlands län och fjälllägenheter

ovan odlingsgränsen.

De förutsättningar, som enligt nämnda bestämmelser skola föreligga för

att omföring skall kunna ske, lära endast i begränsad omfattning vara för

handen beträffande nuvarande arrendelägenheter och fjällägenheter. Bland

annat torde kravet, att å lägenheterna skall finnas så mycket odlingsbar

mark, att innehavaren och hans familj kunna efter markens uppodling finna

sin huvudsakliga utkomst av jordbruk, särskilt med avseende å fjällägenheterna

ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län icke alltid

uppfyllas. Även torde mången gång vara tveksamt, huruvida lägenhetsinnehavaren

kan bereda sig nödig utfyllnad i inkomst genom stadigvarande arbete

i orten, hantverk o. d., vilket uppställes såsom ett alternativ för att, där

endast en mindre odlingsareal finnes, upplåtelse med rättigheter såsom jordbrukslägenhet

ändock må medgivas.

Förhållandena torde nödvändiggöra att, när det gäller de äldre lägenheterna,

vid prövningen av möjligheten för deras omföring vissa eftergifter få

göras i bestämmelserna för nyupplåtelser. Hänsyn må tagas till alt en familj

ofta under lång tid dragit sig fram på lägenheten och där haft sitt hem.

För att kunna bliva betraktad såsom jordbrukslägenhet synes dock i varje

fall böra krävas, att förutsättningar föreligga, att lägenheten med de möjligheter

till jordbruk eller arbete i orten, som må finnas, skall kunna för

framtiden utgöra väsentligt stöd för innehavarens och hans familjs försörjning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Motsvarande synpunkter torde få tillämpas i fråga om de fordringar, som

uppställas beträffande innehavarens personliga lämplighet att förestå lägenheten.

Innehavaren är eventuellt åldrig och saknar större ekonomisk förtänksamhet

eller förmåga såsom jordbrukare. De nya bestämmelsernas krav

i berörda hänseenden torde icke böra uppställas såsom ovillkorliga. På frågan

torde bland annat få inverka, om å lägenheten finnas barn lämpliga att

biträda vid lägenhetens skötsel och att eventuellt framdeles övertaga denna

eller huruvida omständigheterna i övrigt bjuda en framkomlig lösning.

Vid nyupplåtelse av lägenhet skall denna genom kronans försorg förses

med boningshus, nödiga ekonomibyggnader och övriga för jordbrukets drift

erl orderliga anläggningar. Å de äldre lägenheterna finnas redan bostadshus

samt i de flesta fall ekonomihus och vissa anläggningar för jordbruket.

Förefintliga byggnader och andra anläggningar torde emellertid ofta vara i

mindre gott skick eller ofullständiga. Det synes skäligt, att i samband med

omföring av äldre lägenhet till fjällägenliet av den nya formen erforderliga

byggnader samt övriga anläggningar lämnas i brukbar! och fullständigt

skick samt att kronan påtager sig de kostnader, som härav påkallas.

Lägenhetsinnehavarna skulle härigenom komma i samma ställning som vid

nyupplåtelse. Skulle med hänsyn till de å lägenheten redan befintliga anläggningarna

kronans kostnader för lägenhetens iordningställande bliva lägre

än eljest skulle varit fallet, synes skälig nedsättning i arrendeavgiften

böra kunna medgivas lägenhetsinnehavaren.

Vid beviljande av inventarielån åt innehavare av en omförd äldre lägenhet

kommer lånets belopp att bliva beroende av den utrustning, som redan må

finnas å lägenheten.

När statsmakterna år 1946 antogo bestämmelser rörande rätt för innehavare

av äldre lapska lägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län att under

vissa förutsättningar erhålla upplåtelse av lägenhet enligt föreskrifterna i

1941 års kungörelse angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark

m. m., medgavs dylik lägenhetsinnehavare motsvarande lättnader vid

prövningen av övergången till de nya bestämmelserna, som nu ifrågasatts för

äldre jämtländska arrendelägenheter och fjällägenheter.

I detta sammanhang torde böra erinras om de skogstorp och odlingslägenheter,

som ännu finnas kvar ovan odlingsgränsen. Dessa äro till sin natur

fjällägenheter, och deras innehavare leva under samma förhållanden som

många fjällägenhetsinnehavare i skogsområdet ovan nämnda gräns. Tidigare

har omnämnts, att många skogstorp och odlingslägenlieter övergått till fjälllägenheter.

Dessa skulle, om utredningsmannens förslag genomföres, kunna

erhålla ställning såsom norrländska fjällägenheter. Det synes billigt, att

skogstorpens och odlingslägenheternas brukare erhålla motsvarande förmån.

För omföringen av deras ställen torde böra tillämpas de jämkade bestämmelser,

som här ovan ifrågasatts för reglerandet av äldre fjällägenheter.

Rörande den av utredningsmannen ifrågasatta inventeringen av

lägenhetsbe.stån det m. m. har antörls.

För utrönande av den utsträckning, vari av lappar redan upptagna lägenheter

kunde medgivas upplåtelse enligt bestämmelserna i kungörelsen nr

484/1941, förordnade Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande genom beslut den

29 mars 1946, att genom egnahemsnämndens i Jämtlands län försorg skulle,

med biträde av lappfogden och jägmästaren i renbetesfjällens revir, verkställas

inventering av före den 1 juli 1941 upptagna lägenheter i och för utrönande

av dessa lägenheters beskaffenhet och lämpligaste sättet för deras disposition.

Tillika föreskrev Kungl. Maj:t, att sådana före nyssnämnda dag av

lappar upptagna lägenheter, vilkas upplåtande icke kunde medgivas enligt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

27

nämnda kungörelse, skulle antingen omedelbart nedläggas eller förflyttas eller

upplåtas till de dåvarande innehavarna med livstids nyttjanderätt. Kostnaderna

för lägenhets nedläggande och innehavarens förflyttning skulle, intill

ett belopp av högst 2 000 kronor för varje flyttad lappfamilj, bestridas från

statens lappfond.

En motsvarande inventering av beståndet av jämtländska arrendelägenheter

och fjällägenheter torde böra äga rum. En sådan undersökning är påkallad

för att erhålla underlag för ett bedömande av lägenheternas allmänna

beskaffenhet och den omfattning, i vilken ett överförande av lägenheterna

till fjällägenheter av den nya typen må kunna äga rum samt de kostnader,

som för ändamålet må beräknas. Man kan då även vinna upplysning om

huru lägenhetsinnehavarna själva ställa sig till den nya ordningen.

Inventeringen synes böra omhänderhavas av egnahemsnämnden, som äger

personal sakkunnig i såväl jordbruks- som byggnadsfrågor. Nämnden bör

biträdas av vederbörande lappfogde. 1 Jämtlands län torde böra medverka

även jägmästaren i renbetesfjällens revir, som har särskild kännedom om

förhållandena å de jämtländska arrendelägenhetema.

Vid inventeringen bör undersökas, bland annat, lägenhetens lämplighet för

odling och i övrigt för jordbruksdrift, möjligheterna till arbetstillfällen och

andra förvärvskällor i orten, tillgång till skogsfömödenheter, fiske och jakt,

ställets belägenhet i förhållande till renskötseln och om därigenom olägenhet

kan förorsakas denna eller i övrigt de renskötande lapparna, om lägenhetsinnehavaren

fyller de i de nya bestämmelserna uppställda personliga

fordringarna för erhållande av lägenhet samt lägenhetsinnehavarens ekonomiska

ställning.

I anslutning till den vid inventeringen vunna utredningen bör med stöd av

förut angivna grunder ske ett bedömande, huruvida lägenhet överhuvud må

bestå eller om den bör nedläggas på grund av mindervärdig beskaffenhet

eller såsom hinderlig för renskötseln eller lapparna vid tillgodogörande av

dem tillkommande rättigheter.

Skulle det befinnas, att lägenhet trots de jämkade bestämmelserna icke

kan godtagas, må tillses, om åt lägenhetens innehavare lämpligen bör anskaffas

annan lägenhet och till vad belopp kostnaden för hans förflyttning dit

skulle belöpa. För underlättande av sådan flyttning synes staten böra lämna

bidrag, förslagsvis högst 2 000 kronor. Då det här gäller trakterna ovan odlingsgränsen

och renbetesfjällen samt nedläggandet av lägenheten i viss mån

må innebära en fördel för lapparna och renskötseln, kan ifrågasättas, om

icke medel till dylikt bidrag må tagas av statens lappfond. Flyttning torde

förekomma endast i få fall.

Med avseende å de av utredningsmannens förslag föranledda

kostnaderna har utredningsmannen yttrat.

Antalet fjällägenheter utgör för närvarande något över 300. Härtill komma

omkring 150 jämtländska lägenheter. Åtskilliga av dessa ställen, i synnerhet

bland fjällägenheterna, torde icke kunna medgivas upplåtelse enligt de

nya reglerna. Huru många detta blir är givetvis svårt att säga. Förslagsvis

synes man kunna räkna med att omkring 400 ställen komma att omföras

till fjällägenheter av ny typ. Ä ganska många av dessa äldre lägenheter torde

byggnadsbeståndet och övriga anläggningar befinna sig i dåligt skick, påkallande

nybyggnader och fullständigande. Beräknas det, all under närmaste

tiden under varje år femton lägenheter skola sättas i stånd till byggnader

och anläggningar samt alt såsom bidrag till varje lägenhet i medeltal

åtgår S 000 kronor, skulle för ändamålet tarvas ett årligt belopp av

120 000 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

Medel till åtgärder för uppodling samt förbättring av jordbruket synas

böra upptagas för 40 lägenheter årligen, för vilket ändamål må tarvas förslagsvis

20 000 kronor.

Antagas kan, att högst en nyupptagen lägenhet tillkommer varje år. Kostnaden

för dess anordnande till hus och jord må uppskattas till 20 000 kronor.

Sammanlagt skulle för ifrågavarande lägenheter behövas 160 000 kronor

för år.

