Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1951-01-19 · 179 sidor, varav 172 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 172 av 179 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:39, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

1

tf r 39.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 19

januari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379); samt

3) förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande

skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Propositionen innehåller förslag till normer för taxering av skogsfastighet.

Den nya metod för sådan taxering, som utarbetades av domänstyrelsen

år 1941 och som efter överarbetning förelädes riksdagen år 1944 (prop. nr

240/1944) — därvid riksdagen i princip uttalade sig för dess genomförande

men ansåg att därmed borde anstå till den närmast efter 1945 års allmänna

fastighetstaxering följande allmänna fastighetstaxeringen — föreslås

skola i ytterligare överarbetat skick antagas för tillämpning vid 1952

års allmänna fastighetstaxering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 39.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 870).

Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§ samt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom punkt 4 av anvisningarna till 9 §

samt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 22 § samma lag1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §•

Taxeringsvärde skall —--pris (allmänna saluvärdet).

Område, som utgöres av skogsmark och växande skog, skall upptagas till

det värde, det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Kan området eller del

därav anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark

eller till industriellt eller likartat ändamål än vid användning för

skogsbruk, skall dock området eller delen upptagas till allmänna saluvärdet.

Frälseränta uppskattas — — -— beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Vid taxering — — — användes för jordbruk med binäringar eller skogsbruk,

skolande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet som belöper å

skogsmark (skogsmarksvärde);

b. skogsvärde, varmed---och dylikt.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten---det allmänna.

Har skog —--— tidigare medgivits.

Har växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken, må den

skattskyldige efter eget val njuta avdrag antingen med den del av köpeskillingen

eller den eljest erhållna valutan för skogen, som belöper på det

för ägaren gällande ingående virkesförrådet, eller med ett belopp motsvarande

värdet av del för skogen beräknade minsta producerande skogskapitalet

eller med skogens för ägaren gällande ingångsvärde.

Hemmavarande barn---tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening---— nämnda gottgörelse. 1

1 Senaste lydelse se beträffande 9 § 1932:291, beträffande 10 § 1937:518, beträffande 22 § 1

mom. 1948: 223, beträffande punkt 4 av anvisningarna till 9 § 1944: 280, beträffande punkt 4

av anvisningarna till 22 § 1950:588 samt beträffande punkt 5 av anvisningarna till 22 § 1930:190.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Anvisningar

till 9 §.

4. För jordbruksfastighet till den del den utgöres av skogsmark och därå

växande skog skola, förutom vad nedan sägs, gälla de uppskattningsgrunder

varom stadgas i särskild instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Dylik fastighet skall, försåvitt ej beträffande densamma eller del därav

förekomsten av mervärde, som i punkt 5 här nedan avses, till annat föranleder,

upptagas efter det värde, den kan anses äga vid uthålligt skogsbruk.

Åtskillnad göres vid uppskattningen mellan skogsmark, växande skog och

särskild förmån å skogsmarken.

Såsom skogsmark skall, på sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen,

upptagas all icke odlad mark som, vare sig den vid tillfället är

skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion. Till

skogsmark räknas icke s. k. impediment; sådan marks värde skall medräknas

vid värdesättning av fastigheten i övrigt.

Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt,

byggnad å skogen, i den mån densamma ej bör anses inbegripen i sådant

normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i de för inägorna

tillämpade enhetsvärden, servitutsrätt eller dylikt, skall uppskattas

för sig med särskilt belopp, och värdet av dylik förmån skall sålunda ej inräknas

i det skogsmarksvärde, som enligt 10 § skall särskilt angivas. Vid

dylik uppskattning skall alltid iakttagas, att uppskattning sker till det värde

förmånen har för den taxeringsenhet, varom fråga är. Om rationellt skogsbruk

bedrives å skogsmarken, må betesvärde åsättas endast såframt betet

plägar utnyttjas. Därest å skogsmark, varå rationellt skogsbruk ej bedrives,

bete ej plägar utnyttjas, torde detta i regel visa, att betet för ifrågavarande

fastighet har så obetydligt värde, att anledning att särskilt uppskatta detsamma

saknas. Skogskojor och liknande mera tillfälliga byggnader åsättas

intet särskilt värde, utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde.

Har på —--till 10 §.

till 22 §.

4. Har skog — — -— gällande ingångsvärde.

Med skogs----sålunda minskats.

Med ingående----av ingångsvärdet.

Vare sig ■— --ursprungliga ingångsvärdet.

År det---samma tid.

Om avdrag — -— — av skogen.

Om moderbolag-----för moderbolaget.

Exempel å —- — — ingående virkes förråd:

A. försäljer från sin fastighet 1 000 kubikmeter skog på rot för en köpeskilling

av 8 000 kronor. Vid taxeringen påföljande år visar han, att virkes
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

förrådet å fastigheten före avverkningen utgjorde 4 400 kubikmeter och

alltså efter avverkningen 3 400 kubikmeter. Då skogsmarkens areal vid senaste

fastighetstaxering utgjorde 80 hektar, därå med hänsyn till markens

godhetsgrad och skogens tillstånd den årliga tillväxten kan beräknas till 2

kubikmeter per hektar, är det sannolikt, att nämnda tillväxt utgjort sammanlagt

2 X 80 = 160 kubikmeter. Under den tid av 15 år, som A. innehaft

fastigheten, har således tillväxten utgjort 2 400 kubikmeter. A. gör vidare

sannolikt, att han under samma tid uttagit för husbehov i genomsnitt 40

kubikmeter om året eller tillhopa 600 kubikmeter samt att han för försäljning

avverkat 1 200 kubikmeter. Virkestillväxten uppgår således till 600 kubikmeter

mer än vad han tidigare avverkat å fastigheten. Virkesförrådet vid

hans förvärv av fastigheten kan alltså antagas hava utgjort 4400 -—• 600 =

3 800 kubikmeter, vilket är det ingående virkesförrådet. Då efter den under

beskattningsåret gjorda försäljningen virkesförrådet utgjort 3 400 kubikmeter,

har minskningen i det för honom gällande ingående virkesförrådet

utgjort 400 kubikmeter. A. gör vidare genom köpehandling rörande fastigheten

troligt, att av den av honom erlagda köpeskillingen å skogen belöpt

ett belopp av 11 400 kronor, motsvarande ett pris av 3 kronor per

kubikmeter. För minskningen av ingående virkesförrådet med 400 kubikmeter

är han således berättigad åtnjuta avdrag med 3 X 400 = 1 200

kronor. Detta avdrag får åtnjutas även om värdet å det efter avverkningen

kvarvarande virkesförrådet icke understiger den av honom för skogen erlagda

köpeskillingen.

Det för---- 10 200 kronor.

Exempel å---i ingångsvärde:

B. försäljer--— 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har---det ursprungliga.

5. Har växande —- — — ingående virkesförrådet);

eller ett belopp motsvarande värdet av det för skogen beräknade minsta

producerande skogskapitalet;

eller skogens —--ovan sägs.

Härvid iakttages--— valutans belopp.

Såsom värde av minsta producerande skogskapital skall vid tillämpning

av nyss angivna bestämmelser anses — därest vid den allmänna fastighetstaxering,

som avslutats under eller närmast före det kalenderår, varunder

fastigheten avyttrats, för skogen vid produktion av barrskog antagits eller

skolat antagas högst 80-årig omloppstid — ett belopp svarande mot tre

fjärdedelar av det vid nämnda taxering fastställda skogsmarksvärdet och,

om därvid för skogen antagits eller skolat antagas längre omloppstid, nedan

angiven multipel av nämnda skogsmarksvärde:

vid 90-årig omloppstid 1 vid 140-årig omloppstid 5

» 100-årig » l1/2 8 150-årig » 7

» 110-årig k 2 » 160-årig » 10

» 120-årig » 3 » 170-årig » 14

» 130-årig » 4 » mer än 170-årig omloppstid 18.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

5

Exempel:

1) A. inköper ett till skogsbörd dugligt område om 10 hektar, vilket ligger

skoglöst, och planterar därå skog. Sedan mer än 10 år förflutit från

förvärvet, försäljer han till B. området för en köpeskilling, varav å den

växande skogen beräknas belöpa 1 800 kronor. Virkesförrådet uppgår då

till 360 kubikmeter. Vid senaste allmänna fastighetstaxering har skogsmarken

åsatts ett värde av 35 kronor per hektar. För skogen har därvid räknats

med en omloppstid av 120 år, varför såsom minsta producerande

skogskapital för skogen antages 3 X 35 = 105 kronor per hektar. Då i detta

fall icke finnes något för A. gällande ingående virkesförråd eller ingångsvärde,

är han berättigad till avdrag med 10 X 105 = 1 050 kronor, och det

belopp, som skall beskattas, blir följaktligen 1 800 — 1 050 — 750 kronor.

Samma skogsmark säljes ånyo 15 år efter B:s förvärv av densamma, när

därå finnes 40 kubikmeter virke per hektar eller tillhopa 400 kubikmeter

virke. Av den erhållna köpeskillingen belöper å den växande skogen 4 000

kronor. Avdrag har under innehavet av skogen icke medgivits för minskning

av ingångsvärde eller för minskning i ingående virkesförråd, vadan det för

B. gällande ingångsvärdet är 1 800 kronor och det för honom gällande ingående

virkesförrådet utgör 360 kubikmeter. Vid senaste allmänna fastighetstaxeringen

har för fastigheten skogsmarksvärdet fastställts till 35 kronor

per hektar och har alltjämt för skogen antagits en omloppstid av 120

år. B. är berättigad att åtnjuta avdrag antingen med det för honom gällande

ingångsvärdet, 1 800 kronor, eller med 10 X 3 X 35 — 1 050 kronor

eller med vad av den erhållna köpeskillingen belöper å det för honom gäl
360
lande

ingående virkesförrådet, d. v. s. X 4 000 — 3 600 kronor. Därest

den skattskyldige begär att få åtnjuta avdrag med sistnämnda belopp, skall

till beskattning tagas 4 000 — 3 600 = 400 kronor.

2) C. ärver en fastighet, vars skogsvärde enligt senaste taxering utgör

15 000 kronor. Under de närmast följande åren verkställer han avverkningar

och får vid taxeringarna åtnjuta avdrag på sådant sätt, att det ingående

virkesförrådet, vilket antages hava ursprungligen utgjort 3 000

kubikmeter, anses hava nedgått till 2 000 kubikmeter och skogens ingångsvärde

anses hava nedgått till 10 000 kronor. C. försäljer fastigheten

efter ytterligare några år, då virkesförrådet stigit till 2 400 kubikmeter,

och vid taxering nästfoljande år gör han troligt, att av den erhållna

köpeskillingen å skogen belöpt ett belopp av 11 000 kronor. C. är då berättigad

att åtnjuta avdrag antingen med det för honom gällande ingångsvärdet

10 000 kronor, eller med belopp motsvarande värdet av det för skogen

beräknade minsta producerande skogskapitalet, vilket i förevarande

fall antages utgöra 6 000 kronor, eller med 2400 X H 000 = 9 167 kronor,

vilket belopp utgör vad av den erhållna köpeskillingen belöper å det för C.

gällande ingående virkesförrådet. Av de på dessa olika sätt beräknade avdragsbeloppen

är avdraget för ingångsvärdet, 10 000 kronor, störst. Därest

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

C. begär avdrag med detta belopp, tages till beskattning It 000 — 10 000 =

1 000 kronor. Hade däremot av den erhållna köpeskillingen å skogen belöpt

mindre belopp än 10 000 kronor, hade avdrag ej fått ske med högre belopp

än det, vilket upptagits såsom intäkt genom skogens försäljning.

Denna lag träder i kraft, såvitt angår 9 och 10 §§ samt punkt 4 av anvisningarna

till 9 §, den 1 januari 1952 och i övrigt den 1 januari 1953; dock

skola 9 och 10 §§ samt punkt 4 av anvisningarna till 9 § i sin nya lydelse

lända till efterrättelse redan före förstnämnda dag såvitt angår 1952 års

allmänna fastighetstaxering.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 58 § 1 inom., 59 § 1 mom., 60 § 2 mom., 62 §

2 mom. och 65 § taxeringsförordningen den 28 september 19281 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

58 §.

1 mom. Angående skyldighet dels för statens skogsforskningsinstitut

att före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogstaxeringsanvisningar

samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter m. m. dels ock för

domänstyrelsen att före sådan taxering till länsstyrelserna lämna uppgifter

rörande virkespriser m. in. stadgas i skogsvärderingsinstruktionen.

Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på

grundval av anvisningar och uppgifter som nu sagts samt i mån av behov

inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar

varom likaledes är stadgat i skogsvärderingsinstruktionen.

59 §.

1 mom. Senast den —---och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning

av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering

och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna

1 Senaste lydelse se beträffande 58 § 1 mom., 62 § 2 mom. och 65 § 1944: 281 samt beträffande

59 § 1 mom. 1943:855.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för

övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda

värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 58 § 1 mom.

andra stycket upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar ävensom,

i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda anvisningar

jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av olika ägoslag,,

värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark med mera. Avser sammanträdet

överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,

skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.

För sådana--— för taxeringen.

Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på

grundval av de förslag, som av landskamreraren avgivas, fastställas lokala

skogstaxeringsanvisningar.

Länsstyrelsen har —- --- förda protokollet.

60 §.

2 mom. Efter det sammanträden enligt 59 § 1 och 2 mom. hållits, har

länsstyrelsen att skyndsamt till ordföranden i den beredningsnämnd å landet

eller fastighetstaxeringsnämnd i stad, som i varje särskilt fall vederbör,

översända dels de i 18 § omförmälda uppgifterna, dels de för nämndens

distrikt fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna.

62 §.

2 mom. Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden,

innan taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse

ej mindre rörande de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom.

omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å

detta sammanträde ansetts böra inom distriktet tillämpas, än även rörande

samtliga de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som förekommit

under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser

beträffande fastigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt

ordförandens mening kunna dragas av de vid dessa köp tillämpade priser.

Finnas inom distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas

upplysning rörande det virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes

inom länet eller vederbörlig del därav, och dess fördelning på trädslagsklasser

och förrådsgrupper samt, i förekommande fall, trädslag ävensom

rörande innehållet i övrigt av de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Redogörelsen ävensom beredningsnämndens mening härom böra protokollföras.

Härefter åligger ----i distriktet.

65 g.

Ordförande i —---- i 64 a §;

b) att före fastighetstaxeringsnämndcns sammanträde granska de från

beredningsnämndcrnas ordförande enligt 64 § inkomna längderna och öv
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

riga handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna

tillämpat de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda

sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde

ansetts böra komma till användning inom vederbörande beredningsdistrikt,

ävensom huru beredningsnämndernas uppskattning av virkesförrådet

och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i

förekommande fall, trädslag överensstämmer med uppgifterna härom i de

vid sistnämnda sammanträde fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna.

c) att vidtaga---och längder.

Ordförande i----d) sägs.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande

skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skola jämte de föreskrifter,

som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande uppskattningsgrunder.

A. Allmänna värderingsgrunder.

Skogsmark med därå växande skog skall värderas med hänsyn till markens

produktionsförmåga, det tillstånd vari den växande skogen befinner

sig samt den avkastning i penningar som med beaktande av dessa omständigheter

kan antagas för framtiden bliva uttagen under förutsättning

att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk kommer att där

bedrivas.

Skogens avkastning av virke kommer att innefatta successiva uttag av

dels den skog, som redan finnes, dels framdeles uppväxande skog. Härvid

kunna olika utvecklingsförlopp med skilda uttagsprogram ifrågakomma,

beroende på växlande skogliga och ekonomiska förutsättningar. För större

områden med väsentligen likartade skogliga förhållanden (tillväxtområden)

bestämmas med ledning av material från riksskogstaxeringarna för olika

trädslag vissa typiska sådana utvecklingsförlopp med olika omloppstider.

Skogarna i riket inordnas under de kategorier med skilda uttagsprogram,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

9

som sålunda erhållas, och de framtida virkesavkastningarna antagas för

varje skog utfalla i enlighet med vad som förutsättes i utvecklingsförloppet

för den kategori vartill skogen hänförts.

Eftersom det ej kan förutses vilka priser virket vid avverkningen kommer

att betinga, göras för beräkning av det framlida utbytet i penningar

vissa antaganden beträffande priserna. Priserna å rotstående skog av olika

slag bestämmas sålunda för olika av sättning slägen inom särskilda prisområden.

Till grund för prissättningen läggas medeltalen av gällande rnedelhöstpriser

under de närmaste fem kalenderåren innan taxeringen påbörjas

(priser enligt femårsregeln). Den vid taxeringstillfället sålunda antagna

prisnivån förutsättes bliva bestående och gällande för framtida avverkningar.

Om det antages, att de beräknade framtida virkesavkastningarna från en

skog uppskattas i penningar enligt de för ifrågavarande taxering bestämda

priserna, därvid beträffande varje års avkastning avdrag göres för beräknade

allmänna kostnader, samt att de sålunda erhållna nettoavkastningarna

i penningar diskonteras till nuvärden och dessa sammanläggas, erhålles det

belopp, som utgör skogsmarkens och den växande skogens hela nuvärde

(s. k. förväntningsvärde). Det är detta värde som taxeringen avser att

utröna.

För taxeringen verkställes emellertid ej direkt uppskattning av de framtida

årsavkastningarna, utan förfares på följande sätt.

Uppskattning sker av dels markens produktionsförmåga (godhetsgrad),

dels den växande skogens förråd av träd som nå över brösthöjd (mätbart

virkesförråd). Uppskattningen sker med fördelning av detta förråd å vissa

trädslag och diameterklasser (trädslagsklasser och förrådsgrupper). Förväntningsvärdet

bestämmes med ledning av rotvärdet per skogskubikmeter

(skogskubikmeterpriset) för ett grövre och ett klenare tgpträd inom varje

trädslagsklass i varje avsättningsläge samt vissa på förhand uträknade, i

tabeller för olika fall angivna förvandlingstal, markvärdefaktorer och skogsvärdefaktorer.

Med utgångspunkt från relationen mellan skogskubikmeterpriserna

för det grövre och det klenare typträdet (prisrelationen) giva dessa

faktorer siffermässigt uttryck åt det förhållandet att å ena sidan skogen

tillväxer och virkets kvalitet ändras, men att å andra sidan nuvärdet av

varje framtida årsavkastning utgör endast det efter viss räntefot diskonterade

värdet av denna. Avdrag göres vid uppskattningen med det beräknade

nuvärdet av framtida allmänna kostnader för skogsbruket.

Särskilda värden skola vid taxeringen åsättas skogsmarken och den växande

skogen. Såsom värde å skogsmarken redovisas därvid, oavsett om

därå finnes virkesförråd, med ledning av tabellerna det värde som med

hänsyn till markens godhetsgrad skulle tillkomma marken, om därå ej funnes

något virkesförråd (skogsmarksvärdet), medan såsom värde å den

växande skogen, likaledes med ledning av tabellerna, redovisas återstoden

av det sammanlagda nuvärdet å skogsmarken och den växande skogen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

(skogsvärdet). Redovisning sker på sätt nu angivits utan hinder av att i

verkligheten den del av skogsmarkens värde, som tillgodogöres genom tillväxten

av det befintliga virkesförrådet, ej är skild från detta förråds förhandenvarande

värde utan lösgöres först när det avverkas.

I viss nedan angiven ordning beaktas onormal förekomst av kalmark.

Att särskilda förmåner å skogsmark ■— såsom skogsbete, möjlighet till

jakt, andra byggnader å skogen än skogskojor och liknande mera tillfälliga

byggnader, servitutsrätt o. dyl. — skola beaktas i annan ordning än i denna

instruktion angives, framgår av punkt 4 av anvisningarna till 9 § och punkt

2 av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen.

B. Bestämmelser rörande uppskattningen.

1. Vad som förstås med skogsmark.

Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark som, vare sig den

vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark hänföras således även ljungmark och annan dylik

mark, som av ålder ligger skoglös, såframt marken kan anses lämpa sig för

skogsproduktion.

Såsom skogsmark skall däremot ej upptagas sådan skoglös eller obetydligt

trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för

skogsproduktion, i främsta rummet utnyttjas för foderproduktion genom

bete eller slåtter och som med god hushållning även bör användas därtill,

vare sig den är att betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig

till naturlig betes- eller slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall, i den

mån den utnyttjas såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom

skogsmark. Med kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig mening under

plog lagd, i huvudsak foderproducerande men ej sällan någ;ot trädbevuxen

betesmark, som för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed

förstås sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning,

gödsling, frösådd m. m.

Till skogsmark räknas ej impediment. Till impediment hänföras myrar

(mossar och kärr), berg, fjäll och dylika områden, vilka på grund av klimatiska

förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller

de lösa jordlagrens ringa djup är av sådan beskaffenhet att någon egentlig

skogsproduktion där icke kan påräknas.

Värdet av mark som icke skall upptagas såsom skogsmark ävensom, i

förekommande fall, av bete å skogsmark skall, på sätt framgår av punkt 4

av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, inräknas i värdet av fastigheten

i övrigt.

2. Areal skogsmark.

Arealen skogsmark beräknas, såvitt angår statens och andra allmänna skogar,

med ledning av officiella uppgifter, som meddelas av domänstyrelsen

eller som eljest finnas tillgängliga; såvitt angår enskilda skogar under ord
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

nåd hushållning, för vilka tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar finnas

tillgängliga, med ledning av uppgifter i dessa; samt, såvitt angår övriga

skogar, med ledning av uppgifter från jordregister, ekonomiska kartverk

eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklarationer och

andra upplysningar som kunna införskaffas.

3. Rikets indelning i tillväxtområden.

För taxeringen indelas riket, med hänsyn till olikheter i skogsmarkens

produktionsförmåga och det sätt varpå skogsbruket bedrives, i sex tillväxtområden

omfattande:

område I Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker, Jämtlands län

samt Särna och Idre socknar av Kopparbergs län; område II Norrbottens

och Västerbottens läns kustland, Västernorrlands län och av Gävleborgs län

Hälsingland; område III övriga delar av Gävleborgs och Kopparbergs län

samt Nyskoga, Södra Finnskoga, Norra Finnskoga, Dalby och Norra Ny

socknar av Värmlands län; område IV övriga delar av Svealand ävensom

Gotlands län; område V Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län; samt område VI Blekinge,

Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.

4. Markens godhetsgrad.

Markens godhetsgrad uppskattas med hänsyn till den virkesavkastning

som framdeles kan förväntas från den, om den utnyttjas nöjaktigt. Godhetsgraden

skall bestämmas efter markens beskaffenhet utan hänsyn till den

därå växande skogens tillstånd och är således icke beroende av om den

faktiska, produktionen under den närmaste tiden kan beräknas bliva hög

eller låg. Godhetsgraden är likaledes oberoende av det sätt varpå virkesavkastningen

utnyttjas eller kan utnyttjas.

Markens godhetsgrad angives för visst tillväxtområde i fyra eller, om förhållandena

därtill föranleda, flera godhetsklasser. För varje län eller, där

olika delar av ett län ligga inom olika tillväxtområden, för varje sådan del

av län angives, där så ske kan med ledning av riksskogstaxeringarna, i de

lokala skogstaxeringsanvisningar, varom sägs under F. här nedan, vilka

godhetsklasser som där ifrågakomma.

Godhetsgraden uppskattas antingen med ledning av vad som är känt

exempelvis genom uppgifter i skogsuppskattningshandlingar för ifrågavarande

mark eller genom jämförelse med medelgodheten hos övrig mark i

trakten. Vid bedömande av godhetsgraden må vid tidigare taxeringar fastställda

siffror för bonitet tjäna till ledning.

5. Virkesförrådets uppskattning.

a) Det å skogen befintliga mätbara virkesförrådet uppskattas med fördelning

på trädslagsklasser och förrådsgrupper. Trädslagsklasserna äro barrskog,

ordinär lövskog (företrädesvis björk, asp och al) samt ädel lövskog

(företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn). Beträffande barr
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Knngl. Maj.ts proposition nr 39.

skog upptagas såsom särskilda förrådsgrupper 1) träd med en diameter

vid brösthöjd av 25 centimeter och däröver (grov barrskog), 2) träd med

en diameter vid brösthöjd av 15 intill 25 centimeter (medelgrov barrskog)

och 3) träd med en diameter vid brösthöjd av intill 15 centimeter (klen

barrskog). Ordinär lövskog ävensom ädel lövskog fördelas vardera å två

förrådsgrupper, den ena omfattande träd som vid brösthöjd i diameter hålla

25 centimeter eller mera (grov ordinär lövskog och grov ädel lövskog), den

andra omfattande träd av mindre diameter vid brösthöjd (klen ordinär lövskog

och klen ädel lövskog).

b) Virkesförrådet skall för varje förrådsgrupp angivas i kubikmeter fast

mått på bark (skogskubikmeter), d. v. s. den virkeskvantitet som erhålles

genom uppskattning med ledning av massatabeller av det å rot uppmätta

virket. Träd, som äro så förstörda genom röta eller annorledes att de anses

hänförliga till s. k. »uppenbara vrak», medtagas ej.

c) Därest det beträffande viss barrskog ej finnes anledning antaga att

sammansättningen av den medelgrova och den klena skogen avsevärt avviker

från den vid förhandenvarande förekomst av grov skog normala, må

en mera summarisk uppdelning av virkesförrådet ske, därvid angives allenast,

med en noggrannhet av minst tiotal procent, det i virkesförrådet ingående

förrådet av grov barrskog samt, då bestämmelserna i punkt 11 tilllämpas,

med en noggrannhet av minst tjugufemtal procent, förekomsten av

gran. En efter omständigheterna lämpad summarisk uppdelning av virkesförrådet

må ske jämväl beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt

taxeringsresultat därigenom äventyras.

Sådan summarisk uppskattning som ovan sagts må ej ske, där tillfredsställande

uppgifter för en fullständig uppskattning äro för handen.

6. Skogskubikmeterpris.

a) De skogskubikmeterpriser för ett grövre och ett klenare typträd, som

skola läggas till grund för uppskattningen, fastställas beträffande varje

trädslagsklass enligt den prisnivå som skall tillämpas vid taxeringen; priserna

fastställas för olika avsättningslägen inom visst område med i huvudsak

enhetlig prisbildning i ett län (prisområde). Grövre typträd inom en

trädslagsklass är ett träd som vid brösthöjd håller 30 centimeter, klenare

typträd ett träd som vid brösthöjd håller 20 centimeter.

För fastställande av skogskubikmeterpriset måste bestämmas dels hur en

skogskubikmeter skall anses vara sammansatt [se b) här nedan], dels hur

de däri ingående sortimenten skola prissättas [se c) här nedan].

b) En skogskubikmeter av visst typträd anses vara sammansatt av de

sortiment, som antagas kunna utvinnas från ett sådant träd, om det avverkas.

Prisberäkningen skall grundas på vissa för ett apteringsområde av statens

skogsforskningsinstitut efter samråd med skogsstyrelsen fastställda

enhetliga förutsättningar beträffande typträdens stamform, barktjockleken

hos desamma och deras kvalitet samt deras uppdelning på stamdelar av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

olika grovlek enligt en antagen grundaptering. Med utgångspunkt från dessa

förutsättningar fastställes vid taxeringen i vilken utsträckning olika sortiment

av skilda trädslag skola med hänsyn till å orten förefintliga avsättningsmöjligheter

anses där ingå i det ifrågavarande typträdet. Uppdelningen

på sortiment behöver ej göras mer detaljerad än som kan anses erforderligt

för en nöjaktig beräkning av skogskubikmeterpriserna.

Ett typträd skall representera hela den trädslagsklass det avser och får

sålunda anses vara sammansatt av de trädslag, som ingå i trädslagsklassen,

i ungefär samma proportion som dessa förekomma inom prisområdet. Det

kan emellertid vid taxeringen vanligen anses tillfyllest att låta träd av ett

eller flera inom trädslagsklassen förhärskande trädslag företräda trädslagsklassen

i dess helhet. Att särskilda typträd dock stundom skola finnas för

olika grupper av en trädslagsklass och i regel för tall och för gran, framgår

av punkt 11.

c) Det skogskubikmeterpris, som vid taxeringen skall tillämpas för visst

typträd i visst avsättningsläge, erhålles genom att beräkna nettopriser för

samtliga sortiment av det virke, som ingår i ifrågavarande skogskubikmeter,

enligt den prissättning, som vid taxeringen skall gälla för de olika sortimenten,

och sammanlägga dessa nettopriser. Till utgångspunkt för beräkningen

tagas de vid taxeringen gällande femårsmedeltalen för bruttopriserna å de

olika sortimenten i orten. Från dem avdragas motsvarande femårsmedeltal

för direkta avverknings- och transportkostnader, såsom kostnader för huggning,

körning, flottning eller annan transport till den plats'', för vilken bruttopriserna

gälla, direkt arbetsledning, avmätning och intumning, tillfälliga

kojbyggnader, vintervägar och lastplatser, olycksfalls- och försäkringsavgifter

i den mån de äro direkt hänförliga till drivningsarbetet, så ock skogsvårdsavgifter.

Vid kostnadernas beräkning skall beaktas i vad män större

eller mindre arbete erfordras för utdrivningarna på grund av körvägarnas

längd och beskaffenhet, flottningsförhållanden m. m. Olika nettopriser

framkomma härigenom för olika avsättningslägen. Avdraget skall avse kostnader

som äro representativa för skogens genomsnittliga avsättningsförhållanden.

Vid prisberäkningen skall iakttagas'', att de för kubikmassa, uttryckt i

brukliga handelsmått för sortiment, angivna priserna måste överföras till

skogskubikmeterpriser för de båda typträden. Härvid skola av statens skogsforskningsinstitut

i samråd med skogsstyrelsen fastställda omräkningstal

för förvandling av priserna i brukliga handelsmått till priser å verklig kubikmassa

fast mått på bark i erforderlig utsträckning tjäna till ledning.

De i typträden ingående sortimenten kunna i regel antagas vara desamma

för alla skogar av visst slag inom ett prisområde. Hänsyn till variationer i

avverknings- och transportkostnader och det av dessas storlek betingade

avsättningsläget kan tagas genom fördelning av skogarna på ett antal omkostnadsldasser.

För de allra flesta fall kunna därför tillämpliga skogskubikmeterpriser

uträknas centralt för län eller del av län. Uppgifter rörande

sådana skogskubikmeterpriser skola intagas i de lokala skogslaxeringsanvisningarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

d) Jämlikt de grunder, som skola vid taxeringen tillämpas enligt bestämmelser

av statens skogsforskningsinstitut, meddelade i samråd med skogsstyrelsen,

skall, på sätt utvecklas under D. här nedan, vid den antagna

apteringen av visst typträd i angiven utsträckning hänsyn tagas till tekniska

fel i virket. Uppenbara vrak medtagas enligt punkt 5 b) ej i det mätbara

virkesförrådet. Om emellertid i viss skog tekniska fel skulle förekomma

i en utsträckning som uppenbarligen överstiger vad som i dylik ordning

beaktats, må på sätt och inom gränser, som angivas i de lokala skogstaxeringsanvisningarna,

därav betingat avdrag ske vid skogskubikmeterprisets

fastställande.

När här avsett avdrag göres, skola skälen därför angivas, och skall grunden

för beräkningen beträffande varje berörd förrådsgrupp antecknas i

taxeringslängden.

7. Avdrag för allmänna kostnader.

Nuvärdet av avdraget för allmänna kostnader för skogsbruket avser kostnader

för förvaltning och bevakning, för skogens vård, för föryngrings- och

skyddsåtgärder, för väg- och dikesunderhåll samt för skogsindelning, sådana

övriga kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft som ej

inrymmas i direkta avverknings- och transportkostnader, så ock sådana till

omkostnader hänförliga skatter som ej annorledes beaktats. Nuvärdet av

sagda kostnader beräknas till 33 procent av det värde, som skulle tillkomma

skogsmarken och den växande skogen om dylikt avdrag ej medgåves. Avdraget

verkställes genom att från skogskubikmeterpriset avräknas 33 procent

av detta. År avsättningsläget för en skog så ogynnsamt att en väsentlig del

av den till gagnvirke användbara virkesavkastningen enligt förutsättningarna

för värderingen saknar rotvärde, eller äro på grund av naturförhållandena

särskilda föryngringssvårigheter uppenbarligen för handen, och

måste därför skogen skötas med anlitande av en onormalt stor del av avkastningens

värde, må avdraget för allmänna kostnader efter prövning i

varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej mer än att

avdraget från skogskubikmeterpriset uppgår till högst hälften av detta. Inom

vilket område sådan höjning får ske skall angivas i de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Höjning som nu sagts av ifrågavarande avdrag må

ock ske, där trängande behov föreligger att inom en nära framtid i en omfattning

uppenbarligen överstigande den normala uppföra enkom för skogsbrukets

behov avsedda byggnader, vilka måste antagas icke kunna i huvudsak

förräntas genom uthyrning eller dylikt.

8. Skogsvårdefaktörer och markvärdefaktorer.

På sätt framgår av punkterna 5 och 6 verkställes uppskattning av virkesförrådet,

fördelat på trädslagsklasser och förrådsgrupper, och bestämmas

skogskubikmeterpriser som vid taxeringen skola gälla för typträden inom

respektive trädslagsklasser. Däremot fastställas ej dylika priser för träd av

annan storlek. Förhållandet mellan skogskubikmeterpriserna för typträden

inom en trädslagskla&s (prisrelationen) kommer nämligen att bestämma

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

priserna för samtliga förekommande dimensioner inom klassen. Detta sker

med tillämpning av skogsvärde- och markvärdefaktorerna, genom vilka tilllika

beaktas, dels att å en skog normalt finnas plantor som ännu ej nått

brösthöjd, dels att befintliga träd, när de förutsättas bliva avverkade, komma

att vara grövre än vid taxeringstillfället och då komma att hava ett därav

betingat pris, dels att å skogsmarken komma att uppväxa nya skogsgenerationer

vilka måste medräknas vid bestämmande av förväntningsvärdet

å skogen.

Skogsvärde- och markvärdefaktorer angivas i särskilda av Kungl. Maj :t

på sätt nedan under C. sägs fastställda tabeller.

9. Skogsvärdet.

Den växande skogens värde (skogsvärdet) erhålles genom att multiplicera

virkesförrådet inom varje förrådsgrupp å skogen med dels det med

avdrag för allmänna kostnader reducerade skogskubikmeterpriset å det

grövre typträdet för ifrågavarande trädslagsklass och omkostnadsklass, dels

den skogsvärdefaktor som för ifrågavarande förrådsgrupp, godhetsklass,

omloppstid och prisrelation inom tillväxtområdet angives i den av Kungl.

Maj :t fastställda tabellen, samt därefter sammanlägga de sålunda för varje

förrådsgrupp erhållna beloppen.

För sådana trakter inom tillväxtområde II eller III, som gränsa mot ett

nordligare tillväxtområde, må i den utsträckning som bestämmes i de lokala

skogstaxeringsanvisningarna tillämpas skogsvärdefaktorer svarande mot

en längre omloppstid än den i tillväxtområdet för ifrågavarande godhetsklass

å marken i allmänhet antagna.

10. Skogsmarksvärdet.

Skogsmarksvärdet beräknas -—- vare sig å marken finnes mätbart virkesförråd

eller ej och oavsett beskaffenheten av den befintliga skogen ■—- såsom

om skogsmarken utnyttjades endast för produktion av barrskog med

den för vederbörande tillväxtområde och godhetsklass genomsnittliga sammansättningen

av tall och gran d. v. s. såsom om hela virkesförrådet utgjordes

av sådan skog. Värdesättningen sker med ledning av skogskubikmeterpriserna

å tvenne för ändamålet konstruerade typträd (jfr punkt 6 a) bestående

av tall och gran i sådan sammansättning. Skogskubikmeterpriserna

å nämnda typträd erhållas genom att sammanlägga så stora andelar av

skogskubikmeterpriserna för vederbörande typträd inom vartdera trädslaget

som svara mot den antagna sammansättningen.

Å skogsmark av så hög godhetsklass i tillväxtområde VI att ädel lövskog

där normalt förekommer i större utsträckning sker värdesättningen under

beaktande även av trädslag inom denna trädslagsklass. I de av Kungl. Maj :t

fastställda tabellerna uttryckes emellertid markvärdefaktorn även för sådan

mark efter erforderlig omräkning såsom en markvärdefaktor för barrskog

som ovan sagts.

