Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt

1950-03-17 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:193, Med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående upphävande av förordningen den 11

juni 1948 (nr 283) om pappersskatt; given Stockholms

slott den 17 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående upphävande av förordningen

den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att förordningen om pappersskatt skall upphöra

att gälla med utgången av april månad 1950.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 193.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 11 juni

1948 (nr 283) om pappersskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1948 om pappersskatt,

vilken jämlikt förordning den 27 maj 1949 (nr 237) gäller till och med den

30 juni 1950, skall upphöra att gälla med utgången av april månad 1950,

dock att förordningen fortfarande skall tillämpas i fråga om varuparti, för

vilket skattskyldighet inträtt före den 1 maj 1950.

Vad i förordningen stadgas i fråga om sådan under tiden för dess giltighet

begången förseelse, som i förordningen avses, skall äga tillämpning även

efter det förordningen i övrigt upphört att gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 17 mars 1950.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Danielson,

Yougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om upphävande av

pappcrsbeskaltningen samt anför därvid följande.

Genom förordningen den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt infördes

en särskild beskattning av papp och papper samt vissa importerade tryckalster

av papp och papper. Skatten utgår såsom en tillverkningsskatt å inom

riket tillverkad papp eller papper och uttages vid pappersbruken. Skatten

utgör 15 öre för kilogram papper eller papp. Från beskattningen undantages

dock — enligt förordningen i dess lydelse genom förordningen den 27 maj

1949, nr 237 •— sådant tidningspapper, som är avsett till tryckning av allmän

nyhetstidning eller av annan nyhetstidning med i huvudsak politiskt

innehåll som i fråga om utseende och redigering kan jämställas med allmän

nyhetstidning. Skattskyldigheten inträder, då den obearbetade varan

levereras från tillverkaren eller av denne tages i anspråk för vidare bearbetning.

Vid import av papp eller papper för försäljning utgår skatt efter samma

grunder, dock att skatt därvid uttages även för bearbetad vara. Beskattningen

står under kontroll av kontrollstyrelsen. Vid import utövas

kontrollen av kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen gemensamt. För bedömande

av skatteplikten ha de skattskyldiga att kvartalsvis avgiva deklaration

till kontrollstyrelsen enligt särskilda föreskrifter. I deklaration må

avdrag göras för bland annat den myckenhet varor, som utlämnats från tillverkningsstället

för att i befintligt skick eller efter bearbetning utföras ur

riket. Till följd härav uttages icke pappersskatt för papp, papper eller produkter

därav, när varorna äro avsedda för export.

Förordning den 11 juni 1948 trädde i kraft den 1 juli 1948 och gällde ursprungligen

t. o. m. den 30 juni 1949.

Genom förordningen den 8 april 1949, nr 123, vidgades beskattningsområdet

i vissa avseenden, bl. a. på det sätt, att med skatt belädes även pappersmassa,

som vore avsedd att utgöra eller användas för framställning av er
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

sättningsmedel för annan skattepliktig vara eller av sådan vara framställd

produkt.

Genom förordningen den 27 maj 1949, nr 237, förlängdes 1948 års förordning

för tiden intill utgången av juni månad 1950.

Förslaget om införandet av papper sskatt framlades för 19k8 års riksdag

i propositionen den 16 april 1948, nr 215. Enligt vad i nämnda proposition

uttalades ingick denna beskattning såsom ett led i skärpningarna på den indirekta

beskattningens område i syfte att överbalansera budgeten. I propositionen

framhölls vidare, att i författningen i ämnet borde uttryckligen

angivas — för att pappersskattens tillfälliga natur skulle särskilt understrykas

— att skatten skulle utgå för endast ett år, räknat från och med

den 1 juli 1948. Samtidigt underströks emellertid i propositionen att genom

en sådan tidsbegränsning det alternativet icke uteslötes att frågan om skattens

fortbestånd efter nyssnämnda dag upptoges till prövning av 1949 års

riksdag. —• Dessa uttalanden föranledde ingen erinran från riksdagens

sida.

