Angående anslag för budgetåret 195H52 till främjande av bostadsförsörjningen rn. m
1951-01-22 · 133 sidor, varav 125 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 125 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:124, Angående anslag för budgetåret 195H52 till främjande av bostadsförsörjningen rn. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
1
Nr 124.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
för budgetåret 195H52 till främjande av bostadsförsörjningen
rn. m.; given Stockholms slott den 23
februari 1951.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Sammanfattning.
I propositionen äskas anslag för den statliga låne- och bidragsverksamheten
för bostadsändamål samt för bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas
avlöningar och omkostnader.
Därjämte framläggas förslag rörande bl. a. vissa ändringar i villkoren för
egnahemslån, tertiärlån och tilläggslån. Sålunda föreslås dels att gällande
lånebestämmelser beträffande maximiytor för egnahem och tvåfamiljshus skola
jämkas, dels att den sedan våren 1950 inträffade byggnadskostnadsstegringen ej
skall föranleda utvidgning av tilläggslångivningen. Yidare upptagas till behandling
frågor berörande de allmänna grunderna för bostadspolitiken, vilka
aktualiserats i anledning av dels en inom socialdepartementet utarbetad promemoria
med förslag till åtgärder beträffande bostadsbyggande och bostadsmarknad,
dels en av 1950 års besparingsutredning framlagd promemoria rörande bostadspolitiken.
Ytterligare utredning skall ske rörande vissa bostadspolitiska
frågor, bl. a. frågan om införandet av ett kreditgarantisystem i stället för direkta
Bihang till riksdagens protokoll 1051. I samt. Nr 124.
1-M
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
statliga lån, frågan om principerna för hyrespolitiken och inverkningarna av
en eventuellt ändrad målsättning för densamma på behovet av tilläggslån och
kapitalsubvention till egnahem, samt frågan om omfattningen och ändamålsenligheten
av de olika bostadsrabatterna.
Slutligen föreslås ändringar i bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas
personalorganisation med anledning av en av statens organisationsnämnd
företagen översyn av den bostadspolitiska organisationen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 57—65, samt under kapitalbudgeten: socialdepartementet,
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna följande anslag:
A. Driftbudgeten.
Bostadsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag ........................... 2 307 000
Bostadsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag ........................ 372 000
Länsbostadsnämnderna: Avlöningar, förslagsanslag .................. 1561000
Länsbostadsnämnderna: Omkostnader, förslagsanslag ............... 585 000
Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån,
förslagsanslag ...................................................... 10 000 000
Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, förslagsanslag
.............................................................................. 37 000 000
Särskilda bostadsrabatter, reservationsanslag ........................... 1 650 000
Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden, reservationsanslag
........................................................................ 7 500 000
Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag ......... 8 000 000
B. Kapitalbudgeten.
Under statens utlånings)onder:
Lånefonden för bostadsbyggande, investeringsanslag ............... 220 000 000
Under fonden för låneunderstöd:
Lån till anordnande av kollektiva tvätterier, investeringsanslag ... 1 500 000
Anledningen till att anslagen upptogos med allenast preliminärt beräknade
belopp var, att ställning vid ifrågavarande tidpunkt icke tagits till vissa utredningar,
som slutförts efter det att bostadsstyrelsen framlagt sina medelsäskanden
för nästa budgetår och som kunde påverka bedömningen av anslagsbehovet.
De åsyftade utredningarna voro 1950 års besparingsutrednings förslag
till åtgärder för att minska statens utgifter på bostadsområdet, statens
organisationsnämnds redogörelse för en av nämnden verkställd organisa
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
tionsundersökning vid bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna samt slutligen
vissa förslag till åtgärder beträffande bostadsbyggande och bostadsmarknad,
som framlagts i en inom socialdepartementet upprättad promemoria.
Remissbehandlingen av berörda utredningar är numera avslutad. Jag hemställer
därför att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.
I. ALLMÄNNA GRUNDER FÖR BOSTADSPOLITIKEN.
Bostadsförsörjningsläget.
Med ledning av inom bostadsstyrelsen tillgängliga uppgifter om bostadsmarknaden
och bostadsbyggandet synes det aktuella läget kunna karakteriseras
på följande sätt.
Läget på bostadsmarknaden utmärkes alltjämt av ett betydande lägenhetsunderskott
i tätorterna. Enligt en av bostadsstyrelsen verkställd enkät
funnos hösten 1950 i kvotkommunerna — vilka omfatta den övervägande delen
av tätortsbebyggelsen — bortåt 35 000 bostadssökande, vilka utgjordes av familjer
utan egen bostad, barnfamiljer boende i enkelrum utan kokvrå eller i rivningshus,
samt gifta bostadssökande, vilkas familjer bodde i annan kommun.
Tages hänsyn även till andra yttringar av bostadsbristen, såsom att bostadssökande
tvingats uppskjuta giftermål eller inflyttning till ifrågavarande kommuner
och att en reserv av lediga lägenheter saknas, torde det totala lägenhetsunderskottet
i kvotkommunerna kunna uppskattas till 90 000—100 000. Vid
denna uppskattning har ingen hänsyn tagits till att ett stöld antal hushåll bebor
lägenheter, vilka äro utdömda eller av sådan kvalitet att de borde utdömas.
En jämförelse mellan resultatet av nämnda enkät och den undersökning
rörande bostadsbristen som bostadsstyrelsen företog hösten 1949 ger vid handen,
att bostadsmarknadsläget i kvotkommunerna icke mera avsevärt förändrats
från hösten 1949 till hösten 1950.
Utsikterna för en påtaglig förbättring av bostadsmarknadsläget inom de
närmaste åren te sig föga gynnsamma. Med hänsyn till dels den ökade igångsättningen
av bostadsbyggnadsföretag under år 1950, dels den försening av
färdigställandet som gjorde sig gällande samma år, torde man visserligen ha
anledning räkna med ett något större tillskott av nybyggda lägenheter under
år 1951 än under år 1950 (43 000—44 000 lägenheter i hela riket). Denna ökning
av lägenhetstillskottet torde dock icke kunna bli tillräckligt stor för att vid
nu rådande efterfrågeförhållanden ge något väsentligt bidrag till bostadsbristens
avveckling. De nya regler för kvotbelastning av bostadslägenheter,
vilka fastställts att gälla för tillståndsgivningen från och med 1 juli 1951, åsyfta
att inom en given ram för investeringen i bostäder hålla tillbaka produktionen
av de största lägenhetstyperna och stimulera till ökad produktion av enkelrum
med kokvrå eller kokskåp, varigenom en ökning av antalet separata lägenheter
Kungl. Maj:ts proposition tu 124.
5
skulle kunna åstadkommas. Dessa nya kvotbelastningsregler kunna emellertid
praktiskt taget icke påverka lägenlietstillskottet förrän under år 1952. Det är
även ovisst, om den ökning av bostadsproduktionen räknad i antal lägenheter,
som kan komma att bli resultatet av de nya reglernas tillämpning, blir tillräckligt
stor för att kompensera den minskning av lägenhetstillskottet under
år 1952, som sannolikt blir följden av att 1951 års tillståndsgivningsprogram
för bostäder nedskurits i jämförelse med tillståndsgivningen under år 1950.
Bostadsbristen skulle givetvis även vid i stort sett oförändrat årligt utbud av
nya lägenheter kunna lindras, därest efterfrågan på lägenheter framdeles tillväxte
i långsammare takt än hittills. Under senare år ha tendenser till minskning
av den årliga äktenskapsbildningen och inflyttningen till tätorterna
kunnat konstateras. Det skulle kunna framstå som rimligt att med hänsyn
till dessa tendenser räkna med en viss framtida minskning av den löpande
bostadsefterfrågans tillväxt, men — bortsett från att bostadsefterfrågan icke
betingas enbart av den demografiska utvecklingen — synes, såvitt nu kan bedömas,
ifrågavarande nedgång av äktenskapsbildning och inflyttning åtminstone
tillfälligt ha avstannat.
Det synes sålunda icke befogat att räkna med att bostadsbristen skall
komma att väsentligt lindras inom de närmaste åren till följd av en långsammare
ef terf rågetillväxt.
Vissa principfrågor.
Socialdepartementets promemoria*
I förutnämnda inom socialdepartementet upprättade promemoria med förslag
till åtgärder beträffande bostadsbyggande och bostadsmarknad anföres,
under hänvisning till att vid oförändrad bostadsproduktion och bostadsefterfrågan
en avveckling av bostadsbristen icke kan påräknas, att det synes böra
övervägas om icke särskilda åtgärder kunna vidtagas, varigenom bostadslösa
familjers möjligheter att erhålla en acceptabel bostad kunde beräknas bli
större än för närvarande. I promemorian behandlas följande förslag till åtgärder
för att befordra en avveckling av familjernas bostadsbrist:
1) inrättande av ett organ med uppgift att tillse att tekniska landvinningar
inom byggnadsbranschen snabbt bli tillvaratagna;
2) jämkningar i villkoren för egnahemslån samt familjebostadsbidrag och
bränslebidrag i syfte att medverka till en begränsad omläggning av bostadsbyggandet;
3)
en tidsbegränsad lagstiftning, varigenom ensamstående personers rätt
att förhyra nyproducerade och ledigblivna lägenheter om minst 1 rum och
kök eller minst 2 rum och kokvrå tillfälligt skulle inskränkas;
4) införande av en regel att för vissa kommuner med bostadsbyggnadskvot
en del av kvoten skall ställas till kommunernas förfogande endast på
villkor att vederbörande kommun medverkar till att ett visst antal bostadslösa
familjer erhålla en acceptabel bostad.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Beträffande ifrågavarande förslag framhålles i promemorian bl. a. följande.
Såsom skäl för åtgärder med syfte att tillse att tekniska landvinningar
inom byggnadsbranschen snabbt bli tillvaratagna anföres.
Knappheten på byggnadsarbetskraft utgör för närvarande ett svårt hinder
för utvidgning av bostadsbyggandet. Det synes därför naturligt att nu särskilt
uppmärksamma möjligheterna att främja en mera allmän tillämpning
av nya material- och arbetskraftsbesparande metoder inom bostadsbyggandet.
Härför talar jämväl, att eu effektivisering av produktionen skulle motverka
den höjning av kostnadsnivån, som kan förväntas inträda på grund av stigande
materialpriser och löner. Fördenskull bör övervägas att inrätta ett organ med
uppgift att tillse att tekniska landvinningar inom byggnadsbranschen snabbt
bli tillvaratagna.
Organets uppgift skulle vara att på olika vägar söka tillse att sådana åtgärder
vidtoges som underlättade en allmän tillämpning av olika tekniska
förbättringar på byggnadsområdet. Det bleve därför nödvändigt att sammanställa
de nya tekniska lön inom byggnadsområdet, vilka vore förtjänta av
en allmän spridning inom byggnadsindustrin, samt att klarlägga de hinder,
som förefunnes för ett allmänt utnyttjande inom den löpande byggnadsverksamheten
av dessa tekniska framsteg. Det borde kunna förutsättas, att
byggnadsföretagare och byggnadsarbetare skulle aktivt medverka till att förekommande
hinder för införande av nya material och produktionsmetoder
snabbt bleve undanröjda.
I promemorian anföras vidare några allmänna synpunkter på frågan vilka
möjligheter som föreligga att vid en i stort sett oförändrad ram för bostadsbyggandet
öka de årliga lägenhetstillskotten genom en omläggning av
produktionsinriktningen. Beträffande bostadsbyggandets inriktning på lägenheter
av olika storlek framhålles följande.
Under 1940-talet, särskilt under dess senare del, har bostadsbyggandet alltmer
inriktats på större lägenheter; det är framför allt produktionen av 2- och
3-rumslägenheter som fått ökad betydelse. Ännu på 1930-talet utgjorde antalet
lägenheter om högst 1 rum och kök ca 40 % av nyproducerade bostäder men
uppgår numera till icke fullt 20 %. Omkring 2/3 av bostadsproduktionen avser
för närvarande lägenheter om 2 och 3 rum och kök.
Denna förändring av bostadsbyggandets inriktning på lägenhetstyper överensstämmer
med bostadspolitiska strävanden och har befordrats genom de
bostadspolitiska åtgärder, som vidtagits under 1940-talet. Målet för bostadspolitiken
har sålunda angivits vara bl. a. att främja en allmän höjning av
utrymmesstandarden, varvid barnfamiljernas problem särskilt beaktats.
Genom hyreskontroll, statliga lån på förmånliga villkor och bostadsrabatter
har vunnits, att förhållandet mellan hyror och inkomster förbättrats, varigenom
ett växande antal familjer fått ekonomiska möjligheter att efterfråga
en rymlig och modernt utrustad bostad. Mer än en tredjedel av nyproducerade
lägenheter upplåtes till sådana familjer med två minderåriga barn, som äro
berättigade till familj Bostadsbidrag.
I promemorian framhålles, att om bostadsbyggandet ånyo i avsevärd män
inriktades på smålägenheter, skulle uppenbarligen vid en oförändrad ram för
produktionen en rätt stor ökning av lägenhetstillskotten stå att vinna. Det
Kungl. May.ts proposition nr 124.
7
vore emellertid uteslutet att ändra bostadspolitiken på sådant sätt att en
återgång till förhållandena under 1930-talet skulle befrämjas. För denna
ståndpunkt angivas följande skäl.
Ett stort antal familjer sakna självständig bostad. Frågan om att avveckla
bostadsbristen är därför i huvudsak en fråga om att förse alla familjer med
en acceptabel lägenhet. Huvuddelen av de bostadslösa familjerna torde vara
i behov av en lägenhet om minst 2 rum och kök. Om på nytt en betydande
del av bostadsbyggandet skulle komma att avse lägenheter om 1 rum och
kök, skulle icke endast den pågående höjningen av barnfamiljernas utrymmesstandard
avbrytas utan även risk föreligga för uppkomsten av ett med hänsyn
till utvecklingen på längre sikt alltför stort bestånd av lägenheter om 1 rum
och kök. En sådan omläggning av bostadsbyggandet som skulle innebära att
antalet nyproducerade bostäder, vilka fylla kraven för erhållande av familjebostadsbidrag,
minskades, får icke ifrågakomma. Det årliga tillskottet av
lägenheter om minst 2 rum och kök bör med andra ord icke få minskas.
Den frågan borde emellertid kunna ställas, huruvida en under angivna förutsättning
begränsad omläggning av bostadsbebyggandet kunde vara motiverad
såsom ett led i en plan på några års sikt med syfte att förhjälpa bostadslösa
familjer till en acceptabel bostad. Närmast borde undersökas vad som
stode att vinna med en ökning av produktionen av 2- och 3-rumslägenheter
på de allra största lägenhetstypernas bekostnad. En ökning av produktionen
av lägenheter om 1 rum och kokvrå kunde jämväl övervägas bl. a. med hänsyn
till den ökade förekomsten av enpersonshushåll.
Beträffande åtgärder för att ändra produktionens inriktning på lägenheter
av olika storlek anföres i promemorian bl. a. följande.
Det torde kunna antagas, att kommunerna äga intresse av att lägenhetstillskotten
bli så stora som möjligt och att de söka öva inflytande över produktionens
inriktning på lägenhetstyper. Uppgiften torde därför närmast vara att
så bestämma kvoterna, att ett genomförande av den åsyftade produktionsomläggningen
befordras. Frågan om vilken metod som bör tillämpas kommer
efter föredragning i byggnadsberedningen att avgöras i början av december.
Det må nämnas att beslut sedermera fattats om en ny kvotberäkningsmetod,
vilken är avsedd att tillämpas fr. o. m. andra halvåret 1951. Beträffande innebörden
av detta beslut torde jag få hänvisa till i statsverkspropositionen
lämnad redogörelse (Bil. 1, bih. 3: Investeringsbudgeten).
I promemorian anföres vidare att enfamiljshusproduktionen i detta sammanhang
utgör ett särskilt problem. Denna del av bostadsproduktionen kunde
endast avse förhållandevis stora lägenheter, som regel ej mindre än tre rum
och kök. Man torde kunna emotse en viss övergång till produktion av tvåfamiljshus
i vilket ingen lägenhet innehölle mer än två rum och kök. Men
skulle minskningen av produktionen av stora lägenheter bli påtaglig, torde
särskilda åtgärder bli nödvändiga. En översyn av maximibestämmelserna beträffande
lägenhetsytan i egnahem för erhållande både av byggnadstillstånd
och av statligt egnahemslån torde därför böra ske.
I promemorian erinras om att beträffande statligt egnahemslån med
kapitalsubvention för närvarande stadgas, att bottenytan ej får överstiga för
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
hus i ett plan 100 in-, för hus i l1/- plan BO m2 och för hus i två plan BO m2.
Enligt dessa bestämmelser tillåtes eu lägenhet-sy ta av högst 120 m2 för hus
i två plan och 140 m2 för hus i IVa plan. I fråga om byggnadstillstånd gällde
mera generösa bestämmelser.
I promemorian framläggas förslag om sänkning av ifrågavarande maximigränser
i syfte att tillfälligt hålla tillbaka produktionen av de allra största
typerna av lägenheter. I denna fråga anföres i vad det gäller enfamiljshus
följande.
Det kan sålunda vara motiverat att tillfälligt föreskriva, att för erhållande
av såväl byggnadstillstånd som egnahemslån lägenhetsytan i enfamiljshus ej
får överstiga 90 mä. Ej heller tvåfamiljshus, som innehåller lägenhet med en
yta överstigande 90 m2, torde böra godtagas. I anslutning härtill torde vidare
böra föreskrivas, att familjebostadsbidrag beviljas endast för lägenhet med
en yta av högst 90 m2. Liksom hittills gällt beträffande statligt egnahemslån
med kapitalsubvention bör möjlighet finnas att i särskilda fall medgiva såväl
lån som byggnadstillstånd även om ytan överstiger maximigränsen. I första
hand bör sådant undantag göras i fråga om familj med ett stort antal barn.
Vid ett bedömande av ifrågavarande förslag bör beaktas dels att under
senare år åtskilliga egnahemsbyggare torde ha uppfört hus som i förhållande
till vederbörandes ekonomiska resurser varit anmärkningsvärt stora, dels att
den föreslagna nedskärningen skulle bli mera avsevärd endast beträffande
hus i 17a och 2 plan. Det bör kunna förutsättas, att stora egnahem i mer än
ett plan tills vidare komma att ersättas med tvåfamiljshus, vilka i en framtid
utan stora kostnader kunna ändras om till enfamiljshus.
Vidare föreslås följande jämkningar i villkoren för egnahemslån till tvåfamiljshus
och för familjebostadsbidrag.
För att underlätta tillkomsten av tvåfamiljshus, som i en framtid kunna
ändras om till egnahem, bör ytterligare jämkningar i bestämmelserna angående
egnahemslån övervägas. Sålunda torde tills vidare böra medgivas att
lån beviljas för tvåfamiljshus som innehåller åtminstone en lägenhet om
minst två rum och kök; för närvarande gäller att åtminstone eu lägenhet skall
omfatta minst tre rum och kök. Kapitalsubvention torde härvid böra beviljas,
om båda lägenheterna omfattar två rum och kök med 6 000 kronor och om en av
lägenheterna innehåller mindre än två rum och kök med 4 000 kronor. I anslutning
härflll torde jämkningar böra vidtagas i bestämmelserna angående
familjebostadsbidrag till familj i tvåfamiljshus. Bidraget bör för sådant hus
— i likhet med vad som redan gäller för flerfamiljshus — kunna beviljas
familj i lägenhet som omfattar två rum och kök med en yta av minst 50 in2.
Vad härefter angår det i promemorian framförda förslaget att begränsa ensamståendes
rätt att hyra ledigblivna och nytillkomna lägenheter om minst
1 rum och kök eller minst 2 rum och kokvrå för att därigenom i större utsträckning
än för närvarande tillförsäkra bostadslösa familjer de lägenheter
som bli lediga, torde i detta sammanhang redogörelse böra lämnas endast för
den allmänna motiveringen för förslaget.
I promemorian erinras om att under senare år i skilda sammanhang har
diskuterats frågan om införande av någon form av behovsprövning på
bostadsmarknaden. Diskussionen hade i första hand gällt lämpligheten av
att öppna en möjlighet för kommunerna att bestämma över uthyrningen av
Kungl. Maj:is proposition nr 124.
9
alla ledigblivna och nyproducerade lägenheter. I promemorian konstateras
att skäl såväl för som mot en dylik ordning ha anförts. I denna fråga framhålles
ytterligare följande.
Att en kommunal förmedlingsverksamhet, varom här vore fråga, skulle
kunna medföra att bostadslösa familjer i en snabbare takt erhölle en acceptabel
bostad torde icke kunna bestridas. Det synes å andra sidan lika uppenbart,
att en sådan verksamhet skulle aktualisera vanskliga avvägningsfrågor.
Fastighetsägarnas intressen skulle sannolikt i många fall komma att stå mot
tungt vägande sociala skäl; en rättvis behandling av de bostadssökande skulle
förutsätta noggranna undersökningar angående de sökandes förhållanden men
också en värdering av de bostadssökandes behov av bostad för vilken allmänna
regler säkerligen icke alltid skulle vara tillfyllest. De betänkligheter
som anförts mot en obligatorisk kommunal bostadsförmedling, bl. a, i här
angivna hänseenden, tala för att det först undersökes om ej de bostadslösa
familjernas ställning på bostadsmarknaden kan påtagligt förbättras utan att
uthyrning av ledigblivna lägenheter obligatoriskt överföres på ett kommunalt
organ.
I promemorian konstateras vidare, att ett underlättande för bostadslösa
familjer att erhålla en självständig lägenhet i det befintliga bostadsbeståndet
alltid måste förutsätta, att ensamstående personers efterfrågan hålles tillbaka.
Det syntes sannolikt att ogifta personer under senare år i förhållandevis stor
utsträckning kunnat skaffa sig egen lägenhet. Av intresse i detta sammanhang
vore vidare, att ogifta ofta bildade enpersonshushåll; detta gällde även
förut gifta personer. Såsom skäl för förslaget om en tidsbegränsad lagstiftning,
varigenom ensamstående personers rätt att förhyra nyproducerade och
ledigblivna lägenheter om minst 1 rum och kök eller minst 2 rum och kokvrå
tillfälligt skulle inskränkas, anföres ytterligare följande.
I första hand torde böra tillses att familjernas möjligheter att förhyra ledigblivna
lägenheter om minst 2 rum och kök vidgas. Angelägenheten av att
snabbt avhjälpa familjernas bostadsbrist motiverar emellertid att tillfälligt även
ledigblivna lägenheter om 1 rum och kök upplåtas till familjer, främst familjer
utan barn. Med ledning av uppgifter ur 1945 års allmänna bostadsräkning kan
beräknas, att i tätorterna ca 3/i av ensamstående med självständig bostad
inneha lägenheter om minst 1 rum och kök. Antalet dylika hushåll utgör drygt
300 000. Fn om också rätt obetydlig minskning av ensamståendes innehav av
lägenheter om minst 1 rum och kök skulle därför medföra, att de bostadslösa
familjernas utsikter att erhålla en acceptabel bostad bleve påtagligt
större. Vid den ifrågasatta tillfälliga omläggningen av bostadsbyggandets
inriktning på lägenhetstyper skulle å andra sidan de ensamstående kunna
disponera över ett växande antal lägenheter om ett rum med eller utan
kokvrå.
Vad slutligen angår förslaget, att för vis-sa kommuner med bostadsbyggnadskvot
en del av kvoten skulle ställas till kommunens förfogande endast på
villkor att vederbörande kommun medverkade till att ett visst antal bostadslösa
familjer erhölle en acceptabel bostad, framhålles i promemorian att det
inte med bestämdhet kan sägas, hur snabbt bostadslösa familjer skulle kunna
erhålln eu självständig bostad, om de förutberörda åtgärderna vidtoges. Risk
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
syntes föreligga att åtminstone en del av de bostadslösa barnfamiljerna
skulle få vänta på en egen lägenhet förhållandevis länge. Barnfamiljernas ställning
på bostadsmarknaden kunde sålunda förväntas vara särskilt svår, så
länge tillgången på lägenheter icke vore fullt tillfredsställande.
I promemorian understrykes att det av flera skäl är mycket svårt att verkställa
ens en mycket grov uppskattning av verkningarna av de föreslagna
åtgärderna. Yissa kalkyler redovisas emellertid.
Besparingsutredningens promemoria.
I besparingsutredningens förutnämnda promemoria angående bostadspolitiken
ha framlagts dels vissa förslag av allmän räckvidd och dels förslag till
jämkningar i gällande villkor för vissa delar av låne- och bidrags verksamheten
på ifrågavarande område. De förslag som beröra bostadspolitikens grunder
avse frågan om införande av ett kreditgarantisystem, avveckling av kapitalsubventionerna
till ny- och ombyggda bostadhus (tilläggslån och räntefri
stående del av egnahemslån) samt översyn av bostadsrabattsystemet. Övriga
förslag innebära jämkningar i bestämmelserna angående förbättringslån, statsbidrag
till pensionärshem och statsbidrag till pensionärslägenheter i vissa
typer av flerfamiljshus, familjebostadsbidrag och bränslebidrag ävensom trekronorsbidrag.
I detta sammanhang torde en redogörelse böra lämnas i huvudsak endast
för de förslag som beröra bostadspolitikens grunder.
Besparingsutredningen erinrar inledningsvis om den målsättning för den
statliga bostadspolitiken som fastställdes av 1946 års riksdag. Utredningen
anser att anledning torde saknas att nu revidera målsättningen annat än i
fråga om tidpunkten för programmets förverkligande. I denna fråga framhåller
utredningen följande.
För närvarande torde avhjälpandet av den mycket stora bostadsbristen i
tätorterna vara en av de angelägnaste samhälleliga uppgifterna. Det torde
sålunda icke vara möjligt att genomföra sådana besparingsåtgärder, som skulle
kunna få den verkan att bostadsproduktionen nedbringades under den gräns,
som betingas av byggnadsregleringen. Såvitt möjligt torde det vidare böra
undvikas att besparingsåtgärderna gå ut över bostadsstandarden. Slutligen
torde det icke vara möjligt att i besparingssyfte avveckla eller minska sådana
subventioner för bostadsbyggande, vilka i de särskilda fallen redan utgått
eller beslutats. Något annorlunda ter sig problemet i fråga om bostäder, som
hädanefter byggas. Besparingsutredningen sätter dock icke i fråga någon
allvarligare rubbning i den allmänna uppläggning, som under senare tid kännetecknat
statens bostadspolitik.
Besparingsutredningen har uppmärksammat att slutlig ställning ännu icke
tagits till 1945 års bankkommittés betänkande med förslag till omläggning
bl. a. av den statliga kreditgivn,ingen för bostadsändamål (SOU 1947: 86). Utredningen
anser att det kan finnas skäl att nu ta definitiv ställning till frågan
om kreditgarantisystemets införande i fråga om bostadskrediterna. Det erinras
om att bankkommittén framhållit att kreditgarantisystemet innebure en i viss
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
mån minskad belastning för den statliga förvaltningsapparaten, en under
vissa förutsättningar förenklad långivning och ett minskat upplåningsbehov
för staten. Vidare framhftlles att de erfarenheter, som hittills vunnits av
kreditgarantisystemets tillämpning på jordbrukskrediterna, enligt vad som
under hand upplysts torde få anses goda. .
Beträffande bankkommitténs förevarande förslag anför besparingsutredningen
vissa synpunkter på den särskilda frågan om statlig räntegaranti.
Om kreditgarantisystemet införes med avseende å bostadskrediterna, uppkommer
frågan huruvida den statliga räntegarantin for såväl egnahem som
flerfamiljshus skall bibehållas och utvidgas att avse aven de statsgaranterade
lånen. Bankkommittén fann i sitt förstnämnda betänkande sig icke kunna fororda
bibehållande av räntegarantin i dess dåvarande utformning eUei den
utformning, som föreslogs av bostadssociala utredningen. Boiande skalen
härför torde få hänvisas till betänkandet (s. 33—38). Emellertid fann kommittén
att en räntegaranti enligt vissa av kommittén föreslagna riktlinjer
skulle låta sig väl förena med det av kommittén föreslagna kreditgaranti
SyBe“paringsutredningen
torde i fråga om räntegarantibestämmelserna få
inskränka sig till att understryka vad bankkommittén anfört darom att ett
långvarigt högt ränteläge skulle komma att tillskynda statsverket betydande
kostnader samt att stora svårigheter med avseende a admmistiationen sku le
uppstå vid ett ränteläge, som på en gång komme att utlösa ett stoit antal
eftergifter. . . ..
Besparingsutredningen anser att, därest kreditgarantisystemet skulle införas,
detsamma torde böra tillämpas beträffande samtliga lån inom bostadsorganisationens
verksamhetsområde.
Ett införande av kreditgarantisystemet inom bostadsområdet skulle enligt
utredningen få följande konsekvenser för anslagsbehovet under budgetåret
1951/52.
Bostadsstyrelsen har föreslagit, att ett investeringsanslag å 220 000 000
kronor anvisas för budgetåret 1951/52 å kapitalbudgeten under lånefonden för
bostadsbyggande för dels tertiärlån för flerfamiljshus, dels egnahemslån, dels
och förbättringslån utom i vad de äro ränta- och amor eringstna Samtliga nu
nämnda lån äro räntebärande utom i egnahemslån ingående rantefna, stående
delar av sådana lån. Emellertid kommer enligt bostadsstyrelsens beraknmgar
ett belopp av ca 58 000 000 kronor att vid utgången av budgetaret 1950/ol
kvarstå outnyttjat å tidigare anvisade investeringsanslag under lånefonden
för bostadsbyggande, och detta belopp förslår mer an val för rantefna, stående
delar av egnahemslån under budgetåret 1951/52. Det av bostadsstyrelsen beräknade
anslaget å 220 000 000 kronor — anslagsberäkningen har icke i och
för sin «jorts till föremål för bedömande från bespanngsutrednmgens sida - skulle sålunda i sin helhet bli obehövligt därest kreditgarantisystemet införes.
Därav skulle också följa att ett eljest erforderligt avsknvningsanslag på driftbudgeten
på 55 000 000 kronor ej behövde upptagas. Dessutom komme behovet
av medel för lån till kollektiva tvätterier att bortfalla utom i vad avser
räntefria, stående delar av sådana lån. Bostadsstyrelsen har föreslagit att ett
investeringsanslag å 2 000 000 kronor anvisas for budgetåret 1951/j2 för ifrågavarande
ändamål å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd; detta
anslag ävensom därav föranlett avskrivningsanslag på driftbudgeten a .>00 000
kronor skulle icke behöva upptagas om kreditgarantisystemet införes. \ idare
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
fk“Ue ,icke oväsentliga besparingar kunna göras med avseende å personalbehovet
hos bostadsstyrelsen och sannolikt även hos länsbostadsnämnderna.
Utredningen har icke hunnit verkställa någon detaljbedömning rörande behovet
av personal å bostadsstyrelsens ombudsmannasektion eller inom organisationen
i övrigt, därest kreditgarantisystemet infördes. Utredningen förutsätter
att bostadsstyrelsen i samråd med organisationsnämnden komme att
verkställa erforderliga detalj beräkningar i nu nämnda hänseende.
Besparingsutredningen föreslår, att det tages under omedelbart övervägande
att införa kreditgarantisystemet jämväl på bostadskrediternas område.
Utredningens förslag i övrigt beträffande den bostadspolitiska låne- och
bidragsverksamheten utgår från den förutsättningen att kreditgarantisystemet
införes för de räntebärande lånen.
Utredningen föreslår vidare att tilläggslångivningcn skall avvecklas.
Utredningen erinrar om att den bostadspolitiska motiveringen för tilläggslanen
hai varit ett önskemal att förbättra förhållandet mellan hyresnivå och
inkomstnivå. Man hade med hjälp av tilläggslånen förmått neutralisera byggnadskostnadernas
stegring sedan krigsåren så att man kunnat — visserligen
med åtskilliga undantag och modifikationer — hålla hyrorna i hus, som byggts
efter år 1942, på 1939 års nivå. Emellertid hade under en följd av år såväl
byggnadskostnader som inkomstnivå praktiskt taget oavbrutet stigit och den
relativa hyresnivån i motsvarande grad sjunkit. Vidare erinras om att bostadsstyrelsen
i skrivelse den 28 augusti 1950 med förslag till anslagsäskanden för
budgetåret 1951/52 anfört att byggnadskostnaderna pressades uppåt och att
om ej ökade subventioner beviljades, måste en högre hyresnivå i nybyggda
hus medgivas.
I anledning härav konstaterar besparingsutredningen, att en minskning av
tilläggslånesubventioneringen i besparingssyfte ej kan ske utan att programmet
»1939 års hyresnivå» övergives beträffande nybyggda hus.
Utiedningen anför vissa av de skäl som tala för att icke medgiva höjd
hyresnivå i de nybyggda husen.
Såsom skäl för att icke medgiva höjd hyresnivå i de nybyggda husen har
- örts dels att hyrorna för godtagbara lägenheter för det stora flertalet hushåll
alltjämt framstå som höga, trots att den relativa hyresnivån sjunkit såsom
en följd av att förhållandet mellan hyror och inkomster kraftigt förbättrats,
dels att en höjd hyresnivå i de nybyggda husen skulle skapa föreställningar
om en framtida höjning av hyresnivån även för det äldre bostadsbeståndet,
vilket skulle kunna leda till sådana spekulationstendenser på fastighetsmarknaden
att grundvalarna för den statliga bostadspolitiken på lång sikt
kunde komma att rubbas. Vidare har framhållits att en höjning av hyresnivån
i nyproducerade lägenheter skulle leda till en splittrad hyresnivå, varvid de
hoga hyrorna skulle komma att på ett icke försvarbart sätt belasta vissa
bostadsbehövande, framför allt nybildade hushåll.
Beträffande skäl som tala för en avveckling av tilläggslångivningen framhåller
utredningen följande.
Å andra sidan har framhållits, att tilläggslånesystemet från sin tillkomst
vant avsett som ett av krisförhållandena betingat provisorium, som icke hade
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
13
något bostadspolitiskt syfte utöver det allmänt marknads- och hyresreglerande
och som icke borde bibehållas längre än nödvändigt. Vid tilläggslåneverksamhetens
införande utgick man nämligen från den förutsättningen, att dåvarande
byggnadskostnader tillfälligt befunno sig på en hög nivå och att desamma
snart skulle sjunka och tilläggslåneverksamheten kunna avvecklas. Tillfällighetskaraktären
markerades av subventionsberäkningens anknytning till en
stelt fixerad hyresnivå, »1939 års hyror». En permanent eller över huvud taget
mera varaktig bostadssubvention av denna art kunde icke vara lämplig, enär
det icke vore rimligt att bevara en subventionsordning, där förhållandet
mellan hyresnivåerna på olika orter och ortsgrupper fastlåstes på ett sätt, som
icke motsvarades av de faktiska byggnadskostnaderna. I och med att man
icke kunde hoppas på någon väsentlig sänkning av byggnadskostnadsnivån
kunde det icke anses försvarligt att fortsättningsvis öka subventionerna i takt
med byggnadskostnadernas stegring. Den naturliga utvägen borde i stället
vara att avveckla tilläggslånesystemet.
Utredningen anser det uppenbart, att programmet »1939 års hyresnivå» i
längden icke kan bibehållas, om den nuvarande utvecklingen, som karakteriseras
av en praktisk taget oavbruten stegring av såväl byggnadskostnader som
inkomstnivå, skulle fortsätta. Sannolikheten syntes tala för att de lönerörelser,
som vore att vänta i slutet av 1950, komme att få till följd, att såväl
löner som byggnadskostnader ökades. De senare kunde förmodas komma att
stiga även av annan anledning. Utredningen finner därför tidpunkten nu
lämplig för den åtgärden, som förr eller senare måste bli aktuell, nämligen
att avveckla tilläggslånesubventioneringen och som en konsekvens därav
medgiva en höjning av hyresnivån i nybyggda hus.
Farhågorna för spekulationstendenser på fastighetsmarknaden vid en
hyreshöjning av angivet slag böra enligt utredningens mening icke överdrivas.
Hyresregleringen utgjorde för närvarande ett effektivt hinder mot eu icke
önskvärd höjning av hyresnivån. Frågan om att neutralisera sådana oförtjänta
värdestegringar på det äldre fastighetsbeståndet, som komme att inträffa om
den allmänna hyresnivån stege, torde närmast vara att betrakta som ett övergångsproblem,
när hyresregleringen en gång skulle avvecklas. Utredningen
anser vidare, att eu avveckling av tilläggslångivningen icke skulle vara ägnad
att hämma nyproduktionen av bostäder. Någon standardsänkande inverkan
torde man heller icke ha anledning att befara som en följd av en sådan åtgärd.
Innebörden ur anslagssynpunkt av utredningens förslag i denna del angiver
utredningen på följande sätt.
Bostadsstyrelsen har räknat med att genom preliminära lånebeslut disponera
i runt tal 35 000 000 kronor för beviljande av tilläggslån under budgetåret
1951/52. Å investeringsanslag till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,
vilka anvisats å kapitalbud goten under fonden för låneunderstöd,
kan vid utgången av budgetåret 1950/51 beräknas kvarstå ett outnyttjat belopp
av ca 60 000 000 kronor, vilket belopp sålunda icke behöver tagas i anspråk
om inga nya tilläggslån beviljas efter utgången av innevarande budgetår.
Därav skulle också följa, att det å driftbudgeten upptagna avskrivningsanslaget
för ifrågavarande ändamål komme att bli obehövligt. Nämnda anslag
utvisade vid utgången av budgetåret 1949/50 eu reservation av 28 miljoner
kronor.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Beträffande egnahemslång-ivningen anför besparingsutredningen inledningsvis,
att den de! av egnahemslån som utgör räntefri, stående del i huvudsak
har samma bostadspolitiska motivering som tilläggslånet beträffande
flerfamiljshus, nämligen att kompensera en del av den byggnadskostnadsstegring,
som pågått sedan krigsåren. Härvid vore emellertid att märka, att medan
tilläggslånen endast utginge på vissa orter och där differentierades under
hänsynstagande till byggnadskostnader och hyresnivå på orten, subventionen
beträffande egnahem hade karaktären av ett enhetligt bidrag, som utginge
med samma belopp på alla orter.
Besparingsutredningen framhåller, att den mest effektiva åtgärden ur besparingssynpunkt
skulle vara att slopa den räntefria, stående delen av egnahemslån.
Utredningen tvekar emellertid att föreslå en sådan åtgärd.
Emellertid har utredningen tvekat att föreslå en sådan åtgärd med hänsyn
till att utredningen icke ansett sig kunna bedöma om och i vad mån åtgärden
skulle vara ägnad att hämma produktionen av eu- och tvåfamiljshus särskilt
på landsbygden, där inkomstnivån är betydligt lägre än i städerna. Därest det
vid ett närmare övervägande av frågan skulle befinnas möjligt att slopa ifrågavarande
subventionering utan att produktionen av en- och tvåfamiljshus
hämmas eller allvarligare olägenheter av social natur eljest skulle uppstå, vill
utredningen förorda en ändring av gällande bestämmelser av sådan innebörd.
Alternativt föreslår utredningen att subventioneringen begränsas genom
införande av behovsprövning. Utredningen konstaterar, att räntefri, stående
del av egnahemslån enligt gällande författning beviljas utan behovsprövning
och utan annan begränsning av rätten att komma i åtnjutande av subventionen
än den, som ligger i att byggnadens bottenyta icke får överskrida vissa maximimått.
Såsom skäl för att införa behovsprövning anför utredningen följande.
En tänkbar åtgärd vore att ändra bestämmelserna rörande dessa maximimått
sålunda, att subvention endast utginge för byggnader med mindre bottenyta
än som är möjligt enligt nuvarande bestämmelser. Några mera avsevärda
besparingar torde dock knappast stå att vinna genom en sådan åtgärd.
En annan utväg vore att införa behovsprövning såsom förutsättning för att
komma i åtnjutande av räntefri, stående del av egnahemslån. Det må erinras
om att bostadssociala utredningen i sitt slutbetänkande, del I (SOU 1945: 63),
föreslog dels en differentiering av egnahemslånesubventioneringen sålunda,
att byggnadsbidrag skulle utgå med i allmänhet 4 000 kronor på landsbygden
och 2 0Ö0 kronor i städerna, dels att viss behovsprövning skulle föregå beviljande
av byggnadsbidrag.
Enligt besparingsutredningens mening tala vägande skäl för att rätten att
erhålla räntefri, stående del av egnahemslån göres beroende av en behovsprövning
av ungefärligen samma innebörd som den behovsprövning, som är
föreskriven för rätten att erhålla räntefritt, stående förbättringslån eller
räntefri, stående del av sådant lån. Visserligen torde det icke kunna undvikas,
att införandet av en behovsprövning förorsakar någon ökning i det administrativa
arbetet, men denna omständighet torde icke böra tillmätas avgörande
betydelse. Av statsfinansiella skäl synes det vara av vikt, att subventioner av
den storlek, varom här är fråga, utgå endast i fall, då verkligt behov därav
föreligger.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 124. 15
Beträffande grunderna för den förordade behovsprövningen framhåller utredningen.
Vid behovsprövningen torde subventionens storlek böra differentieras med
hänsyn till subventionsbehovet i varje särskilt fall. Emellertid torde vissa
maximibelopp böra föreskrivas. Härvid bör enligt utredningens mening det
belopp, varmed den räntefria, stående delen för närvarande utgår, nämligen
4 000 kronor för enfamiljshus och 6 000 kronor för tvåfamilj shus, utgöra
maximum beträffande byggnadsföretag på landsbygden. I stadssamhällena
däremot torde av skäl, som anförts av bostadssociala utredningen, maximum
böra sättas till 2 000 respektive 3 000 kronor.
Utredningen anser, att det vid behovsprövningen torde böra iakttagas, att
maximibeloppet icke beviljas annat än i mera ömmande fall.
Beträffande konsekvenserna ur anslagssynpunkt av här förevarande förslag
anför utredningen följande.
Därest subventioneringen skulle bringas att upphöra med utgången av
innevarande budgetår, skulle det belopp av ca 58 000 000 kronor, som beräknas
kvarstå outnyttjat å tidigare anvisade investeringsanslag under lånefonden
för bostadsbyggande, icke behöva tagas i anspråk. Den minskning i
medelsåtgången, som skulle uppkomma om behovsprövning införes i enlighet
med vad utredningen ovan föreslagit, är svår att beräkna men torde
ungefärligen kunna uppskattas till inemot 5 000 000 kronor per år. Besparingsutredningen
har vid sina beräkningar angående medelsåtgången under
budgetåret 1951/52 icke ansett sig böra utgå från att subventioneringen upphör
vid ingången av nämnda budgetår utan har i stället räknat med en minskning
i medelsbehovet för subventioneringen med 5 000 000 kronor.
Besparingsutredningen förordar vidare i anslutning till sitt förslag beträffande
egnahemslån att förbättringsbidraget i stadssamhällen må utgå med allenast
hälften av vad som utgår på landsbygden och sålunda maximeras till 2 000
kronor för enfamiljshus och 3 000 kronor för tvåfamiljshus. Utredningen föreslår
därjämte, att bidragsgivningen för vart och ett av budgetåren 1950/51 och
1951/52 hålles inom ramen för det belopp, som disponerades för förbättringsbidrag
under budgetåret 1949/50, nämligen 8 800 000 kronor. Härvid skulle det
belopp, som beräknas kvarstå odisponerat å nämnda anslag vid utgången av
budgetåret 1949/50, 19 000 000 kronor, förslå för innevarande och nästa
budgetår.
Vad härefter angår bidragsgivningen till förmån för vissa barnfamiljer
framhåller besparingsutredningen inledningsvis, att för familj ebostadsbidrag
och bränslebidrag en automatisk och snabb utgiftsstegring är att emotse till
följd av att allt flera bidragsberättigade familjer inflytta i nyproducerade
lägenheter. Det hade beräknats att anslagsbehovet — under förutsättning av
oförändrade förhållanden beträffande inkomst- och hyresnivån samt befolkningsutvecklingen
— komme att oavbrutet stiga till i början av 1970-talet, då
en teoretisk jämvikt hade beräknats inträda. Det årliga anslagsbehovet skulle
då utgöra omkring 180 miljoner kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11> Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Besparingsutredningen hav funnit den utgiftsstegring, som är att emotse
för ifrågavarande ändamål, synnerligen betänklig ur statsfinansiell synpunkt.
Enligt utredningens mening är det en angelägenhet av största ekonomiska
vikt, att effektiva åtgärder vidtagas för att begränsa medelsåtgången. Emellertid
är utredningen icke beredd att framlägga något definitivt förslag i detta
hänseende utan föreslår, att frågan göres till föremål för särskild utredning.
Härvid syntes böra beaktas att staten i åtskilliga andra former lämnade bidrag
till familjer med barn (t. ex. de allmänna barnbidragen). Familjebostadsbidraget
utgjorde i själva verket ett särskilt barnbidrag vid sidan av de allmänna
barnbidragen.
Besparingsutredningen föreslår vidare, att i avvaktan på en utredning om
åtgärder för att begränsa utgifterna för familjebostadsbidrag vissa kostnadsbesparande
åtgärder omedelbart vidtagas. Utredningen föreslår sålunda dels
att inga nya bränslebidrag beviljas efter utgången av innevarande budgetår,
dels att beträffande redan beviljade bränslebidrag utgående bidrag minskas
med 25 kronor varje år, vilket skulle innebära att bidragsgivningen vore helt
avvecklad inom nio år, dels att familj ebostadsbidrag, som hädanefter beviljas,
utgår för antalet minderåriga barn minus ett, dels att ifrågavarande regel göres
tillämplig också på familjer, som redan beviljats bidrag, i den man familjen
får flera barn, dels att bidraget fixeras till 130 kronor per barn även för familjer
i egnahem, som finansierats med stöd av egnahemslån enligt 1948 års egnahemslånekungörelse,
dels att det klargöres huruvida familjebostadsbidrag och
bränslebidrag skola anses utgöra skattepliktig inkomst eller ej.
Beträffande de besparingar som skulle vinnas vid ett genomförande av besparingsutredningens
förevarande förslag framhåller utredningen följande.
Bostadsstvrelsen har föreslagit, att det å driftbudgeten upptagna förslagsanslaget
till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer för budgetåret
1951/52 upptages till 39 000 000 kronor, innebärande en ökning av 8 000 000
kronor i förhållande till de beräknade utgifterna under innevarande budgetår.
Härvid har bostadsstyrelsen utgått från den förutsättningen, att den årliga
tillväxten i antalet bidragsberättiga de familjer under de närmaste budgetåren
icke kan väntas understiga 15 000. Den sammanlagda effekten för budgetåret
1951/52 av de besparingsåtgärder, som besparingsutredningen föreslagit i fråga
om familjebostadsbidrag och bränslebidrag, synes motivera att anslagsberäkningen
minskas med 5 000 000 kronor till 34 000 000 kronor. Mera avsevärda
besparingar uppkomma först på längre sikt, eftersom den automatiska utgiftsökning,
som är att vänta till följd av nuvarande bestämmelser, kommer att
väsentligt reduceras om utredningens förslag genomföras. Om man nämligen
utgår från den — i och för sig givetvis mycket osäkra — förutsättningen, att
antalet bidragsberättigade familjer under eu följd av år fortfarande komme att
ökas med 15 000 per år och att detta skulle medföra en årlig utgiftsökning av
8 000 000 kronor, skulle ett genomförande av utredningens förslag kunna beräknas
medföra en reducering av den årliga utgiftsökningen med 5 000 000
kronor till 3 000 000 kronor. Under förutsättning av likformig utveckling skulle
detta i sin tur innebära, att det arliga medelsbehovet skulle efter hand undergå
en relativ sänkning, så att det efter 10 år skulle bli 50 000 000 kronor lägre
och efter 20 år 100 000 000 kronor lägre än vad som skulle bli fallet med oförändrade
grunder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
17
Yttranden.
I det följande behandlas först yttrandena över socialdepartementets promemoria
och därefter yttrandena över besparingsutredningens promemoria.
Av de nära femtio yttranden, som avgivits beträffande förslaget att inrätta
ett produktionsråd för byggnadsfrågor, ha de flesta gått i tillstyrkande
riktning. Bland dem som tillstyrkt märkas statens hyresråd, svenska
stadsförbundet, representanter för allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag
samt de större städerna, övervägande antalet länsbostadsnämnder ha även tillstyrkt
förslaget. Avstyrkande yttranden ha avgivits av bl. a. bostadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges fastighetsägareförbund, svenska arbetsgivareföreningen och
Sveriges industriförbund. Landsorganisationen anser, att förslaget bör göras
till föremål för närmare diskussion. Av de instanser, som avstyrka förslaget,
hänvisa flera till att de frågor, som skulle ankomma på ett produktionsråd,
väsentligen falla inom ramen för redan förefintliga såväl statliga som andra
organs verksamhetsområden. Av åsyftade organ nämnas bostadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, statens kommitté för byggnadsforskning, ingen jörsvetenskapsakademien,
byggstandardiseringen och samarbetskommittén för byggnadsfrågor.
Beträffande den allmänna frågan om minskad produktion av de
största lägen hetstyper na har flertalet remissinstanser förklarat sig i
princip intet ha att erinra. I fråga om förslaget att öka produktionen av
lägenheter om ett rum och kokvrå samt två och tre rum och kök ha vissa
remissinstanser påpekat de därvid uppkommande relativt sett högre byggnadskostnaderna.
För tillgodoseende av det aktuella behovet av lägenheter om ett
rum och kokvrå har från flera håll föreslagits byggande av s. k. elastiska
lägenheter.
Även till förslaget om en sänkning av maximigränsen för lägenhetsytan
i egnahem och tvåfamilj shus har flertalet av de remissinstanser,
som yttrat sig över förslaget, i princip givit sin anslutning. Bostadsstyrelsen
anser sålunda, att åtgärder i syfte att hålla tillbaka byggandet av de
allra största typerna av enfamiljshus äro välbetänkta ur flora synpunkter. Av
länsbostadsnämnderna, vilka så gott som samtliga yttrat sig i tillstyrkande
riktning, uttalar nämnden i Stockholms län, att en nedskärning av de större
lägenhetstyperna icke endast är önskvärd som en åtgärd att öka tillgången
på antalet bostäder, utan också nödvändig med hänsyn till flertalet av de
bostadssökandes förmåga att betala de ökade kostnaderna för bostaden. Av de
instanser, som avstyrkt förslaget eller uttalat sin tveksamhet inför detsamma,
framhåller länsstyrelsen i Östergötlands län, att ett egethem planeras som
långtidsbostad och att bostadsytan därför bör tilltagas med tanke på relativt
goda utrymmen jämväl för barn samt att egnahemsbyggare ofta i stor utsträckning
själva utföra arbete för sitt egnahem, varigenom en viss arbetskraft
kan anses inbesparad. Svenska stadsförbundet anser, att en minskning
av egnahemmens lägenhetsytor skulle få till följd att många, som nu planerat
2—a95 6i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 124.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 12d.
bygga egnahem, komma att skrinlägga sina planer härpå i avvaktan på den
vidare utvecklingen. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund
anse, att de maximimått som tillämpas redan nu äro i minsta laget.
Egnahemsbebyggelsen borde i allmänhet ha större lägenhetsytor än vad fallet
vore inom hyreshusbebyggelsen.
Beträffande förslaget att tillfälligt fastställa maximigränsen för lägenhetsytan
till 90 in2 i såväl en- som tvåfamilj shus ha åtskilliga invändningar
gjorts. Bostadsstyrelsen anser sålunda, att ett genomförande av förslaget
skulle hindra byggandet av de regelmässigt mest ekonomiska formerna
av egnahem, nämligen IV2- och 2-planshusen. Styrelsen har i yttrande över
besparingsutredningens promemoria framlagt särskilda förslag i ämnet, vilka
komma att beröras i det följande. Även flera länsbostadsnämnder ha framfört
betänkligheter mot en enhetlig maximigräns. Vissa nämnder ha framställt
konkreta önskemål om differentierade normer för bestämmande av ett eget
hems maximistorlek. I fråga om 1-planshusen har den i promemorian föreslagna
gränsen godtagits i större utsträckning än beträffande andra hustyper.