Av detta belopp bör emellertid en del ersättas genom de för lägenheterna

utgående arrendeavgälderna. Avgifterna för de nuvarande fjällägenheterna

tillföras statens lappfond såsom utgörande avkastning från områden, som

äro ställda till lapparnas uteslutande begagnande. Med hänsyn till de väsentligt

ökade kostnader, som statsverket kommer att få vidkännas för fjälllägenheterna,

synas avgälderna framdeles böra ingå till egnahemsväsendet

för att i sin mån användas för sagda kostnaders bestridande. Efter de nya

bestämmelsernas genomförande komma avgälderna att bliva ej obetydligt

högre än vad nu är fallet. En ökning påkallas med hänsyn till nämnda störa

och kostnadskrävande förpliktelser för staten. Dessa nya utgifter för staten

komma att väsentligt överväga den olägenhet lappfonden tillfogas genom

bortfallandet av de jämförelsevis obetydliga nuvarande avgälderna för lägenheterna.

Att göra en uppdelning på sådant sätt, att ett belopp motsvarande

dessa sistnämnda skall tillkomma lappfonden och ett belopp anslutande till

statens ökade utgifter egnahemsväsendet, lärer näppeligen böra ifrågasättas.

Till vad belopp avgifterna för de nya norrländska fjällägenheterna må komma

att uppgå är svårt att uttala sig om. Förslagsvis må beräknas 30 000

kronor om året. Anslagsbehovet för nämnda lägenheter skulle sålunda bliva

130 000 kronor för år.

Under budgetåret 1947/48 torde man icke behöva för de nya fjällägenheterna

räkna med fullt så stor summa. Undersökningarna av de olika lägenheterna

för bedömande, om de fylla fordringarna för att kunna omföras

till den nya lägenhetstypen, ske undan för undan, och under första året lära

ej alla lägenheterna hinna genomgås. Antalet omföringar kommer därför att

bliva begränsat, så mycket mer som man icke vet, i vilken omfattning de

gamla lägenhetsinnehavarna finna med sin fördel förenat att övergå till den

nya ordningen. Förslagsvis torde för nämnda budgetår böra beräknas ett

belopp av 100 000 kronor.

Det för närvarande under anslaget till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare

av odlingslägenheter m. fl. ingående beloppet av 10 000 kronor till

byggnadshjälp åt brukarna av de nuvarande fjällägenheterna bör tills vidare

alltjämt upptagas. Det kan väntas, att en del dylika lägenheter komma att

finnas kvar.

Det behov av inventarielån, som kan väntas uppkomma för innehavarna

av de norrländska fjällägenheterna, torde bliva jämförelsevis begränsat. Å de

flesta av de nuvarande lägenheterna äga arrendatorema viss uppsättning av

kreatur och redskap, varjämte jordbruksdrift är i gång. Nyupptagna bruk

bliva få. Om det beräknas, att ett åttiotal lån samtidigt komma att vara utestående,

skulle för dessa tarvas ett kapitalbelopp av högst 120 000 kronor.

Utredningsmannen har vidare uttalat, att åtskilliga förhållanden talade för

att ifrågavarande kostnader icke borde bestridas från statens lappfond utan

i anslutning till statens övriga åtgärder för kolonisation och understöd åt

mindre bemedlade personer, som ämnade bedriva jordbruk. Statens lappfond

hade tillkommit i samband med åtgärder, som uteslutande hade med

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

29

lappväsendet att göra, och borde enligt utredningsmannens mening förbehållas

för utgifter, som anginge lapparnas och renskötselns intressen. Härom

har utredningsmannen anfört.

För finansiering av arrendelägenhelerna i Jämtlands län föreslogs i den år

1945 framlagda utredningen rörande dessa lägenheter, att vad som erfordrades

för lägenheternas iståndsättande till byggnader och övriga anläggningar

samt till jordbrukets förbättring skulle utgå av anslag å riksstaten, under det

att det kapitalbelopp, som borde stå till förfogande för utlämnande av inventarielån,

skulle tagas ur statens lappfond. För de medel, som skulle bestridas

från riksstaten, ansågs icke böra där uppföras ett särskilt anslag. De

föreslogos skola utgå av anslaget till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare

av odlingslägenheter m. fl., vilket anslag användes för ändamål, som

stå arrendelägenheterna nära.

Alt sålunda ifrågasatts, att vad som tarvades till inventarielån skulle tagas

från lappfonden, sammanhänger därmed, att arrendelägenhetema i Jämtlands

län äro belägna å de till renbetesfjällens utvidgning förvärvade hemmanen.

Skogsavkastningen från dessa utgör en betydande del av fondens inkomster.

Denna tidigare samhörighet mellan lägenheterna och hemmanen

talade i viss mån för att lägenhetsbildningen kunde givas något stöd från

de marker, lägenheterna tidigare tillhört.

Vid genomförandet av enhetliga bestämmelser för alla norrländska fjälllägenheter

bortfaller nämnda synpunkt. Anledning saknas, att avkastningen

av de jämtländska fastigheterna skall finansiera fjällägenheterna liksom att

de för lapparnas och renskötselns understödjande avsedda medlen överhuvud

skola användas för nybyggesverksamheten.

Att göra en uppdelning på sådant sätt, att från lappfonden tagas vissa medel

till de nuvarande arrendelägenheterna å de för renbetesfjällens utvidgning

inköpta fastigheterna i Jämtlands län, under det att anslag till övriga

norrländska fjällägenheter uppföres å riksstaten, synes icke lämpligt. Bortsett

från den ur praktisk synpunkt besvärliga olikhet som härigenom skulle uppkomma,

märkes, att nämnda inköpta fastigheter ingå såsom en del av renbetesfjällen.

När i renbeteslagen talas om renbetesfjällen, avses därmed även

nämnda fastigheter, liksom när fråga är om de till lapparnas uteslutande

begagnande anvisade områden. Ett särskiljande av dessa skulle rubba den

grund, varå lagstiftningen i förevarande del är uppbyggd.

Utgifterna för samtliga de nya norrländska fjällägenheterna böra uppföras

på riksstaten.

Utredningsmannen vill föreslå att, i överensstämmelse med vad som ifrågasattes

beträffande de jämtländska arrendelägenheterna, kostnaderna för lägenheternas

iordningställande och jordbruket å dem upptagas under anslaget

till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl.

Enär vid bifall härtill huvudutgiften under anslaget skulle belöpa å de norrländska

fjällägenheterna, torde lämpligen sådan jämkning av anslagets titel

ske, att denna utbytes mot anslag till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare

av fjällägenheter m. fl. 1 anslutning till det förut anförda torde detta

anslag för budgetåret 1947/48 höra uppföras med 180 000 kronor.

Med hänsyn till alt ett nedläggande av lägenhet torde få betraktas såsom en

förmån för de renskötande lapparna och renskötseln, synes emellertid flyttningsbidrag,

som utgår därest lägenhet nedlägges, böra bestridas från statens

lappfond.

Vad angår inventarielånen torde anslag för sådant ändamål höra uppföras

under kapitalbudgeten såsom en statens utlåningsfond, benämnd fjällägenhel

sinneha varnas inventarielånelbnd.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Angående redovisningen av arrendeavgifter in. in. har utredningsmannen

anfört.

Arrendeavgifter och andra medel, som komma att inflyta i anledning av

arrendeupplåtelserna, böra tillföras en i egnahemsstyrelsens räkenskaper för

ändamålet upplagd diversemedelstitel; och böra de med medlen bestridda

utgifterna direkt avföras å denna titel. Härå böra ock uppföras de belopp,

som från anvisade anslag tillföras verksamheten.

De medel, som ställas till förfogande för inventarielån åt innehavare av

arrendelägenheter, böra överföras till en i egnahemsstyrelsens räkenskaper

likaledes upplagd särskild diversemedelstitel, därvid utestående lån redovisas

såsom tillgångar i styrelsens räkenskaper.

Fastighetsskatter och utgifter för eventuellt vägunderhåll torde böra utgöras

av kronan såsom andra förvaltningskostnader för lägenheterna.

Såväl renbetesfjällen som de till deras utvidgning inköpta fastigheterna,

å vilka de jämtländska arrendelägenheterna ligga, äro jämlikt Kungl. Maj:ts

beslut den 17 juni 1943 upptagna till redovisning å domänfonden, därvid

bokföringsvärdet uppförts med ett formellt belopp av 100 kronor. Fjällägenheterna

ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län äro belägna

å kronoparker eller områden, som förvaltas såsom kronopark. Även sistnämnda

lägenheter äro sålunda upptagna å mark, som redovisas under domänfonden.

Det må kunna ifrågasättas om ersättning bör tillföras domänfonden

för den mark och övriga förmåner, särskilt skogsfång, som skulle

tillkomma de norrländska fjällägenheterna. Beträffande lägenheterna å de

för renbetesfjällen inköpta fastigheterna torde så icke höra ske, enär skogsavkastningen

icke ingår till domänverket samt bokföringsvärdet för renbetesfjällen,

inbegripet nämnda fastigheter, är så obetydligt. När det gäller

fjällägenheterna ovan odlingsgränsen, kunde törhända vara av intresse alt

vid redovisningen för statens därvarande skogar erhålla ett värde för den

förmån av husbehovsskog, som förbehållits lägenheternas innehavare. Ersättning

för dessas förfoganderätt över marken torde näppeligen höra beräknas.

Erinras må, att avkomsten av jakt och fiske disponeras för lapparna

och ingår i statens lappfond. Genom en dylik skogsersättning skulle man

även få ytterligare en summa för belysande av statens kostnader för fjälllägenheterna.

Ersättningens storlek synes böra uppskattas av domänverket.

Rörande förslaget om förstärkning av egnahemsnämndernas

arbetskrafter har utredningsmannen yttrat.

