Med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. m
1948-01-03 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:5, Med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
1
Nr 5.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om särskild automobilskatt, m. m.; given Stockholms
slott den 3 januari 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning om särskild automobilskatt;
2) förordning om tilläggsskatt å bensin;
3) förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 mars
1948; samt
4) förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor.
GUSTAF.
Ernst W ig forss.
1 Fiihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 5.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Förslag
till
förordning om särskild automobilskatt.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För personautomobil eller motorcykel, avsedd för personbefordran, som
efter vad därom är särskilt stadgat blivit här i riket registrerad skall —
utöver automobilskatt varom förmäles i förordningen den 2 juni 1922 (nr
260) om automobilskatt — till staten erläggas särskild automobilskatt enligt
vad i denna förordning sägs.
2 §•
Från skatteplikt enligt denna förordning undantagas personautomobiler
och motorcyklar, som avses i 1 § tredje stycket eller 2 § förordningen om
automobilskatt. Från skatteplikt undantagas vidare motorcyklar utan bivagn,
därest tjänstevikten icke överstiger 75 kilogram.
3 §■
Särskild automobilskatt skall utgöras för tiden den 1 mars 1948—den 28
februari 1949.
4 §.
Skatteplikt enligt denna förordning föreligger för sådant fordon av förut
angivet slag, som den 1 mars 1948 är infört i automobilregister. I övrigt
skola i fråga om tidpunkten för inträdande och upphörande av skatteplikt
enligt denna förordning bestämmelserna i 3 § förordningen om automobilskatt
äga motsvarande tillämpning.
5 §•
Skattskyldig enligt denna förordning är den, som den 1 mars 1948 är eller
bör vara i automobilregister antecknad såsom ägare av fordonet, eller, om
fordonet under den i 3 § angivna tiden första gången registreras, den som
därvid antecknas såsom fordonets ägare.
Skall med tillämpning av vad nu är sagt skattskyldighet för fordonet åvila
flera såsom samfällt ägare, svare de för skattens utgörande en för alla och
alla för en.
6 §•
1 mom. För personautomobil utgår särskild automobilskatt för tid, som
i 3 § avses, med nedan angivna, i förhållande till automobilens tjänstevikt
fastställda belopp, nämligen:
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
3
Personautomobilens
tjänstevikt
kg
Särskild
automobilskatt
kr
Personautomobilens
tjänstevikt
kg
Särskild
automobilskatt
kr
högst 800 ..............
50
1901—2 000 ..............
640
801— 900 ..............
100
2 001-2100 ..............
740
901—1000 ..............
130
2101—2 200 ..............
850
1001—1100 ..............
160
2 201—2 300 ..............
970
1101—1200 ..............
190
2 301—2 400 ..............
1100
1201—1300 ..............
220
2 401—2 500 ..............
1240
1301—1400 ..............
250
2 501-2 600 ..............
1390
1401—1500 ..............
290
2 601-2 700 ..............
1550
1501—1600 ..............
340
2 701—2 800 ..............
1720
1 601—1700 ..............
400
2 801-2 900 ..............
1900
1701—1800 ..............
470
över 2 900 ..............
2 090
1801-1900 ..............
550
2 inom. För motorcykel, avsedd för personbefordran, utgår särskild automobilskatt
för tid, som i 3 § avses, med 25 kronor, om motorcykeln icke är
försedd med bivagn och dess tjänstevikt överstiger 75 kilogram, samt med
40 kronor om motorcykeln är försedd med bivagn.
7 §•
Inträder eller upphör skatteplikt enligt denna förordning under den i 3 §''
angivna tiden, skall särskild automobilskatt utgå med belopp, motsvarande
vad av hela denna skatt belöper å den eller de kalendermånader skatteplikten
gäller.
Ändras fordonets beskaffenhet under den i 3 § angivna tiden, skall därav
föranledd höjning av skatten beräknas från och med den kalendermånad,
under vilken ändringen skett. Av enahanda anledning föranledd sänkning,
av skatten beräknas från och med nästföljande kalendermånad.
8 §•
Vad i 7 § första och andra styckena, 9—14 samt 15—17 §§ förordningen
om automobilskatt finnes stadgat skall äga motsvarande tillämpning med
avseende å skatt enligt denna förordning.
9 §•
Erforderliga föreskrifter rörande inbetalning och indrivning av särskild
automobilskatt, så ock de närmare föreskrifter i övrigt, som erfordras för
tillämpning av denna förordning, meddelas av Konungen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
Förslag
till
förordning om tilläggsskatt å bensin.
Härigenom förordnas, att för bensin, som till riket införes eller här tillverkas,
skall — utöver skatt varom förmäles i förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit — till staten erläggas tillläggsskatt
med 20 öre för liter; och skola de i nämnda förordning meddelade
bestämmelserna rörande skatt å bensin tillämpas jämväl i fråga om sålunda
utgående tilläggsskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1948.
Förslag
till
förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket
den 1 mars 1948.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För bensin, som den 1 mars 1948 klockan 6 f. m. finnes i riket, skall i den
ordning nedan sägs till staten erläggas skatt med 20 öre för liter.
Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens bestämmande
hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.
2 §•
1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där
ej annat föranledes av vad nedan i 2 mom. eller i 9 § stadgas, den som vid
den i 1 § angivna tidpunkten innehar bensin till myckenhet överstigande
200 liter.
2 mom. Från skattskyldighet enligt denna förordning är kronan befriad.
Skatt enligt denna förordning utgår icke för bensin, som tillverkats inom
riket och som vid den i 1 § angivna tidpunkten ännu icke utlämnats från
tillverkningsstället.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
5
3 §■
Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 1 april 1948
på heder och samvete avgiva deklaration rörande den myckenhet bensin,
han vid den i 1 § angivna tidpunkten innehade, varvid tillika skall angivas
den plats, där bensinen då förvarades.
Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige
författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, om han avlidit,
senast varit eller bort vara mantalsskriven,
eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman
eller ombud är bosatt,
eller i fall, då nämnda regler ej äga tillämpning, i det län, där den med
deklarationen avsedda bensinen huvudsakligen finnes vid den i 1 § angivna
tidpunkten.
4 §.
1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma
från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga
och riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med
eldfarliga oljor av första klassen, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.
Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig
eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas att
inom viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter..
2 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt, att
granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes
inneliggande lager av bensin verkställes, bör länsstyrelsen föranstalta om
sådan granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen därvid, i mån
av behov, anlita biträde av sakkunnig.
Det åligger skattskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse
eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller
annan upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och
därtill hörande handlingar.
Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jämte annan
kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas
av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.
mom. Kungl. Maj :t må ock förordna om granskning av deklarationer
och eljest inhämtade uppgifter. Av Kungl. Maj :t förordnad granskningsman
äger jämväl taga del av skattskyldigs bokföring och verkställa undersökning
av dennes inneliggande lager av bensin på sätt i 2 mom. stadgas.
Kostnad för granskning, varom Kungl. Maj :t förordnat, bestrides av medel,
som i 2 mom. sägs.
5 §•
Länsstyrelse åligger att på grund av inkomna deklarationer och eljest inhämtade
uppgifter i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration,
samt fastställa den myckenhet bensin, för vilken skatt skall erläggas enligt
denna förordning, ävensom därå belöpande skatt.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
6 §•
Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med
allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår, tillika
med underrättelse om tid och sätt för skattens erläggande samt vad den
skattskyldige har att iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut
eller eljest söka befrielse från påförd skatt.
7 §•
Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning
avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit avlämna
deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att
skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp, skall
skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande
eller underlåtenhet undandragits.
Efterbeskattning må ej ske senare än år 1953.
8 §.
1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt förfarit oriktigt,
må besvär anföras hos kammarrätten.
Den, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd
skatt, åligger att inom natt och år efter det skatten blivit honom avfordrad
ingiva besvären till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid påföljd,
om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning; dock må
icke den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits
till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest
besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant
fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till länsstyrelsen
för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.
2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade
beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår, har
länsstyrelsen att skyndsamt till kammarrätten översända samtliga handlingar
med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.
9 §•
Visar skattskyldig, att bensin, som han innehaft vid den i 1 § angivna tidpunkten,
levererats till annan, och grundar sig leveransen på försäljningsavtal,
som slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t,
där den skattskyldige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller
eljest är berättigad att hos köparen uttaga skatten, bestämma att skattskyldigheten
skall åligga köparen eller, då skäl därtill äro, medgiva befrielse
från eller återbäring av skatten.
