Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 195H52 till främjande av bostadsförsörjningen rn. m

1951-01-22 · 133 sidor, varav 125 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 125 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:124, Angående anslag för budgetåret 195H52 till främjande av bostadsförsörjningen rn. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

1

Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

för budgetåret 195H52 till främjande av bostadsförsörjningen

rn. m.; given Stockholms slott den 23

februari 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Sammanfattning.

I propositionen äskas anslag för den statliga låne- och bidragsverksamheten

för bostadsändamål samt för bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas

avlöningar och omkostnader.

Därjämte framläggas förslag rörande bl. a. vissa ändringar i villkoren för

egnahemslån, tertiärlån och tilläggslån. Sålunda föreslås dels att gällande

lånebestämmelser beträffande maximiytor för egnahem och tvåfamiljshus skola

jämkas, dels att den sedan våren 1950 inträffade byggnadskostnadsstegringen ej

skall föranleda utvidgning av tilläggslångivningen. Yidare upptagas till behandling

frågor berörande de allmänna grunderna för bostadspolitiken, vilka

aktualiserats i anledning av dels en inom socialdepartementet utarbetad promemoria

med förslag till åtgärder beträffande bostadsbyggande och bostadsmarknad,

dels en av 1950 års besparingsutredning framlagd promemoria rörande bostadspolitiken.

Ytterligare utredning skall ske rörande vissa bostadspolitiska

frågor, bl. a. frågan om införandet av ett kreditgarantisystem i stället för direkta

Bihang till riksdagens protokoll 1051. I samt. Nr 124.

1-M

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

statliga lån, frågan om principerna för hyrespolitiken och inverkningarna av

en eventuellt ändrad målsättning för densamma på behovet av tilläggslån och

kapitalsubvention till egnahem, samt frågan om omfattningen och ändamålsenligheten

av de olika bostadsrabatterna.

Slutligen föreslås ändringar i bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas

personalorganisation med anledning av en av statens organisationsnämnd

företagen översyn av den bostadspolitiska organisationen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 23 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 57—65, samt under kapitalbudgeten: socialdepartementet,

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna följande anslag:

A. Driftbudgeten.

Bostadsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag ........................... 2 307 000

Bostadsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag ........................ 372 000

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar, förslagsanslag .................. 1561000

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader, förslagsanslag ............... 585 000

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån,

förslagsanslag ...................................................... 10 000 000

Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, förslagsanslag

.............................................................................. 37 000 000

Särskilda bostadsrabatter, reservationsanslag ........................... 1 650 000

Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden, reservationsanslag

........................................................................ 7 500 000

Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag ......... 8 000 000

B. Kapitalbudgeten.

Under statens utlånings)onder:

Lånefonden för bostadsbyggande, investeringsanslag ............... 220 000 000

Under fonden för låneunderstöd:

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier, investeringsanslag ... 1 500 000

Anledningen till att anslagen upptogos med allenast preliminärt beräknade

belopp var, att ställning vid ifrågavarande tidpunkt icke tagits till vissa utredningar,

som slutförts efter det att bostadsstyrelsen framlagt sina medelsäskanden

för nästa budgetår och som kunde påverka bedömningen av anslagsbehovet.

De åsyftade utredningarna voro 1950 års besparingsutrednings förslag

till åtgärder för att minska statens utgifter på bostadsområdet, statens

organisationsnämnds redogörelse för en av nämnden verkställd organisa
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

tionsundersökning vid bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna samt slutligen

vissa förslag till åtgärder beträffande bostadsbyggande och bostadsmarknad,

som framlagts i en inom socialdepartementet upprättad promemoria.

Remissbehandlingen av berörda utredningar är numera avslutad. Jag hemställer

därför att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I. ALLMÄNNA GRUNDER FÖR BOSTADSPOLITIKEN.

Bostadsförsörjningsläget.

Med ledning av inom bostadsstyrelsen tillgängliga uppgifter om bostadsmarknaden

och bostadsbyggandet synes det aktuella läget kunna karakteriseras

på följande sätt.

Läget på bostadsmarknaden utmärkes alltjämt av ett betydande lägenhetsunderskott

i tätorterna. Enligt en av bostadsstyrelsen verkställd enkät

funnos hösten 1950 i kvotkommunerna — vilka omfatta den övervägande delen

av tätortsbebyggelsen — bortåt 35 000 bostadssökande, vilka utgjordes av familjer

utan egen bostad, barnfamiljer boende i enkelrum utan kokvrå eller i rivningshus,

samt gifta bostadssökande, vilkas familjer bodde i annan kommun.

Tages hänsyn även till andra yttringar av bostadsbristen, såsom att bostadssökande

tvingats uppskjuta giftermål eller inflyttning till ifrågavarande kommuner

och att en reserv av lediga lägenheter saknas, torde det totala lägenhetsunderskottet

i kvotkommunerna kunna uppskattas till 90 000—100 000. Vid

denna uppskattning har ingen hänsyn tagits till att ett stöld antal hushåll bebor

lägenheter, vilka äro utdömda eller av sådan kvalitet att de borde utdömas.

En jämförelse mellan resultatet av nämnda enkät och den undersökning

rörande bostadsbristen som bostadsstyrelsen företog hösten 1949 ger vid handen,

att bostadsmarknadsläget i kvotkommunerna icke mera avsevärt förändrats

från hösten 1949 till hösten 1950.

Utsikterna för en påtaglig förbättring av bostadsmarknadsläget inom de

närmaste åren te sig föga gynnsamma. Med hänsyn till dels den ökade igångsättningen

av bostadsbyggnadsföretag under år 1950, dels den försening av

färdigställandet som gjorde sig gällande samma år, torde man visserligen ha

anledning räkna med ett något större tillskott av nybyggda lägenheter under

år 1951 än under år 1950 (43 000—44 000 lägenheter i hela riket). Denna ökning

av lägenhetstillskottet torde dock icke kunna bli tillräckligt stor för att vid

nu rådande efterfrågeförhållanden ge något väsentligt bidrag till bostadsbristens

avveckling. De nya regler för kvotbelastning av bostadslägenheter,

vilka fastställts att gälla för tillståndsgivningen från och med 1 juli 1951, åsyfta

att inom en given ram för investeringen i bostäder hålla tillbaka produktionen

av de största lägenhetstyperna och stimulera till ökad produktion av enkelrum

med kokvrå eller kokskåp, varigenom en ökning av antalet separata lägenheter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition tu 124.

5

skulle kunna åstadkommas. Dessa nya kvotbelastningsregler kunna emellertid

praktiskt taget icke påverka lägenlietstillskottet förrän under år 1952. Det är

även ovisst, om den ökning av bostadsproduktionen räknad i antal lägenheter,

som kan komma att bli resultatet av de nya reglernas tillämpning, blir tillräckligt

stor för att kompensera den minskning av lägenhetstillskottet under

år 1952, som sannolikt blir följden av att 1951 års tillståndsgivningsprogram

för bostäder nedskurits i jämförelse med tillståndsgivningen under år 1950.

Bostadsbristen skulle givetvis även vid i stort sett oförändrat årligt utbud av

nya lägenheter kunna lindras, därest efterfrågan på lägenheter framdeles tillväxte

i långsammare takt än hittills. Under senare år ha tendenser till minskning

av den årliga äktenskapsbildningen och inflyttningen till tätorterna

kunnat konstateras. Det skulle kunna framstå som rimligt att med hänsyn

till dessa tendenser räkna med en viss framtida minskning av den löpande

bostadsefterfrågans tillväxt, men — bortsett från att bostadsefterfrågan icke

betingas enbart av den demografiska utvecklingen — synes, såvitt nu kan bedömas,

ifrågavarande nedgång av äktenskapsbildning och inflyttning åtminstone

tillfälligt ha avstannat.

Det synes sålunda icke befogat att räkna med att bostadsbristen skall

komma att väsentligt lindras inom de närmaste åren till följd av en långsammare

ef terf rågetillväxt.

Vissa principfrågor.

Socialdepartementets promemoria*

I förutnämnda inom socialdepartementet upprättade promemoria med förslag

till åtgärder beträffande bostadsbyggande och bostadsmarknad anföres,

under hänvisning till att vid oförändrad bostadsproduktion och bostadsefterfrågan

en avveckling av bostadsbristen icke kan påräknas, att det synes böra

övervägas om icke särskilda åtgärder kunna vidtagas, varigenom bostadslösa

familjers möjligheter att erhålla en acceptabel bostad kunde beräknas bli

större än för närvarande. I promemorian behandlas följande förslag till åtgärder

för att befordra en avveckling av familjernas bostadsbrist:

1) inrättande av ett organ med uppgift att tillse att tekniska landvinningar

inom byggnadsbranschen snabbt bli tillvaratagna;

2) jämkningar i villkoren för egnahemslån samt familjebostadsbidrag och

bränslebidrag i syfte att medverka till en begränsad omläggning av bostadsbyggandet;
3)

en tidsbegränsad lagstiftning, varigenom ensamstående personers rätt

att förhyra nyproducerade och ledigblivna lägenheter om minst 1 rum och

kök eller minst 2 rum och kokvrå tillfälligt skulle inskränkas;

4) införande av en regel att för vissa kommuner med bostadsbyggnadskvot

en del av kvoten skall ställas till kommunernas förfogande endast på

villkor att vederbörande kommun medverkar till att ett visst antal bostadslösa

familjer erhålla en acceptabel bostad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Beträffande ifrågavarande förslag framhålles i promemorian bl. a. följande.

Såsom skäl för åtgärder med syfte att tillse att tekniska landvinningar

inom byggnadsbranschen snabbt bli tillvaratagna anföres.

Knappheten på byggnadsarbetskraft utgör för närvarande ett svårt hinder

för utvidgning av bostadsbyggandet. Det synes därför naturligt att nu särskilt

uppmärksamma möjligheterna att främja en mera allmän tillämpning

av nya material- och arbetskraftsbesparande metoder inom bostadsbyggandet.

Härför talar jämväl, att eu effektivisering av produktionen skulle motverka

den höjning av kostnadsnivån, som kan förväntas inträda på grund av stigande

materialpriser och löner. Fördenskull bör övervägas att inrätta ett organ med

uppgift att tillse att tekniska landvinningar inom byggnadsbranschen snabbt

bli tillvaratagna.

Organets uppgift skulle vara att på olika vägar söka tillse att sådana åtgärder

vidtoges som underlättade en allmän tillämpning av olika tekniska

förbättringar på byggnadsområdet. Det bleve därför nödvändigt att sammanställa

de nya tekniska lön inom byggnadsområdet, vilka vore förtjänta av

en allmän spridning inom byggnadsindustrin, samt att klarlägga de hinder,

som förefunnes för ett allmänt utnyttjande inom den löpande byggnadsverksamheten

av dessa tekniska framsteg. Det borde kunna förutsättas, att

byggnadsföretagare och byggnadsarbetare skulle aktivt medverka till att förekommande

hinder för införande av nya material och produktionsmetoder

snabbt bleve undanröjda.

I promemorian anföras vidare några allmänna synpunkter på frågan vilka

möjligheter som föreligga att vid en i stort sett oförändrad ram för bostadsbyggandet

öka de årliga lägenhetstillskotten genom en omläggning av

produktionsinriktningen. Beträffande bostadsbyggandets inriktning på lägenheter

av olika storlek framhålles följande.

Under 1940-talet, särskilt under dess senare del, har bostadsbyggandet alltmer

inriktats på större lägenheter; det är framför allt produktionen av 2- och

3-rumslägenheter som fått ökad betydelse. Ännu på 1930-talet utgjorde antalet

lägenheter om högst 1 rum och kök ca 40 % av nyproducerade bostäder men

uppgår numera till icke fullt 20 %. Omkring 2/3 av bostadsproduktionen avser

för närvarande lägenheter om 2 och 3 rum och kök.

Denna förändring av bostadsbyggandets inriktning på lägenhetstyper överensstämmer

med bostadspolitiska strävanden och har befordrats genom de

bostadspolitiska åtgärder, som vidtagits under 1940-talet. Målet för bostadspolitiken

har sålunda angivits vara bl. a. att främja en allmän höjning av

utrymmesstandarden, varvid barnfamiljernas problem särskilt beaktats.

Genom hyreskontroll, statliga lån på förmånliga villkor och bostadsrabatter

har vunnits, att förhållandet mellan hyror och inkomster förbättrats, varigenom

ett växande antal familjer fått ekonomiska möjligheter att efterfråga

en rymlig och modernt utrustad bostad. Mer än en tredjedel av nyproducerade

lägenheter upplåtes till sådana familjer med två minderåriga barn, som äro

berättigade till familj Bostadsbidrag.

I promemorian framhålles, att om bostadsbyggandet ånyo i avsevärd män

inriktades på smålägenheter, skulle uppenbarligen vid en oförändrad ram för

produktionen en rätt stor ökning av lägenhetstillskotten stå att vinna. Det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 124.

7

vore emellertid uteslutet att ändra bostadspolitiken på sådant sätt att en

återgång till förhållandena under 1930-talet skulle befrämjas. För denna

ståndpunkt angivas följande skäl.

Ett stort antal familjer sakna självständig bostad. Frågan om att avveckla

bostadsbristen är därför i huvudsak en fråga om att förse alla familjer med

en acceptabel lägenhet. Huvuddelen av de bostadslösa familjerna torde vara

i behov av en lägenhet om minst 2 rum och kök. Om på nytt en betydande

del av bostadsbyggandet skulle komma att avse lägenheter om 1 rum och

kök, skulle icke endast den pågående höjningen av barnfamiljernas utrymmesstandard

avbrytas utan även risk föreligga för uppkomsten av ett med hänsyn

till utvecklingen på längre sikt alltför stort bestånd av lägenheter om 1 rum

och kök. En sådan omläggning av bostadsbyggandet som skulle innebära att

antalet nyproducerade bostäder, vilka fylla kraven för erhållande av familjebostadsbidrag,

minskades, får icke ifrågakomma. Det årliga tillskottet av

lägenheter om minst 2 rum och kök bör med andra ord icke få minskas.

Den frågan borde emellertid kunna ställas, huruvida en under angivna förutsättning

begränsad omläggning av bostadsbebyggandet kunde vara motiverad

såsom ett led i en plan på några års sikt med syfte att förhjälpa bostadslösa

familjer till en acceptabel bostad. Närmast borde undersökas vad som

stode att vinna med en ökning av produktionen av 2- och 3-rumslägenheter

på de allra största lägenhetstypernas bekostnad. En ökning av produktionen

av lägenheter om 1 rum och kokvrå kunde jämväl övervägas bl. a. med hänsyn

till den ökade förekomsten av enpersonshushåll.

Beträffande åtgärder för att ändra produktionens inriktning på lägenheter

av olika storlek anföres i promemorian bl. a. följande.

Det torde kunna antagas, att kommunerna äga intresse av att lägenhetstillskotten

bli så stora som möjligt och att de söka öva inflytande över produktionens

inriktning på lägenhetstyper. Uppgiften torde därför närmast vara att

så bestämma kvoterna, att ett genomförande av den åsyftade produktionsomläggningen

befordras. Frågan om vilken metod som bör tillämpas kommer

efter föredragning i byggnadsberedningen att avgöras i början av december.

Det må nämnas att beslut sedermera fattats om en ny kvotberäkningsmetod,

vilken är avsedd att tillämpas fr. o. m. andra halvåret 1951. Beträffande innebörden

av detta beslut torde jag få hänvisa till i statsverkspropositionen

lämnad redogörelse (Bil. 1, bih. 3: Investeringsbudgeten).

I promemorian anföres vidare att enfamiljshusproduktionen i detta sammanhang

utgör ett särskilt problem. Denna del av bostadsproduktionen kunde

endast avse förhållandevis stora lägenheter, som regel ej mindre än tre rum

och kök. Man torde kunna emotse en viss övergång till produktion av tvåfamiljshus

i vilket ingen lägenhet innehölle mer än två rum och kök. Men

skulle minskningen av produktionen av stora lägenheter bli påtaglig, torde

särskilda åtgärder bli nödvändiga. En översyn av maximibestämmelserna beträffande

lägenhetsytan i egnahem för erhållande både av byggnadstillstånd

och av statligt egnahemslån torde därför böra ske.

I promemorian erinras om att beträffande statligt egnahemslån med

kapitalsubvention för närvarande stadgas, att bottenytan ej får överstiga för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

hus i ett plan 100 in-, för hus i l1/- plan BO m2 och för hus i två plan BO m2.

Enligt dessa bestämmelser tillåtes eu lägenhet-sy ta av högst 120 m2 för hus

i två plan och 140 m2 för hus i IVa plan. I fråga om byggnadstillstånd gällde

mera generösa bestämmelser.

I promemorian framläggas förslag om sänkning av ifrågavarande maximigränser

i syfte att tillfälligt hålla tillbaka produktionen av de allra största

typerna av lägenheter. I denna fråga anföres i vad det gäller enfamiljshus

följande.

Det kan sålunda vara motiverat att tillfälligt föreskriva, att för erhållande

av såväl byggnadstillstånd som egnahemslån lägenhetsytan i enfamiljshus ej

får överstiga 90 mä. Ej heller tvåfamiljshus, som innehåller lägenhet med en

yta överstigande 90 m2, torde böra godtagas. I anslutning härtill torde vidare

böra föreskrivas, att familjebostadsbidrag beviljas endast för lägenhet med

en yta av högst 90 m2. Liksom hittills gällt beträffande statligt egnahemslån

med kapitalsubvention bör möjlighet finnas att i särskilda fall medgiva såväl

lån som byggnadstillstånd även om ytan överstiger maximigränsen. I första

hand bör sådant undantag göras i fråga om familj med ett stort antal barn.

Vid ett bedömande av ifrågavarande förslag bör beaktas dels att under

senare år åtskilliga egnahemsbyggare torde ha uppfört hus som i förhållande

till vederbörandes ekonomiska resurser varit anmärkningsvärt stora, dels att

den föreslagna nedskärningen skulle bli mera avsevärd endast beträffande

hus i 17a och 2 plan. Det bör kunna förutsättas, att stora egnahem i mer än

ett plan tills vidare komma att ersättas med tvåfamiljshus, vilka i en framtid

utan stora kostnader kunna ändras om till enfamiljshus.

Vidare föreslås följande jämkningar i villkoren för egnahemslån till tvåfamiljshus

och för familjebostadsbidrag.

För att underlätta tillkomsten av tvåfamiljshus, som i en framtid kunna

ändras om till egnahem, bör ytterligare jämkningar i bestämmelserna angående

egnahemslån övervägas. Sålunda torde tills vidare böra medgivas att

lån beviljas för tvåfamiljshus som innehåller åtminstone en lägenhet om

minst två rum och kök; för närvarande gäller att åtminstone eu lägenhet skall

omfatta minst tre rum och kök. Kapitalsubvention torde härvid böra beviljas,

om båda lägenheterna omfattar två rum och kök med 6 000 kronor och om en av

lägenheterna innehåller mindre än två rum och kök med 4 000 kronor. I anslutning

härflll torde jämkningar böra vidtagas i bestämmelserna angående

familjebostadsbidrag till familj i tvåfamiljshus. Bidraget bör för sådant hus

— i likhet med vad som redan gäller för flerfamiljshus — kunna beviljas

familj i lägenhet som omfattar två rum och kök med en yta av minst 50 in2.

Vad härefter angår det i promemorian framförda förslaget att begränsa ensamståendes

rätt att hyra ledigblivna och nytillkomna lägenheter om minst

1 rum och kök eller minst 2 rum och kokvrå för att därigenom i större utsträckning

än för närvarande tillförsäkra bostadslösa familjer de lägenheter

som bli lediga, torde i detta sammanhang redogörelse böra lämnas endast för

den allmänna motiveringen för förslaget.

I promemorian erinras om att under senare år i skilda sammanhang har

diskuterats frågan om införande av någon form av behovsprövning på

bostadsmarknaden. Diskussionen hade i första hand gällt lämpligheten av

att öppna en möjlighet för kommunerna att bestämma över uthyrningen av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 124.

9

alla ledigblivna och nyproducerade lägenheter. I promemorian konstateras

att skäl såväl för som mot en dylik ordning ha anförts. I denna fråga framhålles

ytterligare följande.

Att en kommunal förmedlingsverksamhet, varom här vore fråga, skulle

kunna medföra att bostadslösa familjer i en snabbare takt erhölle en acceptabel

bostad torde icke kunna bestridas. Det synes å andra sidan lika uppenbart,

att en sådan verksamhet skulle aktualisera vanskliga avvägningsfrågor.

Fastighetsägarnas intressen skulle sannolikt i många fall komma att stå mot

tungt vägande sociala skäl; en rättvis behandling av de bostadssökande skulle

förutsätta noggranna undersökningar angående de sökandes förhållanden men

också en värdering av de bostadssökandes behov av bostad för vilken allmänna

regler säkerligen icke alltid skulle vara tillfyllest. De betänkligheter

som anförts mot en obligatorisk kommunal bostadsförmedling, bl. a, i här

angivna hänseenden, tala för att det först undersökes om ej de bostadslösa

familjernas ställning på bostadsmarknaden kan påtagligt förbättras utan att

uthyrning av ledigblivna lägenheter obligatoriskt överföres på ett kommunalt

organ.

I promemorian konstateras vidare, att ett underlättande för bostadslösa

familjer att erhålla en självständig lägenhet i det befintliga bostadsbeståndet

alltid måste förutsätta, att ensamstående personers efterfrågan hålles tillbaka.

Det syntes sannolikt att ogifta personer under senare år i förhållandevis stor

utsträckning kunnat skaffa sig egen lägenhet. Av intresse i detta sammanhang

vore vidare, att ogifta ofta bildade enpersonshushåll; detta gällde även

förut gifta personer. Såsom skäl för förslaget om en tidsbegränsad lagstiftning,

varigenom ensamstående personers rätt att förhyra nyproducerade och

ledigblivna lägenheter om minst 1 rum och kök eller minst 2 rum och kokvrå

tillfälligt skulle inskränkas, anföres ytterligare följande.

I första hand torde böra tillses att familjernas möjligheter att förhyra ledigblivna

lägenheter om minst 2 rum och kök vidgas. Angelägenheten av att

snabbt avhjälpa familjernas bostadsbrist motiverar emellertid att tillfälligt även

ledigblivna lägenheter om 1 rum och kök upplåtas till familjer, främst familjer

utan barn. Med ledning av uppgifter ur 1945 års allmänna bostadsräkning kan

beräknas, att i tätorterna ca 3/i av ensamstående med självständig bostad

inneha lägenheter om minst 1 rum och kök. Antalet dylika hushåll utgör drygt

300 000. Fn om också rätt obetydlig minskning av ensamståendes innehav av

lägenheter om minst 1 rum och kök skulle därför medföra, att de bostadslösa

familjernas utsikter att erhålla en acceptabel bostad bleve påtagligt

större. Vid den ifrågasatta tillfälliga omläggningen av bostadsbyggandets

inriktning på lägenhetstyper skulle å andra sidan de ensamstående kunna

disponera över ett växande antal lägenheter om ett rum med eller utan

kokvrå.

Vad slutligen angår förslaget, att för vis-sa kommuner med bostadsbyggnadskvot

en del av kvoten skulle ställas till kommunens förfogande endast på

villkor att vederbörande kommun medverkade till att ett visst antal bostadslösa

familjer erhölle en acceptabel bostad, framhålles i promemorian att det

inte med bestämdhet kan sägas, hur snabbt bostadslösa familjer skulle kunna

erhålln eu självständig bostad, om de förutberörda åtgärderna vidtoges. Risk

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

syntes föreligga att åtminstone en del av de bostadslösa barnfamiljerna

skulle få vänta på en egen lägenhet förhållandevis länge. Barnfamiljernas ställning

på bostadsmarknaden kunde sålunda förväntas vara särskilt svår, så

länge tillgången på lägenheter icke vore fullt tillfredsställande.

I promemorian understrykes att det av flera skäl är mycket svårt att verkställa

ens en mycket grov uppskattning av verkningarna av de föreslagna

åtgärderna. Yissa kalkyler redovisas emellertid.

Besparingsutredningens promemoria.

I besparingsutredningens förutnämnda promemoria angående bostadspolitiken

ha framlagts dels vissa förslag av allmän räckvidd och dels förslag till

jämkningar i gällande villkor för vissa delar av låne- och bidrags verksamheten

på ifrågavarande område. De förslag som beröra bostadspolitikens grunder

avse frågan om införande av ett kreditgarantisystem, avveckling av kapitalsubventionerna

till ny- och ombyggda bostadhus (tilläggslån och räntefri

stående del av egnahemslån) samt översyn av bostadsrabattsystemet. Övriga

förslag innebära jämkningar i bestämmelserna angående förbättringslån, statsbidrag

till pensionärshem och statsbidrag till pensionärslägenheter i vissa

typer av flerfamiljshus, familjebostadsbidrag och bränslebidrag ävensom trekronorsbidrag.

I detta sammanhang torde en redogörelse böra lämnas i huvudsak endast

för de förslag som beröra bostadspolitikens grunder.

Besparingsutredningen erinrar inledningsvis om den målsättning för den

statliga bostadspolitiken som fastställdes av 1946 års riksdag. Utredningen

anser att anledning torde saknas att nu revidera målsättningen annat än i

fråga om tidpunkten för programmets förverkligande. I denna fråga framhåller

utredningen följande.

För närvarande torde avhjälpandet av den mycket stora bostadsbristen i

tätorterna vara en av de angelägnaste samhälleliga uppgifterna. Det torde

sålunda icke vara möjligt att genomföra sådana besparingsåtgärder, som skulle

kunna få den verkan att bostadsproduktionen nedbringades under den gräns,

som betingas av byggnadsregleringen. Såvitt möjligt torde det vidare böra

undvikas att besparingsåtgärderna gå ut över bostadsstandarden. Slutligen

torde det icke vara möjligt att i besparingssyfte avveckla eller minska sådana

subventioner för bostadsbyggande, vilka i de särskilda fallen redan utgått

eller beslutats. Något annorlunda ter sig problemet i fråga om bostäder, som

hädanefter byggas. Besparingsutredningen sätter dock icke i fråga någon

allvarligare rubbning i den allmänna uppläggning, som under senare tid kännetecknat

statens bostadspolitik.

Besparingsutredningen har uppmärksammat att slutlig ställning ännu icke

tagits till 1945 års bankkommittés betänkande med förslag till omläggning

bl. a. av den statliga kreditgivn,ingen för bostadsändamål (SOU 1947: 86). Utredningen

anser att det kan finnas skäl att nu ta definitiv ställning till frågan

om kreditgarantisystemets införande i fråga om bostadskrediterna. Det erinras

om att bankkommittén framhållit att kreditgarantisystemet innebure en i viss

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

mån minskad belastning för den statliga förvaltningsapparaten, en under

vissa förutsättningar förenklad långivning och ett minskat upplåningsbehov

för staten. Vidare framhftlles att de erfarenheter, som hittills vunnits av

kreditgarantisystemets tillämpning på jordbrukskrediterna, enligt vad som

under hand upplysts torde få anses goda. .

Beträffande bankkommitténs förevarande förslag anför besparingsutredningen

vissa synpunkter på den särskilda frågan om statlig räntegaranti.

Om kreditgarantisystemet införes med avseende å bostadskrediterna, uppkommer

frågan huruvida den statliga räntegarantin for såväl egnahem som

flerfamiljshus skall bibehållas och utvidgas att avse aven de statsgaranterade

lånen. Bankkommittén fann i sitt förstnämnda betänkande sig icke kunna fororda

bibehållande av räntegarantin i dess dåvarande utformning eUei den

utformning, som föreslogs av bostadssociala utredningen. Boiande skalen

härför torde få hänvisas till betänkandet (s. 33—38). Emellertid fann kommittén

att en räntegaranti enligt vissa av kommittén föreslagna riktlinjer

skulle låta sig väl förena med det av kommittén föreslagna kreditgaranti
SyBe“paringsutredningen

torde i fråga om räntegarantibestämmelserna få

inskränka sig till att understryka vad bankkommittén anfört darom att ett

långvarigt högt ränteläge skulle komma att tillskynda statsverket betydande

kostnader samt att stora svårigheter med avseende a admmistiationen sku le

uppstå vid ett ränteläge, som på en gång komme att utlösa ett stoit antal

eftergifter. . . ..

Besparingsutredningen anser att, därest kreditgarantisystemet skulle införas,

detsamma torde böra tillämpas beträffande samtliga lån inom bostadsorganisationens

verksamhetsområde.

Ett införande av kreditgarantisystemet inom bostadsområdet skulle enligt

utredningen få följande konsekvenser för anslagsbehovet under budgetåret

1951/52.

Bostadsstyrelsen har föreslagit, att ett investeringsanslag å 220 000 000

kronor anvisas för budgetåret 1951/52 å kapitalbudgeten under lånefonden för

bostadsbyggande för dels tertiärlån för flerfamiljshus, dels egnahemslån, dels

och förbättringslån utom i vad de äro ränta- och amor eringstna Samtliga nu

nämnda lån äro räntebärande utom i egnahemslån ingående rantefna, stående

delar av sådana lån. Emellertid kommer enligt bostadsstyrelsens beraknmgar

ett belopp av ca 58 000 000 kronor att vid utgången av budgetaret 1950/ol

kvarstå outnyttjat å tidigare anvisade investeringsanslag under lånefonden

för bostadsbyggande, och detta belopp förslår mer an val för rantefna, stående

delar av egnahemslån under budgetåret 1951/52. Det av bostadsstyrelsen beräknade

anslaget å 220 000 000 kronor — anslagsberäkningen har icke i och

för sin «jorts till föremål för bedömande från bespanngsutrednmgens sida - skulle sålunda i sin helhet bli obehövligt därest kreditgarantisystemet införes.

Därav skulle också följa att ett eljest erforderligt avsknvningsanslag på driftbudgeten

på 55 000 000 kronor ej behövde upptagas. Dessutom komme behovet

av medel för lån till kollektiva tvätterier att bortfalla utom i vad avser

räntefria, stående delar av sådana lån. Bostadsstyrelsen har föreslagit att ett

investeringsanslag å 2 000 000 kronor anvisas for budgetåret 1951/j2 för ifrågavarande

ändamål å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd; detta

anslag ävensom därav föranlett avskrivningsanslag på driftbudgeten a .>00 000

kronor skulle icke behöva upptagas om kreditgarantisystemet införes. \ idare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

fk“Ue ,icke oväsentliga besparingar kunna göras med avseende å personalbehovet

hos bostadsstyrelsen och sannolikt även hos länsbostadsnämnderna.

Utredningen har icke hunnit verkställa någon detaljbedömning rörande behovet

av personal å bostadsstyrelsens ombudsmannasektion eller inom organisationen

i övrigt, därest kreditgarantisystemet infördes. Utredningen förutsätter

att bostadsstyrelsen i samråd med organisationsnämnden komme att

verkställa erforderliga detalj beräkningar i nu nämnda hänseende.

Besparingsutredningen föreslår, att det tages under omedelbart övervägande

att införa kreditgarantisystemet jämväl på bostadskrediternas område.

Utredningens förslag i övrigt beträffande den bostadspolitiska låne- och

bidragsverksamheten utgår från den förutsättningen att kreditgarantisystemet

införes för de räntebärande lånen.

Utredningen föreslår vidare att tilläggslångivningcn skall avvecklas.

Utredningen erinrar om att den bostadspolitiska motiveringen för tilläggslanen

hai varit ett önskemal att förbättra förhållandet mellan hyresnivå och

inkomstnivå. Man hade med hjälp av tilläggslånen förmått neutralisera byggnadskostnadernas

stegring sedan krigsåren så att man kunnat — visserligen

med åtskilliga undantag och modifikationer — hålla hyrorna i hus, som byggts

efter år 1942, på 1939 års nivå. Emellertid hade under en följd av år såväl

byggnadskostnader som inkomstnivå praktiskt taget oavbrutet stigit och den

relativa hyresnivån i motsvarande grad sjunkit. Vidare erinras om att bostadsstyrelsen

i skrivelse den 28 augusti 1950 med förslag till anslagsäskanden för

budgetåret 1951/52 anfört att byggnadskostnaderna pressades uppåt och att

om ej ökade subventioner beviljades, måste en högre hyresnivå i nybyggda

hus medgivas.

I anledning härav konstaterar besparingsutredningen, att en minskning av

tilläggslånesubventioneringen i besparingssyfte ej kan ske utan att programmet

»1939 års hyresnivå» övergives beträffande nybyggda hus.

Utiedningen anför vissa av de skäl som tala för att icke medgiva höjd

hyresnivå i de nybyggda husen.

Såsom skäl för att icke medgiva höjd hyresnivå i de nybyggda husen har

- örts dels att hyrorna för godtagbara lägenheter för det stora flertalet hushåll

alltjämt framstå som höga, trots att den relativa hyresnivån sjunkit såsom

en följd av att förhållandet mellan hyror och inkomster kraftigt förbättrats,

dels att en höjd hyresnivå i de nybyggda husen skulle skapa föreställningar

om en framtida höjning av hyresnivån även för det äldre bostadsbeståndet,

vilket skulle kunna leda till sådana spekulationstendenser på fastighetsmarknaden

att grundvalarna för den statliga bostadspolitiken på lång sikt

kunde komma att rubbas. Vidare har framhållits att en höjning av hyresnivån

i nyproducerade lägenheter skulle leda till en splittrad hyresnivå, varvid de

hoga hyrorna skulle komma att på ett icke försvarbart sätt belasta vissa

bostadsbehövande, framför allt nybildade hushåll.

Beträffande skäl som tala för en avveckling av tilläggslångivningen framhåller

utredningen följande.

Å andra sidan har framhållits, att tilläggslånesystemet från sin tillkomst

vant avsett som ett av krisförhållandena betingat provisorium, som icke hade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

13

något bostadspolitiskt syfte utöver det allmänt marknads- och hyresreglerande

och som icke borde bibehållas längre än nödvändigt. Vid tilläggslåneverksamhetens

införande utgick man nämligen från den förutsättningen, att dåvarande

byggnadskostnader tillfälligt befunno sig på en hög nivå och att desamma

snart skulle sjunka och tilläggslåneverksamheten kunna avvecklas. Tillfällighetskaraktären

markerades av subventionsberäkningens anknytning till en

stelt fixerad hyresnivå, »1939 års hyror». En permanent eller över huvud taget

mera varaktig bostadssubvention av denna art kunde icke vara lämplig, enär

det icke vore rimligt att bevara en subventionsordning, där förhållandet

mellan hyresnivåerna på olika orter och ortsgrupper fastlåstes på ett sätt, som

icke motsvarades av de faktiska byggnadskostnaderna. I och med att man

icke kunde hoppas på någon väsentlig sänkning av byggnadskostnadsnivån

kunde det icke anses försvarligt att fortsättningsvis öka subventionerna i takt

med byggnadskostnadernas stegring. Den naturliga utvägen borde i stället

vara att avveckla tilläggslånesystemet.

Utredningen anser det uppenbart, att programmet »1939 års hyresnivå» i

längden icke kan bibehållas, om den nuvarande utvecklingen, som karakteriseras

av en praktisk taget oavbruten stegring av såväl byggnadskostnader som

inkomstnivå, skulle fortsätta. Sannolikheten syntes tala för att de lönerörelser,

som vore att vänta i slutet av 1950, komme att få till följd, att såväl

löner som byggnadskostnader ökades. De senare kunde förmodas komma att

stiga även av annan anledning. Utredningen finner därför tidpunkten nu

lämplig för den åtgärden, som förr eller senare måste bli aktuell, nämligen

att avveckla tilläggslånesubventioneringen och som en konsekvens därav

medgiva en höjning av hyresnivån i nybyggda hus.

Farhågorna för spekulationstendenser på fastighetsmarknaden vid en

hyreshöjning av angivet slag böra enligt utredningens mening icke överdrivas.

Hyresregleringen utgjorde för närvarande ett effektivt hinder mot eu icke

önskvärd höjning av hyresnivån. Frågan om att neutralisera sådana oförtjänta

värdestegringar på det äldre fastighetsbeståndet, som komme att inträffa om

den allmänna hyresnivån stege, torde närmast vara att betrakta som ett övergångsproblem,

när hyresregleringen en gång skulle avvecklas. Utredningen

anser vidare, att eu avveckling av tilläggslångivningen icke skulle vara ägnad

att hämma nyproduktionen av bostäder. Någon standardsänkande inverkan

torde man heller icke ha anledning att befara som en följd av en sådan åtgärd.

Innebörden ur anslagssynpunkt av utredningens förslag i denna del angiver

utredningen på följande sätt.

Bostadsstyrelsen har räknat med att genom preliminära lånebeslut disponera

i runt tal 35 000 000 kronor för beviljande av tilläggslån under budgetåret

1951/52. Å investeringsanslag till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,

vilka anvisats å kapitalbud goten under fonden för låneunderstöd,

kan vid utgången av budgetåret 1950/51 beräknas kvarstå ett outnyttjat belopp

av ca 60 000 000 kronor, vilket belopp sålunda icke behöver tagas i anspråk

om inga nya tilläggslån beviljas efter utgången av innevarande budgetår.

Därav skulle också följa, att det å driftbudgeten upptagna avskrivningsanslaget

för ifrågavarande ändamål komme att bli obehövligt. Nämnda anslag

utvisade vid utgången av budgetåret 1949/50 eu reservation av 28 miljoner

kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Beträffande egnahemslång-ivningen anför besparingsutredningen inledningsvis,

att den de! av egnahemslån som utgör räntefri, stående del i huvudsak

har samma bostadspolitiska motivering som tilläggslånet beträffande

flerfamiljshus, nämligen att kompensera en del av den byggnadskostnadsstegring,

som pågått sedan krigsåren. Härvid vore emellertid att märka, att medan

tilläggslånen endast utginge på vissa orter och där differentierades under

hänsynstagande till byggnadskostnader och hyresnivå på orten, subventionen

beträffande egnahem hade karaktären av ett enhetligt bidrag, som utginge

med samma belopp på alla orter.

Besparingsutredningen framhåller, att den mest effektiva åtgärden ur besparingssynpunkt

skulle vara att slopa den räntefria, stående delen av egnahemslån.

Utredningen tvekar emellertid att föreslå en sådan åtgärd.

Emellertid har utredningen tvekat att föreslå en sådan åtgärd med hänsyn

till att utredningen icke ansett sig kunna bedöma om och i vad mån åtgärden

skulle vara ägnad att hämma produktionen av eu- och tvåfamiljshus särskilt

på landsbygden, där inkomstnivån är betydligt lägre än i städerna. Därest det

vid ett närmare övervägande av frågan skulle befinnas möjligt att slopa ifrågavarande

subventionering utan att produktionen av en- och tvåfamiljshus

hämmas eller allvarligare olägenheter av social natur eljest skulle uppstå, vill

utredningen förorda en ändring av gällande bestämmelser av sådan innebörd.

Alternativt föreslår utredningen att subventioneringen begränsas genom

införande av behovsprövning. Utredningen konstaterar, att räntefri, stående

del av egnahemslån enligt gällande författning beviljas utan behovsprövning

och utan annan begränsning av rätten att komma i åtnjutande av subventionen

än den, som ligger i att byggnadens bottenyta icke får överskrida vissa maximimått.

Såsom skäl för att införa behovsprövning anför utredningen följande.

En tänkbar åtgärd vore att ändra bestämmelserna rörande dessa maximimått

sålunda, att subvention endast utginge för byggnader med mindre bottenyta

än som är möjligt enligt nuvarande bestämmelser. Några mera avsevärda

besparingar torde dock knappast stå att vinna genom en sådan åtgärd.

En annan utväg vore att införa behovsprövning såsom förutsättning för att

komma i åtnjutande av räntefri, stående del av egnahemslån. Det må erinras

om att bostadssociala utredningen i sitt slutbetänkande, del I (SOU 1945: 63),

föreslog dels en differentiering av egnahemslånesubventioneringen sålunda,

att byggnadsbidrag skulle utgå med i allmänhet 4 000 kronor på landsbygden

och 2 0Ö0 kronor i städerna, dels att viss behovsprövning skulle föregå beviljande

av byggnadsbidrag.

Enligt besparingsutredningens mening tala vägande skäl för att rätten att

erhålla räntefri, stående del av egnahemslån göres beroende av en behovsprövning

av ungefärligen samma innebörd som den behovsprövning, som är

föreskriven för rätten att erhålla räntefritt, stående förbättringslån eller

räntefri, stående del av sådant lån. Visserligen torde det icke kunna undvikas,

att införandet av en behovsprövning förorsakar någon ökning i det administrativa

arbetet, men denna omständighet torde icke böra tillmätas avgörande

betydelse. Av statsfinansiella skäl synes det vara av vikt, att subventioner av

den storlek, varom här är fråga, utgå endast i fall, då verkligt behov därav

föreligger.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 124. 15

Beträffande grunderna för den förordade behovsprövningen framhåller utredningen.

Vid behovsprövningen torde subventionens storlek böra differentieras med

hänsyn till subventionsbehovet i varje särskilt fall. Emellertid torde vissa

maximibelopp böra föreskrivas. Härvid bör enligt utredningens mening det

belopp, varmed den räntefria, stående delen för närvarande utgår, nämligen

4 000 kronor för enfamiljshus och 6 000 kronor för tvåfamilj shus, utgöra

maximum beträffande byggnadsföretag på landsbygden. I stadssamhällena

däremot torde av skäl, som anförts av bostadssociala utredningen, maximum

böra sättas till 2 000 respektive 3 000 kronor.

Utredningen anser, att det vid behovsprövningen torde böra iakttagas, att

maximibeloppet icke beviljas annat än i mera ömmande fall.

Beträffande konsekvenserna ur anslagssynpunkt av här förevarande förslag

anför utredningen följande.

Därest subventioneringen skulle bringas att upphöra med utgången av

innevarande budgetår, skulle det belopp av ca 58 000 000 kronor, som beräknas

kvarstå outnyttjat å tidigare anvisade investeringsanslag under lånefonden

för bostadsbyggande, icke behöva tagas i anspråk. Den minskning i

medelsåtgången, som skulle uppkomma om behovsprövning införes i enlighet

med vad utredningen ovan föreslagit, är svår att beräkna men torde

ungefärligen kunna uppskattas till inemot 5 000 000 kronor per år. Besparingsutredningen

har vid sina beräkningar angående medelsåtgången under

budgetåret 1951/52 icke ansett sig böra utgå från att subventioneringen upphör

vid ingången av nämnda budgetår utan har i stället räknat med en minskning

i medelsbehovet för subventioneringen med 5 000 000 kronor.

Besparingsutredningen förordar vidare i anslutning till sitt förslag beträffande

egnahemslån att förbättringsbidraget i stadssamhällen må utgå med allenast

hälften av vad som utgår på landsbygden och sålunda maximeras till 2 000

kronor för enfamiljshus och 3 000 kronor för tvåfamiljshus. Utredningen föreslår

därjämte, att bidragsgivningen för vart och ett av budgetåren 1950/51 och

1951/52 hålles inom ramen för det belopp, som disponerades för förbättringsbidrag

under budgetåret 1949/50, nämligen 8 800 000 kronor. Härvid skulle det

belopp, som beräknas kvarstå odisponerat å nämnda anslag vid utgången av

budgetåret 1949/50, 19 000 000 kronor, förslå för innevarande och nästa

budgetår.

Vad härefter angår bidragsgivningen till förmån för vissa barnfamiljer

framhåller besparingsutredningen inledningsvis, att för familj ebostadsbidrag

och bränslebidrag en automatisk och snabb utgiftsstegring är att emotse till

följd av att allt flera bidragsberättigade familjer inflytta i nyproducerade

lägenheter. Det hade beräknats att anslagsbehovet — under förutsättning av

oförändrade förhållanden beträffande inkomst- och hyresnivån samt befolkningsutvecklingen

— komme att oavbrutet stiga till i början av 1970-talet, då

en teoretisk jämvikt hade beräknats inträda. Det årliga anslagsbehovet skulle

då utgöra omkring 180 miljoner kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11> Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Besparingsutredningen hav funnit den utgiftsstegring, som är att emotse

för ifrågavarande ändamål, synnerligen betänklig ur statsfinansiell synpunkt.

Enligt utredningens mening är det en angelägenhet av största ekonomiska

vikt, att effektiva åtgärder vidtagas för att begränsa medelsåtgången. Emellertid

är utredningen icke beredd att framlägga något definitivt förslag i detta

hänseende utan föreslår, att frågan göres till föremål för särskild utredning.

Härvid syntes böra beaktas att staten i åtskilliga andra former lämnade bidrag

till familjer med barn (t. ex. de allmänna barnbidragen). Familjebostadsbidraget

utgjorde i själva verket ett särskilt barnbidrag vid sidan av de allmänna

barnbidragen.

Besparingsutredningen föreslår vidare, att i avvaktan på en utredning om

åtgärder för att begränsa utgifterna för familjebostadsbidrag vissa kostnadsbesparande

åtgärder omedelbart vidtagas. Utredningen föreslår sålunda dels

att inga nya bränslebidrag beviljas efter utgången av innevarande budgetår,

dels att beträffande redan beviljade bränslebidrag utgående bidrag minskas

med 25 kronor varje år, vilket skulle innebära att bidragsgivningen vore helt

avvecklad inom nio år, dels att familj ebostadsbidrag, som hädanefter beviljas,

utgår för antalet minderåriga barn minus ett, dels att ifrågavarande regel göres

tillämplig också på familjer, som redan beviljats bidrag, i den man familjen

får flera barn, dels att bidraget fixeras till 130 kronor per barn även för familjer

i egnahem, som finansierats med stöd av egnahemslån enligt 1948 års egnahemslånekungörelse,

dels att det klargöres huruvida familjebostadsbidrag och

bränslebidrag skola anses utgöra skattepliktig inkomst eller ej.

Beträffande de besparingar som skulle vinnas vid ett genomförande av besparingsutredningens

förevarande förslag framhåller utredningen följande.

Bostadsstvrelsen har föreslagit, att det å driftbudgeten upptagna förslagsanslaget

till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer för budgetåret

1951/52 upptages till 39 000 000 kronor, innebärande en ökning av 8 000 000

kronor i förhållande till de beräknade utgifterna under innevarande budgetår.

Härvid har bostadsstyrelsen utgått från den förutsättningen, att den årliga

tillväxten i antalet bidragsberättiga de familjer under de närmaste budgetåren

icke kan väntas understiga 15 000. Den sammanlagda effekten för budgetåret

1951/52 av de besparingsåtgärder, som besparingsutredningen föreslagit i fråga

om familjebostadsbidrag och bränslebidrag, synes motivera att anslagsberäkningen

minskas med 5 000 000 kronor till 34 000 000 kronor. Mera avsevärda

besparingar uppkomma först på längre sikt, eftersom den automatiska utgiftsökning,

som är att vänta till följd av nuvarande bestämmelser, kommer att

väsentligt reduceras om utredningens förslag genomföras. Om man nämligen

utgår från den — i och för sig givetvis mycket osäkra — förutsättningen, att

antalet bidragsberättigade familjer under eu följd av år fortfarande komme att

ökas med 15 000 per år och att detta skulle medföra en årlig utgiftsökning av

8 000 000 kronor, skulle ett genomförande av utredningens förslag kunna beräknas

medföra en reducering av den årliga utgiftsökningen med 5 000 000

kronor till 3 000 000 kronor. Under förutsättning av likformig utveckling skulle

detta i sin tur innebära, att det arliga medelsbehovet skulle efter hand undergå

en relativ sänkning, så att det efter 10 år skulle bli 50 000 000 kronor lägre

och efter 20 år 100 000 000 kronor lägre än vad som skulle bli fallet med oförändrade

grunder.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

17

Yttranden.

I det följande behandlas först yttrandena över socialdepartementets promemoria

och därefter yttrandena över besparingsutredningens promemoria.

Av de nära femtio yttranden, som avgivits beträffande förslaget att inrätta

ett produktionsråd för byggnadsfrågor, ha de flesta gått i tillstyrkande

riktning. Bland dem som tillstyrkt märkas statens hyresråd, svenska

stadsförbundet, representanter för allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag

samt de större städerna, övervägande antalet länsbostadsnämnder ha även tillstyrkt

förslaget. Avstyrkande yttranden ha avgivits av bl. a. bostadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges fastighetsägareförbund, svenska arbetsgivareföreningen och

Sveriges industriförbund. Landsorganisationen anser, att förslaget bör göras

till föremål för närmare diskussion. Av de instanser, som avstyrka förslaget,

hänvisa flera till att de frågor, som skulle ankomma på ett produktionsråd,

väsentligen falla inom ramen för redan förefintliga såväl statliga som andra

organs verksamhetsområden. Av åsyftade organ nämnas bostadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statens kommitté för byggnadsforskning, ingen jörsvetenskapsakademien,

byggstandardiseringen och samarbetskommittén för byggnadsfrågor.

Beträffande den allmänna frågan om minskad produktion av de

största lägen hetstyper na har flertalet remissinstanser förklarat sig i

princip intet ha att erinra. I fråga om förslaget att öka produktionen av

lägenheter om ett rum och kokvrå samt två och tre rum och kök ha vissa

remissinstanser påpekat de därvid uppkommande relativt sett högre byggnadskostnaderna.

För tillgodoseende av det aktuella behovet av lägenheter om ett

rum och kokvrå har från flera håll föreslagits byggande av s. k. elastiska

lägenheter.

Även till förslaget om en sänkning av maximigränsen för lägenhetsytan

i egnahem och tvåfamilj shus har flertalet av de remissinstanser,

som yttrat sig över förslaget, i princip givit sin anslutning. Bostadsstyrelsen

anser sålunda, att åtgärder i syfte att hålla tillbaka byggandet av de

allra största typerna av enfamiljshus äro välbetänkta ur flora synpunkter. Av

länsbostadsnämnderna, vilka så gott som samtliga yttrat sig i tillstyrkande

riktning, uttalar nämnden i Stockholms län, att en nedskärning av de större

lägenhetstyperna icke endast är önskvärd som en åtgärd att öka tillgången

på antalet bostäder, utan också nödvändig med hänsyn till flertalet av de

bostadssökandes förmåga att betala de ökade kostnaderna för bostaden. Av de

instanser, som avstyrkt förslaget eller uttalat sin tveksamhet inför detsamma,

framhåller länsstyrelsen i Östergötlands län, att ett egethem planeras som

långtidsbostad och att bostadsytan därför bör tilltagas med tanke på relativt

goda utrymmen jämväl för barn samt att egnahemsbyggare ofta i stor utsträckning

själva utföra arbete för sitt egnahem, varigenom en viss arbetskraft

kan anses inbesparad. Svenska stadsförbundet anser, att en minskning

av egnahemmens lägenhetsytor skulle få till följd att många, som nu planerat

2—a95 6i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 124.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 12d.

bygga egnahem, komma att skrinlägga sina planer härpå i avvaktan på den

vidare utvecklingen. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund

anse, att de maximimått som tillämpas redan nu äro i minsta laget.

Egnahemsbebyggelsen borde i allmänhet ha större lägenhetsytor än vad fallet

vore inom hyreshusbebyggelsen.

Beträffande förslaget att tillfälligt fastställa maximigränsen för lägenhetsytan

till 90 in2 i såväl en- som tvåfamilj shus ha åtskilliga invändningar

gjorts. Bostadsstyrelsen anser sålunda, att ett genomförande av förslaget

skulle hindra byggandet av de regelmässigt mest ekonomiska formerna

av egnahem, nämligen IV2- och 2-planshusen. Styrelsen har i yttrande över

besparingsutredningens promemoria framlagt särskilda förslag i ämnet, vilka

komma att beröras i det följande. Även flera länsbostadsnämnder ha framfört

betänkligheter mot en enhetlig maximigräns. Vissa nämnder ha framställt

konkreta önskemål om differentierade normer för bestämmande av ett eget

hems maximistorlek. I fråga om 1-planshusen har den i promemorian föreslagna

gränsen godtagits i större utsträckning än beträffande andra hustyper.

