Med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet
1948-03-19 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:193, Med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
1
Nr 193.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter
och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet;
given Stockholms slott den 19 mars 1948.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen
av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 193.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
Förslag
till
Lag
om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter,
som tillkomma arbetsrådet.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
De uppgifter och befogenheter, som enligt lag eller författning tillkomma
arbetsrådet, skola, med iakttagande av vad nedan sägs, i stället tillkomma
arbetarskyddsstyrelsen.
2 §.
I handläggningen av ärende, som avses i denna lag, skola såsom ledamöter
i arbetarskyddsstyrelsen deltaga, förutom en eller flera befattningshavare
i styrelsen, representanter för arbetsgivare och arbetstagare, utsedda
i enlighet med vad hittills gällt rörande utseende av sådana ledamöter i
arbetsrådet och suppleanter för dem.
3 §.
Beträffande ärende, som avses i denna lag, skall i övrigt i tillämpliga
delar vad som finnes stadgat om arbetsrådet gälla arbetarskyddsstyrelsen.
Därvid skall föreskrift, som avser arbetsrådets ordförande eller hans ställföreträdare,
i stället avse generaldirektören i arbetarskyddsstyrelsen eller
dennes ställföreträdare och föreskrift, som angår annan utan förslag utsedd
ledamot av arbetsrådet, i stället avse den eller de befattningshavare i styrelsen
Konungen bestämmer.
4 §.
Närmare föreskrifter angående arbetarskyddsstyrelsens handläggning av
ärende, som avses i denna lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949. Från och med nämnda dag
skall förordnande att för tiden efter 1948 års utgång vara ledamot eller
suppleant i arbetsrådet icke vidare gälla.
Kungl. Maj.ts proposition nr 193.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående lagstiftning
om överflyttande å en nyinrättad arbetarskyddsstyrelse av arbetsrådets
uppgifter och befogenheter, därvid han anför följande.
Tidigare denna dag har Kungl. Maj :t på min föredragning beslutat att
till riksdagen avlåta proposition med förslag om inrättande från och med
den 1 januari 1949 av ett nytt ämbetsverk, benämnt arbetarskyddsstyrelsen.
Detta ämbetsverk avses skola övertaga dels från riksförsäkringsanstalten
uppgiften att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen dels ock från
arbetsrådet de uppgifter och befogenheter som enligt arbetstidslagarna och
andra lagar tillkomma rådet. Jag anhåller nu att få till behandling uppdaga
vissa frågor om beredande av representation för arbetsgivare och
arbetstagare i det nya ämbetsverket.
Gällande bestämmelser om arbetsrådets sammansättning.
Arbetsrådet har huvudsakligen att taga befattning med ärenden rörande
lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning (allmänna arbetstidslagen),
de speciella arbetstidslagarna, nämligen lantarbetstidslagen, arbetstidslagen
för detaljhandeln, arbetstidslagen för hotell, restauranger och
kaféer samt butikstängningslagen. I fråga om arbetstidslagarna åligger det
arbetsrådet att på därom framställd begäran avgöra, huruvida respektive
lag äger tillämpning å visst arbete eller å viss arbetstagare, att i andra
frågor rörande tillämpningen av nämnda lagar avgiva utlåtanden samt
pröva ansökningar om dispenser från i lagarna föreskrivna bestämmelser
om arbetstid in. in. Beträffande butikstängningslagen ankommer det på
arbetsrådet att på begäran träffa avgörande, huruvida lagen äger tillämpning
å viss försäljning eller visst öppethållande av butik samt att i övrigt
avgiva utlåtanden rörande lagens tillämpning. — Arbetsrådet tillkommer
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 193.
därjämte vissa uppgifter i avseende å tillämpningen av bageriarbetstidslagen,
1940 års förordning angående yrkesmässig automobiltrafik samt
lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande
eller hälsofarligt arbete.
De gällande bestämmelserna om arbetsrådets organisation, om beslutförhet
m. m. återfinnas i 9 § av lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens
begränsning. Enligt nämnda paragraf består arbetsrådet av minst
sju ledamöter, vilka utses av Konungen för en tid av två år i sänder. Av
ledamöterna skola två utses bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar
av arbetsgivare, vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa minst
50 000 arbetare, samt två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar
av arbetare, som räkna minst 50 000 medlemmar. För
nämnda fyra ledamöter skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så
många suppleanter. Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke
kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar
Konungen en av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en
till ställföreträdare för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna
skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna
föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten. Ärenden, som behandlas
av arbetsrådet, må avgöras av fem ledamöter, så ock av fyra, där
de äro om beslutet ense. Flera än sju ledamöter må ej deltaga i behandlingen
av ärende inför arbetsrådet. Vid besluts fattande skola lika antal
representanter för arbetsgivare och arbetare samt minst en lagfaren ledamot
bland dem, som utsetts utan förslag, vara närvarande.
Enligt 9 § lantarbetstidsiagen den 8 juni 1945 (nr 265) skola för tjänstgöring
i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i nämnda lag,
av Konungen för viss tid utses två med jordbruksförhållanden förtrogna
ledamöter. En ledamot skall utses bland personer, föreslagna av de svenska
arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och vid tjänstgöring i arbetsrådet
ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar;
en ledamot skall utses bland personer, föreslagna av landsorganisationen
i Sverige, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av
dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar. För
var och en av ledamöterna skola i enahanda ordning utses minst två suppleanter,
av vilka en bör vara förtrogen med förhållandena inom trädgårdsskötseln.