Ansökan om sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom natt och
år efter det skatt avfordrats vederbörande.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
10 §.
Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna
i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit äga motsvarande tillämpning.
11 §•
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej
verkställas av annan än länsstyrelse eller jämlikt 4 § 3 mom. förordnad
person.
Deklarationerna skola tillhandahållas de ärnbets- och tjänstemän, som i
och för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke
vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit
dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj :t förordnar,
för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman,
åt vilken Kungl. Maj :t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.
Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående
stycke föranleda, hos länsstyrelsen förvaras intill utgången av år 1953,
varefter deklarationerna skola förstöras.
12 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, straffes
med dagsböter; och må länsstyrelsen förelägga den uppgiftspliktige
lämpligt vite.
13 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.
14 §.
1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som
i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs bokföring,
må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig
innehållet i sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande, varom
han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar
såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse,
som nu sagts, straffes med dagsböter.
2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning
av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej
utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav
vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.
15 §.
Länsstyrelse äger fälla till utgivande av vite enligt 12 §.
Åtal för förseelse, som i 12 eller 14 § omförmäles, skall anhängiggöras vid
allmän domstol.
opaginerad Kontrollera mot PDF
° Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
16 §.
Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
17 §.
Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses, så
ock de närmare föreskrifter, som eljest erfordras för tillämpning av denna
förordning, meddelas av Kungl. Maj :t.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor.
Härigenom förordnas, att för brännoljor, som avses i förordningen den 3
maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor, skall — utöver skatt enligt nämnda förordning — till staten
erläggas tilläggsskatt med 15 öre för liter; och skola de i nämnda förordning
meddelade bestämmelserna tillämpas jämväl i fråga om sålunda utgående
tilläggsskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1948.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
9
Utdrag av protokollet Över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 januari 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för kommunikations- och folkhushållningsdepartementen
fråga om skärpt beskattning av motorfordon och drivmedel
till sådana fordon. Föredraganden anför därvid följande.
Inledning.
Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
(se Inkomster å driftbudgeten s. 32) anförde jag vid behandling av frågan
om beräkningen av statsverkets inkomster för budgetåret 1948/49, att av
mig jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade utredningsmän —
1947 års konsumtionsskatteberedning — i skrivelse den 20 december 1947
framlagt vissa förslag rörande höjda indirekta skatter in. m. I samband
därmed uttalade jag att de skattehöjningar m. m., beträffande vilka jag —
med utgångspunkt från vad majoriteten inom beredningen förordat — ämnade
föreslå proposition till riksdagen, vore beräknade att medföra en sammanlagd
inkomstökning av i runt tal 400 miljoner kronor för år. Sedan jag
härefter erinrat om att beredningens undersökningar ännu icke slutförts,
förordade jag — i avvaktan på resultatet av de fortsatta undersökningarna
— att den sammanlagda merinkomsten av skattehöjningarna tills vidare beräknades
till sammanlagt 500 miljoner kronor; och enligt vad jag i anslutning
därtill framhöll borde inkomstökningarna å nyssnämnda belopp preliminärt
redovisas under två närmare angivna inkomsttitlar i riksstatsförslaget.
Av statsverkspropositionen framgår vidare, att de nu berörda inkomstökningarna
skulle — på sätt jämväl beredningen föreslagit — ernås bl. a.
genom en särskild fordons- och drivmedelsbeskattning. Innan jag går närmare
in på dessa speciella förslag anser jag mig i detta sammanhang böra
lämna en mera fullständig översikt över innehållet i beredningens skrivelse
den 20 december 1947.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
1947 års konsumtionsskatteberednings förslag till skärpning
av den indirekta beskattningen.
Såsom jag redan i statsverkspropositionen antytt erhöll jag i statsrådet
den 28 november 1947 Kungl. Maj ds bemyndigande att tillkalla högst sju
sakkunniga att inom finansdepartementet biträda med utredning av frågan
rörande skärpning av den indirekta beskattningen. I mitt anförande till
statsrådsprotokollet vid utverkandet av detta bemyndigande erinrades om
att jag redan i samband med att principförslagen om folkpensioner och
kontanta barnbidrag utformades våren 1946 framhöll, att stora svårigheter
komnie att föreligga under budgetåret 1948/49 att få balans på driftbudgeten
om man dessförinnan önskade slopa omsättningsskatten. Även i propositionen
nr 312 vid 1947 års riksdag angående komplettering av riksstatsförslaget
för budgetåret 1947/48 betonades att, trots att ett relativt
stort överskott kunde beräknas för budgetåret 1947/48, det dock skulle
komma att erbjuda svårigheter när det gällde att få till stånd en balanserad
driftbudget för 1948/49. Orsaken härtill vore den betydande utgiftsökning
för statsverket som de förhöjda folkpensionerna och de kontanta barnbidragen
medförde från och med år 1948.
Sedan jag därjämte framhållit, att man vid tidigare tillfällen ansett sig
kunna överväga att genomföra de stora sociala reformerna och vidta de
såsom önskvärda ansedda skattesänkningarna även om därigenom en underbalansering
måste ske under något övergångsår, d. v. s. i första hand
under budgetåret 1948/49, anförde jag ytterligare följande:
I rådande läge kan det emellertid icke anses försvarligt att ens under
en kortare tid ha en underbalanserad driftbudget. Utgångspunkten för höstens
budgetbehandling har därför varit, att driftbudgeten skall balanseras
och att en dylik balansering skall åstadkommas utan nya skatter.
Läget påkallar emellertid åtgärder som leda till en uppsugning och sterilisering
av köpkraft. Härvid kunna olika vägar ifrågakomma. En ökning
av det frivilliga sparandet framstår såsom mycket angelägen, och åtgärder
ha redan vidtagits för att främja en dylik utveckling. Ytterligare förslag
i ämnet äro under utarbetande. Det är dock icke möjligt att arbeta endast
på denna linje utan även andra medel måste övervägas. Härvid synes
främst böra ifrågakomma en överbalansering av budgeten. Den överbalansering
som bör eftersträvas är icke möjlig att nå endast genom en nedskärning
av statens utgifter. Detta skulle nämligen förutsätta ett uppskov med
folkpensionsreformen eller de nya barnbidragen vilket icke synes kunna
ifrågakomma. Det blir i stället nödvändigt att söka öka inkomsterna genom
nya skatter. De skatteintäkter, som sålunda ytterligare kunna ernås,
böra icke få användas för att täcka löpande statsutgifter. Skatteskärpningarna
borde täcka utgifterna på kapitalbudgeten. Detta skulle innebära,
att under nästa budgetår någon statlig nyupplåning icke skulle behöva
ifrågakomma utan även investeringarna finansieras genom skatteintäkter.
De skatteskärpningar, som sålunda måste övervägas, torde böra avse
olika slag av indirekta skatter. Beträffande denna beskattning kan jag icke
förorda en beskattning av livsmedel och vissa andra oumbärliga varor.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Den skärpning av konsumtionsskatterna, som framstår såsom nödvändig,
bör därför i huvudsak avse endast mera umbärliga varor. För att skatteintäkterna
skola bli av erforderlig omfattning torde det vara nödvändigt,
att skattehöjningarna komma att beröra ett flertal områden och vidare
böra skatteskärpningarna utformas så, att de komma att beröra konsumtionen
inom olika samhällsgrupper.
De skatteökningar, som sålunda i nuvarande läge måste övervägas, böra
genomföras snarast. Förslag bör därför föreläggas riksdagen vid tidigast
möjliga tidpunkt. Inom finansdepartementet ha under den senaste tiden
utförts utredningar av rent teknisk natur rörande vissa skatteskärpningar.
Ståndpunkt måste inom den närmaste tiden tas såväl till den mera allmänna
frågan om skatteskärpningarnas omfattning som till de problem,
som sammanhänga med utformningen av konkreta skatteförslag. Dessa
problem synas lämpligen böra bil föremål för behandling inom en särskild
beredning med representanter för riksdagen. Såsom underlag för beredningens
arbete torde i främsta rummet kunna tjäna de redan utförda undersökningarna.
Beredningen torde icke behöva utforma skatteförslagen i
detalj utan endast föreslå inom vilka områden en skärpt beskattning bör
ifrågakomma samt skattehöjningarnas storleksordning.
Med stöd av förenämnda bemyndigande har jag den 3 december 1947
tillkallat ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören N. T. Henriksson,
byråchefen i finansdepartementet, hovrättsrådet H. V. Nitelius,
ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören G. A. Olsson, ledamoten
av riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. E. Sandberg,
ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn H. L. E. Sjödahl, ledamoten
av riksdagens andra kammare, lantbrukaren S. J. Vigelsbo samt
ledamoten av riksdagens första kammare, sekreteraren L. G. Öhman med
uppdrag att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda med utredning
av frågan rörande skärpning av den indirekta beskattningen. Tilllika
har jag uppdragit åt Olsson att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas
arbete.
