Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad Igdelse av anvisningarna till 29 och bi §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1948-01-16 · 29 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:42, Med förslag till lag om ändrad Igdelse av anvisningarna till 29 och bi §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

1

Nr 42.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad Igdelse av anvisningarna till 29 och bi §§

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); given Stockholms slott den 16 januari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av anvisningarna till

29 och 41 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås viss begränsning av rätten till avdrag vid taxering

för nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av maskiner och andra

för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt.

Sålunda föreslås att nedskrivning må godkännas endast i den mån den

skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen

understiger det kontraherade priset, eller det göres sannolikt att

dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras. 1

1 B i haag till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 42.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av anvisningarna till 29 och 41 §§

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, dels att till punkt 4 av anvisningarna till 29 8

kommunalskattelagen den 28 september 1928 skall fogas ett nytt stycke av

nedan angiven lydelse, dels ock att punkt 1 av anvisningarna till 41 §

samma lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Anvisningar

till 29 §.

4. Aktiebolag, ekonomisk--—

undgå taxering.

Den omständigheten---se
nare

år.

Har före---tillgodoräknats

honom.

till 41 §.

1. Inkomst av----och skulder.

För skattskyldig, som haft ordnad

bokföring, skall beräkningen av inkomst

av rörelse ske på grundval av

hans bokföring, med iakttagande

dock av följande. Därest vinstresultatet

påverkats därav, att bland intäkter

upptagits sådana intäkter, vilka

icke skola beskattas såsom inkomst,

eller uteslutits intäkt, som

Föreslagen lydelse:

Anvisningar

till 29 §.

4. Aktiebolag, ekonomisk----

undgå taxering.

Den omständigheten--— se
nare

år.

Har före---tillgodoräknats

honom.

Angående avdrag för nedskrivning

av värdet å rättigheter till leverans av

maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier enligt ej

fullgjorda köpekontrakt stadgas i

punkt 1 av anvisningarna till 41 §.

till 41 §.

1. Inkomst av----och skulder.

För skattskyldig, som haft ordnad

bokföring, skall beräkningen av inkomst

av rörelse ske på grundval av

hans bokföring, med iakttagande

dock av följande. Därest vinstresultatet

påverkats därav, att bland intäkter

upptagits sådana intäkter, vilka

icke skola beskattas såsom inkomst,

eller uteslutits intäkt, som

1 Senaste lydelse av punkt 4 av anvisningarna till 29 §, se 1938:368 samt av punkt 1 av

anvisningarna till 41 §, se 1945:778.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

3

Nuvarande lydelse:

skolat medräknas, eller bland utgifter

avförts sådana poster, för vilka

vid inkomstberäkningen avdrag icke

får ske, skall företagas erforderlig

justering av det bokföringsmässiga

vinstresultatet till överensstämmelse

med en inkomstberäkning enligt de i

denna lag stadgade grunder. Den i

räkenskaperna gjorda värdesättningen

å tillgångar, avsedda för omsättning

eller förbrukning i rörelse —

såsom lager av råvaror, halv- och

helfabrikat, handelslager, penningförvaltande

företags och försäkringsföretags

placeringar av förvaltade

medel i aktier, obligationer, lånefordringar

m. m. — skall endast om särskilda

omständigheter därtill föranleda

frångås vid inkomstberäkningen.

Nedskrivning av värdet å rättigheter

till leverans av dylika tillgångar

enligt ej fullgjorda köpekontrakt

må godkännas endast i den mån det

visas, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller

det göres sannolikt, att dylikt prisfall

kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras eller av den skattskyldige

i oförändrat eller förädlat

skick försäljes.

Föreslagen lydelse:

skolat medräknas, eller bland utgifter

avförts sådana poster, för vilka

vid inkomstberäkningen avdrag icke

får ske, skall företagas erforderlig

justering av det bokföringsmässiga

vinstresultatet till överensstämmelse

med en inkomstberäkning enligt de i

denna lag stadgade grunder. Den i

räkenskaperna gjorda värdesättningen

å tillgångar, avsedda för omsättning

eller förbrukning i rörelse —

såsom lager av råvaror, halv- och

helfabrikat, handelslager, penningförvaltande

företags och försäkringsföretags

placeringar av förvaltade

medel i aktier, obligationer, lånefordringar

m. m. — skall endast om särskilda

omständigheter därtill föranleda

frångås vid inkomstberäkningen.

Nedskrivning av värdet å rättigheter

till leverans av dylika tillgångar

enligt ej fullgjorda köpekontrakt

må godkännas endast i den mån det

visas, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller

det göres sannolikt, att dylikt prisfall

kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras eller av den skattskyldige

i oförändrat eller förädlat

skick försäljes. Beträffande värdet å

rättigheter till leverans av maskiner

och andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier enligt ej fullgjorda

köpekontrakt må nedskrivning av

värdet därå godkännas endast i den

mån den skattskyldige visar, att inköpspriset

för tillgångar av samma

slag å balansdagen understiger det

kontraherade priset, eller det göres

sannolikt, att dylikt prisfall kommer

att inträffa innan tillgångarna leve
-

reras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Nuvarande lydelse:

Vad här---årets inkomst.

Om beskattningsmyndighet,--

—■ till beskattning.

Motsvarande gäller---års in
komstberäkning.

Föreslagen lydelse:

Vad här---årets inkomst.

Om beskattningsmyndighet,--

— till beskattning.

Motsvarande gäller---- års in
komstberäkning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga

tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1948. Utan hinder av

vad i denna lag stadgas må dock godkännas sådan nedskrivning av värdet

å rättighet till leverans av fartyg, som skattskyldig verkställt jämlikt förordningarna

om krigskonjunkturskatt för åren 1946 och 1947.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 januari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

begränsning av rörelseidkares rätt att vid beräkning av inkomst göra nedskrivning

av värdet å rättigheter till leverans av inventarier enligt ej fullgjorda

köpekontrakt samt anför därvid följande.

Inledning.

Sedan jag under hand uppdragit åt allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden, förste taxeringsrevisorn Ernst Anneli, att utreda

frågan om eventuell begränsning av rätten att vid inkomstberäkningen

njuta avdrag för nedskrivning å beställda maskiner och andra inventarier,

har Anneli upprättat och till mig överlämnat en den 10 november

1947 dagtecknad promemoria rörande begränsning av rätten till avskrivning

på beställda maskiner och andra inventarier.

över promemorian hava, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från Sveriges köpmannaförbund),

överståthållarämbetet (med överlämnande av ett av taxeringsintendenten

E. Hjohlman avgivet yttrande), länsstyrelserna i Uppsala,

Östergötlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, Sveriges industriförbund samt Sveriges

redareförening. Dessutom har i anledning av promemorian en skiift

inkommit från Svenska tidningsutgivareföreningen.

Gällande bestämmelser.

Från bruttointäkt av rörelse må, enligt bestämmelserna i 29 § kommunalskattelagen,

avdrag göras för värdeminskning genom slitning, utrangering

eller eljest av rörelseidkaren tillhöriga maskiner och andra inventarier.

Av punkt 3 a. av anvisningarna till nämnda paragraf framgår, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

'' Kungi. Maj:ts proposition nr 42.

kostnader för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk

avsedda inventarier i regel skola avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag.

Enligt punkt 4 av samma anvisningar må emellertid aktiebolag,

ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank berättigas

åtnjuta avdrag för värdeminskning å anläggningstillgångar av ifrågavalande

slag i enlighet med de i räkenskaperna gjorda avskrivningarna

(s. k. fri avskrivning).

Slutligen må erinras om stadgandet i 41 § kommunalskattelagen enligt

vilket inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder,

i den mån dessa icke stå i strid med särskilda bestämmelser i nämnda

lag.

Under senare år har till diskussion upptagits frågan, huruvida gällande

lagbestämmelser kunde anses medgiva rätt för de skattskyldiga att vid bei

åkningen av inkomst av rörelse tillgodoföra sig avdrag för nedskrivning

av värdet å rättigheter till leverans av tillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt.

Vad först angår nedskrivning av leveranskontrakt å lager av varor, råmaterial,

hel- och halvfabrikat m. m., må erinras därom att — sedan regeringsrätten

genom utslag den 11 juni 1945 tagit ställning till denna fråga

och därvid funnit rätt till avdrag för sådan nedskrivning föreligga i praktiskt

taget samma utsträckning som om det gällt redan levererade lagertillgångar

— 1945 års riksdag vid dess höstsession beslutat sådan ändring

i anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, att nedskrivning av värdet

å rättigheter till leverans av dylika tillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt

finge vid taxeringen godkännas endast i den mån det visades, att inköpspriset

för tillgångar av samma slag å balansdagen understege det kontraherade

priset, eller det gjordes sannolikt, att dylikt prisfall komme att

inträffa innan tillgångarna levererades eller av den skattskyldige i oförändrat

eller förädlat skick försåldes. I fråga om förarbetena till denna lagstiftning

torde här allenast få hänvisas till vad i proposition nr 377 och

i bevillningsutskottets betänkande nr 64 anförts.

Vad beträffar spörsmålet om avdrag för nedskrivning av leveranskontrakt

å maskiner och andra inventarier har regeringsrätten nyligen avkunnat

ett utslag av prejudicerande betydelse (regeringsrättens utslag den 26

september 1947 på besvär av rederiaktiebolaget Poseidon). Ifrågavarande

rederiaktiebolag, som åtnjöt rätt till fri avskrivning, förklarades nämligen

berättigat till avdrag för i räkenskaperna verkställd nedskrivning av

värdet å bolagets rätt till leverans av ett fartyg. (Ett av de i beslutet deltagande

fyra regeringsråden var från beslutet skiljaktigt och fann bolaget vara

berättigat till avdrag allenast med belopp, som kunde antagas svara mot

skäligen befarad nedgång i värdet å bolagets rätt till leverans av fartyget

i fråga.) Innebörden av detta regeringsrättens utslag torde vara den, att i

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen medgiven rätt till fri avskrivning

å maskiner och inventarier skall utan inskränkning anses innefatta

jämväl rätt till fri avskrivning av värdet å rättighet till leverans av dylika

tillgångar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Promemorian.

I den förut berörda promemorian gör Anneli — sedan han konstaterat

att genom regeringsrättens sistnämnda utslag underlaget för den fria avskrivningen

blivit avsevärt mycket större än vad man tidigare räknat med

— en sammanfattning av hittills vunna erfarenheter av den fria avskrivningsrätten

sedan densamma år 1938 på förslag av 1936 års skattekommitté

infördes i skattelagstiftningen.

