Sök i Ratio Lex

Med förslag till nya avlöningsreglementen m. m

1948-04-16 · 365 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 365 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:225, Med förslag till nya avlöningsreglementen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

1

Nr 225.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till nya

avlöningsreglementen m. m.; given Stockholms slott

den 16 april 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Sammanfattning.

De i samband med 1947 års allmänna lönereglering utfärdade avlöningsreglementena

erhöllo i enlighet med 1947 års riksdags beslut endast provisorisk

giltighet för tiden 1 juli 1947—30 juni 1948. Genom propositionen

framläggas förslag Lill definitiva avlöningsreglementen för tillämpning från

och med den 1 juli 1948. Reglementsförslagen ha, sedan yttranden rörande

erfarenheterna från de provisoriska reglementenas tillämpning inhämtats

från ett stort antal myndigheter ävensom från tjänstemännens huvudorganisationer,

utarbetats under medverkan av företrädare för olika förvaltningsområden.

Härvid ha de i utlåtandena anförda synpunkterna beaktats i största

möjliga utsträckning, varjämte reglementstexten underkastats en grundlig

formell revision i förenklande syfte. Ändringar i sakligt hänseende i förhållande

till nu gällande reglementen ha föreslagits endast på enstaka punkter,

1 llihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

där administrativa och andra skäl med särskild styrka talat för en sådan

jämkning. Beträffande dispositionen av författningsmaterialet innebära reglementsförslagen

en ändring i så måtto, att avlöningsbestämmelserna för

befattningshavare med anställning i viss statsunderstödd verksamhet inarbetats

i förslaget till definitivt statens allmänna avlöningsreglemente samt

att avlöningsbestämmelserna för nomadlärare och vissa befattningshavare

vid sjukvårdsanstalter, barnhem, skolhem och arbetsstugor inarbetats i förslaget

till avlöningsreglementet för folkskolan. I fråga om grunderna för

riksdagens medverkan ansluter sig propositionen till det förslag i nämnda

hänseende som förelädes 1947 års riksdag, med beaktande dock av riksdagens

ställningstagande vid detta tillfälle med avseende å utfärdandet av

övergångsbestämmelser. I propositionen lämnas en utförlig specialmotivering

till reglementsförslagen.

I propositionen behandlas vidare frågor om sjötillägg in. m. och om löneturen

vid tillämpning av reglerad befordringsgång samt vissa spörsmål, som

sammanhänga med avlöningsstaternas uppställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225■

O

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 16 april 19k8.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller,

Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterrerg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till nya avlöningsreglementen

in. m.

Departementschefen anför.

Inledning.

Med verkan från och med den 1 juli 1947 har genomförts en allmän lönereglering

för tjänstemän (beställningshavare, lärare) vid den civila och

den militära statsförvaltningen, de högre kommunala skolorna, de statsunderstödda

sinnesslö- och epileptikerskolorna, folkskolan och skogsvårdsstyrelserna.

Från och med den 1 januari 1948 har en lönereglering enligt

samma grunder genomförts för å personalförteckning upptagna tjänstemän

vid hushållningssällskapen. Löneregleringen har icke omfattat lärare

i övningsämnen vid statliga och statsunderstödda kommunala skolor.

Av de författningar, som utfärdats i samband med löneregleringen, har

statens löneplansförordning, vilken innehåller själva lönebeloppen, definitivt

godkänts av riksdagen. De utfärdade nya avlöningsreglementena ha i

enlighet med av riksdagen fattat beslut erhållit provisorisk giltighet för tiden

1 juli 1947—30 juni 1948. Det har förutsatts, att förslag till nya reglementen

skulle framläggas för 1948 års riksdag.

Beträffande de provisoriska avlöningsreglementenas tillkomst må erinras

om följande.

De allmänna grunderna för 1947 års lönereglering godkändes av 1946

års riksdag vid dess höstsession (prop. nr 333, r. skr. nr 528). Det för

riksdagen framlagda förslaget anslöt sig väsentligen till vad som förordats

av 1945 års lönekommitté i dess betänkande I med förslag till statliga löneplaner

in. in. (SOU 1946:48). Utöver nya lönebelopp för flertalet grupper

av statliga tjänstemän samt lärare vid det statsunderstödda kommunala

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

skolväsendet avsåg 1946 års riksdagsbeslut vissa frågor, som ingingo såsom

väsentliga led i själva löneavvägningen.

1945 års lönekommitté framlade härefter den 11 mars 1947 betänkande

II med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente in. in. (SOU 1947:

23). Häri berördes löneavvägningen för vissa ytterligare personalgrupper

samt andra frågor, som icke upptagits i kommitténs första betänkande.

Kommittén framlade i betänkandet förslag till följande författningar, nämligen

statens löneplansförordning, statens allmänna avlöningsreglemente,

de högre kommunala skolornas avlöningsreglemente av år 1947, folkskolans

avlöningsreglemente av år 1947 samt avlöningsregleinentet för nomadlärare

av år 1947. Lönekommittén avgav vidare den 14 april 1947 förslag

till avlöningsreglementet av år 1947 för de statsunderstödda skolorna för

bildbara sinnesslöa m. fl. samt den 15 april 1947 förslag till avlöningsreglementet

för militära beställningshavare. Om samtliga de av lönekommittén

framlagda förslagen hade enighet uppnåtts vid förhandlingar med

tjänstemännens huvudorganisationer.

Lönekommitténs förslag till avlöningsreglementen möttes i flera remissyttranden,

i vissa fall under erkännande av det teoretiskt riktiga i lönekommitténs

uppläggning, av en starkt kritisk inställning, företrädesvis ur

synpunkten av reglementenas praktiska användbarhet. Med hänsyn till att

invändningarna mot sakinnehållet däremot voro av mera begränsad räckvidd

ansågos reglementsförslagen godtagbara såsom underlag för sakbehandlingen

i riksdagen. Hithörande frågor underställdes 1947 års riksdag

genom proposition med förslag till statens löneplansförordning m. m. (nr

281). Såsom bilagor till statsrådsprotokollet fogades härvid i oförändrat skick

1945 års lönekommittés förslag till avlöningsreglementen. I propositionen

förordades emellertid vissa sakliga ändringar i förhållande till vad av lönekommittén

föreslagits; vidare upptogos i propositionen vissa frågor, i vilka

förslag icke framlagts av lönekommittén.

För att i möjligaste mån tillmötesgå de under remissbehandlingen framförda

önskemålen i fråga om reglementenas utformning hade redan före

avgivandet av propositionen i ämnet inom finansdepartementet påbörjats

en formell överarbetning av reglementsförslagen. Härom uttalades i propositionen

bland annat, att vid föranstaltandet av översynen förutsatts

att Kungl. Maj :t skulle erhålla befogenhet att svara för reglementenas utredigering.

Vidare uttalades, att det vid överarbetningen kunde komma att

övervägas att jämka den föreslagna grupperingen av författningsmaterialet

på skilda reglementen.

Med avseende å frågan om riksdagens medverkan vid löneförfattningarnas

tillkomst innebar Kungl. Maj :ts förslag i överensstämmelse med vad

som förordats av lönekommittén, att statens löneplansförordning men icke

de särskilda avlöningsreglementena skulle till sin lydelse godkännas av

riksdagen. Riksdagen föreslogs skola bemyndiga Kungl. Maj :t att dels i

huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen förordats utfärda

avlöningsreglementen för närmare angivna grupper av befattningshavare,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

5

dels under vissa förutsättningar och i viss omfattning vidtaga ändringar

i sålunda utfärdade reglementen, dels ock utfärda övergångsbestämmelser.

Under riksdagens behandling av Kungl. Maj :ts förslag (statsutskottets

uti. nr 233, r. skr. nr 442) erinrades om den kritik reglementsförslagen rönt

under remissbehandlingen och om den pågående formella överarbetningen.

Riksdagen fann sig icke böra frånhända sig möjligheten att granska framlagda

reglementsförslag ur synpunkten av deras praktiska användbarhet. En

dylik granskning befanns emellertid i dåvarande läge vara utesluten. Riksdagen

ansåg sig med hänsyn härtill icke kunna medgiva, att Kungl. Maj :t erhöll

bemyndigande att utfärda annat än sådana provisoriska bestämmelser, som

erfordrades för den allmänna löneregleringens ikraftträdande och för genomförande

av de beslut i sakfrågor, till vilka riksdagen då hade att taga

ställning. Härvid förutsattes, att genomarbetade reglementsförslag komme

att underställas 1948 års riksdag, varefter definitiva avlöningsreglementen

skulle utfärdas. Riksdagen förklarade sig emellertid samtidigt ha funnit

de synpunkter beaktansvärda, vilka legat till grund för Kungl. Maj ds

förslag om formerna för riksdagens medverkan vid avlöningsbestämmelsernas

tillkomst. Den slutliga prövningen av själva principfrågan om riksdagens

medverkan borde lämpligen äga rum i samband med ställningstagandet

vid 1948 års riksdag till de nya reglementsförslagen.

I vad avsåg övergångsbestämmelser uttalade riksdagen, att ett bemyndigande

för Kungl. Maj d att utfärda sådana bestämmelser i samband med löneregleringens

ikraftträdande av naturliga skäl icke kunde undvaras. Riksdagen

vore däremot icke beredd att lämna ett generellt bemyndigande att

utfärda övergångsbestämmelser i samband med sådana sakliga ändringar

i utfärdade reglementen, vilka framdeles komme att underställas riksdagens

prövning.

Sedan förutnämnda formella överarbetning av reglementsförslagen slutförts,

ha i enlighet med riksdagens beslut utfärdats avlöningsreglementen

med giltighet för tiden 1 juli 1947—30 juni 1948. Såsom i propositionen till

1947 års riksdag förutskickades, innebära de utfärdade reglementena en viss

ändrad gruppering av författningsmaterialet i förhållande till 1945 års

lönekommittés förslag. Bland annat ha sålunda avlöningsbestämmelserna

för militära beställningshavare inarbetats i statens allmänna avlöningsreglemente.

Vidare ha i ett särskilt avlöningsreglemente sammanförts avlöningsbestämmelserna

för befattningshavare med anställning i viss statsunderstödd

verksamhet, därvid jämväl medtagits vissa kategorier, vilka icke omfattades

av 1945 års lönekommittés förslag, nämligen å personalförteckning

upptagna tjänstemän vid skogsvårdsstyrelser och -— från och med den 1

januari 1948 — hushållningssällskap. De för skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen

meddelade bestämmelserna grunda sig på av riksdagen

i särskilda sammanhang fattade löneregleringsbeslut.

I sin berättelse för verksamhetsåret 1946/47 ha riksdagens revisorer under

§ 29 lämnat en redogörelse för gjorda iakttagelser rörande de under

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

innevarande budgetår gällande avlöningsförfattningarna in. in. Efter att

ha berört de svårigheter och det ökade arbete för myndigheterna, som föranletts

av den av statsmakterna beslutade omräkningen av tjänstemännens

lönetur i samband med löneregleringen, samt efter att ha ingått på

olika frågor sammanhängande med den reglerade befordringsgång, som

samtidigt med löneregleringen införts för vissa personalgrupper, ha revisorerna

gjort bl. a. följande allmänna uttalanden rörande avlöningsregJementena.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att åtskilliga erinringar ur såväl

saklig som formell synpunkt riktats jämväl mot statens allmänna avlöningsreglemente

(motsvarande reglementen). I anledning härav vilja revisorerna

uttala, att det med hänsyn till de speciella förhållanden, under

vilka löneregleringsarbetet måst fullgöras, får anses förklarligt att vissa

brister kommit att vidlåda det nya avlöningssystemet. Revisorerna tänka

härvid bl. a. på den knappa tid som stått till buds för arbetets bedrivande

samt på de svårigheter vid författningarnas redigering, som orsakats av

lönekommitténs bundenhet vid de med personalorganisationerna träffade

överenskommelserna. Erkännas må för övrigt, att de nya reglementena i

icke oväsentliga avseenden innebära förenklingar, framför allt på grund

av den ökade omfattning i vilken olika hjälptabeller kommit till användning.

Den omarbetning av de ursprungliga författningsförslagen som verkställts

efter remissbehandlingen har vidare medfört vissa förbättringar, icke

minst i vad gäller reglementenas uppställning. Fortfarande kvarstå dock

brister i olika avseenden. Såsom tidigare omnämnts har också 1947 års

riksdag förutsatt, att genomarbetade reglementsförslag skola underställas

riksdagen, innan vederbörande avlöningsförfattningar kunna definitivt godkännas.

I syfte att förbereda framläggandet av förslag till definitiva avlöningsreglementen

ha den 5 december 1947 följande myndigheter anbefallts att

inkomma med yttrande rörande de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen

av de nya avlöningsreglementena, nämligen fångvårdsstyrelsen, försvarets

civilförvaltning, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och

Bohus samt Värmlands län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, generaltullstyrelsen,

kontrollstyrelsen, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, kommerskollegium,

lotsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

domänstyrelsen och försvarets fabriksstyrelse. Tillfälle att

avgiva yttrande har vidare beretts statstjänstemännens riksförbund, statstjänarkartcllen

och tjänstemännens centralorganisation.

Statens lönenämnd har vid utarbetandet av sitt yttrande haft tillgång till

övriga yttranden.

Utarbetandet av förslag till definitiva reglementen har synts lämpligen

böra ske under medverkan av företrädare för den praktiska administrationens,

statens lönenämnds och 1945 års lönekommittés synpunkter på avlöningsförfattningarna.

För ändamålet har inom finansdepartementet varit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 225.

7

tillsatt en särskild beredning, vilken med chefen för departementets löneoch

pensionsavdelning B. A. Nevrell såsom ordförande bestått av krigsrådet

i försvarets civilförvaltning E. T. H. Ström, byråchefen i telegrafstyrelsen

S. G. Wold, byrådirektören i statens lönenämnd A. V. L. Rydback

och huvudsekreteraren hos 1945 års lönekommitté, kanslirådet i finansdepartementet

F. C. W. Ericson. Vidare har vid överarbetningen av folkskolans

avlöningsreglemente medverkat byråchefen i skolöverstyrelsen J. O.

Ulne.

Överläggningar angående de nya avlöningsbestämmelserna ha hållits med

tjänstemännens huvudorganisationer, statstjänarkartellen, stats tjänstemännens

riksförbund och tjänstemännens centralorganisation.

Utöver frågan om definitiva avlöningsreglementen anmälas i det följande

frågor om sjötillägg till beställningshavare vid försvaret och om löneturen vid

tillämpning av reglerad befordringsgång samt vissa spörsmål, som sammanhänga

med avlöningsstaternas uppställning. Av dessa frågor må i detta

sammanhang endast spörsmålet om sjötillägg närmare beröras.

De tidigare gällande bestämmelserna angående sjötillägg för försvarets

beställningshavare upptogos med endast mindre redaktionella ändringar

i det för innevarande budgetår utfärdade avlöningsreglementet. 1945 års

lönekommitté uttalade emellertid i sitt betänkande II, att sjötilläggsbestämmelserna

vore tämligen komplicerade och karakteriserades av en mycket

långt driven differentiering, varför de borde upptagas till förutsättningslös

prövning i samband med en blivande allmän översyn av särskilda tilläggsförmåner;

de ändrade bestämmelserna borde retroaktivt tillämpas från och

med den 1 oktober 1947. I propositionen 1947: 281 förordades i allt väsentligt

lönekommitténs förslag beträffande tilläggsförmånerna, och det förutsattes

att önskemålet om igångsättande av en allmän översyn av dessa

snarast skulle kunna förverkligas. Vad sålunda anförts föranledde icke något

uttalande från riksdagens sida (r. skr. nr 442).

1955 års lönekommitté har efter verkställd utredning den 18 februari

1948 överlämnat förslag angående sjötillägg m. m., innefattat i en promemoria

jämte författningsförslag (i stencil). Om det av lönekommittén framlagda

förslaget har enighet uppnåtts vid förda förhandlingar med statstjånstemånnens

riksförbund och tjänstemännens centralorganisation.

Over lönekommitténs förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av

försvarets civilförvaltning, chefen för marinen, statskontoret, statens lönenämnd

och statens sakrevision.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

I. Allmänna synpunkter på avlöningsförfattningarna.

Tidigare gällande avlön in g sbestämmelser. De avlöningsreglementen,

som gällde intill den 1 juli 1947, voro, såvitt här är i fråga.

1) civila avlöningsreglementet,

2) civila icke-ordinariereglementet,

3) militära avlöningsreglementet,

4) militära icke-ordinariereglementet,

5) manskapsavlöningsreglementet,

6) avlöningsreglementet för de högre kommunala skolorna,

7) avlöningsreglementet för de statsunderstödda skolorna för bildbara

sinnesslöa in. fl.,

8) avlöningsreglementet för ordinarie befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna,

9) folkskolans avlöningsreglemente samt

10) avlöningsreglementet för nomadlärare.

Härtill kommo vissa avlöningsförfattningar, vilka utfärdats i form av

kungörelser men sakligt sett voro av avlöningsreglementes natur, nämligen

kungörelserna

1942: 637 med avlöningsbestämmelser för vård- och ekonomipersonal vid

läroanstalterna för blinda, dövstumskolorna samt vårdanstalterna för blinda

och dövstumma med komplicerat lyte,

1942: 638 med avlöningsbestämmelser för vård- och ekonomipersonal vid

försvarsväsendet,

1943: 854 med avlöningsbestämmelser för vård- och ekonomipersonal vid

statens skyddshem samt statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar

och flickor samt

1944: 510 med avlöningsbestämmelser för ekonomipersonal vid statens

sj uksköterskeskola.

För liknande personal vid statens sinnessjukhus samt karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet meddelades avlöningsbestämmelserna icke i

författningsform.

Beträffande hushållningssällskapen meddelades i vederbörande statsbidragskungörelse

vissa summariska bestämmelser angående minimilöner

m. in.

Till avlöningsreglementena anslötos övergångsbestämmelser. På motsvarande

sätt meddelades tilläggsbestämmelser separat för de olika reglementena.

Ursprungligen sökte man såvitt möjligt i en enda författning sammanföra

de till ett visst reglemente hörande tilläggsbestämmelserna. Emellertid

visade det sig i en del fall, att tilläggsbestämmelser av samma innebörd

borde meddelas till skilda avlöningsreglementen, och för flera reglementen

gemensamma tilläggsbestämmelser meddelades då i särskild författning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds proposition nr 225.

Beträffande avlöningsbestämmelsernas fördelning på olika reglementen

må anmärkas följande.

Fördelningen på olika reglementen skedde i första hand efter de skilda

förvaltningsområdena. Bestämmelserna för den civila statsförvaltningens

olika grenar sammanfördes dock. Härigenom kommo exempelvis bestämmelserna

för den statliga lärarpersonalen att meddelas i samma reglemente

som bestämmelserna för civila statstjänstemän i allmänhet men åtskilda

från bestämmelserna för lärarpersonalen vid de högre kommunala skolorna;

detta förhållande påkallade särskild uppmärksamhet vid tillkomsten av

avlöningsreglementet för de högre kommunala skolorna, i det att civila avlöningsreglementet

och civila icke-ordinariereglementet då måste kompletteras

med särskilda bestämmelser för att reglera avlöningsförhållandena

vid lärares övergång från högre kommunal till statlig skola. Vad angår

gränsdragningen mellan de civila och militära reglementena, hänfördes till

dessa senare reglementen ej endast militär och civilmilitär personal. Den

civila personalen inom försvarsväsendets olika institutioner fördelades på

reglementena, i stort sett så att de civila reglementena tillämpades vid försvarets

centrala förvaltningar och de militära reglementena vid de förband

och institutioner, som pläga betecknas såsom försvarskrafterna; de militära

reglementena tillämpades dock även för sådan personal vid de centrala

förvaltningarna, som avlönades från sakanslag. Vid en av riksräkenskapsverket

företagen personalstatistisk undersökning avseende årsskiftet 1943/

44 visade det sig, att uppgiftslämnarna i många fall icke kunde med bestämdhet

uppgiva, för vilken personal civila icke-ordinariereglementet tilllämpades

och för vilken personal motsvarande militära reglemente tillämpades.

I direktiven för 1945 års lönekommittés arbete framhölls, att det

borde övervägas, huruvida civila och militära icke-ordinariereglementena

borde sammanslås.

En annan indelningsgrund vid avlöningsbestämmelsernas uppdelning pa

olika reglementen har i vissa fall varit anställningsformen. En konsekvent

genomförd indelning efter denna grund har dock endast tillämpats inom

statsförvaltningen med undantag av försvaret; civila avlöningsreglementet

gjordes tillämpligt på ordinarie tjänstemän, civila icke-ordinariereglementet

på icke-ordinarie tjänstemän. Inom försvaret tillämpades samma indelning

endast i viss utsträckning. I fråga om den militära personalen behandlades

sålunda avlöningsförhållandena för icke-ordinarie officerare och

underofficerare i militära avlöningsreglementet men för icke-ordinarie personal

av manskaps grad i manskapsavlöningsreglementet, som för övrigt

omfattade även ordinarie manskap. Avlöningsförmånerna för den icke-ordinarie

civilmilitära personalen reglerades icke i militära avlöningsreglementet,

vilket medförde vissa komplikationer då en tidigare svävande fråga om

anställningsformen för viss civilmilitär personal genom kungörelsen 1944:

195 löstes så, att extra ordinarie anställning skulle tillämpas. För personal

vid det statsunderstödda undervisningsväsendet meddelades avlöningsbestäm

mel serna i ett och samma reglemente oberoende av anställningsformen.

Det må här framhållas, att avlöningsbestämmelsernas uppdelning på olika

reglementen varit historiskt betingad, i det att löneregleringarna eller i

varje fall arbetet på dem skett successivt för de särskilda förvaltningsområdena

och personalgrupperna.

Beträffande de särskilda reglementenas uppställning är till en början att

märka, att denna i fall, där reglementet omfattar personal inom olika för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

valtningsområden eller med olika anställningsform, mer eller mindre utpräglat

skett med förvaltningsområdet eller personalgruppen såsom indelningsgrund.

Civila avlöningsreglementets första tredjedel är utformad som

ett efter sakinnehåll uppställt reglemente, men därefter följa huvudtitelsoch

verksvis uppställda, i vissa fall tämligen omfattande bestämmelser, vilka

skola gälla såsom tillägg till eller undantag från de i det föregående meddelade

bestämmelserna. I civila icke-ordinariereglementet följa, efter särskilda

kapitel för de olika anställningsformerna (extra ordinarie tjänstemän,

extra tjänstemän, aspiranter), på liknande sätt tilläggs- och undantagsbestämmelser

för olika förvaltningsområden. Militära avlöningsreglementet

upptager efter bestämmelser för de ordinarie beställningshavarna

bestämmelser för de extra ordinarie. Militära icke-ordinariereglementet och

avlöningsreglementena för det statsunderstödda undervisningsväsendet

upptaga särskilda kapitel för varje anställningsform. I manskapsavlöningsreglementet

meddelas däremot bestämmelser för ordinarie och icke-ordinarie

beställningshavare tämligen parallellt, och detsamma gäller beträffande

avlöningsreglementet för nomadlärare, vilket i väsentliga delar hänvisar till

folkskolans avlöningsreglemente och i övrigt endast innehåller vissa specialbestämmelser.

I övrigt påkalla främst två förhållanden uppmärksamhet i detta sammanhang.

Det ena avser löneplanernas intagande i omedelbar anslutning till avlöningsföreskrifterna.

I dessa funnos tillhopa 26 på olika sätt betecknade

löneplaner intagna, vilka emellertid i åtskilliga fall helt eller delvis voro

likalydande. Det andra förhållandet är, att avlöningsreglementena i icke

obetydlig utsträckning, ehuru icke konsekvent, förutom bestämmelser om

avlöningsförmånerna innehöllo stadganden om tjänstemännens skyldigheter

i olika avseenden ävensom rent organisatoriska bestämmelser, såsom om

inrättande av tjänster. Dessa bestämmelser meddelades icke i ett sammanhang,

utan funnos insprängda bland själva avlöningsbestämmelserna.

De provisoriska avlöningsreglementena. De för tilllämpning

under tiden 1 juli 1947—30 juni 1948 utfärdade avlöningsreglementena

äro

1) statens allmänna avlöningsreglemente,

2) 1947 års avlöningsreglemente för befattningshavare med anställning

i viss statsunderstödd verksamhet,

3) 1947 års avlöningsreglemente för folkskolan samt

4) 1947 års avlöningsreglemente för nomadlärare.

Reglementena kompletteras av en för dem gemensam kungörelse med

övergångsbestämmelser (1947:553). Vidare har utfärdats en för reglementena

gemensam kungörelse med tilläggsbestämmelser (1947:554). Sistnämnda

kungörelse har emellertid med hänsyn till det under detta budgetår

rådande provisoriet givits formen av en författning, som i väsentliga stycken

endast hänvisar till tidigare gällande bestämmelser.

I det följande användas för de under innevarande budgetår gällande reg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

lementena vissa förkortade benämningar, vilka införts genom kungörelserna

med övergångs- och tilläggsbestämmelser, nämligen

Saar för statens allmänna avlöningsreglemente,

Ars för 1947 års avlöningsreglemente för befattningshavare med anställning

i viss statsunderstödd verksamhet,

Arf för 1947 års avlöningsreglemente för folkskolan och

Arn för 1947 års avlöningsreglemente för nomadlärare.

Utfärdandet av de provisoriska avlöningsreglementena innebär, att motsvarigheten

till de avlöningsföreskrifter, som tidigare meddelats i 10 reglementen,

4 kungörelser och 2 brev, numera innefattas i 4 reglementen. Bestämmelserna

ha fördelats på olika reglementen efter förvaltningsområde,

däremot ej efter tjänstemännens anställningsform. Saar motsvarar civila

avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet, militära avlöningsreglementet,

militära icke-ordinariereglementet, manskapsavlöningsreglementet

samt avlöningsbestämmelserna för olika grupper av vård- och ekonomipersonal.

Ars motsvarar avlöningsreglementena för de högre kommunala

skolorna, de statsunderstödda sinnesslö- och epileptikerskolorna och

skogsvårdsstyrelserna ävensom de i statsbidragskungörelser meddelade avlöningsbestämmelserna

för hushållningssällskapen. Arf och Arn motsvara

folkskolans avlöningsreglemente respektive avlöningsreglementet för nomadlärare.

Saar är uppställt efter sakinnehåll; exempelvis återfinnas under rubriken

semester samtliga härutinnan gällande bestämmelser för statstjänstemännen.

I det av 1945 års lönekommitté upprättade författningsförslaget

hade specialbestämmelserna för olika grupper av tjänstemän inarbetats i

den löpande texten, men vid den överarbetning, som föregick reglementets

utfärdande, gjordes inom varje paragraf en sådan uppdelning, att under en

rubrik »A. Allmänna bestämmelser» upptagas huvudbestämmelserna i ämnet,

under det att specialbestämmelser upptagas under rubriken »B. Särskilda

bestämmelser» med underrubrik för det verk eller det förvaltningsområde,

för vilket specialbestämmelsen gäller. Olika institutioner av samma karaktär

men tillhörande olika huvudtitlar — exempelvis försvarets läroverk, de

allmänna läroverken och navigationsskolorna — ha därvid upptagits under

gemensam rubrik. Detta har bidragit till att Saar till omfånget är betydligt

mindre än de motsvarande tidigare gällande författningai na sammantagna.

Ars är icke utformat som ett fullständigt avlöningsreglemente utan hänvisar

i väsentliga delar till Saar, så att det i huvudsak fungerar på samma

sätt som en kungörelse om utsträckt tillämpning av Saar. Efter ett inledningskapitel

upptager reglementet ett kapitel för de högre kommunala skolorna,

ett för sinnesslö- och epileptikerskolorna och ett för hushållningssällskapen

och skogsvårdsstyrelserna.

Arf är liksom Saar uppställt efter sakinnehåll.

Arn är på samma sätt som det tidigare nomadlärarreglementet utformat

som en hänvisningsförfattning till Arf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 225-

Ur avlöningsreglementena ha löneplanerna samt tabellerna över löneavdrag

och övertidsersättningar utbrutits och i stället sammanförts i en författning,

statens löneplansförordning. I förening med det sätt varpå löneregleringen

i övrigt skett har detta medfört, att antalet löneplaner kunnat

nedbringas från 26 till 5, vilket i sin tur möjliggjort utfärdandet av hjälptabeller

för avlöningsuträkningen.

I sitt betänkande II med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente

m. m. anförde 1945 års lönekommitté, att föreskrifter av allmänt administrativ

natur egentligen icke hade sin plats i avlöningsförfattningarna utan

helst borde sammanföras med en del utanför nämnda författningar meddelade

föreskrifter till en allmän verksstadga eller liknande; att sådana bestämmelser

meddelats i avlöningsförfattningar bidroge till att både avlöningsbestämmelserna

och de administrativa föreskrifterna bleve svåra att

överblicka. I avsaknad av eu allmän verksstadga hade kommittén måst bibehålla

föreskrifterna i avlöningsreglementet men där sammanfört dem i en

särskild avdelning. Ifrågavarande indelning av reglementsbestämmelserna

i allmänna förvaltningsbestämmelser och avlöningsbestämmelser, vilken lönekommittén

drev förhållandevis långt efter vad kommittén ansåg vara teoretiskt

riktigt, bibehölls vid den överarbetning av kommittéförslaget, som

föregick reglementenas utfärdande, och återfinnes sålunda i Saar och Arf.

I övrigt är att märka, att reglementenas utformning präglas av en strävan

till decentralisering. I viss utsträckning har sålunda reglementstexten

utbyggts med materiella bestämmelser i sådana fall, där de tidigare gällande

reglementena endast hänvisade till vad Kungl. Maj :t kunde komma att i

särskild ordning bestämma. Angivna förhållande framträder vid jämförelse

med det tidigare tillämpade avlöningssystemet på det sättet, att vissa

tilläggsbestämmelser inarbetats i själva reglementet; ett sådant inarbetande

har dock ej skett i någon större utsträckning. I den mån det ansetts nödvändigt

att i reglementena meddela bestämmelser om diskretionär prövning,

ha stadgandena därom i regel utformats så, att denna ankommer på Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på vederbörande myndighet.

I de tidigare reglementena stadgades däremot för vissa fall att prövningen

skulle ankomma på Kungl. Maj :t, under det att reglementena för andra fall

innehöllo direkt bemyndigande för viss myndighet att verkställa prövningen,

eller ock saknades bestämmelse om den, på vilken prövningen skulle ankomma.

Genom ändringen har åsyftats att samtidigt skapa möjlighet till

decentralisering och ernå full klarhet om vem som har ansvaret för prövningen

ifråga.

Yttrandena. I yttrandena rörande de erfarenheter, som vunnits vid

tillämpningen av de provisoriska avlöningsreglementena, ha på olika punkter

framställts förslag om sakliga ändringar. Till en del avse dessa jämkningar

i bestämmelser, som genom 1947 års lönereglering nytillskapats eller

fått ändrat innehåll; till en annan del är fråga om förslag som anmälts vid

tidigare löneregleringar men då ej iöranlett någon åtgärd. I vissa av yttran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

dena har under erinran om att avlöningsbestämmelserna tillkommit efter

förhandlingar med tjänstemännens huvudorganisationer framhållits, att

några mera väsentliga sakliga ändringar i bestämmelserna icke borde vidtagas,

med mindre vägande skäl kunde anföras för dem.

Ifrågavarande förslag om sakliga ändringar anmälas i det följande i anslutning

till de olika avlöningsbestämmelserna.

Beträffande avlöningsbestämmelsernas redaktionella utformning har i

yttrandena icke framställts någon erinran mot alt i samma avlöningsreglemente

meddelats avlöningsbestämmelser för tjänstemän med olika anställningsform

men tillhörande ett och samma förvaltningsområde.

Beträffande det sätt, varpå avlöningsbestämmelserna fördelats på olika

avlöningsreglementen efter förvaltningsområden, ha olika meningar kommit

till uttryck i yttrandena. Härom må nämnas följande.

Socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen och

lantmäteristyrelsen ha ansett, att sammanförandet till Saar av flera tidigare

gällande avlöningsreglementen medfört, att bestämmelserna blivit mindre

överskådliga och svårare att tillämpa. Våg- och vaitenbyggnadsstyrelsen

har ansett, att principen om sammanförande i en författning av bestämmelser

rörande löneförmåner för i stort sett samtliga befattningshavare inom

statsförvaltningen såsom sådan kunde godtagas.

Vissa civila myndigheter ha ansett, att avlöningsbestämmelserna för f ö rsvaret

icke borde meddelas i samma reglemente som skulle gälla för civilförvaltningen.

Väg- och vattenbyggnads styrelsen har anfört, att även om

principen om sammanförande till ett gemensamt reglemente kunde godtagas,

avlöningsbestämmelserna enligt styrelsens uppfattning skulle ha vunnit

i reda och överskådlighet, därest för de civila och militära tjänstemännen

meddelats föreskrifter i skilda reglementen. Även statskontoret och lantbruksstyrelsen

ha uttalat sig för en återgång till förhållandet med skilda

civila och militära reglementen. Förenämnda myndigheter ha icke ingått på

frågan huru gränsdragningen skulle ske mellan de civila och militära reglementena.

Å andra sidan har rikets allmänna kartverk uttalat, att fördelarna med ett

gemensamt civilt och militärt avlöningsreglemente äro så stora, att de uppväga

nackdelarna. Vid övergången till Saar uppstodo otvivelaktigt ganska

stora svårigheter i fråga om reglementets tillämpning. Det nya reglementets

omfattning och därmed följande relativa svåröverskådlighet är bl. a. beroende

på de många särskilda bestämmelserna för olika tjänsteområden,

främst försvaret. Fördelarna med ett gemensamt avlöningsreglemente äro

emellertid så stora, att de uppväga den nämnda nackdelen. Detta uttalande

grundas på den erfarenhet kartverket äger genom att vid verket finnas icke

blott civila tjänstemän utan även inbeordrad militär personal samt att kartverket

i stor utsträckning rekryterar sin personal frän försvarsväsendet.

Den uppställning som följts med de »särskilda bestämmelserna» sammanförda

under en huvudrubrik i de olika paragrafer, till vilka de höra, gör att

de icke verka störande vid användningen av reglementets gemensamma eller

allmänna bestämmelser.

Försvarets civilförvaltning har icke framställt önskemål om en återgång

till systemet med skilda civila och militära reglementen.

I vissa yttranden har föreslagits, att avlöningsbestämmelserna för huvuddelen

av det statliga undervisningsväsendet skola utbrytas ur

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 22-5.

Saar, och i vissa fall har förordats att dessa bestämmelser skola sammanföras

med avlöningsbestämmelserna för lärare vid högre kommunala skolor

till ett gemensamt reglemente. För vissa myndigheter synes det avgörande

motivet härför vara uppfattningen att särbestämmelserna för undervisningsväsendet

tynga Saar, medan andra myndigheter särskilt framhållit

olägenheten av att bestämmelserna i Ars för de högre kommunala skolorna

äro utformade såsom hänvisningsföreskrifter.

Sålunda har statskontoret uttalat, att ett särskilt avlöningsreglemente

borde meddelas för huvuddelen av det statliga undervisningsväsendet. Vid

utarbetandet av ett särskilt reglemente för undervisningsväsendet borde

övervägas, huruvida icke även viktiga grenar av det statsunderstödda skolväsendet

skulle kunna med fördel hänföras under samma reglemente.

Biksräkenskapsyerket bär, med hänsyn till att avlöningsförhållandena för

lärarpersonalen vid de statliga skolorna (med undantag av nomadskolorna''

och de högre kommunala skolorna i stort sett sammanfalla, ansett ändamålsenligt,

att avlöningsbestämmelserna för båda dessa kategorier av skolor sammanföras

till ett gemensamt, fristående avlöningsreglemente. Såsom ett ytterligare

skäl för ett sammanförande av avlöningsbestämmelserna har ämbetsverket

bl. a. erinrat om den pågående ombildningen av vissa högre kommunala

skolor till statliga skolor.

Skolöverstyrelsen har uttalat, att lärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden

vore av så speciell natur, att de avlöningsbestämmelser, som

gällde för andra kategorier av befattningshavare, i flera avseenden måste

kompletteras eller modifieras för att kunna tillämpas å lärare. På grund av

den allmänna uppställningen av Saar hade dessa särbestämmelser influtit

under ett flertal olika paragrafer. Föreskrifterna beträffande lärarna hade

därigenom blivit mindre överskådliga, vilket försvårat tillämpningen. Uppställningen

av Ars i form av hänvisningar till Saar hade överstyrelsen icke

ansett lämplig. Enligt överstyrelsens mening borde ett särskilt gemensam!

avlöningsreglemente utfärdas för lärare och rektorer vid statliga skolor och

högre kommunala skolor.

Vad angår de statsunderstödda sinnesslö- och epileptikerskolorna ha riksräkenskapsverket

och skolöverstyrelsen uttalat sig för att ett särskilt avlöningsreglemente

utfärdades för dem. Detta borde enligt skolöverstyrelsens

mening anknyta till folkskolans löneförhållanden, eftersom lärarna i stor

utsträckning överginge mellan dessa skolformer.

Beträffande folkskolans lärare har icke ifrågasatts annat än att ett särskilt

avlöningsreglemente för dem alltjämt skall finnas. Statskontoret har

i anslutning till sina i det föregående berörda uttalanden uttryckligen framhållit,

att under alla förhållanden erfordrades ett särskilt avlöningsreglemente

för folkskolorna. Riksräkenskapsverket har ansett, att avlöningsbestämmelserna

för nomadlärare utan olägenhet kunde infogas i folkskolans

avlöningsreglemente.

I fråga om skogsvårdsstyrelserna har skogsstyrelsen anfört, att

anordningen med Saar och Ars, av vilket det sistnämnda allenast innehåller

vissa undantags- och särbestämmelser men i övrigt i vederbörliga delar

hänvisar till Saar, för skogsvårdsstyrelserna innebär en avgjord försämring

i förhållande till tiden 1 juli 1946—30 juni 1947, då ett enda avlöningsreglemente

gällde för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare. Skogsstyrelsen

hade emellertid icke ansett sig böra framställa direkt yrkande i ämnet

utan endast velat bringa spörsmålet under omprövning; om systemet

med två avlöningsreglementen med tillhörande gemensamma tilläggsbestämmelser

bibehölles, borde genom styrelsens försorg eller på annat lämpligt

sätt en sammanställning av de för skogsvårdsstyrelserna gällande bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 225-

melserna utfärdas. Riksräkenskapsverket har icke funnit några skäl tala

emot att avlöningsbestämmelserna för hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna

meddelas i ett sammanhang.

I anslutning till sina förslag beträffande antalet avlöningsförfattningar

har statskontoret ifrågasatt, att med utfärdande av definitiva reglementen

skulle anstå, samt skolöverstyrelsen anfört att, i avbidan på färdigställandet

av det förordade lärarreglementet, Saar och Ars kunde tillsvidare gälla med

vissa av styrelsen föreslagna jämkningar.

Vad härefter angår reglementenas uppställning har i allmänhet i yttrandena

icke framställts invändning mot att reglementsbestämmelserna icke indelats

efter tjänstemännens anställningsform; exempelvis har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

särskilt framhållit, att Saar i jämförelse med de tidigare

reglementena är mera överskådligt genom att åtskilliga allmänna bestämmelser

sammanförts och gjorts gemensamma för ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän. Statskontoret har däremot den uppfattningen, att det

bleve lättare att snabbt utröna skiljaktigheterna i avlöningshänseende mellan

de olika anställningsformerna, om avlöningsbestämmelserna meddelades

separat för ordinarie och icke-ordinarie personal.

Vad angår reglementenas uppställning efter sakinnehållet har, såsom förut

nämnts, rikets allmänna kartverk uttalat, att den uppställning som i Saar

följts med de särskilda bestämmelserna sammanförda under en huvudrubrik

i de olika paragrafer, till vilka de höra, gör att de icke verka störande vid

användningen av reglementets gemensamma eller allmänna bestämmelser.

Statskontoret, lantbruksstyrelsen och lotsstyrelsen ha ansett lämpligare, att

särbestämmelserna utbrytas och sammanföras i slutet av reglementet; kontrollstyrelsen

ifrågasätter antingen en sådan placering eller ock att särbestämmelserna

utfärdas i en särskild tilläggsförfattning till Saar.

Såsom framgår av det förut anförda ha samtliga av frågan berörda myndigheter

riktat kritik mot att Ars utfärdats som en särskild tilläggsförfattning

till Saar.

Mot löneplanernas avskiljande från själva avlöningsreglementena och

sammanförande till statens löneplansförordning med därtill anknytande

hjälptabeller har i allmänhet icke riktats någon invändning. Kontrollstyrelsen

har anfört, att tabellbilagorna till statens löneplansförordning i hög

grad underlättade arbetet vid avlöningslistornas upprättande. Statskontoret

företräder emellertid även på denna punkt en motsatt ståndpunkt och anser,

att löneplanerna samt reglerna om höjning eller sänkning av grundlönerna

bort placeras i reglementena och att hjälptabellerna för avlöningsuträkningen

bort fogas vid varje särskilt reglemente såsom tabellbilagor.

Beträffande särskiljandet i Saar av allmänna förvaltningsbestämmelser och

avlöningsbestämmelser samt de senares uppställning ha medicinalstyrelsen,

statskontoret, skogsstyrelsen, rikets allmänna kartverk och telegrafstyrelsen

ansett att, även om reglementet är uppbyggt efter ett väl genomtänkt

och utarbetat system, detta för flertalet av dem, som skola tillämpa regle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds proposition nr 225.

mentet, är svårt att förslå och att en mindre sträng systematik är att föredraga.

Rikets allmänna kartverk har föreslagit en viss omdisponering av

de allmänna förvaltningsbestämmelserna i Saar.

I vissa yttranden framställas invändningar emot att de provisoriska reglementena

innehålla materiella bestämmelser för sådana fall, som förut ej alls

reglerats eller som reglerats endast genom en hänvisning till vad därutinnan

kunde komma att bestämmas, och det göres gällande, att Saar härigenom

blivit alltför detaljerat. Sålunda anser telegrafstyrelsen det kunna ifrågasättas,

om i reglementet bort intagas även sådana detalj föreskrifter, som tidigare

varit meddelade i tilläggsförfattning. Genom att så skett har reglementet

tått ett omtång, som i och för sig bidrager till att göra bestämmelserna

svåra alt överblicka och sammanhålla. Framdeles behövliga ändringar i

mindre väsentliga detaljföreskrifter skulle bliva besvärligare att genomföra,

om riksdagens medverkan måste förutsättas för varje än så obetydlig ändring.

Rikets allmänna karlverk har uttalat sig i motsatt riktning och ansett,

att tilläggsbestämmelserna till reglementet böra inarbetas i detsamma, i

den mån de äro för framtiden nödvändiga och av allmän karaktär.

Det hävdas i en del yttranden, att det statliga avlöningsväsendet över huvud

taget kommit att präglas av detaljerade bestämmelser för alla tänkbara

situationer, och det anses önskvärt att man i större utsträckning överläte åt

myndigheterna att efter fritt skön reglera mera undantagsmässiga förhållanden.

I detta sammanhang framhålles även, att avlöningsreglementenas formulering

är invecklad och svårförståelig. Såsom exempel på mera svårtilllämpliga

bestämmelser anföras i flera yttranden stadgandena om löneklassplacering

och löneklassuppflvttning. I yttrandena har i övrigt anförts i huvudsak

följande.

Fångvårdsstyrelsen: Det förefaller styrelsen som om författningsföreskrifternas

invecklade formulering delvis sammanhänger med att reglementet

uPPbyggts på detalj föreskrifter, som undan för undan efter framställningar

från personalorganisationerna in. in. måst kompletteras. Delvis torde utformningen

av det nya avlöningsreglementet, såsom lönekommittén framhållit,

sammanhänga med att ett flertal allmänt administrativa föreskrifter

alltjämt måst inflyta i reglementet.

Pensionsstyrelsen: Vid bedömandet av den vetenskap, för vilken de statliga

avlöningsbestämmelserna utgöra grunden, är det av vikt att framhålla,

att avlöningsfrågornas avgörande är förenat med ekonomiskt ansvar för vederbörande.

Statskontoret: En bidragande orsak till att de statliga avlöningsbestämmelserna

successivt blivit alltmera invecklade har varit strävan att genom

särskilda föreskrifter täcka alla upptänkliga fall samt att tillmötesgå även

långt drivna krav på individuell rättvisa vid löneavvägningen.

Generaltullstyrelsen: Saar har erhållit ökad överskådlighet och tydlighet

vid jämförelse med lönekommitténs förslag. Att reglementet ändock icke i

alla avseenden blivit så tydligt som önskvärt vore, torde främst bero på det

invecklade sätt, varpå vissa avlöningsförmåner reglerats.

Skogsstyrelsen: Avlöningsreglementenas bestämmelser böra göras så enkla

och klara, att de icke blott utan svårighet kunna tolkas och förstås av

redogörare och andra, som i sin ämbetsutövning mera regelbundet ha att till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225-

17

lämpa dem, utan jämväl till sin huvudsakliga innebörd kunna riktigt uppfattas

av en var befattningshavare, som i ett eller annat avseende beröres

av bestämmelserna.

Rikets allmänna kartverk: Detaljrikedomen och därmed följande svåröverskådlighet

är svår att avhjälpa utan en radikal omläggning av hela det

system, varpå statens avlöningsreglementen grundats, nämligen å ena sidan

statens strävan att centralt reglera alla tänkbara fall för skipande av största

möjliga rättvisa i avlöningshänseende under iakttagande av att icke genom

brist på föreskrifter en friare tolkning skulle kunna medföra någon ökad

kostnad samt å andra sidan tjänstemännens strävan att genom detaljerade

föreskrifter skydda sina vid förhandlingar uppnådda förmåner, så att dessa

ej genom en friare tolkning skulle kunna undergå någon aldrig så ringa beskärning.

Så länge principen om tjänstetidens längd är avgörande för avlöningens

bestämmande och som regel även utgör en dominerande faktor för

befordran, lärer någon ändring härutinnan icke vara möjlig att genomföra.

Å andra sidan har väg- och vattenbijggnadsstijrelsen framhållit, att de nya

avlöningsbestämmelserna visat sig medföra en väsentlig förenkling i avlöningsarbetet.

Nettolönesystemet, den enhetliga lönegrads- och löneklasskonstruktionen

för ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, de likformiga

avdragsbestämmelserna m. in. hade medfört betydande lättnader i arbetet.

Generaltullstyrelsen har ansett möjligt, att vissa av de svårigheter, som

uppstode vid reglementets tillämpning, efter hand komme att minskas i

samma mån som tjänstemännen förvärvade förtrogenhet med detsamma.

Kontrollstyrelsen har i stort sett ansett författningstexten i formellt avseende

väl genomarbetad, varigenom innebörden av de olika bestämmelserna i

regel vore klar. Skogsstyrelsen har framhållit, att styrelsens erinringar i vissa

avseenden icke finge undanskymma det förhållandet, att de nya avlöningsreglementena

i väsentliga delar finge anses väl avpassade efter tidens

krav och ur många synpunkter erbjöde bestämda fördelar framför de äldre

reglementena, vilka lämnade väsentliga spörsmål olösta och jämväl i övrigt

företedde påtagliga brister.

1 skilda yttranden ha positiva förslag framställts om åtgärder för att vid

de nuvarande avlöningsreglementenas bibehållande underlätta deras tilllämpning.

Sålunda ha önskemål om innehållsförteckning eller sakregister

framförts av länsstyrelsen i Värmlands län, kontrollstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

rikets allmänna kartverk, försvarets fabriksstyrelse samt statstjänstemännens

riksförbund. Vidare har försvarets civilförvaltning — som

ansett önskvärt med närmare klarläggande av de i Saar förekommande uttrycken

försvaret och vederbörande myndighet -— ansett lämpligt, att de

bestämmelser, som av Kungl. Maj :t utfärdades i anslutning till reglementet,

i någon form angåves i detta, exempelvis i noter till författningsrummen

eller i särskilda anvisningar till reglementet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och rikets allmänna kartverk ha ifrågasatt, att de särskilda bestämmelserna

i Saar skulle tryckas med annan stilsort än de allmänna bestämmelserna

eller med mindre radavstånd för att kunna lättare särskiljas från

de allmänna bestämmelserna. Länsstyrelsen i Värmlands län, skogsstyrel
2

Bihany till riksdagens protokoll 1948. 1 samt Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds proposition nr 225.

sen och järnvägsstyrelsen ha föreslagit, att tillämpningen av mera invecklade

bestämmelser skall belysas med exempel.

Statskontoret och lantbruksstyrelsen ha förklarat, att tolkningen av avlöningsbestämmelserna

försvårats genom avsaknaden av en i enklare form

återgiven specialmotivering till respektive paragrafer. En väsentlig lättnad i

arbetet skulle enligt lantbruksstyrelsens mening beredas, om en kommentar

till reglementet utarbetades.

Statens lönenämnd, som vid ärendets behandling haft tillfälle att taga del

av de yttranden, som avgivits av övriga i ärendet hörda myndigheter och personalorganisationer,

har framhållit, att lönenämnden icke ansett sig böra

ingå på sådana i berörda yttranden framställda yrkanden, som endast avsåge,

att bestämmelserna skulle förtydligas eller eljest jämkas i formellt avseende,

eftersom dylika förslag förutsattes skola komma under övervägande

vid den översyn av avlöningsförfattningarna, som i särskild ordning påginge

inom finansdepartementet. I fråga om vissa allmänna synpunkter på

dispositionen och utformningen av Saar och Ars har lönenämnden anfört i

huvudsak följande.

I en ur vissa synpunkter naturlig strävan att till ett fåtal författningar

koncentrera de avlöningsbestämmelser, som gälla för statstjänstemän och

befattningshavare i statsunderstödd verksamhet, ha i Saar sammanförts bestämmelser

rörande tjänstemän inom den civila statsförvaltningen och försvaret,

varjämte reglementet genom Ars blivit gällande för lärarna vid de

högre kommunala skolorna och personalen vid sinnesslöskolorna och epileptikerskolorna

samt i personalförteckning upptagna tjänstemän vid skogsvårdsstyrelserna

och — sedan den 1 januari 1948 — hushållningssällskapen.

I jämförelse med förhållandena före den 1 juli 1947 innebär det anförda, att

i Saar sammanförts motsvarigheten till de bestämmelser, som förut återfunnos

i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet,

civila ickc-ordinariereglementet och militära

icke-ordinariereglementet samt att Saar även i huvudsak reglerar avlöningsförmånerna

för befattningshavare, för vilka tidigare gällde avlöningsreglementet

för de högre kommunala skolorna, avlöningsreglementet för de statsunderstödda

skolorna för bildbara sinnesslöa in. fl., avlöningsreglementet för

ordinarie befattningshavare vid skogsvårdsstvrelserna ävensom vissa i statsbidragskungörelser

meddelade summariska bestämmelser angående minimilön

m. m. för en del av hushållningssällskapens tjänstemän. Mot bakgrunden

av anförda omständigheter är det förklarligt, att svårigheterna att giva

reglementet en överskådlig uppställning icke kunnat helt bemästras. Från

vissa civila myndigheter ha även yrkanden framförts om en uppdelning av

Saar på två eller flera specialreglementen.

För egen del har lönenämnden den uppfattningen, att sammanförandet i

Saar av avlöningsbestämmelser för tjänstemän inom olika förvaltningsområden

med sinsemellan olikartade förhållanden medfört, att särbestämmelserna

erhållit en sådan omfattning, att de allmänna grunddragen i avlöningssystemet

icke framträda med önskvärd tydlighet. Lönenämnden anser sig

emellertid icke för den skull böra yrka på en återgång till tidigare gällande

system med flera specialreglementen. Vid detta sitt ställningstagande har

lönenämnden beaktat, att Saar ännu varit i tillämpning alltför kort tid, för

att några bestämda erfarenheter kunnat vinnas angående för- och nackdelar

av det nya författningssystemet, ävensom att en ny genomgripande ändring

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225-

19

av detta system skulle ställa redogörarna inför nya svårigheter att finna sig

till rätta i författningarna. Vad särskilt angår framförda yrkanden om utfärdande

av ett speciellt militärt avlöningsreglemente och ett speciellt reglemente

för lärarna vid de statliga och högre kommunala skolorna, vill lönenämnden

framhålla, att redogörarna inom försvaret ändock måste tillämpa

Saar på den inom försvaret anställda civila personalen, liksom skolornas redogörare

skulle ha att tillämpa det allmänna reglementet på rektorsexpeditionernas

biträden för skriv- och kontorsgöromål, vaktmästare samt skolsköterskor.

Lönenämnden har vidare — med anledning, bland annat, av uttalanden

från vissa myndigheter — övervägt, huruvida några bestämda fördelar skulle

vara att vinna genom en omdisposition av Saar på sådant sätt, att de nu

under de olika paragraferna upptagna särskilda bestämmelserna sammanfördes

till en speciell avdelning i reglementet eller eventuellt överflyttades

till tilläggsbestämmelserna. Genom en sådan anordning skulle givetvis de

grundläggande bestämmelserna i avlöningssystemet framträda på ett mera

tillfredsställande sätt än för närvarande. Då det emellertid icke kan förnekas,

att det torde underlätta arbetet för den enskilde redogöraren, därest

han återfinner den för hans arbetsområde gällande särbestämmelsen i omedelbar

anslutning till motsvarande allmänna bestämmelse, har lönenämnden

även beträffande detta spörsmål funnit lämpligast, att i avbidan på

ytterligare erfarenhet den nuvarande dispositionen bibehålies. Det synes

emellertid lönenämnden angeläget, att föreliggande möjligheter att överflytta

föreskrifter — såväl allmänna som särskilda--från Saar till tilläggs
bestämmelserna

utnyttjas i största möjliga utsträckning. Såsom åtskilliga

myndigheter påpekat, skulle Saar också vinna i överskådlighet, därest de

särskilda bestämmelserna trycktes med annan stilsort än de allmänna bestämmelserna

eller med mindre radavstånd, eller därest de särskilda bestämmelserna

droges in från marginalen.

I anslutning till det anförda vill lönenämnden framhålla, att liksom hittills

vart och" ett av kommunikationsverken låtit utgiva särtryck av avlöningsförfattningarna,

i vilka särtryck de bestämmelser som sakna betydelse

för vederbörande verk uteslutits, ‘synas särtryck genom vederbörande centrala

myndighets försorg böra utdelas inom sådana förvaltningsområden som

försvaret och undervisningsväsendet. Vad undervisningsväsendet beträffar

skulle ett dylikt särtryck kunna användas av ett större antal redogörare,

därest Saars tillämpningsområde utsträcktes till att omfatta jämväl högre

kommunala skolor, sinnesslöskolor och epileptikerskolor.

Såsom en annan praktisk åtgärd för alt underlätta arbetet vid avlöningsförfattningarnas

tillämpning vill lönenämnden förorda, att författningarna

förses med sakregister. Ett "sådant register borde helst avse icke blott Saar

utan även statens löneplansförordning och tilläggsbestämmelserna till Saar.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att de i Saar ofta förekommande

hänvisningarna till föreskrifter utfärdade eller avsedda att utfärdas vid

sidan av Saar bidragit till att göra reglementet svårbemästrat. Fn praktisk

utväg för eliminerande — om icke lielt så dock i väsentlig mån — av det

mången gång tidsödande arbetet med klarläggande av de bestämmelser, som

åsyftas med berörda hänvisningar, vore enligt civilförvaltningens mening,

att de åsyftade bestämmelserna, i den mån desamma utfärdats av Kungl.

Maj i någon form angåves i reglementet, exempelvis i noter till författningsrummen

eller i särskilda anvisningar till reglementet (jämför gällande

fly t tn i n gsk u n gör el se).

Detta uppslag finner lönenämnden beaktansvärt. Då ifrågavarande specialbestäm

melsér torde komma att kompletteras, ändras eller utbytas i bety
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

dande omfattning, lärer det emellertid knappast vara lämpligt att intaga

noter eller anvisningar i det i svensk författningssamling intagna reglementet.

Lönenämnden vill för sin del ifrågasätta, liuruvida icke i det författningsbihang

till statsliggaren, vilket utarbetas av statskontoret, kunde i noter

till de olika paragraferna angivas, varest däri omförmälda bestämmelser

kunna återfinnas. Härigenom vunnes möjlighet till en årlig revision av dessa

noter. Tänkbart vore, att arbetet med sammanställande av ifrågavarande

författningsbihang med däri ingående noter förlädes till finansdepartementet,

som i så fall lämpligen kunde under löpande budgetår genom cirkulär

bringa ändringar och tillägg i specialbestämmelserna till myndigheternas

kännedom. ,

Innan lönenämnden övergår till granskningen av de särskilda paragraferna

i Saar, vill lönenämnden framhålla värdet av att vid tillämpning av

avlöningsförfattningarna äga tillgång till en auktoritativ specialmotivering.

Lönenämnden förutsätter, att en sådan kommer att framläggas i den kommande

propositionen angående de nya avlöningsreglementena. I anslutning

till ett uttalande av försvarets civilförvaltning må vidare understrykas angelägenheten

av att innebörden av det flerstädes i Saar förekommande uttrycket

»vederbörlig myndighet» klarlägges. Så synes lämpligen kunna ske

i tilläggsbestämmelserna. Civilförvaltningen har även påpekat, att det bör

klargöras vad som skall förstås med uttrycket »försvaret». Med anledning

härav vill lönenämnden endast framhålla, att även om det kunde vara önskligt

att utbyta nämnda ord mot ett mera klarläggande, någon nämnvärd

olägenhet av det nu använda uttrycket icke torde ha förmärkts.

Departementschefen.

Det statliga lönesystem, som tillämpades närmast före innevarande budgetår,

utgjorde resultatet av en utveckling, som fortgått under flera decennier.

Själva avlöningsreglementena hade icke gällt så många år; fyra av

dem trädde i kraft den 1 juli 1939 och de övriga sex tillkommo senare. Dessa

reglementen medförde emellertid endast i begränsad utsträckning ändringar

i grundvalarna för lönesystemet. I övrigt byggde reglementenas sakinnehåll

väsentligen på grundtankar, som kommit till uttryck redan i 1919 års avlöningsreglemente

för kommunikationsverken och som sedermera lagts till

grund för åtskilliga löneregleringsbeslut under 1920- och 1930-talen. Även i

författningstekniskt hänseende anslöto sig ifrågavarande avlöningsreglementen

tämligen nära till vad som dittills gällt. Mot bakgrunden av det anförda

var det icke oväntat, att den betydande omläggning av lönesystemet, som i

såväl sakligt som formellt hänseende kom till stånd genom de för innevarande

budgetår utfärdade avlöningsreglementena, skulle giva anledning till

ett livligt meningsutbyte i fråga om det statliga lönesystemet och att därvid

skulle framställas yrkanden om en återgång helt eller delvis till vad som

tidigare gällt.

Efter anmodan att inkomma med redogörelse för erfarenheterna från de

provisoriska avlöningsreglementenas tillämpning ha vissa myndigheter

framställt förslag om långtgående sakliga ändringar, i vissa fall innebärande

förbättringar, i andra fall försämringar i tjänstemännens förmåner;

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

förslag har även i något fall framställts om en allmän omprövning av sakinnehållet

i det statliga lönesystemet. Dessa ändringsförslag anser jag mig

emellertid i stort sett icke böra biträda. Statsmakterna togo vid fjolårets

riksdag definitiv ställning till det resultat, som uppnåtts vid 1945 års lönekommittés

utredningsarbete och kommitténs förhandlingar med tjänstemännens

huvudorganisationer, och några bärande skäl för att frångå detta

ställningstagande ha enligt min mening icke anförts. På några enstaka

punkter synas dock administrativa och andra skäl med sådan styrka tala

för en jämkning, att denna synes böra genomföras även om den medför

någon mindre ändring i sakligt hänseende. De här avsedda fallen framgå

närmare av vad i det följande anföres i anslutning till förslagen till definitiva

avlöningsreglementen.

Vad härefter angår frågorna om löneförfattningarnas antal och närmare

utformning, framgår av innehållet i de avgivna yttrandena huru

dessa frågor te sig ur de myndigheters synpunkt, som skola tillämpa avlöningsbestämmelserna.

Emellertid framgår av yttrandena, att myndigheterna

från den gemensamma, självklara utgångspunkten, att avlöningsbestämmelserna

böra grupperas och utformas så att de bliva så lätta att

tillämpa som möjligt, komma till olika resultat, då de bedöma på vilket

sätt detta mål bäst nås. Statens lönenämnd, som haft tillgång till de övriga

myndigheternas samt personalorganisationernas yttranden, har framställt

till räckvidden mera begränsade förslag om förenklingar och förtydliganden

men icke ansett sig böra påyrka någon återgång till vad som gällt före

de provisoriska avlöningsreglementenas ikraftträdande.

För egen del vill jag till en början framhålla, att förevarande spörsmål

enligt min mening måste bedömas även ur mera allmänna synpunkter än

dem, som myndigheterna haft anledning att anlägga. Härom må nämnas

följande.

Avlöningsförfattningarna böra icke vara mera differentierade eller omfattande

än att det är möjligt även för den, som ej har fackkunskaper,

att utan en tidskrävande undersökning utröna vad i ett visst hänseende

gäller enligt det statliga lönesystemet. Såsom exempel på hur härmed förhåller

sig i det före innevarande budgetår gällande författningssystemet

må nämnas, att lönebeloppen angåvos i 26 särskilda löneplaner och att

semesterbestämmelserna funnos meddelade i 44 olika författningsrum, fördelade

på 8 avlöningsreglementen; härvid ha bestämmelser, som meddelats

i ett sammanhang, räknats som ett författningsrum. Under innevarande budgetår

har antalet löneplaner begränsats till fem, och semesterbestämmelserna

ha sammanförts i tre författningsrum (räknat på motsvarande sätt),

fördelade på två avlöningsreglementen. Ur denna synpunkt synes den gruppering

av avlöningsbestämmelserna, som tillämpats i de provisoriska reglementena,

avgjort vara att föredraga framför den tidigare tillämpade.

Fn annan, enligt min mening tidigare alltför litet beaktad synpunkt

är, att avlöningsförfattningarna böra utformas så, att en lönereglering icke

blir svårare att verkställa eller mera tidskrävande än nödvändigt. I olika

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Alaj:ts proposition nr 225.

sammanhang har som en särskild olägenhet med det statliga lönesystemet

anförts, att det är så omfattande och invecklat att verkställandet av

en lönereglering tager en oproportionerligt lång tid i anspråk; härvid har

jämförelse gjorts med förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden

med dess kollektivavtalsförhandlingar. Det förhållande, som sålunda påtalats,

framträder särskilt då, såsom väl framdeles kommer att ske, lönereglering

på en gång skall genomföras för hela den personal, för vilken det statliga

lönesystemet tillämpas. Till ifrågavarande synpunkt togs hänsyn då vid

fjolårets allmänna lönereglering lönebeloppen, tjänstledighetsavdragens och

övertidsersättningarnas belopp sammanfördes i statens löneplansförordning

och bestämmelserna om vikariatsersättning utformades så att denna förmån

till sin storlek blir automatiskt bestämd genom löneplanernas uppbyggnad.

Av samma anledning böra om möjligt avlöningsbestämmelserna

i övrigt koncentreras till ett fåtal författningar, uppställda efter sakinnehåll.

En koncentrerad uppställning efter sakinnehåll medför vidare, att förefintliga

skiljaktigheter i lönehänseende olika tjänstemannagrupper emellan

lätt kunna konstateras. Det förefaller icke otänkbart, att lättheten att överblicka

hur motsvarande sakfråga lösts för andra tjänstemän föranleder undanröjande

av icke tillräckligt motiverade skiljaktigheter olika grupper

emellan. I varje fall blir det genom sakuppställningen lättare att bedöma

konsekvenserna av en ifrågasatt specialreglering för en viss kategori.

Det må vidare framhållas, att en splittring av författningsbestämmelserna

på flera reglementen ger anledning till en del särskilda spörsmål, som ej

bliva aktuella vid tillämpandet av ett gemensamt reglemente. Att gränsdragningen

mellan olika avlöningsreglementens tillämpningsområden i vissa fall

kan bereda svårigheter framgår av vad förut anförts i fråga om de civila

och militära icke-ordinariereglementena. Vid tillämpandet av olika reglementen

bliva vidare särskilda bestämmelser erforderliga för att reglera tjänstemans

övergång från det ena till det andra reglementets tillämpningsområde

och för att reglera avlöningsförmånerna då tjänsteman, som själv är underkastad

ett reglemente, uppehåller i annat reglemente avsedd tjänst.

Vad angår den av vissa myndigheter förordade uppdelningen av statens

allmänna avlöningsreglemente — Saar — på olika reglementen, må framhållas

att inom försvaret finnes militär, civilmilitär och civil personal och

att vid skolorna finnas både lärare och andra tjänstemän. En sådan uppdelning

av författningsbestämmelserna, att försvarets myndigheter och rektorerna

skulle behöva samtidigt tillämpa olika avlöningsreglementen, synes

mig opraktisk och kan därför icke av mig förordas. Om en uppdelning skulle

ske, borde väl tillskapas ett avlöningsreglemente för all försvarets personal

och ett avlöningsreglemente för skolornas personal i dess helhet. Dessa särskilda

avlöningsreglementen bleve emellertid ganska vidlyftiga författningar.

För egen del kan jag icke finna, att en sådan anordning skulle medföra

några bestämda fördelar för de berörda förvaltningsområdena. Förslag i

sådan riktning har ej heller framställts från försvarets civilförvaltning. Vad

angår skolorna vill jag erinra om att ett särskilt avlöningsreglemente för

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

dem tidigare gällt men att detta förvaltningsområde genom 1939 års riksdags

beslut inordnades under civila avlöningsreglementet och civila ickeordinariereglementet.

Några nya synpunkter, som på ett avgörande sätt tala

för ett särskiljande, ha såvitt jag kunnat finna icke tillkommit. Vad slutligen

beträffar de övriga förvaltningsområden, för vilka Saar gäller, medför

den i reglementet tillämpade uppställningen med allmänna och särskilda

bestämmelser, att varje myndighet lätt kan finna de för densamma tillämpliga

bestämmelserna i en viss sakfråga; för att än mera underlätta möjligheten

härtill kunna lämpligen, såsom i en del yttranden anförts, de särskilda

bestämmelserna tryckas med annan stilsort än de allmänna bestämmelserna.

Nackdelarna för myndigheterna inom dessa förvaltningsområden

av att försvarets och skolornas personal är inordnad under Saar inskränka

sig följaktligen till att reglementet därigenom får större sidantal än som

eljest varit behövligt. Dessa nackdelar få emellertid anses mer än väl uppvägas

av de fördelar, som ur allmän synpunkt följa med att bestämmelserna

koncentreras till ett reglemente. Myndigheternas önskemål om utarbetande

av innehållsförteckning eller sakregister till avlöningsförfattningarna synes

emellertid böra tillmötesgås.

Mot det under innevarande budgetår gällande, såsom hänvisningsreglemente

utformade avlöningsreglementet för befattningshavare med anställning

i viss statsunderstödd verksamhet — Ars — ha anförts allvarliga invändningar

från de berörda myndigheternas sida. Kritiken avser främst att

de högre kommunala skolorna icke reglerats i samma författning som

närmast motsvarande statliga skolor samt att Ars utformats såsom hänvisningsreglemente.

För egen del anser jag fog finnas för invändningarna och

förordar, att avlöningsbestämmelserna för ifrågavarande kategorier inarbetas

i Saar. Det har visat sig att vid ett sådant inarbetande åtskilliga av de

nu i Ars meddelade bestämmelserna kunna bortfalla utan att saklig ändring

därav följer, varför åtgärden icke medför att Saar nämnvärt tynges av

de nytillkommande bestämmelserna.

För folkskolan bör alltjämt bibehållas ett särskilt reglemente. Såsom

riksräkenskapsverket framhållit kunna avlöningsbestämmelserna för nomadlärare

utan olägenhet infogas i folkskolans avlöningsreglemente. Detsamma

gäller enligt min mening med avseende å de avlöningsbestämmelser,

som innefattas i kungörelsen den 31 oktober 1947 (nr 890) angående

utsträckt tillämpning av 1947 års avlöningsreglemente för folkskolan. I

enlighet härmed ha angivna särskilda avlöningsbestämmelser inarbetats i

det definitiva förslaget till avlöningsreglemente för folkskolan, varvid dock

dessa bestämmelser samlats i två kapitel i slutet av avlöningsreglementet.

Med utgångspunkt från vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet

utarbetats förslag till följande definitiva avlöningsreglementen,

nämligen

1) statens allmänna avlöningsreglemente och

2) avlöningsreglementet för folkskolan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Reglementsförslagen torde få vid statsrådsprotokollet i detta ärende fogas

såsom bilagor 1 och 2. Vidare torde vid protokollet i ärendet böra som bilaga

3 fogas en inom finansdepartementet upprättad sammanställning av stadgandena

i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente samt de under

budgetåret 1947/48 och närmast dessförinnan gällande avlöningsreglementena;

sammanställningen belyser på ett ganska klargörande sätt den

starka splittring, som i författningstekniskt hänseende kännetecknade det

tidigare lönesystemet.

Vid reglementsförslagens utarbetande ha de i yttrandena anförda synpunkterna

ansetts böra beaktas i största möjliga utsträckning. Vissa i reglementena

nu förekommande bestämmelser ha uteslutits. Det är här till en

början fråga om för vissa tjänstemän gällande bestämmelser om tjänstgöringsskyldighetens

omfattning, vilka ansetts böra intagas i instruktioner eller

dylika föreskrifter pa samma sätt som skett för andra tjänstemän. Vidare

ha vissa avlöningsföreskrifter, som avse helt undantagsmässiga förhållanden

och enligt vad erfarenheten utvisar sällan eller aldrig tillämpas,

uteslutits. I några fall ha för närvarande i själva reglementena meddelade

föieskrifter ansetts böra meddelas av Kungl. Maj :t i form av tilläggsbestämmelser

till dem. Med beaktande av från den praktiska administrationens

målsmän framställda önskemål har det för sådana fall, där tabeller skola

utfärdas, ansetts obehövligt och olämpligt att därjämte i textform angiva detaljerade

bestämmelser i ämnet, särskilt om författningstexten skulle bliva

mera svårbegriplig. Sneddningsreglerna för löneklassplacering ha liksom

i Saar meddelats i tabellform men på ett ytterligt förenklat sätt, och vikariatsersättningsbeloppen

förutsättas skola angivas i av Kungl. Maj :t utfärdade

tabeller, varvid beräkningsgrunden skall bero på riksdagsbeslut men

ej behöva uttryckas i reglementstext. Mot de provisoriska reglementena har

anmärkts, att de innehålla vissa bestämmelser om alldeles självklara saker.

Härtill må anmärkas, att detta är en följd av en i och för sig naturlig strävan

att i reglementena såvitt möjligt tillämpa en fortlöpande framställning

för att sätta den i lönesystemet helt obevandrade i stånd att lättare följa

tankegången; då emellertid bestämmelserna ifråga tynga reglementet, ha de

ansetts kunna utan nämnvärd olägenhet borttagas.

Vad reglementenas disposition beträffar, ha vissa ändringar ansetts böra

vidtagas i förhållande till de provisoriska reglementena. Indelningen i förvaltningsi-

och avlöningsbestämmelser har bibehållits men icke drivits

längre än som ansetts praktiskt lämpligt. Nämnas må sålunda, att stadgandena

om tjänstemans skyldigheter i fråga om tjänstebostad och tjänstedräkt

och om vissa skyldigheter i förhållande till vikarie flyttats till avlöningsbestämmelserna

om naturaförmåner av olika slag, medan å andra

sidan bestämmelserna om förutsättningar för vikariatslöneförordnanden

flyttats över till förvaltningsbestämmelserna — där de delvis funnos redan

i de provisoriska reglementena — och kompletterats med vissa bestämmelser

om andra vikariatsförordnanden. I vissa fall ha paragrafer sammanslagits;

exempelvis har det ur tillämpningssynpunkt ansetts lämpligare

att semesterbestämmelserna intagas i ett sammanhang, även om paragra
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

fen blir ganska lång, än att de bibehållas uppdelade på paragrafer med

grundläggande bestämmelser samt bestämmelser om semestertidens längd

och om semesterns åtnjutande. Vad de under respektive paragrafer förekommande

särskilda bestämmelserna beträffar, ha dessa bestämmelser för

försvaret, läroverk in. fl. läroanstalter samt statens affärsdrivande verk

ansetts böra meddelas särskilt för sig och utan sammanblandning med

bestämmelser för andra förvaltningsområden; reglementet blir visserligen

därigenom något längre men å andra sidan är angivna förfaringssätt till

obestridlig fördel för förstnämnda större förvaltningsområden.

I övrigt har reglementstexten vid ärendets beredning inom finansdepartementet

underkastats en grundlig revision, varvid eftersträvats att göra

den så enkel och klar som möjligt.

Av tidsskäl hade 1945 års lönekommitté icke möjlighet att, såsom skett

vid tidigare löneregleringar, förse de av kommittén framlagda reglementsförslagen

med någon ingående detalj motivering; erinras må att kommitténs

förhandlingar med tjänstemännens huvudorganisationer pågingo

tiden 22 november 1946—21 februari 1947 och att kommittén den 11 mars

1947 avgav sitt betänkande II. På sätt såväl riksdagens revisorer som vissa

myndigheter anfört, försvårar det reglementenas tillämpning att en auktoritativ

detalj motivering till de nya bestämmelserna saknas, i all synnerhet som

det icke är klart i vilken utsträckning tidigare gjorda uttalanden äro avsedda

att alltjämt gälla. Med beaktande härav har jag i det följande i anslutning

till reglementsförslagen ansett mig böra lämna en utförlig redogörelse för

motiven till bestämmelserna och för det sätt, varpå bestämmelserna böra tilllämpas.

Då förslaget till allmän lönereglering i propositionen nr 281 anmäldes

för 1947 års riksdag, ifrågasattes vissa ändringar i den ordning, som dittills

tillämpats för avlöningsbestämmelsernas fastställande.

Å ena sidan förordades en ökad medverkan av riksdagen i sakfrågor. I

propositionen framhölls, att en markant skillnad sedan gammalt gällt mellan

den omfattning, i vilken riksdagen medverkat vid tillkomsten av avlöningsbestämmelser

för statlig ordinarie och icke-ordinarie personal. Avlöningsreglementena

för den ordinarie personalen hade underställts riksdagen

för godkännande. De hade visserligen kompletterats med av Kungl.

Maj it utfärdade tilläggsbestämmelser, men utvecklingen hade gått i den

riktningen, att avlöningsreglementena blivit alltmera fullständiga, och i

de år 1939 och därefter utfärdade avlöningsreglementena hade intagits de

flesta bestämmelser av allmängiltig natur. För den icke-ordinarie personalen

däremot hade avlöningsbestämmelserna under giltighetstiden för

1919 års avlöningsreglemente för kommunikationsverken och de med detta

reglemente som förebild utformade avlöningsreglementena utfärdats utan

medverkan från riksdagens sida, och tillkomsten av 1939 års civila och

militära icke-ordinariereglcmenten hade härvidlag icke inneburit ändring

i vidare mån än att själva löneplanerna underställts riksdagens prövning.

Några särskilda skäl för denna åtskillnad mellan avlöningsbestämmelser
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

na för ordinarie och icke-ordinarie statstjänstemän hade icke åberopats

vid de tillfällen, då frågan om riksdagens medverkan varit på tal. De föreslagna

nya avlöningsreglementena innehöllo bestämmelser även för den

icke-ordinarie personalen och förutsatte salunda en ökad medverkan av

riksdagen.

Å andra sidan förordades en begränsning av riksdagens medverkan i så

måtto, att frågor av rent formell art eller av obetydlig saklig vikt icke skulle

påkalla särskilt riksdagsbeslut. I propositionen, vari framhölls att riksdagens

medverkan i mycket stor utsträckning påkallats i dylika frågor

under tiden efter 1939 års lönereglering, föreslogs härutinnan följande.

Ordalydelsen av avlöningsreglementena skulle icke för godkännande underställas

riksdagen. I stället skulle riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att

utfärda reglementena i huvudsaklig överensstämmelse med författningsförslag

fogade vid vederbörande riksdagsskrivelse eller vid i skrivelsen åberopat

utskottsutlåtande. Härigenom skulle Kungl. Maj :t bliva oförhindrad

att vidtaga förtydliganden eller eljest redaktionella jämkningar i författningarna,

såväl vid utfärdandet som därefter. Kungl. Maj :t skulle vidare

bemyndigas utan riksdagens medverkan ändra avlöningsbestämmelserna,

a) då skäl förelåge att utsträcka tillämpningen av enligt reglementena

för vissa grupper av tjänstemän gällande bestämmelser till andra, i stort

sett likartade grupper,

b) då riksdagens beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranledde

tillägg till eller ändringar i reglementenas bestämmelser, så framt dessa

tillägg eller ändringar icke avveke från de principer, på vilka avlöningsreglementenas

bestämmelser vore byggda, samt

c) då skäl förelåge att i samband med ändringar och tillägg, som nyss

sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.

Därjämte skulle Kungl. Maj:t, enligt vad i propositionen förordades, bemyndigas

att utfärda övergångsbestämmelser, såväl i samband med den

nya löneregleringens ikraftträdande som därefter.

Riksdagen fann förslagen värda beaktande men ansåg sig i frågans dåvarande

läge icke böra taga ställning till här avsedda spörsmål; riksdagen

tog dock avstånd från förslaget att lämna Kungl. Maj :t ett för framtiden

gällande bemyndigande att utfärda övergångsbestämmelser. Emellertid erhöll

Kungl. Maj :t bemyndiganden att utfärda avlöningsreglementen för tilllämpning

under budgetåret 1947/48 samt att meddela övergångsbestämmelser

i samband med den allmänna löneregleringen.

De nu utarbetade förslagen till definitiva avlöningsreglementen innehålla,

såsom framgår av vad förut anförts, avlöningsbestämmelser gemensamma

för ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän. De förutsätta således,

på motsvarande sätt som de för innevarande budgetår gällande reglementena,

samma medverkan från riksdagens sida vid bestämmande av avlöningsförmånerna

för ordinarie och icke-ordinarie personal. Den ordning för reglementenas

utfärdande och för detaljjämkningar i dem, varom förslag förelädes

föregående års riksdag, synes mig vara praktisk och ägnad att underlätta

såväl riksdagens arbete som arbetet i Kungl. Maj :ts kansli, och de av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

sedda befogenheterna för Kungl. Maj:t hålla sig, såvitt jag kan finna, inom

snäva gränser, särskilt efter den av riksdagen angivna inskränkningen i

befogenheten att utfärda övergångsbestämmelser. Jag anser mig därför

böra förorda, att Kungl. Maj :t för sig utverkar bemyndiganden av det

slag, som avsågs i propositionen 1947:281, dock att bemyndigandet att

utfärda övergångsbestämmelser endast bör avse meddelandet av dylika bestämmelser

i samband med de nya avlöningsreglementena. Ett bemyndigande

av sist angivna innebörd synes påkallat, även om de frågor, som

uppkomma vid övergång från de provisoriska till de definitiva reglementena,

torde bliva relativt få.

II. Specialmotivering till förslaget till statens allmänna

avlöningsreglemente.

1 avd. Inledande bestämmelser.

1 S.

Reglementets tillämpningsområde m. m.

Saar och Ars. Det under innevarande budgetår gällande statens allmänna

avlöningsreglemente -— med den officiella förkortningen Saar • äger

tillämpning på statens tjänstemän i allmänhet. Beträffande det sätt, varpå

reglementets tillämpningsområde bestämts, samt angående de däri använda

uttrycken tjänst, beställning och befattning må nämnas följande.

7. Reglementet äger enligt 1 § tillämpning å innehavare av vissa tjänster

men vinner däremot icke tillämpning å någon av den anledningen, att han

förordnas uppehålla (bestrida, vikariera å) en i reglementet avsedd tjänst.

Exempelvis är reglementet icke tillämpligt å en folkskollärare av den anledningen,

att han förordnas uppehålla statlig tjänst såsom folkskolinspektör

eller såsom övningsskollärare vid seminarium (rörande avlöningsförmånerna

i dylika fall ha bestämmelser meddelats i kungörelserna 1947.

607 och 608), men väl i fall där läraren förordnas inneha tjänst såsom

extra folkskolinspektör eller extra övningsskollärare.

2. Med uttrycket tjänst avses i Saar detsamma som »tjänstemannaanställning».

Genom detsamma uteslutas från tillämpningsområdet innehavare

av arbetaranställning samt uppdragstagare. I detta sammanhang må

nämnas, att Kungl. Maj :t i cirkulär den 30 juni 1947 (SFS nr 542) fäst

statsmyndigheternas uppmärksamhet på ett av 1945 års lönekommitté

gjort uttalande om att sådan personal, som ej erhåller anställning såsom

ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman eller såsom aspirant och som tages

i anspråk inom kollektivavtalsreglerat område, bör avlönas enligt avtalsbestämmelserna;

tillräcklig anledning anses m. a. o. ej finnas att ur

en arbetargrupp utbryta enstaka per soner och giva dem tjänstemannaanställning,

med mindre någon av de egentliga huvudanställningsformerna

anlitas. Beträffande de i vissa fall föreliggande svårigheterna att avgöra,

huruvida fråga är om tjänsteman eller uppdragstagare — i vilket sistnämnda

fall reglementet icke är tillämpligt — må framhållas, att frågan

har praktisk betydelse närmast för bedömande av vederbörandes ställning

i semesterhänseende. 1945 års lönekommitté har framhållit, att dylika svå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

righeter göra sig gällande även vid den allmänna semesterlagens tillämpning.

I princip bör väl en person, vilken såsom självständig företagare

åtager sig en viss uppgift, i denna sin egenskap betecknas som uppdragstagare

men ej såsom arbetstagare och således ej som tjänsteman. Beträffande

den närmare gränsdragningen mellan de olika kategorierna hänvisades

vid antagandet av 1938 års allmänna semesterlag till allmänt avtalsrättsliga

regler (prop. 1938: 286, s. 213, jfr prop. 1945: 273, s. 70).

Då uttrycket tjänst användes i Saar, inlägges icke däri med nödvändighet

innebörden av en anordning av mera bestående natur; exempelvis skall

för en helt tillfällig arbetsuppgift kunna användas anställning såsom extra

tjänsteman. Ej heller inlägges i uttrycket betydelsen av en anställning med

i förväg fullt bestämda arbetsuppgifter. Särskilt tidigare synes man ha varit

böjd att se en bestämd skillnad mellan å ena sidan civila anställningar,

som ansågos vara förenade med bestämda arbetsuppgifter och betecknades

sasom tjänster, och å andra sidan militära och civilmilitära anställningar,

som ansågos vara mera personliga och betecknades såsom beställningar.

Numera finnas dock även för den civila personalen anställningar med — i

förhållande till andra — skäligen obestämda arbetsuppgifter; med hänsvn

härtill användes i Saar uttrycket tjänst oberoende av om anställningen

är förenad med mer eller mindre bestämda arbetsuppgifter, så att det även

täcker uttrycket beställning. Inom s. k. reglerad befordringsgång, där, allt

efter vederbörandes anställningstid, olika anställningsformer och lönegrader

tillämpas för personal med i princip samma arbetsuppgifter, synes med

tjänst böra förstås anställning, vid vilken tillämpas viss anställningsform

och lönegradsplacering; vederbörande befordras således enligt en viss ordning

från den ena tjänsten till den andra utan att arbetsuppgifterna behöva

ändras. En motsatt uppfattning — enligt vilken i detta "fall en och

samma tjänst under olika förhållanden är placerad i olika lönegrader__

låter sig icke förena med uttrycket befordringsgång.

I Saar och de i anslutning därtill utfärdade författningarna har uttrycket

befattning erhållit en ganska begränsad användning, i det att detsamma

endast användes för att beteckna något som begreppsligt skulle kunna utgöra

en tjänst men faktiskt icke blivit detta. I en del fall, då tjänsteman

erhåller uppdrag att fullgöra göromål, som ligger utanför dem, som tillhöra

tjänsten, och då i anledning därav göromålen ändras även på den

egna tjänsten — exempelvis då en professor valts att vara rektor — anses

göromålen på grund av tjänsten och göromålen på grund av uppdraget

konstituera en befattning (»professor, som innehar rektorsbefattning»).

Och vidare anses de göromål, som i det särskilda fallet åläggas innehavare

av tjänst eller beställning, med vilken olika arbetsuppgifter kunna följa,

konstituera en befattning, så att exempelvis innehavare av kaptens- elier

löjtnantsbeställning, som placerats såsom kompanichef, säges inneha kompanichefsbefattning.

3. I den män icke särskilda, i Saar ej innefattade avlöningsbestämmelser

skola tillämpas (se härom under 4 här nedan), äger Saar tillämpning å

innehavare av statliga tjänster i den omfattning, som angives i 1 § a)—c),

eller, närmare uttryckt, i den omfattning som beträffande ordinarie tjänstemän

angives i 1 § a) och beträffande icke-ordinarie tjänstemän angives i

1 § a)—c). Vad angår de icke-ordinarie tjänstemännen innefattar emellertid

1 § a)—c) i verkligheten icke någon begränsning, då nämligen under

a) och b) angivas vissa sådana tjänstemän men under c) angivas övriga

icke-ordinarie tjänstemän. Syftet med de icke-ordinarie tjänstemännens

uppdelning i 1 § på skilda grupper är att redan i reglementets inledningsparagraf

klargöra den kategoriindelning av sådana tjänstemän, på vilken

reglementet bygger. Reglementet är så uppställt, att avlöningsbestämmel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

serna för de tjänstemän, som angivas i 1 § a) och b), innefattas i 3 avd.,

medan avlöningsbestämmelserna för de i 1 § c) avsedda tjänstemännen

innefattas i 4 avd.

Utmärkande för de i 1 § a) och b) avsedda tjänsterna är att de skola

ha lönegradsplacerats i vederbörlig ordning och att de därvid skola ha

åsatts lönegradsbeteckning och lönegradsnummer i överensstämmelse med

vissa angivna normer. De i 1 § a) avsedda lönegradsplacerade tjänsterna

äro: ordinarie, extra ordinarie, aspirant- och extra tjänster, vartill för försvarets

del kommer icke-ordinarie, medelst kontrakt för viss tid tillsatt beställning.

De i 1 § b) avsedda tjänsterna, som endast finnas vid bank- och

fondinspektionen samt sparbanksinspektionen, utgöra ett speciellt slags

icke-ordinarie tjänster, som reellt sett stå ordinarie tjänster nära men icke

inrättats under riksdagens direkta medverkan; dessa tjänster inrättas av

Kungl. Maj :t jämlikt i" bank- och sparbankslagarna erhållet bemyndigande

att organisera ifrågavarande inspektioner.

4. Såsom ett av Kungl. Maj :t utfärdat avlöningsreglemente är Saar icke

tillämpligt å tjänstemän vid riksdagens verk. Reglementet är vidare tillämpligt

endast i den män fråga ej är om tjänstemän, för vilka andra avlöningsbestämmclser

än de i reglementet innefattade skola tillämpas enligt beslut av

Kungl. Maj :t och riksdagen. Ett särskilt avlöningsreglemente, 1947 års avlöningsreglemente

för nomadlärare (Arn), skall tillämpas å dylika lärare.

Vidare gälla specialbestämmelser för olika personalgrupper vid försvaret,

som äro fast anställda men icke ständigt tjänstgörande. Enligt bestämmelser

i slutet av Saar äro från dess tillämpning uttryckligen undantagna flertalet

övningslärare, tjänstemän uppförda på indragnings- eller övergångsstat utan

tjänstgöringsskyldighet eller å avgångsstat ävensom sådan tjänsteman, som

anmält, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

1947 års avlöningsreglemente för befattningshavare med anställning i viss

statsunderstödd verksamhet (Ars) har givits den utformningen, att Saar

i tillämpliga delar skall gälla, dock med iakttagande av vissa särskilda bestämmelser.

Ars är tillämpligt på lärarpersonalen vid de högre kommunala

skolorna, föreståndare för och lärare vid de statsunderstödda sinnesslö- och

epileptikerskolorna samt innehavare av på personalförteckning uppförda

tjänster vid hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna.

Förslaget till definitivt reglemente. Det inom finansdepartementet

utarbetade förslaget till definitivt avlöningsreglemente överensstämmer

till sina huvuddrag med Saar och Ars. Vid angivande av reglementets

tillämpningsområde ha emellertid följande jämkningar skett för

vinnande av större överskådlighet.

Sålunda har i 1 § 1 mom. tillämpningsområdet angivits utan samband

med en indelning av tjänstemännen efter deras olika anställningsform. För

utmärkande av reglementets principiellt sett generella tillämplighet inom

statsförvaltningen har angivits, att detsamma äger tillämpning beträffande

statens tjänstemän, med undantag av dels tjänstemän, för vilka andra

avlöningsbestämmelser än de i reglementet innefattade skola tillämpas enligt

beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen, dels ock tjänstemän vid riksdagens

verk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I paragrafens 2 mom. har angivits tjänstemännens huvudindelning efter

anställningsformen. Sammanställningen av lönegradsbeteckningar och lönegradsnummer

har emellertid därvid överförts till en ny 2 §. Vidare har det

icke ansetts erforderligt att tynga reglementets inledningsparagraf med

mera detaljerade bestämmelser om förut omförmälda specialgrupp tjänstemän

vid bank- och fondinspektionen och sparbanksinspektionen; dessa

ha dock omnämnts, och detsamma gäller viss anställning över stat vid försvaret.

Vad slutligen beträffar den terminologiska frågan om användandet

av beteckningarna tjänst, beställning och befattning, skiljer sig förslaget till

nytt reglemente från Saar endast genom att de anställningar, vid vilka de

reguljära anställningsformerna icke tillämpas, i anslutning till tämligen

allmänt vedertaget språkbruk betecknats såsom arvodesbefattningar.

2 §•

Lönegrader.

I denna paragraf ha förekommande lönegradsbeteckningar och lönegradsnummer

sammanställts. Förslaget till nytt reglemente innebär icke någon

saklig ändring i vad nu gäller. För att klargöra valet av beteckningar må

erinras om följande.

Inom det intill den 1 juli 1947 gällande lönesystemet gåvos löneplanerna

olika bokstavsbeteckningar, varemot lönegraderna ej erhöllo särskild beteckning.

Där samma lönebelopp ansågs böra tillkomma tjänstemän med

olika anställningsform, medförde detta antingen att en och samma löneplan

tillämpades för dem, varvid man ej av lönegradsplaceringen kunde omedelbart

se vilken anställningsform som i det enskilda fallet skulle tillämpas,

eller ock att flera helt eller i det väsentliga likalydande löneplaner måste

tillskapas. Såsom exempel på det förra må nämnas, att i civila avlöningsreglementet

tjänster tillsatta medelst visstidsförordnande och tjänster tillsatta

medelst tillsvidareförordnande sammanfördes å löneplan C och att i

militära avlöningsreglementet sammanfördes beställningar tillsatta med

fullmakt och beställningar tillsatta med visstidsförordnande å vardera av

löneplanerna Öb och Cb. Å andra sidan tillskapades i civila avlöningsreglementet

delvis likalydande löneplaner B och C för olika anställningsformer

samt en särskild rektorslöneplan E upptagande lön enligt vissa löneklasser

å löneplan A; i militära avlöningsreglementet användes konstruktionen beställning

med arvode motsvarande lön enligt löneplan Oa eller UO för att

angiva den särskilda anställningsform, varom i dessa fall var fråga. Inom

den civila statsförvaltningen tillämpades samma löneplan oberoende av

förvaltningsgren in. in., men för varje icke-statligt förvaltningsområde tillskapades

särskilda löneplaner. Inom försvaret tillämpades delvis likalydande

löneplaner Öb och Cb, den förra för militär och den senare för civilmilitär

personal. Den avvikande konstruktionen av lönegraderna för extra ordinarie

och extra tjänstemän medförde behov av särskilda löneplaner för dem, och

det motsvarande gäller beträffande de militära löneplanerna Oa och UO.

Det stora antal löneplaner, som sålunda uppkom, försvårade upprättandet

av lönetabeller av olika slag till hjälp vid löneuträkningen.

För att vinna en ur olika synpunkter önskvärd rationalisering har 1947

års lönesystem uppbyggts så, att antalet löneplaner begränsats till vad som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

31

varit erforderligt med hänsyn till själva lönebeloppens storlek samt att lönegraderna

erhållit olika beteckningar, alltefter tillämplig anställningsform

och löneplan.

Beträffande lönegradsbeteckningarna inom 1947 års lönesystem gäller

följande.

a. Begynnelsebokstaven angiver, huruvida tjänsten är civil eller civilmilitär

(C) eller militär (M),

b. Antalet bokstäver angiver, huruvida lönen utgår enligt någon av de

allmänna löneplanerna 1 och 2 (två bokstäver) eller någon av speciallöneplanerna

3—5 (tre bokstäver).

c. Andra bokstaven angiver alltid, huruvida fråga är om dyrortsgraderad

lön eller alltså lön enligt löneplan nr 1 eller 5 (bokstaven är då hämtad ur

alfabetets första hälft) eller om icke dyrortsgraderad lön eller alltså lön

enligt någon av löneplanerna nr 2—4 (bokstaven är då hämtad ur alfabetets

senare hälft). Lönegradsbeteckningens andra bokstav har härutöver —

ehuru med vissa undantag — den funktionen, att genom densamma angives

anställningsformen. Bokstäverna a—d och o—r reserveras för olika slag av

ordinarie anställning, e och s för extra ordinarie anställning, f och t för

aspirantanställning, g och u för extra anställning samt h och v för anställning

medelst kontrakt för viss tid. Undantagen avse uteslutande användningen

av bokstäverna a—d och o—r och äro av i viss mån begränsad räckvidd.

Vad angår statsförvaltningen har det förhållandet, att Kungl. Maj :t

jämlikt bemyndigande i bank- och sparbankslagarna utan riksdagens hörande

äger organisera bank- och fondinspektionen respektive sparbanksinspektionen

— varför man ej kan tala om ordinarie tjänster vid dessa inspektioner

— icke ansetts böra utgöra hinder att tillämpa de lönegradsbeteckningar,

som eljest tillhöra den ordinarie anställningsformen. Vad åter

angår det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet samt hushållningssällskapen

och skogsvårdsstyrelserna svarar för deras del beteckningen

Ca mot det vid dessa institutioner förekommande ordinariebegreppet.

I detta sammanhang må framhållas, att i prop. 1947: 281 uttalats, att

beteckningen extra tjänsteman bör förbehållas de tjänstemän, som äro extra

tjänstemän i avlöningsreglementets mening och som alltså ha lönegradsbeteckningen

Cg. På motsvarande sätt bör beteckningen aspirant, då därmed

avses innehavare av viss anställning, förbehållas den, som innehar

aspirantanställning i avlöningsreglementets mening och alltså har lönegradsbeteckningen

Cf.

3 §•

För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser.

J mom. På det statliga löneområdet har sedan länge fortgått en strävan

att ernå en enhetlig reglering av spörsmål av likartad innebörd, oavsett

inom vilket förvaltningsområde de uppkomma. För undanröjande av sak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ligt icke motiverade olikheter talar bl. a. önskvärdheten av att utan ingående

detaljundersökningar kunna konstatera vad i ett visst sakligt avseende

gäller inom statsförvaltningen. En normalisering medför också, att tolkningsavgöranden

få mera generellt prejudicerande betydelse än eljest, så att

antalet fall, i vilka meningsskiljaktigheter yppas om en författningsbestämmelses

rätta innebörd, väsentligt nedbringas. Tydligtvis är en enhetlig reglering

icke minst av värde i sådana fall, då tjänsteman övergår från ett förvaltningsområde

till ett annat.

Till följd av de skiljaktiga förhållanden, under vilka tjänstgöring fullgöres,

och till följd av göromålens olika beskaffenhet är det emellertid givet,

att inom olika förvaltningsområden behov föreligger av särskilda bestämmelser

i skilda avseenden. I den mån olika bestämmelser ansetts erforderliga

för olika förvaltningsområden, ha i Saar de bestämmelser, som skola tilllämpas

i allmänhet, upptagits under rubriken »A. Allmänna bestämmelser»,

under det att för vissa förvaltningsområden gällande tilläggs- och undantagsbestämmelser

upptagits under rubriken »B. Särskilda bestämmelser» samt

en underrubrik angivande det förvaltningsområde, varom fråga är. I 2 § 1

mom. Saar föreskrives, att, i den mån i reglementet vid sidan av allmänna

bestämmelser meddelas särskilda bestämmelser för visst verk eller visst förvaltningsområde,

vad i de allmänna bestämmelserna finnes stridande mot

de särskilda bestämmelserna icke skall gälla för sådant verk eller förvaltningsområde.

1 det reviderade reglementet motsvarar 3 § 1 mom. berörda i 2 § 1 mom.

Saar upptagna bestämmelse. Denna har emellertid omformulerats för att

tydligare uttrycka, att de allmänna bestämmelserna jämväl inom de särskilt

angivna förvaltningsområdena skola tillämpas i den mån de icke strida

mot särbestämmelserna. I sistnämnda bestämmelser användas rubrikerna

Läroverk m. fl. läroanstalter samt Statens affärsdrivande verk. Vilka förvaltningsområden,

som ingå under dessa sammanfattande beteckningar,

framgå av andra och tredje styckena i förevarande moment.

2 4 mom. Dessa moment innehålla vissa begreppsbestämningar, meddelade

för att möjliggöra vissa förenklingar i reglementstexten.

Beträffande uttrycken beställning och beställningshavare vid försvaret

hänvisas till vad därom anförts under 1 §.

Enligt i 2 mom. meddelad föreskrift skall med beställning på aktiv stat

i lönegraden Mha 1 likställas sådan anställning över stat, som skall föregå

anställning på aktiv stat. Härmed åsyftas överstatsanställning enligt

kungörelsen den 26 september 1947 (nr 699) angående manskaps och musikelevers

anställning vid krigsmakten. Enligt denna kungörelse skall i allmänhet

första anställning vid armén och marinen för den, som icke avlagt

realexamen eller styrker sig äga motsvarande utbildning, ske för viss

tid, räknat från och med 1 oktober eller, vad angår flottan, från och med

1 oktober eller 1 april, och under de första sex månadernas anställning är

vederbörande därvid förd över stat. överstatsanställning förekommer vidare

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

vid yrkesgrenen stamflygförare inom flygvapnet, under ett år för den, som

ej avlagt realexamen eller har motsvarande kunskaper, och omkring sex

månader för den, som avlagt realexamen (motsvarande).

Såsom angivits under 2 § tillämpas de lönegrader, som eljest avse ordinarie

tjänster, för vissa dem närstående icke-ordinarie tjänster vid bankoch

fondinspektionen och sparbanksinspektionen. Enligt 3 mom. i förevarande

paragraf skola, där ej annat särskilt angives, för dessa tjänster tilllämpas

reglementsbestämmelserna för ordinarie tjänster.

De i reglementet avsedda icke-statliga anställningarna vid högre kommunala

skolor, sinnesslö- och epileptikerskolor, hushållningssällskap och

skogsvårdsstyrelser skola enligt 4 mom. likställas med statliga tjänster. Detta

medför exempelvis, att innehavare av dylik icke-statlig tjänst vid vikariat

på statlig tjänst helt behandlas som statstjänsteman. Vad i reglementet sägs

om staten och statsverket skall för ifrågavarande tjänstemän avse vederbörande

kommun, skolstyrelse, hushållningssällskap eller skogsvårdsstyrelse.

5 mom. Enligt första stycket skola olika tjänster anses olika höga i förhållande

till månadslönerna vid grundnivån. Inom lönegrad, som omfattar

flera lönelclasser, skall härvid tagas hänsyn till lönebeloppet i slutlöneklassen,

och inom löneklass, som upptager flera lönebelopp — där löneplanen

på tvären är uppdelad efter ortsgrupper, lönegrupper eller avdelningar —

till det högsta av lönebeloppen. I andra stycket meddelas en undantagsbestämmelse

för provinsialläkar- och distriktsveterinärtjänster; denna sammanhänger

med att avlöningen vid dessa tjänster utgår i form av lön jämte

rätt till praktikinkomst (36 §).

2 avd. Förvaltniiigsbestämmelser.

4 §•

Tjänsters inrättande och lönegradsplacering.

S a a r. De avlöningsreglementen, som tillämpades intill den 1 juli 1947,

innehöllo förutom bestämmelser om tjänstemännens avlöningsförmåner

även vissa bestämmelser, vilka närmast rörde statsförvaltningens organisation.

Bland annat innefattades i dem huvudstadgandena angående tjänsters

inrättande och lönegradsplacering. Stadgandena härom i avlöningsreglementena

för icke-ordinarie personal voro emellertid ofullständiga såtillvida,

att genom dem icke klarlades frågan om riksdagens medverkan vid

inrättande och lönegradsplacering av icke-ordinarie tjänster.

Bestämmelser i detta ämne finnas numera meddelade i 3 § Saar, som har

rubriken Bestämmandet av tjänsters lönegrader och antal. Paragrafen innehåller

bestämmelser beträffande ordinarie, extra ordinarie, aspirant- och

extra tjänster ävensom beträffande vissa speciella slag av icke-ordinarie

tjänster inom försvaret samt vid bank- och fondinspektionen och spar
3

Bihang till riksdagens protokoll 191/8. 1 sand. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

banksinspektionen. Den innehåller däremot inga föreskrifter angående bestämmandet

av antalet arvodesanställningar och av arvodesbeloppen vid

dessa anställningar. I åtskilliga fall meddelas beslut härutinnan av Kungl.

Maj :t, understundom — i allmänhet där arvodet skall utgå från å avlöningsstat

upptagen anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t — med stöd av riksdagens beslut. I andra fall meddelas

beslut i ämnet av vederbörande myndighet. I detta sammanhang må

anmärkas, att Kungl. Maj :t i cirkulär den 30 juni 1947 till statsmyndigheterna

(SFS nr 542) framhållit, att i den mån ej Kungl. Maj :t meddelat beslut

i fråga om anställningsformen för icke-ordinarie personal, denna borde

av vederbörande myndighet bestämmas under beaktande av de uttalanden,

som härom gjorts av 1945 års lönekommitté och som innefatta, att den tidigare

i betydande utsträckning anlitade formen med anställning mot arvode

i största möjliga utsträckning borde undvikas och avvecklas för heltidsanställd

personal. Att arvodesanställning avses skola förekomma endast undantagsvis

för heltidsanställd personal sammanhänger med att denna anställningsform

erfarenhetsmässigt föranleder en mångfald komplikationer.

Arvodena bestämmas ofta nog efter andra grunder än som tillämpas då

tjänster lönegradsplaceras, och detta medför svårigheter bl. a. då en arvodestjänst

ombildas till lönegradsplacerad tjänst eller då innehavare av

arvodesbefattning eljest övergår till dylik tjänst. För arvodesbefattningar

pläga avlöningsförhållandena ej heller vara så i detalj reglerade som för

lönegradsplacerade tjänster; detta föranleder tveksamhet i olika fall och

medför även lätt, att sakligt icke motiverade ojämnheter uppkomma.

Beträffande innehållet i 3 § Saar och de frågor, som i anslutning till

denna paragraf uppställa sig, må anföras följande.

1. Enligt 1 mom. och 2 mom. första stijcket skola ordinarie och högre

extra ordinarie tjänster i allmänhet åsättas lönegradsbeteckning och lönegradsnummer

av Kungl. Maj :l med stöd av riksdagens beslut; ordningen

för bestämmandet av antalet dylika tjänster är densamma. Innebörden av

uttrycket »med stöd av riksdagens beslut» är, att Kungl. Maj :ts beslut skall

stå i samklang med ett positivt riksdagsbeslut, men avlöningsreglementet

tcger icke ställning till frågan huru individualiserat riksdagsbeslutet skall

vara till sitt innehåll. Det är visserligen regel att riksdagsbeslutet föreligger i

form av en av riksdagen fastställd personalförteckning, vilken uttömmande

angiver vilka tjänster, som må finnas, samt deras lönegradsbeteckning och

lönegradsnummer, men det förekommer dock såväl att personalförteckningen

ger utrymme för val mellan olika lönegrader som att särskilda riksdagsbemyndiganden

gälla vid sidan om personalförteckningen.

I vissa fall angives sålunda lönegraden för vederbörande tjänst i personalförteckningen

pa sadant sätt, att tva eller flera lönegrader äro möjliga

att tillämpa. Undantagsvis angives, att tjänsten i fråga skall vara placerad

högst i viss lönegrad; i dylika fall fordras ett särskilt beslut i fråga om den

lönegrad, som i det särskilda fallet skall tillämpas. Det förekommer också,

att enligt personalförteckningen olika lönegrader enligt en i förväg bestämd

norm skola tillämpas beroende på vem som blir innehavare av tjänsten;

detta är fallet beträffande de inom försvaret förekommande Md-beställningai

na, som tillsättas medelst förordnande tills vidare och ej äro förenade

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

35

med pensionsrätt men som alltid innehavas jämte en pensionsberättigande

beställning och skola ha samma lönegradsnummer som denna. Exempel finnas

vidare på att olika lönegradsbeleckningar skola tillämpas, alltefter det

civil eller militär tjänsteman blir innehavare av tjänsten (detta är fallet beträffande

souschefstjänsterna i marin- och flygförvaltningarna). Slutligen

finnas (vid flygförvaltningen) fall, där Kungl. Maj :t kan välja mellan ordinarie

och extra ordinarie tjänst eller eljest mellan olika anställningsformer.

I detta sammanhang må nämnas att, om i en av riksdagen fastställd personalförteckning

upptagas vissa tjänster, riksdagsbeslutet i allmänhet torde

få tilläggas den innebörden, att dessa tjänster skola inrättas och ej utan

särskilda skäl hållas vakanta.

Enligt Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna den 30 juni 1947

(SFS nr 542) bör beslut av Kungl. Maj :t eller Kungl. Maj :t och riksdagen,

varigenom fastställts visst antal icke-ordinarie tjänster, förutsättas avse antalet

tjänster inrättade för tjänstgöring av samma omfattning som är stadgad

för jämförlig ordinarie tjänst. Därest tjänstemän i enlighet med gällande

bestämmelser anställas för avkortad tjänstgöring, må antalet tjänster

kunna ökas i sådan omfattning, att den sammanlagda tjänstgöringstiden

motsvarar den, som sålunda förutsättes i beslutet.

2. Såsom förut antytts kunna även vid sidan av personalförteckningarna

rikdagsbemyndiganden ha lämnats, vilka medgiva Kungl. Maj :t att besluta

om lönegradsplacering av ordinarie och högre e. o. tjänster eller om antalet

sådana tjänster. Ett sådant bemyndigande innefattas i 1 mom. andra stycket.

Detta åsyftar det fall, att innehavare av medelst fullmakt eller konstitutorial

tillsatt ordinarie tjänst lämnat denna för att övergå till ordinarie

tjänst, vilken tillsättes medelst förordnande för viss tid, samt erhåller

Kungl. Maj :ts medgivande att övergå till tjänst med lönegradsbeteckningen

Ca inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. För att en sådan anordning

skall kunna komma till stånd äger Kungl. Maj :t utan att frågan

underställes riksdagen besluta om den tillfälliga ökning av antalet ordinarie

tjänster, som kan erfordras. I vissa andra fall äger Kungl. Maj :t besluta

att viss tjänst skall föras över stat, d. v. s. ej medräknas vid bedömande i

vad mån de i personalförteckningen upptagna tjänsterna äro tillsatta. Sådant

förande över stat kan förekomma dels då ordinarie, medelst fullmakt

eller konstitutorial tillsatt tjänsteman eller extra ordinarie tjänsteman, vilken

innehar på personalförteckning uppförd tjänst, erhåller sådan ordinarie

tjänst i statsdepartement som tillsättes medelst förordnande tills vidare,

dels då lärare erhåller medelst förordnande för viss tid tillsatt rektorstjänst

eller tjänst såsom föreståndare för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet,

dels ock då medelst fullmakt tillsatt beställningshavare

erhåller beställning, vilken tillsättes medelst förordnande tills vidare

(Md-beställning), och vederbörande av en dylik anledning frånträder utövandet

av den fastare av tjänsterna. Förande över stat kan på motsvarande

sätt förekomma, då innehavare av nu nämnd ordinarie tjänst i statsdepartement

erhåller fullmakts- eller konstitutorialtjänst eller extra ordinarie tjänst,

som finnes uppförd å personalförteckning, eller då rektor eller föreståndare

för teckningslärarinstitutet erhåller lärartjänst eller då innehavare av Md-beställning

erhåller fullmaktsbeställning, allt ulan alt vederbörande inträder i

utövning av den erhållna tjänsten. Förandet över stat innebär, såsom av det

föregående framgår, alt en tjänst motsvarande den över stat förda kan tillsättas.

- Fn återgång till det normala personalbeståndet kan ske på tvä

sätt. Om innehavaren av över stal förd tjänst avgår från denna, bortfaller

den. Och om han inträder i utövning av överstalstjänsten — och alltså verklig

dubblering av tjänsten förekommer någon tid skall vid närmast in
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

träffande ledighet vid verket Iden läroanstalt tjänsten tillhör) å tjänst av

samma slag och i motsvarande lönegrad den över stat förda tjänsten återföras

på stat. En tjänst över stat får uppenbarligen icke uppehållas med

vikarie. Anordningen har tillkommit främst i syfte att avveckla det eljest

uppkommande systemet med en mångfald sucessionsförordnanden utan att

samtidigt minska vederbörande departementstjänstemans, rektors eller Mdbeställningshavares

möjlighet att bibehålla sin fasta anställning eller att vinna

annan fast anställning. Del må framhållas, att överstatsanordningen icke

är tillämplig exempelvis då dövstumkonsulent erhåller rektorstjänst.

Att antalet å personalförteckning upptagna extra ordinarie tjänster tillfälligtvis

överskrides kan också bero på att en tidigare inrättad extra ordinarie

tjänst utgått ur personalförteckningen men dess innehavare icke ännu

avgått till följd av att uppsägningstiden icke tilländalupit. 1 sådant fall torde

tjänstemannen nämligen bibehålla sin anställning. En sådan personlig

tjänst är i viss mån att jämställa med en över stat förd tjänst; den kan sålunda

icke återbesättas eller uppehållas med vikarie.

3. Beträffande sådana extra ordinarie tjänster, som icke upptagas å personalförteckning,

samt aspiranttjänster och extra tjänster äga vederbörande

myndigheter enligt 2 mom. andra stycket samt 3 och 4 mom. mer eller

mindre vittgående befogenheter, i den mån ej Kungl. Maj :t annorlunda beslutit.

Här avsedda extra ordinarie tjänster skola dock åsättas lönegradsbeteckning

och lönegradsnummer i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade

bestämmelser. Aspiranttjänsts lönegradsnummer skall med två enheter understiga

lönegradsnumret för den ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som

normalt utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten, och extra

tjänst må icke åsättas högre lönegradsnummer än som gäller för ordinarie

eller extra ordinarie tjänst, å vilken arbetsuppgifterna motsvara den extra

tjänstens arbetsuppgifter; finnes icke sådan ordinarie eller extra ordinarie

tjänst, skall lönegradsnumret fastställas i enlighet med av Kungl. Maj :t

meddelade bestämmelser. Undantag kunna emellertid, såsom framgår av

paragrafens ordalydelse, föreskrivas av Kungl. Maj :t, och det må särskilt

framhållas, att tjänsteman inom av Kungl. Maj :t föreskriven s. k. reglerad

befordringsgång alltid skall erhålla den för denna stadgade löneställningen,

i den mån han icke erhåller å personalförteckning uppförd tjänst.

Har höjning av anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

beviljats efter det Kungl. Maj :t i anslagsproposition framhållit behovet

av viss icke-ordinarie tjänst, uppkommer frågan, om riksdagsbeslutet

skall så förstås, att denna tjänst skall finnas och att varje ändring därutinnan

förutsätter nytt riksdagsbeslut. Det torde knappast vara möjligt

att lämna ett generellt svar härpå. Otvivelaktigt kunna omständigheterna

vara sådana, att man måste utgå från att ett riksdagsbeslut om inrättande

av tjänsten föreligger eller åtminstone från att riksdagen avsett att medlen

skulle få användas uteslutande för avlöning åt innehavare av dylik

tjänst. Men i allmänhet torde riksdagen icke ha avsett att göra något avsteg

från avlöningsreglementets bestämmelser, enligt vilka lönegraderna för

och antalet lägre extra ordinarie tjänster, aspiranttjänster och extra tjänster

skola få bestämmas av Kungl. Maj :t eller vederbörande myndighet.

Härav följer, att om de göromål, för vilkas fullgörande medlen anvisats,

anses lämpligen böra fullgöras i annan ordning än den som man närmast

avsett vid medelsanvisningen, hinder i allmänhet icke bör föreligga att

åvägabringa den önskvärda förändringen, givetvis i den mån därav icke

föranledes ett ökat anslagsbehov. För att avgöra vilket av nämnda båda

alternativ som föreligger torde verksmyndigheterna ha att utgå från vad

Kungl. Maj :t i regleringsbrev eller liknande sammanhang föreskrivit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vad angår innehållet i övrigt i förevarande paragraf hänvisas till författningstexten.

Såsom framgår av det anförda innehåller 3 § Saar i huvudsak endast

procedurföreskrifter, varemot den frågan hålles öppen, vilken anställningsform

och lönegradsplacering som i olika fall lämpligen bör komma till användning.

Beträffande denna fråga må i förevarande sammanhang anföras

följande.

Den ordinarie anställningens tillämpningsområde framgår av de konkreta

besluten av Kungl. Maj :t och riksdagen, och för bedömande av frågan

när ordinarie anställning av det ena eller andra slaget bör tillämpas

kunna några allmängiltiga normer knappast uppställas. I vissa remissyttranden

över 1945 års lönekommittés betänkande I med förslag till statliga

löneplaner m. in. uttalades farhågor, att likställandet i lönehänseende

av ordinarie och extra ordinarie tjänster komme att leda till avskaffandet

av ordinarie tjänster. I propositionen 1946: 333 (s. 54) anfördes emellertid,

att ifrågavarande förbättring av de extra ordinarie tjänstemännens löneställning

icke borde föranleda någon inskränkning i de ordinarie tjänstemännens

antal; en annan sak vore, att riksdagen begärt utredning angående

tjänstemännens rättsliga ställning, och att denna utredning naturligen kunde

komma att påverka relationen mellan antalet ordinarie och antalet extra

ordinarie tjänster. Mot dessa uttalanden framställde icke riksdagen någon

erinran.

Beträffande tillämpningen av extra ordinarie anställning, aspirantanställning

och extra anställning skola enligt förut nämnda cirkulär 1947: 542 följande

uttalanden av 1945 års lönekommitté tjäna som anvisningar rörande

anställningsförhållandena inom statsförvaltningen.

För tillgodoseende av statsförvaltningens normala personalbehov borde

tillämpas två huvudanställningsformer för icke-ordinarie tjänstemän: extra

ordinarie anställning och aspirantanställning. Dessa anställningsformer

jämte ordinarie anställning borde tillämpas i fråga om tjänstemannapersonal

i alla de fall, där icke särskilda skäl till annat föranledde.

Den omständigheten, att den extra ordinarie anställningsformen numera

i icke oväsentlig utsträckning tillämpades å tjänster av stadigvarande natur,

utan att fråga vore om prövnings- och utbildningstjänster, hade, såvitt

lönekommittén kunnat finna, medfört att den uppfattningen börjat sprida

sig, att den extra ordinarie anställningen borde bereda tjänstemännen en

trygghet av i stort sett samma beskaffenhet som den, vilken tillkomme de

med fullmakt eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemännen. En sådan

uppfattning måste, om den godtoges, få den verkan, att skärpta krav

å det varaktiga behovet av tjänsten uppställdes för att densamma skulle

givas extra ordinarie karaktär. Detta medförde, att åtskilliga tjänstemän

undandroges de särskilda förmåner, som den extra ordinarie anställningen

beredde, samtidigt som förvaltningsapparaten onödigt komplicerades genom

alt andra, mindre ändamålsenliga anställningsformer anlitades; av de

uppgifter, som stått till kommitténs förfogande, förefölle det sannolikt, alt

vissa befattningshavargrupper eller befattningshavare, som nu avlönades

såsom extra tjänstemän eller medelst arvode, rätteligen borde beredas extra

ordinarie anställning. Lönekommittén ansåge det vara uppenbart, att be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

greppet extra ordinarie anställning varken kunde eller borde givas en sådan

innebörd, som sålunda angivits. Det syntes lönekommittén angeläget, att de

förmåner, som den extra ordinarie anställningen beredde, skulle tillkomma

tjänstemännen även om anställningens varaktighet icke vore fullt säker.

Härav följde å andra sidan, alt extra ordinarie tjänsteman borde kunna

entledigas, bland annat, om den extra ordinarie tjänsten bleve överflödig.

Kommittén hade också i sitt förslag till statens allmänna avlöningsreglemente

intagit föreskrifter rörande uppsägning av extra ordinarie tjänsteman.

Att emellertid en extra ordinarie tjänsteman efter en icke alltför kort

anställningstid i verkligheten hade en betydande trygghet i anställningen

syntes uppenbart och torde överensstämma med de förhållanden, som rådde

för fast anställning inom det enskilda näringslivet. Liksom hittills borde

för övrigt, när en extra ordinarie tjänst bleve överflödig, övervägas om

tjänstemannen ej lämpligen kunde, med bibehållande av den extra ordinarie

anställningen överföras till annat verksamhetsområde. Detta borde gälla

också för det fall, att extra ordinarie tjänsteman befunnes på grund av sjuklighet

icke kunna sköta sin tjänst och förutsättningar för sjukpensionering

icke förelåge.

Såsom aspirant syntes i allmänhet kunna betecknas en sådan befattningshavare,

vilken formellt sett innehade den särskilda kompetens, som

erfordrades för första extra ordinarie eller ordinarie anställning i verket i

den befordringsgång, som avsåges, men vars praktiska förutsättningar för

tjänsten vore oprövade eller icke tillräckligt prövade; däremot betraktades

icke den som aspirant, vilken såsom elev deltoge i utbildningskurs. Kommittén

hade i sitt förslag till statens allmänna avlöningsreglemente upptagit

aspirantanställning såsom en huvudanställningsform. Härmed avsåges

givetvis icke, att aspirantanställning alltid måste föregå den mera fasta

anställningen, utan det borde inom varje område eller för särskilda personalgrupper

prövas, om och i vad mån aspirantanställningsformen lämpligen

borde användas. Lönekommittén finge ytterligare framhålla, att aspirantanställningen

borde avse en relativt kort tjänstgöringstid. Det syntes visserligen

antagligt, att denna tid borde växla inom olika förvaltningsområden,

men i allmänhet syntes den icke behöva uppgå till mera än 18 månader.

På grund av att aspirant icke uppnått den lägsta levnadsålder, som erfordrades

för extra ordinarie anställning, kunde det i särskilda fall förekomma,

att anställningstiden såsom aspirant bleve längre, men den borde i intet

fall överstiga tre år. För aspiranten måste det framstå som ett berättigat

krav, att han så snart förutsättningar härför förelåge och senast vid aspiranttidens

slut finge veta, om han kunde påräkna fortsatt anställning och,

om så vore fallet, huruvida denna anställning kunde beredas honom med

anlitande av den extra ordinarie eller den ordinarie anställningsformen eller,

om sådan mera fast anställning ansåges icke kunna komma i fråga, med

anlitande av någon annan, mindre fast anställningsform. Det borde därför

åligga vederbörande myndighet att, så snart det kunde ske, pröva aspirantens

möjligheter till fortsatt anställning. I vissa fall kunde likväl på grund

av särskilda förhållanden aspirantens fortsatta anställning icke lämpligen

bedömas annat än i samband med tillsättningen av de tjänster, som söktes

av honom.

Med avseende å de fall, då icke någon av huvudanställningsformerna vore

lämplig att begagna, hade lönekommittén i sitt förslag till nytt avlöningsreglemente

upptagit ytterligare en allmän anställningsform, extra anställning.

Denna hade konstruerats så, att den skulle kunna utnyttjas i så stor

utsträckning som möjligt i de fall, varom här vore fråga. Den borde således

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kunyl. Maj.ts proposition nr 225.

kunna användas för överåriga, underåriga, personer med bristande formell

kompetens med avseende å teoretisk eller praktisk utbildning, partiellt arbetsföra,

kortvarigt anställda — både tjänstemän, som kortvarigt anställdes

för en stadigvarande arbetsuppgift, och tjänstemän anställda för tillfällig

arbetsuppgift — och för anställningar av säsongbetonad eller intermittent

karaktär. I anledning av vad kommittén salunda uttalat beträffande personer

med bristande formell kompetens ville kommittén framhålla, att kompetensföreskrifter

enligt dess mening borde meddelas eller särskilda kompetenskrav

uppställas endast i den mån verkligt behov härav förelåge och att

de icke borde givas mera bindande karaktär än som vore nödvändigt.

Där vederbörande myndighet äger bestämma lönegraden för extra tjänst,

böra enligt cirkuläret uppmärksammas följande uttalanden av 1945 års

lönekommitté.

Anledning kunde föreligga att placera extra tjänst i lägre lönegrad än

som följde av den i avlöningsreglementet gjorda jämförelsen med ordinarie

eller extra ordinarie tjänst med jämförliga arbetsuppgifter. Anställning såsom

extra tjänsteman skulle exempelvis, såvida ersättningen ej ansåges böra

bestämmas till lägre belopp än det lägsta som på löneplanen kunde ifrågakomma,

kunna ske också då vederbörande ännu icke uppnått den lägsta ålder,

som fordrades för aspirantanställning. Uppenbarligen borde i dylika

fall icke kunna tillämpas högre lönegrad än aspirantlönegraden. Det kunde

också förekomma, att anledningen till den extra anställningen vore sådan

allenast partiell arbetsförhet, som inverkade på arbetsprestationen. Även i

dylika fall vore en lägre lönegradsplacering motiverad. Detta kunde också

vara fallet vid bristande kompetens hos tjänstemannen med avseende å

teoretisk eller praktisk utbildning. Även andra skäl kunde finnas för en

lägre placering, men saknades dylika särskilda skäl borde enligt lönekommitténs

mening tillämpas den lönegrad, som följde av jämförelsen.

I cirkuläret har Kungl. Maj :t ytterligare framhållit, att där tjänsteman

med hänsyn till honom åvilande arbetsuppgifter m. in. i enlighet med de

allmänna grunderna för anställningsformens användning normalt bort innehava

aspirantanställning men av särskilda skäl i stället anställes såsom

extra tjänsteman, anledning finnes att tillämpa placering i lägre lönegrad

än som gäller för ordinarie eller extra ordinarie tjänst med motsvarande

arbetsuppgifter. I dylikt fall bör för den extra tjänsten icke väljas högre

lönegrad än som gäller för motsvarande aspiranttjänst.

I anslutning till nu återgivna uttalanden kan förtjäna framhållas följande.

Då aspirantanställning i fråga om sociala förmåner är helt likställd

med extra anställning och vidare aspirantanställning är förenad med en av

de löneställningar, som kunna tillämpas för extra tjänstemän, kan det antagligen

ligga nära till hands för vederbörande myndigheter att tillämpa

extra anställning i stället för aspirantanställning. Det bör dock understrykas,

att det är aspirantanställning, som skall vara huvudanställningsformen,

och att extra anställning avsetts allenast som en sufasidiär

anställningsform. Även om aspirantanställningen icke i och för sig är

att betrakta som ett led i en reglerad befordringsgång i den meningen, att

den såsom aspirant antagne skulle vara tillförsäkrad att i händelse av

lämplighet erhålla extra ordinarie anställning, är dock syftet med att till
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

lägga någon benämningen aspirant att angiva, att vederbörande under viss,

icke alltför lång tid skall fullgöra provtjänstgöring och, om han fyller måttet,

kunna ifrågakomma till erhållande av mera fast anställning.

Vad angår frågan vilken lönegrad, som bör tillämpas för extra tjänstemän,

må i anslutning till texten i Saar och förut nämnda cirkulär framhållas,

att normalregeln bör vara, att extra tjänsteman, som är jämförlig med

aspirant, bör erhålla samma löneställning som denne, och att extra tjänsteman,

som är jämförlig med extra ordinarie tjänsteman, bör erhålla samma

löneställning som denne. Från denna normalregel böra undantag kunna

göras, men endast om särskilda skäl därtill föreligga. I undantagsfall kan

det vara nödvändigt att vid helt kortvarig anställning såsom extra tjänsteman

höja löneställningen utöver den, som motsvarar aspirantlönegraden;

att av rättviseskäl stor försiktighet därvid måste iakttagas är emellertid

uppenbart, ettersom aspirantens löneställning icke på samma sätt kan justeras

uppåt som den extra tjänstemannens. Å andra sidan kunna, såsom 1945

års lönekommitté anfört, för tillämpandet av en lägre löneställning åberopas

sådana skäl som underårighet, partiell arbetsförhet av sådant slag, som

inverkar på arbetsprestationen, och bristande kompetens i fråga om teoretisk

eller praktisk utbildning.

I detta sammanhang må också beröras frågan om huru lönegradsplaceringen

i verkligheten reglerats för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän

in. fl.

De ordinarie tjänsternas lönegradsplacering framgår med undantag för

de få fall, där olika lönegrader kunna tillämpas, av de genom Kungl. Maj :ts

beslut fastställda personalförteckningarna. Fn sammanställning av dessas

innehåll — dock med uteslutande av antalssiffror — publicerades tidigare

i torm av en tjänsteförteckning till vederbörande avlöningsreglemente. Vid

dennas uppställning tillämpades olika indelningsgrunder; i vissa fall redovisades

för varje verk för sig de tjänster, som inrättats vid detsamma, medan

i andra fall för varje lönegrad angåvos de tjänster vid olika verk, som

hänförts till densamma. Med hänsyn till att en tjänsteförteckning av det

förra utseendet icke innehåller något utöver vad som framgår av respektive

personalförteckningar och da en sammanställning av tjänsterna lönegradsvis

publiceras av statskontoret i statsliggaren, har Kungl. Maj :t icke funnit

påkallat att fastställa någon tjänsteförteckning i anslutning till Saar. Förteckningar

av båda slagen ha emellertid införts i statsliggaren.

De högre extra ordinarie tjänsterna och deras lönegradsplacering framgå

av vederbörande personalförteckningar. Vad åter angår de lägre extra ordinarie

tjänsterna, skola, på sätt av det föregående framgår, i regel vederbörande

myndigheter åsätta dessa lönegradsbeteckning och lönegradsnummer

i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. Sådana bestämmelser

finnas understundom i speciella författningar och regleringsbrev.

Allmänna bestämmelser i ämnet äro meddelade i kungörelsen den 30

juni 1947 (nr 611) med föreskrifter i fråga om placering i lönegrad av vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

4]

extra ordinarie tjänster. I denna kungörelse angives vilken lönegrad, som

högst må tillämpas för vissa mera allmänt förekommande extra ordinarie

tjänster. För vissa personalgrupper angivas den anställningsform och den

lönegradsplacering, som under givna förutsättningar skola tillämpas, genom

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 436) angående reglerad befordringsgång

för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst.

I 1 kap. 1 § kungörelsen 1947:554 har stadgats, att vid verk, för vilket

Kungl. Maj :t icke fastställt personalförteckning upptagande ordinarie eller

extra ordinarie tjänster, ej må utan att Kungl. Maj :t därom särskilt förordnat

inrättas extra ordinarie tjänster eller aspiranttjänster. Denna begränsning

i myndigheternas befogenhet gäller likväl icke i fall, där Kungl.

Maj :t tidigare föreskrivit, att civila icke-ordinariereglementet skall äga tilllämpning

vid verket.

Ars. De lönegrader, som äro tillämpliga för de i Ars avsedda tjänsterna,

angivas i en såsom bilaga vid nämnda reglemente fogad tjänsteförteckning.

Beträffande antalet sådana tjänster innehåller reglementet inga bestämmelser

såvitt angår de högre kommunala skolorna, sinnesslöskolorna och epileptikerskolorna;

tjänsterna inrättas emellertid av vederbörande kommunala

myndigheter eller huvudmän i enlighet med beslut och bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj :t. Tjänsterna vid hushållningssällskapen och

skogsvårdsstyrelserna inrättas givetvis av dessa själva, varvid emellertid

är att märka, att Ars endast äger tillämpning å innehavare av tjänst, som

finnes upptagen å av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut fastställd

personalförteckning.

Yttrandena. I de av olika myndigheter och personalorganisationer

avgivna yttrandena har anförts i huvudsak följande.

Försvarets civilförvaltning: Med den avfattning de nya avlöningsbestämmelserna

erhållit skulle Kungl. Maj :t sakna befogenhet att utan riksdagens

medgivande inrätta extra ordinarie tjänster i högre lönegrad än Ce 24. Enligt

hittills tillämpad praxis hade dock Kungl. Maj :t, i vart fall i vad avser

försvarsväsendet, ansett sig oförhindrad, att när det gällt anlitande av sakanslag

inrätta extra ordinarie tjänster i högre lönegrad än den nyss angivna.

Pensionsstyrelsen: Den skillnad i fråga om lönegradsplaceringen, som

gjorts mellan aspiranttjänst och extra tjänst, hade icke visat sig lämplig

för styrelsens vidkommande. Då aspiranterna i genomsnitt finge antagas

vara de bäst kvalificerade av de i ett verk antagna, ginge det i längden icke

att upprätthålla en anordning, som innebure att de extra befattningshavarna

kunde erhålla högre avlöning än aspiranter med samma arbetsuppgifter.

Genom att särbestämmelserna om aspiranter upphävdes skulle möjligheterna

för myndigheterna att anpassa de nyanställdas avlöningsförhållanden

efter deras kvalifikationer avsevärt förbättras. Emellertid skulle detta medföra,

att bestämmelserna angående reglerad befordringsgång finge inskränkas

att avse befordringsgången såsom extra ordinarie befattningshavare.

Telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen: Alt aspiranttjänst skulle åsättas

lönegrad snummer, som i regel med två enheter understiger lönegrads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

numret för motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänst, kunde lätt

föranleda missförstånd, då man i fråga om viss tjänst hade att röra sig med

två olika lönegradsnummer, ett avseende aspiranttjänslen och ett avseende

motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänst. En sådan jämkning i

själva lönegradskonstruktionen borde övervägas, att aspiranttjänstens löneklass

finge ett ordningsnummer, som med två enheter understege lönegradens,

dock lägst 1 löneklassen; i så fall kunde aspiranttjänst i regel placeras

i samma lönegrad som motsvarande ordinarie eller extra ordinarie

tjänst.

Statstjänstemännens riksförbund: Erfarenheten hade visat, att bestämmelserna

borde kompletteras med en föreskrift om att lönegradsplaceringen

för extra ordinarie och extra tjänst skulle bedömas med utgångspunkt från

löneställningen för ordinarie tjänst med samma arbetsuppgifter. 1945 års

lönekommitté hade givit tydlig anvisning om att denna linje skulle följas,

för så vitt icke beträffande extra tjänsteman särskilda förhållanden borde

inverka vid fastställandet av lönegraden.

Statstjånarkarlellen: Kungl. Maj :t hade i kungörelsen 1947: 611 angivit

placeringen av vissa tjänster, varvid uttalats att högst de däri upptagna

lönegraderna skulle tillämpas. Detta hade, enligt vad kartellen erfarit, lett

till att extra ordinarie tjänst placerats i lägre lönegrad än motsvarande ordinarie

tjänst och sålunda lägre än som avsetts. I fråga om lönegradsplacering

av extra tjänster hade Kungl. Maj :t i särskilt cirkulär till statsmyndigheterna

(SFS 1947: 542) lämnat närmare anvisningar om sådan placering,

därvid 1945 års lönekommittés uttalande i frågan citerats. Även när

det gällde extra tjänster syntes i ett flertal fall lönegradsplaceringarna ha

blivit lägre än vad som gällde för ordinarie tjänst, trots att de skäl lönekommittén

anfört för att så skulle kunna ske icke förelegat. Det vore enligt

kartellens mening önskvärt, att bestämmelser intoges i avlöningsreglementet

om att såväl extra ordinarie som extra tjänst — i fråga om tjänst

av sistnämnda slag med av lönekommittén anförda undantag — skulle placeras

i samma lönegrad som mot tjänsten svarande ordinarie befattning.

Uttalande av i sak samma innebörd har gjorts av tjänstemännens centralorganisation.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

Enligt 3 § 2 mom. skall e. o. tjänst, som skall tillhöra någon av lönegraderna

Ce 25—37 eller Cs 1—24, åsättas lönegradsbeteckning och lönegradsnummer

av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Med anledning

härav har försvarets civilförvaltning framhållit, att Kungl. Maj:t enligt hittills

tillämpad praxis med anlitande av sakanslag, i vart fall vad avser försvarsväsendet,

inrättat tjänster i Ce 25 och högre lönegrader utan riksdagens

medgivande.

Ett riksdagens godkännande av berörda praxis föreligger i så måtto, att

riksdagen lämnade utan erinran ett av chefen för försvarsdepartementet i

1943 års statsverksproposition, IV ht, s. 37, gjort uttalande, att behov framträtt

av att i viss utsträckning anställa icke-ordinarie personal med avlöning

från sakanslag såsom extra ordinarie, varvid för vissa befattningshavare,

med hänsyn till vederbörandes stora ansvar och höga kvalifikationer,

fastställts högre löneställning än dåvarande 20 lönegraden. Denna praxis

innebure ett avsteg från den eljest i regel tillämpade principen, att sådana

befattningar prövades av riksdagen. Intill dess en överflyttning av berörda

avlöningskostnader till avlöningsanslag kunnat genomföras, syntes det emellertid

vara nödvändigt att personal, som avlönades från sakanslag, kunde

erhålla e. o. anställning och därvid om så befunnes oundgängligen nödvän
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

digt även i högre lönegrad än 20 lönegraden. Sedan sådan överflyttning

skett, borde sistnämnda anslag icke få tagas i anspråk för avlönande av

e. o. personal.

Därest ett överförande av ifrågavarande, från sakanslag avlönade personal

till avlöningsanslag icke kominer till stånd redan från och med den 1

juli 1948, bör enligt lönenämndens mening Kungl. Maj:t inhämta riksdagens

bemyndigande att jämväl under budgetåret 1948/49 inrätta e. o. tjänster

i lönegrad Ce 25 och högre vid försvaret, i den mån fråga är om tjänster,

för vilka avlöningskostnaderna bestridas från sakanslag. Erinras må,

att frågor om inrättande vid byggnadsstyrelsen av e. o. tjänster i lönegrad

Ce 25 och högre, för vilka avlöningskostnaderna bestridas av byggnadsmedel,

underställas riksdagen.

De i ärendet hörda personalorganisationerna ha framhållit, att meddelade

föreskrifter angående lönegradsplacering av extra ordinarie och extra

tjänster (3 § 2 och 4 mom. Saar samt kung. 1947: 611 och cirk. 1947: 542

punkt 3) icke erhållit enhetlig tillämpning.

Lönenämnden, som icke kan finna, att vad personalorganisationerna anfört

bör föranleda någon ändring av bestämmelserna i 3 g 2 och 4 inom.,

vill för sin del förorda, att föreskrifterna i kungörelsen 1947: 611 och cirk.

1947: 542 punkt 3 sammanföras i en författning och därvid överarbetas,

så att det klart framgår, att extra ordinarie och extra tjänst skall ha samma

lönegradsnummer som motsvarande ordinarie tjänst, såframt ej innehavarens

bristande kompetens eller underårighet (beträffande extra tjänst) eller

andra särskilda skäl — såsom förekomsten av en reglerad befordringsgång

— föranleda till en lägre lönegradsplacering.

I detta sammanhang må nämnas, att telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

föreslagit, att aspiranttjänst skall placeras i samma lönegrad som

motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänst, varvid aspiranttjänstens

löneklass skulle ha ett ordningsnummer, som med två enheter understege

lönegradens, dock lägst 1 löneklassen. Detta förslag finner lönenämnden i

och för sig tilltalande. Erinras må emellertid, att i de av Kungl. Maj :t fastställda

befordringsgångarna för amanuenserna aspiranttjänsten har tre enheter

lägre lönegradsnummer än lägsta extra ordinarie tjänst. Med hänsyn

härtill och då ett genomförande av de båda verksstyrelsernas förslag skulle

föranleda vissa komplikationer med avseende å de extra tjänsterna, anser

sig lönenämnden icke höra biträda förslaget.

Lönenämnden har vidare framhållit, att under 3 § Saar i de särskilda

bestämmelserna angående försvaret föreskrives, att innehavare av furirsbeställning

skall vara placerad i lönegrad Me 1 till och med den kalendermånad,

varunder han under 3 år innehaft furirsbeställning på aktiv stat

eller ock enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser kan räkna minst

6 års anställning såsom manskap, och i lönegraden Me 2 för tiden därefter.

Enligt lönenämndens mening talade praktiska skäl för att uppflyttningen

till lönegrad Me 2 skulle ske vid närmaste kvartalsskifte, efter det att beställningshavaren

fyller endera av ovan angivna förutsättningar i fråga om

anställningstid. Härmed vunnes överensstämmelse med de regler, som gällde

för löneklassuppf lytt ning. Dessutom vore uppflyttning av furirerna från

Me 1 till Mc 2 närmast att jämställa med en uppflyttning i lönegrad inom

reglerad befordringsgång enligt kungörelsen 1947: 436, vilken uppflyttning

skedde vid kvartalsskifte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

Beträffande lönegradsplaceringen av lärare vid de högre kommunala

skolorna har skolöverstyrelsen erinrat om att enligt tjänsteförteckningen

till Ars ankommer på beslut av Ivungl. Maj :t, ej endast huruvida ordinarie

utan även huruvida icke-ordinarie lärare i praktiska läroämnen enbart

eller tillsammans med teoretiskt läroämne skall äga åtnjuta lön som adjunktskompetent

lärare. I fråga om icke-ordinarie lärare borde emellertid

prövningen härav få ankomma på skolöverstyrelsen i konsekvens med

att för de allmänna läroverken numera gällde, dels att till extra ordinarie

lärare i praktiska läroämnen enbart eller tillsammans med teoretiskt läroämne

finge antagas den, som av överstyrelsen prövats äga förutsättningar

att på ett tillfredsställande sätt fullgöra de med anställningen förenade arbetsuppgifterna,

dels ock att sådan extra lärare förordnades av överstyrelsen.

I tjänsteförteckningen borde vidare det med avseende å högre folkskolor

använda uttrycket yrkesämne utbytas mot uttrycket praktiskt läroämne.

Statens lönenämnd har icke haft något att erinra mot skolöverstyrelsens

berörda förslag.

Förslaget till definitivt reglemente. Vid upprättandet av

förslag till definitivt reglemente ha bestämmelserna i 3 § Saar och motsvarande

bestämmelser i Ars sammanförts och ingå i reglementsförslaget

såsom 4 §. Det har därvid förutsatts, att föreskrifterna om vilka lönegrader,

som skola tillämpas för de nu i Ars avsedda tjänstemännen, på motsvarande

sätt som skett för de i Saar avsedda tjänstemännen, skola utfärdas

i särskild ordning samt intagas i statsliggaren.

Med hänsyn till vad försvarets civilförvaltning och statens lönenämnd

anfört beträffande den från sakanslag avlönade personalen vid försvaret

torde Kungl. Maj:t böra inhämta riksdagens bemyndigande att tills vidare

inrätta extra ordinarie tjänster i lönegrad Ce 25 och högre lönegrad, i den

mån fråga är om tjänster, för vilka avlöningskostnaderna bestridas från

sådant anslag.

I vissa av yttrandena har frågan om löneställningen för olika kategorier

av icke-ordinarie tjänstemän inbördes och i förhållande till ordinarie tjänstemän

berörts. Statens lönenämnd har för sin del icke föreslagit någon

ändring av avlöningsreglementets bestämmelser i ämnet. Lönenämnden har

emellertid framställt önskemålet, att de nu i olika författningar meddelade

föreskrifterna och anvisningarna i ämnet sammanföras och på visst

sätt kompletteras. Detta önskemål torde böra tillgodoses. Med utgångspunkt

från att så skall ske och att därvid närmare skall angivas den lönegrad,

som i de olika fallen skall tillämpas, har det ansetts lämpligast att i avlöningsreglementet

gemensamt för samtliga kategorier av icke-ordinarie tjänstemän

endast angiva den högsta ifrågakommande lönegradsplaceringen.

Enligt avlöningsreglementet med tilläggsbestämmelser skulle alltså följande

gälla.

För extra ordinarie tjänst bör enligt avlöningsreglementet högst kunna

tillämpas samma lönegradsnummer som för ordinarie tjänst med motsva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

rande arbetsuppgifter. I tilläggsbestämmelserna bör, såsom lönenämnden

förordat, angivas, att detta lönegradsnummer skall begagnas, då ej annat

följer av beslut eller bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj :t, exempelvis

inom reglerad befordringsgång.

För aspiranttjänst bör alltjämt, där annat ej följer av vad Kungl. Maj :t

föreskrivit, tillämpas det lönegradsnummer, som med två enheter understiger

lönegradsnumret för den ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som

utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten. Det av telegrafstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen av formella skäl framställda förslaget om en

omkonstruktion av aspirantlönegraden har till följd av de av lönenämnden

påpekade komplikationer, som därvid inträda, ansetts icke böra genomföras.

Vad åter angår pensionsstyrelsens förslag att medgiva en i viss mån

fri lönesättning för aspiranter, må framhållas, att detta knappast är förenligt

med grundtanken vid tillskapandet av denna huvudanställningsform.

Då styrelsen såsom motiv för sitt förslag anfört, att de extra tjänstemännen

kunde beredas högre löneställning än aspiranter, och att ojämnheter kunde

uppkomma till aspiranternas nackdel, synes detta närmast bero på en missuppfattning

i fråga om den lönegradsplacering, som bör tilldelas extra

tjänsteman.

Beträffande extra tjänst gäller såväl enligt Saar som enligt förslaget till

definitivt reglemente att, om ej annat följer av beslut eller bestämmelser

av Kungl. Maj :t, sådan tjänst får av vederbörande myndighet åsättas

högst det lönegradsnummer, som gäller för ordinarie eller extra ordinarie

tjänst med motsvarande arbetsuppgifter. I vissa yttranden göres gällande,

att de extra tjänstemännen av olika myndigheter hänförts till alltför låg

lönegrad, under det att vad pensionsstyrelsen anfört närmast synes utvisa

att de extra tjänstemännen i jämförelse med aspiranter placerats för högt.

För klarläggande av det sätt, varpå extra tjänst bör lönegradsplaceras, torde

i de blivande tilläggsbestämmelserna böra tydligt angivas, att vid bedömandet

härav i första hand bör prövas, huruvida den extra tjänstemannen

är jämförlig med aspirant eller med extra ordinarie tjänsteman. Härvidlag

bör anställningstiden i statens tjänst men även tjänstemannens på annat

sätt ådagalagda allmänna duglighet och erfarenhet vara avgörande. Alltefter

det sätt, varpå denna jämförelse utfaller, bör tjänstemannen normalt

placeras i lönegrad med samma nummer som aspirantlönegraden respektive

extraordinarielönegraden, och avvikelser härifrån böra ske endast om

särskilda skäl, såsom bristande kompetens eller underårighet, därtill föranleda.

Vissa i samband med tillämpning av reglerad befordringsgång uppkommande

frågor om underårighets inverkan på anställningsform och lönegradsplacering

beröras i det följande under 5 § 3 mom.

I överensstämmelse med lönenämndens förslag har sådan jämkning ansetts

böra vidtagas i bestämmelserna om furirernas lönegradsplacering, att

uppflyttning till lönegraden Me 2 icke sker vid månadsskifte utan endast

vid kvartalsskifte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

En uttrycklig bestämmelse har ansetts böra meddelas om att de tjänster

vid högre kommunala skolor, sinnesslöskolor och epileptikerskolor, å vilka

reglementet äger tillämpning, skola lönegradsplaceras i enlighet med bestämmelser

meddelade av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Angivna

bestämmelser ha förutsatts skola ha samma innehåll som den nuvarande

tjänsteförteckningen till Ars. Därest riksdagen icke däremot framställer

erinran, torde likväl böra vidtagas de jämkningar, som skolöverstyrelsen

föreslagit och av statens lönenämnd lämnats utan erinran, och därjämte

tör de högre kommunala skolorna upptagas extraordinarielönegrader

med samma ordningsnummer, som nu gälla för extralärartjänster. Beträffande

sistnämnda anordning, som skulle erhålla motsvarighet för de statliga

lärarna, må anföras följande.

I ett av 1944 års personalutredning den 24 oktober 1947 avgivet betänkande

del II (SOU 1947: 58) ha framlagts förslag bland annat rörande reglerad

befordringsgång för vissa icke-ordinarie lärare vid allmänna läroverk

m. 11. läroanstalter, företrädesvis sådana med akademisk utbildning. Förslag

i anledning av personalutredningens ifrågavarande betänkande har icke

avsetts skola föreläggas innevarande års riksdag. Emellertid har vid ärendets

beredning inom finans- och ecklesiastikdepartementen ansetts föreligga

grundad anledning att vidtaga omedelbara åtgärder för en normalisering av

väntetiden till extra ordinarie — och därmed pensionsberättigande — anställning

för sådana icke-ordinarie läroverkslärare m. fl., som avses i personalutredningens

förenämnda betänkande, därunder inbegripna lärare vid

de högre kommunala skolorna. En dylik normalisering, som för närvarande

saknas, ligger helt i linje med grunderna för 1947 års allmänna lönereglering.

Därest riksdagen icke har något att erinra däremot, torde för tillämpning

från och med den 1 juli 1948 böra utfärdas bestämmelser av innebörd,

att icke-ordinarie lärare av här avsett slag efter viss tids, i allmänhet två

läsårs, tjänstgöring må erhålla extra ordinarie tjänst i lönegrad med samma

ordningsnummer som skulle ha gällt, om de varit extra lärare. Med en dylik

reglering, vilken i avvaktan på ställningstagandet till 1944 års personalutrednings

förslag har i viss mån provisorisk karaktär, avses givetvis icke att

göra någon inskränkning i lärares möjlighet att erhålla extra ordinarie tjänst

inom eljest tillämplig lönegrad, i den mån sådan tjänst finnes tillgänglig

och läraren är behörig till densamma.