I propositionen nr 72 till 19b9 års riksdag föreslogs, att förordningen om

pappersskatt skulle erhålla fortsatt giltighet för tiden till och med den 30

juni 1950. Samtidigt föreslogs vissa ändringar i beskattningsreglerna. I

propositionen uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet, att de vid

1948 års riksdag beslutade skatteskärpningarna — pappersskatten däri inberäknad

— borde oförändrade fortbestå under budgetåret 1949/50. Med hänsyn

till det allmänna ekonomiska läget kunde departementschefen sålunda

icke förorda vare sig att pappersskatten redan då borttoges eller att skattesatsen

sänktes.

1949 års bevillningsutskott uttalade i anledning av sistnämnda proposition

i sitt betänkande nr 39, att utskottet kommit till den uppfattningen,

att tidpunkten ännu icke vore inne att besluta om pappersskattens avveckling.

Utskottet tillstyrkte sålunda, att denna beskattning erhölle fortsatt

giltighet under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950. De föreliggande olägenheterna

med pappersbeskattningen måste dock enligt utskottet tillmätas

sådan betydelse, att beskattningen i fråga borde avvecklas så snart förhållandena

medgåve detta. Det kunde för övrigt med visst fog göras gällande, att

av de vid 1948 års riksdag beslutade skatteskärpningarna vore pappersbeskattningen

ur olika synpunkter så otillfredsställande, att pappersskatten

borde ifrågakomma bland de indirekta skatter som i första hand upphävdes.

I anslutning härtill betonade utskottet, att pappersbeskattningen av utskottet

ansäges vara en beskattning av endast tillfällig natur, vilken egenskap

särskilt markerades genom att beskattningen ursprungligen fastställts

att gälla och av utskottet föresloges förlängd under en begränsad tidsperiod.

Därest under budgetåret 1949/50 ändrade förhållanden skulle inträda,

vilka motiverade att lättnader vidtoges i fråga om den indirekta beskattningen,

förväntade utskottet att Kungl. Maj :t för riksdagen framlade

förslag om upphävande av pappersskatten snarast möjligt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. 5

Bevillningsutskottets betänkande godkändes av riksdagen (skrivelse nr

253).

Såsom omnämnts i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

(Bilaga 1 s. 13) har 1949 års skatteutredning1 avgivit ett den 10 december

1949 dagtecknat betänkande rörande lrågan om avveckling av de år 1948

beslutade extra konsumtionsskatterna.

I detta betänkande har utredningen bl. a. behandlat frågan rörande pappersbeskattningen.

Sålunda har utredningen anfört, att de skilda olägenheter,

som i olika sammanhang framkommit såsom en följd av beskattningen,

icke hade helt kunnat undanröjas. Att pappersskatten trots dessa olägenheter

ansetts böra bibehållas även för budgetåret 1949/50 hade motiverats med

dess tillfälliga natur. Nackdelarna med beskattningen hade tills vidare kunnat

undanskjutas med hänvisning till att de vore av övergående art. Utredningen

ansåge därför, att den tillfälliga karaktär, som tillagts skatteskärpningarna

av år 1948, för pappersskattens del vore ett primärt villkor och att

denna skatt borde komma i första hand vid en avveckling av ifrågavarande

skatteskärpningar. På grund härav föresloge utredningen, att pappersskatten

avvecklades så snart förhållandena ansåges medgiva detta. Utredningen

förutsatte, att pappersskattens borttagande borde slå igenom i konsumentpriserna.

Enligt upplysningar, som lämnats till utredningen av statens priskontrollnämnd,

borde det icke möta några svårigheter för nämnden att kontrollera,

att ett avskaffande av pappersskatten komme konsumenterna tillgodo

i form av lägre priser i alla de fall, där skatten uttoges synligt. Även i de

fall, där skatten inräknats i priserna, horde enligt priskontrollnämnden en

dylik kontroll kunna genomföras. Däremot syntes prissänkningarna icke

kunna kontrolleras på pappersvaror, som frisläppts från priskontroll. Då

emellertid sistnämnda förhållande berörde endast en obetydlig del av konsumtionen,

ansåge utredningen, att ifrågavarande förutsättning för skattens

avskaffande finge anses vara för handen.

Vidare har skatteutredningen i sitt betänkande framhållit att — om pappersskatten

avvecklades — bleve frågan om en särskild skatt på tidskrifter

aktuell. I detta avseende åberopade utredningen en inom kontrollstyrelsen

upprättad promemoria angående en särskild beskattning av tidskrifter.

