Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag angående ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)
1949-03-04 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:104, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag angående ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 104.
1
Nr 104.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni
1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag
angående ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära
rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472); given
Stockholms slott den 4 mars 1949.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den
30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag angående
ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den 30 juni
1948 (nr 472).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTA.F ADOLF.
Herman Zetterberg.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Före den 1 januari 1949 gällde i fråga om sådana vapenfria värnpliktiga,
som tjänstgjorde utom krigsmakten, att vederbörande civile arbetschef ägde
meddela dem tillrättavisning för vissa mindre förseelser. Den nya militära
straff- och processlagstiftning, som trädde i kraft nämnda dag, innehåller
emellertid inga föreskrifter härom. I propositionen föreslås dylika bestämmelser.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 so ml. Nr 104.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 104.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om
disciplinstraff för krigsmän.
Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff
för krigsmän skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
14 §.
För mindre — — — fartyget
(landgångsförbud).
Ej må---eller tjänstbarhet.
14 §.
För mindre — — — fartyget
(landgångsförbud).
Begår till vapenfri tjänst uttagen
krigsman som icke står under militärt
befäl förseelse som avses i 26
kap. 11, 14 eller 18 § strafflagen och
är förseelsen att anse som ringa, må
den felande i stället för straff åläggas
tillrättavisning i form av varning,
extratjänst eller utegångsförbud
enligt vad i första stycket sägs.
Ej må--— eller tjänstbarhet.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 104.
3
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen
den 30 juni 1948 (nr 472).
Härigenom förordnas, att 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den
30 juni 1948 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse.)
66 §.
Rätt att---sådan rätt.
Tillrättavisningsrätt mot — — -—
för örlogsdepå.
Såvitt angår — — — å hemvärnet.
68 §.
Vill någon begära omprövning av
honom ålagd tillrättavisning, skall
han skriftligen eller muntligen göra
framställning därom hos närmast
högre befattningshavare som har bestraffningsrätt.
(Föreslagen lydelse.)
66 §.
Rätt att — — —■ sådan rätt.
Tillrättavisningsrätt mot---
för örlogsdepå.
Såvitt angår — — — å hemvärnet.
Tillrättavisningsrätt mot krigsman
som år uttagen till vapenfri tjänst
tillkommer civilförsvars-, brand- och
arbetschef i fråga om underställd
personal.
68 §.
Vill någon begära omprövning av
honom ålagd tillrättavisning, skall
han skriftligen eller muntligen göra
framställning därom hos närmast
högre befattningshavare som har bestraffningsrätt.
Till vapenfri tjänst
uttagen krigsman, som icke står under
militärt befäl, har att göra sådan
framställning hos befälhavaren för
det försvarsområde inom vilket han
är förlagd.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 104.
(Nuvarande lydelse.)
69 §.
Ålagd tillrättavisning — — — i
verkställighet.
Om, innan tillrättavisning till fullo
verkställts, åtal väckes eller disciplinstraff
ålägges för samma förseelse,
skall verkställigheten upphöra.
Detsamma gäller, om den tillrättavisade
upphör att stå under militärt
befäl.
(Föreslagen lydelse.)
69 §.
Ålagd tillrättavisning — — — i
verkställighet.
Om, innan tillrättavisning till fullo
verkställts, åtal väckes eller disciplinstraff
ålägges för samma förseelse,
skall verkställigheten upphöra.
Detsamma gäller, om den tillrättavisade
upphör att stå under militärt
befäl eller, vad beträffar krigsman
som uttagits till vapenfri tjänst och
icke står under militärt befäl, om
tjänstgöringen upphör.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Knngl. Maj.ts proposition nr 104.
5
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 februari 1949.
N är varande:
Statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetter
rerg,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om bestämmelser
angående tillrättavisning av vissa vapenfria krigsmän. Föredraganden
anför följande.