Det arbete, som kommer att tillföras egnahemsnämnderna genom övertagandet

av förvaltningen av de norrländska fjällägenheterna och de äldre

lägenheter, som ej kunna omläggas till den nya upplåtelseformen, blir av

betydande omfattning. Egnahemsnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län äro^ redan starkt arbetstyngda. Förutom nuvarande göromål

skulle nämnderna få omhändertaga uppsikten över omkring 450 lägenheter,

fördelade med i runt tal 150 på varje nämnd. Härjämte kan väntas tillkomma

en och annan ny lägenhet. Byggnader och andra anläggningar å nuvarande

lägenheter lära i stor utsträckning vara i dåligt skick och måste

bliva föremål för åtgärder. Detsamma gäller jordbruket å de lägenheter, där

sådant drives. Planer för detsammas förbättrande måste uppgöras. En undersökning

rörande de åtgärder, som böra vidtagas å envar av alla dessa

lägenheter, maste igångsättas, och utförandet av de arbeten, som prövas erforderliga,

övervakas. Den rådgivande verksamheten kommer att i hög grad

ökas. Beaktas må ock ifrågavarande lägenheters spridda belägenhet inom

länens vidsträckta fjälltrakter, varigenom erforderliga resor bliva tidsödande

och besvärliga.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

31

Detta nya arbete kan näppeligen, om det skall på tillfredsställande sätt

utföras, medhinnas av den nuvarande personalen.

I det år 1945 framlagda förslaget angående de jämtländska arrendelägenlieterna

uttalades, att arbetskrafterna hos egnahemsnämnden i länet syntes

böra förstärkas med en egnahemsassistent. Tydligt är, att ett omhändertagande

av ifrågavarande lägenheter kommer att tillföra även egnahemsnämnderna

i de båda nordligaste länen ett betydande arbete. Att redan nu beräkna

hur stor förstärkning av nämndernas arbetskrafter som kan bliva erforderlig

later sig icke göra. Erfarenhet rörande verksamhetens omfattning behöver inhämtas,

innan så kan ske. Enär det är önskvärt, att redan under nästkommande

budgetår en planläggning av arbetet kan igångsättas samt inventering

av det nuvarande lägenhetsbeståndet påbörjas, synes emellertid nödvändigt,

att i envar av de tre egnahemsnämnderna anställes en befattningshavare i egnahemsassistents

ställning. Assistentens lönegrad synes böra bestämmas till

högst Ex 18.

Utredningsmannen har även föreslagit en omarbetning av kungörelsen

den 3 juni 19 15 (nr 16 9) angående upplåtande av odlingslägenheter

m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker. Utredningsmannen har i detta hänseende anfört.

Genom att nya bestämmelser avses skola utfärdas för fjällägenheterna blir

icke kungörelsen nr 169/1915 betydelselös. Den inskärper den allmänna principen,

att största försiktighet bör iakttagas vid medgivandet av bosättningar

och upplåtelser överhuvud ovan odlingsgränsen. Detta har visat sig erforderligt.

Ibland har nämnda princip hållit på att råka i glömska, såsom då

vid tillkomsten av författningarna angående skogstorp och odlingslägenheter

undantag ej gjordes för områdena ovan odlingsgränsen.

Vidare äro bestämmelser motsvarande de i kungörelsen intagna behövliga

för reglering av vissa upplåtelser, som ej falla under renbeteslagen men visat

sig understundom kunna ifrågakomma. Så är fallet med de kortfristigare

upplåtelser av bostadsområden, som i icke ringa utsträckning pläga förekomma,

bland annat efter järnvägen Gällivare—Riksgränsen. Tillika ske

upplåtelser av tomter för jakt- och fiskestugor, sport- och friluftstugor m. m.

Upplåtelser av detta slag, som enligt kungörelsen nr 169/1915 prövas av Kungl.

Maj:t, kräva ofta lika stor uppmärksamhet beträffande den därå uppkommande

bebyggelsens inverkan på lapparnas och renskötselns intressen som

den mera bestående bebyggelsen.

Kungörelsen är numera föråldrad och behöver ersättas med en ny författning.

Dess huvudstadganden, som vunnit hävd, synas därvid böra i möjligaste

mån bibehållas.

Beträffande kungörelsens nuvarande innehåll är att märka, att den däri

omförmälda renbeteslagen av 1898 ersatts av en ny lag om de svenska lapparnas

rätt till renbete i Sverige, dagtecknad den 18 juli 1928. Odlingslägenheter

upplatas ej längre. Rörande tillstånd till bosättning ovan odlingsgränsen

ifrågasättes i denna utredning utfärdande av en ny författning angående

tjällägcnheter. Härjämte må erinras om kungörelsen den 6 juni 1941 angående

upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark m. m., enligt vilken

författning upplåtelser av jordbruks- och bostadslägenheter kunna ske jämväl

i trakterna ovan odlingsgränsen.

Kungörelsen nr 169/1915 gäller icke rcnbetesfjällen i Jämtlands län och de

därtill hörande fastigheter, vilka förvärvats för renbetesfjällens utvidgning.

Detta torde vara beroende på den historiska tillkomsten av de helt för lapparna

och renskötseln avsatta renbetesfjällen. Å dessa lärer man icke ha

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 96

tänkt sig andra upplåtelser än dem, som kunde regleras genom renbeteslagen.

Förändringar härutinnan ha dock inträtt med utvecklingen. Även där kunna

numera förekomma upplåtelser för kortare tid av tomter för olika ändamål

m. m. Dylika upplåtelser pläga av länsstyrelsen hänskjutas till Kungl. Maj:ts

prövning, liksom beträffande motsvarande upplåtelser ovan odlingsgränsen

sker med stöd av 1915 års kungörelse. För enhetlighetens skull torde den

nya kungörelsen om upplåtande av lägenheter av ifrågavarande slag m. m.

böra göras tillämplig jämväl å renbetesfjällen, där förhållandena i övrigt

nära överensstämma med dem, som råda i trakterna ovan nämnda gräns.

Arrendelägenheterna å de för renbetesfjällens utvidgning förvärvade fastigheterna

i Jämtlands län ha av länsstyrelsen upplåtits med stöd av Kungl.

Maj :ts brev den 22 maj 1891 samt 56 § renbeteslagen. Göres den nya kungörelsen

om fjällägenheter tillämplig även å nämnda arrendelägenheter, må

givetvis dylika bosättningar ej vidare medgivas enligt den äldre ordningen.

Ändring av nämnda lagrum synes därav ej påkallad. I sagda 56 § talas, såvitt

nu är fråga, om upplåtelse av inägor, bete, slåtter, jakt och fiske. Någon

rätt till upplåtelse av lägenheten såsom sådan med hus och skogsfång medgives

ej i lagen. Konkurrens mellan renbeteslagens bestämmelser och föreskrifterna

i kungörelsen synes sålunda icke behöva uppkomma.

Yttranden.

Utredningsmannens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i flertalet yttranden. I vissa yttranden har emellertid framhållits

vikten av att stor återhållsamhet iakttages i fråga om upplåtelser av nya

lägenheter och att stränga bedömningsgrunder tillämpas vid omföringen av

äldre lägenheter till den föreslagna nya upplåtelseformen. Länsstyrelsen i

Norrbottens län har ansett, att nyupplåtelser överhuvud taget icke böra förekomma.

Förslaget har avstyrkts av egnahemsstyrelsen, egnahemsnämnden

och lappfogdarna i Norrbottens län samt överjägmästama i övre och nedre

Norrbottens distrikt, i vad det avser fjällägenhetema ovan odlingsgränsen i

Västerbottens och Norrbottens län, samt av riksräkenskapsverket, i vad det

avser de jämtländska arrendelägenhetema. I ett flertal yttranden ha även

vissa detaljanmärkningar framställts mot förslaget. Av yttrandena må här

i övrigt återgivas följande.

Egnahemsstyrelsen har i principiellt hänseende anfört i huvudsak följande.

Även om en viss bosättning inom ifrågavarande områden är synnerligen

önskvärd, torde en minskning av befolkningen genom utflyttning från dessa

trakter knappast kunna förhindras. I ett sådant läge kan det inträffa, att

godtagbara lägenhetsinnehavare komma att saknas till lägenheter, som blivit

helt iordningställda med statsmedel. I huvudsak av detta skäl anser egnahemsstyrelsen

sig icke kunna biträda utredningsmannens förslag med avseseende

på fjällägenhetema i Norrbottens och Västerbottens län. I fråga om

förslaget kan emellertid anföras även följande. Därest staten skall helt svara

för lägenheternas iordningställande, kommer en avsevärd tid att förflyta

innan de sista lägenhetsinnehavarna kunna komma i åtnjutande av denna

hjälp. Utredningsmannen har räknat med alt 15 lägenheter skola kunna

iordningställas per år av 400 lägenheter, vilket innebär, att programmets genomförande

skulle taga 27 år i anspråk. Om i stället stöd i form av bidrag

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

33

lämnas till lägenhetsinnehavarna, torde betydligt större möjligheter till differentiering

förefinnas både vad beträffar stödets omfattning i olika fall

och i fråga om den takt, varmed bestående lägenheter kunna iordningställas.

Vidare torde föreligga en principiell skillnad mellan å ena sidan kronotorp

och lapplägenheter samt å andra sidan fjällägenheter. Beträffande kronotorpen

uppställes såsom villkor för upplåtelse, att torpet befinnes erforderligt

med hänsyn till behovet av arbetskraft i kronoskogarna. I fråga om

upplåtelse av jordbrukslägenhet till lappar lärer iordningställandet av lägenheterna

vara betingat av att de nytillträdande, från renskötseln kommande

lapparna äro främmande för sin nya arbetsuppgift. Några motsvarande

eller liknande motiv för alt staten även helt skall svara för iordningställandet

av fjällägenheterna torde knappast föreligga. Åtskilliga svårigheter synas

också uppkomma för de närmast ansvariga myndigheterna när det gäller att

skilja mellan lägenhetsinnehavare, som skola vara berättigade att komma

under de nya bestämmelserna, och andra lägenhetsinnehavare samt när det

gäller framtida underhåll, vilket, ej minst på grund av de stora avstånden,

torde komma att medföra avsevärda kostnader.

