Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag angående ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)

1949-03-04 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:104, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag angående ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

1

Nr 104.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni

1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag

angående ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära

rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472); given

Stockholms slott den 4 mars 1949.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den

30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag angående

ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den 30 juni

1948 (nr 472).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTA.F ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Före den 1 januari 1949 gällde i fråga om sådana vapenfria värnpliktiga,

som tjänstgjorde utom krigsmakten, att vederbörande civile arbetschef ägde

meddela dem tillrättavisning för vissa mindre förseelser. Den nya militära

straff- och processlagstiftning, som trädde i kraft nämnda dag, innehåller

emellertid inga föreskrifter härom. I propositionen föreslås dylika bestämmelser.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 so ml. Nr 104.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om

disciplinstraff för krigsmän.

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff

för krigsmän skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

14 §.

För mindre — — — fartyget

(landgångsförbud).

Ej må---eller tjänstbarhet.

14 §.

För mindre — — — fartyget

(landgångsförbud).

Begår till vapenfri tjänst uttagen

krigsman som icke står under militärt

befäl förseelse som avses i 26

kap. 11, 14 eller 18 § strafflagen och

är förseelsen att anse som ringa, må

den felande i stället för straff åläggas

tillrättavisning i form av varning,

extratjänst eller utegångsförbud

enligt vad i första stycket sägs.

Ej må--— eller tjänstbarhet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen

den 30 juni 1948 (nr 472).

Härigenom förordnas, att 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den

30 juni 1948 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

66 §.

Rätt att---sådan rätt.

Tillrättavisningsrätt mot — — -—

för örlogsdepå.

Såvitt angår — — — å hemvärnet.

68 §.

Vill någon begära omprövning av

honom ålagd tillrättavisning, skall

han skriftligen eller muntligen göra

framställning därom hos närmast

högre befattningshavare som har bestraffningsrätt.

(Föreslagen lydelse.)

66 §.

Rätt att — — —■ sådan rätt.

Tillrättavisningsrätt mot---

för örlogsdepå.

Såvitt angår — — — å hemvärnet.

Tillrättavisningsrätt mot krigsman

som år uttagen till vapenfri tjänst

tillkommer civilförsvars-, brand- och

arbetschef i fråga om underställd

personal.

68 §.

Vill någon begära omprövning av

honom ålagd tillrättavisning, skall

han skriftligen eller muntligen göra

framställning därom hos närmast

högre befattningshavare som har bestraffningsrätt.

Till vapenfri tjänst

uttagen krigsman, som icke står under

militärt befäl, har att göra sådan

framställning hos befälhavaren för

det försvarsområde inom vilket han

är förlagd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

(Nuvarande lydelse.)

69 §.

Ålagd tillrättavisning — — — i

verkställighet.

Om, innan tillrättavisning till fullo

verkställts, åtal väckes eller disciplinstraff

ålägges för samma förseelse,

skall verkställigheten upphöra.

Detsamma gäller, om den tillrättavisade

upphör att stå under militärt

befäl.

(Föreslagen lydelse.)

69 §.

Ålagd tillrättavisning — — — i

verkställighet.

Om, innan tillrättavisning till fullo

verkställts, åtal väckes eller disciplinstraff

ålägges för samma förseelse,

skall verkställigheten upphöra.

Detsamma gäller, om den tillrättavisade

upphör att stå under militärt

befäl eller, vad beträffar krigsman

som uttagits till vapenfri tjänst och

icke står under militärt befäl, om

tjänstgöringen upphör.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 104.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 februari 1949.

N är varande:

Statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetter
rerg,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om bestämmelser

angående tillrättavisning av vissa vapenfria krigsmän. Föredraganden

anför följande.

