Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

1950-09-29 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:252, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

1

Nr 252.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om

allmän sjukförsäkring; given Drottningholms slott den

13 oktober 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 3

januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Propositionens innehåll.

I propositionen förordas anstånd med ikraftträdande av lagen om allmän

sjukförsäkring till tidpunkt, som framdeles bestämmes av Konungen med

riksdagen. 1

1 —Bilxang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 252.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 252.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas, att i stället för de tidpunkter, som angivas i 111 §

samt 115—124 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1, skall

gälla vad Konungen med riksdagen därom framdeles förordnar. 1

1 Senaste lydelse av 111 § och 115—124 §§ se SFS 1948: 733.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 29

september 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Daniel
son,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne,

Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående förnyat

uppskov med ikraftträdandet av lagen om allmän sjukförsäkring samt anför.

När lagen om allmän sjukförsäkring, som utfärdats den 3 januari 1947

(nr 1), antogs vid 1946 års höstriksdag, bestämdes tidpunkten för lagstiftningens

genomförande till den 1 juli 1950. Senare visade det sig nödvändigt

att framflytta tiden för lagens ikraftträdande, varför genom lag den

17 december 1948 (nr 733) förordnades om uppskov med ikraftträdandet

till den 1 juli 1951.

Vid behandlingen innevarande riksdags vårsession av andra lagutskottets

utlåtande nr 26 i anledning av väckt motion om visst tillägg till 32 §

första stycket i gällande förordning om erkända sjukkassor tillkännagav

statsministern i en i riksdagens båda kamrar avgiven deklaration — återgiven

i första kammarens protokoll den 19 april, nr 13, och andra kammarens

protokoll den 20 april, nr 13, — att det ur statsfinansiell synpunkt

icke syntes vara möjligt att låta sjukförsäkringslagen träda i kraft den

1 juli 1951 samt att spörsmålet om förnyat anstånd med lagens ikraftträdande

skulle upptagas i proposition till årets riksdag.

I anslutning till vad statsministern sålunda uttalat får jag nu anmäla

detta ärende; och anhåller jag att först få redogöra för huvuddragen av den

år 1946 beslutade sjukförsäkringsreformen.

1946 års sjukförsäkringsreform.

Imagen om allmän sjukförsäkring.

Den försäkring, som grundas på lagen om allmän sjukförsäkring och

som avses omfatta praktiskt laget hela vårt lands befolkning, består av två

olika grenar, nämligen en sjukvårdsförsäkring och en sjukpenningförsäkring.

Försäkringen är dels obligatorisk och dels frivillig.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

Såsom närmare framgår av lagens 15—20 §§ innebär den obligatoriska

sjuk vårdsförsäkringen, att de allmänna sj ukkassorna

— d. v. s. de organ som skola handhava den nya sjukförsäkringen — i

stort sett komma att ersätta dels % av den försäkrades läkarkostnader,

vilka dock ej få beräknas till högre belopp än som upptagits i en av Kungl.

Maj :t fastställd läkartaxa, dels % av eller i vissa fall hela kostnaden för

vederbörandes resor till och från läkaren, i den mån denna kostnad överstiger

3 kronor, och dels kostnaden för den försäkrades resor för intagning

å sjukvårdsanstalt och återresa därifrån, i fråga om återresan dock endast

i den mån kostnaden därför överstiger 3 kronor. Den frivilliga sjukvårdsför

säkringen öppnar, enligt vad i 48 g stadgas, möjlighet

att komplettera vad den obligatoriska försäkringen giver med vissa speciella

förmåner, såsom ersättning för bad, massage, elektricitet in. in.

Genom den obligatoriska sj uk penningförsäkringen,

varom bestämmelserna återfinnas i 21—30 §§, erhåller den sjuke för varje

dag viss sjukpenning eller, vid vistelse å sjukvårdsanstalt, hempenning

jämte i förekommande fall make- och barntillägg därå. Härvid gälla olika

regler för dem som ha förvärvsarbete — dessa bli inskrivna såsom medlemmar

i de nya sjukkassorna — och för de gifta kvinnor, som utföra

hushållsarbete i hemmet och som bli försäkrade i egenskap av familjemedlemmar.

För sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete uppgår

till minst 600 kronor, utgör sjukpenningen 3:50 kronor om dagen, för

sjukpenningförsäkrad i åldern 16—18 år och över 67 år dock endast 2

kronor om dagen. Maketillägget uppgår till 2 kronor och barntillägget till

50 öre för barn och dag. Sjukpenningen för den gifta hemmakvinnan är

1: 50 kronor om dagen, vartill kommer ett barntillägg om 1 krona, därest

hon i hemmet har ett eller flera barn under tio år. Hempenningen är till

beloppet något lägre än sjukpenningen, i det att mot en sjukpenning av

3: 50 kronor resp. 2 eller 1: 50 kronor svarar en hempenning av 2 kronor

resp. 1 krona. Genom den frivilliga sjukpenningförsäkringen

äger, såsom 49 § utvisar, sjukkassemedlem — men ej familjeförsäkrad

hustru — allt efter den inkomst vederbörande uppbär försäkra

sig för ett tillägg till sjukpenningen å 1: 50, 3 eller 4: 50 kronor om dagen.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att riksdagen i samband med

sjukförsäkringslagens antagande anhöll, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

utredning rörande huruvida dels de familjeförsäkrade gifta kvinnorna

böra erhålla rätt till frivillig sjukpenningförsäkring, dels studerande

och med dem jämställda böra omfattas av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

utan hinder att de sakna förvärvsarbete eller att deras årsinkomst

av sådant arbete ej uppgår till 600 kronor dels ock rätt till konvalescentvård

bör ingå såsom en försäkringsförmån i den frivilliga sjukvårdsförsäkringen.

Sedan Kungl. Maj:t den 20 maj 1949 uppdragit åt pensionsstyrelsen att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Moj.ts proposition nr 252.

verkställa de begärda utredningarna, har pensionsstyrelsen den 17 december

1949 inkommit med förslag i dessa hänseenden.

Sjukhusvård och läkemedel.

Av vad anförts framgår att den obligatoriska sjukförsäkringen ej är avsedd

att innefatta rätt till ersättning för utgifter för vare sig sjukhusvård

eller läkemedel. Anledningen härtill är att enligt statsmakternas i samband

med sjukförsäkringslagens antagande fattade principbeslut sjukhusvården

och läkemedlen ansetts böra utbrytas ur sjukförsäkringen och avkopplas

från sjukkassornas verksamhet. Meningen är emellertid, att dessa förmåner

— på sätt framgår av propositionen nr 312/1946 och tredje särskilda

utskottets däröver avgivna utlåtande nr 1 — skola tillhandahållas medborgarna

utom ramen för försäkringen.