I flera avseenden torde stöd i form av bidrag till lägenhetsinnehavarna,

vilka själva med hjälp av egnahemsnämndens och kommunens byggnadssakkunniga

skulle ha att svara för lägenheternas iordningställande, bättre

svara mot det föreliggande hjälpbehovet. Ej minst viktigt är att en större

differentiering i de enskilda fallen skulle kunna åstadkommas och att lägenheternas

iordningställande mera smidigt skulle kunna anpassas till behoven

vid varje särskild tidpunkt. 1 de fall där lägenheten är av god beskaffenhet

och utsikter förefinnas att innehavaren och hans familj komma att kvarbliva,

skulle en verklig upprustning åstadkommas; i andra fall, där dessa

förutsättningar i mindre grad äro för handen, skulle upprustningen kunna

väsentligt begränsas.

Det nuvarande bostadsförbättringsbidraget är dock alldeles för knappt för

här förekommande behov. Bostadssociala utredningen har emellertid i sitt

slutbetänkande föreslagit bland annat, att i subventionshänseende skulle

mera grundlig ombyggnad av bostadshus likställas med nybyggnad av sådant.

För såväl nybyggnad och större ombyggnadsarbete som mera genomgripande

upprustning har föreslagits kunna utgå ett engångsbidrag utan äterbetalningsskyldighet

av högst 4 000 kronor och i vissa speciella fall, bland

annat till barnrika familjer och bidragssökande i arbetarsmåbrukslåntagares

ställning, högst 6 000 kronor samt i vad avser nybyggnad och större

ombyggnad därjämte lån.

Egnahemsstyrelsen utgår från att den kategori hjälpbehövande, varom i

förevarande sammanhang är fråga, i allmänhet skulle komma att falla inom

nämnda grupp bidragssökande. Därest det skulle komma att visa sig, att ej

ens sagda bidragsbelopp är tillräckligt, torde framdeles böra övervägas, om

icke i särskilda fall bidraget borde kunna utgå med ännu något högre belopp,

förslagsvis 8 000 kronor. För staten torde kostnaden i allt fall bliva

avsevärt lägre än vid ett genomförande av utredningsmannens förslag.

För iordningställande av sina ladugårdar torde innehavare av fjällägenheter

vara oförhindrade att genom vederbörande hushållningssällskap komma

i åtnjutande av hjälp från reservationsanslaget till bidrag till ladugårdsförbätlringnr.

De jämförelsevis små bidragsbelopp, som med hänsyn till anslagets

tämligen begränsade storlek hittills kunnat utgå från detta anslag,

äro emellertid otillräckliga för att bringa erforderlig hjälp åt fjällägenhetsinnehavarna.

För att bringa dessa bättre hjälp i delta hänseende, synas bidrag

böra utgå med högst 4 000 kronor från anslaget till odlings- och byggnadshjälp

åt innehavare av odlingslägenhcter m. fl.

Hiliani/ till riksdagens protokoll li)''i7. 1 samt. Nr 96. ■>

opaginerad Kontrollera mot PDF

3i

Kungl. Maj:ts proposition nr 96

Vad styrelsen anfört rörande fjällägenheterna i Norrbottens och Västerbottens

län kan i viss mån sägas gälla de jämtländska arrendelägenhetema.

Flertalet av dessa utgöras emellertid av inägorna till de fastigheter, som av

staten på sin tid inköpts, och utgjorde dessförinnan enskilda hemman. Jordbruket

är i regel av större omfattning. De äro också bättre i jordbrukshänseende

och ligga mera gynnsamt till med avseende på vägförbindelser och

tillfällen till sysselsättning i skogsarbete. Styrelsen vill därför tillstyrka utredningsmannens

förslag i detta hänseende dock under förutsättning, att kraven

på lägenheterna för att upplåtelse skall kunna ske enligt denna nya form

väsentligt skärpas. Som villkor för dylik upplåtelse torde sålunda böra gälla

att lägenheterna i stor utsträckning lämna innehavaren och hans familj deras

bärgning och att lägenheterna beräknas med sannolikhet komma att

bestå på lång sikt. Vid tillämpande av ett sådant villkor torde antalet lägenheter,

som komma under denna nya upplåtelseform, väsentligt reduceras.

Därest stöd i form av bidrag kommer att stå till övriga lägenhetsinnehavares

förfogande i den utsträckning, som av styrelsen tidigare förordats,

torde ingen väsentlig erinring kunna göras häremot.

Därest utredningsmannens förslag i allt fall anses böra genomföras även

beträffande fjällägenheterna i Norrbottens och Västerbottens län, vill egnahemsstyrelsen

föreslå, att kraven på de lägenheter, som skola komma under

de nya bestämmelserna, skärpas i motsvarande grad som av styrelsen föreslagits

beträffande de jämtländska arrendelägenhetema, och att övriga lägenhetsinnehavare

erhålla stöd i form av bidrag enligt i princip de grunder

som av egnahemsstyrelsen förordats.

I stort sett liknande synpunkter ha anförts av egnahemsnämnden och

lappfogdarna i Norrbottens lön.

I sitt vid egnahemsstyrelsens utlåtande fogade särskilda yttrande har

ledamoten i styrelsen riksdagsmannen J. A. Andersson i Tungelsta förklarat

sig ha funnit övervägande skäl tala för att utredningsmannens förslag genomfördes

även beträffande de nuvarande fjällägenheterna ovan odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens län. Kraven på lägenheternas beskaffenhet

borde dock skärpas på sätt egnahemsstyrelsens majoritet förordat

i fråga om de jämtländska arrendelägenhetema. För de lägenheter, som

icke kunde godtagas enligt dessa krav, borde bidrag utgå i likhet med vad

styrelsens majoritet föreslagit.

Riksräkenskapsverket har uttalat bland annat följande.

De till utvidgning av renbetesfjällen i Jämtlands län inköpta fastigheterna

utgöras i regel av hemman. Dessa äro i många fall av den beskaffenhet,

att de befunnits bereda full besuttenhet eller bärgning för sina innehavare

vid en mycket långt tillbaka i tiden liggande skatteläggning. Utredningsmannen

framhåller också, att jordbruket å angivna fastigheter i Jämtlands län

är av större omfattning och mera utvecklat än å fjällägenheterna i Västerbottens

och Norrbottens län och att arrendatorema å fastigheterna i Jämtlands

län intaga en ställning, som föga skiljer sig från en jämtländsk fjällbondes.

Att under sådana förhållanden i avseende å de spörsmål, som beröras

av utredningen, likställa de för utvidgning av renbetesfjällen i Jämtlands

län inköpta fastigheterna med fjällägenheterna i Västerbottens och

Norrbottens län synes vara att anlägga ett alltför förenklat betraktelsesätt.

Fördelen av att för de två helt olika slag av fastigheter, varom här är fråga,

få en gemensam författning i stället för två särskilda kungörelser kan näppeligen

vara så stor, att sakliga synpunkter böra eftersättas för ernående av

denna uniformitet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

35

Då beträffande fastigheterna i Jämtland synes kunna göras gällande, att

skogsmarken med därå växande skog såsom ett komplement till jordbruket

å lastigheten tillsammans med det senare bildar en ekonomisk enhet, måste

det anses naturligt, att skogsavkastningen från fastigheterna i första hand

i erforderlig utsträckning tages i anspråk för bestridande av de med jordbruket

å fastigheterna förenade kostnaderna för statsverket. Att denna hittills

för finansieringen av sagda kostnader gällande ordning skulle tillämpas

även i fortsättningen, måste anses ha varit en av grundförutsättningarna för

statsmakternas år 1943 lättade beslut om sammanslagning av jämtländska

renbetesfjällens skogsfond och tre då förefintliga särskilda lappfonder till en

för hela lappväsendet gemensam fond, den s. k. lappfonden. Någon ändring

i angivna ordning bör under alla förhållanden icke göras så länge skogsavkastningen

tillföres lappfonden i stället för att tagas i anspråk för ståtsregleringen.

Utredningsmannens strävan att — främst i syfte att för lappväsendet reservera

ytterligare medel vid sidan av riksstaten — så mycket som möjligt

avskära sambandet mellan å ena sidan skogsmarken med därå växande skog

samt å andra sidan jordbruket å de till utvidgning av renbetesfjällen i Jämtlands

län inköpta fastigheterna stämmer illa överens med den av norrlandskommittén

i dess den 5 december 1946 avgivna utredning om den norrländska

jordbrukspolitiken uttalade uppfattningen, att åtgärder böra vidtagas för

att förse jordbruken i Norrlands skogsbygder med icke blott husbehovsskog

utan även stödskog. Utredningsmannens angivna strävan, vars förverkligande

synes vara ett av huvudsyftena med utredningsmannens förslag, har även

kommit till uttryck däri, att beträffande ifrågavarande jordbruksarrenden

föreslagits införande av väsentliga begränsningar av nyttjanderättens innehåll

i avseende å rätt till bete och slåtter m. m. Det kan ifrågasättas, om

dessa begränsningar kunna anses försvarbara vare sig ur allmänna ekonomiska

synpunkter eller med hänsyn till renskötselns speciella intressen. Försörjningsmöjligheterna

för arrendatorerna å ifrågavarande fastigheter äro

icke bättre än att alla sådana möjligheter, som kunna stå arrendatorerna till

buds å fastigheterna, böra såvitt möjligt tillvaratagas och utnyttjas. Ämbetsverket

anser sig även böra understryka, att upplåtelserna med det innehåll

de i förevarande avseende givas enligt gällande ordning visat sig icke vara till

hinder för renskötseln.

I fråga om ordningen för ifrågavarande lägenheters upplåtande

ha länsstyrelsen i Jämtlands län och lappfogdarna i Norrbottens

län uttalat, att det med hänsyn till renskötseln syntes vara motiverat, att länsstyrelsens

yttrande inhämtades innan ny lägenhet upplätes. Länsstyrelsen i

Jämtlands län och egnahemsstyrelsen ha ansett, att överlåtelse av nyttjanderätt

till redan upplåten lägenhet icke borde underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Länsstyrelsen har ifrågasatt, att denna prövning skulle anförtros åt

egnahemsstyrelsen, under det att egnahemsstyrelsen gjort gällande, att prövningen

syntes böra överlämnas åt vederbörande egnahemsnämnd. Egnahemsstyrelsen

har till stöd härför anfört all, då Kungl. Maj:t medgivit upplåtelse av

lägenhet på viss tid och innehavaren därunder ville överlåta nyttjanderätten

för återstående arrendetid på annan person, ärendets prövning syntes i allt

väsentligt komma att inskränkas till ett bedömande av efterträdarens personliga

kvalifikationer och lämplighet.