Därjämte stadgas i nämnda paragraf, att vid arbetsrådets behandling
av ärende enligt lantarbetstidsiagen skola närvara båda de ledamöter,
vilka utsetts i ovan angiven ordning, eller för dem utsedda suppleanter samt
att i övrigt bestämmelserna i förut omnämnda 9 § allmänna arbetstidslagen
i tillämpliga delar skola äga motsvarande giltighet.
Jämlikt 11 § arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli 1942 (nr 652)
skola för tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärenden, som avses
i nämnda lag, utses två med detaljhandelns förhållanden förtrogna
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
ledamöter. En ledamot skall utses bland personer, föreslagna av de svenska
arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och vid tjänstgöring i arbetsrådet
ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar;
en ledamot skall utses bland personer, föreslagna av
landsorganisationen, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av dess
ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar. För var
och en av ledamöterna utses i enahanda ordning minst två suppleanter, förtrogna
med förhållandena inom detaljhandeln eller annan verksamhet, som
avses i lagen.
Enligt bestämmelser i 9 § arbetstidslagen för hotell, restauranger och
kaféer den 23 maj 1947 (nr 216) skola vidare särskilda partsrepresentanter,
vilka äro förtrogna med förhållandena inom hotell-, restaurang- och
kafénäringen, utses att tjänstgöra i arbetsrådet vid handläggning av ärende
som avses i nämnda lag. Dessa bestämmelser äro överensstämmande med
motsvarande bestämmelser i lantarbetstidslagen och arbetstidslagen för
detaljhandeln.
Jämlikt 13 § butikstängningslagen den 29 juni 1945 (nr 422) skola vid
handläggning av ärende enligt nämnda lag i arbetsrådet deltaga två med
förhållandena inom lagens tillämpningsområde förtrogna ledamöter, av
vilka en skall utses bland personer, föreslagna av de svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd, och en bland personer, föreslagna av landsorganisationen.
I detta hänseende liksom i fråga om förordnande av suppleanter,
tjänstgöringsförhållanden in. in. överensstämmer butikstängningslagen
med de speciella arbetstidslagarna.
Arbetarskyddskommitténs förslag om beredande av partsrepresentatiom
i det nya ämbetsverket.
I det betänkande (SOU 1946:88), som ligger till grund för den inledningsvis
omnämnda propositionen, har 1938 års arbetarskyddskommitté föreslagit
att det nya ämbetsverket skulle tillskapas genom att det nuvarande
arbetsrådet med bibehållet namn ombildades till ett centralt ämbetsverk,
vilket övertoge jämväl uppgiften att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen.
Till motivering för detta förslag har kommittén anfört, att de synpunkter
som varit bestämmande för partsrepresentation vid prövning och avgörande
av ärenden enligt arbetstidslagarna kunde åberopas även då fråga
vore om handläggning av vissa ärenden enligt arbetarskyddslagen och med
stöd därav meddelade föreskrifter. Även här finge det anses vara av betydelse
att genom en partsrepresentation tillföra det prövande organet erforderlig
sakkunskap och tillförsäkra avgörandena största möjliga auktoritet.
Det vore enligt kommitténs mening också betydelsefullt, om man
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 193.
vid handläggningen av ärenden enligt arbetarskyddslagen kunde draga
nytta av den praxis, som utbildats vid prövning av ärenden jämlikt arbetstidslagarna,
och de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av dessa
lagar. För att så skulle kunna ske syntes den mest ändamålsenliga lösningen
vara, att det uppdroges åt det enligt reglerna i 1930 års lag om
arbetstidens begränsning tillsatta arbetsrådet att jämväl pröva och avgöra
de ärenden, som rörde arbetarskyddslagstiftningen. Fn viss begränsning
härvidlag vore dock nödvändig. Medverkan av partsrepresentanter vid
handläggningen av ärenden enligt arbetarskyddslagen syntes främst böra
ifrågakomma i sådana ärenden som rörde förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare, och därvid företrädesvis frågor av synnerlig vikt eller
större principiell innebörd. Ärenden av löpande natur som avsåge tillämpning
av lagens bestämmelser i speciella fall och som ej vore av särskild vikt
med hänsyn till förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, enklare
dispensärenden, tekniska frågor o. s. v. borde handläggas utan medverkan
av partsrepresentanter.
Rörande omfattningen av partsrepresentanters deltagande i arbetarskyddsärenden
har kommittén anfört följande.
Med hänsyn till att frågor rörande arbetstidslagarnas tillämpning obligatoriskt
handläggas i närvaro av partsrepresentanter anser kommittén sig
bora föreslå, att liknande ärenden enligt arbetarskyddslagen prövas och
avgöras på samma sätt. Sålunda böra i regel viktigare ärenden, som gälla
arbetarskyddslagens arbetstidsbestämmelser, såsom arbetstid, raster, ledighet
för natt- och veckovila, handläggas i närvaro av partsrepresentanter.
Detsamma föreslås beträffande ärenden, som avse överflyttning av arbetsgivaransvaret
till särskild arbetsförestandare. Härutöver böra arbetarskyddsärenden
huvudsakligen av principiell betydelse eller allmängiltig
natur göras till föremål för handläggning i närvaro av partsrepresentation.
Bland dylika ärenden må här framhållas frågor angående speciell skyddsutrustning
för arbetstagare inom visst yrke eller viss verksamhetsgren och
ärenden rörande tillämpning av vissa bestämmelser om skyddsombud. Likaså
böra förslag till författningar och skyddsföreskrifter på arbetarskyddets
område underställas arbetsrådets prövning.
Kommittén har icke ansett det möjligt alt uppräkna de slag av ärenden,,
som skulle behandlas med partsrepresentation. Huvudlinjerna härför borde
lämpligen uppdragas i ämbetsverkets instruktion och arbetsordning. Därutöver
borde verkets chef givas möjlighet att, när han så funne lämpligt,
besluta, att ärende skulle handläggas i närvaro av partsrepresentanter.