I sin skrivelse den 20 december 1947 har konsumtionsskatteberedningen
till en början erinrat om att enligt vad i direktiven anförts eventuella ändringar
i den indirekta beskattningen borde föreläggas 1948 års riksdag vid
tidigast möjliga tidpunkt. Med hänsyn härtill hade beredningen — ehuru
utredningsarbetet ännu icke slutförts — ansett sig redan på ett tidigt stadium
böra framlägga vissa förslag till skärpt skattelagstiftning, vilka förslag
enligt beredningens mening kunde antagas medföra en ökning av statsverkets
intäkter under innevarande och nästkommande budgetår.
Beredningen har härefter anfört att innan beredningen ginge närmare in
på ifrågavarande förslag beredningen funnit sig böra behandla vissa därmed
sammanhängande frågor av mera allmän räckvidd. I sådant hänseende
har beredningen anfört.
Enligt beredningens mening är det uppenbart, att — såsom i direktiven
understrukits — det nuvarande läget påkallar åtgärder som leda till en uppsugning
och sterilisering av köpkraft. Beredningen kan jämväl ansluta sig
till vad i direktiven anförts därom att en dylik uppsugning och sterilisering
12
Kungi. Maj.ts proposition nr ö.
av köpkraften syntes kunna vinnas bland annat genom en sådan överbalansering
av budgeten som åstadkommes genom ökad beskattning.
Vad härefter angår frågan i vilken omfattning skatteökningar nu böra
vidtagas har i direktiven uttalats, att skatteökningarna borde täcka utgifterna
på kapitalbudgeten för budgetåret 1948/49.'' Enligt vad från finansdepartementet
under band inhämtats kan det antagas, att nämnda utgifter
komma att i statsverkspropositionen till 1948 års riksdag upptagas till ett
beräknat belopp av omkring 500 miljoner kronor.
Det åt beredningen lämnade utredningsuppdraget torde följaktligen kunna
preciseras på så sätt, att beredningen skall söka framlägga förslag till
skatteskärpningar av sådan storleksordning, att statsverket genom dessa
skärpningar tillföres intäkter i form av skatter för budgetåret 1948/49 med
— utöver vad eljest beräknats inflyta — ytterligare omkring 500 miljoner
kronor.
Av direktiven framgår vidare, att de skatteskärpningar, som nu måste
övervägas, skola avse olika slag av indirekta skatter. Genom den begränsning
av utredningsuppdraget, som sålunda fastställts i direktiven, har beredningen
funnit sig sakna anledning att nu diskutera sådana mera allmänna
eller principiella synpunkter som kunna läggas på den statliga beskattningen
överhuvud taget. I enlighet härmed har beredningen icke ansett
det motiverat alt i detta sammanhang upptaga till förnyad diskussion den
vid 1947 års riksdag behandlade frågan om uttagande av en engångsskatt
å större förmögenheter. Även i övrigt synes spörsmålet om den riktiga avvägningen
mellan direkt och indirekt beskattning ligga helt utanför beredningens
uppdrag. Med dessa uttalanden har beredningen velat uttryckligen
fastslå den begränsning som uppställts med avseende å omfattningen av
utredningsarbetet.
Jämväl såvitt angår den indirekta beskattningen ha vissa riktlinjer uppdragits
i direktiven. Enligt vad däri anförts kunde en beskattning av livsmedel
och vissa andra oumbärliga varor icke förordas; och den skärpning
av konsumtionsskatterna, som framstode såsom nödvändig, borde därför i
huvudsak avse endast mera umbärliga varor. Redan med hänsyn härtill har
beredningen ansett frågan om återinförande av den allmänna omsättningsskatten,
som ju skulle drabba livsmedel och andra i hög grad oumbärliga
varor, icke böra upptagas till förnyad diskussion. Beredningen har följaktligen
lämnat denna fråga helt åsido.
Beträffande utformningen i övrigt av den skärpta indirekta beskattningen
vin beredningen ytterligare hänvisa till vad i direktiven anförts därom att
det syntes nödvändigt — för att skatteintäkterna skulle bliva av erforderlig
omfattning — att skärpningarna av den indirekta beskattningen komme
att beröra ett flertal områden och att skärpningarna utformades på sådant
sätt att de komme att beröra konsumtionen inom olika samhällsgrupper.
Lnder hänvisning härtill har inom beredningen gjorts gällande, att ett
fullföljande av den här återgivna tankegången ''i direktiven borde leda till
att en allmän varuskatt i produktionsstadiet övervägdes; dock att från denna
skatt borde av praktiska skäl undantagas jordbrukets produkter. Emellertid
ar beredningen av den uppfattningen, att en undersökning enligt denna
linje skulle bliva förhållandevis omfattande och komma att taga lång
tid i anspiåk. En dylik skatt skulle även komma att träffa oumbärliga varor
i stor utsträckning, varför en utredning härom knappast skulle ligga
inom ramen för beredningens uppdrag. På grund härav har beredningen
mke ansett sig bora ingå på en närmare prövning av det sålunda väckta
spörsmålet.
13
Kiingl. Maj.ts proposition nr 5.
Beredningen har i stället inriktat sitt arbete på att genom undersökningar
av olika varugrupper, varuområden och särskilda inkomsttitlar i statsverkets
driftbudget utröna, i vilka hänseenden en skärpt indirekt beskattning
— avsedd att under en mera begränsad tidsperiod bidraga till överbalansering
av budgeten — bör genomföras. Vid dessa undersökningar har beredningen
utnyttjat bl. a. inom finansdepartementet befintligt utredningsmaterial,
vilket överlämnats till beredningen. Därjämte har beredningen eller
dess sekretariat haft överläggningar med myndigheter och företag som beröras
av den ifrågasatta skärpta beskattningen, och representanter för vissa
branscher ha beretts tillfälle att framföra sina synpunkter på de problem
som avhandlats inom beredningen.
Ehuru beredningen — såsom förut omnämnts — ännu icke slutfört sina
undersökningar, anser beredningen sig likväl redan i detta sammanhang
böra meddela, att såvitt beredningen nu kan bedöma, det icke synes uteslutet
att — inom ramen för beredningens uppdrag — förslag kunna framläggas
till skatteskärpningar av sådan storleksordning att, därest förslagen
genomföras, skatteintäkterna för budgetåret 1948/49 härigenom komma att
ökas med omkring 500 miljoner kronor och sålunda uppgå till samma belopp
som kapitalbudgetens beräknade slutsumma. Skulle emellertid de fortsatta
undersökningarna utvisa, att en skärpt indirekt beskattning i den
omfattning som förut angivits icke är praktiskt genomförbar vill beredningen
erinra om att den utvägen självfallet står till buds att genom upplåning
täcka eventuellt underskott å kapitalbudgeten.
I anslutning till det nu anförda må omnämnas, att inom beredningen
diskuterats, huruvida icke en större effekt av de ifrågasatta skatteskärpningarna
skulle kunna uppnås, därest de härigenom uppkommande inkomstökningarna
för statsverket helt steriliserades under de närmaste
åren och att kapitalbudgeten för budgetåret 1948/49 i stället — liksom tidigare
skett — finansierades lånevägen. Beredningen har dock ansett ett
ståndpunktstagande till detta spörsmål falla utanför beredningens uppdrag,
varför beredningen icke ingått på en närmare granskning av hithörande
problem.
Vad härefter angår resultaten av de utav beredningen verkställda undersökningarna
har beredningen redovisat desamma i en i skrivelsen intagen
förteckning över sådana varor, varugrupper eller inkomsttitlar, beträffande
vilka det enligt beredningens mening vore motiverat att genomföra
en skärpt beskattning. I förteckningen har beredningen upptagit följande
förslag och uttalanden.
1) Tobaksvaror. Beredningen tillstyrker en skärpning av tobaksskatten
på så sätt, att följande skattesatser för inom riket tillverkade tobaksvaror
höjas, nämligen för cigarrer från 0,8 till 2,o öre, för cigarrcigarretter från
0,4 till l,o öre och för cigarretter från 0,2 till 0,45 öre, allt per styck, samt
för röktobak från 1,50 till" 2,75 kronor, för tuggtobak från l,oo till 2,oo kronor
och för snus från 0,75 till l,oo krona, allt per kilogram. Därjämte föreslås
en höjning av styckeskatten för importerade cigarretter från 1,3 till 1,7 öre
per styck. Genom dessa höjningar torde statsverkets inkomster av tobaksbeskattningen
komma att ökas med omkring 50 miljoner kronor för år
räknat.