I skrivelse den 17 december 1948 har militieombudsmannen hemställt, att
Kungl. Maj :t ville taga under övervägande vissa i skrivelsen framförda
spörsmål om befogenhet för civil arbetschef att i vissa fall ålägga underställd
vapenfri värnpliktig tillrättavisning. Yttranden över skrivelsen ha
efter remiss avgivits av justitiekanslersämbetet, krigshovrätten, överbefälhavaren,
chefen för armén, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen
samt styrelsen för föreningen Sveriges krigsdomare och auditörer.
Jag anhåller nu att få upptaga frågan till behandling.
Rättsläget.
Enligt lagen den 26 mars 1943 (nr 121) om vapenfria värnpliktiga samt
lagen om ändring däri den 15 juli 1944 (nr 543) skall värnpliktig, vilken
på grund av samvetsnöd tillätes fullgöra vapenfri tjänst, uttagas till sjukvårdstjänst
vid krigsmakten eller tjänstgöring vid civilförsvaret men må,
där omständigheterna påkalla sådant, uttagas till eller användas i expeditions-,
yrkes- och handräckningstjänst eller civilt arbete vid krigsmakten
eller för civilt arbete utom densamma för statens eller kommuns räkning.
Straffbestämmelserna i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914
voro såvitt gällde vapenfria värnpliktiga tillämpliga endast å dem som tjänstgjorde
inom krigsmakten och på grund därav lödo under sistnämnda lag.
Sådana vapenfria värnpliktiga, som tjänstgöra utom krigsmakten, voro före
den 1 januari 1949 i fråga om fel och försummelser med avseende å tjänstgöringen
underkastade bestämmelserna i lagen den 26 mars 1943 (nr 126)
om straff för förbrytelser i tjänsten av vissa vapenfria värnpliktiga. Endast
6
Kunql. Maj:ts proposition nr 10±.
allmänna straff — straffarbete, fängelse och dagsböter — kunde därvid
ifrågakomma och deras användning var begränsad till tre brottstyper, nämligen
olovligt undanhållande, lydnadsvägran och vårdslöshet eller försummelse
i fullgörande av tjänsteplikter i andra fall än nyss nämnts. Lagföring
skulle ske vid allmän domstol. Enligt 7 § sistnämnda lag kunde för mindre
förseelser i tjänsten i stället för i samma lag angivna straff såsom tillrättavisning
användas: a) varning; b) åläggande för visst antal gånger, högst
sex, eller för viss bestämd tid, högst femton dagar, att utom vanlig ordning
förrätta handräckningsarbeten; c) förbud att under viss bestämd tid, högst
femton dagar, vistas utom förläggningsområde. Med stöd av sistnämnda
lag utfärdades kungörelse den 26 mars 1943 (nr 127) med föreskrifter angående
meddelande av tillrättavisning för förseelser i tjänsten av vissa vapenfria
värnpliktiga. Enligt denna kungörelse med däri den 14 september
1944 företagen ändring (nr 666) tillkom rätt att tilldela tillrättavisning civilförsvars-,
brand- och arbetschef i fråga om underställd personal.
Genom den nya militärstraffrättsliga lagstiftning som trätt i kraft den 1
januari 1949 äro vapenfria värnpliktiga att anse såsom krigsmän oavsett
om de fullgöra sin tjänstgöring inom eller utom krigsmakten. De straffbestämmelser
som i 26 och 27 kapitlen allmänna strafflagen äro meddelade
beträffande brott av krigsmän bli därför utan vidare tillämpliga å sådana
värnpliktiga. Med anledning därav har lagen om straff för förbrytelser i
tjänsten av vissa vapenfria värnpliktiga upphört att gälla från och med
nyssnämnda dag och detsamma gäller kungörelsen nr 127/1943 (se 2 § lagen
den 30 juni 1948 angående införande av lagen om ändring i strafflagen
m. m. samt övergångsbestämmelserna till kungörelsen den 19 november
1948 angående den militära rättsvården).