Därvid återgives inledningsvis skattekommitténs allmänna synpunkter

på spörsmålet om avskrivning å anläggningstillgångar. Enligt dessa vore

kommittén enig därom att en större frihet i avseende å avskrivningar än

vad för det dåvarande var medgivet vore önskvärd och att, i den mån ej ur

fiskaliska, skattetekniska eller liknande synpunkter mera allvarliga betänkligheter

inställde sig, såvitt möjligt den skattepliktiga inkomsten borde fastställas

med hänsyn till den affärsmässigt beräknade vinsten. Då det endast

i begränsad omfattning vore möjligt för beskattningsnämnderna att bedöma

vad som i ett visst företag betecknade en ur affärssynpunkt riktig avskrivningspolitik,

innebure en dylik ståndpunkt att en slags presuintion skapades

för de i räkenskaperna gjorda avskrivningarnas riktighet, och man

bleve i hög grad beroende av åtgärder från de skattskyldiga själva. Häri låge

i själva verket den svårighet, med vilken man särskilt hade att räkna: en

friare avskrivning kunde i stort sett ej tillåtas, där missbruk från de skattskyldigas

sida vore att befara. Kommitténs allmänna ståndpunktstagande

till frågan betingades sålunda å ena sidan dels därav att det vore ur det

allmännas synpunkt önskvärt att i möjligaste mån anledningarna till stridigheter

mellan de skattskyldiga och skattemyndigheterna bragtes ur världen,

dels därav att ett tillmötesgående på denna punkt kunde väntas bidraga

till näringslivets konsolidering och dess motståndskraft under dåliga

konjunkturer, men å andra sidan också därav, att vägar ej finge öppnas för

de skattskyldiga att vid beskattningen så redovisa sina vinster, att det allmännas

intresse bleve åsidosatt.

I promemorian anföres därefter följande.

1 stor utsträckning ha de skattskyldiga utnyttjat bestämmelserna till att

skriva ned sina maskiner och inventarier till en krona, vilket knappast överensstämmer

med lagstiftarens mening då bestämmelserna infördes. Att kontorsinventarier

och andra smärre inventarier och maskiner omedelbart bortskrivas

synes vara affärsmässigt naturligt, varför anmärkningar häremot

ej synas vara befogade. Likaså kan det ej anses anmärkningsvärt att starkt

konjunkturkänsliga företag såsom exempelvis tramprederier lägga avskrivningarna

på högkonjunkturåren, även om detta skulle leda till att ifrågavarande

tillgångar nedskrevos till eu krona. Om däremot ett företag, som

är förhållandevis oberoende av konjunkturväxlingarna, helt bortskriver sitt

maskinbestånd, synes denna åtgärd böra hänföras till sådant missbruk av

den fria avskrivningsrätten, som befarades då den infördes. Möjligheterna

för beskattningsmyndigheterna alt ingripa mot missbruk av den fria avskrivningsrätten

torde i praktiken vara tämligen små. Möjligtvis skulle ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

ingripande i extrema fall — om exempelvis ett större kraftverksföretag nedskreve

sina maskiner och inventarier till en krona — ha utsikter att bli

godkänt av skattedomstolarna.

I promemorian framhålles härefter, att den fria avskrivningsrätten medfört

stora taxeringstekniska fördelar. I de vid s. k. bunden avskrivning

använda avskrivningsplanerna uppkomme — särskilt vid försäljningar och

utrangeringar ofta fel, som undsluppes vid fri avskrivning. Taxeringen

bleve vid fri avskrivning formellt riktigare; upprättandet och granskningen

av självdeklarationerna förenklades. Skatteprocesser rörande beräkningen

av vardeminskningsavdragen upphörde. Vidare konstateras i promemorian,

att den fria avskrivningen vore ägnad att bidraga till näringslivets konsolidering.

En konsolidering, som icke syftade längre än till att skapa betryggande

reserver mot konjunkturväxlingar, vore av så stor betydelse för det

allmänna och för företagets anställda, att ett uppskov med beskattningen

vore motiverat. Men sedan gränserna för en betryggande konsolidering

natts, hade det allmänna ej anledning att medgiva en grupp av skattskyldiga

speciella förmåner i form av uppskov med beskattning av sparade

medel.

I promemorian påpekas, att rätten till fri avskrivning i många fall använts

till överkonsolidering, samt lämnas en del exempel på väsentliga nackdelar,

som den fria avskrivningen visat sig medföra för det allmänna. Sålunda

pekas på de ränteförluster, som det allmänna åsamkades genom uppskov

med beskattningen, och på de nackdelar som vore förbundna med att

de skattskyldiga genom den fria avskrivningen finge möjligheter att själva

bestämma, när de ville redovisa sina vinster. Vidare befrämjade den fria

avskrivningen under nuvarande förhållanden inflationen. Under tider med

sjunkande penningvärde vore det nämligen som regel lönande att förvärva

realtillgångar med upplånade medel; genom den fria avskrivningen erbjödes

betydande räntefria krediter för sådana ändamål. Slutligen uttalas, att

den fria avskrivningen i praktiken ofta missbrukades av familjebolag i syfte

att uppskjuta eller kringgå dubbelbeskattningen. — Erfarenheten visade,

fiamhålles vidare i promemorian, att den fria avskrivningen så ofta utnyttjats

till överdrift, att de påtalade olägenheterna fått väsentlig betydelse.

Skattekommittén hade visserligen räknat med att, sedan några års erfarenhet

av den fria avskrivningen vunnits, en preciserad bestämmelse till förhindrande

av missbruk måhända borde införas. Att genom lagändring förhindra

sådant missbruk såvitt anginge levererade maskiner och inventarier

''ore dock i nuvarande läge ej genomförbart, då den fria avskrivningsrätten

sammankopplats med den av 1947 års riksdag beslutade skärpningen av bolagsbeskattningen.

Däremot borde frågan om begränsning av rätten till fri

avskrivning på beställda maskiner och inventarier, som kommit i nytt läge

genom regeringsrättens utslag, upptagas till prövning.

Därefter diskuteras spörsmålet, huruvida avskrivningen å beställda anläggningstillgångar

hade sadan ekonomisk betydelse, att en lagändring vore

motiverad. Det hade stundom framhållits, anföres i promemorian, att då

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

nedskrivning medgivits redan å rättigheten till leverans, nedskrivningsmöjligheterna

å den levererade tillgången i motsvarande mån minskades, varför

fråga allenast vore om vinstförskjutning mellan två närliggande år. Härtill

genmäles, att denna argumentering kunde vara riktig i något enstaka fall

men ej torde vara hållbar, om man såge till näringslivet i dess helhet. Möjligheterna

till uppskov med beskattningen bestämdes nämligen av avskrivningsunderlaget

vid varje balansdag. Om värdet å beställda maskiner och

inventarier hos samtliga svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar

antoges utgöra exempelvis en halv miljard kronor vid varje balansdag och

om den fria avskrivningen finge avse även rättigheter till leverans av sådana

tillgångar, ökades möjligheterna att uppskjuta beskattningen på obestämd

tid med motsvarande belopp.

Från nu nämnda utgångspunkter föreslås i promemorian, att den fria

avskrivningsrätten måtte begränsas till att omfatta endast levererade maskiner

och inventarier. I samband därmed diskuteras emellertid frågan, huruvida

de för bunden avskrivning gällande reglerna för levererade tillgångar

i något eller några avseenden borde utsträckas att gälla även beställda, ej

levererade maskiner och inventarier. Härom anföres i promemorian:

Förslitningsavdrag bör givetvis ej komma ifråga. Om den skattskyldige

ådagalägger, att värdet å beställda tillgångar nedgått avsevärt under det

avtalade priset, synes han dock i överensstämmelse med vad som enligt stadgandet

i anvisningspunkten 3 c) fjärde stycket till 29 § kommunalskattelagen

gäller för maskiner och inventarier böra medgivas avdrag för värdenedgången

å beställda tillgångar. Däremot synes med hänsyn till de allmänna

reglerna i svensk skattelagstiftning överprisavdrag i ordets vanliga bemärkelse

ej böra medgivas å beställda maskiner och inventarier. Rätten till

överprisavdrag torde nämligen grunda sig på den tankegången att meravkastningen

å en tillgång, som anskaffats för att utnyttja förtjänstmöjligheterna

under en tillfällig konjunktur bör få användas till snabb amortering

av det erlagda överpriset. Överprisavdrag synes därför ej böra medgivas

innan tillgången lämnar avkastning, alltså ej före leveransen. Överprisavdraget

kan visserligen motiveras så, att meravkastningen under en

speciell konjunktur å tillgångar, som slitas ned under denna konjunktur,

bör få användas till nedskrivning av överpris å beställda ersättningstillgångar,

men detta innebär att avskrivningen beräknas på återanskaffningsvärdet,

vilket ej överensstämmer med principerna i svensk skattelagstiftning.

Den sålunda förordade lagstiftningen föreslås i promemorian böra genomföras

på så sätt alt i anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen införes

en bestämmelse, att skattskyldig ägde tillgodoräkna sig avdrag för värdeminskning

å rättighet till leverans av beställda maskiner och andra inventarier,

om han ådagalade att värdet å dessa tillgångar nedgått avsevärt under

det avtalade priset.

Därefter anföres i promemorian:

De nu föreslagna bestämmelserna ha utformats med hänsyn till det allmännas

önskemål och i enlighet med den svenska skattelagstil Iningens pi inciper.

Det återstår att undersöka om den föreslagna begränsningen är så

snäv, alt berättigade önskemål från näringslivet därigenom skulle bliva

åsidosatta. Härvid bör beaktas alt, såsom förut antytts, det är konsolide
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 42.

orhSeflntt>>Hptt0PIiiin"’ S°m Ur det allmännas synpunkter är särskilt värdefull,

och att det allmannas intresse att Jämna skattekrediter sålunda minskar

k°nSollderingen sträcker sig; när konsolideringen nått en

a fåTnl "na rorelseidkarna därför ej framställa berättigade anspråk

Hpr/fi? ! -medel Utanlatt omedelhart erlägga skatt. I allmänhet skulle

^vttilc »v fSkntVnmgen a kestalIda tillgångar framför allt komma att utforetaS’

som redan ha stora dolda reserver i form av nedvärde
mot

JÄS °„C1 * sadana fal1 synas bärande skäl ej kunna framställas

; , ^ an,begranSn:n§en'' D°ck kan 1 frå8a om en betydelsefull

HskaLlfäl skattskyldlga- nambgen tramprederierna, måhända näringspoli’5aQSkal.

anföras mot den föreslagna begränsningen. Trampfartygen Las

ofta av mindre rederier med ett å två fartyg. Då trampsiöfarten är mvcket

konjunkturbetonad, och då fartygen äro underkastade starka värdeförändl

ingar, tacker ofta icke den dolda reserv, som kan ha bildats genom nedskrivning

av fartyg den risk rederiet ikläder sig vid beställning av fartyg.

m,e ,eljild bor.1 detta sammanhang erinras om de vidgade möjligheter att

ämnetamedförtttnmgar investerin§sfonder> som 1947 års lagstiftning i

I promemorian påpekas vidare att på grund av den föreslagna begränsningen

av den fria avskrivningsrätten tvist kunde tänkas uppkomma om

gränsdragningen mellan tillgångar, som omfattades av den fria avskrivningslätten,

å ena sidan, och beställda icke levererade tillgångar, å den andra.