I skrivelse den 17 december 1948 har militieombudsmannen hemställt, att

Kungl. Maj :t ville taga under övervägande vissa i skrivelsen framförda

spörsmål om befogenhet för civil arbetschef att i vissa fall ålägga underställd

vapenfri värnpliktig tillrättavisning. Yttranden över skrivelsen ha

efter remiss avgivits av justitiekanslersämbetet, krigshovrätten, överbefälhavaren,

chefen för armén, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen

samt styrelsen för föreningen Sveriges krigsdomare och auditörer.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan till behandling.

Rättsläget.

Enligt lagen den 26 mars 1943 (nr 121) om vapenfria värnpliktiga samt

lagen om ändring däri den 15 juli 1944 (nr 543) skall värnpliktig, vilken

på grund av samvetsnöd tillätes fullgöra vapenfri tjänst, uttagas till sjukvårdstjänst

vid krigsmakten eller tjänstgöring vid civilförsvaret men må,

där omständigheterna påkalla sådant, uttagas till eller användas i expeditions-,

yrkes- och handräckningstjänst eller civilt arbete vid krigsmakten

eller för civilt arbete utom densamma för statens eller kommuns räkning.

Straffbestämmelserna i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914

voro såvitt gällde vapenfria värnpliktiga tillämpliga endast å dem som tjänstgjorde

inom krigsmakten och på grund därav lödo under sistnämnda lag.

Sådana vapenfria värnpliktiga, som tjänstgöra utom krigsmakten, voro före

den 1 januari 1949 i fråga om fel och försummelser med avseende å tjänstgöringen

underkastade bestämmelserna i lagen den 26 mars 1943 (nr 126)

om straff för förbrytelser i tjänsten av vissa vapenfria värnpliktiga. Endast

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunql. Maj:ts proposition nr 10±.

allmänna straff — straffarbete, fängelse och dagsböter — kunde därvid

ifrågakomma och deras användning var begränsad till tre brottstyper, nämligen

olovligt undanhållande, lydnadsvägran och vårdslöshet eller försummelse

i fullgörande av tjänsteplikter i andra fall än nyss nämnts. Lagföring

skulle ske vid allmän domstol. Enligt 7 § sistnämnda lag kunde för mindre

förseelser i tjänsten i stället för i samma lag angivna straff såsom tillrättavisning

användas: a) varning; b) åläggande för visst antal gånger, högst

sex, eller för viss bestämd tid, högst femton dagar, att utom vanlig ordning

förrätta handräckningsarbeten; c) förbud att under viss bestämd tid, högst

femton dagar, vistas utom förläggningsområde. Med stöd av sistnämnda

lag utfärdades kungörelse den 26 mars 1943 (nr 127) med föreskrifter angående

meddelande av tillrättavisning för förseelser i tjänsten av vissa vapenfria

värnpliktiga. Enligt denna kungörelse med däri den 14 september

1944 företagen ändring (nr 666) tillkom rätt att tilldela tillrättavisning civilförsvars-,

brand- och arbetschef i fråga om underställd personal.

Genom den nya militärstraffrättsliga lagstiftning som trätt i kraft den 1

januari 1949 äro vapenfria värnpliktiga att anse såsom krigsmän oavsett

om de fullgöra sin tjänstgöring inom eller utom krigsmakten. De straffbestämmelser

som i 26 och 27 kapitlen allmänna strafflagen äro meddelade

beträffande brott av krigsmän bli därför utan vidare tillämpliga å sådana

värnpliktiga. Med anledning därav har lagen om straff för förbrytelser i

tjänsten av vissa vapenfria värnpliktiga upphört att gälla från och med

nyssnämnda dag och detsamma gäller kungörelsen nr 127/1943 (se 2 § lagen

den 30 juni 1948 angående införande av lagen om ändring i strafflagen

m. m. samt övergångsbestämmelserna till kungörelsen den 19 november

1948 angående den militära rättsvården).