I fråga om sättet för utseende av partsrepresentanter i det nya ämbetsverket
har kommittén erinrat, att i kommitténs förslag till arbetarskyddslag
icke upptagits några bestämmelser härutinnan, utan endast angivits, att
representanter för arbetsgivare och arbetstagare skulle deltaga i handläggningen
i den omfattning och den ordning Kungl. Maj :t närmare förordnade.
Bestämmelser i detta hänseende borde enligt kommitténs mening
upptagas i instruktionen för det nya ämbetsverket. I stort sett borde gälla
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
samma grunder som för utseende av ledamöter i det nuvarande arbetsrådet.
Kommittén förutsatte därvid att — i varje fall till dess en kommande
revision av arbetstidslagstiftningen genomförts — de ledamöter, som utsåges
enligt arbetstidslagarna jämväl förordnades att tjänstgöra vid den slutliga
handläggningen av ärenden rörande arbetarskyddslagen. Bestämmelser
om den ordning, i vilken partsrepresentanter att deltaga i ärenden
enligt arbetarskyddslagen skulle utses, behövde alltså icke meddelas utan
endast föreskrifter om i vilka slag av ärenden, partsrepresentanter skulle
deltaga.
Kommittén har vidare anfört, att vid behandling av arbefarskyddsärenden,
vilka tillhörde de verksamhetsgrenar som avses i de speciella arbetstidslagarna
— lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln och
arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer — borde kunna tillämpas
samma ordning som vid handläggning i arbetsrådet av ärenden enligt
nämnda lagar. Som partsrepresentanter skulle alltså från vardera sidan
närvara en ledamot, utsedd enligt allmänna arbetstidslagen, och en ledamot,
utsedd för ärenden enligt respektive speciallag. Denna regel borde
följas vid behandlingen av arbetarskyddsfrågor, som fölle inom de verksamhetsområden
som avses i nämnda speciallagar, även om dessa med avseende
på arbetstidens reglering icke gällde för hela området på grund
av de i lagarna meddelade undantagsbestämmelserna.
Kommittén har vidare anfört att vid handläggning av arbetarskyddsärenden,
vid vilkas avgörande partsrepresentanter skulle deltaga, borde
liksom i det nuvarande arbetsrådet närvara tre opartiska ledamöter. Dessa
borde utgöras av generaldirektören och två byråchefer i det nya ämbetsverket.
Kommittén utginge från att, såsom föreslagits beträffande partsrepresentanterna,
dessa ledamöter utsåges enligt bestämmelserna i allmänna
arbetstidslagen. Vid förfall för generaldirektören borde dennes ställföreträdare
fungera som ordförande. Vidare ansåge kommittén, att varje byråchef
i det nya ämbetsverket — kommittén har föreslagit att detta skulle
organiseras på sex byråer — borde beredas möjlighet att deltaga i avgörande
av ärende, vid vars handläggning partsrepresentanter skulle närvara.
Detta syntes enklast kunna ordnas genom att övriga byråchefer i
verket utsåges till suppleanter för de båda byråchefer, som utsetts till
ordinarie ledamöter. I den mån ett ärende berörde en byrå, vars chef vore
suppleant, borde denne sålunda inkallas att i stället för en av de sistnämnda
ledamöterna med beslutanderätt deltaga i ärendets handläggning.
1 vissa fall kunde det vara lämpligt att flera byråchefer inom ämbetsverket
närvoro vid rådets behandling av ett ärende. Något hinder härför
borde ej föreligga. 1 beslutet borde dock endast två byråchefer få deltaga,
av vilka den ene borde vara chefen för den byrå, till vilken ärendet hörde.
Genom den av kommittén i enlighet med det anförda föreslagna anordningen
av partsrepresentationen vunnes enligt kommitténs mening, att gäl
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
lande bestämmelser i arbetstidslagarna om handläggningen av däri omförmälda
ärenden kunde bibehållas. Det må anmärkas, att kommittén förutsatt,
att beslutanderätten vid handläggning av arbetarskyddsfrågor med
partsrepresentanter skulle regleras på samma sätt som gäller för besluts
fattande i arbetsrådet. Kommittén har också, i anslutning till vad som en«
ligt 9 § 8 mom. allmänna arbetstidslagen gäller för arbetsrådet, ansett att
i brådskande fall beslut borde kunna meddelas av det nya ämbetsverkets
chef eller vid förfall för honom hans ställföreträdare eller alternativt av
chefen eller vederbörande byråchef. Närmare bestämmelser härom borde
meddelas i instruktionen för arbetsrådet, därvid tillika borde föreskrivas,
att i denna ordning meddelade beslut skulle anmälas vid nästföljande sammanträde
med partsrepresentanter.
Vad angår handläggningen av sådana ärenden, som för närvarande ankomma
på arbetsrådets prövning, har kommittén förklarat, att det kunde
ifrågasättas om icke vederbörande byråchef i det nya ämbetsverket borde
bemyndigas att fatta beslut i vissa ärenden. Då detta skulle nödvändiggöra
ändring av allmänna arbetstidslagen, ansåge sig kommittén dock icke
böra framlägga förslag i detta hänseende, utan borde frågan upptagas till
prövning i samband med en blivande revision av arbetstidslagstiftningen.
Kommittén har slutligen till övervägande upptagit frågan om bex-edande
av representation för tjänstemannaintressena vid handläggningen av ärenden,
däri partsrepresentanter skola deltaga. Härutinnan har kommittén
anfört, att den mellanställning, som vissa tjänstemän, framförallt arbetsledare,
intoge i förhållande till arbetsgivarna och de egentliga kroppsarbetarna,
onekligen syntes motivera ett visst behov av en tjänstemannarepresentation.