I promemorian uttalas såsom önskvärt, att man kunde anknyta till ett begrepp

som fastslagits civilrättsligt och som tillika i huvudsak överensstämde

med affärsmässig uppfattning om innebörden av leverans. Köplagens bestämmelser

om när gods skulle anses vara avlämnat (§§ 10 och 11) syntes

kunna tillämpas vid en sådan gränsdragning. Med hänsyn till den nära släktskapen

mellan orden leverera och avlämna syntes särskilda bestämmelser

härom i kommunalskattelagen icke erfordras.

Till sist framhålles att därest den fria avskrivningen skulle begränsas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad i promemorian föreslagits och

om, såsom jämväl föresloges, densamma skulle träda i kraft redan vid

1948 års taxering, avdrag vid inkomsttaxeringen år 1948 (i undantagsfall

1949) syntes böra medgivas för sådan nedskrivning å beställda fartyg, som

skattskyldig haft skyldighet verkställa i räkenskaperna på grund av bestämmelserna

i 1946 och 1947 års krigskonjunkturskatteförordningar.

Yttrandena.

Kammarrätten anför, att under mera normala tider leveranstiden för vad

som skattemässigt vore att anse såsom inventarier — med vissa undantag

— jämförelsevis sällan torde utsträckas utöver något år. Med undantagen

avsåges närmast fartyg och tyngre maskiner men jämväl beträffande dessa

slag av inventarier kunde förväntas att leveranstiden efter hand komme

att förkortas. Effekten av en lagändring som den föreslagna skulle då bliva

inskränkt till ett uppskjutande för en relativt snävt begränsad, ibland något

kortare ibland något längre tid av en avskrivning, som ändock komme

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

11

att äga rum. Det ville då synas kammarrätten, att räckvidden och betydelsen

av den föreslagna lagändringen i viss mån överdrivits i promemorian.

Överståthållarämbetet framhåller att stöd för den lagtolkning, som funnit

uttryck i regeringsrättens förenämnda utslag den 26 september 1947, enligt

ämbetets mening icke kunde sökas i kommunalskattelagens ordalydelse.

Den rätt till avdrag för värdeminskning å inventarier som kommunalskattelagen

medgåve — och även den fria avskrivningen innebure endast ett dylikt

värdeminskningsavdrag — vore enligt 29 § uttryckligen begränsad till

rörelseidkaren »tillhöriga» maskiner in. in. Grunden till regeringsrättens

utslag vore väl sannolikt att söka i uppfattningen att nyssnämnda 29 § icke

uttömmande reglerade avskrivningsrätten. För att nå en enligt regei ingsrättens

mening tillfredsställande tolkning av lagrummet hade därför tillgripits

konstruktionen av ett »skatterättsligt» äganderättsbegrepp, för vilket

det hävdvunna civilrättsliga begreppet fått vika. Sedan överståthållarämbetet

påpekat, att något liknande skedde år 1945, då regeringsrätten

medgav rätt till avskrivning å kontrakt å icke levererade varor, vilket föranledde

statsmakterna till en lagstiftningsåtgärd i syfte att förebygga en

dylik tolkning, fortsätter ämbetet:

Enligt överståthållarämbetets mening är det självklart, att i skattelagarna

nyttjade begrepp och uttryck, vilka hava sin motsvarighet a civilrättens

område, skola tolkas enligt hävdvunna civilrättsliga regler, i den man

icke annat är — såsom beträffande fastighet — uttryckligen i forfattningen

angivet. En motsatt ståndpunkt leder ju endast till allmän oklarhet pa beskattningens

område. Med hänsyn till de rättsfall, som meddelats i sista

instans, synes böra övervägas att i författningen uttryckligen fastsla, att

däri nyttjade uttryck skola tolkas i enlighet med vad tallet ar enligt civilrättsliga

regler — givetvis med nyss angivet undantag.

Taxeringsintendenten Hjohlman ifrågasätter i sitt yttrande om ratt till

avdrag för värdeminskning å leveranskontrakt till någon del borde medgivas

rörelseidkare, som ju redan tidigare åtnjöte sådana vinstreglerande rättigheter

som rätt till praktiskt taget tri varulagervärdering, vidsträckt rätt

till nedvärdering av fordringar samt — de större företagen som ju allmant

bedreves i form av aktiebolag eller ekonomiska föreningar — fri avskrivning

å inventarier, vilka rättigheter i praktiken betydde mer än enbart en

förskjutning av beskattningen. En rättvis fördelning av skattebördan mellan

olika skattskyldiga kunde icke åstadkommas enbart genom en rattvis

och likformig taxering, utan beskattningsreglerna måste innebära ett visst

mått av rättvisa. Redan nu vore rörelseidkarna mera gynnade i detta hanseende

än andra skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Östergötlands län säger sig finna de med den fria avskrivningsrätten

förenade nackdelarna vara av sådan storleksordning, att denna

rätt borde begränsas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i promemorian

föreslagits samt fortsätter:

Såsom ytterligare skäl, som tala emot den fria avskrivningsrätten, vill

länsstyrelsen framhålla den risk, det allmänna loper, alt icke »tfa den

skatt, som skulle fallit på de gjorda avskrivningarna, i handelse av tore
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

tagets insolvens, ävensom de vid överlåtelse av ett företag till ett annat

uppkommande svårigheterna att vid taxeringen förhindra, att det nya företaget

tillgodoräknar sig ett högre avskrivningsunderlag än det gamla. De

nu anförda skakn galla överhuvud taget friheten att skapa dolda reserver

och tala darfor också emot den fria avskrivningsrätten i det specialfall, som

promemorian behandlar. Jämfört med den praktiskt taget obegränsade rätt,

som rader för rörelseidkare att genom nedskrivning av lagertillgångarna

sjalva fa bestamma storleken av och tidpunkten för sin beskattning är

tragan om fri avskrivningsrätt för maskiner och inventarier av underordnad

betydelse, och detta gäller i än högre grad, då, såsom här, spörsmålet

begransas att endast avse avskrivning å beställda men icke erhållna

maskiner och inventarier. I och för sig är emellertid denna fråga betydel
i

°et r°r Sig säkerli§en om icke obetydliga belopp, över vilka de

skattskyldiga ur skattesynpunkt hava fri förfoganderätt.

Överhuvud taget torde man kunna påstå, att det nuvarande systemet med

In lagervardering och fri avskrivningsrätt innebär orättvisor icke blott

gentemot den stora allmänheten och småföretagen — vilka ofta icke hava

mojligheter utnyttja de dem medgivna rättigheterna — utan även gentemot

de foretag mom samma bransch, som till följd av minskat vinstresultat

icke anse sig kunna helt draga fördel av den fria lagervärderingens

och avskrivningsrättens principer. Betraktar man dessa frågor ur rättvisesynpunkt,

måste man hälsa med tillfredsställelse, om åtgärder nu vidtagas

för att härutinnan få till stånd en ändring. Den av utredningsmannen

uttalade uppfattningen, att det i nuvarande läge icke vore genomtorbart

att genom lagandrmg förhindra missbruk av den fria avskrivningsratten,

kan lansstyrelsen i varje fall icke dela. Skulle den vid 1947 års riksdag

beslutade skärpningen av bolagsbeskattningen anses utgöra hinder härtor,

hor bolagsbeskattningen omarbetas.

Länsstyrelsen i Värmlands län, som icke funnit något att erinra mot

det framlagda förslaget, konstaterar att den fria avskrivningsrätten obestridligen

varit till nytta. Länsstyrelsen ansåge sig dock böra med stöd av

vunnen erfarenhet understryka vad i promemorian uttalats angående urartningen

av den fria avskrivningsrätten särskilt i vad anginge familjebolag.

Omständigheten att vissa skattskyldiga kunde själva avgöra tidpunkten

och i viss mån beloppet för beskattningen vore för den allmänna

rättskänslan icke tilltalande. Om till den fria avskrivningsrätten och till

den praktiskt taget obegränsade friheten att värdera varulagret komme

möjligheten att verkställa avskrivning å icke levererade maskiner och inventarier,

torde ytterligare ur beskattningssynpunkt icke behörigt bruk

av avskrivningsrätten kunna befaras. Då, vilket i många fall förekommit,

maskiner och inventarier nedskrivits till en krona, förefunnes helt naturligt

en strävan att anskaffa nytt avskrivningsunderlag för att nedbringa

taxeringen. Med hänsyn härtill kunde man icke frigöra sig från tanken,

att avskrivning å kontrakt skulle kunna ske med hänsyn företrädesvis tagen

till beskattningsförhållandena. Det syntes därför icke rätt och billigt,

att en obegränsad möjlighet till sådan avskrivning skulle föreligga.

Länsstyrelsen i Uppsala län — som framhåller att vid tiden för införandet

av den fria avskrivningen frågan om avdrag för nedskrivning av värdet

å beställda men ännu icke levererade maskiner eller inventarier icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ts proposition nr 42.

var aktuell och att rätt till sådant avdrag knappast torde hava varit av

lagstiftaren avsedd — säger sig hava funnit de i promemorian för en tilllämpning

av strängare avskrivningsregler anförda skälen i stort sett riktiga,

varför länsstyrelsen ansett sig böra tillstyrka förslaget.

Länsstyrelserna i Gävleborgs, Hallands, Jämtlands, Kristianstads, Norrbottens

och Västmanlands län hava samtliga förklarat sig icke hava något

att erinra mot det framlagda förslaget.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att länsstyrelsen vore ense

med promemorians författare därom att det funnes all anledning för lagstiftaren

att icke onödigt vidga basen för den fria avskrivningsrätten. För

välkonsoliderade företag, bl. a. rederier, vilka nedskrivit sina in\entarier,

respektive sin flotta, till en krona, måste rätten att fullständigt fritt få avskriva

även på kontrakterade tillgångar framstå såsom en förmån, vilken

icke vore tillräckligt motiverad av affärsekonomiska hänsyn och som i beskattningshänseende

måhända kunde göras till föremål för vägande kritik.

Men länsstyrelsen hyste likväl den uppfattningen, att promemorians författare

gått för långt, när han praktiskt taget ville betaga företagen möjligheten

att nedskriva de risker, som utan tvivel måste finnas på vissa kontrakt.

Länsstyrelsen anför vidare:

Naturligtvis är det bestickande att, såsom skett i promemorian, motivera

inskränkningen av rätten till avskrivning på kontrakt med hänvisning till

att åtskilliga skattskyldiga, särskilt rederier, redan äro välkonsoliderade genom

den fria avskrivningen. Emellertid innebär denna synpunkt i själva

verket endast en kritik av den fria avskrivningen. Man så att säga kvittar

anspråket på att få skriva ned på ett riskfyllt kontrakt mot det forhållandet,

att en särskilt stor nedskrivning beviljats beträffande en annan ekonomisk

nyttighet. Att kontraktsrisken i och för sig kan föranleda ett avskrivningsbehov

vederlägges emellertid icke härigenom. Eftersom frågan om den

fria avskrivningen som sådan — såvitt av promemorian framgår — icke nu

anses böra upptagas till omprövning, kan det sättas i fråga, om det är befogat

att göra ingrepp på detta område på en omväg. Härtill kommer att

kvittningsmöjlighet i vissa fall icke föreligger — om nämligen företaget icke

äger annan tillgång än kontraktet eller om någon reservbildning i övriga

tillgångar icke kommit till stånd.