Nämnderna i Värmlands och Västernorrlands lön anse emellertid, att en bottenyta
om 75 m2 kan räcka, medan nämnderna i Kopparbergs och Jämtlands län
föreslå 80 m2. Beträffande lV2-planshusen har 90 m2-gränsen i stor utsträckansetts
för snävt tilltagen. Nämnden i Östergötlands län föreslår en invändig
yta i bottenplanet å 65 m2 med övervåningen maximalt innehållande två rum
och erforderliga biutrymmen. Nämnderna i Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands
och Jämtlands län förorda, att gränsen sättes vid 60 m2 invändig
bottenyta. Nämnden i Västerbottens län nämner 80 m2 som lämplig gräns för
bottenytan. Nämnderna i Kalmar och Alvsborgs län finna för sin del att lägenhetsytan
i lV2-planshus ej bör överstiga 110—115 m2. Beträffande slutligen
2-planshusen framför nämnden i Värmlands län förslag om att gränsen
för bottenytans storlek skall sättas vid 60 m2. Förslag om snävare
gräns saknas dock ej. Sålunda föreslår nämnden i Jämtlands län 50 m2
och nämnden i Västernorrlands län 45 m2. Nämnden i Norrbottens län ifrågasätter
om ej bedömandet av lägenheternas storlek inom ramen för vad författningen
nu anger, är en fråga som bör överlåtas åt länsbostadsnämnderna för
avgörande från fall till fall.
Några länsbostadsnämnder föreslå, att undantag från maximibestämmelserna
skola kunna göras beträffande egnahem på jordbruksfastigheter.
Vad beträffar minimibestämmelserna för lägenhetsytans storlek
i egnahem ha några länsbostadsnämnder funnit en justering av desamma
påkallad. Nämnden i Gävleborgs län anser för sin del, att minimiytan
för två rum och kök i både f/Vplans- och 2-familjshusen bör sättas till 50 m2,
exkl. trapphus. För 1-planshusen bör enligt nämndens mening kravet på utrymmesstandard
upprätthållas, så att som villkor för kapitalsubvention ställes
att lägenheten skall innehålla minst tre rum och kök om minst 70 m2. Nämnden
i Västernorrlands län framhåller, att minimistorleken på lägenhetsyta inom
ytterväggarna ej bör understiga 55 m2. Nämnden i Jämtlands län anser slut
-
Kungl. May.ts proposition nr 124.
19
ligen, att egnahemslån och familj ebostadsbidrag endast böra beviljas för hus,
som innehåller minst två rum och kök med en lägenhetsyta av lägst 60 in2.
För att stimulera byggandet av lV2-planshus föreslår nämnden i Kristianstads
län, att egnahemslån med t. ex. halv subvention (2 000 kronor) tillätes
utgå till familjer utan barn eller med ett barn i FA-planshus, vari endast
bottenvåningen är inredd.
Förslaget om jämkning i minimibestämmelserna för lån till
tvåfamilj shus, som i en framtid kunna ändras om till egnahem, har godtagits
av flertalet av de remissinstanser, som i sina yttranden beaktat denna
fråga, d. v. s. framför allt länsbostadsnämnderna.
Av de rent avstyrkande instanserna framhåller stadskollegiet i Stockholm,
att man i stället för att nivellera bostadsstandarden i tvåfamiljshus på de
orter, där detsamma spelar en större roll i bostadsförsörjningshänseende,
under en övergångstid lämpligen bör övergå till att uppföra flerfamiljshus
och tills vidare förhindra tillkomsten av tvåfamiljshus gå tätorter. Drätselkammaren
i Linköping reserverar sig bestämt mot förslaget att tvåfamiljshus
med lägenheter om endast två rum och kök skulle godtagas för egnahemsbelåning.
Av länsbostadsnämnderna finner den i Uppsala län det svårt att förstå
hur det föreslagna tvåfamilj shuset i en framtid utan stora kostnader skall
kunna ändras om till enfamiljshus. Nämnden förordar i stället uppförande
av F/2-planshus med två rum och kök å nedre botten och inredningsbar vind,
vilken tillfälligt skulle kunna iordningställas såsom bostad. Nämnden i
Hallands län anser, att tvåfamiljshus av i promemorian föreslagen typ endast
i undantagsfall bör komma till uppförande. För att icke stimulera till uppförande
av dylika tvåfamiljshus borde den räntefria stående lånedelen i dessa
fall ej bliva högre än vid enfamiljshus, d. v. s. 4 000 kronor. Nämnden föreslår,
att produktionen av tvåfamiljshus i huvudsak inriktas på P/2-planshus
med 2 rum och kök i bottenvåningen och 1 rum och kök i övervåningen. Även
familjebostads- och bränslebidragen böra enligt nämndens uppfattning justeras
en aning nedåt för att sedermera kunna höjas, när huset ombygges till
en lägenhet om fyra rum.
Av det sextiotal remissinstanser, som yttrat sig angående det i departementspromemorian
framförda förslaget att begränsa ensamståendes
rätt att hyra ledigblivna och nytillkomna lägenheter om minst ett rum
och kök eller minst två rum och kokvrå, har endast eu mindre del uttalat sig
i tillstyrkande riktning. Länsbostadsnämnden i Västmanlands län har helt
godtagit förslaget. Länsbostadsnämnden i Älvsborgs län finner den föreslagna
lagen främja syftet och föreslår, att den bör tillämpas i varje ort, som före
1951 hade minst 2 000 invånare. Drätselkammaren i Vänersborg tillstyrker
förslaget allenast med den ändringen, att lagen bör gälla lägenhet om minst
två rum och kokvrå men icke mindre lägenhet. Drätselkammaren i
Södertälje tillstyrker endast under förutsättning av viss komplettering
av lagen. Drätselkammaren i Sandviken anser det önskvärt, att möjlig
-
20
Kungl. Majds proposition nr 124.
heter skapas att göra lagen tillämplig i de kommuner, där behov av lagen
anses föreligga. Drätselkammaren anser det lämpligt att vederbörande
kommun själv får möjlighet att hos Kungl. Maj:t begära, att lagen göres tilllämplig
inom kommunen. Drätselkammaren i Örebro anser att lagen icke bör
lämnas oförsökt, även om den bör underkastas viss överarbetning. Drätselkammaren
i Uppsala har i princip intet att erinra mot förslaget, även om den
ställer sig tveksam till möjligheterna att innan utgången av år 1953 kunna
avhjälpa eller ens avsevärt förbättra familjehushållens bostadsförhållanden.
Drätselkammaren i Hälsingborg vill icke motsätta sig, att den föreslagna lagen
genomföres som ett provisorium men ifrågasätter, om olägenheterna av ingripandet
komma att motsvara den avsedda nyttan. Länsstyrelsen i Malmöhus
län samt länsbostadsnämnderna i Malmöhus och Blekinge län tillstyrka förslaget
under förutsättning, att verkningarna av lagen bli vad i promemorian
antagits. Alla tre instanserna anse emellertid, att lagens tillämpning icke bör
göras obligatorisk ytan vara beroende på kommunalt initiativ. Länsbostadsnämnden
i Örebro län anser, att en lagstiftning skulle vara av stort värde beträffande
nytillkommande lägenheter men är mycket tveksam om den föreslagna
lagens lämplighet i vad avser det redan befintliga bostadsbeståndet.
Viss tveksamhet inför den ifrågasatta lagstiftningen uttala också länsstyrelsen
i Stockholms län och länsbostadsnämnden i Jämtlands län. Sistnämnda remissinstans
ifrågasätter i stället lämpligheten av att införa sådana bestämmelser i
samband med låne- och tillståndsgivningen, att lån och byggnadstillstånd endast
beviljas under villkor, att familjebostad icke uthyres till ensamstående.
Av återstående remissinstanser, vilka icke kunnat godtaga den föreslagna
lagstiftningen, ifrågasätta hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening samt
länsbostadsnämnden i Kronobergs län om en lagstiftning av föreslagen art är
nödvändig. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening ställer frågan, om
icke kommunerna redan inom ramen av givna resurser borde kunna åstadkomma
åtgärder, som reducera antalet bostadslösa familjer. Både genom de
allmännyttiga bostadsföretagen och genom sitt övriga inflytande på bostadsbyggandet
kunde de kommunala förmedlingsorganen dirigera utvecklingen i
önskad riktning. Länsbostadsnämnden i Kronobergs län anser, att området
för ifrågavarande lagstiftning i vart fall bör begränsas förslagsvis till stad
eller köping med mera än 10 000 invånare. Mot lagförslaget anföres vidare
en hel råd olika erinringar. Framför allt är det tvivel på lagens effekt, betänkligheter
inför dess tillämpning samt den omständigheten, att lagen
innebär ett ingrepp i den enskildes avtalsfrihet, som motiverar avstyrkandena.
Bostadsstyrelsen finner, att lagen innebär en diskriminering av vissa grupper
efter civilstånd enligt en huvudregel, vars tillämpning måste kräva ett
stort antal undantag, samt att lagen därför måste medföra irritation.
Svea hovrätt anser att lagen icke väl låter sig förena med det allmänna
rättsmedvetandet och att den säkerligen kommer att möta ett utpräglat
motstånd i kretsar, som beröras av densamma. En lagstiftning av sådan art
minskar respekten för lag och rätt, framhåller vidare hovrätten, som särskilt
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
21
reagerar mot att människors privatliv genom lagen kommer att utlämnas åt
olika myndigheters bedömande. Arbetsmarknadsstyrelsen och tjänstemännens
centralorganisation framhålla, att lagens genomförande skulle medföra
en skärpning av förhållandena på arbetsmarknaden. Svenska stadsförbundet
påpekar, att lagens tillämpning skulle medföra en omfattande administrativ
apparat.
Av de remissinstanser, som avstyrka den föreslagna lagstiftningen, framlägga
flera egna förslag till åtgärder, i första hand förslag om s. k. obligatorisk
kommunal bostadsförmedling. En utredning av denna fråga förordas av
bostadsstyrelsen, statens hyresråd, svenska stadsförbundet, drätselkammaren
i Kumla samt hyresgästernas riksförbund. Övriga förespråkare för detta system
äro länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, svenska landskommunernas förbund,
stadskollegiet i Göteborg, drätselkamrarna i Malmö och Eskilstuna,
landsorganisationen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag samt länsbostadsnämnderna
i Stockholms och Västerbottens län. Bostadsstyrelsen framhåller
som sin uppfattning, att en lagstiftning i ämnet till sina huvudprinciper böi
vara av den typ, som representeras av den danska lagstiftningen på området.
Jämväl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar det s. k. danska
systemet.
Socialstyrelsen liksom drätselkammaren i Linköping uttala sig för en
obligatorisk bostadsförmedling avseende endast lägenheter i nyproducerade
fastigheter. Enligt socialstyrelsens uppfattning borde övervägas att införa
en lagstiftning, vilken gåve Kungl. Maj:t befogenhet att förordna om sådan
obligatorisk kommunal bostadsförmedling på de orter, där detta befunnes påkallat
med hänsyn till bostadssituationen. Att förmedlingen vore obligatorisk
skulle endast innebära, att hyresvärdarna bleve skyldiga att anmäla hyreslediga
bostadslägenheter till det kommunala organet och sedan finge välja hyresgäster
inom en grupp från detta organ anvisade bostadssökande. Beträffande
lägenheterna i det äldre fastighetsbeståndet föreslår styrelsen en lag, som reglerar
rätten att hyra dessa lägenheter med hänsyn till antalet personer, som
där skola bo. Av de övriga remissinstanserna anser drätselkammaren i Solna,
att den föreslagna lagstiftningens syfte kan tillgodoses genom en utvidgad
befogenhet för den kommunala bostadsförmedlingen. Svenska riksbyggen
finner lämpligare, att kommunerna genomföra enklaste möjliga bostadsförmedling,
där man föreskriver att familjebostäderna skulle reserveras för
familjer. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län ifrågasätter, om det inte
vore möjligt att genom tillfälliga föreskrifter åt kommunerna på ett enklare
sätt åstadkomma liknande resultat. Länsbostadsnämnden i Södermanlands län
ifrågasätter om icke närmare borde undersökas möjligheterna av att praktiskt
genomföra en beskattning av »överskottsutrymme» i lägenheter, för vilka avtal
ingås efter viss tidpunkt. Byggnadsstyrelsen anser att bostadsfrågan i första
hand bör lösas genom en successiv och varsam avveckling av den nuvarande
hyresregleringen. Tjänstemännens centralorganisation hemställer slutligen att
frågan om åtgärder för mildrande och avveckling av bostadsbristen blir föremål
för fövnyad utredning.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Förslaget om särskilda åtgärder beträffande bostadslösa familj
e r har godtagits av statens hyresråd, drätselkammaren i Kumla, hyresgästernas
sparkassc- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. samt länsbostadsnämnderna
i Södermanlands, Blekinge, Malmöhus, Örebro, Västmanlands,
Jämtlands och Västerbottens län. Drätselkammaren i Malmö säger sig i princip
intet ha att erinra mot förslaget men erinrar om att det torde möta stora praktiska
svårigheter att realisera detsamma. I åtskilliga fall torde nämligen
familjernas ekonomi lägga hinder i vägen för att en lägenhet i ett nybyggt hus
förhyrdes. Vid dylikt förhållande måste den för barnfamiljerna avsedda delen av
bostadsbyggnadskvoten användas för att ledigställa halvmoderna eller moderna
lägenheter i det nuvarande bostadsbeståndet, till vilka lägenheter familjerna
sedan skulle kunna hänvisas. I stor utsträckning torde man emellertid härvid
räkna med att vederbörande barnfamilj icke komme att godtagas såsom hyresgäst,
då fastighetsägarna ofta i första hand önskade såsom hyresgäster personer,
vilka saknade barn. Drätselkammaren i Linköping har heller intet att erinra
mot förslaget men understryker att redovisningsprinciperna böra göras likformiga,
så att en rättvis fördelning av ifrågavarande kvotdel mellan kommunerna
kan åstadkommas. Arbetsmarknadsstyrelsen har intet att erinra, därest
det kan konstateras, att förmedlingsorganen i kommunerna icke för närvarande
taga tillräcklig hänsyn till barnfamiljernas behov av bostäder. Drätselkammaren
i Borås intar i stort sett samma ståndpunkt som arbetsmarknadsstyrelsen
samt tillägger, att för Borås vidkommande saknar förslaget all aktualitet. Länsbostadsnämnden
i Värmlands län ifrågasätter, huruvida icke hela kvoten kunde
för viss tid ställas till kommunernas förfogande, oavsett om det är fråga om
kvotkommun eller ej. Kommunerna kunde sedan, i den utsträckning detta
visade sig erforderligt, gentemot enskilda byggherrar eller kooperativa företag
ställa villkor i fråga om kvotens användning. Bostadsstyrelsen ifrågasätter
behovet av den föreslagna åtgärden. Enligt styrelsens uppfattning råder i
kommunerna ingen som helst tvekan om den särskilda angelägenheten av att
de bostadslösa barnfamiljernas behov tillgodoses. Åtgärder härför torde också
av de kommunala myndigheterna vidtagas i all den utsträckning hänsyn till
andra angelägna bostadsbehov så medgåve vid hårt nedskurna bostadsbyggnadskvoter.
Svenska stadsförbundet anser att förslaget bestämt måste avvisas. Förslaget
gåve uttryck för en alldeles ny, uppenbart oberättigad känsla av misstroende
gentemot kommunerna. Enligt förbundets uppfattning får det anses tillräckligt
att ge bostadsstyrelsen befogenhet att ingripa på det föreslagna sättet,
om och när någon kommun verkligen visat sig eftersätta sina »katastroffalls»
bostadsbehov. Stadskollegiet i Göteborg avstyrker förslaget samt framhåller,
att inom städer, vilka, i likhet med vad fallet är inom Göteborg, genom bostadsinspektion,
bostadsförmedling och uppförande av särskilda byggnader för
ändamålet redan göra allt vad som står i deras makt för att komma till rätta
med dessa förhållanden, statliga ingripanden av föreslagen art icke kunna förväntas
medföra någon som helst verkan. Om förslaget genomfördes måste man
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
befara en tävlan mellan kommunerna att redovisa största möjliga antal katastroffall
och betydande variationer i bedömningen av vad som vore att anse
såsom sådana. Drätselhammaren i Östersund anser särskilda åtgärder av föreslagen
art obehövliga, enär kommunerna själva ha intresse av att antalet
katastroffall minskar. Avstyrkande yttranden föreligga också från drätselkammaren
i Lidingö, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund.
Besparingsutredningens förslag att frågan om införande av ett kreditgarantisystem
på bostadsområdet nu bör slutligt prövas har tillstyrkts av
vissa remissinstanser, medan andra avstyrkt förslaget eller ställt sig tveksamma.
För ett införande av kreditgaranti uttala sig statskontoret, riksräkenskapsverket,
länsstyrelsen i Kopparbergs län, svenska bankföreningen,
svenska sparbanksföreningen, stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö, landskommunernas
förbund samt övervägande flertalet kommuner. I tillstyrkande
riktning uttala sig också svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund
samt bank- och fondinspektionen, vilka alla förorda, att frågan
om kreditgaranti tages upp till prövning.
Av de nu nämnda remissinstanserna ha emellertid icke alla reservationslöst
tillstyrkt kreditgarantisystemets genomförande. Statskontoret förutsätter
sålunda förnyad prövning av subventionernas konstruktion, avskaffande
av den statliga räntegarantin, ränteeftergiftssystemets avveckling samt
tertiärlåneräntans höjning i paritet med räntan på öppna kreditmarknaden.
Riksräkenskapsverket förutsätter en klar gränsdragning mellan lån och subventioner.
Av övriga tillstyrkande instanser förorda svenska bankföreningen,
svenska sparbanksföreningen samt bank- och fondinspektionen avveckling av
gällande räntegarantisystem. Några instanser framhålla dock, att systemet med
räntegaranti bör bibehållas.
Statens hyresråd framhåller, att den föreslagna omläggningen av kreditsystemet
bör genomföras endast om säkerhet skapas för att det statliga inflytandet
på bostadspolitikens målsättning icke äventyras.
Mot ett införande av kreditgarantisystemet uttala sig b o stads styr elsen,
länsbostadsnämnderna i Värmlands, Kopparbergs, Kronobergs och Norrbottens
län, fullmäktige för riksbanken, stadsfullmäktige i Stockholm, landsorganisationen,
svenska stadsförbundet, sparbanksinspektionen samt ett tiotal
kommuner. Av nu nämnda remissinstaner anför b ostads styr elsen bl. a.
följande:
Frågan om införande av kreditgaranti bör bedömas något olika, när det
gäller å ena sidan egnahemslån och förbättringslån och å andra sidan tertiärlån.
Beträffande egnahemslån och förbättringslån äro olägenheterna med kreditgarantisystemet
så väsentliga, att styrelsen måste avstyrka att det genomföres.
Beträffande tertiärlån äro de administrativa olägenheterna avsevarda och
kunna icke uppväga den förenkling av vissa arbetsmoment, som skulle följa
med systemet. Då antalet tertiärlån är ringa i förhållande till antalet egnahemslån
och räntebärande förbättringslån (under förra budgetåret mindre än
Vin), är det givet, att vinsterna i fråga om arbetslindring icke bli så stora.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Däremot medför systemet en avsevärd otrygghet beträffande fordringar av
ofta mycket stora belopp.
Beträffande de av utredningen ifrågasatta besparingarna med avseende å
personalbehovet hos bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna framhåller
styrelsen vidare, att för dess del ett kreditgarantisystem i fråga om antalet
juristbefattningar icke kan bli gynnsammare än att arbete för en halv arbetskraft
kan inbesparas. Förutsättningen härför är dock, säger styrelsen, att
]ämväl tilläggslånegivningen upphör. En indragning av kassörstjänsterna i
länsbostadsnämnderna är ej praktiskt möjlig.
Stor tveksamhet och starka tvivel på kreditgarantisystemets ändamålsenlighet
ur olika synpunkter uttalas av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,
och Södermanlands län, länsbostadsnämnderna i Södermanlands, Blekinge,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt V ästernorrlands län ävensom av fullmäktige
i riksgäldskontoret. Av sistnämnda grupp remissinstanser ha några
förordat att frågan göres till föremål för utredning.
En avveckling av tilläggslånen och som en följd därav höjning av
hyresnivån i nybyggda hus tillstyrkes av statskontoret, länsstyrelserna i
Malmöhus och Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i Västernorrlands län,
svenska arbetsgivareföreningen, svenska landskommunernas förbund samt
Sveriges fastighetsägareförbund. Sistnämnda förbund ifrågasätter också, om
man icke borde avveckla jämväl de hittills utlämnade lånen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker att lånen avvecklas i den mån
utrymme finnes för hyreshöjning. Länsbostadsnämnden i Värmlands län anser
för sin del det vara försvarligt med viss minskning av subventionen till flerfamiljshus
samt ifrågasätter om icke rätten till bostäder, som anordnas med
stöd av tilläggslån, borde bli föremål för behovsprövning. Statens hyresråd
finner att en fullständig avveckling av tilläggslånen bör skjutas på framtiden
samt anför bl. a. vidare:
Hinder synes dock icke möta att i viss utsträckning begränsa den fortsatta
subventionen genom tilläggslån. En omprövning av frågan om de framdeles
utgående subventionsbeloppens storlek och i samband därmed en omläggning
av gällande subventionsgruppering synes böra ske. Därvid bör övervägas,
om och i vad mån en successiv avveckling av den ortsdifferentiering,
som sker genom nuvarande system, bör genomföras. Subventionerna i fortsättningen
torde allenast böra avse den efter visst år inträdda byggnadskostnadsstegringen,
medan någon subvention som belöpte å tiden dessförinnan
icke skulle beviljas.
Bostadsstyrelsen framhåller, att den motivering som anfördes i det betänkande
(SOU 1942:3), vari förslag om tilläggslån framfördes, fortfarande
vore att tillmäta väsentlig vikt. I nämnda betänkande framhölls önskvärdheten
ur allmän hyresmarknadssynpunkt och ur synpunkten av bostadsproduktionens
egen ekonomi att upprätta paritet i hyreshänseende mellan de nyproducerade
lägenheterna och de förut existerande. Visserligen, framhölls
vidare, kunde högre hyror tänkas möjliga i nybyggda hus, men detta skulle
medföra en stark drivkraft för stegring av den allmänna hyresnivån och om
Kunyl. Maj-.ts proposition nr 124.
25
en sådan höjning förhindrades genom hyresreglering skulle resultatet bli en
splittring av hyresnivån, som särskilt skulle belasta nyblivna hushåll och som
skulle hämma nyproduktionen av bostäder.
Om den nu pågående byggnadskostnadsstegringen finge slå igenom på
hyrorna i hus, som byggdes i fortsättningen, skulle, menar styrelsen vidare,
en klyfta skapas mellan hyresnivån i nybyggda och förut byggda hus, vilket
vore socialt olämpligt och medförde ekonomiska risker för framtiden. Ett
förverkligande av besparingsutredningens förslag skulle ytterligare förvärra
situationen.
I detta läge är det enligt styrelsens uppfattning i hög grad angeläget att
ta upp hela det hyrespolitiska problemet till omprövning. Icke minst med
hänsyn till behovet av en sådan generell omprövning vore det olämpligt att
nu slopa tilläggslånen.
Styrelsen anför vidare:
Vid en sådan omprövning böra beaktas även de möjligheter, som antyddes
redan i förenämnda betänkande med förslag till införande av tilläggslån. »I
en situation av stark diskrepans mellan hyrespriset för den stora massan av
förut befintliga bostäder och kostnadspriser för nyproducerade — sådan
splittring föreligger nästan alltid till någon grad, då byggnadskostnaderna
som regel äro mera rörliga än hyresnivån — kunde man ställa frågan, om det
icke vore möjligt att tillämpa ett slags prisutjämningsförfarande, liknande
det som kommit till användning på vissa andra marknader. Applicerat på
bostadsmarknaden skulle detta innebära, att en avgift lades på de förut befintliga
lägenheterna och de sålunda uppburna medlen användes att förbilliga
de lägenheter, som producerades till de nya och högre kostnaderna.» Denna
metod ansågs i dåvarande läge icke vara att rekommendera men värd att besinna,
om förutsättningarna skulle ändras. »Frågan skulle ligga annorlunda
till —--om den allmänna pris- och inkomstutvecklingen vid bundna eller
starkt eftersläpande hyror hade gått därhän, att hyresutgiften kommit att
framstå som i sådan grad reducerad till sitt realvärde, att en hyresskatt icke
behövde ingiva betänkligheter på sociala grunder.»
Landsorganisationen avstyrker likaledes de föreslagna besparingsåtgärderna
samt anför i övrigt liknande synpunkter som bostadsstyrelsen.
Avstyrkande yttranden ha slutligen avgivits av följande remissinstanser,
nämligen länsstyrelsen i Södermanlands län, länsbostadsnämnderna i Kronobergs,
Blekinge och Norrbottens län, svenska stadsförbundet, hyresgästernas
riksförbund, stadsfullmäktige i Malmö samt i det närmaste samtliga övriga
tillfrågade kommuner. Stadsfullmäktige i Malmö anse till och med en utvidgad
subventionering vara på sin plats.
Besparingsutredningens förslag att beviljandet av subvention i form av
räntefri stående del av egnahemslån till ny- och ombyggda enfamiljs-
och tvåfamiljshus skall inskränkas har tillstyrkts av åtskilliga instanser.
Sålunda ha länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i
Västernorrlands län samt Sveriges fastighetsägareförbund tillstyrkt såväl
förslaget om införande av behovsprövning som förslaget om sänkning av
subventionsdelens maximibelopp för stadssamhällen. Enbart förslaget om
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
behovsprövning hav tillstyrkts av länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens
län, länsbostadsnämnden i Kronobergs län, Sveriges arbetsgivareförening
samt tretton kommuner. Förslaget om sänkning av subventionsdelens
maximibelopp för stadssamhällen har tillstyrkts av statens hyresråd
och ett mindre antal kommuner.
Emellertid har övervägande antalet remissinstanser uttalat sig mot utredningens
förslag till ändringar i gällande bestämmelser. Sålunda har bostadsstyrelsen,
flertalet länsbostadsnämnder, stadsfullmäktige i Göteborg samt åtskilliga
kommuner tagit avstånd från utredningens båda här förevarande förslag.
Svenska stadsförbundet har för sin del anfört vissa erinringar mot
förslagen och hyresgästernas riksförbund förmodar, att desammas genomförande
skulle medföra en hel del olägenheter. Flera länsbostadsnämnder anse
att en lämpligare åtgärd än införande av behovsprövning vore att skärpa de
nu gällande bestämmelserna angående egnahemmens maximiytor. Av kommunerna
ha icke mindre än aderton avstyrkt förslaget om behovsprövning.
Statens hyresråd har uttalat betänkligheter häremot. Om en behovsprövning
utöver den, som bestämmelserna om begränsning av subventionen till hus av
viss maximistorlek innebära, skall införas, bör denna enligt hyresrådets uppfattning
anknytas till produktionskostnaden för huset och i anslutning därtill
även till utrustningen. Statskontoret har förklarat sig betänksam beträffande
införandet av behovsprövning. Förslaget om sänkning av egnahemslånens
räntefria stående del i stadssamhällen har avstyrkts av länsstyrelserna i Södermanlands
och Norrbottens län, länsbostadsnämnden i Kronobergs län och ett
mindre antal kommuner.
Av de remissinstanser, som uttalat sig i avstyrkande riktning, ha flera framfört
egna förslag till minskning av medelsåtgången för här ifrågavarande
ändamål. Sålunda föreslår bostadsstyreisen att egnahemslånets subventionsdel
skall utgå med fullt belopp endast om lägenhetsytan håller sig inom viss
storlek samt att subventionen därefter skall sjunka med växande lägenhetsyta.
Ett liknande system med beräknande av subventionsdelen efter viss
glidande skala föreslås också av vissa länsbostadsnämnder, med den skillnaden
dock att bottenytan och icke lägenhetsytan skall vara normerande för
subventionsdelens storlek. Slutligen ifrågasätter bostadsstyrelsen och en
länsbostadsnämnd en begränsning av subventionsdelen till 4 000 kronor även
för tvåfamiljshus; styrelsen har härvid hänvisat till att tvåfamiljshusens bättre
ekonomi torde medgiva rimliga bostadskostnader även vid en subvention, som
relativt sett är lägre än den som utgår till enfamiljshus.
I fråga om utredningens förslag att minska förbättringslån ens räntefria
stående del i stadssamhällen har flertalet av de remissinstanser,
som beaktat denna fråga, ställt sig avvisande. Till denna kategori höra framför
allt länsbostadsnämnderna och kommunerna, vilka så gott som samtliga,
i den mån de uttalat sig, avstyrkt förslaget. Avstyrkande yttranden ha också
avgivits av länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens län samt landskommunernas
förbund. Bland de instanser, som tillstyrkt förslaget, märkas
statskontoret, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i Värm
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
lands län, svenska fastighetsägareförbundet och svenska arbetsgivareföreningen.
B ostads styr elsen och statens hyresråd äro båda tveksamma beträffande
förslaget-s lämplighet.
Beträffande utredningens förslag att i fråga om räntefri, stående del av
förbättringslån för såväl innevarande som nästa budgetår medelsåtgången
skall begränsas på visst sätt har likaledes flertalet remissinstanser uttalat sig
i avstyrkande riktning. Förslaget biträdes sålunda endast av arbetsgivareföreningen
samt länsbostadsnämnderna i Södermanlands och Malmöhus län.
Bostadsstyrelsen och statens hyresråd anse, att en inskränkning i bidragsgivningen
skulle medföra ökade krav på nybyggnad.
Bostadsstyrelsen har utöver vad som redan nämnts föreslagit följande grunder
för beräkning av egnahemslånets storlek.
I princip lägges lägenhetsytan och icke produktionskostnaden till grund för
beräkning av lånets storlek. Den i belåningsvärdet ingående byggnadskostnaden
bestämmes för varje kvadratmetertal med hänsyn till normalkostnaden för
den billigaste hustyp, som lämpligen kan ifrågakomma.
Upp till den gräns intill vilken full subvention kan utgå beviljas egnahemslån
inom 90 % av belåningsvärdet. En ökning av lägenhetsytan utöver denna
gräns medför icke högre lån och ställer sålunda krav på större egen insats.
Om lägenhetsytan överstiger en viss storlek, t. ex. 140 in2, beviljas icke
egnahemslån.
Beträffande innebörden av ifrågavarande förslag anför bostadsstyrelsen
bl. a. följande:
I de nuvarande bestämmelserna för egnahemslån bli 1-plans-, F/2-plansoch
2-planslius olika bedömda ur såväl subventions- som lånesynpunkt. Om,
såsom bostadsstyrelsen föreslår, lägenhetsytan och icke hustypen lägges till
grund för beräkning av såväl lånets som subventionens storlek, innebär detta
väsentliga fördelar med hänsyn till det nu aktuella syftemålet. Det är framför
allt bland IVa-planshusen — i praktiken ha 2-planshusen av enfamiljshuskaraktär
föga betydelse — man finner de alltför stora egnahemsföretagen.
Här behövs sålunda eu sänkning av den övre gräns, vid vilken 90 % lån med
full subvention kan utgå. De större 1-planshusen äro däremot oekonomiska
med avseende på hustypen. Genom att dessa hus i kostnadshänseende behandlas,
som om de vore F/2-planskus med motsvarande lägenhetsyta, komma
de att bli mindre begärliga redan vid en storlek, som ligger ett stycke under
den gräns, där subventionen börjar falla.
Bostadsstyrelsen framhåller, att i princip samma synpunkter kunna anföras
beträffande tvåfamiljshus. Svårare vore emellertid att konsekvent inpassa
ombyggnadsfallen i bedömningsschemat, då desammas lägenhetsytor voro
givna på förhand. I ombyggnadsfallen borde man dels mera direkt anknyta
belåningen till en -skälig ombyggnadskostnad, dels liksom hittills i särskild
ordning pröva de ansökningar vilka avsågo hus, som överstege de fastställda
maximimåtten.
Bostadsstyrelsen framhåller slutligen, att förslaget kräver vissa författningsändringar.
I denna fråga anför styrelsen följande:
Sålunda borde belåningsvärdet lösgöras från sitt nuvarande samband med
produktionskostnaden. Vidare borde de nämnda storleksgränserna fastställas
''och föreskrifter meddelas rörande principerna för beräkning av egnahemslån
och subvention mellan och ovanför dessa gränser. För att svårigheter ej skola
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
uppstå vid ändrad byggnadskostnadsnivå och förskjutningar i do tekniska
förutsättningarna synas de erforderliga tillämpningsföreskrifterna böra fastställas
av Kungl. Maj:t efter förslag av bostadsstyrelsen. I fråga om övergångsbestämmelser
bör hänsyn tagas till dem, som före ändringarnas bekantgörande
vidtagit bindande dispositioner med avseende på det planerade byggnadsföretaget.
I detta sammanhang föreslår bostadsstyrelsen vidare, att bestämmelsen att
lägenhet om tre rum och kök skall ha en yta av minst 70 m2 för att kunna
godtagas för egnahemsbelåning skall slopas.
Besparingsutredningens förslag om en utredning i syfte att förhindra en
ökning av utgifterna för familjebostadsbidrag har föranlett ett flertal
remissinstanser att förorda en allmän översyn av bl. a. dessa bidrag. Därvid
har dock i allmänhet framhållits, att vid denna översyn även andra synpunkter
än de av besparingsutredningen anförda borde komma till uttryck. Bostadsstyrelsen
framhåller sålunda angelägenheten av att bostadsrabatterna i första
hand omprövas ur bostadssociala synpunkter. Det skulle enligt styrelsens mening
vara mycket olyckligt, om en översyn av bostadsrabatterna, såsom besparingsutredningen
föreslagit, skulle inskränkas till frågan om effektiva åtgärder
för att begränsa medelsåtgången. Den ifrågasatta översynen borde om
möjligt företagas så snabbt att förslag kunde föreläggas 1952 års riksdag.
En samordning borde därvid ske med den av styrelsen förordade
omprövningen av hyrespolitiken. översynen borde, med beaktande av
motsedda förändringar i förhållandet hyra/inkomst, avse bostadsrabatternas
ställning som ett led i de statliga åtgärderna för främjande av
bostadsförsörjningen och bl. a. omfatta såväl bidragsbeloppen som frågorna
om inkomststreck och inkomstprövning samt förhållandet mellan familjebostadsbidrag
och trekronorsbidrag. I samband med den förordade allmänna
översynen torde också frågan om ändringar av gällande bidragsvillkor böra
upptagas till prövning. Styrelsen framhåller, att vid genomförande av dessa
ändringar olika metoder kunna tänkas. En metod vore att låta helt bidrag utgå
till familjer med inkomster under ett visst belopp och att till familjer med
inkomster inom olika inkomstintervaller över detta belopp bevilja successivt
mindre delar av hela bidragsbeloppet. En annan metod vore att låta helt
bidragsbelopp utgå till familjer med inkomster under relativt höga inkomststreck
men samtidigt beskatta bidragen. Vid översynen torde slutligen böra
beaktas dels fragan om sociala förmåners inverkan på nettoinkomsten och dels
frågan huruvida icke omprövningen av inkomsterna vart femte år borde
ersättas av en årlig prövning.
Länsbostadsnämnderna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt
Malmöhus län förorda liksom bostadsstyrelsen, att i samband med en allmän
översyn av här ifrågavarande bidrag frågan om en ändring av gällande bidragsvillkor,
varvid närmast åsyftas de s. k. tröskelproblemen, upptages till prövmng.
Hyresrådet och Sveriges fastighetsägareförbund anse även i likhet med
bostadsstyrelsen, att frågan om tätare prövning av behovet av familjebostadsbidrag
särskilt bör utredas. Länsbostadsnämnderna i Kronobergs och Blehinge,
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
lön samt svenska landskommunernas förbund uttala sig för eu förenkling av
hela bostadsrabattgivningen och anse därför, att den ifrågasatta utredningen
bör pröva frågan om sammansmältning av de olika bidragsformerna. Enligt
länsbostadsnämnden i Kronobergs län borde ett enhetligt rabattsystem konstrueras
med dels en fast del motsvarande nuvarande trekronorsbidrag och
bränslebidrag och dels en rörlig del motsvarande nuvarande familjebostadsbidrag.
Även länsbostadsnämnden i Kopparbergs län uttalar sig för ett enhetligt
rabattsystem bestående av en fast och en rörlig del. Bland övriga remissinstanser
som förorda en allmän översyn märkas stadsfullmäktige i Stockholm,
svenska stadsförbundet och ett antal kommuner. Landsorganisationen och
tjänstemännens centralorganisation föreslå en allmän översyn av bostadspolitiken.
I fråga om besparingsutredningens förslag till omedelbara åtgärder har
flertalet remissinstanser anfört erinringar. Bostadsstyrelsen och statens hyresråd
avstyrka sålunda samtliga förslag med hänsyn till att, enligt deras uppfattning,
så få ändringar som möjligt borde vidtagas i avvaktan på resultatet
av den förordade översynen men även med hänsyn till de konsekvenser, som
de föreslagna åtgärderna skulle medföra för barnfamiljerna. Jämväl länsbostadsnämnderna
i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län avstyrka att tillfälliga
ändringar göras. Hyresgästernas riksförbund finner för sin del, att
bostadsrabatterna snarare böra höjas än sänkas. Landsorganisationen säger
sig icke kunna förorda, att sparsamhetssträvandena på föreslaget sätt koncentreras
på mindre bärkraftiga grupper. Bland de instanser, som avstyrka förslagen,
märkas slutligen länsstyrelsen i Norrbottens län, länsbostadsnämnden
i Södermanlands län, stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö samt ett stort
antal kommuner.
Vad angår förslaget om avveckling av bränslebidragsgivningen har dessutom
avstyrkande yttrande avgivits av länsbostadsnämnden i Värmlands län.
Länsbostadsnämnderna i Södermanlands, Västernorrlands och Norrbottens
län anse, att bränslebidragen böra inarbetas i familjebostadsbidragen. Utredningens
förslag att bidrag skola utgå för antalet barn minus ett avstyrkes
vidare av länsbostadsnämnden i Norrbottens län, medan länsbostadsnämnden
i Kronobergs län ställer sig tveksam till förslaget, Slutligen har länsbostadsnämnden
i Norrbottens län också avstyrkt förslaget att familjebostadsbidraget
i samtliga fall skall utgöra 130 kronor per barn och år.
Bland de instanser, som tillstyrkt de föreslagna besparingsåtgärderna, märkas
i första hand länsstyrelserna i Södermanlands och Kopparbergs län. I
övrigt ha tillstyrkande yttranden avgivits beträffande förslaget om bränsebidragens
avveckling endast av statskontoret, arbetsgivareföreningen och Sveriges
fastighetsägareförbund. Sistnämnda förbund anser, att bränslebidraget i vart
fall bör göras till föremål för behovsprövning. Besparingsutredningens andra
förslag, att bidrag skola utgå för antalet barn minus ett, har förutom av sistnämnda
båda länsstyrelser tillstyrkts av statskontoret, länsbostadsnämnderna
i Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län samt arbetsgivareför
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
eningen. Vad slutligen beträffar förslaget att familjebostadsbidraget i samtliga
fall skall utgöra 130 kronor per barn och år, har detta tillstyrkts av länsbostadsnämnderna
i Kronobergs, Värmlands och Västernorrlands län.
I anledning av vad besparingsutredningen i sin promemoria anfört angående
lämpligheten av att klargöra, huruvida nu ifrågavarande bidrag skola
anses utgöra skattepliktig inkomst eller ej, framhåller bostadsstyrelsen, att
denna fråga bör prövas i samband med den förordade översynen av bostadsrabattsystemet.
Statskontoret, enligt vars mening den del av dessa bidrag, som
utgör ren kapitalsubvention, bör räknas som skattepliktig inkomst, anser att
skattefrågan bör upptagas i samband med utredning om ändring i förordningen
den 15 juni 1935 (nr 319) angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag.
I anslutning till vad därom anförts i socialdepartementets promemoria föreslår
slutligen bostadsstyrelsen, att 5 § kungörelsen nr 547/1948 ändras därhän,
att minimikravet på bostadens storlek som villkor för familjBostadsbidrag
fastställes till två rum och kök om minst 50 m2, oberoende av huruvida det hus,
i vilket lägenheten ingår, innehåller en, två eller flera lägenheter, samt att
maximiytan för lägenhet i en- eller tvåfamiljshus, till vilken familjebostadsbidrag
utgår, fastställes till 120 m2. Möjlighet att godkänna större maximiyta,
när särskilda skäl därtill föreligga, bör alltjämt finnas. Enligt länsbostadsnämnden
i Västernorrlands län bör familjebostadsbidrag utgå till familjer i
enfamiljshus med bottenyta ej överstigande, i enplanshus 75 m2, 1‘/2-planshus
60 m2 och tvåplanshus 45 m2.
Departementschefen.
I början av 1930-talet hade den under det första världskriget uppkomna
bostadsbristen praktiskt taget helt avvecklats. På vissa orter förekom ett
visst överskott på bostäder. Ett närmare studium av förhållandena gav
emellertid stöd för den uppfattningen att även om bostadsmarknaden var
normal och någon marknadsmässig brist på bostäder icke förelåg var dock
ett stort antal hushåll i behov av bättre bostäder. Det fanns med andra ord
en dold bostadsbrist, betingad av att många hushåll icke hade råd att skaffa
sig en tillfredsställande bostad. Om dessa hushåll skulle kunna beredas godtagbara
lägenheter måste det allmänna ingripa.
Den statliga verksamhet i syfte att stödja och befrämja bostadsproduktionen
och bostadsförsörjningen, som kommit till stånd efter 1933, då de
första bostadspolitiska åtgärderna vidtogos, har fått en betydande omfattning.
Olika åtgärder ha vidtagits vid skilda tidpunkter och med särskilda
motiveringar, vilka främst varit betingade av de för tillfället rådande ekonomiska
och sociala förhållandena, Dte åtgärder, som i början av 1930-talet igångsattes
för att förbättra bostadsförsörjningen på landsbygden och stimulera
byggnadsverksamheten i stadssamhällena, måste sålunda ses mot bakgrunden
av den vid ifrågavarande tidpunkt rådande allmänna arbetslösheten. De
delvis befolkningspolitiskt motiverade lån och bidrag för främjande av de
mindre bemedlade, barnrika familjernas bostadsförsörjning, vilka beträffande
Kungl. Maj:ts proposition m 124.
31
hyresbostäder infördes år 1935 och år 1938 utvidgades till att omfatta jämväl
sådana egnahem, som innehades med äganderätt, utgjorde ett första led i en
på successiv höjning av denna hushållsgrupps bostadsstandard inriktad bostadspolitik.
Särskilda stödåtgärder avseende en annan ur bostadsförsörjningssynpunkt
eftersatt grupp, nämligen pensionärerna, infördes år 1939.
Dessa bostadspolitiska åtgärder voro icke tillräckliga för att staten på ett
avgörande sätt skulle kunnat påverka den allmänna utvecklingen beträffande
bostadsproduktion, hyror och bostadsmarknadsläge. Syftet var också begränsat;
statens och kommunernas bostadspolitiska strävanden under ifrågavarande
period — 1930-talet — togo sig ej heller uttryck i ett bostadsprogram
inriktat på en allmän höjning av bostadsstandarden utom såvitt angick de
barnrika familjerna.
Under krigsåren 1939—1945 fick den statliga bostadspolitiken en utomordentlig
omfattning och betydelse. I anslutning till att byggnadsverksamheten
åren omedelbart efter krigsutbrottet 1939 kraftigt inskränktes, utvidgades
det statliga stödet till bostadsbyggandet. Under åren 1941—1946
finansierades omkring 90 % av bostadsproduktionen i rikets tätorter med statliga
lån och bidrag. Ifrågavarande stödåtgärder medförde icke endast att
bostadsbyggandet efter produktionssammanbrottet åren 1940—1941 snabbt
ökade upp till den gräns som sattes av knappheten på vissa viktiga byggnadsmaterial
utan även att de av staten kontrollerade hyrorna i nybyggda hus
kommo att i stort sett överensstämma med hyrorna i hus av jämförlig beskaffenhet,
byggda åren närmast före kriget, detta trots att byggnadskostnaderna
undergingo en betydande stegring.
Samtidigt som det allmänna stödet i form av lån och bidrag till bostadsbyggandet
under krigsåren kraftigt utvidgades, fingo även de särskilda bostadspolitiska
åtgärderna för varaktig förbättring av bostadsförhållandena för
vissa hushållsgrupper växande betydelse.
Även om de under krigsåren vidtagna bostadspolitiska åtgärderna ur vissa
väsentliga synpunkter böra betraktas som krisåtgärder, vilka i första hand
måste ses som ett led i statsmakternas strävan att så långt tillgången på
arbetskraft och material det medgivit utvidga bostadsbeståndet och begränsa
verkningarna av den i början av krigsperioden uppkomna bostadsbristen,
fingo åtgärderna jämväl stor betydelse för uppbyggandet av en långsiktig
bostadspolitik.
Jag vill i detta sammanhang erinra om de beslut som 1946 års riksdag
fattade beträffande bostadspolitiken på längre sikt. Innebörden av dessa
beslut var, att strävandena att successivt höja bostadsstandarden skulle befordras.
Särskild vikt tillmättes ansträngningarna att förse barnfamiljer med
rymliga, fullgott utrustade bostäder. I anslutning härtill företogs år 1948
en betydande utvidgning av familjebostadsbidragen. Resultatet av denna
utvidgning har blivit, att årligen omkring 15 000 familjer med två eller flera
minderåriga barn ha erhållit familjebostadsbidrag och bränslebidrag i samband
med inflyttning i nybyggda, rymliga och modernt utrustade lägenheter.
Intill den 1 januari 1951 hade sålunda ca 35 000 familjer beviljats dylika bidrag,
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
vartill kommer att ca 30 000 barnrika familjer erhållit familjebidrag enligt tidigare
gällande bestämmelser. Det torde kunna anses som säkert att ett flertal
av dessa familjer icke skulle kunnat efterfråga lägenheter i nybyggda hus, om
familjebostadsbidrag ej kunnat erhållas eller om hyrorna i nybyggda hus hade
i mera avsevärd mån fått stiga över 1939 års nivå. Familjerna hade i stor utsträckning
fått bo kvar i många gånger synnerligen trånga och obekväma lägenheter
i äldre delar av bostadsbeståndet.
I promemorior från socialdepartementet och besparingsutredningen ha
vissa bostadspolitiska frågor nu aktualiserats. De i socialdepartementets
promemoria med förslag till åtgärder beträffande bostadsbyggande och
bostadsmarknad framlagda förslagen hade till syfte att vid given ram
lör bostadsbyggandet öka lägenhetstillskotten och lindra verkningarna
av bostadsbristen; särskild uppmärksamhet ägnades frågan om att underlätta
för bostadslösa familjer att erhålla självständig lägenhet. Besparingsutredningen
har i sin promemoria angående bostadspolitiken %framfort
en rad förslag. Utredningen har sålunda ifrågasatt införandet av ett
kreditgarantisystem för finansiering av bostadshus, varvid den hänvisat
till bankkommitténs ar 1947 framlagda förslag i ämnet. Besparingsutredningen
har vidare föreslagit en avveckling eller avsevärd nedskärning av kapitalsubventionerna
till ny- och ombyggda bostadshus samt ansett dels att
bostadsrabatterna omedelbart böra kraftigt beskäras, dels att rabattsystemet
bör bli föremål för en översyn i syfte att förhindra en fortsatt stegring av
medelsåtgången. Bostadsstyrelsen har bl. a. i yttrande över besparingsutredningens
promemoria visat, att ett fasthållande av 1939 års hyresnivå såsom
riktpunkt för hyressättningen i nyuppförda flerfamiljshus förutsätter
en betydande utvidgning av kapitalsubventionerna. Därest man icke är
beredd att utvidga kapitalsubventionerna, har styrelsen beräknat, att vid
i stort sett oförändrad tilläggslångivning den sedan början av 1950 pågående
stegringen av byggnadskostnadema kommer att medföra att hyrorna
i härefter uppförda hus måste sättas väsentligt högre än vad som svarar
mot 1939 års hyresnivå. I anslutning härtill har styrelsen förordat, att en
utredning kommer till stånd med uppgift att överväga den hyrespolitiska målsättningen
för framtiden. Styrelsen har vidare framhållit, att behov föreligger
av en översyn av bostadsrabattsystemet, varvid den särskilt pekat på med
inkomstprövningen sammanhängande spörsmål.
Den förda bostadspolitiken har i huvudsak lyckats förverkliga sina målsättningar.
Det finns anledning understryka, att detta särskilt gäller på den centrala
punkt, som avser att förse barnfamiljerna med rymliga och moderna
bostäder. Denna viktiga del av bostadspolitiken skulle enligt min mening
för framtiden äventyras, därest den av besparingsutredningen förordade nedskärningen
av familjebostadsbidragen komme till stånd.
Den allmänna ekonomiska utvecklingen — särskilt de under senare år inträffade
förändringarna i penninginkomster och byggnadskostnader samt
det otillräckliga utrymme som kunnat beredas bostadsproduktionen — påverkar
emellertid otvivelaktigt i viss mån förutsättningarna för de bostads
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
33
politiska stödåtgärderna. För att låne- och bidragsverksamheten skall kunna
fylla sin uppgift, kunna därför vissa jämkningar och kompletteringar av gällande
bestämmelser bli nödvändiga.
Vid remissbehandlingen av socialdepartementets promemoria har ett flertal
myndigheter och organisationer, samtidigt som de kritiserat promemorians
förslag att inskränka ensamståendes hyresrätt, understrukit behovet av åtgärder
för att bättre utnyttja lägenhetsbeståndet. Det har i första hand ansetts
önskvärt, att frågan om ett utvidgat kommunalt inflytande över upplåtelse
av ledigblivna och nytillkomna lägenheter blir prövad. Behov av åtgärder i
här avsett syfte föreligger framförallt i större städer. Olika meningar kunna
emellertid råda om omfattningen och inriktningen av dylika åtgärder. Bl. a.
på grund härav kommer ytterligare utredning rörande ifrågavarande spörsmål
att verkställas inom justitiedepartementet.
Sedan 1941 har syftet med statliga lån och bidrag till flerfamiljshus varit,
att hyrorna i nytillkomna hus icke skola behöva sättas högre än som svarar
mot 1939 års hyresnivå för jämförliga lägenheter. Uppgiften har närmast
varit att förhindra, att höga byggnadskostnader drevo upp hyresnivån. De
medel som anlitats ha varit räntebärande lån på fördelaktiga villkor samt
kapitalsubvention. Trots att byggnadskostnaderna vid ingången av år 1950
enligt vad bostadsstyrelsen uppgivit lågo mellan 55 och 60 % över 1939 års
nivå, har det varit möjligt att i huvudsak fasthålla vid 1939 års hyror. Den
byggnadskostnadsstegring, som gjort sig gällande sedan våren 1950, torde
emellertid enligt av bostadsstyrelsen verkställda uppskattningar medföra, att
hus som uppföras år 1951 bli minst 15 % dyrare än hus som uppförts före
den nu pågående kostnadsstegringen. Vid oförändrade finansieringsvillkor
och driftkostnader beräknas denna kostnadsökning föranleda en hyresökning
med ca 10 %. Om man skulle fasthålla vid 1939 års hyror som riktpunkt för
hyressättningen, skulle därför nu behov uppkomma av en mycket betydande
utvidgning av tilläggslångivningen. Ökade generella subventioner skulle
emellertid förstora klyftan mellan den faktiska i statsbelånade fastigheter
genom subventioner nedhållna hyran och en på grundval av produktionskostnaderna
beräknad hyra för fastigheter utan statliga lån och bidrag.
Tilläggslångivningen har från början varit tänkt som en krisåtgärd. Icke
blott ur statsfinansiella synpunkter utan även med hänsyn till önskvärdheten
av att denna art av subvention vid lämplig tidpunkt avvecklas, vore en ökning
av tilläggslånen betänklig. I detta sammanhang bör också beaktas, att ifrågavarande
kapitalsubventioner tillkommit såsom ett led i strävandena att åstadkomma
eu sådan förskjutning i förhållandet mellan hyror och inkomster, som
framstått såsom en nödvändig förutsättning för en allmän höjning av bostadsstandarden
på längre sikt. Under 1940-talet liar också en mycket betydande
gynnsam förskjutning i detta förhållande ägt rum. Eu begränsad hyresökning
i nytillkomna hus, svarande mot den nu aktuella byggnadskostnadsstegringen,
torde icke behöva medföra någon nämnvärd försämring av den hittills uppnådda
relationen mellan hyror och penninginkomster.
3—sos m Bihavtj till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 124.
34
Kungl. Ma/j:ts proposition nr 124.