Det med avdrag för nuvärdet av allmänna kostnader reducerade skogskubikmeterpriset

för det grövre typträdet inom barrskog, varom ovan sagts,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

multipliceras alltså oavsett den växande skogens beskaffenhet alltid med den

markvärdefaktor, vilken i den av Kungl. Maj :t fastställda tabellen angives

för ifrågavarande godhetsklass vid den prisrelation som betecknar förhållandet

mellan skogskubikmeterpriserna å de ifrågavarande båda typträden.

Härigenom erhålles värdet å skogsmark per hektar. Där på sätt i föregående

stycke sagts hänsyn skall tagas även till förekomsten av ädel lövskog,

iakttages att i vederbörande tabell skilda markvärdefaktorer upptagas för

olika värdeförutsättningar i avseende å den ädla lövskogen. Skogsmarksvärdet

för en hel skog utgör produkten av värdet å skogsmarken per hektar

och det vid taxeringen utrönta antalet hektar .skogsmark å skogen.

Utgöres skogsmark till större eller mindre del av sammanhängande kalmarksområden,

vilka av ålder ligga skoglösa och ej kunna göras skogbärande

utan kulturåtgärder, må värdet av dessa områden nedsättas till lägst

hälften av det enligt ovan angivna bestämmelser uppskattade värdet. Därest

det kan antagas att av den skogsmark å en taxeringsenhet, som återstår

sedan dylika sammanhängande kalmarksområden undantagits, mer än fem

procent utgöres av kalmark, må värdet å så stor del av den återstående kalmarken,

som överskjuter fem procent, reduceras med en tredjedel.

Därest skogsmarken till en fastighet är av sådan beskaffenhet att vid dess

värdesättning hänsyn enligt ovan skall tagas till förekomsten av ädel lövskog

samt det kan antagas att fastigheten till mer än 25 procent är bevuxen

med dylik skog, må värdet å den överskjutande delen av den med ädel lövskog

bevuxna marken likaledes reduceras med en tredjedel.

Genom nedsättning som i de båda föregående styckena sagts må dock värdet

å den skogsmark nedsättningen avser ej nedbringas under det värde

som skulle tillkomma marken vid användning för annat ändamål än skogsbruk,

häri ej inbegripet värdet av sådan förmån å skogsmarken som enligt

punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen ej skall inräknas i

skogsmarkens värde.

För sådana trakter inom ett tillväxtområde, som gränsa mot ett nordligare

tillväxtområde, må i den utsträckning som bestämmes i de lokala

skogstaxeringsanvisningarna procentuellt avdrag göras å det markvärde,

som framkommer i tabellerna, enligt grunder som där angivas.

11 ■ Förfarandet vid prisvariationer inom en trädslagsklass.

Uppdelningen på de tre träd slagsklasserna barrskog, ordinär lövskog och

ädel lövskog betingas främst därav att för var och en av dem kunna antagas

i huvudsak lika tillväxtförhållanden och ensartad avverkningsordning,

varav följer att för varje sådan klass skola gälla gemensamma skogsvärdefaktorer.

I det föregående har antagits att även gemensamma skogskubikmeterpriser

bestämmas för varje trädslagsklass, och att till följd därav

typträdet i princip skola anses vara sammansatta av förekommande olika

trädslag inom varje trädslagsklass. Emellertid är det beträffande barrskog

normalt, beträffande ädel lövskog vanligt och beträffande ordinär lövskog

möjligt, att inom trädslagsklassen priserna för olika trädslag så variera att

gemensamma skogskubikmeterpriser skulle framstå såsom olämpliga. I dy
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

17

lika fall skola de olika trädslagen gruppvis eller vart för sig i avseende å uppskattning

av virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpriser behandlas

såsom om de utgjorde en hel trädslagsklass. I fråga om förfarandet

vid prissättningen kan åtskillnad mellan de olika trädslagen göras redan

vid den antagna aptering, varom statens skogsforskningsinstitut i samråd

med skogsstyrelsen meddelar föreskrifter, eller först vid den uppdelning

på sortiment som verkställes vid taxeringen. Beträffande trädslag, för vilka

sålunda särskild prissättning skall ske, anknytes denna till typträd av vederbörlig

grovlek inom ifrågavarande trädslag. För den eller de prisrelationer,

som framkomma genom jämförelse mellan skogskubikmeterpriserna å typträden

inom varje trädslag eller grupp av trädslag, uppsökas i vederbörlig

tabell de beträffande trädslagsklassen i sin helhet gällande skogsvärdefaktorerna,

och uppskattningen av skogsvärdet sker med ledning av dessa och

de fastställda skogskubikmeterpriserna för trädslaget eller gruppen av trädslag.

Markvärdet bestämmes däremot alltid på sätt i punkt 10 sägs.

Inom trädslagsklassen barrskog skola regelmässigt tall och gran behandlas

såsom skilda grupper med iakttagande att, där andra slag av barrträd

förekomma, de efter omständigheterna sammanföras med ettdera av dessa

trädslag. Därest inom visst trädslag -— på grund av växlande stamform och

grenighet m. m. hos träden — skogen i avseende å kvalitet och användbarhet

till gagnvirke företer sådana olikheter att skilda prissättningsgrunder finnas

böra tillämpas, kan en uppdelning av detta trädslag ske på skilda

grupper.

12. Om nedsättning i visst fall av skogsvärde eller skogsmarksvärde.

Belastas skogsområde av servitut eller annan liknande rättighet, kan därav

föranledas nedsättning av skogsvärdet eller skogsmarksvärdet. Grunden

för nedsättningen bestämmes med hänsyn till omständigheterna i det särskilda

fallet. Om nedsättningen och grunden för densamma skall anteckning

ske i taxeringslängden.

13. Uppskattningsenhet.

Uppskattningen verkställes för hela skogen å taxeringsenheten med hänsyn

till där genomsnittligt rådande förhållanden beträffande godhetsgrad,

avsättningsläge m. in. En avvägning företages i olika avseenden mellan skogens

olika delar enligt sådan grund som i varje avseende finnes lämplig.

Båda beträffande olika delar av skogen å en taxeringsenhet i skogligt avseende

väsentligt skilda förhållanden, må dock, om taxeringen därigenom

avsevärt underlättas, särskild uppskattning ske av de olika delarna. Skall,

på sätt av punkt 7 framgår, för viss del av taxeringsenhet förhöjt avdrag

för allmänna kostnader beräknas, skall den delen särskilt uppskattas. Sker

sådan särskild uppskattning, skola lör taxeringen grundläggande uppgifter

redovisas för varje sålunda uppskattad del av taxeringsenheten, men skola

skogsvärde och skogsmarksvärde utföras gemensamt för taxeringsenheten i

dess helhet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 39.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

C. Föreskrifter som före allmän fastighetstaxering meddelas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj :t fastställer före allmän fastighetstaxering tabeller utvisande

de skogsvärde- och markvärdefaktorer, som vid taxeringen skola tillämpas.

a) I särskilda tabeller skola beträffande varje tillväxtområde och varje

där ifrågakommande omloppstid och godhetsklass å marken för varje förrådsgrupp

inom en trädslagsklass skogsvärdefaktorer angivas för de prisrelationer,

som uttrycka förhållandet mellan skogskubikmeterpriserna å

typträden för trädslagsklassen, ävensom upptagas däremot svarande markvärdefaktorer.

b) Dessa faktorer bestämmas med tillämpning av följande grunder.

Beträffande en arealenhet av en genomsnittsskog med likformig förekomst

av träd i olika utvecklingsstadier uträknas, med tillämpning av viss

värdeenhet, för varje sådant stadium dels förväntningsvärdet å det befintliga

virkesförrådet dels förväntningsvärdet å kommande skogsgenerationer,

vilka förväntningsvärden sammanlagt utgöra hela nuvärdet av skogsmarken

och den växande skogen, uttryckt i ifrågavarande värdeenhet. Markvärdet

är under de nämnda förutsättningarna, uttryckt i samma värdeenhet, det

förväntningsvärde som sålunda uträknas för det fall att virkesförråd ännu

saknas (0-årig skog). För varje utvecklingsstadium i genomsnittsskogen

avdrages markvärdet från hela nuvärdet. Resten är beträffande ifrågavarande

utvecklingsstadium av skogen skogsvärde, uttryckt i nämnda

värdeenhet. Från olika utvecklingsstadier hämtade skogsvärden sammanföras

under de förrådsgrupper, dit de höra, och uttryckas för en massaenhet

såsom tal angivande förhållandet till det i ifrågavarande värdeenhet

angivna värdet å det grövre typträdet inom trädslagsklassen. Varje sålunda

erhållet tal är skogsvärdefaktor för ifrågavarande förrådsgrupp.

Markvärdefaktorn erhålles enligt motsvarande beräkningsmetod. Emellertid

antages vid fastställande av markvärdefaktor för varje tillväxtområde

och godhetsklass å marken att marken är bevuxen endast med tall och gran

i för tillväxtområdet och godhetsklassen genomsnittlig sammansättning eller,

såvitt angår mark av de godhetsklasser i tillväxtområde VI där ädel lövskog

i större utsträckning förekommer, endast med tall, gran, ek och bok, likaledes

i genomsnittlig sammansättning. Markvärdefaktorn uttryckes alltid

— såvitt angår mark som sist sagts efter vederbörlig förvandling under beaktande

av de olika trädslagens skogskubikmeterpriser — såsom det tal vilket

anger förhållandet mellan markvärdet per hektar och skogskubikmeterpriset

å det konstruerade grövre typträdet för tall och gran i genomsnittlig

sammansättning.

c) Förväntningsvärdet bestämmes av förräntningsprocent, massatillväxt

samt kvalitetstillväxt, så ock av den ordning i vilken virkesförrådet tänkes

bliva avverkat.

Förräntningen skall beräknas efter en räntefot av fem procent.

Massatillväxten bestämmes för varje i ett tillväxtområde med hänsyn till

markens godhetsgrad tillämpad omloppstid på grundval av uppgifter från

riksskogstaxeringarna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

19

Kvalitetstillväxten kommer till uttryck i förhållandet mellan skogskubikmeterpriserna

för typträden inom ifrågavarande trädslagsklass. Skogsvärdeoch

markvärdefaktorer angivas för olika sådana prisrelationer.

Den ordning, i vilken virkesförrådet skall antagas bliva avverkat, fastställes

för varje tillväxtområde, trädslagsklass och ifrågakommande omloppstid

med ledning av riksskogstaxeringarna. Därvid förutsättes att avverkningen

avser en på grundval av uppgifter från riksskogstaxeringarna

rörande virkesförrådets sammansättning och tillväxt för skog av olika

åldersklasser konstruerad genomsnittsskog, innehållande lika stora arealer

skog av alla åldrar inom de till omloppstiden hörande utvecklingsstadierna,

samt att avverkningen skall vara lika med tillväxten och i framtiden bibehållas

oförändrad. Kan med ledning av det material, som ligger till grund

för statens skogsforskningsinstituts undersökningar rörande skötselprogram

för rationellt skogsbruk, en säkrare uppfattning vinnas om hur uthålligt

skogsbruk i ett tillväxtområde bedrives, må ock detta material beaktas.

d) I tabellerna upptagas så många godhetsklasser, att förekommande

olikheter i avseende å markens produktionsförmåga tillbörligen beaktas,

varjämte upptagas prisrelationer med intervall av högst en tiondel. För mark

av viss godhetsklass inom tillväxtområdena II och III angives hur i de under

B. i punkt 9 andra stycket angivna fallen skogsvärdefaktorerna skola beräknas.

Gemensamma skogsvärdefaktorer kunna ifrågakomma för mark av olika

godhetsklasser inom ett tillväxtområde så ock för mark av samma godhetsklass

inom olika tillväxtområden, även om olika markvärdefaktorer fastställas.

I tabellerna angivas också grunder för sådan procentuell sänkning

av markvärdet varom stadgas under B. i punkt 10 sista stycket.

D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering meddelas

av statens skogsforskningsinstitut.

1. Före allmän fastighetstaxering skall statens skogsforskningsinstitut efter

samråd med skogsstyrelsen senast den 1 juni året näst före taxeringsåret

fastställa för den följande taxeringsperioden gällande centrala skogstaxeringsanvisningar.

I dessa anvisningar skola bestämmas de områden som

skola för de vanligast förekommande trädslagen vara apteringsområden,

under iakttagande att varje apteringsområde skall vara ett sådant större

område där, enligt vad riksskogstaxeringarna utvisa, skogen har i huvudsak

ensartad karaktär i avseende å trädens stamform, barktjockleken hos

träden samt trädens kvalitet.

Tillika skall i anvisningarna för varje apteringsområde och ifrågakommande

trädslag, under antagande av sådan aptering som i varje avseende

finnes lämplig, för dels ett träd som håller i genomsnitt 20 centimeter dels

ett träd som håller i genomsnitt 30 centimeter vid brösthöjd bestämmas den

uppdelning av trädets totala stamvolym med bark i rått tillstånd å stamdelar

av olika grovlek, som skall ligga till grund för prisberäkningen. Där
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

vid skola jämväl givas normer för uppskattning av dels trädets barkvolym,

dels stamvedens inmätningsbara volym uppdelad efter virkets grovlek, dels

ock huru stor del av utbytet i gagnvirke som på grund av inom området

allmänt förekommande tekniska fel i medeltal skall beräknas icke kunna

utnyttjas såsom gagnvirke.

I de centrala skogstaxeringsanvisningarna skola även fastställas de omräkningstal

som erfordras för att angiva förhållandet mellan å ena sidan

stamvirket uttryckt i verklig kubikmassa fast mått på bark, å andra sidan

ifrågakommande sortiment uttryckta i brukliga handelsmått, samt i övrigt

meddela sådana uppgifter som kunna tjäna till ledning vid bestämmande

av sortimentsutbytet från typträden.

2. Statens skogsforskningsinstitut skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,

senast den 15 september året näst före taxeringsåret till varje

länsstyrelse avlämna uppgifter för länet eller i skogligt avseende likartade

delar av länet om den ungefärliga arealen av skogsmark och av övrig mark,

skogsmarkens genomsnittliga godhetsgrad samt virkesförrådets genomsnittliga

storlek och fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i

förekommande fall, trädslag.

E. Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering

avgivas av domänst.yrelsen.

Domänstyrelsen skall före allmän fastighetstaxering efter samråd med

statens skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen senast den 15 september

året näst före taxeringsåret till varje länsstyrelse för varje del av vederbörande

län

dels avlämna uppgifter rörande bruttohöstpriser för olika sortiment av

olika trädslag samt under B. i punkt 6 c) avsedda kostnader under de år,

vilkas förhållanden skola ligga till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka trädslag skola i avseende å uppskattning av

virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpriser behandlas såsom

särskild grupp inom en trädslagsklass samt vilka skogskubikmeterpriser som

skola tillämpas för ifrågakommande typträd i vanligen förekommande fall

för olika apterings- och prisförutsättningar.

I den mån det erfordras skall det material redovisas som legat till grund

för nämnda uppgifter och förslag.

F. Lokala skogstaxeringsanvisningar.

Före varje allmän fastighetstaxering skola på sätt i 58 § 1 mom. och

59 § 1 mom. taxeringsförordningen angives fastställas lokala skogstaxeringsanvisningar,

vilka skola avse län eller del av län och innehålla uppgifter

särskilt i följande avseenden:

det virkesförråd, sammanlagt och i medeltal per hektar, som beräknas

finnas inom det område anvisningarna avse eller särskild del därav, med

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

21

fördelning av förrådet på olika trädslagsklasser och förrådsgrupper samt,

i förekommande fall, trädslag,

de godhetsklasser beträffande skogsmarken och de omloppstider för skogsbruket

som må ifrågakomma för varje del av det område anvisningarna avse,

de trädslag som i avseende å uppskattning av virkesförråd och bestämmande

av skogskubikmeterpriser skola behandlas såsom särskild grupp inom

en trädslagsklass,

de skogskubikmeterpriser för olika typträd som böra tillämpas vid taxeringen,

redovisade för särskilda prisområden samt bestämda för olika omkostnadsklasser

(avsättningslägen), med angivande av grunden för beräkningen,

så ock de motsvarande kubikmeterpriser som erhållas om skogskubikmeterpriserna

reduceras med avdrag för allmänna kostnader och de

återstående beloppen multipliceras med de för varje fall tillämpliga skogsvärdefaktorerna

(skogsvärde per kubikmeter),

de motsvarande kubikmeterpriser per hektar som böra tillämpas för bestämmande

av värdet å skogsmark,

de områden, för vilka enligt B. punkt 6 d) skola gälla särskilda uppskattningsgrunder

i anledning av onormal förekomst av tekniska fel, med angivande

av de skogskubikmeterpriser som i sådana fall ifrågakomma,

de områden inom länet, för vilka må ifrågakomma avdrag efter andra

grunder än de normalt gällande för allmänna kostnader, med angivande av

grunderna i dylika fall för avdragens beräkning,

de trakter inom länet, för vilka enligt B. punkt 9 andra stycket särskilda

skogsvärdefaktorer må tillämpas, samt

de områden respektive de godhetsklasser för vilka enligt B. punkt 10 sista

stycket avdrag må göras å markvärdet.

I de lokala skogstaxeringsanvisningarna böra i övrigt intagas de delar

av de centrala skogstaxeringsanvisningarna som avse ifrågavarande län

eller del av län, i den mån dessa ej äro av betydelse endast såsom grundläggande

för de uppgifter varom ovan stadgats, samt meddelas de upplysningar

i övrigt som må finnas erforderliga för en riktig taxering av skogsmark och

växande skog.

De lokala skogstaxeringsanvisningarna skola ock innefatta hjälptabeller

för taxering av skogsmark och växande skog, så uppställda att därur för

vanligen förekommande fall direkt kunna för olika ifrågakommande omkostnadsklasser

utfinnas skogsvärde per kubikmeter samt skogsmarksvärde

per hektar. Hjälptabellerna böra innehålla upplysningar för beräkning av

motsvarande värden även i andra fall än de normalt förekommande, såsom

då särskild reduktion av värdet skall ske på grund av tekniska fel eller

onormalt höga allmänna kostnader för skogsbruket eller då särskilt avdrag

varom ovan sagts skall ske vid markvärdets bestämmande. Särskilda hjälptabeller

skola upprättas för taxeringen vid sådan summarisk uppdelning

av virkesförrådet som omförmäles under B. i punkt 5 c).

Den omständigheten alt olika trädslag inom en trädslagsklass på sätt

framgår av B. punkt It behandlas såsom skilda grupper hindrar ej att bo
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

träffande skogar, som bestå av dessa trädslag i blandning, kunna upprättas

gemensamma hjälptabeller, uppställda under antagande av olika procentuell

sammansättning av de olika trädslagen eller eljest på sätt som med

hänsyn till omständigheterna må finnas ändamålsenligt.

G. Uppgifter som ankomma på beskattningsnämnd.

Vid taxeringen uppskattar beskattningsnämnd skogsmarkens areal och

virkesförrådet, fördelat på trädslag och förrådsgrupper, i förekommande

fall enligt de mera summariska grunder som angivas under B. i punkt 5 c),

och bedömer markens godhetsgrad samt skogens avsättningsläge (omkostnadsklass).

Uppskattningen kontrolleras såvitt möjligt mot tillgängliga uppgifter

från riksskogstaxeringen eller eljest rörande virkesförråd m. m. I

hjälptabell utfinner nämnden de skogsvärden per kubikmeter växande skog

och de skogsmarksvärden per hektar skogsmark, som skola tillämpas i varje

särskilt fall. Taxeringen verkställes med ledning därav, med de avvikelser

som föranledas av bestämmelserna under B. här ovan samt de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen skall första gången tillämpas i avseende å 1952 års allmänna

fastighetstaxering under iakttagande att vid denna taxering skola såsom

bruttopriser enligt femårsregeln anses medelhöstpriserna för åren 1946—

1950 efter reduktion med 25 procent därav.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

23

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 januari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändrade

bestämmelser för taxering av skogsmark och växande skog samt anför

därvid följande.

Den allmänna fastighetstaxering, som jämlikt förordningen den 13 februari

194S (nr 48) angående de tider, då allmän fastighetstaxering skall

äga rum, samt 2 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379) skulle äga rum år 1950, har genom förordningar den 1 april 1949

(nr 131) och den 17 februari 1950 (nr 27) successivt framskjutits till år

1952. Då något ytterligare uppskov med taxeringen icke torde böra ifrågakomma,

måste frågan om de regler, efter vilka taxeringen skall äga rum,

avgöras senast vid 1951 års riksdags vårsession.

1 visst avseende ha sådana regler redan meddelats, i det 1950 års riksdag

vid sin vårsession antog ett av Kungl. Maj :t framlagt förslag till ändrade

bestämmelser om taxering av vattenfallsfastighet (se SFS 122 -123/

1950). I samband med framläggande av nämnda förslag (se prop. nr 71/

1950) framhöll jag, att även bestämmelserna om värdering av skogsmark

och växande skog syntes vara i behov av omarbetning men att företagna

utredningar härom blivit färdigställda så sent att därpå grundad proposition

icke då kunde föreläggas riksdagen. Denna fråga måste alltså upptagas vid

årets riksdag. Jag vill därvid förutskicka, att skogsvärderingsinstruktionen,

däri ifrågavarande regler i huvudsak förekomma, hittills plägat förnyas till

varje allmän fastighetstaxering och att värderingsbestämmelserna i varje

fall i vissa delar (i fråga om prisnivån in. m.) med nödvändighet måste

omarbetas till varje sådan taxering. Frågan om meddelande av nya bestämmelser

i ämnet måste alltså upptagas till behandling, oavsett om det på

grundval av förenämnda utredningar framlagda förslaget till sådana bestämmelser,

vilket innebär införande av en helt ny metod för taxeringen, befinnes

böra genomföras eller ej.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Frågans tidigare behandling.

Spörsmålet angående en eventuell omarbetning av skogstaxeringsbestämmelserna

är ingen ny fråga. Efter det redan under förarbetena till 1938

års allmänna fastighetstaxering gjorts uttalanden om vissa svagheter hos

den nuvarande metoden för taxering av skogsfastighet, särskilt avseende

reglerna om relativa skogstillgångens bestämmande, hemställde den år 1936

tillsatta kommunalskatteberedningen hos Kungl. Maj :t om en undersökning

för att utröna huruvida icke en förbättring i taxeringsresultatet

skulle kunna vinnas genom jämkning i eller bättre utformning av de

dåvarande grunderna för värdering av skogsmark och växande skog.

I anledning härav anmodades domänslyrelsen verkställa en sådan undersökning

och den 30 juni 1941 avlämnade domänstyrelsen ett förslag till

nya bestämmelser om taxeringen. Det sålunda framlagda förslaget, däri

den nya metoden för skogstaxering första gången presenterades, undersöktes

för praktiskt bruk vid en genom domänstyrelsens försorg verkställd

provtaxering i fyra kommuner i olika delar av landet, varefter och

sedan förslaget varit på remiss hos åtskilliga myndigheter och sammanslutningar

de föreslagna bestämmelserna blevo föremål för överarbetning

i finansdepartementets skatteberedning. De sålunda överarbetade bestämmelserna

förelädes 1944 års riksdag genom en till riksdagen avlåten proposition

(nr 240) angående 1945 års allmänna fastighetstaxering. Kungl. Maj:t

föreslog till antagande en skogsvärderingsinstruktion med de nya bestämmelserna,

men vid propositionen hade fogats även ett förslag till skogsvärderingsinstruktion

enligt den tidigare metoden, därest riksdagen funne sig

icke böra antaga den nya metoden för tillämpning vid 1945 års fastighetstaxering.

I sitt över propositionen avgivna betänkande (nr 35) anförde 1944 års

bevillningsutskott, att det funnit goda skäl tala för att den föreslagna nya

metoden för skogstaxering i flera hänseenden vore att föredraga framför

den förutvarande. Vad som gåve den nya metoden företräde framför den

äldre vore främst, att genom den nya metoden kunde, om erforderliga

primäruppgifter vore för handen, vinnas en bättre avvägning och en riktigare

differentiering av taxeringsvärdena för olika fastigheter inbördes.

Visserligen torde även med tillämpning av den förutvarande metoden möjlighet

att erhålla en bättre avvägning av taxeringsvärdena å olika fastigheter

inbördes än som dittills skett förefinnas, men metoden som sådan

gåve ingen säkerhet härför. Den nya metoden däremot syntes under angiven

förutsättning i sig själv innebära garanti för en riktigare avvägning.

Vid tillämpning av den nya metoden kunde, sedan erforderliga primäruppgifter

utrönts, utan mera invecklade räkneoperationer erhållas det

värde, som fastigheten skulle ha i förhållande till andra fastigheter. Det

förhållandet att i den nya metoden värderingen anknötes till det sätt, på

vilket skogsbruket i olika delar av landet faktiskt bedreves, och ej till ett

»efter rationella grunder» bedrivet skogsbruk, syntes även ägnat att giva

riktigare taxeringsvärden. Försäljningsvärdena bestämdes nämligen uppen
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

barligen av det verkliga utbyte av skogen, som flertalet köpare räknade med,

och icke av det utbyte, som ett fåtal köpare med särskilt goda skogliga

insikter kunde utvinna ur densamma. Genom den nya metoden syntes

även en bättre avvägning kunna erhållas vid skogstaxering i olika delar

av landet, enär hänsyn toges till de klimatiska förhållandenas inverkan på

produktionsförmågan genom landets uppdelning i tillväxtområden. Att den

nya metoden skulle komma att rent tekniskt kräva ökat räknearbete vore

otvivelaktigt men den omständigheten att i den nya metoden den relativa

skogstillgången ersatts av flera särskilda faktorer, vilka skulle bestämmas

var för sig, innebure icke, att denna metod gjorde taxeringsarbetet mera

komplicerat än det varit förut. Enligt den förutvarande metoden skulle

nämligen vid den relativa skogstillgångens bestämmande, om riktigt resultat

skulle kunna erhållas, hänsyn tagas till en mångfald faktorer såsom

i vad mån virkesförrådets storlek avveke från det s. k. normalförrådet

samt huruvida och i vad mån virkesförrådet med avseende å åldrar och

mogenhetsklasser samt grövre och klenare dimensioner avveke från det

tillstånd, som ansåges motsvara nonnal skogstillgång. Till den nya metodens

företräden borde slutligen räknas, att i sådana fall, då taxeringsvärdet

av beskattningsnämnderna blivit oriktigt bestämt, vederbörande

skogsägare ägde möjlighet att genom verkställande av en enkel stamräkning

få fastslaget, vilket värde som borde åsättas fastigheten. Möjligheten

att genom besvär vinna rättelse i en oriktig taxering bleve fördenskull betydligt

större än förut. Den nya metoden syntes sålunda vara ägnad att

hos skogsägarna väcka intresse för en uppskattning av skogstillgångarna

å deras fastigheter. Enbart detta förhållande borde givetvis så småningom

kunna bidraga till förbättrade taxeringsresultat.

Utskottet hyste dock betänkligheter mot att genomföra den nya metoden

redan vid 1945 års allmänna fastighetstaxering och anförde i detta avseende.

Eftersom hushållningsplaner eller andra uppskattningshandlingar torde

finnas tillgängliga endast för ett relativt ringa antal skogar, skulle värderingen

enligt den nya metoden, om denna nu genomföres, i flertalet fall

komma att ske efter de mera schablonmässiga beräkningsgrunder, som förutsättas

vid användningen av hjälptabell nr 2\ Såsom ovan nämnts har

i propositionen avsetts, att beskattningsnämnderna vid tillämpningen av

denna hjälptabell skola till ledning för värderingen ha tillgång till de vid

riksskogstaxeringen inhämtade uppgifterna samt kunna anställa jämförelser

med särskilda typskogar. Det är emellertid att märka, att den senaste

riksskogstaxeringen för närvarande ägt rum endast i de sex nordligaste länen.

I de aderton sydligaste länen, d. v. s. länen söder om Kopparbergs och

Gävleborgs län, har en fullständig riksskogstaxering icke skett sedan åren

1923—1929. Enligt i propositionen lämnad uppgift ha inom sistnämnda län

nyligen utförda stickprovstaxeringar i form av s. k. vedskogsinventeringar

givit anledning förmoda, att virkesförrådet och dess sammansättning efter

den föregående riksskogstaxeringen undergått betydande förändringar inom

dessa områden. I en stor del av landet skulle alltså, om den nya metoden

nu genomföres, icke vid taxeringen av fastigheter, för vilka uppskattningshandlingar

saknas, finnas annat jämförelsematerial än typskogar. Med hänsyn

till den korta tid, som nu återstår till taxeringsarbetets början, synes

för övrigt kunna befaras, att bearbetningen av de vid typskogsundersök
1

Numera benämnd hjälptabell nr 1, so s. 1G7.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

ningarna vunna resultaten icke medhinnes i den utsträckning, som kan anses

erforderlig.---Ett genomförande av den nya metoden vid 1945

års allmänna fastighetstaxering skulle otvivelaktigt medföra en betydande

ökning av förberedelsearbetet till denna taxering i jämförelse med det arbete,

som skulle erfordras, därest den nuvarande metoden bibehölles för

ännu en taxeringsperiod. Det skogstekniska förberedelsearbetet torde i stor

utsträckning få utföras av skogsvårdsstyrelserna och dessas personal. Skogsvårdsstyrelserna

äro emellertid under rådande förhållanden starkt upptagna

med andra arbetsuppgifter. Av representanter för länsjägmästarkåren

har även till utskottet framförts farhågor för att det erforderliga förberedelsearbetet

icke skulle medhinnas under den korta tid, som nu återstår till

taxeringens början, samt uttalats önskemål om uppskov med den nya metodens

genomförande. Utskottet har icke kunnat undgå att fästa synnerlig

vikt vid de praktiska svårigheter, som uppenbarligen äro för handen i

ifrågavarande hänseende. Det måste även beaktas, att, om den nya metoden

nu bleve genomförd, enskilda skogsägare, som önskade verkställa uppskattning

av sina skogar, säkerligen i många fall ej skulle kunna erhålla sakkunnigt

biträde härtill.

På dessa skäl förordade utskottet uppskov med genomförandet av den

nya metoden till den närmast efter 1945 års allmänna fastighetstaxering

följande allmänna fastighetstaxeringen. Härigenom vunnes, framhöll utskottet,

den fördelen att den pågående riksskogstaxeringen kunde äga rum

inom flera län samt att längre tid erhölles för bearbetning av materialet från

typskogsundersökningarna. Vidare kunde detaljerna i den nya metoden under

den tid som komme att stå till buds överarbetas och i möjligaste mån

förbättras och förenklas. Utskottet erinrade i detta sammanhang om räntefoten,

sättet för markvärdets beräkning, som syntes resultera i en betydande

stegring i markvärdena för södra Sverige och en tydlig övervärdering av

mindre produktiv skogsmark t. ex. ljungmark, samt korrektionsfaktorerna,

vilka i vissa fall visade en avsevärd skillnad för olika tillväxtområden, något

som kunde leda till ojämna taxeringar i gränstrakterna av dessa områden.

För vinnande av ökad kännedom om den nya metodens verkningar

syntes enligt utskottet även ytterligare provtaxeringar böra äga rum.

1944 års riksdag beslöt i enlighet med bevillningsutskottets förslag och

vid 1945 års allmänna fastighetstaxering kom alltså skogstaxeringen att

ske enligt den äldre metoden (SFS 280—82/1944). Den betydelsefulla nyheten

infördes emellertid att för bedömningen av den relativa skogstillgången

virkesförrådet per har och dess förhållande till normalskogens virkesförråd,

relativa virkesförrådet, skulle för varje fastighet uppskattas och

antecknas i vederbörande taxeringsiängd (den s. k. kontrollängden).

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 december 1947 tillkallade

därefter dåvarande departementschefen regeringsrådet C. W. U. Kuylenstierna,

tillika ordförande, dåvarande försöksledaren vid statens skogsforskningsinstitut,

numera professorn, civil jägmästaren A. E. Hagberg, sekreteraren

hos generaldirektören för domänstyrelsen, biträdande jägmästaren

M. G. F. Malmgård samt byråchefen i domänstyrelsen, jägmästaren I.

B. N. Sjöström med uppdrag att såsom sakkunniga verkställa en överarbetning

av del till 1944 års riksdag framlagda förslaget. Sedan därefter 1948

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

års riksdag anvisat medel för ändamålet, förordnade Kungl. Maj :t den 30

juni 1948 att provtaxering med tillämpning av den nya metoden skulle under

ledning av de sakkunniga — som antagit namnet 7.947 års skogstaxeringssakkunniga

— ske i 14 kommuner, nämligen Ukna och Torsås i Kalmar

län, Hej de i Gotlands län, Baclcaryd i Blekinge län, Västra Vram i

Kristianstads län, Knäred i Hallands län, Södra Finnskoga i Värmlands län,

Dingtuna, Karbenning och Västerlövsta i Västmanlands län, Hille och Färila-Kårböle

i Gävleborgs län, Lövånger i Västerbottens län samt Jokkmokk

i Norrbottens län.

Den 30 november 1949 avgåvo de sakkunniga betänkande med förslag

till grunder för taxering av skogsmark och växande skog, innehållande jämväl

redogörelse för verkställda provtaxeringar i de nyss angivna 14 kommunerna

(SOU 1949:60). Betänkandet innefattar även författningsförslag,

vilka — i den mån ej annat framgår av det följande — i huvudsak överensstämma

med de författningsförslag, som fogats vid den proposition, om

vars avlåtande till riksdagen jag senare kommer att hemställa.

Över de sakkunnigas betänkande och förslag ha, efter remiss, gttranden

avgivits av kammarrätten, statens skogsforskningsinstitut, skogshögskolans

lärarråd — som överlämnat ett av rektorn vid skolan professor Thorsten

Streyffert avgivet yttrande — domänstyrelsen — som överlämnat yttranden

av samtliga över jägmästare och vissa revir jägmästare — skogsstyrelsen

— som bifogat yttranden av rikets skogsvårdsstyrelser — samtliga länsstyrelser,

stiftsnämnderna i Uppsala och Lund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

Svenska skogsvårdsföreningen, Norrlands skogsvårdsförbund, Sveriges

skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges

länsskogvaktareförbund, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet

landsbygdens folk.

De olika värderingsmetoderna.

De nuvarande reglerna för taxering av skogsmark och växande

skog, vilka avse att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt och efter

rationella grunder bedrivet skogsbruk, ha varit i väsentligen oförändrad

form gällande från och med den allmänna fastighetstaxeringen år 1922

(skogsvärderingsinstruktionen år 1921). Enligt dessa regler tillgår värderingen

av skogsmarken och skogen så, att man uppskattar värdet av den

årliga virkesavkastningen från marken vid normal skogstillgång, varefter

detta värde kapitaliseras efter viss procentsats (vid 1922 års fastighetstaxering

efter 6, vid 1928 och 1933 års efter 5 samt vid 1938 och 1945 års

efter 4 %). Det antal årsavkastningar, varmed man enligt den fastställda

procentsatsen skall räkna vid kapitaliseringen, fördelas därvid å skogsmarken

och den därå växande skogen så, att av sammanlagda värdet ungefär

18 % komma att belöpa å marken och återstoden å skogen (vid 1922 års

fastighetstaxering ansågos belöpa 3 normala årsavkastningar å marken och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

13,67 å skogen, vid 1928 och 1933 års taxeringar voro motsvarande siffror

3,5 och 16,5 samt vid 1938 och 1945 års 4,5 o<£i 20,s). Det i enlighet härmed

fastställda värdet för marken anses utgöra markens taxeringsvärde. Det

erhållna värdet för skogen däremot anses användbart som omedelbart uttryck

för skogsvärdet endast om skogstillgången är normal, vilket uttryckes

med att relativa skogstillgången är l,o. Avviker skogen beträffande virkesförrådet

(som enligt i 1944 års skogsvärderingsinstruktion införd bestämmelse

skall särskilt uppskattas och angivas) eller dettas sammansättning

med avseende på åldrar och mogenhetsklasser samt grövre och klenare

dimensioner från det tillstånd, som anses motsvara normal skogstillgång,

jämkas skogsvärdet uppåt eller nedåt genom multiplikation med ett tal,

som giver uttryck för relativa skogstillgången i det särskilda fallet, alltså

med t. ex. 0,9, 0,8 etc., om skogstillgången är mindre än normal, och med

l,i, 1,2 etc., om skogstillgången är större än normal.