I fråga om sjukhusvården skall detta i princip tillgå så, att vården

å allmän sal eller avdelning å de statliga sjukhusen göres helt avgiftsfri

och att i övrigt sjukhusens huvudmän ålägges att lämna fri vård å

allmän sal eller avdelning mot det att de av staten erhålla en — schematiskt

beräknad — gottgörelse för uteblivna patientavgifter. När principbeslutet

fattades förutsattes det att, sedan de närmare detaljerna klarlagts, frågan

skall underställas riksdagens prövning i särskild ordning.

Sedermera har chefen för inrikesdepartementet, enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 4 juni 1948, tillkallat särskilda sakkunniga för att biträda

med utredning angående den närmare utformningen av den fria sjukhusvården.

Dessa sakkunniga — sakkunniga för fria sjukhusvården — torde

numera i huvudsak ha slutfört sitt utredningsuppdrag; något betänkande

i ämnet har dock ännu ej avlämnats.

Beträffande läkemedlen innebär statsmakternas principbeslut, att

medborgarna få rätt att å apotek erhålla läkemedel i vissa fall helt gratis

och i andra fall till nedsatt pris samt att apoteken därefter direkt från

statsverket skola få ersättning för sina utlägg. Förutsättning för att läkemedel

skall erhållas kostnadsfritt eller till nedsatt pris skall vara, att läkemedlet

finnes upptaget i en fastställd läkemedelsförteckning samt att det

ordinerats av läkare. Även beträffande läkemedelsersättningen har förutsatts,

att storleken av läkemedelsrabatterna liksom utformningen i övrigt

skall i särskild ordning få prövas av riksdagen.

I och för läkemedelsreformens förverkligande har Kungl. Maj :t den

3(1 september 1949 uppdragit åt medicinalstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse

med vissa riktlinjer, som angivits i en inom inrikesdepartementet

upprättad promemoria, utreda vilka sjukdomar, som borde berättiga

till kostnadsfria läkemedel, samt till Kungl. Maj :t inkomma med

förslag i ämnet ävensom alt upprätta och till Kungl. Maj:t avgiva förslag

till läkemedelsförteckning. Med skrivelser den 29 november 1949 och den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

20 mars 1950 har medicinalstyrelsen inkommit med utredning och förslag

i angivna hänseenden. Vidare har statens organisationsnämnd den 30 november

1949 överlämnat utredning angående frågor av organisatorisk och

teknisk art i samband med läkemedelsreformen.

Reformens ikraftträdande.

Sjukförsäkringslagen har i ett särskilt avsnitt, som omfattar 111—124 §§,

bestämmelser om lagens ikraftträdande och därmed sammanhängande föreskrifter

angående antagande av allmänna sjukkassor in. in. ävensom övergångsbestämmelser

dels för dem som äro medlemmar i de nuvarande erkända

sjukkassorna och dels för andra än medlemmar i dessa kassor. Enligt

111 § i dess ursprungliga lydelse skulle lagen, i den mån ej annorlunda

stadgades i de följande paragraferna, träda i kraft den 1 juli 1950.

I sistnämnda paragrafer i detta avsnitt upptagas erforderliga tidsbestämmelser

för åtskilliga förberedelsearbeten, som skola vara klara före lagens

ikraftträdande. Sålunda angivas tidpunkter bl. a. för ingivande till tillsynsmyndigheten

— d. v. s. pensionsstyrelsen — av ansökan om antagande till

allmän sjukkassa, för utseende av ombud för de första årens ombudsmöten

samt styrelseledamöter inom sjukkassorna ävensom för inskrivning av

sjukkassemedlemmarna och övriga försäkrade. I detta sammanhang må

härom endast nämnas att enligt lagens ursprungliga lydelse de kommunala

representationerna skulle, såsom framgår av 116 §, före den 1 mars

1950 utse ombud för 1950 och 1951 års ombudsmöten i lokalsjukkassa

ävensom i centralsjukkassa för stad samt att det enligt 122 § skulle åligga

den som ej är medlem i erkänd sjukkassa att före den 1 februari 1950 anmäla

sig till inträde i vederbörande allmänna sjukkassa.

Såsom motivering för anståndet med lagstiftningens genomförande anförde

jag vid remissen till lagrådet av det förslag, som genom propositionen

nr 312 förelädes 1946 års riksdag, att en utsträckning av sjukförsäkringen

till att omfatta hela folket kunde komma att ställa ökade anspråk

på såväl läkarvården som sjukvården i övrigt, samt framhöll, att då rådande

resurser i fråga om sjukvårdspersonal, särskilt sjuksköterskor, samt vårdplatser

på sjukhusen syntes giva anledning till ett uppskov. Vidare hänvisade

jag till de omfattande förberedelsearbeten, som måste föregå reformens

genomförande, samt uttalade, att konturerna till den nya kommunindelningen,

som förutsattes skola träda i kraft den 1 januari 1950, borde skönjas

innan indelningen i lokalsjukkasseområden verkställdes.

Propositionen nr 312/1946 föranledde åtskilliga motioner. I några av

dessa berördes frågan om tiden för sjukförsäkringens ikraftträdande. I två

motioner (I: 383 och II: 579) yrkades uppskov med frågans avgörande.

I en annan motion (II: 576) hemställdes att läkeinedelsrabatterna genom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252. 7

fördes snarast möjligt och utan avvaktan på reformens genomförande

i övrigt.

I sitt utlåtande över propositionen och motionerna framhöll tredje särskilda

utskottet bl. a., att enligt utskottets mening anledning saknades att

låta lagfästandet av sjukförsäkringsreformen anstå till någon senare tidpunkt;

och utskottet anslöt sig till förslaget att sjukförsäkringslagen och

den fria sjukhusvården skulle genomföras den 1 juli 1950.

Beträffande läkemedelsreformen uttalade utskottet, att det enligt utskottets

mening icke förelåge ett sådant samband mellan de i propositionen

skisserade detaljerna till lösning av frågan i sin helhet, att när det gällde

tidpunkten för genomförandet de vore ovillkorligt bundna vid varandra.

Skäl talade för att läkemedlen utan onödigt uppskov förbilligades för allmänheten,

och hinder syntes icke föreligga att genomföra denna del av

sjukvårdsreformen tidigare än reformen i övrigt.