I fråga om sådana vapenfria värnpliktiga, vilka icke stå under militärt
befäl, kan enligt den nya lagstiftningen, liksom tidigare var fallet, straff
icke åläggas i disciplinär ordning. Jämlikt 8 § militära rättegångslagen den
30 juni 1948 (nr 472) må nämligen med visst undantag straff åläggas i
disciplinmål allenast om den felande står under militärt befäl. Icke heller
tillrättavisning kan användas när det gäller förseelser av sådana vapenfria
värnpliktiga som nu nämnts. Enligt 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449)
om disciplinstraff för krigsmän förutsättes nämligen för rätten att ålägga
tillrättavisning, att straff för förseelsen kan ådömas i disciplinmål.
Beträffande tidigare stadganden i förevarande ämne må hänvisas till militieombudsmannens
ämbetsberättelse 1949 s. 219 f.
Militieombudsmaunens framställning.
Militieombudsmannen har anfört:
Liksom enligt hittillsvarande bestämmelser har den nytillkomna lagstiftningen
från bestraffning i disciplinär ordning undantagit vapenfria värnpliktiga.
Det har veterligen icke heller gjorts gällande, att en ändring här
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 104.
utinnan skulle vara påkallad. Tvärtom torde med fog kunna invändas att
införandet av en sådan bestraffningsform beträffande dessa värnpliktiga
skulle nödvändiggöra deras anknytning till krigsmakten på ett sätt som
skulle motverka syftemålet med den för dem anordnade särställningen.
När det gäller frågan om möjlighet att beivra smärre förseelser genom
åläggande av tillrättavisning torde saken ställa sig annorlunda. Inhämtade
upplysningar giva visserligen vid handen, att den befogenhet att meddela
tillrättavisning som tillagts arbetschef mycket sällan behövt anlitas. Det kan
emellertid icke vara betydelselöst ur disciplinär synpunkt, att i fall av överträdelser
av ordningsföreskrifter och andra mindre förseelser, vilka anses
icke böra lämnas obeivrade, möjlighet föreligger att inskrida genom åläggande
av tillrättavisning. Det synes jämväl innebära en onödig omgång att
vid alla mindre förseelser, som anses icke kunna lämnas obeivrade, arbetsledningen
skall behöva hänskjuta saken till vederbörande distriktsåklagare,
vilken"— därest han icke, där möjlighet därtill föreligger, eftergiver åtalet
eller meddelar strafföreläggande — blir nödsakad att väcka åtal. De betänkligheter
söm lagrådet 1925 uttalade mot en befogenhet för den civile arbetsledaren
att ålägga tillrättavisning synas i huvudsak bliva eliminerade, därest
det vid uttagning av ifrågavarande värnpliktiga till tjänstgöring tillses, att
arbetsledare!! — vilket för närvarande regelmässigt torde vara fallet — är
en statlig eller kommunal befattningshavare med tjänstemannaansvar, och
möjlighet öppnas för de värnpliktiga att i händelse av missnöje med ett beslut
av arbetsledaren om åläggande av tillrättavisning erhålla omprövning
av beslutet. Övervägande skäl synas därför tala för att bestämmelser utfärdas
som tillägga arbetsledaren befogenhet att meddela tillrättavisning.
Före den 1 januari 1949 ägde arbetsledare ålägga tillrättavisning i fall av
olovligt undanhållande, lydnadsvägran och vårdslöshet eller försummelse i
andra fall i fullgörande av tjänsteplikter, allt under förutsättning att förseelsen
var ringa. I stort sett torde befogenheten att ålägga tillrättavisning
lämpligen böra bibehållas vid den omfattning den erhållit enligt tidigare bestämmelser.
I visst avseende synes en utvidgning befogad. Jämlikt 26 kap.