5 §•

Tjänstetillsättning.

i mom. I detta moment ha, i anslutning till ett av rikets allmänna kartverk

och statens lönenämnd framställt förslag, meddelats vissa bestämmelser

angående tillsättning medelst fullmakt eller konstitutorial. Där ordinarie

tjänst skall tillsättas medelst förordnande för viss tid, för begränsad anställningstid

eller tills vidare, framgår detta av lönegradsbeteckningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 225.

47

1 momentet har vidare införts det i 4 § 1 inom. Saar meddelade, från de

tidigare gällande avlöningsreglementena hämtade stadgandet angående konstitutorialbegreppet.

2 mom. I 4 § 2 mom. Saar föreskrives, att för den, som förordnas att

inneha anställning såsom extra ordinarie tjänsteman, aspirant eller extra

tjänsteman, skall utfärdas skriftligt antagningsbevis eller annan skriftlig

tillsättningshandling, vari i förekommande fall skall angivas att anställningen

avser avkortad tjänstgöringstid.

Riksförsäkringsanstalten har ansett att antagningsbevisen enligt vad erfarenheten

visat äga mycket ringa praktisk betydelse och i regel ej efterfrågas

av befattningshavarna. I arbets- och pappersbesparande syfte har ämbetsverket

ansett förevarande bestämmelse kunna givas sådant innehåll, att

antagningsbevis eller annan skriftlig tillsättningshandling endast behöver

utfärdas på begäran.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att bestämmelsen om antagningsbevis

eller annan skriftlig tillsättningshandling vid statens sinnessjukhus medfört

ett väsentligt administrativt merarbete. Den vikarierande personalen vid

dessa sjukhus hade av medicinalstyrelsen givits ställning såsom extra tjänstemän,

men då cirka 20 procent av vikarierna endast anställdes för kortare

tid torde tillsättningshandling i sådana fall vara överflödig. Skyldighet för

myndighet att utfärda tillsättningshandling borde kunna begränsas till sådana

fall, då anställningen beräknades bli av längre varaktighet än förslagsvis

6 månader.

Vid beredningen av frågan om definitivt avlöningsreglemente har bestämmelsen

om skriftlig tillsättningshandling ansetts böra bibehållas; bestämmelsen

har intagits i detta moment. Då en sådan handling kan givas en mycket

enkel form, synes bestämmelsens iakttagande icke behöva bliva betungande

för myndigheterna. För anställningshavaren måste det emellertid anses

vara av värde att erhålla ett bevis om anställningen.

3 mom. I 5 § 1 mom. Saar stadgas såsom villkor för anställning såsom

ordinarie tjänsteman, extra ordinarie tjänsteman eller aspirant uppnådd

ålder av respektive 21, 20 och 17 år. Bestämmelserna i ämnet, vilka grunda

sig på 1945 års lönekonnnittés förslag, överensstämma med tidigare meddelade

föreskrifter. Ett av generalpoststyrelsen i yttrande över kommitténs

förslag framställt förslag om sänkning av åldersgränsen till 19 år för anställning

såsom extra ordinarie tjänsteman har icke föranlett någon åtgärd.

Generalpoststyrelsen har nu ånyo förordat en sänkning av minimiåldern

för anställning såsom e. o. tjänsteman från 20 till 19 år. En sådan åtgärd

har synts styrelsen motiverad bland annat med hänsyn till att, då minimiåldern

för aspirantanställning utgör 17 år, ett biträde, som anställts vid

nyss fyllda 17 år, eljest skulle behöva kvarstå såsom aspirant i .1 år, ehuru

enligt den reglerade befordringsgången för biträden för skriv- och kontorsgöromål

anställningstiden såsom aspirant normalt skall uppgå till endast

1 V3 år. Förskjutningar i aspiranternas inbördes turordning skulle härigenom

uppkomma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

Lönenämnden är icke beredd att tillstyrka en sänkning av minimiåldern

för e. o. anställning, särskilt som enligt vad lönenämnden har sig bekant

denna minimiålder tagits under omprövning icke blott av 1945 års lönekommitté

utan även av 1944 års personalutredning utan att något förslag

till ändring framlagts. För att minska de av generalpoststyrelsen påtalade

olägenheterna synas emellertid andra åtgärder kunna vidtagas. Sålunda bör

— på sätt redan tillämpas inom vissa verk — den som fått sin befordran till

e. o. tjänst fördröjd på grund av kravet på viss minimiålder återställas i

turordning i förhållande till sina kamrater, sedan han uppnått 20 års ålder.

Vidare må framhållas, att bestämmelserna i kungörelsen 1947: 436 angående

den reglerade befordringsgången lämna möjlighet för vederbörande

verk att anställa tjänsteman, som innehaft aspirantanställning i 1 Vs år men

ännu icke fyllt 20 år, såsom extra tjänsteman med placering i samma lönegrad,

som han skulle ha erhållit, därest han kunnat antagas till e. o. tjänsteman.

Denna möjlighet bör enligt lönenämndens mening utnyttjas i de fall,

då tjänstemannens arbetsprestation motiverar en förbättring av anställningsvillkoren

efter 1 */, års aspirantanställning. Har sådan åtgärd vidtagits,

bör för vidare befordran inom den reglerade befordringsgången tiden för

extra anställning räknas på samma sätt som om vederbörande innehaft e. o.

anställning.

Vid utarbetandet av förslaget till definitivt avlöningsreglemente har tillräcklig

anledning icke ansetts föreligga att, med frångående av den av statsmakterna

tidigare intagna ståndpunkten, sänka åldersgränsen för erhållande

av extra ordinarie — och därmed pensionsberättigande — anställning;

bestämmelserna i 5 § Saar ha utan ändring införts på ifrågavarande

plats i reglementsförslaget. Det må framhållas, att möjlighet bör föreligga

att, när detta anses påkallat, såsom extra tjänsteman anställa den, som

är underårig. Vad särskilt angår den reglerade befordringsgången må nämnas

följande.

Enligt befordringskungörelsens normalbestämmelser skola i fråga om

icke-ordinarie biträden för skriv- och kontorsgöromål tillämpas aspirantanställning

i lönegraden Cf 4 under 11/2 år, extra ordinarie anställning i

lönegraden Ce 6 under 1 år samt därefter — efter 2 V, års sammanlagd

anställning — extra ordinarie anställning i lönegraden Ce 8. Fråga uppkommer

om åldersbestämmelsens inverkan på vederbörandes anställningsförhållanden

dels före 20 års ålder, dels efter uppnåendet av denna ålder.

Enligt befordringskungörelsen skall underårig tjänsteman i avvaktan på

antagning till extra ordinarie tjänsteman kvarstå såsom aspirant, där han ej

av särskilda skäl anses böra antagas till extra tjänsteman. Viss tvekan torde

hos myndigheterna föreligga, huruvida möjlighet finnes att, om detta anses

påkallat, för den, som är under 20 år och anställes såsom extra tjänsteman,

tillämpa lönegrad med samma ordningsnummer, som skulle ha gällt enligt

den reglerade befordringsgångens bestämmelser, tillämpade med bortseende

från åldersbestämmelserna. Såsom framgår av lönenämndens uttalande

finnes sådan möjlighet.

Vad angår tiden efter 20 års ålder har tvekan uppstått, huruvida bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

49

melserna medgiva uppflyttning till lönegraden Ce 8 av ett biträde, som innehaft

anställning under minst 2 ''/, år och uppnått 20 års ålder, eller om

för sådan uppflyttning dessutom fordras, att extra ordinarie anställning i

lönegraden Ce 6 innehafts under ett år; i sistnämnda fall kan tydligen uppflyttning

till lönegraden Ce 8 ske först vid 21 års ålder. Enligt den uppfattning,

som gjorts gällande av statens befordringsnämnd och som av

nämnden bringats till vissa myndigheters kännedom i anledning av till

nämnden gjorda framställningar, möter i och för sig icke hinder mot att

ett biträde befordras till lönegrad Ce 8 vid uppnådd levnadsålder av 20 år,

därest förutsättningarna i fråga om tjänstgöringstid in. m. föreligga. Å andra

sidan har inom riksräkenskapsverket i anmärkningsväg hävdats, att ett

biträde bör vid 20 års ålder inplaceras i lönegrad Ce 6 och sålunda först

efter uppnådda 21 års ålder kunna befordras till lönegrad Ce 8. Riksdagens

revisorer ha i sin senaste berättelse, under § 29, uttalat sig till förmån för

klarläggande av spörsmålet om i vad mån underårighet skall verka fördröjande

vid den retroaktiva tillämpning av befordringskungörelsen, som förutsatts

vid dess ikraftträdande från och med den 1 juli 1947. Vad sålunda

förekommit synes böra föranleda till att bestämmelserna i ämnet förtydligas,

så att av dem klart framgår, att lönegradsplaceringen i princip skall

vara beroende av den sammanlagda tid, vederbörande innehaft tillgodoräkningsbar

anställning enligt befordringskungörelsen, och att åldersbestämmelsen

endast föranleder det avsteget från normalbestämmelserna, att extra

ordinarie anställning icke må innehas före 20 års ålder; det har redan från

början avsetts, att befordringskungörelsen jämte övergångsbestämmelser

skulle äga denna innebörd. Slutligen torde böra iakttagas vad lönenämnden

uttalat med avseende å tjänstemännens turordning och om inplacering inom

befordringsgången vid övergång från extra anställning såsom biträde för

skriv- och kontorsgöromål.

I andra stycket av förevarande moment har liksom i 5 § 2 mom. Saar

hänvisning gjorts till meddelade föreskrifter angående företeende av läkarintyg

för vinnande av anställning. Beträffande dylikt intyg må här allenast

framhållas, att det omedelbara syftet med detsamma är att bringa till respektive

myndighets kännedom eventuella brister i vederbörandes hälsotillstånd.

Med föreskriften avses däremot icke, att varje brist i hälsotillståndet

skall medföra hinder för anställning, utan härvidlag får intygets

innehåll sammanställas med de faktorer i övrigt, som utvisa om vederbörande

är lämplig för tjänsten.

Enligt det före Saar gällande militära icke-ordinariereglementet kunde

extra ordinarie anställning icke utan Kungl. Maj :ts medgivande i varje särskilt

fall vinnas av den, som uppbar annan tjänstepension än reservpension.

1936 års lönekommitté anförde härom, att ett mera allmänt tillämpande

av systemet att såsom extra ordinarie anställa pensionerad personal enligt

kommitténs uppfattning ledde till icke önskvärda konsekvenser i pensionsoch

andra hänseenden. Eu bestämmelse av angivna innehåll finnes icke i

4 Dihamj till riksdagens protokoll 19-ifl. 1 sand. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ÖO Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Saar och har ej heller medtagits i förslaget till definitivt avlöningsreglemente.

Den omständigheten, att vederbörande på grund av de militära pensionsåldersbestämmelserna

måst avgå vid förhållandevis låg levnadsålder,

har ej ansetts böra betaga honom möjligheten att sedermera få civil extra

ordinarie anställning. I detta sammanhang må även nämnas, att det understundom

förekommer att militär beställningshavare efter pensionering återanställes

på aktiv stat i högre beställning. Avlönings- och pensionsbestämmelserna

ha numera utformats på sådant sätt, att invändning icke behöver

göras mot dylik återanställning.

6 §■

Förening av lönegradsplacerade tjänster m. m.

Saar. I 14 § Saar meddelas bestämmelser om förening av ordinarie,

extra ordinarie, aspirant- och extra tjänster. Beträffande bestämmelsernas

innebörd och de motiv, på vilka de grundats, må anföras följande.

Förening av tjänster må ske huvudsakligen i tre typfall.

1. I vissa fall äger tjänsteman samtidigt inneha två tjänster under förutsättning

att han frånträder utövningen av den ena tjänsten. Att sådana

tjänsteföreningar ej alltid äro tillåtna utan särskilt medgivande beror på,

att vissa olägenheter kunna följa av att en tjänsteman, som övergår till en

annan tjänst och därför lämnat utövningen av sin förra tjänst, ändock

kvarstår i denna, eller av att en tjänsteman »lägger beslag på» en annan

tjänst utan att utöva densamma. Särskilt gäller "detta då antalet tjänster

är begränsat, i vilket fall förfaringssättet medför att den, som skall handha

tjänstutövningen, antingen får en mindre fördelaktig anställningsform än

som skall tillkomma tjänstens innehavare eller ock endast kan fungera

som vikarie. Det har emellertid ansetts, att innehavare av fast anställning

— ordinarie eller extra ordinarie — som har möjlighet att befordras till

högre tjänst med lösare anställningsform, icke skall ställas inför valet att

antingen lämna sin fastare anställning för att kunna befordras eller ock

avböja befordringen. Ej heller skall innehavaren av en mera lös anställning,

om tillfälle gives att erhålla en fastare, ehuru lägre avlönad tjänst, behöva

välja mellan att få löneminskning genom att erhålla den fasta anställningen

och därmed avgå från sin förra högre tjänst eller ock kvarstå i sistnämnda

tjänst utan att erhålla fastare anställning. I dessa fall skall vederbörande

i stället kunna samtidigt inneha och utöva den högre av tjänsterna och

inneha, ehuru ej utöva den lägre av dem. Med ordinarie eller extra ordinarie

tjänst skall sålunda, under förutsättning att tjänstemannen frånträder

utövningen av densamma, kunna förenas sådan ordinarie tjänst, som

tillsättes medelst förordnande tills vidare och ej är förenad med pensionsrätt,

högre aspiranttjänst eller högre extra tjänst, och vidare skall med

ordinarie tjänst under samma förutsättning kunna förenas högre extra

ordinarie tjänst.

Det må framhållas, att vederbörande myndigheter icke äga förhindra

tjänsteförening av nämnda slag. Detta torde i allmänhet ej heller ifrågasättas

i sådant fall, där fast anställd tjänsteman ifrågakommer till befordran

till högre, men mera löst inrättad tjänst vid samma verk. Däremot

torde det i samband med inrättande av ny ordinarie tjänst under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

51

stundom ha yppats tvekan, huruvida en extra ordinarie tjänsteman i högre

lönegrad bör kunna erhålla tjänsten, då han ej avser att utöva densamma.

Detta hör dock vara fallet, såframt den extra ordinarie tjänstemannen enligt

eljest tillämpade grunder för tjänstetillsättning bort erhålla den ordinarie

tjänsten. Då den tjänst som skall utövas är inrättad vid ett verk och

den tjänst som ej skall utövas är inrättad vid annat verk, är det kanske

icke önskvärt ur sistnämnda verks synpunkt att tjänsteförening kommer

till stånd, men verksmyndigheten har härvid att beakta att staten är att

fatta såsom en enda arbetsgivare och att avlöningsreglementets bestämmelse

grundats på uppfattningen att det är ett statsintresse — även om det ej är

ett verlcsintresse — att tjänsteförening i dylikt fall medgives.

2. Extra ordinarie tjänstemän, aspiranter och extra tjänstemän kunna i

regel deltidsanställas, då detta är lämpligt. Dylika deltidstjänster få förenas,

så framt ej den sammanlagda tjänstgöringstiden överstiger den för

jämförlig ordinarie tjänsteman bestämda.

3. Förening av tjänster får ske i vissa andra, särskilt angivna fall, som

antingen äro likartade med de under 1 och 2 avsedda eller där endera

tjänsten är förenad med intermittent tjänstgöring eller eljest företer likhet

med arvodesbefattning, ehuru formellt konstruerad som ordinarie tjänst.

Härutöver må enligt 14 § 5 mom. a) Saar förening icke ske av ordinarie

eller extra ordinarie tjänst med annan ordinarie eller extra ordinarie statlig

tjänst eller med jämförlig kommunal befattning, med mindre Kungl. Maj :t,

i fråga om ordinarie tjänst med stöd av riksdagens beslut, för visst fall

därtill lämnat medgivande. Uttrycket »jämförlig» kommunal befattning avser

att angiva, att den omständigheten icke skall vara avgörande, huruvida

i kommunens stat och avlöningsbestämmelser befattningen betecknas såsom

ordinarie respektive extra ordinarie eller på annat sätt. Ibland äro å kommunernas

stater uppförda befattningar, vilka tydligen icke äro jämförliga

med ordinarie eller ens med extra ordinarie tjänster inom statsförvaltningen

utan närmast att jämställa med statliga icke-ordinarie arvodessysslor med

begränsad, stundom helt obetydlig tjänstgöring. Det förnämsta kriteriet på

en kommunal anställning, som avses i stadgandet, skall enligt 1936 års lönekommitté

vara, att densamma är att betrakta såsom en verklig befattning

och att med densamma är förenad regelbunden tjänstgöringsskyldighet av

minst den omfattning, som gäller för extra ordinarie halvtidstjänst inom

statsförvaltningen.

Ordinarie eller extra ordinarie tjänst, aspiranttjänst eller extra tjänst må

icke i andra fall än ovan angivits utan särskilt medgivande av Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet förenas

med statlig aspiranttjänst eller extra tjänst eller med jämförlig kommunal

befattning. Förening av exempelvis en heltidstjänst med en halvtidstjänst

har ansetts icke böra förekomma vid tillämpning av ifrågavarande

anställningsformer.

Yttrandena. I myndigheternas yttranden angående de vid tillämpningen

av Saar vunna erfarenheterna har uttalats önskemål om en uppmjukning

av bestämmelserna i 14 § 5 mom. b) Saar. Skolöverstyrelsen har

hemställt om införande i reglementet av en särskild bestämmelse innefattande

bemyndigande för överstyrelsen, vederbörande skolstyrelse eller rektor

alt såsom extra lärare förordna innehavare av lika hög eller högre ordinarie

tjänst. Rikets allmänna kartverk har föreslagit sådan ändring av bestämmelserna,

att med ordinarie eller extra ordinarie tjänst även må kunna

förenas lika hög eller lägre aspiranttjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Statens lönenämnd har avstyrkt de föreslagna ändringarna i avlöningsreglementet.

Under uttalande, att förenande av ordinarie eller extra ordinarie

tjänst med lägre extra tjänst icke borde godkännas såsom en reguljär

företeelse inom undervisningsväsendet, har lönenämnden emellertid tillstyrkt,

att Kungl. Maj :t jämlikt 14 § 5 mom. b) Saar måtte bemyndiga skolöverstyrelsen

att medgiva dylik förening. Den av rikets allmänna kartverk

berörda frågan syntes få upptagas till behandling efter särskild framställning

från kartverket och lösas genom en specialföreskrift för aspirant

vid detta verk.

Förslaget till definitivt reglemente. 1 överensstämmelse

med den av lönenämnden uttalade uppfattningen har tillräcklig anledning

icke ansetts föreligga att vidtaga saklig ändring i berörda hänseende i avlöningsreglementet.

14 § Saar har efter viss huvudsakligen redaktionell överarbetning

intagits såsom 6 § i förslaget till definitivt reglemente. Härvid har

förutsatts, att efter särskilt medgivande aspirant- eller extra tjänst må kunna

förenas med lika hög eller högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst i sådana

fall eller grupper av fall, där särskilda skäl kunna åberopas för en dylik

anordning.

7 §.

Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag.

Saar. Bestämmelserna om förening av tjänst med tjänstebefattning eller

uppdrag finnas meddelade i 15 § Saar. Beträffande innebörden av bestämmelserna

må i anslutning till uttalanden vid dessas ursprungliga tillkomst

anföras följande.

1 mom. Med tjänstebefattning avses varje annan anställning i statens

tjänst än ordinarie, extra ordinarie, aspirant- eller extra anställning, varje

annan kommunal anställning än sådan som är jämförlig med nyss angiven

statlig anställning samt varje enskild anställning, allt i den mån anställningen

med hänsyn till arbetets kontinuerliga fortgång, dess omfattning eller

därför utgående ersättning kan karakteriseras såsom befattning. 1936

års lönekommitté har framhållit, att därunder inginge ett stort antal ickeordinarie

befattningar med till beloppet rätt skiftande arvoden såväl inom

statsförvaltningen som inom kommunerna.

Begreppet »uppdrag, som är jämförligt med tjänstebefattning», omfattar

enligt 1936 års lönekommitté uppdrag av såväl offentlig som enskild natur,

i den mån desamma kunna karakteriseras som så varaktiga — d. v. s. sträckande

sig över en längre tidsperiod eller periodvis återkommande ■—- eller så

tidskrävande, att de kunna jämföras med tjänstebefattning. Med de restriktiva

bestämmelsernas utvidgning till att även omfatta med tjänstebefattning

jämförliga uppdrag hade främst åsyftats att under regleringen inordna sådana

uppdrag, vilka till arten, ehuru ej till formen, närmade sig karaktären

av verklig anställning; i sak syntes det föreligga skäligen ringa skillnad

mellan en anställning såsom ombudsman med årsarvode hos ett bolag och

ett uppdrag såsom bolagets ständige juridiska rådgivare med honorar för

varje särskild arbetsprestation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vad angår de särskilt angivna styrelseuppdragen har 1930 års lönekommitté

anfört, att det måhända understundom kunde erbjuda vissa svårigheter

att avgöra, huruvida en syssla såsom ordförande eller ledamot i förening

vore av beskaffenhet, att tillstånd till dess mottagande måste utverkas,

alldenstund gränsen mellan föreningar med huvudsakligen ekonomiskt syfte

och föreningar av annan karaktär ofta vore flytande. Kommittén hade avsett

att, därest föreningen vore inregistrerad enligt lagen om ekonomiska föreningar,

vederbörande myndighets medgivande skulle erfordras. Däremot

skulle givetvis tillstånd icke krävas för innehav av styrelseuppdrag i ideell,

politisk eller facklig förening.

Enligt 1936 års lönekommitté är avsikten med bestämmelserna icke att

varje uppdrag av varaktig eller eljest tidskrävande natur skulle erfordra

tillstånd. Sådant krävdes icke för mottagande av uppdrag i det allmännas

tjänst, vilket tjänstemannen erhölle på grund av allmänna val; dylika uppdrag

kunde icke anses såsom jämförliga med befattning. Beträffande rätt

att inneha uppdrag såsom riksdagsman stadgades i 4 § riksdagsordningen,

och även sådana allmänna förtroendeuppdrag som ledamotskap av kyrkomöte,

landsting, kommunalfullmäktige, kommunalnämnd eller beredning

borde kunna utan vidare av tjänsteman mottagas och innehavas. I den mån

uppdrag såsom ledamot av beskattningsnämnd tillkommit genom allmänt

val, syntes det böra i förevarande hänseende likställas med övriga kommunala

förtroendeuppdrag, medan däremot sådana uppdrag som ordförandeskap

och kronoombudsskap i taxeringsnämnd, vilka uppdrag meddelades

genom förordnande av vederbörande länsstyrelse, måste anses jämförliga

med befattning och alltså förutsätta medgivande av den tillståndsgivande

myndigheten, därest denna ej meddelat uppdraget.

Beträffande de synpunkter, som böra anläggas vid prövningen, må följande

uttalanden av 1936 års lönekommitté återgivas. Syftet vore att förekomma

missbruk av tjänstemännens i och för sig naturliga rätt att använda

sin fritid efter gottfinnande. Det vore felaktigt att härvid utgå från att varje

sysslande med uppdrag vid sidan om den statliga befattningen vore ur statens

synpunkt förkastligt och olämpligt. Bisyssleväsendets utan tvivel avsevärda

omfattning inom statsförvaltningen betingades i icke ringa grad därav,

att statstjänstemännen tagits och alltjämt toges i anspråk för uppdrag av

offentlig karaktär, statliga och icke-statliga, för vilkas fullgörande de på

grund av sin rutin och vana vid förvaltningsarbete vore särskilt skickade.

Man vore här inne på en sida av bisyssleväsendet, där lämpligheten av ett

ingripande i restriktiv riktning i varje fall kunde diskuteras. En åtgärd

till minskande av bisyssleväsendet inom statsförvaltningen borde framför

allt gå ut på att förhindra, att tjänstemännen i rent förvärvssyfte åloge sig

sådana tidskrävande eller eljest maktpåliggande sysslor och uppdrag vid

sidan om statstjänsten, vilka inverkade hinderligt för tjänstutövningen.

3 inom. Beträffande vissa tjänster ha föreskrivits särskilda, ovillkorligt

verkande inskränkningar i rätten att mottaga bisysslor för att förhindra

obehörigt inflytande — eller misstanke därom — av privata intressen vid

statstjänstens utövande. Bestämmelserna i ämnet ha i regel meddelats i

administrativ ordning, t. ex. i vederbörande verks instruktioner. Eu bestämmelse

härom har emellertid intagits i avlöningsreglementet för att tydligt

klargöra, att Kungl. Maj :t under löpande löneregleringsperiod äger utfärda

dylika bestämmelser.

Yttrandena. Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande föreslagit, att tillstånd

enligt 1 mom. skulle i fråga om tjänster i lönegraderna Cb 1—14 beviljas

av vederbörande myndighet. Såsom skäl härför har överstyrelsen an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

fört, att styrelsen genom beslut av Kungl. Maj :t den 19 september 1947 erhållit

befogenhet att medgiva rektor vid högre kommunal skola att med sin

tjänst förena tjänstebefattning eller uppdrag.

Statens lönenämnd har härom anfört följande.

Enligt 2 kap. 3 § 2 punkten Ars utgår lön till lärare, som förordnats att

inneha rektorsbefattning vid högre kommunal skola, högst efter den löneklass,

som med 7 enheter överstiger högsta löneklassen i den för ordinarie

ämneslärare gällande lönegraden Ca 26, d. v. s. högst enligt 36 löneklassen.

Enligt sistnämnda löneldass utgår lönen till rektor i Cb 10. Sådan rektorsbefattning

finnes vid de största realskolorna, medan rektorsbefattningarna

vid de högre allmänna läroverken äro placerade i Cb 11 och högre. Skulle

Kungl. Maj :t anse sig böra biträda skolöverstyrelsens förslag, bör med hänsyn

till anförda omständigheter medgivandet i varje fall endast avse rektorsbefattning

vid realskola. Framhållas må emellertid, att även med en

sådan begränsning medgivandet kommer att innebära ett avsteg från vad

som i allmänhet gäller inom förvaltningen, eftersom sådant tillstånd som

avses i 15 § förbehållits Kungl. Maj :t i fråga om tjänster i lönegrad Ca eller

Ce 31 och högre. Lönegraden Ca 31 lärer närmast få anses motsvara Cb 8.

Förslaget till definitivt reglemente. Bestämmelserna i

förevarande paragraf i reglementsförslaget innebära icke någon saklig ändring

i förhållande till Saar. Tillräcklig anledning har icke ansetts föreligga

att för rektorer införa någon annan ordning i förevarande hänseende än

den, som i allmänhet tillämpas.

I anslutning till den i förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmelsen

för häradsrätterna må nämnas, att i enlighet med riksdagens beslut

blev vid införandet av motsvarande bestämmelse i civila avlöningsreglementet

meddelad en övergångsbestämmelse av följande innebörd. Såvitt anginge

den, som vid utgången av juni 1943 innehade ordinarie häradshövdingbefattning,

skulle den särskilda bestämmelsen intill den 1 juli 1953 icke

äga tillämpning å uppdrag eller befattning, som han innehade vid förstnämnda

tidpunkt; för fortsatt innehav av uppdrag eller befattning, som

avsåges i reglementets huvudbestämmelse, skulle dock erfordras Kungl.

Maj :ts tillstånd, därest icke uppdraget meddelats eller befattningen tillsatts

av Kungl. Maj :t. Tillkomsten av nytt avlöningsreglemente torde icke böra

medföra någon ändring härvidlag, utan en övergångsbestämmelse av angivna

innebörd bör alltjämt gälla intill den 1 juli 1953.

8 §•

Vikariatsförordnanden m. m.

Saar. I vissa fall inträffar det, att en tjänstinnehavare frånträder utövningen

av sin tjänst. Anledningen härtill kan vara, att han uppehåller

eller innehar en annan tjänst, åtnjuter semester eller tjänstledighet etc. En

liknande situation —• att en tjänst finnes inrättad men ej uppehälles av

tjänstinnehavare -— kan uppkomma vid vakans å sådan tjänst, som är

mera fast inrättad och därför kan anses bestå även om den ej för tillfället

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

har någon innehavare. 1 sådana fall, som nu nämnts, har vederbörande

myndighet givetvis alltid att i första hand taga ställning till frågan, huruvida

de göromål, som åtfölja tjänsten, utan olägenhet kunna uppskjutas intill

dess tjänstinnehavarens förhinder upphör respektive den vakanta tjänsten

blivit tillsatt, eller om i annat fall göromålen lämpligen kunna överlämnas

åt annan redan anställd tjänsteman i dennes innehavande tjänst. Står

sådan möjlighet icke till buds, kan situationen, särskilt vid mindre verk,

vara sådan, att annan tjänsteman måste anställas. Denne är då visserligen

reellt sett vikarie men innehar det oaktat själv en mer eller mindre tillfällig

tjänst; företrädesvis torde det härvid bliva fråga om anställning såsom

extra tjänsteman. I flertalet fall finnes emellertid en redan anställd

tjänsteman att tillgå, och denne erhåller då utan förändring av sin anställning

vikariats förordnande å den tjänst han skall uppehålla.

De avlöningsreglementen, som gällde närmast före den 1 juli 1947, innehöllo

på sätt under 4 § angivits ej endast bestämmelser om tjänstemännens

avlöningsförmåner utan även allmänt administrativa bestämmelser exempelvis

om inrättandet av tjänster. I fråga om vikariatsförordnanden innehöllo

emellertid reglementena i princip inga dylika organisatoriska bestämmelser

utan endast stadganden rörande de särskilda förmåner, som kunde

tillkomma tjänsteman vid dylika förordnanden. Från denna synpunkt fanns

ingen anledning att i avlöningshänseende reglera andra vikariatsfall än de

normala fall, där tjänsteman erhållit förordnande att såsom vikarie uppehålla

högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst. I sådana fall ägde tjänstemannen

uppbära vikariatsersättning. Kunde förordnandet väntas bliva av

längre varaktighet, ägde Kungl. Maj :t medgiva, att den förordnade finge, i

stället för lön å egen tjänst samt vikariatsersättning, uppbära vikariatslön.

Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön gällde tillika, att förordnandet,

i förekommande fall efter kungörande till ansökning, meddelats

i den ordning, som vore stadgad för den uppehållna tjänstens besättande

med ordinarie eller extra ordinarie innehavare. Någon allmän instruktionsmässig

föreskrift av innebörd, att denna ordning skulle iakttagas under

vissa bestämda förutsättningar och att myndigheten i dessa fall skulle

utverka Kungl. Maj:ts medgivande att vikariatslön skulle få utgå, fanns

emellertid icke.

Beträffande de vid sidan av avlöningsreglementena meddelade bestämmelserna

angående vikariatsförordnanden må nämnas följande.

Enligt Kungl. Maj :ts cirkulär till statsmyndigheterna den 29 juni 1945

(SFS nr 518) angående begränsning av vikariatsförordnanden in. in. — vilket

alltjämt gäller — åligger det statsmyndigheterna att begränsa meddelandet

av dylika förordnanden till vad som erfordras för arbetets behöriga

gång. I cirkuläret, som tager sikte på önskvärdheten av eu begränsning av

de vid vikariat uppkommande kostnaderna, fästes myndigheternas uppmärksamhet

på följande uttalanden av 1936 års lönekommitté i dess betänkande

med förslag till civilt avlöningsreglemente. Kommittén framhöll,

att avsikten med dess förslag angående vikariatsersättning icke vore, att

vikarie skulle förordnas vid varje fall av semester eller tjänstledighet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

ordinarie tjänsteman. Därest ordinarie tjänsteman åtnjöte ledighet under

allenast en eller annan dag, syntes i åtskilliga fall, särskilt i vissa rent administrativa

befattningar, honom åliggande göromål kunna utan större olägenhet

uppskjutas; i en del dylika fall kunde mera löpande eller brådskande

göromål uppdelas på andra befattningshavare i samma eller högre lönegrad

utan att dessa senare behövde befrias från egna arbetsuppgifter. För

nu antydda fall syntes särskild vikarie icke behöva förordnas och följaktligen

ej heller vikariatsersättning utbetalas. Det sagda syntes för övrigt,

där så kunde ske utan hinder för arbetets jämna gång, böra iakttagas även

vid ledigheter av längre varaktighet än allenast några dagar. Särskilt syntes

det angeläget, att statens kostnader för semesterledigheter icke onödigtvis

ökades genom förordnande av vikarie i fall, då göromålen kunde anstå

under tjänstinnehavarens ledighet. En förutsättning för meddelande av

vikariatsförordnande å högre befattning borde sålunda enligt kommitténs

mening vara, att hänsyn till arbetets behöriga gång krävde, att ersättaren

övertoge samtliga eller den huvudsakligaste delen av de med den högre befattningen

förenade göromålen och för detta ändamål måste befrias från

skötseln av arbetsuppgifterna i den egna tjänsten.

Huruvida ett vikariatsförordnande eller ett förordnande att eljest bestrida

med högre befattning förenade göromål (se nedan) meddelats genom

skriftligen avfattat beslut eller genom muntligt uppdrag eller order av vederbörande

befäl i förening med anteckning i liggare e. d. borde enligt vad

1936 års lönekommitté anförde icke öva inverkan på rätten till vikariatsersättning.

Även de i Saar meddelade bestämmelserna angående vikariatsförordnanden

äro utformade med utgångspunkt från att den organisatoriska frågan,

under vilka förutsättningar och på vad sätt sådant förordnande skall meddelas,

i allmänhet icke behövde regleras genom bestämmelser i själva avlöningsreglementet.

Emellertid uppmärksammades vid Saars tillkomst, att i

vissa undantagsvis förekommande fall ett fullt legitimt behov kunde finnas

att förordna viss tjänstinnehavare såsom vikarie å en tjänst, som vore lika

hög som eller t. o. in. lägre än hans egen, och det ansågs önskvärt att genom

bestämmelse i reglementet klargöra, att tjänstemannen i sådant fall ägde i

avlöningshänseende behandlas som om han under förordnandetiden bestrede

sin egen tjänst. Med hänsyn härtill meddelades i 21 § 2 mom. första stycket

Saar följande bestämmelser.

Förordnas tjänsteman att, med frånträdande av utövningen av sin tjänst,

uppehålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst (eller att bestrida göromål,

som eljest tillhöra sådan tjänst), skall tjänstemannen i avlöningshänseende

behandlas som om han under förordnandetiden bestrede sin egen tjänst

och, i förekommande fall, denna vore inrättad vid samma verk som den

tjänst han uppehåller eller som göromålen tillhöra. Härutöver äger dock

tjänstemannen i den utsträckning, som framgår av reglementets bestämmelser

eller särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser, åtnjuta särskilda

förmåner i anledning av förordnandet.

Bestämmelserna angående vikariatsersättning återfinnas i 37 § Saar. I

vanliga fall utgår sådan ersättning endast vid uppehållande av högre ordinarie

eller extra ordinarie tjänst. Med den allmänna uppläggning, som angivna

stadgande i 21 § 2 mom. givits, har det emellertid ansetts överensstäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

ma att numera såsom vikariatser sättning beteckna även vissa i andra fall utgående

ersättningar, som tidigare erhållit olika beteckningar men för vilka

är gemensamt att de utgå såsom ersättning för uppehållande av annan

tjänst.

Vad härefter angår vikariatslöneinstitutet, ansågs det vid Saars tillkomst

mindre lämpligt att på dittillsvarande sätt göra tillämpandet av sådan förmån

beroende av framställningar i individuella fall från vederbörande verks

sida. En instruktionsmässig föreskrift om meddelande av förordnanden i

samma ordning som vid tjänstetillsättning ansågs därför böra meddelas, och

1 brist på en allmän verksinstruktion infördes bestämmelserna i ämnet i

2 avd. Saar såsom 6 § med rubriken Sättet för meddelande av vissa förordnanden.

Denna paragraf är i de delar, om vilka här är fråga, av följande lydelse.

Därest förordnande att uppehålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst

kan beräknas komma att utan avbrott omfatta minst de närmast följande

sex månaderna, skall, där ej annat följer av beslut eller bestämmelser, som

meddelats av Kungl. Maj :t, förordnandet, i förekommande fall efter kungörande

till ansökning, meddelas i den ordning, som är stadgad för tjänstens

tillsättande.

Har förordnande att uppehålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst icke

från början beräknats bliva av sådan varaktighet, som i första stycket sägs,

men kan vid en senare tidpunkt, sedan fem månader eller längre tid förflutit,

tjänstens uppehållande på förordnande beräknas komma att ytterligare

omfatta mer än de båda närmast följande kalendermånaderna, skall,

där ej annat följer av beslut eller bestämmelser, som meddelats av Kungl.

Maj :t, förordnande att uppehålla tjänsten räknat från och med ingången av

den andra av dessa kalendermånader meddelas, i förekommande fall efter

kungörande till ansökning, i den ordning, som i första stycket angivits.

Beträffande avlöningsförmånerna korrespondera mot 6 § bestämmelserna

i 21 § 2 mom. andra stycket, vari stadgas, att om förordnande att med

full tjänstgöring uppehålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst på grund

av föreskrift i 6 § meddelats i där angiven ordning, i 3 avd. avsedd tjänsteman,

som erhållit förordnandet, i avlöningshänseende skall behandlas som

om han under förordnandetiden innehaft den uppehållna tjänsten (vikariatslöneförordnande).

Enligt 21 § 2 mom. tredje stycket må Kungl. Maj :t medgiva

att även i andra fall må såsom vikariatslöneförordnande anses förordnande

att uppehålla ordinarie eller extra ordinarie tjänst, under förutsättning

dock att förordnandet meddelats i den i 6 § avsedda ordningen.

Förutom vikariatsförordnandena, vilka begreppsmässigt måste avse uppehållande

av en viss individuell tjänst, tillämpas, särskilt vid de affärsdrivande

verken, i viss utsträckning s. k. förordnanden att bestrida göromål.

Detta är ett tekniskt uttryck för alt vederbörande, utan att fråga är om vikariat,

förordnas att bestrida sådana göromål, som normalt inom statsförvaltningen

ankomma på tjänstemän i viss högre lönegrad, eller, såsom förhållandet

uttryckes i Saar, atl bestrida göromål, som eljest tillhöra ordinarie eller

extra ordinarie tjänst. Dylika förordnanden likställas i avlöningshänseende

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

helt med vikariatsförordnanden; även bestämmelserna i Saar om sättet för

meddelande av förordnanden och om vikariatslön äro tillämpliga å dem.

Emellertid har i 1 kap. 1 § kungörelsen 1947: 554 stadgats, att därest enligt

vederbörande myndighets bedömande förordnande bör meddelas att bestrida

göromål, som eljest tillhöra sådan tjänst, som inrättas genom beslut av

Kungl. Maj :t, och det kan beräknas att förordnandet skulle erhålla sådan

varaktighet, som avses i 6 § Saar, skall frågan, huruvida sådant förordnande

må meddelas, av myndigheten underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Yttrandena. I yttrandena angående erfarenheterna från tillämpningen

av Saar ha framställts åtskilliga förslag om ändringar av såväl saklig

som formell natur i bestämmelserna angående vikariatsförordnanden, särskilt

vad angår vikariatslöneförordnanden och sättet för deras meddelande.

Den följande redogörelsen för innehållet i yttrandena har synts kunna i huvudsak

begränsas till ändringsförslag av saklig innebörd. Med beaktande i

niöjligaste mån av framställda förslag rörande bestämmelsernas redaktionella

utformning ha nämligen bestämmelserna i förslaget till nytt reglemente

kommit att i formellt hänseende så väsentligt skilja sig från de nuvarande,

att jämförelser på särskilda punkter knappast äro möjliga.

Beträffande de i 2 1 § 2 mom. första stycket Saar meddelade

bestämmelserna angående avlöningsförmånerna vid vanliga, med vikariatslön

ej förenade vikariatsförordnanden har skolöverstyrelsen anfört i huvudsak

följande.

I syfte att få till stånd en enhetlig praxis inom undervisningsväsendet

har överstyrelsen utfärdat ett cirkulär till rektorerna vari uttalas, att stadgandet

i första hand torde vara avsett att tillämpas under förordnande att

uppehålla högre ordinarie eller e. o. tjänst, men att det även torde kunna

tillämpas, då läraren i undervisningsväsendets intresse med frånträdande

av utövningen av innehavande tjänst uppehåller annan lärartjänst i samma

eller lägre lönegrad. I dylika fall skall enligt cirkuläret frågan om tillämpningen

av 21 § 2 mom. första stycket hänskjutas till skolöverstyrelsen,

dock icke därest läraren efter utnämningen till ordinarie tjänst enligt förordnande

av överstyrelsen alltjämt uppehåller tjänst vid den läroanstalt,

där han omedelbart före utnämningen var anställd, eller där lärare vid

högre kommunal skola under pågående läsår utnämnts till ordinarie tjänst

vid annan högre kommunal skola eller vid statlig läroanstalt och efter erhållen

tjänstledighet från den senare tjänsten förordnats att under återstoden

av läsåret fortsätta tjänstgöringen vid förstnämnda skola. Ändring

bör vidtagas i 21 § 2 mom. första stycket, varjämte till 21 § hör fogas en

särskild bestämmelse angående försvarets läroverk m. fl. läroanstalter, allt

i syfte att för undervisningsväsendets del tvekan icke skall behöva råda om

att stadgandena i fråga ha den innebörd, som skolöverstyrelsen utgått från

vid utfärdande av ovannämnda cirkulär. Stadgandet bör kunna tillämpas

icke blott vid vikariat å ordinarie och extra ordinarie tjänster utan även

eljest då läraren har full tjänstgöring vid en skola.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

I 2 mom. första stycket behandlas sådana fall, då tjänsteman förordnats

att uppehålla ordinarie eller e. o. tjänst eller att bestrida göromål, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

59

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

eljest tillhöra sådan tjänst, ulan att åtnjuta vikariatslön. Stadgandet gäller

endast, när tjänstemannen erhållit förordnande som nyss sagts »med

frånträdande av utövningen av sin tjänst». Med sagda formulering lärer

ha avsetts att understryka, att stadgandet endast är tillämpligt i det fall,

att frånträdandet av utövningen av den egna tjänsten är en följd av förordnandet.

Ett dylikt förordnande torde normalt endast meddelas, när det

ligger i statens intresse, att tjänstemannen uppehåller annan tjänst än

den egna. Angivna förhållande har uppmärksammats av skolöverstyrelsen,

som dock funnit önskvärt, att stadgandet förtydligas.

Lönenämnden finner i likhet med skolöverstyrelsen önskvärt, alt stadgandet

i 2 mom. första stycket förtydligas. Nuvarande stadgande synes

lämpligen kunna begränsas till att avse uppehållande av högre ordinarie

eller e. o. tjänst eller bestridande av göromål, som ankomma på sådan

tjänst. Därefter bör i en ny tredje mening föreskrivas, att vad sålunda

stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då det befunnits ligga i tjänstens

intresse, att tjänsteman förordnas att med frånträdande av utövningen

av egen tjänst uppehålla ordinarie eller e. o. tjänst i samma eller lägre

lönegrad än den egna tjänsten.

Skolöverstyrelsens förslag att vad i 2 mom. första stycket stadgas skulle

gälla icke blott vid förordnande att uppehålla ordinarie eller e. o. tjänst

utan så snart lärare, som frånträtt utövningen av egen tjänst, har full

tjänstgöring vid undervisningsväsendet är lönenämnden icke beredd att

tillstyrka. Det vill synas lönenämnden, som om de speciella, inom undervisningsväsendet

föreliggande problem, som föranlett överstyrelsens förslag,

böra lösas i annan ordning än genom bestämmelser i Saar.

Stadgandet i 2 mom. första stycket synes lönenämnden kunna giva anledning

till tvekan även i ett annat avseende. Om exempelvis en tjänsteman

vid länsstyrelsen i Stockholms län förordnas att under 3 månader uppehålla

en högre tjänst vid länsstyrelsen i Uppsala län skall han enligt nämnda

stadgande i avlöningshänseende behandlas, som om han under förordnandetiden

bestrede sin egen tjänst och denna vore inrättad vid länsstyrelsen

i Uppsala. En tolkning efter ordalagen av detta stadgande skulle

kunna leda till att lönen beräknades efter den för Uppsala gällande ortsgruppen

och att tjänstemannen icke erhölle tjänstgöringstraktamente under

tjänstgöringen i Uppsala.

De sakligt sett mest vägande invändningarna ha emellertid riktats mot

de i 0 § Saar innefattade bestämmelserna angående sättet för meddelande

av vissa förordnanden.

Sålunda ha generalpoststgrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen

framhållit, att med deras stora personalkårer och över hela landet utspridda

lokalförvaltningar föreskrifterna angående formen för meddelande av vissa

längre förordnanden skulle medföra delvis oöverkomliga administrativa

svårigheter, därest de skulle strängt iakttagas. Generalpoststyrelsen förutser,

att en strikt tillämpning av här ifrågavarande föreskrifter måste nödvändiggöra

en betydlig ökning av personalen å personalavdelningen å styrelsens

första hyrå, kanske även å postdirektionerna. Telegrafstyrelsen och

järnvägsstyrelsen ha framhållit, att omflyttningarna kunna väntas medföra

dryga kostnader för statsverket i form av flyttningsersättningar, omplaceringstraktamenten

in. in. Även för personalen anse ämbetsverken konsekvenserna

av föreskrifterna i G t; kunna bli mindre tillfredsställande i vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj.-ts proposition nr 225.

fall. Telegrafstyrelsen har föreslagit, att 6 § skulle utgå ur reglementet och

ersättas av allmänna anvisningar i ett cirkulär till statsmyndigheterna, att

i den mån så befinnes möjligt och lämpligt ledigförklara förordnanden av

längre varaktighet.

Vidare ha följande myndigheter anfört i huvudsak följande.

Kammarrätten: Kammarrätten borde genom särskild bestämmelse undantagas

från skyldighet — i den mån sådan föreligger enligt 6 § statens

allmänna avlöningsreglemente jämförd med 48 § instruktionen för kammarrätten

— att ledigförklara vikariatslöneförordnanden å assessors- och

f öredragandetj änster.

Riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen och försvarets fabriksstyrelse:

Stadgandena borde uppmjukas därhän, att myndighet erhåller rätt att, då

särskilda skäl därtill föranleda, under begränsad tid (5 å 6 månader) meddela

med vikariatsersättning förenat förordnande utan iakttagande av den

ordning, som är stadgad för tjänstens tillsättande, trots att vikariatet kan

beräknas omfatta 6 månader eller längre tid. Myndighet borde nämligen

erhålla tillfälle att under någon tid pröva vederbörandes lämplighet för

befattningen, innan vikariatslöneförordnande meddelas.

Skolöverstyrelsen: Bemyndigande borde lämnas överstyrelsen, rektorer

och skolstyrelser att meddela förordnanden av längre varaktighet utan

iakttagande av föreskrifterna i 6 §.

Beträffande bestämmelsernas tillämpning å förordnanden att bestrida

göromål har pensionsstyrelsen framhållit, att erhållande av Kungl. Maj :ts

tillstånd att törordna nagon att bestrida göromål i viss lönegrad tager tid,

vilken tillsammans med tiden för ansökningsförfarandet helt eller delvis utfyller

den tid förordnandet avser. Då förordnande, som kungjorts, avsett

viss begränsad tid, borde ledigförklaring kunna undvaras vid en kortare

förlängning av förordnandetiden. Statskontoret har föreslagit, att stadgandet

i förevarande paragraf om förordnande att bestrida göromål skall helt

utgå eller ock omformuleras så, att frågan om beviljande av vikariatslön

i där avsedda fall skall underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Vissa erinringar mot bestämmelserna i förevarande paragraf ha även

framställts av statstjänstemännens riksförbund, statstjänarkartellen och

t jänstemännens centralorganisation.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

De av myndigheterna redovisade erfarenheterna av tillämpningen av 6 §

ha övertygat lönenämnden om att en ändring av stadgandet är påkallad. Däremot

är lönenämnden — med hänsyn till den betydelse som tillmätts stadgandet

från personalorganisationernas sida — icke beredd att biträda ett av

telegrafstyrelsen framfört förslag, att 6 § skulle utgå ur Saar och ersättas av

allmänna anvisningar i ett cirkulär.

Lönenämnden vill för sin del förorda, att första stycket av 6 § bibehålies

i huvudsak oförändrat men att däri inrymmes möjlighet icke blott för

Kungl. Maj :t utan även, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, för myndighet

att pröva, i vilka fall där avsett förordnande skall meddelas med iakttagande

av den ordning, som är stadgad för tjänstens tillsättande. Ett bemyndigande

av angivet slag torde främst böra lämnas de affärsdrivande

verken och andra verk med lokalförvaltningar av mera betydande omfattning.

I fråga om de centrala ämbetsverken torde det alltjämt böra ligga i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. ”1

Kungl. Maj :ts hand att avgöra, huruvida undantag skall göras från bestämmelserna

i 0 §. Lönenämnden förutsätter, att varken Kungl. Maj :t eller

myndigheterna skola frångå nämnda bestämmelser i vidare mån än som

är oundgängligen påkallat för att undvika administrativa olägenheter och

onödiga kostnader för statsverket i form av flyttningsersättningar o. d. Vidare

bär lönenämnden utgått från att i den män av administrativa och

liknande orsaker förordnanden om 6 månader eller längre tid meddelas

utan iakttagande av föreskrifterna i 6 § vikariatslön ändock skall kunna utga.

I samband härmed bör enligt lönenämndens mening jämväl beaktas ett

av telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen gjort påpekande, att det i vissa

fall kan med bestämdhet förutses, att tjänsteman kommer att erhålla förordnanden

å olika högre tjänster i samma lönegrad i sammanlagt 6 månader

eller mera. Även sådan tjänsteman bör beredas möjlighet att erhålla vikariatslön.

Med anledning av de mot 6 § andra stycket framställda erinringarna vill

lönenämnden framhålla, att praktiska skäl tala lör att meddelande av förordnanden

att uppehålla ordinarie eller e. o. tjänst i samma ordning som

gäller för tillsättande av sådan tjänst endast bör ske, därest förordnandet

kan beräknas komma att omfatta ytterligare 6 månader, räknat från tidpunkten

då ställning tages till frågan om förordnandet skall ledigförklaras

eller icke. Å andra sidan bör nämnda förfaringssätt iakttagas, så snart det

under löpande vikariatsersättningsförordnande blir klarlagt, att vikariatet

kommer att bestå ytterligare minst 6 månader. Av det anförda följer, att

därest ett tidsbegränsat förordnande, som meddelats i vederbörlig ordning,

behöver förlängas, ny tillsättningsprocedur icke skall företagas, om icke

förordnandet kan beräknas komma att omfatta ytterligare 6 månader. För

kortare förlängning av förordnandetiden bör således, såsom pensionsstyrelsen

påpekat, ledigförklarande kunna undvikas. Innehavaren av förordnandet

bör givetvis bibehållas vid rätten till vikariatslön.

Vad särskilt angår skolöverstyrelsens förslag i fråga om undantag från

bestämmelserna angående vikariatslöneförordnande för lärartjänster vill

lönenämnden erinra", att nämnden (undervisningsväsendet) i utlåtande den

4 februari 1948 över en av skolöverstyrelsen gjord framställning fann sig

icke böra taga ställning till densamma i här ifrågavarande delar på grundval

av då föreliggande utredning. Enär spörsmålet icke heller närmare belysts

i förevarande yttrande från skolöverstyrelsen, måste lönenämnden inskränka

sig till att uttala, att det tills vidare under nästa budgetår torde få ankomma

på skolöverstyrelsen att avgöra, i vilka fall vikariatslöneförordnande

skall förekomma. Överstyrelsen bör emellertid anbefallas att snarast

inkomma med utredning angående vikariatslöneinstitutets användning inom

undervisningsväsendet. Det vill nämligen förefalla lönenämnden, som om vikariat

slöneförordnanden skulle utan svårighet kunna komma i fråga, åtminstone

då behovet av ett vikariatsförordnande av minst 6 månaders varaktighet

är känt i god tid före termins början.

Kammarrättens hemställan synes böra vinna bifall. Då fråga är om förordnande

av minst 6 månaders varaktighet bör — såsom lönenämnden

ovan framhållit — vikariatslön kunna utgå, ändock att ledigförklarande av

förordnandet icke skett.

En generellt gällande uppmjukning av stadgandet i f> § i den utsträckning,

som riksräkenskapsverket, lantbruksslyrclsen och försvarets fabriksstyrelse

ifrågasatt, skulle enligt lönenämndens mening innebära ett alltför

stort avsteg från grunderna för den mellan 1945 års lönekommitté och personalorganisationerna

träffade överenskommelsen beträffande vikariatsförordnanden.

Kungl. Maj :t bör emellertid äga möjlighet att i visst fall eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Kunyl. Maj.ts proposition nr 225.

för visst slag av tjänster medgiva undantag från föreskriften i 6 § av den

av nyssnämnda myndigheter angivna anledningen.

Statskontoret har föreslagit, att 6 § tredje stycket, vilket handlar om förordnande

att bestrida göromål, som eljest tillhöra ordinarie eller e. o. tjänst,

skall antingen helt utgå eller ock omformuleras så, att frågan om beviljande

av vikariatslön i där avsedda fall skall underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Därest enligt vederbörande myndighets bedömande förordnande bör meddelas

att bestrida göromål, som eljest tillhöra sådan tjänst, som inrättas

genom beslut av Kungl. Maj :t, och det kan beräknas att förordnandet skall

erhålla sådan varaktighet, som avses i 6 § Saar, skall enligt 1 kap. 1 § kungörelsen

1947:554 frågan, huruvida sådant förordnande må meddelas, av

myndigheten underställas Kungl. Maj :ts prövning. Vidare må erinras, att

enligt kungörelsen 1947: 543 angående bestridande under budgetåret 1947/48

av kostnader för avlöning enligt Saar åt civil personal vikariatsersättning

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän vid förordnande att bestrida till

viss tjänst hörande göromål utan att uppehålla själva tjänsten skola bestridas

från den i avlöningsstaterna upptagna anslagsposten till avlöningar till

icke-ordinarie personal, under det att frågan om den anslagspost, från vilken

lön skall utgå vid vikariatslöneförordnande att bestrida sådana göromål, i

varje särskilt fall skall underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Lönenämnden vill till en början framhålla, att uttrycket förordnande att

bestrida göromål, som eljest tillhöra viss (ordinarie eller e. o.) tjänst, språkligt

sett har en mera begränsad räckvidd än som i praktiken torde ha tilllagts

detsamma. Efter ordalagen skulle förordnande av här avsett slag endast

kunna gälla förordnande att bestrida göromål, som eljest ankomma på viss

bestämd tjänst. Stadgandet — liksom motsvarande stadgande i civila avlöningsreglementet

— lärer dock tillämpas exempelvis även i sådant fall.

då det gäller att bereda viss tjänsteman, vilken ålagts nytillkomna, mera

kvalificerade arbetsuppgifter, en mot arbetsuppgifterna svarande lönestäilning.

Härvid uppkommer frågan, huruvida myndigheten skall kunna förordna

tjänsteman att bestrida göromål, som ankomma på ordinarie eller

e. o. tjänst av visst slag, exempelvis kontorsskrivartjänst, ehuru någon sådan

tjänst icke finnes inrättad vid verket.

Enligt lönenämndens mening böra myndighets befogenheter i ovanberörda

hänseenden klarläggas i författningsväg. En tänkbar utväg vore härvid att

anknyta myndighets befogenhet att meddela här avsedda förordnanden att

bestrida göromål, som ankomma på ordinarie eller e. o. tjänst, till dess befogenhet

att inrätta e. o. tjänster. Såvitt lönenämnden kan finna, föreligger

i varje fall icke någon anledning att betaga myndighet rätt att meddela förordnanden

att bestrida göromål i sådana fali, då den äger befogenhet att

inrätta motsvarande e. o. tjänst. Lönenämnden förutsätter härvid, att åtminstone

uppkommande merkostnader för vikariatslöneförordnanden av här

avsett slag skola bestridas från anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie

personal.

I anslutning härtill bär lönenämnden beträffande 21 § 2 mo in. andra

och tredje styckena Saar anfört följande.

Enligt 21 g 2 mom. andra och tredje styckena skall vikariatslön endast

utgå under förutsättning, att förordnande meddelats i den ordning, som i

6 § föreskrivits, d. v. s. i den ordning som är stadgad för tillsättande av

ordinarie eller e. o. tjänst av motsvarande slag, i förekommande fall efter

kungörande till ansökning. Av vad lönenämnden anfört vid 6 § framgår,

att lönenämnden förordat en jämkning av stadgandet i syfte att även långvariga

förordnanden skola kunna meddelas utan iakttagande av nyss nämnd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj.ts proposition ni 225.

63

ordning, i den mån ett sådant iakttagande skulle medföra stora praktiska

svårigheter. Lönenämnden förutsatte härvid, att vikariatslön skulle kunna

utgå, även om förordnande icke meddelats i den för tillsättande av tjänst

stadgade ordningen. Härmed har lönenämnden icke avsett, att vikariatslön

skulle utgå, så snart förordnandet från början beräknas pågå sex månader

eller längre tid. Härutöver måste sålunda fordras, att den förordnade uppfyller

för innehavare av tjänsten stadgade kompetensvillkor ävensom att han

även i övrigt prövats fullt lämplig för tjänsten i fråga. Äro icke dessa förutsättningar

fyllda, bör endast vikariatsersättning utgå.

Förslaget till definitivt reglemente. Vid beredningen avfrågan

om definitivt avlöningsreglemente ha frågorna om vikariatsförordnanden

och förordnanden att bestrida göromål ägnats särskild uppmärksamhet.

övervägandena i ämnet ha lett till att de av statens lönenämnd

framställda förslagen i sakfrågorna i allt väsentligt synts böra genomföras.

Gällande bestämmelser i ämnet ha även i redaktionellt avseende helt omarbetats.

I 8 § regleinentsförslaget ha meddelats bestämmelser ej endast om

vikariatslöneförordnanden utan även om andra vikariatsförordnanden, däri

inbegripna förordnanden å lägre tjänster. Vad vikariatslöneförordnanden

beträffar har det synts lämpligt att till denna paragraf sammanföra samtliga

bestämmelser om villkoren för dem. Härigenom undvikes den dualism,

som kännetecknar Saar genom att i nämnda reglementes 6 § meddelas bestämmelser

om sättet för meddelande av förordnanden under det att dessa

först i 21 § betecknas såsom vikariatslöneförordnanden; bestämmelserna i

18 §, vilken motsvarar 21 § Saar, kunna därigenom begränsas till ett enkelt

konstaterande av att vid vikariatslöneförordnande utgå de avlöningsförmåner,

som tillkomma innehavare av sådan tjänst, som förordnandet avser.

I anslutning till reglementsförslagets text må framhållas följande.

1 mom. Bestämmelserna i första stycket förutsätta, att det prövas erforderligt

att uppehålla ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänst med vikarie,

och att därtill anlitas i reglementet avsedd tjänsteman. Vad angår det villkoret,

att behov skall föreligga av vikarie, höra de anvisningar angående begränsning

av vikariatsförordnanden. som i det föregående berörts och som

kompletterats i cirkuläret 1947:542, alltjämt iakttagas. Utvidgningen av

vikariatsbegreppet att avse uppehållande av extra tjänst står i överensstämmelse

med ett av statens lönenämnd under vikariatsersättningsparagrafen

framställt förslag. Då för ändamålet anlitas en i reglementet icke avsedd

person, bär denne ansetts böra anställas såsom innehavare av extra tjänst

eller eventuellt arvodesbefattning.

I de före Saar gällande avlöningsreglementena fanns under rubriken partiell

ledighet införd en bestämmelse med avseende å det fall, att tjänsteman

för handläggning av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom verket

eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i tjänsten erhållit befrielse

helt eller delvis från övriga honom åliggande tjänstegöromål. Då sådan partiell

tjänstebefriclse icke kan anses som tjänstledighet, har bestämmelsen

ifråga icke införts bland tjänstledighetsbestämmelserna i Saar. Detta har

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

föranlett, att vissa myndigheter känt sig tveksamma huruvida någon saklig

ändring avsetts. Detta har emellertid icke varit fallet. Det har synts lämpligt

att i förevarande sammanhang beröra det vikariatsfall, som kan uppkomma

vid dylik partiell tjänstebefrielse.

Bestämmelserna i andra stycket avse att reglera de förutsättningar, som

utöver de i törsta stycket angivna skola gälla för vikariatslöneförordnande.

Därvid är till en början att märka, att dessa bestämmelser endast avse uppehållande

av viss ordinarie eller extra ordinarie tjänst; i andra fall — såsom

där vederbörande utgör ersättare för extra tjänsteman eller där förordnande

å olika tjänster tillsammans beräknas pågå längre tid — har vederbörande

ansetts böra förordnas att bestrida göromål enligt 2 inom., eventuellt med

rätt till vikariatslön, eller ock anställas såsom extra tjänsteman. Förutsättning

är vidare, att tjänsten förutses komma att uppehållas på förordnande

med full tjänstgöring under minst sex månader i följd. Beträffande

sådana fall, där proceduren för förordnandets meddelande tager viss tid i

anspråk, framgår av bestämmelsernas utformning, att det icke är nödvändigt

att törordnandet vid den tidpunkt, då proceduren avslutas, beräknas

komma att pågå sex månader, utan att den tidpunkt, till vilken bedömningen

av förordnandets varaktighet hänför sig, kan ligga före den, vid vilken

törordnandet meddelas. Är det förhållande, som medför behov av vikariatet,

känt i förväg — om det exempelvis är känt att tjänstens innehavare

skall åtnjuta längre tids ledighet från en viss framtida tidpunkt — kan givetvis

proceduren för att meddela förordnandet påbörjas redan före denna

tidpunkt. Om å andra sidan angivna förhållande redan inträffat men man

icke från början, utan först vid en senare tidpunkt kunnat bedöma, att behov

av vikariat med full tjänstgöring föreligger, skola de sex månaderna

räknas från denna senare tidpunkt. En ytterligare förutsättning för att vikariatslöneförordnande

snarast skall meddelas, är att icke Kungl. Maj :t

för visst fall eller viss grupp av fall annorlunda beslutit; beträffande motivet

härför hänvisas till vad statens lönenämnd anfört. Å andra sidan kan,

på samma sätt som enligt Saar, Kungl. Maj :t, utan att hittills angivna förutsättningar

föreligga men då särskilda skäl därtill föranleda, meddela vikariatslöneförordnande

å viss ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller

medgiva, att sådant förordnande må meddelas. Sådana särskilda skäl kunna,

såsom 1945 års lönekommitté anfört, föreligga exempelvis då befordran

sker i tur och ordning samt vikariatsförordnandet beräknas understiga sex

månader allenast av den anledningen, att vikarien inom angivna lid blir

innehavare av sådan tjänst, som förordnandet avser.

Genom bestämmelserna i tredje stycket ha i enlighet med vad lönenämnden

förordat bestämmelserna om sättet för vikariatslöneförordnandes meddelande

uppmjukats. Förordnandet skall meddelas i den för tjänstetillsättn*n§

gällande ordningen, om ej annat följer av beslut eller bestämmelser,

som meddelats av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av

vederbörande myndighet. Ett bemyndigande av angivet slag torde främst

böra lämnas de affärsdrivande verken och andra verk med större lokalför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 225-

valtningar; Kungl. Maj :t bör emellertid även för andra fall, där så finnes

lämpligt, kunna meddela generella bestämmelser i ämnet. I övrigt har i

detta stycke stadgats, att vikariatslöneförordnande icke må meddelas annan

än den, som äger behörighet för tjänst av det slag förordnandet avser

och är fullt lämplig för förordnandet. Om det vid iakttagande av den föreskrivna

proceduren visar sig, att den för förordnandet mest lämplige — det

förutsättes att han äger behörighet för tjänsten —• icke innehar i reglementet

avsedd lönegradsplacerad tjänst, skall han anställas såsom extra tjänsteman

och därvid placeras i lönegrad med samma nummer som gäller för den uppehållna

tjänsten. Skulle det visa sig, att behörig och lämplig person över

huvud taget icke finnes att tillgå, hör myndighet icke vara skyldig att ånyo

igångsätta kungörelseförfarande eller dylikt. Slutligen må framhållas, att

dispens från gällande behörighetsvillkor för erhållande av tjänst bör kunna

lämnas även med avseende å vikariatslöneförordnande samt att hinder ej bör

föreligga att, där särskilda skäl därtill föranleda, förkorta den regelmässiga

ansökningstiden.

1 momentets fjärde stycke har, med tillgodoseende av önskemål framställda

av skolöverstyrelsen och statens lönenämnd, stadgats att tjänsteman

endast under förutsättning att det uppenbarligen är betingat av statens intressen

må förordnas att uppehålla tjänst, som är lägre än den han innehar

eller å vikariatslöneförordnande uppehåller. Då en lärare under löpande

läsår utnämnts å en högre tjänst vid ett annat läroverk, föreligger merendels

ett sådant intresse, så att han bör kunna förordnas att uppehålla sin

förra tjänst till läsårets eller budgetårets utgång.

2 mom. I detta moment ha intagits bestämmelser om s. k. förordnanden

att bestrida göromål. I anslutning till vad statens lönenämnd anfört har

själva beteckningen å dessa förordnanden jämkats. Förordnandena ifråga

ha ansetts endast böra meddelas innehavare av i reglementet avsedd lönegradsplacerad

tjänst; i övrigt bör anställning såsom extra tjänsteman kunna

anlitas.

På sätt lönenämnden anfört synes myndighets befogenhet att, utan att

frågan underställts Kungl. Maj :ts prövning, meddela vikariatslöneförordnande

att bestrida göromål, som ankomma på tjänstemän i viss lönegrad,

böra sammanfalla med myndighetens befogenhet att inrätta extra ordinarie

tjänst i samma lönegrad. Vidtages i tilläggsbestämmelserna härav betingad

jämkning, medför detta, att underställning måste ske dels i fråga om förordnande

i högre lönegrad än den 24 :e — vid statens af färsdrivande verk

högre lönegrad än den 30 :e — dels ock där Kungl. Maj :t av särskilda skäl

begränsat myndighets befogenhet att inrätta extra ordinarie tjänster, vilket

bland annat plägat ske där posten för avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal icke maximerats vare sig av riksdagen eller av Kungl. Maj :t. Att

därutöver kräva underställning synes icke erforderligt med hänsyn till att

frågan om den anslagspost, varifrån vikariatslönen skall bestridas, enligt

meddelad föreskrift skall prövas av Kungl. Maj:t; det förutsättes att denna

föreskrift skall bibehållas, eventuellt på sådant sätt jämkad, att kostna
5

Ilihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

derna skola bestridas från icke-ordinarieposten i den mån ej Kungl. Maj :t

annat medgiver. Slutligen bör föreskrift meddelas, att om myndighet gör

framställning om överskridande av maximerad anslagspost, det därvid skall

åligga myndigheten att förebringa utredning i vad mån överskridandet må

föranledas av att dylikt vikariatslöneförordnande meddelats.

Särskilda bestämmelser. I enlighet med vad som förutsatts i den till innevarande

års riksdag avlåtna propositionen nr 146 angående anställningsoch

avlöningsförhållandena för viss icke-ordinarie personal vid domstolarna

har under rubriken Hovrätterna stadgats, att förordnande såsom adjungerad

ledamot vid reglementets tillämpning skall likställas med förordnande att

bestrida på assessor ankommande göromål. Vidare ha de på tre olika ställen

i Saar meddelade föreskrifterna angående de inom försvaret förekommande

förordnandena, kommenderingarna och placeringarna ansetts böra

överflyttas till denna paragraf. Bestämmelserna ha därvid undergått viss

formell omarbetning utan att saklig ändring avsetts.

9 §■

Stationeringsort. Ortsgrupper.

De närmast före den 1 juli 1947 gällande avlöningsreglementena innehöllo

i allmänhet icke några närmare bestämmelser angående den ort

som skulle anses vara tjänstemans stationerings(förläggnings)ort, utan föreskrifterna

härom intogos i tilläggsbestämmelser utfärdade av Kungl.

Maj:t. Innehållet i dessa tilläggsbestämmelser sammanarbetades av 1945

års lönekommitté och innefattas i 7 § Saar. Vid den nu företagna översynen

av Saar har det emellertid befunnits lämpligare, att dessa detaljbestämmelser

bibehållas i tilläggsbestämmelserna. I 1 mom. av denna paragraf

har därför endast stadgats att, där ej tjänstemans stationeringsort

blivit av Kungl. Maj :t bestämd och denna ej heller framgår av omständigheterna,

vederbörande myndighet skall bestämma stationeringsorten med

iakttagande av de närmare bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar. Beträffande

innehållet i tilläggsbestämmelserna på denna punkt må här endast

framhållas följande. Enligt 7 § 1 mom. Saar har myndighet vid avgörandet

av fråga om förändring av tjänstemans stationeringsort på grund av

visst förordnande att beakta ej blott att statsverkets ekonomiska intressen

behörigen tillgodoses utan även att tjänstemannen ej oskäligt betungas genom

ändring av stationeringsorten. Dessa synpunkter böra vara vägledande

i samtliga fall, då det gäller att bedöma om och när förändring av stationeringsort

skall ske.

10 §.

Tjänstgöringsföreskrifter. Tjänstgöringstidens längd och fördelning.

Saar. Beträffande bestämmelserna i 8 § Saar må nämnas följande.

1 mom. I detta moment hänvisas till de tjänstgöringsföreskrifter, som

meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan författning eller som

eljest gälla. Vidare stadgas för tjänsteman med bestämt tjänstgöringsom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

råde skyldighet att underkasta sig omreglering av nämnda område. Slutligen

stadgas, att »angående tjänstemans ställning vid arbetskonflikter gäller

vad därom särskilt stadgas». Några bestämmelser avsedda att reglera

tjänstemännens ställning vid arbetskonflikter ha ännu icke meddelats. 1945

års lönekommitté har i sitt betänkande II anfört, att kommittén tagit närmare

del av vad som hittills förekommit i frågan om statstjänstemännens

ställning vid arbetskonflikter, varvid särskilt beaktats det förslag, som särskilda

sakkunniga avgåvo den 10 juni 1939 angående statstjänstemäns

tjänstgöringsskyldighet vid arbetsinställelse, och de yttranden, som häröver

avgivits. Lönekommittén har förklarat sig anse önskvärt, att bestämmelser

meddelas i detta ämne.

2 mom. Karakteristiskt för de ordinarie tjänsterna är, att de alltid äro

heltidstjänster i teknisk mening och att sålunda anställning såsom ordinarie

tjänsteman icke kan tillämpas, då avsikten är att vederbörande endast

skall fullgöra viss del av den tjänstgöring, som normalt är förenad med

tjänst av ifrågavarande slag. De undantag från denna regel, som innefattas

i de i denna paragraf meddelade särskilda bestämmelserna för musikhögskolan

och konstfackskolan, äro i viss mån skenbara; i där avsedda fall anställes

vederbörande i princip för full tjänstgöring, men man måste här

räkna med att full sysselsättning icke kan beredas, och av denna anledning

skall läsårs- eller terminsvis bestämmas tjänstgöringsskyldighetens

aktuella omfattning under den närmaste framtiden. De ordinarie tjänsterna

äro med få undantag heltidstjänster även i den meningen, att vid dem

tjänstgöringsskyldigheten i princip är bestämd att motsvara full arbetsprestation

eller in. a. o. avsedd att taga vederbörandes hela arbetskraft i

anspråk. Undantag härifrån — vilka i och för sig äro mindre önskvärda

därför att de medföra att lönegradsplaceringen icke blir ett renodlat mått

på tjänsternas kvalitet — förekomma särskilt beträffande vissa tandläkaroch

läkartjänster, som i lönehänseende tekniskt behandlas såsom fulltidssysslor

utan att vara detta.

Enligt 2 mom. skall i regel för extra ordinarie tjänsteman, aspirant eller

extra tjänsteman i fråga om tjänstgöringstidens längd gälla vad därom

finnes stadgat för jämförlig ordinarie tjänsteman. Men om ej annat följer

av beslut eller bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj :t, må extra

ordinarie tjänsteman, aspirant eller extra tjänsteman kunna anställas för

tjänstgöring, vid vilken tjänstgöringstiden för dag eller längre tidsperiod

räknat är avkortad sålunda, att den motsvarar hälften eller större del av

den för jämförlig ordinarie tjänsteman bestämda. Med längre tidsperiod

avses här exempelvis vecka, 2- eller 4-veckorsperiod eller kalendermånad,

men till längre tidsenhet än kalendermånad torde man knappast böra gå

vid tolkningen av uttrycket »längre tidsperiod»; det synes i varje fall uppenbart,

att den som skall tjänstgöra under vartannat kvartal eller halvår icke

av denna anledning rimligen kan betecknas såsom anställd för halvtidstjänstgöring

under ett halvt respektive ett år. Från möjligheten till heltidsanställning

vid anlitande av de reguljära anställningsformerna gäller enligt

tilläggsbestämmelserna undantag bl. a. för flertalet lärartjänster; inom

undervisningsväsendet betecknas den, som anställes för avkortad tjänstgöring,

såsom timlärare och är ett slags arvodestagare. Ordinarie och extra

ordinarie tjänstemän, aspiranter och extra tjänstemän kunna, oavsett om

de kunna deltidsanställas eller ej, erhålla deltidsarbete genom partiell tjänstledighet

för enskilda angelägenheter. I cirkuläret den 30 juni 1947 (SFS

nr 542) har Kungl. Maj:t lämnat statsmyndigheterna anvisningar i fråga om

anordnande av deltidsarbete i statens tjänst.

,‘i inom. I 19 § civila avlöningsreglementet stadgades att tjänsteman, där

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

arbetets behöriga gång krävde tjänstgöring jämväl under sön- och helgdag,

skulle, i den mån så utan avsevärda svårigheter kunde ske, beredas frihet

från tjänstgöring minst varannan sådan dag. Till motivering av den ändrade

lydelse, som innefattas i 8 § 3 mom. Saar, har 1945 års lönekommitté anfört,

att lönekommittén på grund av vad som yrkats under förhandlingarna

ansett sig böra förorda, att bestämmelsen jämkades så, att därav framginge

att särskilt beslut fordrades för de fall, då bestämmelsen icke skulle

tillämpas; det hade därvid förutsatts, att dylikt beslut borde föregås av

förhandlingar med vederbörande personalorganisationer. Lönekommittén

hade ansett sig böra förorda, att bestämmelsen i dess ändrade lydelse gjordes

tillämplig även å provinsialläkare och distriktsveterinärer. Härvid förutsattes

dock, att provinsialläkare (distriktsveterinär) i något angränsande

distrikt eller annan kompetent läkare (veterinär) fullgjorde tjänstgöringen

i stället för den, som åtnjöte helgdagsledighet. I vad mån sådan

tjänstgöringsfrihet kunde uttagas bleve därför beroende av uppgörelser mellan

vederbörande. Ersättaren, vilken förutsattes komma att få uppbära de

av tjänstgöringen föranledda praktikinkomsterna, borde icke äga att för

sin tjänstgöring erhålla ersättning från staten. Lönekommittén hade inhämtat,

att anordningen för närvarande ofta ej ginge att genomföra mellan

provinsialläkare inbördes men att förhållandena komme att ställa sig

annorlunda allt efter det distriktens antal ökades. I den mån närmare föreskrifter

erfordrades, syntes dessa böra meddelas av medicinalstyrelsen.

I de särskilda bestämmelserna regleras bland annat lärares skyldighet

att fullgöra återläsning i fall, då undervisningen inställts till följd av smittsam

sjukdom eller inställts, inskränkts eller avkortats på grund av krig,

krigsfara eller därmed sammanhängande förhållanden.

Ars. Under det att undervisningsskyldigheten för lärarpersonalen vid

statliga och högre kommunala skolor regleras genom bestämmelser i vederbörande

stadgor, ha bestämmelser i samma ämne för lärare vid sinnesslö-

och epileptikerskolorna influtit i avlöningsreglementet. Sistnämnda bestämmelser,

som återfinnas i 3 kap. 1 § 4 punkten Ars, äro av följande innebörd.

Ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare vid internatskola skall vara

skyldig att under 36‘/7 veckor varje år dels meddela undervisning, lärare i

kunskapsämne under 32 och lärare i kvinnlig slöjd under 36 veckotimmar,

dels ock bestrida vakttjänstgöring i den utsträckning skolstyrelsen bestämmer

efter hörande av inspektören för sinnesslöundervisningen. Därutöver

skall lärare vara skyldig att under barnens ferier utöva vakttjänstgöring

under 38 dagar, dock att skolstyrelsen äger i denna tjänstgöring medgiva

nedsättning i den utsträckning så kan ske utan olägenhet för anstaltens

verksamhet. Den vakttjänstgöring, som enligt vad nu sagts åligger lärare,

må icke utnyttjas för uppgifter som eljest åvila sköterska.

Ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare vid externatskola skall vara

skyldig att under lägst 361/, och högst 39 veckor varje år meddela undervisning

under lägst 24 och högst 30 veckotimmar. Därutöver skall läraren

vara skyldig att beträffande de barn, vilka tillhöra hans klassavdelning,

enligt skolstyrelsens bestämmande utöva viss kuratorsverksamhet samt

föra anteckningar däröver.

Ifrågavarande bestämmelser äro av samma innebörd som de motsvarande

bestämmelser, som tidigare innefattades i avlöningsreglementet för de stats
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kjingl. Maj:ts proposition nr 225.

69

understödda skolorna för bildbara sinnesslöa in. fl. Nämnas må, att skolöverstyrelsen

i sitt remissyttrande över 1945 års lönekommittés betänkande

i ämnet föreslog, att överstyrelsen skulle erhålla rätt att medgiva viss nedsättning

av lärares undervisningsskyldighet, men att förslaget icke ansågs

lämpligen kunna upptagas till prövning i samband med fjolårets allmänna

lönereglering.

Yttrandena. I fråga om 8 § 1 mom. Saar ha statstjänarkartellen

och tjänstemännens centralorganisation i sina yttranden framhållit önskvärdheten

av att bestämmelser angående tjänstemans ställning vid arbetskonflikter

snarast möjligt bliva utfärdade. Beträffande 2 mom. har skolöverstyrelsen

erinrat att utredning för närvarande pågår om åtgärder för

att avhjälpa lärarbristen och att därvid bland annat överväges möjligheten

att bereda deltidsanställning åt vissa lärarkategorier, t. ex. lärarinnor med

vårdplikt mot egna barn eller nära anhöriga. Styrelsen föreslår intagande

av en bestämmelse i Saar, som möjliggör för överstyrelsen att anställa extra

ordinarie och extra lärare på deltid enligt av Kungl. Maj :t meddelade riktlinjer.

Pensionsstyrelsen har framhållit, att enligt nuvarande bestämmelser

den som är anställd för halvtidstjänstgöring icke kan bli ordinarie befattningshavare

utan att övergå till heltidstjänstgöring, medan en heltidsanställd

ordinarie befattningshavare under vissa förutsättningar kan vara

berättigad att under långa tidsperioder åtnjuta ledighet från sin befattning

under halva dagarna. Tjänstgöringen bleve då i praktiken densamma som

för den halvtidsanställde, vilken kanske tjänstgjort lika länge eller längre i

statens tjänst. Ur statens synpunkt har styrelsen ansett det vara en nackdel,

att det understundom i realiteten ligger i befattningshavarnas hand

att avgöra, om de skola arbeta hel eller halv arbetstid. Styrelsen har föreslagit,

att till övervägande skall upptagas, huruvida icke ordinarie befattningshavare,

som av annan anledning än sjukdom åtnjutit halvtidsledighet

under mera än exempelvis sex månader av en viss tidsperiod, bör

övergå till extra ordinarie halvtidstjänst, om han icke vill fullgöra heltidstjänstgöring.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

Skolöverstyrelsens förslag, att under 8 § skall intagas en särskild bestämmelse,

som möjliggör för överstyrelsen att anställa extra ordinarie och

extra lärare på deltid enligt av Kungl. Maj :t meddelade riktlinjer, synes icke

böra föranleda annan åtgärd än att den nuvarande bestämmelsen i 1 kap.

3 § kungörelsen 1947:554 utbytes mot en föreskrift, att e. o. och extra

lärare må anställas med en undervisningsskyldighet svarande mot minst

hälften av full tjänstgöring enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

I övrigt vill lönenämnden — i anslutning till uttalanden av statstjänarkartellen

och tjänstemännens centralorganisation ■—- beträffande 8 § endast

erinra, att allmänna lönenämnden i utlåtande den 23 april 1947 angående

betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente

m. m. framhöll önskvärdheten av att föreskrifter angående tjänstemans

ställning vid arbetskonflikter utfärdades.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kunql. Maj.ts proposition nr 225.

I skrivelse den 14 november 1947 har skolöverstyrelsen ånyo hemställt

om bemyndigande för överstyrelsen att medgiva nedsättning av undervisningsskyldigheten

för lärare vid sinnesslö- och epileptikerskolorna. Därvid

har anförts i huvudsak följande.

Med hänsyn till att lärarna vid ifrågavarande skolor ofta tagas i anspråk

för uppgifter utanför den egentliga undervisningen — såsom testning, biblioteks-

och materialvård samt tillsynsuppgifter — synes det angeläget, att

möjlighet beredes att medgiva häremot svarande nedsättning av undervisningsskyldigheten.

Nedsättningen bör lämpligen begränsas till högst sex

veckotimmar. Som jämförelse må nämnas, att folkskollärare, småskollärare

och dövstumskollärare — vilkas tjänstgöringsskyldighet per vecka i

likhet med de flesta sinnesslölärares utgör ett bestämt timantal och alltså

icke fastställes inom vissa gränser — kunna erhålla nedsättning med

respektive åtta, tio och sex timmar. Av de föreslagna sex veckotimmarna

böra två kunna medgivas ulan villkor att statsverket icke genom nedsättningen

åsamkas kostnader; där dylik nedsättning förekommer för lärare

vid andra läroanstalter, medgives den helt utan nämnda villkor utom i

fråga om folk- och småskollärare, vilka dock kunna erhålla förmånen under

fyra respektive sex veckotimmar.

Befogenheten att medgiva nedsättning synes böra tillkomma överstyrelsen.

Med hänsyn härtill finner överstyrelsen icke skäl föreslå särskilda

bestämmelser för lärarna vid externaten, oaktat den för dessa föreskrivna

minsta undervisningsskyldigheten är lägre än övriga sinnesslölärares undervisningsskyldighet.

över framställningen ha utlåtanden avgivits av statskontoret och statens

lönenämnd, därvid statskontoret avstyrkt bifall till framställningen men

lönenämnden icke funnit anledning att i sak framställa erinran mot densamma.

Myndigheterna ha anfört i huvudsak följande.

Statskontoret: Med hänsyn till att ifrågavarande lärares undervisningsskyldighet

varit föremål för prövning så nyligen som 1945 och tjänstgöringsskyldighetens

omfattning då åberopades som ett av skälen för lärarnas

löneställning, synas starka betänkligheter möta mot skolöverstyrelsens

förslag. Beträffande lärare vid externatskola böra bestämmelser om begränsning

av undervisningsskyldigheten vara helt uteslutna, då dessa lärares

undervisningsskyldighet icke blott, såsom överstyrelsen framhållit, är

lägre än övriga sinnesslölärares utan därjämte latitudsbegränsad med en

marginal på icke mindre än sex veckotimmar. Vid internatskola torde det

vara möjligt att kompensera sådana lärare, vilka tagas i anspråk för biblioteks-

och materielvård in. in., med mindre omfattande vakttjänstgöring.

Statens lönenämnd: I fråga om omfattningen av de i skolöverstyrelsens

framställning berörda göromålen har lönenämnden från inspektören för

sinnesslöundervisningen under hand inhämtat, dels att testning skall företagas

med varje elev vid intagning samt vid avgång från skolan, varjämte

kontrolltestning äger rum under vistelsen vid skolan, samt att varje testning

tager en å två timmar i anspråk, dels att materielvården är mera tidskrävande

än vid andra skolor, enär undervisningsmateriel erfordras i större

omfattning, dels att biblioteksvården f. n. avser endast lärarbibliotek men

att skolöverstyrelsen har för avsikt att söka få även barnbibliotek till stånd

vid skolorna, dels ock att de i framställningen angivna tillsynsuppgifterna

pläga åläggas en första lärarinna vid varje skola, som även har att vid be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

hov biträda med de till föreståndarens tjänst hörande göromålen, att svara

för materielanskaffning in. in. Inspektören har vidare upplyst, att behov

av nedsättning med maximiantalet sex veckotimmar icke torde föreligga

annat än möjligen vid en eller två av de största sinnesslöskolorna, under

det att i övrigt en nedsättning med två veckotimmar i regel vore tillfyllest.

Beträffande vissa andra skolor — dövstumskolor samt folk- och småskolor

_ finnas redan nu bestämmelser angående sådan nedsättning, varom

i ärendet är fråga, och skäl liknande dem, som plägat föranleda tillämpning

av dessa bestämmelser, synas kunna åberopas för sinnesslöskolornas vidkommande;

bl. a. synas första lärarinnas åligganden erbjuda vissa likheter

med de särskilda göromål, som ankomma på tillsyningslärare inom folkskoleväsendet.

Med hänsyn härtill har lönenämnden icke funnit anledning

att i sak framställa erinran mot överstyrelsens framställning. Av bestämmelserna

i ämnet bör tydligt framgå, att villkoret, att nedsättning^ icke

får medföra kostnad för statsverket, kan eftergivas i fråga om de två första

timmarna men icke beträffande de fyra följande.

Lönenämnden har i detta sammanhang, under erinran om att bestämmelser

av förevarande slag för vissa personalgrupper meddelats i avlöningsreglemente

men för andra personalgrupper i vederbörande stadga,

uttalat att spörsmålet, var sådana bestämmelser böra placeras, vid lämpligt

tillfälle borde lösas efter enhetliga principer.

Förslaget till definitivt reglemente. Förslaget till definitivt

avlöningsreglemente överensstämmer i denna del med 8 § Saar.

De särskilda bestämmelserna om lärares skyldighet att fullgöra återläsning,

vilka sammanhänga med bestämmelserna om rätt att åtnjuta lön under

den tid undervisningen varit inställd, ha dock ansetts böra överflyttas

till 28 §, och vidare ha bestämmelserna om tjänstgöringsskyldighet för lärare

m. fl. vid konstfackskolan och musikhögskolan ansetts böra meddelas

i reglementena för dessa institutioner. Såsom lönenämnden anfört kan möjlighet

att deltidsanställa extra ordinarie och extra lärare beredas utan ändring

av avlöningsreglementets bestämmelser. Vad angår den av pensionsstyrelsen

berörda frågan, synes denna böra upptagas till övervägande först vid blivande

utredning om de ordinarie tjänstemännens rättsliga ställning. Spörsmålet

om tjänstemans ställning vid arbetskonflikter är föremål för övervägande

inom finansdepartementet.

I detta sammanhang må i anslutning till bestämmelserna i 1 och 2 mom. av

förevarande paragraf beröras frågan, i vad mån bestämmelserna om s. k. sommartid

äro tillämpliga på deltidsanställda tjänstemän och sådana heltidsanställda

tjänstemän, som erhållit deltidsarbete genom partiell tjänstledighet

för enskilda angelägenheter. Detta spörsmål upptogs till behandling av allmänna

lönenämnden i ett den 9 januari 1947 avgivet utlåtande över 1944 års

deltidstjänstutrednings betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. in.

Lönenämnden framhöll, att olika lösningar härvid kunde övervägas. Med hänsyn

särskilt till de fall, då deltidsarbetet fullgjordes i form av tjänstgöring

exempelvis visst antal dagar i veckan eller varannan vecka, förcfölle det

emellertid lämpligast, att sommartiden för den, som fullgjorde deltidsarbete,

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

finge medföra en sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som svarade mot

den för honom fastställda tjänstgöringstiden; för tjänsteman med halvtidsanställning

skulle således den i allmänhet gällande nedsättningen av tjänstgöringstiden

med 9 timmar i veckan reduceras till 41/*.timmar. Vad lönenämnden

sålunda föreslagit synes godtagbart. Hinder bör således icke föreligga att

tillämpa sommartid även för personal med deltidsarbete, varvid inskränkningen

i den eljest gällande arbetstiden givetvis icke absolut taget men proportionsvis

bör vara lika stor som för personal med heltidsarbete. I fråga

om arbetstidens förläggning under sommarmånaderna kan förtjäna framhållas,

att det eljest gällande villkoret om viss daglig tjänstgöring icke nödvändigtvis

bör upprätthållas för personal med deltidsarbete, även om vederbörande

de övriga månaderna har deltidsarbete med daglig tjänstgöring; ur

effektivitetssynpunkt kan det i vissa fall vara lämpligare med tjänstgöring

allenast vissa dagar, och myndigheterna synas därför böra ha frihet att förlägga

tjänstgöringen på sätt de finna lämpligast.

I Ars finnas detaljerade bestämmelser meddelade om tjänstgöringsskyldigheten

vid sinnesslö- och epileptikerskolorna. Dylika bestämmelser böra

emellertid meddelas i särskild ordning på motsvarande sätt som skett för

lärarpersonalen vid statliga och högre kommunala skolor. Vad beträffar innehållet

i de bestämmelser, som böra meddelas i fråga om tjänstgöringsskyldigheten

vid sinnesslö- och epileptikerskolorna, synes detta böra vara detsamma

som enligt de nu gällande bestämmelserna, dock att skolöverstyrelsens

av statens lönenämnd tillstyrkta förslag synes böra genomföras, såvitt angår

internatskolorna. Vid ärendets beredning inom finans- och inrikesdepartementen

ha däremot tillräckliga skäl icke ansetts föreligga att vidtaga

ändring i de för externatskolor gällande bestämmelserna. 11

11 §•

Tjänstemans skyldighet att uppehålla annan tjänst m. m.

Denna paragraf motsvarar 9 § Saar. I sitt yttrande angående denna har

statens lönenämnd framhållit, att den under de särskilda bestämmelserna

stadgade skyldigheten för lärare att under högst sex månader av ett och

samma kalenderår uppehålla högre lärartjänst icke får anses innebära någon

inskränkning i lärares skyldighet att på grund av de allmänna bestämmelserna

uppehålla rektorsbefattning vid egen läroanstalt under högst tre

månader av ett och samma kalenderår. Då olika meningar kommit till

uttryck i denna fråga, har lönenämnden ansett ett klarläggande önskvärt.

Med anledning härav må framhållas att, såsom framgår av vad som anförts

under 3 § 1 mom. förslaget till definitivt reglemente, de allmänna bestämmelserna

skola gälla, i den mån de icke strida mot de särskilda bestämmelserna.

Sådan skyldighet att uppehålla rektorsbefattning, som nyss

nämnts, föreligger därför.

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

12 §.

Tjänstemans skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.

På samma sätt som i 12 § Saar har i denna paragraf föreskrivits skyldighet

för tjänsteman att underkasta sig läkarundersökning enligt vad därom

särskilt stadgas. Gällande bestämmelser härom innefattas främst i kungörelserna

1935: 52 och 459. Dessa synas emellertid vara i behov av viss översyn,

och frågan om utfärdande av nya bestämmelser i ämnet är föremål för

övervägande inom finansdepartementet.

13 §.

Ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet.

I 16 § Saar meddelas bestämmelser om ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet.

Bestämmelserna, som till innehållet ansluta sig till tidigare

meddelade bestämmelser, innebära följande.

Förflyttningsskyldighet förefinnes i allmänhet endast för tjänsteman tillsatt

medelst fullmakt eller konstitutorial. Beträffande ordinarie tjänsteman

tillsatt medelst visstidsförordnande framhölls under förarbetena till civila

avlöningsregleine^itet, att förflyttningsskyldighet under förordnandetiden

icke borde ifrågakomma med hänsyn till dessa tjänsters karaktär och de

beträffande dem meddelade särskilda pensioneringsföreskrifterna. Ungefärligen

på samma sätt förhåller det sig i fråga om ordinarie tjänstemän tillsatta

medelst förordnande för begränsad anställningstid. Beträffande ordi

narie tjänstemän tillsatta medelst tillsvidareförordnande är givetvis förbehåll

om förflyttningsskyldighet icke erforderligt.

Till följd av bestämmelserna föreligger till en början skyldighet att låta

förflytta sig till annan stationeringsort; skyldighet att låta sig omplaceras

föreligger i åtskilliga fall redan av den anledningen, att fullmakten eller

konstitutorialet icke avser till viss ort knuten tjänst. Skyldighet föreligger

vidare att låta förflytta sig till annan i reglementet avsedd ordinarie tjänst

vid det verk vederbörande tillhör eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande,

vid annat verk. Härvid kan ifrågakomma såväl likabenämnd som annan

tjänst i samma eller annan lönegrad. Det ligger i sakens natur att den

tjänst, till vilken förflyttning ifrågasättes, måste tillsättas genom fullmakt

eller konstitutorial och exempelvis icke kan vara en medelst förordnande

tills vidare tillsatt tjänst. Det har vidare förutsatts, att tjänsteman icke- skall

behöva övergå till annat verk i annat fall än då med den nya tjänsten äro

förenade arbetsuppgifter av liknande art som de han haft att utföra i den

före förflyttningen innehavda tjänsten eller i varje fall arbetsuppgifter, för

vilka tjänstemannen genom sin utbildning är skickad.

För tjänstemän i allmänhet gäller icke någon sådan begränsning av förflyttningsskyldigheten,

att denna skulle kunna göras gällande allenast då

detta motiveras av omorganisation eller dylikt. I 1936 års lönekommittés betänkande

med förslag till civilt avlöningsreglemente motiveras bestämmelserna

om förflyttningsskyldighet allmänt med angelägenheten att hinder

ej skall möta för verksmyndigheterna att på ett rationellt sätt utnyttja

den ordinarie arbetskraften. Ett fall, då frågan om förflyttning skall prövas,

angives i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente. Enligt detta

är tjänsteman skyldig att avgå från tjänsten bland annat därest han till

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

följd av olycksfall i tjänsten eller sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall

eller nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande

sätt sköta sin tjänst. Finner den myndighet, som äger pröva

trågan om tjänstemannens rätt att komma i åtnjutande av pension, anledning

antaga att tjänstemannen kan tjänstgöra i sådan annan befattning,

till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig, skall frågan, huruvida

förflyttning lämpligen bör ske, underställas Kungl. Maj :ts prövning eller,

där prövningen av frågan enligt Kungl. Maj :ts beslut ankommer på myndigheten,

av denna upptagas till avgörande.

Från de allmänna bestämmelserna om förflyttningsskyldighet gälla avvikelser

för innehavare av vissa tjänster och inom vissa förvaltningsområden.

I betraktande av den oberoende ställning domarkåren av ålder intagit

och anses böra intaga, gäller för domare endast i begränsad utsträckning

förflyttningsskyldighet. Domare, med undantag av vattenrättsingenjör, är

förflyttningsskyldig allenast där organisatoriska skäl påkalla detta och är

då endast skyldig att låta förflytta sig till annan domartjänst i samma

lönegrad; förflyttning kan därvid ske icke blott till likabenämnd tjänst vid

samma domstol utan även till annat slag av domarbefattning, i båda fallen

jämväl med förändring av stationeringsorten. Landshövding är icke underkastad

förflyttningsskyldighet. För beställningshavare vid försvaret föreligger

förflyttningsskyldighet, även om han icke tillsatts medelst fullmakt

eller konstitutorial, varjämte bestämmelserna i övrigt givits en annan utformning

än för tjänstemän i allmänhet. Slutligen äro de medelst förordnande för

viss tid tillsatta depåcheferna vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt

Slrömsholms hingstdepå pliktiga att underkasta sig förflyttning till annan

depåchefstjänst vid stuteristaten.

De bestämmelser om förflyttningsskyldighet, som meddelas i Ars, äro

ganska oenhetliga. Ordinarie lärare vid högre kommunal skola är pliktig att

låta förflytta sig till annan lärartjänst vid i reglementet avsedd läroanstalt,

folkskoleväsendet eller det statliga undervisningsväsendet, då sådant erfordras

vid i vederbörlig ordning beslutad omorganisation av den skolform läraren

tillhör eller för indragning av övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga

skäl därtill äro. Vid sinnesslöskolorna och epileptikerskolorna är föreståndare

ävensom ordinarie lärare pliktig att låta förflytta sig till annan i

reglementet avsedd ordinarie tjänst, då sådant erfordras för indragning av

övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro. Ordinarie tjänsteman

vid hushållningssällskap eller skogsvårdsstyrelse är pliktig att låta

förflytta sig till annan stationeringsort eller annan tjänst vid det hushållningssällskap

respektive den skogsvårdsstyrelse han tillhör. Ordinarie tjänsteman

vid skogsvårdsstyrelse är jämväl pliktig att, där Kungl. Maj:t så prövar

lämpligt, låta förflytta sig till tjänst vid annan skogsvårdsstyrelse.

Nu angivna bestämmelser i Saar och Ars ha sammanförts under förevarande

paragraf i förslaget till definitivt avlöningsreglemente. I överensstämmelse

med den av statsmakterna i olika sammanhang uttalade grundsatsen

att det statliga och statsunderstödda undervisningsväsendet såvitt möjligt bör

betraktas som en enhet ha därvid bestämmelserna för de högre kommunala

skolorna samt sinnesslö- och epileptikerskolorna givits den avfattningen, att

ordinarie lärare vid högre kommunal skola eller föreståndare för eller lärare

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

vid sinnesslöskola eller epileptikerskola är pliktig att låta förflytta sig till

annan ordinarie tjänst vid läroanstalt, som avses i 3 § 1 mom. andra stycket,

eller till lärartjänst vid folkskoleväsendet, allt då sådant erfordras vid i vederbörlig

ordning beslutad omorganisation av den skolform läraren tillhör

eller för indragning av övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl

därtill äro.

14 §.

Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet m. m.

Denna paragraf överensstämmer med 17 § Saar samt motsvarande bestämmelser

i Ars och torde icke erfordra särskild motivering.

I detta sammanhang må framhållas, att den ordinarie anställningen automatiskt

upphör, då innehavaren av densamma tillträder sådan annan tjänst,

som enligt bestämmelserna i 6 § icke kan förenas med densamma.

15 §.

Icke-ordinarie tjänstemans entledigande.

Saar. Beträffande entledigande av icke-ordinarie tjänsteman innehöllo

de före innevarande budgetår gällande avlöningsreglementena endast stadgandet,

att entledigande av extra ordinarie tjänsteman av annan anledning

än tjänstefel skulle ske efter skriftlig uppsägning, vilken såvitt möjligt

borde ske senast tre månader före anställningens upphörande. Någon

bestämmelse om att uppsägning skulle föregå aspirantanställnings eller

extra anställnings upphörande eller om att extra ordinarie tjänsteman själv

skulle ha att iakttaga uppsägning fanns ej, och ej heller förelåg från vederbörande

myndighets sida någon ovillkorlig skyldighet att iakttaga så lång

uppsägningstid som tre månader.

I 18 § Saar intogos efter förslag av 1945 års lönekommitté bestämmelser

om entledigande av extra ordinarie tjänsteman, vilka innebära att i regel

uppsägning skall iakttagas från såväl vederbörande myndighets som tjänstemannens

sida. Bestämmelserna ha följande lydelse.

Där ej annat särskilt avtalats eller följer av anställningens tidsbegränsning

skall entledigande från statens tjänst av extra ordinarie tjänsteman

av annan anledning än tjänstefel, då entledigandet icke företages på

tjänstemannens egen ansökning, ske efter skriftlig uppsägning senast tre

månader före anställningens upphörande.

Ansökning av extra ordinarie tjänsteman om entledigande skall, där

annat ej särskilt avtalats eller bestämts för särskilda grupper eller fall,

göras senast en månad före den dag, från och med vilken entledigande begäres.

Angående entledigande i samband med pensionering gäller vad darom

särskilt stadgas.

Beträffande ifrågavarande stadganden anförde 1945 års lönekommitté i

huvudsak följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Extra ordinarie tjänsteman skulle, om ej annat avtalats eller följde av

anställningens tidsbegränsning, alltid åtnjuta tre månaders uppsägningstid.

Liksom hittills borde emellertid, när en extra ordinarie tjänst bleve

överflödig, övervägas, om tjänstemannen ej lämpligen kunde, med bibehållande

av extra ordinarie anställning, överföras till annat verksamhetsområde,

och detsamma borde gälla också för det fall, att extra ordinarie

tjänsteman befunnes på grund av sjuklighet icke kunna sköta sin tjänst

och förutsättningar för sjukpensionering icke förelåge.

Emellertid borde även den extra ordinarie tjänstemannen vara skyldig

iakttaga viss uppsägningstid. Denna tid borde begränsas till en månad, om

annat ej särskilt avtalats eller bestämts för särskilda grupper eller fall.

Bestämmelserna om uppsägning vore endast avsedda" att gälla vid avgång

ur statens eller vederbörande kommuns tjänst. Förlängning av den uppsägningstid,

som tjänsteman vore skyldig att iakttaga, kunde icke utan hans

medgivande ske under tiden för löpande anställning.

Yttrandena. Bestämmelserna angående uppsägningstid för extra

ordinarie tjänstemän ha berörts av telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen

och samtliga personalorganisationer, varjämte skolöverstyrelsen ingått på

frågan om bestämmelsernas tillämpning vid undervisningsväsendet.

Telegrafstyrelsen har förordat en sådan ändring av bestämmelserna, att

för extra ordinarie tjänstemän i Ce 23 och högre lönegrader skulle tilllämpas

en ömsesidig uppsägningstid av tre månader samt för övriga extra

ordinarie tjänstemän en ömsesidig uppsägningstid av en månad. Genom

att samma uppsägningstid skulle äga tillämpning för både arbetsgivare och

arbetstagare har styrelsen ansett bäst skola markeras de båda parternas

skyldighet att taga hänsyn till med en avgång förenade svårigheter. Att

tjänstemän i högre lönegrader skulle bliva skyldiga att iakttaga tre månaders

uppsägningstid, har ansetts motiverat av att det för verksmyndigheten

icke låter sig göra att på så kort tid som en månad anskaffa och uppöva

en fullgod ersättare för fullgörande av sådana arbetsuppgifter, som i

allmänhet åvila tjänstemän i dessa lönegrader.

Vattenfallsstyrelsen har anfört, att styrelsen genom allmänna bestämmelser

fastställt skyldighet för vid verket anställda extra ordinarie tjänstemän

i högre lönegrad än Ce 15 att iakttaga tre månaders uppsägningstid.

Häröver hade personalföreningen vid statens vattenfallsverk anfört besvär.

I utlåtande över besvären hade emellertid styrelsen bestämt avstyrkt bifall

till desamma.

Statstjänstemännens riksförbund, statstjånarkartellen och tjänstemännens

centralorganisation ha ansett ifrågavarande stadgande böra förtydligas,

så att myndighet endast i undantagsfall, då särskilda skäl föreligga,

skall kunna föreskriva längre uppsägningstid än den i allmänhet stipulerade

tiden på en månad.

Skolöverstyrelsen har ifrågasatt, att en uppsägningstid av tre månader

icke skulle behöva iakttagas beträffande extra ordinarie lärare, soin icke

kunna erhålla fortsatt anställning vid samma skola från ingången av följande

termin. Därest en dylik undantagsföreskrift icke meddelades, skulle

det i inånga fall bliva nödvändigt att uppsäga dylik lärare före den 1

april varje år, ehuru det sedermera — då det klarlagts om läraren kunde

beredas fortsatt anställning vid samma skola i en för honom möjlig'' ämneskombination

— skulle visa sig, att han kunde bibehållas i sin anställning.

Under erinran om att en bestämmelse av liknande innehåll återfunnes i

§ 24 folkskolestadgan har överstyrelsen funnit behov föreligga av en komp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

letterande föreskrift att tre månaders uppsägning icke skulle behöva iakttagas

beträffande extra ordinarie lärare, som icke kunde erhålla fortsatt

anställning vid samma skola från ingången av följande termin.

Frågan om införande av bestämmelser angående uppsägningstid jämväl

för andra icke-ordinarie tjänstemän än extra ordinarie har berörts i

vissa yttranden. Införande av en ömsesidig uppsägningstid av en månad

för extra tjänstemän och aspiranter har sålunda förordats av riksförsäkringsanstalten

och, i vad gäller aspiranter, av telegrafstyrelsen. Statstjänarkartellen

har uttalat sig för att extra tjänstemän och aspiranter skulle

erhålla rätt till en uppsägningstid av en månad.

Statens lönenämnd har i utlåtande över de i vattenfallsstyrelsens yttrande

omförmälda besvären — vilka äro beroende på Kungl. Maj :ts prövning

— gjort uttalanden av följande innebörd. De i 18 § andra stycket Saar avsedda

grunderna för förlängning av uppsägningstiden innefattade möjlighet

till förlängning av uppsägningstiden för sådana extra ordinarie tjänstemän,

som med hänsyn till deras speciella kvalifikationer och arten av

deras arbetsuppgifter vore särskilt svåra att ersätta. I enlighet med ordalagen

av stadgandet i 18 § andra stycket Saar borde förutsättningarna för

en förlängning av uppsägningstiden prövas för varje särskilt fall eller för

grupper av tjänstemän av särskilt slag. Förlängningen av den uppsägningstid,

som tjänsteman vore skyldig att iakttaga, kunde icke utan hans medgivande

ske under tiden för löpande anställning. Tjänsteman, som nyanställdes

eller befordrades till tjänst, för vilken beslut om förlängning av

uppsägningstiden gällde, borde uttryckligen underrättas om innebörden av

detta beslut.

Lönenämnden, som i förevarande sammanhang erinrat om sitt nyssberörda

utlåtande, har i övrigt anfört i huvudsak följande.

Lönenämnden har icke ansett sig höra föreslå någon ändring av de i

18 § meddelade bestämmelserna i fråga om andra e. o. tjänstemän än e. o.

lärare. Det av skolöverstyrelsen berörda spörsmålet torde få ökad betydelse

i framtiden, eftersom lärare hädanefter i princip skall erhålla e. o.

anställning redan efter två läsårs tjänstgöring. Med hänsyn härtill synes

skolöverstyrelsens förslag böra genomföras. Erinras må, att de e. o. folkskollärarna

icke åtnjuta stadgad uppsägningstid i motsvarande fall (§ 24

punkt 1 folkskolestadgan).

För närvarande finnas icke några bestämmelser meddelade angående

uppsägningstid för aspiranter och extra tjänstemän, vilket förhållande påtalats

såväl av myndigheter som från personalhåll. Beträffande aspiranterua,

vilka utgöra rekryteringspersonal för ordinarie och e. o. befattningar,

synes en ömsesidig uppsägningstid av en månad motiverad. I fråga om

extra tjänstemän lärer någon generell bestämmelse om uppsägningstid icke

böra meddelas, eftersom den extra anställningsformen torde komma att

användas beträffande såväl tillfällig som för längre tid anställd personal.

Lönenämnden vill emellertid förorda, att i 18 § intages en föreskrift,

som ger myndigheterna möjlighet att föreskriva en ömsesidig uppsägningstid

av högst en månad för extra tjänstemän. En månads uppsägningstid bör

i varje fall gälla för sådan tjänsteman, som av särskilda skäl erhållit extra

anställning, ehuru han tillhör rekryteringspersonalen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Förslaget till definitivt reglemente. Bestämmelserna i

18 § Saar ha ansetts böra omarbetas med beaktande av de av statens lönenämnd

uttalade synpunkterna. I anslutning till förslaget till definitivt reglemente

må framhållas följande.

Enligt 1 mom. första stycket skall normalt gälla, att extra ordinarie anställning

bringas att upphöra genom skriftlig uppsägning samt att för ändamålet

skall tillämpas en uppsägningstid av tre månader, om uppsägning

sker från vederbörande myndighets sida, och en uppsägningstid av en månad,

om uppsägning sker från tjänstemannens sida. Förslaget att fastställa

samma uppsägningstid från myndighetens och tjänstemannens sida har

icke ansetts böra genomföras; erinras må att det även på den allmänna arbetsmarknaden

är vanligt att arbetsgivaren skall iakttpga längre uppsägningstid

än den anställde. Med aspirantanställningens syfte har det ansetts

väl förenligt att även för upphörandet av sådan anställning stadga iakttagande

av skriftlig uppsägning; i detta fall har i överensstämmelse med

lönenäinndens förslag föreskrivits en ömsesidig uppsägningstid av en månad.

I momentets andra stycke har behandlats frågan om förlängning av

den uppsägningstid, som extra ordinarie tjänsteman har att iakttaga, och

det har ansetts påkallat att angiva förutsättningarna därför på ett mera

preciserat sätt än som skett i Saar. Sådan förlängning har ansetts böra

tillämpas endast där fråga är om tjänsteman med mera kvalificerat arbete;

motivet för förlängningen skall vara, att det är särskilt olägligt ur arbetsgivarsynpunkt

att medgiva entledigande efter kort varsel. Vidare har det

ansetts böra framgå av författningstexten, att förlängning endast kan tilllämpas

om tjänstemannen underrättats om uppsägningstiden före tjänstetillträdet

och uppgift om densamma intagits i antagningsbeviset.

Enligt 2 mom. skall möjlighet finnas att besluta om tillämpandet av

skriftlig uppsägning i fråga om extra tjänsteman. Bestämmelserna i ämnet

böra givetvis icke tillämpas vid kortvarigare vikariatsanställningar eller

liknande men böra däremot i allmänhet tillämpas vid mera långvariga anställningar.

Vederbörande myndighet äger enligt 3 mom. med tjänstemannen överenskomma

om ändring i vad som eljest må gälla i fråga om uppsägning, överenskommelse

kan bland annat under löpande anställning träffas om att förlängning

skall ske av den från början gällande uppsägningstiden eller om

att skriftlig uppsägning skall gälla för extra tjänsteman; det må emellertid

framhållas, att stadgandet bör tillämpas endast då särskilda skäl föreoch

sålunda icke åsyftar att möjliggöra ett allmänt frångående av de

i 1 och 2 mom. meddelade bestämmelserna. Här avsedd överenskommelse

bör lämpligen ske i skriftlig form. Stadgandet i detta moment medför även

att, om i ett aktuellt fall myndigheten eller tjänstemannen önskar att anställningen

skall upphöra med kortare varsel än som eljest gäller, detta

kan ske efter den andra kontrahentens medgivande. Det bör förutsättas

att myndighet lämnar sådant medgivande, om den anser, att någon nämnvärd

olägenhet icke följer därav.

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I 4 mom. ha stadgats vissa begränsningar i tillämpningen av bestämmelserna

i 1—3 mom. I sak överensstämma stadgandena i stort sett med

vad som gällt enligt 18 § Saar. Emellertid ha fall, då anställningen automatiskt

upphör utan att bestämmelserna om uppsägning iakttagits, ansetts

böra angivas något mera specificerat än i Saar.

De särskilda bestämmelserna ha kompletterats med ett specialstadgande

för läroverk in. fl. läroanstalter av den innebörd, som skolöverstyrelsen

och statens lönenämnd föreslagit.

16 §.

Statens lönenämnd.

I samband med 1947 års allmänna lönereglering ansågs det lämpligt att

sammanslå allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd till

en nämnd, statens lönenämnd. Bestämmelser om denna meddelades i 19 §

Saar. I förslaget till definitivt avlöningsreglemente har föreslagits en mindre

jämkning för att möjliggöra, att nämndens sammansättning bestämmes

efter annan indelningsgrund än ärendenas fördelning å olika förvaltningsområden.

Behov härav kan föreligga särskilt då ärende, som avser visst

förvaltningsområde, berör en principfråga av betydelse även för ett eller

flera av övriga i nämnden representerade förvaltningsområden.

I detta sammanhang må erinras, att lönenämnden i skrivelse till decentraliseringsutredningen

den 10 januari 1948 ifrågasatt, att Kungl. Maj :t

skulle till myndigheterna delegera rätten att för enskilda tjänstemän besluta

om placering och uppflyttning i löneklass i sådana i 26 § 8 mom. och 27 §

4 mom. Saar avsedda fall, då en avvikelse från reglementets bestämmelser

ifrågasättes. Härvid skulle begagnas ett förfaringssätt liknande det, som

enligt 7 § kungörelsen 1947: 436 angående reglerad befordringsgång för

viss icke-ordinarie personal i statens tjänst användes i fråga om avvikelser

från reglerad befordringsgång. Sagda förfaringssätt innebär, att myndighet,

som anser viss avvikelse från befordringsgången lämplig, skall inhämta

yttrande i ärendet av statens befordringsnämnd; avvikelsen får icke utan

Kungl. Maj :ts medgivande företagas, med mindre myndigheten och befordringsnämnden

äro ense om åtgärden. Lönenämnden har i ovan berörda skrivelse

även framhållit, att om lönenämnden i fråga om här avsedda lönetursärenden

skulle få samma ställning som befordringsnämnden i fråga om

befordringstursärenden, det syntes vara av särskild vikt att lönenämnden

för behandlingen av sådana ärenden sammansattes så, att enhetlighet i bedömningen

av de olika fallen så vitt möjligt säkrades. Den av lönenämnden

väckta frågan torde få göras till föremål för ytterligare överväganden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

17 §.

Statens bostadsnämnd.

De i tidigare avlöningsreglementen under bestämmelserna om ersättning

för tjänstebostad meddelade föreskrifterna om statens bostadsnämnd ha i

förslaget till definitivt reglemente upptagits i förevarande paragraf, vilken

helt överensstämmer med 20 § Saar.

3 avd. Avlöningsbestämmelser.

1 kap. Grundläggande bestämmelser om avlöning.

18 §.

Tjänstemans rätt till avlöningsförmåner m. m.

1 mom. Detta moment innehåller huvudstadgandet om de förmåner, till

vilka innehavare av i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst äger rätt

på grund av anställningsförhållandet. Bestämmelserna överensstämma till

sitt sakinnehåll med stadgandena i 21 § 1 mom. Saar. I anslutning därtill

må anföras följande.

1. Avlöningsförmåner utgå under förutsättningar och enligt grunder,

som stadgas i reglementet och de särskilda bestämmelser, vilka meddelas

på grund av föreskrift i detsamma eller eljest utfärdas av Kungl. Maj :t.

Den tidigare använda term, som närmast motsvarar uttrycket avlöningsförmåner,

var avlöning. Därmed betecknade kommunikalionsverkens lönekommitté

all såsom vederlag för fullgjort arbete utgående kontant ersättning,

som enligt vederbörligt avlöningsreglemente" kunde tillkomma

tjänsteman, medan 1936 års lönekommitté därmed förstod dels lön jämte

i reglementet angivna fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, dels ock

rörligt tillägg; enligt sistnämnda definition föllo således sjukvårdsförmåner

in. m. icke under begreppet avlöning, ehuru de uppenbarligen äro att

anse som avlöningsförmåner. Vid utarbetandet av Saar och förslaget till

definitivt reglemente har det ansetts, att man borde undvika att uppställa

ett avlöningsbegrepp, som till sin innebörd skiljer sig från begreppet avlöningsförmåner.

Med att avlöningen skulle utgå under förutsättningar stadgade i reglementet

förklarade sig kommunikationsverkens lönekommitté velat utsäga,

att tjänsteman, som icke ställde sig avlöningsreglementets villkor till efterrättelse,

icke vore berättigad att uppbära avlöning. Detta bör i princip alltjämt

gälla.

Enligt både Saar och det definitiva reglementet skall Kungl. Maj :t äga

meddela tilläggsbestämmelser (tillämpningsföreskrifter) till reglementet.

Det har förutsatts, att tilläggsbestämmelserna, som nu äro meddelade i ett

stort antal författningar och brev, skola revideras och systematiseras.

2. I de närmast före Saar gällande avlöningsreglementena saknades bestämmelse

om tjänstemännens pensionsrätt, varemot föreskrift meddelades

om tjänstemans skyldighet att å lönen vidkännas pensionsavdrag. I samband

med sitt genom den allmänna löneregleringen genomförda förslag om pen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

81

sionsavdragens avskaffande och införandet av nettolöjiesystem utitalade

1945 års lönekommitté — som erinrade om de irrationella grunder, enligt

vilka pensionsavdragen avvägts —■ att tjänstemännen hade lika god rätt

till den väsentliga del av pensionerna, som ej täcktes av pensionsavdragen

utan vore direkt grundad på anställningsförhållandet, som till den pensionsdel,

vilken vid försäkringstekniska beräkningar visade sig motsvaras av de

dittillsvarande pensionsavdragen. Genom lydelsen av detta moment har avsetts

att klargöra, att ej endast rätt till avlöningsförmåner utan även pensionsrätt

—• tjänste- och familjepensionsrätt — är en på grund av anställningen

utgående förmån.

3. Beträffande momentets andra stycke må endast erinras att, såsom

1928 års lönekommitté påpekade, en viktig princip i hela lönesystemet givetvis

är, att tjänsteman icke skall kunna vid sidan av avlöningsreglementet

eller dess tilläggsbestämmelser beredas annan eller högre ersättning för

honom åvilande tjänstegöromål än som av statsmakterna avsetts och beslutats.

Däremot bör kunna åt en tjänsteman uppdragas att mot särskild

ersättning från medel, som myndighet för dylikt ändamål fått sig anvisade,

utföra vissa bestyr, som falla utom hans vanliga tjänstutövning.

2 mom. I 21 § 3 mom. Saar stadgas, att tjänsteman för tid, då han

frånträder utövningen av viss av honom innehavd tjänst på grund av innehav

av annan tjänst, skall i avlöningshänseende behandlas som om han innehaft

allenast sistnämnda tjänst. Stadgandet, som icke har någon motsvarighet

i de tidigare gällande reglementena, avser att klargöra avlöningsförhållandena

i de i 14 § Saar — motsvarande 6 § förslaget till definitivt

avlöningsreglemente —- avsedda fall, då två tjänster få förenas under förutsättning

att tjänstemannen frånträder den ena tjänstens utövning. Det

avser däremot icke fall, då tjänsteman erhållit tjänstledighet för att inneha

exempelvis arvodesbefattning; av ordalydelsen framgår vidare att

sådana fall här ej avses, där tjänsteman har vikariatsförordnande å lönegradsplacerad

tjänst.

I yttrandena har ifrågavarande stadgande berörts — förutom av några

myndigheter som ansett behövligt att närmare angiva vilka fall som åsyftades

— av generalpoststyrelsen och statstjänstemännens riksförbund. Generalpoststyrelscn

har ifrågasatt sådan ändring, att ordinarie eller extra

ordinarie tjänsteman, som innehar högre aspiranttjänst, skall äga uppbära

lön lägst enligt löneklass i egen ordinarie eller extra ordinarie tjänst

jämte vikariatsersättning. Uttalande i liknande riktning har gjorts av statstjänstemännens

riksförbund, som därjämte ansett böra övervägas, huruvida

icke användandet av aspirantanställningsformen vid övergång från ordinarie

eller extra ordinarie tjänst borde slopas och tjänstemannen i stället

direkt antagas till extra ordinarie tjänsteman.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

Även lönenämnden måste finna otillfredsställande, att en tjänsteman,

som övergår från en karriär till eu annan inom clt och samma verk, skall

behöva vidkännas försämring i avlöningsförmånerna under en viss tids

aspirantanställning. Enligt lönenämndens mening bör emellertid ett sådant

resultat undvikas genom att ordinarie eller e. o. tjänsteman i dylikt fall

icke antages till aspirant utan bibehålies vid tidigare tjänst och därmed

(i Dihany till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Sr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

förenade förmåner, intill dess att han kan vinna första ordinarie eller e. o.

tjänst i den högre karriären. Lönenämnden finner därför icke påkallat att

föreslå någon saklig ändring av stadgandet i 3 mom. Med hänsyn till av

vissa myndigheter gjorda uttalanden synes emellertid stadgandet böra förtydligas.

I förslaget till definitivt reglemente har ifrågavarande stadgande givits

en annan utformning än i Saar. Enligt reglementsförslaget skall tjänsteman,

vilken i fall, som avses i 6 §, frånträder utövningen av viss av honom innehavd

tjänst på grund av att han samtidigt innehar annan i reglementet avsedd

tjänst, om ej Kungl. Maj :t annat medgiver, allenast äga åtnjuta de med

sistnämnda tjänst förenade avlöningsförmånerna. Vid översynen av Saar

har befunnits, att den utformning stadgandet erhållit i Saar strängt taget

icke medgåve, att innehavare av extra ordinarie tjänst, som tillika innehar

lägre ordinarie tjänst och befordras på bottentjänsten, skulle kunna få sin

löneklassplacering i den extra ordinarie tjänsten omprövad efter befordringen,

ettersom han ju skulle behandlas som om han innehaft allenast den

extra ordinarie tjänsten. En sådan omprövning har emellertid ansetts helt

överensstämma med de grundtankar, på vilka reglerna om löneklassplacering

bygga- Med hänsyn härtill har i stället använts formuleringen, att

tjänstemannen allenast skalt äga åtnjuta de avlöningsförmåner, som följa

med den tjänst han utövar. Vad angår den i vissa yttranden berörda saktrågan,

må tramhållas, att en ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman,

som aspirerar på tjänst i högre karriär, icke bör av denna anledning få

vidkännas löneminskning. Då båda tjänsterna äro inrättade vid samma verk,

synes frågan i allmänhet kunna lösas på det av lönenämnden anvisade sättet;

eventuellt bör förordnande meddelas att bestrida göromål å den högre

tjänsten. För att emellertid hålla möjlighet öppen att tillämpa den anställningsform,

som i den föreliggande situationen kan anses mest lämplig,

har förevarande stadgande utformats så, att Kungl. Maj :t äger medgiva

att tjänstemannen må bibehålla någon del av avlöningsförmånerna å den

tjänst, vars utövning han frånträder.

3 mom. I samband med 6 § förslaget till definitivt reglemente har berörts

frågan om avlöningsförmånerna vid vikariatslöneförordnande. Förslaget

härutinnan, som innefattas i förevarande moment, har utformats så, att den

förordnade äger åtnjuta de avlöningsförmåner, som tillkomma innehavare

av sådan tjänst, som förordnandet avser. Denna utformning — som skiljer

sig från 21 § 2 mom. andra och tredje styckena Saar, vari stadgades att

tjänstemannen skulle i avlöningshänseende behandlas som om han under

förordnandetiden endast innehaft sådan tjänst som förordnandet avser —- har, bland annat efter ett påpekande av rikets allmänna kartverk, valts för

att icke förhindra omprövning av tjänstemannens löneklassplacering, då

han under fortgående vikariatslöneförordnande befordras i innehavande

tjänst. I Saar stadgades, att vikariatslöneförordnandes upphörande icke

skulle föranleda till att tjänstemannen ansåges förflyttad till annan tjänst.

Vid den i Saar tillämpade konstruktionen erfordrades detta stadgande för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

83

att ordinarie tjänsteman, som innehade vikariatslöneförordnande å högre

ordinarie tjänst men vars förordnande upphörde, icke skulle få på sig tilllämpade

reglementsbestämmelserna för den, som förflyttats från högre till

lägre ordinarie tjänst. Flera myndigheter ha påyrkat klargörande av bestämmelsens

innebörd. Vid den i förslaget till definitivt reglemente tillämpade

vikariatslönekonstruktionen har emellertid ifrågavarande stadgande

kunnat helt bortfalla.

I 21 § 2 mom. första stycket Saar meddelas — såsom berörts i samband

med 6 § i förslaget till definitivt reglemente — en bestämmelse innebärande

att tjänsteman vid vanligt, med vikariatslön ej förenat förordnande

skall i avlöningshänseende, frånsett åtnjutande av särskilda vikariatsförmåner,

behandlas som om han under förordnandetiden bestrede sin egen

tjänst och, i förekommande fall, denna vore inrättad vid samma verk som

den tjänst han uppehåller eller som göromålen tillhöra. Då bestämmelsen

visat sig föranleda missuppfattningar i olika avseenden, har den icke upptagits

i förslaget till definitivt reglemente. Det har nämligen ansetts ligga

i sakens natur, att tjänsteman i dylikt fall, eftersom annat ej är stadgat,

äger åtnjuta de avlöningsförmåner vartill han har rätt på grund av sin

innehavande tjänst. Det må framhållas, att för vissa hithörande fall erfordras

särskilda bestämmelser om stationeringsort; dessa bestämmelser böra

meddelas i de blivande tilläggsbestämmelserna.

4 mom. På i sak samma sätt som i 21 § 4 mom. Saar har i förevarande

moment stadgats, att tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats

från högre till lägre ordinarie tjänst, i avlöningshänseende skall behandlas

såsom innehavare av den högre tjänsten. En i Saar meddelad bestämmelse

för stuteristaten, enligt vilken vid depåchefs förflyttning till lägre tjänst

vad i 4 mom. sägs endast skall gälla intill utgången av löpande förordnandeperiod,

har icke ansetts behöva intagas i det definitiva reglementet; någon

saklig ändring har emellertid icke varit avsedd.

Beträffande sådana — i detta moment ej avsedda — fall, där innehavare

av extra ordinarie tjänst utan något sitt förvållande nödgas övergå till lägre

tjänst, ordinarie eller extra ordinarie, äger tjänstemannen icke bibehålla

sin tidigare löneställning vare sig så, att han behandlas som om han alltjämt

innehaft den högre tjänsten, eller så att han äger bibehålla sin tidigare

placering i löneklass. Emellertid må erinras om vissa av 1945 års lönekommitté

gjorda uttalanden om att det vid löneklassplaceringen kunde vara

skäligt att i vissa sådana fall taga hänsyn till löneställningen i den tidigare

innehavda högre tjänsten. Lönekommittén syftade särskilt på sådana

fall, då förflyttningen till tjänsten i den lägre lönegraden vore föranledd

av tjänstemannens på grund av sjuklighet nedsatta arbetsförmåga eller av

organisatoriska förändringar och tjänstemannen under längre tid varit anställd

i statens (kommunens, hushållningssällskapets) tjänst. Hade den nedsatta

arbetsförmågan uppkommit på grund av tjänstgöringen i den högre

tjänsten — vare sig till följd av olycksfall i denna tjänst eller av annan

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

anledning — talade särskilt starka skäl mot att löneställningen försämrades

vid förflyttningen. Liksom hittills borde dock icke kunna ifrågakomma

inplacering i högre löneklass än den högsta för den nya tjänsten fastställda.

19 §.

Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner.

Förevarande paragraf motsvarar 22 § Saar samt vissa i Ars intagna bestämmelser,

genom vilka reglerades sammanträffande mellan avlöningsförmåner

och livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar. I 22 § Saar under försvaret införda bestämmelser

angående anställningspenning för blandavlönat manskap och

om s. k. civilanställningsförmåner ha ansetts böra flyttas till 33 § i det nu

upprättade reglementsförslaget.

Beträffande vissa bestämmelser i denna paragraf må i övrigt nämnas

följande.

I i mom. lämnas en översikt över avlöningsförmånerna enligt reglementet.

Vad angår begreppet lön, inkluderar detta motsvarigheten till det tidigare

utgående rörliga tillägget. Erinras må, att enligt det före innevarande

budgetår gällande lönesystemet avlöningen först beräknades efter grundnivån

och därefter ökades med ett särskilt procentuellt rörligt tillägg. I samband

med den allmänna löneregleringen skedde dels för att förenkla avlöningsuträkningen,

dels ock för att undgå vissa vid maximeringen av det rörliga

tillägget uppkommande irrationella verkningar av det äldre systemet en

sådan omläggning, att de förhöjda lönerna, tjänstledighetsavdragen, vikariatsersättningarna

och övertidsersättningarna upptagas i av Kungl. Maj :t

fastställda tabeller, varför redogörarna icke behöva handskas med något

fristående rörligt tillägg i vidare män än att de för tillämpning av nuvarande

avlöningsstater få fördela lönesummorna ldumpvis — om så anses

lämpligt lönesummorna för längre perioder — mellan å ena sidan ordinarierespektive

icke-ordinariepost och å andra sidan post till rörligt tillägg.

Statskontoret har ansett, att benämningen rörligt tillägg bör återinföras i

avlöningsförfattningarna, och synes ha utgått från att dess borttagande

föranleddes av »den formella inadvertens, som ligger i att det rörliga tilllägget

i ett teoretiskt men knappast praktiskt tänkbart fall kan komma

att förbytas i visst procentuellt löneavdrag». I anledning härav må framhållas,

att anledningen till att beteckningen rörligt tillägg icke bibehållits

är att det för löneuträkningens förenklande genomförda systemet i sak innebär,

att månads- och daglöner, löneavdrag, vikariatsersättningar och övertidsersättningar

var för sig höjas. För att återinföra begreppet rörligt tillägg

skulle man därför nödgas handskas med en mängd olika rörliga tillägg.

Den praktiska vinsten härav har dock ansetts kunna starkt ifrågasättas,

och övervägande skäl ha ansetts tala emot den föreslagna åtgärden. Att

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

85

å andra sidan ändra benämningen på anslagsposten rörligt tillägg till »rörlig

lönedel» eller liknande har ej ansetts behöva ske.

Bestämmelserna i 3 inom. överensstämma till sitt innehåll med 27 § civila

avlöningsreglementet. Det har emellertid avsetts, att frågan om ersättning

efter ackord eller beting skall närmare utredas.

Det i 4 mom. intagna stadgandet om sammanträffande mellan lön enligt

reglementet och reservstatslön motsvarar ett i 20 § kungörelsen den 24

september 1943 (nr 749) angående krigsmaktens reservstater infört stadgande.

Beträffande regleringen i förevarande fall av lönen enligt reglementet

böra tillämpas de grunder, som i propositionen 1943: 285 förordats i

fråga om reglering av avlöningen vid civil befattning, som innehaves samtidigt

med reservstatsbeställning.

Enligt 5 mom. skall det, om tjänsteman är berättigad att av statsmedel

uppbära tjänstepension eller årligt understöd, bero på beslut eller bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj :t, om och i vad mån av sådan anledning

avdrag å lönen skall ske. Vad sålunda stadgats äger dock tillämpning

i fråga om reservpension eller däremot svarande engångsbelopp endast —

jämlikt en i paragrafen intagen särbestämmelse för försvaret — i den mån

fråga är om militär eller civilmilitär beställningshavare. Frågan om tillämpningen

av ifrågavarande stadganden har berörts i vissa yttranden, varom

må nämnas följande.

Försvarets civilförvaltning har framhållit att, då Kungl. Maj :ts beslut

ofta icke hinna meddelas förrän någon tid efter det att vederbörande tillträtt

sin tjänst, det borde föreskrivas, att intill dess dylikt beslut föreligger

avdrag å lönen skall ske med belopp motsvarande pensionen eller ■—•

där fråga är om tjänsteman som uppburit mot reservpension svarande engångsbelopp

— med belopp, svarande mot vad på samma tid skolat belöpa

av reservpensionen.

Statstjänstemannens riksförbund och tjänstemännens centralorganisation

ha föreslagit intagande i 5 mom. av föreskrift därom, att vid bestämmandet

av avdrag å lönen i anledning av att tjänstemannen av statsmedel

uppbär tjänstepension hänsyn icke i något fall skall tagas till det belopp

av tjänstepensionen, som motsvarar utjämningstillägget för folkpension.

Tjänstemännens centralorganisation har framhållit, att om tjänsteman, som

efter uppnådd pensionsålder tillträder ny tjänst, grundlägger pensionsrätt

också i den nya tjänsten, vid sedermera inträffande pensionering ett annat

utjämningstillägg än som gällt i fråga om den tidigare tjänsten kan bli tilllämpligt.

Hur då skulle förfaras, borde regleras i tjänstepensionsreglementet

genom bestämmelser rörande sammanträffande pensioner.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

Lönenämnden vill för sin del påpeka, alt av ifrågavarande moment icke

synes tillräckligt tydligt framgå, att myndighet skall, så snart tillämpning

av stadgandet blir aktuell, underställa ärendet Kungl. Maj :ts prövning. Ett

uttryckligt stadgande härom bör inflyta i tilläggsbestämmelserna. Det bör

även övervägas alt i tilläggsbestämmelserna meddela föreskrifter i det av

civilförvaltningen avsedda syftet. I detta sammanhang vill lönenämnden

framhålla, att för vissa förvaltningsområden utfärdats särskilda föreskrifter

angående avdrag å lön i anledning av pension. I andra fall har — såsom

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

beträffande timarvodena för pensionerade lärare — arvodet avvägts med

beaktande av den samtidigt utgående pensionen. En jämförelse mellan vad

som enligt dessa särskilda bestämmelser ävensom enligt Kungl. Maj :ts beslut

i speciella fall tillkommer olika pensionerade tjänstemän under tjänstgöring

visar, att enhetlighet icke råder på detta område. Ojämnheterna bli

ändå mera framträdande, därest även beaktas myndigheternas beslut i sådana

fall, då det ankommer på myndighet att besluta om avdrag på lön

eller arvode i anledning av pension. Lönenämnden finner därför önskvärt,

att en undersökning kommer till stånd angående möjligheterna att uppdraga

allmänt tillämpliga principer för bestämmande av pensionerad tjänstemans

avlöningsförmåner under tjänstgöring. Undersökningen bör avse icke

blott de kontanta löneförmånerna utan även sådana förmåner som semester,

lön under tjänstledighet och sjukvård.

De i yttrandena berörda frågorna ha ansetts böra bliva föremål för närmare

övervägande, bland annat i samband med utfärdandet av tilläggsbestämmelser

till det definitiva reglementet.

2 kap. Lönen.

20 §.

Lönegradernas konstruktion.

Det före 1947 års allmänna lönereglering gällande lönesystemet upptog ett

stort antal löneplaner, var och en med viss bokstavsbeteckning och angivande

såväl lönegradernas konstruktion som lönebeloppen för de särskilda löneklasserna.

Såsom under 2 § närmare berörts sammanfördes vid löneregleringen

lönebeloppen till fem i statens löneplansförordning intagna löneplaner,

varvid lönegraderna i stället för löneplanerna erhöllo bokstavsbeteckningar

enligt ett visst system. I 25 § Saar meddelades de erforderliga bestämmelserna

angående lönegradskonstruktionen. I denna del innebar löneregleringen

främst ändringarna, att löneldasserna inom lönegrader, som tidigare

omfattat fem löneklasser, minskades till fyra, att samma löneklasser

blevo gällande för ordinarie-, extraordinarie- och extra-lönegrader med samma

ordningsnummer, att aspirantlöneklassen fick samma ordningsnummer

som aspirantlönegraden och att för militär personal — utom blandavlönat

manskap — infördes samma löneklasser som för civil personal. För den

militära personalen konstruerades dock lönegraderna i stor utsträckning

så, att de ej omfattade löneklasser med omedelbart på varandra följande

nummer, utan vissa löneklasser överhoppades. 1945 års lönekommitté uttalade

sig för att en anpassning av de militära lönegradernas konstruktion

efter de civilas framdeles skulle komma till stånd, och i prop. 1947: 281 underströks,

att såväl principiella skäl som förenklingssynpunkter kunde anföras

för att en sådan anpassning skulle genomföras.

Förevarande paragraf överensstämmer i sak med 25 § Saar. Att framställda

förslag om återinförande av lönebeloppen i själva avlöningsreglementet eller

om ändrad konstruktion av aspirantlönegraden ej ansetts böra föranleda

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

någon åtgärd, framgår av vad som anförts i samband med allmänna synpunkter

på löneförfattningarna respektive 4 § reglementsförslaget. Vad åter

angår frågan om en ändrad konstruktion av de militära lönegraderna, har

densamma sådan saklig betydelse, att den icke ansetts kunna komma under

omprövning i detta sammanhang.

Beträffande det i denna paragraf liksom i 25 § Saar meddelade stadgandet

angående olika lönerum inom högsta löneklassen i vederbörande lönegrad

hänvisas till vad därom anföres i samband med 22 §.

21 §.

Grundläggande bestämmelser om löneklassplacering.

I Saar meddelades under 26 § bestämmelser om placering och under 27 §

bestämmelser om uppflyttning i löneklass och lönerum. Denna fördelning

av bestämmelserna i ämnet på olika paragrafer grundades på att frågan huru

inplacering skall ske vid tjänstetillträdet tidsmässigt uppkommer före frågan

efter vilka grunder uppflyttning skall ske. Vid överarbetningen av Saar ha

emellertid bestämmelserna ansetts bliva lättare att överblicka och förstå om

först, med utgångspunkt från inplacering i lägsta löneklassen, löneklassuppflyttningsgrunderna

angivas och därefter till behandling upptagas olika frågor

om placering och uppflyttning enligt förmånligare grunder. I förevarande

paragraf meddelas alltså de grundläggande bestämmelserna om placering

(uppflyttning) i löneklass och lönerum. Frågan om uppflyttning i lönerum

beröres närmare i samband med 22 §.

Tidigare gällande avlöningsbestämmelser. Enligt de

närmast före den 1 juli 1947 gällande avlöningsreglementena gällde såsom

normalregel, att tjänsteman vid tjänstetillträdet skulle placeras i lönegradens

lägsta löneklass och därefter med vissa tidsmellanrum uppflyttas i

löneklass intill dess han uppnått den högsta löneklassen inom lönegraden.

Uppflyttningsperioden var i allmänhet bestämd till tre år, men för kontraktsanställt

manskap tillhörande löneklasserna Ma 1—9 gällde en tidsperiod av

ett år och beträffande extra lärare vid det statliga undervisningsväsendet

räknades med sex terminer, som skulle ha infallit under de senaste sex

åren. Tidsperioden förlängdes i vissa fall automatiskt på grund av en regel,

att uppflyttning skulle ske kvartalsvis eller, såvitt fråga var om uppflyttning

till högst nionde löneklassen för kontraktsanställt manskap, månadsvis.

Regeln att löneklassuppflyttning skedde efter förut angivna tidsperiod modifierades

emellertid på olika sätt. För att uppflyttning skulle få äga rum,

fordrades att vissa särskilda förutsättningar blivit uppfyllda. Av dessa var

den viktigaste, att tjänstemannen under tidsperioden fullgjort tjänstgöring

av viss beskaffenhet och omfattning, varvid emellertid med tjänstgöring likställdes

ledigheter av närmare angivna slag; författningsbestämmelserna

härom tolkades så, att tjänstemannen i förekommande fall uppflyttades sedan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

den felande tjänstgöringen fullgjorts. En ytterligare förutsättning var, att

uppskov med uppflyttning icke prövades böra äga rum på grund av mindre

väl vitsordad tjänstgöring eller, i visst fall, att viss utbildning genomgåtts.

Slutligen skedde ej uppflyttning efter pensionsålderns uppnående. Beträffande

de ifrågavarande förutsättningarnas närmare innebörd må följande

nämnas.

1. Beträffande kravet på fullgjord tjänstgöring gällde, att tjänstemannen

under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning,

skulle ha bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan

statens tjänst. Beträffande extra lärare vid det statliga undervisningsväsendet

fordrades, att läraren under minst fyra femtedelar av varje termin, som

toges i beräkning, skulle ha bestritt sin egen eller på grund av förordnande

annan statens tjänst.

Med fullgjord tjänstgöring skulle, såsom redan påpekats, likställas vissa

ledigheter. Såsom tjänstetid räknades sålunda semester, ferier under vilka

tjänstemannen uppburit oavkortad lön samt tjänstledighet för offentliga uppdrag

av vissa slag, för viss militärtjänstgöring, för deltagande i utbildningskurs

vid vederbörande verk, för vissa studier och iakttagelser samt för sjukdom

till följd av olycksfall i tjänsten och några därmed likartade anledningar.

För fast anställt manskap räknades som tjänstetid också sådan ledighet med

oavkortad lön, som av vederbörande regements(likställd)chef beviljats i

samband med uppehåll i utbildningen m. m., ävensom, efter prövning av regementschefen,

tid varunder tjänstledighet åtnjutits i samband med kommendering

såsom elev vid krigsskola (sådan kommendering sker dock numera

utan att tjänstledighet beviljas) eller eljest för studier i och för fortsatt

militär utbildning eller för genomgående av genom statlig myndighets försorg

anordnad utbildningskurs eller för provtjänstgöring vid statligt verk i och

för förvärvande av kompetens till civilanställning. För lärare och liknande

befattningshavare gällde att såsom tjänstetid i förevarande hänseende räknades

tid, varunder vederbörande åtnjöt oavkortad lön under förhinder att

tjänstgöra på grund av att undervisningen inställts till följd av smittsam

sjukdom eller, beträffande folkskolans lärare, inställts, inskränkts eller avkortats

på grund av krig, krigsfara eller därmed sammanhängande förhållanden.

Enligt särskild kungörelse ägde kvinnlig befattningshavare för löneklassuppflyttning

taga i beräkning tid, varunder hon efter ingången av juli månad

1943 åtnjutit tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd med bibehållande

av viss, för sådan tjänstledighet bestämd del av avlöningen. Lärare ägde

vidare som tjänstetid räkna den tid, varunder han bestritt lärartjänst eller

skolledarbefattning vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet.

Detsamma gällde med avseende på tid, varunder extra ordinarie eller

extra tjänsteman vid hovrätt eller häradsrätt tjänstgjort såsom ledamot i

rådhusrätt, i vilken jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter,

samt tid, varunder extra ordinarie tjänsteman vid lots- och fyrstaten med

anställning å sådant fyrskepp eller tjänstefartyg, som är upplagt under

viss del av året, till följd av uppläggningen icke tjänstgjort.

Villkoret om en minsta tjänstetid motsvarande fyra femtedelar av den

för uppflyttnings vinnande stadgade tidsperioden kvarstod sedan äldre tider,

då perioden för ålderstilläggs intjänande var bestämd till i regel fem år

och den erforderliga tjänstgöringstiden sålunda utgjorde en mera jämnt avpassad

del -— fyra år — av hela perioden. Villkoret bibehölls emellertid

även efter övergång till tidsintervaller av tre respektive ett år för löneförhöjning,

varför sålunda för uppflyttning i löneklass erfordrades tjänstgö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Kunpl. Maj:ts proposition nr 225.

ring under minst 876 respektive 292 dagar av den föreskrivna perioden.

Detta gällde jämväl då skottår inföll under perioden.

En särskild fråga var, hur bestämmelserna skulle tillämpas, då tjänstemannen

hade deltidsarbete, d. v. s. hade anställning på halvtid eller åtnjöt

nedsättning av tjänstgöringstiden. Vid halvtidsanställning vanns uppflyttning

efter tre år under förutsättning att vederbörande under minst fyra

femtedelar av denna tid fullgjort honom i egenskap av halvtidsanställd

befattningshavare åliggande tjänstgöring. Vid nedsättning av tjänstgöringstiden

åter vanns uppflyttning under förutsättning att vederbörande fullgjort

fyra femtedelar av den för heltidstjänstgörande befattningshavare

fastställda arbetstiden. Detta innebar, att en på halvtid anställd tjänsteman

vann uppflyttning efter tre år, om han tjänstgjort 876 halva dagar, vilket

motsvarar 438 hela dagar. En tjänsteman, vars tjänstgöringstid nedsatts till

hälften, vann åter uppflyttning tidigast sedan han tjänstgjort 1 752 halva

dagar, det vill säga efter mer än 4 år 9 månader eller alltså, om kvartalsregeln

beaktas, efter 5 år.

2. Därest uppskov med uppflyttning ägt rum på grund av mindre väl vitsordad

tjänstgöring, kunde, om tjänstemannens fortsatta tjänstgöring ansågs

böra föranleda därtill, förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass

skulle äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat. Uppskovsbestämmelserna

ägde icke tillämpning på kontraktsanställt manskap. För

uppflyttning från 1 löneklassen på löneplan Ma gällde i stället ett krav på

viss godkänd utbildning.

S a a r. I Saar har bibehållits normalregeln, att för tjänstemän i allmänhet

uppflyttningsperioden omfattar tre år, i förekommande fall med förlängning

till kvartalsskifte. Vidare har för kontraktsanställt manskap regeln om uppflyttning

ettårsvis, i förekommande fall med förlängning till månadsskifte,

bibehållits men erhållit begränsad användning till följd av att furirerna blivit

extra ordinarie tjänstemän. För extra lärare har däremot den för tjänstemän

i allmänhet gällande regeln gjorts tillämplig, varvid terminsanställning anses

som anställning under hela det halvår varunder terminen infaller.

Modifikationerna i normalregeln ha erhållit en helt annan utformning

i Saar än i de tidigare reglementena. Den ledighetstid m. m., som enligt

de tidigare gällande bestämmelserna kunde förekomma utan att medföra försenad

uppflyttning, ansågs vara för lång, när fråga var om ledighet för

rent privata ändamål, men för kort i andra fall, framför allt när fråga

var om ledighet för sjukdom, svag hälsas vårdande eller tvångsvis anordnad

läkarundersökning; vidare ansågs den tidigare gällande olikheten

i fråga om möjlighet till löneklassuppflyttning för olika personalgrupper

med deltidsarbete vara otillfredsställande. Även i fråga om vilka ledigheter

som kunde föranleda försening med löneklassuppflyttning vidtogos

vissa förändringar. Bestämmelserna om uppskov med löneklassplacering

fingo ändrad innebörd. Slutligen borttogs hindret för uppflyttning efter

pensionsålderns uppnående. Härom må nämnas följande.

1. Följande förhållanden kunna enligt Saar medföra försening av löneklassuppflyttningen:
a.

Tjänstledigheter med A- eller B-avdrag för sjukdom, tvångsvis anordnad

läkarundersökning eller svag hälsas vårdande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

b. Tjänstledigheter med C-avdrag, såvitt fråga ej är om tjänstledighet

för offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring. Med erinran om att enligt

tidigare gällande bestämmelser såsom tjänstetid för uppflyttning räknades

tid, varunder tjänsteman på grund av förordnande bestritt "annan

statens tjänst, bär 1945 års lönekommitté anfört, att då tjänsteman vid

vikariat sförordnande å annan statens tjänst icke borde betraktas såsom

tjänstledig med skyldighet att vidkännas C-avdrag å egen tjänst, tid för sådant

vikariatsförordnande icke komme att inverka på uppflyttningsrätten.

c. Annat förhållande som skolat medföra C-avdrag än tjänstledighet. Hit

höra främst avstängning från tjänstgöring, häktning för brott, undergående

av annat frihetsstraff än arrest samt kvarhållande av polismyndighet på

grund av misstanke om brott; rätten till uppflyttning röner''likväl icke

inverkan av att tjänstemannen obefogat varit avstängd från tjänstgöring

eller hållits häktad för brott, för vilket han sedermera blivit frikänd, eller

av polismyndighet kvarhållits såsom misstänkt för brott, därest antingen

häktningsåtgärd ej vidtagits eller, om så skett, tjänstemannen blivit frikänd.