Beträffande innehållet i denna promemoria må nämnas, att beskattningen

enligt kontrollstyrelsens mening borde begränsas till förströelsetidskrifter,

att kontrollen över beskattningen borde handhavas av kontrollstyrelsen men

att frågor rörande gränsdragningen mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter

borde slutgiltigt prövas och avgöras av en särskild tidskriftsskatte
1

Ledamoten av riksdagens andra kammare G. A. Olsson, ordförande, ledamoten av riksdagens

andra kammare E. H. Bladli, ledamoten av riksdagens första kammare F. L. Franson, ledamöterna

av riksdagens andra kammare E. R. Hagberg och C. A. D. Jonsson, statssekreteraren

M. H. Letnne, ledamoten av riksdagens första kammare B. E. F. Petrén, sekreteraren L. G. Rehn,

ledamoten av riksdagens andra kammare O. E. Sandberg, bankdirektören G. Söderlund samt

ledamoten av riksdagens andra kammare E. O. Åkerström.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

nämnd, samt att skatten, som skulle utgå efter en skattesats av 30 procent på

tidskriftspriset, kunde beräknas tillföra statsverket en skatteintäkt på omkring

20 miljoner kronor per år.

Sedan skatteutredningen vidare åberopat vad 1949 års bevillningsutskott

uttalat rörande frågan om en särskild beskattning av förströelsetidskrifter,

har utredningen anfört att genom pappersskatten utginge för närvarande en

viss skatt på tidskrifter av förströelsekaraktär. Det kunde därför sägas, att

en särskild skatt på dylika tidskrifter redan vore i realiteten delvis inarbetad.

Om pappersskatten skulle avvecklas utan att för dessa tidskrifters del

ersättas med någon annan skatteform kunde frågan om deras beskattning

svårligen vid något senare tillfälle tagas upp på nytt. Enligt utredningens

mening, som vunne stöd i uttalanden av 1949 års bevillningsutskott, hade

man därför att i detta sammanhang taga ståndpunkt till det sedan länge

diskuterade och icke helt avskrivna spörsmålet om en särskild beskattning

av tidskrifter.

Utredningen har vidare anfört.

Utredningen är benägen att under viss förutsättning förorda, att en särskild

skatt på vissa tidskrifter införes samtidigt med pappersskattens avveckling.

Därvid åsyftar utredningen tidskrifter av huvudsaklig förströelsekaraktär.

Skatten skulle härigenom komma att träffa en umbärlig konsumtion

och sålunda stå i överensstämmelse med den av utredningen följda

grundprincipen för de extraordinära konsumtionsskatternas avveckling. Den

genom pappersskatten införda beskattningen bibehålies på detta sätt i annan

utbyggd form för ett område, där den icke varit förenad med olägenheten

att drabba oumbärliga varor.

Utredningen är icke beredd att framlägga något mera detaljerat förslag

till en beskattning av förevarande art. Emellertid ansluter sig utredningen

till de i kontrollstyrelsens promemoria uppdragna riktlinjerna för beskattningen

och anser att dessa innebära en framkomlig väg för lagstiftning i

ämnet. I ett avseende vill utredningen emellertid göra ett klart förbehåll.

Beslutanderätten i fråga om gränsdragningen för skattskyldigheten bör enligt

utredningens mening icke ligga hos den i promemorian omnämnda tidskriftsnämnden

utan anförtros åt beskattningsmyndigheten — i detta fall

kontrollstyrelsen med rätt för den skattskyldige att i vanlig ordning fullfölja

talan hos Kungl. Maj :t i regeringsrätten. Tidskriftsnämnden bör sålunda

endast utgöra en rådgivande nämnd vid kontrollstyrelsens sida. Endast

under denna förutsättning kan utredningen tillstyrka, att en beskattning

av ifrågavarande slag införes.

Skatten bör enligt utredningens mening vara till sin storlek så avpassad,

att den kan beräknas avkasta omkring 20 miljoner kronor.

Utredningen föreslår sålunda, att i enlighet med vad nu angivits åtgärder

vidtagas för att i anslutning till pappersskattens avveckling införa en särskild

beskattning av tidskrifter med huvudsaklig förströelsekaraktär.