Vad utskottet anfört om tiden för reformkomplexets genomförande lämnades

utan erinran av riksdagen.

Reformens finansiering.

Utgifterna för den på sjukförsäkringslagen grundade försäkringen skola,

enligt 35—44 samt 52 och 53 §§ i lagen, bestridas genom medlemsavgifter

och statsbidrag.

Enligt de beräkningar, som föregingo lagens antagande, skola årsavgifterna

för den obligatoriska försäkringen komma att genomsnittligt

hålla sig omkring 24 kronor för dem som bli försäkrade för en sjukpenning

om 3: 50 kronor. Genomsnittsavgiften för dem som tillförsäkras

en sjukpenning av 2 kronor beräknades till 16 kronor om året, medan den

genomsnittliga årsavgiften för de enbart sjukvårdsförsäkrade uppskattades

till 4 kronor.

Årsavgifterna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen förutsattes

komma att hålla sig omkring 15 kronor för ett sjukpenningtillägg om 1: 50

kronor, 30 kronor för ett sjukpenningtillägg om 3 kronor samt 45 kronor

för ett tillägg om 4: 50 kronor.

Statsbidragen till den obligatoriska försäkringen äro av tre slag,

nämligen sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag och avgiftslindringsbidrag.

Sjukhjälpsbidraget utgår med hälften av sjukkassans årliga utgifter för

läkarvård, försäkrads resa till och från läkare, försäkrads resa till och

från sjukvårdsanstalt samt sjukpenning ävensom med 100 procent av utgifterna

för make- och barntillägg. Efter medgivande av Kungl. Maj:t kan

bidraget för läkarvård och resor höjas till högst 70 procent av kostnaderna.

Medlemsbidraget utgår årsvis för varje medlem med ett fixt belopp varierande

mellan 3 och 5 kronor eller, i vissa undantagsfall, 6 kronor. Avgiftslindringsbidraget

uppgår till 0 kronor om året för varje sjukpenningförsäkrad

medlem och 2 kronor om året för medlem, som är enbart sjukvårdsförsäkrad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

Till den frivilliga försäkringen utgår statsbidrag med 20 procent av vad

sjukkassan under året utgivit i sjukpenning på grund av denna försäkring.

Enligt de kostnadsberäkningar, som redovisas i Bilaga C till propositionen

nr 312/1946, skulle för budgetåret 1950/51 statsbidragskostnaderna uppgå

till 165,3 milj. kronor för den obligatoriska försäkringen och 6 milj.

kronor för den frivilliga försäkringen. Försäkringens sammanlagda årskostnader

ifrågavarande budgetår uppskattades till 266,8 milj. kronor.

Kostnadsökningen för statsverket i anledning av genomförandet av fri

sjukhusvård och förbilligade läkemedel beräknades överslagsvis för nämnda

budgetår till 60 resp. 18 milj. kronor.

En sammanställning av vid reformens beslutande beräknade totalutgifter

och statens utgifter för hela reformkomplexet budgetåret 1950/51 visar

följande.

Total- Statens

kostnad kostnad

milj. kr. milj. kr.

Den obligatoriska sjukförsäkringen.

Läkarvård ävensom försäkrads resa till och från

läkare ...................................... 36,7 18,7

Intagning på och återresa från sjukhus .......... 1,8 0,9

Sjuk- och hempenning

Självständigt försäkrade ...................... 108,3 54,2

Familjeförsäkrade gifta kvinnor .............. 27,8 13,9

Maketillägg .................................... 28,7 28,7

Barntillägg

Självständigt försäkrade ...................... 7,5 7,5

Familjeförsäkrade gifta kvinnor .............. 6,0 6,0

Förvaltningskostnader (medlemsbidrag) .......... 20,0 15,0

Övergångskostnader ............................ 1,0

Avgiftslindringsbidrag .......................... 19,4

Summa för den obligatoriska försäkringen ........ 236,8 165,3

Den frivilliga sjukförsäkringen..................... 30,0 6,0

Den fria sjukhusvården .......................... 60,0 60,0

J.äkemedels rabatt erna ............................ 18,0 18,0

Totalsumma 344,8 249,3

Enligt de beräkningar, som föregingo reformens beslutande, och med utgångspunkt

från att statens bidrag till den nuvarande erkända sjukkasserörelsen

för budgetåret 1950/51 skulle komma att hålla sig omkring 50 milj.

kronor — för nämnda budgetår har såsom bidrag till sjukkassor beviljats

ett förslagsanslag å 52 milj. kronor — skulle således hela reformkomplexets

genomförande medföra en kostnadsökning för statsverket av i runt tal

200 milj. kronor om året.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

Frågan om sjukförsäkringsreformens finansiering togs upp i två i anledning

av propositionen nr 312 väckta motioner (I: 383 och II: 579). Tredje

särskilda utskottet förklarade i sitt utlåtande, att utskottet ej ville ingå på

frågan om täckning av de med reformen förenade kostnadsökningarna för

statsverket utan förutsatte, att denna fråga löstes i samband med uppgörandet

av riksstat för det första budgetår, som belastades med sådan kostnadsökning.

Frågans behandling vid 1948 års riksdag.

Vid höstriksdagen 1948 beslöts att ikraftträdandet av sjukförsäkringslagen

skulle uppskjutas ett år eller till den 1 juli 1951. När det förslag i

uppskovsfrågan, som sedermera genom propositionen nr 308 förelädes riksdagen,

remitterades till lagrådet, åberopade jag såsom skäl för uppskovet,

att arbetet med kommunindelningsreformen ej fortgått enligt det uppgjorda

tidsschemat samt att ett års uppskov med sjukförsäkringsreformens ikraftträdande

därför vore nödvändigt.

I motioner, som väcktes i anledning av propositionen, riktades uppmärksamheten

även på andra faktorer, som ansågos böra inverka på bestämmandet

av tidpunkten för sjukförsäkringslagens ikraftträdande. I en motion

(1:447) pekades på platsbristen på sjukhusen samt bristen på sjuksköterskor

och läkare, vilket enligt motionären nödvändiggjorde ett längre

uppskov med den fria sjukhusvårdens genomförande och därmed också

med lagens ikraftträdande. I motionen erinrades vidare om att ökningen av

statsutgifterna i anledning av sjukförsäkringsreformen och vad därmed

stode i samband vid reformens antagande beräknades komma att uppgå

till 200 milj. kronor per år. Med hänsyn till den ogynnsamma ekonomiska

utvecklingen ansåge motionären, att man borde ställa sig avvaktande och

genomföra reformen först då det svenska samhället kunde bära denna utgiftsökning.

