Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet

1948-03-19 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:193, Med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter

och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet;

given Stockholms slott den 19 mars 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen

av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 193.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Förslag

till

Lag

om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter,

som tillkomma arbetsrådet.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

De uppgifter och befogenheter, som enligt lag eller författning tillkomma

arbetsrådet, skola, med iakttagande av vad nedan sägs, i stället tillkomma

arbetarskyddsstyrelsen.

2 §.

I handläggningen av ärende, som avses i denna lag, skola såsom ledamöter

i arbetarskyddsstyrelsen deltaga, förutom en eller flera befattningshavare

i styrelsen, representanter för arbetsgivare och arbetstagare, utsedda

i enlighet med vad hittills gällt rörande utseende av sådana ledamöter i

arbetsrådet och suppleanter för dem.

3 §.

Beträffande ärende, som avses i denna lag, skall i övrigt i tillämpliga

delar vad som finnes stadgat om arbetsrådet gälla arbetarskyddsstyrelsen.

Därvid skall föreskrift, som avser arbetsrådets ordförande eller hans ställföreträdare,

i stället avse generaldirektören i arbetarskyddsstyrelsen eller

dennes ställföreträdare och föreskrift, som angår annan utan förslag utsedd

ledamot av arbetsrådet, i stället avse den eller de befattningshavare i styrelsen

Konungen bestämmer.

4 §.

Närmare föreskrifter angående arbetarskyddsstyrelsens handläggning av

ärende, som avses i denna lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949. Från och med nämnda dag

skall förordnande att för tiden efter 1948 års utgång vara ledamot eller

suppleant i arbetsrådet icke vidare gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående lagstiftning

om överflyttande å en nyinrättad arbetarskyddsstyrelse av arbetsrådets

uppgifter och befogenheter, därvid han anför följande.

Tidigare denna dag har Kungl. Maj :t på min föredragning beslutat att

till riksdagen avlåta proposition med förslag om inrättande från och med

den 1 januari 1949 av ett nytt ämbetsverk, benämnt arbetarskyddsstyrelsen.

Detta ämbetsverk avses skola övertaga dels från riksförsäkringsanstalten

uppgiften att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen dels ock från

arbetsrådet de uppgifter och befogenheter som enligt arbetstidslagarna och

andra lagar tillkomma rådet. Jag anhåller nu att få till behandling uppdaga

vissa frågor om beredande av representation för arbetsgivare och

arbetstagare i det nya ämbetsverket.

Gällande bestämmelser om arbetsrådets sammansättning.

Arbetsrådet har huvudsakligen att taga befattning med ärenden rörande

lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning (allmänna arbetstidslagen),

de speciella arbetstidslagarna, nämligen lantarbetstidslagen, arbetstidslagen

för detaljhandeln, arbetstidslagen för hotell, restauranger och

kaféer samt butikstängningslagen. I fråga om arbetstidslagarna åligger det

arbetsrådet att på därom framställd begäran avgöra, huruvida respektive

lag äger tillämpning å visst arbete eller å viss arbetstagare, att i andra

frågor rörande tillämpningen av nämnda lagar avgiva utlåtanden samt

pröva ansökningar om dispenser från i lagarna föreskrivna bestämmelser

om arbetstid in. in. Beträffande butikstängningslagen ankommer det på

arbetsrådet att på begäran träffa avgörande, huruvida lagen äger tillämpning

å viss försäljning eller visst öppethållande av butik samt att i övrigt

avgiva utlåtanden rörande lagens tillämpning. — Arbetsrådet tillkommer

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

därjämte vissa uppgifter i avseende å tillämpningen av bageriarbetstidslagen,

1940 års förordning angående yrkesmässig automobiltrafik samt

lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande

eller hälsofarligt arbete.

De gällande bestämmelserna om arbetsrådets organisation, om beslutförhet

m. m. återfinnas i 9 § av lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens

begränsning. Enligt nämnda paragraf består arbetsrådet av minst

sju ledamöter, vilka utses av Konungen för en tid av två år i sänder. Av

ledamöterna skola två utses bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar

av arbetsgivare, vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa minst

50 000 arbetare, samt två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar

av arbetare, som räkna minst 50 000 medlemmar. För

nämnda fyra ledamöter skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så

många suppleanter. Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke

kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar

Konungen en av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en

till ställföreträdare för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna

skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna

föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten. Ärenden, som behandlas

av arbetsrådet, må avgöras av fem ledamöter, så ock av fyra, där

de äro om beslutet ense. Flera än sju ledamöter må ej deltaga i behandlingen

av ärende inför arbetsrådet. Vid besluts fattande skola lika antal

representanter för arbetsgivare och arbetare samt minst en lagfaren ledamot

bland dem, som utsetts utan förslag, vara närvarande.

Enligt 9 § lantarbetstidsiagen den 8 juni 1945 (nr 265) skola för tjänstgöring

i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i nämnda lag,

av Konungen för viss tid utses två med jordbruksförhållanden förtrogna

ledamöter. En ledamot skall utses bland personer, föreslagna av de svenska

arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och vid tjänstgöring i arbetsrådet

ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar;

en ledamot skall utses bland personer, föreslagna av landsorganisationen

i Sverige, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av

dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar. För

var och en av ledamöterna skola i enahanda ordning utses minst två suppleanter,

av vilka en bör vara förtrogen med förhållandena inom trädgårdsskötseln.

Därjämte stadgas i nämnda paragraf, att vid arbetsrådets behandling

av ärende enligt lantarbetstidsiagen skola närvara båda de ledamöter,

vilka utsetts i ovan angiven ordning, eller för dem utsedda suppleanter samt

att i övrigt bestämmelserna i förut omnämnda 9 § allmänna arbetstidslagen

i tillämpliga delar skola äga motsvarande giltighet.