Vid frågans bedömande torde icke böra förbises, att varven genom langtidskonträkten

få sin sysselsättning garanterad på lång sikt. Detta bidrager

till en jämn sysselsättning inom varvsindustrien. Långtidskontrakten bidraga

till att skjuta undan faran för en plötslig depression inom denna för

vårt land så viktiga näring. Med hänsyn härtill torde redarnas benägenhet

att köpa fartyg för framtida leverans icke utan vägande skäl böra genom

beskattningsåtgärder direkt försvåras. Vad som säges i promemorian om

att fri avskrivning befrämjar inflation torde knappast behöva vinna tilllämplighet

på fartygskontrakten, om rätten till riskavdrag maximeras. En

redare* torde i allmänhet tå deponera viss del av kontraktsumman icdan

vid tecknandet av kontrakt med varvet, som i sin tur torde använda medlen

för inköp på annat håll av erforderligt material till fartyget. För redaren

torde den på så sätt begränsade avskrivningsrätten icke medföra någon

»kassavinst» under kontraktsåret av nämnvärd omfattning. Vad angår var
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

vet torde det vara otvivelaktigt, att återbeställandet av material kan medtora

en extra avspänning av prisläget i en tid, då brist råder på för fartvesbyggandet

nödvändiga varor. I ett dylikt läge synes det dock vara till fördo

latt,.!f111?tldskontrakten göra det möjligt för varven att i sin tur skjuta

pa bestallnmgarna. Genom att återbeställningarna uppskjutas, torde sysselsättningen

aven inom andra näringsgrenar kunna utjämnas i tiden. Ihåskommas

bor vidare, att de redare, som tecknat långtidskontrakt med varven,

som rege torde få lägga upp fonder för att kunna fullgöra sina betalningsförpliktelser

enligt kontraktet. Kontraktets tecknande nödvändiggör

med andra ord ett slags tvångssparande för redaren.___

Med den inställning, som länsstyrelsen intagit till spörsmålet angående avskrivnmgsratten,

bör enligt länsstyrelsens mening vid kontrakt om tillgångar

for stadigvarande bruk avskrivning medgivas i förhållande till riskens

storlek.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund tillstyrker i princip att förslaget

lagges till grund för lagstiftning samt tillägger att enligt förbundets

mening hela problemkomplexet rörande avskrivning å lager, inventarier

och kontrakt borde upptagas till överarbetning i ett sammanhang. _ I ett

förbundets yttrande bilagt särskilt yttrande av hrr G. Karnell och A. Vanner

uttalas tvivel huruvida lagstiftning i denna detaljfråga vore absolut

nödvändig. Utredningen visade endast med en approximativ uppskattningssiffra

av vilken storleksordning frågan kunde vara. För de företag, som

hade oavskrivna lager och fri avskrivningsrätt, syntes frågan sakna betydelse.

Av denna inställning följde emellertid icke, att regler för den taxeringsmassiga

avskrivningen icke ansågos erforderliga. Det syntes dock vara

lämpligare, om hela problemet toges upp i ett sammanhang, varvid även

frågan om lagervärdering och avskrivning å lager och annat kunde undersökas.

Kommerskollegium erinrar om riksdagens beslut år 1945, att den rätt till

långt gående nedvärdering, som gällde i fråga om varor, ej skulle omfatta

rättighet till leverans av varor, och framhåller i anslutning härtill, att det

givetvis framstode som önskvärt, att enhetliga principer i görligaste mån

tillämpades för hela det skatterättsliga området. Kollegium betonar emellertid,

att forhållandena gestaltade sig avsevärt annorlunda beträffande maskiner

och inventarier än beträffande varor. I fråga om maskiner och inventarier

torde leveranstiderna i allmänhet vara betydligt längre, vilket enligt

kollegii mening innebure ett synnerligt starkt motiv för skiljaktig behandling

i förevarande hänseende av dessa olika slags tillgångar. Icke heller i

övrigt syntes principiella betänkligheter behöva hindra att beställda maskiner

och inventarier behandlades på samma sätt som levererade sådana tillgångar.

Någon avgörande betydelse syntes icke böra tillmätas den omständigheten,

att det här vore fråga om en tillgång av obligationsrättslig natur;

det avgörande borde vara om avskrivning kunde anses ur ekonomisk synpunkt

betingad. 1 sådant hänseende förelåge enligt kollegii mening icke anledning

att behandla kontraherade maskiner och inventarier annorlunda än

levererade. Vad anginge uttalandet i promemorian, att näringspolitiska skäl

måhanda kunde anföras gentemot en tillämpning för tramprederiernas del

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Ma i ds proposition nr 42.

utav den föreslagna begränsningen av den fria avskrivningsrätten ävensom

uttalandet att trampsjöfarten vore mycket konjunkturbetonad, ville

kollegium för sin del understryka, att sjöfartsnäringen överhuvud taget vore

synnerligen konjunkturkänslig, och att ett genomförande av förslaget därför

torde komma att erhålla mycket ogynnsamma verkningar för hela sjöfartsnäringens

del. I detta sammanhang erinrar kollegium om den minskning

i tramptonnaget, som ägt rum under kriget, och uttalar att en begränsning

av avskrivningsrätten på föreslaget sätt kunde förväntas i avsevärd

mån bidraga till en konservering av rådande förhållanden.

För rederinäringens del säger sig kollegium vilja helt avstyrka den föreslagna

lagändringen. Beträffande övriga företagargrupper framhålles, att

det hittills icke syntes ha försports några avsevärda olägenheter på grund av

den fria avskrivningen för kontraherade maskiner och inventarier, varför

kollegium förordade att de närmaste årens erfarenheter avvaktades, innan

slutlig ställning toges till den föreliggande frågan. För ett sådant uppskov

talade jämväl nuvarande förhållanden med rådande varuknapphet och därmed

förbundna, onormalt långa leveranstider.

Handelskammaren i Göteborg understryker det föreliggande behovet av

att ersätta under krigsåren förslitna maskiner och framhåller, att om det

varit möjligt att inköpa maskiner för omedelbar leverans, skulle åren efter

krigsslutet utmärkts av en betydande ersättningsanskaffning. Eftersom av

olika anledningar kontraherade maskinleveranser blivit avsevärt försenade,

måste företagens driftsresultat bliva ekonomiskt missvisande, därest avdrag

icke medgåves för avskrivning på kontrakterade maskiner. Handelskammaren

anger som sin uppfattning, att det förelåge en reell grund för en lagstiftning,

som medgåve rätt till avdrag för avskrivning å beställda maskiner

och inventarier samt understryker den särskilda betydelsen härav icke blott

för trampsjöfarten utan även för linjerederierna. Ur dessa synpunkter och

då någon inskränkning i nu gällande avskrivningsregler icke torde kunna

göras utan i samband med en omprövning av hela bolagsbeskattningen avstyrktes

det föreliggande förslaget.

Skånes handelskammare pekar hl. a. på den onormala inflationskonjunktur,

som följt den tidigare krigskonjunkturen i spåren, och framhåller att

riskerna för ett svårartat ekonomiskt bakslag härigenom ökats. Inför dylika

perspektiv syntes den nuvarande tidpunkten skäligen illa vald för en

sådan avdragsreglering, som direkt vore ägnad att motverka näringslivets

konsolidering och därmed försvaga dess möjligheter att möta ett sådant

bakslag. Ehuru handelskammaren sålunda icke kunde biträda det framlagda

förslaget, slode handelskammaren icke dess mindre ingalunda främmande

för tanken, alt ett auktoritativt klarläggande av den fria avskrivningsrättens

omfattning vore både behövligt och önskvärt. Handelskammaren

ville därvid ifrågasätta en sådan utformning av reglerna, att den fria

avskrivningsrätten å maskiner och inventarier för stadigvarande bruk även

fortsättningsvis, så länge de nuvarande onormala konjunkturerna varade,

medgåves förutom beträffande levererade jämväl i fråga om beställda till
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

gångar, dock med den begränsningen att denna senare avdragsrätt endast

gåves tillämplighet dels för fartyg dels ock för överpris och merkostnad

å andra inventarier, i den mån motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare ■—- vilka båda

avstyrka förslaget — åberopa ett yttrande av delegerade för förbundet, handelskammaren

och vissa andra organisationer. I nämnda yttrande kritiseras

den inställning mot den fria avskrivningsrätten, som kommit till uttryck i

promemorian, ävensom det däri gjorda påståendet att en viss grupp skattskyldiga

genom den fria avskrivningsrätten skulle medgivas »speciella förmaner».

Delegerade uttala att detta vittnade om en missuppfattning av

frågeställningen och framhålla att ett aktiebolags deklaration utgjorde underlag

allenast för den bolaget direkt påförda beskattningen samt att bolagets

inkomst till den del den utdelades dessutom bleve föremål för en

i allmänhet hög beskattning hos aktieägarna. Delegerade understryka bl. a.

att skattesatsen och därmed den bolaget direkt åvilande skattebördan avvägdes,

enligt vad det nuvarande skattesystemets tillkomsthistoria med full

evidens utvisade, väsentligen under hänsynstagande till andra, av statsfinansiella

samt företags- och nationalekonomiska synpunkter betingade faktorer

än den skattebelastning, som drabbade fysiska personer i motsvarande inkomstklass.

Bland dessa faktorer märktes särskilt, å ena sidan, dubbelbeskattningen

av bolagens inkomst och, å andra sidan, de bolagen medgivna

konsolideringsmöjligheterna. Att regierna rörande beräkningen av det skatteunderlag,

som lades till grund för bolagets direkta skattebörda, avveke

från de bestämmelser, enligt vilka skatteunderlaget för fysiska personer beräknades,

innebure därför icke några »speciella förmåner». Allt tal om ränteförluster

för det allmänna, skatteskuld och skattekredit saknade i detta

sammanhang reellt underlag.

Delegerade uttala vidare att Anneli grundade sin uppfattning, att den

genom regeringsrättens ifrågavarande utslag fastställda rätten till avskrivning

å beställda men icke levererade maskiner och andra inventarier skulle

kunna bedömas såsom en i förhållande till reglerna rörande företagsbeskattningen

i övrigt fristående fråga, på påståendet att såväl beskattningsnämnderna

som kammarrätten tidigare skulle hava intagit den ståndpunkten,

att den fria avskrivningsrätten icke omfattade beställda men ej levererade

tillgångar. Häremot framhålla delegerade bl. a. att nämnda myndigheter

icke haft anledning till ståndpunktstagande i denna fråga, enär yrkade

avdrag endast undantagsvis torde hava överstigit beräknade överprisavdrag

samt att dessa yrkanden bifallits av beskattningsnämnderna, åtminstone

t. o. in. taxeringen 1943. Först fr. o. m. 1944 års taxering hade en mera

restriktiv avdragsrätt tillämpats, vilket torde hava sammanhängt med ett

uttalande i en dåmera utgiven kommentar till gällande skatteförfattningar.