Motionen utmynnade i ett förslag att sjukförsäkringslagen

skulle träda i kraft den dag Konung och riksdag bestämde genom lag enligt

g 87 mom. 1 regeringsformen.

Bristen på sjukhusplatser och sjukvårdspersonal påtalades också i en annan

motion (11:625), vari hemställdes att den allmänna sjukförsäkringen

och den avgiftsfria sjukhusvården icke skulle genomföras förrän tidigast

den 1 juli 1955, dock att den fria vården vid sinnessjukhusen skulle tilllämpas

fr. o. in. den 1 juli 1951.

I två likalydande motioner (1:448 och 11:626) erinrades om att socialvårdskommittén

i september 1948 avgivit ett betänkande (SOU 1948: 39)

med utredning och förslag angående lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

samt att socialvårdskommittén härvid behandlat frågan om samordning

av de olika socialförsäkringsgrenarna. Under hänvisning til! kom
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

mitténs förslag påkallades i motionerna en omprövning av frågan om hl. a.

sjukförsäkringens organisation.

Propositionen och motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i

sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 60 fann sambandet mellan kommunindelningsreformens

genomförande och sjukförsäkringens organisation

vara sådant att ett anstånd med sjukförsäkringslagens ikraftträdande till i

varje fall den 1 juli 1951 vore ofrånkomligt.

Beträffande antalet vårdplatser på sjukhusen och tillgången på sjukvårdspersonal

av olika kategorier uttalade utskottet, att utvecklingen icke

gått i den riktning, som man förväntade när sjukförsäkringslagen antogs.

Några mera påtagliga förbättringar i dessa hänseenden hade knappast inträtt,

och allvarliga brister förelåge därför alltjämt. Utskottet — som i sitt

utlåtande redovisade visst material rörande de i motionerna 1:447 och

II: 625 berörda förhållandena på sjukvårdens område — ansåge sig emellertid

icke på det föreliggande materialet kunna definitivt bedöma, vid

vilken tidpunkt den fria sjukhusvården skulle kunna realiseras. Med avgörandet

av denna fråga borde lämpligen anstå, tills pågående utredning

rörande den fria sjukhusvården slutförts och spörsmålet huru denna i detalj

skulle utformas förelädes riksdagen. Skulle det då visa sig nödvändigt att

uppskjuta införandet av fri sjukhusvård till en senare tidpunkt än den 1 juli

1951, finge de ändringar i sjukförsäkringslagen, som kunde erfordras i anledning

därav, vidtagas i detta sammanhang.

I anslutning till vad i motionerna I: 448 och II: 626 anförts om socialförsäkringens

organisation framhöll utskottet, att utskottet icke i dåvarande

sammanhang kunde taga ställning till detta omfattande och invecklade

organisatoriska problem men att utskottet förutsatte, att Kungl. Maj :t upptog

frågan till noggrant övervägande.

I fråga om möjligheterna för genomförandet av sjukvårdsreformen ur

statsfinansiella synpunkter framhöll utskottet, att frågan huruvida de ekonomiska

betingelserna för reformens genomförande förelåge finge avgöras,

då riksstaten för budgetåret 1950/51 skulle behandlas.

Utskottet upptog jämväl frågan om man icke borde uppskjuta bestämmandet

av tidpunkten för sjukförsäkringslagens ikraftträdande till dess

alla förutsättningar därför bedömdes vara för handen. En sådan anordning

skulle emellertid enligt utskottets mening skapa en allmän ovisshet

bland dem, som hade alt förbereda reformen. Funnes icke någon tidpunkt

för lagens ikraftträdande fastställd, kunde förarbetena befaras icke komma

att bedrivas med önskad intensitet. De olika omständigheter, som kunde

giva anledning till ytterligare uppskov med reformen, finge i stället prövas

allteftersom de uppstode, var och en i sitt sammanhang.

Såsom redan inledningsvis berörts förordnades genom lag den 17 december

1948 (nr 733) att tidpunkten för sjukförsäkringslagens ikraftträdande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mcij. ts proposition nr 252.

skulle framflyttas ett år. Lagtekniskt erhöll uppskovsbeslutet den formen,

alt de i 111 § samt 115—124 §§ av lagen förekommande årtalen 1949, 1950

och 1951 ersattes, 1949 av 1950, 1950 av 1951 och 1951 av 1952. Härigenom

har sålunda den tid, inom vilken anmälan till inträde i allmän sjukkassa

enligt 122 § skall göras, framflyttats till den 1 februari 1951. Lagändringen

innebär vidare bl. a. att ombud jämte vissa andra funktionärer i de nya

sjukkassorna skola utses före den 1 mars 1951.

Vissa framställningar rörande sjukförsäkringsreformens

ikraftträdande.

Sedan det genom statsministerns förut nämnda deklaration blivit bekant,

att frågan om förnyat anstånd med sjukförsäkringslagens ikraftträdande

skulle upptagas i proposition till denna riksdag, ha Svenska sjukkasseförbundet,

Norrbottens läns landsting och De fria sjukkassornas förbund inkommit

med framställningar i ärendet.

Svenska sjukkasseförbundet hänför sig till ett uttalande av förbundets

representantskap, vari framhålles bl. a. följande:

Det förhållandet att sjukförsäkringen endast såsom allmän och obligatorisk

fullt kan hävda sin ställning såsom den grundläggande och i flera

hänseenden viktigaste av socialförsäkringens olika grenar gör det för representanlskapet

angeläget alt uttala sin livliga förhoppning om, att införandet

av en dylik försäkring sker så snart de ekonomiska förhållandena det

medge. Ä andra sidan vill representantskapet bestämt framhålla, att hänsynen

till den nuvarande sjukkasseverksamheten kräver ett klart ställningstagande

till den tidpunkt, då försäkringen skall börja tillämpas, så att icke

under några förhållanden osäkerhet i detta avseende leder till successiva

beslut år efter år om uppskov med försäkringens införande. Medlemsrekryteringen

till den nuvarande försäkringen och den nödvändiga effektiviseringen

i olika hänseenden av verksamheten måste, efter vad erfarenheten

under senare år visat, stöta på mycket stora svårigheter, om allmänheten

även framdeles skulle, ehuru felaktigt, bibringas den uppfattningen att den

allmänna sjukförsäkringen stode inför sitt mycket snara förverkligande.