Årsavkastningens värde för en viss fastighet bestämmes av fyra faktorer:

skogsmarksareal, bonitet, rotvärde och allmänna kostnader för skogsbruket.

Boniteten uttrycker markens årliga virkesavkastningsförmåga, angiven i kbm

per har, under förutsättning att skogsbruket bedrives efter rationella grunder

och att skogstillgången är normal. Rotvärdet avser värdet av normala

virkesavkastningen, uttryckt i nettopris per kbm å rot och fastställt för varje

fastighet på grundval av genomsnittliga priser och omkostnader för olika

sortiment under den före taxeringens början närmast förflutna femårsperioden

(vid 1922 års fastighetstaxering dock under åttaårsperioden 1912—

1919 och vid 1945 års under tioårsperioden 1932—1941). De allmänna kostnaderna

avse kostnader för skogens vård, förvaltning m. m. och skola generellt

beräknas till viss del (enligt bestämmelserna för fastighetstaxeringarna

aren 1922 och 1928 l/„ 1933 och 1938 x/3 samt 1945 3/io) av det efter boniteten

och rotvärdet beräknade värdet å årliga virkesavkastningen per har.

Enligt den förut angivna i 1944 års skogsvärderingsinstruktion införda

bestämmelsen skall relativa skogstillgången bedömas med utgångspunkt

från en uppskattning av verkligen befintligt virkesförråd, men i övrigt saknas

i de hittillsvarande skogsvärderingsbestämmelserna närmare föreskrifter

om förfarandet vid nämnda faktors fastställande. Vad som åsyftas med

densamma åskådliggöres dock i en särskild punkt (se gällande skogsvärderingsinstruktion

näst sista stycket), som har följande lydelse.

»Innebörden av ovan angivna värderingsmetod belyses därav, att å skogar,

för vilka tillförlitliga hushållningsplaner finnas, ur vilka översikt kan

erhållas rörande den virkesavkastning som omedelbart och i framtiden årligen

bör kunna utvinnas, skogens och skogsmarkens sammanlagda värde

kan erhållas pa det sätt att dessa avkastningar värderas i penningar med

tillämpning av de pris, som varit bestämmande för---rotvärdet, och

skogsbrukets hela till nutiden diskonterade avkastning därefter uträknas

efter 4 % räntefot, varefter avdrag sker med 3/10 för beräknade omkostnader.

Av det sålunda erhallna värdet skall ett — ---beräknat värde redovisas

såsom skogsmarkens värde, resten såsom den växande skogens värde. Relativa

skogstillgången är i detta fall det tal, som erhålles, om nämnda värde

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

å den växande skogen divideras med 20y2 gånger den normala årliga värdeavkastningen,

minskad med 3/io.»

De föreslagna nya grunderna för taxering av skogsfastighet avse

också att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt skogsbruk. De utgå emellertid

icke från ett »efter rationella grunder» bedrivet så att säga mera idealt

skogsbruk utan från det slags skogsbruk, som i genomsnitt bedrives i den

trakt, där vederbörande fastighet är belägen.

På grundval av det skogsbruk, som i genomsnitt faktiskt förekommer, indelas

riket med hänsyn till klimatiska förhållanden i tillväxtområden och

marken inom varje sådant område med hänsyn till sin produktionsförmåga

i godhetsklasser. Genom hänförande av varje skogsfastighet till viss

godhetsklass för visst tillväxtområde skola samtliga fastigheter i riket

kunna indelas i grupper efter fastigheternas naturliga betingelser för skogsproduktion.

För varje sådan grupp sker värderingen med ledning av riksskogstaxeringens

uppgifter angående den å mark av motsvarande beskaffenhet

växande skogen (genomsnittsskogen) med utjämnad åldersfördelning,

kännetecknad främst av sin omloppstid —- ålder för slutavverkning — sammansättning

i trädslags- och dimensionsklasser samt tillväxt beträffande

olika däri ingående sådana klasser.

För värderingen av genomsnittsskogen verkställes en avverkningsberäkning

därvid utrönes avkastningens storlek och fördelning efter trädslag och

trädgrovlek. Värdet erhålles genom kapitalisering av den årliga värdeavkastningen

på samma sätt som vid normalskogens värdering enligt nuvarande

bestämmelser. Avdraget för allmänna kostnader sker även på samma sätt

som enligt de nuvarande reglerna med viss del av värdet.

Värdet å genomsnittsskogen, beräknat genom kapitalisering av avkastningen,

innefattar såväl skogsmarksvärdet som skogsvärdet. Därav upptages

markvärdet till belopp motsvarande värdet av 0-årig skog, därvid detta

beräknas med ledning av avkastningen åldersklassvis. Skogsmarksvärdet

kommer då att utgöra en från söder till norr avtagande andel av det totala

värdet och ej såsom vid nuvarande regler en fixerad andel (18 %) av totala

värdet.

Skogsvärdet för genomsnittsskogen utgör skillnaden mellan det totala värdet

och sålunda beräknat skogsmarksvärde.

Skogsvärdet fördelas också på olika grovleksklasser (förrådsgrupper),

bestående t. ex. för barrskogen av träd under 15 cm, mellan 15 och 25 cm

samt 25 cm och däröver vid brösthöjd.

Fördelningen sker genom en särskild avkastnings- och värdeberäkning

för varje förrådsgrupp, innebärande i huvudsak att avkastningen för gruppen

upptages lika med de dit hörande trädens tillväxt och att den del av

den så beräknade avkastningen, som icke uttages medan träden tillhöra

gruppen utan först när de vuxit över i cn annan förrådsgrupp, upptages till

sitt nuvärde efter diskontering av de avkastningsbelopp som beräknas utfalla

i framtiden. Vid denna diskontering tages hänsyn till de olikheter i

prisutvecklingens relativa förlopp vid skogens utväxande i grovlek, som äro

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

betingade av de ekonomiska förhållandena. Detta sker genom att vid den

gruppering av fastigheterna på omkostnadsklasser (avsättningslägen), vilken

liksom enligt gällande bestämmelser måste företagas, hänsyn automatiskt

tages till sådana olikheter i prisutvecklingen, d. v. s. till att värdet

å en skog i dåligt avsättningsläge ökar hastigare vid utväxning till grövre

dimensioner än värdet å en skog i ett gott avsättningsläge.

Tack vare denna särskilda värdeberäkning för varje förrådsgrupp kunna

även fastigheter, därå skogen till sin sammansättning avviker från genomsnittsskogen,

direkt värderas. För sådana fastigheter innebära de nya reglerna

att skog av viss förrådsgrupp åsättes det värde per kbm, som beräknats

för genomsnittsskogen, och att varje förrådsgrupp sålunda blir värderad

med utgångspunkt ifrån att förrådsgruppens virkesförråd utvecklas

och avverkas i samma ordning som motsvarande förrådsgrupp i genomsnittsskogen.

Det tekniska förfarandet vid tillämpningen av den föreslagna metoden

har upplagts så, att alla för hela landet ifrågakommande utgångsvärden,

uttryckta i relativa tal, ftamläggas i två tabeller, den ena angivande relativvärden

per har skogsmark (markvärdefaktorer), den andra upptagande

relativvärden per kbm virkesförråd (skogsvärdefaktorer). Som värdeenhet

användes därvid rotvärdet av en kbm (skogskbm-priset) för träd av 30 cm

diameter vid brösthöjd av medelkvalitet. I lokala anvisningar skola sedermera

intagas hjälptabeller, där ä-priserna inarbetats och motsvarande värden

för förekommande fall utsättas i kronor per har och per kbm. Vid

hjälptabellernas användning skall det ankomma på nämnderna att bestämma

till vilken grupp skogen hör (godhetsklass och avsättningsläge), att

lämna kvantitetsuppgifter om areal och virkesförråd samt att fastställa virkesförrådets

sammansättning. Då exakta uppgifter om virkesförrådet saknas

avses vid den sist angivna bestämningen fördelningen på trädslag och

förrådsgrupper skola ske genom ett enklare förfarande, nämligen enbart

genom en uppskattning av t. ex. gran i avjämnade 25-tal % samt grovskog

i avjämnade 10-tal % av hela barrskogsklassen (hjälptabell nr 1), än då

sådana uppgifter finnas tillgängliga (hjälptabell nr 2). Till ledning vid

dessa bestämningar skola finnas typskogar, som genom uppräkning av

virkesförrådet och övriga erforderliga bestämningar blivit i möjligaste mån

exakt uppskattade. Dessa typskogar, som alltså skola tjäna som åskådningsobjekt

för vederbörande nämndledamöter, utgöra i och för sig ingen nyhet,

eftersom sådana användes redan vid 1945 års fastighetstaxering i södra och

mellersta Sverige.

Vid de sakkunnigas betänkande fogat förslag till tabeller av nu angivet

slag torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bihang 1.

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga. De sakkunniga, som till eu början göra en jämförelse

mellan de båda metoderna, framhålla, att de erfarenheter som

vunnits vid tillämpning av den till 1945 års allmänna fastighetstaxering in
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

förda bestämmelsen att en uppskattning av virkesförrådet alltid skulle läggas

till grund för bedömningen av relativa skogstillgången, bekräftat att

denna faktor tidigare i mycket stor utsträckning felbedömts. Det hade därvid

också visat sig, att svårigheten att uppskatta virkesförrådet, vilken framhållits

som det kanske starkaste skälet mot den föreslagna nya metoden,

kunnat övervinnas, även om den första uppskattning som i sådant avseende

skett kunde antagas ha företett vissa brister.

De sakkunniga understryka att vid den bestämning av relativ skogstillgång,

som vid den s. k. typskogsinventeringen 1944 skett beträffande

varje typskog, konstaterats att ingen annan tillfredsställande och över hela

linjen användbar närmemetod härför funnits att tillgå än att använda de

tabeller rörande korrektionsfaktörer in. m., som ingått i det i 1944 års proposition

framlagda förslaget till skogsvärderingsinstruktion enligt nya metoden.

I övrigt framhålla de sakkunniga, att någon i egentlig mening principiell

olikhet mellan de båda metoderna icke förelåge. Begreppet relativ skogstillgång

enligt den gällande metoden hade i stort sett samma funktion som

korrektionsfaktorerna enligt den nya. I en punkt (näst sista stycket) av

gällande skogsvärderingsinstruktion klargjordes den principiella innebörden

av begreppet relativ skogstillgång på ett sätt som tydligt utvisade att det utgjorde

den faktor, varigenom det genom diskontering av framtida avkastningar

framkomna förväntningsvärdet konstaterades. Samma syfte hade

den nya metodens korrektionsfaktorer. Nämnda punkt i gällande skogsvärderingsinstruktion

hade emellertid mera karaktär av en principförklaring

och torde sällan eller aldrig ha kommit till praktisk användning. I stället

tillämpades de schematiska regler som i andra punkter av instruktionen anknöte

till normalskogens förhållanden. Dessa regler syntes närmast ge vid

handen att två exakt likadana skogar i en trakt skulle anses ha samma relativa

skogstillgång även om de befunne sig i olika avsättningslägen. Så borde

emellertid rätteligen ej vara fallet. Avsättningsläget vore bestämmande för

förhållandet mellan värdena å virke av olika dimensioner; ju sämre avsättningsförhållandena

vore desto högre vore kostnaderna för virkets framforslande

till den plats, där det kunde säljas, och desto mindre del återstode, särskilt

för de smärre dimensionerna, såsom netto av bruttopriset. Detta förhållande

borde rätteligen avsevärt påverka relativa skogstillgången så att,

om grov skog övervägde, relativa skogstillgången vore högre i ett sämre avsättningsläge

än i ett bättre. Det för taxeringen grundläggande rotvärdet

vore så mycket lägre i det sämre avsättningsläget än i det bättre, att utan

den högre relativa skogstillgången i det sämre läget det riktiga förhållandet

mellan värdena å de häda skogarna icke framkomme. En av den nya metodens

största förtjänster vore att den automatiskt på ett i tillämpningen

mycket enkelt sätt beaktade avsättningslägets betydelse. Nackdelen vore,

att delta beaktande och för övrigt även annan bedömning med den nya metoden

skedde enligt en schablon, som ersatte det efter omständigheterna i

det särskilda fallet avpassade bedömande som gällande metod i viss mån

tilläte. Ehuru differentieringen enligt den nya metoden ej fullföljts så långt,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

att det räknades med olika former för skogsskötseln i goda och dåliga avsättningslägen,

kunde det likväl tagas för visst alt den differentiering mellan

skogarnas inbördes värden, som komme att ske enligt denna metod,

bleve både mer utvecklad och riktigare än den som nu gjordes. Häråt pekade

bestämt omdömena kring provtaxeringarna. Begreppet relativ skogstillgång

uppfattades väl i praktiken av beskattningsnänmderna merendels såsom något

till sitt väsen obestämt, vilket över huvud ej kunde fastställas genom

en exakt kalkyl. Skulle någon söka ge sig in på en noggrann bedömning enligt

den förut angivna punkten i skogsvärderingsinstruktionen, vore han för

övrigt hänvisad till gällande skogshushållningsplan. Eftersom hushållningsplaner

kunde vara olika beskaffade och innefatta olika ordning för virlcesuttagen

i identiskt lika fall, kunde relativa skogstillgången bli olika beträffande

två exakt likadana skogar i samma avsättningsläge. Detta vore oegentligt.

En viss enhetlighet vid dylika beräkningar skulle visserligen kunna

genomföras, om omloppstid (sluthuggningstid) och godtagbara gallringsprogram

normerades. För typexempel representerande olika ålderssammansättning

och omloppstider kunde sedan värden beräknas och sättas i förhållande

till normalskog med tänkt sammansättning i fråga om trädslagsfördelning

och antagna tillväxtprocent. Vägledande tabellariska sammanställningar

kunde uppsättas. Vissa sådana sammanställningar förelåge i själva verket

redan och torde ha bidragit till ett förbättrat taxeringsresultat, där de

tillämpats. För närvarande torde emellertid ej kunna frånkommas att valet

av skötselprogram, då hushållningsplan ej funnes, kunde göras till föremål

för fritt bedömande inom vissa gränser. Begreppet relativ skogstillgång vore

sålunda, även riktigt fattat, ej oangripligt. Av en provtaxeringsnämnd hade

givits uttryck åt den till synes allmänna uppfattningen hos nämnderna att

den osäkerhetskänsla, som alltid följt med bedömande av den relativa

skogstillgången, vid tillämpning av den nya metoden utbytts mot en känsla

av större trygghet.

Beträffande under förarbetena till 1944 års förslag framställda yrkanden,

att den nya metoden i stället för till materialet från riksskogstaxeringarna

skulle anknytas till de skötselprogram som vid statens skogsforskningsinstitut

utarbetats för att visa hur ett idealt uthålligt

skogsbruk vid olika betingelser borde vara beskaffat, påpeka de

sakkunniga, att denna tanke ej upptagits tidigare, enär prissättningen på

skogsegendomar kunde förutsättas i praktiken mera taga hänsyn till hur

skogsbruket faktiskt bedreves än till hur det optimalt borde bedrivas och

riksskogstaxeringarna förmenades ge någorlunda tillfredsställande besked

om de faktiska förhållandena. Nu hade den nya skogsvårdslagstiftningens

begrepp »utvecklingsbar skog» kommit att i betydande grad knytas vid de

nämnda skötselprogrammen, som dock låge färdiga endast för vissa trädslag

i vissa trakter av riket. Trots att nämnda skötselprogram accepterats

som vägledande för skogsvården, hölle de sakkunniga före att riksskogstaxeringarna

tills vidare måste användas såsom grundläggande material för

fastighetstaxering. Visserligen vore det ingalunda självklart att det ginge

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

33

för sig att ur ett statiskt material såsom riksskogstaxeringarnas framkonstruera

ett dynamiskt förlopp — skogarna hade faktiskt avverkats under

olika tider med stundom väsentligt olika förutsättningar — men riksskogstaxeringarnas

material vore mycket stort och fel i olika avseenden kunde

antagas i ej ringa grad eliminera varandra. Det hade också visat sig att vid

bearbetning av till varandra gränsande områden en god överensstämmelse

i avseende å resultaten vore för handen. Detta hade framför allt gällt norra

Sverige, där risken för fel torde ha varit störst. Riksskogstaxeringsmaterialet

torde i varje fall få betraktas som den enda grund, på vilken man tillsvidare

vågade bygga antaganden om hur uthålligt skogsbruk i verkligheten

bedreves. Emellertid syntes det önskvärt att de korrektionsfaktorer som erhölles

från riksskogstaxeringsmaterialet avstämdes mot sådana som uträknades

enligt berörda skötselprogram, därvid dock i stort sett inga högre

faktorer borde antagas än som riksskogstaxeringarna utvisade.

De sakkunniga åberopa i detta sammanhang en utredning angående värdet,

fördelat på skogsmark och växande skog, av två normalskogar bestående

av tall i norra Sverige och gran i södra Sverige under vissa förutsättningar

beträffande prisnivå och räntefot, innefattande bl. a. en jämförelse

mellan de värden som erhölles enligt institutets produktionstabeller och

dem som erhölles vid tillämpning av värdefaktorer uträknade enligt de sakkunnigas

metod. Enligt utredningen (härvid fogad som Bihang II) låge de

värden som erhölles med utgångspunkt från skogsforskningsinstitutets tabeller

genomgående över dem som erhölles enligt de sakkunnigas metod.

Nivåskillnaden bleve enligt jämförelsen större i norra än i södra Sverige,

men det borde beaktas att det material varpå sammanställningarna rörande

de med tillämpning av skötselprogrammen erhållna värdena grundades

delvis vore hämtat, såvitt anginge norra Sverige, från ett något sydligare och,

såvitt anginge södra Sverige, från ett något nordligare område än det material

från riksskogstaxeringen som låge bakom uppskattningen enligt de

sakkunnigas förslag. Ett riktigt bedömande försvårades för övrigt såvitt anginge

norra Sverige också därav att beräkningen enligt riksskogstaxeringen

avsåge gemensam förekomst av tall och gran, beräkningen på grundval av

skötselprogrammen enbart tall. Försåvitt emellertid den verkställda utredningen

kunde anses betyda att skogsbruket såsom det hittills faktiskt bedrivits

gåve ett sämre resultat än det ideala skogsbruket, syntes en ur fastighetstaxeringssynpunkt

lämplig avvägning ha ernåtts med de sakkunnigas

tillvägagångssätt.

De sakkunniga framhålla dock att de i ett avseende ansett sig böra justera

riksskogstaxeringsmaterialet. Vid den verkställda översynen av värdefaktorerna

hade närmare undersökts, om genomsnittsskogen nått den stabilitet

i avseende å sammansättningen, att den framtida avverkningen i stort

sett kunde sättas lika med tillväxten, vilket varit förutsättningen för 1944

års förslag. På grundval av förekomsten av olika åldersklasser inom visst

område och för viss bonitet å skogsmarken hade en för området och boniteten

sannolikt tillämpad slutavverkningsålder fastställts, vilken kunde an
3

Rihamj till riksdagens protokoll 1''Jöl. 1 samt. Nr 3i).

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

ses representera medelförhållandena. Arealfördelningen å olika åldrar hade

för denna omloppstid undersökts genom jämförelse med den arealfördelning

som borde vara för handen i en normalskog med samma omloppstid. Olikheter

hade därvid framträtt, varför riksskogstaxeringsmaterialct så avvägts att

jämvikt i sagda avseende ernåtts. Resultatet hade blivit en »normaliserad

genomsnittsskog». För en sådan skog hade nya avverkningsberäkningar utförts.

Härigenom hade i jämförelse med 1944 års förslag, såvitt anginge den

växande skogen, skillnaden i värdefaktorer mellan norra och södra Sverige

i viss mån utjämnats, medan å andra sidan differentieringen beträffande

nämnda faktorer vid olika trädgrovlek något ökats. Såvitt de sakkunniga

kunnat finna innebure det sist angivna tillvägagångssättet en förbättring.

De sakkunniga, som därefter diskutera olika av 1944 års bevillningsutskott

framställda anmärkningar, framhålla först

beträffande utskottets uttalande att det då föreliggande förslaget borde, i den

mån så vid överarbetning befunnes kunna ske, förbättras och förenklas, att

en saklig förenkling av betydenhet svårligen kunde ske utan ytterligare

schablonisering. En förbättring däremot torde snarast kräva en längre gående

differentiering än som skett i 1944 års förslag. De sakkunniga hade för

sin del satt kravet på förbättring i första rummet. Kravet på förenkling hade

de trott i praktiken böra beaktas främst i fråga om nämndernas arbete och

kunna förverkligas särskilt på det sätt, att den summariska uppskattningsmetod

och den förenklade beräkning, som användande av den för sådant

ändamål utarbetade särskilda tabellen innebure, i rätt stor utsträckning

komme att tillämpas.

Vad angår den av bevillningsutskottet uppmärksammade stora skillnaden

mellan skogsmarksvärdena i norra och södra Sverige samt det höga värdet

å ljungmarker anföra de sakkunniga, att nämnda skillnad även enligt deras

förslag vore betydande och att tillgången till nytt direkt tillämpligt material

i själva verket för det allra sydligaste tillväxtområdet medfört en tendens

till ytterligare höjning av markvärdena. Emellertid hade en viss utjämning

skett genom den nyss angivna nya metoden för bearbetning av riksskogstaxeringsmaterialet.

Den höjning av räntefoten i förhållande till 1944 års förslag

(från 3 V, % till 4 %) som de sakkunniga föresloge medförde också en utjämning

av markvärdena. Beträffande mark av de bästa godhetsgraderna i

det sydligaste tillväxtområdet hade de sakkunniga sökt hindra framkomsten

av sådana särskilt höga markvärden, vartill en tillämpning av den eljest

vedertagna normen för värderingen skulle leda, genom ett ändrat antagande

rörande skogsmarkens användning (jfr s. 141). Det borde emellertid framhållas,

att det för en genomsnittsskog vore summan av skogsvärdet och markvärdet

som angåve taxeringsnivån och att därför ett höjt markvärde icke

behövde betyda en i motsvarande mån hög taxering. Till förekommande av

för hög värdesättning av ljungmark i större omfattning och annan kalmark

föresloge de sakkunniga särskilda regler.

I detta sammanhang påpeka de sakkunniga, att genom ett ej alltför lågt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

markvärde viss kompensation skapades för den i metodens principiella uppbyggnad

icke beaktade omständigheten att i en dåligt sluten skog tillväxten

vid jämförelse med virkesförrådet vore relativt större än i en välsluten

skog. Det kunde numera anses fastslaget att inom en rätt bred marginal

den absoluta tillväxten å en viss yta vid jämn slutenhet vore densamma

oavsett virkesförrådets storlek. Därest denna sats skulle betytt att å två

skogar, med fullt virkesförråd å den ena och exempelvis 6/lc av sådant virkesförråd

å den andra, tillväxten verkligen vore densamma, skulle detta innebära,

att en rätt allvarlig brist i den nya metoden förelåge, eftersom denna

förutsatte att tillväxten stode i proportion till virkesförrådet. Emellertid

torde ett villkor för satsens tillämplighet vara att slutenheten vore alldeles

jämn, vilket i praktiken sällan vore förhållandet å ett större skogsområde.

På sina ställen vore skogen i huvudsak fullsluten, kanske översluten, på andra

ställen i stort sett dåligt sluten. Över huvud taget torde det icke finnas någon

möjlighet att i en schabloniserad fastighetstaxeringsmetod differentiera

med hänsyn till sådana förhållanden, eftersom alla skogar vore olika. Även om

det vore sannolikt att, åtminstone under någon övergångstid, tillväxten i en

dåligt sluten skog i förhållande till virkesförrådet vore i genomsnitt bättre

än i en välsluten skog, måste det betecknas som otroligt att avvikelsen

från det normala förhållandet i allmänhet skulle vara så stor som utvisades

av den anförda satsen. Dessutom kunde skogsmarken i den dåligt slutna

skogen under lång tid icke fullt utnyttjas, vilket betydde att den för normalförhållanden

verkställda värderingen av skogsmark komme att i den dåligt

slutna skogen bli något för hög.

Det av 1944 års bevillningsutskott jämväl anmärkta missförhållandet att

i gränstrakterna mellan olika tillväxtområden olikheterna i korrektionsfaktorer

för områdena skulle medföra ogynnsamma verkningar torde — framhålla

de sakkunniga — väsentligen ha undanröjts genom vissa föreslagna

detaljändringar i metoden, övergången till en normaliserad genomsnittsskog

i förening med tillgång till nytt material från riksskogstaxeringarna hade

medfört en viss utjämning av korrektionsfaktörerna, som haft till följd att

olikheterna i nämnda gränstrakter blivit mindre framträdande. Såvitt anginge

norra Sverige hade också införts en möjlighet att vid samma godhetsgrad

hos marken beträffande de nordliga gränstrakterna i visst tillväxtområde

räkna med längre omloppstid än den normalt tillämpade. Denna tankegång

förverkligades i förslagen till tabeller genom viss procentuell sänkning

av de för den förutsatta normala omloppstiden gällande skogsvärdefaktorerna,

och kunde medföra viss ytterligare utjämning. Omloppstiden inverkade

här obetydligt på markvärdena, vilkas storlek desto mer påverkades av markens

godhetsgrad. Bl. a. för att beakta de betydande skiljaktigheter som

kunde råda i de från varandra mest avlägsna delarna av ett tillväxtområde

förutsattes nu ett väsentligt större antal godhetsklasser för marken än enligt

1944 års förslag. Därtill komme en just för gränsområdena avsedd

anordning i fråga om skogsmarken, i det beträffande de nordligaste delarna

av ett tillväxtområde vid en given godhetsgrad för marken viss pro
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

centuell sänkning av skogsmarksvärdena tänktes kunna ske. I detta avseende

föresloges ej en begränsning till norra Sverige. Vad sålunda föresloges

konime knappast att för beskattningsnämnderna medföra någon mera avsevärd

försvåring av arbetet, då nyheterna mest konime att påverka upprättandet

av hjälptabcller vilket skulle utföras centralt genom länsstyrelsernas

skogssakkunniga.

Vad angår de centrala förberedelserna för taxeringsår

b e t e t anföra de sakkunniga, att den nuvarande anordningen syntes i

stort sett lämplig. S. k. Stockholmsmöte för att förbereda landskamrerarnas

och länsskogssakkunnigas arbete samt för överenskommelse om gemensamma

riktlinjer förutsattes alltjämt böra äga rum men ej behöva regleras i

författningstexten. En viss omläggning av förberedelsearbetet i övrigt föresloges

däremot i det att statens skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen

torde böra med hänsyn till sin särskilda kompetens övertaga vissa uppgifter

som hittills ålegat domänstyrelsen, som dock alltjämt borde ha att tillhandahålla

bearbetat statistiskt material och lämna förslag angående prissättningen

m. in. Arbetet med uppläggande av tabeller o. dyl., som komme att bliva

omfattande, måste i viss utsträckning utföras i Stockholm, lämpligen genom

en särskild, före varje allmän fastighetstaxering tillsatt tillfällig beredning,

knuten till finansdepartementet. I andra avseenden komme länsskogssakkunnigas

insatser alltjämt att vara nödvändiga.

Beträffande den författningstek nis k a sidan av frågan bortfölle

enligt de sakkunniga skälet för den hittills tillämpade ordningen att ha

vissa grundläggande regler intagna i kommunalskattelagen och övriga i en

skogsvärderingsinstruktion, som antoges före varje allmän fastighetstaxering,

genom att regler om räntefotens höjd och prisnivån föresloges skola

fastställas att gälla tills vidare, icke som nu endast för en viss taxering.

Ehuru sålunda en enda uppläggning syntes tillfyllest och denna följdriktigt

borde ha sin plats i kommunalskattelagens anvisningar, föresloges att instruktionen

bibehölles. Bestämmelserna bleve jämförelsevis vidlyftiga och

deras intagande bland anvisningarna skulle i viss mån bryta stilen i dem

och göra kommunalskattelagen mera otymplig än som vore nödvändigt.

Tillämpning av reglerna förekomme i mycket ringa utsträckning vid de ordinarie

taxeringarna och deras genomförande ankomme till stor del på specialister.

Då dubbelstadganden såvitt möjligt borde undvikas, föresloges att i

kommunalskattelagen bibehölles endast en hänvisning till instruktionen

samt regler erforderliga för att utstaka gränsen mellan vad som skulle taxeras

enligt skogsuppskattningens regler och det område för vilket vanliga

regler skulle gälla, medan instruktionen intoges i en särskild författning,

vilken i likhet med kommunalskattelagen hade kommunallags natur.

Beträffande ordningen för korrektionsfaktorernas fastställande anföra de

sakkunniga, att dessa skulle vara uträknade med hänsyn till riksskogstaxeringens

senaste resultat och att alltså nya sådana faktorer måste fastställas

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

för varje ny allmän fastighetstaxering. Om de tabeller som redovisade korrektionsfaktorerna

skulle återge ett så aktuellt grundmaterial som över

huvud taget kunde erhållas, borde de färdigställas så sent som möjligt före

den tidpunkt då det direkta förberedelsearbetet för taxeringen påbörjades.

Eftersom denna tidpunkt inträffade först på sensommaren eller i början av

hösten, kunde riksdagens mening om tabellerna ej inhämtas. Det syntes ej

heller nödigt att i detta hänseende vidhålla den omgång som en riksdagsbehandling

innebure. Om de för faktorernas fastställande grundläggande normerna

bestämdes i instruktionen, bleve möjligheterna till variationer i beräkningen

bundna inom snäva gränser, även om fria bedömanden ej kunde

helt undgås. Därför syntes det lämpligt att nya tabeller med korrektionsfaktorer

finge fastställas av Kungl. Maj :t före varje allmän fastighetstaxering.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att till underlättande av

taxeringsarbetet och befordrande av effektivitet däri en redogörelse för den

nya metoden borde lämnas i en mera lättillgänglig form än som kunde åstadkommas

i en knapphändig lagtext. Denna redogörelse syntes bör innehålla

upplysningar även i andra avseenden än som berördes i författningstexten.

De sakkunniga lämna i förevarande avsnitt även en redogörelse för pro vtaxeringarna.

Vid dessa hade sådant material, som det vid verkliga

taxeringar skulle ankomma på länsstyrelserna att ställa till beskattningsnämndernas

förfogande, utarbetats i vissa fall genom de sakkunnigas försorg,

i andra av skogssakkunniga i länen i samarbete med de sakkunniga.

Såsom inledning till taxeringarna hade representanter för de sakkunniga

eller, i vissa fall, länsskogssakltunniga lämnat orienterande redogörelser för

metodens syfte och innebörd. Därefter hade emellertid provtaxeringsnämnder,

bestående av ordförande och ledamöter som plägat tjänstgöra vid de

vanliga taxeringarna, fullt självständigt utfört taxeringsarbetet.

Provtaxeringarna enligt den nya metoden hade — anföra de sakkunniga

— ehuru vid dem tillämpats samma prissättning och samma räntefot som

vid 1945 års taxering, för de provtaxerade kommunerna resulterat i en

nästan genomgående högre medelnivå än denna (jfr en vid betänkandet,

å s. 188—196, fogad bilaga, varav vissa tabeller avseende jämförelse mellan

värdena vid 1945 års fastighetstaxering samt enligt provtaxeringen i de provtaxerade

kommunerna äro återgivna i härvid fogade Bihnng 111). I några fall

hade skillnaden blivit betydande. Den huvudsakliga anledningen till nivåhöjningen

låge däri att genom den nya metoden, sådan denna tillämpats

vid provtaxeringarna, rättelse automatiskt skett av felaktigheter vilka uppkommit

på grund av oriktiga grundläggande siffror i den gällande instruktionens

normalförråd stabeller. Av riksskogstaxeringarna framginge, såsom påvisades

i en i förenämnda bilaga till betänkandet intagen tabell (återgiven

å nästa sida), att i förhållande till numera kända siffror de tillväxtsprocent,

som förutsatts i normalförrådstabellernas uppgifter om normalförråd vid

olika omloppstider, vore avsevärt för låga och de angivna normalförråden i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

Tabell innehållande dels utdrag ur tab. II till 194t års instruktion lör värdering

av skogsmark och växande skog vid allmän fastighetstaxering, utvisande storleken

av ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd för olika boniteter och omloppstider,

dels med ledning av riksskogstaxeringens tillväxtprocenter för »normaliserad

genomsnittsskog» beräknade virkesförråd.

Om-

lopps-

tid

Massatillväxt-

procent

Virkesavkastning per

hektar i kubikmeter

Virkesför- råd enl. b

medför för- höjning av

relativa

skogstill- gången med

%

enl.

tab.II

enl.

riks-

skogs-

taxe-

ring

l-oo

2-00

3-00

4-00

5-00

6-oo

7-oo

9-00

Virkesförråd per hektar i kubikmeter

a) enl. tab. II. b) för normaliserad genomsnittsskog

80

3''7

5-1

a

_

_

_

_

135

162

189

216

38

b

—

—

—

—

98

118

137

157

100

3-0

4-1

a

—

—

100

133

167

200

—

—

37

b

—

—

73

98

122

146

—

—

120

2-4

33

a

—

83

125

167

208

—

—

—

37

b

—

61

91

121

152

—

—

—

140

2-0

2-7

a

50

100

150

200

—

—

—

—

35

b

37

74

in

148

—

—

—

—

160

1-7

2''3

a

59

118

176

—

—

—

—

—

35

b

43

87

130

—

—

—

—

—

motsvarande mån för höga, varav otvivelaktigt följt en för låg bedömning av

relativa skogstillgången. Det hade också av vissa stickprov framkommit att

vid bestämmande av normalavkastningens sortiinentssammansättning såvitt

anginge södra Sverige syntes ha antagits väsentligt lägre timmerprocent än

de varmed rätteligen bort räknas. För denna del av landet hade även de vid

taxeringarna tillämpade medelboniteterna varit för låga.

Beträffande det praktiska förfarandet vid provtaxeringarna uppgiva de

sakkunniga, att dessa beträffande barrskog nästan genomgående kunnat

företagas enligt en mera summarisk metod, som förutsatt en uppskattning

av allenast dels hela virkesförrådet per har, dels i 10-tal procent däri ingående

virkesmassa av träd hållande minst 25 cm vid brösthöjd, dels granprocenten

avrundad till 25-tal. Däremot hade ej procenten klenskog —

under 15 cm — särskilt uppskattats. Även vid taxering av lövskog hade tilllämpats

en summarisk metod (jfr förslag till hjälptabell nr 1, s. 167 och

170). Provtaxeringsnämndernas genomsnittsomdömen (jfr vid betänkandet

— ås. 167—187 — fogad redogörelse för provtaxeringen) hade gått ut på att

svårighetsgraden varit ungefär densamma som hittills, i ett eller annat fall

något större, mestadels något mindre, men i intet fall betydande. En tilllämpning

av den mera exakta metoden (jfr förslag till hjälptabell nr 2, s. 169

och 172) skulle ha ställt större krav på nämnderna, men en avsevärd del av

merarbetet skulle ha varit av teknisk art. Helt säkert komme det, om den

nya metoden infördes, att visa sig att taxeringen i verkligheten i mycket

stor utsträckning kunde ske enligt den mera summariska metoden, då olikheterna

i resultat vid det ena och det andra förfaringssättet i regel torde bli

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

obetvdliga. Provtaxeringarnas vittnesbörd torde därför kunna betraktas som

i stort sett utslagsgivande vid bedömande om den nya metoden skulle

kunna anses praktiskt användbar.

Remissyttrandena. I remissyttrandena ha framkommit delade meningar

angående de sakkunnigas förslag.