Jämlikt 11 § arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli 1942 (nr 652)

skola för tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärenden, som avses

i nämnda lag, utses två med detaljhandelns förhållanden förtrogna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

ledamöter. En ledamot skall utses bland personer, föreslagna av de svenska

arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och vid tjänstgöring i arbetsrådet

ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar;

en ledamot skall utses bland personer, föreslagna av

landsorganisationen, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av dess

ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar. För var

och en av ledamöterna utses i enahanda ordning minst två suppleanter, förtrogna

med förhållandena inom detaljhandeln eller annan verksamhet, som

avses i lagen.

Enligt bestämmelser i 9 § arbetstidslagen för hotell, restauranger och

kaféer den 23 maj 1947 (nr 216) skola vidare särskilda partsrepresentanter,

vilka äro förtrogna med förhållandena inom hotell-, restaurang- och

kafénäringen, utses att tjänstgöra i arbetsrådet vid handläggning av ärende

som avses i nämnda lag. Dessa bestämmelser äro överensstämmande med

motsvarande bestämmelser i lantarbetstidslagen och arbetstidslagen för

detaljhandeln.

Jämlikt 13 § butikstängningslagen den 29 juni 1945 (nr 422) skola vid

handläggning av ärende enligt nämnda lag i arbetsrådet deltaga två med

förhållandena inom lagens tillämpningsområde förtrogna ledamöter, av

vilka en skall utses bland personer, föreslagna av de svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, och en bland personer, föreslagna av landsorganisationen.

I detta hänseende liksom i fråga om förordnande av suppleanter,

tjänstgöringsförhållanden in. in. överensstämmer butikstängningslagen

med de speciella arbetstidslagarna.

Arbetarskyddskommitténs förslag om beredande av partsrepresentatiom

i det nya ämbetsverket.

I det betänkande (SOU 1946:88), som ligger till grund för den inledningsvis

omnämnda propositionen, har 1938 års arbetarskyddskommitté föreslagit

att det nya ämbetsverket skulle tillskapas genom att det nuvarande

arbetsrådet med bibehållet namn ombildades till ett centralt ämbetsverk,

vilket övertoge jämväl uppgiften att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen.

Till motivering för detta förslag har kommittén anfört, att de synpunkter

som varit bestämmande för partsrepresentation vid prövning och avgörande

av ärenden enligt arbetstidslagarna kunde åberopas även då fråga

vore om handläggning av vissa ärenden enligt arbetarskyddslagen och med

stöd därav meddelade föreskrifter. Även här finge det anses vara av betydelse

att genom en partsrepresentation tillföra det prövande organet erforderlig

sakkunskap och tillförsäkra avgörandena största möjliga auktoritet.

Det vore enligt kommitténs mening också betydelsefullt, om man

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

vid handläggningen av ärenden enligt arbetarskyddslagen kunde draga

nytta av den praxis, som utbildats vid prövning av ärenden jämlikt arbetstidslagarna,

och de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av dessa

lagar. För att så skulle kunna ske syntes den mest ändamålsenliga lösningen

vara, att det uppdroges åt det enligt reglerna i 1930 års lag om

arbetstidens begränsning tillsatta arbetsrådet att jämväl pröva och avgöra

de ärenden, som rörde arbetarskyddslagstiftningen. Fn viss begränsning

härvidlag vore dock nödvändig. Medverkan av partsrepresentanter vid

handläggningen av ärenden enligt arbetarskyddslagen syntes främst böra

ifrågakomma i sådana ärenden som rörde förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetstagare, och därvid företrädesvis frågor av synnerlig vikt eller

större principiell innebörd. Ärenden av löpande natur som avsåge tillämpning

av lagens bestämmelser i speciella fall och som ej vore av särskild vikt

med hänsyn till förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, enklare

dispensärenden, tekniska frågor o. s. v. borde handläggas utan medverkan

av partsrepresentanter.

Rörande omfattningen av partsrepresentanters deltagande i arbetarskyddsärenden

har kommittén anfört följande.

Med hänsyn till att frågor rörande arbetstidslagarnas tillämpning obligatoriskt

handläggas i närvaro av partsrepresentanter anser kommittén sig

bora föreslå, att liknande ärenden enligt arbetarskyddslagen prövas och

avgöras på samma sätt. Sålunda böra i regel viktigare ärenden, som gälla

arbetarskyddslagens arbetstidsbestämmelser, såsom arbetstid, raster, ledighet

för natt- och veckovila, handläggas i närvaro av partsrepresentanter.

Detsamma föreslås beträffande ärenden, som avse överflyttning av arbetsgivaransvaret

till särskild arbetsförestandare. Härutöver böra arbetarskyddsärenden

huvudsakligen av principiell betydelse eller allmängiltig

natur göras till föremål för handläggning i närvaro av partsrepresentation.

Bland dylika ärenden må här framhållas frågor angående speciell skyddsutrustning

för arbetstagare inom visst yrke eller viss verksamhetsgren och

ärenden rörande tillämpning av vissa bestämmelser om skyddsombud. Likaså

böra förslag till författningar och skyddsföreskrifter på arbetarskyddets

område underställas arbetsrådets prövning.

Kommittén har icke ansett det möjligt alt uppräkna de slag av ärenden,,

som skulle behandlas med partsrepresentation. Huvudlinjerna härför borde

lämpligen uppdragas i ämbetsverkets instruktion och arbetsordning. Därutöver

borde verkets chef givas möjlighet att, när han så funne lämpligt,

besluta, att ärende skulle handläggas i närvaro av partsrepresentanter.