2) Spritdrycker. Enligt beredningen bör omsättningsskattens grundavgift
böjas med 2 kronor för liter eller alltså från 7 till 9 kronor för liter. Inkomstökningen
kan beräknas till omkring 50 miljoner kronor för år
räknat.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
3) Vin. Beredningen anser, att omsättningsskatten för vin bör skärpas
på så sätt att dels omsättningsskattens procentavgift höjes från 50 till 60
procent och dels minimiavgifterna för omsättningsskatten å sådant vin,
vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), höjas från två
kronor till tre kronor för helbutelj, innehållande 66 å 70 centiliter, från
en krona till en krona 50 öre för halvbutelj, innehållande 33 å 35 centiliter,
samt från tre kronor till fyra kronor 50 öre för liter i fall, då vinet
tillhandahålles i buteljer av andra storlekar. Den inkomstökning som härigenom
torde uppkomma beräknas till omkring 6 miljoner kronor per år.
4) Maltdrycker. Beredningen förordar en skattehöjning med 9 öre per
liter för maltdrycker av andra klassen eller alltså från 30 till 39 öre per
liter samt med 18 öre per liter för maltdrycker av tredje klassen eller
alltså från 54 till 72 öre per liter. Ökningen i skatteintäkterna beräknas till
omkring 8 miljoner kronor per år.
Därjämte anser beredningen, att jämväl maltdrycker av första klassen,
vilka hittills varit skattefria, böra i viss utsträckning (såvitt angår maltdricka
och lagrat svagdricka) göras till föremål för beskattning; "och skatten
liärutinnan föreslås utgå med 18 öre per liter. En beskattning av maltdrycker
av första klassen torde medföra skatteintäkter för statsverket å
omkring en miljon kronor per år.
5) Läskedrycker. Eu skatteskärpning med 6 öre per liter eller alltså från
12 till 18 öre per liter föreslås. Skatteökningen antages uppgå till omkring
7 miljoner kronor för år.
6) Nöjesskatten. Beredningen föreslår att nöjesskatten för biografföreställningar
höjes från 15 till 30 procent för den del av biljettpriset som icke
överstiger en krona samt från 30 till 45 procent å återstoden av biljettpriset.
De ökade skatteintäkter, som i följd härav kunna antagas uppkomma,
beräknas till omkring 25 miljoner kronor per år. Detta skattebelopp bör
i sin helhet inflyta till statsverket.
7) Varuskatten. Beredningen förordar följande skatteskärpningar, som
beröra varor för vilka varuskatt utgår, nämligen
a) Skattesatsen för choklad- och konfityrvaror, som för närvarande utgör
40 procent av tillverkningsvärdet, höjes till 60 procent. En dylik höjning
torde enligt beredningens beräkningar komma att medföra en inkomstökning
med 30 miljoner kronor för år.
b) Skattesatsen för kemisk-tekniska preparat höjes från 20 till 75 procent
såvitt angår preparat för nagelbehandling samt preparat för behandling av
ögonhår och ögonbryn samt från 20 till 40 procent beträffande parfymer,
hårvatten och därmed jämförliga preparat. Skattesatsen för essenser och
extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga drycker, höjes från 75
till 100 procent. Dessa höjningar torde föranleda ökade statsinkomster med
omkring 3,5 miljoner kronor.
8) Beskattningen av motorfordon och drivmedel till dessa fordon. Vid
sina överväganden om skärpning av den indirekta beskattningen har beredningen
icke kunnat underlåta att upptaga till prövning jämväl frågan
om ökad beskattning av motorfordon och drivmedel till dessa fordon. Ehuru
beredningen är medveten om att en skärpt beskattning i dessa hänseenden
— i motsats till de i det föregående tillstyrkta skatteskärpningarna —
i viss mån kan komma att drabba även icke umbärliga varor ävensom att
en beskattning av motortrafiken givetvis kommer att få återverkningar på
stora delar av näringslivet, har beredningen likväl ansett sig böra framlägga
förslag till skatteskärpningar på förevarande område.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
I enlighet härmed föreslår beredningen att följande åtgärder vidtagas:
a) En särskild skatt på personautomobiler uttages för tiden den 1 juli
1948—den 30 juni 1949. Alternativt torde kunna övervägas att införa denna
särskilda skatt redan från och med den 1 april 1948. I fråga om skattens
storlek ha inom beredningen övervägts olika lösningar. Vid prövning av
denna fråga har inom beredningen särskilt understrukits, att då de lättare
personbilarna förbrukade förhållandevis mindre bensin än tyngre personbilar,
skatten borde utformas på sådant sätt, att i den mån så vore
möjligt en övergång skedde från tyngre till lättare personbilar. Beredningen
har därjämte funnit en hårdare beskattning av tyngre personbilar motiverad
även med hänsyn därtill, att i den mån personbilar kunna anses
vara av mera lyxartat slag, sådana personbilar förekomma framför allt i
de tyngre viktklasserna. Beredningen har stannat för att i fråga om personbilar
föreslå, att skärpningen av fordonsbeskattningen genomföres i huvudsaklig
överensstämmelse med det föreslag som angives i nedanstående
tablå:
Viktklass
kg
Antalet
person- bilar
V* 1947
Fordonsskatt
Viktklass
kg
Antalet
person- bilar
»/i 1947
Fordonsskatt
gällan- de skatt
före- ;
!la8“! summa
särskild!
skatt
gällan- de skatt
före-
slagen
särskild
skatt
summa
högst 800
1208
1 - j
50
120
1 901—2 000
1688
290
640
933
801— 900
23 889
t 70 1
100
170
2 001—2 100
617
310
740
1050
901—1 000
14 330
90
130
220
2 101—2 200
354
330
850
1180
1001—1100
7 727
no
160
270
2 201-2 300
253
350
970
1320
1 101—1 200
8 312
130
190
320
2 301—2 400
228
370
1 100
1470
1201—1 300
9 019
150
220
370
2 401—2 500
122
390
1240
1630
1301—1 400
14 901
170
250
420
2 501—2 600
92
410
1390
1800
1 401—1 500
22 364
190
290
480
2 601—2 700
77
430
1550
1980
1 501—1 600
20 923
210
340
550
2 701—2 800
29
450
1720
2170
1 601-1 700
It) 242
230
400
630
2 801—2 900
15
470
1900
2 370
1 701—1 800
6 896
250
470
720
över 2 900
65
490 etc.
2 090
1 801—1 900
4 571
270
550
820
Vidare förordar beredningen, att under förut angiven tid en särskild skatt
uttages dels för motorcyklar med bivagn — beträffande vilka fordonsskatten
för närvarande utgår med 42 kronor — med 40 kronor och dels för övriga
motorcyklar, vilkas tjänstevikt överstiger 75 kilogram, med, utöver den
nuvarande skatten om 28 kronor, ytterligare 25 kronor, allt per år och fordon
räknat.
b) En tilläggsskatt å bensin med 20 öre per liter förordas. Den sammanlagda
skatten å bensin, som för närvarande utgör 18 öre per liter, skulle
sålunda härigenom ökas till 38 öre per liter.
c) Samtidigt bör skatten å vissa för drivande av automobil använda brännoljor
höjas med 15 öre per liter eller alltså från 14 till 29 öre per liter.
Vad angår statsverkets ökade inkomster genom nu ifrågavarande förslag
beräknar beredningen,
att inkomsterna genom den särskilda fordonsskatten torde komma att
uppgå till omkring 45 miljoner kronor per år räknat,
<dt inkomsterna genom tilläggsskatten å bensin — vid en årskonsumtion
av 650 000 kubikmeter — komma att utgöra 130 miljoner kronor per år,
samt
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
att statsverket genom skärpningen av skatten å vissa för drivande av
automobil använda brännoljor kommer att tillföras ökade inkomster med
omkring 3,5 miljoner kronor per år.
I anslutning till dessa förslag har beredningen ansett sig böra framhålla
angelägenheten av att de ökade skatteintäkter, som uppkomma i följd av
förslagens genomförande, tillgodoföras vägväsendet så snart det ekonomiska
läget gör detta möjligt. Vidare vill beredningen framhålla att nu berörda
förslag till skärpt beskattning tillstyrkts under uttrycklig förutsättning, att
~— om förslagen genomföras — någon s. k. utstampning av motorfordon
icke kommer att äga rum, att de nu gällande förbuden mot s. k. söndagskörning
upphävas och att vid en eventuell drivmedelsransonering drivmedel
tilldelas alla slag av motorfordon efter skäliga grunder.