Vid jämförelse mellan metoderna förordar kammarrätten

i princip utan särskilda förbehåll den nya. Den gamla metoden saknade

i stort sett vidare utvecklingsmöjligheter, medan den nya metoden syntes

ge goda löften för framtiden. I den mån forskningen gjorde nya rön angående

skogens vård och ekonomiska förhållanden torde nämligen möjlighet

finnas att tillgodogöra sig dem vid fastighetstaxeringen genom justeringar

i den nya metodens värderingsgrunder. Man hade också anledning

förvänta, att kännedomen om och förmågan att uppskatta fastigheternas

virkesförråd och förrådens sammansättning skulle förbättras under metodens

tillämpning. Det kanske mest utmärkande draget hos den nya metoden

vore att taxeringen mera direkt än enligt den hittillsvarande utginge

från det vid taxeringstillfället befintliga virkesförrådet och dess sammansättning.

Såvitt kammarrätten försport hade beskattningsnämnderna vid

1945 års fastighetstaxering, då för första gången en uppskattning för varje

taxeringsenhet av virkesförrådets storlek ägt rum, endast haft gynnsamma

erfarenheter av denna uppskattning. Av de sakkunniga verkställd utredning

om hur grovskogsprocenten förhölle sig till den relativa skogstillgången,

sådan den bestämts vid 1945 års fastighetstaxering (se bet. s. 189 och 190;

jfr detta protokoll s. 65), gåve onekligen det intrycket, att den fria bedömning

av skogens kvalitet, som enligt nu gällande ordning vore sista ledet vid

bestämmande av den relativa skogstillgången, sedan siffrorna för det relativa

virkesförrådet blivit fastställda, vore osäker och att den nya metoden medförde

en starkare differentiering mellan olika fastigheter i detta avseende. Vid

den offentliga diskussion som förekommit angående förslaget hade mot detsamma

invänts, att det skulle motverka de strävanden som gjorde sig gällande

inom skogsvården att få till stånd en ökning av skogarnas virkesförråd,

särskilt i Norrland. I den mån denna invändning toge sikte på det förhållandet

att virkesförråden enligt förslaget skulle bli upptagna till värden,

som svarade mot deras storlek och kvalitet, syntes den böra riktas icke mot

värderingen såsom sådan utan mot att virkesförrådets värde lades till grund

för fastighetsbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen. Om dessa skatter

verkade återhållande på sparande och produktionsökning, gällde detta ej

blott skogsbruket utan även andra slag av förvärvsverksamhet. Möjligt vore

att verkningarna vore särskilt framträdande beträffande skogsbruket med

hänsyn till att jordbruksbefolkningen torde vara obenägen att upplåna medel

för att undvika eljest erforderliga uttag ur skogen, även om uttagen vore

skogsekonomiskt mindre lämpliga. Att av denna anledning utforma värderingsgrunderna

så att taxeringsvärdena hölles nere å välbestockade skogar

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

och sålunda beredde ett skatteprivilegium för vissa skogsägare, kunde kammarrätten

emellertid icke finna riktigt.

Allvarligt beaktande krävde emellertid vissa tendenser hos förslaget att

missgynna de skogsägare som hölle stora virkesförråd, framhåller kammarrätten,

och anför vidare.

En omständighet, som verkar i denna riktning, har av de sakkunniga berörts,

nämligen den, att skogsvärdets beräkning bygger på det antagandet

att tillväxten för skog tillhörande en viss förrådsgrupp alltid är proportionell

mot förrådsgruppens kubikmassa. Detta antagande torde vara i stort

sett riktigt, men avvikelser förekomma, bl. a. så att tillväxtprocenten sjunker,

när skogen når viss slutenhet. Om virkesförrådet uppbringas över denna

gräns — och detta torde ofta vara önskvärt ur allmän synpunkt — blir

detsamma förhållandevis högre värderat än om denna gräns icke överskridits.

Såsom framgår av vad de sakkunniga anföra synes den nu berörda omständigheten

motverkas av en annan faktor, nämligen att i den väl slulna

skogen skogsmarken blir något för lågt uppskattad. Vilken storleksordning

de här berörda, varandra motverkande felmöjligheterna i metoden hava, är

svårt att bilda sig någon bestämd uppfattning om; tydligt är emellertid, att

i Norrland skogsmarksvärdena med hänsyn till sin ringa storlek icke kunna

hava någon väsentlig kompenserande verkan.

Mot förslaget har också från skogsvårdshåll anmärkts, att skogsvärdena

skulle bliva relativt för höga och alltså oriktiga, då tillväxten icke såsom i

förslaget förutsatts vid korrektionsfaktorernas uträknande uttages. Om, såsom

givetvis i regel är fallet, det överensstämmer med ekonomisk skogsvård

att spara tillväxten, är anmärkningen icke riktig. Tillväxtens uppspårande

innebär då, att mera kapital investeras i skogen och förhöjer dess värde på

samma sätt som då räntan å ett banktillgodohavande icke uttages utan lägges

till kapitalet. Förhållandet blir däremot ett annat, om träd få kvarstå,

som borde avverkas, därest endast skogsbrukets ekonomi beaktades. En

sådan hushållning med den mogna skogen kan framtvingas enligt den nya

skogsvårdslagen och torde under de närmaste årtiondena bli vanlig i Norrland

med hänsyn till behovet att utjämna förädlingsindustriernas råvarutillförsel.

Vid dylikt uppskjutande av avverkning blir virkesförrådets värdering

relativt för hög.

De generella antaganden och schabloner, varå värdeberäkningen enligt

törslaget grundades, rymde — anför kammarrätten slutligen — felmöjligheter,

vilkas storlek i det enskilda fallet vore svåra att förutse. Med hänsyn

till att förslaget icke medgåve någon jämkning i de värden som framginge

ur hjälptabellerna vore denna osäkerhet ägnad att inge en viss oro, särskilt

med tanke på de vid förmögenhetsbeskattningen förekommande höga skattesatserna.

Den nuvarande metoden byggde också på förenklade beräkningar,

men olägenheterna härav bleve icke så framträdande på grund av att de

särskilda förhållanden som kunde föreligga beträffande den enskilda fastigheten

kunde beaktas vid den bedömning av relativa skogstillgången som till

slut bestämde skogsvärdet. Det skulle otvivelaktigt innebära ett trygghetsmoment

om, åtminstone vid den nya metodens första tillämpning, vissa

jämkningsmöjligheter stode till buds. Därmed skulle visserligen en del av

metodens förtjänster gå förlorade, men olägenheterna behövde icke bli alltför

stora, om det föreskreves, att anledningen till hjälptabellernas frångåen
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

de skulle antecknas i fastighetslängden. Sedan metoden tillämpats vid en

fastighetstaxering och de därvid vunna erfarenheterna tillgodogjorts, eventuellt

genom justeringar i metodens värderingsgrunder, kunde måhända

rätten till jämkning av hjälptabellernas värden undvaras.

Statens skogsforskningsinstitut framhåller, att den nya metoden innebure

ett betydande framsteg på skogsvärderingsmetodikens område. Den grundade

sig på en principiellt riktig uppläggning av värderingsproblemet och torde

i hög grad förena objektivitet med enkelhet i tillämpning. Möjligen hade

emellertid andra vägar kunnat leda till bättre resultat. Bl. a. torde en utveckling

av begreppet relativ skogstillgång genom kombination av rotvärdeprincipen

med uppskattning jämväl av åldersfördelningen varit både möjlig och

måhända även lämplig med hänsyn till kontinuiteten i värderingsmetodiken.

Med hänsyn till frågans principiella behandling i bevillningsutskottet år

1944 ansåge sig dock institutet på denna punkt icke böra framställa något

yrkande. — Från skogligt håll hade oron för att den nya metoden kunde

medföra en för skogskapitalet skadlig belastning fått starka uttryck, därvid

bl. a. framhållits, att taxeringsmetoden skulle komma att motverka det

önskvärda uppbyggandet av större virkesförråd än de nuvarande. Enligt institutets

uppfattning borde kritiken på denna punkt dock icke rikta sig mot

ett i och för sig rättvisande värderingsförfarande. Därest det allmänna funne

det önskvärt att genom beskattningspolitiken främja den skogliga återuppbyggnad,

varav landet utan tvivel vore i trängande behov, torde detta lämpligen

böra ske genom jämkning av uttaxeringssatserna för skogens beskattning.

Professor Thorsten Streyffert framhåller, att några objektiva hållpunkter

för relativa skogstillgångens bestämmande ej kunnat fastställas och att man

enligt vad som gjorts gällande icke genom införandet vid 1945 års fastighetstaxering

av föreskriften om virkesförrådets uppskattning kunnat undanröja

felmöjligheterna vid bedömningen, då alltjämt återstått en marginal

mellan det relativa virkesförrådet och den relativa skogstillgången, som

skulle bestämmas på grundval av taxeringsnämndernas kännedom om respektive

taxeringsobjekt utöver den kännedom härom, som komme till uttryck

i uppskattningen av virkesförråden. Även om tillgång funnes till korrekt

primärmaterial vore det svårt att objektivt beräkna den relativa skogstillgången.

Den nya metoden, som ersatte bedömningen av eventuella avvikelser

mellan relativa virkesförrådet och relativa skogstillgången med ett

mera objektivt moment, fastställandet av virkesförrådets fördelning på grovleksklasser,

vore därför uppenbarligen på denna punkt i princip överlägsen

den gamla. En brist i de sakkunnigas utredning vore emellertid, att de icke

låtit verkställa jämförelser mellan de felmöjligheter som förelåge vid bedömandet

av skogsvärdet om granskogsprocenten felbcdömdes, och de felmöjligheter,

som funnes vid bedömande av den relativa skogstillgången med utgångspunkt

från det relativa virkesförrådet. Även tillämpningen av den nya

metoden vore enkel. Då emellertid värderingen bundes genom schabloner,

om vilkas konsekvenser man ännu ej gjort sig en klar uppfattning, syntes

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

det lämpligt att ytterligare pröva den nya metoden innan ett avgörande träffades

om dess antagande.

I detta sammanhang anför Streyffert, att den omständigheten att den

normaliserade genomsnittsskogen ej representerade ett utvecklingsförlopp

utan vissa statiska tillstånd, som i tiden ställts bredvid varandra, ej behövde

medföra någon avsevärd missvisning beträffande taxeringsvärdena. En viss

kontinuitet funnes under alla omständigheter även beträffande de statiska

tillstånd, varav genomsnittsskogen vore uppbyggd. Vad man kunde vänta

sig vore, att nuvarande unga och medelålders bestånd komme att bli föremål

för en bättre skötsel än de nuvarande äldre bestånden. Detta skulle i

så fall innebära, att taxeringsvärdena skulle bli något för låga, när man

utginge från genomsnittsskogen. Å andra sidan torde det ej vara rätt att i

detta fall på blotta förmodanden höja de värden, som kunde beräknas på

grundval av genomsnittsskogen. Av samma anledning funnes det ej heller

anledning att lägga skogsforskningsinstitutets produktionsresultat från minutiöst

skötta provytor till grund för taxering, alldeles bortsett från att

dessa endast hänförde sig till rena bestånd av ett trädslag.

Vidare anför Streyffert — sedan han förklarat, att det vore naturligt,

att provtaxeringsnämnderna funnit den nya metoden lättare att tillämpa än

den nuvarande, då den nya metoden ersatte den svårare omdömesproceduren

vid fixerandet av relativa skogstillgången med det mera schematiska bedömandet

av en enda faktor, nämligen grovskogsprocenten — följande.

Fråga är emellertid i sista hand, huruvida detta uppdelande av virkesförrådet

i s. k. förrådsgrupper efter dess grovlek också ger ett tillförlitligt uttryck

för dess värde. Det inses lätt att detta antagande är giltigt blott under

förutsättning att virkesförrådet i respektive förrådsgrupper ger samma

framtida avkastning pr nu uppmätt kbm som genomsnittsskogen i samma

tillväxtområde och på samma bonitet. Att detta endast är en approximation

är känt. Avvikelserna komma framför allt till synes i en från genomsnittsskogen

avvikande årsringbredd i resp. förrådsgrupper. Dessa avvikelser

kunna ha flera orsaker. Tättslutna bestånd — de behöva därför ej vara

ogallrade — ge mindre årsringbredd än glesa eller starkt gallrade bestånd

och bli därigenom hårdare beskattade i förhållande till sin förväntade avkastning

och sitt verkliga värde. Ett virkesförråd som är äldre än den normaliserade

genomsnittsskogen, vilket alltjämt torde vara vanligt i Norrlands

inre delar, blir av samma anledning för högt värderat. Om en avverkningsberäkning

lades till grund för värderingen skulle den nya metoden

innebära, att all skog över den normaliserade genomsnittsskogens omloppstid

förutsattes omedelbart bli föremål för avverkning. Grovskogsförråden i

södra Sverige bli å andra sidan för lågt värderade. Andra avvikelser kunna

även förekomma på olika fastigheter beroende på skogens föregående behandling,

skötselmetod, etc. Ett annat uttryck för olägenheterna av denna

schablonisering är att i övergångsområdena mellan olika tillväxtområden

vissa utjämningar ansetts böra komma till stånd.

Eftersom man under alla förhållanden ej kan undgå avvikelser från en

riktig värdering vid användandet av en schablonmetod är det av betydelse

att veta, hur dessa avvikelser verka. Av vad som redan anförts härom framgår

detta i huvudsak. Här vilja vi blott göra några principerinringar till

det sagda.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

Eftersom den normaliserade genomsnittsskogen har lägre slutenhet och

virkesförråd än vad som borde finnas i ett rationellt skogsbruk och eftersom

tillväxtprocenten (årsringbredden) i en viss diameterklass avtar vid stigande

slutenhet och under förutsättning av oförändrad skötsel i övrigt, så innebär

detta, att den skogsägare, som driver sitt skogsbruk med de goda föryngringar

och mera slutna bestånd, som höra samman med det rationella

skogsbruket, härigenom får sin skog högre värderad än som svarar mot dess

verkliga avkastningsvärde, förutsatt genomsnittsskogens skötsel i övrigt beträffande

gallringar etc. Detta måste i princip anses oriktigt.

Ytterligare ett påpekande av principiell natur måste i detta sammanhang

göras. Detta hänför sig till skogsstyrelsens bestämmelse om räntefoten vid

kalkylerandet av gränsen för den utvecklingsbara skogen. Denna räntefot

har för närvarande fastställts till 3 %. Med hänsyn härtill bör även den normaliserade

genomsnittsskogens omloppstid beräknas i enlighet härmed, i

annat fall uppstår för hög taxering (om omloppstiden beräknas kortare),

eller ock tvärtom. Ett uppspårande av virkesförråd kommer under alla förhållanden

för större fastigheter (förmögenhetsägare) att motverkas genom

på förmögenhet vilande skatter. Å andra sidan bereder schablonen möjlighet

att genom god skötsel (genomhuggningar) hålla tillväxten i resp. förrådsgrupper

högre än genomsnittsskogens utan motsvarande höjning av taxeringsvärdet,

medan å andra sidan den försummade skogsvården resulterar i

en förhållandevis högre beskattning. Mot dessa verkningar torde det ej

kunna riktas någon invändning, så vida de ej leda till starkare gallringar än

som ur synpunkten av en god skogshushållning vore motiverat.

De sakkunniga ha behandlat detta spörsmål i sitt betänkande ehuru ofullständigt

med hänsyn till dess betydelse.

Dessa och andra här ej nämnda anledningar till avvikelse från schablonen

komma säkerligen att göra sig gällande vid den nya metodens tillämpning.

Det borde därför ha gjorts till föremål för särskild utredning av de sakkunniga.

Det låter väl tänka sig att de i de enskilda fallen kunna ge upphov

till avvikelser från det enligt schablonen erhållna avkastningsvärdet, som

äro så betydande, att de komma att framstå som orättvisor. Om man likväl

bibehåller schablonen, bör det under sådana förhållanden beredas möjlighet

för skogsägare att erhålla rättelse genom att påvisa de felaktigheter som

i hans fall uppstå vid följandet av schablonen.

Det kan i detta sammanhang också förtjäna anmärkas, att skogarna i

södra Sverige, som ännu ej uppnått sitt jämviktsläge beträffande virkesförrådet,

få skatta även för den tillväxt som upplagras. Detta utbetalande av

skatt medan bestånden ännu grundläggas innebär att den verkliga skattebelastningen

på skogen är avsevärt större än vad som framgår av beskattningen

för ett skogsbruk i jämvikt. Någon motsvarande kompensation erhålles

ej för fastigheter med överskott på gammal skog.

Skogshögskolans lärarråd hemställer, att det nya taxeringsförfarandet

mätte upptagas till en mera omfattande prövning i samband med nästkommande

fastighetstaxering, innan slutlig ställning toges till detsamma.

Skogsstyrelsen säger sig icke ha kunnat finna, att man skulle kunna påräkna

en så tydlig förbättring av taxeringsresultatet att den gällande metoden,

som i princip vore riktig, borde övergivas, utan föreslår ytterligare försök

att förbättra densamma. Då inga allvarliga principiella invändningar

kunde riktas mot nu gällande metod, utan bristerna i huvudsak syntes bero

på tillämpningen, borde det ligga nära till hands alt med utnyttjande av de

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

gångna taxeringarnas erfarenhet och den fördjupade kunskapen om våra

skogar söka vägar att förbättra tillämpningen. — Det kunde diskuteras,

huruvida det vore riktigt att utnyttja ett statiskt material sådant som riksskogstaxeringens

för beräkningar som avsåge ett dynamiskt förlopp. Den

allvarligaste felrisken syntes emellertid icke vara att materialet vore statiskt.

Vår bristande kunskap om produktionen i längre utvecklingsserier

gjorde det knappast möjligt att bygga på annat än sådant material. Betänkligheterna

berodde snarare på att man lade ett statiskt medeltillstånd, om

vilket alla vore eniga att det icke vore tillfredsställande, till grund för avverkningsberäkningarna

och på dessa grundade värderingar. Enligt allmänt

vedertagen uppfattning vore de virkesförråd, som de normaliserade genomsnittsskogarna

uppvisade, alltför låga. Att utföra värderingen som om hela

tillväxten kunde uttagas i avverkning måste då innebära att hänsyn ej toges

till faktiska förhållanden. För vissa landsdelar t. ex. övre Norrland och

för ett stort antai enskilda fastigheter över hela landet innebure detta att

värderingen grundades på en avverkningsordning, som varken skogsägaren

önskade tillämpa eller det allmänna kunde godtaga. Visserligen utgjorde

den ej uttagna delen av tillväxten en besparing, vartill hänsyn måste

tagas vid förmögenhetsvärdets uppskattning. Men det kunde å andra sidan

ifrågasättas, om ett av skogsvårdslagen framtvingat eller av skogsvårdsmyndigheterna

tillstyrkt »tvångssparande» borde i beskattningshänseende värderas

på samma sätt som en verkligen uttagbar avkastning. Särskilt i Norrland

men även eljest torde det dessutom bli vanligt att detta »tvångssparande»

måste ske genom att en del äldre bestånd överhölles någon tid efter sin

ekonomiska mognad. På grund av dessa bestånds låga tillväxt bleve i sådant

fall förräntningen på skogskapitalel lägre än som förutsatts i värderingen,

varför ovan påtalade oegentlighet bleve särskilt påtaglig. När det gällde taxeringsvärdenas

utnyttjande som underlag för garantiskatten, bleve det ännu

klarare att tillvägagångssättet ej vore riktigt. Fastighetsägaren måste nämligen

betala garantiskatt för en beräknad inkomst, som han ej kunde eller

på grund av det allmännas i skogsvårdslagen uttryckta intresse ej finge ta

ut ur skogen. I ej så få fall torde därvid principen om skatt efter beräknad

intäkt komma att bli åsidosatt. Möjlighet förelåge ej att i det nya värderingssystemet

taga hänsyn till nu nämnda synpunkter på avverkningspolitikens

inflytande på fastighetsvärdena. Fastän värderingsgrunderna självfallet

icke avsåges skola reglera skogshushållningen, måste det även ur psykologisk

synpunkt anses mindre lämpligt med en värderingsmetod, som

hade ett otillfredsställande skogstillstånd som utgångspunkt.

Godtoges den i metoden tillämpade avverkningsordningen — det vore

långt ifrån klart att så utan vidare kunde ske — erhölle man tydligen för

den skog, som vore exakt lika med den konstruerade genomsnittsskogen,

en så god värdering som torde vara möjlig att åstadkomma. Då emellertid

det knappast funnes någon skog, som uppfyllde alla villkoren för genoinsnitlsskogen,

måste tillgripas många schabloner och generaliseringar, som

förminskade värdet av de noggranna kalkylerna. Sålunda rymde vissa till
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

växtområden inom sig trakter med uppenbart mycket olikartade produktionsförhållanden.

Knappast någon fastighet omfattade endast en bonitetsklass.

Då metoden byggde på en värdering efter grovleksklasser, komme

åldersfördelningen in såsom medelvärden av en viss förrådsgrupps fördelning

på åldersklasser. Avvikelser från dessa medelvärden kunde förutsättas

bli mycket vanliga. Godhetsklasserna vore så pass vida, att man kunde

befara att för vissa kommuner samma klass komme att åsättas ett mycket

stort antal tämligen olikartade fastigheter. För de allra flesta privategendomar

torde det förenklade värderingsförfarandet komma att tillgripas. Avvikelser

i förhållandet mellan klenskog och medelgrov skog komme därvid

ej att beaktas. I fråga om den ädla lövskogen hade i brist på material en så

stark generalisering måst tillgripas, att ej obetydliga fel torde uppstå vid

värdering av egendomar, där den ädla lövskogen dominerade. Då den nya

metoden förutsatte, att avkastningen stode i direkt proportion till virkesförrådet,

toges ej hänsyn till att glesare skogar uppvisade högre och tätare

skogar lägre tillväxtprocenter än genomsnittsskogen, medan vid gällande

metods tillämpning man medvetet eller omedvetet syntes ha tagit viss

hänsyn härtill vid relativa skogstillgångens fastställande. De med stor noggrannhet

uträknade skogsvärde- och markvärdefaktorerna komme att för

huvuddelen av de privatägda skogarna tillämpas på höftade kubikmassesiffror

och bedömd uppdelning av dem på trädslags- och grovleksklasser.

Otvivelaktigt gåve de starkt differentierade tabellerna och deras exakta siffervärden

intryck av en noggrannhet, som med kännedom om de förenklingar

som låge bakom förefölle något överdriven och illa rimmade med

osäkerheten i det material, på vilka de skulle tillämpas. Det skulle varit

värdefullt om de sakkunniga vid provtaxeringarna sökt få ett begrepp om

storleksordningen av de felrisker, som förefunnes vid bedömningen av kubikmassesiffror

och uppdelningen av virkesförrådet på trädslags- och grovleksklasser.

Schabloner av nu nämnd art vore dock icke särskilt utmärkande

för den nya metoden. Den gällande metoden, särskilt i sin ännu ofullkomliga

tillämpning, vore också full av sådana medvetna eller omedvetna

förenklingar. Det kunde över huvud taget icke fastställas mera exakta avkastningsvärden

på skogarna utan rätt noggranna skogstaxeringar av alla

de hundratusentals fastigheterna och omständliga kalkyler för var och en av

dem. Vad anginge nya metoden hade vissa skogsvårdsstyrelser redan efterlyst

dels särskilda tabeller för vissa slag av skogar dels korrektionsfaktorer

för skogar, som mera avsevärt aweke från genomsnittsskogen. Man

torde därför kunna befara ständiga krav på sådana särskilda bestämmelser,

därest den nya metoden genomfördes. Den kanske väsentligaste svagheten i

denna vore i själva verket att, sedan nämndledamöterna enats om de faktorer

som behövdes för att gå in i vederbörlig hjälptabell, ingen möjlighet

funnes att med hänsyn till andra inverkande faktorer jämka det med

hjälp av tabellen uträknade värdet. Här hade relativa skogstillgången, rätt

tillämpad, den stora fördelen att alla på värdet inverkande faktorer, som

vore för nämnden bekanta, kunde få inflytande. Det väsentliga med hela

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

värderingsförfarandet måste ju vara att för de olika fastigheterna få fram

ett någotsånär rättvist bruksvärde under hänsynstagande till såväl jordbruks-

som skogsbrukssynpunkter. Härför erfordrades en friare värderingsmetod

än den nu föreslagna, i stort sett automatiskt verkande.

Av skogsvårdsstyrelserna ha 10 tillstyrkt och 12 avstyrkt den föreslagna

metoden, medan 3 icke intagit någon bestämd ståndpunkt. De flesta av de

tillstyrkande skogsvårdsstyrelserna framhålla, att denna metod ledde till en

rättvisare och mera objektiv taxering än den nu gällande metoden, och att

relativa skogstillgångens slopande innebure en fördel. Sålunda framhåller

skogsvårdsstijrelsen i Uppsala län, att genom den föreslagna indelningen i

tillväxtområden med ett fåtal olika godhetsklasser en säkrare och mera rättvisande

uppskattning av markens avkastningsförmåga erhölles. Av ännu

större betydelse vore emellertid, att till grund för bestämmandet av skogsvärdet

skulle läggas skogens sammansättning i fråga om grovleks- och trädslagsklasser,

då relativa skogstillgången varit ett svårtillgängligt begrepp

icke blott för taxeringsnämndens ledamöter utan även för de skogssakkunniga.

Det förhållandet, att 30-cmträdets kubikmeterpris bleve riktpris

vid beräkningen av det bruttopris, som skulle ligga till grund för rotvärdet,

medförde att bruttopriset kunde beräknas med större säkerhet och i närmare

anslutning till växlande förhållanden inom olika landsdelar än vad

den nu gällande metoden tillåtit. Enligt skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands

län torde den nya metoden ej giva upphov till fria bedömanden och

ovidkommande jämkningar} varför man borde kunna räkna med en rättvisare

taxering fastigheterna emellan. Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län

anför, att vid den subjektiva bedömning av relativa skogstillgången, som

skett med utgångspunkt från relativa virkesförrådet, knappast beaktats, att

skogar i olika avsättningslägen men med exakt samma sammansättning på

skogen med exempelvis övervägande grovskog borde åsättas olika relativ

skogstillgång; detta komme enligt den föreslagna metoden automatiskt

siffermässigt till uttryck. Det måste betecknas som en fördel alt de faktorer,

som taxeringsnämnderna skulle uppskatta, vore så att säga mera påtagliga

och kontrollerbara än vad som enligt den gamla metoden varit fallet med

relativa skogstillgången, samt att skogs- och markvärdefaktorerna, vilka

kunde sägas utgöra en motsvarighet till relativa skogstillgången, vore på ett

objektivt sätt uträknade i förväg. Den nya metoden syntes vara synnerligen

väl genomtänkt med tanke på ett så rättvisande resultat de olika fastigheterna

emellan som möjligt inom schablonens ram. Skogsvårdsstyrelsen i

Jämtlands län anser, att den föreslagna metoden utan tvivel ledde till en

större differentiering av skogsvärdena och därmed också till större rättvisa.

Ur teoretisk synpunkt torde metoden få anses innebära ett framsteg och

vara den bästa, som på skogsvetenskapens nuvarande ståndpunkt och med

beaktande av det nödvändiga schablonmässiga förfarandet kunde åstadkommas.

Metoden vore dock mera invecklad än den gällande och även mera

arbetskrävande, även om det praktiska taxeringsförfarandet icke bleve svå
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

rare. Taxeringsarbetet bleve emellertid en trossak och icke en förståndssak,

då även en fackman hade svårt att sätta sig in i huru det nya systemet vore

uppbyggt. Den avverkningsberäkning, som enligt den föreslagna metoden

skulle ske, innebure en orättvisa för Norrlands del; man borde vid awerkningsberäkningen

för de skilda tillväxtområdena räkna med en viss förrådsökning

i Norrland. Skogsvårdsstyrelsien i Norra Kalmar län förordar den nya

metoden, enär den syntes tillvarataga föreliggande möjligheter att praktiskt

och med väl avvägda schabloniseringar utnyttja kända produktionsförhållanden

i skilda delar av landet.

Av dem som avstyrkt nya metoden finner skogsvårdsstgrelsen i Blekinge

län metoden visserligen innebära ett framsteg i själva det tekniska förfarandet,

då tillförlitligt underlag för en värdering förelåge, men ifrågasätter,

om tiden vore inne för ett generellt tillämpande av densamma. Saknades

tillförlitliga uppgifter torde metoden knappast innebära något framsteg.

En betänklig felkälla låge däri att de för taxeringen grundläggande faktorerna

i dessa fall måste bestämmas skönsmässigt antingen under en

flyktig besiktning eller på rummet. Den brist som sålunda förefunnes i

underlaget för taxeringen torde få anses allvarligare än den ofullkomlighet,

som hittills kännetecknat begreppet relativ skogstillgång och med dess hjälp

verkställda beräkningar. Först när virkesförrådens storlek och dimensionsfördelning

vore närmare kända kunde den nya metoden komma till sin rätt.

»Den normaliserade genomsnittsskogen» innebure i och för sig ett gott uppslag

som jämförelsenorm, men önskligt hade varit att man härvidlag även

kunnat skilja på olika ägarekategorier, då skogsbruket bedreves helt olika

på t. ex. allmänna, gods-, bolags- och bondeskogar. Ägarna av mindre skogar

saknade i allmänhet ännu kunskaper och förmåga att sköta skog på

mest ändamålsenliga sätt, varför det teoretiska förväntningsvärde, som en

bondeskog beräknades äga jämfört med den normaliserade genomsnittsskogen,

i realiteten endast undantagsvis gåve ägarna av de mindre skogarna en

motsvarande avkastning. De mindre, enskilda skogarna riskerade härigenom

att bli taxerade i överkant.

Skogsvårdsstgrelsen i Östergötlands län håller före att den föreslagna metoden

icke torde ge rättvisare resultat än nu gällande metod. Skogsvårdsstyrelsen

i Kopparbergs län anför, att det icke under några omständigheter vore

möjligt att komma till rätta med taxering av skogar, för vilka tillförlitliga

skogsuppskattningshandlingar saknades, därest värderingsmetoden icke vore

så beskaffad, att taxeringsutfallet kunde kontrolleras och regleras genom

områdesvisa avstämningar mot riksskogstaxeringens resultat. Enligt den

gamla värderingsmetoden kunde beredningsnämndernas resultat i form av

genomsnittligt åsatta siffror för bonitet, rotvärde och relativ skogstillgång

iätt uträknas, vilket — efter avstämning mot riksskogstaxeringens resultat

— givit ett gott underlag för taxcringsutfallets bedömande och för generella

anvisningar om erforderliga korrigeringar. Motsvarande kontrollmöjligheter

beträffande boniteten syntes visserligen föreligga även enligt den nya metoden,

men då denna tillmätte boniteten minskad vikt som värdebestämmande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

faktor, bleve effekten av bonitetskontrollen väsentligt mindre enligt nya än

enligt gamla metoden. En fullständig kontroll av övriga värdefaktorer —

omkostnadsklass, kubikmassa barrskog, kubikmassa lövskog och procentuell

förekomst av grov barrskog — syntes medföra ett så omständligt och osäkert

räknearbete att erforderliga kontroller näppeligen torde kunna genomföras

i praktiken. Den föreslagna metoden borde ej komma till användning,

förrän det blivit till fullo klarlagt att jämväl denna metod medgåve i praktiken

användbara möjligheter till kontroll och reglering av det genomsnittliga

taxeringsutfallet. Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att

de faktorer, på vilka taxeringen vilade, i stort sett vore av enahanda art enligt

båda metoderna och man icke kunde bortse från den goodwill den gällande

metoden tillvunnit sig.

Enligt skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län vore det stora arbete, som uträkningen

av taxeringsvärdena enligt nya metoden krävde och som medförde

behov av särskilda räknebiträden med räknemaskiner, en betänklig sak.

Det torde på många håll på landsbygden bli omöjligt att få kompetenta räknebiträden.

Ju krångligare en taxeringsmetod vore, desto större behov förelåge

för taxeringsmyndigheterna av skogssakkunniga, och såsom sådana

vore länsskogvaktarna utan tvivel bäst skickade. Länsskogvaktarna torde

såsom skogssakkunniga hos beredningsnämnderna få bära det huvudsakliga

ansvaret för höjningarna av taxeringsvärden och beskattning, och härigenom

komme de i ett motsatsförhållande till skogsägarna, som synnerligen

ofördelaktigt inverkade på deras ordinarie arbete.

Inom länsstyrelserna råda delade meningar om vilkendera metod, som

bör komma till användning. Sålunda förordas den nya metoden av 8 länsstyrelser

— i ett par fall dock med vissa reservationer — 8 länsstyrelser ha

icke intagit någon bestämd ståndpunkt och lika många avstyrka.

Länsstyrelsen i Jämtlands län förordar den föreslagna metoden, men

framhåller, att denna vore mera invecklad än den gällande och att i den förra

inginge vissa detaljer, som över huvud taget icke kunde förstås av personer

utan högre skoglig utbildning, särskilt korrektionsfaktorernas innebörd.

Detta förhållande vore betänkligt, även om beskattningsnämnderna kunde

med hjälp av olika tabeller nöjaktigt fullgöra sina uppgifter utan att tränga

in i den tankegång, som låge bakom tabellsiffrorna. Uppgiften att fördela

virkesförrådet på förrådsgrupper efter grovlek vore ej lätt, när skogsuppskattningshandlingar

saknades, vilket i allmänhet vore förhållandet med

böndernas skogar. Det nya systemet fordrade flera arbetskrävande räkneoperationer,

varför maskinell utrustning och särskilt räknebiträde syntes

bli erforderliga. Härigenom torde ökade kostnader uppkomma för

taxeringsarbetet. Emellertid ledde den föreslagna metoden utan tvivel

till en större differentiering av skogsvärdena och därmed också till större

rättvisa än den nuvarande metoden. Särskilt borde uppmärksammas

att provtaxeringsnämnderna i regel uttryckt den uppfattningen, att

värderingen enligt den nya metoden beredde mindre svårigheter än en
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

49

ligt den nuvarande samt att den föreslagna metoden ingåve en känsla av

större trygghet än den nuvarande metoden med dess svårigheter beträffande

bestämmandet av relativa skogstillgången. Länsstyrelsen delade skogsvårdsstyrelsens

i länet uppfattning, att awerkningsberäkningen enligt den nya

metoden innebure en orättvisa för Norrlands del. Länsstyrelserna i Norrbottens

och Västerbottens län, inom vilka provtaxeringar ägt rum, framhålla

att det enligt deras uppfattning vid dessa visat sig, att den föreslagna metoden

varit enklare i tillämpning än den gällande. Länsstyrelsen i Värmlands

län, som säger sig i stort sett icke funnit något att erinra emot de bärande

principerna i det föreliggande förslaget, tillstyrker detsamma med tvekan.

En uttrycklig förutsättning vore dock att nödig tid och erforderlig medverkan

lämnades länsstyrelserna för skapandet och organiserandet av kunnig och

för den blivande taxeringsuppgiften lämplig arbetskraft, i första hand inom

berednings- och fastighetstaxeringsnämnder, men också därutöver i den utsträckning,

som kunde bliva erforderlig. De föreslagna grunderna syntes

teoretiskt överlägsna dem, som hittills kommit till användning, särskilt så

till vida att de nya grunderna i vidare utsträckning än vad hittills varit fallet

anslöte sig till faktiska förhållanden hos värderingsföremålet och att de

därigenom skapade en fastare grundval för värdeberäkningen. Vidare ägde

de den fördelen att de för gemene man vore till sin innebörd påtagliga, ehuru

själva värdeberäkningen genom sin sammansatta natur icke utan ingående

studium och förkunskaper kunde förstås. Emellertid ingåve frågan om möjligheten

av de nya grundernas omsättning i praktiken stora betänkligheter.

Fastställandet av »det tillstånd, vari den växande skogen befinner sig», särskilt

uppskattningen av förrådsgrupper, erbjöde sådana svårigheter och

vanskligheter, att enbart till följd av desamma den frågan måste uppställas,

huruvida föreslagna grunder, trots deras principiella överlägsenhet, borde

givas företräde framför nu gällande grunder. Enligt länsstyrelsen i Västmanlands

län syntes den omständigheten, att taxeringen direkt anknötes till virkesförrådet

i stället för att grundas på en mindre säker uppskattning av relativa

skogstillgången, väl ägnad att medföra större jämnhet vid taxeringen

och, såsom det finge anses ha visat sig vid företagna provtaxeringar, ett enklare

förfaringssätt. Det vore av stor betydelse att tillgång funnes till typskogar,

vilka kunde tjäna nämndledamöterna som studie- och jämförelsematerial

vid deras arbete. Till underlättande av taxeringsarbetet och befordrande

av effektivitet däri borde en redogörelse för den nya metoden lämnas i en

mera lättillgänglig form än som kunnat åstadkommas i lagtexten.