Övervägande skäl tala alltså för att den nu pågående byggnadskostnadsstegringen
icke bör föranleda utvidgning av tilläggslåneverksamheten. Den
bör ej heller ge anledning till ökade subventioner till egnahem. Yissa jämkningar
i de sedan år 1941 tillämpade hyressättningsprinciperna för statligt
belånade flerfamiljshus torde böra övervägas. Bostadsstyrelsen bör beträffande
företag som berörts av den sedan våren 1950 inträffade kostnadsstegringen
i varje särskilt fall pröva, huruvida och i vad mån hyrorna böra sättas
högre än som svarar mot 1939 års nivå, förutsatt att tilläggslångivningen
i stort sett skall hållas inom den hittills fastställda ramen.
Skäl för att i nyuppförda hus eftersträva en fast hyresnivå föreligga emellertid
alltjämt. Om hyrorna i sedan våren 1950 uppförda hus vid oförändrad
tilläggslångivning skulle behöva sättas högre än vad som svarar mot hyresnivån
för under 1940-talet tillkomna hus, får frågan om en enhetligare hyresnivå
i äldre och nyare fastigheter ökad aktualitet. I vissa yttranden över
besparingsutredningens promemoria har den tanken framförts, att behovet
såväl av en fast hyresnivå för nyuppförda hus som av en utjämning mellan
hyrorna för vid olika tidpunkter tillkomna lägenheter skulle kunna åstadkom
mas därigenom att en avgift lades på äldre fastigheter, vilken kunde underlätta
finansieringen av subventionsbehovet beträffande nybyggda hus. Bostadsstyrelsen
och landsorganisationen ha sålunda ifrågasatt, om icke en utredning
bör komma till stånd rörande detta spörsmål. Härtill är jag icke beredd att nu
taga ståndpunkt.
Med hänsyn till sambandet mellan hyresnivåns höjd och behovet av bostadsrabatter
för fullföljande av det bostadspolitiska långsiktsprogrammet
torde en översyn av rabattsystemet böra företagas, därest principerna för
hyrespolitiken skola omprövas. Emellertid kunna även andra skäl anföras för
en dylik översyn. Slutlig ställning till bostadsrabattsystemet har ännu icke
tagits. Det har tidigare förutsatts, att en översyn borde komma till stånd.
Olika bidragsfrågor ha ännu icke blivit slutligt prövade. Yissa begränsningar
av bidragsgivningen till förmån för barnfamiljer gälla alltjämt. I detta sammanhang
må särskilt nämnas bestämmelsen, att familjebostadsbidrag och
bränslebidrag kunna utgå i stort sett endast till familjer som bo i hus uppförda
eller ombyggda efter den 1 januari 1948. Frågan om bostadsbidrag till
vissa hushållsgrupper, i första hand ensamstående mödrar med minderårigt
barn, är olöst. 1950 års riksdag har dessutom hemställt om en allsidig utred
ning beträffande grunderna för trekronorsbidrag.
Jag har denna dag erhållit bemyndigande att tillkalla högst sju sakkunniga
med uppgift att verkställa utredning rörande vissa bostadspolitiska frågor.
Min avsikt är att uppdraga åt dessa att utreda bl. a. frågan om principerna
för hyrespolitiken och inverkningarna av eu eventuellt ändrad målsättning för
densamma på behovet av tilläggslån och kapitalsubvention till egnahem,
frågan om omfattningen och ändamålsenligheten av de olika bostadsrabatterna,
däribland det s. k. trekronorsbidraget, ävensom frågan om införandet av ett
kreditgarantisystem i stället för direkta statliga lån. I vad det gäller hyrespolitiken
böra vissa problem särskilt uppmärksammas. Bl. a. bör frågan om amor
-
35
Iiungl. Maj:ts proposition nr 124.
tering och förräntning av tilläggslån som beviljats till under 1940-talet uppförda
hus närmare prövas i samband med frågan huruvida en utjämning av
hyrorna bör äga rum.
I avvaktan på resultatet av ifrågavarande utredningar torde ändringar i
gällande grunder för lån och bidrag till främjande av bostadsförsörjningen icke
nu böra företagas. Jag kan alltså av detta och förut nämnda skäl icke nu tillstyrka
besparingsutredningens förslag beträffande tilläggslån, egnahemslån,
förbättringslån samt familjebostadsbidrag och bränslebidrag.
Yad angår egnahemslångivningen torde emellertid i anledning av i socialdepartementets
promemoria framlagt förslag beträffande lägenhetsytornas
storlek vissa jämkningar nu böra företagas. Bostadsstyrelsen och ett flertal
länsbostadsnämnder ha i yttranden över förslaget vitsordat, att för närvarande
i mänga fall egnahem uppföras, som ådraga egnahemsbyggaren årskostnader,
vilka bli alltför höga i förhållande till hans inkomst. Den pågående byggnadskostnadsstegringen
torde ge ökad vikt åt åtgärder som äro avsedda att förebygga
att alltför stora och dyra egnahem uppföras. Motiv för en tillfällig inskränkning
av produktionen av stora egnahem utgör jämväl behovet att vid
given ram för bostadsbyggandet öka lägenhetstillskotten. I anslutning till förslaget
i departementspromemorian förordar jag därför, att viss sänkning av
maximigränserna för rätten till egnahemslån med kapitalsubvention genomföres
från och med nästa budgetår. En av ett flertal länsbostadsnämnder förordad
differentiering av maximibestämmelserna med hänsyn till hustyp synes
härvid vara att föredraga. Tills vidare bör sålunda såsom allmän regel gälla
att egnahemslån beviljas endast om egnahemmets bottenyta uppgår till högst
90 m2 i fråga om ettplanshus, till högst 65 m2 i fråga om lVs-planshus och till
högst 55 m2 i fråga om tvåplanshus. Jämväl torde, såsom föreslagits i departementspromemorian,
den ändringen böra vidtagas, att egnahemslån utan subvention
till större hus slopas. Motsvarande jämkningar böra göras i maximibestämmelserna
för lån till tvåfamiljshus. Trots dessa begränsningar ha egnahemsbyggare
anledning att noga överväga huruvida icke, i avvaktan på att kostnadsutvecklingen
bättre skall kunna överblickas, skäl föreligga för iakttagandet
av stor försiktighet i fråga om egnahemsbyggande under nuvarande förhållanden.
1 princip böra ifrågavarande maximibestämmelser liksom hittills varit fallet
avse såväl nybyggnad som ombyggnad av enfamiljs- och tvåfamiljshus. Erfarenheten
har emellertid givit vid handen, att för ombyggnadsföretag undantag
från de generella reglerna bör kunna medgivas i ett förhållandevis stöld
antal fall, sammanhängande med att vid ombyggnad husets storlek är
given och ett val därför uteslutet. Någon ändring i nuvarande praxis i detta
hänseende torde icke böra genomföras. Liksom hittills varit fallet bör också
i fråga om nybyggnad i undantagsfall egnahemslån kunna utgå för hus
som överstiger maximigränserna. Motiv för sådant undantag kan föreligga,
då fråga är om familj med ett stort antal barn, om behov av särskilt arbetsrum
eller om hus på jordbruksfastighet.
Det bör understrykas, att den föreslagna begränsningen i egnahemslån
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
givningen bör ha tillfällig karaktär. Så snart ökade förutsättningar för produktion
av större egnahem föreligga, böra maximibestämmelserna ånyo upptagas
till prövning.
I anledning av bostadsstyrelsens förslag till omläggning av egnahemslångivningen,
vilket framlagts i yttrande över besparingsutredningens promemoria,
får jag föreslå, att belåningsgränserna i fortsättningen skola angivas
med utgångspunkt från ett av det iånebeviljande organet beräknat belåningsvärde
i stället för som hittills med ledning av den godtagbara produktionskostnaden.
Denna ändring innebär i första hand, att det Iånebeviljande
organet vid bestämmande av egnahemslånets storlek och därmed storleken av
erforderlig egeninsats skall kunna bortse från kostnaderna för sådana utrustningsdetaljer,
som icke äro strängt nödvändiga. Härigenom torde strävandena
att begränsa kostnaderna för uppförande av egnahem komma att främjas.
Yidare förordar jag, i enlighet med i socialdepartementets promemoria
framlagt förslag, att minimibestämmelserna för erhållande av lån till tvåfamilj
shus ändras så, att hus med åtminstone en lägenhet om två rum och
kök kan godtagas för belåning. I anledning av vad bostadsstyrelsen anfört
beträffande kostnaderna för tvåfamiljshus torde subventionen till dessa hus
böra maximeras till 4 000 kronor. Vid godtagande av förevarande förslag
torde jämväl på sätt föreslagits i departementets promemoria såsom minimivillkor
för erhållande av familjebostadsbidrag i tvåfamiljshus böra fastställas,
att lägenheten innehåller minst två rum och kök med en yta av minst 50 in2.
Däremot anser jag, att tills vidare ändring ej bör företagas i fråga om maximivtorna
för erhållande av familjebostadsbidrag. Yad bostadsstyrelsen anfört
beträffande nu gällande villkor för egnahemslån, att lägenhet om tre rum och
kök i egnahem bör ha en yta om minst 70 m2, kan jag i stort sett ansluta mig
till. Jag föreslår sålunda, att för egnahem med sådan lägenhet skall kunna
utgå egnahemslån även om ytan understiger 70 m2. Bostadsstyrelsen bör
äga utfärda närmare anvisningar rörande de undantag från ifrågavarande
minimibestämmelser som kunna medgivas.
De av mig förordade ändringarna i villkoren för egnahemslån torde
i princip böra träda i kraft den 1 juli innevarande år. Skäl kunna emellertid
anföras för att under en kortare övergångstid medge vissa undantag
när det gäller de nya maximibestämmelserna. Det torde sålunda
vara rimligt att bevilja egnahemslån för hus, som planerats före nämnda
tidpunkt och ha en bottenyta som icke alltför mycket överstiger de
nya maximigränserna. Det torde få ankomma på bostadsstyrelsen att till
länsbostadsnämndernas ledning fastställa i vad mån under en kortare övergångstid
undantag från de nya reglerna kunna medgivas.
Jag torde slutligen få nämna dels att det i socialdepartementets promemoria
framförda förslaget att viss del av bostadsbyggnadskvoten skall ställas till
vederbörande kommuns förfogande endast på villkor att ett visst antal bostadslösa
barnfamiljer beredes bostad ansetts böra ytterligare övervägas, dels att
den i departementspromemorian väckta frågan om inrättande av ett organ för
byggnadsfrågor för närvarande är under prövning.
Kung!. Maj:ts proposition nr 124.
37
II. LÅN OCH BIDRAG TILL BOSTADSHUS.
Egnahemslån och förbättringslån.
Gällande bestämmelser om egnahemslån och förbättringslån återfinnas i
kungörelsen nr 546/1948 om egnahemslån och förbättringslån, i vilken ändringar
gjorts genom kungörelserna nr 390/1949 och nr 332/1950.
Föreliggande förslag.
Med skrivelse den 28 augusti 1950 har b os tadsstyreisen överlämnat vissa
promemorior, i vilka behandlas olika låne- och bidragsfrågor. Av i promemoriorna
behandlade frågor torde i detta sammanhang följande böra beaktas,
nämligen frågor angående
amortering av bottenkrediten i en- och tvåfamiljshus, för vilka egnahems
lån beviljats;
egnahemslånets övre gräns i sådana fall, då den räntefria stående delen
bortfaller på grund av att huset inrymmer butiker eller dylikt.
Amortering av bottenkreclit. Bostadsstyrelsen framhåller, att det har visat
sig att åtskilliga sparbanker i stor utsträckning tillämpa amorteringsbestämmelser
på de lån, som beviljats mot inteckning i en- och tvåfamiljshus med
förmånsrätt före egnahemslån. Härigenom hade styrelsen och länsbostadsnämnderna
ställts inför vissa svårigheter vid långivningen.
Bostadsstyrelsen anser, att ett generellt godkännande av amortering å
bottenlånet ej synes stå i överensstämmelse med förutsättningarna för egnahemslånets
konstruktion. Styrelsen erinrar om att i propositionen nr 231 till
1948 års riksdag uttalats, att egnahemslån till den del det understiger 50 %
av produktionskostnaden (fördjupad de! av egnahemslån) skall vara stående.
Denna princip hade även kommit till uttryck i 12 § egnahemslånekungörelsen.
Beträffande den omfattning i vilken för närvarande amortering å bottenlån
förekommer anför styrelsen följande.
För att få en överblick beträffande amorteringssystemets utbredning har
styrelsen anmodat länsbostadsnämnderna att var och eu inom sitt verksamhetsområde
undersöka de olika sparbankernas praxis. En sammanställning av det
inkomna materialet, vilken överlämnats till svenska sparbanksföreningen för
yttrande, ger vid handen, att amortering med belopp från 200 kronor till 500
kronor per lån och år är vanlig, i synnerhet beträffande Stockholm samt de
angränsande länen. Yissa andra av de större sparbankerna tillämpa däremot
icke amorteringsförfarande, därest ej låntagaren själv så önskar.
Styrelsen lämnar vidare vissa uppgifter rörande sparbanksföreningens
ståndpunkt i amorteringsfrågan.
Sparbanksföreningen liar såväl i sitt yttrande till bostadsstyrelsen i anled
ning av ovannämnda utredning som vid överläggningar med representanter
för styrelsen framhållit betydelsen av den sparform, som amortering å lånen
i den egna fastigheten utgör. Statsmakterna borde ej lägga hinder i vägen för
sparbankernas initiativ till dylikt sparande utan snarare medverka till att
amortering komino till stånd i den omfattning, som i varje särskilt fall kunde
befinnas möjlig och lämplig.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Bostadsstyrelscn framhåller i anslutning härtill, att den kan instämma i
dessa synpunkter, om ifrågavarande amorteringskrav ej tillämpas på sådant
sätt, att de medföra en kännbar belastning på den enskilde låntagarens ekonomi.
Styrelsen har övervägt möjligheterna att kunna bedöma detta spörsmål,
bl. a. huruvida en åtskillnad borde göras mellan låntagare, som erhålla familjebostadsbidrag
och bränslebidrag, samt övriga låntagare. Styrelsen hade emellertid
icke funnit lämpligt att ge generella anvisningar om de fall, i vilka
en amortering av bottenkrediten kunde godtagas. I denna fråga anför styrelsen
ytterligare följande.
I stället bör det kunna ankomma pa sparbankerna att i varje särskilt fall
noggrant pröva om och i vad mån låntagarens ekonomiska ställning tillåter
viss amortering å bottenlånet. Vid tveksamhet bör samråd äga rum med det
statliga lånebeviljande organet i syfte att finna den lämpligaste lösningen. Det
förutsättes, att fördjupning av egnahemslånet i regel ej skall förekomma, såvida
ej fördjupning är motiverad av rimliga krav på säkerhet från sparbankens
sida, exempelvis då fastigheten är mindre väl belägen. Avsikten är, att spar
bankerna skola erhålla en orientering om här angivna riktlinjer genom en
cirkulärskrivelse från sparbanksföreningen, utarbetad i samråd med bostadsstyrelsen.
Egnahemslånets övre gräns. I sin promemoria angående egnahemslånets
övre gräns i sådana fall, då den räntefria stående delen bortfaller på grund av
att huset inrymmer butiker eller dylikt, erinrar bostadsstyrelsen om att enligt
11 § tredje stycket egnahemslånekungörelsen äger beträffande hus, som innehåller
lokaler för ägarens eget behov eller butiker, det lånebeviljande organet
pröva, i vad mån del av egnahemslånet skall vara räntefri och stående enligt
vad i samma paragrafs första stycke sägs. Styrelsen anför, att den med utgångspunkt
härifrån meddelat särskilda anvisningar till länsbostadsnämnderna,
enligt vilka sådana lokalers omfattning skall vara avgörande för storleken
av den räntefria stående delen. Uppginge lokalernas sammanlagda golvyta
till viss storlek, skulle räntefri stående del ej alls utgå. I sistnämnda fall
skulle enligt bestämmelserna i 9 § egnahemslånet kunna utgå med högst 25 %,
liggande inom 75 % av den godkända produktionskostnaden.
Beträffande ifrågavarande begränsning av egnahemslånet framhåller bostadsstyrelsen
följande.
Bestämmelserna om egnahemslån inom 75 % av produktionskostnaden ha
emellertid enligt uttalande i propositionen 1947: 235 tillkommit med tanke på
personer, som ha råd att bygga större egnahem än sådana, till vilka kapitalsubvention
enligt 11 § första stycket egnahemslånekungörelsen kan utgå, och
därvid förmå prestera en större egen insats än 10 % av produktionskostnaden.
Vid bestämmelsernas utformning torde alltså icke ha avsetts, att till egethem,
som genom i huset förefintliga butiker eller andra lokaler blir tillräckligt ekonomiskt
utan kapitalsubvention, skall kunna utgå blott 75-procentigt lån. Förekomsten
av dylika lokaler har i och för sig icke något samband med egnahems
ägarens möjligheter att prestera en egen insats.
I anslutning härtill hemställer bostadsstyrelsen om sådan ändring av egnahemslånekungörelsen,
att frågan om egnahemslånets övre gräns ej påverkas av
bestämmelsen i 11 § tredje stycket.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Särskilda bostadsförbättringsåtgärder beträffande Karesuando kommun. I
skrivelse den 5 februari 1951 har bostadsstyrelsen iramlagt vissa förslag
till åtgärder för förbättring av bostadsbeståndet inom Karesuando kommun.
Inledningsvis framhåller styrelsen, att Karesuando kommun i flera hänseenden
intager en särställning. Härom anför styrelsen bl. a. följande.
Karesuando är landets nordligaste kommun, tillika den till ytvidden
minsta av de stora inlandskommuner i Norrbottens län, som nå norska gränsen.
Med en areal av ca 626 000 hektar har kommunen dock en större yta
än Kristianstads län. Av denna yta redovisas 99 hektar såsom åker. Skog
förekommer sparsamt och endast" i kommunens sydöstra del. Skogsmarken
består av allmänningar och kronoskog med ett sammanlagt taxeringsvärde
av, för allmänningarna 71 200 kronor och för kronoskogarna 66 500 kronor.
Het sammanlagda taxeringsvärdet av alla slag av fastigheter i kommunen
överstiger icke 1,i miljoner kronor. Folkmängden uppgick den 1 januari 1950
till 1 284 personer, bosatta i nio byar. Antalet skattekronor enligt 1949 års
taxering uppgick till 10 325 kronor, och den kommunala utdebiteringen uppgick
samma år till 17 kronor 11 öre. Omedelbart av dessa siffror kan man
sluta sig till att försörjningsmöjligheterna för befolkningen icke äro stora
och att kommunens bärkraft icke heller är stor.
Kommunens egenskap av gränsland ger även eu särprägel åt förhållandena.
Den har i huvudsak formen av en smal rektangel, vars ena långsida sammanfaller
med finska gränsen och ena kortsida med den norska. Befolkningen
är till övervägande del finskspråkig. Eu utflyttning söderut skulle antagligen
följas av en motsvarande inflyttning från Finland. Man torde därför ha att
räkna med ett stadigvarande behov av bostäder åt eu befolkning av ungefär
den storlek, som kommunen för närvarande har.
Bostadsstyrelsen framhåller vidare, att en nyligen företagen inventering
av bostadsbeståndet genom hälsovårdsnämndens försorg visat, att 147 hus
håll måste beredas ny bostad genom nybyggnad eller annorledes. Av dessa
147 hushåll bebodde 71 bostäder, som hälsovårdsnämnden hade betecknat
.som hälsovådliga, 56 bodde i bostäder, som hade betecknats som dåliga. 20
hushåll saknade egen bostad. Bostädernas undermåliga beskaffenhet och
den ofta mycket stora trångboddheten hade medfört att hälsotillståndet i
kommunen var otillfredsställande.
Beträffande ifrågavarande hushåll lämnar styrelsen ytterligare vissa uppgifter.
De 147 hushållen omfatta inemot 600 personer och bestå till stor del av
flerbarnsfamiljer, men en del utgöres av ensamstående personer; 10 erhålla
sin försörjning av vägarbete, 26 av skogsarbete i förening med jordbrukseller
byggnadsarbete, 90 av diverse arbete såsom jakt, fiske, jordbruksskötsel,
affärer med lappar, renskötsel m. m., och 21 äro pensionärer. För samtliga
med undantag av vägarbetarna gäller, att full sysselsättning med arbete, som
ger rimlig bärgning, ej kan erhållas.
Bostadsstyrelsen, som framhåller att kommunen saknar möjligheter att
med egna medel komplettera de vanliga formerna för statligt stöd åt bostadsbyggandet,
anser, att särskilda stödåtgärder bli erforderliga, om bostadsbeståndet
skall nämnvärt förbättras. Bostadsstyrelsens förslag till åtgärder
innebär i huvudsak följande.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
1. För att i största möjliga mån nedbringa kostnaderna för bostadssaneringen
inom kommunen, bör utarbetas ett program att genomföras under viss
begränsad tid, högst fem år. Verksamheten skulle bedrivas av kommunen,
som för detta ändamål skulle anställa en b3Tggmästare. Statsbidrag till avlönande
av denne borde utgå med förslagsvis 10 000 kronor från anslaget till
bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.
2. I enstaka fall kunna svårigheter att ställa inteckningssäkerhet för lån
uppkomma. Bostadsstyrelsen borde få möjlighet att utlämna lån efter prov
ning i varje särskilt fall av den säkerhet, som må kunna erbjudas. Kommunen
borde icke avkrävas borgensförbindelse för ifrågavarande lån till deras fulla
belopp.
3. Styrelsen räknar med att de 14( hushållen skola erhålla bostäder med
hjälp av förbättringslån. Dylikt lån skulle kunna utgå — förutom för repara
tion av befintlig byggnad — för uppförande av byggnad av enkol standard
med 2 rum och kök, i vissa fall 1 rum och kök, i andra fall 3 rum och kök.
Vid fastställande av kostnadsramen syntes den genomsnittliga byggnadskostnaden
preliminärt böra beräknas till 18 000 kronor, vilket ger en total produktionskostnad
av 2 600 000 kronor.
4. Bostadsstyrelsen föreslår, att behovet av räntefritt, stående förbättringslån
får bedömas av styrelsen med hänsyn till omständigheterna i de särskilda
fallen. Styrelsen framhåller, att det för närvarande är mycket svårt
att överblicka, hur stor del av förbättringslånen, som bör vara räntefri. Det
vore att märka, att familjer som inflyttade i hus, som uppfördes med för
bättringslånemedel, icke kommo i åtnjutande av familjebostadsbidrag, var
för behovet av att utöka den räntefria, stående delen av lånet bleve förhållandevis
mycket större än om det hade gällt egnahemslån. Å andra sidan
bleve lånens totala belopp betydligt lägre med hänsyn till den enkla beskaf
fenheten av de hus, som skulle komma att uppföras.
5. Bostadsstyrelsen erinrar om att iy50 års riksdag godkände ett förslag,
enligt vilket förbättringslån i vissa fall skulle kunna beviljas för ersättnings
byggnad av enkel standard. Sådana Byggnader voro avsedda att komma i
fråga endast i ett mycket begränsat antal fall; ingen hade ännu blivit upp
förd. Enligt styrelsens mening är det av stort intresse, att området för denna
försöksverksamhet något utökas. Det borde dock vara möjligt för styrelsen
att i vissa fall bevilja egnahemslån i stället för förbättringslån. På grund av
langa transporter och franvaro av skog i större delen av Karesuando kommun,
bleve byggnadskostnaderna onormalt höga, och en viss höjning av den ränte
fria, stående delen borde därför kunna medgivas. Beloppet av denna extra
höjning borde fastställas vid prövningen av låneärendena men dock icke över
stiga 3 000 kronor.
Bostadsstyrelsen hemställer slutligen om bemyndigande för styrelsen att
själv eller genom länsbostadsnämnden i Norrbottens län i huvudsaklig
överensstämmelse med de förut angivna riktlinjerna vidtaga särskilda stödåtgärder
för främjande av bostadsförsörjningen i Karesuando kommun.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
41
Statsbidrag till fiskarbostäder. I sin promemoria angående bostadspolitiken
har besparingsutredningen ifrågasatt ett slopande av det statliga stödet till
fiskarbostäder. Utredningen erinrar om att denna stödform under senare år
anlitats i relativt ringa utsträckning. Utredningen har emellertid icke kunnat
framlägga något definitivt förslag om avveckling av bidragsgivningen men
föreslår, att saken tages under övervägande i annat sammanhang. Besparings
utredningen räknar med att om bidragsgivningen slopades, skulle medelsbehovet
för bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden komma
att minskas med 50 000 kronor för budgetåret 1951/52.
Yttranden.
Det av besparingsutredningen framlagda förslaget att frågan om avveckling
av statsbidraget till fiskarbostäder bör övervägas har tillstyrkts av så gott som
samtliga remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga. Enligt bostadsstyrelsens
mening är det för här ifrågavarande byggnadsverksamhet överflödigt med en
särskild bidragsform, vilken dessutom efter hand blivit allt mindre efter
frågad. För att icke helt slopa möjligheterna till statligt stöd för ifrågavarande
ändamål borde kunna övervägas att ersätta de särskilda bidragen med vanliga
förbättringslån. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län framhåller, att fiskarbefolkningen
har mycket små möjligheter att utan stöd åstadkomma de fiskar
stugor och bodar, som erfordras för att genom fisket finna en nödtorftig försörj
ning. Det vore därför rimligt, att även fiskarbefolkningen finge visst stöd.
1939 års kungörelse borde dock slopas och nya bestämmelser inarbetas i egna
hemslånekungörelsen under avdelningen för förbättringslån. Övriga remissinstanser,
som uttalat sig i tillstyrkande riktning, äro statskontoret, statens
hyresråd, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i Västernorrlands
län, svenska arbetsgivareföreningen samt några kommuner.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att, i den mån här ifrågavarande
statsbidrag ej kan inrymmas i övriga låneinstitut, det synes värt att bibehålla.
Departementschefen.
Syftet med det statliga egnahemslånet är dels att minska kraven på kapi
talinsats från egnahems bygga ren dels att hålla de årliga utgifterna för egna
hemmet nere. Önskemålet att begränsa ränte- och amorteringskostnaderna har
föranlett införandet av eu särskild kapitalsubvention i form av en räntefri,
stående del av egnahemslånet, samt beträffande lånet i övrigt fastställandet av
låg ränta, 3 %, och en jämförelsevis lång amorteringstid, för nybyggnad 25 år.
Av betydelse är vidare, att staten även garanterar en ränta av 3 % å underliggande
krediter och att under vissa förutsättningar egnahemslånet kan för
djupas, i särskilda fall ända till botten. Vid fördjupning av egnahemslånet
skall detta till den del det understiger 50 % av produktionskostnaden vara
stående.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Om syftet med det statliga stödet till egnahem ej skall äventyras, måste
förutsättas att sådana krav på amortering av bottenlån icke resas att de årliga
bostadskostnaderna bli alltför höga i förhållande till egnahemsägarens inkomst.
Vid nuvarande byggnadskostnadsnivå torde i många fall årskostnaderna
bli förhållandevis höga, även om amortering ej verkställes å bottenlån.
å andra sidan torde kunna antagas, att låntagarnas möjligheter att amortera
starkt växla. Det torde därför icke böra ifrågasättas att såsom bottenkredit
endast godtaga stående lån. Jag delar bostadsstyrelsens uppfattning, att generella
anvisningar rörande de fall i vilka amortering av bottenkrediter kan godtagas
icke böra meddelas. Jag förutsätter emellertid att bostadsstyrelsen med
uppmärksamhet följer frågan om här ifrågavarande ränte- och amorteringskostnader.
Om krav på amortering och ränta å bottenlån ställas, som uppenbarligen
icke kunna godtagas med hänsyn till låntagarens inkomstförhållanden,
eller räntan överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till det allmänna
ränteläget, bör i sista hand möjligheten att fördjupa det statliga egnahemslånet
utnyttjas.
Bostadsstyrelsens förslag att lån intill 90 % av produktionskostnaden skall
kunna beviljas även i de fall då på grund av att egnahemmet innehåller lokaler
eller butiker subvention ej medgives, kan jag godtaga.
I anledning av bostadsstyrelsens förslag till åtgärder för att förbättra
bostadsförhållandena inom Karesuando kommun vill jag erinra
om den hittills verkställda prövningen av frågan om särskilda förbättringsåtgärder
i avseende å avlägset belägna kommuner i Norrland. Den utredning,
som hade att utarbeta förslag till nya grunder för lån och bidrag till mindre
genomgripande bostadsförbättringsarbeten, 1947 års bostadsförbättringsutredning,
framhöll i sitt den 1 mars 1948 framlagda betänkande i ämnet, att det
syntes tveksamt om det allmänna stödet för egnahem vore tillräckligt, särskilt
när det gällde vissa avlägset belägna trakter i nordligaste delarna av landet,
speciellt Karesuando kommun. Frågan ansågs böra bli föremål för utredning.
Här avsedd utredning har numera verkställts genom 1948 års sakkunniga
för vissa bostadsförbättringsfrågor, vilka den 5 december 1949 överlämnade
betänkande angående åtgärder för förbättring av bostadsförhållandena på vissa
orter med särskilt höga byggnadskostnader. De sakkunnigas förslag innebär
i huvudsak, att i orter med höga byggnadskostnader under vissa förutsättningar
subvention i form av räntefri, stående del av förbättringslån och egnahemslån
skall kunna utgå med belopp, som överstiga nuvarande maximibelopp, dock
med ytterligare högst 3 000 kronor. Yttranden över förslaget ha avgivits av
statskontoret, socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna och länsbostadsnämnderna
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt länsbostadsnämnden
i Kopparbergs län ävensom av svenska stadsförbundet och
svenska landskommunernas förbund. Ifrågavarande remissinstanser ha i huvudsak
tillstyrkt att stödåtgärder av föreslagen typ vidtagas. Erinringar ha emellertid
gjorts mot detaljer i förslaget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
48
I propositionen nr 144 till 1950 års riksdag föreslogs på grundval av en av
bostadsstyrelsen gjord framställning, att styrelsen skulle erhålla bemyndigande
att i fall, då nybyggnad ger lägre produktions- och årskostnader än ett
förbättringsarbete i vanlig mening, försöksvis bevilja förbättringslån för uppförande
av nybyggnad av enkel standard. Verksamheten borde tills vidare
begränsas till de fyra nordligaste länen och avse nybyggnad av 2 rum och
kök enligt för ändamålet upprättad standardritning. Förslaget godkände» av
riksdagen.
Av föreliggande uppgifter framgår att i vissa delar av Norrland byggnadskostnader
och inkomstförhållanden äro sådana, att nuvarande stöd till egnahem
icke är fullt tillräckligt. Tveksamhet kan emellertid råda om hur en effektiv
hjälp för de åsyftade områdena bör ordnas. Det av 1948 års sakkunniga förvissa
bostadsförbättringsfrågor framlagda förslaget torde att döma av remissyttrandena
kunna ingiva betänkligheter av två skäl. Även om subventionen
utvidgades på föreslaget sätt, kan befaras att i åtskilliga fall stödet ändock förblir
otillräckligt. Svårigheter föreligga vidare att klart uppdraga gränserna
för en utvidgad subventionsverksamhet. Då så är förhållandet förefaller det
nödvändigt att avvakta erfarenheter av den förut nämnda försöksverksamhet
beträffande nybyggnad av enkel standard, som bostadsstyrelsen skall bedriva.
Om resultaten av denna verksamhet bli goda, bör ett utbyggande av densamma
övervägas. Avgörande härvidlag måste bli till vilka kostnader ersättningsbyggnaderna
kunna uppföras. Endast om kostnaderna bli avsevärt lägre än vid
nybyggnad av eljest normal typ, torde den böra godtagas. Denna fråga kan
för närvarande icke besvaras.
Redan på grund härav anser jag det omöjligt att nu taga slutlig ställning
till bostadsstyrelsens förslag om åtgärder för en planmässig förbättring av
bostadsförhållandena inom Karesuando kommun. Behovet av särskilda åtgärder
inom denna kommun torde emellertid icke kunna ifrågasättas och det
är angeläget att förberedande åtgärder vidtagas. Kostnadsfrågan bör därvid
ägnas ytterligare uppmärksamhet. Vidare bör bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnden
i Norrbottens län undersöka i vad mån förhållandena inom
andra kommuner i länet äro jämförliga med do inom Karesuando kommun
rådande.
Även om jag alltså icke för närvarande är beredd att angiva på vilka villkor
bostadsförbättringsverksamheten bör bedrivas inom Karesuando kommun,
anser jag, att hinder icke bör möta att sedan förutsättningarna blivit tillräckligt
klarlagda redan under nästa budgetår vidtaga de åtgärder som erfordras
för ett igångsättande av verksamheten. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att pröva, huruvida ett stöd i enlighet med do av bostadsstyrelsen uppdragna
riktlinjerna bör lämnas. För särskilda fall torde härvid möjlighet böra finnas
att utlämna subvention i form av rån tefri, stående del av förbättringslån till
belopp, som överstiger i egnahemslånekungörolsen fastställda maxima. Extra
subvention i form av räntefri, stående dol av egnahemslån bör däremot icke
medgivas.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Yad slutligen angår den av besparingsutredningen väckta frågan om att
slopa det statliga stödet till fiskar b ostäder anser jag i likhet med bostadsstyrelsen
att det bör övervägas att ersätta de särskilda bidragen med vanliga
förbättringslån. Vissa särbestämmelser beträffande stödet till fiskarbostäder
torde emellertid icke kunna undvaras. Jag har för avsikt att låta verkställa de
för en inordning av detta stöd i förbättringslångivningen erforderliga utred
ningarna.
Tertiärlån och tilläggslån.
Gällande bestämmelser om tertiärlån och tilläggslån återfinnas i kungörelsen
nr 587/1948 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus, i vilken änd
ringar gjorts genom kungörelserna nr 377/1949 och nr 331/1950.
Föreliggande förslag.
Vissa av bostadsstyrelsens förutnämnda promemorior avse grunderna för
tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus. I detta sammanhang torde jag
till behandling få upptaga följande frågor, nämligen angående
villkor för lån till kommun eller allmännyttigt företag samt
vissa särbestämmelser i stadgar för bostadsrättsföreningar på militärorter.
Villkor för lån till kommun eller allmännyttigt företag. Bostadsstyrel
sen erinrar om att i propositionen nr 279 till 1946 års riksdag, där sär
skilda bestämmelser föreslogos om s. k. allmännyttiga bostadsföretag, för
utsattes att sådana företag skulle vara ur ekonomisk synpunkt före
dömliga. Styrelsen framhåller, att denna förutsättning ej alltid kan anses
uppfylld i fråga om en del mindre flerfamiljshus, huvudsakligen förekom
mande i landsbygdskommuner. I denna fråga anför styrelsen ytterligare
följande.
Mindre projekt bli ej alltid planerade med tillräcklig omsorg och av till
räckligt kvalificerade krafter, och de ekonomiska resurserna äro helt naturligt
begränsade. Även i fråga om driftkostnaderna ställa sig mindre projekt ofta
oförmånliga. Detta innebär, att hyrorna i dessa hus snarare ligga över än
under hyrorna i andra flerfamiljshus samt att risken för förluster härigenom
och av andra skäl blir större än normalt.
Bostadsstyrelsen anser att under sådana förhållanden dessa företag över
huvud taget icke borde beviljas lån. Det kunde emellertid vara ett kom
munalt intresse, att fastigheten uppfördes, och det syntes rimligt, att staten
då lämnade tertiärlån på samma villkor, som gällde för andra fastighetsägare,
vilket innebure, att staten icke åtoge sig någon garanti för eventuella drift
kostnadsförluster. Beträffande villkor för lån i dylika fall anför bostads
styrelsen följande.
Detta resonemang gäller i första hand bolag, föreningar och stiftelser, i
vilka kommun genom delägarskap eller annorledes har bestämmanderätt,
men även företag, som förvaltas direkt av kommun. Bostadsstyrelsen är av
den uppfattningen, att det vore obilligt att icke bevilja lån i här åsyftade fall
men att det vore stridande mot grunderna till författningens bestämmelser
Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 45
om allmännyttigt företag att lämna lån upp till 100 % för byggnadsföretag av
denna typ och med staten som garant för 4/s av förlustrisken.
Bostadsstyrelsen föreslår i anslutning härtill, att styrelsen skall vara oförhindrad
att vid beviljande av lån till allmännyttigt företag med hänsyn till
omständigheterna i varje särskilt fall ej endast bedöma den övre lånegränsen
utan även föreskriva, att bestämmelsen i 33 § tertiärlånekungörelsen ej skall
äga tillämpning i vad den avser ersättning av statsmedel i vissa fall av 4/s
av förlust, som uppkommer vid husets förvaltning. Motsvarande principer
syntes i huvudsak böra tillämpas även när mindre föredömliga företag tillskapades
i kommunal regi.
Vissa särbestämmelser i stadgar för bostadsrättsföreningar på militärorter.
Bostadsstyrelsen erinrar om att i propositionen nr 153 till 1949 års riksdag
behandlats frågan om vissa särbestämmelser i stadgarna för bostadsrättsförening,
avsedd för vid visst industriföretag anställda. Särbestämmelserna i
fråga voro av två slag, innebärande dels att bostadsrätten förverkades, om
anställningen vid företaget upphörde, dels att företaget hade vetorätt mot
ändring i stadgarna. I propositionen anfördes att belåning icke längre borde
medgivas av hus, som uppfördes av bostadsrättsföreningar med i stadgarna
intagna särbestämmelser av angivet slag.
Bostadsstyrelsen framhåller, att tveksamhet uppstått om motsvarande särbestämmelser
beträffande bostadsrättshus för militär personal på vissa orter.
Frågan hade varit aktuell i Karlsborg, Såtenäs m. fl. platser och hade
diskuterats på initiativ av flygförvaltningen. Beträffande frågan om särbestämmelser
böra godtagas för här förevarande bostadsrättshus anför bostadsstyrelsen.
I många fall är det ur finansierings- och förvaltningssynpunkt nödvändigt
att för bostadsbyggnadsföretag på sådana orter välja bostadsrättsföreningsEormen,
samtidigt som det föreligger ett militärt intresse, att de sålunda åstadkomna
lägenheterna stå till förfogande för militär personal. Det synes
bostadsstyrelsen, att i dessa fall, då det motsatsförhållande, som vållat
irritation i fråga om industrier, icke är lika påtagligt för militärens vidkommande,
en jämkning skulle kunna frågasättas i principen, att föroningsstadgar
med s. k. förverkandeklausul och vetorätt mot stadgeändring ej få godtagas.
Yttrande.
I yttrande över förevarande promemoria har statskontoret i vad det gäller
villkor för lån till kommun och allmännyttigt företag framhållit, att vad
bostadsstyrelsen i detta avseende anfört icke övertygat ämbetsverket, att en
jämkning av bestämmelserna för vinnande av det av styrelsen angivna syftet
är motiverad. Därest bostadsföretagen icke planerades med tillbörlig omsorg
och följaktligen icke kunde anses ur ekonomisk synpunkt föredömliga,
borde statlig långivning icke ifrågakomma. Statskontoret kunde därför icke
tillstyrka bostadsstyrelsens förslag i denna del. De synpunkter, bostadsstyrelsen
anfört i promemorian angående vissa särbestämmelser i stadgar för
46 Kungl. Maj:ls proposition nr 124.
bostadsrättsföreningar på militärorter, har statskontoret ansett sig böra under
stryka.
Departementschefen.
Do uppgifter bostadsstyrelsen lämnat beträffande kommunala och all
männyttiga företag synas innebära att i undantagsfall bostadshus projekteras
och uppföras vilka icke kunna godtagas med hänsyn till de ekonomiska
krav, som skola ställas på den allmännyttiga bostadsproduktionen. Bostadsstyrelsen
har framhållit att risken för förluster i dylika fall är större än normalt.
Eftersom i fråga om kommunala och allmännyttiga företag som beviljas
tertiärlån, staten jämlikt bestämmelserna i 33 § tertiärlånekungörelsen skall
svara för viss del av förlustrisken, har styrelsen ansett, att en möjlighet bör
öppnas för styrelsen att med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall
avgöra, huruvida staten bör påtaga sig ifrågavarande förlustrisker. Såsom
styrelsen påpekat kan det under vissa omständigheter vara ett kommunalt in
tresse att mindre flerfamiljshus, som icke ur ekonomisk synpunkt kunna väntas
bliva föredömliga, uppföras. Att i dylikt fall vägra statligt lån endast på grund
av att kommunalt eller allmännyttigt företag skall förvalta husen synes icke
vara motiverat. Men det kan å andra sidan göras gällande, att i här avsedda
fall staten icke bör påtaga sig de särskilda förlustrisker, som följa av bestäm
melserna i 33 § tertiärlånekungörelsen. Jag föreslår därför, att en möjlighet
öppnas för bostadsstyrelsen att i fråga om mindre flerfamiljshus bevilja kom
munala och allmännyttiga bostadsföretag tertiärlån på villkor, att förluster
vid fastighetsförvaltningen icke till någon del skola täckas med statsmedel
Mot vad bostadsstyrelsen anfört beträffande bestämmelserna om tertiärlån
och tilläggslån till bostadsrättshus har jag icke något att erinra. Det bör
ankomma på bostadsstyrelsen att i vad det gäller bostadsrättshus för militär
personal pröva, huruvida eventuella särbestämmelser i bostadsförenings stad
gar kunna godtagas ur belåningssynpunkt.
III. B OSTADS RABATTER.
Gällande bestämmelser om familjebostadsbidrag och bränslebidrag åter
finnas i kungörelsen nr 547/1948 om dylika bidrag vilken ändrats genom kun
görelserna nr 642/1948 och 378/1949. En redogörelse för grunderna, för den
särskilda bostadsrabatten, det s. k. trekronorsbidraget, har lämnats i proposi
tionen nr 231 till 1948 års riksdag angående vissa åtgärder till främjande av
bostadsförsörjningen. Gällande bestämmelser om statsbidrag till anordnande
av pensionärshem återfinnas i kungörelsen nr 462/1939, vilken ändrats genom
kungörelserna nr 941/1939, 573/1942, 904/1947 och 538/1948. Beträffande grunderna
för statsbidrag till pensionärslägenheter i vissa flerfamiljshus torde få
hänvisas till förslaget härom i propositionen nr 144 till 1950 års riksdag an
gående anslag till främjande av bostadsförsörjningen för budgetåret 1950/51.
Kungi. Maj:ts proposition nr 124.
47
Familjebostadsbidrag och bränslebirirag.
Föreliggande förslag.
I sitt yttrande över besparingsutredningens förutnämnda promemoria bär
bostadsstyrelsen framlagt förslag om höjning av nu gällande inkomststreck
för familj ebostadsbidrag och bränslebidrag. Bostadsstyrelsen lämnar till en
början vissa uppgifter om inkomstutvecklingen under de senaste åren.
Antalet familjer med inkomster understigande 7 000 kronor har för år 1948
beräknats uppgå till 63 % och för år 1951 till 49 % av samtliga familjer. Motsvarande
tal för familjer med inkomster understigande 8 000 kronor ha för
år 1948 beräknats till 73 % och för år 1951 till 61 %. Ungefär samma relativa
antal familjer som år 1948 hade inkomster under 7 000 kronor skulle sålunda
år 1951 ha inkomster under 8 000 kronor. Medianinkomsten beräknas vidare
ha stigit från 6 000 kronor år 1948 till drygt 7 000 kronor år 1951.
I fråga om innebörden ur bidragssynpunkt av inkomsthöjningarna under
de senaste åren anför styrelsen följande.
Mot bakgrunden av dessa uppgifter framstår det enligt styrelsens mening
som motiverat att vidtaga en höjning av nu gällande inkomststreck, om den bostadssocialt
motiverade bidragsgivningen icke skall så förändras, att den tenderar
att så småningom få karaktär av socialvård. Detta skulle nämligen stå i strid
med föredragande departementschefens principiella uppfattning, att bidraget
icke borde vara förbundet med inkomstprövning, ehuru en djdik av flera skäl
tills vidare vore nödvändig (propositionen nr 235/1947).
Bostadsstyrelsen anser, att en höjning av inkomststrecken med 1 000 kronor
är motiverad. I denna fråga framhåller styrelsen följande.
Enligt styrelsens mening bör principen för en höjning av inkomststrecken
vara den, att det relativa antalet bidragsberättigade familjer icke bör minska.
Med ledning av de redovisade beräkningarna synes därför eu höjning med
1 000 kronor vara erforderlig. Denna höjning motsvarar jämväl den för perioden
1948—1951 beräknade stegringen av medianinkomsten. Enligt vad styrelsen
funnit skulle dessutom vid oförändrade inkomststreck det relativa antalet
barnfamiljer med »tillräcklig hyresbetalningsförmåga» komma att nedgå från
år 1948 till år 1951. Denna nedgång talar jämväl för en höjning av inkomststrecken.
En höjning av dessa mod 1 000 kronor skulle medföra, att det rela
tiva antalet betalningskraftiga barnfamiljer skulle bli i stort sett oförändrat,
varför den föreslagna höjningen av inkomststrecken även ur denna synpunkt
synes motiverad.
Då verkningarna ur här anförda synpunkter av inkomstutvecklingen under
åren 1947—1950 i stort sett torde vara desamma som de för perioden 1948—
1951 beräknade, vill styrelsen föreslå, att en höjning av inkomststrecken mod
1 000 kronor genomföres redan under budgetåret 1951/52, under vilket besluten
om familjebostadsbidrag måste komma att grundas på uppgifter om sökan
denas inkomster under år 1950, liksom motsvarande uppgifter för år 1947 lågo
till grund för bidragsgivningen under budgetåret 1948/49.
Avslutningsvis anför bostadsstyrelsen vissa synpunkter på den utgiftssteg
ring, som skulle föranledas av eu höjning av inkomststrecken.
Mot en höjning av inkomststrocken kan av statsfinansiella skäl resas den
invändningen, att den skulle föranleda en utgiftsstegring. Detta är obestrid
ligt, om jämförelsen avser de kostnader för bidragsgivningen, som skulle bli
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
följden av oförändrade inkomststreck vid viss inkomststegring. Såsom ovan
framhållits skulle emellertid under en sådan förutsättning risk uppkomma,
att bidragsgivningen finge en annan karaktär än den avsedda. Om å andra
sidan inkomststrecken höjas endast till vad som erfordras, för att det relativa
antalet bidragsberättigade familjer skall förbli oförändrat, bli kostnaderna för
bidragsgivningen ej större än de skulle blivit vid oförändrade inkomststreck och
konstant inkomstnivå. Som närmare framgår av styrelsens skrivelse denna dag
med vissa beräkningar av anslag för budgetåret 1951/52 för lån och bidrag till
förbättrande av bostadsförhållandena kommer emellertid en höjning av inkomststrecken
att för sistnämnda budgetår medföra en viss ökning av kostnaderna
för bidragsgivningen utöver den ökning, som kan beräknas vid oförändrade
inkomststreck.
Departementschefen.
I anledning av bostadsstyrelsens förslag om höjning av inkomststrecken
för familjebostadsbidrag och bränslebidrag får jag erinra om att jag vid framläggandet
i propositionen nr 235 till 1947 års riksdag av förslag beträffande
dessa bidrag intog den ståndpunkten, att bidragen i princip icke borde vara
förbundna med inkomstprövning. Yissa skäl ansågs emellertid tala för att
bidraget till en början icke borde utgå till familjer med jämförelsevis höga
inkomster. Jag framhöll sålunda bl. a,., att om alla familjer med högst ett
barn bleve uteslutna från bidraget, kunde det framstå såsom obilligt att
familjer med två barn och höga inkomster erhöllo bidrag. Med hänsyn härtill
föreslog jag införandet av de inkomststreck, som alltjämt äro gällande. Det
må vidare nämnas, att de maximibestämmelser beträffande lägenhetsytan som
fastställts innebära en viss behovsprövning vid sidan av den särskilda inkomstprövningen.
De år 1947 fastställda inkomststrecken böra självfallet bedömas med ledning
av då rådande inkomstläge. Om samtidigt såväl penninginkomster som levnadskostnader
successivt ökas, skulle ett bibehållande av tidigare fastställda inkomstgränser
så småningom medföra att inkomstprövningen avsevärt skärptes.
En sådan utveckling vore ur flera synpunkter otillfredsställande. Betydande
grupper av familjer, som tidigare kunnat erhålla bidrag om de flyttat till
familjebostad i nybyggt hus, skulle även vid i stort sett oförändrade levnadsförhållanden
förlora rätten till bidrag. Likaså skulle under andra förutsätt
ningar familjer, som på grund av hyresnivåns höjd skulle kunna flytta till
familjebostad i nybyggt hus endast om de finge familjebostadsbidrag, vägras
bidrag därför att inkomsten översteg de fastställda strecken.
Den senaste utvecklingen beträffande penninginkomster och levnadskostnader
synes innebära att vid oförändrade inkomststreck inkomstprövningen
skulle skärpas på ett sätt som icke bör godtagas. Det vore orimligt att ett förändrat
penningvärde skulle få allvarligt rubba den av statsmakterna beslutade
bostadspolitiska målsättningen. De inträdda inkomststegringarna påverka emellertid
inkomstprövningen först sedan utfallet av 1951 års taxering föreligger.
Kungl. Majrts proposition nr 124.
49
Ställningstagandet till frågan om en höjning av inkomststrecken torde därför
böra anstå till våren 1952, då hänsyn kan tagas jämväl till utvecklingen under
ar 1951.
Trekronorsbidrag.
Föreliggande förslag.
Besparingsutredningen har i sin förutnämnda promemoria framlagt förslag
till ändringar i villkoren för trekronorsbidrag. Inledningsvis anför utredningen
följande allmänna synpunkter på behovet av detta bidrag.
Motivet för försöksverksamheten med trekronorsbidrag har angivits vara
dels att i ökad utsträckning möjliggöra för hushåll med begränsade inkomster
att flytta från en dålig bostad till en god, dels ock att stimulera kommunerna
att i ökad utsträckning bedriva en aktiv bostadspolitik. Det kan emellertid enligt
besparingsutredningens mening ifrågasättas huruvida särskilda åtgärder av
denna art i nuvarande läge äro erforderliga för att stimulera kommunerna till
en aktiv bostadspolitik, då det aktuella problemet i stället synes vara att
begränsa investeringarna. Vid införandet av ifrågavarande bidragsgivning påpekades,
att definitiva förslag till åtgärder för att bereda hushåll med begränsade
ekonomiska resurser möjlighet att förbättra sin bostadsstandard icke
kunde utarbetas förrän hållpunkter vunnits för en bedömning av riktlinjerna
för en framtida systematisk sanering av bostadsbeståndet. Det vill emellertid
synas som en dylik systematisk sanering kommer att dröja. Under sådana förhållanden
förefaller det tvivelaktigt om så mycket kan stå att vinna genom
ifrågavarande försöksverksamhet.
Besparingsutredningen har emellertid tvekat att föreslå ett avskaffande av
trekronorsbidrag. Utredningen hänvisar till att ett i viss mån ökat behov av
bidraget kan komma att göra sig gällande om tilläggslånesubventioneringen
avvecklas i enlighet med utredningens förslag. Utredningen anser emellertid
att bidragsgivningen om den skall fortsätta endast bör komma till användning
i ömmande fall. Utredningen framhåller, att större garantier skulle föreligga
för att bidragsgivningen begränsades att avse sådana fall, därest vederbörande
kommun finge bidraga med hälften av bidraget i enlighet med ett av
bostadsstyrelsen hösten 1949 framlagt förslag. Utredningen föreslår därför, att
frågan om införande av en sådan regel ånyo tages under övervägande.
Med utgångspunkt från att bostadsstyrelsen beräknat medelsbehovet för
det å driftbudgeten upptagna reservationsanslaget till särskilda bostadsrabatter
för budgetåret 1951/52 till 1 650 000 kronor beräknar besparingsutredningen
anslaget till 1 000 000 kronor, om statens andel av bidraget sättes till
hälften och bidragsgivningen begränsas i enlighet med utredningens förslag.
Yttranden.
Besparingsutredningens förslag beträffande trekronorsbidraget har i sin
helhet tillstyrkts av länsbostadsnämnderna i Värmlands och Västernorrlands
län samt svenska arbetsgivareföreningen. Vad utredningen anfört därom att
4—295 5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 121.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
ifrågavarande bidrag endast borde komma till användning i ömmande fall
har dessutom tillstyrkts av länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Norrbottens
län samt stadsfullmäktige i Göteborg. Utredningens förslag om att till
övervägande ånyo upptaga frågan om en sådan fördelning av bidraget mellan
stat och kommun att kommunerna finge betala hälften av detsamma har till
styrkts endast av statskontoret.
Bland de instanser, som avstyrkt utredningens förslag, märkas i första
hand bostadsstyrelsen och statens hyresråd. Båda föreslå ■—- i anslutning
till vad de anfört beträffande familj ebostadsbidrag och bränslebidrag — en
allmän översyn av bestämmelserna på här ifrågavarande område. Yad anginge
frågan om fördelningen av bidraget mellan stat och kommun, erinra
båda instanserna om att nu gällande bestämmelser härom trädde i kraft så
sent som den 1 januari 1951, varför — enligt deras uppfattning — ej skäl
förelåge att ta upp frågan till förnyat övervägande innan den föreslagna all
männa översynen ägt rum. Stadsfidlmäktige i Malmö och hyresgästernas
riksförbund anföra likaledes erinringar mot förslaget i dess helhet, riksförbundet
under hänvisning till att frågan om trekronorsbidrag så nyligen
varit föremål för prövning. Biksförbundet framhåller vidare, att
en ytterligare nedskärning av den statliga delen av bidraget skulle medföra,
att flera kommuner komme att slopa bidraget. Förslaget om att
till övervägande uppta frågan om ändrade fördelningsgrunder avstyrkes
vidare av länsbostadsnämnden i Norrbottens län, stadsfidlmäktige i Göteborg,
svenska stadsförbundet samt ett flertal kommuner. Länsstyrelsen i
Södermanlands län motsätter sig obligatorisk ekonomisk medverkan från
kommunernas sida. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om förslaget
bör upptagas till prövning, enär det ej torde vara regelmässigt att en
kostnad, som statsverket åtagit sig, överflyttas å kommunerna. Av de avstyrkande
instanserna ha flera också ifrågasatt, om ett överflyttande av viss
del av bidraget på kommunerna verkligen innebär någon besparing ur
nationalekonomisk synpunkt.
Yissa remissinstanser såsom länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs
län, Sveriges fastighetsägareförbund samt ett mindre antal kommuner förorda
slopande av trekronorsbidraget.
Länsbostadsnämnderna i Kronobergs och Blekinge län samt svenska landskommunernas
förbund föreslå — i enlighet med vad de tidigare anfört i fråga
om familjebostadsbidrag och bränslebidrag — en sammanslagning av alla
bostadsrabatterna till ett subventionssystem.
Departementschefen.
Besparingsutredningens förevarande förslag överensstämmer med det förslag
till fördelning mellan stat och kommun av utgifterna för den särskilda
bostadsrabatten, det s. k. trekronorsbidraget, vilket framlades i propositionen
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
51
nr 144 till 1950 års riksdag. I det föregående kar jag anmält, att jag har för avsikt
att låta verkställa en översyn av bostadsrabatterna. I samband härmed bör
den av förra årets riksdag begärda utredningen beträffande grunderna för
trekronorsbidraget verkställas. I avvaktan härpå bör ändring icke göras i
bidragsvillkoren. Jag avstyrker alltså besparingsutredningens ifrågavarande
förslag.
Statsbidrag till pensionärslägenheter.
Föreliggande förslag.
Besparingsutredningen föreslår i sin förutnämnda promemoria, att vissa åtgärder
vidtagas för att begränsa statsbidragen till pensionärshem. Med utgångspunkt
från att bostadsstyrelsen föreslagit att anslaget till bidrag till
anordnande av pensionärshem för budgetåret 1951/52 skall ökas från nuvarande
6 500 000 kronor till 8 000 000 kronor föreslår utredningen, att verksamheten
för nästa budgetår avpassas så, att den rymmes inom ett enligt nuvarande
beräkningsgrunder oförändrat anslag. Dessutom föreslår utredningen
följande ändring i nuvarande bidragsgrunder.
För närvarande utgår statsbidrag med 25 % för alla kommuner med lägre
skattetryck än en utdebitering av 10 kronor per skattekrona. Utredningen föreslår,
att skalan för beräkning av statsbidrag utbygges på följande sätt.
Uttaxering kronor Statsbidrag %
under 6 20
6— 6,99 21
7— 7,99 . 22
8— 8,9 9 23
9— 9,9 9 25
Besparingsutredningen anser, att statens utgifter för bidragsgivningen vid
utbyggnad av bidragsskalan på föreslaget sätt skulle komma att minska med
uppskattningsvis 500 000 kronor. Utredningen föreslår därför, att anslaget för
ifrågavarande ändamål beräknas till 6 000 000 kronor för budgetåret 1951/52.
Besparingsutredningen föreslår vidare, att i vad det gäller statsbidrag till
pensionärslägenheter i flerfamiljshus bidragsskalan utbygges. Utredningen
föreslår, att för kommuner med en uttaxering under 10 kronor följande skala
skall tillämpas.
Uttaxering kronor
under 6
6-6,9 9
7— 7,9 9
8— 8,9 9
9— 9,9 9
Ärligt bidrag per mlägenhetsyta
kronor
2,90
3,10
3,3 0
3,50
3,7 0
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Beträffande anslagsbehovet under nästa budgetår framhåller besparingsutredningen
bl. a. följande.
Bostadsstyrelsen har beräknat ett belopp av 100 000 kronor för ifrågavarande
bidragsgivning under budgetåret 1951/52. Även om viss minskning av detta
belopp på grund av bidragsskalans utbyggande i enlighet med besparingsutredningens
förslag kan beräknas uppkomma, har utredningen dock icke velat
av denna anledning föreslå någon minskning i bostadsstyrelsens anslagsberäkning
beträffande anslaget till Särskilda bostadsrabatter. Utredningen förutsätter
emellertid att det belopp, som får disponeras för anordnande av pensionärslägenheter
i flerfamiljshus, maximeras till 100 000 för budgetåret
1951/52.
Yttranden.
Flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig över besparingsutredningens
förslag att utbygga gällande skalor för bestämmande av statsbidrag till
pensionärshem och pensionärslägenheter i flerfamiljshus, har tillstyrkt detta
förslag. Statskontoret anser det givet, att den föreslagna åtgärden skulle medföra
vissa besparingar. Emellertid vill statskontoret fästa uppmärksamheten
vid att de nuvarande grunderna för statsbidragsgivningen till pensionärshem
icke överensstämma med de principer för statsbidragsverksamheten i allmänhet,
som numera godtagits, nämligen att skatteunderlaget och icke uttaxeringen
skall vara bestämmande för statsbidragets storlek. Statens hyresråd har
heller ingenting att erinra mot förslaget men hänvisar liksom statskontoret
till de numera godtagna principerna för statsbidragsverksamheten. Bostadsstyrelsen
ansluter sig likaledes i princip till förslaget och till den av utredningen
anförda motiveringen. Emellertid anser styrelsen, att utredningen avsevärt
överskattat den besparing, som vid genomförande av förslaget skulle
vinnas. Beträffande utgifterna för statsbidrag till anordnande av pensionärshem
torde man kunna räkna med en årlig besparing av högst 50 000 kronor
vid en bidragsgivning av nuvarande omfattning. Övriga instanser som tillstyrkt
utredningens förslag äro länsstyrelserna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens
län, länsbostadsnämnderna i Kronobergs, Värmlands, Västernorrlands
och Norrbottens län, svenska arbetsgivareföreningen samt ett flertal kommuner.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att för närvarande, då hela statsbidragssystemet
är under utredning, anledning saknas att för en så relativt
obetydlig besparing ändra på grunderna för dessa bidrag. Svenska stadsförbundet
finner förslaget vara en mycket egendomlig yttring av statligt besparingsnit,
eftersom det i realiteten icke är fråga om besparingsåtgärder för
det allmänna utan om ett klart överförande av utgiftsbördan från staten på
kommunerna och därmed från en progressiv till en proportionell beskattning.
Stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö uttala i stort sett samma synpunkter
som svenska stadsförbundet. Svenska landskommunernas förbund anser
slutligen, att den nuvarande statsbidragsskalan för pensionärshem icke kan
bibehållas med hänsyn till kommunsammanslagningen. Den kan därför icke
53
Kungl. Maj ds proposition nr 121.
heller påbyggas i besparingssyfte. Om beskärningar på statsbidraget äro
ofrånkomliga, böra dessa gå ut över kommunerna med det högsta skatteunderlaget
genom en förlängning av statsbidragsskalan.
Departementschefen.
Besparingsutredningens förslag om utbyggande av bidragsskalorna för det
statliga stödet till pensionärshem och pensionärslägenheter i vissa flerfamiljshus
bör enligt min mening ytterligare övervägas innan slutlig ställning tages
till förslaget. Såsom bl. a. statskontoret påpekat, överensstämma icke nuvarande
bidragsgrunder för ifrågavarande stöd med den för statsbidragsverksamheten
i allmänhet tillämpade principen, att skatteunderlaget skall vara bestämmande
för bidragets storlek. Den av besparingsutredningen väckta frågan
synes böra beaktas i samband med att en allmän omläggning av statsbidragsgrunderna
verkställes. Jag kan alltså icke tillstyrka, att bidragsskalorna nu
utbyggas på det av besparingsutredningen förordade sättet.
IV. SÄRSKILDA FRÅGOR.
1. Ränte- och amorteringsvillkoren för vissa äldre tertiärlån m. in.
Föreliggande förslag.
Kungl. Maj:t uppdrog den 16 juni 1950 åt bostadsstyrelsen att i samråd
med advokaten Sten Södermark såsom särskild förordnad sakkunnig utarbeta
och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ändringar i ränte- och amorteringsvillkoren
för vissa statliga tertiärlån m. m. Bostadsstyrelsen har i
skrivelse den 22 januari 1951 framlagt sina förslag i ämnet. I skrivelsen, vilken
återgives i härvid fogad bilaga 1, förordar bostadsstyrelsen bl. a. vissa
ändringar i villkoren för tertiärlån. I detta sammanhang torde endast huvuddragen
av förslagens innebörd böra angivas.
För samtliga här ifrågavarande tertiärlån gäller, att senast efter den första
tioårsperioden av lånets löptid annuiteten skall ökas till det belopp, som erfordras
för att lånet skall vara slutamorterat efter viss, fastställd tid. Bostadsstyrelsen
föreslår sådana ändringar i ränte- och amorteringsvillkoren, att en
annuitetshöjning skall kunna undvikas. I fråga om lån med en ränta å 4''ri %
förordar sålunda styrelsen, att räntan nedsättes till 4 %. För lån som löpa
med 4 eller 3,r> % ränta föreslås däremot ingen ändring. Beträffande samtliga
här förevarande lån föreslås emellertid en förlängning av den ursprungligen
fastställda amorteringstiden.
Vad angår tilläggslån och räntefri, stående del av tertiärlån föreslår bostadsstyrelsen
dels att Kungl. Maj:t måtte förklara att styrelsen äger besluta
att sådant lån principiellt skall förräntas och återbetalas, dels att Kungl.
Maj it, efter förslag av styrelsen, framdeles måtte bestämma, huruvida och i
vilken ordning ränta och amortering skola avkrävas låntagarna till inbetalning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
54
Yttrande.
I yttrande över bostadsstyrelsen förevarande förslag har statskontoret framfört
vissa erinringar mot förslagen. Statskontoret kan sålunda icke tillstyrka,
att räntan å vissa lån sänkes från 41/* till 4 %. I denna fråga anför statskontoret
bl. a. följande.
Ifrågavarande 4Va %-län avse fastigheter uppförda till avsevärt lägre kostnader
än de nuvarande, varför deras marknadsvärden säkerligen redan överstiga
anskaffningsvärdena. Vid en eventuell hyreshöjning lära priserna på
fastigheter komma att stiga ytterligare. Enligt statskontorets uppfattning
saknas därför all anledning att i nuvarande läge genom räntesänkning än mer
lika fastigheternas realvärden och i samband därmed låntagarens eventuella
realisationsvinster och därigenom motverka den inflationsbekämpande politik,
som det samhällsekonomiska läget nu kräver. En sänkning av räntan
•skulle därtill medföra ett avsevärt inkomstbortfall för staten, vilket i nuvarande
budgetläge icke torde kunna ifrågakomma. Statskontoret vill därför
bestämt avstyrka förslaget om räntesänkning.
Statskontoret erinrar om att enligt gällande bestämmelser annuitetema
efter den första tioårsperiodens utgång avsevärt höjas, varigenom fastighe
ternas kapitalkostnader öka i motsvarande grad. Härom anför statskontoret
ytterligare bl. a, följande.
För att undvika härmed förenade olägenheter har statskontoret icke något
att erinra mot att annuitetema minskas genom förlängning av återbetalningstiderna.
Med hänsyn till det sjunkande värdet av de lämnade säkerheterna
anser sig emellertid ämbetsverket icke kunna förorda längre amorteringstider
än högst 40 respektive 30 år för lån till nybyggnads- respektive ombyggnads
företag avseende flerfamiljshus samt högst 25 år för lån avseende enfamiljshus.
Längre amorteringstider, i synnerhet för trähus, synes genom den ökade
förlustrisken innebära införandet av ett nytt subventionsmoment, som tidigare
icke har varit avsett.
Statskontorets ståndpunkt beträffande ränte- och amorteringsvillkor innebär
att en viss mindre höjning av annuitetema skulle bli erforderlig. För
tertiärlån till flerfamiljshus, beviljade enligt 1941 och 1942 års tertiärlånekungörelser,
skulle annuiteten höjas från 5,25 till 5,54 % då fråga är om nybyggnad
och från 6 till 6,21 % då fråga är om ombyggnad. För dylika
lån beviljade enligt 1945 års kungörelse skulle annuiteten höjas från 4,7 5 till
5,23 % respektive från 5,5 till 5,98 %. Vad slutligen angår tertiärlån till enfamiljshus,
beviljade enligt förutnämnda kungörelser, förordas en höjning
av annuiteten från 6 till 6,2 %.
Vad angår bostadsstyrelsens förslag i fråga om tilläggslån och län tefri,
stående del av tertiärlån hänvisar statskontoret till sitt yttrande över besparingsutredningens
promemoria angående bostadspolitiken, vari ämbetsverket
ifrågasatt, huruvida icke statsmakterna genom att medgiva en viss
begränsad höjning av hyresnivån borde skapa möjligheter att förhindra de
avskrivningar av tilläggslån och stående delar av tertiärlån, vilka enligt gällande
bestämmelser eljest automatiskt verkställas efter en lånetid av 10 år.
Statskontoret bär icke något att erinra mot att — om ifrågasatt hyreshöjning
55
Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.
skulle dröja — avskrivningsförfarandet dessförinnan spärras pa sått bostadss
tyr elsen föreslagit. Statskontoret anser dessutom, att rätten till avskrivning
i vart fall bör upphöra, då fastighet genom köp eller byte övergår till ny
ägare.
Departementschefen.
Villkoren beträffande ter ti är lån, som beviljats jämlikt 1941 och 1942
års tertiärlånekungörelser, innebära bl. a., att senast efter den första tioårsperioden
av lånets löptid annuiteten skall höjas så mycket, att lånen bli slutamorterade
inom viss fastställd tid. Ifrågavarande anordning har tillkommit
såsom ett led i ansträngningarna att hålla nere hyrorna i nyuppförda hus, varvid
förutsatts som sannolikt att senast efter tio år utrymme skulle uppkomma
för en snabbare amortering, även om hyrorna förbleve i stort sett
oförändrade. Utvecklingen av fastighetsomkostnaderna torde emellertid ha
medfört att utrymme ej kommer att finnas för en höjning av annuiteten, såvida
icke en viss hyreshöjning kommer till stånd. En höjning av annuiteterna
torde därför innebära ett accepterande av en hyresökning.
Vissa skäl tala otvivelaktigt mot en hyresökning i ifrågavarande fastigheter.
Att mera avsevärt öka hyrorna för en begränsad grupp av hus ger anledning
till betänkligheter. Eftersom kravet på ökad amortering skulle ställas först
sedan lånet löpt under tio år, skulle år för år en mindre grupp av fastigheter
drabbas av en särskild hyreshöjning. Enär lånets storlek i förhållande till anskaffningskostnaderna
varierar, bl. a. för olika kategorier av låntagare, skulle
hyresökningarnas storlek komma att växla på ett ur flera synpunkter irrationellt
sätt. Allmänt taget skulle annuiteten på det statliga lånet bli anmärkningsvärt
hög. Man kunde vidare befara att stödets syfte att medverka till en
stabilisering av hyrorna på självkostnadsbasis skulle åtminstone delvis gå förlorat.
Även om det alltså kan anföras starka skäl mot en höjning av annuiteterna
i den utsträckning som angivits i kungörelserna, kan det å andra sidan ej
bestridas, att de hus varom här är fråga uppförts till kostnader som väsentligt
understiga de kostnader för nybyggnader man numera får räkna med. I det
föregående har jag intagit den ståndpunkten, att den nu pågående byggnadskostnadsstegringen
cj bör föranleda en utvidgning av tilläggslåneverksamheten.
Hyrorna i härefter uppförda hus komma under sådana omständigheter
att sättas icke obetydligt högre än vad som svarar mot hyrorna i de under
1940-talet med hjälp av statslån tillkomna husen. Jag har vidare förutskickat
en utredning angående den hyrespolitiska målsättningen, varvid bl. a. skulle
undersökas, huruvida en anpassning av hyrorna för vid skilda tidpunkter och
kostnadsnivåer tillkomna hus bör eftersträvas. För egnahem och tvåfamiljshus
ställer kostnadsutvecklingen likartade problem.
Av vad jag här anfört framgår att det för närvarande icke torde vara möjligt
att avgöra, vilken hyresnivå för moderna hus som i framtiden bör upprätthållas.
Säkra utgångspunkter saknas för en bedömning i vad mån en viss
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
annuitetshöjning beträffande här avsedda tertiärlån är försvarlig ur fastighets - ekonomisk synpunkt. Med hänsyn härtill anser jag, att slutlig ståndpunkt
ej bör tagas nu till frågan om amorteringsvillkoren för dessa lån. Om de hyrespolitiska
överväganden som avses komma till stånd ge stöd för en viss höjning
av hyrorna i under 1940-talet uppförda hus bör frågan om att kräva en sä
snabb amortering å tertiärlånen att annuiteterna få höjas upptagas till förnyat
övervägande.
På grund av att vissa tertiärlån redan under nästa budgetår utestätt under
tio år, erfordras emellertid redan nu vissa beslut angående ränte- och amorteringsvillkoren.
Bostadsstyrelsen har föreslagit, dels att räntan för lån som
löpa med 4V2 % ränta skall nedsättas till 4 %, dels att amorteringstiden skall
utsträckas, så att annuiteterna kunna bevaras oförändrade. Statskontoret har
i yttrande över styrelsens förslag avstyrkt att räntan nedsättes och vidare
ansett att amorteringstiden för vissa grupper av lån ej bör förlängas så mycket
som bostadsstyrelsen förordat. Enligt statskontorets mening bör i stället eu
viss höjning av annuiteterna godtagas. Beträffande de lån, som nu äro aktuella,
d. v. s. lån beviljade jämlikt 1941 och — såvitt avser under år 1942 beviljade
lån — 1942 års författningar, föreligga i vad det gäller amorteringstiderna endast
obetydliga skillnader mellan statskontorets och bostadsstyrelsens förslag.
I detta sammanhang torde jag få erinra om att räntan å statliga bostadslån,
som numera beviljas, med ett oväsentligt undantag utgör 3 %. Denna ränta har
gällt för lån som beviljats för flerfamiljshus sedan den 1 juli 1946 och för
egnahem och tvåfamiljshus sedan den 1 juli 1948. Även om såsom bostadsstyrelsen
föreslagit räntan på äldre tertiärlån nedsättes till 4 %, kommer en
betydande skillnad i räntevillkoren för äldre och nyare lån att föreligga. Med
en dylik räntenedsättning vinnes emellertid på sätt bostadsstyrelsen visat, att
lånen kunna slutamorteras inom rimlig tid även för det fall en annuitetshöjning
ej skulle kunna genomföras. Jag tillstyrker därför bostadsstyrelsens förslag
i vad det gäller ränte- och amorteringsvillkoren. Innebörden härav blir
att tills vidare för tertiärlån, som utestått under tio år, annuiteten skall bibehållas
oförändrad, räntan i förekommande fall nedsättas till 4 % och amorteringstiden
utsträckas för flerfamiljshus till 40 år i fråga om njdjyggnad och
till 30 år i fråga om ombyggnad samt för enfamiljshus som ägas av enskilda
personer till 26 år. I enlighet med bostadsstyrelsens förslag bör det förbehållet
göras, att om omständigheterna föranleda därtill skall amorteringstiden
kunna förkortas.
Vad bostadsstyrelsen anfört beträffande räntegarantien och hyreskontrollen
föranleder ej erinran från min sida.
Vad härefter angår frågan huruvida tilläggslån och ränt ef r i a, stå
ende delar av tertiärlån böra avskrivas eller krav resas på förräntning
och återbetalning må inledningsvis framhållas, att av bostadsstyrelsen under
hand lämnade uppgifter utvisa att endast tre lån till ett sammanlagt belopp
av ca 38 000 kronor komma att kräva beslut i förevarande hänseende redan
under nästa budgetår. En förutsättning för att krav skall kunna ställas på åter
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
57
betalning av ifrågavarande lån är, att hyresläget och bostadskostnadsnivan
undergått förändringar. Enligt bostadsstyrelsens uppfattning ha härutinnan
sådana förändringar ägt rum att i princip återbetalning bör krävas. Vad angår
flerfamiljshus gäller, att återbetalning kan föreskrivas endast i den man av
kastningsökning det medger. För närvarande medför den allmänna hyresregleringen
att fastighetsägare äro förhindrade att på grund av ökning av fastighetsomkostnaderna
höja hyrorna. Frågan huruvida utrymme för förräntning
och återbetalning av tilläggslån kommer att finnas, blir därför ytterst beroende
av de hyresreglerandä-myndigheternas ståndpunktstagande till ökningar
av fastighetsomkostnaderna. Det torde för närvarande icke vara möjligt att
slutligt avgöra, huruvida och i vilken utsträckning inom den allmänna hyresregleringens
ram en höjning av hyrorna i fastigheter med tilläggslån kan
komma att medgivas under nästa hyresår. Vid sådant förhållande torde ett
principbeslut om förräntning och återbetalning av tilläggslån böra anstå tills
frågan om sådana hyresökningar som påverka fastigheternas avkastning blivit
närmare klarlagd. Såsom jag tidigare anfört bör frågan om amortering och förräntning
av tilläggslån, som beviljats till under 1940-talet uppförda hus, närmare
omprövas i samband med den utredning rörande den hyrespolitiska målsättningen
som nu skall komma till stånd.
Vad här sagts gäller främst flerfamiljshus. Bostadsstyrelsen har föreslagit,
att egnahem och flerfamiljshus behandlas lika i förevarande hän
seende. Jag anser, att först sedan frågan om hyrorna i de berörda fler
familjshusen kan bättre överblickas bör ståndpunkt tagas till bostadsstyrelsens
förslag att i princip krav på återbetalning av till egnahem beviljade
tilläggslån och räntefria, stående delar av tertiärlån skall resas.
2. Lån för byggnadsföretag, som färdigställts eller påbörjats vid
låneansökningens ingivande, m. m.
Föreliggande förslag.
I en av sina förutnämnda promemorior har bostadsstyrelsen behandlatfrågan,
huruvida statligt lån bör beviljas för byggnadsföretag som vid
låneansökningens ingivande påbörjats eller färdigställts. Bostadsstyrelsen
erinrar inledningsvis om att i gällande kungörelser om egnahemslån och förbättringslån
till enfamiljs- och tvåfamiljshus samt om tertiärlån till flerfamiljshus
ingenstädes är klart utsagt, huruvida lån kan utgå till redan färdiga eller
påbörjade hus. Emellertid syntes av åtskilliga formuleringar i kungörelserna
indirekt framgå, att preliminärt lånebeslut borde beviljas, innan byggnadsföretaget
hade påbörjats.
Bostadsstyrelsen anför vissa skäl, som tala för att lån som regel ej beviljas
för påbörjade eller färdigställda företag.
Huvudsyftet med statlig långivning är att möjliggöra eu bostadsproduktion
vid nuvarande byggnadskostnader under bevarande av den bostadskost
-
58
Kungl. l\Iaj:ts proposition nr 124.
nadsnivå, som gällde före krigsutbrottet. Av denna anledning bör lån icke
beviljas för byggnadsföretag, vilka färdigställts, då låneansökan inkommit.
Med hänsyn till de villkor i olika avseenden, som uppställas för den statliga
långivningen, är det av stor vikt, att de lånebeviljande organen i god tid
komma i kontakt med lånesökandena, och som huvudregel bör därför gälla,
utt lån ej beviljas byggnadsföretag, som påbörjats före det preliminära lånebeslutet.
Beträffande handläggningen av låneärenden, som avse påbörjade men icke
färdigställda företag, framhåller bostadsstyrelsen följande.
Emellertid är det ej ovanligt, att till bostadsstyrelsen respektive länsbostadsnämnderna
inkommande ansökningar avse redan påbörjade företag,
och det förekommer även, att arbetena igångsatts, då ansökan anhängiggöres
Jios förmedlingsorganet. Styrelsen och nämnderna ha ansett sig i vi ssa fall
kunna bevilja lån även under sådana förhållanden, förutsatt att byggnadsföretaget
i och för sig ur de synpunkter de lånebeviljande organen ha att företräda
varit godtagbart. Företaget har dock icke fått vara färdigställt eller
alltför långt framskridet. Beträffande här ifrågavarande ansökningar ha
skälen till dröjsmålet med ansökningshandlingarnas ingivande underkastats
särskild prövning. I fråga om flerfamiljshus innebär ett avslagsbeslut tyvärr
under nuvarande förhållanden högre hyror, än om fastigheten blivit statligt
belånad, varför beslutet i fråga även drabbar hyresgästerna i fastigheten.
Denna omständighet har stundom åberopats gentemot bostadsstyrelsen av
såväl lånesökanden som förmedlingsorganet.
Bostadsstyrelsen anser det likväl riktigt att uppställa såsom huvudprincip,
att statligt lån ej bör beviljas till byggnadsföretag som igångsatts innan
preliminärt beslut föreligger. Härom anför styrelsen ytterligare följande.
Utan denna princip — vilken i flera sammanhang delgivits förmedlingsorganen
— torde det ofta icke bli möjligt att nå kontakt med de lånesökande
i så god tid, att resultaten av den tekniska och ekonomiska granskningen
kunna beaktas och nyttiggöras i tillfredsställande utsträckning. Även om
byggnadsföretagets påbörjande, innan preliminärt lånebeslut meddelats, alltså
bör utgöra avslagsanledning, bör givetvis liksom hittills undantag härifrån
kunna göras, i fall detta framstår såsom rimligt med hänsyn till omständigheterna.
I särskild promemoria har bostadsstyrelsen berört en annan fråga av
administrativ art.
Enligt 29 § egnahemslånekungörelsen må länsbostadsnämnd, om visst låneärende
befinnes vara särskilt svårt att bedöma eller eljest skäl därtill föreligga,
underställa detsamma bostadsstyrelsen för prövning och avgörande, därvid
nämnden har att bifoga eget yttrande. Bostadsstyrelsen framhåller, att det
liar befunnits ändamålsenligt, att styrelsen i det stora flertalet underställningsfall
ej behandlar ärendet i hela dess omfattning och meddelar lånebe"lut
utan begränsar sig till att taga ställning endast till den fråga, som föranlett
länsbostadsnämnden att underställa styrelsen ärendet, och att nämnden
sedan med ledning härav meddelar lånebeslut. Styrelsen anhåller om godkännande
av ifrågavarande förfaringssätt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
59
Yttrande.
Statskontoret liar i yttrande över här ifrågavarande promemorior anfört,
att det enligt ämbetsverkets mening är synnerligen tveksamt, om tillräckliga
skäl för statlig lånegivning någonsin kunna föreligga, då företaget påbörjats,
innaii ansökning om lån ingivits. Statskontoret framhåller, att såsom bostadsstyrelsen
påpekat en långivning under sådana förutsättningar medför svårigheter
att tillgodose huvudsyftet med långivningen. Statskontoret anser, att
författningarna böra kompletteras med en uttrycklig bestämmelse att lån
icke må beviljas till redan färdiga eller påbörjade hus.
Departementschefen.
Till bostadsstyrelsens mening att byggnadsföretag som färdigställts innan
ansökan om statligt lån ingives ej skola kunna påräkna lån kan jag ansluta
mig. Jag kan vidare godtaga den av styrelsen förordade principen, att lån ej
heller skall kunna beviljas till företag, som påbörjats men icke färdigställts
innan låneansökan ingives. Jag kan dock icke tillstyrka statskontorets förslag
att beträffande dylika företag undantag ej böra medgivas. I särskilda fall bör
såsom bostadsstyrelsen förutsatt undantag kunna göras. Mot den ordning bostadsstyrelsen
tillämpar beträffande ärenden som av länsbostadsnämnd underställas
styrelsen för prövning har jag icke någon erinran.
V. MEDELSBEHOVET FÖR LÅNE- OCH BIDRAGSVERKSAMHETEN
UNDER BUDGETÅRET 1951/52.
Bostadsstyrelsens förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1951/52.
I skrivelse den 28 augusti 1950 behandlade bostadsstyrelsen frågan om anslag
för nästa budgetår i vad det gäller förbättrande av bostadsförhållandena.
I statsverkspropositionen upptogos bostadsanslagen med allenast preliminärt
beräknade belopp, enär vissa med förevarande låne- och bidragsverksamhet
sammanhängande faktorer voro föremål för utredning; sistnämnda belopp
framgå av sammanställningen s. 3.
I skrivelse den 22 januari 1951 har bostadsstyrelsen framlagt slutliga förslag
till anslagsäskanden för budgetåret 1951/52 i fråga om anslagen för förbättrande
av bostadsförhållandena. Beträffande de i skrivelsen redovisade
övervägandena, som legat till grund för styrelsens slutliga ståndpunktstagande,
må i detta sammanhang följande anföras.
Anslaget till kapitalmedels förluster och r än teeftergifter u vissa bostadsbyggnadslån
har i statsverkspropositionen preliminärt beräknats till 10 000 000
kronor med ledning av en inom bostadsstyrelsen verkställd överslagsberäkning.
Styrelsen erinrar om att denna beräkning avsåg eftergifter på annuiteterna för
hela kalenderåret 1951. Av tekniska och administrativa skäl komme eftergifter
sannolikt icke att hinna tillgodoföras låntagarna för mer än hälften av denna
60 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
tolvmånadersperiod. Med hänsyn härtill föreslår styrelsen, att anslaget anvisas
med 5 000 000 kronor.
I vad det gäller anslaget till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika
familjer lämnar styrelsen vissa uppgifter om medelsåtg&ngen under innevarande
budgetår. Under första hälften av budgetåret 1950/51 beviljades ca
8 000 familjebostads- och bränslebidrag. Bidragsgivningen under innevarande
budgetår syntes fördenskull bli av samma storleksordning som under förra
budgetåret, då 16 451 bidrag beviljades. Styrelsen finner därför icke anledning
att revidera sin tidigare beräkning av nettoutgifterna för bidragsgivningen
under budgetåret 1950/51, vilka av styrelsen uppskattats till 31 000 000 kronor.
Vid oförändrade bidragsgrunder beräknar styrelsen, att utgifterna under
budgetåret 1951/52 komma att stiga ungefär lika mycket som de beräknats
komma att stiga under innevarande budgetår eller med i runt tal 8 000 000
kronor. Detta skulle medföra ett anslagsbehov för budgetåret 1951/52 av
39 000 000 kronor. I anslutning härtill erinrar styrelsen om att den i yttrande
över besparingsutredningens förutbehandlade förslag förordat en höjning den
1 j’ili 1951 av inkomststrecken med 1 000 kronor. Styrelsen beräknar, att denna
höjning av inkomststrecken skulle medföra en ytterligare ökning av nettoutgiftema
för bidragsgivningen med drygt 1 000 000 kronor. Styrelsen föreslår,
att vid bifall till styrelsens förslag om höjning av inkomststrecken anslaget
anvisas med ett belopp av 40 000 000 kronor.
Anslaget till särskilda bosiadsrabatter, från vilket utlämnas trekronorsbidrag
och statsbidrag till anordnande av pensionärslägenheter i flerfamiljshus,
har i statsverkspropositionen upptagits med ett preliminärt beräknat belopp
av 1 650 000 kronor. Styrelsen beräknar anslagsbehovet för budgetåret
1951/52 till 1 650 000 kronor.
Yad härefter angår anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden lämnar styrelsen till en början en redogörelse för beräkningar
rörande medelsåtgången under innevarande budgetår.
Genom beslut den 25 augusti 1950 har Kungl. Maj.t medgivit, att bostadsstyrelsen
och länsbostadsnämnderna må under budgetåret 1950/51 bevilja
räntefri stående del av förbättringslån inom ett belopp av 13 000 000 kronor.
Till och med utgången av december månad har under innevarande budgetår
för angivet ändamål disponerats 5 700 000 kronor. Då medelsdispositionen
under denna tid innebär en icke oväsentlig ökning i förhållande till motsvarande
period under föregående budgetår och beviljandet av förbättringslån
enligt vad erfarenheten utvisar tenderar att öka under senare delen av budgetåret,
synes långivningen under innevarande budgetår komma att uppgå till
närmare 13 000 000 kronor. Besparingsutredningen har föreslagit, att bevil
jandet av räntefri stående del av förbättringslån för vart och ett av budgetåren
1950/51 och 1951/52 hålles inom ramen av det belopp, som disponerades under
budgetåret 1949/50, nämligen 8 800 000 kronor. Beträffande detta förslag får
styrelsen hänvisa till sitt utlåtande över besparingsutredningens skrivelse.
Styrelsen anser, att medelsbehovet för budgetåret 1951/52 bör beräknas till
13 000 000 kronor. Styrelsen föreslår på grund härav och under beaktande såväl
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
G1
av vad som kan väntas kvarstå outnyttjat vid ingången av budgetåret 1951/52
som av utgifter för övriga ändamål, att anslaget anvisas med 7 500 000
kronor.
Beträffande anslaget till bidrag till inrättande av ■pensionärshem erinrar
styrelsen om att den under budgetåret 1949/50 tillstyrkte bidrag till ett belopp,
som med 850 000 kronor överskred de under budgetåret disponibla medlen.
Detta belopp skulle således täckas av innevarande budgetårs anslag. Beträffande
ifrågavarande anslag anför styrelsen ytterligare följande.
Under innevarande budgetår ha till och med den 31 december tillstyrkts
bidrag med ett sammanlagt belopp av 4 554 000 kronor. Av det
för innevarande budgetår disponibla anslaget, 6 500 000 kronor, återstår
alltså endast 1 096 000 kronor. Som styrelsen framhöll i sin tidigare
skrivelse i ämnet uppgick summan av de under tiden 1 juli—28 augusti 1950
tillstyrkta statsbidragen (1545 000 kronor) och de bidrag varom ansökningar
redan inkommit vid sistnämnda tidpunkt (4 750 000 kronor), till ett belopp,
som översteg det för budgetåret å anslaget disponibla beloppet (6 500 000 —
850 000) 5 650 000 kronor. Vid sådant förhållande är det uppenbart, att flertalet
av de under innevarande budgetår inkommande ansökningarna icke kunna
behandlas förrän under budgetåret 1951/52. Besparingsutredningen har föreslagit,
att bidragsgivningen under budgetåret 1951/52 skulle avpassas så, att
den rymmes »inom ett enligt nuvarande beräkningsgrunder» oförändrat anslag,
nämligen 6 500 000 kronor. Vidare har utredningen föreslagit en viss utbyggnad
av bidragsskalan, varigenom enligt utredningens uppskattning 500 000 kronor
skulle sparas. I sitt utlåtande över utredningens framställning bär styrelsen
tillstyrkt sistnämnda förslag men beräknat besparingseffekten till högst
50 000 kronor, varför man torde kunna bortse från densamma vid anslagsberäkningen.
Med hänvisning till bidragsgivningens omfattning under den hittills gångna
delen av innevarande budgetår och den redan inträdda och motsedda ytterligare
byggnadskostnadsstegringen föreslår styrelsen, att anslaget upptages med
det i statsverkspropositionen preliminärt beräknade beloppet 8 000 000 kronor.
I sin skrivelse den 28 augusti 1950 beräknade styrelsen anslaget till lånefonden
för bostadsbyggande till 220 000 000 kronor för budgetåret 1951/52. I
statsverkspropositionen har samma belopp upptagits.
Beträffande ifrågavarande beräkningar anför styrelsen i sin skrivelse den
22 januari 1951 bl. a. följande.
Vid sin tidigare beräkning av anslagsbehovet utgick styrelsen från att belastningen
å anslaget under innevarande budgetår skulle komma att uppgå till
255 000 000 kronor, varav 205 000 000 kronor hänförde sig till utanordning av
tertiär-, egnahems- och förbättringslån och 50 000 000 kronor till förskott å
egnahems- och förbättringslån. Belastningen å anslaget för budgetåret 1951/52
beräknades till 275 000 000 kronor. Utgifterna för förskott antogos bli balanserade
genom återbetalning av tidigare beviljade förskott i samband med utanordning
av lånen.
Som styrelsen anfört bortsågs vid denna beräkning från verkningarna av
såväl stegringen av byggnadskostnaderna som åtstramningen på kreditmarknaden.
Bostadsstyrelsen framlägger i sistnämnda skrivelse nya beräkningar rörande
anslagsbehovet, varvid byggnadskostnadsstegringens och kreditåtstramningens
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
inverkan på medelsbehovet bedömts med ledning av dels utvecklingen under
andra halvåret 1950, dels vissa antaganden om den fortsatta utvecklingen.
Styrelsen framhåller, att det även i nuvarande läge är förenat med stora svårigheter
att göra en tillnärmelsevis riktig beräkning av medelsbehovet.
Byggnadskostnadernas inverkan på medelsbehovet kunde dock tämligen väl
beräknas. Sålunda kunde de slutligt godkända kostnaderna förutses komma att
överstiga de preliminärt godkända med i genomsnitt 10 %, vilket medförde
en ökning med 30 000 000 kronor. En ytterligare ökning med 15 000 000 kronor
påkallades av vissa andra korrigeringar i beräkningarna.
Beträffande betydelsen i förevarande sammanhang av kreditåtstramningen
framhåller bostadsstyrelsen följande.
Till denna ökning av medelsbehovet med inalles 45 000 000 kronor kommer
den ökning, som utgöres av återverkningarna på bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas
långivning av den nuvarande kreditåtstramningen. Det må
framhållas, att riksbankens kreditåtstramande åtgärder förutsatts icke skola
avse sådana investeringar, för vilka tillstånd lämnas inom ramen för den statliga
byggnadsregleringen. Ifrågavarande återverkningar äro av tre slag, nämligen
dels ett behov av ökad fördjupning av de statliga lånen på grund av
knappheten på medel hos kreditinrättningarna dels ökad lånefrekvens och dels
slutligen ökning av anspråken på förskott å preliminärt beviljade lån.
Med ledning av den tendens till ökad fördjupning, som konstaterats under
senare hälften av 1950, uppskattar bostadsstyrelsen behovet av ökad fördjupning
till i genomsnitt fem procent av belåningsvärdet och ökningen i medelsbehovet
till 45 000 000 kronor. Den ökade lånefrekvensen beräknas av styrelsen
kunna medföra en ökning i medelsbehovet med 15 000 000 kronor. Yad angår
utbetalning av förskott under innevarande och nästa budgetår anför styrelsen
följande.
Utbetalningen av förskott har under den gångna delen av innevarande budgetår
haft betydligt större omfattning än tidigare. Ungefär *A av de preliminärt
beviljade egnahemslånebeloppen ha utbetalats i form av förskott. Belastningen
av anslaget med förskott, som styrelsen förut beräknat till 50 000 000 kronor
under hela innevarande budgetår, har redan under budgetårets första hälft uppgått
till 51 000 000 kronor.
Vid eu utbetalning av förskott under hela innevarande budgetår i samma förhållande
till den beräknade preliminära långivningen som under dess första
hälft kan belastningen av anslaget med förskott för nämnda budgetår beräknas
till 100 000 000 kronor. För nästkommande budgetår skulle belastningen under
samma förutsättning bli 20 000 000 kronor. Den ökade belastningen under
såväl innevarande som nästkommande budgetår uppgår således i förhållande
till styrelsens tidigare beräkningar till (100 000 000 + 20 000 000 — 50 000 000)
70 000 000 kronor. Det må framhållas, att ökningen är av engångsnatur, då
utbetalade förskott efter 1 å IV2 år åter inflyta till förskottstiteln i samband
med utanordningen av lånen, varvid medel successivt bli tillgängliga för utbetalning
av nya förskott utan någon ytterligare belastning av anslaget.
Beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1951/52 anför styrelsen
följande.
Vid anslagsberäkningen har man att utgå från att vid ingången av innevarande
budgetår å fonden fanns en behållning av 313 000 000 kronor. Såsom
framhållits beräknade styrelsen tidigare anslagsbehovet till (255 000 000 +
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
63
275 000 000 — 313 000 000) ca 220000 000 kronor. Detta belopp bör nu i först»
hand höjas med det förstnämnda beloppet av 45 000 000 kronor till 265 000 000
kronor.
Såvida den ökning av medelsbehovet, som beror på de kreditåtstramande
åtgärderna, skall tillgodoses genom anslag å kapitalbudgeten, bör anslaget på
grund av det ovan anförda ytterligare uppräknas med (45 000 000 + 15 000 000
+ 70 000 000) 130000 000 kronor.
I detta sammanhang må slutligen nämnas att bostadsstyrelsen räknar med
att genom preliminära lånebeslut skola komma att disponeras i runt tal
370 000 000 kronor under budgetåret 1951/52.
Med utgångspunkt från att grunderna för tilläggslångivningen skola förbli
oförändrade anser styrelsen, att något anslag till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ej är erforderligt för nästa budgetår. Vid ingången av
innevarande budgetår funnes ett outnyttjat belopp av omkring 85 000 000
kronor å anslaget. Utbetalningen av tilläggslån kunde beräknas uppgå
till 25 000 000 kronor under innevarande budgetår och till 27 000 000 kronor
under nästa budgetår, d. v. s. till sammanlagt 52 000 000 kronor. Styrelsen
räknar med att genom preliminära beslut om tilläggslån disponera i
runt tal 34 000 000 kronor under nästa budgetår.
Bostadsstyrelsen föreslår med hänvisning till vad styrelsen anfört i sin
skrivelse den 28 augusti 1950, att något anslag till lån till uppförande och
förbättring av lantarbetarbostäder ej upptages för budgetåret 1951/52.
Vad slutligen gäller lån till anordnande av kollektiva tvätterier anser bostadsstyrelsen
det försvarligt, att anslaget i överensstämmelse med i statsverkspropositionen
upptaget belopp beräknas till 1 500 000 kronor för budgetåret
1951/52. Styrelsen anför, att ett odisponerat belopp av 700 000 kronor kan beräknas
kvarstå vid innevarande budgetårs utgång.
Departementschefen.
De i det föregående förordade jämkningarna i gällande grunder för lån
och bidrag giva icke anledning till en allmän omprövning av de i statsverkspropositionen
redovisade preliminära beräkningarna av behovet av medel
för nästa budgetår å bostadsanslagen. Ej heller de av bostadsstyrelsen i dess
skrivelse med slutliga anslagsäskanden för nästa budgetår lämnade uppgifterna
rörande låne- och bidragsverksamheten föranleda annat än omräkning
av enstaka anslag. Vad gäller de särskilda anslagen får jag sålunda i detta sammanhang
föreslå följande.
Bostadsstyrelsens förslag att anslaget till kapitalmedels förluster och ränteeftergifter
skall upptagas med 5 000 000 kronor i stället för i statsverkspropositionen
preliminärt beräknade 10 000 000 kronor kan jag godtaga.
I statsverkspropositionen har för nästa budgetår preliminärt beräknats ett
belopp av 37 000 000 kronor till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrilca
familjer. Med hänsyn till att inkomststrecken för familjebostadsbidrag
och bränslebidrag icke höjas för nästa budgetår föreslår jag, att anslaget
upptages med 37 000 000 kronor.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
Anslaget till särskilda bostadsrabatter torde böra upptagas med det pre
liminärt beräknade beloppet, 1 650 000 kronor.
Anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
torde på sätt bostadsstyrelsen föreslagit böra beräknas med utgångspunkt
från att långivningen under nästa budgetår bör givas ungefär samma omfattning
som under innevarande budgetår. För ifrågavarande ändamål bör därför
anvisas 7 500 000 kronor. För utbetalning av förvaltningsbidrag till förmedlare
av egnahemsstatslån beräknar jag, att ett belopp av högst 100 000
kronor skall behöva tagas i anspråk.
I likhet med bostadsstyrelsen anser jag, att till bidrag till inrättande av
pensionärshem bör anvisas ett belopp av 8 000 000 kronor.
I statsverkspropositionen har till lånefonden för bostadsbyggande beräknats
ett preliminärt belopp av 220 000 000 kronor. Bostadsstyrelsen har i sin
skrivelse med slutliga förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår framlagt
nya beräkningar rörande ifrågavarande anslagsbehov, varvid styrelsen
beaktat bl. a. verkningarna av byggnadskostnadsstegringen och kreditåtstramningen.
Styrelsen framhåller, att det är svårt att göra en tillnärmelsevis riktig
beräkning av medelsbehovet. Med bortseende från verkningarna av kreditåtstramningen
beräknar emellertid styrelsen, att medelsbehovet för nästa budgetår
kommer att utgöra 265 000 000 kronor. Kreditåtstramningen föranleder dels
att de statliga lånen få fördjupas i ökad utsträckning, dels att lånefrekvensen
stiger, dels att förskott å egnahemslån bli vanligare. Under antagande av att
kreditåtstramningen blir bestående beräknar styrelsen att under nästa budgetår
skulle erfordras ytterligare 130 000 000 kronor.
Med hänsyn till byggnadskostnadsstegringens inverkan på långivningen i
fråga om av bostadsstyrelsen preliminärt beviljade låneansökningar torde det
av styrelsen angivna medelsbehovet av 265 000 000 kronor böra godtagas. Vad
angår det därutöver beräknade medelsbehovet av 130 000 000 kronor kan jag i
nuvarande statsfinansiella läge icke tillstyrka ytterligare medelsanvisning, varvid
jag förutsätter att, även vid en fortsatt allmän kreditåtstramning en medverkan
i fråga om finansieringen av bostadsbyggandet — liksom tidigare skett
i viss utsträckning — är att påräkna från enskilda kreditinstituts sida samt att
egnahemsbyggarna förmås att även i fortsättningen eftersträva denna medverkan.
Bostadsstyrelsen har beräknat att genom preliminära lånebeslut under
budgetåret 1951/52 skall komma att disponeras ett belopp av ca 370 000 000
kronor. Med hänsyn till att den preliminära långivningen bestämmer omfattningen
av medelsanvisningen under följande år, torde ifrågavarande långivning
böra maximeras. Jag anser att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut om
lån, som skola utgå från lånefonden för bostadsbyggande, böra få meddelas
intill ett belopp av 370 000 000 kronor.
I likhet med bostadsstyrelsen anser jag, att någon medelsanvisning för
nästa budgetår icke erfordras å anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.
Bostadsstyrelsen har beräknat att genom preliminära beslut
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
65
om tilläggslån under nästa budgetår skall komma att disponeras ett belopp av
ca 34 000 000 kronor. Med samma motivering som anförts i fråga om lånefonden
för bostadsbyggande torde bär förevarande långivning böra maximeras. Jag
föreslår att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut om tilläggslån böra få
meddelas intill ett belopp av 34 000 000 kronor.
Till anslaget till lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
torde ytterligare medelsanvisning icke erfordras för nästa budgetår. Till lån
till anordnande av kollektiva tvätterier torde i enlighet med vad som preliminärt
beräknats i statsverkspropositionen böra upptagas ett belopp av 1500 000
kronor.
I detta sammanhang synes riksdagens medgivande böra inhämtas till att
räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår, fastställes
till oförändrat 3,2 5 % i avvaktan på en slutlig prövning av frågan om
formerna för stöd till lantarbetarbostäder.
Slutligen torde jag till behandling få upptaga eu av bostadsstyrelsen (skr.
23 oktober 1950) gjord framställning om anvisande av medel för en av styrelsen
planerad jämförande utredning av byggnadskostnaderna i Stockholm, Göteborg
och Malmö. Utredningen skall bygga på ett studium av kostnaderna för
ett hus av Stockholmstyp, ett hus av Göteborgstyp och ett hus av Malmötyp.
Var och en av dessa hustyper skall uppföras samtidigt i var och en av de
tre städerna efter samma ritningar och beskrivningar. De tre husen i en stad
skola uppföras av tre olika byggnadsföretagare med erfarenhet från byggnadsverksamhet
i staden. På varje byggnadsföretag skall stationeras en studieman
eller observatör med uppgift att dagligen följa arbetena och de metoder som
användas. Undersökningsmaterialet från de olika byggnadsföretagen skall därefter
bearbetas efter enhetliga riktlinjer. Undersökningarna skola ledas av ett
arbetsutskott bestående av representanter för bl. a. bostadsstyrelsen och de tre
berörda städerna.
Totalkostnaderna för utredningen ha beräknats till 150 000 kronor. Härav
ha byggmästarföreningarna i respektive städer förklarit sig villiga att bidraga
med 50 000 kronor, varjämte de berörda städerna föreslagits bidraga med samma
belopp. Bostadsstyrelsen hemställer, att återstående 50 000 kronor skola lämnas
av staten.
Det torde vara allmänt känt att byggnadskostnaderna i Stockholm och Göteborg
äro betydligt högre än i Malmö. Kostnadsskillnaderna torde bero på en
hel rad omständigheter, vilkas betydelse ur kostnadssynpunkt icke kan anses
fullt klarlagd. Genom den planerade utredningen torde en betydligt säkrare
kunskap om olika faktorers inverkan på byggnadskostnaderna stå att vinna,
vilken kan få omedelbar betydelse för strävandena att inom den löpande bostadsproduktionen
hålla kostnaderna nere. Utredningen måste därför anses
synnerligen angelägen ur bostadspolitiska synpunkter, icke minst i nuvarande
läge, då en allmän höjning av kostnadsnivån skapar särskilda problem. Med
hänsyn härtill anser jag, att statligt stöd bör lämnas för utredningens genom
förande på sätt bostadsstyrelsen angivit och föreslår, att för nästa budgetår
ett reservationsanslag å 50 000 kronor anvisas för ändamålet.
5—29r> 5i Hihang till riksdagens protokoll 1951. I sand. Nr 124.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr ]24.
VI. BOSTADSSTYRELSEN OCH LÄNSBOSTADSNÄMNDERNA.
Sedan bostadsstyrelsen (28/8 1950) framlagt beräkningar angående medelsbehovet
under nästa budgetår, har statens organisationsnämnd (14/11
1950) överlämnat redogörelse för en av nämnden jämlikt Kungl. Maj:ts
uppdrag verkställd organisationsundersökning vid bostadsstyrelsen och
länsbostadsnämnderna, över redogörelsen har bostadsstyrelsen avgivit utlåtande
och i samband därmed framlagt nya beräkningar angående anslagsbehovet
under budgetåret 1951/52. Statskontoret och statens lönenämnd ha
härefter avgivit yttrande över organisationsnämndens redogörelse och bostadsstyrelsens
utlåtande.
Översikt av organisationen.
Enligt beslut av 1948 års riksdag inrättades från och med den 1 juli samma
år nya organ för den bostadspolitiska verksamheten. Dessa organ utgöras av
bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen.
Bostadsstyrelsen utövar under Kungl. Maj:t den centrala ledningen
av statens verksamhet till främjande av bostadsförsörjningen och är chefsmyndighet
för länsbostadsnämnderna.
Styrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, generaldirektörens ställföreträdare,
vilken utses av Kungl. Maj:t bland cheferna för styrelsens byråer
och sociala sektion, samt fem av Kungl. Maj:t förordnade särskilda ledamöter.
Inom styrelsen finnas fyra byråer, vilka var och en förestås av en byråchef,
nämligen kanslibyrån, planeringsbyrån, tekniska byrån och lånebyrån samt eu
social sektion under en av Kungl. Maj:t förordnad chef.
Kanslibyrån är uppdelad på tre sektioner, allmänna sektionen, ombudsmannasektionen
och kamerala sektionen. På byrån handläggas organisationsfrågor,
personalärenden och andra allmänna ärenden. Till byråns arbetsuppgifter
höra vidare prövning och vård av säkerheter för lån m. m. samt bokförings-
och kassagöromål.
Planeringsbyrån arbetar på fyra sektioner, benämnda statistiska sektionen
samt index-, utrednings- och planeringssektionerna. Byrån utför allmänna utredningar
rörande förutsättningarna för förverkligandet av målsättningen för
bostadspolitiken samt undersökningar till ledning för upprättande av bostadsförsörjningsplaner
för såväl kommuner som län. Byrån för vidare löpande
statistik, avsedd att belysa utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna,
samt utför indexberäkningar rörande byggnads- och driftkostnader för
bostadshus.
Tekniska byrån arbetar på tre sektioner, arkitektsektionen, byggnadstekniska
sektionen och tvätterisektionen. Byrån utövar konsulterande verksamhet
ur såväl arkitektonisk som konstruktionssynpunkt rörande planerade
bostadshus, avsedda att finansieras med statligt stöd, granskar och utarbetar
ritningar, konstruktionsskisser och tekniska beskrivningar till dylika hus
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
67
samt utför byggnadstekniska utredningar. På byrån prövas även ärenden angående
lån till kollektiva tvätterier.
Lånebyråns arbetsuppgifter äro fördelade på sex sektioner, juridiska sektionen
samt flerfamiljshus-, enfamiljshus-, övertagande-, värderings- och marksektionerna.
Arbetsuppgifterna omfatta prövning ur ekonomisk och juridisk
synpunkt av de ärenden avseende lån och bidrag till bostadshus, som skola
avgöras av bostadsstyrelsen, prövning av ansökningar om övertagande av lån
samt vissa hyresfrågor. Byrån bedriver vidare undersökningar i syfte att utveckla
metoderna för beräkning av byggnadskostnader samt handlägger ärenden
avseende prissättningen vid försäljning av staten tillhörig mark.
Sociala sektionen handhar bidragsverksamheten till förmån för bamfostrande
familjer och hushåll med begränsade ekonomiska resurser (familjebostadsbidrag,
bränslebidrag och trekronorsbidrag) samt förbereder ärenden
angående statsbidrag till anordnande av pensionärshem.
Länsbostadsnämnderna ha sitt säte, nämnden i Göteborgs och
Bohus län i Uddevalla, nämnden i Älvsborgs län i Borås, nämnden i Skaraborgs
län i Skara och övriga nämnder i länets residensstad. Länsbostadsnämnderna
handha, med vissa undantag, den statliga låne- och bidragsverksamheten
till främjande av bostadsförsörjningen i vad den avser enfamiljs- och
tvåfamilj shus. För Stockholm finnes icke någon nämnd.
Länsbostadsnämnd utgöres av fem ledamöter, av vilka länsbostadsdirektören
är självskriven ledamot. Övriga ledamöter utses av Kungl. Maj:t, som
även förordnar en av dessa ledamöter att vara ordförande i nämnden. Hos
varje nämnd finnes utom länsbostadsdirektören anställda en förste byråingenjör,
en kassör samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
För medlingsorganen, i regel drätselkammare eller kommunalnämnd,
handha de låneförmedlande uppgifterna i kommunerna.
Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen och
länsbostadsnämnderna.
Nuvarande ordning.
Innan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna tillkommo den 1 juli
1948, handhades lån- och bidragsgivningen till förmån för bostadsförsörjningen
av egnahemsorganisationen och statens byggnadslånebyrå. Egnahemsorganisationens
verksamhet omfattade i främsta rummet landsbygden och
mindre tätorter. Dess lån- och bidragsgivning, vilken var starkt decentraliserad,
inriktades efter byggnadslånebyråns tillkomst alltmer på ombyggnad
och tillfällig förbättring av bostadshus. Byggnadslånebyrån, som saknade
länsorgan men biträddes av kommunala förmedlingsorgan, handhade såväl
lån- och bidragsgivningen till en- och flerfamiljshus i allmänhet som de särskilda
stödåtgärderna till förmån för mindre bemedlade, barnrika familjer
samt pensionärers bostadsförsörjning.
Samtidigt med de nya bostadspolitiska organens tillkomst genomfördes
viktiga ändringar i och utvidgningar av den statliga lån- och bidragsgivningen
för bostadsändamål. Fn successiv decentralisering av arbetsuppgifter förut
-
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
sattes därvid komma att ske. Slutlig ställning togs dock icke till frågan i
vilken takt och omfattning överflyttning av ärendegrupper från bostadsstyrelsen
till de lokala organen borde komma till stånd. En mera slutgiltig ny
organisation ansågs icke kunna skapas omedelbart. Utbyggandet av länsorganen
ansågs böra ske i så långsam takt att den erfarenhet, som vanns under
utbyggnaden, kunde beaktas vid den slutliga utformningen av personalorgani
sationen för ifrågavarande organ.
Under budgetåret 1948/49 handhade bostadsstyrelsen huvudparten av lånoch
bidragsgivningen. Länsbostadsnämnderna svarade under hela budgetåret
för ärenden angående förbättringslån. Före den 1 juli 1949 överflyttades
till nämnderna ärenden angående egnahemslån beträffande städer med mindre
än 10 000 invånare samt alla landskommuner. Till nämnderna överflyttades
vidare från och med den 1 januari 1950 dels egnahemslåneärenden avseende
städer med mer än 10 000 invånare med undantag för Stockholm, Göteborg
och Malmö, dels ock ärenden angående familjebostadsbidrag och bränslebidrag
till familjer i en- och tvåfamiljshus i samtliga kommuner utom de tre
nämnda städerna.
Organisationsnämndens förslag.
Organisationsnämnden framhåller, att undersökningar vid några av länsbostadsnämnderna
givit vid handen, att viss ytterligare decentralisering av
bostadsstyrelsens verksamhet till nämnderna synes böra ske.
Sålunda föreslår organisationsnämnden, att egnahemslåneärendena från
Malmö utflyttas till länsbostadsnämnden i länet. Den föreslagna utflytt
ningen anser organisationsnämnden vara ett naturligt fullföljande av en ändamålsenlig
och redan vald princip för arbetsfördelningen mellan styrelsen
och länsbostadsnämnderna i fråga om en- och tvåfamiljshus. Liksom vid tidi
gare utflyttningar förutsättas även ärenden angående familjebostads- och
bränslebidrag till familjer i dylika hus omfattas av decentraliseringen.
Vidare föreslår organisationsnämnden, att handläggningen av låneansökningar
avseende flerfamiljshus med upp till 10 lägenheter överflyttas från
bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna. Nämnden erinrar om att decentralisering
av flerfamiljshusärenden i angiven omfattning tidigare varit
under diskussion, varvid förutsatts, att försök därmed, omfattande enstaka
län, skulle göras senast budgetåret 1950/51. Enligt nämndens mening behöver
numera tveksamhet icke råda om lämpligheten av att låta en sådan åtgärd
bli definitiv och omfatta samtliga nämnder. Nämnden anför bl. a.,
att ifrågavarande ärenden i tekniskt och ekonomiskt avseende icke äro nämnvärt
svårare än enfamiljshusärenden. För flertalet förmedlingsorgan skulle
utflyttningen av ifrågavarande ärendegrupp innebära, att länsbostadsnämnden
bleve ensam beslutande instans i statliga byggnadslåneärenden, vilket
ur organisatorisk synpunkt finge anses vara en fördel. Nämnden räknar med
att utflyttningen, vilken föreslås skola successivt genomföras under tiden
fram till den 30 juni 1951, för de flesta länsbostadsnämnderna kommer att
medföra en tämligen obetydlig merbelastning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Uaj:ts proposition nr 124.
m
Organisationsnänmden framlägger även förslag om överförande till bostadsstyrelsen
av länsbostadsnämndernas kamerala låneförvaltning. Nämnden
erinrar om länsstyrelseutredningens förslag (SOU 1950:2) att länsbostadsnämnderna
skola inordnas under länsstyrelserna samt att nämndernas
kamerala arbetsuppgifter därvid skola förläggas till landskontoren. Organisationsnämnden
anser detta förslag möjligt att genomföra men ifrågasätter om
ej rationaliseringsmöjligheterna äro ännu större om förvaltningen förlägges
centralt till bostadsstyrelsen. Genom en sådan centralisering skulle det bli
möjligt att på ett mera ekonomiskt sätt än vid förvaltning i länsorganen utnyttja
maskinella hjälpmedel, som avsevärt underlätta arbetet. Till belysning
härav lämnas följande redogörelse för de arbetsuppgifter, som äro förknippade
med utanordningen och förvaltningen av lån.
Länsbostadsnämndernas utanordning av lån sker genom postgiro till de
kommunala förmedlingsorganen. Vid utanordningen utskrives eu anordning,
som undertecknas av länsbostadsdirektören och kassören. Vidare skrives en
postgiroförteckning, girokort och ett meddelande till förmedlings organet. Utanordningen
av medel bokföres i utgiftsjournal och titelbok. Samtliga utanordnade
medel redovisas till bostadsstyrelsen månadsvis. Under förvaltningstiden
underrättas förmedlingsorganen två gånger per år angående till betalning
förfallna räntor och amorteringar. Åviseringen sker genom samtidig
notering på ett för varje låntagare upplagt lånekort och en för varje förmedlingsorgan
avsedd lista. Hos länsbostadsnämnderna utskrives ingen avi för
varje låntagare, vilket däremot är fallet hos bostadsstyrelsen. Hos länsbostadsnämnderna
använder man för åviseringen ett manuellt genomskriftssystem.
Inom bostadsstyrelsen användes för samma ändamål faktureringsmaskin,
med vars hjälp erforderliga ifyllningar göras på lånekort, kommunvis
uppgjord förteckning samt på avi, som via förmedlingsorganet tillställes
låntagaren. Maskinen, som är multiplicerande, utför den erforderliga ränteberäkningen.
Med det inom länsbostadsnämnderna använda systemet utföres
ränteberäkning och notering på lånekort in. m. i skilda moment. Bokföringen
av låne- och bidragsutbetalnmgar liksom av inflytande räntor och amorteringar
sker hos styrelsen maskinellt men hos nämnderna för hand.
Het inom bostadsstyrelsen använda systemet är betydligt mindre tidskrävande
än det hos länsbostadsnämnderna tillämpade. Införande av maskinell
avisering och bokföring hos länsbostadsnämnderna skulle emellertid inte vara
ekonomiskt, då lånestocken hos varje nämnd är alltför liten.
Organisationsnänmden framhåller, att lånesökandes och kommunala förmedlingsorgans
behov av intim kontakt med det statliga bostadspolitiska
organet ej på långt när är så stort under förvaltningstiden som under tiden
fram till utanordningen av lånet, varför några nämnvärda olägenheter i detta
avseende icke befaras uppstå genom den föreslagna centraliseringen.
Enligt det föreliggande förslaget skola länsbostadsnämnderna även efter
centraliseringens genomförande liksom nu fatta lånebesluten samt: godkänna
och förvalta säkerhetshandlingama. Nämnderna skola även avgöra andra
frågor av mera kvalificerad natur såsom övertagande av lån, uppskov med
inbetalning av förfallna belopp samt ärenden tillhörande pantvården. Sammanfattningsvis
anför nämnden, att fördelarna med den centraliserade låneförvaltningen
synas vara så stora, att den bör genomföras.
Organisationsnämndens förslag beträffande låneförvaltningens centralise
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
ring förutsattes i tillämpliga delar skola gälla även förvaltningen av de bidrag,
som utlämnas av länsbostadsnämnderna.
Bostadsstyrelsens förslag.
Bostadsstyrelsen anser liksom organisationsnämnden, att ärenden angående
lån och bidrag avseende bostäder i en- och tvåfamiljshus i Malmö böra utflyttas
till länsbostadsnämnden i länet. Styrelsen har under budgetåret
1949/50 behandlat 89 ansökningar från Malmö om egnahemslån, medan antalet
av länsbostadsnämnden handlagda ansökningar från länet i övrigt upp
gick till 411. Egnahemslåneärendena från Malmö anses vidare ej ha den säregna,
mera komplexa beskaffenhet, som ofta utmärker låneärendena från Stockholm
och Göteborg.
Vad angår frågan om decentralisering av låneärenden rörande flerfamiljshus
med högst 10 lägenheter upplyser bostadsstyrelsen, att åtgärder vidtagits
för en successiv försöksutflyttning efter den 1 januari 1951 av dylika
ärenden till fyra, möjligen fem nämnder. Liksom tidigare vid utflyttningen
av egnahemslåneärendena är avsikten att nämndernas personal genom tjänstgöring
vid bostadsstyrelsen skall få tillfälle att sätta sig in i handläggningen
av ärendena. Innan utflyttningen fortsättes, räknar styrelsen med att utförliga
anvisningar till nämndernas ledning måste utarbetas. I vilken takt
den fortsatta utflyttningen kan ske, är enligt styrelsen helt beroende av erfarenheterna
av den första utflyttningen samt av arbetsbelastningen på återstående
nämnder. Styrelsen framhåller, att behandlingen av ansökningar om
lån till flerfamiljshus väsentligt skiljer sig från behandlingen av enfamiljshusärendena
samt att nämndernas handläggning kommer att bli tidsödande
bl. a. på grund av att arbetet ej kan bli lika rutinbetonat som på bostadsstyrelsen.
Emellertid anser sig styrelsen kunna utgå ifrån att — om det överhuvudtaget
visar sig möjligt att överföra dessa ärenden till länsbostadsnämnd
— utflyttningen till alla nämnder skall kunna verkställas successivt under
budgetåret 1951/52.
Organisationsnämndens förslag om koncentrafion till bostadsstyrelsen av
länsbostadsnämndernas kamerala arbetsuppgifter tillstyrkes av styrelsen med
viss jämkning. Styrelsen framhåller, att det visat sig möjligt att ordna en
arbetsrutin, som medger, att den med bidragsgivningen förenade uppgiften
att övervaka kommunernas sätt att handha verksamheten kvarstannar hos
länsbostadsnämnderna, ehuru utbetalningarna ankomma på styrelsen. Att
nämndernas kontakt med förmedlingsorganen omfattar även frågor, som sammanhänga
med kommunernas nämnda verksamhet, anser styrelsen avgjort
vara en fördel. Under sådana omständigheter föreslår styrelsen, att nämndernas
ifrågavarande åligganden icke centraliseras.
Angående tidpunkten för "refönnens genomförande anför bostadsstyrelsen
i huvudsak följande.
Det sammanlagda antalet av nämnderna slutligt beviljade räntebärande
egnahems- och förbättringslån översteg vid senaste budgetårsskifte ej 2 000.
Styrelsen har att emotse, att sådana lån skola komma att slutligt beviljas av
nämnderna till ett antal, som innevarande budgetår torde uppgå till 8 000
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
och under nästa budgetår överstiga 15 000. Om den föreslagna reformen
genomföres redan vid ingången av nästa budgetär, skulle detta medföra en
minskning i det behov av biträdespersonal hos nämnderna, som måste folja
med ansvällningen av de slutliga besluten,
värt enklare att genomföra, om det sker tidigt och avser ett mindre antal
lån än om det uppskjutes ett år och lånestocken till följd därav hinner fördubblas.
Även bortsett från sistnämnda synpunkt skulle det av arbetstekniska
skäl vara av värde, om nämndernas lån kunde övertagas samtidigt som
styrelsen med början den 1 juli 1951 från statskontoret övertager förvaltningen
av ca 40 000 äldre lån.
På anförda skäl anser styrelsen icke, att prövningen av länsstyrelseutredningens
förslag om inordning av länsbostadsnämnderna under länsstyrelserna
bör avvaktas, innan ställning tages till den nu behandlade frågan. Denna har
enligt styrelsen sin huvudsakliga betydelse för de räntebärande lånen (deras
utbetalning och kamerala förvaltning) och beträffande dem anser styrelsen,
att frågan kan bedömas oberoende av utredningens förslag.
Yttrande.
Statskontoret erinrar om att ämbetsverket i tidigare utlåtande i fråga om
fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
framhållit, att i princip sådana arbetsuppgifter vilkas utförande
lämpar sig för drift i större skala böra förläggas centralt, därest de icke av
andra skäl — exempelvis krav på lokalkännedom eller personlig kontakt med
allmänheten — anses böra decentraliseras. I enlighet härmed har statskontoret
i princip icke något att erinra mot föreliggande förslag.
Departementschefen.
Sedan bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas tillkomst den 1 juli
1948 har i enlighet med de allmänna riktlinjer, som uppdragits för verksamheten,
en successiv utflyttning av arbetsuppgifter från styrelsen till nämnderna
ägt rum. Med undantag för Stockholm, Göteborg och Malmö omfattar
nämndernas verksamhet för närvarande hela lån- och bidragsgivningen avseende
en- och tvåfamilj shus.
Genom organisationsnämndens undersökningar har decentraliseringsfrågan
ytterligare aktualiserats. Nämnden liksom även bostadsstyrelsen anser att lånoch
bidragsgivningen beträffande eu- och tvåfamiljshus i Malmö bör utflyttas
till länsbostadsnämnden i länet. Styrelsen har för sin del hänvisat till att antalet
egnahemslåneärenden från Malmö är förhållandevis ringa och att ärendena
merendels äro av enklare beskaffenhet än motsvarande ärenden från Stockholm
och Göteborg. Enligt min mening saknas anledning att låta ifrågavarande
lån- och bidragsgivning längre kvarstanna hos styrelsen.
Vid anmälan av propositionen 1949: 1515 erinrade jag om ett tidigare uttalande
från min sida, att vissa fördelar torde vara förbundna med en decentralisering
av låneärenden avseende flerfamiljshus med högst 10 lägenheter. Emellertid
framhöll jag bl. a., att det icke var möjligt att taga slutlig ställning till
detta spörsmål innan erfarenheterna från nämndernas verksamhet gåvo några
säkra hållpunkter för bedömning av frågan. .Tåg ansåg det dock icke uteslutet,
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
att det kunde befinnas ändamålsenligt att redan under budgetåret 1949/50 för
enstaka län verkställa en sådan överflyttning, främst i syfte att utröna nämndernas
möjligheter att handlägga denna grupp av ärenden. Bostadsstyrelsen
har anmält, att åtgärder numera vidtagits för en successiv försöksutflyttning
under innevarande budgetår av ifrågavarande ärenden samt utgår från att utflyttningen,
om den överhuvudtaget är möjlig att genomföra, skall kunna verkställas
beträffande alla nämnder under nästa budgetår. Organisationsnämnden
åter har under hänvisning till undersökningar vid några av länsbostadsnämnderna
funnit, att handläggningen av dessa ärenden redan nu kan överföras på
samtliga länsbostadsnämnder. För egen del finner jag försiktigheten bjuda att
den ifrågasatta utflyttningen alltjämt betraktas som en försöksverksamhet,
vilken bör genomföras successivt och endast i den mån bostadsstyrelsen finner
förutsättningar härför föreligga,
I syfte att möjliggöra ett utnyttjande av maskinella hjälpmedel har organisationsnämnden
föreslagit, att länsbostadsnämndernas kamerala arbetsuppgifter
skola övertagas av bostadsstyrelsen. Såväl nämnden som styrelsen, vilken
med viss jämkning tillstyrkt förslaget, har ansett, att större fördelar stå
att vinna genom den föreslagna centraliseringen än genom att såsom länsstyrelseutredningen
föreslagit inordna länsbostadsnämnderna under länsstyrelserna
och därvid förlägga de kamerala uppgifterna till landskontoren. Efter
samråd med statsrådets övriga ledamöter anser jag mig kunna utgå ifrån, att
länsstyrelseutredningens förslag i berörda delar icke kommer att föranleda
proposition till riksdagen. Nu förevarande fråga torde sålunda kunna bedömas
oberoende av länsstyrelseutredningens förslag.
Organisationsnämndens utredning ger otvivelaktigt vid handen, att en mera
ekonomisk förvaltning kan åstadkommas om länsbostadsnämndernas ifrågavarande
arbetsuppgifter övertagas av styrelsen. Emellertid finner jag det viktigt,
att de ekonomiska fördelarna för statsverket av den föreslagna centraliseringen
icke vinnas på bekostnad av möjligheterna till intim kontakt i låneoch
bidragsärenden mellan länsbostadsnämnderna å ena samt låntagare och
förmedlingsorgan å andra sidan. Några nämnvärda olägenheter i detta avseende
torde dock icke behöva befaras, om den föreslagna centraliseringen
begränsas på sätt bostadsstyrelsen föreslagit. Med denna reservation kan jag
godtaga det föreliggande förslaget. Såsom styrelsen framhållit synes överflyttningen
lämpligen böra ske samtidigt med att styrelsen nästa budgetår övertager
förvaltningen av vissa äldre lån från statskontoret.
Bostadsstyrelsen: Avlöningar.
Anslag Nettoutgift
1949/50 ................................ 2 300 000 2 205 550
1950/51 (statsliggaren s. 334) ... 2 307 000
1951/52 (förslag) .................. 2 177 000
Bostadsstyrelsens nuvarande organisation, organisationsnämndens och
bostadsstyrelsens förslag till ändringar i densamma samt den av mig för
-
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
ordade organisationen för nästa budgetår framgå av som bilaga till detta
protokoll redovisade sammanställningar. I det följande redogöres för den
närmare innebörden av dessa förslag.
örganisationsnämmlens och bostadsstyrelsens förslag.
Kanslibyrån.
Organisationsnämnden framhåller, att dess förslag till personal för
kanslibyråns sektioner icke inrymmer arbetskraft för handläggning av organisationsfrågor.
För handläggning av dylika — inkl. blankettekniska —- frågor
föreslås, att en direkt under byråchefen ställd befattning inrättas. Nämnden
erinrar om att bostadsstyrelsen i sin framställning om anslag för nästa budgetår
beräknat arvode motsvarande 27 löneklassen för en befattningshavare med
motsvarande uppgifter.
Allmänna sektionen. Genom förenklingar i bl. a. förrådshållningen av skrivmaterial
och blanketter beräknas materialförvaltarens arbete minska väsentligt
och även lämna honom tid över för blankettekniska uppgifter. Nämnden
föreslår därför, att en vid förra årets riksdag beslutad men icke tillsatt befattning
som expeditionsvakt i Ce 9, avsedd för biträde åt materialförvaltaren,
indrages. Vidare föreslås, att personalen å postexpeditionon reduceras med
2 biträden som följd av bl. a. minskad postmängd genom utflyttning av ärenden
till länsbostadsnämnderna.
Ombudsmannasektionen. Nämnden framhåller, att sektionens arbete och i
viss mån även dess organisation i hög grad får sin prägel av den stora balans
av obehandlade utanordningsansökningar, som sektionen sedan en längre tid
belastats med. Vid undersökningstillfället uppgick antalet ej slutgranskade
ärenden till ca 3 000. Härtill kom en mängd ärenden, beträffande vilka komplettering
begärts. Sektionens awerkningskapacitet motsvarade ungefär
antalet nytillkommande ansökningar eller ca 150 ärenden i veckan. Därest
kapaciteten inte höjes, är det icke möjligt att helt avverka balansen förrän om
ca två år. I syfte att ernå en snabbare avveckling av balansen föreslår nämnden,
att personal inom sektionen frigöres från mindre angelägna arbetsuppgifter
ävensom att personal från andra byråer tillfälligt överföres till sektionen.
Det viktigaste av nämndens förslag i fråga om arbetsrutinen på sektionen
innebär, att huvuddelen av juristernas granskningsarbete utföres av
personal utan juridisk utbildning, medan endast granskningen av inteckningar
och gravationsbevis utföres av jurist.
I fråga om personaluppsättningen för sektionen framlägger nämnden två
förslag, varav det ena tar sikte på den tidpunkt då balansen är helt försvunnen
men antalet inkommande utanordningsansökningar är oförändrat. Det
andra förslaget är avpassat efter det personalbehov, som beräknas vara för
handen då antalet ansökningar stabiliserats vid omkring 2 000 per år. Nämnden
betonar, att de i förslagen angivna lönegraderna icke innebära något
ställningstagande från nämndens sida utan endast ett återgivande av vad som
upptagits i bostadsstyrelsens petita för nästa budgetår.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
I förhållande till nuvarande organisation upptar nämndens första förslag
ytterligare 2 befattningar som förste byråsekreterare, därav en i Ce 29 och
en i Ce 27, 1 kontorsskrivare i Ce 19 och 1 kanslibiträde. Å andra sidan förutsätter
förslaget minskning med 4 amanuenser, 1 kansliskrivare samt 5 biträden
i reglerad befordringsgång.
Nämndens andra förslag skiljer sig från det förstnämnda endast i fråga om
biträdespersonalen, som beräknas kunna reduceras med ytterligare 5 befattningshavare.
Kamerala sektionen, som står under ledning av en kamrer, är för närvarande
organiserad på två avdelningar, kassaavdelningen och bokföringsavdelningen.
Kassaavdelningen handhar kassarörelsen, avlönings- och skatteredovisningen
samt den egentliga inkomst- och utgiftsbokföringen. Bokföringsavdelningen
verkställer reskontrabokföring beträffande låntagare samt ombesörjer
avisering av ränte- och amorteringsbelopp. Till avdelningen hör en
citografanläggning, vid vilken lånekort, avier m. m. tryckas.
I syfte att ernå ett bättre utnyttjande av sektionens bokföringsmaskiner
föreslår organisationsnämnden, att sektionen övertager det arbete med ränteoch
annuitetsavisering för bostadsanskaffningslån, som nu ombesörjes på
manuell väg av sociala sektionen. Vidare föreslår nämnden, att en vid sistnämnda
sektion befintlig citografanläggning överföres till och sammanslås
med kamerala sektionens motsvarande anläggning. Då arbetstopparna för aviseringen
och kassagöromålen infalla vid olika tidpunkter, anses det nämligen
möjligt att genom omdirigering av arbetskraften dimensionera personalstyrkan
endast för den arbetsuppgift som har de största variationerna. Detta
underlättas genom att citografanläggningarna sammanföras.
Nämnden anför, att genomförandet av det i det föregående berörda förslaget
om centralisering till bostadsstyrelsen av länsbostadsnämndernas låneförvaltning
beräknas medföra en ökning av bostadsstyrelsens lånestock den
1 juli 1951 med ca 10 000 lån. Vid samma tidpunkt kommer styrelsen att från
statskontoret övertaga förvaltningen av ca 40 000 lån (en del identiska med de
bostadsanskaffningslån, beträffande vilka aviseringen ombesörjes av sociala
sektionen). Då bostadsstyrelsens egen lånestock den 1 juli 1951 beräknas ha
vuxit från nuvarande 10 000 lån till 20 000 lån, skulle den sammanlagda lånestocken
enligt nämndens beräkningar vid berörda tidpunkt uppgå till ca
70 000 lån.
Kamerala sektionen bör enligt nämndens förslag vara organiserad på en
avdelning för kassa och bokföring samt en avdelning för citografanläggning.
Med utgångspunkt från nyss återgivna beräkning av lånestocken den 1 juli
1951 anser nämnden, att för kassa- och bokföringsavdelningarna erfordras 1
sektionschef, 1 kassör, 1 kontorist, 2 kanslibiträden och 8V2 kontors- och skrivbiträden
samt för citografanläggningen 2 kanslibiträden och 5Vs kontors- och
skrivbiträden, tillhopa 21 befattningar.
Av denna personal finnas för närvarande 1 sektionschef, 1 kassör, 1 kanslibiträde
och 7 kontors- och skrivbiträden. Fem kontorsbiträden beräknas kunna
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
75
överföras från sociala sektionen, varav tre från sektionens citografanläggning.
Behovet av ny personal uppskattas sålunda av nämnden till 1 kontorist, 3
kanslibiträden samt 2 biträden i reglerad befordringsgång.
Nämnden framhåller, att i den föreslagna personaluppsättningen icke inrymmes
det temporära behovet av viss arbetskraft för uppgifter i samband
med engångsutökningen av lånestocken. För dessa arbetsuppgifter föreslår
nämnden, att det upprättas en särskild arbetsgrupp bestående av 1 amanuens
och 4 biträden. Ifrågavarande personal kan enligt nämnden ej tänkas bli överflödig
förrän tidigast den 1 januari 1952.
I likhet med organisationsnämnden föreslår bostadsstyrelsen, att en
befattning som organisationsexpert inrättas. Under det första året anses ett
arvode motsvarande lönen i 27 löneklassen vara tillräckligt härför.
Allmänna sektionen. Till sektionen inkomma en mängd förfrågningar från
allmänheten, vilka kräva ett visst utredningsarbete. För att möjliggöra en
god betjäning av allmänheten på ett sätt, som medför minsta intrång i arbetstiden
för högre tjänstemän, erfordras enligt styrelsen, att en assistenttjänst
i Ce 22 inrättas. Vid bifall till detta förslag anses registratorsgöromålen, vilka
för närvarande ankomma på en tjänsteman i Ce 18, kunna anförtros en tjänsteman
i lägre lönegrad. För ändamålet beräknar styrelsen en kontoristtjänst i
Ce 13.
Med hänsyn till de kvalificerade göromål, som överlämnats till materialförvaltaren,
anses en uppflyttning av tjänsten från nuvarande Ce 14 till Ce 16
befogad. Vidare hemställer styrelsen, att en tidigare ifrågasatt lönereglering
för föreståndaren för telefonväxeln, innebärande uppflyttning av en kontorsbiträdesbefattning
till kanslibiträdestjänst, icke ytterligare uppskjutes.
Styrelsens beräkning av personalbehovet i övrigt överensstämmer med
organisationsnämndens utom i avseende på antalet expeditionsvakter. Styrelsen
anser, att den av nämnden föreslagna indragningen av en sådan tjänst
icke bör komma till stånd. Styrelsen anför bl. a., att nämndens undersökningar
icke omfattat expeditionsvakternas arbete, vilket kommer att öka genom en
förestående utökning av styrelsens lokaler.
Ombudsmannasektionen. Vid utgången av november 1950 utgjorde balansen
i fråga om enfamiljshus 3 300 ärenden och i fråga om flerfamiljshus
444 ärenden. Styrelsen uppger, att balansen föranletts av omorganisationen
1948 och den samtidigt genomförda omläggningen av låne- och bidragsformerna
för bostadsändamål samt av den blockad, som Sveriges juristförbund
under två år fram till den 22 december 1950 uppehållit mot styrelsen.
T syfte att nedbringa balansen överförde styrelsen i början av 1950 en
jurist från lånebyrån till ombudsmannasektionen. Styrelsen har härjämte
anställt en pensionerad banktjänsteman och en pensionerad statstjänsteman
med kameral erfarenhet. Förenkling har vidare vidtagits i den juridiska slutgranskningen.
Till följd av de angivna åtgärderna har en ökning av balansen
kunnat undvikas och för närvarande är balansen i avtagande.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Beträffande organisationsnämndens förslag att för en snabbare avveckling
av balansen personal från andra byråer skulle tillfälligt överföras till sektionen
uttalar styrelsen, att en sådan åtgärd självfallet övervägts men icke
kunnat genomföras i vidare mån än som angivits i det föregående på grund
av att arbetsbalans föreligger även på de övriga byråerna. Nämndens förslag
att juristgranskningen skulle omfatta endast inteckningar och gravationsbevis
anser styrelsen icke böra genomföras med hänsyn till de risker, som skulle
bli följden. Yad nämndens förslag till förenkling och rationalisering i övrigt
beträffar framhåller styrelsen, att de merendels äro värdefulla och till övervägande
delen komma att snarast genomföras.
Styrelsens förslag i fråga om juristtjänsterna på sektionen upptar ordinariesättning
av byrådirektörstjänsten och överensstämmer eljest med nämndens
förslag. Behovet av annan personal vid den tidpunkt då balansen är
helt avarbetad men antalet inkommande utanordningsansökningar är oförändrat
uppskattas av styrelsen till 1 kontorsbiträde mer än vad organisationsnämnden
beräknat. För balansens avveckling, vilken beräknas vara genomförd
först under senare delen av näst-a budgetår, erfordras enligt styrelsen ytterligare
3 kontorsbiträden samt fortsatt förstärkning av tillfällig natur. För
denna förstärkning beräknar styrelsen under nästa budgetår medel motsvarande
avlöningen till en amanuens.
Kamerala sektionen. Styrelsen anför, att organisationsnämndens förslag,
av vilka en del redan genomförts, icke äro av natur att påverka beräkningen
av sektionens personalbehov. I fråga om nämndens beräkningar framhåller
styrelsen härjämte, att de utförts utan något samarbete med styrelsen och att
de icke äro tillräckligt genomtänkta med avseende å bl. a. det arbete med utbetalning
och bokföring, som övertagandet av länsbostadsnämndernas kassagöromål
medför.
Även andra omständigheter påverka enligt styrelsen beräkningen av personalbehovet.
Förskjutning i tidsprogrammet för övertagandet av statskontorets
lånestock, omfattande ca 40 000 lån, medför, att erforderliga omläggningsarbeten
icke kunna beräknas vara avslutade förrän tidigast i december
1951. Samtidigt med lånen kommer styrelsen att övertaga hela den härmed
hos statskontoret sysselsatta personalstyrkan, inalles 14 biträden, varav 2 i
kanslibiträdesgraden. Dessa stå till en början helt främmande för styrelsens
maskiner och beräknas bli fullt rutinerade först efter några månaders träning.
Under förutsättning att samtliga lån kunna aviseras med bokföringsmaskin
per den 1 januari 1952 uppskattar styrelsen antalet erforderliga befattningshavare
under hela nästa budgetår till 26. Antalet överensstämmer med
organisationsnämndens beräkningar om däri medtages den arbetsgrupp om
1 amanuens och 4 biträden, vilken kunde tänkas bli överflödig tidigast vid
nämnda tidpunkt.
Vad angår de särskilda befattningshavarna räknar styrelsen med att den
nuvarande amanuensen å sektionen, vilken förestår bokföringsarbetet, får
disponeras under hela nästa budgetår. Den väntade ökningen av kassagöro
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj-.ts proposition nr läi. 7«
målen anser styrelsen motivera uppflyttning av den nuvarande kassörstjänsten,
en kansliskrivarbefattning i Ca 15, till 19 lönegraden. Bostadsstyrelsens
förslag i övrigt omfattar 1 kansliskrivare i Ce 15, en kontorist i Ce 13 samt 4
kanslibiträden ocli 17 kontorsbiträden. Av denna personal avses 1 kanslibiträde
och 2 biträden för sociala sektionens arbete i den planerade gemensamma
citografanläggningen och redovisas av styrelsen under nämnda sektion.
Styrelsen erinrar om att förslaget beträffande kansliskrivar- och kontoristbefattningarna
samt en kanslibiträdestjänst bygger på det förslag, som
statskontoret avgivit till biträdesutredningen rörande lönegradsplaceringen
av den personal, som styrelsen skall övertaga.
Planeringsbyrån.
Organisationsnämnden har beträffande denna byrå framlagt följande
viktigare förslag.
Statistiska sektionen. På sektionen föres dels med hjälp av hålkort bostadsbyggnadsstatistik,
som bygger på uppgifter lämnade av kommunerna och avser
allt bostadsbyggande i landet, dels likaledes med hjälp av hålkort statistik över
vissa låne- och bidragsformer (den interna statistiken) dels ock — manuellt —
verksamhetsstatistik för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Organisationsnämnden
föreslår, att den hålkortsbearbetade statistiken över egnahemslån
och förbättringslån skall avbrytas samt att planerna på en dylik
statistik över tertiär- och tilläggslån icke skola förverkligas. Nämndens huvudsakliga
motivering härför är, förutom att huvudparten av ifrågavarande statistik
kan erhållas ur uppgifterna till bostadsbyggnadsstatistiken, att den ifrågasatta
interna statistiken torde vara obehövlig med hänsyn till att den ekonomisktekniska
utvecklingen ingående följes av även andra sektioner inom styrelsen.
Vid bifall till förslagen beräknas den nuvarande personalen kunna minskas
med 1 amanuens och 4 biträden.
Indexsektionen. Nämnden framhåller, att inom sektionen utföras vissa förberedande
arbeten, som avse att förenkla nuvarande mycket tidskrävande insamling
och bearbetning av uppgiftsmaterialet för de 12 på skilda håll i landet
belägna hus, vilkas byggnadskostnader ligga till grund för bostadsstyrelsens
byggnadskostnadsindex. Då denna förenkling skulle avsevärt underlätta indexarbetet,
föreslår nämnden, att sektionens arbete koncentreras på ifrågavarande
omläggning.
Nämnden föreslår härjämte, att den omarbetning av grunderna för indexberäkningen,
som tid efter annan måste ske med hänsyn till den fortskridande
utvecklingen i fråga om material, konstruktioner och arbetsmetoder, utföres
som kommittéarbete och således icke ingår i bostadsstyrelsens arbetsuppgifter.
I en dylik kommitté böra enligt nämnden förutom statistisk expertis ingå
representanter för bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, inom bankväsendet
bedrivet arbete på ifrågavarande område samt för kommunal, kooperativ och
enskild byggnadsverksamhet.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Efter genomförandet av berörda förslag beräknar nämnden, att en förhållandevis
liten personal erfordras för indexarbetet. Enligt nämndens förslag
skulle den för sektionen nu beräknade personalen kunna nedskäras med 3
ingenjörer i högst Ce 21, 1 tekniskt biträde i Cg 9 och 1 biträde i reglerad
befordringsgång. Nämnden föreslår, att sektionens återstående personal överföres
till den fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar, som
föreslås inrättad.
Utredningssektionen. Nämnden anför, att en väsentlig del av sektionens
arbete består av allmänna utredningar av bostadspolitisk karaktär, som uppdragits
åt styrelsen. Yidare framhåller nämnden sektionens medverkan vid de
typområdesplaneringar, som äro avsedda att utföras i lantbruksstyrelsens och
lantbruksnämndernas regi, samt sektionens medverkan vid länsplaneringar
m. m. Sektionens arbetsuppgifter äro enligt nämnden till största delen icke så
avgränsade eller regelbundet återkommande att de kunna göras till föremål för
organisationsundersökning i vanlig mening.
Yad personalbehovet beträffar anför nämnden, att det finnes anledning
antaga att byggnadsregleringen för tillfället minskat angelägenheten av allmänna
kalkyler rörande den framtida bostadsutvecklingen. Med hänsyn härtill
anser nämnden behov tills vidare icke föreligga av den till sektionen
hörande aktuarietjänsten, vilken för närvarande disponeras av planeringssektionen
för arbetsuppgifter sammanhängande med byggnadsregleringen.
Planeringssektionen. Nämnden anför, att författningsbestämmelserna för
sektionens ordinarie arbete -— medverkan vid kommunernas utarbetande av
bostadsförsörjningsplaner — synas förutsätta att bostadsstyrelsen skall utarbeta
närmare anvisningar angående innehållet i en dylik plan och nfetoderna
för upprättande av densamma. Dylika anvisningar ha ännu icke utfärdats.
Sektionen medverkar emellertid redan nu vid planeringen av bostadsförsörjningen
i de enskilda kommunerna, bl. a. genom att utföra framskrivningar av
folkmängd och hushållsbestånd samt med ledning därav beräkningar av det
framtida bostadsbeståndet. Framskrivningsarbetet bör i fortsättningen åligga
kommunerna själva och utföras i enlighet med styrelsens generella anvisningar.
Antalet kontorsbiträden för räknearbete beräknas härigenom kunna
minskas med 3. Utöver nuvarande tjänster i högre biträdesgrad upptar nämndens
förslag 1 assistent i Cg 17 avsedd för speciell hushålls- och bostadsstatistisk
undersökning.
Bostadsstyrelsens förslag rörande planeringsbyrån innefattar i huvudsak
följande.
Från och med budgetåret 1949/50 har beräknats ett arvodesbelopp av 18 000
kronor, avsett för en med byggnadsmaterialmarknaden väl förtrogen person.
Emellertid har styrelsen ännu icke lyckats förvärva en för detta ändamål lämplig
person. Utsikterna härtill bedömas av styrelsen som mycket små, om endast
arvodesanställning kan erbjudas. Då behovet av en dylik befattningshavare är
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
synnerligen angeläget, föreslår styrelsen, att arvodesbefattningen omändras
till en byrådirektörstjänst i Ce 31.
Statistiska sektionen. Styrelsen kan icke tillstyrka organisationsnämndens
förslag om avbrytande av den interna statistiken över egnahemslån och förbättringslån.
Uppläggandet av den interna statistiken har framstått såsom särskilt
av behovet påkallat bl. a. med hänsyn till de utredningar i teknisk-ekonomiska
frågor av betydelse för den bostadspolitiska verksamheten, vilka utföras
inom skilda delar av styrelsen. Styrelsen framhåller härjämte det rimliga i att
en statlig organisation som den bostadspolitiska med ansvar för betydande
investeringar av statsmedel skaffar sig ett ordentligt statistiskt underlag för
att kunna överblicka och analysera det sätt, på vilket dessa medel användas.
Styrelsen kan endast tillstyrka en minskning av personalen med 1 biträde.
I fråga om indexsektionen anför styrelsen, att organisationsnämnden helt
och hållet förbisett sektionens driftkostnadsberäkningar, vilka ligga till grund
för det material som sektionen tillhandahåller värderingssektionen för dess
arbete. Nämndens antagande att indexarbetet skulle bli förenklat och mindre
personalkrävande stämmer icke med det verkliga förhållandet. Den nuvarande
indexuppläggningen ger nämligen ej direkt besked om huruvida byggnadskostnadsutvecklingen
sker likartat på olika orter. Som grund för styrelsens
värderingsmetoder erfordras en annan typ av index än den nu anlitade. Arbetet
härmed anser styrelsen snarast kräva ökad personalinsats.
Med undantag för befattningen som tekniskt biträde i Cg 9, vilken anses
kunna utgå, beräknar styrelsen oförändrat antal tjänster för sektionen. Styrelsen
tillstyrker organisationsnämndens förslag att personalen överföres till
en fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar.
Utredningssektionen. Styrelsen framhåller bl. a., att sektionen hittills icke
hunnit i någon större omfattning upptaga en av huvuduppgifterna på längre
sikt, nämligen undersökningar av bostadsförsörjningen i länen. Som en av de
viktigaste orsakerna härtill anger styrelsen, att anspråk kontinuerligt ställas
på sektionen i fråga om större eller mindre utredningar av engångskaraktär,
ofta av brådskande natur. De viktigaste av dessa utredningar hänföra sig till
de grundläggande förutsättningarna för den bostadspolitiska verksamheten och
kunna icke utföras utan tillgång till statistiskt kvalificerad biträdespersonal.
Då utredningarna äro likartade med den service, som planeringssektionen förutsatts
skola lämna kommunerna, upprätthålles ett intimt samarbete mellan
sektionerna. Av bl. a. denna anledning ha sektionerna utrustats med gemensam
biträdespersonal. Härav följer, att organisationsnämndens förslag att nedskära
den gemensamma personalen med 3 biträden skulle medföra en mycket kännbar
begränsning av utredningssektionens kapacitet.
Organisationsnämndens antagande att utredningssektionens arbetsuppgifter
för närvarande skulle göra den till sektionen hörande aktuarietjänsten överflödig
betecknar styrelsen som eu missuppfattning. Att tjänsten tillfälligt
disponeras av planeringssektionen är endast ett uttryck för en nödvändig
anpassning inom byrån till de mest aktuella arbetsuppgifterna.
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
Planeringssektionens möjligheter att biträda kommunerna med undersökningar,
avsedda att läggas till grund för kommunala bostadsförsörjningsplaner,
ha enligt styrelsen hittills varit starkt begränsade, emedan sektionens personal
måst tagas i anspråk för andra tillfälliga och regelbundet återkommande undersökningar.
Beträffande organisationsnämndens förslag att sektionen icke skall
biträda kommunerna med framskrivningar av befolkning och hushåll anför
styrelsen, att sådana statistiska undersökningar äro väsentligt mindre arbetskrävande
om de utföras av härför särskilt tränad personal än om de som tillfälliga
arbetsuppgifter anförtros av kommunerna anställd personal. Styrelsen
understryker, att sektionens service åt kommunerna icke endast omfattar att
utföra framskrivningar utan även annan statistik av för närvarande större betydelse.
Framskrivningsarbetet beräknas i genomsnitt för år icke taga 1 räkuebiträde
helt i anspråk. Styrelsen anser därför, att nedläggandet av denna del
av sektionens service till kommunerna icke rimligen kan, såsom organisationsnämnden
antagit, motivera en minskning av personalen med 3 biträden. Utöver
nu befintliga tjänster räknar styrelsen under nästa budgetår med en
assistentbefattning i Cg 17 till följd av ökade arbetsuppgifter i samband med
uppgörandet av kommunala saneringsplaner. I fråga om den gemensamma
biträdespersonalen föreslår styrelsen härjämte att 1 kontorsbiträdesbefattning
utbytes mot 1 kanslibiträdestjänst.
Tekniska byrån.
Organisationsnämnden anför, att bostadsstyrelsen framför allt genom
sin låneverksamhet kommer att uppmärksamma olösta problem och otillräckligt
utredda frågor på det byggnadstekniska området. Nämnden anser det
synnerligen tveksamt om styrelsen bör givas resurser att själv — annat än i
begränsad utsträckning —- taga befattning med dylika uppgifter. Nämnden
finner det dock vara ställt utom tvivel, att bostadsstyrelsen behöver befattningshavare,
som så att säga katalogisera de aktuella byggnadstekniska problemen
på bostadsbyggnadsområdet, utföra utredningar och undersökningar av
mera begränsad natur m. m. För i huvudsak nämnda arbetsuppgifter disponerar
styrelsen en från byråerna fristående sakkunnig, vilken i sitt arbete anlitar
personal från tekniska byrån. Detta arrangemang anser nämnden vara organisatoriskt
mindre tillfredsställande och föreslår därför, att en fristående
sektion för teknisk-ekonomiska utredningar inrättas.
Som chef för den nya sektionen skall enligt förslaget fungera förenämnda
sakkunnige. Till sektionen skola därjämte överföras dels de tjänstemän vid tek
niska byrån, vilka huvudsakligen syssla med utrednings- och projekteringsarbete
som icke berör enskilda byggnadsföretag, dels de tjänstemän vid
nämnda byrå, vilka fungera såsom byggnadskontrollanter, och dels planeringsbyråns
indexsektion samt lånebyråns värderingssektion.
Genom att kontrollantverksamhet tillföres den nya sektionen vinnes enligt
nämnden, att sektionens personal erhåller kontakt med praktisk byggnads
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
81
och underhållsverksamhet. I detta sammanhang påpekar nämnden, att de
besiktningar, som styrelsen regelbundet utför under lånetiden, s. k. femårsbesiktningar,
framdeles komma att uppgå till ett mycket stort antal och snart
komma att kräva väsentligt större personal än nu, om de alltjämt skola åvila
styrelsen. Detta synes nämnden icke vara rationellt med hänsyn bl. a. till att
den övervägande majoriteten av de statligt belånade husen torde vara tillfredsställande
underhållna. Nämnden föreslår, att femårsbesiktningarna överföras
till förmedlingsorganen samt att sådana besiktningar från styrelsens
sida endast företagas stickprovsvis.
Till den nya sektionens arbetsuppgifter skulle vidare komma att höra
bl. a. den projektering av typhus, som för närvarande utföres inom tekniska
byrån. Nämnden anser dock, att verksamheten numera, sedan den första
serien av typhus färdigprojekterats, bör temporärt kunna bedrivas med något
mindre personalinsats än hittills. För undvikande av dubbelarbete synes en
nära och kontinuerlig kontakt böra upprätthållas med det typhusprojekteringsarbete,
som bedrives av domänstyrelsen.
Nämndens förslag till personaluppsättning för teknisk-ekonomiska utredningssektionen
framgår av följande sammanställning.
Lönegrad
1 sektionschef ............................................. Cp 10
1 byrådirektör .............................................. 31
1 förste byråarkitekt .................................... 29
2 förste byråingenjörer ................................. 29
3 förste byråingenjörer ................................. 27
3 byråingenjörer ........................................... 24
2 ingenjörer, högst ....................................... 21
1 ritbiträde ................................................. 13
1 kontorist ................................................... 13
2 kanslibiträden ........................................... 11
5 biträden i reglerad befordringsgång.
Summa 22
Arkitektsektionen och byggnadstekniska sektionen. Efter den föreslagna
utbrytningen av arbetsuppgifter från tekniska byrån anser nämnden, att det
icke finnes anledning att för den arkitektoniska och tekniska granskningen
av låneärenden bibehålla den nuvarande uppdelningen på en arkitekt- och en
byggnadsteknisk sektion. Det föreslås därför, att dessa båda sektioner sammanslås
till en, förslagsvis benämnd granskningssektionen.
Yad personalbehovet angår räknar nämnden med en viss reducering som
följd av bl. a. de tidigare berörda förslagen om decentralisering till länsbostadsnämnderna
av en- och flerfamiljshusärenden. Nämnden anför, att decentraliseringen
för tekniska byråns del kan beräknas medföra minskning i
antalet enfamiljshusärenden med ca 20 % och i antalet flerfamiljshusärenden
med ca 40 %. Arbetsmängden minskar dock icke i motsvarande utsträckning vid
6—805 5i Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 124.
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
behandlingen av flerfamiljshusärendena, emedan decentraliseringen endast
avser hus med upp till 10 lägenheter. Personalen kan därför icke reduceras i
direkt proportion till ärendeantalets minskning.
Följande personal beräknas för de sammanslagna sektionerna.
Lönegrad
1 byrådirektör (arkitekt) .................................... 31
4 arkitekter, deltidsanställda, högst ..................... 31
1 förste byråingenjör .......................................... 27
1 byråingenjör ................................................... 24
2 ingenjörer, högst ............................................. 21
1 kanslibiträde ................................................... 11
3 biträden i reglerad befordringsgång.
Summa 13
De deltidsanställda arkitekterna förutsättas skola arbeta i samma omfattning
som nuvarande deltidsanställda arkitekter. Om särskilda omständigheter
skulle göra det önskvärt, bör hinder icke möta mot att någon av de föreslagna
arkitektbefattningarna göres till heltidstjänst medan arbetstiden för de övriga
minskas i motsvarande omfattning.
T vätter isektionen. Nämnden framhåller, att bostadskollektiva kommittén,
enligt vad nämnden inhämtat, har för avsikt att framlägga förslag, vilka kunna
påverka tvätterisektionens arbetsuppgifter och organisation. Denna sektion har
därför icke medtagits i organisationsundersökningen.
Bostadsstyrelsen tillstyrker organisationsnämndens förslag om inrättande
av en fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar. Styrelsen
anför, att vid densamma liksom tidigare vid statens byggnadslånebyrå utföras
vissa teknisk-ekonomiska utredningar och i anslutning härtill viss upplysningsverksamhet.
Syftet härmed är att vinna minskad åtgång av material vid
byggandet, lägre underhålls- och byggnadskostnader m. m. Den personal, som
anlitas för ifrågavarande verksamhet, bör helt kunna avledas för denna.
I fråga om sektionens uppgifter är styrelsen i stort sett av samma mening
som nämnden. I likhet med denna anser styrelsen, att de nuvarande indexoch
värderingssektionernas uppgifter böra övertagas av den nya sektionen.
Beträffande frågan om vilka uppgifter som böra överföras från tekniska byrån
föreslår styrelsen vissa jämkningar i nämndens förslag. Sålunda anser styrelsen,
att kontrollverksamheten tills vidare bör behållas i nuvarande omfattning
och vara förlagd till tekniska byrån. Vidare anser styrelsen, att arkitektarbetet
med typritningar bör bedrivas under omedelbar ledning av chefen för
tekniska byrån och vara förlagt till denna byrå.
Bland de olika uppgifter, som skola ankomma på den nya sektionen, framhåller
styrelsen bl. a. behovet av teknisk upplysning och propaganda för förbättrad
hushållning med produktiva medel inom byggandet. Styrelsen anför,
att tekniska byrån under de senaste åren varit så belastad med löpande arbete,
att den upplysningsverksamhet av ifrågavarande slag, som bedrevs på bygg
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
83
nadslånebyråns tid, nästan helt avstannat. Styrelsen understryker angelägenheten
av att den nya sektionen erhåller tillräcklig utrustning för dylik upplysningsverksamhet.
Yad angår personalen på den nya sektionen innebär styrelsens förslag, att
till sektionen överföras samtliga de tjänster från index- och värderingssektionerna,
som styrelsen i annat sammanhang föreslår för dessa sektioner. I
övrigt bör enligt styrelsen till den nya sektionen överföras de tjänster från
tekniska byrån, vilka äro avsedda för sådana arbetsuppgifter som enligt
styrelsens förslag skola ankomma på sektionen. Styrelsen anför i detta
sammanhang, att den icke i något avseende kan biträda den av organisationsnämnden
föreslagna minskningen av den tekniska personalen. Även om nämnden
i och för sig vore kompetent att bedöma detta behov, kan någon vederhäftig
uppskattning av personalbehovet icke grundas på så flyktiga undersökningar,
som nämnden ägnat ifrågavarande uppgifter.
Styrelsens förslag till personal för den nya teknisk-ekonomiska utredningssektionen
framgår av följande sammanställning.
Lönegrad
1 chef .......................................................... Cp 10
1 byrådirektör .............................................. Ce 31
2 förste byråingenjörer ................................. Ce 29
4 förste byråingenjörer ................................. Ce 27
3 byråingenjörer............................................. Ce 24
6 ingenjörer, högst ....................................... Ce 21
2 kontorister ................................................. Ce 13
_7 biträden i reglerad befordringsgång.
Summa 26
Chef för sektionen förutsättes bli styrelsens nuvarande byggnadstekniske
sakkunnige, vilken för närvarande uppbär årsarvode av 21 000 kronor. Då dennes
inplacering i lönegrad skulle medföra inkomstminskning, beräknar styrelsen
ett personligt avlöningstillägg motsvarande skillnaden mellan årsarvodet
och lönen i den angivna lönegraden.
Arkitektsektionen och byggnadstekniska sektionen. Styrelsen tillstyrker den
av organisationsnämnden föreslagna sammanslagningen av ifrågavarande sektioner.
En mera adekvat benämning än den av nämnden föreslagna vore enligt
styrelsen bostadstekniska sektionen.
Yad angår den mot arkitektsektionen svarande delen av den sammanslagna
sektionen kan styrelsen icke tillstyrka någon nedskärning av nuvarande 5
arkitekttjänster i högst Cg 31. 2 av dessa befattningar böra utbytas mot arkitekttjänster
i Ce 29, varav den ena avses för rådgivning åt länsbostadsnämnderna
och den andra för typritningsarbetet. Sistnämnda arbete bör, såsom
framgår av det föregående, alltjämt ankomma på tekniska byrån. Gentemot
organisationsnämndens antagande att typritningsarbetet temporärt bör kunna
bedrivas med något mindre personalinsats än hittills invänder styrelsen, att
arbetet icke kan inskränkas utan påtagliga olägenheter. Styrelsen framhåller
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
bl. a., att den första serien ritningar endast omfattar nio för tätorter avsedda
enfamiljshus av »normal» typ och att efterfrågan på andra hustyper är utomordentligt
stor. Därtill kommer behovet av nya typer i anslutning till planerade
författningsändringar. Enligt styrelsens åsikt är det ett samhälleligt önskemål,
att typritningsarbetet i görligaste mån intensifieras. För ifrågavarande arbete
beräknar styrelsen utom den förutnämnde arkitekten 1 ingenjör i högst Ce 21
och 1 ritbiträde i högst Cg 15.
I fråga om den mot byggnadstekniska sektionen svarande delen av den sammanslagna
sektionen anför styrelsen, att den föreslagna ytterligare decentraliseringen
av en- och flerfamiljshusärenden till nämnderna medför en viss
reducering av granskningsarbetet. Å andra sidan göra de alltmer stegrade
byggnadskostnaderna en mer ekonomiskt inriktad granskning nödvändig. Den
för granskningsarbetet erforderliga tekniska personalen beräknar styrelsen till
1 förste byråingenjör i Ce 27, 1 byråingenjör i Ce 24 och 2 ingenjörer i högst
Ce 21.
Beträffande kontrollantverksamheten, vilken styrelsen anser böra tillhöra
tekniska byrån, erinrar styrelsen om att en på Kungl. Maj:ts uppdrag i
samråd med byggnadsstyrelsen utförd undersökning visar, att endast städer
och större kommuner ha sådan tillgång till sakkunnig personal att de
kunna ombesörja den tekniska kontrollen. Styrelsen framhåller, att det i varje
fall till dess kommunerna efter kommunsammanslagningen kunna tillfredsställande
handha kontrollen synes nödvändigt med en löpande lånekontroll
från bostadsstyrelsens sida. I fråga om femårsbesiktningarna anför styrelsen,
att det icke synes välbetänkt att övervakningen helt överföres på kommunerna
förrän dessa efter kommunsammanslagningen utrustats med mer kvalificerade
tjänstemän. Med hänsyn härtill och till det allt mer växande antalet ärenden
föreslår styrelsen, att femårsbesiktningarna i samtliga städer överflyttas till
dessa från och med den 1 juli 1951 och att utflyttning av dylika besiktningar
på landskommunerna påbörjas den 1 januari 1952. Behovet av teknisk personal
för kontrollantverksamheten beräknar styrelsen för nästa budgetår till 1 förste
byråingenjör i Ce 27 och 1 byråingenjör i Ce 24.
Behovet av biträdespersonal för den sammanslagna sektionen uppskattar
styrelsen till 2 kanslibiträden och 7 biträden i reglerad befordringsgång. Av
denna personal avses 1 kanslibiträde och 4 biträden för kontrollantverksamheten.
I fråga om tvätterisektionen föreslår styrelsen, att nuvarande extra tjänster
ändras till extra ordinarie samt att den för sektionen beräknade kontorsbiträdestjänsten
utbytes mot en kanslibiträdestjänst i Ce 11.
Lånebyrån.
Organisationsnämndens förslag beträffande lånebyrån innefattar i
huvudsak följande.
Juridiska sektionen. För vinnande av enhetlig organisation föreslår nämnden,
att från enfamiljshussektionen till juridiska sektionen överflyttas den
Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.
85
juridiska granskningen av enfamiljshusärendena, allt arbete med diarieföring,
registrering och arkivering samt alla skrivgöromål.
För sektionens juridiska arbetsuppgifter beräknar nämnden följande personal.
Lönegrad
1 förste byråsekreterare, sektionschef ..................... 29
2 förste byråsekreterare ....................................... 27
1 byråsekreterare ................................................ 24
2 amanuenser
1 kansliskrivare.................................................. 15
1 kanslibiträde ................................................... 11
Summa 8
Förslaget innebär i jämförelse med nuvarande organisation att en tjänst
som förste byråsekreterare i 29 lönegraden tillkommit. Lönegradsplaceringen
motiveras med att sektionen genom den föreslagna organisationsförändringen
får ett vidare verksamhetsområde. Från enfamiljshussektionen överflyttas en
förste byråsekreterartjänst i Ce 27 medan en för närvarande å sistnämnda sektion
inrättad amanuenstjänst utgår.
I övrigt beräknar nämnden för sektionen 1 kontorist, 2 kanslibiträden och 7
skriv- eller kontorsbiträden. I förhållande till nuvarande organisation innefattar
detta förslag å ena sidan ökning med 2 kanslibiträden samt å andra sidan
minskning med 5 skriv- eller kontorsbiträden. Minskningen av biträdespersonalen
beräknas bli möjlig på grund av de förenklingar nämnden föreslagit i
arbetsrutinen.
Flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna. Nämnden framhåller, att efter
genomförande av den föreslagna utflyttningen till länsbostadsnämnden av
egnahemslåneärenden från Malmö antalet enfamiljshusärenden, som skall behandlas
å lånebyrån, blir så litet att ett bibehållande av enfamiljshussektionen
icke är motiverat. Flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna böra därför
sammanslås till en sektion, benämnd hussektionen.
Den nuvarande byrådirektörsbefattningen å enfamiljshussektionen föreslås
efter sammanslagningen kvarstå som en fristående befattning, vars innehavare
skall vara konsulterande åt länsbostadsnämnderna i teknisk-ekonomiska frågor
samt tillse att enhetlighet i nämndernas verksamhet vidmakthålles.
För hussektionen föreslås en ny byrådirektörstjänst. Förslaget avser att
åstadkomma en minskning av byråchefens arbetsbörda och därmed bättre möjligheter
för honom att ägna sig åt utredningar och principiella frågor.
Angående hussektionens arbetsuppgifter uttalar nämnden, att dessa efter
den föreslagna ytterligare decentraliseringen av ärenden till länsbostadsnämnderna
huvudsakligen komma att omfatta teknisk-ekonomisk granskning av tertiärlåneärenden
avseende hus med mer än 10 lägenheter, egnahemslåneärenden
från Stockholm och Göteborg samt ärenden i vilka länsbostadsnämnds beslut
överklagats. Nämnden föreslår, att sektionens ärenden fördelas på två distrikt
efter geografisk indelningsgrund, varvid Stockholm bör ligga inom det ena
distriktet och Göteborg inom det andra.
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Följande personal föreslås för hussektionen.
1 byrådirektör, sektionschef ..............
2 förste byråingenjörer, distriktschefer
2 förste byråingenjörer ....................
4 byråingenjörer..............................
8 ingenjörer, högst ..........................
2 kanslibiträden ..............................
8 biträden i reglerad befordringsgång
Summa 27
Lönegrad
... 31
... 29
... 27
... 24
... 21
... 11
I jämförelse med nuvarande organisation innebär förslaget ökning med 1
byrådirektör och 1 förste byråingenjör i 29 lönegraden, å andra sidan förutsätter
förslaget minskning med — förutom den juridiska personalen — 2 förste
byråingenjörer i 27 lönegraden, 7 ingenjörer i högst 21 lönegraden, 4 kanslibiträden
och 5 kontorsbiträden. Nämnden påpekar emellertid, att i förslaget
icke inräknats någon ingenjörspersonal, avsedd att utsändas till olika länsbostadsnämnder
alltefter växlingarna i nämndernas arbetskraftsbehov. Nämnden
anser ur flera synpunkter lämpligt, att en särskild ingenjörsgrupp finnes
för detta ändamål. Nämnden gör dock icke något uttalande om storleken av en
sådan ingenjörsgrupp, emedan organisationsundersökningen icke omfattat
samtliga nämnder. Gruppen bör enligt nämndens mening vara underställd den
byrådirektör, som föreslagits handha lånebyråns kontakt med nämnderna.
övertagandesektionen. Nämnden föreslår, att sektionen indrages och att
uppgiften att handlägga ansökningar om övertagande av lån, ärenden rörande
hyreskontroll och framställningar om hyreshöjning övertages av juridiska
sektionen och den föreslagna hussektionen.
I detta sammanhang föreslår nämnden vidare, att hyreskontrollen på orter,
där hyresregleringslagen gäller, inskränkes till stickprov. Nämnden ifrågasätter
härjämte, huruvida icke hyreskontrollen helt skulle kunna överflyttas
till förmedlingsorganen.
Värderingssektionen. Om sektionens arbetsuppgifter uttalar nämnden bl. a.,
att de huvudsakligen bestå i att utarbeta beräkningsmetoder för flerfamiljshussektionen,
att hålla av denna sektion använda geografiskt differentierade prislistor
aktuella samt att utföra värderingar av byggnadsobjekt, som äro komplicerade
eller tillhöra byggnadstyper för vilka värderingsmetoderna ännu icke
normaliserats. Den grundläggande betydelsen för låneverksamheten av värderingssektionens
arbete anser nämnden motivera, att personalen något förstärkes.
Nämndens förslag härom upptar 1 förste byråingenjör i lönegrad 29
samt 1 byråingenjör i lönegrad 24 i utbyte mot 1 ingenjör i högst 21 lönegraden.
Såsom tidigare nämnts föreslår nämnden, att värderingssektionen utbrytes
från lånebyrån och inlemmas i den nya sektionen för teknisk-ekonomiska utredningar.
87
Kungl. Maj ds proposition nr 124.
Marksektionen. Nämnden erinrar, att sakkunniga, som tillkallats för att utarbeta
tillämpningsföreskrifter i anledning av de av 1949 års riksdag beslutade
ändringarna i expropriationslagstiftningen, föreslagit, att ett centralt rådgivande
organ för fastighetsvärdering skall inrättas och att vissa av marksektionens
uppgifter skola överflyttas till detta organ. I avvaktan på att slutlig
ställning tages till detta förslag har nämnden ansett det lämpligt att vid organisationsundersökningen
undantaga marksektionen.
Bostadsstyr elsen har beträffande lånebyrån till en början anfört, att
styrelsen under innevarande budgetår disponerar ett arvode av 16 000 kronor,
avsett för en väl kvalificerad tekniker vilken förutsatts skola biträda byråchefen
och därvid bl. a. svara för det nödvändiga samarbetet med hyresrådet.
Försök som gjorts att anställa en dylik kraft ha emellertid ej lett till resultat.
Styrelsen anför, att behovet av ifrågavarande befattningshavare är lika påtagligt
som förut, ehuru förutsättningarna vid bedömning av dennes kvalifikationer
något förskjutits genom den föreslagna omorganisationen av lånebyrån.
Styrelsen föreslår, att ifrågavarande arvodesbefattning ersättes med en förste
byråingenjörsbefattning i Ce 29 utanför sektionsindelningen.
I fråga om juridiska sektionen förutsätter styrelsen ingen annan ändring i
organisationsnämndens förslag än att antalet kontorsbiträden ökas med 3,
varav 2 erfordras övergångsvis under nästa budgetår.
Styrelsen tillstyrker, att flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna sammanslås
till en sektion. Förutsättning härför är enligt styrelsen bl. a., att den
ingenjörsgrupp, som organisationsnämnden förutsatt skola finnas under ledning
av den nuvarande byrådirektören för enfamiljshussektionen, beräknas
så stor, att gruppen förslår dels för handläggning av de ansökningar av lån
till en- och tvåfamiljshus, som ankomma på lånebyrån, och dels för utsändande
vid behov av arbetskraft till länsbostadsnämnderna.
Yad angår personalbehovet för den sammanslagna sektionen föreslår styrelsen
vissa jämkningar i organisationsnämndens förslag. Med hänsyn till
bl. a. ärendenas krävande natur anser styrelsen det angeläget, att ett vart
av de av nämnden föreslagna båda distrikten erhåller ytterligare en byråingenjörstjänst
i 24 lönegraden. Styrelsen föreslår därför, att på varje distrikt
placeras 3 byråingenjörer i 24 lönegraden och 3 ingenjörer i högst 21 lönegraden
i stället för i nämndens förslag upptagna 2 byråingenjörer resp. 4
ingenjörer. Biträdesarbetet på den sammanslagna sektionen är enligt styrelsen
till största delen av teknisk art och kräver kvalificerad arbetskraft. Styrelsen
föreslår med hänsyn härtill den ändringen i nämndens förslag att 2 biträden
i reglerad befordringsgång utbytas mot två kanslibiträden.
Innan utflyttningen av ärenden avseende de mindre flerfamiljshusen genomförts,
erfordras enligt styrelsen övergångsvis viss ytterligare arbetskraft. För
nästa budgetår beräknar styrelsen härför 2 ingenjörer i högst 21 lönegraden
och 1 biträde i reglerad befordringsgång.
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Det av styrelsen beräknade personalbehovet för den förutnämnda ingenjörsgruppen
utgör, förutom byrådirektören, 1 förste byråingenjör i 27 lönegraden,
1 byråingenjör i 24 lönegraden, 2 ingenjörer i högst 21 lönegraden
och 1 kanslibiträde med huvudsaklig uppgift att vara sekreterare åt byrådirektören.
I fråga om övertagandesektionen vill styrelsen icke motsätta sig att till
grund för anslagsberäkningen lägges organisationsnämndens antagande, att
sektionen skall kunna upplösas under nästa budgetår. Visserligen tala enligt
styrelsens mening starka skäl för uppskov med prövningen av frågan om överförande
till de kommunala förmedlingsorganen av hyreskontrollen å orter, där
lagen om hyresreglering gäller. Prövningen av enbart denna fråga bör dock
icke få hindra att sektionen indrages.
Bostadsstyrelsen har icke något att erinra emot att värderingssektionens
arbetsuppgifter i samband med omorganisationen av lånebyrån i övrigt flyttas
över till den nya teknisk-ekonomiska utredningssektionen. Styrelsen framhåller
härjämte angelägenheten av att personalen för ifrågavarande uppgifter
erhåller en sådan förstärkning som organisationsnämnden räknat med.
Beträffande marksektionen anser styrelsen, att löneställningen för förste
byråingenjören är för låg i förhållande till det ansvar denne har såsom ledare
av sektionens arbete och föredragande i markfrågor i styrelsen. Tjänsten föreslås
därför uppflyttad från nuvarande Ce 27 till Ce 29. Vidare föreslår styrelsen
utbyte av en arvodesbefattning som ingenjör mot en tjänst i Ce 24 samt
uppflyttning av en kontorsbiträdesbefattning till kanslibiträdestjänst.
Sociala sektionen.
Organisationsnämnden har anfört, att sociala sektionen har två
huvuduppgifter, nämligen dels att handlägga ärenden rörande bostadsrabatter
(familjebidrag, familjebostadsbidrag, bränslebidrag och trekronorsbidrag) och
dels att förbereda bostadsstyrelsens förslag till Kungl. Maj:t i ärenden rörande
statsbidrag till pensionärshem. Antalet den 1 januari 1950 utbetalade familjebidrag
uppgick till ca 23 000 och antalet utbetalade familjebostadsbidrag till
ca 12 000. Antalet vid samma tidpunkt beviljade men ej utbetalade familjebostadbidrag
var emellertid avsevärt större än redan utbetalade bidrag.
Nämnden anför bl. a., att det kan synas tveksamt, huruvida det tillhör nämndens
uppdrag att behandla frågor av ''bostadspolitisk art. Med hänsyn till
effekten av eventuella rationaliseringsåtgärder har nämnden emellertid ansett,
att frågan om bidragsreglernas utformning icke kan förbigås. I syfte
att förenkla bidragsförvaltningen föreslår nämnden därför en genomgripande
omarbetning av gällande bidragsregler. Sålunda föreslår nämnden,
att bränslebidraget och trekronorsbidraget inarbetas i familjebostadsbidraget,
att rätten till familjebostadsbidrag utsträckes till ettbarnsf amil jer och att
bidragets belopp göres enhetligt för familjer bosatta i hyreshus och egnahem
samt inom olika geografiska zoner. Nämnden räknar emellertid icke med att
ifrågavarande förslag skola kunna behandlas av 1951 års riksdag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
89
Av de förslag, som nämnden anser det möjligt att genomföra redan nu, har
i det föregående behandlats förslaget om överflyttning till bostadsstyrelsen
av länsbostadsnämndernas bidragsförvaltning. Andra förslag beröra förmedlingsorganens
befogenheter beträffande ansökningar om bidrag. I denna fråga
erinrar nämnden, att bostadsstyrelsen tidigare med negativt resultat gjort en
undersökning beträffande möjligheterna att till förmedlingsorganen decentralisera
beslutanderätten i ärenden angående familj Bostadsbidrag. Nämnden
framhåller, att utredningen otvivelaktigt ger vid handen, att en dylik överflyttning
icke är lämplig. Däremot anser nämnden, att hinder icke bör möta
att på förmedlingsorganen överlåta kontrollen av att bostaden uppfyller de
för bidrag stipulerade kraven. Förmedlingsorganen synas därjämte utan
olägenhet kunna bemyndigas att avslå ansökningar, som uppenbarligen icke
fylla kraven för bidrag. Förslagens genomförande skulle medföra en icke
oväsentlig arbetsbesparing vid bostadsstyrelsens prövning av en del av de
mest tidskrävande ärendena.
Ett ytterligare förslag, som nämnden anser böra genomföras, avser övergång
från äldre familjebidrag till familjebostadsbidrag. Nämnden anför bl. a.,
att de olika bidragsreglerna medfört skilda arbetsrutiner och stort besvär
framför allt för förmedlingsorganen. Nämnden föreslår därför, att alla äldre
familjebidrag från och med en viss bestämd tidpunkt överföras till familjebostadsbidrag.
I fråga om personalbehovet för sektionen utgår nämnden från att sektionschefsposten
även i fortsättningen kommer att innehavas av en person i sakkunnigställning.
Med hänsyn härtill anser nämnden, att den nuvarande befattningen
som konsulent, för vilken beräknats ett årsarvode av 9 000 kronor, bör
utgå. I stället bör inrättas en tjänst som biträdande sektionschef, förslagsvis
en förste byråsekreterartjänst i Ce 27. För kvalificerade arbetsuppgifter beräknar
nämnden vidare 1 byråsekreterare, 3 amanuenser och 1 kansliskrivare.
Behovet av personal i övrigt anses efter genomförande av nämndens olika
förslag till rutinförenklingar kunna begränsas till 4 kanslibiträden och 15
biträden i reglerad befordringsgång. Av denna personal avses 3 biträden för
maskinadressarbete och redovisas av nämnden under kamerala sektionen.
Jämfört med nuvarande organisation innebär nämndens förslag, förutom
det föreslagna utbytet av konsulentbefattningen, att 1 byråsekreterarbefattning
i Ce 24 inrättas och 2 kontors- eller skrivbiträdestjänster utbytas mot kanslibiträdesbefattningar,
varjämte 1 inspéktörstjänst i Cg 23, 1 kontorsskrivartjänst
i Ce 19 samt 11 kontors- och skrivbiträdesbefattningar utgå.
Bostadsstyrelsen anför, att inom styrelsen för närvarande pågår en
översyn av vissa låne- och bidragsbestämmelser. Vid framläggande av resul
tatet härav ämnar styrelsen närmare beröra organisationsnämndens förslag
till ändringar i gällande bidragsregler.
Styrelsen kan icke tillstyrka, att förmedlingsorganen ges befogenhet att
bedöma huruvida en viss bostad uppfyller de för familjebostadsbidrag stad
-
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
gade kraven eller att avslå de ansökningar om dylika bidrag, som enligt förmedlingsorganens
uppfattning icke skulle kunna beviljas. Styrelsens erfarenhet,
grundad på behandlingen av mer än 30 000 bidragsansökningar från ett
stort antal kommuner, visar, att flertalet av förmedlingsorganen icke skulle
kunna betryggande utföra granskningen. Enligt styrelsens mening skulle det
vidare vara olämpligt att bemyndiga förmedlingsorganen att avslå ansökningar,
emedan följden skulle bli olika behandling av ansökningar inom olika kommuner.
Då tveksamma fall få förutsättas bli överlämnade till styrelsen, är det
heller icke uteslutet, att styrelsens arbete härmed och med besvären över förmedlingsorganens
beslut skulle komma att överstiga den arbetsbesparing, som
kan vinnas om organisationsnämndens förslag genomföres.
Styrelsen avst}7rker vidare nämndens förslag om tvångsvis genomförd övergång
från familjebidrag till familjebostadsbidrag. Härom anför styrelsen i
huvudsak följande.
Dylik övergång har hittills icke beviljats familjer i egnahem. Bostadsstyrelsen
har ansett familjebidraget här vara så fast knutet till lånet, att lån och
bidrag ej böra skiljas åt. Dessutom har endast ett ytterst ringa antal ansökningar
om dylik övergång inkommit till styrelsen; i dessa fall har styrelsen ej
funnit några särskilda skäl tala för att övergång skulle beviljas.
Genom organisationsnämndens förslag om tvångsöverföring av familjebidrag
skulle uppkomma merarbete, vilket skulle bli av sådan omfattning, att
sektionen icke skulle kunna utföra detsamma utan personalförstärkning. Då
alltså icke ens organisatoriska skäl tala för förslaget, bör det icke genomföras.
övergång från familjebidrag till familjebostadsbidrag har däremot medgivits
i stor utsträckning beträffande familjer i hyresbostäder. För att undvika
att det inom ett hus skulle förekomma två bidragsformer har styrelsen
uppställt det villkoret, för att övergång skall beviljas viss familj, att alla
övriga familjer i samma hus, vilka åtnjuta familjebidrag, samtidigt övergå till
familjebostadsbidrag. Som regel ha kommunerna ansett det lämpligt att på en
gång överföra samtliga bidragstagare i hyreshus till det nya bidraget. På detta
sätt har kommun efter kommun rensat bort de gamla familjebidragen i hyreshus.
Denna frivilliga övergång bör fortsätta. Skulle antalet ansökningar om
dylik övergång tendera att minska avsevärt, avser styrelsen att taga upp frågan
om åtgärder för ett mera tvångsbetonat överförande.
Yad angår personalbehovet biträder styrelsen organisationsnämndens förslag,
att den nuvarande konsulentbefattningen utbytes mot en förste byråsekreterartjänst
i Ce 27. Styrelsen framhåller, att förslaget obestridligen innebär
stora fördelar. Yidare tillstyrker styrelsen, att en byråsekreterartjänst inrättas
samt beräknar härför en ordinarie tjänst i 24 lönegraden, övrig erforderlig
personal uppskattas av styrelsen till 3 amanuenser, 1 kansliskrivare, 6 kanslibiträden
samt 20 kontors- och skrivbiträden, varav 1 kanslibiträde och 2 biträden
avses för den av organisationsnämnden föreslagna gemensamma citografanläggningen.
Styrelsen framhåller, att skillnaden mellan styrelsens och organisationsnämndens
beräkningar beror på olikhet i bedömningen av vilka av nämnden
föreslagna åtgärder, som böra genomföras, och den arbetsbesparande effekt
åtgärderna kunna ha.
Kungl. Maj:tu proposition nr 124.
91
Sammanfattning.
Antalet lönegradsplacerade tjänster hos bostadsstyrelsen är för närvarande
267. Organisationsnämndens förslag upptar 58 tjänster mindre. Enligt nämndens
beräkningar utgör skillnaden mellan nuvarande avlöningskostnader och
motsvarande kostnader enligt nämndens förslag ca 228 000 kronor.
Bostadsstyrelsens förslag upptar oförändrat antal lönegradsplacerade tjänster.
Förslagets genomförande beräknas kräva en anslagsökning av 49 000
kronor, varav i runt tal 40 000 kronor utgör kostnader för löneklassuppflyttningar.
Yttranden.
Statskontoret anför, att de av organisationsnämnden föreslagna åtgärderna
synas vara ägnade att förenkla och effektivisera handläggningen av ärendena
och att de medföra ej oväsentliga besparingar för statsverket. Statskontoret
förordar därför, att nämndens förslag lägges till grund för anslagsberäkningen
för nästa budgetår. Bostadsstyrelsens yrkande om inplacering av befattningar
i högre lönegrad än nämnden föreslagit bör upptagas till prövning i samband
med pågående tjänsteförteckningsrevision och biträdesutredning. Beträffande
de jämkningar i övrigt i organisationsnämndens förslag, som bostadsstyrelsen
ansett påkallade och som innebära ett större personalbehov än nämnden beräknat,
har statskontoret icke kunnat ingå på något närmare bedömande av
detaljerna. På grund av vad bostadsstyrelsen anfört och då realiserandet av
omorganisationsförslaget kan möta opåräknade svårigheter vill statskontoret
emellertid förorda, att ett belopp ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att
—- därest organisationsnämndens beräkningar skulle visa sig vara alltför
knappt tilltagna — möjliggöra ett provisoriskt tillgodoseende av uppkommande
personalbehov. Storleken av ett dylikt reservbelopp synes lämpligen
kunna fastställas till 50 000 kronor.
Statens lönenämnd har ej ingått i prövning av de framlagda organisationsförslagen
eller behovet av olika tjänster utan har bedömt löneställningen förde
särskilda befattningarna under förutsättning att de anses erforderliga.
Nämnden har därvid i första hand utgått ifrån bostadsstyrelsens föreliggande
förslag till personalstat. Om förslaget uttalar nämnden allmänt, att löneställningen
för de olika tjänsterna endast undantagsvis prövats vid den översyn
av personalorganisationen, som nu skett, och att lönegradsplaceringarna i stort
sett bygga på nuvarande förhållanden. Yad nämnden i tidigare sammanhang
framhållit rörande svårigheterna att rätt bedöma löneställningen för de olika
befattningshavarna gäller alltjämt. Nämnden förutsätter, att personalens lönegradsplacering
även i de delar, som i det följande ej särskilt omnämnas, kommer
att granskas av tjänsteförteckningskommittén och biträdesutredningen.
I fråga om kanslibyrån kan lönenämnden icke finna, att tillräckliga skäl
anförts för inrättande vid allmänna sektionen av en assistenttjänst i Ce 22 och
en kontoristbefattning i Ce 13, vilken senare skulle anförtros registratorsgöro
-
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
målen. Ifrågavarande förslag liksom den ifrågasatta uppflyttningen av föreståndaren
för telefonväxeln från 8 till 11 lönegraden torde böra prövas av
biträdesutredningen. Den föreslagna uppflyttningen av tjänsten som materialförvaltare
från Ce 14 till Ce 16 bör prövas av tjänsteförteckningskommittén.
Med anledning av förslaget om inrättande av högre juristtjänster på ombudsmannasektionen
erinrar nämnden, att kommittén särskilt har att pröva löneställningen
för ombudsmannatjänster. Beträffande kamerala sektionen bör den
föreslagna uppflyttningen av kassören från 15 till 19 lönegraden underställas
biträdesutredningen. Däremot vill nämnden icke motsätta sig inrättandet av,
förutom ett antal biträdestjänster i reglerad befordringsgång, 1 kansliskrivare-,
1 kontorist- och 1 kanslibiträdestjänst för förvaltningen av de lån, som bostadsstyrelsen
skall övertaga från statskontoret.
Vad styrelsen anfört till stöd för inrättande på planeringsbyrån av en
fristående byrådirektörstjänst i stället för en arvodesbefattning, avsedd för en
med byggnadsmaterialmarknaden väl förtrogen person, utgör enligt lönenämndens
mening icke tillräckligt underlag för bedömande av befattningens inplacering
å löneskalan.
Beträffande den förste byråsekreterartjänst i 29 lönegraden, vilken upptagits
på lånebyråns juridiska sektion, hänvisar nämnden till sitt uttalande
angående juristtjänsterna på ombudsmannasektionen. Enligt nämndens
mening bör någon ny byrådirektörstjänst icke inrättas för ledningen av de
sammanslagna flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna. I avvaktan på
resultatet av tjänsteförteckningskommitténs arbete bör för ändamålet icke
beräknas tjänst i högre lönegrad än 29. Lönenämnden påpekar, att organisationsnämnden
för de sammanslagna sektionerna upptagit 2 förste byråingenjörer
i Ce 27, medan bostadsstyrelsen beräknat 3 i samma lönegrad. Därest
behov anses föreligga av arbetskraft utöver vad organisationsnämnden beräknat,
kan lönenämnden icke förorda högre lönegrad än 24. Vidare anmärker
lönenämnden, att .organisationsnämnden för dessa sektioner beräknat 2 och
bostadsstyrelsen 5 kanslibiträden. Differensen i beräkningarna förefaller lönenämnden
så stor, att behovet av dylika tjänster för de sammanslagna sektionerna
bör omprövas. Bostadsstyrelsens förslag om uppflyttning vid marksektionen
av tjänsten som förste byråingenjör från Ce 27 till Ce 29 samt av
1 kontorsbiträdestjänst till befattning som kanslibiträde böra underställas
tjänsteförteckningskommittén respektive biträdesutredningen.
Lönenämnden erinrar, att den i tidigare utlåtande rörande sociala sektionen
framhållit, att sektionens ledning, under förutsättning att sektionen
vore avsedd att vara en permanent avdelning inom bostadsstyrelsen, icke i
längden borde utövas av en arvodesanställd person utan att det i stället borde
övervägas att låta sektionen ingå i någon av styrelsens byråer. Nämnden framhåller,
att styrelsen upptagit 6 kanslibiträden för sektionen, medan organisationsnämnden
föreslagit 4. Enligt lönenämndens mening utgör styrelsens framställning
icke tillräckligt underlag för bedömande av i vilken omfattning kvalificerade
biträdesgöromål förekomma.
93
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
I fråga om den föreslagna teknisk-ekonomiska utredningssektionen
finner lönenämnden den för sektionschefen föreslagna löneställningen
för hög. Innan tjänsteförteckningskommittén övervägt frågan om byrådirektörernas
löneställning, anser nämnden, att högre placering än i 31 lönegraden
icke bör komma i fråga eller möjligen, om särskilda skäl anses föreligga för
förordnandetjänst, i Cp 9. Beträffande övriga tjänster har nämnden i avsaknad
av erforderliga upplysningar om arbetsuppgifterna icke kunnat ingå på en
prövning av löneställningen. Emellertid framhåller nämnden, att den byrådirektör,
som föreslagits skola överföras från tekniska byråns byggnadstekniska
sektion, knappast torde få en lika självständig ställning i den nya organisationen.
Särskilt utlåtande har avgivits av två ledamöter i nämnden, vilka ansett
sig böra tillstyrka bostadsstyrelsens föreliggande förslag.
Departementschefen.
Vid anmälan av propositionen nr 218 till 1948 års riksdag angående den
allmänna bostadspolitikens organisation framhöll jag, att man torde böra
räkna med att organisationen ganska snart måste upptagas till ny prövning
med hänsyn till de ändringar, som följde med den förutsatta successiva
decentraliseringen av ärenden. Emellertid har det hittills icke varit möjligt
att på nytt överväga organisationsspörsmål av mera allmän betydelse, bl. a.
emedan praktisk erfarenhet av den nya organisationen har måst avvaktas.
Organisationsnämndens undersökningar innebära i första hand att bostadsstyrelsens
organisation prövats ur kontorstekniska synpunkter. En del av
nämndens förslag till förenkling av den kontorstekniska rutinen äro redan
genomförda och andra komma enligt vad bostadsstyrelsen upplyst att snarast
genomföras. I anledning härav böra vissa jämkningar i styrelsens personalorganisation
företagas.
Nämndens förslag om överflyttning från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna
av vissa flerfamiljshusärenden kan, såsom jag framhållit i det föregående,
icke för närvarande slutligt prövas. Överförandet på förmedlingsorganen
av uppgifter rörande byggnadskontrollen i den utsträckning nämnden
förutsatt torde icke heller omedelbart kunna genomföras. Vissa förslag
beträffande organisationen förutsätta sådana ändringar av grunderna för
bidragsgivningen, som först kunna bedömas sedan den förutskickade översynen
av bostadsrabattsystemet har verkställts. Det bör vidare framhållas,
att organisationsnämnden med undantag för några länsbostadsnämnder
icke närmare undersökt nämndernas och förmedlingsorganens förutsättningar
att tillfredsställande kunna ombesörja do arbetsuppgifter nämnden föreslår
skola överföras på dessa organ. Slutligen må nämnas, att personalens
lönegradsplacering endast undantagsvis prövats i samband med nämndens
undersökningar.
I det föregående har jag intagit den ståndpunkten, att i vad det gäller fördelningen
av arbetsuppgifterna på bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
omedelbart endast den ändringen skall göras att låne- och bidragsärenden för
enfamiljs- och tvåfamiljshus avseende Malmö skola överflyttas från bostadsstyrelsen
till vederbörande länsbostadsnämnd och att den kamerala förvaltningen
av de lån och bidrag, som beviljas av länsbostadsnämnd, skall överföras
till bostadsstyrelsen. Jag har dock ytterligare förutsatt, att utflyttning
till nämnderna av vissa grupper av flerfamiljshusärenden försöksvis bör äga
rum.
Av det anförda torde framgå, att det icke nu är möjligt att taga slutlig
ställning till alla de förslag till ändringar i bostadsstyrelsens personalorganisation
som organisationsnämnden framlagt. Från sina utgångspunkter räknar
nämnden med att antalet lönegradsplacerade befattningar i bostadsstyrelsen
skall kunna minskas med 58. Till en icke obetydlig del äro dessa besparingar
möjliga att åstadkomma endast om de av nämnden diskuterade
ändringarna av arbetsuppgifterna kunde omedelbart genomföras. För nästa
budgetår torde därför en så stor sammanlagd minskning av bostadsstyrelsens
personal som organisationsnämnden förordat icke vara möjlig att åstadkomma.
De verkställda organisationsundersökningarna torde å andra sidan ge stöd
för icke obetydliga besparingar redan under nästa budgetår. I det följande
kommer sålunda att föreslås inskränkningar av olika delar av styrelsens personalorganisation,
vilka innebära att antalet lönegradsplacerade befattningar
sammanlagt skulle minskas med 24. I bilaga 2 till detta protokoll redovisas
sammanställningar över såväl mitt som organisationsnämndens och
bostadsstyrelsens förslag till personalorganisation för styrelsen under nästa
budgetår. I det följande redogör jag för den närmare innebörden av mitt
förslag, varvid jag med undantag för kontors- och skrivbiträdespersonalen
redovisar varje byrå samt sociala sektionen för sig.
Kanslibyrån. Förslaget att en särskild befattning som organisationsexpert
skall inrättas kan jag icke godtaga. Däremot tillstyrker jag bostadsstyrelsens
förslag att å allmänna sektionen tills vidare bör finnas inrättad en
assistenttjänst i Ce 22, varvid befattningen som registrator i Ce 18 bör hållas
vakant. För registratorsgöromålen, vilka böra fullgöras under assistentens
överinseende, beräknar jag en kanslibiträdestjänst i Ce 11. De av styrelsen
ifrågasatta upp flyttningarna i högre lönegrad av tjänsterna såsom materialförvaltare
och föreståndare för telefonväxeln torde som lönenämnden förordat
böra prövas av tjänsteförteckningskommittén respektive biträdesutredningen.
Organisationsnämndens förslag att en vid förra årets riksdag beslutad men
icke tillsatt befattning som expeditionsvakt i Ce 9 skall indragas, kan jag tillstyrka.
Arbetsbalansen å ombudsmannasektionen omfattade i juli 1949 ca 1750
ärenden och hade vid utgången av november 1950 stigit till 3 700, därav 3 300
enfamiljshusärenden. Som en följd av den stora balansen ha uppkommit förseningar,
vilka medfört förluster för allmänheten. Balansen har bl. a. föranletts
av den blockad, som Sveriges juristförbund under två år upprätthållit
95
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
mot bostadsstyrelsen. I början av 1950 avgingo tre amanuenser och ersättare
för dessa befattningshavare ha icke kunnat anskaffas i vidare mån än att en
jurist överförts från lånebyråns juridiska sektion samt två pensionerade personer
med kameral erfarenhet tillfälligt anställts. För nedbringande av balansen
har granskningsarbetet i den utsträckning som av säkerhetsskäl ansetts
möjlig överförts på icke juridiskt utbildad personal. De uppgifter som härefter
ankomma på juristpersonalen ha ansetts så kvalificerade, att en ökning av
antalet befattningar i förste byråsekreterarställning åtminstone för närvarande
ansetts motiverad. Sedan juristförbundet funnit sig böra häva blockaden,
har Kungl. Maj:t genom beslut den 29 december 1950 förklarat
hinder icke möta för bostadsstyrelsen att i mån av tillgång på medel
till ansökan ledigförklara bl. a. två förordnanden att å ombudsmannasektionen
bestrida göromål, som ankomma på befattningshavare i 29 respektive 27 lönegraden.
Styrelsens förslag beträffande juristtjänsterna å sektionen innebär,
att i stället för dessa förordnanden två befattningar som e. o. förste byråsekreterare
i nämnda lönegrader skola inrättas. Innan frågan om införande
av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet slutligt prövats, är jag icke
beredd att taga ställning till detta förslag. Den nu tillämpade anordningen
bör därför bestå även under nästa budgetår, varvid emellertid särskilda
medel böra beräknas för tjänsterna. Av nyss nämnda skäl kan jag ej heller
tillstyrka styrelsens förslag om ordinariesättning av byrådirektörstjänsten.
Organisationsnämnden har föreslagit, att antalet amanuenstjänster å sektionen
minskas med fyra. Förslaget, vilket tillstyrkts av styrelsen, föranleder
ej annan erinran från min sida än att, därest vid tillsättandet av de nämnda
förordnandena någon av de nuvarande amanuenserna förordnas att i succession
uppehålla högre juristtjänst å sektionen, denne bör bibehållas i sin
amanuensbefattning med hänsyn till därmed förenade pensionsförmåner. För
avveckling av den föreliggande balansen bör, såsom styrelsen föreslagit, under
nästa budgetår beräknas medel för fortsatt förstärkning med tillfällig personal.
Härför torde i enlighet med styrelsens förslag beräknas ett belopp
motsvarande lönen till en amanuens. Organisationsnämnden liksom bostadsstyrelsen
har föreslagit, att en befattning som kansliskrivare i Ce 15 samt en
biträdesbefattning i reglerad befordringsgång skola utbytas mot en kontorsskrivarebefattning
i Ce 19 respektive en kanslibiträdestjänst. Jag är icke beredd
att taga ställning till förslagen, innan de prövats i samband med pågående
biträdesutredning.
Styrelsens förslag att kassören å kamerala sektionen skall uppflyttas från
15 till 19 lönegraden bör även prövas i ett större sammanhang. Utöver nu
befintliga tjänster å sektionen har organisationsnämnden räknat med en kon
torist i Ce 13 samt tre kanslibiträden i Ce 11. Styrelsens motsvarande förslag
upptar en kansliskrivare i Ce 15, en kontorist och två kanslibiträden. Med
undantag för en kanslibiträdestjänst har detta förslag tillstyrkts av lönenämnden.
Innan närmare erfarenhet vunnits av den ifrågasatta omorganisationen
av kamerala sektionen, kan jag icke godtaga de föreliggande förslagen i annan
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
mån än att jag för nästa budgetår beräknar en ny tjänst sonr kontorist i Ce lo
samt ytterligare två kanslibiträdesbefattningar i Ce 11.
Planeringsbyrån. Bostadsstyrelsen har föreslagit, att en å byrån sedan
den 1 juli 1949 inrättad arvodestjänst, avsedd för en med byggnadsmaterialmarknaden
väl förtrogen person, skall utbytas mot en befattning som byrådirektör
i Ce 31. Styrelsen har anfört, att det icke varit möjligt att förvärva
lämplig kraft då endast arvodesanställning kunnat erbjudas. Jag kan icke
biträda styrelsens förslag och anser, att tills vidare medel ej heller böra beräknas
för ifrågavarande arvodesbefattning.
Yad angår statistiska sektionen har organisationsnämnden föreslagit, att
den interna statistiken över egnahemslån och förbättringslån skall avbrytas.
En amanuenstjänst anses härigenom bli överflödig. Styrelsen har icke kunnat
förorda nämndens förslag. Yad styrelsen anfört synes mig utgöra vägande
skäl för bibehållande av ifrågavarande statistik. Jag kan därför icke tillstyrka
indragning av amanuenstjänsten.
I fråga om indexsektionen har organisationsnämnden bl. a. anfört, att sektionens
arbete bör koncentreras på att förenkla nuvarande mycket tidskrävande
insamling och bearbetning av uppgiftsmaterialet till styrelsens byggnadskostnadsindex.
Nämnden beräknar, att efter genomförandet av dess förslag
sektionens personal kan minskas med tre ingenjörer i högst Ce 21 och
ett tekniskt biträde i Cg 9. Mot nämndens förslag har styrelsen invänt, att
nämnden helt förbisett sektionens driftkostnadsundersökningar. Nämndens
antagande att indexarbetet skulle bli förenklat och mindre personalkrävande
stämmer enligt styrelsen icke med det verkliga förhållandet. Styrelsen framhåller
härjämte, att för styrelsens värderingsmetoder erfordras en annan typ
av index än den nu anlitade. Arbetet härmed anses snarast kräva ökad personalinsats.
Med undantag för befattningen som tekniskt biträde, vilken styrelsen
i likhet med nämnden anser kunna utgå, beräknar styrelsen oförändrat
antal tjänster för sektionen. Med tanke på den statliga långivningen är
det av stor vikt, att bostadsstyrelsen har möjlighet att fortlöpande följa
byggnadskostnadsutvecklingen. Jag kan därför icke tillstyrka organisationsnämndens
förevarande förslag. Emellertid ha vissa av sektionens tjänster
ursprungligen avsetts för uppgifter sammanhängande med uppläggning av
indexserier. Dessa tjänster böra nu kunna undvaras. Utöver den av bostadsstyrelsen
förordade minskningen föreslår jag sålunda indragning av två
ingenjörstjänster i högst Ce 21.
Organisationsnämnden konstaterar, att utredningssektionens arbetsuppgifter
till största delen icke är så avgränsade eller regelbundet återkommande
att de kunna göras till föremål för organisationsundersökning i vanlig mening.
Nämnden liksom styrelsen förutsätter ingen ändring i nuvarande organisation
för sektionen. Härtill kan jag ansluta mig.
Beträffande planeringssektionen föreslår organisationsnämnden, att seksektionens
medverkan vid planeringen av bostadsförsörjningen i de enskilda
kommunerna icke bör omfatta utförande av framskrivningar av
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
97
folkmängd och hushållsbestånd. Detta arbete bör enligt nämnden i fortsättningen
utföras av kommunerna själva med ledning av generella anvisningar
från styrelsen. Styrelsen har invänt, att framskrivningsarbetet utgör
exempel på sådana statistiska undersökningar, vilka äro väsentligt mindre
arbetskrävande, om de utföras av härför särskilt tränad personal, än om de
som tillfälliga arbetsuppgifter anförtros av kommunerna anställd personal.
Sektionens service åt kommunerna omfattar enligt styrelsen även annan
statistik av för närvarande stön*e betydelse. Nämnden liksom styrelsen räknar
under nästa budgetår med en nu befintlig assistenttjänst i Cg 17, för vilken
medel icke beräknats. Styrelsen föreslår dessutom, att en biträdesbefattning
i reglerad befordringsgång utbytes mot en kanslibiträdestjänst. För egen del
får jag erinra, att styrelsens medverkan vid uppgörande av kommunala bostadsförsörjningsplaner,
ännu är på begynnelsestadiet. För utrönande av de lämpliga
metoderna för sådan medverkan torde den service i olika avseenden, som
planeringssektionen nu lämnar kommunerna, vara av betydelse. Jag anser för
den skull att sektionens personalorganisation icke nu bör mera avsevärt inskränkas.
Jag förutsätter emellertid en minskning av biträdespersonalen samt
anser, att medel under nästa budgetår icke böra beräknas för den nämnda
assistenttjänsten. Styrelsens förslag om utbyte av en kontorsbiträdestjänst
mot en kanslibiträdesbefattning bör prövas av biträdesutredningen.
Tekniska byrån. Organisationsnämnden och styrelsen ha föreslagit, att
en fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar skall inrättas. Till
sektionen skola enligt de föreliggande förslagen överföras, förutom ett antal
tjänster från tekniska byrån, planeringsbyråns indexsektion samt lånebyråns
värderingssektion. Beträffande de arbetsuppgifter som skola överföras från
tekniska byrån äro nämnden och styrelsen av i stort sett samma mening.
Styrelsen anser dock till skillnad från nämnden, att byggnadskontrollantverksamheten
samt arkitektarbetet med typritningar alltjämt böra vara förlagda till
tekniska byrån. Vid styrelsen liksom tidigare vid statens byggnadslånebyrå
utföras vissa teknisk-ekonomiska utredningar och i anslutning härtill viss upplysningsverksamhet,
som avse att minska materialförbrukningen inom bostadsbyggandet,
nedbringa underhålls- och byggnadskostnader samt öka byggnadernas
värde. Det råder inget tvivel om att betydande besparingar kunnat göras
genom denna verksamhet. Särskilt med hänsyn till utvecklingen under de
senaste åren beträffande materialförsörjning och byggnadskostnader är det
synnerligen angeläget, att ifrågavarande utredningsverksamhet fullföljes och
intensifieras. I likhet med organisationsnämnden och styrelsen finner jag skäl
tala för att det teknisk-ekonomiska utredningsarbete, som bedrives inom styrelsen,
gives fastare former. Ur organisationssynpunkt bör emellertid härför väljas
en särskild byrå i stället för en fristående sektion. Yad angår de arbetsuppgifter,
som från tekniska byrån böra överföras till den nya byrån, delar jag
styrelsens mening, att till byrån icke böra hänföras kontrollantverksamheton
och typritningsarbetet. Index- och värderingssektionerna torde även tills
vidare böra kvarstå inom planerings- respektive lånebyrån. Byråns arbetsupp
7—2»B
5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 124.
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
gifter skulle sålunda komma att omfatta de teknisk-ekonomiska utredningar,
som för närvarande utföras under ledning av en särskild sakkunnig och med
anlitande i huvudsak av personal inom tekniska byrån.
Organisationsnämnden liksom styrelsen förutsätter, att styrelsens nuvarande
byggnadstekniske sakkunnige, vilken för närvarande uppbär ett årsarvode
av 21 000 kronor, skall bli chef för sektionen. Då nämnde sakkunniges
inplacering i den föreslagna lönegraden Cp 10 skulle medföra inkomstminskning,
beräknar styrelsen ett personligt avlöningstillägg motsvarande skillnaden
mellan årsarvodet och lönen i den angivna lönegraden. Lönenämnden har ansett
sig icke kunna, innan tjänsteförteckningskommittén övervägt frågan om
byrådirektörernas löneställning, förorda högre lönegrad än Cp 9. Jag föreslår i
anslutning till styrelsens förslag, att chefen för den nya byrån placeras i lönegrad
Cp 10. Som i annat sammanhang anmälts för riksdagen torde proposition
beträffande lönereglering för byråchefer m. fl. inom kort komma att framläggas.
Med hänsyn härtill torde frågan om personligt avlöningstillägg sakna aktualitet.
I övrigt beräknar jag, att följande tjänster skola överflyttas från tekniska
byrån till teknisk-ekonomiska utredningsbyrån: en förste byråingenjör i
Ce 29, två förste byråingenjörer i Ce 27, därav en i utbyte mot en arvodesbefattning,
två ingenjörer i högst Ce 21 samt en kanslibiträdestjänst.
Om den teknisk-ekonomiska utredningsbyråns arbetsuppgifter och personalorganisation
begränsas i enlighet med mitt förslag, torde anledning icke
finnas att ändra tekniska byråns sektionsindelning. Jag räknar alltså icke med
att arkitekt- och byggnadstekniska sektionerna skola sammanslås till en
sektion.
I fråga om arkitektsektionen bär organisationsnämnden ansett, att typritningsarbetet,
sedan den första serien av typhus färdigprojekterats, bör temporärt
kunna bedrivas med något mindre personalinsats än hittills. En viss
reducering av personalen är enligt nämnden vidare möjlig som följd av den
föreslagna utflyttningen av ärenden till nämnderna. I förhållande till nuvarande
organisation innebär nämndens förslag att antalet arkitekter i högst Cg 31
reduceras från fem till fyra samt att en ritbiträdestjänst utgår. Styrelsen kan
icke tillstyrka någon nedskärning av arkitektpersonalen i högst Cg 31. Två
av dessa befattningar föreslår styrelsen skola utbytas mot arkitekttjänster i
Ce 29, varav den ena avses för rådgivning åt länsbostadsnämnderna och den
andra för typritningsarbetet. Enligt styrelsen är efterfrågan på ritningar för
andra hustyper än de enfamiljshus av normal typ, som omfattas av den första
färdigställda serien ritningar, utomordentligt stor, varför verksamheten i
stället för att inskränkas bör i görlig mån intensifieras.
Strävandena att skapa ekonomiska och ändamålsenliga bostadstyper bör
enligt min mening tillmätas stor vikt. I det föregående har jag förordat särskilda
åtgärder för att förhindra att alltför stora och dyra egnahem uppföras.
I detta sammanhang torde arkitektsektionens gransknings- och typritningsarbete
få särskild betydelse och sektionens arbetsuppgifter sna
-
99
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 124.
rast komma att växa. Jag kan därför icke tillstyrka organisationsnämndens
förslag till minskning av sektionens personalorganisation. Däremot
kan jag godtaga bostadsstyrelsens förslag att två arkitekttjänster i högst Cg 31
skola omändras till befattningar i Ce 29. Jag förutsätter emellertid, att med
innehav av tjänst i Ce 29 ej skall kunna förenas förordnande å någon av arkitekttjänsterna
i högst Cg 31.
Beträffande byggnadstekniska sektionen har organisationsnämnden föreslagit,
att de besiktningar, som styrelsen utför under lånetiden, s. k. femårsbesiktningar,
skola överföras till förmedlingsorganen samt att sådana besiktningar
från styrelsens sida endast skola företagas stickprovsvis. Häremot har
styrelsen anfört, att det icke synes välbetänkt att helt överföra övervakningen
på kommunerna förrän dessa efter kommunsammanslagningen utrustats med
kvalificerade tjänstemän. Styrelsen föreslår, att femårsbesiktningarna i samtliga
städer överflyttas till dessa från och med d''en 1 juli 1951 och att utflyttning
av dylika besiktningar på landskommunerna påbörjas den 1 januari 1952.
Jag har icke något att erinra mot detta förslag, som innebär ett fullföljande
av en tidigare godtagen princip beträffande fördelningen av arbetsuppgifter
mellan de bostadspolitiska organen.
Organisationsnämnden beräknar, att den föreslagna ytterligare decentraliseringen
av en- och flerfamiljshusärenden medför eu minskning för tekniska
byråns del av antalet olika ärenden med ca 20 respektive 40 %. Enligt nämnden
kan personalen dock icke reduceras i direkt proportion till minskningen i
antalet flerfamiljshusärenden, emedan centraliseringen av dylika ärenden endast
avser hus med upp till 10 lägenheter. Jämfört med nuvarande organisation
innebär nämndens förslag — bortsett från de tjänster som nämnden
föreslagit skola överföras till teknisk-ekonomiska utredningssektionen — att
personalen minskas med en förste byråingenjör i Ce 27 och 2 ingenjörer i
högst Ce 21, varjämte tillkommer en kanslibiträdestjänst. Styrelsen anser i
likhet med nämnden, att den föreslagna ytterligare decentraliseringen av ärenden
medför en viss reducering av granskningsarbetet. Å andra sidan framhåller
styrelsen, att de alltmer stigande byggnadskostnaderna göra en mer ekonomiskt
inriktad granskning nödvändig. Styrelsen räknar härjämte med ytterligare
en ingenjör i Ce 24.
Med hänsyn dels till att den av organisationsnämnden ifrågasatta decentraliseringen
i varje fall icke torde kunna genomföras under nästa budgetår annat
än i begränsad omfattning, dels till vad bostadsstyrelsen anfört beträffande
behovet av en mer ekonomiskt inriktad granskning, kan jag icke tillstyrka
nämndens förslag till inskränkning av personalorganisationen. Å andra sidan
kan jag ej heller godtaga styrelsens förslag att ytterligare en tjänst i Ce 24
samt eu kontoristtjänst skola inrättas. Jag föreslår sålunda, att någon ändring
i sektionens personalorganisation ej nu företages, bortsett från de av bildandet
av en teknisk-ekonomisk utredningsbyrå betingade ändringarna. Av de
för sektionen nu beräknade ingenjörerna i högst Ce 21 bör dock en redovisas
under arkitektsektionen för uppgifter sammanhängande med typritningsarbetet.
100
Kungl. Maj: is proposition nr 124.
Tvätterisektionen har i avvaktan på de förslag, vilka komma att framläggas
av bostadskollektiva kommittén och vilka kunna påverka sektionens arbetsuppgifter
och organisation, icke medtagits i nämndens undersökningar. Styrelsen
föreslår för sin del, att nuvarande extra tjänster ändras till extra ordinarie.
Innan sektionens uppgifter blivit närmare bestämda, kan jag icke tillstyrka
dessa förslag. Styrelsens förslag att en för sektionen beräknad kontorsbiträdestjänst
uppflyttas till kanslibiträdesbefattning bör prövas av biträdesutredningen.
Lån e by rån. Bostadsstyrelsens förslag att en arvodesbefattning, avsedd
för en väl kvalificerad tekniker, skall ersättas med en tjänst som förste byråingenjör
utanför sektionsindelningen kan jag endast godtaga såtillvida, att
tjänsten bör ändras till extra befattning i 29 lönegraden.
Organisationsnämnden har föreslagit, att från enfamiljshussektionen till
juridiska sektionen överflyttas den juridiska granskningen av enfamiljshusärenden
jämte vissa andra uppgifter. Med hänsyn till sektionens härigenom
vidgade verksamhetsområde har nämnden föreslagit inrättande av en tjänst
som förste byråsekreterare i 29 lönegraden. Däremot skall en amanuenstjänst
å enfamiljshussektionen indragas. Från denna sektion skall enligt nämnden
vidare överflyttas en förste byråsekreterartjänst i Ce 27. Nämndens förslag
till personalorganisation, som tillstyrkts av styrelsen, upptar härjämte ytterligare
två kanslibiträdestjänster.
Med hänsyn till resultatet av organisationsnämndens undersökning i nu
ifrågavarande del, har Kungl. Maj:t genom sitt förenämnda beslut den 29
december 1950 förklarat hinder icke möta för styrelsen att i mån av tillgång
på medel ledigförklara även ett förordnande att å juridiska sektionen bestrida
göromål, som ankomma på befattningshavare i 29 lönegraden. Till skillnad
från ombudsmannasektionen påverkas icke juridiska sektionens arbetsuppgifter
av förslaget om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet. Jag
kan därför tillstyrka, att nämnda förordnande utbytes mot en förste byråsekreterartjänst
i 29 lönegraden. Styrelsen har föreslagit, att tjänsten uppföres
som ordinarie. Enligt min mening bör den dock tills vidare vara extra ordinarie.
Organisationsnämndens förslag beträffande personalbehovet i övrigt synas
mig väl avvägda med hänsyn till de uppgifter, som skola ankomma på den utvidgade
sektionen. Förslagen föranleda därför ingen erinran från min sida.
Yad angår flerfamiljs- och enfamiljshussektionerna har bostadsstyrelsen
tillstyrkt organisationsnämndens förslag att nämnda sektioner, sedan egnahemslåneärendena
från Malmö utflyttats till länsbostadsnämnden i länet, skola
sammanslås till en sektion. Styrelsen har vidare tillstyrkt, att den nuvarande
byrådirektörstjänsten å enfamiljshussektionen efter sammanslagningen kvarstår
som en fristående befattning för konsulterande och övervakande uppgifter
beträffande länsbostadsnämnderna. En förutsättning för nämndens förslag är
enligt styrelsen att den ingenjörspersonal, som nämnden förutsatt skola finnas
för att vid förekommande behov kunna utsändas till nämnderna, även skall
101
Kungl. Maj:is proposition nr 124.
kunna handlägga de ansökningar om lån till en- och tvåfamiljshus, som ankomma
på lånebyrån. Det har redan tidigare befunnits lämpligt att avdela
byrådirektören å enfamiljshussektionen för uppgiften att leda och övervaka länsbostadsnämndernas
egnahems- och förbättringslångivning. Under förra budgetåret
har nämndernas behov av tillfällig förstärkning av ingenjörspersonal i
viss utsträckning tillgodosetts med ingenjörer från styrelsen. Denna anordning
har givit goda erfarenheter. Förutom att nämnderna därigenom erhålla rutinerad
personal, har anordningen enligt styrelsen även den fördelen att ingenjörsarbetet
hos nämnderna får nya impulser och styrelsens erfarenheter om
nämndernas arbete vidgas.
Enligt min mening bör styrelsen erhålla större möjligheter än hittills att
med egen personal tillfälligt förstärka nämndernas ingenjörspersonal. Den
härför avsedda personalen, som bör vara underställd byrådirektören, bör även
handlägga de ärenden angående egnahemslån och förbättringslån, som ankomma
på styrelsen. Med hänsyn härtill synes den nuvarande sektionsindelningen
böra bibehållas. I enlighet med styrelsens förslag beräknar jag för
enfamiljshussektionen under nästa budgetår en förste byråingenjör i Ce 27,
en byråingenjör i Ce 24, två ingenjörer i högst Ce 21 och en kanslibiträdestjänst.
I jämförelse med nuvarande personalorganisation för enfamiljshussektionen
medför mitt förslag, bortsett från juristtjänsterna, minskning med en
ingenjör i högst Ce 21 samt två kanslibiträdestjänster.
Beträffande flerfamiljshussektionen har organisationsnämnden föreslagit,
att för sektionschefen inrättas en befattning som byrådirektör i Ce 31. Syftet
med förslaget är att bereda byråchefen lättnad i arbetsbördan och därmed
bättre möjligheter för honom att ägna sig åt utredningar och principiella
frågor. Yidare föreslår nämnden inrättande av en förste byråingenjörstjänst
i Ce 29. Härigenom skulle vinnas, att cheferna för de två distrikt, på vilka sektionens
ärenden avses skola uppdelas, erhålla samma löneställning. Utöver nu
befintliga tjänster upptager nämndens förslag härjämte en byråingenjörsbefattning
i Ce 24. Å andra sidan förutsätter nämnden, att antalet ingenjörstjänster
i Ce 27 och i högst Ce 21 minskas med en respektive fyra befattningar samt att
en kanslibiträdestjänst indrages. Styrelsen har föreslagit vissa jämkningar i
nämndens förslag. Sålunda anser styrelsen, att bl. a. ärendenas krävande natur
motiverar ytterligare två byråingenjörsbefattningar i Ce 24 och två kanslibiträdestjänster.
Ehuru starka skäl tala för att en befattning som byrådirektör inrättas, kan
jag dock icke i nuvarande läge tillstyrka detta förslag. En viss förbättring i
löneställningen för den högre ingenjörspersonalen synes emellertid nu böra
företagas. Jag kan därför godtaga förslaget om inrättande av en befattning
som förste byråingenjör i Ce 29 i utbyte mot en dylik tjänst i Ce 27. Beträffande
övrig ingenjörspersonal torde den ändringen böra företagas, att antalet
tjänster i Ce 24 ökas med en, medan antalet tjänster i högst Ce 21 minskas
med tre.
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
I fråga om organisationsnämndens förslag att övertagandesektionen skall
indragas har styrelsen anmält viss tvekan med hänsyn till frågan om hyreskontrollen,
vilken av nämnden förutsatts skola beträffande de orter, där hyresregleringslagen
gäller, överflyttas på de kommunala förmedlingsorganen.
Hyreskontrollen tillhör enligt min mening de uppgifter, vilka lämpligen kunna
anförtros förmedlingsorganen. Jag förutsätter därför att styrelsen närmare
undersöker möjligheterna att utflytta hyreskontrollen i den utsträckningnämnden
förutsatt. Som styrelsen anfört bör dock icke prövningen av denna
fråga hindra att sektionen indrages. För nästa budgetår räknar jag sålunda
icke med någon personal för sektionen.
Yad värderingssektionen angår tillstyrker jag nämndens och styrelsens
samstämmiga förslag att sektionen med hänsyn till arbetsuppgifternas grundläggande
betydelse för låneverksamheten förstärkes med en förste byråingenjör
i Ce 29 samt en byråingenjör i Ce 24 i utbyte mot en ingenjör i högst Ce 21.
Beträffande marksektionen, vilken icke omfattas av organisationsnämndens
undersökningar, har styrelsen föreslagit, att befattningen som sektionschef,
en förste byråingenjörstjänst i Ce 27, uppflyttas till Ce 29. Sektionen är för
närvarande provisoriskt organiserad i avvaktan på att slutlig ställning skall
tagas till frågan om inrättandet av ett centralt rådgivande organ för markvärdering.
Under sådana förhållanden torde tills vidare böra anstå med prövningen
av sektionschefens löneställning. Däremot kan jag tillstyrka styrelsens
förslag om utbyte av en arvodesbefattning som ingenjör mot en tjänst i Ce 24.
Styrelsens förslag att en kontorsbiträdesbefattning skall uppflyttas till kanslibiträdestjänst
bör prövas av biträdesutredningen.
Sociala sektionen. I skrivelse den 12 juni 1950 har bostadsstyrelsen med
överlämnande av en promemoria i ämnet anmält, att inom sociala sektionen
utförts en utredning i syfte att dels utreda förfarandet vid handläggning av
bidragsärenden efter en genomförd decentralisering och dels att inhämta av
decentraliseringen berörda stadskommuners inställning till frågan om en
delegering av beslutanderätten i nämnda ärenden. Styrelsen har uttalat, att
möjlighet knappast föreligger för närvarande att genomföra den ifrågasatta
decentraliseringen. Organisationsnämnden, som tagit del av utredningen, har
funnit, att en dylik åtgärd icke är lämplig. Däremot har nämnden ansett hinder
icke böra möta att förmedlingsorgänen ges befogenhet att bedöma, huruvida
en viss bostad uppfyller de för familjebostadsbidrag stadgade kraven
eller att avslå de ansökningar om bidrag, som enligt förmedlingsorganens uppfattning
icke skulle kunna beviljas. Förslagens genomförande skulle enligt
nämnden medföra en icke oväsentlig arbetsbesparing vid styrelsens prövning
av en del av de mest tidskrävande ärendena. Mot förslagen har styrelsen invänt,
att dess erfarenhet visar, att flertalet förmedlingsorgan icke skulle
kunna betryggande utföra granskningen och att det skulle vara olämpligt att
bemyndiga förmedlingsorganen att avslå ansökningar. Styrelsen har vidare
ifrågasatt besparingseffekten av de föreslagna åtgärderna med hänsyn bl. a.
till arbetet med besvär över föl-medlingsorganens beslut. För egen del vill
103
Kungl. May.ts ''proposition nr 124.
jag framhålla, att det icke rimligen bör ankomma pa föimedlingsoiganen
att avslå ansökningar så länge beslutanderätten i övrigt ankommer på
de statliga organen. Som styrelsen anfört torde det för närvarande icke vara
möjligt att överlåta granskningsarbetet på förmedlingsorganen.
I syfte att förenkla bidragsprövningen, vilken nu sker efter olika regler,
har nämnden förordat en tvångsvis genomförd övergång från äldre familjebidrag
till familj Bostadsbidrag. Styrelsen har ansett, att den frivilliga övergång,
som nu tillämpas, bör fortsätta men har anmält sin avsikt att, därest
ansökningar om sådan övergång skulle tendera att minska avsevärt, upptaga
frågan om åtgärder för ett mera tvångsbetonat överförande. Vad styrelsen
anfört synes mig icke giva anledning till erinran.
Sektionens organisation, som för närvarande har provisorisk karaktär,
torde böra upptagas till närmare prövning när resultatet föreligger av den
översyn av bostadsrabattsystemet, vilken jag förordat i det föregående. I avvaktan
härpå bör konsulentbefattningen bibehållas. I anslutning till föreliggande
förslag om nya tjänster tillstyrker jag, att en tjänst såsom förste byråsekreterare
i Ce 27 inrättas. Förslaget om att en befattning som byråsekreterare
i 24 lönegraden skall inrättas kan jag däremot icke godtaga. De föreslagna
indragningarna av en befattning som inspektör samt en kontorsskrivartjänst
föranleda ingen erinran från min sida. Jag anser emellertid, att jämväl en amanuenstjänst
bör indragas. I övrigt räknar jag under nästa budgetår med oförändrad
organisation.
Skriv- och kontorsbiträden. Nuvarande organisation upptar 125 tjänster
för dylik personal. Organisationsnämnden har för nästa budgetår beräknat
90 och styrelsen 108 tjänster. Skillnaden i beräkningarna beror på olika
meningar om i vilken takt och utsträckning de av nämnden föreslagna åtgärderna
böra genomföras samt den arbetsbesparande effekt åtgärderna medföra.
Med utgångspunkt från i det föregående anförda synpunkter på arbetsuppgifterna
beräknar jag behovet till 107 tjänster. Härvid är att märka, att
mina förslag i det föregående beträffande antalet biträdestjänster i lönegraderna
11—15 upptaga sammanlagt 30 befattningar, medan styrelsen beräknat antalet
till 40. Med hänsyn till de genom omorganisationen uppkommande övergångsproblemen
under nästa budgetår beräknar jag utöver nämnda skriv- och
kontorsbiträden medel för tillfällig arbetskraft motsvarande avlöningskostnaderna
för tre biträden. Beträffande tjänsternas fördelning på de olika
byråerna har jag räknat med 40 för kanslibyrån, 17 för planeringsbyrån, 8
för tekniska byrån, 20 för lånebyrån, 20 för sociala sektionen samt 2 för teknisk-ekonomiska
utredningsbyrån.
Medelsbehovet. De av mig i det föregående framlagda förslagen medföra
å ena sidan en ökning av medelsbehovet för nya tjänster m. in. med 282 200
kronor samt för löneklassuppflyttningar 39 000 kronor. Å andra sidan bör
anslaget på grund av indragningar av tjänster m. m. minskas med 451 200
kronor. Anslaget bör alltså minskas med (451200 — 282 200 — 39 000) 130 000
kronor och upptagas till (2 307 000 —130 000) 2 177 000 kronor.
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Jag beräknar anslagsposterna sålunda:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 460000 kronor;
arvodenochsärskildaersättningar, bestämda avKung 1. Maj:t,
73 000 kronor;
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 426500 kronor;
ersättningar till experter och sakkunniga 10 000 kronor;
rörligt tillägg 207 500 kronor.
Med anledning av den reglerade befordringsgången bör å personalförteckningen
för styrelsen antalet kontorsbiträden i Ca 8 ökas med 28. Som följd
av mina förslag böra vidare å förteckningen upptagas ytterligare en befattning
som byråchef i Cp 10, en befattning som förste byråsekreterare i Ce 29,
två förste byråingenjörstjänster i Ce 29 samt en befattning som förste byråsekreterare
i Ce 27, varjämte antalet förste byråingenjörer i Ce 27 bör minskas
med en.
Bostadsstyrelsen: Omkostnader.
Anslag Nettoutgift
1949/50 .................................... 377 000 465 703
1950/51 (statsliggaren s. 336) ...... 372 000
1951/52 (förslag) ....................... 432 000
Yrkanden.
Bostadsstyrelsen hemställer (skr. 28/8 1950), att anslaget höjes med 81000
kronor på sätt framgår av följande sammanställning.
1. Sjukvård m. m..............................
2. Reseersättningar.............................
3. Expenser för eget behov:
a. Bearbetning av statistiskt material
b. Övriga expenser för eget behov.....
4. Expenser för annat än eget behov.....
5. Särskilda uppbördsmedel .................
Motivering.
Ökning Minskning
5 000
10 000
15 000
88 000
13 000
_50 000
131 000 50 000
4- 81000
1. Sjukvård m. m. Utgifter 1949/50 23 465; anslag 1950/51 10 000.
2. Reseersättningar. Behov föreligger av noggrannare instruktion och
samordning beträffande länsbostadsnämndernas verksamhet. Anslagsposten
bör därför, i anslutning till belastningen under 1949/50 (52 761), uppräknas
från 45 000 till 55 000 kronor.
o a. Bearbetning av statistiskt material. Ifrågavarande bearbetning utr
föres av den inom statistiska centralbyrån från och med den 1 juli 1950 försöksvis
inrättade maskincentralen. För innevarande budgetår ha för ändamålet
anvisats 55 000 kronor. En ny kostnadskalkyl, som uppgjorts i samråd
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
105
med chefen för maskincentralen, slutar för budgetåret 1950/51 på en total
kostnad av ca 60 000 kronor. På grundval av antaganden om ökad omfattning
av bearbetningen beräknas kostnaderna för nästa budgetår uppgå till ca
70 000 kronor eller 15 000 kronor mer än det belopp, som anvisats för innevarande
budgetår.
3 b. Övriga expenser för eget behov. I omkostnadsstaten för budgetåret
1949/50 upptogs till övriga expenser för eget behov ett belopp av 209 000
kronor. Utgifterna stego till 264 050 kronor. För innevarande budgetår ha
för ändamålet anvisats 211 000 kronor. Medelsbehovet under nästa budgetårberäknas
till 299 000 kronor. Yid beräkningen har hänsyn tagits dels till
engångskostnader för maskiner m. fl. inventarier, som erfordras för övertagande
av statskontorets förvaltning av vissa äldre lån, och dels till en motsedd
ökning av styrelsens lokaler. Av den beräknade medelsåtgången under
nästa budgetår (medelsåtgången under budgetåret 1949/50 inom parentes)
avses 42 000 (37 353) kronor för städning, 77 000 (82 923) kronor för skrivmaterial,
blankettryck m. m., 65 000 (68 093) kronor för telegram, telefon och
annonsering, 84 000 (54 820) kronor för inköp och underhåll av möbler m. fl.
inventarier samt 31 000 (20 661) kronor för diverse ändamål. Av det till 84 000
kronor beräknade beloppet till inventarier hänföra sig ca 50 000 kronor till
sådana inventarier, som erfordras för övertagande av statskontorets ifrågavarande
låneförvaltning.
4. Expenser för annat än eget behov. Från denna post bestredos ursprungligen
kostnaderna för tryck av blanketter i låne- och bidragsärenden. För budgetåret
1950/51 ha härför anvisats 27 000 kronor. Genom beslut den 26 maj
1950 har Kungl. Maj:t medgivit, att från posten få bestridas jämväl utgifter
för tryckning m. m. av typritningar. Sistnämnda utgifter beräknas under
budgetåret 1951/52 uppgå till 13 000 kronor, varför posten föreslås uppräknad
till 40 000 kronor.
5. Särskilda uppbördsmedel. Genom försäljning av typritningar och
blanketter i låne- och bidragsärenden inflytande inkomster skola enligt Kungl.
Maj ds förenämnda beslut bokföras såsom särskilda uppbördsmedel under en
för ändamålet å styrelsens omkostnadsstat upplagd post. Under budgetåret
1949/50 har genom sådan försäljning influtit 28 472 kronor, ehuru försäljningen
av typritningar endast pågått under budgetårets sista fyra månader.
Under budgetåret 1951/52 beräknas försäljningen av blanketter och typritningar
inbringa 50 000 kronor.
Yttrande.
Statskontoret föreslår, att anslagsposten till sjukvård m. in. med hänsyn
till belastningen uppräknas från 10 000 till 20 000 kronor. Däremot anser
statskontoret, att anslagsposten till reseersättningar bör upptagas med oförändrat
belopp eller 45 000 kronor. För de i anslagsposten till expenser för
eget behov ingående kostnaderna för bearbetning av statistiskt material bör
uppföras en särskild anslagspost, vilken för nästa budgetår synes kunna be
-
106
Kungl. Maj:ts •proposition nr 124.
stämmas till 60 000 kronor. Till övriga expenser för eget behov bör ett till
240 000 kronor begränsat belopp anvisas. Den under posten föreslagna
medelsanvisningen för inköp av inventarier bör kunna avsevärt nedsättas,
bl. a. av den anledningen att bostadsstyrelsen kan utan vederlag från statskontoret
få övertaga vissa inventarier (huvudsakligen kontorsmaskiner) till
ett beräknat anskaffningsvärde av 7 000 kronor.
Departementschefen.
Anslagsposten till sjukvård m. m. bör såsom statskontoret föreslagit uppräknas
med 10 000 kronor. Till reseersättningar bör i anslutning till medelsåtgången
under förra budgetåret beräknas ett med 8 000 kronor ökat belopp.
I det föregående har jag anslutit mig till styrelsens uppfattning om behovet
av ett tillförlitligt statistiskt underlag för lån- och bidragsgivningen. Jag
kan därför godtaga styrelsens förslag att för bearbetning av statistiskt material
anvisas ett med 15 000 kronor ökat belopp. Till övriga expenser för eget
behov har styrelsen under nästa budgetår räknat med ett medelsbehov av
299 000 kronor. Utgifterna under budgetåret 1949/50 utgjorde 264 050 kronor.
Enligt vad jag inhämtat har bostadsstyrelsen förutsatt, att den skall få överta
vissa inventarier från statskontoret i samband med den förut omnämnda överflyttningen
av viss låneförvaltning från statskontoret till styrelsen. Jag anser
mig dock kunna beräkna medelsbehovet under ifrågavarande post något
lägre än styrelsen eller till 275 000 kronor, vilket innebär en ökning av medelsanvisningen
med 64 000 kronor. Mot styrelsens förslag att delposten till
expenser för annat än eget behov uppräknas med 13 000 kronor för utgifter
för tryckning m. m. av typritningar har jag intet att erinra. Inkomsterna av
försäljning av blanketter och typritningar, vilka bokföras såsom särskilda
uppbördsmedel, böra i enlighet med styrelsen beräkning upptagas till 50 000
kronor.
Omkostnadsanslaget skulle alltså enligt mitt förslag å ena sidan ökas med
(10 000 8 000 -f 15 000 -f 64 000 + 13 000) 110 000 kronor och å andra sidan
minskas med 50 000 kronor. Anslaget bör i enlighet härmed uppföras med
(372 000 + 110 000 — 50 000) 432 000 kronor.
Länsbostadsnämnderna: Avlöningar.
Anslag Nettoutgift
1949/50 ................................. 1400 000 1329 961
1950/51 (statsliggaren s. 337) ... 1561000
1951/52 (förslag) ..................... 1 660 000
Organisationsnäinndens förslag.
De viktigaste av organisationsnämndens förslag i fråga om länsbostadsnämnderna
ha förut berörts i samband med behandlingen av frågan om fördelningen
av arbetsuppgifterna mellan styrelsen och nämnderna. Övriga förslag
avse huvudsakligen förenklingar i de olika arbetsrutinerna.
107
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Organisationsnämnden konstaterar, att ingenjörspersonalens arbetsuppgifter
endast i ringa man beröras av de framlagda förslagen. Utflyttningen till
nämnderna av låneärenden avseende mindre flerfamiljshus samt av egnahemslåneärenden
från Malmö anses dock medföra behov av ytterligare en ingenjör
hos länsbostadsnämnderna i Malmöhus och Västerbottens län. Då det icke
varit möjligt att vid organisationsundersökningen besöka samtliga länsbostadsnämnder,
avstår organisationsnämnden från vidare uttalanden i fråga om behovet
av ingenjörspersonal.
Nämnden framhåller, att den sammanlagda effekten av de olika förslagen
visar att kassörstjänsterna (Ce 22) icke längre erfordras. Med utgångspunkt
från en förteckning över kassörens uppgifter, som upprättats av en länsbostadsnämnd
i september 1950, uttalar organisationsnämnden, att kassörens
rent kamerala sysslor för närvarande icke äro tillräckligt omfattande för att
fylla dennes arbetstid utan att kassören tillförts även andra göromål. Flertalet
av dessa äro sådana, att de antingen böra utföras av personal med juridisk utbildning
eller att kassören måste anses överkvalificerad för desamma. Enligt
det förslag, som nämnden framlägger, skola efter kassagöromålens centralisering
till bostadsstyrelsen kassörens återstående uppgifter överflyttas på direktör,
jurist och biträdespersonal. Nämnden framhåller, att förslaget medför viss
arbetsökning för de nuvarande arvodesanställda juristerna, varför man torde
böra räkna med en höjning av nu utgående arvoden. Den erforderliga höjningen
uppskattar nämnden till sammanlagt ca 20 000 kronor.
Vad angår biträdespersonalen anför organisationsnämnden, att låneförvaltningens
överförande till bostadsstyrelsen icke resulterar i förändring av
arbets volymen men att mera kvalificerade uppgifter komma att ingå i arbetet
som följd av kassörstjänsternas indragning. Med hänsyn härtill föreslår nämnden,
att en biträdestjänst i reglerad befordringsgång vid varje länsbostadsnämnd
utbytes mot en kanslibiträdestjänst.
Enligt nämndens beräkningar skulle förslagens realiserande medföra minskning
av lönekostnaderna med ca 165 000 kronor per år.
Bostadsstyrelsens förslag.
Enligt bostadsstyrelsen är något ställningstagande till detåljerna i organisationsnämndens
förslag icke erforderligt för bedömande av personalbehovet
under nästa budgetår.
Beträffande ingenjörspersonalen anför styrelsen bl. a., att den i och för
sig normala ökningen av preliminära egnahemslåneansökningar under våren
1950 ställde länsbostadsnämnderna inför en situation, som de trots vissa personalförstärkningar
ej kunde bemästra utan långt gående förenklingsåtgärder
i fråga om granskningsarbetet samt uppskjutande av mera långsiktiga arbetsuppgifter.
Särskilt den tekniska personalen tvingades utföra övertidsarbete i
stor omfattning. De stigande byggnadskostnaderna böra enligt styrelsen helst
mötas med ett intensivare granskningsarbete. Styrelsen anser det därför vara
synnerligen angeläget, att personalförstärkningen nästa budgetår blir minst
108
Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.
så stor, att den motsvarar ökningen av arbetsmängden. Vid sin beräkning av
personalbehovet har styrelsen förutsatt ett i huvudsak oförändrat bostadskyggnadsprogram.
Med utgångspunkt härifrån uppskattas antalet preliminära
egnahemslånebeslut hos länsbostadsnämnderna under budgetåret 1951/52 till
ca 11 500. Den största ökningen av arbetsvolymen gäller dock de slutliga besluten,
som från 868 under budgetåret 1949/50 torde komma att stiga till mer
än 10 000 under nästa budgetår. I fråga om förbättringslånen beräknas en
ökning av antalet preliminära beslut från 9 900 under budgetåret 1949/50 till
12 000 under budgetåret 1951/52. De slutliga besluten torde samtidigt komma
att överstiga 10 000, medan de voro 5 730 under budgetåret 1949/50. Det arbete
med lån av äldre typ, som fortfarande tynger vissa nämnder, beräknas däremot
avsevärt nedgå. Vid den förnyade uppskattning av personalbehovet, som företagits
i anledning av organisationsnämndens undersökningar, har styrelsen
funnit, att ökningen av antalet biträdande ingenjörer kan begränsas till 8,
varigenom det totala antalet sådana ingenjörsbefattningar kommer att uppgå
till 20. Av de beräknade nya tjänsterna skola enligt styrelsens förslag 6 placeras
i Ce 24 och 2 i högst Ce 21. Härjämte räknar styrelsen med lön åt 4
ingenjörer i högst Ce 21 under hela budgetåret 1951/52. Medel för dessa tjänster
ha beräknats endast för halva budgetåret 1950/51.
Angående kassörerna konstaterar styrelsen, att organisationsnämnden icke
bedömt tjänsternas behövlighet med utgångspunkt från nuvarande förhållanden.
Hittills gjorda erfarenheter ge vid handen, att kassörernas nuvarande
arbetsuppgifter ge dem full sysselsättning. De upplysningar om regelbundet
förekommande övertidsarbete för kassörerna, som lämnats av nämnderna, utvisa
i genomsnitt 2Va timmes dylikt arbete per vecka. Centraliseringen av
låneförvaltningen till bostadsstyrelsen beräknas ej medföra större minskning i
kassörernas arbete än i genomsnitt 30 arbetsdagar. Detta beror dels på att en del
av det arbete, som bortfaller, nu ombesörjes av biträden — arbetslindringen
för biträdespersonalen beräknas till högst 60 arbetsdagar per nämnd — och
dels på att slutliga beslut i låneärenden hittills förekommit i mycket begränsad
utsträckning, varför uppgifterna tillhörande den kamerala förvaltningen icke
haft så stor omfattning. Styrelsen framhåller, att den arbetsökning som är att
emotse under nästa budgetår, då nämnderna i större utsträckning komma att
meddela slutligt beslut i de ärenden, i vilka de hittills beviljat preliminärt
beslut, kommer att för kassörernas del mer än väl utjämna den förut nämnda
lindringen i arbetet. I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär förändringen
en förskjutning mot mera kvalificerade arbetsuppgifter. Vad bostadsstyrelsen
övertager från nämnderna är övervägande enkelt rutinarbete
jämte en del av redogöraransvaret. Under sådana omständigheter ifrågasätter
styrelsen, om det är välbetänkt att överflytta kassörens uppgifter, som till
mängden motsvara en heltidstjänst, på direktör, jurist och kanslibiträde. I vad
detta skulle beröra direktörstjänsterna invänder styrelsen främst, att direktörens
tid redan nu är hårt pressad. Styrelsen framhåller härjämte, att de kontakter,
som kassörerna uppehålla med förmedlingsorganen, äro mycket tids
-
109
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
krävande, varför kassörstjänsternas indragning skulle medföra en avsevärd
försämring av betjäningen åt allmänheten. Yad angår storleken av de besparingar,
som stå att vinna genom denna indragning, uttalar styrelsen, att
organisationsnämndens beräkningar av arvodena till nämndernas ombudsmän
är helt verklighetsfrämmande. En höjning av arvodet motsvarande den som
organisationsnämnden räknat med skulle bli erforderlig under nästa budgetår
på grund av ökningen i mängden slutliga beslut, därest ombudsmännens nuvarande
arbetsuppgifter icke inskränktes. Styrelsen anför, att det icke är uteslutet,
att arvodeshöjningen inom en ej avlägsen framtid kan få en sådan storlek,
att den täcker skillnaden mellan lönen till en kassör och lönen till ett
kontorsbiträde. Under sådana omständigheter skulle resultatet bli oförändrade
utgifter men en högst avsevärd försämring av organisationen. Styrelsen understryker
bestämt behovet av kassörstjänsterna. Tjänstebenämningen bör emellertid
efter centraliseringen av kassagöromålen till bostadsstyrelsen ändras
till kamrerare.
I fråga om biträdespersonalen beräknar styrelsen en förstärkning med fyra
befattningar, varigenom det totala antalet biträdestjänster skulle komma att
stiga till 72. Av dessa äro endast fyra inrättade i högre lönegrad än 8. Styrelsen
framhåller, att man framdeles bör räkna med minst en befattning i högre lönegrad
vid varje nämnd. I nuvarande läge vill styrelsen, som tidigare framlagt
förslag i detta ämne, ej upprepa detsamma, men föreslår att 5 tjänster i högst
Ce 8 uppflyttas till kanslibiträde i Ce 11 för att möjliggöra befordran av skickliga
biträden hos de större nämnderna.
Enligt styrelsens beräkningar kräver genomförandet av styrelsens förslag
i fråga om länsbostadsnämnderna en höjning av nuvarande avlöningsanslag
med 166 000 kronor, varav 41 000 kronor utgöra kostnader för löneklassuppflyttningar.
Yttranden.
Såvitt statskontoret kan bedöma, torde övervägande delen av de arbetsuppgifter,
som hittills utförts av kassörerna men som organisationsnämnden
föreslagit överflyttade på kanslibiträden, icke vara av alltför kvalificerad natur.
Vidare förutsätter statskontoret, att när det gäller handläggning av mera
krävande ärenden länsbostadsnämndens direktör eller jurist kommer att lämna
erforderlig vägledning. Det synes statskontoret uppenbart, att större delen
av de arbetsuppgifter, som enligt bostadsstyrelsens förslag skulle ankomma
på kassörerna, är av mindre kvalificerad art än de göromål, som i allmänhet
anses böra utföras av befattningshavare i lönegrad Ce 22. Statskontoret anser
sig därför böra förorda organisationsnämndens förslag även i denna del.
Lönenämnden har endast funnit anledning uttala, att det icke bör ifrågakomma
att utbyta tjänstebenämningen kassör mot kamrerare. Nämnden
erinrar att tjänsteförteckningskommittén har att pröva bl. a. frågan om tjänstebenämningar.
Särskilt utlåtande har avgivits av två ledamöter i lönenämnden, vilka ansett
sig böra tillstyrka bostadsstyrelsens föreliggande förslag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Departementschefen.
Angående länsbostadsnämndernas nuvarande organisation och arbetsuppgifter
torde jag få hänvisa till den inledande översikten över de bostadspolitiska
organen samt till vad jag i det föregående anfört vid behandlingen av
frågan om fördelningen av arbetsuppgifter på bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.
Av de uppgifter, som bostadsstyrelsen lämnat, framgår att en betydande
ökning framför allt i fråga om antalet ansökningar om slutligt lånebeslut kan
emotses under nästa budgetår. En ökning av länsbostadsnämndernas arbetsbörda
kan vidare förutses på grund av en viss utflyttning av ärenden angående
flerfamiljshus. En förstärkning av nämndernas ingenjörspersonal synes därför
nödvändig. Jag kan dock icke tillstyrka en så omfattande ökning av antalet
ingenjörer som styrelsen föreslagit. Jag vill erinra om de möjligheter att
erhålla tillfällig förstärkning från styrelsen, som vid bifall till mitt förslag i det
föregående komma att stå nämnderna till buds under nästa budgetår. Den erforderliga
personalförstärkningen beräknar jag till två ingenjörer i 24 lönegraden
och två ingenjörer i högst 21 lönegraden. För innevarande budgetår har anvisats
medel motsvarande lön enligt 21 löneklassen åt fyra ingenjörer för halva
budgetåret. Medel för dessa tjänster böra beräknas för hela budgetåret 1951/52.
I avvaktan på ytterligare erfarenhet av personalbehovet böra nu förevarande
tjänster tills vidare upptagas som extra. I den mån å tjänsterna förordnas personal,
som nu innehar extraordinarie anställning hos bostadsstyrelsen, böra
dock för denna personal beräknas extraordinarie tjänster.
Organisationsnämnden har föreslagit, att länsbostadsnämndernas kassörstjänster
skola indragas. Bostadsstyrelsen har bestämt motsatt sig en indragning.
Organisationsnämndens uttalanden i frågan torde icke kunna tillmätas avgörande
betydelse, då de icke synas ha grundats på någon mera ingående
undersökning av kassörernas arbetsuppgifter. Å andra sidan synes icke heller
styrelsens utredning utgöra tillräckligt underlag för ett bestämt ställningstagande
i frågan. Enligt min mening bör det dock icke komma i fråga att nu
indraga tjänsterna. Kassörernas arbetsuppgifter torde få bli föremål för prövning
i samband med att slutlig ställning tages till frågan om införandet av ett
kreditgarantisystem på bostadsområdet. Under dessa förhållanden bör tjänsternas
benämning nu icke ändras.
Yad biträdespersonalen angår kan jag icke tillstyrka någon förstärkning
under nästa budgetår. Föreliggande förslag om utbyte av kontorsbiträdestjänster
mot kanslibiträdesbefattningar torde böra prövas av biträdesutredningen.
Med anledning av den reglerade befordringsgången för biträdespersonal
böra emellertid fyra nya befattningar som kontorsbiträde i Ca 8 inrättas.
Den av mig i det föregående förordade förstärkningen av personalorganisationen
med nya tjänster medför ett ökat medelsbehov under avlöningsanslaget
av 58 440 kronor, vartill bör läggas ett belopp av 41 000 kronor för löneklassuppflyttningar.
Den sammanlagda ökningen beräknas sålunda till (58 440 +
41 000) 99 440 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas till 99 000 kronor.
Hela anslaget bör alltså upptagas till (1 561 000 -f 99 000) 1 660 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
111
Jag beräknar anslaget sålunda:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 34300 kronor;
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
100 000 kronor;
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 243 000 kronor;
ersättningar till experter och sakkunniga 130 000 kronor;
rörligt tillägg 152 700 kronor.
Länsbostadsnämnderna: Omkostnader.
Anslag Hett outgift
1949/50 .................................... 455 000 489 086
1950/51 (statsliggaren s. 338) ...... 585 000
1951/52 (förslag) ........................ 565 000
Yrkande.
Bostadsstyrelsen hemställer (skr. 28 augusti 1950), att anslagsposten till
expenser höjes med 6 000 kronor.
Motivering.
Anslagsposten till expenser har för budgetåret 1950/51 upptagits till 330 000
kronor. Erfarenheterna under budgetåret 1949/50 ha givit styrelsen anledning
föreslå en omräkning av de belopp för olika utgiftsändamål, för vilka posten
är avsedd. Därutöver har styrelsens förslag om personalförstärkningar medfört,
att anslagspostens ram icke kunnat hållas. Vid beräkningen har styrelsen
utgått från att lokalkostnaderna för länsbostadsnämnderna jämväl under nästa
budgetår skola belasta expensposten. Med ledning av belastningssiffrorna för
1949/50, vilka angivas inom parentes, beräknar styrelsen medelsåtgången under
anslagsposten på följande sätt: renhållning och städning 35 000 (28 146) kronor,
skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt 42 600 (40 823) kronor,
telegram, telefon och annonsering 55 000 (53 404) kronor, inköp och underhåll
av inventarier 77 400 (49 237) kronor, bränsle, lyse och vatten 8 000 (7 217)
kronor, hyror 101000 (89178) kronor samt diverse 11 000 (10 732) kronor,
ökningen av posterna hyror samt renhållning och städning beror på att nämnderna
efter hand erhålla större och lämpligare lokaler. Av de beräknade kostnaderna
för inköp och underhåll av inventarier utgöra kostnaderna för inköp
av utrustning till nytillkommande personal ca 32 000 kronor och kostnaderna
för inköp av vertikalskåp etc. för förvaring av lån- och bidragshandlingar ca
19 000 kronor.
Departementschefen.
Mina förslag i det föregående beträffande länsbostadsnämndernas personal
medföra, att behovet av utrustning till nytillkommande tjänstemän kommer
att bli väsentligt mindre än bostadsstyrelsen förutsatt. Expensposten bör därför
icke ökas utan i stället reduceras med 20 000 kronor. Omkostnadsanslaget
bör sålunda minskas med detta belopp och upptagas till 565 000 kronor.
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
VII. HEMSTÄLLAN.
Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänsenden anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
I. godkänna av mig förordade ändringar i olika avseenden från
och med den 1 juli 1951 av grunderna för den statliga låne- och
bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen;
II. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka må
komma att beviljas under budgetåret 1951/52, bestämmes till
3,25 %\
III. medgiva, att för budgetåret 1951/52
dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från lånefonden
för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av
370 000 000 kronor,
dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från anslaget
till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, må
meddelas intill ett belopp av 34 000 000 kronor;
IV. för budgetåret 1951/52 anvisa
a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln,
1) till Kapitalmedels förluster och ränteef ter gifter å vissa bostadsbyggnadslån
ett förslagsanslag av 5 000 000 kronor;
2) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer
ett förslagsanslag av 37 000 000 kronor;
3) till Särskilda bostadsrabatter ett reservationsanslag av
1650 000 kronor;
4) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
ett reservationsanslag av 7 500 000 kronor;
5) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag
av 8 000 000 kronor;
6) till Bidrag till jämförande byggnadskostnadsutredning ett
reservationsanslag av 50 000 kronor;
b) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder
till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
265 000 000 kronor;
c) å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag
av 1 500 000 kronor;
V. besluta, att å personalförteckningen för bostadsstyrelsen
antalet kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas med tjugoåtta,
antalet tjänster i lönegrad Cp 10 ökas med eu, antalet förste byrå- •
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
113
sekreterare i Ce 29 ökas med en, antalet förste byråingenjörer i
Ce 29 ökas med två, antalet förste byråsekreterare i Ce 27 ökas
med en samt antalet förste byråingenjörer i Ce 27 minskas med en;
VI. fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis...... 460 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, förslagsvis .................................... 73 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ......... 1 426 500
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
.................................................................. 10 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 207 500
Summa kronor 2 177 000;
VII. besluta, att å personalförteckningen för länsbostadsnämnderna
antalet kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas med fyra;
VIII. fastställa följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... 34 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, förslagsvis .................................... 100 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ......... 1 243 000
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
.................................................................. 130 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 152 700
Summa kronor 1 660 000;
IX. under femte huvudtiteln för budgetåret 1951/52 anvisa
1. till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 177 000
kronor;
2. till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av
432 000 kronor;
3. till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av
1 660 000 kronor;
4. till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av
565 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
M. Silfvcrstolpe.
tf—s»r. 5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 124.
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Bilaga 1.
Till Konungen. (Socialdepartementet.)
Kungl. Maj:t har den 16 juni 1950 uppdragit åt bostadsstyrelsen att i samråd
med advokaten Sten Södermark såsom särskild förordnad sakkunnig utarbeta och
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ändringar i ränte- och amorteringsvillkor
för vissa statliga tertiärlån m. m. Till fullgörande av uppdraget får
bostadsstyrelsen anföra följande.
1941 års kungörelse.
Den första gruppen av åsyftade tertiärlån bär utlämnats jämlikt kungörelsen
nr 636/1941 angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Lånen ha
beviljats för ny- eller ombyggnadsföretag avseende flerfamiljs- eller enfamiljshus.
Enligt 7 § kungörelsen skulle lån principiellt icke utgå med mindre de nytillkomna
eller ombyggda lägenheterna kunde tillföras bostadsmarknaden mot hyror,
icke överstigande den år 1939 på orten gällande hyresnivån för lägenheter av
jämförlig beskaffenhet och belägenhet (»1939 års hyror»). Av 9 § framgår att i
princip vid uthyrning av sådan lägenhet under en tid av 10 år, dock längst intill
dess lånet blivit till fullo guldet, icke utan medgivande av statens byggnadslånebyrå
högre hyra finge uttagas än byrån vid lånets beviljande fastställde. Tillläggslån
eller, i fråga om enfamiljshus, räntefri, stående lånedel förekom
ännu icke.
I 5 § kungörelsen lämnades föreskrifter om lånens förräntning och amortering.
Dessa må här återges i den mån do äro av betydelse.
Samtliga lån skulle löpa med 4,5 % årlig ränta samt utgöra aniorteringslån
från dag, som byggnadslånebyrån bestämde.
Annuiteten å amorteringslån beträffande flerfamiljshus utgör under hela tioårsperioden
— enär de förutsättningar, som kunnat möjliggöra annuitetshöjning
efter 5 år, icke ansetts föreligga — 5,2 5 % vid nybyggnadsföretag och 6 % vid
ombyggnadsföretag, allt räknat å ursprungliga lånebeloppet. Vid tioårsperiodens
utgång skall annuiteten ökas till det belopp, som erfordras för att lånet skall
vara slutamorterat efter 30 år i fråga om nybyggnadsföretag och 25 år i fråga om
ombyggnadsföretag från den dag, då lånet började löpa som amorteringslån.
Beträffande enfamiljshus åter skall annuiteten utgöra 6,9 % av ursprungliga
lånebeloppet under den första tioårsperioden men skall därefter höjas till vad
som erfordras för att lånet skall vara slutamorterat inom 20 år från amorteringslånetidens
början.
De lån, som kommo att utlämnas enligt kungörelsen, äro tämligen få, sedan
vissa lån inlösts, återstå inemot 250 st. med ett ursprungligt lånebelopp av ca
10 miljoner kronor, varå numera ca 9 miljoner kronor utestå oguldna. Att ge exakta
siffror, så ock att skilja på lån för de olika typerna byggnadsföretag skulle kunna
ske utan alltför stor svårighet. Då bostadsstyrelsen — såsom nedan utvecklas —
knappast ser sig i stånd att beträffande lån enligt 1942 års kungörelse tillhanda
-
115
Kungl. Maj:ta proposition nr 121.
hålla annat än högst approximativa siffror, torde det emellertid icke heller i detta
sammanhang löna mödan att uppgöra eu detaljerad statistik, helst som en sådan
synes äga blott ringa betydelse för sakens bedömning.
De tidigast utlämnade lånen ha överförts till amorteringslån den 1 juli 1942,
i anledning varav de ändrade ränte- och amorteringsvillkor, som nu sättas i fråga,
å dem bli tillämpliga fr. o. m. den 1 juli 1952. De enligt kungörelsen sist
utlämnade lånen överfördes till amorteringslån den 1 juli 1946.
Enligt sitt uppdrag avser bostadsstyrelsen att närmast undersöka, huruvida
en sådan anpassning av ränte- och amorteringsvillkoren i fråga om flerfamiljshus
är möjlig, att hyrorna kunna bibehållas oförändrade.
Med den givna utgångspunkten — oförändrade hyror — gäller det således att
tillse, om nuvarande annuitet kan bibehållas i stället för att höjas, enligt vad
gällande bestämmelser påkalla, från 5,25 till 6,92 % vid nybyggnad och från
6 till 7,51 % vid ombyggnad.
Annuiteten bestämmes dels av räntesatsen och dels av amorteringstiden. Oförändrad
annuitet kan ernås såväl enbart genom sänkning av räntan som enbart
genom förlängning av amorteringstiden. Om räntan sänkes från gällande 4,5 %
till 1,5 0 %, blir lånet med oförändrad annuitet slutbetalt inom nu föreskrivna
tider. Om åter räntan bibehålies, men amorteringstiden utsträckes till att omfatta
inalles 44 år, blir annuiteten också oförändrad.
Enligt bostadsstyrelsens mening bör det icke ifrågakomma att sänka räntan
på angivet sätt; eu sådan eftergift skulle vålla ej obetydlig räntekostnad för
staten och för övrigt innefatta eu subvention, som icke synes sakligt motiverad
bl. a. med tanke på de i förhållande till dagsläget tämligen låga produktionskostnader
till vilka ifrågavarande ny- och ombyggnadsföretag genomförts. Å den
andra sidan synes en förlängning av amorteringstiden på sätt angivits, om icke
synnerliga skäl föreligga, böra undvikas med hänsyn till säkerheten. Erinras må
att amorteringstiden eidigt 1948 års alltjämt gällande kungörelse om tertiärlån
och tilläggslån för flerfamiljshus (nr 587) i fråga om nybyggnad av sten eller
likvärdigt material är 40 år och vid nybyggnad av annat material 30 år.
I syfte att nå en godtagbar lösning, som icke på grund av annuitetshöjning
framtvingar höjd hyra, bär bostadsstyrelsen stannat för att föreslå en kombination
av åtgärder, nämligen dels att sänka räntan till t %, dels ock att utsträcka
återbetalningstiden till, i fråga om nybyggnad 40 år och i fråga om ombyggnad
30 år.
Den förordade räntan torde vara tillräcklig för att med viss marginal täcka
kostnaden för statens fasta upplåning.
Att pa föreslaget sätt utsträcka amorteringstiden, då fråga är om byggnad
av sten eller jämförligt material, lär icke behöva möta större betänkligheter, helst
som för dylika objekt 40 respektive 30 år icke torde utgöra någon enligt teknisk
erfarenhet ofrånkomlig, yttersta gräns för lån i ifrågakomna förmånsläge. Mera
tveksamt är spörsmålet onekligen, då fråga är om trähus och jämförbara byggnader.
Samtidigt som svårigheten att eljest få''.en godtagbar lösning torde föranleda
långivaren att tänja möjligheternas gräns te sig farhågorna mindre,
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
därest — såsom b o s ta d s sty r els en förutsätter — övervakningen av sist avsedda
byggnader skarpes utöver den nuvarande, mera rutinmässiga kontrollen i syfte
att tillse att intet försummas från ägarens sida för att under hela lånetiden
bevara byggnaderna i bästa möjliga skick. Redan här må doek förutskickas att
bostadsstyrelsen för viss lånegrupp, som icke hör till 1941 års kungörelse, kommer
att föreslå eu än längre amorteringstid, som får anses godtagbar till följd
av särskilda förhållanden.
Här må ock anmärkas att bostadsstyrelsen i detta och fortsättningsvis i motsvarande
sammanhang undersökt vilka konsekvenser för amorteringstiden en till
3,5 % nedsatt ränta skulle ha. Undersökningens resultat redovisas i avslutningen
av denna skrivelse.
Vad härefter angår rån te- och amorteringsvillkoren för tertiärlån enligt 1941
års kungörelse till enfamiljshus anföres följande.
Av utredningsuppdraget torde bl. a. framgå, att icke heller enfamiljshusen böra
drabbas av förhöjd annuitet, som ju skulle öka den årliga bostadskostnaden,.
Med bibehållen annuitet av 6,9 % av ursprungliga lånebeloppet blir lånet icke
återbetalt inom föreskriven tid av inalles 20 år även om räntan helt bortfaller.
Om åter räntan lämnas oförändrad, måste amorteringstiden utsträckas att omfatta
inalles. 24 år för att annuiteten skall vara orubbad.
På skäl motsvarande dem som anförts i fråga om flerfamiljshusen har bostadsstyrelsen
stannat för att föreslå en till 4 % nedsatt räntesats, varigenom den
totala amorteringstiden skulle bli 23 år. Räntan skulle därmed vara bestämd
efter förut föreslagna grunder, och betalningstidens förlängning torde ej inge
betänkligheter. Erinras må att, i den mån egnahemslån, som beviljats för nybyggnad
enligt 1948 års alltjämt gällande kungörelse om egnahemslån och förbättringslån
(nr 546), skall amorteras, återbetalningstiden är 25 år.
Emellertid skall enligt uppdraget ock undersökas, om möjlighet föreligger att
anpassa ränte- och amorteringsvillkoren så, att annuiteten blir jämförlig med den,
som gäller enligt nyssnämnda 1948 års kungörelse, nämligen 5,71 % (varav 3 %
utgör ränta).
Även om räntan helt bortfaller, är en annuitet av 5,71 % otillräcklig för att
lånet skall återbetalas inom 20 år. Därest räntan bibehålies vid 4,5 % utgör
amorteringstiden med en annuitet av 5,71 % 29 år. Med exempelvis 25 års
återbetalningstid måste räntan vara 2,7 % för att en annuitet av 5,71 % skall
ernås. De anförda exemplen torde ådagalägga att den ifrågasatta anpassningen
icke låter sig genomföra med mindre räntesatsen blir utpräglat subventionsbetonad
eller amorteringstiden utsträckes utöver vad som är lämpligt med tanke
på säkerheten. Beaktas må emellertid att enfamiljshusen enligt 1941 års kungörelse
tillkommit under en period med avsevärt lägre byggnadskostnader än
nu rådande. Byggnadskostnadsindex (med 1939 som basår) utgjorde genomsnittligt
under åren 1941—1944 ca 136 mot i genomsnitt för åren 1949—1950 ca
162. Även om enfamiljshusen enligt 1941 års kungörelse knytas till en oförändrad
annuitet å 6,9 %, torde de årliga bostadskostnaderna understiga dem, som
man får räkna med i egnahemmen enligt 1948 års kungörelse. Bostadsstyrelsen
Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 117
utgår därför från att räntesubvention i syfte att ernå nedsatt annuitet icke bör
förekomma.
Av motsvarande skäl torde följa att särskild ändring i ränte- och amorteringsvillkoren
icke heller synes böra ifrågakomma för tvåfamiljshusens del. Därjämte
bör beaktas att tvåfamilj shusen redan vid behandlingen av låneärendet liksom
senare vid fixerandet av lånevillkoren utgjorde flerfamiljshus i kungörelsen
mening och därefter icke äro ägnade att överföras till en sådan gemensam kategori
av en- och tvåfamiljshus som 1948 års kungörelse omfattar.
Med hänsyn till möjligheten av en hyreshöjning bör den av bostadsstyrelsen
föreslagna förlängningen av amorteringstiden beviljas allenast tills vidare med
förbehållen rätt för styrelsen att, om anledning därtill uppstår, ånyo förkorta
den genom förhöjd annuitet, dock högst till vad som enligt det ursprungliga låneavtalet
skall utgå.
Ehuru bostadsstyrelsen med för närvarande gällande utgångspunkter förordar
viss jämkning av ränte- och amorteringsvillkor, torde beslut om ändring icke
böra fatttas på en gång beträffande samtliga, successivt till amorteringslåneräkning
överförda lån. Till denna fråga, som är gemensam för flera i denna utredning
behandlade spörsmål, torde styrelsen avslutningsvis få återkomma.
Slutligen anmäla sig två särskilda spörsmål avseende såväl flerfamiljs- som
enfamiljshus.
Den ena frågan sammanhänger därmed att 1941 års kungörelse införde s. k.
räntegaranti, varigenom låntagaren tillförsäkrades att under de 10 första åren
icke behöva erlägga högre ränta än 3,5 % å primärkredit och »däremot svarande»
ränta å sekundärkredit. I den mån primär- och sekundärlånen icke äro långtidsbundna,
kan risk för tiden därefter föreligga för ökade kostnader för dessa
krediter. Såvitt gäller särskilt flerfamiljshusen torde det emellertid ankomma
på andra myndigheter att bestämma — därest kostnadsökningen blir en realitet —
huruvida och i vad mån stegringen må kompenseras av hyreshöjning. För enfamiljshusens
del får den eventuella kostnadsstegringen antagas ligga inom ramen
för en bostadskostnad som icke är högre än den som de senaste årens produktion
medför. Bostadsstyrelsen finner därför icke skäl föreligga att föreslå förlängning
av räntegarantitiden utöver vad från början blivit utfäst.
Det andra spörsmålet åsyftar det förhållandet, att en utsträckt amorteringstid
för tertiärlånet kan påstås medföra att återbetalningen av primär- och/eller
sekundärkredit uppskjutes längre än eljest skulle blivit fallet. Detta kommer
sannolikt att ofta bli en följd. Men, såvitt bostadsstyrelsen kan bedöma, behålla
ifrågavarande långivare god säkerhet för sina fordringar. Erinras må tillika att
de icke torde ha något rättsligen grundat anspråk mot låntagaren, att denne
skall avhålla sig från att förfoga över sin egendom såsom underlag för kredit mot
inteckningar med sämre förmånsrätt på sätt låntagaren finner lämpligt.
1942 års kungörelse.
Den andra gruppen av i ämbetsskrivelsen åsyftade tertiärlån ha utlämnats
enligt kungörelsen nr 569/1942 om tertiärlån och tilläggslån för vissa bostads
-
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
byggnadsföretag. Ehuru de nya bestämmelserna i många avseenden voro lika de
förutvarande, torde de för detta ärende betydelsefulla reglerna för överskådlighetens
skull böra här återges i sin helhet.
Lånen ha beviljats för ny- eller ombyggnadsföretag avseende flerfamiljs- eller
enfamiljshus. Enligt genom kungörelse den SO juni 1943 (nr 592) företagen
ändring skulle med enfamiljshus förstås också byggnad, som var avsedd att innehålla
två bostadslägenheter, det s. k. tvåfamiljshuset. Hyrorna för de nytillkomna
eller ombyggda lägenheterna skulle icke få överstiga »1939 års hyra» under eu
tid av 10 år, dock längst till dess tillhandahållet lån återbetalats.
Samtliga lån avseende flerfamiljshus och sådana enfamiljshus, som uppförts
eller ombyggts av kommun eller med kommun i lånehänseende jämställd företagare,
d. v. s. vissa juridiska personer, som arbetade under kontrollerade former
och utan enskilt vinstsyfte — nedan gemensamt kallade »kommunala enfamiljshus»
— skulle överföras till amorteringslån å dag, som byggnadslånebyrån
bestämde, och löpa med 4,5 % ränta. Annuiteten skulle i fråga om flerfamiljshus
under 10 år utgöra 5,2 5 % vid nybyggnads- och 6 % vid ombyggnadsföretag,
såvida den icke på grund av vissa förutsättningar — vilka icke inträffat — skulle
höjas efter fem år. Efter tioårsperiodens utgång skulle annuiteten ökas till vad
som erfordrades för att lånet skulle vara slutamorterat inom inalles 30 år i fråga
om nybyggnadsföretag samt 25 år i fråga om ombyggnadsföretag.
Annuiteten å kommunalt enfamiljshus skulle utgöra 6,9 % under 10 år och
därefter höjas så att slutbetalning skedde inom inalles 20 år.
Genom kungörelsen nr 176/1945 ändrades räntesats och annuitet för lån avseendo
flerfamiljshus och kommunalt enfamiljshus. Räntan skulle för båda grupperna
utgöra 4 %. Annuiteten å lån avseende flerfamiljshus blev för den första
tioårsperioden — enär ändring icke ägde rum efter fem år — 4,7 5 % vid nybyggnadsföretag
samt 5,5 % vid ombyggnadsföretag. Efter de 10 åren skulle
annuiteten höjas sa, att lanet slutamorterades inom inalles 30 år vid nybyggnadsföretag
och 25 år vid ombyggnadsföretag. Annuiteten å kommunalt enfamiljshus
åter kom att utgöra 6,4 % under 10 år och skulle därefter höjas så, att slutbetalning
skedde inom inalles 20 år.
1945 års kungörelse kom enligt övergångsbestämmelserna att tillämpas på lån,
som beviljats från och med den 23 maj 1945.
Räntan för lån avseende annat än kommunalt enfamiljshus skulle enligt 1942
års kungörelse utgöra 3,G %. Annuiteten fastställdes till 6 % av det ursprungliga
lånebeloppet eller, därest viss del av lånet enligt vad nedan angives skulle vara
räntefri stående lånedel, av amorteringsdelen. Efter tioårsperiodens utgång
skulle annuiteten höjas så, att amorteringsdelen bleve slutbetald inom inalles
20 år. Dessa villkor äro alltjämt gällande.
Byggnadslånebyrån har utlämnat ca 21,000 lån enligt 1942 års kungörelse.
Det totala lånebeloppet är avsevärt och torde uppskattningsvis belöpa sig till ca
450 miljoner kronor varav inemot 300 miljoner kronor avseende flerfamiljshus
inklusive ett fåtal kommunala enfamiljshus samt återstoden annat enfamiljshus.
Att ge noggrannare siffror och utskilja dessa lån från dem, som utgått enligt
119
Kungl. Maj:ls proposition nr 124.
tidigare eller senare författningar, så ock att särskilja de olika typerna av flerfamiljs-
och enfamiljshus samt att redogöra för fördelning på nybyggnads- och
ombyggnadsföretag bär, såsom förut antytts, visat sig icke vara möjligt utan
synnerlig möda med anlitande av extra arbetskrafter. Detta har så mycket mindre
ansetts böra ifrågakomma som värdet av en dylik statistik också i detta sammanhang
torde vara tämligen ringa för bedömningen av föreliggande spörsmål.
De enligt 1942 års kungörelse tidigast utlämnade lånen ha överförts till
amorteringslån den 1 januari 1943 i anledning varav de ändrade ränte- och
amorteringsvillkor, som här komma att föreslås för vissa av lånen, skulle börja
tillämpas från och med den 1 januari 1953. Ännu återstå några lån beviljade
enligt nämnda kungörelse vilka — utan bostadsstyrelsens förvållande — icke
utanordnats och således icke kunnat överföras till amorteringslån.
1942 års kungörelse inrymde i likhet med den tidigare kungörelsen föreskrifter
åsyftande att garantera låntagarna en högsta ränta å primärkredit med 3,5 %
samt å sekundärkredit »däremot svarande» ränta. Genom 1945 års kungörelse
utsträcktes garantien, såvitt gällde sådana flerfamiljshus och kommunala enfamiljshus
på vilka kungörelsen vann tillämpning, att avse 3 % ränta å primärkredit
och »däremot svarande» ränta å sekundärkredit.
För att trots de stigande byggnadskostnaderna möjliggöra en på »1939 års
hyra» baserad bostadsproduktion infördes genom 1942 års kungörelse ränte- och
amorteringsfria tilläggslån för flerfamiljshus och kommunala enfamiljshus samt
räntefri stående lånedel för annat enfamiljshus. Tilläggslånet skulle principiellt
— jämte ett mindre kommunalt bidrag — täcka skillnaden mellan den faktiska,
totala anskaffningskostnaden, å ena, samt avkastningsvärdet, å den andra sidan.
Räntefri stående del åter kunde icke överstiga 10 % av anskaffningskostnaden.
De närmare betalningsvillkoren avseende tilläggslån inrymmas i 16 § kungörelsen.
Tilläggslån löper, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, utan ränta
och amortering.
Medgiver byggnadslånebyrån, att de av byrån vid tilläggslånets beviljande fastställda
hyrorna få höjas utöver vad som betingas av stegrade bränsle- och förvaltningskostnader,
eller kan med hänsyn till det allmänna hyresläget på orten
fastighetens avkastning antagas komma att stiga efter utgången av den i 4 § c)
angivna tiden (= den för hyreskontroll bestämda perioden, äger byrån besluta.,
att tilläggslånet, i den män avkastningsökningen det medgiver, skall, i förstnämnda
fall, från viss av byrån bestämd dag och, i sistnämnda fall, från utgången
av nyssnämnda tid löpa med ränta och amorteras, allt enligt de närmare
bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles må meddela.
Om och i den män tilläggslånet vid utgången av den i 4 § c) angivna tiden
återstår oguldet och oj enligt dessförinnan meddelat beslut skall amorteras i
enlighet med vad i andra stycket stadgas, skall detsamma avskrivas.
Betalningsvillkoren avseende räntefri stående del återfinnas i 12 § 2 mom.
tredje stycket kungörelsen.
Efter utgången av den i första stycket angivna tiden (— 10 år), äger byggnadslånebyrån,
därest den då rådande allmänna bostadskostnadsnivån därtill giver
anledning, besluta, att den dol av tertiärlånet, som dittills utgjort räntefri stående
del, skall från viss av byrån bestämd dag i sin helhet eller delvis löpa med ränta
och amorteras, allt enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
må meddela. Om och i den mån nyssnämnda del av lånet icke skall amorteras i
enlighet med vad nu sagts, skall densamma avskrivas.
Storleksordningen av summan av tilläggslån och räntefria stående lånedelar,
som tillhandahållits jämlikt 1942 års kungörelse, torde vara ca 120 miljoner kronor.
Icke heller beträffande detta belopp eller dess fördelning på tilläggslån och
räntefria stående lanedelar eller på lån som regleras av 1945 års kungörelse och
övriga kunna noggrannare uppgifter lämnas utan synnerligt besvär, som icke
synes motiverat med hänsyn till problemställningen i detta sammanhang.
Då bostadsstyrelsen härefter går att undersöka den förelagda frågan om anpassning
av ränte- och amorteringsvillkoren må förutskickas, att det icke synes
möjligt att jämföra kommunalt enfamiljshus med vare sig annat enfamiljsföretag,
som tillkommit med stöd av lån enligt 1942 års kungörelse, eller med sådant
enfamiljshus, som avses i 1948 års kungörelse om egnahemslån och förbättringslån.
Det kommunala enfamiljshuset har ju i låneärendet behandlats såsom flerfamiljshus,
tilläggslån kan ha utgått, och ränte- samt amorteringsvillkor äro i
anslutning därtill uppbyggda efter helt annat system än vad som gäller för annat
enfamiljshus.
Flerfamiljshusen ha — sasom redan nämnts — under den första tioårsperio
den, om de icke äro underkastade villkoren i 1945 års kungörelse, en annuitet
av 5,2 5 % i fråga om nybyggnads- och 6 % vid ombyggnadsföretag. För att slutamortering
skall äga rum inom föreskriven tid av inalles 30 respektive 25 år
fordras en höjning av annuiteten till 6,92 % vid nybyggnad och 7,51 % vid ombyggnad.
I anslutning till vad bostadsstyrelsen tidigare föreslagit med den givna
förutsättningen att en hyresfördyrande annuitetsförhöjning bör undvikas, förordar
styrelsen att räntan sänkes till 4 %, varigenom återbetalningstiden med
bibehållen annuitet utsträckes till inalles 40 år i fråga om nybyggnadsföretag
och 30 år i fråga om ombyggnadsföretag.
De flerfamiljshus, vilkas lånevillkor regleras av 1945 års kungörelse, ha
annuiteten under den första tioårsperioden bestämd till 4,7 5 % vid nybyggnad
samt 5,5 % vid ombyggnad. För slutbetalning inom föreskriven tid, trettio
respektive tjugofem år, skulle annuiteten behöva höjas till 6,61 % respektive 7,30 %.
Bostadsstyrelsen föreslår i stället att dessa lån, med oförändrad 4 % ränta, få
slutbetalas inom 47 respektive 33 år, varvid nuvarande annuitet kan bibehållas.
De föreslagna förlängda amorteringstiderna torde icke behöva väcka alltför
stora betänkligheter, då fråga är om byggnad av sten eller jämförligt material,
sasom tidigare antytts. Att bostadsstyrelsen trots stor tvekan ansett det försvarligt
att föreslå dessa tider också för flerfamiljshus av trä beror på att alldeles
särskilda skäl föreligga. Den amortering underkastade sekundärkrediten var i
dessa fall väsentligt större än i fråga om stenhus. Därmed uppnåddes en påskyndad
skuldåterbetalning, som också kommit och fortsättningsvis kommer statskrediten
tillgodo i form av i accelererat tempo förbättrad säkerhet. Givetvis skulle
i fråga om dessa flerfamiljshus av trä särskilt kontrolleras att husen genom omsorgsfull
skötsel vidmakthållas.
För i 1942 års kungörelse avsett kommunalt enfamiljshus är annuiteten 6,9 %
121
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
under 10 år, såvida icke 1945 års kungörelse är alt tillämpa. För stadgad slutamortering
inom inalles 20 år skulle annuiteten behöva höjas till 8,7 8 %. Bostadsstyrelsen
föreslår, att räntan sänkes från 4,5 % till 4 % och att amorteringstiden
utsträckes till 23 år. I så fall kan nuvarande annuitet lämnas oförändrad.
Annuiteten å lån för kommunalt enfamiljshus utgör, då 1945 års kungörelse
är tillämplig, 6,4 %. Om återbetalning skall ske inom inalles 20 år, fordras eu
annuitetsförhöjning efter 10 år till 8,67 %. Bostadsstyrelsen föreslår, att dessa
lån, med oförändrad 4 % ränta, slutbetalas inom 25 år i syfte att bevara nuvarande
annuitet.
Yad härefter angår lån för annat än kommunalt enfamiljshus utgör annuiteten
6 % under 10 år och måste därefter höjas till 8,5 7 % för att återbetalning skall
äga rum inom föreskriven tjuguårstid. Bostadsstyrelsen föreslår, att med bibehållen
3,6 % ränta återbetalningstiden förlänges till inalles 26 år i syfte att förebygga
annuitetshöjning.
I det väckta spörsmålet, huruvida en anpassning av ränte- och amorteringsvillkor
för annat än kommunalt enfamiljshus kan och bör äga rum i anslutning
till vad som gäller enligt 1948 års egnahemslånekungörelse, torde bostadsstyrelsen
få hänvisa till vad i motsvarande sammanhang yttrats beträffande lån för enfamiljshus
enligt 1941 års kungörelse.
Bostadsstyrelsen ifrågasätter icke förordade jämkningar beträffande ränta och
annuitet å lån under 1942 års kungörelse annat än efter successiva, av rådande
förhållanden betingade beslut.
Också i frågan om räntegaranti synes bostadsstyrelsen beträffande samtliga
lån som utlämnats för flerfamiljs- och enfamiljshus enligt 1942 års kungörelse,
såväl i dess ursprungliga som i dess år 1945 ändrade lydelse, kunna åberopa
synpunkter motsvarande dem, som framförts beträffande räntega.rantien enligt
1941 års kungörelse. Av skäl som i det föregående andragits, synas icke heller
nu föreslagna, förlängda återbetalningstider för lån enligt 1942 års kungörelse
kränka primär- eller sekundärkreditgivares behöriga intressen.
På sätt föreslagits i fråga om 1941 års lån bör förlängning av amorteringstiden
beviljas endast tills vidare med de villkor i övrigt som förut förordats.
Bostadsstyrelsen övergår härefter till att dryfta frågan om betalningsvillkoren
för tilläggslån och för räntefri stående del av tertiärlån.
Vad först angår spörsmålet om tilläggslånen, må erinras att den alltsedan
den 30 juni 1942 gällande hyresregleringslagstiftningcn i princip medfört hyresstopp,
knutet till de grundhyror som betingades den 1 januari 1942, samt, i fråga
om senare tillkomna lägenheter, till de belopp, som hyresnämnden med hänsyn
till byggnadskostnadema och övriga omständigheter fann skäligt. Det torde vara
ett notoriskt faktum att hyresregleringen åstadkommit att en väsentlig höjning
av hyrorna för såväl den 1 januari 1942 förefintliga som åren därefter färdigställda
lägenheter förebyggts. Den allmänna lokala regleringen av hyresmarknaden
med därav följande hyresstopp torde emellertid icke böra påverka bedömningen
av frågan, huruvida — sedan bostadsstyrelsens tioåriga ihyreskontrol!
upphört — det i 16 § i 1942 års kungörelse angivna »allmänna hyresläget på
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
orten» i och för sig motiverar krav på förräntning och amortering av tilläggslånet.
Bostadsstyrelsen anser sig kunna påstå att till följd av kända förhållanden
det allmänna hyresläget å samtliga de orter, å vilka nu ifrågavarande tilläggslön
utgått, skulle därest icke den allmänna hyresregleringen mellankommit —
ha stigit så, att krav på tillläggslånens förräntning och amortering varit befogat.
Ur de synpunkter, som på sin tid varit att beakta vid beviljandet av tilläggslån,
föreslår bostadsstyrelsen förty, att Kungl. Maj:t måtte förklara att bostadsstyrelsen
äger besluta, att samtliga nu avsedda tilläggslån principiellt skola förräntas
och återbetalas. Sådant beslut bör för den första tilläggslåneserien meddelas
före den 1 april 1952. Hyreskontrollen för denna grupp började nämligen den
1 april 1942. I övrigt förutsättes icke annat än successiva beslut.
Eftersom låntagarna till följd av hyresregleringen torde vara urståndsatta att
utnyttja »det allmänna hyresläget», torde dock icke kunna ifrågakomma att
tills vidare aktualisera förräntnings- och amorteringskravet. Med enstaka undantag
för vilka specialregler knappast kunna givas lär så ej kunna ske om icke
antingen hyresregleringar upphör och hyresmarknadsläget alltjämt skulle ge den
ökade bärkraften åt låntagarna, eller en allmän hyreshöjning skulle medgivas
utöver vad som må betingas av ökado förvaltnings-, drift- och kapitalkostnader
eller om — med eller utan samband med en allmän hyreshöjning — en speciell
höjning skulle medges för hus med tilläggslån i syfte att möjliggöra förräntning
och amortering av dessa. De framtida förhållandena låta sig emellertid icke överblicka.
Bostadsstyrelsen hemställer därför att Kungl. Maj:t, efter förslag av
styrelsen, framdeles måtte bestämma, huruvida och i vilken ordning — sedan
principbeslut fattats om tilläggslånens förräntning och amortering — ränta och
amortering skola avkrävas låntagarna till inbetalning.
I detta sammanhang må upplysas att det kommunala bidrag, som utgått vid
sidan av tilläggslånet, enligt av kommunen i vissa fall gjort förbehåll skall förräntas
och återbetalas på villkor motsvarande dem, som gälla för tilläggslånet.
Ett sådant bidrag torde ur hyressättningssynpunkt vara likställt med det statliga
tilläggslånet.
Beträffande räntefri stående del för vissa enfamiljshus lär det också vara
obestridligt att den i 12 § 2 mom. tredje stycket av 1942 års kungörelse åsyftade
»allmänna bostadskostnadsnivån» stigit i sådan grad att det i och för sig skulle
vara motiverat att fordra förräntning och amortering av ifrågavarande
tertiärlånedel i dess helhet Med en förräntning efter 4 % och exempelvis tjugu
års amortering skulle den årliga merkostnaden genomsnittligt belöpa sig till,
för enfamiljshus i egentlig mening, ungefär 175 kronor och, för tvåfamiljshus,
ca 225 kronor. Dessa belopp äro av den storleksordning att deras utkrävande
får antagas medföra betydande olägenhet för låntagarna trots den tämligen allmänna
inkomstökningen. Därtill kommer, att om bostadsstyrelsens förslag med
avseende å tilläggslånen vinner bifall, lägenhetshavarna i därav berörda hus tills
vidare undgå ökad bostadskostnad av det skälet att tilläggslånet skulle behöva förräntas
och amorteras. Det kan då ifrågasättas, om det är rimligt att de som
under motsvarande period skaffat sig egnahem (tvåfamiljshus) med stöd bland
annat av räntefria stående lånemedel skulle få vidkännas den ökade bostads
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
128
kostnad som skulle följa av dessa medels förräntning och amortering. Att dylika
krav böra få aktualiseras under sådana förhållanden, som föranleda att räntor
och amorteringar skola inbetalas å tilläggslån, sjmes dock naturligt.
På grund av vad sålunda anförts föreslår bostadsstyrelsen i anslutning till
vad som förordats beträffande tilläggslånen, dels att Kungl. Maj:t måtte förklara
att styrelsen äger besluta att räntefri stående lånedel principiellt skall
förräntas och återbetalas, dels ock att Kungl. Maj:t, efter förslag av styrelsen,
framdeles måtte bestämma, huruvida och i vilken ordning ränta och amortering
skola avkrävas låntagarna till inbetalning. Bostadsstyrelsens, förslagsvis successiva,
beslut torde lämpligen böra fattas i anslutning till att ärendet angående
principiellt återkrav av tilläggslånen avgöres.
Även om icke en nuvarande ägare bör avkrävas inbetalning torde det likväl
vara rimligt och lämpligt att när ett icke kommunalt enfamiljshus överlåtes,
bostadsstyrelsen som villkor för att godkänna ny låntagare bl. a. skall kunna
föreskriva omedelbar inbetalning eller förräntning och amortering av räntefri
stående lånedel. Det torde knappast finnas anledning att för köparen minska
den på sådana lånemedel baserade kostnadsskillnaden mellan det tidigare byggda
huset och ett nybyggt hus. Det eventuella inbetalningskravet torde för övrigt
motverka den spekulationstendens, som obestridligen föreligger.
Bostadsstyrelsen får slutligen i detta sammanhang omnämna att, om tvekan
skulle råda om riktigheten eller lämpligheten av föreslagna åtgärder rörande tillläggslånen
och räntefria stående tertiärlånedelar, skälen för styrelsens stånd
punkttagande förstärkas därav att byggnadslånebyrån på sin tid av statsfinansiella
skäl onekligen bedömt skäligheten av byggnadskostnader samt driftkostnader och
dylikt i underkant, då det gällde att avväga storleken av statens tills vidare
ränte- och amorteringsfria kapitalunderstöd. Visserligen medger i många fall en
i förhållande till nuvarande praxis högt räknad förräntning av den egna insatsen
on sorts utjämning av utgiftssidans underbalansering. Men bostadsstyrelsen härvid
nu företagen undersökning funnit att den snäva bedömningen jämte inträdda
stegringar i drift- och underhållskostnader understundom kalkylmässigt leder till
nettouuderskott.
TilläggsTån för barnrika familjer.
Tilläggslån ha vidare utgått jämlikt kungörelsen nr 572/1942 om tilläggslån
för beredande av bostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer, såväl för
hyreshus (kungörelsen nr 512/1935) som för egnahem (kungörelsen nr 247/1938).
Tilläggslånen ha åsyftat att helt eller till väsentlig del täcka skillnaden mellan
anskaffningskostnaden och värdet.
Betalningsvillkoren för sådana tilläggslån inrymmas i 8 § kungörelsen nr
572/1942.
1 mom. Tilläggslån är, där ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. stadgas,
fritt från ränta och amortering.
2 inom. Har byggnadslånebyrån beträffande visst hyreshus medgivit höjning
av standardhyrorna utöver vad som betingas av stegrade bränsle- och förvaltningskostnader,
äger byrån besluta, att tilläggslån, som beviljats för huset, skall, i den
mån avkastningsökningen det medgiver, från viss av byrån bestämd dag löpa
124
Kumjl. Maj:ts proposition nr 124.
med ränta och amorteras, allt enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj-1
iramdeles må meddela.---
3 mom. Har egnahem, för vars uppförande tilläggslån beviljats, därefter
undergått mera betydande värdestegring, vilken icke hänför sig till åtgärd, som
vidtagits av låntagaren, äger byggnadslånebyrån besluta, att lånet eller del därav
skall från viss av byrån bestämd dag löpa med ränta och amorteras, allt enligt
de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles må meddela.___
4 *pom* Om och i den mån tilläggslån återstår oguldet, då tio år förflutit
från dess utbetalande till låntagaren och ej enligt dessförinnan meddelat beslut
skall amorteras, skall lånet avskrivas.
Bostadsstyrelsen anser icke skäl föreligga att nu åsyftade tilläggslån principiellt
behandlas olika mot förut behandlade lån av sådan typ. Styrelsen förordar
därför ett förfarande, som överensstämmer med vad för dessa föreslagits. Styrelsens
beslut måste fattas före den 1 juli 1952.
Tilläggslån i den statliga egtuihem.sverksamheten.
Till sist ha tilläggslån liknande vad som utgått enligt kungörelsen nr 572/1942
för egnahem också beviljats enligt 32 a § kungörelsen nr 578/1942 om vissa
ändringar i kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten.
Betalningsvillkoren för sådant tilläggslån återfinnas i 35 a §
andra stycket.
Har fastighet, för vars uppförande tilläggslån beviljats, därefter undergått
mera betydande värdestegring, vilken icke hänför sig till åtgärd, som vidtagits
av låntagaren, äger egnahemsnämnden besluta, att tilläggslånet eller del därav
skall från viss av nämnden bestämd dag löpa med ränta och amorteras enligt de
närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles må meddela. Om och i den
män tilläggslånet återstår oguldet, då tio år förflutit från dess utbetalande till
låntagaren, och ej enligt dessförinnan meddelat beslut skall amorteras i enlighet
med vad nyss stadgats, skall tilläggslånet efterskänkas.
Icke heller dessa tilläggslån synas böra behandlas på annat sätt än tidigare
dryftade. De förvaltas av riksbanken, men länsbostadsnämnderna ha att fatta
erforderliga beslut i sakfrågor sammanhängande med belåningen. Det torde därför
böra åläggas nämnderna eller helst bostadsstyrelsen att besluta i dessa til!
läggslånefrågor. Dylikt beslut måste ske före den 1 juli 1952.
Hyreskontroll.
Ytterligare torde bostadsstyrelsen ha att yt-tra sig om den hyreskontroll, som
styrelsen äger utöva med stöd av därom givna bestämmelser i 9 § kungörelsen
nr 636/1941, 4 § c) kungörelsen nr 569/1942 samt, såvitt gäller s. k. standardhyror,
18 § kungörelsen nr 512/1935.
Sedan den allmänna hyresregleringen införts, har bostadsstyrelsens (byggnadslånebyråns)
hyreskontroll minskat i betydelse. Av naturliga skäl ha de allmänna
hyresmyndigheterna i stort sett, åtminstone då tillläggslån utgått, accepterat utav
styrelsen och tidigare av byggnadslånebyrån bestämda (högsta) hyror, vilka ju
icke kunnat sänkas utan rubbning i fastigheternas med stöd av tilläggslånen
balanserade budget. Att hyresmyndigheterna icke heller visat benägenhet att
medge högre hyror än bostadsstyrelsen (byggnadslånebyrån) fastställt får anses
känt. Förhållandena torde komma att fortbestå, så länge hyresregleringen upprätthålles.
Att bostadsstyrelsens hyreskontroll successivt för olika fastigheter
125
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
kan komma att upphöra under den tid då den allmänna hyresregleringen alltjämt
finnes kvar, torde sålunda sakna större betydelse och lär icke påkalla
särskilda åtgärder, åtminstone under förutsättning att de hyresreglerande myndigheterna
få direktiv att ej medge hyreshöjning i enskilda fall av nu
åsyftad natur utan bostadsstyrelsens hörande. För övrigt kan det diskuteras
huruvida icke en tvångsförlängning av tiden för styrelsens kontroll
skulle strida mot den utfästelse i fråga om hyreskontrollens upphörande,
som får anses given gentemot låntagaren vid lånebeviljandet. I syfte att dämpa
eventuella försök att få hyreshöjning till stånd, sedan bostadsstyrelsens kontroll
upphört, bör redan nu klargöras att styrelsen förutsätter att bedömningen kommer
att bli synnerligen restriktiv om icke nya omständigheter till annat föranleda.
Skulle åter den allmänna hyresregleringen upphöra, under det att sådan hyreskontroll,
som är bostadsstyrelsen förbehållen, alltjämt kvarstår, torde denna,
kontroll utan författningsändringar fylla sitt syfte.
Att tvångsvis i tiden utsträcka bostadsstyrelsens omedelbara kontrollverksamhet
utöver vad vid respektive låns beviljande varit föreskrivet torde sålunda icke
böra ifrågasättas. Men det kunde tänkas att en på exempelvis 10 år förlängd
hyreskontroll från bostadsstyrelsens sida skulle utgöra villkor för att låntagaren
må åtnjuta den eftergift i fråga om ränta och amortering, som tidigare föreslagits.
Då en dylik föreskrift å ena sidan får antagas ha förhållandevis underordnad
betydelse till följd av hyresmarknadens allmänna reglering men, å andra
sidan, kunde leda till administrativt svårhanterliga olikheter inom det omfångsrika
låntagarbeståndet, har bostadsstyrelsen icke velat framlägga förslag härom.
Gemensamma frågor.
'' I det föregående har bostadsstyrelsen, inom ramen för utredningsuppdraget,
föreslagit dels att räntor och annuiteter på lån utlämnade enligt 1941 och 1942
års kungörelser skola på visst sätt jämkas, dels ock att principiellt återkrav skall
äga rum med avseende å enligt dessa och andra kungörelser beviljade tilläggslån
och räntefria stående lånedelar. Såsom redan framhållits, anser styrelsen att
ifrågavarande beslut böra ske successivt, lämpligen en gång om året. Styrelsen
utgår från att, såvitt gäller ränta och annuitet, styrelsen har att till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag, byggt på då rådande, i sammanhanget relevanta
förutsättningar och att Kungl. Maj:t fattar beslut i ärendet.
För fullständighetens skull må tilläggas att eventuell fastställelse av lägre
annuitet å tertiärlån än nuvarande föreskrifter förutsätta icke bör påtvingas låntagare,
som ej vill begagna sig därav. Envar låntagare äger nämligen författningsenlig
rätt att när som helst uppsäga sitt lån till omedelbar betalning. Fn
därav föranledd eventuell ökning av kapitalkostnaderna torde icke, såvitt bostadsstyrelsen
kan bedöma, böra få motivera hyreshöjning.
Bostadsstyrelsen har övervägt huruvida i en ändrad situation icke blott nedsatt
annuitet skulle kunna höjas intill vad nuvarande föreskrifter förutsätta
efter tioårsperiodens utgång utan även den nedsättning, som må ha givits i fråga om
räntan, skulle kunna återkallas, dock icke med verkan annat än från tidpunkten
för återkallelse^!. Styrelsen har likväl stannat för att räntesänkningen bör vara
126
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
definitiv. Orsaken härtill är framförallt en önskan att förebygga de störningar
vid överlåtelser, arvskiften o. s. v. som kunde vållas, om räntan på ett i princip
räntebundet lån kunde höjas och om värdet av fastigheten därför svårligen kunde
fastställas med någorlunda säkerhet.
Såsom förut nämnts, har bostadsstyrelsen undersökt vilken verkan på amorteringstiderna
en till 3,5 % nedsatt ränta skulle medföra. Med oförändrad annuitet
skulle lån enligt 1941 års kungörelse avseende nybyggnad av flerfamiljshus få
amorteringstiden förkortad från föreslagna 40 år till 37 år, och i fråga om ombyggnad
från 30 år till 29 år. För enfamiljshusens del skulle återbetalningstiden
bli oförändrad 23 år med viss ändring i storleken av den sista annuiteten.
Vad angar 1942 års kungörelse i dess ursprungliga lydelse, skulle lån för nybyggnad
av flerfamiljshus få en från föreslagna 40 till 37 år och lån för ombyggnad
från 30 till 29 år nedsatt återbetalningstid. Amorteringstiden för lån
avseende kommunala enfamiljshus skulle bli oförändrad med 23 år och för annat
enfamiljshus likaledes oförändrad med 26 år, i båda fallen med viss minskning
av den sista annuiteten.
Beträffande slutligen 1945 års författningsändring skulle lån avseende nybyggnad
av flerfamiljshus amorteras på 42 i stället för 47 år och, ifråga om ombyggnad,
på 29 i stället för 33 år. Återbetalningstiden för lån avseende kommunalt
enfamiljshus skulle minskas till 24 från 25 år.
Beträffande tilläggslån samt räntefria stående delar torde det, med utgångspunkt
från författningsföreskrifterna samt styrelsens ovan framlagda förslag,
ankomma på styrelsen och, för vissa fall, eventuellt länsbostadsnämnd att besluta.
Att varken bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd kommer att fatta sådant beslut,
som leder till avskrivning av tilläggslån eller räntefri stående lånedel,
utan att beslutet underställes Kungl. Maj:t för godkännande torde vara självklart.
Tertiärlån och tilläggslån enligt nyare författningar.
Innan denna utredning avslutas, finner bostadsstyrelsen det angeläget att
betona att beträffande tertiär- och tilläggslån m. m., som utlämnats enligt senare
författningar än 1941 och 1942 års kungörelser, delvis andra synpunkter kunna
anföras, i anledning varav bedömningen av betalningsvillkoren för dem kan
komma att ställa sig annorlunda.
Detta ärende bär i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts ovannämnda föreskrift
handlagts under samråd med advokaten Sten Södermark, som i egenskap
av särskilt förordnad sakkunnig föredragit ärendet i styrelsen och upprättat förslag
till skrivelse i ämnet.
Protokollsutdrag, utvisande en vid skrivelsens justering uttalad skiljaktig
mening bifogas.
Stockholm den 22 januari 1951.
Underdånigst
Alf Johansson.
H. Bernhard.
Sten Södermark.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
127
Utdrag.
Protokoll, hållet vid sammanträde med
hostadsstyrelsen den 22 januari 1951.
Närvarande: Generaldirektören Johansson, ledamöterna herrar Bernhard, Fant,
Eriksson, Nilson och fru Lewén-Eliasson, byråcheferna Bergman, Grape och Gustavsson
samt chefen för sociala sektionen Persson.
§ 1.
Advokaten Sten Södermark föredrog i egenskap av särskilt förordnad sakkunnig
ärende angående ändringar i ränte- och amorteringsvillkor för vissa statliga
tertiärlån, m. m.; och beslöts skrivelse enligt registraturet.
Enligt detta beslut föreslog styrelsen beträffande de lån, som berördes i skrivelsen,
bl. a., att i annuitet ingående ränta skulle bestämmas till fyra procent utom
i de fall, då författningsenlig ränta vore lägre.
Härutinnan anmäldes skiljaktig mening av herr Fant, som anförde, att en
ränta av tre och en halv procent skulle medgiva kortare amorteringstider. Då
denna räntesats jämväl skulle innebära en bättre anpassning till det nuvarande
ränteläget, ansåg herr Fant, att styrelsens förslag i räntefrågan beträffande samtliga
de lån, som berördes i skrivelsen, bort avse den nämnda räntesatsen av tre
och en halv procent.
Vid protokollet:
Bertha Klemedtson.
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
liilaga 2.
Organisation
Organisation för budgetåret 1951/52
Befattning
för budget- året 1950/51
organisa- tionsnämn- dens förslag
bostadssty-
relsens
förslag
departe-
mentschefens
förslag
KANSLIBYRÅN
Byråchef..................
1 Ca 33
1 Ca 33
1 Ca 33
1 Ca 33
Organisationsexpert........
—
1 arvode
1 arvode
-
Allmänna sektionen
Förste byråsekreterare......
1 Ca 29
1 Ca 29
1 Ca 29
1 Ca 29
Amanuens.................
2
2
2
2
Assistent..................
—
—
1 Ce 22
1 Ce 22
Registrator................
1 Ce 18
1 Ce 18
—
(vakant)
Materialförvaltare..........
1 Ce 14
1 Ce 14
1 Ce 16
1 Ce 14
Kontorist.................
—
—
1 Ce 13
Kanslibiträde............
—
—
1-11
1 — 11
Förste exp.vakt............
1 Ca 11
1 Ca 11
1 Ca 11
1 Ca 11
Expeditionsvakt...........
lCgll
2 Ca 9
lCgll
2 Ca 9
1 Cg 11
2 Ca 9
lCg 11
2 Ca 9
Kontors- och skrivbiträden ..
7 högst Ce 9
13
6 högst Ce 9
11
7 högst Ce 9
9
6 högst Ce 9
11
Ombudsmannasektionen
Byrådirektör...............
1 Ce 31
1 Ce 31
1 Ca 31
1 Ce 31
Förste bvråsekreterare......
—
1 Ce 29
1 Ce 29
1 vikariatslön
%
» » ......
1 Ce 27
2 Ce 27
2 Ce 27
29
|1 Ce 27
1 vikariats-
Bvråsekreterare............
1 Ca 24
1 Ca 24
1 Ca 24
{ lön 27
1 Ca 24
Amanuens.................
5
1
1
1
Kontorsskrivare............
1 Ce 19
2 Ce 19
2 Ce 19
1 Ce 19
Kansliskrivare.............
2 Ce 15
1 Ce 15
1 Ce 15
2 Ce 15
Kanslibiträde..............
3-11
4-11
4-11
3-11
Kontors- och skrivbiträden ..
16
11
15
13
Kamerala sektionen
Kamrer...................
1 Ce 29
1 Ce 29
1 Ce 29
1 Ce 29
Amanuens.................
1
1
1
1
Kassör....................
—
- ''
1 Ca 19
Kansliskrivare.............
1 Ca 15
1 Ca 15
—
1 Ca 15
» .............
—
—
1 Ce 15
_
Kontorist.................
—
1 Ce 13
1 Ce 13
1 Ce 13
Kanslibiträde..............
1-11
4-11
3-11
3-11
Kontors- och skrivbiträden ..
7
18
15
16
PLANERINGSBYRÅN
Byråchef..................
1 Ca 33
1 Ca 33
1 Ca 33
1 Ca 33
Byrådirektör...............
1 arvode
1 Ce 31
—
Statistiska sektionen
Förste aktuarie............
1 Ca 27
1 Ca 27
1 Ca 27
1 Ca 27
Amanuens.................
2
1
2
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 1,24.
121)
Organisation
för budget- året 1950/51
Organisation för budgetåret 1951/52
Befattning
organisa- tionsnämn- dens förslag
bostadssty-
relsens
förslag
departe-
mentschefens
förslag
Indexsektionen
Förste byråingenjör.........
1 Ce 27
1 Ce 27
1 Ce 27
1 Ce 27
Byråingenjör..............
1 Ce 24
1 Ce 24
1 Ce 24
1 Ce 24
Övrig ingenjörspersonal.....
3 högst Ce 21
—
3 högst Ce 21
1 högst Ce 21
Tekniskt biträde...........
lCg 9
—
—
—
Kontorist..................
1 Ce 13
1 Ce 13
1 Ce 13
1 Ce 13
Kontors- och skrivbiträden ..
3
2
3
2
Utredningssektionen
Förste aktuarie............
1 Ca 27
1 Ca 27
1 Ca 27
1 Ca 27
Aktuarie..................
1 Ca 24
1 Ca 24
1 Ca 24
1 Ca 24
Amanuens.................
1
1
1
1
Planeringssektionen
Förste aktuarie............
1 Ce 29
1 Ce 29
1 Ce 29
1 Ce 29
Amanuens.................
2
2
2
2
Assistent..................
—
1 Cg 17
1 Cg 17
—
Gemensam biträdespersonal
1 Ce 15
1 Ce 15
1 Ce 15
1 Ce 15
Kontorist.................
1 Ce 13
1 Ce 13
1 Ce 13
1 Ce 13
Kanslibiträde..............
1-11
1-11
2-11
1-11
Kontors- och skrivbiträden ..
18
11
16
15
TEKNISKA BYRÅN
Bvråehef.................
1 Cp 10
1 Cp 10
1 Cp 10
1 Cp 10
A rkitektsekti onen
Byrådirektör...............
1 Ce 31
1 Ce 31
1 Ce 31
1 Ce 31
Arkitekt..................
5 högst Cg 31
4 högst Cg 31
3 högst Cg 31
3 högst Cg 31
Ingenjör ..................
—
_
2 Ce 29
1 högst Ce 21
2 Ce 29
1 högst Ce 21
Ritbiträde.................
1 Cg 15
1 Cg 151
1 Cg 15
1 Cg 15
Byggnadstekniska sektionen
Sakkunnig ................
1 arvode
1 Cp 101
1 Cp 101
1 Cp 10>
Byrådirektör...............
1 Ce 31
1 Ce''31l
1 Ce 311
1 Ce 31
Förste bvråingenjör.........
1 Ce 29
1 Ce 291
1 Ce 291
1 Ce 291
» » .........
3 Ce 27
2 Ce 273
4 Ce 272
4 Ce 272
Byråingenjör..............
1 arvode
2 Ce 24
2 Ce 243
3 Ce 243
2 Ce 24
Övrig ingenjörspersonal.....
5 högst Ce 21
3 högst Ce 213
i höpst Ce 212
4 högst Ce 212
Gemensam biträdespersonal
Kontorist.................
Kanslibiträde..............
2 —11
3—1l2
1 Ce 13''
2-11
2-113
Kontors- och skrivbiträden ..
11
4»
9=
92
Tvätterisektioncn
Förste byråingenjör.........
» » .........
Övrig ingenjörspersonal.....
Kanslibiträde..............
Kontors- och skrivbiträden . .
1 Cg 29
1 Cg 27
3 högst Cg 21
1
1 Ce 29
1 Ce 27
3 högst Ce 21
1-11
1 Cg 2g
1 Cg 2?
3 högst Cp 21
1
9—m öi
Bihatnj till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 124.
opaginerad Kontrollera mot PDF
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
Organisation
för budget- året 1950/51
Organisation för budgetåret 1951/52
Befattning
organisa- tionsnämn- dens förslag
bostadssty - relsens
förslag
departe-
mentschefens
förslag
LÅNEBYRÅN
Byråchef..................
1 Ca 33
1 Ca 33
1 Ca 33
1 Ca 33
Förste byråingenjör.........
1 arvode
—
1 Ce 29
1 Cg 29
Juridiska sektionen
Förste byråsekreterare......
—
1 Ca 29
1 Ca 29
1 Ce 29
» » ......
1 Ca 27
1 Ca 27
1 Ca 27
1 Ca 27
—
1 Ce 27
1 Ce 27
1 Ce 27
Byråsekreterare............
1 Ca 24
1 Ca 24
1 Ca 24
I Ca 24
Amanuenser...............
2
2
2
2
Kansliskrivare.............
1 Ce 15
1 Ce 15
1 Ce 15
1 Ce 15
Kontorist.................
1 Ce 13
1 Ce 13
1 Ce 13
1 Ce 13
Kanslibiträde..............
1-11
3-11
3-11
3-11
Kontors- och skrivbiträden . .
12
7
10
7
Flerfamiljshussektionen
Byrådirektör
—
1 Ce 31
1 Ce 31
Förste byråingenjör.........
1 Ce 29
2 Ce 29
2 Ce 29
2 Ce 29
» » .........
3 Ce 27
2 Ce 27
2 Ce 27
2 Ce 27
Byråingenjör..............
3 Ce 24
4 Ce 24
6 Ce 24
4 Ce 24
övrig ingenjörspersonal.....
12 högst Ce 21
8 högst Ce 21
8 högst Ce 21
9 högst Ce 21
Kanslibiträde..............
3-11
2-11
4-11
3-11
Kontors- och skrivbiträden . .
Enfamiljshussektionen
9
8
7
8
Byrådirektör...............
1 Ce 31
1 Ce 31
1 Ce 31
1 Ce 31
Förste byråingenjör.........
1 Ce 27
1 Ce 27
l Ce 27
Förste byråsekreterare......
1 Ce 27
—
—
Byråingenjör..............
1 Ce 24
1 Ce 24
1 Ce 24
Amanuens.................
1
—
_
Övrig ingenjörspersonal.....
3 högst Ce 21
2 högst Ce 21
2 högst Ce 21
Kanslibiträde..............
Kontors- och skrivbiträden ..
3 — 11
4
—
1-11
1-11
Övertagandesektionen
Förste b vråingenjör.........
1 Ce 27
—
—
—
Amanuens................
1
—
__
__
övrig ingenjörspersonal.....
1 högst Ce 21
—
—
—
Kanslibiträde..............
1-11
—
—
—
Kontors- och skrivbiträden . .
1
—
-
Värderingssektionen
Förste byråingenjör.........
—
1 Ce 29
1 Ce 29
1 Ce 29
» » .........
1 Ce 27
1 Ce 27
1 Ce 27
1 Ce 27
Byråingenjör..............
—
1 Ce 24
1 Ce 24
1 Ce 24
Övrig ingenjörspersonal.....
2 högst Ce 21
1 högst Ce 21
1 högst Ce 21
1 högst Ce 21
Kontors- och skrivbiträden. . .
2
2
2
2
Marksektionen4
Förste byråingenjör.........
—
—
1 Ce 29
_
» » .........
1 Ce 27
—
—
1 Ce 27
Byråingenjör..............
arvode
—
1 Ce 24
1 Ce 24
Kanshbiträde..............
—
—
1-11
_
Kontors- och skrivbiträden ..
3
—
2
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
131
Organisation
för budget- året 1950/51
Organisation för budgetåret 1951/52
Befattning
organisa- tionsnämn- dens förslag
bostadssty-
relsens
förslag
departe-
mentschefens
förslag
BYRÅN FÖR TEKNISK- EKONOMISKA UTRED- NINGAR
Byråchef. ..................
1 Cp 10
1 Cp 10
1 Cp 10
Byrådirektör...............
1 Ce 31
1 Ce 31
—
Förste byr&ingenjör.........
1 Ce 29
1 Ce 29
1 Ce 29
Byråarkitekt...............
1 Ce 29
—
2 Ce 27
Förste byråingenjör.........
1 Ce 27
2 Ce 27
Byråingenjör..............
1 Ce 24
1 Ce 24
—
Övrig ingenjörspersonal.....
1 högst Ce 21
2 högst Ce 21
2 högst Ce 21
Ritbiträdc.................
1 Cg 15
—
—
Kontorist ................
—
1 Ce 13
—
Kanslibiträde..............
2-11
—
1-11
Kontors- och skrivbiträden . .
1
2
2
SOCIALA SEKTIONEN
Sektionschef...............
arvode
arvode
arvode
arvode
Konsulent ................
arvode
—
—
arvode
Förste bvråsekreterare......
—
1 Ce 27
1 Ce 27
1 Ce 27
Byr&sekreterare............
—
1 Ce 24
1 Ca 24
—
Amanuens.................
3
3
3
2
Inspektör .................
1 Cg 23
—
—
—
Kontorsskrivare............
1 Ce 19
—
—
—
Kansliskrivare.............
1 Ce 15
1 Ce 15
1 Ce 15
1 Ce 15
Kanslibiträde..............
2-11
4-11
6-11
2-11
Kontors- och skrivbiträden ..
25
12
20
20
1 överföres till nya utredningsbyrån.
2 därav 2 till nya utredningsbyrån.
3 » 1 » » »
4 å marksektionen finnes utöver angivna befattningar viss tillfällig personal.
132
Kungl. Ma,j:ts proposition nr 124
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sammanfattning....................................
I. Allmänna grunder för bostadspolitiken.
Bostadsförsörjningsläget........................................
Vissa principfrågor..........................................
Socialdepartementets promemoria...........................
Besparingsutredningens promemoria ..........................
yttranden .........................................
Departementschefen................................
II. Lån och bidrag till bostadshus.
Egnahemslån och förbättringslån .................................
Föreliggande förslag.......................................
''yttranden .......................................
Departementschefen.................................
Tertiärlån och tillägg slån..................................
Föreliggande förslag...................................
Yttrande.............................................
Departementschefen.......................................
III. Bostadsrabatter.
Familjébostadsbidrag och bränslebidrag ...........................
Föreliggande förslag..................................
Departementschefen....................................
Trekronorsbidrag........................................
Föreliggande förslag...........................................
Yttranden.................................................
Departemen tsehefen.......................................
Statsbidrag till pensionärslägenheter...............................
Föreliggande förslag ................................
Yttranden ...............................................
Departementschefen.......................................
IV. Särskilda frågor.
1. Ränte- och amorteringsvit Ikoren för vissa äldre tertiärlån m. m.
Föreliggande förslag.........................................
Yttrande....................................................
Departementschefen..............................................
Sid.
1
■1
5
5
10
17
HO
i» 7
37
41
41
44
44
45
46
47
47
48
49
49
49
50
51
51
52
53
53
53
54
55
Kungl. Maj.ts proposition nr 124. 133
2. Lån för byggnadsföretag, som färdigställts eller påbörjats vid: låneansök
ningens
ingivande, m. in............................................... 37
Föreliggande förslag...................................................... 37
Yttrande.................................................................. 59
Departementschefen...................................................... 59
V. Medelsbeliovet för låne* och bidrags verksamheten under budgetåret 195152.
Bostadsstyrelsens förslag till anslagsäskanden för budgetåret. 1951152....... 59
Departementschefen...................................................... 63
VI. Bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
Översikt
av organisationen ................................................. 66
Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
.................................................................. 67
Nuvarande ordning...................................................... 67
Organisationsnämndens förslag.......................................... 68
Bostadsstyrelsens förslag................................................ 70
Yttrande.................................................................. 71
Departementschefen...................................................... 71
Bostadsstyrelsen: Avlöningar .............................................. 72
Organisationsnämndens och bostadsstyrelsens förslag.................. 73
Yttranden ............................................................... 91
Departementschefen...................................................... 93
Bostadsstyrelsen: Omkostnader.............................................. 104
Föreliggande förslag...................................................... 101
Yttrande.................................................................. 105
Departementschefen...................................................... 106
Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ........................................ 106
Organisationsnämndens förslag.......................................... 106
Bostadsstyrelsens förslag................................................ 107
Yttranden ......................................... 109
Departementschefen...................................................... 110
Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ...................................... 111
Föreliggande förslag...................................................... 111
Departementschefen...................................................... 111
VII. Hemställan .............................................................. 112
Bilagor........................................................................ 114
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- SU 1951:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat Iför budgetåret 195U52 till främjande av bostadsförsörjningen in. in. jämte i s. 6 i texten
- Rskr. 1951:299 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1951/52 till civilförsvaret. s. 10 i texten
- SU 1951:155 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951 i52 till främjande av bostadsförsörjningen in. in. jämte i ämnet väckta m s. 1 i texten