14 § allmänna strafflagen är krigsman, som under tjänsteutövning är så
påverkad av starka drycker eller annat berusningsmedel, att hans förmåga
att fullgöra tjänsten måste antagas vara nedsatt, underkastad straff för
onykterhet i tjänsten. Sådan förseelse bör lämpligen kunna bli föremål för
beivran genom tillrättavisning. Vid avgränsningen av tillrättavisningsrätten
är vidare att iakttaga att — enär för tillämpning av stadgandena om lydnadsbrott
i 26 kap. fordras att befallning givits av krigsman — icke alla tall
som enligt tidigare särskilda bestämmelser för vapenfria värnpliktiga voro
straffbara såsom lydnadsbrott kunna bedömas såsom dylikt brott utan i
stället komma att föranleda ansvar enligt det generella straffbudet för
tjänstefel i 26 kap. 18 §. I följd härav bör lydnadsbrott icke särskilt upptagas
bland de förseelser, för vilka tillrättavisning skall kunna åläggas. I
anslutning till vad nu anförts torde tillrättavisningsrätten lämpligen böra
omfatta följande av de förseelser, för vilka enligt 9 § militära rättegångslagen
straff i disciplinär ordning kan åläggas andra krigsmän än de nu
ifrågavarande, nämligen undanhållande (26 kap. It Sk onykterhet i tjänsten
(2(1 kap. 14 ,g) och tjänstefel (26 kap. 18 §).
De i 14 g lagen om disciplinstraff för krigsmän angivna olika slagen av
tillrättavisningar överensstämma nära med de för ifrågavarande värnpliktiga
nu förekommande former av tillrättavisning med undantag av förbudet
att på fritid lämna fartyg, vilket i förevarande fall blir utan betydelse. De
i lagrummet angivna formerna för tillrättavisning torde därför utan vidare
kunna göras tillämpliga å värnpliktiga varom bär är fråga.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 104.
I 68 § militära rättegångslagen stadgas att, om någon vill begära omprövning
av honom ålagd tillrättavisning, han skall skriftligen eller muntligen
göra framställning därom hos närmast högre befattningshavare som bär bestraffningsrätt.
De vapenfria värnpliktiga, varom nu är fråga, torde såsom
ovan antytts böra tilläggas en motsvarande rätt att påkalla omprövning av
meddelat tillrättavisningsbeslut. Lämpligast synes därvid vara att omprövningen
verkställes av inskrivningschefen för det inskrivningsområde, där
den värnpliktige är förlagd.
Militieombudsmannen framhåller till slut att, därest arbetsledare ansåges
böra tilläggas befogenhet att ålägga tillrättavisning, det syntes ligga närmast
till hands att bestämmelser härom infördes i den militära rättegångslagen,
även om ur lagteknisk synpunkt vissa erinringar kunde göras däremot.
Den grundläggande bestämmelsen syntes lämpligen kunna upptagas
i en särskild, såsom 66 a betecknad paragraf av följande innehåll: Begår
till vapenfri tjänst uttagen krigsman som icke står under militärt befäl förseelse
som avses i 26 kap. 11, 14 eller 18 § strafflagen och är förseelsen att
anse som ringa, må den felande i stället för straff åläggas tillrättavisning
som sägs i 14 § lagen om disciplinstraff för krigsmän. Rätt att meddela tillrättavisning
som nu sagts tillkommer civilförsvars-, brand- och arbetschef
i fråga om underställd personal.
I 68 § borde vidare tillfogas en mening av följande innehåll: Krigsman
som avses i 66 a § skall begära omprövning hos inskrivningschefen för det
inskrivningsområde, där han är förlagd.
I 69 § borde sista meningen erhålla följande lydelse: Detsamma gäller, om
den tillrättavisade upphör att stå under militärt befäl eller, i fråga om krigsman
som avses i 66 a §, tjänstgöringen upphör.
Därest det ansåges vara att föredraga att de föreslagna bestämmelserna
upptoges i särskild lag vore enligt militieombudsmannens mening icke något
att erinra häremot.
Yttrandena.
Behovet av en laglig reglering på förevarande område har allmänt vitsordats.