Över skatteutredningens betänkande ha — såvitt angår frågan om avvecklingen

av pappersskatten och införandet i samband därmed av en särskild

skatt på tidskrifter — utlåtanden efter remiss avgivits av kontrollstyrelsen,

statskontoret, generaltullstyrelsen, generalpoststyrelsen, kommerskollegium,

statens priskontrollnämnd, Svenska tidningsutgivareföreningen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

Publicistklubben, Svenska journalistföreningen och Sveriges författareförening.

Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, Svenska pappersbruksföreningen,

Sveriges grafiska industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Föreningen Svensk fackpress,

Sveriges industriförbund, Svenska pappershandlareföreningen, Svenska

bokhandlareföreningen och Svenska bokförläggareföreningen.

I remissutlåtandena har förslaget om avveckling av pappersskatten tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Förslaget om införandet av en särskild skatt på tidskrifter har avstyrkts

av ett flertal myndigheter och det övervägande antalet enskilda organisationer.

Av yttrandena må följande här återgivas.

Statskontoret (majoriteten) har framhållit att några bärande skäl icke

kunde anföras vare sig ur skattekraftssynpunkter eller i prohibitivt syfte

för en punktskatt, som endast skulle drabba tidskrifter, medan däremot

exempelvis böcker — oavsett innehållet — skulle falla utanför beskattningsområdet.

Direkt olämplig måste en dylik skatt te sig, om man vid

bestämmandet av beskattningsområdet dessutom måste göra en mer eller

mindre godtycklig gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter.

En minoritet inom statskontoret (generaldirektören och två ståtskommissarier)

ha yttrat, att konsumtionen av förströelsetidskrifter indicerade

en särskild skatteförmåga, som i och för sig borde kunna motivera

en punktbeskattning. Det framlagda förslaget — liksom tidigare utredningar

i ämnet — belyste emellertid förefintliga svårigheter att på ett ur saklig

synpunkt otvetydigt sätt i författningstext klargöra, vilka tidskrifter

som borde göras till föremål för beskattning. Därest skatten i princip icke

ansåges böra omfatta samtliga tidskrifter, syntes därför annan utväg icke

stå till buds än att i samband med framläggandet av ett eventuellt förslag

i ämnet till riksdagen närmare angiva, för vilka av nu utgivna tidskrifter

skatt ansåges böra uttagas.

Kommers kollegium har avstyrkt förslaget under erinran att 1944 års

tryckfrihetssakkunniga i motiven till 1 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen,

vari talades om förbud att hindra tryckning m. m., framhållit

att om de ekonomiska återverkningarna voro av den ingripande verkan

att verksamhetens fortsättande icke kunde anses ekonomiskt berättigat,

hinder som avsåges i lagrummet borde anses föreligga. Vidare har kollegium

framhållit att, därest en tidskriftsskatt bleve införd, vid gränsdragning

mellan skattefria och skattebelagda förströelsetidskrifter en för tilllämpningen

av skattebestämmelserna mindre lämplig subjektiv prövning

bleve erforderlig.

Statens priskontrollnämnd har anfört, att till de oumbärliga förnödenheterna

icke kunde räknas för förströelseläsning avsedda tidskrifter. Med

hänsyn därtill och till de övriga skäl, som skatteutredningen åberopat, syntes

det icke finnas anledning att giva beskattningen av nämnda tidskrifter

någon förtursrätt vid avvecklingen av de extra konsumtionsskatterna. En

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungi. Maj.ts proposition nr 193.

ändrad utformning av ifrågavarande beskattning i enlighet med skatteutredningens

förslag syntes emellertid enligt nämndens mening vara lämplig

och ändamålsenlig. Bland annat hade den nu föreslagna skatteformen karaktären

av en renodlad punktbeskattning, som icke medförde prishöjningar

på andra varuområden, varjämte skattekontrollen syntes bliva synnerligen

enkel. Därtill komme, att skatten säkerligen i viss mån komme att

verka återhållande på efterfrågan på ifrågavarande tidskrifter, vilket kunde

medföra begränsning av upplagorna och frigöra vissa papperskvantiteter

för annan, nyttigare användning inom landet eller för export.