Enligt detta uttalande vore något avdrag för avskrivning å rätten till kontraherade

men ej levererade maskiner icke medgivet.

Sedan delegerade påpekat att av beskattningsnämnderna t. o. in. 1943 års

taxering tillämpad praxis — vilken praxis jämväl kammarrätten i några

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

17

av delegerade angivna fall syntes hava omfattat — överensstämde med till

ledning för taxering till krigskonjunkturskatt meddelade anvisningar, framhålles

att man svårligen syntes kunna finna någon hållbar grund för att ett

avdrag, som medgåves vid den tidsbegränsade krigsko njunkturskattetaxeringen,

skulle förvägras vid de ordinarie fortlöpande taxeringarna.

Delegerade behandla därefter frågan om sambandet mellan den fria avskrivningsrätten

och den vid 1947 års riksdag beslutade skärpningen av

bolagsbeskattningen. Delegerade anföra härom:

Vid behandlingen av prop. nr 212/1947 med förslag till omläggning av

den direkta statsbeskattningen anförde finansministern (forsta kammarens

protokoll nr 35/1947 s. 28) bl. a. följande:

»När jag kommer till bolagsskatten, har jag inte mycket att säga. Högerreservationens

yttrande, att vi kanske ha det hårdaste skattetrycket i världen

på näringslivet, har väl knutits till bolagsskatten. Jag har inte sa noggrann

kännedom om bolagsskatten i andra länder, att jag vågar att saga någonting

om den saken. Det är riktigt, att bolagsskatten nu föreslås till 40 % medan

den är bara 38 % i Förenta Staterna, men man får komma ihåg, att en bolagsbeskattning

inte kan bedömas bara med hänsyn till skattesatsen utan

måste bedömas också med hänsyn till de andra regler, som galla for beskattningen

av bolag. Om de 40 %, som här föreslås i skatt för de svenska

bolagen, skulle vara det högsta procenttal för bolagsskatt, som finns i världen,

skulle jag å andra sidan nästan våga säga, att de avskrivningsregler,

som de svenska bolagen få lov att tillämpa, äro de mildaste, som vi ha i

världen. Man får väl väga det ena mot det andra.»

Sedan en av reservanterna inom bevillningsutskottet i ett anförande i

samma kammare (ovannämnda prot. s. 47) riktat en direkt forfragan ti

finansministern om det alltså vore dennes mening, att dessa avskrivn ngsregler

icke skulle elimineras utan fortbestå, gjorde en av kammarens ledamöter

följande, i nu förevarande promemoria citerade uttalande:

»Den högre bolagsskatten är av beredningen, regeringen och utskottet motiverad

med ett ständigt påvisande av att den fria avskrivningsratten existerar.

Under sådana omständigheter kan jag icke tanka mig nagot annat an

att, om den, vilket jag inte tror och ingenting vet om, vid nagon tidpunkt

skulle avlägsnas, man måste ta upp hela frågan om bolagsbeskattningen i

det sammanhanget.»

I anledning härav anförde reservanten (samma prot. s. 163) att när den

ifrågavarande ledamoten var vänlig nog att besvara hans till finansministern

ställda fråga, utgick reservanten ifrån, att det skedde pa finansministerns

uppdrag samt tilläde: »Svaret är alltså adekvat och jag ber darfor att

få tacka för detsamma!» Finansministern har icke funnit anledning taga

avstånd från den uppfattning, varåt reservanten sålunda givit uttryck.

Delegerade göra gällande att — då vid tiden för förenämnda uttalanden

något vägledande utslag rörande frågan om avdrag for bestallda men ej

levererade maskiner och andra inventarier icke meddelats av regeringsrätten,

men då nämnda instans i utslag den It juni 1945 medgivit nedskrivning

å kontrakt rörande varor samt den år 1945 genomförda ändringen i 41 §

kommunal skattelagen icke innefattade ändring av gällande rätt såvitt avsåge

kontraherade tillgångar för stadigvarande bruk i rörelse det lage

2 Bihann till riksdagens protokoll UH8. 1 samt. Nr 42.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

narmast till hands att »räkna med» att kontraherade tillgångar av sistnämnda

slag av regeringsrätten skulle förklaras vara i avskrivningshänseende

likställda med redan levererade. Delegerade anföra i anslutning härtill:

Erfarenhetsmässigt måste man »räkna med» att skattelagstiftningens av"

er liksom de flesta andra bestämmelser kunna göras till fö
remal

for olika tolkningar. När finansministern i sitt ovan citerade yttrandesfrfpf13^16

,naninda avskri''''ningsregler, liksom ock då dessa behandla.

det återgivna anförandet i forsta kammaren, vilket realiter måste anses

mnebara en utfästelse att ingen skärpning av dessa regler skall ske

t " ''HN -'' frå,gan 0111 bolagsbeskattningen i det sammanhanget upp
tages

till pi övning, kan man icke rimligen förutsätta den underförstådda

me!wtl0Iten’ att skarPnlng av bestämmelserna dock kommer att företagas

med största moj liga skyndsamhet — t. o. in. med retroaktiv verkan —

för den handelse den högsta instansen vid avgörande av tvistiga tolkningsfrågor

icke skulle stanna för den mest fiskaliska tolkningen och detta även

Endast SLr ”T ?6 haft anledning att räkna med en sådan tolkning.

Endast under förutsättning, att en till alla delar så utformad reservation

mannen hävd? ft Var emelle1rtid möjligt att i likhet med utredningsmannen

hav da, att fragan om avsknvningsrätten å beställda, men icke levererade

maskiner och inventarier, i motsats till vad fallet är i fråga om

redan levererade tillgångar, kommit i sådant nytt läge genom regeringsrättens

utslag, att ett lagfästande av det föreliggande förslaget skulle överensstämma

med ovanberörda uttalanden och utfästelser overens

V! balla for våy del fdr otroligt att en sådan reservation kan vara underfoistadd.

Man maste val fasthellre utgå från den förutsättningen, att gälkmdc

avsknvnmgsnigler — sadana dessa av den högsta instans, som fått

SUJ tll(lafPengen darav anförtrodd, kunna komma att tolkas — icke?e
ess

JÄt“nWdfmgal: skola. skärPas med mindre bolagsbeskattningen i

dess helhet samtidigt upptages till omprövning.

Sedan delegerade uttalat att, då någon omprövning av bolagsbeskattningen

icke nu ifrågasattes, de saknade anledning att beröra de skäl, som anförts

till stod tor de föreslagna skärpta avskrivningsbestämmelserna, hava delegerade

1 anledning av vissa i promemorian gjorda uttalanden framhållit

hl. a. följande:

Beträffande maskinanskaffningen gäller för närvarande, icke minst såvitt

1 rbf? ?''eranstlderna’ onormala förhållanden. Under det senaste världs?

/ ^Cn. S''ienS.ka mdustnens maskinpark varit utsatt för en utom
nern?

nf » 2 slltnmg samtidigt som förnyelse och underhåll av maski?

- k , avspärrningen under krigsåren måst i viss män efter
,

fttas: iXar denaa sPari'' efter krigshandlingarnas upphörande hävdes, förelä

Detta hehnftTSatt ^anskaffning av maskiner och maskinde
a

. Detta behov bär endast till en del kunnat tillgodoses, vilket haft sin

grund 1 begränsade leveransmöjligheter från utlandet, bl. a. som en följd

TbmnllgSSkar0r U, fabnksanläggningar, särskilt i Tyskland, och den allmänna

varuknappheten 1 världen, som bidragit till en begränsning av de

sk?i!!mnrb’aSrlntl VerkarnfS le^eransförmåga. De hårda restriktioner, maskinimporten

för narvarande och sannolikt för avsevärd tid framåt måst

underkastas, komina att for den narmaste framtiden ytterligare starkt beMansn

möjligheterna till ersättningsanskaffning och förorsaka förlängning

av de redan langa leveranstiderna. Detta är så mycket beklagligare som det

torde forhalla sig sa, att nyanskaffningsbehovet snarare stegrats''än minskats

efter krigshandlingarnas upphörande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

Någon utsikt till ökad maskinanskaffning under de närmaste åren kan

dock tyvärr icke skönjas. Samtidigt som produktionsapparaten måste utnyttjas

till det yttersta för tillgodoseende av såväl hemmamarknadens behov

som eu för penningvärdets bevarande nödvändig forcering av exporten

kommer, enligt de. riktlinjer för penningpolitiken som antytts av de

valutavårdande myndigheterna, maskinimporten tvärtom att ytterligare beskäras.

De vinster, företagen kunna komma att redovisa under innevarande

år och så länge denna importbegränsning blir bestående, komma självfallet

att röna inverkan av, att kostnader för underhåll, nyanskaffning och

modernisering icke komma att belasta rörelsen i tillnärmelsevis normal omfattning,

vare sig såsom direkta omkostnader eller i form av avskrivningar

å maskiner. En del av den vinst, som på så sätt kommer att redovisas, blir

i realiteten endast nominell, men den kommer enligt gällande skattelagar

att ändå bli underkastad beskattning, ehuru den reellt sett utgöres av kapital,

som icke under normala förhållanden skulle ingått i den skattepliktiga

inkomsten utan konsumerats av i beskattningshänseende avdragsgilla

kostnader av ovan angivna slag. Även om ett företag lyckats teckna kontrakt

om leverans av en för produktionens vidmakthållande nödvändig maskin,

måste det för närvarande regelmässigt räkna med högre pris — 2 å 3

gånger förkrigspriset — och avsevärt längre leveranstid än normalt. Företaget

är emellertid nödsakat att teckna leveranskontrakt på dylika oförmånliga

villkor för undvikande av framtida driftsinskränkningar, trots den

påtagliga risk det därigenom ikläder sig. Maskinparkens värde är ju praktiskt"

taget uteslutande beroende av den omfattning, vari den av företaget

kan utnyttjas i räntabel verksamhet. Enighet torde råda därom, att utsikterna

inom de flesta branscher i detta avseende för närvarande äro mer än

vanligt ovissa. Genom nedskrivning av rätten till leverans av beställda maskiner,

har företaget emellertid möjlighet att i viss utsträckning eliminera

dessa risker, att i någon mån förbättra utsikterna att vidmakthålla en räntabel

drift även under en kommande lågkonjunktur och att skydda det för

nyanskaffningen erforderliga kapitalet från att bli konsumerat av skatter.

Enligt det föreliggande förslaget skulle företagen berövas möjligheten att

vidtaga dylika, i nuvarande situation mer än eljest nödvändiga beredskapsåtgärder.

Tidpunkten för förslagets framläggande kunde knappast vara

mera olyckligt vald.

Av det ovan anförda framgår vidare, att utredningsmannens anmärkning

visserligen såtillvida är riktig, att vinstförskjutningen under nuvarande förhållanden,

särskilt då fråga är om tyngre maskiner, icke sällan avser längre

tid än från ett år till det närmast följande året. Men detta är ett av de

nuvarande anskaffningssvårigheterna och det nuvarande särskilt stora anskaffningsbehovet

betingat förhållande, som saknar motsvarighet under normala

tider.