9) Totalisatormedel. Beredningen förordar sådan ändring i fråga om fördelningen
av insatserna vid vadhållning medelst totalisator, att statsverket
tillgodoföres — utöver den andel som enligt hittills gällande föreskrifter
redovisats till statsverket — 20 procent av insatsernas totalbelopp. Statsverket
skulle härigenom beredas en inkomstökning med omkring 13 miljoner
kronor per år.
10J Tipsmedel. Beredningen föreslår, att avgiften för rätt att deltaga i
s. k. tippningstävlan höjes med 5 öre eller alltså från 25 till 30 öre för varje
råd. Denna extra avgift bör utan reducering tillfalla statsverket, som härigenom
skulle erhålla en inkomstökning med omkring 10 miljoner kronor
per år.
11) Lotterimedel. Enligt beredningens mening bör priset för lottsedel i
svenska penninglotteriet aktiebolaget höjas från 10 till 12 kronor. Prisökningen
bör helt tillkomma statsverket. Ökningen i statsverkets inkomster
av lotterimedel skulle härigenom ökas med omkring 25 miljoner kronor
per år.
Beträffande tidpunkten för ikraftträdandet av de utav beredningen föreslagna
skatteskärpningarna har beredningen anfört att de ändringar, som i
förteckningen behandlades i punkterna 1)—7) borde — om möjligt — träda
i kraft den 1 februari 1948. Skärpningen i beskattning av bensin och brännoljor
borde genomföras från och med den 1 mars samma år. Ändringarna i
fråga om totalisatormedlen borde vidtagas från och med den 1 april 1948.
Däremot syntes ändringarna i fråga om tipsmedlen och lotterimedlen icke
kunna tillämpas förrän från och med juli 1948 såvitt anginge tipsmedlen
samt från den 15 april 1948 beträffande lotterimedlen. Beredningen förutsatte
att, i den mån de av beredningen förordade skatteskärpningarna icke
redan från början begränsades med avseende å giltighetstiden, frågan om
deras fortbestånd upptoges till omprövning redan vid 1949 års riksdag.
Vid beredningens skrivelse den 20 december 1947 ha fogats särskilda yttranden
av beredningens ledamöter herrar Henriksson, Sandberg och öhman.
Dessa yttranden torde få såsom bilagor fogas vid detta protokoll (Bilagor
A—C).
Departementschefen. Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen har
1947 års konsumtionsskatteberedning erhållit i uppdrag att närmare undersöka
inom vilka områden en skärpt indirekt beskattning bör genomföras
och att framlägga förslag i fråga om skattehöjningarnas storlek.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
17
Till fullgörande av detta uppdrag har beredningen i sin förenämnda
skrivelse den 20 december 1947 — jämte det beredningen framfört vissa
mera allmänna synpunkter på den statliga beskattningen överhuvud taget
— redovisat resultaten av sina dittills verkställda undersökningar beträffande
möjligheterna att tillföra statsverket ökade inkomster genom en
skärpt indirekt beskattning. Beredningens förslag är dock endast i vissa
hänseenden enhälligt; i särskilda yttranden av tre av beredningens ledamöter
ha sålunda avvikande meningar uttalats såväl beträffande det mera
allmänna ståndpunktstagandet till frågan om en skärpt indirekt beskattning
som beträffande de i skrivelsen framlagda detalj förslagen.
Vad angår de av beredningen (majoriteten) framlagda förslagen till
skärpning i olika hänseenden av den indirekta beskattningen ha dessa förslag
i beredningens skrivelse närmare behandlats under 11 olika punkter,
däri beredningen angivit såväl sättet för skatteskärpningarnas genomförande
som storleken av den skatt vilken, därest förslagen antagas, kan beräknas
inflyta till statsverket. De varuområden eller skattetitlar, beträffande
vilka beredningen förordar en skärpt beskattning, ävensom de av
beredningen uppskattade inkomstökningarna framgå av följande tablå:
Varor eller skattetitlar.
1. Tobaksvaror............................................
2. Spritdrycker............................................
3. Vin....................................................
4. Maltdrycker............................................
5. Läskedrycker............................................
6. Nöjesskatt..............................................
7. Varuskatt
a) chokladvaror m. m...................................
b) kemisk-tekniska preparat m. m.......................
8. Beskattningen av motorfordon och drivmedel till dessa fordon
a) skatt å personautomobiler ............................
b) bensinskatt ..........................................
c) skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor
9. Totalisatormedel ........................................
10. Tipsmedel..............................................
11. Lotterimedel............................................
Inkomstökning.
50 milj. kr.
50 » »
6 » »
9 s »
7 » »
25 » >
30 » »
3*5 > »
45 > »
130 » »
3*5» »
13 » >
10 »
25 » »
Summa 407 milj. kr.
Enligt beredningens förslag skulle de under punkterna 1)—7) upptagna
skatteskärpningarna träda i kraft den 1 februari 1948. Jämväl övriga
skärpningar borde enligt beredningen träda i kraft under första halvåret
1948 eller senast under juli månad samma år.
För egen del har jag i de förut återgivna direktiven för utredningen berört
de förhållanden, som för närvarande påkalla en överbalansering av
budgeten genom nya statsinkomster, och de huvudsynpunkter som äro att
2 Bihang till riksdagens protokoll 19\8. 1 sand. Nr 5.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
anlägga på frågan om sättet för uttagande av de nya inkomsterna. Vid anmälan
tidigare i dag av finansplanen i statsverkspropositionen har jag ytterligare
uppehållit mig vid frågorna om betydelsen för den samhällsekonomiska
balansen av en inkomstökning av den storleksordning, varom här är
fråga, och om inkomstökningens infogande i finansplanen. Jag har därvid
beräknat, att den skärpta indirekta beskattningen skulle för budgetåret
1948/49 medföra en samlad inkomstsumma på omkring 500 miljoner kronor.
Då jag vid prövningen av de nu förevarande, av beredningens majoritet
framlagda detaljförslagen med därvid fogat utredningsmaterial funnit beredningens
förslag lämpligt avvägda, anser jag mig i princip böra förorda att
förslagen genomföras, dock med en viss jämkning beträffande totalisatormedlen.
Samtidigt vill jag emellertid understryka, att de sålunda förordade
skatteskärpningarna äro av tillfällig natur och åsyfta att åstadkomma
den överbalansering av budgeten som i nuvarande läge måste anses ofrånkomlig.
Frågan om skatteskärpningarnas fortbestånd torde med hänsyn härtill
böra prövas av 1949 års riksdag.
Beträffande den närmare utformningen av de författningsförslag, vilka
bliva erforderliga för skatteskärpningarnas genomförande, liksom beträffande
redovisningen av beredningens utredningsmaterial har jag för avsikt
att i förevarande sammanhang behandla endast de föreslagna skärpningarna
i beskattningen av motorfordon och drivmedel till dylika fordon.
Beredningens övriga detaljförslag torde jag få anmäla särskilt.
Beredningens förslag om skärpt beskattning av motorfordon
och drivmedel till dylika fordon.
Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall
för automobil eller släpvagn som, efter vad särskilt är stadgat, blivit här i
riket registrerad, årligen erläggas skatt enligt i förordningen meddelade bestämmelser.
För personautomobil utgår skatten — för år räknat — dels
med en grundavgift av 70 kronor och dels därutöver med 20 kronor för varje
påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med
900 kilogram. Skatten för motorcykel utan bivagn utgör 21 kronor, då motorcykelns
tjänstevikt icke överstiger 75 kilogram, men eljest 28 kronor.
För motorcykel med bivagn utgår skatt med 42 kronor. För automobil med
ringar av annat ämne än mjuk kautschuk utgår skatten med 70 kronor för
varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt. Nu berörda
skattesatser ha tillämpats sedan den 1 januari 1946. (Jfr propositionen nr
352/1945, bevillningsutskottets utlåtande nr 62/1945 samt Sv. förf. sand.
1945:735 och 739.)