Av de länsstyrelser, som icke avgivit något bestämt omdöme, ifrågasätter

länsstyrelsen i Kronobergs län klokheten i att utbyta ett taxeringssystem,

som beskattningsnämnderna blivit förtrogna med. Den föreslagna metoden

vore bäst ägnad att medföra den riktigaste differentieringen av taxeringsvärdena

för olika fastigheter inbördes i de fall, då virkesförrådets storlek

och sammansättning vore känd, men frågan vore svårare all besvara om,

såsom i regel vore fallet, sådan kännedom saknades. Provtaxeringsnämnder
4

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 39.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

nas åsikt, att fördelningen i trädslagsklasser och förrådsgrupper vore lättare

att verkställa än att beräkna relativa skogstillgången, vore man icke ense

om inom skogsmannakretsar utan från många håll gjordes en helt motsatt

uppfattning gällande. Till förmån för de sakkunnigas förslag talade, att

detsamma byggde på riksskogstaxeringarnas uppgifter, varigenom man på

ett effektivare sätt än förut kunde tillgodogöra sig riksskogstaxeringarnas

erfarenheter. Detta medförde, att den föreslagna metoden hade helt andra

utvecklingsmöjligheter än den gamla som hade normalskogen som grund, ett

begrepp, varom klarhet ännu icke vunnits eller kunde förväntas ernås inom

en överskådlig framtid. Som nackdel måste betecknas, att beskattningsmyndigheterna

icke på samma smidiga sätt som hittills kunde ta hänsyn till

virkesförrådets kvalitet å den särskilda fastigheten, vilket säkerligen komme

att medföra en undervärdering av den värdefullaste skogen. Enligt länsstyrelsen

i Stockholms län torde det förhållandet, att skogsuppskattningshandlingar

funnes allenast för eu del av fastigheterna, medföra att taxeringen

bleve ojämn. Sannolikt bleve det huvudsakligen skogsägare, vilkas

skogar hade eu sådan sammansättning, att denna sänkte skogsvärdet, som

tillhandahölle sina uppskattningshandlingar. Även om de uppgifter, som

ankomme på beskattningsnämnderna, vore enklare än enligt nu gällande

metod och själva värdesättningen skulle ske med stöd av hjälptabeller och

lokala skogstaxeringsanvisningar, torde man dock icke kunna förbise att

ledamöterna i beskattningsnämnderna rimligtvis borde bli insatta i bl. a.

hur ifrågavarande lijälptabell upprättats samt vilken roll vidtagna schabloniseringar

spelade ur värdesynpunkt. Man torde få antaga att större delen

av beskattningsnämnderna aldrig kunde bibringas tillfredsställande kunskap

härom. Varje nämndledamot borde dock ha fullt klart för sig hur sådana

faktorer som virkesförrådets fördelning på trädslag och förrådsgrupper

samt prisförändringar på olika sortiment inverkade vid användandet av

hjälptabellernas siffror. Länsstyrelsen i Hallands län beklagar, att bestämmelserna

vore begripliga allenast för ett fåtal av taxeringsmännen. Vid provtaxeringen

i Knäred hade den föreslagna metoden visat sig icke erbjuda några

större tekniska svårigheter vid tillämpningen. Såge man på det praktiska

behovet av en schablonmetod för skogstaxeringens genomförande, ville

länsstyrelsen obetingat giva sitt erkännande åt det föreliggande förslaget.

Enligt länsstyrelsens i Östergötlands län uppfattning låge den nya metodens

värde framför allt däri, att begreppet relativ skogstillgång avskaffats.

Det måste vara lättare och mera betryggande att vid en skönsmässig

uppskattning fastställa, huru mycket en skog ungefärligen kunde innehålla

av barrskog och lövskog samt hur den fördelade sig på grövre och klenare

skog, än att fastställa hur det befintliga virkesförrådet förhölle sig till det

virkesförråd, som skulle finnas å skogen, om denna befunne sig i ett tänkt

normaltillstånd. Beskattningsnämndernas arbete måste därför antagas bli

tillförlitligare än förut. En annan fördel med förslaget vore den större möjligheten

för fastighetsägaren att kunna få ändring i taxeringen genom att

påvisa, att en av de faktiska faktorer, som påverkat taxeringsresultatet,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

51

blivit felaktigt uppskattad. I fråga om indelningen i tillväxtområden och

om det faktiska skogsuttagets överensstämmelse med det uttagningsprogram,

på vilket förslaget vilade, innebure förslaget en schablonisering, som

icke kunde väntas medföra ett riktigare värde för fastigheter, som fölle

utanför schablonen. Det hade varit önskvärt, om grundtankarna i förslaget

varit mera förståeliga. Enligt länsstyrelsen i Kalmar län kunde det

icke vara tillfredsställande, att man vid värdering av skogsmark och växande

skog arbetade med den starka schablonisering, som karakteriserade såväl

den för närvarande gällande metoden som framför allt den föreslagna, särskilt

om metoderna för sin rätta tillämpning krävde en betydande skolning

i skogshushållning för att kunna rätt förstås och tillämpas. Det borde enligt

länsstyrelsens uppfattning icke bereda några större svårigheter att med

beaktande av numera vunna erfarenheter om de värdeskapande faktorerna

på här ifrågavarande område omarbeta nu gällande regler för värdering av

skogsmark och växande skog, som trots allt ägde den fördelen, att beskattningsnämnderna

vunnit en viss förtrogenhet med deras tillämpning och

som lämnade nämnderna något större utrymme för eget bedömande än vad

som tillämnats dem i det föreliggande förslaget. Vad som framför allt gjorde

länsstyrelsen betänksam vore den omständigheten, att man av de verkställda

provtaxeringarna knappast kunde ha vunnit tillräcklig erfarenhet för att

bedöma, huruvida de värden å skogsmark och växande skog, som komme

att uppnås vid den föreslagna metodens användning, medgåve tillräckligt utrymme

för att man inom ramen för en kombinerad skogs- och jordbruksfastighets

allmänna saluvärde skulle kunna nå fram till ett skäligt värde

på fastigheten, i den mån den innefattade annat än skog och skogsmark,

d. v. s. åker, äng, tomt och trädgård m. in.

Av de länsstyrelser, som avstyrka det framlagda förslaget, ger länsstyrelsen

i Blekinge län den nya metoden företräde framför den gällande, såvitt

gällde det praktiska taxeringsarbetet, men avstyrker likväl förslaget i

dess nu framlagda utformning, då de bundna värderingsreglerna måste förutsättas

leda till avsevärda övervärderingar i länet. Anknytningen av skogstaxeringen

till värdet vid uthålligt skogsbruk, sådant detsamma i olika delar

av landet faktiskt bedreves, syntes innebära en avsevärd förenkling i

tillämpningen inom beskattningsnämnderna av gällande komplicerade regler

för skogstaxeringen och den nya metoden syntes jämväl ägnad att bereda

erforderliga garantier, som hittills saknats, för tillämpning av enhetliga

grunder vid skogsuppskattningarna samt att leda till minskning av de direkta

felbedömningar, som förekommit vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen.

Länsstyrelsen förutsatte härvid, att nämnderna finge påläggas visst

merarbete med införskaffande och bedömning av i möjligaste mån noggranna

primäruppgifter samt att nämnderna bereddes tillfälle till exkursioner

till i distrikten förekommande typskogar för skogsmark av olika godhetsgrader,

där sakkunnig skogsuppskattning på marken förut ägt rum. Länsstyrelsen

i Jönköpings län tror icke, att den nya metoden, även om den i

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

princip förefölle att tillgodose intresset av rättvisa i taxeringen, innefattade

sådan väsentlig förbättring, som ej inom ramen för tidigare enklare metoder

kunnat vinnas. Den nya metoden medförde vidare ett betydande räknearbete,

och det vore tveksamt om det ginge att få tillräckligt skickliga

personer att åtaga sig taxeringsarbetet, om detta skulle ta mera tid i anspråk

än enligt den nuvarande metoden. Så länge vid skogens och skogsmarkens

värdering icke allmänna saluvärdet uppställdes som mål, fyllde

fastighetstaxeringen, i vad den omfattade dessa värden, icke de båda bisyftena

att tjäna som norm och hjälpmedel för kreditinstituten vid fastighetsbelåningen

eller att ligga till grund för förmögenhetsvärdering vid uttagande

av förmögenhets-, kvarlåtenskaps- och arvsskatter. De sakkunnigas uttalanden

om den nya skogsvårdslagstiftningens syftemål syntes antyda möjligheten

att, när denna lagstiftning fått verka tillräckligt länge, allmänna

saluvärdet å skog och skogsmark komme att sammanfalla med de värden,

som uträknades efter skogsvärderingsinstruktionen, sådan den tänktes utformad.

Det vore även för vinnande av erfarenhet av denna utjämning mellan

allmänt saluvärde och värdet vid uthålligt skogsbruk önskvärt, att uppskov

med tillämpning av de nya grunderna kunde erhållas. Länsstyrelsen i

Kristianstads län anser den nya metoden tekniskt genomförbar, men kan

icke tillstyrka ett genomförande av densamma i föreliggande skick, enär

konsekvenserna av en taxering enligt densamma torde bliva ett successivt

försvinnande av den ädla lövskogen, en minskning av produktionen av grov

gran och ett försvårande av arbetet med skogskultivering av gamla kalmarker.

En nackdel med metoden vore att bedömningen av avsättningslägets

betydelse och även annan bedömning skedde efter schablon och icke möjliggjorde

ett efter omständigheterna i det särskilda fallet avpassat bedömande,

vilket gällande metod i viss mån tillåtit. Om vid tillämpningen av

den nya metoden hänsyn icke kunde tagas till alla egenskaper, som hos

respektive skogar verkade höjande eller sänkande å värdet, måste detta

sägas vara en svaghet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar,

att den tidigare metoden ännu en gång finge användas i avvaktan på ytterligare

överarbetning av det framlagda förslaget. Eftersom man svårligen

kunde göra metoden begriplig för de skattskyldiga i gemen eller för flertalet

taxeringsfunktionärer, måste man ha särskilt starka skäl, om man

trots detta ville sätta den i kraft. Särskilt med tanke på den allmänna värdeförändring,

som vid nästa fastighetstaxering i allt fall måste genomföras,

hyste länsstyrelsen allvarliga betänkligheter för att på samma gång övergå

till en helt ny taxeringsmetod. Först sedan stadgad erfarenhet vunnits angående

den nya metoden — exempelvis genom en försökstaxering av något

beredningsdistrikt i varje län vid nästa allmänna fastighetstaxering — borde

frågan om den gamla metodens övergivande eller förbättrande slutligen

prövas. Länsstyrelsen i Örebro län förordar också ytterligare uppskov med

genomförandet av den nya metoden. Betänkligheter, särskilt från skogligt

utbildade personers sida, hade framförts mot den nya metodens praktiska

användbarhet. Länsstyrelsen vore icke övertygad om att några nämnvärda

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

praktiska företräden skulle uppnås med densamma. Frågan om den kommunala

fastighetsbeskattningen vore ju för övrigt under utredning. Länsstyrelsen

i Skaraborgs län anser det vara naturligare att bygga vidare på

den gamla metoden, som i princip torde få anses riktig och som blivit väl

inarbetad, än att övergå till ett helt nytt system. Den nuvarande metoden

hade visat sig innehålla stora möjligheter till fortsatt utveckling mot säkrare

och tillförlitligare taxeringsresultat. Länsstyrelsen hänvisade till vad

professor Henrik Pettersson anfört i ämnet (se 1944 års prop. s. 91, 148

och 162) samt till betydelsen av att uppskattningen av virkesförrådet gjorts

obligatorisk vid 1945 års taxering ävensom till den hjälp vid uppskattningen

man kunde ha av material från riksskogstaxeringen och av typskogar. Länsstyrelsen

i Kopparbergs län framhåller bl. a., att möjligheterna att för arbetet

i de lokala taxeringsorganen erhålla skogssakkunniga rådgivare i den

omfattning som syntes vara nödvändig för en något så när riktig tillämpning

av den nya metoden torde vara mycket begränsade. Det vore önskvärt

att ändringar i beskattningsförordningarna av så genomgripande natur

som de nu föreslagna icke vidtoges annat än i samband med en allmän

revision av skattelagstiftningen. Det kunde icke vara lyckligt med

en snabb och våldsam ökning av jordbruksfastigheternas taxeringsvärden.

Det förefölle som om den stegring, som automatiskt följde av de

höjda virkespriserna, vore tillräcklig vid nästkommande allmänna fastighetstaxering

och att en ytterligare allmän höjning genom införande

av nya uppskattningsmetoder för skogen borde undvikas. Alltför höga taxeringsvärden

å skogen kunde medföra konsekvenser för skogshushållningen

som nationalekonomiskt sett icke vore önskvärda. Medvetandet hos

en skogsägare att ju mer sparad skog han hade på sin egendom, desto

mer finge han erlägga i fastighetsskatt, kunde komma att föranleda

större uttag, än om denna beskattning vore lindrigare. En så avsevärd

höjning av taxeringsvärdena å skogsfastigheter, som ett genomförande av

det föreliggande förslaget komme att medföra, måste i vissa kommuner

leda till en betydande övervältring av skattebördan till skogsägarna från

andra skattskyldiga. I samband med en konjunkturförsämring komme garantiskattesystemet

i ökad effekt och med den nedskärning av skatteunderlaget,

som bleve följden av de högre kommunala ortsavdragen, vore det

uppenbart att fastighetsskatteunderlaget finge bära en större del av skattelungan

än nu. I skogskommunerna komme denna övervältring att i första

hand drabba ägarna av de mera välskötta och bäst bestockade skogarna.

Därmed vore icke sagt att det ur synpunkten av uthålligt skogsbruk vore

möjligt och lämpligt att just i det läget utvinna något av skogsavkastningen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar, att den omständigheten, att

virkesförrådet skulle uppskattas till viss bestämd kvantitet, vilken påverkade

taxeringsvärdet, torde medföra en tendens att nedbringa virkesförråden

genom avverkningar, som icke stode i överensstämmelse med god och uthållig

skogsvård.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Domänstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka, att den föreslagna metoden

för närvarande genomfördes. Innan slutgiltig ställning kunde tagas till

metodens lämplighet för det praktiska taxeringsarbetet, syntes en ytterligare

utredning erfordras. Bl. a. borde frågorna om beräkningen av de in- och utväxande

förråden och tillväxtens samband med virkesförrådet böra ytterligare

undersökas genom skogsforskningsinstitutets försorg. De sakkunniga

syntes vid beräkningen av in- och utväxande förråd ha använt en metod,

som i vissa fall ledde till resultat, vilka ej kunde godtagas som vetenskapligt

korrekta. Såväl för beskattningsnämnderna som kanske framför allt för

skogsägarna måste det vara ett önskemål att nödtorftigt behärska grunderna

för hjälptabellerna, men detta läte sig icke göra enligt den nya metoden.

Därför förelåge risk att metoden icke komme att vinna skogsägarnas förtroende.

Att avstå från detta önskemål läte sig så mycket mindre göra som

förslaget byggde på vissa schablonmässiga antaganden, som icke syntes böra

accepteras utan ingående kännedom om verkningarna. I synnerhet ställde

sig domänstyrelsen betänksam mot de schablonmässiga antaganden, som

avsåge avverkningsberäkningen samt bedömningen av grovskogsprocent och

trädslagsblandning, ävensom mot den schablonmässiga behandlingen av de

enskilda fastigheterna i fråga om avsättningsläget. En påtaglig förtjänst

hos den föreslagna metoden vore dock, att den lämnade större möjlighet för

skogsägare att genom en relativt enkel skoglig förrättning styrka eller vederlägga

verkställda okulärbedömningar. Vidare kunde utförandet av nämndernas

taxeringsarbete på grundval av de hjälptabeller, som skulle ställas till

nämndernas förfogande, icke anses vara svårt — frånsett de bedömanden

som i samband därmed måste göras. Några större ytterligare förenklingar i

detta avseende torde knappast kunna göras.

Domänstyrelsen påpekar de ganska stora svängningar som vid provtaxeringarna

visat sig föreligga i avvikelseprocenterna för de olika kommunerna

(se s. 177) och framhåller att utredningen dock ej kunde belysa den ganska

genomgripande omvärdering av fastigheter av olika typ och beskaffenhet,

som den nya metoden utan tvivel innebure. Provtaxeringarna finge väl betraktas

mera som en jämförelse mellan resultatet av respektive nämnders bedömning

av i ena fallet grovskogsprocent, trädslagsblandning in. in. och i

andra fallet relativa skogstillgången. Det hade varit önskvärt att åtminstone

några skogar i olika delar av landet, för vilka hushållningsplaner funnes,

hade taxerats efter såväl den nya som den gamla metoden — med användande

av samma rotvärden — varvid för bestämmande av relativa skogstillgången

någon närmemetod hade kunnat användas.

Angående det tekniska beräkningsförfarandet i den nya metoden framhåller

domänstyrelsen, att dess ursprungliga förslag, såvitt gällde beräkningen

av tillväxten och den avverkning, som kunde uttagas vid skilda tidpunkter,

grundat sig på kalkyler över huru lång tid, som väntades förflyta

till avverkningen av de olika dimensionsklasserna, varvid kalkylerna delvis

byggt på den förhandenvarande dimensionsfördelningen i landets skogar.

Enligt 1944 års förslag hade faktorerna omräknats och man hade i stället

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

utgått från att avverkningen skulle motsvara hela den aktuella tillväxten

per dimensionsklass i »genomsnittsskogen», varigenom de genomsnittliga

virkesförråden i skilda dimensionsklasser skulle bibehållas oförändrade.

Enligt detta förslag ansåges således icke någon hänsyn böra tagas till den

behövliga eller önskvärda förbättringen av skogarnas tillstånd. De sakkunniga

hade räknat på liknande sätt men vidtagit den ändringen, att vid

tillväxt- och avverkningsberäkningen förutsatts, att genomsnittsskogen skulle

vara jämnt fördelad på åldersklasser med utgångspunkt från för vissa områden

fastställda omloppstider (»normaliserad genomsnittsskog»), De sakkunnigas

förslag grundade sig därför i denna del i viss mån på ett avverkningsprogram.

Domänstyrelsen anför vidare.

Om ett avkastningsvärde för skog skall — på sätt sker enligt den föreslagna

metoden — fastställas genom formler, vilkas innebörd ej kan förstås

av de tillämpande organen, bliva möjligheterna för dessa att justera

ojämnheter i taxeringen — och sådana kunna aldrig undvikas — mycket

små. Det synes då nödvändigt att varje skogsägare kan lita på att det framkomna

avkastningsvärdet tar skälig hänsyn både till det nuvarande skogstillståndet

på fastigheten och ett antaget skogsskötselprogram, som kan

godkännas som norm för fastigheter av den ifrågavarande typen. Det har

emellertid icke varit möjligt, att för sistnämnda ändamål använda de produktionstabeller,

som upprättats av skogsforskningsinstitutet. Den avkastningsberäkning,

som använts av de sakkunniga, utgör ett försök att förena

de båda nämnda kraven. Styrelsen känner sig dock icke övertygad om att

den nya metoden kan på ett tillfredsställande sätt avväga värdena för olika

fastigheter i de fall, då det aktuella skogstillståndet mera väsentligt avviker

från den normaliserade genomsnittsskogen. Metoden synes vidare knappast

vara användbar för skogar med så onormal sammansättning som de norrländska,

där metoden uppenbarligen förutsätter en större avkastning än

som är möjlig att under överskådlig tid uttaga och således ger för högt

resultat.

Särskilt finner styrelsen oklart hur den nya metoden kommer att verka

för mindre goda avsättningslägen inom sistnämnda landsdelar. Även om

man tillämpar en låg prisrelation och en låg prisnivå befarar styrelsen, att

taxeringsvärdena för sådana avsättningslägen komma att bli för höga genom

att hela tillväxten icke kommer att kunna uttagas genom avverkningar.

Om vissa jämförande beräkningar, som domänstyrelsen låtit utföra för

att belysa den nya metodens verkningar, anför styrelsen härefter.

Dessa beräkningar omfatta tvenne revir, varav det ena är synnerligen väl

bestockat och beläget i södra Sverige, medan det andra är beläget i inre

Norrland. För båda reviren har beräkning av skogsvärdet utförts dels på

grundval av de skogsvärdefaktorer, som av de sakkunniga framlagts i betänkandet

(uträknade för den normaliserade genomsnittsskogen inom ifrågavarande

tillväxtområde och godhetsklass), dels med användande av de

sakkunnigas metod för beräkning av avverkningen men tillämpad på det

verkliga förrådet och den verkliga tillväxten inom olika dimensionsklasser

å respektive revir. För båda reviren har därvid den förstnämnda beräkningen

givit ett väsentligt högre resultat än den andra.

Anledningen till denna avvikelse synes främst vara att å båda reviren

tillämpas en betydligt längre omloppstid än metoden förutsätter och att vir
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

kesförrådet per har är högre, medan å andra sidan tillväxt- och avverkningsprocenter

äro lägre än vad de sakkunniga räknat med för ifrågavarande

tillväxtområden och godhetsklasser. Detta är framför allt fallet beträffande

det sydsvenska reviret.

I fråga om norrlandsreviret gäller att avverkningen, beräknad enligt den

nya fastighetstaxeringsmetoden, jämförd med av styrelsen fastställd årlig

avverkning å reviret, uppvisar ett ännu högre mervärde än vid ovannämnda

jämförande beräkning. Detta synes sammanhänga bl. a. med att inom de

sämre avsättningslägena hela tillväxten icke är möjlig att uttaga genom avverkningar

samt att den äldre skogen av olika skäl måste ransoneras.

För det sydsvenska reviret har styrelsen även utfört en beräkning av förväntningsvärdet

enligt av styrelsen “tillämpad metod vid inköp och försäljning

av skogsfastigheter. Under lika förutsättningar ifråga om räntefot,

priser, avdrag och allmänna omkostnader har också denna beräkning givit

ett resultat, som väsentligt understiger värdet beräknat enligt den nya fastighetstaxeringsmetoden.

Motsvarande värde har vidare beräknats enligt

den nuvarande fastighetstaxeringsmetoden, varvid relativa skogstillgången

uträknats enligt förråds- och massaåldersmetoden. Sättes 1945 års taxeringsvärde

till talet 100 ha — med tillämpande av de sakkunnigas förslag till

priser, räntefot och omkostnadsavdrag för närmast kommande taxering —

följande värderelationer erhållits:

enligt den nuvarande taxeringsmetoden ........ 145 %

» avkastningsberäkning med av styrelsen tilllämpad

metod vid värdering för inköp

och försäljning ........................ 150 %

» den nya taxeringsmetoden .............. 200 %

Även om några direkta slutsatser ej kunna dragas av nämnda jämförelser,

synas de dock inge farhågor för att metoden ger ojämna resultat för fastigheter,

som förete större avvikelser från den normaliserade genomsnittsskogen.

Domänstyrelsen föreslår tillsättande av en kommitté, sammansatt av

representanter för de intressen, som närmast beröras av taxeringen, för

att verkställa dels en undersökning av möjligheten att förbättra den gamla

metoden och dels en översyn av den nya metoden. Kommitténs första uppgift

borde vara att framlägga förslag om tillämpande av den hittills använda

metoden även vid instundande fastighetstaxering, sedan kommittén så långt

sig göra låtit förbättrat metoden. Som andra uppgift borde åt kommittén

uppdragas att åstadkomma en klarläggande redogörelse för de konsekvenser,

som de angivna förutsättningarna och schabloniseringen i den nya metoden

kunde medföra för skogsfastigheter av olika beskaffenhet, ävensom

att råda bot för de svagheter i metoden som påvisats. Den nya metoden borde

i anslutning härtill praktiskt prövas.

Av över jägmästarna tillstyrka två genomförande av den nya metoden i

föreliggande skick, medan en anser en ytterligare bearbetning av den gällande

metoden vara att föredraga. Övriga sju över jägmästare ifrågasätta

omarbetning av förslaget eller ha undvikit att göra några bestämda uttalanden

om vilken metod som vore att föredraga. Sex av över jägmästarna äro

emellertid i princip av den meningen, att den föreslagna metoden gåve rik
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

tigare värden och ett rättvisare resultat olika fastigheter emellan än den

gamla metoden, då den nya metoden läte de verkliga förhållandena — virkesförråd,

avsättningsläge etc. — bli avgörande för taxeringsvärdena. Vissa

av dem ge uttryck för oro för att en tillämpning av den nya metoden med

nuvarande skattesatser finge till oundviklig följd för stora uttag av virke.

Därför ifrågasättes om icke en sådan omarbetning av det framlagda förslaget

vore möjlig, att en god skogsskötsel särskilt premierades. I övrigt framhålles

av några av över jägmästarna, att den föreslagna metoden knappast

innebure någon förenkling; tabellerna vore invecklade och säkerligen obegripliga

för många av lekmännen, svårigheter torde uppstå vid bedömningen

av virkesförrådet och dettas fördelning och den nya metoden ställde

större krav på tillgång till skogssakkunniga än den gällande. En över jägmästare

ifrågasätter om icke indelningen i godhetsklasser alltför mycket

generaliserats.

Sveriges skogsägareförbund avstyrker bestämt genomförande av den nya

metoden. Den arbetade med ganska grova schabloniseringar och approximationer,

vilka kunde befaras medföra, att dess resultat bleve mindre nöjaktiga

och till sina konsekvenser svåra att överblicka. Vid taxeringens slutmoment

inkopplades subjektiva bedömningsförfaranden, som inrymde lika stora felkällor

som bedömningen enligt nu gällande metod, och metoden vore komplicerad

och svårförståelig, vilket kunde minska förtroendet till densamma.

Anmärkningsvärda schabloniseringar och approximationer innebure indelningen

i tillväxtområden, som i vissa landsdelar överspände trakter med vitt

skilda breddgrader och höjdlägen samt därav betingade, avsevärda olikheter

i den skogliga produktionen. Starka schabloniseringar vore även att varje

fastighet skulle inordnas under ett visst avverkningsprogram samt att kbmpriserna

för samtliga dimensionsklasser antagits grafiskt förlöpa efter en

rät linje, vars styrning bestämdes av 20- och 30-cmträdens kbm-priser. Beträffande

övervägande antalet fastigheter funnes icke något uppskattningsmaterial

och det bleve i dessa fall nämndernas svåra uppgift att bedömningsvis

angiva fastigheternas virkesmassor inom skilda grovleksklasser och av

olika trädslag. Här inträdde sålunda även efter den nya metoden helt subjektiva

uppskattningsmoment. Även om det förutsattes, att taxerade s. k.

typskogar skulle finnas inom landets olika delar, och det finge antagas, att

nämnderna i allmänhet skulle ha beskådat dessa, kvarstode dock, att nämndernas

ledamöter endast i mycket få fall hade sett eller kunnat skaffa sig

ett personligt omdöme om skogstillståndet på den mängd skogsfastigheter,

som vore föremål för taxeringen. Det subjektiva bedömningsmomentet och

därav följande osäkerhet vid taxeringen bleve lika stort vid nu föreslagen

uppskattning av förrådsgruppernas kubikmassor och trädslagsblandning

som vid enligt gällande regler skeende bedömande av relativa skogstillgången.

— Ehuru förbundet givetvis erkände, att en fastighets virkesbcstockning

alltid måste utöva inflytande på dess taxeringsvärde, vore det dock ■— med

hänsyn till målet för skogshushållningen -— mindre lyckligt att förrådet

av grövre skog tillätes utöva ett så dominerande inflytande på fastigheternas

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

taxeringsvärden och därmed även på skatteunderlaget. Det torde få anses

som ostridigt, att vi i hela landet arbetade med för låga virkesförråd -—- synnerligast gällde detta Norrland — och att denna svaga bestockning hos

våra skogar avsevärt minskade produktionen och därmed det ekonomiska

resultatet av skogshushållningen. I ett sådant läge måste det vara mycket

olyckligt, om skogens taxeringsvärden och därmed den progressiva förmögenhetsbeskattningen

så påtagligt, som här komme att ske, bundes just vid

fastigheternas större eller mindre tillgång på grövre skog. Skogsägarna kunde

betagas lusten att bespara tillväxt i syfte att höja förråden och därmed

den framtida produktionen, när den allra mest påtagliga följden härav bleve

en skatteskärpning.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund avstyrker också förslaget under

framhållande att detta vore svårförståeligt och alltför schablonmässigt.

Det kunde ifrågasättas, om den normaliserade genomsnittsskogen borde läggas

till grund för awerkningsberäkning och värdering på sätt de sakkunniga

föreslagit. — Osäkerheten i fråga om de många små enskilda skogsfastigheternas

virkesförråd och deras sammansättning bleve en för förslagets

genomförande i praktiken väsentlig omständighet. Nyttan av den sinnrikt

utformade taxeringsmetoden borde ses i proportion mot det bristfälliga

underlag, med vilket metoden under lång tid framåt måste arbeta. Stora

felmöjligheter i uppskattningen komme att föreligga. Kombinationen med

uppdelningen av förrådet efter granskogsprocent medförde ökade svårigheter.

Även om riksförbundet väl förstode de sakkunnigas inriktning mot en

så god differentiering av värdena som möjligt, kunde det likväl ifrågasättas,

om denna långt drivna avläsning i tabellverk med ledning av många gånger

rena gissningar kunde ingiva förtroende för metoden vid dess användning

i det praktiska taxeringsförfarandet och hos de skattskyldiga. Man kunde

fråga sig om det vore nödvändigt att så, som här förutsattes, låsa fast sig

vid vanskliga bedömanden, om icke tillfredsställande grundmaterial funnes,

och sådant funnes ju icke för det stora flertalet skogar.

Svenska skogsvårdsföreningen avstyrker förslaget under framhållande att

den föreslagna värderingsmetoden till sina grunder alltjämt syntes vara

alltför invecklad. Den vore sammankopplad med så många överväganden

och långtgående schabloniseringar, att man icke finge en klar uppfattning

om konsekvenserna av metodens tillämpning. Den gällande metoden hade

blivit väl inkörd i det praktiska taxeringsarbetet och obestridligt lämnat

allt bättre resultat. Utredningar hade visat, att vid fastighetstaxeringen enligt

nu gällande metod värdefaktorerna, rotvärde och bonitet, i regel blivit

väl bedömda och avvägda, och anledning att vid kommande fastighetstaxering

frångå reglerna för bestämmande av dessa faktorer syntes icke föreligga.

Däremot torde värdefaktorn relativ skogstillgång många gånger ha

blivit felbedömd, oftast beroende på att taxeringsnämnderna haft en tämligen

osäker uppfattning om virkesförrådet och dess sammansättning. Då

beträffande flertalet av skogsfastigheterna en mer eller mindre skönsmässig

uppskattning måste utföras av taxeringsnämndernas ledamöter eller de
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

ras skogssakkunniga och någon ändring härutinnan icke torde kunna uppnås

inom en nära framtid, borde en bedömning av relativa skogstillgången

efter en klassindelning, grundad på lokalt växlande förhållanden och förutsättningar,

innebära en avsevärd förbättring i nu gällande metod. Enär relativa

skogstillgången i första hand vore beroende av virkesförrådets storlek

(bestockning) och sammansättning (grovlek eller ålder) borde utan större

svårighet en klassindelning kunna genomföras för varje län eller eventuellt

för länsdel, där riksskogstaxeringens uppgifter förelåge. I enlighet härmed

föresloge föreningen en indelning i tre klasser allteftersom bestockningen

vore dålig, medelgod eller mycket god samt virkesförrådet utgjordes av skog,

som vore genomsnittlig för länet, eller bestode av övervägande klenskog

(yngre skog) eller övervägande grovskog (äldre skog). Ur skogsvårdssynpunkt

syntes det kravet böra ställas på klassindelningen, att god bestockning

icke bleve otillbörligt upptaxerad. Detta innebure i motsats till det föreliggande

sakkunnigförslaget en rättvisa mot den skogsägare, som väl vårdade

sin skog, vilket även nationalekonomiskt sett borde vara välbetänkt och

sammanfalla med statsmakternas intresse. Då frågan om ett bättre utnyttjande

av och en rikare bestockning på skogsmarken vore den mest betydelsefulla

i dagens skogspolitiska läge, syntes en åtgärd i den riktning, som

antytts, vara särskilt befogad. Förenämnda klassindelning, som helt skulle

bygga på riksskogstaxeringens uppgifter, skulle vara avgörande för den

växande skogens värde. Skogsmarksvärdet skulle, liksom enligt gällande metod,

bestämmas med ledning av rotvärde och bonitet, eventuellt med vissa

justeringar med hänsyn till markvärdets skäliga variation efter markens

godhetsgrad. Den schablonmetod, som användes vid fastighetstaxeringen

av åkerjord, gåve stöd åt styrelsens förmodan att angiven förbättring i nuvarande

metod vore taxeringsmässigt användbar. Den odlade jorden fastighetstaxerades

efter långt mera schabloniserade och vida mindre differentierade

enhetsvärden än skogen och skogsmarken, oaktat dess värden, såsom

härledda ur allmänna saluvärden, borde vara lättare gripbara än skogens,

som byggde på tämligen osäkra förväntnings- och avkastningsvärden.

Sveriges läns skogvaktareförbund anser, att den föreslagna metoden icke

vore så utformad att den borde komma till användning. Under de gångna

fastighetstaxeringarna hade det stundom visat sig förenat med vissa svårigheter

för den skogssakkunnige att finna önskvärd resonans för sina förslag

hos vederbörande nämnder. Förhållandet torde framför allt få tillskrivas

den omständigheten, att nämnderna icke ägt de grundläggande kunskaperna

rörande den tillämpade taxeringsmetoden och sålunda icke helt besuttit

de förutsättningar, som erfordrats för taxeringsarbetet. Eu taxeringsmetod

som i ännu högre grad än tidigare nödvändiggjorde skoglig fackkunskap

eller mera ingående studier rörande de mer eller mindre invecklade

och vetenskapliga utredningar och beräkningar, som låge till grund för

metoden, torde därför icke kunna anses särskilt lämplig.

Sveriges lantbruks förbund anser sig icke i princip böra underkänna den

nya metoden, då den enligt förbundets uppfattning såsom utgående direkt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

från det vid taxeringstillfället befintliga virkesförrådet teoretiskt torde giva

rättvisare värden å olika slag av skog och skogsmark än som hittills varit

fallet, men anser sig dock böra avstyrka densamma, då den i praktisk tilllämpning

enligt förbundets mening ej kunde förväntas giva ett tillfredsställande

resultat. Den föreslagna metoden vore till sin teoretiska uppbyggnad så

invecklad, att den endast kunde förstås av ett fåtal fackmän, och det kunde

ifrågasättas, om det vore lyckligt, att de myndigheter, som skulle handleda

taxeringen, allenast finge i sin hand tillämpningsföreskrifter grundade på

ett underlag, i vilket de icke ens hade någon möjlighet att sätta sig in. Det

torde även kunna ifrågasättas, om det för ett skogsbruks rationella skötsel

kunde vara önskvärt med en sådan höjning av taxeringsvärdena å skogsmark,

som komme att bliva en oundviklig följd av det nya förfarandet. Förslaget

syntes missgynna de skogsägare, som hölle stora virkesförråd. Det

vore tvivelaktigt, om den nya uppskattningsmetoden toge tillräcklig hänsyn

till skogens utseende och kvalitet.

Svenska landstingsförbundet förordar att den gamla metoden, som alla

nu vore väl förtrogna med, i huvudsak bibehölles efter de förbättringar, som

utan större komplicering av taxeringsförfarandet vore möjliga. Den nya

metoden vore alltför invecklad. Taxeringsarbetet finge ej bli så invecklat,

att det endast kunde behärskas av ett fåtal specialutbildade experter. Hur

teoretiskt fulländad den nya metoden än vore, vilade dock värdesättningen

på så osäkra faktorer som framtidens räntefot och prisläge samt virkesförrådets

sammansättning på de olika fastigheterna. Att vid en skogstaxering

ernå fullt objektiva värden torde med hänsyn till de antaganden, som måste

göras, knappast vara möjligt, vilken metod man än valde. Angeläget vore

emellertid, att en sådan metod tillämpades, som gåve inbördes säkra värden

och som utan större svårighet kunde förstås och tillämpas av beskattningsnämnderna.