Hit höra även fall, då tjänsteman avhållit sig från tjänstgöring utan

att ha erhållit ledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

Lönekommittén har anmärkt, att under b) torde komma att ingå tid,

då statlig lärare på grund av förordnande vid det statsunderstödda kommunala

undervisningsväsendet bestrede annan lärartjänst eller skolledarbefattning,

liksom då tjänsteman vid hovrätt eller häradsrätt tjänstgjorde

såsom ledamot i rådhusrätt. För dessa och liknande fall borde emellertid

särskilda bestämmelser meddelas. I anslutning härtill har i 1 kap. 7 §‘

kungörelsen 1947: 554 stadgats, att tjänsteman för uppflyttning må tillgodoräkna

sådan dag, varunder han åtnjutit tjänstledighet med skyldighet

att vidkännas C-avdrag för att inneha eller uppehålla statlig tjänst eller sådan

icke-statlig anställning, vid vilken avlöningen utgår enligt av Kungl.

Maj :t meddelade avlöningsbestämmelser eller som tillsätles av eller varå

förordnande meddelas av statlig myndighet eller som av Kungl. Maj :t förklarats

skola i förevarande avseende likställas med anställning hos staten.

Enligt bestämmelserna i Saar skola tjänstemän i allmänhet för att kunna

uppflyttas kunna tillgodoräkna minst 975 dagar (motsvarande dagantal

för blandavlönat manskap är 325). Tjänstemannen må för angivna ändamål

tillgodoräkna de dagar, som förflutit från tidsperiodens början, med

undantag av sådana dagar, som avses under a)—c). Sådan dag må likväl

tillgodoräknas, varunder heltidsanställd tjänsteman åtnjutit under a) eller

b) avsedd tjänstledighet under allenast högst hälften av den dagliga tjänstgöringstiden.

Därutöver må tillgodoräknas intill 600 dagar (för blandavlönat

manskap 200 dagar), varunder tjänsteman åtnjutit under a) avsedd

tjänstledighet, och enligt kungörelsen 1947: 554 må i dessa 600 (200) dagar

även inräknas sådan dag, varunder tjänsteman åtnjutit tjänstledighet

med skyldighet att vidkännas C-avdrag för att fullgöra uppdrag inom

personalsammanslutning, vilken avser att tillvarataga tjänstemännens intressen

i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning. Specialbestämmelser

ha i Saar meddelats för heltidsanställd tjänsteman, som medgivits nedsättning

med högst hälften av tjänstgöringstiden i den formen, att den

återstående tjänstgöringen skall fullgöras allenast å vissa dagar i månaden.

Enligt bestämmelserna skola dag eller dagar, som till följd av nedsättningen

varit tjänstefria och som omedelbart föregåtts av tjänstgöringsdag, under

vilken tjänstledighet åtnjutits eller tjänstgöringshinder förelegat, behandlas

som om därunder åtnjutits tjänstledighet eller förelegat tjänstgöringshinder

av samma slag som under tjänstgöringsdagen; i den mån ej annat

härav följer, må till följd av nedsättningen tjänstefria dagar tillgodoräknas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

2. Bestämmelserna om uppskov med löneklassuppflyttning på grund av

mindre väl vitsordad tjänstgöring ha jämkats så, att uppskovstiden skall

tillgodoräknas för senare uppflyttning, såvida ej tjänstgöringen efter uppskovstidens

utgång anses böra föranleda till annat. Bestämmelserna ha

gjorts tillämpliga även på blandavlönat manskap.

Nämnas må i detta sammanhang, att vid remissbehandlingen av 1945 års

lönekommittés förslag i ämnet åtskilliga myndigheter riktade invändningar

mot de föreslagna bestämmelserna under framhållande att de vore alltför

invecklade. En tämligen allmän uppfattning bland myndigheterna var,

att förslagets genomförande påkallade en omläggning och ett fullständigande

av personalbokföringen och komme att medföra ett avsevärt merarbete.

Allmänna lönenämnden anförde att lönenämnden —- med beaktande av den

ringa ekonomiska betydelse frågan hade för statsverket och då av lönekommittén

anförda skälighetssynpunkter närmast borde leda till att sjukledigheter

och ledighet för svag hälsas vårdande icke alls skulle inverka

fördröjande på löneklassuppflyttning — ville ifrågasätta, huruvida icke tid

för sådan ledighet skulle kunna jämställas med tjänstgöringstid i ifrågavarande

hänseende. I prop. 1947:281 förordades genomförande av lönenämndens

förslag, varvid framhölls, dels att detta i praktiken finge anses

leda till i stort sett samma resultat som lönekommitténs förslag men samtidigt

medföra betydande administrativa fördelar, dels ock att enligt detta

förslag samma slag av ledigheter in. m. komme att inverka försenande

på löneklassuppflyttning som enligt pensionsbestämmelserna medförde

dröjsmål med intjänande av ytterligare pension genom att föranleda avdrag

vid tjänstårsberäkningen; det framhölls att en sådan överensstämmelse

vore tilltalande ur teoretiska och praktiska synpunkter. Riksdagen

ställde sig emellertid avvisande till förslaget i denna del, och de av 1945

års lönekommitté föreslagna bestämmelserna intogos i Saar efter allenast

en viss redaktionell överarbetning.

Yttrandena. Ifrågavarande bestämmelser ha föranlett erinringar

från ett flertal myndigheter, vilka framfört önskemål om att bestämmelserna

måtte göras mindre komplicerade.

Medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och telegrafstyrelsen ha uttalat sig

för att bestämmelserna i 27 g 1 mom. skola ändras i så måtto, att sjukledigheter

med A- eller B-avdrag icke skola inverka fördröjande på uppflyttningen.

Telegrafstyrelsen har i anslutning härtill upplyst, att det vid omräkningen

av löneturen för telegrafverkets 12 å 13 tusen ordinarie och e. o.

befattningshavare befunnits, att vid tillämpning av de från och med den

1 juli 1947 gällande reglerna högst ett 20-tal någon gång under sin anställningstid

vid verket fått sin löneklassuppflyttning förskjuten på grund av

åtnjuten sjukledighet. Ett fullständigt upphävande av sjukledigheternas inverkan

på löneklassuppflyttningen skulle därför enligt telegrafstyrelsens

mening icke vara av någon nämnvärd ekonomisk betydelse för statsverket.

Däremot skulle det innebära en betydande administrativ förenkling att på

detta område icke behöva räkna med ifrågavarande sjukledigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 22Ö.

Jämväl statens löncnämnd har förordat en dylik ändring och därvid uttalal

i huvudsak följande.

Av statens lönenämnd gjorda förfrågningar hos olika myndigheter ha

bestyrkt riktigheten av departementschefens uttalande i propositionen 1947:

281, att lönekommitténs och allmänna lönenämndens förslag i praktiken finge

anses leda till i stort sett samma resultat. Sålunda har från generalpoststyrelsen

uPP§i''vits, att sjukledigheter med A- eller B-avdrag befunnits inverka

fördröjande i högst 15 av omkring It 500 omräknade fall. Inom tullverket lär

enligt uppgift icke något sådant fall ha förekommit vid omräkningen. Under

sådana förhållanden måste lönenämnden finna, att ett bibehållande av nuvarande

bestämmelser om sjukledigheters inverkan på löneklassuppflyttning

innebär en med hänsyn till antalet förekommande fall uppenbart onödig

komplicering av föreskrifterna. Lönenämnden tillstyrker därför, att bestämmelserna

avfattas i enlighet med departementschefens förslag i nyssnämnda

proposition.

Beträffande löneklassuppflyttning för personal med deltidsarbete (27 §

1 mom. sista stycket Saar) har statens lönenämnd anfört följande.

Bestämmelsen i 27 § 1 mom. sista stycket kan i vissa fall leda till sakligt

otillfredsställande resultat. Då vidare stadgandet är synnerligen invecklat,

synes en ändring ofrånkomlig. Vad sakinnehållet beträffar må erinras, att

enligt de före den 1 juli 1947 gällande avlöningsreglementena den som beviljats

nedsättning av tjänstgöringstiden icke erhöll löneklassuppflyttning,

förrän han fullgjort ‘A av den för heltidstjänstgörande befattningshavare

fastställda arbetstiden. En dylik regel leder enligt lönenämndens mening till

ett mera tillfredsställande resultat än föreskriften i 27 § 1 mom. En återgång

till de före den 1 juli 1947 gällande principerna lärer emellertid icke

nu komma i fråga, eftersom det skulle innebära en avsevärd försämring för

de berörda tjänstemännen. Lönenämnden får därför inskränka sig till att

— i syfte att åstadkomma en förenkling av stadgandet — förorda, att sådana

dagar, som äro tjänstefria på grund av nedsättning i tjänstgöringsskyldigheten

med högst hälften, få räknas för löneklassuppflyttning.

Vad angår det såsom förutsättning för löneklassuppflyttning efter tre år

gällande kravet på tjänstgöring av viss omfattning har i övrigt rikets allmänna

kartverk beträffande utformningen av 27 § 1 mom. framhållit, att

det med hänsyn till tjänstematriklarnas uppställning skulle vara fördelaktigare,

om bestämmelsen vore avfattad med angivande av det sammanlagda

antal dagar, som en tjänsteman får vara frånvarande utan att det inverkar på

löneklassuppflyttningen. Socialstyrelsen, kontrollstyrelsen och rikets allmänna

kartverk ha funnit de i avlöningsreglementet och de i kungörelsen

1947: 554 meddelade föreskrifterna lämpligen böra meddelas i ett sammanhang.

Statens lönenämnd har även ansett, att bestämmelserna angående uppskov

med löneklassuppflyttning på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöringborde

upphävas, samt därom anfört följande.

Lönenämnden vill ifrågasätta, huruvida den i 27 § 3 inom. meddelade bestämmelsen

angående uppskov med löneklassuppflyttning bör bibehållas.

En av lönenämnden gjord underhandsförfrågan hos. vissa större verk har

visat, att stadgandet icke alls tillämpas eller tillämpas mycket sporadiskt

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

inom exempelvis sinnessjukhusorganisationen, telegrafverket och statens

järnvägar, men att det tillämpas mera regelbundet inom tullverket och postverket

(3 å 4 fall per år). Även om det kan synas mindre tilltalande, att en

tjänsteman, som icke sköter sin tjänst på ett godtagbart sätt, erhåller löneförbättring,

är det enligt lönenämndens mening mindre lämpligt att såsom

ett slag av straff uppskjuta eu eljest intjänad nppflyttning i löneklass. Ett

dylikt straff kan ju ej heller tillämpas på befattningshavare i slutlöneklassen.

En ledamot av lönenämnden har förklarat sig icke kunna biträda sistnämnda

uttalande.

Skolöverstyrelsen har förordat, att i särskilda bestämmelser för de allmänna

läroverken in. fl. läroanstalter skall intagas föreskrift, dels att ferietid,

varunder lärare uppburit reducerad lön, skall tillgodoräknas på samma

sätt som sådan tjänstledighet för sjukdom, varunder tjänsteman har att

vidkännas A- eller B-avdrag, dels att extra lärare, som anställts för hel termin

och som därunder på grund av tjänstledighet eller av annan orsak

under mer än 60 dagar vidkänts avdrag å sin lön, icke skall äga tillgodoräkna

ferietid samma kalenderhalvår för uppflyttning i löneklass.

Statens lönenämnd har härom anfört följande.

Förstnämnda förslag synes icke böra föranleda någon åtgärd, därest

såsom lönenämnden förordat — sjukledigheter med A- och B-avdrag icke

skola inverka fördröjande på löneklassuppflyttningen. Även i fråga om skolöverstyrelsens

sistnämnda förslag gäller, att de förutsättningar, varpå det

grundats, rubbas vid en ändring av principerna för löneklassuppflyttning vid

sjukledighet. Sakliga skäl tala dock för att i den män extra lärare under en

väsentlig del av en termin vidkänts C-avdrag av sådan anledning, att förhållandet

inverkar fördröjande på löneklassuppflyttning, icke heller ferietiden

skall få tagas i beräkning för löneklassuppflyttning. Det sagda gäller dock

knappast, i den mån C-avdraget är föranlett av tjänstledighet för deltagande

i utbildningskurs. Då vidare lönenämnden icke är övertygad om att en regel

av det slag, som skolöverstyrelsen förordat, skulle få någon större praktisk

betydelse, anser sig lönenämnden icke böra för närvarande biträda förslaget.

Möjlighet bör dock hållas öppen för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser

i enlighet med skolöverstyrelsens förslag, i den mån så befinnes påkallat.

Förslaget till definitivt reglemente. Bestämmelserna angående

löneklassplacering och löneklassuppflyttning ha alltid tillhört den

del av det statliga lönesystemet, som betecknats som särskilt invecklad och

svårförståelig. Vid remissbehandlingen av det förslag i ämnet, som framlades

av 1945 års lönekommitté, ansågo myndigheterna i allmänhet, att de sakliga

ändringar förslaget innebar i förhållande till vad då gällde voro välgrundade

och borde genomföras, men det framhölls allmänt, att förslaget samtidigt

medförde en ytterligare komplicering och konnne att föranleda ett betydande

merarbete. Detta har också med eftertryck framhållits i åtskilliga av de yttranden,

som nu avgivits rörande erfarenheterna från de provisoriska reglementenas

tillämpning, och önskemål har från olika håll uttalats om att i det

definitiva reglementet icke måtte medtagas sådana stadganden som, även

om de ur principiella synpunkter kunna synas väl motiverade, enligt myndigheternas

erfarenhet sakna egentlig praktisk betydelse men administrativt

sett äro tyngande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vid de överväganden, som ifrågavarande spörsmål mot bakgrunden av det

anförda underkastats i samband med utarbetandet av förslag till definitivt

reglemente, har den uppfattningen icke synts kunna frånkännas berättigande,

att man på detta område gått längre i detaljreglering än vad saken egentligen

är förtjänt av. Sannolikt sammanhänger detta med, att systemet med

lönegrader omfattande flera löneldasser ursprungligen betraktats så, att den

normala lönen vore den, som bestämts för lägsta Iöneklassen, och att frågeställningen

således närmast varit under vilka förutsättningar lönen skulle

kunna höjas på det sätt, som uppflyttning till högre löneklass innebär. Det

statliga lönesystemet har emellertid sedan lång tid fungerat så, att det förefaller

lika berättigat anse den principiellt riktiga löneställningen omspänna

alla löneklasserna inom lönegraden.

Från nyss angivna utgångspunkt synes det ligga ganska nära till hands

att utforma bestämmelserna så, att dröjsmål med löneklassuppflyitning ej

föranledes av sådan frånvaro från tjänsten, vartill tjänstemannen icke själv

varit vållande. Förslaget att i fråga om löneklassuppflyttning likställa A- eller

B-avdragsledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande med tjänstgöring

godtogs icke av riksdagen i samband med behandlingen av de för innevarande

budgetår gällande avlöningsreglementena. De upplysningar, som från olika

verk lämnats om frekvensen av sådana längre sjukledigheter, som enligt gällande

bestämmelser skulle föranleda dröjsmål med löneklassuppflyttning —

vid post- och telegrafverken sammanlagt omkring 35 fall på sammanlagt

25 000 tjänstemän och vid tullverket intet fall, varvid är att märka att uppgifterna

basera sig på omräkningen av löneturen och således avse en hel generation

— ha i förening med den omständigheten, att de nuvarande bestämmelserna

måste leda till en invecklad personalbokföring, synts utgöra tillräcklig

anledning till att frågan tages under förnyad prövning. Reglementsförslaget

har utarbetats från den utgångspunkten, att sådan tjänstledighet icke skall

medföra dröjsmål med löneklassuppflyttning. Någon ändring i det förhållandet,

att C-avdragsledighet för sjukdom icke tillgodoräknas för löneklassuppflyttning,

ifrågasättes däremot icke.

Vad angår löneklassplacering för personal med deltidsarbete har statens

iönenämnd anfört kritik mot sakinnehållet i Saar. I anledning härav må till

en början framhållas, att de tidigare gällande bestämmelserna medförde, att

den som halvtidsanställts kunde uppflyttas efter tre år, medan den, som

formellt heltidsanställts men erhållit nedsättning av tjänstgöringstiden med

hälften, fick vänta 5 år med uppflyttningen; vid det antal C-avdragsdagar,

som enligt Saar kan förekomma utan att föranleda dröjsmål med löneklassuppflyttning,

skulle tiden för sistnämnda tjänsteman ha stigit till 57* år.

Ett sådant resultat ansågs icke godtagbart av vare sig 1944 års deltidstjänstutredning

eller 1945 års lönekommitté och kunde ej heller förordas vid frågans

riksdagsbehandling. Emellertid finnes fog för lönenämndens invändningar

mot utformningen av ifrågavarande bestämmelser i Saar, varför sådan

ändring som lönenämnden nu föreslagit synes böra vidtagas.

Beträffande den särskilda regeln om uppskov med löneklassuppflyttning

opaginerad Kontrollera mot PDF

95

Kuriffl. Maj:ts proposition nr 225.

kan det givetvis ur principiell synpunkt synas tveksamt, om lönenämndens

förslag att borttaga regeln bör genomföras. Emellertid är att märka, att bestämmelsen

såsom sådan verkar ojämnt — den drabbar ej den, som redan befinner

sig i högsta löneklassen — och att den dessutom endast tillämpas inom

vissa verk och även där i mycket begränsad utsträckning. Då det synes vara

att föredraga att de eljest tillämpliga straff arterna tillämpas och då i extrema

fall ordinarie tjänsteman, som missköter sig, kan förflyttas till lägre tjänst

och icke-ordinarie tjänsteman i motsvarande fall kan entledigas, har bestämmelsen

i fråga icke medtagits i förslaget till definitivt reglemente. Härvid har

hänsyn också tagits till att bestämmelsens iakttagande närmast skulle erfordra,

att tjänstemannens överordnade skulle uttala sig i varje löneklassuppflyttningsärende

— något som emellertid endast tillämpas i vissa verk ■—- och

att borttagandet medger att uppflyttningen kan ske som en ren verkställighetsåtgärd.

Vad statens lönenämnd förordat i fråga om uppflyttning av lärare vid

läroverk m. fl. läroanstalter har synts godtagbart.

Vid utformningen av bestämmelserna i denna paragraf ha härutöver beaktats

vissa i yttrandena framkomna önskemål. Sålunda har förutsatts, att

vad som får tillgodoräknas för löneklassuppflyttning, respektive vad som icke

får tillgodoräknas skall i ett sammanhang angivas i de av Kungl. Maj:t

meddelade tilläggsbestämmelserna till reglementet. I anslutning till vad rikets

allmänna kartverk påpekat har vidare frågan om eventuellt dröjsmål

med uppflyttning i första hand gjorts beroende av en undersökning rörande

antalet inom perioden fallande dagar, som ej få tillgodoräknas. Då antalet

sådana dagar uppgår till mer än (3 X 365 -— 975 ==) 120, har det synts naturligt

att i stället göra tidpunkten för uppflyttning beroende av när vederbörande

kan tillgodoräkna 976 dagar, d. v. s. 3 år inklusive skottdag men

minus 120 dagar. Det må framhållas, att uppflyttning i vissa fall, då antalet

icke tillgodoräkningsbara dagar överstiger 120, det oaktat kommer att ske

vid utgången av det kalenderkvartal, under vilket tre år förflutit från periodens

början; detta kan vara fallet, om perioden börjat ett antal dagar före

kvartalsskifte. För blandavlönat manskap utgöra motsvarande dagantal

40 och 326.

22 och 23 §§.

Löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst eller anställning

enligt kollektivavtal.

Tidigare gällande avlöningsbestämmelser. Från grundregeln

om inplacering vid tjänstetillträdet i lönegradens lägsta Iöneklass

gälla betydelsefulla undantag, i vilka i främsta rummet är fråga om att högre

inplacering medgives med hänsyn till tjänstemannens tidigare anställningsförhållanden.

Enligt de närmast före den 1 juli 1947 gällande bestämmelserna

var en av huvudprinciperna, att hänsyn endast togs till den anställning,

som tjänstemannen hade omedelbart före det han tillträdde tjänsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

En annan huvudprincip var, att tjänstemannen vid tillträdet av tjänsten

icke skulle lida minskning i nämnda inkomst. Vid befordran ansågs tjänstemannen

ej endast böra skyddas mot inkomstminskning utan också erhålla

en måttlig löneförbättring, mätt efter löneplanens beloppsskala och reglerna

för löneklassuppflyttning. De vid befordran tillämpliga sneddningsreglerna

inneburo nämligen, att tjänstemannen skulle dels placeras lägst

i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde,

och dels för bestämmande av tidpunkt för uppflyttning i den högre

tjänsten äga taga i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder han i den

lägre tjänsten tillhört eller beräknades ha tillhört sistnämnda löneklass. Beträffande

frågan, i vilka fall sneddningsregeln var tillämplig, hänvisas till

propositionen 1946:333, s. 70.

Vid övergång från kollektivavtalsanställning tillämpades för löneklassplaceringen

en modifierad sneddningsregel, även kallad jämförelseregeln.

Denna innebar, att tjänstemannen ägde placeras i den löneklass, vari vid

beräkning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser lönen närmast

översteg kollektivavtalslönen, dock i högst lönegradens högsta löneklass.

Saar. Vid tillkomsten av det för innevarande budgetår gällande reglementet

ansågs det leda till mindre tillfredsställande resultat, om hänsyn

endast skulle få tagas till förhållandena omedelbart före den nya tjänstens

tillträdande. Vidare ansågs, att principen, att tjänsteman vid övergång till

ny tjänst ej skulle lida inkomstminskning, som minimiregel i vissa fall givits

alltför vidsträckt tillämpning. Principen, att tjänsteman vid befordran

icke skulle genom sneddning vinna mer än en löneklass — eller uppflyttningsperiod

— ansågs också för vissa fall innebära en för snäv maximering.

Såsom angivits under 21 § reglementsförslaget äro i Saar bestämmelserna

om placering och uppflyttning i löneklass uppdelade på 26 och 27 §§;

detta gäller även i fråga om placering och uppflyttning med hänsyn till

tidigare innehavd tjänst. I 26 §, som alltså handlar om placering i löneklass,

behandlas i 2—o mom. placering med hänsyn till omedelbart före den nya

tjänstens tillträdande innehavd tjänst. Dessa bestämmelser ha enligt 7

inom. erhållit en på visst sätt utsträckt tillämpning, så att hänsyn också

kan tagas till tjänst, som ej innehafts omedelbart före den nya tjänstens

tillträdande. Beträffande bestämmelsernas innebörd och utformning må

nämnas följande.

I 26 § 2 mom. behandlas löneklassplacering vid tillträdande av civil tjänst

med hänsyn till tidigare innehavd civil tjänst. Bestämmelserna avse fall, där

båda tjänsterna tillhöra någon av Ca-, Ce- och Cg-lönegraderna eller Coalönegrad

eller Cob-lönegrad. Bestämmelserna äro uppställda i tabellform,

därvid tabellen behandlar övergång till högre, lika hög och lägre tjänst. I

avdelning a av tabellen behandlas bcfordringsfallcn. Dessa regleras enligt

sneddningsregeln. Såsom förut nämnts ansågs likväl, att sneddningsregeln

för vissa fall skulle kompletteras så, att tjänsteman enligt densamma skulle

kunna vinna mer än en löneklass (uppflyttningsperiod). En sådan utvidgning

ansågs böra ske för den, som under längre tid än en uppflyttningsperiod

varit placerad eller räknades ha varit placerad i högsta löneklassen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

och ansågs böra ske så som om lönegraden omfattat ytterligare två löneklasser

utöver dem, som den upptager. För att utmärka vilken placering

tjänsteman, som tillhört högsta löneklassen, haft inom denna, har tillskapats

ett lönerumsbegrepp på sådant sätt, att lönegradens högsta löneklass

omfattar fyra lönerum. I tabellen betecknas lönegradens tre lägsta löneklasser

med bokstäverna a, b och c samt högsta löneklassen med sina fyra lönerum

som d respektive d„ d», d3 och d4. På samma sätt som en lönerumsplacering

i den tidigare tjänsten kan bliva bestämmande för tjänstemannens

löneklassplacering i den nya tjänsten, kan inplacering ske i lönerum; att

så bör ske utgör ett av motiven till att lönerumskonstruktionen införts, då

man eljest i åtskilliga fall skulle behöva retroaktivt göra en lönetursberäkning

som kunde omspänna flera tidigare innehavda tjänster. Vid övergång

till lika hög tjänst bibehålies enligt avdelning b i tabellen löneklass- och

lönerumsplaceringen. Vid övergång till lägre tjänst — avdelning c i tabellen

— bibehålies, då fråga är om tvångsförflyttning från högre till lägre

ordinarie tjänst på grund av tjänstemannens förhållande i tjänsten, löneklassplaceringen

absolut taget eller översättes i placering i visst högre lönerum

i den nya lönegradens högsta löneklass, men exempelvis vid frivillig

övergång till lägre tjänst eller upphörande av vikariatslöneförordnande å

högre tjänst erhålles inom den nya lönegraden motsvarande placering som

tjänstemannen haft i den tidigare lönegraden. I övrigt är att märka, att Iönegradsnumren

i tabellen betecknas som jämförelsetal samt att en specialbestämmelse

meddelats om att lokförartjänst vid statens järnvägar skall

anses ha haft närmast högre jämförelsetal, då vederbörande befordras till

lokmästare. Enligt 27 § 2 mom. första stycket sker vid tabellens tillämpning

första uppflyttning i löneklass vid den samtidigt med eller efter tjänstetillträdet

infallande tidpunkt, då tjänstemannen vid fortsatt innehav av den

tidigare tjänsten skulle ha vunnit uppflyttning, dock att detta ej gäller om

inplaceringen skett med utgångspunkt från placering i högsta löneklassens

fjärde lönerum.

I 26 § 3 mom. behandlas övergång från Me- eller Ma-beställning till Ca-,

Ce- eller Cg-tjänst. Tabellen i 26 § 2 mom. skall i sådant fall tillämpas; härvid

gäller för den militära beställningen jämförelsetal, som angives i 26 §

3 mom. Även 27 § 2 mom. första stycket är tillämpligt.

Enligt 26 § 4 mom. äger 26 § 2 mom. på motsvarande sätt tillämpning vid

övergång mellan Me-, Ma- och Md-beställningar ävensom vid övergång mellan

Mha-beställningar, likväl med tillämpning av en särskild serie jämförelsetal.

Jämväl i detta fall är 27 § 2 mom. första stycket tillämpligt.

I 26 § 5 mom. och 27 § 2 mom. andra stycket regleras övergång från Mhabeställning

till beställning i lönegrad Me 1 eller 2. I detta fall hänvisas ej

till 26 § 2 mom. utan lämnas i förstnämnda båda författningsrum en fristående

regel, vilken i sak innebär, att lid utöver 3 år för innehav av Mha-beställning

tillgodoräknas för löneklassplacering eller, uttryckt på ett annat

sätt, att placeringen sker som om vederbörande efter 3 års innehav av Mhabeställning

— den tid då furirsbefordran för närvarande i allmänhet erhålles

— tillträtt beställning i lönegraden Me 1.

Slutligen behandlas i 26 § 7 mom. hänsynstagande till eu tidigare, ehuru

icke omedelbart före den nya tjänstens tillträdande innehavd tjänst. Sådan

tidigare innehavd tjänst må icke tagas i betraktande, om den innehafts

före en sammanhängande tid av tre år, varunder tjänstemannen icke vid

något tillfälle innehaft anställning hos staten eller ickc-statlig anställning

med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. I övrigt sker

7 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

hänsynstagandet på i 26 § 2—5 mom. angivet sätt, i regel som om tjänstemannen

med C-avdragsledighet kvarstått i den tidigare tjänsten intill den

nya tjänstens tillträdande; mellantid, under vilken tjänstemannen innehaft

högre tjänst, behandlas dock ej som C-avdragstid, och vidare meddelas

specialregler beträffande extra lärare.

Beträffande löneklassplacering med hänsyn till kollektivavtalsanställning

m. m. må nämnas följande.

I 26 § 6 mom. och 27 § 2 mom. andra stycket behandlas direkt övergång

från kollektivavtalsanställning. Två alternativa regler finnas, dels den tidigare

jämförelseregeln, som i princip tillämpas oförändrad, dels ock en garantiregel,

innebärande att kollektivavtalstid efter 18 års ålder får tillgodoräknas,

dock med avdrag av 6 eller, om den tillträdda tjänsten har högre

jämförelsetal än 14, 9 år samt med iakttagande att högst 6 år få tillgodoräknas.

Med anställning, i vilken åtnjutits avlöning enligt kollektivavtal,

likställes anställning, i vilken avlöningen bestämts på samma sätt som avlöning

enligt sådant avtal, ehuru bestämmelserna icke intagits i kollektivavtal,

eller ock anpassats efter grunderna i visst sådant avtal för arbete av

liknande slag. Anställning må icke tagas i betraktande, om den innehafts

före en sammanhängande tid av tre år, varunder vederbörande icke vid något

tillfälle innehaft anställning hos staten eller icke-statlig anställning med

avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

Bestämmelserna i 26 § 7 mom. äro tillämpliga jämväl här, så att hänsyn

in. a. o. får tagas till tidigare, men ej omedelbart före tjänstetillträdet innehavd

kollektivavtalsanställning. Även i detta fall gälla bestämmelserna om

verkan av 3-årsavbrott.

Yttrandena. Bestämmelserna om placering och uppflyttning i löneklass

(lönerum) ha föranlett anmärkningar från ett flertal myndigheter,

vilka framfört önskemål om att bestämmelserna måtte göras mindre komplicerade

och förtydligas. Till dessa allmänna önskemål har jämväl statens

lönenämnd anslutit sig. Lönenämnden har i detta sammanhang uttalat följande.

Lönenämnden skulle med tillfredsställelse se, att i detta sammanhang

bestämmelsernas sakliga innehåll toges under omprövning i syfte att åstadkomma

enklare regler för lönetursberäkningen. Erinras må, att enligt det

avlöningssystem, som tillämpas inom den finska statsförvaltningen, tjänsteman

i princip äger i varje tjänst i sin karriär för ålderstillägg räkna sig till

godo hela den tid, vederbörande innehaft statsanställning. Av olika skäl —

främst svårigheten att nu medhinna erforderlig utredning — har lönenämnden

emellertid ansett sig icke höra ifrågasätta annat än vissa mera begränsade

jämkningar i bestämmelsernas sakliga innehåll.

Beträffande sneddningsreglerna in. m. ha i yttrandena upptagits till behandling

vissa specialfrågor. Härom må nämnas följande.

Skolöverstyrelsen har uttalat sig för att i 26 § 2 mom. skall intagas en

uttrycklig föreskrift om att befattningar, som avses i Arf och Arn," skola

beaktas vid inplacering i löneklass. Statens lönenämnd har härtill framhållit,

att enligt ordalydelsen 26 § 2 mom. och 27 § 2 mom. äro tillämpliga å

folk- och småskollärare, som övergå till statlig tjänst, vilken har någon av

lönegradsbeteckningarna Ca, Ce eller Cg. Kompletterande bestämmelser

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungi. Mcij:ts proposition nr 225.

99

angående tillgodoräkning av den tid, som vederbörande varit placerad i slutlöneklassen,

vore emellertid erforderliga.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att lönenämnden, som under

hand erhållit del av en av civilmilitära tjänstemannaförbundet gjord framställning

angående avlöningsrelationen mellan vissa civilmilitära beställningshavare

vid flygvapnet, funnit det mindre tillfredsställande att flygtekniker,

som befordras till mästare, kan få vidkännas löneminskning på grund av att

han såsom mästare icke är berättigad till mekanikertillägg. Om mekanikertillägg

även i fortsättningen skulle utgå till flygmekaniker, syntes därför

särskilda föreskrifter böra utfärdas till förhindrande av ett dylikt resultat.

Lönenämnden har i detta syfte tillstyrkt, att flygtekniker, som åtnjuter mekanikertillägg,

vid befordran till mästare erhåller den löneklassplacering,

som skulle tillkommit honom om flygteknikerbeställningen varit placerad

i Ca 14 och vederbörandes lönetur i nämnda lönegrad motsvarat den, som

han innehar i lönegrad Ca 12. Bestämmelserna borde erhålla retroaktiv verkan

från och med den 1 juli 1947.

Bestämmelserna i 26 § 6 mom. om tillgodoräkning av tid för kollektivavtalsanställning

ha blivit föremål för erinringar i flera yttranden. Från

myndigheternas sida har härvid förordats, att bestämmelsernas verkan skall

begränsas antingen till första tjänstemannaanställning efter kollektivavtalsanställningen

eller ock till viss högsta lönegrad. Statstjänarkartellen däremot

har under hänvisning till bestämmelserna om löneklassplacering för

fast anställt manskap i 26 § 5 mom. yrkat, att tidigare kollektivavtalsanställd

tjänsteman skall få tillgodoräkna hela den tid, han innehaft kollektivavtalsanställning,

dock med avdrag för 3 år vid tillträde av tjänst i högst

lönegrad Ca, Ce eller Cg 14 och 6 år vid tillträde av tjänst i högre lönegrad.

Statens lönenämnd har med anledning av dessa yrkanden anfört.

Föreskrifterna angående löneklassplacering av tidigare med lön enligt

löneplan Mha anställd personal i 26 § 5 mom. samt föreskrifterna angående

löneklassplacering med hänsyn till längden av tidigare kollektivavtalsanställning

i 26 § 6 mom. äro grundade på olika principer.

För fast anställt manskap innebära bestämmelserna i 26 § 5 inom., att vid

tillträde av e. o. furirsbeställning beställningshavaren placeras i löneklass,

som om tillträdet skett efter 3 års manskapsanställning. Bestämmelserna avse

endast tillträde av tjänst i Me 1 eller 2. Löneklassplaceringen i högre

tjänster påverkas endast, i den mån vid befordran så sker enligt bestämmelserna

i 26 § 2—4 och 7 mom. samt 27 § 2 mom. Framhållas må, att bestämmelsen

i 26 § 5 mom. i viss mån tillgodoser samma ändamål som en

reglerad befordringsgång. Stadgandet har sålunda utformats med utgångspunkt

från att furirsbefordran normalt sker efter 3 års anställning såsom

manskap och det medför, att för eu heställningshavare, som först senare erhåller

sådan befordran, löneturen blir densamma, som om befordran vunnits

vid 3 års anställning.

Vad angår tjänstemän, som tidigare innehaft kollektivavtalsanställning,

medför tillämpningen av garantiregcln, att tjänsteman må för lönctnrsberäkning

tillgodoräkna tidigare kollektivavtalstid vid tillträde av vilken som

helst tjänst med beteckningen Ca, Ce eller Cg eller beställning med lönegradsbeteckning

och lönegradsnummer Me 1, 2 eller 4 eller Ma eller Md 3—11.

Av tiden för kollektivavtalsanställningen avdrages dock 6 år vid tillträde

av tjänst i högst Ca, Ce eller Cg 14 eller militär beställning i motsvarande

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

lönegrad samt 9 år vid tillträde av högre tjänst. Därjämte gäller för båda

fallen, att högst 6 år få tillgodoräknas. Dessa föreskrifter om tillgodoräkning

av tid för kollektivavtalsanställning innebära en för löneklassplaceringssystemet

i övrigt helt främmande företeelse, som närmast kan jämföras

med det ovanberörda »finska systemet».

Med hänsyn till det förut berörda förhållandet, att här ifrågavarande bestämmelser

i 26 § 6 mom. innebära en för löneklassplaceringssystemet i övrigt

främmande utbyggnad, kan lönenämnden icke tillstyrka någon ytterligare

utvidgning av rätten att tillgodoräkna kollektivavtalsanställning. Lönenämnden

kan icke heller finna, att den »utjämningsregel», som enligt

26 § 5 mom. gäller för fast anställt manskap, sakligt sett kan åberopas såsom

stöd för en sådan utvidgning. Erinras må, att därest icke organisatoriska

hinder mötte, bestämmelsen i 26 § 5 mom. lämpligen kunde utbytas mot

en reglerad befordringsgång för manskapet, enligt vilken befordran till

furir skulle ske efter 3 års anställning såsom manskap.

Vid sina överväganden av förevarande spörsmål har lönenämnden funnit,

att ett bibehållande av förevarande bestämmelser i 26 § 6 mom. i förening

med föreskrifterna i 26 § 7 mom. i längden måste medföra konsekvenser

för löneklassplaceringssystemet i övrigt. Lönenämnden har därför

undersökt, om icke dessa bestämmelser i 26 § 6 mom. kunde omarbetas, så

att de till sitt sakliga innehål! närmare anslöte sig till det löneldassplaceringssystem,

som innefattas i 26 g 2 mom. Lönenämnden har därvid funnit,

att en sådan omarbetning måste leda till icke obetydliga försämringar

ur tjänstemannasynpunkt. Med hänsyn härtill har lönenämnden inskränkt

sig till att förorda en begränsning av räckvidden hos tillgodoräkningsbestämmelserna

i 26 § 6 mom. för att härigenom ojämnheterna i förhållande

till personal, som erhålla sin löneklassplacering bestämd enbart med stöd

av föreskrifterna i 26 g 2—4 inom., skola bli mindre framträdande. Eu sådan

begränsning synes lämpligen kunna åstadkommas genom att tillgodoräkning

endast medgives i sådana lönegrader, vilka tidigare kollektivavtalsanställda

i allmänhet tillhöra i sin första tjänstemannaanställning. Efter

inhämtande under hand av vissa uppgifter i denna fråga anser sig lönenämnden

böra föreslå, att kollektivavtalsanställning i princip icke skall påverka

löneklassplaceringen i högre lönegrad än Ca, Ce eller Cg 16 eller motsvarande

lönegrad med beteckningen Ma, Md eller Me, i vidare mån än som

vid befordran följer av bestämmelserna i 26 g 2 mom. Därest någon tillgodoräkning

icke alls medgåves i 17 lönegraden, skulle emellertid en spärr av

angiven innebörd kunna medföra, att tjänsteman erhölle sämre löneklassplacering

vid befordran till lönegrad 17 än vid befordran till lönegrad 16.

Med hänsyn härtill synes vid befordran till tjänst i lönegrad 17 böra få tillgodoräknas

tid för kollektivavtalsanställning utöver 9 år, dock högst 3 år.

Tilläggas må, att här förordade bestämmelser kunna behöva tagas under

omprövning i samband med en kommande lönereglering för statens arbetsledande

personal, varom utredning pågår.

Tjänstemännens centralorganisation har föreslagit vissa åtgärder, som

enligt organisationens mening skulle undanröja en del ojämnheter i löneklassplaceringshänseende,

som uppkomma med anledning av att vissa civilmilitära

beställningar vid försvaret rekryteras dels med förutvarande militär

personal, dels med förutvarande kollektivavtalsanställda arbetare, dels

ock med personal, som tidigare innehaft både militär anställning och kollektivavtalsanställning.

Statens lönenämnd har erinrat om att allmänna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

101

lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd uttalat sig beträffande berörda

förhållanden i utlåtande den 7 juni 1947 angående inplacering i

löneklass in. in. av vissa civilmilitära beställningshavare. Lönenäninderna

anförde härvid.

Därest vederbörande såväl under kontraktsanställningen såsom manskap

—- utom de allra första åren — som under kollektivavtalsanställningen och

anställningen såsom överfurir förutsättes ha fullgjort yrkestjänst av samma

slag, äro angivna ojämnheter i löneturshänseende mindre tillfredsställande.

Det vore därför önskvärt, att åtgärder kunde vidtagas, som ledde till en

utjämning mellan löneturen i de olika fallen. För att detta syfte helt skulle

vinnas, lärer annan utväg icke stå till buds än att låta vederbörande taga

i beräkning all tidigare statlig anställning, under vilken han varit verksam

inom yrkesgrenen. Otvivelaktigt tala vissa skäl för en dylik åtgärd, eftersom

beträffande här ifrågavarande personal olika befordringsvägar förekomma

vid sidan av varandra och arbetsuppgifterna äro i huvudsak desamma,

vare sig vederbörande är kollektivavtalsanställd eller kontraktsanställd

såsom beställningsman. Såvitt lönenäninderna kunnat finna, måste

emellertid frågan om ett jämställande i löneturshänseende av tid för kollektivavtalsanställning

och tid för anställning såsom manskap prövas i ett

större sammanhang. Den gynnsamma garantiregel för löneklassplacering

av tidigare kollektivavtalsanställda, som är avsedd att träda i kraft den 1

juli 1947, torde för övrigt föranleda ojämnheter i löneklassplaceringshänseende

även i jämförelse med andra befattningshavare än tidigare fast

anställda. Härtill medverkar framförallt, att enligt 1945 års lönekommittés

förslag, vilket godtagits i proposition 1947: 281, garantiregeln i princip skall

kunna verka icke blott vid första tillträdandet av tjänstemannaanställning

utan även vid varje senare inträffande befordran.

Statens lönenämnd har för egen del förklarat sig icke vara beredd att

förorda, att i Saar eller dess tilläggsbestämmelser intagas sådana specialföreskrifter,

som tjänstemännens centralorganisation föreslagit. Avgörande

för lönenämndens ställningstagande har härvid varit, att — såsom framgår

såväl av det ovan anförda som av telegrafstyrelsens och järnvägsstyrelsens

yttranden i förevarande ärende — de av centralorganisationen påtalade

ojämnheterna icke äro någon för vissa beställningar vid försvaret speciell

företeelse utan en följd av att bestämmelserna i 26 § 6 mom. innebära en

avvikelse från de grundläggande principer, varpå löneklassplaceringssystemet

i övrigt är uppbyggt.

Bestämmelserna i 26 § 7 mom., att hänsyn till föregående statsanställning

skall tagas, därest det icke föreligger ett avbrott å tre år i följd, varunder

tjänstemannen icke vid något tillfälle innehaft anställning hos staten eller

icke-statlig anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser,

ha föranlett tvekan i tillämpningen. Försvarets civilförvaltning

har sålunda önskat ett förtydligande, huruvida fullgjord tjänstgöring såsom

officer, underofficer eller underbefäl i reserven skall anses utgöra

sådan anställning hos staten, som avses i stadgandet.

Statens lönenämnd har i denna fråga anfört följande.

Enligt lönenämndens mening innebär icke stadgandet i 26 § 7 mom. första

stycket andra meningen en tillfredsställande lösning av frågan vad för slags

opaginerad Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

anställning, som skall medföra att avbrott icke skall anses föreligga. Med

den utformning stadgandet fått kan statlig anställning, som har karaktär

av bisyssla, räknas såsom anställning i ifrågavarande avseende. Kompletterande

föreskrifter synas därför erforderliga. Till undvikande av att i reglementet

införas omfattande detaljföreskrifter vill lönenämnden emellertid

för sin del förorda, att enligt bestämmelse i reglementet endast sådan statlig

anställning, som avses i 3 avd. av reglementet, och icke-statlig anställning

av motsvarande slag skall räknas samt att det i övrigt skall bero på av

Kungl. Maj :t meddelade beslut eller bestämmelser, huruvida hänsyn skall

tagas till annan anställning. Vad särskilt angår reservanställningen synes

endast tid, varunder vederbörande fullgjort tjänstgöring, böra betraktas såsom

anställningstid i det avseende, varom här är fråga.

Rikets allmänna kartverk har föreslagit, att till 27 § skall fogas ett nytt

moment. I detta moment skulle i ett första stycke föreskrivas, att tjänsteman,

som innehaft vikariatslöneförordnande och vid dettas upphörande

återinträtt i tjänstgöring på sin egen tidigare innehavda tjänst, skall placeras

i löneklass (lönerum), som om han även under förordnandetiden

innehaft sistnämnda tjänst.

I ett andra stycke av det nya momentet skulle enligt kartverkets förslag

föreskrivas, att om tjänsteman under tid, då han innehar vikariatslöneförordnande,

erhållit befordran till högre tjänst än den tidigare egna tjänsten och

om han det oaktat bibeliålles vid vikariatslöneförordnandet, tjänstemannen

skall placeras i löneklass under det fortsatta förordnandet, som om han

erhållit nytt sådant förordnande vid tidpunkten för befordran. Det förhållande,

som föranlett kartverkets förslag, har berörts även i kommerskollegii

yttrande.

Statens lönenämnd har såvitt avser det förhållande, som kartverket ansett

böra regleras genom första stycket i det föreslagna nya momentet,

funnit gällände bestämmelser leda till det av kartverket åsyftade resultatet.

Lönenämnden har emellertid förutsatt, att vid överarbetningen av lönetursbestämmelserna

de i ifrågavarande avseende gällande reglerna skola kunna

förtydligas. Lönenämnden har med anledning av kartverkets förslag i

övrigt anfört följande.

Lönenämnden vill erinra, att enligt de före den 1 juli 1947 gällande

aylöningsreglementena innehavare av vikariatslöneförordnande skulle i princip

uppbära lön efter en löneklass, som var minst en löneklass högre än

den han tillhörde å egen tjänst. Såsom en följd härav torde för tjänsteman,

som under vikariatslöneförordnande uppbar lön efter löneklassen närmast

över den egna och som på grund av befordran eller eljest erhöll löneklassuppflyttning

under förordnandet, även vikariatslönen ha beräknats enligt högre

löneklass än tidigare. Någon ändring häri lärer knappast ha varit avsedd

med den vid löneregleringen genomförda omkonstruktionen av vikariatslönen.

Därest vikariatslönen icke skulle kunna höjas, skulle för övrigt

resultatet bli sakligt otillfredsställande, eftersom vikariatslöneförordnande då

ofta skulle kunna ge lägre lön än om vederbörande i stället åtnjutit vikariatsersättning.

I det senare fallet råder det ju ingen tvekan om att ersättningen

skall beräknas med utgångspunkt från den efter befordran vunna

löneklassplaceringen. Med hänsyn till anförda omständigheter tillstyrker

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 225.

lönenämnden, att bestämmelserna angående löneklassplacering givas sådan

innebörd, som kartverket avsett med sitt förslag.

Tilläggas må emellertid, att ett likartat problem kan uppkomma, då ordinarie

tjänsteman under innehav av högre e. o. tjänst befordras till en

ordinarie tjänst, som tillhör lägre lönegrad än den e. o. tjänsten. Därest

icke den av kartverket beträffande vikariatslöneförordnanden föreslagna

principen skulle vinna motsvarande tillämpning i dylikt fall, skulle innehavaren

av den e. o. tjänsten kunna komma att uppbära lägre lön än som

han sammanlagt skulle åtnjuta, om han frånträdde den e. o. tjänsten och

i stället förordnades att mot vikariatsersättning uppehålla densamma. Lönenämnden

måste fördenskull finna det motiverat, att bestämmelserna om

löneklassplacering så tillämpas, som om vederbörande vid befordran till

den högre ordinarie tjänsten erhölle nytt förordnande såsom innehavare av

den e. o. tjänsten.

Förslaget till definitivt reglemente. Vid den nu verkställda

översynen av gällande avlöningsbestämmelser har ett betydande arbete

nedlagts på att förenkla bestämmelserna om löneklassplacering vid befordran

m. in. Utgångspunkten för överarbetningen har varit, att det sakinnehåll,

som bestämmelserna i ämnet erhållit vid 1947 års allmänna lönereglering,

icke borde undergå ändring; vad angår det av statens lönenämnd

berörda spörsmålet om en radikal omläggning av bestämmelserna om löneklassplacering,

torde detta på sådant sätt sammanhänga med tjänsternas

lönegradsplacering, lönegradernas konstruktion och lönebeloppens avvägning,

att det knappast bör komma under prövning annat än i samband med

en ny allmän lönereglering. Vid översynen av de provisoriska reglementena

ha däri meddelade bestämmelser i några fall ansetts böra modifieras eller

uteslutas ur reglementena, varvid det avsetts att föreskrifter i ämnet skola

meddelas i tilläggsbestämmelser till reglementet; när detta skett, beror det

antingen på att reglementsbestämmelserna under alla förhållanden behöva

1 betydande utsträckning kompletteras med tilläggsbestämmelser — det har

då ansetts mindre lämpligt att uppdela bestämmelserna på reglementet och

tilläggsbestämmelserna — eller på att den för vissa fall avsedda regleringen

lättast kan göras förståelig genom tilläggsbestämmelser, vilka kunna göras

utförligare och mera taga sikte på de konkreta fallen än som är möjligt

inom reglementets ram. De normalfall, som reglerades i de närmast före

den 1 juli 1947 gällande avlöningsreglementena, ha i allmänhet ansetts

böra regleras även genom bestämmelser i det nya reglementet.

I anslutning till 22 och 23 §§ förslaget till definitivt reglemente må framhållas

följande.

I 22 § 1 mom. angivas de fall, i vilka tjänstemans placering och uppflyttning

i löneklass (lönerum) sker med hänsyn till tidigare innehavd tjänst

enligt reglementsbestämmelserna. Dessa fall äro desamma som enligt 26 §

2 och 4 inom. jämförda med 7 mom. Saar. Därunder ingår även hänsynstagande

till tjänst å folkskolans avlöningsreglemente. För sistnämnda fall

synas emellertid, såsom lönenämnden påpekat, vissa tilläggsbestämmelser erforderliga.

övervägande skäl ha vidare ansetts tala för att övergång från militär

beställning till civil tjänst och övergång från Mha-beställning till annat

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

slag av lönegradsplacerad tjänst regleras genom tilläggsbestämmelser; någon

egentlig saklig ändring har därvid icke avsetts. Tillräcklig anledning att

såsom i 26 § Saar fördela bestämmelserna på skilda moment, alltefter det

den tidigare tjänsten innehafts omedelbart före den nya tjänsten eller ej,

har icke ansetts föreligga. På sätt lönenämnden förordat har regeln om treårsavbrott

utformats så, att hänsyn ej må tagas till tjänst, efter vars frånträdande

tjänstemannen under en sammanhängande tid av tre år icke vid

något tillfälle innehaft i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst, statlig

anställning med avlöning enligt kollektivavtal eller anställning, vilken

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser skall i förevarande hänseende

jämställas med tjänst eller anställning av angivna slag. Vidare har

i momentet uttryckligen angivits, att vikariatslöneförordnande likställes med

innehav av sådan tjänst, som förordnandet avser, samt att med tidigare tjänst

avses jämväl tjänst, som bibehålies efter tillträdandet av den nya tjänsten.

I detta sammanhang må nämnas, att tilläggsbestämmelser torde böra meddelas

med avseende å löneldassplacering i extra ordinarie tjänst eller under

vikariatslöneförordnande för den, som under innehavet av den extra ordinarie

tjänsten eller vikariatslöneförordnandet befordras å innehavd bottentjänst;

bestämmelserna böra erhålla den av rikets allmänna kartverk och

statens lönenämnd avsedda innebörden.

I 22 § 2 mom. jämte den till reglementet hörande bilagan A angives på

vilket sätt hänsyn skall tagas till tidigare innehavd tjänst. Den i gällande

avlöningsreglemente meddelade specialbestämmelsen för lokförare, vilken befordras

till lokmästare, har dock ansetts böra meddelas såsom tilläggsbestämmelse,

och i samma form har en föreskrift av den av lönenämnden

förordade innebörden i fråga om flygtekniker, vilken befordras till mästare,

synts böra meddelas; därest icke riksdagen däremot framställer erinran,

synes sistnämnda bestämmelse böra erhålla retroaktiv giltighet räknat från

och med den 1 juli 1947.

De bestämmelser, som meddelas i 22 § 2 mom. första stycket, avse hänsynstagande

till den senast innehavda tjänsten, varmed avses den senast

före den nya tjänsten innehavda tjänst, som är sådan, att hänsyn över

huvud taget kan tagas till densamma enligt 22 § 1 mom.; bestämmelserna

äro tillämpliga även om mellan dessa båda tjänster innehafts annan anställning,

exempelvis en tjänst med lön enligt löneplan nr 2. Beträffande

det sätt, varpå löneklassplaceringen regleras, skiljes mellan fall, då den

nya tjänsten är högre än den senast innehavda, i vilket fall föreskrifterna

i bilagan A tillämpas med utgångspunkt från den senast innehavda tjänsten,

och de fall, då den nya tjänsten är lika hög som eller lägre än den senast

innehavda, i vilka fall tjänstemannen placeras och uppflyttas som om han

tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde den senast innehavda

tjänsten.

I 26 § 7 mom. Saar stadgas i allmän form att, om detta är förmånligare för

tjänstemannen, löneklassplaceringen skall bestämmas med utgångspunkt från

en tjänst, som han innehaft tidigare, men ej omedelbart före den nya tjäns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tens tillträdande. Vid utformandet av förslaget till definitivt reglemente har

det ansetts önskvärt, att motsvarande stadgande — som intagits i 22 § 2 mom.

andra stycket — begränsas att avse de fall, i vilka ett sådant hänsynstagande

kan vara av någon betydelse. En undersökning härav ger vid handen,

att detta ej är förhållandet i de reguljära befordringsfallen, utan att löneklassplaceringen

i dessa kan bedömas uteslutande med utgångspunkt från

den senast innehavda tjänsten. Om denna tjänst var lägre än den nya,

kan nämligen stadgandet behöva tillämpas endast då tjänstemannen tidigare

innehaft en tjänst som är högre än den senast innehavda. Om den senast

innehavda tjänsten var lika hög som den nya, kan det över huvud taget icke

vara erforderligt att undersöka vilka tjänster tjänstemannen innehaft tidigare.

Om den senast innehavda tjänsten var högre än den nya, kan däremot

en tidigare innehavd tjänst vara av betydelse, vare sig den är lägre än, lika

hög som eller högre än den nya. Det kan dessutom förtjäna framhållas, att

hänsyn aldrig behöver tagas till en tjänst, som innehafts före sådan tjänst,

som är lika hög som den nya; att angiva detta i författningstexten har emellertid

ej ansetts erforderligt. Beträffande det sätt, varpå hänsyn till en tjänst,

som innehafts före den senast innehavda, skall tagas, torde få hänvisas till

författningstexten; i princip sker detta på samma sätt som enligt första

stycket.

I sådana i 22 § 2 mom. första stycket avsedda fall, där den senast innehavda

tjänsten och den nya tjänsten ej innehafts i en följd, ävensom i de i

22 § 2 mom. andra stycket avsedda fallen uppkommer givetvis frågan på

vad sätt den tid skall betraktas, som förflutit mellan frånträdandet av den

tjänst, som är bestämmande för löneklassplaceringen, och tillträdandet av

den nya tjänsten. För det fall, att nämnda tidigare tjänst var lägre än den

nya tjänsten, regleras denna fråga i bilagan A. För det fall, att sagda tidigare

tjänst var lika hög som eller högre än den nya tjänsten och tjänstemannen

sålunda skall placeras och uppflyttas som om han tillträtt den nya tjänsten

redan då han tillträdde den tidigare tjänsten, regleras spörsmålet i 22 §

2 mom. tredje stycket. Huvudregeln är, att den mellanliggande tiden icke

tillgodoräknas för löneklassuppflyttning. Denna regel gäller utan undantag,

i den mån tjänstemannen under mellantiden ej innehaft i reglementet avsedd

lönegradsplacerad tjänst eller endast innehaft sådan lönegradsplacerad

tjänst, som är lägre — d. v. s. enligt 3 § 5 mom. förenad med lägre slutlön —

än den nya tjänsten. I den mån tjänstemannen under mellantiden innehaft

1 reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst, som är lika hög som eller

högre än den nya tjänsten, får tiden därför tillgodoräknas för löneklassuppflyttning,

dock att detta ej skall gälla i fråga om sådana dagar, som enligt

av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser ej 1''å tillgodoräknas för löneklassuppflyttning

enligt 21 § 1 inom. Med lönegradsplacerad tjänst avses varje i

2 § avsedd tjänst, sålunda ej endast sådan tjänst, till vilken hänsyn får tagas

enligt 22 § 1 mom.

Hittills har ej berörts frågan om det sätt varpå löneklassplaceringen regleras

vid befordran och i andra fall, där den tidigare tjänsten är lägre än

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

den nya, i vidare mån än att därom uttalats att föreskrifterna i bilagan A

till reglementet skola tillämpas. Det är härvid fråga om tillämpning av

sneddningsprincipen i den av 1945 års lönekommitté föreslagna och av statsmakterna

godkända utformningen, vilken i motsats till vad tidigare gällt

medför att intill nio års — eller, korrektare uttryckt, intill tre lönetursperioders

— verklig eller »beräknad» placering i den tidigare tjänstens slutlöneklass

är av betydelse för inplacering och uppflyttning i löneklass i den

nya tjänsten. 1945 års lönekommitté fann, att ett korrekt återgivande i löpande

författningstext av sneddningsprincipen i denna form väl vore möjligt

men att stadgandena därvid bleve synnerligen invecklade och svårförståeliga.

Däremot fann kommittén, att man genom att såsom hjälpmedel

anlita dels förut nämnda konstruktion med fyra lönerum inom slutlöneklassen,

dels ock ett angivande av sneddningsprincipen i tabellform

kunde erhålla en såväl sakligt riktig som, enligt vad som framkom vid samråd

med vissa myndigheter och vid förhandlingarna med personalorganisationerna,

förhållandevis lättbegriplig reglering. Vid remissbehandlingen

av lönekommitténs förslag framställdes emellertid erinringar häremot av

olika myndigheter, som ansågo stadgandena svårtolkade och framställde

yrkanden om att lönerumskonstruktionen skulle borttagas och att tabellerna

skulle ersättas med löpande författningstext. I prop. 1947: 281 togs

ställning till frågan om lönerumskonstruktionen, och denna betecknades

därvid såsom behövlig och lämplig. I samband med den översyn, som lönekommitténs

förslag underkastades före avlöningsreglementets utfärdande

och i samband med den nu verkställda överarbetningen av Saar, ha övervägts

olika möjligheter att utforma sneddningsprincipen i form av löpande

författningstext. Uppslag från olika håll ha därvid dryftats, men resultatet

av övervägandena har bestyrkt riktigheten av lönekommitténs uppfattning

härvidlag. Emellertid ha numera utarbetats tabeller, vilka i jämförelse

med de i Saar intagna måste anses medföra en avsevärd förenkling och genom

vilka såväl den konstitutiva betydelsen av bokstavsbeteckningarna på

löneklasserna inom lönegraden elimineras som termen jämförelsetal kan

borttagas. I anslutning till tabellerna, vilka jämte anvisningar fogats vid

reglementet såsom bilaga A, må nämnas, att vid sneddning numret å den

löneklass (lönerum), i vilken tjänstemannen skall placeras, i tabellen alltid

angives å raden närmast under den, varå tjänstemannens tidigare lönegradsnummer

och löneklass(lönerums)nummer återfinnas; om exempelvis

en tjänsteman befordras från tjänst i lönegraden Ca 9 till tjänst i lönegraden

Ca 11 och omedelbart dessförinnan varit placerad i 12 löneklassens

tredje lönerum, uppsökes i tabellen kombinationen 9: 123 och då den närmast

undre raden upptager lönegraden 11 i kombination med 14„ följer därav

afl tjänstemannen placeras i 14 löneklassens andra lönerum. Anvisningarna

till tabellerna torde icke erfordra särskild motivering; det bör övervägas,

om i de blivande tilläggsbestämmelserna till reglementet kunna till

hjälp för myndigheterna anföras några exempel på löneklassbeslämmelsernas

tillämpning i olika fall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

107

I 23 § reglementsförslaget ha bestämmelser meddelats om löneklassplacering

med hänsyn till tidigare innehavd anställning med avlöning enligt

kollektivavtal; föreskrifter om hänsynstagande till vissa med kollektivavtalsanställningar

jämförliga anställningar ha ansetts böra meddelas i

tilläggsbestämmelser. Förutom att avbrottsregeln utformats på samma sätt

som i 22 §, innebär reglementsförslaget en sådan jämkning i garantiregeln,

för vilken lönenämnden enhälligt uttalat sig. Garantiregeln skall i enlighet

härmed icke tillämpas vid tillträdande av tjänst i högre lönegrad än lönegraden

Ca, Ce eller Cg 17; vid tillträdande av tjänst i nämnda lönegrad tillgodoräknas

tid utöver 9 år, dock högst 3 år. I samband härmed må framhållas,

att lönejämförelseregeln är tillämplig oavsett huru hög lönegrad den

tillträdda tjänsten tillhör. För övrigt har förutsatts att, om detta i något fall

kan anses skäligt vid övergång till tjänst i högre än 17 lönegraden, Kungl.

Maj :t skall äga med stöd av 24 § medgiva högre löneklassplacering än som

följer av 23 §.

Vad slutligen angår önskemålet att garantiregeln skulle för vissa tjänstemän

tillämpas med hänsyn till tidigare innehavd tjänstemannaanställning,

har detsamma med hänsyn till konsekvenserna icke synts kunna tillgodoses.

Det bör dessutom framhållas, att dessa tjänstemän erhålla sin löneklassplacering

bestämd efter lika förmånliga grunder, som tillämpas för andra tjänstemän,

och att de påtalade ojämnheterna i och för sig skulle kunna undanröjas,

om garantiregeln erhölle en väsentligt begränsad användning, något

som emellertid av andra skäl icke synts böra förordas.

24 §.

Löneklassplacering enligt särskilda beslut och bestämmelser.

Enligt 26 § 8 mom. och 27 § 4 mom. Saar äger Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet, om och i den mån

så prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser, varigenom i

visst fall eller viss grupp av fall förmånligare placering eller uppflyttning

i löneklass (lönerum) inom lönegraden må erhållas än som följer av de

övriga bestämmelserna i reglementet. Motsvarande stadgande har meddelats

i förevarande paragraf av förslaget till definitivt reglemente. Beträffande

fall, då det kan ifrågakomma att tillämpa stadgandet, må anföras

följande.

Enligt 22 § förslaget till definitivt reglemente tages för löneklassplacering

inom Ca-, Ce- eller Cg-lönegrad hänsyn till tidigare placering inom lönegrad

med någon av dessa beteckningar. Bestämmelserna behöva emellertid

kompletteras för vissa specialfall. Vid övergång från anställning, som

avses i folkskolans avlöningsreglemente, är en sådan komplettering erforderlig

av den anledningen, att lönerumskonstruktionen icke införts i folkskolans

avlöningsreglemente, enligt vilket löneklassplaceringen bestämmes

enligt tillgodoräkningsprincipen. Under 18 § 4 inom. ha berörts vissa fall, då

extra ordinarie tjänsteman av oförvållad anledning nödgas lämna sin tjänst

och — med eller utan avbrott — övergå till lägre tjänst och i vilka det kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

vara skäligt att han erhåller förmånligare placering än enligt huvudregeln.

Reglerna om sneddning m. in. utgå från att löneställningen är helt bestämd

genom lönegradsplaceringen, men i en del fall utgå andra, med lön enligt

löneplan likvärdiga förmåner, till vilka det kan vara skäligt att hänsyn får

tagas; dylika fall ha under 22 § berörts, såvitt angår lokförare, som befordras

till lokmästare, och flygmekaniker med rätt till mekanikertillägg, vilken

befordras till mästare. Vid löneregleringen har också förutsatts, att i de olika

fall, för vilka reglementet innehåller bestämmelser, skall om detta anses

skäligt, kunna meddelas dispens från regeln om verkan av ett treårsavbrott

i anställningen.

Avlöningsreglementet reglerar endast hänsynstagande till tidigare innehavd

lönegradsplacerad tjänst för vissa kombinationsfall mellan lönegraderna

för den nya och den tidigare innehavda tjänsten. Det har emellertid

förutsatts, att särskilda beslut eller bestämmelser skola meddelas för andra

fall, såsom vid övergång mellan å ena sidan Ca-, Ce- eller Cg-tjänst och å

andra sidan Coa- eller Cob-tjänst, militär beställning eller tjänst med lön

enligt löneplan nr 2, och vidare mellan å ena sidan Mha-beställning och

å andra sidan Me-beställning. Dessutom kunna fall förekomma, där tjänstemannen

tidigare i statens tjänst innehaft ordinarie tjänst, för vilken avlöningen

fastställts enligt sådana äldre eller eljest från reglementet avvikande

grunder, att den vanliga sneddningsregeln icke kan tillämpas. Särskilt för

militära och civilmilitära beställningshavare påkalla de fall uppmärksamhet,

då beställningshavaren tidigare innehaft beställning å reservstat eller övergångsstat

eller anställning i reserven.

Såsom i samband med 22 och 23 §§ anförts böra vid tillämpning av reglementets

bestämmelser med avseende å tidigare kollektivavtalsanställning

härmed likställas sådan anställning, i vilken avlöningen bestämts på samma

sätt som avlöning enligt sådant avtal, ehuru bestämmelserna icke intagits

i kollektivavtal, eller ock anpassats efter grunderna i visst sådant avtal för

arbete av liknande slag.

I ytterligare en grupp av fall uppkommer fråga om förmånligare löneklassplacering

eller löneklassuppflyttning med hänsyn till tidigare arvodesanställning.

Dessa fall ha tidigare varit ganska talrika men komma till antalet

att betydligt reduceras, i den mån den vid löneregleringen godkända

principen om arvodesanställnings ersättande med extra eller i vissa fall

extra ordinarie anställning hinner genomföras.

Av särskilt slag äro frågorna om löneklassplacering för dem, som gå »den

långa vägen». Syftet med en reglering av dessa frågor är att bereda sådana

tjänstemän en löneställning, som icke mera avsevärt avviker från löneställningen

för med dem jämnåriga tjänstemän i samma karriär, vilka icke gått

den långa vägen. Vissa av 1945 års lönekommitté gjorda uttalanden härom

återgivas i prop. 1947: 281, s. 121 och 133.

Slutligen förekomma fall, då förmånligare placering och uppflyttning bör

kunna medgivas med hänsyn till att tjänstemannen tidigare innehaft kommunal

befattning eller i icke-statlig anställning utfört arbete av allmännyttig

beskaffenhet, eller då högre löneställning erfordras för att kunna till

tjänsten förvärva eller vid tjänsten bibehålla särskilt kvalificerad person.

I detta sammanhang må här närmare beröras frågan om löneklassplacering

med hänsyn till tidigare innehav av arvodesbefattning.

Enligt de före den 1 juli 1939 gällande bestämmelserna tillämpades för

löneklassplacering i olika fall sneddnings- och tillgodoräkningsprinciperna.

Sneddningsprincipens innebörd har i det föregående angivits i samband med

behandlingen av 22 § förslaget till definitivt avlöningsreglemente. Tillgodo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

]09

räkningsprincipen innebär, att tjänstemannen vid tjänstetillträdet placeras

i löneklass som om han redan innehaft tjänsten under så lång tid som tillgodoräknas

samt erhåller den uppflyttning i löneklass, som skulle ha tillkommit

honom under nämnda förutsättning. Tillgodoräkningsreglerna voro,

bortsett från förekommande skiljaktigheter, utformade så, att med visst avdrag

tillgodoräknades tid, under vilken tjänstemannen fullgjort arbete, som

i avseende å sin art och omfattning fanns svara mot, vara jämförbart med

eller av högre värde än det arbete, han hade att utiöra å tjänsten.

Det kombinerade sneddnings- och tillgodoräkningssystemet befanns vara

behäftat med betydande nackdelar. Sneddningsregeln var till sin innebörd

fullt bestämd, men tillgodoräkningsregeln lämnade ett betydande utrymme

för en subjektiv bedömning av frågan om den tidigare tjänstgöringens likvärdighet

med arbetet i den nya tjänsten. Utöver de nackdelar, som härav

följde i form av en ojämn tillämpning av tillgodoräkningsregeln i olika fall,

uppstodo olägenheter genom att principerna i ett och samma fall kunde leda

till vitt skilda resultat. Sneddningsregeln framträder i sin yttre utformning

som en regel om placering lägst en löneklass över den, som vederbörande

uppnått i den lägre lönegraden, och om uppflyttning i löneklass inom den

högre lönegraden i samma takt som förekommit inom den lägre lönegraden.

En jämförelse mellan reglernas verkningar kan göras, om man tager i betraktande,

att sneddningsregeln medför tillgodoräknande i den nya tjänsten

av den i den lägre lönegraden intjänta eller tillgodoräknade tiden, utan avdrag

vid befordran en lönegrad men med avdrag av en, två eller tre löneklassuppflyttningsperioder

vid befordran respektive två, tre eller fyra lönegrader,

o. s. v.; enligt tillgodoräkningsregeln gjordes däremot ett fixt avdrag,

oberoende av huruvida befordran skedde en eller flera lönegrader.

Vid 1939 års lönereglering uppmärksammades de olägenheter, som voro

förbundna med det tidigare systemet. En omläggning skedde så, att sneddningsprincipen

skulle tillämpas i alla fall, då detta var tekniskt, möjligt,

d. v. s. i allmänhet vid löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd

lönegradsplacerad tjänst. Frågan om löneklassplacering med hänsyn till tidigare

arvodesanställning, som av tekniska skäl ej kunde regleras på nämnda

sätt, behandlades mera summariskt. Hänsyn skulle tagas till sådan anställning

endast om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda

omständigheter prövades skäligt, och endast efter Kungl. Maj :ts

medgivande. Frågeställningen ansågs ej vara, om vederbörande skulle beredas

avlöningsökning på samma sätt som enligt sneddningsprincipen, utan

om och i vad mån högre löneklassplacering än i lägsta löneklassen borde

medgivas för att förebygga löneminskning. Vid tillämpningen av 1939 års

avlöningsreglementen har i allmänhet tillsetts, att den som övei gått från arvodesanställning

icke fått vidkännas någon, i varje fält mera betydande

minskning i sina tidigare löneförmåner, om han åtnjutit dessa undei na<>''on

längre tid. Det har i allmänhet icke medgivits, att arvodestid fått tillgodoräknas

så, all perioden för löneklassuppflyttning i den nya tjänsten

förkortats.

1945 års lönekommitté uttalade i sitt betänkande II, att tillgodorakmngspriiicipen

visserligen icke borde återinföras men att principen om att tjänsteman

vid övergången till ny tjänst icke borde

komm

maximiregel

ecnn! tjänst förordat inplacering i den löneklass, i vilken tjänstemännen i den

nya tjänsten skulle ha varit placerad, om han innehaft denna tjänst under

den tid, han innehaft den högre tjänsten eller, om han tidigare innehaft flera

högre tjänster, den sammanlagda tid, som han innehaft dessa tjänster.

id övergången till ny tjänst icke borde lida inkomstminskning enligt

itténs uppfattning tillämpats alltför strikt både som minimi- och som

m ögel. Kommittén hade för övergång från högre till lägre lönegradspla
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Också där tjänsteman tidigare innehaft arvodesanställning kunde det vara

skäligt att tillämpa denna allmänna regel. Beslut härom borde ankomma på

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på vederbörande

myndighet. Det syntes knappast påkallat att för regelns tillämpning ovillkorligen

fordra, att arvodesanställningen innehafts under längre tid! Lönekommittén

ansåge vidare, att då tjänstemannen tidigare innehaft anställning

avlönad med arvode eller annan icke reglementsbestämd avlöning hänsyn

till förutvarande anställningstid och det arbete, som därunder utförts,

borde kunna föranleda placering i högre löneklass än som följde enbart av

inkomstjämförelsen. Även om inkomsten i den tidigare anställningen i sådana

fall varit lägre än begynnelseavlöningen i den nya tjänsten borde enligt

lönekommitténs mening möjlighet finnas att placera tjänstemannen i

högre löneklass än den lägsta. När lönekommittén intog denna ställning,

avsåg den icke att förorda en återgång till de äldre tillgodoräkningsbestämmelserna.

Utvecklingen av anställningsförhållandena under den nuvarande

löneregleringsperioden och särskilt de fortgående strävandena att åstadkomma

reglerade befordringsgångar, i vilka tjänstemännen, ehuru placerade

i olika lönegrader, ofta förutsättas utföra samma slag av arbete, talade

— förutom andra skäl — mot en sådan återgång. Men i vissa fall hade den

nuvarande inkomstjämförelsen lett till resultat, som icke kunde anses skäliga,

och ibland hade också särskilda regler måst meddelas vid sidan av

reglementsbestämmelserna för att undvika sådana otillfredsställande resultat;

Det syntes ej vara möjligt att närmare angiva de riktlinjer, som borde

följas i de här åsyftade fallen. Emellertid kunde viss ledning hämtas av de

regler, som avlöningsbestämmelserna för normalfallen komme att innehålla

angående inplaceringen i löneklass. Givetvis finge inplaceringen icke ske så,

att bättre löneställning bereddes än vad som tillkomme motsvarande statstjänstemän;

med denna begränsning uppåt måste den företagas under beaktande

av samtliga de i det särskilda fallet föreliggande förhållandena.

\ ad sålunda föreslagits borde kunna tillämpas även vid övergång till statstjänst

från kommunal befattning eller från annan icke statlig anställning,

i vilken utförts arbete av allmännyttig beskaffenhet. Det borde ankomma

på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på vederbörande

myndighet att meddela beslut i förevarande fall. Bestämmelserna i ämnet

borde möjliggöra såväl inplacering i högre löneklass eller lönerum som förkortning

av tiden för uppflyttning till närmast högre löneklass eller lönerum.

I propositionen 1947: 281 biträddes lönekommitténs uppfattning. Däri

framhölls som otvivelaktigt, att det dittillsvarande i stort sett ensidiga hänsynstagandet

till inkomsten i den tidigare anställningen i vissa fall "lett till

iesultat, som icke vore tilltalande vare sig ur skälighets- eller arbetsgivarsynpunkt.

Lönekommitténs förslag och uttalanden "med avseende å inplaceringen

ansågos lämpliga. Emellertid förutsattes, att vid det av lönekommittén

tänkta bedömandet av de olika fallens skiftande beskaffenhet en viss

försiktighet kunde vara nödvändig särskilt i början av det nya lönesystemets

tillämpningstid; såsom lönekommittén själv uttalat, borde någon återgång

till tillgodoräkningssystemet icke ifrågakomma.

Ifrågavarande spörsmål har nu berörts av kontrollstyrelsen och statens

lönenämnd i deras yttranden. Kontrollstijrelsen har — under hänvisning,

bland annat, till att löneturen är noga reglerad för befattningshavare, som

från anställning enligt kollektivavtal övergå till tjänstemannaanställning —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

in

föreslagit, att reglementet skall kompletteras med bestämmelser angående

lönetursberäkning för befattningshavare, som från arvodestjänster övergå

till lönegradsplacerade tjänster. Statens lönenämnd har härom gjort följande

uttalande.

Lönenämnden skulle finna det i och för sig tillfredsställande, därest bestämmelser

om löneklassplacering för tidigare arvodesanställd personal

kunde införas i reglementet. Erfarenheten har emellertid givit vid handen,

att omständigheterna i dylika fall äro så skiftande, att en allmänt gällande

regel knappast kan åstadkommas. Lönetursberäkningen för tidigare arvodesanställda

torde därför alltjämt få prövas från fall till fall med stöd av

26 § 8 mom. och 27 § 4 mom. En annan sak är, att det vore önskvärt, att

vissa allmänna riktlinjer för prövning av dylika lönetursärenden kunde

komma till uttryck i specialmotivering till ifrågavarande stadganden såsom

komplettering till de uttalanden i frågan, som 194ö års lönekommitté gjorde

i betänkande II, s. 48—49. I anslutning härtill vill lönenämnden meddela,

att nämnden i de ärenden angående tillämpning av 26 § 8 inom. och 27 § 4

inom., beträffande vilka lönenämnden hittills haft att yttra sig, sökt att »inplacera»

den tidigare arvodesbefattningen i lönegradssystemet med beaktande

av arbetsuppgifter, löneställning m. m. I visst fall har en dylik värdering

kunnat grundas på ett riksdagsbeslut, enligt vilket ett arvode avvägts

efter viss bestämd lönegrad. I ett annat fall ha förelegat möjligheter

till direkt jämförelse mellan arvodestjänsten och andra på löneplan redan

inplacerade tjänster. Sedan arvodestjänsten på detta sätt befunnits jämförlig

med befattning i viss lönegrad, har beräknats, vilken löneklass inom

lönegraden vederbörande tjänsteman skulle ha nått, om tjänsten verkligen

tillhört lönegraden i fråga. Med utgångspunkt härifrån har löneklassplaceringen

i tjänstemannaanställningen avvägts med analog tillämpning av

bestämmelserna i 26 § 2 mom. Detta innebär, att därest arvodestjänsten

beräknats tillhöra samma lönegrad som den nya tjänsten, vederbörande ansetts

böra i princip få tillgodoräkna tiden för arvodesanställningen. Har

arvodestjänsten varit lägre än den nya tjänsten, har en analog tillämpning

av sneddningsreglerna ansetts motiverad. Framhållas må emellertid, att angivna

riktlinjer måste tillämpas med försiktighet, särskilt med hänsyn till

att det även för tjänsteman, som hela sin anställningstid innehaft lönegradsplacerade

tjänster, regelmässigt förekommer att vederbörande under

en viss utbildnings- eller prövotid innehar tjänst i sådan lönegrad att den

icke kommer att påverka löneklassplaceringen under den fortsatta karriären.

Vad här anförts angående löneklassplacering av tidigare arvodesanställd

personal lärer i framtiden få jämförelsevis begränsad betydelse, eftersom

avsikten är, att anställning mot arvode skall så vitt möjligt undvikas. I

I den föreliggande frågan framhölls i propositionen 1947: 281, å ena sidan

att man icke borde återgå till tillgodoräkningssystemet — enligt vilket tidigare

arvodesanställning kunde medföra förmånligare lönetur än innehav

av lönegradsplacerad tjänst — och å andra sidan att det dittillsvarande

i stort sett ensidiga hänsynstagandet till inkomsten i den tidigare anställningen

i vissa fall lett till resultat, som icke vore tilltalande ur vare sig

skälighets- eller arbetsgivarsynpunkt. Såsom lönenämnden anfört, äro omständigheterna

i de fall, då arvodesanställning tillämpas, så skiftande, att

svårigheter föreligga alt uppställa en allmän regel för löneklassplacering

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

vid övergång från sådan anställning till lönegradsplacerad tjänst. Emellertid

skulle det vara av värde, om vissa allmänna riktlinjer kunde angivas för

behandlingen av dylika frågor. Om man på av lönenämnden angivet sätt »inplacerar»

den tidigare arvodesanställningen i lönegradssystemet med beaktande

av arbetsuppgifter, löneställning m. in., föreligga, såsom lönenämnden

också framhållit, skäl att iakttaga försiktighet, så att förmånligare löneklassplacering

icke medges med hänsyn till arvodesanställning än som

tillämpas med hänsyn till tidigare innehav av lönegradsplacerad tjänst. Lönenämnden

har särskilt fäst uppmärksamheten på att det även för tjänsteman,

som hela sin anställningstid innehaft lönegradsplacerade tjänster, regelmässigt

förekommer att vederbörande under en viss utbildnings- eller prövotid

innehar tjänst i sådan lönegrad, att den icke kommer att påverka löneklassplaceringen

under den fortsatta karriären. En annan omständighet att

beakta är, att inom lönegradssystemet kunna förekomma tjänster med olika

lönegradsplacering men var och en förenade med arbetsuppgifter motsvarande

dem, som tillhört arvodesbefattningen. Under den tid arvodesbefattningen

innehafts kunna också olika lönegrader successivt ha tillämpats för

motsvarande tjänst med lön enligt löneplan. Även om sålunda svårigheter i

en del fall kunna föreligga alt draga alltför bestämda slutsatser av det förda

resonemanget, torde likväl de angivna riktlinjerna i många fall -—- särskilt

där ett val kan ha förelegat mellan arvodesanställning och anställning

som extra tjänsteman — kunna tjäna som en viss vägledning för prövningen

av hithörande frågor. Det må framhållas, att härvid fråga är om en skälighetsprövning,

vid vilken samtliga föreliggande omständigheter böra beaktas,

däribland även förhållandet mellan arvodets storlek och lönen vid den

lönegradsplacerade tjänsten.

25 §.

Lön enligt högre löneklass än den, vari tjänsteman är placerad.

Den normala ordningen är givetvis, att den enskilde tjänstemannens löneställning

bestämmes av den lönegrad som hans tjänst tillhör och att han,

om lönegraden omfattar flera löneklasser, åtnjuter lön efter den löneklass,

i vilken han är placerad. Undantag förekomma emellertid i båda avseendena.

I 18 § 2—4 mom. angivas fall, då tjänsteman, som innehar två tjänster, endast

åtnjuter lön å den ena, eller då tjänsteman, som innehar en tjänst och

uppehåller en annan tjänst, åtnjuter lön å den uppehållna tjänsten — och

endast å denna — eller då tjänsteman behandlas som om han alltjämt innehade

en tidigare innehavd högre tjänst. I förevarande paragraf, som motsvarar

28 § Saar, behandlas fall, då en tjänsteman åtnjuter lön enligt

högre löneklass än den, vari han är placerad. Det må framhållas, att ett

medgivande att åtnjuta lön enligt sådan högre löneklass icke har någon

som helst inverkan på tjänstemannens löneklassplacering, som alltså bestämmes

enligt eljest tillämpliga regler; då tjänstemannen befordras, bedö
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

mes således hans löneklassplacering med utgångspunkt från den löneklass,

vari han varit placerad, ej med utgångspunkt från den högre löneklass, enligt

vilken han ägt åtnjuta lön.

1 mom. Enligt 28 § 1 mom. Saar äger Kungl. Maj :t för bibehållande

vid tjänsten av tjänsteman, som tillhör lönegradens högsta löneklass, om

tjänstemannen är särskilt kvalificerad för tjänsten och hans bibehållande

vid densamma anses påkallat av statens intresse, tilldela honom lön enligt

högre löneklass å samma löneplan, dock högst två löneklasser över den

högsta för lönegraden gällande.

Pensionsstyrelsen har funnit den princip, som kommer till uttryck i 28 §

1 mom. Saar, böra vinna ökad användning. Styrelsen har framhållit, att det

under tider, då brist rått på personer med viss utbildning, har förekommit

att för dylika personer avsedda befattningar uppflyttats i högre lönegrad

än motsvarande andra befattningar. En måhända tillfällig brist på visst

slag av specialister kunde härigenom medföra, att vissa befattningshavare

för lång tid erhölle högre löneställning än som ur andra synpunkter vore

motiverat. Enligt styrelsens mening borde i dylika fall i stället begagnas utvägen

att utgiva personliga lönetillägg; dessa borde emellertid kunna uppgå

till väsentligt större belopp än som medgåves enligt förevarande bestämmelse.

Vid utarbetandet av förslaget till definitivt reglemente har ifrågavarande

stadgande ansetts höra undergå vissa jämkningar. Under tiden för det provisoriska

reglementets giltighetstid har Kungl. Maj :t i ett fall för bibehållande

vid tjänsten av särskilt kvalificerad tjänsteman medgivit denne att

åtnjuta lön enligt högre löneklass än den vari han var placerad, oaktat sistnämnda

löneklass icke utgjorde högsta löneklassen inom lönegraden; medgivande

ansågs alltså icke böra lämnas tjänstemannen att bliva placerad i

högre löneklass än tidigare utan endast att åtnjuta lön enligt högre löneklass.

Då fråga även framdeles kan uppkomma om att tillämpa detta förfaringssätt,

har jämkning i enlighet därmed synts böra vidtagas i stadgandets

lydelse. I viss mån tillgodoses därmed även pensionsstyrelsens önskemål;

någon fri lönesättning har dock icke ansetts böra ifrågakomma,

utan stadgandet är liksom tidigare avsett som en undantagsföreskrift. I övrigt

ha vissa redaktionella jämkningar och förtydliganden i stadgandet vidtagits.

2 mom. 1 18 § 4 mom. förslaget till definitivt reglemente har på samma

sätt som i 21 § 4 inom. Saar meddelats ett stadgande, varav följer att den

som utan något sitt förvållande förflyttas från högre till lägre ordinarie

tjänst, äger bibehålla sin förra, högre lönegradsplacering; härav följer, att

tjänstemannen kan uppflyttas i löneklass inom den högre lönegraden även

efter förflyttningen.

Beträffande andra fall av förflyttning från högre till lägre ordinarie

tjänst meddelas i Saar två olika bestämmelser för det fall att förflyttningen

skett till följd av tjänstemannens förhållande i tjänsten. Dels får tjäns
8

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 225.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

temannen enligt 26 § 2 inom. Saar bibehålla sin tidigare löneklassplacering,

dock högst placering i den lägre lönegradens högsta löneklass, varvid placering

i högre lönerum inom denna kan ersätta en placering i högre löneklass

i den tidigare tjänsten. Dels gäller stadgandet i 28 § 2 mom. Saar,

att om tjänstemannen vid förflyttningen tillhörde högre löneklass än den

högsta i den lägre lönegraden, han alltjämt äger åtnjuta lön enligt nämnda

högre löneklass. För det fall, att förflyttningen skett till följd av tjänstemannens

förhållande utom tjänsten, finnes icke någon bestämmelse meddelad,

varför tjänstemannen väl i sådant fall skulle komma att bliva placerad

i och åtnjuta lön enligt den löneklass, vars nummer med lika många

enheter understiger hans tidigare löneklass, som det antal enheter varmed

den nya lönegradens nummer understiger den tidigare lönegradens nummer.

Denna konsekvens är uppenbarligen ej avsedd. Vid överarbetningen

av Saar har det vidare visat sig, att en tjänsteman, som efter vartannat

degraderas på grund av sitt förhållande i tjänsten och befordras — om

detta skulle förekomma — genom den i Saar tillämpade konstruktionen

skulle oförtjänt vinna en löneklass. Med beaktande av det anförda ha berörda

bestämmelser i Saar ersatts med ett i denna paragraf under 2 mom.

intaget stadgande om att tjänsteman, som på grund av något sitt förvållande

förflyttats från högre till lägre ordinarie tjänst, äger åtnjuta lön

lägst enligt den löneklass han tillhörde omedelbart före förflyttningen,

ändå att han icke är placerad i sagda löneklass.

I 28 § Saar finnes en särskild bestämmelse för fångvårdsanstalterna, statens

skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, statens sinnessjukhus

och statens anstalt för fallandesjuka, vilken är av följande innebörd. Till

den, som åtnjuter vikariatslön i anledning av förordnande att uppehålla

överläkartjänst eller tjänst såsom chef, tillika läkare, vid statens skola för

själsligt abnorma manliga elever, skall, om tjänstemannen icke kan beredas

fri tjänstebostad, lön utgå enligt löneklassen närmast över den, i vilken

tjänstemannen placerats eller till vilken han uppflyttats.

Medicinalstyrelsen har föreslagit sådan ändring, att den som innehar

vikariatslöneförordnande å tjänst såsom överläkare vid fångvårdsanstalter

in. fl. inrättningar skall, såframt fri tjänstebostad icke kan beredas honom,

åtnjuta lön enligt löneklassen tre nummer över den, i vilken tjänstemannen

placerats eller till vilken han uppflyttats; för de av styrelsen härför anförda

skälen redogöres i det följande under 31 § förslaget till definitivt

reglemente. Statens lönenåmnd har i anledning härav anfört följande.

Lönenämnden vill erinra, att enligt 21 § 2 mom. andra stycket den som

erhållit vikariatslöneförordnande skall i avlöningshänseende behandlas,

som om han under förordnandetiden innehaft den tjänst han uppehåller,

ävensom att enligt den under 44 § meddelade särskilda bestämmelsen för

fångvårdsanstalterna m. fl. överläkare, som icke kan eller lämpligen bör

beredas tjänstebostad, i stället äger erhålla kontant hyresersättning. Därest

icke den under 28 § meddelade särskilda bestämmelsen angående vikariatslönens

storlek vid vikariat å överläkartjänst vore meddelad, borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

115

enligt lönenämndens mening av nyssberörda bestämmelser följa, att den

som med vikariatslön uppehåller överläkartjänst eller bestrider göromål,

som eljest tillhöra sådan tjänst, skulle äga åtnjuta hyresersättning, i den

mån icke fri tjänstebostad beredes honom. Det skulle vid sådant förhållande

ligga nära till hands att utesluta den särskilda bestämmelsen under

28 § och i stället låta hyresersättning utgå under vikariatslöneförordnande.

För en förste läkare, som erhåller vikariatslöneförordnande å överläkartjänst,

skulle detta innebära, att han skulle bibehålla en tjänstebostad, för

vilken han hade att erlägga hyra, samtidigt som han uppbure hyresersättning

för den fria tjänstebostad, som icke kunnat beredas honom i egenskap

av t. f. överläkare. Vidare skulle den ifrågasatta anordningen nödvändiggöra,

att hyresersättningsbelopp fastställdes även vid sådana sinnessjukhus,

där nu samtliga överläkare ha fri tjänstebostad. Med hänsyn till anförda

omständigheter anser sig lönenämnden icke böra förorda en övergång

till med hyresersättning förenad vikariatslön. Då det emellertid knappast

är rimligt, att förste läkare endast skall erhålla löneskillnaden mellan

två intilliggande löneklasser som ersättning för den fria tjänstebostaden,

anser sig lönenämnden böra tillstyrka medicinalstyrelsens förslag.

Härvid förutsätter lönenämnden, att förslagets genomförande icke skall

behöva medföra några konsekvenser med avseende å överläkarnas pensionsställning.

Lönenämnden vill tillägga, att i den under 44 § meddelade

särskilda bestämmelsen angående fångvårdsanstalterna in. fl. bör — för

undvikande av missförstånd — intagas en uttrycklig föreskrift, att hyresersättning

icke skall utgå till den som innehar vikariatslöneförordnande

å överläkartjänst.

Vad medicinalstyrelsen och statens lönenämnd sålunda förordat har ansetts

böra iakttagas vid utformningen av motsvarande särskilda bestämmelse

i förevarande paragraf.

Till paragrafen ha ulan saklig ändring överflyttats bestämmelserna i

Ars om lön till rektorer vid högre kommunala skolor.

26 §.

Lönebeloppet inom vederbörande löneklass.

1 mom. Lönerna inom de olika löneklasserna finnas i statens löneplansförordning

angivna, årslönerna i själva löneplanerna samt månadslönerna

och daglönerna i grundlönetabellerna. Vid löneutbetalningen tillämpas månads-

eller daglön, alltefter vad som framgår av 50 § i reglementsförslaget.

På sätt framhållits under 19 § 1 mom. har avlöningsförrättaren ej att

beräkna något rörligt tillägg utan i stället att tillämpa de förhöjda månadsoch

daglöner, som återfinnas i de av Kungl. Maj :t utfärdade, såsom bilaga

till statens löneplansförordning hörande lönetabellerna.

Enligt de närmast före den 1 juli 1947 gällande avlöningsreglementena

skulle lönebeloppet, där detta var dyrortsgraderat, bestämmas efter den

ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort (förläggningsort) blivit

hänförd enligt beslut av Kungl. Maj :t. Emellertid lämnade Kungl. Maj :t

på särskild framställning i ett antal fall medgivande av innebörd, att viss

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tjänsteman eller viss grupp av tjänstemän finge i avlöningshänseende hänföras

till högre ortsgrupp än stationeringsorten tillhörde. Ifrågavarande

medgivanden, som ansågos motiverade av skälighetshänsyn, kunna sammanfattningsvis

sägas hänföra sig till något av följande tre typfall, nämligen

då tjänsteman

1) på grund av brist på bostäder å stationeringsorten nödgas bosätta sig

på dyrare ort,

2) för sin försörjning av förnödenheter regelmässigt är hänvisad till

inköp å dyrare ort än stationeringsorten eller

3) under utövning av sin tjänst är nödsakad att tidvis tjänstgöra å tjänsteställe,

som hänförts till dyrare ort än den, som den egentliga stationeringsorten

tillhör.

Efter förslag i ämnet av 1945 års lönekommitté har i Saar (29 § 1 mom.)

intagits en föreskrift, varigenom befogenhet tillägges Kungl. Maj :t att i

nyssnämnda och liknande fall medgiva undantag från föreskriften om lönens

bestämmande efter stationeringsortens ortsgrupp. Samma föreskrift

har intagits i 26 § 1 mom. förslaget till definitivt reglemente. Nämnas må,

att Kungl. Maj :t under innevarande budgetår iakttagit stor restriktivitet

vid bedömandet av frågor om dylika undantag och att detsamma förutsatts

skola gälla för framtiden.

2 mom. I detta moment behandlas frågan om lönen för icke-ordinarie

tjänsteman, som är anställd för tjänstgöring med avkortad tjänstgöringstid.

För sådan tjänsteman tillämpas reducerad månads- och daglön i enlighet

med vad i momentet närmare angives; skulle tjänstemannen med

bibehållande av deltidsanställning erhålla utökad tjänstgöring utgår fyllnadslön

enligt 32 § 4 mom. Ifrågavarande bestämmelser äro icke tillämpliga

på heltidsanställd tjänsteman, som har deltidsarbete. Formen härför

är nämligen nedsättning av tjänstgöringstiden (partiell tjänstledighet),

och för sådan tjänsteman tillämpas därför full lön reducerad med partiellt

C-avdrag; om sådan tjänsteman under viss tid övergår från deltids- till

heltidsarbete, bortfaller avdraget och utfår tjänstemannen således den fulla

lönen. Det må framhållas, att olikheten i behandlingen av dessa båda

fall närmast är bokföringsmässig och ej har större reell betydelse.

Beträffande de särskilda bestämmelserna må här allenast beröras den

för extra lärare vid läroverk in. fl. läroanstalter gällande bestämmelsen om

att sådan lärare i stället för månads- och daglön åtnjuter läsårsdaglön.

Denna, vartill motsvarighet tidigare fanns enligt en allmänt hållen bestämmelse

om att »avlöning till extra lärare utgår för läsår», medför, att

extra lärare får högre lön än som i och för sig belöper på den tid under

vilken han är anställd. Läsårsdaglönen skall enligt Saar förhålla sig till

den enligt löneplansförordningen för vederbörande löneklass och ortsgrupp

gällande månadslönen som 12 förhåller sig till antalet av de dagar, som

läsåret vid den skolform, varom fråga är, skall för ändamålet anses omfatta

enligt bestämmelser meddelade av Kungl. Maj :t. Belopp, vilket icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

117

slutar å helt femtal ören, jämkas till närmcist lägre femtal. I yttrandena

har härom anförts följande.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att läsårsdaglön till extra lärare utgår

med belopp för dag motsvarande årslönen (= 12 månadslöner) dividerad

med det antal dagar, som läsåret i detta hänseende skall anses omfatta.

Vid allmänna läroverk omfattade läsåret 38 veckor utöver tid för

inträdes- och flyttningsprövningar, som finge pågå högst en vecka, men

enligt läroverksstadgan skulle läsåret i avlöningshänseende anses omfatta

273 dagar, och med anledning härav hade överstyrelsen beräknat läsårsdaglönen

vid bland annat allmänna läroverk till V273 av årslönen. Tiden för

inträdes- och flyttningsprövningar omfattade olika antal dagar vid olika

allmänna läroverk. I regel omfattade den färre dagar vid mindre läroverk

än vid de större, men detta innebure icke, att varje särskild extra lärare

hade ett mindre omfattande prövningsarbete vid mindre läroverk än vid

större; å varje lärare fölle nämligen i detta hänseende i stort sett samma

arbete oavsett läroverkets storlek. Bestämmelserna om läsårsdaglön medförde,

att extra lärare vid mindre läroverk icke erhölle läsårsdaglön för

flera dagar än inträdes- och flyttningsprövningarna omfattat. Många extra

lärare vid allmänna läroverk finge alltså en årslön, som vore lägre än 273/273

av årslönen i vederbörande löneklass. Enligt överstyrelsens mening vore

detta resultat av de nya bestämmelserna icke tillfredsställande, varför

bestämmelserna borde kompletteras med en föreskrift att extra lärare,

som anställts för helt läsår, skulle uppbära läsårsdaglön för det antal dagar,

läsåret i detta hänseende skulle anses omfatta. Om läsåret och inträdesprövningarna

vid allmänt läroverk tillhopa icke omfattade 273 dagar,

borde enligt överstyrelsens mening extra lärare, såsom tidigare gällt, få

tillägga överskjutande antal dagar efter vårterminens slut. Rektorn vid navigationsskolan

i Stockholm har föreslagit meddelande av föreskrift om

att läsårsdaglön alltid skall utbetalas efter 30-dagarsmånad och att sedan

utjämning skall ske vid »sista utbetalningen».

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

Extra lärare, som tjänstgjort hela läsåret, inklusive tiden för inträdesoch

flyttningsprövningarna, vid allmänt läroverk, skulle enligt skolöverstyrelsens

förslag få åtnjuta läsårsdaglön för 273 dagar, d. v. s. ett belopp

motsvarande 12 gånger månadslönen i vederbörande löneklass, även om

läsåret omfattat ett något mindre antal dagar. Även om det enligt lönenämndens

mening icke möter några betänkligheter att genomföra skolöverstyrelsens

förslag vid de allmänna läroverken, synes det med hänsyn

till konsekvenserna för andra undervisningsanstalter tveksamt, om förslaget

bör bifallas. Frågan torde för övrigt få mycket begränsad betydelse

i framtiden, eftersom lärarna skola erhålla e. o. anställning efter 2 läsårs

tjänstgöring.

Det av rektorn vid navigationsskolan i Stockholm framförda förslaget,

alt läsårsdaglön alltid skall utbetalas efter 30-dagarsmånad och att sedan

utjämning skall ske vid »sista utbetalningen», synes innebära en praktisk

åtgärd.

Ifrågavarande bestämmelse i förslaget till definitivt avlöningsreglemente

överensstämmer med omförmälda stadgande i Saar allenast med det undantaget

att läsårsdaglön på samma sätt som vissa andra lönebelopp skall

jämkas till närmaste femtal ören. Med hänsyn bland annat till de av lönc
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

118

Kunffl. Maj:ts proposition nr 225.

nämnden framhållna konsekvenserna har någon specialbestämmelse av

den av skolöverstyrelsen angivna innebörden icke ansetts böra meddelas.

Huruvida det av rektorn vid navigationsskolan i Stockholm föreslagna utbetalningssättet

generellt sett medför någon förenkling synes tveksamt, då

det medför behov av en omräkning i efterhand med beaktande av de verkliga

förhållandena; nagon särskild föreskrift i ämnet har ej ansetts böra

meddelas.

27 §.

Tid varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper.

1 mom. Bestämmelserna i detta moment motsvara de i 24 § första och

fjärde styckena Saar meddelade.

1 anslutning till första stycket må framhållas, att med dagarna för tjänsts

tillträdande och frånträdande icke avses de dagar, då tjänstens utövning

påbörjas eller avslutas, utan den första och sista dag, som tjänsten innehaves.

Utnämnings- eller annan tillsättningshandling har förutsatts skola

innehålla uppgift om dag för tjänstens tillträdande. Tjänstetillsättningarna

böra såsom 1928 och 1936 års lönekommittéer i sina betänkanden framhållit

— om detta kan ske ordnas så att tjänsterna komma att tillträdas

vid kalendermånads ingång. På motsvarande sätt böra entlediganden, om

detta ej är förenat med några olägenheter, ske vid kalendermånadsskifte;

erinras må att pensionsåldern inträder vid utgången av viss kalendermånad.

Med hänsyn till det sätt, varpå anställning såsom extra tjänsteman är

avsedd att användas, måste det emellertid förutsättas att sådana anställningar

förhållandevis ofta börja och sluta under löpande kalendermånad;

för sådana fall må här erinras om att enligt 50 § daglön och ej månadslön

skall tillämpas vid utbetalningen av lön för den månad anställningen börjar

respektive upphör.

Enligt andra stycket kan Ivungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

vederbörande myndighet med hänsyn till särskilda omständigheter

sätta bestämmelserna om löneavdrag helt eller delvis ur kraft för visst fall.

Detta torde bland annat ifrågakomma, om en sjukdom, ehuru icke föranledd

av olycksfall, bevisligen ådragits i tjänsten. 1936 års lönekommitté anförde

härom, att det i många fall vore omöjligt att avgöra, om en sjukdom

ådragits i tjänsten eller ej, och att de fall, där sådan bevisning förelåge, i

allmänhet icke syntes vara flera än att de utan olägenhet kunde underställas

Kungl. Maj :ts prövning.

2 mom. Detta moment motsvarar 30 § 1 mom. Saar.

Beträffande stadgandet att C-avdraget är lika med lönen har rikets allmänna

kartverk ansett oklart, huruvida C-avdragsledig tjänsteman skall erhålla

daglön för det antal dagar han tjänstgjort eller erhålla månadslön

med C-avdrag efter daglön för de dagar, han icke tjänstgjort. Emellertid

framgår det av 57 § 1 mom. Saar — 50 § förslaget till definitivt reglemente

opaginerad Kontrollera mot PDF

119

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

— att man först med bortseende från att tjänstemannen varit C-avdragsledig

skall bedöma, huruvida månadslön eller daglön skall tillämpas; i allmänhet

skall väl månadslön tillämpas, men om exempelvis tjänstemannens

anställning upphör före månadsskiftet skall daglön tillämpas. Om C-avdragsledigheten

ej avser hela kalendermånaden, skall enligt samma stadganden

alltid tillämpas C-avdrag efter daglön.

I 30 § 1 mom. sista stycket Saar stadgas att, då förhållande som skall

medföra löneavdrag föreligger under allenast del av dag, det avdragsbelopp

skall tillämpas, som belöper på denna del av dagen. Frågan om tillämpningen

härav på lärare har berörts av skolöverstyrelsen, som anfört att stadgandet

för lärarnas del ledde till mycket ojämna resultat, då antalet lektionstimmar

för en lärare vanligen vore olika under olika dagar av veckan; reduktionen

för lärare borde ske i förhållande till tjänstgöringens omfattning per

vecka. Statens lönenämnd har ansett skolöverstyrelsens påpekande förtjäna

beaktande men ifrågasatt, huruvida det icke skulle vara tillfyllest med ett

uttalande i specialmotiveringen, hur stadgandet skall tillämpas å lärare.

I förslaget till definitivt reglemente har samma bestämmelse om partiellt

C-avdrag intagits som i Saar. Med anledning av vad skolöverstyrelsen anfört

må framhållas, att det otvivelaktigt skulle medföra stora ojämnheter,

om partiell tjänstledighet beviljades lärare i en dag för dag växlande omfattning,

bestämd genom jämförelse mellan å ena sidan den tjänstgöring,

från vilken han denna dag befriades, och å andra sidan oreducerad tjänstgöring

denna dag. Läraren bör därför i stället beviljas ledighet från viss

bråkdel av den honom för vecka åliggande tjänstgöringen. Det torde ankomma

på skolöverstyrelsen att meddela rektorerna anvisning härom samt

att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de tilläggsbestämmelser till

avlöningsreglementet, som med anledning av det anförda kunna finnas erforderliga.

Under 10 § har uttalats, att viss inskränkning i arbetstiden under sommarmånaderna

bör kunna medgivas även den, som är heltidsanställd och

erhållit deltidsarbete genom partiell tjänstledighet för enskilda angelägenheter.

Sådan inskränkning i arbetstiden skall givetvis icke föranleda tilllämpning

av större partiellt C-avdrag än som eljest skolat ifragakomma.

3 mom. Efter förslag av 1945 års lönekommitté har genom 1947 års allmänna

lönereglering vidtagits en betydande ändring i de regler, som tidigare

gällde beträffande aspiranters och extra tjänstemäns sociala förmåner.

Tjänstemännen ha fördelats på tre grupper, varvid hänförande till

grupp 1 i stort sett icke medför några sociala förmåner, till grupp 2 medför

liknande förmåner som tidigare gällde för aspiranter och extra tjänstemän

och till grupp 3 medför fulla förmåner. Gruppindelningen angives i

30 § 2 mom. Saar så, att tjänstemän med mindre än 0 anställningsmånader

tillhöra grupp 1, tjänstemän med minst 0 men mindre än 36 anställningsmånader

tillhöra grupp 2 och övriga tjänstemän tillhöra grupp 3. Beträffande

vad som räknas som anställningsmånad meddelas i 30 § 2 mom. sista

stycket Saar följande bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vad angår aspirant eller extra tjänsteman skall såsom anställningsmånad

anses kalendermånad, under vilken han ägt åtnjuta avlöning i anställning

hos staten eller i sådan icke-statlig'' anställning, vid vilken avlöningen utgår

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser eller som av Kungl. Maj :t

förklarats skola i förevarande avseende likställas med anställning hos staten.

Såsom anställningsmånad anses vidare kalendermånad, under vilken

vederbörande såsom elev deltagit i utbildningskurs vid statligt verk och varunder

han ägt åtnjuta ersättning av statsmedel. Sådan kalendermånad må

dock icke tagas i betraktande, under vilken tjänstemannen icke ägt åtnjuta

avlöning eller ersättning för minst 16 dagar, bär ej Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet det medgiver, må ej

heller tagas i betraktande kalendermånad, vilken infallit före tid av 36 kalendermånader

i följd, under vilken tjänstemannen icke ägt åtnjuta avlöning

eller ersättning, som nu sagts.

Föreskrifterna om beräkning av anställningsmånader ha föranlett erinringar

från flera myndigheter. Härom må nämnas följande.

Skolöverstyrelsen har framhållit att, därest timarvode utgår efter veckotimme,

hela anställningstiden torde kunna tillgodoräknas, även om tjänstgöringen

omfattar endast en veckotimme d. v. s. 4 eller 5 lektionstimmar i

månaden. Utginge däremot timarvode för undervisningstimme, måste läraren

tjänstgöra minst 16 dagar under kalendermånaden för att denna skulle

kunna tillgodoräknas som anställningsmånad. Han måste alltså fullgöra minst

16 undervisningstimmar fördelade på 16 dagar. Hade han tjänstgjort endast

lo dagar en kalendermanad, kunde denna icke tillgodoräknas, även om han

därunder fullgjort 90 undervisningstimmar. Enligt skolöverstyrelsens mening

borde kravet å tjänstgöringens omfattning skärpas vid tillgodoräknande

av anställningsmånader. Med anställningen borde vara förenad tjänstgöring

motsvarande minst hälften av full tjänstgöring. Beträffande timläiare

borde i anslutning härtill gälla, att de under kalendermånaden tjänstgjort

minst det antal timmar, som anses motsvara hälften av full tjänstgöring.

Timantalet borde vara enhetligt för olika skolformer. Ett lämpligt medeltal

har överstyrelsen ansett vara det timtal, som angives i 5 g kungörelsen

1947: 680, eller 40 timmar. Telegrafstyrelsen har ansett den uppställda

iegeln för beräkning av antalet anställningsmånader i vissa avseenden

medföra ojämnheter och relativa orättvisor tjänstemännen emellan. Tid,

varunder arbete vid vederbörande verk icke kan beredas tjänstemannen

men denne bevisligen i obegränsad omfattning stått till verkets förfogande

för tjänstgöring, bör inräknas i antalet anställningsmånader. Försvarets fabriksstyrelse

har framhållit, att enligt kungörelsen angående reglerad befordringsgäng

för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst tingstjänstgöring

eller därmed i behörighetshänseende likvärdig tjänstgöring under

vissa villkor må räknas tillgodo vid i kungörelsen angiven befordringsgång

för amanuenser. Såsom tjänstgöring likvärdig med tingstjänstgöring räknas

i detta avseende tjänstgöring jämväl vid rådhusrätt eller hos advokat. I analogi

härmed borde åtminstone tjänstgöring vid rådhusrätt av Kungl. Maj :t

generellt förklaras skola, då det gällde hänförandet till avdragsgrupp, likställas

med anställning hos staten. Styrelsen har vidare ansett, att det bör

övervägas, huruvida icke i varje fall tjänstgöring såsom expeditionslotta,

s. k. A-lotta, med hänsyn till den nära överensstämmelse, som råder mellan

dessa lottors arbetsuppgifter och de arbetsuppgifter, vilka ankomma å

ci\il biträdespersonal, bör i fråga om löneavdrag vid tjänstledighet likstäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

las med anställning hos staten under förutsättning att arbetstiden på arbetsplatsen

motsvarat den för statstjänstemän i allmänhet gällande arbetstiden.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

Föreskrifterna i 30 § 2 mom. sista stycket om beräkning av anställningsmånad

ha föranlett erinringar från flera myndigheter. Dessa erinringar har

lönenämnden funnit i huvudsak befogade. Enligt lönenämndens mening

bör anställning för att tagas i betraktande i här ifrågavarande avseende åtminstone

vara förenad med en tjänstgöring, som motsvarar hälften av full

sysselsättning. I fråga om timlärare synes på sätt skolöverstyrelsen förordat

böra krävas, att vederbörande tjänstgjort eller uppburit avlöning för

minst 40 undervisningstimmar under en kalendermånad, för att denna skall

tagas i beräkning som en anställningsmånad. För en tillfredsställande bestämning

av begreppet anställningsmånad fordras emellertid så omfattande

föreskrifter, att lönenämnden icke kan förorda deras intagande i avlöningsreglementet.

Lönenämnden vill föreslå, att i stället i 30 § endast hänvisas

till av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser angående vad som skall

anses utgöra anställningsmånad. Vid utfärdandet av dessa föreskrifter, vilka

böra ha sin plats i reglementets tilläggsbestämmelser, bör beaktas —

utöver vad lönenämnden ovan anfört angående sysselsättningens omfattning

— att såvitt möjligt skillnaden mellan »anställning» och »uppdrag»

klarlägges. Tid för utförande av statliga uppdrag bör nämligen enligt lönenämndens

mening icke få betraktas som anställningstid i här ifrågavarande

avseende. I fråga om innehållet i tilläggsbestämmelserna vill lönenämnden

härutöver endast tillfoga, att vad telegrafstyrelsen anfört angående tid, då

tjänsteman varit permitterad på grund av att arbete icke kunnat beredas

honom men ändock bevisligen i obegränsad omfattning stått till verkets

förfogande för tjänstgöring, och vad försvarets fabriksstyrelse anfört angående

tid för sådan tjänstgöring vid rådhusrätt, som kan ersätta tingstjänstgöring,

synes böra beaktas. Däremot är lönenämnden icke beredd att tillstyrka

en regel om att tid för tjänstgöring såsom A-lotta under alla förhållanden

skall få räknas i här förevarande avseende.

Föreskrifterna om beräkning av anställningsmånad ha såsom av de anförda

yttrandena framgår föranlett erinringar från flera myndigheter. Dessa

erinringar synas i huvudsak befogade. Såsom statens lönenämnd framhållit

erfordras emellertid för en tillfredsställande bestämning av begreppet anställningsmånad

så omfattande föreskrifter, att sådana icke lämpligen kunna

intagas i avlöningsreglementet. Kungl. Maj :t har genom föreskrift i

reglementet ansetts böra bemyndigas att meddela erforderliga bestämmelser

i ämnet. Vid meddelande av dessa bestämmelser synes böra beaktas

vad lönenämnden anfört i berörda spörsmål. I anslutning härtill ha töreskrifterna

i nuvarande 30 § 2 mom. sista stycket och i de i nämnda paragraf

meddelade särskilda bestämmelserna för försvarets läroverk in. fl. läroanstalter

ersatts med en allmän föreskrift, att Kungl. Maj :t meddelar närmare

bestämmelser angående vad som skall förstås med anställningsmånad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

28 §.

De fall då löneavdrag skall tillämpas.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara föreskrifterna i 31 § Saar.

Beträffande de ändringar nämnda föreskrifter inneburo i förhållande till

tidigare gällande bestämmelser hänvisas till 1945 års lönekommittés betänkande

II (s. 91 ff) och prop. 1947: 281 (s. 144 ff).

Föreskrifterna om hur med lönen skall förhållas vid tjänstledighet ha

omarbetats i förtydligande syfte. I tabellen ha endast omnämnts sådana ledigheter,

varunder tjänsteman äger åtnjuta oavkortad lön eller åtnjuta lön

minskad med A- eller B-avdrag eller där Kungl. Maj :t har att meddela bestämmelser

om hur med lönen skall förhållas under ledigheten. De i motsvarande

tabell i det nuvarande avlöningsreglementet angivna fall, då Cavdrag

skall tillämpas, ha ersatts med ett stycke närmast före tabellen,

vilket innehåller en allmän föreskrift om att tjänsteman vid ledighet i andra

fall än de, i vilka löneförmån utgår enligt tabellen, skall vidkännas C-avdrag.

I motsvarande stycke i 31 § Saar angives generellt, att tjänstemannens

förmåner skola vara beroende av vilken avdragsgrupp han vid tjänstledighetens

början tillhör. Denna regel har emellertid befunnits i vissa fall

medföra obilliga verkningar och har därför i förslaget till definitivt reglemente

bibehållits endast i fråga om aspiranter och extra tjänstemän. Vad

angår tabellen ha de nuvarande två kolumnerna för tjänsteman tillhörande

grupp 2 respektive grupp 3 ansetts böra sammanföras till en kolumn, i vilken

för de olika tjänstledighetsanledningarna angivits den avdragsgrupp

eller de avdragsgrupper bestämmelsen i fråga avser.

I anslutning till de särskilda punkterna i tabellen må framhållas följande.

1. Offentligt uppdrag.

De fall, som åsyftas i punkt 1 b), äro i allmänhet av icke-statlig karaktär.

Bland dessa uppdrag märkas sålunda framförallt vissa allmänt medborgerliga

uppdrag, såsom ledamotskap av stadsfullmäktige, drätselkammare,

kommunalfullmäktige, kommunalnämnd, municipalfullmäktige, municipalnämnd,

hälsovårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse, landsting eller taxeringsnämnd,

d. v. s. uppdrag, som meddelas på grund av allmänna val eller val

inom den kommunala representationen. Utses tjänsteman i egenskap av ledamot

av kommunalnämnd, fullmäktig eller dylikt till kommunens representant

vid exempelvis bostads-, fattigvårds- eller barnavårdskongress, är

detta uppdrag icke att anse såsom offentligt uppdrag.

2. Militärtjänstgöring, då krigsavlöningsregle mentet

är å tjänstemannen tillämpligt.

Då erforderliga bestämmelser skola meddelas av Kungl. Maj :t, har det

icke ansetts påkallat att förevarande stadgande begränsas till grupperna

2 och 3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

3. Militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglemenlet

icke är å tjänstemannen tillämpligt.

Järnvägsstyrelsen har beträffande punkt 3 a) framhållit, att det uttalats

farhågor för att bestämmelsen om B-avdrag för grupp 3 vid värnpliktstjänstgöring,

som fullgöres det år den värnpliktige fyller 23 år eller därefter,

kan leda till att värnpliktiga försöka få uppskov med militärtjänsten

till 23 :e levnadsåret för att därigenom vinna ekonomisk fördel.

Statens lönenämnd har ansett bestämmelserna under d) och e) angående

hemvärnsövning eller hemvärnskurs samt driftvärnskurs böra kompletteras

med föreskrifter angående huru det skall förfaras vid tjänstledighet,

som är föranledd av hemvärns- eller driftvärnsmans deltagande i sammanträde

med hemvärnets respektive driftvärnets representations- och verkställande

organ (hemvärns- och driftvärnsting m. m.). Det kan för övrigt

enligt lönenämndens mening ifrågasättas, huruvida icke samtliga förevarande

bestämmelser med fördel kunna överflyttas till hemvärnskungörelsen.

I reglementet skulle i så fall endast erfordras en hänvisning till särskilda

av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

Vad järnvägsstyrelsen uttalat har ej ansetts böra föranleda ändring i

gällande bestämmelser; uppskov med värnpliktstjänstgöringen bör givetvis

icke beviljas av den anledning järnvägsstyrelsen angivit, och det är vidare

att märka, att gällande familjebidragsbestämmelser äro tillämpliga även

under tiden innan vederbörande äger åtnjuta ifrågavarande löneförmån.

De under d) och e) i nuvarande reglemente angivna bestämmelserna för

hemvärnsövning, hemvärnskurs och driftvärnskurs synas, såsom statens

lönenämnd föreslagit, behöva kompletteras med bestämmelser om deltagande

i sammanträde med hemvärnets eller driftvärnets representationseller

verkställande organ. Bestämmelserna synas vidare böra gälla även för

tjänsteman tillhörande grupp 1 samt, såsom lönenämnden förordat, meddelas

vid sidan av reglementet. I tabellen ha i anslutning härtill samtliga

berörda tjänstledighetsanledningar upptagits under d), varvid föreslagits att

Kungl. Maj :t skall meddela bestämmelser om löneförmåner under ledigheten.

Huruvida dessa bestämmelser höra intagas i hemvärnskungörelsen

eller i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet torde böra övervägas

i annat sammanhang.

4. Arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen

eller av därmed jämförligt allmänt intresse.

Bestämmelsen i detta ämne infördes i Saar efter det att under en följd

av år föreskrivits, att tjänsteman finge för utförande av skördearbete, som

anvisats genom den offentliga arbetsförmedlingen, under högst 10 dagar av

en viss tidsperiod beviljas ledighet med oavkortad lön, under föi utsättning

att ledigheten ej föranledde förordnande av vikarie eller anställande av ersättare.

Dessa föreskrifter begränsades icke att gälla för ordinarie och extra

ordinarie tjänstemän, utan voro också tillämpliga på extra tjänstemän och

aspiranter; då i detta fall fråga är om ledighet mera i statens än i den enskildes

intresse — någon rätt för tjänstemannen att erhålla dylik ledighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

linnes givetvis icke — har anledning icke ansetts föreligga att från stadgandets

tillämpning utesluta tjänstemän tillhörande grupp 1.

5. Iakttagelser, studier eller arbete av betydelse för

verket eller för tjänstemannens kompetens för viss

uppgift eller befattning inom verket.

Föreskrifterna i denna punkt motsvara bestämmelserna i 5 och 9 punkterna

i den i 31 § Saar införda tabellen. Beträffande sistberörda bestämmelser

må framhållas följande.

Statskontoret har ansett att i avsaknad av förtydligande motivering

gränsdragningen mellan i dessa punkter avsedda ledigheter är oklar. Tvekan

hade vidare uppkommit, huruvida tjänstledighet enligt grupp 3 mot

B-avdrag sammanlagt högst 120 dagar av den tid, under vilken tjänstemannen

innehade tjänst inom en och samma lönegrad, för tjänsteman tillhörande

reglerad befordringsgång finge beviljas för varje i befordringsgången

ingående lönegrad eller finge medgivas allenast för sammanlagt 120 dagar

under hela den tid befordringsgången omfattade. Telegrafstyrelsen har ansett

nödvändigt att viss inskränkning i här avsedd ledighet stadgas för

tjänstemän inom reglerad befordringsgång, antingen så, att ledighet mot

B-avdrag för angivna ändamål må åtnjutas under sammanlagt högst 120

dagar under den tid, som omfattas av den reglerade befordringsgången,

eller ock så, att dylik ledighet må åtnjutas först sedan tjänstemannen

uppnått visst antal anställningsår eller eventuellt genom en kombination

av dessa regler.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att inom tryckeribranschen sedan

gammalt är väl sörjt för de mot kollektivavtal anställda lärlingarnas yrkesutbildning,

bland annat genom skolan för bokhantverk samt för mera avancerade

arbetare och tjänstemän genom grafiska institutet, där en stor del

av kurserna bedrivas på dagtid. För lärlingar bestredes avgifter för sådana

kurser enligt kollektivavtal av arbetsgivaren, och lärlingen skulle under

lärotiden åtnjuta full lön. Det verkade därför enligt styrelsens mening i viss

mån stötande, att en tjänsteman i dylikt fall skulle förutom kostnaden för

kurser även ha att vidkännas fullt avdrag å lön. Styrelsen föreslår därför

att bestämmelserna uppmjukas så, att möjlighet beredes verksstyrelse att

medgiva tjänsteman, varom här är fråga, tjänstledighet med A- eller Bavdrag

vid studier, som bedrivas vid yrkesskola och som äro av betydelse

för verket.

Telegrafstyrelsen har framhållit, att aspiranter och extra tjänstemän till

stor del beordras till vid verket anordnade kurser. Det förefölle därför principiellt

oriktigt att betrakta deltagande i sådan kurs som tjänstledighet. Telegrafstyrelsen

håller således före, att tjänsteman, oavsett vilken avdragsgrupp

han tillhör, bör under tid för beordrat deltagande i utbildningskurs

vid verket vara berättigad till oavkortad lön. Liknande synpunkter ha framförts

av järnvägsstyrelsen.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

Vad särskilt angår den under punkt 9 a) upptagna tjänstledighetsorsaken

»utbildningskurs vid verket» vill lönenämnden — i anledning av uttalanden

av telegraf- och järnvägsstyrelserna — framhålla, att i den män tjänsteman,

tillhörande grupp 1 eller 2, beordras till dylik utbildningskurs, han givetvis

opaginerad Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

skall äga bibehålla de med tjänsten förenade avlöningsförmånerna (jfr

Kungl. Maj :ts beslut den 31 oktober 1947 angående avlöningsförmåner

in. in. till deltagare i av fångvårdsstyrelsen anordnade utbildningskurser).

Statskontoret och telegrafstyrelsen ha berört frågan, huru bestämmelsen

om rätt att under tjänstledighet för iakttagelser, studier in. in. bibehålla lön

med B-avdrag under 120 dagar under den tid tjänsteman tillhör en och samma

lönegrad skall tillämpas å tjänsteman, som vinner befordran inom en

reglerad befordringsgång. Erinras må, att enligt uttalande av 1945 års lönekommitté

i betänkande''II, s. 100, kommittén förutsatte, att då fråga uppkomme

att bevilja tjänstledighet för e. o. tjänsteman av nu angiven anledning

vederbörande myndighet skulle särskilt beakta, huruvida tjänstemannen

i tidigare anställning med tillämpning av samma eller motsvarande bestämmelse

åtnjutit lön vid tjänstledighet. Vore så fallet borde, i den mån

den sammanlagda tiden konnne att överstiga maximiantalet dagar, ny

tjänstledighet med rätt att åtnjuta lön med B-avdrag i allmänhet icke beviljas.

Lönenämnden vill för sin del ifrågasätta, huruvida icke föreskriften, att

förmånen endast skall få åtnjutas under 120 dagar i varje lönegrad, borde

kompletteras med en bestämmelse, att förmånen icke får tagas i anspråk

under mer än 120 dagar under en anställningsperiod om fem år. En dylik

begränsning av rätten att bibehålla lön med B-avdrag under vissa studier

in. in. synes lönenämnden rimlig även i fråga om befattningshavare, som

icke befinner sig i en viss befordringsgång.

Det i lantmäteristyrelsens skrivelse berörda spörsmålet om befogenhet för

verksstyrelse att medgiva tjänsteman, tillhörande grupp 1 eller 2, tjänstledighet

med A- eller B-avdrag vid studier, som bedrivas vid yrkesskola och

äro av betydelse för verket, bör enligt lönenämndens mening icke lösas genom

en allmän föreskrift i reglementet. Myndighet, som har behov därav,

torde böra hemställa om särskilt bemyndigande hos Kungl. Maj :t.

Gränsdragningen mellan i punkterna 5 och 9 avsedda ledigheter torde ha

skett så, att de fall, då ledigheten betingades av ett mera utpräglat statsintresse,

avsetts skola hänföras under den förra punkten, under det att den

senare punkten skulle behandla vissa fall av ledighet för enskilda angelägenheter

av särskilt kvalificerat slag. Då emellertid en sådan gränsdragning

— som hade motsvarighet i de tidigare gällande avlöningsbestämmelserna —

måste bliva ganska obestämd, ha bestämmelserna i enlighet med förslag av

statens lönenämnd ansetts böra sammanföras under en punkt. Härvid har

tjänstledighet för deltagande i utbildningskurs vid verket ansetts böra likställas

med iakttagelser, studier eller arbete av betydelse för verket. Kungl.

Maj :t har vidare ansetts böra kunna bemyndiga vederbörande myndighet

att pröva om oavkortad lön skall utgå vid tjänstledighet, som här avses;

fråga härom kan närmast uppkomma för de affärsdrivande verkens del.

Vad beträffar den i yttrandena berörda tjänstledighetsorsaken »utbildningskurs

vid verket» bör, såsom statens lönenämnd uttalat, tjänsteman,

som beordras till dylik utbildningskurs, givetvis äga bibehålla de med tjänsten

förenade avlöningsförmånerna. Sådan tjänsteman är nämligen icke att

betrakta såsom tjänstledig under tiden för utbildningen. Med hänsyn til!

den tvekan, som i vissa fall synes ha varit rådande i förevarande avseende,

har ansetts böra klart utsägas, att här avsedda bestämmelser gälla tjäns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

teman, som erhållit tjänstledighet för deltagande på egen begäran i utbildningskurs

vid verket.

En ändring i gällande bestämmelser har ansetts påkallad bland annat för

att reglera frågan om rätt för tjänsteman inom reglerad befordringsgång

att under tjänstledighet för iakttagelser, studier in. m. bibehålla lön med

B-avdrag under högst 120 dagar. Anledning synes icke föreligga att medgiva

sådan ledighet med B-avdrag i alltför stor utsträckning vare sig för tjänsteman,

som vinner befordran inom en reglerad befordringsgång, eller för annan

tjänsteman. 1 anslutning till statens lönenämnds förslag har ansetts

böra gälla, att B-avdragsledighet för ifrågavarande ändamål må beviljas

sammanlagt högst 120 dagar under loppet av fem på varandra följande kalenderår,

dock högst 120 dagar av den tid, under vilken tjänstemannen innehar

tjänst inom lönegrad med ett och samma ordningsnummer.

Det av lantmäteristyrelsen berörda spörsmålet om befogenhet för verksstyrelse

att medgiva tjänsteman i grupp 1 eller 2 tjänstledighet med A- eller

B-avdrag lör studier, som bedrivas vid yrkesskola och som äro av betydelse

för verket, bör, såsom statens lönenämnd uttalat, icke lösas genom en allmän

föreskrift i reglementet. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, efter

framställning från vederbörande myndighet, med stöd av bestämmelsen i

27 § 1 mom. andra stycket lämna sådant bemyndigande, om skäl därtill anses

föreligga.

6. Sjukdom in. m.

Beträffande punkt 6 a) andra stycket må framhållas, att däri allenast

avses vissa i tjänsten ådragna sjukdomar. Personalorganisationerna ha ansett,

att en uttrycklig bestämmelse borde meddelas om att Kungl. Maj :t

efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall äger medgiva oavkortad

lön vid tjänstledighet för annan sjukdom, som uppenbarligen föranletts

av förhållanden i tjänsten, såsom bristfälliga lokaler, dålig ventilation

eller dylikt. Kungl. Maj :t äger emellertid möjlighet därtill enligt 27 §

1 mom. reglementsförslaget — liksom enligt 24 § fjärde stycket Saar — varför

någon särskild bestämmelse i ämnet ej ansetts påkallad.

Punkt 6 b) har berörts i åtskilliga yttranden. Härom må nämnas följande.

Väg- och vatt enby ggnadsstgr elsen har anfört att, då någon gräns icke

satts för den tid varunder tjänsteman tillhörande grupp 3 finge åtnjuta lön

med A-avdrag, föreskrifterna ledde till skiftande resultat, exempelvis när

det gällde att avgöra huru länge en sjukskriven extra tjänsteman borde bibehållas

i sin anställning. Styrelsen har ifrågasatt, huruvida icke närmare

föreskrifter härom böra meddelas.

Försvarets fabriksstyrelse har ansett det mindre tillfredsställande, att en

extra tjänsteman eller aspirant kan komma att åtnjuta lön med A-avdrag

under obegränsad tid. I varje fall har styrelsen ansett den nuvarande bestämmelsen

olämplig, så länge friskintyg ej är obligatoriskt för anställning

såsom aspirant eller extra tjänsteman.

Generalpoststyrelsen har framhållit, att med nuvarande bestämmelser en

tjänsteman, som den 1 juli utan att tidigare under året ha varit sjukledig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

127

övergår från tjänst med 35 dagars semester till tjänst med 45 dagars semester,

vid sjukdom under andra halvåret äger åtnjuta oavkortad lön 10 dagar,

trots att semestern för året uppgår till endast 40 dagar. Skäligen borde han

enligt styrelsens mening erhålla oavkortad lön under 15 dagar.

Tjänstemännens centralorganisation har föreslagit, att antalet avdragsfria

sjukdagar skall reduceras med det antal semesterdagar, som tjänstemannen

åtnjuter eller skolat åtnjuta för hela det löpande kalenderåret.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har erinrat, att föreskriften under 31 §

1 punkt C b) innebär, att rätten till lön med A-avdrag för tjänsteman, tillhörande

grupp 3, icke är tidsbegränsad. I anslutning härtill ifrågasätter styrelsen,

huruvida icke föreskrift borde meddelas, huru länge sjukledig extra

tjänsteman bör bibehållas i sin anställning. Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

påtalade förhållandet har även föranlett uttalande av försvarets

fabriksstyrelse, som finner den obegränsade rätten till lön med A-avdrag

under sjukledighet direkt olämplig, så länge friskhetsintyg ej är obligatoriskt

för anställning såsom aspirant eller extra tjänsteman.

Extra tjänstemans rätt att bibehålla lön under sjukledighet har uppmärksammats

av 1947 års riksdags revisorer, som i sin berättelse, under § 47,

bland annat ifrågasatt, om icke förebringandet av läkarintyg angående hälsotillstånd

borde utgöra en förutsättning för uppflyttning till avdragsgrupp

3 beträffande vissa kategorier av extra tjänstemän, som avsåges i Saar. I

utlåtande den 17 januari 1948 över ifrågavarande paragraf av revisorernas

berättelse erinrade lönenämnden (civilförvaltningen), att genom kungörelsen

1935:460 meddelats föreskrifter, avseende allmänna civilförvaltningen,

om skyldighet i vissa fall att förete läkarintyg för vinnande av anställning

i statens tjänst. Utfärdandet av bestämmelserna ifråga syntes närmast ha

föranletts av rätten till sjukpension. Även rätten att uppbära lön under sjukledighet

eller att åtnjuta sjukvård på statsverkets bekostnad kunde enligt

lönenämndens mening motivera, att läkarintyg avfordrades en anställningssökande,

vare sig denne avsåges erhålla pensionsberättigande tjänst eller

icke. Här avsedda läkarintyg vore emellertid icke jämförliga med sådana

intyg, genom vilka sökande till speciella slag av tjänster på grund av särskilda

föreskrifter hade att styrka visst hälsotillstånd eller frihet från viss

sjukdom. Läkarintyg av förstnämnda art erbjöde sålunda i och för sig

ingen garanti mot att personer med mindre gott hälsotillstånd vunne anställning.

Under hänvisning till det anförda får lönenämnden föreslå, att frågan om

företeende av läkarintyg om hälsotillstånd såsom villkor för extra anställning,

som icke är av tillfällig natur, upptages till närmare övervägande.

Någon ändring i Saar synes emellertid icke påkallad. Icke heller torde det

vara lämpligt alt genom föreskrifter i Saar eller tilläggsbestämmelserna

betaga myndigheterna deras rätt att fritt pröva frågan, om och när uppsägning

av sjukledig extra tjänsteman bör ske. Vid denna prövning synas en

mångfald olika omständigheter höra beaktas, såsom anställningstidens

längd, sjukdomens art, ömmande omständigheter in. in.

Viss tvekan om innebörden av stadgandet under punkten 6 b) har kommit

till uttryck i yttrandena från generalpoststyrelsen och tjänstemännens

centralorganisation. Tveksamheten avser, huru många avdragsfria sjukdagar,

som tillkomma en tjänsteman, vilken under året övergått till tjänst

med längre semester än han haft rätt till i den tidigare tjänsten. Enligt

lönenämndens mening hör i dylikt fall antalet avdragsfria sjukdagar beräknas

med utgångspunkt från det antal semesterdagar, som enligt 34 § 1

inom. första stycket för kalenderår gäller i den högre tjänsten. Visserligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

kan med en dylik beräkningsgrund summan av antalet avdragsfria sjukdagar

och semesterdagar bli mindre än om den högre tjänsten innehafts

hela året, men å andra sidan kan den som uttagit hela antalet avdragsfria

sjukdagar före befordran till den högre tjänsten sammanlagt utfå mer än

55 avdragsfria ledighetsdagar under kalenderåret eller sålunda flera än

om han hela året innehaft den högre tjänsten.

I anslutning härtill vill Iönenämnden framhålla, att därest en tjänsteman

uppflyttas i grupp 3 under löpande kalenderår, antalet avdragsfria ledighetsdagar

bör bestämmas i proportion till huru lång tid av året tjänstemannen

tillhör grupp 3.

Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt försvarets fabriksstyrelse

berörda frågan om rätt till lön med A-avdrag utan särskild tidsbegränsning

för tjänsteman, tillhörande grupp 3, samt angående friskintyg för anställning

såsom aspirant eller extra tjänsteman synes, såsom statens lönenäinnd

uttalat, icke böra föranleda ändring i bestämmelserna i reglementet. Icke

heller synes lämpligt att genom föreskrifter i reglementet eller genom tilläggsbestämmelser

betaga myndigheterna deras rätt att fritt pröva frågan,

om och när uppsägning av sjukledig extra tjänsteman bör ske. Såsom statens

lönenämnd framhållit synas vid denna prövning en mångfald olika

omständigheter böra beaktas, såsom anställningstidens längd, sjukdomens

art, ömmande omständigheter in. in. Frågan om företeende av läkarintyg

om hälsotillståndet såsom villkor för extra anställning, som icke är av tillfällig

natur, synes emellertid böra upptagas till närmare övervägande; därvid

böra även beaktas de synpunkter på frågan, som kommittén för partiellt

arbetsföra uttalat i sitt nyligen avlämnade betänkande angående partiellt

arbetsföras anställning i allmän tjänst (SOU 1948: 11).

Med anledning av den tvekan, som kommit till uttryck rörande huru

många avdragsfria sjukdagar, som tillkomma en tjänsteman, vilken under

året övergått till tjänst med längre årssemester än han haft i den tidigare

tjänsten, må framhållas, att antalet avdragsfria sjukdagar i dylika fall efter

nämnda övergång bör, såsom statens lönenämnd uttalat, beräknas med utgångspunkt

från det antal semesterdagar, som gäller för den högre tjänsten,

i En dylik beräkningsgrund kan visserligen leda till att det sammanlagda

antalet avdragsfria sjukdagar och semesterdagar det kalenderår övergången

till den högre tjänsten sker blir olika, alltefter det sjukledigheten infaller

före eller efter tillträdandet av den högre tjänsten. Detta synes emellertid

icke böra föranleda ändring i de allmänna principerna om beräkningen av

antalet avdragsfria sjukdagar med hänsyn till semestertiden. Därest tjänsteman

under löpande kalenderår uppflyttats i grupp 3, bör antalet avdragsfria

ledighetsdagar bestämmas i proportion till den tid av året tjänstemannen

tillhör grupp 3.

För underlättande av tillämpningen av bestämmelserna om antalet avdragsfria

sjukledighetsdagar har synts lämpligt att i tabellen direkt angiva

högsta antalet avdragsfria sjukledighetsdagar, som må tillkomma tjänstemän

i respektive lönegrader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

9. Flyttning, för vilken ersättning för flyttningskostnad

utgår av statsmedel.

Järnvägsstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke under punkt 12 — enskild

angelägenhet av vikt — borde anmärkas att vid tjänstledighet för flyttning

i andra fall än i punkt 10 angives lön med B-avdrag må åtnjutas under högst

3 dagar och i övrigt lön med C-avdrag. Eljest kunde en befattningshavare,

som förflyttades på egen begäran, i vissa fall komma i åtnjutande av en

bättre förmån än en som tvångsförflyttades eller förflyttades i samband

med befordran. Tjänstledighet med B-avdrag under t. ex. 5 dagar ställde

sig nämligen förmånligare än tjänstledighet med oavkortad lön under 3

dagar och med C-avdrag under 2 dagar.

Statens lönenämnd har i anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört föreslagit,

att under punkt 10 i kolumnen för avdragsgrupp 3 efter orden »Cavdrag

i övrigt» tillägges »i den mån icke punkt 12 befinnes tillämplig».

Om för flyttning skulle erfordras längre tids ledighet än som avses i förevarande

punkt, bör den överskjutande tiden kunna behandlas enligt punkt

11. Någon uttrycklig föreskrift härom har emellertid icke ansetts erforderlig.

11. Enskild angelägenhet av vikt.

Riksräkenskapsverket har ansett frågan om huru lång tid myndigheterna

höra medgiva tjänstledighet för enskilda angelägenheter vara i behov av

författningsmässig reglering. Ämbetsverket har erinrat om att i tjänstereglementet

för krigsmakten vissa bestämmelser finnas meddelade angående

tjänstledighet av ifrågavarande art.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att med under punkt 12 angiven »enskild

angelägenhet av vikt» i varje fall tidigare avsetts familjeangelägenheter,

och under hänvisning till ett kammarrättsutslag (årsboken 1946 ref.

15) anfört, att bestämmelsen skulle vinna i tydlighet om den ändrades till

»familjeangelägenhet av vikt».

Rikets allmänna kartverk har framhållit, att en »enskild angelägenhet»,

som på grund av tidsförhållandena borde hänföras till »enskild angelägenhet

av vikt», är det icke sällan förekommande förhållandet, att kvinnlig

tjänsteman blir urståndsatt att tjänstgöra, då minderårigt barn eljest skulle

bli utan vård. Detta inträffade ej sällan genom att hemhjälp icke kunde erhållas

och — såsom ofta hände på helgdagsaftnar eller vid sjukdom av

mera epidemisk karaktär — barnkrubba eller barnträdgård vore stängd.

Kartverket har ansett tveksamt om B-avdrag kunnat tillämpas, ehuru sjukdom

i hemmet icke varit orsak till frånvaron.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

I anslutning till vad rikets allmänna kartverk anfört beträffande innebörden

av uttrycket »enskild angelägenhet av vikt» vill lönenämnden framhålla,

att det vill synas som om det uttalande angående sagda uttrycks innebörd

som på sin tid gjordes av 1936 års lönekommitté och som i visst avseende

kompletterades av 1945 års lönekommitté, medfört en alltför snäv tilllämpning

av detta stadgande i praxis. Såsom framgår av det av skolöverstyrelsen

åberopade kammarrättsutslaget har exempelvis avläggande av undervisningsprov

av kammarrätten ansetts icke utgöra enskild angelägenhet av

vikt för lärare. Statens lönenämnd, som icke delar kammarrättens uppfattning,

finner önskvärt, att genom uttalande i specialmotivering till det nya

reglementet dels klargöres, att 1936 års lönekommittés uttalande icke längre

är avsett att tjäna till ledning vid stadgandets tillämpning, dels angivas vissa

t) liihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 225.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

kungl. Maj.ts proposition nr 225.

riktlinjer för stadgandets tillämpning i fortsättningen, varvid det av kartverket

behandlade fallet (tillfälligt behov av ledighet för vård av barn i

hemmet o. d.) även bör beaktas.

Såsom av yttrandena framgår ha olika meningar kommit till uttryck beträffande

innebörden av begreppet »enskild angelägenhet av vikt». Under

det att skolöverstyrelsen ansett, att med ifrågavarande begrepp endast avses

familjeangelägenheter och att bestämmelsen skulle vinna i tydlighet om

den ändrades till »familjeangelägenhet av vikt», har statens lönenämnd ansett

att det uttalande angående innebörden av sagda begrepp, som på sin

tid gjordes av 1936 års lönekommitté och som i visst avseende kompletterades

av 1945 års lönekommitté, medfört en alltför snäv tillämpning av

detta stadgande i praxis. Att författningsmässigt reglera tillämpningen av

ifrågavarande ledighet i vidare mån än att bestämma det högsta antal dagar

av ett och samma kalenderår, varunder lön med B-avdrag må åtnjutas,

synes icke möjligt. Vid beviljande av tjänstledighet för enskilda angelägenheter

synas nämligen en mångfald olika omständigheter böra beaktas, för

vilka bestämda regler icke kunna meddelas. Vederbörande myndighet synes

därför böra äga att med hänsyn till samtliga i det särskilda fallet föreliggande

omständigheter bedöma, huruvida enskild angelägenhet av vikt

föreligger. Vissa typfall må emellertid nämnas. Sålunda bör otvivelaktigt

såsom enskild angelägenhet av vikt betecknas viktigare familjeangelägenheter

inom egen eller nära anhörigs familj, såsom barndop, bröllop eller

begravning, allvarliga sjukdomsfall inom egen familj eller inom den närmaste

släktkretsen, bouppteckning, boutredning eller arvskifte efter nära anhörig.

Såsom viktigare familjeangelägenhet synes även böra anses hustrus barnsbörd,

då mannens närvaro i hemmet exempelvis kan erfordras för att taga

hand om minderåriga barn. Vidare synes såsom viktigare familjeangelägenhet

böra anses hastigt påkommet behov av ledighet för vård av barn i hemmet,

då sådan vård icke kan anordnas på annat sätt. Såsom enskild angelägenhet

av vikt bör vidare kunna anses verkställande av flyttning, i den mån

ledigheten härför icke innefattas i punkten 9, tentamen, examen eller avläggande

av undervisningsprov, fullgörande av vittnesplikt, i den mån inställelsen

inför domstol ej är att hänföra till tjänstgöring, ävensom annan

jämförbar personlig angelägenhet.

Beträffande de särskilda bestämmelserna må följande framhållas.

Försvaret.

Bestämmelsen i 2 § 2 mom. sista stycket Saar har, då den endast synes

vara av betydelse i samband med tjänstledighet, ansetts böra intagas i 1

punkten a) första stycket av de i denna paragraf för försvaret meddelade

särskilda bestämmelserna.

Enligt Saar gäller, att beställningshavare skall vidkännas B-avdrag för

tid, under vilken han undergår arreststraff med förbud att tjänstgöra, dock

att innehållet belopp skall till beställningshavaren utbetalas, om undergånget

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225

131

dylikt straff prövas icke böra räknas beställningshavaren till last. I förslaget

till definitivt reglemente har motsvarande bestämmelse gjorts tillämplig

även på civil tjänsteman vid försvaret. Den nya bestämmelsen gäller vidare

arreststraff över huvud taget. Slutligen ha ändrade bestämmelser meddelats

om huru med innehållet belopp skall förfaras i olika fall. Ifrågavarande

ändringar sammanhänga med den ändrade krigslagstiftning, varom förslag

framlagts för innevarande års riksdag. Härom må nämnas följande.

I proposition nr 144 till innevarande års riksdag har föreslagits ny strafflagstiftning

för krigsmakten. Sagda proposition upptager bl. a. förslag till

lag om disciplinstraff för krigsmän. Enligt förslag till lag om ändring i

strafflagen hänföras till krigsmän förutom militär personal de som eljest

äro anställda vid krigsmakten i den mån Konungen med hänsyn till behovet

av befälsföring och övriga tjänstgöringsförhållanden så förordnar. Även vid

försvaret anställda civila tjänstemän kunna sålunda hänföras till krigsmän

och därigenom enligt lagen om disciplinstraff bliva ålagda arreststraff.

I propositionen har föreslagits slopande av nuvarande olika arreststraff

och införande av endast en strafform för arrest. Arrestanten skall deltaga i

tjänstgöring i den mån strafftiden överstiger tio dagar; i övrigt verkställes

arrest utan tjänstgöring, där ej i straffbeslutet på grund av tjänstens krav

eller eljest föreliggande särskilda skäl annorlunda förordnats, dock att där

arrest utan tjänstgöring finnes medföra fara för arrestantens hälsa, han skall

under hela strafftiden eller vad därav återstår deltaga i tjänstgöring. Vidare

har föreslagits att den, som åtnjuter avlöning från krigsmakten, under hela

strafftiden skall vidkännas löneavdrag med belopp, som är angivet i gällande

avlöningsf öreskrifter.

Förslaget till lag om disciplinstraff för krigsmän upptager detaljerade

bestämmelser om hur med belopp, som innehållits vid undergående av arreststraff,

skall förfaras då tjänsteman med ändring av därom meddelat

beslut dömes till arrest på kortare tid eller till annat straff eller påföljd eller

befrias från ansvar i målet.

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

Skolöverstyrelsen har anfört, att bestämmelserna om löneavdrag vid tjänstledighet

bland annat innebära, att till rektor eller annan redogörare överflyttats

befogenheten att bestämma om B-avdrag vid tjänstledighet för iakttagelser,

studier eller arbete av betydelse för undervisningsväsendet, vilken

prövning tidigare tillkommit Kungl. Maj :t. Detta vore enligt överstyrelsens

mening icke lämpligt. För vinnande av enhetlig bedömning föreslår styrelsen,

alt prövningen förlägges till skolöverstyrelsen eller beträffande de

högre tekniska läroverken och konstfackskolan överstyrelsen för yrkesutbildning

och beträffande navigationsskolorna kommerskollegium. Redan tidigare

hade rektor haft att bestämma om B-avdrag vid tjänstledighet för studier

för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne. Skolöverstyrelsen

har ansett lämpligt, att beslutanderätten i dessa fall bibehålies hos rektor.

Vidare har överstyrelsen ansetts höra äga rätt medgiva lärare tjänstledighet

med B-avdrag för avläggande av undervisningsprov.

Statens lönenämnd har i anledning härav framhållit, att den myndighet,

som beviljar tjänstledigheten, lämpligen hör besluta vilket avdrag, som skall

tillämpas under densamma, i den mån ej beslutanderätten i detta hänseende

förbehållits Kungl. Maj:t eller annan myndighet.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

I förevarande för läroverk m. fl. läroanstalter meddelade särskilda bestämmelser

ha intagits de i 2 kap. 3 § 3 punkten Ars för de högre kommunala

skolorna och i 3 kap. 3 § 2 punkten a) och b) Ars för sinnesslöskolorna

och epileptikerskolorna meddelade särskilda bestämmelserna. Med

viss av de skiljaktiga förhållandena betingad avvikelse från vad under I,

punkten 5 föreslagits har vidare för lärare tillhörande grupp 3 vid tjänstledighet

för iakttagelser, studier eller arbete, som på ett påtagligt sätt kunna

tjäna undervisningsväsendets intressen, ansetts böra gälla, att tjänstledighet

med B-avdrag må beviljas sammanlagt högst 360 dagar under loppet av

tio på varandra följande kalenderår, dock högst 180 dagar av den tid under

vilken tjänstemannen innehar tjänst inom lönegrad med ett och samma ordningsnummer.

