Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspektionen m. m

1948-03-05 · 143 sidor, varav 126 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 126 av 143 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:184, Angående inrättande av en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspektionen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

1

Nr 184.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av

en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspektionen

m. m.; given Stockholms slott den 5 mars

1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson,

Votjgt, Zetterherg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan, under

femte huvudtiteln, punkterna 68, 6!), 73, 74, 79 och 80 föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1948/49 såsom

förslagsanslag beräkna

1 —Dihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 184.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

till Arbetsrådet: Avlöningar ........................ kronor 785 000

» » Omkostnader ...................... » 80 000

» Yrkesinspektionen: Avlöningar .................. » 1 528 000

» » Omkostnader ............... » 339 000

» Bidrag till föreningen för arbetarskydd............ » 5 000

» Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet

rörande arbetarskydd ............. » 75 000

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Inledning.

Den 30 juni 1938 erhöll jag Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla

högst nio sakkunniga för att inom socialdepartementet verkställa en översyn

av den svenska arbetarskyddslagstiftningen och framlägga därav föranledda

förslag. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga

chefen för arbetsrådet, numera generaldirektören J. V. Nordin, tilllika

ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare nuvarande statsrådet

J. A. Ericsson i Kinna, yrkesinspektrisen Ida Fischer, direktören P.

E. Gummeson, direktören i svenska arbetsgivareföreningen I. O. Larson,

ledamoten av riksdagens första kammare lantbrukaren A. Löfvander i

Kvarnby, ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören O. E. Olovson

i Västerås, andre ordföranden i svenska metallindustriarbetareförbundet

numera andre ordföranden i landsorganisationen i Sverige G. E. Vahlberg

och förste provinsialläkaren C. A. T. Yllner. De sakkunniga antogo

benämningen 1938 års arbetarskyddskommitté.

På därom gjorda framställningar ha följande ledamöter beviljats entledigande

från sakkunniguppdraget, nämligen:

Gummeson den 11 juni 1942, varvid i hans ställe utsågs direktören i

svenska arbetsgivareföreningen F. Söderbäck,

Larson den 20 november 1942 med direktören i pappersmasseförbundet

G. Hultman såsom ersättare,

Ericsson den 21 augusti 1945, varvid i hans ställe utsågs ledamoten av

riksdagens andra kammare pappersbruk sarbetaren G. L. Andersson samt

Söderbäck den 3 december 1946 med numera direktören i svenska arbetsgivareföreningen

A. Odholm såsom ersättare.

Genom beslut den 30 december 1939 förordnade Kungl. Maj :t, att med

fullföljande av kommitténs utredningsarbete skulle tills vidare anstå. Den

9 januari 1942 bemyndigades kommittén att återupptaga utredningsarbetet.

Med skrivelse den 27 juni 1946 har kommittén överlämnat betänkande

med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete in. m.

(SOU 1946: 60).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:Is proposition nr 1 Si. 8

Med skrivelse den 13 december 1940 liar kommittén vidare överlämnat

betänkande med förslag till organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen

m. in. (SOU 1946: 88).

Över detta betänkande ha utlåtanden avgivits av följande myndigheter,

nämligen statskontoret, allmänna lönenämnden, arbetsrådet, kommerskollegium,

som bifogat yttranden från bl. a. bergmästarna och sprängämnesinspektören,

medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten efter hörande av

samtliga yrkesinspektörer, bergmästare och specialinspektörer inom yrkesinspektionen

samt yrkesinspektrisen jämte distriktsinspektriser, socialstyrelsen,

statens institut för folkhälsan, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, domänstyrelsen,

statens organisationsnäinnd, skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen samt länsstyrelserna

i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro och Västernorrlands

län. Nämnda länsstyrelser överlämnade med sina utlåtanden yttranden från

hälsovårdsnämnden i Malmö, förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus

län, förste stadsläkaren i Göteborg, förste provinsialläkaren i Örebro

län, hälsovårdsnämnderna i Karlskoga och Örebro samt förste provinsialläkaren

i Västernorrlands län. Härjämte har 1946 års stuveriutredning avgivit

utlåtande i ämnet.

Vidare ha åtskilliga sammanslutningar efter remiss yttrat sig över betänkandet,

nämligen svenska arbetsgivareföreningen — vilken åberopat yttrande

från svenska gruvföreningen och de till föreningen anslutna stuvarförbunden

— landsorganisationen i Sverige — vilken i sin tur inhämtat yttrande

från vissa fackförbund — tjänstemännens centralorganisation (TCO)

— efter hörande av civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund — svenska

^^arbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges

läkarförbund, statsverkens ingenjörsförbund, yrkesinspektionens ingenjörsförening,

svenska järnvägarnas arbetsgivareförening, yrkeskvinnors samarbetsförbund,

Fredrika-Bremer-förbundet, föreningen socialarbetare inom

industri och affärsvärld (SAIA) och automobilbesiktningsmännens förening.

Sveriges läkarförbund har sedermera inkommit med ytterligare en

skrivelse.

Skrivelser i ämnet ha även inkommit från föreningen skogsarbeten, föreningen

diplomerade vid socialinstituten, socialdemokratiska elevgruppen

vid socialinstitutet i Stockholm samt Jönköpings socialdemokratiska kvinnoklubb.

Samtliga bergmästare ha ingivit en gemensam skrivelse angående

organisationen av tillsynen vid gruvor och stenbrott. Eu gemensam skrivelse

härom har tillika ingivits av jernkontorets gruvbyrå och svenska gruvindustriarbetareförbundet.

Slutligen har föreståndaren för radiofysiska institutionen

vid karolinska sjukhuset, professorn R. Sievert överlämnat eu

promemoria angående vissa forskningsfrågor inom arbetarskyddsområdet.

Det må nämnas, att vissa av förenämnda myndigheter och organisationer

även uttalat sig i organisationsfrågan vid avgivande av yttranden över kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

mitténs lagförslag. Detsamma är fallet jämväl med en del andra myndigheter

och sammanslutningar, som haft att yttra sig över lagförslaget.

I det följande lämnas först en översikt över nuvarande organisation samt

över kommitténs förslag och de av mig förordade förslagen. Därefter kommer

jag att behandla den centrala arbetarskyddsorganisationen, den allmänna

yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen och specialinspektionen

m. in. samt slutligen anslagsfrågorna.

Vid behandlingen av nämnda frågor kommer jag att lämna summariska

redogörelser för innehållet i det förut omnämnda betänkandet och i de häröver

avgivna yttrandena. I övrigt torde jag få hänvisa till handlingarna i

ärendet.

I. Översikt.

Nuvarande organisation.

Tillkomst och utveckling.

Yrkesinspektionen i vårt land upprättades år 1890. Den bestod till en början

av 3 yrkesinspektörer, vilka en var inom sitt distrikt hade att övervaka

efterlevnaden av den år 1889 antagna lagen angående skydd mot yrkesfara.

Fr. o. m. år 1895 ökades antalet yrkesinspektörer till 5, vartill kom 1 tillfällig

yrkesinspektör för sprängämnestillverkningen, och år 1901 till 8, sistnämnda

inspektör ej medräknad. Antalet inspektionsdistrikt ökades till

motsvarande antal.

Med ikraftträdandet av 1912 års lag om arbetarskydd utvidgades yrkesinspektionen

högst betydligt. Sålunda ökades fr. o. m. år 1913 antalet yrkesinspektörer

till 9, varjämte 1 yrkesinspektris, 11 yrkesinspektörsassistenter

och 18 underinspektörer tillsattes. Samma år togos även dåvarande 6 bergmästare

jämte 6 gruvingenjörer i anspråk för viss tillsyn å lagens efterlevnad.

Vidare förordnades, att tillsyn över arbetarskyddet vid tillverkning

av explosiva varor skulle utövas av en specialinspektör inom yrkesinspektionen

benämnd sprängämnesinspektör.

Yrkesinspektionen har sedermera ytterligare utbyggts. År 1918 förordnades

sålunda de elektriska inspektörerna såsom specialinspektörer inom

yrkesinspektionen för tillsyn å koncessionerade elektriska anläggningar, och

samma år uppdrogs åt vissa befattningshavare inom järnvägsstyrelsen och

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i egenskap av specialinspektörer utöva

viss tillsyn å lagens efterlevnad vid järnvägsdrift. År 1919 anställdes

såsom biträden åt yrkesinspektrisen 2 kvinnliga assistenter. För tillsyn å

skogs- och flottningsarbetarnas bostadsförhållanden tillkom år 1919 i samband

med antagandet av skogs- och liottledshärbärgeslagarna 1 special
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

5

inspektör, skogshärbärgesinspektören. Denne bemyndigades år 1925 att såsom

specialinspektör inom yrkesinspektionen jämväl utöva tillsyn å arbetarskyddslagens

efterlevnad vid skogsavverknings-, kolnings-, flottningsoch

flottledsbyggnadsarbete. Hans titel ändrades samtidigt till skogs- och

flottledsinspektör. År 1930 erhöll denne såsom biträden 2 assistenter, den

ena med helårstjänstgöring. I samband med tillkomsten av 1937 års skogsbärbärgeslag

utökades den skogliga yrkesinspektionens personal med 1

skogsunderinspektör och 3 biträdande skogsunderinspektörer, de senare

med halvårstjänstgöring.

År 1939 förstärktes yrkesinspektionen ytterligare. Sålunda utökades antalet

yrkesinspektörer med 2. Vidare tillkommo 11 förste distriktsingenjörer,

varjämte yrkesinspektörsassistentbefattningarna ersattes med distriktsingenjörstjänster

och antalet sådana ökades med 4. Dessutom inrättades 2

aspirantbefattningar på distriktsingenjörstjänst. Antalet yrkesunderinspektörer

ökades med 14. Även den kvinnliga yrkesinspektionen, som vid tiden

före 1939 utgjordes av 1 yrkesinspektris och 2 yrkesinspektrisassistenter,

utvidgades, varvid 3 distriktsinspektriser tillsattes, medan 1 av assistentbefattningarna

överfördes på övergångsstat. Yrkesinspektrisen erhöll därjämte

som biträde 1 extra ordinarie befattningshavare.

Slutligen må nämnas, att i avvaktan på prövningen av frågan om omorganisation

av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen enligt arbetarskyddskommitténs

förslag den allmänna yrkesinspektionen fr. o. in. den 1

juli 1947 provisoriskt förstärkts med 3 förste distriktsingenjörer, 7 distriktsingenjörer

och 5 yrkesunderinspektörer. Den kvinnliga yrkesinspektionen

har samtidigt ökats med 3 assistenter, varjämte den nuvarande halvårsanställde

assistenten hos skogs- och flottledsinspektionen ersatts av en helårsanställd

assistent.

Vad beträffar den centrala ledningen av tillsynsverksamheten ställdes de

först tillsatta yrkesinspektörerna under inseende av kommerskollegium. De

arbetarskyddsärenden, som åvilade den centrala förvaltningen, handlades

därvid å kollegii industribyrå. Kollegium hade dock ej befogenhet att meddela

yrkesinspektörerna bindande föreskrifter. Fr. o. in. år 1913 uppdrogs

åt socialstyrelsen, som upprättades samma år, att utöva överinseende över

och ledningen av yrkesinspektionen samt att omhänderhava den centrala

handläggningen av arbetarskyddsärenden. Fullgörandet av dessa uppgifter

anförtroddes närmast åt en särskild byrå inom socialstyrelsen, byrån för

arbetarskyddsärenden. Frågan om ändrad förläggning av den centrala ledningen

av arbetarskyddet bär sedermera behandlats i olika sammanhang.

År 1937 bestämdes, att den centrala handläggningen av arbetarskyddsärendena

och chefskapet för yrkesinspektionen skulle fr. o. m. år 1938 ankomma

på riksförsäkringsanstalten och i följd härav överflyttades socialstyrelsens

byrå för arbetarskyddsärenden från styrelsen till anstalten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr IS i .

Centrala organ.

Riksförsäkringsanstalten. Det viktigaste av de organ, som handhava ledningen

av tillsynen över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning och som

ha att följa utvecklingen på arbetarskyddets område, är f. n. riksförsäkringsanstalten,

som enligt vad nyss angivits sedan 1938 fungerar som

yrkesinspektionens chefsmyndighet. Fullgörandet av denna uppgift åligger

främst anstaltens arbetarskyddsbyrå.

Direkt under anstalten lyda den allmänna yrkesinspektionen, den kvinnliga

yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspeklionen.

För tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad finnas inom vissa

slag av verksamhet förordnade speciella tillsynsorgan, vilka fullgöra tillsynen

vid sidan av sin egentliga tjänst. De äro med avseende å nämnda

tillsyn underställda riksförsäkringsanstalten och dess arbetarskyddsbyrå

men sortera i övrigt under de myndigheter, till vilka de höra. Här åsyftade

myndigheter äro kommerskollegium, järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Kommerskollegium. Under denna myndighet lyda bl. a. bergmästarna

(jämte gruvingenjörerna), statsinspektörerna över elektriska starkströmsanläggningar

och sprängämnesinspektören. I den mån nämnda organs

verksamhet avser arbetarskyddsfrågor äro de dock underställda riksförsäkringsanstalten

— utom vad gäller bergmästarna i fråga om gruvlagens

och stenkolslagens arbetarskyddsföreskrifter. Under kollegium sorterar

vidare fartygsinspektionen, som även har att tillvarataga arbetarskyddsintressen.

I lagen om tillsyn å fartyg föreskrives, att denna tillsyn skall i

vissa avseenden utövas av fartygsinspektionens chefsmyndighet (kommerskollegium)

i samverkan med yrkesinspektionens chefsmyndighet. Beträffande

överinseendet över tillsynen å arbete med lastning och lossning av

fartyg (stuveriarbete), vilken tillsyn i huvudsak ankommer på yrkesinspektionen,

biträdes riksförsäkringsanstalten av chefen för kommerskollegii

sjöfartssociala avdelning i egenskap av specialinspektör för stuveriarbete.

Järnvägsstyrelsen. Vissa arbetsuppgifter med avseende å arbetarskyddslagstiftningens

genomförande utföras inom järnvägsstyrelsen, i det att två

av dess tjänstemän förordnats att i fråga om vissa arbeten vid statens järnvägar

utöva den tillsyn å lagstiftningens efterlevnad, som eljest ankommer

på yrkesinspektör.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den hos styrelsen anställda järnvägsinspektören

utövar ifrågavarande tillsyn å vissa arbeten vid de enskilda

järnvägarna.

Medicinalstyrelsen. Jämlikt lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. in.

har radiofysiska institutionen att under medicinalstyrelsens överinseende

och ledning utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

densamma meddelade föreskrifter. Då radiologiskt arbete i allmänhet faller

inom arbetarskyddslagens tillämpningsområde och då lagen om tillsyn

å sådant arbete till väsentlig del — med avseende å de därmed sysselsatta

arbetstagarna — utgör en specialreglering på arbetarskyddets område, följer

härav att vissa arbetarskyddsuppgifter ankomma på medicinalstyrelsen.

De uppgifter, som åvila styrelsen beträffande kontrollslakterier och under

offentlig kontroll ställda charkuterifabriker, anknyta likaså i viss utsträckning

till axbetarskyddet.

Förutom förenämnda myndigheter, till vilka tillsynsorgan äro knutna,

finnas vissa verk och myndigheter, vilka ha att handlägga frågor av arbetarskyddsnatui-,

ehuru de ej ha någon befattning med tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens

efterlevnad. Sålunda ankommer det på statens institut

för folkhälsan att genom dess yrkeshygieniska avdelning behandla arbetarskyddsfrågor

av yrkeshygienisk art. Då dessa uppgifter nära sammanhänga

med yrkesinspektionens verksamhet, får nämnda avdelning ofta

fungera som ett medicinskt rådgivande organ åt yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Arbetsrådet är likaledes ett ämbetsverk med arbetarskyddsuppgifter. På

arbetsrådet ankommer att träffa avgöranden och meddela utlåtanden i frågor

om arbetstidslagarnas tillämpning och att medgiva eftergifter från bestämmelserna

om arbetstidens längd. Tillsynen å efterlevnaden av arbetstidslagarnas

bestämmelser utövas däremot av yrkesinspektionens befattningshavare

samt kommunala tillsynsorgan.

Även vissa andra centrala organ finnas, vilka mer eller nxindre ha att

taga befattning med ärenden, som röra eller nära ansluta till arbetarskyddslagstiftningen.

Här må såsom exempel nämnas lantbruksstijrelsen, som har

att övervaka efterlevnaden av mejeristadgan. Särskilt denna stadgas 3 §

innehåller bestämmelser, som beröra arbetarskyddet.

Lokala organ.

Den direkta tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad utövas

av jTkesinspektionen genom dess lokala organ, till vilka i första hand äro

att räkna yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsorgan.

Nämnda befattningshavare utgöras av yrkesinspektörer och dem

underställda tjänstemän för tillsynstjänsten i allmänhet (den allmänna

yrkesinspektionen) samt yrkesinspektrisen och henne underställda befattningshavare

för tillsyn företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas

(den kvinnliga yrkesinspektionen).

De kommunala tillsynsorganen, som ha att biträda vid utövandet av tillsynstjänsten

i allmänhet, utgöras av kommunernas hälsovårdsnämnder

eller, där särskild sådan nämnd ej tillsatts, av kommunalnämnden (den

kommunala tillsynen).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Till de lokala tillsynsorganen äro vidare att hänföra bergmästare och

gruvingenjörer, som ha att utöva tillsyn företrädesvis å bergverksarbete och

därmed sammanhängande arbete. Dit kunna även räknas yrkesinspektionens

specialinspektörer, vilka i fråga om vissa slag av verksamhet utöva

den tillsyn, som eljest åligger yrkesinspektör. De utgöras av skogs- och

flottledsinspektören, specialinspektörerna för järnvägsdrift, sprängämnesinspektören,

specialinspektörerna för elektriska starkströmsanläggningar

samt specialinspektören för stuveriarbete (specialinspektionen).

Även länsstyrelserna ha f. n. vissa arbetsuppgifter, som anknyta till arbetarskyddet.

Sålunda äger länsstyrelse jämlikt arbetarskyddslagen att i visst

fall föreskriva om läkarbesiktning av minderåriga och att förordna besiktningsläkare

för minderåriga samt att enligt lagen angående förbud i vissa

fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg,

förordna om läkarundersökning av arbetstagare, som å visst arbetsställe

eller hos viss arbetsgivare sysselsättas med dylikt arbete.

På länsstyrelse ankommer vidare en annan arbetarskyddsuppgift, nämligen

att utöva tillsyn å efterlevnaden av 1919 års lag om skyldighet i vissa

tall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna. Länsstyrelsen

äger härvid åtnjuta biträde av befattningshavare vid yrkesinspektionen

samt i det allmännas tjänst för skogsvård anställd personal.

För utförligare uppgifter om den nuvarande arbetarskyddsorganisationen

torde jag få hänvisa till betänkandet s. 15—21.

Kommitténs förslag.

Enligt det av kommittén framlagda förslaget skulle olika på arbetarskyddets

område verksamma organ sammanföras och ställas under en

gemensam central ledning. För detta ändamål föreslås, att det nuvarande

arbetsrådet och dess kansli ombildas och utbygges till ett särskilt ämbetsverk

för arbetarskyddsärenden, även detta benämnt arbetsrådet, och att till

detta verk förlägges chefskapet för yrkesinspektionen. Till ämbetsverket

skulle överflyttas bl. a. riksförsäkringsanstaltens arbetarskj^ddsbyrå, sprängämnesinspektionen

och yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut

för folkhälsan. Beslutanderätten i arbetstidsärenden skulle fortfarande utövas

i den i arbetstidslagarna stadgade ordningen. Jämväl vissa arbetarskyddsärenden

skulle prövas i denna ordning. Arbetsrådets partsrepresentation

förutsättes bli oförändrad, dock att vid handläggning av arbetarskyddsärende,

som berör tjänstemannaförhållanden, en för tjänstemännen

utsedd representant skulle inträda i rådet i stället för en av arbetarrepresentanterna.

Ämbetsverket skulle stå under ledning av en generaldirektör och bestå

av sex byråer. Personalorganisationen skulle i förhållande till den personal

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

med stadigvarande anställning, soin år 1946 fanns å de byråer oeh avdelningar

vilka beröras av förslaget, ökas med 71 befattningshavare. Med

undantag för arvodesanställd och extra personal skulle det totala antalet

befattningshavare inom verket uppgå till 112.

Den lokala tillsynsorganisationen, yrkesinspektionen, benämnes i förslaget

arbetsinspektionen. Den allmänna yrkesinspektionen föreslås utökad

med medicinsk-yrkeshygieniskt utbildad personal, varjämte den nuvarande

kvinnliga yrkesinspektionen föreslås ersatt av socialhygieniskt utbildade

befattningshavare, knutna till den allmänna arbetsinspektionen och

med uppgift att följa arbetsförhållandena för såväl manliga som kvinnliga

arbetare. I enlighet härmed skulle å varje yrkesinspektionsdistrikt inspektionen

företrädas av en yrkesinspektör, en yrkesläkare och en socialinspektör.

Som chef för distriktet skulle en av dessa tre befattningshavare förordnas.

Tillsynspersonalen i övrigt liksom kontorspersonalen å distriktsexpeditionerna

föreslås betydligt utökad.

Den kommunala tillsynen föreslås begränsad till sådana kommuner och

samhällen, där särskild hälsovårdsnämnd finnes, och inom dessa skulle

tillsynen anförtros åt särskilt utsedda, avlönade kommunala tillsynsinän.

Till ersättning åt dessa skulle kommun kunna erhålla statsbidrag.

För tillsyn å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott föreslås en särskild,

det nya ämbetsverket underställd gruvinspektion, fördelad på fyra distrikt,

motsvarande i stort sett de nuvarande bergmästardistrikten. Bergmästarna

och hos dem anställda gruvingenjörer skulle befrias från ifrågavarande

tillsyn.

Skogs- och flottledsinspektionen föreslås uppdelad på två distrikt, vardera

med en skogsyrkesinspektör soin chef. En av skogsyrkesinspektörerna

skulle tillika tjänstgöra som chef för en särskild skogsavdelning inom

ämbetsverket.

Tillsynen å arbetarskyddet vid trafikväsendet skulle uppdragas åt eu

särskild trafikinspektion, varvid samtidigt yrkesinspektionens nuvarande

specialinspektörer för järnvägsdrift skulle befrias från arbetarskyddstillsynen

vid statens och de enskilda järnvägarna.

Sprängämnesinspektionens tillsynsverksamhet föreslås utvidgad att omfatta

alla arbetsställen, där eldfarliga eller explosiva ämnen ifrågakomma.

Verksamheten skulle samtidigt begränsas att gälla blott de speciella yrkcsfaror,

som äro förbundna med dessa ämnen.

Enligt kommitténs förslag skulle antalet befattningshavare hos yrkesinspektionen

uppgå till 200. Motsvarande antal utgjorde år 1946 110, bortsett

från vissa befattningshavare som av kommittén föreslagits överflyttade

till centralmyndigheten.

Kommitténs förslag är icke enhälligt. Fem av kommitténs ledamöter ha

i vissa avseenden anfört reservationer mot förslaget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Departementschefen.

Gällande lag om arbetarskydd tillkom år 1912. Den fortskridande industrialiseringen

och ökade krav på arbetarskyddets omfattning och effektivitet

ha sedermera tid efter annan föranlett ändringar i arbetarskyddslagstiftningen,

delvis av ganska omfattande karaktär. Frågan om en mera

genomgripande revision av lagstiftningen har emellertid sedan länge varit

aktuell. Redan 1938 tillkallade jag sålunda sakkunniga för att företaga en

tiversyn av lagstiftningen på området. Nämnda sakkunniga — 1938 års

arbetarskyddskommitté —- ha numera slutfört huvuddelen av sitt uppdrag.

Kommittén har, såsom nämnts, framlagt dels ett betänkande med

förslag till ny lagstiftning, dels ock betänkande med förslag till ändrad

organisation av tillsynen å lagstiftningens efterlevnad.

De i förstnämnda betänkande framlagda förslagen innefatta utvidgningar

och skärpningar av den nu gällande lagens bestämmelser. Ehuru jag i

åtskilliga avseenden icke kan acceptera de av kommittén framlagda förslagen,

delar jag kommitténs allmänna uppfattning rörande behovet av

eu revision i skärpande riktning av den gällande lagstiftningen. Det har

också varit min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att för den nu samlade

riksdagen framlägga proposition grundad på kommitténs lagstiftningsförslag.

Den genomgripande omarbetning av kommittéförslaget, vilken utförts

inom socialdepartementet, har emellertid icke kunnat fullföljas i sådan

tid att lagrådsgranskning av förslaget ännu medhunnits. Förslaget har tidigare

denna dag remitterats till lagrådet. Under sådana förhållanden anser

jag lämpligast, att framläggandet av propositionen uppskjutes.

Arbetarskyddskommitténs andra betänkande innefattar förslag till en

mycket betydande omorganisation och utbyggnad av den nuvarande tillsynsorganisationen.

Förslagen innebära dels en koncentration av den hittillsvarande,

i vissa avseenden splittrade organisationen, dels en utvidgning

av densamma. Förslagen ha varit föremål för en omfattande remiss. Det

råder en så gott som enhällig uppfattning om angelägenheten av en omläggning

och utvidgning av organisationen.

Läget är också sådant, att omfattande åtgärder till förbättring av skyddsverksamheten

äro motiverade. Jag vill erinra, att den starka stegring av

antalet olycksfall i arbete och antalet yrkessjukdomsfall, som ägt rum under

krigsåren, numera väl avtagit i hastighet men långtifrån avstannat. Det

totala antalet olycksfall under 1947 uppskattas enligt vad jag inhämtat till

omkring 282 000, dvs. över 900 olycksfall per arbetsdag.

För att den hittillsvarande utvecklingen skall kunna brytas och antalet

olycksfall bringas att minska i stället för att öka fordras i första hand en

ökad insats i skyddsarbetet av arbetsgivare och arbetstagare. Det är glädjande

att kunna konstatera, alt ett allt större intresse visats och ett allt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Knngl. Maj.ts proposition nr 1S''i.

bättre samarbete kommit till stånd inom näringslivet beträfiande arbetarskyddsuppgifter.

Även en fortsatt utveckling av lillsynsorganisationen torde

emellertid vara av grundläggande betydelse, icke endast i vad gäller den

rent kontrollerande delen. En mycket betydelsefull insats torde dessa organ

göra också därigenom att de tillhandahålla sakkunskap, främst i skyddstekniska

angelägenheter, samt genom att de tillvarataga och sprida kännedom

om vunna erfarenheter på arbetarskyddets område. Jag förordar därför,

att åtgärder nu vidtagas för att öka tillsynsorganisationens effektivitet.

Oen omständigheten, att förslag till ny arbetarskyddslagstiftning icke nu

förelägges riksdagen, utgör icke något hinder härför. Tvärtom torde det vara

en fördel att en omorganisation av tillsynsorganen är genomförd innan en

ny lagstiftning träder i kraft. Härigenom torde övergången underlättas.

Vad beträffar den av kommittén föreslagna utbyggnaden av organisationen

är att märka att 1947 års riksdag beslöt en provisorisk förstärkning av

personalorganisationen såväl hos riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå

som hos den lokala yrkesinspektionen. Denna förstärkning är att betrakta

som en första etapp i utbyggnaden. Nu rådande förhållanden föranleda

emellertid en viss återhållsamhet ifråga om kostnadskrävande administrationsreformer.

Även andra omständigheter göra att jag icke i detta

sammanhang kan förorda, att kommitténs utbyggnadsprogram nu helt genomföres.

Utbyggnaden torde även i fortsättningen böra ske etappvis. .lag

begränsar därför mina förslag till att avse vad som för ögonblicket förefaller

mest angeläget. Detta synes i stort sett vara dels att tillsvnsorganisalionen

erhåller en självständigare ställning och en mera enhetlig ledning

genom att en särskild centralmyndighet för arbetarskyddsfrågor inrättas,

dels ock att personalorganisationens utbyggnad fortsättes, om än i begränsad

utsträckning.

T enlighet härmed föreslår jag i det följande, att tr. o. in. den 1 januari

1949 skall inrättas en arbetarskyddsstyrelse, bildad i huvudsak genom sammanslagning

av det nuvarande arbetsrådet och riksförsäkringsanstaltens

arbetarskydd sbyrå. Styrelsen — med en generaldirektör som chef — föreslås

bestå av en arbetstidsbyrå, eu teknisk byrå, eu kanslibyrå, en skogsavdelning,

en trafikavdelning och en social avdelning. Antalet befattningar

föreslås ökat från 40 i den nuvarande organisationen till Öl. Däremot finner

jag mig icke kunna tillstyrka av kommittén föreslagen överflyttning

till det nya ämbetsverket av sprängämnesinspektionen och yrkeshygieniska

avdelningen vid statens institut för folkhälsan.

Senare denna dag kommer jag alt föreslå, att till lagrådet remitteras förslag

till lagstiftning om överflyttande å den nyinrättade arbetarskyddsstyrelsen

av de uppgifter och befogenheter som tillkomma arbetsradet. Någon

materiell ändring i nu gällande regler om partsrepresentation i arbetsrådet

åsyftas icke i annan mån än att särskild representation för tjänstemännen

i vissa mål förutsättes skola anordnas. I enlighet med arbetarskyddskom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

mittens förslag, förordar jag, att även vissa arbetarskyddsärenden skola

handläggas i den ordning, som sålunda skall gälla för arbetstidsärenden.

Beträffande yrkesinspektionen föreslås i stort sett inga mera principiella

ändringar. Den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionens befattningshavare

föreslås under benämningen socialinspektörer ingå i den allmänna yrkesinspektionen

men med bibehållande i huvudsak av sina nuvarande uppgifter.

Tillsynen å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott föreslås fortfarande

ankomma på bergmästarna, varvid doek förordas, att dessas tillsyn i samband

med ikraftträdandet av ny arbetarskyddslagstiftning begränsas till

arbete under jord. Skogs- och flottledsinspektionen föreslås uppdelad på

två distrikt. Antalet befattningar inom den lokala yrkesinspektionen föreslås

ökat från 128, varav tre halvårsbefattningar, till 158.

II. Den centrala organisationen.

Inrättandet av en arbetarskyddsstyrelse ni. ni.

Kommitténs förslag.

Om erfarenheterna av den nuvarande förläggningen av arbetarskyddets

centrala ledning anför kommittén bl. a., att de fördelar, som riksförsäkringsanstalten

såsom försäkringsinrättning möjligen vunnit av att vara

chefsmyndighet för yrkesinspektionen icke uppvägas av den arbetsbelastning

anstalten fått vidkännas genom handläggningen av en mängd därmed

förenade arbetarskydds-, personal- och administrativa ärenden. Å andra

sidan hade yrkesinspektionen, vars huvuduppgift vore att förebygga ohälsa

och olycksfall i arbete, icke haft någon uppenbar fördel av att vara underordnad

ett ämbetsverk, vars främsta uppgift vore att handlägga ärenden

rörande den efterhjälpande verksamheten på grund av inträffade sjukdomsoch

olycksfall i arbete. Kommittén anför i detta sammanhang, att yrkesinspektionen

i övriga europeiska länder i allmänhet i organisatoriskt hänseende

intar en från olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringsverksamheten,

även där denna är statlig, skild och fullt självständig ställning.

Kommittén har (s. 11—13 och 24—25) redogjort för vissa tidigare framlagda

förslag angående den centrala ledningen av arbetarskyddet. Att frågan

om samordning under en central ledning av de olika arbetarskyddsorganen

icke tidigare lösts får enligt kommitténs mening bl. a. ses mot

bakgrunden av att hittills vanligen endast partiella reformer inom arbetarskyddslagstiftningen

kommit i fråga och att det därför icke varit lämpligt

eller möjligt att lösa detta spörsmål. I samband med den allmänna översyn

av arbetarskyddslagstiftningen, som kommittén hade att verkställa, syntes

det emellertid nödvändigt att frågan prövades. Kommittén har vidare i

denna de! anfört i huvudsak följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''i.

Enligt kommitténs mening är en centralisering och rationalisering av

handläggningen av arbetarskyddsärendena i hög grad påkallad, därest arbetarskyddet

i dess alltmer vidgade omfattning skall bliva tillräckligt effektivt.

Men härför fordras, att den centrala ledningen av arbetarskyddet gives

en så självständig ställning som möjligt och att den helt får ägna sig åt

arbetarskyddet. Att såsom nu anförtro ledningen av yrkesinspektionens

verksamhet åt ett ämbetsverk, som redan förut har stora och omfattande

arbetsuppgifter, låt vara med nära anknytning till arbetarskyddet, synes

med hänsyn till arbetarskyddsfrågans utveckling och betydelse även vara

opraktiskt och föga rationellt. En sådan lösning torde ej heller kunna bestå

såsom ändamålsenlig. Den centrala ställning arbetarskyddsfrågan numera

intager i nutida arbetsliv kräver jämväl, att de organ, som skola

handha övervakningen av arbetarskyddet, sammanföras och ställas under

en gemensam och självständig ledning. Ett särskiljande av arbetarskyddet

och exempelvis olycksfallsförsäkringsfrågan bör emellertid icke innebära

ett förnekande eller underskattande av behovet eller önskvärdheten av ett

samarbete inom de nämnda sociala verksamhetsområdena.

Kommittén har anfört, att eu omorganisation i det av kommittén angivna

syftet av den centrala ledningen för arbetarskyddet berör icke blott riksförsäkringsanstalten

utan även vissa andra verk, vilka ha att taga befattning

med arbetarskyddsärenden i vidsträckt bemärkelse.

Kommittén har i detta sammanhang till en början behandlat arbetsrådet

och dess verksamhet samt härvid anfört i huvudsak följande.

Till arbetarskyddet i vidsträckt mening är även att räkna arbetstidslagstiftningen.

Ärenden angående tillämpningen av arbetstidslagarna och medgivande

av dispenser från de i dessa lagar meddelade bestämmelserna handläggas

av arbetsrådet. Tillsynen över bestämmelsernas efterlevnad utövas

däremot av yrkesinspektionen. I ärenden, som avse minderårigas användande

i vissa fall till övertidsarbete, inhämtar arbetsrådet ej sällan yttrande

från yrkesinspektionens chefsmyndighet. Med hänsyn till det nära samband

arbetarskyddslagens bestämmelser om natt- och veckovila samt raster

ha med frågor rörande arbetstiden i allmänhet, finnes i gällande arbetarskyddslag

också stadgat, att yrkesinspektionens chefsmyndighet skall vid

avgörande av ärende enligt nämnda bestämmelser, där så finnes lämpligt,

samråda med arbetsrådet. En viss samverkan mellan arbetsrådet och yrkesinspektionen

föreligger således enligt nämnda lagar. Starka skäl tala därför

för att de uppgifter, som åvila arbetsrådet, överflyttas till det tilltänkta

ämbetsverket. Hinder häremot synes ej föreligga, därest arbetsrådets nuvarande

organisation med partsrepresentanter får ingå i detta ämbetsverk.

Med hänsyn till det anförda och då det nuvarande arbetsrådet utgör ett

fristående självständigt ämbetsverk föreslår kommittén, att detta verk ombildas

och utbygges såsom ett särskilt verk för arbetarskyddsärenden. Det

nuvarande arbetsrådets kansli finge därvid ingå som en byrå i det nya

ämbetsverket. Till detta föreslås riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå

överflyttad. I samband med arbetarskyddsbyråns överflyttning skola

enligt förslaget till det nya verket jämväl överflyttas chefskapet för de när
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr ISA.

mast under denna hörande tillsynsorganen, nämligen den allmänna och

den kvinnliga yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspektionen.

Kommittén föreslår, att det nya ämbetsverket skall övertaga benämningen

arbetsrådet.

För att vinna åsyftad enhetlighet i fråga om ledningen av arbetarskyddet

föreslår kommittén vidare, att till det nya verket överflyttas vissa tillsynsorgan,

som f. n. äro knutna till andra ämbetsverk. Sålunda föreslås, att tillsynen

över arbetarskyddet inom gruv- och stenindustrien överflyttas från

bergmästarna till särskilda gruvinspektörer, vilka skola lyda under en i del

nya ämbetsverket upprättad avdelning för gruvinspektion. Likaså förordas,

att sprängämnesinspektionen i sin helhet överflyttas från kommerskollegium

till ämbetsverket. De nuvarande till järnvägsstyrelsen samt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen anknutna specialinspektörerna inom yrkesinspektionen

för statlig och enskild järnvägsdrift föreslås bli befriade från tillsynen

å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. Denna tillsyn skall enligt

förslaget i stället anförtros åt särskilda trafikinspektörer inom arbetsrådet,

vilka därjämte skola bemyndigas att övervaka arbetarskyddet inom

trafikväsendet i övrigt. Slutligen föreslår kommittén, att yrkeshygieniska

avdelningen vid statens institut för folkhälsan överflyttas till det nya

verket.

Kommittén anför, att ett sammanförande under gemensam ledning av

samtliga på arbetarskyddets område verksamma tillsynsorgan skulle förutsätta

att även den elektriska inspektionen, bestående av kommerskollegii

elektriska byrå och statens elektriska inspektion, fartygsinspektionen, omfattande

kollegii fartygsinspektionsbyrå och fartygsinspektionens lokala

organ, samt kollegii sjöfartssociala avdelning liksom även en del av radiofysiska

institutionen (strålskyddsinspektionen) överflyttas från kommerskollegium

resp. karolinska sjukhuset till verket i fråga. Kommittén finner

emellertid icke anledning att föreslå ändring av den nuvarande organisationen

av den elektriska inspektionen och strålskyddsinspektionen. Beträffande

fartygsinspektionen anser kommittén, att frågan om dess överflyttning

till det nya ämbetsverket bör prövas i samband med frågan om arbetarskyddet

ombord å fartyg, i vilken fråga kommittén ännu icke framlagt

förslag.

Redogörelse för kommitténs förslag angående tillsynen å arbetarskyddet

vid gruvor och stenbrott, vilket förslag bl. a. avser inrättande av en särskild

gruvinspektion, torde få lämnas vid behandlingen av specialinspektionen

in. in. (s. 119).

Till stöd för förslaget om överflyttning av sprängämnesinspektionen har

kommittén främst åberopat den stora betydelse denna inspektionsverksamhet

har för arbetarskyddet och vikten av samordning mellan inspektionens

och övriga tillsynsorgans arbete.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr ISi.

I detta sammanhang må nämnas, att kommittén även föreslår viss omläggning

av sprängämnesinspektionens verksamhet inom arbetarskyddet.

Redogörelse härför torde få lämnas senare (s. 121).

Vad angår tillsynen å arbetarskyddet inom trafikväsendet har kommittén

lämnat bl. a. följande uppgifter rörande den nuvarande ordningen för tillsynens

utövande vid järnvägarna.

För tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid järnvägsdrift

ha förordnats särskilda tillsynsorgan. Sålunda har Kungl. Maj:t för tillsyn

å vissa arbeten vid statens järnvägar med stöd av 23 § lagen om arbetarskydd

genom kungörelse den 27 september 1945 (nr 640) föreskrivit, att

byrådirektören å järnvägsstyrelsens maskintekniska byrå och överinspektören

för säkerhetstjänsten hos samma styrelse skola, beträffande statens

järnvägar, i egenskap av specialinspektörer inom yrkesinspektionen utöva

den tillsyn å efterlevnaden av nämnda lag och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter, som åligger yrkesinspektör. Härvid ankommer det på

byrådirektören att svara för tillsynen i vad den avser ban- och maskintjänsten

och på överinspektören att svara för densamma i vad den angår

säkerhets- och trafiktjänsten.

Vad beträffar tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid

enskild järnvägsdrift har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 26 januari

1940 (nr 108) föreskrivit, att järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skall, i vad angår ban-, maskin-, säkerhets- och trafiktjänsten

vid de enskilda järnvägarna, i egenskap av specialinspektör inom

yrkesinspektionen utöva den tillsyn å efterlevnaden av nämnda lag och

med stöd av densamma meddelade föreskrifter, som åligger yrkesinspektör.

För arbetarskyddstillsynen inom trafikväsendet i övrigt, bortsett från sjöfarten,

finnas icke några särskilda specialinspektörer förordnade, utan det

ankommer på yrkesinspektionens befattningshavare att härutinnan utöva

erforderlig tillsyn. Kommittén erinrar emellertid, att för tillsyn ur trafiksäkerhetssynpunkt

av motorfordon och luftfartyg finnas särskilda inspektionsorgan,

bilbesiktningsmännen (numera statens bilinspektion) och luftf

artsinspektionen.

Kommittén förklarar sig ha övervägt förslag om dels att till det nya

ämbetsverket knyta befattningshavare med järnvägsteknisk kunskap och

erfarenhet och dels att inom yrkesinspektionen tillsätta särskilda inspektörer

för arbetarskyddstillsynen vid järnvägsdrift. Som skäl härför har

särskilt framhållits, att det ur arbetarskyddssynpunkt vore mindre lämpligt

och välbetänkt, att tillsynen vid statens järnvägar omhänderhades av

vissa befattningshavare, tillhörande det verk under vilket järnvägarna

hörde. Även i fråga om den enskilda järnvägsdriften hade det ansetts

mindre tillfredsställande, att tillsynen å arbetarskyddet vid denna anförtrotts

befattningshavare, som icke odelat kunde ägna sig åt detta uppdrag

och som dessutom med hänsyn till sina övriga arbetsuppgifter vore underställda

ett ämbetsverk med väsentligt andra uppgifter än de som tillkomme

ett socialt verk.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Under åberopande härav liksom även av arbetarskyddets vidgade omfattning

och betydelse föreslår kommittén, att det tillsynsuppdrag, som

jämlikt särskilt förordnande tilldelats vissa befattningshavare hos järnvägsstyrelsen,

överflyttas till särskilda tjänstemän knutna till det nya ämbetsverket.

En liknande överflyttning föreslås även beträffande det tillsynsuppdrag,

som givits åt järnvägsinspektören för de enskilda järnvägarna.

Då det emellertid vore att förmoda, att de på järnvägsavdelningen

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ankommande arbetsuppgifterna genom

förstatligandet av de enskilda järnvägarna framdeles komme att

minskas och att befattningen såsom järnvägsinspektör hos styrelsen därigenom

skulle bli obehövlig, förordar kommittén, att nämnda befattning

överflyttas till det föreslagna ämbetsverket. I vilken omfattning de ärenden,

som nu ankomma på järnvägsavdelningen, böra handläggas av järnvägsinspektören

efter dennes överflyttning till ämbetsverket, anser kommittén

lämpligen böra avgöras av verket i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I anslutning till detta förslag anför kommittén, att ökad uppmärksamhet

bör ägnas åt arbetarskyddet även inom andra grenar av trafikväsendet,

nämligen bil-, buss- och lufttrafiken. Med hänsyn till att säkerhetstillsynen

beträffande maskiner, redskap och andra tekniska anordningar numera är

allmängiltig och att denna förlagts till yrkesinspektionens chefsmyndighet,

har — uttalar kommittén — ansetts, att i denna tillsyn strängt taget inbegripes

även den särskilda kontroll, som bilbesiktningsmännen och luftfartsinspektionen

ha att utöva å motorfordon och luftfartyg. Det hade därför

framställts förslag om att dessa inspektionsorgan borde inordnas under det

nya ämbetsverket. Förslag i sådan riktning framlägges dock ej av kommittén,

som anför, att sistnämnda kontroll främst synes vara betingad av

hänsyn till den allmänna säkerheten (inbegripet även passagerarna), och

att frågan härom vore beträffande trafikmedlen mera dominerande än i

fråga om maskiner och andra tekniska anordningar för huvudsakligen stationärt

bruk. Arbetarskyddsfrågan vore i förevarande fall däremot väsentligen

begränsad till den eller de som framförde trafikmedlet eller eljest biträdde

vid begagnandet av detta. Kommittén uttalar vidare i denna fråga.

Givet är, att den kontroll som utövas genom bilbesiktningen och luftfartsinspektionen

syftar till vidtagande av åtgärder, som även tillgodose

arbetarskyddet. Att särskilja de arbetsuppgifter som åligga nämnda tillsynsmyndigheter

och de som i arbetarskyddshänseende böra ankomma på

den föreslagna trafikavdelningen torde av praktiska skäl icke låta sig göra.

Kommittén förutsätter därför, att samarbete i erforderlig utsträckning

etableras och upprätthålles mellan ifrågavarande myndigheter.

Såvitt avser de yrkeshygieniska ärendena har kommittén lämnat bl. a.

följande uppgifter.

Den centrala handläggningen av yrkeshygieniska ärenden, i vad de avse

tillämpningen av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma med
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

delade föreskrifter, verkställes f. n. av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå

med biträde av den till byrån knutna läkaren för arbetarskyddsärenden

samt i vissa fall yrkesinspektrisen. Som rådgivande instans åt

byrån vid beredning och handläggning av nämnda ärenden tjänstgör folkhälsoinstitutets

yrkeshygieniska avdelning. På byrån ankommer dessutom

att utarbeta anvisningar och andra föreskrifter till skydd mot ohälsa i

arbete liksom även att utöva det överinseende över tillämpningen i yrkeshygieniskt

hänseende av ovannämnda lag och föreskrifter, som är förenat

med anstaltens uppdrag att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen.

Med hänsyn til! den yrkeshygieniska verksamhet, som bedrives av statens

institut för folkhälsan, må här jämväl erinras om de arbetsuppgifter, som

enligt gällande instruktion särskilt åligga institutet, nämligen

att utföra undersökningar rörande skador och ohälsa, som uppkomma

genom ogynnsamma yttre inflytanden i samband med arbete, ävensom

rörande yrkesskador av infektiös natur,

att ägna noggrann uppmärksamhet åt arbetstidsproblemens samband

med hälsan, särskilt beträffande minderåriga och kvinnor,

att utarbeta förslag till såväl allmänna hygieniska anvisningar rörande

arbetslokalers anordnande och användande som speciella hygieniska föreskrifter

unaer anpassning till olika industriers särförhållanden,

att föreslå åtgärder, som ur medicinsk synpunkt finnas påkallade för att

minska risken för olycksfall och ohälsa i arbetet,

att föra ett för läkare och myndigheter avsett specialregister över preparat,

som komma till användning inom industrien eller annan verksamhet

och som kunna eller antagas kunna inverka menligt på hälsan, samt

att meddela undervisning i yrkeshygien åt bland annat tjänsteläkare och

hälsovårdstillsvningsmän ävensom åt personal inom yrkesinspektionen.

Fullgörandet av flertalet av dessa arbetsuppgifter förutsätter såväl undersöknings-

som forskningsverksamhet, och en betydande sådan verksamhet

utövas numera vid institutets yrkeshygieniska avdelning. Någon inspektionsskyldighet

åligger dock icke avdelningen. Under de år yrkeshygieniska

avdelningen varit i verksamhet, ha dess arbetsuppgifter ständigt ökat såväl

vad beträffar undersökningar och utredningar, utförda på uppdrag av myndigheter

och enskilda, som beträffande forskningsuppgifter.

Den väsentliga delen av arbetsuppgifterna har bestått i utredningar angående

yrkesförgiftningar eller yrkesdermatoser och i samband därmed mer

eller mindre rutinmässiga laboratoriearbeten samt utredningar rörande

skyddsåtgärder mot dylika yrkesskador. Fn betydande del av arbetet har

utgjorts av kombinerade medicinska och tekniska undersökningar beträffande

hälsorisken på olika arbetsplatser. Sådana undersökningar ha i allt

större omfattning begärts av industriföretag, arbetarorganisationer m. fl.

Ifrågavarande undersökningar, som verkställts i intimt samarbete mellan

läkare och kemisk-teknisk expertis, ha visat sig vara av mycket stort värde,

då det gällt att erhålla en på bred bas grundad uppfattning om hur de

hygieniska riskerna på olika arbetsplatser och i olika yrken bäst skola bekämpas.

De ha dessutom givit avdelningen ett för den vetenskapliga forskningen

värdefullt material. Från institutets sida har också framhållits, att

det tillämpade arbetssättet lär komma att bliva ett av de viktigaste vid lösandet

av avdelningens framtida arbetsuppgifter och då det gäller att inom

olika yrken frambringa effektiva skyddsåtgärder mot hälsoriskerna.

2 Mining till riksdagens protokoll I sand. Nr 184.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr hHi.

Kommittén föreslår, att yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut

lör folkhälsan överflyttas till det nya ämbetsverket och inordnas i detta

som en särskild byrå, benämnd arbetshygieniska byrån. I sin motivering

härför framhåller kommittén bl. a. följande.

Inom det nutida arbetarskyddet lägges allt större vikt på arbetet att förebygg''3

uppkomsten av yrkessjukdomar och andra hälsoskador till följd av

arbetet eller arbetsförhållandena. För att kunna bedriva ett effektivt och

rationellt arbetarskydd på detta område fordras tillgång till medicinsk sakkunskap

inom yrkesinspektionen. Denna tillgång är f. n. starkt begränsad,

och behovet av medicinsk rådgivning i arbetarskyddsfrågor tillgodoses

väsentligen blott genom det samarbete, som kommit till stånd mellan arbetarskyddsbyrån

och statens institut för folkhälsan, framför allt dess yrkeshygieniska

avdelning. Detta samarbete måste emellertid göras mera effektivt,

och därför fordras, att icke blott tekniska utan även yrkeshygieniska

och medicinska organ på arbetarskyddets område samordnas på ett ändainålsenligare

sätt än nu och ställas under en gemensam ledning.

Mot förslaget om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen ha fyra

av kommitténs ledamöter reserverat sig.

Ledamoten Yllner anför sålunda.

För min del kan jag icke biträda kommitténs uppfattning, att yrkeshygieniska

avdelningen vid institutet skall vara en del av arbetshygieniska

byrån. Det torde för arbetsrådet vara tillfyllest, om detta ämbetsverk har

fri tillgång till den sakkunskap, som yrkeshygieniska avdelningen rymmer,

och om denna avdelning har skyldighet att företaga de utredningar och avgiva

de yttranden, som av arbetsrådet begäres, och om dess chef och övriga

tjänstemän hava skyldighet att efter kallelse deltaga i detta ämbetsverks

överläggningar och föredragningar.

Förhållandet mellan arbetsrådet och yrkeshygieniska avdelningen vid

statens institut för folkhälsan torde i tillämpliga delar närmast böra likna

det som råder mellan medicinalstyrelsen och statens bakteriologiska laboratorium.

Såsom ett ytterligare skäl, varför en del av institutet för folkhälsan icke

bör inordnas under arbetsrådet, får anses det förhållandet, att institutet

delvis tillkommit genom donationsmedel, vid vilka äro fästade det villkoret,

att institutets uppgift skall vara vetenskaplig forskning och undervisning.

Ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm ansluta sig till den av

ledamoten Yllner uttalade meningen, att den yrkeshygieniska avdelningen

vid statens institut för folkhälsan icke bör ingå såsom en del av det nya

arbetsrådet.

Yttranden.

I en del yttranden över kommitténs såväl lag- som organisationsförslag

har frågan om tillsynen å arbetarskydd slagstiftningens efterlevnad gjorts

till föremål för vissa allmänna uttalanden.