Stockholms handelskammare har uttalat, att en särskild skatt på tidskrifter

givetvis vore i och för sig ägnad att föranleda såväl principiella betänkligheter

som praktiska tillämpningssvårigheter. Det borde dock vara

möjligt att utforma en tidskriftsskatt på sådant sätt, att vid en avvägning

av skattens olägenheter mot dess fördelar i form av möjliga lättnader på

den direkta beskattningens område dessa senare borde tillmätas större avseende.

Med hänsyn därtill och med den allmänna inställning handelskammaren

hade rörande nödvändigheten att snarast möjligt nedbringa de direkta

skatterna ansåge handelskammaren, att den möjlighet i detta hänseende

som nu förelåge borde utnyttjas. Då handelskammaren alltså tillstyrkte,

att en beskattning av tidskrifter infördes, skedde detta dock allenast

under den ofrånkomliga och av skatteutredningen angivna förutsättningen,

att vad som genom denna beskattning tillfördes statsverket oavkortat

komme till användning för nedbringande av det direkta skattetrycket.

Sveriges industriförbund har anfört, att det nuvarande utomordentligt

hårda skattetrycket på inkomst och förmögenhet förorsakade betydande

skadeverkningar för det ekonomiska framåtskridandet i samhället. Frågan

om nedbringande av detta skattetryck vore därför det för närvarande allt

överskuggande problemet på beskattningsområdet. Några skadeverkningar

syntes icke behöva befaras av en skatt på tidskrifter och en sådan beskattning

syntes därför vara ägnad att i någon mån underlätta lösningen

av detta vitala problem. Å andra sidan vore det utan tvivel vanskligt att

verkställa en sådan gränsdragning mellan skattepliktiga tidskrifter och icke

skattepliktiga tidskrifter, att icke vid tillämpningen komme att ingå ett moment

av kvalitets- och nyttighetsprövning av tidskrifterna. Det vore därför

angeläget, att gränsdragningen skedde så, att beskattningsmyndigheterna

icke ställdes inför uppgiften att skilja mellan önskvärda och mindre önskvärda

tryckalster och särskilt angeläget, att politiska synpunkter därvid

icke lämnades möjlighet komma till uttryck. En utvidgning av underlaget

för beskattningen, innebärande inskränkning i de föreslagna undantagen

från skatteplikt, syntes vara ägnad att minska svårigheterna vid gränsdragningen.

Trots att en tidskriftsskatt således kunde väcka betänkligheter

ansåge sig förbundet främst med hänsyn till rådande situation å beskattningsområdet

böra tillstyrka, att en dylik beskattning inrymdes i vårt beskattningssystem.

Förbundet förutsatte därvid såsom självklart, att vad

som genom denna beskattning tillfördes statsverket oavkortat komme till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193. 9

användning för nedbringande av de direkta skatterna på inkomst och förmögenhet.

Av övriga hörda organisationer har Svenska tidningsutgivareföreningen

i första hand gjort gällande, att en särbeskattning av pressen eller viss del

därav strede mot tryckfrihetslagstiftningens grunder; och till stöd härför

har föreningen åberopat ett utlåtande i frågan av f. d. justitierådet N. Gärde.

Föreningen har vidare anfört bl. a. att det i praktiken skulle möta synnerligen

allvarliga svårigheter att verkställa en objektiv gränsdragning mellan

skattepliktiga och skattefria publikationer och att skatten med säkerhet

icke skulle tillföra statsverket den beräknade skatteintäkten om 20 miljoner

kronor per år. Svenska bokförläggareföreningen har gjort gällande

— under hänvisning till 1 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen

— att den föreslagna skatten på tidskrifter vore klart grundlagsstridig.

Svenska pappersbruksföreningen har ifrågasatt, huruvida en tidskrifts

större eller mindre karaktär av förströelseläsning kunde helt objektivt bedömas;

och vidare har föreningen riktat kritik mot skatteutredningens uttalande

att en skatt på förströelsetidskrifter konune att träffa en umbärlig

konsumtion. Sveriges författareförening har framhållit, att införandet av

en tidskriftsskatt skulle medföra avsevärda försämringar för tidskriftsförlagen,

vilka försämringar kunde förutses särskilt gå ut över originalbidragen

från svenska skönlitterära författare.