Att värdet inom näringslivet i dess helhet av de vid årsskiftet beställda

icke levererade tillgångarna för stadigvarande bruk i rörelsen för närvarande

är större än vad man normalt har att räkna med framgår av vad ovan

anförts. Det av utredningsmannen utan stöd av någon utredning i detta avseende

angivna värdet å en halv miljard kronor synes dock vara i hög grad

överdrivet.

Beträffande den ekonomiska betydelsen av gällande avskrivningsrätt å

beställda men icke levererade tillgångar av ifrågavarande slag gäller således,

att denna för industriens del för närvarande innebär ett välbehövligt

skydd mot alltför svåra följder av den nuvarande knappa tillgången

på maskiner och de långa leveranstiderna samt alt verkningarna av dessa

bestämmelser å skatteunderlaget väl för närvarande äro större är normalt,

men att den »ränteförlust», det allmänna enligt utredningsmannens upp
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

fattning på grund av denna avskrivningsrätt skulle vidkännas, måste anses

utgöra en billig premie för ett motståndskraftigt näringsliv med därav följande

ökad trygghet åt de anställda och stabilisering av skatteunderlaget.

Seriges Redareförening — som även avstyrker förslaget — framhåller,

att ur synpunkten av sjöfartens fortbestånd och utveckling genom nyanskaffning

av tonnage, det vore av största vikt att den ökade rörelsefrihet,

redarna erhållit genom den fria avskrivningen, icke i något avseende beskures.

Riktigheten härav bestyrktes av erfarenheterna från det första

världskriget, då de goda vinsterna under kriget icke hade fått användas

för att nedskriva nyinköpt tonnage. Efter kriget sjönko fartygspriserna

synnerligen hastigt, vilket medförde att många rederiföretag måste likvidera

och flera av de större linjerederierna försattes i en mycket prekär situation.

Redareföreningen anför härefter:

Under det senaste världskriget har utvecklingen av fartygspriserna gått

i samma riktning som ovan berörts. Sjöfartens män hava ännu i minnet

de svårigheter, som drabbade sjöfartsnäringen efter det förra kriget. Det

är med stöd av dessa erfarenheter och kännedomen om de starka växlingar

i konjunkturerna, som äro utmärkande för rederinäringen, som redarna

äro fullt förvissade om, att de nuvarande fartygspriserna, då mera normala

förhållanden inträda, komma att kraftigt reduceras. När detta kommer

att äga rum, är icke lätt att säga. Den stora ökning, som världshandelsflottan

undergått efter det senaste kriget, och den nedgång i fraktsatserna,

som redan inrätt, utgöra påtagliga bevis för, att man inom en icke alltför

avlägsen tid måste räkna med väsentlig minskning av de nuvarande

fartygspriserna. I ett sådant läge är det icke osannolikt, att de »överdrifter»

i utnyttjandet av rätten till fri avskrivning, som utredningsmannen

berört, komma att framstå i en helt annan dager än nu. Det förtjänar även

här framhållas, att företag, som i avskrivningshänseende förfarit på nyss

antytt sätt, därigenom försatt sig i det läget, att, om den nuvarande högkonjunkturen

skulle bliva av längre varaktighet, deras vinster senare bliva

mycket hårt beskattade. För det allmänna innebär sålunda den fria avskrivningen

i det långa loppet icke minskat skatteunderlag utan snarare

tvärtom.

Vad ovan anförts om den fria avskrivningen för värdeminskning å fartyg

gäller i stort sett även beträffande avskrivning å leveranskontrakt.

Föreningen vill därför redan nu hävda, att frihet i fråga om avskrivning

bör gälla jämväl leveranskontrakt.

Sedan redareföreningen vidare erinrat om att den svenska handelsflottan

under de senaste åren moderniserats och utökats, vilken utveckling icke

varit möjlig därest rederibolagen icke haft fri avskrivningsrätt, framhåller

föreningen den betydelse intäkterna av internationell sjöfart — nettointäkten

år 1946 angåves till 500 millioner kronor och beräknades år 1947 till

ca 600 millioner kronor — hade för landets betalningsförmåga till utlandet.

Vid ståndpunktstagandet till den nu föreliggande frågan gällde det att icke

enbart anlägga strängt fiskaliska synpunkter, påverkade av det nuvarande

läget, utan att även beakta sjöfartens stora näringspolitiska betydelse

för vårt land. De olägenheter den fria avskrivningen enligt promemorian

medförde vore enligt föreningens mening icke av sådan storleksordning,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

att de utgjorde skäl för den föreslagna lagändringen. Vad i promemorian

anförts om tramprederiernas stora konjunkturkänslighet gällde om rederiföretagen

i allmänhet. Föreningen ville understryka vad i promemorian

anförts om att näringspolitiska skäl måhända kunde anföras mot den

föreslagna begränsningen i avskrivningsrätten, såvitt anginge tramprederierna.

Vad i promemorian härutinnan anförts gällde emellertid i regel även

i fråga om andra rederier än tramprederierna. Föreningen kunde icke dela

den i promemorian uttalade meningen, att den föreslagna begränsningen

av avskrivningen å kontrakt kompenserades av de vidgade möjligheter

att verkställa avsättningar till investeringsfonder, som 1947 års lagstiftning

i ämnet medfört. Sistnämnda lagstiftning besutte icke den smidighet,

som erfordrades för att dylika avsättningar skulle vara till därmed

avsett gagn för rederiföretagen och de belopp, som nämnda företag ägde

rätt att årligen avsätta, vore icke av den storleksordning, att rederiföretagen

vore betjänta av att begagna sig av nämnda rätt.

Redareföreningen erinrar även om att tramptonnaget under det senaste

världskriget starkt reducerats och att detta tonnage ej kunnat ersättas i

sådan omfattning, att dess förkrigsnivå på långt när uppnåtts. Detta sammanhängde

med de höga anskaffningspriserna, de långa leveranstiderna

vid varven — f. n. tre å fyra år — och de risker för tramprederierna, som

vore förknippade med att icke erhålla nybeställda fartyg i så god tid, att

rederierna kunde påräkna inkomster från fartygen under den nuvarande

konjunkturen. Redareföreningen anför därefter:

Dessa rederier måste därför räkna med risken att under lågkonjunktur

icke kunna nedskriva sina nya fartyg till betryggande värden. Skulle forslaget

genomföras och tramprederierna ej äga rätt att avskriva pa leveranskontrakten,

kan man vara förvissad om, att dessa rederier ej vaga

nybeställa de för denna gren av sjöfartsnäringen så betydelsefulla fartygen.

Ur arbetsinarknadssynpunkt kan detta så småningom bliva till forfång

för de svenska varven och medföra arbetslöshet för den anställda personalen.

Även denna faktor förtjänar i detta sammanhang att noga beaktas.

Det är emellertid icke endast tramprederierna, som komma att drabbas

av svårigheter i anledning av den ifrågasatta lagstiftningen. Under kriget

har även övrigt svenskt tonnage, och särskilt det äldre, i hög grad förslitits

och tarvar att ersättas med nytt. Rederier, som äga dylikt tonnage,

komma med all sannolikhet icke att våga ikläda sig risken att nybestalla

fartyg till nuvarande höga priser, om de till och med betagas rätten att

verkställa avskrivning å kontrakten med belopp, som motsvara den affärsekonomiska

risk de ikläda sig i och med tecknandet av leveranskontrakten.

Redareföreningen åberopar därefter ett av styrelsen för föreningen auktoriserade

revisorer gjort uttalande, enligt vilket ett rederiaktiebolag genom

att teckna kontrakt å tonnage skapade ett mot överpriset svarande avskrivningsbehov,

som med iakttagande av god köpmannased måste beaktas

vid upprättandet av bolagets balans- samt vinst- och förlustrakningar.

Sveriges köpmannaförbund uttalar den meningen, att under normala tider,

såsom under åren före kriget, eu viss återhållsamhet kunde vara motiverad

i fråga om avskrivningsrätten, men att det skulle vara oklokt att för

närvarande införa en sådan begränsning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Vad beti äffar frågan om avdrag för ö v e r p r i s

ställda maskiner och andra inventarier, har detta

mål särskilt behandlats i en del av yttrandena.

Sålunda anför kammarrätten härom:

å b espörs
-

E^ur“ huvudsyftet med den föreslagna författningsändringen synes vara

att förhindra missbruk av rätten till fri avskrivning, innebär ändringstorslaget

jämväl en inskränkning i rätten till överprisavdrag. Beträffande

overprisavdrag har i den remitterade promemorian anförts, att rätten

därtill icke borde medgivas beträffande beställda maskiner och inventarier,

då denna rätt torde grunda sig på den tankegången, att meravkastningen

a en tillgång, som anskaffats för att utnyttja förtjänstmöjligheterna

under en tillfällig konjunktur, borde få användas till snabb amortering av

det erlagda överpriset. Kammarrätten, som finner det tvivelaktigt om detta

uttalande i allo håller streck, kan icke vare sig ur teoretisk eller ur materiell

synpunkt anse oriktigt, att en skattskyldig, enligt de jämförelsevis

snava reglerna om rätt till överprisavdrag, kommer i åtnjutande av avdrag

for reellt förefintlig kontraktsrisk beträffande beställda inventarier.

Kommerskollegium understryker svårigheterna för skattskyldig att

fullgöra den i förslaget förutsatta bevisskyldigheten för erhållande av avdrag

för kontraktsrisk, något som särskilt skulle komma att gälla till beställningsartiklar

hänförliga maskiner, beträffande vilka endast i undantagsfall

marknadspriser torde föreligga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — som, enligt vad tidigare återgivits,

uttalat sig för att lagstiftningen på ifrågavarande område så utformades

att de skattskyldiga medgåves rätt till avskrivning i förhållande

till kontraktsriskens storlek —- framhåller att det framlagda förslaget i

praktiken skulle medföra, att man icke endast förbjöde fri avskrivning på

kontrakten utan även i övervägande antalet fall vägrade varje rätt till avdrag

för risk. Länsstyrelsen, som understryker tramprederiernas och fiskerinäringens

behov av kontraktsavskrivning, anför i anslutning härtill följande:
-

Vid riskens bedömande torde hänsyn i första hand tagas till leveranstidens

langd. För kontrakt på kortare tid torde ett tämligen snävt bedömande

av risken i allmänhet vara motiverat. En anknytning till reglerna

för nedskrivning av varukontrakt ligger här nära till hands. För

kontrakt på längre sikt här torde i regel ifrågakomma sådana fall, där

leverans sker senare än ett halvt år efter beskattningsårets utgång — lärer

avdrag för avskrivning av risk böra medgivas med högst det belopp, som

framstår såsom ett sannolikt mått på riskens storlek. En bestämd grund

för riskavdragets maximering torde emellertid på ett eller annat sätt böra

tastslås i lagstiftningen eller möjligen motiven. Vad angår risken å leveranskontrakt

beträffande fartyg synes i dagens läge en maximering av avsknvnmgsrätten

till 30 procent av kontraktsumman kunna tillåtas.