I avvaktan på att det bleve möjligt att införa den allmänna sjukförsäkringen

bör enligt representantskapets mening särskilda åtgärder vidtagas

i syfte att effektivisera den nuvarande frivilliga sjukförsäkringen. Framför

allt gällde detta sjukpenningförsäkringen. Den sjukpenning, som sjukkassemedlemmarna

vore tillförsäkrade, vore f. n. allt för låg. I syfte att stimulera

anslutningen till de högre sjukpenningklasserna borde gällande statshidragsregler

omarbetas. Möjlighet borde även finnas till sjukpenningförsäkring

för högre belopp än (> kronor; och införandet av ett mera fullständigt

familjetillägg borde övervägas. Även i fråga om den nuvarande sjukvårdsförsäkringen

vore eu revision behövlig, och det vore nödvändigt att

sjukkassorna till denna gren av försäkringen snarast erhölle statsbidrag i

skälig omfattning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 252.

Norrbottens lans landsting framhåller, att kostnaderna för landstingets

sjukvårdsväsen vore proportionsvis mycket högre än för andra landsting,

främst beroende på de stora avstånden med därav betingad decentralisering

av sjukvården samt på den mycket betungande tuberkulos-, epidemi- och

barnasjukligheten i Norrbotten. På grund av ekonomiska förhållanden hade

landstinget icke i erforderlig utsträckning kunnat utveckla sin sjukvårdsverksamhet;

men landstinget hade räknat med att sjukförsäkringsreformens

realiserande — införandet av fri sjukvård skulle minska landstingets

utgifter med 4 å 5 milj. kronor årligen — skulle göra det möjligt för landstinget

att tillgodose hittills eftersatta vårdområden. Ett uppskov med reformens

genomförande måste te sig särskilt betänkligt, sedan de beslutade

nya ortsavdragsreglerna trätt i kraft år 1952. Dessa skulle nämligen med

nuvarande utdebiteringssats kräva ett ytterligare landstingsskatteuttag för

bestridande av löpande utgifter å drygt 4 milj. kronor.

Landstinget fortsätter:

Viktigare än för landstingets ekonomi är emellertid denna socialreform

för den enskilde medborgaren. Inbyggaren i detta län har det på grund av

stor försörjningsbörda och ojämna arbetsförhållanden i allmänhet mera

ekonomiskt knappt än vad förhållandet är på andra håll i landet. Klimatet

är hårt och nedbrytande för hälsan. Avstånden äro stora och resor till läkare

och sjukvårdsinrättningar kostnadskrävande. Svårigheter och bekymmer

göra sig här påminta omedelbart, när inkomsten faller bort vid sjukdom.

Åtkomsten av de nya och effektiva men dyra läkemedlen är det svårt

för den enskilde att finansiera. Från landstingets sida lämnas årligen hjälp

till sjuktransporter och inköp av vissa mediciner till ett belopp av cirka

en kvarts miljon kronor, men detta förslår inte långt för täckande av de

trängande hjälpbehoven. Med hänsyn härtill är den i princip beslutade

sjukvårdsreformen en den angelägnaste socialreform, som för dagen väntar

på en omedelbar lösning. Några administrativa svårigheter bör inte möta

för reformens genomförande, enär landets sjukkasseväsen är berett att taga

sig an de med reformen förenade uppgifterna. Skulle den allmänna sjukförsäkringen

av särskilda orsaker inte kunna genomföras 1952 för landet

i dess helhet, borde det inte behöva möta oöverstigliga hinder att genomföra

reformen ifråga partiellt för områden med de högsta sjukvårdsutgifterna

och där sjukvårds- och andra sociala förhållanden göra åtgärder från statens

sida nödvändiga.

Landstingets framställning utmynnar i en hemställan, att Kungi. Maj :t

måtte vidtaga åtgärder för den allmänna sjukförsäkringens och fria sjukvårdens

genomförande år 1952 i samband med att de nya ortsavdragsbestämmelserna

träda i tillämpning samt att, därest detta icke av särskilda

skäl vore möjligt, partiella åtgärder på området måtte vidtagas inom landstingsområden,

där skatte- och sjukvårds- och andra sociala förhållanden

motivera särskilda åtgärder från statsmakternas sida.

De fria sjukkassornas förbund yrkar, att för barnens vidkommande rätt

till fria läkemedel och fri läkarvård måtte införas snarast möjligt och utan

att den obligatoriska sjukförsäkringens ikraftträdande avvaktas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

13

Departementschefen.

Förslag om att i vårt land införa en obligatorisk sjukförsäkring väcktes

ganska tidigt, men ett positivt beslut i frågan från statsmakternas sida kom

ej till stånd förrän år 1946. Den reform på sjukvårdens område, som då

beslöts och vars syfte är att såvitt möjligt råda bot för de menliga följder

av ekonomisk art som sjukdom vanligen drager med sig, kan sägas bestå

av tre delar. Fn del av reformen avser att genom ett av staten understött

försäkringssystem utgiva ersättning för den inkomstminskning, som sjukdom

medför för stora delar av landets befolkning, ävensom att ersätta medborgarnas

kostnader för den öppna läkarvården. Bestämmelserna härom

återfinnas i lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring. Reformens

båda andra delar — beträffande dessa har 1946 års beslut karaktär av principbeslut

— tager sikte på sjukhusvården och läkemedlen. I dessa delar

avser reformen att direkt och utom försäkringens ram nedbringa de enskildas

kostnader genom att vården å sjukhus i stor utsträckning göres

helt avgiftsfri samt genom att allmänheten får rätt att å apotek erhålla

vissa läkemedel helt gratis och andra läkemedel till betydligt nedsatt pris.

Frågan om den närmare tidpunkten för genomförande av 1946 års sjukförsäkringsreform

har varit föremål för statsmakternas överväganden vid

två olika tillfällen. När reformen beslöts, ansågs det icke möjligt att låta

den gå i verkställighet omedelbart. Anledningen härtill var bl. a. att man

befarade, att vårt sjukvårdsväsende icke skulle komma att tåla den ökade

belastning, som antogs vara förenad med reformens omedelbara omsättande

i praktiken. Åtskilliga skäl av teknisk natur ansågos också tala för ett uppskov.

Sålunda måste uppenbarligen genomförandet av en reform av den

omfattning som det här gäller föregås av tidskrävande förberedelsearbeten;

och de organ, som lokalt skola handhava den allmänna sjukförsäkringen,

ha sina verksamhetsområden direkt anknutna till den kommunala indelningen,

varför den nya kommunindelningen borde vara åtminstone till sina

huvuddrag klar, när den nya sjukförsäkringens lokala organisation bestämdes.