I olika framställningar till Kungl. Maj :t har hemställts, att pappersbeskattningen

måtte avvecklas redan före den 30 juni 1950.

Sålunda ha Sveriges wellpappfabrikanters förening, Aktiebolaget Svenska

ieopal- & takpixfabriken samt Munksjö aktiebolag i särskilda framställningar

i februari 1950 anhållit att pappersbeskattningen måtte avvecklas snarast

möjligt. Såsom skäl för dessa framställningar har i huvudsak anförts, att köparna

av papp och papper samt produkter därav vore av den uppfattningen

att skatten snarast komme att avvecklas, varför de inskränkte sina köp till

vad som erfordrades för täckande av oundgängliga behov. Dessa förhållanden

medförde driftsrubbningar och lagringssvårigheter såväl för vissa pappersbruk

som för den fristående pappersförädlingsindustrien.

över framställningarna ha, efter remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,

Svenska pappersbruksföreningen och Sveriges grossistförbund.

Kontrollstgrelsen har anfört, att pappersbrukens försäljning av papp och

papper på hemmamarknaden under sistförflutna två månader varit av betydligt

mindre omfattning än under motsvarande tid föregående år. Anledningen

till försäljningsnedgången, vilken uppenbarligen medförde kännbara

rubbningar i tillverkarnas avsättningsförhållanden, både uppgivits väsentligen

vara minskad efterfrågan till följd av skattens förestående bävande.

Den påvisade nedgången i den inhemska försäljningen syntes vara betingad

i huvudsak av väntat prisfall. Då emellertid tillverkarna av pappersprodukler

vid pappersskatteförordningens ikraftträdande fått bereda sig viss opåräknad

vinst motsvarande pappersskalten å då inneliggande lager, kunde det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 193

icke synas orimligt, att dylika tillverkare under en kortare övergångstid finge

vidkännas en "siss inkomstminskning, föranledd av marknadsprisets anpassning

till förhållanden, som inträdde först efter pappersskattens avveckling.

Därest med hänsyn till statsbudgeten ett upphävande av pappersskatten an
såges

icke böra komma till stånd vid tidigare tidpunkt än den 1 juli 1950 _

en fråga som folie utanför kontrollstyrelsens bedömande — syntes förevarande

framställningar icke höra föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Svenska pappcrsbruksföreningen har anfört.

Det är numera tydligt, att köparna av papper, vilka ju icke kunna påräkna

någon skatterestitution för inneliggande lager vid skattens upphörande, inskränka

sina inköp så mycket som möjligt för att vid skattens avveckling

ha lagren tömda. Försäljningarna från pappersbruken för leverans under

andra kvartalet 1950 äro sålunda obetydliga; i stället uppmanas bruken att

tillverka och behålla i egna lager de kvantiteter som köparna komma att behöva

omedelbart efter skattens upphävande.

Med hänsyn till dessa förhållanden kan man antaga, att statens skatteintäkt

under andra kvartalet kommer att bliva starkt reducerad, varför en

tidigare avveckling av skatten än vid budgetårets utgång icke skulle få någon

avsevärd inverkan på den statliga intäkten av pappersskatten.

Av avsevärd betydelse äro däremot de olägenheter, som uppkomma, därest

skatteförordningen kommer att gälla intill den 1 juli 1950. Pappersbruken

leverera normalt över 80 000 ton skattepliktigt papper per kvartal. Bruken ha

icke lagringsmöjligheter för kvantiteter av denna storleksordning och torde

därför endast i begränsad utsträckning kunna tillmötesgå köparnas önskemål

att behålla andra kvartalets leveranskvantiteter i lager till den 1 juli. I

stället komma bruken att i stor utsträckning tvingas söka placera dessa

kvantiteter på export, något som emellertid inte är möjligt över hela linjen,

eftersom vissa kvaliteter som regelbundet levereras inom Sverige icke ha

avnämare utomlands. I fråga om sådana kvaliteter, där en exportökning är

möjlig, kan man ej helt bortse från risken, att ett plötsligt ökat utbud kan

verka tryckande på exportprisläget. Efter den 1 juli göra däremot de svenska

köparna anspråk på mycket stora leveranser; det gäller för dem då icke endast

att täcka det löpande konsumtionsbehovet utan även att förnya de under

törsta halvåret uttömda lagren. Om dessa köparnas önskemål tillmötesgås av

bruken, kommer sålunda exporten under andra halvåret att kraftigt reduceras.