Om frågan löses efter dessa linjer, torde taxeringstvister i stort sett kunna

undvikas. Korttidskontrakten äro i allmänhet avvecklade, när taxering

sker — eller komma att avvecklas inom en nära framtid. För kontrakten

på längre tid blir »spärren» av praktiskt värde genom att den utesluter

vidare diskussion om riskavdragets storlek och låter frågan avgöras efter

mera allmängiltig uppfattning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att den föreslagna rätten till avdrag

för visad kontraktsrisk icke bör göras beroende av att denna risk

visats vara avsevärd.

De av nåringsorganisationerna avgivna yttrandena innefatta, såsom av

det förut anförda framgår, kritik av de i förslaget angivna förutsättningarna

för erhållande av avdrag för kontraktsrisk.

Vidkommande den i promemorian upptagna frågan om gränsdragningen

mellan tillgångar som omfattades av den

fria avskrivningen, å ena, och beställda icke levererade

tillgångar, å andra sidan, har nämnda spörsmål särskilt

berörts i några yttranden.

Kammarrätten uttalar sålunda, att denna gränsdragning torde böra anförtros

åt rättspraxis att lösa i enlighet med allmänna civilrättsliga grundsatser.

Länsstyrelsen i Hallands län anser vad i promemorian härutinnan anförts

välbetänkt samt framhåller såsom angeläget, att i den utsträckning så

vore möjligt de civilrättsliga och skatterättsliga begreppen sammanfölle.

Vad så angår det ifrågasatta stadgandets föreslagna

placering i anvisningarna till 41 § kommunalskat
telagen,

framför kammarrätten häremot vissa erinringar. Sålunda framhålles

att nämnda paragraf beträffande inkomstkällan rörelse föreskreve,

att inkomsten skulle beräknas efter bokföringsmässiga grunder. I anvisningarna

till denna paragraf utvecklades vad därmed i beskattningsavseende

förstodes bl. a. i fråga om varulagervärderingen. Reglerna för avskrivning

å inventarier återfunnos däremot i 29 § samma lag. Följdriktigt syntes

vara att, då det gällde införande av regler om avskrivning av värdet å

kontraherade men icke levererade inventarier, dessa regler upptoges i anvisningarna

till sistnämnda lagrum.

Taxeringsintendenten Hjohlman gör ett liknande uttalande samt framhåller

att det föreslagna tillägget till anvisningarna till 41 § knappast

kunde upphäva en rätt, som den skattskyldige medgivits i 29 §. Från

denna utgångspunkt hemställde Hjohlman även att bestämmelserna kompletterades

med en föreskrift att —- därest avdrag för värdeminskning

å kontraherade inventarier skulle medgivas — som ytterligare villkor härför

skulle gälla att motsvarande avdrag verkställts i räkenskaperna.

Vad slutligen angår den föreslagna tidpunkten för den

ifrågasatta lagstiftningens ikraftträdande ha vissa erinringar

riktats även häremot.

Sålunda synes det länsstyrelsen i Östergötlands län kunna ifragasättas,

om de nya bestämmelserna, då lagändringen icke torde hinna offentliggöras

förrän tidigast under februari månad 1948 och då en stor del av företagen

i vårt land vid den tidpunkten redan upprättat sina bokslut, borde

tillämpas redan vid nämnda års taxering.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

Sveriges Redareförening understryker att de föreslagna övergångsbestämmelserna

måste te sig såsom stridande mot rättvisa och billighet för ett

rederi, som tecknat kontrakt om ett fartyg och därvid förlitat sig på hittillsvarande

rätt att avskriva den affärsmässiga risken. Än mer orättvist

tedde sig bestämmelsen för ett rederi med räkenskapsår exempelvis för tiden

den 1 juli 1946—den 30 juni 1947, i vilket fall taxering skulle verkställas

först år 1948 medan avskrivningen i räkenskaperna redan gjorts

under år 1947, innan föreliggande förslag blivit bragt till allmän kännedom.

Departementschefen.

1 promemorian föreslås, att nedskrivning av leveranskontrakt å maskiner

och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier skall vid inkomsttaxeringen

godkännas endast om och i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset

för tillgångar av samma slag å balansdagen avsevärt understiger

det kontraherade priset.

Det sålunda framlagda förslaget har tillstyrkts av nästan alla de hörda

myndigheterna, men har däremot mött kritik i de av näringsorganisationerna

avgivna remissyttrandena; även kommerskollegium har uttalat, att den

ifrågasatta lagändringen i allt fall icke för närvarande borde genomföras.

Den framkomna kritiken grundar sig i huvudsak på två olika omständigheter.

Sålunda göres gällande, att någon begränsning av den fria avskrivningsrätten

överhuvud icke borde ifrågakomma utan en samtidig omprövning

av bolagsbeskattningen i dess helhet. Vidare göres gällande, att den

föreslagna regleringen av avskrivningsrätten skulle vara ägnad att betaga

företagen konsolideringsmöjligheter, som i synnerhet under nu rådande konjunkturförhållanden

vore särskilt betydelsefulla.

Vad först angår invändningen om sambandet mellan den fria avskrivningen

och bolagsbeskattningen överhuvud — vilken invändning särskilt

utförligt avhandlats i det av industriförbundet med flera åberopade yttrande

synes denna av följande skäl icke vara bärande.

När den fria avskrivningsrätten år 1938 infördes i skattelagstiftningen,

var frågan om avdrag för nedskrivning å ej levererade varor icke aktuell och

rätt till sådant avdrag torde icke heller hava varit av lagstiftaren avsedd.

Sedan regeringsrätten genom sitt förut omnämnda utslag den 11 juni 1945

förklarat en rörelseidkare berättigad att vid taxeringen njuta avdrag för avskrivning

av leveranskontrakt å varulager, framlade Kungl. Maj :t omedelbart

för riksdagen proposition med förslag till begränsning av denna rätt.

Förslaget antogs, med viss modifikation, av riksdagen. Att jag icke redan i

samband med nyssnämnda proposition upptog frågan om en motsvarande

inskränkning beträffande nedskrivning av leveranskontrakt å maskiner och

andra inventarier, berodde på att jag överhuvud icke räknade med att den

fria avskrivningsrätten skulle kunna anses omfatta dylika kontrakt. Enligt

min mening borde det nämligen icke kunna ifrågakomma att utan direkt

stöd av författningarna i avskrivningshänseende likställa maskiner och in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

ventarier med leveranskontrakt å dylika tillgångar. Denna min uppfattning

hade jag kort tid dessförinnan givit ett otvetydigt uttryck för, nämligen i

proposition nr 263 till 1944 års riksdag med förslag till vissa ändringar av

då gällande bestämmelser angående investeringsfonder m. in. Enligt det vid

nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet (s. 36 och 37) anförde jag

nämligen — beträffande frågan om en eventuell rätt till avskrivning å leveranskontrakt

å fartyg — att det enligt min mening icke borde ifrågakomma

att utan direkt stöd av författningarna i avskrivningshänseende i och för sig

likställa fartyg med leveranskontrakt å fartyg. Däremot ifrågasatte jag, om

det icke bokföringsmässigt kunde vara riktigt att med hänsyn till en antaglig

prisutveckling skriva bort viss del av den kontrakterade köpeskillingen

för ett fartyg, varför avskrivning på grund av köpekontraktet av sådan anledning

skulle kunna medgivas.

Med hänsyn till detta mitt uttalande — varemot någon erinran icke framställdes

vid bevillningsutskottets eller riksdagens behandling av propositionen

i fråga — borde det vara uppenbart, att åt de av industriförbundet in. fl.

nu åberopade uttalandena i samband med riksdagsbehandlingen av det föregående

år framlagda förslaget till omläggning av den direkta statsbeskattningen

icke kan givas sådan innebörd som industriförbundet m. fl. gjort

gällande. I stället synes med allt fog kunna hävdas att, såsom också i promemorian

framhållits, förevarande spörsmål genom regeringsrättens utslag

den 26 september 1947 kommit i ett helt nytt läge, och att frågan alltså

kan och bör upptagas till behandling utan hinder av nyssnämnda uttalanden.

Vad härefter angår den mera sakliga kritiken mot promemorieförslaget

synes denna till en del skjuta över målet. Syftet med förslaget är icke att

förhindra befogade nedskrivningar å kontrakt utan endast att å ifrågavarande

område åstadkomma en ändamålsenlig reglering, ägnad att åstadkomma

garantier mot obefogade nedskrivningar. Behovet av en sådan reglering

torde klart framgå av vad i flertalet remissyttranden anförts.

Emellertid finnes anledning att i första hand se frågan ur det vidare perspektiv,

som i promemorian anlagts. I promemorian uttalas, att den fria

avskrivningen visserligen varit ägnad att i stor utsträckning bidraga till en

konsolidering inom näringslivet, men att densamma likväl så ofta utnyttjats

till överdrift att vissa därav föranledda olägenheter fått väsentlig betydelse. I

flertalet remissyttranden ha dessa uttalanden lämnats utan erinran, varjämte

i några yttranden uttalandena starkt understrukits. Därvid har tillika ifrågasatts,

om icke eu allmän översyn av bestämmelserna rörande den fria avskrivningsrätten

in. in. nu borde företagas. En sådan översyn skulle även

ligga i linje med vad 1936 års skattekominitté, på vars förslag den fria avskrivningsrätten

infördes, pa sin lid förutsatte. I anslutning härtill vill jag

även erinra om att jag i förenämnda proposition nr 377 till 1945 års riksdag

_ beträffande den då aktuella frågan om rätten till nedvärdering av varulager

— anförde atl frågan därom i en näraliggande framtid borde upptagas

till omprövning. En sådan omprövning, vid vilken givetvis även spörsmålet

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

om nedskrivning å inventarier och kontrakt å dylika tillgångar skulle upptagas

till behandling, torde emellertid alltjämt böra anstå, bl. a. i avvaktan

på att erfarenheter vinnas av den vid 1947 års riksdag beslutade omläggningen

av den direkta statsbeskattningen. Det anförda torde emellertid utgöra

en särskild anledning till återhållsamhet vid bedömandet av frågan, huruvida

åt vissa rörelseidkare nu böra medgivas sådana utvidgade nedskrivningsmöjligheter,

som skulle följa av regeringsrättens utslag den 26 september

1947.

För egen del kan jag instämma i det i promemorian gjorda uttalandet, att

den fria avskrivningsrätten å maskiner och inventarier varit ägnad att bereda

de skattskyldiga, som äga begagna sig av nämnda rätt, betydelsefulla

möjligheter till konsolideringar och att dessa möjligheter i mycket stor

utsträckning utnyttjats. Jag kan även instämma i uttalandet, att den fria avskrivningsrätten

stundom utnyttjats så att — ur de synpunkter som i detta

sammanhang böra anläggas — en överkonsolidering kan anses föreligga.