Av anförda skäl fastställdes tidpunkten för sjukförsäkringslagens

ikraftträdande till den 1 juli 1950.

Småningom visade det sig emellertid, att den nya kommunindelningen

icke kunde genomföras i den takt man ursprungligen haft anledning räkna

med och att verkställigheten därav måste uppskjutas från den 1 januari

1950 till den 1 januari 1952. Härigenom måste även frågan om sjukförsäkringslagens

ikraftträdande prövas på nytt; och genom proposition (nr 308)

till 1948 års riksdag förordades ett års uppskov med lagens ikraftträdande,

dvs. till den 1 juli 1951. Med hänsyn till sambandet mellan kommunindelningsreformens

genomförande och den nya sjukförsäkringens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

organisation fann riksdagen ett anstånd med sjukförsäkringslagens ikraftträdande

till i varje fall den 1 juli 1951 vara ofrånkomligt.

Vid riksdagens behandling av propositionen nr 308 uppkom fråga, huruvida

ej av andra skäl — särskilt resurserna på sjukvårdens område samt

den ekonomiska utvecklingen — ett längre uppskov med lagstiftningens

genomförande än till sistnämnda tidpunkt vore påkallat. Och det ifrågasattes

om man ej borde uppskjuta att bestämma tiden för lagens ikraftträdande

till dess alla förutsättningar därför bedömdes vara för handen. Tanken

härpå avvisades emellertid av riksdagen, enär en sådan anordning ansågs

kunna skapa en allmän ovisshet bland dem som förbereda reformen;

funnes icke någon tidpunkt för lagens ikraftträdande fastställd, kunde

förarbetena befaras icke komma att bedrivas med önskad intensitet. De

olika omständigheter, som kunde föranleda ytterligare uppskov med sjukförsäkringsreformen,

ansågos i stället böra prövas allteftersom de uppstode,

var och en i sitt sammanhang. Huruvida ekonomiska betingelser förelåge

att genomföra reformen den 1 juli 1951 finge i enlighet härmed avgöras,

då riksstaten för budgetåret 1951/52 skulle behandlas.

Riksdagen anslöt sig sålunda till Kungl. Maj :ts förslag om ett uppskov

med sjukförsäkringslagens ikraftträdande till den 1 juli 1951. Lag härom

utfärdades den 17 december 1948.

I sin nuvarande lydelse skall alltså lagen om allmän sjukförsäkring träda

i kraft den 1 juli 1951. Bestämmelsen härom återfinnes i lagens 111 §. Såsom

redan framhållits förutsätter lagstiftningens genomförande åtskilliga

förarbeten av olika slag. I lagen har ock direkt fastställts vissa tidpunkter

avseende ett flertal åtgärder, som skola ha vidtagits före den 1 juli 1951.

Bl. a. föreskrives i 122 § att de, som äro försäkringspliktiga enligt lagen men

som ej äro medlemmar i de nuvarande erkända sjukkassorna, skola före

den 1 februari 1951 anmäla sig till inträde i den allmänna sjukkassa, som

de skola tillhöra, samt i 116 § att kommuner och andra, som ha att utse

ombud och styrelseledamöter i de allmänna sjukkassorna, skola göra detta

i vissa fall före den 1 mars 1951 och i andra fall före den 1 maj samma år.

Vad nu anförts torde medföra att, därest ett nytt uppskov med lagens ikraftträdande

finnes påkallat, avgörandet av frågan härom icke synes kunna

anstå till 1951 års riksdag utan bör prövas redan innevarande år.

Arbetet med den nya kommunindelningens genomförande har numera

fortskridit så långt, att därav icke betingas någon ytterligare framflyttning

av tidpunkten för sjukförsäkringslagens ikraftträdande. När det nu gäller

alt taga ställning till huruvida det är möjligt att låta lagstiftningen träda

i kraft den 1 juli 1951, är det emellertid — såsom statsministern redan givit

fillkänna vid denna riksdags vårsession — en annan fråga, som träder i förgrunden,

nämligen om det i rådande statsfinansiella läge finnes ekonomiska

betingelser att genomföra sjukförsäkringsreformen.

Enligt den utredning, som förelåg när reformen beslöts, beräknades stats
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 252.

15

verkets utgifter budgetåret 1950/51 för själva sjukförsäkringens genomförande

till 171,3 milj. kronor, därav 105,3 milj. kronor avseende den

obligatoriska försäkringen och 6 milj. kronor den frivilliga försäkringen

Sjukförsäkringens totalkostnader nämnda budgetår uppskattades till

266,8 milj. kronor. Av nämnda belopp skulle 236,8 milj. kronor belöpa å

den obligatoriska försäkringen och 30 milj. kronor å den frivilliga försäkringen.

Statens andel i kostnaderna för den obligatoriska sjukförsäkringen

skulle i enlighet härmed uppgå till omkring 70 procent av totalkostnaderna

därför.

Kostnadsökningen för statsverket i anledning av sjukförsäkringsreformens

övriga delar, dvs. avseende sjukhusvården och läkemedlen, för budgetåret

1950/51 uppskattades till 60 resp. 18 milj. kronor. Totalt sett

beräknades alltså statsverkets kostnader budgetåret 1950/51 för hela reformkomplexets

genomförande till 249,3 (171,3 + 60 + 18) milj. kronor, mot

vilket belopp svara 95,5 milj. kronor, som skulle uttagas av de försäkrade

i form av försäkringsavgifter. På grund härav och med utgångspunkt från

att statens bidrag till de nuvarande erkända sjukkassorna budgetåret

1950/51 skulle belöpa sig till 50 milj. kronor skulle alltså enligt de beräkningar,

som förelågo vid tiden för sjukförsäkringsreformens beslutande,

reformens genomförande medföra en årlig merkostnad för statsverket av

i runt tal 200 milj. kronor.

Nämnda kostnadsberäkningar — vilka i fråga om befolkningsutvecklingen

bygga på vissa av statistisk expertis därutinnan gjorda antaganden

— hänföra sig i stort sett till de inom de erkända sjukkassorna före år 1941

rådande förhållandena samt, såvitt angår sjukpenningförsäkringen, till en

inkomstundersökning avseende 1945 års taxeringsuppgifter. Av de erfarenheter,

som vunnits under senare år, framgår emellertid att de prognoser,

som uppställts angående befolkningsutvecklingen, leda till siffror, som ligga

under de verkliga befolkningssiffrorna. Vidare har inkomstnivån stigit,

med påföljd att antalet sjukpenningförsäkrade medlemmar torde bli större

än vad man från början antagit. Härtill kommer att de erkända sjukkassornas

kostnader för läkarvård under senare år visat en starkt stigande tendens.