Även för de kontorsanställda kunde en viss representation vara >
av värde. Enligt kommitténs mening borde man icke förutsätta att tjänstemannaintresset
kunde tillvaratagas genom arbetstagarrepresentanterna; i
vissa fall vore det icke uteslutet, att arbetsgivarrepresentanterna företrädde
tjänstemännens intressen. Enligt kommitténs mening syntes skäl tala för
att tjänstemannarepresentation tillfördes det nya ämbetsverket. Detta
kunde ske genom att utvidga verkets sammansättning och låta flera ledamöter
deltaga i besluten eller genom att bibehålla den nuvarande sammansättningen
och låta tjänstemännen företrädas av en särskild representant
på arbetstagarsidan eller alternativt låta dessa representeras genom expert.
Kommittén har härefter erinrat, att i en av arbetsrådets ordförande,
generaldirektören John Nordin, verkställd utredning rörande tjänstemanna-''
representation i arbetsdomstolen, arbetsrådet och försäkringsrådet — angående
denna utrednings innehåll och däröver avgivna yttranden hänvisas
till proposition nr 45/1947 — föreslagits, att tjänstemannarepresentationen
i arbetsrådet skulle åvägabringas på det sätt, att en suppleant i rådet skulle
utses efter förslag av tjänstemännens centralorganisation (TCO) och att
denna suppleant skulle inkallas för tjänstgöring i sådana ärenden, som
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
berörde tjänstemannaförhållanden. Det syntes kommittén som om denna
regel lämpligen borde tillämpas även vid handläggning av arbetarskyddsärenden,
som gällde tjänstemännen.
Angående ordnandet av tjänstgöringsförhållandena i förevarande fall har
kommittén anfört följande.
Tjänstgöringen synes i allmänhet kunna ordnas så, att tjänstemannarepresentanten
inkallas i stället för ordinarie ledamot. Dock bör det enligt
kommitténs mening vara möjligt att i särskilda fall begagna sig av det förfarande,
som tillämpas av det nuvarande arbetsrådet vid handläggning av
sådana ärenden inom lantarbetstidslagens tillämpningsområde, som beröra
trädgårdsnäringen, nämligen att inkalla suppleant, som är särskilt förtrogen
med förhållandena inom denna näringsgren, även om ordinarie ledamot
ej har förfall. Det synes böra ankomma på ordföranden att på förhand
bestämma, i vilka ärenden tjänstemannarepresentant skall inkallas såsom
ledamot. Med hänsyn till att tvekan kan råda om innebörden av begreppet
tjänsteman, kan det givetvis i vissa fall uppstå svårighet att avgöra, huruvida
visst ärende berör tjänstemannaförhållanden. Skulle det emellertid
under handläggningen av ett ärende — på grund av förebragt utredning
eller eljest — visa sig, att tjänstemannarepresentant lämpligen bort närvara,
torde ärendet i regel utan olägenhet kunna bordläggas för inkallande
av sådan representant.
Yttrandena.
I de yttranden, som avgivits över arbetarskyddskommitténs betänkande,
har endast i några enstaka fall framförts några särskilda synpunkter i anledning
av vad kommittén föreslagit i fråga om partsrepresentation i det
nya ämbetsverket.
Riksförsäkringsanstalten anser sålunda, att partsrepresentationen vid
handläggning av vissa ärenden inom ämbetsverket torde kunna ordnas i
huvudsak enligt de grunder kommittén uppdragit härför i sitt förslag.
Likaså syntes kommitténs förslag rörande deltagande av opartiska ledamöter
i handläggning av sådana ärenden, om vilka här vore fråga, lämpligen
kunna följas. I avgörandet av dessa ärenden skulle sålunda deltaga
partsrepresentanter samt ledamöter av verksstyrelsen i viss ordning, men
besluten skulle givetvis, framhåller anstalten, vara att betrakta såsom fattade
av verksstyrelsen och skulle följaktligen, liksom i övriga ärenden, utfärdas
i verksstyrelsens namn. Närmare föreskrifter om ärendenas handläggning
och ordningen för deras avgörande syntes böra meddelas i instruktion
och arbetsordning för det nya verket.
Lantbruksstgrelsen anför, att med hänsyn till den ökade betydelse som
eu utvidgad arbetarskyddslagstiftning kornme att få för jordbruket — särskilt
med tanke på den alltjämt fortgående mekaniseringen inom detsamma
— det vore av vikt, att handläggningen inom arbetsrådet av hithörande
frågor skedde under medverkan av representanter från denna
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 193.
näringsgren. I den föreslagna partsrepresentationen borde därför beredas
plats även för sakkunniga i fråga om jordbruket och dess binäringar.
Arbetsrådet, som i princip tillstyrker förslaget att utsträcka rådets beslutanderätt
att avse även vissa frågor rörande arbetarskyddet i egentlig
mening, anför vidare följande.
För att den av kommittén föreslagna konstruktionen skall kunna formellt
genomföras synes nödvändigt att vissa jämkningar företagas i bestämmelserna
i den nya arbetarskyddslagen och den allmänna arbetstidslagen. I
kommitténs tidigare avlämnade förslag till ny arbetarskyddslag angives
nämligen i 61 §, att i den slutliga handläggningen av vissa ärenden enligt
nämnda lag, varom Konungen närmare förordnar, skola deltaga representanter
för arbetsgivare och arbetstagare. Då kommitténs mening är att
övriga ärenden skola handläggas av arbetsrådet, organiserat såsom ett vanligt
centralt ämbetsverk, synes detta böra direkt komma till uttryck i lagtexten,
enär eljest sistnämnda slag av ärenden skulle komma att behandlas
av rådet enligt bestämmelserna i den allmänna arbetstidslagen.