Medicinalstyrelsen anför sålunda bl. a., att enligt dess mening samhällets

åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete icke få avsedd

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18k.

19

sjukdomsförebyggande och hälsobefordrande verkan utan att även de medicinska

myndigheterna tillförsäkras full möjlighet att övervaka och påverka

organisationen härför. Arbetarskyddet borde icke organiseras som en sluten

enhet utan så långt möjligt inlänkas som ett naturligt led i den allmänna

hygieniska organisationen för folkhälsans befordrande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att kommitténs förslag till utbyggnad

och reformering av arbetarskydd slagstiftningen, därest det upphöjdes

till lag, torde komma att medföra en väsentlig ökning av de olika arbetarskyddsorganens

uppgifter och arbetsbörda. Följaktligen krävdes särskilda

åtgärder i organisatoriskt hänseende för att uppnå det åsyftade målet, nämligen

ett förbättrat arbetarskydd. En angelägenhet av största vikt härutinnan

borde vara att åstadkomma möjligast effektiva tillsyn å lagstiftningens

efterlevnad. Det torde sålunda föreligga ett starkt behov av utvidgning och

förstärkning av organisationen hos de olika organ, som skola handhava

denna tillsyn, i synnerhet i fråga om de lokala inspektionsorganen.

Landsorganisationen framhåller i sitt yttrande över lagförslaget, att lagstiftningen

komme att ställa de största anspråk på tillsynsorganisationen,

icke endast på grund av sitt vidsträckta tillämpningsområde utan framför

allt på grund av att lagreglernas tillämpning i så stor utsträckning förutsatte

en skälighetsprövning med beaktande av skyddsbehov och särskilda tekniska

och ekonomiska betingelser för skyddets genomförande. Det kunde

inte nog starkt understrykas, att om den nya lagen bättre än den gamla

skulle kunna motsvara sitt syfte, detta trots allt icke i första hand berodde

på de materiella reglernas innehåll utan på inspektionsorganens personaloch

befogenhetsutrustning och på de enskilda befattningshavarnas intresse,

skicklighet och auktoritet. Landsorganisationen anför vidare.

Att kampen mot yrkesfarorna för sin framgång är väsentligt beroende

av arbetsinspektionens effektivisering är ett omdöme, som i huvudsak äger

giltighet beträffande yrkesfaror, som kunna förebyggas genom teknisk prevention.

I fråga om faror, som undandraga sig sådan prevention därför att

de bero av oförstånd, ovarsamhet eller andra subjektiva orsaker, måste huvudansvaret

alltjämt ligga på den lokala säkerhetstjänsten, alltså på den

för varje arbetsställe organiserade samverkan mellan arbetsgivare, arbetsledare

och arbetare. Denna allmänna erinran är i förevarande sammanhang

på sin plats. Den är uttryck för en dyrköpt erfarenhet av lagstiftningens

ineffektivitet i fråga om just dessa yrkesfaror. Olycksfallsfrekvensens

skrämmande stegring under senare tid kan väl återföras på brister i såväl

lagstiftningen som i den statliga och kommunala tillsynsorganisationen.

Sneriges läkarförbund framhåller i sitt yttrande över lagförslaget, att i

den föreslagna organisationsplanen icke tagits hänsyn till flera frågor av

yrkesmedicinsk karaktär, vilka hade ett så intimt samband med tillsynsorganens

verksamhet, att dennas effektivitet kunde äventyras, om de ej

beaktades vid uppbyggandet av organisationen. Som exempel på sådana frågor

nämner förbundet bl. a. den kliniska yrkesmedicinen, yrkesväglednin
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 18A.

gens teoretiska grunder, psykofysisk undersökning för lämplighetsprövning

för vissa krävande yrken (t. ex. inom trafiktjänsten) och föreslagen organisation

av yrkesmedicinska öppna mottagningar vid landstingens sjukhus.

F örslaget att inrätta ett särskilt fristående ämbetsverk

för arbetar sky ddsärenden samt däri inordna rik sförsäkrin

g sanstaltens arbetarskyddsbyrå och det nuvarande

arbetsrådet har i de allra flesta remissyttrandena tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

Riksförsäkringsanstalten framhåller sålunda, att anstaltens hittillsvarande

ställning på arbetarskyddets område medfört icke obetydliga fördelar

ej blott för anstaltens försäkringsverksamhet utan även i viss mån för

yrkesinspektionen. De uppgifter, som åvila det nutida arbetarskyddet, vore

emellertid så omfattande och krävande, att det framdeles icke gärna borde

ifrågalcomma att inordna denna verksamhet under något centralt ämbetsverk,

som jämväl hade andra åligganden av betydande omfattning. Härtill

komme, att vid bedömandet av frågan om förläggningen av den centrala

ledningen av arbetarskyddet hänsyn måste tagas till önskvärdheten av att

den nuvarande splittringen i möjligaste mån undanröjdes. Anstalten ansluter

sig därför till kommitténs förslag.

Bland andra myndigheter och organisationer, som särskilt tillstyrkt kommitténs

förslag i denna del må nämnas kommerskollegium, medicinalstyrelsen,

socialstyrelsen, arbetsrådet, byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen,

länsstyrelsen i Malmöhus län, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation.

Statskontoret framhåller, att arbetarskyddsbyråns verksamhet är av administrativ

natur; arbetsrådet har däremot en i huvudsak dömande uppgift.

Det funnes därför skäl, som talade mot en samordning av byråns och

rådets uppgifter. Kommittén hade emellertid med stöd från såväl arbetsgivar-

som arbetstagarhåll föreslagit, att representanter för arbetsmarknadens

parter skulle deltaga icke blott, såsom f. n. inom arbetsrådet, vid handläggningen

av arbetstidsärenden utan även vid avgörandet av frågor om arbetarskydd

av mera allmän räckvidd. Härigenom skulle det bli möjligt att

tillgodogöra sig den allmänna erfarenhet på hithörande område, som arbetsrådet

i sin dömande verksamhet förvärvat. Den föreslagna anordningen

förutsatte dock, att rådet tillfördes sakkunskap från arbetarskyddsområdet.

Då det ur denna synpunkt kunde te sig ändamålsenligt att sammanföra

rådet och byrån under gemensam ledning, ville statskontoret icke motsätta

sig kommitténs förslag i denna del.

Helt avstyrkande till förslaget att tillskapa ett centralt arbetarskyddsverk

ställer sig länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen anför, att

den närmare utveckling av organisationsspörsmålen, som blivit gjord i betänkandet,

övertygat länsstyrelsen om att samtidigt som kommittén underskattat

vikten av de lokala organens självständiga handlande, dess förslag

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

beträffande den centrala ledningen av arbetarskyddet innebär en kraftig

överorganisation. De ärendesgrupper, som jämlikt förslaget skulle sammanföras

till det centrala verket, vore så pass olikartade, att något tvingande

behov av att giva dem en gemensam överledning icke förelåge. En

betydande besparing av arbetskrafter och kostnader skulle vinnas genom

att i huvudsak bibehålla ett decentraliserat system för ledningen av arbetarskyddet.

Hälsovårdsnämnden i Örebro framhåller, att förslaget organisatoriskt

innebär en mycket kraftig centralisering av förvaltningen och att den föreslagna

organisationen säkerligen icke kommer att medföra åsyftad effekt

inom lokalförvaltningen, där den rådgivande verksamheten torde bli

lidande. Enligt nämndens mening borde organisationen lämpligen decentraliseras.

Härigenom skulle större möjligheter till samråd mellan berörda parter

kunna erhållas.

Riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen, samtliga yrkesinspektörer,

yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift, yrkesinspektionens

ingenjörsförening och statsverkens ingenjörsförbund ha föreslagit, att det

nya centrala ämbetsverket skall benämnas arbetarskyddsstyrelsen och

icke arbetsrådet.

Kommitténs förslag att överflytta arbetarskyddstillsynen vid gruvor

och stenbrott från bergsstaten till en särskild gruvinspektion, inordnad

under det nya ämbetsverket, avstyrkes av kommerskollegium, statskontoret,

statens organisationsnämnd, bergmästarna och svenska gruvföreningen.

Riksförsäkringsanstalten, som likaledes avstyrker förslaget, förordar,

att bergsstatens tillsyn å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott

begränsas att omfatta huvudsakligen under jordsarbete i gruvor. Jernkontorets

gruvbyrå, landsorganisationen och svenska gruvindustriarbetareförbundet

anse det önskvärt, att gruvinspektörerna knytas till bergmästarna,

så att samarbetet dem emellan underlättas.

En närmare redogörelse för utlåtandena lämnas i samband med behandlingen

av specialinspektionen (s. 122).

Förslaget att överflytta sprängämnesinspektionen från kommerskollegium

till det nya ämbetsverket tillstyrkes eller lämnas utan erinran

i flertalet remissyttranden. Förslaget avstyrkes emellertid av bl. a.

kommerskollegium, sprängämnesinspektionen och statskontoret.

Kommitténs förslag angående tillsynen över arbetarskyddet vid t r a f i kväsendet

har i vad det angår statens järnvägar tillstyrkts eller

lämnats ulan erinran i de flesta yttrandena.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att organisationen av specialinspektionen

för järnvägsdrift ej kunde anses ordnad på ett för vidkommande parter helt

tillfredsställande sätt. Styrelsen förklarar sig därför icke ha något att erinra

mot förslaget att styrelsens befattningshavare befrias från tillsynen å

arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

1 rkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift ha i gemensamt

yttrande till riksförsäkringsanstalten erinrat, att det anmärkts att den nu

i fråga om statens järnvägar tillämpade organisationen ej stode i överensstämmelse

med föreskriften i 28 § gällande arbetarskyddslag. Enligt denna

bestämmelse finge yrkesinspektör eller honom underordnad befattningshavare

ej ha anställning i företag, som vore underkastat hans tillsyn. Härom

uttala specialinspektörerna följande.

Anmärkningen synes ha visst fog, men det må dock erinras om att specialinspektörernas

åtgöranden i arbetarskyddsavseende ej rimligen kunna

tänkas ha något som helst inflytande på deras anställnings- eller löneförhållanden.

En viss intressekonflikt skulle kunna tänkas uppstå, därest en

tjänstehavare såsom specialinspektör anser sig böra påyrka åtgärder, vilka

draga kostnader, som skola bestridas av anslag eller å utgiftskonton, i fråga

om vilka han i sin tjänst vid SJ har att vara så sparsam eller restriktiv som

möjligt. Ingen av de tjänstehavare vid SJ, åt vilka uppdragits att tjänstgöra

såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen, har numera att i sin huvudtjänst

direkt vaka över driftsekonomien.

Landsorganisationen hänvisar i ärendet till av svenska järnvägsmannaförbundet

avgivet yttrande. Förbundet uttalar bl. a., att ett sedan länge närt

önskemål skulle förverkligas genom att de nuvarande specialinspektörerna

vid statens järnvägar ersattes med en särskild trafikinspektion, sorterande

under det nya ämbetsverket.

Statskontoret har däremot avstyrkt kommittéförslaget under framhållande

av att det icke hade påvisats, att inspektionen av järnvägarna skulle

vara förbunden med några olägenheter genom det sätt på vilket den f. n.

är anordnad.

Kommitténs förslag att tillsynen över arbetarskyddet vid de enskilda

järnvägarna skall utövas av befattningshavare hos det nya arbetarskyddsverket

har tillstyrkts av väg- och vattenbgggnadsstgrelsen, järnvägsstyrelsen

och riksförsäkringsanstalten. Sistnämnda myndighet har dock ansett,

att icke blott arbetarskyddsuppgifterna utan även övriga på järnvägsavdelningen

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ankommande uppgifter

— möjligen med vissa undantag — böra överflyttas. De av avdelningens

arbetsuppgifter, som icke avse arbetarskydd, vore nämligen i allmänhet så

intimt sammanknutna med arbetarskyddet, att en uppdelning måste fa

ogynnsamma verkningar. Samma mening har uttalats av yrkesinspektionens

specialinspektör vid de enskilda järnvägarna.

Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening anför bl. a. följande.

Den tjänstehavare, som erhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppdrag

att verkställa tillsynen av trafiksäkerheten vid de enskilda järnvägarna,

måste förutsättas äga sådana kvalifikationer, att han även kan utöva

tillsyn av arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. Det synes också

föreningen uppenbart, att befattningshavaren i fråga bör kunna få sin

tjänstgöring i verket så ordnad, att han kan disponera sin tid på för erfor
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kanyl. Maj.ts proposition nr t Hi.

derliga inspektioner lämpligt sätt. Föreningen har sig ej heller bekant, att

anmärkningar mot hittillsvarande anordning under den gångna tiden framförts

vare sig från riksförsäkringsanstalten eller från någon personalorganisation.

Därest det av praktiska skäl blir mera lämpligt, att inspektören för de

enskilda järnvägarna överföres från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till

det nya ämbetsverket, är detta enligt föreningens förmenande av mindre

betydelse. Det väsentliga är, att han blir ensam tillsy ning sman för järnvägarna

i fråga. Han bör sålunda omhänderhava all tillsyn i trafiksäkerhetshänseende

samt å arbetarskyddsområdet, gällande detta senare ej blott

själva järnvägsdriften utan även den yrkesinspektörerna nu tillkommande

tillsynen beträffande verkstäderna ävensom banunderhålls- och nybyggnadsarbeten.

Föreningen framhåller tillika, att det syntes så mycket mera lämpligt att

lägga all inspektion i trafiksäkerhets- och arbetarskyddshänseende vid järnvägarna

i fråga i en hand som de enskilda järnvägarna efter genomförandet

av pågående järnvägsförstatligande endast komme att utgöras av ett

relativt litet antal mindre banor.

Statskontoret har avstyrkt kommittéförslaget även i vad det avser de enskilda

järnvägarna.

Riksförsäkringsanstalten har i sitt yttrande jämväl behandlat frågan om

b ilbesiktnings väsen de t. I denna del framhåller anstalten, att

den anser det böra tagas under förnyat övervägande, huruvida icke bilbesiktningen

bör inordnas under det nya ämbetsverket. Ett slutligt ståndpunktstagande

till denna fråga torde emellertid icke kunna ske utan en

närmare utredning i ämnet.

Antomobilbesiktningsmånnens förening hemställer, att frågan om besiktningsväsendets

inordnande under arbetsrådet måtte prövas i förevarande

sammanhang. Enligt föreningens mening borde besiktningsväsendet för motorfordon

givas den plats, där det bäst kunde utveckla sig med hänsyn till

sina tekniska och sociala arbetsuppgifter, och mest rationellt syntes då vara,

att besiktningsverksamheten samordnades med statens tekniska inspektionsorgan.

Beträffande tillsynen å arbetarskyddet inom lufttrafiken framhåller

riksförsäkringsanstalten, att kommittén tydligen ej avsett att tillsynen å

själva flygtrafiken skulle oinhänderhavas av den föreslagna trafikavdelningen

inom arbetsrådet. Enligt anstaltens uppfattning skulle jämlikt förslaget

den särskilda kontroll, som luftfartsinspektionen hade att utöva med

avseende å luftfartyg, fortfarande bestå även efter det nya ämbetsverkets

tillkomst. Däremot skulle tillsynen inom området i övrigt utövas av yrkesinspektionen.

Sistnämnda tillsyn skulle följaktligen omlatta flygväsendets

verkstäder, hangarer m. in. Anstalten kunde väsentligen ansluta sig till vad

kommittén sålunda åsyftat. Den närmare gränsdragningen mellan de båda

t ill synsområdena torde, tillägger anstalten, i första hand med stöd av vun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

nen erlarenhet få göras av de närmast berörda myndigheterna, arbetarskyddsverket

och luftfartsstyrelsen och. om dessa ej kunde åsämjas, av

Kungl. Maj:t.

Luftfartsstyrelsen anser, att det lämpligaste vore att uppdela arbetarskyddsärendena

inom luftfarten och därmed sammanhängande verksamhetsområden

på luftfartsstyrelsen och det föreslagna nya ämbetsverket.

Denna uppdelning syntes böra ske enligt i huvudsak följande linjer.

I nder det nya verket och dess arbetsinspektion bör utan olägenhet kunna

inrymmas tillsyn av arbetarskyddet inom flygplansfabrikerna. Arbetsförhållandena

inom dessa torde icke avsevärt skilja sig från förhållandena vid

annat likartat verkstadsarbete.

Vidare torde skyddsinspektionen inom den verkstadsdrift som är förenad

med luftfarten böra åligga det nya verket. Luftfartsstyrelsen förutsätter

samråd med luftfartsinspektionen i alla frågor som kräva ett flygtekniskt

bedömande.

Arbetet med anläggande av nya flygfält utföres i regel i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

regi och torde kunna jämställas med övriga större anläggningsarbeten

inom detta verks område, varför tillsvnen bör åligga den

allmänna yrkesinspektionen.

^ luftfart sstyrelsens egna från driftstjänsten fristående arbeten å flvgplatserna

angår, är styrelsen visserligen av den uppfattningen att övervakningen

med avseende å yrkesskyddssynpunkternas tillvaratagande borde

ahgga styrelsen, ehuru det är fråga om styrelsen underställd personal. Luftfai

tsstyrelsen vill dock icke motsätta sig att denna till synsuppgift anförtros

det nya verket därest så befinnes lämpligt och principen genomföres i fråga

om liknande verksamhetsområden inom andra ämbetsverk.

Tillsynen a''\ arbetarskyddet inom den del av luftfarten som omedelbart

berör flygverksamheten såväl inom som utom Sverige bör däremot obetingat

åvila luftfartsstyrelsen och dess organ. Denna verksamhet fordrar en

sådan speciell sakkunskap och anknyter så intimt till luftfartsinspektionens

ordinarie arbetsuppgifter och det internationella samarbetet på detta

område, att det synes otänkbart att här göra en uppdelning. De arbetsuppgifter

som sammanhänga med trafiken såväl beträffande den flygande personalen

som markpersonalen böra bedömas av specialister, och därvid måste

hänsyn tagas till speciella omständigheter beträffande exempelvis arbetstider,

arbetsförhållanden etc. Eu mångfald exempel på frågor där flygteknisk

och ^medicinsk sakkunskap är oundgänglig för ett rätt bedömande

ur yrkesskyddssynpunkt av arbetet inom lufttrafiken skulle kunna anföras.

Har må emellertid endast framhållas, att en yrkesinspektör utan flygmedicinsk

utbildning av naturliga skäl knappast kan vara lämpad att bedöma

exempelvis arbetstider för personal i långväga flygtrafik. — Såsom

ett särskilt skäl varför luftfartsstyrelsen bär handha tillsynen över den flygande

pei sonalens arbetsförhållanden må framhållas, att denna personal i

stor utsträckning fullgör sitt arbete ombord på svenska flygplan utanför

s\enskt territorium. Den svenska yrkesskyddslagstiftningen kan icke äga

tillämpning utanför svenskt territorium, medan däremot luftfartsstyrelsen

äger möjlighet att i enlighet med internationella föreskrifter och efter överenskommelse

med flygtrafikföretagen meddela bestämmelser om arbetsförhållandena

för svensk flygande personal utanför landets gränser.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr J84.

25

Det må här anföras, att arbetsförhållandena inom luftfarten icke äro analoga

med exempelvis motsvarande förhållanden inom järnvägstrafiken, enär

järnvägsstyrelsen ju har att själv ombesörja driften och är ansvarig för anordningarna

för personalens säkerhet och hälsa, medan däremot flygverksamheten

omhänderhaves av företag, som äro fristående gentemot luftfartsstyrelsen.

Utanför det nya ämbetsverket bör vidare ligga den under Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut lydande flygväderlekstjänsten och den

under telegrafstyrelsen hörande radiotjänsten inom luftfarten. Dessa verksamhetsgrenar

äro mycket nära förbundna med själva flygtrafiken och dela

dess arbetstider och arbetsförhållanden.

Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift och yrkesinspektören

i första distriktet anse, att lufttrafiken bör undantagas från det nya

ämbetsverkets uppgifter.

Yrkesinspektören i sjätte distriktet finner däremot önskvärt, att lufttrafiken

kommer under yrkesinspektionens tillsyn och åberopar som skäl härför

bl. a., att det hade inträffat svårartade olycksfall vid segelflygning, vilka

berott på bristande skyddsanordningar.

Kommitténs förslag att inordna folkhälsoinstitutets yrkeshy

gieniska avdelning såsom en byrå i det nya ämbetsverket avslyrkes

i de flesta remissyttrandena.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan framhåller sålunda, att någon

mera ingående undersökning av frågan om den yrkeshygieniska avdelningens

utbrytande ur institutet och dess förläggning såsom en byrå i det

ifrågasatta arbetsrådet icke syntes ha föregått kommitténs ställningstagande

och att motiven till den förordade åtgärden i anmärkningsvärd knapphändighet

angivits av kommitténs majoritet. Det framstode tillika såsom särskilt

anmärkningsvärt, att kommittén helt avstått från att pröva det ifrågavarande

organisationsspörsmålet ur de allmänna och principiella synpunkter,

som ovillkorligen måste göra sig gällande vid ställningstagandet. Skäl

av mycket vägande beskaffenhet tala enligt styrelsens uppfattning med synnerlig

styrka för att den i vårt land konsekvent genomförda uppdelningen

av administration och forskningsuppgifter icke övergives.

Enligt institutsstyrelsens mening hade uppenbarligen organisationsproblemet

uteslutande prövats ur synpunkten att tillförsäkra det administrativa

organet tillgång till medicinsk expertis. Däremot syntes icke någon som

helst uppmärksamhet ha ägnats frågan, om eu ur institutet utbruten och

från dess övriga delar friställd yrkeshygienisk avdelning kunde förutsättas

fullgöra sina uppgifter under lika gynnsamma betingelser som under nuvarande

ordning.

Vid institutets planläggning, framhåller styrelsen, fastslogs efter ingående

överväganden, alt institutets verksamhet skulle omfatta allmänhygien,

framför allt bostadshygien, födoämneshygien och yrkeshygien. Härom anför

styrelsen vidare.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kiingl. Maj.ts proposition ni'' t Hå.

Schematiskt sett kan det sägas, att verksamheten borde taga sikte särskilt

pa tre grundläggande sidor av samhällslivet, nämligen medborgarens bostad,

kost och arbete, därvid yrkeshygieniska avdelningen skulle närmast

inriktas på den sistnämnda uppgiften. Emellertid innesluter yrkeshygienen

en mängd problem, där allmänhygien och födoämneshygien komma in redan

i frågeställningen. Erinras må i sådant avseende om exempelvis den

pågående skiftarbetsundersökningen. Det vore med visshet att väsentligen

försvaga yrkeshygieniska avdelningens möjligheter att fullgöra denna och

en mångfald av dess övriga uppgifter, om den berövades det stöd, som ett

nära och kontinuerligt samarbete med institutets övriga avdelningar måste

skänka. Och vid undersökningarnas utförande inom laboratoriet ligger det

i sakens natur, att tillgången till stora och med personliga och materiella

resurser å grundläggande områden väl utrustade laboratorier måste utgöra

en ovärderlig tillgång för den yrkeshygieniska avdelningen. Om ungefärligen

samma yttre förutsättningar skola beredas inom den föreslagna byrån,

måste kostnaderna bli avsevärt stegrade. Styrelsen befarar, att behov omedelbart

skulle anmälas av experter på de områden, som stå till förfogande

inom institutet. Och en utvidgning av laboratorieresurserna ter sig lika

ofrånkomlig. Enahanda är förhållandet med djurstallet, som givetvis måste

dubbleras. Jämväl i fråga om böcker och tidskrifter skulle säkerligen behov

av dubblering inställa sig.

Uppenbart är också, att den vetenskapliga verksamheten vid de kvarstående

avdelningarna, den allmänhygieniska och den födoämneshygieniska,

skulle lida allvarligt men, därest dessa berövades förmånen av omedelbart

och kontinuerligt samarbete med yrkeshygienen vid handläggning av sina

problem, vilka ofta hava nära anknytning till arbetshygienen.

Vad nu anförts har närmast avseende å undersöknings- och forskningsverksamheten.

Institutets uppgifter å området för utbildning inom socialhygienen

skulle även de i hög grad ogynnsamt påverkas av en uppdelning.

Särskilt skulle måhända detta göra sig gällande i fråga om den fortsatta

utbildningen av läkare inom socialhygien och socialmedicin.

Styrelsen framhåller härefter, att den ansett sig böra och kunna utgå

ilrån att förslaget icke — annat än möjligen som ett mycket kortvarigt provisorium

— bygger på eu lokal förening av den ifrågasatta byrån och institutet.

Enligt styrelsens mening måste nämligen en ordning, enligt vilken

inom samma byggnad som en Kungl. Maj :t omedelbart underställd institution

med långt driven lokalgemenskap — laboratorier, bibliotek, djurstallar

och undervisningslokaler — skulle inrymmas en byrå av ett statligt ämbetsverk

med skild administration och ekonomi, egen personal osv., medtöra

så allvarliga svårigheter av administrativ och ekonomisk natur, att det

vore helt uteslutet att förutsätta en dylik ordning.

Den synpunkt reservanten Yllner anfört rörande donationen vid institutets

tillkomst delades även av styrelsen.

Slutligen borde icke, anför styrelsen, förloras ur sikte den ideella vinsten

av att den vetenskapliga eller vetenskapligt betonade verksamheten inom

yrkeshygienens område intoge en fullt fri och oberoende ställning i förhållande

ej blott till arbetsmarknadens parter utan även till det statliga tillsynsorganet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

o

i

Föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, professorn

S. Forssman uttalar i eu promemoria till institutsstyrelsen, att kommitténs

förslag att överföra yrkeshygieniska avdelningen till det föreslagna

ämbetsverkets arbetshygieniska byrå torde av de framlagda organisationsförslagen

vara det lämpligaste med hänsyn till effektiviteten av landets arbetarskydd,

förutsatt att verksamheten förlägges till yrkeshygieniska avdelningens

lokaler.

Medicinalstyrelsen uttalar bl. a.

Även om förslaget skulle tillföra ämbetsverket den av alla intresserade

krävda tillgången på ökad medicinsk sakkunskap, skulle det enligt styrelsens

mening innebära ett sammanförande av administration och vetenskaplig

forskning, som vore till stort förfång för bådadera och enbart ägnat att

befordra den av styrelsen påtalade tendensen till en avsnörning av yrkeshygienen

från sitt naturliga och nödvändiga sammanhang med den allmänna

hygieniska forskningen och verksamheten. För den yrkeshygieniska

avdelningen skulle detta medföra en stark beskärning av dess ställning som

fritt och obundet organ för forskningen, och för institutet för folkhälsan,

som organiserats som en enhet med inriktning på allmänhygien, födoämneshygien

och yrkeshygien, en stympning, som väsentligen skulle minska institutets

möjligheter att fylla sina viktiga uppgifter.

Riksförsäkringsanstalten understryker behovet av tillgång till medicinsk

sakkunskap inom arbetsinspektionen men kan icke ansluta sig till förslaget

om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen. Anstalten anför härefter

bl. a.

I institutets verksamhet kunna särskiljas tvenne huvudlinjer, nämligen

en mera fristående, djupgående forskningsverksamhet och en praktisktvetenskaplig

undersökningsverksamhet. En överflyttning av institutets yrkeshygieniska

avdelning skulle sannolikt medföra, att forskningsverksamheten

bleve i viss mån åsidosatt till förmån för den mera praktiska delen.

Med hänsyn härtill samt till det förhållandet, att institutet delvis tillkommit

genom donationsmedel, vid vilka äro fästade villkoret, att institutets

uppgift skall vara vetenskaplig forskning och undervisning, synes det anstalten

knappast riktigt eller lämpligt att till den nya chefsmyndigheten

överflytta yrkeshygieniska avdelningen vid institutet. Det synes ej heller

lyckligt att genom en dylik överflyttning från institutet avskilja en viktig

del av dess verksamhetsområde.

Även socialstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden, statens organisationsnämnd,

länsstyrelsen i Örebro län, hälsovårdsnämnden i Malmö,

förste stadsläkaren i Göteborg, svenska arbetsgivareföreningen, svenska

lantarbetsgivareföreningen och handelns arbetsgivareorganisation avstyrka

förslaget om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen. Också landsorganisationen

uttrycker viss tvekan beträffande överflyttningen.

I detta sammanhang må nämnas, att föreståndaren för radiofysiska institutionen

vid karolinska sjukhuset, professorn R. Sievert anfört, att det

kunde ifrågasättas, om icke ett flertal av de verksamhetsområden, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 18U.

skulle ligga under den planerade arbetsinspektionen, förutsatte omfattande

forskning, för vilken en annan organisation än den av kommittén föreslagna

syntes mera ändamålsenlig. En vida bättre form för organisation av det

ifrågavarande arbetet än den föreslagna syntes vara att inom arbetsrådet

ha en avdelning, vilkens huvuduppgift skulle vara att distribuera forskningsproblem

till olika sakkunniga institutioner inom landet och som kunde

ställa medel till förfogande för utredningar och undersökningar av sådana

arbetarskyddsfrågor, som för sitt bedömande fordrade vetenskaplig eller

teknisk forskning av speciell natur.

Även bergmästaren i norra distriktet anför, att den statliga organisationens

uppgifter förutsatte en grundläggande forskning, ett förhållande som

icke blivit tillräckligt beaktat i det föreliggande förslaget.

Departementschefen.

I likhet med kommittén finner jag de växande uppgifterna på arbetarskyddets

område motivera att ledningen av hithörande statliga angelägenheter

sammanföres i ett särskilt ämbetsverk. Jag erinrar om att jag, då

Irågan om överflyttningen av arbetarskyddsbyrån från socialstyrelsen till

riksförsäkringsanstalten behandlades i riksdagen år 1937, fann anledning uttala,

att tillräckliga motiv för att göra byrån till ett självständigt verk redan

då funnos. Jag finner nu tiden vara inne att föreslå, att ett särskilt ämbetsverk

för den centrala ledningen av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens

efterlevnad inrättas. Jag ansluter mig sålunda till kommitténs förslag, att

arbetarskyddsbyrån utbrytes ur riksförsäkringsanstalten och att denna tillsammans

med det nuvarande arbetsrådet kommer att bilda kärnan i det

nya ämbetsverket.

Då det här är fråga om ett verk med övervägande administrativa funktioner

finner jag det icke lämpligt att i enlighet med kommitténs förslag

benämna detsamma arbetsrådet, en beteckning som knappast är adekvat.

I anslutning till vad som förordats i vissa yttranden föreslår jag att verket

benämnes arbetarskyddsstyrelsen.

Jag föreslår, att arbetarskyddsstyrelsen skall inrättas fr. o. m. den I

januari 1949.

De lokala tillsynsorgan, som nu äro underställda arbetarskyddsbyrån i

riksförsäkringsanstalten, nämligen den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen

samt skogs- och flottledsinspektionen böra i fortsättningen

sortera under det nya ämbetsverket. Kommittén har föreslagit, att även

vissa andra tillsynsorgan direkt underställas det nya verket. Jag anhåller

om att nu till behandling få upptaga härmed sammanhängande frågor.

Kommittén har föreslagit, att tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen i

gruvor och stenbrott överflyttas från bergmästarna till särskilda gruvinspektörer,

underställda en inom det nya verket upprättad avdelning för

gruvinspektion. Av skäl, som jag närmare redogör för i det följande

(s. 125), föreslår jag, att bergmästarna efter den nya lagstiftningens

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.

ikraftträdande skola bibehålla sina arbetarskyddsuppgifter i vad avser

underjordsarbete i gruvorna. Bergmästarna böra därvid ha ställning som

specialinspektörer inom yrkesinspektionen och i denna egenskap vara

underställda arbetarskyddsstyrelsen. Någon särskild gruvinspektion anser

jag sålunda icke böra inrättas.

Till frågan om sprängämnesinspektionens överflyttning från kommerskollegium

till det nya ämbetsverket torde icke ställning böra tagas förrän

i samband med prövningen av ett nyligen avgivet förslag till förordning angående

explosiva varor.

Sedan länge har från arbetstagarhåll framförts uppfattningen att tillsynen

å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vad beträffar ban-, maskin-,

säkerhets- och trafiktjänsten vid järnvägarna, vilken nu vid sidan

av andra tjänsteåligganden handhaves för statens järnvägars vidkommande

av två befattningshavare hos järnvägsstyrelsen och för de enskilda järnvägarnas

vidkommande av järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

skulle organiseras som en självständig verksamhet. Kommittén

har föreslagit, att dessa tillsynsuppdrag överflyttas på befattningshavare i

det nya arbetarskyddsverket. De skäl, som kommittén anfört härför, finner

jag bärande. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag att ifrågavarande

tillsynsverksamhet anförtros en särskild avdelning, benämnd trafikavdelningen,

i det nya verket. Jag kan däremot icke förorda, att övriga arbetsuppgifter,

som åvila järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

överflyttas. Det kan nämligen icke vara lämpligt att det nya arbetarskyddsverket

skall svara jämväl för tillsynen i trafiksäkerhetshänseende

vid de enskilda järnvägarna. Vid bifall till det av mig förordade

förslaget torde befattningen som järnvägsinspektör tills vidare erfordras

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Av vissa remissinstanser har ifrågasatts om icke bilbesiktningsväsendet

bör inordnas under det nya arbetarskyddsverket. Då frågan om trafiksäkerhetsarbetets

framtida organisation är under behandling av 1945 års

trafiksäkerhetskommitté, torde med prövningen av denna fråga böra anstå.

I princip är jag dock av den uppfattningen att arbetarskyddsstyrelsens befattning

med motorfordonsfrågor bör begränsas till vad som rör arbetarskyddet.

Kommittén har föreslagit, att även tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens

efterlevnad vid flygtrafik skall ankomma på arbetarskyddsverket

genom dess trafikavdelning. Riksförsäkringsanstalten har emellertid förordat

en viss uppdelning av tillsynen mellan de närmast berörda myndigheterna,

luftfartsstyrelsen och det nya ämbetsverket. Även luftfartsstyrelsen

finner en uppdelning nödvändig. Härvid borde tillsynen av arbetarskyddet

inom den del av luftfarten som omedelbart berör flygverksamheten,

såväl inom som ulan landet, åvila luftfartsstyrelsen och dess organ. I ett

par yttranden har förordats, alt tillsynen över lufttrafiken undantages från

del nya ämbetsverkets uppgifter.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

För egen del vill jag i denna fråga anföra följande. Inom flygväsendet är

den nuvarande arbetarskyddslagen tillämplig å all sådan verksamhet, som

är att anse såsom rörelse eller visst särskilt arbetsföretag i lagens mening,

lillsynen å lagens efterlevnad vid dylik verksamhet ankommer på den allmänna

yrkesinspektionen. Enligt vad jag inhämtat har inspektionen hittills

företrädesvis ägnat tillsyn åt flygväsendets verkstäder, hangarer samt byggnads-

och anläggningsarbeten. Den egentliga luftfartstjänsten däremot har

som regel ej varit föremål för yrkesinspektionens tillsyn. Jag vill i detta

sammanhang påpeka, att även arbetstidslagstiftningen gäller för luftfarten,

lillsynen å denna lagstiftnings efterlevnad inom luftfarten ankommer likaledes

på yrkesinspektionen, då något annat tillsynsorgan icke förordnats

härför.

Av det anförda framgår, att luftfarten redan nu till väsentlig del är inbegripen

under arbetarskyddslagstiftningen och således även underkastad

yrkesinspektionens tillsyn. Jag ansluter mig i princip till kommitténs förslag,

att uppgifter rörande arbetarskyddet vid luftfart jämväl skola åligga

den föreslagna trafikavdelningen inom arbetarskyddsstyrelsen. Jag är emellertid

ense med riksförsäkringsanstalten och luftfartsstyrelsen därom, att

en viss uppdelning av tillsynsverksamheten beträffande luftfarten bör ske.

Sålunda bör chefen för den i luftfartsstyrelsen ingående luftfartsinspektionen

(luftfartsinspektören) förordnas att såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen

utöva tillsyn å arbetarskyddet vid den egentliga luftfarten.

Den närmare gränsdragningen synes i stort sett kunna ske i enlighet med

det av luftfartsstyrelsen framlagda förslaget.

\ ad slutligen angår kommitténs förslag att yrkeshygieniska avdelningen

vid statens institut för folkhälsan överflyttas till det nya verket vill jag

anföra följande.

\ id behandling av arbetarskyddsfrågor av yrkeshygienisk natur är det

givetvis av betydelse, att ett nära samarbete äger rum mellan yrkeshygieniska

avdelningen och yrkesinspektionens chefsmyndighet. Samarbetet

skulle givetvis underlättas om de båda institutionerna organisatoriskt sammanfördes.

De skäl, som anförts mot förslaget, anser jag emellertid vara

av utslagsgivande betydelse. Enligt min mening bör sålunda yrkeshygieniska

avdelningen bibehållas i sin nuvarande ställning vid institutet för

folkhälsan.

Byråindelning m. m.

Nuvarande organisation och kommitténs förslag.

Kommittén har föreslagit, att det nya ämbetsverket skall organiseras på

sex byråer, nämligen

arbetstidsbyrån, som i huvudsak skall övertaga det nuvarande arbetsrådets

uppgifter rörande arbetstidslagstiftningens tillämpning,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

skyddstekniska byrån, å vilken skola handläggas de allmänna skyddstekniska

ärenden, som f. n. åligga riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå,

specialinspektionsbyrån, som skall ha att taga befattning med de ärendon

rörande vissa specialinspektionsorgan, som nu ankomma på nämnda arbetarskyddsbyrå,

arbetshygieniska byrån, som väsentligen motsvarar yrkeshygieniska avdelningen

vid folkhälsoinstitutet och viss del av den nuvarande kvinnliga

yrkesinspektionen,

upplysnings- och utbildningsbyrån, som huvudsakligen skall omhänderha

upplysnings- och utbildningsfrågor, samt

administrativa byrån, å vilken främst skola handläggas lagärenden och

administrativa frågor.

I det följande torde få lämnas en närmare redogörelse för nu tillämpad

organisation och kommitténs förslag.

Arbetstidsbyrän. På det nuvarande arbetsrådet ankommer främst den

centrala handläggningen av de arbetsuppgifter, som röra arbetstidslagarnas

tillämpning. För närmare uppgifter om arbetsrådets åligganden torde jag

få hänvisa till redogörelsen å s. 55—56 i betänkandet.

Kommittén föreslår, att de arbetsuppgifter som åvila det nuvarande arbetsrådet

— med undantag av vissa administrativa och kamerala ärenden

— överföras på en arbetstidsbyrå, i huvudsak motsvarande rådets kansli.

Kommittén föreslår därjämte, att till denna byrå överflyttas bl. a. sådana

ärenden, som avse tillämpning och tolkning av arbetarskyddslagens bestämmelser

om arbetstid, raster, arbetspauser samt natt- och veckovila och

som f. n. handläggas av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå. På

byrån skall ankomma att utöva inseende över till synsorganens tillsyn å

arbetslidslagstiftningens efterlevnad.

Skyddstekniska byrån. Å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå

handläggas de ärenden rörande arbetarskydd, som ankomma på anstalten

såsom chefsmyndighet för yrkesinspektionen (den allmänna och den kvinnliga

yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen samt specialinspektionerna).

Byråns arbetsuppgifter kunna sägas vara av skyddsteknisk, yrkeshygienisk,

juridisk och administrativ art.

För närmare uppgifter rörande nämnda ärenden torde få hänvisas till

s. 58—61 i betänkandet.

Kommittén föreslår, att till den nya skyddstekniska byrån överflyttas de

arbetsuppgifter, som i stort sett ankomma på den nuvarande arbetarskyddsbyrån.

Dock skola ärenden, som avse tillämpningen av arbetarskyddslagens

bestämmelser om arbetstid in. in., såsom nyss angivits, överflyttas till byrån

för arbetstidsärenden. På byrån skola ej heller handläggas sådana skyddstekniska

och yrkeshygieniska ärenden, som falla inom den föreslagna spe
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 Si.

cialinspektionsbyråns eller arbetshygieniska byråns särskilda arbetsområden.

Vidare skola sådana arbetsuppgifter, som avse meddelande av upplysning

och utbildning samt utarbetande av berättelser, rapporter in. m., huvudsakligen

ankomma på den av kommittén föreslagna upplysnings- och

utbildningsbyrån. Dessutom skola ärenden av juridisk och administrativ

natur till övervägande delen överflyttas till administrativa byrån. Den nya

skyddstekniska byrån borde handha den närmaste ledningen av tillsynsverksamheten

med avseende på de uppgifter, som falla inom byråns arbetsområde.

Rörande den närmare omfattningen och innebörden av förslaget i denna

del torde jag få hänvisa till den å s. 63—64 i betänkandet lämnade redogörelsen.

Specialinspektionsbyrån. Byrån föreslås uppdelad på fyra avdelningar,

nämligen gruvavdelningen, skogsavdelningen, trafikavdelningen och sprängämnesavdelningen.

Å gruvavdelningen skola enligt kommitténs förslag handläggas

ärenden rörande arbetarskyddet inom gruv- och stenindustrien. Handläggningen

av dessa ärenden ankommer f. n. på riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå

och — såvitt angår tillämpningen av gruv- och stenkolslagarna

— kommerskollegii bergsbyrå.

Ärenden, som gälla arbetarskyddet inom skogsbruket, inkl. flottning,

handläggas f. n. centralt av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå.

De ökade arbetsuppgifter, med vilka kommittén räknar, anser kommittén

kräva, att den skogliga yrkesinspektionen avsevärt förstärkes. Kommittén

föreslår därför, att den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen uppdelas

på två distrikt och att kansli och personal tillhörande det ena av

dessa (det södra) knytes till verket såsom en avdelning inom specialinspektionsbyrån,

förslagsvis benämnd skogsavdelningen. Rörande kommitténs

ytterligare motivering till detta förslag torde jag få hänvisa till den

å s. 167—169 i betänkandet lämnade redogörelsen.

På trafikavdelningen bör enligt kommitténs förslag företrädesvis

ankomma handläggningen av ärenden, som avse tillämpningen av

arbetarskyddslagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter i

den mån desamma äro tillämpliga å verksamhet avseende järnvägs-, spårvägs-,

bil-, buss- och flygtrafik. Viss fördelning av ifrågavarande ärenden

anser kommittén dock nödvändig och anför härom följande.

I analogi med den fördelning av tillsynen, som tillämpas mellan yrkesinspektör

och nuvarande specialinspektörer för järnvägsdrift, torde en viss

uppdelning av förevarande ärenden vara påkallad mellan avdelningen och

ämbetsverkets byråer. Det synes sålunda böra ankomma på trafikavdelningen

att handlägga arbetarskyddsärenden, som beröra tillverkning av fordon,

flygplan och andra trafikmedel, alltså ej skyddstekniska byrån. På denna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.

33

torde åter böra handläggas ärenden rörande ångpannor och andra tryckkärl

samt hissar och andra lyftanordningar, även då dessa brukas i ovan angiven

verksamhet.

Å sprängämnesavdelningen skulle enligt förslaget ankomma

handläggningen av ärenden, som falla inom sprängämnesinspektionens

verksamhetsområde, däri inberäknat ärenden, som åligga sprängämnesinspektören

såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen.

Arbetshygieniska byrån. Enligt kommittéförslaget skulle denna byrå bestå

av tre avdelningar, av vilka den medicinska och den kemisk-tekniska

skulle motsvara den medicinska resp. den kemisk-tekniska sektionen inom

folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning. Inom den medicinska avdelningen

skulle dock handläggas även de ärenden, som handhas av den

nuvarande arbetarskyddsbyråns läkare. Härjämte skulle i den föreslagna

byrån ingå en socialhygienisk avdelning. Rörande denna avdelning har

kommittén anfört bl. a.

Till arbetarskyddet höra även socialhygieniska och vissa sociala uppgifter.

För den centrala handläggningen av dessa uppgifter finnes icke någon

socialhygieniskt utbildad befattningshavare inom yrkesinspektionens chefsmyndighet,

utan ifrågavarande ärenden handläggas vanligen i samråd med

eller uteslutande genom yrkesinspektrisen. Med hänsyn till de sociala frågornas

alltmera ökade betydelse och omfattning inom nutida arbetsliv böra

de inom det nya verket företrädas av särskilda befattningshavare med insikter

i dessa frågor. Kommittén finner därvid naturligast att knyta den

nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen mera fast till chefsmyndigheten.

I detta syfte föreslås, att yrkesinspektrisen såsom chef för den kvinnliga

yrkesinspektionen (jämte kansli) överflyttas till ämbetsverket. Då de socialhygieniska

och sociala frågorna företrädesvis anknyta till de yrkeshygieniska

och liksom dessa gälla samtliga arbetsplatser, även de som falla under specialinspektionen,

anser kommittén, att de böra handläggas å arbetshygieniska

byrån och att för detta ändamål en särskild avdelning inrättas inom

byrån, förslagsvis benämnd socialhygieniska avdelningen.

Närmare motivering för detta förslag lämnar kommittén å s. 101—102

i sitt betänkande, till vilket jag torde få hänvisa.

Avdelningens arbetsuppgifter böra enligt kommitténs förslag i allt väsentligt

vara desamma, som f. n. tillhöra den kvinnliga yrkesinspektionens arbetsområde,

dock att uppgifterna ej skola såsom nu huvudsakligen begränsas

att gälla företrädesvis arbete, vartill kvinnor användas.

Upplysnings- och ntbilclningsbyrän. Rörande vissa på den nuvarande

arbetarskyddsbyrån ankommande uppgifter har kommittén lämnat följande

redogörelse.

I egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet har riksförsäkringsanstalten

bl. a. att årligen till chefen för socialdepartementet avgiva berättelse

angående yrkesinspektionens verksamhet. Det åvilar anstaltens arbetarskyddsbyrå

att sammanställa och bearbeta de statistikuppgifter och redo
;j

— Bihang till riksdagens protokoll Wb8. 1 sand. Nr 18b.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

görelser över tillsynsverksamheten, som de skilda tillsynsorganen årligen

ha att ingiva till anstalten, samt ombesörja berättelsens tryckning och

distribution. För att kunna tillhandagå tillsynsorgan och allmänhet med

upplysningar, råd och anvisningar rörande arbetarskyddslagstiftningens

tillämpning äger anstalten att under iakttagande av härför meddelade föreskrifter

utgiva även andra publikationer än ovannämnda berättelse. Sålunda

utarbetas å byrån särskilda anvisningar angående skydd mot yrkesfara.

Ehuru dessa anvisningar närmast äro avsedda att för yrkesinspektionens

befattningshavare angiva, vad de i fråga om vissa maskiner, arbetsförfaranden

eller eljest ha att påfordra i skyddshänseende, ha desamma alltmera

fått karaktären av allmänna föreskrifter och därför kommit att bliva normgivande

även för andra än tillsynsorganen. På byrån utarbetas och befordras

till trycket också andra skyddsföreskrifter, råd t ill arbetare m. m. En

annan uppgift, som åvilar arbetarskyddsbyrån, är att sammanställa och

bearbeta de rapporter, som yrkesinspektörerna och specialinspektörerna avgiva

till byrån angående mera beaktansvärda olycksfall eller olyckstillbud.

Dessa rapporter publiceras numera i tidskriften Arbetarskyddet samt tillhandahållas

separat i form av särtryck.

För att behovet av upplysning och utbildning på arbetarskyddets område

bättre än nu skall kunna tillgodoses, föreslår kommittén, att inom det nya

ämbetsverket inrättas en särskild byrå för hithörande arbetsuppgifter.

Härom anför kommittén bl. a. följande.

För arbetarskyddets effektiva genomförande fordras icke blott vidtagande

av skyddstekniska, yrkeshygieniska och sociala åtgärder av olika slag utan

även rent personliga insatser, exempelvis genom iakttagande av skyddsföreskrifter,

ordning på arbetsplatsen samt omtanke och varsamhet i arbetet.

Det primära arbetet inom arbetarskyddet — lagstiftningsåtgärder, utfärdande

av anvisningar och andra skyddsföreskrifter, tillsyn m. in. — bör

därför kompletteras med en lämplig och rationellt bedriven upplysningsverksamhet

i syfte att sprida kunskap om arbetarskyddet, dess uppgift och

mål samt krav på intresse och medverkan från såväl samhällets som arbetsgivares

och arbetstagares sida. Av vikt är även, att tillsynsorganen utbildas

och fortbildas för sin uppgift.

Närmare redogörelse för den föreslagna byråns arbetsuppgifter lämnas å

s. 108—109 i betänkandet.

Administrativa byrån. Med hänsyn till det nya ämbetsverkets organisation

och storlek samt omfattningen av de verket underställda lokala tillsynsorganen

finner kommittén nödvändigt, att inom verket inrättas en särskild

byrå för handläggning av vissa lagärenden samt frågor av administrativ

och ekonomisk natur.

Kommittén föreslår, att på byrån skola handläggas följande ärenden.

Upprättande och granskning ur juridisk-administrativ synpunkt av förslag

till nya eller ändrade författningar eller andra föreskrifter på arbetarskyddets

område, för såvitt icke ärendet tillhör annan byrå,

avgivande av utlåtanden över förslag till författningar eller andra föreskrifter

inom sociallagstiftningen, i den mån ärendet ej skall handläggas å

annan byrå,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 18k.

avgivande av utlåtanden över konventionsförslag, rekommendationer o. d.

på det sociala området, i den mån ärendet ej skall handläggas å annan byrå,

granskning ur juridisk-administrativ synpunkt av på annan byrå utarbetade

förslag till anvisningar, promemorior och andra föreskrifter angående

skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete,

besvär över ämbetsverkets eller under dess inseende ställda tillsynsorgans

åtgärder eller beslut i fall, då ärendet ej skall handläggas å annan byrå,

ämbetsverkets och underlydande lokala tillsynsorgans kontorsorganisation,

register-, diarie- och protokollföring,

ämbetsverkets och underlydande lokala tillsynsorgans instruktion, arbetsordning

och tjänsteföreskrifter samt personalfrågor, i vad gäller anställning,

avlöning, semester, tjänstledighet, pension o. d.,

lokal, arkiv och inventarier,

avlönings-, expens- och resemedel samt

övriga administrativa och kamerala frågor.

Mot kommitténs förslag rörande byråindelningen ha reservationer avgivits

av fyra ledamöter.

Såsom förut omnämnts har ledamoten Yllner ansett, att yrkeshygieniska

avdelningen vid folkhälsoinstitutet icke bör överflyttas till det nya ämbetsverket.

Till denna uppfattning ha ledamöterna Hultman, Löfvander och

Odholm anslutit sig. Sistnämnda tre ledamöter ha vidare anfört bl. a. följande.

Det synes oss icke vara motiverat att såsom en särskild byrå upptaga den

föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån. Personalbehovet för denna

gren av verksamheten bör kunna beräknas mindre än vad kommittén gjort,

med hänsyn bl. a. till det frivilliga propagandaarbete som utföres av arbetsmarknadens

organisationer. Det må erinras om att svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen tillsatt ett gemensamt organ, arbetarskyddsnämnden,

med uppgift att särskilt propagera för ett förbättrat arbetarskydd.