Nämnderna i Värmlands och Västernorrlands lön anse emellertid, att en bottenyta

om 75 m2 kan räcka, medan nämnderna i Kopparbergs och Jämtlands län

föreslå 80 m2. Beträffande lV2-planshusen har 90 m2-gränsen i stor utsträckansetts

för snävt tilltagen. Nämnden i Östergötlands län föreslår en invändig

yta i bottenplanet å 65 m2 med övervåningen maximalt innehållande två rum

och erforderliga biutrymmen. Nämnderna i Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands

och Jämtlands län förorda, att gränsen sättes vid 60 m2 invändig

bottenyta. Nämnden i Västerbottens län nämner 80 m2 som lämplig gräns för

bottenytan. Nämnderna i Kalmar och Alvsborgs län finna för sin del att lägenhetsytan

i lV2-planshus ej bör överstiga 110—115 m2. Beträffande slutligen

2-planshusen framför nämnden i Värmlands län förslag om att gränsen

för bottenytans storlek skall sättas vid 60 m2. Förslag om snävare

gräns saknas dock ej. Sålunda föreslår nämnden i Jämtlands län 50 m2

och nämnden i Västernorrlands län 45 m2. Nämnden i Norrbottens län ifrågasätter

om ej bedömandet av lägenheternas storlek inom ramen för vad författningen

nu anger, är en fråga som bör överlåtas åt länsbostadsnämnderna för

avgörande från fall till fall.

Några länsbostadsnämnder föreslå, att undantag från maximibestämmelserna

skola kunna göras beträffande egnahem på jordbruksfastigheter.

Vad beträffar minimibestämmelserna för lägenhetsytans storlek

i egnahem ha några länsbostadsnämnder funnit en justering av desamma

påkallad. Nämnden i Gävleborgs län anser för sin del, att minimiytan

för två rum och kök i både f/Vplans- och 2-familjshusen bör sättas till 50 m2,

exkl. trapphus. För 1-planshusen bör enligt nämndens mening kravet på utrymmesstandard

upprätthållas, så att som villkor för kapitalsubvention ställes

att lägenheten skall innehålla minst tre rum och kök om minst 70 m2. Nämnden

i Västernorrlands län framhåller, att minimistorleken på lägenhetsyta inom

ytterväggarna ej bör understiga 55 m2. Nämnden i Jämtlands län anser slut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 124.

19

ligen, att egnahemslån och familj ebostadsbidrag endast böra beviljas för hus,

som innehåller minst två rum och kök med en lägenhetsyta av lägst 60 in2.

För att stimulera byggandet av lV2-planshus föreslår nämnden i Kristianstads

län, att egnahemslån med t. ex. halv subvention (2 000 kronor) tillätes

utgå till familjer utan barn eller med ett barn i FA-planshus, vari endast

bottenvåningen är inredd.

Förslaget om jämkning i minimibestämmelserna för lån till

tvåfamilj shus, som i en framtid kunna ändras om till egnahem, har godtagits

av flertalet av de remissinstanser, som i sina yttranden beaktat denna

fråga, d. v. s. framför allt länsbostadsnämnderna.

Av de rent avstyrkande instanserna framhåller stadskollegiet i Stockholm,

att man i stället för att nivellera bostadsstandarden i tvåfamiljshus på de

orter, där detsamma spelar en större roll i bostadsförsörjningshänseende,

under en övergångstid lämpligen bör övergå till att uppföra flerfamiljshus

och tills vidare förhindra tillkomsten av tvåfamiljshus gå tätorter. Drätselkammaren

i Linköping reserverar sig bestämt mot förslaget att tvåfamiljshus

med lägenheter om endast två rum och kök skulle godtagas för egnahemsbelåning.

Av länsbostadsnämnderna finner den i Uppsala län det svårt att förstå

hur det föreslagna tvåfamilj shuset i en framtid utan stora kostnader skall

kunna ändras om till enfamiljshus. Nämnden förordar i stället uppförande

av F/2-planshus med två rum och kök å nedre botten och inredningsbar vind,

vilken tillfälligt skulle kunna iordningställas såsom bostad. Nämnden i

Hallands län anser, att tvåfamiljshus av i promemorian föreslagen typ endast

i undantagsfall bör komma till uppförande. För att icke stimulera till uppförande

av dylika tvåfamiljshus borde den räntefria stående lånedelen i dessa

fall ej bliva högre än vid enfamiljshus, d. v. s. 4 000 kronor. Nämnden föreslår,

att produktionen av tvåfamiljshus i huvudsak inriktas på P/2-planshus

med 2 rum och kök i bottenvåningen och 1 rum och kök i övervåningen. Även

familjebostads- och bränslebidragen böra enligt nämndens uppfattning justeras

en aning nedåt för att sedermera kunna höjas, när huset ombygges till

en lägenhet om fyra rum.

Av det sextiotal remissinstanser, som yttrat sig angående det i departementspromemorian

framförda förslaget att begränsa ensamståendes

rätt att hyra ledigblivna och nytillkomna lägenheter om minst ett rum

och kök eller minst två rum och kokvrå, har endast eu mindre del uttalat sig

i tillstyrkande riktning. Länsbostadsnämnden i Västmanlands län har helt

godtagit förslaget. Länsbostadsnämnden i Älvsborgs län finner den föreslagna

lagen främja syftet och föreslår, att den bör tillämpas i varje ort, som före

1951 hade minst 2 000 invånare. Drätselkammaren i Vänersborg tillstyrker

förslaget allenast med den ändringen, att lagen bör gälla lägenhet om minst

två rum och kokvrå men icke mindre lägenhet. Drätselkammaren i

Södertälje tillstyrker endast under förutsättning av viss komplettering

av lagen. Drätselkammaren i Sandviken anser det önskvärt, att möjlig
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majds proposition nr 124.

heter skapas att göra lagen tillämplig i de kommuner, där behov av lagen

anses föreligga. Drätselkammaren anser det lämpligt att vederbörande

kommun själv får möjlighet att hos Kungl. Maj:t begära, att lagen göres tilllämplig

inom kommunen. Drätselkammaren i Örebro anser att lagen icke bör

lämnas oförsökt, även om den bör underkastas viss överarbetning. Drätselkammaren

i Uppsala har i princip intet att erinra mot förslaget, även om den

ställer sig tveksam till möjligheterna att innan utgången av år 1953 kunna

avhjälpa eller ens avsevärt förbättra familjehushållens bostadsförhållanden.

Drätselkammaren i Hälsingborg vill icke motsätta sig, att den föreslagna lagen

genomföres som ett provisorium men ifrågasätter, om olägenheterna av ingripandet

komma att motsvara den avsedda nyttan. Länsstyrelsen i Malmöhus

län samt länsbostadsnämnderna i Malmöhus och Blekinge län tillstyrka förslaget

under förutsättning, att verkningarna av lagen bli vad i promemorian

antagits. Alla tre instanserna anse emellertid, att lagens tillämpning icke bör

göras obligatorisk ytan vara beroende på kommunalt initiativ. Länsbostadsnämnden

i Örebro län anser, att en lagstiftning skulle vara av stort värde beträffande

nytillkommande lägenheter men är mycket tveksam om den föreslagna

lagens lämplighet i vad avser det redan befintliga bostadsbeståndet.

Viss tveksamhet inför den ifrågasatta lagstiftningen uttala också länsstyrelsen

i Stockholms län och länsbostadsnämnden i Jämtlands län. Sistnämnda remissinstans

ifrågasätter i stället lämpligheten av att införa sådana bestämmelser i

samband med låne- och tillståndsgivningen, att lån och byggnadstillstånd endast

beviljas under villkor, att familjebostad icke uthyres till ensamstående.

Av återstående remissinstanser, vilka icke kunnat godtaga den föreslagna

lagstiftningen, ifrågasätta hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening samt

länsbostadsnämnden i Kronobergs län om en lagstiftning av föreslagen art är

nödvändig. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening ställer frågan, om

icke kommunerna redan inom ramen av givna resurser borde kunna åstadkomma

åtgärder, som reducera antalet bostadslösa familjer. Både genom de

allmännyttiga bostadsföretagen och genom sitt övriga inflytande på bostadsbyggandet

kunde de kommunala förmedlingsorganen dirigera utvecklingen i

önskad riktning. Länsbostadsnämnden i Kronobergs län anser, att området

för ifrågavarande lagstiftning i vart fall bör begränsas förslagsvis till stad

eller köping med mera än 10 000 invånare. Mot lagförslaget anföres vidare

en hel råd olika erinringar. Framför allt är det tvivel på lagens effekt, betänkligheter

inför dess tillämpning samt den omständigheten, att lagen

innebär ett ingrepp i den enskildes avtalsfrihet, som motiverar avstyrkandena.

Bostadsstyrelsen finner, att lagen innebär en diskriminering av vissa grupper

efter civilstånd enligt en huvudregel, vars tillämpning måste kräva ett

stort antal undantag, samt att lagen därför måste medföra irritation.

Svea hovrätt anser att lagen icke väl låter sig förena med det allmänna

rättsmedvetandet och att den säkerligen kommer att möta ett utpräglat

motstånd i kretsar, som beröras av densamma. En lagstiftning av sådan art

minskar respekten för lag och rätt, framhåller vidare hovrätten, som särskilt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

21

reagerar mot att människors privatliv genom lagen kommer att utlämnas åt

olika myndigheters bedömande. Arbetsmarknadsstyrelsen och tjänstemännens

centralorganisation framhålla, att lagens genomförande skulle medföra

en skärpning av förhållandena på arbetsmarknaden. Svenska stadsförbundet

påpekar, att lagens tillämpning skulle medföra en omfattande administrativ

apparat.

Av de remissinstanser, som avstyrka den föreslagna lagstiftningen, framlägga

flera egna förslag till åtgärder, i första hand förslag om s. k. obligatorisk

kommunal bostadsförmedling. En utredning av denna fråga förordas av

bostadsstyrelsen, statens hyresråd, svenska stadsförbundet, drätselkammaren

i Kumla samt hyresgästernas riksförbund. Övriga förespråkare för detta system

äro länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, svenska landskommunernas förbund,

stadskollegiet i Göteborg, drätselkamrarna i Malmö och Eskilstuna,

landsorganisationen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag samt länsbostadsnämnderna

i Stockholms och Västerbottens län. Bostadsstyrelsen framhåller

som sin uppfattning, att en lagstiftning i ämnet till sina huvudprinciper böi

vara av den typ, som representeras av den danska lagstiftningen på området.

Jämväl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar det s. k. danska

systemet.

Socialstyrelsen liksom drätselkammaren i Linköping uttala sig för en

obligatorisk bostadsförmedling avseende endast lägenheter i nyproducerade

fastigheter. Enligt socialstyrelsens uppfattning borde övervägas att införa

en lagstiftning, vilken gåve Kungl. Maj:t befogenhet att förordna om sådan

obligatorisk kommunal bostadsförmedling på de orter, där detta befunnes påkallat

med hänsyn till bostadssituationen. Att förmedlingen vore obligatorisk

skulle endast innebära, att hyresvärdarna bleve skyldiga att anmäla hyreslediga

bostadslägenheter till det kommunala organet och sedan finge välja hyresgäster

inom en grupp från detta organ anvisade bostadssökande. Beträffande

lägenheterna i det äldre fastighetsbeståndet föreslår styrelsen en lag, som reglerar

rätten att hyra dessa lägenheter med hänsyn till antalet personer, som

där skola bo. Av de övriga remissinstanserna anser drätselkammaren i Solna,

att den föreslagna lagstiftningens syfte kan tillgodoses genom en utvidgad

befogenhet för den kommunala bostadsförmedlingen. Svenska riksbyggen

finner lämpligare, att kommunerna genomföra enklaste möjliga bostadsförmedling,

där man föreskriver att familjebostäderna skulle reserveras för

familjer. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län ifrågasätter, om det inte

vore möjligt att genom tillfälliga föreskrifter åt kommunerna på ett enklare

sätt åstadkomma liknande resultat. Länsbostadsnämnden i Södermanlands län

ifrågasätter om icke närmare borde undersökas möjligheterna av att praktiskt

genomföra en beskattning av »överskottsutrymme» i lägenheter, för vilka avtal

ingås efter viss tidpunkt. Byggnadsstyrelsen anser att bostadsfrågan i första

hand bör lösas genom en successiv och varsam avveckling av den nuvarande

hyresregleringen. Tjänstemännens centralorganisation hemställer slutligen att

frågan om åtgärder för mildrande och avveckling av bostadsbristen blir föremål

för fövnyad utredning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Förslaget om särskilda åtgärder beträffande bostadslösa familj

e r har godtagits av statens hyresråd, drätselkammaren i Kumla, hyresgästernas

sparkassc- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. samt länsbostadsnämnderna

i Södermanlands, Blekinge, Malmöhus, Örebro, Västmanlands,

Jämtlands och Västerbottens län. Drätselkammaren i Malmö säger sig i princip

intet ha att erinra mot förslaget men erinrar om att det torde möta stora praktiska

svårigheter att realisera detsamma. I åtskilliga fall torde nämligen

familjernas ekonomi lägga hinder i vägen för att en lägenhet i ett nybyggt hus

förhyrdes. Vid dylikt förhållande måste den för barnfamiljerna avsedda delen av

bostadsbyggnadskvoten användas för att ledigställa halvmoderna eller moderna

lägenheter i det nuvarande bostadsbeståndet, till vilka lägenheter familjerna

sedan skulle kunna hänvisas. I stor utsträckning torde man emellertid härvid

räkna med att vederbörande barnfamilj icke komme att godtagas såsom hyresgäst,

då fastighetsägarna ofta i första hand önskade såsom hyresgäster personer,

vilka saknade barn. Drätselkammaren i Linköping har heller intet att erinra

mot förslaget men understryker att redovisningsprinciperna böra göras likformiga,

så att en rättvis fördelning av ifrågavarande kvotdel mellan kommunerna

kan åstadkommas. Arbetsmarknadsstyrelsen har intet att erinra, därest

det kan konstateras, att förmedlingsorganen i kommunerna icke för närvarande

taga tillräcklig hänsyn till barnfamiljernas behov av bostäder. Drätselkammaren

i Borås intar i stort sett samma ståndpunkt som arbetsmarknadsstyrelsen

samt tillägger, att för Borås vidkommande saknar förslaget all aktualitet. Länsbostadsnämnden

i Värmlands län ifrågasätter, huruvida icke hela kvoten kunde

för viss tid ställas till kommunernas förfogande, oavsett om det är fråga om

kvotkommun eller ej. Kommunerna kunde sedan, i den utsträckning detta

visade sig erforderligt, gentemot enskilda byggherrar eller kooperativa företag

ställa villkor i fråga om kvotens användning. Bostadsstyrelsen ifrågasätter

behovet av den föreslagna åtgärden. Enligt styrelsens uppfattning råder i

kommunerna ingen som helst tvekan om den särskilda angelägenheten av att

de bostadslösa barnfamiljernas behov tillgodoses. Åtgärder härför torde också

av de kommunala myndigheterna vidtagas i all den utsträckning hänsyn till

andra angelägna bostadsbehov så medgåve vid hårt nedskurna bostadsbyggnadskvoter.

Svenska stadsförbundet anser att förslaget bestämt måste avvisas. Förslaget

gåve uttryck för en alldeles ny, uppenbart oberättigad känsla av misstroende

gentemot kommunerna. Enligt förbundets uppfattning får det anses tillräckligt

att ge bostadsstyrelsen befogenhet att ingripa på det föreslagna sättet,

om och när någon kommun verkligen visat sig eftersätta sina »katastroffalls»

bostadsbehov. Stadskollegiet i Göteborg avstyrker förslaget samt framhåller,

att inom städer, vilka, i likhet med vad fallet är inom Göteborg, genom bostadsinspektion,

bostadsförmedling och uppförande av särskilda byggnader för

ändamålet redan göra allt vad som står i deras makt för att komma till rätta

med dessa förhållanden, statliga ingripanden av föreslagen art icke kunna förväntas

medföra någon som helst verkan. Om förslaget genomfördes måste man

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

befara en tävlan mellan kommunerna att redovisa största möjliga antal katastroffall

och betydande variationer i bedömningen av vad som vore att anse

såsom sådana. Drätselhammaren i Östersund anser särskilda åtgärder av föreslagen

art obehövliga, enär kommunerna själva ha intresse av att antalet

katastroffall minskar. Avstyrkande yttranden föreligga också från drätselkammaren

i Lidingö, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund.

Besparingsutredningens förslag att frågan om införande av ett kreditgarantisystem

på bostadsområdet nu bör slutligt prövas har tillstyrkts av

vissa remissinstanser, medan andra avstyrkt förslaget eller ställt sig tveksamma.

För ett införande av kreditgaranti uttala sig statskontoret, riksräkenskapsverket,

länsstyrelsen i Kopparbergs län, svenska bankföreningen,

svenska sparbanksföreningen, stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö, landskommunernas

förbund samt övervägande flertalet kommuner. I tillstyrkande

riktning uttala sig också svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund

samt bank- och fondinspektionen, vilka alla förorda, att frågan

om kreditgaranti tages upp till prövning.

Av de nu nämnda remissinstanserna ha emellertid icke alla reservationslöst

tillstyrkt kreditgarantisystemets genomförande. Statskontoret förutsätter

sålunda förnyad prövning av subventionernas konstruktion, avskaffande

av den statliga räntegarantin, ränteeftergiftssystemets avveckling samt

tertiärlåneräntans höjning i paritet med räntan på öppna kreditmarknaden.

Riksräkenskapsverket förutsätter en klar gränsdragning mellan lån och subventioner.

Av övriga tillstyrkande instanser förorda svenska bankföreningen,

svenska sparbanksföreningen samt bank- och fondinspektionen avveckling av

gällande räntegarantisystem. Några instanser framhålla dock, att systemet med

räntegaranti bör bibehållas.

Statens hyresråd framhåller, att den föreslagna omläggningen av kreditsystemet

bör genomföras endast om säkerhet skapas för att det statliga inflytandet

på bostadspolitikens målsättning icke äventyras.

Mot ett införande av kreditgarantisystemet uttala sig b o stads styr elsen,

länsbostadsnämnderna i Värmlands, Kopparbergs, Kronobergs och Norrbottens

län, fullmäktige för riksbanken, stadsfullmäktige i Stockholm, landsorganisationen,

svenska stadsförbundet, sparbanksinspektionen samt ett tiotal

kommuner. Av nu nämnda remissinstaner anför b ostads styr elsen bl. a.

följande:

Frågan om införande av kreditgaranti bör bedömas något olika, när det

gäller å ena sidan egnahemslån och förbättringslån och å andra sidan tertiärlån.

Beträffande egnahemslån och förbättringslån äro olägenheterna med kreditgarantisystemet

så väsentliga, att styrelsen måste avstyrka att det genomföres.

Beträffande tertiärlån äro de administrativa olägenheterna avsevarda och

kunna icke uppväga den förenkling av vissa arbetsmoment, som skulle följa

med systemet. Då antalet tertiärlån är ringa i förhållande till antalet egnahemslån

och räntebärande förbättringslån (under förra budgetåret mindre än

Vin), är det givet, att vinsterna i fråga om arbetslindring icke bli så stora.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Däremot medför systemet en avsevärd otrygghet beträffande fordringar av

ofta mycket stora belopp.

Beträffande de av utredningen ifrågasatta besparingarna med avseende å

personalbehovet hos bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna framhåller

styrelsen vidare, att för dess del ett kreditgarantisystem i fråga om antalet

juristbefattningar icke kan bli gynnsammare än att arbete för en halv arbetskraft

kan inbesparas. Förutsättningen härför är dock, säger styrelsen, att

]ämväl tilläggslånegivningen upphör. En indragning av kassörstjänsterna i

länsbostadsnämnderna är ej praktiskt möjlig.

Stor tveksamhet och starka tvivel på kreditgarantisystemets ändamålsenlighet

ur olika synpunkter uttalas av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,

och Södermanlands län, länsbostadsnämnderna i Södermanlands, Blekinge,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt V ästernorrlands län ävensom av fullmäktige

i riksgäldskontoret. Av sistnämnda grupp remissinstanser ha några

förordat att frågan göres till föremål för utredning.

En avveckling av tilläggslånen och som en följd därav höjning av

hyresnivån i nybyggda hus tillstyrkes av statskontoret, länsstyrelserna i

Malmöhus och Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i Västernorrlands län,

svenska arbetsgivareföreningen, svenska landskommunernas förbund samt

Sveriges fastighetsägareförbund. Sistnämnda förbund ifrågasätter också, om

man icke borde avveckla jämväl de hittills utlämnade lånen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker att lånen avvecklas i den mån

utrymme finnes för hyreshöjning. Länsbostadsnämnden i Värmlands län anser

för sin del det vara försvarligt med viss minskning av subventionen till flerfamiljshus

samt ifrågasätter om icke rätten till bostäder, som anordnas med

stöd av tilläggslån, borde bli föremål för behovsprövning. Statens hyresråd

finner att en fullständig avveckling av tilläggslånen bör skjutas på framtiden

samt anför bl. a. vidare:

Hinder synes dock icke möta att i viss utsträckning begränsa den fortsatta

subventionen genom tilläggslån. En omprövning av frågan om de framdeles

utgående subventionsbeloppens storlek och i samband därmed en omläggning

av gällande subventionsgruppering synes böra ske. Därvid bör övervägas,

om och i vad mån en successiv avveckling av den ortsdifferentiering,

som sker genom nuvarande system, bör genomföras. Subventionerna i fortsättningen

torde allenast böra avse den efter visst år inträdda byggnadskostnadsstegringen,

medan någon subvention som belöpte å tiden dessförinnan

icke skulle beviljas.

Bostadsstyrelsen framhåller, att den motivering som anfördes i det betänkande

(SOU 1942:3), vari förslag om tilläggslån framfördes, fortfarande

vore att tillmäta väsentlig vikt. I nämnda betänkande framhölls önskvärdheten

ur allmän hyresmarknadssynpunkt och ur synpunkten av bostadsproduktionens

egen ekonomi att upprätta paritet i hyreshänseende mellan de nyproducerade

lägenheterna och de förut existerande. Visserligen, framhölls

vidare, kunde högre hyror tänkas möjliga i nybyggda hus, men detta skulle

medföra en stark drivkraft för stegring av den allmänna hyresnivån och om

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj-.ts proposition nr 124.

25

en sådan höjning förhindrades genom hyresreglering skulle resultatet bli en

splittring av hyresnivån, som särskilt skulle belasta nyblivna hushåll och som

skulle hämma nyproduktionen av bostäder.

Om den nu pågående byggnadskostnadsstegringen finge slå igenom på

hyrorna i hus, som byggdes i fortsättningen, skulle, menar styrelsen vidare,

en klyfta skapas mellan hyresnivån i nybyggda och förut byggda hus, vilket

vore socialt olämpligt och medförde ekonomiska risker för framtiden. Ett

förverkligande av besparingsutredningens förslag skulle ytterligare förvärra

situationen.

I detta läge är det enligt styrelsens uppfattning i hög grad angeläget att

ta upp hela det hyrespolitiska problemet till omprövning. Icke minst med

hänsyn till behovet av en sådan generell omprövning vore det olämpligt att

nu slopa tilläggslånen.

Styrelsen anför vidare:

Vid en sådan omprövning böra beaktas även de möjligheter, som antyddes

redan i förenämnda betänkande med förslag till införande av tilläggslån. »I

en situation av stark diskrepans mellan hyrespriset för den stora massan av

förut befintliga bostäder och kostnadspriser för nyproducerade — sådan

splittring föreligger nästan alltid till någon grad, då byggnadskostnaderna

som regel äro mera rörliga än hyresnivån — kunde man ställa frågan, om det

icke vore möjligt att tillämpa ett slags prisutjämningsförfarande, liknande

det som kommit till användning på vissa andra marknader. Applicerat på

bostadsmarknaden skulle detta innebära, att en avgift lades på de förut befintliga

lägenheterna och de sålunda uppburna medlen användes att förbilliga

de lägenheter, som producerades till de nya och högre kostnaderna.» Denna

metod ansågs i dåvarande läge icke vara att rekommendera men värd att besinna,

om förutsättningarna skulle ändras. »Frågan skulle ligga annorlunda

till —--om den allmänna pris- och inkomstutvecklingen vid bundna eller

starkt eftersläpande hyror hade gått därhän, att hyresutgiften kommit att

framstå som i sådan grad reducerad till sitt realvärde, att en hyresskatt icke

behövde ingiva betänkligheter på sociala grunder.»

Landsorganisationen avstyrker likaledes de föreslagna besparingsåtgärderna

samt anför i övrigt liknande synpunkter som bostadsstyrelsen.

Avstyrkande yttranden ha slutligen avgivits av följande remissinstanser,

nämligen länsstyrelsen i Södermanlands län, länsbostadsnämnderna i Kronobergs,

Blekinge och Norrbottens län, svenska stadsförbundet, hyresgästernas

riksförbund, stadsfullmäktige i Malmö samt i det närmaste samtliga övriga

tillfrågade kommuner. Stadsfullmäktige i Malmö anse till och med en utvidgad

subventionering vara på sin plats.

Besparingsutredningens förslag att beviljandet av subvention i form av

räntefri stående del av egnahemslån till ny- och ombyggda enfamiljs-

och tvåfamiljshus skall inskränkas har tillstyrkts av åtskilliga instanser.

Sålunda ha länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i

Västernorrlands län samt Sveriges fastighetsägareförbund tillstyrkt såväl

förslaget om införande av behovsprövning som förslaget om sänkning av

subventionsdelens maximibelopp för stadssamhällen. Enbart förslaget om

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

behovsprövning hav tillstyrkts av länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens

län, länsbostadsnämnden i Kronobergs län, Sveriges arbetsgivareförening

samt tretton kommuner. Förslaget om sänkning av subventionsdelens

maximibelopp för stadssamhällen har tillstyrkts av statens hyresråd

och ett mindre antal kommuner.

Emellertid har övervägande antalet remissinstanser uttalat sig mot utredningens

förslag till ändringar i gällande bestämmelser. Sålunda har bostadsstyrelsen,

flertalet länsbostadsnämnder, stadsfullmäktige i Göteborg samt åtskilliga

kommuner tagit avstånd från utredningens båda här förevarande förslag.

Svenska stadsförbundet har för sin del anfört vissa erinringar mot

förslagen och hyresgästernas riksförbund förmodar, att desammas genomförande

skulle medföra en hel del olägenheter. Flera länsbostadsnämnder anse

att en lämpligare åtgärd än införande av behovsprövning vore att skärpa de

nu gällande bestämmelserna angående egnahemmens maximiytor. Av kommunerna

ha icke mindre än aderton avstyrkt förslaget om behovsprövning.

Statens hyresråd har uttalat betänkligheter häremot. Om en behovsprövning

utöver den, som bestämmelserna om begränsning av subventionen till hus av

viss maximistorlek innebära, skall införas, bör denna enligt hyresrådets uppfattning

anknytas till produktionskostnaden för huset och i anslutning därtill

även till utrustningen. Statskontoret har förklarat sig betänksam beträffande

införandet av behovsprövning. Förslaget om sänkning av egnahemslånens

räntefria stående del i stadssamhällen har avstyrkts av länsstyrelserna i Södermanlands

och Norrbottens län, länsbostadsnämnden i Kronobergs län och ett

mindre antal kommuner.

Av de remissinstanser, som uttalat sig i avstyrkande riktning, ha flera framfört

egna förslag till minskning av medelsåtgången för här ifrågavarande

ändamål. Sålunda föreslår bostadsstyreisen att egnahemslånets subventionsdel

skall utgå med fullt belopp endast om lägenhetsytan håller sig inom viss

storlek samt att subventionen därefter skall sjunka med växande lägenhetsyta.

Ett liknande system med beräknande av subventionsdelen efter viss

glidande skala föreslås också av vissa länsbostadsnämnder, med den skillnaden

dock att bottenytan och icke lägenhetsytan skall vara normerande för

subventionsdelens storlek. Slutligen ifrågasätter bostadsstyrelsen och en

länsbostadsnämnd en begränsning av subventionsdelen till 4 000 kronor även

för tvåfamiljshus; styrelsen har härvid hänvisat till att tvåfamiljshusens bättre

ekonomi torde medgiva rimliga bostadskostnader även vid en subvention, som

relativt sett är lägre än den som utgår till enfamiljshus.

I fråga om utredningens förslag att minska förbättringslån ens räntefria

stående del i stadssamhällen har flertalet av de remissinstanser,

som beaktat denna fråga, ställt sig avvisande. Till denna kategori höra framför

allt länsbostadsnämnderna och kommunerna, vilka så gott som samtliga,

i den mån de uttalat sig, avstyrkt förslaget. Avstyrkande yttranden ha också

avgivits av länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens län samt landskommunernas

förbund. Bland de instanser, som tillstyrkt förslaget, märkas

statskontoret, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i Värm
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

lands län, svenska fastighetsägareförbundet och svenska arbetsgivareföreningen.

B ostads styr elsen och statens hyresråd äro båda tveksamma beträffande

förslaget-s lämplighet.

Beträffande utredningens förslag att i fråga om räntefri, stående del av

förbättringslån för såväl innevarande som nästa budgetår medelsåtgången

skall begränsas på visst sätt har likaledes flertalet remissinstanser uttalat sig

i avstyrkande riktning. Förslaget biträdes sålunda endast av arbetsgivareföreningen

samt länsbostadsnämnderna i Södermanlands och Malmöhus län.

Bostadsstyrelsen och statens hyresråd anse, att en inskränkning i bidragsgivningen

skulle medföra ökade krav på nybyggnad.

Bostadsstyrelsen har utöver vad som redan nämnts föreslagit följande grunder

för beräkning av egnahemslånets storlek.

I princip lägges lägenhetsytan och icke produktionskostnaden till grund för

beräkning av lånets storlek. Den i belåningsvärdet ingående byggnadskostnaden

bestämmes för varje kvadratmetertal med hänsyn till normalkostnaden för

den billigaste hustyp, som lämpligen kan ifrågakomma.

Upp till den gräns intill vilken full subvention kan utgå beviljas egnahemslån

inom 90 % av belåningsvärdet. En ökning av lägenhetsytan utöver denna

gräns medför icke högre lån och ställer sålunda krav på större egen insats.

Om lägenhetsytan överstiger en viss storlek, t. ex. 140 in2, beviljas icke

egnahemslån.

Beträffande innebörden av ifrågavarande förslag anför bostadsstyrelsen

bl. a. följande:

I de nuvarande bestämmelserna för egnahemslån bli 1-plans-, F/2-plansoch

2-planslius olika bedömda ur såväl subventions- som lånesynpunkt. Om,

såsom bostadsstyrelsen föreslår, lägenhetsytan och icke hustypen lägges till

grund för beräkning av såväl lånets som subventionens storlek, innebär detta

väsentliga fördelar med hänsyn till det nu aktuella syftemålet. Det är framför

allt bland IVa-planshusen — i praktiken ha 2-planshusen av enfamiljshuskaraktär

föga betydelse — man finner de alltför stora egnahemsföretagen.

Här behövs sålunda eu sänkning av den övre gräns, vid vilken 90 % lån med

full subvention kan utgå. De större 1-planshusen äro däremot oekonomiska

med avseende på hustypen. Genom att dessa hus i kostnadshänseende behandlas,

som om de vore F/2-planskus med motsvarande lägenhetsyta, komma

de att bli mindre begärliga redan vid en storlek, som ligger ett stycke under

den gräns, där subventionen börjar falla.

Bostadsstyrelsen framhåller, att i princip samma synpunkter kunna anföras

beträffande tvåfamiljshus. Svårare vore emellertid att konsekvent inpassa

ombyggnadsfallen i bedömningsschemat, då desammas lägenhetsytor voro

givna på förhand. I ombyggnadsfallen borde man dels mera direkt anknyta

belåningen till en -skälig ombyggnadskostnad, dels liksom hittills i särskild

ordning pröva de ansökningar vilka avsågo hus, som överstege de fastställda

maximimåtten.

Bostadsstyrelsen framhåller slutligen, att förslaget kräver vissa författningsändringar.

I denna fråga anför styrelsen följande:

Sålunda borde belåningsvärdet lösgöras från sitt nuvarande samband med

produktionskostnaden. Vidare borde de nämnda storleksgränserna fastställas

''och föreskrifter meddelas rörande principerna för beräkning av egnahemslån

och subvention mellan och ovanför dessa gränser. För att svårigheter ej skola

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

uppstå vid ändrad byggnadskostnadsnivå och förskjutningar i do tekniska

förutsättningarna synas de erforderliga tillämpningsföreskrifterna böra fastställas

av Kungl. Maj:t efter förslag av bostadsstyrelsen. I fråga om övergångsbestämmelser

bör hänsyn tagas till dem, som före ändringarnas bekantgörande

vidtagit bindande dispositioner med avseende på det planerade byggnadsföretaget.

I detta sammanhang föreslår bostadsstyrelsen vidare, att bestämmelsen att

lägenhet om tre rum och kök skall ha en yta av minst 70 m2 för att kunna

godtagas för egnahemsbelåning skall slopas.

Besparingsutredningens förslag om en utredning i syfte att förhindra en

ökning av utgifterna för familjebostadsbidrag har föranlett ett flertal

remissinstanser att förorda en allmän översyn av bl. a. dessa bidrag. Därvid

har dock i allmänhet framhållits, att vid denna översyn även andra synpunkter

än de av besparingsutredningen anförda borde komma till uttryck. Bostadsstyrelsen

framhåller sålunda angelägenheten av att bostadsrabatterna i första

hand omprövas ur bostadssociala synpunkter. Det skulle enligt styrelsens mening

vara mycket olyckligt, om en översyn av bostadsrabatterna, såsom besparingsutredningen

föreslagit, skulle inskränkas till frågan om effektiva åtgärder

för att begränsa medelsåtgången. Den ifrågasatta översynen borde om

möjligt företagas så snabbt att förslag kunde föreläggas 1952 års riksdag.

En samordning borde därvid ske med den av styrelsen förordade

omprövningen av hyrespolitiken. översynen borde, med beaktande av

motsedda förändringar i förhållandet hyra/inkomst, avse bostadsrabatternas

ställning som ett led i de statliga åtgärderna för främjande av

bostadsförsörjningen och bl. a. omfatta såväl bidragsbeloppen som frågorna

om inkomststreck och inkomstprövning samt förhållandet mellan familjebostadsbidrag

och trekronorsbidrag. I samband med den förordade allmänna

översynen torde också frågan om ändringar av gällande bidragsvillkor böra

upptagas till prövning. Styrelsen framhåller, att vid genomförande av dessa

ändringar olika metoder kunna tänkas. En metod vore att låta helt bidrag utgå

till familjer med inkomster under ett visst belopp och att till familjer med

inkomster inom olika inkomstintervaller över detta belopp bevilja successivt

mindre delar av hela bidragsbeloppet. En annan metod vore att låta helt

bidragsbelopp utgå till familjer med inkomster under relativt höga inkomststreck

men samtidigt beskatta bidragen. Vid översynen torde slutligen böra

beaktas dels fragan om sociala förmåners inverkan på nettoinkomsten och dels

frågan huruvida icke omprövningen av inkomsterna vart femte år borde

ersättas av en årlig prövning.

Länsbostadsnämnderna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt

Malmöhus län förorda liksom bostadsstyrelsen, att i samband med en allmän

översyn av här ifrågavarande bidrag frågan om en ändring av gällande bidragsvillkor,

varvid närmast åsyftas de s. k. tröskelproblemen, upptages till prövmng.

Hyresrådet och Sveriges fastighetsägareförbund anse även i likhet med

bostadsstyrelsen, att frågan om tätare prövning av behovet av familjebostadsbidrag

särskilt bör utredas. Länsbostadsnämnderna i Kronobergs och Blehinge,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

lön samt svenska landskommunernas förbund uttala sig för eu förenkling av

hela bostadsrabattgivningen och anse därför, att den ifrågasatta utredningen

bör pröva frågan om sammansmältning av de olika bidragsformerna. Enligt

länsbostadsnämnden i Kronobergs län borde ett enhetligt rabattsystem konstrueras

med dels en fast del motsvarande nuvarande trekronorsbidrag och

bränslebidrag och dels en rörlig del motsvarande nuvarande familjebostadsbidrag.

Även länsbostadsnämnden i Kopparbergs län uttalar sig för ett enhetligt

rabattsystem bestående av en fast och en rörlig del. Bland övriga remissinstanser

som förorda en allmän översyn märkas stadsfullmäktige i Stockholm,

svenska stadsförbundet och ett antal kommuner. Landsorganisationen och

tjänstemännens centralorganisation föreslå en allmän översyn av bostadspolitiken.

I fråga om besparingsutredningens förslag till omedelbara åtgärder har

flertalet remissinstanser anfört erinringar. Bostadsstyrelsen och statens hyresråd

avstyrka sålunda samtliga förslag med hänsyn till att, enligt deras uppfattning,

så få ändringar som möjligt borde vidtagas i avvaktan på resultatet

av den förordade översynen men även med hänsyn till de konsekvenser, som

de föreslagna åtgärderna skulle medföra för barnfamiljerna. Jämväl länsbostadsnämnderna

i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län avstyrka att tillfälliga

ändringar göras. Hyresgästernas riksförbund finner för sin del, att

bostadsrabatterna snarare böra höjas än sänkas. Landsorganisationen säger

sig icke kunna förorda, att sparsamhetssträvandena på föreslaget sätt koncentreras

på mindre bärkraftiga grupper. Bland de instanser, som avstyrka förslagen,

märkas slutligen länsstyrelsen i Norrbottens län, länsbostadsnämnden

i Södermanlands län, stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö samt ett stort

antal kommuner.

Vad angår förslaget om avveckling av bränslebidragsgivningen har dessutom

avstyrkande yttrande avgivits av länsbostadsnämnden i Värmlands län.

Länsbostadsnämnderna i Södermanlands, Västernorrlands och Norrbottens

län anse, att bränslebidragen böra inarbetas i familjebostadsbidragen. Utredningens

förslag att bidrag skola utgå för antalet barn minus ett avstyrkes

vidare av länsbostadsnämnden i Norrbottens län, medan länsbostadsnämnden

i Kronobergs län ställer sig tveksam till förslaget, Slutligen har länsbostadsnämnden

i Norrbottens län också avstyrkt förslaget att familjebostadsbidraget

i samtliga fall skall utgöra 130 kronor per barn och år.

Bland de instanser, som tillstyrkt de föreslagna besparingsåtgärderna, märkas

i första hand länsstyrelserna i Södermanlands och Kopparbergs län. I

övrigt ha tillstyrkande yttranden avgivits beträffande förslaget om bränsebidragens

avveckling endast av statskontoret, arbetsgivareföreningen och Sveriges

fastighetsägareförbund. Sistnämnda förbund anser, att bränslebidraget i vart

fall bör göras till föremål för behovsprövning. Besparingsutredningens andra

förslag, att bidrag skola utgå för antalet barn minus ett, har förutom av sistnämnda

båda länsstyrelser tillstyrkts av statskontoret, länsbostadsnämnderna

i Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län samt arbetsgivareför
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

eningen. Vad slutligen beträffar förslaget att familjebostadsbidraget i samtliga

fall skall utgöra 130 kronor per barn och år, har detta tillstyrkts av länsbostadsnämnderna

i Kronobergs, Värmlands och Västernorrlands län.

I anledning av vad besparingsutredningen i sin promemoria anfört angående

lämpligheten av att klargöra, huruvida nu ifrågavarande bidrag skola

anses utgöra skattepliktig inkomst eller ej, framhåller bostadsstyrelsen, att

denna fråga bör prövas i samband med den förordade översynen av bostadsrabattsystemet.

Statskontoret, enligt vars mening den del av dessa bidrag, som

utgör ren kapitalsubvention, bör räknas som skattepliktig inkomst, anser att

skattefrågan bör upptagas i samband med utredning om ändring i förordningen

den 15 juni 1935 (nr 319) angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag.

I anslutning till vad därom anförts i socialdepartementets promemoria föreslår

slutligen bostadsstyrelsen, att 5 § kungörelsen nr 547/1948 ändras därhän,

att minimikravet på bostadens storlek som villkor för familjBostadsbidrag

fastställes till två rum och kök om minst 50 m2, oberoende av huruvida det hus,

i vilket lägenheten ingår, innehåller en, två eller flera lägenheter, samt att

maximiytan för lägenhet i en- eller tvåfamiljshus, till vilken familjebostadsbidrag

utgår, fastställes till 120 m2. Möjlighet att godkänna större maximiyta,

när särskilda skäl därtill föreligga, bör alltjämt finnas. Enligt länsbostadsnämnden

i Västernorrlands län bör familjebostadsbidrag utgå till familjer i

enfamiljshus med bottenyta ej överstigande, i enplanshus 75 m2, 1‘/2-planshus

60 m2 och tvåplanshus 45 m2.

Departementschefen.

I början av 1930-talet hade den under det första världskriget uppkomna

bostadsbristen praktiskt taget helt avvecklats. På vissa orter förekom ett

visst överskott på bostäder. Ett närmare studium av förhållandena gav

emellertid stöd för den uppfattningen att även om bostadsmarknaden var

normal och någon marknadsmässig brist på bostäder icke förelåg var dock

ett stort antal hushåll i behov av bättre bostäder. Det fanns med andra ord

en dold bostadsbrist, betingad av att många hushåll icke hade råd att skaffa

sig en tillfredsställande bostad. Om dessa hushåll skulle kunna beredas godtagbara

lägenheter måste det allmänna ingripa.

Den statliga verksamhet i syfte att stödja och befrämja bostadsproduktionen

och bostadsförsörjningen, som kommit till stånd efter 1933, då de

första bostadspolitiska åtgärderna vidtogos, har fått en betydande omfattning.

Olika åtgärder ha vidtagits vid skilda tidpunkter och med särskilda

motiveringar, vilka främst varit betingade av de för tillfället rådande ekonomiska

och sociala förhållandena, Dte åtgärder, som i början av 1930-talet igångsattes

för att förbättra bostadsförsörjningen på landsbygden och stimulera

byggnadsverksamheten i stadssamhällena, måste sålunda ses mot bakgrunden

av den vid ifrågavarande tidpunkt rådande allmänna arbetslösheten. De

delvis befolkningspolitiskt motiverade lån och bidrag för främjande av de

mindre bemedlade, barnrika familjernas bostadsförsörjning, vilka beträffande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition m 124.

31

hyresbostäder infördes år 1935 och år 1938 utvidgades till att omfatta jämväl

sådana egnahem, som innehades med äganderätt, utgjorde ett första led i en

på successiv höjning av denna hushållsgrupps bostadsstandard inriktad bostadspolitik.

Särskilda stödåtgärder avseende en annan ur bostadsförsörjningssynpunkt

eftersatt grupp, nämligen pensionärerna, infördes år 1939.

Dessa bostadspolitiska åtgärder voro icke tillräckliga för att staten på ett

avgörande sätt skulle kunnat påverka den allmänna utvecklingen beträffande

bostadsproduktion, hyror och bostadsmarknadsläge. Syftet var också begränsat;

statens och kommunernas bostadspolitiska strävanden under ifrågavarande

period — 1930-talet — togo sig ej heller uttryck i ett bostadsprogram

inriktat på en allmän höjning av bostadsstandarden utom såvitt angick de

barnrika familjerna.

Under krigsåren 1939—1945 fick den statliga bostadspolitiken en utomordentlig

omfattning och betydelse. I anslutning till att byggnadsverksamheten

åren omedelbart efter krigsutbrottet 1939 kraftigt inskränktes, utvidgades

det statliga stödet till bostadsbyggandet. Under åren 1941—1946

finansierades omkring 90 % av bostadsproduktionen i rikets tätorter med statliga

lån och bidrag. Ifrågavarande stödåtgärder medförde icke endast att

bostadsbyggandet efter produktionssammanbrottet åren 1940—1941 snabbt

ökade upp till den gräns som sattes av knappheten på vissa viktiga byggnadsmaterial

utan även att de av staten kontrollerade hyrorna i nybyggda hus

kommo att i stort sett överensstämma med hyrorna i hus av jämförlig beskaffenhet,

byggda åren närmast före kriget, detta trots att byggnadskostnaderna

undergingo en betydande stegring.

Samtidigt som det allmänna stödet i form av lån och bidrag till bostadsbyggandet

under krigsåren kraftigt utvidgades, fingo även de särskilda bostadspolitiska

åtgärderna för varaktig förbättring av bostadsförhållandena för

vissa hushållsgrupper växande betydelse.

Även om de under krigsåren vidtagna bostadspolitiska åtgärderna ur vissa

väsentliga synpunkter böra betraktas som krisåtgärder, vilka i första hand

måste ses som ett led i statsmakternas strävan att så långt tillgången på

arbetskraft och material det medgivit utvidga bostadsbeståndet och begränsa

verkningarna av den i början av krigsperioden uppkomna bostadsbristen,

fingo åtgärderna jämväl stor betydelse för uppbyggandet av en långsiktig

bostadspolitik.

Jag vill i detta sammanhang erinra om de beslut som 1946 års riksdag

fattade beträffande bostadspolitiken på längre sikt. Innebörden av dessa

beslut var, att strävandena att successivt höja bostadsstandarden skulle befordras.

Särskild vikt tillmättes ansträngningarna att förse barnfamiljer med

rymliga, fullgott utrustade bostäder. I anslutning härtill företogs år 1948

en betydande utvidgning av familjebostadsbidragen. Resultatet av denna

utvidgning har blivit, att årligen omkring 15 000 familjer med två eller flera

minderåriga barn ha erhållit familjebostadsbidrag och bränslebidrag i samband

med inflyttning i nybyggda, rymliga och modernt utrustade lägenheter.

Intill den 1 januari 1951 hade sålunda ca 35 000 familjer beviljats dylika bidrag,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

vartill kommer att ca 30 000 barnrika familjer erhållit familjebidrag enligt tidigare

gällande bestämmelser. Det torde kunna anses som säkert att ett flertal

av dessa familjer icke skulle kunnat efterfråga lägenheter i nybyggda hus, om

familjebostadsbidrag ej kunnat erhållas eller om hyrorna i nybyggda hus hade

i mera avsevärd mån fått stiga över 1939 års nivå. Familjerna hade i stor utsträckning

fått bo kvar i många gånger synnerligen trånga och obekväma lägenheter

i äldre delar av bostadsbeståndet.

I promemorior från socialdepartementet och besparingsutredningen ha

vissa bostadspolitiska frågor nu aktualiserats. De i socialdepartementets

promemoria med förslag till åtgärder beträffande bostadsbyggande och

bostadsmarknad framlagda förslagen hade till syfte att vid given ram

lör bostadsbyggandet öka lägenhetstillskotten och lindra verkningarna

av bostadsbristen; särskild uppmärksamhet ägnades frågan om att underlätta

för bostadslösa familjer att erhålla självständig lägenhet. Besparingsutredningen

har i sin promemoria angående bostadspolitiken %framfort

en rad förslag. Utredningen har sålunda ifrågasatt införandet av ett

kreditgarantisystem för finansiering av bostadshus, varvid den hänvisat

till bankkommitténs ar 1947 framlagda förslag i ämnet. Besparingsutredningen

har vidare föreslagit en avveckling eller avsevärd nedskärning av kapitalsubventionerna

till ny- och ombyggda bostadshus samt ansett dels att

bostadsrabatterna omedelbart böra kraftigt beskäras, dels att rabattsystemet

bör bli föremål för en översyn i syfte att förhindra en fortsatt stegring av

medelsåtgången. Bostadsstyrelsen har bl. a. i yttrande över besparingsutredningens

promemoria visat, att ett fasthållande av 1939 års hyresnivå såsom

riktpunkt för hyressättningen i nyuppförda flerfamiljshus förutsätter

en betydande utvidgning av kapitalsubventionerna. Därest man icke är

beredd att utvidga kapitalsubventionerna, har styrelsen beräknat, att vid

i stort sett oförändrad tilläggslångivning den sedan början av 1950 pågående

stegringen av byggnadskostnadema kommer att medföra att hyrorna

i härefter uppförda hus måste sättas väsentligt högre än vad som svarar

mot 1939 års hyresnivå. I anslutning härtill har styrelsen förordat, att en

utredning kommer till stånd med uppgift att överväga den hyrespolitiska målsättningen

för framtiden. Styrelsen har vidare framhållit, att behov föreligger

av en översyn av bostadsrabattsystemet, varvid den särskilt pekat på med

inkomstprövningen sammanhängande spörsmål.

Den förda bostadspolitiken har i huvudsak lyckats förverkliga sina målsättningar.

Det finns anledning understryka, att detta särskilt gäller på den centrala

punkt, som avser att förse barnfamiljerna med rymliga och moderna

bostäder. Denna viktiga del av bostadspolitiken skulle enligt min mening

för framtiden äventyras, därest den av besparingsutredningen förordade nedskärningen

av familjebostadsbidragen komme till stånd.

Den allmänna ekonomiska utvecklingen — särskilt de under senare år inträffade

förändringarna i penninginkomster och byggnadskostnader samt

det otillräckliga utrymme som kunnat beredas bostadsproduktionen — påverkar

emellertid otvivelaktigt i viss mån förutsättningarna för de bostads
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

33

politiska stödåtgärderna. För att låne- och bidragsverksamheten skall kunna

fylla sin uppgift, kunna därför vissa jämkningar och kompletteringar av gällande

bestämmelser bli nödvändiga.

Vid remissbehandlingen av socialdepartementets promemoria har ett flertal

myndigheter och organisationer, samtidigt som de kritiserat promemorians

förslag att inskränka ensamståendes hyresrätt, understrukit behovet av åtgärder

för att bättre utnyttja lägenhetsbeståndet. Det har i första hand ansetts

önskvärt, att frågan om ett utvidgat kommunalt inflytande över upplåtelse

av ledigblivna och nytillkomna lägenheter blir prövad. Behov av åtgärder i

här avsett syfte föreligger framförallt i större städer. Olika meningar kunna

emellertid råda om omfattningen och inriktningen av dylika åtgärder. Bl. a.

på grund härav kommer ytterligare utredning rörande ifrågavarande spörsmål

att verkställas inom justitiedepartementet.

Sedan 1941 har syftet med statliga lån och bidrag till flerfamiljshus varit,

att hyrorna i nytillkomna hus icke skola behöva sättas högre än som svarar

mot 1939 års hyresnivå för jämförliga lägenheter. Uppgiften har närmast

varit att förhindra, att höga byggnadskostnader drevo upp hyresnivån. De

medel som anlitats ha varit räntebärande lån på fördelaktiga villkor samt

kapitalsubvention. Trots att byggnadskostnaderna vid ingången av år 1950

enligt vad bostadsstyrelsen uppgivit lågo mellan 55 och 60 % över 1939 års

nivå, har det varit möjligt att i huvudsak fasthålla vid 1939 års hyror. Den

byggnadskostnadsstegring, som gjort sig gällande sedan våren 1950, torde

emellertid enligt av bostadsstyrelsen verkställda uppskattningar medföra, att

hus som uppföras år 1951 bli minst 15 % dyrare än hus som uppförts före

den nu pågående kostnadsstegringen. Vid oförändrade finansieringsvillkor

och driftkostnader beräknas denna kostnadsökning föranleda en hyresökning

med ca 10 %. Om man skulle fasthålla vid 1939 års hyror som riktpunkt för

hyressättningen, skulle därför nu behov uppkomma av en mycket betydande

utvidgning av tilläggslångivningen. Ökade generella subventioner skulle

emellertid förstora klyftan mellan den faktiska i statsbelånade fastigheter

genom subventioner nedhållna hyran och en på grundval av produktionskostnaderna

beräknad hyra för fastigheter utan statliga lån och bidrag.

Tilläggslångivningen har från början varit tänkt som en krisåtgärd. Icke

blott ur statsfinansiella synpunkter utan även med hänsyn till önskvärdheten

av att denna art av subvention vid lämplig tidpunkt avvecklas, vore en ökning

av tilläggslånen betänklig. I detta sammanhang bör också beaktas, att ifrågavarande

kapitalsubventioner tillkommit såsom ett led i strävandena att åstadkomma

eu sådan förskjutning i förhållandet mellan hyror och inkomster, som

framstått såsom en nödvändig förutsättning för en allmän höjning av bostadsstandarden

på längre sikt. Under 1940-talet liar också en mycket betydande

gynnsam förskjutning i detta förhållande ägt rum. Eu begränsad hyresökning

i nytillkomna hus, svarande mot den nu aktuella byggnadskostnadsstegringen,

torde icke behöva medföra någon nämnvärd försämring av den hittills uppnådda

relationen mellan hyror och penninginkomster.

3—sos m Bihavtj till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 124.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Ma/j:ts proposition nr 124.