På grundval härav har arbetsrådet föreslagit viss ändrad lydelse av den
föreslagna 61 § i arbetarskyddslagen, varjämte rådet ansett att i 9 § 1 mom.
allmänna arbetstidslagen borde intagas ett stadgande om att arbetsrådet
vid handläggningen av ärenden enligt arbetarskyddslagen hade den sammansättning,
varom särskilt vore stadgat.
Arbetsrådet har slutligen anfört, att det med hänsyn till det nya arbetsrådets
betydligt vidgade uppgifter och den i viss mån ovanliga konstruktionen
av det nya verket kunde ifrågasättas om det icke vore mest rationellt
att utbryta bestämmelserna om det nuvarande arbetsrådets sammansättning
ur 9 § arbetstidslagen och i en särskild lag om arbetsrådet sammanföra
reglerna för det nya verkets organisation.
Beträffande frågan vilka arbetarskyddsärenden som skola avgöras i närvaro
av partsrepresentanter har arbetsrådet ifrågasatt om det icke vore
riktigast att i lagen uppräkna de ärenden som skulle handläggas i denna
ordning. Då för närvarande erfarenhet saknades på detta område och det
vore enklare att efter hand vidtaga nödiga ändringar i instruktionen för
arbetsrådet än i arbetarskyddslagen ansåge sig rådet dock icke böra påyrka
en sådan uppräkning. Bland de ärenden, som borde avgöras med
partsrepresentanter, kunde, utöver de av kommittén angivna, nämnas ärenden
rörande arbetarskyddslagens tillämpning och ärenden angående meddelande
av vitesföreläggande och förbud.
Landsorganisationen framhåller, att i ett par förbundsyttranden — från
svenska handelsarbetareförbundet och svenska kommunalarbetareförbundet
ifrågasatts utvidgning av den till arbetsrådet knutna partsrepresentationen.
Landsorganisationen yttrar härom, att även med en utökning av
de ordinarie representanterna till tre å vardera sidan det intresse som förestavat
dessa förslag, nämligen att rådet tillföres allsidigast möjliga partsexpertis,
icke skulle kunna tillgodoses, och så torde ej heller bliva fallet,
Kungl. Maj.ts proposition nr t93.
11
därest man valde metoden att i stället för ordinarie representant i särskilda
fall inkalla suppleant. Landsorganisationen fortsätter.
Emellertid är intresset i fråga av sådan vikt, att man synes böra överväga
någon praktisk form för att vid rådets behandling av ärenden, i vilka de
ordinarie representanterna icke kunna anses besitta erforderlig sakkunskap,
med rådet adjungera särskilda representanter från de berörda parternas
sida, förslagsvis rådgivande delegerade, företrädande från arbetarskyddssynpunkt
viktigare branscher eller yrkesområden. Ett dylikt delegeradesystem
skulle ej endast tillföra arbetsrådet praktisk specialkunskap för bedömande
av beslutens riktighet eller ändamålsenlighet utan också tillförsäkra
rådets avgöranden och verksamhet över huvud ökat intresse och förtroende
från parternas sida.
Tjänstemännens centralorganisation erinrar att centralorganisationen i
sitt yttrande över det av generaldirektören Nordin framlagda förslaget till
ordnande av representation för tjänstemännen i arbetsdomstolen, arbetsrådet
och försäkringsrådet uttalat, att när den nya arbetarskyddslagen
genomfördes frågan om tjänstemännens representation i arbetsrådet komme
i ett nytt läge. Otvivelaktigt komme också rådet att få handlägga ett flertal
frågor, som vore synnerligen betydelsefulla ur tjänstemannasynpunkt.
Sålunda kunde erinras om önskvärdheten av att arbetarskyddslagstiftningen
verkligen utbyggdes att även omfatta kontorsarbetet. Vidare hade
kommittén föreslagit, att säkerhetskommitté skulle inrättas även vid dylika
arbetsställen.
Centralorganisationen fortsätter.
En annan fråga, i vilken tjänstemännen ha speciella intressen att bevaka,
är frågan om den av kommittén föreslagna rätten att överflytta arbetsgivaransvar
på särskild arbetsföreståndare. Detta berör tjänstemannagruppernas
ställning och dylika ärenden kunna säkerligen ofta vara av
ganska ömtålig beskaffenhet. Därtill kommer, att för all arbetsledande
personal arbetsrådets praxis beträffande arbetarskyddslagstiftningen måste
vara av synnerligen stor betydelse. Över huvud taget är det mycket angeläget
för tjänstemännen och deras organisationer att kunna följa arbetstidslagstiftningens
allmänna utformning genom den praxis, som skapas i
arbetsrådet, och samma sak gäller av naturliga skäl praxis på arbetarskyddslagstiftningens
område.
Med anledning av dessa förhållanden anser centralorganisationen det synnerligen
motiverat, att tjänstemännen beredes särskild representation i arbetsrådet.
Partsrepresentanterna borde sålunda utökas till 3 + 3, varvid
tjänstemännen borde erhålla rätt att föreslå en representant.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 193.
Departementschefen.
Av skäl som arbetarskyddskommittén anföi''t tillstyrker jag, att i arbetarskyddsstyrelsens
handläggning av på styrelsen ankommande ärenden
skola i viss utsträckning deltaga representanter för arbetsgivare och arbetstagare.