Detsamma är förhållandet i fråga om sjukkassornas läkemedelskostnader.

Läkemedelsförbrukningen har också enligt av medicinalstyrelsen

gjorda utredningar i hög grad stegrats.

Med hänsyn till att de vunna erfarenheterna syntes giva anledning att antaga,

att de tidigare gjorda kostnadsberäkningarna icke skulle hålla streck

utan måste jämkas uppåt, har Kungl. Maj :t den 29 juni 1950 uppdragit åt

pensionsstyrelsen att verkställa omprövning av de kostnadsberäkningar avseende

sjukförsäkringen, som redovisats i samband med sjukförsäkringslagens

antagande. Enligt pensionsstyrelsens nu utförda beräkningar

grundade bl. a. på tillgängligt material rörande erkända sjukkassors läkarvårdskostnader

under år 1949 och den sannolika befolkningsnumerären vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Itungl. Maj:ts proposition nr 252.

slutet av år 1950 — vill det synas, som om statens årskostnader för den

läkarvård, som den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen är avsedd att lämna

ersättning för, jämte statens årskostnader för de försäkrades resor till och

från sjukhus skulle behöva uppräknas från 19,6 milj. kronor till 33,4 milj.

kronor. Ändrade förhållanden rörande befolkningsutvecklingen och inkomstfördelningen

föranleda vidare enligt pensionsstyrelsens beräkningar

en ökning av statens årskostnader för den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

med 10 milj. kronor, medan statsutgifterna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen

av samma skäl beräknas stiga från 6 milj. kronor till

10,5 milj. kronor per år. Om härtill konnner att de årliga medlems- och avgiftslindringsbidrag,

som av statsmedel skola utgå till försäkringen, anses

komma att stiga med sammanlagt 0,6 milj. kronor, skulle — vid i övrigt

oförändrade kostnadssiffror — statens utgifter för den nya sjukförsäkringen

komma att uppgå till 28,9 milj. kronor per år mer än som beräknats,

dvs. öka från 171,3 milj. kronor till 200,2 milj. kronor per år.

Sjukförsäkringens totala årskostnader beräknas av pensionsstyrelsen

stiga från 266,8 milj. kronor till 339,9 milj. kronor, därav 287,4 milj. kronor

avseende den obligatoriska försäkringen och 52,5 milj. kronor den frivilliga

försäkringen. För att täcka skillnaden mellan de beräknade merkostnaderna

och det mot ökningen svarande statsbidraget har pensionsstyrelsen

funnit, att de försäkringsavgifter, som skola uttagas av de försäkrade för

den obligatoriska försäkringen, måste höjas med i genomsnitt ungefär

30 procent, dvs. för dem, som bli försäkrade för en sjukpenning av 3:50

kronor, från 24 kronor till omkring 31 kronor och för de enbart sjukvårdsförsäkrade

från 4 kronor till 5 å 6 kronor per år.

De sakkunniga, som tillkallats för att biträda med utredning angående

närmare utformning av den fria sjukhusvård varom statsmakterna fattat

principbeslut, ha såsom inledningsvis berörts ännu icke avslutat sitt arbete.

Enligt de sakkunnigas under hand avgivna approximativa beräkningar synas

emellertid statens kostnader för den fria sjukhusvården böra uppräknas

från 60 milj. kronor till 66 milj. kronor per år. I fråga om kostnaderna för

den beslutade läkemedelsreformen har medicinalstyrelsen, som enligt lämnat

uppdrag till Kungl. Maj :t inkommit med förslag å de läkemedel som

ansetts böra omfattas av reformen, med hänsyn till den stegrade läkemedelsförsäljningen

funnit sig böra antaga, att reformens genomförande kommer

att draga en årlig kostnad för staten av åtminstone 36 milj. kronor, dvs.

dubbelt så mycket som förut beräknats.

Av vad förut anförts framgår att man på grundval av det material, som

förelåg vid tiden för sjukförsäkringsreformens beslutande, ansåg sig kunna

beräkna att reformens genomförande skulle medföra en merkostnad för

statsverket å i runt tal 200 milj. kronor om året. Enligt de nya beräkningar,

för vilka nu redogjorts, bör till nämnda belopp läggas ytterligare omkring

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj :ts proposition nr 252.

58 milj. kronor. Emellertid är att märka att i det belopp pa omkring 50 milj.

kronor, som utgår i statsbidrag till de erkända sjukkassorna, ingår ekonomisk

hjälp även vid moderskap med i runt tal 8 milj. kronor, medan någon

dylik förmån icke ingår i den beslutade nya sjukförsäkringen. Sistnämnda

belopp synes därför också böra beaktas, när det gäller att bedöma den ekonomiska

belastning, som kommer att uppstå då den nuvarande frivilliga

sjukförsäkringen avlöses av den beslutade reformen. Dennas genomförande

skulle i enlighet härmed komma att medföra en årlig kostnadsökning för

statsverket på omkring 261 milj. kronor.

Av den redogörelse, som chefen för finansdepartementet i särskild ordning

kommer att lämna för det ekonomiska läget och den aktuella stalsfinansiella

situationen, torde framgå att utrymme inom statsbudgeten fölen

utgiftsökning av ovan antydda storleksordning f. n. saknas. Hur angeläget

det än är att sjukförsäkringsreformen genomföres, synes det sålunda

icke möjligt att låta reformen träda i kraft den 1 juli 1951. Ett ytterligare

uppskov med sjukförsäkringslagens ikraftträdande blir därför

nödvändigt.

Fråga uppkommer då huruvida tiden för lagstiftningens genomförande

bör bestämmas redan i detta sammanhang eller om man nu bör uppskjuta

fastställandet av tidpunkten för ikraftträdandet till längre fram och i enlighet

härmed låta lagstiftningen träda i kraft den dag, som senare i särskild

ordning bestämmes av statsmakterna. Vid de tidigare tillfällen, då del

gällt att taga ställning till frågan om sjukförsäkringslagens ikraftträdande,

har man, såsom framgår av det förut anförda, ansett sig böra fixera eu bestämd

tid för ikraftträdandet, även om det ej gått att exakt avgöra huruvida

alla förutsättningar för den nya sjukförsäkringens genomförande vid

den angivna tidpunkten vore för handen. Anledningen härtill har främst

varit, att i annat fall reformens förverkligande kunde onödigtvis fördröjas.