I fråga om sådana vapenfria värnpliktiga, vilka icke stå under militärt

befäl, kan enligt den nya lagstiftningen, liksom tidigare var fallet, straff

icke åläggas i disciplinär ordning. Jämlikt 8 § militära rättegångslagen den

30 juni 1948 (nr 472) må nämligen med visst undantag straff åläggas i

disciplinmål allenast om den felande står under militärt befäl. Icke heller

tillrättavisning kan användas när det gäller förseelser av sådana vapenfria

värnpliktiga som nu nämnts. Enligt 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449)

om disciplinstraff för krigsmän förutsättes nämligen för rätten att ålägga

tillrättavisning, att straff för förseelsen kan ådömas i disciplinmål.

Beträffande tidigare stadganden i förevarande ämne må hänvisas till militieombudsmannens

ämbetsberättelse 1949 s. 219 f.

Militieombudsmaunens framställning.

Militieombudsmannen har anfört:

Liksom enligt hittillsvarande bestämmelser har den nytillkomna lagstiftningen

från bestraffning i disciplinär ordning undantagit vapenfria värnpliktiga.

Det har veterligen icke heller gjorts gällande, att en ändring här
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

utinnan skulle vara påkallad. Tvärtom torde med fog kunna invändas att

införandet av en sådan bestraffningsform beträffande dessa värnpliktiga

skulle nödvändiggöra deras anknytning till krigsmakten på ett sätt som

skulle motverka syftemålet med den för dem anordnade särställningen.

När det gäller frågan om möjlighet att beivra smärre förseelser genom

åläggande av tillrättavisning torde saken ställa sig annorlunda. Inhämtade

upplysningar giva visserligen vid handen, att den befogenhet att meddela

tillrättavisning som tillagts arbetschef mycket sällan behövt anlitas. Det kan

emellertid icke vara betydelselöst ur disciplinär synpunkt, att i fall av överträdelser

av ordningsföreskrifter och andra mindre förseelser, vilka anses

icke böra lämnas obeivrade, möjlighet föreligger att inskrida genom åläggande

av tillrättavisning. Det synes jämväl innebära en onödig omgång att

vid alla mindre förseelser, som anses icke kunna lämnas obeivrade, arbetsledningen

skall behöva hänskjuta saken till vederbörande distriktsåklagare,

vilken"— därest han icke, där möjlighet därtill föreligger, eftergiver åtalet

eller meddelar strafföreläggande — blir nödsakad att väcka åtal. De betänkligheter

söm lagrådet 1925 uttalade mot en befogenhet för den civile arbetsledaren

att ålägga tillrättavisning synas i huvudsak bliva eliminerade, därest

det vid uttagning av ifrågavarande värnpliktiga till tjänstgöring tillses, att

arbetsledare!! — vilket för närvarande regelmässigt torde vara fallet — är

en statlig eller kommunal befattningshavare med tjänstemannaansvar, och

möjlighet öppnas för de värnpliktiga att i händelse av missnöje med ett beslut

av arbetsledaren om åläggande av tillrättavisning erhålla omprövning

av beslutet. Övervägande skäl synas därför tala för att bestämmelser utfärdas

som tillägga arbetsledaren befogenhet att meddela tillrättavisning.

Före den 1 januari 1949 ägde arbetsledare ålägga tillrättavisning i fall av

olovligt undanhållande, lydnadsvägran och vårdslöshet eller försummelse i

andra fall i fullgörande av tjänsteplikter, allt under förutsättning att förseelsen

var ringa. I stort sett torde befogenheten att ålägga tillrättavisning

lämpligen böra bibehållas vid den omfattning den erhållit enligt tidigare bestämmelser.

I visst avseende synes en utvidgning befogad. Jämlikt 26 kap.