Med hänsyn till vad ovan anförts och även till önskvärdheten av att handläggningen

av de allmänna arbetarskyddsärendena samordnas på bästa möjliga

sätt, synas byråerna för allmänna skyddstekniska ärenden, för arbetshygieniska

ärenden samt för upplysnings- och utbildningsärenden lämpligen

böra sammanslås till en byrå för allmänna arbetarskyddsärenden. I

denna byrå skulle finnas följande avdelningar: avdelningen för skyddstekniska

ärenden, medicinska avdelningen, avdelningen för den kvinnliga arbetsinspektionen

samt avdelningen för upplysnings- och utbildningsärenden.

De socialhygieniska ärendena synas vara av den beskaffenhet, att de

böra handläggas av dessa avdelningar i samverkan.

Yttranden.

Byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, tjänstemännens

centralorganisation (TCO) och yrkeskvinnors samarbetsförbund uttala, att

de i princip intet ha att erinra mot förslaget till byråindelning, medicinalstyrelsen

dock med visst förbehåll beträffande förläggningen av upplysnings-

och utbildningsärenden och ärenden rörande den kvinnliga yrkesinspektionen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

Reservanternas förslag till byråindelning biträdes av länsstyrelserna i

Malmöhus och Örebro län, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen

och handelns arbetsgivareorganisation.

I flera remissyttranden framläggas förslag till annan byråindelning än

den av kommittén föreslagna.

Sålunda föreslår riksförsäkringsanstalten fem byråer, benämnda arbetstidsbyrån,

skyddstekniska byrån, trafikbyrån, byrån för medicinska och

sociala ärenden samt administrativa byrån. Statskontoret anser, att det nya

ämbetsverket bör bestå av tre byråer: arbetstidsbyrån, skyddstekniska byrån

och administrativa byrån. Statens organisationsnämnd förordar, att

ämbetsverket skall bestå av, förutom verksledningen, arbetstidsbyrån och

arbetarskyddsbvrån samt ett kameralkontor. Yrkesinspektionens ingen jörsförening

föreslår nio byråer.

Jag behandlar härefter yttrandena i vad de avse de särskilda av kommittén

föreslagna byråerna.

Beträffande den föreslagna arbetstidsbyrån har erinran ej anförts

i utlåtandena.

Den av kommittén föreslagna organisationen av skyddstekniska

byrån har föranlett erinringar huvudsakligen av riksförsäkringsanstalten,

medicinalstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd och yrkesinspektionens

specialinspektörer för järnvägsdrift. I några remissyttranden

har, såsom nyss nämnts, förordats det av reservanterna i kommittén

framlagda förslaget.

Riksförsäkringsanstalten anför, att med den av anstalten föreslagna anordningen

i fråga om arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott gruvavdelningen

å specialinspektionsbyrån bleve överflödig. I stället förordas, att en

särskild befattning för gruvärenden inrättas å skyddstekniska byrån. Vidare

borde enligt anstaltens mening skogs- och sprängämnesavdelningarna

inom specialinspektionsbyrån överflyttas till skyddstekniska byrån och inordnas

såsom avdelningar under denna byrå samt trafikavdelningen ombildas

till en självständig byrå, benämnd trafikbyrån. Upplysnings- och utbildningsfrågorna

borde likaledes handläggas av skyddstekniska byrån.

Genom ett sådant sammanförande borde ett bättre samordnande av förekommande

arbetsuppgifter vara att förvänta.

Medicinalstyrelsen finner kommitténs förslag innebära en föga rationell

uppdelning av upplysnings- och utbildningsverksamheten — vars

hela effekt torde avhänga av en intim samordning av medicinska,

tekniska och sociala aspekter på arbetarskyddet — mellan den särskilda

byrån för upplysnings- och utbildningsärenden samt den medicinska avdelningen

av arbetshygieniska byrån. Styrelsen anser goda skäl tala för

sammanslagning av de allmänna arbetarskyddsärendena till en gemensam

byrå för arbetarskyddsärenden med en avdelning för upplysnings- och utbildningsärenden

och jämväl en avdelning för den kvinnliga arbetsinspektionen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

Statens organisalionsnämnd föreslår, att skyddstekniska byrån skall benämnas

arbetarskyddsbyrån och omfatta en allmän skyddsteknisk avdelning,

en skogsavdelning, en trafikavdelning, en sprängämnesavdelning, en

socialhygienisk avdelning samt en upplysnings- och utbildningsavdelning.

Skogs-, trafik- och sprängämnesavdelningarna kunna enligt nämndens mening

också givas fristående ställning utanför byråindelningen. Någon specialinspektionsbyrå

skulle sålunda icke erfordras.

Rörande den föreslagna specialinspektionsbyrån torde jag

få hänvisa till nyss återgivna yttranden. Härutöver må följande nämnas.

Statskontoret anser, att specialinspektionsbyrån bör sammanslås med

skyddstekniska byrån. Den särskilda avdelningen för arbetarskyddet inom

skogsbruket kunde eventuellt organiseras som en fristående sektion, direkt

underställd verkets chef.

Yrkesinspektören i nionde distriktet anser, att någon specialinspektionsbyrå

ej bör finnas. De avdelningar, som enligt kommittéförslaget skulle

ingå i en sådan, borde i stället lyda direkt under en utom och över byråerna

placerad överdirektör.

Yrkesinspektionens ingenjörsförening föreslår, att de olika avdelningarna

organiseras såsom byråer.

Domänstyrelsen anför, att med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter, som

den av kommittén föreslagna vidgade tillämpningen av arbetarskyddslagstiftningen

komme att medföra för den skogliga yrkesinspektionen, styrelsen

funne en förstärkning av denna inspektion påkallad. Emot den föreslagna

organisationen med uppdelning på två inspektionsdistrikt m. m.

hade styrelsen intet att erinra. Skogsstyrelsen finner likaledes den föreslagna

uppdelningen välbetänkt. Skogs- och flottledsinspektören finner

lämpligast, att avdelningen direkt underställes en överdirektör.

Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingen jörsförening

föreslå, att i stället för den föreslagna trafikavdelningen skall finnas en

byrå för landtrafik.

Såsom förut anförts (s. 25) har kommitténs förslag om överflyttning av

folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning till det nya ämbetsverket —

där avdelningen skulle ingå i arbets hygieniska byrån — avstyrkts

i de flesta remissyttranden. I vissa yttranden föreslås, att den arbetshygieniska

byrån ändock kommer till stånd. I andra yttranden föreslås en

medicinsk resp. en socialhygienisk avdelning utanför byråindelningen eller

anknuten till annan byrå.

Sålunda förordar medicinalstyrelsen, som bestämt avstyrker förslaget att

överflytta yrkeshygieniska avdelningen, att den föreslagna byrån för arbetshygieniska

ärenden organiseras som en från institutet för folkhälsan fristående

byrå under en medicinsk byråchef med enahanda ställning som

medicinalråden i medicinalstyrelsen. Styrelsen finner förslaget att göra den

socialhygieniska avdelningen till ett särorgan för att ersätta den kvinnliga

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

yrkesinspektionen icke stå i överensstämmelse med modern uppfattning om

vad socialhygienen avser. Den måste enligt styrelsens uppfattning i lika mån

taga sikte på både män och kvinnor, och i själva verket företrädde den intressen,

som omspände arbetarskyddet i dess helhet. Styrelsen anser, såsom

förut nämnts, vissa skäl tala för att en avdelning för den kvinnliga arbetsinspektionen

inrättas inom skyddstekniska byrån.

Även riks försäkringsans fält en anser, att arbetshygieniska byrån bör,

bortsett från folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, behållas som

en självständig byrå. Anstalten föreslår, att byrån ombildas att omfatta två

avdelningar, en medicinsk och en social, och att byråns namn med hänsyn

till den ändrade arten av arbetsuppgifterna ändras till byrån för medicinska

och sociala ärenden. Då ett intimt samarbete med yrkeshygieniska

avdelningen vid institutet vore nödvändigt, föreslår anstalten vidare, att

chefskapet för byrån förenas med tjänsten som föreståndare för avdelningen.

Härigenom borde man kunna räkna med att förekommande arbetsuppgifter

kunna i erforderlig utsträckning samordnas.

Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift förorda likaledes

förslaget att inrätta en byrå för arbetshygieniska ärenden.

Statskontoret och statens organisationsnämnd anse, att den socialhygieniska

avdelningen bör kunna antingen inordnas under skyddstekniska byrån

eller utgöra en fristående avdelning, direkt underställd verkets chef.

Statskontoret tillägger, att inrättandet av en särskild sektion här dock svntes

vara mindre motiverat än i fråga om skogsinspektionen. Statskontoret

erinrar därjämte att enligt kommitténs förslag differentieringen av arbetarskyddsverksamheten

med hänsyn till huruvida å arbetsställena huvudsakligen

sysselsattes manliga eller kvinnliga arbetstagare vore avsedd att upphöra

och att de uppgifter, som skulle åvila ifrågavarandé befattningshavare,

därför skulle bli av allmänt socialhygienisk karaktär. Dylika uppgifter

borde enligt statskontorets mening förläggas till skyddstekniska byrån.

Även allmänna lönenämnden anför, att socialhygieniska avdelningen bör

kunna anslutas till annan byrå inom verket.

Svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen och

handelns arbetsgivareorganisation anse, i likhet med reservanterna inom

kommittén, att den medicinska avdelningen och en avdelning för den

kvinnliga arbetsinspektionen böra förläggas till byrån för allmänna skvddstekniska

ärenden.

Yrkesinspektörerna i sjätte och nionde distrikten anse, att socialhygieniska

avdelningen är obehövlig och lämpligen bör ersättas av en kvinnlig

byrådirektörsbefattning å byrån för allmänna skyddstekniska ärenden, förutsatt

dock att inom varje distrikt finnes en distriktschefen underställd

distriktsinspektris.

Yrlcesinspektören i åttonde distriktet framhåller med instämmande av

flera yrkesinspektörer, att socialhygieniska avdelningen borde benämnas

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 18k.

sociala avdelningen. Yrkesinspektrisen uttalar däremot, att om avdelningen

benämndes Sociala avdelningen, det förelåge farhågor för att den kvinnliga

yrkesinspektionen skulle skjutas undan från dess hittillsvarande arbetsuppgifter

och endast anvisas uppgifter, som låge helt utanför arbetsplatsen.

Föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkeshijgieniska avdelning anför i

sin förutnämnda promemoria bl. a., att enligt kommitténs förslag den socialhygieniska

avdelningens verksamhetsområde icke vore tillräckligt väl avgränsat

och tillägger.

Då begreppet socialhygien f. n. icke kan anses ha någon allmänt erkänd

definition blir avdelningens arbetsuppgifter sålunda i viss mån svävande.

Detta kan ge anledning till meningsskiljaktigheter i fråga rörande till vilken

instans »socialhygieniska» frågor skola hänskjutas. Sådana meningsskiljaktigheter

ha förekommit inom det nuvarande arbetarskyddet t. ex. i

frågor rörande vem som skall utöva viss inspektion på arbetsstället. Enligt

min uppfattning bör därför avdelningens arbetsuppgifter närmare preciseras.

Innan en sådan avgränsning av avdelningens verksamhet är gjord, är

det svårt att uttala sig om avdelningens personalförteckning samt om skälen

för sammankoppling med arbetshygieniska byrån.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet och föreningen

socialarbetare inom industri och affärsvärld (SAIA) tillstyrka livligt

förslaget om inrättande av en socialhygienisk avdelning inom arbetshygieniska

byrån och uttala, att de socialhygieniska frågorna härigenom

bleve centralt behandlade och intimare samarbete möjliggjordes mellan bl. a.

tekniker, medicinare och socialarbetare.

Kommitténs förslag att inrätta en upplysnings- och utbildningsbyrå

inom ämbetsverket tillstyrkes i några remissyttranden. I

vissa yttranden förordas det av reservanterna inom kommittén framlagda

förslaget.

Landsorganisationen tillstyrker i anslutning till den mening, som uttalas

av svenska grov- och fabriksarbetareförbundet i dess yttrande till landsorganisationen,

kommittéförslaget och tillägger.

Redan den omständigheten att arbetarskvddsnämndens direkta inflytande

är begränsat till svenska arbetsgivareföreningens organisationsområde

utgör ett avgörande argument mot den av kommitténs arbetsgivarerepresentanter

i denna del förfäktade uppfattningen. Men därtill kommer

att den upplysnings- och propagandaverksamhet, som arbetarskyddsnämnden

i varje fall hittills bedrivit, är av förhållandevis liten omfattning, och

någon nämnvärd utbildningsverksamhet har nämnden icke kunnat organisera.

Även efter den nya arbetarskyddslagens genomförande komma informations-

och utbildningsuppgifterna att kräva avsevärt större uppmärksamhet

från det allmännas sida än dessa uppgifter hittills ägnats. En annan

sak är att byråns verksamhet givetvis bör bedrivas i samverkan med

arbetarskyddsnämnden liksom med föreningen för arbetarskydd och andra

institutioner och sammanslutningar med motsvarande verksainhetsuppgifler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Kommittéförslaget tillstyrkes vidare av samtliga yrkesinspektörer, specialinspektörerna

för järnvägsdrift, yrkeskvinnors samarbetsförbund och

föreningen socialarbetare inom industri- och affärsvärld (SAIA).

Riksförsäkringsanstalten finner välbetänkt, att särskild, välkvalificerad

personal avdelas för bedrivande av upplysnings-, propaganda- och undervisningsverksamhet,

publicering av årsberättelser, föreskrifter, råd och anvisningar

in. in., men anser liksom reservanterna inom kommittén, att den

föreslagna byrån bör ingå som en avdelning inom skyddstekniska byrån.

Även medicinalstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen

och handelns arbetsgivareorganisation ansluta sig,

såsom förut nämnts, till reservanternas förslag.

Statskontoret yttrar, att de ärenden som skulle handläggas å upplysningsoch

utbildningsbyrän äro antingen av den natur, att de lämpligen böra ingå

bland de allmänna kansligöromålen, eller ock av sådan beskaffenhet, att

deras handläggning bör ankomma på de befattningshavare, vilka omedelbart

handha den centrala ledningen av yrkesinspektionen. Härom anför

statskontoret vidare.

Den förra gruppen av ärenden, till vilka kunna hänföras utarbetande,

sammanställande och publicering av verksamhetsberättelser och rapporter,

offentliggörande av nya eller ändrade lagbestämmelser o. d., sammanställning

och publicering av arbetsrådets viktigare beslut m. in., anskaffandé,

registrering och offentliggörande av litteratur och tidskriftsartiklar samt

ordnande av bibliotek, synes därför böra överflyttas till den föreslagna

administrativa byrån. Så torde även utan större olägenhet kunna ske med

övriga ifrågavarande ärenden, i den mån de befinnas icke kunna handläggas

å skyddstekniska byrån eller eventuellt arbetstidsbyrån.

Statens organisationsnämnd framhåller, att det icke torde råda något

tvivel om att de av kommittén för den föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån

angivna arbetsuppgifterna äro mycket betydelsefulla. Organisationsnämnden

ifrågasätter emellertid, om det icke vore lämpligt och till en

början tillfyllest att för utbildnings- och upplysningsverksamheten inrätta

en mindre avdelning ansluten till skyddstekniska byrån. Under alla förhållanden

vore det denna byrå och under densamma lydande regionala organ,

som i största utsträckning komme att ge material för verksamheten i fråga,

och ett nära samarbete med den måste följaktligen uppehållas. En annan

tänkbar lösning vore att avstå från att förlägga verksamheten till det nya

ämbetsverket och i stället genom beviljande av anslag möjliggöra för arbetarskyddsnämnden

eller föreningen för arbetarskydd att bedriva densamma.

Det vore icke osannolikt, att friare former och större effektivitet därigenom

skulle kunna åstadkommas.

Kommitténs förslag rörande en administrativ byrå har föranlett

erinringar huvudsakligen från statskontoret och statens organisationsnämnd.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr i8k.

41

Statskontoret yttrar, att av beskrivningen av byråns tillämnade arbetsuppgifter

att döma frågor om verkets organisation, personal, lokaler, arkiv

m. m., komma att bli dominerande. Rörande omfattningen av övriga ärenden

— bortsett från sådana, som avsåge förslag till anvisningar, promemorior

och andra föreskrifter rörande arbetarskydd — vore det svårt att bilda

sig en någorlunda bestämd uppfattning. Statskontoret hade därför övervägt,

huruvida icke i betraktande av göromålens omfattning och beskaffenhet det

skulle vara tillfyllest att inrätta en kansli- och (eller) kameralavdelning.

Med hänsyn dels till storleken av den verket underställda lokalorganisationen

och dels till statskontorets förslag om överflyttning av vissa ärenden

från upplysnings- och utbildningsbyrån ville statskontoret emellertid icke

motsätta sig inrättandet av en administrativ byrå.

Statens organisationsnämnd anför, att det givetvis är svårt att i förväg

bedöma omfattningen av ifrågavarande byrås arbetsuppgifter. Flertalet av

de juridiska ärendena syntes dock röra sådana frågor, som borde behandlas

på arbetstids- och arbetarskyddsbyråerna, och medelsförvaltningen

komme, såvitt av betänkandet kunde bedömas, i huvudsak att omfatta de

till verkets förfogande ställda avlönings- och omkostnadsanslagen. Det finge

därför ifrågasättas, om det icke — åtminstone till en början, till dess arbetsomfattningen

kunde bättre överblickas — vore tillräckligt, att verket

för de ifrågavarande arbetsuppgifterna utrustades med ett kameralkontor

e. d. Detta skulle såsom en fristående avdelning sortera direkt under verksledningen.

Riksförsäkringsanstalten anser nödvändigt, att det nya ämbetsverket förses

med en administrativ byrå för handläggning av de ärenden kommittén

angivit.

Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift föreslå, att byrån

benämnes kanslibyrån.

Departementschefen.

Det torde vara lämpligt att i avbidan på närmare erfarenhet rörande den

för arbetarskyddsstyrelsen lämpliga organisationen begränsa antalet byråer

så starkt som möjligt. Jag är av detta skäl icke beredd att föreslå en så

omfattande byråorganisation som den av kommittén och även i vissa remissyttranden

föreslagna.

Jag behandlar i det följande de i kommittéförslaget angivna grupper av

ärenden, som skola ankomma på arbetarskyddsstyrelsen.

Kommittén har föreslagit, att för handläggningen av arbetstidsärendena

skall inrättas en särskild byrå, arbetstidsbyrån, i huvudsak motsvarande det

nuvarande arbetsrådets kansli. Enligt förslaget skulle på byrån dessutom

handläggas vissa ärenden, som nu handläggas av riksförsäkringsanstaltens

arbetarskyddsbyrå men som ha nära anknytning till arbetstidsärendena.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 18k.

Kommitténs förslag i denna del har icke mött någon erinran under remissbehandlingen.

Icke heller jag har någon erinran mot förslaget i denna del.

För de skyddstekniska ärendena, vilka innefatta huvuddelen av de ärenden

som nu handläggas å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, har

kommittén föreslagit en särskild byrå, kallad skyddstekniska byrån. Denna

byrå motsvarar sålunda närmast den nuvarande arbetarskydd sbyrån. En

byrå med i huvudsak de för skyddstekniska byrån föreslagna arbetsuppgifterna

erfordras uppenbarligen. Jag förordar, att denna byrå benämnes tekniska

byrån. På denna byrå böra, förutom de av kommittén föreslagna

ärendena, handläggas vissa ärenden som framgå av vad jag i det följande

anför.

Kommittén har vidare föreslagit, att uppgifter avseende tillsynen vid gruvor

och stenbrott, sprängämnesinspektionen, skogs- och flottledsinspektionen

samt tillsynen inom trafikväsendet skola sammanföras inom en av fyra

avdelningar bestående byrå, specialinspektionsbyrån. Vid bifall till vad jag

anfört rörande kommitténs förslag om inrättande av en gruvinspektion och

överflyttning av sprängämnesinspektionen erfordras icke de av kommittén

föreslagna gruv- och sprängämnesavdelningarna. De på arbetarskyddsstyrelsen

ankommande ärenden, som avse tillsynen vid gruvor och stenbrott

samt sprängämnesinspektionens verksamhetsområde, böra enligt min mening

kunna handläggas inom den av mig föreslagna tekniska byrån.

De två övriga av kommittén föreslagna avdelningarna inom specialinspektionsbyrån,

skogsavdelningen och trafikavdelningen, anser jag däremot

böra upprättas. Skogsavdelningen skall enligt kommitténs förslag fylla en

dubbel funktion, i det att avdelningen skall dels handlägga de centralt på

arbetarskyddsstyrelsen ankommande ärendena rörande arbetarskyddet

inom skogsbruket och vid flottning, dels ock utgöra inspektionsorgan för

tillsynen beträffande nämnda yrkesområden inom det ena av de två distrikt,

i vilka landet i ifrågavarande hänseende föreslås indelat. Den av kommittén

föreslagna organisationen innebär en förstärkning av tillsynsorganisationen

för nämnda yrkesområden. Då en sådan förstärkning enligt min mening

är starkt påkallad, tillstyrker jag den föreslagna organisationen. Inrättande

av en särskild trafikavdelning har jag redan i det föregående tillstyrkt.

Jag finner icke lämpligt, att nämnda båda avdelningar sammanföras till

eller inordnas under en byrå. Den av riksförsäkringsanstalten ifrågasatta

organisationen, nämligen att förlägga skogsavdelningen under tekniska

byrån och ombilda trafikavdelningen till en fristående trafikbyrå anser jag

ej heller godtagbar. I några remissyttranden har förordats, att avdelningarna

skola inrättas såsom fristående sektioner, direkt underställda verkets

chef. För en sådan lösning talar bl. a. det förhållandet, att de arbetsuppgifter,

som tillkomma nämnda avdelningar, äro till sin beskaffenhet speciella

och i övrigt tämligen väl avgränsade från de uppgifter, som skola

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr t8i.

åvila tekniska byrån. Därtill kommer, att avdelningarnas personal företrädesvis

är inspekterande, vilket som regel icke torde bli fallet med byråns

personal. Jag föreslår sålunda inrättande av fristående avdelningar för

skogsbrukets och för trafikväsendets arbetarskyddsfrågor, båda direkt

underställda verkets chef. Mot de föreslagna namnen på avdelningarna bär

jag intet att erinra.

I några remissyttranden har yrkats, att för handläggning av vissa medicinska

och sociala ärenden skall inrättas en särskild byrå även om yrkeshygieniska

avdelningen vid statens institut för folkhälsan icke flyttas över

till arbetarskyddsverket. Några remissinstanser ha biträtt reservanternas

förslag, d. v. s. att en medicinsk avdelning och en avdelning för den kvinnliga

yrkesinspektionen skola inrättas och anknytas till tekniska byrån.

Det har jämväl ifrågasatts, huruvida icke den socialhygieniska avdelningen

bör utgöra en fristående avdelning, direkt underställd verkets chef, eller

ock anknytas till annan byrå.

Den kvinnliga yrkesinspektionen har hittills i organisatoriskt avseende

intagit en fristående ställning i förhållande till den allmänna yrkesinspektionen.

Såsom jag närmare utvecklar i det följande delar jag kommitténs

uppfattning att den kvinnliga inspektionen på så sätt bör samordnas med

den allmänna, att på varje inspektionsdistrikt stationeras en befattningshavare

med uppgift att fullgöra de tillsynsuppgifter, som hittills ankommit

på den kvinnliga yrkesinspektionen. Dessa befattningshavare föreslås

få titeln socialinspektörer. Då emellertid deras verksamhet har en speciell

karaktär är det angeläget att den står under särskild central ledning. Detta

önskemål skulle kunna tillgodoses på så sätt att en särskild avdelning för

den centrala ledningen av socialinspektörernas verksamhet inrättas vid

ämbetsverket. Då ifrågavarande tillsynsuppgifter skilja sig från de tekniskt

betonade, som höra under tekniska byråns verksamhetsområde, finner jag

det icke ändamålsenligt att denna avdelning inordnas i den tekniska byrån.

Den bör enligt min mening vara direkt underställd arbetarskyddsstyrelsens

chef. Då arbetsuppgifterna icke äro strängt begränsade till de kvinnliga

arbetstagarnas angelägenheter, torde beteckningen »kvinnliga yrkesinspektionen»

icke böra upprätthållas. Avdelningen torde därför böra benämnas

sociala avdelningen. Någon fara för att denna beteckning skall vara ägnad

att medföra eu förskjutning av verksamhetsområdet anser jag icke föreligga.

Jag föreslår sålunda inrättandet av en tredje fristående avdelning,

den sociala avdelningen.

För handläggningen av de medicinska ärendena torde icke någon särskild

avdelning behöva inrättas. Läkarpersonalen bör enligt min mening stå

utanför byrå- och avdelningsindelningen och vara direkt underställd arbetarskyddsstyrelsens

chef.

Frågor, som avse upplysning och utbildning på arbetarskyddets område,

skola enligt kommitténs förslag handläggas å en särskild upplysnings- och

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Knngl. Maj.ts proposition nr IXi.

utbildningsbyrå. Förenämnda reservanter inom kommittén ha förordat, att

byrån skall inordnas som en avdelning under skyddstekniska byrån. Kommittéförslaget

i denna del har tillstyrkts i några remissyttranden. Riksförsäkringsanstalten

har i likhet med ytterligare några remissinstanser förordat

det av reservanterna framlagda förslaget. Statskontoret har ifrågasatt,

huruvida icke en stor del av de ärenden, som skola ankomma på den

av kommittén föreslagna byrån, böra överflyttas till ämbetsverkets administrativa

byrå.

På arbetarskyddets område bedrives f. n. en värdefull upplysningsverksamhet

av arbetsmarknadens huvudorganisationer, bl. a. genom arbetarskyddsnämnden

men även genom andra sammanslutningar. Innan erfarenhet

vunnits av möjligheterna att ytterligare utveckla denna frivilliga verksamhet,

torde återhållsamhet böra iakttagas i fråga om utbyggandet av den

upplysningsverksamhet, som förutsättes vara knuten till verket. Jag kan

därför icke f. n. tillstyrka, att för här åsyftade ändamål inrättas en särskild

byrå eller avdelning. Viss särskild personal för nämnda arbetsuppgifter

synes mig dock erforderlig. Denna personal synes lämpligen, i överensstämmelse

med vad statskontoret förordat, böra ingå i den kanslibyrå jag

i det följande föreslår.

För fullgörande av administrativa och kamerala uppgifter har kommittén

föreslagit inrättande av en särskild administrativ byrå. Kommitténs förslag

i denna del har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statens

organisationsnämnd har dock ifrågasatt, huruvida icke — åtminstone

til! en början — ett fristående kameralkontor, direkt underställt verkets

chef, är tillräckligt för ifrågavarande arbetsuppgifter.

Vid sidan av den tekniska tillsynsverksamhet, som är yrkesinspektionens

huvuduppgift, förekomma inom den nuvarande arbetar sk ydd sbyrån i icke

ringa utsträckning ärenden, som kräva juridiskt-administrativt skolad personal.

Vidare kommer en icke obetydlig lokal organisation att vara underställd

arbetarskyddsstyrelsen. Med hänsyn härtill synes det motiverat, att i

enlighet med kommitténs förslag en särskild byrå med administrativa och

kamerala uppgifter inrättas. Såsom nyss anförts anser jag lämpligt, att

denna byrå även svarar för ärenden avseende upplysnings- och undervisningsverksamhet

rörande arbetarskyddet.

Jag tillstyrker alltså, att för handläggningen av angivna ärenden tillskapas

en särskild byrå. Jag förordar, att denna benämnes kanslibyrån.

Enligt mitt förslag skall arbetarskyddsstyrelsen alltså bestå av tre byråer,

nämligen en arbetstidsbijrå, huvudsakligen för ärenden enligt arbetstidslagarna,

en teknisk byrå för skyddstekniska m. fl. ärenden samt en

kanslibyrå för administrativa och kamerala ärenden ävensom ärenden rörande

upplysnings- och utbildningsverksamhet. Vid sidan av byråerna skola

finnas en social avdelning, en skogsavdelning och en trafikavdelning. Utanför

byrå- och avdelningsindelningen skola styrelsens läkare stå.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''r.

45

Partsrepresentanter i arbetarskyddsstyrelsen in. m.

Kommitténs förslag.

Frågan om representation för arbetsmarknadens parter vid handläggning

av arbetarskyddsärenden har i vissa tidigare sammanhang varit föremål

för överväganden. En kort redogörelse härför lämnas av kommittén å s. 37

—38 i betänkandet.

Kommittén har föreslagit, att det nya arbetarskyddsverket i princip skall

organiseras som ett centralt ämbetsverk med en generaldirektör såsom chef

och såsom ledamöter cheferna för de av kommittén föreslagna sex byråerna.

Vissa ärenden skola emellertid enligt förslaget handläggas under medverkan

av representanter för arbetsgivare och arbetare. Härvid har kommittén

förutsatt, att arbetstidsärendena i samma omfattning som hittills skola

handläggas av arbetsrådet i dess i arbetstidslagarna föreskrivna sammansättning.

Vad angår arbetarskyddsärendena har kommittén ansett att vissa

dylika ärenden av större vikt eller mera allmänt intresse likaledes skulle

handläggas med partsrepresentanter. Kommittén har därvid ansett, att åt

det nuvarande arbetsrådet skulle uppdragas att jämväl pröva och avgöra

dessa ärenden.

Departementschefen.

Kommitténs förslag i här förevarande avseende har även samband

med vissa lagtekniska frågor. Jag kommer därför att upptaga detsamma till

särskild behandling i samband med framläggande av förslag till lagstiftning

om överflyttande å arbetarskyddsstyrelsen av arbetsrådets uppgifter

och befogenheter. I denna ordning vill jag endast anmäla, att jag

funnit kommitténs förslag om beredande av representation för arbetsmarknadens

parter vid avgörandet av vissa arbetarskyddsfrågor i sak vara

välmotiverat, ehuru den formella utformningen av förslaget företer åtskilliga

bristfälligheter. I huvudsaklig överensstämmelse med kommittén förordar

jag, att i vissa på arbetarskyddsstyrelsens prövning ankommande

ärenden styrelsen skall bestå av, förutom en eller flera befattningshavare

hos styrelsen, representanter för arbetsgivare och arbetstagare, utsedda i

enlighet med vad hittills gällt rörande utseende av sådana ledamöter i arbetsrådet.

Nuvarande regler angående arbetsrådets handläggning av ärende,

som ankommer på rådet att avgöra, skola vara normerande även för arbetarskyddsstyrelsens

prövning av frågor, som skola avgöras med partsrepresentanter.

1 ärendets avgörande skola sålunda deltaga högst sju ledamöter,

varav fyra partsrepresentanter. Styrelsen skall dock vara beslutför med

fem ledamöter eller, om alla äro ense om beslutet, med fyra ledamöter. Vid

besluts fattande skola dock alltid lika antal representanter för arbetsgivar
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

och arbetarsidan vara närvarande. Styrelsens chef skall intaga samma

ställning som nu tillkommer arbetsrådets chef och såsom ordinarie opartiska

ledamöter i rådet skola tjänstgöra den eller de befattningshavare

Konungen därtill utser. I enlighet med vad kommittén ansett förutsätter

jag vidare, att bland suppleanterna för arbetstagarrepresentanterna en ledamot

skall utses efter förslag av tjänstemännens centralorganisation för att

tillgodose tjänstemännens intresse av representation vid avgörandet av arbetstids-

och arbetarskyddsärenden.

Rörande den närmare utformningen av detta förslag och motiveringen

därför torde jag få hänvisa till vad jag anfört i samband med förenämnda

lagstiftningsfråga.

Vad beträffar frågan om ersättning åt partsrepresentanterna återkommer

jag därtill i det följande.

Chefstj änsterna.

Nuvarande organisation och kommitténs förslag.

Kommittén har i sitt betänkande använt de före den 1 juli 1947 tillämpade

löneplans- och lönegradsbeteckningarna. Dessa beteckningar användas

i det följande vid återgivande av kommitténs förslag och yttranden

däröver.

En av de s. k. opartiska ledamöter, som ingå i det nuvarande arbetsrådet,

skall vara rådets ordförande och chef. Befattningen innehaves f. n. av rådets

byråchef. Denne uppbär utöver lön såsom byråchef ett årsarvode av

4 008 kronor.

Kommittén föreslår, att generaldirektören för det nya ämbetsverket skall

vara placerad i lönegrad C 12 samt tillsättas medelst förordnande för högst

sex år i sänder.

Kommittén har vidare behandlat frågan om byråchefernas löneställning

och därvid övervägt, huruvida dessa borde upptagas i den för byråchefer

inom statsförvaltningen vanliga lönegraden A 30 — i vilken lönegrad arbetsrådets

byråchef och chefen för riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå

äro placerade — eller om de borde avlönas enligt C-planen.

Kommittén har ifrågasatt, om ej vissa byråchefsbefattningar lämpligen

borde placeras å C-planen. Med åberopande av bl. a. den omständigheten,

att statsmakterna ännu icke tagit ställning till byråchefs- och rådstjänsternas

lönefråga, föreslår kommittén emellertid, att ämbetsverkets byråchefsbefattningar

tills vidare upptagas i lönegrad A 30. Chefen för arbetshygieniska

byrån skulle dock därutöver erhålla visst tilläggsarvode.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

47

Yttranden.

Kommitténs förslag angående generaldirektörsbefattningen

har icke mött erinran i remissyttrandena.

I vissa yttranden har föreslagits inrättande av en överdirektör sbefattning.

Riksförsäkringsanstalten, som anser att till den föreslagna skyddstekniska

byrån i stor utsträckning böra överflyttas de arbetsuppgifter vilka

enligt kommitténs förslag skulle åvila byrån för specialinspektion, har sålunda

bl. a. anfört.

För såväl arbetsgivare som arbetstagare är det självfallet av vikt, att tilllämpningen

av arbetarskyddslagstiftningen sker efter enhetliga linjer över

hela landet. Men det är även för tillsynsorganen och deras verksamhet av

stor betydelse, att tillämpningen blir så enhetlig och invändningsfri som

möjligt. För att nå detta mål torde enligt riksförsäkringsanstaltens mening

bliva nödvändigt, att tillsynsverksamheten ställes under enhetlig kontroll

och ledning inom chefsmyndigheten. Med hänsyn till de mångahanda och

krävande ämbetsuppgifter, som komma att åvila generaldirektören, kan

det icke förväntas, att denne kan ägna dessa uppgifter tid och krafter i

den utsträckning, som skulle erfordras. Med hänsyn härtill föreslår anstalten,

att chefen för skyddstekniska byrån erhåller ställning som överdirektör

och att han i denna egenskap har att utöva överinseende över arbetsinspektionen

i dess helhet. Härigenom skulle vinnas överensstämmelse med

den organisation, som genomförts i generalpost-, telegraf- och järnvägsstyrelserna,

där överdirektörerna samtidigt äro chefer för respektive styrelsers

viktigaste byråer.

Anstalten föreslår, att befattningen såsom överdirektör och chef för

skyddstekniska byrån placeras i lönegrad C 9.

Även yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift anse, att

skyddstekniska byråns chef bör vara överdirektör men föreslå, att befattningen

uppföres i lönegrad C 10. överdirektören borde vara generaldirektörens

ställföreträdare.

Samtliga yrkesinspektörer m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen

biträda förslaget om inrättande av en överdirektörsbefattning, vilken dock

ej borde knytas till viss byrå. Befattningen borde placeras i lönegrad C 11.

Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingenjörsförening

ansluta sig till detta förslag.

Kommitténs förslag rörande byråchefstjänsterna har även i

övrigt föranlett erinringar i vissa yttranden.

Riksförsäkringsanstalten anser, att en höjning av de av kommittén föreslagna

lönerna är påkallad och att lönegradsplaceringarna inom statens

affärsdrivande verk därvid närmast böra tjäna som jämförelse.

Statens organisationsnåmnd biträder förslaget att såsom chef för arbetstidsbyrån

skall finnas en byråchef. Byrån för skyddstekniska ärenden, av

organisationsnämnden kallad arbetarskyddsbyrån, bör med hänsyn till

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

arbetsområdets omfattning och vikten av att som chef för denna byrå förvärva

en väl kvalificerad kraft, enligt nämndens förslag förestås av en byråchef

(ev. överingenjör) i högre lönegrad än vad kommittén föreslagit.

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår på av kommittén anförda skäl,

att byråchefsbefattningarna måtte uppföras å C-planen.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anser, att de tekniska

byråcheferna inom verket böra vara placerade i lönegrad A 34, för såvitt

det icke skulle anses lämpligare att överföra dem på C-planen. Yrkesinspektörerna

m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen, statsverkens

ingenjörsförbund samt yrkesinspektionens ingenjör sförening åberopa till

jämförelse de lönegradsplaceringar, som gälla för teknisk personal vid vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, och uttala, att de tekniska byråcheferna å

skyddstekniska och landtrafikbyråerna böra vara placerade i lönegrad C 9

resp. C 7.

Departementschefen.

Vad till en början angår den av kommittén föreslagna generald irektörsbefattningen

torde jag få anföra följande. Det centrala

arbetarskyddsverket får vid bifall till mitt förslag en avsevärt mera begränsad

organisation än den av kommittén föreslagna. Verket bör enligt min mening

detta oaktat stå under ledning av en generaldirektör. Härför talar icke blott

arbetarskyddets allmänna betydelse utan även den särskilda omständigheten,

att verkets chef avses skola fungera som ordförande i motsvarigheten

till det nuvarande arbetsrådet. Med hänsyn till arten av de uppgifter, som i

denna egenskap ankomma på verkschefen, framstår det som speciellt angeläget,

att de rekryteringsmöjligheter, som en generaldirektörsbefattning erbjuder,

stå till förfogande. Befattningen bör placeras i den nuvarande motsvarigheten

till den av kommittén föreslagna lönegraden eller i lönegrad

Cp 19.

Det är givetvis angeläget, att yrkesinspektionens verksamhet följer enhetliga

linjer över hela landet. Det bör vara en viktig uppgift för generaldirektören

och byråcheferna att utöva tillsyn häröver. Denna uppgift torde

dock icke vara tillräcklig motivering för inrättande av en särskild överdirektörstj

änst vid arbetarslcyddsstyrelsen eller för att ge en av

byråcheferna en särställning i lönehänseende. De i några yttranden framlagda

förslagen av sådan innebörd kan jag alltså icke tillstyrka. Däremot

bör den av byråcheferna, vilken vid förfall för generaldirektören skall fungera

som ordförande i styrelsen vid kollegial behandling av arbetstids- m. fl.

ärenden, med sedvanligt arvode förordnas att vara ställföreträdare för generaldirektören.

Vad angår byråchefstjänsterna har kommittén övervägt att

föreslå placering å den tidigare C-planen med förordnande för viss tid

men har stannat för att föreslå placering i A 30 dvs. numera Ca 33. I några

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

yttranden har C-pianen förordats. .lag finner för min del icke tillräcklig

anledning föreligga för att beträffande någon av byråchefstjänsterna avvika

från den för sådana tjänster vanliga placeringen. Chefsbefattningarna

å arbetstids- och tekniska byråerna torde böra vara ordinarie tjänster

och sålunda uppföras i Ca 33. Befattningen som chef för kanslibyrån

bör däremot intill dess att viss erfarenhet av den nya organisationen

föreligger vara extra ordinarie och sålunda uppföras i Ce 33.

Personalorganisationen inom byråer och avdelningar m. m.

Allmänt rörande personalorganisationen.

Kommitténs förslag.

Kommittén har behandlat anställnings-, befordrings- och löneförhållandena

för de personalgrupper, som f. n. äro representerade inom arbetarskyddsbyrån

och yrkesinspektionen. Rörande den tekniska personalen har

kommittén härvid anfört bl. a. följande.

Det å arbetarskyddsbyrån och inom yrkesinspektionen förekommande

arbetet ställer på grund av sin art och omfattning höga fordringar på den

tekniska personalen såväl i fråga om teknisk kunskap och praktisk erfarenhet

som beträffande personliga egenskaper. Av den högskoleutbildade

ingenjörspersonalen fordras i allmänhet före anställning minst fyra års

praktisk erfarenhet inom sådan verksamhet, som kan anses ägnad att utgöra

lämplig förberedelse för tjänsten. Denna fordran i förening med de

relativt små möjligheter till löneförbättring och befordran, som kunna erbjudas

vederbörande vid nyanställning, har medfört, att det ej sällan uppstått

svårigheter att på tillfredsställande sätt rekrytera de tekniska befattningarna.

Dessa svårigheter ha särskilt under de senaste åren gjort sig

starkt kännbara, och för att över huvud taget kunna få vissa ingenjörsbefattningar

besatta, har det varit nödvändigt att avsevärt nedsätta eller helt

avskriva nämnda fordran på praktisk erfarenhet, vilket givetvis varit till

stor nackdel för arbetet. De ovissa och i övrigt relativt ogynnsamma befordringsmöjligheterna

för den högskoleutbildade ingenjörspersonalen ha

likaledes medfört, att det under de senaste åren varit mycket svårt att behålla

dugliga befattningshavare. EU icke obetydligt antal civilingenjörer

ha därför avgått ur tjänsten för att tillträda annan anställning utom arbetarskyddsbyrån

eller yrkesinspektionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts yttrar kommittén.

För att möjliggöra eu tillfredsställande rekrytering av den tekniska arbetskraften

inom det nya ämbetsverket borde begynnelselönen följaktligen

bestämmas så, all den någorlunda överensstämmer med vad en i teoretiskt

och praktiskt hänseende lika kvalificerad högskoleutbildad ingenjör har

eller erhåller i lön i annan tjänst. Detta innebär, att om för anställning å

arbetsrådet eller inom arbetsinspektionen förutsättes 4 års praktisk erfarenhet,

begynnelselönen bör motsvara vad eu civilingenjör med denna praktiska

utbildning har i lön i den allmänna arbetsmarknaden.

4 Hihang till riksdagens protokoll 194-8. I sand. Nr 184.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Kommittén anför emellertid, att viss försiktighet bör iakttagas vid uppgörande

av ämbetsverkets personal- och avlöningsstat. Kommittén uttalar

sig därför för en relativt begränsad förbättring av personalens löneställning.

Närmare redogörelse härför lämnas vid behandlingen av personalorganisationen

å resp. byrå eller avdelning.

Kommittén understryker vikten av att den tekniska personalen tillförsäkras

en befordringsgång, som gör det möjligt för det nya ämbetsverket

att förvärva och behålla verkligt kvalificerad arbetskraft. Med hänvisning

till det utredningsuppdrag, som anförtrotts åt 1944 års personalutredning,

har kommittén dock ansett sig icke böra närmare ingå på frågan om den

högskoleutbildade ingenjör sper sonalens befordringsgång.

Kommittén berör också den möjlighet, som vissa ämbetsverk ha att

själva i fall av behov anställa icke-ordinarie personal upp till viss angiven

lönegrad. Kommittén anser, att det ur rekryteringssynpunkt vore av betydelse,

om sådan befogenhet kunde tillerkännas det nya ämbetsverket. Detta

finge därigenom viss möjlighet att anpassa anställningsvillkoren efter de

faktiska förhållandena på arbetsmarknaden. Även med hänsyn till svårigheten

att vid uppgörande av förslag till ämbetsverkets organisation bedöma

personalbehovet, i synnerhet som det vore svårt att nu fastställa omfattningen

av de arbetsuppgifter, som komme att åläggas verket genom tillkomsten

av den vidgade och skärpta skyddslagstiftningen, syntes det kommittén

önskvärt, att möjlighet bereddes verket att självt anställa det antal

icke-ordinarie befattningshavare, som prövades erforderligt. Dylik befogenhet

borde medgivas för lönegrader upp till Eo 24.

I övrigt torde jag i förevarande spörsmål få hänvisa till den å s. 51—55

i betänkandet lämnade redogörelsen.

Yttranden.

Kommitténs uttalanden och förslag rörande den tekniska personalens

anställnings- och löneförhållanden m. m. ha i

remissyttrandena föranlett följande erinringar.

Riksförsäkringsanstcilten anför bl. a.

Oaktat kommittén funnit, att löneförmånerna och befordringsmöjligheterna

för det nya verkets personal måste förbättras, så att de motsvara

vad som erbjudes i den allmänna marknaden, och även insett vikten av att

goda arbetskrafter tillföras ämbetsverket, har kommittén likväl föreslagit

endast en mindre uppflyttning av löneplaceringarna. Med hänsyn till de

kompetensfordringar, som ställas på ingenjörspersonalen inom det nya

verket, torde de av kommittén förordade lönegraderna, även sedan dessa

omplacerats enligt den nya löneskalan, dock icke komma att medföra löneförmåner

vilka någorlunda stå i nivå med löneförmånerna för ingenjörspersonal

med motsvarande kompetens inom civil verksamhet. Anstalten

anser därför, att en höjning av de föreslagna lönerna är påkallad och att

löneplaceringarna inom statens affärsdrivande verk därvid närmast böra

tjäna som jämförelse.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

Bl. a. med hänsyn till att resultatet av utredningen rörande avlöningsoch

rekryteringsförhållandena för teknisk personal i statens tjänst först

borde avvaktas har anstalten emellertid vid ställningstagande till kommittéförslaget

i allmänhet anslutit sig till de av kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna.

Vissa personalorganisationer ha framlagt detaljerade förslag till befordringsgång

för den tekniska personalen.

I anslutning till kommitténs uttalande angående befogenhet för det nya

ämbetsverket att självt inrätta extra ordinarie befattningar

upp till lönegrad Eo 24 har allmänna lönenämnden framhållit, att enligt

lönenämndens förmenande anledning saknades att för den ifrågavarande

myndigheten göra undantag från den för de civila verken i övrigt gällande

bestämmelsen, nämligen att verken ägde inrätta befattningar upp till Eo 20.

En ledamot av lönenämnden anför i särskilt yttrande bl. a. följande.

Inrättandet av det nya arbetsrådet förutsätter en omedelbar fördubbling

av antalet anställda. Då det redan nu visat sig så gott som omöjligt att

med nuvarande löneförmåner till yrkesinspektionen knyta erforderlig teknisk

personal, synes en överarbetning av de av kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna

bliva nödvändig, om tillräckliga förutsättningar skola

skapas för ett upporganiserande av det planerade nya ämbetsverket. I

I detta sammanhang må även omnämnas vissa allmänna uttalanden

rörande personalorganisationens omfattning.

Statens organisationsnåmnd anför sålunda bl. a., att det vore vanskligt

att i förväg bedöma behovet av personaluppsättning vid byråerna och avdelningarna.

En effektivisering av arbetarskyddet vore dock nödvändig

och en förstärkning av personalen därför erforderlig. Organisationsnämnden

anser emellertid den föreslagna personaluppsättningen otillfredsställande

motiverad och sannolikt väl högt tilltagen och vill för sin del tillråda,

att personalorganisationen uppbygges successivt, sedan behovet i

praktiken konstaterats. Därvid borde även möjligheterna till rationalisering

av arbetet noga undersökas.

Byggnadsstyrelsen och skogsstyrelsen ha, utan närmare granskning av

organisationsförslagets detaljer, ifrågasatt, huruvida icke organisationen

erhållit en alltför betydande omfattning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller däremot, att såvitt länsstyrelsen

kunde bedöma kommitténs förslag till organisation syntes på ett tillfredsställande

sätt ha tillgodosett den centrala myndighetens behov av kvalificerad

personal.

Landsorganisationen finner kommitténs förslag om ämbetsverkets personalorganisation

i stort sett väl avvägt.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 18''i.

Departementschefen.

Kommittén har gjort vissa allmänna uttalanden angående anställningsoch

avlöningsförhållandena för främst viss teknisk personal. Härvid har

kommittén bl. a. framhållit, att avsevärda svårigheter mött att rekrytera

kvalificerad personal till den nuvarande arbetarskyddsorganisationen.

Nämnda rekryteringssvårigheter ha utan tvivel minskat organisationens

effektivitet. De ha emellertid sedan kommittébetänkandet framlades föranlett

vissa åtgärder för att förbättra löneställningen för den tekniska personalen

hos den nuvarande arbetarskyddsbyrån. Jag finner det angeläget,

att rekryteringen ytterligare underlättas. Jag kan dock icke nu förorda

några generella förbättringar i fråga om lönegradsplaceringen för de ifrågavarande

tjänsterna.

De från personalhåll framförda förslagen om reglering av befordringsgången

för viss ingenjörspersonal torde icke böra föranleda någon åtgärd

i avbidan på ställningstagande till 1944 års personalutrednings förslag i

ämnet (SOU 1947:58).

Såsom i allmänna lönenämndens yttrande framhållits bör nu ifrågavarande

verk icke tillerkännas vidsträcktare befogenhet att anställa ickeordinarie

befattningshavare än som tillkommer andra motsvarande verk.

I det följande behandlar jag omfattningen av personalorganisationen och

dennas utformning i övrigt — bortsett från byråchefsbefattningarna och

biträdespersonalen — inom de för arbetarskyddsstyrelsen av mig föreslagna

byråerna m. m. Frågan om behov av och löneställning för biträdespersonal

i nuvarande 15 lönegraden och lägre löneställning upptager jag till behandling

i ett sammanhang efter det byråernas och avdelningarnas personalorganisation

behandlats. En tablå över nuvarande och av mig föreslagen

personalorganisation fogas till detta protokoll (bil. 1).

Arbetstidsbyrån.

Nuvarande organisation.

Det nuvarande arbetsrådets kanslipersonal omfattar, bortsett från biträdespersonal

i kansliskrivares och lägre löneställning, följande befattningshavare.

(De före den 1 juli 1947 tillämpade lönegradsbeteckningarna angivas

inom parentes.)

1 byråchef1

1 förste byråsekreterare

1 » »

1 byråsekreterare

1 amanuens 1

Ca 33 (A 30)

Ca 29 (A 26)

Ce 29 (Eo 26)

Ca 24 (A 21)

1 Befattningen innehaves av ordföranden och chefen för arbetsiådet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

53

Kommitténs förslag.

Kommittén framhåller beträffande personalbehovet å arbetstidsbyrån,

att även med den av kommittén föreslagna utökningen av byråns arbetsuppgifter

i förhållande till det nuvarande arbetsrådets, det för beredning

och föredragning av ärenden syntes vara tillräckligt med den nuvarande

personalen, nämligen 2 förste byråsekreterare, 1 byråsekreterare och 1

amanuens.

Kommittén föreslår — med hänsyn till att i samband med den föreslagna

omorganisationen än flera arbetsuppgifter komme att åläggas arbetstidsbyrån

— att den extra ordinarie befattningen som förste byråsekreterare,

vilken tillkommit 1939, skall uppföras på ordinarie stat.

Enligt kommitténs förslag skulle arbetstidsbyråns personalbestånd

komma att bli följande förutom biträdespersonal.

1 byråchef ............................ A 30

2 förste byråsekreterare ................ A 26

1 byråsekreterare ...................... A21

1 amanuens

Yttranden.

Kommitténs förslag rörande personalorganisationen å arbetstidsbyrån

har i allmänhet lämnats utan erinran.

Arbetsrådet har sålunda intet att erinra mot förslaget.

Civila statsförvaltningens tjånstemannaförbund anser dock, att då enligt

kommitténs förslag åtskilliga nya arbetsuppgifter skola tillföras byrån

juristpersonalen behöver förstärkas. Sålunda måste, framhåller förbundet,

ytterligare en byråsekreterartjänst i lönegrad A 21 anses erforderlig.