I fråga om sättet för utseende av partsrepresentanter i det nya ämbetsverket

har kommittén erinrat, att i kommitténs förslag till arbetarskyddslag

icke upptagits några bestämmelser härutinnan, utan endast angivits, att

representanter för arbetsgivare och arbetstagare skulle deltaga i handläggningen

i den omfattning och den ordning Kungl. Maj :t närmare förordnade.

Bestämmelser i detta hänseende borde enligt kommitténs mening

upptagas i instruktionen för det nya ämbetsverket. I stort sett borde gälla

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

samma grunder som för utseende av ledamöter i det nuvarande arbetsrådet.

Kommittén förutsatte därvid att — i varje fall till dess en kommande

revision av arbetstidslagstiftningen genomförts — de ledamöter, som utsåges

enligt arbetstidslagarna jämväl förordnades att tjänstgöra vid den slutliga

handläggningen av ärenden rörande arbetarskyddslagen. Bestämmelser

om den ordning, i vilken partsrepresentanter att deltaga i ärenden

enligt arbetarskyddslagen skulle utses, behövde alltså icke meddelas utan

endast föreskrifter om i vilka slag av ärenden, partsrepresentanter skulle

deltaga.

Kommittén har vidare anfört, att vid behandling av arbefarskyddsärenden,

vilka tillhörde de verksamhetsgrenar som avses i de speciella arbetstidslagarna

— lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln och

arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer — borde kunna tillämpas

samma ordning som vid handläggning i arbetsrådet av ärenden enligt

nämnda lagar. Som partsrepresentanter skulle alltså från vardera sidan

närvara en ledamot, utsedd enligt allmänna arbetstidslagen, och en ledamot,

utsedd för ärenden enligt respektive speciallag. Denna regel borde

följas vid behandlingen av arbetarskyddsfrågor, som fölle inom de verksamhetsområden

som avses i nämnda speciallagar, även om dessa med avseende

på arbetstidens reglering icke gällde för hela området på grund

av de i lagarna meddelade undantagsbestämmelserna.

Kommittén har vidare anfört att vid handläggning av arbetarskyddsärenden,

vid vilkas avgörande partsrepresentanter skulle deltaga, borde

liksom i det nuvarande arbetsrådet närvara tre opartiska ledamöter. Dessa

borde utgöras av generaldirektören och två byråchefer i det nya ämbetsverket.

Kommittén utginge från att, såsom föreslagits beträffande partsrepresentanterna,

dessa ledamöter utsåges enligt bestämmelserna i allmänna

arbetstidslagen. Vid förfall för generaldirektören borde dennes ställföreträdare

fungera som ordförande. Vidare ansåge kommittén, att varje byråchef

i det nya ämbetsverket — kommittén har föreslagit att detta skulle

organiseras på sex byråer — borde beredas möjlighet att deltaga i avgörande

av ärende, vid vars handläggning partsrepresentanter skulle närvara.

Detta syntes enklast kunna ordnas genom att övriga byråchefer i

verket utsåges till suppleanter för de båda byråchefer, som utsetts till

ordinarie ledamöter. I den mån ett ärende berörde en byrå, vars chef vore

suppleant, borde denne sålunda inkallas att i stället för en av de sistnämnda

ledamöterna med beslutanderätt deltaga i ärendets handläggning.

1 vissa fall kunde det vara lämpligt att flera byråchefer inom ämbetsverket

närvoro vid rådets behandling av ett ärende. Något hinder härför

borde ej föreligga. 1 beslutet borde dock endast två byråchefer få deltaga,

av vilka den ene borde vara chefen för den byrå, till vilken ärendet hörde.

Genom den av kommittén i enlighet med det anförda föreslagna anordningen

av partsrepresentationen vunnes enligt kommitténs mening, att gäl
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

lande bestämmelser i arbetstidslagarna om handläggningen av däri omförmälda

ärenden kunde bibehållas. Det må anmärkas, att kommittén förutsatt,

att beslutanderätten vid handläggning av arbetarskyddsfrågor med

partsrepresentanter skulle regleras på samma sätt som gäller för besluts

fattande i arbetsrådet. Kommittén har också, i anslutning till vad som en«

ligt 9 § 8 mom. allmänna arbetstidslagen gäller för arbetsrådet, ansett att

i brådskande fall beslut borde kunna meddelas av det nya ämbetsverkets

chef eller vid förfall för honom hans ställföreträdare eller alternativt av

chefen eller vederbörande byråchef. Närmare bestämmelser härom borde

meddelas i instruktionen för arbetsrådet, därvid tillika borde föreskrivas,

att i denna ordning meddelade beslut skulle anmälas vid nästföljande sammanträde

med partsrepresentanter.

Vad angår handläggningen av sådana ärenden, som för närvarande ankomma

på arbetsrådets prövning, har kommittén förklarat, att det kunde

ifrågasättas om icke vederbörande byråchef i det nya ämbetsverket borde

bemyndigas att fatta beslut i vissa ärenden. Då detta skulle nödvändiggöra

ändring av allmänna arbetstidslagen, ansåge sig kommittén dock icke

böra framlägga förslag i detta hänseende, utan borde frågan upptagas till

prövning i samband med en blivande revision av arbetstidslagstiftningen.

Kommittén har slutligen till övervägande upptagit frågan om bex-edande

av representation för tjänstemannaintressena vid handläggningen av ärenden,

däri partsrepresentanter skola deltaga. Härutinnan har kommittén

anfört, att den mellanställning, som vissa tjänstemän, framförallt arbetsledare,

intoge i förhållande till arbetsgivarna och de egentliga kroppsarbetarna,

onekligen syntes motivera ett visst behov av en tjänstemannarepresentation.