14 § allmänna strafflagen är krigsman, som under tjänsteutövning är så

påverkad av starka drycker eller annat berusningsmedel, att hans förmåga

att fullgöra tjänsten måste antagas vara nedsatt, underkastad straff för

onykterhet i tjänsten. Sådan förseelse bör lämpligen kunna bli föremål för

beivran genom tillrättavisning. Vid avgränsningen av tillrättavisningsrätten

är vidare att iakttaga att — enär för tillämpning av stadgandena om lydnadsbrott

i 26 kap. fordras att befallning givits av krigsman — icke alla tall

som enligt tidigare särskilda bestämmelser för vapenfria värnpliktiga voro

straffbara såsom lydnadsbrott kunna bedömas såsom dylikt brott utan i

stället komma att föranleda ansvar enligt det generella straffbudet för

tjänstefel i 26 kap. 18 §. I följd härav bör lydnadsbrott icke särskilt upptagas

bland de förseelser, för vilka tillrättavisning skall kunna åläggas. I

anslutning till vad nu anförts torde tillrättavisningsrätten lämpligen böra

omfatta följande av de förseelser, för vilka enligt 9 § militära rättegångslagen

straff i disciplinär ordning kan åläggas andra krigsmän än de nu

ifrågavarande, nämligen undanhållande (26 kap. It Sk onykterhet i tjänsten

(2(1 kap. 14 ,g) och tjänstefel (26 kap. 18 §).

De i 14 g lagen om disciplinstraff för krigsmän angivna olika slagen av

tillrättavisningar överensstämma nära med de för ifrågavarande värnpliktiga

nu förekommande former av tillrättavisning med undantag av förbudet

att på fritid lämna fartyg, vilket i förevarande fall blir utan betydelse. De

i lagrummet angivna formerna för tillrättavisning torde därför utan vidare

kunna göras tillämpliga å värnpliktiga varom bär är fråga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

I 68 § militära rättegångslagen stadgas att, om någon vill begära omprövning

av honom ålagd tillrättavisning, han skall skriftligen eller muntligen

göra framställning därom hos närmast högre befattningshavare som bär bestraffningsrätt.

De vapenfria värnpliktiga, varom nu är fråga, torde såsom

ovan antytts böra tilläggas en motsvarande rätt att påkalla omprövning av

meddelat tillrättavisningsbeslut. Lämpligast synes därvid vara att omprövningen

verkställes av inskrivningschefen för det inskrivningsområde, där

den värnpliktige är förlagd.

Militieombudsmannen framhåller till slut att, därest arbetsledare ansåges

böra tilläggas befogenhet att ålägga tillrättavisning, det syntes ligga närmast

till hands att bestämmelser härom infördes i den militära rättegångslagen,

även om ur lagteknisk synpunkt vissa erinringar kunde göras däremot.

Den grundläggande bestämmelsen syntes lämpligen kunna upptagas

i en särskild, såsom 66 a betecknad paragraf av följande innehåll: Begår

till vapenfri tjänst uttagen krigsman som icke står under militärt befäl förseelse

som avses i 26 kap. 11, 14 eller 18 § strafflagen och är förseelsen att

anse som ringa, må den felande i stället för straff åläggas tillrättavisning

som sägs i 14 § lagen om disciplinstraff för krigsmän. Rätt att meddela tillrättavisning

som nu sagts tillkommer civilförsvars-, brand- och arbetschef

i fråga om underställd personal.

I 68 § borde vidare tillfogas en mening av följande innehåll: Krigsman

som avses i 66 a § skall begära omprövning hos inskrivningschefen för det

inskrivningsområde, där han är förlagd.

I 69 § borde sista meningen erhålla följande lydelse: Detsamma gäller, om

den tillrättavisade upphör att stå under militärt befäl eller, i fråga om krigsman

som avses i 66 a §, tjänstgöringen upphör.

Därest det ansåges vara att föredraga att de föreslagna bestämmelserna

upptoges i särskild lag vore enligt militieombudsmannens mening icke något

att erinra häremot.

Yttrandena.

Behovet av en laglig reglering på förevarande område har allmänt vitsordats.