Övervägande skäl tala alltså för att den nu pågående byggnadskostnadsstegringen

icke bör föranleda utvidgning av tilläggslåneverksamheten. Den

bör ej heller ge anledning till ökade subventioner till egnahem. Yissa jämkningar

i de sedan år 1941 tillämpade hyressättningsprinciperna för statligt

belånade flerfamiljshus torde böra övervägas. Bostadsstyrelsen bör beträffande

företag som berörts av den sedan våren 1950 inträffade kostnadsstegringen

i varje särskilt fall pröva, huruvida och i vad mån hyrorna böra sättas

högre än som svarar mot 1939 års nivå, förutsatt att tilläggslångivningen

i stort sett skall hållas inom den hittills fastställda ramen.

Skäl för att i nyuppförda hus eftersträva en fast hyresnivå föreligga emellertid

alltjämt. Om hyrorna i sedan våren 1950 uppförda hus vid oförändrad

tilläggslångivning skulle behöva sättas högre än vad som svarar mot hyresnivån

för under 1940-talet tillkomna hus, får frågan om en enhetligare hyresnivå

i äldre och nyare fastigheter ökad aktualitet. I vissa yttranden över

besparingsutredningens promemoria har den tanken framförts, att behovet

såväl av en fast hyresnivå för nyuppförda hus som av en utjämning mellan

hyrorna för vid olika tidpunkter tillkomna lägenheter skulle kunna åstadkom

mas därigenom att en avgift lades på äldre fastigheter, vilken kunde underlätta

finansieringen av subventionsbehovet beträffande nybyggda hus. Bostadsstyrelsen

och landsorganisationen ha sålunda ifrågasatt, om icke en utredning

bör komma till stånd rörande detta spörsmål. Härtill är jag icke beredd att nu

taga ståndpunkt.

Med hänsyn till sambandet mellan hyresnivåns höjd och behovet av bostadsrabatter

för fullföljande av det bostadspolitiska långsiktsprogrammet

torde en översyn av rabattsystemet böra företagas, därest principerna för

hyrespolitiken skola omprövas. Emellertid kunna även andra skäl anföras för

en dylik översyn. Slutlig ställning till bostadsrabattsystemet har ännu icke

tagits. Det har tidigare förutsatts, att en översyn borde komma till stånd.

Olika bidragsfrågor ha ännu icke blivit slutligt prövade. Yissa begränsningar

av bidragsgivningen till förmån för barnfamiljer gälla alltjämt. I detta sammanhang

må särskilt nämnas bestämmelsen, att familjebostadsbidrag och

bränslebidrag kunna utgå i stort sett endast till familjer som bo i hus uppförda

eller ombyggda efter den 1 januari 1948. Frågan om bostadsbidrag till

vissa hushållsgrupper, i första hand ensamstående mödrar med minderårigt

barn, är olöst. 1950 års riksdag har dessutom hemställt om en allsidig utred

ning beträffande grunderna för trekronorsbidrag.

Jag har denna dag erhållit bemyndigande att tillkalla högst sju sakkunniga

med uppgift att verkställa utredning rörande vissa bostadspolitiska frågor.

Min avsikt är att uppdraga åt dessa att utreda bl. a. frågan om principerna

för hyrespolitiken och inverkningarna av eu eventuellt ändrad målsättning för

densamma på behovet av tilläggslån och kapitalsubvention till egnahem,

frågan om omfattningen och ändamålsenligheten av de olika bostadsrabatterna,

däribland det s. k. trekronorsbidraget, ävensom frågan om införandet av ett

kreditgarantisystem i stället för direkta statliga lån. I vad det gäller hyrespolitiken

böra vissa problem särskilt uppmärksammas. Bl. a. bör frågan om amor
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Iiungl. Maj:ts proposition nr 124.

tering och förräntning av tilläggslån som beviljats till under 1940-talet uppförda

hus närmare prövas i samband med frågan huruvida en utjämning av

hyrorna bör äga rum.

I avvaktan på resultatet av ifrågavarande utredningar torde ändringar i

gällande grunder för lån och bidrag till främjande av bostadsförsörjningen icke

nu böra företagas. Jag kan alltså av detta och förut nämnda skäl icke nu tillstyrka

besparingsutredningens förslag beträffande tilläggslån, egnahemslån,

förbättringslån samt familjebostadsbidrag och bränslebidrag.

Yad angår egnahemslångivningen torde emellertid i anledning av i socialdepartementets

promemoria framlagt förslag beträffande lägenhetsytornas

storlek vissa jämkningar nu böra företagas. Bostadsstyrelsen och ett flertal

länsbostadsnämnder ha i yttranden över förslaget vitsordat, att för närvarande

i mänga fall egnahem uppföras, som ådraga egnahemsbyggaren årskostnader,

vilka bli alltför höga i förhållande till hans inkomst. Den pågående byggnadskostnadsstegringen

torde ge ökad vikt åt åtgärder som äro avsedda att förebygga

att alltför stora och dyra egnahem uppföras. Motiv för en tillfällig inskränkning

av produktionen av stora egnahem utgör jämväl behovet att vid

given ram för bostadsbyggandet öka lägenhetstillskotten. I anslutning till förslaget

i departementspromemorian förordar jag därför, att viss sänkning av

maximigränserna för rätten till egnahemslån med kapitalsubvention genomföres

från och med nästa budgetår. En av ett flertal länsbostadsnämnder förordad

differentiering av maximibestämmelserna med hänsyn till hustyp synes

härvid vara att föredraga. Tills vidare bör sålunda såsom allmän regel gälla

att egnahemslån beviljas endast om egnahemmets bottenyta uppgår till högst

90 m2 i fråga om ettplanshus, till högst 65 m2 i fråga om lVs-planshus och till

högst 55 m2 i fråga om tvåplanshus. Jämväl torde, såsom föreslagits i departementspromemorian,

den ändringen böra vidtagas, att egnahemslån utan subvention

till större hus slopas. Motsvarande jämkningar böra göras i maximibestämmelserna

för lån till tvåfamiljshus. Trots dessa begränsningar ha egnahemsbyggare

anledning att noga överväga huruvida icke, i avvaktan på att kostnadsutvecklingen

bättre skall kunna överblickas, skäl föreligga för iakttagandet

av stor försiktighet i fråga om egnahemsbyggande under nuvarande förhållanden.

1 princip böra ifrågavarande maximibestämmelser liksom hittills varit fallet

avse såväl nybyggnad som ombyggnad av enfamiljs- och tvåfamiljshus. Erfarenheten

har emellertid givit vid handen, att för ombyggnadsföretag undantag

från de generella reglerna bör kunna medgivas i ett förhållandevis stöld

antal fall, sammanhängande med att vid ombyggnad husets storlek är

given och ett val därför uteslutet. Någon ändring i nuvarande praxis i detta

hänseende torde icke böra genomföras. Liksom hittills varit fallet bör också

i fråga om nybyggnad i undantagsfall egnahemslån kunna utgå för hus

som överstiger maximigränserna. Motiv för sådant undantag kan föreligga,

då fråga är om familj med ett stort antal barn, om behov av särskilt arbetsrum

eller om hus på jordbruksfastighet.

Det bör understrykas, att den föreslagna begränsningen i egnahemslån

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

givningen bör ha tillfällig karaktär. Så snart ökade förutsättningar för produktion

av större egnahem föreligga, böra maximibestämmelserna ånyo upptagas

till prövning.

I anledning av bostadsstyrelsens förslag till omläggning av egnahemslångivningen,

vilket framlagts i yttrande över besparingsutredningens promemoria,

får jag föreslå, att belåningsgränserna i fortsättningen skola angivas

med utgångspunkt från ett av det iånebeviljande organet beräknat belåningsvärde

i stället för som hittills med ledning av den godtagbara produktionskostnaden.

Denna ändring innebär i första hand, att det Iånebeviljande

organet vid bestämmande av egnahemslånets storlek och därmed storleken av

erforderlig egeninsats skall kunna bortse från kostnaderna för sådana utrustningsdetaljer,

som icke äro strängt nödvändiga. Härigenom torde strävandena

att begränsa kostnaderna för uppförande av egnahem komma att främjas.

Yidare förordar jag, i enlighet med i socialdepartementets promemoria

framlagt förslag, att minimibestämmelserna för erhållande av lån till tvåfamilj

shus ändras så, att hus med åtminstone en lägenhet om två rum och

kök kan godtagas för belåning. I anledning av vad bostadsstyrelsen anfört

beträffande kostnaderna för tvåfamiljshus torde subventionen till dessa hus

böra maximeras till 4 000 kronor. Vid godtagande av förevarande förslag

torde jämväl på sätt föreslagits i departementets promemoria såsom minimivillkor

för erhållande av familjebostadsbidrag i tvåfamiljshus böra fastställas,

att lägenheten innehåller minst två rum och kök med en yta av minst 50 in2.

Däremot anser jag, att tills vidare ändring ej bör företagas i fråga om maximivtorna

för erhållande av familjebostadsbidrag. Yad bostadsstyrelsen anfört

beträffande nu gällande villkor för egnahemslån, att lägenhet om tre rum och

kök i egnahem bör ha en yta om minst 70 m2, kan jag i stort sett ansluta mig

till. Jag föreslår sålunda, att för egnahem med sådan lägenhet skall kunna

utgå egnahemslån även om ytan understiger 70 m2. Bostadsstyrelsen bör

äga utfärda närmare anvisningar rörande de undantag från ifrågavarande

minimibestämmelser som kunna medgivas.

De av mig förordade ändringarna i villkoren för egnahemslån torde

i princip böra träda i kraft den 1 juli innevarande år. Skäl kunna emellertid

anföras för att under en kortare övergångstid medge vissa undantag

när det gäller de nya maximibestämmelserna. Det torde sålunda

vara rimligt att bevilja egnahemslån för hus, som planerats före nämnda

tidpunkt och ha en bottenyta som icke alltför mycket överstiger de

nya maximigränserna. Det torde få ankomma på bostadsstyrelsen att till

länsbostadsnämndernas ledning fastställa i vad mån under en kortare övergångstid

undantag från de nya reglerna kunna medgivas.

Jag torde slutligen få nämna dels att det i socialdepartementets promemoria

framförda förslaget att viss del av bostadsbyggnadskvoten skall ställas till

vederbörande kommuns förfogande endast på villkor att ett visst antal bostadslösa

barnfamiljer beredes bostad ansetts böra ytterligare övervägas, dels att

den i departementspromemorian väckta frågan om inrättande av ett organ för

byggnadsfrågor för närvarande är under prövning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 124.

37

II. LÅN OCH BIDRAG TILL BOSTADSHUS.

Egnahemslån och förbättringslån.

Gällande bestämmelser om egnahemslån och förbättringslån återfinnas i

kungörelsen nr 546/1948 om egnahemslån och förbättringslån, i vilken ändringar

gjorts genom kungörelserna nr 390/1949 och nr 332/1950.

Föreliggande förslag.

Med skrivelse den 28 augusti 1950 har b os tadsstyreisen överlämnat vissa

promemorior, i vilka behandlas olika låne- och bidragsfrågor. Av i promemoriorna

behandlade frågor torde i detta sammanhang följande böra beaktas,

nämligen frågor angående

amortering av bottenkrediten i en- och tvåfamiljshus, för vilka egnahems

lån beviljats;

egnahemslånets övre gräns i sådana fall, då den räntefria stående delen

bortfaller på grund av att huset inrymmer butiker eller dylikt.

Amortering av bottenkreclit. Bostadsstyrelsen framhåller, att det har visat

sig att åtskilliga sparbanker i stor utsträckning tillämpa amorteringsbestämmelser

på de lån, som beviljats mot inteckning i en- och tvåfamiljshus med

förmånsrätt före egnahemslån. Härigenom hade styrelsen och länsbostadsnämnderna

ställts inför vissa svårigheter vid långivningen.

Bostadsstyrelsen anser, att ett generellt godkännande av amortering å

bottenlånet ej synes stå i överensstämmelse med förutsättningarna för egnahemslånets

konstruktion. Styrelsen erinrar om att i propositionen nr 231 till

1948 års riksdag uttalats, att egnahemslån till den del det understiger 50 %

av produktionskostnaden (fördjupad de! av egnahemslån) skall vara stående.

Denna princip hade även kommit till uttryck i 12 § egnahemslånekungörelsen.

Beträffande den omfattning i vilken för närvarande amortering å bottenlån

förekommer anför styrelsen följande.

För att få en överblick beträffande amorteringssystemets utbredning har

styrelsen anmodat länsbostadsnämnderna att var och eu inom sitt verksamhetsområde

undersöka de olika sparbankernas praxis. En sammanställning av det

inkomna materialet, vilken överlämnats till svenska sparbanksföreningen för

yttrande, ger vid handen, att amortering med belopp från 200 kronor till 500

kronor per lån och år är vanlig, i synnerhet beträffande Stockholm samt de

angränsande länen. Yissa andra av de större sparbankerna tillämpa däremot

icke amorteringsförfarande, därest ej låntagaren själv så önskar.

Styrelsen lämnar vidare vissa uppgifter rörande sparbanksföreningens

ståndpunkt i amorteringsfrågan.

Sparbanksföreningen liar såväl i sitt yttrande till bostadsstyrelsen i anled

ning av ovannämnda utredning som vid överläggningar med representanter

för styrelsen framhållit betydelsen av den sparform, som amortering å lånen

i den egna fastigheten utgör. Statsmakterna borde ej lägga hinder i vägen för

sparbankernas initiativ till dylikt sparande utan snarare medverka till att

amortering komino till stånd i den omfattning, som i varje särskilt fall kunde

befinnas möjlig och lämplig.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Bostadsstyrelscn framhåller i anslutning härtill, att den kan instämma i

dessa synpunkter, om ifrågavarande amorteringskrav ej tillämpas på sådant

sätt, att de medföra en kännbar belastning på den enskilde låntagarens ekonomi.

Styrelsen har övervägt möjligheterna att kunna bedöma detta spörsmål,

bl. a. huruvida en åtskillnad borde göras mellan låntagare, som erhålla familjebostadsbidrag

och bränslebidrag, samt övriga låntagare. Styrelsen hade emellertid

icke funnit lämpligt att ge generella anvisningar om de fall, i vilka

en amortering av bottenkrediten kunde godtagas. I denna fråga anför styrelsen

ytterligare följande.

I stället bör det kunna ankomma pa sparbankerna att i varje särskilt fall

noggrant pröva om och i vad mån låntagarens ekonomiska ställning tillåter

viss amortering å bottenlånet. Vid tveksamhet bör samråd äga rum med det

statliga lånebeviljande organet i syfte att finna den lämpligaste lösningen. Det

förutsättes, att fördjupning av egnahemslånet i regel ej skall förekomma, såvida

ej fördjupning är motiverad av rimliga krav på säkerhet från sparbankens

sida, exempelvis då fastigheten är mindre väl belägen. Avsikten är, att spar

bankerna skola erhålla en orientering om här angivna riktlinjer genom en

cirkulärskrivelse från sparbanksföreningen, utarbetad i samråd med bostadsstyrelsen.

Egnahemslånets övre gräns. I sin promemoria angående egnahemslånets

övre gräns i sådana fall, då den räntefria stående delen bortfaller på grund av

att huset inrymmer butiker eller dylikt, erinrar bostadsstyrelsen om att enligt

11 § tredje stycket egnahemslånekungörelsen äger beträffande hus, som innehåller

lokaler för ägarens eget behov eller butiker, det lånebeviljande organet

pröva, i vad mån del av egnahemslånet skall vara räntefri och stående enligt

vad i samma paragrafs första stycke sägs. Styrelsen anför, att den med utgångspunkt

härifrån meddelat särskilda anvisningar till länsbostadsnämnderna,

enligt vilka sådana lokalers omfattning skall vara avgörande för storleken

av den räntefria stående delen. Uppginge lokalernas sammanlagda golvyta

till viss storlek, skulle räntefri stående del ej alls utgå. I sistnämnda fall

skulle enligt bestämmelserna i 9 § egnahemslånet kunna utgå med högst 25 %,

liggande inom 75 % av den godkända produktionskostnaden.

Beträffande ifrågavarande begränsning av egnahemslånet framhåller bostadsstyrelsen

följande.

Bestämmelserna om egnahemslån inom 75 % av produktionskostnaden ha

emellertid enligt uttalande i propositionen 1947: 235 tillkommit med tanke på

personer, som ha råd att bygga större egnahem än sådana, till vilka kapitalsubvention

enligt 11 § första stycket egnahemslånekungörelsen kan utgå, och

därvid förmå prestera en större egen insats än 10 % av produktionskostnaden.

Vid bestämmelsernas utformning torde alltså icke ha avsetts, att till egethem,

som genom i huset förefintliga butiker eller andra lokaler blir tillräckligt ekonomiskt

utan kapitalsubvention, skall kunna utgå blott 75-procentigt lån. Förekomsten

av dylika lokaler har i och för sig icke något samband med egnahems

ägarens möjligheter att prestera en egen insats.

I anslutning härtill hemställer bostadsstyrelsen om sådan ändring av egnahemslånekungörelsen,

att frågan om egnahemslånets övre gräns ej påverkas av

bestämmelsen i 11 § tredje stycket.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Särskilda bostadsförbättringsåtgärder beträffande Karesuando kommun. I

skrivelse den 5 februari 1951 har bostadsstyrelsen iramlagt vissa förslag

till åtgärder för förbättring av bostadsbeståndet inom Karesuando kommun.

Inledningsvis framhåller styrelsen, att Karesuando kommun i flera hänseenden

intager en särställning. Härom anför styrelsen bl. a. följande.

Karesuando är landets nordligaste kommun, tillika den till ytvidden

minsta av de stora inlandskommuner i Norrbottens län, som nå norska gränsen.

Med en areal av ca 626 000 hektar har kommunen dock en större yta

än Kristianstads län. Av denna yta redovisas 99 hektar såsom åker. Skog

förekommer sparsamt och endast" i kommunens sydöstra del. Skogsmarken

består av allmänningar och kronoskog med ett sammanlagt taxeringsvärde

av, för allmänningarna 71 200 kronor och för kronoskogarna 66 500 kronor.

Het sammanlagda taxeringsvärdet av alla slag av fastigheter i kommunen

överstiger icke 1,i miljoner kronor. Folkmängden uppgick den 1 januari 1950

till 1 284 personer, bosatta i nio byar. Antalet skattekronor enligt 1949 års

taxering uppgick till 10 325 kronor, och den kommunala utdebiteringen uppgick

samma år till 17 kronor 11 öre. Omedelbart av dessa siffror kan man

sluta sig till att försörjningsmöjligheterna för befolkningen icke äro stora

och att kommunens bärkraft icke heller är stor.

Kommunens egenskap av gränsland ger även eu särprägel åt förhållandena.

Den har i huvudsak formen av en smal rektangel, vars ena långsida sammanfaller

med finska gränsen och ena kortsida med den norska. Befolkningen

är till övervägande del finskspråkig. Eu utflyttning söderut skulle antagligen

följas av en motsvarande inflyttning från Finland. Man torde därför ha att

räkna med ett stadigvarande behov av bostäder åt eu befolkning av ungefär

den storlek, som kommunen för närvarande har.

Bostadsstyrelsen framhåller vidare, att en nyligen företagen inventering

av bostadsbeståndet genom hälsovårdsnämndens försorg visat, att 147 hus

håll måste beredas ny bostad genom nybyggnad eller annorledes. Av dessa

147 hushåll bebodde 71 bostäder, som hälsovårdsnämnden hade betecknat

.som hälsovådliga, 56 bodde i bostäder, som hade betecknats som dåliga. 20

hushåll saknade egen bostad. Bostädernas undermåliga beskaffenhet och

den ofta mycket stora trångboddheten hade medfört att hälsotillståndet i

kommunen var otillfredsställande.

Beträffande ifrågavarande hushåll lämnar styrelsen ytterligare vissa uppgifter.

De 147 hushållen omfatta inemot 600 personer och bestå till stor del av

flerbarnsfamiljer, men en del utgöres av ensamstående personer; 10 erhålla

sin försörjning av vägarbete, 26 av skogsarbete i förening med jordbrukseller

byggnadsarbete, 90 av diverse arbete såsom jakt, fiske, jordbruksskötsel,

affärer med lappar, renskötsel m. m., och 21 äro pensionärer. För samtliga

med undantag av vägarbetarna gäller, att full sysselsättning med arbete, som

ger rimlig bärgning, ej kan erhållas.

Bostadsstyrelsen, som framhåller att kommunen saknar möjligheter att

med egna medel komplettera de vanliga formerna för statligt stöd åt bostadsbyggandet,

anser, att särskilda stödåtgärder bli erforderliga, om bostadsbeståndet

skall nämnvärt förbättras. Bostadsstyrelsens förslag till åtgärder

innebär i huvudsak följande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

1. För att i största möjliga mån nedbringa kostnaderna för bostadssaneringen

inom kommunen, bör utarbetas ett program att genomföras under viss

begränsad tid, högst fem år. Verksamheten skulle bedrivas av kommunen,

som för detta ändamål skulle anställa en b3Tggmästare. Statsbidrag till avlönande

av denne borde utgå med förslagsvis 10 000 kronor från anslaget till

bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

2. I enstaka fall kunna svårigheter att ställa inteckningssäkerhet för lån

uppkomma. Bostadsstyrelsen borde få möjlighet att utlämna lån efter prov

ning i varje särskilt fall av den säkerhet, som må kunna erbjudas. Kommunen

borde icke avkrävas borgensförbindelse för ifrågavarande lån till deras fulla

belopp.

3. Styrelsen räknar med att de 14( hushållen skola erhålla bostäder med

hjälp av förbättringslån. Dylikt lån skulle kunna utgå — förutom för repara

tion av befintlig byggnad — för uppförande av byggnad av enkol standard

med 2 rum och kök, i vissa fall 1 rum och kök, i andra fall 3 rum och kök.

Vid fastställande av kostnadsramen syntes den genomsnittliga byggnadskostnaden

preliminärt böra beräknas till 18 000 kronor, vilket ger en total produktionskostnad

av 2 600 000 kronor.

4. Bostadsstyrelsen föreslår, att behovet av räntefritt, stående förbättringslån

får bedömas av styrelsen med hänsyn till omständigheterna i de särskilda

fallen. Styrelsen framhåller, att det för närvarande är mycket svårt

att överblicka, hur stor del av förbättringslånen, som bör vara räntefri. Det

vore att märka, att familjer som inflyttade i hus, som uppfördes med för

bättringslånemedel, icke kommo i åtnjutande av familjebostadsbidrag, var

för behovet av att utöka den räntefria, stående delen av lånet bleve förhållandevis

mycket större än om det hade gällt egnahemslån. Å andra sidan

bleve lånens totala belopp betydligt lägre med hänsyn till den enkla beskaf

fenheten av de hus, som skulle komma att uppföras.

5. Bostadsstyrelsen erinrar om att iy50 års riksdag godkände ett förslag,

enligt vilket förbättringslån i vissa fall skulle kunna beviljas för ersättnings

byggnad av enkel standard. Sådana Byggnader voro avsedda att komma i

fråga endast i ett mycket begränsat antal fall; ingen hade ännu blivit upp

förd. Enligt styrelsens mening är det av stort intresse, att området för denna

försöksverksamhet något utökas. Det borde dock vara möjligt för styrelsen

att i vissa fall bevilja egnahemslån i stället för förbättringslån. På grund av

langa transporter och franvaro av skog i större delen av Karesuando kommun,

bleve byggnadskostnaderna onormalt höga, och en viss höjning av den ränte

fria, stående delen borde därför kunna medgivas. Beloppet av denna extra

höjning borde fastställas vid prövningen av låneärendena men dock icke över

stiga 3 000 kronor.

Bostadsstyrelsen hemställer slutligen om bemyndigande för styrelsen att

själv eller genom länsbostadsnämnden i Norrbottens län i huvudsaklig

överensstämmelse med de förut angivna riktlinjerna vidtaga särskilda stödåtgärder

för främjande av bostadsförsörjningen i Karesuando kommun.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

41

Statsbidrag till fiskarbostäder. I sin promemoria angående bostadspolitiken

har besparingsutredningen ifrågasatt ett slopande av det statliga stödet till

fiskarbostäder. Utredningen erinrar om att denna stödform under senare år

anlitats i relativt ringa utsträckning. Utredningen har emellertid icke kunnat

framlägga något definitivt förslag om avveckling av bidragsgivningen men

föreslår, att saken tages under övervägande i annat sammanhang. Besparings

utredningen räknar med att om bidragsgivningen slopades, skulle medelsbehovet

för bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden komma

att minskas med 50 000 kronor för budgetåret 1951/52.

Yttranden.

Det av besparingsutredningen framlagda förslaget att frågan om avveckling

av statsbidraget till fiskarbostäder bör övervägas har tillstyrkts av så gott som

samtliga remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga. Enligt bostadsstyrelsens

mening är det för här ifrågavarande byggnadsverksamhet överflödigt med en

särskild bidragsform, vilken dessutom efter hand blivit allt mindre efter

frågad. För att icke helt slopa möjligheterna till statligt stöd för ifrågavarande

ändamål borde kunna övervägas att ersätta de särskilda bidragen med vanliga

förbättringslån. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län framhåller, att fiskarbefolkningen

har mycket små möjligheter att utan stöd åstadkomma de fiskar

stugor och bodar, som erfordras för att genom fisket finna en nödtorftig försörj

ning. Det vore därför rimligt, att även fiskarbefolkningen finge visst stöd.

1939 års kungörelse borde dock slopas och nya bestämmelser inarbetas i egna

hemslånekungörelsen under avdelningen för förbättringslån. Övriga remissinstanser,

som uttalat sig i tillstyrkande riktning, äro statskontoret, statens

hyresråd, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i Västernorrlands

län, svenska arbetsgivareföreningen samt några kommuner.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att, i den mån här ifrågavarande

statsbidrag ej kan inrymmas i övriga låneinstitut, det synes värt att bibehålla.

Departementschefen.

Syftet med det statliga egnahemslånet är dels att minska kraven på kapi

talinsats från egnahems bygga ren dels att hålla de årliga utgifterna för egna

hemmet nere. Önskemålet att begränsa ränte- och amorteringskostnaderna har

föranlett införandet av eu särskild kapitalsubvention i form av en räntefri,

stående del av egnahemslånet, samt beträffande lånet i övrigt fastställandet av

låg ränta, 3 %, och en jämförelsevis lång amorteringstid, för nybyggnad 25 år.

Av betydelse är vidare, att staten även garanterar en ränta av 3 % å underliggande

krediter och att under vissa förutsättningar egnahemslånet kan för

djupas, i särskilda fall ända till botten. Vid fördjupning av egnahemslånet

skall detta till den del det understiger 50 % av produktionskostnaden vara

stående.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Om syftet med det statliga stödet till egnahem ej skall äventyras, måste

förutsättas att sådana krav på amortering av bottenlån icke resas att de årliga

bostadskostnaderna bli alltför höga i förhållande till egnahemsägarens inkomst.

Vid nuvarande byggnadskostnadsnivå torde i många fall årskostnaderna

bli förhållandevis höga, även om amortering ej verkställes å bottenlån.

å andra sidan torde kunna antagas, att låntagarnas möjligheter att amortera

starkt växla. Det torde därför icke böra ifrågasättas att såsom bottenkredit

endast godtaga stående lån. Jag delar bostadsstyrelsens uppfattning, att generella

anvisningar rörande de fall i vilka amortering av bottenkrediter kan godtagas

icke böra meddelas. Jag förutsätter emellertid att bostadsstyrelsen med

uppmärksamhet följer frågan om här ifrågavarande ränte- och amorteringskostnader.

Om krav på amortering och ränta å bottenlån ställas, som uppenbarligen

icke kunna godtagas med hänsyn till låntagarens inkomstförhållanden,

eller räntan överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till det allmänna

ränteläget, bör i sista hand möjligheten att fördjupa det statliga egnahemslånet

utnyttjas.

Bostadsstyrelsens förslag att lån intill 90 % av produktionskostnaden skall

kunna beviljas även i de fall då på grund av att egnahemmet innehåller lokaler

eller butiker subvention ej medgives, kan jag godtaga.

I anledning av bostadsstyrelsens förslag till åtgärder för att förbättra

bostadsförhållandena inom Karesuando kommun vill jag erinra

om den hittills verkställda prövningen av frågan om särskilda förbättringsåtgärder

i avseende å avlägset belägna kommuner i Norrland. Den utredning,

som hade att utarbeta förslag till nya grunder för lån och bidrag till mindre

genomgripande bostadsförbättringsarbeten, 1947 års bostadsförbättringsutredning,

framhöll i sitt den 1 mars 1948 framlagda betänkande i ämnet, att det

syntes tveksamt om det allmänna stödet för egnahem vore tillräckligt, särskilt

när det gällde vissa avlägset belägna trakter i nordligaste delarna av landet,

speciellt Karesuando kommun. Frågan ansågs böra bli föremål för utredning.

Här avsedd utredning har numera verkställts genom 1948 års sakkunniga

för vissa bostadsförbättringsfrågor, vilka den 5 december 1949 överlämnade

betänkande angående åtgärder för förbättring av bostadsförhållandena på vissa

orter med särskilt höga byggnadskostnader. De sakkunnigas förslag innebär

i huvudsak, att i orter med höga byggnadskostnader under vissa förutsättningar

subvention i form av räntefri, stående del av förbättringslån och egnahemslån

skall kunna utgå med belopp, som överstiga nuvarande maximibelopp, dock

med ytterligare högst 3 000 kronor. Yttranden över förslaget ha avgivits av

statskontoret, socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna och länsbostadsnämnderna

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt länsbostadsnämnden

i Kopparbergs län ävensom av svenska stadsförbundet och

svenska landskommunernas förbund. Ifrågavarande remissinstanser ha i huvudsak

tillstyrkt att stödåtgärder av föreslagen typ vidtagas. Erinringar ha emellertid

gjorts mot detaljer i förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

48

I propositionen nr 144 till 1950 års riksdag föreslogs på grundval av en av

bostadsstyrelsen gjord framställning, att styrelsen skulle erhålla bemyndigande

att i fall, då nybyggnad ger lägre produktions- och årskostnader än ett

förbättringsarbete i vanlig mening, försöksvis bevilja förbättringslån för uppförande

av nybyggnad av enkel standard. Verksamheten borde tills vidare

begränsas till de fyra nordligaste länen och avse nybyggnad av 2 rum och

kök enligt för ändamålet upprättad standardritning. Förslaget godkände» av

riksdagen.

Av föreliggande uppgifter framgår att i vissa delar av Norrland byggnadskostnader

och inkomstförhållanden äro sådana, att nuvarande stöd till egnahem

icke är fullt tillräckligt. Tveksamhet kan emellertid råda om hur en effektiv

hjälp för de åsyftade områdena bör ordnas. Det av 1948 års sakkunniga förvissa

bostadsförbättringsfrågor framlagda förslaget torde att döma av remissyttrandena

kunna ingiva betänkligheter av två skäl. Även om subventionen

utvidgades på föreslaget sätt, kan befaras att i åtskilliga fall stödet ändock förblir

otillräckligt. Svårigheter föreligga vidare att klart uppdraga gränserna

för en utvidgad subventionsverksamhet. Då så är förhållandet förefaller det

nödvändigt att avvakta erfarenheter av den förut nämnda försöksverksamhet

beträffande nybyggnad av enkel standard, som bostadsstyrelsen skall bedriva.

Om resultaten av denna verksamhet bli goda, bör ett utbyggande av densamma

övervägas. Avgörande härvidlag måste bli till vilka kostnader ersättningsbyggnaderna

kunna uppföras. Endast om kostnaderna bli avsevärt lägre än vid

nybyggnad av eljest normal typ, torde den böra godtagas. Denna fråga kan

för närvarande icke besvaras.

Redan på grund härav anser jag det omöjligt att nu taga slutlig ställning

till bostadsstyrelsens förslag om åtgärder för en planmässig förbättring av

bostadsförhållandena inom Karesuando kommun. Behovet av särskilda åtgärder

inom denna kommun torde emellertid icke kunna ifrågasättas och det

är angeläget att förberedande åtgärder vidtagas. Kostnadsfrågan bör därvid

ägnas ytterligare uppmärksamhet. Vidare bör bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnden

i Norrbottens län undersöka i vad mån förhållandena inom

andra kommuner i länet äro jämförliga med do inom Karesuando kommun

rådande.

Även om jag alltså icke för närvarande är beredd att angiva på vilka villkor

bostadsförbättringsverksamheten bör bedrivas inom Karesuando kommun,

anser jag, att hinder icke bör möta att sedan förutsättningarna blivit tillräckligt

klarlagda redan under nästa budgetår vidtaga de åtgärder som erfordras

för ett igångsättande av verksamheten. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att pröva, huruvida ett stöd i enlighet med do av bostadsstyrelsen uppdragna

riktlinjerna bör lämnas. För särskilda fall torde härvid möjlighet böra finnas

att utlämna subvention i form av rån tefri, stående del av förbättringslån till

belopp, som överstiger i egnahemslånekungörolsen fastställda maxima. Extra

subvention i form av räntefri, stående dol av egnahemslån bör däremot icke

medgivas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Yad slutligen angår den av besparingsutredningen väckta frågan om att

slopa det statliga stödet till fiskar b ostäder anser jag i likhet med bostadsstyrelsen

att det bör övervägas att ersätta de särskilda bidragen med vanliga

förbättringslån. Vissa särbestämmelser beträffande stödet till fiskarbostäder

torde emellertid icke kunna undvaras. Jag har för avsikt att låta verkställa de

för en inordning av detta stöd i förbättringslångivningen erforderliga utred

ningarna.

Tertiärlån och tilläggslån.

Gällande bestämmelser om tertiärlån och tilläggslån återfinnas i kungörelsen

nr 587/1948 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus, i vilken änd

ringar gjorts genom kungörelserna nr 377/1949 och nr 331/1950.

Föreliggande förslag.

Vissa av bostadsstyrelsens förutnämnda promemorior avse grunderna för

tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus. I detta sammanhang torde jag

till behandling få upptaga följande frågor, nämligen angående

villkor för lån till kommun eller allmännyttigt företag samt

vissa särbestämmelser i stadgar för bostadsrättsföreningar på militärorter.

Villkor för lån till kommun eller allmännyttigt företag. Bostadsstyrel

sen erinrar om att i propositionen nr 279 till 1946 års riksdag, där sär

skilda bestämmelser föreslogos om s. k. allmännyttiga bostadsföretag, för

utsattes att sådana företag skulle vara ur ekonomisk synpunkt före

dömliga. Styrelsen framhåller, att denna förutsättning ej alltid kan anses

uppfylld i fråga om en del mindre flerfamiljshus, huvudsakligen förekom

mande i landsbygdskommuner. I denna fråga anför styrelsen ytterligare

följande.

Mindre projekt bli ej alltid planerade med tillräcklig omsorg och av till

räckligt kvalificerade krafter, och de ekonomiska resurserna äro helt naturligt

begränsade. Även i fråga om driftkostnaderna ställa sig mindre projekt ofta

oförmånliga. Detta innebär, att hyrorna i dessa hus snarare ligga över än

under hyrorna i andra flerfamiljshus samt att risken för förluster härigenom

och av andra skäl blir större än normalt.

Bostadsstyrelsen anser att under sådana förhållanden dessa företag över

huvud taget icke borde beviljas lån. Det kunde emellertid vara ett kom

munalt intresse, att fastigheten uppfördes, och det syntes rimligt, att staten

då lämnade tertiärlån på samma villkor, som gällde för andra fastighetsägare,

vilket innebure, att staten icke åtoge sig någon garanti för eventuella drift

kostnadsförluster. Beträffande villkor för lån i dylika fall anför bostads

styrelsen följande.

Detta resonemang gäller i första hand bolag, föreningar och stiftelser, i

vilka kommun genom delägarskap eller annorledes har bestämmanderätt,

men även företag, som förvaltas direkt av kommun. Bostadsstyrelsen är av

den uppfattningen, att det vore obilligt att icke bevilja lån i här åsyftade fall

men att det vore stridande mot grunderna till författningens bestämmelser

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 45

om allmännyttigt företag att lämna lån upp till 100 % för byggnadsföretag av

denna typ och med staten som garant för 4/s av förlustrisken.

Bostadsstyrelsen föreslår i anslutning härtill, att styrelsen skall vara oförhindrad

att vid beviljande av lån till allmännyttigt företag med hänsyn till

omständigheterna i varje särskilt fall ej endast bedöma den övre lånegränsen

utan även föreskriva, att bestämmelsen i 33 § tertiärlånekungörelsen ej skall

äga tillämpning i vad den avser ersättning av statsmedel i vissa fall av 4/s

av förlust, som uppkommer vid husets förvaltning. Motsvarande principer

syntes i huvudsak böra tillämpas även när mindre föredömliga företag tillskapades

i kommunal regi.

Vissa särbestämmelser i stadgar för bostadsrättsföreningar på militärorter.

Bostadsstyrelsen erinrar om att i propositionen nr 153 till 1949 års riksdag

behandlats frågan om vissa särbestämmelser i stadgarna för bostadsrättsförening,

avsedd för vid visst industriföretag anställda. Särbestämmelserna i

fråga voro av två slag, innebärande dels att bostadsrätten förverkades, om

anställningen vid företaget upphörde, dels att företaget hade vetorätt mot

ändring i stadgarna. I propositionen anfördes att belåning icke längre borde

medgivas av hus, som uppfördes av bostadsrättsföreningar med i stadgarna

intagna särbestämmelser av angivet slag.

Bostadsstyrelsen framhåller, att tveksamhet uppstått om motsvarande särbestämmelser

beträffande bostadsrättshus för militär personal på vissa orter.

Frågan hade varit aktuell i Karlsborg, Såtenäs m. fl. platser och hade

diskuterats på initiativ av flygförvaltningen. Beträffande frågan om särbestämmelser

böra godtagas för här förevarande bostadsrättshus anför bostadsstyrelsen.

I många fall är det ur finansierings- och förvaltningssynpunkt nödvändigt

att för bostadsbyggnadsföretag på sådana orter välja bostadsrättsföreningsEormen,

samtidigt som det föreligger ett militärt intresse, att de sålunda åstadkomna

lägenheterna stå till förfogande för militär personal. Det synes

bostadsstyrelsen, att i dessa fall, då det motsatsförhållande, som vållat

irritation i fråga om industrier, icke är lika påtagligt för militärens vidkommande,

en jämkning skulle kunna frågasättas i principen, att föroningsstadgar

med s. k. förverkandeklausul och vetorätt mot stadgeändring ej få godtagas.

Yttrande.

I yttrande över förevarande promemoria har statskontoret i vad det gäller

villkor för lån till kommun och allmännyttigt företag framhållit, att vad

bostadsstyrelsen i detta avseende anfört icke övertygat ämbetsverket, att en

jämkning av bestämmelserna för vinnande av det av styrelsen angivna syftet

är motiverad. Därest bostadsföretagen icke planerades med tillbörlig omsorg

och följaktligen icke kunde anses ur ekonomisk synpunkt föredömliga,

borde statlig långivning icke ifrågakomma. Statskontoret kunde därför icke

tillstyrka bostadsstyrelsens förslag i denna del. De synpunkter, bostadsstyrelsen

anfört i promemorian angående vissa särbestämmelser i stadgar för

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ls proposition nr 124.

bostadsrättsföreningar på militärorter, har statskontoret ansett sig böra under

stryka.

Departementschefen.

Do uppgifter bostadsstyrelsen lämnat beträffande kommunala och all

männyttiga företag synas innebära att i undantagsfall bostadshus projekteras

och uppföras vilka icke kunna godtagas med hänsyn till de ekonomiska

krav, som skola ställas på den allmännyttiga bostadsproduktionen. Bostadsstyrelsen

har framhållit att risken för förluster i dylika fall är större än normalt.

Eftersom i fråga om kommunala och allmännyttiga företag som beviljas

tertiärlån, staten jämlikt bestämmelserna i 33 § tertiärlånekungörelsen skall

svara för viss del av förlustrisken, har styrelsen ansett, att en möjlighet bör

öppnas för styrelsen att med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall

avgöra, huruvida staten bör påtaga sig ifrågavarande förlustrisker. Såsom

styrelsen påpekat kan det under vissa omständigheter vara ett kommunalt in

tresse att mindre flerfamiljshus, som icke ur ekonomisk synpunkt kunna väntas

bliva föredömliga, uppföras. Att i dylikt fall vägra statligt lån endast på grund

av att kommunalt eller allmännyttigt företag skall förvalta husen synes icke

vara motiverat. Men det kan å andra sidan göras gällande, att i här avsedda

fall staten icke bör påtaga sig de särskilda förlustrisker, som följa av bestäm

melserna i 33 § tertiärlånekungörelsen. Jag föreslår därför, att en möjlighet

öppnas för bostadsstyrelsen att i fråga om mindre flerfamiljshus bevilja kom

munala och allmännyttiga bostadsföretag tertiärlån på villkor, att förluster

vid fastighetsförvaltningen icke till någon del skola täckas med statsmedel

Mot vad bostadsstyrelsen anfört beträffande bestämmelserna om tertiärlån

och tilläggslån till bostadsrättshus har jag icke något att erinra. Det bör

ankomma på bostadsstyrelsen att i vad det gäller bostadsrättshus för militär

personal pröva, huruvida eventuella särbestämmelser i bostadsförenings stad

gar kunna godtagas ur belåningssynpunkt.

III. B OSTADS RABATTER.

Gällande bestämmelser om familjebostadsbidrag och bränslebidrag åter

finnas i kungörelsen nr 547/1948 om dylika bidrag vilken ändrats genom kun

görelserna nr 642/1948 och 378/1949. En redogörelse för grunderna, för den

särskilda bostadsrabatten, det s. k. trekronorsbidraget, har lämnats i proposi

tionen nr 231 till 1948 års riksdag angående vissa åtgärder till främjande av

bostadsförsörjningen. Gällande bestämmelser om statsbidrag till anordnande

av pensionärshem återfinnas i kungörelsen nr 462/1939, vilken ändrats genom

kungörelserna nr 941/1939, 573/1942, 904/1947 och 538/1948. Beträffande grunderna

för statsbidrag till pensionärslägenheter i vissa flerfamiljshus torde få

hänvisas till förslaget härom i propositionen nr 144 till 1950 års riksdag an

gående anslag till främjande av bostadsförsörjningen för budgetåret 1950/51.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

47

Familjebostadsbidrag och bränslebirirag.

Föreliggande förslag.

I sitt yttrande över besparingsutredningens förutnämnda promemoria bär

bostadsstyrelsen framlagt förslag om höjning av nu gällande inkomststreck

för familj ebostadsbidrag och bränslebidrag. Bostadsstyrelsen lämnar till en

början vissa uppgifter om inkomstutvecklingen under de senaste åren.

Antalet familjer med inkomster understigande 7 000 kronor har för år 1948

beräknats uppgå till 63 % och för år 1951 till 49 % av samtliga familjer. Motsvarande

tal för familjer med inkomster understigande 8 000 kronor ha för

år 1948 beräknats till 73 % och för år 1951 till 61 %. Ungefär samma relativa

antal familjer som år 1948 hade inkomster under 7 000 kronor skulle sålunda

år 1951 ha inkomster under 8 000 kronor. Medianinkomsten beräknas vidare

ha stigit från 6 000 kronor år 1948 till drygt 7 000 kronor år 1951.

I fråga om innebörden ur bidragssynpunkt av inkomsthöjningarna under

de senaste åren anför styrelsen följande.

Mot bakgrunden av dessa uppgifter framstår det enligt styrelsens mening

som motiverat att vidtaga en höjning av nu gällande inkomststreck, om den bostadssocialt

motiverade bidragsgivningen icke skall så förändras, att den tenderar

att så småningom få karaktär av socialvård. Detta skulle nämligen stå i strid

med föredragande departementschefens principiella uppfattning, att bidraget

icke borde vara förbundet med inkomstprövning, ehuru en djdik av flera skäl

tills vidare vore nödvändig (propositionen nr 235/1947).

Bostadsstyrelsen anser, att en höjning av inkomststrecken med 1 000 kronor

är motiverad. I denna fråga framhåller styrelsen följande.

Enligt styrelsens mening bör principen för en höjning av inkomststrecken

vara den, att det relativa antalet bidragsberättigade familjer icke bör minska.

Med ledning av de redovisade beräkningarna synes därför eu höjning med

1 000 kronor vara erforderlig. Denna höjning motsvarar jämväl den för perioden

1948—1951 beräknade stegringen av medianinkomsten. Enligt vad styrelsen

funnit skulle dessutom vid oförändrade inkomststreck det relativa antalet

barnfamiljer med »tillräcklig hyresbetalningsförmåga» komma att nedgå från

år 1948 till år 1951. Denna nedgång talar jämväl för en höjning av inkomststrecken.

En höjning av dessa mod 1 000 kronor skulle medföra, att det rela

tiva antalet betalningskraftiga barnfamiljer skulle bli i stort sett oförändrat,

varför den föreslagna höjningen av inkomststrecken även ur denna synpunkt

synes motiverad.

Då verkningarna ur här anförda synpunkter av inkomstutvecklingen under

åren 1947—1950 i stort sett torde vara desamma som de för perioden 1948—

1951 beräknade, vill styrelsen föreslå, att en höjning av inkomststrecken mod

1 000 kronor genomföres redan under budgetåret 1951/52, under vilket besluten

om familjebostadsbidrag måste komma att grundas på uppgifter om sökan

denas inkomster under år 1950, liksom motsvarande uppgifter för år 1947 lågo

till grund för bidragsgivningen under budgetåret 1948/49.

Avslutningsvis anför bostadsstyrelsen vissa synpunkter på den utgiftssteg

ring, som skulle föranledas av eu höjning av inkomststrecken.

Mot en höjning av inkomststrocken kan av statsfinansiella skäl resas den

invändningen, att den skulle föranleda en utgiftsstegring. Detta är obestrid

ligt, om jämförelsen avser de kostnader för bidragsgivningen, som skulle bli

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

följden av oförändrade inkomststreck vid viss inkomststegring. Såsom ovan

framhållits skulle emellertid under en sådan förutsättning risk uppkomma,

att bidragsgivningen finge en annan karaktär än den avsedda. Om å andra

sidan inkomststrecken höjas endast till vad som erfordras, för att det relativa

antalet bidragsberättigade familjer skall förbli oförändrat, bli kostnaderna för

bidragsgivningen ej större än de skulle blivit vid oförändrade inkomststreck och

konstant inkomstnivå. Som närmare framgår av styrelsens skrivelse denna dag

med vissa beräkningar av anslag för budgetåret 1951/52 för lån och bidrag till

förbättrande av bostadsförhållandena kommer emellertid en höjning av inkomststrecken

att för sistnämnda budgetår medföra en viss ökning av kostnaderna

för bidragsgivningen utöver den ökning, som kan beräknas vid oförändrade

inkomststreck.

Departementschefen.

I anledning av bostadsstyrelsens förslag om höjning av inkomststrecken

för familjebostadsbidrag och bränslebidrag får jag erinra om att jag vid framläggandet

i propositionen nr 235 till 1947 års riksdag av förslag beträffande

dessa bidrag intog den ståndpunkten, att bidragen i princip icke borde vara

förbundna med inkomstprövning. Yissa skäl ansågs emellertid tala för att

bidraget till en början icke borde utgå till familjer med jämförelsevis höga

inkomster. Jag framhöll sålunda bl. a,., att om alla familjer med högst ett

barn bleve uteslutna från bidraget, kunde det framstå såsom obilligt att

familjer med två barn och höga inkomster erhöllo bidrag. Med hänsyn härtill

föreslog jag införandet av de inkomststreck, som alltjämt äro gällande. Det

må vidare nämnas, att de maximibestämmelser beträffande lägenhetsytan som

fastställts innebära en viss behovsprövning vid sidan av den särskilda inkomstprövningen.

De år 1947 fastställda inkomststrecken böra självfallet bedömas med ledning

av då rådande inkomstläge. Om samtidigt såväl penninginkomster som levnadskostnader

successivt ökas, skulle ett bibehållande av tidigare fastställda inkomstgränser

så småningom medföra att inkomstprövningen avsevärt skärptes.

En sådan utveckling vore ur flera synpunkter otillfredsställande. Betydande

grupper av familjer, som tidigare kunnat erhålla bidrag om de flyttat till

familjebostad i nybyggt hus, skulle även vid i stort sett oförändrade levnadsförhållanden

förlora rätten till bidrag. Likaså skulle under andra förutsätt

ningar familjer, som på grund av hyresnivåns höjd skulle kunna flytta till

familjebostad i nybyggt hus endast om de finge familjebostadsbidrag, vägras

bidrag därför att inkomsten översteg de fastställda strecken.

Den senaste utvecklingen beträffande penninginkomster och levnadskostnader

synes innebära att vid oförändrade inkomststreck inkomstprövningen

skulle skärpas på ett sätt som icke bör godtagas. Det vore orimligt att ett förändrat

penningvärde skulle få allvarligt rubba den av statsmakterna beslutade

bostadspolitiska målsättningen. De inträdda inkomststegringarna påverka emellertid

inkomstprövningen först sedan utfallet av 1951 års taxering föreligger.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 124.

49

Ställningstagandet till frågan om en höjning av inkomststrecken torde därför

böra anstå till våren 1952, då hänsyn kan tagas jämväl till utvecklingen under

ar 1951.

Trekronorsbidrag.

Föreliggande förslag.

Besparingsutredningen har i sin förutnämnda promemoria framlagt förslag

till ändringar i villkoren för trekronorsbidrag. Inledningsvis anför utredningen

följande allmänna synpunkter på behovet av detta bidrag.

Motivet för försöksverksamheten med trekronorsbidrag har angivits vara

dels att i ökad utsträckning möjliggöra för hushåll med begränsade inkomster

att flytta från en dålig bostad till en god, dels ock att stimulera kommunerna

att i ökad utsträckning bedriva en aktiv bostadspolitik. Det kan emellertid enligt

besparingsutredningens mening ifrågasättas huruvida särskilda åtgärder av

denna art i nuvarande läge äro erforderliga för att stimulera kommunerna till

en aktiv bostadspolitik, då det aktuella problemet i stället synes vara att

begränsa investeringarna. Vid införandet av ifrågavarande bidragsgivning påpekades,

att definitiva förslag till åtgärder för att bereda hushåll med begränsade

ekonomiska resurser möjlighet att förbättra sin bostadsstandard icke

kunde utarbetas förrän hållpunkter vunnits för en bedömning av riktlinjerna

för en framtida systematisk sanering av bostadsbeståndet. Det vill emellertid

synas som en dylik systematisk sanering kommer att dröja. Under sådana förhållanden

förefaller det tvivelaktigt om så mycket kan stå att vinna genom

ifrågavarande försöksverksamhet.

Besparingsutredningen har emellertid tvekat att föreslå ett avskaffande av

trekronorsbidrag. Utredningen hänvisar till att ett i viss mån ökat behov av

bidraget kan komma att göra sig gällande om tilläggslånesubventioneringen

avvecklas i enlighet med utredningens förslag. Utredningen anser emellertid

att bidragsgivningen om den skall fortsätta endast bör komma till användning

i ömmande fall. Utredningen framhåller, att större garantier skulle föreligga

för att bidragsgivningen begränsades att avse sådana fall, därest vederbörande

kommun finge bidraga med hälften av bidraget i enlighet med ett av

bostadsstyrelsen hösten 1949 framlagt förslag. Utredningen föreslår därför, att

frågan om införande av en sådan regel ånyo tages under övervägande.

Med utgångspunkt från att bostadsstyrelsen beräknat medelsbehovet för

det å driftbudgeten upptagna reservationsanslaget till särskilda bostadsrabatter

för budgetåret 1951/52 till 1 650 000 kronor beräknar besparingsutredningen

anslaget till 1 000 000 kronor, om statens andel av bidraget sättes till

hälften och bidragsgivningen begränsas i enlighet med utredningens förslag.

Yttranden.

Besparingsutredningens förslag beträffande trekronorsbidraget har i sin

helhet tillstyrkts av länsbostadsnämnderna i Värmlands och Västernorrlands

län samt svenska arbetsgivareföreningen. Vad utredningen anfört därom att

4—295 5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 121.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

ifrågavarande bidrag endast borde komma till användning i ömmande fall

har dessutom tillstyrkts av länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Norrbottens

län samt stadsfullmäktige i Göteborg. Utredningens förslag om att till

övervägande ånyo upptaga frågan om en sådan fördelning av bidraget mellan

stat och kommun att kommunerna finge betala hälften av detsamma har till

styrkts endast av statskontoret.