Sålunda har vattenfallsstyrelsen anfört, att ehuru de vapenfria värnpliktiga,
som fullgjorde sin tjänstgöring inom statens vattenfallsverk, i regel
hade ådagalagt ett mycket gott uppförande och några tillrättavisningar därför
knappast hade behövt ifrågakomma, det likväl måste anses vara en styrka
för arbetsledaren att för disciplinens upprätthållande på arbetsplatsen och
inom förläggningen vid eventuellt behov kunna ålägga tillrättavisning. Civilförsvar
sstyrelsen har anfört, att styrelsen enligt inhämtade upplysningar
från vissa brandchefer erfarit, att den befogenhet att för mindre förseelser
meddela tillrättavisning, som tillagts civilförsvars-, brand- och arbetschef,
mycket sällan behövt anlitas. Det vore emellertid ur disciplinär synpunkt
betydelsefullt, att i fall av överträdelse av ordningsföreskrifter och
andra mindre förseelser möjlighet funnes att inskrida genom åläggande av
9
Kungl. Maj-.ts proposition nr 104.
tillrättavisning. Att behöva hänskjuta ärenden av här avsedd natur till vederbörande
distriktsåklagare vore mindre lyckligt.
Domänstyrelsen har såsom eget yttrande åberopat ett av jägmästaren i
Gästriklands revir avgivet yttrande, där det heter:
Under den tid jag tjänstgjort såsom jägmästare i Gästriklands revir och
arbetschef för förläggningen av vapenfria värnpliktiga å Sunnanås har i ett
stort antal fall värnpliktiga vid inryckningen vägrat att utföra något som
helst arbete.
Åtal mot dessa personer har därför väckts inför domstol i föreskriven ordning.
.........
Däremot har icke förekommit att tillrättavisning för förbrytelser i tjänsten
meddelats någon värnpliktig enligt bestämmelserna i lagen härom den
26 mars 1943.
Det torde därför för denna förläggnings vidkommande vara av mindre
vikt att ifrågavarande lag nu upphört att gälla, men å andra sidan synes
det bli en onödig omgång, såsom även militieombudsmannen framhåller, att
anlita distriktsåklagaren för handläggning av eventuella mål rörande mindre
disciplinära förseelser. .Tåg får därför ansluta mig till militieombudsmannens
förslag.
Av de hörda remissinstanserna har i sak endast överbefälhavaren riktat
någon egentlig kritik mot militieombudsmannens förslag. Han anför:
Militieombudsmannen har föreslagit, att tillrättavisningsrätten lämpligen
borde omfatta förseelserna undanhållande (26 kap. It §''), onykterhet i
tjänsten (26 kap. 14 §) och tjänstefel (26 kap. 18 §). Förseelsen lydnadsbrott
är icke föreslagen i detta sammanhang, enär för tillämpning av stadgandena
om lydnadsbrott i 26 kap. strafflagen fordras att befallning givits
av krigsman. Förseelsen i fråga skulle för vapenfria värnpliktiga, vilka icke
stodo under krigsmans befäl, föranleda ansvar enligt det generella straffbudet
för tjänstefel i 26 kap. 18 § strafflagen.
Lydnadsplikten för vapenfria värnpliktiga — straffrättsligt grundad på
26 kap. 18 § strafflagen enligt militieombudsmannens förslag — synes erhålla
begränsad räckvidd i förhållande till den lydnadsplikt, som åligger
övriga krigsmän. Brottsbeskrivningen i 26 kap. 1 § strafflagen upptager
även »obehörigt uppehållande av befallnings fullgörande» och enligt »Betänkande
med förslag till strafflagstiftning för krigsmakten» (SOU 1946: 83)
sid. 71 förutsättes straffbarhet inträda redan då en underlydande tillkännagivit,
att han icke kommer att utföra given befallning. 26 kap. 18 § synes
förutsätta ett åsidosättande av given befallning för att straffbarhet skall inträda.
Det finns anledning förmoda att arbetsplikt — med avsevärt mindre
ekonomisk kompensation än som vanligen gives för civilt arbete i övrigt —
kräver straffrättsligt stöd i vad gäller lydnadsplikten. Jag får därför föreslå,
att ifrågavarande bestämmelser om tillrättavisning utformas så, att de
även omfatta förseelsen lydnadsbrott (26 kap. 1 §) och att i samband därmed
26 kap. 1 § strafflagen kompletteras med bestämmelser av innehåll, att
vad i paragrafen stadgas om förman även gäller civilförsvars-, brand- och
arbetschef, i vad avser befallning till vapenfria värnpliktiga som stå under
sådan chefs befäl.