Sålunda har vattenfallsstyrelsen anfört, att ehuru de vapenfria värnpliktiga,

som fullgjorde sin tjänstgöring inom statens vattenfallsverk, i regel

hade ådagalagt ett mycket gott uppförande och några tillrättavisningar därför

knappast hade behövt ifrågakomma, det likväl måste anses vara en styrka

för arbetsledaren att för disciplinens upprätthållande på arbetsplatsen och

inom förläggningen vid eventuellt behov kunna ålägga tillrättavisning. Civilförsvar

sstyrelsen har anfört, att styrelsen enligt inhämtade upplysningar

från vissa brandchefer erfarit, att den befogenhet att för mindre förseelser

meddela tillrättavisning, som tillagts civilförsvars-, brand- och arbetschef,

mycket sällan behövt anlitas. Det vore emellertid ur disciplinär synpunkt

betydelsefullt, att i fall av överträdelse av ordningsföreskrifter och

andra mindre förseelser möjlighet funnes att inskrida genom åläggande av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 104.

tillrättavisning. Att behöva hänskjuta ärenden av här avsedd natur till vederbörande

distriktsåklagare vore mindre lyckligt.

Domänstyrelsen har såsom eget yttrande åberopat ett av jägmästaren i

Gästriklands revir avgivet yttrande, där det heter:

Under den tid jag tjänstgjort såsom jägmästare i Gästriklands revir och

arbetschef för förläggningen av vapenfria värnpliktiga å Sunnanås har i ett

stort antal fall värnpliktiga vid inryckningen vägrat att utföra något som

helst arbete.

Åtal mot dessa personer har därför väckts inför domstol i föreskriven ordning.

.........

Däremot har icke förekommit att tillrättavisning för förbrytelser i tjänsten

meddelats någon värnpliktig enligt bestämmelserna i lagen härom den

26 mars 1943.

Det torde därför för denna förläggnings vidkommande vara av mindre

vikt att ifrågavarande lag nu upphört att gälla, men å andra sidan synes

det bli en onödig omgång, såsom även militieombudsmannen framhåller, att

anlita distriktsåklagaren för handläggning av eventuella mål rörande mindre

disciplinära förseelser. .Tåg får därför ansluta mig till militieombudsmannens

förslag.

Av de hörda remissinstanserna har i sak endast överbefälhavaren riktat

någon egentlig kritik mot militieombudsmannens förslag. Han anför:

Militieombudsmannen har föreslagit, att tillrättavisningsrätten lämpligen

borde omfatta förseelserna undanhållande (26 kap. It §''), onykterhet i

tjänsten (26 kap. 14 §) och tjänstefel (26 kap. 18 §). Förseelsen lydnadsbrott

är icke föreslagen i detta sammanhang, enär för tillämpning av stadgandena

om lydnadsbrott i 26 kap. strafflagen fordras att befallning givits

av krigsman. Förseelsen i fråga skulle för vapenfria värnpliktiga, vilka icke

stodo under krigsmans befäl, föranleda ansvar enligt det generella straffbudet

för tjänstefel i 26 kap. 18 § strafflagen.

Lydnadsplikten för vapenfria värnpliktiga — straffrättsligt grundad på

26 kap. 18 § strafflagen enligt militieombudsmannens förslag — synes erhålla

begränsad räckvidd i förhållande till den lydnadsplikt, som åligger

övriga krigsmän. Brottsbeskrivningen i 26 kap. 1 § strafflagen upptager

även »obehörigt uppehållande av befallnings fullgörande» och enligt »Betänkande

med förslag till strafflagstiftning för krigsmakten» (SOU 1946: 83)

sid. 71 förutsättes straffbarhet inträda redan då en underlydande tillkännagivit,

att han icke kommer att utföra given befallning. 26 kap. 18 § synes

förutsätta ett åsidosättande av given befallning för att straffbarhet skall inträda.

Det finns anledning förmoda att arbetsplikt — med avsevärt mindre

ekonomisk kompensation än som vanligen gives för civilt arbete i övrigt —

kräver straffrättsligt stöd i vad gäller lydnadsplikten. Jag får därför föreslå,

att ifrågavarande bestämmelser om tillrättavisning utformas så, att de

även omfatta förseelsen lydnadsbrott (26 kap. 1 §) och att i samband därmed

26 kap. 1 § strafflagen kompletteras med bestämmelser av innehåll, att

vad i paragrafen stadgas om förman även gäller civilförsvars-, brand- och

arbetschef, i vad avser befallning till vapenfria värnpliktiga som stå under

sådan chefs befäl.