Jämväl beträffande frågan i vilken omfattning detta skall ske synes
arbetarskyddskommitténs förslag kunna i allt väsentligt följas. Med hänsyn
till det pågående utredningsarbetet angående en revision av arbetstidslagstiftningen
synes det sålunda befogat att tills vidare alla ärenden enligt
nämnda lagar skola såsom hittills avgöras med partsrepresentanter såsom
bisittare. På grund härav böra också alla ärenden rörande tillämpningen
av sådana stadganden i arbetarskyddslagen som angå arbetstiden och dess
förläggning avgöras i denna ordning. Särskilt talar härför den omständigheten,
att dessa bestämmelser ha så nära anknytning till arbetstidslagstiftningen,
att det otta måste inträffa att i ett och samma ärende såväl arbetarskyddslagen
som någon av arbetstidslagarna är att tillämpa. I enlighet
med vad kommittén föreslagit böra vidare ärenden, som avse överflyttning
av arbetsgivaransvaret till särskild arbetsföreståndare, avgöras i närvaro
av partsrepresentanter även då fråga är om tillämpning av arbetarskyddslagen.
Såsom kommittén anfört böra i övrigt arbetarskyddsärenden av
principiell betydelse eller allmängiltig natur handläggas i denna ordning.
I det förslag till arbetarskyddslag, som tidigare denna dag remitterats
till lagrådet, har upptagits ett stadgande (71 §) av innebörd att det skall
ankomma på Kungl. Maj :t att förordna, i vilken utsträckning och i vilken
ordning representanter för arbetsgivare och arbetstagare skola deltaga i
arbetarskyddsstyrelsens handläggning av ärenden enligt arbetarskyddslagen.
Det kunde i och för sig synas finnas anledning att i själva lagen
reglera dessa förhållanden, särskilt med hänsyn därtill att arbetsrådets
sammansättning och funktioner för närvarande äro angivna i arbetstidslagstiftningen.
En tänkbar lösning är härvid att, såsom arbetsrådet antytt,
ersätta de nuvarande reglerna i arbetstidslagarna om arbetsrådets organisation
med en särskild lagstiftning om arbetarskyddsstyrelsens sammansättning
i vissa slag av ärenden. Då ett centralt ämbetsverk tillskapas för
att handha arbetarskydds- och arbetstidslagarnas tillämpning synes det
emellertid icke vara erforderligt att i lag reglera hur detta ämbetsverk skall
vara sammansatt vid handläggningen av vissa ärenden, utan torde det få
anses tillfyllest att, såsom arbetarskyddskommittén ansett, bestämmelser
härom inflyta i verkets instruktion och arbetsordning. Härtill kommer den
praktiska synpunkten, att det kan vara lämpligt att under en övergångstid
pröva den nya ordningen för handläggningen av arbetarskyddsärenden för
att utröna dels vilka sådana ärenden som lämpligen böra avgöras i närvaro
av partsrepresentanter och dels om de valda formerna för partsrepresentationen
äro de lämpligaste.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 193.
I sistnämnda hänseende vill jag särskilt anmärka att, därest kommitténs
förslag genomföres, särskilda partsrepresentanter skola finnas för ärenden
som angå verksamhetsområden, beträffande vilka arbetstiden regleras av
de särskilda arbetstidslagarna. Det synes kunna ifrågasättas om något
verkligt behov av sådana specialrepresentanter föreligger och om icke behovet
av sakkunskap på skilda områden kunde tillgodoses genom särskilda
sakkunniga eller experter. Landsorganisationen synes i sitt yttrande ha
uttalat sig för lämpligheten av en sådan anordning. Emellertid torde
denna fråga för arbetstidslagstiftningens del komma att bli föremål för
övervägande vid den pågående översynen av denna lagstiftning. Med hänsyn
härtill synes det icke böra ifrågakomma att nu göra någon ändring
i den ordning, som hittills tillämpats i detta hänseende vid handläggningen
av ärenden enligt arbetstidslagarna. Vid sådant förhållande torde emellertid
också kommitténs förslag att särskilda partsrepresentanter skola finnas
även för prövning av arbetarskyddsärenden på de verksamhetsområden,
varom nu är fråga, böra godtagas i avbidan på resultatet av arbetstidsutredningens
arbete.
Kommitténs förslag till ordnande av partsrepresentationen i det nya ämbetsverket
är i vissa avseenden oklart. Anledningen härtill torde huvudsakligen
vara, att kommittén ansett benämningen arbetsrådet böra övergå
å det nyinrättade, för arbetarskyddet och arbetstidsärendena gemensamma
ämbetsverket. Kommittén synes ha tänkt sig att man härigenom skulle
kunna undgå att göra ändring i arbetstidslagarna och de övriga lagar och
författningar — butikstängningslagen, lagen angående tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete, lagen angående semesterns längd för
vissa arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete och förordningen
angående yrkesmässig automobiltrafik — däri arbetsrådet tilllagts
viss befogenhet. Som en konsekvens härav har kommittén ansett att
bestämmelserna i allmänna arbetstidslagen om arbetsrådets utseende och
sammansättning alltjämt skulle gälla. Bl. a. skulle det nya ämbetsverkets
chef och vissa andra befattningshavare i verket utses att vara opartiska
ledamöter i arbetsrådet. Genom vad sålunda föreslagits skulle emellertid
arbetsrådet alltjämt komma att bestå såsom en självständig myndighet vid
sidan av det nyinrättade ämbetsverket. Detta skulle medföra uppenbara
olägenheter. Exempelvis skulle en dispensansökan angående minderårigs
användande till övertid i vissa fall rätteligen böra behandlas dels av arbetsrådet
i den i allmänna arbetstidslagen angivna sammansättningen och dels
av samma personer i egenskap av befattningshavare och särskilda ledamöter
i det nya ämbetsverket. Vissa olägenheter skulle undvikas, om i enlighet
med kommitténs förslag ämbetsverket övertoge benämningen arbetsrådet,
men därav skulle å andra sidan också, såsom arbetsrådet papekat,
följa en viss förvirring. Ärenden enligt arbetarskyddslagen, som vid ett
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
bifaH bil detta förslag skulle handläggas av arbetsrådet, skulle nämligen
ankomma på det nya ämbetsverket att avgöra — i många fall utan medverkan
av partsrepresentanter — och icke av det enligt allmänna arbetstidslagen
utsedda arbetsrådet.