Bland de instanser, som avstyrkt utredningens förslag, märkas i första

hand bostadsstyrelsen och statens hyresråd. Båda föreslå ■—- i anslutning

till vad de anfört beträffande familj ebostadsbidrag och bränslebidrag — en

allmän översyn av bestämmelserna på här ifrågavarande område. Yad anginge

frågan om fördelningen av bidraget mellan stat och kommun, erinra

båda instanserna om att nu gällande bestämmelser härom trädde i kraft så

sent som den 1 januari 1951, varför — enligt deras uppfattning — ej skäl

förelåge att ta upp frågan till förnyat övervägande innan den föreslagna all

männa översynen ägt rum. Stadsfidlmäktige i Malmö och hyresgästernas

riksförbund anföra likaledes erinringar mot förslaget i dess helhet, riksförbundet

under hänvisning till att frågan om trekronorsbidrag så nyligen

varit föremål för prövning. Biksförbundet framhåller vidare, att

en ytterligare nedskärning av den statliga delen av bidraget skulle medföra,

att flera kommuner komme att slopa bidraget. Förslaget om att

till övervägande uppta frågan om ändrade fördelningsgrunder avstyrkes

vidare av länsbostadsnämnden i Norrbottens län, stadsfidlmäktige i Göteborg,

svenska stadsförbundet samt ett flertal kommuner. Länsstyrelsen i

Södermanlands län motsätter sig obligatorisk ekonomisk medverkan från

kommunernas sida. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om förslaget

bör upptagas till prövning, enär det ej torde vara regelmässigt att en

kostnad, som statsverket åtagit sig, överflyttas å kommunerna. Av de avstyrkande

instanserna ha flera också ifrågasatt, om ett överflyttande av viss

del av bidraget på kommunerna verkligen innebär någon besparing ur

nationalekonomisk synpunkt.

Yissa remissinstanser såsom länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs

län, Sveriges fastighetsägareförbund samt ett mindre antal kommuner förorda

slopande av trekronorsbidraget.

Länsbostadsnämnderna i Kronobergs och Blekinge län samt svenska landskommunernas

förbund föreslå — i enlighet med vad de tidigare anfört i fråga

om familjebostadsbidrag och bränslebidrag — en sammanslagning av alla

bostadsrabatterna till ett subventionssystem.

Departementschefen.

Besparingsutredningens förevarande förslag överensstämmer med det förslag

till fördelning mellan stat och kommun av utgifterna för den särskilda

bostadsrabatten, det s. k. trekronorsbidraget, vilket framlades i propositionen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

51

nr 144 till 1950 års riksdag. I det föregående kar jag anmält, att jag har för avsikt

att låta verkställa en översyn av bostadsrabatterna. I samband härmed bör

den av förra årets riksdag begärda utredningen beträffande grunderna för

trekronorsbidraget verkställas. I avvaktan härpå bör ändring icke göras i

bidragsvillkoren. Jag avstyrker alltså besparingsutredningens ifrågavarande

förslag.

Statsbidrag till pensionärslägenheter.

Föreliggande förslag.

Besparingsutredningen föreslår i sin förutnämnda promemoria, att vissa åtgärder

vidtagas för att begränsa statsbidragen till pensionärshem. Med utgångspunkt

från att bostadsstyrelsen föreslagit att anslaget till bidrag till

anordnande av pensionärshem för budgetåret 1951/52 skall ökas från nuvarande

6 500 000 kronor till 8 000 000 kronor föreslår utredningen, att verksamheten

för nästa budgetår avpassas så, att den rymmes inom ett enligt nuvarande

beräkningsgrunder oförändrat anslag. Dessutom föreslår utredningen

följande ändring i nuvarande bidragsgrunder.

För närvarande utgår statsbidrag med 25 % för alla kommuner med lägre

skattetryck än en utdebitering av 10 kronor per skattekrona. Utredningen föreslår,

att skalan för beräkning av statsbidrag utbygges på följande sätt.

Uttaxering kronor Statsbidrag %

under 6 20

6— 6,99 21

7— 7,99 . 22

8— 8,9 9 23

9— 9,9 9 25

Besparingsutredningen anser, att statens utgifter för bidragsgivningen vid

utbyggnad av bidragsskalan på föreslaget sätt skulle komma att minska med

uppskattningsvis 500 000 kronor. Utredningen föreslår därför, att anslaget för

ifrågavarande ändamål beräknas till 6 000 000 kronor för budgetåret 1951/52.

Besparingsutredningen föreslår vidare, att i vad det gäller statsbidrag till

pensionärslägenheter i flerfamiljshus bidragsskalan utbygges. Utredningen

föreslår, att för kommuner med en uttaxering under 10 kronor följande skala

skall tillämpas.

Uttaxering kronor

under 6

6-6,9 9

7— 7,9 9

8— 8,9 9

9— 9,9 9

Ärligt bidrag per mlägenhetsyta

kronor

2,90

3,10

3,3 0

3,50

3,7 0

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Beträffande anslagsbehovet under nästa budgetår framhåller besparingsutredningen

bl. a. följande.

Bostadsstyrelsen har beräknat ett belopp av 100 000 kronor för ifrågavarande

bidragsgivning under budgetåret 1951/52. Även om viss minskning av detta

belopp på grund av bidragsskalans utbyggande i enlighet med besparingsutredningens

förslag kan beräknas uppkomma, har utredningen dock icke velat

av denna anledning föreslå någon minskning i bostadsstyrelsens anslagsberäkning

beträffande anslaget till Särskilda bostadsrabatter. Utredningen förutsätter

emellertid att det belopp, som får disponeras för anordnande av pensionärslägenheter

i flerfamiljshus, maximeras till 100 000 för budgetåret

1951/52.

Yttranden.

Flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig över besparingsutredningens

förslag att utbygga gällande skalor för bestämmande av statsbidrag till

pensionärshem och pensionärslägenheter i flerfamiljshus, har tillstyrkt detta

förslag. Statskontoret anser det givet, att den föreslagna åtgärden skulle medföra

vissa besparingar. Emellertid vill statskontoret fästa uppmärksamheten

vid att de nuvarande grunderna för statsbidragsgivningen till pensionärshem

icke överensstämma med de principer för statsbidragsverksamheten i allmänhet,

som numera godtagits, nämligen att skatteunderlaget och icke uttaxeringen

skall vara bestämmande för statsbidragets storlek. Statens hyresråd har

heller ingenting att erinra mot förslaget men hänvisar liksom statskontoret

till de numera godtagna principerna för statsbidragsverksamheten. Bostadsstyrelsen

ansluter sig likaledes i princip till förslaget och till den av utredningen

anförda motiveringen. Emellertid anser styrelsen, att utredningen avsevärt

överskattat den besparing, som vid genomförande av förslaget skulle

vinnas. Beträffande utgifterna för statsbidrag till anordnande av pensionärshem

torde man kunna räkna med en årlig besparing av högst 50 000 kronor

vid en bidragsgivning av nuvarande omfattning. Övriga instanser som tillstyrkt

utredningens förslag äro länsstyrelserna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens

län, länsbostadsnämnderna i Kronobergs, Värmlands, Västernorrlands

och Norrbottens län, svenska arbetsgivareföreningen samt ett flertal kommuner.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att för närvarande, då hela statsbidragssystemet

är under utredning, anledning saknas att för en så relativt

obetydlig besparing ändra på grunderna för dessa bidrag. Svenska stadsförbundet

finner förslaget vara en mycket egendomlig yttring av statligt besparingsnit,

eftersom det i realiteten icke är fråga om besparingsåtgärder för

det allmänna utan om ett klart överförande av utgiftsbördan från staten på

kommunerna och därmed från en progressiv till en proportionell beskattning.

Stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö uttala i stort sett samma synpunkter

som svenska stadsförbundet. Svenska landskommunernas förbund anser

slutligen, att den nuvarande statsbidragsskalan för pensionärshem icke kan

bibehållas med hänsyn till kommunsammanslagningen. Den kan därför icke

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj ds proposition nr 121.

heller påbyggas i besparingssyfte. Om beskärningar på statsbidraget äro

ofrånkomliga, böra dessa gå ut över kommunerna med det högsta skatteunderlaget

genom en förlängning av statsbidragsskalan.

Departementschefen.

Besparingsutredningens förslag om utbyggande av bidragsskalorna för det

statliga stödet till pensionärshem och pensionärslägenheter i vissa flerfamiljshus

bör enligt min mening ytterligare övervägas innan slutlig ställning tages

till förslaget. Såsom bl. a. statskontoret påpekat, överensstämma icke nuvarande

bidragsgrunder för ifrågavarande stöd med den för statsbidragsverksamheten

i allmänhet tillämpade principen, att skatteunderlaget skall vara bestämmande

för bidragets storlek. Den av besparingsutredningen väckta frågan

synes böra beaktas i samband med att en allmän omläggning av statsbidragsgrunderna

verkställes. Jag kan alltså icke tillstyrka, att bidragsskalorna nu

utbyggas på det av besparingsutredningen förordade sättet.

IV. SÄRSKILDA FRÅGOR.

1. Ränte- och amorteringsvillkoren för vissa äldre tertiärlån m. in.

Föreliggande förslag.

Kungl. Maj:t uppdrog den 16 juni 1950 åt bostadsstyrelsen att i samråd

med advokaten Sten Södermark såsom särskild förordnad sakkunnig utarbeta

och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ändringar i ränte- och amorteringsvillkoren

för vissa statliga tertiärlån m. m. Bostadsstyrelsen har i

skrivelse den 22 januari 1951 framlagt sina förslag i ämnet. I skrivelsen, vilken

återgives i härvid fogad bilaga 1, förordar bostadsstyrelsen bl. a. vissa

ändringar i villkoren för tertiärlån. I detta sammanhang torde endast huvuddragen

av förslagens innebörd böra angivas.

För samtliga här ifrågavarande tertiärlån gäller, att senast efter den första

tioårsperioden av lånets löptid annuiteten skall ökas till det belopp, som erfordras

för att lånet skall vara slutamorterat efter viss, fastställd tid. Bostadsstyrelsen

föreslår sådana ändringar i ränte- och amorteringsvillkoren, att en

annuitetshöjning skall kunna undvikas. I fråga om lån med en ränta å 4''ri %

förordar sålunda styrelsen, att räntan nedsättes till 4 %. För lån som löpa

med 4 eller 3,r> % ränta föreslås däremot ingen ändring. Beträffande samtliga

här förevarande lån föreslås emellertid en förlängning av den ursprungligen

fastställda amorteringstiden.

Vad angår tilläggslån och räntefri, stående del av tertiärlån föreslår bostadsstyrelsen

dels att Kungl. Maj:t måtte förklara att styrelsen äger besluta

att sådant lån principiellt skall förräntas och återbetalas, dels att Kungl.

Maj it, efter förslag av styrelsen, framdeles måtte bestämma, huruvida och i

vilken ordning ränta och amortering skola avkrävas låntagarna till inbetalning.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

54

Yttrande.

I yttrande över bostadsstyrelsen förevarande förslag har statskontoret framfört

vissa erinringar mot förslagen. Statskontoret kan sålunda icke tillstyrka,

att räntan å vissa lån sänkes från 41/* till 4 %. I denna fråga anför statskontoret

bl. a. följande.

Ifrågavarande 4Va %-län avse fastigheter uppförda till avsevärt lägre kostnader

än de nuvarande, varför deras marknadsvärden säkerligen redan överstiga

anskaffningsvärdena. Vid en eventuell hyreshöjning lära priserna på

fastigheter komma att stiga ytterligare. Enligt statskontorets uppfattning

saknas därför all anledning att i nuvarande läge genom räntesänkning än mer

lika fastigheternas realvärden och i samband därmed låntagarens eventuella

realisationsvinster och därigenom motverka den inflationsbekämpande politik,

som det samhällsekonomiska läget nu kräver. En sänkning av räntan

•skulle därtill medföra ett avsevärt inkomstbortfall för staten, vilket i nuvarande

budgetläge icke torde kunna ifrågakomma. Statskontoret vill därför

bestämt avstyrka förslaget om räntesänkning.

Statskontoret erinrar om att enligt gällande bestämmelser annuitetema

efter den första tioårsperiodens utgång avsevärt höjas, varigenom fastighe

ternas kapitalkostnader öka i motsvarande grad. Härom anför statskontoret

ytterligare bl. a, följande.

För att undvika härmed förenade olägenheter har statskontoret icke något

att erinra mot att annuitetema minskas genom förlängning av återbetalningstiderna.

Med hänsyn till det sjunkande värdet av de lämnade säkerheterna

anser sig emellertid ämbetsverket icke kunna förorda längre amorteringstider

än högst 40 respektive 30 år för lån till nybyggnads- respektive ombyggnads

företag avseende flerfamiljshus samt högst 25 år för lån avseende enfamiljshus.

Längre amorteringstider, i synnerhet för trähus, synes genom den ökade

förlustrisken innebära införandet av ett nytt subventionsmoment, som tidigare

icke har varit avsett.

Statskontorets ståndpunkt beträffande ränte- och amorteringsvillkor innebär

att en viss mindre höjning av annuitetema skulle bli erforderlig. För

tertiärlån till flerfamiljshus, beviljade enligt 1941 och 1942 års tertiärlånekungörelser,

skulle annuiteten höjas från 5,25 till 5,54 % då fråga är om nybyggnad

och från 6 till 6,21 % då fråga är om ombyggnad. För dylika

lån beviljade enligt 1945 års kungörelse skulle annuiteten höjas från 4,7 5 till

5,23 % respektive från 5,5 till 5,98 %. Vad slutligen angår tertiärlån till enfamiljshus,

beviljade enligt förutnämnda kungörelser, förordas en höjning

av annuiteten från 6 till 6,2 %.

Vad angår bostadsstyrelsens förslag i fråga om tilläggslån och län tefri,

stående del av tertiärlån hänvisar statskontoret till sitt yttrande över besparingsutredningens

promemoria angående bostadspolitiken, vari ämbetsverket

ifrågasatt, huruvida icke statsmakterna genom att medgiva en viss

begränsad höjning av hyresnivån borde skapa möjligheter att förhindra de

avskrivningar av tilläggslån och stående delar av tertiärlån, vilka enligt gällande

bestämmelser eljest automatiskt verkställas efter en lånetid av 10 år.

Statskontoret bär icke något att erinra mot att — om ifrågasatt hyreshöjning

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.

skulle dröja — avskrivningsförfarandet dessförinnan spärras pa sått bostadss

tyr elsen föreslagit. Statskontoret anser dessutom, att rätten till avskrivning

i vart fall bör upphöra, då fastighet genom köp eller byte övergår till ny

ägare.

Departementschefen.

Villkoren beträffande ter ti är lån, som beviljats jämlikt 1941 och 1942

års tertiärlånekungörelser, innebära bl. a., att senast efter den första tioårsperioden

av lånets löptid annuiteten skall höjas så mycket, att lånen bli slutamorterade

inom viss fastställd tid. Ifrågavarande anordning har tillkommit

såsom ett led i ansträngningarna att hålla nere hyrorna i nyuppförda hus, varvid

förutsatts som sannolikt att senast efter tio år utrymme skulle uppkomma

för en snabbare amortering, även om hyrorna förbleve i stort sett

oförändrade. Utvecklingen av fastighetsomkostnaderna torde emellertid ha

medfört att utrymme ej kommer att finnas för en höjning av annuiteten, såvida

icke en viss hyreshöjning kommer till stånd. En höjning av annuiteterna

torde därför innebära ett accepterande av en hyresökning.

Vissa skäl tala otvivelaktigt mot en hyresökning i ifrågavarande fastigheter.

Att mera avsevärt öka hyrorna för en begränsad grupp av hus ger anledning

till betänkligheter. Eftersom kravet på ökad amortering skulle ställas först

sedan lånet löpt under tio år, skulle år för år en mindre grupp av fastigheter

drabbas av en särskild hyreshöjning. Enär lånets storlek i förhållande till anskaffningskostnaderna

varierar, bl. a. för olika kategorier av låntagare, skulle

hyresökningarnas storlek komma att växla på ett ur flera synpunkter irrationellt

sätt. Allmänt taget skulle annuiteten på det statliga lånet bli anmärkningsvärt

hög. Man kunde vidare befara att stödets syfte att medverka till en

stabilisering av hyrorna på självkostnadsbasis skulle åtminstone delvis gå förlorat.

Även om det alltså kan anföras starka skäl mot en höjning av annuiteterna

i den utsträckning som angivits i kungörelserna, kan det å andra sidan ej

bestridas, att de hus varom här är fråga uppförts till kostnader som väsentligt

understiga de kostnader för nybyggnader man numera får räkna med. I det

föregående har jag intagit den ståndpunkten, att den nu pågående byggnadskostnadsstegringen

cj bör föranleda en utvidgning av tilläggslåneverksamheten.

Hyrorna i härefter uppförda hus komma under sådana omständigheter

att sättas icke obetydligt högre än vad som svarar mot hyrorna i de under

1940-talet med hjälp av statslån tillkomna husen. Jag har vidare förutskickat

en utredning angående den hyrespolitiska målsättningen, varvid bl. a. skulle

undersökas, huruvida en anpassning av hyrorna för vid skilda tidpunkter och

kostnadsnivåer tillkomna hus bör eftersträvas. För egnahem och tvåfamiljshus

ställer kostnadsutvecklingen likartade problem.

Av vad jag här anfört framgår att det för närvarande icke torde vara möjligt

att avgöra, vilken hyresnivå för moderna hus som i framtiden bör upprätthållas.

Säkra utgångspunkter saknas för en bedömning i vad mån en viss

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

annuitetshöjning beträffande här avsedda tertiärlån är försvarlig ur fastighets - ekonomisk synpunkt. Med hänsyn härtill anser jag, att slutlig ståndpunkt

ej bör tagas nu till frågan om amorteringsvillkoren för dessa lån. Om de hyrespolitiska

överväganden som avses komma till stånd ge stöd för en viss höjning

av hyrorna i under 1940-talet uppförda hus bör frågan om att kräva en sä

snabb amortering å tertiärlånen att annuiteterna få höjas upptagas till förnyat

övervägande.

På grund av att vissa tertiärlån redan under nästa budgetår utestätt under

tio år, erfordras emellertid redan nu vissa beslut angående ränte- och amorteringsvillkoren.

Bostadsstyrelsen har föreslagit, dels att räntan för lån som

löpa med 4V2 % ränta skall nedsättas till 4 %, dels att amorteringstiden skall

utsträckas, så att annuiteterna kunna bevaras oförändrade. Statskontoret har

i yttrande över styrelsens förslag avstyrkt att räntan nedsättes och vidare

ansett att amorteringstiden för vissa grupper av lån ej bör förlängas så mycket

som bostadsstyrelsen förordat. Enligt statskontorets mening bör i stället eu

viss höjning av annuiteterna godtagas. Beträffande de lån, som nu äro aktuella,

d. v. s. lån beviljade jämlikt 1941 och — såvitt avser under år 1942 beviljade

lån — 1942 års författningar, föreligga i vad det gäller amorteringstiderna endast

obetydliga skillnader mellan statskontorets och bostadsstyrelsens förslag.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att räntan å statliga bostadslån,

som numera beviljas, med ett oväsentligt undantag utgör 3 %. Denna ränta har

gällt för lån som beviljats för flerfamiljshus sedan den 1 juli 1946 och för

egnahem och tvåfamiljshus sedan den 1 juli 1948. Även om såsom bostadsstyrelsen

föreslagit räntan på äldre tertiärlån nedsättes till 4 %, kommer en

betydande skillnad i räntevillkoren för äldre och nyare lån att föreligga. Med

en dylik räntenedsättning vinnes emellertid på sätt bostadsstyrelsen visat, att

lånen kunna slutamorteras inom rimlig tid även för det fall en annuitetshöjning

ej skulle kunna genomföras. Jag tillstyrker därför bostadsstyrelsens förslag

i vad det gäller ränte- och amorteringsvillkoren. Innebörden härav blir

att tills vidare för tertiärlån, som utestått under tio år, annuiteten skall bibehållas

oförändrad, räntan i förekommande fall nedsättas till 4 % och amorteringstiden

utsträckas för flerfamiljshus till 40 år i fråga om njdjyggnad och

till 30 år i fråga om ombyggnad samt för enfamiljshus som ägas av enskilda

personer till 26 år. I enlighet med bostadsstyrelsens förslag bör det förbehållet

göras, att om omständigheterna föranleda därtill skall amorteringstiden

kunna förkortas.

Vad bostadsstyrelsen anfört beträffande räntegarantien och hyreskontrollen

föranleder ej erinran från min sida.

Vad härefter angår frågan huruvida tilläggslån och ränt ef r i a, stå

ende delar av tertiärlån böra avskrivas eller krav resas på förräntning

och återbetalning må inledningsvis framhållas, att av bostadsstyrelsen under

hand lämnade uppgifter utvisa att endast tre lån till ett sammanlagt belopp

av ca 38 000 kronor komma att kräva beslut i förevarande hänseende redan

under nästa budgetår. En förutsättning för att krav skall kunna ställas på åter
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

57

betalning av ifrågavarande lån är, att hyresläget och bostadskostnadsnivan

undergått förändringar. Enligt bostadsstyrelsens uppfattning ha härutinnan

sådana förändringar ägt rum att i princip återbetalning bör krävas. Vad angår

flerfamiljshus gäller, att återbetalning kan föreskrivas endast i den man av

kastningsökning det medger. För närvarande medför den allmänna hyresregleringen

att fastighetsägare äro förhindrade att på grund av ökning av fastighetsomkostnaderna

höja hyrorna. Frågan huruvida utrymme för förräntning

och återbetalning av tilläggslån kommer att finnas, blir därför ytterst beroende

av de hyresreglerandä-myndigheternas ståndpunktstagande till ökningar

av fastighetsomkostnaderna. Det torde för närvarande icke vara möjligt att

slutligt avgöra, huruvida och i vilken utsträckning inom den allmänna hyresregleringens

ram en höjning av hyrorna i fastigheter med tilläggslån kan

komma att medgivas under nästa hyresår. Vid sådant förhållande torde ett

principbeslut om förräntning och återbetalning av tilläggslån böra anstå tills

frågan om sådana hyresökningar som påverka fastigheternas avkastning blivit

närmare klarlagd. Såsom jag tidigare anfört bör frågan om amortering och förräntning

av tilläggslån, som beviljats till under 1940-talet uppförda hus, närmare

omprövas i samband med den utredning rörande den hyrespolitiska målsättningen

som nu skall komma till stånd.

Vad här sagts gäller främst flerfamiljshus. Bostadsstyrelsen har föreslagit,

att egnahem och flerfamiljshus behandlas lika i förevarande hän

seende. Jag anser, att först sedan frågan om hyrorna i de berörda fler

familjshusen kan bättre överblickas bör ståndpunkt tagas till bostadsstyrelsens

förslag att i princip krav på återbetalning av till egnahem beviljade

tilläggslån och räntefria, stående delar av tertiärlån skall resas.

2. Lån för byggnadsföretag, som färdigställts eller påbörjats vid

låneansökningens ingivande, m. m.

Föreliggande förslag.

I en av sina förutnämnda promemorior har bostadsstyrelsen behandlatfrågan,

huruvida statligt lån bör beviljas för byggnadsföretag som vid

låneansökningens ingivande påbörjats eller färdigställts. Bostadsstyrelsen

erinrar inledningsvis om att i gällande kungörelser om egnahemslån och förbättringslån

till enfamiljs- och tvåfamiljshus samt om tertiärlån till flerfamiljshus

ingenstädes är klart utsagt, huruvida lån kan utgå till redan färdiga eller

påbörjade hus. Emellertid syntes av åtskilliga formuleringar i kungörelserna

indirekt framgå, att preliminärt lånebeslut borde beviljas, innan byggnadsföretaget

hade påbörjats.

Bostadsstyrelsen anför vissa skäl, som tala för att lån som regel ej beviljas

för påbörjade eller färdigställda företag.

Huvudsyftet med statlig långivning är att möjliggöra eu bostadsproduktion

vid nuvarande byggnadskostnader under bevarande av den bostadskost
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. l\Iaj:ts proposition nr 124.

nadsnivå, som gällde före krigsutbrottet. Av denna anledning bör lån icke

beviljas för byggnadsföretag, vilka färdigställts, då låneansökan inkommit.

Med hänsyn till de villkor i olika avseenden, som uppställas för den statliga

långivningen, är det av stor vikt, att de lånebeviljande organen i god tid

komma i kontakt med lånesökandena, och som huvudregel bör därför gälla,

utt lån ej beviljas byggnadsföretag, som påbörjats före det preliminära lånebeslutet.

Beträffande handläggningen av låneärenden, som avse påbörjade men icke

färdigställda företag, framhåller bostadsstyrelsen följande.

Emellertid är det ej ovanligt, att till bostadsstyrelsen respektive länsbostadsnämnderna

inkommande ansökningar avse redan påbörjade företag,

och det förekommer även, att arbetena igångsatts, då ansökan anhängiggöres

Jios förmedlingsorganet. Styrelsen och nämnderna ha ansett sig i vi ssa fall

kunna bevilja lån även under sådana förhållanden, förutsatt att byggnadsföretaget

i och för sig ur de synpunkter de lånebeviljande organen ha att företräda

varit godtagbart. Företaget har dock icke fått vara färdigställt eller

alltför långt framskridet. Beträffande här ifrågavarande ansökningar ha

skälen till dröjsmålet med ansökningshandlingarnas ingivande underkastats

särskild prövning. I fråga om flerfamiljshus innebär ett avslagsbeslut tyvärr

under nuvarande förhållanden högre hyror, än om fastigheten blivit statligt

belånad, varför beslutet i fråga även drabbar hyresgästerna i fastigheten.

Denna omständighet har stundom åberopats gentemot bostadsstyrelsen av

såväl lånesökanden som förmedlingsorganet.

Bostadsstyrelsen anser det likväl riktigt att uppställa såsom huvudprincip,

att statligt lån ej bör beviljas till byggnadsföretag som igångsatts innan

preliminärt beslut föreligger. Härom anför styrelsen ytterligare följande.

Utan denna princip — vilken i flera sammanhang delgivits förmedlingsorganen

— torde det ofta icke bli möjligt att nå kontakt med de lånesökande

i så god tid, att resultaten av den tekniska och ekonomiska granskningen

kunna beaktas och nyttiggöras i tillfredsställande utsträckning. Även om

byggnadsföretagets påbörjande, innan preliminärt lånebeslut meddelats, alltså

bör utgöra avslagsanledning, bör givetvis liksom hittills undantag härifrån

kunna göras, i fall detta framstår såsom rimligt med hänsyn till omständigheterna.

I särskild promemoria har bostadsstyrelsen berört en annan fråga av

administrativ art.

Enligt 29 § egnahemslånekungörelsen må länsbostadsnämnd, om visst låneärende

befinnes vara särskilt svårt att bedöma eller eljest skäl därtill föreligga,

underställa detsamma bostadsstyrelsen för prövning och avgörande, därvid

nämnden har att bifoga eget yttrande. Bostadsstyrelsen framhåller, att det

liar befunnits ändamålsenligt, att styrelsen i det stora flertalet underställningsfall

ej behandlar ärendet i hela dess omfattning och meddelar lånebe"lut

utan begränsar sig till att taga ställning endast till den fråga, som föranlett

länsbostadsnämnden att underställa styrelsen ärendet, och att nämnden

sedan med ledning härav meddelar lånebeslut. Styrelsen anhåller om godkännande

av ifrågavarande förfaringssätt.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

59

Yttrande.

Statskontoret liar i yttrande över här ifrågavarande promemorior anfört,

att det enligt ämbetsverkets mening är synnerligen tveksamt, om tillräckliga

skäl för statlig lånegivning någonsin kunna föreligga, då företaget påbörjats,

innaii ansökning om lån ingivits. Statskontoret framhåller, att såsom bostadsstyrelsen

påpekat en långivning under sådana förutsättningar medför svårigheter

att tillgodose huvudsyftet med långivningen. Statskontoret anser, att

författningarna böra kompletteras med en uttrycklig bestämmelse att lån

icke må beviljas till redan färdiga eller påbörjade hus.

Departementschefen.

Till bostadsstyrelsens mening att byggnadsföretag som färdigställts innan

ansökan om statligt lån ingives ej skola kunna påräkna lån kan jag ansluta

mig. Jag kan vidare godtaga den av styrelsen förordade principen, att lån ej

heller skall kunna beviljas till företag, som påbörjats men icke färdigställts

innan låneansökan ingives. Jag kan dock icke tillstyrka statskontorets förslag

att beträffande dylika företag undantag ej böra medgivas. I särskilda fall bör

såsom bostadsstyrelsen förutsatt undantag kunna göras. Mot den ordning bostadsstyrelsen

tillämpar beträffande ärenden som av länsbostadsnämnd underställas

styrelsen för prövning har jag icke någon erinran.

V. MEDELSBEHOVET FÖR LÅNE- OCH BIDRAGSVERKSAMHETEN

UNDER BUDGETÅRET 1951/52.

Bostadsstyrelsens förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1951/52.

I skrivelse den 28 augusti 1950 behandlade bostadsstyrelsen frågan om anslag

för nästa budgetår i vad det gäller förbättrande av bostadsförhållandena.

I statsverkspropositionen upptogos bostadsanslagen med allenast preliminärt

beräknade belopp, enär vissa med förevarande låne- och bidragsverksamhet

sammanhängande faktorer voro föremål för utredning; sistnämnda belopp

framgå av sammanställningen s. 3.

I skrivelse den 22 januari 1951 har bostadsstyrelsen framlagt slutliga förslag

till anslagsäskanden för budgetåret 1951/52 i fråga om anslagen för förbättrande

av bostadsförhållandena. Beträffande de i skrivelsen redovisade

övervägandena, som legat till grund för styrelsens slutliga ståndpunktstagande,

må i detta sammanhang följande anföras.

Anslaget till kapitalmedels förluster och r än teeftergifter u vissa bostadsbyggnadslån

har i statsverkspropositionen preliminärt beräknats till 10 000 000

kronor med ledning av en inom bostadsstyrelsen verkställd överslagsberäkning.

Styrelsen erinrar om att denna beräkning avsåg eftergifter på annuiteterna för

hela kalenderåret 1951. Av tekniska och administrativa skäl komme eftergifter

sannolikt icke att hinna tillgodoföras låntagarna för mer än hälften av denna

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

tolvmånadersperiod. Med hänsyn härtill föreslår styrelsen, att anslaget anvisas

med 5 000 000 kronor.

I vad det gäller anslaget till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika

familjer lämnar styrelsen vissa uppgifter om medelsåtg&ngen under innevarande

budgetår. Under första hälften av budgetåret 1950/51 beviljades ca

8 000 familjebostads- och bränslebidrag. Bidragsgivningen under innevarande

budgetår syntes fördenskull bli av samma storleksordning som under förra

budgetåret, då 16 451 bidrag beviljades. Styrelsen finner därför icke anledning

att revidera sin tidigare beräkning av nettoutgifterna för bidragsgivningen

under budgetåret 1950/51, vilka av styrelsen uppskattats till 31 000 000 kronor.

Vid oförändrade bidragsgrunder beräknar styrelsen, att utgifterna under

budgetåret 1951/52 komma att stiga ungefär lika mycket som de beräknats

komma att stiga under innevarande budgetår eller med i runt tal 8 000 000

kronor. Detta skulle medföra ett anslagsbehov för budgetåret 1951/52 av

39 000 000 kronor. I anslutning härtill erinrar styrelsen om att den i yttrande

över besparingsutredningens förutbehandlade förslag förordat en höjning den

1 j’ili 1951 av inkomststrecken med 1 000 kronor. Styrelsen beräknar, att denna

höjning av inkomststrecken skulle medföra en ytterligare ökning av nettoutgiftema

för bidragsgivningen med drygt 1 000 000 kronor. Styrelsen föreslår,

att vid bifall till styrelsens förslag om höjning av inkomststrecken anslaget

anvisas med ett belopp av 40 000 000 kronor.

Anslaget till särskilda bosiadsrabatter, från vilket utlämnas trekronorsbidrag

och statsbidrag till anordnande av pensionärslägenheter i flerfamiljshus,

har i statsverkspropositionen upptagits med ett preliminärt beräknat belopp

av 1 650 000 kronor. Styrelsen beräknar anslagsbehovet för budgetåret

1951/52 till 1 650 000 kronor.

Yad härefter angår anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden lämnar styrelsen till en början en redogörelse för beräkningar

rörande medelsåtgången under innevarande budgetår.

Genom beslut den 25 augusti 1950 har Kungl. Maj.t medgivit, att bostadsstyrelsen

och länsbostadsnämnderna må under budgetåret 1950/51 bevilja

räntefri stående del av förbättringslån inom ett belopp av 13 000 000 kronor.

Till och med utgången av december månad har under innevarande budgetår

för angivet ändamål disponerats 5 700 000 kronor. Då medelsdispositionen

under denna tid innebär en icke oväsentlig ökning i förhållande till motsvarande

period under föregående budgetår och beviljandet av förbättringslån

enligt vad erfarenheten utvisar tenderar att öka under senare delen av budgetåret,

synes långivningen under innevarande budgetår komma att uppgå till

närmare 13 000 000 kronor. Besparingsutredningen har föreslagit, att bevil

jandet av räntefri stående del av förbättringslån för vart och ett av budgetåren

1950/51 och 1951/52 hålles inom ramen av det belopp, som disponerades under

budgetåret 1949/50, nämligen 8 800 000 kronor. Beträffande detta förslag får

styrelsen hänvisa till sitt utlåtande över besparingsutredningens skrivelse.

Styrelsen anser, att medelsbehovet för budgetåret 1951/52 bör beräknas till

13 000 000 kronor. Styrelsen föreslår på grund härav och under beaktande såväl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

G1

av vad som kan väntas kvarstå outnyttjat vid ingången av budgetåret 1951/52

som av utgifter för övriga ändamål, att anslaget anvisas med 7 500 000

kronor.

Beträffande anslaget till bidrag till inrättande av ■pensionärshem erinrar

styrelsen om att den under budgetåret 1949/50 tillstyrkte bidrag till ett belopp,

som med 850 000 kronor överskred de under budgetåret disponibla medlen.

Detta belopp skulle således täckas av innevarande budgetårs anslag. Beträffande

ifrågavarande anslag anför styrelsen ytterligare följande.

Under innevarande budgetår ha till och med den 31 december tillstyrkts

bidrag med ett sammanlagt belopp av 4 554 000 kronor. Av det

för innevarande budgetår disponibla anslaget, 6 500 000 kronor, återstår

alltså endast 1 096 000 kronor. Som styrelsen framhöll i sin tidigare

skrivelse i ämnet uppgick summan av de under tiden 1 juli—28 augusti 1950

tillstyrkta statsbidragen (1545 000 kronor) och de bidrag varom ansökningar

redan inkommit vid sistnämnda tidpunkt (4 750 000 kronor), till ett belopp,

som översteg det för budgetåret å anslaget disponibla beloppet (6 500 000 —

850 000) 5 650 000 kronor. Vid sådant förhållande är det uppenbart, att flertalet

av de under innevarande budgetår inkommande ansökningarna icke kunna

behandlas förrän under budgetåret 1951/52. Besparingsutredningen har föreslagit,

att bidragsgivningen under budgetåret 1951/52 skulle avpassas så, att

den rymmes »inom ett enligt nuvarande beräkningsgrunder» oförändrat anslag,

nämligen 6 500 000 kronor. Vidare har utredningen föreslagit en viss utbyggnad

av bidragsskalan, varigenom enligt utredningens uppskattning 500 000 kronor

skulle sparas. I sitt utlåtande över utredningens framställning bär styrelsen

tillstyrkt sistnämnda förslag men beräknat besparingseffekten till högst

50 000 kronor, varför man torde kunna bortse från densamma vid anslagsberäkningen.

Med hänvisning till bidragsgivningens omfattning under den hittills gångna

delen av innevarande budgetår och den redan inträdda och motsedda ytterligare

byggnadskostnadsstegringen föreslår styrelsen, att anslaget upptages med

det i statsverkspropositionen preliminärt beräknade beloppet 8 000 000 kronor.

I sin skrivelse den 28 augusti 1950 beräknade styrelsen anslaget till lånefonden

för bostadsbyggande till 220 000 000 kronor för budgetåret 1951/52. I

statsverkspropositionen har samma belopp upptagits.

Beträffande ifrågavarande beräkningar anför styrelsen i sin skrivelse den

22 januari 1951 bl. a. följande.

Vid sin tidigare beräkning av anslagsbehovet utgick styrelsen från att belastningen

å anslaget under innevarande budgetår skulle komma att uppgå till

255 000 000 kronor, varav 205 000 000 kronor hänförde sig till utanordning av

tertiär-, egnahems- och förbättringslån och 50 000 000 kronor till förskott å

egnahems- och förbättringslån. Belastningen å anslaget för budgetåret 1951/52

beräknades till 275 000 000 kronor. Utgifterna för förskott antogos bli balanserade

genom återbetalning av tidigare beviljade förskott i samband med utanordning

av lånen.

Som styrelsen anfört bortsågs vid denna beräkning från verkningarna av

såväl stegringen av byggnadskostnaderna som åtstramningen på kreditmarknaden.

Bostadsstyrelsen framlägger i sistnämnda skrivelse nya beräkningar rörande

anslagsbehovet, varvid byggnadskostnadsstegringens och kreditåtstramningens

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

inverkan på medelsbehovet bedömts med ledning av dels utvecklingen under

andra halvåret 1950, dels vissa antaganden om den fortsatta utvecklingen.

Styrelsen framhåller, att det även i nuvarande läge är förenat med stora svårigheter

att göra en tillnärmelsevis riktig beräkning av medelsbehovet.

Byggnadskostnadernas inverkan på medelsbehovet kunde dock tämligen väl

beräknas. Sålunda kunde de slutligt godkända kostnaderna förutses komma att

överstiga de preliminärt godkända med i genomsnitt 10 %, vilket medförde

en ökning med 30 000 000 kronor. En ytterligare ökning med 15 000 000 kronor

påkallades av vissa andra korrigeringar i beräkningarna.

Beträffande betydelsen i förevarande sammanhang av kreditåtstramningen

framhåller bostadsstyrelsen följande.

Till denna ökning av medelsbehovet med inalles 45 000 000 kronor kommer

den ökning, som utgöres av återverkningarna på bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas

långivning av den nuvarande kreditåtstramningen. Det må

framhållas, att riksbankens kreditåtstramande åtgärder förutsatts icke skola

avse sådana investeringar, för vilka tillstånd lämnas inom ramen för den statliga

byggnadsregleringen. Ifrågavarande återverkningar äro av tre slag, nämligen

dels ett behov av ökad fördjupning av de statliga lånen på grund av

knappheten på medel hos kreditinrättningarna dels ökad lånefrekvens och dels

slutligen ökning av anspråken på förskott å preliminärt beviljade lån.

Med ledning av den tendens till ökad fördjupning, som konstaterats under

senare hälften av 1950, uppskattar bostadsstyrelsen behovet av ökad fördjupning

till i genomsnitt fem procent av belåningsvärdet och ökningen i medelsbehovet

till 45 000 000 kronor. Den ökade lånefrekvensen beräknas av styrelsen

kunna medföra en ökning i medelsbehovet med 15 000 000 kronor. Yad angår

utbetalning av förskott under innevarande och nästa budgetår anför styrelsen

följande.

Utbetalningen av förskott har under den gångna delen av innevarande budgetår

haft betydligt större omfattning än tidigare. Ungefär *A av de preliminärt

beviljade egnahemslånebeloppen ha utbetalats i form av förskott. Belastningen

av anslaget med förskott, som styrelsen förut beräknat till 50 000 000 kronor

under hela innevarande budgetår, har redan under budgetårets första hälft uppgått

till 51 000 000 kronor.

Vid eu utbetalning av förskott under hela innevarande budgetår i samma förhållande

till den beräknade preliminära långivningen som under dess första

hälft kan belastningen av anslaget med förskott för nämnda budgetår beräknas

till 100 000 000 kronor. För nästkommande budgetår skulle belastningen under

samma förutsättning bli 20 000 000 kronor. Den ökade belastningen under

såväl innevarande som nästkommande budgetår uppgår således i förhållande

till styrelsens tidigare beräkningar till (100 000 000 + 20 000 000 — 50 000 000)

70 000 000 kronor. Det må framhållas, att ökningen är av engångsnatur, då

utbetalade förskott efter 1 å IV2 år åter inflyta till förskottstiteln i samband

med utanordningen av lånen, varvid medel successivt bli tillgängliga för utbetalning

av nya förskott utan någon ytterligare belastning av anslaget.

Beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1951/52 anför styrelsen

följande.

Vid anslagsberäkningen har man att utgå från att vid ingången av innevarande

budgetår å fonden fanns en behållning av 313 000 000 kronor. Såsom

framhållits beräknade styrelsen tidigare anslagsbehovet till (255 000 000 +

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124

63

275 000 000 — 313 000 000) ca 220000 000 kronor. Detta belopp bör nu i först»

hand höjas med det förstnämnda beloppet av 45 000 000 kronor till 265 000 000

kronor.

Såvida den ökning av medelsbehovet, som beror på de kreditåtstramande

åtgärderna, skall tillgodoses genom anslag å kapitalbudgeten, bör anslaget på

grund av det ovan anförda ytterligare uppräknas med (45 000 000 + 15 000 000

+ 70 000 000) 130000 000 kronor.

I detta sammanhang må slutligen nämnas att bostadsstyrelsen räknar med

att genom preliminära lånebeslut skola komma att disponeras i runt tal

370 000 000 kronor under budgetåret 1951/52.

Med utgångspunkt från att grunderna för tilläggslångivningen skola förbli

oförändrade anser styrelsen, att något anslag till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

ej är erforderligt för nästa budgetår. Vid ingången av

innevarande budgetår funnes ett outnyttjat belopp av omkring 85 000 000

kronor å anslaget. Utbetalningen av tilläggslån kunde beräknas uppgå

till 25 000 000 kronor under innevarande budgetår och till 27 000 000 kronor

under nästa budgetår, d. v. s. till sammanlagt 52 000 000 kronor. Styrelsen

räknar med att genom preliminära beslut om tilläggslån disponera i

runt tal 34 000 000 kronor under nästa budgetår.

Bostadsstyrelsen föreslår med hänvisning till vad styrelsen anfört i sin

skrivelse den 28 augusti 1950, att något anslag till lån till uppförande och

förbättring av lantarbetarbostäder ej upptages för budgetåret 1951/52.

Vad slutligen gäller lån till anordnande av kollektiva tvätterier anser bostadsstyrelsen

det försvarligt, att anslaget i överensstämmelse med i statsverkspropositionen

upptaget belopp beräknas till 1 500 000 kronor för budgetåret

1951/52. Styrelsen anför, att ett odisponerat belopp av 700 000 kronor kan beräknas

kvarstå vid innevarande budgetårs utgång.

Departementschefen.

De i det föregående förordade jämkningarna i gällande grunder för lån

och bidrag giva icke anledning till en allmän omprövning av de i statsverkspropositionen

redovisade preliminära beräkningarna av behovet av medel

för nästa budgetår å bostadsanslagen. Ej heller de av bostadsstyrelsen i dess

skrivelse med slutliga anslagsäskanden för nästa budgetår lämnade uppgifterna

rörande låne- och bidragsverksamheten föranleda annat än omräkning

av enstaka anslag. Vad gäller de särskilda anslagen får jag sålunda i detta sammanhang

föreslå följande.

Bostadsstyrelsens förslag att anslaget till kapitalmedels förluster och ränteeftergifter

skall upptagas med 5 000 000 kronor i stället för i statsverkspropositionen

preliminärt beräknade 10 000 000 kronor kan jag godtaga.

I statsverkspropositionen har för nästa budgetår preliminärt beräknats ett

belopp av 37 000 000 kronor till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrilca

familjer. Med hänsyn till att inkomststrecken för familjebostadsbidrag

och bränslebidrag icke höjas för nästa budgetår föreslår jag, att anslaget

upptages med 37 000 000 kronor.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

Anslaget till särskilda bostadsrabatter torde böra upptagas med det pre

liminärt beräknade beloppet, 1 650 000 kronor.

Anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

torde på sätt bostadsstyrelsen föreslagit böra beräknas med utgångspunkt

från att långivningen under nästa budgetår bör givas ungefär samma omfattning

som under innevarande budgetår. För ifrågavarande ändamål bör därför

anvisas 7 500 000 kronor. För utbetalning av förvaltningsbidrag till förmedlare

av egnahemsstatslån beräknar jag, att ett belopp av högst 100 000

kronor skall behöva tagas i anspråk.

I likhet med bostadsstyrelsen anser jag, att till bidrag till inrättande av

pensionärshem bör anvisas ett belopp av 8 000 000 kronor.

I statsverkspropositionen har till lånefonden för bostadsbyggande beräknats

ett preliminärt belopp av 220 000 000 kronor. Bostadsstyrelsen har i sin

skrivelse med slutliga förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår framlagt

nya beräkningar rörande ifrågavarande anslagsbehov, varvid styrelsen

beaktat bl. a. verkningarna av byggnadskostnadsstegringen och kreditåtstramningen.

Styrelsen framhåller, att det är svårt att göra en tillnärmelsevis riktig

beräkning av medelsbehovet. Med bortseende från verkningarna av kreditåtstramningen

beräknar emellertid styrelsen, att medelsbehovet för nästa budgetår

kommer att utgöra 265 000 000 kronor. Kreditåtstramningen föranleder dels

att de statliga lånen få fördjupas i ökad utsträckning, dels att lånefrekvensen

stiger, dels att förskott å egnahemslån bli vanligare. Under antagande av att

kreditåtstramningen blir bestående beräknar styrelsen att under nästa budgetår

skulle erfordras ytterligare 130 000 000 kronor.

Med hänsyn till byggnadskostnadsstegringens inverkan på långivningen i

fråga om av bostadsstyrelsen preliminärt beviljade låneansökningar torde det

av styrelsen angivna medelsbehovet av 265 000 000 kronor böra godtagas. Vad

angår det därutöver beräknade medelsbehovet av 130 000 000 kronor kan jag i

nuvarande statsfinansiella läge icke tillstyrka ytterligare medelsanvisning, varvid

jag förutsätter att, även vid en fortsatt allmän kreditåtstramning en medverkan

i fråga om finansieringen av bostadsbyggandet — liksom tidigare skett

i viss utsträckning — är att påräkna från enskilda kreditinstituts sida samt att

egnahemsbyggarna förmås att även i fortsättningen eftersträva denna medverkan.

Bostadsstyrelsen har beräknat att genom preliminära lånebeslut under

budgetåret 1951/52 skall komma att disponeras ett belopp av ca 370 000 000

kronor. Med hänsyn till att den preliminära långivningen bestämmer omfattningen

av medelsanvisningen under följande år, torde ifrågavarande långivning

böra maximeras. Jag anser att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut om

lån, som skola utgå från lånefonden för bostadsbyggande, böra få meddelas

intill ett belopp av 370 000 000 kronor.

I likhet med bostadsstyrelsen anser jag, att någon medelsanvisning för

nästa budgetår icke erfordras å anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

Bostadsstyrelsen har beräknat att genom preliminära beslut

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

65

om tilläggslån under nästa budgetår skall komma att disponeras ett belopp av

ca 34 000 000 kronor. Med samma motivering som anförts i fråga om lånefonden

för bostadsbyggande torde bär förevarande långivning böra maximeras. Jag

föreslår att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut om tilläggslån böra få

meddelas intill ett belopp av 34 000 000 kronor.

Till anslaget till lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

torde ytterligare medelsanvisning icke erfordras för nästa budgetår. Till lån

till anordnande av kollektiva tvätterier torde i enlighet med vad som preliminärt

beräknats i statsverkspropositionen böra upptagas ett belopp av 1500 000

kronor.

I detta sammanhang synes riksdagens medgivande böra inhämtas till att

räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår, fastställes

till oförändrat 3,2 5 % i avvaktan på en slutlig prövning av frågan om

formerna för stöd till lantarbetarbostäder.

Slutligen torde jag till behandling få upptaga eu av bostadsstyrelsen (skr.

23 oktober 1950) gjord framställning om anvisande av medel för en av styrelsen

planerad jämförande utredning av byggnadskostnaderna i Stockholm, Göteborg

och Malmö. Utredningen skall bygga på ett studium av kostnaderna för

ett hus av Stockholmstyp, ett hus av Göteborgstyp och ett hus av Malmötyp.

Var och en av dessa hustyper skall uppföras samtidigt i var och en av de

tre städerna efter samma ritningar och beskrivningar. De tre husen i en stad

skola uppföras av tre olika byggnadsföretagare med erfarenhet från byggnadsverksamhet

i staden. På varje byggnadsföretag skall stationeras en studieman

eller observatör med uppgift att dagligen följa arbetena och de metoder som

användas. Undersökningsmaterialet från de olika byggnadsföretagen skall därefter

bearbetas efter enhetliga riktlinjer. Undersökningarna skola ledas av ett

arbetsutskott bestående av representanter för bl. a. bostadsstyrelsen och de tre

berörda städerna.

Totalkostnaderna för utredningen ha beräknats till 150 000 kronor. Härav

ha byggmästarföreningarna i respektive städer förklarit sig villiga att bidraga

med 50 000 kronor, varjämte de berörda städerna föreslagits bidraga med samma

belopp. Bostadsstyrelsen hemställer, att återstående 50 000 kronor skola lämnas

av staten.

Det torde vara allmänt känt att byggnadskostnaderna i Stockholm och Göteborg

äro betydligt högre än i Malmö. Kostnadsskillnaderna torde bero på en

hel rad omständigheter, vilkas betydelse ur kostnadssynpunkt icke kan anses

fullt klarlagd. Genom den planerade utredningen torde en betydligt säkrare

kunskap om olika faktorers inverkan på byggnadskostnaderna stå att vinna,

vilken kan få omedelbar betydelse för strävandena att inom den löpande bostadsproduktionen

hålla kostnaderna nere. Utredningen måste därför anses

synnerligen angelägen ur bostadspolitiska synpunkter, icke minst i nuvarande

läge, då en allmän höjning av kostnadsnivån skapar särskilda problem. Med

hänsyn härtill anser jag, att statligt stöd bör lämnas för utredningens genom

förande på sätt bostadsstyrelsen angivit och föreslår, att för nästa budgetår

ett reservationsanslag å 50 000 kronor anvisas för ändamålet.

5—29r> 5i Hihang till riksdagens protokoll 1951. I sand. Nr 124.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr ]24.

VI. BOSTADSSTYRELSEN OCH LÄNSBOSTADSNÄMNDERNA.

Sedan bostadsstyrelsen (28/8 1950) framlagt beräkningar angående medelsbehovet

under nästa budgetår, har statens organisationsnämnd (14/11

1950) överlämnat redogörelse för en av nämnden jämlikt Kungl. Maj:ts

uppdrag verkställd organisationsundersökning vid bostadsstyrelsen och

länsbostadsnämnderna, över redogörelsen har bostadsstyrelsen avgivit utlåtande

och i samband därmed framlagt nya beräkningar angående anslagsbehovet

under budgetåret 1951/52. Statskontoret och statens lönenämnd ha

härefter avgivit yttrande över organisationsnämndens redogörelse och bostadsstyrelsens

utlåtande.

Översikt av organisationen.

Enligt beslut av 1948 års riksdag inrättades från och med den 1 juli samma

år nya organ för den bostadspolitiska verksamheten. Dessa organ utgöras av

bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen.

Bostadsstyrelsen utövar under Kungl. Maj:t den centrala ledningen

av statens verksamhet till främjande av bostadsförsörjningen och är chefsmyndighet

för länsbostadsnämnderna.

Styrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, generaldirektörens ställföreträdare,

vilken utses av Kungl. Maj:t bland cheferna för styrelsens byråer

och sociala sektion, samt fem av Kungl. Maj:t förordnade särskilda ledamöter.

Inom styrelsen finnas fyra byråer, vilka var och en förestås av en byråchef,

nämligen kanslibyrån, planeringsbyrån, tekniska byrån och lånebyrån samt eu

social sektion under en av Kungl. Maj:t förordnad chef.