Omprövning av tillrättavisning jämlikt 68 § militära rättegångslagen

skulle enligt militieombudsmannens framställning verkställas av inskrivningschef.

Det synes lämpligare, alt ifrågavarande omprövning verkställes

av den infanteriregementschef, varunder inskrivningschef i vissa avseenden

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

lyder, emedan denne har större erfarenhet inom ifrågavarande område. Skall

omprövning verkställas av inskrivningschef, synes det önskvärt att denne

i samband härmed erhåller rätt att rådfråga auditör.

Beträffande frågan på vem det skall ankomma att ompröva meddelad tillrättavisning

har justitiekanslersämbetet ansett det möjligen kunna ifrågasättas,

att omprövningen skulle ske av civil myndighet, förslagsvis länsstyrelsen.

Denna fråga torde dock enligt ämbetets mening vara av mycket ringa

praktisk betydelse.

Vad angår den lagtekniska utformningen av förslaget har justitiekanslersämbetet

anfört, att det ville synas som om de materiella bestämmelserna angående

tillrättavisningsrätten borde ha sin plats i lagen om disciplinstraff

för krigsmän och föreskrifterna om vem som skulle äga utöva tillrättavisningsrätten

samt angående omprövning av beslut om tillrättavisning intagas

i militära rättegångslagen. Måhända vore dock, såsom militieombudsmannen

ifrågasatt, en särskild lag att föredraga. Däremot har krigshovråtten

uttryckligen förklarat, att de av militieombudsmannens framställning

föranledda bestämmelserna, såsom militieombudsmannen i första

hand föreslagit, lämpligen borde införas i militära rättegångslagen.

Departementschefen.

Enligt 14 § första stycket lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff för

krigsmän må för mindre förseelser av beskaffenhet att straff därför kan

åläggas i disciplinmål, i stället för disciplinär bestraffning, åläggas tillrättavisning

i form av varning, extratjänst, utegångsförbud eller landgångsförbud.

För att straff skall kunna åläggas i disciplinmål förutsättes i princip,

att den'' felande står under militärt befäl (8 § militära rättegångslagen).

Beträffande de s. k. vapenfria värnpliktiga är detta emellertid oftast icke

fallet. Endast omkring en tredjedel av denna kategori fullgör sin tjänstgöring

inom krigsmakten, nämligen i expeditions-, yrkes- och handräckningstjänst

eller i sjukvårdstjänst. Övriga vapenfria värnpliktiga, vilka till

skillnad mot de nyss nämnda vägra att bära uniform, sysselsättas utom

krigsmakten, närmare bestämt i civilförsvars- och arbetstjänst. De stå alltså

icke under militärt befäl utan äro underställda civilförsvars-, brand- eller

arbetschef.

Såsom militieombudsmannen framhållit, äro de vapenfria värnpliktiga numera

att anse som krigsmän. Detta innebär, att sådana vapenfria värnpliktiga

som stå under militärt befäl kunna bli ålagda tillrättavisning enligt

samma regler som gälla för andra krigsmän. Med avseende å övriga vapenfria

värnpliktiga föreligga däremot, till skillnad mot vad som varit fallet

före den nya militära strafflagstiftningens ikraftträdande, icke längre någon

befogenhet för civil arbetschef att meddela tillrättavisning. På de skäl som

anförts av militieombudsmannen och understrukits i remissyttrandena synes

en sådan befogenhet böra snarast återinföras. Jag vill därför tillstyrka,

att det av militieombudsmannen framlagda förslaget genomföres med ver
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

11

kan från och med dagen efter den då de i ämnet erforderliga lagarna utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