Av nu angivna skäl anser jag det nödvändigt att de uppgifter och befogenheter
som tillkomma det nuvarande arbetsrådet även formellt överflyttas
på det nya ämbetsverket och att arbetsrådet således upphör att vara
en självständig institution.
I sak har jag emellertid intet att invända mot kommitténs tanke att vid
handläggningen av ärende, som skall avgöras i närvaro av partsrepresentanter,
de nuvarande reglerna för arbetsrådet tagas till mönster. I enlighet
härmed bör dylikt ärende kunna avgöras av fem ledamöter eller, därest
samtliga äro ense, av fyra ledamöter, dock att av partsrepresentanterna lika
många skola närvara från vardera sidan. Såsom opartiska ledamöter böra
kunna ingå, förutom generaldirektören i arbetarskyddsstyrelsen, som är
självskriven såsom ordförande, en eller flera befattningshavare i styrelsen.
Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma vilka befattningshavare,
som skola ifrågakomma såsom ledamöter eller suppleanter. Därvid
torde böra beaktas önskvärdheten av att en eller flera av dessa besitta
domarkompetens.
Vad härefter angår partsrepresentanterna torde dessa böra utses i enlighet
med vad hittills gällt i fråga om utseende av sådana ledamöter i
arbetsrådet och suppleanter för dem. Till övervägande bör därjämte upptagas
frågan om beredande av representation för tjänstemannaintressena.
Denna fråga behandlades i proposition nr 45 till 1947 års riksdag. I enlighet
med denna proposition löstes frågan om representation för tjänstemännen
i arbetsdomstolen. Beträffande arbetsrådet sköts frågan på framtiden
i avvaktan på prövningen av arbetarskyddskommitténs förslag. Kommittén
har förordat den lösning, som föreslogs i den till grund för nyssnämnda
proposition liggande utredningen. I denna utredning föreslogs, att i samtliga
arbetstidslagar skulle införas bestämmelse att förslagsrätt i fråga om
partsrepresentanter skulle tillkomma de svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd, landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation.
Det förutsattes att en suppleant skulle utses i enlighet med det av
sistnämnda organisation avgivna förslaget och att denne skulle inträda såsom
ledamot i arbetsrådet i stället för en av de ordinarie ledamöterna å
arbetarsidan, när tjänstemannamål förekomme till behandling i rådet.
Emot denna lösning av frågan gjordes vid remissbehandlingen av förslaget
icke några egentliga invändningar såvitt förslaget berörde arbetsrådet. I
förevarande sammanhang har emellertid tjänstemännens centralorganisation
påyrkat, att antalet partsrepresentanter i det nya ämbetsverket skulle
bestämmas till tre på vardera sidan, därvid tjänstemännen skulle äga rätt
att utse en representant. Såsom skäl härför har åberopats att vissa ärenden
enligt arbetarskyddslagen vore av stor betydelse för tjänstemännen. För
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 193.
min del kan jag emellertid icke ansluta mig till detta yrkande. Enligt min
uppfattning böra nämligen flera än sju ledamöter icke lämpligen på en gång
tjänstgöra i den med partsrepresentanter förstärkta arbetarskyddsstyrelsen.
Med hänsyn härtill torde tjänstgöringsförhållandena lättast kunna
ordnas i enlighet med det förslag som utredningsmannen på sin tid avgav
och till vilket arbetarskyddskommittén anslutit sig. Jag tillstyrker fördenskull
att detta förslag nu lägges till grund för frågans lösning.
I det föregående har jag förklarat mig anse att frågan om partsrepresentationens
ordnande i arbetarskyddsstyrelsen borde regleras i ämbetsverkets
instruktion och arbetsordning. Beträffande ärenden som för närvarande
handläggas av arbetsrådet är emellertid att märka, att arbetsrådets sammansättning
är reglerad i lag. En lagändring är sålunda här erforderlig.
Då frågan om arbetarskyddsstyrelsens sammansättning i arbetstidsärenden
såsom tidigare nämnts torde komma att bli föremål för övervägande av
arbetstidsutredningen, synes en lagändring nu lämpligen böra begränsas
att avse meddelande av föreskrift om överflyttande å arbetarskyddsstyrelsen
av de uppgifter och befogenheter som tillkomma arbetsrådet ävensom
de föreskrifter som i övrigt äro oundgängligen erforderliga för att möjliggöra
den nya ordningen för ärendenas prövning.
På grund av det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter
som tillkomma arbetsrådet. Förslaget upptager i 1 § en allmän
regel av innehåll, att de uppgifter och befogenheter, som enligt lag eller
författning tillkomma arbetsrådet, i stället skola tillkomma arbetarskyddsstyrelsen.