Även för de kontorsanställda kunde en viss representation vara >

av värde. Enligt kommitténs mening borde man icke förutsätta att tjänstemannaintresset

kunde tillvaratagas genom arbetstagarrepresentanterna; i

vissa fall vore det icke uteslutet, att arbetsgivarrepresentanterna företrädde

tjänstemännens intressen. Enligt kommitténs mening syntes skäl tala för

att tjänstemannarepresentation tillfördes det nya ämbetsverket. Detta

kunde ske genom att utvidga verkets sammansättning och låta flera ledamöter

deltaga i besluten eller genom att bibehålla den nuvarande sammansättningen

och låta tjänstemännen företrädas av en särskild representant

på arbetstagarsidan eller alternativt låta dessa representeras genom expert.

Kommittén har härefter erinrat, att i en av arbetsrådets ordförande,

generaldirektören John Nordin, verkställd utredning rörande tjänstemanna-''

representation i arbetsdomstolen, arbetsrådet och försäkringsrådet — angående

denna utrednings innehåll och däröver avgivna yttranden hänvisas

till proposition nr 45/1947 — föreslagits, att tjänstemannarepresentationen

i arbetsrådet skulle åvägabringas på det sätt, att en suppleant i rådet skulle

utses efter förslag av tjänstemännens centralorganisation (TCO) och att

denna suppleant skulle inkallas för tjänstgöring i sådana ärenden, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

berörde tjänstemannaförhållanden. Det syntes kommittén som om denna

regel lämpligen borde tillämpas även vid handläggning av arbetarskyddsärenden,

som gällde tjänstemännen.

Angående ordnandet av tjänstgöringsförhållandena i förevarande fall har

kommittén anfört följande.

Tjänstgöringen synes i allmänhet kunna ordnas så, att tjänstemannarepresentanten

inkallas i stället för ordinarie ledamot. Dock bör det enligt

kommitténs mening vara möjligt att i särskilda fall begagna sig av det förfarande,

som tillämpas av det nuvarande arbetsrådet vid handläggning av

sådana ärenden inom lantarbetstidslagens tillämpningsområde, som beröra

trädgårdsnäringen, nämligen att inkalla suppleant, som är särskilt förtrogen

med förhållandena inom denna näringsgren, även om ordinarie ledamot

ej har förfall. Det synes böra ankomma på ordföranden att på förhand

bestämma, i vilka ärenden tjänstemannarepresentant skall inkallas såsom

ledamot. Med hänsyn till att tvekan kan råda om innebörden av begreppet

tjänsteman, kan det givetvis i vissa fall uppstå svårighet att avgöra, huruvida

visst ärende berör tjänstemannaförhållanden. Skulle det emellertid

under handläggningen av ett ärende — på grund av förebragt utredning

eller eljest — visa sig, att tjänstemannarepresentant lämpligen bort närvara,

torde ärendet i regel utan olägenhet kunna bordläggas för inkallande

av sådan representant.

Yttrandena.

I de yttranden, som avgivits över arbetarskyddskommitténs betänkande,

har endast i några enstaka fall framförts några särskilda synpunkter i anledning

av vad kommittén föreslagit i fråga om partsrepresentation i det

nya ämbetsverket.

Riksförsäkringsanstalten anser sålunda, att partsrepresentationen vid

handläggning av vissa ärenden inom ämbetsverket torde kunna ordnas i

huvudsak enligt de grunder kommittén uppdragit härför i sitt förslag.

Likaså syntes kommitténs förslag rörande deltagande av opartiska ledamöter

i handläggning av sådana ärenden, om vilka här vore fråga, lämpligen

kunna följas. I avgörandet av dessa ärenden skulle sålunda deltaga

partsrepresentanter samt ledamöter av verksstyrelsen i viss ordning, men

besluten skulle givetvis, framhåller anstalten, vara att betrakta såsom fattade

av verksstyrelsen och skulle följaktligen, liksom i övriga ärenden, utfärdas

i verksstyrelsens namn. Närmare föreskrifter om ärendenas handläggning

och ordningen för deras avgörande syntes böra meddelas i instruktion

och arbetsordning för det nya verket.

Lantbruksstgrelsen anför, att med hänsyn till den ökade betydelse som

eu utvidgad arbetarskyddslagstiftning kornme att få för jordbruket — särskilt

med tanke på den alltjämt fortgående mekaniseringen inom detsamma

— det vore av vikt, att handläggningen inom arbetsrådet av hithörande

frågor skedde under medverkan av representanter från denna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

näringsgren. I den föreslagna partsrepresentationen borde därför beredas

plats även för sakkunniga i fråga om jordbruket och dess binäringar.

Arbetsrådet, som i princip tillstyrker förslaget att utsträcka rådets beslutanderätt

att avse även vissa frågor rörande arbetarskyddet i egentlig

mening, anför vidare följande.

För att den av kommittén föreslagna konstruktionen skall kunna formellt

genomföras synes nödvändigt att vissa jämkningar företagas i bestämmelserna

i den nya arbetarskyddslagen och den allmänna arbetstidslagen. I

kommitténs tidigare avlämnade förslag till ny arbetarskyddslag angives

nämligen i 61 §, att i den slutliga handläggningen av vissa ärenden enligt

nämnda lag, varom Konungen närmare förordnar, skola deltaga representanter

för arbetsgivare och arbetstagare. Då kommitténs mening är att

övriga ärenden skola handläggas av arbetsrådet, organiserat såsom ett vanligt

centralt ämbetsverk, synes detta böra direkt komma till uttryck i lagtexten,

enär eljest sistnämnda slag av ärenden skulle komma att behandlas

av rådet enligt bestämmelserna i den allmänna arbetstidslagen.