Vad beträffar avgränsningen av tillrättavisningsrätten har överbefälhavaren

yrkat, att denna måtte omfatta icke blott förseelser mot 26 kap. It §

(undanhållande), 14 § (onykterhet i tjänsten) och 18 § (tjänstefel) utan

även lydnadsbrott enligt 26 kap. 1 *§ strafflagen. Samtidigt har överbefälhavaren

hemställt om viss komplettering av sistnämnda lagrum. Detta avser

nämligen allenast befallningar givna av någon som själv lyder under

de militära straffbestämmelserna och som enligt dessa bestämmelser (26

kap. 5 och 6 §§ strafflagen) är straffrättsligt ansvarig för missbruk av

sin befälsrätt. Det saknas emellertid enligt min mening skäl att nu, helt kort

efter den nya lagstiftningens ikraftträdande, övergiva den princip på vilken

26 kap. 1 § strafflagen sålunda bygger. Om en vapenfri krigsman som tjänstgör

utom krigsmakten vägrar eller underlåter att lyda sin arbetsledares

befallning eller obehörigen uppehåller befallningen, blir han alltså straffbar

för tjänstefel enligt 18 § i nämnda kapitel. Innefattar tjänstefelet total

arbetsvägran, torde detsamma regelmässigt vara att anse såsom grovt, med

påföljd att straffet kan komma att gå upp till två års fängelse. Jag biträder

följaktligen militieombudsmannens förslag beträffande avgränsningen av

tillrättavisningsrätten.

Beträffande frågan på vem det skall ankomma att ompröva meddelad

tillrättavisning vill jag föreslå, att vederbörande försvarsområdesbefälhavare

skall ha att ompröva sådant beslut. Denne har nämligen hand om de

vapenfria värnpliktiga i förläggnings- och förplägnadshänseende, och vidare

äger han, till skillnad mot inskrivningschef, själv bestraffningsrätt i disciplinmål

och därmed praktisk erfarenhet i hithörande frågor. Härtill kommer,

att auditör finnes förordnad hos försvarsområdesbefälhavare men ej

hos inskrivningschef.

Vad slutligen angår den lagtekniska utformningen av förevarande bestämmelser

kan jag icke ansluta mig till militieombudsmannens förslag, att

bestämmelserna helt skola införas i militära rättegångslagen. Visserligen

skulle denna lösning såtillvida innebära en fördel, som bestämmelserna

då bleve samlade på ett ställe. Men principiellt sett lärer det icke vara

lämpligt att i en processuell lag införa bestämmelser av straffrättslig karaktär.

Man har då att välja mellan att upptaga alla erforderliga bestämmelser

i en särskild lag eller att, såsom justitiekanslersämbetet i första hand föreslagit,

låta de materiella bestämmelserna angående tillrättavisningsrätten

inflyta i lagen om disciplinstraff för krigsmän och övriga bestämmelser i

militära rättegångslagen. Av dessa två alternativ synes mig det senare vara

att föredraga.

1 enlighet med det sagda ha inom justitiedepartementet utarbetats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr

449) om diciplinstraff för krigsmän och till lag angående ändrad lydelse av

66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472).

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över lagför
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr lOi.

slagen, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 mars

1949.

Närvaran de:

justitieråden Geijer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Quensel.

Enligt lagrådet den 2 mars 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 18 februari 1949, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 § lalagen

den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag angående

ändrad lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära råttegångslagen den 30

juni 1948 (nr 472).

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av e. o. hovrättsassessorn S. Dennemark.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 mars 1949.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter

gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet lagrådets den

3 mars 1949 avgivna utlåtande över de den 18 februari 1949 till lagrådet

remitterade förslagen till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30

juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän och lag angående ändrad

lydelse av 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)

samt hemställer, att förslagen, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

490747

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:374 Skrivelse till Konungen i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 s. 15 i texten
  2. 1LU 1949:48 Memorial med föranledande av kamrarnas beslut beträffande dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni s. 1 i texten
  3. 1LU 1949:43 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första lagutskottets utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag t s. 2 i texten
  4. 1LU 1949:32 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 s. 1 i texten