I 2 § har föreskrivits, att i handläggningen av ärende, som avses
i lagen, skola såsom ledamöter i arbetarskyddsstyrelsen deltaga, förutom
en eller flera befattningshavare i styrelsen, representanter för arbetsgivare
och arbetstagare, utsedda i enlighet med vad hittills gällt rörande utseende
av sådana ledamöter i arbetsrådet och suppleanter för dem. Då tjänstemännens
centralorganisation redan för närvarande har förslagsrätt beträffande
utseende av partsrepresentanter i arbetsrådet, erfordras ingen särskild
bestämmelse för att möjliggöra tjänstemannarepresentation i styrelsen
i den form jag förordat. Härvid är dock att märka, att enligt de särskilda
arbetstidslagarna tjänstemännens centralorganisation icke har förslagsrätt
beträffande utseende av sådana särskilda ledamöter, som avses i
dessa lagar. Den enligt allmänna arbetstidslagen utsedde tjänstemannarepresentanten
bör emellertid tjänstgöra även i tjänstemannamål som avse
tillämpningen av någon av de särskilda arbetstidslagarna. En tjänstemannarepresentant
för enbart dylika mål skulle uppenbarligen få mycket
ringa rutin i fråga om arbetet i arbetarskyddsstyrelsen, varför det synes
mig mindre lämpligt att göra någon ändring i fråga om förslagsrätten vid
utseende av ledamöter enligt de särskilda arbetstidslagarna.
i lagförslagets 3 § föreskrivcs, alt angående handläggningen av ärende,
som avses i lagen, skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad om arbets
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 193.
rådets verksamhet varit stadgat samt att därvid föreskrift som avser arbetsrådets
ordförande eller hans ställföreträdare i stället skall avse generaldirektören
i arbetarskyddsstyrelsen eller dennes ställföreträdare och
föreskrift som angår annan utan förslag utsedd ledamot av arbetsrådet i
stället skall avse den eller de befattningshavare i styrelsen Konungen bestämmer.
Här åsyftas närmast de bestämmelser i allmänna arbetstidslagen
som avse behandlingen av brådskande ärenden. De särskilda kompetensföreskrifter,
som finnas stadgade för nuvarande opartiska ledamöter i
arbetsrådet, falla däremot ej in under den föreslagna bestämmelsen.
I lagförslaget har slutligen såsom en 4 § upptagits en bestämmelse att
närmare föreskrifter angående arbetarskyddsstyrelsens handläggning av
ärende som avses i lagen meddelas av Konungen. Den föreslagna lagen
förutsättes vidare skola i administrativ ordning kompletteras jämväl med
föreskrifter, som reglera arbetarskyddsstyrelsens handläggning av arbetarskyddsärenden
med deltagande av partsrepresentanter. I dessa föreskrifter
bör angivas att de ledamöter i styrelsen, som utsetts enligt arbetstidslagarnas
bestämmelser, skola utan särskilt förordnande tjänstgöra som
partsrepresentanter även i arbetarskyddsärenden som skola handläggas i
denna ordning. Jämväl i övrigt böra dessa bestämmelser anknyta till vad
för närvarande gäller om arbetsrådets handläggning av på rådets prövning
ankommande ärenden. I administrativ ordning torde dock icke kunna
meddelas bestämmelser om rätt för arbetarskyddsstyrelsen att i arbetarskyddsärenden
låta höra vittnen vid allmän domstol på sätt som i fråga
om arbetstidsärenden är stadgat i 9 § 7 mom. allmänna arbetstidslagen.
Denna möjlighet torde dock sakna praktisk betydelse.
Den föreslagna lagen bör träda i kraft den 1 januari 1949. Då arbetsrådet
skall upphöra, synes i en övergångsbestämmelse böra föreskrivas, att från
och med nämnda dag förordnande att för tiden efter 1948 års utgång vara
ledamot eller suppleant i arbetsrådet skall upphöra att gälla.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de
uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet, av den lydelse bilaga1
till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Lars Lemne.
1 Denna bilaga, som här utelämnats, är lika lydande med det vid propositionen fogade
lagförslaget utom såtillvida, att i nämnda förslag gjorts en redaktionell jämkning av övergångsbestämmelsen
samt att 3 § första punkten i det remitterade förslaget hade följande lydelse:
Angående handläggningen av ärende, som avses i denna lag, skall i övrigt i tillämpliga
delar gälla vad om arbetsrådets verksamhet varit stadgat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
17
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 mars
19/18.
Närvarande:
justitieråden Lawski,
Gyllenswärd,
Nissen,
regeringsrådet Kuylenstierna.
Enligt lagrådet den 17 mars 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 5
mars 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter
och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet revisionssekreteraren L.
G. Ohlsson.
Lagrådet yttrade:
Stadgandet i 3 § första punkten synes icke hava blivit tillräckligt generellt
avfattat; exempelvis torde bestämmelsen i 9 § 10 mom. lagen om arbetstidens
begränsning, att klagan över arbetsrådets beslut ej må föras, näppeligen
bliva tillämplig å ärende som avses i förslaget. Det förordas därför,
att i nämnda punkt föreskrives att beträffande ärende, som avses i lagen,
skall i övrigt i tillämpliga delar vad som finnes stadgat om arbetsrådet
gälla arbetarskyddsstyrelsen.
Ur protokollet:
llcngt Larson.
2 — liihang till riksdagens protokoll 194-8. I sand. Nr 193.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 19 mars 1948.
N ii r v a rande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 19 mars
1948 avgivna utlåtande över det den 5 mars 1948 till lagrådet remitterade
förslaget till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter
och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet, samt hemställer att förslaget,
efter ändring av 3 § i enlighet med vad lagrådet hemställt samt vidtagande
av en redaktionell jämkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Särnmark.
Muns Iryckeri, Esselte alu Slockholni 1948
816431
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1948:442 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till sjöarbetstidslag. s. 9 i texten
- 2LU 1948:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter, som tillkom s. 5 i texten
- SU 1948:148 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående inrättande av en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspektionen m. in. jämte i ämnet v a45 i texten