Omprövning av tillrättavisning jämlikt 68 § militära rättegångslagen
skulle enligt militieombudsmannens framställning verkställas av inskrivningschef.
Det synes lämpligare, alt ifrågavarande omprövning verkställes
av den infanteriregementschef, varunder inskrivningschef i vissa avseenden
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 104.
lyder, emedan denne har större erfarenhet inom ifrågavarande område. Skall
omprövning verkställas av inskrivningschef, synes det önskvärt att denne
i samband härmed erhåller rätt att rådfråga auditör.
Beträffande frågan på vem det skall ankomma att ompröva meddelad tillrättavisning
har justitiekanslersämbetet ansett det möjligen kunna ifrågasättas,
att omprövningen skulle ske av civil myndighet, förslagsvis länsstyrelsen.
Denna fråga torde dock enligt ämbetets mening vara av mycket ringa
praktisk betydelse.
Vad angår den lagtekniska utformningen av förslaget har justitiekanslersämbetet
anfört, att det ville synas som om de materiella bestämmelserna angående
tillrättavisningsrätten borde ha sin plats i lagen om disciplinstraff
för krigsmän och föreskrifterna om vem som skulle äga utöva tillrättavisningsrätten
samt angående omprövning av beslut om tillrättavisning intagas
i militära rättegångslagen. Måhända vore dock, såsom militieombudsmannen
ifrågasatt, en särskild lag att föredraga. Däremot har krigshovråtten
uttryckligen förklarat, att de av militieombudsmannens framställning
föranledda bestämmelserna, såsom militieombudsmannen i första
hand föreslagit, lämpligen borde införas i militära rättegångslagen.
Departementschefen.
Enligt 14 § första stycket lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff för
krigsmän må för mindre förseelser av beskaffenhet att straff därför kan
åläggas i disciplinmål, i stället för disciplinär bestraffning, åläggas tillrättavisning
i form av varning, extratjänst, utegångsförbud eller landgångsförbud.
För att straff skall kunna åläggas i disciplinmål förutsättes i princip,
att den'' felande står under militärt befäl (8 § militära rättegångslagen).
Beträffande de s. k. vapenfria värnpliktiga är detta emellertid oftast icke
fallet. Endast omkring en tredjedel av denna kategori fullgör sin tjänstgöring
inom krigsmakten, nämligen i expeditions-, yrkes- och handräckningstjänst
eller i sjukvårdstjänst. Övriga vapenfria värnpliktiga, vilka till
skillnad mot de nyss nämnda vägra att bära uniform, sysselsättas utom
krigsmakten, närmare bestämt i civilförsvars- och arbetstjänst. De stå alltså
icke under militärt befäl utan äro underställda civilförsvars-, brand- eller
arbetschef.
Såsom militieombudsmannen framhållit, äro de vapenfria värnpliktiga numera
att anse som krigsmän. Detta innebär, att sådana vapenfria värnpliktiga
som stå under militärt befäl kunna bli ålagda tillrättavisning enligt
samma regler som gälla för andra krigsmän. Med avseende å övriga vapenfria
värnpliktiga föreligga däremot, till skillnad mot vad som varit fallet
före den nya militära strafflagstiftningens ikraftträdande, icke längre någon
befogenhet för civil arbetschef att meddela tillrättavisning. På de skäl som
anförts av militieombudsmannen och understrukits i remissyttrandena synes
en sådan befogenhet böra snarast återinföras. Jag vill därför tillstyrka,
att det av militieombudsmannen framlagda förslaget genomföres med ver
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 104.