Genom förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit infördes en särskild beskattning av bensin. Skatten å bensin
— som ursprungligen utgick med 6 öre för liter och därefter successivt
höjts — har sedan den 1 januari 1946 utgjort 18 öre för liter.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Enligt förordningen den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för
drivande av automobil använda brännoljor skall för sådan petroleumprodukt
(brännolja), som användes för drivande av automobil och för vilken
icke utgår skatt enligt 1929 års förordning, erläggas särskild skatt. Sistnämnda
skatt har sedan den 1 januari 1946 utgjort 14 öre för liter.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för konsumtionsskatteberedningens
skrivelse den 20 december 1947 har beredningen (majoriteten)
förordat vissa skärpningar med avseende å beskattningen av motorfordon
och drivmedel till dylika fordon. Beredningen har sålunda tillstyrkt,
att en särskild skatt å personautomobiler skulle uttagas för tiden
den 1 juli 1948—den 30 juni 1949; alternativt kunde emellertid enligt beredningen
övervägas att införa denna särskilda skatt redan från och med
den 1 april 1948. I fråga om den föreslagna skattens storlek hänvisas till
den föregående framställningen (se tablån å s. 15). Beredningen har vidare
föreslagit en särskild skatt för motorcyklar med bivagn å 40 kronor samt
för övriga motorcyklar med högre tjänstevikt än 75 kilogram å 25 kronor.
Beredningen har slutligen förordat, att en tilläggsskatt skulle utgå för bensin
med 20 öre för liter och att skatten å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor skulle höjas med 15 öre för liter. Vidare har beredningen,
på sätt förut berörts, uttalat, att statsverkets ökade inkomster genom
de nu ifrågavarande skatteskärpningarna kunde beräknas till sammanlagt
omkring 178,5 miljoner kronor för år. I anslutning härtill har beredningen
framhållit, att dessa skatteintäkter borde tillgodoföras vägväsendet så snart
det ekonomiska läget gjorde detta möjligt. Beredningen har därjämte understrukit,
att sagda förslag tillstyrkts under uttrycklig förutsättning, att
någon s. k. utstampning av motorfordon icke komme att ske, att gällande
förbud mot söndagskörning upphävdes och att vid en eventuell drivmedelsransonering
drivmedel tilldelades alla slag av motorfordon efter skäliga
grunder. — Tre av beredningens ledamöter (herrar Henriksson, Sandberg
och öhman) ha i särskilda yttranden förklarat sig icke kunna biträda beredningens
förslag i nu förevarande hänseenden.
Av en inom beredningen upprättad promemoria, vilken överlämnats till
finansdepartementet, framgår bl. a. följande. I Danmark uttages för personautomobiler
och motorcyklar, avsedda för personbefordran, en särskild
omsättningsskatt; denna skatt utgår dock endast för nya fordon och uttages
i samband med den första inregistreringen. Skatten utgår efter en progressiv
skala med lägst 20 och högst 60 procent av fordonets värde; dock att skatten
för droskautoinobiler utgår efter en enhetlig skattesats av 15 procent.
— Vidare utgår för bl. a. personautomobiler en årlig avgift med belopp mellan
10 och 25 kronor för varje 100 kilogram av automobilens egen vikt. För
bensin, som i Danmark betingar ett detaljhandelspris av 58 öre för liter,
utgår bensinskatt med 34 öre för liter.
20
Kungi. Maj:ts proposition nr 5.
I Norge uttages för budgetåret 1947/48 skatt å motorfordon med lägst
3 och högst 25 procent av fordonets värde. — För bensin, som i Norge
betingar ett detalj handelspris av 47 öre för liter, utgår bensinskatten med
22 öre för liter.
Departementschefen. Vad först angår frågan om skärpning av skatten å
motorfordon torde jag få anmäla, att jag har för avsikt att senare i dag
framlägga förslag om avveckling av den allmänna omsättningsskatten å personautomobiler
och tyngre motorcyklar från och med den 1 juli 1948.
Enligt vad jag tidigare anfört förordar jag i princip beredningens förslag
om införande av en särskild skatt å personautomobiler och sådana motorcyklar,
som åsyftas i beredningens förut omnämnda skrivelse den 20
december 1947. Beträffande motorcyklar torde skatten dock icke böra
drabba andra fordon än sådana som äro avsedda för personbefordran. Nu
ifrågavarande skatt bör utgå redan från och med den 1 mars 1948 samt
gälla under ett år eller alltså till utgången av februari 1949. Skatten torde,
för år räknat, böra utgå med de i beredningens skrivelse föreslagna beloppen.
Jag torde härutinnan endast få hänvisa till nyssnämnda skrivelse
(se tablån å s. 15). Skatten bör för den angivna 12-månadersperioden inbetalas
under första hälften av juli 1948. Skattskyldigheten bör åvila
den som i automobilregistret är antecknad såsom fordonets ägare den 1
mars 1948 eller, i fråga om fordon som under 12-månadersperioden första
gången registreras, den som därvid antecknas såsom fordonets ägare. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de detaljföreskrifter rörande
skattens inbetalning och redovisning, som bliva erforderliga.
I enlighet med vad jag tidigare anfört förordar jag därjämte, att en
särskild tilläggsskatt å bensin om 20 öre för liter införes och att samtidigt
härmed uttages en tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor med 15 öre för liter. Även dessa skatteskärpningar torde böra
träda i kraft den 1 mars 1948. De synas lämpligen böra formellt erhålla
giltighet tills vidare, varvid emellertid, på sätt förut anförts, bör förutsättas,
att frågan om deras fortbestånd prövas av 1949 års riksdag.
I samband med skärpningen av drivmedelsbeskattningen bör en särskild
lagerbeskattning genomföras.
I fråga om dispositionen av förenämnda skatteintäkter har beredningen
ansett sig böra framhålla angelägenheten av att dessa ökade intäkter tillgodofördes
vägväsendet så snart det ekonomiska läget gjorde detta möjligt.
Till detta uttalande från beredningens sida kan jag ansluta mig. För
närvarande bör intäktsökningen emellertid, i enlighet med vad i det föregående
anförts och även vid anmälan av inkomstberäkningen i statsverkspropositionen
framhållits, icke tagas i anspråk för utgifter för vägväsendet.
I skrivelsen den 20 december 1947 har beredningen vidare anfört, att
förslaget om en skärpt fordons- och drivmedelsbeskattning tillstyrktes endast
under vissa förutsättningar, nämligen att någon utstampning av motorfordon
icke ägde rum, att förbudet mot söndagskörning upphävdes och
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
att vid en eventuell ransonering drivmedel tilldelades alla slag av motorfordon
efter skäliga grunder. I anledning härav vill jag erinra om att det
föreliggande förslaget om skäpning i beskattningen av motorfordon och
drivmedel till dylika fordon är avsett att tjäna dubbla syften; å ena sidan
ingår förslaget såsom ett led i strävandena att åstadkomma ett budgetöverskott,
som håller nere köpkraften, och å andra sidan åsyftar förslaget om
skärpning av drivmedelsbeskattningen att åstadkomma en minskning av
förbrukningen av drivmedel och därigenom en besparing av utländsk valuta.
I sistnämnda hänseende syftar den föreslagna skattehöjningen sålunda
till att söka undvika eljest nödvändiga åtgärder av annat slag till minskning
av bensinförbrukningen.
Departementschefens hemställan.
I enlighet med • vad i det föregående anförts rörande beredningens förslag
om skärpt beskattning av motorfordon och drivmedel till dylika fordon
ha inom finansdepartementet upprättats förslag till
1) förordning om särskild automobilskatt;
2) förordning om tilläggsskatt å bensin;
3) förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 mars
19k8; samt
4) förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor.
Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda fyra författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet;
Carl Olov Sommar.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Bilaga A.
Särskilt yttrande
av herr Henriksson.
I sin skrivelse till Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
har beredningens majoritet — under åberopande av beredningens direktiv
— avböjt att uttala sig om finansministerns förslag till disposition av de
genom en ökad indirekt beskattning indragna penningmedlen. För min del
kan jag förorda den ifrågasatta skatteökningen endast under den bestämda
förutsättningen, att den härigenom indragna köpkraften i verklig mening
steriliseras. Då jag sålunda icke kunnat ansluta mig till majoritetens
skrivelse, vill jag såsom motivering för mitt ståndpunktstagande anföra
följande.
Tanken på en ökad indirekt beskattning har vunnit anslutning därför
att man i en sadan sett ett av medlen till återställande av den samhällsekonomiska
balansen. Självklart är, att denna metod att åstadkomma sterilisering
av köpkraft icke isolerad leder till avsedda resultat. Ett uttalande
härom av envoyén Dag Hammarskjöld återfinnes i inkomstbilagans bihang
D till 1946 års statsverksproposition. Herr Hammarskjöld anför där:
»Skulle den totala efterfrågan i samhället tendera att överstiga produktionsmöjligheterna,
ger budgeten alltså i praktiken knappast möjligheter
att neutralisera en sådan tendens.» Metoden måste användas som ett led i
en hela fältet omfattande politik. Detta antydes även av finansministern i
hans uttalande till statsrådsprotokollet den 28 november 1947, men något
fullständigt, auktoritativt angivande av denna politiks innehåll har ännu
icke lämnats.