Rörande vården och förvaltningen av lägenheterna har

statskontoret yttrat.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Utredningsmannens förslag avviker från kronotorpskungörelsen främst

därigenom, att överinseendet över upplåten lägenhet skulle tillkomma egnahemsstyrelsen

medan kronotorpen förvaltas av domänverket. Någon motsvarighet

till den kontraktsenligt reglerade arbetsskyldigheten, som gäller

för kronotorparna, har utredningsmannen ej heller föreslagit vare sig för

arrendelägenheterna på renbetesfjällen eller för fjällägenheterna. Med hänsyn

till de stora kostnader, staten beräknades få vidkännas för att sätta arrendelägenheterna

på renbetesfjällen i stånd, framhöll statskontoret emellertid

i yttrande den 8 januari 1946 över det av utredningsmannen år 1945 framlagda

förslaget, att staten syntes ha fullgoda skäl att göra anspråk på arrendatorernas

likaväl som på kronotorpamas arbetskraft. Arbetskraften syntes

lämpligen kunna utnyttjas på renbetesfjällens skogar. Kravet på arbetsskyldighet

förutsattes därvid nödvändiggöra, att förvaltningen av arrendelägenheterna

anförtroddes domänverket i egenskap av arbetsgivare.

Med hänsyn till svårigheten att kunna bereda innehavare av fjällägenheter

ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län kontinuerligt arbete

på kronans skogar torde vid upplåtelse av dessa lägenheter någon kontraktsenlig

arbetsskyldighet ej kunna åläggas nyttjanderättshavaren. Därest gemensamma

upplåtelsebestämmelser anses höra gälla för samtliga lägenheter, belägna

inom områden, som blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisade.

synes därför någon arbetsskyldighet ej heller kunna åläggas lägenhetsinnehavaren

på renbetesfjällen i Jämtlands län. hnder sadana förhallanden

torde domänverket såsom affärsdrivande verk sakna direkt intresse

för lägenhet.sförvaltningens handhavande även om de områden, inom vilka

lägenheterna befinna sig, i övrigt förvaltas av verket. Frågan om lägenheternas

förvaltning synes samtidigt bliva ett rent administrativt spörsmål, varför

statskontoret icke har något att erinra mot att förvaltningsbestyren övertagas

av egnahemsstyrelsen, därest denna myndighet anses bättre rustad för

uppdraget än domänstyrelsen.

Egnahemsstyrelsen har uttalat, att det oavsett vilken väg som valdes för

genomförandet av en sanering av ifrågavarande lägenheter syntes vara lämpligt

att lägenheterna överfördes till egnahemsorganisationen.

Riksräkenskapsverket har anfört bland annat följande.

I yttrande över utredningsmannens år 1945 framlagda förslag rörande de

jämtländska arrendelägenhetema framhöll riksräkenskapsverket, att ämbetsverket

funnit det kunna ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt, att förvaltningen

av de för utvidgning av renbetesfjällen i Jämtlands län inköpta iastigheterna

uppdelades på olika myndigheter i den utsträckning utredningsmannen

föreslagit. Riksräkenskapsverket förklarade sig härmed icke ha velat

framställa någon erinran mot att vården av skogen å fastigheterna även i

fortsättningen handhades av domänverket. Ämbetsverket ansåg emellertid

olika skäl tala för att förvaltningen av fastigheterna i övrigt icke uppdelades

mellan länsstyrelsen och egnahemsorganen utan i stället anförtroddes uteslutande

åt sistnämnda organ. . ...

Utredningsmannens år 1946 framlagda förslag innefattar jamtort med det

tidigare huvudsakligen endast den ändringen beträffande förvaltningen av

de för utvidgningen av renbetesfjällen i Jämtlands län inköpta fastigheterna,

att upplåtelserna av jordbruksarrendena å dessa fastigheter skola verkställas

av Kungl. Maj:t. Härigenom skulle enligt riksräkenskapsverkets mening förvaltningen

ytterligare kompliceras samt Kungl. Maj:t i onödan betungas med

nya arbetsuppgifter. En lösning av frågan om organisationen av förvaltningen

av ifrågavarande fastigheter i enlighet med de av riksräkenskapsverket

tidigare angivna riktlinjerna synes därför höra tagas under ö\ervägande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

37

Genom en sådan organisation skulle förvaltningen uppenbarligen bliva både

enklare och mera effektiv samt möjlighet beredas att i ett enda kontrakt på

en gång fastställa alla de befogenheter, som arrendatorn å en fastighet av

här avsett slag skall ha på fastigheten i dess helhet, samt inrymma alla de

bestämmelser i övrigt som erfordras för regleringen av förhållandet mellan

arrendatorn och staten.

Länsstyrelsen och lappfogdarna i Norrbottens län ha anfört, att enligt utredningsmannens

förslag komme myndigheter med andra synpunkter och

intressen än länsstyrelsen och lappfogdarna att få avgörande inflytande vid

handläggningen av frågor rörande upplåtelserna. Den föreslagna bestämmelsen

att lappfogde skulle ingå såsom ledamot i egnahemsnämnd vid handläggningen

av ärenden angående upplåtelserna syntes icke lämna full garanti för

att lapparnas intressen skulle komma att helt tillvaratagas. Med hänsyn härtill

vore det enligt länsstyrelsens och lappfogdarnas mening angeläget att upplåtelsevillkoren

bestämdes i samråd med länsstyrelsen. På grund av de av

utredningsmannen föreslagna bestämmelserna om skydd för de renskötande

lapparna borde även åt länsstyrelsen lämnas rätt att utöva tillsyn över förhållandena

på lägenheterna.

Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund har å andra sidan ansett, att

utredningsmannens förslag att lappfogde skulle ingå såsom ledamot av egnahemsnämnd

vid behandlingen av ifrågavarande spörsmål vore uttryck för en

tendens att omhulda lappbefolkningen, särskilt den renskötande, och lämna

den rättigheter i en omfattning, varav dess näring knappast vore förtjänt,

samt att det ur förbundets synpunkt i detta hänseende vore tillfyllest med de

föreslagna bestämmelserna om skydd för de renskötande lapparna.

Beträffande förslaget att överjägmästare i vissa fall skulle inträda såsom ledamot

av egnahemsnämnd har över jägmästaren i Skellefteå distrikt anfört,

att vederbörande över jägmästare borde erhålla rätt att förordna annan person

i sitt ställe till ledamot av nämnden.

I fråga om bebyggelsen av lägenheterna har länsstyrelsen i

Jämtlands län framhållit såsom önskvärt, att vattenledning och avlopp anordnades

å arrendelägenhetema.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört, att det enligt styrelsens mening

icke vore lämpligt, att lägenhetsinnehavarna skulle åläggas att utan avdrag å

arrendeavgiften ombesörja byggnadernas brandförsäkring. Försäkringspremierna

bleve en avsevärd utgift för fjällägenhetsinnehavarna. Det förefölle

länsstyrelsen så mycket mindre lämpligt att innehavaren skulle svara för

byggnadernas försäkring som han varken finge uppbära utfallande brandstodsersättning

eller utöva något inflytande på frågan i vilken omfattning

återuppbyggnad skulle ske.

I huvudsak liknande synpunkter ha anförts av Sveriges kronotorpare- och

kolonist förbund, som därjämte uttalat att, därest utredningsmannens förslag

genomfördes, arrendatorn borde själv få avgöra i vilken försäkringsinrättning

försäkringen skulle tecknas.

Rörande de föreslagna bestämmelserna om rätt till bete har domänstyrelsen

anfört, att styrelsen icke hade något att i och för sig erinra mot att

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

skogsbete för får medgåves i de trakter, där sådant bete prövades kunna utövas

utan skada å skogen, men att enligt gällande ägofredslag gemensamt

bete inom Västerbottens och Norrbottens län syntes vara medgivet endast i

fråga om större hemdjur. Då bestämmelsen att arrendatorn icke skulle äga

att för renarna avstänga område, som anvisats för skogsfång eller bete, åtminstone

efter ordalagen förhindrade anordnandet av hägnad betesmark,

syntes bestämmelsen böra begränsas till att avse skogsbete.

Beträffande arrendeavgifternas storlek har domänstyrelsen

anfört.

Utredningsmannen har uttalat, att så höga avgifter, som utgå för kronotorp,

näppeligen kunna beräknas för fjällägenheterna utan att en icke oväsentlig

jämkning torde få ske. Styrelsen kan icke finna detta uttalande generellt

riktigt. Även om man bortser från den större frihet, som kan anses

ligga däri, att lägenhetsinnehavare icke ålägges arbetsplikt, torde åtskilliga

lägenheter ovan odlingsgränsen ha lika stort värde för innehavaren som kronotorpen

för sina innehavare. En differentiering av avgiften för olika fjälllägenheter

bör enligt styrelsens mening ske med anslutning till de för kronotorpen

bestämda avgifterna och jämkning däri vidtagas i förhållande till belägenhet

och jordbruksförhållanden samt utkomstmöjligheter.

Liknande synpunkter ha anförts av överjägmästarna i Skellefteå distrikt

och övre Norrbottens distrikt.

Däremot ha länsstyrelsen i Norrbottens län samt Sveriges kronotorpareoch

kolonistförbund ansett, att en höjning av de för närvarande utgående arrendeavgifterna

icke borde ske utan att synnerliga skäl förelåge.

Domänstyrelsen har i fråga om de föreslagna bestämmelserna angående

odlingsbidrag anfört.