11
kan från och med dagen efter den då de i ämnet erforderliga lagarna utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
Vad beträffar avgränsningen av tillrättavisningsrätten har överbefälhavaren
yrkat, att denna måtte omfatta icke blott förseelser mot 26 kap. It §
(undanhållande), 14 § (onykterhet i tjänsten) och 18 § (tjänstefel) utan
även lydnadsbrott enligt 26 kap. 1 *§ strafflagen. Samtidigt har överbefälhavaren
hemställt om viss komplettering av sistnämnda lagrum. Detta avser
nämligen allenast befallningar givna av någon som själv lyder under
de militära straffbestämmelserna och som enligt dessa bestämmelser (26
kap. 5 och 6 §§ strafflagen) är straffrättsligt ansvarig för missbruk av
sin befälsrätt. Det saknas emellertid enligt min mening skäl att nu, helt kort
efter den nya lagstiftningens ikraftträdande, övergiva den princip på vilken
26 kap. 1 § strafflagen sålunda bygger. Om en vapenfri krigsman som tjänstgör
utom krigsmakten vägrar eller underlåter att lyda sin arbetsledares
befallning eller obehörigen uppehåller befallningen, blir han alltså straffbar
för tjänstefel enligt 18 § i nämnda kapitel. Innefattar tjänstefelet total
arbetsvägran, torde detsamma regelmässigt vara att anse såsom grovt, med
påföljd att straffet kan komma att gå upp till två års fängelse. Jag biträder
följaktligen militieombudsmannens förslag beträffande avgränsningen av
tillrättavisningsrätten.
Beträffande frågan på vem det skall ankomma att ompröva meddelad
tillrättavisning vill jag föreslå, att vederbörande försvarsområdesbefälhavare
skall ha att ompröva sådant beslut. Denne har nämligen hand om de
vapenfria värnpliktiga i förläggnings- och förplägnadshänseende, och vidare
äger han, till skillnad mot inskrivningschef, själv bestraffningsrätt i disciplinmål
och därmed praktisk erfarenhet i hithörande frågor. Härtill kommer,
att auditör finnes förordnad hos försvarsområdesbefälhavare men ej
hos inskrivningschef.
Vad slutligen angår den lagtekniska utformningen av förevarande bestämmelser
kan jag icke ansluta mig till militieombudsmannens förslag, att
bestämmelserna helt skola införas i militära rättegångslagen. Visserligen
skulle denna lösning såtillvida innebära en fördel, som bestämmelserna
då bleve samlade på ett ställe. Men principiellt sett lärer det icke vara
lämpligt att i en processuell lag införa bestämmelser av straffrättslig karaktär.
Man har då att välja mellan att upptaga alla erforderliga bestämmelser
i en särskild lag eller att, såsom justitiekanslersämbetet i första hand föreslagit,
låta de materiella bestämmelserna angående tillrättavisningsrätten
inflyta i lagen om disciplinstraff för krigsmän och övriga bestämmelser i
militära rättegångslagen. Av dessa två alternativ synes mig det senare vara
att föredraga.
1 enlighet med det sagda ha inom justitiedepartementet utarbetats förslag
till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr
449) om diciplinstraff för krigsmän och till lag angående ändrad lydelse av
66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472).
Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över lagför
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr lOi.
slagen, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Olle Hellberg.
1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här
uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 104.
13
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 mars
1949.
Närvaran de:
justitieråden Geijer,
Dahlman,
Lech,
regeringsrådet Quensel.
Enligt lagrådet den 2 mars 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 18 februari 1949, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § lalagen
den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag angående
ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära råttegångslagen den 30
juni 1948 (nr 472).
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av e. o. hovrättsassessorn S. Dennemark.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 104.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 mars 1949.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter
gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet lagrådets den
3 mars 1949 avgivna utlåtande över de den 18 februari 1949 till lagrådet
remitterade förslagen till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30
juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag angående ändrad
lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)
samt hemställer, att förslagen, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Karl Gustaf Grönhagen.
Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
490747
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1949:374 Skrivelse till Konungen i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 s. 15 i texten
- 1LU 1949:48 Memorial med föranledande av kamrarnas beslut beträffande dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni s. 1 i texten
- 1LU 1949:43 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första lagutskottets utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag t s. 2 i texten
- 1LU 1949:32 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 s. 1 i texten