På grundval härav har arbetsrådet föreslagit viss ändrad lydelse av den

föreslagna 61 § i arbetarskyddslagen, varjämte rådet ansett att i 9 § 1 mom.

allmänna arbetstidslagen borde intagas ett stadgande om att arbetsrådet

vid handläggningen av ärenden enligt arbetarskyddslagen hade den sammansättning,

varom särskilt vore stadgat.

Arbetsrådet har slutligen anfört, att det med hänsyn till det nya arbetsrådets

betydligt vidgade uppgifter och den i viss mån ovanliga konstruktionen

av det nya verket kunde ifrågasättas om det icke vore mest rationellt

att utbryta bestämmelserna om det nuvarande arbetsrådets sammansättning

ur 9 § arbetstidslagen och i en särskild lag om arbetsrådet sammanföra

reglerna för det nya verkets organisation.

Beträffande frågan vilka arbetarskyddsärenden som skola avgöras i närvaro

av partsrepresentanter har arbetsrådet ifrågasatt om det icke vore

riktigast att i lagen uppräkna de ärenden som skulle handläggas i denna

ordning. Då för närvarande erfarenhet saknades på detta område och det

vore enklare att efter hand vidtaga nödiga ändringar i instruktionen för

arbetsrådet än i arbetarskyddslagen ansåge sig rådet dock icke böra påyrka

en sådan uppräkning. Bland de ärenden, som borde avgöras med

partsrepresentanter, kunde, utöver de av kommittén angivna, nämnas ärenden

rörande arbetarskyddslagens tillämpning och ärenden angående meddelande

av vitesföreläggande och förbud.

Landsorganisationen framhåller, att i ett par förbundsyttranden — från

svenska handelsarbetareförbundet och svenska kommunalarbetareförbundet

ifrågasatts utvidgning av den till arbetsrådet knutna partsrepresentationen.

Landsorganisationen yttrar härom, att även med en utökning av

de ordinarie representanterna till tre å vardera sidan det intresse som förestavat

dessa förslag, nämligen att rådet tillföres allsidigast möjliga partsexpertis,

icke skulle kunna tillgodoses, och så torde ej heller bliva fallet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr t93.

11

därest man valde metoden att i stället för ordinarie representant i särskilda

fall inkalla suppleant. Landsorganisationen fortsätter.

Emellertid är intresset i fråga av sådan vikt, att man synes böra överväga

någon praktisk form för att vid rådets behandling av ärenden, i vilka de

ordinarie representanterna icke kunna anses besitta erforderlig sakkunskap,

med rådet adjungera särskilda representanter från de berörda parternas

sida, förslagsvis rådgivande delegerade, företrädande från arbetarskyddssynpunkt

viktigare branscher eller yrkesområden. Ett dylikt delegeradesystem

skulle ej endast tillföra arbetsrådet praktisk specialkunskap för bedömande

av beslutens riktighet eller ändamålsenlighet utan också tillförsäkra

rådets avgöranden och verksamhet över huvud ökat intresse och förtroende

från parternas sida.

Tjänstemännens centralorganisation erinrar att centralorganisationen i

sitt yttrande över det av generaldirektören Nordin framlagda förslaget till

ordnande av representation för tjänstemännen i arbetsdomstolen, arbetsrådet

och försäkringsrådet uttalat, att när den nya arbetarskyddslagen

genomfördes frågan om tjänstemännens representation i arbetsrådet komme

i ett nytt läge. Otvivelaktigt komme också rådet att få handlägga ett flertal

frågor, som vore synnerligen betydelsefulla ur tjänstemannasynpunkt.

Sålunda kunde erinras om önskvärdheten av att arbetarskyddslagstiftningen

verkligen utbyggdes att även omfatta kontorsarbetet. Vidare hade

kommittén föreslagit, att säkerhetskommitté skulle inrättas även vid dylika

arbetsställen.

Centralorganisationen fortsätter.

En annan fråga, i vilken tjänstemännen ha speciella intressen att bevaka,

är frågan om den av kommittén föreslagna rätten att överflytta arbetsgivaransvar

på särskild arbetsföreståndare. Detta berör tjänstemannagruppernas

ställning och dylika ärenden kunna säkerligen ofta vara av

ganska ömtålig beskaffenhet. Därtill kommer, att för all arbetsledande

personal arbetsrådets praxis beträffande arbetarskyddslagstiftningen måste

vara av synnerligen stor betydelse. Över huvud taget är det mycket angeläget

för tjänstemännen och deras organisationer att kunna följa arbetstidslagstiftningens

allmänna utformning genom den praxis, som skapas i

arbetsrådet, och samma sak gäller av naturliga skäl praxis på arbetarskyddslagstiftningens

område.

Med anledning av dessa förhållanden anser centralorganisationen det synnerligen

motiverat, att tjänstemännen beredes särskild representation i arbetsrådet.

Partsrepresentanterna borde sålunda utökas till 3 + 3, varvid

tjänstemännen borde erhålla rätt att föreslå en representant.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

Departementschefen.

Av skäl som arbetarskyddskommittén anföi''t tillstyrker jag, att i arbetarskyddsstyrelsens

handläggning av på styrelsen ankommande ärenden

skola i viss utsträckning deltaga representanter för arbetsgivare och arbetstagare.