Befordrande av beteskultur torde böra uteslutas från de åtgärder, vartill

bidrag skola utgå enligt grunderna för statsbidrag till förstärkning av ofullständiga

jordbruk. Genom kungörelsen den 22 juni 1945 (nr 387) om ändring

i kungörelsen den 14 juni 1940 (nr 599) angående statsbidrag från anslaget

till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. har möjlighet beretts

till beviljande av statsbidrag från sagda anslag för betesanläggningar å

sådana lägenheter å allmänna skogar, vilkas medtagande i skogsvårdsområde

utgör en nödvändig förutsättning för genomförande av ifrågasatta åtgärder

inom området. Dessa bestämmelser gälla således även lägenheter å

renbetesfjällen och ovan odlingsgränsen. Vidare har Kungl. Maj:t i brev den

22 juni 1945 föreskrivit, att domänstyrelsen må till innehavare av sådana

kronolägenheter, vilka på grund av sitt läge icke kunna ifrågakomma att för

lösning av betesfrågan ingå i skogsvårdsområde, bildat i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen nr 599/1940, av medel som anvisats styrelsen för

verksamheten vid dessa lägenheter utbetala bidrag till betesanläggningar enligt

de grunder, som gälla för bidrag från skogsproduktionsanslaget. Motsvarande

föreskrift synes böra gälla för egnahemsväsendet beträffande nu ifrågavarande

lägenheter.

Vad angår förslaget om de nya bestämmelsernas tillämpning

på äldre lägenheter har länsstyrelsen i Norrbottens län

yttrat.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

39

Utredningsmannen har framhållit, att de förutsättningar, som skola föreligga

för alt omföring till den nya upplåtelseformen skall kunna ske, endast

i begränsad omfattning lära vara för handen beträffande nu bestående lägenheter.

För Norrbottens läns vidkommande torde uttalandet kunna vitsordas.

Enligt förslaget kan därvid inträffa att lägenhetsinnehavare finnas, som icke

kunna antagas till arrendatorer enligt de förändrade bestämmelserna, i följd

varav de gamla kontrakten fortfarande skola gälla för dem. Någon förmån

eller hjälp till dem, som sålunda av en eller annan anledning icke kunna övergå

till nya ordningen, har icke föreslagits av utredningsmannen. Att jordbruket

å en del av de nuvarande lägenheterna är alltför obetydligt får emellertid

enligt länsstyrelsens förmenande icke i och för sig motivera att enbart ur

synpunkter av jordbruksnäringens utveckling helt ställa utanför sådana innehavare,

som sedan lång tid tillbaka innehaft fjällägenheter av mindre eller

utan något värde såsom jordbruk. Det torde därutöver komma att bliva förenat

med svårigheter att draga gränsen mellan sådana lägenheter, som böra

bestå, och sådana, som enligt utredningsmannens förslag skola lämnas utanför

de föreslagna lijälpåtgärderna.

Domänstyrelsen och överjägmästaren i Umeå distrikt ha uttalat, att arrendator

av äldre lägenhet, som omfördes till den nya upplåtelseformen, borde

erhålla skälig nedsättning i arrendeavgiften till dess lägenheten iordningställts.

Beträffande den ifrågasatta inventeringen av lägen hetsbeståndet

har domänstyrelsen anfört, att inventeringen borde omfatta jämväl

skogstorp och odlingslägenheter ovan odlingsgränsen samt att det syntes

erforderligt att även utanför renbetesfjällen vederbörande skogstjänsteman

medverkade vid inventeringen.

Det av utredningsmannen föreslagna flyttningsbidraget till lägenhetsinnehavare,

som avstår från rätten till sin lägenhet för att slå sig

ned å annan plats, har av egnahemsstyrelsen samt lappfogden och egnahemsnämnden

i Västerbottens län ansetts vara för knappt tillmätt. För att bosättningar,

som prövades vara uppenbart olämpliga, lättare skulle kunna nedläggas

borde bidraget icke maximeras. Länsstyrelsen i Västerbottens län har uttalat,

att det föreslagna flyttningsbidraget syntes vara tillräckligt i de fall

då vederbörande flyttade till annan lägenhet, som kronan uppläte. Bidrag

syntes emellertid enligt styrelsens mening böra utgå jämväl till lägenhetsinnehavare,

som själv skaffade sig annan lägenhet eller överginge till annan

verksamhet, och i sådant fall innefatta även kostnaderna för inlösen av lägenheten.

Länsstyrelsen och lappfogdarna i Norrbottens län ha gjort gällande,

att flyttningsbidragen icke borde utgå från lappfonden.

I flertalet yttranden har uttalats, att kostnaderna för lägenheternas

istån dsättande av utredningsmannen beräknats för lågt.

Beträffande förslaget att för utlämnande av inventarielån skulle skapas en

utlåningsfond, benämnd fjällägenhetsinnehavarnas i n v e n t ar

i e 1 å n efon d, har statskontoret anfört, att ämbetsverket icke kunde biträda

detta förslag med hänsyn till statsmakternas strävanden att koncentrera den

statliga lånerörelsen och nedbringa antalet lånefonder. Enligt statskontorets

mening borde lägenlietsinnehavarnas lånebehov i stället täckas genom lån

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 96-

från kronotorpamas inventarielånefond, för vilken samma villkor gällde som

de vilka utredningsmannen föreslagit för den nya fonden. Utlåningen från

kronotorpamas inventarielånefond skedde genom domänstyrelsen, ehuru

själva fonden förvaltades av statskontoret. För fjällägenheterna skulle enligt

statskontorets mening utlåningar på motsvarande sätt kunna ske genom egnahemsstyrelsen

med rekvisition av fondmedel hos statskontoret.

Förslaget om redovisningen av arrendeavgifterna har

tillstyrkts av statskontoret och riksräkenskapsverket. Förstnämnda ämbetsverk

har framhållit, att ett genomförande av detta förslag emellertid syntes

föranleda ändring av 56 § renbeteslagen. Även länsstyrelsen i Norrbottens

län har ansett, att arrendeavgifterna icke kunde redovisas till egnahemsorganen

utan ändring av nämnda lagrum. Länsstyrelsen har vidare uttalat, att

fjällägenhetsinnehavarna icke syntes böra komma i åtnjutande av de avsevärda

ekonomiska förmåner, som utredningsmannen föreslagit, på bekostnad

av en annan befolkningsgrupp. På grund härav kunde länsstyrelsen icke

tillstyrka, att arrendeavgifterna ej gottskreves lappfonden. Därest avgifterna

skulle tillföras egnahemsväsendet, syntes det enligt länsstyrelsens förmenande

böra övervägas, huruvida icke lappfonden såsom ersättning för förlorad

avkastning borde tillföras det kapitaliserade värdet av de nu utgående avgifterna.

Liknande synpunkter ha anförts av lappfogdarna i Norrbottens lån.

Rörande förslaget om förstärkning av egnahemsnämndernas

arbetskrafter har allmänna lönenåmnden uttalat, att nämnden

icke hade annan erinran mot förslaget än att nämnden förutsatte, att beträffande

de föreslagna befattningshavarna komme att tillämpas enahanda grunder

i fråga om befordringsgång som eljest gällde för egnahemsassistenter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har anfört, att endast arvodesavlönad personal

borde anställas till dess närmare erfarenhet vunnits angående det personalbehov,

som förslagets genomförande föranledde. Egnahemsstyrelsen

samt egnahemsnämnderna i Jämtlands och Norrbottens lån ha hemställt, att

medel måtte anvisas för anställande av den kontorspersonal, som bleve erforderlig,

därest förvaltningen av ifrågavarande fastigheter anförtroddes egnahemsnämnderna.

Departementschefen.

Å kronomark ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län

samt å renbetesfjällen i Jämtlands län äro upplåtna vissa lägenheter, s. k.

fjällägenlieter respektive jämtländska arrendelägenheter. Innehavarna av dessa

lägenheter leva under tryckta ekonomiska förhållanden på grund av de svårigheter,

som där föreligga för jordbrukets bedrivande. De klimatiska förhållandena,

de långa avstånden och den odlade jordens ringa omfattning utgöra

de främsta orsakerna till detta förhållande.

Vissa andra lägenhetsinnehavare i dessa områden ha vid olika tillfällen

tillerkänts ett betydande stöd av statsmakterna. Sålunda ha bestämmelser

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

41

härom beslutats 1943 för innehavare av kronotorp och 1941 och 1946 ifråga

om upplåtelser av jordbrukslägenheter åt lappar. Ett av de avgörande skälen

för dessa åtgärder har varit, att dessa lägenhetsupplåtelser fylla ett samhälleligt

behov, kronotorpen för tryggande av tillgång på arbetskraft å kronans

skogar och lapplägenheterna för att bereda utkomst för lappar, som icke

längre kunna ägna sig åt renskötseln. Men de sociala synpunkterna ha givetvis

även spelat en stor roll, då det gällt att bereda dessa lägenhetsinnehavare ökat

stöd från det allmännas sida.

Något motsvarande ingripande till förbättring av fjällägenhetsinneliavarnas

ställning har hittills icke skett. Måhända kunna icke i förevarande fall de

allmänna intressena tillmätas samma vikt. Obestridligt är emellertid att det

är betydelsefullt med en viss bosättning även i fjälltrakterna. Många personer

äro av olika anledning nödsakade att resa genom dessa områden. Turisttrafiken

har också sin betydelse. Möjligheter till samfärdsel i dessa trakter måste

därför finnas. Det är följaktligen nödvändigt att folk finnes tillhands för

hållande av båtar i sjöarna, för postbefordran, för underhåll av stigar och

färdleder samt för underlättande på annat sätt av färder i dessa trakter. Härvidlag

spela dessa olika fjällägenheter en betydelsefull roll, och det är ett

allmänt intresse att ett för detta ändamål erforderligt antal lägenheter finnes.

För nyssnämnda ändamål äro icke alla nuvarande fjällägenheter erforderliga

och ändamålsenliga. Åtskilliga torde efter hand böra nedläggas. Men ett stort

antal kommer otvivelaktigt att bestå.