Vidare ha vissa smärre jämkningar vidtagits i bestämmelserna

om löneavdrag under ferier och om lön för tid, under vilken undervisningen

vid vederbörande läroanstalt blivit till följd av smittsam sjukdom

inställd och läraren av sådan anledning hindrats tjänstgöra; beträffande

dessa jämkningar torde få hänvisas till författningstexten.

Beträffande den av skolöverstyrelsen berörda frågan om befogenheten att

bestämma om B-avdrag vid tjänstledighet för iakttagelser, studier m. m.

bör, såsom statens lönenämnd uttalat, den myndighet som beviljar tjänstledigheten

besluta vilket avdrag, som skall tillämpas under ledigheten, i

den mån beslutanderätten i detta hänseende ej förbehållits Kungl. Maj :t

eller annan myndighet. I fråga om rätt för tjänsteman tillhörande grupp 3

att vid ledighet för iakttagelser, studier in. m. bibehålla oavkortad lön har

Kungl. Maj :t ansetts böra äga befogenhet att, om så finnes lämpligt, överlåta

beslutanderätten till vederbörande myndighet.

Vad slutligen beträffar det av skolöverstyrelsen berörda spörsmålet om

tjänstledighet med B-avdrag åt lärare för avläggande av undervisningsprov

må erinras om att sådan ledighet, enligt vad under I, punkten It anförts,

bör betraktas som enskild angelägenhet av vikt.

Lots- och fyrstaten.

Lotsstyrelsen har framhållit, att semesterns längd för fyrskeppspersonalen

är beroende av den tid under kalenderåret fyrskeppet är påmönstrat.

Mot stadgandena härom, så som de utformats i det under innevarande budgetår

gällande reglementet, korrespondera emellertid icke bestämmelserna

om antalet avdragsfria sjukdagar. För undanröjande av den bristande överensstämmelsen

borde för sådan å fyrskepp anställd tjänsteman, som tillhör

grupp 3 vid början av tjänstledigheten, antalet sjukdagar med oavkortad

lön bestämmas enligt följande sammanställning.

Tjänsteman, för vilken årssemestern Antal dagar, varunder oavkortad lön

omfattar må utgå

mindre än 40 dagar 25 dagar

40 dagar men ej 50 dagar 20 »

50 dagar eller mera 10 »

Statens lönenämnd har beträffande berörda förslag anfört följande.

Lotsstyrelsens förslag angående antalet avdragsfria sjukdagar för fyrskeppspersonalen

skulle för vissa fall innebära en väsentlig ökning av an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

talet sådana dagar. Någon motivering härför har icke anförts. Enligt lönenämndens

mening bör för här ifrågavarande personal antalet avdragsfria

sjukdagar utgöra 55 dagar, minskat med det antal semesterdagar vederbörande

är berättigad till enligt den särskilda bestämmelsen för lots- och fyrstaten

under 34 §, dock minst 10 avdragsfria sjukdagar. Lönenämnden vill

emellertid ifrågasätta, om icke såväl här förevarande föreskrift som nyssnämnda

föreskrift under 34 § borde ersättas av en hänvisning till av Kungl.

Maj :t utfärdade bestämmelser, vilka i så fall skulle intagas i tilläggsbestämmelserna.

I anslutning till vad statens lönenämnd föreslagit ha vissa jämkningar

ansetts böra ske i bestämmelserna om antalet avdragsfria sjukdagar för å

fyrskepp anställd ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman ävensom sådan

annan å fyrskepp anställd tjänsteman, som vid tjänstledighetens början

tillhör grupp 3. Enligt reglementsförslaget äger nu nämnd tjänsteman vid

tjänstledighet, som avses under I, punkt 6 b), åtnjuta oavkortad lön under

högst det antal dagar av ett och samma kalenderår, varmed hans antal

semesterdagar understiger 55, dock under minst 10 och högst 25 dagar. Tillräckliga

skäl att överflytta ifrågavarande bestämmelser till tilläggsbestämmelserna

ha icke ansetts föreligga.

Statens affärsdrivande verk.

Enligt 31 § Saar äger, utan hinder av vad under I sägs i punkt 9 b), till

grupp 3 hörande tjänsteman vid postverket, telegrafverket eller statens

järnvägar uppbära oavkortad lön under tjänstledighet för studier i utlandet,

vilka av vederbörande verksstyrelse prövas vara erforderliga för den

fackliga utbildningen. Telegrafstyrelsen och statens lönenämnd ha framhållit,

att ifrågavarande särskilda bestämmelse bör omfatta även de fall, som

avses under I, punkt 5.

I anslutning till det i det föregående berörda sammanförandet av punkterna

5 och 9 under I har på sätt telegrafstyrelsen och statens lönenämnd

förordat här ifrågavarande stadgande ansetts böra omfatta även tjänstledighet

för studier i utlandet, vilka av vederbörande verksstyrelse prövas

vara av betydelse för verket; bestämmelsen har ansetts böra gälla för de

affärsdrivande verken. I

I detta sammanhang må beröras vissa fall där tvekan varit rådande om

tillämpning av bestämmelserna om tjänstledighet m. in.

Frågan, huruvida söndag som infaller mellan två ledighetsperioder —

två perioder av tjänstledighet eller av semester och tjänstledighet — skall

inräknas i endera ledigheten, har berörts av försvarets civilförvaltning och

kontrollstyrelsen, vilka funnit önskvärt, att klarläggande bestämmelser meddelas

i ämnet. Statens lönenämnd bär härom uttalat följande.

Det synes knappast möjligt att genom allmänna bestämmelser reglera

frågan om inräknande i ledighetslid av sön- och helgdagar, som infalla

mellan två ledighetsperioder, eftersom omständigheterna kunna variera i

hög grad. För det fall, att anledningen till ledigheten är helt olika under

opaginerad Kontrollera mot PDF

134

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

de två ledighetsperioderna, synes emellertid hinder icke böra möta för vederbörande

myndighet att bevilja ledighet för dessa perioder utan inräknande

av den mellanliggande söndagen. Såsom exempel å ett dylikt fall

må nämnas, att tjänsteman som åtnjutit semester till och med lördag i en

viss vecka och som blir i behov av tjänstledighet för enskild angelägenhet

av vikt under måndagen i den närmast följande veckan, bör få åtnjuta full

lön för den mellanliggande söndagen.

Såsom lönenämnden anfört, äro de närmare omständigheterna i skilda

fall så olika, att det knappast är möjligt att i avlöningsreglementet reglera

frågan på vad sätt sön- och helgdagar skola behandlas, då de infalla mellan

olika ledighetsperioder. Vederbörande myndighet bör vara oförhindrad att

i fall, då ledighetsanledningen uppenbarligen är både formellt och reellt

sett helt olika under två ledighetsperioder, bevilja ledigheterna utan att i

endera av dem inräkna mellanliggande dagar.

Beträffande de bestämmelser, enligt vilka tjänstledighet med viss löneförmån

må åtnjutas under ett begränsat antal dagar, har generalpoststyrelsen

uttalat tvekan, huruvida av berörda dagantal en hel dag eller endast

en del av dag konsumeras för varje dags partiell tjänstledighet för

ändamålet. En av de frågor styrelsen berört är, om en hel avdragsfri sjukdag

skall anses konsumerad för varje dag, å vilken partiell sjukledighet åtnjutes

a) för den som i övrigt tjänstgör i vanlig ordning, b) för den som har

partiell tjänstledighet för enskild angelägenhet, vilken fortgår jämte den

partiella sjukledigheten. En annan fråga avser, huruvida av 120 dagars medgiven

B-avdragsIedighet för studier en dag skall anses konsumerad för varje

dag, å vilken åtnjutes partiell tjänstledighet för detta ändamål. Statens lönenämnd

har framhållit att, även om vissa skäl talade för att endast en

halv dag skulle konsumeras vid halvtidsledighet, en sådan tolkning icke

vunnit godkännande i praxis. Vid utformandet av förslaget till definitivt

reglemente har befunnits, att dylika detaljfrågor icke lämpligen kunna regleras

i själva reglementet utan böra, i den mån så erfordras, behandlas i tilläggsbestämmelserna.

I princip böra de bestämmelser, enligt vilka tjänstledighet

med viss löneförmån må åtnjutas ett begränsat antal dagar, så förstås,

att ledighet med dylik löneförmån får åtnjutas å detta antal dagar och att

sålunda sistnämnda antal dagar ej får bliva större vid partiell tjänstledighet

än vid hel tjänstledighet. Om bestämmelserna icke skulle tillämpas på angivna

sätt, skulle heltidsanställd tjänsteman, som erhållit deltidsarbete genom

partiell tjänstledighet för enskilda angelägenheter, vid sjukledighet erhålla

halv oavkortad lön — hel lön med halvt C-avdrag — dubbelt så lång

tid som deltidsanställd tjänsteman, och härför kunna skäl ej anses föreligga.

Beträffande de liknande frågor, som uppkomma i semesterhänseende,

hänvisas till vad därom anföres under 29 § 2 mom. d).

I detta sammanhang må slutligen beröras frågan, i vad mån beviljad

ledighet av viss typ bör kunna utbytas mot ledighet av annan typ. Vad angår

förhållandet mellan sjukledighet och semester har 1936 års lönekommitté

uttalat, att hinder icke borde möta för en tjänsteman, som så önskade, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

i sin semester inräkna tid för sjukledighet; uttalandet synes innebära, att

tjänstemannen skall kunna erhålla sjukledigheten omrubricerad som semester

och, om han därunder vidkänts löneavdrag, få till sig utbetalat det

avdragna beloppet. Vidare har 1945 års lönekommitté anfört, att tjänsteman,

som styrker att han drabbats av sjukdom under semestertiden, äger rätt

att erhålla sjukledighet för den tid sjukdomen varar. Riksräkenskapsverket

har ansett tvekan råda, huruvida myndighet i sådant fall, där tjänstledighet

beviljats för enskilda angelägenheter, sedermera äger vid styrkt sjukdom

utbyta nämnda slags ledighet mot tjänstledighet för sjukdom. Ämbetsverket

har föreslagit, att myndigheterna skulle tillerkännas rätt att i

undantagsfall, då särskilda skäl talade därför, medgiva sådant utbyte. Vid

prövningen av dylik fråga borde hänsyn tagas till tjänstledighetens omfattning,

anledningen till densamma, sjukdomens art in. fl. omständigheter. I

anledning av riksräkenskapsverkets berörda förslag har statens lönenämnd

uttalat, att lönenämnden för sin del anser, att myndigheten äger utan särskilt

medgivande besluta om här avsett utbyte. Vid utarbetandet av förslaget

till definitivt reglemente har särskild föreskrift i ämnet ej ansetts

böra intagas i reglementet. Såsom statens lönenämnd anfört, äger myndighet

att utan särskilt medgivande besluta om utbyte av beviljad tjänstledighet

för enskilda angelägenheter mot tjänstledighet för sjukdom, då skäl

därtill föreligga; vid bedömande av frågan, huruvida utbyte skäligen bör

medgivas, synas sådana synpunkter, som riksräkenskapsverket angivit, kunna

tjäna som vägledning.

3 kap. Semester, däremot svarande annan ledighet och

semesterersättning.

29 §.

Semester och däremot svarande annan ledighet.

/ mom. Genom Saar skedde ingen ändring i den sedan gammalt för

statstjänstemän tillämpade ordningen med löpande kalenderår såsom kvalifikationsår

för samma års semester. Vidare bibehölls det tidigare gällande

bruttosemestersystemet, vilket innebar att under semestertiden infallande

sön- och helgdagar inräknades i semestern. 1945 års lönekommitté uttalade

emellertid i sistnämnda fråga, att semester icke borde meddelas på ett sådant

sätt, att den började eller slutade på tjänstefri sön- eller helgdag.

Beträffande frågan om en övergång till ett system med nettosemester uttalades

i proposition 1947: 281 (s. 143) följande.

Ehuru åtskilliga skäl kunde anföras för att övergå till ett sådant system,

att semestern — på sätt enligt semesterlagen vore fallet — beräknades

efter visst antal tjänstgöringsdagar, kunde icke i detta sammanhang förordas

avsteg från lönekommitténs förslag, enligt vilket under semestertiden

infallande sön- och helgdagar inräknades i semestern. Dock förordades,

att denna fråga underkastades förnyad prövning i samband med den

föreslagna utredningen angående arbete på obekväm arbetstid. Att av den
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

na grund hänföra semesterbestämmelserna till dem, beträffande vilka

tjänstemännen skulle vara skyldiga underkasta sig ändring, syntes emellertid

icke böra ifrågakomma.

Vad sålunda anförts föranledde icke något uttalande av riksdagen.

I fråga om semester genomfördes — i analogi med vad som skedde beträffande

andra sociala förmåner — den ordningen, att aspirant eller extra

tjänsteman, som kunde räkna tre års statsanställning eller vad därmed

likställdes, erhöll rätt till samma förmåner som extra ordinarie eller ordinarie

tjänsteman. Den för aspirant och extra tjänsteman med kortare anställningstid

tillämpliga semestern höjdes från 15 till 20 dagar, vilket alltså kom

att utgöra minimiårssemestern för lönegradsplacerad personal. Sistnämnda

höjning föranleddes bland annat av semesterlagens bestämmelser om förlängd

semester för ungdom och vissa andra grupper. Det för aspiranter och extra

tjänstemän förut gällande kravet på 180 dagars tjänstgöring för vinnande

av semesterrätt bortföll med hänsyn till att i 1945 års semesterlag den enligt

tidigare semesterlagstiftning gällande motsvarande karenstidsbestämmelsen

slopats. I samband härmed infördes rätt till semesterersättning för

aspiranter och extra tjänstemän. En närmare redogörelse för motiven till

införande av sistnämnda förmån och för dess konstruktion lämnas under

nästfoljande paragraf, i vilken stadgandet angående semesterersättning

upptagits.

Den enligt tidigare bestämmelser gällande rätten att utfå felande semesterdagar

under första kvartalet nästpåfoljande år, där på grund av

tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat uttagas under kvalifikationsåret,

utsträcktes — i anslutning till under ett flertal år i särskild ordning

lämnade medgivanden — att omfatta tiden intill utgången av maj

månad.

I yttrandena ha berörts vissa hithörande frågor.

Pensionsstyrelsen och rikets allmänna kartverk ha förordat, att semester

skall beräknas efter antalet tjänstgöringsdagar (nettosemester). Statens

lönenämnd har emellertid, under åberopande av vad som tidigare förekommit,

icke ansett sig nu böra ifrågasätta någon ändring i systemet för

semesterns beräknande.

Personalorganisationerna ha erinrat om 1945 års lönekommittés uttalande,

att semester icke bör meddelas på sådant sätt, att den börjar eller

slutar på tjänstefri sön- eller helgdag. Organisationerna ha ansett, att föreskrift

av sagda innebörd bör införas i avlöningsreglementet. Statens lönenämnd

har icke funnit påkallat, att avlöningsreglementet belastas med

föreskrift av ovan angivet slag. Enligt lönenämndens mening borde det vara

tillfyllest, om 1945 års lönekommittés uttalande upprepades i specialmotiveringen

till semesterbestämmelserna.

Rikets allmänna kartverk har ansett en tendens föreligga att — där fråga

är om enstaka semesterdagar eller kortare semesterperioder — undvika uttagande

av semester under lördagar, då kortare arbetstid råder. Enligt

kartverkets mening borde införas en begränsande föreskrift av innehåll,

att viss minsta del av semestern skulle uttagas eller tilldelas å lördag. Kartverket

har vidare ansett olämpligt, att semester skall kunna åtnjutas under

del av dag. Förbud borde gälla mot en dylik uppdelning av semester och

opaginerad Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 225-

vidare borde meddelas en föreskrift, att viss del av semestern (förslagsvis

7S) skulle uttagas i en följd eller uppdelas på högst två semesterperioder. En

föreskrift av sistnämnda innebörd hade intagits i kartverkets arbetsordning.

Personalorganisationerna ha vidare riktat erinringar mot formuleringen

av det för närvarande gällande villkoret för rätt att uttaga semester under

nästpåfoljande år. Enligt organisationerna hade uttrycket »på grund av

tjänstgöringsförhållandena» i vissa fall tolkats alltför snävt, vilket lett till

att befattningshavare, som på grund av sjukdom eller annan ledighet icke

kunnat uttaga sin semester under det år, på vilket den belöpte, icke

medgivits uttaga den under nästpåf oljande år. De citerade orden borde enligt

organisationerna utgå. Statens lönenämnd har ifrågasatt, om icke

med bibehållande av nämnda uttryck — borde intagas föreskrift, som ger

myndighet möjlighet att godtaga även andra giltiga skäl för uppskjutande

av semester. Lönenämnden har i detta sammanhang på förekommen anledning

ifrågasatt, om icke Kungl. Maj :t borde äga möjlighet att efter prövning

av omständigheterna medgiva att föregående års semester må uttagas''jämväl

efter den 31 maj nästpåf oljande år.

I förslaget till definitivt avlöningsreglemente ha under förevarande moment

till en början — med endast viss redaktionell ändring — upptagits de

i 34 § 1 mom. Saar meddelade bestämmelserna angående årssemesterns omfattning.

Utgångspunkten har härvid varit, att övergång till ett nettosemestersystem

icke heller i nuvarande sammanhang lämpligen synes böra ske.

Semester bör, i enlighet med vad som förutsattes vid 1947 års lönereglering,

icke meddelas på sådant sätt, att den börjar eller slutar på tjänstefri

sön- eller helgdag; någon särskild föreskrift härom synes emellertid icke

böra meddelas i avlöningsreglementet. Att å andra sidan under semestertid

infallande sön- och helgdagar skola inräknas i semestern, framgår uttryckligen

av bestämmelse i 2 mom. d). Vad angår frågan, huruvida tjänstefria

dagar, vilka infalla mellan perioder av semester och tjänstledighet, skola

inräknas eller icke inräknas i ledighetstid, hänvisas till vad därom anförts

under 28 §.

Anledning har icke ansetts föreligga att i avlöningsreglementet intaga

sådana föreskrifter i fråga om semesters åtnjutande, som föreslagits av

rikets allmänna kartverk. Frågor av denna art synas med stöd av redan

gällande bestämmelse om att semester skall erhållas å tid, som prövas lämplig

med hänsyn till göromålens behöriga gång, kunna regleras av vederbörande

myndighet i samband med beslut om semesters medgivande.

På sätt av lönenämnden förordats har i momentets andra stycke intagits

en kompletterande föreskrift, som ger vederbörande myndighet möjlighet

medgiva uttagande av semester under tiden 1 januari—31 maj nästpåföljande

år jämväl där andra giltiga skäl än tjänstgöringsförhållandena hindrat

dess uttagande under det kalenderår semestern avser. Det har däremot

icke ansetts motiverat att öppna möjlighet att erhålla semester efter utgången

av maj månad i andra fall än där detta är möjligt redan enligt gällande

bestämmelser (för tjänstemän stationerade å kallort eller utom Europa

samt för provinsialläkare och distriktsveterinärer). Erinras må om 1945

års lönekommittés uttalande (betänkande II, s. 84) att det är vederbörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

myndighets skyldighet att tillse, att tjänsteman såvitt möjligt inom föreskriven

tid får uttaga sin semester. Det bör förutsättas, att möjlighet finnes

att erhålla semester inom den nu medgivna tidsramen och att ytterligare

avsteg från huvudregeln — att semester skall utgå under det kalenderår, på

vilket den belöper — icke äro erforderliga ur denna synpunkt. Icke heller

synes det vara motiverat att medgiva andra än ovannämnda tjänstemän

möjlighet att på egen begäran utfå semester vid senare tidpunkt än som

nu är medgiven.

Övriga i momentet intagna stadganden ha utan saklig ändring överförts

från Saar.

Vid 1947 års lönereglering har uppmärksammats att naturhinder eller hinder

av liknande slag i vissa fall kan föranleda, att tjänsteman icke kan begiva

sig från tjänstgöringsplatsen å dag, då honom beviljad semester skall

börja. På grund av tjänstgöringsplatsens beskaffenhet kunde det härvid

framstå som obilligt för tjänstemannen, att den tid, som han nödgades kvarstanna

å tjänstgöringsorten, räknades som semestertid; om i sådant fall

tjänstemannen ställt sig till förfogande för tjänstgöring, borde den semesterbeviljande

myndigheten omlägga tjänstemannens semester så, att ifrågavarande

tid icke inrymdes i semestern, och detta borde ske också i de

fail, då på grund av semestern särskild vikarie beordrats, så att i dylikt fall

en tillfällig dubblering av tjänsten tillätes. Om naturhinder eller hinder av

liknande slag föranlett, att tjänsteman först efter semesterns slut kunnat inställa

sig på tjänstgöringsplatsen, borde han anses ha inställt sig inom

föreskriven tid, under förutsättning att det icke kunde anses att tjänstemannen

själv vållat att han blivit utsatt för ifrågavarande hinder.

Beträffande frågan om ersättning av statsmedel för resor i samband med

semester eller om fri resa i sådant sammanhang hänvisas till 33 §.

2 mom. I detta moment ha sammanförts bestämmelser, genom vilka semesterrätten

närmare regleras för vissa specialfall. Beträffande bestämmelserna,

som fördelats på punkterna a)—d), må i anslutning till de särskilda

punkterna nämnas följande.

a) I fråga om sättet för beräknande av semester i fall, då tjänsteman

innehar olika i reglementet avsedda tjänster under ett och samma kalenderår

eller innehar sådan tjänst under endast en del av året, inneburo de i

Saar meddelade bestämmelserna i vissa hänseenden en mera uttömmande

reglering än som tidigare förekommit. Till följd av sättet för bestämmande

av de sociala förmånerna för aspiranter och extra tjänstemän blevo vidare

bestämmelser erforderliga för att reglera semesterberäkningen för fall,

då tjänsteman under kalenderåret erhållit ändrad semesterrätt genom övergång

till avdragsgrupp 3. Någon ändring gjordes ej i den tidigare gällande

regeln om att, där vid beräkning av semestern brutet dagantal uppkom,

avrundning skulle ske till närmast högre dagantal.

Vissa myndigheter ha i sina yttranden gjort erinringar mot verkningarna

av avrundningsregeln.

opaginerad Kontrollera mot PDF

139

Kungi. \lcij:ts proposition nr 225.

Pensionsstyrelsen, telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen ha påpekat,

att avrundningsregeln leder till att en extra tjänsteman, som vinner anställning

den 1 juli visst år, blir berättigad till semester i It dagar trots att hans

semester för helt år är 20 dagar. Pensionsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

ha ansett, att bestämmelserna om semesterrätt i dylika fall lämpligen borde

beräknas i förhållande till antalet »anställningsmånader». Telegrafstyrelsen

har däremot ansett lämpligt, att beräkningen sker genom jämförelse mellan

å ena sidan antalet anställningsdagar under året och å andra sidan 365,

men föreslagit sådan ändring, att avrundning alltid sker till närmaste

(högre eller lägre) hela dagantal. Medicinalstyrelsen har ifrågasatt, huruvida

icke för aspirant och extra tjänsteman borde inrymmas någon bestämmelse

om kvalifikationstid för rätt till semester. Styrelsen har ansett de nuvarande

bestämmelserna vid mycket kortvariga anställningar leda till en

föga motiverad rätt till semester (semesterersättning). Statens lönenämnd

har anslutit sig till telegrafstyrelsens förslag. Lönenämnden har därvid erinrat,

att genom en dylik ändring av avrundningsregeln även skulle förhindras,

att den som innehaft aspirant- eller extra anställning endast några få

dagar skulle därpå grunda rätt till en semesterdag eller semesterersättning

härför. Rätt till en dags semester skulle, om årssemestern utgjorde 20 dagar,

inträda först efter 10 dagars anställning.

En ändring av avrundningsregeln på av telegrafstyrelsen och lönenämnden

föreslaget sätt har synts böra genomföras, varvid samtidigt ansetts böra

meddelas uttrycklig föreskrift om att rätt till semester icke föreligger, där

den beräknade semestertiden uppgår till mindre än en halv dag.

b) I 34 § 3 mom. Saar meddelas en bestämmelse varigenom semesterrätten

regleras vid övergång till i reglementet avsedd tjänst från däri ej avsedd

statlig eller jämförlig icke-statlig anställning. Denna bestämmelse, som i

viss mån anslöt sig till en motsvarande bestämmelse i semesterlagen, innefattade

rätt för vederbörande att, om övergången mellan anställningarna ej

skett vid kalenderårets ingång, i den nya anställningen åtnjuta jämväl i den

tidigare intjänt men icke åtnjuten semester, därvid dock i den nya anställningen

semestern fick utgå med högst det antal dagar, vartill årssemestern

uppgick i denna anställning.

I yttrandena ha följande synpunkter framlagts med avseende å nämnda

stadgande.

Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

ha funnit bestämmelsen böra förtydligas. Vattenfallsstyrelsen har

därvid ansett föreskriften, att den sammanlagda semestern för kalenderåret

icke får bli längre än om berörda övergång skett vid kalenderårets ingång,

skäligen böra gälla även för de tjänstemän, som före övergången redan åtnjutit

i den föregående anställningen intjänt semester. Statens lönenämnd

har funnit bestämmelserna böra ändras så, att vid här avsedd övergång den

sammanlagda semestern under det kalenderår, då övergången sker, icke blir

längre än den semester, som för helt kalenderår tillkommer vederbörande i

den nya tjänsten. Lönenämnden har samtidigt framhållit, att i den sammanlagda

semestern givetvis skola inräknas sådana tjänstemannen i den nya

tjänsten tillkommande semesterdagar, som på grund av tjänstgöringsförhållandena

eller eljest må åtnjutas först under början av det följande kalenderåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Vid utformandet av motsvarande stadgande i förslaget till definitivt reglemente

har eftersträvats att tillgodose de i yttrandena framförda synpunkterna.

I stadgandets första stycke föreskrives, att om den, som tillträder i

reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst, under samma kalenderår innehaft

annan anställning hos staten eller icke-statlig anställning med avlöning

enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser, och semestern i denna anställning

beräknas för löpande kalenderår, semestern skall beräknas enligt

huvudbestämmelserna. I ett andra stycke regleras härefter frågan om semesterns

beräknande, då tjänsteman omedelbart före tjänstetillträdet —

vare sig detta sker vid kalenderårs ingång eller ej — innehaft sådan anställning

av angivna slag, i vilken semestern icke beräknas för löpande kalenderår.

I sådant fall skall tjänstemannen i den tillträdda tjänsten erhålla i

den tidigare anställningen intjänt men ej åtnjuten semester. Av den semester,

som tjänstemannen enligt huvudbestämmelserna skulle erhålla i den

nya tjänsten, må i dylikt fall åtnjutas högst det antal semesterdagar, varmed

årssemestern i den nya tjänsten befinnes överstiga den vid tjänstetillträdet

beräknade summan av intjänt men ej åtnjuten semester och tidigare

under kalenderåret åtnjuten semester; en sådan reduktion skall vidtagas

oberoende av om tjänstemannen vid tjänstens tillträdande haft någon tidigare

intjänt semester outtagen eller ej. I den mån semesterersättning utgått

skall häremot svarande del av semestern anses såsom åtnjuten.

c> I 34 g 2 mom. fjärde stycket Saar upptogs ett stadgande av innebörd,

att så tramt Kungl. Maj :t ej annorlunda beslutit — vederbörande myndighet,

om skäl därtill ansåges föreligga, vid tillämpning av bestämmelserna

angående beräkning av semestertid ägde helt eller delvis bortse från tjänstinnehav,

varunder tjänstemannen vidkänts C-avdrag å lönen av annan anledning

än tjänstledighet för ottentligt uppdrag. Stadgandet motsvarades av

vissa tidigare gällande bestämmelser om avstående vid C-avdragsledigheter

av andra icke kontanta avlöningsförmåner än sjukvård.

I yttrandena ha härom anförts följande.

Riksräkenskapsverket och järnvägsstyrelsen ha ansett stadgandet giva

anledning till svårigheter och ojämnheter vid tillämpningen och ha funnit

önskvärt att närmare anvisningar meddelades till ledning för prövningen av

frågor av förevarande art. Järnvägsstyrelsen liksom även rikets allmänna

kartverk ha ifrågasatt, om värnpliktstjänstgöring med C-avdrag bör få

konstituera rätt till semester. Statstjänstemännens riksförbund har förordat,

att i själva reglementsföreskriften skulle angivas, vid vilka slag av

C-avdragsledigheter inskränkning i semesterrätten skulle äga rum. Organisationen

har i detta hänseende förordat, att endast i 31 § punkterna 12

och 13 Saar avsedda C-avdragsledigheter för enskilda angelägenheter borde

påverka semesterrätten och då endast under förutsättning att ledigheten

omfattat minst en kalendermånad i följd.

Statens lönenämnd har funnit uteslutet att belasta avlöningsreglementet

med närmare direktiv för myndigheternas tillämpning av stadgandet. Dylika

anvisningar borde lämpligen intagas i tilläggsbestämmelserna. Lönenämnden

har vidare uttalat, att den, även om den icke nu vore beredd att taga

definitiv ställning till vad dylika föreskrifter borde innehålla, dock funne

opaginerad Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

det uppenbart, att å ena sidan korta ledigheter icke borde inverka på semesterrätten

och å andra sidan sådan värnpliktstjänstgöring, som avses under

31 § I punkt 3 a) Saar, icke borde grunda semesterrätt.

Enligt den föreslagna lydelsen av bestämmelsen må, där tjänsteman vidkännes

C-avdrag å lönen av annan anledning än tjänstledighet för offentligt

uppdrag, semestertiden enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser

minskas med så stor del av årssemestern, som belöper på avdragstiden. Den

närmare regleringen avses skola ske genom tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet.

I de före den 1 juli 1947 gällande semesterbestämmelserna stadgades en

inskränkning i semesterrätten för den, som under viss längre tid ej uppehållit

sin tjänst. Tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mer än

sex månader varit tjänstledig för sjukdom, svag hälsas vårdande, havandeskap

eller barnsbörd eller för enskilda angelägenheter, ägde sålunda —

såvitt ej vederbörande myndighet fann skäl annat medgiva — icke rätt att

åtnjuta semester för detta kalenderår förr än han under sammanlagt minst

90 dagar bestritt egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för

statens räkning. En liknande regel förekom bland annat i fråga om rätten

att uppbära oavkortad lön under sjukdom. Till de frånvarofall, som tidigare

hade i stadgandet avsedd effekt på rätten att utfå semester, fogades i

33 § 1 mom. andra stycket Saar sådant tjänstgöringshinder, som medförde

C-avdrag å lönen, avhållande från tjänstgöring samt semester. Å andra sidan

utgick tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd ur uppräkningen

av frånvaroanledningar.

Telegrafstyrelsen har med avseende å förevarande stadgande förordat, att

alla ledigheter med C-avdrag skola få i stadgandet avsedd inverkan, såvida

icke vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva. Ifrågavarande förslag

har tillstyrkts av statens lönenämnd.

Vid utformningen av den föreslagna bestämmelsen har telegrafstyrelsens

av lönenämnden tillstyrkta förslag följts, med undantag dock för att C-avdragsledighet

för offentligt uppdrag icke ansetts böra inverka på rätten att

utfå semester. Bestämmelsen har ansetts böra göras tillämplig även i sådant

fall, där en under längre tid sjukledig tjänsteman någon kortare tid av det

senare kalenderhalvåret tjänstgör försöksvis. Vid beräkning av angivna 90

dagar böra partiella tjänstgöringsdagar likställas med dagar, då tjänstgöring

fullgjorts i normal omfattning.

d) 1945 års lönekommitté berörde i sitt betänkande II (s. 85 ff) - närmast

med anledning av 1944 års deltidstjänstutrednings betänkande om deltidsarbete

i allmän tjänst m. in. och uttalanden i vissa remissyttranden över

nämnda betänkande — en del spörsmål om semester för tjänsteman, som

äro anställda med avkortad tjänstgöringstid eller som erhållit nedsättning

av tjänstgöringstiden.

Huvudpunkterna i det av lönekommittén i detta sammanhang förda resonemanget

voro följande.

1 Beträffande spörsmålet om lön under semestertid i samband med deltidsarbete

erinrades, att dittills gällande seinesterbestammelser inneburit

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

att tjänsteman under semestertiden ägt uppbära den på denna tid belöpande

lonen. Deltidstjänstutredningen hade icke föreslagit något avsteg från denna

grundregel för de fall, där tjänsteman under kvalifikationsåret innehaft

såväl heltids som deltidsanställningar. Järnvägsstyrelsen hade däremot förordat

en sådan lösning att lönen under semestertiden i viss mån skulle

grundas på eu medeltalsberäkning mellan olika löner under kvalifikationstiden.

Lönekoinmittén fann bland annat med hänsyn till den komplicering

av lönesystemet, som skulle medföras av järnvägsstyrelsens förslag, övervägande

skäl tala för ett bibehållande av den dittilfs gällande ordningen.

Till ett sådant resultat hade jämväl allmänna lönenämnden kommit.

Med viss avvikelse från deltidstjänstutredningens förslag hade lönekommittén

endast upptagit två former av deltidsarbete: deltidsanställning och

nedsättning av tjänstgöringstiden (för heltidsanställd personal); vid deltidsanställning

skulle åtnjutas en mot tjänstgöringstiden svarande del av

lönen enligt vederbörande Iöneklass, men vid nedsättning av tjänstgöringstiden

skulle själva lönen icke reduceras utan i stället tillämpas ett

partiellt tjänstledighetsavdrag. Såväl vid deltidsanställning som vid nedsättning

av tjänstgöringstiden skulle under semestertid utgå vad på semestern

belöpte av tjänstemannens lön. För heltidsanställd tjänsteman ställde

sig lönefrågan olika, allt efter det beslut om nedsättning av tjänstgöringstiden

gällde eller icke gällde under den tidsperiod, då semester åtnjöts. I

förstnämnda fall kunde semestern givetvis endast avse den del av tjänstgöringsdagen,

som ej var tjänstefri i anledning av nedsättningen, och vederbörande

ägde då på grund av semestern uppbära hel lön minskad med partiellt

löneavdrag. Om åter semestern åtnjöts å dag, då nedsättning av tjänstgöringstiden

icke förekom, kom på semestern att belöpa hel lön, om den åtnjöts

hela dagen, och halv lön, om den åtnjöts endast halva dagen. Några

säl skilda bestämmelser om lön under semestertid ansågos icke erforderliga

för genomförande av de lönekommitténs förslag, som här redovisats eller

för vilka redogörelse lämnas under punkten 2.

2. Beträffande frågan, huruvida förekomsten av deltidsarbete borde inverka

på semestertidens längd, uttalade lönekoinmittén till en början, att

om den, som under hela kvalifikationsåret hade heltidsanställning och icke

åtnjöt nedsättning av tjänstgöringstiden, ägde rätt till semester under ett

visst antal dagar, även den motsvarande tjänsteman, som hela året hade

halvtidsanställning, borde kunna erhålla semesterledighet under samma antal

dagar. Semesterns syfte att bereda vila och rekreation skulle annars

väsentligt förfelas. Samma grundregel syntes böra gälla, om vederbörande

under kvalifikationsåret överginge från deltidsanställning till heltidsanställning

eller tvärtom, vare sig semestern åtnjutits dessförinnan eller erhölles

därefter. Detta resonemang kunde i realiteten anses innebära, att om semester

åtnjöts under tid, då halvtidsanställning innehades, en semesterdag konsumerades

genom ledighet från arbete av hälften så stor omfattning som

normalt ålåge en heltidsanställd tjänsteman. Det sistnämnda syntes "också

böra gälla för det fall, att en heltidsanställd tjänsteman erhölle semester å

dag, som delvis var tjänstefri i anledning av nedsättning av tjänstgöringstiden.

Härigenom uppnåddes likställighet med det fallet, att semestern åtnjötes

under dag, då deltidsanställning innehades. Då emellertid enligt dittills

gällande bestämmelser sådan heltidsanställd tjänsteman, som ej hade

nedsättning av tjänstgöringstiden, i olika fall kunnat uttaga semester å

halv dag utan att detta medfört att mer än en halv semesterdag konsumerats,

hade vid fall av nedsättning av tjänstgöringstiden eu hel semesterdag

ansetts böra konsumeras endast då nedsättningen medfört C-avdrag och

icke föranletts av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring. Särskild

opaginerad Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

föreskrift borde meddelas angående behandlingen i semesterhånseende av

dag, som till följd av nedsättning av tjänstgöringstiden vore delvis tjänstefri.

Lönekommittén anförde i anslutning härtill, att den förordade regleringen

av semesterfrågorna för deltidsarbetande personal uppenbarligen vore

beroende av huruvida tjänsteman enligt vederbörligt beslut skulle ha deltidsarbete

under den tid, då semestern infölle. I den mån föreskrifter ansåges

erforderliga för att reglera frågan, huruvida sådana beslut borde meddelas

med giltighet även för semestertid, syntes föreskrifterna ifråga icke höra

hemma i avlöningsreglementet. Lönekommittén gjorde emellertid samtidigt

vissa påpekanden. Det ansågs sålunda självklart, att ett rubbande av tidigare

anställnings- eller tjänstgöringsform, vare sig detta innebure en ökning eller

minskning i tjänstgöringens omfattning, icke borde ske allenast för tid,

till vilken semester förlädes. Bland annat borde enligt lönekommittén ett beslut

om nedsättning av tjänstgöringstiden icke för viss tid annulleras av den

anledningen, att tjänstemannen under denna tid skulle erhålla semester.

Lönekommittén berörde slutligen den situation, som förelåg vid deltidsarbete

i den formen, att tjänstgöring fullgjordes allenast å vissa dagar, medan

andra dagar voro tjänstefria. Härvid skildes mellan deltidsanställning

eller erhållen nedsättning av tjänstgöringstiden. Vid deltidsanställning vore

tjänstemannen icke att anse såsom tjänstledig under de tjänstefria dagarna

i vidare mån än dessa ingingo i tid, under vilken tjänstemannen av särskild

anledning åtnjöte tjänstledighet. Dessa tjänstefria dagar ansågos i

semesterhänseende böra behandlas på samma sätt som exempelvis sön- och

helgdagar. Någon särskild föreskrift härom ansågs icke erforderlig. Om åter

nedsättning av tjänstgöringstiden skedde i den formen, att tjänstgöringsskyldighet

förelåge endast under vissa dagar, vore tjänstemannen tjänstledig

under de tjänstefria dagarna. Det hade synts lönekommittén mest tillfredsställande,

att semesterfrågan sakligt sett reglerades lika i de båda alternativen.

Särskild föreskrift, att jämväl i det senare fallet tjänstefria dagar

skulle kunna verka konsumerande på semesterrätten, ansågs erforderlig

med hänsyn till att tjänstemannen icke rimligtvis kunde på en gång

åtnjuta tjänstledighet och semester.

De i den lämnade redogörelsen berörda föreskrifterna om behandlingen

i semesterhänseende av dagar, som till följd av nedsättning av tjänstgöringstiden

äro delvis eller helt tjänstefria, ha meddelats i 35 § 2 mom. Saar, vilket

stadgande har följande lydelse.

Om semester åtnjutes å del av dag, vilken i övrigt är tjänstefri till följd

av sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför C-avdrag å lönen

och ej är föranledd av offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring, skall så

anses, som om semestern omfattade hela nämnda dag.

Om semester åtnjutits såväl före som efter dag eller dagar, som äro

tjänstefria av i första stycket avsedd anledning, skall så anses, som om semestern

omfattade jämväl den eller de mellanliggande dagarna, i den mån

ej annat följer av beslut meddelat av Kungl. Maj :t.

I vissa yttranden ha berörts frågor, som ha samband med dessa föreskrifter.

Järnvägsstyrelsen har föreslagit, att semesterbestämmelserna skola kompletteras

med eu föreskrift om hur en tjänsteman, som under längre eller

kortare tid åtnjutit nedsättning av tjänstgöringstiden, skall behandlas i

fråga om rätt till semester. Statens löncnämnd har med anledning av detta

förslag förordat, atl frågan skulle klargöras i specialmotiveringen till semeslerbestämmelserna.

Av motiveringen borde enligt lönenämnden framgå,

atl för tjänsteman, som under del av ett år hade nedsatt tjänstgöringstid,

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

antalet semesterdagar skulle vara detsamma som om han fullgjort heltidstjänstgöring

hela året samt att -— med i det följande angivet undantag -—

lönens storlek under semestern skulle vara beroende av om semestern åtnjutits

under tid, då beslutet om nedsättningen av tjänstgöringstiden gällde,

eller under tid för full tjänstgöring.

Rikets allmänna kartverk har föreslagit, att 35 § 2 mom. första stycket

Saar skall erhålla sådan lydelse, att om semester åtnjutes å dag, vilken till

en del är tjänstefri till följd av sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som

medför avdrag å lönen, det skall så anses, som om semestern omfattade

hela nämnda dag, samt att tjänstemannen skall vidkännas det vid nedsättningen

av tjänstgöringstiden fastställda löneavdraget oavsett anledningen

till nedsättningen och oavsett huruvida fråga är om A-, B- eller C-avdrag.

Kartverket har vidare funnit formuleringen av 35 g 2 mom. andra stycket

kunna giva anledning till den felaktiga slutsatsen, att den eller de mellanliggande

dagarna icke skola medräknas i semestern i fall, då semester åtnjutits

såväl före som efter dag eller dagar, som äro tjänstefria av annan

anledning än nedsättning av tjänstgöringstiden. Detta vore dock för närvarande

avsett beträffande sön- och helgdagar.

Statens lönenämnd har i de av kartverket först berörda frågorna uttalat

följande.

Lönenäinnden kan i huvudsak ansluta sig till kartverkets förslag. Enligt

lönenämndens mening bör dock en nedsättning av tjänstgöringstiden icke

under alla förhållanden medföra, att tjänsteman får vidkännas avdrag å lönen

under semester, som åtnjutes under tiden för nedsättningen. Är denna föranledd

av sjukdom, bör tjänstemannen sålunda kunna utbyta den av sagda

anledning för del av dag beviljade tjänstledigheten mot semester. Detta innebär,

att full lön för heldagstjänstgöring skall utgå under semesterdagarna.

Vidare synes full lön böra utgå under semester, om nedsättningen av tjänstgöringstiden

är föranledd av offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring. Det

senare fallet torde dock sakna praktisk betydelse.

Vid utarbetandet av förslaget till definitivt reglemente ha de med deltidsarbete

sammanhängande semesterfrågorna ansetts böra regleras med utgångspunkt

från de båda huvudprinciper, som kommo till uttryck i 1945 års

lönekommittés uttalanden i ämnet. Den ena huvudprincipen är att, då semesterns

syfte är att bereda vila och rekreation, antalet ledighetsdagar hör

vara lika stort för heltidsanställd och deltidsanställd personal och för den

förra personalen bör vara lika stort oberoende av om vederbörande har nedsatt

tjänstgöring eller ej. Den andra huvudprincipen är, att uttagandet av

semester icke bör medföra någon rubbning i fråga om storleken av den lön,

som skulle ha utgått, om semestern ej åtnjutits.

Från dessa utgångspunkter uppkomma icke några särskilda frågor, som

påkalla meddelande av bestämmelser i avlöningsreglementet, då fråga är

om deltidsanställd tjänsteman. En sådan tjänsteman har visserligen kortare

tjänstgöringstid än en heltidstjänstgörande, men denna kortare tjänstgöringstid

utgör för honom hela den tjänstgöring han har att fullgöra på grund

av sin anställning; på motsvarande sätt har han visserligen lägre lön än en

heltidstjänstgörande tjänsteman, men den utgör dock för honom full lön,

ungefärligen som om han vore placerad i en lägre lönegrad. Eftersom inga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

145

speciella bestämmelser meddelats, intjänar här avsedd tjänsteman lika

många semesterdagar som en heltidstjänstgörande. Oavsett om semestern åtnjutes

å tid, då han innehar deltidsanställningen, eller efter det han övergått

till heltidsanställning, konsumeras en intjänt semesterdag av en dags ledighet,

utan att särskild bestämmelse härom erfordras. Särskilda bestämmelser

kunna däremot behövas för att reglera frågan, i vad mån semestern skall

konsumeras av tjänstefria dagar, som falla mellan dagar vilka eljest skolat

vara tjänstgöringsdagar men å vilka semester åtnjutits; dessa bestämmelser

böra emellertid i princip ha samma innebörd som motsvarande bestämmelser

för heltidstjänstgörande tjänstemän. I förslaget till definitivt reglemente

har härom stadgats, att i antalet åtnjutna semesterdagar jämväl skola inräknas

angivna mellanliggande dagar, i den mån ej annat följer av beslut

eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t; undantag från regeln

kan böra medgivas till följd av att antalet mellanliggande dagar är oproportionerligt

stort. Tjänstemannen erhåller under den tid, då semestern åtnjutes,

samma lön som han under denna tid skulle ha haft, om han ej åtnjutit

semester.

Beträffande heltidsanställd tjänsteman, som erhållit nedsättning av tjänstgöringstiden,

är spörsmålet onekligen mera invecklat. Här må först de fall

beröras, då partiell tjänstledighet med C-avdrag erhållits för enskilda angelägenheter.

Dessa fall böra såvitt möjligt regleras på sådant sätt, att resultatet

blir detsamma som om tjänstemannen varit deltidsanställd. Semester

bör sålunda kunna intjänas i full utsträckning utan hinder av den partiella

tjänstledigheten; bestämmelsen i 2 mom. c) första stycket bör därför icke tilllämpas

i fall av allenast partiell tjänstledighet. Semestern bör vidare konsumeras

i samma utsträckning, som om vederbörande varit deltidsanställd.

För detta ändamål har i förslaget till definitivt reglemente föreskrivits att,

om semester åtnjutits å dag, som i övrigt är tjänstefri till följd av partiell

tjänstledighet, semestern skall anses ha omfattat hela nämnda dag. Beträffande

behandlingen i semesterhänseende av helt tjänstefria dagar, som falla

mellan dagar vilka eljest skolat vara tjänstgöringsdagar men å vilka semester

åtnjutits, bör gälla vad nyss sagts. Slutligen bör tjänstemannen under

den tidsperiod, då semestern åtnjutes, erhålla samma lön som han under

denna tid skulle ha haft, om han ej åtnjutit semester. Med utgångspunkt

från att ett beslut om partiell tjänstledighet icke bör annulleras av den

anledningen att vederbörande skall åtnjuta semester, utan att tjänstemannen

å samma dag kan dels vara partiellt tjänstledig och vidkännas partiellt

C-avdrag, dels ock åtnjuta semester under den del av dagen han ej är tjänstledig,

har 1945 års lönekommitté ansett, att särskild bestämmelse i fråga

om lönen under semester icke borde intagas i avlöningsreglementet; i den

mån föreskrifter ansåges erforderliga för alt reglera frågan, huruvida beslut

om partiell tjänstledighet borde gälla även för semestertid, hörde föreskrifterna

enligt lönekommitténs mening ej hemma i avlöningsreglementet. Rikets

allmänna kartverk har nu föreslagit, att dylika föreskrifter skulle intagas

i reglementet. Det synes emellertid tillfyllest, att i tilläggsbestämmelser

10 Bihuny till riksdagens protokoll I:OM. I samt. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

till reglementet angives att, om partiell tjänstledighet föreligger vid semesters

början, den skall anses fortgå även under den tid å vilken semestern åtnjutes,

dock att vederbörande myndighet skall kunna göra undantag härifrån

i fall, där den partiella tjänstledigheten är avsedd att helt upphöra.

För de fall, i vilka partiell tjänstledighet med löneavdrag tillämpas utan

att fråga är om C-avdragsledighet för enskilda angelägenheter, har rikets

allmänna kartverk förordat en generell föreskrift innebärande att semestern

konsumeras och löneavdrag tillämpas på samma sätt som i nyssnämnda fall.

I den förra delen har vad kartverket förordat lagts till grund för reglementsförslaget;

detta innebär nämligen att en semesterdag alltid konsumeras, då

semester åtnjutes å dag som i övrigt är tjänstefri till följd av partiell tjänstledighet.

Det har ansetts, att i princip lönens storlek även i dessa fall bör

vara beroende av huruvida den partiella tjänstledigheten fortgår under semesterperioden.

Såsom lönenämnden påpekat, kunna emellertid fallen

behöva behandlas olika alltefter tjänstledighetsorsaken. Ett beslut om partiell

sjukledighet bör i regel icke anses gälla under semesterperioden; om mycket

långvarig partiell sjukledighet i något fall förekommer, måste det likväl

anses strida mot god ordning att tillfälligt häva tjänstledigheten enbart för

att bereda tjänstemannen oavkortad lön under semester.

3 mom. I detta moment ha upptagits de för närvarande i 34 § 1 mom.

andra och tredje styckena Saar meddelade bestämmelserna angående förlängning

av semester för tjänstemän sysselsatta i radiologiskt arbete samt

om minimisemester för läkare.

Statstjänarkartellen och tjänstemännens centralorganisation ha ansett bestämmelserna

om semester för tjänstemän med radiologiskt arbete böra förtydligas,

så att den längre semestern verkligen kommer alla tjänstemän till

del, vilka i sitt arbete äro utsatta för sådan hälsovådlig strålning, som givit

anledning till stadgandet. Statens lönenämnd har understrukit angelägenheten

av att ett dylikt sakförhållande uppnås. Lönenämnden förutsatte härvid,

att vederbörande tjänsteman regelbundet skulle ha dylikt arbete av icke

alltför obetydlig omfattning.

Den i yttrandena berörda bestämmelsen avser att bereda möjlighet till

en förbättrad semesterförmån för samtliga de i radiologiskt arbete sysselsatta

tjänstemän, vilka med hänsyn till arbetsuppgifternas natur få anses

vara i behov av en förlängd semester; med att tjänsteman är sysselsatt i radiologiskt

arbete avses härvid ej endast fall, då tjänstemannen själv har att

handskas med röntgen eller radium, utan även fall, då tjänstemannen eljest

har att utföra sitt arbete under sådana förhållanden att han utsättes för

strålning, varom här är fråga. Prövningen av frågor om medgivande av förlängd

semester ankommer enligt bestämmelsen på Kungl. Maj :t eller myndighet,

som därtill erhållit Kungl. Maj :ts uppdrag. Sådant uppdrag har lämnats

medicinalstyrelsen, dock att direktionen för karolinska sjukhuset äger

att avgöra frågor berörande personal vid detta sjukhus och serafimerlasarettet.

Någon egentlig ändring av bestämmelsen har icke synts erforderlig

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

147

för tillgodoseende av personalorganisationernas önskemål. I första punkten

av bestämmelsen har emellertid i förtydligande syfte uttrycket »i förekommande

fall» utbytts mot »med hänsyn till nämnda arbete». Vederbörande

sjukhusmyndigheter synas böra undersöka om förlängd semester bör tillkomma

annan i radiologiskt arbete sysselsatt personal än den som redan

åtnjuter dylik förmån och göra framställning respektive besluta om förlängd

semester för sådan personal.

4 mom. I detta moment ha utan sakliga ändringar sammanförts vissa

för närvarande i 34 och 35 §§ Saar meddelade bestämmelser med avseende

å tjänstemän med stationering utomlands.

Särskilda bestämmelser. Av de i fråga om semester gällande särskilda bestämmelserna

ha i yttrandena endast berörts föreskrifterna angående semestertidens

längd för viss inom sjukvården sysselsatt personal.

Försvarets civilförvaltning har sålunda ansett det vara angeläget, att ett

förtydligande lämnas i fråga om vad som skall förstås med begreppet »sjukvårdspersonal».

Enligt civilförvaltningens uppfattning borde med dylik personal

förstås läkare och sjuksköterskor, däremot icke exempelvis sjukvårdsförmån

och sjukvårdsbiträden.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

Särskilda bestämmelser finnas meddelade angående semestertidens längd

för viss med sjukvård sysselsatt personal. I dessa bestämmelser är stadgad

viss minimisemester för »tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen» vid

försvaret. Av försvarets civilförvaltnings utlåtande framgår, att tvekan råder

om innebörden av detta begrepp, som efter ordalagen kan omfatta icke

blott översköterskor, sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden utan bland annat

även sjukvårdsförmån och militära beställningshavare i sjukvårdstjänst.

Vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet däremot tillkommer

förmånen endast översköterskor och sjuksköterskor ävensom andra

föreståndarinnor och barnmorskor vid karolinska sjukhuset. Jämväl vid

läroanstalterna för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte

och dövstumsskolorna är endast sjuksköterskepersonalen tillförsäkrad viss

minimisemester. Vad slutligen angår sinnessjukhusen och statens anstalt

för fallandesjuka har bestämmelsen om viss minimisemester begränsats till

de kvinnliga tjänstemän, som tillhöra sjukvårdspersonalen.

De olikheter, som föreligga mellan de särskilda förvaltningsområdena i

fråga om rätten till semesterförmån, ha åtminstone i viss utsträckning sin

grund i organisatoriska skiljaktigheter. Vad särskilt angår försvaret framgår

emellertid av 1936 års lönekommittés betänkande (SOU 1939: 10, s. 71—

72) med förslag till militärt icke-ordinariereglemente, att lönekommittén

med motsvarande stadgande i nämnda reglemente endast avsåg sjuksköterskepersonalen.

Avslutningsvis anförde sålunda kommittén:

»Med hänsyn till vad här anförts har lönekommittén ansett sig icke kunna

för ifrågavarande sjuksköterskor förorda semesterbestämmelser av annan

innebörd än som enligt förslaget till civilt icke-ordinariereglemente skulle

bliva gällande för däri avsedda sjuksköterskor. De särskilda bestämmelser

angående semester för här ifrågavarande sjuksköterskor, som av kommittén

upptagits under 10 § 2 mom. av reglementsförslaget, hava därför avfattats

så, att extra ordinarie tjänsteman tillhörande sjukvårdspersonalen äger

årligen åtnjuta semester,---40 år.»

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

Genom att enligt kungörelsen 1942: 638 med avlöningsbestämmelser för

vård- och ekonomipersonal vid försvarsväsendet militära icke-ordinariereglementet

erhöll tillämpning jämväl å biträden i sjukvård, kommo formellt

sett även sådana biträden att falla in under stadgandet om minimisemester.

Enligt kungörelsen 1942: 687 upptogos vidare sjukvårdsbiträde i MEo 3 och

Sjukvårdsförmån i MEo 7 i tjänsteförteckningen för flygvapnet. Slutligen

har stadgandet genom inordnandet av de militära beställningarna under

Saar kommit att omfatta även beställningshavare i sjukvårdstjänst.

Vad angår uttrycket »kvinnlig tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen»

vid statens sinnessjukhus eller statens anstalt för fallandesjuka torde

därmed endast avses de i respektive personalförteckningar under rubriken

sjukvårdspersonal upptagna befattningarna (första föreståndarinnor, föreståndarinnor,

översköterskor, första sköterskor och sköterskor).

Lönenämnden har ansett ifrågavarande bestämmelse böra ändras, åtminstone

i vad avser försvaret. Rätten till viss förlängning av semestern borde

nämligen enligt lönenämndens mening icke tillkomma försvarets manliga

sjukvårdspersonal, vilken i fråga om såväl arbetsuppgifter som tjänstgöringsförhållanden

i övrigt skilde sig från sjuksköterskepersonalen. Vidare

kunde ifrågasättas, om tillräcklig anledning förelåge att tillerkänna försvarets

sjukvårdsbiträden sagda förmån. Härvid erinrades, att även vid serafimerlasarettet

biträdena deltoge i sjukvården utan att detta ansetts böra

medföra en förlängning av deras semester.

I anslutning till de i yttrandena anförda synpunkterna har vid översynen

av bestämmelserna angående minimisemester det i fråga om försvaret använda

uttrycket »tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen» ansetts böra

ersättas med en uppräkning av de tjänstemannagrupper, vilka skola vara

berättigade till denna förmån. Jämväl det i fråga om statens sinnessjukhus

och statens anstalt för fallandesjuka använda uttrycket »kvinnlig tjänsteman,

som tillhör sjukvårdspersonalen» har ersatts med en motsvarande

uppräkning, i samband varmed bestämmelserna sammanförts med de för

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet tillämpliga. I fråga om såväl

försvaret som statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka

har ifrågavarande förmån avsetts skola tillkomma endast personalgrupper

motsvarande de i gällande bestämmelser för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

uppräknade. En övergångsbestämmelse om bibehållande av

hittillsvarande semester torde böra meddelas med avseende å fall, där en

förlängning av semestern tillämpats men härefter icke vidare skulle kunna

förekomma.

30 §.

i

, Semesterersättning.

Såsom av motiveringen till nästföregående paragraf framgår, infördes genom

Saar institutet semesterersättning i det statliga lönesystemet. Enligt vad

som framgår av 1945 års lönekominittés betänkande II (s. 83) sammanhängde

kommitténs förslag om införande av rätt till semesterersättning bland

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

annat med slopandet av det förut för aspirant och extra tjänsteman gällande

kravet på en sammanlagd tjänstgöringstid av minst 180 dagar för vinnande

av rätt till semester. Redan tidigare hade för tillgodoseende av tjänstemans

anspråk på semester vid avgång från tjänst förekommit, att tjänstemannens

anställning efter den »egentliga» anställningstidens slut på ett

konstlat sätt förlängts med det antal semesterdagar, vartill vederbörande

kvalificerat sig. I och med att nu en kortare tids anställning skulle berättiga

till semester kunde det förutsättas att, om semesterersättning fortfarande

ej skulle kunna utgå, nämnda förfarande skulle komma till ökad användning.

Lönekommittén fann det under sådana förhållanden vara mest rationellt

att direkt medgiva rätt till semesterersättning.

Rätt att åtnjuta semesterersättning tillerkändes genom 36 § Saar aspirant

och extra tjänsteman samt vidare militär beställningshavare, vars lönegrad

har beteckningen Mha eller som tillhör lönegraden Me 1. Semesterersättningen

bestämdes skola motsvara den lön, som tjänstemannen skulle hava

erhållit, om hans anställning efter anställningstidens slut utsträckts med

det antal semesterdagar, vartill han kvalificerat sig. Därest tjänstemannen

närmast före avgången hade haft sådan nedsättning av tjänstgöringstiden,

som medförde C-avdrag å lönen och ej föranletts av offentligt uppdrag eller

militärtjänstgöring, skulle, såframt ej annat prövades skäligt, semesterersättningen

beräknas såsom om nedsättningen skulle ha gällt även för den

tid, på vilken ersättningen belöpte sig. Annan nedsättning av tjänstgöringstiden

än nyss sagts skulle sålunda icke inverka på semesterersättningens

belopp.

I förslaget till definitivt reglemente har bestämmelsen angående semesterersättningens

beräknande erhållit en förenklad formulering i nära anslutning

till ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag. Enligt stadgandet skall semesterersättningen

motsvara den lön, som tjänstemannen skulle ha erhållit

under förlängd anställning det antal dagar, som den återstående semestern

omfattar. Härav har ansetts framgå att, om det med säkerhet kan beräknas

att tjänstemannen vid kvarstående i tjänst skulle ha varit partiellt tjänstledig

med löneavdrag, sådant avdrag också skall tillämpas vid semesterersättningens

beräknande; i den mån närmare bestämmelser härom behöva

meddelas, har detta synts böra ske i form av tilläggsbestämmelser.

4 kap. Vikariatsersättning och gottgörelse för övertidstjänstgöring

in. m.

31 g.

Vikariatsersättning m. m.

Tidigare gällande avlöningsbestämmelser. Enligt de

närmast före innevarande budgetår gällande avlöningsbestämmelserna för

tjänstemän inom den civila och militära statsförvaltningen kunde särskild

opaginerad Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 22J.

ersättning av två olika typer utgå till tjänsteman, vilken såsom vikarie

uppehöll tjänst inom högre lönegrad än den hans egen tjänst tillhörde, eller

vilken eljest i större eller mindre omfattning bestridde göromål, som ankommo

på innehavare av sådan högre tjänst. Vikariatsersättning utgjorde

den regelmässigt förekommande formen för beredande av gottgörelse åt

vikarie och var konstruerad såsom ett på visst sätt beräknat tilläggsbelopp

för dag utöver den i vikariens egen tjänst utgående lönen, vilken bibehölls

under vikariatet. Angående den andra formen, vikariatslön, ävensom angående

begränsning av vikariatsförordnanden in. in. hänvisas till vad därom

anförts under 8 och 18 §§.

Enligt de för tjänstemän i allmänhet gällande bestämmelserna utgick vikariatsersättning

till ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänsteman eller

aspirant vid uppehållande av högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst.

Vidare utgick sådan ersättning till ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman,

som förordnades att bestrida göromål ankommande på tjänsteman inom

högre lönegrad; särskilda bestämmelser gällde emellertid för försvarets

beställningshavare i fråga om förutsättningarna för vikariatsersättning.

För bestämmande av vikariatsersättningens belopp ha under 1900-talets

löneregleringsperioder flera olika principer tillämpats eller ifrågasatts. Härom

må nämnas följande.

1. Den indelning av den s. k. fasta lönen i lön och tjänstgöringspenningar,

som tillämpades före 1919 och 1921 års löneregleringar för kommunikationsverken

respektive för allmänna civilförvaltningen, tjänade bl. a.

syftet att utgöra en beräkningsgrund för ersättningen vid vikariat i de fall,

då sådan ersättning förekom. Vikarien ägde nämligen utöver lönen å sin

egen tjänst uppbära ett belopp, motsvarande skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna

för å ena sidan den uppehållna och å andra sidan den

innehavda tjänsten. Denna skillnad kunde stundom överstiga den avlöningsökning

vederbörande skulle ha erhållit, om han befordrats till den högre

tjänsten. Med hänsyn härtill fanns för vissa verk den begränsningen stadgad,

att för tid, som vikariatet varade utöver tre månader, vikariens sammanlagda

avlöning icke finge överstiga vad han såsom ordinarie innehavare

av den högre tjänsten skulle ägt uppbära.

2. I det avlöningssystem, som blev gällande från och med 1920-talets början,

hade indelningen i lön och tjänstgöringspenningar avskaffats. Del ändamål,

som denna indelning fyllt genom att angiva, huru mycket av den

fasta lönen som vid tjänstledighet i förekommande fall skulle avstås, tillgodosågs

nu i stället genom särskilda tjänstledighetsavdrag. Dessa avdrag,

vilka i huvudsak motsvarade tjänstgöringspenningarna, begagnades även

för fastställande av vikariatsersättningens storlek sålunda, att vikariatsersättning

utgick med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan

tjänstledighetsavdragen i lägsta löneklassen för den högre tjänsten respektive

vikariens egen tjänst. Då beträffande de lägre lönegraderna ifrågavarande

skillnad ansågs för ringa för att läggas till grund för vikariatsersättningen,

fastställdes för densamma ett minimibelopp av 50 öre för dag.

Även med det nu beskrivna systemet kunde det inträffa, att ett vikariatsförordnande

medförde en större inkomstökning än den, som skulle blivit

följden av befordran till den uppehållna tjänsten. Några restriktioner till

förekommande härav stadgades emellertid icke.

opaginerad Kontrollera mot PDF

151

[Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

3. Eu principiellt helt ny metod för beräknande av vikariatsersättning

föreslogs av 1928 års lönekommitté. Kommittén sade sig anse det riktigare

att, i stället för dittillsvarande ordning, beräkna ersättningen enbart i förhållande

till den lönegrad, i vilken förordnande bestredes, och sålunda oberoende

av vikariens egen löneställning. Vid vikariat å tjänst inom viss lönegrad

skulle alltså gälla ett i tabell angivet, fixt ersättningsbelopp för dag

respektive månad. Kommittén hade konstruerat ifrågavarande belopp enligt

den grundsatsen, att vikariatsersättningen för månad borde något understiga

— i varje fall icke överstiga — skillnaden i begynnelselön å billigaste

ort mellan, å ena sidan, den högre tjänsten och, å andra sidan, en två

lönegrader lägre placerad tjänst. Därvid hade förutsatts, att förordnanden

mellan två närliggande lönegrader endast undantagsvis komme i fråga. Beträffande

de högsta lönegraderna grundade sig de föreslagna vikariatsersättningarna

på vad som enligt en mera allmänt hållen uppskattning kunde

anses utgöra lämpliga belopp.

Även de sålunda föreslagna beräkningsgrunderna hade otvivelaktigt, därest

de kommit i tillämpning, i åtskilliga fall medfört den i fråga om motsvarande

äldre system berörda verkan, att ett vikariat, så länge det påginge,

komme att ställa sig fördelaktigare än en befordran till tjänsten i fråga.

Detta torde i varje fall ha blivit följden — förutom vid vikariat i närliggande

lönegrad — så snart en tjänsteman å billigaste ort, vilken i egen tjänst

•varit placerad i högre löneklass än begynnelselöneklassen, förordnats att

uppehålla en två lönegrader högre tjänst.

4. I likhet med 1928 års lönekommitté ansågo även 1930 års mibtäravlöningssakkunniga,

att det förfaringssätt, enligt vilket vikariatsersättningen

beräknades såsom skillnaden mellan de lägsta tjänstledighetsavdragen

för två ifrågakommande beställningar, borde övergivas, och alt gottgörelsen

borde direkt angivas. Härvid syntes lämpligt, att en vikaries^ sammanlagda

avlöning stege till ungefär samma belopp som skulle ha utgått, därest han

varit placerad i den högre lönegraden. Detta önskemål kunde emellertid

icke tillgodoses, om den av lönekommittén utarbetade ersättningsskalan

skulle tillämpas för de militära lönegraderna med närmast motsvarande

lönebelopp. I stället föreslogo de sakkunniga, att vikariatsersättning skulle

ulgå med ett belopp för dag eller månad, som i särskild tabell angavs för

den vikariatsklass, till vilken den uppehållna beställningen vore hänförlig.

Beställningarnas fördelning på vikariatsklasser förutsattes härvid skola

framgå av tjänsteförteckningen.

5. I yttranden över 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente,

i vad det avsåg ersättning vid vikariat, ifrågasatte riksräkenskapsverket

och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, om icke den form

av vikariatsersättning, som vikariatslönen innebure, skulle kunna i huvudsak

godtagas som enhetlig norm för vikariatsersättningen, oavsett förordnandets

varaktighet och sättet för dess meddelande.

0. 1936 års lönekommitté företog vissa beräkningar i syfte att utröna

innebörden från kostnadssynpunkt av en sådan anordning som riksräkenskapsverket

och allmänna civilförvaltningens lönenämnd föreslagit. Därvid

framgick, att tillämpandet av vikariatslön vid varje slag av vikariat

skulle, åtminstone för vissa verk, medföra en betydande kostnadsökning.

Då vikariaIslönelormen även från administrativa synpunkter syntes lönekommittén

mindre lämplig såsom allmän norm för ersättning vid vikariat,

hyste kommittén den upptattningen, att man för vikariat i allmänhet äAen

i fortsättningen borde räkna med ett visst ersättningsbelopp för dag. Detta

belopp borde fortfarande bestämmas med hänsyn tagen icke blott till den

opaginerad Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

uppehållna tjänstens placering i lönegrad utan även till den vikarierandes

egen löneställning. Kommittén övervägde möjligheten att liksom förut låta

vikariatsersättningen motsvara skillnaden mellan tjänstledighetsavdragen

för den uppehållna och den innehavda befattningen men fann, att ett tillfredsställande

resultat icke skulle ernås på denna väg, enär beloppen skulle

bli alltför små, om de konstruerades såsom skillnaden mellan A-avdragen,

och alltför stora, om B-avdragsskalan lades till grund. I stället föreslogs,

att vikariatsersättning skulle framgå såsom skillnaden mellan de belopp,

vilka i en för ändamålet särskilt konstruerad skala upptogos för den uppehållna

tjänstens lönegrad och för vikariens egen lönegrad. Såsom minimibelopp

för ersättningen föreslogs 60 öre för dag. De av lönekommittén föreslagna

grunderna avsågos bliva tillämpliga på såväl civila som militära och

civilmilitära tjänstemän.

I de avlöningsreglementen, som gällde närmast före den 1 juli 1947,

stadgades en ordning för bestämmande av vikariatsersättning, som överensstämde

med vad 1936 års lönekommitté föreslagit. Vikariatsersättningen

beräknades såsom skillnaden mellan två belopp, vilka i avlöningsreglementet

eller, i vissa fall, i tilläggsbestämmelserna angåvos för den innehavda

respektive den uppehållna tjänstens lönegrad; den skulle dock uppgå

till minst 60 öre för dag. Härtill kom rörligt tillägg och sedermera även

kristillägg, vilket beräknades på lönesumman för månad med viss maximering.

Vissa föreskrifter meddelades emellertid, enligt vilka vikariatsersättning

understundom kunde bestämmas att utgå med lägre belopp än det med ledning

av vederbörande tabell uträknade skillnadsbeloppet. Bland annat gällde

allmänt vid vikariatsförordnande för tjänstemän, vilka medgivits nedsättning

av tjänstgöringstiden eller beviljats befrielse från skyldighet att fullgöra

vissa göromål, ävensom vid förordnande att bestrida göromål, att det

eljest gällande vikariatsersättningsbeloppet kunde nedsättas i den mån så

med hänsyn till göromålens art och omfattning funnes skäligt. I vissa fall,

då militär eller civilmilitär tjänsteman vikarierade med inskränkt befogenhet,

skulle det prövas, huruvida vikariatsersättning över huvud taget borde

utgå.

För vissa vikariatsfall meddelades inga generella bestämmelser i avlöningsreglementet,

utan Kungl. Maj :t skulle meddela beslut eller bestämmelser

för dessa fall. Dessutom är att märka, att ett betydande antal särbestämmelser

meddelades om storleken av den ersättning, som finge utgå,

då vikariat bestredes å vissa angivna slag av tjänster.

S a a r. Enligt Saar utgår vikariatsersättning under förordnande att helt

eller delvis uppehålla högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller under

förordnande att bestrida göromål, vilka eljest tillhöra sådan tjänst, allt

under förutsättning att fråga ej är om vikariatslöneförordnande. 1945 års

lönekommitté ansåg det med hänsyn till arten av en anställning såsom extra

tjänsteman eller aspirant naturligt, att särskild ersättning däremot icke

medgåves den, som möjligen förordnades att vikariera för innehavaren av

en dylik anställning. Den extra anställningsformen kunde emellertid ibland

opaginerad Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

väntas komma till användning även om arbetsuppgifter och andra förhållanden

i och för sig kunde ha motiverat att vederbörande tjänsteman i stället

beretts ordinarie eller extra ordinarie anställning — lönekommittén avsåge

de fall, då en person betraktades som partiellt arbetsför och av denna

anledning icke ansåges böra erhålla pensionsberättigande tjänst — och om

i sådant fall en ordinarie eller extra ordinarie tjänst hölles vakant på grund

av vederbörandes anställning som extra tjänsteman, borde eventuella vikariat

avse den vakantsatta tjänsten.

Vikariatsersättning tillkommer vidare endast ordinarie eller extra ordinarie

tjänsteman, aspirant eller extra tjänsteman. 1945 års lönekommitté

har anmärkt att, om person som icke tillhör någon av de allmänna anställningsformerna

skulle komma att förordnas att uppehålla ordinarie eller extra

ordinarie tjänst, denne borde under förordnandetiden givas ställning som

extra tjänsteman, eller, om så skulle befinnas lämpligare, avlönas medelst

arvode, allt så framt ej särskilt föreskrivits att han i fråga om ersättning

vid vikariat skall vara likställd med tjänsteman, tillhörande de allmänna

anställningsformerna.

En förutsättning för att vikariatsersättning skall utgå är enligt Saar

i allmänhet — vissa undantag följa av särbestämmelserna — att den uppehållna

tjänsten är högre än den som vikarien innehar. Av den regel för

jämförelse mellan olika tjänster, som meddelas i 2 § 3 mom. Saar — 3 §

5 mom. förslaget till definitivt reglemente — och av bestämmelserna om

tjänsters lönegradsplacering följer, att aspiranttjänst alltid och extra tjänst

i vissa fall är att anse som lägre än motsvarande ordinarie eller extra ordinarie

tjänst. 1945 års lönekommitté har emellertid framhållit,; att anställning

som aspirant alltid vore att betrakta som ett led i en reglerad befordringsgång

och att en aspirant därför icke borde kunna förordnas som vikarie

å sådan extra ordinarie tjänst, för vars erhållande aspiranttiden närmast

utgjorde en förberedelse, eller å motsvarande ordinarie tjänst; en

extra tjänst kunde vara placerad i lägre lönegrad än en motsvarande eller

jämförlig ordinarie eller extra ordinarie tjänst, och i dylikt fall kunde förutsättningar

för vikariatsförordnande å sistnämnda tjänst ej anses föreligga.

Vad härefter angår vikariatsersättningens storlek innebär det under innevarande

budgetår gällande avlöningsreglementet en betydande omläggning.

I stället för alt vikariatsersättningen tidigare fritt avvägts efter allmänna

skälighetssynpunkter, bestämmes den enligt Saar med utgångspunkt

från skillnaden mellan vikariens egen lön och lönen inom den högre lönegraden.

Vikariatsersättningen skall, alltefter omständigheterna, motsvara skillnadsbeloppet

oreducerat eller nämnda belopp reducerat efter vissa grunder;

den kan sålunda icke, såsom tidigare i vissa fall förekommit, överstiga

sagda skillnadsbelopp. Bestämmelserna i ämnet — som emellertid såvitt angår

civila och civilmilitära tjänster knappast i något fall behöva tillämpas

av redogörarna, eftersom ersättningsbeloppen för de i praktiken förekommande

vikariatsfallen framgå av tabeller, vilka Kungl. Maj :t utfärdat —

innebära i sak följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vikariatsersättningen motsvarar skillnaden mellan å ena sidan vikariens

lön och å andra sidan lönen vid den uppehållna tjänsten, varvid, om denna

tillhör lönegrad med flera löneklasser, tages hänsyn till lönen i lägsta löneklassen,

dock lägst löneklassen närmast över vikariens egen lönekiass. Om

detta skillnadsbelopp är större än skillnaden mellan beloppen i vikariens

egen lönekiass och i den två enheter högre löneklassen på samma löneplan,

reduceras dock det överskjutande beloppet med hälften. Vikariat på tjänst

på löneplan nr 2 med högre lönegradsnummer än 20 behandlas som om

tjänsten haft sistnämnda lönegradsnummer.

Vid ersättningens beräknande tillämpas lönebeloppen för vikariens ortsgrupp

eller, om vikariatet avser tjänst med icke dvrortsgraderad lön och

vikarien har dyrortsgraderad lön, för ortsgrupp 5.

Ersättningen skulle enligt lönekommitténs förslag beräknas på grundval

av de under vikariatsmånaden gällande daglönerna. I anledning av erinringar

vid remissbehandlingen av kommitténs förslag gjordes häri två ändringar.

Dels räknas endast med de för 30-dagarsmånad gällande daglönerna.

Dels räknas, om vikariatet avser hel månad, med månadslönerna. Vid halvering

av dagbelopp uppkommer i vissa fall ett belopp, som slutar å 2V2 eller

7 b, öre; i sådant fall höjes till 5 resp. 10 öre.

Beträffande skälen för omläggningen av beräkningsgrunderna framhöll

1945 års lönekommitté, att vid de förda förhandlingarna rått enighet om

att det tidigare systemet för fastställande av vikariatsersättningarnas storlek

icke kunde anses i alla hänseenden rationellt. I särskilt hög grad otillfredsställande

tedde det sig, att en tjänsteman, som längre eller kortare tid

på förordnande uppehållit en högre tjänst, vid därefter följande befordran

till samma tjänst och som en direkt följd av befordringen kunde få vidkännas

minskning av sina kontanta löneinkomster. Efter att ha framhållit, att

vikariatsersättningen i vissa fall blivit avsevärt mycket större än den vid

befordran uppkommande löneökningen, anförde kommittén bl. a. följande.

Vid sina överväganden rörande det sätt, på vilket vikariatsersättning bör

beräknas inom det nya lönesystemet, har lönekommittén till en början ansett

sig kunna uppställa vissa normer, till vilka grunderna för en dylik

beräkning böra ansluta sig. På vikariatsersättningens storlek böra såväl

den uppehållna tjänstens lönegradsplacering som ock — inom vissa gränser

— den av vikarien inom hans egen lönegrad uppnådda löneställningen

öva inflytande. Med hänsyn bland annat till den förhållandevis tillfälliga

karaktären av sådana vikariat, för vilka gottgörelse beredes i form av vikariatsersättning,

finner lönekommittén det vara motiverat att sådan ersättning

i allmänhet utgår med mindre belopp än det, varmed vikariens lön

skulle ha ökats vid befordran till den tjänst vikariatet avser. Från denna regel

kan det dock vara skäligt att göra undantag, då vikariat bestrides å tjänst

i närstående lönegrad. I intet fall bör emellertid vikariatsersättningen få

överstiga löneökningen på grund av befordran. Det synes lämpligt, att ersättningen

successivt närmar sig storleken av berörda löneökning, i den

mån avståndet mellan den innehavda och uppehållna tjänstens lönegrader

avtager, och att förhållandet mellan de båda beloppen blir mindre allteftersom

avståndet växer. En sådan grundregel får anses naturlig i betraktande

av att man icke torde hos en vikarie kunna förvänta samma kompetens för

bestridande av en avsevärt högre tjänst som då han förordnas att uppehålla

en tjänst, vilken på lönegradsskalan är placerad endast något eller några få

steg över hans egen. Enligt lönekommitténs mening kunna skäl anföras till

opaginerad Kontrollera mot PDF

155

Kanal. Maj:ts proposition nr 226.

stöd för att en sådan anpassning efter dyrortsförhållanden, som ansetts fortfarande

böra gälla beträffande löneförmånernas huvuddel och som inom

det nya lönesystemet utsträckts att avse även övertidsersättning och tjänstledighetsavdrag,

kommer till uttryck jämväl i fråga om vikariatsersättningen.

Slutligen måste helt naturligt på de nya bestämmelserna ställas det kravet,

att de bli så litet komplicerade som möjligt.

Om de nu angivna förutsättningarna skola samtidigt uppfyllas, måste ett

helt nytt beräkningssystem konstrueras. Lönekommittén har emellertid ansett

önskvärt att liunna grunda detsamma på några sådana belopp, som i

de nya avlöningsförfattningarna redan fixerats för andra ändamål. Därvid

har befunnits, att de daglöner, som enligt kommitténs förslag skola angivas

i statens löneplansförordning, bäst lämpa sig för ändamålet. Ett utnyttjande

av dessa belopp medför bland annat den fördelen, att vikariatsersättningens

storlek i varje särskilt fall automatiskt anpassas efter löneskalans

struktur. Detta torde vara den naturligaste formen för ett samtidigt

beaktande av vikariens löneställning i egen tjänst och de med den uppehållna

tjänsten förenade löneförmånerna.

På samma sätt som tidigare skall vikariatsersättningen enligt Saar i vissa

fall reduceras. Vid vikariatsförordnande med mindre än full tjänstgöring

minskas ersättningen i förhållande till nedsättningen av tjänstgöringstiden

på den uppehållna tjänsten, och vid förordnande att bestrida göromål må,

då så med hänsyn till göromålens omfattning finnes skäligt, ersättningen

bestämmas till lägre belopp än vad som eljest skolat utgå.

För mera undantagsmässiga fall finnes i Saar stadgat att Kungl. Maj :t

bestämmer vikariatsersättningen, och vidare finnas, ävenledes på motsvarande

sätt som tidigare, vissa specialbestämmelser om sådan ersättning.

I detta sammanhang må nämnas, att vid remissbehandlingen av lönekominitténs

förslag rörande ändrade beräkningsgrunder vissa myndigheter, såsom

socialstyrelsen och generalpoststyrelsen, icke hade någon principiell erinran

mot förslaget, under det att andra myndigheter, såsom järnvägsstyrelsen

och allmänna lönenämnden, icke funno tillräckliga skäl föreligga att

frångå de tidigare tillämpade beräkningsgrunderna. I propositionen 1947:

281 (s. 169) anfördes att förslaget, med beaktande jämväl av att det godkänts

av personalorganisationerna, i princip kunde godtagas.

Yttrandena. Beträffande förutsättningarna för vikariatsersättnings

utgående ha statstjänarlcartellen och tjänstemännens centralorganisation

uttalat sig för att sådan ersättning skall kunna utgå även vid förordnande

att förrätta arbetsuppgifter, som ankomma på innehavare av högre extra

tjänst. Statens lönenämnd har icke velat motsätta sig detta, då det enligt

lönenämndens mening undantagsvis kunde föreligga behov att utbetala

vikariatsersättning i dylikt fall.

Aspiranters och extra tjänstemäns ställning i fråga om rätt till vikariatsersättning

har berörts av rikets allmänna kartverk och statens lönenämnd.

Rikets allmänna kartverk har framhållit, att även om avsikten torde vara,

alt aspirant icke skall kunna förordnas som vikarie på tjänst, för vilkens

erhållande han fullgör aspirantljänstgöring, i avlöningsreglementet icke

finnes någon föreskrift om att så ej får ske. Föreskrifterna i 37 § avlönings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

reglementet ge enligt kartverkets mening snarare vid handen, att innehavare

av aspiranttjänster äro likaberättigade med innehavare av övriga tjänster

till erhållande av vikariatsförordnanden. Kartverket har föreslagit, att

i reglementet skall införas bestämmelse med förbud mot förordnande av

aspirant som vikarie å ordinarie eller extra ordinarie tjänst; under alla förhållanden

borde i reglementet stadgas förbud mot förordnande av aspirant

såsom vikarie å tjänst, varpå han aspirerade. Statens lönenämnd har ansett

kartverkets berörda förslag icke böra föranleda någon ändring i Saar men

uppmärksammas i specialmotiveringen (jfr cirkulär 1947:542 punkt 4).

Hinder för vikariat å tjänst, som ligger utanför den befordringsgång, vari

aspiranttjänst ingår, har lönenämnden icke ansett böra föreligga. Statens

lönenämnd har vidare anfört i huvudsak följande.

Bestämmelserna i 37 § 2 mom. böra ändras i fråga om ersättningens beräknande

för aspirant och extra tjänsteman. Eftersom aspirant normalt åtnjuter

lön efter en löneklass som är 2 enheter lägre än lägsta löneklassen

i den lönegrad, vari motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänst är placerad,

kommer aspirant att vid vikariat å tjänst i än högre lönegrad att

uppbära högre vikariatsersättning än innehavare av sådan ordinarie eller

extra ordinarie tjänst. Detsamma gäller extra tjänsteman, som på grund av

bristande kompetens eller av andra skäl placerats i lägre lönegrad än den

som gäller för ordinarie eller extra ordinarie tjänst med samma arbetsuppgifteix

Angivna konsekvens av vikariatsersättningsbestämmelserna synes

lönenämnden sakligt otillfredsställande. Lönenämnden vill därför förorda,

att vikariatsersättningen för aspirant eller extra tjänsteman skall beräknas

med utgångspunkt från lägsta löneklassen i den för motsvarande ordinarie

eller extra ordinarie tjänsteman gällande lönegraden eller — beträffande

extra tjänsteman —- den högre löneklass, vari han är placerad.

Vidare har trågan, i vad mån förordnande att endast delvis uppehålla

högre tjänst bör medföra rätt till vikariatsersättning eller över huvud taget

meddelas, berörts i vissa yttranden.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att bestämmelsen om att tjänsteman äger

åtnjuta vikariatsersättning under förordnande att delvis uppehålla högre

tjänst skulle för statens järnvägars del kunna få orimliga konsekvenser.

Styrelsen har härvid närmast tänkt på de otaliga fall, då tjänsteman sättes

att fullgöra de göromål, som ankomma på viss annan tjänsteman, medan

denne har rast på någon timme eller, sedan han avslutat tjänstgöringen för

dagen, för en eller annan timmes tid måste avlösas av annan tjänsteman.

Såvida »vikarien» i dessa fall skall anses vara »förordnad att med mindre

än full tjänstgöring uppehålla annan tjänst», skall till honom utgå vikariatsersättning,

minskad i förhållande till nedsättningen av tjänstgöringstiden

på den uppehållna tjänsten. Styrelsen har framhållit, att förändringen

skulle medföra betydande merarbete för statens järnvägars avlöningsutbetalande

tjänsteställen. Hittills hade i dylika fall förordnande å

högre tjänst endast meddelats försåvitt den »vikarierande» under större delen

av sin tjänstgöringstid förrättat göromål, som ankommit på tjänsteman

i högre lönegrad. Statens lönenämnd har med anledning av vad järnvägsstyrelsen

anfört framhållit, att för att vikariatsersättning skall utgå i pr‘incip

synes böra fordras, att förordnandet att uppehålla högre tjänst avser

huvuddelen av tjänstgöringen på den högre tjänsten. Undantagsvis har

nämnden dock ansett vikariatsersättning böra kunna utgå även under förordnande

att mera regelmässigt uppehålla en tjänst eller att bestrida göromål,

som eljest ankomma pa högre tjänst, under del av dag. Lönenämnden

opaginerad Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

liar emellertid ansett självfallet, att vikariatsersättning icke bör utgå till

tjänsteman, som avlöser tjänsteman i högre lönegrad exempelvis under måltidsrast.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att med vissa beställningar

inom försvaret äro förenade flera olika befattningar. Viss tveksamhet har

yppats i fråga om vikariatsersättningen vid förordnande å allenast en sådan

befattning. Civilförvaltningen har därvid ansett, att reglerna om ersättning

vid förordnande att bestrida göromål å viss tjänst skola tillämpas. Statens

lönenämnd har icke haft något att erinra mot civilförvaltningens uppfattning,

att förordnandet i berörda fall är att betrakta såsom ett förordnande

att bestrida göromål å befattningen i fråga. Lönenämnden har dock förutsatt,

att en uppdelning av de med beställningen förenade befattningarna på

två vikarier såvitt möjligt undvikes.

Anordningen med vikariatsersättningens beräknande i viss relation till

den löneökning, som skulle ha uppkommit vid befordran, har ansetts otillfredsställande

av t lera myndigheter, som uttalat sympatier för en återgång

till det tidigare tillämpade systemet eller för fastställande av ett av den

uppehållna tjänstens lönegrad men ej av vikariens egen löneställning beroende

vikariatsersättningsbelopp.

Riksförsäkringsanstalten, statskontoret, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen

och rikets allmänna kartverk ha ansett de nuvarande bestämmelserna,

enligt vilka vikariatsersättningen bestämmes med hänsyn till den vikarierandes

egen löneklass, icke sakligt motiverade. Riksförsäkringsanstalten,

skolöverstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha härvid ifrågasatt, huruvida icke

bestämmelserna i förevarande avseende borde utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med tidigare gällande bestämmelser. Sistnämnda synpunkt

har även framförts av pensionsstyrelsen. Enligt rikets allmänna kartverks

mening vore det bättre, om vikariat å viss tjänst alltid ersattes med enahanda

belopp, vem som än vikarierade.

Statens lönenämnd anför:

Bestämmelserna om vikariatsersättning ha föranlett erinringar från ett

flertal myndigheter. Erinringarna avse dels bestämmelsernas invecklade

beskaffenhet, dels flet sakliga innehållet. Vad den förstnämnda frågan angår

ha de svårigheter, som vikariatsersättningens beräknande enligt bestämmelserna

i 37 § erbjuder, i praktiken eliminerats genom de hjälptabeller,

som utfärdats i kung. 1947: 779 och som medfört en betydande lättnad i

redogörarnas arbete. Kvar står emellertid frågan, huruvida vikariatsersättningsbestämmelserna

leda till sakligt tillfredsställande resultat. För egen

del får statens lönenämnd i detta hänseende åberopa vad allmänna lönenämnden

anförde i utlåtande den 23 april 1947 angående betänkande med förslag

till statens allmänna avlöningsreglemente in. in. Med hänsyn vidare till de

nu i olika myndigheters yttranden framförda erinringarna synas skäl tala

för att vikariatsersättningssystemet tages under förnyad, förutsättningslös

prövning. Eu dylik omprövning lärer emellertid icke kunna medhinnas i

samband med pågående omarbetning av Saar.

Den efter yrkanden vid remissbehandlingen av 1945 års lönekommittés

förslag införda bestämmelsen, att vikariatsersättning för hel månad skall

beräknas på grundval av månadslönerna, har medfört vissa ojämnheter,

då den sammanställes med att förmånen i andra fall alltid skall beräknas

efter daglönerna för 30-dagarsmånad. Detta framhålles i vissa yttranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Generaltullstyrelsen, lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, lotsstyrelsen,

kommerskollegium, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och

järnvägsstyrelsen ha påpekat, att vikariatsersättningens beräknande efter

dag, då fråga är om del av månad, och eljest efter månad, leder till vissa

ojämnheter. For det fall, att vikariatet omfattat i det närmaste hela månaden,

kunde sålunda ersättningen stundom bli högre än om vikariatet omfattat

hela månaden. Vissa myndigheter ha härvid föreslagit införande av

föreskrift av innehåll, att vikariatsersättning, som icke avser hel kalendermanad,

icke må överstiga sådan ersättning för hel månad, medan övriga

myndigheter ansett, att vikariatsersättningen bör beräknas för dag, även

nar den avser hel månad. Statens lönenämnd har biträtt förslaget om att

vikariatsersättningen, även när den avser hel månad, skall beräknas för dag.

hrsattnmgen borde enligt lönenämndens mening såsom hittills beräknas

etter daglön i 30-dagarsmånad.

Statens lönenämnd har anfört, att vikariatsersättningen hör kunna nedsättas

ej endast med hänsyn till tjänstgöringens eller göromålens omfattning

utan även med hänsyn till göromålens art.

Vad angår de i 37 § Saar meddelade särskilda bestämmelserna angående

vikariatsersättning ha i yttrandena berörts frågor om dels vilken ställning

i detta hänseende vissa överläkartjänster med rätt till fri tjänstebostad borde

intaga, dels förutsättningarna för att s. k. ansvarsarvode vid försvaret

skall utgå, dels ock vissa vikariatsfrågor vid läroverk in. fl. läroanstalter.

Härom har anförts i huvudsak följande.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att bestämmelserna om vikariatsersättning

för den, som innehar tjänst såsom överläkare vid statens sinnessjukhus

eller statens anstalt för fallandesjuka, innebära, att förste läkare (Ca

31) icke ager ratt att under förordnande å överläkartjänst i 30:e lönegraden

uppbara någon vikariatsersättning. Med hänsyn till den skillnad i

ansvar och arbetsuppgifter, som åvila överläkare respektive förste läkare,

vore detta knappast rimligt. Överläkartjänsterna hade lönegradsplacerats

med hansyn till att tjänsterna vore förenade med rätt till fri''tjänstebostad

eller kontant hyresersättning; 1928 års lönekommitté hade för bestämmande

av overlakares vid statens sinnessjukhus faktiska lönegradsplacering

uppskattat värdet av fri bostad å ortsgrupp V till cirka 3 000 kronor, och

hyresersattnmg utginge för närvarande med 2 100—3 000 krnnnr för a. till

»ismerna samt statens skola tor själsligt abnorma elever. Statens lönenämnd

har under åberopande i tillämpliga delar av vad nämndpn anföri ;

c 41U lanspsyKiairisK unuersokningsstation eller för handhavande

av hjälpverksamheten och familjevården vid vissa statens sinnessjukhus,

*ä. lanSe tjänstebostad icke kunde beredas vederbörande. Med utgångspunkt

harit rån borde overlakartjänsterna i lönegraderna Ca 30—32 i förevarande

hänseende anses vara placerade minst tre lönegrader högre eller i respek
Ti

vp InnpprnHpi-na Po QQ_ °i____r •* i ... , ° , ....... K.

tive lönegraderna Ca 33—35. Vad sålunda fö/pslnait* wu» ;

, „ , ~ V—*‘uc v*° s oaar> S iorsiaget till defini
tivt

reglemente) tillstyrkt medicinalstyrelsens berörda förslag

Försvarets civilförvaltning har anfört, att tidigare utgående

vode numera erhållit karaktären ''......... -

„ „------1 ansvarsar
.

, , ... --------------- av förhöjd vikariatsersättning, då för åt
njutande

darav numera fordrades, att de allmänna förutsättningarna för

erhållande av vikariatsersättning förelåge eller alltså att den uppehållna

tjänsten skulle eller företrädesvis skulle bestridas av innehavare av högre

opaginerad Kontrollera mot PDF

159

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 225.

beställning än den vikarien innehade. Denna särskilda förmän hade därmed

förlorat i betydelse, så att det kunde ifrågasättas, om icke bestämmelserna

kunde helt utgå. Statens lönenämnd har anfört i huvudsak fölr

jande: Enligt 1945 års lönekommittés betänkande II, s. 11(5, skulle ansvarsarvode

utgå även i fortsättningen. Med hänsyn härtill och då nu gällande

begränsning av ersättningen till att avse uppehållande av högre tjänst icke

varit avsedd, får lönenämnden förorda, att stadgandet ändras, så att ersättningen

i fråga kan utgå jämväl vid uppehållande av tjänst i samma

eller lägre lönegrad. Enligt lönenämndens mening bör emellertid i detta

sammanhang övervägas, huruvida icke beträffande tjänsteman, som genomgått

utbildning för vinnande av kompetens för det slag av befattning

varom här är fråga, ersättning bör utgå endast om det efter sådan utbildnings

avslutande föreligger en icke alltför kort period, förslagsvis 6 månader,

varunder han icke uppehållit befattning av här avsett slag. Det kan

även ifrågasättas, om ersättningen bör utgå till andra än militära och civilmilitära

beställningshavare.

Kommerskollegium har föreslagit, att den särskilda bestämmelsen om vikariatsersättning

till rektor, som uppehåller ledamotstjänst i centralt ämbetsverk,

varunder läroanstalten lyder, skall gälla jämväl för rektor vid

navigationsskola, vilken förordnas att uppehålla befattning såsom navigationsskoleinspektör.

Statens lönenämnd har tillstyrkt detta förslag.

Skolöverstgrelsen har anfört, att särskilda bestämmelser erfordrades om

ersättning åt vikarie för rektor under ferietid, samt hänvisat till ett av särskilda

sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet den 20 december 1947 avgivet

förslag om att vikariatsersättningen för lärare, som avses i 3 avd.

Saar och som under ferietid vikarierade å rektor stjänst i lönegrad Cb 7—

13, skulle utgöra respektive 8, 9, 10, 11, 12, 13 och 14 kronor för dag. Statens

lönenämnd har hänvisat till ett av lönenämnden avgivet utlåtande

över det av skolöverstyrelsen avsedda förslaget. Lönenämnden hade därvid

framhållit, att lärares tjänstgöring såsom rektor under ferier icke helt vore

att jämställa med vikariatstjänstgöring i egentlig mening, eftersom tjänstgöringen

vore förlagd till tid då läraren eljest skulle åtnjuta ferier, samt

ätt de förekommande göromålen huvudsakligen vore av administrativ och

kameral natur och att arbetsuppgifterna helt skilde sig från dem, som normalt

åvilade en adjunkt eller lektor. Med hänsyn härtill hade lönenämnden

ansett övervägande skäl tala för att ersättningen till rektorsvikarie

under ferier gåves formen av ett särskilt dagarvode, vilket skulle utgå med

samma belopp oberoende av den vikarierande lärarens lönegrad och löneklass.

De föreslagna minimiersättningarna hade synts lönenämnden lämpliga

såsom fasta dagarvoden, under förutsättning att vikarie icke förordnades

för rektor under den del av sommaren, då något egentligt rektorsarbete

icke förekomme. Såsom ett alternativ hade lönenämnden ansett kunna

övervägas att fastställa tre olika dagarvoden, nämligen ett för vikarier

ä rektorstjänster vid högre allmänna läroverk, folkskoleseminarier och

högre tekniska läroverk, ett för vikarier å rektorstjänster vid småskoleseminarier

och större realskolor (rektorstjänst i Cb 9 eller 10) och ett för vikarier

å rektorstjänster vid mindre realskolor. Beloppen hade av lönenämnden

förslagsvis angivits till respektive 13, 11 och 8 kronor.

Förslaget till definitivt reglemente. Såsom av det förut

anförda framgår ha vid utarbetandet av förslaget till definitivt reglemente

i denna del uppställt sig till övervägande olika spörsmål, av vilka eu del

sammanhänga med den omläggning i fråga om anställningsformer och lö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

negradskonstruktion, som 1947 års allmänna lönereglering innebar, och

andra röra de allmänna grunderna för vikariatsersättningens bestämmande.

Det av statstjänarkartellen och tjänstemännens centralorganisation uttryckta

önskemålet att vikariatsersättning skall kunna utgå även vid uppehållande

av högre extra tjänst har i överensstämmelse med lönenämndens

mening ansetts böra tillgodoses; bestämmelse härom har införts i 1 mom.

Såsom 1945 års lönekommitté framhållit bör visserligen den som ersätter

sådan extra tjänsteman, vilken reellt sett är vikarie på en ordinarie eller

extra ordinarie tjänst, erhålla vikariatsförordnande på sistnämnda tjänst

och ej på den extra tjänsten. Anställning som extra tjänsteman är emellertid

avsedd att kunna användas även för fullgörandet av arbetsuppgifter,

som ej skolat ankomma på innehavare av ordinarie eller extra ordinarie

tjänst, och med tanke på sådana fall har i 8 § förslaget till definitivt reglemente

utsagts, att vikarie kan förordnas på en extra tjänst. Att vikariatsersättning

får utgå i dylikt fall förefaller skäligt; möjligen kan en viss

ojämnhet befaras av den anledningen att den extra tjänsten kan ha fönegradsplacerats

under hänsynstagande till innehavarens personliga kvalifikationer,

men något missbruk synes icke kunna ifrågakomma, då extra tjänst

ej får placeras i högre lönegrad än som gäller för motsvarande ordinarie

eller extra ordinarie tjänst eller, då sådan ej finnes, lönegrad som av Kungl.

Maj :t bestämts.

En fråga, som berör såväl förutsättningarna för vikariatsersättning som

grunderna för dess bestämmande, gäller aspirants och extra tjänstemans

ställning i fråga om rätt till vikariatsersättning. 1945 års lönekommitté förklarade,

att då förordnande att uppehålla högre tjänst inom reglerad befordringsgång

icke borde meddelas och anställning som aspirant kunde betraktas

som ett led i en reglerad befordringsgång, därav följde att aspirant

ej erhölle vikariatsersättning å sådan extra ordinarie tjänst, för vars erhållande

aspiranttiden närmast utgjorde en förberedelse, eller å motsvarande

ordinarie tjänst; i tillämpliga delar gällde detsamma beträffande

extra tjänsteman. Detta uttalande, soin bringats till myndigheternas kännedom

genom cirkuläret 1947:542, bör alltjämt gälla; detsamma bör för

övrigt vara fallet i fråga om de i samma cirkulär gjorda uttalandena med

avseende å vikariatsförordnande inom reglerad befordringsgång. I enlighet

med vad statens lönenämnd förordat har vidare i 1 mom. av förevarande

paragraf föreskrivits, att innehavare av aspiranttjänst skall behandlas som

om han vore innehavare av sådan ordinarie eller extra ordinarie tjänst,

som normalt utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten, samt att

innehavare av sådan extra tjänst, som enligt vederbörande myndighets beprövande

motsvarar ordinarie eller extra ordinarie tjänst men är placerad

i lönegrad med lägre ordningsnummer än denna, behandlas som om han

i stället innehaft sådan ordinarie eller extra ordinarie tjänst. I anslutning

härtill må framhållas, att med första befordringstjänst avses, för biträdesaspirant

för skriv- och kontorsgöroinål i lönegrad Cf 4 tjänst i lönegrad

Ce 6, för amanuensaspirant i lönegrad Cf 17 tjänst i lönegrad Ce 20 och

för amanuensaspirant i lönegrad Cf 19 tjänst i lönegrad Ce 22; såsom i an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 225-

161

nät sammanhang anförts innefattar befordringsgången en serie av tjänster,

ej en enda tjänst med rörlig lönegradsplacering. Det må framhållas, afit

förslaget i denna del även medför en minskning av vikariatsersättningen,

där sådan utgår, för aspirant och sådan extra tjänsteman, som nyss sagts;

härutinnan står förslaget i överensstämmelse med vad lönenämnden förordat.

Vad statens lönenämnd uttalat i fråga om förordnande att med mindre än

full tjänstgöring uppehålla annan tjänst eller att bestrida göromål har synts

kunna helt godtagas; av 2 mom. framgår att förordnande att endast delvis

uppehålla annan tjänst icke bör meddelas annat än undantagsvis.

Enligt de bestämmelser, som gällde intill den 1 juli 1947, var vikariatsersättningen

avvägd efter fri skälighetsprövning utan direkt samband med

löneavvägningen. Av de uttalanden, som lågo till grund för bestämmelserna,

framgår att en av utgångspunkterna vid avvägningen varit att vikariatsersättningen

icke finge uppgå till alltför obetydligt belopp. En annan synpunkt

har varit, att ersättningen borde stiga med avståndet i lönegrader

räknat mellan vikariens egen tjänst och den uppehållna tjänsten. Kostnadssynpunkter

ha dessutom spelat en avgörande roll.

De vikariatsersättningsbestämmelser, som efter förslag av 1945 års lönekommitté

meddelats i det under innevarande budgetår gällande reglementet,

bygga på en helt annan tankegång. Frågeställningen har — i överensstämmelse

med det mellan lönekommittén och personalorganisationerna

uppnådda förhandlingsresultatet — icke ansetts böra vara huru stort tillskott

till lönen, som efter en mera fri skälighetsprövning bör utgå i anledning

av vikariat å annan tjänst än den egna, utan fast hellre huru stor

sammanlagd avlöning en vikarie å en viss tjänst bör erhålla i jämförelse

med den, som innehar samma tjänst. Från denna utgångspunkt möttes det

tidigare vikariatsersättningssystemet av en starkt kritisk inställning i lönekommitténs

betänkande. Däri framhölls, att den löneökning vikarien skulle

ha fått vid befordran till den uppehållna tjänsten — och som jämte hans

tidigare lön motsvarade full lön å den högre tjänsten — växlade alltefter

storleken av vikariens lön på egen tjänst och sålunda bl. a. efter vikariens

löneklassplacering inom den innehavda tjänstens lönegrad; löneökningen

bleve mindre för den, som tillhörde en högre löneklass inom lönegraden,

eftersom han redan hade en förhållandevis hög lön, än för den, som tillhörde

en lägre löneklass inom lönegraden och alltså hade lägre lön på egen tjänst.

Hänsyn härtill hade emellertid icke tagits vid den då gällande avvägningen

av vikariatsersättningen. En konsekvens härav, som tedde sig i särskild

grad otillfredsställande, vore att vikariatsersättningen för vissa fall vore

större än löneökningen vid befordran, så att en tjänsteman, som längre

eller kortare tid på förordnande uppehållit eu högre tjänst, vid därefter följande

befordran till samma tjänst och som eu direkt följd av befordringen

kunde få vidkännas minskning av sina kontanta löneinkomster. Vikariatsersättningen

borde i första h‘and begränsas så, att den icke i något fält

överstege löneökningen vid befordran. Om en sådan begränsning skedde,

gällde det därefter att lösa frågan, huruvida vikariatsersättningen skulle

11 liilmny till riksdagens protokoll HM8. 1 samt. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

få motsvara nämnda löneökning oreducerad. Härvid ansågs det till en början,

att den utsträckning av sneddningsregeln, som efter förslag av lönekommittén

införts — och som innebär att den som före befordringen tillhört

(eller »beräknas» hava tillhört) högsta löneklassen längre tid än en

lönetursperiod äger för löneklassplacering i den nya tjänsten tillgodogöra

sig intill två lönetursperioder av den överskjutande tiden ■—- endast borde

gälla vid sådana längre vikariat, vid vilka vikariatslön utginge, men ej vid

vikariatsersättningens bestämmande. Med denna begränsning borde vikariatsersättningen

få motsvara hela löneökningen vid befordran, då denna motsvarade

högst två löneklasser, men eljest borde det överskjutande beloppet

reduceras med hälften. Att därutöver vidtaga en sådan begränsning, att

tjänsteman i lägre löneklass inom lönegraden icke finge uppbära större

ersättning än tjänsteman i högre löneklass inom lönegraden ansågs däremot

icke påkallat; om man sammanställde den förre tjänstemannens större

ersättning med hans lägre lön, bleve totalinkomsten för honom mindre

än eller på sin höjd lika stor som, men aldrig större än den senare tjänstemannens.

Vid remissbehandlingen av 1945 års lönekommittés förslag i ämnet framställdes

erinringar mot förslaget av vissa myndigheter. Invändningarna

grundades till en del på att förslagets genomförande ansågs medföra en

komplicering av lönebestämmelserna. Dessutom betecknades det såsom

mindre tillfredsställande att vikariatsersättningen bleve större för en tjänsteman

i lägre löneklass inom lönegraden än för en tjänsteman med högre

placering i samma lönegrad; det ansågs även som en mindre tilltalande

konsekvens, att den som under ett pågående vikariatsförordnande å tjänst

i närliggande lönegrad uppflyttades i löneklass, därvid ej erhöll inkomstökning,

eftersom vikariatsersättningen i motsvarande grad minskades. Vid

förslagets framläggande i propositionen 1947: 281 betecknades förslaget såsom

godtagbart, med beaktande jämväl av att det godkänts av personalorganisationerna.

I de nu avgivna yttrandena har uttryckligen framhållits,

att de ur administrativ synpunkt framställda invändningarna icke längre

äro giltiga, i den mån vikariatsersättningsbeloppen numera angivas i av

Kungl. Maj :t utfärdade tabeller. Däremot ha vissa myndigheter alltjämt

ansett mindre lämpligt att vikariatsersättningen blir större för en tjänsteman

med placering i lägre löneklass inom lönegraden än för en tjänsteman

med placering i högre löneklass inom samma lönegrad.

De överväganden i ämnet, som föregått utarbetandet av förslaget till definitivt

reglemente, ha utmynnat i att endast smärre jämkningar synts böra

vidtagas i de vikariatsersättningsgrunder, som antogos vid 1947 års riksdag.

Att vikariatsersättningen såsom särskild förmån betraktad i allmänhet blir

större för tjänsteman i lägre löneklass än för tjänsteman i högre löneklass,

är en konsekvens av att den förre tjänstemannen själv åtnjuter lägre lön än

den senare, så att det för att bringa upp hans sammanlagda inkomst till

full lön å den uppehållna tjänsten eller tillnärmelsevis till dylik lön erfordras

ett högre tilläggsbelopp än för den tjänsteman, som i egen tjänst är

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225-

163

högre avlönad. Till det anförda kommer, att en förändring i den riktning

vissa myndigheter förordat skulle medföra antingen en återgång till

ett system, enligt vilket vikarie skulle kunna erhålla större inkomst i lön

och vikariatsersättning än om han bleve befordrad till den uppehållna tjänsten,

eller ock en avsevärd minskning av den vikariatsersättning, som nu kan

utgå i olika fall. Slutligen må framhållas, att den nu genomförda anordningen,

enligt vilken vikariatsersättningarna beräknas på grundval av lönebeloppen,

innebär en automatisk anpassning av vikariatsersättningen efter löneläget,

vilket ansetts vara av betydelse ur löneregleringssynpunkt, samt att

med hänsyn till det numera tillämpade systemet för lönens rörlighet det

svårligen låter sig göra att beräkna vikariatsersättningarna efter annan

grund än de vid varje tidpunkt gällande lönebeloppen.

Av de jämkningar, som ansetts böra vidtagas i grunderna för vikariatsersättningen,

har i det föregående berörts en ändring beträffande aspiranters

och vissa extra tjänstemäns ställning i fråga om rätt till vikariatsersättning.

Från den genom Saar införda metoden, att för vissa fall beräkna

vikariatsersättning efter månadslön, har såväl med hänsyn till uppkommande

ojämnheter som av administrativa skäl en återgång ansetts böra

ske till den av lönekoinmittén generellt föreslagna beräkningen efter daglön,

med bibehållande härvid av anordningen att alltid tillämpa de för 30- dagarsmånad gällande daglönerna. Vidare har i anslutning till vad statens

lönenämnd förordat ansetts böra föreskrivas, att vikariatsersättningen skall

minskas, då så med hänsyn till göroinålens art och omfattning finnes skäligt.

Slutligen har vid överarbetningen av Saar uttalats önskemål att, då

vikariatsersättningsbelopp för praktiskt tänkbara fall ändock angivas i

tabeller, avlöningsregleinentet icke skall tyngas med materiella bestämmelser

i ämnet, vilket lätt föranleder att redogörarna anse sig skyldiga att

skaffa sig ingående kännedom om beräkningsgrunderna. Detta önskemål

har ansetts kunna tillgodoses, då riksdagen i allt fall har att taga ställning

till vikariatsersättningsgrunderna. I anslutning härtill har i 2 mom. av reglementsförslaget

angivits, att vikariatsersättningen utgår enligt särskilda

av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut utfärdade, såsom bilaga till

statens löneplansförordning fogade tabeller med tillhörande anvisningar.

Med tanke på sådana mera sällan förekommande vikariatsfall, i vilka

Kungl. Maj :t hittills i särskild ordning bestämt vikariatsersättningen och

som icke lämpligen kunna regleras genom tabellerna, har emellertid tilllika

angivits, att vikariatsersättningen i fall, som ej avses i tabellerna, bestämmes

genom beslut eller i enlighet med bestämmelser, som meddelas av

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.

Vad angår de särskilda bestämmelserna har av skäl, som berörts under

8 §, till nämnda paragraf överflyttats en specialbestämmelse om vikariatsersättning

vid förordnande såsom adjungerad ledamot i hovrätt och vissa

för försvaret gällande bestämmelser. På motsvarande sätt som under 25 §

reglementsförslaget har föreskrivits, att de med rätt till fri tjänstebostad

opaginerad Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

eller hyresersättning förenade överläkartjänsterna i förevarande avseende

skola anses vara hänförda till lönegraden tre enheter över den som gäller för

tjänsten. De under försvaret upptagna bestämmelserna om den tidigare såsom

ansvarsarvode betecknade förmånen ha ansetts böra undergå sådana

jämkningar, som statens lönenämnd förordat; då den begränsning till uppehållande

av högre tjänst, som synes framgå av bestämmelsernas nuvarande

formulering, icke varit avsedd, torde på Kungl. Maj :t få ankomma att meddela

föreskrift angående bestämmelsernas tillämpning under innevarande

budgetår. Med de fall, då rektor uppehåller ledamotstjänst i centralt ämbetsverk

har efter därom gjort påpekande likställts fall, då rektor vid navigationsskola

uppehåller tjänsten som navigationsskoleinspektör. Slutligen

har stadgats att, då lärare under ferietid uppehåller rektorstjänst, tjänst

som föreståndare för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet

eller rektorsbefattning vid högre kommunal skola, vikariatsersättning

utgår enligt särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

32 §.

Gottgörelse för övertidstjänstgöring m. m.

i mom. Avlöningsreglementenas bestämmelser om gottgörelse för övertidstjänstgöring

ha alltid varit så formulerade, att av dem framgått, att

övertidstjänstgöring endast undantagsvis borde äga rum. Kommunikationsverkens

lönekommitté framhöll på sin tid, att det visserligen vore uppenbart,

att de verk, med vilka kommittén hade att sysselsätta sig, icke kunde

drivas på ett tillfredsställande sätt utan att övertidsarbete i viss utsträckning

anlitades, men att det vore önskligt att övertidsarbete inskränktes i

görligaste mån, och 1928 års lönekommitté framhöll, att det för såväl statens

som tjänstemännens eget vidkommande måste anses önskvärt, att övertidsarbete

i görligaste mån inskränktes. Även under förarbetena till den år

1947 genomförda allmänna löneregleringen underströks med eftertryck, att

övertidsarbetet borde begränsas. Härom anförde 1945 års lönekommitté i

sitt betänkande I följande.

Under de av lönekommittén förda förhandlingarna har av tjänstemännens

huvudorganisationer påtalats, att, emot vad som förutsattes vid den

senaste allmänna löneregleringen, övertidsarbete numera uttages i betydande

omfattning inom vissa områden av statsförvaltningen. Det torde vara

ostridigt, att verk och myndigheter under de senare åren ofta i betydande

utsträckning anlitat sin personal för övertidsarbete. Att detta behövt ske,

torde till avsevärd del bero på extraordinär arbetsbelastning föranledd av

krisförhållanden, varför förekomsten av övertidsarbete kan väntas minska

efter återgång till mera normala förhållanden. Vid sina förhandlingar med

tjänstemannaorganisationerna har emellertid lönekommittén förklarat sig

beredd att understryka, att den redan i 1919 års avlöningsreglemente för

kommunikationsverken och även i de nuvarande avlöningsreglementena

uttalade grundsatsen, att arbete å tid utöver fastställd arbetstid bör före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

komma endast undantagsvis, även bör gälla för den förestående löneregleringsperioden

och därvid i möjligaste mån iakttagas. I den mån det emellertid

blir nödvändigt att uttaga övertidsarbete, bör man från vederbörande

myndigheters sida söka ernå en sådan begränsning av det övertidsarbete,

som uttages av en och samma befattningshavare, att hans arbetsbörda ej

blir större än vad de föreliggande omständigheterna oundgängligen påfordra.

För sådana fall bör det sätt varpå lagen om arbetstidens begränsning tillämpas

på den allmänna arbetsmarknaden vara vägledande, så att man under

alla förhållanden söker undvika att inom statstjänsten uttaga övertidsarbete

i större omfattning än som i motsvarande fall kan ske vid privatanställning.

Dessa lönekommitténs uttalanden avse jämväl befattningshavare, vilka icke

erhålla särskild övertidsersättning.

Innehållet i dessa lönekommitténs uttalanden ha bragts till statsmyndigheternas

kännedom genom Kungl. Maj :ts cirkulär till statsmyndigheterna

den 30 juni 1947 (1947:542). I cirkuläret bar uttalats, att statsmyndigheterna

i sin verksamhet böra beakta vad 1945 års lönekommitté uttalat samt

vid arbetets organiserande eftersträva största möjliga begränsning i användandet

av övertidstjänstgöring.

För de fall, då övertidsarbete måste förekomma, utgår under vissa bestämda

förutsättningar gottgörelse. Enligt 38 § 1 mom. Saar gäller, att sådan

ersättning endast må tillkomma innehavare av civil tjänst med lönegradsbeteckningen

Ca, Ce eller Cg och högst lönegradsnumret 22 eller med lönegradsbeteckningen

Cf och högst lönegradsnumret 20, och att ej heller sådan

tjänsteman må erhålla övertidsersättning, då han på grund av förordnande

uppehåller högre tjänst än nu angivits och fullgör övertidstjänstgöringen i

denna tjänst. Såsom förutsättning för gottgörelse skall vidare, där ej särskilda

skäl till annat föranleda, gälla, att tjänsten avser arbete av sådant

slag, att behovet och varaktigheten av övertidstjänstgöring kunna kontrolleras,

och att tjänstemannen icke utövar mera självständigt befäl. Vidare

ligga vissa begränsningar i den definition, som givits på begreppet övertidstjänstgöring.

Enligt Saar förstås därmed tjänstgöring, vilken överskjuter

den, som av Kungl. Maj :t eller vederbörande myndighet fastställts såsom

normal för den tjänst eller det slag av tjänstgöring, varom fråga är. Vad

angår tjänsteman, som anställts med avkortad tjänstgöring, förstås med

övertidstjänstgöring vad som överskjuter full tjänstgöring. Såsom övertidstjänstgöring

anses icke tjänstgöring, vars fullgörande icke påkallats eller

godkänts av vederbörande mydighet. I anslutning härtill må erinras om följande.

En begränsning av gottgörelsen för övertidstjänstgöring till vissa lönegrader

har alltid funnits. Saar medförde ingen ändring i fråga om gränsdragningen

i vad som gällt närmast dessförinnan.

Beträffande villkoret att gottgörelse icke må utgå till tjänsteman, som har

självständigt befäl, framhöll kommunikationsverkens lönekommitté, att om

detta villkor cj skulle gälla, k om me all kontroll över att missbruk ej skedde

— och sådan kontroll måste eftertryckligt krävas — att bortfalla. I tilIläggsbestämmelserna

till kommunikationsverkens avlöningsreglemente gjor»

des en uppräkning av de tjänstemän, som icke voro berättigade till över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 22Ö.

tidsersättning. 1928 års lönekommitté föreslog i stället stadganden, enligt

vilka övertidsersättning icke skulle tillkomma tjänsteman, vars arbete vore

av den art, att kontroll över tjänstgöringstidens längd i allmänhet icke kunde

ifrågakomma, och ej heller annat än i undantagsfall tillkomma tjänsteman,

vars tjänstgöringstid på grund av göromålens beskaffenhet måste vara

underkastad vissa växlingar. Med det förra stadgandet förklarade sig kommittén

i främsta rummet avse tjänstemän, som utövade mera självständigt

befäl eller eljest i tjänstgöringshänseende intoge en mera självständig städning.

I den mån en tjänsteman i befälsställning med avseende å arbetets

planläggning och utförande vore underkastad samma kontroll som övriga

befattningshavare, borde däremot enligt kommitténs mening några hinder

icke möta för utbetalande av övertidsersättning även till dylik tjänsteman.

Emellertid intogos icke i civila avlöningsreglementet in. fl. reglementen några

sådana stadganden som 1928 års lönekommitté avsett. 1936 års lönekommitté

förklarade, att Kungl. Maj :t skulle äga utfärda närmare bestämmelser

rörande bestämmelsernas tillämpning och att det då vore lämpligast, att

Kungl. Maj :t i samband därmed jämväl meddelade erforderliga föreskrifter

om undantagande från tillämpningen av sådana kategorier tjänstemän, vilka

icke lämpligen borde komma i åtnjutande av övertidsersättning. Kungl.

Maj :t borde vara oförhindrad att på vederbörande verksmyndigheter överlåta

utfärdandet av nödiga kompletterande detaljföreskrifter. Några särskilda

uttalanden i ämnet ha ej gjorts av 1945 års lönekommitté; vad 1936

års lönekommitté anfört får anses alltjämt gälla.

Beträffande övertidsbegreppet har 1936 års lönekommitté uttalat bl. a.

följande: I fråga om de centrala ämbetsverkens tjänstemän är i gällande instruktioner

eller arbetsordningar i allmänhet föreskrivet, att arbetstiden å

tjänsterummet skall varje söckendag utgöra 7 timmar, vilken arbetstid, i

den mån ej för särskilda befattningshavare eller grupper av befattningshavare

än längre daglig tjänstgöringstid föreskrives, alltså är att anse'' som

den för vederbörande tjänst normalt gällande tjänstgöringstiden. Uppenbart

är, att där dylika enhetliga tjänstgöringsföreskrifter gälla tjänstgöring,

som genomsnittligt för söckendag icke överstiger 7 timmar, icke kan berättiga

till övertidsersättning. Den omständigheten, att viss inskränkning i

den dagliga arbetstiden medgives under sommarmånaderna, är givetvis icke

av beskaffenhet att medföra rätt till övertidsersättning för tid, som faller

utanför den reducerade tjänstgöringstiden men inom den normalt gällande

7-timmarstiden. — För andra grupper av tjänstemän inom den civila statsförvaltningen

är emellertid tjänstgöringstiden icke ordnad på detta regelbundna

och enhetliga sätt. 1 arbetstidskungörelserna för postverket, statens

järnvägar och tullverket har föreskrivits, att för kalendermånad räknat

i regel icke må förekomma längre tjänstgöringstid än som motsvarar 208

timmar för 30 dagar; för personal, som tjänstgör enligt regelbunden turfördelning

med olika tjänstgöringstid olika dagar, må dock längre tjänstgöringstid

för kalendermånad kunna förekomma, under förutsättning att sammanlagda

tjänstgöringstiden för de i turfördelningen ingående turerna icke

överstiger vad som motsvarar 208 timmar för 30 dagar, och å andra sidan

må vid tjänstgöring, som medför synnerligen ringa ansträngning, längre

tjänstgöringstid än den som nyss sagts kunna förekomma på det sätt, att

för sådan tjänstgöring den verkliga tjänstgöringstiden beräknas motsvara

viss kortare tjänstgöringstid. Liknande arbetstidsbestämmelser gälla för

viss personal vid telegrafverket och statens vattenfallsverk, varvid likväl är

att märka, att tjänstgöringstiden för den av arbetstidskungörelserna vid dessa

verk berörda personalen i regel ej må överstiga 48 timmar för vecka. På

grund av de vid kommunikationsverken och tullverket förekommande ar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

betsuppgifternas natur, vilken påkallar tjänstgöring i regelmässig lurfördelning

dygnet om och såväl å söckendag som å sön- och helgdag, måste den

dagliga arbetstiden för flertalet befattningshavare inom de lägre lönegraderna

bestämmas genom på förhand upprättade tjänstgöringslistor, turlistor

eller arbetsplaner. Arbetstiden är dock härigenom ingalunda enhetligt bestämd

från dag till dag för samme befattningshavare. En kortare tjänstgöringstur

under en dag motsvaras av en längre tjänstgöringstur en följande

dag. Men ej heller den sammanlagda tjänstgöringstiden för månad eller vecka

är enhetligt bestämd; sålunda plägar arbetstiden för månad för befattningshavare

vid postverket och statens järnvägar med särskilt ansträngande arbete

bestämmas till ej oväsentligt lägre antal timmar än den föreskrivna

maximitiden av 208 timmar för 30 dagar, och där arbetstiden huvudsakligen

utfvlles av passning eller annat lindrigare arbete, kan å andra sidan tjänstgöringstiden

avsevärt utsträckas utöver den nyssnämnda. Vidare är att märka

att för personal, av vilken en månatlig arbetstid av 208 timmar eljest

skulle med hänsyn till arbetets normala art lämpligen kunna uttagas, tjänstgöringstiden

av praktiska eller arbetstidstekniska skäl ej alltid kan bestämmas

till detta antal timmar; om exempelvis i genomsnitt den erforderliga

sammanlagda arbetstiden per månad är 2 200 timmar och arbetstiden för

månad och befattningshavare under normala tjänstgöringsförhållanden ej

får överstiga 208 timmar — arbetstid därutöver betraktas som övertid och

föranleder särskild ersättning — kan arhetet komma att uppdelas på It befattningshavare

med 200 timmar å turlista för var och en. Om tjänstgöringstiden

å turlista upptagits till ett lägre antal timmar på den grund, att

tjänstgöringen är av särskilt ansträngande art, bör övertidsersättning skäligen

få utgå så snart tjänstgöringen överskridit det timantal, som med

hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet av vederbörande verksmyndighet

prövas rimligtvis kunna normalt uttagas; om däremot av arbetstidstekniska

skäl å turlistan måst upptagas kortare tjänstgöringstid än sistnämnda timantal,

bör tjänstgöringen givetvis utfyllas till detta timantal, innan övertidsersättning

må utgå.

Beträffande tjänstemän med deltidsarbete har 1945 års lönekommitté anfört

att, om tjänstgöringen utökas för sådan heltidsanställd tjänsteman, som

medgivits nedsättning av tjänstgöringstiden, detta innebär eu, låt vara tillfällig

ändring av beslutet om nedsättning av tjänstgöringstiden, varför fråga

ej uppkommer om övertidsgottgörelse; för tjänsteman, som anställts med

avkortad tjänstgöringstid, borde på motsvarande sätt utgå fyllnadslön (jfr

4 mom.). Övertidsersättning borde dock i båda fallen kunna utgå i den mån

tjänstgöringen översköte den, som av Kungl. Maj it eller vederbörande myndighet

fastställts såsom normal för den heltidstjänst eller det slag av tjänstgöring,

varom vore fråga.

1945 års lönekommitté har anfört att, där tjänsteman kunnat åläggas att

å övertid utföra göromål, som eljest ankomma på tjänsteman inom lägre

lönegrad, fråga snarast vore (/in en ändrad arbetsfördelning, så att tjänstemannen

kunde sägas fullgöra övertidstjänstgöringen å egen tjänst.

I yttrandena ha berörts olika med tillämpningen av 38 g 1 mom. Saar sammanhängande

frågor.

Vdttenfcillsstijrclsen har framhållit, att förutsättningen alt övertidstjänstgöring

endast undantagsvis skulle förekomma, icke överensstämde med de

verkliga förhållandena i fråga om viss driftspersonal vid statens vattenfallsverk.

Den vid 1947 års lönereglering genomförda stora höjningen av gottgö

re Isen för övertidsarbete hade därför medfört mycket stora olägenheter

opaginerad Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

och kostnadsökningar för verkets de]. Det vore tänkbart att införa en särbestämmelse

för berörda driftspersonal. För en viss grupp av densamma,

nämligen den personal, som vore sysselsatt vid kraftverkens understationer,

hade styrelsen efter godkännande av personalens representanter i särskild

skiivelse framlagt förslag till sådan ändring av bilaga B till avlöningsreglementet,

att olägenheten av den höjda gottgörelsen för övertidsarbete delvis

skulle elimineras. Genom detta förslag skulle en rätt betydande minskning

av övertiden åstadkommas. Styrelsen har framhållit angelägenheten av

att en sådan ändring genomfördes genom beslut av årets riksdag.

I vissa yttranden har berörts frågan om gränsdragningen lönegradsvis mellan

de till övertidsgottgörelse berättigade tjänstemännen och andra tjänstemän.

Pensions styrelsen har uttalat, att genom de höjda övertidsersättningarna

och den på grund av rådande personalknapphet ökade förekomsten av övertidsarbete

en redan tidigare förefintlig inadvertens i fråga om bestämmelsernas

utformning gjort sig starkt märkbar, nämligen gränsdragningen mellan

till övertidsersättning berättigade och icke berättigade. Sagda gränsdragning

hade inom styrelsen medfört, att lägre befattningshavare icke sällan

bleve berättigade till högre månadsersättning än sina närmaste förmän,

oaktat dessa arbetat lika mycket eller mera på övertid. Då det vore uppenbart

att övertidsersättning icke borde tillkomma de högre befattningshavarna,

hade det synts styrelsen bereda svårigheter att övervinna denna olägenhet

på annat sätt än genom att ett ganska betvdande hopp gjordes i löneskalan

omedelbart ovanför den högsta lönegrad, vid vilken rätt till övertidsersättning

förelåge.

Riksför säkring sanstalten har ifrågasatt, huruvida icke rätten till gottgörelse

för Övertid borde utsträckas till högst 23 lönegraden (högst 2\ lönegraden

för aspirant) med anledning av införandet av den reglerade befordrmgsgången

för amanuenser. Statens lönenåmnd har icke ansett sig böra

tillstyrka anstaltens förslag men har framhållit, att Kungl. Maj :t bör äga

löjlighet att i särskilda fall medgiva gottgörelse för övertid även i högre

lönegrad än Ce 22. Kontant övertidsersättning borde härvid utgå efter högst

25 löneklassen. " ö

Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, om icke inskränkande bestämmelser

borde meddelas med avseende å rätten till övertidsersättning för

försvarets civila personal. Statens lönenåmnd har i anledning härav framhållit

lämpligheten av att genom beslut av civilförvaltningen fastställes, å

vilka slag av civila tjänster vid försvaret övertidsersättning skall kunna

utgå.

Riksräkenskapsverket och rikets allmänna kartverk ha uttalat sig för att

övertidsersättning skall utgå för arbete under den tid, som motsvarar skillnaden

mellan den under sommarmånaderna förkortade arbetstiden och full

tjänstgöringstid, i varje fall där sådant övertidsarbete årligen återkommer

utan att möjlighet att ge kompensation föreligger. Statens lönenåmnd har

härom uttalat följande.

Lönenämnden vill erinra, att för det övervägande antalet statstjänstemän,

främst de affärsdrivande verkens trafikpersonal, någon nedsättning av

tjänstgöringstiden under sommarmånaderna icke förekommer. Icke heller

opaginerad Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

lämnas någon kompensation för att sådan nedsättning ej åtnjutes. Vid sådant

förhållande anser sig lönenämnden icke kunna tillstyrka, att övertidsersättning

får utgå för arbete, som vid verk med nedsatt tjänstgöring under

sommarmånaderna fullgöres inom ramen för den normala arbetstiden.

Rikets allmänna kartverk har föreslagit, att i 38 § 1 mom. skall föreskrivas,

att övertidsersättning icke må åtnjutas under tjänsteresa eller dygn, då

traktamentsersättning utgår enligt allmänna resereglementet eller särskilda

av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter. Denna fråga har statens lönenämnd

ansett böra upptagas till närmare övervägande. Lönenämnden har emellertid

ansett frågan vara av alltför komplicerad beskaffenhet, bland annat med

hänsyn till svårigheten att uppdraga en bestämd gräns mellan resetraktamente

och tjänstgöringstraktamente, för att kunna lösas i förevarande sammanhang.

Generalpoststijrelsen och telegrafstyrelsen ha berört frågan om ersättning

för övertidsarbete, som frivilligt fullgöres i lägre lönegrad än den egna.

Generalpoststyrelsen, som ansett övertidstjänstgöring i egentlig mening ej

föreligga i detta fall, förklarar, att den ansett bestämmelserna i 21 § 1 mom.

andra stycket Saar icke utgöra hinder för styrelsen att fastställa den ersättning,

som i varje särskilt fall skall utgå. Telegrafstyrelsen uttalar, att

övertidsersättning bör tillämpas enligt viss av styrelsen angiven löneklass;

redogörelse härför lämnas i det följande under 3 mom. Statens lönenämnd

har funnit önskvärt, att för undvikande av oklarhet angående vilka befogenheter

myndighet har i fall av förevarande slag föreskrift härom lämnas i

tilläggsbestämmelserna, övertidsarbetet borde få anses fullgjort på den

lägre tjänsten och ersättningen lämpligen beräknas efter de av telegrafstyrelsen

angivna grunderna.

Telegrafstyrelsen har vidare ansett, att ersättning borde utgå efter nyssnämnda

grunder, därest tjänsteman, vilken på grund av sin tjänsteställning

icke är berättigad till gottgörelse för övertidstjänstgöring, fullgör sådan

tjänstgöring i grad, där dylik gottgörelse kan utgå. Statens lönenämnd har

funnit det böra ankomma på Kungl. Maj :t att med stöd av det bemyndigande,

som enligt lönenämndens i det föregående nämnda förslag skulle intagas

i 38 g 1 mom. Saar, pröva vid vilka verk och under vilka förutsättningar

övertidsersättning skall få utgå i de av telegrafstyrelsen berörda fallen.

Vid utarbetandet av förslaget till definitivt reglemente ha vissa ändringar

i förhållande till Saar synts böra vidtagas i enlighet med vad statens lönenämnd

förordat. I anslutning till reglementsförslaget må nämnas följande.

I författningstexten har till eu början angivits att, om innehavare av

tjänst med lönegradsheteckningen Ca, Ce, Cf eller Cg undantagsvis måste

anlitas för övertidstjänstgöring, tjänstemannen må kunna för sagda tjänstgöring

erhålla gottgörelse. Såsom härav framgår har vad vattenfallsstyrelsen

anfört icke ansetts höra föranleda någon ändring i att övertidstjänstgöring

förutsättes förekomma undantagsvis. De uttalanden härom, som gjorts av

1945 års lönekommitté och som delgivits myndigheterna genom cirkuläret

1947:542, höra alltjämt iakttagas. Emellertid synes det för vissa fall vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

att förorda, att sådan beredskapsersättning införes, som vattenfallsstyrelsen

föreslagit. Under 37 § beröres denna fråga närmare.

Enligt reglementsförslaget må gottgörelse icke, med mindre Kungl. Maj :t

därtill lämnar medgivande, tillkomma den, som innehar eller å förordnande

uppehåller tjänst i högre lönegrad än den 22:a, eller aspirant tillhörande

högre lönegrad än den 20:e. Tillräcklig anledning att generellt jämka

gränsen mellan lönegraderna har alltså icke ansetts finnas, men i enlighet

med vad lönenämnden förordat har möjlighet ansetts böra beredas Kungl.

Maj :t att med hänsyn till särskilda omständigheter medgiva tjänsteman

i högre lönegrad gottgörelse. Anledning att lämna ett dylikt medgivande

torde knappast finnas i andra fall än då tjänsteman ovanför lönegradsgränsen

fullgör övertidstjänstgöring å sådan tjänst, vid vilken övertidsgottgörelse

kan utgå. I detta sammanhang må framhållas, att reglementsförslaget

bygger på att även frivillig, av vederbörande myndighet godkänd

tjänstgöring på övertid utgör övertidstjänstgöring i teknisk mening.

Såsom förutsättning för gottgörelse skall vidare, där ej särskilda skäl

till annat föranleda, gälla att tjänsten enligt vederbörande myndighets

beprövande avser arbete av sådant slag, att behovet och varaktigheten av

övertidstjänstgöring kunna kontrolleras, och att tjänstemannen icke inom

arbetsområdet utövar mera självständigt befäl. I denna del innebär förslaget

endast en mindre jämkning i förhållande till vad nu gäller, företagen

för att bättre klargöra avsikten med ifrågavarande villkor. I samband härmed

må framhållas, att på motsvarande sätt som kunnat ske enligt de tidigare

gällande bestämmelserna Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, vederbörande myndighet skall vara oförhindrad att till efterrättelse

fastställa en förteckning å de tjänster vid vilka övertidsgottgörelse

kan utgå eller, om detta anses lämpligare, å de tjänster vid vilka sådan

gottgörelse ej må utgå. Tilläggas må, att frågan, huruvida gottgörelse

bör kunna utgå eller ej, rimligtvis icke kan göras beroende av en bedömning

vid varje särskild tidpunkt, utan att från gottgörelse får undantagas

sådan tjänstgöring, vid vilken behovet och varaktigheten av övertidstjänstgöring

i allmänhet icke kunna kontrolleras.

I själva övertidsbegreppet har någon ändring icke ansetts böra vidtagas.

Vid utarbetandet av tilläggsbestämmelser i ämnet böra beaktas de uttalanden

som gjorts av 1936 års lönekommitté och, beträffande tjänstemän med

deltidsarbete, 1945 års lönekommitté.

Den av rikets allmänna kartverk berörda frågan om övertidsersättning

vid tjänsteresor m. m. torde, såsom statens lönenämnd föreslagit, böra närmare

övervägas.

I 38 § 1 mom. Saar meddelas vissa bestämmelser om vad som är att förstå

med enkel och kvalificerad övertid; dessa bestämmelser ha utan saklig

ändring införts i förslaget till definitivt reglemente. Däremot ha i reglementet

icke synts böra intagas vissa i det nuvarande reglementet meddelade

föreskrifter, vilka tidigare hade formen av tilläggsbestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

2 mom. I detta moment, som överensstämmer med 38 § 2 inom. Saar, har

angivits att gottgörelse för övertidstjänstgöring skall, i den må så kan ske,

utgå i form av ledighet från annan tjänstgöring under en och en halv

gånger den tid övertidstjänstgöringen omfattat, dock att kompensationsledigheten

för arbete å kvalificerad övertid, om den beredes å annan tid

än å kvalificerad tid, skall omfatta dubbelt så lång tid som den varunder

övertidstjänstgöringen fullgjorts.

Vattenfallsstyrelsen har föreslagit minskning av gottgörelsen. Endast

tjänstgöring på kvalificerad övertid borde överkompenseras, förslagsvis med

PA gånger tiden för sådan övertidstjänstgöring.

Generaltullstyrelsen och telegrafstyrelsen ha ifrågasatt, om icke i fall,

då kompensationsledighet för arbete å enkel övertid beredes å kvalificerad

tid, tiden för sådan ledighet borde motsvara allenast så lång tid som den,

varunder övertidstjänstgöringen fullgjorts. Statens lönenåmnd har med

anledning härav anfört, att kompensationen enligt lönenämndens mening

borde utgöra en och en halv gånger den tid, varunder övertidstjänstgöringen

fullgjorts, liksom vid kompensation å enkel tid. Ledigheten avsåge i

detta fall tid, då tjänsteman hade att tjänstgöra enligt tjänsteturlista, och

å denna syntes i princip arbete å kvalificerad tid icke värderas annorlunda

än arbete å enkel tid.

Generaltullstyrelsen har ansett lämpligt, att —• möjligen i tilläggsbestämmelserna

— föreskrift meddelas om i vilken ordning olika slag av övertidstjänstgöring

skola ifrågakomma vid beredandet av tidskompensation.

Vad myndigheterna anfört i denna del har icke synts böra föranleda

någon ändring i själva reglementet. Den av generaltullstyrelsen berörda

frågan, huruvida arbete på enkel övertid eller arbete på kvalificerad övertid

i första hand bör kompenseras med ledighet, har ansetts få närmare övervägas

vid utarbetandet av tilläggsbestämmelser till reglementet.

3 mom. Den kontanta övertidsersättningen för arbete å enkel övertid och

för arbete å kvalificerad övertid framgår av statens löneplansförordning

och de till densamma hörande tabellerna. Beloppen äro differentierade

efter löneklasser och ortsgrupper och äro rörliga på motsvarande sätt som

lönen. Hänsyn tages till den ortsgrupp, efter vilken tjänstemannen åtnjuter

lön. Beträffande den löneklass, enligt vilken ersättningen skall utgå,

behandlas i 38 § 3 mom. Saar två alternativ. Enligt huvudalternativet tilllämpas

härför den löneklass, efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön. För

övertidsarbete, som utförts å högre tjänst vilken tjänstemannen uppehållit

på grund av förordnande utan att därunder äga uppbära vikariatslön, utgår

ersättningen i stället enligt löneklassen närmast över den, efter vilken

tjänstemannen åtnjuter lön, eller enligt den högre löneklass, som utgör lägsta

löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad.

I vissa yttranden har framhållits, att övertidsarbete understundom fullgöres

å annan tjänst än den efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön eller

vilken han uppehåller på grund av förordnande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Telegraf styrelsen har behandlat frågan om övertidsersättningens beräknande,

då tjänsteman, som mot vikariatsersättning uppehåller tjänst i högre

lönegrad än den egna, fullgör övertidsarbete i grad, som är lägre än förordnandegraden

men högre än den egna. Generalpoststyrelsen har berört

motsvarande tråga, då tjänsteman — utan att vikariatsförordnande föreligger

— beordras att på övertid utföra göromål, som uppenbarligen äro

hänförliga till högre lönegrad än den, vilken hans egen eller eventuellt på

förordnande uppehållen tjänst tillhör. Statens lönenämnd har funnit ett

skäligt resultat skola vinnas, om övertidsersättning i av telegrafstyrelsen

och generalpoststyrelsen avsedda fall utginge med samma belopp, som om

vederbörande varit förordnad att uppehålla tjänst i den lönegrad, vari

övertidsarbetet fullgöres.

Telegrafstyrelsen har vidare beträffande ersättning för frivillig övertidsersättning

å lägre tjänst än den egna uttalat, att den övertidsersättning

borde tillämpas, som gällde för vederbörandes egen löneklass, dock

icke för högre löneklass än den högsta inom den lönegrad, i vilken övertidsarbete

fullgjordes. Statens lönenämnd har tillstyrkt förslaget.

Vid utarbetandet av förslaget till definitivt avlöningsreglemente ha de av

lönenämnden förordade förslagen ansetts böra genomföras.

5 mom. Bestämmelserna i detta moment innebära endast redaktionella

ändringar i förhållande till 38 § 4 mom. Saar; de äga tillämpning endast

på deltidsanställd tjänsteman, ej på heltidsanställd tjänsteman, vilken erhållit

nedsättning av tjänstgöringstiden. Vad angår det förhållandet, att i

detta fall utgår fyllnadslön men ej övertidsersättning, framhöll 1945 års

lönekommitté i sitt betänkande II, att övertidstjänstgöring ansetts böra kompenseras

betydligt mer än hundraprocentigt av den anledningen att tjänstgöring

utöver normal arbetstid vore ägnad att medföra betydande påfrestningar

och olägenheter för tjänstemannen; detta motiv förelåge emellertid

knappast i de här avsedda fallen, och dessutom skulle en tillämpning av

övertidsersättningsgrunderna medföra en icke motiverad åtskillnad mellan

tjänstemännen i fråga om ersättning för tjänstgöring av samma slag och

omfattning. I anslutning till att, på sätt av det förut anförda framgår, övertidsersättning

icke utgår för arbete under tid, som motsvarar skillnaden

mellan den under sommarmånaderna förkortade arbetstiden och full arbetstid,

må framhållas att, om deltidsanställd tjänsteman i enlighet med

vad under 10 § uttalats erhåller sommartid, lönen icke nedsättes av denna

anledning och att tjänstemannen således icke äger erhålla fyllnadslön vid

under sommartiden fullgjord tjänstgöring å tid, som ligger mellan den

förkortade arbetstiden och den för tjänstemannen normalt gällande arbetstiden.

Beträffande de särskilda bestämmelserna är att märka, att enligt reglementsförslaget

liksom enligt Saar övertidsersättning icke utgår till civilmilitär

beställningshavare.

Försvarets civilförvaltning har i sitt yttrande erinrat om att civilförvaltningen

tidigare i skrivelse till chefen för finansdepartementet föreslagit sådan

ändring av berörda bestämmelse, att militärmeteorologer av 2. och 3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

graden bliva berättigade till övertidsersättning. Civilförvaltningen hade i

nämnda skrivelse bland annat framhållit, att ifrågavarande civilmilitära befattningshavare

enligt av Kungl. Maj :t meddelade särskilda tillämpningsföreskrifter

till militära icke-ordinariereglementet intill den 1 juli 1947

varit berättigade till övertidsersättning.

Statens lönenämnd har i samband med behandlingen av 38 g Saar anfört

följande.

Såsom framgår av vad försvarets civilförvaltning anfört, utgick intill den

1 juli 1947 övertidsersättning till militärmeteorolog av 2. och 3. graden enligt

en av Kungl. Maj :t den "7 september 1945 beslutad ändring av tillämpningsföreskrifterna

till militära icke-ordinariereglementet. Ändringen gällde

från och med den 1 juli 1945. Genom den särskilda bestämmelsen under

38 g Saar ha emellertid militärmeteorologerna — vilka enligt vad som framgår

bland annat av proposition 1945: 170, s. 170, ingå i flygvapnets civilmilitära

personal — undantagits från rätten till övertidsersättning. Att i

samband med löneregleringen en personalkategori på detta sätt berövats en

förmån, vilken torde ha avsevärd ekonomisk betydelse för densamma, synes

i och för sig otillfredsställande. Å andra sidan måste varje avsteg från principen,

att civilmilitär personal icke skall äga uppbära övertidsersättning,

vara ägnad att inge betänkligheter, särskilt sedan numera flygvapnets markorganisation

till övervägande delen torde utgöras av civilmilitär personal.

Lönenämnden har under hand inhämtat från stabsmeteorologen, att förekommande

övertidsarbete är en följd av nuvarande brist på meteorologpersonal

och att övertidsarbetet, som kan uppgå ända till 30 timmar i veckan

för en tjänsteman, skulle försvinna vid fullt utbyggd organisation. Med hänsyn

till anförda omständigheter vill lönenämnden, som icke anser sig böra

tillstyrka någon ändring av den särskilda bestämmelsen i Saar, för sin del

förorda, att Kungl. Maj :t måtte inhämta riksdagens medgivande till att tillsvidare,

så länge nuvarande brist på militärmeteorologer inom den militära

väderlekstjänsten består, särskild ersättning efter av Kungl. Maj :t fastställda

grunder måtte få utbetalas till militärmeteorologer av 2. och 3. graden

för fullgjort övertidsarbete. Ersättningen torde böra beräknas i huvudsak

enligt bestämmelserna i 38 § Saar och utgå endast i den mån mot övertiden

svarande ledighet icke kan beredas vederbörande. Skäl tala för att ersättningen

medgives utgå retroaktivt från och med den 1 juli 1947. I

I överensstämmelse med vad statens lönenämnd förordat torde Kungl.

Maj :t böra för sig utverka riksdagens bemyndigande att för militärmeteorologer

av 2. och 3. graden meddela bestämmelser om särskild ersättning för

övertidsarbete. Ersättning bör endast utgå i den mån mot övertiden svarande

ledighet icke kan beredas vederbörande. I övrigt böra i huvudsak de ersättningsgrunder

gälla, som innefattas i förevarande paragraf. Bestämmelserna

böra erhålla giltighet räknat från och med den 1 juli 1947.

Slutligen må nämnas, att från vikariatsersättningsparagrafen till förevarande

paragraf överflyttats bestämmelserna om ersättning för utsträckt undervisning

in. in. för lärare in. fl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

174

Kiingl. Maj.ts proposition nr 225.

5 kap. Särskilda ersättningar samt lönetillägg och tilläggsarvodeu.

33 §.

Särskilda ersättningar.

Denna paragraf motsvarar 39 § Saar med vissa ändringar i fråga om 2

och 3 mom. samt de särskilda bestämmelserna. Härom må nämnas följande.

2 mom. I samband med behandlingen av semesterfrågorna upptog 1945 års

lönekommitté till övervägande frågan, om tjänsteman, som vid semesterns

början tjänstgör å annan ort än stationeringsorten, bör äga rätt till resekostnadsersättning

för av honom företagen resa från tjänstgöringsorten till stationeringsorten.

Kommittén förordade att sådan rätt tillskapades. Om tjänstemannen

i anledning av semestern begåve sig från tjänstgöringsorten till annan

ort än stationeringsorten och om resekostnaderna till sist avsedda ort

vore högre från tjänstgöringsorten än från stationeringsorten, borde tjänstemannen

erhålla rätt till skillnadsbeloppet. Motsvarande principer borde

enligt kommitténs uppfattning tillämpas i de fall, då tjänstemannen omedelbart

efter semestern skulle tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten.

Lönekommittén ville emellertid framhålla, att myndigheterna så vitt möjligt

borde förfara så, att semestern för tjänsteman, vilken på grund av tillfälligt

tjänsteuppdrag eller på grund av sin tjänstgöring befunne sig utanför

stationeringsorten, började först sedan tjänstemannen återkommit till

denna.