Kanslibyrån är uppdelad på tre sektioner, allmänna sektionen, ombudsmannasektionen

och kamerala sektionen. På byrån handläggas organisationsfrågor,

personalärenden och andra allmänna ärenden. Till byråns arbetsuppgifter

höra vidare prövning och vård av säkerheter för lån m. m. samt bokförings-

och kassagöromål.

Planeringsbyrån arbetar på fyra sektioner, benämnda statistiska sektionen

samt index-, utrednings- och planeringssektionerna. Byrån utför allmänna utredningar

rörande förutsättningarna för förverkligandet av målsättningen för

bostadspolitiken samt undersökningar till ledning för upprättande av bostadsförsörjningsplaner

för såväl kommuner som län. Byrån för vidare löpande

statistik, avsedd att belysa utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna,

samt utför indexberäkningar rörande byggnads- och driftkostnader för

bostadshus.

Tekniska byrån arbetar på tre sektioner, arkitektsektionen, byggnadstekniska

sektionen och tvätterisektionen. Byrån utövar konsulterande verksamhet

ur såväl arkitektonisk som konstruktionssynpunkt rörande planerade

bostadshus, avsedda att finansieras med statligt stöd, granskar och utarbetar

ritningar, konstruktionsskisser och tekniska beskrivningar till dylika hus

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

67

samt utför byggnadstekniska utredningar. På byrån prövas även ärenden angående

lån till kollektiva tvätterier.

Lånebyråns arbetsuppgifter äro fördelade på sex sektioner, juridiska sektionen

samt flerfamiljshus-, enfamiljshus-, övertagande-, värderings- och marksektionerna.

Arbetsuppgifterna omfatta prövning ur ekonomisk och juridisk

synpunkt av de ärenden avseende lån och bidrag till bostadshus, som skola

avgöras av bostadsstyrelsen, prövning av ansökningar om övertagande av lån

samt vissa hyresfrågor. Byrån bedriver vidare undersökningar i syfte att utveckla

metoderna för beräkning av byggnadskostnader samt handlägger ärenden

avseende prissättningen vid försäljning av staten tillhörig mark.

Sociala sektionen handhar bidragsverksamheten till förmån för bamfostrande

familjer och hushåll med begränsade ekonomiska resurser (familjebostadsbidrag,

bränslebidrag och trekronorsbidrag) samt förbereder ärenden

angående statsbidrag till anordnande av pensionärshem.

Länsbostadsnämnderna ha sitt säte, nämnden i Göteborgs och

Bohus län i Uddevalla, nämnden i Älvsborgs län i Borås, nämnden i Skaraborgs

län i Skara och övriga nämnder i länets residensstad. Länsbostadsnämnderna

handha, med vissa undantag, den statliga låne- och bidragsverksamheten

till främjande av bostadsförsörjningen i vad den avser enfamiljs- och

tvåfamilj shus. För Stockholm finnes icke någon nämnd.

Länsbostadsnämnd utgöres av fem ledamöter, av vilka länsbostadsdirektören

är självskriven ledamot. Övriga ledamöter utses av Kungl. Maj:t, som

även förordnar en av dessa ledamöter att vara ordförande i nämnden. Hos

varje nämnd finnes utom länsbostadsdirektören anställda en förste byråingenjör,

en kassör samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

För medlingsorganen, i regel drätselkammare eller kommunalnämnd,

handha de låneförmedlande uppgifterna i kommunerna.

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen och

länsbostadsnämnderna.

Nuvarande ordning.

Innan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna tillkommo den 1 juli

1948, handhades lån- och bidragsgivningen till förmån för bostadsförsörjningen

av egnahemsorganisationen och statens byggnadslånebyrå. Egnahemsorganisationens

verksamhet omfattade i främsta rummet landsbygden och

mindre tätorter. Dess lån- och bidragsgivning, vilken var starkt decentraliserad,

inriktades efter byggnadslånebyråns tillkomst alltmer på ombyggnad

och tillfällig förbättring av bostadshus. Byggnadslånebyrån, som saknade

länsorgan men biträddes av kommunala förmedlingsorgan, handhade såväl

lån- och bidragsgivningen till en- och flerfamiljshus i allmänhet som de särskilda

stödåtgärderna till förmån för mindre bemedlade, barnrika familjer

samt pensionärers bostadsförsörjning.

Samtidigt med de nya bostadspolitiska organens tillkomst genomfördes

viktiga ändringar i och utvidgningar av den statliga lån- och bidragsgivningen

för bostadsändamål. Fn successiv decentralisering av arbetsuppgifter förut
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

sattes därvid komma att ske. Slutlig ställning togs dock icke till frågan i

vilken takt och omfattning överflyttning av ärendegrupper från bostadsstyrelsen

till de lokala organen borde komma till stånd. En mera slutgiltig ny

organisation ansågs icke kunna skapas omedelbart. Utbyggandet av länsorganen

ansågs böra ske i så långsam takt att den erfarenhet, som vanns under

utbyggnaden, kunde beaktas vid den slutliga utformningen av personalorgani

sationen för ifrågavarande organ.

Under budgetåret 1948/49 handhade bostadsstyrelsen huvudparten av lånoch

bidragsgivningen. Länsbostadsnämnderna svarade under hela budgetåret

för ärenden angående förbättringslån. Före den 1 juli 1949 överflyttades

till nämnderna ärenden angående egnahemslån beträffande städer med mindre

än 10 000 invånare samt alla landskommuner. Till nämnderna överflyttades

vidare från och med den 1 januari 1950 dels egnahemslåneärenden avseende

städer med mer än 10 000 invånare med undantag för Stockholm, Göteborg

och Malmö, dels ock ärenden angående familjebostadsbidrag och bränslebidrag

till familjer i en- och tvåfamiljshus i samtliga kommuner utom de tre

nämnda städerna.

Organisationsnämndens förslag.

Organisationsnämnden framhåller, att undersökningar vid några av länsbostadsnämnderna

givit vid handen, att viss ytterligare decentralisering av

bostadsstyrelsens verksamhet till nämnderna synes böra ske.

Sålunda föreslår organisationsnämnden, att egnahemslåneärendena från

Malmö utflyttas till länsbostadsnämnden i länet. Den föreslagna utflytt

ningen anser organisationsnämnden vara ett naturligt fullföljande av en ändamålsenlig

och redan vald princip för arbetsfördelningen mellan styrelsen

och länsbostadsnämnderna i fråga om en- och tvåfamiljshus. Liksom vid tidi

gare utflyttningar förutsättas även ärenden angående familjebostads- och

bränslebidrag till familjer i dylika hus omfattas av decentraliseringen.

Vidare föreslår organisationsnämnden, att handläggningen av låneansökningar

avseende flerfamiljshus med upp till 10 lägenheter överflyttas från

bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna. Nämnden erinrar om att decentralisering

av flerfamiljshusärenden i angiven omfattning tidigare varit

under diskussion, varvid förutsatts, att försök därmed, omfattande enstaka

län, skulle göras senast budgetåret 1950/51. Enligt nämndens mening behöver

numera tveksamhet icke råda om lämpligheten av att låta en sådan åtgärd

bli definitiv och omfatta samtliga nämnder. Nämnden anför bl. a.,

att ifrågavarande ärenden i tekniskt och ekonomiskt avseende icke äro nämnvärt

svårare än enfamiljshusärenden. För flertalet förmedlingsorgan skulle

utflyttningen av ifrågavarande ärendegrupp innebära, att länsbostadsnämnden

bleve ensam beslutande instans i statliga byggnadslåneärenden, vilket

ur organisatorisk synpunkt finge anses vara en fördel. Nämnden räknar med

att utflyttningen, vilken föreslås skola successivt genomföras under tiden

fram till den 30 juni 1951, för de flesta länsbostadsnämnderna kommer att

medföra en tämligen obetydlig merbelastning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Uaj:ts proposition nr 124.

m

Organisationsnänmden framlägger även förslag om överförande till bostadsstyrelsen

av länsbostadsnämndernas kamerala låneförvaltning. Nämnden

erinrar om länsstyrelseutredningens förslag (SOU 1950:2) att länsbostadsnämnderna

skola inordnas under länsstyrelserna samt att nämndernas

kamerala arbetsuppgifter därvid skola förläggas till landskontoren. Organisationsnämnden

anser detta förslag möjligt att genomföra men ifrågasätter om

ej rationaliseringsmöjligheterna äro ännu större om förvaltningen förlägges

centralt till bostadsstyrelsen. Genom en sådan centralisering skulle det bli

möjligt att på ett mera ekonomiskt sätt än vid förvaltning i länsorganen utnyttja

maskinella hjälpmedel, som avsevärt underlätta arbetet. Till belysning

härav lämnas följande redogörelse för de arbetsuppgifter, som äro förknippade

med utanordningen och förvaltningen av lån.

Länsbostadsnämndernas utanordning av lån sker genom postgiro till de

kommunala förmedlingsorganen. Vid utanordningen utskrives eu anordning,

som undertecknas av länsbostadsdirektören och kassören. Vidare skrives en

postgiroförteckning, girokort och ett meddelande till förmedlings organet. Utanordningen

av medel bokföres i utgiftsjournal och titelbok. Samtliga utanordnade

medel redovisas till bostadsstyrelsen månadsvis. Under förvaltningstiden

underrättas förmedlingsorganen två gånger per år angående till betalning

förfallna räntor och amorteringar. Åviseringen sker genom samtidig

notering på ett för varje låntagare upplagt lånekort och en för varje förmedlingsorgan

avsedd lista. Hos länsbostadsnämnderna utskrives ingen avi för

varje låntagare, vilket däremot är fallet hos bostadsstyrelsen. Hos länsbostadsnämnderna

använder man för åviseringen ett manuellt genomskriftssystem.

Inom bostadsstyrelsen användes för samma ändamål faktureringsmaskin,

med vars hjälp erforderliga ifyllningar göras på lånekort, kommunvis

uppgjord förteckning samt på avi, som via förmedlingsorganet tillställes

låntagaren. Maskinen, som är multiplicerande, utför den erforderliga ränteberäkningen.

Med det inom länsbostadsnämnderna använda systemet utföres

ränteberäkning och notering på lånekort in. m. i skilda moment. Bokföringen

av låne- och bidragsutbetalnmgar liksom av inflytande räntor och amorteringar

sker hos styrelsen maskinellt men hos nämnderna för hand.

Het inom bostadsstyrelsen använda systemet är betydligt mindre tidskrävande

än det hos länsbostadsnämnderna tillämpade. Införande av maskinell

avisering och bokföring hos länsbostadsnämnderna skulle emellertid inte vara

ekonomiskt, då lånestocken hos varje nämnd är alltför liten.

Organisationsnänmden framhåller, att lånesökandes och kommunala förmedlingsorgans

behov av intim kontakt med det statliga bostadspolitiska

organet ej på långt när är så stort under förvaltningstiden som under tiden

fram till utanordningen av lånet, varför några nämnvärda olägenheter i detta

avseende icke befaras uppstå genom den föreslagna centraliseringen.

Enligt det föreliggande förslaget skola länsbostadsnämnderna även efter

centraliseringens genomförande liksom nu fatta lånebesluten samt: godkänna

och förvalta säkerhetshandlingama. Nämnderna skola även avgöra andra

frågor av mera kvalificerad natur såsom övertagande av lån, uppskov med

inbetalning av förfallna belopp samt ärenden tillhörande pantvården. Sammanfattningsvis

anför nämnden, att fördelarna med den centraliserade låneförvaltningen

synas vara så stora, att den bör genomföras.

Organisationsnämndens förslag beträffande låneförvaltningens centralise

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

ring förutsattes i tillämpliga delar skola gälla även förvaltningen av de bidrag,

som utlämnas av länsbostadsnämnderna.

Bostadsstyrelsens förslag.

Bostadsstyrelsen anser liksom organisationsnämnden, att ärenden angående

lån och bidrag avseende bostäder i en- och tvåfamiljshus i Malmö böra utflyttas

till länsbostadsnämnden i länet. Styrelsen har under budgetåret

1949/50 behandlat 89 ansökningar från Malmö om egnahemslån, medan antalet

av länsbostadsnämnden handlagda ansökningar från länet i övrigt upp

gick till 411. Egnahemslåneärendena från Malmö anses vidare ej ha den säregna,

mera komplexa beskaffenhet, som ofta utmärker låneärendena från Stockholm

och Göteborg.

Vad angår frågan om decentralisering av låneärenden rörande flerfamiljshus

med högst 10 lägenheter upplyser bostadsstyrelsen, att åtgärder vidtagits

för en successiv försöksutflyttning efter den 1 januari 1951 av dylika

ärenden till fyra, möjligen fem nämnder. Liksom tidigare vid utflyttningen

av egnahemslåneärendena är avsikten att nämndernas personal genom tjänstgöring

vid bostadsstyrelsen skall få tillfälle att sätta sig in i handläggningen

av ärendena. Innan utflyttningen fortsättes, räknar styrelsen med att utförliga

anvisningar till nämndernas ledning måste utarbetas. I vilken takt

den fortsatta utflyttningen kan ske, är enligt styrelsen helt beroende av erfarenheterna

av den första utflyttningen samt av arbetsbelastningen på återstående

nämnder. Styrelsen framhåller, att behandlingen av ansökningar om

lån till flerfamiljshus väsentligt skiljer sig från behandlingen av enfamiljshusärendena

samt att nämndernas handläggning kommer att bli tidsödande

bl. a. på grund av att arbetet ej kan bli lika rutinbetonat som på bostadsstyrelsen.

Emellertid anser sig styrelsen kunna utgå ifrån att — om det överhuvudtaget

visar sig möjligt att överföra dessa ärenden till länsbostadsnämnd

— utflyttningen till alla nämnder skall kunna verkställas successivt under

budgetåret 1951/52.

Organisationsnämndens förslag om koncentrafion till bostadsstyrelsen av

länsbostadsnämndernas kamerala arbetsuppgifter tillstyrkes av styrelsen med

viss jämkning. Styrelsen framhåller, att det visat sig möjligt att ordna en

arbetsrutin, som medger, att den med bidragsgivningen förenade uppgiften

att övervaka kommunernas sätt att handha verksamheten kvarstannar hos

länsbostadsnämnderna, ehuru utbetalningarna ankomma på styrelsen. Att

nämndernas kontakt med förmedlingsorganen omfattar även frågor, som sammanhänga

med kommunernas nämnda verksamhet, anser styrelsen avgjort

vara en fördel. Under sådana omständigheter föreslår styrelsen, att nämndernas

ifrågavarande åligganden icke centraliseras.

Angående tidpunkten för "refönnens genomförande anför bostadsstyrelsen

i huvudsak följande.

Det sammanlagda antalet av nämnderna slutligt beviljade räntebärande

egnahems- och förbättringslån översteg vid senaste budgetårsskifte ej 2 000.

Styrelsen har att emotse, att sådana lån skola komma att slutligt beviljas av

nämnderna till ett antal, som innevarande budgetår torde uppgå till 8 000

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

och under nästa budgetår överstiga 15 000. Om den föreslagna reformen

genomföres redan vid ingången av nästa budgetär, skulle detta medföra en

minskning i det behov av biträdespersonal hos nämnderna, som måste folja

med ansvällningen av de slutliga besluten,

värt enklare att genomföra, om det sker tidigt och avser ett mindre antal

lån än om det uppskjutes ett år och lånestocken till följd därav hinner fördubblas.

Även bortsett från sistnämnda synpunkt skulle det av arbetstekniska

skäl vara av värde, om nämndernas lån kunde övertagas samtidigt som

styrelsen med början den 1 juli 1951 från statskontoret övertager förvaltningen

av ca 40 000 äldre lån.

På anförda skäl anser styrelsen icke, att prövningen av länsstyrelseutredningens

förslag om inordning av länsbostadsnämnderna under länsstyrelserna

bör avvaktas, innan ställning tages till den nu behandlade frågan. Denna har

enligt styrelsen sin huvudsakliga betydelse för de räntebärande lånen (deras

utbetalning och kamerala förvaltning) och beträffande dem anser styrelsen,

att frågan kan bedömas oberoende av utredningens förslag.

Yttrande.

Statskontoret erinrar om att ämbetsverket i tidigare utlåtande i fråga om

fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna

framhållit, att i princip sådana arbetsuppgifter vilkas utförande

lämpar sig för drift i större skala böra förläggas centralt, därest de icke av

andra skäl — exempelvis krav på lokalkännedom eller personlig kontakt med

allmänheten — anses böra decentraliseras. I enlighet härmed har statskontoret

i princip icke något att erinra mot föreliggande förslag.

Departementschefen.

Sedan bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas tillkomst den 1 juli

1948 har i enlighet med de allmänna riktlinjer, som uppdragits för verksamheten,

en successiv utflyttning av arbetsuppgifter från styrelsen till nämnderna

ägt rum. Med undantag för Stockholm, Göteborg och Malmö omfattar

nämndernas verksamhet för närvarande hela lån- och bidragsgivningen avseende

en- och tvåfamilj shus.

Genom organisationsnämndens undersökningar har decentraliseringsfrågan

ytterligare aktualiserats. Nämnden liksom även bostadsstyrelsen anser att lånoch

bidragsgivningen beträffande eu- och tvåfamiljshus i Malmö bör utflyttas

till länsbostadsnämnden i länet. Styrelsen har för sin del hänvisat till att antalet

egnahemslåneärenden från Malmö är förhållandevis ringa och att ärendena

merendels äro av enklare beskaffenhet än motsvarande ärenden från Stockholm

och Göteborg. Enligt min mening saknas anledning att låta ifrågavarande

lån- och bidragsgivning längre kvarstanna hos styrelsen.

Vid anmälan av propositionen 1949: 1515 erinrade jag om ett tidigare uttalande

från min sida, att vissa fördelar torde vara förbundna med en decentralisering

av låneärenden avseende flerfamiljshus med högst 10 lägenheter. Emellertid

framhöll jag bl. a., att det icke var möjligt att taga slutlig ställning till

detta spörsmål innan erfarenheterna från nämndernas verksamhet gåvo några

säkra hållpunkter för bedömning av frågan. .Tåg ansåg det dock icke uteslutet,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

att det kunde befinnas ändamålsenligt att redan under budgetåret 1949/50 för

enstaka län verkställa en sådan överflyttning, främst i syfte att utröna nämndernas

möjligheter att handlägga denna grupp av ärenden. Bostadsstyrelsen

har anmält, att åtgärder numera vidtagits för en successiv försöksutflyttning

under innevarande budgetår av ifrågavarande ärenden samt utgår från att utflyttningen,

om den överhuvudtaget är möjlig att genomföra, skall kunna verkställas

beträffande alla nämnder under nästa budgetår. Organisationsnämnden

åter har under hänvisning till undersökningar vid några av länsbostadsnämnderna

funnit, att handläggningen av dessa ärenden redan nu kan överföras på

samtliga länsbostadsnämnder. För egen del finner jag försiktigheten bjuda att

den ifrågasatta utflyttningen alltjämt betraktas som en försöksverksamhet,

vilken bör genomföras successivt och endast i den mån bostadsstyrelsen finner

förutsättningar härför föreligga,

I syfte att möjliggöra ett utnyttjande av maskinella hjälpmedel har organisationsnämnden

föreslagit, att länsbostadsnämndernas kamerala arbetsuppgifter

skola övertagas av bostadsstyrelsen. Såväl nämnden som styrelsen, vilken

med viss jämkning tillstyrkt förslaget, har ansett, att större fördelar stå

att vinna genom den föreslagna centraliseringen än genom att såsom länsstyrelseutredningen

föreslagit inordna länsbostadsnämnderna under länsstyrelserna

och därvid förlägga de kamerala uppgifterna till landskontoren. Efter

samråd med statsrådets övriga ledamöter anser jag mig kunna utgå ifrån, att

länsstyrelseutredningens förslag i berörda delar icke kommer att föranleda

proposition till riksdagen. Nu förevarande fråga torde sålunda kunna bedömas

oberoende av länsstyrelseutredningens förslag.

Organisationsnämndens utredning ger otvivelaktigt vid handen, att en mera

ekonomisk förvaltning kan åstadkommas om länsbostadsnämndernas ifrågavarande

arbetsuppgifter övertagas av styrelsen. Emellertid finner jag det viktigt,

att de ekonomiska fördelarna för statsverket av den föreslagna centraliseringen

icke vinnas på bekostnad av möjligheterna till intim kontakt i låneoch

bidragsärenden mellan länsbostadsnämnderna å ena samt låntagare och

förmedlingsorgan å andra sidan. Några nämnvärda olägenheter i detta avseende

torde dock icke behöva befaras, om den föreslagna centraliseringen

begränsas på sätt bostadsstyrelsen föreslagit. Med denna reservation kan jag

godtaga det föreliggande förslaget. Såsom styrelsen framhållit synes överflyttningen

lämpligen böra ske samtidigt med att styrelsen nästa budgetår övertager

förvaltningen av vissa äldre lån från statskontoret.

Bostadsstyrelsen: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ................................ 2 300 000 2 205 550

1950/51 (statsliggaren s. 334) ... 2 307 000

1951/52 (förslag) .................. 2 177 000

Bostadsstyrelsens nuvarande organisation, organisationsnämndens och

bostadsstyrelsens förslag till ändringar i densamma samt den av mig för
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

ordade organisationen för nästa budgetår framgå av som bilaga till detta

protokoll redovisade sammanställningar. I det följande redogöres för den

närmare innebörden av dessa förslag.

örganisationsnämmlens och bostadsstyrelsens förslag.

Kanslibyrån.

Organisationsnämnden framhåller, att dess förslag till personal för

kanslibyråns sektioner icke inrymmer arbetskraft för handläggning av organisationsfrågor.

För handläggning av dylika — inkl. blankettekniska —- frågor

föreslås, att en direkt under byråchefen ställd befattning inrättas. Nämnden

erinrar om att bostadsstyrelsen i sin framställning om anslag för nästa budgetår

beräknat arvode motsvarande 27 löneklassen för en befattningshavare med

motsvarande uppgifter.

Allmänna sektionen. Genom förenklingar i bl. a. förrådshållningen av skrivmaterial

och blanketter beräknas materialförvaltarens arbete minska väsentligt

och även lämna honom tid över för blankettekniska uppgifter. Nämnden

föreslår därför, att en vid förra årets riksdag beslutad men icke tillsatt befattning

som expeditionsvakt i Ce 9, avsedd för biträde åt materialförvaltaren,

indrages. Vidare föreslås, att personalen å postexpeditionon reduceras med

2 biträden som följd av bl. a. minskad postmängd genom utflyttning av ärenden

till länsbostadsnämnderna.

Ombudsmannasektionen. Nämnden framhåller, att sektionens arbete och i

viss mån även dess organisation i hög grad får sin prägel av den stora balans

av obehandlade utanordningsansökningar, som sektionen sedan en längre tid

belastats med. Vid undersökningstillfället uppgick antalet ej slutgranskade

ärenden till ca 3 000. Härtill kom en mängd ärenden, beträffande vilka komplettering

begärts. Sektionens awerkningskapacitet motsvarade ungefär

antalet nytillkommande ansökningar eller ca 150 ärenden i veckan. Därest

kapaciteten inte höjes, är det icke möjligt att helt avverka balansen förrän om

ca två år. I syfte att ernå en snabbare avveckling av balansen föreslår nämnden,

att personal inom sektionen frigöres från mindre angelägna arbetsuppgifter

ävensom att personal från andra byråer tillfälligt överföres till sektionen.

Det viktigaste av nämndens förslag i fråga om arbetsrutinen på sektionen

innebär, att huvuddelen av juristernas granskningsarbete utföres av

personal utan juridisk utbildning, medan endast granskningen av inteckningar

och gravationsbevis utföres av jurist.

I fråga om personaluppsättningen för sektionen framlägger nämnden två

förslag, varav det ena tar sikte på den tidpunkt då balansen är helt försvunnen

men antalet inkommande utanordningsansökningar är oförändrat. Det

andra förslaget är avpassat efter det personalbehov, som beräknas vara för

handen då antalet ansökningar stabiliserats vid omkring 2 000 per år. Nämnden

betonar, att de i förslagen angivna lönegraderna icke innebära något

ställningstagande från nämndens sida utan endast ett återgivande av vad som

upptagits i bostadsstyrelsens petita för nästa budgetår.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

I förhållande till nuvarande organisation upptar nämndens första förslag

ytterligare 2 befattningar som förste byråsekreterare, därav en i Ce 29 och

en i Ce 27, 1 kontorsskrivare i Ce 19 och 1 kanslibiträde. Å andra sidan förutsätter

förslaget minskning med 4 amanuenser, 1 kansliskrivare samt 5 biträden

i reglerad befordringsgång.

Nämndens andra förslag skiljer sig från det förstnämnda endast i fråga om

biträdespersonalen, som beräknas kunna reduceras med ytterligare 5 befattningshavare.

Kamerala sektionen, som står under ledning av en kamrer, är för närvarande

organiserad på två avdelningar, kassaavdelningen och bokföringsavdelningen.

Kassaavdelningen handhar kassarörelsen, avlönings- och skatteredovisningen

samt den egentliga inkomst- och utgiftsbokföringen. Bokföringsavdelningen

verkställer reskontrabokföring beträffande låntagare samt ombesörjer

avisering av ränte- och amorteringsbelopp. Till avdelningen hör en

citografanläggning, vid vilken lånekort, avier m. m. tryckas.

I syfte att ernå ett bättre utnyttjande av sektionens bokföringsmaskiner

föreslår organisationsnämnden, att sektionen övertager det arbete med ränteoch

annuitetsavisering för bostadsanskaffningslån, som nu ombesörjes på

manuell väg av sociala sektionen. Vidare föreslår nämnden, att en vid sistnämnda

sektion befintlig citografanläggning överföres till och sammanslås

med kamerala sektionens motsvarande anläggning. Då arbetstopparna för aviseringen

och kassagöromålen infalla vid olika tidpunkter, anses det nämligen

möjligt att genom omdirigering av arbetskraften dimensionera personalstyrkan

endast för den arbetsuppgift som har de största variationerna. Detta

underlättas genom att citografanläggningarna sammanföras.

Nämnden anför, att genomförandet av det i det föregående berörda förslaget

om centralisering till bostadsstyrelsen av länsbostadsnämndernas låneförvaltning

beräknas medföra en ökning av bostadsstyrelsens lånestock den

1 juli 1951 med ca 10 000 lån. Vid samma tidpunkt kommer styrelsen att från

statskontoret övertaga förvaltningen av ca 40 000 lån (en del identiska med de

bostadsanskaffningslån, beträffande vilka aviseringen ombesörjes av sociala

sektionen). Då bostadsstyrelsens egen lånestock den 1 juli 1951 beräknas ha

vuxit från nuvarande 10 000 lån till 20 000 lån, skulle den sammanlagda lånestocken

enligt nämndens beräkningar vid berörda tidpunkt uppgå till ca

70 000 lån.

Kamerala sektionen bör enligt nämndens förslag vara organiserad på en

avdelning för kassa och bokföring samt en avdelning för citografanläggning.

Med utgångspunkt från nyss återgivna beräkning av lånestocken den 1 juli

1951 anser nämnden, att för kassa- och bokföringsavdelningarna erfordras 1

sektionschef, 1 kassör, 1 kontorist, 2 kanslibiträden och 8V2 kontors- och skrivbiträden

samt för citografanläggningen 2 kanslibiträden och 5Vs kontors- och

skrivbiträden, tillhopa 21 befattningar.

Av denna personal finnas för närvarande 1 sektionschef, 1 kassör, 1 kanslibiträde

och 7 kontors- och skrivbiträden. Fem kontorsbiträden beräknas kunna

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

75

överföras från sociala sektionen, varav tre från sektionens citografanläggning.

Behovet av ny personal uppskattas sålunda av nämnden till 1 kontorist, 3

kanslibiträden samt 2 biträden i reglerad befordringsgång.

Nämnden framhåller, att i den föreslagna personaluppsättningen icke inrymmes

det temporära behovet av viss arbetskraft för uppgifter i samband

med engångsutökningen av lånestocken. För dessa arbetsuppgifter föreslår

nämnden, att det upprättas en särskild arbetsgrupp bestående av 1 amanuens

och 4 biträden. Ifrågavarande personal kan enligt nämnden ej tänkas bli överflödig

förrän tidigast den 1 januari 1952.

I likhet med organisationsnämnden föreslår bostadsstyrelsen, att en

befattning som organisationsexpert inrättas. Under det första året anses ett

arvode motsvarande lönen i 27 löneklassen vara tillräckligt härför.

Allmänna sektionen. Till sektionen inkomma en mängd förfrågningar från

allmänheten, vilka kräva ett visst utredningsarbete. För att möjliggöra en

god betjäning av allmänheten på ett sätt, som medför minsta intrång i arbetstiden

för högre tjänstemän, erfordras enligt styrelsen, att en assistenttjänst

i Ce 22 inrättas. Vid bifall till detta förslag anses registratorsgöromålen, vilka

för närvarande ankomma på en tjänsteman i Ce 18, kunna anförtros en tjänsteman

i lägre lönegrad. För ändamålet beräknar styrelsen en kontoristtjänst i

Ce 13.

Med hänsyn till de kvalificerade göromål, som överlämnats till materialförvaltaren,

anses en uppflyttning av tjänsten från nuvarande Ce 14 till Ce 16

befogad. Vidare hemställer styrelsen, att en tidigare ifrågasatt lönereglering

för föreståndaren för telefonväxeln, innebärande uppflyttning av en kontorsbiträdesbefattning

till kanslibiträdestjänst, icke ytterligare uppskjutes.

Styrelsens beräkning av personalbehovet i övrigt överensstämmer med

organisationsnämndens utom i avseende på antalet expeditionsvakter. Styrelsen

anser, att den av nämnden föreslagna indragningen av en sådan tjänst

icke bör komma till stånd. Styrelsen anför bl. a., att nämndens undersökningar

icke omfattat expeditionsvakternas arbete, vilket kommer att öka genom en

förestående utökning av styrelsens lokaler.

Ombudsmannasektionen. Vid utgången av november 1950 utgjorde balansen

i fråga om enfamiljshus 3 300 ärenden och i fråga om flerfamiljshus

444 ärenden. Styrelsen uppger, att balansen föranletts av omorganisationen

1948 och den samtidigt genomförda omläggningen av låne- och bidragsformerna

för bostadsändamål samt av den blockad, som Sveriges juristförbund

under två år fram till den 22 december 1950 uppehållit mot styrelsen.

T syfte att nedbringa balansen överförde styrelsen i början av 1950 en

jurist från lånebyrån till ombudsmannasektionen. Styrelsen har härjämte

anställt en pensionerad banktjänsteman och en pensionerad statstjänsteman

med kameral erfarenhet. Förenkling har vidare vidtagits i den juridiska slutgranskningen.

Till följd av de angivna åtgärderna har en ökning av balansen

kunnat undvikas och för närvarande är balansen i avtagande.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Beträffande organisationsnämndens förslag att för en snabbare avveckling

av balansen personal från andra byråer skulle tillfälligt överföras till sektionen

uttalar styrelsen, att en sådan åtgärd självfallet övervägts men icke

kunnat genomföras i vidare mån än som angivits i det föregående på grund

av att arbetsbalans föreligger även på de övriga byråerna. Nämndens förslag

att juristgranskningen skulle omfatta endast inteckningar och gravationsbevis

anser styrelsen icke böra genomföras med hänsyn till de risker, som skulle

bli följden. Yad nämndens förslag till förenkling och rationalisering i övrigt

beträffar framhåller styrelsen, att de merendels äro värdefulla och till övervägande

delen komma att snarast genomföras.

Styrelsens förslag i fråga om juristtjänsterna på sektionen upptar ordinariesättning

av byrådirektörstjänsten och överensstämmer eljest med nämndens

förslag. Behovet av annan personal vid den tidpunkt då balansen är

helt avarbetad men antalet inkommande utanordningsansökningar är oförändrat

uppskattas av styrelsen till 1 kontorsbiträde mer än vad organisationsnämnden

beräknat. För balansens avveckling, vilken beräknas vara genomförd

först under senare delen av näst-a budgetår, erfordras enligt styrelsen ytterligare

3 kontorsbiträden samt fortsatt förstärkning av tillfällig natur. För

denna förstärkning beräknar styrelsen under nästa budgetår medel motsvarande

avlöningen till en amanuens.

Kamerala sektionen. Styrelsen anför, att organisationsnämndens förslag,

av vilka en del redan genomförts, icke äro av natur att påverka beräkningen

av sektionens personalbehov. I fråga om nämndens beräkningar framhåller

styrelsen härjämte, att de utförts utan något samarbete med styrelsen och att

de icke äro tillräckligt genomtänkta med avseende å bl. a. det arbete med utbetalning

och bokföring, som övertagandet av länsbostadsnämndernas kassagöromål

medför.

Även andra omständigheter påverka enligt styrelsen beräkningen av personalbehovet.

Förskjutning i tidsprogrammet för övertagandet av statskontorets

lånestock, omfattande ca 40 000 lån, medför, att erforderliga omläggningsarbeten

icke kunna beräknas vara avslutade förrän tidigast i december

1951. Samtidigt med lånen kommer styrelsen att övertaga hela den härmed

hos statskontoret sysselsatta personalstyrkan, inalles 14 biträden, varav 2 i

kanslibiträdesgraden. Dessa stå till en början helt främmande för styrelsens

maskiner och beräknas bli fullt rutinerade först efter några månaders träning.

Under förutsättning att samtliga lån kunna aviseras med bokföringsmaskin

per den 1 januari 1952 uppskattar styrelsen antalet erforderliga befattningshavare

under hela nästa budgetår till 26. Antalet överensstämmer med

organisationsnämndens beräkningar om däri medtages den arbetsgrupp om

1 amanuens och 4 biträden, vilken kunde tänkas bli överflödig tidigast vid

nämnda tidpunkt.

Vad angår de särskilda befattningshavarna räknar styrelsen med att den

nuvarande amanuensen å sektionen, vilken förestår bokföringsarbetet, får

disponeras under hela nästa budgetår. Den väntade ökningen av kassagöro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr läi. 7«

målen anser styrelsen motivera uppflyttning av den nuvarande kassörstjänsten,

en kansliskrivarbefattning i Ca 15, till 19 lönegraden. Bostadsstyrelsens

förslag i övrigt omfattar 1 kansliskrivare i Ce 15, en kontorist i Ce 13 samt 4

kanslibiträden ocli 17 kontorsbiträden. Av denna personal avses 1 kanslibiträde

och 2 biträden för sociala sektionens arbete i den planerade gemensamma

citografanläggningen och redovisas av styrelsen under nämnda sektion.

Styrelsen erinrar om att förslaget beträffande kansliskrivar- och kontoristbefattningarna

samt en kanslibiträdestjänst bygger på det förslag, som

statskontoret avgivit till biträdesutredningen rörande lönegradsplaceringen

av den personal, som styrelsen skall övertaga.

Planeringsbyrån.

Organisationsnämnden har beträffande denna byrå framlagt följande

viktigare förslag.

Statistiska sektionen. På sektionen föres dels med hjälp av hålkort bostadsbyggnadsstatistik,

som bygger på uppgifter lämnade av kommunerna och avser

allt bostadsbyggande i landet, dels likaledes med hjälp av hålkort statistik över

vissa låne- och bidragsformer (den interna statistiken) dels ock — manuellt —

verksamhetsstatistik för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Organisationsnämnden

föreslår, att den hålkortsbearbetade statistiken över egnahemslån

och förbättringslån skall avbrytas samt att planerna på en dylik

statistik över tertiär- och tilläggslån icke skola förverkligas. Nämndens huvudsakliga

motivering härför är, förutom att huvudparten av ifrågavarande statistik

kan erhållas ur uppgifterna till bostadsbyggnadsstatistiken, att den ifrågasatta

interna statistiken torde vara obehövlig med hänsyn till att den ekonomisktekniska

utvecklingen ingående följes av även andra sektioner inom styrelsen.

Vid bifall till förslagen beräknas den nuvarande personalen kunna minskas

med 1 amanuens och 4 biträden.

Indexsektionen. Nämnden framhåller, att inom sektionen utföras vissa förberedande

arbeten, som avse att förenkla nuvarande mycket tidskrävande insamling

och bearbetning av uppgiftsmaterialet för de 12 på skilda håll i landet

belägna hus, vilkas byggnadskostnader ligga till grund för bostadsstyrelsens

byggnadskostnadsindex. Då denna förenkling skulle avsevärt underlätta indexarbetet,

föreslår nämnden, att sektionens arbete koncentreras på ifrågavarande

omläggning.

Nämnden föreslår härjämte, att den omarbetning av grunderna för indexberäkningen,

som tid efter annan måste ske med hänsyn till den fortskridande

utvecklingen i fråga om material, konstruktioner och arbetsmetoder, utföres

som kommittéarbete och således icke ingår i bostadsstyrelsens arbetsuppgifter.

I en dylik kommitté böra enligt nämnden förutom statistisk expertis ingå

representanter för bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, inom bankväsendet

bedrivet arbete på ifrågavarande område samt för kommunal, kooperativ och

enskild byggnadsverksamhet.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Efter genomförandet av berörda förslag beräknar nämnden, att en förhållandevis

liten personal erfordras för indexarbetet. Enligt nämndens förslag

skulle den för sektionen nu beräknade personalen kunna nedskäras med 3

ingenjörer i högst Ce 21, 1 tekniskt biträde i Cg 9 och 1 biträde i reglerad

befordringsgång. Nämnden föreslår, att sektionens återstående personal överföres

till den fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar, som

föreslås inrättad.

Utredningssektionen. Nämnden anför, att en väsentlig del av sektionens

arbete består av allmänna utredningar av bostadspolitisk karaktär, som uppdragits

åt styrelsen. Yidare framhåller nämnden sektionens medverkan vid de

typområdesplaneringar, som äro avsedda att utföras i lantbruksstyrelsens och

lantbruksnämndernas regi, samt sektionens medverkan vid länsplaneringar

m. m. Sektionens arbetsuppgifter äro enligt nämnden till största delen icke så

avgränsade eller regelbundet återkommande att de kunna göras till föremål för

organisationsundersökning i vanlig mening.

Yad personalbehovet beträffar anför nämnden, att det finnes anledning

antaga att byggnadsregleringen för tillfället minskat angelägenheten av allmänna

kalkyler rörande den framtida bostadsutvecklingen. Med hänsyn härtill

anser nämnden behov tills vidare icke föreligga av den till sektionen

hörande aktuarietjänsten, vilken för närvarande disponeras av planeringssektionen

för arbetsuppgifter sammanhängande med byggnadsregleringen.

Planeringssektionen. Nämnden anför, att författningsbestämmelserna för

sektionens ordinarie arbete -— medverkan vid kommunernas utarbetande av

bostadsförsörjningsplaner — synas förutsätta att bostadsstyrelsen skall utarbeta

närmare anvisningar angående innehållet i en dylik plan och nfetoderna

för upprättande av densamma. Dylika anvisningar ha ännu icke utfärdats.

Sektionen medverkar emellertid redan nu vid planeringen av bostadsförsörjningen

i de enskilda kommunerna, bl. a. genom att utföra framskrivningar av

folkmängd och hushållsbestånd samt med ledning därav beräkningar av det

framtida bostadsbeståndet. Framskrivningsarbetet bör i fortsättningen åligga

kommunerna själva och utföras i enlighet med styrelsens generella anvisningar.

Antalet kontorsbiträden för räknearbete beräknas härigenom kunna

minskas med 3. Utöver nuvarande tjänster i högre biträdesgrad upptar nämndens

förslag 1 assistent i Cg 17 avsedd för speciell hushålls- och bostadsstatistisk

undersökning.

Bostadsstyrelsens förslag rörande planeringsbyrån innefattar i huvudsak

följande.

Från och med budgetåret 1949/50 har beräknats ett arvodesbelopp av 18 000

kronor, avsett för en med byggnadsmaterialmarknaden väl förtrogen person.

Emellertid har styrelsen ännu icke lyckats förvärva en för detta ändamål lämplig

person. Utsikterna härtill bedömas av styrelsen som mycket små, om endast

arvodesanställning kan erbjudas. Då behovet av en dylik befattningshavare är

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

synnerligen angeläget, föreslår styrelsen, att arvodesbefattningen omändras

till en byrådirektörstjänst i Ce 31.

Statistiska sektionen. Styrelsen kan icke tillstyrka organisationsnämndens

förslag om avbrytande av den interna statistiken över egnahemslån och förbättringslån.

Uppläggandet av den interna statistiken har framstått såsom särskilt

av behovet påkallat bl. a. med hänsyn till de utredningar i teknisk-ekonomiska

frågor av betydelse för den bostadspolitiska verksamheten, vilka utföras

inom skilda delar av styrelsen. Styrelsen framhåller härjämte det rimliga i att

en statlig organisation som den bostadspolitiska med ansvar för betydande

investeringar av statsmedel skaffar sig ett ordentligt statistiskt underlag för

att kunna överblicka och analysera det sätt, på vilket dessa medel användas.

Styrelsen kan endast tillstyrka en minskning av personalen med 1 biträde.

I fråga om indexsektionen anför styrelsen, att organisationsnämnden helt

och hållet förbisett sektionens driftkostnadsberäkningar, vilka ligga till grund

för det material som sektionen tillhandahåller värderingssektionen för dess

arbete. Nämndens antagande att indexarbetet skulle bli förenklat och mindre

personalkrävande stämmer icke med det verkliga förhållandet. Den nuvarande

indexuppläggningen ger nämligen ej direkt besked om huruvida byggnadskostnadsutvecklingen

sker likartat på olika orter. Som grund för styrelsens

värderingsmetoder erfordras en annan typ av index än den nu anlitade. Arbetet

härmed anser styrelsen snarast kräva ökad personalinsats.

Med undantag för befattningen som tekniskt biträde i Cg 9, vilken anses

kunna utgå, beräknar styrelsen oförändrat antal tjänster för sektionen. Styrelsen

tillstyrker organisationsnämndens förslag att personalen överföres till

en fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar.

Utredningssektionen. Styrelsen framhåller bl. a., att sektionen hittills icke

hunnit i någon större omfattning upptaga en av huvuduppgifterna på längre

sikt, nämligen undersökningar av bostadsförsörjningen i länen. Som en av de

viktigaste orsakerna härtill anger styrelsen, att anspråk kontinuerligt ställas

på sektionen i fråga om större eller mindre utredningar av engångskaraktär,

ofta av brådskande natur. De viktigaste av dessa utredningar hänföra sig till

de grundläggande förutsättningarna för den bostadspolitiska verksamheten och

kunna icke utföras utan tillgång till statistiskt kvalificerad biträdespersonal.

Då utredningarna äro likartade med den service, som planeringssektionen förutsatts

skola lämna kommunerna, upprätthålles ett intimt samarbete mellan

sektionerna. Av bl. a. denna anledning ha sektionerna utrustats med gemensam

biträdespersonal. Härav följer, att organisationsnämndens förslag att nedskära

den gemensamma personalen med 3 biträden skulle medföra en mycket kännbar

begränsning av utredningssektionens kapacitet.

Organisationsnämndens antagande att utredningssektionens arbetsuppgifter

för närvarande skulle göra den till sektionen hörande aktuarietjänsten överflödig

betecknar styrelsen som eu missuppfattning. Att tjänsten tillfälligt

disponeras av planeringssektionen är endast ett uttryck för en nödvändig

anpassning inom byrån till de mest aktuella arbetsuppgifterna.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Planeringssektionens möjligheter att biträda kommunerna med undersökningar,

avsedda att läggas till grund för kommunala bostadsförsörjningsplaner,

ha enligt styrelsen hittills varit starkt begränsade, emedan sektionens personal

måst tagas i anspråk för andra tillfälliga och regelbundet återkommande undersökningar.

Beträffande organisationsnämndens förslag att sektionen icke skall

biträda kommunerna med framskrivningar av befolkning och hushåll anför

styrelsen, att sådana statistiska undersökningar äro väsentligt mindre arbetskrävande

om de utföras av härför särskilt tränad personal än om de som tillfälliga

arbetsuppgifter anförtros av kommunerna anställd personal. Styrelsen

understryker, att sektionens service åt kommunerna icke endast omfattar att

utföra framskrivningar utan även annan statistik av för närvarande större betydelse.

Framskrivningsarbetet beräknas i genomsnitt för år icke taga 1 räkuebiträde

helt i anspråk. Styrelsen anser därför, att nedläggandet av denna del

av sektionens service till kommunerna icke rimligen kan, såsom organisationsnämnden

antagit, motivera en minskning av personalen med 3 biträden. Utöver

nu befintliga tjänster räknar styrelsen under nästa budgetår med en

assistentbefattning i Cg 17 till följd av ökade arbetsuppgifter i samband med

uppgörandet av kommunala saneringsplaner. I fråga om den gemensamma

biträdespersonalen föreslår styrelsen härjämte att 1 kontorsbiträdesbefattning

utbytes mot 1 kanslibiträdestjänst.

Tekniska byrån.

Organisationsnämnden anför, att bostadsstyrelsen framför allt genom

sin låneverksamhet kommer att uppmärksamma olösta problem och otillräckligt

utredda frågor på det byggnadstekniska området. Nämnden anser det

synnerligen tveksamt om styrelsen bör givas resurser att själv — annat än i

begränsad utsträckning —- taga befattning med dylika uppgifter. Nämnden

finner det dock vara ställt utom tvivel, att bostadsstyrelsen behöver befattningshavare,

som så att säga katalogisera de aktuella byggnadstekniska problemen

på bostadsbyggnadsområdet, utföra utredningar och undersökningar av

mera begränsad natur m. m. För i huvudsak nämnda arbetsuppgifter disponerar

styrelsen en från byråerna fristående sakkunnig, vilken i sitt arbete anlitar

personal från tekniska byrån. Detta arrangemang anser nämnden vara organisatoriskt

mindre tillfredsställande och föreslår därför, att en fristående

sektion för teknisk-ekonomiska utredningar inrättas.

Som chef för den nya sektionen skall enligt förslaget fungera förenämnda

sakkunnige. Till sektionen skola därjämte överföras dels de tjänstemän vid tek

niska byrån, vilka huvudsakligen syssla med utrednings- och projekteringsarbete

som icke berör enskilda byggnadsföretag, dels de tjänstemän vid

nämnda byrå, vilka fungera såsom byggnadskontrollanter, och dels planeringsbyråns

indexsektion samt lånebyråns värderingssektion.

Genom att kontrollantverksamhet tillföres den nya sektionen vinnes enligt

nämnden, att sektionens personal erhåller kontakt med praktisk byggnads

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

81

och underhållsverksamhet. I detta sammanhang påpekar nämnden, att de

besiktningar, som styrelsen regelbundet utför under lånetiden, s. k. femårsbesiktningar,

framdeles komma att uppgå till ett mycket stort antal och snart

komma att kräva väsentligt större personal än nu, om de alltjämt skola åvila

styrelsen. Detta synes nämnden icke vara rationellt med hänsyn bl. a. till att

den övervägande majoriteten av de statligt belånade husen torde vara tillfredsställande

underhållna. Nämnden föreslår, att femårsbesiktningarna överföras

till förmedlingsorganen samt att sådana besiktningar från styrelsens

sida endast företagas stickprovsvis.

Till den nya sektionens arbetsuppgifter skulle vidare komma att höra

bl. a. den projektering av typhus, som för närvarande utföres inom tekniska

byrån. Nämnden anser dock, att verksamheten numera, sedan den första

serien av typhus färdigprojekterats, bör temporärt kunna bedrivas med något

mindre personalinsats än hittills. För undvikande av dubbelarbete synes en

nära och kontinuerlig kontakt böra upprätthållas med det typhusprojekteringsarbete,

som bedrives av domänstyrelsen.

Nämndens förslag till personaluppsättning för teknisk-ekonomiska utredningssektionen

framgår av följande sammanställning.

Lönegrad

1 sektionschef ............................................. Cp 10

1 byrådirektör .............................................. 31

1 förste byråarkitekt .................................... 29

2 förste byråingenjörer ................................. 29

3 förste byråingenjörer ................................. 27

3 byråingenjörer ........................................... 24

2 ingenjörer, högst ....................................... 21

1 ritbiträde ................................................. 13

1 kontorist ................................................... 13

2 kanslibiträden ........................................... 11

5 biträden i reglerad befordringsgång.

Summa 22

Arkitektsektionen och byggnadstekniska sektionen. Efter den föreslagna

utbrytningen av arbetsuppgifter från tekniska byrån anser nämnden, att det

icke finnes anledning att för den arkitektoniska och tekniska granskningen

av låneärenden bibehålla den nuvarande uppdelningen på en arkitekt- och en

byggnadsteknisk sektion. Det föreslås därför, att dessa båda sektioner sammanslås

till en, förslagsvis benämnd granskningssektionen.

Yad personalbehovet angår räknar nämnden med en viss reducering som

följd av bl. a. de tidigare berörda förslagen om decentralisering till länsbostadsnämnderna

av en- och flerfamiljshusärenden. Nämnden anför, att decentraliseringen

för tekniska byråns del kan beräknas medföra minskning i

antalet enfamiljshusärenden med ca 20 % och i antalet flerfamiljshusärenden

med ca 40 %. Arbetsmängden minskar dock icke i motsvarande utsträckning vid

6—805 5i Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 124.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

behandlingen av flerfamiljshusärendena, emedan decentraliseringen endast

avser hus med upp till 10 lägenheter. Personalen kan därför icke reduceras i

direkt proportion till ärendeantalets minskning.

Följande personal beräknas för de sammanslagna sektionerna.

Lönegrad

1 byrådirektör (arkitekt) .................................... 31

4 arkitekter, deltidsanställda, högst ..................... 31

1 förste byråingenjör .......................................... 27

1 byråingenjör ................................................... 24

2 ingenjörer, högst ............................................. 21

1 kanslibiträde ................................................... 11

3 biträden i reglerad befordringsgång.

Summa 13

De deltidsanställda arkitekterna förutsättas skola arbeta i samma omfattning

som nuvarande deltidsanställda arkitekter. Om särskilda omständigheter

skulle göra det önskvärt, bör hinder icke möta mot att någon av de föreslagna

arkitektbefattningarna göres till heltidstjänst medan arbetstiden för de övriga

minskas i motsvarande omfattning.

T vätter isektionen. Nämnden framhåller, att bostadskollektiva kommittén,

enligt vad nämnden inhämtat, har för avsikt att framlägga förslag, vilka kunna

påverka tvätterisektionens arbetsuppgifter och organisation. Denna sektion har

därför icke medtagits i organisationsundersökningen.

Bostadsstyrelsen tillstyrker organisationsnämndens förslag om inrättande

av en fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar. Styrelsen

anför, att vid densamma liksom tidigare vid statens byggnadslånebyrå utföras

vissa teknisk-ekonomiska utredningar och i anslutning härtill viss upplysningsverksamhet.

Syftet härmed är att vinna minskad åtgång av material vid

byggandet, lägre underhålls- och byggnadskostnader m. m. Den personal, som

anlitas för ifrågavarande verksamhet, bör helt kunna avledas för denna.

I fråga om sektionens uppgifter är styrelsen i stort sett av samma mening

som nämnden. I likhet med denna anser styrelsen, att de nuvarande indexoch

värderingssektionernas uppgifter böra övertagas av den nya sektionen.

Beträffande frågan om vilka uppgifter som böra överföras från tekniska byrån

föreslår styrelsen vissa jämkningar i nämndens förslag. Sålunda anser styrelsen,

att kontrollverksamheten tills vidare bör behållas i nuvarande omfattning

och vara förlagd till tekniska byrån. Vidare anser styrelsen, att arkitektarbetet

med typritningar bör bedrivas under omedelbar ledning av chefen för

tekniska byrån och vara förlagt till denna byrå.

Bland de olika uppgifter, som skola ankomma på den nya sektionen, framhåller

styrelsen bl. a. behovet av teknisk upplysning och propaganda för förbättrad

hushållning med produktiva medel inom byggandet. Styrelsen anför,

att tekniska byrån under de senaste åren varit så belastad med löpande arbete,

att den upplysningsverksamhet av ifrågavarande slag, som bedrevs på bygg
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

83

nadslånebyråns tid, nästan helt avstannat. Styrelsen understryker angelägenheten

av att den nya sektionen erhåller tillräcklig utrustning för dylik upplysningsverksamhet.