Med hänsyn till storleksordningen av de kvantiteter, varom här är fråga,

kunna dylika starka svängningar i exportvolymen verka störande på Sveriges

betalningsbalans enligt löpande betalningsavtal med utlandet; över huvud

taget torde väl de valutavårdande myndigheterna vara mest betjänta av att

valutaintäkterna av pappersexporten fördela sig något så när jämnt över

året och att exportvolymen sålunda hålles någorlunda stabil. För pappersbrukens

vidkommande gäller, att starka omkastningar mellan export- och hemmamarknader,

sådana som här kunna förutses, störa det rationella produktionsprogrammet

och försäljningsarbetet; härtill kommer den nämnda risken

för att ett onormalt stort utbud av papper på export under andra kvartalet

kan verka tryckande på exportprisläget.

Under åberopande härav har pappcrsbruksföreningen hemställt, att pappersskatten

måtte avvecklas om möjligt icke senare än den 1 april 1950.

Sveriges grossistförbund har hemställt att pappersskatten upphäves snarast

möjligt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 193.

Samma yrkande har framställts i en den 9 mars 1950 dagtecknad skrift,

som inkommit till finansdepartementet från Svenska pappersgrossistförbundet.

I denna skrift har framhållits, att inom olika köparekategorier hade under

den senaste månaden kunnat konstateras en allt starkare tveksamhet vid

inköpen av papper, huvudsakligen föranledd av ovissheten om tidpunkten

för skattens upphävande. Denna ovisshet hade icke minst aktualiserats genom

de olika pressnotiser i frågan, som förekommit under den senaste tiden.

Det vore påtagligt, att den nuvarande situationen innebure avsevärda

olägenheter för hela branschen, och handeln med papper hotade att praktiskt

taget avstanna. Konsumenterna sökte i möjligaste mån utnyttja sina

lager, och i den mån nya inköp förekomme omfattade dessa endast det

absolut aktuella behovet* för en mycket kort tid. Dylika rubbningar i den

reguljära handeln vore till stor skada för hela branschen, då dels pappersbrukens

produktionsprogram ogynnsamt påverkades och dels en oekonomisk

distribution i småpartier måste äga rum inom handeln.

Från kontrollstyrelsen har till finansdepartementet överlämnats en den

11 mars 1950 dagtecknad promemoria av förste byråinspektören S. Ingberk.

I promemorian har anförts följande.

Vid mina senaste inspektionsresor till pappersbruken har frågan om pappersskattens

framtida upphörande ofta kommit upp till diskussion. Då nian

preliminärt utgår ifrån att förordningen om pappersskatt skall äga fortsatt

giltighet endast till och med den 30 juni 1950 har detta redan resulterat

i en minskad efterfrågan hos pappersbruken och det blir allt vanligare att

bruken nu erhålla order om leverans först den 1 juli 1950. Man räknar

givetvis med att grossister och förbrukare av papper ej göra några inköp

förrän deras lager härav först förbrukats. Härav följer att brukens försäljning

av papp och papper på inlandet kommer att avsevärt minska under

tiden fram till den 1 juli 1950. Då ingen försäljare vill ligga inne med något

lager av papper kan detta orsaka svårigheter för den pappersforbrukande

allmänheten under tiden närmast före den 1 juli. För de exporterande

pappersbruken torde den minskade efterfrågan från allmänhetens sida

ej ha så stor betydelse, enär exportkonjunkturen för närvarande är god.

Annorlunda ställer det sig för de bruk som uteslutande eller huvudsakligen

sälja på den svenska marknaden. Så kan t. ex. nämnas, att för ett bruk, som

uteslutande säljer på inlandet, leveranserna under oktober, november och

december månader 1949 uppgingo till i runt tal respektive 22, 33 och 28

ton under det att leveranserna under tiden den 1 januari—den 21 februari

1950 belöpte sig till allenast cirka 10 ton. För ett annat bruk uppgingo leveranserna

under januari månad 1950 till 1,4 ton och under februari månad

till 2,4 ton, under det att leveranserna under sista kvartalet 1949 omfattade

i runt tal 35 ton.