I avgivet yttrande över lönekommitténs förslag uttalade telegrafstyrelsen,

att tjänsteman, som efter slutat tjänsteuppdrag å främmande ort tilldelats

semester, enligt styrelsens uppfattning äger enligt bestämmelserna i allmänna

resereglementet åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning för återresa

till stationeringsorten. Avreser tjänstemannen till annan ort för att där

tillbringa semestern, bör detta betraktas såsom tjänsten ovidkommande. Motsvarande

måste anses gälla, då tjänstemannen vid semesterns slut beordras

tjänstgöra å främmande ort. Särskilt vad beträffar det av lönekommittén berörda

fallet, då tjänsteman omedelbart efter semester skall tjänstgöra å annan

ort än stationeringsorten, hänvisade telegrafstyrelsen till föreskrifterna

i 16 § andra stycket allmänna resereglementet, där frågan om ersättning till

tjänsteman i dylikt fall är uttryckligen reglerad. Skulle föreskrifter i nu

berörda avseenden anses vara av behovet påkallade och införas i avlöningsreglementet,

ansåg telegrafstyrelsen att föreskrifterna borde avfattas i överensstämmelse

med styrelsens nyss uttalade uppfattning, överbefälhavaren

anförde att, enär resan mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna måste

anses vara tjänsteresa, det vore i princip riktigast, att staten — oberoende

av vart resan företoges — erlade en häremot svarande ersättning till den

enskilde. Därjämte borde resetraktamente få åtnjutas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

175

Kanyl. Maj ds proposition nr 225.

I propositionen 1947: 281 uttalades, att i den män resa av nu angivet slag

vore att betrakta som tjänsteresa borde för dylik resa resekostnads- och

traktamentsersättning kunna utgå enligt allmänna resereglementet eller de

andra bestämmelser, som gällde i fråga om tjänsteresor. I övrigt biträddes

lönekommitténs förslag, dock att för tjänsteman, som vid semesters början

tjänstgör å ort utom stationeringsorten och i anledning av semestern beger

sig från tjänstgöringsorten till annan ort än stationeringsorten, resekostnadsersättningen

föreslogs skola utgå högst med belopp motsvarande beräknad

resekostnad för resa mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna. Bestämmelserna

i ämnet ha intagits i 39 § 2 mom. och i de i nämnda paragraf meddelade

särskilda bestämmelserna för försvaret, 1 punkten första stycket. I

överensstämmelse med lönekommitténs förslag har i 2 mom. även intagits

föreskrift, att därest tjänsteman, som tilldelats semester under viss tid,

efter semesterns inträde men före utgången av nämnda tid återkallas till

tjänstgöring, på prövning av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

av vederbörande myndighet skall bero, i vad mån ersättning av

statsmedel må utgå för av tjänstemannen företagen resa, som står i samband

med semesterns avbrytande.

Ifrågavarande bestämmelser ha berörts i flera yttranden.

Försvarets civilförvaltning har ansett stadgandet innebära, att ersättning

för allenast en resa fram och åter må ifrågakomma varje kalenderår men har

samtidigt förklarat sig icke ha någon erinran mot att reglerande bestämmelser

utfärdas i enlighet med vissa av chefen för armén meddelade föreskrifter.

Dessa föreskrifter innebära, att här avsedd förmån allenast bör utgå i de

fall, där antalet semesterdagar uppgår till minst 7, eller vid övningsuppehåll

den kortare tid, som kan vara betingad av övningsuppehållets längd eller

dess uppdelning på två eller flera ledighetsperioder. Motsvarande föreskrifter

ha utfärdats av de båda andra försvarsgrenscheferna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har inskränkt sig till att framhålla behovet av närmare direktiv

beträffande förevarande spörsmål. Riksräkenskapsverket har ansett, att stadgandet

bör kompletteras med en föreskrift, som förhindrar att här avsedda

resor ersättas av statsmedel vid ett flertal tillfällen under ett och samma

kalenderår. Rikets allmänna kartverk har ansett, att ersättning endast bör

utgå för den merkostnad, som kan uppstå för tjänsteman genom att semesterresan

företages från respektive åter till tjänstgöringsorten i stället för

från respektive åter till stationeringsorten. Generalpoststyrelsen har förordat,

att tjänsteman under ett och samma tjänstgöringsuppdrag utom stationeringsorten

icke må under samma kalenderår äga åtnjuta resekostnadsersättning

i samband med semester för mer än en resa till och från stationeringsorten,

för så vilt uppdelning av semester icke skett på grund av tjänstgöringsförhållandena.

Statens lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

I eu till lönenämnden remitterad promemoria med utkast till tilläggsbestämmelser

till 39 § Sa ar i vad avser ersättning vid resa och tjänstgöringstraktamente

har föreslagits, att resekostnadsersättning eller fri resa, varom

här är fråga, må tillkomma tjänsteman endast för resa i samband med semester

omfattande minst eu kalendervecka eller sex dagar i följd.

Vid övervägande av ovan omförmälda förslag till begränsning av rätten till

ifrågavarande förmån, bar lönenämnden funnit, all eu allmän bestämmelse,

opaginerad Kontrollera mot PDF

176

Kungi. Mcij:ts proposition nr 225.

som både utgör en i princip skälig lösning av spörsmålet och innebär hinder

mot missbruk, knappast torde kunna åstadkommas. Lönenämnden, som därför

funnit övervägande skäl tala för en schematisk regel, vilken icke föranleder

onödiga svårigheter i tillämpningen, har stannat för att förorda den

i ovannämnda promemoria föreslagna bestämmelsen med den jämkning, som

beträffande försvarets övningsuppehåll innefattas i de av chefen för armén

utfärdade bestämmelserna. Lönenämnden förutsätter, att myndighet icke

utan tvingande skäl skall bevilja semester på sådant sätt, att statsverket

åsamkas extra kostnader för resor i samband med de olika semesterperioderna.

Såsom av yttrandena framgår synes det erforderligt att bestämmelser

meddelas i syfte att i viss mån begränsa rätten till här avsedd förmån. Även

om vissa skäl kunna anses tala för att, i den mån uppdelning av semestern

skett på tjänstemannens egen önskan, begränsa antalet resor till en för varje

kalenderår, synes dock en så långt gående begränsning icke böra göras.

Det torde i vissa fall vara svårt att avgöra om uppdelningen av semestern

skett i tjänstemannens intresse eller på grund av tjänstgöringsförhållandena.

En tjänsteman kan nämligen i vissa fall uttrycka önskan om att få semestern

uppdelad på flera perioder av den anledningen, att han icke anser

sig kunna vara borta från tjänsten så lång tid i följd som hela det antal

dagar semestern för honom omfattar. Att meddela bestämmelser, som förhindra

missbruk och samtidigt innebära en i samtliga fall tillfredsställande

lösning av spörsmålet, synes icke möjligt. Praktiska skäl tala för en schematisk

regel, vilken icke föranleder onödiga svårigheter i tillämpningen samtidigt

som den tillgodoser skäliga anspråk från tjänstemännens sida. Ur sistberörda

synpunkter har ansetts böra föreskrivas, att ifrågavarande bestämmelser

allenast skola gälla beträffande resor i samband med semester omfattande

minst sex dagar i följd. Det förutsättes emellertid, att myndighet

icke utan tvingande skäl skall bevilja semester på sådant sätt, att statsverket

åsamkas extra kostnader för resor i samband med de olika semesterperioderna.

Den av rikets allmänna kartverk föreslagna ändringen har icke ansetts

böra genomföras.

3 mom. Föreskrifterna i detta moment motsvara bestämmelserna i 39 §

3 mom. Saar, vilka sistnämnda bestämmelser i sak överensstämma med tidigare

gällande bestämmelser i ämnet.

Statens lönenämnd har erinrat om att i den tidigare berörda promemorian

med utkast till tilläggsbestämmelser till 39 § Saar i vad avser ersättning vid

resa och tjänstgöringstraktamente föreslagits, att 39 § 3 mom. Saar och de i

anslutning till nämnda författningsrum under 2 punkten första stycket för

försvaret meddelade särskilda bestämmelserna skola ändras, i syfte att

tjänstgöringstraktamente skall kunna åtnjutas vid tjänstgöring inom tjänstgöringsområde

av tjänsteman, för vilken tjänstgöringsområde fastställts.

Då traktamente enligt lönenämndens mening bör kunna utbetalas till tjänsteman

även vid förrättningar inom anvisat tjänstgöringsområde, har lönenämnden

tillstyrkt promemorieförslaget i förevarande avseende.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

177

Den nuvarande bestämmelsen, enligt vilken tjänstgöringstraktamente icke

må utgå vid tjänstgöring inom tjänstgöringsområde till tjänsteman, för

vilken sådant område fastställts, leder i många fall till icke tillfredsställande

resultat. Kostnaderna för den enskilde tjänstemannen vid bortovaro från

hemmet torde i stort sett vara desamma om tjänstgöringsområde för honom

fastställts eller icke. Inom vissa förvaltningsområden kan tjänstgöring

inom fastställt tjänstgöringsområde i vissa fall uppgå till flera dygn i följd.

Då det vid tjänstgöring utom stationeringsorten av sådan varaktighet, att.

tjänstemannen på grund av tjänstgöringen nödgas vidkännas särskilda

kostnader för förplägnad och inkvartering, får anses skäligt att han erhåller

ersättning för dessa kostnader, torde Kungl. Maj :t böra äga befogenhet

att utfärda bestämmelser, vilka medgiva utbetalande av tjänstgöringstraktamente

till skäligt belopp även vid tjänstgöring inom för tjänstemannen

fastställt tjänstgöringsområde. I sådant syfte har den nuvarande bestämmelsen

i motsvarande moment »vad angår innehavare av tjänst för vilken

visst tjänstgöringsområde fastställts, under tjänstgöring utom tjänstgöringsområdet»

ansetts böra utgå.

Föreskrifterna i 1 punkten första stycket av de särskilda bestämmelserna

för försvaret motsvara nuvarande bestämmelser i Saar. I anslutning till

vad under 2 mom. föreslagits, har emellertid i princip ansetts böra gälla, att

här avsedd fri resa eller resekostnadsersättning må åtnjutas allenast vid

semester omfattande minst sex dagar i följd. Med hänsyn till de för försvaret

rådande särskilda förhållandena har dock i överensstämmelse med uttalande

av statens lönenämnd här avsedd förmån ansetts böra kunna tillkomma

personalen vid semester i samband med övningsuppehåll under

den kortare tid, som kan vara betingad av övningsuppehållets längd, eller

dess uppdelning på två eller flera ledighetsperioder.

Beträffande i denna paragraf angivna representationsbidrag må framhållas,

att vissa av dem undergingo höjning i samband med 1947 års lönereglering

men att 1945 års lönekommitté därvid uttalade, att andra representationsbidrag

icke borde ändras i samband med löneregleringen och att

lönekommittén icke heller ansett sig kunna förorda, att representationsbidrag

med genom avlöningsbestämmelserna fastställda belopp tillerkändes

andra tjänstemän än dem, till vilka sådana bidrag nu utgå. Lönekommittén

uttalade i samband härmed, att den hyste den uppfattningen, att

om bidrag till representationskostnader ansåges böra utgå i andra fall, detta

icke borde ske genom att tjänsteman såsom avlöningsförmån tillerkändes

visst representationsbidrag utan genom att möjlighet bereddes honom att

erhålla bidrag till täckande av de verkliga representationskostnaderna. Lönekommittén

ansåg, att nämnda fråga borde närmare övervägas och att

därvid samtidigt borde undersökas, huruvida ej vissa av de nu såsom avlöningsförmån

utgående répresentationsbidragen borde slopas i samband med

att sådan möjlighet öppnades. Lönekommittén uttalade vidare, att Kungl.

Maj :t borde äga bestämma, huru vid tjänstledighet skulle förfaras med de

såsom avlöningsförmån utgående representationsbidragen.

12 liilinng till riksdagens protokoll 1.948. 1 snml. Nr 225.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

I anslutning till bestämmelserna i förevarande paragraf har tjänstemännens

centralorganisation erinrat om att 1945 års lönekommitté i sitt

betänkande del II (s. 138) uttalat sig för att tjänsteman, som från fyrplats

eller fyrskepp företager resa för proviantering, befordran av post eller annat

med tjänsten sammanhängande ändamål, skall erhålla traktamentsersättning.

Organisationen har påpekat, att någon bestämmelse härom ej införts

i avlöningsreglementet, vilket enligt organisationens mening bör ske. Emeltid

må, såsom lönekommittén uttalat, framhållas, att dylik resa är att betrakta

såsom tjänsteresa, varför särskild bestämmelse i avlöningsreglementet

icke erfordras för att traktamentsersättning skall kunna utgå vid

sådan resa. Närmare bestämmelser rörande traktamentets belopp m. in. vid

dylika resor torde böra meddelas av Ivungl. Maj :t.

34 §.

Kallortstillägg och enslighetstillägg m. m.

Vid den systematisering av olika tilläggsförmåner, som föregick tillkomsten

av Saar, hänfördes till en särskild grupp vissa lönetillägg, vilka icke

voro betingade av tjänstegöromålens art i och för sig utan utgingo på grund

av de yttre förhållanden, under vilka tjänsten fullgjordes. Till denna grupp

av lönetillägg på grund av obekväm stationerings- eller tjänstgöringsort

hänfördes kallortstillägg, kallortstraktamente och enslighetstillägg. Bestämmelserna

i ämnet, vilka infördes i 40 § Saar, inneburo endast smärre jämkningar

i förhållande till motsvarande tidigare gällande bestämmelser. Vad

särskilt angår kallortstilläggen förklarade sig 1945 års lönekommitté i sitt

betänkande I ha vissa sympatier för tanken att avskaffa dessa tillägg; av

1928 och 1936 års lönekommittéer verkställda utredningar syntes giva vid

handen att någon mera avsevärd skillnad i fråga om rekryteringsmöjligheterna

ej kunde anses föreligga mellan kallortsområdet och riket i övrigt,

och kallortssystemet hade också förlorat en del av sitt teoretiska underlag

genom de nya grunderna för dyrortsgrupperingen, även om de med en mera

isolerad bosättning förenade olägenheterna icke genom dessa grunder komme

att beaktas främst utifrån de synpunkter, vilka tillmätts betydelse vid

kallortssystemets utformning. Å andra sidan gjorde sig vissa av de faktorer,

vilka ansetts motivera medgivandet av dylika tillägg, alltjämt gällande

med oförminskad styrka; då man på personalhåll fäste stort avseende vid

att ifrågavarande, sedan länge utgående avlöningsförmån icke fråntoges

tjänstemännen, bibehöllos tilläggen vid löneregleringen. Lönenivåns generella

höjning ansågs dock icke böra medföra någon höjning av kallortstilläggens

belopp, vilka liksom tidigare skulle utgå till tjänstemän stationerade

inom ett i sex kallortsklasser indelat kallortsområde.

Förevarande paragraf motsvarar 40 § Saar, i vilken allenast vidtagits

smärre redaktionella ändringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. ftlaj.ts proposition nr 225.

17 9

35 §.

Lönetillägg vid vissa slag av tjänstgöring.

I 41 § Saar, som har rubriken Lönetillägg, som utgå vid tjänstgöring av

visst slag, ha upptagits dels lönetillägg vid tågtjänstgöring m. m. (1 inom.),

dels sjötillägg in. in. (2 inom.), dels flygtillägg in. in. (3 inom.), dels ock

tillägg till tjänsteman vid säkerhetsanstalten i Norrköping, vilken fullgör

tjänstgöring i bevakningstjänst, och till sådan till sjukvårdspersonalen vid

statens sinnessjukhus hörande tjänsteman, vilken fullgör tjänstgöring å

fast avdelning (4 mom). Av 1945 års lönekommittés betänkande II (s. 132)

framgår, att för dessa lönetillägg ansetts vara karakteristiskt, att de utgå

vid fullgörande av göromål, som ingå bland tjänstemännens ordinarie arbetsuppgifter

men på ett eller annat sätt äro av speciell karaktär; med hänsyn

särskilt till dessa göromål hade den löneställning, som följde av lönegradsplaceringen,

ansetts vara för låg, och av särskilda skäl hade höjningen

ansetts böra bliva större eller mindre alltefter den omfattning, vari dessa

göromål fullgjordes. Dessa tillägg skulle ingå under den av 1945 års lönekommitté

förordade allmänna översynen av arvoden, lönetillägg och särskilda

ersättningar, varför endast få ändringar vid Saars utfärdande vidtogos

i då gällande bestämmelser i ämnet. En ändring var, att stationskarl,

som bestrede tågklarerartjänst, skulle äga åtnjuta ersättning därför

enligt samma grunder, som gällde i fråga om ersättning för växlingstjänst,

och vidare genomfördes en provisorisk höjning med 60 kronor av flygtilllägget

för månad till flygförare, flygspanare, provflygare, kontrollflygare,

flygsignalister och flygskyttar ävensom av det mot flygtillägg svarande belopp,

som i vissa fall utgår under tjänstledighet föranledd av olycksfall

under deltagande i flygning, varjämte flygtraktamentets belopp provisoriskt

höjdes med 2 kronor. I vad avsåg sjötilläggen borde utredningen bedrivas

så, att förslag i ämnet kunde föreläggas 1948 års riksdag; de ändrade

bestämmelserna borde tillämpas retroaktivt fr. o. m. 1 oktober 1947.

I 1 mom. av förevarande paragraf ha upptagits bestämmelserna i 41 §

1 mom. Saar med visst tillägg, som ansetts böra införas med anledning av

framställning den 14 januari 1946 från vattenfallsstyrelsen. Styrelsen har

i nämnda framställning föreslagit, att personal i växlingstjänst vid statens

vattenfallsverks industribangård i Trollhättan skulle erhålla rätt till ersättning

enligt samma grunder, som gälla för växlingspersonal vid statens järnvägar;

förslaget har tillstyrkts av allmänna lönenämnden.

Frågan rörande omreglering av sjötilläggen vid försvaret anmäles i det

följande; i enlighet med vad där kommer alt förordas ha ändrade bestämmelser

i ämnet införts i 2 mom. av förevarande paragraf. I övrigt motsvarar

sagda moment 41 § 2 mom. Saar utan saklig ändring.

Frågan om ändrade bestämmelser under 3 mom. — som motsvarar 41 §

3 mom. Saar — har berörts av försvarets civilförvaltning. I sitt yttrande har

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

civilförvaltningen erinrat om att, i motsats till vad förhållandet är beträffande

flygtillägg för flygförare, flygspanare, provflygare, flygsignalister och

flygskyttar, elevtillägget icke undergått någon höjning i samband med löneregleringen.

Icke heller mekaniker- och flyglärartilläggen hade höjts. Chefen

för flygvapnet hade i sitt yttrande i ärendet föreslagit en höjning av elevtilllägget

för flygspanare; därest berörda förslag ansåges böra vinna bifall,

kunde det ifrågasättas, om icke höjning borde ske jämväl av elevtillägg till

övriga kategorier flygande personal liksom även av mekaniker- och flyglärartilläggen.

Statens lönenämnd har — under hänvisning till att 1945 års

lönekommitté skulle komma att upptaga till prövning frågan om flygtilläggen

och vissa därmed jämställda ersättningar — icke ansett sig böra förorda

någon ändring i dessa ersättningar. Lönenämnden har dock funnit bestämmelsen

om flygtraktamente i 41 § 3 mom. försvaret 6 punkten böra gälla

även för civila tjänstemän vid flygvapnet.

I detta sammanhang må vidare beröras en uppkommen fråga om flygtillägg

till färdmekaniker å sjöräddningsflygplan. Härom må nämnas följande.

I skrivelse den 27 september 1946 har chefen för, flygvapnet framhållit, att

flygvapnet hade för räddningstjänst till sjöss av nödlandade flygplansbesättningar

tillförts flygplan av särskild typ, i vilkas besättning, i motsats

till vad fallet vore med flygvapnets övriga flygplan, inginge även en särskilt

utbildad färdmekaniker. Denne hade såsom särskild uppgift att under flygning

handha motorreglage in. m„ en ansvarsfull och för flygningen över

huvud taget nödvändig uppgift, som icke kunde utföras av annan besättningsmedlem;

han skilde sig härutinnan från övriga mekaniker vid flygvapnet.

Vid de civila flygbolagen utginge flygtillägg, förutom till förare och

signalister, även till färdmekaniker, och även färdmekaniker vid flygvapnet

borde komma i åtnjutande av flygtillägg. Storleken av detta flygtillägg borde

på samma sätt som för flygvapnets övriga kategorier flygande personal

avvägas med hänsyn dels till ansvar och uppgifter, dels ock till de för försäkringsskyddets

storlek avgörande sociala faktorerna. Då kategorien färdmekanike/i

— för bedömande av flygavlöningens storlek — avgörande hänseenden

vore jämställd med kategorien flygsignalister har chefen för flygvapnet

ansett flygtillägg böra utgå med samma belopp för dessa bägge kategorier.

!Försvarets civilförvaltning har i utlåtande över framställningen uttalat att,

såvitt ämbetsverket kunde bedöma, skäl syntes tala för att färdmekaniker

å sjöräddningsflygplan bereddes flygtillägg samt att detta tillägg fastställdes

till enahanda belopp som för flygsignalist. Civilförvaltningen ifrågasatte

emellertid om icke föreliggande framställning vore av natur att lämpligen

böra komma under övervägande av 1945 års lönekommitté.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett skäl tala för att ifrågavarande

färdmekaniker i fråga om flygtillägg likställdes med flygsignalister. Jämväl

lönenämnden ansåge emellertid berörda spörsmål vara av natur att böra

prövas av 1945 års lönekommitté vid dess översyn av gällande avlöningsbestämmelser.

Lönenämnden ifrågasatte dock, huruvida icke —- i avbidan

på resultatet av denna översyn och den nya löneregleringens genomförande

— färdmekaniker, som beordrades att tjänstgöra å sjöräddningsflygplan,

borde erhålla särskild ersättning utöver honom tillkommande mekanikertillägg.

Denna ersättning kunde lämpligen bestämmas till skillnaden mellan

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 L

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

vederbörandes mekanikertillägg och det flygtillägg, som skulle tillkomma

honom såsom flygsignalist, och böra utgå i den mån vederbörande fyllde de

beträffande flygsignalist för flygtillägg föreskrivna villkoren i fråga om flygtjänstgöringens

omfattning.

Vid upprättande av förslaget till definitivt reglemente har vad försvarets

civilförvaltning anfört beträffande elevtilläggen samt mekaniker- och flyglärartilläggen

icke ansetts böra i förevarande sammanhang föranleda ändring

i de belopp, som provisoriskt skulle gälla enligt lönelcommitténs förslag;

frågan om här avsedda förmåner torde böra upptagas till övervägande

i samband med den förutsatta översynen av lönetillägg m. in. Spörsmålet

om flygtillägg för färdmekaniker har däremot synts kunna bedömas på

grundval av den nu föreliggande utredningen; då färdmekanikern ingår i

flygplanets besättning och fullgör flygtjänstgöring i egentlig mening i likhet

med övrig till flygtillägg berättigad personal, synes han skäligen böra,

i stället för att åtnjuta mekanikertillägg, få uppbära flygtillägg. I enlighet

med vad myndigheterna förordat bör flygtillägget, om vilket bestämmelse

intagits i 3 mom., utgå med samma belopp som för flygsignalist.

Bestämmelserna om flygtraktamente ha i anledning av vad statens lönenämnd

föreslagit ansetts böra omfatta även vid försvaret anställda civila

tjänstemän.

Vad slutligen angår de i 41 § 4 mom. Saar meddelade bestämmelserna om

lönetillägg till tjänstemän vid säkerhetsanstalten i Norrköping och vid statens

sinnessjukhus, ha dessa bestämmelser ansetts böra — utan att erhålla

ändrat sakinnehåll — i fortsättningen meddelas på samma sätt som bestämmelserna

om de i bilaga till Saar upptagna förmånerna. Förevarande

paragraf i reglementsförslaget har därigenom kommit att uteslutande handla

om lönetillägg vid tåg-, sjö- och flygtjänstgöring och vad därmed sammanhänger.

36 §.

Inkomster enligt taxa m. m.

I 42 § Saar återfinnas under rubriken Inkomster enligt taxa m. m. dels

bestämmelser om ersättning efter taxa till förste provinsialläkare, provinsialläkare,

länsveterinär och distriktsveterinär, dels ock bestämmelser om

vissa förmåner för tjänstemän vid lots- och fyrstaten, bland vilka de viktigaste

äro lotslott och lotslottsersättning.

I sitt yttrande har lotsstyrelsen framhållit, att lotslottsersättning alltid

utbetalts under förordnande att bestrida göromål som eljest tillhöra med

rätt till lotslott förenad tjänst, samt föreslagit, att ett uttryckligt stadgande

härom skall intagas i reglementet. Detta förslag har biträtts av statens

lönenåmnd. Då det är regel, att förordnande att bestrida göromål i avlöningshänseende

likställes med egentligt vikariatsförordnande, och lotslottsersättning

enligt gällande bestämmelser utgår vid förordnande av sistnämn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

da slag, ha vid överarbetningen av avlöningsreglementet vidtagits de jämkningar

i reglementstexten, som erfordras för att tillgodose lotsstyrelsens

önskemål. I övrigt överensstämmer förevarande paragraf av reglementsförslaget

med 42 § Saar.

37 §.

Avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden m. m.

1 mom. I fråga om bestämmandet av arvoden, lönetillägg och särskilda

ersättningar tillämpades före 1947 års allmänna lönereglering ingen enhetlig

ordning. Merendels underställdes sådana frågor riksdagens prövning i

samband med propositioner om avlöningsanslag eller i annat liknande sammanhang.

En del av de därvid fattade besluten registrerades därefter i avlöningsreglementet,

men i andra fall skedde ingen sådan registrering, utan

bestämmelserna meddelades i tilläggsbestämmelser, arvodesförteckningar,

särskilda brev eller ämbetsskrivelser, o. s. v. Det förekom också, att hithörande

frågor direkt underställdes riksdagens prövning genom proposition

om ändring av avlöningsreglementet, utan att frågorna tidigare behandlats

i samband med avlöningsanslag eller dylikt. Vare sig den ena eller

andra ordningen tillämpades gjordes bestämmelserna i ämnet i vissa fall

mer, i andra fall mindre bestämda till sitt innehåll. I rätt stor utsträckning

innebar riksdagsbeslutet i ämnet, att ersättning finge utgå enligt

Kungl. Maj :ts bestämmande eller dylikt. Det förekom också, att Kungl.

Maj :t på vederbörande myndighet överlät beslutanderätten i ämnet, i vissa

tall dock under fastställande av ett maximibelopp för förmånen eller

under reglerande av rätt att uppbära förmånen i vissa fall eller liknande.

Å andra sidan förekommo fall, där de av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens

bemyndigande utfärdade föreskrifterna innefattade en fullständig

detaljreglering.

1945 års lönekommitté framlade i allmänhet icke förslag om höjning i

samband med löneregleringen av tidigare utgående arvoden. Beträffande

sådana arvoden m. m„ som åsyftade att jämte avlöningen bereda en löneställning

som stode i visst förhållande till andra tjänstemäns löneförmåner,

framhöll kommittén, att med hänsyn till det sätt, varpå lönebeloppen ändrats,

en sådan höjning eller i varje fall en större höjning i regel icke kunde

ske utan att nämnda relation rubbades. I fråga om andra arvoden, lönetillägg

och särskilda ersättningar hade det icke varit för lönekommittén

möjligt att inom den begränsade tid, som stått kommittén till buds, verkställa

så ingående undersökningar, som erfordrades såsom underlag för bedömandet

om jämkningar vore motiverade. En allmän översyn av dessa tillläggsförmåner

borde emellertid komma till stånd under medverkan av vederbörande

myndigheter och personalorganisationer.

Lönekommittén begränsade sålunda i stort sett sitt förslag beträffande

ifrågavarande förmåner till att avse en systematisering i författningshänseende

av desamma och ett klarläggande av rätten att uppbära förmånerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

183

i vissa särskilda fall; med år sbelopp upptagna arvoden jämkades så att de

blevo i helt krontal jämnt delbara med 12.

De förmåner, om vilka här är fråga, sammanfördes vid löneregleringen i

följande grupper: avlöningsförstärkningar, befattningsarvoden, ställföreträdararvoden

och arvoden för särskilda uppdrag in. in. Beträffande denna

gruppindelning må nämnas följande.

1 Såsom avlöningsförstärkningar betecknas sådana lönetillägg, som utgå

på grund av att den löneställning, vilken följer av lönegradsplaceringen,

anses vara för låg i betraktande av tjänstegöromålens allmänna beskaffenhet.

Av särskilda skäl, i allmänhet samhörighet med en större grupp i vilken

över lag för låg löneställning icke anses föreligga, anses löneförbättringen

icke böra åstadkommas genoin höjd lönegradsplacering utan genom

ett särskilt lönetillägg. Detta tillägg följer automatiskt med tjänsten. Med

tillägget följer icke någon skyldighet att fullgöra göromål utanför den

vanliga tjänsteutövningen.

Ett typiskt exempel på avlöningsförstärkningar erbjuda de till häradshövdingar

utgående lönetilläggen. Med hänsyn till de av domsagornas olika

storlek och svårskötthet följande olikheterna i fråga om tjänstegöromålens

allmänna beskaffenhet ha häradshövdingarna ansetts böra erhålla olika

löneställning och för detta ändamål indelats i fem lönegrupper. De ha likväl

icke ansetts böra erhålla olika pensionsställning. Vidare ha de ansetts

böra vara skyldiga att i viss utsträckning låta sig förflyttas till annan lika

hög ordinarie domartjänst, och i detta avseende ha samtliga häradshövdingetjänster

ansetts böra betraktas som lika höga. Häradshövdingarna ha

därför icke hänförts till olika lönegrader utan placerats i en och samma

lönegrad, varvid häradshövdingarna i de fyra högsta lönegrupperna erhålla

avlöningsförstärkning med olika belopp. På grund av vattenrättsdomarnas

nära samhörighet med häradshövdingarna ha även de ansetts böra erhålla

sin löneställning bestämd i form av lön jämte avlöningsförstärkning.

För nu nämnda tjänstemän likställes avlöningsförstärkningen med lönen

även såtillvida, att den får bibehållas vid övergång till lägre lönegrupp, ett

förhållande vartill motivet är detsamma som till de begränsningar, som galla

i fråga om domares förflyttningsskyldighet. För andra tjänstemän är däremot

rätten till avlöningsförstärkning icke på samma sätt personlig utan

knuten till innehav av tjänst förenad med förmånen ifråga.

2. Såsom befattningsarvoden betecknas i en del fall lönetillägg, som utgå

då tjänsteman erhåller uppdrag att fullgöra göromål, som ligga utanför dem

som tillhöra tjänsten. Det är här fråga om sådana fall, där till följd av uppdraget

göromålen i viss mån ändras även på den egna tjänsten, så att göromålen

på grund av uppdraget och göromålen på grund av tjänsten kunna

sägas konstituera en särskild befattning. Anordningen tillämpas då av särskilda

skäl — såsom att befattningen bör kunna förenas med olika tjänster,

eller att den förhöjda löneställningen ej bör få bibehållas längre än uppdraget

utövas eller få påverka pensionsställningen — en ny tjänst i högre

lönegrad icke anses böra tillskapas. Befattningsarvodet följer icke automatiskt

med innehav av viss tjänst, utan för dess tillgodonjutande fordras särskilt

förordnande eller, i vissa fall, att vederbörande valts att fullgöra uppdraget

ifråga. _ .

Typiska exempel på befattningsarvoden äro de lönetillägg, vilka vid olika

högskolor utgå till professor, som är högskolans rektor. I detta sammanhang

må framhållas, alt gränsen mellan här avsedda uppdrag och uppdrag

av mera utpräglad bisysslekaraktär givetvis är flytande. I sådana fall, där

opaginerad Kontrollera mot PDF

184

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

uppdraget även kan lämnas åt någon som ej innehar i avlöningsreglementet

avsedd tjänst, har arvodet i allmänhet icke betecknats som befattningsarvode.

3. Inom några verk erhåller viss tjänsteman — i allmänhet en byråchef

—..förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare och erhåller då

stållföreträdararvode. Den förordnade har att hålla sig å jour med verksamheten

på sådant sätt, att han, om så erfordras, kan fullgöra generaldirektöiens

funktioner. Arvodet utgår för denna uppgift och för den tjänstgöring,

som fullgöres då generaldirektören är förhindrad tjänstgöra; vikariatsersättning

utgåi ej till ställföreträdaren da han fullgör generaldirektörsgöromålen.

4. Gruppen arvoden för särskilda uppdrag m. m. innesluter lönetillägg,

av vilka en del erinra om avlöningsförstärkningar, befattningsarvoden eller

ställföreträdararvoden, medan andra äro av utpräglad bisysslekaraktär.

Denna arvodesgrupp är m. a. o. icke på något sätt enhetlig utan omfattar

sadana lönetillägg, som icke lämpligen ansetts böra upptagas under särskilda

grupper.

Vid 1947 års allmänna lönereglering ansågs vara av vikt, att bestämmelserna

om arvoden och lönetillägg icke i onödan splittrades på olika författningar

och brev in. in. utan i största möjliga utsträckning sammanfördes.

Därvid ansågs emellertid mindre lämpligt att tynga avlöningsreglementet

med bestämmelserna om arvoden för särskilda uppdrag. Dessa bestämmelser

intogos i stället i en bilaga till avlöningsreglementet (bilaga B), och

i reglementet — 43 § 1 mom. — hänvisades endast till bilagan. 1945 års

lönekommitté intog i sitt förslag till statens allmänna avlöningsreglemente

bestämmelser om avlöningsförstärkningar, befattningsarvoden och ställföreträdararvoden

men fann vid utarbetandet av sitt förslag till avlöningsreglemente

för militära beställningshavare, att bestämmelserna om befattningsarvoden

för sadana beställningshavare icke lämpligen kunde intagas i reglementet.

Sistnämnda bestämmelser borde i stället, på samma sätt som

tidigare, i särskild ordning meddelas av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens

beslut, varvid det förutsattes, att Kungl. Maj :t skulle erhålla samma

frihet att meddela detaljbestämmelser i ämnet som tidigare gällt enligt riksdagens

beslut i samband med 1945 års militära arvodesreglering. Ifrågavarande

dualism kom att kvarstå jämväl vid utfärdandet av Saar; bestämmelserna

om avlöningsförstärkningar, andra befattningsarvoden än de till militära

beställningshavare utgående samt ställföreträdararvoden meddelades

sålunda i 32 § Saar, medan de militära befattningsarvodena upptogos i en

bilaga till avlöningsreglementet (bilaga A).

Vid övei arbetningen av avlöningsbestämmelserna har ansetts angeläget,

att föreskrifterna om ifrågavarande tilläggsförmåner sammanföras på sådant

sätt, att de bliva så lätta att överblicka som möjligt. Den anordning

med föreskrifterna koncentrerade till ett fåtal författningsrum, som tillämpas

innevarande budgetår, innebär otvivelaktigt en förbättring i detta hänseende

i jämförelse med den tidigare tillämpade ordningen. Fråga har emellertid

uppkommit, om man icke lämpligen borde gå ett steg längre och meddela

alla bestämmelserna i ett sammanhang. Detta skulle till en början in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

185

nebära att man — utan att fördenskull övergiva den systematiska uppdelningen

på avlöningsförstärkningar, befattningsarvoden, ställföreträdararvoden

och arvoden för särskilda uppdrag in. m. ■—- skulle meddela bestämmelserna

om dylika förmåner på ett ställe. Vidare skulle de närmare bestämmelser,

som i åtskilliga fall äro erforderliga, meddelas i direkt anslutning

till respektive huvudbestämmelser. En sådan anordning, som måste

medföra att föreskrifterna bortsett från ett hänvisningsstadgande i reglementet

meddelas i tilläggsbestämmelserna till detsamma, har synts praktisk,

och något avgörande hinder mot den ifrågasatta anordningen har ej

ansetts föreligga. Det är ju här endast fråga om en enkel registrering, huvudsakligen

i tabellform, av ett sakinnehåll, vartill riksdagen tagit ställning

i annat sammanhang.

I överensstämmelse härmed har i 37 § 1 mom. reglementsförslaget stadgats

att, i enlighet med bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj :t med

stöd av riksdagens beslut, utgår avlöningsförstärkning vid vissa tjänster,

befattningsarvoden till tjänstemän som på grund av förordnande eller val inneha

viss såsom särskild tjänst ej uppförd befattning, ställföreträdararvoden

till tjänstemän förordnade att vara generaldirektörs ställföreträdare samt arvoden

vid vissa andra befattningar eller för särskilda uppdrag eller särskild

tjänstgöring, beträffande vilka medel för sådant ändamål finnas anvisade.

Vidare har stadgats, att på nämnda bestämmelser eller särskilda beslut

av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande

myndighet beror dels i vad män här avsedd förmån må tillgodonjutas för

tid, varunder tjänstemannen åtnjuter ledighet från sin tjänst eller av annan

anledning icke bestrider den befattning eller fullgör det uppdrag eller

den tjänstgöring, för vilken förmånen utgår, dels ock i vad mån sådan förmån

må tillkomma vikarie eller den, som eljest behöver anlitas för att

bestrida befattningen eller fullgöra uppdraget eller tjänstgöringen. I sistnämnda

båda avseenden har någon ändring i vad nu gäller icke avsetts.

Härefter må beröras uppkomna frågor om vissa sakliga ändringar i gällande

bestämmelser rörande förmåner av här avsett slag. I.

I. Beträffande ställföreträdararvodet vid telegrafverket är nu föreskrivet,

att nämnda arvode icke må utgå till överdirektör eller överingenjör,

som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare.

Telegrafstyrelsen har framhållit, att överdirektören är placerad i lönegraden

Cp 17 samt att överingenjörsljänster vid telegrafverket finnas dels i

lönegraden Cp 17, dels ock i lönegraden Cp 14. Då avsikten knappast kunde

ha varit och någon anledning ej heller funnes att utesluta innehavare av

överingenjörstjänst i lönegraden Cp 14 från rätten att i förekommande fall

komma i åtnjutande av ställföreträdararvode, borde enligt telegrafstyrelsens

mening sådan ändring ske, att vid telegrafverket endast överdirektör och

överingenjör i lönegraden Cp 17 uteslötes från rätt till sagda förmån. Statens

lönenämnd har tillstyrkt telegrafstyrelsens förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

186

Kiingl. Maj:ts proposition nr 225.

Då såsom telegrafstyrelsen framhållit anledning icke föreligger att utesluta

innehavare av befattningen såsom överingenjör i lönegraden Cp 14

från rätten att i förekommande fall komma i åtnjutande av ställföreträdararvode,

synes ändring böra ske i överensstämmelse med telegrafstyrelsens

förslag.

II. Enligt gällande bestämmelser kan vid statens vatten fallsverk

tjänsteman, som bestrider göromål såsom vakthavande driftledare

vid driftkontor, erhålla ersättning med högst 408 kronor för år enligt de

närmare bestämmelser, som meddelas av Kung], Maj :t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, av vattenfallsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen har föreslagit, att nämnda bestämmelse skall utgå

och ersättas med bestämmelser tillämpliga på dels tjänsteman som a) bestrider

beredskapstjänst vid kraftverks understation, b) bestrider göromål

såsom vakthavande driftledare vid driftkontor, c) tjänstgör såsom vakthavande

vid kraftverks distrikts- eller linjekontor eller d) bestrider beredskapstjänst

under veckohelger och övriga helger vid primärstation (kraftstation),

dels ock tjänsteman tillhörande reparationspersonalen vid Trollhätte

kanalverk, vilken bestrider beredskapstjänst. Enligt förslaget skall

ersättning utgå med liögst 45 kronor för vecka, då tjänstgöring fuilgöres i

hemmet, ävensom vid beredskapstjänst på tjänstestället i sådana fall, då

tjänstgöringstraktamente utgår, samt med högst 55 kronor för vecka då

tjänstgöringen fuilgöres på tjänstestället, om nattvila därvid beredes och

tjänstgöringstraktamente icke utgår. Vattenfallsstyrelsen har inledningsvis

framhållit, att den nuvarande ersättningen tillkommit efter ett förslag, vilket

styrelsen framställt i utlåtande över 1936 års lönekominittés betänkande

och vid vars upprättande styrelsen icke ansett sig kunna gå över dåvarande

maximibeloppet för ersättning till tågledare vid statens järnvägar; sistnämnda

ersättning höjdes emellertid vid 1939 års lönereglering till 600 kronor.

Till stöd för det nu framlagda förslaget har styrelsen, som lämnat

en utförlig redogörelse för arbetsförhållandena för olika personalgrupper

vid verket, anfört hl. a. följande.

Tjänstgöringstiden vid kraftverkens nnderstationer är enligt nuvarande bestämmelser

fördelad i 48-timmarstid, 60-timmarstid och tid för beredskapstjänst.

Med 48-timmarstid avses tid varunder fuilgöres sådan tjänstgöring,

att tjänstgöringstiden får normalt utgöra 48 timmar per vecka, förutom medgiven

övertid. Med 60-timmarstid avses tid varunder fuilgöres sådan tjänstgöring,

att tjänstgöringstiden får normalt uppgå till 60 timmar per vecka,

förutom medgiven övertid; denna tjänstgöring utgöres av s. k. stationstjänst.

Under rasterna samt under övrig tid, då stationstjänst eller annat arbete

icke pågår — alltså även under nätter samt sön- och helgdagar — är en man

i beredskap. Denne måste då vistas i stationens omedelbara närhet; bostäderna

för personalen äro i allmänhet belägna omedelbart intill stationen,

och där så ej är fallet finnas vid stationen särskilda överliggningsrum. Den

som har beredskapstjänst skall befinna sig inom hörhåll för larmsignal —■

han skall mottaga och besvara telefonsamtal och enligt order lämna vissa

telefonmeddelanden — samt företaga regelbundna inspektioner å anlägg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

187

Kanyl. Maj:ts proposition nr 225.

ningen och verkställa vissa avläsningar. Undantagsvis fullgöres beredskapstjänst

i själva stationen utan att nattvila därvid beredes.

För tillämpningen av bestämmelserna om gottgörelse för övertidstjänstgöring

evalveras tiden för beredskapstjänst i hemmet till en fjärdedel så lång

48-timmarstid, dock att tjänstgöringstid ej beräknas för natt. Förutom att

beräkningssättet ger anledning till missförstånd i fråga om övertidsarbetets

omfattning ba andra olägenheter uppkommit efter det nya avlöningsreglementets

ikraftträdande. Beredskapen fortgår även under sådan tid, varunder

övertidsarbete betraktas som arbete å kvalificerad övertid, och genom de

fr. o. m. 1 juli 1947 höjda övertidsersättningarna har beredskapsersättningen,

som tidigare genomsnittligt beräknats till 25 kronor för hel beredskapsvecka

utom den ordinarie arbetstiden, höjts så att den nu utgör 75 kronor för hel

arbetsvecka. Till följd av de nya bestämmelserna om kompensationsledighet

har möjligheten att genom sådan ledighet minska den kontanta ersättningen

i hög grad beskurits, eftersom ledigheten blir av sådan omfattning att den

inverkar störande på arbetet under ordinarie arbetstid. Vidare är det egentligen

principiellt oriktigt att genom ledighet kompensera sådan övertid som

uppstått genom beredskapstjänst, eftersom beredskapen ej är att betrakta

som arbete utan mera som en olägenhet.

Vid enstaka primär stationer förekommer beredskapstjänst under veckohelgerna

och övriga helger för ett mindre antal tjänstemän, tillhörande driftsoch

reparationspersonalen, och vid Trollhätte kanalverks kanalstationer kräves

av ett fåtal tjänstemän, tillhörande reparationspersonalen, beredskapstjänst

av sådan art och omfattning, att ersättning därför bör utgå, lämpligen

enligt samma grunder som för övrig beredskap men med lägre belopp enligt

beslut av vattenfallsstyrelsen, alltefter beredskapens omfattning och stränghet.

Rätt till särskild ersättning för beredskapstjänst bör även genomföras for

den personal, som bestrider beredskapstjänst såsom vakthavande vid kraftverks

huvudkontor, distriktskontor, kraftstation eller linjeavdelning; denna

personal får vidkännas en betydande inskränkning i sin förfoganderätt beträffande

den tid, som för personal i motsvarande tjänsteställning normalt

är obeskuren fritid.

Beträffande beredskapsersättningens storlek och konstruktion har vattenfallsstyrelsen

erinrat om att styrelsen i en tidigare framställning föreslagit,

att ersättningen för beredskapstjänst skulle bestämmas att utgå

med högst 25 kronor för vecka, dock högst 600 kronor för år. Maximibeloppet

per vecka skulle utgå, när tjänsteman vid kraftverks understation

vore i beredskap å all den tid under veckan, som icke är arbetstid, och utan

differentiering med hänsyn till lönegrad; i övrigt skulle ersättningens storlek

anpassas efter beredskapens art och omfattning. Styrelsen har nu framhållit,

att tidigare föreslagna belopp finge anses vara för låga med hänsyn

till penningvärdets fall samt till den höjning av lönenivån och av gottgörelsen

för övertidsarbete, som ägt rum. Styrelsen har vidare i fråga om

grunderna för den särskilda beredskapsersättningen anfört i huvudsak följande.

Statens vattenfall sverks tjänstgöringsnämnd har föreslagit dels att maximibeloppet

för år skall slopas, dels ock att maximibeloppet för vecka höjes

till 45 kronor för hel beredskapsvecka; om traktamente ej utginge, borde

dock sådan beredskapstjänst, som fullgjordes på tjänstestället och vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

188

Kanyl. Maj.ts proposition nr 225.

vilken nattvila bereddes, ersättas med maximalt 55 kronor per vecka. Beredskap

på tjänstestället med nattvila förekommer dels då tjänstemannen

icke kunnat beredas tjänstebostad invid stationen och därför icke under

beredskapen kan vistas i hemmet, dels ock då tjänsteman från annan

station måste tillkallas antingen såsom avbytare eller såsom vikarie vid

semester eller sjukdomsfall; om tjänsteman från annan ort tillkallas, utgår

tjänstgöringstraktamente.

Vattenfallsstyrelsen tillstyrker att maximibeloppet för år slopas. Det tidigare

föreslagna maximibeloppet av 600 kronor för år var beräknat för

24 veckor ä 2o kronor per vecka med utgångspunkt från att man vid en

station, bemannad med endast två personer, kan ålägga dem tillhopa 48

veckors beredskapstjänst; resterande 4 veckor av året skötes beredskapen

genom vikarie. Skulle årsarvodet maximeras, finge man för säkerhets skull

räkna med ett årsbelopp av 55 X 24 = 1 320 kronor, men vattenfallsstyrelsen

finner det vara olämpligt att fastställa detta belopp, då maximum

per år i regel kommer att stanna vid 1 080 kronor och detta belopp uppnås

endast vid de relativt fåtaliga stationer, vilkas bemanning utgöres av endast

två man. Dessutom finnes ingen anledning att för sådan tjänst varom nu är

fråga fastställa ett maximibelopp för år, enär man icke kan räkna med att

personalen skall kunna åläggas en eller flera veckors beredskap av detta

slag utan särskild ersättning.

Med hänsyn till den omvärdering av fritiden, som tagit sig uttryck i den

år 1947 företagna starka höjningen av gottgörelsen för övertid, kan styrelsen

även i övrigt tillstyrka tjänstgöringsnämndens förslag. Att arvodet för

beredskapstjänst på tjänstestället skall vara lägre då traktamente utgår än

då traktamente icke utgår, motiveras med att traktamentet så att säga anses

ersätta hemmet för tjänsteman från annan ort; denne kan genom traktamentet

förskaffa sig åtminstone en del av de bekvämligheter, som hemmet

eljest erbjuder, t. ex. när det gäller mathållning, medan tjänsteman boende

på orten men på visst avstånd från stationen "däremot i allmänhet får

finna sig i t. ex. en primitivare mathållning och ej har annan särskild ersättning

för bortovaron från hemmet än beredskapsersättningen.

Styrelsens förslag innebär bl. a. en sådan omläggning av ersättningen till

vakthavande driftledare vid driftkontor, att densamma beräknas efter samma

normer som för driftpersonalen vid kraftverkens understationer. För de

vakthavande driftledarna är vakttjänsten i allmänhet lika sträng som beredskapen

för understationernas driftpersonal, och ersättningen bör därför

vara densamma för båda dessa grupper.

Styrelsen anser att ingen skillnad med hänsyn till lönegradsplaceringen

bör göras i fråga om ersättningens storlek för beredskapstjänst vid understationerna.

Ej heller för vakthavande driftledare vid driftkontor vill styrelsen

föreslå någon dylik differentiering i fråga om ersättningens storlek.

De nu tillämpade grunderna att beräkna beredskapstjänst såsom tjänstgöring

och efter viss evalvering av beredskapstiden utbetala ersättning såsom

för övertidstjänstgöring synas invecklade och medföra behov av en noggrann

bokföring av tiden för beredskapstjänsten, eftersom denna måste

fortgå även under lördagseftermiddagar, söndagar, helgdagsaftnar och helgdagar

och viss del av beredskapstiden kommer att betraktas såsom kvalificerad

övertid med därav följande högre ersättning. Om beredskapstjänsten

behandlas som övertidstjänstgöring, uppkomma vidare ekonomiska konsekvenser,

som icke varit avsedda vare sig då det nuvarande beräknings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

sättet på 1920-talet fastställdes av vattenfallsstyrelsen eller då vid 1946 och

1947 års riksdagar beslut fattades om en omläggning av grunderna för beredande

av gottgörelse för övertidstjänstgöring. En ytterligare olägenhet med

att anknyta ersättningen för beredskapstjänsten till över tidsbestämmelserna

är, att i så fall särskilda bestämmelser behöva meddelas för den personal,

som ej har rätt till gottgörelse för övertidstjänstgöring, exempelvis tjänstemän

som bestrida göromål såsom vakthavande driftledare vid driftkontor.

Då vattenfallsstyrelsens förslag synes lämpligt och förslaget vid de hållna

överläggningarna om de nya avlöningsbestämmelserna biträtts av statstjänarkartellen

har vad vattenfallsstyrelsen förordat ansetts böra genomföras.

III. Svenska järnvägsmannaförbundet har i ingiven framställning hemställt,

att särskild ersättning åt de tjänstemän vid statens järnvägar,

som fullgöra beredskapstjänst liknande den, som förekommer vid statens

vattenfallsverks primär- och understationer, fastställes i samband med det

beslut, som kan föranledas av vattenfallsstyrelsens framställning i ämnet,

över berörda framställning har yttrande avgivits av järnvägsstyrelsen, som

förklarat sig icke ha något att erinra mot att hemberedskapen frikopplades

från det effektiva arbetet och i stället ersattes ur synpunkten att den innebure

en extra belastning; en förutsättning vore emellertid att det kontanta

ersättningsbeloppet avvägdes till skäligt värde i förhållande till utförd

prestation. Den sålunda uppkomna frågan om ersättning vid statens järnvägar

för beredskapstjänst synes vara i behov av närmare övervägande och

icke kunna nu upptagas till definitiv prövning. Det torde närmast ankomma

på järnvägsstyrelsen att framlägga ett mera preciserat förslag i ämnet.

För den händelse vad som anses böra gälla vid statens järnvägar kommer

att i huvudsak överensstämma med vad i motsvarande hänseende skulle

gälla vid statens vattenfallsverk torde emellertid Kungl. Maj :t böra äga provisoriskt

meddela bestämmelser i ämnet i avbidan på att frågan underställes

riksdagens prövning.

1 detta sammanhang må nämnas, att i det följande framlägges förslag

om begränsning av rätten till sjötillägg för beställningshavare vid försvaret

och att i samband därmed förordas, att beredskapsersättning

skall få utgå till viss personal i örlogsvarvens sjöreserver.

2 och 3 mom. Bestämmelserna i dessa moment överensstämma med föreskrifterna

i 43 § 2 och 3 mom. Saar.

6 kap. Tjänstebostad, tjänstedräkt och andra förmåner in natura.

Innan en redogörelse lämnas för innehållet i de under detta kapitel upptagna

bestämmelserna, torde följande allmänna synpunkter böra framhållas.

Det avlöningssystem, som före den 1 juli 1947 tillämpades för de av den

allmänna löneregleringen nämnda dag omfattade personalgrupperna, utgjorde

i stort sett ett rent kontantlönesystein. Häruti gjordes ingen ändring

opaginerad Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Mctj:ts proposition nr 225.

vid löneregleringen. Alltfort gäller således i princip, att avlöningen icke är

sammansatt av fria naturaförmåner i förening med en under hänsynstagande

till värdet av sådana förmåner avvägd kontant avlöning, utan där förmåner

tillhandahållas in natura, vilket förekommer i viss omfattning, är i stället

regeln den, att tjänstemannen har att å lönen vidkännas avdrag för dem.

De undantag, som förekomma från denna regel, äro av tämligen begränsad

räckvidd. De innebära merendels, att fria förmåner av ett eller annat slag

tillhandahållas i samband med tjänstgöring under vissa särskilda förhållanden,

där tjänstgöringen i annat fall skulle för tjänstemannen medföra

sådana merkostnader, till vilka hänsyn icke tagits vid löneavvägningen och

som därför eljest fått täckas genom särskild kontant ersättning. Exempel

härpå erbjuda den förmån av fri skyddsbeklädnad, som kan tillkomma

tjänsteman, vars tjänstgöring påkallar användandet av sådan beklädnad,

samt de förmåner av fri inkvartering och fri förplägnad, som kunna förekomma

under speciella förhållanden.

38 §.

Tjänstebostad m. m.

Vad i det föregående anförts om naturaförmåner i allmänhet är tillämpligt

också i fråga om tjänstebostad. Det är således regel, att tjänsteman, vilken

innehar tjänstebostad, icke erhåller denna såsom fri naturaförmån utan

har att erlägga ersättning för begagnandet av densamma. Från denna regel

finnas dock vissa undantag. Rätt till fri tjänstebostad äga sålunda för närvarande

t. ex. såsom beskickningschef tjänstgörande sändebud, landshövdingar

och vissa överläkare. I fråga om denna rätt föreslog 1945 års lönekommitté

ingen ändring. I överensstämmelse härmed innehåller Saar sakligt

sett samma bestämmelser om rätt till fri tjänstebostad som de tidigare avlöningsreglementena.

Vad angår den omfattning, i vilken tjänstebostad i av

staten ägd eller disponerad lägenhet bör tillhandahållas i andra fall än då

den utgör en fri naturaförmån, gjorde 1945 års lönekommitté i sitt betänkande

II (s. 144 f) följande uttalanden.

Lönekommittén vill till en början erinra om att utvecklingen, för att undanröja

de irritationsmoment mellan verk och personal, som tvånget att

bebo av verket anvisad bostad understundom framkallat, har gått i den

riktningen, att man sökt begränsa detta tvång i möjligaste mån. 1928 års

lönekommitté framlade på sin tid förslag, innebärande att endast de lägenheter,

vilkas anvisande till tjänstemän såsom bostad vore betingat av ett direkt

statsintresse, skulle omfattas av tjänstemännens skyldighet att bebo

tjänstebostad. Detta förslag återupptogs och utvecklades ytterligare av 1936

års lönekommitté. I sitt betänkande med förslag till civila avlöningsreglementet

föreslog sålunda sistnämnda kommitté, att de allmänna bestämmelserna

i fråga om skyldighet att bebo tjänstebostad endast skulle avse sådan av

statsverket ägd eller disponerad lägenhet, vars upplåtande åt viss tjänsteman

vid verket funnes påkallat ur tjänstesynpunkt. I samband härmed uttalade

sig 1936 års lönekommitté för ett successivt avvecklande av de statsverket

opaginerad Kontrollera mot PDF

191

Kungl. ilIaj:ts proposition nr 225.

tillhöriga bostäder vid vederbörande verk, vilka icke vore betingade av direkta

tjänstehänsyn. Nämnda kommitté anförde därvid följande.

»Lönekommittén förbiser härvid ingalunda, att en sådan avveckling kan

på sina håll medföra förluster för statsverket, särskilt beträffande sådana

bostadshus, vilka uppförts under kristiden med dess höga arbets- och materialkostnader.

Det synes dock rimligen icke kunna krävas av tjänstemännen,

att dessa skola, allenast för att tillgodose statsverkets ekonomiska intresse

i fastighetsbeståndet, fortsättningsvis vara skyldiga att mot sin vilja

bebo lägenheter, vilka tillkommit under kristidens onormala förhållanden

på bostadsmarknaden och fördenskull ofta icke motsvara nutida krav på

fullgoda bostäder.

En avveckling av det statens bostadsbestånd, som icke är betingat av det

direkta tjänsteintresset, kommer givetvis att kräva en viss övergångstid.

Under denna tid synes den princip för användningen, som föreslagits i 1930

års betänkande, vara ändamålsenlig. Sådana i statens hus befintliga lägenheter,

som icke kunna betraktas såsom tjänstebostäder i egentlig mening,

böra sålunda i avvaktan på lämpliga tillfällen för avyttring uthyras i den

öppna bostadsmarknaden.»

Den allmänna bestämmelsen i civila avlöningsreglementet om skyldighet

att bebo tjänstebostad har utformats i överensstämmelse med 1936 års lönekommittés

förslag. För tjänstemännen vid statens sinnessjukhus och statens

järnvägar gäller emellertid icke ifrågavarande begränsning av skyldigheten

att bebo anvisad bostad, och någon sådan begränsning gäller ej heller för

personalen inom försvaret. Här gäller i stället, att befrielse från skyldighet

att mottaga och bebo anvisad tjänstebostad kan medgivas, om med hänsyn

till tjänstemannens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter

avsevärda olägenheter prövas för honom vara förenade med skyldigheten

att inneha anvisad bostad; vid statens sinnessjukhus och statens

järnvägar, men däremot ej vid försvaret, skola särskilda personalombud finnas,

som erhålla tillfälle att yttra sig i dylika frågor. Såsom skäl för att meddela

särskilda bestämmelser för statens järnvägar anförde 1936 års lönekommitté,

att många av de till personalen vid detta verk upplåtna bostäderna

låge inom statens järnvägars inhägnade områden, inom bangårds-, stations-

eller verkstadsområden, och att dessa bostäder icke lämpligen kunde

avyttras eller uthyras till hyresgäster utom verket. Liknande skäl ha anförts

i fråga om försvaret och statens sinnessjukhus.

För egen del har lönekommittén ansett sig böra förorda, att skyldigheten

att mottaga och bebo tjänstebostad under den nya löneregleringsperioden

för de olika personalgrupperna begränsas på samma sätt som för närvarande.

De bestämmelser i detta ämne, som lönekommittén föreslår, äro således,

oavsett olika jämkningar av redaktionell natur, av samma innebörd

som de nu gällande. Lönekommittén har emellertid funnit sig böra föreslå,

att, då tjänstebostadsbegreppet för försvarets del givits samma innebörd

som för statens sinnessjukhus och statens järnvägars del, anordningen med

personalombud, vilka skola erhålla tillfälle att yttra sig i frågor om befrielse

från skyldighet att bebo tjänstebostad, skall införas även vid försvaret. 1

övrigt vill lönekommittén ansluta sig till 1936 års lönekommittés uttalande

angående avveckling av sådana bostäder, vilkas upplåtande icke är påkallat

ur tjänstesynpunkt. 1935 års lönekommilté anser för sin del önskvärt

att eu successiv avveckling, i den mån så befinnes möjligt och lämpligt,

kommer (ill stånd även i fråga om motsvarande tjänstebostäder vid försvaret,

slalens sinnessjukhus och statens järnvägar. 1 detta sammanhang

får lönekommittén även understryka angelägenheten av att, då nybyggnad

sk al 1 ske av sådana personalbostäder, om vilkas framtida behövlighet ur

opaginerad Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

tjänstesynpunkt full visshet icke råder, byggnaden såvitt möjligt förlägges

utanför det egentliga institutions- eller anstaltsområdet, så att en avveckling

sedermera kan komma till stånd, när så anses lämpligt.

För vissa statstjänstemän förekommer det, att tjänstebostad tillhandahålles

av vederbörande kommun eller av flera kommuner gemensamt. Detta

är förhållandet i fråga om provinsialläkare och distriktsveterinärer samt

rektorer och vaktmästare vid vissa läroanstalter. Vidare förutsättes i gällande

avlöningsbestämmelser, att tjänsteman vid akademien för de fria

konsterna med konsthögskolan — därunder inbegripen professor vid konsthögskolan

— kan erhålla tjänstebostad i akademiens hus. Där fråga är om

hostad, som tillhandahålles provinsialläkare eller distriktsveterinär, kan

upplåtelsen ske utan ersättning, om den som tillhandahåller bostaden därom

besluter, men i övrigt är här fråga om tjänstebostad, för vilken tjänstemannen

har att erlägga ersättning. Rektorerna intaga i så måtto en särställning,

att de visserligen äro skyldiga att mottaga anvisad tjänstebostad men

ej att bebo densamma. I vad sålunda gäller föreslår lönekoinmittén ej ändring.

I Saar meddelas vissa bestämmelser angående tjänstebostad i avdelningen

med allmänna förvaltningsbestämmelser; sålunda finnas i 10 § bestämmelser

rörande skyldigheter i fråga om tjänstebostad och i 13 § vissa närbesläktade

bestämmelser om skyldigheter i förhållande till vikarie. I avdelningen

med avlöningsbestämmelser återfinnas däremot — i 44 och 45 §§

■— bestämmelser om fri bostad eller hyresavdrag och om tillbehör till tjänstebostad

m. m. Vid överarbetningen av reglementet ha praktiska skäl ansetts

tala för att bestämmelserna i ämnet sammanföras i en paragraf. Beträffande

de i denna meddelade bestämmelserna må nämnas följande.

1 mom. Detta moment motsvarar 10 § 1 och 2 mom. Saar och innehåller

städganden om tjänstemännens skyldighet att mottaga och bebo tjänstebostad.

I allmänhet åtfölja de båda skyldigheterna varandra men för vissa

tjänstemän föreligger ej skyldighet att bebo bostaden och för andra tjänstemän

kan Kungl. Maj :t dispensera från sistnämnda skyldighet.

För att skyldighet att mottaga tjänstebostad skall föreligga erfordras, att

bostaden till beskaffenhet och storlek överensstämmer med vad därom

föreskrives i gällande hälsovårdsstadga och i särskilda av Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet meddelade

bestämmelser. Beträffande förstnämnda villkor, som icke tidigare angivits

i avlöningsreglementena men givetvis gällt även tidigare, har 1945 års

lönekommitté uttalat, att med författningsbestämmelsen naturligtvis ej avses

att detta minimikrav skall godtagas såsom norm för tjänstebostädernas

standard. Tvärtom har lönekommittén uttalat, att tjänstebostäderna

skola vara i fullgott skick. Skyldighet att mottaga tjänstebostad skulle endast

föreligga, om bostaden stode i överensstämmelse med av Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet meddelade

bestämmelser. Den, som ålagts mottaga tjänstebostad, vilken enligt

hans mening icke uppfyllde dessa krav, ägde anföra klagomål hos Kungl.

Maj :t. Före behandlingen av dylika klagomål borde yttrande i allmänhet

inhämtas av statens bostadsnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

193

Skall ersättning utgå för av statsverket ägd eller disponerad tjänstebostäd,

har ytterligare ett villkor stadgats för att tjänsteman skall vara skyldig

att mottaga bostaden. I andra stycket av förevarande moment utsäges

nämligen, att skyldigheten i dylika fall föreligger endast om bostadens upplåtande

är påkallat ur tjänstesynpunkt.

Enligt tredje stycket i förevarande moment är en tjänsteman, som är

skyldig att mottaga en tjänstebostad, också skyldig att bebo densamma, så

framt ej Kungl. Maj :t på grund av särskilda omständigheter annat medgivit.

Det sistnämnda villkoret för skyldighet att mottaga tjänstebostad gäller

emellertid icke generellt, och detta är ej heller fallet beträffande regeln om

skyldighet att bebo tjänstebostad. För tjänstemän vid försvaret, statens

sinnessjukhus, statens anstalt för fallandesjuka och statens järnvägar gäller

i stället, att befrielse från skyldighet att mottaga och bebo anvisad

tjänstebostad kan medgivas, om med hänsyn till tjänstemannens ekonomiska

förhållanden eller andra särskilda omständigheter avsevärda olägenheter

prövas för honom vara förenade med skyldigheten att inneha anvisad

bostad. Beträffande orsakerna till denna särreglering för vissa befattningshavargrupper

hänvisas till vad i det föregående anförts. Sakligt överensstämma

undantagsbestämmelserna med motsvarande bestämmelser i de

tidigare avlöningsreglementena.

2 mom. I detta moment ha intagits bestämmelser om ersättning för tjänstebostad

och vad därmed följer. Momentet motsvarar 44 § 1 och 2 mom. samt

45 § Saar.

I de tidigare avlöningsreglementena stadgades, att ersättningen för tjänstebostad

— däri inbegripen i förekommande fall gottgörelse för centraluppvärmning

eller för tillhandahållande av möbler, ävensom för ladugård,

planteringsland eller dylikt, som följde med bostaden — skulle bestämmas

med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gällde för lägenhet,

vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt

kunde anses likvärdig med tjänstebostaden. Om tjänstebostaden vore belägen

å ort, där hyresmarknad, som kunde tjäna till ledning vid ersättningens

bestämmande, saknades, finge i stället skälig hänsyn tagas till det

hyrestal, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen.

1947 års riksdags beslut om allmän lönereglering innebar ett godkännande

av följande av 1945 års lönekommitté gjorda uttalanden i fråga om ersättning

för tjänstebostad.

Lönekommittén har den principiella uppfattningen att i de fall, då tjänsteman

ålägges att bebo tjänstebostad, ersättningen därför bör bestämmas så,

att denna skyldighet varken medför en utanför lönesättningen liggande indirekt

löneförmån eller en belastning i jämförelse med de fall, då sådan

skyldighet ej finnes. Då ersättningen bestämmes från denna utgångspunkt,

måste enligt lönekommitténs mening beaktas, att en tjänstebostad i vissa

fall kan ha lägre hyresvärde än eljest likvärdiga bostäder å orten. Detta

kan bero på bostadens belägenhet, varav i vissa fall också kunna följa sär
13

Bihang till riksdagens protokoll 19h8. 1 samt. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj ds proposition nr 225.

skilda besvär på tjänstefri tid för bostadshavaren, för vilka ersättning icke

utgår, eller på annan dylik omständighet. Tvånget att bebo tjänstebostad

bör också tillerkännas betydelse för sådana fall, då bostaden har sådan storlek

eller beskaffenhet, att den — med hänsyn bland annat till befattningshavarens

tjänsteställning — icke kan antagas överensstämma med dennes

behov och rimliga önskemål. Lönekommittén har ansett, att dessa synpunkter

böra komma till uttryck i avlöningsbestämmelserna. I de av kommittén

föreslagna författningsbestämmelserna i ämnet har, jämte det nuvarande

bestämmelser om ersättningsgrunderna oförändrade medtagits, föreskrivits,

att vid ersättningens bestämmande jämväl skola beaktas bostadens belägenhet

och karaktär av tjänstebostad.

Enligt nu gällande bestämmelser kunna närmare föreskrifter om ersättningens

bestämmande meddelas av Kungl. Maj :t eller vederbörande myndighet.

Under erinran om att statens bostadsnämnd den 29 september 1927

avgivit förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad

(SOU 1927:30) uttalade sig 1936 års lönekommitté för att dylika

riktlinjer bleve utfärdade för att tjäna till vägledning för verken vid hyresersättningarnas

bestämmande. Statens bostadsnämnd har sedermera avgift

ett förnyat förslag i ämnet den 26 september 1938 (SOU 1939: 36). 1945

års lönekommitté får för sin del förorda, att Kungl. Maj :t utfärdar föreskrifter

i syfte att åvägabringa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna

om hyresbeloppens fastställande.

Vid de förhandlingar, som förts mellan lönekommittén och tjänstemännens

huvudorganisationer, har även berörts frågan i vilken ordning tjänstebostadsinnehavare

bör kunna beredas lindring i bostadsutgifterna på grund

av försörjningsskyldighet mot barn. Enighet har därvid uppnåtts om att en

sådan lindring icke bör åvägabringas genom nedsättning av ersättningen för

tjänstebostäder Man har härvid utgått från att bestämmelserna om de sociala

förmåner, som tillerkännas familjeförsörjare, komma att utformas

så, att innehavare av tjänstebostad kan bli delaktig av sådana förmåner under

samma villkor som andra bostadsinnehavare.

De kommunala tjänstebostäder, som tillhandahållas provinsialläkare och

distriktsveterinärer, intaga i fråga om ersättningens bestämmande en särställning.

I civila avlöningsreglementet stadgades om denna ersättning endast,

att ersättning skulle av tjänstemannen erläggas till vederbörande distrikt,

kommun eller kommuner med belopp, som, där överenskommelse

ej kunde träffas, skulle bestämmas av länsstyrelsen; dessa regler ha bibehållits,

ehuru med betydande redaktionella ändringar.

Enligt gällande bestämmelser erlägges ersättningen för tjänstebostad i

allmänhet genom avdrag å avlöningen. Huruvida ersättningen skulle bestridas

i förskott eller efterskott var tidigare icke bestämt genom någon enhetlig,

för hela statsförvaltningen gällande regel. Enligt Saar skall ersättningen

erläggas i efterskott. Härom må anföras följande.

Tidigare har allmänt gällt, att hvresersättningen skulle erläggas månadsvis

i förskott. 1928 års lönekommitté förklarade emellertid på sin tid, att

enligt vad den erfarit starkt delade meningar på denna punkt rådde bland

ämbetsverk och personalorganisationer, och ansåg det därför vara lämpligast

att överlåta åt ämbetsverkens eget avgörande, i vilken ordning ersättningen

skulle erläggas. Denna mening delades av 1936 års lönekommitté,

och någon bestämmelse i ämnet meddelades ej i civila avlöningsreglemen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tet. I militära avlöningsreglementet däremot stadgades, att ersättningen

skulle utgå i förskott. 1945 års lönekommitté föreslog övergång till systemet

med hyresersättningens erläggande i efterskott jämväl vid försvaret

och vid de civila verk där ersättningen för det davarande erlades i förskott.

Som motivering för detta förslag angav lönekommittcn, att därigenom

vunnes dels jämställdhet i detta hänseende för samtliga statliga tjänstebostadsinnehavare,

dels ock bättre överensstämmelse med reglerna om avlönings

utbetalande. I propositionen 1947: 281 biträddes lönekommitténs

förslag, och sedan även riksdagen lämnat förslaget utan erinran, intogs i

Saar en generell regel att tjänsteman, åt vilken anvisas tjänstebostad, skall

för denna erlägga ersättning månadsvis i efterskott.

I yttrandena över Saar ha järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen förordat

den ändringen av bestämmelserna om ersättning för tjänstebostad, att

sådan ersättning skulle utgå i förskott. Därvid har framhållits, dels att

förskottsbetalning är regeln på den allmänna hyresmarknaden, dels ock

att med nuvarande bestämmelse en tjänsteman, som ingår i pensionsåldern

eller som eljest överflyttar från tjänstebostad till privat bostad, nödgas

vid ett månadsskifte samtidigt erlägga hyra för två bostäder.

Förslaget till definitivt reglemente överensstämmer i detta avseende med

Saar; vid beaktande av de olika skäl, som tala för och emot ett bibehållande

av systemet med ersättningens erläggande i efterskott, ha övervägande

skäl ansetts tala för denna anordning.

3 och 4 mom. Dessa moment, som motsvara 10 § 3 och 4 mom. Saar,

innehålla vissa bestämmelser i fråga om skyldighet för innehavare av

tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo att upplåta utrymme till

vikarie eller efterträdare och om tjänstebostads avträdande. I anslutning

till författningstexten må erinras om att fardagar för tillträdande och avträdande

av förhyrd lägenhet äro den 1 april och den 1 oktober. I nyttjanderättslagen

stadgas att, om fardag infaller å söndag eller annan allmän helgdag,

tillträde eller avträde skall ske nästa söckendag, och detta bör, utan

att särskilt stadgande därom erfordras, gälla även i fråga om tjänstebostad.

Om för innehavare av tjänstebostad pensionsåldern inträder vid utgången

av mars eller september och vederbörande da avgar, är närmaste fardag etter

avgången nästfoljande dag och alltså den 1 april respektive den 1 oktober,

icke nästföljande 1 oktober respektive 1 april.

5 mom. Förevarande moment, som motsvarar 10 § 5 mom. Saar, innehåller

i fråga om tjänstebostads begagnande samt vård och underhåll en

föreskrift, vari hänvisas till vad som i ämnet bestämmes av Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet. Härtill

må anföras följande.

I de tidigare avlöningsreglementena stadgades, att angående begagnandet

av tjänstebostad skulle gälla de närmare föreskrifter, som meddelades av

Kungl. Maj :t eller vederbörande myndighet. Föreskrifter härom funnos och

finnas alltjämt dels i reglementet den 30 december 1922 (nr 626) angående

tjänstebostäder i vissa statsverket tillhöriga byggnader, dels, och framför

opaginerad Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

alll, i särskilda bestämmelser, som utfärdats av vederbörande myndigheter.

1945 års lönekommitté uttalade, att den närmare regleringen borde ske i

en eller, i den mån så ansåges erforderligt eller lämpligt, flera boställsordningar;

en sådan närmare reglering borde komma till stånd snarast möjligt.

På samma sätt som den, som ålagts mottaga tjänstebostad, vilken enligt

hans mening icke uppfyllde föreskrivna villkor, ägde anföra klagomål

hos Kungl. Maj :t, skulle självfallet detsamma gälla, om en tjänsteman mottagit

tjänstebostad och ansåge att den fastighetsförvaltande myndigheten

icke vidtoge erforderliga åtgärder för tjänstebostadens hållande i fullgott

skick. Före behandlingen av dylika klagomål skulle i allmänhet yttrande

inhämtas av statens bostadsnämnd.

De särskilda bestämmelserna i reglementsförslaget överensstämma till

sitt sakinnehåll med motsvarande bestämmelser i Saar; några ändringar ha

ej ifrågasatts i yttrandena över Saar och ej heller vid överarbetningen

inom finansdepartementet befunnits erforderliga.

39 §.

Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.

Tidigare gällande avlöningsbestämmelser. Enligt omedelbart

före 1947 års allmänna lönereglering gällande bestämmelser i fråga

om tjänstedräkt tillämpades för civila tjänstemän i huvudsak ett slags

rabattsystem men för militära och civilmilitära beställningshavare ett system

med kontanta bidrag. Beträffande bestämmelserna må erinras om

följande.

De i civila avlöningsreglementet meddelade bestämmelserna om tjänstedräkt

grundade sig på ett förslag, som på sin tid framlades av 1928 års lönekommitté.

Nämnda kommitté framhöll bland annat, att verk, som ålade

tjänstemännen att vara iförda tjänstedräkt eller bära tjänstetecken, även

borde tillhandahålla erforderliga persedlar och materialier, varigenom anskaffningskostnaderna

kunde hållas lägre än om tjänstemännen nödgades

själva inköpa persedlar och tillbehör hos detaljhandlare. Tjänstemän, vilka

vore pliktiga att under tjänstgöring bära fullständig uniform, borde utan

undantag vara berättigade till viss rabatt å priset för bekomna persedlar

och materialier. Avdragets storlek borde göras direkt beroende av brukningstidens

längd och bestämmas till lägst 30 och högst 50 procent av verkets

självkostnadspris. 1936 års lönekommitté upptog i sitt förslag till civilt

avlöningsreglemente 1928 års lönekommittés berörda förslag med en

jämkning i avfattningen, som mera direkt angav att ett avdrag av 30 procent

skulle vara att betrakta såsom det normala och att större avdrag borde

ifrågakomma endast mera undantagsvis, då särskilda skäl därtill föranledde.

Jämte nu angivna bestämmelser, vilka förutsatte att ifrågavarande persedlar

av tjänstemännen förvärvades med äganderätt, föreslogs även att

tjänstetecken och skyddsbeklädnad skulle kunna av vederbörande myndighet

tillhandahållas tjänstemännen såsom lån. En dylik anordning föreslogs

i fråga om de statliga sinnessjukhusen kunna få tillämpas även beträffande

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 225. 197

andra klädespersedlar och materialier än skyddsbeklädnad och tjänstetecken.

Civila avlöningsreglementets bestämmelser i ämnet överensstämde med

1936 års lönekommittés förslag. Vissa särbestämmelser hade därutöver

meddelats angående rätt för särskilda befattningshavargrupper att, därest

tjänstemännen själva ombesörjt tillverkning av uniformspersedlar, till vilka

tyg tillhandahållits av vederbörande myndighet, erhålla kontant bidrag till

täckande av styrkta kostnader för tillverkningen högst motsvarande statsverkets

andel för det fall att persedlarna hade tillverkats genom myndighetens

försorg.

Beträffande försvaret gällde andra bestämmelser än de ovan återgivna.

Uniformspliktiga militära och civilmilitära beställningshavare ägde vid tillträdandet

av första ordinarie beställning eller av beställning som fänrik eller

extra ordinarie underofficer eller av extra ordinarie civilmilitär beställning

uppbära ekiperingshjälp med i allmänhet 500 kronor eller, vad angick underbefäl

med ordinarie anställning, 300 kronor. Härutöver utgick, på grund

av förslag av 1936 års lönekommitté, för underhåll och förnyelse av uniformspersedlar

ett årligt ekiperingsbidrag med 180 kronor (för underbefäl

120 kronor). Beställningshavare ägde, mot ersättning, utbekomma erforderliga

persedlar och materialier från kronans förråd eller låta tillverka

persedlarna vid kronans verkstäder. Ersättningen skulle motsvara kronans

självkostnadspris för materialanskaffning samt tillverkningsarbeten.

För det icke-ordinarie militära manskapet ingick bland avlöningsförmånerna

fri beklädnad över huvud taget och således även fri tjänstedräkt.

S a a r. I Saar meddelas dels i 11 § ett summariskt stadgande om skyldighet

i fråga om tjänstedräkt och tjänstetecken in. m„ dels ock i 46 § bestämmelser

om bidragsformer in. in. I enlighet med förslag av 1945 års

lönekommitté ha de båda tidigare formerna för bidrag från statens sida till

kostnader för tjänstedräkt bibehållits. Lönekommittén uttalade visserligen,

att verkställd utredning givit vid handen, att skäl kunde anföras för att tilllämpa

rabattsystemet även för försvarets beställningshavare; övervägande

skäl liade dock synts tala mot en sådan omläggning. I propositionen 1947:

281 biträddes lönekommitténs förslag under framhållande att, om övergång

till rabattsystem för försvarets beställningshavare senare skulle anses

böra ske, formell möjlighet funnes att genomföra en sådan ändring även

under löpande löneregleringsperiod.

Beträffande fördelningen mellan statsverket och den enskilde av kostnaderna

för tjänstedräkt grunda sig bestämmelserna i Saar på tankegången

att kostnadsfrågan så vitt möjligt bör regleras så, att det för varje tjänsteman

blir i ekonomiskt avseende i stort sett likgiltigt, om han är underkastad

uniformsplikt eller icke.

Beträffande bidraget till civila tjänstemän gjorde 1945 års lönekommitté

följande uttalanden.

De gjorda övervägandena ha givit till resultat, att någon anledning icke

finnes alt i fråga om civila tjänstemän i princip överge det system, som nu

tillämpas och som i korthet kan betecknas såsom rabattsystemet. Bestämmelserna

böra emellertid kompletteras i två hänseenden. Dels bör rabatten

väsentligt böjas, såvitt angår den första anskaffningen av uniformspersedlar

för uniformspliktig tjänsteman. Dels bör det för närvarande inom vissa

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

förvaltningsområden medgivna förfaringssättet, enligt vilket tjänstemännen

äga att själva ombesörja persedlarnas tillverkning och erhålla sömnadsbidrag

högst motsvarande vad statsverket eljest skulle gälda, fastställas för allmän

tillämpning. Å andra sidan bör, i konsekvens med den nyss angivna

allmänna utgångspunkten, den inskränkningen i nuvarande grunder vidtagas,

att någon lägsta gräns för storleken av den rabatt, som må medgivas

tjänsteman vid nyanskaffning av persedlar, icke fastställes.

1 enlighet härmed har rabatten — d. v. s. statens bidrag till uniformskostnaden

—■ vid första anskaffningen av obligatoriska uniformspersedlar i

egentlig mening fastställts till 75 procent av myndighetens självkostnadspris.

För senare nyanskaffning av persedlar gäller en högsta rabatt av

50 procent av självkostnadspriset — den tidigare maximiprocentsatsen har

alltså bibehållits — men ingen lägsta procentsats för bidraget. Det ankommer

på Kungl. Maj :t att bestämma rabattsatsen för olika ifrågakommande

personalgrupper, och det har förutsatts att beslut härom skall meddelas på

framställning av vederbörande myndigheter, som därvid ha att förebringa

åtminstone en summarisk utredning om uniformskostnaden per tidsenhet,

beräknad med utgångspunkt från antalet erforderliga persedlar, myndighetens

självkostnadspris för dem och deras beräknade normala brukningstid.

Då Kungl. Maj :t av särskilda skäl därtill lämnar medgivande, må såsom

lån mot ersättning utlämnas klädespersedlar och materialier, som tjänstemannen

eljest halt att förvärva med äganderätt. Ersättningen härför skall

fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande

myndighet och avvägas så, att den motsvarar den besparing av

tjänstemans utgifter för beklädnad, som kan anses uppkomma genom persedlarnas

eller materialiernas tillhandahållande. Liksom tidigare kunna

tjänstetecken och liknande utlämnas såsom lån utan ersättning, och detsamma

gäller i fråga om persedlar, som tjänsteman ej är skyldig att inneha men

tillfälligtvis ålagts bära.

Beträffande beställningshavare vid försvaret har, såsom av det anförda

framgår, bibehållits det system, enligt vilket uniformspliktiga beställningshavare

erhålla kontanta bidrag, ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag. Bidragsbeloppen

ha ändrats endast såtillvida, att ekiperingsförmånerna för det

ordinarie manskapet — långtjänstunderbefälet — fastställts till samma

belopp som för officerare och underofficerare.

I fråga om det icke-ordinarie manskapet innebär Saar mera betydande

ändringar i förevarande hänseende i förhållande till vad som tidigare gällt.

Bestämmelserna i ämnet grunda sig på förslag av 1945 års lönekommitté,

som härom anförde följande.

I fråga om det icke-ordinarie manskapet har 1946 års manskapslöneutredning

i sitt betänkande föreslagit, att en viss del av detsamma alltjämt skall

erhålla s. k. biandavlöning, d. v. s. vissa fria naturaförmåner och en under

hänsynstagande till dem avvägd kontant lön. Dessa beställningshavare avses

även i fortsättningen skola erhålla fri beklädnad. Det övriga manskap,

som innehar icke-ordinarie anställning, föreslås däremot skola i princip erhålla

hela sin avlöning i form av kontantlön och sålunda, såvitt här är

i fråga, självt bestrida kostnaderna för tjänstedräkt. Manskapslöneutred
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ningen har förordat, att sist avsedda beställningshavare må såsom lån utbekomma

erforderliga uniformspersedlar från kronans förråd, samt därvid

framhållit, att ett betydande antal beställningshavare efter en relativt kort

anställningstid måste lämna den militära tjänsten, varför anskaffning av

egna persedlar i flertalet fall för den enskilde beställningshavaren skulle

medföra kostnader, vilka icke stode i rimlig proportion till den tid, varunder

persedlarna kunde användas. I fråga om storleken av den ersättning, som

beställningshavarna skulle ha att erlägga till staten för erhållen tjänstedräkt,

har utredningen anfört, att den vid avvägningen av den föreslagna kontanta

lönen utgått från att staten skulle betala halva kostnaden och att beställningshavaren

"skulle ha att för begagnandet erlägga ersättning med belopp motsvarande

hälften av statens kostnader för persedlarna ifråga.

Lönekommittén anser sig för sin del kunna biträda vad manskapslöneutredningen

sålunda föreslagit. Kommittén har visserligen icke haft möjlighet

att utröna, huruvida den föreslagna hälftendelningen av uniformskostnaderna

mellan staten och beställningshavaren står helt i överensstämmelse med

lönekommitténs i det föregående uttalade uppfattning om att vid tillämpning

av lånesystemet ersättningen hör motsvara den inbesparing av tjänstemannens

egna utgifter för beklädnad, som kan beräknas uppkomma genom

persedlarnas tillhandahållande. Med hänsyn till grunderna för den av manskapslöneutredningen

föreslagna lönesättningen och då någon större avvikelse

i berörda hänseende knappast kan antagas föreligga, anser sig emellertid

lönekommittén icke böra göra invändning mot manskapslöneutredningens

förslag att i detta fall tillämpa den föreslagna halyeringsregeln.

I detta sammanhang må slutligen framhållas, att de sistberörda beställningshavarna

enligt manskapslöneutredningens förslag skola kunna erhålla

även andra beklädnadsartiklar än som tillhöra tjänstedräkt, utlämnade till

sig såsom lån. För sådana artiklar bör givetvis, såsom manskapslöneutredningen

också förutsatt, ersättningen bestämmas på sådant sätt, att statens

egna kostnader för desamma helt täckas.

Yttrandena. Bestämmelserna om tjänstedräkt m. m. ha berörts i

vissa yttranden. Härom må nämnas följande.

Fångvårdsstyrelsen och generaltullstijrclsen ha erinrat om en av vissa

myndigheter gjord framställning om närmare bestämmelser rörande innebörden

av begreppen tjänstedräkt, tjänstetecken och skyddsbeklädnad. Generaltullstyrelsen

har vidare framhållit, att tvekan uppstått, huruvida förmånen

av 75 procent bidrag skulle gälla endast i det fall, da tjänsteman anskaffade

sin första uppsättning överhuvudtaget av viss uniformspersedel,

eller om den finge tillgodonjutas även då tjänsteman tidigare själv anskaffat

persedeln men anskaffning genom myndighets försorg nu skedde första

gången. Därest förmånen skulle gälla endast då tjänstemannen anskaffade

sin "första uppsättning av uniformspersedeln, uppkomme spörsmålet, om

förmånen finge tillgodonjutas även om tjänstemannen varit uniformspliktig

före den 1 juli 1947 men icke dessförinnan anskaffat persedeln.

Rikets allmänna kartverk har funnit anskaffning av obligatoriska tjänstedräktspersedlar

för kartverkets fältarbetspersonal vålla ett icke obetydligt

arbete och ansett eu smidigare och mindre arbetskrävande väg vara, att

personalen själv finge anskaffa persedlarna mot erhållande av kontant

bidrag beräknat efter de allmänna grunderna. Kartverket, som erhållit

Kungl. Maj :ts medgivande all intill den 1 juli 1948 tillämpa ett dylikt förfarande,

har nu föreslagit, alt författningsbestämmelserna skola ändras så

alt kontant bidrag kan utgå, även om tyg ej tillhandahållits utan anskaffningen

i sin helhet ombesörjts av tjänstemannen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Statens lönenämnd har beträffande sistberörda fråga anfört följande.

Lönenämnden är icke beredd tillstyrka sådan ändring, som föreslagits av

rikets allmänna kartverk och som skulle innebära ett generellt bemyndigande

för myndighet att besluta om kontant bidrag till uniformsanskaffning,

som i sin helhet ombesörjts av tjänstemannen. I tider, då materialbrist råder

och myndighet därför bar svårt att anskaffa tillräckliga mängder tyg,

bör emellertid Kungl. Maj:t äga möjlighet att medgiva myndighet att bidraga

till kostnaden för uniformsanskaffning, som tjänstemannen helt ombesörjt.

Bidraget bör beräknas med utgångspunkt från myndighetens självkostnadspris

för av myndigheten tillhandahållna uniformer.

Förslaget till definitivt reglemente. Samtliga bestämmelser

om tjänstedräkt och tjänstetecken m. m. ha i reglementsförslaget intagits

i förevarande paragraf. Sakligt sett överensstämma de föreslagna bestämmelserna,

som undergått en redaktionell överarbetning, nästan helt med de

under innevarande budgetår gällande bestämmelserna. Med anledning av

vad rikets allmänna kartverk och statens lönenämnd anfört har emellertid

ansetts lämpligt att genom bestämmelse i reglementet öppna en möjlighet''

att efter Kungl. Maj :ts medgivande och när särskilda skäl därtill föreligga

tillerkänna tjänsteman kontant bidrag till tjänstedräkt, vars anskaffning

helt ombesörjts av honom. Vidare har bestämmelsen om 75 procents rabatt

ansetts böra förtydligas, så att av densamma klart framgår, att bestämmelsen

endast är tillämplig beträffande obligatorisk uniformspersedel, som

tjänsteman anskaffar i samband med att han blir ålagd inneha persedeln.

Slutligen ma framhallas, att en viss tid torde förflyta, innan sådana kostnadskalkyler,

som erfordras för rabattsatsernas fastställande, hunnit göras

på alla områden, varför det måste förutsättas, alt tidigare tillämpade rabattsatser

måste tillämpas under en övergångstid.

40 §.

Vissa andra förmåner in natura.

1 mom. I de tidigare avlöningsreglementena stadgades på skilda ställen

att, om tjänsteman mottoge kost in natura eller om genom kronans försorg

tvätt verkställdes för tjänstemans enskilda räkning, han hade att härför

erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen i enlighet med bestämmelser,

som meddelades av i regel —- vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

I civila avlöningsreglementet funnos stadganden av angivna innebörd

beträffande tjänstemän vid fångvårdsanstalterna, garnisonssjukhusen,

statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, statens sinnessjukhus,

statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar, statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa flickor, statens anstalt för fallandesjuka, karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet. Enligt civila icke-ordinariereglementet

gällde samma regel för extra ordinarie och extra tjänstemän vid

flertalet av de nämnda verken. Militära icke-ordinariereglementet innehöll

ett stadgande av samma innebörd, generellt giltigt beträffande alla extra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

201

ordinarie och extra tjänstemän som voro underkastade detta reglemente.

Enligt 17 § manskapsavlöningsreglementet ägde beställningshavare att av

kronan kostnadsfritt erhålla inkvartering, beklädnad och förplägnad eller

ersättning för dylik förmån enligt vissa bestämmelser.

1 Saar sammanfördes alla dessa bestämmelser i 47 § 1 mom., vilket gavs

generell tillämplighet å alla Saar underkastade tjänstemän. Den sakliga innebörden

förblev oförändrad. Det angivna stadgandet i 17 § manskapsreglementet

intogs — även det till sin innebörd i huvudsak oförändrat —

bland de särskilda bestämmelserna under 47 § Saar. Förslaget till definitivt

reglemente innebär ingen ändring i dessa avseenden.

2 mom. Detta moment, som motsvarar 44 § 3 mom. och 47 § 2 mom. Saar,

innehåller ett generellt stadgande om att fri inkvartering och fri förplägnad

kunna beredas tjänsteman vid resa för förrättning i statens ärenden

samt vid tjänstgöring, vid vilken tjänstgöringstraktamente kan utgå, samt

att i sådant fall hänsyn skall tagas till dylik förmån vid bedömande av i

vad mån ersättning må utgå för resan eller tjänstgöringen.

De särskilda bestämmelserna upptaga vissa i 47 § Saar meddelade specialföreskrifter

rörande fri kost för vissa personalgrupper ävensom ett par

nu i Ars meddelade specialföreskrifter.

7 kap. Sjukvård.

41—48 §§.

Vid tillkomsten av Saar ansågs att i avvaktan på genomförandet av en

allmän sjukförsäkring de sjukvårdsförmåner tills vidare borde utgå, till

vilka tjänstemännen dittills varit berättigade. De i 48—55 §§ Saar meddelade

sjukvårdsbestämmelserna inneburo därför ingen egentlig ändring i förhållande

till tidigare gällande bestämmelser. I ett hänseende medförde emellertid

de nya bestämmelserna en skärpning i förhållande till vad tidigare

gällt. I samband med den omläggning beträffande rätten till sociala förmåner,

som genomfördes genom det nya avlöningsreglementet, blevo tjänstemän

tillhörande avdragsgrupp 1 (aspiranter och extra tjänstemän med

mindre än 6 anställningsmånader) undantagna från rätt till sjukvårdsförmåner,

medan enligt tidigare bestämmelser aspiranter och extra tjänstemän

generellt varit tillförsäkrade samma förmåner i detta hänseende

som ordinarie tjänstemän.

I vissa av de avgivna remissyttrandena ha upptagits frågor berörande

sjukvårdsbestämmelserna. Då i allmänhet ej heller i detta sammanhang

ändringar i dessa bestämmelser ansetts böra ske, ha endast följande i yrkandena

framlagda förslag ansetts böra beaktas.

Efter påpekanden av väg- och vattenbgggnadsstijrelsen och telegrafstyrelsen

bar stadgandet i 41 § 3 mom. reglementsförslaget utformats så, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

C-avdragsledigheter för offentligt uppdrag icke i något fall inverka på rätten

till sjukvårdsförmåner.

Telegrafstyrelsen har ansett, att tjänsteman tillhörande avdragsgrupp 1

bör beredas rätt till sjukvård åtminstone i den omfattningen, att han

skulle äga kostnadsfritt anlita verksläkaren för erhållande av läkarvård

och intyg, som i tjänsten erfordrades rörande tjänstemannens hälsotillstånd,

ävensom att kostnaden för sådan för ställande av diagnos erforderlig

undersökning, vilken ej lämpligen kunde utföras av verksläkaren, skulle

bestridas av statsmedel. Detta vore enligt styrelsens mening motiverat med

hänsyn till nödvändigheten afl på samma sätt som gällde i fråga om annan

personal öva kontroll över sjukledigheter, som begärdes av tjänstemän

tillhörande denna avdragsgrupp. Enligt styrelsens uppfattning skulle de

ringa kostnaderna för en sådan utvidgning av rätten till fri sjukvård väl

uppvägas av den nytta för statsverket, som den skulle medföra. Ifrågavarande

förslag har tillstyrkts av statens lönenämnd.

Vad telegrafstyrelsen anfört beträffande utövandet av kontroll över begärda

sjukledigheter har synts beaktansvärt. Då vidare fråga är endast

om en återgång — och därtill i mycket begränsad utsträckning -— till vad

som för ifrågavarande personal gällde intill den 1 juli 1947, har förslaget

ansetts böra tillmötesgås genom införande av ett särskilt stadgande i 43 §

3 mom. förslaget till definitivi avlöningsreglemente.

\ issa

vande tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet. På nämnda sätt

torde för försvarets del böra regleras i vilka fall bestämmelserna i sjukvårdskapitlet

om verksläkare i stället skola gälla tjänsteläkare. Vidare

torde i tilläggsbestämmelserna — i anslutning till i flera yttranden framförda

önskemal — böra meddelas en klarläggande föreskrift beträffande

innebörden av bestämmelsen att av statsmedel helt bestrides kostnad för

specialistvård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus. Stadgandet

torde icke böra givas en så restriktiv tillämpning, att det endast blir av

betydelse i fråga om specialistvård å poliklinikerna i teknisk mening, vilka

enligt vad medicinalstyrelsen framhållit endast finnas i Stockholm och

Göteborg samt vid universitetssjukhusen i Uppsala och Lund. Specialistvård,

som meddelats å sådan öppen mottagning vid allmänt sjukhus som

ej är poliklinik i egentlig mening, bör i överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen

uttalat i ett cirkulär till direktionerna för statens sinnessjukhus

och statens anstalt för fallandesjuka och jämväl i överensstämmelse

med vad som redan tillämpas inom vissa större verk, bekostas av

statsmedel i den mån ersättningen ej överstiger det belopp som skulle ha

utgått, om vården meddelats å egentlig poliklinik. Tilläggsbestämmelsen,

som synes böra få detta innehåll, bör givetvis icke föranleda att ersättning

skall utgå med lägre belopp än som följer av den allmänna bestämmelsen

angående ersättning för specialistvård.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

203

8 kap. Begravningshjälp m. m.

49 §.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara föreskrifterna i 56 § Saar

samt 2 kap. 9 §, 3 kap. 9 § och 4 kap. 6 § Ars. Berörda under innevarande

budgetår gällande bestämmelser överensstämma i huvudsak med tidigare

gällande bestämmelser om begravningshjälp och transport av avliden tjänsteman.

Från den tidigare föreliggande rätten till begravningshjälp har dock,

i anslutning till vad som föreskrivits i fråga om sjukvård och övriga sociala

förmåner, undantagits aspiranter och extra tjänstemän med mindre

än sex anställningsmånader. Däremot ha aspiranter och extra tjänstemän

med mer än sex anställningsmånader, i motsats till vad tidigare varit fallet,

likställts med övriga tjänstemän i fråga om transport av avliden tjänsteman.

Vid de med tjänstemännens huvudorganisationer hållna överläggningarna

rörande de nya avlöningsbestämmelserna har från organisationernas

sida framhållits, att vid vissa verk även tämligen nyanställda aspiranter

och extra tjänstemän beordras tjänstgöra långt från stationeringsorten.

Med beaktande härav har vid överarbetningen av reglementet — utan att

återgång ansetts böra ske till tidigare gällande bestämmelser om kontant

bidrag till begravningskostnaderna — ansetts skäligt, att staten bestrider

kostnaderna för transport av avliden tjänstemans stoft till stationeringsorten,

oavsett huru lång tid han varit anställd.

9 kap. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.

50 §.

1 mom. I första stycket av detta moment — som motsvarar 57 § 1 mom.

första stycket Saar utan saklig ändring — fastslås såsom huvudregel, att

både beräkning och utbetalning varje kalendermånad för sig skall ske av

det belopp, som tillkommer tjänsteman på grund av de i reglementet innefattade

eller med stöd av detsamma meddelade bestämmelserna om lön och

löneavdrag, vikariatsersättning och annan därmed jämförlig ersättning,

fyllnadslön, kallortstillägg, enslighetstillägg, avlöningsförstärkning, befattningsarvode,

ställföreträdararvode och sådant arvode för särskilt uppdrag

eller dylikt, som utgår på grund av under viss tid fullgjord tjänstgöring

och beträffande vilket meddelats särskild föreskrift att det skall avstås

för tid, då C-avdrag verkställes å lönen. I fråga om ordningen för utbetalning

av annan i reglementet avsedd löneförmån — exempelvis övertidsersättning,

tjänstgöringstraktamente och ersättning för flyttningskostnad

— äger enligt 4 mom. vederbörande myndighet, i den mån ej Kung. Maj :t

härom förordnat, besluta efter vad som synes myndigheten lämpligast.

Bestämmelserna utgöra motsvarighet till den tidigare föreskriften, att av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

löning skall ulbetalas månadsvis, i den mån icke beträffande särskild ersättning

utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad eller eljest finnes

lämpligen böra ske.

I 1 mom. andra stycket meddelas vissa föreskrifter angående beräkningen

av i momentet avsedda avlöningsförmåner. Härom må nämnas följande.

Under a) angives huruvida tillämpning skall ske av månadslön eller daglön,

en föreskrift varav behov finnes av den anledningen, att daglönebeloppen

jämkas så att deras summa ej alltid är exakt lika med månadslönen.

Föreskriften i ämnet innebär, att tillämpning skall ske av månadslön, så

framt icke tillämpning av daglön påkallas till följd av att lönen avser

allenast en del av månaden eller för olika delar av månaden skall beräknas enligt

olika löneklasser eller ortsgrupper eller eljest enligt olika grunder eller

skall utbetalas från skilda tjänsteställen, eller läsårsdaglön skall tillämpas.

Det må framhållas, att med lön här avses det belopp, som i avlöningslistan

skall upptagas i kolumnen för lön. Stadgandet att daglön skall tilllämpas,

om lönen avser allenast en del av månaden eller för olika delar

av månaden skall beräknas enligt olika grunder, kommer alltså i tillämpning,

om tjänstemannen under löpande kalendermånad tillträder eller frånträder

i reglementet avsedd tjänst eller vikariatslöneförordnande eller i fall,

som avses i 6 §, under kalendermånaden tillträder eller frånträder utövningen

av viss tjänst eller övergår från deltidsanställning till heltidsanställning

eller vice versa. Stadgandet är däremot, på sätt anförts under 27 §

2 inom., icke tillämpligt av den anledningen, att tjänstemannen under en

del av kalendermånaden har att vidkännas helt eller partiellt C-avdrag.

Vad under b) stadgas innebär, att tillämpning skall ske av C-avdrag

efter månadslön, så framt icke tillämpning av C-avdrag efter daglön påkallas

till följd av att C-avdraget avser allenast en del av månaden eller för

olika delar av månaden skall beräknas enligt olika löneklasser eller orlsgrupper

eller eljest enligt olika grunder eller skall avdragas vid olika tjänsteställen,

eller C-avdrag efter läsårsdaglön skall tillämpas. Med uttrycket

en del av månaden avses detsamma som vissa dagar i månaden. Vid "kontinuerlig

deltidsledighet hela månaden bör således tillämpas partiellt Cavdrag

efter månadslön, ej efter daglön.

Under c) stadgas, att beträffande sådan annan förmån än lönen, som

är upptagen med visst belopp för år räknat, vad under a) sagts skall

äga motsvarande tillämpning, varvid förmånen skall anses belöpa med lika

stort belopp å varje kalendermånad och månadsbelopp med lika stor del

å varje dag under månaden. Är förmånen upptagen med årsbelopp, skall

den alltså exempelvis å 30-dagarsmånad anses belöpa med —- på varje

dag.

På frågan om avrundning av beräknat belopp kunna olika synpunkter

anläggas. Enligt statens löneplansförordning sluta månadslönerna, såväl

de i grundlönetabellerna angivna som de höjda beloppen, på helt krontal.

Övriga lönebelopp enligt löneplansförordningen avrundas till närmaste

hela femtal ören — de skola följaktligen sluta å en hel mångfald av fem

öre, varvid belopp, som före avrundningen sluta å 2 V, eller 7 7, öre, böra

höjas — och samma avrundningsregel tillämpas beträffande daglön för

deltidsanställd personal, läsårsdaglön för extra lärare samt A-avdrag för

nyss nämnd personal; den är också avsedd att tillämpas beträffande vikariatsersättning.

I nu angivna fall är fråga om belopp, som enligt avlöningsförfattningarna

skola upptagas i tabeller eller beträffande vilka anledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

205

finnes antaga att vederbörande myndighet själv upprättar tabeller. För

andra fall än då särskild jämkningsföreskrift gäller angives under d), att

vad av månads- eller dagbelopp överskjuter helt öretal skall bortfalla.

1 fråga om tidpunkten för utbetalning av här avsedda förmåner har en

viss valfrihet ansetts böra beredas myndigheterna, dock inom vissa gränser;

härmed har avsetts att möjliggöra en utjämning av arbetsbelastningen

såväl för redogörarna som ock i viss mån inom andra områden, särskilt

för postverkets personal. Enligt tredje stycket i förevarande moment skall

utbetalningen ske tidigast den tjugufemte dagen och senast den sista helgfria

dagen i månaden; oavsett på vad sätt utbetalningen sker, skall beloppet

av vederbörande myndighet utanordnas i så god tid, att det kan beräknas

vara för tjänstemannen tillgängligt senast den sista helgfria dagen i

månaden.

Upphör tjänstemannens anställning hos staten vid annan tidpunkt

än kalendermånads utgång, skall utbetalningen enligt sista stycket i momentet

ske i samband med anställningens upphörande. Rikets allmänna kartverk

har ansett detta stadgande, som finnes även i Saar, vara alltför kategoriskt.

Ändring har emellertid icke ansetts böra ske; stadgandet bör icke

anses medföra hinder för myndigheten att uppskjuta utbetalningen någon

dag, om så finnes erforderligt,

2 mom. Enligt de avlöningsreglementen, som gällde närmast före innevarande

budgetår, skulle avlöningen utbetalas månadsvis i efterskott. 1945

års lönekommitté framhöll i sitt betänkande II, att därvid måste med

avlöning förstås den lön jämte rörliga och fasta tilläggsförmåner, som

belöpte på vederbörande månad och uträknats med beaktande av de på

förmånernas storlek inverkande tjänstgöringsförhållandena under samma

månad. Ett sådant förfaringssätt vore emellertid i vissa fall omöjligt att

tillämpa och medförde i andra fall praktiska olägenheter, varför lönekommittén,

efter att ha hört ett 20-tal myndigheters uppfattning, framlade

förslag till de bestämmelser i ämnet, som återfinnas i 57 § 2 mom. Saar

och i förevarande moment av det nu utarbetade förslaget till definitivt

reglemente. Bestämmelserna innebära, att efter vederbörande myndighets

beslut utbetalning må grundas på preliminär beräkning, vid vilken hänsyn

icke tages till tjänstgöringsförhållandena under den löpande kalendermånaden

eller hänsyn allenast tages till tjänstgöringsförhållandena intill viss

dag i kalendermånaden; i stadgandet, som möjliggör att tjänstledigheter

och vikariat regleras i efterhand, förutsättes att vederbörande myndighet

bestämmer sig för en viss ordning härvidlag. Om efter dylik beräkning

utbetalat belopp understiger eller överstiger det, som skolat utgå om hänsyn

kunnat tagas till alla tjänstgöringsförhållandena under månaden, skall

skillnaden vid nästföljande utbetalningstillfälle utbetalas till tjänstemannen

respektive avdragas från det belopp, som då eljest skolat utbetalas. I

den mån i sistnämnda fall skillnadsbeloppet icke kan avdragas, skall tjänstemannen

vara skyldig att återbetala detsamma inom lid och i den ordning,

som vederbörande myndighet bestämmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Kammarrätten har beträffande bestämmelsen om återbetalningsskyldighet

anfört följande.

Enligt hittills rådande praxis (jfr exempelvis kammarrättens årsbok

årgång 1944 not. 309, 344 och 683) har myndighet — bortsett från de fall,

då vederbörande såsom redogörare kunnat i anmärkningsprocess förklaras

ersattningsskyldig — icke ansetts äga förplikta tjänsteman att återbetala

for mycket utbetald avlöning. Denna praxis torde stå i överensstämmelse

med allmänna processuella rättsgrunder. Mot ovanberörda bestämmelse,

som endast har begränsad räckvidd, synas måhända ej så stora betänkligheter

av principiell art kunna riktas, men kammarrätten anser sig böra

framhålla, att i de fall då tjänsteman, som avgått från statstjänsten eller

•i ®v~ar® uppbär lön från staten, vägrar att frivilligt fullgöra honom

alagd aterbetalningsskyldighet, det synes tveksamt, om myndighets beslut

om återbetalning kan verkställas.

^ id utarbetandet av förslaget till definitivt reglemente har tillräcklig

anledning icke ansetts föreligga att i anledning av vad kammarrätten anfört

frångå den ståndpunkt i förevarande fråga, som intogs i propositionen

1947:281; i nämnda sammanhang beaktades det av kammarrätten berörda

spörsmålet, och därvid uttalades, att hinder icke kunde anses föreligga

att genomföra de av lönekommittén framlagda förslagen, vilka finge anses

vara i sak lämpliga.

3 mom. I detta moment meddelas bestämmelser om vissa undantag från

regeln, att avlöningsförrättning skall förläggas till tiden fr. o. m. den 25 :e

dagen i månaden.

Utbetalning kan enligt a) ske tidigare i samband med övergång från

anställning, i vilken de kontanta löneförmånerna uppburits för kortare tid

an månad, till i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst; beträffande

motsvarande bestämmelse i Saar anförde 1945 års lönekommitté, att det

syntes skäligt att hänsyn på detta sätt kunde tagas till de temporära svårigheter,

som för tjänstemannen och hans familj kunde vara förenade med

övergången från en kortare till en längre hushållningsperiod. Bestämmelsen

böi kunna tillämpas även om vid den tidigare anställningen utgått

månadslön men regelmässigt tillämpats utbetalning vid mer än ett tillfälle

i månaden.

Stadgandet under b) utgör motsvarighet till vissa före innevarande budgetår

gällande föreskrifter, innefattade i cirkuläret 1940: 679; såväl av

allmänna ordningshänsyn som i betraktande av frågans principiella vikt

har stadgandet ansetts böra meddelas i själva avlöningsreglementet.

4 mom. Beträffande innehållet i detta moment hänvisas till vad i det

föregående anförts under 1 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

207

10 kap. Tjänstemans skyldighet att underkasta sig ändring i avlönings
bestämmelserna.

51 §.

Denna paragraf motsvarar 23 § Saar och vissa stadganden i Ars. I anslutning

till författningstexten må följande nämnas beträffande tjänstemans

skyldighet att underkasta sig ändring i avlöningsbestämmelserna samt angående

motiven härför.

Föreskriften om skyldighet att underkasta sig ändring i vissa i 19 § meddelade

bestämmelser överensstämmer med vad som gäller under innevarande

budgetår.

Skyldighet att underkasta sig ändrade bestämmelser angående löneklassplacering

och löneklassuppflyttning — 21, 22 och 23 §§ reglementsförslaget

—- infördes i det för innevarande budgetår gällande reglementet efter förslag

av 1945 års lönekommitté, som grundades på det med tjänstemannaorganisationerna

uppnådda förhandlingsresultatet. Föreskriften i ämnet meddelades

närmast med hänsyn till den betydande omläggning i olika avseenden,

som Saar innebar i fråga om förutsättningarna för löneklassuppflyttning.

Ur denna synpunkt skulle ett bibehållande av föreskriften i det nya reglementet

strängt taget icke vara erforderligt, eftersom den närmare regleringen

av uppflyttningen enligt vad i det föregående förordats skall ske i tillläggsbestämmelserna

till reglementet. Det har emellertid ansetts motiverat

att medtaga föreskriften även i det nya reglementet, bl. a. med tanke på

sådana däri meddelade bestämmelser som de, vilka avse hänsynstagande för

löneklassplacering till anställning, vilken icke innehafts omedelbart före

den nya tjänstens tillträdande, samt garantiregeln för löneklassplacering

med hänsyn till kollektivavtalsanställning. Att skyldighet att underkasta sig

ändring i "innehållet i bilaga A föreligger har ansetts framgå redan av att

denna utgör ett bihang till 22 §.

Skyldigheten att underkasta sig ändring i bestämmelserna om lön vid

tjänstledighet för militärtjänstgöring föreligger jämväl enligt Saar. Stadgandet

sammanhänger bl. a. med att ändrad försvarsorganisation kan komma

till stånd och att ändrade bestämmelser kunna komma att meddelas

angående de avlöningsförmåner, som utgå vid den militära tjänstgöringen.

Såsom i annat sammanhang nämnts har det förutsatts, att genomförandet

av allmän sjukförsäkring kan komma att medföra behov av ändrade

bestämmelser i fråga om sjukvårdsförmånerna. Vad angår sjukavlöningsbestämmelserna

har 1945 års lönekommitté i sitt betänkande I anfört, att

vid lönekommitténs förhandlingar med vederbörande personalorganisationer

rått enighet om att avlöning vid sjukdom bör utgå även efter det en allmän

sjukförsäkring genomförts, men att det förutsattes att tjänstemannen

icke därutöver skulle äga uppbära sjukpenning jämte eventuella tillägg. Det

belopp, som på grund av sjukförsäkringen tillkomme tjänstemannen, borde

inlevereras till verket, som skulle ha att tillse att tjänstemannens sjukavlöning

icke understege nämnda belopp. Med hänsyn till att statsmakterna

icke tagit definitiv ställning till nämnda förslag, vilket torde böra upptagas

till närmare prövning i samband med förutsatt utredning i fråga om sjukvårdsförmånerna,

bar i reglementsförslaget stadgats skyldighet för tjänsteman

att underkasta sig de ändringar i sjukavlöningsbestämmelserna, som

kunna påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Under tid, då krigsavlöningsreglementet är å tjänsteman tillämpligt, må

lian komma i åtnjutande av tjänstledighet i enlighet med särskilda för

krigstjänstgöring gällande bestämmelser. Denna tjänstledighet är i viss

mån likställd med semester (ferier). Skäl kunna därför föreligga för att

tjänstemannen icke skall erhålla jämväl den semester, som eljest tillkommer

honom. För att hålla möjlighet öppen för en närmare reglering härav

har tjänstemannen ansetts böra vara skyldig att underkasta sig ändrade

bestämmelser om semester och semesterersättning, såvitt angår tid varunder

krigsavlöningsreglementet är å honom tillämpligt. Det må framhållas,

att med stöd av stadgandet bör kunna föreskrivas, dels att de semesterdagar,

som eljest skulle ha intjänats under ifrågavarande tid, skola begränsas eller

bortfalla, dels att intjänad semester skall anses kompenserad genom ledighet

under krigstj änstgöring, dels ock att tjänstemannen icke må enligt

reglementet åtnjuta semester eller ferier under berörda tid.

Liksom enligt Saar skall tjänsteman vara skyldig att underkasta sig ändring

i de särskilda bestämmelserna angående vikariatsersättning men ej

i de allmänna bestämmelserna i ämnet. Det må emellertid framhållas, att

själva vikariatsersättningsbeloppen enligt reglementsförslaget skola fristående

från reglementet bestämmas av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens

beslut och att ändring i sådant beslut därför kan göras tillämplig även på

redan anställda tjänstemän.

I övrigt innebär reglementsförslaget i denna del endast den ändringen i

förhållande till Saar, att skyldighet har ansetts böra stadgas för tjänsteman

att underkasta sig minskning eller upphörande av avlöningsförstärkning i

samband med förhöjd lönegradsplacering.

Att tjänstemännen äro skyldiga att underkasta sig sådana ändringar i avlöningsbestämmelserna,

som äro av endast formell natur, har icke ansetts

behöva särskilt stadgas.

Slutligen må framhållas, att det, om riket skulle råka i krig, kan bliva

nödvändigt att meddela särskilda avlöningsbestämmelser; att tjänstemännen

skola vara skyldiga att finna sig däri under dylika extraordinära förhållanden,

har icke heller ansetts behöva särskilt stadgas.

4 avd. Bestämmande av avlöningsförmåner för innehavare

av arvodesbefattning.

52 §.

I 58 § Saar, som intagits under rubriken Avlöningsbestämmelser för

övriga icke-ordinarie tjänstemän — d. v. s. för andra icke-ordinarie tjänstemän

än extra ordinarie tjänstemän, aspiranter, extra tjänstemän, innehavare

av icke-ordinarie, medelst kontrakt tillsatta manskapsbeställningar

samt vissa med ordinarie tjänstemän jämförliga tjänstemän vid bank- och

fondinspektionen och sparbanksinspektionen — stadgas, att avlöningsförmånerna

för ifrågavarande tjänstemän fastställas av vederbörande myndighet, i

den mån ej Kungl. Maj :t härutinnan meddelar beslut. Därvid skall föreskrift

meddelas angående semester och semesterersättning. Slutligen skall,

om tjänstemannen är berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension

eller årligt understöd eller lön för beställning å reservstat vid försvaret,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

209

hänsyn därtill tagas vid avlöningens bestämmande, i den mån icke pensionsförmånen

utgöres av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp.

Bestämmelser av samma innebörd ha i reglementsförslaget upptagits i

52 § under rubriken Bestämmande av avlöningsförmåner för innehavare av

arvodesbefattning. I detta sammanhang må hänvisas till vad under 1 § sagts

i fråga om gränsen mellan anställning och uppdrag. Vidare må hänvisas till

vad under 4 § anförts om att användandet av arvodesformen för personal

med heltidsarbete bör begränsas i största möjliga omfattning. Frågan i vilka

fall sådan anställning bör anlitas vid anställning av partiellt arbetsföra är

i anledning av avgivet kommittébetänkande föremål för övervägande inom

social- och finansdepartementen.

Reglementets ikraftträdande m. m.

Reglementet föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1948.

I Saar och Ars meddelas i samband med stadgandet om reglementets

ikraftträdande bestämmelser, enligt vilka vissa tjänstemän äro undantagna

från reglementets tillämpning. Dylika bestämmelser ha icke upptagits i förslaget

till definitivt reglemente, utan det har avsetts att de skola inflyta i

tilläggsbestämmelserna till reglementet, en anordning som överensstämmer

med vad 1928 års lönekommitté på sin tid förordade. Beträffande de särskilda

undantagen må nämnas följande.

Från Saars tillämpning äro, i avbidan på lönereglering, undantagna innehavare

av vissa närmare specificerade övningslärartjänster, bl. a. slöjdlärarinna

vid dövstumskola och vid dylik skola anställd skolkökslärarinna,

vilken tjänst icke tillika avser kindergartenarbete. Skolöverstyrelsen har under

erinran om att vid dövstumskolas fortsättningsskola anställda lärarinnor

i slöjd och hushållsgöromål ha ett arbetsår å 46 veckor eller avsevärt

längre än det, som eljest gäller för övningslärare, föreslagit att nämnda lärarinnor

vid dövstumskolas fortsättningsskola skulle inordnas under Saar.

Statens lönenämnd har i och för sig icke haft något att erinra mot skolöverstyrelsens

förslag men ifrågasatt, huruvida icke med genomförandet av

detsamma borde anstå till dess löneregleringen för övningslärare genomföres.

Då frågan närmare övervägts i samband med utarbetandet av förslaget

till definitivt avlöningsreglemente ha övervägande skäl ansetts tala för

vad lönenämnden förordat. Den ifrågavarande kategori lärare, som bör undantagas

från tillämpningen av det nya reglementet, synes alltså tillsvidare

böra avgränsas på samma sätt som enligt Saar.

På motsvarande sätt som enligt Saar bör vidare från reglementets tillämpning

undantagas tjänsteman, som före den 1 juli 1947 uppförts å indragnings-

eller övergångsstat utan tjänstgöringsskyldighet eller å avgångsstat.

Fråga uppkommer jämväl, i vad mån ordinarie tjänsteman, som eljest

skolat bliva underkastad reglementet, efter egen önskan skall äga kvarstå å

tidigare gällande avlöningsbestämmelser. Såvitt angår tjänstemän, å vilka

It Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Saar eller Ars tillämpats, torde emellertid frågan vara av övervägande teoretisk

natur, eftersom Saar och Ars ha en till innevarande budgetår begränsad

giltighet och tjänstemannen, om han ej önskar övergå till det nya reglementets

tillämpning, skulle få på sig tillämpade sådana äldre avlöningsbestämmelser,

enligt vilka avlöningsförmånerna voro mindre förmånliga än

enligt det nya reglementet. Av formella skäl bör emellertid rätt att kvarstå

på sådana bestämmelser tillerkännas ordinarie tjänsteman, å vilken Saar

eller Ars blivit tillämpligt, om han före av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt

gör skriftlig anmälan, att han icke vill underkasta sig det nya reglementets

villkor och bestämmelser. Enligt till finansdepartementet gjord anmälan har

Ars icke erhållit tillämpning å vissa ordinarie lärare vid sinnesslö- eller

epileptikerskola; sådan lärare synes nu böra erhålla tillfälle att, om han så

önskar, övergå på det nya reglementet. På motsvarande sätt som gällt enligt

Saar och Ars bör den, som efter egen önskan kvarstår vid tillämpning av

äldre avlöningsbestämmelser, bliva underkastad det nya reglementet, om

han den 1 juli 1948 eller därefter erhåller förnyad anställning till följd av

befordran eller till följd av nytt förordnande eller kontrakt. Vad angår avlöningsförmånerna

vid kvarstående å äldre bestämmelser bör också, på

motsvarande sätt som tidigare bestämts i samband med Saar och Ars, gälla,

att tjänstemannen, där ej Kungl. Maj :t och riksdagen annorlunda besluta,

äger utöver lön och övriga förmåner — i vilka icke ingår provisoriskt lönetillägg

— åtnjuta rörligt tillägg, dyrtidstillägg och kristillägg enligt därom

gällande bestämmelser; barntillägg eller förhöjning av dyrtidstillägg i anledning

av försörjningsplikt mot barn bör i intet fall få åtnjutas, med mindre

sådan förhöjning tillkommit tjänstemannen vid utgången av juni 1947.

I anslutning till ikraftträdandet av Saar och Ars meddelades vissa bestämmelser

för övergång till sagda reglementen. I den mån sakliga ändringar

icke förordats i förslaget till definitivt avlöningsreglemente, torde övergångsbestämmelser

av samma innebörd i allmänhet böra gälla jämväl vid ikraftträdandet

av det definitiva reglementet. För tjänsteman, för vilken beslut

om personlig löneförmån meddelats, synes detta beslut böra gälla jämväl i

förhållande till det nya reglementet, i den mån ej Kungl. Maj:t i samband

med reglementets ikraftträdande finner skäl att annat föreskriva. Med hänsyn

till vissa föreslagna ändringar i förhållande till de provisoriska avlöningsreglementena

samt erfarenheterna i övrigt från dessas tillämpning synes

emellertid erforderligt att utfärda särskilda övergångsbestämmelser till

det nya avlöningsreglementet. De mindre skiljaktigheter, som förslaget till

definitivt reglemente innefattar i jämförelse med Saar och Ars, böra givetvis

icke föranleda till förnyad omräkning av tjänstemännens lönetur. Förutom

i det föregående berörda särskilda övergångsfrågor må erinras om

följande.

I övergångsbestämmelserna till 5 § Saar föreskrives, att vad i 5 § 1 mom.

avlöningsreglementet sägs om viss lägsta levnadsålder för innehav av extra

ordinarie tjänst skall, såvitt angår beställning i lönegraden Me 1, icke äga

tillämpning för den, som före den 1 juli 1947 tillträtt furirsbeställning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

211

(motsvarande) eller undergått furirsutbildning eller som vid nämnda tidpunkt

undergår sådan utbildning. Chefen för marinen har föreslagit, att ifrågavarande

övergångsbestämmelser utökas att omfatta allt i tjänst varande

manskap, som anställts före den 1 juli 1947. Såsom skäl härför har anförts,

att med nuvarande underbefälsvakanser vid marinen beställningshavarna

efter erhållen utbildning utnyttjas i tjänsteuppgifter för furir. I anledning

av vad sålunda förekommit torde en övergångsbestämmelse böra meddelas

av i huvudsak den innebörd, som förut angivits. För undvikande av ojämnheter

beställningshavarna emellan torde i samband med bestämmelsens

meddelande böra övervägas, om icke den ifrågavarande övergångsbestämmelsen

bör gälla samtliga beställningshavare, för vilka anställningsåret räknats

börja före den 1 juli 1947.

III. Specialmotivering till förslaget till avlöningsreglemente

för folkskolan.

I det föregående har i samband med frågan om avlöningsbestämmelsernas

allmänna utformning och uppställning anförts, att för folkskolan alltjämt

borde finnas ett särskilt avlöningsreglemente. Anledningen härtill är,

att på detta område delvis göra sig gällande andra synpunkter än som äro

tillämpliga i fråga om det statliga lönesystemet i övrigt. I sakligt hänseende

ha visserligen de för folkskolan gällande avlöningsbestämmelserna alltmer

anpassats efter vad som gäller för statstjänstemännen. Alltjämt gälla dock

i vissa betydelsefulla hänseenden särskilda avlöningsbestämmelser för folkskolan.

Ett exempel härpå är det automatiska extraordinarieblivandet, vilket

är beroende av lärarens personliga anställningsförhållanden. Andra exempel

äro bestämmelserna om löneklassuppflyttning, enligt vilka ferietid

ej tillgodoräknas för uppflyttning men å andra sidan ett mindre antal tillgodoräkningsbara

dagar fordras för uppflyttning, och vidare bestämmelserna

om löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst, vilka

väsentligen bygga på tillgodoräkningssystemet även om de givits sådan innebörd,

att de genomsnittligt sett skola leda till samma resultat som den

för statstjänstemännen tillämpade sneddningsprincipen. För att ett särskilt

avlöningsreglemente bibehålies för folkskolans lärare talar också, att detta

reglemente skall tillämpas av ett stort antal kommunala myndigheter, vilka

i övrigt ej ha befattning med det statliga lönesystemet.

Såsom nyss nämnts ha emellertid avvikelserna från motsvarande för

statstjänstemän gällande avlöningsbestämmelser successivt minskats. Detta

gör, att de motiveringar och tolkningsanvisningar, som i det föregående

lämnats till förslaget till definitivt statens allmänna avlöningsreglemente, i

stor utsträckning äga giltighet även beträffande folkskolans avlöningsbestämmelser.

I andra delar, där speciella förhållanden äro gällande vid folkskolan,

innebär det reglementsförslag, som nu framlägges, inga betydande

opaginerad Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ändringar i förhållande till vad som gällt alltsedan den 1 juli 1942, varför

anvisningarna till det nämnda år utfärdade folkskolans avlöningsreglemente

i dessa delar alltjämt äro tillämpliga. Med hänsyn till vad nu anförts har

det icke ansetts erforderligt att i detta sammanhang meddela någon sådan

ingående specialmotivering till det nu förevarande reglementsförslaget som

i det föregående lämnats till förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente.

Det synes emellertid lämpligt, att skolöverstyrelsen sammanställer

de uttalanden, som enligt vad här förutsatts skola vara tillämpliga beträffande

avlöningsförhållandena för folkskolans lärare, och i samband därmed

lämnar de ytterligare anvisningar, som kunna anses erforderliga eller

praktiskt lämpliga till hjälp för avlöningsförrättarna. Detta är motiverat

icke minst i betraktande av det stora antal myndigheter, som skola ha att

tillämpa reglementet. Erinras må, att reglementet skall tillämpas inom omkring

2 400 skoldistrikt, vid vilka finnas omkring 27 000 folk- och småskollärare,

och att den omedelbara tillsynen av folkskolan ankommer på 52

statliga folkskolinspektörer, vilka äro underställda skolöverstyrelsen. Från

den nu angivna utgångspunkten lämnas i det följande redogörelse huvudsakligen

för de ändringar, som det nu upprättade reglementsförslaget innebär

i jämförelse med det under innevarande budgetår gällande reglementet.

Såsom i det föregående anförts ha i det föreslagna avlöningsreglementet

för folkskolan införts de bestämmelser, som tidigare meddelats i avlöningsreglementet

för nomadlärare samt kungörelsen 1947:890. Tillräckliga skäl

ha icke ansetts föreligga att i anledning därav giva reglementet ändrad benämning.

Föreliggande förslag till avlöningsreglemente för folkskolan har utformats

i nära anslutning till förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente.

Då antalet erforderliga bestämmelser är väsentligt mindre än för

statsförvaltningen, ha de dock kunnat disponeras på ett enklare sätt än i

det statliga reglementet.

I sak föreslås endast mindre ändringar av nu gällande föreskrifter. Ändringarna

betingas väsentligen av motsvarande ändringar i det statliga avlöningsreglementet.

Dessutom har i viss utsträckning beaktats vad som i

särskilda yttranden angående erfarenheter av folkskolans avlöningsreglemente

anförts av skolöverstyrelsen, statens lönenämnd och tjänstemännens

centralorganisation ävensom vad som anförts av vissa folkskolinspektörer

m. fl. i yttranden, som bifogats länsstyrelsens i Värmlands län yttrande angående

erfarenheter av 1947 års avlöningsreglementen. De sakliga och formella

ändringarna redovisas i det följande i den ordning de införts i reglementsförslaget;

de inom parentes angivna paragraferna avse motsvarande

stadgandes placering i 1947 års avlöningsreglemente för folkskolan (1947:

414) i fall, då placeringen skiljer sig från den som tillämpas i reglementsförslaget.

I 1942 års reglemente infördes en skillnad mellan begreppen tjänst och

anställning, vilken grundar sig därå, att terminsvikarier, vilka ej inneha

egna tjänster, anställas som extra ordinarie tjänstemän. Denna skillnad,

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

som borttogs i 1947 års reglemente, har återinförts på framställning av skolöverstyrelsen

och i enlighet med vad statens lönenämnd förordat.

1 §. Reglementets tillämpningsområde. I 1 inom. ha med endast obetydliga

formella jämkningar upptagits bestämmelserna i nuvarande 1 §. Bestämmelse

om reglementets tillämpning å nomadlärare m. fl. har meddelats

i 2 mom., därvid hänvisning skett till de särskilda bestämmelserna i 5

och 6 kap.

2 §. Vissa grundläggande bestämmelser. Förslaget innebär ingen ändring

i förhållande till nu gällande stadgande.

3 §. Anställning såsom extra ordinarie eller extra lärare. 11 mom. har första

stycket delvis omformulerats i förtydligande syfte. I andra stycket har på

förslag av skolöverstyrelsen införts bestämmelser, enligt vilka Kungl. Maj :t

erhåller möjlighet att med hänsyn till särskilda omständigheter medgiva

dispens från de i 3 § under b) och c) nämnda villkoren för anställning såsom

extra ordinarie lärare. Sådan dispens bör emellertid, i överensstämmelse

med vad statens lönenämnd förordat, ifrågakomma endast undantagsvis

och då synnerliga skäl därtill prövas föreligga. I allmänhet bör för

dispens förutsättas, att läraren haft en långvarig tjänstgöring före examen.

Andra fall kunna dock uppkomma, där det kan vara skäligt att medgiva

dispens. Exempelvis må nämnas, att vid folkskoleseminarierna de elever,

som tillhört den särskilda studentlinjen, år 1947 avlade folkskollärarexamen

först i juli, medan sådan examen eljest regelmässigt avlägges i maj eller

juni; enligt gällande bestämmelser kunna de av denna anledning icke erhålla

ordinarie eller extra ordinarie anställning den 1 juli 1949 på samma sätt som

andra elever, vilka avlagt examen år 1947. I skrivelse den 16 december 1947

har skolöverstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder för

att nämnda lärare, oaktat två år ej förflutit från examen, måtte medgivas

rätt att från och med den 1 juli 1949 söka och inneha befattning som ordinarie

eller extra ordinarie folkskollärare; villkoren för sådan anställning

skulle givetvis i övrigt gälla. Statens lönenämnd har i yttrande den 4 februari

1948 framhållit, att undervisningsplanen för den särskilda studentlinjen

upptagit ett sammanlagt antal lektioner, som endast obetydligt understege

det för den ordinarie studentlinjen gällande; det förhållandet, att undervisningen

å den särskilda studentlinjen icke pågått under fyra hela terminer

och sålunda i viss mån haft karaktär av snabbutbildning, syntes därför icke

kunnas åberopas som skäl för bibehållande av den av skolöverstyrelsen påtalade

ojämnheten. Vid utarbetandet av förslaget till nytt reglemente ha

skolöverstyrelsens önskemål ansetts böra tillmötesgås.

Det har vidare — i enlighet med ett av skolöverstyrelsen framlagt och av

statens lönenämnd tillstyrkt förslag — ansetts, att de i 3 § under b) och c)

upptagna villkoren icke böra gälla i fråga om lärare som, ehuru han ej

avlagt vederbörlig examen, förklarats behörig att anställas som ordinarie

eller extra ordinarie lärare. I fråga om sådan lärare bär Kungl. Maj :t — då

villkoren för ordinarie anställning regleras i folkskolestadgan — kunnat

medgiva, alt ordinarie anställning må innehavas redan inom två år efter

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

behörighetsförklaringen. I fråga om extra ordinarie anställning åter har

tvekan uppstått, huruvida icke nämnda båda villkor måste tillämpas, eftersom

de angivits i avlöningsreglementet och därvid icke gjorts något undantag

för fall, då behörighetsförklaring lämnats. Lärare erhålla emellertid

i regel behörighet först efter en längre tids lärartjänstgöring, varför det

icke synes motiverat att för dem uppställa dessa villkor. Av den föreslagna

bestämmelsen bör givetvis följa, att behörighetsförklaring framdeles icke i

något fall meddelas, med mindre läraren under ett par år tjänstgjort inom

undervisningsväsendet.

I 3 § 2 och 3 mom. ha vissa formella jämkningar vidtagits, vilka icke

innebära någon saklig ändring.

4 §. Tjänstgöringsföreskrifter (5 §). I 1 mom. har ändring ej vidtagits,

och i 2 och 3 mom. ha endast formella omredigeringar verkställts i förtydligande

syfte.

I 4 mom. har efter särskild framställning av skolöverstyrelsen tillagts,

att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma undervisningsskyldigheten

för lärare, vilken tjänstgör såsom assistent inom den psykiska

barna- och ungdomsvården. För närvarande kan sådan lärare av skolöverstyrelsen

medgivas nedsättning av undervisningsskyldigheten med högst 8

veckotimmar, vilket visat sig vara en för ringa nedsättning för att hans

kapacitet såsom psykolog skall kunna utnyttjas i erforderlig omfattning. I

vilken utsträckning nedsättning skall kunna medgivas, torde efter närmare

utredning böra fastställas av Kungl. Maj :t.

I 5 mom. regleras frågan om avlöning vid återläsning. Enligt § 43 folkskolestadgan

kan återläsning äga rum, då undervisningen inställts på grund

av smittsam sjukdom eller av annan oförutsedd anledning, och i § 31 mom.

4 första stycket folkskolestadgan föreskrives, att undervisningstid, som gått

förlorad till följd av kortare ledighet för lärare, skall återläsas efter anvisning

av den kommunale skolledaren eller, därest sådan icke är anställd,

skolrådets ordförande. Enligt under senare år utfärdade kungörelser, senast

1948: 89, kan emellertid återläsning äga rum även efter ledighet för deltagande

i lantbruksarbete in. in. I gällande reglemente regleras avlöning vid

återläsning endast för de fall, då undervisningen inställts på grund av smittsam

sjukdom eller på grund av krig, krigsfara eller därmed sammanhängande

förhållanden, men då samma regler som vid smittsam sjukdom uppenbarligen

böra gälla i övriga ovan angivna fall, har stadgandet i enlighet med

förslag av skolöverstyrelsen, vilket biträtts av statens lönenämnd, kompletterats

med föreskrifter i detta hänseende. Att ersättning icke skall utgå vid

återläsning, som avses i § 31 mom. 4 första stycket folkskolestadgan, har ansetts

självklart, varför uttryckligt stadgande härom icke synts erforderligt.

I 6 mom. har på förslag av skolöverstyrelsen och statens lönenämnd införts

en ny bestämmelse, att särskild ersättning ej skall utgå för det biträde,

som kan påkallas av lärare för undervisningens uppehållande vid tillfälligt

förfall för annan lärare. Skyldigheten att biträda i sådana fall regleras

i § 31 mom. 4 andra stycket folkskolestadgan. Lärarna ha hittills läm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

215

nät sådant biträde utan att ersättning härför ifrågasatts. Då nu krav å ersättning

i vissa fall framställts, har en bestämmelse i ämnet blivit nödvändig.

Det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att meddela närmare bestämmelser

i ämnet i anslutning till motsvarande bestämmelser i 132 §

5 mom. läroverksstadgan.

Till följd av att ett nytt moment tillkommit har nuvarande 6 mom. betecknats

7 mom.

5 §. Förening av lönegradsplacerade tjänster m. m. (8 §). Stadgandet

har begränsats till att reglera rätten att med anställning såsom ordinarie

eller extra ordinarie lärare förena annan ordinarie eller extra ordinarie

tjänst med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser och

därmed jämförlig kommunal befattning eller ock militär beställning å reservstat,

avgångsstat eller övergångsstat. Dessutom har på förslag av skolöverstyrelsen

och i enlighet med vad statens lönenämnd förordat öppnats

möjlighet att utan särskilt tillstånd med ordinarie tjänst — vars utövning

frånträdes — förena tjänst vid fortsättningsskolan.

Stadgandet innebär, att ordinarie lärare, därest han frånträder utövningen

av sin tjänst, må inneha ordinarie statlig tjänst, som tillsättes medelst

förordnande tills vidare och ej är förenad med pensionsrätt eller extra ordinarie

anställning i högre lönegrad. Under nämnda villkor må sålunda ordinarie

småskollärare anställas som extra ordinarie folkskollärare samt

ordinarie folkskollärare som extra ordinarie adjunkt (Ce 24) eller som extra

ordinarie övningsskollärare (Ce 22). Så snart en sådan lärare återgår att

utöva sin ordinarie tjänst, måste han avstå från den extra ordinarie anställningen.

Uttrycket högre extra ordinarie tjänst avser i första hand anställningens

lönegradsnummer jämfört med den ordinarie tjänstens. Om den

extra ordinarie anställningen ej ingår i det nya statliga lönesystemet, bör i

stället jämförelsen ske mellan slutlönerna.

Däremot må ordinarie tjänst utom folkskolan ej förenas med högre extra

ordinarie anställning inom folkskolan. Ordinarie tjänster vid nomadskolor

samt, därest statsbidrag utgår till lärarens avlöning, ordinarie tjänster

vid sjukvårdsanstalter, barnhem, arbetsstugor och skolhem — tjänster avsedda

i 5 och 6 kap. förslaget till nytt reglemente — böra dock härvid räknas

tillhöra folkskolan.

Stadgandet innehåller icke något förbud för ordinarie eller extra ordinarie

lärare att inneha extra tjänst eller aspiranttjänst. En ordinarie folkskollärarinna

kan alltså inneha anställning som extra småskollärare. Statliga extra

tjänster eller aspiranttjänster må emellertid enligt förslaget till statens allmänna

avlöningsreglemente icke innehas av ordinarie eller extra ordinarie

tjänstemän i samma eller högre lönegrad, där ej Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Majt:s bemyndigande, vederbörande myndighet lämnar medgivande därtill.

Sistnämnda föreskrift får även anses gälla, då ordinarie eller extra ordinarie

lärare vid folkskolan önskar inneha statlig extra tjänst eller aspiranttjänst.

Om så anses erforderligt, kan emellertid med stöd av nämnda föreskrift

ett allmänt medgivande lämnas att förena extra lärartjänst med ordi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

216

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

narie eller extra ordinarie lärartjänst i samma eller högre lönegrad; huruvida

ett sådant allmänt medgivande bör lämnas, har icke synts böra upptagas

till övervägande i detta sammanhang.

6 §. Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag (9 §). Stadgandet

har endast undergått obetydliga formella ändringar, varjämte föreskriften

om förening av lärartjänst med vissa kyrkliga befattningar överflyttats

till denna paragraf såsom ett 4 mom.

7—10 §§ (4, 7, 10 och 11 §§) ha ej ändrats.

It §. Lärares rätt till avlöningsförmåner m. m. (12 §). I 1 mom. ha vidtagits

mindre formella ändringar i anslutning till vad i det föregående föreslagits

beträffande motsvarande bestämmelse i statens allmänna avlöningsreglemente,

medan 2 mom. är helt oförändrat. Föreskrifterna i 3 mom. om

frånträdande av utövningen av egen tjänst på grund av innehav av annan

tjänst ha begränsats till innehav av anställning med avlöning enligt av

Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser såsom ordinarie, extra ordinarie eller

extra tjänsteman eller såsom aspirant. Då innehavet av annan anställning

omtattar hel termin, skall läraren avstå samtliga avlöningsförmåner å den

i stadgandet först nämnda tjänsten för hela det kalenderhalvår, varunder

terminen infaller; vid innehav av annan lärartjänst skall härvid i regel fästas

avseende vid den för denna tjänst gällande terminen, men i andra fall

skall däremot avses terminen å den tjänst, vars utövande läraren frånträder.

Motsvarande stadgande i statens allmänna avlöningsreglemente är konstruerat

så, att statstjänsteman vid innehav av annan tjänst ej anses vara

tjänstledig, vilket sammanhänger med att en statstjänsteman därvid likväl

i allmänhet kvarstår i tjänst hos samma huvudman, staten. Vid folkskolan

åter växlar läraren i regel huvudman vid uppehållande eller innehav av annan

tjänst enligt 11 § 2 eller 3 mom. På grund härav bör frånträdande av

utövningen av tjänst enligt dessa stadganden anses innebära tjänstledighet.

Vad i folkskolestadgan och statsbidragsbestämmelserna föreskrives om

tjänstledighet och om inspektörs medgivande till tjänstledighet längre tid

bör alltså gälla även i dessa fall.

I 4 mom. ha endast vidtagits formella ändringar och förtydliganden.

12 §. Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner

(14 §). Den anmälningsskyldighet, som för närvarande åligger lärare i fråga

om sådan förmån, som omförmäles i 3 och 4 mom., har utsträckts att gälla

jämväl förmån, som avses i 2 mom. En gemensam föreskrift om sagda anmälningsskyldighet

har därför intagits såsom ett särskilt moment (5 mom.).

I övrigt ha endast obetydliga formella ändringar vidtagits.

13 §. Lönegrader. Löneklasser. Lönebelopp (13 §, 16 § 1 mom. andra och

tredje styckena, 19 § 1 mom. och 20 §). I syfte att bestämmelserna skola

bliva mera överskådliga ha här i viss anslutning till vad skolöverstyrelsen

förordat sammanförts föreskrifterna om lönegrader, löneklasser och lönebelopp,

vilka i 1947 års reglemente varit intagna under olika stadganden. I

den mån särskilda bestämmelser härom finnas på annat håll i reglementet,

har hänvisning skett till dessa stadganden. Så är fallet i fråga om lönegra
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 225-

der, 11 § 2 och 4 inom., samt beträffande löneklasser, 14—16 §§. I sakligt

hänseende har endast den ändringen vidtagits, att föreskriften i 19 §

2 mom. av 1947 års reglemente uteslutits; lärare, som till följd av sitt förhållande

i tjänsten förflyttats till lägre tjänst, varå reglementet ägde tilllämpning,

från ordinarie tjänst, som icke avsåges i reglementet, skulle enligt

sagda föreskrift, om han före förflyttningen tillhörde högre löneklass

än den högsta för den lägre tjänstens lönegrad gällande, åtnjuta lön enligt

nämnda högre löneklass. Föreskriften har ej ansetts behövlig, då en av

tjänstemannens förhållande i tjänsten föranledd förflyttning till folkskoleväsendet

ej lämpligen bör förekomma.

74 §. Grundläggande bestämmelser om löneklass placering. 15 §. Löneklass

placering med hänsyn till tidigare anställning (17 § 1—3 mom. och

18 § 1—4 mom.). Vid upprättandet av förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente

har biträtts ett av statens lönenämnd framlagt förslag om

att vissa bestämmelser, som i praktiken äro av ingen eller obetydlig praktisk

betydelse, skola bortfalla. Detta är fallet beträffande bestämmelserna

om uppskov med uppflyttning i löneklass samt om verkan av tjänstledighet

med A- eller B-avdrag för sjukdom, tvångsvis anordnad läkarundersökning

och svag hälsas vårdande. Samma ändringar ha även vidtagits

i avlöningsreglementet för folkskolan. I anledning av framställningar av

skolöverstyrelsen och tjänstemännens centralorganisation ha vidare vidtagits

följande sakliga jämkningar, vilka även förordats av statens lönenämnd.

Den undantagsställning folkskolans extra lärare intagit såtillvida, att de

icke kunnat uppflyttas i löneklass under löpande anställningsperiod, har

ansetts böra borttagas. Vidare har extra anställning ansetts böra behandlas

som om den innehafts från ingången av det kalenderkvartal, varunder läraren

tillträder sin anställning, såvida den därmed förbundna tjänstgöringen

omfattar eller skall anses omfatta hel termin. Avdragstiden å minst fem år

för tillgodoräknande av tidigare anställning vid placering i löneklass vid tillträde

av ordinarie tjänst har begränsats till att avse endast icke-ordinarie

anställning mot förut även ordinarie anställning; ändringen har vidtagits

för att erhålla närmare anpassning till vad som skulle ha gällt, om sneddningsregeln

i stället för tillgodoräkningsregeln tillämpats. Då folkskollärare

på grund av lärarbristen numera i viss utsträckning måste anlitas för tjänstgöring

i högre skolformer, ha de ansetts böra erhålla rätt att tillgodoräkna

full tjänstgöring vid folk- och småskoleseminarier, allmänna läroverk

och högre kommunala skolor utan att Kungl. Maj :ts beslut särskilt

påkallas. Slutligen skall enligt förslaget med tjänstgöring vid folkskolan i

förevarande avseende jämställas tjänstgöring som övningsskollärare, full

tjänstgöring vid fortsättningsskolan, tjänstgöring som folkskollärare vid

skola tillhörande barna- och ungdomsvården och tjänstgöring i anställning,

vilken avses i 5 eller 6 kap. reglementsförslaget.

Stadgandena ha helt omformulerats. Liksom i statens allmänna avlöningsreglemente

ha föreskrifterna om uppflyttning i löneklass införts före

bestämmelserna om löneklassplacering med hänsyn till tidigare anställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

218

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

Genom denna omläggning ha bestämmelserna kunnat givas en avsevärt

kortare utformning än i avlöningsreglementena av 1942 och 1947.

Föreskrifterna i 16 § 2 mom. av 1947 års reglemente om det administrativa

förfarandet vid placering i löneklass äro av den natur, att de lämpligen

ej böra inflyta i ett avlöningsreglemente. I stället böra de intagas i tilläggsbestämmelserna.

16 §. Löneklassplacering i vissa undantagsfall (17 § 2 och 4 mom., 18 §

5 mom.). Föreskrifterna om rätt för Kungl. Maj :t att i vissa fall medgiva en

förmånligare löneklassplacering än enligt 14 och 15 §§ ha sammanförts

under 1 mom. i denna paragraf. Vidare har som 2 mom. intagits ett stadgande

med avseende å fall, då lärare enligt beslut av Kungl. Maj :t eller eljest

i vederbörlig ordning erhållit en förmånligare löneklassplacering än som

följer av 14 § och 15 § 1 och 2 mom. Stadgandet motsvarar delvis 17 § 2 mom.

i det nuvarande reglementet men har i motsats till föreskriften i sistnämnda

stadgande icke begränsats att avse fall av omedelbar övergång till ny anställning.

17 §. Tid varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper (16 § 1

mom. första och femte styckena, 21 §). Stadgandet har uppställts i anslutning

till motsvarande föreskrifter i statens allmänna avlöningsreglemente.

18 §. Lön under tjänstledighet (22 § I). Vid folkskolan kan tjänstledighet

endast avse tid under själva läsåret utom i fall, som avses i 11 § 2 och 3

mom. Under ferietid kan emellertid det oaktat verkställas avdrag å lönen

vid längre tids tjänstledighet under de båda terminerna närmast före ferierna.

Vid statliga skolor kan däremot tjänstledighet även omfatta ferietid.

Bland annat med hänsyn till denna olikhet har det ansetts lämpligt att i

avlöningsreglementet för folkskolan intaga bestämmelserna om lön under

tjänstledighet, tjänstgöringshinder och ferier under tre särskilda paragrafer.

Tjänstledighetstabellen har uppställts på samma sätt och med samma

sakliga innehåll som i statens allmänna avlöningsreglemente. I fråga om

tjänstledighet för iakttagelser och studier in. m. (punkt 5) innebära dock

bestämmelserna en mindre avvikelse från nämnda reglemente. Denna olikhet

har förelegat i såväl 1942 som 1947 års reglementen.