Jämväl beträffande frågan i vilken omfattning detta skall ske synes

arbetarskyddskommitténs förslag kunna i allt väsentligt följas. Med hänsyn

till det pågående utredningsarbetet angående en revision av arbetstidslagstiftningen

synes det sålunda befogat att tills vidare alla ärenden enligt

nämnda lagar skola såsom hittills avgöras med partsrepresentanter såsom

bisittare. På grund härav böra också alla ärenden rörande tillämpningen

av sådana stadganden i arbetarskyddslagen som angå arbetstiden och dess

förläggning avgöras i denna ordning. Särskilt talar härför den omständigheten,

att dessa bestämmelser ha så nära anknytning till arbetstidslagstiftningen,

att det otta måste inträffa att i ett och samma ärende såväl arbetarskyddslagen

som någon av arbetstidslagarna är att tillämpa. I enlighet

med vad kommittén föreslagit böra vidare ärenden, som avse överflyttning

av arbetsgivaransvaret till särskild arbetsföreståndare, avgöras i närvaro

av partsrepresentanter även då fråga är om tillämpning av arbetarskyddslagen.

Såsom kommittén anfört böra i övrigt arbetarskyddsärenden av

principiell betydelse eller allmängiltig natur handläggas i denna ordning.

I det förslag till arbetarskyddslag, som tidigare denna dag remitterats

till lagrådet, har upptagits ett stadgande (71 §) av innebörd att det skall

ankomma på Kungl. Maj :t att förordna, i vilken utsträckning och i vilken

ordning representanter för arbetsgivare och arbetstagare skola deltaga i

arbetarskyddsstyrelsens handläggning av ärenden enligt arbetarskyddslagen.

Det kunde i och för sig synas finnas anledning att i själva lagen

reglera dessa förhållanden, särskilt med hänsyn därtill att arbetsrådets

sammansättning och funktioner för närvarande äro angivna i arbetstidslagstiftningen.

En tänkbar lösning är härvid att, såsom arbetsrådet antytt,

ersätta de nuvarande reglerna i arbetstidslagarna om arbetsrådets organisation

med en särskild lagstiftning om arbetarskyddsstyrelsens sammansättning

i vissa slag av ärenden. Då ett centralt ämbetsverk tillskapas för

att handha arbetarskydds- och arbetstidslagarnas tillämpning synes det

emellertid icke vara erforderligt att i lag reglera hur detta ämbetsverk skall

vara sammansatt vid handläggningen av vissa ärenden, utan torde det få

anses tillfyllest att, såsom arbetarskyddskommittén ansett, bestämmelser

härom inflyta i verkets instruktion och arbetsordning. Härtill kommer den

praktiska synpunkten, att det kan vara lämpligt att under en övergångstid

pröva den nya ordningen för handläggningen av arbetarskyddsärenden för

att utröna dels vilka sådana ärenden som lämpligen böra avgöras i närvaro

av partsrepresentanter och dels om de valda formerna för partsrepresentationen

äro de lämpligaste.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

I sistnämnda hänseende vill jag särskilt anmärka att, därest kommitténs

förslag genomföres, särskilda partsrepresentanter skola finnas för ärenden

som angå verksamhetsområden, beträffande vilka arbetstiden regleras av

de särskilda arbetstidslagarna. Det synes kunna ifrågasättas om något

verkligt behov av sådana specialrepresentanter föreligger och om icke behovet

av sakkunskap på skilda områden kunde tillgodoses genom särskilda

sakkunniga eller experter. Landsorganisationen synes i sitt yttrande ha

uttalat sig för lämpligheten av en sådan anordning. Emellertid torde

denna fråga för arbetstidslagstiftningens del komma att bli föremål för

övervägande vid den pågående översynen av denna lagstiftning. Med hänsyn

härtill synes det icke böra ifrågakomma att nu göra någon ändring

i den ordning, som hittills tillämpats i detta hänseende vid handläggningen

av ärenden enligt arbetstidslagarna. Vid sådant förhållande torde emellertid

också kommitténs förslag att särskilda partsrepresentanter skola finnas

även för prövning av arbetarskyddsärenden på de verksamhetsområden,

varom nu är fråga, böra godtagas i avbidan på resultatet av arbetstidsutredningens

arbete.

Kommitténs förslag till ordnande av partsrepresentationen i det nya ämbetsverket

är i vissa avseenden oklart. Anledningen härtill torde huvudsakligen

vara, att kommittén ansett benämningen arbetsrådet böra övergå

å det nyinrättade, för arbetarskyddet och arbetstidsärendena gemensamma

ämbetsverket. Kommittén synes ha tänkt sig att man härigenom skulle

kunna undgå att göra ändring i arbetstidslagarna och de övriga lagar och

författningar — butikstängningslagen, lagen angående tiden för förläggande

av bageri- och konditoriarbete, lagen angående semesterns längd för

vissa arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete och förordningen

angående yrkesmässig automobiltrafik — däri arbetsrådet tilllagts

viss befogenhet. Som en konsekvens härav har kommittén ansett att

bestämmelserna i allmänna arbetstidslagen om arbetsrådets utseende och

sammansättning alltjämt skulle gälla. Bl. a. skulle det nya ämbetsverkets

chef och vissa andra befattningshavare i verket utses att vara opartiska

ledamöter i arbetsrådet. Genom vad sålunda föreslagits skulle emellertid

arbetsrådet alltjämt komma att bestå såsom en självständig myndighet vid

sidan av det nyinrättade ämbetsverket. Detta skulle medföra uppenbara

olägenheter. Exempelvis skulle en dispensansökan angående minderårigs

användande till övertid i vissa fall rätteligen böra behandlas dels av arbetsrådet

i den i allmänna arbetstidslagen angivna sammansättningen och dels

av samma personer i egenskap av befattningshavare och särskilda ledamöter

i det nya ämbetsverket. Vissa olägenheter skulle undvikas, om i enlighet

med kommitténs förslag ämbetsverket övertoge benämningen arbetsrådet,

men därav skulle å andra sidan också, såsom arbetsrådet papekat,

följa en viss förvirring. Ärenden enligt arbetarskyddslagen, som vid ett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

bifaH bil detta förslag skulle handläggas av arbetsrådet, skulle nämligen

ankomma på det nya ämbetsverket att avgöra — i många fall utan medverkan

av partsrepresentanter — och icke av det enligt allmänna arbetstidslagen

utsedda arbetsrådet.