Då fråga nu är om en av penningpolitiska skäl betingad ökning av den
indirekta beskattningen, bör såsom en första förutsättning angivas, att
skatteökningen är av tillfällig karaktär och icke bör bestå längre än förutsättningarna
för dess införande. Detta bör klart sägas ut, då skatteförslagen
framläggas. Syftet med de föreslagna skatteökningarna kan således
icke vara att bereda utrymme för ytterligare statsutgifter. Tvärtom är
sträng återhållsamhet med statens utgifter i nuvarande läge primärt nödvändig.
I sitt uttalande till statsrådsprotokollet den 28 november 1947 säger finansministern:
»Skatteskärpningarna borde täcka utgifterna på kapitalbudgeten.
Detta skulle innebära, att under nästa budgetår, någon statlig nyupplåning
icke skulle behöva ifrågakomma, utan även investeringarna finansieras
genom skatteintäkter.» Om de genom skatteökningarna erhållna
intäkterna skulle komma att disponeras på av finansministern här angivna
sätt, har man icke uppnått den penningpolitiska effekt, varmed man
motiverat skatteökningarnas genomförande. Den totala köpkraften kan
icke minskas, om statens investeringar täckas genom skattemedel i stället
för genom anlitande av verkligt nysparande. Nu mer än någonsin kräver
läget, alt statens investeringar finansieras genom uppsamlande av verkligt
nysparande.
För min del kan jag sålunda förorda en ökning av den indirekta beskattningen
endast under den förutsättningen, att därigenom indragen köp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
23
kraft i verklig mening steriliseras, d. v. s. att medlen avsättas på något
slag av »spärrkonto», samt att utgifterna på kapitalbudgeten täckas genom
upplåning i sådana former att främst köpkraft, som eljest skulle inriktas
på konsumtion, tages i anspråk.
Under den här angivna förutsättningen bortfaller också i kapitalbudgeten
angiven slutsumma, 500 miljoner kronor, såsom en bestämd riktpunkt
för skatteökningarnas storlek. Dessa kunna avvägas med större hänsynstagande
till sina verkningar ur produktionshämmande och konsumtionsbegränsande
synpunkter. Det bör nämligen beaktas, att i den mån
en hög skattebelastning av viss vara avskräcker från konsumtion, en mot
konsumtionsbegränsningen svarande köpkraft inriktas mot andra konsumtionsområden
och kan på dessa ytterligare försämra balansen.
Under beaktande av motiven för här ifrågavarande beskattning och i
syfte att undvika de svårbedömbara snedverkningarna av en »punktbeskattning»,
har jag inom beredningen framfört tanken på en lågprocentig, i verklig
mening allmän omsättningsskatt. En sådan skatt på förslagsvis 2 %
utan undantag skulle vara lätt att kontrollera, lätt att handhava och torde
kunna inbringa c:a 300 miljoner kronor. De, som skulle betungas med
skattens uppbärande, borde kunna få ersättning för sitt arbete och sina
kostnader. Såsom komplettering av denna skatt kunde måttliga höjningar
vidtagas på beskattningen av sprit, tobak, nöjen och spel.
Förutsättningen för denna tankes realiserande är dock anslutningen från
de stora politiska partierna. Det har inom beredningen konstaterats, att
denna förutsättning för närvarande icke finnes.
Efter detta konstaterande och med samma motiv, som nyss anfördes,
framförde jag till övervägande frågan om en likaledes lågprocentig varuskatt
i produktionsstadiet, varvid livsmedelsområdet skulle undantagas.
Otvivelaktigt skulle dock en sådan skatt erbjuda flera svårigheter vid konstruktionen.
Beredningen har icke ansett det möjligt, att under den tid,
som tillmätts för dess arbete, upptaga denna lösning till närmare prövning,
vilket är att beklaga.
I detta läge har ingen annan utväg stått till buds än att tillgripa uteslutande
specialskatter. Dessa kunna visserligen ge betydande inkomster, men
— såsom förut framhållits — deras sidoverkningar äro svåröverskådliga
och deras effekt ur inflationshämmande synpunkt torde bli betydligt mindre
än mera allmänna lågprocentiga skatter.
Det kan i här förevarande sammanhang icke vara lämpligt att på beskattningens
utformning lägga andra än ekonomiska och penningpolitiska
synpunkter. Vid mitt ställningstagande till de olika skatteförslagen har jag
därtill ansett mig böra taga hänsyn till befarade, olämpliga biverkningar
i den mån dessa varit möjliga att bedöma med hänsyn till det knapphändiga
utredningsmaterial och den anmärkningsvärt korta tid, som stått beredningen
till buds. Två huvudsynpunkter ha härvid för mig varit vägledande,
nämligen:
1. Skattebelastningen bör icke medföra några väsentligare strukturförändringar
i konsumtionen och därmed i produktionen.
2. Skattehöjningarna böra drabba »köpkraften», d. v. s. konsumtionen,
men få däremot icke bli en hämmande belastning på produktion eller distribution.
Från dessa utgångspunkter har jag icke kunnat ansluta mig till de förslag,
som av beredningens majoritet förordats under här nedan redovisade
rubriker.
Spritdrycker: Enligt av kontrollstyrelsen lämnade uppgifter har för
säljningen
av spritdrycker under år 1947 påverkats av flera irrationella
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
faktorer, varigenom ett bedömande av konsumtionsutvecklingens tendens
omöjliggjorts. Uppenbart är att en ytterligare höjning av spritdrycksbeskattningen
medför en konsumtionsminskning, vars relativa storlek ökas
för varje enhet skatten höjes. Det är icke beredningens uppgift att av nykterhetspolitiska
skäl trycka ned konsumtionen av spritdrycker genom en
alltför hård beskattning. Avvägningen bör göras sådan, att största skatteintäkt
erhålles utan större rubbning av konsumtionen. Av dessa skäl kan
jag icke tillstyrka en större ökning av omsättningsskattens grundbelopp
än med 1 krona, sålunda från 7 kronor till 8 kronor för liter. Enligt kontrollstyrelsens
beräkning medför denna skattehöjning en inkomstökning
av 30 miljoner kronor. Det bör anmärkas, att majoritetens förslag om 2
kronors skattehöjning enligt kontrollstyrelsens första beräkning endast
skulle medföra en inkomstökning av 40 miljoner kronor, men sedermera
uppräknats till 50 miljoner kronor.
Vin: Från kontrollstyrelsens sida har tillråtts försiktighet vid skattebelastningen
av vin med hänsyn till denna varas priskänslighet. De skäl
jag åberopat i fråga om beskattningen av spritdrycker böra sålunda i högre
grad tala för en måttligare skatteökning på vinet än den beredningens majoritet
föreslagit. För att kunna bedöma frågan har jag begärt att få en
beräkning av inkomstökning och konsumtionsminskning för alternativa
höjningar av minimiavgiften med 90 öre och med 1 krona 20 öre per liter
vid 50 respektive 60 procents omsättningsskatt. Jag anser mig icke kunna
tillstyrka en höjning av omsättningsskattens procentsats, men däremot en
höjning av minimiavgiften med 1 krona 20 öre för liter. En sådan skattehöjning
skulle enligt kontrollstyrelsens beräkning medföra en inkomstökning
av omkring 4 miljoner kronor.
Varuskatten:
a) Choklad- och konfitijrvaror: Enligt vad jag inhämtat och meddelat
beredningen, har inköpspriset på råvaran för chokladtillverkningen stigit
så kraftigt, att det torde komma att medföra en prisstegring av 15 % på
färdigprodukten. Detta förhållande borde närmare ha undersökts, innan
beredningen fattade sitt beslut. Då choklad- och konfektyrvaror redan nu
äro hårt beskattade — 40 % av tillverkningsvärdet — måste en ytterligare
höjning av skatten med 20 % utöver nyssnämnda prisstegring anses betänklig.
Jag kan därför endast med tvekan tillstyrka en skattehöjning av
10 %. Beräknad på ett 15 % högre varuvärde torde en skatt av 50 % medföra
en inkomstökning av minst samma storleksordning, som den beredningens
majoritet beräknat med utgångspunkt från 60 % skatt.