Frånträdande av utövningen av lärartjänsten enligt 11 § 2 och 3 mom.

bör jämställas med sådan tjänstledighet, som ej angives i tabellen och under

vilken alltså C-avdrag skall verkställas.

19 §. Lön under tjänstgöringshinder m. m. (22 § III—V). I sak föreslås

samma bestämmelser som i gällande reglemente. Föreskrifterna om lön,

då undervisningen inställes, ha dock kompletterats för att korrespondera

mot bestämmelsen om återläsning i 4 § 5 mom. Bestämmelserna ha uppställts

i tabellform.

20 §. Ferier och semester (23 §). I stadgandet ha endast vidtagits vissa

formella jämkningar.

21 §. Lön under ferier (22 § II). Under ferier skola ordinarie och extra

ordinarie lärare uppbära oavkortad lön, där ej annat särskilt stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

219

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

Föreskrifterna i 2 mom. ha utformats på liknande sätt som i statens

allmänna avlöningsreglemente. De innebära bland annat, att tjänstledighet

för havandeskap eller barnsbörd med A- eller B-avdrag icke skall medföra

A-avdrag å lönen under ferietid.

Även föreskrifterna i 3 mom. ha utformats i anslutning till statens allmänna

avlöningsreglemente. De ha kunnat givas en allmän avfattning,

då det skall ankomma på skolöverstyrelsen att i varje särskilt fall bestämma

avdragets storlek.

22—25 §§ (24—27 §§). Stadgandena äro oförändrade.

26 §. Tjänstebostad (6 och 28 §§). Stadgandet är avfattat i anslutning

till motsvarande bestämmelse i statens allmänna avlöningsreglemente. Några

sakliga ändringar ha ej skett.

27—35 §§. Sjukvård. Begravningshjälp (29—37 §§). Bestämmelserna ha

ej ändrats.

36 §. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner (38 §). Stadgandet

är oförändrat bortsett från en formell jämkning under 1 mom. c).

37 §. Lärares skyldighet att underkasta sig ändring i avlöningsbestämmelserna

(15 §). Utöver i 1947 års reglemente angivna bestämmelser föreslås

lärare nu vara pliktig att underkasta sig jämkning jämväl i 18 § punkt

6 angående tjänstledighet för sjukdom m. in., i den mån ändrade bestämmelser

påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring, och 20 och

21 §§ angående lön under ferier in. in., såvitt angår tid, då krigsavlöningsreglementet

är för läraren tillämpligt. Motsvarande utvidgning föreslås även

i statens allmänna avlöningsreglemente.

38 §. Bestämmande av avlöningsförmåner för pensionerade lärare och

timlärare (39 §). Stadgandet är oförändrat, bortsett från en mindre formell

j ämkning.

3g—45 Särskilda bestämmelser för nomadlärare m. fl. Bestämmelser
na

i nuvarande avlöningsreglemente för nomadlärare samt i kungörelsen

1947: 890 ha med allenast mindre jämkningar införts i reglementsförslaget.

Beträffande 48 § må nämnas följande.

Vid 1942 års lönereglering för föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor

samt vikarier för dessa vid skolhem, som tillhörde skoldistrikt

eller Skytteanska skolan i Tärna, eller vid arbetsstugor, som tillhörde stiftelserna

Västerbottens läns arbetsstugor och Norrbottens läns arbetsstugor,

anpassades avlöningsbestämmelserna för dessa befattningshavare i det stora

hela till bestämmelserna i folkskolans avlöningsreglemente. Ett undantag

utgjorde emellertid bestämmelserna angående tjänstebostad. Nämnda

föreståndarinnor tilldelades undantagslöst icke någon särskild bostad utan

för dem uppläts i regel ett möblerat rum inom själva skolhemmet eller arbetsstugan,

oftast i omedelbar anslutning till elevernas sovsalar. Denna

anordning har ansetts påkallad i vederbörande anstalts intresse. Vid sådant

förhållande kunde man emellertid icke göra boställsordningen för

folkskolans lärare tillämplig å dessa föreståndarinnors tjänstebostäder, liksom

ej heller folkskolans avlöningsreglementes bestämmelser angående hyresavdrag

för tjänstebostad. Å andra sidan gällde beträffande dessa före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ståndarinnor, alt de åtnjöto vissa naturaförmåner, som ej tillkommo folkskolans

lärare, nämligen lyse för bostaden samt kost under tjänstgöringstiden

vid skolhemmet respektive arbetsstugan. I anledning härav befanns

lämpligt att i kungörelsen angående bland andra dessa föreståndarinnors

och biträdande föreståndarinnors avlöningsförhållanden (SFS 1942:704)

införa ett stadgande av innebörd, att de skulle för tjänstebostad jämte

bränsle och lyse ävensom för kost under den del av året, då skolhemmets

eller arbetsstugans verksamhet påginge, vidkännas hyresavdrag för ett rum

och kök på sätt i 38 § folkskolans avlöningsreglemente föreskreves.

I 1946 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, framlades förslag

till lönereglering för föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid

nomadskolhem, i huvudsak överensstämmande med vad som enligt 1942

års lönereglering gällde för motsvarande personal vid folkskoleväsendets

skolhem och arbetsstugor. Dock föreslogs en modifikation, nämligen beträffande

ersättningen för naturaförmånerna. Härom anförde chefen för ecklesiastikdepartementet

i propositionen (s. 349):

»Såsom statskontoret påpekat, ha sistnämnda befattningshavare att för

åtnjutna naturaförmåner — i form av tjänstebostad med bränsle och lyse

samt under läsåret jämväl kost — erlägga ett avdrag, vilket bestämts till

samma belopp som det småskollärarinnor ha att erlägga för endast tjänstebostad

jämte bränsle. Dessa befattningshavare ha sålunda, även med beaktande

av att deras tjänstebostäder i allmänhet torde omfatta allenast ett

rum och ej därjämte kök, kommit att intaga en gynnsammare ställning

i berörda avseende än vissa personalgrupper med i "viss mån motsvarande

arbetsuppgifter, exempelvis vård- och ekonomipersonalen vid abnormundervisningsanstalterna.

Frågan om en ändring härutinnan torde komma

att upptagas till övervägande i samband med det nu pågående löneregleringsarbetet.

För egen del anser jag det skäligt, att nomadskolhemmens

föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor i samband med den av

mig ifrågasatta löneregleringen, såsom ett provisorium i avvaktan på definitiva

bestämmelser i ämnet, åläggas att i ersättning för tjänstebostad

jämte bränsle och lyse samt kost under läsåret, i form av avdrag å lönen

erlägga ett belopp, motsvarande det i 38 § folkskolans avlöningsreglemente

bestämda hyresavdraget för eif rum och kök med tillägg av ett belopp av

250 kronor.»

Riksdagen bemyndigade Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen anfört meddela bestämmelser om avlöningsförmåner

åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid

nomadskolhem. Med stöd härav utfärdade Kungl. Maj :t den 14 juni 1946

kungörelse (nr 514) med vissa bestämmelser angående föreståndarinnor

och biträdande föreståndarinnor vid skolhem tillhöriga nomadskolväsendet.

Beträffande ersättningen för naturaförmåner stadgades i denna kungörelse

följande (5 §).

»Befattningshavare, som avses i denna kungörelse, skall såsom ersättning

för tjänstebostad jämte bränsle och lyse ävensom för kost under den

del av året, då skolhemmets verksamhet pågår, genom avdrag å lönen erlägga

dels ett belopp, motsvarande i 38 § folkskolans avlöningsreglemente

för vederbörlig hyresgrupp bestämt hyresavdrag för ett rum och kök, dels

ock ett belopp av 250 kronor för år. I fråga om sättet för ersättningens

erläggande skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse de i angivna paragraf

av avlöningsreglementet meddelade föreskrifterna beträffande hyresavdrag.

»

Vid den allmänna löneregleringen våren 1947 framlades icke något för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

slag för riksdagen om enhetliga bestämmelser på förevarande område.

I anledning härav stadgades i den kungörelse av den 31 oktober 1947 (nr

890), vilken med giltighet för tiden 1 juli 1947—30 juni 1948 bland annat

ersatte de tidigare kungörelserna 1942: 704 och 1946: 514 angående föreståndarinnor

och biträdande föreståndarinnor, att beträffande ersättning för

tjänstebostad jämte bränsle och lyse ävensom kost skulle gälla enahanda

bestämmelser som under budgetåret 1946/47.

Vid den nu skedda överarbetningen av avlöningsbestämmelserna har frågan

om enhetliga bestämmelser rörande ersättningen för ifrågavarande föreståndarinnors

naturaförmåner varit föremål för övervägande. Med hänsyn

till vissa omständigheter har dock definitiv ställning till frågan icke

ansetts kunna tagas för närvarande. Frågan torde böra göras till föremål

för ytterligare överväganden och de hittillsvarande ersättningsnormerna

givas förlängd giltighet under budgetåret 1948/49. I likhet med vad som

enligt 1947 års avlöningsreglemente för folkskolan gäller i fråga om bestämmelserna

rörande folkskolans tjänstebostäder, har bestämmelsen i det

nya reglementet om förevarande ersättning för naturaförmåner ansetts

böra givas formen av en hänvisning till bestämmelser som utfärdas av

Kungl. Maj :t.

IV. Sjötillägg in. in.

Gällande sjötilläggsbestämmelser.

1945 års lönekommitté har i sin i det föregående omnämnda promemoria

lämnat en utförlig redogörelse för de gällande bestämmelserna och deras

tillkomst. Ur denna må här anföras följande. 1

1. Sjötilläggets lönetekniska natur.

Av de sedan gammalt under sjötjänstgöring utgående särskilda förmånerna

har sjötillägget lönetekniskt sett behandlats såsom ett lönetillägg;

detta framgår av det sätt, varpå förmånen avvägts och varpå förutsättningarna

för dess utgående bestämts. Sjötillägget har icke på motsvarande sätt

som traktamentsförmåner avsetts skola motsvara av tjänstgöringen föranledda

merkostnader. Även skattetekniskt behandlas sjötillägget såsom en

förmån likställd med lönen och skall följaktligen upptagas såsom beskattningsbar

intäkt av tjänsten. 1936 års lönekommitté fann sjötilläggets bibehållande

vara motiverat med hänsyn såväl till det ökade ansvar och den

skärpning i arbetsuppgifterna, vilka åtföljde tjänsten ombord, som ock till

den större bundenhet i tjänsten, som följde av sjötjänstgöringens natur,

samt till de olägenheter av personlig och i någon mån även ekonomisk art,

vilka åsamkades personalen genom sjökommenderingen. Jämväl för rekryteringen

av flottans personal finge enligt kommitténs uppfattning sjötillägget

anses vara av betydelse; i fråga om vissa särskilda tjänslegrenar syntes

det spela en avgörande roll för möjligheten till en tillfredsställande rekrytering.

Kommittén, som föreslog att huvudbestämmelserna angående sjö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

222

Kungi. Maj:ts proposition nr 22-5.

tillägg skulle införas i själva avlöningsreglementet, åberopade såsom skäl

härför, att sjötillägget hade karaktär av ett lönetillägg i egentlig mening.

Vid den systematisering av olika tilläggsförmåner, som 1945 års lönekommitté

företog under den andra avdelningen av sitt arbete, klassificerades

sjötillägget såsom ett egentligt lönetillägg, motiverat av tjänstgöringens

särskilda beskaffenhet. I enlighet härmed ha sjötilläggsbestämmelserna

upptagits i 41 § 2 mom. Saar under huvudrubriken »Lönetillägg, som utgå

vid tjänstgöring av visst slag».

2. Sjötilläggets differentiering.

Sjötillägget är enligt gällande bestämmelser i princip differentierat dels

efter beställning — i vissa fall även efter tjänstbarhetsklass och yrkesgren

— dels ock efter tjänstgöringsförhållanden. För personal i örlogsvarvens

sjöreserver och vid Hårsfjärdens depå samt för personal vid kustartilleriet

och flygvapnet gälla i vissa avseenden speciella regler.

■4. Flottans personal i allmänhet och personal vid för marinen gemensam

personalkår. De för ifrågavarande personalgrupper tillämpliga sjötill—

läggsbeloppen — utöver vilka dock i vissa i det följande angivna fall kan

utgå särskild förhöjning — meddelas i en i 41 § 2 mom. Saar intagen tabell.

Av kolumn 1 i tabellen — vari upptagas de kategorier av beställningshavare

för vilka sjötjänstgöring i allmänhet förekommer — framgår differentieringen

beställningshavarna emellan i avseende å rätten att uppbära

sjötillägg. I motsats mot vad tidigare gällt är sjötillägget för närvarande i

princip beroende av löneställningen (för furirerna, vilka enligt reglerad befordringsgång

tillhöra någon av lönegraderna Me 1 och 2, tillämpas enhetliga

sjötilläggsbelopp oavsett lönegradsplaceringen). Sjötillägg åtnjutes sålunda

efter beställning, som innehaves å stat; en kapten i flottan, som innehar

beställning å stat såsom löjtnant, åtnjuter alltså under sjötjänstgöring

sjötillägg med för löjtnant gällande belopp.

Den omständigheten, att sjötillägget differentierats efter beställning, innebär

icke undantagslöst att samma sjötilläggsbelopp gälla för samtliga innehavare

av visst slags beställning. Följande ytterligare differentieringar förekomma.

a. Inom lönegraden Mha 1, vilken på förut nämnt sätt vid flottan omfattar

meniga av två tjänstbarhetsklasser (2. klass sjömän och 3. klass sjömän),

tillämpas vid viss tjänstgöring olika belopp för de olika tjånstbarhetsklasserna,

under det att i andra fall sjötillägg endast utgår till 2. klass

sjömän.

b. I fråga om 2. klass sjömän samt beställningshavare tillhörande lönegraderna

Mha 2, Me 1 och 2 samt Ma 3—6 gälla högre sjötilläggsbelopp för vissa

uppräknade befattningshavare tillhörande särskilda yrkesgrenar än för andra

befattningshavare. Förhöjda belopp gälla sålunda inom manskaps- och

underbefälslönegraderna för hovmästare, kockar, eldare och torpedhantverkare

och inom underofficerslönegraderna för maskinister och torpedmästare.

Den här ifrågavarande differentieringen har väsentligen motiverats med den

i olika hänseenden särskilt krävande och ansvarsfyllda tjänstgöring, som

åvilade dessa befattningshavare ombord. Jämväl rekryteringsskäl ha tillmätts

viss betydelse; detta var exempelvis fallet, då torpedpersonalen berättigades

åtnjuta förhöjda sjötillägg.

c. Inom vissa lönegrader förekommer i realiteten vid s. k. rörlig för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

223

läggning en ytterligare differentiering, nämligen mellan å ena sidan beställningshavare,

vilken utövar befattning såsom chef för eskader, avdelning

eller division eller som i annat fall utövar befattning såsom fartygschef

och å andra sidan övriga beställningshavare inom respektive lönegrad.

Denna förhöjning åstadkommes genom särskilda bestämmelser om

förhöjning av sjötillägget för angivna befattningshavare. Förhöjning med

1 krona för dag räknat skall sålunda utgå till kommendörkapten av 1. eller

2. graden (Ma 11 resp. 10), vilken under rörlig förläggning utövar

befattning såsom chef för eskader, avdelning eller division. Vidare skall

beställningshavare, som i annat fall än nyss sagts under rörlig förläggning

utövar befattning såsom fartygschef, alltefter den klass, vartill fartyget

enligt beslut av Kungl. Maj :t är att hänföra, åtnjuta förhöjning med

följande belopp för dag, nämligen

kronor

chef å fartyg av klass 1......................... 1,00

» » » » > 2......................... 0,80

» ■> » » 3......................... 0,60

» > » » » 4......................... 0,40

Indelning på fartygsldasser har skett genom kungl. brev den 22 juni

1939 (TS A: I nr 16).

Ifrågavarande förhöjningar infördes genom 1939 års lönereglering. Beträffande

förhöjningen till fartygschef uttalades av 1936 års lönekommitté,

att den ansetts påkallad i betraktande av de maktpåliggande uppgifter och

det merendels betydande ansvar, som åvilade beställningshavare under utövande

av dylik befattning. I anslutning härtill fann kommittén böra genomföras

en förhöjning jämväl för ovannämnda beställningshavare under utövande

av befattning såsom förbandschef; dessa borde nämligen icke sättas i

sämre ställning, då de utövade chefskap över högre förband, än då de enbart

tjänstgjorde såsom fartygschefer. Förhöjning av sjötillägg tillämpas

icke för beställningshavare i lönegrad Ma 12; det gällande normalsjötillägget

för beställningshavare i denna lönegrad bestämdes nämligen med utgångspunkt

från att det skulle innefatta gottgörelse för det större ansvar,

som åtföljer det med dylik beställning regelmässigt förenade chefskapet

över högre förband.

Enligt särskild bestämmelse i avlöningsreglementet må vikariatsersättning

icke utgå på grund av tjänstgöring i viss befattning ombord under

sjötjänstgöring. I regel inverkar ett sådant förhållande ej heller på beställningshavarens

rätt att åtnjuta sjötillägg. Från vad sist sagts gäller

dock ett undantag beträffande uppehållande av sådan befattning, som avses

under c. här ovan, så att beställningshavare vid placering i dylik befattning,

som företrädesvis skall uppehållas av högre beställningshavare,

i fråga om rätt till sjötillägg och förhöjning av sådant tillägg likställes

med beställningshavare i den högre lönegraden. Såsom av det nämnda

framgår avser undantaget dels kommendering i sådan befattning såsom

förbandschef, vilken enligt av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter företrädesvis

skall bestridas av beställningshavare i lägst lönegraden Ma 10,

dels ock kommendering i annat fall i befattning såsom fartygschef, vilken

enligt dylika föreskrifter företrädesvis skall uppehållas av beställningshavare

i viss lönegrad. Föreskrifter angående bestämmande av den lönegrad,

som avdelnings-, divisions- eller fartygschef företrädesvis skall tillhöra, ha

meddelats genom kungl. brev den 30 juni 1944 (TS A: I nr 24).

opaginerad Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Beträffande sistnämnda anordning, vilken infördes genom 1939 års lönereglering,

uttalade 1930 års lönekommitté, att befattning såsom fartygschef

utgjorde ett undantag från det i allmänhet rådande förhållandet att

något direkt samband mellan beställning och befattning ombord icke förefunnes.

Vid placering i viss befattning ombord kunde valet regelmässigt

stå mellan beställningshavare tillhörande olika lönegrader, men fartygschefsbefattning

vore avsedd att uppehållas av beställningshavare tillhörande

viss bestämd lönegrad och endast i händelse av bristande tillgång på

sådan beställningshavare av beställningshavare i lägre lönegrad. Med hänsyn

härtill liksom ock till det särskilt framträdande ansvar, som under

sjötjänstgöring åvilade fartygschef, hade kommittén ansett sig böra föreslå

här avsedda regel, som jämväl borde gälla i fråga om berörda befattningar

såsom förbandschef.

Av kolumnerna 2—6 i den gällande sjötilläggstabellen framgår, att olika

sjötilläggsbelopp gälla för de särskilda kategorierna av beställningshavare

alltefter de förhållanden, under vilka sjötjänstgöringen fullgöres\ Härvid

gäller till en början en indelning efter fartygstyper på två huvudgrupper:

övervattensfartyg och undervattensbåtar. Inom dessa grupper förekommer

en ytterligare differentiering efter sjötjänstgöringens art, varvid skiljes

mellan s. k. rörlig och stationär förläggning samt för personal å övervattensfartyg

därutöver mellan stationär förläggning å egen och å annan än

egen stationeringsort. Sjötilläggsbeloppen vid rörlig förläggning å övervattensfartyg

ha sedan gammalt avvägts i viss relation till''lönen. Med utgångspunkt

från de belopp, som sålunda ansetts skäliga för nämnda tjänstgöringsförhållanden

(normalsjötilläggen), ha för andra tjänstgöringsförhållanden

bestämts belopp, som inneburit viss sänkning eller höjning av

normalsjötilläggen. Den nu i fråga om stationär förläggning å övervattensfartyg

gällande differentieringen mellan egen och annan än egen stationeringsort

tillkom i slutet av 1920-talet, då viss förhöjning av sjötillägget

under stationär förläggning å annan än egen stationeringsort infördes.

Sjötilläggsbeloppen för tjänstgöring å undervattensbåt ha med hänsyn till

de särskilda tjänstgöringsförhållandena å dessa båtar alltid varit avsevärt

högre än de för tjänstgöring å övervattensfartyg tillämpliga.

B. Personal i örlogsvarvens sjöreserver samt vid Hårsfjårdens depå.

Vid örlogsvarven i Stockholm, Karlskrona och Göteborg finnas s. k. sjöreserver,

till vilka kommenderas underofficerare och manskap, såväl stampersonal

som värnpliktig personal. Ehuru baserad i land inmönstras den

till sjöreserven kommenderade personalen och behandlas i olika avseenden

såsom sjökommenderad personal. Sedan början av 1900-talet har personalen

i sjöreserverna åtnjutit sjötillägg enligt de grunder, som för flottans

beställningshavare i allmänhet tillämpats vid stationär förläggning ■— å

egen stationeringsort — å övervattensfartyg. Någon differentiering efter

tjänstgöringsförhållanden förekommer således icke fö''r den här ifrågavarande

personalen.

Den i land förlagda personalen vid Hårsfjärdens depå — i vilken ingå

jämväl officerare — äger likaledes uppbära sjötillägg. Bestämmelser härom

ha vid sidan av avlöningsreglementet meddelats i kungl. brev den 8

oktober 1943. Dessa innebära, att personalen i fråga på samma sätt som

sjöreservernas personal äger åtnjuta sjötillägg enligt bestämmelserna för

stationär förläggning å egen stationeringsort.

I detta sammanhang kan förtjäna nämnas, att de här ovan avsedda kategorierna

av beställningshavare i likhet med sjötjänstgörande personal

erhålla mässpenningar. Härvid tillämpas särskilt fastställda belopp för

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

225

personal i sjöreserven, varemot förmånen för personal vid Hårsfjärdens

depå bestämmes enligt de allmänna grunderna.

C. Personal vid kustartilleriet. Beställningshavare vid kustartilleriet äger

under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg enligt för personal vid flottan gällande

grunder, med iakttagande dock av att tillägget utgår med belopp, som

angivas i kol. 3 av sjötilläggstabellen (stationär förläggning å egen station),

där tjänstgöringen fullgöres å fartyg eller båt, som är bemannad av kustartilleriets

eller av för dess räkning förhyrd personal, liksom av att till

maskinavdelningen hörande underofficer vid kustartilleriet åtnjuter sjötilllägg

i likhet med underofficer, ej maskinist, vid flottan. Differentiering

efter tjänstgöringsförhållanden och befattningar ifrågakommer sålunda endast,

då här avsedd beställningshavare fullgör sjötjänstgöring å av flottans

personal bemannat fartyg. Nämnas må i detta sammanhang, att några bestämmelser

icke finnas meddelade, som reglera grunderna för sjötilläggs

utgående till personal vid flottan för tjänstgöring å kustartilleriets båtar.

Förutom sjötillägg enligt kol. 3 äger beställningshavare vid kustartilleriet

under tjänstgöring å vapnets båtar åtnjuta visst traktamente, vad angår

beställningshavare i lönegraderna Mha 1 och 2 dock allenast såframt vederbörande

är gift eller ock varit gift och har minderårigt barn hos sig. Mässpenningar

utgå däremot icke till personal i kustartilleriet under dylik tjänstgöring.

D. Personal vid flygvapnet m. fl. Under tjänstgöring å rustad sjöstyrka

äger beställningshavare, som tillhör eller som är kommenderad till tjänstgöring

vid flygvapnet, uppbära sjötillägg enligt för personal vid flottan gällande

grunder med iakttagande dock av vissa särskilda föreskrifter. Till underofficer

utgår sålunda tillägg såsom för underofficer, ej maskinist, vid

flottan. Vidare utgår till beställningshavare tillhörande lönegraden Mha 1

tillägg med för 2. klass sjöman gällande belopp. Sjötillägg må icke utgå

samtidigt med flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg.

3. Sjötilläggcns avvägning.

A. Normalsjötilläggen. De i enlighet med 1936 års lönekommittés förslag

vid 1939 års lönereglering fastställda och alltjämt gällande normalsjötilläggen

för officerare och underofficerare äro, i anslutning till tidigare tillämpade

beräkningsgrunder, i allmänhet avvägda att motsvara en sjättedel av

den genomsnittliga bruttodaglönen å medeldyr ort enligt militära avlöningsreglementets

löneplaner. Endast i fråga om kommendör i lönegrad Ma 12

har en mera betydande jämkning uppåt av det enligt angivna grunder beräknade

beloppet förekommit; ifrågavarande belopp avvägdes nämligen så,

att det med icke alltför ringa belopp skulle överstiga det sammanlagda sjötillägg,

som tillkomme beställningshavare i lönegraden Ma 11 inräknat sådan

förhöjning av sjötillägget vid tjänstgöring såsom fartygs- eller högre

förbandsehef, för vilken i det föregående redogjorts.

De för civilmilitär personal fastställda normalsjötilläggen ha avvägts med

tillämpning av i princip samma grunder, som kommit till användning för

officerare och underofficerare.

Den för officerare och underofficerare av ålder tillämpade avvägningen

av normalsjötilläggen i förhållande till den fasta lönen hade icke tidigare

tillämpats för manskap och ansågs icke heller höra införas vid 1940 års lönereglering

för denna personal. Normalsjötilläggen för manskap ha bestämts

efter skälighetsgrunder med utgångspunkt från tidigare utgående

sjötilläggsbelopp.

15 Ilihiwi/ till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 225.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj ds proposition nr 225.

Den relation, som genom 1939 och 1940 års löneregleringar uppkom och

alltjämt föreligger mellan å ena sidan de förhöjda normalsjötilläggen för

vissa befattningshavare tillhörande särskilda yrkesgrenar och å andra sidan

normalsjötilläggen för motsvarande befattningshavare i allmänhet, innebär

jämförd med den tidigare gällande en viss utjämning, vilken ansetts

berättigad med hänsyn till sjökrigsmaterielens utveckling och den därav

föranledda skärpningen av kraven på arbetsprestationer, duglighet och kunnighet

hos personalen i allmänhet.

B. Sjötillägg för stationär förläggning å övervattensfartyg. De vid stationär

förläggning å egen stationeringsort utgående sjötilläggen motsvarade

tidigare i princip hälften av normalsjötilläggen, medan vid förläggning å

annan än egen stationeringsort tilläggen utgingo med 50 procents förhöjning

av beloppen för egen stationeringsort, d. v. s. motsvarade 75 procent

av normalsjötilläggen. 1936 års lönekommitté övervägde att i förenklingssyfte

slopa skillnaden mellan tilläggen vid förläggning å egen och å annan

än egen station men ansåg sig böra avstå härifrån med hänsyn till skal,

som ur rättvisesynpunkt anförts mot en dylik utjämning. Då emellertid

motiven för tilläggsförmåner under sjötjänstgöring vid stationär förläggning

— och särskilt i fråga om förläggning å egen station — enligt kommitténs

mening gjorde sig gällande med mindre styrka än eljest, ansågos

vissa jämkningar nedåt i allmänhet vara påkallade.

I enlighet med förslag av 1936 års lönekommitté ha ifrågavarande sjötillägg

i princip bestämts till 40 respektive 60 procent av normalsjötilläggen.

Såsom antytts i samband med redogörelsen för sjötilläggets differentiering

utgår sjötillägg ej till 3. klass sjöman under stationär förläggning.

C. Sjötillägg för rörlig förläggning å undervattensbåt. Ifrågavarande sjötillägg

motsvarade tidigare, inklusive i särskild ordning beviljade förhöjningar,

för officerare och för manskap (utom flaggkorpral, ej maskinist)

3 gånger normalsjötilläggen samt för underofficerare, ej maskinist, och

flaggkorpral, ej maskinist, 4 gånger sistnämnda tillägg. 1936 års lönekommitté,

som i anslutning till uttalanden av de marina myndigheterna fann

en viss utjämning mellan dessa tillägg och normalsjötilläggen vara motiverad,

ansåg lämpligast, att en viss bestämd relation till det vanliga sjötilläg«et

alltjämt upprätthölles. Vissa rekryteringsskäl, avseende särskilt underofficerare

och kompaniofficerare, tillmättes betydelse för avvägningen. Kommittén

stannade för att, med lämpliga avrundningar, sjötilläggen borde utoöra

275 procent för officerare, 375 procent för underofficerare, ej maskinister,

300 procent för flaggkorpraler, ej maskinister, och 250 procent för

övrigt’ manskap, allt i förhållande till normalsjötilläggen. För underofficerare,

maskinister, bestämdes tilläggsbeloppen med utgångspunkt från dittillsvarande

belopp på motsvarande sätt som skedde vid fastställandet av

normalsjötilläggen för dylik personal.

D. Sjötillägg för stationär förläggning å undervattensbåt. Ifrågavarande

sjötillägg, som tidigare i princip motsvarat 75 procent av sjötillägget i allmänhet

vid rörlig förläggning å undervattensbåt, bestämdes vid 1939 och

1940 års löneregleringar''med en viss mindre jämkning nedåt — i analogi

med vad som skedde beträffande tillägg vid stationär förläggning å övervattensfartyg

_ så att de i genomsnitt motsvara omkring 70 procent av de

för rörlig förläggning fastställda beloppen.

4. Vissa specialbestämmelser angående sjötillägg m. m.

Enligt stadgande i Saar skall i fråga om särskilda förmåner under tjänstgöring^

fartyg som är beordrat till expedition för undersökningar och mät
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

ningar av militärleder, å fartyg som användes för sjökarteverkets mätningsarbeten

och å statens isbrytarfartyg gälla vad Kungl. Maj :l därom förordnar.

I fråga om förmåner vid sjömätningsexpeditioner ha bestämmelser utfärdats

genom kungl. brev den 29 september 1939 med däri genom brev den

23 augusti 1946 företagna ändringar (TS A: I nr 32; ändr. 66/1946). Bestämmelser

angående förmåner åt personal vid flottan under sjötjänstgöring

å till isbrytningsexpedition beordrat statens isbrytarfartyg ha meddelats

genom Kungl. Maj :ts beslut den 5 juli 1940 (TS A: I nr 26).

Tillämpningen av gällande sjötilläggsbestämmelser.

Flottans personal i allmänhet och personal vid för marinen gemensam

personalkår. Inom dessa personalgrupper räknas såsom sjötjänstgörande

beställningshavare, vilken sjökommenderats och tillika inmönstrats å fartyg.

Sjötillägg utgår i princip från och med dagen för inmönstringen till

och med dagen för avmönstringen (avpolletteringen). Bestämmelser angående

hur med sjölillägget skall förhållas vid olika slag av ledigheter ha

meddelats genom av försvarets civilförvaltning den 9 juli 1945 fastställda

föreskrifter. Enligt dessa utgår sjötillägg icke vid semester eller tjänstledighet

samt ej heller under tid, då beställningshavare icke åtnjuter full avlöning;

beställningshavare, som på grund av sjukdom hindras att förrätta

sin tjänst, äger dock åtnjuta sjötillägg så länge han vårdas ombord (jämväl

under vård å lasarettsfarlyg). När i föreskriften talas om tid, varunder beställningshavare

icke åtnjuter full avlöning, avses fall, då löneavdrag tilllämpas

utan att fråga är om tjänstledighet, såsom under avtjänande av

ariest eller annat frihetsstraff, vid avhållande eller avstängning från tjänstgöring

etc.

Avgörande för frågan vilken personal, som skall sjökommenderas, är

den omfattning i vilken flottans fartyg skola vara rustade enligt särskild,

genom generalorder utfärdad rustningsplan. Sjökommenderingarna ske för

officerare och underofficerare väsentligen genom två gånger årligen av chefen

för marinen eller, i fråga om underofficerare, av vederbörande stationschef

utfärdade order. Manskapet sjökommenderas av vederbörande stationschef

genom upptagande på s. k. kommenderingsförteckningar, vilka med

hänsyn till den större omsättningen på sådan personal upprättas successivt.

I fråga om sjötilläggens differentiering efter tjänstgöringsförhållanden

gäller, såsom framgår av vad förut anförts, en anknytning till begreppen

rörlig och stationär förläggning samt i fråga om stationär förläggning å

övervattensfartyg jämväl till förläggning å egen och å annan än egen stationeringsort.

Huruvida fartyg skall vara rörligt eller stationärt förlagt ankommer

på chefens för marinen bestämmande. I vissa hänseenden tillämpas

härutinnan generella regler; sålunda anses fartyg vara stationärt förlagt

under tid för rustning eller avrustning, och vidare skola i fråga om fartyg,

för vilket stationär förläggning anbefallts, de för rörlig förläggning gällande

sjötilläggsbestämmelserna tillämpas vid uppdrag av minst sex timmars varaktighet

(för torpedbåt två timmar) utanför baseringshamnen. I övrigt tilllämpas

i fråga om förläggningsformcn i allmänhet följande grunder. För

flottans fartyg, vilka tillhöra antingen ostkustens, sydkustens eller västkustens

marindistrikt, tillämpas i operativi hänseende en indelning i kustflottan,

vilken omfattar fartyg från de olika marindistriklen, samt till örlogsstationcrna

förlagda lokalstyrkor, Stockholms- och Göteborgseskadrarna

samt Karlskronaavdelningen; vidare sammandragas under viss tid av

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

året fartyg till en sjökrigsskoleavdelning. För de till kustflottan hörande

fartygsenheterna gäller i princip rörlig förläggning; emellertid anbefalles

regelmässigt stationär förläggning från mitten av december till mitten av

mars. Lokalstyrkorna äro i princip stationärt förlagda; härifrån kunna

dock förekomma relativt omfattande undantag. Vad slutligen angår i sjökrigsskoleavdelningen

ingående fartyg tillämpas rörlig förläggning under

den tid avdelningen är samlad. Stationär förläggning av fartyg kan över

huvud taget förekomma endast i Stockholm, Karlskrona och Göteborg, vilka

utgöra stationerings-(förläggnings-) orter för huvuddelen av flottans

personal. Sålunda gäller alltid rörlig förläggning för tid, under vilken fartyg

ligger i annan hamn, exempelvis då kustflottan ligger vid övningsbasen

Hårsfjärden.

Den i fråga om stationär förläggning å övervattensfartyg tillämpade distinktionen

mellan förläggning å egen och å annan än egen stationeringsort

har avseende å vederbörande beställningshavares stationerings-(förläggnings-)ort.

Till tjänstgöring å visst fartyg kommenderas såvitt möjligt beställningshavare

från det marindistrikt fartyget tillhör. Endast i den mån

det i särskilda fall befinnes nödvändigt erhåller exempelvis beställningshavare,

vilken har Stockholm som stationeringsort, sjökommendering å fartyg tillhörande

sydkustens marindistrikt; sådana kommenderingar förekomma huvudsakligen

i fråga om officerare och, i viss utsträckning, underofficerare.

Under stationär förläggning ligger i regel fartyg tillhörande ostkustens, sydkustens

respektive västkustens marindistrikt i Stockholm, Ivarlskiona respektive

Göteborg, varvid sjötillägg efter de grunder, som äro tillämpliga

för annan än egen stationeringsort, endast kommer att åtnjutas av sådan

beställningshavare, vilken har annan stationeringsort. Det kan dock förekomma,

att fartyg förlägges stationärt till annan örlogsstation än den, som

ui«ör stationeringsort för huvuddelen av besättningen; detta har exempelvis0

för i kustflottan ingående fartyg tillhörande ostkustens och västkustens

marindistrikt inträffat, när kustflottan legat samlad i Karlskrona under

vintertid anbefalld stationär förläggning. I dylika fall kunna för samtliga

eller flertalet i besättningen ingående beställningshavare de grunder bliva

tillämpliga, som gälla vid stationär förläggning å annan än egen statio
neringsort.

0 r.. ,

I vissa här berörda avseenden innefattar det av 1945 ars forsvarskommitte

framlagda förslaget till ny försvarsorganisation förändringar. Enligt

förslaget skola i fred de nuvarande lokalstyrkorna utgå ur organisationen

och flottans rustade fartyg i princip sammanföras i en övningsflotta, dock

att ubåtsdepåer skola förläggas till Stockholm, Karlskrona och Goteborg.

I samband härmed ha också framlagts förslag till ändrade riktlinjer for

öringarnas bedrivande, innefattande att i princip samtliga rustade fartyg

i operativt hänseende skola vara rörliga året runt. Enligt från chefen för

marinen inhämtad uppgift torde emellertid årligen s. k. övmngsuppehall

komma att äga rum under sammanlagt omkring bO dagar, fördelade pa perioder

kring jul, påsk och midsommar samt under hösten, varjamte varje

fartyg beräknas komma att undergå årlig översyn under en period, omfat
tande

ca 35 dagar. , j °

Personal i örlogsvarvens sjöreserver samt vid Harsfjardens depa. Pa satt

av redogörelsen för gällande bestämmelser framgår, behandlas den till örlossstationernas

sjöreserver hörande personalen samt personalen vid Harsfiärdens

depå bland annat i fråga om rätt till sjötillägg såsom sjotjanstgörande

och åtnjuter sådant tillägg enligt de grunder, som för flottans personal

i allmänhet tillämpas vid stationär förläggning — a egen stationeringsort

— å övervattensfartyg.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

229

Frågan om det berättigade i att sjöförmåner — sjötillägg och mässpeni-ingar

— utgå till i örlogsvarvens sjöreserver inmönstrad personal har under

de senaste åren i olika sammanhang berörts av statens krisrevision och

sedermera av statens sakrevision.

I skrivelse till chefen för marinen år 1943 påtalade sålunda krisrevisionen,

att en stor del av den i sjöreserverna inmönstrade personalen numera

icke kunde anses fullgöra sådan tjänstgöring som motiverade erhållande

av sjöförmåner. Krisrevisionen hade funnit sig böra indela den ifrågavarande

personalen i tre kategorier alltefter tjänstgöringsförhållandena.

Till en kategori I fann revisionen höra hänföras viss uppräknad personal

omfattande bland annat chaufförer, brandmän, trädgårdsskötare, kökspersonal,

ordonnanser och skrivbiträden, d. v. s. personal som sällan eller

aldrig hade anledning att i tjänsten befatta sig med fartyg eller som icke

heller i annat avseende kunde anses ha mera ansträngande eller ansvarsfullt

arbete än motsvarande kategorier inom försvaret i övrigt. Till kategori

II hänförde revisionen sjöreservernas egentliga arbetsgrupper, de s. k.

halarlagen samt vissa special- och diversearbetare. För hithörande personal

fann revisionen i viss omfattning föreligga sådana arbetsuppgifter, vilka

ursprungligen ansetts böra medföra särskilda förmåner. Det anmärktes

dock, att ifrågavarande arbetsuppgifter bland annat på grund av moderna

tekniska hjälpmedel i olika avseenden kunde anses mindre ansträngande

eller riskfyllda än tidigare. Vidare kunde det heller icke förbises, att en

ganska stor del av hithörande personal helt eller väsentligen sysselsattes

med arbetsuppgifter, vilka i huvudsak motsvarade de, som utfördes av örlogsvarvens

civila arbetare och vilka i och för sig knappast kunde anses

påkalla utgåendet av särskilda förmåner. Kategori III slutligen utgjordes

av besättningarna på örlogsvarvens olika båtar. Även om denna personal

fullgjorde sjötjänstgöring, fann revisionen att åtminstone vissa av dessa

båtar endast intermittent användes, varför besättningsmännen — i den

mån de icke avpolletterades — under mellantiderna användes i annan tjänst

inom sjöreserven. Arten av denna tjänst ansågs — där avbrotten i sjötjänstgöringen

voro av längre varaktighet — böra tillmätas betydelse för rätten

till sjöförmåner under dylika perioder.

Krisrevisionens skrivelse utmynnade i förslag, att frågan om den utsträckning,

i vilken i sjöreserv tjänstgörande personal borde åtnjuta sjöförmåner,

snarast borde tagas under omprövning. Revisionen framförde

tanken, att i sjöreserv endast skulle inmönstras sådan personal, vars tjänstgöringsförhållanden

vid omprövningen befunnes fullt jämförbara med sjökommenderad

personals.

I anledning av krisrevisionens skrivelse verkställdes år 1944 genom de

marina myndigheternas försorg viss revision av sjöreservens besättningslistor.

Statens sakrevision verkställde under hösten 194C> i samband med granskning

av beredskapens avveckling eu undersökning av förhållandena vid sjöreserverna.

I eu inom sakrevisionen utarbetad promemoria ha redovisats

resultatet av ifrågavarande undersökning och de åtgärder i vilka denna utmynnat;

däri har även lämnats en redogörelse för ett inom revisionen övervägt

sätt att lösa hithörande spörsmål. Av undersökningen framgick, att

personal tillhörande ovannämnda kategori I fortfarande — om också i

mindre utsträckning än tidigare — var inmönstrad i sjöreserverna. I fråga

om kategori II bestyrktes genom undersökningen, att arbetsuppgifterna till

en betydande del voro av den art, att de icke kunde anses motivera särskilda

förmåner; å andra sidan förekommo i viss utsträckning — och för en mindre

del av den hithörande personalen tämligen kontinuerligt — arbetsuppgif
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

ter och ansvarsförhållanden, som voro jämförbara med motsvarande förhållanden

under sjötjänstgöring. Beträffande kategori III slutligen hade ovan

relaterade förhållanden befunnits alltjämt äga giltighet. Enligt sakrevisionen

kunde tjänstgöring i sjöreserv ur en synpunkt generellt anses innebära en

belastning, som erinrade om tjänstgöringsförhållandena ombord. Sålunda

skulle personalen enligt meddelade föreskrifter vartannat eller vart tredje

dygn kvarligga i beredskap utom ordinarie arbetstid. Under denna jourtjänstgöring

utfördes mera sällan några egentliga arbetsuppgifter, men en

viss bundenhet förelåg, vilken åtminstone vid varannandagsjour sträckte sig

utöver vad som brukar anses skäligt vid vanlig landkommendering. Viss

uppmjukning i fråga om bundenheten förelåg i fråga om vissa underofficerare,

vilka voro undantagna från regelbunden jourtjänstgöring och hade

att inställa sig utom arbetstid endast efter särskild order.

Med utgångspunkt från vad genom undersökningen framkommit hade

sakrevisionen i slutet av år 1946 gjort en ny hänvändelse till de marina

myndigheterna. Under den i anledning härav förda diskussionen hade överenskommits,

att en ytterligare revision av sjöreservernas besättningslistor

skulle företagas.

Det inom sakrevisionen övervägda förslaget till lösning av frågan innebär

i huvudsak följande. Befattningshavare hänförliga till krisrevisionens kategori

I borde utgå ur sjöreservernas besättningslistor. I fråga om befattningshavare

tillhörande kategori II, till vilka jämväl personal vid brandväsendet

inom sjöreserven i Karlskrona måhända kunde räknas, hade i vissa hänseenden

eller under vissa tidsperioder arbetsuppgifter synts föreligga, vilka

kunde jämställas med sådana, för vilkas fullgörande sjötilläggen närmast

voro avsedda. Med hänsyn härtill och till svårigheten att draga en rättvis

gräns mellan personal med tjänstgöring, som borde respektive icke borde

berättiga till sjötillägg, hade samtliga hithörande befattningshavare synts

böra bibehållas vid rätten till sjötillägg. Härvid anmärktes emellertid, att benämningen

sjötillägg kunde förefalla i viss mån oegentlig. I fråga om personal

tillhörande kategori III (den personal som huvudsakligen tjänstgjorde

å örlogsvarvens båtar) fann sakrevisionen det vara sakligt motiverat att

sjötillägg utginge.

För den i land förlagda personalen vid Hårsfjärdens depå gäller i viss

utsträckning, att tjänstgöringen helt fullgöres i land. Bland personalen ingå

dock jämväl besättningen på vissa depån tillhörande båtar; för sistnämnda

personal torde tjänstgöringsförhållandena erbjuda viss likhet med för besättningen

å sjöreservernas båtar gällande förhållanden.

Personal i kustartilleriet. Kustartilleriförsvarets utveckling under senare

år innebär, att försvarsanstalterna förlagts till kustbandet och att truppförbandens

verksamhet under större delen av året är förlagd till befästningar

in. in. inom de marina försvarsområdena, vilka områden ha en väsentligt

större omfattning än de tidigare kustfästningarnas fredsområden. Vidare

finnas jämväl utanför de marina försvarsområdena försvarsanläggningar bemannade

av kustartilleriets personal. Från marint håll har framhållits, att

genom nämnda förhållanden kustartilleriets båtmateriel fått väsentligt vidgade

uppgifter och i samband därmed erhållit ökad storlek och sjöduglighet.

I nämnda materiel ingå för närvarande båtar och fartyg av olika

typer och med skiftande uppgifter. Förutom småbåtar och vissa kommunikationsbåtar

med i huvudsak mycket lokalt betonad användning förekomma

sålunda jämväl fartyg av större, sjögående typer, vilka äro utrustade

för besättningens förplägnad och förläggning ombord, såsom minutläggare,

vedettbåtar, bogserbåtar och artilleritransportfärjor. För närvarande gäller,

opaginerad Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

att inmönstring förekommer jämväl å båtar av förstnämnda typer och att

sjötillägg sålunda under tiden för inmönstringen kontinuerligt åtnjutes av

deras besättningar, oavsett att tjänstgöringen till sin omfattning kan vara

mycket växlande och icke alltid har karaktär av sjötjänstgöring i verklig

mening. Ä andra sidan kan för fartyg av uppräknade större typer förekomma

en fortlöpande sjötjänst under längre tid av året.

Personal vid flygvapnet m. fl. De för ifrågavarande personal meddelade

bestämmelserna angående sjötillägg ha erhållit en minskad tillämplig et i

och med att dels, efter kryssaren Gotlands ombyggnad, någon flygplankryssare

icke längre ingår i flottan och dels något särskilt depåfartyg icke längre

avses för flottan tilldelat flygförband. Tjänstgöring å rustad sjostyrka torde

numera endast undantagsvis förekomma för dylik personal.

1945 års lönekomniitté.

Frågan om särskild förhöjning av lönen med hänsyn till sjötjänstgöring.

1945 års lönekomniitté har till en början berört frågan, huruvida de med

kommendering ombord följande tjänstgöringsförhållandena över huvud taget

kunde anses motivera en särskild förhöjning av lönen. Efter att ha

erinrat om att i princip en gemensam löneställning råder för motsvarande

beställningshavare inom de olika försvarsgrenarna har lönekommittén anfört

följande.

Löneavvägningen för den militära personalen har uppenbarligen skett

under hänsynstagande till att för densamma förekomma med militärtjänstgöringens

särskilda natur sammanhängande tjänstgöringsförhållanden av

speciellt krävande beskaffenhet. Erinras ma att vid vissa vapenslag någon

särskild kompensation av lönenatur icke utgår exempelvis vid de särskilt

pressande förhållandena under fältmässigt bedrivna övningar. Aven

för flottans beställningshavare måste löneställningen anses ha avvägts under

visst hänsynstagande till faktorer av nyssberörda slag, vilka för denna

personal göra sig gällande under sjötjänstgöring. Även om således i den

egentliga lönen måste anses ingå en viss kompensation för de krav, som ställas

på den sjötjänstgörande personalen, torde en särskild förhöjning av

denna personals löneställning få anses motiverad med hänsyn till de av

kommendering ombord följande tjänstgöringsförhållandena samt omfattningen

av dylik tjänstgöring. Med avseende å tjänstgöringsförhållandena

synas de faktorer, som senast vid 1939 och 1940 års militära löneregleringar

ansågos motivera förekomsten av ett särskilt lönetillägg under sjökommendering

— nämligen den mera krävande tjänstgöringen, den större bundenheten

i tjänsten och det ökade ansvaret under sjötjänstgöring i jämförelse

med annan tjänstgöring samt de olägenheter i olika avseenden, som

kunde föreligga för sjökommenderad personal — numera i varje fall icke

göra sig mindre gällande än tidigare.

Lönekommittén har sålunda funnit en viss lörhöjd löneställning med

hänsyn till sjötjänstgöring vara motiverad. I fråga om det sätt, på vilket

ifrågavarande förhöjning hör åvägabringas, har kommittén anfört följande.

Att märka är till en början att den omfattning, vari sjötjänstgöring

fullgöres, så avsevärt växlar olika beställningshavare emellan att åtnjutan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

det av förhöjningen alltjämt bör anknytas till fullgörandet av sjötjänstgöring

och att förmånen icke bör inläggas i lönen genom en förhöjd lönegradsplacering.

Däremot kunde anledning finnas att överväga en sådan

anordning, att i stället för lön jämte särskilt sjötillägg finge under sjötjänstgöring

åtnjutas en förhöjd lön; denna kunde exempelvis utgå enligt

viss högre löneklass än den, vari beställningshavaren är placerad, en anknytning

till löneplanen, vilken skulle innebära ett fixerande på liknande

sätts™ genom lönegradsplacering av relationen mellan löneställningen vid

sjötjänstgöring och eljest gällande löneställningar. En sådan anordning

skulle emellertid icke kunna genomföras för värnpliktig personal, utan

för denna komme fortfarande att erfordras särskilda sjötilläggsbelopp. Genomförandet

av en sådan anordning skulle vidare för den "fast anställda

personalen förutsätta en omläggning av sättet för sjöavlöningens utbetalande;

under det att sjötillägg för närvarande utbetalas vid annan tidpunkt

och av annan myndighet än lönen skulle den här ifrågasatta anordningen

medföra, att sjöavlöningen finge behandlas enhetligt i utbetalningshänseende.

Erinras må dessutom, att sjötillägget, som enligt gällande krigsavlöningsreglemente

behandlas såsom en integrerande del av terminslönen, i

stället finge inläggas i månadslönen. Med hänsyn till de omfattande omläggningar,

som således skulle bliva erforderliga, synes ovan angivna konstruktion

av sjöavlöningen icke böra förordas.

I detta sammanhang må även beröras frågan om en sammanslagning av

sjötillägg och mässpenningar till en enhetlig sjöförmån. Det förefaller"tvivelaktigt,

om därigenom verkligen skulle vinnas någon administrativ förenkling.

Att de ifrågavarande särskilda förmånerna tillgodose helt olika

syften medför, att förutsättningarna för deras utgående icke behöva överensstämma

samt att skiljaktiga grunder äro tillämpliga för deras avvägning.

I sistnämnda hänseende må framhållas, att mässpenningarna väsentligen

äro avsedda att täcka merkostnader och därför på ett annat sätt än

sjötilläggen böra avvägas med hänsynstagande till levnadskostnadsnivån.

Vidare må erinras om de svårigheter av skatteteknisk natur, som skulle

följa av en sammanslagning av förmåner, för vilka gäller och bör gälla en

olika behandling i skattehänseende. Frågan om en revision av gällande

bestämmelser angående förmåner av traktamentsnatur har också ansetts

böra handläggas i särskilt sammanhang.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har lönekommittén förordat, att förhöjningen

av lönen tekniskt sett liksom hittills bör ha formen av ett särskilt

sjötillägg.

Förutsättningarna för sjötilläggs utgående.

Lönekommittén anser en granskning av de hittillsvarande sjölilläggsbestämmelsernas

utformning och det sätt, varpå de praktiskt tillämpats, giva

stöd för den uppfattningen, att sjötilläggsregleringen i vissa hänseenden utsträckts

utöver vad som kan anses förenligt med de motiv för sjötilläggen,

som i det föregående ansetts bärande. En omprövning av nu gällande förutsättningar

för sjötilläggs utgående har därför synts lönekommittén vara

motiverad, vid vilken icke minst ansetts böra uppmärksammas, att sjötillägg

för närvarande utgår vid viss sådan tjänstgöring i sjöreserven eller

eljest, som fullgöres i land.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

233

Att sjötillägg icke bör utgå vid annan tjänstgöring än sådan, som fullgöres

ombord, anser kommittén till en början med hänsyn till de för den ifrågavarande

förmånen anförda motiven vara uppenbart. Sakligt sett syntes anledning

icke finnas att låta en förmån, som avvägts med tanke på tjänstgöringsförhållandena

vid tjänstgöring ombord, utgå ens vid sådan landtjänstgöring,

under vilken tjänstgöringsförhållandena i ett eller annat avseende

påminde om de, som föreligga under tjänstgöring ombord. Huruvida

vid viss landtjänstgöring sådana omständigheter förelåge, som kunde utgöra

tillräcklig anledning för en särskild förmån vid sidan av lönen, vore en

fråga, som borde besvaras från andra utgångspunkter än de här föreliggande.

Denna fråga, som vore aktuell med avseende å sjöreservernas personal,

upptoge kommittén till behandling i annat sammanhang. För att sjötillägg

skulle utgå under tjänstgöring ombord, borde vidare förutsättas, att vederbörande

beställningshavare vore inmönstrad å fartyget eller båten eller eljest

tillhörde dess besättning. Från vad nu angivits borde undantag endast efter

Kungl. Maj :ts närmare bestämmande medgivas i fråga om sådana lärare,

instruktörer och elever vid marinens skolor och kurser, vilka fullgjorde

tjänstgöring ombord utan att nämnda förutsättningar uppfylldes; i sistnämnda

fall borde sjötillägg utgå enligt samma grunder, som skulle gälla

i fråga om personal, som tillhörde båtbesättning utan att vara inmönstrad.

Sjötillägg borde icke utgå till den som under andra förhållanden än nyss

sagts medföljde å fartyg eller båt, även om detta skedde i tjänsten.

Vid tjänstgöring ombord å fartyg göra sig naturligen, enligt vad kommittén

framhåller, de faktorer, vilka åberopats såsom skäl för sjötilläggs utgående,

gällande med olika styrka alltefter de särskilda tjänstgöringsförhållandena.

Dessa faktorer komma främst till uttryck under tjänstgöring

ombord å fartyg, som är till sjöss, och kommittén anser icke någon tvekan

behöva råda om det berättigade i att sjötillägg utgår under dylik tjänstgöring.

I vilken mån tjänstgöringsförhållandena i andra fall kunna anses

motivera sjötilläggs utgående finner kommittén vara mera svårbedömligt.

Kommittén uttalar härom följande.

Rent principiellt sett borde väl denna fråga lösas under beaktande av de

vid den ifrågavarande tjänstgöringen aktuella tjänstgöringsförhållandena

jämförda med å ena sidan motsvarande förhållanden ombord å fartyg, som

befinner sig till sjöss, och å andra sidan tjänstgöringsförhållandena vid

landkommendering. En sådan jämförelse utfaller emellertid olika för olika

fartygsbesättningar, alltefter typen å det fartyg, varå tjänstgöringen fullgöres,

och det sätt, varpå fartyget användes, och även olika för skilda medlemmar

av samma besättning, efter vederbörandes beställning, hans befattning

ombord och hans samhörighet med den ort, på vilken fartyget befinner

sig. Det är uppenbart, att man av administrativa skäl endast inom vissa

gränser kan utforma sjötilläggsbestämmelserna på sådant sätt, att full hänsyn

tages till de skiljaktiga förhållandena, och att en viss generalisering

sålunda måste tillåtas. Vid ett bedömande av frågan synes i princip böra

beaktas angelägenheten av att sjötilläggs utgående anknytes till klart påvisbara

objektiva förutsättningar. Det synes jämväl böra uppmärksammas, att

frågan om förutsättningarna för sjötilläggs utgående har visst samband med

opaginerad Kontrollera mot PDF

234

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

frågan om på vad sätt sjötilläggen till sin storlek avvägas för tjänstgöring

till sjöss och för annan tjänstgöring ombord. Om det "anses i och för sig

motiverat, att sjötillägg utgår dels vid tjänstgöring till sjöss med visst belopp,

dels ock under vissa förutsättningar vid annan tjänstgöring ombord

med visst avvikande belopp, kan en sammanlagd förmån av väsentligen

samma värde beredas genom tillämpning av ett enhetligt belopp, som sättes

högre eller lägre med hänsyn till om mera eller mindre restriktiva förutsättningar

föreskrivas för dess utgående. Vid det val mellan olika lösningar,

som av denna anledning kan ifrågakomma, synes böra beaktas önskvärdheten

av att i möjligaste mån undvika differentieringar i fråga om själva

tilläggens storlek dels olika fartygstyper emellan vid tjänstgöring till sjöss,

dels ock alltefter det tjänstgöringen fullgöres till sjöss eller icke.

Med utgångspunkt från angivna allmänna riktlinjer har lönekommittén

ansett följande böra gälla i fråga om förutsättningarna för sjötilläggs utgående.

Under tjänstgöring, som fullgöres till sjöss, bör sjötillägg utgå oavsett

typen å det fartyg, ombord på vilket tjänstgöringen fullgöres, och oavsett

vilket vapenslag fartyget tillhör. Anledning synes vidare icke föreligga

att för dylik tjänstgöring tillämpa olika sjötilläggsbelopp vid tjänstgöring

på olika kategorier av fartyg, med undantag dock för att alltjämt högre

sjötilläggsbelopp böra gälla vid tjänstgöring å undervattensbåt. I vissa fall

böra sjötillägg utgå endast i den mån tjänstgöring till sjöss förekommer

medan i andra fall det kan anses motiverat, att sjötillägg får utgå jämväl

under vissa andra förutsättningar.

Rätt till sjötillägg endast i den mån tjänstgöring till sjöss föreligger anser

lönekommittén böra gälla med avseende å besättningen å sådana båtar och

mindre fartyg, vilka icke äro avsedda för längre sjöexpeditioner utan närmast

för tjänst inom visst begränsat område. Detta har främst avseende å

båtar och mindre fartyg tillhörande sjöreserven, Hårsfjärdens depå och

kustartilleriet. Besättningen å dessa fartyg, vilka ofta jämväl ha en intermittent

användning, torde i allmänhet vara förlagd i land och kan icke —

oavsett om förläggning ombord förekommer — anses vara så hänvisad till

fartyget under tiderna mellan dess användning, att motiv kan anses föreligga

för att sjötillägg skulle utgå under dessa tider. För att besättningen å

dessa båtar och fartyg skall få åtnjuta sjötillägg, bör enligt lönekommitténs

förslag i princip förutsättas dels att fartyget lämnar det närmaste området

kring baseringsorten, dels ock att härvid är fråga om uppdrag av en viss

minsta tidsomfattning. Lönekommittén förordar, att i förevarande fall —

i viss överensstämmelse med för personal å flottans stationärt förlagda fartyg

nu gällande förutsättningar för rätt till sjötillägg såsom vid rörlig förläggning

— sjötillägg skall utgå för dygn, varunder båten eller fartyget för

uppdrag av minst 6 timmars sammanhängande varaktighet går utanför ett

i särskild ordning fastställt område kring stationeringsorten, stationeringsområdet.

Gränserna för detta område böra med hänsynstagande till förhållandena

på orten dragas så, att för där stationerade fartyg vanligen förekommande,

rent lokala turer falla inom detsamma. Den närmare utsträckningen

av ifrågavarande stationeringsområden bör för olika förekommande

stationeringsorter fastställas efter förslag av de marina myndigheterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I fråga om flottans fartyg i allmänhet, vilka äro avsedda för längre sjöexpeditioner,

har lönekommittén funnit delvis andra synpunkter göra sig

gällande, vilka kunna anses motivera att sjötillägg utgår jämväl under andra

förutsättningar än då fartyget är till sjöss. Kommittén anför i detta sammanhang.

Det torde sålunda vara uppenbart, att den ombord å dessa fartyg tjänstgörande

personalen, vilken i allmänhet både förlägges och bespisas ombord,

är i relativt betydande utsträckning hänvisad till och bunden vid fartyget,

även då detta under pågående sjöexpedition ligger i hamn. Da vidare tjänst"

göringens intensitet snarast är beroende av huru övningarna ombord bedrivas,

kunna tjänstgöringsförhållanden likartade med dem, som föreligga

under fartygets gång till sjöss förekomma även under andra omständigheter.

Det torde med visst fog kunna sägas, att för vissa beställnings- och befattningshavare

tjänstgöringen jämväl under uppehåll i hamn kan anses

i stort sett lika krävande som under tjänstgöring till sjöss. Såsom i det

föregående anförts, torde det icke låta sig göra att på ett rattvisande satt

bedöma den inverkan faktorer av detta slag böra tillmatas i fråga om ratten

till sjötillägg under andra förhållanden än då fartyget är till sjöss. Därtill

äro förhållandena i olika hänseenden alltför växlande jämväl i vad gäller

olika beställningshavare ingående i samma fartygs besättning.

Lönekommittén anser skäligt att, när fråga är om dylik för längre tid

inmönstrad personal, sjötillägget får behållas, då fartyget gör ett tillfälligt

uppehåll under pågående sjöexpedition. Motsvarande bör gälla under

tid för fartygs rustning och avrustning liksom under sådana uppehåll av

längre varaktighet, då övningarna ombord fortgå. Däremot bör sjötillägg i

princip icke utgå under sådana i redogörelsen för gällande bestämmelsers

tillämpning omnämnda perioder, då övningsuppehåll anbefallts, eller i fall

då fartyget undergår översyn. Sjötillägg bör heller icke utgå vid uppehåll i

samband med reparations- eller andra motsvarande arbeten å varv, vilket

kan väntas få en varaktighet av åtta dagar eller mera. I enlighet med vad

kommittén allmänt uttalat om rätt till sjötillägg vid tjänstgöring till sjöss

och i viss anslutning till vad som förordats i fråga om båtar och mindre

fartyg bör dock sjötillägg utgå, i den mån fartyg under här avsedd period

fullgör uppdrag utanför stationeringsområdet eller eljest särskilt anbefalld

uppehållsort med en sammanhängande varaktighet av i princip minst 6

timmar — för torpedbåt 2 timmar — för dygn.

Lönekommittén har härefter framhållit, att enligt uppgift från chefen

för marinen det måste förutsättas, att ubåtar och eventuellt även andra

fartyg kunna komma att hållas rustade huvudsakligen med hänsyn till fartygsmaterielens

underhåll. Beträffande dessa fartyg torde man endast behöva

räkna med kortare provturer. Under sådana förhållanden har kommittén

ansett sjötillägg till besättningar å dessa fartyg icke böra utgå under

andra förutsättningar än som förordats för besättningarna å icke inmönstrade

båtar och fartyg, dock att därest fråga är om torpedbåt, den angivna

tiden av 6 timmar bör reduceras till 2 timmar.

Lönekommittén har ansett vad som förordats med avseende å flottans

opaginerad Kontrollera mot PDF

236

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

fartyg i allmänhet böra få i huvudsak motsvarande tillämpning beträffande

vissa av kustartilleriets större fartyg, på vilka tjänstgöringsförhållandena

erbjuda likheter med de på flottans fartyg förekommande. En gränsdragning

i förhållande till kustartilleriets övriga båtar och fartyg kunde därvid

lämpligen göras på så sätt, att inmönstring vid kustartilleriet endast skulle

förekomma å minutläggningsfartyg och vedettbåtar samt eventuellt å vissa

båtar eller fartyg av annan typ. De närmare bestämmelserna härvidlag

borde utfärdas av Kungl. Maj :t. Kommittén har i detta sammanhang anmärkt,

att för besättningarna på ifrågavarande fartyg längre avbrott i

tjänstgöringen ombord kunna förekomma utan samband med anbefallt övningsuppehåll.

Det torde enligt vad kommittén framhåller böra ankomma

på inspektören för kustartilleriet att genom beslut eller bestämmelser om

partiell avmönstring reglera rätten till sjötillägg i fall, då fartyg av här

ifrågavarande kategori under längre tid ligger inom stationeringsområde och

allenast reducerad besättning tages i anspråk för tjänstgöring ombord.

För besättningarna å flottans och kustartilleriets inmönstringsbara fartyg

skulle genom vad kommittén sålunda förordat komma att gälla i stort

sett enhetliga förutsättningar med avseende å rätten till sjötillägg av innebörd,

att sjötillägg skulle utgå från och med dagen för inmönstring till

och med dagen för avmönstring (avpolletering), dock att under tid för anbefallt

övningsuppehåll, under årlig översyn av fartyget eller under uppehåll

å varv under åtta dagar eller mera för övriga reparations- eller motsvarande

arbeten sjötillägg skulle utgå endast, där fartyget fullgjorde uppdrag

av i det föregående angiven minsta omfattning.

Regler angående förmånens avslående har kommittén funnit erforderliga

endast för inmönstrad personal. Beträffande innebörden av dylika regler,

vilka borde meddelas i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet,

har kommittén anfört följande.

Någon anledning att medge förmånens behållande under semester för det

fall, att denna icke erhålles under nyssnämnt uppehåll, synes med hänsyn

till de grunder, som åberopats för förmånens utgående, icke föreligga. I saklig

överensstämmelse jämväl i övrigt med vad i förevarande hänseende gäller

enligt förutnämnda av försvarets civilförvaltning utfärdade föreskrifter,

synes bestämmelsen härom böra innefatta, att sjötillägg skall avstås under

semester och under annan tjänstledighet än sådan sjukledighet, under vilken

vederbörande vårdas ombord, ävensom under tid, då vederbörande beställningshavare

vidkännes löneavdrag av anledning, som omförmäles i 31 §

Saar under III, jämförd med punkten 2 under de särskilda bestämmelserna

får försvaret, samt under IV.

Bortsett från att högre sjötillägg liksom hittills ansetts böra gälla vid

tjänstgöring å undervattensbåt, innebära de av lönekommittén förordade

riktlinjerna för sjötilläggs utgående, att enhetliga tilläggsbelopp skulle bliva

tillämpliga för all sjötjänstgöring, som anses böra berättiga till sådan förmån.

Den nuvarande differentieringen efter tjänstgöringsförhållanden med

fem olika sjötilläggsbelopp och en anknytning till så förhållandevis obestämda

begrepp som rörlig och stationär förläggning skulle därmed ersättas

opaginerad Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

med en differentiering på två särskilda belopp, avsedda för tjänstgöring å

respektive övervattensfartyg och undervattensbåt.

Lönekommittén har i anslutning till sina ovanberörda förslag angående

ändrade förutsättningar för sjötilläggs utgående gjort följande uttalande

med avseende å förhållandet mellan lönekommitténs förslag och frågor berörande

andra förmåner för sjötjänstgörande personal.

Genom vad här och i det följande förordas i fråga om sjötilläggen avses

icke att taga ställning till frågor berörande mässpenningar och Övriga förmåner

för sjötjänstgörande personal. Förslagen i fråga om sjötillägg fa icke

anses vara av natur att påverka ställningstagandet till frågan om den höjning

av mässpenningarna, som eljest må anses befogad. I viss män torde de

förordade omläggningarna i avseende å förutsättningarna för sjotillaggs

utgående komma att medföra behov av en omprövning av förutsättningarna

för utgåendet av förmåner av traktamentsnatur. I detta sammanhang

skall icke närmare ingås på hithörande spörsmål utan endast anföras vissa

allmänna synpunkter. Såsom tidigare erinrats medför det förhållandet, att

mässpenningar och häremot svarande förmaner lönetekniskt sett äro av

annan natur än sjötillägget, att lör förstnämnda förmåner kunna gälla

andra förutsättningar i fråga om deras utgående än för sjötillägget. Härav

synes bland annat följa, att de begränsningar, som här förordats med avseende

å sjötilläggs utgående, icke i och för sig behöva medföra att det motsvarande

skall gälla med avseende å mässpenningar. Å andra sidan synas

vissa av de resonemang, som legat till grund för vad som förordats i fråga

om sjötilläggen, kunna tillmätas en motsvarande betydelse jämväl i vad

rtäller mässpenningar. Det synes sålunda kunna ifrågasättas, om mässpenningar

böra utgå vid sådan tjänstgöring i sjöreserven eller eljest, som fullgöres

i land. Det kan med hänsyn härtill förtjäna övervägas i vilken män

mässpenningar böra ersättas med annan förmån. Med avseende å sådan

tjänstgöring, som fullgöres ombord, synes det principiellt avgörande för

frågan, huruvida mässpenningar eller annan motsvarande förman skall ut»å,

böra vara om egentlig mässhållning förekommer eller icke. Om i enlighet

härmed mässpenningar icke längre skulle anses böra utgå till vissa personalkategorier,

vilka för närvarande äga rätt härtill, kan det anförda å

andra sidan möjligen föranleda, att nuvarande förmån av traktamente bör

ersättas med mässpenningar för besättningen å de av kustartilleriets fartyg,

på vilka enligt vad i det föregående förordats inmönstring skulle ifrågakomma.

Lönekommittén har i detta sammanhang vidare framhållit, att enligt vad

som förordats inmönstrad beställningshavare i vissa fall icke kommer att

erhålla sjötillägg. I den mån beställningshavaren därvid tjänstgör å fartyg,

som befinner sig på annan ort än beställningshavarens ordinarie tjänstgöringsort,

bör enligt kommitténs mening övervägas, om han icke borde genom

traktamente beredas ersättning på grund av härav föranledda merkostnader.

Sjötilläggets differentiering olika beställningshavare emellan.

Inledningsvis har kommittén lämnat följande sammanfattning av gällande

differentieringsgrunder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Sjötillägget är, om man bortser från att enhetliga belopp gälla för de

båda furirslönegraderna, i princip differentierat efter löneställningen och

åtnjutes med det belopp, som gäller för den innehavda beställningen. Samma

sjötilläggsbelopp gäller emellertid icke undantagslöst för samtliga innehavare

av visst slags beställning; sålunda förekommer viss ytterligare differentiering

efter tjänstbarhetsklass och yrkesgren. Vid rörlig förläggning

förekommer härutöver ännu en differentiering genom den särskilda förhöjningen

av sjölilläggen för beställningshavare, som utövar befattning såsom

chef för fartyg eller för vissa fartygsförband; av de regler som i samband

härmed meddelats för fall, då ifrågavarande chefsbefattningar enligt särskilt

meddelade föreskrifter skola företrädesvis bestridas av beställningshavare

i viss eller viss lägsta lönegrad, kan jämväl följa, att själva sjötilllägget

utgår med belopp, som gäller för högre lönegrad än den i vilken beställningshavaren

är placerad.

Beträffande frågan om sjötillägget alltjämt borde vara differentierat efter

löneställningen anför kommittén följande.

Sjötillägget har enligt hittills gällande bestämmelser alltid utgått enligt

en stigande skala i viss anslutning till beställningshavarnas tjänste- eller

löneställning. En dylik differentiering måste anses bygga på den förutsättningen,

att förhållandena under sjötjänstgöring skulle göra sig gällande

på väsentligen samma sätt för de olika beställningshavarkategorierna som

de faktorer, vilka varit grundläggande för avvägningen av den fasta löneställningen.

Ifrågavarande grunder ha medfört en" differentiering på ett

stort antal belopp och en mycket betydande beloppsmässig skillnad mellan

sjötilläggen till beställningshavare i högre och lägre lönelägen. Vid övervägandet

av förevarande fråga ha gjort sig gällande uppfattningar, vilka innebära

kritik av de hittills tillämpade grunderna. Det har sålunda hävdats,

att de med sjötjänstgöring förenade speciella förhållanden, vilka ansetts

böra kompenseras genom sjötillägget, inverka med väsentligen samma styrka

för samtliga beställningshavare oavsett löneställningen, och att med hänsyn

härtill sjötillägget egentligen borde utgå med ett enhetligt belopp. Den uppfattningen

har även framförts, att de med tjänstgöring ombord förenade

olägenheterna måste anses vara särskilt betydande för de lägre beställningshavarna

med hänsyn till förläggningsförhållandena ombord.

Det är givetvis förenat med svårigheter att verkställa en prövning baserad

på objektiva fakta, beträffande vilken sammanlagd inverkan de olika

faktorer, som åberopats såsom motiv för sjötillägget, kunna ha för de särskilda

kategorierna av beställningshavare. i fråga om vissa faktorer, såsom

bundenheten i tjänsten och tjänstgöringens krävande beskaffenhet, torde

någon väsentlig skillnad knappast föreligga för beställningshavare i olika

lönegrader. Med avseende å förläggningsförhållandena ombord synes, trots en

eftersträvad utjämning olika beställningshavargrupper emellan, visserligen få

konstateras, att dessa med hänsyn till de förhållandevis begränsade utrymmen

inom fartygen, som disponeras av det lägre manskapet, kunna anses

jämförelsevis ogynnsammare för detta än för övriga beställningshavare.

Emellertid torde detta förhållande, även om det gör sig särskilt kännbart

under tjänstgöring ombord å ett fartyg, icke kunna anses utgöra något för

sjötjänstgöringen särskilt utmärkande; jämväl vid landtjänstgöring i allmänhet

och särskilt under övningar utom förläggningsorten göra sig i viss

mån motsvarande förhållanden gällande. Om slutligen hänsyn tages till det

skärpta ansvaret under sjötjänstgöring, synes någon tvekan icke kunna

råda därom att, även om under sjötjänstgöring förutsättes ansvarstagande

opaginerad Kontrollera mot PDF

239

Kiingl. Maj.ts proposition nr 225.

i praktiskt taget alla funktioner ombord, ansvaret ökar alltefter omfattningen

av vad som är underställt vederbörandes befäl.

Uppenbarligen komme, om sjötillägget bestämdes skola utgå med ett enhetligt

belopp, detta att innebära en utjämning i viss mån av den skillnad i

relativ löneställning olika beställningshavare emellan, som vid avvägningen

av den fasta lönen prövats lämplig. Med särskild hänsyn till vad här förut

anförts i fråga om ansvarets fördelning synas så ensartade förhållanden

knappast kunna anses råda för olika beställningshavare ombord, att sjötillägget

med frångående av hittills gällande principer bör bestämmas på

detta sätt. En övergång till ett enhetligt sjötilläggsbelopp skulle med hänsyn

till det betydligt större antalet sjötjänstgöringsdagar för beställningshavare

i lägre än i högre lönegrader — därest kostnaderna skulle hållas

inom rimliga gränser — endast kunna ske genom att förmånen bestämdes

till ett belopp, som innebure mycket kraftiga minskningar i nuvarande belopp

för flertalet lönegrader utan att höjningarna i för övriga lönegrader

gällande belopp skulle bliva väsentligt större, än om en differentiering bibehölles.

Med hänsyn till vad här anförts synes en övergång till ett enhetligt

sjötilläggsbelopp icke kunna genomföras.

Det har synts förtjäna undersökas, om genom tillämpning av enhetliga

sjötilläggsbeiopp för olika grupper av beställningshavare skulle kunna genomföras

en mellanform mellan den nuvarande differentieringen och tilllämpningen

av ett för samtliga beställningshavare gemensamt sjötilläggsbelopp.

Ett för flera lönegrader gemensamt sjötillägg förekommer för närvarande,

såsom nyss nämnts, endast i fråga om de båda furirslönegraderna.

Emellertid skulle,'''' oavsett hur gränserna droges mellan de grupper av lönegrader,

för vilka ett enhetligt sjötilläggsbelopp skulle komma att gälla, ett

sådant system att medföra betydande ojämnheter i förhållandet mellan hittills

utgående och blivande förmån. Det torde härutöver få konstateras, att

genom de betydande höjningar av nuvarande förmåner till beställningshavare

i de lägre lönegraderna inom respektive grupper, som skulle erfordras

även vid oförändrade eller något minskade förmåner i de högre lönegraderna

inom grupperna, en lösning sådan som den här diskuterade jämväl komme

att medföra avsevärda kostnader i den mån den genomfördes mera generellt.

Att åstadkomma en enhetlig förmån för beställningshavare i närliggande

lönegrader synes överhuvud taget endast vara genomförbart med avseende

å en lägsta och en högsta grupp. Inom den eller de mellangrupper,

som kunde komma i fråga för en sammanslagning, skulle till förekommande

av minskning i större eller mindre utsträckning av förmånen för beställningshavare

i den högsta lönegrad, som hänfördes till gruppen, en väsentlig

höjning av nuvarande förmån få ske för beställningshavare i den lägsta lönegraden''

inom gruppen. En betydande ojämnhet vid förmånens avvägning

skulle härigenom uppkomma mellan beställningshavare i två närliggande

lönegrader, av vilka den ena komme att utgöra den högsta inom sin grupp

och den andra den lägsta inom närmast högre grupp. I fråga om den lägsta

gruppen åter synes, även om denna begränsas att omfatta endast beställningshavare

i lönegraderna Mha 1 och 2, utrymme endast finnas för en

mycket måttlig höjning av nuvarande förmån för beställningshavare i sistnämnda

lönegrad, för att icke en påtagligen väl stor höjning skall ske för 3.

klass sjömän inom lönegraden Mha 1. Med avseende å lönegraderna Ma 12

samt Mo 12 och 14 bär eu övergång till ett för dessa gemensamt sjötillägg

synts böra genomföras av skäl, som sammanhänga med frågan om särskild

förhöjning av sjötillägget för vissa förbandschefer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Lönekommittén har med hänsyn till vad sålunda anförts icke funnit annan

ändring i förhållande till nu gällande differentieringsgrunder för närvarande

böra genomföras än som innefattas i den föreslagna övergången

till ett gemensamt sjötillägg för beställningshavare i lönegraderna Ma 12

samt Mo 12 och 14. Liksom enligt nuvarande bestämmelser bör enligt lönekommitténs

mening vidare i princip den innehavda beställningen och icke

tjänstegraden vara avgörande för vilket sjötillägg som skall utgå. Lönekommittén

har i detta sammanhang erinrat om, att för närvarande för arméns

officerare under sjötjänstgöring i samband med s. k. växeltjänstgöring sjötillägg

skall åtnjutas enligt för beställningshavare i motsvarande tjänstegrad

vid marinen gällande grunder. Jämväl i fråga om tjänstgöring av här

avsett slag har kommittén ansett den innehavda beställningen böra tagas

till utgångspunkt.

Med hänsyn till att 3. klass sjömän befinna sig på det första utbildningsstadiet

anser lönekommittén det alltjämt vara motiverat, att inom lönegraden

Mha 1 olika sjötilläggsbelopp skola gälla för denna tjänstbarhetsklass

och för 2. klass sjömän. Någon motsvarighet till det nuvarande förhållandet,

att 3. klass sjömän vid vissa tjänstgöringsförhållanden icke äga åtnjuta

sjötillägg, oaktat sådant tillägg utgår till annan personal, borde däremot icke

gälla efter genomförandet av kommitténs i det föregående redovisade förslag.

I fråga om de särskilda förhöjda sjötilläggen för vissa befattningshavare

tillhörande särskilda yrkesgrenar har kommittén ansett det vara motiverat

att bibehålla samtliga härtill nu berättigade kategorier vid rätten till denna

förmån. Med erinran om att de föreslagna riktlinjerna för sjötilläggs utgående

innebära, att väsentligen enhetliga regler komma att gälla för flottan

och kustartilleriet, har kommittén icke funnit skäl föreligga för att bibehålla

heller den nuvarande skiljaktigheten i fråga om rätt till åtnjutande

av maskinistförhöjning av sjötillägget mellan maskinistpersonal vid kustartilleriet

och flottan. Hänsyn bör enligt kommitténs mening härvid tagas

till den senare tidens utveckling i riktning mot större fartygstyper inom

kustartilleriet, men också till att någon motsvarande begränsning icke gäller

för flottans maskinistpersonal under tjänstgöring å båtar och mindre fartyg.

Frågan om ett utsträckande av rätten till förhöjt sjötillägg till vissa ytterligare

yrkesgrenar har upptagits till behandling av lönekommittén med anledning

av härom gjord framställning från chefen för marinen. De i framställningen

avsedda yrkesgrenarna, vilka tillkommit i samband med organiserandet

av särskilda teleuppbörder, ingå i respektive hantverksavdelningar

och utgöras inom flottan av telemästare (underofficerare) och vidare inom

flottan och kustartilleriet av telehantverkare (manskap).

Med avseende å tjänstgöringsförhållandena för ifrågavarande personal

har chefen för marinen anfört följande.

Teleuppbördens materiel omfattar bl. a. radar-, radio- och hydroakustisk

materiel. Den materiel, varom här är fråga, har under det senaste världskriget

och under tiden därefter undergått en mycket snabb utveckling, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

241

lett fram till en tekniskt sett mycket komplicerad materiel. Denna materiel

har vidare installerats ombord i större omfattning än vad ursprungligen

räknats med. Dess underhåll och betjänande är med anledning härav mycket

krävande. Utbildningen av den härmed sysselsatta personalen är omfattande

och fordrar, för att kunna inhämtas, god skolunderbyggnad.

Telematerielens säkra funktion har blivit av vital betydelse för stridsmedlens

utnyttjande, varför tjänsten för den personal, som svarar för materielens

i fråga säkra drift, även av denna anledning måste betraktas som

särskilt ansvarsfull och krävande. Chefen för marinen anser det därför vara

motiverat att personal tillhörande yrkesgrenarna i fråga komma i åtnjutande

av ett förhöjt sjötillägg.

Då de skäl, som åberopats till stöd för en förhöjning av sjötillägget till

här avsedd personal, ansetts i stort sett jämförliga med de som gälla med

avseende å de yrkesgrenar, för vilka en dylik förhöjning nu tillämpas, har

kommittén funnit anledning föreligga att tillmötesgå den gjorda framställningen.

Telemästare och telehantverkare föreslås sålunda inom vederbörliga

lönegrader skola upptagas bland de till förhöjt sjötillägg berättigade

befattningshavarna.

Lönekommittén har haft anledning upptaga ytterligare en fråga av motsvarande

innebörd. Enligt vad som under hand meddelats kommittén övervägdes

inom marinen att från och med våren 1948 provisoriskt anordna eu

ny yrkesgren med benämningen elektriker inom maskinavdelningen. Denna

skulle rekryteras med nu till förhöjt sjötillägg berättigade eldare. Det hade

i samband härmed framhållits, att med hänsyn till att fråga endast vore

om en ändrad benämning å en viss kategori av eldare förhöjt sjötillägg borde

utgå jämväl till den personal, som komme att hänföras till den nya yrkesgrenen.

Lönekommittén har i denna fråga uttalat följande.

En ändring i tjänstebenämningen utan samband med någon egentlig ändring

av arbetsuppgifterna bör givetvis icke medföra, att beställningshavare

kommer att intaga en ändrad ställning i fråga om rätten till sjötillägg. Därest

en anordning av antydd art skulle genomföras, torde ifrågavarande

elektriker böra hänföras "till de yrkesmän, vilka äga rätt till förhöjt sjötillägg.

I den mån anordningen i fråga endast är provisorisk, torde bestämmelser

i ämnet lämpligen böra vid sidan av reglementet få utfärdas av

Kungl. Maj :t, som i sådant fall lärer böra utverka riksdagens bemyndigande

därtill.

Vid sin behandling av de särskilda förhöjningarna av sjötilläggen för

förbands- och fartygschefer har lönekommittén beaktat ett uttalande av

1945 års försvarskommitté i dess betänkande med förslag angående försvarets

organisation (SOU 1947:73, s. 509). Försvarskommittén hade i

nämnda sammanhang berört frågan om löneställningen för flottans sjögående

förbands- och fartygschefer, därvid ifrågasatts en höjning av nu

till ifrågavarande chefer utgående sjöförmåner, samt härom anfört följande.

Efter år 1942 har löneställningen för vissa kårchefer vid armén och vissa

förbandschefer vid flygvapnet höjts. För närvarande är flertalet av arméns

regementschefer och vissa av dess kårchefer samt flygvapnets flottiljchefer

placerade i lönegrad Mo 12. Någon höjning av lönegradsplaceringen för flottans

sjögående befälhavare har däremot icke ägt rum. Från sjömilitärt håll

IG Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

242

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

har under åberopande av det ökade ansvar, som kommit att åvila förbandsoch

fartygschefer på de moderna stridsfartygen, samt en jämförelse med

löneställningarna för vissa beställningshavare inom andra försvarsgrenar

och med internationella motsvarigheter ifrågasatts, huruvida icke löneställningarna

jämväl för sjögående förbands- och fartygschefer borde förbättras.

Ändamålet syntes emellertid kunna tillgodoses även genom en höjning av

nu till förbands- och fartygschefer utgående sjöförmåner. Kommittén vill

icke förneka, att vissa skäl tala för att en dylik kompensation beredes nämnda

chefer, och föreslår, att detta göres till föremål för närmare undersökning

vid den allmänna översyn av tilläggsförmåner, som ställts i utsikt av

chefen för finansdepartementet vid anmälan av propositionen 1947: 281 med

förslag till statens löneplansförordning m. in. (s. 177).

Lönekommittén har i anledning härav till en början anfört följande.

Även om försvarskommitténs uttalande, med hänsyn till den däri åberopade

lönegradsuppflyttningen för vissa kårchefer vid armén och flottiljchefer

vid flygvapnet från Ma 12 till Mo 12, får anses närmast ha avseende

å löneställningen för sjötjänstgörande kommendör i lönegrad Ma 12, synes

av vad däri eljest anföres få slutas, att uttalandet har en mera vittgående

syftning och avser en omprövning av förmånerna för flottans förbands- och

fartygschefer i allmänhet.

Såsom framgår av redogörelsen för sjötilläggens nuvarande avvägning

gäller för kommendör i lönegraden Ma 12 ett enligt speciella grunder beräknat

sjötilläggsbelopp. I sjötillägget ingår sålunda en motsvarighet till den

särskilda förhöjning, som kommendörkaptener av 1. eller 2. graden äga åtnjuta

utöver sjötillägget vid tjänstgöring såsom chef för fartygsförband.

Sjötillägget för kommendör överstiger något den sammanlagda förmånen

av sjötillägg och dylik förhöjning för kommendörkapten av 1. graden, men

är lägre än sjötillägget för beställningshavare i lönegrad Mo 12. För beställningshavare

i sistnämnda lönegrad liksom i lönegraden Mo 14 torde sjökommendering

förekomma endast mera undantagsvis.

Bortsett från ätt det icke ankommer på lönekommittén att taga ställning

till frågor rörande ändrad lönegradsplacering, synes det kunna konstateras,

att med hänsyn till att fråga här endast är om förmånerna under tid, då

kommendör i Ma 12 fullgör sjötjänstgöring, icke föreligga omständigheter,

som äro fullt jämförbara med de fall inom andra försvarsgrenar, i vilka en

höjd lönegradsplacering genomförts.

Om sålunda skäl befunnits tala mot en förhöjd lönegradsplacering, har

lönekommittén å andra sidan funnit det möta vissa principiella betänkligheter

att genomföra en ändrad löneställning för sjötjänstgörande kommendör

genom en höjning av sjötillägget. Kommittén har sålunda ansett, att en

sådan förhöjning av sjötillägget för lönegraden Ma 12, som skulle medföra

att detta komme att överstiga sjötillägget för lönegraden Mo 12, icke borde

ske. Enligt kommitténs uppfattning kunde emellertid önskemålet om en förbättring

av förmånerna för sjökommenderad kommendör i viss mån tillgodoses

genom en sådan anordning, att ett enhetligt sjötilläggsbelopp motsvarande

tillägget för lönegraden Mo 14 skall gälla förutom för nämnda

lönegrad för lönegraderna Ma 12 och Mo 12.

Med avseende å de särskilda förhöjningarna för förbands- och fartygschefer

har lönekommittén funnit motsvarande principiella synpunkter böra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

243

vara avgörande i fråga om gränsen för cn möjlig höjning. De i fråga om

dylika förhöjningar förekommande högsta beloppen, nämligen förhöjningen

till förbandschefer och chefer för fartyg av klass 1, ha sålunda icke ansetts

kunna sättas högre än att den sammanlagda förmånen av sjötillägg

och särskild förhöjning för kommendörkapten av 1. graden kommer att

något understiga det gemensamma sjötilläggsbelopp, som enligt tidigare angivna

princip kommer att fastställas för förutnämnda högre lönegrader. I

fråga om beloppet för den förhöjning, som skall utgå till chef å fartyg av

lägsta klassen, har lönekommittén ansett en viss relativ lyftning i förhållande

till förhöjningen för chef å fartyg av klass 1 vara skälig, varför de

nuvarande fartygsklasserna 3 och 4 föreslagits skola sammanslås till en ny

klass 3.

Lönekommittén har föreslagit, att förhöjning av sjötillägg till fartygschef

skall kunna utgå jämväl till chefer å kustartilleriets fartyg. För genomförande

härav erfordras, att Kungl. Maj :t meddelar beslut angående

klassificering i förevarande hänseende av kustartilleriets fartyg.

Kommittén har slutligen ansett det vara befogat, att jämväl i vissa andra

fall än där så för närvarande är medgivet sjötillägg skall kunna utgå med

belopp, som gäller för högre lönegrad än den, i vilken beställningshavare

är placerad. Kommittén anför härom.

Gällande bestämmelser innebära, att vikariatsersättning icke utgår på

grund av tjänstgöring i viss befattning ombord under sjötjänstgöring, varemot

sjötillägg i vissa fall vid uppehållande av befattning såsom fartygseller

förbandschef utgår med belopp, som gäller för högre lönegrad än den,

i vilken beställningshavaren är placerad. Såsom motiv för sistnämnda anordning

anförde 1936 års lönekommitté, bland annat, att fartygschefsbefattning

vore avsedd att uppehållas av beställningshavare tillhörande viss bestämd lönegrad

och endast i händelse av bristande tillgång å sådan beställningshavare

av beställningshavare i lägre lönegrad. Det har nu framhållits, att även beträffande

vissa andra befattningar ett likartat förhållande råder, i det att sådana

befattningar enligt i kommandoväg meddelade föreskrifter skola eller företrädesvis

skola bestridas av beställningshavare i viss lönegrad eller i någon

av vissa alternativa lönegrader men på grund av bristande tillgång på dylika

beställningshavare måste uppehållas av beställningshavare i lägre lönegrad.

Bland annat förekommer det, att i befattning som artilleriofficer å

kryssare, vilken befattning normalt bestrides av kapten, kommenderas löjtnant.

Vidare förekommer det att underbefäl kommenderas ombord i underofficers

ställe, i vilket fall vederbörande exempelvis kan ha att såsom maskinist

handha andra och mera kvalificerade uppgifter än som normalt ankomma

på beställningshavare i hans lönegrad. I sådana och likartade fall

kan det framstå som befogat, att beställningshavaren under kommenderingen

erhåller sjötillägg med det belopp, som är avvägt med tanke på den befattning

han bestrider. En sådan utvidgning i förhållande till vad nu gäller

bör emellertid begränsas att avse befattning, som med hänsyn till arbetsuppgiftens

art och det därmed förenade ansvaret prövats normalt böra bestridas

av beställningshavare i viss lönegrad. Avgörande bör i förevarande

fråga vara, huruvida Kungl. Maj :t — i konselj — beträffande visst slag av

befattning meddelat föreskrift av angivna innebörd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:Is proposition nr 22J.

Sjötilläggsbeloppen.

De av 1945 års lönekommitté förordade sjötilläggsbeloppen vid tjänstgöring

å övervattensfartyg respektive undervattensbåt ävensom beloppen för

förhöjning av sjötillägget till förbands- och fartygschefer framgå av 35 §

2 mom. förslaget till definitivt avlöningsreglemente. Beloppen ha framkommit

såsom resultat av de mellan lönekommittén och tjänstemännens huvudorganisationer

förda förhandlingarna. Vid kommitténs slutliga ställningstagande

till beloppsavvägningen olika beställningshavare emellan har enligt

vad kommittén anfört största möjliga hänsyn ansetts böra tagas till personalorganisationernas

samfällda önskemål. Kommittén har lämnat följande

redogörelse för innebörden av förslaget i denna del.

Till de personalgrupper, vilkas avlöning utgöres av kontantlön jämte naturaförmåner,

utgå för närvarande sjötillägg med jämförelsevis låga belopp.

För dessa grupper innebär förslaget procentuellt sett en mycket betydande

höjning. Denna är likväl i kronor räknat mindre än höjningen för övriga

personalgrupper. Vid beloppsavvägningen har nämligen viss hänsyn tagits

till att denna personal befinner sig under utbildning och efter relativt kort

tid når fram till extra ordinarie anställning såsom furir.

För den helt kontantavlönade militära och civilmilitära personalen innebär

förslaget till ordinarie — för andra än vissa yrkesmän tillämpliga —

sjötillägg å övervattensfartyg en viss motsvarighet till den relativa sammanpressningen

av löneskalan genom 1947 års lönereglering. Den procentuella

förhöjningen av nu utgående sjötillägg är sålunda störst för furirer och

högbåtsmän samt faller därefter i allmänhet med stigande löneställning. En

särskilt betydande förhöjning har kommit furirer och högbåtsmän till del,

vilket bland annat sammanhänger med den genom löneregleringen förhöjda

löneställningen för ifrågavarande beställningshavare; förhöjningen utgör för

furir 131 procent (1:05 kr.) och för högbåtsman 120 procent (1:20 kr.)

av nuvarande sjötillägg. För närmast högre beställningshavare, underofficerare

av 2. graden, utgör förhöjningen 50 procent (90 öre). Ovanför detta

läge minskar den procentuella förhöjningen gradvis, varigenom ökningen

i krontal räknat blivit ungefärligen densamma för beställningshavare i olika

löneställningar. För amiralsgraden utgör ökningen 19 procent eller 1 krona

50 öre. Särskilda förhållanden gälla likväl beträffande lönegraden Ma 12

och närmast högre lönegrader, för vilka en något större förhöjning skett.

De högre sjötilläggsbelopp för tjänstgöring å övervattensfartyg, som föreslagits

för kontantavlönad personal vid vissa yrkesgrenar innebära vid jämförelse

med nuvarande förhållanden en viss utjämning i förhållande till de

ordinarie sjötilläggen såtillvida att i kronor räknat bibehållits samma eller

i det närmaste samma skillnad som för närvarande förefinnes. Ett undantag

gäller dock i fråga om furirslönegraderna, där i samband med den förhållandevis

stora höjningen av det ordinarie sjötillägget en viss ökning av

skillnadsbeloppet skett, dock icke större än att ungefär samma relativa

skillnad som för närvarande bibehålies.

I fråga om de ordinarie sjötilläggen vid tjänstgöring å undervattensbåt

innebära de förordade beloppen i samtliga lönelägen med endast mindre avvikelser

150 procents förhöjning av motsvarande sjötillägg vid tjänstgöring

å övervattensfartyg. En utjämning av nuvarande växlande relationstal har

sålunda skett.

I fråga om de förhöjda sjötilläggen för personal tillhörande vissa yrkesgrenar

har i stort sett följts samma princip som i fråga om motsvarande

tillägg å övervattensfartyg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

245

Med hänsyn till det betydande ansvar, som får anses vara förenat med utövande

av befattning såsom chef för fartyg eller fartygsförband, och i anslutning

till 1945 års försvarskommittés uttalande i frågan har en förbättring

av förmånerna för ifrågavarande chefer ansetts skälig. Såsom redan

i det föregående nämnts, har härvid en jämförelsevis större ökning ansetts

böra genomföras i fråga om förhöjningen till chef å fartyg av klass 4 genom

en sammanslagning av nuvarande klasserna 3 och 4 till en ny fartygsklass

3. Vid avvägningen av det för sistnämnda klass förordade beloppet

har ansetts böra i görligaste mån eftersträvas ett sådant resultat, att fartygschef

icke erhåller mindre sammanlagd sjötilläggsförmån än honom underställd

beställningshavare ombord å fartyget. Med utgångspunkt från vad

här och i det föregående anförts ha de särskilda förhöjningarna till förbands-

och fartygschefer ansetts böra bestämmas till 2 kronor 50 öre för

förbandschef eller chef å fartyg av klass 1, 2 kronor för chef å fartyg av

klass 2 samt 1 krona 50 öre för chef å fartyg av klass 3 (nuvarande fartygsklasserna

3 och 4).

Frågan om särskild ersättning till personal i örlogsvarvens sjöreserver.

Lönekommittén har inledningsvis lämnat följande jämförande översikt

av nu gällande och föreslagna grunder för sjötilläggs åtnjutande vid tjänstgöring’

i sjöreserven.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår till all i örlogsvarvens sjöreserver

inmönstrad personal sjötillägg enligt de grunder, som gälla för stationär förläggning

å egen stationeringsort, d. v. s. med omkring 40 procent av sjötillägget

vid rörlig förläggning. I förhållande härtill innebära de i det föregående

förordade riktlinjerna för sjötilläggs utgående betydande ändringar.

A ena sidan skulle sålunda sjötillägg utgå endast till den egentliga båtpersonalen

inom sjöreserven och till denna endast i den mån sjötjänstgöring av

viss art och omfattning förekomme, men å andra sidan skulle under angivna

förhållanden utgå fullt sjötillägg. Detta innebär med andra ord, att för båtpersonalen

förutsättningarna för sjötilläggs utgående skulle skärpas, samtidigt

som en förbättring med avseende å förmånens storlek genomfördes,

samt att för annan personal än båtpersonalen rätten till sjötillägg skulle

helt bortfalla.

Såsom framgår av vad som anförts i samband med behandlingen av frågan

om förutsättningarna för sjötilläggs utgående, utgör motivet till att sjötillägget

föreslås skola slopas med avseende å sådan personal inom sjöreserven,

som icke tillhör båtbesättningarna, att anledning icke ansetts föreligga

att låta en efter förhållanden vid tjänstgöring ombord avvägd förmån

utgå vid tjänstgöring, som fullgöres i land. Detta har ansetts böra gälla

jämväl, om med landtjänstgöringen äro förenade förhållanden, som i ett

eller annat avseende påminna om dem, som föreligga under tjänstgöring

ombord.

Beträffande frågan huruvida med sådan tjänstgöring i sjöreserven, som

fullgöres i land, kunna anses förenade omständigheter, vilka kunna utgöra

motiv för en annan förmån vid sidan av lönen än sjötillägg, har kommittén

anfört följande synpunkter.

Frågan huruvida en särskild ersättning utöver lönen kan anses motiverad

med avseende å sådan personal i sjöreserven, som icke ingår i båtbesättning,

synes i princip böra avgöras på grundval av eu jämförelse med

opaginerad Kontrollera mot PDF

216

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 225.

tjänstgöringsförhållandena för örlogsvarvens civila arbetare och för landtjänstgörande

personal i allmänhet. Med hänsyn till att bär ifrågavarande

personal inom sjöreserven består av kategorier med inbördes mycket skiftande

arbetsuppgifter, synes en dylik jämförelse, om hänsyn tages till arbetsuppgifterna,

utfalla olika för olika grupper. Om sålunda beträffande en

stor del av ifrågavarande personal torde få konstateras, att de ordinarie

arbetsuppgifterna icke skilja sig från dem, som kunna åligga annan landtjänstgörande

personal, synes i fråga om vissa grupper föreligga tjänstgöringsuppgifter,

vilka kunna sägas i viss mån innebära en skärpning i jämförelse

med eljest mera normalt förekommande förhållanden. Såsom emellertid,

från delvis andra utgångspunkter, konstaterats av sakrevisionen i

dess tidigare omnämnda promemoria, torde svårigheter föreligga för en rättvis

gränsdragning efter tjänstgöringsuppgifterna olika befattningshavargrupper

emellan. Faktorer av detta slag torde därför knappast få tagas till

utgångspunkt för frågan om en särskild förmån skall anses berättigad. Ett

förhållande av annan beskaffenhet, som synes böra uppmärksammas vid

behandlingen av förevarande spörsmål, utgör den beredskapstjänst, som

förekommer inom sjöreserven. För närvarande gäller, med vissa avvikelser,

skyldighet att kvarligga i beredskap utom ordinarie arbetstid vid sjöreserven

i Karlskrona vartannat dygn och vid sjöreserverna i Stockholm och

Göteborg vart tredje dygn. Detta innebär för den berörda personalen en

inskränkning utöver vad som får anses vanligt i rätten att disponera över

fritiden. Någon kompensation i form av ledighet lämnas icke härför. Beredskapsskyldigheten

har, åtminstone så vitt gäller förhållandena i Stockholm,

på senare tid blivit jämförelsevis mera kännbar genom de lättnader i permissionshänseende,

som beretts annan flottans därvarande militära personal.

Lönekommittén har med utgångspunkt från vad sålunda anförts funnit

skäligt, att i samband med bortfallandet av nuvarande förmån av sjötillägg

en viss kompensation för beredskapsskyldigheten tillerkännes här ifrågavarande

personal. En dylik kompensation bör enligt kommitténs mening få

formen av en beredskapsersättning. Kommittén har härvid förutsatt, att till

beredskapstjänstgöring endast skall uttagas så stor del av personalen, som

med hänsyn till förhållandena synes erforderlig.

I fråga om rätten att komma i åtnjutande av beredskapsersättning bör

enligt kommittén gälla, att ersättning skall utgå endast till den del av personalen

inom sjöreserven, vilken i särskild ordning ultagits att regelbundet

med viss intervall, minst vart fjärde dygn, fullgöra beredskapstjänst utom

ordinarie arbetstid. I den mån nämnda förutsättning föreligger, bör beredskapsersättning

kunna utgå jämväl till personal å sjöreservens båtar, dock

endast för dygn, under vilket sjötillägg icke utgår. Ifrågavarande båda förmåner

böra således för denna personal utgå alternativt.

Beredskapsersättningen har synts kommittén böra konstrueras sålunda,

att ersättningen utgår kontinuerligt och icke blott för dygn, under vilket

beredskapstjänst förekommit. En viss differentiering efter beredskapstjänstgöringens

frekvens borde genomföras på så sätt, att vissa högsta belopp

fastställdes, vilka skulle äga tillämpning för personal, som fullgjorde dylik

tjänst vartannat dygn, och vilka vid längre intervaller skulle i motsvarande

omfattning reduceras. Även om en gradering av ersättningens belopp

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

247

motsvarande den, som gäller med avseende å sjötilläggen, icke borde ske,

borde dock olika högsta belopp fastställas för vissa grupper av beställningshavare.

Eu indelning på tre grupper borde genomföras, av vilka den första

skulle omfatta lönegraderna Mha 1 och 2, den andra lönegraderna Me 1

och 2 ävensom Ma 3 samt den tredje lönegraderna Ma 4 och 5. Alternativt

skulle kunna övervägas, att ett särskilt högstbelopp fastställdes för 3. klass

sjömän inom lönegraden Mha 1; i sjöreserven ingående 3. klass sjömän

vore icke för närvarande berättigad till sjötillägg.

Kommitténs förslag i fråga om förmånens storlek grundar sig på en skälighetsprövning.

Den högsta ersättningen, som skulle bliva tillämplig för

underofficerare med beredskapstjänslgöring vartannat dygn, har kommittén

funnit böra fastställas till 2 kronor 40 öre för dygn. I fråga om förmånens

avslående vid semester och andra ledigheter har kommittén funnit

böra gälla samma regler, som förordats med avseende å sjötilläggen.

Lönekommitténs förslag till författningsbestämmelser m. m.

Lönekommittén har vid sin promemoria fogat förslag till ändrad lydelse

av regleinentsbestämmelserna angående sjötillägg. Lönekommittén lämnar

följande kommentar till de föreslagna bestämmelserna.

I fråga om sjötilläggsbestämmelserna synas till en början åtskilliga nuvarande

särbestämmelser kunna bortfalla i samband med att mera enhetliga

förutsättningar med avseende å sjötilläggs utgående skulle gälla för

personal, tillhörande olika försvarsgrenar och vapenslag. De för närvarande

till beställningshavare, som tillhöra flottan eller för marinen gemensam personalkår,

begränsade allmänna bestämmelserna angående förmånens åtnjutande

synas sålunda med endast få kompletterande särbestämmelser kunna

utsträckas att gälla för militära och civilmilitära beställningshavare i allmänhet.

Fortfarande erfordras emellertid motsvarigheter till vissa nu för

beställningshavare vid flygvapnet gällande särskilda föreskrifter. Sålunda

bör alltjämt gälla, att de för beställningshavare i allmänhet angivna sjötilläggen

skola tillämpas för hithörande beställningshavare samt att för beställningshavare

i lönegraden Mha 1 skall tillämpas för 2. klass sjöman

gällande belopp. Ifrågavarande föreskrifter böra lämpligen utformas så, att

de bli tillämpliga då fråga är om beställningshavare, som ej tillhör marinen.

Vidare bör alltjämt gälla, att beställningshavare vid flygvapnet icke

skall äga rätt till sjötillägg för tid, under vilken flygtillägg, mekanikerlilllägg

eller elevtillägg åtnjutes.

De i nuvarande sjötilläggstabell för stationär förläggning tillämpliga beloppskolumnerna

komma i fortsättningen icke att erfordras. Behov skulle

i och för sig föreligga endast av en beloppskolumn för tjänstgöring å övervattensfartyg

och en för tjänstgöring å undervattensbåt. Emellertid synas

skäl tala för afl i särskilda kolumner upptaga de för beställningshavare i

allmänhet och de för vissa yrkesmän tillämpliga beloppen. I samband härmed

synes den inom manskaps- och underofficerslönegraderna förekommande

uppräkningen av hovmästare, kock, eldare och torpedhantverkare

respektive maskinist och torpedmästare kunna ersättas av att i tabellhuvudet

för respektive övervattensfartyg och undervattensbåt användas beteckningarna

»beställningshavare i allmänhet» och »vissa yrkesmän», och

att sistnämnda begrepp närmare preciseras i anmärkning till tabellen.

Bland de till förhöjt sjötillägg berättigade yrkesmännen böra därvid för

opaginerad Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 22Ö.

vederbörliga lönegrader upptagas jämväl telehantverkare respektive telemästare.

I förskrifterna om förhöjning av sjötillägget för fartygschefer och vissa

lörbandschefer bör i anslutning till föreslagna ändrade bestämmelser i övrigt

den nuvarande föreskriften om att sådan förhöjning endast utgår under

rörlig förläggning bortfalla. Sådan förhöjning torde böra tillämpas i

samtliga fall då rätt till sjötillägg föreligger.

De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av föreskrifterna

om sjötillägg, föreslår kommittén skola meddelas i av Kungl. Maj:t

utfärdade tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet eller eljest enligt

Kungl. Maj :ts bestämmande meddelas vid sidan av avlöningsreglementet. I

tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet borde sålunda meddelas föreskrifter

om vad som skall förstås med begreppet sjötjänstgöring ävensom

föreskrifter i fråga om rätt att under sjötjänstgöring åtnjuta sjötillägg. Ifrågavarande

föreskrifter borde enligt lönekommittén innefatta i huvudsak följande.

För till sjötjänstgöring inmönstrad personal torde sjötjänstgöring böra

anses fullgöras från och med dagen för inmönstringen till och med dagen

för avmönstringen. Sjötjänstgöring bör dock icke anses fullgöras under tid,

varunder beställningshavaren åtnjuter semester eller tjänstledighet, där fråga

ej är om sjukledighet, varunder vederbörande vårdas ombord. Sjötjänstgöring

bör ej heller anses fullgöras under tid, varunder beställningshavaren

vistas i land av anledning, som omförmäles i 31 § Saar under III, jämförd

med punkten 2 under de särskilda bestämmelserna för försvaret, samt under

IV. Till sjötjänstgöring icke inmönstrad personal, vilken tillhör fartygs

eller båts besättning, bör anses fullgöra sjötjänstgöring under tid, som för

övning eller uppdrag tages i anspråk för tjänstgöring utom stationeringsområdet.

Motsvarande bör gälla sådana militära och civilmilitära lärare och

instruktörer samt elever vid marinens skolor och kurser, vilka fullgöra tjänstgöring

ombord utan att vara inmönstrade.

Såsom allmän regel bör i fråga om rätt att under sjötjänstgöring åtnjuta

sjötillägg gälla, att sjötillägg icke utgår under tid, då för fartygets besättning

övningsuppehåll anbefallts, under årlig översyn av fartyget eller under sådana

reparations- och andra motsvarande arbeten å varv, som beräknas komma

att få en varaktighet av 8 dagar eller mera. Sjötillägg bör ej heller utgå

för tid, varunder beställningshavaren av anledning, som omförmäles i 31 §

Saar under III, jämförd med punkten 2 under de särskilda bestämmelserna

för försvaret, samt under IV, icke fullgör tjänstgöring, oaktat beställningshavaren

därvid må vistas ombord. Såsom undantag från den allmänna regeln,

att sjötillägg ej utgår under nyssnämnda uppehåll in. in., bör gälla^ att

sådant tillägg utgår för dygn, varunder fartyget med en sammanhängande

varaktighet av minst (5 timmar eller, i fråga om torpedbåt, minst 2 timmar,

fullgör uppdrag utanför stationeringsområde eller eljest särskilt anbefalld

uppehållsort. Till sjötjänstgöring icke inmönstrad personal bör erhålla sjötillägg

endast för dygn, varav minst 6 timmar i en följd tages i anspråk för

tjänstgöring utom stationeringsområdet.

De i det föregående avsedda bestämmelser, enligt vilka för rätt till sjötillägg

erfordras att uppdrag omfattat viss minsta tid för dygn, synas, för

det fall att uppdraget faller inom två eller flera dygn, böra få tillämpas så,

att tiden för uppdraget under första och sista dygnen må sammanräknas, i

den mån så erfordras för att sjötillägg skall utgå för ett av dessa dygn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunal. Maj:ts proposition nr 225.

249

Den grundläggande bestämmelsen angående beredskapsersättning till personal

i sjöreserven föreslår kommittén skola innefatta, att till beställningshavare

i sjöreserven, som är skyldig att regelbundet fullgöra beredskapstjänst,

må utgå beredskapsersättning med högst 2 kronor 40 öre för dygn enligt

de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t. Bestämmelsen

har av kommittén ansetts böra upptagas i den i anslutning till 43 g 1 mom.

Saar till reglementet fogade bilagan B.

De förordade nya bestämmelserna om sjötillägg samt om beredskapsersältning

till viss personal i sjöreserv föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1948.

Med fasthållande vid sitt tidigare gjorda uttalande angående en retroaktiv

tillämpning av de blivande sjötilläggsbestämmelserna från och med den 1

oktober 1947 har lönekommittén emellertid framlagt följande förslag med

avseende å genomförandet av eu dylik retroaktivitet.

Förslagen innebära en så genomgripande omläggning av hela sjötilläggssystemet,

att det av administrativa skäl knappast låter sig göra att i alla

enskildheter giva de föreslagna bestämmelserna tillbakaverkande kraft. Vid

det samråd lönekommittén i denna fråga haft med representanter för de närmast

berörda myndigheterna har också från dessas sida starkt understrukits

angelägenheten av att den retroaktiva tillämpningen i olika avseenden underlättades

genom vissa förenklingar. Med beaktande härav har lönekommittén

efter förhandlingar med vederbörande personalorganisationer funnit sig böra

förorda, att till utgångspunkt för bedömandet av detta spörsmål tages det

nya sjötilläggssystemet i den utformning detta får antagas hava erhållit,

om de hittillsvarande förutsättningarna för sjötilläggs utgående bibehållits

och i anslutning därtill fastställts särskilda serier av sjötilläggsbelopp, upptagande

för rörlig förläggning de i det föregående förordade sjötilläggsbeloppen

och för stationär förläggning av olika slag sistnämnda belopp reducerade

enligt hittills tillämpade normer. Med viss av administrativa skäl påkallad

ytterligare förenkling innebär den anordning, som här förordas, följande.

För varje lönegrad (tjänstbarhetsklass, yrkesgren) beräknas det antal procent,

varmed det nya sjötillägget överstiger det hittillsvarande sjötillägget för

rörlig förläggning. Särskilda procenttal beräknas för övervattenslartyg och

ubåtar. Avrundning sker till närmaste hela procenttal. Med det på sådant

sätt erhållna procenttalet förhöjes den summa av sjötillägg och, i förekommande

fall, förhöjning av sjötillägg, som fast anställd beställningshavare

enligt hittills gällande bestämmelser uppburit för berörda tid. Engångsbeloppet

bör utbetalas vid de nya sjötilläggsbestämmelsernas ikraftträdande

eller snarast möjligt därefter. Erforderliga närmare föreskrifter i ämnet

torde böra meddelas av försvarets civilförvaltning.

Lönekommittén bar beträffande kostnaderna för genomförande av den

föreslagna ändrade sjötilläggsregleringen framhållit, att en exakt beräkning

härav icke vore möjlig på grund av olika omständigheter. Sjötjänstgöringen

under beredskapstiden och tiden efter den 30 juni 194.) kunde sålunda icke

lämpligen läggas till grund för eu beräkning av sjötjänstgöringens omfattning

under vanliga fredsförhållanden. Vidare rådde med hänsyn till eventuella

ändringar i försvarsorganisationen ovisshet om den framtida omfattningen

av sjötjänstgöring. Lönekommittén hade vid sina kostnadsberäkningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

tagit till utgångspunkt av 1945 års försvarskommitté beräknat antal sjötjänstgöringsdagar

för beställningshavare vid flottan tillhörande olika lönegrader,

tjänstbarhetsklasser och yrkesgrenar, varvid hänsyn dock icke tagits

till tjänstgöring i sjöreserven och konunendering till Hårsfjärdens depå. Vid

en fiån angivna utgångspunkt verkställd jämförelse mellan kostnaderna för

sjötillägg vid tillämpning av nuvarande respektive av lönekommittén föreslagna

grunder och sjötilläggsbelopp har kommittén funnit den totala årliga

kostnadsökningen vid genomförande av kommitténs förslag kunna beräknas

till omkring 432 000 kronor för fast anställd personal och, om värnpliktiga

medräknas, till omkring 595 000 kronor. För här avsedd personal skulle tillkomma

vissa kostnader med hänsyn till den föreslagna höjningen av den till

förbands- och fartygschefer utgående förhöjningen av sjötilläggen. Personal

vid kustartilleriet omfattades icke av kommitténs kostnadsberäkningar med

hänsyn till svårigheten att bedöma omfattningen av sådan sjötjänstgöring,

som enligt förslaget skulle berättiga till sjötillägg; ändrade bestämmelser för

detta vapenslag ansågos emellertid med hänsyn till det ringa antalet sjötjänstgörande

icke kunna nämnvärt påverka totalkostnaderna. Kostnaderna

för den föreslagna beredskapsersättningen till viss personal i sjöreserven

hade icke kunnat beräknas med hänsyn till att det framlagda förslaget i

denna del endast upptog visst högsta belopp för dag; ifrågavarande kostnad

ansågs emellertid icke kunna bliva av någon betydande storleksordning och

skulle vidare motvägas av minskade utgifter för sjötillägg till ifrågavarande

personal. Kommittén har slutligen erinrat om den kostnad, som skulle uppkomma

genom den förordade engångsutbetalningen av skillnaden mellan nu

gällande och föreslagna sjötilläggsbelopp för tiden den 1 oktober 1947—30

juni 1948.

Yttranden.

Av de hörda myndigheterna har statens lönenämnd förklarat sig icke

ha något att erinra mot det framlagda förslaget. Försvarets civilförvaltning

har funnit förslaget i allt väsentligt godtagbart. Chefen för marinen har med

vissa förbehåll, avseende bland annat beloppsavvägningen, givit sin anslutning

till förslaget. Statens sakrevision, som endast upptagit frågor berörande

sjöreserven, har icke funnit anledning till principiell erinran mot förslaget

i dithörande delar. Statskontoret däremot har intagit en kritisk

ståndpunkt på samtliga i dess yttrande berörda punkter.

Försvarets civilförvaltning har i likhet med lönekommittén funnit, att

en viss förhöjd löneställning vid sjötjänstgöring är motiverad samt att förhöjningen

bör ha formen av ett särskilt sjötillägg. Statskontoret har för sin

del velat starkt ifrågasätta det principiellt riktiga eller sakligt befogade i

ett bibehållande av sjötilläggen såsom särskild löneförmån men har icke

velat förorda deras omedelbara borttagande, då de grundade sig på inom

flottan hävdvunnen praxis och lönen syntes vara avvägd från förutsättningen

av deras bibehållande i mer eller mindre begränsad omfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22ö.

251

Chefen för marinen har ansett de föreslagna sjötilläggsbeloppen alltför

låga men har med hänsyn till bland annat det statsfinansiella läget icke

velat i detta sammanhang föreslå någon höjning. Samtidigt har emellertid

framhållits, att, om de föreslagna beloppen skulle visa sig ha en ogynnsam

inverkan på rekryteringen av flottans stamkadrar, detta måste leda

till att framställning gjordes om en förnyad prövning av frågan om sjötillläggen.

Det vore icke uteslutet, att speciellt beträffande maskinisterna sjötilläggsfrågan

ånyo kunde bli aktuell, därest begärd utredning av bland

annat den tekniska underofficerspersonalens vid marinen organisation och

löneställning koinme till stånd. Övriga remissmijndiglieter ha — i vissa fall

under hänvisning till att beloppen framkommit genom förhandlingar —

icke gjort något uttalande med avseende å den föreslagna beloppsavvägningen.

Vad angår förutsättningarna för sjötilläggs utgående har försvarets civilförvaltning

ansett önskvärt, att de närmare bestämmelserna om vad som

skulle förstås med sjötjänstgöring och om rätten att under sjötjänstgöring

åtnjuta sjötillägg intagits i avlöningsreglementet i stället för, såsom lönekommittcn

förutsatt, i tilläggsbestämmelserna till reglementet.

Viss saklig erinran mot de föreslagna förutsättningarna för sjötilläggs

utgående har framställts av chefen för marinen såtillvida som marinchefen

icke funnit godtagbart, att för besättningarna å örlogsvarvens bogserbåtar

skulle tillämpas de för icke inmönstrad personal förordade grunderna

för rätt till sjötillägg; eftersom bogserbåtarnas verksamhet huvudsakligen

vore förlagd inom hamnområdena, skulle deras besättningar praktiskt taget

aldrig komma i åtnjutande av sjötillägg. Enligt marinchefens uppfattning

vore emellertid den tjänst, som fullgjordes å dessa fartyg, krävande

och ansvarsfull samt härutinnan fullt jämförbar med den sjötjänstgöring,

som förekomme å fartyg till sjöss, varför besättningarna på ifrågavarande

båtar borde jämställas med besättningarna å inmönstrade fartyg. Statens

sakrevision har uttryckt vissa farhågor för att den i fråga om icke inmönstrad

personal föreslagna regeln skulle verka ojämnt för sjöreservens

personal, särskilt beträffande personalen å bogserbåtar.

Chefen för marinen har framlagt följande förslag till komplettering av

de förordade sjötilläggsbestämmelserna. 1. I sjötilläggstabellen borde bland

civilmilitära beställningshavare upptagas jämväl beställningshavare i lönegrad

Ca, Ce eller Cg 20, varvid som sjötillägg borde stadgas samma belopp

som lönekommittén föreslagit för lönegraden Ma 7; sjökommendering kunde

nämligen förekomma jämväl för marinunderingenjörer, vilka uppbure

arvode motsvarande lönen i lönegraden Ce 20, löneklass 20. 2. Sedan yrkesgrenen

elektriker nu provisoriskt anordnats, borde denna kategori upptagas

bland de till högre sjötillägg berättigade yrkesmännen inom manskapslönegraderna.

3. I motsvarande uppräkning med avseende å underofficerslönegraderna

borde intagas »i befattning såsom teleuppbördsman kommenderad

radiostyrman», ett förslag som föranleddes av att radiostyrmän på

grund av brist på teleinästare kunde väntas under lång tid framåt bliva

opaginerad Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 22-5.

kommenderade såsom teleuppbördsmän. 4. Med hänsyn till införandet av

benämningen flottilj borde jämväl befattning såsom flottiljchef upptagas

bland de befattningar såsom förbandschef, vid vilkas utövande förhöjning

av sjötillägg kunde utgå.

Marinchefen har jämväl erinrat om att Kungl. Maj :t genom särskilt beslut

medgivit, att en gratifikation utöver eljest utgående löneförmåner å 5

kronor per dag finge utgå till personal, som tjänstgjorde å ubåt med s. k.

snorkelanläggning (snorkeltillägg). Denna gratifikation hade motiverats av

de betydande obehag och risker av olika slag, som voro förenade med dylik

tjänstgöring. Marinchefen har funnit det uteslutet att rekrytera personal

för sådan tjänst, om den icke komme i åtnjutande av särskilt lönetillägg.

Det hade emellertid, med hänsyn till att här avsedda försök ännu icke avslutats,

ansetts lämpligast, att Kungl. Maj :t erhölle riksdagens bemyndigande

att tills vidare reglera snorkeltillägget och att slutgiltigt förslag härutinnan

förelädes riksdagen först sedan pågående försök avslutats.

Statskontoret har riktat bestämda erinringar mot den föreslagna retroaktiva

tillämpningen av sjötilläggsbeloppen från och med den 1 oktober 1947.

De nya bestämmelserna borde tillämpas först från ingången av nästa budgetår;

under alla förhållanden borde de personalkategorier undantagas från

retroaktiv förhöjning, vilkas rätt till sjötillägg upphörde samtidigt med

ikraftträdandet av samma bestämmelser. Försvarets civilförvaltning har

uttalat principiella betänkligheter mot att nya avlöningsbestämmelser skulle

göras retroaktivt tillämpliga, och härvid understrukit de besvärligheter i

administrativt hänseende, som oundvikligen måste följa med en retroaktiv

tillämpning. Den retroaktiva förmån, som skulle utgå i detta fall, borde

uträknas och utbetalas av den myndighet i land, vilken handhade rullföring

och redovisning av ifrågavarande personal.

Den föreslagna beredskapsersättningen till viss personal i sjöreserven

har berörts av chefen för marinen, statskontoret och statens sakrevision.

Sakrevisionen, som i enlighet med vad förut nämnts icke funnit anledning

till principiell erinran mot förslaget till beredskapsersättning, har förklarat,

att en särskild förmån skäligen borde utgå bl. a. med hänsyn till att bundenheten

i tjänsten för avsedda personal för närvarande icke ägde motsvarighet

vid annan landtjänstgöring inom försvarsväsendet. Statskontoret har

å andra sidan icke funnit behovet av den nya avlöningsförmånen övertygande

styrkt, särskilt som militärtjänstgöringen i allmänhet innefattade

åtskillig vakt- och beredskapstjänstgöring, som icke plägade berättiga till

extra förmåner utöver lön; frågan har synts statskontoret böra utredas i ett

större sammanhang. Chefen för marinen har ansett, att beteckningen »beredskapsersättning»

borde ersättas med »sjöreservtillägg». Dylikt tillägg

borde kunna utgå även till förvaltare i lönegrad Ma 6, enär beställningshavare

i denna lönegrad kunde ifrågakomma till tjänstgöring i sjöreserv.

Jämväl värnpliktig personal borde komma i åtnjutande av här avsedda tilllägg,

varför frågan härom borde underställas riksdagens prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.

253

Departementschefen.

Det av 1945 års lönekommitté framlagda förslaget till ny sjötilläggsreglering

synes mig i allt väsentligt godtagbart och ägnat att läggas till grund

för förslag till riksdagen.

Vidkommande den av försvarets civilförvaltning berörda frågan, om icke

den närmare bestämningen av begreppet sjötjänstgöring ävensom föreskrifterna

angående rätt att under sådan tjänstgöring åtnjuta sjötillägg borde

intagas i avlöningsreglementet, delar jag lönekommitténs uppfattning, att

reglementet icke bör tyngas med dylika föreskrifter, vilka på sätt av kommitténs

utredning framgår måste bliva tämligen omfattande och detaljerade

med hänsyn till de skiftande förhållanden, under vilka sjötjänstgöring fullgöres.

Bestämmelserna i ämnet böra emellertid icke, såsom hittills delvis

varit fallet, sammanföras med föreskrifter av administrativ natur utan

meddelas i form av tilläggsbestämmelser till det nya avlöningsreglementet;

reglementet för marinen bör således upphöra att gälla i de delar detsamma

innefattar bestämmelser i förevarande ämne. Vad angår bestämmelsernas

sakinnehåll kan jag giva lönekommitténs förslag min anslutning, då de

föreslagna grunderna synas mig sakligt sett tillfredsställande och förslaget

får anses innebära en sådan precisering av förutsättningarna för sjötillläggs

utgående, att någon misstanke om en obefogad utsträckning av bestämmelsernas

tillämpning icke behöver föreligga. I detta sammanhang må

tilläggas att, då sjötilläggsbeloppen avvägts med utgångspunkt från att tillläggsbestämmelserna

skola erhålla angivna sakinnehåll, riksdagens medverkan

bör förutsättas därest detta sakinnehåll framdeles anses böra ändras

annat än i rena detaljer.

Med anledning av chefens för marinen förslag, att besättningarna å örlogsvarvens

bogserbåtar skulle i fråga om rätt till sjötillägg likställas med

besättningarna å inmönstrade fartyg, vilken fråga berörts jämväl av sakrevisionen,

vill jag giva min bestämda anslutning till de av lönekommittén

förordade grunderna för sjötilläggs utgående; anledning synes mig icke föreligga

att jämte fast lön även sjötillägg skall utgå vid sådan tjänstgöring

ombord å fartyg, som fullgöres inom hamnområde.

Vad åter beträffar de av chefen för marinen föreslagna kompletteringarna

av sjötilläggsbestämmelserna på vissa punkter, synes böra beaktas

förslaget, att i befattning såsom teleuppbördsinan kommenderad radiostyrman

skall upptagas bland de till förhöjt sjötillägg berättigade yrkesmännen.

Vidare synes hänsyn böra tagas till det av organisatoriska förändringar

betingade förslaget, att jämväl kommendering i befattning såsom

flottilj chef skall i angivna fall berättiga till åtnjutande av särskild förhöjning

av sjötillägget. Det av lönekommittén framlagda förslaget till reglementsbestämmelser

angående sjölillägg ha med här förordade kompletteringar

upptagits under 35 § 2 inom. förslaget till definitivt reglemente.

Vidkommande frågan om sjötillägg för marinunderingenjör vill jag erinra,

att det nu ifrågavarande avlöningsreglementet icke äger tillämpning å

opaginerad Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

sådan beställningshavare; förevarande spörsmål är redan reglerat genom

föreskrift i reservbefälskungörelsen för marinen. Vad gäller förslaget, att

elektriker skall upptagas bland i avlöningsreglementet uppräknade, till förhöjt

sjötillägg berättigade yrkesmän, anser jag i likhet med lönekommittén

mindre lämpligt, att denna fråga regleras i avlöningsreglementet, så länge

ifrågavarande yrkesgren är endast provisoriskt anordnad. Därest riksdagen

icke har något häremot att erinra, torde det böra ankomma på Kungl. Maj :t

att i angivna fall tills vidare medgiva sjötilläggs utgående enligt föreslagna

grunder. Vad sist sagts bör även gälla i fråga om s. k. snorkeltillägg. I enlighet

med vad chefen för marinen förordat torde alltså slutgiltigt förslag

beträffande snorkeltillägg böra föreläggas riksdagen först sedan pågående

försöksverksamhet avslutats, och frågan om sådant tillägg i avbidan därå

få provisoriskt regleras genom Kungl. Maj :ts försorg; det bör förutsättas,

att sådana provisoriskt meddelade föreskrifter icke böra äga prejudicerande

betydelse för ett definitivt ställningstagande i frågan.

Lönekommitténs förslag rörande en retroaktiv tillämpning enligt vissa

förenklade grunder av de nya sjötilläggsbeloppen har rönt en bestämd gensaga

från statskontorets sida och har mött vissa betänkligheter även hos

försvarets civilförvaltning. Med hänsyn icke minst till de särskilda omständigheter

i samband med förhandlingarna angående den allmänna löneregleringen,

under vilka lönekommitténs ursprungliga uttalande i frågan gjordes,

vill jag emellertid förorda lönekommitténs förslag även på denna punkt.

En ytterligare faktor, som påverkat mitt ställningstagande i frågan, är att

vid de senast förda förhandlingarna enighet kunnat uppnås om ett ur administrativ

synpunkt förenklat förfarande vid beräknandet av den retroaktiva

ersättningen oaktat att de materiella verkningarna av detta förfarande

i vissa fall komma att bli för tjänstemännen ogynnsammare, än om eu

exakt beräkning hade kunnat genomföras. Med hänsyn till sistnämnda förhållande

anser jag, att man bör kunna bortse från att, såsom statskontoret

framhållit, i vissa andra fall uppkomma nagot för förmånliga verkningar;

enligt vad jag inhämtat ha bestämmelsernas verkningar i båda avseendena

varit väl bekanta vid lönekommitténs förhandlingar med personalorganisationerna

men ansetts kunna accepteras för att ett ur administrativ synpunkt

så föga tyngande beräkningssätt som möjligt skulle kunna tillämpas.

Vad slutligen angår den föreslagna beredskapsersättningen till viss personal

i sjöreserven, vill jag giva min anslutning även till detta förslag. Den

av chefen för marinen föreslagna beteckningen »sjöreservtillägg» finner

jag ha en alltför vidsträckt innebörd med hänsyn till att enligt lönekommitténs

förslag endast sådan personal i sjöreserven, vilken uttagits att regelbundet

fullgöra beredskapstjänst, skulle äga rätt till avsedda förmån. Jag

vill i detta sammanhang ytterligare understryka lönekommitténs uttalande,

att till beredskapstjänstgöring bör uttagas endast så stor del av personalen

inom sjöreserven, som med hänsyn till förhållandena synes erforderlig.

I enlighet med chefens för marinen förslag bör jämväl förvaltare i lönegrad

Ma 6 kunna erhålla beredskapsersättning, i den mån dylik beställ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

255

ningshavare förekommer till beredskapstjänstgöriag inom sjöreserven; ersättningen

synes mig i dylikt fall böra utgå med samma belopp som för

annan underofficer med motsvarande tjänstgöringsskyldighet. Vidkommande

den författningsmässiga regleringen av här ifrågavarande förmån synes

mig lönekommitténs förslag vara godtagbart; beträffande bestämmelsernas

utfärdande får jag hänvisa till vad i det föregående anförts under specialmotiveringen

till 37 § i det föreslagna definitiva statens allmänna avlöningsreglemente.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet vill jag förorda, att,

såsom chefen för marinen förutsatt, även värnpliktig, vilken kommenderats

till tjänstgöring i sjöreserven, får komma i åtnjutande av här avsedda förmån.

Därest riksdagen icke har något däremot att erinra, torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att vidtaga härför erforderliga ändringar i värnplikt

savlöningskungörelsen.

V. Vissa spörsmål rörande tjänstemäns lönetur vid tillämpning

av reglerad befordringsgång.

I kungörelsen den 30 juni 1947, nr 436 (i det följande betecknad befordringskungörelsen),

ha bestämmelser meddelats angående reglerad befordringsgång

för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. Kungörelsen avser

till rekryteringspersonalen hörande icke-ordinarie tjänstemän inom följande

grupper, nämligen biträden för skriv- och kontorsgöromål, inberäknat

telefonister utom vid telegrafverket, amanuenser, attachéer vid utrikesförvaltningen

samt länsnotarier, länsbokhållare och taxeringsassistenter

vid länsstyrelserna.

Enligt kungörelsens bestämmelser regleras befordringsgången för nämnda

icke-ordinarie tjänstemän på det sättet, att första inplaceringen sker i viss

bestämd lönegrad och att uppflyttning till vissa angivna, högre lönegrader

sker med bestämda mellanrum. För uppnående av slutlönegraden inom vederbörande

befordringsgång kräves i fråga om biträdespersonal minst 2 V,

och i fråga om amanuenspersonal minst 7 1/t års statsanställning (inberäknat

i förekommande fall tingstjänstgöring).

Befordringskungörelsen trädde i kraft den 1 juli 1947. I övergångsbestämmelse

har stadgats, att föreskrifterna i kungörelsen skola, räknat från och

med ikraftträdandet, beträffande vid utgången av juni 1947 anställda tjänstemän

av i kungörelsen avsett slag, inberäknat arvodesanställda tjänstemän

samt i förekommande fall ordinarie tjänstemän, så tillämpas, som

om bestämmelserna varit gällande under vars och ens hela anställningstid

i statens tjänst. Då kungörelsens bestämmelser endast reglera tjänstemännens

befordringsgång, d. v. s. deras placering i olika lönegrader, innebar

övergångsbestämmelsen endast, att envar ifrågakonnnande tjänsteman skulle,

räknat från och med den 1 juli 1947, placeras i den lönegrad, vartill hans

enligt kungörelsen lillgodoräkningsbara tjänstetid i statens tjänst berät
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

256

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

ligade honom. Sålunda skulle exempelvis en amanuens med minst 7 V, års

tillgodoräkningsbar anställningstid från och med den 1 juli 1947 inplaceras

i slutlönegraden inom vederbörande befordringsgång.

Beträffande de ifrågavarande tjänstemännens placering i löneklass meddelades

däremot icke några särskilda bestämmelser. Avsikten härmed var

att de tjänstemän, å vilka bestämmelserna om den reglerade befordringsgången

erhöllo tillämpning, därvid skulle placeras i löneklass enligt övergångsbestämmelserna

till statens allmänna avlöningsreglemente. Om de till

följd av övergångsbestämmelserna till befordringskungörelsen vunne befordran

den 1 juli 1947, skulle andra beräkningsgrunder för löneklassplaceringen

icke tillämpas än vid befordran i allmänhet. Löneklassplaceringen skulle således

bestämmas med utgångspunkt från de verkliga anställningsförhållandena

före nämnda dag.

Genom särskilda utslag i besvärsmål den 27 november 1947 har kammarrätten

emellertid givit övergångsbestämmelsen en vidsträcktare tillämpning.

En amanuens, som anfört besvär i ett av målen och som vid utgången

av juni 1947 kunde åberopa minst 7 1/2 års statstjänst, hade vid omräkningen

av befordringsturen enligt befordringskungörelsens övergångsbestämmelse

inplacerats i slutlönegraden inom den för honom gällande befordringsgången.

Enligt denna, omräknad retroaktivt, kunde han nämligen beräknas

ha tillhört lönegraderna Ce 22 den 16 juni 1942, Ce 23 den 1 juli

1944 och Ce 24 den 1 juli 1946, till följd varav han vid tidpunkten för befordringskungörelsens

ikraftträdande den 1 juli 1947 skulle inplaceras i

lönegrad Ce 24. Hans löneklassplacering inom sistnämnda lönegrad skulle,

enligt de allmänna löneförfattningarnas regler om löneklassplacering vid

befordran, till en början ha varit enligt 24 löneklassen. Enligt kammarrättens

utslag skall emellertid den i befordringskungörelsens övergångsbestämmelse

föreskrivna retroaktiva omräkningen avse icke blott befordringsturen

utan också löneklassplaceringen, varför vederbörande, med beräknad

retroaktiv tillämpning av avlöningsreglementets allmänna löneklassregler,

skulle från och med den 1 juli 1947 inplaceras i 25 löneklassen. Statens lönenämnd

hade avgivit yttranden i besvär smålen, varvid nämndens majoritet

givit den tolkning av bestämmelserna, som enligt vad i det föregående anförts

var avsedd vid deras tillkomst. Samma mening hävdades av kammarrättens

t. f. president, som deltog i avgörandet av ett av målen. Gällande bestämmelser

medgiva icke överklagande av kammarrättens utslag i mål av

detta slag.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 29 januari 1948 har länsstyrelsen i Kalmar

län anfört i huvudsak följande.

Kungörelsen om reglerad befordringsgång äger tillämpning endast å ickeordinarie

personal. Några bestämmelser, som möjliggöra en motsvarande

omräkning för ordinarie personal av det slag, varom här är fråga, finnas

för närvarande icke. Detta medför, att i åtskilliga fall icke-ordinarie befattningshavare

uppnå förmånligare löneställning än ordinarie befattningshavare

med längre tjänstetid. Såsom exempel härå må nämnas, att med nu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

257

varande bestämmelser andre länsbokhållaren härstädes, vilken efter fullgjord

tingstjänstgöring inträdde i statstjänst den 19 juni 1942, uppnår 25

löneklassen den i januari 1950, medan icke-ordinarie länsbokhållaren, som

efter fullgjord tingstjänstgöring inträdde å landsstatsbanan den 15 mars

1944, redan den l'' april 1949 uppnår sagda löneklass. Ytterligare ett fall

vid härvarande länsstyrelse förtjänar återges. Ett ordinarie kontorsbiträde,

som vann anställning i statstjänst den 1 juli 1936 och fr. o. m. den 1 juli

1946 uppbar lön efter 5 löneklassen i lönegrad A 4, har fr. o. in. den 1 juli

1947 placerats i lönegrad Ca 8 löneklass 9, räknat fr. o. in. den 1 juli 1946,

medan ett icke-ordinarie kontorsbiträde, som inträdde i statstjänst den 1

mars 1938 och som den 30 juni 1947 innehade extra ordinarie anställning i

lönegrad 4 med placering i löneklass 4, räknat fr. o. in. den 1 oktober 1945,

vid de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande placerats i lönegrad

Ca 8 löneklass 9, räknat fr. o. in. den 1 oktober 1944.

Det av länsstyrelsen ovan påtalade förhållandet har självfallet väckt stört

missnöje bland''de ordinarie tjänstemän, som efter det nya avlöningsreglementets

ikraftträdande kommit i sämre löneställning än om de varit ickeordinarie.

De sålunda gällande bestämmelserna måste också enligt länsstyrelsens

uppfattning anses synnerligen otillfredsställande. Starka rättvisekrav

tala för att de ordinarie tjänstemännen beredas samma förmåner, som enligt

ovan kommit de icke-ordinarie befattningshavarna till del. Detta synes

kunna ske utan att medföra några större kostnader för statsverket, då det

ju närmast är fråga om en engångsföreteelse i samband med övergången till

det nya avlöningsreglementet.

Länsstyrelsen har på grund av vad sålunda anförts hemställt, att Kungl.

Maj :t måtte vidtaga åtgärder för att sådana författningsbestämmelser utfärdas,

att befattningshavare, vilka vid det nya avlöningsreglementets

ikraftträdande voro innehavare av ordinarie tjänster, erhålla samma rätt

till löneklassplacering, som för närvarande gälla för icke-ordinarie tjänstemän.

Statens lönenämnd har, efter remiss, den 18 mars 1948 avgivit utlåtande

över berörda framställning och därvid anfört följande.

Statens lönenämnd får beträffande orsakerna till de av länsstyrelsen påtalade

ojämnheterna framhålla, att införandet av den numera gällande reglerade

hefordringsgången för biträdespersonal i flertalet verk medfört en

mer eller mindre avsevärd förkortning av väntetiden för erhållande av

tjänst i kontorsbiträdesgraden. Motsvarande verkningar torde i många fall

kunna påvisas med avseende å väntetiden i amanuensanställning före befordran

till tjänst i byråsekreterargraden. I fråga om amanuensgruppen tillkommer

emellertid såsom ett sannolikt betydelsefullare moment, att en

amanuens, då han uppflyttas till 24 lönegraden, på grund av befordringsgångens

konstruktion med de tre intill varandra liggande lönegraderna Ce

22, Ce 23 och Ce 24 omedelbart placeras i 25 löneklassen med rätt att för

uppflyttning till 26 löneklassen taga i beräkning en tid av ett år. Vid befordran

före den 1 juli 1947 till tjänst i A 21 torde däremot placering vanligen

ha skett i begynnelselöneklassen.

Enligt övergångsbestämmelserna till befordringskungörelsen skulle en

retroaktiv omprövning av befordringsturen äga rum per den 1 juli 1947 för

sådana vid utgången av juni 1947 anställda tjänstemän, som avses i kungörelsen.

Sådan omräkning skulle endast ske beträffande tjänstemän, som

vid sistnämnda tidpunkt kvarstodo i icke-ordinarie anställning såsom aina
17

liihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 22!>.

opaginerad Kontrollera mot PDF

258

Rungl. Maj:ts proposition nr 225.

nuenser eller biträden, men däremot icke i fråga om tjänstemän, som före

den 1 juli 1947 erhållit ordinarie tjänst i lägst A 21 respektive A 4 (jfr

1947 års statsverksprop., för flera huvudtitlar gemensamma frågor s. 40

och 45). En omräkning enbart av lönegradsplaceringen skulle i och för sig

icke ha medfört sådana ojämnheter i fråga om löneklassplacering mellan

ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, som påtalats i den remitterade

framställningen. Emellertid ha myndigheterna vid omräkningens verkställande

haft att beakta kammarrättens utslag den 27 november 1947. Dessa

utslag förutsätta, att omräkningen skall avse såväl befordrings- som lönetur,

varvid dels 1—6 §§ befordringskungörelsen, dels ock 26 och 27 §§ Saar

skola anses ha ägt tillämpning å vederbörande tjänsteman under hela hans

anställningstid i statens tjänst. Innebörden härav är i fråga om biträden,

som på grund av omräkningen den 1 juli 1947 placerats i lönegrad Ce 8, att

de få för löneklassuppflyttning i nämnda lönegrad taga i beräkning sin

anställningstid i den mån den överstigit 2 ’/2 år. Beträffande amanuenser

innebära ifrågavarande utslag, att vederbörande räknat från och med den

tidpunkt — före eller efter den 1 juli 1947 — då hans anställningstid uppgår

till 7 y2 år (eventuell tingstjänstgöring inräknad), erhåller samma lönetur

som om han tillträtt tjänst i A 21 (Ca 24) med placering i begynnelselöneklassen

efter 3 1/2 års anställning.

Av det anförda framgår, att för kontorsbiträden och amanuenser befordran

till ordinarie tjänst i A 4 respektive A 21 före den 1 juli 1947 kan ha

medfört en försämring i löneturen i förhållande till sådana befattningshavare

av nämnda slag, som vinna befordran till ordinarie tjänst först efter

sagda dag. Enligt lönenämndens mening måste dylika ojämnheter anses

så otillfredsställande, att lönenämnden finner det angeläget, att åtgärder

vidtagas för deras undanröjande. Sådana åtgärder synas få betraktas som

en konsekvens av att befordringskungörelsens övergångsbestämmelser kommit

att tillämpas på sätt som skett. Lönenämnden får därför tillstyrka,

att särskilda bestämmelser utfärdas, enligt vilka tjänstemän, som före den

1 juli 1947 erhållit ordinarie tjänst, motsvarande slutstadiet i vederbörande

befordringsgång, räknat från och med nämnda dag skola erhålla den löneklassplacering,

som skulle ha tillkommit dem, därest befordringskungörelsen

samt 26 och 27 §§ Saar ägt tillämpning å dem från tidpunkten för deras

första anställning hos staten.

De uppkomna ojämnheterna kunna antagas vara mest framträdande beträffande

sådana tjänstemän, som kvarstå i lönegraderna A 21 (Ca 24) och

A 4 (Ca 8). I vissa fall torde dock en omräkning enligt nu föreslagna grunder

kunna få betydelse även för den, som uppnått högre ordinarie eller

icke-ordinarie tjänst. Lönenämnden anser sig därför böra förorda, att omräkningen

i princip får avse samtliga tjänstemän inom respektive karriärer.

Lönenämnden vill framhålla, att ett ställningstagande i anslutning till

vad ovan förordats sannolikt kommer att få konsekvenser i samband med

inrättandet av nya reglerade befordringsgångar för andra personalkategorier

än de nu ifrågavarande.

I samband med den i det föregående berörda frågan må beröras ett speciellt

spörsmål beträffande amanuenspersonalens befordringsgång.

Inom amanuenspersonalens befordringsgång tillämpas bl. a. de tre närliggande

lönegraderna Ce 22, Ce 23 och Ce 24. En tillämpning av gällande

regler för löneklassplacering medför härvid, att en tjänsteman, som inom

befordringsgången uppflyttas från Ce 23 till Ce 24, omedelbart placeras i

opaginerad Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

25 löneklassen med ett år tillgodo för uppflyttning till 26 löneklassen. Nämnda

konsekvens av avlöningsreglementets bestämmelser uppmärksammades

redan i samband med den reglerade befordringsgångens tillkomst och utgjorde

en av förutsättningarna för 1944 års personalutrednings, av statsmakterna

godtagna förslag i ämnet.

Under den tid som gått sedan befordringskungörelsen trädde i kraft ha

i olika sammanhang erinringar framförts mot de av den ifrågavarande befordringsgångens

konstruktion uppkomna konsekvenserna i löneklasshänseende.

Man bär härvid bl. a. framhållit, att en tjänsteman, som från lönegraden

Ce 22 i förtur erhåller befordran direkt till 24 lönegraden, erhåller

mindre gynnsam lönetur än om han i vanlig ordning passerat samtliga stadier

inom befordringsgången. Frågan har uppmärksammats i vissa av de

till finansdepartementet avgivna yttrandena angående vunna erfarenheter

vid tillämpningen av 1947 års avlöningsreglementen ävensom av statens lönenämnd

i dess i det föregående omnämnda utlåtande den 18 mars 1948.

Även må omnämnas, att riksdagens år 1947 församlade revisorer i sin berättelse

(§ 29) uttalat, att det syntes mindre lämpligt att inom befordringsgången

närliggande lönegrader utnyttjades, vilket medförde att sneddningsregeln

måste tillämpas. Enligt revisorernas mening borde denna fråga upptagas

till förnyad prövning.

Det nu berörda spörsmålet avser icke blott övergångsförhållandena den

1 juli 1947 utan även tjänstemän, som nyanställas efter nämnda dag.

Departementschefen. Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår,

att den praktiska tillämpningen av den till befordringskungörelsen hörande

övergångsbestämmelsen (punkt 1) kommit att sträcka sig längre än

som vid bestämmelsens tillkomst varit avsett. Följden härav har blivit, att

ett stort antal tjänstemän, som tillhöra reglerad befordringsgång från och

med den 1 juli 1947, placerats i högre löneklass inom vederbörande lönegrad

än som skolat följa av allmänna regler om löneklassplacering.

Befordringskungörelsen med övergångsbestämmelser avser tjänstemän

inom biträdes- och amanuenskarriärerna, vilka icke nått slutstadiet i den

reglerade befordringsgången för ifrågavarande personalgrupper, men däremot

icke dem, som redan före den 1 juli 1947 befordrats till kontorsbiträdes-

eller byråsekreterartjänst (motsvarande). För sistnämnda slag av

tjänstemän regleras löneturen från och med nämnda dag av de allmänna

övergångsbestämmelser, som meddelats i anledning av den nya löneregleringen

och som gälla för statstjänstemän i allmänhet.