Av nu angivna skäl anser jag det nödvändigt att de uppgifter och befogenheter

som tillkomma det nuvarande arbetsrådet även formellt överflyttas

på det nya ämbetsverket och att arbetsrådet således upphör att vara

en självständig institution.

I sak har jag emellertid intet att invända mot kommitténs tanke att vid

handläggningen av ärende, som skall avgöras i närvaro av partsrepresentanter,

de nuvarande reglerna för arbetsrådet tagas till mönster. I enlighet

härmed bör dylikt ärende kunna avgöras av fem ledamöter eller, därest

samtliga äro ense, av fyra ledamöter, dock att av partsrepresentanterna lika

många skola närvara från vardera sidan. Såsom opartiska ledamöter böra

kunna ingå, förutom generaldirektören i arbetarskyddsstyrelsen, som är

självskriven såsom ordförande, en eller flera befattningshavare i styrelsen.

Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma vilka befattningshavare,

som skola ifrågakomma såsom ledamöter eller suppleanter. Därvid

torde böra beaktas önskvärdheten av att en eller flera av dessa besitta

domarkompetens.

Vad härefter angår partsrepresentanterna torde dessa böra utses i enlighet

med vad hittills gällt i fråga om utseende av sådana ledamöter i

arbetsrådet och suppleanter för dem. Till övervägande bör därjämte upptagas

frågan om beredande av representation för tjänstemannaintressena.

Denna fråga behandlades i proposition nr 45 till 1947 års riksdag. I enlighet

med denna proposition löstes frågan om representation för tjänstemännen

i arbetsdomstolen. Beträffande arbetsrådet sköts frågan på framtiden

i avvaktan på prövningen av arbetarskyddskommitténs förslag. Kommittén

har förordat den lösning, som föreslogs i den till grund för nyssnämnda

proposition liggande utredningen. I denna utredning föreslogs, att i samtliga

arbetstidslagar skulle införas bestämmelse att förslagsrätt i fråga om

partsrepresentanter skulle tillkomma de svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation.

Det förutsattes att en suppleant skulle utses i enlighet med det av

sistnämnda organisation avgivna förslaget och att denne skulle inträda såsom

ledamot i arbetsrådet i stället för en av de ordinarie ledamöterna å

arbetarsidan, när tjänstemannamål förekomme till behandling i rådet.

Emot denna lösning av frågan gjordes vid remissbehandlingen av förslaget

icke några egentliga invändningar såvitt förslaget berörde arbetsrådet. I

förevarande sammanhang har emellertid tjänstemännens centralorganisation

påyrkat, att antalet partsrepresentanter i det nya ämbetsverket skulle

bestämmas till tre på vardera sidan, därvid tjänstemännen skulle äga rätt

att utse en representant. Såsom skäl härför har åberopats att vissa ärenden

enligt arbetarskyddslagen vore av stor betydelse för tjänstemännen. För

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

min del kan jag emellertid icke ansluta mig till detta yrkande. Enligt min

uppfattning böra nämligen flera än sju ledamöter icke lämpligen på en gång

tjänstgöra i den med partsrepresentanter förstärkta arbetarskyddsstyrelsen.

Med hänsyn härtill torde tjänstgöringsförhållandena lättast kunna

ordnas i enlighet med det förslag som utredningsmannen på sin tid avgav

och till vilket arbetarskyddskommittén anslutit sig. Jag tillstyrker fördenskull

att detta förslag nu lägges till grund för frågans lösning.

I det föregående har jag förklarat mig anse att frågan om partsrepresentationens

ordnande i arbetarskyddsstyrelsen borde regleras i ämbetsverkets

instruktion och arbetsordning. Beträffande ärenden som för närvarande

handläggas av arbetsrådet är emellertid att märka, att arbetsrådets sammansättning

är reglerad i lag. En lagändring är sålunda här erforderlig.

Då frågan om arbetarskyddsstyrelsens sammansättning i arbetstidsärenden

såsom tidigare nämnts torde komma att bli föremål för övervägande av

arbetstidsutredningen, synes en lagändring nu lämpligen böra begränsas

att avse meddelande av föreskrift om överflyttande å arbetarskyddsstyrelsen

av de uppgifter och befogenheter som tillkomma arbetsrådet ävensom

de föreskrifter som i övrigt äro oundgängligen erforderliga för att möjliggöra

den nya ordningen för ärendenas prövning.

På grund av det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag

till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter

som tillkomma arbetsrådet. Förslaget upptager i 1 § en allmän

regel av innehåll, att de uppgifter och befogenheter, som enligt lag eller

författning tillkomma arbetsrådet, i stället skola tillkomma arbetarskyddsstyrelsen.