Motorfordon och drivmedel till dessa: Redan av principiella skäl måste
det väcka betänkligheter att i här förevarande sammanhang öka skattebelastningen
på motortrafiken. En sådan beskattning träffar nämligen icke
»överskottsköpkraften» annat än i mycket ringa mån. Däremot kommer
den att direkt belasta produktionens och distributionens transportkostnader.
Om det därtill blir fråga om skattehöjningar av så anmärkningsvärd
storleksordning, som beredningens majoritet föreslagit, måste verkningarna
bli direkt skadliga.
Jag har inom beredningen förklarat mig villig att positivt pröva frågan
om en viss höjning av skatten på drivmedel och i detta syfte föreslagit, att
beredningens ståndpunktstagande skulle få anstå, tills dess utredning verkställts
om olika skattehöjningars verkningar på kostnader och priser inom
näringslivet. Detta förslag har emellertid avböjts av beredningens majoritet.
Under sådana förhållanden har jag icke kunnat taga ett positivt
förslag på mitt ansvar utan har inom beredningen yrkat avslag på förslaget
i dess helhet.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr <5.
Det främsta argument, som framförts mot en lågprocentig allmän omsättningsskatt
utan undantag, har varit, att en dylik skatt skulle drabba
oumbärliga livsmedel. Transportkostnaderna torde på livsmedelsområdet
spela en betydande roll i kalkylen. Det har icke utretts, huruvida icke den
av beredningens majoritet föreslagna skatteökningen på motortrafiken kan
komma att medföra lika stor eller högre belastning på vissa livsmedel som
en 2-procentig allmän omsättningsskatt.
De av mig hittills tillstyrkta skattehöjningarna torde kunna beräknas inbringa
ett belopp, som med omkring 200 miljoner understiger majoritetens
beräknade belopp. Under den förutsättning, som jag inledningsvis angivit,
måste dock mitt förslag få en större inflationshämmande verkan.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 5.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Bilaga B.
Särskilt yttrande
av herr Sandberg.
Beredningens uppdrag har enligt direktiven begränsats till att pröva vissa
förslag om höjning av den indirekta beskattningen på i huvudsak mera umbärliga
varor i syfte att därigenom åstadkomma en uppsugning och sterilisering
av köpkraft genom en överbalansering av budgeten. Beredningen har
fått sig förelagda en rad i finansdepartementet förarbetade förslag. Den tid
som stått till förfogande för beredningens arbete har emellertid varit mycket
kort.
På grund därav och med hänsyn till begränsningen i beredningens uppdrag
har några verkliga överväganden rörande det samlade behovet av ökade
skatteintäkter ej kunnat äga rum. Enligt min mening hade beredningen
därför bort begränsa sig till sådana förslag om skatter och skattehöjningar,
som den funnit sannolikt under alla omständigheter böra ingå som ett led i
den av inflationsfaran betingade skattepolitiken. Jag har också av hittills
behandlade förslag av denna art biträtt skattehöjningar, vilka tillsammans
beräknas medföra en ökad skatteintäkt på närmare 230 miljoner kronor.
Frågan om höjning av skatten på motorfordon och drivmedel till dessa
fordon är emellertid av den beskaffenhet att den svårligen kan inordnas i
nämnda grupp. För ett ståndpunktstagande i denna sak fordras en vidare
överblick över det statsfinansiella läget och verkningarna av de ifrågasatta
skattehöjningarna än som varit beredningen möjligt att åstadkomma.
En kraftig höjning av skatten på motorfordon och drivmedel till dessa
fordon får uppenbarligen allvarliga återverkningar på produktionen och på
prisbildningen på varor och tjänster. För hela näringslivet spelar ju transportmöjligheterna
och kostnaderna för dessa en stor roll. Motortrafiken kan
icke hänföras till mera umbärliga ting. Även trafiken med personbilar kan
till största delen anses vara nyttotrafik.
En skärpning av här ifrågavarande beskattning blir särskilt kännbar i de
delar av vårt land där långa avstånd redan förut medföra dyra transporter,
och där istället behovet av förbättrade kommunikationer är starkt framträdande.
Jag har därför ansett att det är tveksamt huruvida och i vilken mån en
höjning av skatten på motortrafiken bör ske. Ett ståndpunktstagande är i
alla händelser icke möjligt innan frågan gjorts till föremål för en grundligare
utredning än beredningen kunnat åstadkomma på den mycket korta
tid den haft till sitt förfogande. Dessutom bör frågan prövas mot bakgrunden
av vad vårt ekonomiska läge i dess helhet kan kräva och i sammanhang
med hela budgetplanen i övrigt. Det torde därför vara riktigast att denna
sak får undersökas då budgetplanen framlagts och hela den samlade politik
som regeringen kommer att föreslå kan överblickas.
Ett uttalande om hur stort belopp som sammanlagt kan åstadkommas
genom olika ifrågasatta höjningar av de indirekta skatterna synes mig icke
nu kunna eller böra göras.
På grund av det anförda har jag yrkat att beredningen icke nu bort taga
ställning till frågan om höjd beskattning på motorfordon och drivmedel till
dessa fordon.
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
27
Bilaga C.
Särskilt yttrande
av herr öhman.
I nuvarande läge, som karakteriseras av en särpräglad högkonjunktur
med stor produktionsvolym och full sysselsättning, har jag inga invändningar
att göra mot finansdepartementets strävanden att åstadkomma en
överbalansering av driftbudgeten. Detta dock under den uttryckliga förutsättningen
att överbalanseringen sker utan prisstegringar, utan sänkning
av levnadsstandarden för folkets breda lager och utan att den sociala reformpolitiken
åsidosättes eller redan beslutade reformer uppskjutas.
Den av beredningen förordade skärpningen av den indirekta beskattningen,
som ett led i strävandena att överbalansera budgeten, verkar emellertid
i prisfördyrande riktning och medför en standardsänkning för arbetarna,
flertalet bönder och tjänstemän, varför jag inte kunnat ansluta mig
till beredningens förslag. Skälen härför redovisas här nedan:
Höjning av tobaksskatten fördyrar en vara som ingår i flertalet medborgares
dagliga konsumtion. En ytterligare höjning av skatten på sprit, vin
och maltdrycker verkar likaledes i standardsänkande riktning för stora
medborgargrupper. Någon nykterhetsvårdande betydelse kan de föreslagna
skatteskärpningarna under angivna förutsättningar inte medföra, då det
förutsättes att konsumtionen i huvudsak skall hållas på nuvarande nivå.
Motsatsen blir snarare fallet genom att statens finanser i allt högre grad göras
beroende av att medborgarna konsumerar ett bestämt kvantum alkohol
per månad och år.
Skattehöjning på biograf biljetter kommer huvudsakligen att drabba de
mindre inkomsttagarna och måste betraktas som en statsmakternas åtgärd
i syfte att fördyra det praktiskt taget enda offentliga nöje, som står de
breda befolkningsskikten till buds.
Skattehöjningen på läskedrycker, choklad och konfektyrvaror drabbar
särskilt de stora barnfamiljerna och motverkar de åtgärder som statsmakterna
i andra sammanhang vidtagit i syfte att underlätta försörjningsbördan
för dessa.
Skattehöjningen på motorfordon och drivmedel för dessa kommer att
slå igenom i höjda priser på så mångskiftande varuslag att en allmän prisstegring
blir resultatet, för såväl livsmedel som andra konsumtionsvaror.
Om de av beredningen förordade skatterna skall anses motsvara direktivens
krav, att de skall »beröra konsumtionen inom olika samhällsgrupper»,
bör det påpekandet göras att de konstruerats så att miljonären
för samma varukvantitet inte behöver betala mera än den fattige arbetaren.
Vill man verkligen sterilisera det inflationsfrämjande köpkraftsöverskottet
är det lämpligast att införa engångsskatt på förmögenheter över 40 000
kronor, i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som ställdes i
motionerna nr 289 i I kammaren och nr 4,83 i II kammaren vid 1947 års
riksdag.
Därigenom skulle inte bara det inflationsfrämjande köpkraftsöverskottet
elimineras utan även statskassan tillföres närmare 1,5 miljarder kronor,
vilket innebär en nära tre gånger så stor överbalansering av budgeten som
finansdepartementet velat åstadkomma genom den förordade skärpningen
av den indirekta beskattningen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (6)
6 kopplingar.
- Rskr. 1948:61 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av visst i flottledsfonden ingående fordringsb elopp. s. 9 i texten
- BevU 1948:14 Memorial med föranledande av kamrarnas \ skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 5 med förslag till förordn s. 1 i texten
- BevU 1948:8 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- BevU 1948:6 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 s. 1 i texten
- BevU 1948:1 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943 s. 2 i texten