Departementschefen.

Med hänsyn till att de uppgifter, som f. n. åvila arbetsrådets byråchef i

dennes egenskap av ordförande och chef för rådet, delvis torde komma att

överflyttas på arbetarskyddsstyrelsens chef samt att administrativa och

kamerala ärenden skola handläggas inom styrelsens kanslibyrå, anser jag,

att arbetstidsbyråns personalorganisation bör kunna minskas i förhållande

till det nuvarande arbetsrådets. Jag förordar därför, att den extra ordinarie

förste byråsekreterarbefattningen indrages. 1 övrigt tillstyrker jag kommitténs

förslag.

Vid bifall till den av mig föreslagna personalorganisationen för arbetstidsbyrån

skulle denna alltså bestå av 1 byråchef (Ca 33), 1 förste byråsekreterare

(Ca 29), 1 byråsekreterare (Ca 24) och 1 amanuens.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Tekniska byrån.

Nuvarande organisation.

Arbetarskyddsbyråns nuvarande personalbestånd omfattar, bortsett från

biträdespersonal i kansliskrivares

ningshavare.

och lägre löneställning, följande befatt-

1 byråchef ....................

Ca 33

(A 30)

1 byrådirektör ................

.... Ca 31

(A 28)

1 »

Ce 31

(Eo 28)

1 förste byråingenjör

Ca 29

(A 26)

1 » s> ..........

Ce 29

(Eo 26)

1 förste byråsekreterare ........

. Ca 29

(A 26)

1 förste bvråingenjör ..........

. Ca 27

(A 24)

1 »

.... Ce 27

(Eo 24)

1 byråsekreterare ..............

. . Ca 24

(A 21)

1 byråingenjör ................

.... Ca 24

(A 21)

1 »

.... Ce 24

(Eo 21)

3 byråingenjörer ..............

Arvode motsv. Ce 24: 24

1 ritare ......................

»

» Ce 20: 20

Till byråns personal höra dessutom en läkare för arbetarskyddsärenden

och en biträdande läkare för arbetarskyddsärenden.

På grund av såväl arbetarskyddsbyråns ökade arbetsbelastning som svårigheter

att rekrytera byråns ingenjörspersonal har enligt beslut av 1947

års riksdag — dvs. efter det att kommittébetänkandet avlämnats — personalen

å byrån fr. o. m. den 1 juli 1947 provisoriskt förstärkts med 2

förste byråingenjörer i lönegraderna Ce 29 (Eo 26) och Ce 27 (Eo 24),

2 byråingenjörer med arvode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen

av lönegrad Ce 24 (Eo 21), 1 ritare med arvode motsvarande nettolönen i

lägsta löneklassen i lönegrad Ce 20 (Eo 16) och 1 biträdande läkare för

arbetarskyddsärenden. Nämnda personal är inräknad vid redogörelsen för

nuvarande personal. Närmare redogörelse för denna personalförstärkning

lämnas i propositionen nr 209/1947, till vilken jag torde få hänvisa. Samtidigt

med att byrån tillförts denna personal ha 3 tekniska amanuenstjänster

indragits, enär det under de senaste åren icke eller blott under

kortare tider varit möjligt att rekrytera dessa tjänster.

Kommitténs förslag.

I sitt betänkande lämnar kommittén en redogörelse för arbetsförhållandena

å den nuvarande arbetarskyddsbyrån vid tiden för betänkandets avgivande

och anför därvid bl. a. följande.

Enligt vad kommittén erfarit har den snabba tekniska utvecklingen på

det industriella området och det ökade intresset för arbetarskyddet under

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''i.

senare år medfört, att såväl arbetsgivare som arbetstagare i allt större utsträckning

bos arbetarskyddsbyrån anhålla om avgöranden och utlåtanden

i arbetarskyddsfrågor. Den skärpta lagstiftningen beträffande maskintillverkares

och -försäljares skyldigheter i skyddshänseende har likaledes föranlett

en väsentlig ökning av byråns arbetsbörda. Visserligen har byrån

tillförts ökad arbetskraft såväl år 1939 som 1944 och 1946 men till följd

av nämnda omständigheter har byråns arbetskraftsbehov ändock icke blivit

tillräckligt tillgodosett. Arbetsbelastningen å byrån i avseende på tekniska

ärenden är enligt vad som för kommittén uppgivits f. n. sådan, att

befattningshavarna måste huvudsakligen ägna sig åt handläggningen a^

löpande ärenden, medan andra för arbetarskyddet viktiga arbetsuppgifter

bliva i betänklig grad eftersatta eller tills vidare måste anstå. Sålunda har

utarbetandet av anvisningar och andra föreskrifter till skydd mot ohälsa

och olycksfall i arbete, av ritningar och principskisser över standardskydd

in. in. icke kunnat ske i erforderlig utsträckning. Sedan länge planerad

revision av äldre anvisningar angående skydd mot yrkesfara har även måst

uppskjutas. Vidare har den praktiska tillämpningen av 6a § i arbetarskyddslagen

blott i begränsad omfattning kunnat följas och övervakas.

Framställningar till arbetarskyddsbyrån om att medverka i vissa tekniska

utredningsarbeten, som vore av stor vikt ur arbetarskyddssynpunkt och

som borde utföras i samarbete med byrån, ha även måst avböjas på grund

av den föreliggande stora arbetsbelastningen på byrån. Till följd av den

otillräckliga arbetskraften har eu betydande anhopning av ärenden uppstått

på byrån och denna har ej sällan fått mottaga klagomål över den

långsamma behandlingen av ärenden, och detta icke blott från arbetsgivare,

tillverkare, organisationer och myndigheter utan även från tillsynsorganen,

vilkas verksamhet är beroende av byråns såväl ledning som stöd. Förhållandena

ha medfört, att ehuru byrån borde i största möjliga mån tillvarataga

arbetarskyddets intressen den i stället nödgas att i viss utsträckning

söka motverka, att arbetsbördan ytterligare ökas.

Kommittén har härefter till en början behandlat behovet av teknisk personal

å den av kommittén föreslagna skyddstekniska byrån.

För fullgörande av de arbetsuppgifter, som åligga arbetarskyddsbyrån,

biträdes byråchefen närmast av två byrådirektörer. På den ene av

dessa, den ordinarie byrådirektören, ankommer främst handläggning av

allmänna skyddstekniska och yrkeshygieniska ärenden samt ärenden rörande

ångpannor och andra tryckkärl, hissar, kranar och andra transportanordningar

samt svetsning. Denna byrådirektör är därjämte byråchefens

ställföreträdare såväl i fråga om det tekniska arbetet på byrån som beträffande

överinseendet över lillsynsorganens verksamhet. På den extra ordinarie

byrådirektören ankommer huvudsakligen handläggning av ärenden,

som avse tillverkare, försäljare ocli upplåtare av maskiner, redskap in. in.

(6 a §-ärenden).

Kommittén föreslår, att de arbetsuppgifter, som ankomma på den förstnämnda

byrådirektören, fördelas på ytterligare en byrådirektör, och att åt

denne lämpligen anförtros handläggningen av ärenden, som avse tryckkärl

och transportanordningar samt svetsning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5G

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Kommittén föreslår vidare, att de båda nuvarande byrådirektörsbefattningarna

med hänsyn till de med befattningarna förenade kvalificerade och

ansvarsfulla arbetsuppgifterna skola placeras i lönegrad A 29. Även den

nuvarande extra ordinarie befattningen föreslås alltså uppförd på ordinarie

stat. Placeringen i 29 lönegraden synes kommittén jämväl motiverad för

att förhindra, att innehavare av byrådirektörsbefattning vid första lägliga

tillfälle lämnar sin tjänst för en yrkesinspektörsbefattning, vilken av kommittén

likaledes föreslås böra uppflyttas till lönegrad A 29. För arbetets

effektivitet och kontinuitet är det, framhåller kommittén, av stor vikt att

byråns byrådirektörsbefattningar icke växla innehavare oftare än som är

oundgängligen påkallat. Den till nyinrättande föreslagna byrådirektörsbefattningen

föreslås placerad i A 28. Byrådirektörstjänsterna borde liksom

nu besättas med ingenjörer med minst samma kvalifikationer som erfordrades

för yrkesinspektörsbefattning.

Kommittén föreslår vidare, att å byrån skola finnas 8 förste byråingenjörer,

samtliga i A 26.

För tillgodoseende av yrkesinspektionens behov av eiektroteknisk sakkunskap

och samverkan med kommerskollegii elektriska byrå resp. statens

elektriska inspektion i frågor, som gälla säkerheten vid elektriska starkströmsanläggningar

i fabriker, verkstäder in. in. föreslår kommittén, att

til! skyddstekniska byrån knytes eu förste byråingenjör med speciell utbildning

och erfarenhet i dylika frågor. Detta förslag borde enligt kommitténs

mening beaktas vid tillsättandet av förenämnda förste byråingenjör

stjänster.

Kommittén föreslår, att antalet b yråingenjöre r skall utgöra 4,

vai av 2 ordinarie och 2 extra ordinarie. Befattningarna anses böra uppflyttas

till den tidigare 22 lönegraden. Vidare föreslår kommittén, att å

byrån sivola finnas 2 tekniska amanuensbefattnin g a r, placerade

i lönegrad Ex 20.

Kommittén föreslår härjämte, att å skyddstekniska byrån inrättas två

ritarbefattningar i Ko 18.

Kommittén har övervägt, huruvida icke den å arbetarskyddsbyrån sysselsatta

juridiskt utbildade personalen skulle kunna överflyttas till annan

byrå eller åtminstone minskas med hänsyn till att vissa ärenden av juridisk

innebörd ävensom vissa administrativa arbetsuppgifter enligt kommitténs

förslag skola överflyttas från arbetarskyddsbyrån till det nya ämbetsverkets

ai netstidsbyrå resp. administrativa byrå. Oaktat denna överflyttning

koinine dock att å den nya byrån finnas vissa ärenden, vilka borde

anföitros personal med juridisk-administrativ utbildning, såsom ärenden

rörande tolkning eller tillämpning av arbetarskyddslagen, angående arbetsgivaransvarets

överflyttning till särskild arbetsföreståndare samt beträffande

eftergifter från lagens bestämmelser om minimiålder för användande

i arbete. Juridiskt biträde erfordrades därjämte i vissa andra ärenden. Det

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

vore icke uteslutet att dessa ärenden komme att öka i antal. Då det emellertid

icke vore möjligt att bedöma omfattningen av nämnda ärenden, föreslår

kommittén, att befattningen som förste byråsekreterare bibehålies å

den skyddstekniska byrån och att byråsekreterarbefattningen överflyttas

till annan byrå inom verket.

Kommittén föreslår sålunda för skyddstekniska byrån, bortsett från biträdespersonal

i kansliskrivares och lägre löneställning, följande personal.

1 byråchef ....................

A 30

2 byrådirektörer ...............

A 29

1 byrådirektör ................

....... A 28

.''5 förste byråingenjörer

A 26

1 förste byråsekreterare .........

A 26

2 byråingenjörer ...............

A 22

2 »

Eo 22

2 amanuenser (ingenjörer) .....

....... Ex 20

2 ritare .......................

Eo 18

Såsom förut omnämnts, ha tre ledamöter i kommittén reservationsvis

förordat en annan organisation av skyddstekniska byrån än den av kommittémajoriteten

föreslagna. Reservanterna ha dock icke framlagt något

särskilt förslag angående byråns personalorganisation.

För utförligare uppgifter rörande kommittéförslaget torde jag få hänvisa

till betänkandet s. 64—70.

I detta sammanhang torde få omnämnas, att kommittén för den gruvtekniska

avdelning, som enligt dess förslag skulle ingå i specialinspektionsbyrån,

beräknat 1 förste byråingenjör i A 26, 1 byråingenjör i Eo 22, 1

kansliskrivare i A 11 och 1 kontorsbiträde. Avdelningen skulle vara direkt

underställd byråchefen, som i regel skulle vara gruvtekniker.

Yttranden.

Först torde få behandlas de yttranden, som avse den föreslagna

skyddstekniska byrån.

Riksförsäkringsanstalten särskiljer vid bedömande av personalbehovet

på byrån tre avdelningar, nämligen den allmänna tekniska avdelningen,

maskinavdelningen samt avdelningen för tryckkärl och transportanordningar

och behandlar med avseende på den tekniska personalen varje avdelning

för sig.

Vad först angår den allmänna tekniska avdelningen anför anstalten, att

det icke syntes möjligt för den föreslagna personalen att medhinna handläggningen

av de på avdelningen ankommande ärendena, vilkas antal

säkerligen komme att avsevärt öka, sedan den nya arbetarskyddslagen

jämte följdförfattningar trätt i kraft och i samband därmed yrkesinspek
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

tionens personal utökats. Anstalten föreslår därför, att den av kommittén

angivna personaluppsättningen förstärkes, förslagsvis med 2 amanuenser.

Anstalten, som avstyrkt överflyttning till det nya ämbetsverket av folkhälsoinstitutets

yrkeshygieniska avdelning, föreslår, att för tillgodoseende

av det mera omedelbara behovet av kemisk-teknisk sakkunskap inom verket

en högskoleingenjör med kemisk-teknisk utbildning och erfarenhet knytes

till skyddstekniska byrån såsom förste byråingenjör.

Anstalten uttalar vidare, att det med hänsyn till omfattningen av de

arbetsuppgifter, som komme att åvila dels den av kommittén föreslagna

förste byråingenjören å avdelningen, dels ock den föreslagna ingenjören

med elektroteknisk utbildning, icke syntes möjligt att, såsom kommittén

förutsatt, kombinera dessa båda befattningar. Man måste därför räkna

med att en särskild förste byråingenjörsbefattning inrättas för den föreslagna

elektroingenjören.

Beträffande maskinavdelningen anför anstalten bl. a., att försäljare och

importörer alltmer funnit angeläget att begära granskning av såväl konstruktionsritningar

och hållfasthetsberäkningar som av färdigställda anordningar

ävensom skriftligt utlåtande över sådan granskning. Detta

granskningsarbete vore i regel krävande och fordrade avsevärd tid. Även

köpare av maskiner eller andra tekniska anordningar hade i allt större omfattning

vänt sig till anstaltens arbetarskydd sbyrå för erhållande av utlåtande

beträffande anordningar, som de avsåge att inköpa. Vidare framhåller

anstalten, att vid antagande av lagförslaget arbetsuppgifterna sannolikt

komme att i avsevärd mån ökas. Anstalten föreslår, att avdelningen

tillföres ytterligare en förste byråingenjörsbefattning.

Angående avdelningen för tryckkärl och transportanordningar anför anstalten

bl. a., att sedan bestämmelsen i 6 a § lagen om arbetarskydd tillkom,

tryckkärl särendenas antal starkt ökat till följd av att tillverkare och

försäljare i allt större utsträckning begärt anstaltens utlåtande, huruvida

av dem levererade tryckkärl kunde anses erbjuda sådan säkerhet, som

fordrades enligt nämnda lagrum. Arbetet med granskning av sådana konstruktioner

hade blivit allt mera omfattande och samtidigt ansvarsfullare.

Anstalten anser nödvändigt, att för handläggning av ärenden rörande tryckkärl

beräknas en förste byråingenjör utöver vad kommittén föreslagit.

Gentemot förslaget att å avdelningen skulle handläggas jämväl ärenden

rörande hissar, kranar och andra transportanordningar framhåller anstalten

bl. a., att under senare år två av arbetarskyddsbyråns byråingenjörer

till icke oväsentlig del av sin arbetstid biträtt byråchefen och den ordinarie

byrådirektören med handläggning av sådana ärenden. Trots den arbetskraft,

som sålunda använts för hithörande arbetsuppgifter, hade likväl en

betydande anhopning av dessa ärenden ägt rum. Anstalten, som anser, att

en fortgående kraftig stegring av antalet arbetsuppgifter rörande hissar

och andra transportanordningar är att förvänta, beräknar, att utöver vad

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 59

kommittén föreslagit en förste byråingenjör och en byråingenjör erfordras

för dessa ärenden.

Med hänsyn till de omfattande och krävande arbetsuppgifter, som komme

att åvila byrådirektören på denna avdelning och då det vore av stor betydelse

att en väl kvalificerad person under längre tid kvarstannade på befattningen,

borde enligt anstaltens mening ifrågavarande byrådirektör placeras

i samma lönegrad som föreslagits för byråns övriga tekniska byrådirektörer

eller i A 29.

I förhållande till kommitténs förslag skulle alltså enligt anstaltens mening

den skyddstekniska byråns tekniska personal böra ökas med 5 förste

byråingenjörer, 1 byråingenjör och 2 amanuenser.

Beträffande den juridiska personalen å skyddstekniska byrån framhåller

riksförsäkringsanstalten, att de enligt förslaget å byrån kvarvarande ärendena

kunde förväntas komma att öka i antal i den mån skyddslagstiftningen

skärptes och tillsynsverksamheten effektiviserades. Anstalten finner

nödvändigt, att den nuvarande byråsekreterartjänsten bibehålies å

byrån.

Kommerskollegium biträder förslaget att en av förste byråingenjör stjänsterna

på skyddstekniska byrån besättes med elektrotekniskt utbildad

person.

Statskontoret yttrar, att kommittén förordat förbättrad löneställning för

ett flertal befattningar, dock utan att därför anförts några, såvitt ämbetsverket

kunde finna, bärande skäl. Detta gällde främst byrådirektörsbefattningarna.

Dessa borde enligt statskontorets mening kvarstå i A (Eo) 28.

Rörande förslaget att uppflytta de i lönegrad A 21 resp. Eo 21 placerade

byråingenjörerna till 22 lönegraden anför statskontoret, att med hänsyn till

de konsekvenser, som ett dylikt beslut skulle medföra i avseende å statsanställd

ingenjörspersonal i allmänhet, det torde vara nödvändigt att avvakta

såväl statsmakternas ställningstagande till försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas

principförslag i fråga om lönegradsplacering av ingenjörspersonal

(SOU 1946:94) som 1944 års personalutrednings förslag om ordnad

befordringsgång för dylik personal, innan åtgärder till förbättring av löneställningen

för här avsedda byråingenjörer vidtoges. Detsamma gällde frågan

om ingenjörsamanuenser och ritare.

Allmänna lönenämnden erinrar, att enligt kommitténs förslag byrådirektörsbefattningarna

skulle differentieras på 29 och 28 lönegraderna. Då inom

statsförvaltningen icke funnes någon byrådirektör med placering i 29 lönegraden,

vore det enligt lönenämndens förmenande förenat med olägenheter

att, såsom föreslagits, fördela befattningshavare med likartade arbetsuppgifter

på två intill varandra liggande lönegrader. Det innebure därjämte en

ur löneteknisk synpunkt föga ändamålsenlig anordning.

Frågan om uppflyttning i lönegrad av byråingenjörerna och byråingenjörsaspiranterna

bör enligt lönenämndens mening anstå i avvaktan på

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Mnj:ts proposition nr 184.

resultatet av 1944 års personalutrednings arbete. Med anledning av förslaget

om inrättande av två befattningar såsom ritare i Eo 18 påpekar lönenämnden,

att ritarbefattningar inom civilförvaltningen i övrigt regelmässigt

icke placerats högre än i 15 lönegraden. Befordringsgången för denna

personal torde jämväl falla under 1944 års personalutrednings prövning.

Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen,

yrkesinspektionens ingenjörsförening och statsverkens ingenjörsförbund

anse såsom skälig lönegradsplacering för teknisk byrådirektör lönegrad

A 32, för förste byråingenjör och förste avdelningsingenjör A 28, för

byråingenjör och avdelningsingenjör A 26 samt för ritare, vilken benämning

borde utbytas mot ingenjör, A 18.

Yrkesinspektören i nionde distriktet anser, att kommittén beräknat behovet

av personal å skyddstekniska byrån för knappt med hänsyn till de

betydande arbetsuppgifter, som komme att tilldelas denna byrå vid det nya

lagförslagets genomförande. I detta uttalande instämma sex andra yrkesinspektörer.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund framhåller, att byrådirektörernas

lönegradsplacering bör vara avvägd med hänsyn till den av förbundet

förordade placeringen för byråcheferna. Vidare syntes böra övervägas,

om ej den nuvarande byråsekreterarbefattningen å arbetarskyddsbyrån

borde kvarstå å byråns stat.

Förslaget att inrätta en särskild gruvavdelning har, såsom tidigare

nämnts, avstyrkts av bl. a. riksförsäkringsanstalten, som i stället föreslagit,

att å skyddstekniska byrån skall tillsättas en kunnig och erfaren

gruvtekniker med uppgift att i första hand samordna och leda de tillsynsuppgifter

i arbetarskyddshänseende, som hänföra sig till ifrågavarande

område. Han borde sålunda även handha ärenden i fråga om ovanjordsarbete

vid gruvor samt arbete i stenbrott, varöver yrkesinspektörerna och

dem underlydande personal skulle utöva tillsyn. Nämnda befattningshavare,

som i tjänsteställning borde vara jämställd med bergmästarna, skulle

besitta samma teoretiska och praktiska kompetens som uppställts i fråga

om dessa. Han borde erhålla ställning som byrådirektör och i likhet med

bergmästarna vara placerad i lönegrad A 29.

Departementschefen.

Den av kommittén för skyddstekniska byrån föreslagna personalorganisationen

motsvarar i fråga om antalet befattningar ganska nära personalen

å den nuvarande arbetarskyddsbyrån hos riksförsäkringsanstalten, sedan

denna personal fr. o. m. den 1 juli 1947 provisoriskt förstärkts i avbidan

på ställningstagande till kommitténs förslag. Dock föreligger i nämnda hänseende

den skillnaden mellan den nuvarande personalstaten och kommittéförslagets,

att i det senare upptagits en byrådi rektorsbefattning i stället fölen

förste byråingenjörstjänst och två tekniska amanuensbefattningar i

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ls proposition nr 184.

stället för eu byråingenjörstjänst. I kommittéförslaget har därjämte upptagits

ytterligare en ritarbefattning. Däremot har en befattning som byråsekreterare

ej medtagits i förslaget.

Kommittén har starkt framhållit de otillfredsställande förhållanden, som

på grund av personalbrist rått å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå.

Genom den vidtagna provisoriska förstärkningen av personalorganisationen

torde förhållandena numera ha förbättrats. I förevarande sammanhang

torde den provisoriska organisationen böra omprövas med hänsynstagande

till nu framlagda förslag i övrigt.

Å arbetarskyddsbyrån finnas f. n. två byrådirektörer i 31 lönegraden.

Kommittén har föreslagit, att för vissa av den ene byrådirektörens

arbetsuppgifter — ärenden som avse tryckkärl, transportanordningar och

svetsning — skall inrättas en ny befattning som byrådirektör. Riksförsäkringsanstalten

har anslutit sig till detta förslag och förordat, att byråns

arbetsuppgifter skola fördelas på tre avdelningar, nämligen den allmänna

tekniska avdelningen, maskinavdelningen samt avdelningen för tryckkärl

och transportanordningar ävensom att såsom chef för varje avdelning skall

finnas en byrådirektör.

Vad angår den föreslagna byrådirektörsbefattningen å avdelningen för

tryckkärl och transportanordningar får jag erinra, att riksförsäkringsanstalten

i sitt yttrande över det inom socialdepartementet år 1947 upprättade

förslaget till provisorisk förstärkning av byråns personal — avseende

bl. a. tillsättande av en förste byråingenjörstjänst med arvode motsvarande

lönegrad Eo 26 (Ce 29) — hemställt, att i stället för denna tjänst måtte

inrättas en byrådirektörsbefattning i lönegrad Eo 28 (Ce 31). I propositionen

nr 209/1947 föreslog Kungl. Maj:t inrättande av en förste byråingenjörstjänst

i Eo 26 (Ce 29). I två likalydande motioner 1:266 och 11:399

yrkades bifall till anstaltens hemställan. Då organisationen av tillsynen

över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning skulle bli föremål för omprövning

redan påföljande år, ansåg riksdagen (skrivelse nr 298/1947) icke

tillräcklig anledning föreligga att frångå Kungl. Maj :ts förslag. Riksdagen

förutsatte, att löneställningen för ifrågavarande befattning ägnades ytterligare

överväganden i samband med nämnda omprövning.

Den nu nämnda tjänsten motsvarar den av kommittén föreslagna och

av anstalten tillstyrkta byrådirektörsbefattningen. Då de arbetsuppgifter,

som skola vara förenade med denna tjänst, äro såväl kvalitativt som kvantitativt

jämförbara med de uppgifter, som åvila de nuvarande byrådirektörerna

å arbetarskyddsbyrån, tillstyrker jag, att den extra ordinarie förste

byråingenjörsbefattningen i lönegrad Ce 29 ombildas till en byrådirektörsbefattning.

Riksförsäkringsanstalten, som ej ansett den av kommittén föreslagna

gruvavdelningen inom specialinspektionsbyrån erforderlig, bär föreslagit,

alt till skyddstekniska byrån skall knytas eu kunnig och erfaren gruvtek
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

niker med uppgift att handlägga ärenden rörande arbetarskyddet vid gruvor

och stenbrott samt att leda och samordna tillsynsverksamheten på dessa

arbetsområden. Denna befattningshavare borde i fråga om teoretisk och

praktisk kompetens vara jämställd med bergmästarna och erhålla byrådirektörs

ställning.

Enligt min mening bör tillsynen över arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott

ägnas synnerlig uppmärksamhet. Såsom jag förut angivit kan jag

dock icke biträda kommitténs förslag om inrättande av en särskild gruvinspektion

under ledning av en gruvavdelning inom centralmyndigheten.

Det synes mig däremot lämpligt, att såsom riksförsäkringsanstalten föreslagit

en särskild tjänsteman med gruvteknisk kunskap och erfarenhet

knytes till tekniska byrån. Härigenom torde förutsättningar skapas för en

intensifierad tillsyn vid gruvor och stenbrott. Jag föreslår därför, att å

byrån tillsättes en byrådirektör med uppgift att. handlägga ärenden rörande

arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott samt att biträda vid tillsynen

på ifrågavarande områden.

Enligt mitt förslag skulle sålunda å tekniska byrån finnas fyra byrådirektörstjänster,

varav två nyinrättade. Kommittén har föreslagit, att de

nuvarande två byrådirektör sbefattningarna skola placeras i lönegrad A 29

(Ca 32). Den nya bvrådirektörsbefattningen skulle enligt kommittéförslaget

placeras i A 28 (Ca 31). Riksförsäkringsanstalten har ansett, att även denna

befattning bör placeras i A 29. Samma lönegradsplacering har anstalten föreslagit

för den gruvtekniskt utbildade byrådirektören, enär han borde vara

jämställd med bergmästarna. I överensstämmelse med vad statskontoret

och allmänna lönenämnden uttalat anser jag mig icke kunna tillstyrka,

att ifrågavarande byrådirektörsbefattningar placeras i annan lönegrad än

den inom förvaltningen i övrigt för byrådirektörer vanliga. Jag föreslår

alltså, att de placeras i nuvarande 31 lönegraden. Byrådirektören för ärenden

rörande gruv- och stenindustrien anser jag tills vidare böra uppföras

å extra ordinarie stat. Övriga tre befattningar böra vara ordinarie.

F. n. finnas å arbetarskyddsbyrån fyra befattningar som förste byråingenjör,

varav två ordinarie (Ca 29 och Ca 27) och två extra ordinarie

(Ce 29 och Ce 27). De två sistnämnda ha inrättats fr. o. in. den 1 juli 1947.

Kommittén har föreslagit, att tre förste byråingenjörer, samtliga ordinarie,

skola finnas å byrån. Riksförsäkringsanstalten har uttalat, att byråns tekniska

personal bör förstärkas med ytterligare 5 förste byråingenjörer.

Jag har i det föregående föreslagit, att den nuvarande förste byråingenjören

i lönegrad Ce 29 skall uppflyttas till byrådirektör i Ca 31. I fråga om

antalet förste byråingenjör sbefattningar i övrigt finner jag mig icke nu

kunna föreslå någon ändring.

Vad angår löneställningen för förste byråingenjörerna har kommittén

föreslagit, att samtliga befattningar skola placeras i lönegrad A 26 (Ca 29).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

6.8

Jag anser mig icke kunna föreslå annan ändring än att den extra ordinarie

förste byråingenjören i Ce 27 uppföres på ordinarie stat i samma lönegrad.

Å arbetarskyddsbyrån finnas f. n. anställda fem befattningshavare i

byråingenj örs ställning, därav en ordinarie och en extra ordinarie

befattning (Ca 24 resp. Ce 24) samt tre tjänster med arvode motsvarande

nettolönen i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24 (Eo 21). Två av de sistnämnda

tjänsterna ha tillförts byrån fr. o. in. den 1 juli 1947. Kommittén

har ansett behov föreligga av fyra byråingenjör sbefattningar och två tekniska

amanuensbefattningar. Riksförsäkringsanstalten har föreslagit ytterligare

en byråingenjör och två amanuenser. Jag är för min del icke beredd

att förorda någon ökning av det nuvarande antalet fayråingenjörsfaefattningar.

Kommittén har föreslagit, att löneställningen för byråingenjörerna förbättras

genom att de uppflyttas till den tidigare 22 dvs. nuvarande 25

lönegraden. De tekniska amanuensbefattningarna ha ansetts böra placeras

i lönegrad Ex 20.

Jag kan icke tillstyrka uppflyttning av ifrågavarande befattningar i högre

lönegrad. I avbidan på ställningstagande till det av 1944 års personalutredning

framlagda förslaget till befordringsgång för teknisk personal synes

icke böra vidtagas annan ändring beträffande dessa tjänster än att de tre

arvodesbefattningarna ändras till extra befattningar i högst Cg 24.

Sedan 1 juli 1947 finnes å arbetarskyddsbyrån anställd en ritare med

arvode motsvarande lönen i lägsta löneklassen i Ce 20. Kommittén har

föreslagit inrättande av två ritartjänster i Eo 18 (Ce 22). Jag kan icke nu

tillstyrka inrättande av ytterligare en befattning av ifrågavarande slag.

Innan lönefrågan för den redan befintliga tjänsten avgöres, bör statsmakternas

ställningstagande till 1944 års personalutrednings förenämnda förslag

avvaktas. Tills vidare bör därför enligt min mening icke vidtagas annan

ändring än att befattningen upptages som extra i Cg 20.

På arbetarskyddsbyrån finnas f. n. anställda en förste byråsekreterare

och en byråsekreterare i Ca 29 (A 26) och Ca 24 (A 21).

Kommittén har föreslagit, att sistnämnda befattning skall överflyttas till

annan byrå inom det nya ämbetsverket. Riksförsäkringsanstalten bar i sitt

remissvar anfört, att denna befattning måste bibehållas å byrån.

Jag har redan i del föregående förordat, att de ärenden angående minderårigas

och kvinnors arbetstid och nattvila, som f. n. handläggas på arbetarskyddsbyrån,

överföras till den nya arbetstidsbyrån liksom även att på

arbetarskyddsbyrån f. n. ankommande ärenden av administrativ natur

överflyttas till den föreslagna kanslibyrån. I likhet med kommittén är jag

av den uppfattningen, att för handläggningen av de övriga uppgifter å tekniska

byrån, som torde kräva juridisk kompetens, det åtminstone till en

början torde vara tillräckligt, att eu befattningshavare med juridisk ut
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

bildning och erfarenhet finnes å byrån. Jag föreslår dock, att förste byråsekreteraren

överflyttas till annan byrå (kanslibyrån) och att byråsekreteraren

behålles å tekniska byrån.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle å tekniska byrån finnas,

förutom biträdespersonal, följande befattningshavare, nämligen 1 byråchef

(Ca 33), 3 byrådirektörer (Ca 31), 1 byrådirektör (Ce 31), 1 förste byråingenjör

(Ca 29), 2 förste byråingenjörer (Ca 27), 1 byråingenjör (Ca 24),

1 byråingenjör (Ce 24), 3 byråingenjörer (Cg 24), 1 byråsekreterare (Ca

24) och 1 ritare (Cg 20).

Kanslibyrån.

Nuvarande organisation.

Någon personal, som uteslutande har att ägna sig åt handläggningen av

administrativa ärenden eller upplysnings- och utbildningsverksamhet finnes

f. n. ej hos arbetarskydd sbyrån eller arbetsrådet.

Kommitténs förslag.

Kommittén föreslår, att som närmaste biträde åt byråchefen å den föreslagna

administrativa byrån skall finnas en förste byråsekreterare i lönegrad

A 26 med uppgift att bereda mera omfattande författnings- och utredningsfrågor

samt löpande ärenden av särskild vikt. Det föreslås vidare, att

på byrån skall finnas en byråsekreterare i lönegrad A 21.

Då en relativt stor personal enligt kommitténs förslag komme att vara

knuten till ämbetsverket och till de under dess inseende ställda lokala tillsynsorganen,

finner kommittén erforderligt, att för handhavande av ämbetsverkets

medelsförvaltning inrättas en kamrerartjänst i förslagsvis lönegrad

A 22.

Vidare föreslås, att å byrån inrättas en kansliskrivartjänst. Då innehavaren

av denna tjänst jämväl skulle tjänstgöra som ämbetsverkets registrator,

föreslår kommittén, att tjänsten placeras i lönegrad A 14.

Kommittén föreslår, att som biträde åt byråchefen vid beredning och

handläggning av ärenden rörande inventarier, skrivmateriel och övrig kontorsutrustning

för såväl ämbetsverkets som de lokala tillsynsorganens lokaler

och personal inrättas en befattning som materialförvaltare. Denne borde

icke placeras lägre än i lönegrad Eo 12.

Enligt kommitténs förslag skulle administrativa byråns personal alltså

omfatta, förutom biträdespersonal, följande befattningshavare.

1 byråchef A 30

1 förste byråsekreterare A 26

1 kamrerare A 22

1 byråsekreterare .................... A 21

1 kansliskrivare och registrator A 14

1 materialförvaltare ............... Eo 12

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184. 65

För den av kommittén förordade upplysnings- och utbildningsbyrån föreslår

kommittén följande personaluppsättning förutom biträdespersonal.

1 byråchef ............................ A 30

1 förste byråingenjör .................. A 24

1 förste byråselxreterare ................ A 24

1 byråingenjör ........................ A 22

1 » ........................ Ko 22

Kommittén finner vidare önskvärt, att för att tillgodose kravet på en

ökad upplysningsverksamhet i arbetarskyddsfrågor, särskilt i press och

radio, en särskild pressombudsman (redaktör) knytes till upplysnings- och

utbildningsbyrån.

Kommitténs förslag i nu ifrågavarande del har närmare utvecklats å s.

107—113 i betänkandet.

Mot kommitténs förslag till personal för upplysnings- och utbildningsverksamhet

har reservation anförts av ledamöterna Hultman, Löfvander

och Odholm. De uttala, att personalbehovet för denna gren av verksamheten

bör kunna beräknas mindre än vad kommittén gjort.

Yttranden.

Rörande den föreslagna administrativa byråns personalorganisation

har i remissutlåtandena gjorts följande uttalanden.

Riksförsåkringsanstalten framhåller, att det med hänsyn till byråns arbetsuppgifter

ville synas, som om det av kommittén beräknade personalbeståndet

vore väl knappt tilltaget. Då behov alltid torde föreligga av en

materialförvaltare inom det nya verket, funnes icke något skäl för att

denna befattning skulle vara extra ordinarie. Anstalten föreslår, att den

uppföres i lönegrad A 12.

Statskontoret anser, att med hänsyn till den i förhållande till kommitténs

förslag begränsade omfattning, som det nya ämbetsverket enligt statskontorets

mening borde erhålla, de uppräknade göromålen varken till art

eller omfattning torde kunna motivera en särskild befattning som materialförvaltare.

Huvuddelen av dessa göromål torde lämpligen kunna fördelas

mellan registratorn och förste expeditionsvakten. Den föreslagna

kansliskrivartjänsten i A 14 borde upptagas under benämningen registrator

och kassör.

Allmänna lönenämnden yttrar, att om den föreslagna befattningen såsom

materialförvaltare ansåges böra inrättas, den icke borde placeras högre

än i 10 lönegraden, till vilken materialförvaltaren i pensionsstyrelsen vore

hänförd. Lönenämnden vill, om än med viss tvekan, icke motsätta sig att

befattningen som verksregistrator hänföres till A 14.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anför, att den föreslagna

förste byråsekreterartjänsten borde vara placerad i lönegrad A 28 såsom

5—Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 184.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

byrådirektör. Som närmaste man borde byrådirektören ha en förste byråsekreterare

i lönegrad A 26. Kamreraren borde placeras i 24 lönegraden.

Beträffande den föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån

anför allmänna lönenämnden, att i avvaktan på närmare erfarenheter

rörande utvecklingen av byråns verksamhet viss återhållsamhet borde

iakttagas med inrättandet av ordinarie tjänster å byrån. Behovet av en

pressombudsman vid verket säger sig lönenämnden sakna möjlighet att

bedöma.

Riksförsäkringsanstalten föreslår såsom chef för den av anstalten förordade

upplysnings- och utbildningsavdelningen, förlagd till skyddstekniska

byrån, en byrådirektör i lönegrad A 28. Den av kommittén i övrigt

föreslagna personalen vore tillräcklig.

Departementschefen.

På kanslibyrån skall enligt mitt förslag ankomma handläggningen av

administrativa och kamerala ärenden ävensom upplysnings- och utbildningsfrågor.

Å byrån bör placeras den å nuvarande arbetarskyddsbyrån

inrättade förste byråsekreterarbefattningen i Ca 29. I stället för den av

kommittén föreslagna ordinarie byråsekreterarbefattningen torde vidare

böra finnas en amanuens.

För upplysnings- och utbildningsärendena torde böra inrättas en byråingenjörsbefattning

i 24 lönegraden. Då någon tvekan om behovet av densamma

icke föreligger, förordar jag, att den uppföres på ordinarie stat.

Kommitténs förslag att vid ämbetsverket anställa en pressombudsman

(redaktör) för att medverka i förenämnda upplysningsverksamhet är jag

icke beredd att nu tillstyrka. Ehuru jag icke vill bestrida, att ett påtagligt

och stort behov av upplysning i arbetarskyddsfrågor föreligger, anser jag

det likväl lämpligt, att innan ett dylikt förslag genomföres någon tids

erfarenhet vinnes av arbetarskyddsstyrelsens verksamhet. I detta sammanhang

synes mig också böra avvaktas resultatet och utvecklingen av den

upplysningsverksamhet i arbetarskyddsfrågor, som nu bedrives av arbetsmarknadens

huvudorganisationer, främst genom arbetarskyddsnämnden.

Kommittén har föreslagit inrättande av en befattning som kamrerare.

Med hänsyn till att arbetarskyddsstyrelsens medelsförvaltning kan beräknas

få en relativt begränsad omfattning, anser jag mig icke kunna biträda detta

förslag.

Enligt kommitténs förslag skulle å förevarande byrå inrättas en kansliskrivartjänst

i A 14 (Ca 18) med uppgift att även tjänstgöra som ämbetsverkets

registrator och kassör. Av skäl, för vilka jag redogör vid behandlingen

av biträdespersonalen, kan jag icke tillstyrka att ifrågavarande befattning

placeras i högre lönegrad än nuvarande 15.

Kommitténs förslag om inrättande av en befattning som materialförvaltare

kan jag på de av statskontoret anförda grunderna icke tillstyrka.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle kanslibyråns personal bestå

av, förutom biträdespersonal, följande befattningshavare: 1 byråchef (Ce

33), 1 förste byråsekreterare (Ca 29), 1 byråingenjör (Ca 24) och 1 amanuens.

Skogsavdelningen.

Nuvarande organisation.

Inom riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå finnes icke någon befattningshavare

med skogsteknisk utbildning och erfarenhet. Handläggning^

byrån av ärenden, som röra arbetarskyddet inom skogsbruket, sker

därför vanligen i samråd med skogs- och flottledsinspektören.

Skogs- och flottledsinspektionens nuvarande personalorganisation består,

bortsett från skrivpersonal, av följande befattningshavare.

1 skogs- och flottledsinspektör .....

1 assistent .......................

2 assistenter .....................

1 skogsunderinspektör ...........

3 bitr. skogsunderinspektörer (halv
årsanställda)

.................

2 konsulenter ...................

Ca 30 (A 27)

Ca 23 (A 20)

Arvode motsvarande Ce 23 (Eo 20)

Ce 18 (Eo14)

Arvode motsvarande Cell (Eo7)

Arvode 525 kr./mån.

Kommitténs förslag.

Kommittén föreslår, att chefen för skogsavdelningen skall vara byrådirektör

i lönegrad A 29 samt äga högre skogsteknisk eller däremot i huvudsak

svarande utbildning. Han bör tillika tjänstgöra som skogsyrkesinspektör

i det föreslagna södra distriktet.

Som biträden vid beredning och handläggning av ärenden, som ankomma

på skogsavdelningen, samt i tillsynsarbetet föreslås två ordinarie assistenter.

En av assistenterna, i förslaget upptagen som förste assistent, borde

tjänstgöra som avdelningschefens ställföreträdare och med hänsyn till det

ökade arbete och ansvar, som härigenom ålägges honom, placeras i A 26.

Den andra assistenttjänsten föreslås av kommittén placerad i A 22.

Assistent bör enligt förslaget äga samma kompetens som byrådirektören.

Kommittén anför, att de nuvarande halvårsanställda skogsunderinspektörerna

sysselsättas med att för inspektionens räkning inhämta uppgifter

angående skogsarbetarnas bostads-, levnads- och arbetsförhållanden vid

vinterdrivningarna. De utgöras vanligen av icke-ordinarie kronojägare från

domänverket. Dessa tjänster hade på senare tid varit mycket svåra att besätta,

enär kronojägarna vid befordran inom domänverket i allmänhet erhölle

sådan tjänstgöring, att domänverket icke längre kunde undvara dem

under vinterhalvåret. De personalbyten, som på grund härav ofta förekomine

å skogsunderinspektörstjänsterna, försvårade möjligheterna att

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b.

rationellt utnyttja underinspektörerna för avsett ändamål. Kommittén föreslår,

att tjänsterna ombildas till helårsbefattningar, varvid ordinarie befattningar

skulle placeras i A 17 och extra ordinarie i Eo 14. En ordinarie

och en extra ordinarie befattning föreslås för skogsavdelningen. Skogsunderinspektör

borde som regel ha skogsmästarkompetens.

Kommittén anför vidare, att skogs- och flottledsinspektionen bedriver en

betydande konsulentverksamhet i vad avser förbättrande av skogsarbetarnas

mathållning och hygien i förläggningarna ute i skogen. För denna

verksamhet sysselsättas hos inspektionen f. n. två arvodesavlönade konsulenter.

Då det kunde förutsättas, att behovet av denna verksamhet bleve

stadigvarande, och då de nuvarande två konsulenterna beräknades komma

att ha full sysselsättning under hela året, föreslår kommittén, att en konsulentbefattning

inrättas på varje distrikt och placeras i lönegrad A 14.

För befattningarna borde fordras utbildning som lanthushållslärarinna

jämte praktik.

Enligt kommitténs förslag skulle å skogsavdelningen finnas följande

befattningshavare förutom skrivpersonal.

1 byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör i södra distriktet A 29

1 förste assistent ........................................ A 26

1 assistent .............................................. A 22

1 skogsunderinspektör .................................... A 17

1 » .................................... Eo 14

1 konsulent ............................................ A 14

Beträffande kommittéförslaget i denna del torde i övrigt få hänvisas till

s. 73—75 samt 167—172 i betänkandet.

Yttranden.

Behovet av förstärkning av personalorganisationen

för den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen har vitsordats av skogsstyrelsen,

som anfört, att den föreslagna förstärkningen får anses välmotiverad

med hänsyn såväl till den av kommittén föreslagna och av skogsstyrelsen

tidigare tillstyrkta utvidgningen av arbetarskyddslagstiftningens giltighet

på skogsbrukets område som till det förhållandet, att personaluppsättningen

vid den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen är förhållandevis

fåtalig. Styrelsen fortsätter.

Den fortgående mekaniseringen av skogsarbetet ställer också allt större

krav på skyddsarbetet i skogarna. Den betydelsefulla del av inspektionens

arbetsuppgift, som omfattar förebyggande olycksfallsskydd genom upplysning

och propaganda rörande riktiga arbetsmetoder och redskap, bör genom

den ökade organisationen kunna ägnas större uppmärksamhet. Skogsyrkesinspektionens

medverkan vid den redan pågående och, som det

väntas, starkt ökade yrkesutbildningen i skogsarbete är av stor betydelse

och enbart den utgör en omfattande uppgift för inspektionens personal.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Även riksförsäkringsanstalten, skogs- och flottledsinspcktören och föreningen

skogsarbeten uttala, att personalförstärkning är erforderlig.

Beträffande den föreslagna byrådirektör sbefattningen har

statskontoret funnit tveksamt om eu högre lönegradsplacering än A 27 är

motiverad. Då vissa skäl kunde åberopas för jämställdhet mellan nämnda

befattning och byrådirektörsbefattningarna å skyddstekniska byrån, vill

statskontoret dock icke motsätta sig den föreslagna placeringen. Skogs- och

flottledsinspektören anser, att det borde finnas eu befattning som skogsyrkesinspektör

i vardera distriktet och dessutom en chef för skogsavdelningen.

För den i A 26 föreslagna förste assistentbefattningen ansei

statskontoret placering högst i 24 lönegraden motiverad. Tjänstebenämningen

borde ändras till förste byråinspektör. Riksförsäkringsanstalten,

skogs- och flottledsinspektören och skogsstyrelsen föreslå benämningen

biträdande skogsyrkesinspektör för befattningen.

Den i A 22 föreslagna assistentbefattningen bör enligt statskontorets

mening icke placeras högre än i 21 lönegraden. Tjänstebenämningen

borde vara byråinspektör.

Beträffande den föreslagna ordinarie befattningen som

skogsunderinspektör anser allmänna lönenämnden, att då befattningen

funnits inrättad sedan ett tiotal år anledning ej funnes till erinran

mot ordinariesättning. Nämnden anser emellertid — under hänsynstagande

till löneställningen för andra jämställda befattningar inom det statliga och

statsunderstödda skogsväsendet — en placering i 15 lönegraden tillfyllest.

Statskontoret förordar samma placering. Domänstyrelsen förordar placering

i högst nämnda lönegrad.

Den extra ordinarie befattningen som sko g sund erinspektör

föreslås av statskontoret placerad i 13 lönegraden och av

domänstyrelsen i 12 lönegraden, medan riksförsäkringsanstalten förordar

lönegrad 16 för att rekryteringen skall underlättas. Även skogs- och flottledsinspektören

förordar 16 lönegraden.

Riksförsäkringsanstalten samt skogs- och flottledsinspektören föreslå, att

konsulentbefattningen placeras i A 16. Även skogsstyrelsen

ifrågasätter något högre löneställning än den föreslagna för befattningen.

Den utbildning som fordrades — lanthushållslärarinneexainen — och det

krävande och icke minst fysiskt påfrestande arbetet talade härför. Statskontoret

anser däremot, att befattningen bör placeras högst i 12 lönegraden.

Domänstyrelsen framhåller, att kommitténs formulering av k o in p et

e n s f o r d r a n för skogsyrkesinspektör och assistent synes oklar. Styrelsen

föreslår därför, att denna kompetensfordran preciseras och att därvid

för skogsyrkesinspektör och assistent uppställes samma fordran, som

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k.

f. n. gäller för domänverkets jägmästare in. fl., nämligen examen från

skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans jägmästarkurs. Sökande

med examen från skogsinstitutets lägre kurs eller skogshögskolans forstmästarekurs

borde dock efter särskilt Kungl. Maj :ts medgivande kunna

ifrågakomma för nämnda tjänster. Rörande kompetenskraven för skogsunderinspektör

ifrågasätter domänstyrelsen om icke även avgångsexamen

från statens eller därmed jämförlig skogsskola bör få gälla, varigenom

väsentligt ökad rekryteringsmöjlighet skulle erhållas.

Departementschefen.

Vid behandlingen av arbetarskyddsstyrelsens byråindelning har jag anslutit

mig till kommitténs förslag att för handläggning av arbetarskydd särenden

rörande skogsbruket skall inrättas en skogsavdelning, vilken även

skall utgöra kansli för det södra inspektionsdistriktet. För att vidga möjligheterna

till rekrytering av personal inom ifrågavarande inspektionsgren

förordar jag höjning av löneställningen för vissa befattningar inom skogsavdelningen.

Jag tillstyrker sålunda kommitténs förslag att skogsavdelningen skall

stå under ledning av en byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör i södra

distriktet. Befattningen torde böra placeras i Ca 31 (A 28).

Beträffande den av kommittén föreslagna befattningen som förste assistent

ansluter jag mig till vad statskontoret uttalat. Jag förordar sålunda,

att å avdelningen inrättas en befattning som förste byråinspektör i Ca 27

i stället för den nuvarande ordinarie assistentbefattningen.

Vidare tillstyrker jag, likaledes i enlighet med statskontorets förslag, att

i stället för den av kommittén förordade assistentbefattningen inrättas en

befattning som byråinspektör i nuvarande 24 lönegraden. Denna befattning

torde böra vara extra ordinarie.

I övrigt torde emellertid en utbyggnad av personalorganisationen inom

skogsavdelningen böra få anstå tills vidare. Jag anser sålunda, att den nuvarande

skogsunderinspektörsbefattningen i Ce 18 bör oförändrad överflyttas

till skogsavdelningen. Någon ny underinspektörstjänst kan jag ej tillstyrka.

Ej heller kan jag tillstyrka annan ändring av löneställningen för

konsulenten än att befattningen ombildas till extra tjänst i Cg 13.

Vad angår kompetensfordringarna för ifrågavarande befattningshavare

ger jag i princip min anslutning till vad domänstyrelsen anfört.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle skogsavdelningens personal

med undantag för biträden omfatta 1 byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör

(Ca 31), 1 förste byråinspektör (Ca 27), 1 byråinspektör (Ce 24),

1 skogsunderinspektör (Ce 18) och 1 extra tjänsteman (Cg 13).

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

71

Trafikavdelningen.

Nuvarande organisation.

A riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå finnes f. n. ej någon särskild

befattningshavare, som har att bereda och handlägga arbetarskyddsfrågor

rörande trafikväsendet. I allmänhet sker handläggningen i samråd

med yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift, vilka utgöras

av två hos järnvägsstyrelsen anställda befattningshavare för tillsyn å vissa

arbeten vid statens järnvägar samt av järnvägsinspektören hos väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen för tillsyn å vissa arbeten vid de enskilda järnvägarna.

Nämnda befattningshavare äro placerade i lönegrad Ca 31 (A 28).

De hos järnvägsstyrelsen anställda specialinspektörerna, som även ha

andra arbetsuppgifter inom styrelsen, biträdas enligt från styrelsen inhämtad

uppgift i sitt arbete av, förutom biträdespersonal, en ingenjörsutbildad

befattningshavare i lönegrad Ca 23 (A 20) och en kontorsskrivare

i Ca 19 (A 15). Järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

biträdes av eu byråingenjör i Ca 24 (A 21) och ett biträde i Ca 8 (A 4).