Yad angår personalen på den nya sektionen innebär styrelsens förslag, att

till sektionen överföras samtliga de tjänster från index- och värderingssektionerna,

som styrelsen i annat sammanhang föreslår för dessa sektioner. I

övrigt bör enligt styrelsen till den nya sektionen överföras de tjänster från

tekniska byrån, vilka äro avsedda för sådana arbetsuppgifter som enligt

styrelsens förslag skola ankomma på sektionen. Styrelsen anför i detta

sammanhang, att den icke i något avseende kan biträda den av organisationsnämnden

föreslagna minskningen av den tekniska personalen. Även om nämnden

i och för sig vore kompetent att bedöma detta behov, kan någon vederhäftig

uppskattning av personalbehovet icke grundas på så flyktiga undersökningar,

som nämnden ägnat ifrågavarande uppgifter.

Styrelsens förslag till personal för den nya teknisk-ekonomiska utredningssektionen

framgår av följande sammanställning.

Lönegrad

1 chef .......................................................... Cp 10

1 byrådirektör .............................................. Ce 31

2 förste byråingenjörer ................................. Ce 29

4 förste byråingenjörer ................................. Ce 27

3 byråingenjörer............................................. Ce 24

6 ingenjörer, högst ....................................... Ce 21

2 kontorister ................................................. Ce 13

_7 biträden i reglerad befordringsgång.

Summa 26

Chef för sektionen förutsättes bli styrelsens nuvarande byggnadstekniske

sakkunnige, vilken för närvarande uppbär årsarvode av 21 000 kronor. Då dennes

inplacering i lönegrad skulle medföra inkomstminskning, beräknar styrelsen

ett personligt avlöningstillägg motsvarande skillnaden mellan årsarvodet

och lönen i den angivna lönegraden.

Arkitektsektionen och byggnadstekniska sektionen. Styrelsen tillstyrker den

av organisationsnämnden föreslagna sammanslagningen av ifrågavarande sektioner.

En mera adekvat benämning än den av nämnden föreslagna vore enligt

styrelsen bostadstekniska sektionen.

Yad angår den mot arkitektsektionen svarande delen av den sammanslagna

sektionen kan styrelsen icke tillstyrka någon nedskärning av nuvarande 5

arkitekttjänster i högst Cg 31. 2 av dessa befattningar böra utbytas mot arkitekttjänster

i Ce 29, varav den ena avses för rådgivning åt länsbostadsnämnderna

och den andra för typritningsarbetet. Sistnämnda arbete bör, såsom

framgår av det föregående, alltjämt ankomma på tekniska byrån. Gentemot

organisationsnämndens antagande att typritningsarbetet temporärt bör kunna

bedrivas med något mindre personalinsats än hittills invänder styrelsen, att

arbetet icke kan inskränkas utan påtagliga olägenheter. Styrelsen framhåller

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

bl. a., att den första serien ritningar endast omfattar nio för tätorter avsedda

enfamiljshus av »normal» typ och att efterfrågan på andra hustyper är utomordentligt

stor. Därtill kommer behovet av nya typer i anslutning till planerade

författningsändringar. Enligt styrelsens åsikt är det ett samhälleligt önskemål,

att typritningsarbetet i görligaste mån intensifieras. För ifrågavarande arbete

beräknar styrelsen utom den förutnämnde arkitekten 1 ingenjör i högst Ce 21

och 1 ritbiträde i högst Cg 15.

I fråga om den mot byggnadstekniska sektionen svarande delen av den sammanslagna

sektionen anför styrelsen, att den föreslagna ytterligare decentraliseringen

av en- och flerfamiljshusärenden till nämnderna medför en viss

reducering av granskningsarbetet. Å andra sidan göra de alltmer stegrade

byggnadskostnaderna en mer ekonomiskt inriktad granskning nödvändig. Den

för granskningsarbetet erforderliga tekniska personalen beräknar styrelsen till

1 förste byråingenjör i Ce 27, 1 byråingenjör i Ce 24 och 2 ingenjörer i högst

Ce 21.

Beträffande kontrollantverksamheten, vilken styrelsen anser böra tillhöra

tekniska byrån, erinrar styrelsen om att en på Kungl. Maj:ts uppdrag i

samråd med byggnadsstyrelsen utförd undersökning visar, att endast städer

och större kommuner ha sådan tillgång till sakkunnig personal att de

kunna ombesörja den tekniska kontrollen. Styrelsen framhåller, att det i varje

fall till dess kommunerna efter kommunsammanslagningen kunna tillfredsställande

handha kontrollen synes nödvändigt med en löpande lånekontroll

från bostadsstyrelsens sida. I fråga om femårsbesiktningarna anför styrelsen,

att det icke synes välbetänkt att övervakningen helt överföres på kommunerna

förrän dessa efter kommunsammanslagningen utrustats med mer kvalificerade

tjänstemän. Med hänsyn härtill och till det allt mer växande antalet ärenden

föreslår styrelsen, att femårsbesiktningarna i samtliga städer överflyttas till

dessa från och med den 1 juli 1951 och att utflyttning av dylika besiktningar

på landskommunerna påbörjas den 1 januari 1952. Behovet av teknisk personal

för kontrollantverksamheten beräknar styrelsen för nästa budgetår till 1 förste

byråingenjör i Ce 27 och 1 byråingenjör i Ce 24.

Behovet av biträdespersonal för den sammanslagna sektionen uppskattar

styrelsen till 2 kanslibiträden och 7 biträden i reglerad befordringsgång. Av

denna personal avses 1 kanslibiträde och 4 biträden för kontrollantverksamheten.

I fråga om tvätterisektionen föreslår styrelsen, att nuvarande extra tjänster

ändras till extra ordinarie samt att den för sektionen beräknade kontorsbiträdestjänsten

utbytes mot en kanslibiträdestjänst i Ce 11.

Lånebyrån.

Organisationsnämndens förslag beträffande lånebyrån innefattar i

huvudsak följande.

Juridiska sektionen. För vinnande av enhetlig organisation föreslår nämnden,

att från enfamiljshussektionen till juridiska sektionen överflyttas den

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.

85

juridiska granskningen av enfamiljshusärendena, allt arbete med diarieföring,

registrering och arkivering samt alla skrivgöromål.

För sektionens juridiska arbetsuppgifter beräknar nämnden följande personal.

Lönegrad

1 förste byråsekreterare, sektionschef ..................... 29

2 förste byråsekreterare ....................................... 27

1 byråsekreterare ................................................ 24

2 amanuenser

1 kansliskrivare.................................................. 15

1 kanslibiträde ................................................... 11

Summa 8

Förslaget innebär i jämförelse med nuvarande organisation att en tjänst

som förste byråsekreterare i 29 lönegraden tillkommit. Lönegradsplaceringen

motiveras med att sektionen genom den föreslagna organisationsförändringen

får ett vidare verksamhetsområde. Från enfamiljshussektionen överflyttas en

förste byråsekreterartjänst i Ce 27 medan en för närvarande å sistnämnda sektion

inrättad amanuenstjänst utgår.

I övrigt beräknar nämnden för sektionen 1 kontorist, 2 kanslibiträden och 7

skriv- eller kontorsbiträden. I förhållande till nuvarande organisation innefattar

detta förslag å ena sidan ökning med 2 kanslibiträden samt å andra sidan

minskning med 5 skriv- eller kontorsbiträden. Minskningen av biträdespersonalen

beräknas bli möjlig på grund av de förenklingar nämnden föreslagit i

arbetsrutinen.

Flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna. Nämnden framhåller, att efter

genomförande av den föreslagna utflyttningen till länsbostadsnämnden av

egnahemslåneärenden från Malmö antalet enfamiljshusärenden, som skall behandlas

å lånebyrån, blir så litet att ett bibehållande av enfamiljshussektionen

icke är motiverat. Flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna böra därför

sammanslås till en sektion, benämnd hussektionen.

Den nuvarande byrådirektörsbefattningen å enfamiljshussektionen föreslås

efter sammanslagningen kvarstå som en fristående befattning, vars innehavare

skall vara konsulterande åt länsbostadsnämnderna i teknisk-ekonomiska frågor

samt tillse att enhetlighet i nämndernas verksamhet vidmakthålles.

För hussektionen föreslås en ny byrådirektörstjänst. Förslaget avser att

åstadkomma en minskning av byråchefens arbetsbörda och därmed bättre möjligheter

för honom att ägna sig åt utredningar och principiella frågor.

Angående hussektionens arbetsuppgifter uttalar nämnden, att dessa efter

den föreslagna ytterligare decentraliseringen av ärenden till länsbostadsnämnderna

huvudsakligen komma att omfatta teknisk-ekonomisk granskning av tertiärlåneärenden

avseende hus med mer än 10 lägenheter, egnahemslåneärenden

från Stockholm och Göteborg samt ärenden i vilka länsbostadsnämnds beslut

överklagats. Nämnden föreslår, att sektionens ärenden fördelas på två distrikt

efter geografisk indelningsgrund, varvid Stockholm bör ligga inom det ena

distriktet och Göteborg inom det andra.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Följande personal föreslås för hussektionen.

1 byrådirektör, sektionschef ..............

2 förste byråingenjörer, distriktschefer

2 förste byråingenjörer ....................

4 byråingenjörer..............................

8 ingenjörer, högst ..........................

2 kanslibiträden ..............................

8 biträden i reglerad befordringsgång

Summa 27

Lönegrad

... 31

... 29

... 27

... 24

... 21

... 11

I jämförelse med nuvarande organisation innebär förslaget ökning med 1

byrådirektör och 1 förste byråingenjör i 29 lönegraden, å andra sidan förutsätter

förslaget minskning med — förutom den juridiska personalen — 2 förste

byråingenjörer i 27 lönegraden, 7 ingenjörer i högst 21 lönegraden, 4 kanslibiträden

och 5 kontorsbiträden. Nämnden påpekar emellertid, att i förslaget

icke inräknats någon ingenjörspersonal, avsedd att utsändas till olika länsbostadsnämnder

alltefter växlingarna i nämndernas arbetskraftsbehov. Nämnden

anser ur flera synpunkter lämpligt, att en särskild ingenjörsgrupp finnes

för detta ändamål. Nämnden gör dock icke något uttalande om storleken av en

sådan ingenjörsgrupp, emedan organisationsundersökningen icke omfattat

samtliga nämnder. Gruppen bör enligt nämndens mening vara underställd den

byrådirektör, som föreslagits handha lånebyråns kontakt med nämnderna.

övertagandesektionen. Nämnden föreslår, att sektionen indrages och att

uppgiften att handlägga ansökningar om övertagande av lån, ärenden rörande

hyreskontroll och framställningar om hyreshöjning övertages av juridiska

sektionen och den föreslagna hussektionen.

I detta sammanhang föreslår nämnden vidare, att hyreskontrollen på orter,

där hyresregleringslagen gäller, inskränkes till stickprov. Nämnden ifrågasätter

härjämte, huruvida icke hyreskontrollen helt skulle kunna överflyttas

till förmedlingsorganen.

Värderingssektionen. Om sektionens arbetsuppgifter uttalar nämnden bl. a.,

att de huvudsakligen bestå i att utarbeta beräkningsmetoder för flerfamiljshussektionen,

att hålla av denna sektion använda geografiskt differentierade prislistor

aktuella samt att utföra värderingar av byggnadsobjekt, som äro komplicerade

eller tillhöra byggnadstyper för vilka värderingsmetoderna ännu icke

normaliserats. Den grundläggande betydelsen för låneverksamheten av värderingssektionens

arbete anser nämnden motivera, att personalen något förstärkes.

Nämndens förslag härom upptar 1 förste byråingenjör i lönegrad 29

samt 1 byråingenjör i lönegrad 24 i utbyte mot 1 ingenjör i högst 21 lönegraden.

Såsom tidigare nämnts föreslår nämnden, att värderingssektionen utbrytes

från lånebyrån och inlemmas i den nya sektionen för teknisk-ekonomiska utredningar.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj ds proposition nr 124.

Marksektionen. Nämnden erinrar, att sakkunniga, som tillkallats för att utarbeta

tillämpningsföreskrifter i anledning av de av 1949 års riksdag beslutade

ändringarna i expropriationslagstiftningen, föreslagit, att ett centralt rådgivande

organ för fastighetsvärdering skall inrättas och att vissa av marksektionens

uppgifter skola överflyttas till detta organ. I avvaktan på att slutlig

ställning tages till detta förslag har nämnden ansett det lämpligt att vid organisationsundersökningen

undantaga marksektionen.

Bostadsstyr elsen har beträffande lånebyrån till en början anfört, att

styrelsen under innevarande budgetår disponerar ett arvode av 16 000 kronor,

avsett för en väl kvalificerad tekniker vilken förutsatts skola biträda byråchefen

och därvid bl. a. svara för det nödvändiga samarbetet med hyresrådet.

Försök som gjorts att anställa en dylik kraft ha emellertid ej lett till resultat.

Styrelsen anför, att behovet av ifrågavarande befattningshavare är lika påtagligt

som förut, ehuru förutsättningarna vid bedömning av dennes kvalifikationer

något förskjutits genom den föreslagna omorganisationen av lånebyrån.

Styrelsen föreslår, att ifrågavarande arvodesbefattning ersättes med en förste

byråingenjörsbefattning i Ce 29 utanför sektionsindelningen.

I fråga om juridiska sektionen förutsätter styrelsen ingen annan ändring i

organisationsnämndens förslag än att antalet kontorsbiträden ökas med 3,

varav 2 erfordras övergångsvis under nästa budgetår.

Styrelsen tillstyrker, att flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna sammanslås

till en sektion. Förutsättning härför är enligt styrelsen bl. a., att den

ingenjörsgrupp, som organisationsnämnden förutsatt skola finnas under ledning

av den nuvarande byrådirektören för enfamiljshussektionen, beräknas

så stor, att gruppen förslår dels för handläggning av de ansökningar av lån

till en- och tvåfamiljshus, som ankomma på lånebyrån, och dels för utsändande

vid behov av arbetskraft till länsbostadsnämnderna.

Yad angår personalbehovet för den sammanslagna sektionen föreslår styrelsen

vissa jämkningar i organisationsnämndens förslag. Med hänsyn till

bl. a. ärendenas krävande natur anser styrelsen det angeläget, att ett vart

av de av nämnden föreslagna båda distrikten erhåller ytterligare en byråingenjörstjänst

i 24 lönegraden. Styrelsen föreslår därför, att på varje distrikt

placeras 3 byråingenjörer i 24 lönegraden och 3 ingenjörer i högst 21 lönegraden

i stället för i nämndens förslag upptagna 2 byråingenjörer resp. 4

ingenjörer. Biträdesarbetet på den sammanslagna sektionen är enligt styrelsen

till största delen av teknisk art och kräver kvalificerad arbetskraft. Styrelsen

föreslår med hänsyn härtill den ändringen i nämndens förslag att 2 biträden

i reglerad befordringsgång utbytas mot två kanslibiträden.

Innan utflyttningen av ärenden avseende de mindre flerfamiljshusen genomförts,

erfordras enligt styrelsen övergångsvis viss ytterligare arbetskraft. För

nästa budgetår beräknar styrelsen härför 2 ingenjörer i högst 21 lönegraden

och 1 biträde i reglerad befordringsgång.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Det av styrelsen beräknade personalbehovet för den förutnämnda ingenjörsgruppen

utgör, förutom byrådirektören, 1 förste byråingenjör i 27 lönegraden,

1 byråingenjör i 24 lönegraden, 2 ingenjörer i högst 21 lönegraden

och 1 kanslibiträde med huvudsaklig uppgift att vara sekreterare åt byrådirektören.

I fråga om övertagandesektionen vill styrelsen icke motsätta sig att till

grund för anslagsberäkningen lägges organisationsnämndens antagande, att

sektionen skall kunna upplösas under nästa budgetår. Visserligen tala enligt

styrelsens mening starka skäl för uppskov med prövningen av frågan om överförande

till de kommunala förmedlingsorganen av hyreskontrollen å orter, där

lagen om hyresreglering gäller. Prövningen av enbart denna fråga bör dock

icke få hindra att sektionen indrages.

Bostadsstyrelsen har icke något att erinra emot att värderingssektionens

arbetsuppgifter i samband med omorganisationen av lånebyrån i övrigt flyttas

över till den nya teknisk-ekonomiska utredningssektionen. Styrelsen framhåller

härjämte angelägenheten av att personalen för ifrågavarande uppgifter

erhåller en sådan förstärkning som organisationsnämnden räknat med.

Beträffande marksektionen anser styrelsen, att löneställningen för förste

byråingenjören är för låg i förhållande till det ansvar denne har såsom ledare

av sektionens arbete och föredragande i markfrågor i styrelsen. Tjänsten föreslås

därför uppflyttad från nuvarande Ce 27 till Ce 29. Vidare föreslår styrelsen

utbyte av en arvodesbefattning som ingenjör mot en tjänst i Ce 24 samt

uppflyttning av en kontorsbiträdesbefattning till kanslibiträdestjänst.

Sociala sektionen.

Organisationsnämnden har anfört, att sociala sektionen har två

huvuduppgifter, nämligen dels att handlägga ärenden rörande bostadsrabatter

(familjebidrag, familjebostadsbidrag, bränslebidrag och trekronorsbidrag) och

dels att förbereda bostadsstyrelsens förslag till Kungl. Maj:t i ärenden rörande

statsbidrag till pensionärshem. Antalet den 1 januari 1950 utbetalade familjebidrag

uppgick till ca 23 000 och antalet utbetalade familjebostadsbidrag till

ca 12 000. Antalet vid samma tidpunkt beviljade men ej utbetalade familjebostadbidrag

var emellertid avsevärt större än redan utbetalade bidrag.

Nämnden anför bl. a., att det kan synas tveksamt, huruvida det tillhör nämndens

uppdrag att behandla frågor av ''bostadspolitisk art. Med hänsyn till

effekten av eventuella rationaliseringsåtgärder har nämnden emellertid ansett,

att frågan om bidragsreglernas utformning icke kan förbigås. I syfte

att förenkla bidragsförvaltningen föreslår nämnden därför en genomgripande

omarbetning av gällande bidragsregler. Sålunda föreslår nämnden,

att bränslebidraget och trekronorsbidraget inarbetas i familjebostadsbidraget,

att rätten till familjebostadsbidrag utsträckes till ettbarnsf amil jer och att

bidragets belopp göres enhetligt för familjer bosatta i hyreshus och egnahem

samt inom olika geografiska zoner. Nämnden räknar emellertid icke med att

ifrågavarande förslag skola kunna behandlas av 1951 års riksdag.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

89

Av de förslag, som nämnden anser det möjligt att genomföra redan nu, har

i det föregående behandlats förslaget om överflyttning till bostadsstyrelsen

av länsbostadsnämndernas bidragsförvaltning. Andra förslag beröra förmedlingsorganens

befogenheter beträffande ansökningar om bidrag. I denna fråga

erinrar nämnden, att bostadsstyrelsen tidigare med negativt resultat gjort en

undersökning beträffande möjligheterna att till förmedlingsorganen decentralisera

beslutanderätten i ärenden angående familj Bostadsbidrag. Nämnden

framhåller, att utredningen otvivelaktigt ger vid handen, att en dylik överflyttning

icke är lämplig. Däremot anser nämnden, att hinder icke bör möta

att på förmedlingsorganen överlåta kontrollen av att bostaden uppfyller de

för bidrag stipulerade kraven. Förmedlingsorganen synas därjämte utan

olägenhet kunna bemyndigas att avslå ansökningar, som uppenbarligen icke

fylla kraven för bidrag. Förslagens genomförande skulle medföra en icke

oväsentlig arbetsbesparing vid bostadsstyrelsens prövning av en del av de

mest tidskrävande ärendena.

Ett ytterligare förslag, som nämnden anser böra genomföras, avser övergång

från äldre familjebidrag till familjebostadsbidrag. Nämnden anför bl. a.,

att de olika bidragsreglerna medfört skilda arbetsrutiner och stort besvär

framför allt för förmedlingsorganen. Nämnden föreslår därför, att alla äldre

familjebidrag från och med en viss bestämd tidpunkt överföras till familjebostadsbidrag.

I fråga om personalbehovet för sektionen utgår nämnden från att sektionschefsposten

även i fortsättningen kommer att innehavas av en person i sakkunnigställning.

Med hänsyn härtill anser nämnden, att den nuvarande befattningen

som konsulent, för vilken beräknats ett årsarvode av 9 000 kronor, bör

utgå. I stället bör inrättas en tjänst som biträdande sektionschef, förslagsvis

en förste byråsekreterartjänst i Ce 27. För kvalificerade arbetsuppgifter beräknar

nämnden vidare 1 byråsekreterare, 3 amanuenser och 1 kansliskrivare.

Behovet av personal i övrigt anses efter genomförande av nämndens olika

förslag till rutinförenklingar kunna begränsas till 4 kanslibiträden och 15

biträden i reglerad befordringsgång. Av denna personal avses 3 biträden för

maskinadressarbete och redovisas av nämnden under kamerala sektionen.

Jämfört med nuvarande organisation innebär nämndens förslag, förutom

det föreslagna utbytet av konsulentbefattningen, att 1 byråsekreterarbefattning

i Ce 24 inrättas och 2 kontors- eller skrivbiträdestjänster utbytas mot kanslibiträdesbefattningar,

varjämte 1 inspéktörstjänst i Cg 23, 1 kontorsskrivartjänst

i Ce 19 samt 11 kontors- och skrivbiträdesbefattningar utgå.

Bostadsstyrelsen anför, att inom styrelsen för närvarande pågår en

översyn av vissa låne- och bidragsbestämmelser. Vid framläggande av resul

tatet härav ämnar styrelsen närmare beröra organisationsnämndens förslag

till ändringar i gällande bidragsregler.

Styrelsen kan icke tillstyrka, att förmedlingsorganen ges befogenhet att

bedöma huruvida en viss bostad uppfyller de för familjebostadsbidrag stad
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

gade kraven eller att avslå de ansökningar om dylika bidrag, som enligt förmedlingsorganens

uppfattning icke skulle kunna beviljas. Styrelsens erfarenhet,

grundad på behandlingen av mer än 30 000 bidragsansökningar från ett

stort antal kommuner, visar, att flertalet av förmedlingsorganen icke skulle

kunna betryggande utföra granskningen. Enligt styrelsens mening skulle det

vidare vara olämpligt att bemyndiga förmedlingsorganen att avslå ansökningar,

emedan följden skulle bli olika behandling av ansökningar inom olika kommuner.

Då tveksamma fall få förutsättas bli överlämnade till styrelsen, är det

heller icke uteslutet, att styrelsens arbete härmed och med besvären över förmedlingsorganens

beslut skulle komma att överstiga den arbetsbesparing, som

kan vinnas om organisationsnämndens förslag genomföres.

Styrelsen avst}7rker vidare nämndens förslag om tvångsvis genomförd övergång

från familjebidrag till familjebostadsbidrag. Härom anför styrelsen i

huvudsak följande.

Dylik övergång har hittills icke beviljats familjer i egnahem. Bostadsstyrelsen

har ansett familjebidraget här vara så fast knutet till lånet, att lån och

bidrag ej böra skiljas åt. Dessutom har endast ett ytterst ringa antal ansökningar

om dylik övergång inkommit till styrelsen; i dessa fall har styrelsen ej

funnit några särskilda skäl tala för att övergång skulle beviljas.

Genom organisationsnämndens förslag om tvångsöverföring av familjebidrag

skulle uppkomma merarbete, vilket skulle bli av sådan omfattning, att

sektionen icke skulle kunna utföra detsamma utan personalförstärkning. Då

alltså icke ens organisatoriska skäl tala för förslaget, bör det icke genomföras.

övergång från familjebidrag till familjebostadsbidrag har däremot medgivits

i stor utsträckning beträffande familjer i hyresbostäder. För att undvika

att det inom ett hus skulle förekomma två bidragsformer har styrelsen

uppställt det villkoret, för att övergång skall beviljas viss familj, att alla

övriga familjer i samma hus, vilka åtnjuta familjebidrag, samtidigt övergå till

familjebostadsbidrag. Som regel ha kommunerna ansett det lämpligt att på en

gång överföra samtliga bidragstagare i hyreshus till det nya bidraget. På detta

sätt har kommun efter kommun rensat bort de gamla familjebidragen i hyreshus.

Denna frivilliga övergång bör fortsätta. Skulle antalet ansökningar om

dylik övergång tendera att minska avsevärt, avser styrelsen att taga upp frågan

om åtgärder för ett mera tvångsbetonat överförande.

Yad angår personalbehovet biträder styrelsen organisationsnämndens förslag,

att den nuvarande konsulentbefattningen utbytes mot en förste byråsekreterartjänst

i Ce 27. Styrelsen framhåller, att förslaget obestridligen innebär

stora fördelar. Yidare tillstyrker styrelsen, att en byråsekreterartjänst inrättas

samt beräknar härför en ordinarie tjänst i 24 lönegraden, övrig erforderlig

personal uppskattas av styrelsen till 3 amanuenser, 1 kansliskrivare, 6 kanslibiträden

samt 20 kontors- och skrivbiträden, varav 1 kanslibiträde och 2 biträden

avses för den av organisationsnämnden föreslagna gemensamma citografanläggningen.

Styrelsen framhåller, att skillnaden mellan styrelsens och organisationsnämndens

beräkningar beror på olikhet i bedömningen av vilka av nämnden

föreslagna åtgärder, som böra genomföras, och den arbetsbesparande effekt

åtgärderna kunna ha.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 124.

91

Sammanfattning.

Antalet lönegradsplacerade tjänster hos bostadsstyrelsen är för närvarande

267. Organisationsnämndens förslag upptar 58 tjänster mindre. Enligt nämndens

beräkningar utgör skillnaden mellan nuvarande avlöningskostnader och

motsvarande kostnader enligt nämndens förslag ca 228 000 kronor.

Bostadsstyrelsens förslag upptar oförändrat antal lönegradsplacerade tjänster.

Förslagets genomförande beräknas kräva en anslagsökning av 49 000

kronor, varav i runt tal 40 000 kronor utgör kostnader för löneklassuppflyttningar.

Yttranden.

Statskontoret anför, att de av organisationsnämnden föreslagna åtgärderna

synas vara ägnade att förenkla och effektivisera handläggningen av ärendena

och att de medföra ej oväsentliga besparingar för statsverket. Statskontoret

förordar därför, att nämndens förslag lägges till grund för anslagsberäkningen

för nästa budgetår. Bostadsstyrelsens yrkande om inplacering av befattningar

i högre lönegrad än nämnden föreslagit bör upptagas till prövning i samband

med pågående tjänsteförteckningsrevision och biträdesutredning. Beträffande

de jämkningar i övrigt i organisationsnämndens förslag, som bostadsstyrelsen

ansett påkallade och som innebära ett större personalbehov än nämnden beräknat,

har statskontoret icke kunnat ingå på något närmare bedömande av

detaljerna. På grund av vad bostadsstyrelsen anfört och då realiserandet av

omorganisationsförslaget kan möta opåräknade svårigheter vill statskontoret

emellertid förorda, att ett belopp ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att

—- därest organisationsnämndens beräkningar skulle visa sig vara alltför

knappt tilltagna — möjliggöra ett provisoriskt tillgodoseende av uppkommande

personalbehov. Storleken av ett dylikt reservbelopp synes lämpligen

kunna fastställas till 50 000 kronor.

Statens lönenämnd har ej ingått i prövning av de framlagda organisationsförslagen

eller behovet av olika tjänster utan har bedömt löneställningen förde

särskilda befattningarna under förutsättning att de anses erforderliga.

Nämnden har därvid i första hand utgått ifrån bostadsstyrelsens föreliggande

förslag till personalstat. Om förslaget uttalar nämnden allmänt, att löneställningen

för de olika tjänsterna endast undantagsvis prövats vid den översyn

av personalorganisationen, som nu skett, och att lönegradsplaceringarna i stort

sett bygga på nuvarande förhållanden. Yad nämnden i tidigare sammanhang

framhållit rörande svårigheterna att rätt bedöma löneställningen för de olika

befattningshavarna gäller alltjämt. Nämnden förutsätter, att personalens lönegradsplacering

även i de delar, som i det följande ej särskilt omnämnas, kommer

att granskas av tjänsteförteckningskommittén och biträdesutredningen.

I fråga om kanslibyrån kan lönenämnden icke finna, att tillräckliga skäl

anförts för inrättande vid allmänna sektionen av en assistenttjänst i Ce 22 och

en kontoristbefattning i Ce 13, vilken senare skulle anförtros registratorsgöro
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

målen. Ifrågavarande förslag liksom den ifrågasatta uppflyttningen av föreståndaren

för telefonväxeln från 8 till 11 lönegraden torde böra prövas av

biträdesutredningen. Den föreslagna uppflyttningen av tjänsten som materialförvaltare

från Ce 14 till Ce 16 bör prövas av tjänsteförteckningskommittén.

Med anledning av förslaget om inrättande av högre juristtjänster på ombudsmannasektionen

erinrar nämnden, att kommittén särskilt har att pröva löneställningen

för ombudsmannatjänster. Beträffande kamerala sektionen bör den

föreslagna uppflyttningen av kassören från 15 till 19 lönegraden underställas

biträdesutredningen. Däremot vill nämnden icke motsätta sig inrättandet av,

förutom ett antal biträdestjänster i reglerad befordringsgång, 1 kansliskrivare-,

1 kontorist- och 1 kanslibiträdestjänst för förvaltningen av de lån, som bostadsstyrelsen

skall övertaga från statskontoret.

Vad styrelsen anfört till stöd för inrättande på planeringsbyrån av en

fristående byrådirektörstjänst i stället för en arvodesbefattning, avsedd för en

med byggnadsmaterialmarknaden väl förtrogen person, utgör enligt lönenämndens

mening icke tillräckligt underlag för bedömande av befattningens inplacering

å löneskalan.

Beträffande den förste byråsekreterartjänst i 29 lönegraden, vilken upptagits

på lånebyråns juridiska sektion, hänvisar nämnden till sitt uttalande

angående juristtjänsterna på ombudsmannasektionen. Enligt nämndens

mening bör någon ny byrådirektörstjänst icke inrättas för ledningen av de

sammanslagna flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna. I avvaktan på

resultatet av tjänsteförteckningskommitténs arbete bör för ändamålet icke

beräknas tjänst i högre lönegrad än 29. Lönenämnden påpekar, att organisationsnämnden

för de sammanslagna sektionerna upptagit 2 förste byråingenjörer

i Ce 27, medan bostadsstyrelsen beräknat 3 i samma lönegrad. Därest

behov anses föreligga av arbetskraft utöver vad organisationsnämnden beräknat,

kan lönenämnden icke förorda högre lönegrad än 24. Vidare anmärker

lönenämnden, att .organisationsnämnden för dessa sektioner beräknat 2 och

bostadsstyrelsen 5 kanslibiträden. Differensen i beräkningarna förefaller lönenämnden

så stor, att behovet av dylika tjänster för de sammanslagna sektionerna

bör omprövas. Bostadsstyrelsens förslag om uppflyttning vid marksektionen

av tjänsten som förste byråingenjör från Ce 27 till Ce 29 samt av

1 kontorsbiträdestjänst till befattning som kanslibiträde böra underställas

tjänsteförteckningskommittén respektive biträdesutredningen.

Lönenämnden erinrar, att den i tidigare utlåtande rörande sociala sektionen

framhållit, att sektionens ledning, under förutsättning att sektionen

vore avsedd att vara en permanent avdelning inom bostadsstyrelsen, icke i

längden borde utövas av en arvodesanställd person utan att det i stället borde

övervägas att låta sektionen ingå i någon av styrelsens byråer. Nämnden framhåller,

att styrelsen upptagit 6 kanslibiträden för sektionen, medan organisationsnämnden

föreslagit 4. Enligt lönenämndens mening utgör styrelsens framställning

icke tillräckligt underlag för bedömande av i vilken omfattning kvalificerade

biträdesgöromål förekomma.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

I fråga om den föreslagna teknisk-ekonomiska utredningssektionen

finner lönenämnden den för sektionschefen föreslagna löneställningen

för hög. Innan tjänsteförteckningskommittén övervägt frågan om byrådirektörernas

löneställning, anser nämnden, att högre placering än i 31 lönegraden

icke bör komma i fråga eller möjligen, om särskilda skäl anses föreligga för

förordnandetjänst, i Cp 9. Beträffande övriga tjänster har nämnden i avsaknad

av erforderliga upplysningar om arbetsuppgifterna icke kunnat ingå på en

prövning av löneställningen. Emellertid framhåller nämnden, att den byrådirektör,

som föreslagits skola överföras från tekniska byråns byggnadstekniska

sektion, knappast torde få en lika självständig ställning i den nya organisationen.

Särskilt utlåtande har avgivits av två ledamöter i nämnden, vilka ansett

sig böra tillstyrka bostadsstyrelsens föreliggande förslag.

Departementschefen.

Vid anmälan av propositionen nr 218 till 1948 års riksdag angående den

allmänna bostadspolitikens organisation framhöll jag, att man torde böra

räkna med att organisationen ganska snart måste upptagas till ny prövning

med hänsyn till de ändringar, som följde med den förutsatta successiva

decentraliseringen av ärenden. Emellertid har det hittills icke varit möjligt

att på nytt överväga organisationsspörsmål av mera allmän betydelse, bl. a.

emedan praktisk erfarenhet av den nya organisationen har måst avvaktas.

Organisationsnämndens undersökningar innebära i första hand att bostadsstyrelsens

organisation prövats ur kontorstekniska synpunkter. En del av

nämndens förslag till förenkling av den kontorstekniska rutinen äro redan

genomförda och andra komma enligt vad bostadsstyrelsen upplyst att snarast

genomföras. I anledning härav böra vissa jämkningar i styrelsens personalorganisation

företagas.

Nämndens förslag om överflyttning från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna

av vissa flerfamiljshusärenden kan, såsom jag framhållit i det föregående,

icke för närvarande slutligt prövas. Överförandet på förmedlingsorganen

av uppgifter rörande byggnadskontrollen i den utsträckning nämnden

förutsatt torde icke heller omedelbart kunna genomföras. Vissa förslag

beträffande organisationen förutsätta sådana ändringar av grunderna för

bidragsgivningen, som först kunna bedömas sedan den förutskickade översynen

av bostadsrabattsystemet har verkställts. Det bör vidare framhållas,

att organisationsnämnden med undantag för några länsbostadsnämnder

icke närmare undersökt nämndernas och förmedlingsorganens förutsättningar

att tillfredsställande kunna ombesörja do arbetsuppgifter nämnden föreslår

skola överföras på dessa organ. Slutligen må nämnas, att personalens

lönegradsplacering endast undantagsvis prövats i samband med nämndens

undersökningar.

I det föregående har jag intagit den ståndpunkten, att i vad det gäller fördelningen

av arbetsuppgifterna på bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

omedelbart endast den ändringen skall göras att låne- och bidragsärenden för

enfamiljs- och tvåfamiljshus avseende Malmö skola överflyttas från bostadsstyrelsen

till vederbörande länsbostadsnämnd och att den kamerala förvaltningen

av de lån och bidrag, som beviljas av länsbostadsnämnd, skall överföras

till bostadsstyrelsen. Jag har dock ytterligare förutsatt, att utflyttning

till nämnderna av vissa grupper av flerfamiljshusärenden försöksvis bör äga

rum.

Av det anförda torde framgå, att det icke nu är möjligt att taga slutlig

ställning till alla de förslag till ändringar i bostadsstyrelsens personalorganisation

som organisationsnämnden framlagt. Från sina utgångspunkter räknar

nämnden med att antalet lönegradsplacerade befattningar i bostadsstyrelsen

skall kunna minskas med 58. Till en icke obetydlig del äro dessa besparingar

möjliga att åstadkomma endast om de av nämnden diskuterade

ändringarna av arbetsuppgifterna kunde omedelbart genomföras. För nästa

budgetår torde därför en så stor sammanlagd minskning av bostadsstyrelsens

personal som organisationsnämnden förordat icke vara möjlig att åstadkomma.

De verkställda organisationsundersökningarna torde å andra sidan ge stöd

för icke obetydliga besparingar redan under nästa budgetår. I det följande

kommer sålunda att föreslås inskränkningar av olika delar av styrelsens personalorganisation,

vilka innebära att antalet lönegradsplacerade befattningar

sammanlagt skulle minskas med 24. I bilaga 2 till detta protokoll redovisas

sammanställningar över såväl mitt som organisationsnämndens och

bostadsstyrelsens förslag till personalorganisation för styrelsen under nästa

budgetår. I det följande redogör jag för den närmare innebörden av mitt

förslag, varvid jag med undantag för kontors- och skrivbiträdespersonalen

redovisar varje byrå samt sociala sektionen för sig.

Kanslibyrån. Förslaget att en särskild befattning som organisationsexpert

skall inrättas kan jag icke godtaga. Däremot tillstyrker jag bostadsstyrelsens

förslag att å allmänna sektionen tills vidare bör finnas inrättad en

assistenttjänst i Ce 22, varvid befattningen som registrator i Ce 18 bör hållas

vakant. För registratorsgöromålen, vilka böra fullgöras under assistentens

överinseende, beräknar jag en kanslibiträdestjänst i Ce 11. De av styrelsen

ifrågasatta upp flyttningarna i högre lönegrad av tjänsterna såsom materialförvaltare

och föreståndare för telefonväxeln torde som lönenämnden förordat

böra prövas av tjänsteförteckningskommittén respektive biträdesutredningen.

Organisationsnämndens förslag att en vid förra årets riksdag beslutad men

icke tillsatt befattning som expeditionsvakt i Ce 9 skall indragas, kan jag tillstyrka.

Arbetsbalansen å ombudsmannasektionen omfattade i juli 1949 ca 1750

ärenden och hade vid utgången av november 1950 stigit till 3 700, därav 3 300

enfamiljshusärenden. Som en följd av den stora balansen ha uppkommit förseningar,

vilka medfört förluster för allmänheten. Balansen har bl. a. föranletts

av den blockad, som Sveriges juristförbund under två år upprätthållit

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

mot bostadsstyrelsen. I början av 1950 avgingo tre amanuenser och ersättare

för dessa befattningshavare ha icke kunnat anskaffas i vidare mån än att en

jurist överförts från lånebyråns juridiska sektion samt två pensionerade personer

med kameral erfarenhet tillfälligt anställts. För nedbringande av balansen

har granskningsarbetet i den utsträckning som av säkerhetsskäl ansetts

möjlig överförts på icke juridiskt utbildad personal. De uppgifter som härefter

ankomma på juristpersonalen ha ansetts så kvalificerade, att en ökning av

antalet befattningar i förste byråsekreterarställning åtminstone för närvarande

ansetts motiverad. Sedan juristförbundet funnit sig böra häva blockaden,

har Kungl. Maj:t genom beslut den 29 december 1950 förklarat

hinder icke möta för bostadsstyrelsen att i mån av tillgång på medel

till ansökan ledigförklara bl. a. två förordnanden att å ombudsmannasektionen

bestrida göromål, som ankomma på befattningshavare i 29 respektive 27 lönegraden.

Styrelsens förslag beträffande juristtjänsterna å sektionen innebär,

att i stället för dessa förordnanden två befattningar som e. o. förste byråsekreterare

i nämnda lönegrader skola inrättas. Innan frågan om införande

av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet slutligt prövats, är jag icke

beredd att taga ställning till detta förslag. Den nu tillämpade anordningen

bör därför bestå även under nästa budgetår, varvid emellertid särskilda

medel böra beräknas för tjänsterna. Av nyss nämnda skäl kan jag ej heller

tillstyrka styrelsens förslag om ordinariesättning av byrådirektörstjänsten.

Organisationsnämnden har föreslagit, att antalet amanuenstjänster å sektionen

minskas med fyra. Förslaget, vilket tillstyrkts av styrelsen, föranleder

ej annan erinran från min sida än att, därest vid tillsättandet av de nämnda

förordnandena någon av de nuvarande amanuenserna förordnas att i succession

uppehålla högre juristtjänst å sektionen, denne bör bibehållas i sin

amanuensbefattning med hänsyn till därmed förenade pensionsförmåner. För

avveckling av den föreliggande balansen bör, såsom styrelsen föreslagit, under

nästa budgetår beräknas medel för fortsatt förstärkning med tillfällig personal.

Härför torde i enlighet med styrelsens förslag beräknas ett belopp

motsvarande lönen till en amanuens. Organisationsnämnden liksom bostadsstyrelsen

har föreslagit, att en befattning som kansliskrivare i Ce 15 samt en

biträdesbefattning i reglerad befordringsgång skola utbytas mot en kontorsskrivarebefattning

i Ce 19 respektive en kanslibiträdestjänst. Jag är icke beredd

att taga ställning till förslagen, innan de prövats i samband med pågående

biträdesutredning.

Styrelsens förslag att kassören å kamerala sektionen skall uppflyttas från

15 till 19 lönegraden bör även prövas i ett större sammanhang. Utöver nu

befintliga tjänster å sektionen har organisationsnämnden räknat med en kon

torist i Ce 13 samt tre kanslibiträden i Ce 11. Styrelsens motsvarande förslag

upptar en kansliskrivare i Ce 15, en kontorist och två kanslibiträden. Med

undantag för en kanslibiträdestjänst har detta förslag tillstyrkts av lönenämnden.

Innan närmare erfarenhet vunnits av den ifrågasatta omorganisationen

av kamerala sektionen, kan jag icke godtaga de föreliggande förslagen i annan

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

mån än att jag för nästa budgetår beräknar en ny tjänst sonr kontorist i Ce lo

samt ytterligare två kanslibiträdesbefattningar i Ce 11.

Planeringsbyrån. Bostadsstyrelsen har föreslagit, att en å byrån sedan

den 1 juli 1949 inrättad arvodestjänst, avsedd för en med byggnadsmaterialmarknaden

väl förtrogen person, skall utbytas mot en befattning som byrådirektör

i Ce 31. Styrelsen har anfört, att det icke varit möjligt att förvärva

lämplig kraft då endast arvodesanställning kunnat erbjudas. Jag kan icke

biträda styrelsens förslag och anser, att tills vidare medel ej heller böra beräknas

för ifrågavarande arvodesbefattning.

Yad angår statistiska sektionen har organisationsnämnden föreslagit, att

den interna statistiken över egnahemslån och förbättringslån skall avbrytas.

En amanuenstjänst anses härigenom bli överflödig. Styrelsen har icke kunnat

förorda nämndens förslag. Yad styrelsen anfört synes mig utgöra vägande

skäl för bibehållande av ifrågavarande statistik. Jag kan därför icke tillstyrka

indragning av amanuenstjänsten.

I fråga om indexsektionen har organisationsnämnden bl. a. anfört, att sektionens

arbete bör koncentreras på att förenkla nuvarande mycket tidskrävande

insamling och bearbetning av uppgiftsmaterialet till styrelsens byggnadskostnadsindex.

Nämnden beräknar, att efter genomförandet av dess förslag

sektionens personal kan minskas med tre ingenjörer i högst Ce 21 och

ett tekniskt biträde i Cg 9. Mot nämndens förslag har styrelsen invänt, att

nämnden helt förbisett sektionens driftkostnadsundersökningar. Nämndens

antagande att indexarbetet skulle bli förenklat och mindre personalkrävande

stämmer enligt styrelsen icke med det verkliga förhållandet. Styrelsen framhåller

härjämte, att för styrelsens värderingsmetoder erfordras en annan typ

av index än den nu anlitade. Arbetet härmed anses snarast kräva ökad personalinsats.

Med undantag för befattningen som tekniskt biträde, vilken styrelsen

i likhet med nämnden anser kunna utgå, beräknar styrelsen oförändrat

antal tjänster för sektionen. Med tanke på den statliga långivningen är

det av stor vikt, att bostadsstyrelsen har möjlighet att fortlöpande följa

byggnadskostnadsutvecklingen. Jag kan därför icke tillstyrka organisationsnämndens

förevarande förslag. Emellertid ha vissa av sektionens tjänster

ursprungligen avsetts för uppgifter sammanhängande med uppläggning av

indexserier. Dessa tjänster böra nu kunna undvaras. Utöver den av bostadsstyrelsen

förordade minskningen föreslår jag sålunda indragning av två

ingenjörstjänster i högst Ce 21.

Organisationsnämnden konstaterar, att utredningssektionens arbetsuppgifter

till största delen icke är så avgränsade eller regelbundet återkommande

att de kunna göras till föremål för organisationsundersökning i vanlig mening.

Nämnden liksom styrelsen förutsätter ingen ändring i nuvarande organisation

för sektionen. Härtill kan jag ansluta mig.

Beträffande planeringssektionen föreslår organisationsnämnden, att seksektionens

medverkan vid planeringen av bostadsförsörjningen i de enskilda

kommunerna icke bör omfatta utförande av framskrivningar av

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

97

folkmängd och hushållsbestånd. Detta arbete bör enligt nämnden i fortsättningen

utföras av kommunerna själva med ledning av generella anvisningar

från styrelsen. Styrelsen har invänt, att framskrivningsarbetet utgör

exempel på sådana statistiska undersökningar, vilka äro väsentligt mindre

arbetskrävande, om de utföras av härför särskilt tränad personal, än om de

som tillfälliga arbetsuppgifter anförtros av kommunerna anställd personal.

Sektionens service åt kommunerna omfattar enligt styrelsen även annan

statistik av för närvarande stön*e betydelse. Nämnden liksom styrelsen räknar

under nästa budgetår med en nu befintlig assistenttjänst i Cg 17, för vilken

medel icke beräknats. Styrelsen föreslår dessutom, att en biträdesbefattning

i reglerad befordringsgång utbytes mot en kanslibiträdestjänst. För egen del

får jag erinra, att styrelsens medverkan vid uppgörande av kommunala bostadsförsörjningsplaner,

ännu är på begynnelsestadiet. För utrönande av de lämpliga

metoderna för sådan medverkan torde den service i olika avseenden, som

planeringssektionen nu lämnar kommunerna, vara av betydelse. Jag anser för

den skull att sektionens personalorganisation icke nu bör mera avsevärt inskränkas.

Jag förutsätter emellertid en minskning av biträdespersonalen samt

anser, att medel under nästa budgetår icke böra beräknas för den nämnda

assistenttjänsten. Styrelsens förslag om utbyte av en kontorsbiträdestjänst

mot en kanslibiträdesbefattning bör prövas av biträdesutredningen.

Tekniska byrån. Organisationsnämnden och styrelsen ha föreslagit, att

en fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar skall inrättas. Till

sektionen skola enligt de föreliggande förslagen överföras, förutom ett antal

tjänster från tekniska byrån, planeringsbyråns indexsektion samt lånebyråns

värderingssektion. Beträffande de arbetsuppgifter som skola överföras från

tekniska byrån äro nämnden och styrelsen av i stort sett samma mening.

Styrelsen anser dock till skillnad från nämnden, att byggnadskontrollantverksamheten

samt arkitektarbetet med typritningar alltjämt böra vara förlagda till

tekniska byrån. Vid styrelsen liksom tidigare vid statens byggnadslånebyrå

utföras vissa teknisk-ekonomiska utredningar och i anslutning härtill viss upplysningsverksamhet,

som avse att minska materialförbrukningen inom bostadsbyggandet,

nedbringa underhålls- och byggnadskostnader samt öka byggnadernas

värde. Det råder inget tvivel om att betydande besparingar kunnat göras

genom denna verksamhet. Särskilt med hänsyn till utvecklingen under de

senaste åren beträffande materialförsörjning och byggnadskostnader är det

synnerligen angeläget, att ifrågavarande utredningsverksamhet fullföljes och

intensifieras. I likhet med organisationsnämnden och styrelsen finner jag skäl

tala för att det teknisk-ekonomiska utredningsarbete, som bedrives inom styrelsen,

gives fastare former. Ur organisationssynpunkt bör emellertid härför väljas

en särskild byrå i stället för en fristående sektion. Yad angår de arbetsuppgifter,

som från tekniska byrån böra överföras till den nya byrån, delar jag

styrelsens mening, att till byrån icke böra hänföras kontrollantverksamheton

och typritningsarbetet. Index- och värderingssektionerna torde även tills

vidare böra kvarstå inom planerings- respektive lånebyrån. Byråns arbetsupp
7—2»B

5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 124.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

gifter skulle sålunda komma att omfatta de teknisk-ekonomiska utredningar,

som för närvarande utföras under ledning av en särskild sakkunnig och med

anlitande i huvudsak av personal inom tekniska byrån.

Organisationsnämnden liksom styrelsen förutsätter, att styrelsens nuvarande

byggnadstekniske sakkunnige, vilken för närvarande uppbär ett årsarvode

av 21 000 kronor, skall bli chef för sektionen. Då nämnde sakkunniges

inplacering i den föreslagna lönegraden Cp 10 skulle medföra inkomstminskning,

beräknar styrelsen ett personligt avlöningstillägg motsvarande skillnaden

mellan årsarvodet och lönen i den angivna lönegraden. Lönenämnden har ansett

sig icke kunna, innan tjänsteförteckningskommittén övervägt frågan om

byrådirektörernas löneställning, förorda högre lönegrad än Cp 9. Jag föreslår i

anslutning till styrelsens förslag, att chefen för den nya byrån placeras i lönegrad

Cp 10. Som i annat sammanhang anmälts för riksdagen torde proposition

beträffande lönereglering för byråchefer m. fl. inom kort komma att framläggas.

Med hänsyn härtill torde frågan om personligt avlöningstillägg sakna aktualitet.

I övrigt beräknar jag, att följande tjänster skola överflyttas från tekniska

byrån till teknisk-ekonomiska utredningsbyrån: en förste byråingenjör i

Ce 29, två förste byråingenjörer i Ce 27, därav en i utbyte mot en arvodesbefattning,

två ingenjörer i högst Ce 21 samt en kanslibiträdestjänst.

Om den teknisk-ekonomiska utredningsbyråns arbetsuppgifter och personalorganisation

begränsas i enlighet med mitt förslag, torde anledning icke

finnas att ändra tekniska byråns sektionsindelning. Jag räknar alltså icke med

att arkitekt- och byggnadstekniska sektionerna skola sammanslås till en

sektion.

I fråga om arkitektsektionen bär organisationsnämnden ansett, att typritningsarbetet,

sedan den första serien av typhus färdigprojekterats, bör temporärt

kunna bedrivas med något mindre personalinsats än hittills. En viss

reducering av personalen är enligt nämnden vidare möjlig som följd av den

föreslagna utflyttningen av ärenden till nämnderna. I förhållande till nuvarande

organisation innebär nämndens förslag att antalet arkitekter i högst Cg 31

reduceras från fem till fyra samt att en ritbiträdestjänst utgår. Styrelsen kan

icke tillstyrka någon nedskärning av arkitektpersonalen i högst Cg 31. Två

av dessa befattningar föreslår styrelsen skola utbytas mot arkitekttjänster i

Ce 29, varav den ena avses för rådgivning åt länsbostadsnämnderna och den

andra för typritningsarbetet. Enligt styrelsen är efterfrågan på ritningar för

andra hustyper än de enfamiljshus av normal typ, som omfattas av den första

färdigställda serien ritningar, utomordentligt stor, varför verksamheten i

stället för att inskränkas bör i görlig mån intensifieras.

Strävandena att skapa ekonomiska och ändamålsenliga bostadstyper bör

enligt min mening tillmätas stor vikt. I det föregående har jag förordat särskilda

åtgärder för att förhindra att alltför stora och dyra egnahem uppföras.

I detta sammanhang torde arkitektsektionens gransknings- och typritningsarbete

få särskild betydelse och sektionens arbetsuppgifter sna
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 124.

rast komma att växa. Jag kan därför icke tillstyrka organisationsnämndens

förslag till minskning av sektionens personalorganisation. Däremot

kan jag godtaga bostadsstyrelsens förslag att två arkitekttjänster i högst Cg 31

skola omändras till befattningar i Ce 29. Jag förutsätter emellertid, att med

innehav av tjänst i Ce 29 ej skall kunna förenas förordnande å någon av arkitekttjänsterna

i högst Cg 31.