Ur denna synpunkt syntes det nu gällande förfarandet ha vissa

företräden.

Svenska landskommunernas förbund vill icke ifrågasätta annat än att den

nya metoden vore den nuvarande teoretiskt överlägsen men håller likväl

före, att man icke borde övergå till nytt system med mindre än att bristerna

i det nuvarande förfarandet, som tillämpats sedan år 1922 och med vilket

taxeringsmännen vore väl förtrogna, icke annorledes skulle kunna avhjälpas.

Även om det icke skulle vara förenat med större svårigheter att tilllämpa

den nya metoden än att använda den nuvarande vore därmed icke

sagt, att beskattningsnämndernas ledamöter i gemen komme att besitta sådana

skogsmatematiska egenskaper att de själva kunde sätta sig in i hur

tillgängliga tabeller vore konstruerade och rätt bedöma den nya metodens

innebörd. En förenkling, som samtidigt innebure ett bortseende från kravet

på beskattningsnämndsledamöternas förmåga att till fullo förstå den

metod, de hade att tillämpa, måste te sig betänklig då lekmannaledamöternas

betydelse därigenom reducerades.

Riksförbundet Landsbygdens folk och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund avstyrka genomförande av förslaget.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

Lunds stiftsnämnd anser att de föreslagna normerna vore ofördelaktiga för

det sydsvenska skogsbruket i allmänhet och för det ädla lövskogsbruket i

synnerhet och att en tillämpning av desamma kunde befaras medföra en

icke önskvärd minskning av arealen ädel lövskog. Enligt de föreslagna grunderna

kunde emellertid en skogsfastighets aktuella värde på ett tillfredsställande

sätt beräknas och metoden utgjorde ett lämpligt instrument för inköp

eller saluvärdering av skogsfastigheter, varför stiftsnämnden i princip icke

hade något att erinra mot det skogsmatematiska underlaget. Det kunde dock

ifrågasättas, om de lokala beredningsnämnderna kunde bedöma virkesförrådets

storlek och dettas fördelning på olika grovleksklasser och trädslagsklasser,

då tillgång till uppskattningshandlingar saknades, med en sådan

grad av noggrannhet, att en så omständlig metod som den föreslagna vore

berättigad. Därmed vore ingalunda sagt att den hittills tillämpade uppskattningen

av relativ skogstillgång vore lättare att utföra eller gåve ett bättre

mått på fastigheternas inbördes värde.

Stiftsnämnden i Uppsala anser förslaget böra överarbetas och på sin höjd

nu användas i vissa provområden, medan den äldre metoden, förbättrad på

visst angivet sätt, borde användas som rättesnöre. Förslaget vore svåröverskådligt

och möjligheterna att följa de tankegångar, som utnyttjats, vore

mycket små även för på det skogstekniska området väl bevandrade personer.

Denna oöverskådlighet vore synnerligen olycklig i en författning, som

berörde så gott som var och en av landets skogsägare, små som stora. Genom

att som värderingsmetod goidkänna allenast awerkningsberäkning över

dimensionsfördelning pressade de sakkunniga in den naturliga skogliga beståndsutvecklingen

i den tvångströja, som riksskogstaxeringsresultaten bildade.

Dessa taxeringsresultat gåve vissa tillståndsserier. De gåve utseendet

på skogen, sådan den tedde sig, sedan huggning skett under årtionden

och lämnat vissa typer som rest. Om den huggning, som förde fram till detta

tillstånd, varit rationell, om den kunde godkännas, om den på olika områden

varit jämförbar, därom gåve taxeringen intet svar. Den gamla metoden, som

mycket skilde sig från den nya, siktade direkt på de framtida avkastningar,

som båda metoderna erkände som grundval för värdena, och som diskonterades.

Den gamla metoden lämnade möjligheten öppen att för smärre, översiktliga

skogar få fram dessa framtida avkastningar ur ren bedömning. Den

tilläte även bevisföring enligt mera detaljerade avverkningsberäkningar.

Dessa beräkningar byggdes ofta och lättast på åldersfördelningen, som för

väsentliga delar av landet vore den avgörande faktorn vid skogsvårdsåtgärdernas

och avverkningarnas planering. De erforderliga grunderna för

sådan awerkningsberäkning över åldersklass kunde betydligt smidigare

framskaffas än dimensionsfördelningcn. Det måste under sådana förhållanden

anses mindre tillfredsställande, att sådan kalkyl över areal och ålder

enligt det nya förslaget ej skulle iå förekomma.

Beträffande den förf attningstekniska sidan av frågan anser

nämnden den av de sakkunniga tänkta anordningen, att skogsvärderingsinstruktionen

intoges i särskild författning, vilken i likhet med kommunalskat
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

telagen hade kommunallags natur, mindre lyckad. Med den ännu synnerligen

oklara uppläggning av värderingsmetoderna, som lämnats, vore det utan

tvekan klokare att låta huvudparten av detaljbestämmelserna för värderingen

kvarstå utan författnings karaktär. I den eventuella författningen skulle

knappast av rena värderingsbestämmelser behöva intagas mer än den deklaration,

som återfunnes i fjärde stycket av den av de sakkunniga framlagda

skogsvärderingsinstruktionen under rubriken A. Allmänna värderingsgrunder.

Denna bestämmelse vore ofrånkomlig i författningstext. Den hänvisade

till de allmänna synpunkter som måste läggas bakom varje försök att fixera

ett gällande värde för skog. Den gåve klart besked om, att det vore diskonterade

värden, som skulle eftersträvas. Med denna deklaration som grund

borde det vara fullkomligt tillräckligt att i författningen hänvisa till att

allmänt godtagbara värderingsmetoder skulle äga vitsord.

Vad angår pro v taxeringarna giva de myndigheter, som varit

representerade vid dem, i allmänhet uttryck för den uppfattningen, att förfaringssättet

vid taxeringen vore enklare än enligt gällande metod eller icke

berett provtaxeringsnämnderna några större svårigheter. Av de tio länsstyrelser,

inom vilkas områden provtaxering ägt rum, uttala sex, nämligen

länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads, Hallands, Västmanlands, Västerbottens

och Norrbottens län en sådan mening, medan två — länsstyrelserna

i Gotlands och Värmlands län — framföra vissa reservationer och två — länsstyrelserna

i Kalmar och Gävleborgs län — icke gjort något uttalande i förevarande

avseende. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, att taxeringsarbetet

icke berett provtaxeringsnämnden några större svårigheter, samt att resultatet

blivit mera tillförlitligt än förut. Visserligen hade nämndens arbete

underlättats därav att hushållningsplaner förelegat i de allra flesta fall, men

länsstyrelsen vore över huvud taget av den uppfattningen att den föreslagna

metoden vore den gamla avgjort överlägsen. Länsstyrelsen i Västerbottens

län framhåller, att det vid provtaxeringen visat sig, att ledamöterna

i beredningsnämnderna ansett sig lättare kunna bedöma de faktorer, som

enligt den föreslagna metoden skulle läggas till grund för taxeringen. Länsstyrelsen

i Kristianstads län säger sig visserligen icke kunna av den provtaxering,

som ägt rum inom länet, draga några för länets skogstaxering

allmängiltiga slutsatser, men håller likväl före att de uppgifter, som nämnderna

finge sig ålagda för bestämmande av ett rätt taxeringsvärde, sedan

den nya metoden blivit inarbetad, bättre kunde fullgöras än motsvarande

uppgifter enligt den äldre metoden. Med tanke på den långa tid, som förflutit

innan gällande principer mera allmänt behärskats, måste man dock

räkna med att ett par taxeringsperioder måste förflyta, innan metoden

fungerade friktionsfritt. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län hade det vid

den inom länet företagna provtaxeringen visat sig bl. a. dels att beredningsnämnden

ansett den föreslagna metoden vara i tillämpningen lättare än tidigare

använd beräkningsmetod dels att resultatet av provtaxeringen blivit

mycket gott. Härtill kraftigt bidragande orsaker syntes emellertid ha varit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

6ä

beredningsdistriktets ringa storlek och nämndledamöternas ingående lokalkännedom

till följd jämväl av de relativt små skogsarealer, som de olika

fastigheterna omfattat, den förhållandevis rika tillgång på provytor, som

genom de sakkunnigas försorg iordningställts just inom det ifrågavarande

beredningsdistriktet, samt den synnerligen instruktiva ledning, som genom

de sakkunnigas närvaro kunnat lämnas nämnden före och under dess arbete.

Länsstyrelsen vore icke fullt övertygad om att, därest dessa omständigheter

icke förelåge, förutsättningarna för ett gynnsamt resultat skulle vara lika

stora. Enligt länsstyrelsen i Värmlands län kunde ett uttalande av provtaxeringsnämnden

i Södra Finnskoga kommun, att den nya metoden icke innebure

större svårigheter än den gamla, icke utan vidare tagas till intäkt för

att taxering enligt samma grunder skulle lika lätt som i Södra Finnskoga

kunna genomföras i andra kommuner av länet. I Södra Finnskoga hade

nämligen provtaxeringsnämnden i sin ordförande, som vore f. d. länsskogvaktare,

haft tillgång till en särskilt kunnig man på det skogliga taxeringsområdet,

och god kännedom om skogliga förhållanden hade även i övrigt

varit företrädd inom nämnden. Spörsmålet bleve, huruvida man till 1952

års taxering kunde erhålla en uppsättning taxeringsinän, lämpliga att i

praktiken föra ut de nya värderingsgrunderna. Endast under förutsättning

att tillfälle bereddes länsstyrelsen att i god tid organisera ett tillräckligt

omfattande upplysningsarbete, vågade länsstyrelsen tro, att den praktiska

tillämpningen av de nya grunderna kunde på ett tillfredsställande sätt

förverkligas.

Av övriga länsstyrelser anför länsstyrelsen i Kronobergs län att den av

provtaxeringsnämnderna i regel uttalade meningen att fördelningen i trädslagsklasser

och förrådsgrupper vore lättare att verkställa än att beräkna

relativa skogstillgången icke helt delades av skogsmännen utan att från

många håll en motsatt uppfattning gjorts gällande. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län anser att provtaxeringsnämnderna gått till verket under

mycket gynnsamma förutsättningar. Arbetet, som varit väl förberett,

hade underlättats bl. a. därav att nämnderna kunnat grunda taxeringarna

på redan tillgängliga och prövade uppgifter om skogsmarksareal och skogskubilunängd.

Nämnderna hade haft en i huvudsak teoretisk uppgift att lösa

och deras arbete kunde snarare betecknas som en översyn av taxeringsresultatet

med tanke på ett begränsat antal nya faktorer. Meningsbrytningar om

taxeiängsresultatets skälighet ur skattebelastningssynpunkt hade säkerligen

i provtaxeringsnämnderna varit mindre framträdande än vad som skulle

varit fallet vid en »riktig» taxering. Den speciella svårighet, som vid nästa

fastighetstaxering inställde sig och som sammanhängde med taxeringsnivåns

allmänna höjning, hade icke behövt verka störande på provtaxeringsnämndernas

arbete.

Skogsstyrelsen är av den uppfattningen att den större trygghet, som vissa

provtaxeringsnämnder uppgivit sig känna vid tillämpningen av den nya

metoden, berodde på att tabellverken givit nämnderna en känsla av större

noggrannhet hos metoden än denna kunde beräknas ha och de sakkunniga

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

själva velat tillskriva den. Det kunde ligga en viss risk i en sådan alltför

stor tillit till tabeller i stället för den egna bedömningsförmågan.

Om provtaxeringarna säger vidare skogsvårdsstijrelsen i Västerbottens

län, att av de vid provtaxeringen av Lövångers kommun, som ägt rum under

viss medverkan från skogsvårdsstyrelsens sida, vunna erfarenheterna syntes

framgå, att inga större svårigheter uppstode vid den praktiska tillämpningen

av den nya metoden. Bestämmandet av faktorerna granskogs- och grovskogsprocent

hade skett lättare och säkrare än då det förut gällt att fastställa

relativa skogstillgången. Kalmar läns södra skogsvårdsstgrelse hyser

den uppfattningen, att den större differentiering, som framkommit vid provtaxeringarna,

i viss mån kunde förklaras av att dessa taxeringar icke skulle

ligga till grund för fastighetsbeskattning. I fortsättningen torde nämnderna

— vilken metod som än användes •— med hänsyn till sin ofullständiga

kännedom om virkesförråd m. m. sannolikt komma att som hittills hålla

sig omkring de medeltal, som uträknats för län eller del av län. Skogsvårdsstgrelsen

i Norra Kalmar län har funnit de provtaxeringar, som utförts, giva

vid handen, att det för nämnderna vore lättare att komma till rätta med de

uppgifter som i enklaste fall skulle uppskattas enligt nya metoden än med

relativa skogstillgången; i de fall, då noggrannare uppgifter funnes, gåve den

nya metoden dessutom möjlighet att komma till ett säkrare och mera objektivt

resultat. Skogsvårdsstijrelsen i Hallands län anser provtaxeringen ha

givit vid handen, att den nya metoden ej medförde ett avsevärt merarbete

för taxeringsnämnden i jämförelse med den gamla metoden. Professor

Stregffert framhåller, att det förhållandet att mycket komplicerat förarbete

kunnat få till följd enkla tillämpningsanvisningar uppenbarligen vore en

fördel hos den nya metoden, som den delade med den nuvarande. Att de

flesta provtaxeringsnämnderna på förfrågan meddelat, att de funnit den

nya metoden lättare att tillämpa än den nuvarande vore i och för sig ej

något bevis för att den nya metoden gåve mera korrekta resultat än den

nuvarande. Provtaxeringsnämndernas uttalande vore emellertid rätt naturligt

med hänsyn till att den nya metoden ersatt den svårare omdömesproceduren

vid fixerandet av relativa skogstillgången med det mera schematiska

bedömandet av en enda faktor, nämligen grovskogsprocenten. Kammarrätten

påpekar, att provtaxeringsnämndernas omdömen om den nya metoden

varit i stort sett mycket gynnsamma, vilket vore ett gott betyg åt

metoden. Huru riktig uppskattningen av faktorerna trädslagsklassfördelning,

grovskogsprocent och granskogsprocent blivit, framginge ej av provtaxeringarna,

men att döma av den uppskattning som nämnderna såsom

förberedelse till taxeringen gjort beträffande typskogarna vore felen icke

större utan snarare mindre än vid bedömningen av virkesförrådets storlek.

Det räknearbete, som fordrades för att erhålla taxeringsvärdena, syntes vara

ganska tidsödande, om icke räknemaskiner kunde ställas till förfogande.

Domänstgrelsen anför på ifrågavarande punkt, att provtaxeringsnämndernas

uppfattning, att värderingen enligt den nya metoden beredde

mindre svårigheter än enligt den nu gällande metoden, säkerligen berott

opaginerad Kontrollera mot PDF

G5

Kungi. Maj:ts proposition nr 39.

på att hjälptabeller, som ställts till nämndernas förfogande enligt den nya

metoden, avsevärt underlättat det tekniska taxeringsarbetet. Även för taxering

enligt den äldre metoden, torde det dock vara möjligt att upprätta vissa

hjälptabeller, som skulle underlätta det tekniska förfarandet. Samma synpunkt

framhåller stiftsnämnden i Uppsala.

Departementschefen. Det torde numera knappast bestridas, att bestämningen

av den relativa skogstillgängen vid tillämpning av den gällande skogstaxeringsmetoden

berett beskattningsnämnderna stora svårigheter och — åtminstone

på många håll — lämnat tvivelaktiga resultat. Ett talande bevis

härför utgör en i en bilaga till de sakkunnigas betänkande (s. 190) intagen

tabell, utvisande spridningen i grovskogsprocent vid provtaxeringarna för

fastigheter å vilka vid 1945 års fastighetstaxering relativa sko*gstillgången

bestämts lika med relativa virkesförrådet. Av tabellen framgå töljande uppgifter

:

Grovskogsprocent

S:a

Kommun

0

10 j

20

30

40

50

60

70

Fastigheter med övervägande

barrskog

Jokkmokk ..................

4

15

125

137

85

39

11

2

418

Lövånger....................

7

199

136

6

—

—

—

—

348

Färila—Kårböie..............

66

140

130

94

70

23

2

—

525

Hille........................

i

—

7

3

2

—

—

—

13

S:a Finnskoga................

IT

105

83

14

—

—

—

—

219

Karbenning..................

—

2

18

15

4

—

—

—

39

Dingtuna....................

4

—

2

5

3

—

1

lo

! Västerlövsta..................

1

5

4

15

8

3

3

39

■ Hejde.......................

Ukna, Torsås, Backaryd, V:a

—

—

19

20

14

8

2

63

Vram, Knäred.............

Fastigheter med övervägande

lövskog

19

16

31

50

53

37

19

3

228

Ukna, Torsås, Backaryd, V:a

108

Vram, Knäred.............

8

14

22

20

13

18

11

2

Det är uppenbart att värdet å rotstående skog varierar i första hand efter

trädens grovlek så att värdet per kbm är högre om den grova skogen, timmerskogen,

överväger, än om den klena skogen, massavedskog och vedskog,

utgör den huvudsakliga delen av virkesförrådet. Att skogen i t. ex. Jokkmokks

socken, där enligt vad de sakkunniga upplysa grovskogsprocenten för

flertalet fastigheter kunnat uträknas ur upprättade husliållningsplaner med

därtill hörande uppskattningshandlingar, taxerats som om dess värde per

kbm vore detsamma för fastigheter med upp till 00 å 70 % grovskog som

för fastigheter utan någon sådan skog visar oförtydbart de svårigheter, som

äro förknippade med den gällande taxeringsmetoden.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 3!>.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

Utfallet av 1945 års fastighetstaxering i Jokkmokk är ägnat afl belysa en

betydelsefull synpunkt vid prövningen av de olika taxeringsmetoderna. Det

torde nämligen i själva verket förhålla sig så att taxeringen i de fall, då det

saknas närmare uppgifter om skogen å den fastighet som skall taxeras, blir

förhållandevis osäker vilken metod som än användes. Vid bedömande av eu

taxeringsmetods värde synes man därför böra taga särskild hänsyn till hur

den fyller sin uppgift när det finns dylika uppgifter. Vid anmälan av 1944

års propositionsförslag framhöll dåvarande finansministern bl. a., att det under

den nuvarande metodens tillämpningstid icke varit till fyllest att räkna

skogen på en fastighet och bestämma boniteten på marken; man hade ändå

icke haft möjlighet att fastställa ett säkert värde. 1945 års fastighetstaxering

i Jokkmokk utgör ytterligare ett belägg för att man med den nuvarande

metoden icke kan nå ett tillfredsställande resultat ens då erforderligt

primärmaterial för taxeringen finnes.

Några remissinstanser medgiva, att bestämningen av den relativa skogstillgången

enligt den nuvarande metoden ej slagit väl ut i tillämpningen,

men anse att metoden borde kunna förbättras i detta avseende och förorda

därför dess bibehållande. I anledning härav vill jag framhålla, att man

under den nuvarande metodens tillämpningstid prövat olika s. k. närmemetoder

för att vid bestämmande av den relativa skogstillgången för viss

skog kunna taga hänsyn till dennas avvikelser från normaltillståndet i fråga

om skogens ålders- och dimensionsfördelning, men att dessa metoder, som

haft det gemensamt att de varit invecklade och lämnat osäkra resultat, befunnits

omöjliga att använda som generella värderingsnormer. Vidare vill

jag framhålla, att det uppdrag domänstyrelsen erhöll år 1941 och som blev

upprinnelsen till den nu föreslagna metoden i första hand avsåg utfinnandet

av ett generellt användbart sätt att fastställa relativa skogstillgången, men

att domänstyrelsen då fann detta omöjligt. Man torde sålunda böra räkna

med att detta icke är en framkomlig väg. Anses den nya metoden icke vara

godtagbar får man därför sannolikt finna sig i att behålla den gamla i stort

sett sådan den är.

Från en sida sett kan man emellertid säga att den nya metoden just innebär

ett bestämmande av de faktorer, som äro avgörande för den relativa

skogstillgången, och alltså utgör det sökta komplementet till den nuvarande

metoden. Att man därvid funnit sig nödsakad övergå från att som grund

för värdeberäkningen lägga avkastningen av normalskogen, som varit ett

mycket diffust begrepp, till att vid beräkningen utgå från avkastningen av

den statistiskt påvisbara skog, som verkligen finns, (genomsnittsskogen) kan

icke rubba riktigheten av det sagda. Vad nu anförts belyses kanske bäst av

de sakkunnigas uppgift, att vid typskogsinventeringen 1944 icke fanns någon

annan metod att tillgå för bestämmande av den relativa skogstillgången än

att använda de i 1944 års förslag intagna korrektionsfaktorerna. Den nya

metoden kan alltså i princip användas även om man formellt har den gamla

kvar. Men det är att märka att man i så fall måste beräkna värdet först och

därefter utfinna den relativa skogstillgången genom en jämförelse mellan

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

det direkt erhållna värdet och det antagna värdet på skogen i normaltillstånd.

Den senare räkneoperationen blir med andra ord då en onödig och

meningslös utväxt på taxeringsförfarandet.

I vissa yttranden har mot den nya metoden invänts, att den inrymmer

schabloner, som kunna medföra felaktigheter vid värdeberäkningen. Detta

är riktigt, men schabloner äro ofrånkomliga, så snart man vill utbyta den

rent subjektiva bedömningen av hur skogens förhandenvarande tillstånd

skall påverka värdet mot objektiva normer härför och samtidigt göra de

senare så enkla att de över huvud taget kunna användas för praktiskt bruk.

Invändningens värde är därför helt beroende på frekvensen och storleken av

de felaktigheter, med vilka man kan hava anledning räkna.

Hur de i den nya metoden inlagda schablonerna verka, har jag givetvis

svårt att i detalj bedöma. Ett av de argument av detta slag som framförts

skall jag emellertid upptaga till bemötande. Det har anmärkts, att fastigheter

där ovanligt lång omloppstid tillämpas skulle bli övervärderade. På en

sådan fastighet måste komma att uppsamlas äldre grov skog så att de högre

ålders- och dimensionsklasserna hli överrepresenterade i förhållande till vad

som är fallet å genomsnittsskogen. Följden måste då bliva att, om man inför

den schablonen — som de sakkunniga gjort — att samma skogskbmpris och

samma avverkningsberäkning tillämpas för hela förrådsgruppen grov skog,

taxeringsvärdet kommer att bli för lågt för fastigheter med överskott på

särskilt grov skog, icke tvärtom. Om t. ex. medeldimensionen för genomsnittsskogens

grova barrskog är 30 cm men för viss fastighet ligger vid

40 cm, bör ju värdet å en kbm skog av denna grupp vara större å den angivna

fastigheten än å genomsnittsskogen; skogen å denna fastighet kan

ju tagas ut snabbare än som antagits för genomsnittsskogen och ger i varje

fall grövre och värdefullare sortiment vid uttaget än den senare.

Antagandet att den särskilt grova skogen i stället skulle bliva övervärderad

— vilket domänstyrelsens argumentering innebär -— synes i själva verket

grunda sig på en tankegång som icke kan godtagas, nämligen den att värdet

skulle få påverkas av subjektiva uppfattningar om hur en hushållningsplan

bör vara beskaffad. Det är visserligen sant att skogsfastighet icke skall taxeras

efter sitt saluvärde utan efter sitt avkastningsvärde, men detta innebär

naturligtvis icke, att värdet får bli beroende av vad skogsägaren själv anser

sig böra taga ut ur skogen. Då skulle ju den som av estetiska eller andra skäl

beslutade sig för att icke avverka någon skog alls på sin fastighet helt

slippa betala skatt för sin skog. Det man vill nå är naturligtvis icke värdet

i den persons hand, vari fastigheten mer eller mindre tillfälligt befinner

sig just vid taxeringstillfället, utan ett allmänt efter objektiva grunder bestämt

avkastningsvärde. I den mån den nuvarande skogsvärderingsmetoden

(på grund av bestämmelsen i skogsvärderingsinstruktionen näst sista stycket)

medger hänsynstagande till på subjektiva bedömningar grundade hushållningsplaner

anser jag lika med de sakkunniga, att denna metod även

teoretiskt ger anledning till berättigad kritik. Den omständigheten att eu

skogsägare genom att överhålla den äldre skogen frivilligt tillämpar ett

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

mindre ekonomiskt skogsbruk, bör alltså enligt min mening icke inverka på

taxeringen.

Om man utgår från att avkastningsberäkningen måste slce efter objektiva

grunder och att därvid de sakkunnigas linje rent principiellt bör väljas

— någon annan torde i nuvarande läge icke stå till buds — tror jag icke

att de invändningar av nu ifrågavarande slag, som framförts mot den nya

metoden, på ett avgörande sätt förringa dess värde. Man får ju hålla i minnet,

att det, vilken metod som än väljes, i praktiken aldrig kan bliva fråga

om en i detalj riktig värdering.

Med det sagda har jag deklarerat min ställning till kammarrättens och ett

par andra remissinstansers förslag att jämkningsmöjligheter skulle förbehållas

beträffande fastigheter, vilka i avseende å skogstillståndet mera väsentligt

avvika från genomsnittsskogen. Metoden skall genom markens indelning

i tillväxtområden och godhetsklasser samt skogens indelning i trädslagsklasser

och grovleksgrupper in. in. tillåta att vid taxeringen i största

möjliga mån hänsyn tages till markens produktionsförmåga och skogens

tillstånd men däröver skola i princip inga jämkningar få ske. En skogsägare

bör sålunda icke medgivas rätt att, med hänvisning till att enligt av honom

tillämpad hushållningsplan eller andra kalkyler avkastningen på hans egendom

icke överensstämmer med vad som antagits vid korrektionsfaktorernas

beräkning, få tillämpa andra speciellt för honom uträknade korrektionsfaktorer.

En av de vanligaste invändningarna mot den nya metoden är, att den är

alltför invecklad och svårbegriplig för skattskyldiga och beskattningsnämnder.

Även om grundtankarna i den nya metoden skulle vara mindre gripbara

än principerna i den gamla bör detta emellertid icke vara avgörande.

Om nämligen redan det hittills tillämpade systemets utgångspunkter icke

mera allmänt fattats av de skattskyldiga, blir skillnaden ur dessa synpunkter

ringa. Det kan anses bestyrkt att innebörden av begreppet relativ

skogstillgång enligt det äldre systemet icke varit fullt begripligt för allmänheten.

Utslagsgivande bör därför vara förfarandets praktiska användbarhet.

Provtaxeringsnämndernas omdömen bör härvidlag tillmätas den

största vikt. Dessa omdömen äro såvitt jag kan finna mycket positiva för

den nya metoden. T själva verket äro provtaxeringsnämnderna så gott som

enhälligt av den meningen att värderingen enligt den nya metoden blir

lättare att genomföra än enligt den gamla.

Vad beträffar det rent tekniska förfaringssättet vid den nya metodens

omsättning i praktiskt användbara tabeller, t. ex. korrektionsfaktorernas

beräkning, vill jag understryka att fackmännen icke gjort några mera vägande

invändningar mot beräkningarnas tillförlitlighet. I sådant avseende

har endast anmärkts — av domänstyrelsen — att de sakkunniga vid beräkningen

av in- och utväxande förråd för de olika förrådsgrupperna använt

en metod, som i vissa fall ledde till resultat, vilka ej kunde godtagas som

vetenskapligt korrekta. Denna anmärkning avser enligt vad jag under hand

inhämtat endast en förenkling i de matematiska beräkningarna, vilken de

sakkunniga i rent arbetsbesparingssyfte ansett sig kunna göra.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Som jag redan anmärkt torde den nya metoden bereda beskattningsnämnderna

mindre svårigheter än den äldre metoden. Jag skall tillåta mig att

närmare belysa detta.

Fastställande av arealen skogsmark å den fastighet som skall taxeras,

den omkostnadsklass (det avsättningsläge), till vilken fastigheten hör, samt

skogsmarkens bonitet (godhetsklass) äro gemensamma för båda metoderna.

Man torde icke kunna påstå att dessa bestämningar — efter vilka markvärdet

per har vid tillämpning av båda metoderna kan direkt uppsökas i

vederbörlig tabell och hela markvärdet för fastigheten uträknas — blir svårare

eller mera arbetskrävande i något avseende, om den ena eller den andra

metoden tillämpas.

Nästa åtgärd — som kräves för skogsvärdets beräkning — är att fastställa

virkesförrådet per har. Denna bestämning, som i allmänhet torde vara

den svåraste, är också gemensam för båda metoderna och lika svår enligt

båda.

Härefter skilja sig metoderna. Enligt den nya skall virkesförrådet fördelas

på olika trädslags- och grovleksgrupper. Enligt den gamla skall relativa

skogstillgången beräknas.

Om för skogen finnas fullständiga uppskattningshandlingar så att förslagets

hjälptabell nr 2 (se s. 169) skall användas är förfarandet enligt nya metoden

ytterligt enkelt. Sedan vederbörliga uppgifter om förrådet inom olika

trädslagsklasser (eventuellt inom olika trädslag) och förrådsgrupper inhämtats

ur uppskattningshandlingarna, återstår blott att multiplicera de erhållna

talen med tillämpliga kbmpriser i tabellen.

Betydligt större svårigheter erbjuder i detta fall en tillämpning av nuvarande

metod. De s. k. närmemetoder, som stå till buds för bestämmande av

relativa skogstillgången enligt denna metod, äro så komplicerade att de torde

kräva ett relativt betydande arbete för varje fastighet. De torde också ha tilllämpats

i mycket ringa utsträckning. Resultatet av taxeringarna i Jokkmokks

socken sådant det framgår av den förut av mig återgivna tabellen

tyder i varje fall på att nämnderna över huvud taget icke kunnat eller brytt

sig om att utnyttja de siffror de fått ur tillgängliga uppskattningshandlingar.

Därest uppgifter om virkesförrådet och dess sammansättning saknas och

hjälptabell nr 1 alltså skall användas enligt nya metoden, kräver denna —

om man frånser fastigheter inom tillväxtområde VI där förfarandet är något

mera komplicerat - i första hand en fördelning av skogsförrådet på barrskog

och lövskog. Därjämte erfordras eu bedömning av hur stor del av barrskogen

som utgöres av grov skog (i 10-tal procent) respektive av gran (i

25-tal procent). Sedan dessa bedömningar gjorts, ger tabellen direkt tillämpliga

skogskbmpriser.

Huruvida dessa bedömningar äro svårare eller mera arbetskrävande än bestämmande

av relativa skogstillgången enligt gamla metoden beror ju alldeles

på vilken noggrannhet man använder vid den senare bestämningen. Men om

man utgår ifrån — vilket de sakkunnigas förslag innebär — att de nyss angivna

bedömningarna vid tillämpning av den nya metoden är det absolut

minsta antal bedömningar, som krävs för att man över huvud laget skall

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kiingl. Maj.ts proposition nr 39.

kunna beräkna skogsvärdets avvikelser från värdet på normalskogen, linnes

allt skäl antaga, att en riktig tillämpning av den gamla metoden i varje fall

icke är mindre arbetskrävande än den nya, såvitt angår nu ifrågavarande

led i arbetet.

Att arbetet hos nämnderna enligt den nya metoden kunnat göras så relativt

enkelt som skett beror till stor del på att så mycket som möjligt av

taxeringsarbetet flyttats över till de centrala förberedelserna för taxeringen.

Att en större arbetsbörda än förut kommer att läggas å de myndigheter, som

ha att utfärda centrala anvisningar för taxeringsarbetet, synes mig emellertid

vara av förhållandevis mindre betydelse.

I anledning av uttalade farhågor för att den nya metodens införande skulle

medföra en alltför stor höjning av taxeringsvärdena på skogsfastigheter får

jag framhålla, att värdena i och för sig icke äro beroende av den metod som

användes. Värdenivån bestämmes av den räntefot som tillämpas, den prisnivå

som lägges till grund vid värdeberäkningen samt storleken av det avdrag

för allmänna kostnader som medgives. Principiellt är det ingenting

som hindrar, att dessa faktorer bestämmas så att en tillämpning av den nya

metoden medför en sänkning av taxeringsvärdena. I den mån metoden som

sådan medför en höjning av taxeringsvärdena (jfr s. 177) betyder detta att

vissa grundvärden i den äldre metoden äro felaktiga. Dessa felaktigheter

torde å andra sidan böra rättas till även om den äldre metoden bibehålies.

På grund av vad skogsvårdsstvrelsen i Kopparbergs län anfört om fördelarna

av att taxeringsresultaten enligt den äldre metoden kunna kontrolleras

genom avstämning mot riksskogstaxeringens resultat vill jag framhålla, att

minst lika goda kontrollmöjligheter torde föreligga vid tillämpning av den

nya metoden.

Slutligen vill jag erinra om att 1944 års bevillningsutskott i sitt av samma

års riksdag godkända betänkande i princip uttalat sig för införande av den

nya metoden och att därefter ingenting synes ha inträffat som ger anledning

till intagande av eu annan ståndpunkt. De anmärkningar, som framställdes

mot det år 1944 framlagda förslaget, synas i möjligaste mån ha

beaktats av de sakkunniga, och varken dessa eller andra av utskottet anförda

skäl mot att tillämpa den nya metoden vid 1945 års allmänna fastighetstaxering

torde numera utgöra skäl för avvisande av densamma.

På grund av vad jag sålunda anfört vill jag förorda, att vid nästa allmänna

fastighetstaxering taxering av skogsmark och växande skog i princip

skall ske enligt de sakkunnigas förslag. I syfte att undvika att taxeringsvärdena

därigenom drivas upp till eu nivå, som för de skattskyldiga och taxeringsmännen

synes alltför hög, kommer jag emellertid att i det följande föreslå

vissa ändringar i de av de sakkunniga förordade värdefaktorerna. Jag

kommer sålunda att föreslå bl. a. 5 % räntefot och en prisnivå, baserad på

1946—1950 års bruttopriser reducerade med 25 %. — För att få en ungefärlig

föreställning om hur värdenivån kommer att ändras vid tillämpning av

de principer jag sålunda angivit har jag låtit verkställa en beräkning av värdena

i enlighet med desamma för 8 av de provtaxerade kommunerna i olika

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

K it n;i l. Maj.ts proposition nr 39.

delar av landet (därvid dock prisberäkningen måst ske efter 1945—1949 års

priser). De därvid erhållna värdena och hur de förhålla sig till de vid 1945

års taxering åsatta har angivits i biliang III (s. 177).

Beträffande den författningstekniska uppläggningen av förslaget har jag i

princip intet att erinra. Till vissa härmed sammanhängande detaljer skall

jag senare återkomma.

Räntefoten.

Räntefoten har stor betydelse för skogstaxeringen enligt båda metoderna.

Den verkar emellertid i viss mån på ett annat sätt enligt den nya metoden

än enligt den äldre. Vid taxeringarna hittills har den för kapitalisering av

avkastning använda räntefoten haft samma inverkan på en viss fastighets

taxeringsvärde oavsett skogens tillstånd. Enligt den nya metoden har den

för diskontering av i framtiden utfallande avkastning antagna räntefoten

olika verkan vid olika sammansättning av virkesförrådet. Består detta av

övervägande äldre skog, grov skog, kommer denna att hliva avgörande för

värdet, och, eftersom diskonteringstiden beträffande sådan skog är kort, får

räntefoten relativt ringa betydelse vid värdeberäkningen. Består däremot virkesförrådet

enbart eller till största delen av ungskog, kommer det att bli

denna som bestämmer värdet och, eftersom diskonteringstiderna här äro

längre, får räntefoten större inverkan. Särskilt stor blir räntefotens betydelse

vid beräkningen av markvärdet.

Räntefotens verkan kommer även att variera för olika delar av landet och

för olika boniteter. För norra Sverige liksom för mark av dålig beskaffenhet

bli diskonteringstiderna längre än för södra Sverige eller för mark av

god beskaffenhet.