Kommitténs förslag.

Kommittén föreslår, att chefen för trafikavdelningen skall vara byrådirektör

i lönegrad A 29. Då hans inspektionsverksamhet enligt förslaget skall

omfatta icke blott järnvägsdrift utan även vissa andra grenar av trafikväsendet,

anser kommittén, att titeln järnvägsinspektör bör ersättas med

benämningen trafikinspektör. Byrådirektören bör äga högre teknisk eller

däremot i huvudsak svarande utbildning.

Kommittén föreslår, att på- avdelningen skola finnas ytterligare tre

tjänstemän, nämligen en trafikinspektör i lönegrad A 28, en förste byråingenjör

i A 24 och en byråingenjör i Eo 22. Även för dessa tjänster bör

fordras teknisk högskoleutbildning eller annan däremot svarande utbildning.

Förste byråingenjören bör även kunna tagas i anspråk för tillsynsuppdrag

under trafikinspektörs ledning och överinseende.

Personalbeståndet å den föreslagna avdelningen skulle enligt förslaget

omfatta följande befattningshavare förutom biträdespersonal.

1 byrådirektör, tillika trafikinspektör . . A 29

1 trafikinspektör ..................... A 28

t förste byråingenjör .................. A 24

1 byråingenjör ........................ Eo 22

Yttranden.

Riksförsäkringsanstalten, som föreslår att trafikavdelningen organiseras

som en byrå, anser, att byråchefen på denna byrå bör placeras i lönegrad

C 6. Anstalten framhåller bl. a., att den inspektionsverksamhet, som utövas

av de vid järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställda

specialinspektörerna, kräver medverkan av en avsevärd personal förutom

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr i8k.

inspektörerna. Anstalten föreslår, att personalen för tillsynen över den

rälsgående trafiken upptages till, förutom byråchefen, 1 byrådirektör och

trafikinspektör (A 29), 2 förste byråingenjörer (A26resp. A24) samt2byråingenjörer

(A 22 resp. Eo22). Härutöver skulle för tillsynen över vägtrafiken

erfordras 1 förste byråingenjör i A 26 och 1 byråingenjör i A 22.

Järnvägsstyrelsen anser den föreslagna benämningen trafikinspektör

mindre väl funnen. Denna benämning förekomme sedan långt tillbaka vid

järnvägarna liksom även vid spårvägar i en helt annan betydelse. Erinran

mot förslaget i denna del göres även av yrkesinspektionens specialinspektörer

vid statens järnvägar. De förorda benämningen trafikyrkesinspektör.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, yrkesinspektionens specialinspektörer

vid statens järnvågar och yrkesinspeklören i första distriktet anse likaledes

den av kommittén beräknade personalen otillräcklig.

Även landsorganisationen, som åberopar svenska järnvägsmannaförbundets

utlåtande i ärendet, anser det böra prövas, huruvida icke avdelningen

bör utbyggas.

Statsverkens ingenjörsförbund anser, att byråchefen för den av förbundet

föreslagna landtrafikbyrån bör placeras i lönegrad C 7.

Departementschefen.

Å ifrågavarande avdelning erfordras enligt min mening en relativt stark

uppsättning av kvalificerade tjänster. Jag kan därför i stort sett tillstyrka

den av kommittén föreslagna personaluppsättningen men anser dock att

vissa avvikelser från förslaget måste göras beträffande befattningarnas

lönegradsplacering in. in. Någon förstärkning av personaluppsättningen

utöver vad kommittén föreslagit kan jag ej tillstyrka.

Kommitténs förslag att å trafikavdelningen skall inrättas en befattning

som byrådirektör biträder jag. Befattningen bör placeras i samma lönegrad

som övriga byrådirektörstjänster. Jag förordar, att den upptages i Ca 31.

Någon särskild beteckning å befattningen för att ange att med densamma

äro förenade inspekterande befogenheter synes icke erforderlig. Den av

kommittén föreslagna benämningen trafikinspektör bör därför utgå.

I stället för den av kommittén föreslagna trafikinspektörsbefattningen i

A 28 (Ca 31) torde å avdelningen böra inrättas en befattning som förste

byråingenjör i Ca 29. Vidare bör såsom kommittén föreslagit inrättas en

förste byråingenjör stjänst i nuvarande 27 lönegraden. Denna befattning

synes dock böra vara extra ordinarie och sålunda placeras i Ce 27. Även

en extra ordinarie byråingenjörsbefattning bör enligt min mening inrättas.

Liksom övriga byråingenjör stjänster inom verket bör den placeras i nuvarande

24 lönegraden (Ce 24).

Jag föreslår således följande befattningar å trafikavdelningen med undantag

av biträdespersonal, nämligen 1 byrådirektör (Ca 31), 1 förste byråingenjör

(Ca 29), 1 förste byråingenjör (Ce 27) och 1 byråingenjör (Ce 24).

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr JM.

73

Sociala avdelningen.

Nuvarande organisation.

Å riksförsäkringsanstaltens arbetarskydd sbyrå finnes f. n. icke anställd

någon i begränsad mening socialt utbildad befattningshavare. Ärenden avseende

den kvinnliga yrkesinspektionens verksamhetsområde och andra

likartade ärenden handläggas därför vanligtvis i samråd med eller uteslutande

genom yrkesinspektrisen.

På yrkesinspektrisen ankommer att företrädesvis å arbete, vartill kvinnor

användas, i den omfattning yrkesinspektionens chefsmyndighet närmare

bestämmer, utöva tillsyn över arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad

samt att ordna, leda och övervaka den henne underställda personalens

tillsynsverksamhet samt bistå denna med råd och upplysningar beträffande

tjänsten. Härutöver har yrkesinspektrisen att verka för förbättring

av de kvinnliga arbetarnas levnadsförhållanden, såsom beträffande kost

och bostad samt hälso- och sjukvård, ävensom för utvecklande bland dem

av spar-, understöds- och försäkringsväsen samt utbildnings- och studiearbete.

Den nuvarande personaluppsättningen å yrkesinspektrisens kansli omfattar

följande befattningshavare förutom biträdespersonal.

Den extra ordinarie assistenten var intill den 1 juli 1947 placerad i Eo 16.

Kommitténs förslag.

Kommittén föreslår som chef för den socialhygieniska avdelning, som

enligt kommittémajoritetens förslag skulle inrättas inom den arbetshygieniska

byrån, en byrådirektör i lönegrad A 28. Denna borde äga kvalifikationer

motsvarande dem som ställas på sökande till yrkesinspektrisbefattningen

dvs. i regel akademisk examen in. in.

Vidare föreslås, att de hos yrkesinspektrisen f. n. inrättade assistentbefattningarna

överföras till den socialhygieniska avdelningen och å dess

personalstat upptagas såsom en förste byråsekreterartjänst i lönegrad A 24

och en assistenttjänst i Eo 20. Förste byråsekreteraren borde vara byrådirektörens

ställföreträdare och biträda vid fullgörande av på avdelningen

ankommande arbetsuppgifter. Någon inspektionsskyldighet borde ej åligga

förste byråsekreteraren och assistenten. Av sökande till sådan tjänst borde

fordras teoretisk och praktisk utbildning motsvarande fordringarna för

socialinspektörsbefattning (jfr s. 87).

Avdelningens personalbestånd skulle sålunda enligt förslaget omfatta

följande befattningshavare förutom biträdespersonal.

1 yrkesinspektris

1 yrkesinspektrisassistent

1 assistent ............

Ca 29 (A 26)

Ca 22 (A 18)

Ce 22 (Eo 18)

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

1 byrådirektör .......

1 förste byråsekreterare

1 assistent ...........

A 28

A 24

Eo 20

Mot kommitténs förslag till lönesättning för avdelningens personal har

reservation anförts av ledamoten Fischer, som efter att ha erinrat om kompetensfordringar

och lönegradsplacering för de av kommittén föreslagna

socialinspektörerna yttrat, att byrådirektören vid den socialhygieniska avdelningen,

som skulle bli socialinspektörernas närmaste chef, icke vid den

slutliga lönegradsplaceringen borde komma i lägre lönegrad än vad reservanten

påyrkat beträffande dessa inspektörer. Extra ordinarie assistentbefattningen

å avdelningen borde placeras i lönegrad Eo 22.

Yttranden.

Riksförsäkringsanstalten biträder förslaget att avdelningen bör förestås

av en byrådirektör i lönegrad A 28 och att denne bör äga samma kvalifikationer

som f. n. gälla för yrkesinspektrisen. I övrigt torde, framhåller anstalten,

personalen kunna begränsas till en befattningshavare i A 22 och en

assistent i Eo 20.

Statskontoret, som anser att yrkesinspektionens verksamhet av allmänt

socialhygienisk karaktär bör förläggas till skyddstekniska byrån, framhåller,

att högre löneställning än i 26 lönegraden icke borde ifrågakomma

för den tjänsteman, som har att å byrån handlägga ärenden av denna art.

De hos yrkesinspektrisen inrättade assistentbefattningarna i A 18 resp.

Eo 18 borde enligt statskontorets mening kvarstå i dessa lönegrader.

Yrkesinspektrisen framhåller, att det är ogörligt att nu bedöma, huruvida

personaluppsättningen på den socialhygieniska avdelningen är tillräcklig.

Storleken berodde på bl. a. omfattningen av de arbetsuppgifter

avdelningen finge sig anvisade.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund erinrar, att två byrådirektörer, varav

en på socialhygieniska avdelningen, placerats i lönegrad A 28, medan Övriga

byrådirektörer i ämbetsverket uppförts i A 29. För förbundet framstode

placeringen i A 28 oförklarlig med tanke på att kommittén särskilt

uppmärksammat de socialhygieniska frågorna och understrukit arbetsgivarnas

skyldighet i fråga om de hygieniska och sociala anordningarna.

Kommittén har vidare dels framhållit behovet av råd och anvisningar av

socialhygieniker även för arbetsställen med enbart manlig arbetskraft, dels

ock understrukit betydelsen av att man vid handläggningen av olika arbetarskyddsfrågor

inom arbetsrådet hade möjlighet till samråd med socialbygieniskt

utbildade befattningshavare. Genom de utbildningskrav, som

ställdes på dessa befattningshavare, stode enligt förbundets mening byrådirektören

på socialhygieniska avdelningen i full paritet med övriga byrådirektörer

och detta borde även komma till synes i lönesättningen. Samtliga

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

byrådirektörer borde därför placeras i A 29. Förbundet förordar tillika, att

assistenten på ifrågavarande avdelning uppflyttas från föreslagna Eo 20

till Eo 22.

Även Fredrika-Bremer-förbundet hemställer om samma lönegradsplacering

(A 29) för byrådirektören på socialhygieniska avdelningen.

Departementschefen.

Jag biträder kommitténs förslag att den nuvarande yrkesinspektrisbefattningen

skall ombildas till en befattning som byrådirektör i Ca 31 (A 28)

hos styrelsen. För denna befattning torde böra gälla samma kompetensfordringar

som jag i det följande föreslår för socialinspektör.

I 23 § gällande arbetarskyddslag föreskrives, att yrkesinspektionens befattningshavare

skola utgöras av bl. a. minst en yrkesinspektris för tillsyn

företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas. I det följande (s. 107) föreslår

jag vissa — huvudsakligen formella — ändringar beträffande den nuvarande

kvinnliga yrkesinspektionen. I överensstämmelse härmed har i

det denna dag till lagrådet remitterade förslaget till ny arbetarskyddslagstiftning

bestämmelsen angående yrkesinspektrisen icke medtagits. Intill

dess att den nya lagstiftningen träder i tillämpning torde få uppdragas åt

byrådirektören å sociala avdelningen att vara yrkesinspektris enligt arbetarskyddslagen.

Kommitténs förslag om inrättande av en förste byrasekreterarbefattning

för de sociala ärendena kan jag icke f. n. biträda. Däremot anser jag lämpligt,

att den nuvarande assistentbefattningen i Ca 22 ersättes med en såsom

rekryteringsbefattning avsedd amanuenstjänst. Assistentbefattningen

bör därvid föras på övergångsstat.

Personalen å sociala avdelningen skulle sålunda tills vidare utgöras av

en byrådirektör i Ca 31 och en amanuens.

Läkare.

Nuvarande organisation.

Vid handläggning å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå av

ärenden av medicinsk-yrkeshygienisk natur biträder en läkare för arbetarskyddsärenden.

För denna tjänstgöring, som skall omfatta minst sex timmar

i veckan, utgår ersättning i form av arvode med 5 000 kronor för år.

Uppdraget innehaves f. n. av föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska

avdelning. Sedan den 1 juli 1947 finnes å byrån dessutom anställd

en biträdande läkare med en tjänstgöringstid av minst fem timmar i

veckan. Årsarvodet till denne läkare utgör 3 500 kronor. Uppdraget innehaves

f. n. av ordinarie laboratorn vid nyssnämnda avdelning.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Kommitténs förslag.

Kommittén har, såsom tidigare nämnts, föreslagit, att inom den av kommittén

förordade arbetshygieniska byrån skulle finnas en medicinsk avdelning,

narmast motsvarande den medicinska sektionen inom folkhälsoinstitutets

yrkeshygieniska avdelning. Till den medicinska avdelningen skulle personalen

å nämnda sektion överföras. Härjämte skulle å avdelningen inrättas

bl. a. tre nya läkartjänster, varav en byrådirektörsbefattning, tillika överläkartjänst,

i lönegrad A 29 och två avdelningsläkartjänster i A 28 resp.

Eo 28. Någon motsvarighet till de arvodesavlönade och deltidstjänstgörande

läkarna å den nuvarande arbetarskyddsbyrån föreslås icke.

Kommittén utgår från att de nyinrättade läkarbefattningarna skola avse

heltidsanställning. Denna fordran anser kommittén motiverad med hänsyn

till såväl de yrkeshygieniska arbetsuppgifternas omfattning som arbetseffektiviteten.

För berörda läkartjänster borde fordras god vetenskaplig

utbildning och erfarenhet i något av de ämnen, som skulle tillhöra den

medicinska avdelningens verksamhetsområde.

Kommittén anför, att förenämnda av kommittén föreslagna löneplacelingar

icke torde erbjuda tillfredsställande löneförmåner för läkare med

heltidstjänstgöring. Det syntes med hänsyn till chefstjänsternas löneställning

dock icke lämpligt att placera läkarbefattningarna i högre lönegrader

an de föreslagna, såvida ej de förstnämnda tjänsterna uppfördes på C-planen.

Kommittén ville icke bestrida, att rekryteringssvårigheter kunna uppkomma

beträffande nämnda läkartjänster. Då dessa skulle nyinrättas, syntes

det emellertid svårt att bilda sig en bestämd uppfattning i frågan. Kommittén

ansåge sig därför icke böra — såsom i fråga om chefstjänsten för

arbetshygieniska byrån — föreslå särskilt arvodestillägg. Denna möjlighet

borde dock stå öppen även för här berörda läkartjänster, därest det gällde

att till någon av dem förvärva och behålla en lämplig, väl kvalificerad

läkarkraft.

De läkarbefattningar (bortsett från chefstjänsten), som enligt kommitténs

förslag skulle överflyttas från yrkeshygieniska avdelningen, äro en

laboratorsbefattning i A 26 och ett antal arvodesbefattningar som läkarassistenter.

Kommittén har vidare behandlat frågan om läkarkonsulter å den medicinska

avdelningen och anför härom följande.

För rådgivning beträffande yrkessjukdomar och yrkesskador samt upprätthållande

av erforderlig kontakt med den kliniska verksamheten har

från institutets sida uttalats önskvärdheten av att särskilda läkarkonsulter

stå till yrkeshygieniska avdelningens förfogande. Vissa konsulter finnas

också redan nu knutna till avdelningen, såsom för konsultation beträffande

hudsjukdomar och invärtes medicin. Kommittén finner denna lösning av

behovet av speciell sakkunskap på det medicinskt-yrkeshygieniska området

ändamålsenlig och anser, att denna form för tillgodoseende av viss

sakkunskap och samordnande av klinisk och hygienisk forskning på

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

nämnda område bör starkt stödjas. Behov av konsulttjänster föreligger

även på flera områden, såsom oftalmiatrik, ortopedi, otiatri och arbetsfysiologi.

Kommitténs förslag angående den medicinska avdelningen har närmare

utvecklats å s. 95—100 i betänkandet.

Yttranden.

Riksförsäkringsanstalten beräknar den läkarpersonal, som skulle erfordras

för den av anstalten föreslagna byrån för medicinska och sociala ärenden,

till, förutom byråchefen, en byrådirektör och överläkare samt fem

yrkesläkare, vilka anstalten föreslår skola tills vidare ersätta de av kommittén

föreslagna yrkesläkarna å inspektionsdistrikten.

Förslag att i stället för läkare inom lokalorganisationen ha ett mindre

antal läkare knutna till ämbetsverket framföras även av allmänna lönenåmnden,

länsstyrelsen i Malmöhus län, samtliga yrkesinspektörer, yrkesinspektionens

ingenjörsförening, handelskammaren i Göteborg och Sveriges

läkarförbund.

I några yttranden beröras även de föreslagna läkarnas anställningsförhållanden.

Sålunda anför förste stadsläkaren i Göteborg om förslaget att

inrätta läkartjänster som heltidstjänster, att det syntes honom i princip

felaktigt att helt frikoppla läkaren från den verksamhet, för vilken han

utbildats, och att göra honom helt till tjänsteman. Han borde genom tillfälle

till praktik eller annan tjänstgöring tillförsäkras möjlighet att följa

medicinens framsteg.

I detta sammanhang torde även få hänvisas till yttrandena över kommitténs

förslag om inrättande av yrkesläkarbefattningar inom lokalorganisationen

(s. 92—94).

Departementschefen.

Arbetarskyddskommittén har lagt stor vikt vid att utforma sitt förslag

så att arbetarskyddsorganisationens behov av läkarmedverkan blir tillgodosett

såväl centralt som lokalt. Enligt kommittéförslaget skulle centralmyndighetens

behov i denna del i huvudsak tillgodoses genom heltidsanställda

läkare inom den föreslagna arbetshygieniska byrån, i vilken yrkeshygieniska

avdelningen vid statens institut för folkhälsan skulle utgöra

huvudbeståndsdelen. Riksförsäkringsanstalten in. fl. ha förordat, att en

relativt stark läkar uppsättning skall finnas inom centralmyndigheten även

om yrkeshygieniska avdelningen icke överflyttas. Centralmyndighetens läkare

ha härvid avsetts ersätta även de yrkesläkare inom inspektionsdistrikten,

vilka föreslagits av kommittén.

Det kan enligt min mening icke råda tvivel om att arbetarskyddet i framtiden

kommer att behöva medverkan av läkare i betydande omfattning. I

vilka former läkarnas medverkan mera permanent skall ordnas, kan emel
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr t8k.

lertid icke nu med någon säkerhet bedömas. Vissa för det yrkesmedicinska

och yrkeshygieniska arbetet grundläggande spörsmål befinna sig ännu endast

på ett förberedande stadium. Jag vill här blott erinra om den försöksverksamhet

på yrkesmedicinens område, som fr. o. in. den 1 juli 1947 påbörjats

vid karolinska sjukhuset genom inrättande där av en central för

undersökning och behandling av samt forskning rörande yrkessjukdomar.

F. n. torde sålunda endast en tillfällig lösning av arbetarskyddets läkarfråga

kunna genomföras.

Då enligt mitt förslag yrkeshygieniska avdelningen icke skall ingå i arbetarskyddsstyrelsen,

bör samarbetet mellan styrelsen och avdelningen fortgå

enligt samma linjer som det hittillsvarande samarbetet mellan arbetarskyddsbyrån

och avdelningen. En huvuddel av arbetarskyddsstyrelsens behov

av medicinska expertutlåtanden kan på denna väg beräknas bli täckt.

Liksom nu är fallet fordras emellertid även att läkare äro direkt knutna

till den centrala arbetarskyddsmyndigheten. Ehuru fr. o. m. innevarande

budgetår arbetarskyddsbyrån tillförts en biträdande läkare, föreligger otvivelaktigt

ett visst behov av att ytterligare förstärka denna läkarpersonal.

Tills vidare torde härvid icke kunna komma i fråga att inrätta befattningar

avsedda för heltidsanställda läkare. Jag förordar i stället, att de arvoden,

som äro förenade med de nu befintliga befattningarna, höjas för att möjliggöra

ökning av tjänstgöringstiden. Sålunda böra finnas en överläkare

med arvode å högst 8 000 kronor för år samt en biträdande läkare med

arvode å högst 6 000 kronor för år. Närmare bestämmelser angående tjänstgöringstidens

omfattning, semester m. in. torde få meddelas av Kungl. Maj :t.

Till frågan om lokalorganisationens behov av läkarmedverkan och dess

tillgodoseende återkommer jag i ett senare sammanhang.

Biträdespersonal, expeditionsvakter m. fl.

Nuvarande organisation.

Hos det nuvarande arbetsrådet finnas anställda 1 kansliskrivare i lönegrad

Ca 15 (A 11), tillika rådets registrator, 1 kanslibiträde i Ca 11 (A 7),

1 kontorsbiträde i Ca 8 (A 4) och 2 extra ordinarie kontorsbiträden.

Biträdespersonalen å den nuvarande arbetarskyddsbyrån omfattar 1

kansliskrivare i lönegrad Ca 15 (A 11), som tjänstgör som byråns registrator,

1 kanslibiträde i Ca 11 (A 7), 2 kontorsbiträden i Ca 8 (A 4) och 4 extra

ordinarie biträden.

Å yrkesinspektrisens kansli finnas f. n. anställda 1 kanslibiträde i lönegrad

Ca 11 (A 7) och 1 biträdesaspirant.

Hos skogs- och flottledsinspektionen finnas anställda 1 kontorsbiträde i

lönegrad Ca 8 och 1 biträde med tjänstgöring 8 månader per år.

Förenämnda biträdespersonal skulle sålunda bestå av 2 kansliskrivare,

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

3 kanslibiträden, 4 kontorsbiträden och 8 biträden i lägre löneställning eller

tillhopa 17 befattningshavare.

Kommitténs förslag.

Kommitténs förslag till biträdespersonal å de byråer och avdelningar, som

enligt vad jag i det föregående förordat skola ingå i arbetarskyddsstyrelsen,

omfattar följande befattningar.

A7

Kontors- och

Byrå eller avdelning

All

Eo 11

skrivbiträden

Arbetstidsbyrån ....................

1

1

3

Skyddstekniska byrån ................

1

3

5

Administrativa byrån ................

1

2

Upplysnings- och utbildningsbyrån

1

1

2

3

Skogsavdelningen ....................

1

1

Trafikavdelningen ..................

1

1

Socialhygieniska avdelningen

1

1

Summa

3

1

10

16

Den i lönegrad Eo 11 upptagna befattningen som kansliskrivare avses

främst för bibliotekariegöromål.

Förutom förenämnda biträdespersonal har kommittén räknat med 4 expeditionsvakter,

därav 1 förste expeditionsvakt, och 2 telefonister.

Yttranden.

Riksförsäkringsanstnlten framhåller, att med hänsyn till den av anstalten

föreslagna förstärkningen av den tekniska personalen på de avdelningar,

som motsvarade den av kommittén föreslagna skyddstekniska byrån, en

ökning av biträdespersonalen med 2 befattningshavare utöver kommitténs

förslag torde vara nödvändig. Anstalten anser, att trafikavdelningens biträdespersonal

bör utgöras av 1 kontorist i A 9, 1 kanslibiträde i A 7 och

2 kontorsbiträden.

Statskontoret föreslår, att personalorganisationen, bl. a. för vissa av de

uppgifter som skulle ankomma på den av kommittén föreslagna materialförvaltaren,

förstärkes med en kontoristbefattning i A 9. Därvid borde

emellertid ett av kommittén föreslaget kanslibiträde utgå. Rörande kommitténs

förslag om inrättande av ett stort antal kansliskrivartjänster, vilkas

innehavare bl. a. skulle ha att svara för å resp. byrå (eller expedition)

förekommande registreringsarbete, framhåller statskontoret, att dylikt arbete

torde kunna anförtros åt befattningshavare med kontorists eller

kanslibiträdes ställning.

Allmänna lönenänmden uttalar, att i den mån behov över huvud taget

kunde anses föreligga av särskilda registratorer å de olika byråerna, dessa

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr i8b.

befattningar borde placeras i högst 9 lönegraden. Mot förslaget att för

handhavandet av verkets bibliotek in. in. å upplysnings- och utbildningsbyrån

inrätta en befattning såsom kansliskrivare i Eo 11 hade lönenämnden

icke något att erinra, under förutsättning att på befattningens innehavare

ställdes krav på erforderlig biblioteksutbildning.

Statens organisationsnämnd anför, att ökningen av kontorspersonalen

vore särskilt framträdande, i det att den enligt förslaget skulle utgöra nära

tre gånger det nuvarande antalet. Nämnden, som särskilt fäst sig vid att

ifrågavarande personal utplacerats på de olika avdelningarna, anser, att

genom en centralisering av vissa arbetsuppgifter, exempelvis maskinskrivningsarbete,

bättre personalekonomi borde kunna vinnas. Vidare påpekas,

att icke mindre än 14 befattningshavare i lönegraderna A 7, All och A 14

till huvudsaklig del skulle syssla med diarieföring och registrering av

handlingar o. d. Genom användning av moderna diarieförings- och registreringssystem

kunde arbeten av dessa slag väsentligt förenklas.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser, att den på upplysnings- och utbildningsbyrån

föreslagna extra ordinarie kansliskrivartjänsten (bibliotekarien)

borde placeras i lönegrad A 14.

Civila statsförvaltningens tjånstemannaförband framhåller, att kansliskrivarbefattningen

å skyddstekniska byrån borde omändras till kontorsskrivare

i A 15. Vidare borde ett av de föreslagna kanslibiträdena såsom

föreståndarinna för biträdespersonalen placeras som kansliskrivare i 11

lönegraden. Den å specialinspektionsbyråns skogsavdelning föreslagna

kanslibiträdestjänsten, vars innehavare även hade att utföra ritningar till

härbärgen och stall m. in., syntes jämväl böra erhålla en något högre löneställning

än A 7, förslagsvis A 9.

Rörande det kanslibiträde, som föreslås biträda kamreraren, uttalar förbundet,

att det måste vara uppenbart, att detta biträde kommer att få sig

anförtrott sådana arbetsuppgifter, bl. a. tidvis såsom ersättare för kamreraren,

att en placering som kansliskrivare i 11 lönegraden är den lägsta

som borde ifrågakomma.

Departementschefen.

Till en början vill jag erinra, att chefen för finansdepartementet jämlikt

bemyndigande den 17 januari 1947 tillkallat en utredningsman för att inom

departementet biträda med utredning angående anställningsförhållandena

för viss biträdespersonal i statens tjänst. Utredningsuppdraget avser i huvudsak

befattningarna som kansliskrivare, kontorist och kanslibiträde. I

avbidan på resultatet av denna utredning kan jag icke förorda inrättande

av nya ordinarie tjänster av nämnda slag.

Hos arbetsrådet och arbetarskyddsbyrån finnas f. n. två ordinarie kansliskrivarbefattningar

(Ca 15). Dessa befattningar torde böra

överflyttas till arbetstidsbvrån resp. tekniska byrån. Såsom omnämnts vid

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kanyl. Maj.ts proposition nr 184.

behandlingen av personalorganisationen för kanslibyrån har kommittén för

den av kommittén föreslagna administrativa byrån upptagit en befattning

under benämningen kansliskrivare och registrator i lönegrad A 14 (Ca 18).

Då registreringen av inkommande och avgående post, enligt vad som konstaterats

vid särskild på mitt föranstaltande gjord undersökning, torde böra

i huvudsak ske å de olika byråerna och avdelningarna och med hänsyn till

att arbetarskyddsstyrelsens medelsförvaltning torde bli av relativt ringa

omfång, kan jag icke förorda, att ifrågavarande befattning placeras högre

än som kansliskrivare i nuvarande 15 lönegraden. Befattningen bör tills

vidare vara extra ordinarie och sålunda tillhöra lönegrad Ce 15. I övrigt kan

jag icke tillstyrka inrättande av någon kansliskrivarbefattning hos arbetarskyddsstyrelsen.

Tre befattningar som kanslibiträde (Ca 11), samtliga ordinarie,

finnas f. n. hos arbetsrådet, arbetarskyddsbyrån och yrkesinspektrisen.

För de bibliotekarieuppgifter, som enligt kommittéförslaget skulle ankomma

på en kansliskrivare, beräknar jag en kanslibiträdesbefattning i

Ce 11. Härutöver beräknar jag ytterligare en befattning i sistnämnda lönegrad.

Antalet av mig föreslagna kanslibiträdesbefattningar skulle alltså utgöra

5.

Såsom förut angivits finnas hos arbetsrådet, arbetarskyddsbyrån, skogsoch

flottledsinspektionen samt yrkesinspektrisen sammanlagt 12 kontorsbiträden

och skrivbiträden, varav 4 ordinarie kontorsbiträden.

Kommittén har beräknat, att för de byråer och avdelningar, som

enligt mitt förslag skola ingå i arbetarskyddsstyrelsen, sammanlagt 18

befattningshavare i nämnda grader erfordras inberäknat telefonister. Jag

uppskattar för min del det erforderliga antalet kontors- och skrivbiträden

till 14, vari behovet av telefonist torde få inräknas. Antalet ordinarie kontorsbiträdesbefattningar

bör enligt vad jag inhämtat fortfarande utgöra 4.

Kommittén har föreslagit, att en befattning som förste expediti

o n s v a k t och 3 befattningar som expeditionsvakt skola inrättas.

Med den begränsning av organisationen som jag föreslår räknar

jag till en början med endast en befattning som ordinarie förste expeditionsvakt

i Ca 11 (A 7) och en befattning som extra ordinarie expeditionsvakt

i Ce 9 (Eo 5).

Med anledning av vad statens organisationsnämnd anfört i sitt yttrande

får jag framhålla, att arbetarskyddsstyrelsen självfallet bör beakta möjligheterna

till rationalisering av registrerings- och skrivarbetet och begränsning

av den härför avsedda personalen.

<» Bihnny till riksdagens protokoll 1948. t samt. Nr 184.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

III. Den allmänna yrkesinspektionen.

Nuvarande organisation.

Yrkesinspektionens lokala organ kunna hänföras till den allmänna yrkesinspektionen,

den kvinnliga yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen

samt specialinspektionen. I förevarande sammanhang behandlas med hänsyn

till innehållet i kommittéförslaget den allmänna och den kvinnliga

yrkesinspektionen.

Den allmänna yrkesinspektionen. För de tillsynsuppgifter, som f. n. ankomma

på den allmänna yrkesinspektionen, lämnar kommittén följande

sammanfattning.

Tillsyn i allmänhet å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd

av densamma meddelade föreskrifter utövas, under överinseende och ledning

av yrkesinspektionens chefsmyndighet, av yrkesinspektionens befattningshavare

(samt kommunala tillsynsorgan). Vidare har åt yrkesinspektionen

uppdragits att övervaka efterlevnaden av lagen om arbetstidens begränsning,

lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln, arbetstidslagen

för hotell, restauranger och kaféer samt lagen om vissa inskränkningar

beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.

Yrkesinspektionen har jämväl att öva tillsyn å efterlevnaden av lagen om

viktmärkning i vissa fall av gods, som skall inlastas å fartyg, lagen angående

förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete,

vid vilket nyttjas blyfärg, samt kungörelsen om skyddsåtgärder, som vid

lastning och lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl. Det åligger

yrkesinspektionen därjämte att i visst avseende medverka vid tillsynen

å efterlevnaden av förordningen med vissa bestämmelser angående

biografer och filmförevisning, byggnadsstadgan, giftstadgan, kungörelsen

med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon

eller redskap samt eventuellt kungörelsen om skyddsåtgärder, som vid lastning

och lossning av fartyg ankomma på befälhavaren in. fl. I övrigt skall

yrkesinspektionen följa arbetarskyddsväsendets utveckling samt genom

upplysningsverksamhet främja strävandena att förekomma olycksfall och

ohälsa i arbetet.

För utövande av tillsynstjänsten i allmänhet är landet indelat i 11

distrikt, som omfatta

första distriktet: Stockholms stad och Gotlands län,

andra distriktet: Stockholms, Uppsala och Västmanlands län,

tredje distriktet: Södermanlands och Östergötlands län,

fjärde distriktet: Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län,

femte distriktet: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län,

sjätte distriktet: Hallands samt Göteborgs och Bohus län,

sjunde distriktet: Skaraborgs län samt den i Västergötland liggande

delen av Älvsborgs län,

åttonde distriktet: Älvsborgs län med undantag av den till sjunde distriktet

hörande delen därav samt Värmlands och Örebro län,

nionde distriktet: Kopparbergs och Gävleborgs län,

tionde distriktet: Västernorrlands och Jämtlands län samt

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:Is proposition nr 18''t.

elfte distriktet: Västerbottens och Norrbottens län.

Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Stockholm (första och

andra distrikten), Linköping, Jönköping, Malmö, Göteborg, Borås, Karlstad,

Gävle, Härnösand och Umeå.

På varje distrikt tjänstgöra 1 yrkesinspektör i lönegrad Ca 31 (A 28),

1 förste distriktsingenjör i Ca 27 (A 24) samt distriktsingenjörer och yrkesunderinspektörer.

Vid tre distrikt finns dessutom en förste distriktsingenjör

i Ce 27. Härtill kommer biträdespersonal.

Enligt gällande instruktion är yrkesinspektören ansvarig för att tillsynstjänsten

i allmänhet på tillbörligt sätt fullgöres inom hans distrikt. Det

åligger honom för sådant ändamål att icke blott själv utöva tillsyn utan

även ordna, leda och övervaka hos honom anställda befattningshavares tillsynsverksamhet,

att ha inseende över de kommunala tillsynsorganens verksamhet

samt att histå tillsynsorganen med råd och upplysningar beträffande

tjänsten.

Den kvinnliga yrkesinspektionen utövar tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens

efterlevnad företrädesvis beträffande arbete, vartill kvinnor användas.

Yrkesinspektionens chefsmyndighet äger meddela närmare bestämmelser

angående de arbetsställen och de arbetsuppgifter i övrigt, som den

kvinnliga yrkesinspektionens tillsyn skall avse.

För utövande av tillsyn företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas,

är landet indelat i 4 distrikt, som omfatta

östra distriktet: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Gotlands, Örebro och Västmanlands län,

södra distriktet: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus och Hallands län,

västra distriktet: Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands

län samt

norra distriktet: Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län.

Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Stockholm, Malmö, Göteborg

och Gävle.

Yrkesinspektrisen, som är ansvarig för och leder den kvinnliga yrkesinspektionens

arbete, utövar med biträde av 2 assistenter tillsynen i östra

distriktet. Å vart och elt av de tre övriga distrikten utövas tillsynen av en

distriktsinspeklris, som har sin tjänstelokal ansluten till den allmänna yrkesinspektionens

lokaler på resp. stationsorter.

Inspektionsfrekvens. Kommittén har (s. 117—119 i betänkandet) lämnat

vissa uppgifter rörande inspektionsfrekvensen inom yrkesinspektionen. Av

de lämnade uppgifterna framgår, att inspektionsfrekvensen (beräknad tid

i år mellan inspektionsbesök å samma arbetsställe) år 1945 utgjorde för

de hos yrkesinspektörerna registrerade arbetsställena 3,0, för de hos yrkesunderinspektörerna

registrerade arbetsställena 2,3 och för de hos den kvinnliga

yrkesinspektionen registrerade arbetsställena mellan 4 och 5.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

Personalorganisation. Det nuvarande personalbeståndet hos den allmänna

yrkesinspektionen omfattar följande befattningshavare

11 yrkesinspektörer

11 förste distriktsingenjörer

3 » »

13 distriktsingenjörer

9 » 1 .....

2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst

22 yrkesunderinspektörer

10 » .....

5 > .....

15 kontorsbiträden

15 icke-ordinarie biträden

Ca 31 (A 28)

Ca 27 (A 24)

Ce 27 (Eo 24)

Ca 24 (A 21)

Arvode motsvarande Ce 24: 24

Arvode motsvarande Ce 24: 24

Ca 21 (A 17)

Ce 20 (Eo 16)

Arvode motsvarande Ce 20: 20

Ca 8 (A 4)

Den kvinnliga yrkesi

1 yrkesinspektris ..........

3 distriktsinspektriser

1 yrkesinspektrisassistent

1 assistent

3 assistenter

1 kanslibiträde

1 icke-ordinarie biträde

spektionen består f. n. av

Ca 29 (A 26)

Ce 25 (Eo 22)

Ca 22 (A 18)

Ce 22 (Eo 18)

Arvode motsvarande Ce 22: 22

Ca 11 (A 7)

Enligt beslut av 1947 års riksdag — dvs. efter det att kommittébetänkandet

avlämnats — har den allmänna yrkesinspektionen fr. o. m. den

1 juli 1947 provisoriskt förstärkts med 3 förste distriktsingenjörer i lönegrad

Ce 27 (Eo24), 7 distriktsingenjörer med arvode motsvarande nettolönen

i lägsta löneklassen i Ce 24 (Eo 21), 5 yrkesunderinspektörer med arvode

motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen i Ce 20 (Eo 16) och 8

biträden för kontorsgöromål. I stället för lön å 2 befattningar som distriktsingenjör

i Ce 23 och 2 aspirantbefattningar (Ex 20) skulle vidare utgå arvode

motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen av Ce 24 (Eo21). Vidare

har från samma tidpunkt den kvinnliga yrkesinspektionen provisoriskt förstärkts

med 3 assistenter med arvode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen

i Ce 22 (Eo 18) och 1 skrivbiträde. Samtidigt har en assistent i lönegrad

Ce 20 (Eo 16) uppflyttats till Ce 22 (Eo 18). De nytillkomna befattningarna

äro inräknade i sammanställningen över nuvarande personal. Närmare

redogörelse för den provisoriska personalförstärkningen lämnas i

propositionen nr 208/1947, till vilken jag torde få hänvisa.

Kommitténs förslag.

Kommittén föreslår, att i stället för benämningen yrkesinspektionen införes

namnet arbetsinspektionen.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k.

De tillsijnsuppgifter, som skola ankomma på den allmänna arbetsinspektionen,

föreslås av kommittén bli i huvudsak desamma, som nu åvila den

allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen.

Kommittén anför, att förslag och yrkanden om åtgärder för att höja

inspektionsfrekvensen för de hos yrkesinspektionen registrerade arbetsställena

framställts vid olika tillfällen. I anslutning härtill omnämner kommittén,

att den internationella arbetskonferensen i en rekommendation

1923 förordat, att varje arbetsställe besökes minst en gång om året och

detta oberoende av de besök, som kunde nödvändiggöras av särskilda

klagomål eller andra skäl. Kommittén anser visserligen icke så täta besök

i allmänhet vara av behovet påkallade, men finner dock, att den genomsnittliga

inspektionsfrekvensen avsevärt borde höjas. En dylik effektivisering

av det lokala tillsynsarbetet förutsatte dock att tillsynspersonalen

förstärktes, att dess kvalifikationer höjdes och att tillsynsuppgifterna

uppdelades.

Vad beträffar den allmänna yrkesinspektionens distriktsorganisation

finner kommittén icke anledning att föreslå ändring i den nuvarande indelningen

liksom ej heller i fråga om den nuvarande förläggningen av

distriktspersonalens stationsorter.

Kommittén framhåller, att de arbetsuppgifter, som jämlikt arbetarskyddslagstiftningen

skulle åligga den allmänna arbetsinspektionen, kunna

hänföras till skyddstekniska, yrkeshygieniska, medicinska och sociala uppgifter.

Samtliga dessa uppgifter torde numera få anses vara av sådan beskaffenhet

och omfattning, att de borde fördelas på särskilda befattningshavare

med teknisk, medicinsk och socialhygienisk utbildning och erfarenhet.

I enlighet härmed föreslår kommittén, att för utövande av den tillsyn,

som åligger den allmänna yrkesinspektionen, skola på varje distrikt tjänstgöra

en yrkesinspektör i lönegrad A 29, en yrkesläkare i samma lönegrad

och en socialinspektör i A 26 jämte övrig personal. I likhet med vad nu

gäller borde centralmyndigheten äga fördela befattningshavarna till tjänstgöring

inom olika distrikt, bestämma stationsorten för dem samt förflytta

befattningshavare från ett distrikt till ett annat.

Rörande de uppgifter, som skulle ankomma på nämnda tre personalgrupper

vilka enligt förslaget skulle ingå i den allmänna yrkesinspektionens

personalorganisation, må här anföras följande.

Teknisk personal. Kommittén föreslår, att den tekniskt utbildade

personalen hos den allmänna yrkesinspektionen bibehålies i stort sett

oförändrad. Yrkesinspektören skall enligt förslaget vara ansvarig för tillsynstjänstens

fullgörande i allmänhet utom i de avseenden tillsynen uppdragits

åt yrkesläkare och socialinspektör, och det skall därvid åligga honom

att särskilt uppmärksamma arbetarskyddslagstiftningens tillämpning

i skyddstekniskt och tekniskt-yrkeshygieniskt hänseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sfi

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Medicinsk personal. Kommittén anför, att i den mån yrkesinspektionen

vid tillsynstjänstens utövande behöver medverkan av läkare sådan

medverkan f. n. kan erhållas blott genom arbetarskyddsbyråns läkare

samt genom det biträde, som enligt arbetarskyddslagens 27 § i statens eller

kommuns tjänst anställda läkare äro pliktiga att lämna tillsynsorganen.

Kommittén föreslår, att på varje inspektionsdistrikt skall finnas en läkare,

benämnd yrkesläkare. På denne skall enligt förslaget ankomma att

övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämpning i medicinskt-yrkeshygieniskt

hänseende.

För yrkesläkartjänst bör enligt kommitténs mening fordras god utbildning

och erfarenhet på det medicinskt-yrkeshygieniska området. Vid läkarfrågans

behandling inom kommittén hade stått fullt klart för denna,

att det f. n. icke funnes tillgång till läkare med de erforderliga kvalifikationerna.

Befattningarna torde därför, anför kommittén, till en början få

rekryteras successivt, sedan vederbörande läkare fått tillfälle att skaffa

sig erforderlig utbildning.

Socialhygienis k personal. De socialt utbildade befattningshavare,

socialinspektörer, som enligt förslaget skola tillföras den allmänna

yrkesinspektionen, avses skola handha de arbetsuppgifter, som nu i huvudsak

ankomma på den kvinnliga yrkesinspektionen. Det skulle sålunda

åligga socialinspektör att övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämpning

i socialhygieniskt hänseende samt att verka för att nödiga sociala anordningar

vidtagas ävensom tillhandagå med upplysningar, råd och anvisningar

i sociala frågor. Socialinspektörens tillsynsverksamhet skulle dock

ej vara begränsad till företrädesvis arbetsställen med kvinnlig arbetskraft

utan omfatta även andra arbetsställen, där tillsyn eller råd och anvisningar

av socialt utbildade befattningshavare vore behövliga. Som en följd

härav skulle den kvinnliga yrkesinspektionen i sin nuvarande form upphöra.

Socialinspektör förutsättes kunna vara manlig eller kvinnlig.

Kommittén utgår från att även för socialinspektörerna samma distriktsindelning

skall tillämpas som för yrkesinspektörerna och yrkesläkarna.

Kommitténs förslag förutsätter, anför kommittén, att de arbetsuppgifter,

som enligt arbetarskyddslagstiftningen skola åligga den allmänna arbetsinspektionen,

i sakligt hänseende uppdelas mellan yrkesinspektören,

yrkesläkaren och socialinspektören med hänsyn tagen till deras speciella

utbildning och praktiska erfarenhet.

På varje distrikt borde emellertid finnas en distriktschef, som vore ansvarig

för tillsynens behöriga utövande inom distriktet och som samordnade

och övervakade tillsynsarbetet. Såsom distriktschef borde kunna förordnas

yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör. Avgörande härvidlag

borde vara icke så mycket vederbörandes utbildning och erfarenhet

utan fastmer dennes personliga egenskaper samt förmåga att organisera

och samordna arbetet på distriktet. Distriktschefen skulle, efter förslag av

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

87

centralmyndigheten, förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av högst sex år.

Till ställföreträdare för distriktschef borde även förste distriktsingenjör

kunna förordnas.

För uppdraget att vara distriktschef föreslås utgå särskilt arvode, förslagsvis

600 kronor för år. För socialinspektör, som förordnades till distriktschef,

skulle arvodet höjas med ett belopp motsvarande skillnaden

i lön mellan lönegraderna A 29 och A 26.

Beträffande kompetenskraven för yrkesinspektionens personal föreslår

kommittén, att liksom hittills skall fordras civilingenjörsexamen eller däremot

svarande utbildning för yrkesinspektör, förste distriktsingenjör och

de nuvarande distriktsingenjörerna. Vidare föreslås, att för yrkesunderinspektörerna

— vilka enligt kommitténs mening likaledes böra benämnas

distriktsingenjörer — skall fordras ingenjörsexamen från statligt tekniskt

läroverk eller annan därmed likvärdig utbildning i stället för såsom f. n.

övermaskinistkompetens. Kompetenskravet för de högre tjänsterna borde

icke hindra tjänsteman med lägre teknisk utbildning att efter dispens söka

och erhålla dylik befattning om vederbörande visat sig besitta stor duglighet

och lämplighet i övrigt.

För befattning som socialinspektör bör enligt förslaget fordras samma

kompetens som nu kräves för antagande till yrkesinspektris eller distriktsinspektris

(examen från universitet eller högskola in. in.). Härutöver borde

fordras, förutom praktik, att vederbörande genomgått fullständig kurs vid

socialinstitut eller förvärvat annan likvärdig utbildning.

Vad angår löneställningen för yrkesinspektörerna finner kommittén,

att såväl de ökade kvalifikationskrav utvecklingen ställde som

de vidgade arbetsuppgifter, som den nya arbetarskyddslagstiftningen medförde,

motiverade en uppflyttning från lönegrad A 28 till A 29. Förste

distriktsingenjörsbefattningarna föreslås uppflyttade från

lönegrad A 24 till A 26. För tre till inrättande föreslagna befattningar förordas

dock placering i lönegrad A 24. Bl. a. på grund av de rekryteringssvårigheter,

som yppat sig i fråga om distriktsingenjörsbefattningarna,

föreslås en uppflyttning av de ordinarie distriktsingenjörerna

från lönegrad A 21 till A 22. Vidare föreslås, att de extra ordinarie distriktsingenjörstjänsterna

i lönegrad Eo 20 uppflyttas till Eo 22 och aspiranttjänsterna

i Ex 18 tilI Ex 20. F. ö. hade sistnämnda lönegrad redan måst

tillämpas på grund av rekryteringssvårigheter.

Kommittén föreslår, såsom förut nämnts, att de nuvarande yrke su

n d e r i n s p e k t ö r e r n a skola benämnas distriktsingenjörer.

Genom den av kommittén föreslagna höjningen av kompetensvillkoren

torde, framhåller kommittén, möjlighet beredas att till ifrågavarande befattningshavare

i större omfattning än hittills överflytta arbetsuppgifter av

mera krävande art såväl i fråga om tillsynen som beträffande expeditionsarbetet.

Med hänsyn härtill finner kommittén motiverat, att yrkesunder
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Mnj.ts proposition nr 1 H''i.

inspektörstjänsterna givas något högre löneställning. Kommittén föreslår,

att tjänsterna uppflyttas från lönegraderna A 17 och Ko 10 till A 19

och Eo 19.

Enligt kommitténs mening böra yrkesläkarna vara heltidsanställda.

Befattningarna föreslås, som förut nämnts, placerade i A 29. Kommittén

föreslår, att med yrkesläkartjänst må kunna förenas uppdrag som besiktningsläkare

för minderåriga och för arbetstagare i hälsofarligt arbete. Hinder

borde ej heller föreligga att i särskilt fall medge yrkesläkare att vid

sidan av tjänsten inneha enskilt uppdrag. Privat läkarverksamhet skulle

yrkesläkare dock icke få utöva. Det borde slutligen icke vara helt uteslutet

att i visst fall genom särskilt arvodestillägg förbättra lönen.

Den föreslagna befattningen som socialinspektör skulle enligt

kommitténs förslag uppföras på ordinarie stat och placeras i samma lönegrad

som den nuvarande yrkesinspektrisen dvs. A 26. Som skäl härför

framhåller kommittén bl. a., att allt större anspråk komme att ställas på

de befattningshavare, som skulle utöva tillsyn å lagstiftningens tillämpning

i socialhygieniskt hänseende.

Kommittén har vidare föreslagit vissa befattningar som assistent

till socialinspektör. Dessa tjänster föreslås placerade i lönegrad Eo 20.

Kommittén framhåller, att med hänsyn till den relativt stora personal,

som enligt förslaget skulle komma att finnas på varje arbetsinspektionsdistrikt,

det syntes nödvändigt, att det på distriktsexpeditionerna funnes

en kvalificerad befattningshavare, som ansvarade för skriv- och registreringsarbetet

samt andra på expeditionen förekommande göroinål. Kommittén

föreslår för detta ändamål, att på varje distrikt inrättas en ordinarie

kanslis k rivartj än st i lönegrad All. Som närmaste biträde åt

kansliskrivaren borde finnas ett kanslibiträde i lönegrad A 7. Härtill

komme kontors- och skrivbiträden samt på vissa distrikt jämväl expeditionsvakter.

Vid beräkningen av personalorganisationens omfattning har kommittén

utgått från det antal registerförda arbetsställen och arbetstagare, som yrkesinspektörerna

uppgivit i verksamhetsberättelserna år 1944. Det har härvid

förutsatts, att arbetsställen med fler än 9 arbetare samt mindre arbetsställen

med stor olycksfalls- och hälsorisk böra inspekteras en gång om

året och övriga arbetsställen minst en gång vartannat år. Man har vidare

räknat med att en yrkesinspektör hinner besöka 250 arbetsställen per år,

en förste distriktsingenjör och distriktsingenjör, som vore obunden av expeditionsarbete,

400, annan distriktsingenjör 200 och yrkesunderinspektör

900 arbetsställen per år. Med denna utgångspunkt har kommittén bedömt

personalbehovet på följande sätt.

Kommittén föreslår ingen ändring i antalet yrkesinspektörsbefattningar.

Såsom f. n. skulle således finnas 11 ordinarie yrkesinspektörer,

motsvarande antalet yrkesinspektion sdistrikt.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 184.

89

Vad angår behovet av förste distriktsingenjörer anser kommittén,

att med hänsyn till de arbetsuppgifter, som förutsättas tillkomma

genom den nya arbetarskyddslagen, särskilt vad gäller granskning av byggnadsförslag,

ytterligare en förste distriktsingenjörstjänst bör inrättas i de

yrkesinspektionsdistrikt där dessa arbetsuppgifter torde bli särskilt omfattande

och krävande, nämligen första, femte och sjätte distrikten. Antalet

dylika tjänster föreslås alltså böra ökas från 11 till 14, samtliga ordinarie.

De nyinrättade tjänsterna föreslås placerade i A 24.