Beträffande byggnadstekniska sektionen har organisationsnämnden föreslagit,

att de besiktningar, som styrelsen utför under lånetiden, s. k. femårsbesiktningar,

skola överföras till förmedlingsorganen samt att sådana besiktningar

från styrelsens sida endast skola företagas stickprovsvis. Häremot har

styrelsen anfört, att det icke synes välbetänkt att helt överföra övervakningen

på kommunerna förrän dessa efter kommunsammanslagningen utrustats med

kvalificerade tjänstemän. Styrelsen föreslår, att femårsbesiktningarna i samtliga

städer överflyttas till dessa från och med d''en 1 juli 1951 och att utflyttning

av dylika besiktningar på landskommunerna påbörjas den 1 januari 1952.

Jag har icke något att erinra mot detta förslag, som innebär ett fullföljande

av en tidigare godtagen princip beträffande fördelningen av arbetsuppgifter

mellan de bostadspolitiska organen.

Organisationsnämnden beräknar, att den föreslagna ytterligare decentraliseringen

av en- och flerfamiljshusärenden medför eu minskning för tekniska

byråns del av antalet olika ärenden med ca 20 respektive 40 %. Enligt nämnden

kan personalen dock icke reduceras i direkt proportion till minskningen i

antalet flerfamiljshusärenden, emedan centraliseringen av dylika ärenden endast

avser hus med upp till 10 lägenheter. Jämfört med nuvarande organisation

innebär nämndens förslag — bortsett från de tjänster som nämnden

föreslagit skola överföras till teknisk-ekonomiska utredningssektionen — att

personalen minskas med en förste byråingenjör i Ce 27 och 2 ingenjörer i

högst Ce 21, varjämte tillkommer en kanslibiträdestjänst. Styrelsen anser i

likhet med nämnden, att den föreslagna ytterligare decentraliseringen av ärenden

medför en viss reducering av granskningsarbetet. Å andra sidan framhåller

styrelsen, att de alltmer stigande byggnadskostnaderna göra en mer ekonomiskt

inriktad granskning nödvändig. Styrelsen räknar härjämte med ytterligare

en ingenjör i Ce 24.

Med hänsyn dels till att den av organisationsnämnden ifrågasatta decentraliseringen

i varje fall icke torde kunna genomföras under nästa budgetår annat

än i begränsad omfattning, dels till vad bostadsstyrelsen anfört beträffande

behovet av en mer ekonomiskt inriktad granskning, kan jag icke tillstyrka

nämndens förslag till inskränkning av personalorganisationen. Å andra sidan

kan jag ej heller godtaga styrelsens förslag att ytterligare en tjänst i Ce 24

samt eu kontoristtjänst skola inrättas. Jag föreslår sålunda, att någon ändring

i sektionens personalorganisation ej nu företages, bortsett från de av bildandet

av en teknisk-ekonomisk utredningsbyrå betingade ändringarna. Av de

för sektionen nu beräknade ingenjörerna i högst Ce 21 bör dock en redovisas

under arkitektsektionen för uppgifter sammanhängande med typritningsarbetet.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj: is proposition nr 124.

Tvätterisektionen har i avvaktan på de förslag, vilka komma att framläggas

av bostadskollektiva kommittén och vilka kunna påverka sektionens arbetsuppgifter

och organisation, icke medtagits i nämndens undersökningar. Styrelsen

föreslår för sin del, att nuvarande extra tjänster ändras till extra ordinarie.

Innan sektionens uppgifter blivit närmare bestämda, kan jag icke tillstyrka

dessa förslag. Styrelsens förslag att en för sektionen beräknad kontorsbiträdestjänst

uppflyttas till kanslibiträdesbefattning bör prövas av biträdesutredningen.

Lån e by rån. Bostadsstyrelsens förslag att en arvodesbefattning, avsedd

för en väl kvalificerad tekniker, skall ersättas med en tjänst som förste byråingenjör

utanför sektionsindelningen kan jag endast godtaga såtillvida, att

tjänsten bör ändras till extra befattning i 29 lönegraden.

Organisationsnämnden har föreslagit, att från enfamiljshussektionen till

juridiska sektionen överflyttas den juridiska granskningen av enfamiljshusärenden

jämte vissa andra uppgifter. Med hänsyn till sektionens härigenom

vidgade verksamhetsområde har nämnden föreslagit inrättande av en tjänst

som förste byråsekreterare i 29 lönegraden. Däremot skall en amanuenstjänst

å enfamiljshussektionen indragas. Från denna sektion skall enligt nämnden

vidare överflyttas en förste byråsekreterartjänst i Ce 27. Nämndens förslag

till personalorganisation, som tillstyrkts av styrelsen, upptar härjämte ytterligare

två kanslibiträdestjänster.

Med hänsyn till resultatet av organisationsnämndens undersökning i nu

ifrågavarande del, har Kungl. Maj:t genom sitt förenämnda beslut den 29

december 1950 förklarat hinder icke möta för styrelsen att i mån av tillgång

på medel ledigförklara även ett förordnande att å juridiska sektionen bestrida

göromål, som ankomma på befattningshavare i 29 lönegraden. Till skillnad

från ombudsmannasektionen påverkas icke juridiska sektionens arbetsuppgifter

av förslaget om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet. Jag

kan därför tillstyrka, att nämnda förordnande utbytes mot en förste byråsekreterartjänst

i 29 lönegraden. Styrelsen har föreslagit, att tjänsten uppföres

som ordinarie. Enligt min mening bör den dock tills vidare vara extra ordinarie.

Organisationsnämndens förslag beträffande personalbehovet i övrigt synas

mig väl avvägda med hänsyn till de uppgifter, som skola ankomma på den utvidgade

sektionen. Förslagen föranleda därför ingen erinran från min sida.

Yad angår flerfamiljs- och enfamiljshussektionerna har bostadsstyrelsen

tillstyrkt organisationsnämndens förslag att nämnda sektioner, sedan egnahemslåneärendena

från Malmö utflyttats till länsbostadsnämnden i länet, skola

sammanslås till en sektion. Styrelsen har vidare tillstyrkt, att den nuvarande

byrådirektörstjänsten å enfamiljshussektionen efter sammanslagningen kvarstår

som en fristående befattning för konsulterande och övervakande uppgifter

beträffande länsbostadsnämnderna. En förutsättning för nämndens förslag är

enligt styrelsen att den ingenjörspersonal, som nämnden förutsatt skola finnas

för att vid förekommande behov kunna utsändas till nämnderna, även skall

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:is proposition nr 124.

kunna handlägga de ansökningar om lån till en- och tvåfamiljshus, som ankomma

på lånebyrån. Det har redan tidigare befunnits lämpligt att avdela

byrådirektören å enfamiljshussektionen för uppgiften att leda och övervaka länsbostadsnämndernas

egnahems- och förbättringslångivning. Under förra budgetåret

har nämndernas behov av tillfällig förstärkning av ingenjörspersonal i

viss utsträckning tillgodosetts med ingenjörer från styrelsen. Denna anordning

har givit goda erfarenheter. Förutom att nämnderna därigenom erhålla rutinerad

personal, har anordningen enligt styrelsen även den fördelen att ingenjörsarbetet

hos nämnderna får nya impulser och styrelsens erfarenheter om

nämndernas arbete vidgas.

Enligt min mening bör styrelsen erhålla större möjligheter än hittills att

med egen personal tillfälligt förstärka nämndernas ingenjörspersonal. Den

härför avsedda personalen, som bör vara underställd byrådirektören, bör även

handlägga de ärenden angående egnahemslån och förbättringslån, som ankomma

på styrelsen. Med hänsyn härtill synes den nuvarande sektionsindelningen

böra bibehållas. I enlighet med styrelsens förslag beräknar jag för

enfamiljshussektionen under nästa budgetår en förste byråingenjör i Ce 27,

en byråingenjör i Ce 24, två ingenjörer i högst Ce 21 och en kanslibiträdestjänst.

I jämförelse med nuvarande personalorganisation för enfamiljshussektionen

medför mitt förslag, bortsett från juristtjänsterna, minskning med en

ingenjör i högst Ce 21 samt två kanslibiträdestjänster.

Beträffande flerfamiljshussektionen har organisationsnämnden föreslagit,

att för sektionschefen inrättas en befattning som byrådirektör i Ce 31. Syftet

med förslaget är att bereda byråchefen lättnad i arbetsbördan och därmed

bättre möjligheter för honom att ägna sig åt utredningar och principiella

frågor. Yidare föreslår nämnden inrättande av en förste byråingenjörstjänst

i Ce 29. Härigenom skulle vinnas, att cheferna för de två distrikt, på vilka sektionens

ärenden avses skola uppdelas, erhålla samma löneställning. Utöver nu

befintliga tjänster upptager nämndens förslag härjämte en byråingenjörsbefattning

i Ce 24. Å andra sidan förutsätter nämnden, att antalet ingenjörstjänster

i Ce 27 och i högst Ce 21 minskas med en respektive fyra befattningar samt att

en kanslibiträdestjänst indrages. Styrelsen har föreslagit vissa jämkningar i

nämndens förslag. Sålunda anser styrelsen, att bl. a. ärendenas krävande natur

motiverar ytterligare två byråingenjörsbefattningar i Ce 24 och två kanslibiträdestjänster.

Ehuru starka skäl tala för att en befattning som byrådirektör inrättas, kan

jag dock icke i nuvarande läge tillstyrka detta förslag. En viss förbättring i

löneställningen för den högre ingenjörspersonalen synes emellertid nu böra

företagas. Jag kan därför godtaga förslaget om inrättande av en befattning

som förste byråingenjör i Ce 29 i utbyte mot en dylik tjänst i Ce 27. Beträffande

övrig ingenjörspersonal torde den ändringen böra företagas, att antalet

tjänster i Ce 24 ökas med en, medan antalet tjänster i högst Ce 21 minskas

med tre.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

I fråga om organisationsnämndens förslag att övertagandesektionen skall

indragas har styrelsen anmält viss tvekan med hänsyn till frågan om hyreskontrollen,

vilken av nämnden förutsatts skola beträffande de orter, där hyresregleringslagen

gäller, överflyttas på de kommunala förmedlingsorganen.

Hyreskontrollen tillhör enligt min mening de uppgifter, vilka lämpligen kunna

anförtros förmedlingsorganen. Jag förutsätter därför att styrelsen närmare

undersöker möjligheterna att utflytta hyreskontrollen i den utsträckningnämnden

förutsatt. Som styrelsen anfört bör dock icke prövningen av denna

fråga hindra att sektionen indrages. För nästa budgetår räknar jag sålunda

icke med någon personal för sektionen.

Yad värderingssektionen angår tillstyrker jag nämndens och styrelsens

samstämmiga förslag att sektionen med hänsyn till arbetsuppgifternas grundläggande

betydelse för låneverksamheten förstärkes med en förste byråingenjör

i Ce 29 samt en byråingenjör i Ce 24 i utbyte mot en ingenjör i högst Ce 21.

Beträffande marksektionen, vilken icke omfattas av organisationsnämndens

undersökningar, har styrelsen föreslagit, att befattningen som sektionschef,

en förste byråingenjörstjänst i Ce 27, uppflyttas till Ce 29. Sektionen är för

närvarande provisoriskt organiserad i avvaktan på att slutlig ställning skall

tagas till frågan om inrättandet av ett centralt rådgivande organ för markvärdering.

Under sådana förhållanden torde tills vidare böra anstå med prövningen

av sektionschefens löneställning. Däremot kan jag tillstyrka styrelsens

förslag om utbyte av en arvodesbefattning som ingenjör mot en tjänst i Ce 24.

Styrelsens förslag att en kontorsbiträdesbefattning skall uppflyttas till kanslibiträdestjänst

bör prövas av biträdesutredningen.

Sociala sektionen. I skrivelse den 12 juni 1950 har bostadsstyrelsen med

överlämnande av en promemoria i ämnet anmält, att inom sociala sektionen

utförts en utredning i syfte att dels utreda förfarandet vid handläggning av

bidragsärenden efter en genomförd decentralisering och dels att inhämta av

decentraliseringen berörda stadskommuners inställning till frågan om en

delegering av beslutanderätten i nämnda ärenden. Styrelsen har uttalat, att

möjlighet knappast föreligger för närvarande att genomföra den ifrågasatta

decentraliseringen. Organisationsnämnden, som tagit del av utredningen, har

funnit, att en dylik åtgärd icke är lämplig. Däremot har nämnden ansett hinder

icke böra möta att förmedlingsorgänen ges befogenhet att bedöma, huruvida

en viss bostad uppfyller de för familjebostadsbidrag stadgade kraven

eller att avslå de ansökningar om bidrag, som enligt förmedlingsorganens uppfattning

icke skulle kunna beviljas. Förslagens genomförande skulle enligt

nämnden medföra en icke oväsentlig arbetsbesparing vid styrelsens prövning

av en del av de mest tidskrävande ärendena. Mot förslagen har styrelsen invänt,

att dess erfarenhet visar, att flertalet förmedlingsorgan icke skulle

kunna betryggande utföra granskningen och att det skulle vara olämpligt att

bemyndiga förmedlingsorganen att avslå ansökningar. Styrelsen har vidare

ifrågasatt besparingseffekten av de föreslagna åtgärderna med hänsyn bl. a.

till arbetet med besvär över föl-medlingsorganens beslut. För egen del vill

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. May.ts ''proposition nr 124.

jag framhålla, att det icke rimligen bör ankomma pa föimedlingsoiganen

att avslå ansökningar så länge beslutanderätten i övrigt ankommer på

de statliga organen. Som styrelsen anfört torde det för närvarande icke vara

möjligt att överlåta granskningsarbetet på förmedlingsorganen.

I syfte att förenkla bidragsprövningen, vilken nu sker efter olika regler,

har nämnden förordat en tvångsvis genomförd övergång från äldre familjebidrag

till familj Bostadsbidrag. Styrelsen har ansett, att den frivilliga övergång,

som nu tillämpas, bör fortsätta men har anmält sin avsikt att, därest

ansökningar om sådan övergång skulle tendera att minska avsevärt, upptaga

frågan om åtgärder för ett mera tvångsbetonat överförande. Vad styrelsen

anfört synes mig icke giva anledning till erinran.

Sektionens organisation, som för närvarande har provisorisk karaktär,

torde böra upptagas till närmare prövning när resultatet föreligger av den

översyn av bostadsrabattsystemet, vilken jag förordat i det föregående. I avvaktan

härpå bör konsulentbefattningen bibehållas. I anslutning till föreliggande

förslag om nya tjänster tillstyrker jag, att en tjänst såsom förste byråsekreterare

i Ce 27 inrättas. Förslaget om att en befattning som byråsekreterare

i 24 lönegraden skall inrättas kan jag däremot icke godtaga. De föreslagna

indragningarna av en befattning som inspektör samt en kontorsskrivartjänst

föranleda ingen erinran från min sida. Jag anser emellertid, att jämväl en amanuenstjänst

bör indragas. I övrigt räknar jag under nästa budgetår med oförändrad

organisation.

Skriv- och kontorsbiträden. Nuvarande organisation upptar 125 tjänster

för dylik personal. Organisationsnämnden har för nästa budgetår beräknat

90 och styrelsen 108 tjänster. Skillnaden i beräkningarna beror på olika

meningar om i vilken takt och utsträckning de av nämnden föreslagna åtgärderna

böra genomföras samt den arbetsbesparande effekt åtgärderna medföra.

Med utgångspunkt från i det föregående anförda synpunkter på arbetsuppgifterna

beräknar jag behovet till 107 tjänster. Härvid är att märka, att

mina förslag i det föregående beträffande antalet biträdestjänster i lönegraderna

11—15 upptaga sammanlagt 30 befattningar, medan styrelsen beräknat antalet

till 40. Med hänsyn till de genom omorganisationen uppkommande övergångsproblemen

under nästa budgetår beräknar jag utöver nämnda skriv- och

kontorsbiträden medel för tillfällig arbetskraft motsvarande avlöningskostnaderna

för tre biträden. Beträffande tjänsternas fördelning på de olika

byråerna har jag räknat med 40 för kanslibyrån, 17 för planeringsbyrån, 8

för tekniska byrån, 20 för lånebyrån, 20 för sociala sektionen samt 2 för teknisk-ekonomiska

utredningsbyrån.

Medelsbehovet. De av mig i det föregående framlagda förslagen medföra

å ena sidan en ökning av medelsbehovet för nya tjänster m. in. med 282 200

kronor samt för löneklassuppflyttningar 39 000 kronor. Å andra sidan bör

anslaget på grund av indragningar av tjänster m. m. minskas med 451 200

kronor. Anslaget bör alltså minskas med (451200 — 282 200 — 39 000) 130 000

kronor och upptagas till (2 307 000 —130 000) 2 177 000 kronor.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Jag beräknar anslagsposterna sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 460000 kronor;

arvodenochsärskildaersättningar, bestämda avKung 1. Maj:t,

73 000 kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 426500 kronor;

ersättningar till experter och sakkunniga 10 000 kronor;

rörligt tillägg 207 500 kronor.

Med anledning av den reglerade befordringsgången bör å personalförteckningen

för styrelsen antalet kontorsbiträden i Ca 8 ökas med 28. Som följd

av mina förslag böra vidare å förteckningen upptagas ytterligare en befattning

som byråchef i Cp 10, en befattning som förste byråsekreterare i Ce 29,

två förste byråingenjörstjänster i Ce 29 samt en befattning som förste byråsekreterare

i Ce 27, varjämte antalet förste byråingenjörer i Ce 27 bör minskas

med en.

Bostadsstyrelsen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1949/50 .................................... 377 000 465 703

1950/51 (statsliggaren s. 336) ...... 372 000

1951/52 (förslag) ....................... 432 000

Yrkanden.

Bostadsstyrelsen hemställer (skr. 28/8 1950), att anslaget höjes med 81000

kronor på sätt framgår av följande sammanställning.

1. Sjukvård m. m..............................

2. Reseersättningar.............................

3. Expenser för eget behov:

a. Bearbetning av statistiskt material

b. Övriga expenser för eget behov.....

4. Expenser för annat än eget behov.....

5. Särskilda uppbördsmedel .................

Motivering.

Ökning Minskning

5 000

10 000

15 000

88 000

13 000

_50 000

131 000 50 000

4- 81000

1. Sjukvård m. m. Utgifter 1949/50 23 465; anslag 1950/51 10 000.

2. Reseersättningar. Behov föreligger av noggrannare instruktion och

samordning beträffande länsbostadsnämndernas verksamhet. Anslagsposten

bör därför, i anslutning till belastningen under 1949/50 (52 761), uppräknas

från 45 000 till 55 000 kronor.

o a. Bearbetning av statistiskt material. Ifrågavarande bearbetning utr

föres av den inom statistiska centralbyrån från och med den 1 juli 1950 försöksvis

inrättade maskincentralen. För innevarande budgetår ha för ändamålet

anvisats 55 000 kronor. En ny kostnadskalkyl, som uppgjorts i samråd

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

105

med chefen för maskincentralen, slutar för budgetåret 1950/51 på en total

kostnad av ca 60 000 kronor. På grundval av antaganden om ökad omfattning

av bearbetningen beräknas kostnaderna för nästa budgetår uppgå till ca

70 000 kronor eller 15 000 kronor mer än det belopp, som anvisats för innevarande

budgetår.

3 b. Övriga expenser för eget behov. I omkostnadsstaten för budgetåret

1949/50 upptogs till övriga expenser för eget behov ett belopp av 209 000

kronor. Utgifterna stego till 264 050 kronor. För innevarande budgetår ha

för ändamålet anvisats 211 000 kronor. Medelsbehovet under nästa budgetårberäknas

till 299 000 kronor. Yid beräkningen har hänsyn tagits dels till

engångskostnader för maskiner m. fl. inventarier, som erfordras för övertagande

av statskontorets förvaltning av vissa äldre lån, och dels till en motsedd

ökning av styrelsens lokaler. Av den beräknade medelsåtgången under

nästa budgetår (medelsåtgången under budgetåret 1949/50 inom parentes)

avses 42 000 (37 353) kronor för städning, 77 000 (82 923) kronor för skrivmaterial,

blankettryck m. m., 65 000 (68 093) kronor för telegram, telefon och

annonsering, 84 000 (54 820) kronor för inköp och underhåll av möbler m. fl.

inventarier samt 31 000 (20 661) kronor för diverse ändamål. Av det till 84 000

kronor beräknade beloppet till inventarier hänföra sig ca 50 000 kronor till

sådana inventarier, som erfordras för övertagande av statskontorets ifrågavarande

låneförvaltning.

4. Expenser för annat än eget behov. Från denna post bestredos ursprungligen

kostnaderna för tryck av blanketter i låne- och bidragsärenden. För budgetåret

1950/51 ha härför anvisats 27 000 kronor. Genom beslut den 26 maj

1950 har Kungl. Maj:t medgivit, att från posten få bestridas jämväl utgifter

för tryckning m. m. av typritningar. Sistnämnda utgifter beräknas under

budgetåret 1951/52 uppgå till 13 000 kronor, varför posten föreslås uppräknad

till 40 000 kronor.

5. Särskilda uppbördsmedel. Genom försäljning av typritningar och

blanketter i låne- och bidragsärenden inflytande inkomster skola enligt Kungl.

Maj ds förenämnda beslut bokföras såsom särskilda uppbördsmedel under en

för ändamålet å styrelsens omkostnadsstat upplagd post. Under budgetåret

1949/50 har genom sådan försäljning influtit 28 472 kronor, ehuru försäljningen

av typritningar endast pågått under budgetårets sista fyra månader.

Under budgetåret 1951/52 beräknas försäljningen av blanketter och typritningar

inbringa 50 000 kronor.

Yttrande.

Statskontoret föreslår, att anslagsposten till sjukvård m. in. med hänsyn

till belastningen uppräknas från 10 000 till 20 000 kronor. Däremot anser

statskontoret, att anslagsposten till reseersättningar bör upptagas med oförändrat

belopp eller 45 000 kronor. För de i anslagsposten till expenser för

eget behov ingående kostnaderna för bearbetning av statistiskt material bör

uppföras en särskild anslagspost, vilken för nästa budgetår synes kunna be
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts •proposition nr 124.

stämmas till 60 000 kronor. Till övriga expenser för eget behov bör ett till

240 000 kronor begränsat belopp anvisas. Den under posten föreslagna

medelsanvisningen för inköp av inventarier bör kunna avsevärt nedsättas,

bl. a. av den anledningen att bostadsstyrelsen kan utan vederlag från statskontoret

få övertaga vissa inventarier (huvudsakligen kontorsmaskiner) till

ett beräknat anskaffningsvärde av 7 000 kronor.

Departementschefen.

Anslagsposten till sjukvård m. m. bör såsom statskontoret föreslagit uppräknas

med 10 000 kronor. Till reseersättningar bör i anslutning till medelsåtgången

under förra budgetåret beräknas ett med 8 000 kronor ökat belopp.

I det föregående har jag anslutit mig till styrelsens uppfattning om behovet

av ett tillförlitligt statistiskt underlag för lån- och bidragsgivningen. Jag

kan därför godtaga styrelsens förslag att för bearbetning av statistiskt material

anvisas ett med 15 000 kronor ökat belopp. Till övriga expenser för eget

behov har styrelsen under nästa budgetår räknat med ett medelsbehov av

299 000 kronor. Utgifterna under budgetåret 1949/50 utgjorde 264 050 kronor.

Enligt vad jag inhämtat har bostadsstyrelsen förutsatt, att den skall få överta

vissa inventarier från statskontoret i samband med den förut omnämnda överflyttningen

av viss låneförvaltning från statskontoret till styrelsen. Jag anser

mig dock kunna beräkna medelsbehovet under ifrågavarande post något

lägre än styrelsen eller till 275 000 kronor, vilket innebär en ökning av medelsanvisningen

med 64 000 kronor. Mot styrelsens förslag att delposten till

expenser för annat än eget behov uppräknas med 13 000 kronor för utgifter

för tryckning m. m. av typritningar har jag intet att erinra. Inkomsterna av

försäljning av blanketter och typritningar, vilka bokföras såsom särskilda

uppbördsmedel, böra i enlighet med styrelsen beräkning upptagas till 50 000

kronor.

Omkostnadsanslaget skulle alltså enligt mitt förslag å ena sidan ökas med

(10 000 8 000 -f 15 000 -f 64 000 + 13 000) 110 000 kronor och å andra sidan

minskas med 50 000 kronor. Anslaget bör i enlighet härmed uppföras med

(372 000 + 110 000 — 50 000) 432 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ................................. 1400 000 1329 961

1950/51 (statsliggaren s. 337) ... 1561000

1951/52 (förslag) ..................... 1 660 000

Organisationsnäinndens förslag.

De viktigaste av organisationsnämndens förslag i fråga om länsbostadsnämnderna

ha förut berörts i samband med behandlingen av frågan om fördelningen

av arbetsuppgifterna mellan styrelsen och nämnderna. Övriga förslag

avse huvudsakligen förenklingar i de olika arbetsrutinerna.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Organisationsnämnden konstaterar, att ingenjörspersonalens arbetsuppgifter

endast i ringa man beröras av de framlagda förslagen. Utflyttningen till

nämnderna av låneärenden avseende mindre flerfamiljshus samt av egnahemslåneärenden

från Malmö anses dock medföra behov av ytterligare en ingenjör

hos länsbostadsnämnderna i Malmöhus och Västerbottens län. Då det icke

varit möjligt att vid organisationsundersökningen besöka samtliga länsbostadsnämnder,

avstår organisationsnämnden från vidare uttalanden i fråga om behovet

av ingenjörspersonal.

Nämnden framhåller, att den sammanlagda effekten av de olika förslagen

visar att kassörstjänsterna (Ce 22) icke längre erfordras. Med utgångspunkt

från en förteckning över kassörens uppgifter, som upprättats av en länsbostadsnämnd

i september 1950, uttalar organisationsnämnden, att kassörens

rent kamerala sysslor för närvarande icke äro tillräckligt omfattande för att

fylla dennes arbetstid utan att kassören tillförts även andra göromål. Flertalet

av dessa äro sådana, att de antingen böra utföras av personal med juridisk utbildning

eller att kassören måste anses överkvalificerad för desamma. Enligt

det förslag, som nämnden framlägger, skola efter kassagöromålens centralisering

till bostadsstyrelsen kassörens återstående uppgifter överflyttas på direktör,

jurist och biträdespersonal. Nämnden framhåller, att förslaget medför viss

arbetsökning för de nuvarande arvodesanställda juristerna, varför man torde

böra räkna med en höjning av nu utgående arvoden. Den erforderliga höjningen

uppskattar nämnden till sammanlagt ca 20 000 kronor.

Vad angår biträdespersonalen anför organisationsnämnden, att låneförvaltningens

överförande till bostadsstyrelsen icke resulterar i förändring av

arbets volymen men att mera kvalificerade uppgifter komma att ingå i arbetet

som följd av kassörstjänsternas indragning. Med hänsyn härtill föreslår nämnden,

att en biträdestjänst i reglerad befordringsgång vid varje länsbostadsnämnd

utbytes mot en kanslibiträdestjänst.

Enligt nämndens beräkningar skulle förslagens realiserande medföra minskning

av lönekostnaderna med ca 165 000 kronor per år.

Bostadsstyrelsens förslag.

Enligt bostadsstyrelsen är något ställningstagande till detåljerna i organisationsnämndens

förslag icke erforderligt för bedömande av personalbehovet

under nästa budgetår.

Beträffande ingenjörspersonalen anför styrelsen bl. a., att den i och för

sig normala ökningen av preliminära egnahemslåneansökningar under våren

1950 ställde länsbostadsnämnderna inför en situation, som de trots vissa personalförstärkningar

ej kunde bemästra utan långt gående förenklingsåtgärder

i fråga om granskningsarbetet samt uppskjutande av mera långsiktiga arbetsuppgifter.

Särskilt den tekniska personalen tvingades utföra övertidsarbete i

stor omfattning. De stigande byggnadskostnaderna böra enligt styrelsen helst

mötas med ett intensivare granskningsarbete. Styrelsen anser det därför vara

synnerligen angeläget, att personalförstärkningen nästa budgetår blir minst

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.

så stor, att den motsvarar ökningen av arbetsmängden. Vid sin beräkning av

personalbehovet har styrelsen förutsatt ett i huvudsak oförändrat bostadskyggnadsprogram.

Med utgångspunkt härifrån uppskattas antalet preliminära

egnahemslånebeslut hos länsbostadsnämnderna under budgetåret 1951/52 till

ca 11 500. Den största ökningen av arbetsvolymen gäller dock de slutliga besluten,

som från 868 under budgetåret 1949/50 torde komma att stiga till mer

än 10 000 under nästa budgetår. I fråga om förbättringslånen beräknas en

ökning av antalet preliminära beslut från 9 900 under budgetåret 1949/50 till

12 000 under budgetåret 1951/52. De slutliga besluten torde samtidigt komma

att överstiga 10 000, medan de voro 5 730 under budgetåret 1949/50. Det arbete

med lån av äldre typ, som fortfarande tynger vissa nämnder, beräknas däremot

avsevärt nedgå. Vid den förnyade uppskattning av personalbehovet, som företagits

i anledning av organisationsnämndens undersökningar, har styrelsen

funnit, att ökningen av antalet biträdande ingenjörer kan begränsas till 8,

varigenom det totala antalet sådana ingenjörsbefattningar kommer att uppgå

till 20. Av de beräknade nya tjänsterna skola enligt styrelsens förslag 6 placeras

i Ce 24 och 2 i högst Ce 21. Härjämte räknar styrelsen med lön åt 4

ingenjörer i högst Ce 21 under hela budgetåret 1951/52. Medel för dessa tjänster

ha beräknats endast för halva budgetåret 1950/51.

Angående kassörerna konstaterar styrelsen, att organisationsnämnden icke

bedömt tjänsternas behövlighet med utgångspunkt från nuvarande förhållanden.

Hittills gjorda erfarenheter ge vid handen, att kassörernas nuvarande

arbetsuppgifter ge dem full sysselsättning. De upplysningar om regelbundet

förekommande övertidsarbete för kassörerna, som lämnats av nämnderna, utvisa

i genomsnitt 2Va timmes dylikt arbete per vecka. Centraliseringen av

låneförvaltningen till bostadsstyrelsen beräknas ej medföra större minskning i

kassörernas arbete än i genomsnitt 30 arbetsdagar. Detta beror dels på att en del

av det arbete, som bortfaller, nu ombesörjes av biträden — arbetslindringen

för biträdespersonalen beräknas till högst 60 arbetsdagar per nämnd — och

dels på att slutliga beslut i låneärenden hittills förekommit i mycket begränsad

utsträckning, varför uppgifterna tillhörande den kamerala förvaltningen icke

haft så stor omfattning. Styrelsen framhåller, att den arbetsökning som är att

emotse under nästa budgetår, då nämnderna i större utsträckning komma att

meddela slutligt beslut i de ärenden, i vilka de hittills beviljat preliminärt

beslut, kommer att för kassörernas del mer än väl utjämna den förut nämnda

lindringen i arbetet. I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär förändringen

en förskjutning mot mera kvalificerade arbetsuppgifter. Vad bostadsstyrelsen

övertager från nämnderna är övervägande enkelt rutinarbete

jämte en del av redogöraransvaret. Under sådana omständigheter ifrågasätter

styrelsen, om det är välbetänkt att överflytta kassörens uppgifter, som till

mängden motsvara en heltidstjänst, på direktör, jurist och kanslibiträde. I vad

detta skulle beröra direktörstjänsterna invänder styrelsen främst, att direktörens

tid redan nu är hårt pressad. Styrelsen framhåller härjämte, att de kontakter,

som kassörerna uppehålla med förmedlingsorganen, äro mycket tids
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

krävande, varför kassörstjänsternas indragning skulle medföra en avsevärd

försämring av betjäningen åt allmänheten. Yad angår storleken av de besparingar,

som stå att vinna genom denna indragning, uttalar styrelsen, att

organisationsnämndens beräkningar av arvodena till nämndernas ombudsmän

är helt verklighetsfrämmande. En höjning av arvodet motsvarande den som

organisationsnämnden räknat med skulle bli erforderlig under nästa budgetår

på grund av ökningen i mängden slutliga beslut, därest ombudsmännens nuvarande

arbetsuppgifter icke inskränktes. Styrelsen anför, att det icke är uteslutet,

att arvodeshöjningen inom en ej avlägsen framtid kan få en sådan storlek,

att den täcker skillnaden mellan lönen till en kassör och lönen till ett

kontorsbiträde. Under sådana omständigheter skulle resultatet bli oförändrade

utgifter men en högst avsevärd försämring av organisationen. Styrelsen understryker

bestämt behovet av kassörstjänsterna. Tjänstebenämningen bör emellertid

efter centraliseringen av kassagöromålen till bostadsstyrelsen ändras

till kamrerare.

I fråga om biträdespersonalen beräknar styrelsen en förstärkning med fyra

befattningar, varigenom det totala antalet biträdestjänster skulle komma att

stiga till 72. Av dessa äro endast fyra inrättade i högre lönegrad än 8. Styrelsen

framhåller, att man framdeles bör räkna med minst en befattning i högre lönegrad

vid varje nämnd. I nuvarande läge vill styrelsen, som tidigare framlagt

förslag i detta ämne, ej upprepa detsamma, men föreslår att 5 tjänster i högst

Ce 8 uppflyttas till kanslibiträde i Ce 11 för att möjliggöra befordran av skickliga

biträden hos de större nämnderna.

Enligt styrelsens beräkningar kräver genomförandet av styrelsens förslag

i fråga om länsbostadsnämnderna en höjning av nuvarande avlöningsanslag

med 166 000 kronor, varav 41 000 kronor utgöra kostnader för löneklassuppflyttningar.

Yttranden.

Såvitt statskontoret kan bedöma, torde övervägande delen av de arbetsuppgifter,

som hittills utförts av kassörerna men som organisationsnämnden

föreslagit överflyttade på kanslibiträden, icke vara av alltför kvalificerad natur.

Vidare förutsätter statskontoret, att när det gäller handläggning av mera

krävande ärenden länsbostadsnämndens direktör eller jurist kommer att lämna

erforderlig vägledning. Det synes statskontoret uppenbart, att större delen

av de arbetsuppgifter, som enligt bostadsstyrelsens förslag skulle ankomma

på kassörerna, är av mindre kvalificerad art än de göromål, som i allmänhet

anses böra utföras av befattningshavare i lönegrad Ce 22. Statskontoret anser

sig därför böra förorda organisationsnämndens förslag även i denna del.

Lönenämnden har endast funnit anledning uttala, att det icke bör ifrågakomma

att utbyta tjänstebenämningen kassör mot kamrerare. Nämnden

erinrar att tjänsteförteckningskommittén har att pröva bl. a. frågan om tjänstebenämningar.

Särskilt utlåtande har avgivits av två ledamöter i lönenämnden, vilka ansett

sig böra tillstyrka bostadsstyrelsens föreliggande förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Departementschefen.

Angående länsbostadsnämndernas nuvarande organisation och arbetsuppgifter

torde jag få hänvisa till den inledande översikten över de bostadspolitiska

organen samt till vad jag i det föregående anfört vid behandlingen av

frågan om fördelningen av arbetsuppgifter på bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

Av de uppgifter, som bostadsstyrelsen lämnat, framgår att en betydande

ökning framför allt i fråga om antalet ansökningar om slutligt lånebeslut kan

emotses under nästa budgetår. En ökning av länsbostadsnämndernas arbetsbörda

kan vidare förutses på grund av en viss utflyttning av ärenden angående

flerfamiljshus. En förstärkning av nämndernas ingenjörspersonal synes därför

nödvändig. Jag kan dock icke tillstyrka en så omfattande ökning av antalet

ingenjörer som styrelsen föreslagit. Jag vill erinra om de möjligheter att

erhålla tillfällig förstärkning från styrelsen, som vid bifall till mitt förslag i det

föregående komma att stå nämnderna till buds under nästa budgetår. Den erforderliga

personalförstärkningen beräknar jag till två ingenjörer i 24 lönegraden

och två ingenjörer i högst 21 lönegraden. För innevarande budgetår har anvisats

medel motsvarande lön enligt 21 löneklassen åt fyra ingenjörer för halva

budgetåret. Medel för dessa tjänster böra beräknas för hela budgetåret 1951/52.

I avvaktan på ytterligare erfarenhet av personalbehovet böra nu förevarande

tjänster tills vidare upptagas som extra. I den mån å tjänsterna förordnas personal,

som nu innehar extraordinarie anställning hos bostadsstyrelsen, böra

dock för denna personal beräknas extraordinarie tjänster.

Organisationsnämnden har föreslagit, att länsbostadsnämndernas kassörstjänster

skola indragas. Bostadsstyrelsen har bestämt motsatt sig en indragning.

Organisationsnämndens uttalanden i frågan torde icke kunna tillmätas avgörande

betydelse, då de icke synas ha grundats på någon mera ingående

undersökning av kassörernas arbetsuppgifter. Å andra sidan synes icke heller

styrelsens utredning utgöra tillräckligt underlag för ett bestämt ställningstagande

i frågan. Enligt min mening bör det dock icke komma i fråga att nu

indraga tjänsterna. Kassörernas arbetsuppgifter torde få bli föremål för prövning

i samband med att slutlig ställning tages till frågan om införandet av ett

kreditgarantisystem på bostadsområdet. Under dessa förhållanden bör tjänsternas

benämning nu icke ändras.

Yad biträdespersonalen angår kan jag icke tillstyrka någon förstärkning

under nästa budgetår. Föreliggande förslag om utbyte av kontorsbiträdestjänster

mot kanslibiträdesbefattningar torde böra prövas av biträdesutredningen.

Med anledning av den reglerade befordringsgången för biträdespersonal

böra emellertid fyra nya befattningar som kontorsbiträde i Ca 8 inrättas.

Den av mig i det föregående förordade förstärkningen av personalorganisationen

med nya tjänster medför ett ökat medelsbehov under avlöningsanslaget

av 58 440 kronor, vartill bör läggas ett belopp av 41 000 kronor för löneklassuppflyttningar.

Den sammanlagda ökningen beräknas sålunda till (58 440 +

41 000) 99 440 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas till 99 000 kronor.

Hela anslaget bör alltså upptagas till (1 561 000 -f 99 000) 1 660 000 kronor.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

111

Jag beräknar anslaget sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 34300 kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

100 000 kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 243 000 kronor;

ersättningar till experter och sakkunniga 130 000 kronor;

rörligt tillägg 152 700 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader.

Anslag Hett outgift

1949/50 .................................... 455 000 489 086

1950/51 (statsliggaren s. 338) ...... 585 000

1951/52 (förslag) ........................ 565 000

Yrkande.

Bostadsstyrelsen hemställer (skr. 28 augusti 1950), att anslagsposten till

expenser höjes med 6 000 kronor.

Motivering.

Anslagsposten till expenser har för budgetåret 1950/51 upptagits till 330 000

kronor. Erfarenheterna under budgetåret 1949/50 ha givit styrelsen anledning

föreslå en omräkning av de belopp för olika utgiftsändamål, för vilka posten

är avsedd. Därutöver har styrelsens förslag om personalförstärkningar medfört,

att anslagspostens ram icke kunnat hållas. Vid beräkningen har styrelsen

utgått från att lokalkostnaderna för länsbostadsnämnderna jämväl under nästa

budgetår skola belasta expensposten. Med ledning av belastningssiffrorna för

1949/50, vilka angivas inom parentes, beräknar styrelsen medelsåtgången under

anslagsposten på följande sätt: renhållning och städning 35 000 (28 146) kronor,

skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt 42 600 (40 823) kronor,

telegram, telefon och annonsering 55 000 (53 404) kronor, inköp och underhåll

av inventarier 77 400 (49 237) kronor, bränsle, lyse och vatten 8 000 (7 217)

kronor, hyror 101000 (89178) kronor samt diverse 11 000 (10 732) kronor,

ökningen av posterna hyror samt renhållning och städning beror på att nämnderna

efter hand erhålla större och lämpligare lokaler. Av de beräknade kostnaderna

för inköp och underhåll av inventarier utgöra kostnaderna för inköp

av utrustning till nytillkommande personal ca 32 000 kronor och kostnaderna

för inköp av vertikalskåp etc. för förvaring av lån- och bidragshandlingar ca

19 000 kronor.

Departementschefen.

Mina förslag i det föregående beträffande länsbostadsnämndernas personal

medföra, att behovet av utrustning till nytillkommande tjänstemän kommer

att bli väsentligt mindre än bostadsstyrelsen förutsatt. Expensposten bör därför

icke ökas utan i stället reduceras med 20 000 kronor. Omkostnadsanslaget

bör sålunda minskas med detta belopp och upptagas till 565 000 kronor.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

VII. HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänsenden anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade ändringar i olika avseenden från

och med den 1 juli 1951 av grunderna för den statliga låne- och

bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen;

II. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka må

komma att beviljas under budgetåret 1951/52, bestämmes till

3,25 %\

III. medgiva, att för budgetåret 1951/52

dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från lånefonden

för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av

370 000 000 kronor,

dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från anslaget

till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, må

meddelas intill ett belopp av 34 000 000 kronor;

IV. för budgetåret 1951/52 anvisa

a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln,

1) till Kapitalmedels förluster och ränteef ter gifter å vissa bostadsbyggnadslån

ett förslagsanslag av 5 000 000 kronor;

2) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer

ett förslagsanslag av 37 000 000 kronor;

3) till Särskilda bostadsrabatter ett reservationsanslag av

1650 000 kronor;

4) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

ett reservationsanslag av 7 500 000 kronor;

5) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag

av 8 000 000 kronor;

6) till Bidrag till jämförande byggnadskostnadsutredning ett

reservationsanslag av 50 000 kronor;

b) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av

265 000 000 kronor;

c) å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag

av 1 500 000 kronor;

V. besluta, att å personalförteckningen för bostadsstyrelsen

antalet kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas med tjugoåtta,

antalet tjänster i lönegrad Cp 10 ökas med eu, antalet förste byrå- •

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

113

sekreterare i Ce 29 ökas med en, antalet förste byråingenjörer i

Ce 29 ökas med två, antalet förste byråsekreterare i Ce 27 ökas

med en samt antalet förste byråingenjörer i Ce 27 minskas med en;

VI. fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis...... 460 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................................... 73 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ......... 1 426 500

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

.................................................................. 10 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 207 500

Summa kronor 2 177 000;

VII. besluta, att å personalförteckningen för länsbostadsnämnderna

antalet kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas med fyra;

VIII. fastställa följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... 34 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................................... 100 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ......... 1 243 000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

.................................................................. 130 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 152 700

Summa kronor 1 660 000;

IX. under femte huvudtiteln för budgetåret 1951/52 anvisa

1. till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 177 000

kronor;

2. till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av

432 000 kronor;

3. till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av

1 660 000 kronor;

4. till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av

565 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

M. Silfvcrstolpe.

tf—s»r. 5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 124.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Bilaga 1.

Till Konungen. (Socialdepartementet.)

Kungl. Maj:t har den 16 juni 1950 uppdragit åt bostadsstyrelsen att i samråd

med advokaten Sten Södermark såsom särskild förordnad sakkunnig utarbeta och

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ändringar i ränte- och amorteringsvillkor

för vissa statliga tertiärlån m. m. Till fullgörande av uppdraget får

bostadsstyrelsen anföra följande.

1941 års kungörelse.

Den första gruppen av åsyftade tertiärlån bär utlämnats jämlikt kungörelsen

nr 636/1941 angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Lånen ha

beviljats för ny- eller ombyggnadsföretag avseende flerfamiljs- eller enfamiljshus.

Enligt 7 § kungörelsen skulle lån principiellt icke utgå med mindre de nytillkomna

eller ombyggda lägenheterna kunde tillföras bostadsmarknaden mot hyror,

icke överstigande den år 1939 på orten gällande hyresnivån för lägenheter av

jämförlig beskaffenhet och belägenhet (»1939 års hyror»). Av 9 § framgår att i

princip vid uthyrning av sådan lägenhet under en tid av 10 år, dock längst intill

dess lånet blivit till fullo guldet, icke utan medgivande av statens byggnadslånebyrå

högre hyra finge uttagas än byrån vid lånets beviljande fastställde. Tillläggslån

eller, i fråga om enfamiljshus, räntefri, stående lånedel förekom

ännu icke.

I 5 § kungörelsen lämnades föreskrifter om lånens förräntning och amortering.

Dessa må här återges i den mån do äro av betydelse.

Samtliga lån skulle löpa med 4,5 % årlig ränta samt utgöra aniorteringslån

från dag, som byggnadslånebyrån bestämde.

Annuiteten å amorteringslån beträffande flerfamiljshus utgör under hela tioårsperioden

— enär de förutsättningar, som kunnat möjliggöra annuitetshöjning

efter 5 år, icke ansetts föreligga — 5,2 5 % vid nybyggnadsföretag och 6 % vid

ombyggnadsföretag, allt räknat å ursprungliga lånebeloppet. Vid tioårsperiodens

utgång skall annuiteten ökas till det belopp, som erfordras för att lånet skall

vara slutamorterat efter 30 år i fråga om nybyggnadsföretag och 25 år i fråga om

ombyggnadsföretag från den dag, då lånet började löpa som amorteringslån.

Beträffande enfamiljshus åter skall annuiteten utgöra 6,9 % av ursprungliga

lånebeloppet under den första tioårsperioden men skall därefter höjas till vad

som erfordras för att lånet skall vara slutamorterat inom 20 år från amorteringslånetidens

början.

De lån, som kommo att utlämnas enligt kungörelsen, äro tämligen få, sedan

vissa lån inlösts, återstå inemot 250 st. med ett ursprungligt lånebelopp av ca

10 miljoner kronor, varå numera ca 9 miljoner kronor utestå oguldna. Att ge exakta

siffror, så ock att skilja på lån för de olika typerna byggnadsföretag skulle kunna

ske utan alltför stor svårighet. Då bostadsstyrelsen — såsom nedan utvecklas —

knappast ser sig i stånd att beträffande lån enligt 1942 års kungörelse tillhanda
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ta proposition nr 121.

hålla annat än högst approximativa siffror, torde det emellertid icke heller i detta

sammanhang löna mödan att uppgöra eu detaljerad statistik, helst som en sådan

synes äga blott ringa betydelse för sakens bedömning.

De tidigast utlämnade lånen ha överförts till amorteringslån den 1 juli 1942,

i anledning varav de ändrade ränte- och amorteringsvillkor, som nu sättas i fråga,

å dem bli tillämpliga fr. o. m. den 1 juli 1952. De enligt kungörelsen sist

utlämnade lånen överfördes till amorteringslån den 1 juli 1946.

Enligt sitt uppdrag avser bostadsstyrelsen att närmast undersöka, huruvida

en sådan anpassning av ränte- och amorteringsvillkoren i fråga om flerfamiljshus

är möjlig, att hyrorna kunna bibehållas oförändrade.

Med den givna utgångspunkten — oförändrade hyror — gäller det således att

tillse, om nuvarande annuitet kan bibehållas i stället för att höjas, enligt vad

gällande bestämmelser påkalla, från 5,25 till 6,92 % vid nybyggnad och från

6 till 7,51 % vid ombyggnad.

Annuiteten bestämmes dels av räntesatsen och dels av amorteringstiden. Oförändrad

annuitet kan ernås såväl enbart genom sänkning av räntan som enbart

genom förlängning av amorteringstiden. Om räntan sänkes från gällande 4,5 %

till 1,5 0 %, blir lånet med oförändrad annuitet slutbetalt inom nu föreskrivna

tider. Om åter räntan bibehålies, men amorteringstiden utsträckes till att omfatta

inalles 44 år, blir annuiteten också oförändrad.

Enligt bostadsstyrelsens mening bör det icke ifrågakomma att sänka räntan

på angivet sätt; eu sådan eftergift skulle vålla ej obetydlig räntekostnad för

staten och för övrigt innefatta eu subvention, som icke synes sakligt motiverad

bl. a. med tanke på de i förhållande till dagsläget tämligen låga produktionskostnader

till vilka ifrågavarande ny- och ombyggnadsföretag genomförts. Å den

andra sidan synes en förlängning av amorteringstiden på sätt angivits, om icke

synnerliga skäl föreligga, böra undvikas med hänsyn till säkerheten. Erinras må

att amorteringstiden eidigt 1948 års alltjämt gällande kungörelse om tertiärlån

och tilläggslån för flerfamiljshus (nr 587) i fråga om nybyggnad av sten eller

likvärdigt material är 40 år och vid nybyggnad av annat material 30 år.

I syfte att nå en godtagbar lösning, som icke på grund av annuitetshöjning

framtvingar höjd hyra, bär bostadsstyrelsen stannat för att föreslå en kombination

av åtgärder, nämligen dels att sänka räntan till t %, dels ock att utsträcka

återbetalningstiden till, i fråga om nybyggnad 40 år och i fråga om ombyggnad

30 år.

Den förordade räntan torde vara tillräcklig för att med viss marginal täcka

kostnaden för statens fasta upplåning.

Att pa föreslaget sätt utsträcka amorteringstiden, då fråga är om byggnad

av sten eller jämförligt material, lär icke behöva möta större betänkligheter, helst

som för dylika objekt 40 respektive 30 år icke torde utgöra någon enligt teknisk

erfarenhet ofrånkomlig, yttersta gräns för lån i ifrågakomna förmånsläge. Mera

tveksamt är spörsmålet onekligen, då fråga är om trähus och jämförbara byggnader.

Samtidigt som svårigheten att eljest få''.en godtagbar lösning torde föranleda

långivaren att tänja möjligheternas gräns te sig farhågorna mindre,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

därest — såsom b o s ta d s sty r els en förutsätter — övervakningen av sist avsedda

byggnader skarpes utöver den nuvarande, mera rutinmässiga kontrollen i syfte

att tillse att intet försummas från ägarens sida för att under hela lånetiden

bevara byggnaderna i bästa möjliga skick. Redan här må doek förutskickas att

bostadsstyrelsen för viss lånegrupp, som icke hör till 1941 års kungörelse, kommer

att föreslå eu än längre amorteringstid, som får anses godtagbar till följd

av särskilda förhållanden.

Här må ock anmärkas att bostadsstyrelsen i detta och fortsättningsvis i motsvarande

sammanhang undersökt vilka konsekvenser för amorteringstiden en till

3,5 % nedsatt ränta skulle ha. Undersökningens resultat redovisas i avslutningen

av denna skrivelse.

Vad härefter angår rån te- och amorteringsvillkoren för tertiärlån enligt 1941

års kungörelse till enfamiljshus anföres följande.

Av utredningsuppdraget torde bl. a. framgå, att icke heller enfamiljshusen böra

drabbas av förhöjd annuitet, som ju skulle öka den årliga bostadskostnaden,.

Med bibehållen annuitet av 6,9 % av ursprungliga lånebeloppet blir lånet icke

återbetalt inom föreskriven tid av inalles 20 år även om räntan helt bortfaller.

Om åter räntan lämnas oförändrad, måste amorteringstiden utsträckas att omfatta

inalles. 24 år för att annuiteten skall vara orubbad.

På skäl motsvarande dem som anförts i fråga om flerfamiljshusen har bostadsstyrelsen

stannat för att föreslå en till 4 % nedsatt räntesats, varigenom den

totala amorteringstiden skulle bli 23 år. Räntan skulle därmed vara bestämd

efter förut föreslagna grunder, och betalningstidens förlängning torde ej inge

betänkligheter. Erinras må att, i den mån egnahemslån, som beviljats för nybyggnad

enligt 1948 års alltjämt gällande kungörelse om egnahemslån och förbättringslån

(nr 546), skall amorteras, återbetalningstiden är 25 år.

Emellertid skall enligt uppdraget ock undersökas, om möjlighet föreligger att

anpassa ränte- och amorteringsvillkoren så, att annuiteten blir jämförlig med den,

som gäller enligt nyssnämnda 1948 års kungörelse, nämligen 5,71 % (varav 3 %

utgör ränta).

Även om räntan helt bortfaller, är en annuitet av 5,71 % otillräcklig för att

lånet skall återbetalas inom 20 år. Därest räntan bibehålies vid 4,5 % utgör

amorteringstiden med en annuitet av 5,71 % 29 år. Med exempelvis 25 års

återbetalningstid måste räntan vara 2,7 % för att en annuitet av 5,71 % skall

ernås. De anförda exemplen torde ådagalägga att den ifrågasatta anpassningen

icke låter sig genomföra med mindre räntesatsen blir utpräglat subventionsbetonad

eller amorteringstiden utsträckes utöver vad som är lämpligt med tanke

på säkerheten. Beaktas må emellertid att enfamiljshusen enligt 1941 års kungörelse

tillkommit under en period med avsevärt lägre byggnadskostnader än

nu rådande. Byggnadskostnadsindex (med 1939 som basår) utgjorde genomsnittligt

under åren 1941—1944 ca 136 mot i genomsnitt för åren 1949—1950 ca

162. Även om enfamiljshusen enligt 1941 års kungörelse knytas till en oförändrad

annuitet å 6,9 %, torde de årliga bostadskostnaderna understiga dem, som

man får räkna med i egnahemmen enligt 1948 års kungörelse. Bostadsstyrelsen

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 117

utgår därför från att räntesubvention i syfte att ernå nedsatt annuitet icke bör

förekomma.