Det torde också förhålla sig så, att det är förenat med vissa olägenheter att

hålla tidpunkten för lagens ikraftträdande svävande. Jag tänker härvidlag

icke så mycket på alt arbetet med reformens förarbelande försvåras. Åtskilliga

betydelsefulla organisatoriska och andra förberedande åtgärder äro

redan vidtagna — av dessa åtgärder torde flera ur rationaliseringssynpunkl

ha varit till stor nytta för den nuvarande sjukkasserörelsen — och de förberedelsearbeten,

som återstå, torde icke vara av sådan art att de ej skulle

kunna utföras utan alltför lång lids varsel. Men för de nuvarande sjukkassorna

synes det vara till nackdel atl de hållas i ovisshet om tidpunkten för

den obligatoriska sjukförsäkringens genomförande.

Emellertid är i detta sammanhang att märka att enligt Kungl. Maj ds bemyndigande

den 9 juni 1950 chefen för finansdepartementet den 10 i samma

månad tillkallat sakkunniga med uppdrag alt verkställa utredning angående

den ekonomiska långtidsplaneringen på det samhällsekonomiska och stals*

finansiella området. Denna utredning — för vilken, enligt meddelade direk2

Bilianij till riksdagens protokoll It>50. t sand. AV 252.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:Is proposition nr 252.

In utgångspunkten bör vara ett effektivt och rationellt utnyttjande av samtliga

produktiva krafter i samhället under hög och jämn sysselsättning av

arbetskraften samt en sådan hushållning med de tillgängliga resurserna, att

kravet på samhällsekonomisk halans och stabiliserat penningvärde uppfylles

— har betingats hl. a. av behovet av aktuella beräkningar avseende möjligheten

för det fortsatta reformarbetet på det socialpolitiska området. Enligt

direktiven har utredningen, som bör bedrivas så skyndsamt att resultatet

och därpå grundade planer kunna redovisas för 1951 års riksdag, alt

belysa utrymmet för socialpolitiska och övriga reformer av samhällsekonomisk

räckvidd. Härtill kommer att den ekonomiska situationen ansetts böra

föranleda, att frågan om den nya sjukförsäkringens finansiering — jag tänker

härvid närmast på förhållandet mellan statsbidrag och medlemsavgifter

— upptages till förnyad prövning. Denna har anförtrotts åt pensionsstyrelsen,

som enligt Kungl. Maj :ls förut omnämnda beslut den 29 juni 1950

erhållit i uppdrag att undersöka i vad mån genom en ändrad fördelning av

statens kostnader för den allmänna sjukförsäkringen och medlemsavgifterna

inom densamma statens utgifter för den obligatoriska sjukförsäkringen

kunna nedbringas. Detta uppdrag är ännu ej slutfört.

I det läge, vari detta spörsmål sålunda befinner sig, torde resultatet av de

pågående utredningarna böra avvaktas innan tiden för sjukförsäkringens

genomförande bestämmes, och det synes alltså icke vara möjligt alt nu fastställa

någon viss tidpunkt för sjukförsäkringslagens ikraftträdande. 1 enlighet

härmed torde få förordnas att lagen sättes i kraft å tid, som genom

lag framdeles bestämmes av statsmakterna. Jag vill i detta sammanhang

tillägga, att det icke synes kunna komma i fråga att låta sjukförsäkringen

träda i kraft endast inom viss del av riket. Såsom uttalades i samband med

1948 års uppskovsbeslut måste reformen uppenbarligen sättas i kraft samtidigt

för landet i dess helhet.

Emellertid kan sambandet mellan de tre olika delar, som ingå i reformkoinplexet,

icke sägas vara sådant att de alla med nödvändighet måste

genomföras vid eu och samma tidpunkt. I och för sig torde det ej vara något

som hindrar att reformen realiseras etappvis, t. ex. så att sjukhusvårdsreformen

eller läkemedelsreformen genomföres före den obligatoriska sjukförsäkringen.

Tvärtom synas skäl tala för att särskilt läkemedelsreformen

erhåller visst företräde. Härvidlag uppkomma dock avvägningsspörsmål,

vilka äro så intimt avhängiga av resultatet av den förut berörda, nu pågående

långtidsutredningen, att det icke synes vara möjligt att nu taga ställning

till dem.

Ett uppskov med sjukförsäkringsrefonnens genomförande aktualiserar

frågan om en effektivisering av den nuvarande frivilliga sjukförsäkringen,

varom yrkande framförts från sjukkassehåll. Frågan härom, som f. n. överväges

inom socialdepartementet, torde emellertid icke böra prövas i detta

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

sammanhang utan i stället, om pågående undersökningar skulle föranleda

därtill, underställas nästa års riksdag.

Huvudstadgandet angående sjukförsäkringslagens ikraftträdande innehålles

såsom nämnts i 111 § första stycket. I samma paragrafs tredje stycke

ävensom i 113 § samt 115—124 §§ äro fastställda olika tidpunkter avseende

skilda med lagens ikraftträdande sammanhängande förhållanden. Av ifrågavarande

bestämmelser torde reglerna i 113 § om antagande till allmän sjukkassa

icke påverkas av det uppskov med lagens ikraftträdande, som jag i

det föregående förordat. De av uppskovet erforderliga lagändringarna torde

— på liknande sätt som skedde vid 1948 års uppskovsbeslut — kunna

sammanfattas i en lag om ändring i lagen om allmän sjukförsäkring av

innebörd att i stället för de tidpunkter, som angivas i 111 § samt 115—

124 §§ nämnda lag, skall gälla vad Konungen med riksdagen därom framdeles

förordnar.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett

i enlighet med det anförda inom socialdepartementet upprättat förslag till

lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

1 Denna bilaga, som är likalydandc med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

bär uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(1

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 oktober

1950.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 11 oktober 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 29

september 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 19W (nr 1)

om allmän sjukförsäkring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för socialdepartementets rättsavdelning, hovrättsrådet Y. Samuelsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 252.

21

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 13

oktober 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 12 oktober

1950 avgivna utlåtande över det den 29 september 1950 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändring i lagen den 3 januari 19M (nr 1)

om allmän sjukförsäkring samt hemställer, att förslaget, vilket av lagrådet

lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1950:225 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken m. m. jämte i ämnet väckta motion s. 14 i texten
  2. Rskr. 1950:392 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts pro position till riksdagen angående godkännandet av en över. enskommelse angående varuutbytet mellan Sveri a1 i texten
  3. 2LU 1950:50 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 s. 1 i texten