Räntefoten har tidigare icke bestämts enbart med hänsyn till vad som

antagits vara gällande ränta för kapitalplacering i skog utan även använts

som ett medel att reglera värdenivån i önskvärd riktning. Räntan fastställdes

vid 1922 års allmänna fastighetstaxering till t‘> %, vid 1928 och 1933 års

till 5 % samt vid 1938 och 1945 års till 4 %. I sitt år 1941 avgivna förslag

till den nya metoden ifrågasatte domänstyrelsen, om det icke skulle vara

till fördel att fastlåsa räntefoten vid den allmänna räntenivån, därvid som

tänkbara möjligheter angavs att låta riksbankens officiella diskonto för

tre månaders växlar, uträknat i medeltal för 5 eller 10 år, eller den i sparbankslagen

33 § angivna medelräntan under de senaste 10 åren för guldkantade

obligationer bliva bestämmande för räntefoten. I 1944 års propositionsförslag

hade räntan upptagits till 3 V, %. 1944 års bevillningsutskott

ifrågasatte emellertid, huruvida icke de riskmoment, som förefunnes vid

skogsbruk såväl som vid varje annan rörelse, borde föranleda en något

högre räntefot än den föreslagna. Utan att taga ståndpunkt till spörsmålet

om den lämpliga storleken av räntefoten enligt den nya metoden fann sig

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

utskottet i avseende å 1945 års fastighetstaxering — då ju enligt utskottet

den äldre metoden skulle tillämpas — böra förorda bibehållande av en

räntefot av 4 %.

De sakkunniga. De sakkunniga föreslå också bibehållande av räntefoten

vid 4 %. De framhålla, att den som placerade pengar i skogsfastighet med

avsikt att bedriva uthålligt skogsbruk ej kalkylerade med korttidsränta utan

med långtidsränta och att, då fråga vore om en placering i realvärden, eu

jämförelse med räntan å placering i aktier — enkannerligen aktier i företag

med realtillgångar, representerande eu säkerhet jämförlig med skogsfastighet

— låge nära till hands. Den spekulation i framtida värdestegring, som

man måste räkna med, särskilt i anslutning till möjlig försämring av penningvärdet,

kunde göra sig gällande beträffande både ifrågavarande aktier

och skogsfastigheter. I fråga om aktier framträdde doek även andra på spekulationen

inverkande moment, som särskilt gjorde sig gällande på marknaden

för börspapper men som saknades beträffande skogsfastighet, och del

kunde över huvud taget icke bliva fullt rättvisande att jämföra placering i

skog med placering i värdepapper. För den, som vidtoge en placering i värdepapper,

räckte det att klippa kuponger och få dem inlösta i en bank.

Den som förvärvade en skogsfastighet iklädde sig samtidigt ett ansvar för

skogens skötsel. Sakkunnig hjälp och arbetskraft för ändamålet kunde ju

förvärvas och kostnaden därför vore givetvis av beskaffenhet att böra avräknas

vid fastställande av den nettoavkastning som vore att förvänta. Men

redan att förskaffa sig sådan hjälp fordrade omsorg, och även den mest

självständigt arbetande förvaltning krävde som regel någon tillsyn och

kontroll. Även placering i hyresfastighet, som i detta sammanhang jämväl

kunde nämnas för jämförelse, företedde skiljaktigheter. Avkastningen vore

exempelvis i regel mycket jämnare i fråga om en hyresfastighet än i fråga

om en skog, och de risker, som gjorde sig gällande beträffande de båda slagen

av placeringar, vore också rätt olika. För övrigt vore det även inom hyresfastigheternas

gebit svårt att få fram en sådan enhetlig beräkning av värdet

i förhållande till nettoavkastningen, att det kunde klart fastställas vilken

räntefot som gällde på denna marknad.

I själva verket ville det synas — framhålla de sakkunniga vidare — som

om för skogsmarknaden uppställde sig särskilda förräntningskrav, och man

frågade sig om dessa kunde erfarenhetsmässigt konstateras. Svårigheterna

härutinnan framträdde desto mera påtagligt som utfallet av framtida avkastningar

vore så svårberäkneligt, att det knappast kunde urskiljas vilken

betydelse som vid skogsfastighetsköp tillerkändes räntan. Som för

skogsfastiglietsmarknaden utmärkande särdrag vore också att beakta att

aktiebolagen på grund av gällande förbudslagstiftning väsentligen vore inläkningen

både som köpare och säljare av skogsfastigheter och att jordförvärvslagen

i stort sett hindrade andra enskilda personer än sådana som

själva ämnade ägna sig åt jordbruk eller skogsbruk från förvärv av skog.

Såsom skogsspekulanter uppträdde utom enskilda personer huvudsakligen

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

kronan samt kommuner, som ville bilda allmänningsskogar. Beträffande de

egentliga bondeskogarna måste ihågkommas, att dessa såldes tillsammans

med jordbruks]ord och åbyggnader, afl de vanligen till stor del hade karaktär

av stödskog för jordbruket, och att marknaden påverkades av att bönderna

vanligen räknade med att själva förvalta och utföra arbeten å sin

skog. Att under dessa heterogena förhållanden erfarenhetsmässigt urskilja

en räntefot vid placering i skogsfastigheter läte sig ej göra.

Det återstode —- fortsätta de sakkunniga — att med tillämpning av allmänna

synpunkter på kapitalplaceringar söka sig fram till ett svar på frågan

samt anföra härom.

I och för sig har den, som söker bedöma en blivande räntekonjunktur på

längre sikt, ej anledning att vid detta bedömande låta sig påverka av räntefoten

för dagen. Växlingar i räntan äro alltid att förutse, men det finns i

stort sett intet skäl att föreställa sig den framtida räntekurvan olika, om

räntan för dagen är hög eller låg. En penningplacerare vill givetvis erhålla

så förmånlig framtida avkastning som möjligt. Bland annat har han emellertid

att välja mellan successiva placeringar på kort sikt eller en placering

på lång sikt. Den s. k. korta räntan representeras främst av riksbankens

diskonto för tremånadersväxlar. Vilken ränta för långfristiga placeringar

som vid en viss tidpunkt skall anses motsvara de räntor, som väntas

kunna erhållas vid successiva kortfristiga placeringar, kan väl ej utan

vidare besvaras, då man ej känner den framtida korta räntan. Men om likväl

ett antagande i sistnämnda avseende anses kunna göras, synes en rent

matematisk grund för ett bedömande kunna erhållas, om man framräknar

den enhetliga ränta som, vid diskontering till nuvärden, kan anses motsvara

en serie korttidsräntor enligt den räntekurva för dylika räntor, eller

med andra ord den diskontokurva, varmed räknas för framtiden. En sådan

uppläggning synes ägnad alt ge en föreställning om det föreliggande

problemets räckvidd.

För att något förenkla problemställningen kan göras det vid en prognos

i och för sig naturliga antagandet att sagda räntekurva kommer att förete

alldeles likformiga variationer i anslutning till förutsatta jämna konjunkturcyklar.

Ett visst givet kapital antages så placerat att å detsamma i all

framtid erhållas avkastningar med tillämpning av de korttidsräntor som

framgå av räntekurvan. Den enhetliga räntefot, som erfordras för att vid

diskontering av alla dessa avkastningar till nuvärde få fram det placerade

kapitalets belopp, framräknas. Om nu i stället placeraren erhåller lika

stora årliga avkastningar efter denna enhetliga räntefot å det insatta kapitalet,

så får han eu matematisk ekvivalent för de avkastningar han skulle

uppburit vid placering mot korttidsränta. Det bör märkas att nämnda enhetliga

räntefot är lägre om de höga räntorna enligt korttidsräntekurvan

- och därmed de större avkastningarna - äro att motse under de närmaste

åren än om man befinner sig i ett sådant läge, där först låga räntor

äro att förvänta. De diskonterade nuvärdena av avkastningarna äro nämligen

relativt större ju förr avkastningarna beräknas utfalla. Komma då

de till beloppet större avkastningarna före de andra, påverka de det totala

nuvärdet mer än om de skulle kommit efter dessa. Differensen mellan den

högsta räntefot och den lägsta, som enligt denna uppläggning erhålles, är

emellertid rätt obetydlig. Den varierar något uppåt och nedåt kring den

räta linje, vari räntekurvan för korttidsplaccringar skulle utbytas, om

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

samtliga framtida avkastningar vore lika stora och svarade mot medeltalet

av de avkastningar som erhållas vid successiv korttidsförräntning enligt

den antagna kurvan.

För närvarande torde vanligen antagas, att den allmänna räntan ej skall

framdeles mera varaktigt stiga till den höga nivå där den befann sig i Sverige

i det närmaste konstant tills den på 1930-talet sjönk till det lägre plan

där den med större eller mindre avvikelser sedan dess befunnit sig. Om

enbart det nyss angivna matematiska betraktelsesättet skulle anläggas av

flertalet kapitalplacerare, borde de följaktligen för långtidsplaceringar räkna

med en ränta som skiljer sig från den väntade ungefärliga medelräntan

för korttidsplaceringar endast därulinnan, att den visserligen blir något

högre om man befinner sig i en stigande räntekonjunktur än om räntan

är i nedgående, men ej mer än som betingas av ovan angivna matematiska

resonemang. En större förskjutning kommer däremot att bliva följden

av en allmänt ändrad uppfattning om korttidsräntans sannolika framtida

medelnivå.

Emellertid bestämmes långtidsräntan — som ju närmast kommer till uttryck

i kurvan för långfristiga obligationer — i verkligheten av tillgång och

efterfrågan. Ett mer eller mindre medvetet anläggande av det ovan anförda

matematiska betraktelsesättet lärer i detta sammanhang kunna antagas

påverka framsynta kapitalplacerares bedömande, men andra faktorer äro

otvivelaktigt mer synbara — mängden av placeringsvilligt kapital i förhållande

till pågående investeringsverksamhet och övriga behov av just

långa lån, den allmänna optimismen eller pessimismen, den större eller

mindre benägenheten att föredraga penningplaceringar eller realplaceringar,

sammanhängande med förtroendet för penningvärdet, in. in. Att graden

av bjuden säkerhet föranleder olika nivåer inom den långfristiga räntan

ligger i sakens natur.

När det gäller långfristiga placeringar i rcaltillgångar, göra sig liknande

synpunkter gällande. 1 botten bör för en omtänksam kapitalplacerare ligga

det relaterade matematiska betraktelsesättet, verkande i samma riktning

som beträffande räntan å rena penningplaceringar men mycket starkt modifierat

ej minst av graden av förtroende för penningvärdet, i det benägenheten

för realplaceringar stegras i mån som detta förtroende minskas. Graden

av säkerhet eller med andra ord beskaffenheten av de risker, med vilka

placeraren har att räkna, måste spela en betydande roll. Ett här särskilt

framträdande spekulationsmoment är frågan, om värdet av den realtillgång

placeringen gäller kan väntas stiga eller sjunka mer eller mindre än

penningvärdet försämras eller förbättras.

Härefter framhålla de sakkunniga, att det matematiska grundläggande

betraktelsesättet för den omtänksamme placeraren syntes böra äga samma

tillämplighet vid placering i skogsfastighet som i fråga om långfristiga placeringar

i allmänhet. Härav hordc följa en viss obetydlig gradering av räntan

under beaktande huruvida räntekonjunkturen vore stigande eller sjunkande.

I och för sig skulle det kunna antagas att av olika skäl plaeeringssökandes

kapital i nuvarande läge visade benägenhet att inrikta sig på placeringar

i skogsfastighet, men betydelsen av denna synpunkt reducerades i

mycket hög grad genom att efterfrågan på skogsfastigheter begränsades av

lagens skrankor. Vad säkerhetssynpunkten anginge torde en allmän uppfattning

råda att värdet av skog komme att på lång sikt stå sig väl i förhållande

till värdet av andra nyttigheter. Däremot vore skogen utsatt för risker

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

75

—- brand, stormskador, insektshärjningar, röta, svamp, sjukdomar in. in. —

vilka vid bedömande av säkerhetssynpunkten måste beaktas. Försäkring mot

flertalet av dessa skador förekomme för närvarande ej i Sverige, och hänsyn

till riskerna kunde därför ej tagas genom inräknande av en årlig försäkringspremie

i kostnaderna för skogsbruket.

Den som köpte en ungskog — fortsätta de sakkunniga — och i all synnerhet

den som köpte nyplanterad skog eller skogsmark för nyplantering torde

betinga sig högre ränta än den som från början kunde räkna med i huvudsak

jämna uttag. Den som hade att vänta omedelbar avkastning på sitt kapital,

nöjde sig nämligen sannolikt med lägre ränta än den som måste avstå från

avkastning under en första period och beträffande skog vore risken för kapitalförluster

större beträffande den yngsta skogen än beträffande övrig

skog. Den nu berörda skillnaden vore av den storleksordning att man kunde

ha anledning att i olika fall räkna med olika räntefot, men denna tanke torde

böra avvisas med hänsyn till vanskligheten att draga en gränslinje. I stället

syntes den slutsatsen härav böra dragas, att försiktigheten påkallade ett

större hänsynstagande till den högre ifrågakommande räntefoten än till den

lägre. Även den ojämna avkastningen av skogen kunde verka höjande på

räntefoten. För övrigt borde ihågkommas, att kontinuitet i taxeringsvärdena

vore önskvärd.

Då olika förräntningsprocent vid tillämpning av den nya metoden ledde

till avsevärt olika förhållanden mellan dels värdena å den grova och den

klena skogen dels skogsvärdena och skogsmarksvärdena samt kunde föranleda

ganska avsevärda omkastningar, som vore uppenbart olägliga för

beskattningsunderlagets kontinuitet och även osannolika, anse de sakkunniga

starka skäl tala för tillämpning av en konstant räntefot vid skogstaxeringen.

Räntefoten borde alltså bestämmas en gång för alla och icke göras

till föremål för beslut före varje allmän fastighetstaxering. Skulle man få

anledning räkna med en avsevärt ändrad nivå för medelräntan, kunde skäl

måhända anses föreligga att ändra lagen.

Beträffande räntefotens storlek påpeka de sakkunniga, alt den effektiva

räntan å långfristiga industriobligationer vid tidpunkten i fråga (= hösten

1949) vore något över 3 % och för guldkantade liknande obligationer en eller

annan tiondel lägre. Det kunde knappast antagas att denna räntefot befunne

sig i överkanten av vad som vore att vänta. Med beaktande av alla angivna

förhållanden, framför allt olika riskmoment och det höga räntekravet i fråga

om ren ungskog, torde man komma till den slutsatsen att den räntefot, med

vilken borde räknas, vid oförändrad höjd på obligationsräntorna borde 1‘gga

omkring 4 % ; 3 ’/a % vore uppenbarligen för lågt och 4 ’/„ % torde ligga över

vad som skulle kunna betraktas som rimligt.

De sakkunniga påpeka slutligen att frågan om den i förevarande sammanhang

lämpliga räntefoten borde bedömas ur en annan synvinkel än räntefoten

vid kalkyler om lämpliga skötselprogram vid uthålligt skogsbruk. Anledning

saknades därför att i detta sammanhang beröra de skäl som resulte
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

rat i att för bestämmande av begreppet utvecklingsbar skog i förhållande

till icke utvecklingsbar sådan enligt de grunder som antagits för tillämpning

av den nya skogsvårdslagstiftningen räknades med en räntefot av 3 %. Avtotalvärdet

för skogsmark och växande skog i en normaliserad genomsnittsskog

hade vid en räntefot av 4 respektive 3 % markvärdet visat sig utgöra,

beträffande en medelgod bonitet i mellersta Norrland 12 respektive 20 %

och beträffande en god bonitet i sydligaste Sverige 40 respektive 50 %. Att

beträffande södra Sverige markvärden av den förra storleksordningen vore

lämpligare avvägda än markvärden av den senare storleksordningen med

hänsyn till den på fastighetsmarknaden rådande allmänna uppfattningen

om sådana värden förefölle tämligen visst. Med hänsyn till det inbördes

förhållandet mellan skogsvärde- och markvärdefaktorer vore det emellertid

av vikt att ej välja en alltför hög räntefot. Enligt de sakkunnigas

förmenande vore procentsatsen 4 den bästa som för närvarande kunde

väljas.

Remissyttrandena. I flera av de avgivna yttrandena göres gällande, att

räntefoten borde bestämmas till 4 y, eller 5 %. Härför åberopas flera skäl,

bl. a. att de ekonomiska riskerna vid skogsbruk vore större än inom de flesta

andra områden ävensom att det syntes logiskt att tillämpa samma räntefot

som för garantiskatten.

I sådan riktning uttala sig länsstyrelsen i Kristianstads län och skogsvårdsstyrelsen

i samma län samt över jägmästaren i södra distriktet. De framhålla

dessutom att det syntes motiverat att tillämpa en högre räntefot för de sydligaste

delarna av riket än de nordligare med hänsyn till de särskilda risker,

som vore tillfinnandes i förstnämnda delar av riket. Skogarna i Kristianstads

län vore utsatta för stormskador och — vilket främst gällde lövskogarna

-- för viltskador. Angreppen av rötsvamp i synnerhet på gran vore svåra

och även insektshärjningar förekomme. Enligt över jägmästaren i södra

distriktet borde man, om det icke funnes möjligt att höja räntefoten för eu

landsdel eller vissa trädslag, söka en annan form för kompensation åt sådan

landsdel.

Även skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län anser en räntefot av 5 % motiverad,

åtminstone tills nöjaktig balans nåtts inom det sydsvenska skogsbruket.

Den senaste riksskogstaxeringens överraskande resultat ävensom skogsägarnas

ofta svaga ekonomi och bristande förmåga att rationellt utnyttja

markens och den växande skogens produktionskapacitet talade härför, liksom

att senare års starkt stegrade efterfrågan på realkapital bringat upp

saluvärdet å skog i öppna marknaden till en abnorm höjd. Det vore synnerligen

angeläget, att den återuppbyggnad av skogsbeståndet som påginge i

södra Sverige och under senaste årtionden nått goda resultat, icke motverkades

genom en skärpt beskattning. En sådan beskattning syntes i övrigt

icke vara förenlig med den nya skogsvårdslagens åläggande om tvångssparande.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

77

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund ifrågasätter om — med hänsyn

till de risker, som vore förbundna med skogsbruket — en räntesats av

4 % vore tillräcklig. Förräntningskravet borde också taga hänsyn till räntorna

vid vanligen förekommande skuldsättning, vilket gjorde att räntefoten

kunde behöva sättas högre än 4 %. Även om kapitalmarknaden efter senaste

fastighetstaxeringen utvecklat sig i sådan riktning, att högre räntekrav

än tidigare icke nu borde kunna uppställas, talade dock nyssnämnda skäl

och ungskogens särskilda räntekrav för att det i och för sig kunde anses rimligt,

om räntefoten sattes till de 4''/. %, som de sakkunniga i sammanhanget

nämnt.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län måste det i princip ingiva

tvekan, huruvida den allmänna räntenivån skulle vara vägledande för värderingen

av alla skogliga objekt. Tillräcklig hänsyn syntes icke vara tagen

exempelvis till att framtida prisfallsrisker måste för yngre skog verka mera

dämpande på den kloke spekulantens räntekrav än om det gällde eu skog,

som inom cn nära framtid skulle avverkas.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att en räntefot av 4 % icke syntes

vara till fyllest, samt anför vidare.

Fn jämförelse med räntabiliteten hos långfristiga obligationer torde ge

vid handen, att en placering i sådana i realiteten ofta är fördelaktigare. Enligt

uppgift från bank kunna guldkantade obligationer belånas för en räntesats

av 2,5 % upp till 80 å 85 % av värdet. Jordbruksfastigheter kunna belånas

för upp till 60 % av taxeringsvärdet (inklusive skogsvärdet) för 3,i %

och mellan 60 och 70 % för 3,5 %. Därutöver kan belåning ske för 4 % om

säkerheten förstärkes med borgen. Normala räntesatsen å guldkantade obligationer

ligger något över 3 %. Ett exempel belyser måhända bäst tankegången.

Äkta makar (ortsgrupp I) med 90 000 kr. tillgängligt kapital skulle

alltså kunna inköpa guldkantade obligationer för 450 000 kr., därest belåning

sker upp till 80 % med 360 000 kr. Avkastningen utgör 13 500 kr. Gäldräntorna

uppgå till 9 000 kr., varför nettoavkastningen utgör 4 500 kr. Skatterna

utgöra sammanlagt 903 kr., varav förmögenhetsskatt 360 kr., statlig

inkomstskatt 168 kr. och kommunalskatt (med en utdebitering av 10 kr. per

skattekrona) 375 kr. Nettot efter skatterna utgör alltså 3 597 kr., d. v. s. 4 %

å investerade kapitalet. Därest en person i samma förmögenhetsläge i stället

anskaffar en skogsfastighet, skulle en fastighet till 300 000 kr. kunna anskaffas,

därest belåning sker upp till 70 % med 210 000 kr. Avkastningen utgör

då 12 000 kr., medan gäldräntan uppgår till 6 630 kr. och nettoavkastningen

till 5 370 kr. Skatterna i avjämnat krontal uppgå till 2 439 kr., varav

förmögenhetsskatt 360 kr., statlig inkomstskatt 129 kr., kommunal inkomstskatt

(i sin helhet garantiskatt) 1 500 kr. och skogsvårdsavgift 450 kr.

Nettot efter avdrag för skatter utgör alltså 2 931 kr., motsvarande 3,26 % å

investerat kapital. Skulle vederbörande investerat 180 000 kr., skulle förräntningen,

såvitt avser obligationer, uppgå till 3,42 % och, såvitt avser

skogsfastighet, till 2,72 %. Vid en investering av 30 000 kr. utgör förräntningen

4,75 % respektive 3,8 %. Exemplet kan varieras i oändlighet, men ligger

alltid placeringar i skogsfastigheter sämre till än i guldkantade obligationer,

om man använder för skogsfastigheten en kapitaliseringsprocent av

4 rr.

Förbundet framhåller härefter, all vid en kapitaliseringsprocent av 4 hänsyn

icke tagits till de större risker, som vore förenade med skogsbruket, ej

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

heller till att utdelningen varierade till storleken år från år liksom att den

ofta finge skjutas till framtiden. Dessutom förelåge risker för skador genom

snö och is samt betesgång ävensom prisfallsrisker. Därest möjligheter

funnes att genom försäkring helt gardera sig mot riksmomenten — utom

prisfallsrisker — skulle enligt uppgifter från försäkringsinrättningar premierna

uppgå till åtminstone 0,2 % av det försäkrade värdet. Vid bedömandet

av skäligheten av räntefotens storlek kunde icke heller bortses från

ojämnheten i inkomstfördelningen. Då garantiskatten utginge efter 5 %,

syntes det föga konsekvent att vid bestämmandet av skogsvärdet räkna med,

att skogen normalt skulle lämna en förräntning av allenast 4 c/o.

Slutligen framhåller förbundet, att enligt uppgifter från industriens forskningsinstitut

för industriens del räknades med en förräntning av investerat

kapital av i regel 6 % och med 5 % endast under särskilt gynnsamma förhållanden,

och anför vidare.

Även vid priskontrollen räknas med högre förräntningsproeenter än 4.

Det synes icke oskäligt, om en dylik förräntningsprocent, 5 %, tillämpas

jämväl för skogens del. Jämförelse med obligationsmarknaden synes även

så till vida icke ulan invändning kunna godtagas, som vid belåning skogsägaren

icke har fria händer, utan är beroende i viss utsträckning på skogsvårdsstyrelsens

direktiv. En annan omständighet, som talar till nackdel

för skogen är, att kretsen av köpare på grund av gällande lagstiftning är

synnerligen begränsad. Ytterligare en omständighet är den, att gällande

skogsvårdslagstiftning lägger hinder i vägen för kapitaluttag ur skogen genom

onormala uttag ur densamma. Den omständigheten att skog ofta inte

kan uttagas förrän i framtiden leder också därhän, att förmögenhetsskatt

får erläggas på ett kapital, som icke förrän i framtiden blir räntebärande.

Genom den höjda förmögenhetsskatten kommer vådorna därav att bliva

än mer markerade. Hur en höjning av taxeringsvärdena å skog kommer

att påverka räntabiliteten av uti skogsbruket nedlagt kapital, torde framgå

av nedanstående exempel.

Det antages, att två makar (ortsgrupp II) med en förmögenhet av 500 000

kr. har densamma placerad i industriobligationer löpande med 4 % ränta.

Det antages vidare, att 200 000 kr. av dessa obligationer omplaceras i en

skogsfastighet. Om fastigheten har ett taxeringsvärde av 100 000 kr., blir

med hänsyn till skatterna effektiva räntan å investerade kapitalet 1,69 c''o

medan, därest taxeringsvärdet uppgår till 200 000 kr. effektiva räntan allenast

uppgår till 0,65 % och densamma, därest förmögenheten fortfarande i

sin helhet bibehålies i obligationer, utgör 0,87 %. Skulle obligationerna i stället

löpa med 3 % ränta, skulle effektiva räntan bliva respektive 1,52 %,

0,59 % och 0,52 %. Anledningen till den avsevärda nedgången i effektiva

räntabiliteten vid en höjning av taxeringsvärdena ligger dels i högre förmögenhetsskatt,

dels och framförallt i högre kommunalskatt på grund av

garantiskattens oförmånliga inverkan.

Statens skogsforskningsinstitut framhåller, att institutet i samband med

förarbetena till anvisningar rörande skogsvårdslagens tillämpning förordat

3 % såsom grundval såväl för beräkningen av markvärdet som för bestämmande

av gränsen mellan utvecklingsbar och icke utvecklingsbar skog. Då

huvudmotivet för valet av 4 % emellertid syntes vara att erhålla lägre värden

på ungskogar, på grund av att dessa icke vore likvida tillgångar, och

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

79

att detta val sålunda vore en väg att mildra svårigheterna vid beskattningen

av ungskogarna, hade institutet intet att erinra i denna fråga. Vid bestämmande

av omloppstidens längd syntes de sakkunniga icke ha låtit denna

högre procentsats vara avgörande. Förslaget i detta avseende torde närmast

ansluta sig till den av institutet föreslagna procentsatsen.

Domänstyrelsen förklarar sig icke ha något att erinra emot den föreslagna

räntesatsen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län finner den föreslagna räntefoten, 4 %,

överstiga vad skogsköpare i allmänhet räknade med vid placering av kapital

i skog och anser därför en viss nedsättning av densamma motiverad.

Länsstyrelsen påpekar att en ändring av räntefoten vid en diskonteringsmetod

påverkade icke allenast prisnivån utan även det inbördes förhållandet

mellan korrektions- och markvärdefaktorerna. Det vore därför av särskild

vikt, att man icke valde annan räntefot än den som syntes i och för

sig riktig. De sakkunnigas förslag att binda räntefoten vid viss höjd kunde

länsstyrelsen därför ej tillstyrka utan räntefoten borde bestämmas för varje

fastighetstaxering och den borde få fluktuera efter diskontots växlingar.

Även enligt skogsstyrelsen borde man ej genom att alltför hårt låsa räntefoten

fråntaga sig möjligheten att vid värdenivåns fastställande kunna välja

en annan räntefot, då skäl därtill ansåges föreligga.

Departementschefen. Det ligger i sakens natur, att i varje taxeringsmetod,

som bygger på kapitaliserade årsavkastningar, måste en på visst sätt fastställd

räntefot ingå. Att anknyta denna till dagens ränteläge kan icke vara

lämpligt. Då normalt sett räntan är lägre i lågkonjunkturer än i högkonjunkturer,

skulle en dylik anknytning leda till en stigande tendens hos taxeringsvärdena

i dåliga och en sjunkande i goda tider. Givetvis kan ett dylikt

förfarande försvaras därmed, att räntefoten i så fall blir en utjämnande

faktor, som verkar rakt motsatt mot virkespriserna. Dessa sistnämnda böra

emellertid vara de avgörande för taxeringsvärdenas växlingar. Skulle man

vilja göra dessa växlingar mindre utpräglade, kan detta genomföras medelst

reglerna för rotvärdesprisernas fastställande. En växlande räntefot är ur

dessa synpunkter icke nödvändig.

Räntefoten bör fastställas utifrån den uppfattning, som står att vinna

om skogsägarnas allmänna bedömning av avkastningen på längre sikt av

det i skogsbruket nedlagda kapitalet. Att denna uppfattning mera överensstämmer

med avkastningsläget för i produktionen direkt investerat kapital

än med in- och utlåningsräntor i kreditinrättningarna är uppenbart.

Detta bestyrkes i viss mån därav att vid provtaxeringarna enligt den nya

metoden med fyra procent räntefot höjningarna av markvärdet i södra Sverige

blevo oproportionerligt stora. Detta tyder nämligen på att skogsägarna

här, medvetet eller omedvetet, bl. a. vid plantering av skog räknat med

högre räntefot än fyra procent. På grund av dessa skäl har jag ansett mig

böra föreslå en räntefot av fem procent. Enligt mitt förmenande bör detta

procenttal kunna tillämpas vid fastighetstaxeringar under den närmaste

framtiden.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Eftersom räntefoten verkar särskilt starkt på markvärdet samt på värdet

av ungskog till följd av de långa diskonteringstiderna för de avkastningar,

varur dessa värden härledas, kommer en höjd räntefot att på ett i

och för sig önskvärt sätt dämpa värdestegringen på fastigheter med mycken

kalmark eller övervägande ungskog i södra Sverige.

Höjningen av räntefoten till fem procent innebär i förhållande till de

sakkunnigas förslag, att taxeringsnivån över lag sänkes med cirka 20 c,''c.

Beträffande olika i taxeringsvärdena ingående delar torde höjningen av

räntefoten från 4 till 5 c,’o medföra en sänkning av markvärdet med i södra

Sverige cirka 40 % och i norra Sverige 50—60 % samt av skogsvärdet med

i södra Sverige cirka 12 % och i norra Sverige 15—18 %.

Prisnivån.

Vid beräkningen av värdet å de framtida skogsuttag, varå taxeringen

grundas, har man tidigare utgått från att priset på virket vid dessa skogsuttag

liksom avverkningskostnaderna skulle överensstämma med medelpriset

respektive medelkostnaderna under viss förfluten lid. Till grund för

värderingen lades sålunda vid 1922 års taxering medelnettopriset under

åttaårsperioden 1912—1919, vid 1928, 1933 och 1938 års taxeringar medelnettopriset

under de före taxeringarna närmast förflutna femårsperioderna

samt vid 1945 års taxering medelnettopriset under tioårsperioden 1932—

1941.

De sakkunniga. De sakkunniga föreslå, att höstpriserna under den närmast

före taxeringen förflutna femårsperioden skola ligga till grund för

taxeringen; samtidigt föreslås en spärr mot för kraftiga värdestegringar så

konstruerad att taxeringsvärdena på skog vid varje tillfälle icke få stiga mer

än priserna på konsumtionsvaror i allmänhet (levnadskostnadsindex).

Detta skall åstadkommas så att med utgångspunkt från priserna å en eller

flera representativa platser i riket fastställas jämförbara priser per skogskbm

dels för perioden 1932—41 dels för de sista fem åren före den ifrågakommande

taxeringen. Talet som angiver förhållandet mellan dessa kbmpriser

uträknas och jämföres med det tal som uttrycker förändringen av

levnadskostnadsindex (= riksbankens konsumtionsindex) från år 1939 till

året närmast före taxeringens början, uträknad med användning av indexmedeltalen

för de båda åren. Är det förra relativtalet större än det senare,

skall spärregeln träda i funktion på det sätt att de enligt medeltalsregeln för

de senaste fem åren uträknade kbmpriserna sänkas med en så stor enhetlig

procentsats, att höjningen av den genomsnittliga nivån därefter kommer

att svara mot höjningen av levnadskostnadsindex.

På grund av de vid nästa allmänna fastighetstaxering gällande säregna

förhållandena föreslå de sakkunniga emellertid att vid denna skola tilllämpas

speciella regler för prisnivåns bestämmande. Då skola enligt de sakkunniga

prisnivån grundas pa de under avverkningssäsongen 1944 -1945

gällande normalpriserna, därvid dock de i enlighet härmed uträknade nettovärdena

skola reduceras med 20 %.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

81

Beträffande de sålunda föreslagna i allmänhet tillämpliga bestämmelserna

framhålla de sakkunniga till en början, att prisnivån

tidigare liksom räntefoten använts som en faktor att reglera taxeringsnivån

i önskad riktning, men att det rent principiellt icke kunde anses tillfredsställande

att låta eu sådan fråga som frågan om taxeringsnivån bli beroende

av särskilda beslut, vilka icke anknöte till vissa på förhand givna normer

och icke kunde med säkerhet förutsättas bli alldeles opåverkade av mer eller

mindre ovidkommande hänsyn. Läget vore uppenbarligen också ett helt

annat, om man tills vidare bunde räntefoten vid viss höjd. Vore det möjligt

att finna en metod att reglera spörsmålet utan att bygga på återkommande

riksdagsbeslut, syntes denna väg vara att föredraga. Vad som krävdes vore

ytterst en norm att bestämma priser, som å varje ort och i varje avsättningsläge

skulle vid fastighetstaxering tillämpas för varje där förekommande sortiment.

Det erfordrades alltså dels att dessa, priser komrne i den lämpliga

relationen till varandra, dels att en prisnivå bestämdes, enligt vilken de

relativa talen kunde omsättas i värdesiffror. Reglerna borde vara så allmängiltiga

att de passade för olika ifrågakommande lägen.

För bestämmande av de relativa talen — anföra de sakkunniga — torde

en kalkyl i huvudsak liknande den som nu tillämpades ej kunna undvaras.

Den förståndige spekulant, som ämnade inköpa en skog, kalkylerade med

framtida avkastningar, men någon annan grund än uppgifter från det förflutna

stode ej till buds för att fastställa faktiska siffror. Det torde kunna

antagas att i regel en bättre prognos rörande relationen mellan olika priser

erhölles om till utgångspunkt för deras beräkning toges uppgifter från de

allra senaste åren, än om man räknade med medeltal för ett större antal icke

aktuella år, eftersom förskjutningar i relationerna därigenom bättre beaktades.

Det vore att märka att nettopriset bestämdes även av avverknings- och

transportkostnader, vilka, om de avsåge långt tillbaka i tiden liggande år,

kunde medföra helt missvisande resultat. Med hänsyn härtill förefölle det

som om, i den mån det endast gällde att få fram en grund för att fastställa

de åsyftade relationerna mellan olika priser, femårsmedeltalet borde föredragas

framför tioårsmedeltalet, som också nämnts i diskussionen.

I fråga om den lämpliga allmänna prisnivån framhålla de sakkunniga,

att till utgångspunkt borde tagas den regeln att man skulle eftersträva en

nivå som kunde antagas komma att i stort sett motsvara förhållandena

under den kommande taxeringsperioden. Den förståndige köparen av en

skogsfastighet torde vid bedömande av vad han borde betala för denna närmast

utgå från priserna för dagen. I förmodad högkonjunktur räknade

han dock helt visst såsom sannolikt att de höga dagspriserna ej komme att

stå sig; i antagen lågkonjunktur hoppades han att bättre priser skulle erhållas,

när konjunkturen vänt sig. I förra fallet kunde han kalkylera med

att under de närmaste åren inom av skogsvårdslagstiftningen utstakade gränser

göra relativt stora uttag; i det senare funne han det säkerligen förmånligt

att uppskjuta alla större skogsuttag tills det förutsedda konjunkturomslaget

ägt rum. Det pris den förståndige köparen ville erlägga kunde bc(5

Iiihang till riksdagens protokoll 1951. I samt. Nr 39.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

räknas vara högre, om god konjunktur förutsåges med snart utfallande

stora avkastningar, än om dålig konjunktur väntades med de större årsavkastningarna

liggande längre bort i tiden. Ehuru den nya skogsvårdslagstiftningens

krav på större jämnhet i skogsuttagen minskat möjligheterna

att utnyttja en tillfällig högkonjunktur, förelåge icke hinder också framdeles

för en viss anpassning efter konjunkturerna varav borde följa att

skogsfastigheterna i någon mån fluktuerade. Att vid fastighetstaxeringen

bortse från sådana måttliga fluktuationer vore väl, även om i stort sett stabilitet

i taxeringsvärdena vore önskvärd, icke lämpligt. Särskilt om taxeringsvärdena

skulle vid något tillfälle befinnas ligga över allmänna saluvärdena,

skulle detta säkerligen uppfattas som en orättvisa. Accepterades möjligheten

av en sänkning av taxeringsvärdena, krävde emellertid konsekvensen att

också höjning skulle kunna ifrågakomma. Att en viss anpassning efter penningvärdet

ej kunde frånkommas låge i sakens natur.