Såsom av det föregående framgår har läget nu blivit det, att tjänstemän

inom biträdes- och amanuenskarriärerna, som erhållit ordinarie — eller

extra ordinarie — kontorsbiträdes- respektive byråsekreterartjänst före den

1 juli 1947 och å vilka befordringskungörelsen icke är tillämplig, kommit

att i vissa fall erhålla sämre lönetur än de tjänstemän av motsvarande slag,

som övergått till befordringskungörelsen och inplacerats i den reglerade befordringsgången

från och med den 1 juli 1947. Statens lönenämnd har an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

sett detta förhållande så otillfredsställande, att åtgärder borde vidtagas för

olägenheternas undanröjande.

För egen del är jag av samma uppfattning som lönenämnden. Jag förordar

således, att en föreskrift meddelas av i huvudsak den innebörden, att

tjänstemän, som före den 1 juli 1947 erhållit ordinarie eller extra ordinarie

tjänst motsvarande slutstadiet i reglerad befordringsgång för biträdes- eller

amanuenspersonal enligt kungörelsen 1947: 436, skola räknat från och med

nämnda dag erhålla den löneklassplacering som skulle ha tillkommit dem,

därest befordringskungörelsen samt de i statens allmänna avlöningsreglemente

meddelade löneklassplaceringsbestämmelserna ägt tillämpning på

dem från tidpunkten för deras första anställning i statens tjänst.

Lönenämnden har framhållit, att en omräkning av löneturen enligt nu

förordade grunder i vissa fall kunde få betydelse även för dem, som uppnått

högre ordinarie eller icke-ordinarie tjänst än som motsvarar slutstadiet i

befordringsgången. Med hänsyn härtill har lönenämnden förordat, att omräkningen

i princip finge avse samtliga tjänstemän inom respektive karriärer.

Jag kan ansluta mig till grundtanken i lönenämndens förslag men anser,

att omräkningen av löneturen i sist avsedda fall, vilka äro svåra att

överblicka, åtminstone i viss utsträckning bör ske efter särskild framställning.

Med hänsyn till den räckvidd förevarande spörsmål äger anser jag erforderligt

att frågan underställes riksdagen. Jag förordar därför, att Kungl.

Maj :t för sig utverkar riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter

av i huvudsak den innebörd jag i det föregående angivit.

Vad därefter angår det bl. a. av riksdagens revisorer berörda spörsmålet

om de konsekvenser för löneturen, som uppkommit genom att amanuenspersonalens

befordringsgång innefattar de tre närliggande lönegraderna

Ce 22, Ce 23 och Ce 24, låter det sig knappast göra att nu vidtaga någon

ändring i bestämmelserna med avseende på sådana tjänstemän, som under

någon längre tid tillhört amanuenskarriären. Problemet torde närmast begränsa

sig till att avse tjänstemän, som i fortsättningen komma att anställas

inom denna karriär. Jag är icke beredd att nu taga ställning till frågan,

huruvida en ändring av befordringskungörelsens bestämmelser bör komma

till stånd, exempelvis på det sättet att lönegraden Ce 23 avskaffas inom den

reglerade befordringsgången för amanuenspersonal, eller huruvida de

åberopade olägenheterna av de nuvarande bestämmelserna eventuellt kunna

undanröjas på annat sätt. Jag vill emellertid uttala, att utnyttjandet av närliggande

lönegrader synes böra undvikas vid fastställande av reglerad befordringsgång

för nya personalkategorier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

261

VI. Frågor rörande avlömngsstaternas uppställning

in. in.

I 1941 års statsverksproposition föreslog Kungl Maj :t riksdagen bemyndiga

Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet

vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor

förordat, medgiva överskridande under budgetåret 1941/42 av genom riksdagens

beslut maximerade anslagsposter till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, eller till avlöningar till icke-ordinarie

personal. Enligt skrivelse 1941: 17 lämnade riksdagen det sålunda föreslagna

bemyndigandet. Detta hade, frånsett vissa krisförhållanden som nu icke äro

aktuella, funnits påkallat med hänsyn till att den omläggning av avlöningsstaterna

för allmänna civilförvaltningens myndigheter, som genomfördes

från och med budgetåret 1941/42, medförde en överflyttning till förenämnda

maximerade anslagsposter av vissa avlöningskostnader, som tidigare belastat

förslagsvis anvisade poster. Bemyndigandet har sedermera årligen förlängts.

Då riksdagen i skrivelse 1946: 16 förlängde bemyndigandet för budgetåret

1946/47, framhöll riksdagen önskvärdheten av att frågan rörande fortsatta

förlängningar av bemyndigandet omprövades. Riksdagen utgick ifrån att

detta spörsmål komme att ägnas uppmärksamhet vid det övervägande av

avlöningsstaternas uppställning, som av andra skäl syntes framstå såsom

erforderligt under det pågående utredningsarbetet i skilda lönefrågor.

I 1947 års statsverksproposition (För flera huvudtitlar gemensamma frågor)

anfördes, att det ifrågavarande bemyndigandet för Kungl. Maj :t att

medge överskridande av maximerade anslagsposter utgjort en nödvändig

förutsättning för 1941 års omläggning av avlöningsstaterna, vilken bland annat

åsyftat att säkerställa önskvärd kontroll i vissa hänseenden över anslagsdispositionen.

Ett tillfälle till omprövning av härmed sammanhängande budgetspörsmål

syntes, såsom riksdagen framhållit, komma att givas i samband

med den översyn av avlöningsstaterna, som kunde företagas efter de

nya lönebestämmelsernas utarbetande. Då emellertid denna icke kunde företagas

med verkan redan från och med budgetåret 1947/48, vore bemyndigandet

erforderligt även för nämnda budgetår. Framställning om förlängning av

bemyndigandet gjordes därför hos riksdagen.

Samtidigt begärdes bemyndigande för Kungl. Maj :t att i enlighet med vad

i statsverkspropositionen förordats under budgetåret 1947/48 medgiva det

överskridande av maximerade anslag och anslagsposter, som påkallades

med hänsyn till den allmänna löneregleringen eller regleringen av befordringsgången

för biträdes- och amanuenspersonal. Bemyndigandet påkallades

dels med hänsyn till att avlöningsposterna i riksstatsförslaget för budgetåret

icke kunnat beräknas efter exakta grunder, då den närmare innebörden och

tillämpningen av de nya avlöningsbestämmelserna icke kunnat i alla avseenden

förutses, dels med hänsyn till att motsvarande förhållanden gällde be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

träffande den närmare tillämpningen av den reglerade befordringsgången

för biträdes- och amanuenspersonal.

I riksdagens skrivelse 1947: 56 lämnades de sålunda begärda bemyndigandena,

varvid riksdagen anförde följande. Det kunde icke förnekas, att bemyndigandena

vore mycket omfattande. Samtidigt borde emellertid framhållas,

att beloppen av de överskridanden, vartill de berättigade, framdeles

kunde räknemässigt fastställas. Då bemyndigandena sålunda hade en övervägande

formell innebörd och vore påkallade av praktiska skäl, hade riksdagen

beslutat i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag. Vad särskilt anginge

förlängningen av 1941 års bemyndigande hade 1946 års riksdag framhållit

önsk\ärdheten av att fragan rörande fortsatta förlängningar av bemyndigandet

omprövades. Departementschefen hade uttalat, att tillfälle till sådan

omprövning i enlighet med vad riksdagen även framhållit gåves i samband

med den planerade översynen av avlöningsstaterna. I likhet med övriga bemyndiganden

beti aktade riksdagen även detta såsom ett provisorium för

allenast det kommande budgetåret.

I 1948 års statsverksproposition (För flera huvudtitlar gemensamma frågor)

har förevarande spörsmål ånyo behandlats, varvid jag anfört följande.

Den nya löneregleringen och icke minst införandet av reglerad befordringsgång

för stora personalgrupper har aktualiserat frågan om ändring i avlöningsstatei

nas uppställning och sättet för beräkning av olika avlöningsposter.

Det grundläggande problemet gäller kostnadernas fördelning mellan förslagsposter

och obetecknade poster. Någon sådan omläggning har icke kunnat

ske i riksstatsförslaget, detta redan av den anledningen att principerna för

omläggningen behöva underställas riksdagen, innan omläggningen kan genomföras

i staterna. Ärendet, som inrymmer ett flertal svårlösta spörsmål, är

under beredning i syfte att det — om ej vissa föreliggande principfrågor finnas

kräva särskild, mera ingående utredning — skall kunna underställas

riksdagen samtidigt med förslag rörande de definitiva avlöningsreglementen,

som skola gälla från och med den 1 juli 1948.

När^ avlöningsstaterna fingo sin nuvarande uppställning, bemyndigade

1941 års riksdag Kungl. Maj :t att medge överskridande av obetecknade arvodes-

och icke-ordinarieposter när dessa belastades med oförutsedda merutgifter

för sjukavlöningar, ersättare för lediga ordinarie tjänstemän och åtskilliga

andra ändamål, som voro i huvudsak angivna i proposition till riksdagen.

Bemyndigandet har förnyats senast för innevarande budgetår genom

r. skr. 1947: 56. Ett dylikt bemyndigande erfordras även för nästa budgetår.

Med hänsyn till de övergångsproblem, som äro förknippade med löneregleringen

och den reglerade befordringsgången, är det vidare icke uteslutet, att

en motsvarighet till det särskilda för innevarande budgetår lämnade bemyndigandet

till dylikt överskridande erfordras även under det kommande budgetåret.

Frågan om den närmare innebörden av sålunda ifrågakommande bemyndiganden

kan antagas bli närmare belyst under den fortsatta utredningen

om avlöningsstaternas omläggning och möjligen även under förberedelserna

för den blivande propositionen om definitiva avlöningsreglementen. Jag torde

få återkomma till frågan i samband med förslag till berörda proposition.

\ id den fortsatta utredningen av frågan om avlöningsstaternas uppställning,

varvid överläggningar med representanter för de närmast sakkunniga

verken ägt rum, har det visat sig, att utrymme finnes för väsentliga princi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

piella meningsskiljaktigheter, som även beröra den likaledes hithörande frågan

om grunderna för personalförteckningarnas fastställande. Det har också

visat sig vara svårt att för framtiden undvara bemyndiganden av samma principiella

innebörd som det år 1941 lämnade •— ehuru möjligen i annan form -—

om man icke vill i väsentlig mån återgå till det system med vissa automatiska

kostnadsöverflyttningar till förslagsposter, som gällde till år 1941 men

då förkastades bland annat därför att det ansågs innebära en ur både Kungl.

Maj :ts och riksdagens synpunkt alltför lös kontroll över medelsdispositionen.

Under sådana förhållanden har jag ansett det vara nödvändigt för en slutgiltig

lösning av frågan, att denna underkastas fortsatt övervägande under

medverkan av särskilda utredningsmän. Jag har för avsikt att utverka Kungl.

Maj :ts bemyndigande att föranstalta härom.

Ett fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t att medgiva överskridande av

maximerade anslagsposter enligt de grunder, som gällt sedan år 1941, är därför

nödvändigt. Av skäl som angivits i årets statsverksproposition hade ett

dylikt bemyndigande för övrigt under alla förhållanden blivit erforderligt

för budgetåret 1948/49.

Då en ny förlängning av den hittillsvarande ordningen sålunda ifrågasättes,

vill jag understryka, att denna ordning innebär en ur riksdagens synpunkt

mycket effektiv kontroll över medelsdispositionen. Förutsättningarna

för de överskridanden, vartill bemyndigandet berättigar, äro snävt fastställda,

och beloppen av överskridandena kunna, såsom 1947 års riksdag påpekat,

räknemässigt fastställas. Ur finansplanesynpunkt ha dessa överskridanden

icke någon betydelse, då de äro av ringa storlek i förhållande till de normala

variationerna i medelsförbrukningen under förslagsposterna. De reella olägenheter,

som äro förknippade med den nuvarande ordningen, äro i stället att

hänföra till det förhållandet att den väl mycket inskränker myndigheternas

rörelsefrihet och ger upphov till ett antal ärenden i departementen med

ibland ganska omständlig revision av statberäkningarna.

Liksom hittills bör riksdagen även i fortsättningen hållas underrättad om

den utsträckning, i vilken det ifrågavarande bemyndigandet tagits i anspråk.

Vad härefter angår det för innevarande budgetår lämnade bemyndigandet

för Kungl. Maj :t att medgiva överskridanden med hänsyn till den allmänna

löneregleringen och den reglerade befordringsgången, är en förlängning

därav erforderlig för nästa budgetår. I främsta rummet gäller detta om den

reglerade befordringsgången, vars verkningar i övergångshänseende icke kunnat

slutgiltigt regleras så tidigt, att anslagsberäkningarna kunnat exakt anpassas

därefter. Även den allmänna löneregleringen inrymmer övergångsfrågor,

vilkas slutreglering torde kunna rubba förutsättningarna för statberäkningarna

på en eller annan punkt. Även om detta bemyndigande gäller 1947

års riksdags i det föregående återgivna uttalande, att beloppen av ifrågavarande

överskridanden kunna räknemässigt fastställas och att respektive

bemyndiganden sålunda ha en övervägande formell innebörd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 225

Hemställan.

De anförda allmänna synpunkterna på avlöningsförfattningarna ha utmynnat

i att Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att utfärda

statens allmänna avlöningsreglemente och avlöningsreglementet för

folkskolan i huvudsaklig överensstämmelse med de såsom bilagor vid

statsrådsprotokollet i detta ärende fogade författningsförslagen. Under de

särskilda avsnitten allmänna synpunkter på avlöningsförfattningarna, vissa

spörsmål rörande tjänstemäns lönetur vid tillämpning av reglerad befordringsgång

och frågor rörande avlöningsstaternas uppställning in. m.

ävensom under 4 och 32 §§ specialmotiveringen till statens allmänna avlöningsreglemente

ha framställts vissa andra förslag, för vilkas genomförande

erfordras särskilt beslut av riksdagen.

I detta sammanhang ma erinras om att Kungl. Maj :t i proposition

1947: 281 med förslag till statens löneplansförordning m. m. utverkat riksdagens

bemyndigande att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen

skulle inkallas till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente

utfärdats, besluta om de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente,

som pakallas av den nya löneregleringen för befattningshavare

i statens tjänst, som trädde i kraft den 1 juli 1947. Motsvarande bemyndigande

torde böra inhämtas för tid efter den 1 juli 1948. Med hänsyn till

de relativt stora skiljaktigheterna mellan de avsedda nya fredsavlöningsbestämmelserna

och de motsvarande bestämmelser, på vilka gällande krigsavlöningsreglemente

är grundat, torde emellertid sagda bemyndigande böra

innefatta befogenhet för Kungl. Maj :t att, därest så skulle visa sig lämpligare,

utfärda provisoriskt krigsavlöningsreglemente.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t

a) att utfärda statens allmänna avlöningsreglemente och

avlöningsreglemente för folkskolan i huvudsaklig överensstämmelse

med förberörda reglement sförslag;

b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som

i det föregående förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade

reglementen;

c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i det

föregående förordats, utfärda erforderliga bestämmelser om

övergång till sagda reglementen;

d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

förordats meddela föreskrifter om löneklassplacering

av tjänstemän, som före den 1 juli 1947 erhållit ordinarie

eller extra ordinarie tjänst motsvarande lägst slut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

stadiet i reglerad befordringsgång enligt kungörelsen 1947:

436;

e) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen

skulle inkallas till militärtjänstgöring, innan nytt

krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta om de ändringar

i gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av

den nya löneregleringen för statens tjänstemän, eller utfärda

provisoriskt krigsavlöningsreglemente;

f) att tills vidare vid försvaret inrätta extra ordinarie

tjänster i lönegrad Ce 25 och högre lönegrad, i den mån

fråga är om tjänster, för vilka avlöningskostnaderna bestridas

från sakanslag;

g) att i enlighet med vad i det föregående förordats meddela

bestämmelser om särskild ersättning för övertidsarbete

till militärmeteorologer av 2. och 3. graden; samt

h) att i enlighet med vad i det föregående förordats under

budgetåret 1948/49 medgiva det överskridande av genom

riksdagens beslut maximerade anslag och anslagsposter,

som påkallas med hänsyn till den allmänna löneregleringen

eller regleringen av befordringsgången för biträdes-

och amanuenspersonal;

dels ock besluta, att det Kungl. Maj :t senast för budgetåret

1947/48 lämnade bemyndigandet att medgiva överskridande

av genom riksdagens beslut maximerade anslagsposter

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, eller till avlöningar till icke-ordinarie personal

skall efter utgången av budgetåret 1947/48 äga fortsatt

giltighet under budgetåret 1948/49.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokoll^:

Bengt Ericsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Bilaga 1.

Förslag

till

Statens allmänna avlöningsreglemente.

1 avd. Inledande bestämmelser.

1 §•

Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande

a) statens tjänstemän, med undantag av dels tjänstemän, för vilka andra

avlöningsbestämmelser än de i reglementet innefattade skola tillämpas enligt

beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen, dels ock tjänstemän vid riksdagens

verk;

b) lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska

mellanskolor och högre folkskolor (de högre kommunala skolorna),

med undantag av övningslärare;

c) föreståndare för samt lärare vid statsunderstödda skolor för bildbara

sinnesslöa eller epileptiker och med sådana skolor samorganiserade arbetsliem

(sinnesslöskolorna, epileptikerskolorna), med undantag av lärare i

annat ämne än kunskapsämne eller kvinnlig slöjd; samt

d) tjänstemän vid hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser, i den

mån de innehava tjänster upptagna å personalförteckning, som Kungl.

Maj :t fastställt med stöd av riksdagens beslut.

2 mom. I reglementet avsedda tjänstemän anställas såsom innehavare av

a) ordinarie tjänst;

b) extra ordinarie tjänst;

c) aspiranttjänst;

d) extra tjänst;

e) icke-ordinarie medelst kontrakt tillsatt manskapsbeställning på aktiv

stat; eller

f) arvodesbefattning.

I fråga om tjänster, som avses under a)—e), gälla nedan i denna avdelning

samt i 2 och 3 avd. meddelade bestämmelser. Angående bestämmande

av avlöningsförmåner för innehavare av arvodesbefattning stadgas i

4 avd.

Beträffande vissa anställningar vid försvaret samt vid bank- och fondinspektionen

och sparbanksinspektionen skola iakttagas bestämmelserna i

3 § 2 och 3 mom.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

267

2 §.

Lönegrader.

De i 1 § 2 mom. a)—e) avsedda tjänsterna hänföras till lönegrader med

de beteckningar och nummer, som framgå av följande sammanställningar,

i vilka jämväl angives tillämplig löneplan i statens löneplansförordning den

30 juni 1947 (nr 377).

Tjänster (beställningar), vid vilka lön utgår enligt löneplan nr 1 eller 2.

Civila tjänster och civil- militära beställningar

Militära beställningar

Löneplan nr

Löneplan nr

Anställningsform

1

2

1

2

Lönegrads-

Lönegrads-

Lönegrads-

Lönegrads-

beteck-

ning

num-

mer

beteck-

ning

num-

mer

beteck-

ning

num-

mer

beteck-

ning

num-

mer

Ordinarie statlig anställning.

Ca

i—37

Co

1—24

Ma

3—12

Mo

1—24

Förordnande för viss tid ..............

Cb

1-14

ep

1-24

Mp

1—24

Förordnande för begränsad anställningstid

—

—

Cq

1-24

—

—

—

—

Förordnande tills vidare ..............

—

—

Cr

1—24

Md

3—12

Mr

1—24

Ordinarie icke-slatlig anställning.

Förordnande eller kontrakt............

Ca

1—37

—

—

-

—

—

—

Icke-ordinarie anställning.

Förordnande såsom extra ordinarie tjäns-

teman (beställningshavare) ..........

Ce

1—37

Cs

1-24

Me

1,2,4

—

—

Förordnande såsom aspirant ..........

Cf

1-35

—

—

—

—

—

— |

Förordnande såsom extra tjänsteman ..

eg

1—37

—

—

—

—

—

— |

Tjänster (beställningar), vid vilka lön utgår enligt löneplan nr 3, 4 eller 5.

Lönegrads-

Löne- plan nr

Tjänst (beställning) samt anställningsform

beteck-

ning

num-

mer

Civila tjänster.

Ordinarie, medelst fullmakt tillsatt provinsialläkartjänst ......

Coa

i

3

> , > » * distriktsveterinärtjänst ....

Cob

1

4

Militära beställningar.

Icke-ordinarie, medelst kontrakt för viss tid tillsatt manskaps- beställning................................................

Mha

1, 2

5

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

3 §•

För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser.

1 mom. I reglementet meddelas allmänna bestämmelser samt särskilda bestämmelser

för vissa verk och förvaltningsområden. De allmänna bestämmelserna

skola tillämpas, i den mån de icke strida mot de särskilda bestämmelserna.

Med läroverk m. fl. läroanstalter avses försvarets läroverk, de allmänna

läroverken, statens skolköksseminarium och hushållsskola, folkskoleseminarierna,

småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten

för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna, de högre tekniska läroverken,

konstfackskolan, navigationsskolorna, de högre kommunala skolorna,

sinnesslöskolorna och epileptikerskolorna.

Med statens affärsdrivande verk avses postverket, telegrafverket, statens

järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket, försvarets fabriksverk,

luftfartsverket och statens reproduktionsanstalt.

2 mom. Inom försvaret skola, där ej annat framgår, likställas

beställning med tjänst,

civilmilitär beställning med civil tjänst,

sådan manskapsanställning över stat, som skall föregå innehav av manskapsbeställning

på aktiv stat, med manskapsbeställning i lönegraden Mha

1 samt

beställningshavare med tjänsteman.

3 mom. Sådana icke-ordinarie tjänster vid bank- och fondinspektionen

samt sparbanksinspektionen, som av Kungl. Maj :t hänförts till lönegrad,

vilken eljest ifrågakommer vid ordinarie civil anställning, skola, där ej

annat särskilt angives, likställas med ordinarie tjänster i samma lönegrad.

4 mom. I reglementet avsedda icke-statliga anställningar skola likställas

med statliga tjänster. Härvid skall vad i reglementet sägs om staten och

statsverket avse vederbörande kommun, skolstyrelse, hushållningssällskap

eller skogsvårdsstyrelse.

5 mom. Vid jämförelse mellan olika tjänster skall den tjänst anses högst,

för vilken månadslönen enligt 3 § statens löneplansförordning är högst.

Hänsyn skall härvid tagas, inom lönegrad, som omfattar flera löneklasser,

till den högsta löneklassen och inom löneklass, som upptager flera lönebelopp,

till det högsta av dessa.

Vid här avsedd jämförelse skola provinsialläkar- och distriktsveterinärtjänster

anses tillhöra lönegrad Ca 28 respektive Ca 19.

6 mom. Vad i reglementet sägs om avlöningsbestämmelser, meddelade av

Kungl. Maj :t, skall gälla jämväl beträffande avlöningsreglementet för riksdagens

verk.

2 avd. Förvaltningsbestämmelser.

4 §■

Tjänsters inrättande och lönegradsplacering.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Ordinarie tjänster samt extra ordinarie tjänster i lönegraderna

Ce 25—37 och Cs 1—24 inrättas och lönegradsplaceras av Kungl. Maj :t med

stöd av riksdagens beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Kungl. Maj :t må dock utan att frågan underställes riksdagen besluta om

tillfällig ökning av antalet tjänster med lönegradsbeteckningen Ca, Ce eller

Cs, i den mån så erfordras för att bereda tjänsteman, vars förordnande att

innehava tjänst med lönegradsbeteckningen Cp upphört utan att efterföljas

av förnyat förordnande, tillfälle att övergå till tjänst inom den lönegrad

han före förordnandet tillhörde.

2 mom. Andra extra ordinarie tjänster än i 1 mom. avses samt aspiranttjänster

och extra tjänster må, där ej annat följer av beslut eller bestämmelser,

som meddelats av Kungl. Maj :t, inrättas och lönegradsplaceras av

vederbörande myndighet med iakttagande att sådan tjänst må åsättas högst

följande lönegradsnummer, nämligen

extra ordinarie tjänst det lönegradsnummer, som gäller för ordinarie

tjänst med motsvarande arbetsuppgifter,

aspiranttjänst det lönegradsnummer, som med två enheter understiger

lönegradsnumret för den ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som normalt

utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten, dock lägst lönegradsnumret

1, samt

extra tjänst det lönegradsnummer som gäller för ordinarie eller extra ordinarie

tjänst med motsvarande arbetsuppgifter.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Icke-ordinarie militära beställningar på aktiv stat inrättas och lönegradsplaceras

av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut. Beträffande furirsbeställningar

skall dock i nämnda ordning allenast bestämmas det sammanlagda antalet beställningar

i lönegraderna Me 1 och 2. Innehavare av furirsbeställning skall vara

placerad i lönegraden Me 1 till och med det kalenderkvartal, då han under tre

år innehaft furirsbeställning på aktiv stat eller enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser kan räkna minst sex års anställning såsom manskap, och i lönegraden

Me 2 för tiden därefter.

Antalet anställningshavare över stat i lönegraden Mha 1 bestämmes enligt grunder,

som fastställas av Kungl. Maj :t.

Bank- och fondinspektionen. Sparbanksinspektionen.

Tjänster i lönegrader, som eljest ifrågakomma vid ordinarie civil anställning,

samt extra ordinarie tjänster i lönegraderna Ce 25—37 och Cs 1—24 inrattas och

lönegradsplaceras av Kungl. Maj:t.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

De tjänster vid högre kommunala skolor, sinnesslöskolor och epileptikerskolor,

å vilka reglementet äger tillämpning, inrättas av vederbörande kommunala myndigheter

eller huvudmän i enlighet med beslut eller bestämmelser, som meddelas

av^Kungl. Maj:t. Tjänsterna lönegradsplaceras därvid i enlighet med bestämmelser

meddelade av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstijrelserna.

Tjänster, å vilka reglementet äger tillämpning, inrättas och lönegradsplaceras

av vederbörande hushållningssällskap eller skogsvårdsstyrelse i enlighet med den

i 1 § 1 mom. d) omförmälda personalförteckningen.

Statens af färsdrivande verk.

Ordinarie tjänster i lönegraderna Ca 1—23 inrättas av Kungl. Maj:t.

Extra ordinarie tjänster i lönegraderna Ce 31—37 och Cs 1—24 inrättas och

lönegradsplaceras av Kungl. Maj:t. Andra extra ordinarie tjänster må, där ej

annat följer av beslut eller bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj :t, inrättas

och lönegradsplaceras av vederbörande myndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

270

Kungl, Maj:ts proposition nr 225.

5 §•

Tj änstetillsättning.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Ordinarie tjänst med lönegradsbeteckningen Ca eller Ma tillsättes

medelst fullmakt eller konstitutorial i enlighet med beslut eller bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj :t. Ordinarie tjänst med lönegradsbeteckningen

Co eller Mo tillsättes medelst fullmakt.

Tillsättning medelst konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ

väg avsättas från sin tjänst på grund av fel eller försummelse i

tjänsten.

2 mom. För den, som förordnas att innehava anställning såsom extra

ordinarie tjänsteman, aspirant eller extra tjänsteman, skall utfärdas antagningsbevis

eller annan skriftlig tillsättningshandling. Avser anställning

avkortad tjänstgöringstid, skall detta angivas i tillsättningshandlingen.

3 mom. Tjänst, som nedan angives, må innehavas endast av den, som

uppnått följande levnadsålder, nämligen

21 års ålder i fråga om ordinarie tjänst,

20 års ålder i fråga om extra ordinarie tjänst samt

17 års ålder i fråga om aspiranttjänst.

Angående företeende av läkarintyg för vinnande av anställning gäller vad

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet

därom föreskriver.

B. Särskilda bestämmelser.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Ordinarie tjänst vid högre kommunal skola, sinnesslöskola eller epileptikerskola

tillsättes medelst förordnande.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.

Ordinarie tjänst tillsättes medelst skriftligt kontrakt för viss tid, högst sex år.

Sker ej uppsägning från någondera sidan minst sex månader före kontraktstidens

utgång, skall anställningen anses förlängd för lika lång tid som i kontraktet angives.

6 §•

Förening av lönegradsplacerade tjänster m. m.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Förening må ske,

a) av ordinarie eller extra ordinarie tjänst med ordinarie tjänst, som

tillsättes medelst förordnande tills vidare och ej är förenad med pensionsrätt,

eller med högre aspiranttjänst eller högre extra tjänst, samt

b) av ordinarie tjänst med högre extra ordinarie tjänst,

allt dock under förutsättning att tjänstemannen frånträder utövningen

av den av de båda tjänsterna som först nämnts.

Vidare må extra ordinarie tjänster, aspiranttjänster och extra tjänster

förenas, såframt anställningen i tjänsterna avser avkortad tjänstgöringstid

och den sammanlagda tjänstgöringstiden icke överstiger den för jämförlig

ordinarie tjänsteman bestämda.

Ovan meddelade bestämmelser om förening av tjänster skola gälla jämväl

om den ena tjänsten är sådan ordinarie, extra ordinarie, aspirant- eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

271

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

extra tjänst, som icke avses i detta reglemente men vid vilken avlöning

utgår enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

Efter tillstånd av Kungl. Maj :t må med ordinarie eller extra ordinarie

civil — men ej militär eller civilmilitär — tjänst förenas beställning å reservstat

eller avgångsstat vid försvaret eller beställning å arméns eller marinens

övergångsstat. Med ordinarie tjänst må dock allenast förenas sådan

beställning å övergångsstat, vars innehavare ej är underkastad full tjänstgöringsskyldighet.

2 mom. Utöver vad i 1 mom. stadgas må förening icke ske

a) av ordinarie eller extra ordinarie tjänst med annan ordinarie eller extra

ordinarie statlig tjänst eller med jämförlig kommunal befattning, med

mindre Kungl. Maj :t, i fråga om ordinarie tjänst med stöd av riksdagens

beslut, för visst fall därtill lämnat medgivande;

b) av ordinarie eller extra ordinarie tjänst, aspiranttjänst eller extra

tjänst med statlig aspiranttjänst eller extra tjänst eller med jämförlig kommunal

befattning, med mindre Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

vederbörande myndighet därtill lämnat medgivande.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Efter tillstånd av Kungl. Maj :t må med beställning såsom läkare eller veterinär

vid försvaret kunna förenas kommunal läkar- eller veterinärtjänst.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Med rektorstjänst vid här avsedd läroanstalt eller med tjänst såsom föreståndare

för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet må utan särskilt

tillstånd förenas ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst vid läroanstalt,

varom här är fråga, under förutsättning att tjänstemannen frånträder utövningen

av sistnämnda tjänst.

Med ordinarie tjänst såsom facklärare vid konstfackskolan må efter tillstånd,

som nedan sägs, förenas annan ordinarie eller extra ordinarie statlig tjänst eller

därmed jämförlig kommunal befattning.

Med extra ordinarie tjänst såsom facklärare eller biträdande facklärare vid konstfackskolan

må

a) utan särskilt tillstånd förenas ordinarie eller extra ordinarie övningslärartjänst

vid här avsedd läroanstalt eller vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet,

så framt den sammanlagda undervisningsskyldigheten i tjänsterna

icke överstiger 24 veckotimmar; samt

b) efter tillstånd, som nedan sägs, förenas annan ordinarie eller extra ordinarie

statlig tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning.

Tillstånd, varom här är fråga, meddelas vid förening med ordinarie statlig eller

därmed jämförlig kommunal övningslärartjänst av Kungl. Maj:t och i övrigt av

vederbörande myndighet. Tillstånd må beviljas endast för såvitt innehavet av befattningen

prövas icke inverka hinderligt för utövandet av den tjänst, varmed

föreningen skulle ske. Tillstånd bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid, som

icke bör överstiga tre år i sänder.

Bank- och fondinspektionen. Sparbanksinspektionen.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstijrclserna.

Vad i 2 mom. a) sägs om riksdagens beslut skall icke gälla beträffande här avsedda

tjänster.

Musikhögskolan.

Med ordinarie tjänst såsom lärare eller extra ordinarie tjänst såsom lärare eller

ackompanjatör må förenas annan ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller där
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

med jämförlig kommunal befattning, under förutsättning att detta icke inverkar

hinderligt för utövandet av förstnämnda tjänst och annat ej följer av de beträffande

sistnämnda tjänst meddelade bestämmelserna.

Veterinärstaten.

Utan särskilt tillstånd må med länsveterinärtjänst eller distriktsveterinärtjänst

förenas kommunal befattning.

Barnmorskeläroanstalterna.

Med tjänst såsom överlärare eller barnmorskelärare vid läroanstalt för barnmorskor

må utan särskilt tillstånd förenas befattning vid det barnbördshus, till

vilket läroanstalten är förlagd.

7 §•

Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. För förening av ordinarie eller extra ordinarie tjänst med tjänstebefattning

eller därmed jämförligt uppdrag i andra fall än i 6 § avses eller

med uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening

eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri,

handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren

eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte, fordras

särskilt tillstånd, så framt icke den, som äger bevilja tillståndet, tillsatt

tjänstebefattningen eller meddelat uppdraget. Tillstånd beviljas av vederbörande

myndighet, såvitt fråga är om tjänst med lönegradsbeteckning Ca

eller Ce och något av lönegradsnumren 1—30, samt eljest av Kungl. Maj :t.

Tillstånd, varom i detta moment är fråga, må beviljas endast för såvitt

innehavet av befattningen eller uppdraget prövas icke inverka hinderligt

för utövandet av den tjänst, varmed förening skulle ske. Tillstånd bör avse

viss tid.

2 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, att tjänsteman tillfälligtvis

icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i erforderlig

omfattning.

3 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare

av viss tjänst att åtaga sig visst uppdrag eller att utöva verksamhet, som

ej lämpligen bör förenas med hans tjänst, äger Kungl. Maj :t utfärda erforderliga

föreskrifter.

B. Särskilda bestämmelser.

Högsta domstolen. Regeringsrätten. Häradsrätterna. Vattendomstolarna.

Med tjänst såsom justitieråd eller regeringsråd må icke förenas tjänstebefattning

eller uppdrag, som avses i 1 mom. Med sådan tjänst må ej heller förenas

skiljemannauppdrag.

Med tjänst såsom häradshövding eller vattenrättsdomare må icke förenas tjänstebefattning

eller uppdrag, som avses i 1 mom., med undantag för uppdrag såsom

ordförande eller suppleant för ordförande i hyresnämnd. Med sådan tjänst må ej

heller förenas skiljemannauppdrag annat än såsom ordförande eller ensam skiljedomare.

Försvaret.

Tillstånd, som avses i 1 mom., meddelas av Kungl. Maj:t såvitt fråga är om

beställning, vilken tillsatts av Kungl. Maj:t, och av vederbörande myndighet i fråga

om annan beställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

273

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare må ej åtaga sig undervisning i annan

läroanstalt utan tillstånd av vederbörande rektor, meddelat efter riktlinjer, som

givits av det centrala ämbetsverk, varunder läraren lyder. Ej heller må rektor

eller föreståndaren för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet

åtaga sig undervisning i annan läroanstalt utan tillstånd av det centrala ämbetsverk,

varunder han lyder. Angående tillstånd, varom här är fråga, skall iakttagas

vad i 1 mom. andra stycket sägs samt att tiden för tillstånd icke må överstiga ett

läsår i sänder.

Tjänsteman vid sinnesslöskolorna eller epileptikerskolorna skall söka i 1 mom.

avsett tillstånd hos inspektören för sinnesslöundervisningen eller, om denne icke

lämnar dylikt tillstånd, hos skolöverstyrelsen. Vad i 1 mom. sägs om den, som tillsatt

tjänstebefattning eller meddelat uppdrag, skall beträffande sådan tjänsteman

avse skolöverstyrelsen. Utöver vad i andra stycket av nämnda moment stadgas

skall iakttagas, att skolstyrelsen skall höras, innan tillstånd beviljas.

Provinsialläkarstaten. Veterinårstaten.

Tillstånd, som avses i 1 mom., meddelas av vederbörande myndighet, såvitt

fråga är om innehavare av provinsialläkar- eller distriktsveterinärtjänst.

Länsstyrelserna.

Med tjänst såsom landshövding må ej förenas tjänstebefattning eller därmed

jämförligt uppdrag, som avses i 1 inom., såvida ej befattningen tillsatts eller uppdraget

meddelats av Kungl. Maj:t. Med sådan tjänst må vidare icke förenas uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag och ej heller

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i annat i nämnda moment angivet företag,

såvida icke i sistberörda fall uppdraget meddelats antingen av Kungl. Maj:t eller

genom val å bolagsstämma efter av Kungl. Maj :t därom meddelat beslut.

Vikariatsförordnanden m. m.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Då det prövas erforderligt att uppehålla ordinarie, extra ordinarie

eller extra tjänst med vikarie och därför anlitas innehavare av i reglementet

avsedd lönegradsplacerad tjänst, må tjänstemannen utan förändring

av anställningen meddelas vikariatsförordnande å tjänsten. Sådant förordnande

må kunna meddelas jämväl i det fall, att tjänstens innehavare för

handläggning av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom verket eller

eljest för fullgörande av särskilt åliggande i tjänsten erhållit befrielse helt

eller delvis från övriga honom åliggande tjänstegöromål.

Kan ordinarie eller extra ordinarie tjänst förutses komma att uppehållas

på förordnande med full tjänstgöring under minst sex månader i följd,

skall, så framt icke Kungl. Maj :t för visst fall eller viss grupp av fall annorlunda

beslutit, vikariatslöneförordnande snarast möjligt meddelas å tjänsten.

Kungl. Maj :t må jämväl eljest, då särskilda skäl därtill föranleda,

meddela vikariatslöneförordnande å tjänst av angivna slag eller medgiva,

att sådant förordnande må meddelas.

Vikariatslöneförordnande skall, om ej annat följer av beslut eller bestämmelser,

som meddelats av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

av vederbörande myndighet, meddelas i den ordning, i förekommande

fall efter kungörande till ansökning, som är stadgad för tillsättande av

18 Bihang till riksdagens protokoll 19-18. 1 saml. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

den tjänst förordnandet avser. Vikariatslöneförordnande må icke meddelas

annan än den, som äger behörighet för tjänst av det slag förordnandet

avser och i övrigt är fullt lämplig för förordnandet. Ifrågakommer till sådant

förordnande annan än den, som innehar i reglementet avsedd lönegradsplacerad

tjänst, skall han i stället anställas som extra tjänsteman med

placering i lönegrad med sanuna ordningsnummer, som gäller för den uppehållna

tjänsten.

Tjänsteman må endast under förutsättning att det uppenbarligen är betingat

av statens intressen förordnas att uppehålla tjänst, som är lägre

än den han innehar eller å vikariatslöneförordnande uppehåller.

2 mom. Innehavare av i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst

må, där ej annat följer av beslut eller bestämmelser, som meddelas av

Kungl. Maj :t, kunna meddelas förordnande, vilket utan att innebära vikariat

å viss tjänst avser bestridande av göromål, som eljest ankomma på tjänstemän

i viss högre lönegrad. Beträffande sådant förordnande att bestrida göromål

skall vad i 1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

B. Särskilda bestämmelser.

Hovrätterna.

Förordnande såsom adjungerad ledamot skall vid reglementets tillämpning likställas

med förordnande att bestrida på assessor ankommande göromål.

Försvaret.

Förordnande, kommendering eller placering av militär eller civilmilitär beställningshavare

i sådan befattning, som enligt behörigen meddelade föreskrifter skall

bestridas av innehavare av högre beställning än vederbörande innehar, skall vid

reglementets tillämpning likställas med förordnande att bestrida göromål, som

ankomma på innehavare av den högre beställningen.

I den mån detta följer av beslut eller bestämmelser meddelade av Kungl. Maj:t

eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av försvarets civilförvaltning, skall vid

reglementets tillämpning förordnande, kommendering eller placering av militär

eller civilmilitär beställningshavare i sådan befattning, vilken enligt behörigen

meddelade föreskrifter företrädesvis skall bestridas av innehavare av högre beställning

än vederbörande innehar, likställas med förordnande att bestrida göromål,

som ankomma på innehavare av den högre beställningen.

Utöver vad ovan angivits skola bestämmelserna i 2 mom. icke äga tillämpning

beträffande militära och civilmilitära beställningar.

9 §•

Stationeringsort. Ortsgrupper.

1 mom. Där ej tjänstemans stationeringsort blivit av Kungl. Maj :t bestämd

och denna ej heller framgår av omständigheterna, skall vederbörande

myndighet bestämma stationeringsorten med iakttagande av de närmare

bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar.

2 mom. Kungl. Maj :t beslutar om fördelningen av orterna i riket å olika

ortsgrupper med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna. Ort

utom riket skall anses tillhöra ortsgrupp 5.

10 §.

Tjänstgöringsföreskrifter. Tjänstgöringstidens längd och fördelning.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som

meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan författning eller som el
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

275

jest må gälla. Han är ock, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans

tjänst bestämt, pliktig underkasta sig omreglering av nämnda område.

Angående tjänstemans ställning vid arbetskonflikter gäller vad därom

särskilt stadgas.

2 mom. För extra ordinarie tjänsteman, aspirant eller extra tjänsteman

gäller i fråga om tjänstgöringstidens längd vad därom finnes stadgat för

jämförlig ordinarie tjänsteman. Där ej annat följer av beslut eller bestämmelser,

som meddelats av Kungl. Maj :t, må dock extra ordinarie tjänsteman,

aspirant eller extra tjänsteman kunna anställas för tjänstgöring, vid

vilken tjänstgöringstiden för dag eller längre tidsperiod räknat är avkortad

sålunda, att den motsvarar hälften eller större del av den för jämförlig ordinarie

tjänsteman bestämda.

3 mom. Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring å sön- eller helgdag,

skall tjänsteman, om ej vederbörande myndighet av särskilda skäl annorlunda

bestämt, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan

dag.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Militär eller civilmilitär beställningshavare är pliktig underkasta sig den vidsträcktare

eller ändrade tjänstgöring, som vid förändrad försvarsorganisation eller

eljest kan varda stadgad.

11 §•

Tjänstemans skyldighet att uppehålla annan tjänst m. m.

A. Allmänna bestämmelser.

Tjänsteman är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt

högst tre månader av ett och samma kalenderår uppehålla högre tjänst vid

det verk han tillhör. Vad sålunda stadgats skall dock icke föranleda inskränkning

i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som må

vara av Kungl. Maj:t föreskriven eller eljest må gälla.

B. Särskilda bestämmelser.

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

Rektor vid här avsedd läroanstalt ävensom föreståndaren för det till konstfackskolan

hörande teckningslärarinstitutet är, om han därtill förordnas, pliktig att

under högst tre månader av ett och samma kalenderår uppehålla ledamotstjänst i

det centrala ämbetsverk, varunder han lyder. Vad nu sagts skall likväl icke avse

rektor vid försvarets läroverk eller statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

Lärare vid här avsedd läroanstalt är, om han därtill förordnas, pliktig att uppehålla

högre lärartjänst vid sådan anstalt. För ordinarie lärare gäller dock denna

skyldighet en tid av sammanlagt högst sex månader av ett och samma kalenderår.

Chef, tillika läkare, vid statens skola för själsligt abnorma manliga elever är

skyldig att utan särskild ersättning tillika vara rådgivande psykiater åt inspektören

för skolorna tillhörande barna- och ungdomsvården. Han är ock pliktig att

mot ersättning, som av socialstyrelsen godkännes, stå till förfogande såsom läkare

vid barna- och ungdomsvården tillhörande skola avsedd för själsligt abnorma

kvinnliga elever.

opaginerad Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Ma[:ts proposition nr 225.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.

I stället för vad i de allmänna bestämmelserna stadgas skall gälla, att tjänsteman,

om han därtill förordnas, är pliktig att under sammanlagt högst tre månader av

ett och samma kalenderår uppehålla högre tjänst vid det hushållningssällskap han

tillhör respektive vid den skogsvårdsstyrelse han tillhör eller, efter skogsstyrelsens

bestämmande, vid annan skogsvårdsstyrelse.

Provinsialläkarstaten. Veterinärstaten.

Förste provinsialläkare eller länsveterinär är, om han därtill förordnas, pliktig

att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår uppehålla

sådan medicinalrådstjänst, vars innehavare skall vara legitimerad läkare, respektive

veterinärrådstjänst. Förste provinsialläkaren i Gotlands län skall utan särskild

ersättning tillika bestrida provinsialläkartjänsten i Visby distrikt.

Provinsialläkare skall, om han därtill med medicinalstyrelsens medgivande förordnas,

vara skyldig att mot särskild ersättning bestrida befattning eller uppdrag

såsom läkare vid sjukvårdsanstalt inom distriktet, vilken tillhör eller åtnjuter

bidrag av staten, landsting eller kommun, vid distriktsdispensär samt vid annan

statsunderstödd inrättning för förlossningsvård inom distriktet än barnbördsavdelning

vid lasarett. Under enahanda förutsättning är provinsialläkare jämväl skyldig

att biträda vid förebyggande mödra- och barnavård inom distriktet. Kan

överenskommelse ej träffas om ersättning för befattning eller uppdrag, varom

här är fråga, skall ersättningen bestämmas av medicinalstyrelsen.

Distriktsveterinär skall, om han därtill av veterinärstyrelsen förordnas, vara

skyldig att mot av styrelsen godkänd ersättning bestrida jämväl veterinärbefattning

vid kommunal köttbesiktningsbyrå, belägen inom veterinärens distrikt vid

eller i närheten av veterinärens station.

Statens sinnessjukhus.

Överläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt högst

tre månader av ett och samma kalenderår uppehålla sådan medicinalrådstjänst,

vars innehavare skall vara legitimerad läkare.

12

Tjänstemans skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.

Tjänsteman är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad

därom särskilt stadgas.

13 §.

Ordinarie tjänstemans förfiyttningsskyldighet.

A. Allmänna bestämmelser.

Innehavare av ordinarie tjänst, vilken tillsatts medelst fullmakt eller

konstitutorial, är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller

annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, där Kungl. Maj:t

så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilken detta reglemente

är tillämpligt.

Innehavare av ordinarie domartjänst, med undantag av vattenrättsingenjör,

är dock allenast pliktig att, om Kungl. Maj :t finner organisatoriska

skäl sådant påkalla, låta förflytta sig till annan ordinarie domartjänst inom

den lönegrad han tillhör.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

277

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Ordinarie beställningshavare är pliktig underkasta sig den förflyttning till annan

stationeringsort eller till annan ordinarie beställning eller befattning vid

försvaret, vilken må beslutas antingen av Kungl. Maj :t eller av vederbörande

myndighet med stöd av myndigheten i reglemente, instruktion eller annan dylik

författning tillagd befogenhet.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Ordinarie lärare vid högre kommunal skola samt föreståndare för eller lärare

vid sinnesslöskola eller epileptikerskola är pliktig att låta förflytta sig till annan

ordinarie tjänst vid läroanstalt, som avses i 3 § 1 mom. andra stycket, eller till lärartjänst

vid folkskoleväsendet, allt då sådant erfordras vid i vederbörlig ordning

beslutad omorganisation av den skolform läraren tillhör eller för indragning av

övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.

Ordinarie tjänsteman är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort

eller annan tjänst vid det hushållningssällskap respektive den skogsvårdsstyrelse

han tillhör. Tjänsteman vid skogsvårdsstyrelse är jämväl pliktig att, där Kungl.

Maj :t så prövar lämpligt, låta förflytta sig till tjänst vid annan skogsvårdsstyrelse.

Flginge hingstdepå och stuteri. Strömsholms hingstdepå.

Depåchef är pliktig underkasta sig den förflyttning till annan depåchefstjänst

vid stuteristaten, som kan bliva honom av Kungl. Maj :t ålagd.

Länsstyrelserna.

Landshövding är icke underkastad förflyttningsskyldighet.

14 §.

Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet m. m.

A. Allmänna bestämmelser.

Ordinarie tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten under förutsättningar,

som angivas i gällande tjänstepensionsbestämmelser eller som eljest

må gälla på grund av bestämmelser antagna av Kungl. Maj :t och riksdagen.

B. Särskilda bestämmelser.

Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat.

Försättes tjänsteman, vilken är innehavare av förtroendesyssla enligt § 35

regeringsformen, i disponibilitet, må Kungl. Maj :t tillerkänna honom exspektansarvode,

vilket ej må sättas till högre belopp än som motsvarar lönen för den tjänst

han senast innehaft minskad med A-avdrag, varom i 27 § 2 mom. förmäles.

Försvaret.

1. Innehavare av militär beställning, vilken tillhör någon av lönegraderna Ma

10—12 eller lönegrad med beteckningen Mo, eller av civilmilitär beställning, vilken

tillhör någon av lönegraderna Ca 29—33 eller lönegrad med beteckningen Co,

är pliktig att avgå från beställningen, där så finnes påkallat med hänsyn till

statens intressen. Beslut härom meddelas av Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande

försvarsgrenschef. Innan sådant förslag avgives, skola yttranden hava inhämtats

från övriga beställningshavaren överordnade myndigheter eller chefer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Med stöd av föregående stycke entledigad beställningshavare, som icke var innehavare

av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen, är berättigad att bliva

försatt i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode enligt grunder,

som bestämmas av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut.

Därest beställningshavare, som är innehavare av förtroendesyssla enligt § 35

regeringsformen, entledigas med stöd av bestämmelserna i första stycket, ankommer

på Kungl. Maj :ts prövning, huruvida han må bliva försatt i disponibilitet mot

åtnjutande av disponibilitetsarvode, som i andra stycket sagts.

I första stycket avsedd beställningshavare må jämväl på egen ansökan av

Kungl. Maj:t försättas i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode,

där avgången från aktiv stat finnes icke vara mot statens intressen stridande.

2. Angående skyldighet för beställningshavare att efter avgång tillhöra vederbörlig

reserv stadgas i gällande tjänstepensionsreglemente.

Poliskåren i Boden.

Angående skyldighet för vissa tjänstemän att efter avgång ur tjänst tillhöra vederbörlig

reserv stadgas i gällande tjänstepensionsreglemente.

15 §.

Ieke-ordinarie tjänstemans entledigande.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Entledigande av extra ordinarie tjänsteman eller aspirant skall

föregås av skriftlig uppsägning. Därvid skola iakttagas följande uppsägningstider

:

beträffande extra ordinarie tjänsteman minst tre månader, om uppsägning

sker från vederbörande myndighets sida, och minst en månad, om

uppsägning sker från tjänstemannens sida, samt

beträffande aspirant minst en månad, oavsett från vilken sida uppsägning

sker.

1 den mån särskilda förhållanden därtill föranleda, må dock myndigheten

kunna besluta, att viss eller vissa extra ordinarie tjänstemän, vilkas arbete

är av mera kvalificerad art, skola iakttaga längre uppsägningstid än ovan

sagts. Sådant beslut är icke gentemot tjänstemannen gällande, med mindre

denne före tjänstens tillträdande underrättats om den längre uppsägningstiden

samt uppgift om densamma intagits i tillsättningshandlingen.

2 mom. I fråga om extra tjänsteman må vederbörande myndighet kunna

besluta, att entledigande skall föregås av skriftlig uppsägning. Sådant

beslut är icke gentemot tjänstemannen gällande, med mindre denne före

tjänstens tillträdande underrättats om att skriftlig uppsägning skall iakttagas

samt uppgift härom intagits i tillsättningshandlingen. Uppsägningstiden

skall utgöra en månad, oavsett från vilken sida uppsägning sker,

eller den kortare tid, som angivits i tillsättningshandlingen.

3 mom. Vederbörande myndighet äger med tjänstemannen överenskomma

om ändring i vad som eljest må gälla angående uppsägning.

4 mom. Utan iakttagande av eljest gällande bestämmelser om uppsägning

skall anställningen upphöra, då tjänsteman i fall, som nedan angivas,

övergår till annan statlig tjänst eller icke-statlig tjänst med avlöning enligt

av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser, nämligen

a) då extra ordinarie tjänsteman övergår till lika hög eller högre ordinarie

tjänst eller till högre extra ordinarie tjänst samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

b) då aspirant eller extra tjänsteman övergår till lika hög eller högre

ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller till högre aspirant- eller extra

Bestämmelserna angående uppsägning skola vidare icke gälla då anställningen

är tidsbegränsad eller fråga är om entledigande på grund av tjänste
^Angående

entledigande av extra ordinarie tjänsteman i samband med

pensionering stadgas i gällande tjänstepensionsbestämmelser.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Oavsett vad i 1 mom. sägs skall furirsbeställning, vilken tillträtts före utgången

av första kontraktsperiod för anställning såsom manskap, innehavas intill utgången

av nämnda period så framt ej avgång dessförinnan medgives i enlighet med

bestämmelser meddelade av Kungl. Maj :t.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Extra ordinarie lärare, vilken icke kan beredas fortsatt anställning vid samma

läroanstalt efter viss termins utgång, må entledigas genom skriftlig uppsägning

inom kortare tid än tre månader före anställningens upphörande.

16 §.

Statens lönenämnd.

För beredning av ärenden, som angå avlöningsförhållandena för statstjänstemän

och för andra tjänstemän vilkas avlöning utgår enligt av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmelser, skall finnas en nämnd, statens lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade, består av ordförande och ledamöter, förordnade

av Kungl. Maj :t. Med iakttagande av vad nyss sagts om de intressen,

som böra vara företrädda i nämnden, må enligt av Kungl. Maj :t meddelade

föreskrifter nämnden erhålla olika sammansättning för olika ärendesgrupper.

Nämndens ordförande och ledamöter samt suppleanter för dem förordnas

för en tid av högst tre år i sänder.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj :t.

17

Statens bostadsnämnd.

För handläggning enligt vad därom särskilt stadgas av ärenden angående

ersättning för tjänstebostad, som anvisas tjänsteman, skall finnas en

nämnd, statens bostadsnämnd.

Denna nämnd består av en opartisk ordförande samt representanter för

förvaltnings- och personalintressena, samtliga förordnade av Kungl. Maj :t.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj :t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

3 avd. Avlöningsfoestämmelser.

1 kap. Grundläggande bestämmelser om avlöning.

18 §.

Tjänstemans rätt till avlöningsförmåner m. m.

1 mom. Innehavare av i 1 § 2 mom. a)—e) avsedd tjänst äger på grund

av sin anställning rätt till avlöningsförmåner under förutsättningar och

enligt grunder, som stadgas i detta reglemente och de särskilda bestämmelser,

vilka meddelas på grund av föreskrift i reglementet eller eljest utfärdas

av Kungl. Maj.-t, ävensom pensionsrätt i den mån så följer av gällande

tjänste- och familjepensionsbestämmelser.

Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest medgivits av Kungl.

Maj :t, såvitt angår ordinarie tjänsteman med stöd av riksdagens beslut, må

tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande verk åtnjuta ersättning

eller förmån, så framt ej Kungl. Maj :t för uppdrag eller arbete, vilket kan

anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda

medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

2 mom. Då tjänsteman i fall, som avses i 6 §, frånträder utövningen av

viss av honom innehavd tjänst på grund av att han samtidigt innehar annan

i reglementet avsedd tjänst, skall han, om ej Kungl. Maj :t annat medgiver,

allenast åtnjuta de med sistnämnda tjänst förenade avlöningsförmånerna.

3 mom. Under vikariatslöneförordnande skall tjänsteman avstå de med

den innehavda tjänsten förenade avlöningsförmånerna och i stället åtnjuta

de avlöningsförmåner, som tillkomma innehavare av sådan tjänst, som förordnandet

avser.

5 mom. Tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats från högre

till lägre ordinarie tjänst, skall i avlöningshänseende behandlas såsom

innehavare av den högre tjänsten.

19 §.

Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Avlöningsförmåner, som avses i denna avdelning, utgöras av:

lön (2 kap.),

semester, däremot svarande annan ledighet och semesterersättning, (3

kap.),

vikariatsersättning och gottgörelse för övertidstjänstgöring in. m. (4 kap.),

särskilda ersättningar samt lönetillägg och tilläggsarvoden (5 kap.),

tjänstebostad och tjänstedräkt samt andra förmåner in natura (6 kap.),

sjukvård (7 kap.) samt

begravningshjälp m. m. (8 kap.).

2 mom. För tjänsteman, vilken i egenskap av innehavare av i detta reglemente

avsedd tjänst åtnjuter avlöningsförmåner enligt krigsavlöningsbestämmelser,

träda nämnda förmåner i stället för å tjänsten eljest utgående

avlöningsförmåner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

3 mom. Tjänsteman, vilken innehar tjänst med lönegradsbeteckningen Ca,

Ce eller Cg och högst lönegradsnumret 22 eller med lönegradsbeteckningen Cf

och högst lönegradsnumret 20, må för utförande av visst arbete kunna, efter

därom träffad överenskommelse, i stället för å tjänsten eljest utgående kontanta

avlöningsförmåner uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så

prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.

4 mom. På beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t,

skall bero, om och i vad mån avdrag å lönen skall ske för tjänsteman, som

åtnjuter avlöning i beställning å reservstat vid försvaret.

5 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension

eller årligt understöd, beror på beslut eller bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Maj :t, om och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall

ske. Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning i fråga om reservpension

eller däremot svarande engångsbelopp.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

På beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, skall bero, om

och i vad mån avdrag å lönen skall ske för sådan innehavare av militär eller civilmilitär

beställning, vilken kommit i åtnjutande av reservpension eller däremot

svarande engångsbelopp.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

1. Innehavare av sådan rektors- eller lärartjänst vid allmänt läroverk, med

vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vidkännas avdrag å lönen

med belopp motsvarande de särskilda förmånernas värde enligt uppskattning i

behörig ordning. Vad genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss

tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån utöver honom eljest tillkommande

avlöningsförmåner, skall likväl icke föranleda sådant avdrag.

2. Vad i 5 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning, då lärare vid högre

kommunal skola eller föreståndare för eller lärare vid sinnesslöskola eller epileptikerskola

uppbär livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar på grund av arbete i statlig eller kommunal

tjänst.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstgrelserna.

Vad i 5 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning, då tjänsteman uppbär

livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar

på grund av arbete i statlig eller kommunal tjänst.

Lots- och fgrstaten.

Där tjänsteman på grund av tjänsten erhåller naturaförmån, vilken icke utgår

enligt detta reglemente, eller ersättning i penningar för sådan förmån, skall han,

enligt de närmare bestämmelser, som lotsstyrelsen äger meddela, antingen vidkännas

avdrag å lönen med belopp, motsvarande den särskilda förmånens värde eller

den erhållna ersättningen, eller ock vara skyldig att i vederbörlig ordning till

statsverket inbetala däremot svarande belopp.

Landsfogdarna. Landsfiskalerna. Poliskåren i Boden.

Landsfogde, landsfiskal eller tjänsteman vid poliskåren i Boden, som i enlighet

med vad därom är särskilt stadgat övergått på avgångsstat, åtnjuter i stället för

opaginerad Kontrollera mot PDF

282

Kungi. Maj:ts proposition nr 225.

å tjänsten eljest utgående avlöningsförmåner avlöning enligt grunder, som i särskild

ordning bestämmas av Kungl. Maj :t.

Statens affärsdrivande verk.

Där i enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet, tjänsteman vid telegrafverket

erhåller abonnemang å rikstelefon mot nedsatt avgift, tjänsteman vid

statens järnvägar fria resor och fria varutransporter å järnväg samt tjänsteman

vid statens vattenfallsverk fri elektrisk belysning eller elektrisk ström mot nedsatt

avgift, skall rätten härtill icke anses såsom avlöningsförmån eller föranleda

avdrag å lönen.

2 kap. Lönen.

20 §.

Lönegradernas konstruktion.

1 mom. Lönegraderna med beteckningen Ca, Ce, Cg, Coa, Cob, Me eller

Mha ävensom lönegraderna Ma och Md 3—11 omfatta de löneklasser, som

angivas i följande tabell.

Lönegrad med

Omfattar löneklasserna

Lönegrad med

Omfattar löneklasserna

beteckning

nr

a

b

C

d

å löne- plan

nr

beteckning

nr

a

b

C

d

å löne- plan

nr

nr

nr

Ca, Ce, Cg

i

i

2

3

4

1

Ca, Ce, Cg

20

20

21

22

23

1

2

2

3

4

5

21

21

22

23

24

3

3

4

5

6

22

22

23

24

25

4

4

5

6

7

23

23

24

25

26

5

5

6

7

8

24

24

25

26

27

6

6

7

8

9

25

25

26

27

28

7

7

8

9

10

26

26

27

28

29

8

8

9

10

11

27

27

28

29

30

9

9

10

11

12

28

28

29

30

31

10

10

11

12

13

29

29

SO

31

32

11

11

12

13

14

30

30

31

32

33

12

12

13

14

15

31

31

32

33

34

13

13

14

15

16

32

32

33

34

35

14

14

15

16

17

33

33

34

35

36

15

15

16

17

18

34

34

35

36

37

16

16

17

18

19

35

35

36

37

38

1

17

17

18

19

20

36

36

37

38

39

18

18

19

20

21

37

37

38

39

40

19

19

20

21

22

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

283

Lönegrad med

Omfattar löneklasserna

Lönegrad med

Omfattar löneklasserna

beteckning

nr

a

b

C

d

å löne- plan

nr

beteckning

nr

a

b

C

d

å löne- plan

nr

nr

nr

Coa

i

i

2

3

4

3

Cob

i

i

2

3

4

4

Ma, Md

3

12

13

14

15

1

Ma, M

8

22

23

24

25

1

4

14

15

16

18

9

24

26

28

29

5

15

16

18

20

10

—

29

31

32

6

—

18

20

22

11

—

32

33

34

7

18

20

22

24

Me

9

10

11

12

1

Me

4

14

15

16

18

1

2

10

11

12

13

Mha

1

1

2

3

4

5

Mha

2

4

5

6

7

5

Löneklasserna hava, alltefter sin ordning inom vederbörande lönegrad,

i tabellen åsatts beteckningen a, b, c eller d.

Inom varje lönegrad skall den högsta löneklassen anses omfatta fyra lönerum,

betecknade dj, d2, d3 och d4. Att tjänsteman hänföres till högre lönerum

än det lägsta medför icke, att han i sin tjänst erhåller högre avlöning,

men är av betydelse i vissa fall, då tjänstemannen tillträder annan

tjänst.

2 mom. Lönegrad med beteckningen Cb omfattar den löneklass å löneplan

nr 1, som framgår av följande tabell.

Löne-

grad

nr

Löne-

klass

nr

Löne-

grad

nr

Löne-

klass

nr

Löne-

grad

nr

Löne-

klass

nr

Löne-

grad

nr

Löne-

klass

nr

Löne-

grad

nr

Löne-

klass

nr

1

27

4

SO

7

33

10

36

13

39

2

28

5

31

8

34

11

37

14

40

3

29

6

32

9

35

12

38

Lönegrad med beteckningen Cf omfattar den löneklass å löneplan nr 1,

som har samma nummer som lönegraden.

Lönegraden Ma 12 omfattar 37 löneklassen å löneplan nr 1.

Lönegrad med beteckningen Co, Cp, Cq, Cr, Cs, Mo, Mp eller Mr omfattar

den löneklass å löneplan nr 2, som har samma nummer som lönegraden.

21 §.

Grundläggande bestämmelser om löneklassplaeering.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Den, som tillträder tjänst, vars lönegrad omfattar flera löneklasser,

skall, i den mån ej annat följer av bestämmelserna i 22—24 §§, vid

tjänstetillträdet placeras i lönegradens lägsta löneklass och för varje tidsperiod,

som nedan sägs, uppflyttas en löneklass inom lönegraden eller, då

opaginerad Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

han uppnått dennas högsta löneklass, ett lönerum inom löneklassen, intill

dess fjärde lönerummet uppnåtts.

Första tidsperioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, under

vilket tre år förflutit från tjänstetillträdet. Om från periodens början förekommit

mer än 120 dagar, vilka enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser

icke må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning, skall i stället gälla,

att perioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, då från periodens

början infallit 976 dagar, vilka enligt samma bestämmelser må tillgodoräknas

för sådan uppflyttning.

Andra tidsperioden och följande tidsperioder räknas på motsvarande

sätt, varje period från ingången av det kalenderkvartal från och med vilket

uppflyttning skett.

2 mom. Bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämpning i fråga

om den, som tillträder vikariatslöneförordnande.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Beträffande innehavare av beställning, vars lönegrad har beteckningen Mha,

skall vad i 1 mom. sägs om kalenderkvartal, om en tid av tre år och om dagantal

av 120 och 976 i stället avse kalendermånad, en tid av ett år samt dagantal av

40 respektive 326.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Där extra lärares anställning under visst kalenderhalvår avser eller enligt beslut

av Kungl. Maj :t skall anses avse hela den därunder infallande terminen, skola

återstående delar av halvåret, i den mån ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar,

för placering och uppflyttning i löneklass (lönerum) behandlas som om läraren

därunder innehade samma anställning som under terminen.

22 §.

Löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst.

1 mom. Tjänstemans placering och uppflyttning i löneklass (lönerum)

sker med hänsyn till tidigare innehavd tjänst enligt vad i denna paragraf

sägs, därest han

a) tillträder tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce eller Cg och tidigare

innehaft tjänst med någon av dessa lönegradsbeteckningar,

b) tillträder tjänst med lönegradsbeteckningen Coa, Cob eller Mha och

tidigare innehaft tjänst med samma lönegradsbeteckning eller

c) tillträder beställning med lönegradsbeteckningen Ma, Md eller Me och

tidigare innehaft beställning med någon av dessa lönegradsbeteckningar;

dock att hänsyn icke må tagas till tjänst, efter vars frånträdande tjänstemannen

under en sammanhängande tid av tre år icke vid något tillfälle

innehaft i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst, statlig anställning

med avlöning enligt kollektivavtal eller anställning, vilken enligt av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmelser skall i förevarande hänseende jämställas

med tjänst eller anställning av angivet slag.

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall iakttagas,

att vikariatslöneförordnande likställes med innehav av sådan tjänst, som

förordnandet avser, samt

att med tidigare tjänst avses jämväl tjänst, som bibehålies efter tillträdandet

av den nya tjänsten (vikariatslöneförordnandet).

opaginerad Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

2 mom. Tjänsteman skall placeras och uppflyttas i löneklass (lönerum),

a) om den nya tjänsten är högre än den senast innehavda (befordran,

vikariatslöneförordnande å högre tjänst m. in.): enligt de vid reglementet

såsom bilaga A fogade placeringstäbellerna med tillhörande anvisningar,

tillämpade med utgångspunkt från den senast innehavda tjänsten,

b) om den nya tjänsten är lika hög som den senast innehavda (transport,

övergång från vikariatslöneförordnande till tjänst i samma lönegrad

in. in.): som om tjänstemannen tillträtt den nya tjänsten redan då han

tillträdde den senast innehavda tjänsten, samt

c) om den nya tjänsten är lägre än den senast innehavda (övergång till

lägre tjänst frivilligt eller tvångsvis i annat fall än i 18 § 4 mom. avses,

upphörande av vikariatslöneförordnande å högre tjänst m. in.): som om

tjänstemannen tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde den senast

innehavda tjänsten.

Har tjänsteman tidigare innehaft, i fall som avses under a) högre tjänst

än den senast innehavda och i fall som avses under c) lägre, lika hög eller

högre tjänst, skall tjänstemannen, om det är för honom förmånligare, placeras

och uppflyttas i löneklass (lönerum)

antingen enligt ovannämnda placeringstabeller med tillhörande anvisningar,

tillämpade med utgångspunkt från den senast innehavda tjänst,

som är lägre än den nya, eller från dessförinnan innehavd tjänst, som är

högre än den förstnämnda men ändock lägre än den nya tjänsten,

eller som om tjänstemannen tillträtt den nya tjänsten redan då han först

tillträdde lika hög eller högre tjänst.

Där enligt ovan meddelade bestämmelser tjänsteman skall placeras och

uppflyttas som om han tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde

viss annan tjänst, skall, om de båda tjänsterna icke innehafts i en följd,

för löneklassuppflyttning tillgodoräknas den mellanliggande tiden, i den

mån tjänstemannen därunder innehaft i reglementet avsedd lönegradsplacerad

tjänst, som är lika hög som eller högre än den nya tjänsten, dock

ej dagar, vilka enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser icke må tillgodoräknas

för löneklassuppflyttning.

23 §.

Lönoklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd anställning

enligt kollektivavtal.

Den, som tillträder tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce, Cg, Ma, Md

eller Me eller vikariatslöneförordnande å sådan tjänst, skall, om detta är

för honom förmånligare än en tillämpning av bestämmelserna i 21 eller 22

§, enligt vad i denna paragraf sägs placeras och uppflyttas i löneklass (lönerum)

med hänsyn till tidigare efter fyllda 18 år hos staten innehavd anställning

med avlöning enligt kollektivavtal-,

dock att hänsyn icke må tagas till anställning, efter vars frånträdande

tjänstemannen under en sammanhängande tid av tre år icke vid något tillfälle

innehaft i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst, statlig anställning

med avlöning enligt kollektivavtal eller anställning, vilken enligt av

Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser skall i förevarande hänseende jämställas

med tjänst eller anställning av angivet slag.

Tjänstemannen placeras och uppflyttas enligt det av följande alternativ,

som är för honom förmånligast.

opaginerad Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

a) Tjänstemannen placeras i den löneklass, vari vid beräkning enligt av

Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser lönen närmast överstiger hans senaste

kollektivavtalsavlöning, dock att placering må ske högst i första lönerummet

av lönegradens högsta löneklass.

b) Tjänstemannen placeras och uppflyttas i löneklass med tillgodoräknande

i följande omfattning av i första stycket avsedd sammanlagd anställningstid,

nämligen

vid tillträde av tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce eller Cg och

högst lönegradsnumret 14 eller med lönegradsbeteckningen Ma, Md eller Me

och högst lönegradsnumret 4: tid utöver 6 år, dock högst 6 år;

vid tillträde av tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce eller Cg och lönegradsnummer

15 eller 16 eller med lönegradsbeteckningen Ma eller Md och

lönegradsnumret 5: tid utöver 9 år, dock högst 6 år; samt

vid tillträde av tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce eller Cg samt

lönegradsnumret 17: tid utöver 9 år, dock högst a år.

Vid tillämpning av bestämmelserna under b) skall varje hel treårsperiod,

som tillgodoräknas, medföra uppflyttning en löneklass. Tid, som icke uppgår

till hel treårsperiod, skall anses vara förlagd omedelbart före tidpunkten

för den nya tjänstens tillträdande och oavkortad tillgodoräknas för löneklassuppflyttning

med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 21 § 1

mom. andra stycket.

24 §.

Löneklassplacering enligt särskilda beslut och bestämmelser.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet

äger, om och i den mån så prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda

bestämmelser, varigenom i visst fall eller viss grupp av fall förmånligare

placering eller uppflyttning i löneklass (lönerum) inom lönegraden må erhållas

än som följer av bestämmelserna i 21—23 §§.

25 §.

Lön enligt högre löneklass än den, vari tjänsteman är placerad.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. För bibehållande vid tjänsten av den, som innehar tjänst i lönegrad

omfattande flera löneklasser, äger Kungl. Maj :t, där tjänstemannen är

särskilt kvalificerad för tjänsten och det anses påkallat av statens intresse,

medgiva, att tjänstemannen må åtnjuta lön enligt i löneplanen upptagen

högre löneklass, dock högst enligt den löneklass, vars nummer med två

enheter överstiger numret för högsta löneklassen inom lönegraden. Sådant

medgivande innebär icke ändring i tjänstemannens löneklassplacering.

2 mom. Tjänsteman, som på grund av något sitt förvållande förflyttats

från högre till lägre ordinarie tjänst, äger åtnjuta lön lägst enligt den löneklass

han tillhörde omedelbart före förflyttningen, ändå att han icke är placerad

i sagda löneklass.

B. Särskilda bestämmelser.

Fångvårdsanstalterna. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

Statens sinnessjukhus. Statens anstalt för fallandesjuka.

Till den som åtnjuter vikariatslön i anledning av förordnande att uppehålla

överläkartjänst eller vid statens skola för själsligt abnorma manliga elever tjänst

opaginerad Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

såsom chef, tillika läkare, utgår, så framt tjänstemannen icke kan beredas fri

tjänstebostad, lön enligt den löneklass, vars nummer med tre enheter överstiger

numret å den löneklass, vari tjänstemannen under vikariatslöneförordnandet är

placerad.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Lärare, som förordnats att innehava rektorsbefattning vid högre kommunal

skola, äger åtnjuta lön efter den löneklass, vars nummer överstiger numret å den

löneklass, i vilken läraren är placerad, med lika många enheter som innefattas

i numret å den lönegrupp, vartill rektorsbefattningen blivit hänförd. Nedflyttas

rektorsbefattningen under löpande förordnandeperiod till lägre lönegrupp, skall

nedflyttningen intill periodens utgång vara utan inverkan å dåvarande rektors rätt

att åtnjuta lön.

Rektorsbefattning skall tillhöra, vid högre folkskola någon av lönegrupperna

I—in och vid annan högre kommunal skola någon av lönegrupperna III—VII.

Befattningarnas fördelning å lönegrupper bestämmes av Kungl. Maj:t.

26 §.

Lönebeloppet inom vederbörande löneklass.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Lönerna för varje löneklass framgå av statens löneplansförordning.

Inom löneklass å löneplan nr 1 bestämmes tjänstemans lön efter den ortsgrupp,

till vilken hans stationeringsort blivit hänförd. Där särskilda skäl därtill

föranleda må dock Kungl. Maj :t beträffande viss tjänsteman eller viss

grupp av tjänstemän bestämma, att lön skall utgå efter annan ortsgrupp.

2 mom. För icke-ordinarie tjänsteman, som är anställd för avkortad tjänstgöring,

skall lönen minskas med så stor del, som svarar mot avkortningen.

Vid tillämpning härav skall iakttagas, att månadslön, som efter minskning

slutar på öretal, skall jämkas till närmaste krontal eller, om den slutar

på 50 öre, till närmast högre krontal samt att daglön, som efter minskning

icke slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Inom löneklass å löneplan nr 5 tillämpas avdelning B dels för gift beställningshavare

från och med ingången av den kalendermånad varunder äktenskap ingåtts,

dels ock för beställningshavare, som varit gift och därvid uppburit lön enligt

denna avdelning; för annan beställningshavare tillämpas avdelning A. I fråga om

den ortsgrupp, efter vilken lönen skall utgå inom avdelning B, gäller vad i 1 mom.

andra stycket sägs.

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

i. För extra lärare skall, i stället för månadslön och daglön enligt statens löneplansförordning,

tillämpas läsårsdaglön. Denna utgör ett belopp, vilket förhåller sig

till den enligt löneplansförordningen för vederbörande löneklass och ortsgrupp

gällande månadslönen som 12 förhåller sig till antalet av de dagar, som läsåret vid

den skolform varom fråga är skall för här avsett ändamål anses omfatta enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

bestämmelser meddelade av Kungl. Maj:t. Belopp, vilket icke slutar å helt femtal

ören, skall jämkas till närmaste femtal.

Bestämmelserna i föregående stycke skola vid statens skolor tillhörande barnaoch

ungdomsvården icke gälla för andra lärare än folkskollärare och vid de

högre kommunala skolorna icke gälla för extra lärare, vilken innehar rektorsbefattning.

Genom vederbörande myndighets försorg må utfärdas erforderliga tabeller över

läsårsdaglöner.

2. För huvudlärare vid konstfackskolan skall, då tjänstgöringsskyldigheten under

viss termin omfattar mindre antal veckotimmar än 16, lönen under det kalenderhalvår,

varunder terminen infaller, minskas med 1/16 för varje veckotimme, som

felar i 16 veckotimmar, dock med högst 7/16.

För facklärare eller biträdande facklärare vid konstfackskolan skall, då tjänstgöringsskyldigheten

under viss termin omfattar mindre antal veckotimmar än 24,

lönen under det kalenderhalvår, varunder terminen infaller, minskas med 1/24 för

varje veckotimme, som felar i 24 veckotimmar. I den mån tjänstgöringsskyldigheten

understiger 24 veckotimmar må dock för lönens bestämmande tagas hänsyn

jämväl till annan undervisning, som läraren fullgör vid konstfackskolan, så framt

den meddelas regelbundet under visst antal veckotimmar. Vidare må minskning

ske med högst 15/24 för ordinarie facklärare.

Vid tillämpning av vad här sagts skola bestämmelserna i 2 mom. andra stycket

lända till efterrättelse.

Musikhögskolan.

För lärare, som ej innehar professorsbefattning, samt för ackompanjatör skall,

då tjänstgöringsskyldigheten under viss termin omfattar mindre antal veckotimmar

än 20, lönen under det kalenderhalvår, varunder terminen infaller, minskas

med 1/40 för varje halv veckotimme, som felar i nämnda antal veckotimmar, för

ordinarie lärare dock med högst 20/40. Härvid skola bestämmelserna i 2 mom.

andra stycket lända till efterrättelse.

Provinsialläkarstaten. Veterinärstaten.

Inom löneklass å löneplan nr 3 eller 4 bestämmes tjänstemans lön efter den lönegrupp,

till vilken tjänsten blivit hänförd enligt beslut av Kungl. Maj:t.

27 §.

Tid varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Lönen utgår från och med den dag tjänsten enligt utnämningseller

annan tillsättningshandling tillträdes, till och med den dag tjänsten

frånträdes, med iakttagande av bestämmelserna i 18 och 19 §§.

Tjänsteman är skyldig att vidkännas löneavdrag i enlighet med bestämmelserna

i 2 och 3 mom. här nedan samt 28 §, i den mån ej annat beslutes

med stöd av viss i reglementet meddelad bestämmelse eller Kungl. Maj:t

eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet med hänsyn

till särskilda omständigheter finner skäl att för visst fall annorlunda

bestämma.

2 mom. Löneavdragen äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.

A-avdraget framgår av statens löneplansförordning. För icke-ordinarie

tjänsteman, som är anställd för tjänstgöring med avkortad tjänstgöringstid,

skall tillämpas ett i förhållande till månadslönens minskning reducerat

A-avdrag, i förekommande fall jämkat på sätt i 26 § 2 mom. andra stycket

stadgas i fråga om daglön.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

289

B-avdraget är dubbelt så stort som A-avdraget.

C-avdraget är lika med lönen, i förekommande fall bestämd under iakttagande

av föreskrifterna i 26 § 2 mom.

Då tjänstledighet eller annat förhållande, som skall medföra löneavdrag,

föreligger under allenast del av dag (partiell tjänstledighet m. m.J, tillämpas

det avdragsbelopp, som belöper på denna del av dagen.

3 mom. I fråga om löneavdrag vid tjänstledighet skall tjänsteman tillhöra

någon av följande tre avdragsgrupper, nämligen

grupp 1, vartill hänföras aspiranter och extra tjänstemän med mindre än

6 anställningsmånader,

grupp 2, vartill hänföras aspiranter och extra tjänstemän med minst 6

men mindre än 36 anställningsmånader, samt

grupp 3, vartill hänföras övriga tjänstemän.

Kungl. Maj :t meddelar närmare bestämmelser angående vad härvid skall

förstås med anställningsmånad.

B. Särskilda bestämmelser.

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

1. För extra lärare, vilken åtnjuter läsårsdaglön, är C-avdraget lika med denna

lön.

2. Då vid konstfackskolan tjänstgöringsskyldigheten under viss termin omfattar

mindre antal veckotimmar än 16 såvitt angår huvudlärare och 24 såvitt angår

facklärare eller biträdande facklärare, skall under det kalenderhalvår varunder

terminen infaller i förekommande fall tillämpas ett i förhållande till månadslönens

minskning reducerat A-avdrag, jämkat på sätt i 26 § 2 mom. andra stycket

stadgas i fråga om daglön. För nu nämnd tjänsteman skall såsom B-avdrag tilllämpas

ett belopp, som är dubbelt så stort som det för honom tillämpliga Aavdraget,

och såsom C-avdrag ett belopp, som är lika stort som den för honom

gällande lönen.

Musikhögskolan.

För lärare, som ej innehar professorsbefattning, samt för ackompanjatör skall,

då tjänstgöringsskyldigheten under viss termin omfattar mindre antal veckotimmar

än 20, under det kalenderhalvår varunder terminen infaller i förekommande

fall tillämpas ett i förhållande till månadslönens minskning reducerat A-avdrag,

jämkat på sätt i 26 § 2 mom. andra stycket stadgas i fråga om daglön. För nu

nämnd tjänsteman skall såsom B-avdrag tillämpas ett belopp, som är dubbelt så

stort som det för honom tillämpliga A-avdraget, och såsom C-avdrag ett belopp,

som är lika stort som den för honom gällande lönen.

Lots- och fyrstaten.

För ordinarie lots, lotsförman eller överlots skall tillämpas det A-avdrag, som

gäller för den löneklass, vars nummer med två enheter understiger numret för den

löneklass, efter vilken lönen utgår. För nu nämnd tjänsteman skall såsom B-avdrag

tillämpas ett belopp, som är dubbelt så stort som det för honom tillämpliga

A-avdraget.

19 B i haag till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

28 §.

De fall då löneavdrag skall tillämpas.

A. Allmänna bestämmelser.

I. Tjänstledighet: Tjänsteman äger åtnjuta lön under de förutsättningar

och i den omfattning, som framgå av efterföljande tabell, men skall i övrigt

vidkännas C-avdrag. För aspirant eller extra tjänsteman skola tillämpas

bestämmelserna för den avdragsgrupp tjänstemannen vid tjänstledighetens

början tillhör.

Tjänstledighetsorsak

Löneförmån

1. Offentligt uppdrag.

a) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen

eller kyrkomötet eller att vara riksdagens

revisor.

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

b) Uppdrag, där ersättning ej utgår el- ler utgår allenast med visst belopp för

sammanträdes- eller förrättningsdag och

tjänstemannen icke medgivits rätt till

gottgörelse för de avlöningsförmåner han

under ledigheten avstått, i den mån ej

fråga är om uppdrag som avses under a).

Grupp 3: Lön med A-avdrag.

2. Militärtjänstgöring, då krigsavlö- ningsreglementet är å tjänstemannen till- lämpligt.

Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj:t med- delade bestämmelser.

3. Militärtjänstgöring, då krigsavlö- ningsreglementet icke är å tjänstemannen

tillämpligt.

a) Värnpliktstjänstgöring, som fullgö- res det år den värnpliktige fyller 23

år eller därefter.

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

b) Frivillig befordrings- eller repeti- tionskurs eller med sådan kurs jämställd

annan kurs eller övning, vilken erfordras

för vinnande eller bibehållande av viss

tjänstegrad såsom värnpliktigt befäl.

Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst

32 dagar av ett och samma kalenderår.

c) Tjänstgöring, vilken åligger anställ- ningshavare i reserven, beställningshavare

å reservstat eller övergångsstat samt offi- cer i väg- och vattenbyggnadskåren.

Kaptens-, fanjunkar- eller flaggunder- officerskurs för anställningshavare i re- serven.

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

d) Hemvärnsövning, hemvärns- eller

driftvämskurs eller sammanträde med

hemvärnets eller driftvärnets represen- tations- eller verkställande organ.

Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj :t med- delade bestämmelser.

1

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts proposition nr 225.

291

Tjänstledighetsorsak

e) Tjänstgöring såsom eller utbildning

till lotta.

4. Arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen

eller av därmed jämförligt allmänt

intresse.

5. Iakttagelser, studier eller arbete av

betydelse för verket eller för tjänstemannens

kompetens för viss uppgift eller befattning

inom verket.

6. Sjukdom m. m.

a) Sjukdom eller förlust av arbetsförmågan,

föranledd av i tjänsten inträffad

händelse, som enligt allmän lag är att

hänföra till olycksfall i arbete, eller av

våld eller misshandel, för vilken tjänstemannen

blivit utsatt på grund av tjänsten.

I tjänsten ådragen 1) yrkessjukdom,

varom förmäles i gällande lag om försäkring

för vissa yrkessjukdomar, 2) smittsam

sjukdom, som enligt gällande epidemilag

skall anmälas till vederbörande

myndighet, eller 3) sjukdom, som enligt

gällande epizootilag skall anmälas till vederbörande

myndighet. Under tjänstgöring

å utländsk ort ådragen svårare sjukdom,

som där uppträder epidemiskt men ej

alls eller allenast i sällsynta fall förekommer

inom Sverige, eller svårare klimatsjukdom

i akut form, som tjänsteman

med stationering i land med tropiskt eller

halvtropiskt klimat ådragit sig.

Med tjänsten skall likställas annan statlig

anställning, sådan icke-statlig anställning,

vid vilken avlöning utgår enligt

av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser,

samt uppdrag för statens räkning.

Löneförmån

Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst

14 dagar av ett och samma kalenderår.

Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser.

Grupp 3: Oavkortad lön dels därest

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, vederbörande myndighet

så förordnar med hänsyn till att iakttagelserna,

studierna eller arbetet prövas

på ett påtagligt sätt kunna tjäna verkets

intressen, dels ock då tjänstledighet erhållits

för deltagande på egen begäran i

utbildningskurs vid verket. I andra fall

lön med B-avdrag sammanlagt högst 120

dagar under loppet av fem på varandra

följande kalenderår, dock högst 120 dagar

av den tid, under vilken tjänstemannen

innehar tjänst inom lönegrad med

ett och samma ordningsnummer.

Grupp 2: Oavkortad lön under högst 180

dagars ledighet av en och samma tjänstledighetsorsak.

Lön med B-avdrag i övrigt,

så framt ej vederbörande myndighet

på grund av särskilda förhållanden finner

anledning medgiva, att A-avdrag skall

tillämpas eller att avdrag icke skall äga

rum.

Grupp 3: Oavkortad lön.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Tjänstledighetsorsak

Löneförmån

b) Sjukdom i andra fall än under a)

avses eller tvångsvis anordnad läkarunder- sökning.

Grupp 2: Lön med B-avdrag högst 180

dagar av ett eller samma kalenderår el- ler, vid sjukdom som fortgår över års- skifte, högst 180 dagar i en följd.

Grupp 3: Oavkortad lön under högst föl- lande antal dagar av ett och samma ka- lenderår:

25 dagar för tjänstemän tillhörande lö- negraderna Ca, Ce, Cf och Cg 1—14, Mha 1

och 2, Me 1 och 2 samt Ma och Md 3,

20 dagar för tjänstemän tillhörande lö- negraderna Ca, Ce, Cf och Cg 15—26, Cob

1, Me 4 samt Ma och Md 4—9 samt

10 dagar för tjänstemän tillhörande öv- riga lönegrader.

Oavkortad lön må likväl icke utgå,

därest tjänstledigheten åtnjutes å tid, då

tjänstemannen på grund av föreskriften i

29 § 2 mom. c) andra stycket icke skulle

hava varit berättigad åtnjuta semester.

Lön med A-avdrag i övrigt.

c) Svag hälsas vårdande, då behovet av

ledighet härför är behörigen styrkt.

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

7. Havandeskap eller barnsbörd.

Grupp 2: Lön med B-avdrag högst 120

dagar, dock ej för tid efter 120 :e dagen

från förlossningen.

Grupp 3: Lön med A-avdrag högst 120

dagar, dock ej för tid efter 120 :e dagen

från förlossningen.

8. Tjänstgöringsförbud till förekomman- de av smittas spridning.

Grupp 2: Oavkortad lön högst 180 dagar.

Lön med B-avdrag i övrigt, så framt ej

vederbörande myndighet på grund av sär- skilda förhållanden finner anledning med- giva, att A-avdrag skall tillämpas eller

att avdrag icke skall äga rum.

Grupp 3: Oavkortad lön.

9. Flyttning, för vilken ersättning för

flyttningskostnad utgår av statsmedel.

Grupp 3: Oavkortad lön högst 3 dagar.

10, Uppdrag inom sådan personalsam- manslutning, som avser att tillvarataga

tjänstemännens intressen i tjänsten eller

främja deras yrkesutbildning.

Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst

15 dagar av ett och samma kalenderår.

11. Enskild angelägenhet av vikt.

Grupp 3: Lön med B-avdrag högst 15 da- gar av ett och samma kalenderår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

II. Arbete vid vederbörande verk kan icke beredas innehavare av aspiranttjänst

eller extra tjänst: Tjänstemannen skall, om han ej åtnjuter semester

eller ferier, vidkännas C-avdrag.

III. Avstängning från tjänstgöring m. m.: Är tjänsteman avstängd från

tjänstgöring, enär han vägrar underkasta sig ålagd läkarundersökning,

förfares med lönen i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser

eller beslut.

Är tjänsteman avstängd från tjänstgöring av annan anledning än nyss

sagts, kvarhållen av polismyndighet såsom misstänkt för brott eller häktad

för brott, eller undergår han frihetsstraff, är han skyldig vidkännas C-avdrag,

vederbörande myndighet likväl obetaget att, där så prövas skäligt,

låta honom uppbära viss del av lönen. Finnes avstängningen hava varit obefogad,

blir den kvarhållne ej häktad eller blir den kvarhållne eller häktade

frikänd, skall löneavdrag ej tillämpas och innehållen lön utbetalas.

IV. Tjänsteman avhåller sig från tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet

eller kunna styrka giltigt förfall: Tjänstemannen skall vidkännas Cavdrag.

B. Särskilda bestämmelser.

Högsta domstolen. Regeringsrätten. Häradsrätterna.

Bestämmelserna under I äga icke tillämpning å justitieråd eller regeringsråd.

Vid tjänstledighet för vinnande av lättnad i arbetsbördan och för ombesörjande

av enskilda angelägenheter, som icke föranleder särskilda vikariatskostnader, må

häradshövding under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår åtnjuta oavkortad

lön.

Försvaret.

1. a) Vad under I, punkt 5 sägs om verket skall avse försvarsväsendet.

I fråga om lön vid tjänstledighet för studier för fortsatt militär utbildning eller

för förvärvande av kompetens till vinnande av civil anställning gälla för innehavare

av beställningar i lönegraderna Mha 1 och 2 samt Me 1 och 2 särskilda av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

b) Vid tjänstledighet, som avses under I, punkt 6 b), äger beställningshavare

med lön enligt avdelning A av löneplan nr 5 åtnjuta oavkortad lön under högst

''45 dagar av ett och samma kalenderår. Har för beställningshavare, som åtnjuter

lön enligt avdelning B av nämnda löneplan, under sjötjänstgöring yppats behov av

dylik ledighet, äger han åtnjuta oavkortad lön, dock att han icke i följd härav och

av vad i sagda punkt sägs må åtnjuta oavkortad lön mer än sammanlagt 45 dagar

under ett och samma kalenderår.

c) Där sådant under uppehåll i utbildningen av fast anställt manskap eller av

värnpliktiga eller eljest med hänsyn till tjänstgöringens ändamålsenliga ordnande

finnes påkallat, må vederbörande regements-(likställd)chef bevilja sådan innehavare

av beställning med lönegradsbeteckningen Mha, som redan kommit i åtnjutande

av honom för löpande kalenderår tillkommande semester, tjänstledighet med oavkortad

lön under högst 10 dagar av kalenderåret.

2. Vad under III sägs om frihetsstraff avser icke arrest. För tid, under vilken

tjänsteman undergår arreststraff, skall han vidkännas B-avdrag. Huru med belopp,

som innehållits i anledning av arreststraff, skall förfaras i fall, då tjänsteman

varder i målet slutligen dömd till arrest på kortare tid eller till annat straff eller

påföljd eller ock befriad från ansvar, stadgas i lagen om disciplinstraff för krigsmän.

opaginerad Kontrollera mot PDF

294 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

1. a) I stället för vad under I, punkt 5 sägs skall för lärare eller rektor eller

för föreståndaren för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet

följande gälla i fråga om tjänstledighet för iakttagelser, studier eller arbete, som

prövas vara av betydelse för undervisningsväsendet eller för tjänstemannens kompetens

för viss uppgift eller befattning inom den skolform, vid vilken han är

anställd, ävensom tjänstledighet för studier för vinnande av högre lärdomsmeriter

i visst ämne.

I nästföregående stycke avsedd ordinarie och extra ordinarie tjänsteman eller

extra lärare, vilken vid tjänstledighetens början tillhör grupp 3, äger åtnjuta

oavkortad lön, därest Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, vederbörande

myndighet så förordnar med hänsyn till att iakttagelserna, studierna

eller arbetet prövas på ett påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets

intressen. I andra fall äger tjänstemannen åtnjuta lön med B-avdrag sammanlagt

högst 360 dagar under loppet av tio på varandra följande kalenderår, dock

högst 180 dagar av den tid, under vilken han innehar tjänst inom lönegrad med

ett och samma ordningsnummer.

b) Vid tjänstledighet, som avses under I, punkt 6 b), skall i stället för vad där

stadgas gälla, att A-avdrag tillämpas för sådan till grupp 3 hörande tjänsteman,

som har mer än 45 dagars årlig ferietid eller åtnjuter läsårsdaglön. Den i nämnda

punkt för grupp 2 angivna tid av högst 180 dagar, varunder lön med B-avdrag

må utgå, beräknas för den, som åtnjuter läsårsdaglön, för ett och samma läsår

eller, vid sjukledighet såväl vid slutet av ett läsår som vid början av det närmast

följande, för anställningstid, vilken bortsett från tiden mellan läsåren fortgått i en

följd.

c) Vad under I sägs om visst högsta antal dagar av ett och samma kalenderår

skall, såvitt angår de högre kommunala skolorna, sinnesslöskolorna och epileptikerskolorna,

i stället avse detta högsta antal dagar av ett och samma redovisningsår.

2. I den mån icke vederbörande myndighet annat medgiver, skall tjänsteman

med rätt till ferier därunder vidkännas A-avdrag, om han under innehav av statlig

anställning eller icke-statlig anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser under de båda senaste terminerna före feriernas början vidkänts

C-avdrag eller åtnjutit under I, punkt 6 b) eller c) avsedd tjänstledighet så

lång tid, att återstoden icke uppgår till 60 dagar. Vad nu sagts avser icke fall, då

på grund av tjänstledighet under ferierna eller av annan anledning större löneavdrag

än A-avdrag är tillämpligt. Vid de högre kommunala skolorna, sinnesslöskolorna

och epileptikerskolorna skall härutöver gälla att, om tjänsteman under

berörda två terminer vidkänts C-avdrag mer än 120 dagar, det ankommer på skolöverstyrelsen

att bestämma, huruvida större löneavdrag än A-avdrag skall tillämpas

under ferietiden.

Vad i nästföregående stycke sagts om två terminer skall i stället avse en tid av

ett år, såvitt angår den som haft anställning utan rätt till ferier eller ferieberättigande

anställning vid anstalt, där lästiden icke är terminsindelad.

3. Lärare eller rektor eller föreståndaren för det till konstfackskolan hörande

teckningslärarinstitutet äger uppbära oavkortad lön för tid, under vilken undervisningen

vid vederbörande läroanstalt blivit till följd av smittsam sjukdom inställd

och han av sådan anledning hindrats tjänstgöra; dock ankommer det på vederbörande

myndighets bestämmande, huruvida lön skall utgå till sådan extra lärare,

vars anställning ej avser eller enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser skall

anses avse hel termin. Sådan tjänsteman skall vara skyldig att utan särskild ersättning

fullgöra den återläsning, som i vederbörlig ordning kan varda bestämd,

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

295

extra lärare, som nyss nämnts, dock endast för det fall, att han uppburit lön för

den tid, undervisningen varit inställd, inskränkt eller avkortad.

Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen vid vederbörande läroanstalt

på grund av krig, krigsfara eller därmed sammanhängande förhållanden, gäller

vad i föregående stycke stadgas, där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver.

Konsthögskolan. Musikaliska akademien med musikhögskolan. Tandläkarinstitut.

Farmacevtiska institutet. Teknisk högskola. Gymnastiska centralinstitutet.

Lantbrukshögskolan. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet

vid Alnarp. Veterinärhögskolan. Skogshögskolan. Statens anstalt för

fallandesjuka.

För tjänsteman, vilken är berättigad till ferier, skola de stadganden i tillämpliga

delar gälla, som innefattas i punkterna 1 b) och 2 av ovan meddelade särskilda

bestämmelser för läroverk m. fl. läroanstalter.

Kon junkturinstitutet.

Professorn och chefen för konjunkturinstitutet äger under 45 dagar årligen vid

tjänstledighet för bedrivande av vetenskaplig forskning åtnjuta oavkortad lön.

Provinsialläkarstaten. Veterinårstaten.

Med under I, punkt 5 avsedd utbildningskurs vid verket likställas i fråga om

förste provinsialläkare och provinsialläkare medicinska fortsättningskurser samt

i fråga om förste provinsialläkare, provinsialläkare, länsveterinärer och distriktsveterinärer

för dylika tjänstemän avsedda utbildnings- och repetitionskurser.

Lots- och fgrstaten.

1. Vid tjänstledighet, som avses under I, punkt 6 b), äger å fyrskepp anställd

ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman ävensom sådan annan å fyrskepp anställd

tjänsteman, som vid tjänstledighetens början tillhör grupp 3, åtnjuta oavkortad

lön under högst det antal dagar av ett och samma kalenderår, varmed hans

antal semesterdagar understiger 55, dock under minst 10 och högst 25 dagar. I övrigt

skall tjänstemannen vid sådan ledighet vidkännas A-avdrag.

2. Extra ordinarie tjänsteman, som är anställd å sådant tjänstefartyg eller fyrskepp,

vilket är upplagt under viss del av året, skall vidkännas B-avdrag för tid,

under vilken han till följd av uppläggningen ej tjänstgör och varunder han ej åtnjuter

semester.

Länsstyrelserna.

Bestämmelserna under I äga icke tillämpning på landshövding.

Statens af färsdrivande verk.

Utan hinder av vad under I, punkt 5 sägs skall till grupp 3 hörande tjänsteman

äga uppbära oavkortad lön för tid, varunder han åtnjuter tjänstledighet för studier

i utlandet, vilka av vederbörande verksstyrelse prövas vara erforderliga för den

fackliga utbildningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

296

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

3 kap. Semester, däremot svarande annan ledighet och

semesterersättning.

29 §.

Semester och däremot svarande annan ledighet.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Tjänsteman äger rätt att erhålla semester under det antal dagar

för helt år räknat (årssemester), som framgår av följande sammanställning.

Till och med

Från och med

Tjänstemän tillhörande

det kalenderår, under vilket

tjänstemannen fyller

39 år

40 år

avdragsgrupp 1 eller 2......................................

20 dagar

20 dagar

avdragsgrupp 3:

lönegraderna Ca, Ce, Cl och Cg 1—14, Mha 1 och 2, Me 1

och 2 samt Ma och Md 3................................

20 >

30 >

lönegraderna Ca, Ce, Cf och Cg 15—26, Cob 1, Me 4 samt Ma

och Md 4—9 ..........................................

25 »

35 >

övriga lönegrader........................................

35 »

45 >

Semestern erhålles å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens

behöriga gång, under det löpande kalenderåret eller, om detta på grund av

tjänstgöringsförhållandena icke kunnat ske eller vederbörande myndighet i

annat fall finner skäl därtill lämna medgivande, under tiden 1 januari—

31 maj nästpåfoljande år. Utan hinder av vad nu sagts må tjänsteman stationerad

å ort inom riket, där kallortstillägg utgår, av vederbörande myndighet

kunna medgivas att erhålla återstående semester under nästpåföljande

år i följd med semester för detta år.

Den, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig

att begagna sig av semester, då sådant föreskrives av vederbörande myndighet.

Till vissa icke-ordinarie tjänstemän kan utgå semesterersättning enligt

bestämmelserna i 30 §.

2 mom. Vid semesterns bestämmande skall iakttagas följande.

a) Innehaves i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst under allenast

del av kalenderår, beräknas semestern i förhållande till tiden för tjanstinnehavet.

Uppkommer därvid brutet dagantal, sker avrundning till närmaste

hela dagantal. Uppgår den beräknade tiden till mindre än en halv

dag, föreligger icke rätt till semester. Såsom undantag från vad nu sagts

skall gälla, att tjänsteman, som avgår med rätt till ålders- eller förordnandepension,

äger åtnjuta den semester, som skulle tillkomma honom, om han

kvar stode i tjänst till kalenderårets utgång.

Äro olika årssemestrar tillämpliga för skilda delar av samma kalenderår,

beräknas semestern för varje del för sig, varefter den sammanlagda semes
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj.ts proposition nr 22ö.

tertiden avrundas på nyss angivet sätt. Härvid skall hänsyn ej tagas till anställningstid,

för vilken semesterersättning utgått.

b) Har den, som tillträder i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst,

under samma kalenderår innehaft annan anställning hos staten eller ickestatlig

anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser,

skall, om semestern i denna anställning beräknas för löpande kalenderår,

vad under a) stadgas äga motsvarande tillämpning.

Har tjänstemannen omedelbart före tjänstetillträdet innehaft sådan i

nästföregående stycke omförmäld anställning, i vilken semestern icke beräknas

för löpande kalenderår, äger tjänstemannen i den tillträdda tjänsten

erhålla i den tidigare anställningen intjänt men ej åtnjuten semester. Av den

semester, vartill tjänstemannen eljest är berättigad enligt bestämmelserna

i denna paragraf, må han åtnjuta högst det antal semesterdagar, varmed

år ssemestern i den nya tjänsten befinnes överstiga den vid tjänstetillträdet

beräknade summan av intjänt men ej åtnjuten semester och tidigare under

kalenderåret åtnjuten semester. Med åtnjuten semester skall jämställas

semestertid, för vilken semesterersättning uppburits.

c) Vidkännes tjänsteman C-avdrag å lönen av annan anledning än tjänstledighet

för offentligt uppdrag, må semestern enligt av Kungl. Maj :t meddelade

bestämmelser minskas med så stor del av årssemestern, som belöper

på avdragstiden.

Har tjänsteman under innehav av anställning hos staten eller av ickestatlig

anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser

— oavbrutet eller endast med kortare avbrott för tjänstgöring försöksvis

— under tiden 1 juli—31 december av annan anledning än tjänstledighet

för offentligt uppdrag vidkänts C-avdrag å lönen, åtnjutit tjänstledighet,

som avses i 28 g I, punkt 6 b) eller c) eller punkt 11, eller åtnjutit

semester, må han ej, med mindre vederbörande myndighet finner skäl därtill

lämna medgivande, därefter erhålla semester förrän han minst 90 dagar

tjänstgjort i anställning, som nyss nämnts, eller fullgjort uppdrag för statens

räkning.

d) Om semester åtnjutits såväl före som efter dag eller dagar, som äro

tjänstefria, skall semestern anses hava omfattat jämväl den eller de mellanliggande

dagarna, i den mån ej annat följer av beslut eller bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj :t. Om semester åtnjutits å del av dag, som i övrigt

är tjänstefri till följd av partiell tjänstledighet, skall semestern anses

hava omfattat hela nämnda dag.

3 mom. För nedan angivna personalgrupper skall följande gälla i fråga

om årssemestern.

a) För tjänsteman, som är sysselsatt i radiologiskt arbete, äger Kungl.

Maj :t eller myndighet, som därtill erhållit Kungl. Maj :ts uppdrag, med

hänsyn till nämnda arbete förlänga årssemestern intill 42 dagar. Då så anses

påkallat med hänsvn till arten och omfattningen av det radiologiska

arbetet eller befattningshavaren varit sysselsatt i sådant arbete i minst fem

år, må årssemestern i sådan ordning kunna förlängas intill 60 dagar eller,

om befattningshavaren varit sysselsatt med radiologiskt arbete sammanlagt

minst tio år, intill 90 dagar.

h) För läkare skall årssemestern omfatta minst 30 dagar.

/, mom. För tjänsteman med stationering utomlands skall följande gälla.

a) Årssemestern må i förekommande fall förlängas till 30 dagar.

b) Semestern för tjänsteman med stationering utom Europa eller å niera

avlägset belägen ort inom Europa må, därest Kungl. Maj :t prövar skäligt

sådant medgiva, förlängas med högst så många dagar, som beräknas åtgå

för resa från stationeringsorten till Stockholm och åter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

c.) Tjänsteman med stationering utom Europa må för besök i Sverige i

foljd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående

semester för

nästföregående år, såvitt angår tjänsteman med stationering i Nordamerika

eller Nordafrika,

nästföregående två år, såvitt angår tjänsteman med stationering i Asien,

Sydamerika^ eller Sydafrika, samt

j. nästföregående tre år, såvitt angår tjänsteman med stationering i AustraB.

Särskilda bestämmelser.

Högsta domstolen. Regeringsrätten. Nedre justitierevisionen. Hovrätterna

Kammarratten.

Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning å justitieråd eller regeringsråd.

b

För revisionssekreterare, lagmän, hovrättsråd, kammarrättsråd, assessorer och

fiskaler äger vederbörande myndighet i förekommande fall förlänga årssemestern

till högst 45 dagar.

Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat.

För följande tjänstemän vid utrikesförvaltningen, med undantag av attachéer,

må årssemestern vid stationering utomlands, i den mån sådant utan olägenhet kan

ske, förlängas till nedan angivna antal dagar:

tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce, Cf och Cg 15—26 ........ 45 dagar,

tjänstemän tillhörande lönegraderna Ca, Ce och Cg 27_37

eller lönegraderna med någon av beteckningarna Co och Cs............ 60 dagar.

Försvaret.

För till avdragsgrupp 3 hörande översköterska eller sjuksköterska skall årssemestern

omfatta minst 25 dagar eller, från och med det kalenderår tjänstemannen

fyller 40 år, minst 35 dagar.

Karolinska sjukhuset. Serafimerlasarettet. Statens sinnessjukhus. Statens

anstalt för fallandesjuka.

... För till avdragsgrupp 3 hörandetföreståndarinna, översköterska, sjuksköterska,

första sköterska, sköterska eller barnmorska skall årssemestern omfatta minst

25 dagar eller, från och med det kalenderår tjänstemannen fyller 40 år, minst

35 dagar.

2. Årssemestern omfattar 90 dagar för läkare, som är anställd å avdelning av

radiumhemmet vid karolinska sjukhuset, röntgendiagnostikavdelningen vid nämn
sjukhus

eller röntgenavdelning vid serafimerlasarettet och som med heltidstjänstgöring

under sammanlagt minst tio år tjänstgjort vid specialavdelning för

röntgendiagnostik eller för röntgen- eller radiumterapi eller blandad röntgenologisk

diagnostik- och terapiavdelning.

3. Lärare vid statens anstalt för fallandesjuka äga i stället för semester enligt

de allmänna bestämmelserna åtnjuta ferier, ordinarie lärare på tider, som i vederbörande

stadga föreskrives, samt extra ordinarie och extra lärare på samma tider

som de ordinarie lärarna.

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

1. I stället för semester enligt de allmänna bestämmelserna äga ordinarie och

extra ordinarie lärare årligen åtnjuta ferier på tider, som i vederbörande stadgor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

299

och reglementen föreskrivas. Vad nu sagts skall likväl icke avse rektorer, föreståndaren

för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet, lärare i trädgårdsskötsel

vid folkskoleseminarium eller annan lärare vid statens skolor tillhörande

barna- och ungdomsvården än folkskollärare och ämneslärare.

De allmänna bestämmelserna skola ej heller tillämpas å extra lärare, vilken äger

åtnjuta läsårsdaglön. Denna lön skall anses inbegripa den ersättning för semester,

som eljest må tillkomma sådan lärare.

2. Årssemestern skall för lärare, som innehar rektorsbefattning vid högre kommunal

skola, omfatta 35 dagar eller, från och med det kalenderår han fyller 40 år,

45 dagar, samt för föreståndare för sinnesslöskola eller epileptikerskola omfatta 35

dagar.

3. För till avdragsgrupp 3 hörande sjuksköterska vid läroanstalt för blinda,

översköterska eller sjuksköterska vid vårdanstalten för blinda med komplicerat

lyte eller sjuksköterska vid dövstumskola skall årssemestern omfatta minst 25

dagar eller, från och med det kalenderår tjänstemannen fyller 40 år, minst 35

dagar.

Konsthögskolan. Musikaliska akademien med musikhögskolan. Tandläkarinstitut.

Farmacevtiska institutet. Teknisk högskola. Gymnastiska centralinstitutet.

Lantbrukshögskolan. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet

vid Alnarp. Veterinärhögskolan. Skogshögskolan.

I stället för semester enligt de allmänna bestämmelserna äga ordinarie lärare

vid här avsedda verk ävensom musikaliska akademiens sekreterare och direktören

för musikhögskolan åtnjuta ferier på tider, som i vederbörande stadgor och reglementen

föreskrivas. Vad nu sagts skall likväl icke avse föreståndaren för det till

konsthögskolan hörande institutet för materialkunskap, tillika lärare i materialkunskap.

Extra ordinarie och extra lärare vid här avsedda verk ävensom ackompanjatörer

vid musikhögskolan äga årligen åtnjuta ferier på samma tider som där anställda

ordinarie lärare.

Provinsialläkarstaten. Veterinärstaten.

Provinsialläkare eller distriktsveterinär må av vederbörande myndighet kunna

medgivas att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående

semester för nästföregående år.

Lots- och fyrstaten.

För å fyrskepp anställda tjänstemän skall årssemestern omfatta det antal dagar,

som här nedan angives för den tid under kalenderåret, varunder vederbörande

fyrskepp beräknas vara påmönstrat, nämligen

för tjänstemän tillhörande grupp 1 eller 2: 12 dagar med tillägg av 4 dagar för

varje hel mångfald av 14, varmed antalet påmönstringsdagar beräknas överstiga

150, samt

för tjänstemän tillhörande grupp 3: 15 dagar med tillägg av 5 dagar för varje

hel mångfald av 14, varmed antalet påmönstringsdagar beräknas överstiga 150.

Därest tjänsteman icke innehar anställning å fyrskepp hela kalenderåret, äger

lotsstyrelsen utan hinder av vad i 2 mom. a) och b) samt nästföregående stycke

sägs bestämma det antal semesterdagar tjänstemannen skall erhålla för den del

av året, varunder han innehar sådan anställning. Vad i 2 mom. a) första stycket

sägs om semester vid avgång med ålderspension skall icke gälla för sådan här avsedd

tjänsteman, för vilken årssemestern omfattar 45 dagar eller mera. För kalenderår,

före vars utgång nu nämnd tjänsteman avgår med rätt att komma i åtnjutande

av ålderspension, skall semestertidens längd utgöra 45 dagar, därest avgången

sker under någon av årets fyra första månader, samt eljest nämnda antal

opaginerad Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

dagar med tillägg av 10 dagar för varje hel kalendermånad utöver fyra, under

vilken tjänsten innehaves, dock att semestertidens längd icke i något fall må överstiga

årssemestern.

Länsstyrelserna.

Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning å landshövding.

30 §.

Semesterersättning.

Därest aspirant eller extra tjänsteman eller innehavare av beställning i

lönegraden Mha 1 eller 2 eller Me 1 avgår ur statens tjänst eller avlider innan

han åtnjutit den semester, vartill han vid avgången eller dödsfallet var

berättigad enligt bestämmelserna i 29 §, äger tjänstemannen eller, om han

avlidit, hans dödsbo erhålla semesterersättning. Semesterersättningen skall

motsvara den lön, som tjänstemannen skulle hava erhållit under förlängd

anställning det antal dagar, som den återstående semestern omfattar.

4 kap. Yikariatsersättning och gottgörelse för övertidstjänst
göring

m. in.

31 §.

Vikariatsersättning m. m.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Då på grund av förordnande tjänsteman uppehåller högre ordinarie,

extra ordinarie eller extra tjänst eller bestrider göromål, som eljest

ankomma på tjänstemän i viss högre lönegrad, äger han, där ej fråga är

om vikariatslöneförordnande, åtnjuta vikariatsersättning.

Härvid skall iakttagas,

att innehavare av aspiranttjänst behandlas som om han vore innehavare

av sådan ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som normalt utgör första

befordringstjänst från aspiranttjänsten, samt

att innehavare av sådan extra tjänst, som enligt vederbörande myndighets

beprövande motsvarar ordinarie eller extra ordinarie tjänst men är placerad

i lönegrad med lägre ordningsnummer än denna, behandlas som om

han i stället innehade en motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänst.

2 mom. Vikariatsersättningen utgår enligt särskilda av Kungl. Maj :t med

stöd av riksdagens beslut utfärdade, såsom bilaga till statens löneplansförordning

fogade tabeller med tillhörande anvisningar. I fall, som ej avses i

tabellerna, bestämmes vikariatsersättningen genom beslut eller i enlighet

med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, av vederbörande myndighet.

Då förordnande undantagsvis meddelas att under del av dag uppehålla

annan tjänst, skall vikariatsersättningen minskas i förhållande till nedsättningen

av tjänstgöringstiden på den uppehållna tjänsten.

\id vikariatsförordnande eller förordnande att bestrida göromål, som eljest

ankomma på tjänstemän i viss högre lönegrad, skall, då så med hänsyn

till göromålens art och omfattning finnes skäligt, vikariatsersättningen bestämmas

till lägre belopp än som eljest skolat utgå.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 226-

301

B. Särskilda bestämmelser.

Hovrätterna. Häradsrätterna.

Innehavare av tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce, Cf eller Cg och lägst

lönegradsnumret 16 äger icke åtnjuta vikariatsersättning vid förordnande att

uppehålla högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst i domsaga, med mindre

Kungl. Maj:t därom förordnar.

Fångvårdsanstalterna. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

Statens sinnessjukhus. Statens anstalt för fallandesjuka.

För den, som innehar eller uppehåller överläkartjänst eller vid statens skola för

själsligt abnorma manliga elever tjänst såsom chef, tillika läkare, skola de allmänna

bestämmelserna tillämpas som om sagda tjänst vore hänförd till den lönegrad,

vars nummer med tre enheter överstiger det för tjänsten gällande lönegradsnumret.

För överläkare vid statens sinnessjukhus, vilken uppehåller medicinalrådstjänst

eller tjänst såsom överinspektör för sinnessjukvården eller såsom inspektör för

sinnesslövården, skall vikariatsersättningen utgöra 6 kronor för dag eller det

högre belopp, som må följa av de allmänna bestämmelserna.

Försvaret.

Militär eller civilmilitär beställningshavare, vilken förordnas eller kommenderas

att såsom vikarie uppehålla befattning såsom chef för kassaförvaltning eller

befattning, varmed är förenat uppdrag såsom chef för kassaförvaltning, äger åtnjuta

vikariatsersättning med 4 kronor 50 öre för dag eller det högre belopp, som

må följa av de allmänna bestämmelserna. Beställningshavare, vilken förordnas

att såsom vikarie uppehålla annan för förvaltare i kassörsbefattning avsedd befattning

än som chef för kassaförvaltning, eller ock såsom förrådsförvaltare, äger

åtnjuta vikariatsersättning med 2 kronor 50 öre för dag eller det högre belopp, som

må följa av de allmänna bestämmelserna.

Vad nyss sagts skall dock icke äga tillämpning vid tjänstgöring, som fullgöres

under tiden för utbildning för vinnande av kompetens för det slag av befattning

varom fråga är, och skall för den, som genomgått sådan utbildning, gälla endast

om mellan utbildningens avslutande och vikariatets början förekommit en sammanhängande

tid av minst sex månader, varunder han icke uppehållit befattning

av här avsett slag.

Vikariatsersättning må icke utgå på grund av tjänstgöring i viss befattning ombord

under sjötjänstgöring.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

1. Extra ordinarie eller extra lärare vid annan här avsedd läroanstalt än konstfackskolan

äger icke åtnjuta vikariatsersättning vid förordnande att uppehålla

högre lärartjänst vid sådan läroanstalt.

2. Då rektor uppehåller ledamotstjänst i centralt ämbetsverk, varunder här

avsedd läroanstalt lyder, eller då rektor vid navigationsskola uppehåller tjänsten

såsom navigationsskoleinspektör i kommerskollegium, utgår vikariatsersättning

med 2 kronor 50 öre för dag eller det högre belopp, som må följa av de allmänna

bestämmelserna.

3. Då lärare under ferietid tjänstgör såsom rektor vid här avsedd läroanstalt

eller såsom föreståndare för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet,

utgår vikariatsersättning enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Lärare, vilken under annan tid än ferietid såsom vikarie uppehåller rektorsbefattning

vid högre kommunal skola, äger åtnjuta vikariatsersättning som om

rektorsbefattningen vore en särskild tjänst, vars lönegrad hade beteckningen Cb

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

och omfattade den löneklass å löneplan nr 1, vars nummer med lika många

enheter överstiger numret å vikariens löneklass, som innefattas i numret å den

lönegrupp, vartill rektorsbefattningen är hänförd.

För lärare, som uppehåller föreståndartjänst vid sinnesslöskola eller epileptikerskola,

skall vikariatsersättningen utgöra 2 kronor för dag eller det högre belopp,

som må följa av de allmänna bestämmelserna.

Provinsiallåkarstaten. Veterinärstaten.

!• För förste provinsialläkare, som uppehåller medicinalrådstjänst, skall vikariatsersättningen

utgöra 6 kronor för dag eller det högre belopp, som må följa av

de allmänna bestämmelserna.

2. Vikariatsersättningen för provinsialläkare, som uppehåller tjänst som förste

provinsialläkare, eller för distriktsveterinär, som uppehåller tjänst som länsveterinär,

bestämmes av vederbörande myndighet, med iakttagande att ersättningen

må uppgå till högst 12 kronor för dag för provinsialläkare och till högst 10 kronor

för dag för distriktsveterinär.

3. Till provinsialläkare eller distriktsveterinär, som, vid sidan av tjänstgöring

i egen tjänst, på grund av förordnande bestrider motsvarande tjänst i angränsande

distrikt, utgår vikariatsersättning med 10 respektive 5 kronor för dag. Vad

nu sagts avser likväl icke fall, där tjänstgöringen i det angränsande distriktet föranletts

av sådan tjänstefrihet för ordinarie tjänstinnehavaren, varom i 10 § 3 mom.

förmäles.

Statens affårsdrivande verk.

Vid statens järnvägar skall för lokförare, som uppehåller tjänst som lokmästare,

vikariatsersättningen höjas med 2 kronor för dag räknat.

32 §.

Gottgörelse för övertidstjänstgöring m. m.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Där innehavare av tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce, Cf

eller Cg undantagsvis måste anlitas för övertidstjänstgöring, må tjänstemannen

kunna för sagda tjänstgöring erhålla gottgörelse i enlighet med

bestämmelserna här nedan samt de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj :t

meddelar. Sådan gottgörelse må dock icke, med mindre Kungl. Maj :t därtill

lämnar medgivande, tillkomma den, som innehar eller å förordnande uppehåller

tjänst i högre lönegrad än den 22:a, eller aspirant tillhörande högre

lönegrad än den 20 :e. Såsom förutsättning för gottgörelse skall vidare, dår

ej särskilda skäl till annat föranleda, gälla, att tjänsten enligt vederbörandfe

myndighets beprövande avser arbete av sådant slag, att behovet och varaktigheten

av övertidstjänstgöring kunna kontrolleras, och att tjänstemannen

icke inom arbetsområdet utövar mera självständigt befäl.

Med övertidstjänstgöring förstås tjänstgöring utöver den, som av Kungl.

Maj :t eller vederbörande myndighet fastställts såsom normal för den tjänst

eller det slag av tjänstgöring, varom fråga är. Vad angår tjänsteman, som

anställts för avkortad tjänstgöring, förstås med övertidstjänstgöring vad

som överskjuter full tjänstgöring. Såsom övertidstjänstgöring anses icke

tjänstgöring, vars fullgörande icke påkallats eller godkänts av vederbörande

myndighet.

Med arbete å kvalificerad övertid förstås övertidstjänstgöring å natt, varmed

här avses tiden mellan klockan 22 och 6, å sön- eller helgdag, påsk
-

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

303

afton, midsommarafton eller julafton eller å tid, som infaller mellan klockan

18 och 22 å dag före sön- eller helgdag. Med arbete å enkel övertid

förstås övertidstjänstgöring å annan tid än nu sagts.

2 mom. Gottgörelse för övertidstjänstgöring skall, i den mån så kan ske,

utgå i form av ledighet från annan tjänstgöring. Tiden för sådan kompensationsledighet

skall motsvara en och en halv gånger den tid övertidstjänstgöringen

omfattat. Kompensationsledighet för arbete, som utförts å kvalificerad

övertid, skall likväl, om den beredes å annan tid än sådan, å vilken

övertidstjänstgöring anses utgöra arbete å kvalificerad övertid, omfatta

dubbelt så lång tid som den, varunder övertidstjänstgöringen fullgjorts.

3 mom. I den mån gottgörelse för fullgjord övertidstjänstgöring icke kan

i enlighet med vad i 2 mom. sägs beredas genom ledighet, äger tjänstemannen

för densamma åtnjuta övertidsersättning.

övertidsersättningen för timme vid arbete å enkel övertid och vid arbete

å kvalificerad övertid framgår av statens löneplansförordning. För tjänsteman

skall, där ej annat följer av beslut eller bestämmelser som meddelats

av Kungl. Maj :t, tillämpas den övertidsersättning, som gäller för den löneklass

och ortsgrupp, efter vilken han åtnjuter lön. För övertidsarbete, som

utförts å högre tjänst, utan att tjänstemannen i denna tjänst åtnjutit vikariatslön,

skall dock övertidsersättningen utgå med belopp, som gäller för

löneklassen närmast över den, efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön, eller

för den högre löneklass, som utgör lägsta löneklassen inom den uppehållna

tjänstens lönegrad. För övertidsarbete, som frivilligt utförts å lägre

tjänst, må övertidsersättningen icke utgå med högre belopp än som gäller

för högsta löneklassen i den lägre tjänstens lönegrad.

I intet fall må övertidsersättning utgå enligt högre löneklass än den 25 :e.

4 mom. Där tjänsteman, som är anställd för avkortad tjänstgöring, undantagsvis

måste anlitas för tjänstgöring jämväl å sådan dag eller del

av dag, under vilken han med hänsyn till den för honom gällande anställningen

eljest icke skolat tjänstgöra, äger han härför åtnjuta fgllnadslön.

Denna skall för hel dag vara lika med daglönen och för del av dag utgöras

av den därpå belöpande delen av daglönen. Med daglön förstås härvid det

belopp, som skulle hava utgjort tjänstemannens daglön, om han varit anställd

för full tjänstgöring.

Vad i första stycket sagts skall gälla jämväl vid förordnande att uppehålla

annan tjänst, som är lika hög som eller högre än tjänstemannens egen

tjänst, så framt icke vikariatslön utgår.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning å civilmilitära beställningshavare.

Angående bestämmelsernas tillämpning å civil personal skall gälla

vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Då lärare eller rektor eller föreståndaren för det till konstfackskolan hörande

teckningslärarinstitutet, vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst, på grund av förordnande

meddelar honom i nämnda tjänst icke åvilande undervisning vid här

avsedd läroanstalt, utgår härför ersättning enligt grunder, som bestämmas av

Kungl. Maj :t. Vad nu sagts skall i fråga om facklärare eller biträdande facklärare

vid konstfackskolan gälla allenast i den mån hänsyn till den av läraren bestridda

tjänstgöringen icke tagits jämlikt de i 20 § meddelade särskilda bestämmelserna

för nämnda skola.

opaginerad Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Musikhögskolan.

Då innehavare av tjänst som lärare eller ackompanjatör vid musikhögskolan,

vid sidan av antingen full tjänstgöring eller ock nedsatt tjänstgöring i egen tjänst,

på grund av förordnande bestrider annan tjänstgöring av liknande slag vid högskolan,

utgår härför ersättning enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t.

5 kap. Särskilda ersättningar samt lönetillägg och tilläggsarvoden.

33 §.

Särskilda ersättningar.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden

gäller vad därom stadgas i allmänna resereglementet och i särskilda av

Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter.

2 mom. Tjänsteman, som vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än

stationeringsorten eller som vid semesters upphörande skall tjänstgöra å

sådan annan ort, äger, om i 1 mom. avsett fall ej föreligger, åtnjuta resekostnadsersättning

enligt allmänna resereglementet eller särskilda av Kungl.

Maj :t meddelade föreskrifter för av honom vid semesterns inträde eller

upphörande företagen resa mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna.

Företager tjänstemannen inom riket resa mellan tjänstgöringsorten och annan

ort än stationeringsorten, må han åtnjuta ersättning för densamma,

dock icke med högre belopp än som motsvarar beräknad resekostnad för resa

mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna. Här meddelade bestämmelser

skola allenast gälla beträffande resor i samband med semester omfattande

minst sex dagar i följd.

Därest tjänsteman efter semesterns inträde men före utgången av densamma

återkallas till tjänstgöring, beror på prövning av Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet, i vad mån

ersättning av statsmedel må utgå för av tjänstemannen företagen resa, som

står i samband med semesterns avbrytande.

3 mom. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten

äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj :t, dock icke i något fall till högre

belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet bestämda

traktamentsersättningen. Tjänsteman, för vilken fast stationeringsort ej bestämts,

må av vederbörande myndighet tilldelas tjänstgöringstraktamente

under högst 90 dagar efter förändring av tjänstgöringsort.

Vad nu sagts har icke avseende å fall, där tjänsteman till följd av innehav

av olika tjänster är stationerad på mer än en ort och till följd därav

fullgör tjänstgöringen å någon av dessa orter.

4 mom. Tjänsteman må åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt vad

därom särskilt stadgas.

5 mom. Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd

eller verkställer kontant utbetalning av medel, kan enligt av Kungl. Maj :t

fastställda grunder erhålla felräknings penningar till belopp, som bestämmes

med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning

sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning.

Felräkningspenningar må icke vid en och samma tjänst utgå med högre

belopp än 600 kronor för år räknat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

305

För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst,

uppbäras felräkningspenningarna av den, som uppehåller tjänsten.

6 mom. Vissa tjänstemän äga uppbära representationsbidrag i enlighet

med i denna paragraf meddelade särskilda bestämmelser. Vid semester

eller tjänstledighet för sådan tjänsteman beror på beslut eller bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj :t, huru med nämnda bidrag skall förfaras.

B. Särskilda bestämmelser.

Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat. Försvarsattachéer och

biträdande försvarsattachéer.

1. Tjänsteman vid utrikesförvaltningen med stationering utom Europa må på

därom gjord framställning kunna av Kungl. Maj:t beviljas bidrag för resa till

Sverige under semester högst en gång vart tredje år eller, när särskilda skäl tala

därför och fråga är om tjänsteman med stationering i land med särskilt hälsovådligt

klimat, högst en gång vartannat år. Bidrag må icke beviljas till högre belopp

än som motsvarar kostnaden för biljetter, i vilkas pris kosthåll icke ingår, till

Stockholm och åter till stationeringsorten för tjänstemannen, hans hustru ävensom

hans barn under 19 års ålder. Kungl. Maj:t äger föreskriva de särskilda

villkor för åtnjutande av resebidrag, som må finnas lämpliga.

2. Kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet och chefen för utrikesdepartementets

pressbyrå äga uppbära representationsbidrag, en var med 8 000 kronor

för år.

3. a) Tjänstemän vid utrikesförvaltningen samt försvarsattachéer och biträdande

försvarsattachéer äga vid stationering utomlands åtnjuta särskilda förmåner i

enlighet med nedan meddelade bestämmelser, pressattaché och attaché vid utrikesförvaltningen

dock endast i den mån sådant i det följande särskilt angives.

Ortstillägg utgår enligt särskild stat eller jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade

särskilda bestämmelser. Sådant tillägg utgår jämväl till pressattaché och attaché.

Barnbidrag utgår, därest tjänsteman på grund av försörjningsplikt underhåller

barn under 19 års ålder, med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare

barn under 10 års ålder samt med 2 000 kronor för varje barn, som fyllt

10 år, allt för år räknat. Barnbidrag utgår även till attaché, om han förklarats

slutligt antagen för fortsatt tjänstgöring inom utrikesförvaltningen.

Utomeuropeiskt tillägg utgår till tjänsteman, som är stationerad i land utom

Europa eller i Sovjetunionen, med följande belopp för år, nämligen:

1 500 kronor, såvitt angår tjänsteman vid utrikesförvaltningen, vars lönegrad

har någon av beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 16 och 20,

3 000 kronor, såvitt angår dels tjänsteman vid utrikesförvaltningen, vars lönegrad

har någon av beteckningarna Ca och Ce samt lönegradsnumret 24, dels

ock biträdande försvarsattaché, vilken innehar löjtnantsbeställning,

5 000 kronor, såvitt angår dels tjänsteman vid utrikesförvaltningen, vars lönegrad

antingen har någon av beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren

29 och 33 eller ock har någon av beteckningarna Co och Cs samt något

av lönegradsnumren 14, 17 och 19, dels försvarsattaché, dels ock biträdande försvarsattaché,

vilken innehar högre beställning iin såsom löjtnant.

Chargé d’a[fairestillägg utgår till tjänsteman vid utrikesförvaltningen, vars lönegrad

har någon av beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 24,

29 och 33, därest han förordnats att i egenskap av chargé d’affaires förestå beskickning

å ort, där sändebud icke är stadigvarande placerat, med 2 000 kronor

för år.

Bidrag för inköp av bil utgår, därest tjänsteman vid utrikesförvaltningen för

första gången förordnats att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom chef för

beskickning, med G 000 kronor.

20 Ili haag till riksdagens protokoll 1948. t sand. Nr 225.

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

Ersättning för hållande av bil utgår, därest tjänsteman vid utrikesförvaltningen

innehar förordnande att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom chef för beskickning

och för tjänsteutövningen använder sådant fordon, med ett belopp

för år, som motsvarar summan av dels det för diplomatisk personal å sändebudets

stationeringsort gällande priset för 2 000 liter bensin, dels kostnaden för försäkring

å sändebudet tillhörig bil, omfattande såväl ansvarighetsförsäkring som

försäkring för skada å bilen, dels kostnaden för hyra av bilgarage, därest sådant

ej finnes inom beskickningshuset, dels ock 500 kronor.

Ersättning för bilresor utgår med 1 200 kronor för år till försvarsattaché med

stationering utomlands.

Förflyttningsbidrag utgår till tjänsteman vid utrikesförvaltningen, vars lönegrad

antingen har någon av beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren

24, 29 och 33 eller ock har någon av beteckningarna Co och Cs samt något

av lönegradsnumren 14, 17 och 19, samt till försvarsattaché och biträdande försvarsattaché,

allt under förutsättning att tjänstemannen för att tillträda honom

meddelat förordnande att tjänstgöra utomlands eller för att med frånträdande av

sådant förordnande tjänstgöra inom riket nödgas flytta från ort till annan, med

ett belopp, som motsvarar lön ävensom i förekommande fall ortstillägg, barnbidrag,

utomeuropeiskt tillägg och chargé d’affairestillägg under en månad vid den

befattning, som tillträdes, dock högst 3 500 kronor. Förflyttningsbidrag utgår

även till attaché, som är familjeförsörjare, så framt han förklarats slutligt antagen

för fortsatt tjänstgöring inom utrikesförvaltningen.

Språktillägg utgår till tjänsteman vid utrikesförvaltningen, vars lönegrad har

någon av beteckningarna Ca och Ce samt något av lönegradsnumren 16 och 20,

med 1 000 kronor för år, under förutsättning att tjänsten med hänsyn till språkförhållandena

i det land, där han är stationerad, påkallar användande i större

utsträckning av annat språk än de skandinaviska, engelska, franska eller tyska

språken, att tjänstemannen visar sig besitta god färdighet i det ifrågavarande

språket samt att Kungl. Maj :t, på framställning av chefen för vederbörande beskickning,

prövar skäligt, att sådant tillägg må utgå.

b) Ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg, chargé d’affairestillägg, ersättning

för hållande av bil eller för bilresor ävensom språktillägg utgå, under

i övrigt stadgade förutsättningar, från och med den dag tjänstemannen på grund

av honom meddelat förordnande inträder i utövning av den befattning, varmed

förmånen är förenad, till och med den dag han, i anslutning till förordnandets

upphörande, upphör att utöva befattningen. Kungl. Maj:t äger dock bestämma, huru

med förmånen skall förfaras, då tjänsteman åtnjuter tjänstledighet med skyldighet

att vidkännas löneavdrag eller då han tjänstgör inom riket eller eljest å ort utom

verksamhetsområdet.

c) 1 fråga om åtnjutande av ortstillägg, utomeuropeiskt tillägg och chargé

d’affairestillägg vid vikariat skall, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda

förordnar, gälla, att vikarien äger, mot avstående i förekommande fall av honom

å egen befattning tillkommande dylika tillägg, åtnjuta, där vikariatet avser befattning

såsom chef för beskickning eller generalkonsulat, hälften av de med den

uppehållna befattningen förenade tilläggen eller motsvarande belopp men eljest

sist avsedda tillägg oavkortade eller däremot svarande belopp. Är förordnande

att å egen stationeringsort uppehålla viss befattning föranlett av att annan tjänsteman

åtnjuter semester, må vikarien dock ej åtnjuta förhöjda tilläggsförmåner.

Vid tillämpningen härav skall iakttagas, att tjänsteman vid vikariat icke i något

fall åtnjuter mindre tilläggsförmåner än de, som tillkomma honom i hans egen

tjänst.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition nr 225.

307

Försvaret.

1. I stället för vad i 2 mom. första stycket sägs skall gälla följande. Beställningshavare,

som vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än stationeringsorten

eller som vid semesters upphörande skall tjänstgöra å sådan annan ort, äger,

om i 1 mom. avsett fall ej föreligger, åtnjuta fri resa för av honom vid semesterns

inträde eller upphörande företagen resa mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna.

Företager beställningshavaren resa mellan tjänstgöringsorten och annan

ort än stationeringsorten, må han åtnjuta ersättning för dylik resa, dock

icke med högre belopp än som enligt den för allmänheten gällande tariffen motsvarar

beräknad resekostnad för resa mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna.

Här meddelade bestämmelser skola allenast gälla beträffande resor i samband

med semester omfattande minst sex dagar i följd eller vid övningsuppehåll

den kortare tid, som kan vara betingad av övningsuppehållets längd eller dess

uppdelning på två eller flera ledighetsperioder.

Bestämmelserna i nästföregående stycke skola icke äga tillämpning å beställningshavare

med lön enligt 1 löneklassen av löneplan nr 5. Sådan beställningshavare

äger enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, vid semester

och tjänstledighet åtnjuta fri resa från stationerings- eller tjänstgöringsorten till

den ort inom riket, varest beställningshavaren omedelbart före anställningen

var bosatt eller där hans närmaste anhörige är bosatt, och åter. Fri resa må dock

åtnjutas endast en gång för varje period om fyra månader av den tid beställningshavaren

tillhör sagda löneklass.

2. Tjänsteman må i den mån Kungl. Maj:t så bestämmer kunna erhålla tjänstgöringstraktamente

jämväl vid tjänstgöring å stationeringsorten under sådana förhållanden,

att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas såsom nattkvarter.

Under sjötjänstgöring utgå mässpenningar i den mån sådant följer av bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj:t.

Till sådan innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Mha, vilken är

gift eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, utgår under

sjötjänstgöring tjänstgöringstraktamente med belopp, som bestämmes av Kungl.

Maj :t. b

3. Till sådan tjänsteman vid flottan eller flygvapnet, som under sjötjänstgöring

omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd, utgår särskild ersättning med

50 öre för dag.

4. Cheferna för Sydkustens och Västkustens marindistrikt äga uppbära representationsbidrag

med 3 600 kronor respektive 1 500 kronor för år räknat.

Under sjötjänstgöring utgå till vissa beställningshavare representationspenningar

enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

5. Vid tillträdande av beställning med lönegradsbeteckningen Mha äger den

som icke förut innehaft sådan beställning, uppbära anställningspenning med 75

kronor. °

I fråga om förmåner i syfte att underlätta övergång från icke-ordinarie manskapsbestallning

till civil anställning gäller vad därom .särskilt stadgas.

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och unadomsvardcn.

•''

Tjänstgöringstraktamente må ej, med mindre Kungl. Maj:t för visst fall därom

forordnar, utgå till lärare i anledning av att lian tillika lielt eller delvis uppehåller

lararbefattning vid annan här avsedd läroanstalt.

Vid de högre kommunala skolorna, sinnesslöskolorna och epileptikerskolorna

skola bestämmelserna i denna paragraf icke tillämpas i vidare mån än att lärare

som med stöd av 13 § förflyttas på grund av omorganisation av den skolform

lararcn tillhor eller indragning av övertalig lärartjänst eller eljest utan egen an
-

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

sökan eller därom uttryckt önskan, äger uppbära ersättning för flyttningskostnad

enligt vad därom särskilt stadgas.

Folkskolinspektionen.

Folkskolinspektör eller nomadskolinspektör äger åtnjuta ersättning enligt av

Kungl. Maj:t bestämda grunder för bestridande av kostnader för tjänstelokal

med värme, belysning och städning, möbler och annan erforderlig rumsinredning

ävensom telefon. Där ej för särskilt fall annorlunda bestämmes, äger tjänstemannen

uppbära dylik ersättning jämväl under semester eller tjänstledighet. Under

vakans å inspektörstjänst uppbäres ersättningen av vikarien å tjänsten.

Lantbruksattachéerna.

Lantbruksattaché äger åtnjuta ortstillägg jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade

särskilda bestämmelser.

Flyinge hingstdepå och stuteri. Strömsholms hingstdepå.

Representationsbidrag utgår till chefen för Flyinge hingstdepå och stuteri med

750 kronor för år och till chefen för Strömsholms hingstdepå med 250 kronor

för år.

Provinsialläkar staten.

Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning enligt av Kungl. Maj:t bestämda

grunder för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt skrivhjälp och

andra expenser. Där ej för särskilt fall annorlunda bestämmes, äger tjänstemannen

uppbära dylik ersättning jämväl under semester eller tjänstledighet. Under

vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres ersättningen av vikarien å

tjänsten.

Länsstyrelserna.

Landshövding äger uppbära representationsbidrag, i Malmöhus län och i Göteborgs

och Bohus län med 9 000 kronor för år samt i annat län med 6 000 kronor

för år räknat.

Statens affärsdrivande verk.

Sådan tjänsteman vid postverket, som vid tjänstgöring i dagkassa mottager och

frimärker försändelser utan att därför uppbära kontant betalning, likställes vid

tillämpning av de i 5 mom. meddelade bestämmelserna angående felräkningspenningar

med tjänsteman, som handhar kontant uppbörd.

34 §.

Kall ortstillägg och enslighetstillägg m. m.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Till tjänsteman stationerad å sådan ort inom rikets nordliga delar,

där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna

i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende,

utgår, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, kallortstillågg

med följande för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

309

för kallortsklass I ...................... 96 kronor

» » II 156 »

» » III 240 »

» * IV 360 »

» » V 540 »

» » VI 720 » .

För tjänsteman, som är anställd för avkortad tjänstgöring, skall tillämpas

ett i förhållande till avkortningen minskat kallortstillägg.

Ivallortstillägg skall avstås för tid, då tjänstemannen vidkännes C-avdrag

å lönen.

2 mom. Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg

skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas

av Kungl. Maj :t.

3 mom. Vissa tjänstemän äga uppbära kallortstraktamente eller enslighetstillägg

enligt i denna paragraf meddelade särskilda bestämmelser.

B. Särskilda bestämmelser.

Häradsrätterna.

Kallortstillägg utgår icke till häradshövding.

Försvaret.

Bestämmelserna i denna paragraf skola äga tillämpning å innehavare av beställning

med lönegradsbeteckningen Mha allenast så framt han enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser kan räkna en anställningstid av minst tre år.

Tullstaten.

Tjänsteman, som å ort tillhörande kallortsklass VI fullgör tjänstgöring, vilken

är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av ortens

klimatiska förhållanden, kan enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas

kallortstraktamente med 60 öre för varje dag, då han fullgör sådan tjänstgöring.

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

Kallortstillägg till extra lärare, vilken åtnjuter läsårsdaglön, utgår med, för dag

räknat, 25 öre i kallortsklass I, 40 öre i kallortsklass II, 65 öre i kallortsklass III,

1 krona i kallortsklass IV, 1 krona 50 öre i kallortsklass V och 2 kronor i kallortsklass

VI.

Lots- och fyrstaten.

1. Till tjänsteman stationerad å ort, där vistelsen till följd av ortens särskilt

ensliga belägenhet kan anses medföra avsevärda olägenheter, utgår enslighetstilllägg

med nedanstående, för olika enslighetsklasser bestämda belopp för år räknat,

nämligen

för enslighetsklass I...................... 96 kronor

» » II...................... 156 »

> III...................... 216 »

» » IV...................... 276 »

Vad i 1 mom. andra och tredje styckena samt 2 mom. sägs om kallortstillägg och

kallortsklasser skall äga motsvarande tillämpning beträffande enslighetstillägg och

enslighetsklasser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

2. För tjänsteman, som är berättigad att jämte kallortstillägg uppbära enslighetstillägg

eller fyrskeppstillägg, skall kallortstillägget minskas till hälften av det

tjänstemannen eljest tillkommande beloppet; dock att sådan minskning för tjänsteman,

till vilken kallorts- och enslighetstillägg utgå, icke skall ske i vidare mån än

att vad han äger behålla minst svarar mot summan av det större tillägget och hälften

av det mindre tillägget eller, om båda äro lika, det ena tillägget ökat med

hälften.

Statens affärsdrivande verk.

Tjänsteman vid statens järnvägar eller statens vattenfallsverk, som å ort tillhörande

kallortsklass VI fullgör tjänstgöring, vilken är av beskaffenhet att i särskilt

hög grad utsätta honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kan

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med

60 öre för varje dag, då han fullgör sådan tjänstgöring.

35 §.

Lönetillägg vid vissa slag av tjänstgöring.

1 inom. Lönetillägg vid tågtjänstgöring in. in.

Statens affärsdrivande verk.

1. Vid statens järnvägar skola nedan under 2—4 meddelade bestämmelser gälla.

2. Angående lönetillägg till tjänsteman, vilken tjänstgör såsom förare å lok eller

motordrivet rälsfordon eller såsom eldare å ånglok eller biträde å elektrolok,

gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

Lokförare, lokeldare eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring å lok,

vilken på grund av särskilt tjänstuppdrag tillfälligtvis är hindrad att fullgöra

sådan tjänstgöring, må såsom gottgörelse för mistat lönetillägg under dylik tjänstgöring

uppbära, lokförare 2 kronor, lokeldare med tjänstgöring å ånglok 1 krona

samt lokeldare och maskinbiträde med tjänstgöring å elektrolok 70 öre för dag

räknat.

3. Tjänsteman, som bestrider växlingstjänst, samt stationskarl, vilken fullgör

göromål såsom tågklarerare, äga enligt av Kungl. Maj :t bestämda grunder erhålla

ett lönetillägg av 50 öre för dag.

4. Enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas, må lönetillägg

kunna utgå till tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål

såsom tågledare eller lokledare, med högst 600 respektive 420 kronor för

år räknat.

5. Vid statens vattenfallsverk äger tjänsteman, som bestrider växlingstjänst,

enligt av Kungl. Maj:t bestämda grunder erhålla ett lönetillägg av 50 öre för dag.

2 mom. Sjötillägg in. in.

Försvaret.

1. Beställningshavare äger under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg i enlighet

med de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar. Sådant tillägg utgår med

belopp för dag räknat, som i nedanstående tabell angives, eller, där tillägget må

tillkomma beställningshavare tillhörande lönegrad, som ej är i tabellen upptagen

eller för vilken belopp ej finnes där angivet, med belopp som bestämmes av

Kungl. Maj:t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

311

1

2

3

4

5

Sjötillägg för dag vid tjänstgöring

å annat fartyg än

Beställningshavare tillhörande lönegrad

(tjänstbarhetsklass)

undervattensbåt

beställnings-

vissa

yrkesmän,

beställnings-

havare i

allmänhet,

havare i

allmänhet,

yrkesmän,

kronor

kronor

kronor

kronor

Militära beställningshavare.

... , |3. klass siöman..............

Mha 1 j 2. klass sjöman..............

0: 60

0: 80

1:20

1: 50

2: —

2: 50

> 2 ..............................

1: —

1:50

2: 50

3: —

Me 1 och 2 ........................

1:85

2:35

4:50

5: —

Ma 3 ..............................

2: 20

2: 70

5:50

6: -

> 4 och Me 4 ....................

2: 70

3:70

6:75

8: 25

> 5 ............................

3: 20

4: 70

8:25

10: —

» 6 ..............................

3: 70

5:20

—

—

> 7 ..............................

3: 70

__

9: 25

—

> 9 ..............................

4: 70

—

11:75

—

. 10 .............................

5:50

_

13: 75

—

> 11 ..............................

6: -

_

15: —

__

> 12, Mo 12 och 14 ................

8:75

—

—

—

Mo 17 ..............................

9: 50

—

—

—

Civilmilitära beställningshavare.

Ca, Ce, Cg 25........................

4: —

—

10: —

—

» > > 27........................

4- 70

—

11: 75

—

> > > 30........................

5: 50

—

13:75

—

> » > 31........................

5: 75

—

—

—

> j- > 33........................

C: —

—

—

—

Anmärkning. De i kolumnerna 3 och 5 i tabellen för vissa yrkesmän angivna beloppen

skola tillämpas,

i fråga om lönegraderna Mha 1 och 2, Me 1 och 2 samt Ma 3: för hovmästare, kock,

eldare, torpedhantverkare eller telehantverkare; samt

i fråga om lönegraderna Me 4 och Ma 4—6: för maskinist, torpedmästare, telemästare

eller i befattning såsom teleuppbördsman kommenderad radiostyrman.

I förestående tabell angivna belopp skola förhöjas,

a) för beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ma 10 och Ma 11,

vilken kommenderats till sjötjänstgöring i befattning såsom eskaderchef, avdelningschef,

flottiljchef eller divisionschef: med 2 kronor 50 öre för dag räknat, samt

b) för beställningshavare, som i annat fall än under a) sagts kommenderats till

sjötjänstgöring i befattning såsom fartygschef: med följande belopp för dag räknat,

allt efter den klass, vartill fartyget enligt beslut av Kungl. Maj:t är att hänföra,

nämligen

kronor

chef å fartyg av klass 1 ........................ 2: 50

» i> » » » 2 ........................ 2: —

» * » » » 3 1:50.