Kommittén föreslår vidare, att antalet distriktsingenjörstjänst

er med teknisk högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig utbildning

ökas från 17 till 34. Det oaktat, framhåller kommittén, måste det

föreslagna antalet befattningar med hänsyn till tillsynsverksamhetens utvidgning

och skyddsarbetets intensifiering anses relativt knappt. Enligt

förslaget skola 24 befattningar vara ordinarie, 8 extra ordinarie och 2

extra.

Kommittén beräknar behovet av yrkesund erinspektörer, av

kommittén benämnda distriktsingenjörer, till 44, vilket innebär, att 12 nya

befattningar skulle tillkomma. Av tjänsterna anses 32 böra vara ordinarie

och 12 extra ordinarie.

Kommittén avser, att 7 av de nya yrkesunderinspektörerna skola ha till

speciell uppgift att utöva tillsyn å byggnads- och stuveriverksamhet. Dessa

skulle vara placerade inom de distrikt, där nämnda slag av verksamhet

vore särskilt omfattande och där det därför vore motiverat med särskilda

befattningshavare för tillsynen å dessa arbetsområden. I enlighet härmed

föreslår kommittén, att å vart och ett av första, femte och sjätte yrkesinspektionsdistrikten

(med stationsorterna Stockholm, Malmö resp. Göteborg)

tillsättas, förutom det antal befattningshavare i distriktsingenjörs(yx-kesunderinspektörs-)

ställning som enligt angivna grunder beräknats erforderligt

för den allmänna tillsynen, jämväl en befattningshavare för tillsyn

å byggnadsverksamhet och en för stuveriarbete. För Stockholm beräknas

dessutom ytterligare en befattningshavare för byggnadsminnen.

För arbetarskyddstillsynen å byggnads- och stuveriverksamhet inom övriga

distrikt beräknar kommittén ej någon särskild personal. Tillsynen å

byggnadsverksamhet inom dessa distrikt synes kommittén lämpligen kunna

ordnas på det sätt, att det uppdrages åt varje befattningshavare inom

distriktet att vid sina tjänsteresor inspektera de byggnadsföretag, som

han därvid påträffar.

Såsom förut nämnts föreslår kommittén, att en yrkesläkarbefattning

inrättas å varje inspektionsdistrikt, således inalles 11 befattningar.

Enligt kommitténs förslag skulle bland tillsynspersonalen även ingå en

socialinspektör å varje distrikt. I anslutning härtill framhåller kommittén,

att inspektionsfrekvensen för de hos den kvinnliga yrkesinspektionen

registrerade arbetsställena vore mycket låg, men att kommittén likväl

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

icke ansåge sig kunna föreslå en sådan utbyggnad av denna inspektion,

att varje arbetsställe skulle hinna besökas en gång varje år. Detta torde

enligt kommitténs mening ej heller vara erforderligt annat än i vissa fall.

Kommittén har dock föreslagit, att inom första, femte och sjätte distrikten,

som omfatta bl. a. Stockholm, Malmö och Göteborg, tillsättas såsom biträde

åt socialinspektörerna 3 assistenter med socialhygienisk utbildning,

en i varje distrikt. Inom dessa funnes nämligen ett stort antal arbetsställen,

vid vilka tillsynen lämpligen borde och kunde uppdragas åt socialinspektör.

De föreslagna befattningarna finge även anses utgöra rekryteringstjänster

för socialinspektörsbefattningar.

Behovet av kontorspersonal uppskattar kommittén till 11 kansliskrivare,

It kanslibiträden samt 31 kontors- och skrivbiträden.

Kommittén föreslår slutligen inrättande av fyra befattningar som expeditionsvakt

i lönegrad Ko 5 för tjänstgöring å distriktsexpeditionerna

i Stockholm (2 expeditioner), Göteborg och Malmö, där antalet besökande

är stort.

Enligt kommitténs förslag skulle sålunda den allmänna arfaetsinspektionen

komma att omfatta följande befattningshavare.

11

yrkesinspektörer .............

A 29

11

yrkesläkare .................

A 29

11

socialinspektörer .............

A 26

11

förste distriktsingenjörer

A 26

3

» » .....

A 24

24

distriktsingenjörer ...........

A 22

8

» ...........

Ko 22

3

assistenter (socialhygieniker)

Eo 20

2

distriktsingenjörer (aspiranter)

Ex 20

32

» ...........

A 19

12

» ...........

Eo 19

11

kansliskrivare ...............

All

11

kanslibiträden ...............

A 7

14

kontorsbiträden

A 4

4

17

expeditionsvakter

icke-ordinarie biträden

Eo 5

Kommittén betonar, att den beräkning av behovet av inspektionspersonal,

som kommittén verkställt, måste betraktas som en minimiberäkning. För

närmare uppgifter rörande kommitténs förslag torde jag få hänvisa till

s. 127—145 i betänkandet.

Befattningshavarnas fördelning på yrkesinspektionsdistrikt upptages i en

å s. 196 o. f. i betänkandet införd sammanställning.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kurigl. Maj:ts proposition nr 184.

Mot kommitténs förslag rörande den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen

ha flera reservationer anförts.

Kommitténs förslag om inrättande av yr k esläkar befattningar

har sålunda föranlett fyra av kommitténs ledamöter att till betänkandet

foga särskilda yttranden.

Ledamoten Yllner har anfört, att tillkomsten av yrkesläkare visserligen

skulle ge yrkesinspektionen en sedan länge behövlig komplettering men

att dessa läkare icke kunna besöka varje arbetsställe. Den föreslagna organisationen

behövde därför en ytterligare utbyggnad med läkare, som kunde

verkställa en fortlöpande relativt ofta återkommande medicinsk-hygienisk

tillsyn på arbetsplatserna och som voro underställda yrkesläkarna. Härvid

kunde ifrågakomma antingen att yrkesläkarna erhölle heltidsanställda

assistenter eller att det inrättades en särskild, statligt bekostad kår av

fabriksläkare med uppgift att under yrkesläkarnas överinseende ägna sig

åt den sanitära tillsynen av arbetsställena eller att de nuvarande fabriksläkarna,

som handhava sjukvården vid arbetsställena, jämväl skulle handhava

den förebyggande vården.

Reservanten ansåg, att frågan om den förebyggande hälsovården för de

anställda och den perifera, fortlöpande medicinsk-hygieniska tillsynen av

arbetsställena genom särskilda, yrkesläkarna underställda läkare jämväl

hort av kommittén utredas.

Ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm anföra.

Enligt det föreliggande förslaget skulle arbetsrådet få avsevärt större tillgång

till läkarutbildad personal än som står den nuvarande chefsmyndigheten

till buds. Detta anse vi vara en riktig utveckling, men vi hålla före,

att man till en början bör låta nöja sig därmed och kunna därför icke

ansluta oss till förslaget om inrättande av särskilda yrkesläkartjänster

ute i distrikten.

Sistnämnda reservanter anföra vidare vissa synpunkter (betänkandet

s. 219—220), vilka enligt deras mening leda till att de föreslagna socialinspektör

sbefattningarna icke borde inrättas. I stället borde i

varje arbetsinspektionsdistrikt finnas en distriktsinspektris för tillsyn företrädesvis

av arbete, vartill kvinnor användas.

Ledamoten Fischer har föx-eslagit, att socialinspektör skall placeras i

samma lönegrad som föreslås för yrkesinspektör eller A 29 samt att assistent

hos socialinspektör skall placeras i A 22.

Mot kommitténs förslag beträffande distriktschefstjänsterna

ha ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm anmält avvikande mening

och anfört, att yrkesinspektören bör vara självskriven såsom chef

inom distriktet. Nämnda ledamöter ifrågasätta vidare, om man bör införa

titeln distriktschef. Den hävdvunna titeln yrkesinspektör vore att föredraga.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Yttranden.

Kommitténs förslag att ersätta benämningen yrkesinspektionen

med arbetsinspektionen har i remissyttrandena i allmänhet tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Socialstyrelsen erinrar emellertid, att den förra benämningen

hade en mer än 50-årig hävd i lagstiftning och språkbruk och

att kommittén hade godtagit beteckningen >yrkes» i tjänstetitlarna yrkesinspektör

och yrkesläkare.

Frågan om distriktsindelningen har i några remissyttranden

upptagits till behandling.

Sålunda anför statens organisationsnämnd, att sedan gällande distriktsindelning

bestämdes förutsättningarna för densamma torde ha ändrats i

vissa hänseenden, i det att utvecklingen av antalet registrerade arbetsställen

och antalet där anställda arbetare säkerligen varit olikformig. Då

distriktsindelningen vore av stor betydelse för den inspekterande personalens

effektiva utnyttjande, borde enligt organisationsnämndens mening

frågan om denna indelning övervägas, innan en så väsentlig utökning av

personalen som den av kommittén föreslagna genomfördes. Härvid borde

särskild hänsyn tagas till den regionala fördelningen av de nya arbetsställen,

som kommit att bli registrerade vid genomförande av kommitténs förslag

till ny arbetarskyddslag.

Landsorganisationen framhåller, att i ett par förbundsyttranden — från

svenska kommunalarbetareförbundet och svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet

— förordats en ökning av antalet inspektionsdistrikt,

och uttalar i anledning härav, att med hänsyn å ena sidan till den nya

lagens utsträckta tillämpningsområde och tillsynsorganens vidgade uppgifter

och å andra sidan till angelägenheten av en ökad inspektionsfrekvens

landsorganisationen delar dessa förbunds tveksamhet, huruvida antalet

distrikt är tillräckligt. Särskilt gällde detta övre Norrland. Landsorganisationen

ansåge sig dock icke f. n. böra påyrka ett högre distriktsantal än

som nu funnes.

Förslaget att inrätta befattningar som yrkesläkare har i ett flertal

yttranden mött stark kritik.

Medicinalstyrelsen säger sig kunna vitsorda kommitténs mening att det

1. n. icke finnes tillgång till läkare med de kvalifikationer, som böra ställas

på en yrkesläkare. Även erforderliga utbildningsmöjligheter saknades

f. n. Med de krav, som måste ställas på yrkesläkarna, och med det i och

för sig alldeles berättigade anspråket på att de skola vara heltidsanställda,

kunde den föreslagna lönesättningen icke beräknas locka någon aspirant

med önskade kvalifikationer.

Den föreslagna organisationen löper därför enligt medicinalstyrelsens

mening risken att bli en rent teknisk organisation utan medicinska medhjälpare.

Härtill komme den viktiga förändring, som kunde förväntas inträda

på arbetsplatserna i och med ikraftträdande av beslutet om den

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

obligatoriska sjukförsäkringen. Då fritt läkarval därvid inträder för arbetarna

— varvid enligt medicinalstyrelsens uppfattning risk föreligger för

att många företag komma att draga in sina fabriksläkarbefattningar —

måste frågan om den omedelbara tillsynen av hygienen på arbetsplatserna

och den direkta personliga hälsokontrollen löpa fara att lämnas utanför.

De föreslagna yrkesläkarna kunde icke på något sätt förslå för denna

direkta tillsyn, och gjordes intet för att förekomma denna risk, skulle hälsovården

på arbetsplatserna riskera en väsentlig försämring. Medicinalstyrelsen

vore sysselsatt med detta problem. En anordning av arbetarskyddet,

som förbiginge denna fråga, måste bli otillfredsställande och betyda en reform

bakåt.

Riksförsåkringsanstalten anför.

Till en början må erinras om att yrkesinspektionens chefsmyndighet vid

skilda tillfällen framhållit behovet av att yrkesinspektionen för lösande av

de arbetshygieniska problemen erhölle tillgång till medicinsk sakkunskap

i betydligt större omfattning än vad nu är fallet. Denna fråga torde emellertid

f. n. icke kunna lösas genom tillsättande av en yrkesläkare på varje

distrikt. Även om dessa befattningar förenades med tillräckliga löneförmåner,

torde det åtminstone f. n. icke vara möjligt uppbringa erforderligt

antal kompetenta läkare. Vidare skulle en yrkesläkare på distrikt under

nuvarande förhållanden få vissa svårigheter att underhålla och förkovra

sina medicinska kunskaper. Anstalten anser därför lämpligare att till en

början centralt hos chefsmyndigheten placeras ett antal läkare med goda

kunskaper i arbets- och allmän hygien. Dessa läkare skulle under ledning

av chefen på byrån för arbetshygieniska ärenden och med vissa möjligheter

till fortlöpande studier bl. a. vid yrkessjukdomsklinik i Stockholm ha

förutsättningar att hålla sina arbetshygieniska och allmänna medicinska

kunskaper levande. Distriktens behov av medicinsk sakkunskap skulle härvid

tills vidare tillgodoses genom besök i erforderlig utsträckning av ifrågavarande

centralt placerade läkare.

Statskontoret anser icke tillrådligt, att de föreslagna yrkesläkarbefattningarna

inrättas. I den mån arbetsinspektionens befattningshavare behövde

rådfråga medicinsk expertis, borde de enligt statskontorets mening

i första hand vända sig till ortens tjänsteläkare. Om dennes sakkunskap i

det särskilda fallet befunnes otillräcklig, syntes vederbörande yrkesinspektör

böra äga befogenhet att anlita tillgängliga experter utan hänsyn till om

de vore i statlig eller kommunal tjänst eller privatpraktiserande.

Statens organisationsnämnd finner det lämpligt, att, åtminstone tills

vidare, i stället för yrkesläkare på distrikten ett lämpligt antal specialister

anställas vid folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, varifrån

de alltefter behov kunde tillkallas för uppdrag inom olika distrikt.

Anknytning till den föreslagna yrkessjukdomskliniken vid karolinska sjukhuset

vore också tänkbar.

Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen

framhålla bl. a., att man med hänsyn till den industriella utvecklin
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 1SA.

gen, särskilt på senare tid, icke kunde förvänta, att någon läkare skulle

kunna på tillfredsställande sätt behärska alla de medicinskt-hygieniska frågor,

som kunde uppstå inom ett distrikts olika verksamhetsfält, och än

mindre att, om en sådan »mångspecialist» verkligen funnes, denne skulle

vara villig att antaga befattning som yrkesläkare. Följden skulle bli, att

befattning som yrkesläkare komrne att sökas och skötas endast av unga

och oerfarna läkare. Det kunde ej heller vara riktigt, alt sådana läkare

skulle »öva inseende över och bistå» de erfarna läkare (förste provinsialläkare,

förste stadsläkare in. fl.), som i regel vore besiktningsläkare för

minderåriga, och de högt kvalificerade specialister, vilka utförde besiktning

av arbetstagare sysselsatta i hälsofarligt arbete.

Yrkesinspektörerna avstyrka sålunda förslaget att tillsätta en yrkesläkare

på varje yrkesinspektionsdistrikt och föreslå i stället att högt kvalificerade

specialyrkesläkare anställas på den medicinska avdelningen inom

chefsmyndigheten.

Yrkesinspektörerna förorda därjämte inrättande av yrkessjukdomskliniker

vid vissa centrallasarett och anföra härom.

Läkarna vid sådana kliniker skulle på ett helt annat sätt än de av kommittén

föreslagna yrkesläkarna kunna stå i ständig och intim kontakt med

inom klinikens verksamhetsområde inträffade yrkessjukdomsfall, varigenom

snabbare kännedom skulle erhållas om de nya fynd, som gjorts, och

fall, som inträffat på yrkessjukdomsområdet. Läkare vid dessa yrkessjukdomskliniker

skulle vara skyldiga att till vederbörande yrkesinspektör och

medicinska avdelningen i chefsmyndigheten inrapportera till deras kännedom

komna sjukdomsfall i yrkesarbete. Härigenom skulle åtgärder avseende

de medicinska och tekniska synpunkterna kunna samordnas på ett

för arbetet på området önskvärt och fördelaktigt sätt.

Sveriges läkarförbund anser de av kommittén för läkarna föreslagna

löneförmånerna otillfredsställande, och föreslår att till en början ett mindre

antal yrkeshygieniskt kunniga och i skilda industribranscher erfarna läkare,

direkt underställda chefsmyndigheten, få fullgöra den nödiga övervakningen

och rådgivningen. I mån av erfarenhet och läkartillgång skulle

organisationen därefter kunna byggas ut och på lämpligt sätt decentraliseras.

Förslaget om inrättande av yrkesläkarbefattningar har vidare, under åberopande

av liknande synpunkter som i förut återgivna yttranden, avstyrkts

av allmänna lönenämnden, länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Västernorrlands

län, förste provinsialläkarna i sistnämnda län och Uppsala län,

förste stadsläkaren och hälsovårdsnämnden i Malmö, svenska arbetsgivareföreningen,

svenska lantarbetsgivareförenigen, handelns arbetsgivareorganisation,

handelskammaren i Göteborg och yrkesinspektionens ingen jörsförening.

Förslaget att inrätta en socialinspektörst jänst å varje yrkesinspektionsdistrikt

tillstyrkes av bl. a. yrkesinspektrisen och distriktsin
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 18h.

95

spektriserna, vilka dock som ett önskemål framhålla, att socialinspektörerna

böra givas självständighet gentemot distriktschefen, enär de i annat

fall bleve satta endast till sådant arbete, som ansåges mindre viktigt. Ett

skäl för bibehållande av den kvinnliga yrkesinspektionens hittillsvarande

självständighet vore även att socialinspektörerna skulle besöka arbetsplatser,

som stode under specialinspektörs tillsyn. Mot förslaget att socialinspektör

skulle kunna vara manlig befattningshavare hade yrkesinspektrisen

och distriktsinspektriserna ingen erinran att göra. Yrkesinspektrisen

har härjämte anfört följande.

Veterligen finns icke någon annan myndighet än yrkesinspektionen, där

befattningshavare med utgångspunkt från en inspektion på arbetsplatsen

kunna ge anvisningar beträffande sociala åtgärder såväl inom som utom

arbetsplatsen, såsom anställande av personalkonsulent, ordnande av bostäder

in. fl. anordningar, än mindre finns någon myndighet, som kan ge förelägganden

i något av dessa avseenden. Att däremot t. ex. redan befintliga

bostäder och barnkrubbor kunna bli föremål för inspektion av annan statlig

och kommunal myndighet och på grund av bristfällighet utdömas, är

en annan sida av saken, som icke berör socialinspektörens förebyggande

och initiativgivande verksamhet.

Förslaget tillstyrkes även av föreningen socialarbetare inom industri

och affärsvärld (SAIA), yrkeskvinnors samarbetsförbund och FredrikaBremer-förbundet.

Sistnämnda organisation framhåller, att det icke saknats

röster, som hävdat, att de befattningshavare som sysslade med socialhygieniska

frågor skulle dels vara underställda den tekniska inspektionen

och dels inskränka sin verksamhet till att avse sociala anordningar utanför

arbetsplatsen. En sådan arbetsfördelning skulle enligt förbundets uppfattning

vara synnerligen olycklig och troligen medföra, att de socialhygieniska

frågorna icke koiume alt ägnas det intresse, som arbetstagarna hade

rätt att fordra.

Förbundet ansluter sig till kommitténs förslag att socialinspektörerna

kunna vara antingen manliga eller kvinnliga men framhåller, att arbetet i

många fall torde ligga bättre till för kvinnor än för män, särskilt i distrikt,

där arbetarstammen till huvudsaklig eller övervägande del beslår av kvinnor.

Det vore därför ett önskemål, att utvecklingen icke komme att minska

utan tvärtom öka kvinnornas antal inom detta arbetsområde.

Förslaget i denna del avstyrkes av riksförsäkringsanstalten, som till en

början uttalar, att de förhållanden i hygieniskt avseende på arbetsplatserna

vilka kräva tillsyn och höra föranleda råd och anvisningar från arbetsinspektionens

sida äro av arbetshygienisk (yrkesliygienisk) natur. De vore

direkt betingade av arbetsförhållandena och avsåge t. ex. arbetslokaler,

anordningar vid maskiner och redskap, arbetsställningar, arbetstider, raster

och pauser i arbetet, förekommande hälsovådliga ämnen, ventilation,

belysning och uppvärmning, personalrum in. in. Spörsmål härom kunde

knappast betraktas som frågor av särskilt socialhygieniskt intresse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9(i

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S''i.

De arbetshygieniska förhållandena på arbetsplatserna vore enligt anstaltens

uppfattning av sådan art, att för lösande av därmed sammanhängande

frågor i allmänhet måste förutsättas kompetens motsvarande yrkesinspektörs

med erforderligt biträde av yrkesläkare. Enligt anstaltens mening fordrades

därför icke några särskilda befattningshavare inom arbetsinspektionen

vid sidan av yrkesinspektörer och yrkesläkare för behandling av arbetshygieniska

frågor. Däremot förelåge behov av kvinnliga befattningshavare

för att tillvarataga de kvinnliga arbetstagarnas särskilda intressen på arbetsplatserna.

Dessa befattningshavare borde emellertid allt efter utbildning

och kompetens kunna biträda även vid lösande av andra yrkeshygieniska

frågor på arbetsställena än dem som anginge de kvinnliga arbetarna.

Det borde vidare ej möta hinder att åt dem i viss utsträckning överlämna

uppdrag beträffande andra arbetsställen än sådana, där kvinnliga arbetstagare

sysselsattes. För att undvika dubbelinspektioner och kompetenstvister

torde det emellertid, framhåller anstalten, få anses påkallat, att de

kvinnliga befattningshavarna äro underordnade distriktschefen.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som sålunda angivits för ifrågavarande

befattningshavare, förelåge enligt anstaltens mening icke någon anledning

att benämna dem socialinspektörer utan beteckningen distriktsinspektriser

syntes lämpligare. F. ö. kunde sägas, att samtliga inspekterande

vid arbetsinspektionen utövade social inspektion.

Riksförsäkringsanstalten anför vidare.

Emellertid finnas givetvis för arbetstagarnas vidkommande många sociala

problem, som äro betingade av förhållandena på arbetsplatsen eller

eljest direkt förbundna med den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten,

ehuru dessa problem giva sig tillkänna utanför själva arbetsplatsen. Exempel

på frågor av här avsedd art lämnas av kommittén i betänkandet (s. 101)

i samband med redogörelse för den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionens

arbetsuppgifter och verksamhet (kost, bostad, hälso- och sjukvård, spar-,

understöds- och försäkringsväsen, utbildnings- och studiearbete, hemgårdar,

ungdomshem och barnkrubbor). Såsom ytterligare exempel kunna

nämnas åtgärder för att bereda bostäder åt arbetstagare, framför allt minderåriga,

som söka sig till industriorter, medverkan till lämplig fritidssysselsättning,

särskilt för ungdom m. in. Även om det finnes statliga och kommunala

organ, som omhänderha vissa här åsyftade uppgifter utom arbetsställena,

vore det enligt riksförsäkringsanstaltens mening välbetänkt att

anförtro uppmärksammandet av dessa uppgifter åt en statlig myndighet

med tillgång till befattningshavare, som äro väl insatta i förhållandena på

arbetsplatserna. I denna myndighets åligganden skulle då bl. a. ingå att

verka för samordning av åtgärder, som ankomma på olika institutioner,

lämna hänvisning till organ, som närmast har att vidtaga viss åtgärd eller

fästa rätte vederbörandes uppmärksamhet på förefintligt missförhållande.

Sådan kompetens och erfarenhet, som här förutsättes, måste enligt anstaltens

mening anses vara tillfinnandes hos den kvinnliga yrkesinspektionen.

Det synes därför lämpligt, att det sociala arbetet för arbetstagarna utom

arbetsplatserna anförtros åt den myndighet, som har arbetarskyddet till

sitt verksamhetsområde. Att uppdraga bestämda gränser för denna verk
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj ds proposition nr 184.

samhet utanför arbetsplatsen torde icke låta sig göra och å andra sidan

synes det önskvärt, att viss anpassning kan ske med hänsyn till utveckling

och erfarenheter på området. Även med avseende å arbetet på detta område

torde liksom i fråga om de yrkeshygieniska åtgärderna på arbetsplatserna

överinseendet böra ligga hos distriktschefen bl. a. för ernående av

planmässighet i tjänsteresorna och för samordning av befattningshavarnas

olika arbetsuppgifter.

I anslutning härtill framhåller anstalten, att den i likhet med vissa reservanter

inom kommittén anser, att det icke förebragts några bärande skäl

för att den kvinnliga yrkesinspektionen, som uträttat ett betydelsefullt

arbete vilket varit till stort gagn för arbetarskyddet och rönt uppskattning

från skilda håll, nu skulle kunna avvaras. Den borde emellertid på ett bättre

satt än vad hittills varit fallet samordnas med den övriga tillsynsverksamheten.

Anstalten föreslår, att på varje yrkesinspektionsdistrikt inrättas en befattning

såsom distriktsinspektris för att under distriktschefens ledning

dels särskilt tillvarataga de kvinnliga arbetstagarnas arbetarskyddsintressen,

dels ägna sig åt arbetstagarnas sociala förhållanden utanför arbetsplatsen,

i den mån dessa förhållanden äro betingade av arbetet eller förbundna

med den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten, dels ock i viss

utsträckning tagas i anspråk för andra tillsynsuppgifter.

Liknande synpunkter anföras av statskontoret, samtliga yrkesinspektörer

in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen, yrkesinspektionens specialinspektörcr

för järnvägsdrift, förste provinsialläkaren i Örebro lån,

handelskammaren i Göteborg, svenska arbetsgivareföreningen, svenska

lantarbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation och yrkesinspektionens

ingen jörsförening.

Kommitténs förslag att såsom d istri k tsch ef skall kunna förordnas

endera av yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör tillstyrkes

av yrkesinspektrisen, som anför, att för utförande av de uppgifter, vilka

enligt förslaget skulle åligga distriktschef, den av de tre inspektörerna

givetvis borde utses, som hade de största förutsättningarna för lösande

av detta uppdrag, dvs. de personliga kvalifikationerna måste vara utslagsgivande.

Yrkeskvinnors samarbetsförbnnd anser, att i arbetet ute på distrikten

yrkesinspektör, yrkesläkare och socialinspektör borde vara så självständiga

som möjligt och att distriktschefens åligganden skulle bestå i att vara

personalchef och ordförande. Samma synpunkt anföres av Frcdrika-Bremer-förbundet

och föreningen socialarbetare inom industri och affärsvärld

(SMÅ).

Riks för säkring sanstalten, samtliga yrkesinspek tärer, specialinspektörerna

för järnvägsdrift, kommerskollegium, bergmästaren i västra distriktet,

sprängämnesinspektören, allmänna lönenämnden, handelskammaren i

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1048. 1 sand. Nr 184.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.

Göteborg, Skånes handelskammare, förste stadsläkaren i Göteborg, svenska

arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation föreslå däremot,

att yrkesinspektören skall vara självskriven chef inom distriktet.

Vad härefter angår kommitténs förslag rörande kom petenskrav

och löneställning har i vissa yttranden gjorts allmänna uttalanden.

Riksförsäkringsanstalten anför bl. a. följande.

Den allmänna yrkesinspektionens verksamhetsområde är synnerligen omfattande

och ställer höga fordringar på de tekniska befattningshavarnas

kunskaper och erfarenheter. Lönerna vid yrkesinspektionen ha under

många år varit relativt låga, och möjligheterna att rekrytera ingenjörer

med erforderliga kvalifikationer ha därigenom varit otillfredsställande. På

grund av de ändringar i löneläget, som under senare år inträtt, har en

gynnsam rekrytering över huvud taget blivit omöjlig, då ingenjörer med

nöjaktiga kvalifikationer och erforderliga personliga egenskaper ej söka

så lågt avlönade platser, som erbjudas inom yrkesinspektionen. Sökande

till ledigförklarade befattningar ha i regel utgjorts av enstaka nyutexaminerade

ingenjörer eller ingenjörer med något års anställning av beskaffenhet,

som för verksamheten inom yrkesinspektionen varit av mindre värde.

Möjlighet till urval bland sökande har i regel ej förefunnits.

Ingenjörer med erforderliga kvalifikationer ha dock i vissa fall antagit

befattningar inom yrkesinspektionen, men av dessa har flertalet efter hand

slutat sin tjänst, då av dem väntad befordringsgång medförande skäliga

löner icke kunnat beredas dem och betydligt högre löner erbjudits såväl

inom andra statens verk som på den civila marknaden. Nämnda förhållanden

ha tyvärr satt sina spår inom yrkesinspektionen, vilka icke äro gynnsamma

för dess verksamhet.

Anstalten anser därför ofrånkomligt, att lönerna över lag höjas så att

de komma i nivå med lönerna inom verksamhetsområden, där ungefär likvärdiga

kvalifikationer erfordras.

Samtliga grkesinspektörer m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen

anföra liknande synpunkter samt framlägga liksom vissa personalorganisationer

förslag till befordringsgång för den tekniska personalen.

Rörande yrkesinspektörstjänsterna må följande nämnas.

Statskontoret framhåller, att kommittén förordat förbättrad löneställning

för ett flertal befattningar dock utan att därför anförts några, såvitt ämbetsverket

kunde finna, bärande skäl. Detta gällde främst yrkesinspektörsbefattningarna.

Dessa borde kvarstå i lönegrad A 28. Allmänna lönenämnden

motsätter sig icke, att yrkesinspektörerna i egenskap av chefer för den

utökade inspektionspersonalen vid distrikten uppflyttas från A 28 till A 29.

Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift föreslå, att yrkesinspektör

skall placeras i lönegrad A 30 eller C 6. Statsverkens ingen jörsförbund

och yrkesinspektionens ingenjörsförening anse, att yrkesinspektör

bör placeras i lönegrad A 34 samt att vissa av kommittén föreslagna förste

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ls proposition nr 184.

distriktsingenjörer under benämningen biträdande yrkesinspektörer böra

uppflyttas till lönegrad A 30. Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund

anför, att yrkesinspektör bör vara placerad i lägst lönegrad A 32.

Vad angår förste distriktsingenjörstjänsterna anser sig

statskontoret icke kunna godtaga kommitténs motivering -— huvudsakligen

rekryteringssvårigheter — för uppflyttning av dessa tjänster från 24

till 26 lönegraden. Allmänna lönenämnden framställer ingen erinran mot

förslaget att uppföra flertalet förste distriktsingenjörstjänster i lönegrad

A 26 och vissa i A 24. Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens

ingenjör sförening uttala, att de av kommittén föreslagna förste distriktsingenjörerna

i lönegrad A 24 böra placeras i A 28.

I fråga om de distriktsingenjörstjänster, för vilka fordras

högskoleutbildning, anser allmänna lönenämnden, att med ändring av

löneställningen borde anstå i avvaktan på resultatet av 1944 års personalutrednings

översyn av befordringsförhållandena för statsförvaltningens tekniska

personal. Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingenjörsförening

framhålla, att distriktsingenjör med högskolekompetens

icke bör placeras lägre än i lönegrad A 26.

Beträffande distriktsingenjörstjänsterna med lägre teknisk utbildning,

motsvarande de nuvarande yr k esunderinspektörs befattningar

na, framhåller statskontoret, att en höjning av kompetensfordringarna

finge anses motiverad allenast om synnerligen starka skäl därtill

förelåge. Då kommittén enligt statskontorets bedömande icke förebragt någon

sådan motivering, avstyrker statskontoret kommitténs förslag om höjning

av kompetensvillkoren för yrkesunderinspektörer samt uppflyttning i

lönegrad av dessa befattningar. Vidare syntes det statskontoret ej lämpligt

att använda benämningen distriktsingenjör i lönegrader under 21. Allmänna

lönenämnden anser, att med uppflyttning av yrkesunderinspektörerna

borde anstå i avvaktan på personalutredningens resultat. Statsverkens ingenjörsförbund

och yrkesinspektionens ingenjörsförening anse, att distriktsingenjör

med läroverksingenjörs- eller därmed jämförlig kompetens

ej bör placeras i lägre lönegrad än A 22.

Såvitt angår löneställningen för de föreslagna yrkesläkarna torde

få hänvisas till yttrandena rörande inrättandet av nämnda befattningar.

Kommitténs förslag rörande kompetenskrav, löneställning in. in. för

socialinspektörerna har föranlett följande erinringar.

Allmänna lönenämnden framhåller, att med hänsyn till erforderliga kvalifikationskrav

och arbetsgöromålens art eu inplacering av socialinspektörsbefattningarna

i 24 lönegraden är tillräcklig.

Riksförsäkringsanstalten anser, att såsom villkor för alt kunna antagas

till de av anstalten förordade befattningarna som distriktsinspektris bör

fordras att sökanden genomgått fullständig kurs vid socialinslitut eller förvärvat

annan därmed likvärdig utbildning. Härjämte borde uppställas krav

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''i.

på praktisk erfarenhet, bl. a. lämpligen från anställning vid företag såsom

personalkonsulent. Önskvärt vore dessutom, att sökanden tjänstgjort inom

arbetsinspektionen eller dess chefsmyndighet. Med hänsyn till de betydelsefulla

arbetsuppgifter, som enligt anstaltens förslag skulle vara förenade

med distriktsinspektrisbefattning, borde sådan befattning icke placeras

i lägre lönegrad än A 24.

Flera yrkesinspektörer föreslå, att i stället för socialinspektör titeln

distriktsinspektris eller distriktskonsulent skall användas. De arbetsuppgifter,

som skulle åvila socialinspektör, anses icke motivera högre lönegradsplacering

än A 22. Även yrkesinspektionens ingenjörsförcning föreslår

denna lönegrad.

Yrkesinspektrisen framhåller bl. a., att de uppgifter, som en socialinspektör

skulle befatta sig med, icke kunde i lag preciseras. De kunde

lagfästas i princip, men var sak måste växa fram ur förefintligt behov och

anpassas efter tiden och utvecklingen. Att utöva inspektion, byggd på så

vaga lagbestämmelser, ställde stora krav på sin utövare i avseende på personliga

egenskaper och utbildning. Det vore nödvändigt, att vederbörande

genomgått socialinstitutet, men denna examen borde kompletteras med en

akademisk examen, t. ex. en fil. kand.-examen med psykologi som huvudämne,

Samt efterföljande flerårig praktik såsom personalkonsulent. Den

utbildning och erfarenhet, som sålunda krävdes, syntes yrkesinspektrisen

knappast stå yrkesinspektörernas och distriktsingenjörernas efter. Yrkesinspektrisen

föreslår, att socialinspektör i lönehänseende skall vara jämställd

med yrkesinspektör och yrkesläkare och således placeras i lönegrad

A 29. Häri instämma distriktsinspektriserna.

Medicinalstyrelsen förordar likaledes placering i A 29. För samma placering

uttalar sig även Fredrika-Bremer-förbundet, föreningen socialarbetare

inom industri och affärsvärld (SAIA) och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Förbundet förordar emellertid, att de formella kraven på utbildning

icke göras alltför oelastiska.

Föreningen diplomerade vid socialinstituten och socialdemokratiska elevgruppen

vid socialinstitutet i Stockholm, som ifrågasätta värdet av en akademisk

examen för de för socialinspektör angivna arbetsuppgifterna, anhålla,

att som huvudkrav sättes examen från socialinstitut.

Statskontoret anser, att de såsom assistenter åt socialinspektörerna

föreslagna socialhygienikerna ej böra uppföras i högre lönegrad än

18. Yrkeskvinnors samarbetsförbund förordar däremot — i likhet med reservanten

Fischer -— att dessa assistenter placeras i A 22.

Kommitténs förslag beträffande arbetsuppgifter, löneställning in. in. för

arbetsinspektionens kontorspersonal har i vissa remissyttranden

föranlett erinringar. Sålunda anför statskontoret, att kommittén föreslagit

inrättande av ett stort antal kansliskrivartjänster för att å resp. expedition

svara för förekommande registreringsarbete. Dylikt arbete borde

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.

kunna anförtros åt befattningshavare med kontorists eller kanslibiträdes

ställning. Allmänna lönenämndcn framhåller, att de för kansliskrivartjänsterna

angivna arbetsuppgifterna kunde anses motivera inplacering i högst

9 lönegraden. I avvaktan på resultatet av utredningen rörande anställningsförhållandena

för viss biträdespersonal inom statsförvaltningen borde därjämte

viss återhållsamhet iakttagas i fråga om inrättande av högre biträdesbefattningar.

Vad angår kommitténs förslag rörande personalorganisationens

omfattning -— bortsett från yrkesläkar- och socialinspektörstjänsterna

— har den föreslagna förstärkningen av den allmänna

yrkesinspektionens personal i åtskilliga yttranden

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I några yttranden tillstyrkes en

större utbyggnad än kommittén föreslagit, medan i andra yttranden kommittéförslaget

anses innebära en alltför kraftig förstärkning. Personalbehovet

för tillsyn å byggnads- och stuveriarbete har behandlats i några utlåtanden.

Socialstyrelsen finner det framlagda förslaget till organisation av yrkesinspektionen

i stort sett väl motiverat men ifrågasätter, huruvida icke utökningen

av organisationen borde genomföras etappvis med hänsyn till svårigheterna

att få fram lämplig kvalificerad personal.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån anser, att behovet av kvalificerad personal

knappast vore tillgodosett beträffande den lokala organisationen. Ett

förbättrat arbetarskydd krävde med nödvändighet en icke oväsentlig ökning

av den inspekterande personalen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som avstyrker inrättandet av

det föreslagna centrala ämbetsverket, hävdar att uppmärksamheten i första

hand måste inriktas på de perifera arbetarskyddsuppgifterna. Länsstyrelsen

åberopar vad i detta hänseende anförts av förste stadsläkaren i Göteborg,

vilken framhåller, att den väsentliga bristen i nuvarande tillsynsverksamhet

ligger perifert, å arbetsfältet, där på grund av för liten och icke

nog rörlig personal inom distriktet besöken å arbetsplatserna utföras alltför

sällan. Det syntes därför angeläget, att tillsynen å arbetsplatserna med

råd och kontroll, fältarbetet, finge komma i första hand när det gällde

reformer på detta viktiga arbetsområde och särskilt vid bedömandet av behovet

av nya tjänstemän.

Skånes handelskammare framhåller, att redan med de relativt begränsade

befogenheter, som enligt gällande arbetarskyddslag tillkommit yrkesinspektionen

i dennas egenskap av tillsynsorgan, organisationen uppenbarligen

saknat tillräcklig kvalificerad personal för att kunna på ett fullt

tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Åtgärder i effektiviseringssyfte hade

länge varit av behovet påkallade.

Landsorganisationen finner förslaget rörande yrkesinspektionens personalorganisation

i stort sett väl avvägt.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) framhåller, att åtskilliga av

de nya arbetsställen, som framdeles tillkomma, torde vara att hänföra till

kontors-, bank- och försäkringsverksamhet samt allmän förvaltningstjänst

och att dessa slag av verksamhet hittills endast i synnerligen begränsad

omfattning varit föremål för inspektion. Ur tjänstemannasynpunkt vore det

därför mycket önskvärt, att arbetsinspektionens organisation bleve så tillgodosedd

med personal, att den även kunde fullgöra sina arbetsuppgifter

på det ifrågavarande området.

Kommitténs förslag anses av riksförsäkringsanstalten icke medföra tillräcklig

förstärkning av personalorganisationen. Anstalten framhåller, att

anledningen till att strävandena inom arbetarskyddets område att ernå med

hänsyn till säkerhet och sundhet möjligast goda arbetsförhållanden icke

medfört önskad effekt och att således en effektivisering av arbetarskyddet

vore nödvändig, mindre torde vara brister i den nuvarande arbetarskyddslagstiftningen

än att tillsynsorganen icke haft tillräcklig personal till sitt

förfogande. Till kommitténs beräkning av personalbehovet, vilken grundats

på antalet hos yrkesinspektionen år 1944 registrerade arbetsställen i

jämförelse med av 1937 års arbetarskyddskommitté föreslagen önskvärd

inspektionsfrekvens, som i regel icke kunnat uppnås, ställde sig anstalten

tveksam. Vid beräkningen hade ej heller tagits hänsyn till den ökning av

arbetsinspektionens uppgifter, som den nya arbetarskyddslagen komme att

medföra. Det av kommittén föreslagna personalbeståndet för allmänna

arbetsinspektionen kunde således icke anses täcka behovet efter det den

nya arbetarskyddslagen trätt i kraft. Vidare komme den av anstalten föreslagna

överflyttningen av viss del av bergmästares tillsyn å arbetarskyddet

vid gruvor och stenbrott till allmänna yrkesinspektionen att öka dennas

arbetsuppgifter. En ökning av personaluppsättningen utöver vad kommittén

föreslagit måste därför anses påkallad. Anstalten ansåge emellertid,

att innan slutlig ställning toges till frågan om personalbehovet, för

vilket ändamål en grundlig utredning behövde företagas inom varje distrikt,

verkningarna av den nya organisationen borde avvaktas. För den första

verksamhetstiden fordrades dock, att personalbeståndet utöver kommitténs

förslag ökades med 27 distriktsingenjörer, varav 12 i yrkesunderinspektörs

ställning. I gengäld förutsätter anstalten, att de av kommittén föreslagna

11 yrkesläkar- och 3 socialinspektörsassistentbefattningarna icke inrättas.

Yrkesinspektionens kontorspersonal borde därjämte ökas med ytterligare

2 befattningshavare.

Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen

anse, att den av kommittén föreslagna personalförstärkningen är otillräcklig,

och de föreslå, att distriktens tillsynspersonal förstärkes med

ytterligare 48 tekniskt utbildade befattningshavare, därav 18 med lägre teknisk

utbildning. Vidare borde kontorspersonalen ökas med 6 biträden ut
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

över kommitténs förslag. Det förutsattes dock, att yrkesläkartjänsterna och

befattningarna som socialinspektörsassistent icke inrättas. Yrkesinspektionens

ingenjörsförening uttalar sig i samma riktning.

Statskontoret framhåller däremot, att då man bedömer behovet av en ökning

av inspektionspersonalen hänsyn bör tagas till att efterlevnaden på

arbetsgivarhåll av arbetarskyddslagstiftningens bestämmelser numera i

allmänhet kan anses tillfredsställande, icke minst på grund av att arbetstagarna

äga möjlighet att genom sina organisationer påkalla och genomdriva

nödiga skyddsåtgärder. Frågan om hur ofta reguljär inspektion företoges

eller kunde företagas förlorade jämväl i betydelse med ökade möjligheter

för arbetstagarna att vid behov tillkalla inspektör för att få en

förmenad brist i arbetarskyddet konstaterad.

Byggnadsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke yrkesinspektionens personalorganisation

erhållit en alltför betydande omfattning.

Statens organisationsnämnd yttrar, att då de arbetsställen, vilka företrädesvis

skulle inspekteras av socialinspektörerna, i stor utsträckning vore

sådana, som nu icke vore registrerade hos yrkesinspektionen men komme

att bli det, när den nya arbetarskyddslagen trätt i kraft, och då antalet

dylika arbetsställen svårligen kunde på förhand beräknas, det syntes välbetänkt

att icke bestämma antalet socialhygieniker och assistenter till dem

samt deras inplacering i distriktsorganisationen förrän de nytillkommande

arbetsställenas antal, storlek och regionala fördelning kunde överblickas.

Den av kommittén föreslagna ökningen av kontorspersonalen på yrkesinspektionsdistrikten

från 22 till 53 förefölle i förhållande til! ökningen

av övrig personal väl rikligt tilltagen.

I fråga om personalbehovet för tillsynen å byggnadsarbete har

uttalats följande.

Landsorganisationen hänvisar med avseende å byggnadsinspektionen till

samverkande byggnadsfackförbundens yttrande samt understryker behovet

av en intensifierad tillsyn på detta område. Huruvida detta behov kunde

tillgodoses genom en specialinspektion i den omfattning kommittén föreslagit

vore tveksamt. Även med skärpta speciella säkerhetsföreskrifter för

byggnadsindustrien och efter genomförandet av systemet med s. k. regionala

skyddsombud torde så stora anspråk komma att ställas på tillsynen,

att det i längden knappast torde bli möjligt att — i de åtta distrikt, för

vilka specialinspektör ej föresloges — lita enbart till den allmänna inspektionen.

Om särskilda inspektionsorgan icke skulle anses erforderliga för

byggnadsindustriens område, vore det nödvändigt, att här föreliggande behov

av en intensifierad tillsynsverksamhet beaktades vid den eljest påfordrade

förstärkningen av den allmänna tillsynspcrsonalen.

Samverkande byggnadsfackförbunden anföra, att ehuru föreliggande förslag

rörande tillsynsverksamheten inom näringslivet i allmänhet i stort sett

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 18-1.

kunde anses vara tillfredsställande, förbunden måste konstatera, att så icke

vore förhållandet i vissa avseenden beträffande byggnadsindustrien. Därför

hemställes, att för tillsynen av byggnadsindustriens arbetarskydd det inom

ämbetsverket och vid varje distrikt anställas särskilda därför utbildade

befattningshavare.

Yrkcsinspektören i första distriktet anför, att om erforderlig tillsyn av

varje byggnadspiats i Stockholm skall kunna ske under byggnadstiden

flera befattningshavare behövas. Yrkcsinspektören i andra distriktet anser,

att å distriktet behöves en särskild befattningshavare för byggnadsarbete

och stuveri. Yrkcsinspektören i åttonde distriktet yttrar, att det skulle vara

lämpligt med en »flygande man», som kunde inspektera byggnadsarbeten

och andra liknande, ej registrerade arbetsställen.

Såvitt angår tillsynen vid stuver i arbete biträder riksförsäkringsanstaltcn

kommitténs förslag att å vart och ett av första, femte och sjätte

yrkesinspektionsdistrikten tillsättes en särskild befattningshavare för denna

tillsyn. Sådana befattningshavare borde jämväl beräknas för vart och ett

av de tre norrländska distrikten.

Flera grkesinspektörer och grkesunderinspektörer anse, att utöver den

förstärkning av stuveritillsynen som kommittén föreslagit, ytterligare 3

befattningshavare böra tillsättas för denna tillsyn, nämligen en i sjätte

distriktet, en i nionde distriktet och en för tionde och elfte distrikten.

Tillsynen inom sistnämnda distrikt vore på grund av stora avstånd in. m.

förenad med mera arbete än i de övriga distrikten.

Specialinspektören för stuveriarbete finner den effektivisering av tillsynen

över stuveriarbetet, som kommittén föreslagit, vara väl motiverad.

Enligt hans uppfattning borde särskilda befattningshavare tillsättas även

inom nionde och tionde yrkesinspektionsdistrikten samt därjämte en för

tredje och fjärde distrikten gemensam befattningshavare med Linköping

som stationsort. Tillsynen av stuveriarbetet i hamnar skulle härigenom vid

största delen av landets kuster komma att utövas av sammanlagt 6 tjänstemän.

Vidare syntes lämpligt, att befattningshavare som sysslar med sådan

tillsyn ålägges förrätta tillsyn även i vissa hamnar, som äro närbelägna

det distrikt inom vilket han har sin stationsort.

Landsorganisationen, som åberopar svenska transportarbetareförbundets

yttrande, framhåller, att behov av en befattningshavare för stuveritillsynen

föreligger åtminstone även i nionde distriktet.

Svenska transportarbetareförbundet säger sig ha förväntat, att kommittén

med stöd av olycksfallsstatistiken skulle ha föreslagit kraftigare åtgärder

för att nedbringa antalet olycksfall inom stuverifacket.

19i<> års stuveriutredning anser det angeläget, att tillsynen av arbetarskyddet

inom stuverinäringen effektiviseras och att för denna tillsyn tillsättas

särskilda befattningshavare med kompetens att bedöma de inom

denna näring rådande förhållandena, vilka vore av speciell och mycket

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

komplicerad natur. Utredningen biträder kommitténs förslag om tillsättande

av särskilda befattningshavare för stuveritillsynen inom första, femte och

sjätte yrkesinspektionsdistrikten men ifrågasätter samtidigt, om detta antal

är tillräckligt. Denna fråga borde prövas, sedan befattningshavarna

tjänstgjort någon tid.

Departementschefen.

Mot bakgrunden av de uppgifter kommittén lämnat beträffande inspektionsfrekvensen

framträder med skärpa behovet av en förstärkning av den

lokala organisationen. Jag har tillåtit mig att ganska utförligt återge vad

i yttrandena härom anförts. Även i övrigt kunna enligt vad jag inhämtat

yrkesinspektionens arbetsuppgifter i vissa hänseenden f. n. icke fullgöras

på tillfredsställande sätt på grund av brist på kvalificerad personal. I den

mån arbetarskyddet ytterligare utvecklas och intresset för detsamma växer,

komma otvivelaktigt ökade anspråk att ställas på yrkesinspektionen. Av

stor betydelse är, att yrkesinspektionen utan oskälig tidsutdräkt kan lämna

arbetsgivare, skyddsombud in. fl. erforderliga upplysningar, råd och anvisningar

i arbetarskyddsfrågor. Särskilt angeläget är att den värdefulla

skyddsombudsinstitutionen stödes av yrkesinspektionen.

För egen del har jag genom den i ämnet förebragta utredningen och av

mig i övrigt kända förhållanden blivit övertygad om att yrkesinspektionen

är i behov av en icke obetydlig förstärkning. Såsom jag tidigare anfört torde

emellertid under nuvarande förhållanden endast en begränsad utbyggnad

kunna komma i fråga. Jag finner det också i och för sig lämpligt, att utbyggnaden

sker etappvis bl. a. med hänsyn till vikten av att organisationen

rekryteras med väl kvalificerad personal.

Jag behandlar i det följande de särskilda förslag, som kommittén framlagt

beträffande den lokala organisationen.

Kommittén har föreslagit, att benämningen yrkesinspektionen

skall ersättas med arbetsinspektionen. Enligt min mening föreligger icke

anledning att frångå det sedan länge använda namnet yrkesinspektionen

och jag föreslår således, att detta bibehålies.

Vad angår distri k tsin delningen för den allmänna yrkesinspektionen

har i några remissyttranden ifrågasatts, huruvida icke antalet distrikt

bör ökas. Jag finner för min del icke lämpligt att frågan om ändring i

denna indelning nu upptages till närmare prövning.

Vad angår den allmänna yrkesinspektionens arbetsuppgifter har

kommittén förutsatt, att de i huvudsak skola motsvara dem som nu åvila

den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen. Kommittén har skilt på

skyddstekniska, yrkeshygieniska, medicinska och sociala uppgitter. Dessa

ha med hänsyn till sin art och omfattning ansetts böra uppdelas på särskilda

befattningshavare med teknisk, medicinsk och socialhygienisk ut
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

bildning och erfarenhet. I enlighet härmed skola enligt förslaget på varje

distrikt tjänstgöra en yrke sinspektör, en yrkesläkare och en socialinspektör.

Jag behandlar till en början kommitténs förslag i vad det avser inrättande

av befattningar som yrkesläkar e. Enligt förslaget skola dessa

läkare vara heltidsanställda och placerade i lönegrad Ca 32 (A 29). På dem

skulle främst ankomma att övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämpning

i medicinskt-yrkeshygieniskt hänseende. Kommitténs förslag har avstyrkts

av tre reservanter inom kommittén och har starkt kritiserats i flertalet

yttranden, som behandlat förslaget i denna del. Mot förslaget har

främst åberopats, att för uppdraget kvalificerade läkare över huvud taget ej

finnas att tillgå samt att i vart fall de av kommittén föreslagna löneförmånerna

icke kunna anses tillräckliga för att erhålla lämpliga sökande.