Den omständigheten att den fria avskrivningsrätten beträffande inventarier

medfört betydelsefulla fördelar utgör emellertid i och för sig intet skäl, varför

nämnda avskrivningsrätt skulle utsträckas till att avse även kontrakt å

dylika tillgångar. Tvärtom anser jag — i överensstämmelse med den uppfattning

som kommit till uttryck i överståthållarämbetets, samtliga hörda

länsstyrelsers ävensom taxeringsnämndsordförandenas riksförbunds yttran^en_

anledning saknas att i nu förevarande hänseende utsträcka av
skrivningsrätten

utöver vad som må vara betingat av risk för prisfall. Det

samhälleliga intresset av att hos näringslivet skapa betryggande reserver

mot konjunkturväxlingar torde med en sådan anordning bliva tillräckligt

tillgodosett samtidigt som vissa garantier vinnas för att de skattskyldiga

icke tillgodoföra sig avdrag för obehöriga nedskrivningar av leveranskontrakt.

Mot bakgrunden av vad tidigare anförts synes det mig nämligen angeläget

att icke onödigtvis vidga basen för den fria avskrivningen. Från en

del håll, så t. ex. från kammarrättens sida, har visserligen gjorts gällande

att betydelsen av den ifrågasatta lagstiftningen i viss män överdrivits i

promemorian, enär under mera normala tider leveranstiderna vore kortare.

Härmed vederlägges dock icke det i promemorian gjorda uttalandet, att

möjligheterna till uppskov med beskattningen bestämdes av det vid varje

balansdag förefintliga avskrivningsunderlaget. Den i promemorian angivna

siffran å det sammanlagda värdet av beställda maskiner och inventarier, en

halv miljard kronor, är visserligen endast en antagen siffra men torde dock

vara ägnad att ge en föreställning om frågans storleksordning.

Med hänsyn till det nu anförda förordar jag, att den i anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen medgivna rätten till fri avskrivning skall gälla

allenast beträffande levererade maskiner och andra inventarier. Såsom jag

nyss antydde förordar jag emellertid vidare, att rörelseidkarna i viss utsträckning

medgives rätt att vid inkomstberäkningen tillgodoföra sig avdrag

för prisfallsrisk å kontraherade tillgångar. I promemorian har härutinnan

föreslagits, att dylik nedskrivning skulle medgivas endast om och i den mån

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

den skattskyldige visade, att inköpspriset å balansdagen avsevärt understege

det kontraherade priset. Denna bestämmelse, som föreslås införd i anvisningarna

till 41 § kommunalskattelagen, skulle därigenom bliva tillämplig

icke blott å skattskyldiga med fri avskrivning utan å envar rörelseidkare

med ordnad bokföring.

Det i promemorian sålunda framlagda förslaget till riskavdrag å leveranskontrakt

har i åtskilliga remissyttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran

men i några fall har förslaget i denna del kritiserats.

För egen del finner jag det vara uppenbart att i vissa fall behov av nedskrivning

kan föreligga med hänsyn till den risk, som kan vara förenad

med kontrakt å inventarier. Särskilt torde detta gälla — såsom redan i promemorian

anförts — för tramprederier och vissa andra konjunkturkänsliga

företag, där befintlig dold reserv måhända icke täcker den med ett leveranskontrakt

förenade risken. Hit höra överhuvud taget sådana fall, där leveranstiden

är lång och de redan befintliga inventarierna äro starkt nedslitna.

I dylika fall kan det synas befogat att medge avdrag för kontraktsrisk efter

relativt frikostiga regler. Mot ett mera generöst medgivande av överprisavdrag

talar å andra sidan — förutom de i promemorian anförda principiella

skälen -- den långtgående konsolidering som redan kommit till stånd hos

åtskilliga av de företag, vilka kunna tänkas komma att påyrka avdrag för

kontraktsrisk. Vad beträffar rörelseidkare med bunden avskrivning kan

därjämte den situationen tänkas uppkomma, att avdrag för kontraktsrisk

medgåves med större belopp än vad som skulle skett, därest fråga varit om

ett redan levererat inventarium. Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande

omständigheter har jag för min del stannat vid att förorda, att

rätten till avdrag för kontraktsrisk utsträckes till att omfatta — utöver

vad i promemorian föreslagits — jämväl rätt till avdrag för vid balansdagen

beräkneligt prisfall å det kontraherade inventariet, överprisavdrag

skulle då medgivas i huvudsaklig överensstämmelse med den praxis hos beskattningsnämnderna,

som enligt det av industriförbundet m. fl. åberopade

yttrandet skulle föreligga. Avdragsrätten skulle jämväl stå i god överensstämmelse

med det av redareföreningen åberopade uttalandet av styrelsen

för föreningen auktoriserade revisorer, enligt vilket uttalande leveranskontrakt

å tonnage skapade ett mot överpriset svarande avskrivningsbehov.

Det bör understrykas, att den skattskyldige bör vara bevisskyldig för att

nedskrivningen är befogad; det skall med andra ord ankomma å honom att

göra sannolikt, att prisfallsrisk föreligger. Fn sådan fördelning av bevisbördan

synes rimlig. Behov av nedskrivning å leveranskontrakt torde föreligga

huvudsakligen under onormala tider eller i särskilda fall, och presumtionen

bör alltså vara för att nedskrivning icke skall medgivas. Det torde jämväl

vara lättare för den skattskyldige att visa, att sannolikhet för prisfall föreligger,

än det är för beskattningsmyndigheterna att visa, att prisfallsrisk

icke föreligger.

I detta sammanhang vill jag något beröra de krav, som ur bevisningssynpunkt

rimligen böra uppställas för erhållande av avdrag för befarad kon
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

traktsrisk. Till en början må då framhållas att ett fullgörande av bevisskyldigheten

icke bör vara särskilt betungande i tider då på grund av leveranssvårigheter,

varuknapphet o. dyl. kontraktspriserna äro särskilt höga eller i

tidei som kännetecknas av fallande konjunkturer; beskattningsmyndigheterna

sakna då anledning att, så länge avdragsyrkandet hålles inom skäliga

gränser, påfordra en mera ingående bevisning i det särskilda fallet. Vidare

synes det klart att när det gäller företag av särskilt konjunkturkänsligt slag

— hit torde väl främst rederierna höra — anledning kan finnas att ställa

kraven på bevisningsskyldighetens fullgörande lägre än eljest. Vad gäller

beställningsartiklar, beträffande vilka marknadspriser saknas, kan bevisskyldigheten

bliva svårare att fullgöra; här torde dock, i brist på annan utredning,

en viss ledning kunna erhållas av den allmänna prisutvecklingen.

— Jag vill i detta sammanhang anmärka, att det torde vara ogörligt att,

såsom i ett yttrande ifrågasatts, i lagen angiva någon bestämd procentsats,

med vilken avdrag för nedskrivning å kontrakt högst må medgivas.

hör vinnande av närmare överensstämmelse mellan avdragsreglerna för

nedskrivning av leveranskontrakt å omsättningstillgångar och å nu ifrågavarande

tillgångar har jag icke något att erinra mot att det i promemorian

upptagna villkoret att prisfallsrisken skall vara avsevärd utgår. Syftet med

promemorieförslaget i denna del torde hava varit att genom en sådan föreskrift

söka förebygga uppkomsten av mera bagatellartade tvister. Man torde

emellertid kunna räkna med, att sådana tvister ändock icke skola uppkomma.

Därest den av mig förordade lagstiftningen genomföres kan fråga uppkomma

om det värde, varmed en tillgång av nu ifrågavarande slag bör i

räkenskaperna upptagas, då den levererats och sedan avdrag ett föregående

beskattningsår medgivits för den risk, som ansetts förenad med kontraktet

om leverans av samma tillgång. I sådant fall synes icke böra ifrågakomma

annat än att som värde i räkenskaperna upptaga skillnaden mellan den för

tillgången erlagda köpeskillingen och å leveranskontraktet tidigare åtnjutet

riskavdrag. Härigenom undvikes att ifrågavarande avskrivningsrätt obehörigen

utnyttjas för täckande av förlust eller för annan icke avsedd inkomstutjämning.

En uttrycklig bestämmelse härom synes dock icke erforderlig,

då vad nu sagts torde följa redan av gällande beskattningsprinciper.

Vad angår det i promemorian berörda spörsmålet om gränsdragningen

mellan tillgångar, som böra omfattas av den fria avskrivningsrätten, å ena

sidan, och beställda icke levererade tillgångar å den andra, anser jag — i

likhet med kammarrätten — att denna fråga bör överlämnas åt praxis att

avgöra i enlighet med allmänna civilrättsliga grundsatser. Därvid bör givetvis

uppmärksammas den i promemorian gjorda hänvisningen till köplagens

bestämmelser om när gods skall anses vara avlämnat.

Det ifrågasatta stadgandets föreslagna placering i anvisningarna till 41 §

kommunalskattelagen kritiseras av kammarrätten under hänvisning till att

i dessa anvisningar utvecklades den i 41 § lämnade föreskriften, att inkomst

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, medan i anvisningarna

till 29 § samma lag meddelades regler för avskrivning å inventarier.

Med hänsyn härtill anser kammarrätten det följdriktigt att upptaga de

nu ifrågasatta reglerna i sistnämnda anvisningar.

I anledning härav vill jag framhålla, att avdragsrätten enligt förslaget är

att anse såsom grundad å föreskriften i 41 § om taxering enligt bokföringsmässiga

grunder. Vid sådant förhållande synes det naturligt att stadgandet

placeras i anvisningarna till 41 §. Därigenom uppnås även att bestämmelserna

om rätt till avdrag för nedskrivning av leveranskontrakt bliva sammanförda

till ett ställe. Emellertid synes det av kammarrätten gjorda påpekandet

böra föranleda att i anvisningarna till 29 § intages en hänvisning till

den föreslagna bestämmelsen i anvisningarna till 41 §.

Mot den föreslagna tidpunkten för lagstiftningens ikraftträdande ha även

vissa invändningar riktats. Då emellertid de nu föreslagna bestämmelserna i

huvudsak överensstämma med de synpunkter på frågan, som framkommo i

den förut omförmälda propositionen nr 263 till 1944 års riksdag, samt då

den av Anneli utarbetade promemorian offentliggjordes mycket kort tid efter

det regeringsrättens den 26 september 1947 dagtecknade utslag bekantgjordes,

synas några allvarligare invändningar icke kunna riktas^ mot att de

föreslagna bestämmelserna göras tillämpliga redan vid 1948 års taxering.

Jag förordar alltså, att lagen träder i kraft dagen efter den, då lagen utkommit

från trycket i författningssamlingen, och att lagen skall äga tillämpning

även med avseende å 1948 års taxering.

Mot det i promemorian framlagda förslaget till övergångsbestämmelser

ha i övrigt inga invändningar riktats. Ej heller jag har någon erinran mot

förslaget i denna del.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av anvisningarna till

29 och il §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Föredraganden hemställer härefter, att berörda lagförslag måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Bjured.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:96 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Hay.ts ‘proposition angående ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom m. m. a1 i texten
  2. BevU 1948:21 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av anvisningarna till 29 och 41 §§ kommunalskattelagen den 28 septemb s. 1 i texten
  3. BevU 1948:22 Betänkande i anledning av väckt motion om revision av bestämmelserna i kommunalskatlelagen angående rätten till fri avskrivning å maskiner och andra inventarier s. 16 i texten