I 2 § har föreskrivits, att i handläggningen av ärende, som avses

i lagen, skola såsom ledamöter i arbetarskyddsstyrelsen deltaga, förutom

en eller flera befattningshavare i styrelsen, representanter för arbetsgivare

och arbetstagare, utsedda i enlighet med vad hittills gällt rörande utseende

av sådana ledamöter i arbetsrådet och suppleanter för dem. Då tjänstemännens

centralorganisation redan för närvarande har förslagsrätt beträffande

utseende av partsrepresentanter i arbetsrådet, erfordras ingen särskild

bestämmelse för att möjliggöra tjänstemannarepresentation i styrelsen

i den form jag förordat. Härvid är dock att märka, att enligt de särskilda

arbetstidslagarna tjänstemännens centralorganisation icke har förslagsrätt

beträffande utseende av sådana särskilda ledamöter, som avses i

dessa lagar. Den enligt allmänna arbetstidslagen utsedde tjänstemannarepresentanten

bör emellertid tjänstgöra även i tjänstemannamål som avse

tillämpningen av någon av de särskilda arbetstidslagarna. En tjänstemannarepresentant

för enbart dylika mål skulle uppenbarligen få mycket

ringa rutin i fråga om arbetet i arbetarskyddsstyrelsen, varför det synes

mig mindre lämpligt att göra någon ändring i fråga om förslagsrätten vid

utseende av ledamöter enligt de särskilda arbetstidslagarna.

i lagförslagets 3 § föreskrivcs, alt angående handläggningen av ärende,

som avses i lagen, skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad om arbets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

rådets verksamhet varit stadgat samt att därvid föreskrift som avser arbetsrådets

ordförande eller hans ställföreträdare i stället skall avse generaldirektören

i arbetarskyddsstyrelsen eller dennes ställföreträdare och

föreskrift som angår annan utan förslag utsedd ledamot av arbetsrådet i

stället skall avse den eller de befattningshavare i styrelsen Konungen bestämmer.

Här åsyftas närmast de bestämmelser i allmänna arbetstidslagen

som avse behandlingen av brådskande ärenden. De särskilda kompetensföreskrifter,

som finnas stadgade för nuvarande opartiska ledamöter i

arbetsrådet, falla däremot ej in under den föreslagna bestämmelsen.

I lagförslaget har slutligen såsom en 4 § upptagits en bestämmelse att

närmare föreskrifter angående arbetarskyddsstyrelsens handläggning av

ärende som avses i lagen meddelas av Konungen. Den föreslagna lagen

förutsättes vidare skola i administrativ ordning kompletteras jämväl med

föreskrifter, som reglera arbetarskyddsstyrelsens handläggning av arbetarskyddsärenden

med deltagande av partsrepresentanter. I dessa föreskrifter

bör angivas att de ledamöter i styrelsen, som utsetts enligt arbetstidslagarnas

bestämmelser, skola utan särskilt förordnande tjänstgöra som

partsrepresentanter även i arbetarskyddsärenden som skola handläggas i

denna ordning. Jämväl i övrigt böra dessa bestämmelser anknyta till vad

för närvarande gäller om arbetsrådets handläggning av på rådets prövning

ankommande ärenden. I administrativ ordning torde dock icke kunna

meddelas bestämmelser om rätt för arbetarskyddsstyrelsen att i arbetarskyddsärenden

låta höra vittnen vid allmän domstol på sätt som i fråga

om arbetstidsärenden är stadgat i 9 § 7 mom. allmänna arbetstidslagen.

Denna möjlighet torde dock sakna praktisk betydelse.

Den föreslagna lagen bör träda i kraft den 1 januari 1949. Då arbetsrådet

skall upphöra, synes i en övergångsbestämmelse böra föreskrivas, att från

och med nämnda dag förordnande att för tiden efter 1948 års utgång vara

ledamot eller suppleant i arbetsrådet skall upphöra att gälla.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de

uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet, av den lydelse bilaga1

till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

1 Denna bilaga, som här utelämnats, är lika lydande med det vid propositionen fogade

lagförslaget utom såtillvida, att i nämnda förslag gjorts en redaktionell jämkning av övergångsbestämmelsen

samt att 3 § första punkten i det remitterade förslaget hade följande lydelse:

Angående handläggningen av ärende, som avses i denna lag, skall i övrigt i tillämpliga

delar gälla vad om arbetsrådets verksamhet varit stadgat.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 mars

19/18.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 17 mars 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 5

mars 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter

och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet revisionssekreteraren L.

G. Ohlsson.

Lagrådet yttrade:

Stadgandet i 3 § första punkten synes icke hava blivit tillräckligt generellt

avfattat; exempelvis torde bestämmelsen i 9 § 10 mom. lagen om arbetstidens

begränsning, att klagan över arbetsrådets beslut ej må föras, näppeligen

bliva tillämplig å ärende som avses i förslaget. Det förordas därför,

att i nämnda punkt föreskrives att beträffande ärende, som avses i lagen,

skall i övrigt i tillämpliga delar vad som finnes stadgat om arbetsrådet

gälla arbetarskyddsstyrelsen.

Ur protokollet:

llcngt Larson.

2 — liihang till riksdagens protokoll 194-8. I sand. Nr 193.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 19 mars 1948.

N ii r v a rande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 19 mars

1948 avgivna utlåtande över det den 5 mars 1948 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter

och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet, samt hemställer att förslaget,

efter ändring av 3 § i enlighet med vad lagrådet hemställt samt vidtagande

av en redaktionell jämkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

Muns Iryckeri, Esselte alu Slockholni 1948

816431

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:442 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till sjöarbetstidslag. s. 9 i texten
  2. 2LU 1948:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter, som tillkom s. 5 i texten
  3. SU 1948:148 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående inrättande av en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspektionen m. in. jämte i ämnet v a45 i texten