Med hänsyn till det anförda vill jag förorda, att åtgärder från det allmännas

sida vidtagas för en förbättring av förhållandena även å dessa lägenheter. Då

de jämtländska arrendelägenheterna i flera avseenden förete likheter med fjälllägenheterna,

torde samma bestämmelser böra gälla för båda ifrågavarande

upplåtelseformer.

Uppenbart är, att olika meningar kunna råda om på vilket sätt det statliga

stödet lämpligen bör lämnas lägenhetsinnehavarna. Å ena sidan har utredningsmannen

föreslagit, att lägenhetsinnehavarna skulle erhålla motsvarande

förmåner, som tillerkänts kronotorpare enligt kungörelsen den 17 juni 1943

(nr 532) angående upplåtelse av kronotorp och lappar enligt kungörelsen

den 6 juni 1941 (nr 484) angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark

m. m. samt kungörelsen den 29 mars 1946 (nr 132) om upplåtelse till

lappar av vissa lägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län. Å andra sidan

har i vissa av yttrandena över utredningsmannens förslag förordats, att de

statliga stödåtgärderna skulle erhålla formen av ökade bidrag för bostadsoch

ladugårdsförbättring. övervägande skäl tala enligt min mening för ett

genomförande av utredningsmannens förslag, då härigenom dessa lägenhetsinnehavare

skulle få eu avsevärt tryggare och bättre ställning. Även för dem

skulle då komma alt gälla de sociala arrendebestämmelserna, i det att byggnadsskyldigheten

skulle övertagas av staten. Därjämte skulle de erhålla

ytterligare fördelar, av vilka de såsom förut nämnts äro i stort behov. Jag

vill i detta sammanhang även erinra, att enligt beslut vid 1943 års riksdag

Kungl. Maj:t må i fråga om upplåtelser ovan odlingsgränsen medgiva rrtot
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

svarande förmåner, som beviljas sådan innehavare av lägenhet nedan odlingsgränsen

som önskar övergå till de nya bestämmelserna om kronotorp.

Jag anser mig således kunna i huvudsak ansluta mig till det av utredningsmannen

framlagda förslaget.

Emellertid torde såsom utredningsmannen uttalat och i vissa av yttrandena

ytterligare understrukits stor återhållsamhet böra iakttagas, såvitt angår

upplåtelse av nya lägenheter å ifrågavarande områden. Med hänsyn till

de för jordbruksdrift ogynnsamma betingelserna och i betraktande av de

förpliktelser gentemot lägenhetsinnehavarna, som enligt vad jag nyss antytt

böra hädanefter åvila det allmänna, synes böra föreskrivas, att upplåtelse av

ny lägenhet må äga rum endast där det finnes påkallat ur allmän synpunkt

på grund av sådana behov som jag förut berört. Skulle det därjämte visa sig

behövligt att vid något tillfälle upplåta mindre områden för uppodling för

att därigenom underlätta för vederbörande hemmans- eller lägenhetsinnehavare

att erhålla tillräcklig mark, torde hinder härför icke böra möta. Enligt

den nu tillämpade kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169) angående upplåtande

av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker må upplåtelse av fjällägenheter icke ske annat

än efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, under det att enligt

56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete

i Sverige rätten att meddela upplåtelse i fråga om de jämtländska arrendelägenheterna

tillkommer länsstyrelsen. Med hänsyn till vikten av att upplåtelser

av lägenheter ovan odlingsgränsen ske restriktivt anser jag i likhet med

utredningsmannen att upplåtelser där liksom hittills skola få ske endast efter

Kungl. Maj:ts prövning. Samma bestämmelser torde böra tillämpas i fråga

om lägenheter å renbetesfjällen. Däremot vill jag av skäl, som egnahemsstyrelsen

anfört, förorda att överlåtelse av nyttjanderätt till redan upplåten

lägenhet icke skall underställas Kungl. Maj:ts prövning utan få bedömas av

den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer.

I fråga om förvaltningen av förevarande lägenheter, vilka torde böra benämnas

norrländska fjällägenheter, har utredningsmannen föreslagit, att

densamma skall anförtros åt egnahemsorganen. Såsom förut framhållits

handhava dessa myndigheter redan nu vården och förvaltningen av de lägenheter,

som upplåtas till lappar enligt kungörelsen nr 484/1941 och kungörelsen

nr 132/1946. Med hänsyn bland annat härtill förordar jag, att förvaltningen

av de norrländska fjällägenheterna överflyttas å egnahemsorganen

eller de organ, som i framtiden kunna komma att övertaga egnahemsmyndigheternas

arbetsuppgifter. Till egnahemsorganens förvaltning torde

emellertid böra överflyttas även de lägenheter inom förevarande områden,

som ej omföras till den nya upplåtelseformen. Till dess närmare erfarenheter

vunnits rörande omfånget av de arbetsuppgifter, som komma att tillföras

egnahemsnämnderna, torde någon förstärkning av nämndernas arbetskrafter

icke böra ske. Såsom framgår av vad jag anfört i lagrådsremissen den

17 januari 1947 angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

avses att egnahemsnämnderna skola upphöra från och med den 1 juli 1948

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

43

och deras verksamhet övertagas av de nyinrättade lantbruksnämnderna. Behovet

av personal för dessa nämnder torde böra prövas av en särskild utredning,

som jag har för avsikt att begära bemyndigande av Kungl. Maj :t att få

igångsätta. Behovet av arbetskraft för nu ifrågavarande ändamål synes därvid

böra beaktas.

Vid handläggningen i egnahemsnämnden av ärenden, som röra ifrågavarande

lägenheter, synes, i överensstämmelse med utredningsmannens förslag

och såsom redan nu gäller beträffande lägenheter upplåtna enligt nyssnämnda

båda kungörelser, vederbörande lappfogde böra inträda såsom ledamot i

nämnden. Därjämte torde vederbörande överjägmästare eller annan tjänsteman

hos domänverket, som Kungl. Maj:t bestämmer, böra ingå såsom ledamot

i nämnden vid behandling av ärenden avseende rätt för lägenhetsinnehavare

till skogsförnödenheter, kreatursbete, jakt eller fiske å kronomark,

som står under domänstyrelsens förvaltning. Jag vill i detta sammanhang

understryka vikten av att lappfogdarna jämte dem underställd personal, även

sedan.förvaltningen av lägenheterna överflyttats till egnahemsorganen, i största

möjliga utsträckning lämna lägenhetsinnehavarna liksom egnahemsmyndigheterna

erforderligt biträde.

Härefter torde jag få ingå på de särskilda bestämmelser, som böra reglera

ifrågavarande upplåtelser. I stort sett kan jag härvid biträda utredningsmannens

förslag, som i väsentliga hänseenden ansluter sig till de bestämmelser

vilka gälla i fråga om upplåtelse av kronotorp. En närmare redogörelse för

de föreslagna upplåtelsevillkoren synes därför icke erfordras i vidare mån

än jag funnit anledning till avvikelse från utredningsmannens förslag.

I fråga om lägenhetsinnehavares rätt att uppsäga upplåtelseavtalet före

upplåtelsetidens utgång torde böra givas enahanda föreskrift som beträffande

kronotorp eller således att lägenhetsinnehavaren, där upplåtelseavtalet är

gällande för längre tid än fem år, må uppsäga avtalet till upphörande med

utgången av femte året. Samma rätt bör tillkomma lägenhetsinnehavaren

vid utgången av vart femte år därefter.

Vad angår brandförsäkring av byggnaderna å lägenheterna har i vissa

yttranden uttalats, att lägenhetsinnehavarna icke borde vara skyldiga att hålla

byggnaderna brandförsäkrade och att erlägga försäkringspremierna. Med anledning

härav vill jag erinra, att frågan om försäkring av kronoegendom,

däribland kronotorp, för närvarande är föremål för övervägande inom finansdepartementet.

Därest i anslutning härtill skulle meddelas bestämmelser av

innebörd, att kronotorpare befrias från sin skyldighet att hålla byggnaderna

å kronotorp brandförsäkrade, torde motsvarande föreskrifter böra utfärdas

i fråga om de norrländska fjällägenheterna. Vid bestämmandet av avgifterna

för upplåtelserna bör emellertid under sådana förhållanden hänsyn tagas till

att lägenhetsinnehavarna fritagits från skyldigheten att hålla byggnaderna

försäkrade. Såsom Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund framhållit

torde skäl knappast föreligga att föreskriva, att brandförsäkring skall tagas

företrädesvis i brandstodsförening för länet eller orten.

Med anledning av vad domänstyrelsen anfört rörande utredningsmannens

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

förslag om rätt till fårbete vill jag framhålla, att det givetvis bör ankomma

på egnahemsnämnden att, innan dylikt bete upplåtes, pröva huruvida hinder

mot upplåtelsen möter i gällande lag.

Mot de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna till skydd för de

renskötande lapparna och renskötseln har jag icke någon erinran. Däremot

kan jag icke biträda förslaget, att lägenhetsinnehavare icke skulle få utan

tillstånd av egnahemsnämnden låta personer, som ej tillhöra hans hushåll,

för längre tid taga uppehåll å lägenheten. Till motivering för detta förslag

har utredningsmannen anfört, att en dylik bestämmelse i vissa fall visat sig

vara av behovet påkallad. Då emellertid i 2 kap. 36 § allmänna nyttjanderättslagen,

vilket lagrum även skall tillämpas beträffande ifrågavarande

lägenhetsinnehavare, finnes föreskrift därom, att arrenderätten är förverkad,

därest arrendatorn å fastigheten för eller tillåter andra föra ett sådant leverne,

som väcker allmän förargelse eller verkar störande på omgivningen, synes

den av utredningsmannen föreslagna bestämmelsen icke behövlig.

I likhet med kronotorpare torde innehavare av norrländsk fjällägenhet

böra kunna erhålla odlingsbidrag och inventarielån. Vad domänstyrelsen föreslagit

i fråga om bidrag för betesanläggningar anser jag mig likaledes böra

biträda.