Av motsvarande skäl torde följa att särskild ändring i ränte- och amorteringsvillkoren

icke heller synes böra ifrågakomma för tvåfamiljshusens del. Därjämte

bör beaktas att tvåfamilj shusen redan vid behandlingen av låneärendet liksom

senare vid fixerandet av lånevillkoren utgjorde flerfamiljshus i kungörelsen

mening och därefter icke äro ägnade att överföras till en sådan gemensam kategori

av en- och tvåfamiljshus som 1948 års kungörelse omfattar.

Med hänsyn till möjligheten av en hyreshöjning bör den av bostadsstyrelsen

föreslagna förlängningen av amorteringstiden beviljas allenast tills vidare med

förbehållen rätt för styrelsen att, om anledning därtill uppstår, ånyo förkorta

den genom förhöjd annuitet, dock högst till vad som enligt det ursprungliga låneavtalet

skall utgå.

Ehuru bostadsstyrelsen med för närvarande gällande utgångspunkter förordar

viss jämkning av ränte- och amorteringsvillkor, torde beslut om ändring icke

böra fatttas på en gång beträffande samtliga, successivt till amorteringslåneräkning

överförda lån. Till denna fråga, som är gemensam för flera i denna utredning

behandlade spörsmål, torde styrelsen avslutningsvis få återkomma.

Slutligen anmäla sig två särskilda spörsmål avseende såväl flerfamiljs- som

enfamiljshus.

Den ena frågan sammanhänger därmed att 1941 års kungörelse införde s. k.

räntegaranti, varigenom låntagaren tillförsäkrades att under de 10 första åren

icke behöva erlägga högre ränta än 3,5 % å primärkredit och »däremot svarande»

ränta å sekundärkredit. I den mån primär- och sekundärlånen icke äro långtidsbundna,

kan risk för tiden därefter föreligga för ökade kostnader för dessa

krediter. Såvitt gäller särskilt flerfamiljshusen torde det emellertid ankomma

på andra myndigheter att bestämma — därest kostnadsökningen blir en realitet —

huruvida och i vad mån stegringen må kompenseras av hyreshöjning. För enfamiljshusens

del får den eventuella kostnadsstegringen antagas ligga inom ramen

för en bostadskostnad som icke är högre än den som de senaste årens produktion

medför. Bostadsstyrelsen finner därför icke skäl föreligga att föreslå förlängning

av räntegarantitiden utöver vad från början blivit utfäst.

Det andra spörsmålet åsyftar det förhållandet, att en utsträckt amorteringstid

för tertiärlånet kan påstås medföra att återbetalningen av primär- och/eller

sekundärkredit uppskjutes längre än eljest skulle blivit fallet. Detta kommer

sannolikt att ofta bli en följd. Men, såvitt bostadsstyrelsen kan bedöma, behålla

ifrågavarande långivare god säkerhet för sina fordringar. Erinras må tillika att

de icke torde ha något rättsligen grundat anspråk mot låntagaren, att denne

skall avhålla sig från att förfoga över sin egendom såsom underlag för kredit mot

inteckningar med sämre förmånsrätt på sätt låntagaren finner lämpligt.

1942 års kungörelse.

Den andra gruppen av i ämbetsskrivelsen åsyftade tertiärlån ha utlämnats

enligt kungörelsen nr 569/1942 om tertiärlån och tilläggslån för vissa bostads
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 124

byggnadsföretag. Ehuru de nya bestämmelserna i många avseenden voro lika de

förutvarande, torde de för detta ärende betydelsefulla reglerna för överskådlighetens

skull böra här återges i sin helhet.

Lånen ha beviljats för ny- eller ombyggnadsföretag avseende flerfamiljs- eller

enfamiljshus. Enligt genom kungörelse den SO juni 1943 (nr 592) företagen

ändring skulle med enfamiljshus förstås också byggnad, som var avsedd att innehålla

två bostadslägenheter, det s. k. tvåfamiljshuset. Hyrorna för de nytillkomna

eller ombyggda lägenheterna skulle icke få överstiga »1939 års hyra» under eu

tid av 10 år, dock längst till dess tillhandahållet lån återbetalats.

Samtliga lån avseende flerfamiljshus och sådana enfamiljshus, som uppförts

eller ombyggts av kommun eller med kommun i lånehänseende jämställd företagare,

d. v. s. vissa juridiska personer, som arbetade under kontrollerade former

och utan enskilt vinstsyfte — nedan gemensamt kallade »kommunala enfamiljshus»

— skulle överföras till amorteringslån å dag, som byggnadslånebyrån

bestämde, och löpa med 4,5 % ränta. Annuiteten skulle i fråga om flerfamiljshus

under 10 år utgöra 5,2 5 % vid nybyggnads- och 6 % vid ombyggnadsföretag,

såvida den icke på grund av vissa förutsättningar — vilka icke inträffat — skulle

höjas efter fem år. Efter tioårsperiodens utgång skulle annuiteten ökas till vad

som erfordrades för att lånet skulle vara slutamorterat inom inalles 30 år i fråga

om nybyggnadsföretag samt 25 år i fråga om ombyggnadsföretag.

Annuiteten å kommunalt enfamiljshus skulle utgöra 6,9 % under 10 år och

därefter höjas så att slutbetalning skedde inom inalles 20 år.

Genom kungörelsen nr 176/1945 ändrades räntesats och annuitet för lån avseendo

flerfamiljshus och kommunalt enfamiljshus. Räntan skulle för båda grupperna

utgöra 4 %. Annuiteten å lån avseende flerfamiljshus blev för den första

tioårsperioden — enär ändring icke ägde rum efter fem år — 4,7 5 % vid nybyggnadsföretag

samt 5,5 % vid ombyggnadsföretag. Efter de 10 åren skulle

annuiteten höjas sa, att lanet slutamorterades inom inalles 30 år vid nybyggnadsföretag

och 25 år vid ombyggnadsföretag. Annuiteten å kommunalt enfamiljshus

åter kom att utgöra 6,4 % under 10 år och skulle därefter höjas så, att slutbetalning

skedde inom inalles 20 år.

1945 års kungörelse kom enligt övergångsbestämmelserna att tillämpas på lån,

som beviljats från och med den 23 maj 1945.

Räntan för lån avseende annat än kommunalt enfamiljshus skulle enligt 1942

års kungörelse utgöra 3,G %. Annuiteten fastställdes till 6 % av det ursprungliga

lånebeloppet eller, därest viss del av lånet enligt vad nedan angives skulle vara

räntefri stående lånedel, av amorteringsdelen. Efter tioårsperiodens utgång

skulle annuiteten höjas så, att amorteringsdelen bleve slutbetald inom inalles

20 år. Dessa villkor äro alltjämt gällande.

Byggnadslånebyrån har utlämnat ca 21,000 lån enligt 1942 års kungörelse.

Det totala lånebeloppet är avsevärt och torde uppskattningsvis belöpa sig till ca

450 miljoner kronor varav inemot 300 miljoner kronor avseende flerfamiljshus

inklusive ett fåtal kommunala enfamiljshus samt återstoden annat enfamiljshus.

Att ge noggrannare siffror och utskilja dessa lån från dem, som utgått enligt

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ls proposition nr 124.

tidigare eller senare författningar, så ock att särskilja de olika typerna av flerfamiljs-

och enfamiljshus samt att redogöra för fördelning på nybyggnads- och

ombyggnadsföretag bär, såsom förut antytts, visat sig icke vara möjligt utan

synnerlig möda med anlitande av extra arbetskrafter. Detta har så mycket mindre

ansetts böra ifrågakomma som värdet av en dylik statistik också i detta sammanhang

torde vara tämligen ringa för bedömningen av föreliggande spörsmål.

De enligt 1942 års kungörelse tidigast utlämnade lånen ha överförts till

amorteringslån den 1 januari 1943 i anledning varav de ändrade ränte- och

amorteringsvillkor, som här komma att föreslås för vissa av lånen, skulle börja

tillämpas från och med den 1 januari 1953. Ännu återstå några lån beviljade

enligt nämnda kungörelse vilka — utan bostadsstyrelsens förvållande — icke

utanordnats och således icke kunnat överföras till amorteringslån.

1942 års kungörelse inrymde i likhet med den tidigare kungörelsen föreskrifter

åsyftande att garantera låntagarna en högsta ränta å primärkredit med 3,5 %

samt å sekundärkredit »däremot svarande» ränta. Genom 1945 års kungörelse

utsträcktes garantien, såvitt gällde sådana flerfamiljshus och kommunala enfamiljshus

på vilka kungörelsen vann tillämpning, att avse 3 % ränta å primärkredit

och »däremot svarande» ränta å sekundärkredit.

För att trots de stigande byggnadskostnaderna möjliggöra en på »1939 års

hyra» baserad bostadsproduktion infördes genom 1942 års kungörelse ränte- och

amorteringsfria tilläggslån för flerfamiljshus och kommunala enfamiljshus samt

räntefri stående lånedel för annat enfamiljshus. Tilläggslånet skulle principiellt

— jämte ett mindre kommunalt bidrag — täcka skillnaden mellan den faktiska,

totala anskaffningskostnaden, å ena, samt avkastningsvärdet, å den andra sidan.

Räntefri stående del åter kunde icke överstiga 10 % av anskaffningskostnaden.

De närmare betalningsvillkoren avseende tilläggslån inrymmas i 16 § kungörelsen.

Tilläggslån löper, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, utan ränta

och amortering.

Medgiver byggnadslånebyrån, att de av byrån vid tilläggslånets beviljande fastställda

hyrorna få höjas utöver vad som betingas av stegrade bränsle- och förvaltningskostnader,

eller kan med hänsyn till det allmänna hyresläget på orten

fastighetens avkastning antagas komma att stiga efter utgången av den i 4 § c)

angivna tiden (= den för hyreskontroll bestämda perioden, äger byrån besluta.,

att tilläggslånet, i den män avkastningsökningen det medgiver, skall, i förstnämnda

fall, från viss av byrån bestämd dag och, i sistnämnda fall, från utgången

av nyssnämnda tid löpa med ränta och amorteras, allt enligt de närmare

bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles må meddela.

Om och i den män tilläggslånet vid utgången av den i 4 § c) angivna tiden

återstår oguldet och oj enligt dessförinnan meddelat beslut skall amorteras i

enlighet med vad i andra stycket stadgas, skall detsamma avskrivas.

Betalningsvillkoren avseende räntefri stående del återfinnas i 12 § 2 mom.

tredje stycket kungörelsen.

Efter utgången av den i första stycket angivna tiden (— 10 år), äger byggnadslånebyrån,

därest den då rådande allmänna bostadskostnadsnivån därtill giver

anledning, besluta, att den dol av tertiärlånet, som dittills utgjort räntefri stående

del, skall från viss av byrån bestämd dag i sin helhet eller delvis löpa med ränta

och amorteras, allt enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

må meddela. Om och i den mån nyssnämnda del av lånet icke skall amorteras i

enlighet med vad nu sagts, skall densamma avskrivas.

Storleksordningen av summan av tilläggslån och räntefria stående lånedelar,

som tillhandahållits jämlikt 1942 års kungörelse, torde vara ca 120 miljoner kronor.

Icke heller beträffande detta belopp eller dess fördelning på tilläggslån och

räntefria stående lanedelar eller på lån som regleras av 1945 års kungörelse och

övriga kunna noggrannare uppgifter lämnas utan synnerligt besvär, som icke

synes motiverat med hänsyn till problemställningen i detta sammanhang.

Då bostadsstyrelsen härefter går att undersöka den förelagda frågan om anpassning

av ränte- och amorteringsvillkoren må förutskickas, att det icke synes

möjligt att jämföra kommunalt enfamiljshus med vare sig annat enfamiljsföretag,

som tillkommit med stöd av lån enligt 1942 års kungörelse, eller med sådant

enfamiljshus, som avses i 1948 års kungörelse om egnahemslån och förbättringslån.

Det kommunala enfamiljshuset har ju i låneärendet behandlats såsom flerfamiljshus,

tilläggslån kan ha utgått, och ränte- samt amorteringsvillkor äro i

anslutning därtill uppbyggda efter helt annat system än vad som gäller för annat

enfamiljshus.

Flerfamiljshusen ha — sasom redan nämnts — under den första tioårsperio

den, om de icke äro underkastade villkoren i 1945 års kungörelse, en annuitet

av 5,2 5 % i fråga om nybyggnads- och 6 % vid ombyggnadsföretag. För att slutamortering

skall äga rum inom föreskriven tid av inalles 30 respektive 25 år

fordras en höjning av annuiteten till 6,92 % vid nybyggnad och 7,51 % vid ombyggnad.

I anslutning till vad bostadsstyrelsen tidigare föreslagit med den givna

förutsättningen att en hyresfördyrande annuitetsförhöjning bör undvikas, förordar

styrelsen att räntan sänkes till 4 %, varigenom återbetalningstiden med

bibehållen annuitet utsträckes till inalles 40 år i fråga om nybyggnadsföretag

och 30 år i fråga om ombyggnadsföretag.

De flerfamiljshus, vilkas lånevillkor regleras av 1945 års kungörelse, ha

annuiteten under den första tioårsperioden bestämd till 4,7 5 % vid nybyggnad

samt 5,5 % vid ombyggnad. För slutbetalning inom föreskriven tid, trettio

respektive tjugofem år, skulle annuiteten behöva höjas till 6,61 % respektive 7,30 %.

Bostadsstyrelsen föreslår i stället att dessa lån, med oförändrad 4 % ränta, få

slutbetalas inom 47 respektive 33 år, varvid nuvarande annuitet kan bibehållas.

De föreslagna förlängda amorteringstiderna torde icke behöva väcka alltför

stora betänkligheter, då fråga är om byggnad av sten eller jämförligt material,

sasom tidigare antytts. Att bostadsstyrelsen trots stor tvekan ansett det försvarligt

att föreslå dessa tider också för flerfamiljshus av trä beror på att alldeles

särskilda skäl föreligga. Den amortering underkastade sekundärkrediten var i

dessa fall väsentligt större än i fråga om stenhus. Därmed uppnåddes en påskyndad

skuldåterbetalning, som också kommit och fortsättningsvis kommer statskrediten

tillgodo i form av i accelererat tempo förbättrad säkerhet. Givetvis skulle

i fråga om dessa flerfamiljshus av trä särskilt kontrolleras att husen genom omsorgsfull

skötsel vidmakthållas.

För i 1942 års kungörelse avsett kommunalt enfamiljshus är annuiteten 6,9 %

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

under 10 år, såvida icke 1945 års kungörelse är alt tillämpa. För stadgad slutamortering

inom inalles 20 år skulle annuiteten behöva höjas till 8,7 8 %. Bostadsstyrelsen

föreslår, att räntan sänkes från 4,5 % till 4 % och att amorteringstiden

utsträckes till 23 år. I så fall kan nuvarande annuitet lämnas oförändrad.

Annuiteten å lån för kommunalt enfamiljshus utgör, då 1945 års kungörelse

är tillämplig, 6,4 %. Om återbetalning skall ske inom inalles 20 år, fordras eu

annuitetsförhöjning efter 10 år till 8,67 %. Bostadsstyrelsen föreslår, att dessa

lån, med oförändrad 4 % ränta, slutbetalas inom 25 år i syfte att bevara nuvarande

annuitet.

Yad härefter angår lån för annat än kommunalt enfamiljshus utgör annuiteten

6 % under 10 år och måste därefter höjas till 8,5 7 % för att återbetalning skall

äga rum inom föreskriven tjuguårstid. Bostadsstyrelsen föreslår, att med bibehållen

3,6 % ränta återbetalningstiden förlänges till inalles 26 år i syfte att förebygga

annuitetshöjning.

I det väckta spörsmålet, huruvida en anpassning av ränte- och amorteringsvillkor

för annat än kommunalt enfamiljshus kan och bör äga rum i anslutning

till vad som gäller enligt 1948 års egnahemslånekungörelse, torde bostadsstyrelsen

få hänvisa till vad i motsvarande sammanhang yttrats beträffande lån för enfamiljshus

enligt 1941 års kungörelse.

Bostadsstyrelsen ifrågasätter icke förordade jämkningar beträffande ränta och

annuitet å lån under 1942 års kungörelse annat än efter successiva, av rådande

förhållanden betingade beslut.

Också i frågan om räntegaranti synes bostadsstyrelsen beträffande samtliga

lån som utlämnats för flerfamiljs- och enfamiljshus enligt 1942 års kungörelse,

såväl i dess ursprungliga som i dess år 1945 ändrade lydelse, kunna åberopa

synpunkter motsvarande dem, som framförts beträffande räntega.rantien enligt

1941 års kungörelse. Av skäl som i det föregående andragits, synas icke heller

nu föreslagna, förlängda återbetalningstider för lån enligt 1942 års kungörelse

kränka primär- eller sekundärkreditgivares behöriga intressen.

På sätt föreslagits i fråga om 1941 års lån bör förlängning av amorteringstiden

beviljas endast tills vidare med de villkor i övrigt som förut förordats.

Bostadsstyrelsen övergår härefter till att dryfta frågan om betalningsvillkoren

för tilläggslån och för räntefri stående del av tertiärlån.

Vad först angår spörsmålet om tilläggslånen, må erinras att den alltsedan

den 30 juni 1942 gällande hyresregleringslagstiftningcn i princip medfört hyresstopp,

knutet till de grundhyror som betingades den 1 januari 1942, samt, i fråga

om senare tillkomna lägenheter, till de belopp, som hyresnämnden med hänsyn

till byggnadskostnadema och övriga omständigheter fann skäligt. Det torde vara

ett notoriskt faktum att hyresregleringen åstadkommit att en väsentlig höjning

av hyrorna för såväl den 1 januari 1942 förefintliga som åren därefter färdigställda

lägenheter förebyggts. Den allmänna lokala regleringen av hyresmarknaden

med därav följande hyresstopp torde emellertid icke böra påverka bedömningen

av frågan, huruvida — sedan bostadsstyrelsens tioåriga ihyreskontrol!

upphört — det i 16 § i 1942 års kungörelse angivna »allmänna hyresläget på

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

orten» i och för sig motiverar krav på förräntning och amortering av tilläggslånet.

Bostadsstyrelsen anser sig kunna påstå att till följd av kända förhållanden

det allmänna hyresläget å samtliga de orter, å vilka nu ifrågavarande tilläggslön

utgått, skulle därest icke den allmänna hyresregleringen mellankommit —

ha stigit så, att krav på tillläggslånens förräntning och amortering varit befogat.

Ur de synpunkter, som på sin tid varit att beakta vid beviljandet av tilläggslån,

föreslår bostadsstyrelsen förty, att Kungl. Maj:t måtte förklara att bostadsstyrelsen

äger besluta, att samtliga nu avsedda tilläggslån principiellt skola förräntas

och återbetalas. Sådant beslut bör för den första tilläggslåneserien meddelas

före den 1 april 1952. Hyreskontrollen för denna grupp började nämligen den

1 april 1942. I övrigt förutsättes icke annat än successiva beslut.

Eftersom låntagarna till följd av hyresregleringen torde vara urståndsatta att

utnyttja »det allmänna hyresläget», torde dock icke kunna ifrågakomma att

tills vidare aktualisera förräntnings- och amorteringskravet. Med enstaka undantag

för vilka specialregler knappast kunna givas lär så ej kunna ske om icke

antingen hyresregleringar upphör och hyresmarknadsläget alltjämt skulle ge den

ökade bärkraften åt låntagarna, eller en allmän hyreshöjning skulle medgivas

utöver vad som må betingas av ökado förvaltnings-, drift- och kapitalkostnader

eller om — med eller utan samband med en allmän hyreshöjning — en speciell

höjning skulle medges för hus med tilläggslån i syfte att möjliggöra förräntning

och amortering av dessa. De framtida förhållandena låta sig emellertid icke överblicka.

Bostadsstyrelsen hemställer därför att Kungl. Maj:t, efter förslag av

styrelsen, framdeles måtte bestämma, huruvida och i vilken ordning — sedan

principbeslut fattats om tilläggslånens förräntning och amortering — ränta och

amortering skola avkrävas låntagarna till inbetalning.

I detta sammanhang må upplysas att det kommunala bidrag, som utgått vid

sidan av tilläggslånet, enligt av kommunen i vissa fall gjort förbehåll skall förräntas

och återbetalas på villkor motsvarande dem, som gälla för tilläggslånet.

Ett sådant bidrag torde ur hyressättningssynpunkt vara likställt med det statliga

tilläggslånet.

Beträffande räntefri stående del för vissa enfamiljshus lär det också vara

obestridligt att den i 12 § 2 mom. tredje stycket av 1942 års kungörelse åsyftade

»allmänna bostadskostnadsnivån» stigit i sådan grad att det i och för sig skulle

vara motiverat att fordra förräntning och amortering av ifrågavarande

tertiärlånedel i dess helhet Med en förräntning efter 4 % och exempelvis tjugu

års amortering skulle den årliga merkostnaden genomsnittligt belöpa sig till,

för enfamiljshus i egentlig mening, ungefär 175 kronor och, för tvåfamiljshus,

ca 225 kronor. Dessa belopp äro av den storleksordning att deras utkrävande

får antagas medföra betydande olägenhet för låntagarna trots den tämligen allmänna

inkomstökningen. Därtill kommer, att om bostadsstyrelsens förslag med

avseende å tilläggslånen vinner bifall, lägenhetshavarna i därav berörda hus tills

vidare undgå ökad bostadskostnad av det skälet att tilläggslånet skulle behöva förräntas

och amorteras. Det kan då ifrågasättas, om det är rimligt att de som

under motsvarande period skaffat sig egnahem (tvåfamiljshus) med stöd bland

annat av räntefria stående lånemedel skulle få vidkännas den ökade bostads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

128

kostnad som skulle följa av dessa medels förräntning och amortering. Att dylika

krav böra få aktualiseras under sådana förhållanden, som föranleda att räntor

och amorteringar skola inbetalas å tilläggslån, sjmes dock naturligt.

På grund av vad sålunda anförts föreslår bostadsstyrelsen i anslutning till

vad som förordats beträffande tilläggslånen, dels att Kungl. Maj:t måtte förklara

att styrelsen äger besluta att räntefri stående lånedel principiellt skall

förräntas och återbetalas, dels ock att Kungl. Maj:t, efter förslag av styrelsen,

framdeles måtte bestämma, huruvida och i vilken ordning ränta och amortering

skola avkrävas låntagarna till inbetalning. Bostadsstyrelsens, förslagsvis successiva,

beslut torde lämpligen böra fattas i anslutning till att ärendet angående

principiellt återkrav av tilläggslånen avgöres.

Även om icke en nuvarande ägare bör avkrävas inbetalning torde det likväl

vara rimligt och lämpligt att när ett icke kommunalt enfamiljshus överlåtes,

bostadsstyrelsen som villkor för att godkänna ny låntagare bl. a. skall kunna

föreskriva omedelbar inbetalning eller förräntning och amortering av räntefri

stående lånedel. Det torde knappast finnas anledning att för köparen minska

den på sådana lånemedel baserade kostnadsskillnaden mellan det tidigare byggda

huset och ett nybyggt hus. Det eventuella inbetalningskravet torde för övrigt

motverka den spekulationstendens, som obestridligen föreligger.

Bostadsstyrelsen får slutligen i detta sammanhang omnämna att, om tvekan

skulle råda om riktigheten eller lämpligheten av föreslagna åtgärder rörande tillläggslånen

och räntefria stående tertiärlånedelar, skälen för styrelsens stånd

punkttagande förstärkas därav att byggnadslånebyrån på sin tid av statsfinansiella

skäl onekligen bedömt skäligheten av byggnadskostnader samt driftkostnader och

dylikt i underkant, då det gällde att avväga storleken av statens tills vidare

ränte- och amorteringsfria kapitalunderstöd. Visserligen medger i många fall en

i förhållande till nuvarande praxis högt räknad förräntning av den egna insatsen

on sorts utjämning av utgiftssidans underbalansering. Men bostadsstyrelsen härvid

nu företagen undersökning funnit att den snäva bedömningen jämte inträdda

stegringar i drift- och underhållskostnader understundom kalkylmässigt leder till

nettouuderskott.

TilläggsTån för barnrika familjer.

Tilläggslån ha vidare utgått jämlikt kungörelsen nr 572/1942 om tilläggslån

för beredande av bostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer, såväl för

hyreshus (kungörelsen nr 512/1935) som för egnahem (kungörelsen nr 247/1938).

Tilläggslånen ha åsyftat att helt eller till väsentlig del täcka skillnaden mellan

anskaffningskostnaden och värdet.

Betalningsvillkoren för sådana tilläggslån inrymmas i 8 § kungörelsen nr

572/1942.

1 mom. Tilläggslån är, där ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. stadgas,

fritt från ränta och amortering.

2 inom. Har byggnadslånebyrån beträffande visst hyreshus medgivit höjning

av standardhyrorna utöver vad som betingas av stegrade bränsle- och förvaltningskostnader,

äger byrån besluta, att tilläggslån, som beviljats för huset, skall, i den

mån avkastningsökningen det medgiver, från viss av byrån bestämd dag löpa

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kumjl. Maj:ts proposition nr 124.

med ränta och amorteras, allt enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj-1

iramdeles må meddela.---

3 mom. Har egnahem, för vars uppförande tilläggslån beviljats, därefter

undergått mera betydande värdestegring, vilken icke hänför sig till åtgärd, som

vidtagits av låntagaren, äger byggnadslånebyrån besluta, att lånet eller del därav

skall från viss av byrån bestämd dag löpa med ränta och amorteras, allt enligt

de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles må meddela.___

4 *pom* Om och i den mån tilläggslån återstår oguldet, då tio år förflutit

från dess utbetalande till låntagaren och ej enligt dessförinnan meddelat beslut

skall amorteras, skall lånet avskrivas.

Bostadsstyrelsen anser icke skäl föreligga att nu åsyftade tilläggslån principiellt

behandlas olika mot förut behandlade lån av sådan typ. Styrelsen förordar

därför ett förfarande, som överensstämmer med vad för dessa föreslagits. Styrelsens

beslut måste fattas före den 1 juli 1952.

Tilläggslån i den statliga egtuihem.sverksamheten.

Till sist ha tilläggslån liknande vad som utgått enligt kungörelsen nr 572/1942

för egnahem också beviljats enligt 32 a § kungörelsen nr 578/1942 om vissa

ändringar i kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten.

Betalningsvillkoren för sådant tilläggslån återfinnas i 35 a §

andra stycket.

Har fastighet, för vars uppförande tilläggslån beviljats, därefter undergått

mera betydande värdestegring, vilken icke hänför sig till åtgärd, som vidtagits

av låntagaren, äger egnahemsnämnden besluta, att tilläggslånet eller del därav

skall från viss av nämnden bestämd dag löpa med ränta och amorteras enligt de

närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles må meddela. Om och i den

män tilläggslånet återstår oguldet, då tio år förflutit från dess utbetalande till

låntagaren, och ej enligt dessförinnan meddelat beslut skall amorteras i enlighet

med vad nyss stadgats, skall tilläggslånet efterskänkas.

Icke heller dessa tilläggslån synas böra behandlas på annat sätt än tidigare

dryftade. De förvaltas av riksbanken, men länsbostadsnämnderna ha att fatta

erforderliga beslut i sakfrågor sammanhängande med belåningen. Det torde därför

böra åläggas nämnderna eller helst bostadsstyrelsen att besluta i dessa til!

läggslånefrågor. Dylikt beslut måste ske före den 1 juli 1952.

Hyreskontroll.

Ytterligare torde bostadsstyrelsen ha att yt-tra sig om den hyreskontroll, som

styrelsen äger utöva med stöd av därom givna bestämmelser i 9 § kungörelsen

nr 636/1941, 4 § c) kungörelsen nr 569/1942 samt, såvitt gäller s. k. standardhyror,

18 § kungörelsen nr 512/1935.

Sedan den allmänna hyresregleringen införts, har bostadsstyrelsens (byggnadslånebyråns)

hyreskontroll minskat i betydelse. Av naturliga skäl ha de allmänna

hyresmyndigheterna i stort sett, åtminstone då tillläggslån utgått, accepterat utav

styrelsen och tidigare av byggnadslånebyrån bestämda (högsta) hyror, vilka ju

icke kunnat sänkas utan rubbning i fastigheternas med stöd av tilläggslånen

balanserade budget. Att hyresmyndigheterna icke heller visat benägenhet att

medge högre hyror än bostadsstyrelsen (byggnadslånebyrån) fastställt får anses

känt. Förhållandena torde komma att fortbestå, så länge hyresregleringen upprätthålles.

Att bostadsstyrelsens hyreskontroll successivt för olika fastigheter

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

kan komma att upphöra under den tid då den allmänna hyresregleringen alltjämt

finnes kvar, torde sålunda sakna större betydelse och lär icke påkalla

särskilda åtgärder, åtminstone under förutsättning att de hyresreglerande myndigheterna

få direktiv att ej medge hyreshöjning i enskilda fall av nu

åsyftad natur utan bostadsstyrelsens hörande. För övrigt kan det diskuteras

huruvida icke en tvångsförlängning av tiden för styrelsens kontroll

skulle strida mot den utfästelse i fråga om hyreskontrollens upphörande,

som får anses given gentemot låntagaren vid lånebeviljandet. I syfte att dämpa

eventuella försök att få hyreshöjning till stånd, sedan bostadsstyrelsens kontroll

upphört, bör redan nu klargöras att styrelsen förutsätter att bedömningen kommer

att bli synnerligen restriktiv om icke nya omständigheter till annat föranleda.

Skulle åter den allmänna hyresregleringen upphöra, under det att sådan hyreskontroll,

som är bostadsstyrelsen förbehållen, alltjämt kvarstår, torde denna,

kontroll utan författningsändringar fylla sitt syfte.

Att tvångsvis i tiden utsträcka bostadsstyrelsens omedelbara kontrollverksamhet

utöver vad vid respektive låns beviljande varit föreskrivet torde sålunda icke

böra ifrågasättas. Men det kunde tänkas att en på exempelvis 10 år förlängd

hyreskontroll från bostadsstyrelsens sida skulle utgöra villkor för att låntagaren

må åtnjuta den eftergift i fråga om ränta och amortering, som tidigare föreslagits.

Då en dylik föreskrift å ena sidan får antagas ha förhållandevis underordnad

betydelse till följd av hyresmarknadens allmänna reglering men, å andra

sidan, kunde leda till administrativt svårhanterliga olikheter inom det omfångsrika

låntagarbeståndet, har bostadsstyrelsen icke velat framlägga förslag härom.

Gemensamma frågor.

'' I det föregående har bostadsstyrelsen, inom ramen för utredningsuppdraget,

föreslagit dels att räntor och annuiteter på lån utlämnade enligt 1941 och 1942

års kungörelser skola på visst sätt jämkas, dels ock att principiellt återkrav skall

äga rum med avseende å enligt dessa och andra kungörelser beviljade tilläggslån

och räntefria stående lånedelar. Såsom redan framhållits, anser styrelsen att

ifrågavarande beslut böra ske successivt, lämpligen en gång om året. Styrelsen

utgår från att, såvitt gäller ränta och annuitet, styrelsen har att till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag, byggt på då rådande, i sammanhanget relevanta

förutsättningar och att Kungl. Maj:t fattar beslut i ärendet.

För fullständighetens skull må tilläggas att eventuell fastställelse av lägre

annuitet å tertiärlån än nuvarande föreskrifter förutsätta icke bör påtvingas låntagare,

som ej vill begagna sig därav. Envar låntagare äger nämligen författningsenlig

rätt att när som helst uppsäga sitt lån till omedelbar betalning. Fn

därav föranledd eventuell ökning av kapitalkostnaderna torde icke, såvitt bostadsstyrelsen

kan bedöma, böra få motivera hyreshöjning.

Bostadsstyrelsen har övervägt huruvida i en ändrad situation icke blott nedsatt

annuitet skulle kunna höjas intill vad nuvarande föreskrifter förutsätta

efter tioårsperiodens utgång utan även den nedsättning, som må ha givits i fråga om

räntan, skulle kunna återkallas, dock icke med verkan annat än från tidpunkten

för återkallelse^!. Styrelsen har likväl stannat för att räntesänkningen bör vara

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

definitiv. Orsaken härtill är framförallt en önskan att förebygga de störningar

vid överlåtelser, arvskiften o. s. v. som kunde vållas, om räntan på ett i princip

räntebundet lån kunde höjas och om värdet av fastigheten därför svårligen kunde

fastställas med någorlunda säkerhet.

Såsom förut nämnts, har bostadsstyrelsen undersökt vilken verkan på amorteringstiderna

en till 3,5 % nedsatt ränta skulle medföra. Med oförändrad annuitet

skulle lån enligt 1941 års kungörelse avseende nybyggnad av flerfamiljshus få

amorteringstiden förkortad från föreslagna 40 år till 37 år, och i fråga om ombyggnad

från 30 år till 29 år. För enfamiljshusens del skulle återbetalningstiden

bli oförändrad 23 år med viss ändring i storleken av den sista annuiteten.

Vad angar 1942 års kungörelse i dess ursprungliga lydelse, skulle lån för nybyggnad

av flerfamiljshus få en från föreslagna 40 till 37 år och lån för ombyggnad

från 30 till 29 år nedsatt återbetalningstid. Amorteringstiden för lån

avseende kommunala enfamiljshus skulle bli oförändrad med 23 år och för annat

enfamiljshus likaledes oförändrad med 26 år, i båda fallen med viss minskning

av den sista annuiteten.

Beträffande slutligen 1945 års författningsändring skulle lån avseende nybyggnad

av flerfamiljshus amorteras på 42 i stället för 47 år och, ifråga om ombyggnad,

på 29 i stället för 33 år. Återbetalningstiden för lån avseende kommunalt

enfamiljshus skulle minskas till 24 från 25 år.

Beträffande tilläggslån samt räntefria stående delar torde det, med utgångspunkt

från författningsföreskrifterna samt styrelsens ovan framlagda förslag,

ankomma på styrelsen och, för vissa fall, eventuellt länsbostadsnämnd att besluta.

Att varken bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd kommer att fatta sådant beslut,

som leder till avskrivning av tilläggslån eller räntefri stående lånedel,

utan att beslutet underställes Kungl. Maj:t för godkännande torde vara självklart.

Tertiärlån och tilläggslån enligt nyare författningar.

Innan denna utredning avslutas, finner bostadsstyrelsen det angeläget att

betona att beträffande tertiär- och tilläggslån m. m., som utlämnats enligt senare

författningar än 1941 och 1942 års kungörelser, delvis andra synpunkter kunna

anföras, i anledning varav bedömningen av betalningsvillkoren för dem kan

komma att ställa sig annorlunda.

Detta ärende bär i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts ovannämnda föreskrift

handlagts under samråd med advokaten Sten Södermark, som i egenskap

av särskilt förordnad sakkunnig föredragit ärendet i styrelsen och upprättat förslag

till skrivelse i ämnet.

Protokollsutdrag, utvisande en vid skrivelsens justering uttalad skiljaktig

mening bifogas.

Stockholm den 22 januari 1951.

Underdånigst

Alf Johansson.

H. Bernhard.

Sten Södermark.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124

127

Utdrag.

Protokoll, hållet vid sammanträde med

hostadsstyrelsen den 22 januari 1951.

Närvarande: Generaldirektören Johansson, ledamöterna herrar Bernhard, Fant,

Eriksson, Nilson och fru Lewén-Eliasson, byråcheferna Bergman, Grape och Gustavsson

samt chefen för sociala sektionen Persson.

§ 1.

Advokaten Sten Södermark föredrog i egenskap av särskilt förordnad sakkunnig

ärende angående ändringar i ränte- och amorteringsvillkor för vissa statliga

tertiärlån, m. m.; och beslöts skrivelse enligt registraturet.

Enligt detta beslut föreslog styrelsen beträffande de lån, som berördes i skrivelsen,

bl. a., att i annuitet ingående ränta skulle bestämmas till fyra procent utom

i de fall, då författningsenlig ränta vore lägre.

Härutinnan anmäldes skiljaktig mening av herr Fant, som anförde, att en

ränta av tre och en halv procent skulle medgiva kortare amorteringstider. Då

denna räntesats jämväl skulle innebära en bättre anpassning till det nuvarande

ränteläget, ansåg herr Fant, att styrelsens förslag i räntefrågan beträffande samtliga

de lån, som berördes i skrivelsen, bort avse den nämnda räntesatsen av tre

och en halv procent.

Vid protokollet:

Bertha Klemedtson.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

liilaga 2.

Organisation

Organisation för budgetåret 1951/52

Befattning

för budget- året 1950/51

organisa- tionsnämn- dens förslag

bostadssty-

relsens

förslag

departe-

mentschefens

förslag

KANSLIBYRÅN

Byråchef..................

1 Ca 33

1 Ca 33

1 Ca 33

1 Ca 33

Organisationsexpert........

—

1 arvode

1 arvode

-

Allmänna sektionen

Förste byråsekreterare......

1 Ca 29

1 Ca 29

1 Ca 29

1 Ca 29

Amanuens.................

2

2

2

2

Assistent..................

—

—

1 Ce 22

1 Ce 22

Registrator................

1 Ce 18

1 Ce 18

—

(vakant)

Materialförvaltare..........

1 Ce 14

1 Ce 14

1 Ce 16

1 Ce 14

Kontorist.................

—

—

1 Ce 13

Kanslibiträde............

—

—

1-11

1 — 11

Förste exp.vakt............

1 Ca 11

1 Ca 11

1 Ca 11

1 Ca 11

Expeditionsvakt...........

lCgll

2 Ca 9

lCgll

2 Ca 9

1 Cg 11

2 Ca 9

lCg 11

2 Ca 9

Kontors- och skrivbiträden ..

7 högst Ce 9

13

6 högst Ce 9

11

7 högst Ce 9

9

6 högst Ce 9

11

Ombudsmannasektionen

Byrådirektör...............

1 Ce 31

1 Ce 31

1 Ca 31

1 Ce 31

Förste bvråsekreterare......

—

1 Ce 29

1 Ce 29

1 vikariatslön

%

» » ......

1 Ce 27

2 Ce 27

2 Ce 27

29

|1 Ce 27

1 vikariats-

Bvråsekreterare............

1 Ca 24

1 Ca 24

1 Ca 24

{ lön 27

1 Ca 24

Amanuens.................

5

1

1

1

Kontorsskrivare............

1 Ce 19

2 Ce 19

2 Ce 19

1 Ce 19

Kansliskrivare.............

2 Ce 15

1 Ce 15

1 Ce 15

2 Ce 15

Kanslibiträde..............

3-11

4-11

4-11

3-11

Kontors- och skrivbiträden ..

16

11

15

13

Kamerala sektionen

Kamrer...................

1 Ce 29

1 Ce 29

1 Ce 29

1 Ce 29

Amanuens.................

1

1

1

1

Kassör....................

—

- ''

1 Ca 19

Kansliskrivare.............

1 Ca 15

1 Ca 15

—

1 Ca 15

» .............

—

—

1 Ce 15

_

Kontorist.................

—

1 Ce 13

1 Ce 13

1 Ce 13

Kanslibiträde..............

1-11

4-11

3-11

3-11

Kontors- och skrivbiträden ..

7

18

15

16

PLANERINGSBYRÅN

Byråchef..................

1 Ca 33

1 Ca 33

1 Ca 33

1 Ca 33

Byrådirektör...............

1 arvode

1 Ce 31

—

Statistiska sektionen

Förste aktuarie............

1 Ca 27

1 Ca 27

1 Ca 27

1 Ca 27

Amanuens.................

2

1

2

2

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1,24.

121)

Organisation

för budget- året 1950/51

Organisation för budgetåret 1951/52

Befattning

organisa- tionsnämn- dens förslag

bostadssty-

relsens

förslag

departe-

mentschefens

förslag

Indexsektionen

Förste byråingenjör.........

1 Ce 27

1 Ce 27

1 Ce 27

1 Ce 27

Byråingenjör..............

1 Ce 24

1 Ce 24

1 Ce 24

1 Ce 24

Övrig ingenjörspersonal.....

3 högst Ce 21

—

3 högst Ce 21

1 högst Ce 21

Tekniskt biträde...........

lCg 9

—

—

—

Kontorist..................

1 Ce 13

1 Ce 13

1 Ce 13

1 Ce 13

Kontors- och skrivbiträden ..

3

2

3

2

Utredningssektionen

Förste aktuarie............

1 Ca 27

1 Ca 27

1 Ca 27

1 Ca 27

Aktuarie..................

1 Ca 24

1 Ca 24

1 Ca 24

1 Ca 24

Amanuens.................

1

1

1

1

Planeringssektionen

Förste aktuarie............

1 Ce 29

1 Ce 29

1 Ce 29

1 Ce 29

Amanuens.................

2

2

2

2

Assistent..................

—

1 Cg 17

1 Cg 17

—

Gemensam biträdespersonal

1 Ce 15

1 Ce 15

1 Ce 15

1 Ce 15

Kontorist.................

1 Ce 13

1 Ce 13

1 Ce 13

1 Ce 13

Kanslibiträde..............

1-11

1-11

2-11

1-11

Kontors- och skrivbiträden ..

18

11

16

15

TEKNISKA BYRÅN

Bvråehef.................

1 Cp 10

1 Cp 10

1 Cp 10

1 Cp 10

A rkitektsekti onen

Byrådirektör...............

1 Ce 31

1 Ce 31

1 Ce 31

1 Ce 31

Arkitekt..................

5 högst Cg 31

4 högst Cg 31

3 högst Cg 31

3 högst Cg 31

Ingenjör ..................

—

_

2 Ce 29

1 högst Ce 21

2 Ce 29

1 högst Ce 21

Ritbiträde.................

1 Cg 15

1 Cg 151

1 Cg 15

1 Cg 15

Byggnadstekniska sektionen

Sakkunnig ................

1 arvode

1 Cp 101

1 Cp 101

1 Cp 10>

Byrådirektör...............

1 Ce 31

1 Ce''31l

1 Ce 311

1 Ce 31

Förste bvråingenjör.........

1 Ce 29

1 Ce 291

1 Ce 291

1 Ce 291

» » .........

3 Ce 27

2 Ce 273

4 Ce 272

4 Ce 272

Byråingenjör..............

1 arvode

2 Ce 24

2 Ce 243

3 Ce 243

2 Ce 24

Övrig ingenjörspersonal.....

5 högst Ce 21

3 högst Ce 213

i höpst Ce 212

4 högst Ce 212

Gemensam biträdespersonal

Kontorist.................

Kanslibiträde..............

2 —11

3—1l2

1 Ce 13''

2-11

2-113

Kontors- och skrivbiträden ..

11

4»

9=

92

Tvätterisektioncn

Förste byråingenjör.........

» » .........

Övrig ingenjörspersonal.....

Kanslibiträde..............

Kontors- och skrivbiträden . .

1 Cg 29

1 Cg 27

3 högst Cg 21

1

1 Ce 29

1 Ce 27

3 högst Ce 21

1-11

1 Cg 2g

1 Cg 2?

3 högst Cp 21

1

9—m öi

Bihatnj till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 124.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Organisation

för budget- året 1950/51

Organisation för budgetåret 1951/52

Befattning

organisa- tionsnämn- dens förslag

bostadssty - relsens

förslag

departe-

mentschefens

förslag

LÅNEBYRÅN

Byråchef..................

1 Ca 33

1 Ca 33

1 Ca 33

1 Ca 33

Förste byråingenjör.........

1 arvode

—

1 Ce 29

1 Cg 29

Juridiska sektionen

Förste byråsekreterare......

—

1 Ca 29

1 Ca 29

1 Ce 29

» » ......

1 Ca 27

1 Ca 27

1 Ca 27

1 Ca 27

—

1 Ce 27

1 Ce 27

1 Ce 27

Byråsekreterare............

1 Ca 24

1 Ca 24

1 Ca 24

I Ca 24

Amanuenser...............

2

2

2

2

Kansliskrivare.............

1 Ce 15

1 Ce 15

1 Ce 15

1 Ce 15

Kontorist.................

1 Ce 13

1 Ce 13

1 Ce 13

1 Ce 13

Kanslibiträde..............

1-11

3-11

3-11

3-11

Kontors- och skrivbiträden . .

12

7

10

7

Flerfamiljshussektionen

Byrådirektör

—

1 Ce 31

1 Ce 31

Förste byråingenjör.........

1 Ce 29

2 Ce 29

2 Ce 29

2 Ce 29

» » .........

3 Ce 27

2 Ce 27

2 Ce 27

2 Ce 27

Byråingenjör..............

3 Ce 24

4 Ce 24

6 Ce 24

4 Ce 24

övrig ingenjörspersonal.....

12 högst Ce 21

8 högst Ce 21

8 högst Ce 21

9 högst Ce 21

Kanslibiträde..............

3-11

2-11

4-11

3-11

Kontors- och skrivbiträden . .

Enfamiljshussektionen

9

8

7

8

Byrådirektör...............

1 Ce 31

1 Ce 31

1 Ce 31

1 Ce 31

Förste byråingenjör.........

1 Ce 27

1 Ce 27

l Ce 27

Förste byråsekreterare......

1 Ce 27

—

—

Byråingenjör..............

1 Ce 24

1 Ce 24

1 Ce 24

Amanuens.................

1

—

_

Övrig ingenjörspersonal.....

3 högst Ce 21

2 högst Ce 21

2 högst Ce 21

Kanslibiträde..............

Kontors- och skrivbiträden ..

3 — 11

4

—

1-11

1-11

Övertagandesektionen

Förste b vråingenjör.........

1 Ce 27

—

—

—

Amanuens................

1

—

__

__

övrig ingenjörspersonal.....

1 högst Ce 21

—

—

—

Kanslibiträde..............

1-11

—

—

—

Kontors- och skrivbiträden . .

1

—

-

Värderingssektionen

Förste byråingenjör.........

—

1 Ce 29

1 Ce 29

1 Ce 29

» » .........

1 Ce 27

1 Ce 27

1 Ce 27

1 Ce 27

Byråingenjör..............

—

1 Ce 24

1 Ce 24

1 Ce 24

Övrig ingenjörspersonal.....

2 högst Ce 21

1 högst Ce 21

1 högst Ce 21

1 högst Ce 21

Kontors- och skrivbiträden. . .

2

2

2

2

Marksektionen4

Förste byråingenjör.........

—

—

1 Ce 29

_

» » .........

1 Ce 27

—

—

1 Ce 27

Byråingenjör..............

arvode

—

1 Ce 24

1 Ce 24

Kanshbiträde..............

—

—

1-11

_

Kontors- och skrivbiträden ..

3

—

2

3

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

131

Organisation

för budget- året 1950/51

Organisation för budgetåret 1951/52

Befattning

organisa- tionsnämn- dens förslag

bostadssty-

relsens

förslag

departe-

mentschefens

förslag

BYRÅN FÖR TEKNISK- EKONOMISKA UTRED- NINGAR

Byråchef. ..................

1 Cp 10

1 Cp 10

1 Cp 10

Byrådirektör...............

1 Ce 31

1 Ce 31

—

Förste byr&ingenjör.........

1 Ce 29

1 Ce 29

1 Ce 29

Byråarkitekt...............

1 Ce 29

—

2 Ce 27

Förste byråingenjör.........

1 Ce 27

2 Ce 27

Byråingenjör..............

1 Ce 24

1 Ce 24

—

Övrig ingenjörspersonal.....

1 högst Ce 21

2 högst Ce 21

2 högst Ce 21

Ritbiträdc.................

1 Cg 15

—

—

Kontorist ................

—

1 Ce 13

—

Kanslibiträde..............

2-11

—

1-11

Kontors- och skrivbiträden . .

1

2

2

SOCIALA SEKTIONEN

Sektionschef...............

arvode

arvode

arvode

arvode

Konsulent ................

arvode

—

—

arvode

Förste bvråsekreterare......

—

1 Ce 27

1 Ce 27

1 Ce 27

Byr&sekreterare............

—

1 Ce 24

1 Ca 24

—

Amanuens.................

3

3

3

2

Inspektör .................

1 Cg 23

—

—

—

Kontorsskrivare............

1 Ce 19

—

—

—

Kansliskrivare.............

1 Ce 15

1 Ce 15

1 Ce 15

1 Ce 15

Kanslibiträde..............

2-11

4-11

6-11

2-11

Kontors- och skrivbiträden ..

25

12

20

20

1 överföres till nya utredningsbyrån.

2 därav 2 till nya utredningsbyrån.

3 » 1 » » »

4 å marksektionen finnes utöver angivna befattningar viss tillfällig personal.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 124

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sammanfattning....................................

I. Allmänna grunder för bostadspolitiken.

Bostadsförsörjningsläget........................................

Vissa principfrågor..........................................

Socialdepartementets promemoria...........................

Besparingsutredningens promemoria ..........................

yttranden .........................................

Departementschefen................................

II. Lån och bidrag till bostadshus.

Egnahemslån och förbättringslån .................................

Föreliggande förslag.......................................

''yttranden .......................................

Departementschefen.................................

Tertiärlån och tillägg slån..................................

Föreliggande förslag...................................

Yttrande.............................................

Departementschefen.......................................

III. Bostadsrabatter.

Familjébostadsbidrag och bränslebidrag ...........................

Föreliggande förslag..................................

Departementschefen....................................

Trekronorsbidrag........................................

Föreliggande förslag...........................................

Yttranden.................................................

Departemen tsehefen.......................................

Statsbidrag till pensionärslägenheter...............................

Föreliggande förslag ................................

Yttranden ...............................................

Departementschefen.......................................

IV. Särskilda frågor.

1. Ränte- och amorteringsvit Ikoren för vissa äldre tertiärlån m. m.

Föreliggande förslag.........................................

Yttrande....................................................

Departementschefen..............................................

Sid.

1

■1

5

5

10

17

HO

i» 7

37

41

41

44

44

45

46

47

47

48

49

49

49

50

51

51

52

53

53

53

54

55

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124. 133

2. Lån för byggnadsföretag, som färdigställts eller påbörjats vid: låneansök
ningens

ingivande, m. in............................................... 37

Föreliggande förslag...................................................... 37

Yttrande.................................................................. 59

Departementschefen...................................................... 59

V. Medelsbeliovet för låne* och bidrags verksamheten under budgetåret 195152.

Bostadsstyrelsens förslag till anslagsäskanden för budgetåret. 1951152....... 59

Departementschefen...................................................... 63

VI. Bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
Översikt

av organisationen ................................................. 66

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna

.................................................................. 67

Nuvarande ordning...................................................... 67

Organisationsnämndens förslag.......................................... 68

Bostadsstyrelsens förslag................................................ 70

Yttrande.................................................................. 71

Departementschefen...................................................... 71

Bostadsstyrelsen: Avlöningar .............................................. 72

Organisationsnämndens och bostadsstyrelsens förslag.................. 73

Yttranden ............................................................... 91

Departementschefen...................................................... 93

Bostadsstyrelsen: Omkostnader.............................................. 104

Föreliggande förslag...................................................... 101

Yttrande.................................................................. 105

Departementschefen...................................................... 106

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ........................................ 106

Organisationsnämndens förslag.......................................... 106

Bostadsstyrelsens förslag................................................ 107

Yttranden ......................................... 109

Departementschefen...................................................... 110

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ...................................... 111

Föreliggande förslag...................................................... 111

Departementschefen...................................................... 111

VII. Hemställan .............................................................. 112

Bilagor........................................................................ 114

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1951:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat Iför budgetåret 195U52 till främjande av bostadsförsörjningen in. in. jämte i s. 6 i texten
  2. Rskr. 1951:299 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1951/52 till civilförsvaret. s. 10 i texten
  3. SU 1951:155 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951 i52 till främjande av bostadsförsörjningen in. in. jämte i ämnet väckta m s. 1 i texten