Även för den fristående pappersförädlingsindustrien kommer troligen

en markant stagnation att inträffa under tiden närmast före pappersskattens

hävande, enär dess kunder torde bli mycket återhållsamma i sina inköp.

Förädlingsindustrien (wellpapp etc.) å sin sida inköper givetvis ej mera

papper än som kan beräknas bliva levererat före den 1 juli, för att ej da

lig<fa inne med något större lager beskattad råvara. Den synpunkten har

därför framförts, alt det hade varit lyckligast om pappersskatten slopats

vid en tidpunkt, som på förhand ej aviserats. Nu antydda rubbningar i pro
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

duktionen under tiden närmast före och efter ett slopande av pappersbeskattningen

skulle på så sätt kunna ha blivit av betydligt mindre omfattning

än vad nu förmodas bliva fallet. Det kan ifrågasättas, huruvida icke

spörsmålet om upphävande av pappersskatten vid en tidigare tidpunkt än

från och med den 1 juli 1950 bör upptagas till prövning. Skulle ett sådant

upphävande beslutas är angeläget, att tidpunkten om "möjligt ej på förhand

tillkännagives. Skulle å andra sidan omständigheterna bli sådana att

pappersskatten av budgetära eller andra skäl måste bibehållas jämväl efter

ingången av nästa budgetår, borde en sådan utveckling i god tid komma till

allmänhetens kännedom, vilket säkerligen skulle återföra marknaden i ett

normalare läge.

Departementschefen. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

uttalade jag bl. a. att jag — av skäl som såväl Kungl. Maj :t som riksdagen

vid olika tillfällen understrukit — ansåge det vara ett angeläget

önskemål att pappersskatten avvecklades så snart som möjligt. Jag framhöll

vidare att, då ett visst .utrymme kunde anses förefinnas för en skattesänkning

redan under år 1950, jag hade för avsikt att icke förorda någon förlängning

av giltighetstiden för förordningen om pappersskatt efter innevarande

budgetårs utgång.

Såsom framgår av den nu föreliggande utredningen har under de senaste

månaderna pappersbrukens försäljning av papp och papper på hemmamarknaden

betydligt nedgått. Det kan antagas att denna nedgång i leveranserna

kommer att fortbestå under förordningens återstående giltighetstid för att

därefter förbytas i en kraftig uppgång, då lagren hos grossister och förbrukare

skola på kort tid ånyo fyllas. Givetvis medför en dylik utveckling

betydande svårigheter och olägenheter för pappersbranschen. En utveckling

efter nyss antydda linjer medför jämväl att — även om pappersskatten

bibehålies fram till budgetårsskiftet — statsverkets intäkter av pappersskatten

komma att för den ifrågavarande tiden bli förhållandevis små.

Med hänsyn härtill finner jag övervägande skäl tala för att pappersskatten

avvecklas redan före den 1 juli 1950. Jag förordar i enlighet härmed att

beskattningen i fråga upphäves med utgången av april månad 1950.

I detta sammanhang vill jag understryka, att jag — i likhet med skatteutredningen

— förutsätter att pappersskattens borttagande resulterar i

sänkta konsumentpriser. Det bör ankomma på priskontrollnämnden att övervaka

att skattens borttagande kommer konsumenterna till godo i största

möjliga utsträckning.

Vad härefter angår skatteutredningens förslag om införande av en särskild

skatt å tidskrifter med huvudsaklig förströelsekaraktär har kritik häremot

framförts från åtskilliga remissinstansers sida. Jag är icke beredd att nu

framlägga något förslag i ämnet.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning angående upphävande av förordningen den

11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att nämnda förslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1950:50 Betänkande i anledning av Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 237, såvitt propositionen avser förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den S jun s. 8 i texten
  2. Rskr. 1950:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med färslag till förordning angående upphävande av förordningen den 11 juni 1948 a1 i texten
  3. BevU 1950:41 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 11 juni 1948 s. 1 i texten