Härutöver skall beträffande kommendering till sjötjänstgöring i viss befattning

iakttagas,

dels att, därest beställningshavare i lägre lönegrad än Ma 10 kommenderats att

tjänstgöra i sådan under a) här ovan angiven befattning, som enligt av Kungl. Maj:t

meddelade bestämmelser företrädesvis skall bestridas av beställningshavare i lägst

opaginerad Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts proposition nr 225

lönegraden Ma 10, den kommenderade i fråga om rätt till sjötillägg skall likställas

med beställningshavare i lönegraden Ma 10 och därjämte äga uppbära förhöjning,

som under a) sagts,

dels att, därest i annat fall till tjänstgöring i befattning såsom fartygschef kommenderats

innehavare av beställning i lägre lönegrad än den, som enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser företrädesvis avses för dylik befattning, den kommenderade

skall i fråga om rätt till sjötillägg likställas med beställningshavare i

den högre lönegraden och därjämte äga uppbära förhöjning som under b) sagts,

dels ock att, därest beställningshavare tillhörande viss lönegrad kommenderats

till tjänstgöring i sådan under a) eller b) här ovan ej avsedd befattning, som enligt

av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser skall eller företrädesvis skall bestridas

av beställningshavare i högre lönegrad, den kommenderade skall i fråga om

rätt till sjötillägg likställas med beställningshavare i den högre lönegraden.

Vad ovan i denna punkt sagts om lönegrad med beteckningen Ma, skall jämväl

gälla i fråga om lönegrad med beteckningen Md.

2. I fråga om sjötillägg till annan beställningshavare än sådan tillhörande marinen

skall iakttagas, att, därest i den lönegrad beställningshavaren tillhör olika

belopp äro tillämpliga för beställningshavare i allmänhet och för vissa yrkesmän,

tillägget skall utgå med för förstnämnda kategori angivet belopp samt därjämte att

beställningshavare tillhörande lönegraden Mha 1 skall åtnjuta sjötillägg med belopp,

som angivits för 2. klass sjöman.

3. Sjötillägg utgår icke till beställningshavare, vilken såsom tillhörande eller

kommenderad till tjänstgöring vid flygvapnet åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg

eller elevtillägg.

4. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av ovan meddelade bestämmelser

meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande

myndighet.

5. I fråga om särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg som är beordrat

till expedition för undersökningar och mätningar av militärleder, å fartyg som

användes för sjökarteverkets mätningsarbeten eller å statens isbrytarfartyg gäller

vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

6. Angående ersättning för dykeriarbete gäller vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

Sjökarteverket.

Angående lönetillägg till tjänsteman vid sjökarteverket, vilken deltager i sjömätningsarbete,

gäller vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

Statens fartyg för fiskeundersökningar.

Angående lönetillägg till extra ordinarie befälhavare å statens undersökningsoch

bevakningsfartyg för havsfiskets behov, vilken fullgör sjötjänstgöring, gäller

vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

Lots- och fgrstaten.

Ordinarie tjänstemän, vilka angivas i efterföljande tabell, ävensom extra ordinarie

tjänstemän, aspiranter och extra tjänstemän äga för tid, då de fullgöra

tjänstgöring på fyrskepp, å vilket de äro påmönstrade, åtnjuta fyrskeppstillägg

med visst belopp för dag räknat. Tillägget utgår, då fyrskeppet ligger å sin station

eller är under gång till eller från stationen, med det normalbelopp, som i

tabellen angives för vederbörande station sgrupp, samt i annat fall med hälften

av normalbeloppet, dock att tillägget i stället skall utgå med, i förra fallet 150 och i

senare fallet 75 procent av normalbeloppet vid tjänstgöring under tiden 16 oktober—31

mars å norr om 60 :e breddgraden stationerat fyrskepp eller under tiden

16 november—15 mars å annat fyrskepp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

313

Tiänsteman

Stationsgrupp

A,

kronor

B,

kronor

c,

kronor

Fyrvaktare 1 lönegrad Ca 9 ................

, , , Ca 10 ..............

1''00

1''20

1-60

1 70

2-00

2-20

150

2''00

2''50

Fyrmästare i lönegrad Ca 12................

, » > Ca 14 ................

1- 70

2- io

2-20

2‘60

2-70

310

J. 2 80

3-80

Fyrmästare i lönegrad Ca 16................

Närmare bestämmelser angående fördelningen av fyrskeppens stationsorter

på stationsgrupper meddelas av Kungl. Maj:t.

Utöver vad ovan stadgats skall för tjänsteman vid lots- och fyrstaten gälla,

dels att vid tjänstgöring på fyrskepp såsom kockstewart utgår ett lönetillägg av

en krona för dag, dels ock att för mistsignalering å fyr eller fyrskepp enligt de

närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, utgår ett lönetillägg av 50

öre för timme, varunder sådan signalering verkställes.

Statens affärsdrivande verk.

Angående lönetillägg till tjänsteman vid statens järnvägar, vilken tjänstgör å

tågfäria eller fartyg, samt till tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken tjänstgör

å bogserbåt, gäller vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

3 inom. Flygtillägg in. in.

Försvaret. ......

1. Beställningshavare, som är kommenderad till flygtjänstgöring i någon av

nedannämnda befattningar, äger — under förutsättning att sådan tjänstgöring

fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet — uppbära flygtillägg med följande

belopp för månad räknat:

Flygtillägg i befattning såsom

Beställningshavare,

tillhörande lönegrad

fiyg-

förare,

kronor

fiyg-

spanare,

kronor

prov-

flygare,

kronor

kontroll-

flygare,

kronor

fiyg-

signalist,

kronor

flyg-

skytt,

kronor

färdme-

kaniker,

kronor

Mha 1 och 2, Me 1 och

2, Ma 3...........

210

330

210

150

210

Me 4, Ma 4 och 5 ____

270

270

330

—

270

—

270

Ma 6 12 ............

330

330

330

—

—

—

—

Mo eller Mp 12—21____

330

330

—

—

—

—

—

Ca, Ce eller Cg 12 ....

—

—

—

—

—

—

210

Ca, Ce eller Cg 16 och 18

—

—

—

—

—

—

270

Ca, Ce eller Cg 27, 29—31,

33, Cp 15 ..........

—

—

330

270

—

—

—

För lönegrad med beteckningen Md gäller samma belopp för flygtillägg som

för motsvarande lönegrad med beteckningen Ma.

2. Militär beställningshavare eller flygtekniker, vilken utan att vara berättigad

till flygtillägg fullgör flygtjänstgöring såsom flygplan-, vapen- eller signalmekaniker,

äger under förutsättning, som i punkt 1 angives i fråga om flygtillägg, uppbära

mekanikertillägg med belopp, utgörande för månad räknat för chefsmekaniker 60

kronor och för annan mekaniker 30 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

3. Flygförare, som tillika är flyglärare vid grundläggande flygutbildning, äger

utöver flygtillägg åtnjuta flyglärartillägg med 50 kronor för månad räknat.

4. Elevtillägg utgår

dels med 90 kronor för månad räknat till beställningshavare, som är kommenderad

såsom elev i grundläggande flygutbildning,

dels ock med 150 kronor för månad räknat till beställningshavare, som tillhör

armén eller marinen och som vid flygvapnet undergår grundläggande flygutbildning

till flygspanare.

5. I punkterna 1—4 omförmälda förmåner må åtnjutas jämväl under semester

samt tjänstledighet med oavkortad lön. Beställningshavare, vilken enligt punkt

1 b) av de i 28 § meddelade särskilda bestämmelserna för försvaret äger uppbära

oavkortad lön under längre tid än 25 dagar för kalenderår vid tjänstledighet,

som avses i 28 § I, punkt 6 b), må dock vid sådan ledighet åtnjuta omförmälda

förmåner under högst 25 dagar av ett och samma kalenderår.

6. Beställningshavare, som icke enligt punkterna 1—4 är berättigad till flygtillägg,

mekanikertillägg eller elevtillägg, samt civil tjänsteman vid försvaret äger

för dag, varunder han på grund av honom åliggande inspektionsskyldighet eller

meddelat särskilt uppdrag deltager i flygning, uppbära flygtraktamente, beställningshavare

tillhörande någon av lönegraderna Mha 1 och 2, Me 1 och 2 samt Ma

3 och Md 3 med 7 kronor, tjänsteman tillhörande någon av lönegraderna Me 4,

Ma 4 och 5 samt Md 4 och 5 eller vars lönegrad har någon av lönegradsbeteckningarna

Ca, Ce och Cg samt högst lönegradsnumret 17 med 9 kronor ävensom

annan tjänsteman med 11 kronor.

Därest militär eller civilmilitär tjänsteman, som avses i nästföregående stycke,

eller till mekanikertillägg berättigad beställningshavare under deltagande i flygning

drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom eller förlust av arbetsförmågan,

äger han under tjänstledighet till följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg,

beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Mha 1 och 2, Me 1 och 2

samt Ma 3 och Md 3 med 150 kronor ävensom annan beställningshavare med 210

kronor för månad räknat, i förekommande fall dock med avdrag av beställningshavaren

jämlikt punkt 2 tillkommande mekanikertillägg.

7. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna här

ovan meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande

myndighet.

Rikets allmänna kartverk.

Angående lönetillägg till tjänsteman, vilken tjänstgör vid kartverkets flygfotografering,

gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

36 §.

Inkomster enligt taxa m. m.

Lots- och fyrstaten.

1. Vid lotsplats tjänstgörande ordinarie överlots, lotsförman eller lots äger,

utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, uppbära lotslott enligt

nedanstående bestämmelser och i övrigt av Kungl. Maj:t bestämda grunder. Lotslott

utgår av de enligt särskilda stadganden vederbörande lotsplats tillkommande

lotspenningarna och må för vid lotsplatsen tjänstgörande personal sammanlagt icke

överstiga 35 procent av dessa.

I första stycket avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott, förutom under tjänstgöring

å egen tjänst, jämväl under tjänstgöring å annan med rätt till lotslott förenad

tjänst vid lotsplatsen. Han äger vidare uppbära lotslott under semester samt

tjänstledighet med oavkortad lön av anledning som avses i 28 § I, punkt 6 a) eller

b) eller punkt 8.

opaginerad Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj.ts proposition nr 225-

Innehavare av tjänst, som är förenad med rätt till lotslott, äger, då han vid annan

lotsplats på grund av förordnande uppehåller med rätt till lotslott förenad tjänst

eller bestrider göromål förenade med sådan tjänst, åtnjuta särskild ersättning med

belopp, motsvarande vad han skulle hava uppburit i lotslott, om han varit ordinarie

innehavare av den tjänst, å vilken han förordnats. Då tjänstemannen på

grund av förordnande uppehåller tjänst, som icke är förenad med rätt till lotslott,

äger han åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han vid tjänstgöring

å egen tjänst skulle hava uppburit i lotslott.

Extra ordinarie tjänsteman, aspirant eller extra tjänsteman, som förordnas att

uppehålla med rätt till lotslott förenad tjänst eller att bestrida göromål förenade

med sådan tjänst, äger för den tid förordnandet avser uppbära särskild ersättning

(lotslottsersättning). Denna ersättning utgår med belopp, motsvarande en fjärdedel

av vad vid lotsplatsen anställd ordinarie tjänsteman varit berättigad att vid tjänstgöring

under nämnda tid uppbära i lotslott. Efter utgången av den kalendermånad,

varunder tjänstemannen innehaft förordnande, som nyss sagts, under sammanlagt

sex månader och då tillika två år förflutit från det tjänstemannen första gången

innehaft sådant förordnande, utgår dock lotslottsersättningen med belopp, motsvarande

tre fjärdedelar av den lotslott, som ordinarie tjänsteman vid lotsplatsen

varit berättigad uppbära under den tid förordnandet avser. På Kungl. Maj ds

prövning beror, huruvida lotslottsersättning må med hänsyn till särskilda förhållanden

utgå med högre belopp än nu sagts.

I fråga om extra ordinarie tjänsteman äger lotsstyrelsen att med hänsyn tagen

till längden av den tid, varunder sådan tjänsteman under kalenderåret beräknas

bestrida tjänst, som är förenad med rätt till lotslott, bestämma, om och i vad mån

tjänstemannen må åtnjuta lotslottsersättning under honom beviljad semester. Erhåller

extra ordinarie tjänsteman, aspirant eller extra tjänsteman under tid, för

vilken han förordnats bestrida sådan tjänst, tjänstledighet med oavkortad lön av

anledning, som avses i 28 § I, punkt 6 a) eller b) eller punkt 8, ankommer det

på lotsstyrelsen att med hänsyn tagen till längden av föregående sådan tjänstgöring

bestämma, om och i vad mån lotslottsersättning må åtnjutas under ledigheten.

Om i sagda punkt G a) avsedd tjänstledighet med oavkortad lön varar

längre tid än sex månader, må dock lotslottsersättning icke utgå för tid därutöver,

i den mån icke Kungl. Maj:t, efter framställning av lotsstyrelsen, på grund av

särskilda förhållanden därtill lämnar medgivande.

2. Enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser må tjänsteman tillhörande

lotspersonalen åtnjuta, förutom lotslott eller lotslottsersättning, från sjöfarten utgående

ersättningar och förmåner för biträde av kronolots.

Provinsiallåkarstaten. Veterinärstaten.

Förste provinsialläkare, provinsialläkare, länsveterinär eller distriktsveterinär

äger, utöver honom av statsmedel tillkommande avlöningsförmåner, uppbära ersättning

enligt särskild taxa. Här avsedd tjänsteman skall vid semester eller

tjänstledighet till vikarie avstå den ersättning enligt taxan, vilken belöper på de

av denne verkställda tjänstegöromålen.

37 §.

Avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden m. m.

1 mom. I enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t med

stöd av riksdagens beslut, utgår

a) avlönings för slär knin g vid vissa tjänster;

b) befattningsarvoden till tjänstemän som, på grund av förordnande eller

val, innehava viss såsom särskild tjänst ej uppförd befattning;

opaginerad Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 225•

c) ställföreträdar arvoden till tjänstemän förordnade att vara generaldirektörs

ställföreträdare; samt

d) arvoden vid vissa andra befattningar eller för särskilda uppdrag eller

särskild tjänstgöring, i den mån medel för sådant ändamål finnas anvisade.

På nämnda bestämmelser eller på särskilda beslut av Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet beror dels i

vad mån ovan avsedd förmån må tillgodonjutas för tid, varunder tjänstemannen

åtnjuter ledighet från sin tjänst eller av annan anledning icke bestrider

den befattning eller fullgör det uppdrag eller den tjänstgöring, för vilken förmånen

utgår, dels ock i vad mån sådan förmån må tillkomma vikarie eller

den, som eljest behöver anlitas för att bestrida befattningen eller fullgöra

uppdraget eller tjänstgöringen.

2 mom. Angående särskild gottgörelse i vissa fall för tillsijn över ämbetslokaler

eller städning skall gälla vad Kungl. Maj :t därom föreskriver.

3 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest

medel för sådant ändamål finnas anvisade.

6 kap. Tjänstebostad, tjänstedräkt och andra förmåner

in natura.

38 §.

Tjänstebostad m. m.

A. Allmänna bestämmelser.

f mom. Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, som till beskaffenhet

och storlek överensstämmer med vad därom föreskrives i gällande hälsovårdsstadga

och i särskilda av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser, är han

skyldig mottaga tjänstebostaden.

Skyldighet att mottaga av statsverket ägd eller disponerad tjänstebostad,

för vilken enligt vad nedan i denna paragraf sägs ersättning skall utgå,

föreligger likväl endast, om bostadens upplåtande är påkallat ur tjänstesynpunkt.

Tjänsteman, som är skyldig att mottaga honom anvisad tjänstebostad,

är ock skyldig att bebo densamma, så framt icke Kungl. Maj :t på gruncf av

särskilda omständigheter annat medgivit.

2 mom. Har åt tjänsteman anvisats av statsverket ägd eller disponerad

tjänstebostad, som han är skyldig mottaga, skall han för densamma månadsvis

i efterskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom

kontant inbetalning, i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till

avdraget (hyresavdrag).

Ersättningen skall bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i

allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet

samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. År

tjänstebostaden belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning

vid ersättningens bestämmande, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas

till det hyrestal, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen.

Vid ersättningens bestämmande skola jämväl beaktas bostadens

belägenhet och dess karaktär av tjänstebostad. I ersättningen skall i förekommande

fall inbegripas gottgörelse för centraluppvärmning eller för till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

handahållande av möbler, så ock för ladugård, planteringsland eller dylikt,

som följer med bostaden. I övrigt skola vid ersättningens bestämmande iakttagas

de föreskrifter, som Kungl. Maj :t meddelar.

Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan

vederbörande myndighet och tjänstemannen, skall frågan hänskjutas till

statens bostadsnämnd, över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till

dess avgörande, må klagan icke föras. Intill dess ersättningen blivit bestämd,

skall densamma ''utgå med det av myndigheten fordrade beloppet,

med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet av bostadsnämnden

nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke pakallas,

förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla

tjänstemannen bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga

ersättning därför beräknad efter statsverkets självkostnadspris.

3 mom. Det åligger innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit,

hans dödsbo att i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse

upplåta utrymme i tjänstebostaden för tjänstemannens vikarie eller

efterträdare.

4 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

skall, såvida annat icke avtalats, avträda tjänstebostaden å fardag, som infaller

näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfallet timat.

Avflyttning skall dock, om icke annorlunda överenskommes, ske,

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas,

inom skälig tid därefter, om ny tjänstebostad anvisats honom, men eljest å

den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom

om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste

fardag efter avgången samt

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång. ,

5 mom. I fråga om tjänstebostads begagnande samt vård och underhall

skola de särskilda föreskrifter gälla, som härutinnan meddelas av Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.

B. Särskilda bestämmelser.

Fångvårdsanstalterna. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

Statens sinnessjukhus. Statens anstalt för fallandesjuka.

1. I stället för vad i 1 mom. andra och tredje styckena sägs skall för tjänsteman

vid statens sinnessjukhus eller statens anstalt för fallandesjuka gälla, att tjänstemannen

är skyldig att mottaga och bebo tjänstebostad, så framt icke vederbörande

myndighet medgiver honom befrielse från nämnda skyldighet då denna för tjänstemannen

skulle medföra avsevärda olägenheter med hänsyn till hans ekonomiska

förhållanden eller andra särskilda omständigheter. Innan framställning om sådan

befrielse upptages till prövning, skall tillfälle beredas ett för avgivande av yttranden

i dylika ärenden utsett personalombud att utlåta sig över framställningen.

Det ankommer på vederbörande myndighet att meddela bestämmelser angående

personalombuds verksamhetsområde och om sättet för utseende av sådant ombud.

2. Fri tjänstebostad i av statsverket ägd eller disponerad lägenhet tillkommer

överläkare vid fångvårdsanstalterna, statens sinnessjukhus och statens anstalt för

fallandesjuka samt chef, tillika läkare, vid statens skola för själsligt abnorma manliga

elever. Sådan tjänsteman äger jämväl erhålla fritt bränsle ävensom fri elek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 225

trisk belysning, där tillgång härtill finnes, dock med skyldighet för honom att

själv bekosta armatur och lampor.

Om tjänstebostad icke kan eller lämpligen bör beredas i nästföregående stycke

avsedd tjänsteman eller om tjänstebostad, som tillhandahållits tjänstemannen, icke

kan eller lämpligen bör beredas honom fortsättningsvis och annan tjänstebostad

ej heller anses böra beredas honom, äger han i stället erhålla kontant hyresersattning.

Huruvida med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena eller andra särskilda

omständigheter tjänstebostad icke bör beredas, ankommer på prövning

av Kungl. Maj:t, som även i förekommande fall bestämmer hyresersättningens

belopp. Kungl. Maj:t bestämmer jämväl huru med hyresersättning skall förfaras

under tid, för vilken tjänstemannen vidkännes C-avdrag å lönen.

Bestämmelserna i föregående stycke äga icke tillämpning å den, som innehar

vikariatslöneförordnande å tjänst, som avses i första stycket.

Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat.

1. Till kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet utgår hyresbidrag med 4 000

kronor för år.

2. Fri tjänstebostad i av statsverket ägd eller disponerad lägenhet tillkommer

a) såsom beskickningschef tjänstgörande sändebud samt

b) annan till utrikesförvaltningen hörande tjänsteman i den mån Kungl. Maj:t,

vad angår ordinarie tjänsteman med stöd av riksdagens beslut, därom särskilt

besluter.

Med fri tjänstebostad följer rätt till fri uppvärmning och belysning av bostaden.

Då sändebud tillträder sin tjänst, skall för honom avsedd bostad, enligt de

närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar, genom statens försorg vara försedd

med möblering och andra inventarier för representationsändamål.

Underhållet av möblering, som genom statens försorg anskaffats, bekostas av

statsverket, i den mån skada icke uppkommit genom vårdslöshet eller försummelse

från bostadsinnehavarens sida. Andra av staten anskaffade inventarier skola

överlämnas till efterträdaren i det skick, vari de mottagits.

Försvaret.

1. I stället för vad i 1 mom. andra och tredje styckena sägs skall gälla, att tjänsteman

ar skyldig att mottaga och bebo tjänstebostad, så framt icke vederbörande

myndighet medgivit honom befrielse från nämnda skyldighet då denna för tjänst emannen

skulle medföra avsevärda olägenheter med hänsyn till hans ekonomiska

förhållanden eller andra särskilda omständigheter. Innan framställning om sådan

befrielse upptages till prövning, skall tillfälle beredas ett för avgivande av yttranden

i dylika ärenden utsett personalombud att utlåta sig över framställningen

Det ankommer på vederbörande myndighet att meddela bestämmelser angående

personalombuds verksamhetsområde och om sättet för utseende av sådant ombud.

2. Innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Mha äger, om han

åtnjuter lon enligt avdelning A av löneplan nr 5, av staten erhålla fri inkvartering

eller ersättning därför enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av

Kungl. Maj :t.

I vad män bestallningshavaren vid tjänstledighet med skyldighet att vidkännas

,.."av.d^ag å lönen skall avstå jämväl förmånen av fri inkvartering eller ersättning

for inkvartering bestämmes av Kungl. Maj :t.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

1. Bestämmelsen i 1 mom. andra stycket äger icke tillämpning å rektor vid

har avsedd laroanstalt. Sådan tjänsteman är icke skyldig bebo honom anvisad

tjänstebostad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

319

Kungl. Maj:ts proposition nr 22ö.

Bestämmelserna i 1 mom. andra och tredje styckena skola ej heller äga tillämpning

å lärare vid högre kommunala skolor.

För tjänsteman vid sinnesslöskola eller epileptikerskola föreligger skyldighet att

mottaga tjänstebostad endast, om bostaden hör till vederbörande anstalt och dess

upplåtande är påkallat ur tjänstesynpunkt.

2. Tjänsteman, åt vilken anvisas tjänstebostad som disponeras av vederbörande

kommun, skall för densamma erlägga ersättning till statsverket enligt bestämmelserna

i 2 mom.

Därest kommun ombesörjer centraluppvärmning av bostad, som anvisats tjänsteman

vid här avsedd läroanstalt, skall han härför erlägga ersättning till kommunen.

Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan.

Tjänsteman, åt vilken anvisas tjänstebostad i akademiens hus, skall för densamma

erlägga ersättning till akademien, bestämd enligt de i 2 mom. stadgade

grunderna. För bränsle och belysning skall tjänstemannen till akademien erlägga

ersättning beräknad efter dennas självkostnadspris.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstgrelserna.

Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning å här avsedda tjänstemän.

Provinsialläkarstaten. Veterinärstaten.

1. Därest provinsialläkar- eller veterinär distrikt eller däri ingående kommun

eller kommuner anordnat särskild bostad för provinsialläkaren eller distriktsveterinären

i distriktet, och bostaden blivit av vederbörande länsstyrelse godkänd,

är tjänstemannen, om bostaden anvisats honom utan ersättning, berättigad åtnjuta

denna förmån av fri tjänstebostad men eljest skyldig att till distriktet, kommunen

eller kommunerna erlägga ersättning för bostaden med belopp som, där överenskommelse

ej kan träffas, bestämmes av länsstyrelsen.

Innan länsstyrelsen lämnar i nästföregående stycke omförmält godkännande,

skall yttrande i frågan inhämtas, då fråga är om bostad åt provinsialläkare, av

förste provinsialläkaren och, då fråga är om bostad åt distriktsveterinär, av länsveterinären.

Ovan meddelade bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning beträffande

särskilda till distriktsveterinärs bostad anslutna, för veterinärtjänstens skötande

erforderliga utrymmen, såsom lokal för husdjursklinik, laboratorielokal, sjukstall

eller dylikt.

2. I stället för vad i 3 mom. sägs skall gälla, att provinsialläkare eller distriktsveterinär

eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger att till vikarie eller efterträdare

på tjänsten mot skälig ersättning eller, därest tjänstebostad upplåtits utan

ersättning, kostnadsfritt upplåta,

provinsialläkare till tjänstebostaden hörande mottagningsrum och, i den omfattning

som kan finnas lämplig, bostadsutrymme, samt

distriktsveterinär expeditionslokal och till bostaden eventuellt anslutna, för

veterinärtjänstens skötande erforderliga särskilda utrymmen ävensom, i den omfattning

som kan finnas lämplig, bostadsutrymme.

3. Förste provinsialläkare är vid semester eller tjänstledighet skyldig, så framt

därunder till honom utgår ersättning för bestridande av kostnader för expeditionslokal

samt skrivhjälp och andra expenser, att utan kostnad för vikarien

tillhandahålla denne expeditionslokal ävensom i erforderlig omfattning skrivhjälp,

skrivmaterialier och telefon.

Provinsialläkare, för vilken tjänstebostad icke finnes anordnad, är skyldig att

opaginerad Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

vid semester eller tjänstledighet, där så påkallas och omständigheterna sådant

medgiva, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie nödigt mottagningsrum.

Länsveterinär eller sådan distriktsveterinär, för vilken tjänstebostad icke finnes

anordnad, är skyldig att vid semester eller tjänstledighet, där så påkallas och

omständigheterna sådant medgiva, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie

expeditionslokal.

Länsstyrelserna.

1. Landshövding äger erhålla fri tjänstebostad i av statsverket ägd eller disponerad

lägenhet. Vad i ovan meddelade bestämmelser för fångvårdsanstalterna

m. fl. anstalter i punkt 2, andra stycket stadgas angående kontant hyresersättning

i stället för fri tjänstebostad skall äga tillämpning jämväl för landshövding.

Har skada eller förlust åsamkats landshövding till följd av en mera väsentlig,

vid hans tillträde av tjänsten icke påräknad rubbning i bostadsförhållandena,

äger han erhålla skälig ersättning enligt Kungl. Maj ds bestämmande i varje särskilt

fall.

2. Ovan för utrikesdepartementet m. m. i punkt 2, andra, tredje och fjärde

styckena meddelade bestämmelser skola äga tillämpning jämväl för landshövding.

Kungl. Majd bestämmer i varje särskilt fall antalet rum i landshövdings tjänstebostad,

som skola möbleras genom statens försorg.

Med landshövdings tjänstebostad följer till fastigheten hörande planterat område

av den omfattning, som av Kungl. Maj d för varje särskilt län fastställts.

3. I stället för vad i 3 mom. sägs skall gälla, att landshövding eller, om han

avlidit, hans dödsbo åligger att i den omfattning, som i brist på överenskommelse

bestämmes av Kungl. Majd, upplåta nödigt utrymme i tjänstebostad för landshövdingens

vikarie eller efterträdare.

I stället för vad i 4 mom. sägs skall gälla följande. Därest landshövdings tjänstebostad

erfordras för utvidgning av länsstyrelsens ämbetslokaler eller för annat

statsändamål, är landshövdingen skyldig att å tid, som av Kungl. Majd bestämmes,

avstå från bostaden samt, om annan tjänstebostad anvisas honom, åtnöjas med

denna. För enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta sig

sådan minskning av tjänstebostaden, som skäligen må kunna ske. Beträffande avträdande

av landshövdings tjänstebostad i andra fall skall gälla, att landshövding

eller, om han avlidit, hans dödsbo skall avträda bostaden å den fardag, som infaller

näst efter tre månader från det landshövdingen avgått från tjänsten eller

avlidit. Avflyttning skall dock ske, där landshövding beviljas avsked på tid, som

av honom begärts, å den fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten,

samt, därest landshövding entledigas från tjänsten, å tid som av Kungl. Maj:t

bestämmes.

Statens affårsdrivande verk.

1. Vid statens järnvägar gäller i stället för vad i 1 mom. andra och tredje

styckena sägs, att tjänsteman är skyldig att mottaga och bebo tjänstebostad, så

framt icke vederbörande myndighet medgiver honom befrielse från nämnda skyldighet

då denna för tjänstemannen skulle medföra avsevärda olägenheter med

hänsyn till hans ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter.

Innan framställning om sådan befrielse upptages till prövning, skall tillfälle

beredas ett för avgivande av yttranden i dylika ärenden utsett personalombud

att utlåta sig över framställningen. Det ankommer på vederbörande myndighet

att meddela bestämmelser angående personalombuds verksamhetsområde och om

sättet för utseende av sådant ombud.

2. Vid statens vattenfallsverk skall vad i 2 mom. sista stycket sagts om ersättnings

bestämmande efter statsverkets självkostnadspris icke gälla beträffande elektrisk

ström, som för uppvärmning, belysning eller kokning tillhandahålles tjänsteman

i verket tillhörig bostadslägenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

321

39 §.

Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. I fråga om tjänstemans skyldighet att hära eller innehava tjänstedräkt

eller tjänstetecken samt alt innehava övrig för tjänsten erforderlig

utrustning skall gälla vad Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

vederbörande myndighet därutinnan bestämmer.

Närmare föreskrifter angående vad vid tillämpning av bestämmelserna i

denna paragraf skall förstås med tjänstedräkt, tjänstetecken och skyddsbeklädnad

meddelas av Kungl. Maj :t.

2 mom. Till tjänsteman, som är pliktig att bära eller innehava tjänstedräkt

eller tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjande av särskild

skyddsbeklädnad, må genom vederbörande myndighets försorg utlämnas

för ändamålet erforderliga persedlar och materialier i enlighet med vad

här nedan närmare angives. Efter myndighetens beprövande må jämväl

andra persedlar och materialier, vilka anses lämpliga för tjänstemannens

personliga bruk i tjänsten, kunna genom myndighetens försorg utlämnas till

honom.

Utlämnandet sker

a) med äganderätt, därvid tjänstemannen har att erlägga ersättning enligt

3 mom.,

b) såsom län mot ersättning enligt vad i 4 inom. stadgas, då Kungl. Maj :t

av särskilda skäl därtill lämnar medgivande, eller

c) såsom lån utan ersättning, då fråga är om polisbricka eller annat liknande

legitimationsmedel eller vederbörande myndighet prövar lämpligt

att på detta sätt utlämna tjänstetecken av annat slag, skyddsbeklädnad

eller sådan klädespersedel, vars bärande tillfälligtvis ålagts tjänsteman, som

ej är skyldig att innehava densamma.

3 mom. För persedlar och materialier, vilka utlämnas med äganderätt,

skola tillämpas av vederbörande myndighet fastställda normalpriser, beräknade

att motsvara myndighetens självkostnader för tillhandahållandet.

För i tjänstedräkt ingående uniformspersedlar eller materialier till sådana

persedlar må likväl ersättningen i följande fall bestämmas till lägre belopp

än som motsvarar normalpriset.

a) För obligatorisk uniformspersedel, som tjänsteman anskaffar i samband

med att han blir ålagd innehava persedeln, skall ersättningen motsvara

allenast en fjärdedel av normalpriset.

b) Vid anskaffning av obligatorisk uniformspersedel i annat fall än under

a) sägs skall under förutsättningar, som nedan angivas, vid ersättningens

bestämmande avdrag från normalpriset ske, i den mån så följer av bestämmelser

meddelade av Kungl. Maj :t. Sådant avdrag skall avvägas så,

att det kan anses motsvara den ökning av tjänstemannens utgifter för beklädnad,

som eljest skulle uppkomma till följd av användandet av uniform.

Avdraget må dock icke överstiga hälften av normalpriset.

För anskaffning fastställt avdrag må tillämpas, så framt från den närmast

föregående anskaffningen av motsvarande persedel förflutit minst så

lång tid som den, vilken av vederbörande myndighet bestämts såsom kortaste

normala brukningstid för persedeln under de tjänstgöringsförhållanden

eller för den personalgrupp, varom fråga är. Därest persedel på grund

av olyckshändelse, stöld eller dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänsteman,

må han dock vid anskaffning av ersättningspersedel kunna erhålla

21 Ilihang till riksdagens protokoll 1948. I samt. Nr 225.

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj.ts proposition nr 22ö.

avdrag utan hinder av att kortare tid än nyss angivits förflutit från den närmast

föregående anskaffningen.

c) Har tjänsteman tillhandahållits uniformspersedel, som ej är obligatorisk,

eller materialier till sådan persedel, må tjänstemannen medgivas tillgodonjuta

avdrag i enlighet med vad ovan under b) sägs, därest det med

hänsyn till tjänstens art prövas ligga i statens intresse att underlätta persedelns

anskaffning.

Ersättning, som i detta moment avses, skall erläggas kontant vid persedlarnas

eller materialiernas utbekommande, såvida icke vederbörande

myndighet medgiver, att den må erläggas genom avdrag å tjänstemannens

avlöning under viss tid.

4 mom. Där persedlar eller materialier utlämnas såsom lån mot ersättning,

skall denna erläggas månadsvis i efterskott med belopp, som fastställts

av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande

myndighet. Ersättningen skall avvägas så, att den motsvarar den

besparing av tjänstemannens utgifter för beklädnad, som kan anses uppkomma

genom persedlarnas eller materialiernas tillhandahållande.

5 mom. Har tjänsteman, åt vilken tyg till uniformspersedel tillhandahållits

genom vederbörande myndighets försorg, själv ombesörjt persedelns

tillverkning, må han kunna erhålla kontant bidrag till täckande av styrkta

kostnader för tillverkningen. Bidraget må utgå med högst det belopp, vartill,

vid tillämpning av bestämmelserna i 3 mom., statsverkets andel i tillverkningskostnaderna

— däri inbegripet, förutom sylön, kostnad för foder

och smärre tillbehör — skulle hava uppgått, om persedeln hade tillverkats

genom myndighetens försorg.

Då särskilda skäl därtill föreligga, äger Kungl. Maj :t medgiva myndighet

att lämna bidrag till styrkt kostnad för sådan anskaffning av tjänstedräkt,

som helt ombesörjts av vederbörande tjänsteman. Bidraget skall i sådant

fall beräknas med utgångspunkt från självkostnadspriset för av myndigheten

tillhandahållen tjänstedräkt.

6 mom. Tjänsteman, åt vilken tjänstetecken utlämnats mot ersättning,

må kunna få detsamma efter skälig brukningstid inlöst med ett belopp,

motsvarande hälften av den erlagda ersättningen.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

1. För militära beställningsliavare samt för sådana civilmilitära beställningshavare,

som äro skyldiga att innehava tjänstedräkt, skall i stället för vad i 2—6

mom. stadgats gälla vad i punkterna 2—4 här nedan sägs.

2. Innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Mha äger såsom lån

utan ersättning erhålla beklädnad och övrig för tjänsten erforderlig utrustning.

För begagnande av egna beklädnadspersedlar må här avsedd beställningshavare

erhålla ersättning enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

I vad mån beställningshavaren vid tjänstledighet med skyldighet att vidkännas

C-avdrag å lönen skall avstå jämväl förmånen av fri beklädnad eller ersättning

därför bestämmes av Kungl. Maj:t.

3. Beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Me 1 och 2 må såsom

tån erhålla beklädnad och övrig för tjänsten erforderlig utrustning. I den män

fråga icke är om persedlar, vilka enligt punkt 4 a) här nedan må utan ersättning

utlånas till ordinarie beställningshavare, skall vederbörande härför månadsvis i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

323

efterskott erlägga ersättning med belopp, som fastställes av Kungl. Maj:t eller,

efter Kungl. Maj ds bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Ersättningen skall i fråga om uniformspersedlar motsvara hälften av

statsverkets beräknade självkostnad och beträffande övriga persedlar hela självkostnaden.

4. a) Annan beställningshavare än i punkterna 2 och 3 avses må enligt av Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet

meddelade bestämmelser såsom lån utan ersättning erhålla skyddsbeklädnad

eller annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnad ävensom

övrig för tjänsten erforderlig, till obligatoriska persedlar icke hörande utrustning.

I övrigt äger beställningshavare, om vilken här är fråga, enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj d eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande,

av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, mot ersättning från kronans förråd

med äganderätt utbekomma obligatoriska persedlar eller därför erforderliga

materialier ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka dylika persedlar. Ersättningen

skall motsvara statsverkets självkostnadspris och erläggas kontant vid persedlarnas

eller materialiernas utbekommande, såvida icke vederbörande myndighet

medgiver, att den må erläggas genom avdrag å beställningshavarens avlöning under

viss tid.

b) Sådan under a) avsedd beställningshavare, som är skyldig att innehava tjänstedräkt,

äger vid tillträdandet av första ordinarie eller extra ordinarie beställning

uppbära ekiperingshjälp med 500 kronor, om han icke i annan tidigare anställning

vid försvaret uppburit ekiperingshjälp.

c) För underhåll och förnyelse av obligatoriska persedlar äger under a) avsedd

beställningshavare uppbära ekiperingsbidrag med 180 kronor för år räknat. Kungl.

Maj:t må likväl dels för beställningshavare, som enligt särskilt medgivande äger

att regelmässigt under tjänstgöringen bära civil dräkt, förordna, att ekiperingsbidrag

icke skall utgå, eller fastställa bidraget till det lägre belopp, som prövas

skäligt, dels ock för civilmilitär beställningshavare, vilken icke är underkastad

daglig tjänstgöring i den omfattning som gäller för beställningshavare i allmänhet,

fastställa bidraget till det lägre belopp, som prövas skäligt.

Rätt till ekiperingsbidrag inträder vid ingången av kalendermånaden näst efter

den då ett år förflutit från och med den dag, då beställningshavaren blev berättigad

till ekiperingshjälp. Bidraget utbetalas under de villkor i övrigt och enligt de närmare

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande,

av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning vid de högre kommunala

skolorna, sinnesslöskolorna eller epileptikerskolorna.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.

Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning å här avsedda tjänstemän.

Länsstyrelserna.

Bestämmelserna i denna paragraf hava icke avseende å landshövding.

40 §.

Vissa andra förmåner in natura.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Erhåller tjänsteman genom vederbörande myndighets försorg

kost in natura, eller verkställes genom myndighets försorg tvätt för tjänstemannens

enskilda räkning, har tjänstemannen afl härför erlägga ersättning

opaginerad Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

genom avdrag å avlöningen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande»

av vederbörande myndighet.

2 inom. Vid resa för förrättning i statens ärenden samt vid tjänstgöring,

vid vilken tjänstgöringstraktamente kan utgå, må fri förplägnad och fri inkvartering

kunna beredas tjänsteman. I sådant fall skall enligt bestämmelser,

som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande

myndighet meddelar, hänsyn till här avsedd förmån tagas vid bedömande

av i vad mån ersättning må utgå för resan eller tjänstgöringen.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Mha äger av staten erhålla

fri förplägnad eller uppbära ersättning för sådan förmån enligt de närmare

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

I vad mån beställningshavare vid tjänstledighet med skyldighet att vidkännas

C-avdrag å lönen skall avstå jämväl förmånen av fri förplägnad eller ersättning

därför bestämmes av Kungl. Maj:t.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Tjänsteman vid sinnesslöskola eller epileptikerskola, åt vilken tjänstebostad anvisats,

äger att mot ersättning, som av skolstyrelsen bestämmes, vid anstalten erhålla

kost ävensom för sin enskilda räkning få tvätt verkställd. För kostersättningen

skall fastställas ett normalpris för måltid, dag och månad, motsvarande

dels värdet av i kosten ingående varor, dels ock tillagnings- och serveringskostnaden.

Ersättningen för tvätt skall beräknas efter självkostnadspris. Finnes anledning

ifrågasätta ersättningens nöjaktiga beräkning efter angivna grunder, må frågan hänSkjutas

till skolöverstyrelsens prövning. Huruvida angivna rättigheter i fråga om kost

och tvätt må tillkomma även utanför anstalten boende tjänsteman, ankommer på

skolöverstyrelsens medgivande.

Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning vid de högre kommunala

skolorna.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstgrelserna.

Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning å här avsedda tjänstemän.

Statens fartyg för fiskeriundersökningar. Lots- och fyrstaten.

Fri kost tillkommer:

a) extra ordinarie tjänsteman å statens undersöknings- och bevakningsfartyg

för havsfiskets behov under tjänstgöring å fartyget,

b) tjänsteman vid lots- och fyrstaten, vilken är anställd å tjänstefartyg eller

fyrskepp, under tjänstgöring å tjänstefartyget eller fyrskeppet, samt

c) tjänsteman vid lots- och fyrstaten under tjänstgöring å fvrplats, där familjebostad

saknas.

Tjänsteman, som i första stycket avses, må vidare åtnjuta fri kost, då han icke

fullgör där omförmäld tjänstgöring men på grund av och i samband med dylik

tjänstgöring vistas å annan ort än stationeringsorten.

Därest fri kost tillfälligtvis icke kan tillhandahållas därtill berättigad tjänsteman,

äger denne för den uteblivna förmånen erhålla ersättning enligt grunder, som

fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande

myndighet. Enligt i enahanda ordning fastställda grunder kan förmånen

av fri kost för tjänsteman vid lots- och fyrstaten utbytas mot kostpenningar.

s. 325 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

325

Statens af färsdrivande verk.

Fri kost tillkommer vid statens järnvägar tjänsteman, vilken är anställd å tågfärja

eller hjälpfartyg, under tjänstgöring å färjan eller fartyget ävensom då han,

utan att fullgöra sådan tjänstgöring, på grund av och i samband med densamma

vistas å annan ort än stationeringsorten. Därest fri kost tillfälligtvis icke kan till»

handahållas därtill berättigad tjänsteman, äger denne för den uteblivna förmånen

erhålla ersättning enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungli

Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.

7 kap. Sjukvård.

41 §.

Grundläggande bestämmelser om sjukvård.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Tjänsteman, vilken tillhör någon av de i 27 § 3 mom. angivna

grupperna 2 och 3, erhåller på statens bekostnad vid sjukdom läkarvård

jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet

nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i

detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj :t för särskilt fall bestämmas.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård

endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar

eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,

vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller

även i andra fall, som avses i 28 § I, punkt 6 a).

3 mom. Då tjänsteman av annan anledning än för offentligt uppdrag åtnjuter

tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med skyldighet att därunder

vidkännas C-avdrag å lönen, skall han för tiden efter nämnda 14

dagar avstå från de förmåner, varom i detta kapitel förmäles; vederbörande

myndighet likväl obetaget att medgiva, att förmånerna må bibehållas för

en tid av högst tre månader.

4 mom. I fråga om rätt till sjukvård under tjänstgöring med stationering

utomlands gäller vad därom särskilt stadgas.

B. Särskilda bestämmelser.

Högsta domstolen. Regeringsrätten.

Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning å justitieråd eller regeringsråd.

Försvaret.

1. För innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Mha må till läkarvård

enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, hänföras

tandvård i vidare mån än i 1 mom. andra stycket sägs.

2. För innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Mha eller som

tillhör någon av lönegraderna Me 1 och 2 må rätten till fri sjukvård, om beställningshavaren

vid anställningens upphörande är i behov därav, bibehållas så länge

sjukdomen kvarstår, dock högst ett år efter anställningens upphörande.

3. Angående rätt till sjukvård under sjötjänstgöring och avpollettering från

fartyg gäller vad därom särskilt stadgas.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Vid de högre kommunala skolorna, sinnesslöskolorna och epileptikerskolorna

skall i stället för vad i 1 mom. sägs följande gälla.

Lärare vid högre kommunal skola, som tillhör avdragsgrupp 2 eller 3, samt

föreståndare, ordinarie lärare eller extra ordinarie lärare vid sinnesslöskola eller

epileptikerskola erhåller av statsmedel ersättning för kostnad för läkarvård jämte

läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust

eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande

eller eljest till lindrande av olycksfallet menliga följder, allt i den omfattning och

under de villkor, som i 1 mom. andra stycket, 2 och 3 mom. och i övrigt i detta

kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas; dock endast i den

mån sagda förmåner icke utgå enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser

samt med iakttagande jämväl av vad här nedan särskilt stadgas.

Vid bestämmande av ersättning av statsmedel skall hänsyn tagas endast till

läkarvård och läkemedel m. m., som tjänstemannen erhållit i enlighet med de föreskrifter

om vilka här är fråga. Ersättningen skall beräknas särskilt för varje redovisningsår.

Tjänstemannens kostnader skola härvid anses belöpa å det redovisningsår

läkarvård meddelats eller läkemedel mottagits.

Från det belopp, varmed ersättning av statsmedel eljest skolat utgå enligt bestämmelserna

i 43—48 §§, skall, där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, avdrag

ske med ett belopp av etthundra kronor för redovisningsår, som skall åvila tjänstemannen.

Kostnaden för vaccination, varom förmäles i 47 § 3 mom., skall likväl

städse ersättas av statsmedel.

Beslut om ersättning för läkarvård och läkemedel in. m. fattas av skolöverstyrelsen.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.

Vad i detta kapitel sägs om statsmedel skall i stället avse vederbörande hushållningssällskaps

eller skogsvårdsstyrelses medel.

Länsstyrelserna.

f Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning å landshövding.

42 §.

Verks- och tjänsteläkare.

A. Allmänna bestämmelser.

Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall,

där ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för

sådant ändamål anställda vcrksläkare. Instruktion för verksläkare utfärdas

av Kungl. Maj :t.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Vid vissa försvarets förband och institutioner ombesörjes i detta kapitel avsedd

läkarvård av tjänsteläkare. Vad i detta kapitel stadgas om verksläkare skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om tjänsteläkare. Instruktion för tjänsteläkare

utfärdas av Kungl. Maj :t.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Vid de högre kommunala skolorna, sinnesslöskolorna och epileptikerskolorna

skall vad i detta kapitel stadgas om verksläkare i stället avse tjänsteläkare. Därmed

förstås läkare anställd av staten eller av kommunen i öppen sjukvård, skolläkare

opaginerad Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj ds proposition itr 22».

eller läkare å poliklinik vid allmänt sjukhus, vilken ombesörjer läkarvård å tjänstemannens

stationeringsort eller, om tillgång till dylik vård ej finnes därstädes,

sådan läkare å närmaste ort.

43 §.

Läkarvård och läkarintyg.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Tjänsteman, vilken avses i 41 §, är berättigad att kostnadsfritt

anlita verksläkaren för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten

erfordras rörande tjänstemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande

av diagnos röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras

av verksläkaren, skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas

av statsmedel.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning,

som nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman

uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren,

eller då vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas.

I dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan

av staten eller av kommun anställd läkare.

2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av

verksläkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad

för rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara

attesterad av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger

rum.

3 mom. Bestämmelserna i 1 mom. första stycket och 2 mom. skola äga

tillämpning jämväl å tjänsteman tillhörande den i 27 § 3 mom. angivna

gruppen 1.

B. Särskilda bestämmelser.

Läroverk m. fl. läroanstalter.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. äga icke tillämpning vid de högre kommunala

skolorna, sinnesslöskolorna eller epileptikerskolorna.

44 §.

Specialistvård.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling

av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt

vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under

förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt

bestämmelserna i 43 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård

nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock

godkänt valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,

som meddelas på poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av

statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 41 § 1 mom. andra

stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Kostnaderna för specialistvård skola för innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen

Mha ävensom i fall, som avses i punkt 2 av de i 41 § meddelade

särskilda bestämmelserna för försvaret'', helt ersättas av statsmedel.

45 g.

Sjukhusvård.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den män ej

nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren

eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 43 §

1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor

i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats å allmän sal samt

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för salspatient vid dylikt

sjukhus fastställda avgiften.

Prövar verksläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den

sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt,

i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn

till andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig, må, utan hinder av

vad ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt

vid fall av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda

kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats å allmän sal.

Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres

ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade tjänstemannen

erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag av

statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet

enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan.

Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning

av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke med större

belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle

hava erlagts.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter

dyrare plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens

sjukvårdande verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel

intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt

sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande

myndighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med

högre belopp än nu sagts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

329

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Kostnaderna för sjukhusvård skola för innehavare av beställning med lönegratlsbeteckningen

Mha ävensom i fall, som avses i punkt 2 av de i 41 § meddelade särskilda

bestämmelserna för försvaret, helt ersättas av statsmedel.

46 §.

Läkemedel.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits

antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 43 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist eller

tandläkare, till vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 44 § hänvänt

sig.

2 mom. Där ej Kungl. Maj :t för visst verk annorlunda förordnar, skall

räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning

på grund av räkningen äger rum.

47 §.

Bad, massage m. m.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av

verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom,

må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av

statsmedel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel,

som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten,

bekostas av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination

mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Kostnaderna för bad och massage m. m. skola för innehavare av beställning med

lönegradsbeteckningen Mha ävensom i fall, som avses i punkt 2 av de i 41 § meddelade

särskilda bestämmelserna för försvaret, helt ersättas av statsmedel.

48 §.

Rosor och sjuktransporter.

1 den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den

sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under

förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 43 § 1 inom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen

nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga

behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad

för resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialist
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

330

Kunql. Maj:ts proposition nr 225.

vård samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling,

som avses i 47 § 1 mom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel,

varom förmäles i 47 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

8 kap. Begravningshjälp in. in.

40 §.

A. Allmänna bestämmelser.

1 mom. Avlider tjänsteman, vilken tillhör någon av de i 27 § 3 mom. angivna

grupperna 2 och 3, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas

ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga, vilka

äro berättigade till familjepension, som utgår på grund av tjänsten, skall

dock, där tjänstemannens månadslön överstiger familjepensionen för månad,

begravningshjälpen förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden.

För beräkning av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena

under den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av

olycksfall i arbete enligt allmän lag eller särskild författning utgående begravningshjälpen

anses inbegripen.

2 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,

må, i förekommande fall utöver begravningshjälp, av statsmedel

bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten eller

till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande

kostnaderna för transport till stationeringsorten.

3 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring utom riket, utgår begravningshjälp

med belopp, som Kungl. Maj :t prövar skäligt.

B. Särskilda bestämmelser.

Försvaret.

Avlider innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Mha skall utöver

vad i 2 mom. sägs gälla, att kostnaderna för transport av den avlidne till den ort,

där han före tillträdandet av anställningen såsom manskap hade sitt hem, efter

vederbörande myndighets bestämmande må bestridas av statsmedel.

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.

1. Därest den, som innehaft eller enligt beslut av Kungl. Maj :t skall anses hava

innehaft anställning såsom extra lärare under viss hel termin, avlider under tiden

mellan denna termins slut och början av den därpå följande terminen, må vederbörande

myndighet kunna besluta, att begravningshjälp skall utgå som om han

innehaft anställningen vid tiden för frånfället.

2. Bestämmelserna i denna paragraf skola icke äga tillämpning å extra lärare

vid sinnesslöskola eller epileptikerskola.

3. Vid de högre kommunala skolorna, sinnesslöskolorna och epileptikerskolorna

skall i stället för vad i 1 mom. andra stycket sägs gälla, att i 1 mom. första stycket

avsett belopp i förekommande fall skall minskas med begravningshjälp, vartill

dödsboet är berättigat enligt allmän lag eller särskild författning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna.

Vad i 2 mom. sägs om statsmedel skall avse vederbörande hushållningssällskaps

eller skogsvårdsstyrelses medel.

1) kap. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.

50 §.

t mom. 1 den män ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. sägs eller av

särskilt av Kungl. Maj :t meddelat beslut, skall på nedan angivet sätt beräkning

och utbetalning varje kalendermånad för sig ske av det belopp,

som tillkommer tjänsteman på grund av de i reglementet innefattade eller

med stöd av detsamma meddelade bestämmelserna om

lön och löneavdrag,

vikariatsersättning och annan därmed jämförlig ersättning ävensom i

32 § 4 mom. avsedd fyllnadslön samt

kallortstillägg, enslighetstillägg, avlöningsförstärkning, befattnmgsarvode,

ställföreträdararvode samt sådant annat i 37 § 1 mom. avsett arvode, som

ut«år på grund av under viss tid fullgjord tjänstgöring och beträffande vilket

meddelats särskild föreskrift att det skall avstås för tid, då C-avdrag

verkställes å lönen.

Vid beräkningen iakttages

a) att tillämpning skall ske av månadslön, så framt icke tillämpning av

daqlön påkallas till följd av att lönen avser allenast en del av månaden

eller för olika delar av månaden skall beräknas enligt olika löneklasser

eller ortsgrupper eller eljest enligt olika grunder eller skall utbetalas från

skilda tjänsteställen, eller läsår sdaglön skall tillämpas,

b) att beträffande C-avdrag vad under a) här ovan sagts skall aga motsvarande

tillämpning, _ .. , ,

c) att beträffande sådan annan förmån än lonen, som ar upptagen med

visst belopp för år räknat, vad under a) sagts skall äga motsvarande tdllämpning,

varvid förmånen skall anses belöpa med lika stort belopp a varje

kalendermånad och månadsbelopp med lika stor del å varje dag under ma
naden,

samt ..... ,

d) att, om annan jämkningsföreskrift ej galler, vad av månads- eller dagbelopp

överskjuter helt öretal bortfaller.

Utbetalningen av för viss kalendermånad beräknat belopp, till den del

detsamma icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, sker tidigast

den tjugufemte dagen och senast den sista helgfria dagen i manaden. Om

beloppet tillställes tjänstemannen genom postverket eller genom insättning

i bank, skall det av vederbörande myndighet utanordnas i sa god tid, att

det kan beräknas vara för tjänstemannen tillgängligt senast den sista helgfria

dagen i månaden.

Då tjänstemans anställning bos staten upphör vid annan tidpunkt an

kalendermånads utgång, skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen

ske i samband med anställningens upphörande.

2 mom. Efter vederbörande myndighets beslut må i 1 inom. avsedd utbetalning

grundas på preliminär beräkning, vid vilken hänsyn icke tages

till tjänstgöringsförhållandena under den löpande kalendermånaden eller

hänsyn allenast tages till tjänstgöringsförhållandena intill viss dag i månaden

Om efter dylik beräkning utbetalat belopp understiger eller överstiger

det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 inom. bär ovan,

opaginerad Kontrollera mot PDF

332

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

skall skillnaden vid nästföljande utbetalningstillfälle i förstnämnda fall

utbetalas till tjänstemannen och i sistnämnda fall avdragas från det belopp,

som då eljest skolat utbetalas. I den mån utbetalat belopp, som grundar sig

på preliminär beräkning, överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning

uv bestämmelserna i 1 mom., och skillnadsbeloppet icke kun avdragas i nyss

angiven ordning, skall tjänstemannen vara skyldig att återbetala detsamma

inom tid och i den ordning, som vederbörande myndighet bestämmer.

3 mom. Efter vederbörande myndighets beslut må utbetalning vid tidigare

tidpunkt än i 1 mom. sägs kunna ske

a) i samband med övergång från anställning, i vilken de kontanta löneförmånerna

uppburits för kortare tid än månad, till i detta reglemente avsedd

lönegradsplacerad tjänst samt

..undantagsvis, då särskilt ömmande omständigheter föreligga och tillfällig

hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter

är av behovet synnerligen påkallad.

Utbetalning ma avse högst det belopp, som kunnat utgå, om tjänstemannens

anställning hos staten upphört vid utbetalningstillfället.

4 mom. I fråga om ordningen för utbetalning''av annan i reglementet

avsedd löneförmån än som avses i 1 inom. äger vederbörande myndighet, i

den män ej Kungl. Maj :t härom förordnat, besluta efter vad som svnes myndigheten

lämpligast. v J

10 kap. Tjänstemans skyldighet att underkasta sig ändring i

avlöningsbestäin melserna.

51 §.

1 mom. Tjänsteman är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande

av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner och ersättningar

in. in., om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:

19 § 3 mom. angående ersättning efter ackord eller beting samt de i nämnda

paragraf meddelade särskilda bestämmelserna för läroverk m. fl. läroanstalter

samt för hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna,

21—23 §§ angående^ placering och uppflyttning''i löneklass och lönerum.

28 § I, punkt 3 angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet

icke är å tjänstemannen tillämpligt,

28 § I, punkt G och i anslutning därtill meddelade särskilda bestämmelser

angående tjänstledighet för sjukdom in. m., i den mån ändrade bestämmelser

påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring,

29 och 30 §§, såvitt angår tid då krigsavlöningsreglementet är å tjänstemannen

tillämpligt,

31 § angående vikariatsersättning in. in., såvitt angår däri meddelade

särskilda bestämmelser,

32 § angående gottgörelse för övertidstjänstgöring in. in.,

33—37 §§ angående särskilda ersättningar samt lönetillägg och tilläggsarvoden,

utom såvitt angår de i 34 § 1 och 2 mom. meddelade bestämmelserna

angående kallortstillägg och de i sistnämnda paragraf meddelade särskilda

bestämmelserna angående enslighetstillägg, samt vad angår de i 37 §

1 inom. avsedda bestämmelserna angående avlöningsförstärkningar allenast

i den män ändringen avser avlöningsförstärkningens minskning eller upphörande

i samband med förhöjd lönegradsplacering,

38 § angående tjänstebostad in. m„

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

333

39 § angående tjänstedräkt in. m. samt

41—48 §§ angående sjukvård.

2 mom. Tjänsteman är vidare skyldig underkasta sig minskning i eller

Upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja tjänsten eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed.

4 avd. Bestämmande av avlöningsförmåner för innehavare

av arvodesbefattning.

52 g.

För innehavare av i 1 § 2 mom. f) avsedd arvodesbefattning fastställas avlöningsförmånerna

av vederbörande myndighet, i den mån ej Kungl. Maj:t

härutinnan meddelar beslut. Vid bestämmande av avlöningsförmåner för här

avsedda tjänstemän skall föreskrift meddelas angående semester och semesterersättning.

Är tjänsteman, som i första stycket avses, berättigad att av statsmedel

uppbära tjänstepension eller årligt understöd eller lön för beställning å

reservstat vid försvaret, skall hänsyn härtill tagas vid avlöningens bestämmande,

i den mån icke pensionsförmånen utgöres av reservpension eller

däremot svarande engångsbelopp.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1948, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes

stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår

tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts proposition nr 22-5.

Placeringstabell er.

Bilaga A.

I. Löneklassplacering a) i tjänst med lönegradsbeteckning Ca, Ce eller Cg

med hänsyn till lägre tjänst med någon av dessa lönegradsbeteckningar, b)

i beställning i lönegrad Mha 2 med hänsyn till beställning i lönegrad Mha 1.

I tabellen angives i varje sill erkombination lönegradsnummer före samt löneklass- och

■ lönerumsnummer efter kolon.

Kolumn

a

b

C

d.

d, j d3

d.

1 : 1

2: 2

1 : 2

; 3:3

2: 3

1: 3

4:4

3: 4

2: 4

1: 4,

5: 5

4: 5

3: 5

2: 5,

1: 4,

6: 6

5: 6

4: 6

3: 6,

2: 5,

1: 4,

1: 1;

7: 7

6: 7

5: 7

4: 7,

3: 62

2: 5,

; 8:8

7: 8

6: 8

5: 8,

4: 72

3: 6,

2: 5,

9: 9

8: 9

7: 9

6: 9,

5: 82

4: 7,

3: 6,

10:10

~11 :11

9:10

8:10

7:10,

6: 92

5: 8,

4: 7.

10:11

9:11

8:11,

7 :102

6: 9,

5: 8,

12:12

11 :12

10:12

9:12,

8 :112

7:10,

6: 9,

13:13

12:13

11 :13

10 :13,

9:122

8:11,

7:10,

14:14

13:14

12:14

11 :14,

10 :132

9:12,

8 : ll,

15:15

14:15

13:15

12 :15,

11 :142

10 :13,

9:12,

16:16

15:16

14:16

13 :16,

12 :152

11 :14,

10 :13,

17:17

16:17

15:17

14 : 17,

13 :162

12 :15,

11 : 14,

18:18

17:18

16 : 18

15 :18,

14 :17,

13 : 16,

12 : 15,

19:19

18:19

17:19

16 :19,

15 :182

14 :17,

13 :16,

20:20

19:20

18:20

17 : 20,

16 :19,

15 :18,

14:17,

21:21

20:21

19:21

18 : 21,

17 :20,

16 :19,

15 :18,

22:22

21 :22

20:22

19 :22,

18:21,

17 : 20,

16 :19.

23:23

22:23

21 :23

20 :23,

19: 22,

18:21,

17 :20,

18:21, :

24:24

23:24

22:24

21 : 24,

20 :23,

21 : 24,

19 : 22,

25:25

24:25

23:25

22 :25,

20: 23,

19 : 22,

26:26

25:26

24:26

23 : 26,

22 : 25,

21 :24,

20 : 23,

27:27

26:27

25:27

24 : 27,

23 : 26,

22 :25,

21 : 24,

28:28

27 :28

26:28

25 : 28,

24: 27,

23: 26,

22 : 25,

29:29

28:29

27:29

26 : 29,

25 :282

24: 27,

23 :26,

30:30

29:30

28:30

27 :30,

26 :29,

25 : 28,

24 :27,

31 :31

30:31

29:31

28 :31,

27 :30,

26 :29,

25 :28,

32:32

31 :32

30:32

29 :32,

28 :31,

27 :30,

26 :29,

33:33

32:33

31 :33

30 :33,

29 :32,

28 :31,

27 :30,

34:34

33:34

32:34

31 : 34,

30 : 33,

29:32,

28 :31,

35:35

34:35

33:35

32 : 35,

31 :34,

30 :33,

29:32,

36:36

35:36

34:36

33 :36,

32 :35,

31 :34,

30:33,

37:37

36 :37

35:37

34:37,

33 :36,

32 :35,

31 :34, !

37 :38

36:38

35:38,

34 :37,

33 :36,

32 :35, i

37 :39

36 :39,

35 :38,

34 :37,

33 :36,

37 :40,

36 :39,

35 :38,

34 :37,

37 : 40,

36 :39,

35 : 38,

37 : 40,

36 :39,

37 : 40,

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

II. Löneklassplacering i beställning med lönegradsbeteckning Ma, Md eller

Me och högst lönegradsnumret 11 med hänsyn till lägre beställning med

någon av dessa lönegradsbeteckningar.

1 tabellen angives i varje sifferkombination lönegradsnummer före samt löneklass- och

lönerumsnummer ejter kolon.

Kolumn

a

b

C

d.

1: 9

1

2:10

-

1 :10

1

2:11

1 : 11

3:12

—

2:12

1 :12,

4:14

3:13

—

2:13,

1 :12,

5:15

4:15

3:14

—

2:13,

1 :12,

-

5 : 16

4:16

3 :15,

—

2:13,

1 : 12,

7:18

6:18

5:18

4:18,

3:15,

—

2 : 13,

—

7:20

6:20

5:20,

4:18,

3 :15,

—

8 :22

—

1:22

6:22,

5:20,

4:18,

3:15,

9:24

8:23

—

7:24,

6:22,

5:20,

4:18,

—

9:26

8:24

—

7:24,

6 : 22,

5:20,

—

—

9:28

8:25,

—

7:24,

6:22,

—

10:29

—

9:29,

8:25,

—

7 : 24,

—

—

10 : 31

—

9:29,

8:25,

—

11 :32

—

10 :32,

—

9:29,

8:25,

11 :33

—

10 :32,

—

9 :29,

11 :34,

—

10 :32,

—

11 :34,

—

10 : 32,

11 : 34,

- ~

11 : 34,

Anvisningar till placeringstabellerna.

1. Löneklassplacering med utgångspunkt från en omedelbart före tjänstetillträdet

innehavd tjänst. För bestämmande av löneklassplaceringen uppsökes

i vederbörlig tabell kombinationen av lönegradsnumret för den tidigare

tjänsten och numret å den löneklass (löneklass och lönerum), vari tjänstemannen

senast var placerad. Därefter undersökes, om den närmast undre

raden (i samma kolumn eller längre åt vänster) upptager den nya tjänstens

lönegradsnummer. Allteftersom så är fallet eller icke skall följande gälla:

a) Om kombination upptagande den nya tjänstens lönegradsnummer

återfinnes å den närmast undre raden (i samma kolumn eller längre åt

vänster), placeras tjänstemannen i den löneklass (lönerum), som denna

kombination upptager. Var tjänstemannen i den tidigare tjänsten placerad

i högsta löneklassens fjärde lönerum, uppflyttas han i löneklass (lönerum)

enligt bestämmelserna i 21 §. I annat fall uppflyttas han första gången i

löneklass (lönerum) vid den samtidigt med eller efter tjänstetillträdet infallande

tidpunkt, då han vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten skulle

hava vunnit uppflyttning; kan ytterligare uppflyttning i löneklass (lönerum)

komma i fråga, skola bestämmelserna i 21 § äga motsvarande tilllämpning.

b) Om kombination upptagande den nya tjänstens lönegradsnummer

ej återfinnes å den närmast undre raden (i samma kolumn eller längre åt

vänster), skola bestämmelserna i 21 § tillämpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

2. Löneklassplacering med utgångspunkt från en tjänst, som icke innehafts

omedelbart före den mja tjänstens tillträdande. Tjänstemannen erhåller

den löneklassplacering och löneklassuppflyttning, som skulle hava tillkommit

honom enligt punkt 1, om han bibehållit den tidigare tjänsten intill

den nya tjänstens tillträdande med rätt att för uppflyttning i löneklass

(lönerum) tillgodoräkna den mellanliggande tiden, i den mån han därunder

innehaft i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst, som är lika

hög som eller högre än den tidigare tjänsten, dock ej dagar, vilka enligt av

Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser icke må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning.

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

337

Bilaga 2.

Förslag

till

Avlöningsreglementet för folkskolan.

1 kap. Inledande bestämmelser.

1 §•

Reglementets tillämpningsområde.

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning å

a) folkskollärare, småskollärare, biträdande lärare samt lärare vid mindre

folkskolor, anställda enligt folkskolestadgans och detta reglementes bestämmelser

såsom

ordinarie lärare,

extra ordinarie lärare eller

extra lärare.

Reglementet äger jämväl tillämpning å

b) pensionerad lärare, varmed förstås sådan lärare med tjänstepension

av statsmedel enligt för folk- och småskollärare gällande bestämmelser, vilken

uppehåller tjänst med full tjänstgöring, samt

c) timlärare, särskilt anställd vid folkskola, småskola eller mindre folkskola

för undervisning i annat läroämne än slöjd och hushållsgöromål under

sådana förhållanden, att statsbidrag kan utgå till hans avlöning.

2 mom. Reglementet skall i tillämpliga delar gälla dels, med iakttagande

av de särskilda bestämmelserna i 5 kap., för nomadlärare, dels ock, med

iakttagande av de särskilda bestämmelserna i 6 kap. och av vad Kungl.

Maj :t därutöver förordnar, för

a) lärare, som anställts vid sjukvårdsanstalt eller barnhem för undervisning

på folk- eller småskolestadiet och till vilkens avlöning enligt av Kungl.

Maj :t meddelat särskilt beslut statsbidrag utgår;

b) föreståndarinna och biträdande föreståndarinna vid skolhem tillhörigt

skoldistrikt eller Skytteanska skolan i Tärna eller vid arbetsstuga tillhörig

någon av stiftelserna Västerbottens läns arbetsstugor och Norrbottens läns

arbetsstugor ävensom vikarie för sådan befattningshavare; samt

c) föreståndarinna och biträdande föreståndarinna vid skolhem tillhörigt

nomadskolväsendet ävensom vikarie för dylik befattningshavare.

2 §•

Vissa grundläggande bestämmelser.

1 mom. I detta reglemente förstås

a) med skolstyrelse: folkskolestyrelsen i kommun, där lagen den 6 juni

1930 om skolstyrelse i vissa kommuner äger tillämpning, samt eljest skolrådet,

b) med årlig lästid: den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden.

2 mom. Angående den nämnd, statens lönenämnd, som skall finnas för

beredning av ärenden, som angå avlöningsförhållandena för statstjänstemän

och för andra tjänstemän, vilkas avlöning utgår enligt av Kungl. Maj :t

meddelade bestämmelser, stadgas i statens allmänna avlöningsreglemente.

22 Iiihaiiji till riksdagens protokoll 11)48. 1 sand. Nr 225.

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

2 kap. Allmänna bestämmelser.

3 §■

Anställning såsom extra ordinarie eller extra lärare.

1 mom. Där ej fråga är om ordinarie anställning eller om pensionerad

lärare eller om förordnande enligt 11 § 2 inom., skall lärare, vilken anställes

för tjänstgöring i den omfattning, som i 4 § föreskrives, erhålla extra

ordinarie anställning, därest

a) läraren uppfyller i folkskolestadgan föreskrivna allmänna villkor för

sådan anställning,

b) minst två år förflutit efter det läraren avlagt vederbörlig examen,

c) läraren efter nämnda examen tjänstgjort minst 256 dagar med full

tjänstgöring inom det statliga eller det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet,

samt

d) den med anställningen förbundna tjänstgöringen tager sin början

med ingången av lästermin och avses omfatta minst en hel termin.

Uppfyllas ej under a)—d) angivna villkor, skall läraren anställas såsom

extra lärare. Kungl. Maj :t må dock med hänsyn till särskilda omständigheter

medgiva, att lärare anställes såsom extra ordinarie lärare, ehuru de i

första stycket under b) och c) angivna villkoren icke äro uppfyllda. Har

lärare utan föreskriven examen förklarats behörig att anställas som ordinarie

eller extra ordinarie lärare, skola nämnda två villkor ej gälla.

Anställning såsom extra ordinarie lärare räknas från ingången av det kalenderhalvår,

varunder den med anställningen förbundna tjänstgöringen

skall taga sin början, intill utgången av det kalenderhalvår, varunder tjänstgöringen

skall upphöra, dock att i fall, då tjänstgöringen är avsedd att avslutas

vid annan tidpunkt än termins utgång, anställningen upphör vid

nämnda tidpunkt.

2 mom. Anställes lärare under pågående lästermin för tjänstgöring till

terminens slut och har han dessförinnan i samma skoldistrikt varit anställd

såsom extra ordinarie eller extra lärare under hela den förflutna delen av

terminen, skall han, utan hinder av vad i 1 mom. första stycket d) sägs,

därest i övrigt de i nämnda stycke angivna villkoren uppfyllas, erhålla

extra ordinarie anställning. Denna skall omfatta hela det kalenderhalvår,

under vilket terminen infaller.

Har lärare haft anställning såsom extra ordinarie intill utgången av ett

redovisningsår, må han icke anställas såsom extra ordinarie under därpå

extra ordinarie anställning. Denna skall omfatta hela det kalenderhalvår,

under vilket terminen infaller.

3 mom. Anställning som extra ordinarie lärare skall anses omfatta helt

kalenderhalvår och anställning som extra lärare hel termin, även om tiden för

den med anställningen förbundna tjänstgöringen understiger det för terminen

gällande dagantalet med sammanlagt högst fem dagar på grund av

avbrott i anställning under terminen, anställnings tillträdande efter terminens

början eller anställnings avslutande före terminens utgång.

Erforderliga föreskrifter i övrigt rörande tillämpning av bestämmelserna

i 1 och 2 mom. meddelas av Kungl. Maj :t.

4 §•

T jänstgöringsf öreskrifter.

i mom. Lärare är underkastad föreskrifterna i folkskolestadgan samt

övriga bestämmelser angående folkskoleväsendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 225.

339

2 mom. Ordinarie, extra ordinarie och extra lärare skola mot åtnjutande

av de i reglementet angivna avlöningsförmånerna meddela undervisning

under högst 39 veckor varje redovisningsår, varvid undervisningsskyldighelen

skall uppgå till

30 veckotimmar för folkskollärare, lärare vid mindre folkskola, biträdande

lärare och sådan ordinarie eller extra ordinarie småskollärare, som

har sin tjänstgöring förlagd till skola med kortare årlig lästid än 39 veckor,

samt

28 veckotimmar för annan ordinarie eller extra ordinarie småskollärare

än ovan sagts ävensom för extra småskollärare.

Om småskollärare med en undervisningsskyidighet av 28 veckotimmar

tjänstgör i avdelning, vari ingår någon eller några av folkskolestadiets klasser,

skall läraren vara skyldig att mot ersättning, som angives i 24 §, meddela

undervisning ytterligare två veckotimmar.

3 mom. Om särskilda förhållanden därtill föranleda, må den i 2 mom.

första stycket föreskrivna undervisningsskyldigheten av 30 veckotimmar

nedsättas

a) av skolstyrelsen med högst två veckotimmar,

b) av skolöverstyrelsen eller statens folkskolinspektör med högst fyra

veckotimmar, varvid må kunna föreskrivas, att undervisningen under ett

mot nedsättningen helt eller delvis svarande timantal i stället skall meddelas

av annan lärare med erforderlig kompetens, och

c) av skolöverstyrelsen med högst fyra veckotimmar utöver vad under

b) sägs, i den mån undervisningen under motsvarande timantal meddelas

av annan lärare med erforderlig kompetens.

Vad i föregående stycke sägs gäller även, då undervisningsskyldigheten

enligt 2 mom. första stycket omfattar 28 veckotimmar. Nedsättningen enligt

a) må dock omfatta högst fyra veckotimmar och enligt b) högst sex veckotimmar.

Nedsättning av undervisningsskyldigheten enligt detta moment må ej

medföra kostnad för statsverket, med mindre skolöverstyrelsen för visst fall

därtill lämnar medgivande. Sådant medgivande må avse högst fyra veckotimmar,

då undervisningsskyldigheten enligt 2 inom. omfattar 30 veckotimmar,

och eljest högst sex veckotimmar.

i mom. Vad i 2 och 3 mom. sägs äger icke tillämpning å lärare i hjälpklass

eller lärare, vilken tjänstgör såsom assistent inom den psykiska barna-

och ungdomsvården. Sådan lärare är skyldig meddela undervisning i

den omfattning, som Kungl. Maj :t särskilt föreskriver.

Lärare, som tillika är överlärare, skall meddela undervisning i den omfattning,

som skolöverstyrelsen i fastställd instruktion eller eljest föreskriver.

5 mom. Därest undervisningen inställts på grund av smittsam sjukdom

eller av annan oförutsedd anledning eller med stöd av särskilda av Kungl.

Maj:t utfärdade bestämmelser eller därest undervisningen inställts, inskränkts

eller avkortats till följd av krig, krigsfara eller därmed sammanhängande

förhållanden, äro ordinarie och extra ordinarie lärare skyldiga

att utan särskild ersättning fullgöra återläsning. Samma skyldighet åligger

annan än ordinarie eller extra ordinarie lärare, därest lian uppburit

avlöning under tid, då undervisningen inställts, inskränkts eller avkortats.

6 mom. Vid tillfälligt förfall för lärare skall annan lärare i den utsträckning,

som framgår av bestämmelser meddelade av skolöverstyrelsen, efter

anmodan av överläraren eller skolstyrelsens ordförande utan särskild ersättning

gå till handa med det biträde, som kan påkallas för undervisningens

uppehållande.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

7 mom. Ordinarie lärare skall vara underkastad vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

än ovan i denna paragraf angivits, där detta ålägges honom

av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut, eller den jämkning i

åligganden, som i behörig ordning varder för honom bestämd.

5 §•

Förening av lönegradsplacerade tjänster m. m.

1 mom. Förening må ske av ordinarie tjänst med

a) ordinarie statlig tjänst, som tillsättes medelst förordnande tills vidare

och ej är förenad med pensionsrätt,

b) högre extra ordinarie tjänst med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade

bestämmelser och

c) tjänst vid fortsättningsskolan,

allt dock under förutsättning, att läraren frånträder utövningen av förstnämnda

ordinarie tjänst.

Efter tillstånd av Kungl. Maj :t må med anställning såsom ordinarie eller

extra ordinarie lärare förenas beställning å reservstat eller avgångsstat

vid försvaret eller å arméns eller marinens övergångsstat. Med ordinarie

tjänst må dock allenast förenas sådan beställning å övergångsstat, vars innehavare

ej är underkastad full tjänstgöringsskyldighet.

2 mom. Utöver vad som följer av 1 mom. må i detta reglemente avsedd

anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie lärare icke förenas med

ordinarie eller extra ordinarie statlig tjänst eller därmed jämförlig kommunal

befattning, med mindre Kungl. Maj :t, i fråga om ordinarie lärare

med stöd av riksdagens beslut, därtill lämnat medgivande.

6 §•

Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag.

1 mom. För förening av anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie

lärare med tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag i andra

fall än i 5 § avses eller med uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse

för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att

driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen

eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen

ekonomiskt syfte, fordras tillstånd av statens folkskolinspektör eller,

om denne icke lämnar dylikt medgivande, av skolöverstyrelsen. Vad nu

sagts gäller likväl icke, där Kungl. Maj :t eller skolöverstyrelsen tillsatt befattningen

eller meddelat uppdraget.

Tillstånd må beviljas endast för så vitt innehavet av befattningen eller

uppdraget prövas icke inverka hinderligt för utövandet av lärartjänsten.

Innan tillstånd beviljas, skall skolstyrelsen höras. Tillstånd bör avse viss tid.

2 mom. Utan skolstyrelsens medgivande må ordinarie, extra ordinarie

eller extra lärare ej åtaga sig undervisning i läroanstalt, som ej tillhör

distriktets folkskole- eller fortsättningsskoleväsende.

Skolstyrelsen äger lämna sådant medgivande efter av skolöverstyrelsen

givna riktlinjer, där undervisningen icke kan anses inverka hinderligt för

utövandet av tjänsten vid folkskolan. Medgivandet skall avse viss tid.

3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, att lärare tillfälligtvis'' icke

kan bestrida sin tjänst, skall han till skolstyrelsen göra framställning om

ledighet i erforderlig omfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

341

Kimgl. Maj.ts proposition nr 225.

4 mom. Genom vad i 5 § och ovan i 1 mom. föreskrivits sker icke ändring

i vad som finnes stadgat angående förening av lärartjänst med organist-

och klockarbefattning eller med prästerlig befattning.

7 §•

Stationeringsort. Ortsgrupper.

Med lärares stationeringsort förstås orten för den skola, där läraren huvudsakligen

tj änstgör.

Angående fördelningen av orterna i riket å olika ortsgrupper med hänsyn

till levnadskostnaderna å de skilda ortetfna gäller vad därom särskilt

stadgas.

8 §•

Lärares skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.

Lärare är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad därom

särskilt stadgas.

9 §.

Ordinarie lärares förflyttningsskyldighet.

Ordinarie lärare är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie lärartjänst

inom folkskoleväsendet, då sådant erfordras för indragning av övertalig

lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning meddelas

av Kungl. Maj :t.

10 §.

Ordinarie lärares avgångsskyldighet.

Angående ordinarie lärares skyldighet att avgå från tjänsten stadgas i

gällande bestämmelser om tjänstepension.

3 kap. Avlöningsbestämmelser för ordinarie, extra ordinarie och

extra lärare.

Allmänna avlöningsbestämmelser.

11 §.

Lärares rätt till avlöningsförmåner m. m.

1 mom. Ordinarie, extra ordinarie och extra lärare äga på grund av anställningen

rätt till avlöningsförmåner under förutsättningar och enligt

grunder, som stadgas i detta reglemente och de särskilda bestämmelser,

vilka meddelas på grund av föreskrift i reglementet eller eljest utfärdas av

Kungl. Maj:t, ävensom pensionsrätt, i den mån så följer av gällande tjänsteoch

familjepensionsbestämmelser.

2 mom. Förordnas ordinarie folkskollärare eller småskollärare att med

full tjänstgöring uppehålla annan folkskollärar- respektive småskollärartjänst,

skall han i avlöningshänseende behandlas som om den uppehållna

tjänsten vore ordinarie och läraren ordinarie innehavare av densamma samt

sålunda frånträda samtliga med den egna tjänsten förenade avlöningsförmåner.

Vad här sagts om småskollärare äger även tillämpning å lärare vid

mindre folkskola och biträdande lärare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Vad ovan sagts skall gälla jämväl i den mån förordnandet avser ferietid.

Därest förordnandet omfattar eller enligt vad i 3 § 3 mom. sägs skall

anses omfatta hel termin, skall vad i första stycket sagts gälla även i fråga

om sådan ferietid, som infaller under samma kalenderhalvår som terminen

men icke omfattas av förordnandet.

3 mom. Frånträder lärare utövningen av sin tjänst på grund av att han

samtidigt innehar annan anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj :t

meddelade bestämmelser såsom ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänsteman

eller såsom aspirant, skall han, om ej Kungl. Maj :t annat medgiver,

allenast äga åtnjuta med sistnämnda anställning förenade avlöningsförmåner.

Vad i 2 mom. andra och tredje styckena sägs skall äga motsvarande tilllämpning

i fall, som i detta moment avses.

4 mom. Lärare, som utan något sitt förvållande förflyttats från högre

till lägre ordinarie tjänst, skall i avlöningshänseende behandlas såsom innehavare

av den högre tjänsten. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar

gälla även om sådan förflyttning skett från i detta reglemente icke avsedd

ordinarie tjänst med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

12 §.

Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner.

t mom. Avlöninqsförmåner enliqt detta kapitel utgöras av:

lön (13—19 §§),

ferier och semester (20 och 21 §§),

lönetillägg och särskilda ersättningar (22—25 §§),

tjänstebostad (26 §),

sjukvård (27—34 §§) samt

begravningshjälp (35 §).

2 mom. På beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t,

skall bero, om och i vad mån avdrag å lönen skall ske för lärare, som åtnjuter

avlöning i beställning å reservstat vid försvaret.

3 mom. År i detta kapitel avsedd lärare berättigad att av statsmedel uppbära

tjänstepension eller årligt understöd, beror på beslut eller bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj :t, om och i vad mån av sådan anledning

avdrag å lönen skall ske. Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning i fråga

om reservpension eller däremot svarande engångsbelopp.

4 mom. Uppbär lärare livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen

om försäkring för vissa yrkessjukdomar på grund av arbete i statlig eller

kommunal tjänst, skall hans lön nedsättas med belopp motsvarande livräntans

storlek, såvida ej Kungl. Maj :t för visst fall annat medgiver.

5 mom. Det åligger lärare, som uppbär i 2—4 mom. avsedd förmån, att

göra anmälan därom till skolstyrelsen.

Lönen.

13 §.

Lönegrader. Löneklasser. Lönebelopp.

i mom. Lärare tillhör lönegrad med beteckning och nummer, som framgå

av nedan intagna tabell. Lönegrad omfattar de löneklasser, som angivas i

tabellen. Lön utgår enligt den löneklass, i vilken läraren placeras enligt 14—

opaginerad Kontrollera mot PDF

343

Kurigl. Muj:ts proposition nr 225.

16 §§, samt enligt den ortsgrupp, till vilken lärarens stationeringsort är

hänförd.

Befattning

Lönegrad

Löneklasser

Folkskollärare vid skola med 39 veckors årlig lästid:

Ca 21

21—24

Ce 19

19—22

. ......

Cg 17

17—20

Folkskollärare vid skola med 36 t/7 veckors årlig läslid:

Ca 20

20—23

Ce 18

18—21

Cg 17

17—20

Småskollärare, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare:

Ca 13

13 — 16

Ce 11

11—14

.

Cg 9

9—12

1 fråga om lärares lönegradsplacering samt den löneklass och ortsgrupp

enligt vilken lön skall utgå, skola dock iakttagas bestämmelserna i 11 § 2

och 4 mom. samt i 2—4 mom. här nedan.

Lönerna för varje löneklass och ortsgrupp framga av statens lonep ansförordning.

Extra lärare skall uppbära läsårsdaglön i stallet for i loneplansförordniixgen

angiven månadslön eller daglön. Läsårsdaglön utgår för varje

anställningsdag under termin med 12/273 av månadslönen enligt löneplansförordningen

för den löneklass och ortsgrupp, som läraren tillhör. Sadant

dagbelopp, som ej slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.

Genom skolöverstyrelsens försorg utfärdas tabeller över läsårsdagloner.

2 mom. Vid folkskola, där den årliga lästiden är kortare för högsta årsklassen

än för övriga årsklasser, skola samtliga lärare hänföras till den lönegrad,

som föranledes av lästidens längd för sistnämnda årsklasser.

Ändras den årliga lästiden vid folkskola, skall därav betingad ändring i

lärartjänsts lönegradsnummer verkställas från och med ingången av det

redovisningsår den ändrade lästiden helt tillämpas. Att vid folkskola den äiliga

lästiden utsträckes för viss begränsad tid, skall icke föranleda ändring

i lärares lönegradsplacering.

Då ordinarie folkskollärartjänst på grund av ändrad arlig lastid nedflyttas

till lägre lönegrad, må Kungl. Maj :t medgiva, att lärare, som då innehar

tjänsten och som tillhört högre lönegrad minst fem år, i avlöningshänseende

behandlas såsom innehavare av tjänst i den högre lönegraden.

3 mom. Lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare skall åtnjuta

lön enligt löneklassen närmast över den, i vilken han är placerad.

Samma förmån tillkommer ordinarie eller extra ordinarie folkskollärare,

då den årliga lästiden utsträckts för viss begränsad tid.

Förflyttas den, som under minst tio år i följd innehatt tjänst som lärare

vid mindre folkskola eller som biträdande lärare, på grund av föreskrift

i 9 § till småskollärartjänst, skall han, så länge han innehar tjänst av sistnämnda

slag, alltjämt äga åtnjuta lön enligt löneklassen närmast over

den, i vilken han är placerad.

4 mom. Föreligga särskilda skäl, må Kungl. Maj:t beträffande viss lärare

eller viss grupp av lärare bestämma, att lön skall utgå efter annan ortsgrupp

än den, till vilken stationeringsorten är hänförd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

14 §.

Grundläggande bestämmelser om löneklassplacering.

? mom. Lärare placeras vid tillträdande av anställning i lönegradens

lägsta löneklass och uppflyttas en löneldass inom lönegraden för varje tidsperiod,

som nedan sägs, allt i den mån ej annat följer av 15 och 16 §§.

Första tidsperioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, under

vilket minst tre år förflutit från anställningens tillträdande och läraren enligt

2 mom. kan från periodens början för löneklassuppflyttning tillgodoräkna

680 dagar.

Andra och tredje tidsperioderna räknas på motsvarande sätt, vardera perioden

från utgången av den närmast föregående.

2 mom. För uppflyttning i löneklass må lärare tillgodoräkna den tid,

varunder han innehar anställningen och icke åtnjuter ferier. Tid, varunder

läraren vidkännes C-avdrag å lönen, må dock tillgodoräknas allenast i

den mån fråga är om tid för tjänstledighet

a) för att bestrida lärartjänst eller skolledarbefattning vid det statsunderstödda

kommunala undervisningsväsendet eller för att innehava eller

uppehålla statlig tjänst;

h) för offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring; eller

c) under högst 420 dagar under en och samma i 1 mom. avsedd period

för uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga

lärarnas intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning.

3 mom. Distriktsöverlärare placeras och uppflyttas i löneklass, som om

han såsom folkskollärare hade full tjänstgöring vid den skola, vid vilken

han har att undervisa.

15 §.

Löneklassplacering med hänsyn till tidigare anställning.

i mom. Vid lärares placering och uppflyttning i löneklass må hänsyn

tagas till tidigare anställning av följande slag, nämligen,

a) för folkskollärare:

anställning som folkskollärare och motsvarande anställning, vilken avses

i 5 eller 6 kap., ävensom anställning som folkskollärare vid skola tillhörande

barna- och ungdomsvården,

anställning vid fortsättningsskola med tjänstgöring i den omfattning, som

i 4 § angives för folkskollärare,

anställning som övningsskollärare samt

anställning med full tjänstgöring i teoretiska läroämnen vid folk- eller

småskoleseminarium, allmänt läroverk eller högre kommunal skola;

b) för småskollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare:

anställning, som under a) nämnts, samt

anställning som småskollärare, lärare vid mindre folkskola och biträdande

lärare ävensom motsvarande anställning, vilken avses i 5 eller 6 kap.

Hänsyn tages dock icke till under a) eller b) avsedd anställning

elle0^ eXamen’ SOm medför behörighet för den tillträdda anställningen,

efter vilken läraren under en sammanhängande tid av tre år icke innehaft

anställning med full tjänstgöring inom det statsunderstödda eller statliga

undervisningsväsendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 225.

345

2 inom. Tiden från och med den första anställning, vartill hänsyn må

tagas enligt 1 inom., räknas i perioder med motsvarande tillämpning av

14 §. Varje fullständig tidsperiod medför omedelbar uppflyttning en löneklass

inom lönegraden, och tid, som icke utgör fullständig tidsperiod, tages

i beräkning för fortsatt uppflyttning i löneklass inom lönegraden.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment skall likväl iakttagas

följande.

a) Vid tillträdande av extra ordinarie anställning skall helt bortses från

anställning såsom extra lärare före utgången av det kalenderkvartal, under

vilket minst tre år förflutit från första dagen i anställning, vartill hänsyn

må tagas enligt 1 inom., och under vilket läraren kunnat med motsvarande

tillämpning av bestämmelserna i 14 § 2 mom. tillgodoräkna minst 680 dagar

i extra anställning.

b) Vid tillträdande av ordinarie anställning skall helt bortses från anställning

såsom extra ordinarie eller extra lärare före utgången av det kalenderkvartal,

under vilket minst fem år förflutit från första dagen i anställning,

vartill hänsyn må tagas enligt 1 inom., och under vilket läraren

för löneklassplacering såsom extra lärare tillika kunnat med motsvarande

tillämpning av bestämmelserna i 14 § 2 mom. tillgodoräkna minst 1 130 dagar

i extra ordinarie eller extra anställning. Vid beräkning härav skall det

i 14 § 2 mom. c) avsedda dagantalet utgöra 700 i stället för 420.

c) Har anställning, vartill hänsyn må tagas enligt 1 inom., utgjort anställning

såsom extra lärare och omfattat eller skolat anses omfatta hel termin,

skall vad i första stycket samt under a) och b) här ovan stadgas så

tillämpas, som om anställningen tillträtts vid ingången av det kalenderkvartal,

under vilket terminen börjat.

d) Med extra anställning skall likställas i 1 mom. avsedd anställning

vid fortsättningsskola, allmänt läroverk, folk- eller småskoleseminarium

eller högre kommunal skola, i den mån icke fråga är om anställning som

ordinarie eller extra ordinarie lärare med avlöning enligt av Kungl. Maj :t

meddelade bestämmelser. Tid, varunder läraren i här avsedd anställning

avstått mer än hälften av den på samma tid belöpande lönen, likställes

med tid, varunder C-avdrag verkställts å lönen.

3 mom. Ändras lärares lönegradsplacering på grund av ändrad årlig lästid,

skall han placeras och uppflyttas i löneklass som om han tillträdde

ny anställning, där ej annat följer av 13 § 2 mom. tredje stycket.

16 §.

Löneklassplacering i vissa undantagsfall.

1 mom. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, skolöverstyrelsen

äger, om och i den mån så prövas skäligt, meddela beslut eller

utfärda bestämmelser, varigenom i visst fall eller viss grupp av fall förmånligare

placering eller uppflyttning i löneklass inom lönegraden må

erhållas än som följer av bestämmelserna i 14 och 15 §§.

2 mom. Har lärare enligt beslut av Kungl. Maj :t eller eljest i vederbörlig

ordning erhållit en förmånligare löneklassplacering än som följer av 14 §

och 15 § 1 och 2 inom., och tillträder han anställning med samma lönegradsbeteckning

och ett lönegradsnuinmer, som understiger, är lika med

eller är en enhet högre än den tidigare anställningens lönegradsnuinmer,

äger läraren, alltefter det han i den tidigare anställningens lönegrad senast

var placerad i lägsta, nast lägsta, näst högsta eller högsta löneklassen,

erhålla motsvarande placering i löneklass inom den tillträdda anställ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ningens lönegrad ävensom rätt att med motsvarande tillämpning av 14 §

för uppflyttning till högre löneklass taga i beräkning tiden från det han

erhöll sagda senaste placering.

Vad i första stycket sagts skall icke gälla, om mellan de båda anställningarna

förflutit en sammanhängande tid av tre år, under vilken läraren

icke innehaft anställning med full tjänstgöring inom det statliga eller statsunderstödda

undervisningsväsendet.

17 §.

Tid varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper.

1 mom. Lönen utgår för tid från och med den dag, då anställningen tillträdes,

till och med den dag, då anställningen frånträdes, med iakttagande

av bestämmelserna i 3, 11 och 12 §§.

Lärare är skyldig att vidkännas löneavdrag i enlighet med bestämmelserna

i 2 och 3 mom. här nedan samt 18, 19 och 21 §§, i den mån ej annat

beslutes med stöd av viss i reglementet meddelad bestämmelse eller Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, skolöverstyrelsen med hänsyn

till särskilda omständigheter finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.

2 mom. Löneavdragen äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.

A-avdraget framgår av statens löneplansförordning.

B-avdraget är dubbelt så stort som A-avdraget.

C-avdraget är lika med lönen, vad angår extra lärare läsårsdaglönen.

3 mom. I fråga om löneavdrag vid tjänstledighet skall lärare tillhöra någon

av följande avdragsgrupper, nämligen

grupp 1, vartill hänföras extra lärare med mindre än 6 anställningsmånader,

grupp 2, vartill hänföras extra lärare med minst 6 men mindre än 36 anställningsmånader,

samt

grupp 3, vartill hänföras övriga i detta kapitel avsedda lärare.

Kungl. Maj :t meddelar närmare bestämmelser angående vad härvid skall

förstås med anställningsmånad.

18 §.

Lön under tjänstledighet.

Under tjänstledighet äger lärare åtnjuta lön under de förutsättningar ocn

i den omfattning, som framgår av efterföljande tabell, men skall i övrigt

vidkännas C-avdrag. För extra lärare skola tillämpas bestämmelserna för

den avdragsgrupp läraren vid tjänstledighetens början tillhör.

Tjänstledighetsorsak

Löneförmån

1. Offentligt uppdrag.

a) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

eller kyrkomötet eller att vara riksdagens

revisor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 225-

347

Tjänstledighetsorsak

Löneförmån

b) Uppdrag, där ersättning ej utgår el- ler utgår allenast med visst belopp för

sammanträdes- eller förrättningsdag och

läraren icke medgivits rätt till gottgörel- se för de avlöningsförmåner han under le- digheten avstått, i den mån ej fråga är

om uppdrag som avses under a).

Grupp 3: Lön med A-avdrag.

2. Militärtjänstgöring, då krigsavlö- ningsreglementet är å läraren tillämpligt.

Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj :t med- delade bestämmelser.

3. Militärtjänstgöring, då krigsavlö- ningsreglementet icke är å läraren till- lämpligt.

a) Värnpliktstjänstgöring, som fullgö- res det år den värnpliktige fyller 23 år

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

eller därefter.

b) Frivillig befordrings- eller repeti- tionskurs eller med sådan kurs jämställd

annan kurs eller övning, vilken erfordras

för vinnande eller bibehållande av viss

Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst

32 dagar av ett och samma redovisnmgs- år.

tjänstegrad såsom värnpliktigt befäl.

c) Tjänstgöring, vilken åligger anställ- ningshavare i reserven eller beställnings- havare å reservstat eller övergångsstat.

Kaptens-, fanjunkar- eller flaggunder- officerskurs för anställningshavare i re-

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

1 serven.

d) Hemvärnsövning, hemvärns- eller

; driftvärnskurs eller sammanträde med

1 hemvärnets eller driftvärnets representa- tions- eller verkställande organ.

Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj :t med- delade bestämmelser.

e) Tjänstgöring såsom eller utbildning

J till lotta.

4. Arbete av synnerlig vikt för folkför- \ sörjningen eller av därmed jämförligt all- \ mänt intresse.

Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst

14 dagar av ett och samma redovisnings- år.

Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj :t med- delade bestämmelser.

5. a) Iakttagelser, studier eller arbete

\ av betydelse för undervisningsväsendet.

Grupp 3: Oavkortad lön därest Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndi- gande, skolöverstyrelsen så förordnar med

hänsyn till att iakttagelserna, studierna

eller arbetet prövas på ett påtagligt sätt

kunna tjäna undervisningsväsendets in- tressen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 225■

Tjänstledighetsorsak

Löneförmån

b) Studier eller arbete, som skolöver- j styrelsen prövar vara av betydelse för lä- rarens kompetens för viss uppgift eller

befattning inom folkskoleväsendet.

Grupp 3: Lön med B-avdrag sammanlagt

högst 180 dagar under loppet av fem på

varandra följande kalenderår, dock högst

180 dagar av var och en av följande tider:

a) tid, då läraren innehaft ordinarie

folkskollärartjänst,

b) tid, då läraren innehaft icke-ordi- narie anställning som folkskollärare,

c) tid, då läraren innehaft ordinarie

tjänst såsom småskollärare eller lärare

vid mindre folkskola eller biträdande

lärare,

d) tid, då läraren innehaft icke-ordi- narie anställning, som under c) avses.

6. Sjukdom m. m.

a) Sjukdom eller förlust av arbetsför- mågan, föranledd av i tjänsten inträffad

händelse, som enligt allmän lag är att

hänföra till olycksfall i arbete, eller av

våld eller misshandel, för vilken läraren

blivit utsatt på grund av tjänsten.

I tjänsten ådragen 1) yrkessjukdom,

varom förmäles i gällande lag om försäk- 1 ring för vissa yrkessjukdomar, 2) smitt- sam sjukdom, som enligt gällande epide- milag skall anmälas till vederbörande

myndighet, eller 3) sjukdom, som enligt

gällande epizootilag skall anmälas till ve- derbörande myndighet.

Grupp 2: Oavkortad lön under högst 180

dagars ledighet av en och samma tjänst- ledighetsorsak. Lön med B-avdrag i övrigt,

så framt ej skolöverstyrelsen på grund av

särskilda förhållanden finner anledning

medgiva, att A-avdrag skall tillämpas el- ler att avdrag icke skall äga rum.

Grupp 3: Oavkortad lön.

Med tjänsten skall likställas statlig an- ställning, sådan icke-statlig anställning,

vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmelser, samt upp- drag för statens räkning.

b) Sjukdom i andra fall än under a)

avses eller tvångsvis anordnad läkarun- dersökning.

!

Grupp 2: Lön med B-avdrag högst 180

dagar av ett och samma läsår eller, vid

sjukledighet såväl vid slutet av ett läsår j

som vid början av det närmast följande, j

av anställningstid, som bortsett från ti- den mellan läsåren fortgått i en följd.

Grupp 3: Oavkortad lön för distriktsöver- lärare i den utsträckning, som Kungl.

Maj :t bestämmer. Lön med A-avdrag i i

övrigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

349

Tjänstledighetsorsak

Löneförmån

c) Svag hälsas vårdande, då behovet av

ledighet härför är behörigen styrkt.

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

7. Havandeskap eller barnsbörd.

Grupp 2: Lön med B-avdrag högst 120

dagar, dock ej för tid efter 120 :e dagen

från förlossningen.

Grupp 3: Lön med A-avdrag högst 120

dagar, dock ej för tid efter 120 :e dagen

från förlossningen.

8. Tjänstgöringsförbnd till förekom- mande av smittas spridning.

Grupp 2: Oavkortad lön högst 180 dagar. !

Lön med B-avdrag i övrigt, så framt ej

skolöverstyrelsen på grund av särskilda

förhållanden finner anledning medgiva,

att A-avdrag skall tillämpas eller att av- drag icke skall äga rum.

Grupp 3: Oavkortad lön.

9. Flyttning, för vilken ersättning för

flyttningskostnad utgår av statsmedel.

Grupp 3: Oavkortad lön högst 3 dagar.

10. Uppdrag inom sådan personalsam- manslutning, som avser att tillvarataga

lärarnas intressen i tjänsten eller främja

deras yrkesutbildning.

Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst

15 dagar av ett och samma redovisnings- år, där statens folkskolinspektör efter av

skolöverstyrelsen utfärdade direktiv fin- ner skäl föreligga för tjänstledighet.

11. Enskild angelägenhet.

Grupp 3: Vid enskild angelägenhet av

vikt lön med B-avdrag högst 15 dagar av

ett och samma redovisningsår, där sta- tens folkskolinspektör finner skäl före- ligga för sådan tjänstledighet.

19 §.

Lön under tjänstgöringshinder m. m.

I de fall, som avses i efterföljande tabell, skall med lärares lön förfaras

på sätt i tabellen angives. _

Tjänstgöringshinder m. m.

Åtgärd med lönen

1. Undervisningen inställes på grund

av smittsam sjukdom eller av annan oför- utsedd anledning eller med stöd av sär- skilda av Kungl. Maj :t utfärdade bestäm- melser, och läraren hindras på grund

därav att tjänstgöra.

Oavkortad lön.

Beträffande extra lärare ankommer det

dock på skolstyrelsen att efter av skol- överstyrelsen givna direktiv och efter hö- rande av statens folkskolinspektör besluta,

huruvida lön skall utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Tjänstgöringshinder in. m.

Åtgärd med lönen

2. Undervisningen inställes, inskränkes

eller avkortas på grund av krig, krigsfara

eller därmed sammanhängande förhållan- den, och läraren hindras på grund där- av att tjänstgöra.

Oavkortad lön, där ej Kungl. Maj :t an- norlunda förordnar. Beträffande extra

lärare gäller dock dessutom vad under

punkten 1 sägs.

3. Läraren är avstängd från tjänstgö- ring, enär han vägrar underkasta sig

ålagd läkarundersökning.

Lön utgår i enlighet med av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmelser eller be- slut.

4. Läraren är avstängd från tjänstgö- ring av annan anledning än i punkten 3

sägs, kvarhålles av polismyndighet såsom

misstänkt för brott, hålles häktad för

brott eller undergår frihetsstraff.

C-avdrag, där ej skolstyrelsen efter

medgivande av statens folkskolinspektör

prövar skäligt låta honom uppbära viss

del av lönen.

Finnes avstängningen hava varit obe- fogad, blir den kvarliållne ej häktad, el- ler blir den kvarhållne eller häktade fri- känd, skall innehållen lön utbetalas.

5. Läraren avhåller sig från tjänstgö- ring utan att hava erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall.

C-avdrag.

Ferier och semester.

20 g.

Ferier och semester.

1 mom. Ordinarie eller extra ordinarie lärare äger åtnjuta ferier.

Lärare, som tillika är distriktsöverlärare, skall dock i stället för ferier

åtnjuta semester i enlighet med bestämmelser som utfärdas av Kungl. Maj :t.

2 mom. Läsårsdaglön skall anses inbegripa den ersättning för semester,

som eljest må tillkomma extra lärare.

21 §.

Lön under ferier.

1 mom. Ordinarie och extra ordinarie lärare skola under ferier åtnjuta

oavkortad lön, där ej annat framgår av 11 § 3 mom., 19 § eller 2 och 3 mom.

nedan.

2 mom. Har lärare under två terminer i följd innehaft anställning inom

det statsunderstödda eller statliga undervisningsväsendet och därunder åtnjutit

tjänstledighet av anledning, som avses i 18 § under punkterna 6 b)

eller c), 10 eller 11 eller vidkänts C-avdrag å lönen under sammanlagt så

lång tid, att återstående terminstiden ej uppgår till 60 dagar, skall han

under närmast därpå följande ferier vidkännas A-avdrag. Vid tillämpning

härav skall iakttagas, att läraren skall anses hava bestritt sin egen tjänst

under tid, då han bestritt statlig tjänst eller bestritt lärartjänst eller skolledarbefattning

inom det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet,

eller fullgjort offentligt uppdrag, uppdrag för statens räkning eller militärtjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

3 mom. Har lärare under anställning inom det statsunderstödda eller

statliga undervisningsväsendet under en termin eller under tva terminer i

följd sammanlagt mer än 120 dagar vidkänts C-aydrag å lonen skall han

under ferier närmast efter ledigheten — utöver i förekommande fält Aavdrag

— vidkännas avdrag å lönen i den omfattning, skolöverstyrelsen be

stämmer.

Lönetillägg och särskilda ersättningar.

22 §.

Kallortstillägg.

1 mom. Till lärare, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar,

där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i

övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hanseende, ugår

kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestamda

belopp:

96

K a 1

II

1 o r

III

t s lc 1

IV

a s s

V

VI

156

240

360

540

720

0.40

0.65

1.—

1.50

2.—

lärare

vidkännes

C-avdrag

Ordinarie och extra ordinarie lärare:

Kallortstillägg för år räknat, kronor ...........

Extra lärare:

Kallortstillägg för varje dag, läraren innehar anställning,

kronor................................ u

a 2° mom. Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg

skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas

av Kungl. Maj :t.

23 §.

Språktillägg.

Till lärare vid skola inom vissa av rikets nordligaste gränsorter utgar

språktilläqq med 150 kronor för år räknat eller, vad angar extra lärare,

med 55 öre för varje dag, läraren innehar anställning, enligt de grunder,

som fastställas av Kungl. Maj :t. .. r „,Triro0

Språktillägg skall avstås för tid, varunder lararen vidkännes C-avdraö

å lönen.

24 §.

Ersättning för utsträckt undervisning.

Lärare, vilken meddelar undervisning utöver föreskrivet antal veckotimmar,

skall, där ej annorlunda är stadgat, åtnjuta ersättning enligt de for

timlärare fastställda grunderna.

25 §.

Ersättning för flyttningskostnad.

Förflyttas ordinär

övertalig lärartjänst

ie lärare med stöd av 9 § pa grund av indiagning av

eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt öns
-

s. 352 Kontrollera mot PDF

352 Kungi. Maj:ts proposition nr 225-

kan, äger han uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de föreskrifter,

som Kungl. Maj :t meddelar.

Beslut om sådan ersättning fattas av skolöverstyrelsen.

Tjänstebostad.

26 §.

1 mom. Därest åt lärare anvisas tjänstebostad, som till beskaffenhet och

storlek står i överensstämmelse med de i gällande boställsordning givna eller

med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna, är han, därest

han anställes för minst en termin, skyldig att mottaga tjänstebostaden och

ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i boställsordningen.

Anvisas tjänstebostad av skoldistrikt, som icke är skyldigt att tillhandahålla

läraren sådan bostad, må vederbörande länsstyrelse, där så med hänsyn

till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt, på framställning av läraren

och efter folkskolinspektörens hörande medgiva läraren befrielse tills

vidare från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden i fråga.

2 mom. För tjänstebostad skall lärare månadsvis i efterskott erlägga ersättning

genom avdrag å avlöningen eller genom kontant inbetalning, i den

mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget (hyresavdrag).

Om hyresavdrags bestämmande stadgas i boställsordningen.

3 mom. Lärare är skyldig att avträda tjänstebostaden med vad därtill hörer

samtidigt med frånträdandet av med tjänsten förenade avlöningsförmåner.

Vid dödsfall skall, där avliden ordinarie eller extra ordinarie tjänstinnehavare

efterlämnar med honom sammanboende make eller annan person,

mot vilken tjänstinnehavaren haft försörjningsplikt, den efterlevande äga

att mot erläggande av samma ersättning för bostaden, som den avlidne guldit,

fortfarande nyttja tjänstebostaden med vad därtill hörer till den 1 april

eller den 1 oktober, som infaller närmast efter tre månader från dödsfallet,

med skyldighet för den kvarboende ej mindre att ansvara för bostadens med

vad därtill hörer behöriga skötsel än även att till ny tjänstinnehavare mot

skälig gottgörelse upplåta så stor del av bostaden, som skolstyrelsen prövar

skäligt.

Sjukvård.

27 §.

Grundläggande bestämmelser om sjukvård. Ersättning av statsmedel.

1 mom. Ordinarie eller extra ordinarie lärare erhåller vid sjukdom ersättning

av statsmedel för kostnad för läkarvård jämte läkemedel samt vid

skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande eller

eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga hjälpmedel,

allt i den omfattning och under de villkor, som i denna paragraf och 28—

34 §§ stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas; dock endast

i den mån sagda förmåner icke utgå enligt olycksfallsförsäkringslagens

bestämmelser.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård

endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgiv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

353

Kungl Maj:ts proposition nr 225.

ningar eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,

vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Om lärare av annan anledning än för offentligt uppdrag åtnjuter

tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med skyldighet att därunder vidkännas

C-avdrag å lönen, skall han för tiden efter nämnda 14 dagar avstå

från de förmåner, varom i denna paragraf samt i 29—34 §§ förmäles. Skolöverstyrelsen

äger dock medgiva, att nämnda förmåner må bibehållas för

en tid av högst tre månader.

3 mom. Vid bestämmande av ersättning av statsmedel skall hänsyn tagas

endast till läkarvård och läkemedel in. m., som läraren erhållit i enlighet

med föreskrifterna i detta reglemente. Ersättningen skall beräknas särskilt:

för varje redovisningsår. Lärarens kostnader skola härvid anses belöpa å

det redovisningsår läkarvård meddelats eller läkemedel mottagits.

Från det belopp, varmed ersättning av statsmedel eljest skolat utgå enligt

bestämmelserna i 29—34 §§, skall dock, där ej fråga är om olycksfall i tjänsten,

avdrag ske med ett belopp av etthundra kronor för redovisningsår, som

skall åvila läraren. Kostnaden för vaccination, som omförmäles i 33 § 3 mom.

skall dock städse ersättas av statsmedel.

4 mom. Beslut om ersättning för läkarvård och läkemedel in. m. fattas

av skolöverstyrelsen.

5 mom. Vad i denna paragraf samt i 30, 31, 33 och 34 §§ stadgas i fråga

om olycksfall i tjänsten gäller även i andra fall, som avses i 18 § punkt 6 a).

28 §.

Tjänsteläkare.

Med tjänsteläkare avses i detta reglemente läkare anställd av staten eller

av kommunen i öppen sjukvård, skolläkare eller läkare å poliklinik vid

allmänt sjukhus, vilken ombesörjer läkarvård å lärarens stationeringsort

eller, om tillgång till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare å närmaste

ort.

29 §.

Läkarvård och läkarintyg.

Anlitar lärare tjänsteläkare för erhållande av läkarvård eller intyg, som i

tjänsten erfordras rörande lärarens hälsotillstånd, skola kostnaderna härför

ersättas av statsmedel. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller

annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av tjänsteläkare, skall

jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel i enahanda

ordning.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som

nyss sagts, må ersättas även i de fall, då lärare uppehåller sig å sådan ort,

att han icke lämpligen kan anlita tjänsteläkare, eller då vid trängande behov

av läkarvård dylik läkare icke hinner anlitas. I dylika fall bör läraren i

första rummet hänvända sig till annan av staten eller av kommun anställd

läkare.

30 §.

Specialistvård.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling

av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid

fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 225.

opaginerad Kontrollera mot PDF

35 4 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

förutsättning att tjänsteläkare eller annan läkare, som läraren enligt bestämmelserna

i 29 § ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig

samt tjänsteläkare antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt

valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,

som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 27 § 1 mom. andra

stycket.

31 §.

Sjukhusvård.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej

nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att

tjänsteläkare eller annan läkare, som läraren enligt bestämmelserna i 29 §

ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt,

som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats å allmän sal samt

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för salspatient vid dylikt

sjukhus fastställda avgiften.

Prövar tjänsteläkare eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den

sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes

tillgängligt, i enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan stadgas, av statsmedel

bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos hela

kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad, som överskjuter

halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats

å allmän sal.

Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres

ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade

läraren erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag av statsmedel

till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet enligt

den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan. Vid

olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning av

skolöverstyrelsen högre bidrag kunna utgå, dock icke med större belopp än

det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle hava erlagts.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter

dyrare plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill

det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;

dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på skolöverstyrelsens prövning

må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre belopp än

nu sagts.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

355

32 §.

Läkemedel.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits

antingen av tjänsteläkare eller annan läkare, vilken läraren enligt bestämmelserna

i 29 § ägt anlita, eller ock av specialist eller tandläkare, till vilken

läraren enligt bestämmelserna i 30 § hänvänt sig.

2 mom. Där ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, skall räkning å läkemedelskostnad

vara attesterad av tjänsteläkare, innan utbetalning på grund

av räkningen äger rum.

33 §.

Bad, massage m. m.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av

tjänsteläkare ordinerats såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom,

må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av

statsmedel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel,

som lärare nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, skola

bekostas av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination

mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

34 §.

Resor och sjuktransporter.

I den mån skolöverstyrelsen prövar skäligt, må av statsmedel bestridas

kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning,

under förutsättning att tjänsteläkare eller annan läkare,

som läraren enligt bestämmelserna i 29 § ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen

nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga

behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad

för resa, som lärare nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt,

där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som avses

i 33 § 1 mom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles

i 33 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

Begravningshj älp.

35 §.

Avlider ordinarie eller extra ordinarie lärare, skall till hans dödsbo såsom

begravningshjälp utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar läraren

anhöriga, vilka äro berättigade till familjepension, som utgår på grund av

tjänsten, skall dock, där lärarens månadslön överstiger familjepensionen

för månad, begravningshjälpen förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden.

För beräkning av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena

under den månad, då dödsfallet inträffat.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj.ts proposition nr 225-

I första stycket avsett belopp skall i förekommande fall minskas med begravningshjälp,

vartill dödsboet är berättigat enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Beräkning ock utbetalning av kontanta löneförmåner.

36 §.

1 mom. I den mån ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. sägs eller av särskilt

av Kungl. Maj :t meddelat beslut skall beräkning och utbetalning varje

kalendermånad för sig ske av det belopp, som för densamma tillkommer lärare

på grund av de i reglementet innefattade eller med stöd av detsamma

meddelade bestämmelserna om lön, löneavdrag, kallortstillägg, språktillägg

och sådan ersättning, som avses i 24 §.

Vid beräkningen iakttages,

a) att för ordinarie och extra ordinarie lärare tillämpning skall ske av

månadslön, så framt icke tillämpning av daglön påkallas till följd av att

lönen avser allenast en del av månaden eller för olika delar av manaden

skall beräknas enligt olika löneklasser eller ortsgrupper eller eljest enligt

olika grunder eller skall utbetalas från skilda tjänsteställen, .

b) att beträffande C-avdrag för ordinarie eller extra ordinarie lärare vad

under a) här ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning,

c) att beträffande kallortstillägg och språktillägg för ordinarie eller extra

ordinarie lärare vad under a) sagts skall äga motsvarande^ tillämpning, varvid

förmånen skall anses belöpa med lika stort belopp å varje kalendermånad

och månadsbelopp med lika stor del å varje dag under manaden,

d) att, om annan jämkningsföreskrift ej gäller, vad av månads- eller

dagbelopp överskjuter helt öretal bortfaller.

Utbetalninqen av för viss kalendermånad beräknat belopp, till den del detsamma

icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, sker tidigast den

tjugofemte dagen och senast den sista helgfria dagen i manaden Utbetalningen

sker genom postverket, där ej annorlunda emellan skolstyrelsen

och läraren överenskommits. Om beloppet tillstalles lararen genom pos - verket eller genom insättning i bank, skall det utanordnas i sa god tid, att

det kan beräknas vara för läraren tillgängligt senast den sista helgfria da
^Då

lärarens anställning upphör vid annan tidpunkt an kalendermånads

utgång, skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen ske i

samband med anställningens upphörande. . _

2 mom Efter beslut av skolstyrelsen enligt av skolöverstyrelsen givna

riktlinjer må i 1 mom. avsedd utbetalning grundas pa /Rimmar öerakninq

vid vilken hänsyn icke tages till tjänstgöringsförhållandena under den

kalendermånad, varom fråga är, eller hänsyn allenast tages till tjänstgöringsförhållandena

intill viss dag i kalendermånaden. Om efter dyhk beräkning

utbetalat belopp understiger eller överstiger det, som skolat utga

vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. har ovan, skall skillnaden vid

nästf öli ande utbetalningstillfälle, i förstnämnda fall utbetalas till lararen

och i sistnämnda fall avdragas från det belopp, som då eljest skolat utbetalas

I den mån utbetalat belopp, som grundar sig pa preliminär beraikning

överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i

1 inom och skillnadsbeloppet icke kan avdragas i nyss angiven ordning,

skTmraren vara skyldig afl återbetala detsamma inom hd och , den ordning,

som skolstyrelsen bestämmer.

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

3 mom. Förmåner, som avses i 1 mom., må kunna utbetalas vid tidigare

tidpunkt än där sägs undantagsvis, då särskilt ömmande omständigheter

föreligga och tillfällig hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande

utgifter är av behovet synnerligen påkallad.

Utbetalning, varom här är fråga, må avse högst det belopp, som kunnat

utbetalas, om lärarens anställning upphört vid utbetalningstillfället.

Lärares skyldighet att underkasta sig ändring i avlöningsbestämmel
serna.

37 §.

Lärare är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest

ändrade bestämmelser rörande de förmåner och ersättningar m. m.,

om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:

12 § 4 mom. angånde livränta,

14 och 15 §§ angående placering samt uppflottning i löneklass,

18 §, punkt 3 angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet

icke är å läraren tillämpligt,

18 §, punkt 6 angående tjänstledighet för sjukdom m. in., i den män ändrade

bestämmelser påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring,

20 och 21 §§, såvitt angår tid, då krigsavlöningsreglementet är för läraren

tillämpligt,

23 § angående språktillägg,

24 § angående ersättning för utsträckt undervisning,

25 § angående ersättning för flyttningskostnad,

26 § angående tjänstebostad samt

27—34 §§ angående sjukvård.

4 kap. Bestämmande av avlöningsförmåner för pensionerade lärare

och timlärare.

38 §.

1 mom. Till pensionerad lärare, som avses i 1 § 1 mom., utgår dagarvode

med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj :t. Är avståndet mellan den pensionerade

lärarens bostad och den skola, vid vilken tjänstgöringen fullgöres,

minst två mil, beräknat efter farbar väg, skall till läraren utöver dagarvode

utgå särskild ersättning med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj :t.

2 mom. För timlärare fastställas avlöningsförmånerna av Kungl. Maj :t.

5 kap. Särskilda bestämmelser för nomadlärare.

39 §.

Vid reglementets tillämpning å nomadlärare skola jämställas:

lärare vid bgskola med folkskollärare vid skola med 39 veckors årlig lästid,

lärare vid visteskola, som tjänstgör vid bgskola, med biträdande lärare

samt

annan lärare vid visteskola med småskollärare.

40 §.

Vad i reglementet sägs om folkskolinspektör och skolstyrelse skall i fråga

om nomadlärare gälla nomadskolinspektören.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

41 §.

1 mom. Föreskrifterna i 4 § 1—3 inom. skola ej gälla för nomadlärare.

Nomadlärare är underkastad föreskrifterna i nomadskolstadgan samt övriga

bestämmelser angående nomadskolväsendet. Nomadlärare är skyldig

att under högst 39 veckor årligen meddela undervisning eller verkställa annat

arbete till gagn för nomadskolundervisningen eller utföra andra uppgifter,

som kunna åläggas honom enligt nomadskolstadgan. Undervisningen

skall omfatta, för lärare vid byskola minst 28 och högst 30 veckotimmar samt

för lärare vid visteskola minst 24 och högst 28 veckotimmar. Nomadskolinspektören

äger medgiva undantag från vad sålunda föreskrivits i enlighet

med därom meddelade bestämmelser i nomadskolstadgan.

2 mom. Visteskola, som är förlagd utom riket, skall anses tillhöra den

ortsgrupp, som gäller för byskolan i det nomadskoldistrikt, till vilket visteskolan

hör.

3 mom. I stället för 9 § gäller, att ordinarie nomadlärare är pliktig att låta

förflytta sig till annan ordinarie lärartjänst inom det statliga undervisningsväsendet

eller till tjänstgöring å lärartjänst inom det kommunala undervisningsväsendet,

då sådant erfordras för indragning av övertalig lärartjänst

eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid överflyttning meddelas

av Kungl. Maj :t.

42 §.

Till nomadlärare utgår lönetillägg med 180 kronor för år räknat eller, vad

angår extra lärare, med 65 öre för varje dag han innehar anställning. Sådant

lönetillägg skall avstås för tid, varunder läraren vidkännes C-avdrag å

lönen.

43 §.

Fullgöres tjänstgöring å två skolstationer, äger nomadlärare enligt skolöverstyrelsens

bestämmande erhålla skälig ersättning för verkliga utgifter

för resor fram och åter enligt specificerad räkning, dock med tillhopa högst

200 kronor för år.

Extra nomadlärare, som förordnats för kortare tid än tre månader, må

enligt skolöverstyrelsens bestämmande erhålla skälig gottgörelse för resekostnader,

föranledda av förordnandet.

44 §.

I stället för 26 § skall i fråga om skyldighet att mottaga tjänstebostad

in. m. samt om hyresavdrag gälla vad Kungl. Maj :t i sådant hänseende bestämmer.

För bostad, som tillhandahålles lärare vid visteskola, förlagd till eller i

närheten av nomadlapparnas sommarvisten, skall hyresavdrag icke ske.

6 kap. Särskilda bestämmelser för lärare vid vissa sjukvårdsanstalter

och barnhem samt för föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor

vid vissa skolhem och arbetsstugor ävensom vikarier för sådana befattningshavare.

45 §.

1 mom. Lärare vid sjukvårdsanstalt eller barnhem med anställning tills

vidare med ömsesidig rätt till minst tre månaders uppsägning skall vid reglementets

tillämpning jämställas med ordinarie lärare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

359

2 mom. Vid reglementets tillämpning skola i 1 § 2 mom. b) och c) avsedda

befattningshavare jämställas,

föreståndarinna med ordinarie småskollärare,

biträdande föreståndarinna likaledes med ordinarie småskollärare, dock

att befattningshavaren skall tillhöra lönegraden Ca 10, omfattande löneklasserna

10—13, samt

vikarie för föreståndarinna och vikarie för biträdande föreståndarinna

med extra småskollärare, dock att här avsedda befattningshavare skola tillhöra,

den förra lönegraden Cg 10, omfattande löneklasserna 10—13, och

den senare lönegraden Cg 8, omfattande löneklasserna 8—11.

Biträdande föreståndarinna, som vikarierar för föreståndarinna, skall likväl

i stället uppbära dels gottgörelse för de avlöningsförmåner i egen tjänst,

om vilka hon går miste under tiden för förordnandet, dels ock särskild ersättning

med en krona för dag.

46 §.

Vad i reglementet sägs om skolstyrelse eller skoldistrikt skall i fråga om

sjukvårdsanstalt eller barnhem avse huvudmannen respektive sjukvårdsanstalten

eller barnhemmet samt beträffande arbetsstuga centralstyrelsen

respektive arbetsstugan.

Vad i reglementet sägs om folkskolinspektör och skolstyrelse skall i fråga

om i 1 § 2 mom. c) avsedd befattningshavare gälla nomadskolinspektören.

Beslut om tjänstebostad och därmed sammanhängande frågor fattas dock

av domkapitlet.

47 §.

Föreskrifterna i 4 § 1 mom. skola ej gälla för befattningshavare, som

avses i 1 § 2 mom. b) och c).

Befattningshavare, som avses i 1 § 2 mom. b), är underkastad gällande

föreskrifter angående skolhem och arbetsstugor.

För i 1 § 2 mom. c) avsedd befattningshavare skola i tillämpliga delar gälla

bestämmelserna i §§ 11—13 stadgan den 8 juni 1928 (nr 291) angående

statsunderstödda skolhem. Vad däri sägs om skolråd och folkskolinspektör

skall i stället gälla nomadskolinspektören. Biträdande föreståndarinna skall

dock utses av vederbörande domkapitel. Vidare skall vad i § 13 punkt 3

nämnda stadga sägs om skolråd avse vederbörande domkapitel.

I 1 § 2 mom. b) och c) avsedda befattningshavare äro skyldiga att under

ferietid närmast före och efter terminerna ombesörja det arbete, som erfordras

för verksamhetens påbörjande och avslutande.

48 §.

Beträffande ersättning för tjänstebostad jämte bränsle och lyse ävensom

för kost skall för i 1 § 2 mom. b) och c) avsedda befattningshavare

gälla vad Kungl. Maj :t i sådant hänseende bestämmer.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1948, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes

stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår

befattningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Bilaga 3.

Sammanställning

av stadgandena i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente

samt i de nnder budgetåret 1947/48 och intill den 1 juli 1947 gällande

reglementena.

Förkortningar: CO civila avlöningsreglementet, Cl civila icke-ordinariereglementet, MO militära

avlöningsreglementet, Ml militära icke-ordinariereglementet, MA manskapsavlöningsreglementet,

K avlöningsreglementet för de högre kommunala skolorna, Si avlöningsreglementet

för de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl., Sk avlöningsreglementet

för ordinarie befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna, m moment, p punkt.

Regle-

ments-

förslaget

Motsvarande stadganden i avlöningsregiementen gällande

budgetåret

1947/48

intill den 1 juli 1947

kol. 1

kol. 2

kol. 3

1 §

Saar 1 §, Ars

1 kap. 1 §

CO 1 § 1 m, Cl 1 §, MO 1 § 1 m, MI 1 §, MA 1 § 1 m,

K 1 §, Si 1 §, Sk 1 § 1 m

2 §

Saar 1 §, Ars

1 kap. 3 §

CO 5 §, 58 a § 1 m, 59 § 1 m, 60 § 1 m, 62 § 1 m, 62 a

§ 1 m, 63 § 1 m. 63 a § 1 m, 64 § 1 m, Cl 5, 24, 27,

44 §§, MO 2 § 1 m, 5, 54, 57 §§, MI 5, 27 §§, MA 1

§ 3 in, 4 §, K 4, 5 §§, Si 6, 15 §§, Sk 5, 6 §§

3 §

Saar 2 §, Ars

1 kap. 2 §

CO 48 §, Cl 46 §

4 §

Saar 3 §

CO 1 § 2 m, 6 §, 53 § 1 m, 58 § 1 m 3 p, 2 m 3 p, 3 m

4 p, 4 m 3 p, 5 in 1 p, 59 § 1 m, 62 § 1 m, 62 a § 1

m, 63 § 1 m, 63 a § 1 m, 64 § 1 m, Cl 4 § 1 m, 6 §

1 m, MO 1 § 2 m, 6 §, MI 4 § 1, 2 m, 6, 28 §§, MA

1 § 2 m, Si 5 §

5 8

Saar 4, 5 §§,

Ars 2 kap. 1 §

2 p, 3 kap. 1 §

2 p, 4 kap. 1 §

2, 3 p k it i'', it y

CO 1 § 3, 4 m, Cl 2 §, 4 § 2 m, 26, 43 §§, MO 1 § 3, 4

m, MI 2 §, 4 § 3 m, 26 §, MA 1 § 3 m, Sk 1 § 2, 3 m

6 §

Saar 14 §, Ars

2 kap. 1 § 9 p,

3 kap. 1 § 7 p,

4 kap. 1 § 8 p

CO 4 § 1 m, 52 § 11 m, 55 § 2 m 1 p, 9 m 4 p, 9 a m

1 p, 56 § 7 m 1 p, 64 § 4 m 1 p, Cl 4 § 5 m, 52 § 1 a in

3 p, 4 m 6 p, 5 m 3 p, MO 4 § 1 m, MI 4 § 4 m, MA

3 §, K 8 § 1 m, 49 §, Si 4 § 1 m, Sk 4 § 1 m

7 §

Saar 15 §, Ars

2 kap. 1 § 9 p,

3 kap. 1 § 7 p,

4 kap. 1 § 9 p

CO 4 § 2—4 m, 49 § 3 m 1 p, 4 m 2 p, 55 § 9 m 4 p,

57 § 3 m 3 p, 58 § 3 m, 59 § 4 in 1 p, 60 § 3 m 2 p,

62 § 4 m 2 p, 62 a § 4 m 2 p, 63 § 5 m 3 p, 63 a §

4 m 2 p, 64 § 4 m 2 p, MO 4 § 2—4 m, MA 3 §, K

8 § 2—4 m, 44, 59, 68 §§, Si 4 § 2, 3 m, Sk 4 § 2, 3 m

8 §

Saar 6 §, Ars

4 kap. 1 § 4 p

CO 21 §, Cl 19 §, 37 § 2 m, MO 25 §, Sk 21 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 225.

361

kol. 1 |

kol. 2

kol. 3

9 §

Saar 7 §, Ars

2 kap. 1 § 4 p,

3 kap. 1 § 3 p,

4 kap. 1 § 5 p

CO 6 §, 50 § 1 p, 63 § 3 m, Cl 6 §, 28 § 1 m, 44 § 1 m, !

MO 6 §, MI 6 §, 28 § 1 m, MA 4 § 2 m, K 6 § 2 m,

Si 6 §, Sk 6 § 2 m

10 §

Saar 8 §, Ars

2 kap. 1 § 5 p,

3 kap. 1 § 4 p,

4 kap. 1 § 6 p

CO 3 § 1 m, 19 §, Cl 4 § 4 m, 17 §, 52 § 4 m 5 p, MO

3 § 1 m, MI 4 § 5 m, 28 § 2 m, MA 3 §, K 8 § 1, 2 m,

48 § 2 m, 60 §, Si 3 § 1—3 m, Sk 3 § 1 m

11 §

12 §

Saar 9 §, Ars

2 kap. 1 § 6 p,

3 kap. 1 § 4 p,

4 kap. 1 § 7 p

Saar 12 §, Ars

2 kap. 1 § 8 p,

3 kap. 1 § 6 p

CO 3 § 1 m, 52 § 4 in 1 p, 6 m 1, 3 p, 7 m 1 p, 55 § 9

m 3 p, 56 § 7 m 2 p, 57 § 3 m 7 p, 59 § 4 m 2 p, 63 §

5 m 1 p, 64 § 4 m 3 p

13 §

Saar 16 §, Ars

2 kap. 1 § 10 p,

3 kap. 1 § 8 p,

4 kap. 1 § 10 p

CO 3 § 2, 3 m, 49 § 4 m 1 p, 56 § 5 m, 60 § 3 m 1 p,

62 § 4 m 1 p, 62 a § 4 m 1 p, 63 § 5 m 2 p, 63 a § 4 m

1 p, MO 3 § 2 m, MA 3 §, K 7 §, Si 10 §, Sk 3 § 2 m

14 §

Saar 17 §, Ars

2 kap. 1 § 11 p,

3 kap. 1 § 9p,

4 kap. 1 § 11 p

CO 2 § 3 m, 50 § 8 p, MO 2 § 3 m, 3 § 3 m, MA 2 § 2 m,

K 2 § 4 m, Ä 2 | 3 m

15 §

Saar 18 §, Ars

2 kap. 1 § 12 p

Cl 4 § 3 m, MO 1 § 2 m, MI 4 § 4 m, K 48 § 1 m

16 §

Saar 19 §

CO 65 §, MO 60 §, MA 30 §, K 71 §

17 §

Saar 20 §

Se under 38 § i reglementsförslaget

18 §

Saar 21 §, Ars

2 kap. 2 § 1 p,

3 kap. 2 § 1 p,

4 kap. 2 § 1 p

CO 2 § 1 m, 21 §, 57 § 3 m 9 p, Cl 3 § 1 m, MO 2 § 1 m,

33 § 9 m, Ml 3 § 1 m, 22 § 2 m, MA 2 § 1 m, 26 §

6 m, K 2 § 1 in, 11 §, Si 2 § 1 m, Sk 2 § 1 m, 10, 20,

25 §§

19 §

Saar 22 §, Ars

2 kap. 2 § 2 p,

3 kap. 2 § 2 p,

4 kap. 2 § 2 p

CO 2 §, 1, 2 m, 27 §, 55 § 9 m 2 p, 57 § 2 m 11 p, 58 §

2 m t p, 3 in 1 p, 4 m 1 p, Cl 3 § 1, 2 m, 55 § 3 m

1 p, 4 m, MO 1 § 1 m, 2 § 1, 2 m, MI 3 § 2 m, MA

1 § 1 m, 2 § 1 m, 22 § 1 m, K 2 § 1, 2 m, Si 2 § 1, 2 m,

Sk 2 § 1, 2 m

20 §

Saar 25 §

Se under 2 § i reglementsförslaget

21—25

Saar 26—28 §§,

CO 6—9 §§, Cl 7—10, 29, 30 §§, 52 § 4 m 15 p, 54 §

§§

Ars 2 kap. 3 §

2 p

2 m 10 p, MO 7—15 §§, MI 7—9, 29, 30 §§, MA

5—7 §§, tf 9—11, 43, 50, 51, 62 §§, Si 7—9, 16 §§,

Sk 7—9 §§

26 §

Saar 29 §

CO 6 §, 55 § 2 m 2 p, 9 a m 2 p, 59 § 2 m, 63 § 1, 2 m,

64 § 1, 2 m, Cl 6, 28 §§, 44 § 2 m, 52 § 1 a m 4 p,

4 m 4 p, 5 m 4 p, MO 6 §, MI 6 §, 28 § 1 m, MA

4 § 2 m, 18 §, K 6 § 2 m, 61 §, Si 6 §, S/c 6 §

27 §

Saar 24, 30 §§

CO 2 § 3 m, 12, 17 §§, 55 § 2 m 5 p, 9 m 5 p, 57 § 2 m

2 p, 63 a § 4 m 4 p, C/ 3 § 3 m, 11, 32 §§, 53 § 1 a

m 6 p, 5 m 6 p, MO 2 § 3 m, 17 §, MI 3 § 3 m, 11,

32 §§, MA 2 § 2 m, 10 §, K 2 § 4 m, 12, 17, 43, 57

63 §§, Si 11, 13, 17 §§, Sk 2 § 3 m, 12 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

\ kol. 1

kol. 2

kol. 3

i 28 §

Saar 31 §, Ars

2 kap. 3 § 3 p,

3 kap. 3 § 2 p

CO 13—18 §§, 49 § 3 m 3 p, 50 § 3 p, 52 § 6 m 5 p, 54

§ 1 a m, 55 § 2 m 6, 7 p, 9 m 9—11 p, 9 a m 6, 7 p,

56 § 7 m 4, 5 p, 57 § 2 m 4 p, 3 m 6—8 p, 59 § 3 m,

64 § 3 m, Cl 12—17 §§, 28 § 2 m, 33—35 §§, 52 § 4

m 13, 16, 17 p, 54 § 1 m 2 p, 2 m 6, 11 p, 55 § 1 m

2 p, 2 in 2 p, 3 m 2 p, MO 18—23 §§, MI 12—17 §§,

28 § 2 m, 33—35 §§, MA 11—16 §§, K 2 § 3 m, 13

—16, 19—21, 46, 52—56, 58, 59, 63—66, 68 §§, Si

3 § 4 m, 12, 13, 17 §§, Sk 13—18 §§

29 §

30 §

Saar 33—35 §§,

Ars 2 kap. 4 §,

t 3 kap. 4 §

Saar 36 §

CO 11, 48 §§, 51 § 3 m 1 p, 52 § 7 m 2 p, 10 in 2 p, 54

§ 1 m, 55 § 1 m 1 p, 2 m 4 p, 3 in, 4 m 1 p, 5 m 1 p,

6—8 m, 9 m 7 p, 9 a m 4 p, 11 m, 56 § 3, 4, 6, 8 m,

57 § 2 in 1 p, 3 m 5 p, 59 § 3 m, 62 § 4 in 3 p, 62 a

§ 4 m 3 p, 63 a § 4 m 3 p, 64 § 3 m, Cl 10, 31 §§, 47

§ 2 in 2 p, 48 § 1, 2 p, 51 § 1 m, 52 § 2 m 1 p, 3 m 1 p,

54 § 1 in 4 p, MO 16 §, MI 10, 31 §§, MA 9 §, K 45 §,

Si 14 §, Sk 11 §

31 §

Saar 37 §, Ars

2 kap. 5 §,

3 kap. 5 §

CO 21 §, 49 § 3 m 5 p, 5 in 1 p, 50 § 2 p, 52 § 4 m 2 p,

7 m 3 p, 10 m 1 p, 55 § 2 m 8 p, 9 m 14, 16 p, 9 a

m 8 p, 57 § 3 m 9, 10, 12 p, 58 § 3 m 6, 7 p, 59 § 4

m 3 p, 62 § 4 m 4 p, 62 a § 4 in 4 p, 63 a § 4 m 5 p,

64 § 4 m 4 p, Cl 19, 37, 45 §§, 47 § 2 m 3 p, 3 m 2 p,

52 § 4 m 12 p, 54 § 2 m 7, 8 p, MO 25 §, 33 § 4 m,

MI 19, 37 §§, K 43 §, Si 19 §, Sk 20 §

32 §

Saar 38 §

CO 26 §, Cl 20 § 2 m, MI 21—38 §§, K 18, 23, 59, 68 §§,

Si 20 §, Sk 24 §

33 §

Saar 39 §, Ars

2 kap. 6 §, 3

kap. 6 §, 4 kap.

3 §

CO 22—25 §§, 50 § 4—7 p, 52 § 6 m 6 p, 58 § 1 m 4 p, |

60 § 4 m, Cl 20, 38 §§, 48 § 1, 2 p, 52 § 1 m, MO 28

—32 §§, 33 § 7, 8 m, MI 20, 38 §§, MA 26 § 1, 2, 4 m,

K 23, 59 §§, Si 21 §, Sk 21—23 §§

34 §

Saar 40 §

CO 20 §, 49 § 3 m 4 p, 54 § 2 in 2 p, 57 § 2 m 5, 7 p,

58 § 3 m 5 p, 4 m 5 p, Cl 18, 36 §§, 51 § 2 m, 52 §

4 m 11 p, MO 24 §, MI 18, 36 §§, MA 23 §, K 22,

59, 68 §§, Si 18 §, Sk 19 §

35 §

Saar 41 §

CO 51 § 1 m, 52 § 7 m 4 p, 56 § 10 m, 57 § 2 m 6, 10 p,

58 § 1 m 5 p, 3 m 6, 7 p, Cl 49 § 1 m, 50 § 2 m 1 p,

53 § 3 m, MO 26, 27 §§, MA 24, 25 §§, 26 § 2 m

36 §

Saar 42 §

CO 52 § 6 m 4 p, 56 § 7 m 3 p, 57 § 2 in 9 p, 59 § 3 m,

64 § 3 m, Cl 54 § 1 m 6 p

37 §

Saar 32, 43 §§,

Ars 2 kap. 6 §

CO 28 §, 49 § 3 in 2 p, 49 § 4 m 3 p, 52 § 1—3 m, 5, 12,

13 m, 53 § 2 m, 54 § 2 m 4 p, 55 § 9 m 17 p, 9 a m

9 p, 10 m, 56 § 1, 8, 10 m, 57 § 1 m, 58 § 1 m 6 p,

2 m 4, 5 p, 4 m 6 p, 5 in 1 p, 63 § 7 m, Cl 21 §, MO

33 § 1—3, 5, 6 m, MI 22 § 1 m, MA 26 § 5 m, K 25,

59 §§, Si 52 §

38 §

Saar 10,13, 44,

45 §§, Ars 2 kap.

1 § 7 P, 7 §,

3 kap. 1 § 5 p,

7 § 1 p, 4 kap.

4 §

CO 41—44 §§, 49 § 5 m 2 p, 50 § 6, 11 p, 52 § 4 m 3 p,

7 m 5 p, 10 m 3 p, 55 § 1 in 2 p, 56 § 7 m 3 p, 58 §

3 m 8 p, 4 m 7 p, 59 § 5 m, 60 § 5 m, 62 § 4 m 5 p,

63 § 8 m, 64 § 5 m, Cl 23, 41 §§, 52 § 1 m, MO 46—49 §§,

MI 24 § 1 m, 40 § 1 m, MA 17, 19 §§, K 38—41,

59, 68 §§, Si 24 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

kol. 1 |

kol. 2

kol. 3

39 §

Saar 11, 46 §§,

CO 45—47 §§, 52 § 7 m 7 p, Cl 23, 41 §§, MO 50—53,

Ars 2 kap. 7 §,

3 kap. 7 § 2 p,

4 kap. 4 §

55, 58 §§, MI 25 §, 40 § 1 m, MA 17, 20, 21 §§

40 §

Saar Al §, Ars

CO 49 § 5 in 3 p, 51 § 3 m 2 p, 52 § 4 m 4 p, 7 m 6 p,

2 kap. 7 §, 3

8, 9 m, 10 m 4 p, 55 § 4 m 2 p, 5 m 2 p, 57 § 2 m

kap. 7 § 3 p,

8 p, Cl 50 § 1, 3—5 m, 52 § 2 m 2 p, 3 m 2 p, 53 §

4 kap. 4 §

2 m, MI 24 § 2 m, 40 § 1 m, MA 17 §, Si 25 §

41—48

Saar 48—55 §§,

CO 32—39 §§, 50 § 9 p, Cl 23, 41 §§, MO 37—44 §§,

§§

Ars 2 kap. 8 §

Ml 24 §, 40 § 1 m, MA 28 §, K 29—36, 59, 68 §§,

1, 2 p, 3 kap.

8 § 1, 2 p, 4

kap. 5 §

Saar 56 §, Ars

Si 22 §, Sk 27—34 §§

49 §

CO 40 §, 50 § 10 p, Cl 23, 41 §§, 52 § 4 m 18 p, MO

2 kap. 9 §,

3 kap. 9 §,

4 kap. 6 §

45 §, MI 24, 40 § 2 m, MA 29 §, K 37, 59 §§, Sk 35 §

50 §

Saar 57 §

CO 2 § 4 m, Cl 3 § 4 m, MO 2 § 4 m, MI 3 § 4 m, MA

2 § 3 m, K 2 § 5 m, Si 2 § 1 m, S/c 2 § 4 m

51 §

Saar 23 §, Ars

CO 3 § 1 m, 66 § 2 m, MO 61 §, MA 32 § 2 m, K 72 §

2 kap. 2 § 3 p,

3 kap. 2 § 3 p,

3 m. Si 27 § 2 m, S/c 36 § 2 m

1

4 kap. 2 § 3 p

Cl 56, 57 §§, MI 41, 42 §§, K 2 § 1 m, 69, 70 §§, Si 2 §

1 in

! 52 §

Saar 58 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning ........................................................... 3

I. Allmänna synpunkter på löneförfattningarna .................. 8

II. Specialmotivering till förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente

.................................................... 27

avd. Inledande bestämmelser.

1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m...................... 27

2 §. Lönegrader................................................ 30

3 §. För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser..... 31

2 avd. Förvaltningsbestämmelser.

4 §. Tjänsters inrättande och lönegradsplacering.................. 33

5 §. Tjänstetillsättning.......................................... 46

6 §. Förening av lönegradsplacerade tjänster m. m................ 50

7 §. Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag....... 52

8 §. Vikariatsförordnanden m. m................................. 54

9 §. Stationeringsort. Ortsgrupper................................ 66

10 §. Tjänstgöringsföreskrifter. Tjänstgöringstidens längd och fördelning 66

11 §. Tjänstemans skyldighet att uppehålla annan tjänst m. m...... 72

12 §. Tjänstemans skyldighet att underkasta sig läkarundersökning . . 73

13 §. Ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet................. 73

14 §. Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet m. m............... 75

15 §. Icke-ordinarie tjänstemans entledigande...................... 75

16 §. Statens lönenämnd......................................... 79

17 §. Statens bostadsnämnd...................................... 80

3 avd. Avlöuingsbestämmelser.

1 kap. Grundläggande bestämmelser om avlöning.

18 §. Tjänstemans rätt till avlöningsförmåner m. m................ 80

19 §. Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner . 84

2 kap. Lönen.

20 §. Lönegradernas konstruktion................................. 86

21 §. Grundläggande bestämmelser om löneklassplacering........... 87

22 och 23 §§. Löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd

tjänst eller anställning enligt kollektivavtal.................. 95

24 §. Löneklassplacering enligt särskilda beslut och bestämmelser .... 107

25 §. Lön enligt högre löneklass än den, vari tjänsteman är placerad 112

26 §. Lönebeloppet inom vederbörande löneklass................... 115

27 §. Tid, varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper..... 118

28 §. De fall då löneavdrag skall tillämpas........................ 122

3 kap. Semester, däremot svarande annan ledighet och semesterersättning.

29 §. Semester och däremot svarande annan ledighet............... 135

30 §. Semesterersättning......................................... 148

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 365

Sid.

4 kap. V ikariatsersättning och gottgörelse för övertidstjänstgöring m. m.

31 §. Vikariatsersättning m. in.................................... 149

32 §. Gottgörelse för övertidstjänstgöring m. m.................... 164

5 kap. Särskilda ersättningar samt lönetillägg och tilläggsarvoden.

33 §. Särskilda ersättningar...................................... 174

34 §. Kallortstillägg och enslighetstillägg m. m..................... 178

35 §. Lönetillägg vid vissa slag av tjänstgöring.................... 179

36 §. Inkomster enligt taxa m. m................................. 181

37 §. Avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden m. m.......... 182

6 kap. Tjänstebostad, tjänstedräkt och andra förmåner in natura.

38 §. Tjänstebostad m. m........................................ 190

39 §. Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m........................ 196

40 §. Vissa andra förmåner in natura............................. 200

7 kap. Sjukvård.

41—48 §§....................................................... 201

8 kap. Begravningshjälp m. m.

49 §........................................................... 203

9 kap. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.

50 §........................................................... 203

10 kap. Tjänstemans skyldighet att underkasta sig ändring i avlönings
bestämmelserna.

51 §........................................................... 207

4 avd. Bestämmande av avlöningsförmåner för innehavare av arvodesbefattning.

52 §........................................................... 208

Reglementets ikraftträdande m. m..................................... 209

in. Specialmotivering till förslaget till avlöningsreglemente för

folkskolan ..................................................... 211

IV. Sjötillägg m. in................................................ 221

V. Vissa spörsmål rörande tjänstemans lönetur vid tillämpning av

reglerad befordringsgång ...................................... 255

VI. Frågor rörande avlöningsstaternas uppställning m. m......... 261

Hemställan ......................................................... 264

Bilagor.

Bilaga 1. Förslag till statens allmänna avlöningsreglemente........... 266

» 2. Förslag till avlöningsreglementet för folkskolan............. 337

» 3. Sammanställning av stadgandena i förslaget till statens all
männa

avlöningsreglemente samt i de under budgetåret 1947/48

och intill den 1 juli 1947 gällande reglementena............. 360

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1948:51 Bankoutskottets utlåtande nr 51 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1948:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:tsproposition med förslag till nya avlöningsreglementen m. m. a1 i texten
  3. SU 1948:165 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till nya avlöningsreglementen m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten