Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. 777

1951-03-30 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:181, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. 777

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

1

Nr 181.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,

m. 777.; given Stockholms slott den 30

mars 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås i fråga om riksbankens sedelutgivning, att vissa

undantagsbestämmelser från lagen för Sveriges riksbank skola gälla jämväl

för tiden den 1 juli 1951—den 30 juni 1952. Enligt vid propositionen

fogat lagförslag må riksbanken utgiva sedlar till belopp av högst 4 100 miljoner

kronor. Det nuvarande maximibeloppet utgör 3 500 miljoner kronor.

Vidare föreslås, att riksdagen måtte medgiva att riksbanken må för tiden

från och med den 1 juli 1951 till och med den 30 juni 1952 vara fritagen från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld

efter deras lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 181.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning.

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1951 till

och med den 30 juni 1952 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket

lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat,

följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst fyratusenetthundra

miljoner kronor.

2 §•

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt

må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst

sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,

därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början

av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

3 §.

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt

guldmynt och omyntat guld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 mars

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Nygren.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. samt anför därvid följande.

1 skrivelse den 1 februari 1951 ha fullmäktige i riksbanken hemställt att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition underställa riksdagen förslag om ny

riksbankslag i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid skrivelsen fogat

förslag. Häröver ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret

och Svenska bankföreningen.

Fullmäktige i riksbanken ha vidare i skrivelse den 8 februari 1951 hemställt

om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av

hanken utgivna sedlar med guld. över denna skrivelse ha, efter remiss, utlåtanden

avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret och bank- och fondinspektionen.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivning.

Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges

riksbank (riksbankslagen) äger riksbanken utgiva sedlar till det belopp, som

motsvaras av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa beräknad

enligt 11 §, samt därutöver till ett belopp av 350 miljoner kronor. Enligt 9 §

andra stycket kan riksbanken under vissa förutsättningar erhålla bemyndigande

att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 350 miljoner kronor.

Så snart ske kan skall dock den utelöpande sedelmängden nedbringas

med ett belopp motsvarande vad som utgivits med stöd av sådant bemyndigande.

Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger

bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i sistnämnda paragraf angivna

tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen

a) lätt säljbara statspapper;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges sladshypotekskassas

obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras

å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 11 § inräknas

i metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex

månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld

i dylik räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst

samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmälas under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra

miljoner kronor, mot annan säkerhet.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt 11 § första stycket räknas

allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande

femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på

utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat

guld. I 11 § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas

vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.

I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena

påkallade, ha de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna temporärt

modifierats med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående

rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens

sedelutgivning och bankrörelse in. m. Denna lag gällde ursprungligen till

och med den 31 mars 1940 men erhöll därefter fortsatt giltighet, sista

gången, genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden

utsträcktes till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgjorde ett led i

krigsårens beredskapslagstiftning och hade karaktären av en fullmaktslag,

tillämplig vid krig eller krigsfara, vari riket befann sig, eller eljest under

utomordentliga av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelats med stöd av 1939 års lag,

inneburo följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 19)0 (nr 5)) med viss bestämmelse

angående riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket

riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt ur kraft. I sagda

kungörelse förordnades, att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas

allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna

för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering,

hade nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av

riksbankens guldbehållning, som ur säkerhetssynpunkter varit mest betryggande.

Vidare utfärdades bestämmelser, varigenom ökning medgavs av det belopp,

varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

iinge överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen

den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens

sedelutgivning ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner

kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse

angående riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner

kronor.

1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni månad

1948, ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948

till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första

stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser lända

till efterrättelse, nämligen att riksbanken finge utgiva sedlar till ett belopp

av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till

utomordentliga omständigheter prövades nödigt Konungen finge, om riksdagen

ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att

dylikt av Konungen lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes

av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt,

efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens

metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt

och omyntat guld (3 §).

1948 års lag, som enligt vad förut anförts gällde för tiden till och med den

30 juni 1949, ersattes i sin tur med lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning. I denna lag stadgas

att under tiden från och med den 1 juli 1949 till och med den 30 juni

1950 skola — i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket riksbankslagen

finnes stadgat — lända till efterrättelse vissa särskilda bestämmelser, vilka

överensstämma med motsvarande bestämmelser i 1948 års lag, dock med

den ändringen att maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning i 1949

års lag fastställts till 3 500 miljoner kronor. Genom lag den 2 juni 1950 (nr

257) förordnades, att vad i 1949 års lag förordnats med avseende å tiden

från och med den 1 juli 1949 till och med den 30 juni 1950 skulle äga tilllämpning

jämväl med avseende å tiden från och med den 1 juli 1950 till och

med den 30 juni 1951.

I sin förenämnda skrivelse den 1 februari 1951 ha fullmäktige i riksbanken

erinrat om alt bestämmelserna i 1949 års lag tillkommit i avvaktan på

en definitiv omläggning av riksbankslagens stadganden om sedelutgivningen.

Fullmäktige hade i december 1949 uppdragit åt en kommitté — 1949 års

riksbankslagskommitté — att avgiva förslag till revision av riksbankslagen

innebärande bl. a., all den provisoriska lagstiftningen om sedelutgivningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

skulle ersättas med definitiva bestämmelser i riksbankslagen. Det hade förutsatts

att förslag skulle föreligga å sådan tid att proposition i ämnet kunde

framläggas vid 1951 års riksdag. 1949 års riksbankslagskommitté hade med

skrivelse den 23 januari 1951 till fullmäktige överlämnat utkast till ny riksbankslag

jämte en promemoria innefattande kommentar till utkastet. Kommittén

föresloge ändrade grunder för sedelutgivningsrätten och hade i övrigt

verkställt eu omarbetning av 1934 års riksbankslag, huvudsakligen i

formellt hänseende. Fullmäktige anslöte sig till de synpunkter, som kommittén

anlagt i fråga om sedelutgivningsrätten. Vad kommittén föreslagit

beträffande utformningen av riksbankslagen ville fullmäktige tillstyrka.

Under åberopande härav ha fullmäktige, med överlämnande av utredningsmaterialet,

hemställt att Kungl. Maj :t måtte genom proposition underställa

riksdagen förslag om ny riksbankslag i huvudsaklig överensstämmelse med

kommitténs utkast.

1 den nyssnämnda av 1949 års riksbankslagskommitté överlämnade promemorian

uttalas bl. a. att riksbankens guldkassa borde ha karaktären av

en disponibel reserv för utländska betalningar. Riksbankslagens bestämmelser

i 9 § och 11 § första stycket borde utgå och ej ersättas av några likartade

regler. Gjorda överväganden hade föranlett kommittén att i sitt utkast

till ny riksbankslag icke fixera sedelutgivningens maximum eller i övrigt

föreslå några »spärrar» utöver den begränsning, som innefattades i de

speciella stadgandena om de tillgångar riksbanken genom sina rörelsegrenar

ägde förvärva och den bestämmelse som närmare kvalificerade vissa

av dessa tillgångar som täckningsgilla samt en allmän bestämmelse om att

riksbanken i all sin verksamhet hade att verka för uppnåendet av de penning-

och valutapolitiska direktiv som uppställdes av riksdagen.

Enligt vid bankofullmäktiges skrivelse fogat utdrag av det hos fullmäktige

förda protokollet i ärendet anmäldes reservation mot fullmäktiges ifrågavarande

beslut av herr Kristensson, vilken ansett, att fullmäktige tills vidare

bort bordlägga frågan om ny riksbankslag och hos Kungl. Maj :t hemställa

om förlängning av gällande provisoriska sedelutgivningslag med

något förhöjt eller på annat sätt modifierat maximum för sedelutgivningen.

Herr Sundén har på anförda skäl förordat, att provisoriet ännu under någon

tid måtte bibehållas, på sätt herr Kristensson i sin reservation yrkat.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i sitt utlåtande över bankofullmäktiges

skrivelse uttalat, att riksgäldsfullmäktige icke för närvarande kunde biträda

törslaget om ändrade bestämmelser för riksbankens sedelutgivning. Hittillsvarande

provisorium med en viss fastställd övre gräns för sedelutgivningsrätten

borde tills vidare bibehållas med den jämkning beträffande denna

övre gräns, som kunde anses påkallad av omständigheterna.

Enligt vid riksgäldsfullmäktiges utlåtande fogat utdrag av det hos fullmäktige

förda protokollet i ärendet anmäldes reservation mot beslutet av

herrar Eriksson, Strand och Nilsson, vilka ansett att fullmäktige bort tillstyrka

bifall till bankofullmäktiges i ärendet gjorda framställning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 181.

7

Svenska bankföreningen liar i sitt utlåtande yttrat, att eu definitiv ny lagstiftning

avseende riksbankens sedelutgivningsrätt måste föregås av eu betydligt

grundligare och allsidigare utredning rörande de penningpolitiska

förhållandenas samband med sedelutgivningsrätten än som varit möjlig för

den mera tekniskt betonade kommitté som förberett det nu föreliggande förslaget

till ny riksbankslag. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning

borde den nuvarande provisoriska lagstiftningen, med eventuellt erforderliga

ändringar i fråga om maximibeloppet, ytterligare någon tid förlängas.

Departementschefen. Enligt lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning gälla — i stället för vad i

1934 års riksbankslag är i motsvarande hänseende stadgat — särskilda föreskrifter

i fråga om riksbankens rätt att utgiva sedlar. 1949 års lag, vars giltighetstid

ursprungligen utgick den 30 juni 1950, har erhållit förlängd giltighet

till och med utgången av juni månad 1951.

Det av bankofullmäktige framlagda förslaget till ny riksbankslag innebär,

förutom en huvudsakligen formell omarbetning av riksbankslagen, att ändrade

grunder för sedelutgivningsrätten skulle införas. Dessa ha i korthet antytts

i det föregående.

Förslaget har såvitt angår sedelutgivningsrätten mött invändningar såväl

hos bankofullmäktige som hos remissinstanserna. Jag är f. n. icke beredd

att taga slutlig ståndpunkt till frågan hur sedelutgivningsrätten bör regleras

på längre sikt utan har för avsikt att taga spörsmålet under närmare

övervägande. Det kan härvid måhända visa sig lämpligt att särskilda sakkunniga

tillkallas för att göra ytterligare utredningar i ämnet.

Övriga av bankofullmäktige föreslagna ändringar av riksbankslagens bestämmelser

torde icke vara av den trängande natur, att det är påkallat att

de genomföras särskilt. Jag anser sålunda att förslag till ny riksbankslag

f. n. icke bör framläggas för riksdagen.

I avvaktan på resultatet av erforderliga överväganden rörande sedelutgivningsrättens

reglering på längre sikt torde den provisoriska lagstiftningen

härom böra förlängas, förslagsvis för tiden den 1 juli 1951—den 30 juni

1952. I samband därmed torde den nuvarande maximigränsen för sedelutgivningsrätten

böra förhöjas. Enligt 1949 års lag äger riksbanken utge sedlar

till ett belopp av högst 3 500 miljoner kronor. I samma lag stadgas vidare,

att Konungen må, under vissa förutsättningar, medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor.

Jag har under hand inhämtat vissa uppgifter angående sedelutgivningen

under åren 1945—1950. Under nämnda år uppgick sålunda sedelutgivningen

per den 31 december till 2 781, 2 877, 2 895, 3 113, 3 287 respektive 3 513

miljoner kronor. Den högsta procentuella ökningen av sedelomloppet efter

kriget inträffade år 1948 och utgjorde 7,5 procent. På grundval av en jämförelse

mellan utvecklingen av löner och priser under åren 1947—48 och

åren 1950—51 kan med eu grov approximation sedelomloppet per den 31 december

1951 beräknas till 3 900—4 100 miljoner kronor, vilket motsvarar eu

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

ökning av sedelomloppet i förhållande till nuvarande maximibelopp med It

—17 procent. I anslutning till dessa beräkningar tillstyrker jag, att maximibeloppet

för sedelutgivningen höjes från 3 500 till 4 100 miljoner kronor.

Bestämmelserna rörande riksbankens sedelutgivning under tiden den 1

juli 1951—den 30 juni 1952 torde böra upptagas i en ny lag vilken — med

den jämkning som föranledes av det nyss sagda — bör utformas i överensstämmelse

med 1949 års lag i ämnet. Sålunda bör Konungen även framdeles

kunna, under vissa förutsättningar, medgiva riksbanken att utge sedlar till

ett ytterligare belopp av högst 700 miljoner kronor.

Frågan om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa sedlar med guld.

Genom kungörelsen den 2 juni 1950, nr 258, bar riksbanken för tiden till

och med den 30 juni 1951 medgivits befrielse från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med

rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill gåve anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I sin förut omnämnda skrivelse den 8 februari 1951 ha fullmäktige i riksbanken

anfört, att fullmäktige i det förslag till ny riksbankslag, som fullmäktige

med skrivelse den 1 februari 1951 överlämnat till Kungl. Maj:t,

ifrågasatt, huruvida icke stadgandet i § 72 regeringsformen om guldinlösningsskyldigheten

borde upphävas. Så länge så icke skett borde emellertid

ifrågavarande befrielse från guldinlösningsskyldigheten erhålla fortsatt giltighet.

Fullmäktige hemställde därför att riksbanken måtte för tiden den 1

juli 1951—den 30 juni 1952 fritagas från skyldigheten att vid anfordran inlösa

av banken utgivna sedlar med guld, med rätt dock för riksbanken att,

om förhållandena gåve anledning därtill, före utgången av nämnda tid återupptaga

inlösningen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i sitt utlåtande över bankofullmäktiges

skrivelse förklarat, att riksgäldsfullmäktige icke hade något att erinra mot

bifall till bankofullmäktiges i ärendet gjorda framställning.

Bank- och fondinspektionen har uttalat att det vore självklart, att man i

nuvarande läge måste medgiva riksbanken fortsatt befrielse från skyldigheten

att vid anfordran inlösa bankens sedlar med guld.

Departementschefen. I enlighet med bankofullmäktiges förslag hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att riksbanken

må för tiden från och med den 1 juli 1951 till och med den 30 juni 1952

vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna

sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om

förhållandena därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga

inlösningen av bankens sedlar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

9

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda lagförslag,

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och

med den 1 juli 1951 till och med den 30 juni 1952 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock

för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av

bankens sedlar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Eriksson.

2 Diliang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 181.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BU 1951:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1951 s. 2 i texten
  2. Rskr. 1951:341 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. in. jämt a1 i texten
  3. BU 1951:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. jämte i ämnet väckt s. 1 i texten
  4. BU 1951:21 Memorial angående användande av riksbankens vinst för år 1950. s. 2 i texten