Även behovet av heltidsanställda läkare har ifrågasatts. Olika andra utvägar

för att tillgodose yrkesinspektionens läkarbehov ha anvisats. Sålunda

har föreslagits, att ett antal läkare skola knytas till centralmyndigheten

eller till yrkeshygieniska avdelningen vid folkhälsoinstitutet i stället för till

distrikten. Även utnyttjande av läkare vid yrkessjukdomskliniker, i den

mån sådana inrättas, samt anlitande av tjänsteläkare eller andra läkare i

orten har ansetts lämpligt.

Jag har tidigare förordat, att hos arbetarskyddsstyrelsen skola finnas två

läkare. Det torde enligt min mening stå utom allt tvivel, att om tillsynen

över arbetarskyddet skall bli effektiv, en viss medverkan av läkare även

är nödvändig vid den lokala tillsynstjänsten. Jag är därför ense med kommittén,

att möjlighet bör skapas för en vidgad läkarmedverkan inom yrkesinspektionen.

Av vad i yttrandena anförts synes emellertid klart framgå,

att den av kommittén föreslagna vägen icke f. n. är framkomlig. Heltidsbefattningar

för läkare torde sålunda icke nu böra inrättas.

Såsom jag anfört vid behandlingen av arbetarskyddsstyrelsens behov av

läkare, torde över huvud taget endast en tillfällig lösning av arbetarskyddets

läkarfråga f. n. kunna genomföras. Vad yrkesinspektionen angår, kan

det tänkas att dess läkarbehov till större eller mindre del skulle kunna tillgodoses

genom läkare vid yrkesmedicinska undersökningscentraler, därest

flera sådana komma att inrättas i framtiden. Det synes emellertid även

önskvärt att vinna erfarenhet av den av kommittén förordade organisationsformen

med inspektionsläkare direkt knutna till yrkesinspektionens distrikt.

I sådant syfte får jag förorda, att til! yrkesinspektionen försöksvis knytas

två läkare med uppgift att biträda vid tillsynens utövande samt verkställa

erforderliga utredningar. Då ifrågavarande försöksverksamhet bör ledas och

bedrivas i intim samverkan med arbetarskyddsstyrelsens läkare, föreslår

jag, att nämnda läkare under försökstiden placeras hos styrelsen. Jag finner

vidare lämpligt, att deras verksamhet företrädesvis förlägges till första

och andra yrkesinspektionsdistrikten, vilka båda ha stationsort i Stockholm.

Härigenom kunna erfarenheter om läkares medverkan i tillsynsarbe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

107

Kungi. Maj:ts proposition nr 184.

tet vinnas dels frän ett stadsdistrikt och dels från ett distrikt av övervägande

landsbygdskaraktär. Förslaget att förlägga läkarnas verksamhet till

nämnda distrikt får dock ej utesluta möjlighet att anlita dem for uppgifter

även inom andra yrkesinspektionsdistrikt.

Ifrågavarande läkare torde böra anställas på deltid mot arvode.

.Tåg övergår härefter till frågan om de föreslagna socialinspektörerna.

På den kvinnliga yrkesinspektionens personal ankommer att övervaka

arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad företrädesvis vid arbete, vax till

kvinnor användas, att verka för att nödiga sociala anordningar vidtagas

samt att tillhandagå med upplysning, råd och anvisningar i sociala frågor.

Kommittén har föreslagit, att den kvinnliga yrkesinspektionen skall inordnas

i den allmänna yrkesinspektionen och där ersättas av en manlig eller

kvinnlig socialinspektör på varje distrikt. Socialinspektör skulle utöva tillsyn

även vid arbetsställen med manlig arbetskraft. Tre av kommitténs ledamöter

ha reserverat sig mot förslaget, i det att de anse, att den nuvarande

kvinnliga yrkesinspektionen bör bibehållas med oförändrade arbetsuppgifter

och oförändrad ställning, ehuru utbyggd till att omfatta personal å

samtliga 11 inspektionsdistrikt.

Mot kommitténs förslag har främst åberopats, att den hygieniska tillsynen

å arbetsplatserna icke kan skiljas från den tekniska tillsynen samt

att kvinnlig inspektionspersonal fordras för de särskilda frågor som röra

kvinnliga arbetstagare samt för vissa frågor rörande arbetstagarnas sociala

förhållanden utanför arbetsplatsen. Dessa omständigheter ha ansetts

tala för att den kvinnliga yrkesinspektionen bör bibehållas, enligt vissa

yttranden dock med förstärkt personal.

För egen del får jag anföra följande. Kommitténs förslag att den nuvarande

kvinnliga yrkesinspektionens verksamhetsområde skall utsträckas att

avse även arbetsställen med helt eller övervägande manlig arbetskraft synes

mig i princip riktigt. Enligt min uppfattning är det önskvärt, att genom

yrkesinspektionens försorg vid sidan av den tekniskt inriktade inspektionen

sker en tillsyn också ur mera allmänt social synpunkt. Härvid bör särskild

uppmärksamhet liksom hittills ägnas åt frågor, som angå kvinnliga

arbetstagare. Tillsynen bör dock icke begränsas härtill utan avse aven de

hygieniska förhållandena på arbetsplatsen samt andra frågor, allt i den mån

behovet av teknisk sakkunskap hos den inspekterande är mindre framträdande.

En huvuduppgift för den sociala inspektionen bör även vara konsulterande

verksamhet beträffande för arbetstagarnas yrkesverksamhet betydelsefulla

frågor utanför arbetsplatserna, exempelvis spörsmål rörande

kost, bostad, hälso- och sjukvård samt daghem för barn.

Emellertid föreligga praktiska svårigheter alt uppdra eu tydlig gräns

mellan de arbetsuppgifter, som böra ankomma på den tekniska och på den

sociala personalen. Ett utsträckande av den sociala personalens tillsyn till

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:Is proposition nr 18i.

samtliga arbetsställen, som nu äro föremål för tillsyn genom den tekniska

personalen, skulle innebära en sådan ökning av arbetsuppgifterna, att en

mycket betydande förstärkning av den sociala personalen skulle erfordras.

Den av kommittén föreslagna personaluppsättningen torde icke vara tillräcklig

i sådant fall. Vidare torde den fortgående tekniska utvecklingen

medföra, att allt flera arbetsställen fordra tillsyn genom teknisk personal.

Dessa överväganden synas leda fram till att den nu tillämpade fördelningen

av arbetsuppgifterna mellan den sociala och tekniska personalen i

stort sett bör bestå. Vissa arbetsställen, där de tekniska frågorna äro av

jämförelsevis begränsad betydelse och där arbetstagarna i särskilt stor omfattning

äro kvinnor, böra således kunna stå under tillsyn företrädesvis

av den sociala personalen. I mån av behov bör denna personal anlitas för

allmänt sociala spörsmål beträffande arbetsställen, som stå under den

tekniska personalens tillsyn och omvänt. Denna arbetsfördelning torde icke

behöva anses strida mot den i gällande arbetarskyddslag intagna avgränsningen

av den kvinnliga yrkesinspektionens arbetsområde till tillsyn företrädesvis

å arbete, vartill kvinnor användas.

Otvivelaktigt föreligger behov av social personal inom samtliga den allmänna

yrkesinspektionens distrikt. Jag föreslår därför inrättande av en beiattning

för den sociala tillsynen å varje sådant distrikt. Mot den av kommittén

föreslagna tjänstebenämningen socialinspektör har erinrats, att

samtliga yrkesinspektionens befattningshavare i en mening utöva social

inspektion. Då den föreslagna benämningen icke desto mindre synes ge en

god uppfattning om befattningshavarnas uppgifter, anser jag dock att benämningen

bör användas.

Enligt kommitténs förslag skall befattning som socialinspektör icke förbehållas

kvinna. Jag delar av principiella skäl i detta hänseende kommitténs

mening. Emellertid synes det antagligt, att kvinnor som regel komma

alt bekläda ifrågavarande tjänster. Det synes också vara ett önskemål, att

å varje distrikt finnes åtminstone en kvinna bland den inspekterande personalen.

Benämningen den kvinnliga yrkesinspektionen torde under nu angivna

förhållanden icke vidare böra användas.

Det synes vara nödvändigt, att en befattningshavare är chef inom varje

distrikt och har att fördela tillsynsuppgifterna mellan distriktets tjänstemän.

Med den uppläggning av distriktens personalorganisation, som jag

föreslår, synes det vara naturligt att yrkesinspektören är chef för distriktets

personal. Socialinspektörerna, vilka såsom jag förut framhållit skola stå

under särskild ledning av arbetarskyddsstyrelsens sociala avdelning, torde

böra intaga en mera fristående ställning än den tekniska personalen. Dock

bör yrkesinspektören sörja för den nödiga samordningen mellan deras verksamhet

och tillsynsverksamheten i övrigt.

I fråga om kompetenskraven för yrkesinspektionens tekniska

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

personal samt befattningshavarnas benämningar bär kommittén föreslagit

ändring vad gäller de nuvarande yrkesunderinspektörerna. Av sökande

till dessa befattningar fordras f. n. övermaskinistutbildning eller

däremot i huvudsak svarande teoretisk och praktisk utbildning. Kommittén

har föreslagit, att av sådan sökande skall fordras ingenjörsexamen

från statligt tekniskt läroverk eller annan därmed likvärdig utbildning. Därjämte

har föreslagits, att titeln yrkesunderinspektör ändras till distriktsingenjör.

Enligt vad kommittén upplyst finnas redan nu anställda vid yrkesinspektionen

ett flertal yrkesunderinspektörer, som enbart eller förutom övermaskinistexamen

ha utbildning motsvarande läroverksingenjörsexamen.

Den tekniska utvecklingen med maskinell drift i allt större omfattning

talar även för att befattningshavarna böra ha en mera allsidig utbildning

i tekniska ämnen. Med hänsyn härtill vill jag icke motsätta mig förslaget

i denna del. Som norm för kompetensen bör sålunda angivas ingenjörsexamen

från statligt tekniskt läroverk. Vad som förordats bör dock icke

hindra att som yrkesunderinspektör kan komma i fråga person, som

icke fyller sistnämnda krav men vars erfarenhet från industriellt eller

annat arbete kan göra honom skickad att fullgöra de uppgifter, som åvila

befattningshavaren.

Till förslaget att utbyta benämningen yrkesunderinspektör mot distriktsingenjör

ställer jag mig tveksam. Jag förordar, att den nuvarande benämningen

bibeliålles.

Kommitténs förslag att tjänsteman med lägre teknisk utbildning bör

äga möjlighet att söka och vinna befordran till de högre tjänsterna biträder

jag.

Beträffande de för socialinspektör förordade kompetenskraven, vilka

innebära fordran på akademisk examen jämte utbildning vid socialinstitut,

ställer jag mig betänksam. I likhet med vissa remissinstanser anser jag, att

det formella kompetenskravet bör begränsas till genomgång av fullständig

kurs vid socialinstitut. Den formella kompetensen bör dock kunna ersättas

av erfarenhet av skyddsarbete eller annan praktisk verksamhet på området.

Kommittén har föreslagit en viss höjning av löneställningen för

flertalet av yrkesinspektionens befattningshavare. Riksförsäkringsanstalten

har särskilt framhållit de betydande rekryteringssvårigheter, som under de

senaste åren yppat sig med avseende på de befattningar för vilka fordras

teknisk högskoleutbildning. För att minska dessa svårigheter vore det enligt

anstaltens mening ofrånkomligt, att personalens löner över lag höjdes.

Yrkesinspektörerna in. fl. ha framlagt förslag till såväl lönegradsplaceringar

som befordringsgång för yrkesinspektionens tekniska personal.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att vid den provisoriska förstärkning

av yrkesinspektionens personal, som föregående år genomfördes, en

höjning av löneförmånerna för de för högskoleingenjörer avsedda lägre

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.

befattningarna måste vidtagas för att underlätta rekryteringen. Sålunda

fastställdes, att lönen för de nya distriktsingenjörstjänsterna och för aspirant

till sådan tjänst skulle utgå i form av arvode motsvarande nettolönen

i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24 (Eo 21). Oaktat denna löneförbättring

för nämnda tjänster har rekryteringen ej kunnat tryggas.

Givet är att de svårigheter, som nu föreligga beträffande rekryteringen

av yrkesinspektionens ingenjörspersonal, menligt inverka på inspektionens

arbetseffektivitet. Då enligt min mening de hittills eftersträvade fordringarna

vad beträffar personalens erfarenhet från industriell eller liknande

verksamhet icke utan synnerliga skäl böra eftergivas, anser jag i likhet med

riksförsäkringsanstalten angeläget, att löneförmånerna för ingenjörspersonalen

förbättras. Under nuvarande förhållanden kan jag icke ingå på

prövning av lönefrågan. En sådan prövning bör dock enligt min mening

snart komma till stånd. Vad angår lönefrågan för distriktsingenjörer och

vrkesunderinspektörer får jag erinra, att den jämväl sammanhänger med

prövningen av 1944 års personalutrednings förslag angående reglering av

anställningsförhållandena för teknisk personal.

Jag har förut föreslagit, att två arvodesavlönade biträdande läkare för

arbetarskyddsärenden anställas för att bistå yrkesinspektionen vid handläggning

av uppgifter, som kräva medicinsk bedömning och rådgivning. Jag

föreslår, att arvodena fastställas till 6 000 kronor för år. Föreskrifter angående

tjänstgöringens omfattning, semester och tjänstledighet, traktamentsersättning

in. in. torde få meddelas av Kungl. Maj :t.

För socialinspektör har kommittén föreslagit samma lönegradsplacering

som för den nuvarande yrkesinspektrisbefattningen, d. v. s. lönegrad Ca 29

(A 26). De nuvarande distriktsinspektriserna äro placerade i Ce 25 (Eo 22).

Annan lönegradsplacering för socialinspektör har föreslagits såväl i remissyttranden

som reservationsvis inom kommittén. Ej heller denna lönefråga

anser jag mig i nuvarande läge böra upptaga till närmare prövning. Jag

föreslår, att socialinspektör placeras i den för distriktsinspektris gällande

25 lönegraden. Då jag ej nu finner mig böra föreslå inrättande av några

assistentbefattningar till socialinspektörerna, upptages ej deras lönefråga

till behandling.

Vad angår yrkesinspektionens kontorspersonal har kommittén föreslagit,

att på varje distrikt inrättas en kansliskrivartjänst i lönegrad Ca 15 (All)

och som närmaste biträde ett kanslibiträde i Ca 11 (A 7). Enligt min uppfattning

ankommer på distriktens kontorspersonal ett kvalificerat arbete,

som onekligen torde motivera en lönegradsuppflyttning av åtminstone vissa

av de nuvarande kontorsbiträdena. Såsom jag framhållit vid behandlingen

av frågan om arbetarskyddsstyrelsens biträdespersonal pågår f. n. utredning

angående anställningsförhållandena för högre biträdespersonal i statens

tjänst. I avvaktan på resultatet av denna utredning anser jag mig

böra förorda, att ifrågavarande befattningar tills vidare kvarstå i nuvarande

löneställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

Vad beträffar personalorganisationens omfattning har

jag tidigare uttalat, att en utvidgning enligt min mening erfordras. Innan

jag övergår till att närmare behandla kommitténs förslag i denna del, vill

jag erinra om den provisoriska personalförstärkning, som — efter det kommittébetänkandet

avlämnats — tillerkänts yrkesinspektionen enligt det avriksdagen

år 1947 fattade beslutet. Detta innebar, att yrkesinspektionen

fr. o. in. den 1 juli 1947 förstärktes med 3 extra ordinarie förste distriktsingenjörer

i lönegrad Ce 27, 7 arvodesavlönade distriktsingenjörer, 5 arvodesavlönade

yrkesunderinspektörer och 8 biträden för kontorsgöromål. Samtidigt

tillfördes den kvinnliga yrkesinspektionen 3 arvodesavlönade assistenter

och 1 skrivbiträde. Med undantag av 4 distriktsingenjörstjänster ha

samtliga befattningar tillsatts.

Då jag i likhet med kommittén räknar med oförändrad distriktsindelning,

följer därav att antalet yrkesinspektörer blir såsom hittills 11.

Antalet förste distriktsingenjörer utgör f. n. 14, varav 11 ordinarie och

3 extra ordinarie. De sistnämnda, som upptagits i kommitténs förslag som

tre ordinarie befattningar, ha tillkommit vid nyss nämnda personalförstärkning.

Kommittén har uppskattat behovet av distriktsingenjörer till 34,

däri inberäknat 2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst. Förstärkningen

fr. o. in. budgetåret 1947/48 avsåg 7 distriktsingenjörsbefattningar. F. n.

finnas alltså 24 distriktsingenjörer, varav 13 ordinarie i lönegrad Ca 24 och

11, därav 2 aspiranter, med lön i form av arvode motsvarande nettolönen

i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24. Riksförsäkringsanstalten och yrkesinspeklörerna

ha föreslagit en väsentlig ökning av antalet distriktsingenjörer

i förhållande till kommitténs förslag. Jag tillstyrker, att sammanlagt 11

befattningar för högskoleutbildade ingenjörer inrättas i nu ifrågavarande

utbyggnadsetapp. Med hänsyn till såväl befordringsmöjligheterna för

nämnda personal som vikten av att inom de mest arbetsbelastade distrikten

äga tillgång till mera kvalificerade befattningshavare för särskilt svårbedömda

arbetsuppgifter förordar jag, att två av de nya befattningarna

inrättas som förste distriktsingenjörstjänster i Ce 27. Antalet befattningar

som förste distriktsingenjör skulle alltså bli 16. Återstående nio befattningar

böra vara distriktsingenjörstjänster. Totala antalet distriktsingenjörer

skulle då utgöra 33. Jag föreslår, att 18 distriktsingenjörer uppföras som

ordinarie och 12 som extra ordinarie, medan 3 befattningar böra räknas

som rekryteringstjänster. Sistnämnda tjänster torde böra placeras i Cg 24.

Antalet yrkesunderinspektörer uppgår f. n. till 22 ordinarie och 10 extra

ordinarie. Härtill komma de 5 vid den förut angivna personalförstärkningen

inrättade befattningarna med lön i form av arvode motsvarande nettolönen

i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 20. Jag vill erinra, att föregående års

riksdag vid behandlingen av förslaget till berörda personalförslärkning uttalade,

att den fåll uppmärksamheten riktad på det ökade tillsynsbehovet

beträffande byggnadsindustrien och att den förutsatte, att arbetarskyddsfrågan

inom denna industri ägnades fortsatt uppmärksamhet vid beredande

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

av förevarande förslag. Kommittén har föreslagit, att antalet yrkesunderinspektörsbefattningar

ökas med 12. Utöver de 5 redan tillsatta befattningarna

skulle således inrättas ytterligare 7 befattningar. Med beaktande

av vad riksdagen uttalat föreslår jag, att 4 nya befattningar inrättas i lönegrad

Ce 20. Av de år 1939 inrättade yrkesunderinspektörsbefattningarna anser

jag 10 böra uppföras på ordinarie stat. Ifrågavarande tjänster skulle

alltså utgöra tillhopa 41, varav 32 böra upptagas såsom ordinarie och de

övriga 9 såsom extra ordinarie.

I fråga om socialinspektörer räknar jag med 11, en befattning på varje

yrkesinspektionsdistrikt, därvid de nuvarande 3 distriktsinspektrisbefattningarna

böra överföras till ordinarie stat, medan de nyinrättade 8 befattningarna

upptagas som extra ordinarie. De av kommittén föreslagna 3

assistentbefattningarna åt socialinspektörerna anser jag ej nu böra inrättas.

Vad kontorspersonalen beträffar förordar jag, att 8 nya biträdestjänster

inrättas. Denna personal skulle således omfatta 38 befattningshavare.

Kommitténs förslag att inrätta 4 befattningar som expeditionsvakt å vissa

distriktsexpeditioner anser jag mig icke kunna biträda.

Vad angår fördelningen av den föreslagna ingenjörs- och biträdespersonalen

på de olika yrkesinspektionsdistrikten anser jag, att det bör ankomma

på arbetarskyddsstyrelsen att närmare bestämma härom.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle personalbeståndet för den

allmänna yrkesinspektionen omfatta: 11 yrkesinspektörer (Ca 31), 16 förste

distriktsingenjörer (Ca 27 och Ce 27), 11 socialinspektörer (Ca 25 och

Ce 25), 30 distriktsingenjörer (Ca 24 och Ce 24), 3 aspiranter till distriktsingenjörstjänst

(Cg 24), 41 yrkesunderinspektörer (Ca 21 och Ce 20) samt

38 biträden. Härtill skulle komma 2 arvodesavlönade läkare.

De av mig föreslagna ändringarna i personalorganisationen böra träda i

kraft fr. o. m. den 1 januari 1949.

En tablå över nuvarande och av mig föreslagna befattningar bifogas

(bil. 2).

IV. Den kommunala tillsynen.

Nuvarande organisation.

I egenskap av kommunala tillsynsorgan inom yrkesinspektionen ha hälsovårdsnämnderna

enligt 23 § arbetarskyddslagen att utöva tillsyn å efterlevnaden

av denna lag. Inom landskommun, där särskild hälsovårdsnämnd

ej tillsatts, fungerar salunda kommunalnämnden som kommunalt tillsynsorgan.

Rörande den nuvarande kommunala tillsynen har kommittén anfört

följande.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungi. Maj.ts proposition nr 18b.

Enligt gällande instruktion för yrkesinspektionen har hälsovårdsnämnd

att biträda med tillsyn å arbete, vilket bedrives utan användande av maskinella

hjälpmedel eller sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under

tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall, och ej är underkastat

bergmästares tillsyn samt vari i regel användas färre än 10 arbetare.

Den kommunala tillsynen omfattar sålunda huvudsakligen mindre

arbetsställen utan maskinella hjälpmedel inom handel, hantverk, byggnadsverksamhet

och viss annan verksamhet, såsom hotell-, restaurang- och

kaférörelse, eller rörelse, som drives å rakstuga, frisersalong och fotografiateljé,

ävensom arbete i grustag eller å annat liknande arbetsställe.

Det åligger kommunalt tillsynsorgan att tillika utöva tillsyn å efterlevnaden

av lagen om arbetstidens begränsning, arbetstidslagen för detaljhandeln

och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer samt lagen om

vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete

vid de arbetsställen, som omfattas av dessa lagar och som enligt

arbetarskyddslagen falla under kommunal tillsyn. Kommunalt tillsynsorgan

har därjämte att utöva tillsyn å lantarbetstfdslagens efterlevnad vid

sådana arbetsställen inom jordbruket, som omfattas av sistnämnda lag men

icke inbegripas under arbetarskyddslagen.

Kommunalt tillsynsorgan är vid utövandet av sin tillsynsverksamhet

jämlikt nämnda lagar underställt vederbörande yrkesinspektörs överinseende,

och enligt ovannämnda instruktion åligger det hälsovårdsnämnd att

noggrant beakta de anvisningar yrkesinspektören meddelat rörande tillsynens

utövande. Om den kommunala tillsynen avser ett större antal arbetsställen

eller tillsynen eljest kräver mer avsevärt arbete, äger hälsovårdsnämnden

på lämpligt sätt fördela tillsynens utövande mellan sina ledamöter

eller uppdraga åt särskild person inom eller utom nämnden att i större

eller mindre omfattning fullgöra den nämnden åliggande tillsynen. Hälsovårdsnämnd,

som beslutat fördela eller meddela uppdrag beträffande tillsynen

på sätt här nämnts, är dock fortfarande ansvarig för tillsynens behöriga

fullgörande, och den bör utöva kontroll över tillsynsverksamheten

samt, i den mån så erfordras, meddela föreskrifter angående tillsynens

omfattning och utövande.

Den kommunala tillsynen utövades år 1942 enligt av kommittén lämnad

uppgift i 368 kommuner av nämndens hälsovårdstillsyningsman eller annan

särskilt tillsatt person, i 984 kommuner av en eller flera av nämndens ledamöter

och i 912 kommuner av nämndens samtliga ledamöter. Det totala

antalet kommunala tillsynsorgan, som år 1942 vore registrerade hos yrkesinspektionen,

utgjorde 2 727.

Kommitténs förslag.

Kommittén föreslår, att den kommunala tillsynen behålles, oaktat den i

stor utsträckning visat sig brista i effektivitet. Om vad kommittén anfört

härutinnan torde jag få hänvisa till redogörelsen å s. 563 o. f. i betänkandet

med förslag till ny arbetarskyddslag (SOU 1946: 60). En viss begränsning

av tillsynen finner kommittén dock påkallad, i det alt dylik tillsyn anses

böra åläggas endast sådana kommuner och samhällen, som ha särskild

8 — Ilihang till riksdagens protokoll W''i8. t sand. Nr I8''i.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

hälsovårdsnämnd. I fråga om övriga kommuner och samhällen förutsättes,

att tillsynen skall utövas helt av yrkesinspektionens befattningshavare.

Enligt förslaget skall vidare i kommun, där hälsovårdsnämnden tillsatt särskild

tillsynsman för allmänna hälsovården, den kommunala tillsynen jämlikt

arbetarskyddslagstiftningen uppdragas åt denne. Finnes ej sådan tillsynsman

anställd hos hälsovårdsnämnden eller föranleder annat särskilt

förhållande till undantag från nämnda regel, föreslår kommittén, att tillsynen

skall anförtros åt annan därtill lämplig av nämnden för viss tid utsedd

person.

Enligt kommitténs mening skall kommunal tillsynsman vid utövande av

tillsyn jämlikt arbetarskyddslagstiftningen vara underställd vederbörande

distriktschef inom yrkesinspektionen, ej såsom nu hälsovårdsnämnd.

I fråga om den kommunala tillsynens arbetsuppgifter finner kommittén

sig icke böra föreslå någon saklig ändring. Det bör sålunda åligga kommunal

tillsynsman att i den omfattning, som den kommunala tillsynen f. n.

avser, utöva tillsyn å efterlevnaden av de lagar och andra författningar på

arbetarskyddets område, beträffande vilka sådan tillsyn uppdragits åt arbetsinspektionen.

Härtill anför kommittén.

Ehuru kommittén sålunda icke föreslår någon ändring i fråga om den

kommunala tillsynens arbetsuppgifter, vill kommittén likväl framhålla, att

om den kommunala tillsynen anordnas på sätt ovan anförts, det icke bör

vara uteslutet att till kommunal tillsynsman överflytta tillsynen å vissa

arbetsställen med maskinella hjälpmedel eller tryckkärl av mera enkel beskaffenhet.

En sådan överflyttning torde kunna anses försvarbar med hänsyn

till bl. a., att maskiner och redskap numera skola redan vid avlämnande

vara försedda med nödiga skydd och i övrigt erbjuda betryggande säkerhet

mot ohälsa och olycksfall.

Rörande de fordringar på kompetens, som böra ställas på kommunal tillsynsman,

framhåller kommittén följande.

Att viss kompetens måste fordras av dessa tillsynsmän, synes kommittén

lika motiverat som beträffande arbetsinspektionens inspekterande befattningshavare.

Kommittén föreslår därför, att av kommunal tillsynsman

fordras, att han i regel skall ha genomgått vid statens institut för folkhälsan

anordnad kurs för hälsovårdstillsyningsmän eller annan därmed likvärdig

kurs. Dock bör i visst fall även annan person kunna godtagas såsom tillsynsman,

om distriktschef vid arbetsinspektionen förklarat honom vara

kompetent att utöva kommunal tillsynsverksamhet jämlikt arbetarskyddslagen.

Kommittén vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att

lämpliga utbildnings- och fortbildningskurser anordnas för de kommunala

tillsynsmännen. Det bör ankomma på arbetsrådet att i samråd med vederbörande

distriktschef er och lämpligen även de lokala hälsovårdsmyndigheterna

föranstalta om sådana kurser.

I sitt förutnämnda betänkande (s. 565) framhåller kommittén, att erfarenheten

visat att resultatet av den kommunala tillsynen i allmänhet blivit

bäst där denna uppdragits åt särskilda avlönade tillsynsmän. Med be
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''i.

aktande härav föreslår kommittén, att i arbetarskyddslagen föreskrives att

kommunal tillsynsman skall för sitt uppdrag äga åtnjuta skälig ersättning

av kommunala medel. Kommittén föreslår därjämte att kommun skall

kunna erhålla bidrag av statsmedel till ersättning åt kommunala tillsynsmän

med högst halva ersättningsbeloppet, dock högst 800 kronor för år.

Statsverkets kostnader för genomförande av denna bidragsform, som ansetts

i första hand böra få åtnjutas av kommuner och samhällen med lägre

invånarantal än 5 000, uppskattas av kommittén till omkring 130 000 kronor.

Yttranden.

Kommitténs förslag att behålla den kommunala tillsynen

å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad har i allmänhet ej föranlett

något särskilt uttalande i remissyttrandena. Det biträdes av bl. a. medicinalstyrelsen,

hälsovårdsnämnden i Örebro, svenska stadsförbundet och svenska

provinsialläkarföreningen. Överståthållarämbetet finner det av praktiska

och ekonomiska skäl nödvändigt, att den kommunala tillsynen behålles.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån anser, att de kommunala tillsynsmännen utgöra

en nödvändig förstärkning av yrkesinspektionens personal. Även

samtliga yrkesinspektörer uttala sig för att den kommunala tillsynen behålles

med sina hittillsvarande arbetsuppgifter. De förutsätta dock, att

yrkesinspektör skall kunna, när han så finner lämpligt, överflytta visst

arbetsställe eller vissa grupper av arbetsställen med enkel maskinell utrustning

till kommunalt tillsynsorgan. Yrkesinspektören i nionde distriktet

yttrar, att det är ogörligt för yrkesinspektionen att utöva tillsyn över det

stora antal små arbetsställen, som falla under kommunal tillsyn. Det vore

dessutom missbruk av arbetskraft att sätta kvalificerade tjänstemän på tillsyn

av hemarbete, små kooperativa företag o. d.

I vissa yttranden ifrågasättes dock om icke den kommunala tillsynen

bör slopas och tillsynen i stället överflyttas på den statliga yrkesinspektionen.

För en sådan ändring uttalar sig riksförsäkringsanstalten, dock

utan att göra något yrkande. Den nuvarande svårigheten att för nämnda

tillsyn erhålla lämpliga, tillräckligt kompetenta och intresserade personer

skulle, framhåller anstalten, bättre och med mindre kostnader för stat och

kommun än enligt kommitténs förslag kunna bemästras, om för tillsynen

i fråga ett mindre antal inspektörer fast anställdes vid varje yrkesinspektionsdistrikt.

En förstärkning av yrkesinspektionens distriktspersonal framför

bibehållandet av de kommunala tillsynsmännen förordas även av länsstyrelsen

och förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län, förste

stadsläkaren i Göteborg och hälsovårdsnämnden i Karlskoga. Även landsorganisationen

ifrågasätter — dock utan att framställa något yrkande —

om ej samma eller bättre resultat kan vinnas genom att i stället förstärka

den allmänna inspektionens personalresurser. Kooperativa förbundet anser,

att den kommunala tillsynsverksamheten utan olägenhet kan undvaras.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

Förslaget att begränsa den kommunala tillsynen till

sådana kommuner och samhällen, där särskild hälsovårdsnämnd

finnes, har i de flesta yttranden lämnats utan erinran.

Samtliga yrkesinspektörer utom en, som anser att den kommunala tillsynen

bör behållas endast i de större städerna, förorda däremot att tillsynen

begränsas till sådana kommuner, som kunna fast anställa person med för

uppdraget lämplig kompetens.

Svenska landskommunernas förbund framhåller, att om det är ogörligt

att helt frigöra kommunerna från ifrågavarande tillsynsuppgift, denna

borde förbehållas stadskommunerna.

Kommitténs förslag att inom varje kommun och samhälle, där särskild

hälsovårdsnämnd finnes, nämnden skall för tillsynen utse

en särskild kommunal tillsynsman, har behandlats i några

yttranden.

. Sålunda finner överståthållarämbetet det ändamålsenligt, att det omedelbara

ansvaret för den kommunala tillsynen skall åvila vissa därtill förordnade

tillsynsmän. Förste provinsialläkarna i Uppsala, Malmöhus och

Västernorrlands län samt förste stadsläkaren i Malmö ifrågasätta däremot

behovet och lämpligheten av att tillsätta särskild kommunal tillsynsman.

Flertalet yrkesinspektörer uttala farhågor för att den kommunala tillsynen

icke blir nämnvärt bättre genom att särskild kommunal tillsynsman tillsättes

och att denne tillförsäkras viss ersättning för uppdraget.

Rörande förslaget att kommunal tillsynsman skall med avseende

å nämnda tillsyn vara underställd vederbörande

distriktschef framhåller medicinalstyrelsen bl. a., att även om

tjänsteläkare och hälsovårdsnämnd i många fall icke kunna anses besitta

den särskilda sakkunskap, som här avses, det ändock vore olämpligt att

helt ställa dem utanför kontrollen av eventuella sanitära olägenheter vid

ifrågavarande arbetsställen. Lämpligheten av att göra en av hälsovårdsnämnden

avlönad tjänsteman i viss del av sin verksamhet helt underställd

statlig myndighet kunde även ifrågasättas. Överståthållarämbetet anser, att

ansvaret för den kommunala tillsynen bör liksom hittills åvila hälsovårdsnämnderna,

enär man i annat fall knappast torde kunna räkna med att

nämnderna skola ägna något större intresse åt uppsikten över de förordnade

tillsynsmännen. Mot förslaget i förevarande del uttala sig också länsstyrelsen

i Västernorrlands län, förste provinsialläkarna i Uppsala och Våsternorrlands

län samt förste stadsläkaren och hälsovårdsnämnden i Malmö.

De anse det bl. a. vara olämpligt, att kommunal tillsynsman skall vara

underställd två myndigheter, dels hälsovårdsnämnden och dels distriktschefen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att då de kommunala tillsynsmännen

vid tillsynens utövande skola vara underställda vederbörande distrikts
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b. 117

chef, de tillsynsman som avses skola vara heltidsanställda böra tillsättas

av distriktschefen i stället för av hälsovårdsnämnden.

Kommitténs förslag om statsbidrag till ersättning åt kommunala

tillsynsmän enligt arbetarskyddslagen avstyrkes av statskontoret utan närmare

motivering. Medicinalstyrelsen anser, att det saknas tillräckliga skäl

att f. n. ur sammanhanget utbryta frågan om statsbidrag till en mindre del

av hälsovårdsnämndernas verksamhet. Det föreslagna statsbidraget vore

dessutom så blygsamt, att det icke kunde motivera att vederbörande tjänsteman

i visst avseende helt ställdes under statlig myndighet. Även svenska

stadsförbundet anser, att tillräckliga skäl ej föreligga för införande av statsbidrag

till ersättning åt kommunala tillsynsmän.

Förste stadsläkaren i Göteborg, förste provinsialläkaren i Göteborg och

Bohus län och kooperativa förbundet uttala som sin uppfattning, att det

föreslagna statsbidraget icke kommer att effektivisera tillsynen.

Hälsovårdsnämnden i Karlskoga tillstyrker förslaget om statsbidrag,

därest den kommunala tillsynen är nödvändig. Statsbidraget borde dock

utgå oberoende av ett samhälles storlek. Vidare borde statsbidragets maximering

till 800 kronor bortfalla. Svenska provinsialläkarföreningen biträder

likaledes förslaget om statsbidrag åt de kommunala tillsynsmännen,

då dessa även skola sortera under distriktschefen.

Det må slutligen nämnas, att i några yttranden framhålles vikten av ett

intimt samarbete mellan de kommunala hälsovårdsmyndigheterna och

yrkesinspektionen. Vidare understrykes behovet av dels utbildning

och fortbildning av den kommunala tillsynspersonalen, dels en

kraftigare fortlöpande kontroll från distriktschefens och hälsovårdsnämndernas

sida över att den kommunala tillsynen verkligen utövas effektivare

och enhetligare än hittills varit fallet. Därjämte anses, att distriktschef

bör äga möjlighet att till lämplig plats inom distriktet inkalla kommunala

tillsynsorgan för överläggning och information rörande tillsynen.

Departementschefen.

Den av kommittén verkställda utredningen har bekräftat det redan förut

kända förhållandet att den kommunala tillsynen rörande arbetarskyddet

icke fungerar med tillräcklig effektivitet. Med hänsyn härtill har ifrågasatts,

om icke den kommunala tillsynen bör slopas och i stället överflyttas

på den statliga yrkesinspektionen. Riksförsäkringsanstalten och flera andra

remissinstanser ha också uttalat sig härför. För min del är jag av den uppfattningen,

att tillsynen å de talrika mindre arbetsställen, där yrkesriskerna

äro relativt små, av praktiska och ekonomiska skäl måste vara decentraliserad

till kommunala organ. Jag anser alltså — i likhet med kommittén —

att den kommunala tillsynen hör bibehållas.

Kommittén har emellertid föreslagit, all den kommunala tillsynen skall

begränsas till sådana kommuner och samhällen, som ha särskild hälsovårds
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

:

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

nämnd. I övriga kommuner och samhällen skulle tillsynen åvila yrkesinspektionens

befattningshavare. Med hänsyn bl. a. till att efter den ändring

av kommunindelningen, som avses träda i tillämpning fr. o. in. år

1950, särskild hälsovårdsnämnd torde komma att finnas i praktiskt taget

alla kommuner, finner jag den av kommittén föreslagna begränsningen icke

böra införas. .lag förordar alltså, att den kommunala tillsynen rörande arbetarskyddet

skall såsom hittills åvila varje kommun. Tillsynen bör liksom

nu anknyta till hälsovårdsnämndernas verksamhet.

Då erfarenheten utvisar att den kommunala tillsynen fungerar bäst i

kommuner, där den anförtrotts särskild tillsynsman, torde denna form för

tillsynens utövande böra tillämpas över lag. Hälsovårdsnämnd bör sålunda

vara skyldig att utse en eller flera lämpliga personer att utöva tillsynen.

Har kommun antagit tillsynsman för den allmänna hälsovården, bör denne

vara pliktig åtaga sig tillsynen över arbetarskyddet.

Kommittén har föreslagit, att kommunal tillsynsman vid utövande av

tillsyn jämlikt arbetarskyddslagstiftningen skall vara underställd vederbörande

befattningshavare inom yrkesinspektionen. Jag delar kommitténs

uppfattning att tillsynsmannen skall ställa sig till efterrättelse de anvisningar

som utfärdas av yrkesinspektionen. Hälsovårdsnämnd bör dock enligt

min mening vara ansvarig såtillvida, att nämnden skall vara skyldig ingripa

om tillsynsmannen icke uppfyller sina åligganden.

Jag ansluter mig i princip till vad kommittén anfört rörande de kommunala

tillsynsorganens arbetsuppgifter samt beträffande kompetensfordringar

för kommunala lillsynsmän.

Kommittén har vidare, med åberopande av erfarenheter från den hittillsvarande

kommunala tillsynen, föreslagit, att kommunal tillsynsman skall

för tillsynsuppdraget äga åtnjuta skälig ersättning av kommunala medel.

Jag finner det vara nödvändigt att, om den kommunala tillsynen rörande

arbetarskyddet skall bli effektiv, skälig ersättning måste utgå för uppdraget.

Detta innebär dock icke, att särskild ersättning för en hälsovårdslillsynsmans

befattning med arbetarskyddsärendena skall behöva utgå, om

denne eljest av kommunala medel åtnjuter lön eller andra förmåner i skälig

omfattning.

Kommitténs förslag att kommun skall kunna erhålla statsbidrag till ersättning

åt tillsynsman kan jag däremot icke tillstyrka. De föreslagna bidragen

skulle enligt min mening icke spela sådan roll för kommunernas

ekonomi att införandet av en ny statsbidragsform kan anses motiverat.

Kommittén har i sitt betänkande understrukit betydelsen av att lämpliga

utbildnings- och fortbildningskurser anordnas för de kommunala tillsynsmännen.

Behovet härav har jämväl understrukits i remissutlåtanden. Jag

är övertygad om att en ökad upplysningsverksamhet från de statliga tillsynsorganens

sida vore av värde för att effektivisera den kommunala tillsynen.

Därest de centrala organen förstärkas på av mig föreslaget sätt, ut
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

går jag från att desamma skola bli i tillfälle att mera än vad som hittills

varit möjligt ägna uppmärksamhet åt denna fråga. I detta sammanhang

vill jag bl. a. erinra om mitt förslag att till arbetarskyddsstyrelsen anknyta

särskilda befattningshavare för upplysnings- och utbildningsärenden.

I det denna dag till lagrådet remitterade förslaget till ny arbetarskyddslagstiftning

har beträffande den kommunala tillsynen intagits bestämmelser

i överensstämmelse med de av mig i detta sammanhang framlagda förslagen.

Definitiv ställning till frågan om en sådan omorganisation av den kommunala

tillsynen torde få tagas i samband med behandlingen av lagstiftningsförslagen.

Intill dess att så skett torde nuvarande bestämmelser få

tillämpas. Vid min beräkning i det föregående av personalbehovet för yrkesinspektionen

har jag utgått från att den kommunala tillsynen skall bibehållas.

V. Specialinspektionen m. m.

Vid sidan av den allmänna yrkesinspektionen, omfattande yrkesinspektionens

befattningshavare i I—XI distrikten och kommunala tillsynsmän,

finnes ett flertal olika inspektionsorgan med speciella tillsynsuppgifter.

Dessa äro bergmästarna samt den s. k. specialinspektionen. Vissa av dem

utöva tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad i sin helhet inom

det tillsynsområde, som tilldelats dem, såsom fallet är beträffande bergmästarna,

skogs- och flottledsinspektören, järnvägsinspektörerna och

sprängämnesinspektören, medan åter en del andra specialinspektionsorgan

blott ha vissa begränsade tillsynsuppgifter. Detta gäller särskilt specialinspektörerna

för elektriska starkströmsanläggningar.

Nuvarande organisation och kommitténs förslag.

Inspektionen vid gruvor och stenbrott. Tillsyn å efterlevnaden av gällande

bestämmelser om arbetarskydd vid gruvor och stenbrott utövas enligt

arbetarskyddslagen av bergmästarna under överinseende av yrkesinspektionens

chefsmyndighet samt enligt gruv- och stenkolslagarna av bergsstaten

under överinseende av kommerskollegium.

Med hänsyn till bergmästarnas tjänstgöring är landet uppdelat i fyra

distrikt, som omfatta

norra distriktet: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län,

östra distriktet: Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Kopparbergs och

Gävleborgs län samt Stockholms stad,

västra distriktet: Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Värmlands och Örebro län samt

södra distriktet: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj. ts proposition nr 184.

Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Luleå, Falun, Nora och

Ramlösa.

På varje bergmästardistrikt tjänstgöra en bergmästare och en gruvingenjör

(utom i ett av distrikten) samt ett biträde.

Enligt kommitténs uppfattning är med hänsyn till den stora olycksfallsrisken

vid gruvarbete den genomsnittliga inspektionsfrekvensen låg. Den

har föreslagit, att för tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad

vid gruvor och stenbrott inrättas ett särskilt för detta ändamål avsett tillsynsorgan,

benämnt gruvinspektionen. Befattningshavarna inom denna inspektion,

vilka föreslås erhålla titeln gruvinspektörer, förutsättas erhålla

samma befogenhet som distriktschef hos den allmänna arbetsinspektionen.

Kommittén har föreslagit, att de i gruv- och stenkolslagarna intagna

arbetarskyddsbestämmelserna skola utgå ur nämnda lagar. Arbetarskyddet

vid gruvor och stenbrott skall sålunda regleras uteslutande av den nya

arbetarskyddslagen samt tillsynen därå helt ankomma på det centrala

arbetarskyddsverket och detta underställd personal. Kommittén har avfattat

sina förslag till ny lagstiftning i överensstämmelse härmed.

Antalet gruvinspektörer föreslås av kommittén till 4, fördelade på 4

distrikt. På det mest arbetstyngda distriktet borde därjämte tillsättas en

assistent.

Gruvinspektörerna föreslås stationerade vid yrkesinspektionen i Stockholm,

Malmö, Göteborg och Umeå. De skulle dock icke vara underställda

vederbörande distriktschefer.

Enligt förslaget skall gruvinspektör placeras i lönegrad A 28. Assistentbefattningen

borde upptagas i samma lönegrad som gruvingenjör hos

bergsstaten (vid tiden för betänkandets avlämnande A 24). För utförande

av registrerings- och skrivarbete m. in. föreslås, att hos varje gruvinspektör

inrättas en kontorsbiträdestjänst.

Enligt kommitténs förslag skulle gruvinspektionen komma att bestå av

4 gruvinspektörer (A 28), 1 assistent (A 24) och 4 kontorsbiträden (Eo4).

Beträffande kommittéförslaget i denna del torde jag i övrigt få hänvisa till

s. 157—162 i betänkandet.

Skogs- och flottledsinspektionen. Beträffande skogs- och flottledsinspektionens

nuvarande arbetsuppgifter torde jag få hänvisa till den i betänkandet

(s. 162—167) lämnade redogörelsen. Uppgift om inspektionens nuvarande

personaluppsättning har lämnats i det föregående å s. 67.

Kommittén föreslår, att den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen

bibehålies som en specialinspektion inom yrkesinspektionen med de tillsynsuppgifter,

som f. n. åligga inspektionen.

Kommittén har funnit en utökning av skogs- och flottledsinspektionens

personal nödvändig för att inspektionen på tillfredsställande sätt skall

kunna fullgöra sina uppgifter. Den föreslår, att inspektionen organiseras

på två distrikt, det ena (norra distriktet) omfattande ett område motsva
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

rande X och XI yrkesinspektionsdistrikten, dvs. Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, och det andra (södra distriktet)

den övriga delen av landet. Som stationsorter för distrikten föreslås Umeå

och Stockholm. Det södra distriktets expedition skulle såsom förut nämnts

förläggas till skogsavdelningen inom centralmyndigheten.

Kommittén föreslår för norra distriktet följande personaluppsättning.

1 skogsyrkesinspektör

....... A 28

1 förste assistent ...........

....... A 24

1 skogsunderinspektör .......

....... A 17

1 » .......

Ko 11

1 konsulent

A 14

1 kanslibiträde

....... A 7

Beträffande motiveringen för kommitténs förslag torde jag få hänvisa

till vad som anförts vid behandlingen av skogsavdelningen inom centralmyndigheten

(s. 67—68) ävensom till s. 167—172 i betänkandet.

Sprängåmnesinspektionen. Såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen

har sprängämnesinspektören att — med biträde av hos honom anställd

tekniskt utbildad befattningshavare — utöva tillsyn å arbetarskydd slagstiftningens

efterlevnad vid arbetsställen, där explosiva varor tillverkas

eller eldfarliga oljor framställas, raffineras eller förvaras i större upplag.

Sprängämnesinspektörens tillsyn vid dessa arbetsställen avser all tillsyn,

som ingår i yrkesinspektörs åligganden.

Med hänsyn till den omfattning arbetarskyddet numera har och till de

krav som allmänt ställas på dess effektivisering, anser kommittén, att

starka skäl tala för en ändrad fördelning av arbetarskyddstillsynen mellan

sprängämnesinspektören och yrkesinspektörerna. De erfarenheter yrkesinspektörerna

vunnit beträffande arbetarskyddslagstiftningens tillämpning

borde även komma de arbetsställen tillgodo, där explosiva varor tillverkas

eller eldfarliga oljor framställas och bearbetas. Ä andra sidan borde

den speciella erfarenhet som sprängämnesinspektionen förvärvat jämväl

tillföras andra arbetsställen, där sådana ämnen användas i arbetet eller

detta bedrives under sådana förhållanden, att eld- eller explosionsfara föreligger.

Sprängämnesinspektionens medverkan borde härvid gälla alla sådana

eldfarliga och explosiva ämnen, som avses i arbetarskyddslagen, ej

blott eldfarliga oljor och explosiva varor. I enlighet härmed föreslår kommittén,

att sprängämnesinspektionens tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens

efterlevnad begränsas till sådana speciella yrkesfaror, som sammanhänga

med handhavandet av eldfarliga och explosiva ämnen. I gengäld

föreslås, alt tillsynen utsträckes att omfatta alla arbetsställen, där dylika

ämnen tillverkas, bearbetas eller handhavas. Arbetarskyddstillsynen i övrigt

vid dessa arbetsställen skulle åvila den allmänna yrkesinspektionen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

Med hänsyn till den omfattning, vari eldfarliga och explosiva ämnen

användas, är det, framhåller kommittén, icke möjligt för sprängämnesinspektionen

att med nuvarande personaluppsättning inspektera alla arbetsställen,

där nämnda ämnen ifrågakomma. Kommittén föreslår därför,

att sprängämnesinspektören på eget initiativ skall utöva tillsyn vid arbetsställen,

där verksamheten uteslutande eller till större delen består i tillverkning

eller bearbetning av eldfarliga eller explosiva ämnen eller där sådana

ämnen eljest i större utsträckning användas. Vid andra arbetsställen,

där nämnda ämnen användas eller förekomma blott i ringa mängd,

borde sprängämnesinspektören företaga inspektion först då yrkesinspektör

gör framställning därom. Detsamma borde gälla beträffande arbetsställen,

där brännbara gaser framställas eller explosionsfarliga kemiska processer

förekomma. I övrigt torde jag i denna del få hänvisa till redogörelsen å s.

177—179 i betänkandet.

Övrig specialinspektion. Beträffande specialinspektionen i övrigt har

kommittén icke framlagt förslag om några ändringar av större vikt.

Yttranden.

Med anledning av kommitténs förslag beträffande tillsynen å arbetarskyddet

vid gruvor och stenbrott har kommerskollegium anfört,

att inspektionen av gruvbrytning är odelbar och att en uppdelning av inspektionsverksamheten

i gruvorna m. in. på bergsstaten och en nyskapad

gruvinspektion skulle komma att medföra betydande olägenheter. Effekti\isering

nom bibehållande av det nuvarande dubbla chefskapet — med arbetsrådet

satt i riksförsäkringsanstaltens ställe — och en relativt obetydlig ökning

av bergsstatens personal. Kollegium utvecklar sina synpunkter på i huvudsak

följande sätt.

Enligt gruvlagen har bergsstaten att sörja för så väl arbetarskyddet som

skyddet för tredje man och malmhushållningen i gruvorna. Det nu föreliggande

förslaget innebär, att dessa uppgifter skulle fördelas på bergsstaten

och de nya gruvinspektörerna, vilka senare skulle få arbetarskyddsuPP§ifterna,

varibland t. ex. befogenheter beträffande anordnandet av

arbetsrum, schakt och orter ävensom upptagandet av utrymningsvägar

från gruvan (12 § lagförslaget). Det avses alltså, att både bergsstaten och

gruvinspektörerna skola övervaka gruvbrytningen ur resp. gruvindustriella

och arbetarskyddssynpunkter. Med detta förslag avser kommittén att, i

anledning av de direktiv den vid sitt tillsättande fått och vari dess uppmärksamhet

fästs på de stora olycksfallsriskerna i gruvhanteringen, åstadkomma

ett förbättrat arbetarskydd inom gruvhanteringen. Någon bärande

motivering för ersättandet av bergsstaten med denna nya inspektion i vad

avser arbetarskyddet kan kollegium emellertid ej finna att kommittén

förebragt.