De nu förordade bestämmelserna kunna icke utan vidare bliva tillämpliga

å de redan förut upplåtna lägenheterna. I betraktande av de väsentligt ökade

förmåner, som enligt de nya reglerna tillkomma lägenhetsinnehavarna, torde

det emellertid kunna antagas, att många av dem komma att söka övergå till

de nya bestämmelserna. En dylik övergång synes i möjligaste mån böra

underlättas. Då såsom jag förut framhållit upplåtelser av nya lägenheter

endast sparsamt böra medgivas, erhålla de nya bestämmelserna sin största

betydelse för de redan befintliga lägenheterna. Vad utredningsmannen föreslagit

i fråga om förutsättningarna för omlöring av de äldre lägenheterna till

den nya upplåtelseformen finner jag mig kunna i stort sett biträda. Emellertid

torde det med hänsyn till den av mig förut föreslagna strängare prövningen

av förutsättningarna för upplåtelser av nya lägenheter böra övervägas om

icke även en viss begränsning bör göras i möjligheterna att omföra äldre

lägenheter. I detta hänseende synes, i viss anslutning till vad egnahemsstyrelsen

anfört, i allt fall den regeln böra tillämpas, att omföring icke må äga

rum, där man kan förvänta att lägenheten inom den närmaste framtiden

kommer att nedläggas. Såsom domänstyrelsen och överjägmästaren i Umeå

distrikt anfört torde innehavare av lägenhet, som omföres till den nya upplåtelseformen,

böra erhålla skälig nedsättning i arrendeavgiften till dess lägenheten

iordningställts.

För utrönande av de nuvarande lägenheternas beskaffenhet och lämpligaste

disposition torde på sätt utredningsmannen föreslagit böra företagas en inventering

av hela lägenhetsbeståndet. Denna inventering synes böra omfatta

jämväl skogstorp och odlingslägenheter ovan odlingsgränsen. I anslutning

till inventeringen bör avgöras huruvida lägenhet överhuvud bör bestå

eller nedläggas. För underlättande av förflyttning av innehavare av lägen
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

45

het, som befinnes böra nedläggas, torde statsbidrag få utgå. Någon anledning

att lämna flyttningsbidrag endast för den händelse lägenhetsinnehavaren

flyttar till annan lägenhet synes mig knappast förefinnas. Enligt min mening

torde sådant bidrag även böra kunna beviljas, om lägenhetsinnehavaren

t. ex. övergår till annat näringsfång. Flyttningsbidraget torde i allmänhet

böra utgå med högst 2 000 kronor. I de fall, där det av innehavaren å

lägenheten nedlagda arbetet uppskattas till högre värde, synes emellertid

flyttningsbidraget efter Kungl. Maj:ts prövning böra få utgå med högre belopp

än 2 000 kronor.

För genomförandet av den förordade omläggningen torde i överensstämmelse

med utredningsmannens förslag i första hand böra tagas i anspråk de

för lägenheterna utgående arrendeavgifterna. Återstående kostnader för lägenheternas

iståndsättande synas böra bestridas från det under nionde huvudtiteln

uppförda anslaget till Kolonisation: Odlings- och byggnadshjälp åt

innehavare av odlingslägenheter m. fl. Detta anslag, som för innevarande

budgetår uppförts med 80 000 kronor, torde med anledning härav böra i avvaktan

på närmare erfarenheter av förevarande verksamhet för budgetåret

1947/48 uppräknas med 100 000 kronor. Såsom förut framhållits avses för

närvarande av nämnda anslag ett belopp av 10 000 kronor för byggnadshjälp

åt brukarna av de nuvarande fjällägenheterna. För de lägenheter, som icke

komma att omföras till den nya upplåtelseformen, torde medel för byggnadshjälp

alltjämt böra beräknas under anslaget. Av skäl som egnahemsstyrelsen

anfört synes ett med 15 000 kronor till 25 000 kronor förhöjt belopp böra

upptagas för detta ändamål. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela

närmare föreskrifter rörande användningen av sistnämnda belopp. Kostnaderna

för de av mig förordade flyttningsbidragen synas icke lämpligen

böra bestridas från statens lappfond utan torde härför erforderliga medel

böra beräknas under förevarande anslag. För nästa budgetår torde ett belopp

av 20 000 kronor få avses härför. Vid bifall till vad jag sålunda förordat

skulle anslaget för budgetåret 1947/48 böra uppföras med (80 000 +

100 000 + 15 000 + 20 000 =) 215 000 kronor. Från anslaget torde jämväl

såsom domänstyrelsen i sin skrivelse den 11 december 1946 föreslagit få bestridas

kostnaderna för nedläggande av kronotorp, som upplåtits enligt kungörelsen

den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa

kronoparker m. m.

Då för inventarielån till fjällägenhetsinnehavare föreslagits samma villkor

som gälla för lån från kronotorparnas inventarielånefond, torde det såsom

statskontoret anfört icke vara erforderligt att för utlämnande av förstnämnda

lån inrättas en särskild lånefond utan synes lägenhetsinnehavarnas lånebehov

i stället böra täckas genom lån från kronotorparnas inventarielånefond.

Något särskilt anslag för ändamålet behöver således icke upptagas.

I överensstämmelse med utredningsmannens förslag torde arrendeavgifterna

för lägenheterna böra tillföras en i egnahemsstyrelsens räkenskaper

för ändamålet upplagd diversemedelstitel och de med medlen bestridda utgifterna

avföras direkt å denna titel. I den mån anslagsmedel disponeras böra

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Alaj:ts proposition nr 96.

dessa tagas i anspråk genom utgifternas avförande direkt å anslaget. För den

husbehovsskog, som förbehålles innehavare av lägenheter ovan odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens län, torde såsom utredningsmannen

förordat ersättning böra tillföras domänfonden.

Ett genomförande av de av mig förordade förslagen synes påkalla ändring

av 56 § renbeteslagen. Såsom av den föregående redogörelsen framgår äro

bestämmelserna om upplåtelse av jämtländska arrendelägenheter och fjälllägenheter

ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län upptagna

dels i nämnda lagrum och dels i kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169) angående

upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. I 56 § fjärde stycket

renbeteslagen stadgas att, där upplåtelse av nyttjanderätt till inägor ovan

odlingsgränsen eller å renbetesfjällen finnes kunna äga rum utan avsevärt

men för renskötseln, sådan upplåtelse må mot avgift meddelas av länsstyrelsen.

Enligt kungörelsen nr 169/1915 ankommer det på Kungl. Maj:t att,

där synnerliga skäl föreligga, meddela upplåtelse av odlingslägenhet eller

eljest med nyttjanderätt upplåta mark ovan odlingsgränsen. I anslutning till

vad jag förut anfört torde bestämmelsen i 56 § renbeteslagen böra kompletteras

med en föreskrift, att upplåtelse av nyttjanderätt till mark inom ifrågavarande

områden må meddelas även där det påkallas med hänsyn till den

allmänna samfärdseln. Vidare synes böra föreskrivas, att där synnerliga skäl

föreligga må även eljest upplåtas nyttjanderätt till mark för bostadsändamål

eller annat liknande ändamål. I samband härmed torde kungörelsen

nr 169/1915 böra upphävas.

Då enligt vad jag förut tillstyrkt upplåtelse av ny lägenhet skall underställas

Kungl. Maj:ts prövning men överlåtelse av nyttjanderätt till redan

upplåten lägenhet skall prövas av den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer,

torde i 56 § fjärde stycket renbeteslagen böra stadgas, att där avsedda upplåtelser

skola meddelas av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t

bestämmer. Av praktiska skäl synes motsvarande böra föreskrivas i fråga

om övriga i 56 § omförmälda upplåtelser.

Förslaget att de för lägenheterna utgående arrendeavgifterna skola tagas i

anspråk för lägenheternas iordningställande och förvaltning föranleder en

jämkning av bestämmelsen i 56 § sista stycket renbeteslagen, att medel, som

inflyta genom de i 56 § avsedda upplåtelserna, skola användas till förmån

för lapparna.

De av mig nu förordade bestämmelserna torde böra träda i kraft den

1 juli 1947.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli

1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige. Detta förslag

är av den natur, att lagrådets yttrande över detsamma bör inhämtas.

I övrigt torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare

föreskrifter som kunna bliva erforderliga för genomförande av de i det föregående

av mig förordade förslagen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 96

47

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förenämnda

lagförslag, av den lydelse Bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 februari

7947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 22 februari 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 14

februari 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928

(nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

vice assessorn E. H. Kling.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet.

Åke Mossler.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

49

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

samt t. f. chefen för socialdepartementet statsrådet Mossberg ävensom

statsrådet Sträng anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet

Sköld, lagrådets den 27 februari 1947 avgivna utlåtande över det till

lagrådet den 14 i samma månad remitterade förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas

rätt till renbete i Sverige.

Föredraganden anför.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Såsom jag vid förslagets överlämnande till lagrådet anförde torde en del

av kostnaderna för ifrågavarande lägenheters iståndsättande böra bestridas

från det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget till Kolonisation: Odlings-

och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl.

Under åberopande av vad sålunda och i förenämnda statsrådsprotokoll den

14 februari 1947 anförts hemställer jag

dels att omförmälda lagförslag måtte jämlikt § 87 regeringsformen

föreläggas riksdagen till antagande;

dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) medgiva att bestämmelser rörande upplåtelse av norrländska

fjällägenheter må meddelas i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet den 14 februari 1947

angivna riktlinjerna;

b) till Kolonisation: Odlings- och bgggnadslxjälp åt innehavare

av odlingslägenheter m. fl. å riksstaten för budgetåret

1947/48 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsan
-

sl«g av ................................ kronor 215 000.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 96. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

477238. Stockholm, IsaaC Marcus Boktr}rckeri-Afetiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. JoU 1947:48 Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande skyldigheten för arrendatorerna att erlägga brandförsäkringsavgifterna för kronan tillhöriga byggnade a1 i texten
  2. Rskr. 1947:175 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 a1 i texten
  3. Rskr. 1947:177 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 s. 1 i texten
  4. 2LU 1947:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 s. 1 i texten
  5. JoU 1947:27 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 s. 1 i texten