En uppdelning på föreslaget sätt kan enligt kollegii förmenande ej ske

utan de största olägenheter ej minst ur arbetarskyddssynpunkt. Skulle

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 18h.

ett gruvras hota, kunde, om två särskilda inspektionsorgan hade rätt att

giva bindande föreskrifter, dessa bliva oförenliga och gruvinnehavaren

skulle ej veta efter vem han hade att rätta sig. I andra fall kunde motsatta

instruktioner föranledas av att inspektionsorganen se ett förhållande

ur olika synpunkter. Gruvinspektören komme kanske att förorda ett extra

schakt såsom utrymningsväg på en plats, som bergmästaren funne olämplig

med hänsyn till malmhushållningen och gruvrörelsens därav beroende

lönsamhet.

Det torde i dylika fall ej bliva möjligt att fastställa regler för hur konflikten

skulle lösas, om man vill bevara båda befattningshavarnas auktoritet.

Ur denna synpunkt vore det helt visst klokast att låta det nu rådande

förhållandet bestå, så att bergsstaten fortfarande finge ensam utöva den

här ifrågavarande tillsynen, därvid den likväl i arbetarskyddsfrågor kunde

vara underställd arbetsrådet.

Liknande synpunkter ha anförts av bergmästarna och svenska gruvföreningen,

vars yttrande åberopats av svenska arbetsgivareföreningen. Tre

bergmästare ha härjämte framhållit svårigheterna att fylla såväl bergsstatens

som yrkesinspektionens behov av arbetskraft. Det vore under sådana

omständigheter ett uppenbart slöseri att icke utnyttja bergsstaten för arbetarskyddet.

Riksförsäkringsanstalten framhåller, att det skulle medföra avsevärda

olägenheter, om en och samma gruva bleve föremål för inspektion av två

olika statliga tillsynsorgan, vilka var för sig ägde meddela anvisningar

och giva förelägganden om arbetsmetoder och brytningssätt, särskilt som

det kunde befaras, att sådana anvisningar och förelägganden understundom

komme att bli varandra motstridiga. Man kunde icke heller bortse från de

faktiskt föreliggande svårigheterna att besätta nu förefintliga befattningar

inom bergsstaten med fullt kompetenta och lämpliga innehavare. Motsvarande

svårigheter skulle givetvis uppstå vid tillsättande av de av kommittén

föreslagna gruvinspektörerna. Anstalten yttrar vidare bl. a. följande.

Med hänsyn till vad ovan anförts har anstalten övervägt ett förslag att

till arbetsinspektionen överflytta hela den nuvarande bergsstaten med uppgift

att i vad angår gruvor och stenbrott övervaka efterlevnaden av såväl

arbetarskyddslagen som gruvlagen och lagen om stenkolsfyndigheter. Häremot

talar emellertid, att arbetsinspektionen och dess chefsmyndighet därigenom

skulle få ett betydande tillskott av arbetsuppgifter liggande helt

vid sidan om verkets egentliga åligganden.

Anstalten föreslår därför, att tillsynen å arbetarskyddslagens efterlevnad

vid allt ovanjordsarbete vid gruvorna samt allt arbete i och invid

stenbrotten överflyttas till den allmänna arbetsinspektionen, som med anledning

härav hör erhålla eu härav betingad utökning av distriktspersonalen.

Den allmänna arbetsinspektionen skulle sålunda utöva tillsyn vid l. ex.

anriknings-, sintrings- och briketteringsverk samt krosshus, även om dessa

äro belägna invid gruva. Anmärkas må, att yrkesinspektörerna redan nu

utöva tillsyn över''anläggningar av ifrågavarande slag inom järnverken.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Alaj.ts proposition nr 18b.

Bergmästare och gruvingenjörer skulle följaktligen bibehållas vid sin nuvarande

ställning under kommerskollegium men utöva tillsyn över arbetarskyddslagens

efterlevnad endast i fråga om underjordsarbete i gruvorna

samt tillträdesvägar, transportanordningar och transportleder från dagen

ned i gruvorna. I fråga om denna tillsyn skulle bergmästarna och gruvingenjörerna

i egenskap av specialinspektörer sortera under arbetsinspektionens

chefsmyndighet. Genom samråd mellan denna och kommerskollegiuin

borde emellertid såsom hittills jämkning av gränserna mellan bergmästares

och yrkesinspektörs tillsynsområde kunna ske. Sålunda borde

enligt anstaltens mening efter prövning i varje fall åt bergmästare kunna

uppdragas tillsyn över gruva med dagbrott liksom även tillsyn över vissa

arbeten med tunnlar och schakt (för kraftstationer) m. in., där arbetet

vore av samma natur som under jord i gruva.

Statskontoret anser, att den av kommittén föreslagna organisationen,

jämförd med nuvarande ordning, icke skulle innebära någon väsentlig förbättring

i avseende å tillsynens effektivitet. Statskontoret avstyrker därför

ifrågavarande förslag.

Statens organisationsnamnet förordar likaledes, att tillsynen över arbetarskyddet

inom gruv- och stenindustrierna bibehålies hos kommerskollegium

och dess lokala organ.

Jernkontorets gruvbgrå och gruvindustriarbetareförbundet framhålla i

en gemensam skrivelse bl. a., att en uppdelning av tillsynen på av kommittén

föreslaget sätt ej kunde ske utan allvarliga olägenheter, icke minst

ur arbetarskyddssynpunkt. En dubbelinspektion skulle komma till stånd,

vilken kunde leda till att gruvorna finge olika direktiv av bergmästaren

och gruvinspektören, eftersom dessa hade att bedöma ett och samma förhållande

ur olika synpunkter. Med hänsyn härtill hemställdes, att vid

varje berginästarämbete skulle såsom yrkesinspektör anställas en gruvingenjör

med uppgift att handhava yrkesinspektionen vid gruvorna inom

distriktet. Genom en dylik anordning skulle den önskvärda effektiviteten

av yrkesinspektionen kunna uppnås samtidigt som man skulle undvika

olägenheterna av motstridiga direktiv etc.

Såvitt angår skogs- och flottledsinspektionen har statskontoret

anfört, att skogsyrkesinspektören i norra distriktet icke bör placeras

i högre lönegrad än 26.

Den föreslagna förste assistenten bör enligt statskontorets mening under

benämningen byråinspektör uppföras i A 21. Riksförsäkringsanstalten

samt skogs- och flottledsinspektören anse, att han bör benämnas biträdande

skogsyrkesinspektör.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att med den omorganisation

och samordning av tillsynen över arbetarskyddet, som i betänkandet

föresloges, länsstyrelsen ej kunde finna något giltigt skäl föreligga att bibe
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b. 125

hålla länsstyrelsernas tillsynsskyldighet över härbärgen åt flottningsarbetare.

I övrigt torde få hänvisas till de å s. 68—70 återgivna yttrandena beträffande

skogsavdelningen inom centralmyndigheten.

Mot kommitténs förslag till ändrad fördelning av arbetsuppgifterna mellan

sprängämnesinspektionen och den allmänna yrkesinspektionen

har riksförsäkringsanstalten icke funnit anledning till erinran.

Flera grkesinspektörer framhålla, att det borde hos sprängämnesinspektionen

finnas tillgång till en väl utbildad och tillräcklig inspektionspersonal,

som vid behov kunde biträda yrkesinspektionen, eller också måste sprängämnesinspektionen

utbyggas med en fältorganisation. Ej heller språngämnesinspektören

har något att erinra mot kommitténs förenämnda förslag.

Han ifrågasätter likaledes tillskapande av en fältorganisation. Denna

borde bestå av fyra specialutbildade inspektörer, placerade företrädesvis

vid sådana yrkesinspektionsdistrikt, där tillsynsuppgifter för sprängämnesinspektionen

förekomma i särskild utsträckning (första, andra, femte,

åttonde och tionde distrikten).

Departementschefen.

Vad till en början angår kommitténs förslag att tillsynen å arbetarskyddet

vid gruvor och stenbrott skall överflyttas från bergmästarna

till en nyinrättad gruvinspektion torde jag få anföra följande. Jag delar

kommitténs uppfattning att tillsynen i denna del bör ägnas ökad uppmärksamhet.

Ur den officiella olycksfallsstatistiken kan utläsas, att gruvarbetet

hör till de mest riskfyllda slagen av arbete, och icke någon yrkesgrupp torde

f. n. förete så hög olycksfallsfrekvens som gruvarbetarna. Såsom av remissytlrandena

framgår torde emellertid med hänsyn till de med gruvdriften

förknippade säregna förhållandena betydande praktiska svårigheter möta

mot att tillsynen delas mellan bergmästarna och en för arbetarskyddet tillsatt

inspektion. Härtill kommer, att enligt vad som upplysts det torde visa

sig svårt att rekrytera en gruvinspektion med kvalificerade gruvtekniker.

Jag kan av dessa skäl icke tillstyrka, att den föreslagna gruvinspektionen

inrättas.

Riksförsäkringsanstalten har föreslagit, att bergmästarnas tillsyn å arbetarskyddet

skall begränsas till arbete under jord i gruvorna samt tillträdesvägar,

transportanordningar och transportleder från dagen ned i gruvorna.

Den arbetar skyddstillsyn, som i övrigt ankommer på bergmästarna

enligt nu gällande bestämmelser, skulle överflyttas på den allmänna yrkesinspektionen.

Detta förslag synes mig väl grundat. Den lättnad, som härigenom

skulle beredas bergmästarna, torde ge förutsättningar för eu viss

intensifiering av den tillsyn, som fortfarande skulle ankomma på dem. Den

föreslagna anordningen medför dessutom den fördelen, att de vid gruvorna

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

ovan jord belägna industriella anläggningarna, såsom anriknings-, sintringsoch

briketteringsverk samt krosshus, komma att inspekteras av samma befattningshavare

som nu inspektera motsvarande anläggningar vid järnverken.

Jag förutsätter, att det efter prövning i varje fall bör kunna uppdragas

åt bergmästare att utöva tillsyn över arbetarskyddet vid gruva med dagbrott

liksom även vid arbeten med tunnlar och schakt för kraftstationer,

där arbetet är av samma natur som under jord i gruva.

Jag vill erinra, att jag i det föregående tillstyrkt att inom arbetarskyddsstyrelsens

tekniska byrå inrättas en byrådirektörsbefattning avsedd för en

gruvtekniker. Även denna åtgärd kan förväntas medföra en intensifierad

tillsyn vid gruvorna. Någon ytterligare förstärkning av tillsynsorganen finner

jag mig tills vidare icke böra föreslå.

Jag ansluter mig till förslaget att bergmästarna med avseende på den på

dem ankommande tillsynen böra förordnas såsom specialinspektörer inom

yrkesinspektionen.

Den av mig föreslagna ändringen beträffande bergmästarnas tillsynsuppgifter

å arbetarskyddet förutsätter ändring i nu enligt arbetarskyddslagen,

gruvlagen och stenkolslagen gällande bestämmelser. Det denna dag till lagrådet

remitterade förslaget till ny arbetarskyddslagstiftning har avfattats

i enlighet härmed. Intill dess att ny lagstiftning träder i kraft, torde bergmästarna

få behållas vid de tillsynsuppgifter, som nu ankomma på dem.

Vad angar skogs- och flottledsinspektionen har jag redan

i det föregående redogjort för kommitténs förslag till organisation av

denna. Då en effektivisering av arbetarskyddet är påkallad även inom skogsbruket,

finner jag i likhet med kommittén lämpligt, att landet med avseende

på denna inspektion indelas i två distrikt, södra och norra distrikten,

vart och ett med en skogsyrkesinspektör som chef. Mot förslaget till

distriktsindelning har jag intet att erinra. Jag biträder även kommitténs

förslag att bibehålla den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen som

en specialinspektion inom yrkesinspektionen med dess nuvarande arbetsuppgifter.

Vad en länsstyrelse anfört beträffande länsstyrelsernas befattning

med tillsynen över härbärgen åt flottningsarbetare synes mig vara värt beaktande.

Jag förutsätter, att 1945 års skogshärbärgesutredning ägnar uppmärksamhet

åt denna fråga i samband med översynen av härbärgeslagstiftningen.

1 fråga om befattningshavarnas löneställning föreslår kommittén, att chefen

för norra distriktet placeras i Ca 31 (A 28). Statskontoret har ansett,

att befattningen ej bör placeras högre än i nuvarande 29 lönegraden. Jag

biträder statskontorets förslag i denna del.

Kommittén har föreslagit, att såsom närmaste biträde till skogsyrkesinspektören

skall finnas en förste assistent i lönegrad Ca 27 (A 24). Jag föreslår,

att befattningen tills vidare behålles som en assistenttjänst med placering

i lönegrad Cg 23.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Kommitténs förslag beträffande skogsunderinspektörsbefattningarna finner

jag mig böra biträda såtillvida, att jag förordar inrättande inom distriktet

av två skogsunderinspektörsbefattningar med heltidsanställning, varav

en ordinarie i lönegrad Ca 18 och en extra ordinarie i Ce 18.

Vad angår de till inspektionen knutna konsulenterna för förbättrande av

mathållning och hygien i skogsarbetarförläggningarna biträder jag kommitténs

förslag att placera en sådan konsulent vid inspektionens norra

distrikt. Jag föreslår, att befattningen uppföres i lönegrad Cg 13. Härjämte

bör finnas ett kontors- eller skrivbiträde.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle personaluppsättningen å

skogs- och flottledsinspektionens norra distrikt omfatta 1 skogsyrkesinspektör

(Ca 29), 1 assistent (Cg 23), 2 skogsunderinspektörer (Ca 18 och Ce 18),

1 extra tjänsteman (Cg 13) och 1 icke-ordinarie biträde.

Enligt särskilt förordnande åligger det sprängämnesinspektör

e n att såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen utöva tillsyn å arbetarskyddslagens

tillämpning vid arbetsställen, där explosiva varor tillverkas

eller eldfarliga oljor framställas, raffineras eller förvaras i större upplag.

Kommittén har föreslagit viss ändring av detta uppdrag. Sålunda har ansetts,

att den allmänna tillsynen å lagstiftningens efterlevnad vid ifrågavarande

arbetsställen borde åvila yrkesinspektör, medan sprängämnesinspektörens

tillsyn borde begränsas till sådana speciella yrkesfaror, som

sammanhänga med handhavandet å arbetsstället av eldfarliga oljor och

explosiva varor. Men därjämte har förordats, att sprängämnesinspektörens

tillsyn skall utsträckas att omfatta även andra arbetsställen, där eldlarliga

eller explosiva ämnen i arbetarskyddslagens mening tillverkas, bearbetas

eller handhavas. Någon erinran mot kommitténs förslag i denna

del har icke framkommit vid remissbehandlingen. Då det otvivelaktigt

måste anses vara till fördel ur arbetarskyddssynpunkt, att den speciella

kunskap och erfarenhet, som sprängämnesinspektionen förvärvat, kommer

alla arbetsställen tillgodo, där eldfarliga eller explosiva ämnen tillverkas,

bearbetas, handhavas eller förvaras, tala starka skäl för kommitténs förslag.

Jag finner ock betydelsefullt, att de erfarenheter, som yrkesinspektörerna

vunnit vid utövandet av den allmänna tillsynstjänsten, tillföras de

arbetsställen, som hittills huvudsakligen stått under sprängämnesinspektörens

tillsyn. Jag tillstyrker således kommitténs ifrågavarande förslag. För

genomförande av detsamma förutsättes viss ändring i gällande kungörelse

angående förordnande av sprängämnesinspektören som specialinspektör

inom yrkesinspektionen.

Givet är, att sprängämnesinspektionen med nuvarande personal ej kan

hinna inspektera alla arbetsställen, där eldfarliga och explosiva ämnen

ifrågakomma. Kommittén har med beaktande härav angivit vissa regler för

tillsynens ordnande, till vilka jag i princip ansluter mig. Jag förutsätter här
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

jämte, att arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med kommerskollegium

skall, såsom f. n. riksförsäkringsanstalten, kunna besluta om erforderlig

jämkning av gränsen mellan yrkesinspektörs och sprängämnesinspektörens

tillsynsområden.

I några remissyttranden har uttalats önskemål om en lokal utbyggnad

av sprängämnesinspektionen, innebärande att ett antal specialutbildade inspektörer

skulle placeras å vissa yrkesinspektionsdistrikt. Kommittén har

ansett, att resultatet av den föreslagna uppdelningen av tillsynsuppgifterna

mellan sprängämnesinspektören och yrkesinspektör bör avvaktas, innan

personalfrågan upptages till behandling. Jag finner detta lämpligt. I den

män frågan om sprängämnesinspektionens ställning inom statsförvaltningen

göres till föremål för utredning, synes behovet av en fältorganisation

inom inspektionen lämpligen även böra prövas.

VI. Anslagsberäkningar.

Avlönings- och omkostnadsanslag.

Arbetsrådet: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag har innevarande

budgetår anvisats med 142 400 kronor.

Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt personalförteckning för

arbetsrådet (statsliggaren s. 193).

Kungl. Maj :t har samma dag fastställt följande avlöningsstat för arbetsrådet,

att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1947/48.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 62 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, förslagsvis ................................ » 37 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 36 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 5 900

Summa förslagsanslag kronor 142 400

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

må under budgetåret disponeras på sätt i statsliggaren (s. 193) närmare

angives.

Sedan anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal omräknats

med ledning av från arbetsrådet lämnade uppgifter, har Kungl.

Maj:t den 14 november 1947 föreskrivit, att under posten må disponeras

högst 34 100 kronor.

I skrivelse den 26 augusti 1947 har arbetsrådet hemställt, att anslaget till

avlöningar skall upptagas med ett belopp av 140 300 kronor, varav till

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

avlöningar till ordinarie tjänstemän 62 600 kronor, till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 37 600 kronor, till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal 34 200 kronor och till rörligt tillägg 5 900

kronor.

Med hänsyn till vad jag i det föregående antört beträffande inrättande

fr. o. in. den 1 januari 1949 av ett centralt ämbetsverk för arbetarskyddsärenden

bör arbetsrådets avlöningsanslag beräknas endast för halvt år.

Anslagsposterna böra härvid beräknas med utgångspunkt från de för innevarande

budgetår fastställda beloppen. Dock bör anslagsposten till rörligt

tillägg uppräknas efter 12 procent och således utgöra 5 900 kronor för

halvt år. Jag beräknar sålunda det sammanlagda medelsbehovet för arbetsrådets

avlöningar till (31 300 + 18 800 + 17 100 + 5 900) 73 100 kronor.

Arbetsrådet: Omkostnader, förslagsanslag. Under denna rubrik har för

budgetåret 1947/48 anvisats ett förslagsanslag av 16 100 kronor.

Enligt av Kungl. Maj:t den 30 juni 1947 för arbetsrådet fastställd omkostnadsstat

ha för budgetåret utgifterna för sjukvård m. m. beräknats

till 200 kronor, utgifterna för reseersättningar till 7 500 kronor och utgifterna

för lyse till 400 kronor, medan för övriga expenser upptagits ett

belopp av 8 000 kronor.

I skrivelse den 26 augusti 1947 har arbetsrådet hemställt om anvisande

av oförändrat anslag för nästa budgetår.

Då jag föreslagit att det nya ämbetsverket för arbetarskyddsärenden inrättas

fr. o. in. den 1 januari 1949, skall arbetsrådets omkostnadsanslag

beräknas endast för halva budgetåret eller till i runt tal 8 100 kronor.

Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag. Vid bifall till av mig

i det föregående förordade förslag och med beaktande av tillämpade regler

för befordringsgång för biträdespersonal skola å personalförteckning för

arbetarskyddsstyrelsen fr. o. m. den 1 januari 1949 uppföras följande befattningar.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning

1 generaldirektör

2 byråchefer

5 byrådirektörer

Lönegrad

Cp 19

Ca 33

Ca 31

1 byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör Ca 31

2 förste byråingenjörer

2 förste byråsekreterare

2 förste byråingenjörer

1 förste byråinspektör

2 byråingenjörer

Ca 29

Ca 29

Ca 27

Ca 27

Ca 24

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 184.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kiingl. Maj:ts proposition nr IH''i.

2 byråsekreterare ....................... Ca 24

2 kansliskrivare .......................... Ca 15

1 förste expeditionsvakt .................. Ca 11

3 kanslibiträden ........................ Ca 11

4 kontorsbitradon .................... Ca 8

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24.

1 byråchef .............................. Ce 33

1 byrådirektör ............................ Ce 31

1 förste byråingenjör ..................... Ce 27

Härutöver skall personalen inom arbetarskyddsstyrelsen utgöras av 5

byråingenjörer (2 Ce 24 och 3 Cg 24), 1 byråinspektör (Ce 24), 3 amanuenser,

1 ritare (Cg 20), 1 skogsunderinspektör (Ce 18), 1 kansliskrivare (Ce

15), 1 extra tjänsteman (Cg 13), 2 kanslibiträden (Ce 11), 1 expeditionsvakt

(Ce 9), 10 icke-ordinarie kontors- och skrivbiträden. Vidare tillkomma

1 överläkare och 1 biträdande läkare. Det totala antalet befattningshavare

med stadigvarande anställning skulle alltså, oberäknat läkarna,

komma att uppgå till 59.

Jag förutsätter, att därest så skulle visa sig erforderligt för organisationens

genomförande generaldirektören skall kunna träda i tjänst tidigare

än den 1 januari 1949.

Enligt nu gällande grunder och med utgångspunkt från det av mig förordade

personalbeståndet beräknar jag årskostnaden till avlöningar

till ordinarie tjänstemän till 335 000 kronor.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, be
-

stämda av K u n g I. M a j: t, beräknar jag sålunda:

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare .......... kronor 1 200

Årsarvoden å 1 500 kronor till 12 ledamöter ............ » 18 000

Dagarvoden till ledamöter och suppleanter, förslagsvis » 10 000

Årsarvode till en överläkare, högst ...................... » 8 000

Årsarvode till en biträdande läkare, högst » 6 000

Ersättning åt vikarier för läkarna, högst ................ » 1 200

Ersättningar till på arbetarskyddsstyrelsens föranstaltande

vid allmän underrätt hörda vittnen och sakkunniga, förslagsvis

............................................ » 100

Ersättningar till andra sakkunniga och experter, högst » 1 000

Summa kronor 45 500

Till de ledamöter i det nuvarande arbetsrådet, som representera arbetsmarknadens

partsorganisationer, utgå f. n. årsarvoden om 1 500 kronor

jämte ett arvode per sammanträdesdag av 20 kronor, dock högst under

120 dagar av ett budgetår. Som jag förut nämnt skola partsrepresentan
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

terna jämväl deltaga i beslut rörande vissa arbetarskyddsärenden. Jag ulgår

emellertid från att de ökade arbetsuppgifterna för ledamöterna icke

bli av sådan storleksordning, att de påkalla en höjning av nu utgående årsarvoden.

Då jag ansluter mig till kommitténs förslag att arvode ej bör utgå

till opartisk ledamot, följer härav, att arvodesbeloppet bör beräknas endast

för 12 av rådets nuvarande ledamöter. 1 fråga om storlek och beräkning av

dagarvoden för ledamöterna och suppleanterna anser jag samma regler

böra gälla som för arbetsrådets nuvarande ledamöter (jfr statsliggaren s.

193). Medelsbehovet torde emellertid icke behöva beräknas till högre belopp

än 10 000 kronor. Frågan om arvoden till läkarna har jag förut behandlat.

För ersättning åt vikarier för läkarna under semester, som jag anser

böra utgå med 30 dagar för år, räknar jag med ett belopp av 1 200

kronor. Posten ersättningar till på arbetarskyddsstyrelsens föranstaltande

vid allmän underrätt hörda vittnen och sakkunniga sammanhänger med

den i lagen om arbetstidens begränsning intagna bestämmelsen om rätt till

ersättning åt sakkunnig, som arbetsrådet anlitat vid utredning av visst

ärende. Vid behandling av arbetarskyddsuppgifter föreligger stundom behov

av att anlita särskilda sakkunniga eller experter för närmare utredning.

Med hänsyn härtill föreslår jag, att under förevarande anslagspost upptages

en delpost, benämnd ersättningar till andra sakkunniga och experter.

Jag räknar för detta ändamål med ett högstbelopp av 1 000 kronor.

Kostnaderna för avlöningar till övrig icke-or dinar ie

personal beräknar jag till 230 000 kronor. Av detta belopp bör en summa

motsvarande den å posten fallande kostnaden för en amanuenstjänst icke

få av styrelsen disponeras så länge en befattning som yrkesinspektrisassistent,

vilken enligt mitt förslag skall uppföras på övergångsstat vid yrkesinspektionen,

uppehälles. Med hänsyn till svårigheten att i samband med

omorganisationen exakt beräkna i vilka löneklasser eller — såvitt angår

personal å vilken bestämmelser om reglerad befordringsgång äro tillämpliga

— vilka lönegrader vederbörande bli placerade, synes posten under nästa

budgetår böra uppföras med förslagsvis beräknat belopp.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra beräknas till 63 500

kronor.

Avlöningskostnaderna för helt budgetår skulle sålunda utgöra (335 000 +

45 500 + 230 000 + 63 500) 674 000 kronor.

Då medel under budgetåret 1948/49 endast erfordras till avlöningskostnaderna

för senare hälften av budgetåret, torde förevarande anslag alltså

böra upptagas med (167 500 + 22 750 + 115 000 + 31 750) 337 000 kronor.

Arbetarskyddsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget till omkostnader

för arbetarskyddsstyrelsen beräknar jag för helt år sålunda. Det

för sjukvård in. in. erforderliga beloppet uppskattar jag till 2 000 kronor.

Kostnaderna för reseersättningar uppskattar jag till 46 000

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

kronor, varav ett belopp av 15 000 kronor beräknats för vardera av skogsoch

trafikavdelningarna. För expenser beräknar jag ett belopp av

26 000 kronor. För anskaffning av inventarier och annan kontorsutrustning

till tjänstelokaler för de nyinrättade befattningarna inom styrelsen

torde härjämte erfordras visst engångsanslag. Storleken av detta anslag är

emellertid svår att fastställa. Jag förordar, att ett belopp av 10 000 kronor

beräknas för nämnda ändamål.

Kommittén har föreslagit, att på omkostnadsstaten jämväl upptages en

post för publikationstryck. Från denna skulle bestridas kostnader för tryckning

av bl. a. yrkesinspektionens årligen utgivna verksamhetsberättelse,

upplysningsskrifter m. in. Jag har intet att erinra mot detta förslag. Posten

bör upptagas med 6 000 kronor.

Även medelsbehovet till omkostnader för nästa budgetår kommer att avse

endast senare hälften av budgetåret. Dock bör nämnda belopp å 10 000

kronor till inventarieanskaffning in. m. i sin helhet beräknas för nästa

budgetår. Expensposten skulle sålunda utgöra (13 000 + 10 000) 23 000

kronor.

Jag beräknar sålunda för halva budgetåret det sammanlagda medelsbehovet

under anslaget till (1 000 + 23 000 + 23 000 + 3 000) 50 000 kronor.

Yrkesinspektionen: Avlöningar, förslagsanslag.

1948/49 (förslag) ............ 1 463 000 —

Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt personalförteckning för

yrkesinspektionen (statsliggaren s. 215).

Kungl. Maj :t har samma dag fastställt följande avlöningsstat för yrkesinspektionen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 720 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ > 520 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 70 000

Sedan anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal omräknats

med ledning av från riksförsäkringsanstalten lämnade uppgifter, har

Kungl. Maj :t den 14 november 1947 föreskrivit, att av posten må tagas i

anspråk högst 486 240 kronor.

Då den av mig förordade förstärkningen av yrkesinspektionen bör genomföras

först fr. o. m. ingången av nästa kalenderår, behöver någon änd
-

Budgetår

1946/47

1947/48

Anslag

728 000

1 310 000

Nettoutgifter

725 522

Summa förslagsanslag kronor 1 310 000

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj.ts proposition nr IHi.

ring i yrkesinspektionens personalförteckning icke vidtagas för tiden 1 juli

—31 december 1948. Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit och

med beaktande av tillämpade regler för befordringsgång för biträdespersonal

skola å förteckningen fr. o. m. den 1 januari 1949 uppföras följande

befattningar:

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

11 yrkesinspektörer Ca 31

1 skogsyrkesinspektör Ca 29

11 förste distriktsingenjörer .................. Ca 27

3 socialinspektörer Ca 25

18 distriktsingenjörer ........................ Ca 24

32 yrkesunderinspektörer Ca 21

1 skogsunderinspektör ...................... Ca 18

15 kontorsbiträden ............................ Ca 8

Tjänstemän å övergångsstat.

2 yrkesinspektrisassistenter .................. Ca 22

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24.

5 förste distriktsingenjörer ....................Ce 27

8 socialinspektörer .......................... Ce 25

Härutöver skall personalen inom yrkesinspektionen fr. o. m. nämnda tidpunkt

utgöras av 12 distriktsingenjörer (Ce 24), 3 aspiranter till distriktsingenjörstjänst

(Cg 24), 1 assistent (Cg 23), 9 yrkesunderinspektörer

(Ce 20), 1 skogsunderinspektör (Ce 18), 1 extra tjänsteman (Cg 13) och 24

biträden för kontorsgöromål. Det totala antalet befattningshavare med stadigvarande

anställning skulle alltså utgöra 156. Härtill skulle komma 2

arvodesanställda läkare.

Yrkesinspektionens avlöningsanslag torde för nästa budgetår böra beräknas

på följande sätt.

Kostnaderna under anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän torde för tiden 1 juli—31 december 1948 böra beräknas

till ungefär hälften av den för innevarande budgetår upptagna posten eller

till 360 000 kronor. För tiden 1 januari—30 juni 1949 uppskattar jag motsvarande

kostnader till 455 000 kronor. Sammanlagda beloppet skulle alltså

bli (360 000 + 455 000) 815 000 kronor.

För ersättning åt de av mig i det föregående förordade arvodesanställda

läkarna beräknar jag under en ny anslagspost till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj : t, ett belopp

av 12 000 kronor för helt år. Till ersättning åt vikarier för nämnda läkare

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

under semester — vilken bör utgöra 30 dagar för år — beräknar jag likaledes

för helt år 1 000 kronor. Under ifrågavarande anslagspost skulle sålunda

för helt budgetår erfordras (12 000 + 1 000) 13 000 kronor. För nästa

budgetår beräknas halva detta belopp eller 6 500 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal torde för första hältten av nästa budgetår böra beräknas

ett belopp, motsvarande hälften av det belopp, vartill anslagsposten för

innevarande budgetår av Kungl. Maj:t bestämts, eller 243 120 kronor. För

senare hälften av nästa budgetår beräknar jag den sammanlagda lönekostnaden

under posten till 236 500 kronor. Härtill bör läggas ett belopp av

10 000 kronor för löneklassuppflyttningar samt ersättningar till vikarier,

tillfällig arbetskraft in. m. Tillhopa skulle sålunda under posten erfordras

(243 120 + 236 500 + 10 000) 489 620 kronor, vilket belopp torde böra avrundas

till 490 000 kronor.

Posten till rörligt tillägg torde böra upptagas med ett belopp av

151 500 kronor.

Det totala medelsbehovet till avlöningar för yrkesinspektionen under

budgetåret 1948/49 skulle enligt dessa beräkningar uppgå till (815 000 +

6 500 + 490 000 + 151 500) 1 463 000 kronor.

Yrkesinspektionen: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1946/47 ...................... 218 500 261 938

1947/48 ...................... 305 000

1948/49 (förslag) ............ 338 000 —

Den 30 juni 1947 har Kungl. Maj :t fastställt följande omkostnadsstat

för yrkesinspektionen, att tillämpas under budgetåret 1947/48:

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård in. in., förslagsvis ........................ kronor 3 500

2. Reseersättningar, förslagsvis........................ » 235 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. » 66 500

Summa kronor 305 000

Av anslagsposten till expenser ha 2 500 kronor avsetts till bränsle, lyse

och vatten samt 64 000 kronor till övriga expenser.

För sjukvård in. m. har under budgetåret 1946/47 åtgått ca 3 900

kronor. Anslagsposten har för innevarande budgetår uppräknats från

2 000 till 3 500 kronor. Jag förordar, att posten för nästa budgetår upptages

med oförändrat belopp.

Posten till reseersättningar har för innevarande budgetår upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13f>

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

räknats från 165 000 kronor till 235 000 kronor. Belastningen å posten utgjorde

förra budgetåret ca 214 000 kronor. Givet är, att en ökad medelsanvisning

erfordras i den mån tillsynspersonalen förstärkes. Jag anser mig

emellertid f. n. icke böra föreslå större ökning av anslagsposten än från

235 000 till 260 000 kronor.

Under anslagsposten till expenser ha till bränsle, lyse och vatten

under budgetåret 1946/47 åtgått ca 3 000 kronor. För nästa budgetår torde

liksom för innevarande kunna upptagas 2 500 kronor. Belastningen å delposten

till övriga expenser utgjorde förra budgetåret ca 40 900 kronor. Av

det för innevarande budgetår upptagna beloppet 64 000 kronor ha 40 000

kronor avsetts till löpande expenser och 24 000 kronor för utgifter av engångskaraktär.

Jag föreslår, att för nästa budgetår beräknas för löpande

expenser 48 000 kronor och för engångsutgifter 24 000 kronor. Sammanlagt

skulle alltså till övriga expenser beräknas 72 000 kronor. Hela expensposten

skulle härvid utgöra (2 500 + 72 000) 74 500 kronor.

Yrkesinspektionens omkostnadsanslag torde således böra för nästa budgetår

bestämmas till (3 500 + 260 000 + 74 500) 338 000 kronor.

Anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet.

För innevarande budgetår har till Bidrag till föreningen för arbetarskydd

anvisats ett anslag av 5 000 kronor. Vidare har till Bidrag till undervisnings-

och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd anvisats ett anslag

av 235 000 kronor.

Beträffande riktlinjerna för den av föreningen för arbetarskydd bedrivna

verksamheten torde jag få hänvisa till den i 1943 års statsverksproposition

(V s. 54) lämnade redogörelsen.

Av anslaget till bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet

rörande arbetarskydd har (prop. nr 262/1947; rd. skr. nr 360/1947) ett belopp

av 35 000 kronor avsetts för bidrag till arbetarnas bildningsförbund

för av förbundet anordnad kursverksamhet inom arbetarskyddets område.

Bidrag utgår med halva kurskostnaden. Återstående belopp, 200 000 kronor,

har avsetts som bidrag till arbetarskyddsnämnden för kostnader avseende

av nämnden anordnad propagandaverksamhet inom arbetarskyddets

område.

I skrivelse den 23 augusti 1947 har föreningen för arbetarskydd hemställt

om ett anslag å 5 000 kronor för budgetåret 1948/49. Av framställningen

och en därvid fogad redogörelse för föreningens verksamhet under år 1946

framgår, att denna verksamhet under sagda år fortgått efter i stort sel t

samma riktlinjer som tidigare. Föreningen hade deltagit vid arbetarskyddsutställningen

i Gävle 1946 med sina ambulerande montrar och annan propagandamateriel.

Besökarantalet uppskattades till ca 250 000. Den ambule
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kangl. Maj.ts proposition nr 184.

rande utställningen hade visats på ett stort antal platser i mellersta och

norra Sverige, varvid besökarantalet varit ca 72 700. Föreningen hade under

år 1946 erhållit bidrag med 2 000 kronor från envar av svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige, med 2 250 kronor från vissa

försäkringsbolag och med 500 kronor från Stockholms stad.

I en den 17 juli 1947 till socialdepartementet inkommen skrivelse har

arbetarnas samaritförbund hemställt om ett statsbidrag å 75 000 kronor till

förbundets verksamhet år 1948. Föreningen anför, att under hösten 1946

en betydande uppslutning ägt rum kring förbundet, bl. a. från arbetsmarknadens

partsorganisationer, försäkringsföretag och enskilda. Härigenom

hade förbundet erhållit ekonomiska förutsättningar för att bygga ut sin

verksamhet. Denna avsåge främst att utbilda skyddsombud och ledamöter

i lokala säkerhetskommittéer samt arbetarsamariter, som hade till uppgift

att lämna skadade på arbetsplatserna förstahandsvård. Förbundet samarbetade

med bl. a. svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen,

arbetarskyddsnämnden, svenska röda korset, civilförsvarsstyrelsen och

Sveriges läkarförbund. Med svenska röda korset hade träffats en överenskommelse

om arbetsfördelning i fråga om samarit- och sjukvård, enligt

vilken förbundet skulle svara för dessa uppgifter på arbetsmarknaden.

I ett bifogat statförslag för år 1948 hade upptagits anslag med 10 000

kronor från envar av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen,

med 21 500 kronor från olika försäkringsbolag samt med 33 500

kronor från andra organisationer och företag. Härtill korame årsavgifter

med 25 000 kronor. De beräknade inkomsterna utgjorde sålunda, bortsett

från statsbidrag, 100 000 kronor. Utgifterna beräknades enligt staten till

175 000 kronor.

I skrivelse den 28 november 1947 har arbetarnas bildningsförbund anhållit,

att även för nästa budgetår ett anslag å 35 000 kronor måtte ställas

till förbundets förfogande för kursverksamhet på arbetarskyddets område

på samma villkor som innevarande budgetår.

I avgivna utlåtanden har riksförsäkringsanstalien tillstyrkt bifall till de

av föreningen för arbetarskydd och arbetarnas bildningsförbund gjorda

framställningarna. Anstalten har vidare tillstyrkt, att anslag med skäligt

belopp lämnas arbetarnas samaritförbund.

Statskontoret har beträffande den av föreningen för arbetarskydd avgivna

framställningen erinrat, att statsunderstödet till föreningen innevarande

budgetår uppräknades från 3 000 till 5 000 kronor på grund av vissa engångsutgifter.

Statskontoret föreslår, att bidraget för nästa budgetår åter

upptages till 3 000 kronor. Beträffande framställningen om understöd till

arbetarnas samaritförbund har statskontoret framhållit, att ämbetsverket

hyser starka betänkligheter mot att i nuvarande läge medel anvisas till nya

ändamål. Med hänsyn till betydelsen av samaritförbundets arbetsuppgifter

syntes dock statsverket svårligen kunna undandraga sig att i likhet med

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungi. Maj:ts proposition nr 184.

arbetsgivarnas och arbetarnas huvudorganisationer lämna förbundet visst

understöd. Detta borde emellertid lämpligen begränsas åtminstone till

20 000 kronor eller samma bidragsbelopp, som nyssnämnda organisationer

tillsammans utfäst sig att betala. Med hänsyn till vad arbetarnas bildningsförbund

anfört har statskontoret vidare förklarat sig icke vilja motsätta

sig att medel äskas jämväl för budgetåret 1948/49 såsom statsbidrag i föreslagen

utsträckning till den av bildningsförbundet anordnade kursverksamheten.

Departementschefen.

Sedan lång tid tillbaka har utgått ett årligt anslag till föreningen för

arbetarskydd. Anslaget har för innevarande budgetår anvisats med 5 000

kronor, sedan det tidigare under ett antal år utgått med 3 000 kronor. För

innevarande budgetår har härjämte anvisats ett anslag av 235 000 kronor

till undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd, av

vilket anslag 35 000 kronor avsetts till kursverksamhet och 200 000 kronor

till en av arbetarskyddsnämnden anordnad propagandakampanj rörande

de frågor som sammanhänga med ett effektivt arbetarskydd. Jag är av

den uppfattningen, att undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande

arbetarskydd är en angelägenhet av stor betydelse, till vilken staten bör

lämna bidrag. Jag tillstyrker sålunda, att anslag även för nästa budgetår

anvisas som bidrag till den av föreningen för arbetarskydd bedrivna verksamheten.

Jag anser det önskvärt, att bidraget till föreningen även nästa

budgetår utgår med 5 000 kronor och förordar, att nämnda belopp anvisas.

Jag tillstyrker vidare, att anslag lämnas till kursverksamhet på arbetarskyddets

område för skyddsombud in. fl. Även den av arbetarnas samaritförbund

bedrivna verksamheten för att organisera samaritkårer in. in. synes

förtjänt av stöd. Jag förordar, att ett anslag av 75 000 kronor anvisas för

nästa budgetår till bidrag av ifrågavarande slag. Det synes lämpligt, att de

medel som ställas till förfogande av staten i framtiden få disponeras av

arbetarskyddsstyrelsen för att av denna fördelas mellan olika inom området

verksamma organisationer. För nästa budgetår torde dock anslaget

böra fördelas av Ivungl. Maj :t. Jag finner det lämpligt, att förenämnda

belopp, 75 000 kronor, fördelas med 30 000 kronor såsom bidrag till arbetarnas

samaritförbund för organisationskostnader medan återstående

45 000 kronor användas såsom bidrag till kursverksamhet genom arbetarnas

bildningsförbund eller annan organisation. Nu ifrågavarande anslag a

75 000 kronor synes böra anvisas under beteckningen Undervisnings- och

upplysningsverksamhet på arbetarskyddets område. Anslaget bör liksom

anslaget till bidrag till föreningen för arbetarskydd vara obetecknat.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

VII. Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig i det föregående framlagda förslag

i fråga om inrättande fr. o. m. den 1 januari 1949 av en

arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspektionen

in. m.;

II. bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för arbetarskyddsstyrelsen samt att vidtaga de

ändringar i yrkesinspektionens personalförteckning, som

påkallas av vad jag i det föregående förordat;

III. godkänna följande avlöningsstat för arbetsrådet, att

tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1948:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis kronor 31 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 18 800

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

............................. > 17 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 5 900

Summa förslagsanslag kronor 73 100;

IV. godkänna följande avlöningsstat för arbetarskyddsstyrelsen,

att tillämpas under tiden 1 januari— 30 juni

1949:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis kronor 167 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis » 22 750

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis » 115 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 31 750

Summa förslagsanslag kronor 337 000;

V. godkänna följande avlöningsstat för yrkesinspektionen,

att tillämpas under budgetåret 1948/49:

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 i.

139

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

2.

förslagsvis ......................

Arvoden och särskilda ersättningar,

kronor

815 000

3.

bestämda av Kungl. Majrt

Avlöningar till övrig icke-ordinarie

6 500

personal

490 000

4.

Rörligt tillägg, förslagsvis ........

151 500

Summa förslagsanslag kronor 1 463 000;

VI. under femte huvudtiteln för budgetåret 1948/49

anvisa

1.

till Arbetsrådet: Avlöningar ett för-

slagsanslag av ....................

kronor

73 100

2.

till Arbetsrådet: Omkostnader, ett

förslagsanslag av ................

kronor

8 100

3.

till Arbetarskgddsstgrelsen: Avlöning-

ar ett förslagsanslag av ............

kronor

337 000

4.

till Arbetarskgddsstgrelsen: Omkost-

nader ett förslagsanslag av

kronor

50 000

5.

till Yrkesinspektionen: Avlöningar ett

förslagsanslag av..................

kronor

1 463 000

6.

till Yrkesinspektionen: Omkostnader

ett förslagsanslag av ..............

kronor

338 000

n

/ .

till Bidrag till föreningen för arbetar-

skydd ett anslag av ..............

kronor

5 000

8.

samt till Undervisnings- och upplys-

ningsverksamhet på arbetarskyddets

område ett anslag av ..............

kronor

75 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetarskyddsstyrelsens personalorganisation.

Bilaga 1.

A

n

a

b

e

t a

t

n i n

g a

r

i

1 ö

n

e g

r a

d

Arvodesav-

lönad personal

Totalsumma

ökning (+)

eller minsk-

ning (—)

Cp 19

Ca 33

Ca 31

Ca 30

i Ca 29

Ca 27

Ca 24

Ca 23

Ca 22 |

Ca 15 1

Ca 11

00

03

O

Ce 33

Ce 31 |

Ce 29

Ce 27 |

Ce 24

Ce 21

! Ce 18 |

Ce 15

Ce 11

O

0>

U

Ce 8 och

lägre

eg 24

eg 20

eg 13

Generaldirektör..........

i

1

+ 1

Arbetstidsbyrån:

nuvarande organisation1

1

1

i

1

1

5

föreslagen »

7

i

7

i

4

— 1

Tekniska byrån:

nuvarande organisation2

l

1

2

1

2

1

1

1

1

4

15

föreslagen »

J

3

1

2

2

7

7

3

7

15

Kanslibyrån:

föreslagen organisation

7

7

7

7

4

+ 4

Skogsa vdelnin gen:

nuvarande organisation3

1

1

i

2

■ 5

föreslagen *

i

7

1

1

1

5

T rafikavdelningen:

föreslagen organisation

1

1

7

1

4

+ 4

Sociala avdelningen:

nuvarande organisation4

1

i

2

föreslagen »

1

7

2

Läkare:

nuvarande organisation

2

2

föreslagen »

2

2

liiträdespersonal och expc-

ditionsvakter:

nuvarande organisation

2

3

4

8

17

föreslagen »

2

4

4

7

2

7

10

24

+ 7

Summa:

nuvarande organisation

2

1

1

4

1

3

1

i

2

3

4

1

2

1

1

1

i

u

8

46

föreslagen »

i

2

6

4

3

4

2

4

4

1

1

1

3

3

i

1

2

1

10

3

1

1

2

61

+ 15

Ökning ( + ) el. minskn. (—)

+i

+ 5

—1

+ 2

+ 1

—1

—i

+ 1

+ 1

—2

+ 2

+ 2

+ 1

+ 2

+ 1

+ 2

+ 3

+ 1

+ 1

—6

+ 15

1 Motsvarar det nuvarande

arbetsrådets

kansli.

3 » riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå.

d » en del av den

nuVarande skogs

och flottledslnspektionen (avlönas f. n. från yrkesinspektionens avlöningsanslag).

• » » » »

»

»

kvinnliga yrkesinspektionen (avlönas f.

n. från yrkesinspektionens avlöningsanslag).

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2.

Personalorganisationen vid den allmänna yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspektionens norra distrikt.

A n

a 1

b e

f a

t n

i n g a r

i lön

e g

råd

Arvodesav-

lönad personal

Totalsumma

ökning (+)

eller minsk-

ning (—)

Ca 31

Ca 29

Ca 27

Ca 25

Ca 24

Ca 21

Ca 18

Ca 8

Ce 27

Ce 25

Ce 24

-

Ce 22

Ce 20

Ce 18

Ce 11

Ce 8 och

lägre

Cg 24

Cg 23

Cg 13

Den allmänna yrkesinspek-

tionen:

nuvarande organisation1

It

11

13

22

15

3

3

1

10

15

4 19

123

föreslagen »

11

11

3

IS

32

15

5

8

12

9

23

3

150

+ 27

Skogs- och flottledsinspek-

tionen:

nuvarande organisation1

63

2

5

föreslagen » 3

1

1

1

1

1

1

6

+ 1

Läkare:

Föreslagen organisation

2

2

+ 2

Summa:

nuvarande organisation

11

11

13

22

15

3

3

1

10

3

15

21

120

föreslagen »

11

1

11

3

18

32

1

15

5

8

12

9

1

24

3

1

1

2

158

+ 30

Ökning ( + ) el. minskn. (—)

+ 1

+ 3

+ 5

+ 10

+ 1

+ 2

+ 5

+ 12

— 1

— 1

+ 1

— 3

+ 9

+ 3

+ 1

+ 1

—19

+ 30

1 Häri ingå 3 distriktsinspektriser och 4

assistenter tillhörande den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen. Dennas övriga personal

har upptagits under arbetarskyddsstyrelsens sociala avdelning.

2 Skogs- och flottledsinspektionens persona

i övrigt har upptagits under arbetarskyddsstyrelsens skogsavdelning

3 Avser endast det föreslagna norra distriktet.

4 Denna personal omfattar 9 distriktsingenjörer och

2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst,

5 yrkesunderinspektörer samt 3 distrikts-

inspektrisassistenter.

5 Halvårsanställda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning........................................................ 2

I. Översikt.

Nuvarande organisation.......................................... 4

Tillkomst och utveckling s. 4. Centrala organ s. 6. I.okala organ s. 7.

Kommitténs förslag.............................................. 8

Departementschefen.............................................. 10

II. Den centrala organisationen.

Inrättandet av en arbetarskgddsslyrelse m. m......................... 12

Kommitténs förslag s. 12. Yttranden s. 18. Departementschefen s. 28.

Byråindelning m. in............................................. 30

Nuvarande organisation och kommitténs förslag s. 30. Yttranden s. 35. Departementschefen

s. 41.

Partsrepresentanter i arbetarskyddsstyrelsen m. m..................... 45

Kommitténs förslag s. 45. Departementschefen s. 45.

Chefstjänsterna ................................................ 46

Nuvarande organisation och kommitténs förslag s. 46. Yttranden s. 47. Departementschefen

s. 48.

Personalorganisationen inom byråer och avdelningar m. m.

Allmänt rörande personalorganisationen .......................... 49

Kommitténs förslag s. 49. Yttranden s. 50. Departementschefen s. 52.

Arbetstidsbyrån.............................................. 52

Nuvarande organisation s. 52. Kommitténs förslag s. 53. Yttranden s. 53. Departementschefen

s. 53.

Tekniska byrån............................................... 54

Nuvarande organisation s. 54. Kommitténs förslag s. 54. Yttranden s. 57. Departementschefen

s. 60.

Kanslibyrån ................................................ 64

Nuvarande organisation s. 64. Kommitténs förslag s. 64. Yttranden s. 65. Departementschefen

s. 66.

Skogsavdelningen ......... 67

Nuvarande organisation s. 67. Kommitténs förslag s. 67. Yttranden s. 68. Departementschefen

s. 70.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b. 143

Sid.

Trafikavdelningen ............................................ 71

Nuvarande organisation s. 71. Kommitténs förslag s. 71. Yttranden s. 71. Departementschefen

s. 72.

Sociala avdelningen .......................................... 73

Nuvarande organisation s. 73. Kommitténs förslag s. 73. Yttranden s. 74. Departementschefen

s. 75.

Läkare...................................................... 75

Nuvarande organisation s. 75. Kommitténs förslag s. 76. Yttranden s. 77. Departementschefen

s. 77.

Biträdespersonal, expeditionsvakter m. fl......................... 78

Nuvarande organisation s. 78. Kommitténs förslag s. 79. Yttranden s. 79. Departementschefen

s. 80.

III. Den allmänna yrkesinspektionen.............. 82

Nuvarande organisation s. 82. Kommitténs förslag s. 84. Yttranden s. 92. Departementschefen

s. 105.

IV. Den kommunala tillsynen................ 112

Nuvarande organisation s. 112. Kommitténs förslag s. 113. Yttranden s. 115.

Departementschefen s. 117.

V. Specialinspektionen m. m................. 119

Nuvarande organisation och kommitténs förslag s. 119. Yttranden s. 122. Departementschefen

s. 125.

VI. Anslagsberäkningar.

Avlönings- och omkostnadsanslag.................................. 128

Anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet.................. 135

VII. Hemställan.................................................. 138

Bilagor

140

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. 2LU 1948:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter, som tillkom s. 6 i texten
  2. Rskr. 1948:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts pr oposition angående inrättande av en arbetar sky ddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspektionen m. ra. a1 i texten
  3. SU 1948:148 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående inrättande av en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspektionen m. in. jämte i ämnet v s. 1 i texten
  4. SU 1948:149 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1948j1949 till riksförsäkringsanstalten jämte i ämnet väckt motion. s. 4 i texten