Det låge nära till hands — anföra de sakkunniga vidare — att taga till

utgångspunkt de faktiska siffror i vilka en beräkning på grund av femårsmedeltalen

resulterade. Det kunde naturligtvis inträffa att denna prisnivå

lämpade sig också som allmän nivå för taxeringsvärdena, men om detta

icke vore fallet kunde man antingen skära bort utpräglade toppar och

gropar i priskurvan genom att sänka eller höja dagspriset med viss del av

marginalen mellan detta och femårsmedeltalspriset eller också på annat sätt

beakta penningvärdets förskjutningar. Den förra metoden skulle dock i

närvarande läge ge ett resultat som icke skulle kunna godtagas, då såväl

den senaste femårsserien som även den senaste tioårsserien kombinerad med

dagens noteringar skulle utvisa så höga priser att knappast någon köpare

av skogsegendomar skulle våga därpå bygga sina kalkyler. Det torde därför

icke vara försvarligt att med syftning på vare sig nästa eller framtida

taxeringar bestämma sig för detta alternativ.

De sakkunniga åberopa här dels en tabell med uppgifter om utvecklingen

under de senaste åren av priserna för virke å rot, timmer och sågat

virke samt medelförtjänsterna för huggare och körare, ställda i förhållande

till prisutvecklingen i allmänhet, dels ett diagram över den allmänna prisutvecklingen

åren 1900—1948 enligt olika index samt över priser för obarkat

furutimmer på viss plats åren 1900—1946 och vid domänverkets rotförsäljningar

åren 1911—1948. Om dessa tabeller, vilka torde få som Bihang IV

och V fogas vid detta protokoll, anföra de sakkunniga, att serien för domänverkets

rotförsäljningar, vilka närmast gåve uttryck åt de förhållanden

som ägde betydelse för fastighetstaxeringen, visade att rotpriset vid dessa

försäljningar stigit från ett medelpris för de tio åren 1932—1941 av 5:46

kr. till över 16 kr. per kbm, vilket vida överstege den nivå som rimligen

kunde anses grundläggande för värdering av skogsfastigheter. Vidare framginge

av diagrammet, att prisutvecklingen i avseende å skog såld å rot åtminstone

hittills ej mera påtagligt skilt sig från prisutvecklingen i allmänhet

sådan denna komme till uttryck i levnadskostnadsindex. I avseende å

skogsfastigheter — vilkas priser torde växla mindre än rotförsäljningspri
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

83

serna — kunde en ändå närmare anslutning till levnadskostnadsindex synas

naturlig. Givetvis vore ej otänkbart att priserna på fäi-diga skogsprodukter

i förhållande till andra varor definitivt förskjutits uppåt, men även om

så vore fallet, följde därav ej att de av jämväl arbetspriserna beroende rotvärdena

komme att i förhållande till priserna å konsumtionsvaror i allmänhet

framdeles ligga högre än före kriget. Om en definitiv förskjutning uppåt

verkligen förelåge, kunde det å andra sidan betraktas som ganska troligt

att, sedan jämviktsläge inträtt, den gamla parallellismen med priserna å

konsumtionsvaror i allmänhet åter skulle göra sig gällande, låt vara på en

annan relativ nivå än förut. Det syntes vid sådant förhållande och då tillfälliga,

icke bestående höjningar i taxeringsvärdena borde undvikas knappast

vara för djärvt att acceptera det nu anförda såsom norm att i lagen

begränsa en höjning av taxeringsnivån.

De sakkunniga påpeka emellertid vissa svårigheter vid förverkligande av

denna tankegång. Till utgångspunkt för trädens rotvärden hade vid fastighetstaxeringarna

brukat tagas priserna å olika i träden ingående sortiment

för ifrågakommande leveransplatser, varifrån med ledning av tillämpade

arbetspriser m. m. gjorts avdrag för direkta avverknings- och transportkostnader.

Dessa kostnader, som varierade efter avverkningens och transportens

svårighetsgrad, bestämde skogens avsättningsläge. Ju högre utdrivningskostnadema

vore i förhållande till bruttopriset, desto närmare komme man

den gräns där plusvärdena för nettot överginge i minusvärden, d. v. s. där

avverkningen icke längre vore direkt lönande. Det kunde emellertid ej utan

vidare antagas att bruttopriser och kostnader ändrades i samma proportion.

Den senaste tidens toppriser å skogsprodukter hade ej avspeglat sig i en

motsvarande höjning av arbetslönerna, vilken senare höjning till stor del

endast motsvarade vad som betingats av förloppet å lönemarknaden i allmänhet.

Man hade all anledning antaga att å andra sidan en återgång till

lägre priser å skogsprodukter ej skulle åtföljas av en kostnadssänkning av

motsvarande storleksordning.

Sedan de sakkunniga härefter framhållit, att rotvärdena hittills bestämts

så att för visst prisområde (län eller flodområde) dels angivits bruttopriser

å olika förekommande sortiment för ettvart av de år, vilka medtagits i prisserierna,

varefter medeltal för samtliga år uträknats för varje sortiment,

dels likaledes årsvis för olika avsättningslägen angivits utdrivningskostnaderna

för de olika sortimenten, varpå medeltal uträknats även för dessa

kostnader, anföra de, att detta förfaringssätt bleve komplicerat att tillämpa,

när det gällde alt binda taxeringen vid en viss nivå, vilken i realiteten innebure

en konstruerad spärr för den höjning som skulle bliva en följd av enbart

en medel talsberäkning. En lägre prisnivå kunde vara en följd av sänkta

bruttopriser eller av ökade kostnader eller därav att bruttopriserna och kostnaderna

eljest så förskjutits i förhållande till varandra att den marginal

mellan dem, som betecknade nettopriserna, minskades. Det vore ingalunda

omöjligt att vid utformande av en spärregel taga större eller mindre hänsyn

till sådana variationer, nämligen genom att sänka de genom medeltalsberäk
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

ning utrönta bruttopriserna och kostnaderna med skilda procenttal, men

man kunde beträffande en allmänt gällande spärregel näppeligen finna någon

grund för antaganden om variationer av visst slag i bruttopriser eller

kostnader, utan torde få stanna vid att förutsätta en genomgående likformig

förskjutning av både bruttopriser och olika slags kostnader, vilket

betydde att de genom medeltalsberäkning framkomna rotvärdena genomgående

sänktes med viss enhetlig procentsats. Den sålunda förordade anordningen

kunde antagas innebära ett visst missgynnande av de sämre

avsättningslägena, därför att en minskad marginal mellan bruttopriserna och

kostnaderna vanligen betydde en relativt större krympning av de på grund

av avsättningsläget låga rotvärdena än av de höga. Avsättningslägets betydelse

finge emellertid ej överskattas. Den starka stegringen av transportkostnaderna

under de senaste åren hade icke i lika hög grad varit gällande beträffande

priset å skogskörslor, då en förbättrad drivningsteknik medfört

stark rationalisering med möjlighet att framforsla större lass än förr o. s. v.

Avverknings- och transportkostnaderna (utom för flottning) vid en vändas

väg i Ångermanälvens prisområde i förhållande till motsvarande kostnader

vid tre vändors väg utgjorde för åren 1927—1931 i medeltal 1,59, för åren 1932

—1936 i medeltal 1,55, för åren 1932—1941 i medeltal 1,39 samt för år 1947

1,38. Avsättningslägena vore för övrigt icke oföränderliga utan förbättrades i

mån som nya kommunikationsleder komme till stånd. Framför allt gällde

det nu sagda de områden, där den förevarande frågan hade den största betydelsen,

nämligen de avlägsna bygderna i norra Sverige, varest nya vägförbindelser

successivt inrättades. Denna utsikt kunde antagas redan nu påverka

de faktiska förväntningsvärdena, ett förhållande som icke annorledes

beaktades i taxeringsmetoden.

Beträffande tänkbara utgångslägen för jämförelsen mellan virkespriserna

och levnadskostnaderna framhålla de sakkunniga, att till utgångspunkt icke

kunde tagas det nuvarande läget, då priserna å rotstående skog i förhållande

till förkrigsläget befunne sig på en mycket högre nivå än genomsnittspriset

på konsumtionsvaror i allmänhet. Det förefölle närmast osannolikt att

rotpriserna skulle sjunka till en lägre relativ nivå än före kriget, men man

torde få räkna med möjligheten av en sänkning av dem till samma relativa

nivå som då. Detta betydde att till utgångspunkt borde tagas förhållandena

innan utvecklingen genom krigsutbrottet bragtes på avvägar. Om detta utgångsläge

för en indexberäkning sedermera borde bibehållas i lagen finge

framtiden utvisa, men det gällde nu att genomföra en princip som kunde

antagas vara lämplig under normala förhållanden och som, enligt vad erfarenheten

från gången tid visat, syntes på ett tillfredsställande sätt reglera

taxeringsnivån så att denna visserligen komme att följa konjunkturen men

med undvikande av häftiga variationer. Att för den nu förestående taxeringen

särbestämmelser måste givas, utgjorde uppenbarligen intet skäl mot

att redan nu införa regler som kunde antagas lämpliga för framtiden. Det

låge nära till hands att såsom grundläggande för kalkylen räkna med de

vid 1945 års fastighetstaxering tillämpade priserna för åren 1932—1941, som

s. 85 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 39.

85

i huvudsak representerade förkrigsförhållandena; medelpriset för nämnda

är 5: 46 kr. låge på ungefär samma höjd som priserna för 1938 och 1939, resp.

5: 06 kr. och 5: 89 kr. Priserna för åren 1932—1941 skulle alltså jämföras

med priserna enligt den nya femårsserie, varmed skulle räknas vid fastighetstaxeringen.

Vid jämförelsen av levnadskostnaderna syntes det vara riktigast

att hålla sig till medelindex för de sista 4 kvartalen före taxeringens början,

å ena sidan, samt motsvarande index för 1939, å andra sidan. Index (=

riksbankens konsumtionsindex) för sistnämnda år, 108,4, kunde sålunda få

utgöra ingående index, och det utgående bleve, om index för 1948 komme att

hålla sig under första halvåret 1950, omkring 173. Detta skulle betyda en

höjning av den allmänna prisnivån på grund av ändrad prissättning med

omkring 60 %.

Beträffande de ifrågasatta specialbestämmelserna för prisberäkningen

vid nästa allmänna fastighetstaxering

anföra de sakkunniga, att det förhållandet att en återgång till lägre priser

å skogsprodukter ej kunde väntas bli åtföljd av en kostnadssänkning av

motsvarande storleksordning betydde bl. a. att de senaste årens höga priser

ej vore ägnade att läggas till grund för bestämmande av de prisrelationer

som skulle tillämpas vid taxeringen. Den för normala fall föreslagna femårsmedeltalsregeln

kunde sålunda, även om en efter omständigheterna avpassad

spärr insattes, icke anses lämplig för detta särskilda tillfälle. Det

låge då nära till hands att söka utfinna en annan årsserie, vilken kunde antagas

resultera i de riktiga prisrelationerna och vilken eventuellt vore så

avvägd att spärregeln denna gång ej erfordrades. Efter undersökning av

olika möjligheter hade emellertid de sakkunniga funnit sig kunna antaga

att de under senare delen av världskriget tillämpade normalpriserna med

avdrag av kostnader, beräknade med ledning av kollektivavtal, skulle ge

prisrelationer, vilka borde kunna godkännas. De utpräglade toppvärden,

vari de senaste årens priser i vissa fall skulle resultera och som kunde befaras

snedvrida nivån, bortfölle, och den stora erfarenhet som kommit till

uttryck i normalpriserna tillgodogjordes. Det vore möjligt att normalpriserna

för brännved vore jämförelsevis högre än som kunde räknas med för

framtiden, men detta förhållande påverkade ej taxeringen så mycket. Det

ägde betydelse endast vid åsättande av värden på de typträd vilkas priser

skulle vara avgörande för taxeringen, och brännveden inginge med jämförelsevis

små kvantiteter i dessa typträd. På värdet av ungskog i förhållande

till grövre skog inverkade däremot ej de ifrågavarande priserna för

brännved. I den prisutveckling som bestämde korrektionsfaktorernas storlek

förutsattes nämligen ett förhållande mellan brännvedspriserna och övriga

priser som varit förhanden redan vid tiden omkring krigsutbrottet. Det

torde i varje fall vara uteslutet att finna någon årsserie vilken kunde påstås

med sannolikhet resultera i lämpligare prisrelationer än något av de ■— i

förevarande avseenden huvudsakligen likformiga — år, under vilka normalpriserna

gällde. De sakkunniga ansåge den sista avverkningssäsongen under

kriget, 1944—1945, kunna väljas för ändamålet.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

De sakkunniga åberopa till belysande av den nu behandlade frågan eu

utredning, som verkställts av en av dem, Hagberg, utvisande bl. a. de relativa

priserna för virke av olika grovlek då timmerpriset för 8" sättes lika

med 100. Ur denna utredning må här återgivas en uppställning rörande

priser å tall och gran vid Ängermanälven och i Finnerödja, som ansetts

representativa som prisbildningsorter för Norrland respektive mellersta och

södra Sverige (se tab. s. 87):

De sakkunniga anmärka, att de i uppställningen angivna prisrelationerna

hänförde sig till bruttopriser och icke till de efter avdrag för kostnader framkommande

rotvärdena, enär dessa icke kunde angivas för sortiment av olika

grovlek. Undersökningen visade emellertid i vilken riktning en tillämpning

av de olika årens priser kunde antagas gå.

Vad angår frågan i vad mån berörda normalpriser lämpade sig för bestämmande

av värdenivån framhålla de sakkunniga, att den genomsnittliga

höjning av rotpriserna i förhållande till läget för åren 1932—1941, vartill en

tillämpning av sistnämnda normalpriser och kostnader komme att leda,

kunde förmodas vara omkring 70 %. En spärr innebärande en sänkning av

de med ledning av normalpriserna uträknade rotvärdena med omkring 6 %

skulle alltså erfordras för att komma till den nivå utgörande omkring 160 %

av förkrigsnivån som förut antagits ungefär motsvara penningvärdets fall.

Emellertid vilja de sakkunniga ifrågasätta om ej en kraftigare verkande

spärr än den angivna vore påkallad just nu, då en låt vara ojämn men på

sina håll antagligen betydande höjning av taxeringsvärdena å skog vore att

förvänta på grund av ett bättre uppskattningsförfarande. Men även om den

hittillsvarande metoden bibehölles, skulle ett i huvudsak likartat förhållande

komma att inträffa, eftersom det torde vara nödvändigt att ändra den

hittills gällande instruktionens tabelluppgifter rörande virkesförrådet i eu

normalskog till bättre överensstämmelse med den verklighet, som komme

till uttryck i riksskogstaxeringens siffror, och dessutom justeringar i uppskattningarna

av virkesförråden vore att förutse. Om, såsom i åtskilliga

kommuner torde kunna inträffa, det tillförlitligare taxeringsförfarandet i

och för sig med tillämpning av förkrigspriser medförde en ökning med 50 %

och den sålunda erhållna siffran åter ökades med 60 %, så komme man upp

i en nivå motsvarande 240 % av förkrigsnivån och i verkligheten kunde, om

taxeringen utfördes riktigt, än kraftigare ökningar på sina håll förutses. Mot

höjningar av denna storleksordning syntes befogade invändningar kunna

göras. Bl. a. torde man få räkna med att en mycket kraftig engångshöjning

av skatten skulle komma att i många fall elimineras genom mer eller mindre

medvetna underskattningar från beskattningsnämndernas sida. Ett sådant

resultat måste betecknas som olyckligt. Det kunde riskeras att den nya taxeringsmetodens

syfte att ernå en riktig bestämning av beskattningsunderlaget

skulle i avsevärd grad förfelas, om det redan från början betraktades som

mindre viktigt eller rent av som icke önskvärt att lagens bestämmelser följdes.

I instruktionsförslaget förutsatte de sakkunniga därför en sänkning av

de med ledning av normalpriserna bestämda rotvärdena med 20 %, vilket

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 39. 87

Ångermanälven.

Relativa

priser per

fl. f.3

Å r

Massaved

Timmer

eller props

6”

8"

10"

11"

Tall

Helbarkad, 1922—31 .............

69

79

100

123

132

» 1932-41 .............

67

77-5

100

134

145

Obarkad, 1946 ...................

90

90

100

116

124

» 1947 ...................

94

100

100

108

113

> 1948 ...................

90

100

100

108

112

Normalpriser, helbarkad..........

81

89

100

120

128

» obarkad ............

78

88

100

121

130

Gran

Obarkad, 1934—41 ...............

104

—

100

135

147

> 1946 ...................

102

—

100

113

120

» 1947 ...................

98

—

100

101

103

» 1948 ...................

95

—

100

101

103

Normalpriser ....................

92

Flnnerö<

ija.

100

117

123

Relativa priser per kbf. (mittmått massa)

Å r

Massaved

eller props,

Timmer

o b a r k a

t

helbarkad

6"

8"

10"

11"

Tall

1922-31 ........................

74

77

100

120

125

1932-41 ........................

82

75

100

122

130

1946 ............................

79

84

100

112

117

1947 ............................

98

100

100

112

117

1948 ............................

82

100

100

112

117

Normalpriser (prisområde 20)......

1

Timmer: C-stock.................

Massaved: l:a 3 m...............

i "

81

100

116

123

Gran

1936-41 ........................

112

—

100

124

133

1946 ............................

84

84

100

112

117

1947 ............................

101

100

100

in

116

1948 ............................

90

99

100

in

116

Normalpriser (prisområde 20)......

I

Timmer: B-stock.................

Massaved: l:a 3 m ..............

j 98

85

100

117

124

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

torde betyda en genomsnittlig höjning av taxeringsvärdena i förhållande

till förkrigsnivån med omkring 35 %, bortsett från rättelser av föregående

undertaxering. Om sistnämnda rättelser medräknades, komme höjningen av

den förra taxeringens faktiska nivå sannolikt att i genomsnitt något överstiga

penningvärdets fall.

Emellertid —- framhålla de sakkunniga slutligen — hade av Hagbergs utredning

framgått att normalpriserna i förhållande till förkrigspriserna i

södra Sverige låge på en jämförelsevis högre nivå än i norra Sverige. Då en

jämförelse med efterkrigspriserna föranlett tvekan, huruvida denna förskjutning

kunde antagas bliva beståndande, hade de sakkunniga övervägt

skilda alternativ för att åstadkomma någon utjämning mellan norra och

södra Sverige och särskilt undersökt huruvida lämpligen priserna för något

eller några förkrigsår eller eventuellt för något efterkrigsår borde inkopplas

för att jämte normalpriserna bestämma såväl prisrelationer som värdenivå.

Såväl de långt tillbaka liggande förkrigsåren som de avgjort onormala

åren 1946—1948 hade emellertid ansetts böra lämnas ur räkningen härvid.

Skulle det visa sig, att 1949 års priser — som ej vore kända när de sakkunniga

avlämnade sitt betänkande — skulle utvisa mera normala prisrelationer

mellan de grövre och klenare träden än de som framkomme på grund av de

närmast föregående årens priser samt visa ett jämnare förhållande mellan

rikets olika delar än normalpriserna, syntes det böra övervägas om ej detta

års priser jämte normalpriserna borde läggas till grund för taxeringen. Skulle

det åter visa sig att sagda utjämning mellan priserna i norra och södra Sverige

ej framträdde, visade detta att farhågorna för en olämplig avvägning i

förhållandet mellan norra och södra Sverige antagligen icke vore tillräckligt

grundade, utan att normalpriserna ensamma kunde bestämma taxeringsnivån.

Remissyttrandena. De flesta remissinstanser, som yttrat sig om prisnivån,

ha uttalat farhågor för att de sakkunnigas förslag skall medföra

för höga taxeringsvärden. Ett par länsstyrelser ha emellertid givit uttryck

för en motsatt uppfattning.

Enligt professor Streijffert kan man beträffande de rotpriser, som skola

läggas till grund för taxeringen, ställa sig tveksam till förslaget att som regulator

använda levnadskostnadsindex, som varit starkt påverkat av prisregleringar

och dessutom omfattade helt andra grupper av nyttigheter än virke.

Det borde undersökas, om ej ett lämpligare index kunde användas. Det kunde

också ifrågasättas, om en motsvarande justering av virkespriserna uppåt

läte sig göra en annan gång, då rotpriserna sjunkit under den allmänna

prisnivån.

Domänstyrelsen framhåller, att, om det endast varit fråga om bruttopriserna,

en tio-årsperiod för prisberäkningen varit att föredraga, enär större

möjligheter till utjämning av prisfluktuationerna därvid förelegat, men att

med hänsyn till utvecklingen i fråga om förhållandet mellan bruttopriser

och avverkningsomkostnader skäl kunde åberopas för att välja en femårs
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Mnj:ts proposition nr 39.

period. Mot de sakkunnigas förslag rörande beräkning av prisnivån för fastighetstaxeringen

vore i övrigt icke några mera väsentliga principiella invändningar

att göra, även om det för bestämning av förskjutningen i skogskbmpriset

icke vore tillfyllest att göra utredning endast för en enda ort i

riket, då prisförskjutningarna, icke minst de senaste åren, icke varit likformiga

för olika landsdelar. — Som de sakkunniga framhållit vore det sannolikt,

att en generell regel för bestämning av värdenivån över huvud taget ej

kunde tillämpas vid nästa taxeringstillfälle med hänsyn till de av kriget och

krisen vållade särskilda förhållandena.

Kammarrätten påpekar, att det missgynnande av de sämre avsättningslägena

som en reduktion av prisnivån genom avdrag å nettopriserna innebure

gjorde att denna lösning vore mindre tilltalande. Kammarrätten hade

övervägt om icke Kungl. Maj :t kunde givas befogenhet att helt eller delvis

verkställa erforderlig nedsättning i prisnivån genom reduktion enbart av

bruttopriserna men funnit att denna väg knappast vore framkomlig.

Skogsstyrelsen, som i fråga om de i allmänhet tillämpliga bestämmelserna

först påpekar, att vid medelprisers beräknande helst

säsongpriser borde tillämpas, enär prisuppgörelserna ej alltid bleve klara

under hösten, är av den uppfattningen, att erfarenheterna från tidigare fastighetstaxeringar

tydde på att det knappast vore möjligt att en gång för

alla i detalj bestämma sättet för prisnivåns avvägning. Att de sakkunniga

omedelbart varit tvungna att frångå sin efter ingående motivering framlagda

huvudregel styrkte denna uppfattning. I stället syntes man böra välja

eu enkel regel, som kunde förmodas medföra tillfredsställande utjämning

av kortsiktiga konjunkturvariationer i prisnivån och i prisrelationen mellan

skilda sortiment. Därefter finge man vid varje taxeringstillfälle avgöra

om denna prisnivå borde justeras med hänsyn till den väntade utvecklingen

under tiden fram till nästa taxering. Den normala konjunkturcykelns

längd gåve anvisning om att en prisserie, som skulle kunna ge den önskade

utjämningen, måste omfatta längre tidsrymd än 5 år. 10-årsmedeltal skulle

sannolikt ge jämnare och bättre resultat.

Angående specialbestämmelserna för prisberäkningen

vid nästa taxering framhåller skogsstyrelsen att denna syntes

resultera i taxeringsvärden, som t. o. m. överstege saluvärdena under de senaste

åren, ehuru dessa inginge i en högkonjunktur. Om de sakkunnigas

förslag till utgångspriser skulle godkännas, måste i varje fall eu justering

ske genom att höja det 20-procentiga avdraget eller genom att tillämpa detsamma

på bruttopriserna. Därest skogsstyrelsens förslag om tillämpning

av 10-årsmedeltal genomfördes, måste uppenbarligen viss sänkning av prisnivån

ske genom ett procentuellt avdrag. Särskild försiktighet måste iakttagas

vid valet av en prisnivå bl. a. med tanke på det återuppbyggnadsarbete,

i vilket svenskt skogsbruk nu måste ingå.

.Skogsi>årdsstyrélsen i Norra Kalmar län uppger, att enligt gjorda överslagsberäkningar

taxeringsvärdena vid tillämpning av den föreslagna metoden

stege med ca 230 % i jämförelse med taxeringsvärdena enligt 1945 års

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

allmänna fastighetstaxering, och framhåller, att stor risk därför förefunnes,

att taxeringsvärdena komine att överstiga de allmänna saluvärdena under

den senaste högkonjunkturen. Det vore alldeles uppenbart, att köpare av

skogsegendomar under senare år icke allt för kraftigt låtit sig påverkas av

de nu rådande höga priserna. Den allmänna uppfattningen bland skogsägarna

vore, att ett prisfall på virke vore att vänta, som icke komine att

motsvaras av en motsvarande sänkning av omkostnaderna. Om omkostnaderna

exempelvis utgjorde 40 % av bruttot och det senare sjönke med

30 % men omkostnaderna icke sjönke, konnne rotvärdet att sjunka till

hälften. De sakkunnigas förslag skulle i genomsnitt medföra en höjning av

rotvärdena med ca 35 % i förhållande till läget 1932—1941, medan den höjning,

som kunde anses motsvara penningvärdets fall, uppginge till ca 60 %.

Emellertid måste härvid uppmärksammas att såväl stegringen som de höjningar

som uppstode genom det tillförlitligare taxeringsförfarandet bleve

mycket kraftigare i södra Sverige. De sakkunniga syntes vara av den uppfattningen

att det icke vore säkert att den förskjutning som uppstode i prisläget

med de föreslagna beräkningsgrunderna mellan norra och södra Sverige

komine att bli bestående och ansåge en viss utjämning önskvärd. Med

hänsyn till svårigheterna att åstadkomma en utjämning, som för övrigt enligt

styrelsens mening i och för sig icke vore särskilt starkt motiverad, vore

det enligt styrelsens uppfattning bättre att uppgiva önskemålet härom och

i stället reducera allmänna prisnivån så att rimliga resultat uppkomme i

södra Sverige. Styrelsen ville i detta syfte föreslå, att den reduktion av prisnivån

1944—1945 som de sakkunniga föreslagit till 20 ?c i stället fastställdes

till 30 %. Härigenom motverkades såväl onormalt starka språngvisa

höjningar som också risken att redan vid efterföljande fastighetstaxering

eu sänkning måste ske.

Skogs vårdsstyrelsen i Jämtlands län finner en generell sänkning av rotvärdena

med 20 % i och för sig tacknämlig, men anser, att den knappast

komme att verka rättvist, om den skedde på rotvärden, med hänsyn till att

bruttovärdena på skogsprodukter varierade inom en mycket vidare ram än

omkostnaderna, som vore trögrörliga. Olika procentsatser borde sålunda

tillämpas för bruttopriserna och omkostnaderna med större procentsats för

bruttopriserna, medan det kunde ifrågasättas, huruvida över huvud taget

omkostnaderna skulle sänkas under 1944—1945 års avtalspriser. En generell

sänkning av rotvärdena komme att missgynna fastigheterna i dåligt avsättningsläge,

där rotvärdena vid prisfall givetvis sjönke proportionsvis mycket

mera än på de bättre avsättningslägena.

Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län framhåller, att det vore olyckligt att

åsätta skogsfastigheterna för höga taxeringsvärden dels emedan detta lätt

kunde leda till för stora uttag, vilka ur såväl skogsvårds- som ock ur nationalekonomisk

och social synpunkt icke vore lyckliga, dels ock emedan

värdena även ur belåningssvnpunkt borde vara så avpassade, att vederbörande

kreditinrättningar ej behövde taga onödiga risker. Den omständigheten

vore särskilt värd att uppmärksamma, att om, såsom högst troligt

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

vore, bruttoprisnivån på skogsprodukter snart komme att falla, arbetskostnaderna

säkerligen ej komme att falla i proportion därtill, varför sänkningen

i nettovärde bleve procentuellt avsevärt mycket större än sänkningen

i bruttovärde. Flera skäl talade för en större sänkning av rotvärdena

än den av de sakkunniga föreslagna. En sänkning med 25 % vore

mera befogad.

Ytterligare några skogsvårdsstyrelser hysa betänkligheter mot en alltför

stor höjning av taxeringsvärdena och föreslå därför en kraftigare reduktion

av rotvärdena än den föreslagna eller att avdraget räknades på bruttopriset

och icke på nettopriset.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser att den föreslagna reduktionen av

rotvärdena med 20 % icke vore tillfyllest och att ett något bättre resultat

skulle nås om avdraget beräknades på bruttopriset i stället för på nettopriset.

Även länsstyrelsen i Kristianstads län finner den föreslagna sänkningen

av rotvärdena med 20 % vara för låg. Den av 1944 års bevillningsutskott

uppmärksammade skillnaden i värden enligt då föreslagen metod emellan

norra och södra Sverige syntes icke hava blivit fullt tillfredsställande förklarad.

Huruvida en reducering av värdena för det sydligaste tillväxtområdet

skulle ske med olika procentsatser eller annorlunda, kunde länsstyrelsen

icke uttala sig om. En sänkning av prisnivån på grund av de särskilda

förhållandena syntes emellertid i hög grad påkallad.

Länsstyrelsen i Uppsala län gör gällande, att de höga taxeringsvärden, som

den nya metoden med den föreslagna prisnivån komme att medföra, överstege

köpeskillingarna vid representativa köp under de senaste åren. Enligt

företagna undersökningar uppginge — om man jämförde med 1945 års

taxeringsvärden — stegringen vid tillämpning av den nya metoden till omkring

110 %, medan priserna i öppna marknaden stigit med allenast 76 %.

Då taxeringsvärde skulle åsättas till belopp, som prövades utgöra allmänna

saluvärdet, skulle alltså beträffande dylika fastigheter, å vilka förutom

skogsmark även funnes inägojord med åbyggnader, något utrymme icke

finnas för värde å inägojord. Enda möjligheten att förhindra en dylik orimlighet

syntes vara att antingen höja räntefoten eller sänka prisnivån.

Även länsstyrelsen i Hallands län framhåller den påfallande stora stegringen

av taxeringsvärdena vid provtaxeringarna i södra Sverige. Det uppstode

lätt en strävan hos en taxeringsnämnd att söka vinna korrektiv mot

de enligt dess förmenande alltför höga taxeringsvärdena, som framkomme

vid tillämpning av hjälptabellerna. Därvid låge det nära till hands att anknyta

till för nämnden kända representativa saluvärden, där en uppdelning

på skogen kunde ske. Skulle det därvid visa sig, att tabellvärdena bleve högre

än saluvärdena, torde dessa värden för nämnden förlora mycket i bindande

kraft. Det skulle vara olyckligt om metoden finge sådan tillämpning. Syftet

att med densamma uppnå en jämn och rättvis taxering skulle då motverkas.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kangl. Maj:ts proposition nr 39.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att ett sådant speciellt

inriktande av värdenivån för skog och skogsmark som skulle ske genom

att Kungl. Maj:t före den allmänna fastighetstaxeringen meddelade

bestämmelser rörande den prisnivå, som vid taxeringen skulle gälla, ur

vissa synpunkter kunde anses försvarligt samt anför vidare.

Svårigheter och betänkligheter måste dock här inställa sig bl. a. med hänsyn

till att värdenivån för jordbruksfastighet och annan fastighet såvitt

länsstyrelsen kunnat finna förutsättes skola bestämmas efter den allmänna

salunivån. Härutinnan avvika grunderna från hittills gällande regler. Förslaget

bör ses i belysning av de sakkunnigas förslag om prisnivån på skog

och skogsmark. Om man, på sätt de sakkunniga föreslagit, låter skogens och

skogsmarkens värde förändras efter levnadskostnadernas höjd, medan däremot

jordbruk, hyresfastigheter, villor, fabriker etc. skulle förändras efter

salunivåns växling, kan detta under vissa förhållanden i princip leda till en

relativ undertaxering av de skogliga objekten. Det kan heller icke anses bärande

att motivera den föreslagna spärregeln med att kraftiga höjningar

behöva elimineras genom mer eller mindre medvetna undertaxeringar i beskattningsnämnderna.

Ojämnhet i taxeringen måste man väl under alla

förhållanden räkna med, men den bör icke utgöra grund för att man genomför

en medveten allmän underskattning av skog och skogsmark, baserad på

exempelvis levnadskostnadsindex. Detta skulle i princip betyda, att man

från skogsägarna och till andra grupper överför kommunal och statlig

skattetunga utan att tillräckliga skäl för en sådan omfördelning kan förebringas.

Den undertaxering av fastigheter, som utan all tvekan präglar dagens

läge, leder för närvarande till att väsentliga förmögenhetsvärden undgå

såväl kommunal som statlig beskattning. Det torde icke finnas anledning att

permanenta detta tillstånd för en viss grupp av fastigheter genom att med

hänvisning till en icke skoglig värdefaktor, och sålunda på en omväg söka

dämpa skogsfastigheternas värdenivå under den, som salunivån på skogsprodukter

i och för sig skulle utvisa.

Länsstyrelsen kan alltså icke tillstyrka, att levnadskostnadsindex får röna

inflytande på prisnivån. Lämpligare torde i stället såsom grund för en nivå,

vilken borde vara i skogsägarnas intresse något modifierad, kunna tagas

genomsnittspriset för virke på rot för en tioårsperiod på samma sätt som

skedde vid 1945 års allmänna fastighetstaxering. Genomsnittspriset per in3 sk

för domänverkets rotförsäljningar under åren 1939—1948 visar enligt bil. a)

i betänkandet1 kr. 9:75 mot kr. 5:46 för perioden 1932—1941 och kr.

5:89 för 1939. Relationen mellan den första och de två senare siffrorna

visar en prisstegring av mellan 65 och 80 %(~ = 1,78'' ’’ = ] 65) I för
\5,

46 0,89 '' I

hållande till levnadskostnadsstegringen från 1939 till 1950, cirka 60 %,

är den angivna prisstegringen icke särskilt anmärkningsvärd eller överraskande.

Den omständigheten att ytterligare höjning i kanske många fall

måste genomföras av den anledningen att 1945 års fastighetstaxeringsvärden

baserade sig på felaktiga grundfaktorer torde icke i och för sig böra

medföra, att man frångår tanken att låta värdenivån för skog och skogsmark

bestämmas av salunivån på de skogliga produkterna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, som betonar att taxeringsvärdena måste

avvägas så väl som möjligt med tanke på deras ökade betydelse genom den

skärpta förmögenhetsbeskattningen och kvarlåtenskapsskatten, ifrågasätter,

om icke en prisnivå borde väljas, som något överstege den föreslagna. Med

1 Se s. 178.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

den föreslagna prisnivån kunde man enligt länsstyrelsens uppfattning icke

tillnärmelsevis komma upp till de förväntningsvärden, som tagit sig uttryck

i erlagda köpeskillingar för skogsfastigheter under de senaste åren.

Av övriga länsstyrelser har endast länsstyrelsen i Västmanlands län yttrat

sig i fråga om prisnivån och förklarat sig icke ha något att erinra emot de

sakkunnigas förslag på denna punkt.

Lunds stiftsnämnd hyser farhågor för att de taxeringsvärden, som framkomme

vid användning av den nya metoden, bleve högre än saluvärdena

och framhåller, att kapitalvärdet hos så långsiktiga företag som skogsbruk

borde beräknas lågt med hänsyn til! de stora osäkerhetsmoment, som framtiden

inrymde.

Norrlands skogsvårdsförbund ifrågasätter, huruvida en så hög prisnivå

som den rekommenderade kunde vara riktig och lämplig vid framräknande

av förväntningsvärden. Den i liknande sammanhang oftast följda regeln att

arbeta med medeltal för minst en hel konjunkturcykel torde enligt förbundets

mening vara tillämplig även vid värdering av skogsmark och växande skog.

Frågan måste lösas så att en god skogsskötsel och, då så erfordrades, ett

uppspårande av virkesförråd icke onödigtvis försvårades.

Sveriges skogsägareförbund har intet att erinra mot att enligt de i allmänhet

tillämpliga bestämmelserna skogskbmpriset grundades

på medeltalsserie från senaste femårsperiod före taxeringen, ehuru

förbundet ville erinra om att man vid 1945 års fastighetstaxering övergått

till en tioårsperiod i ändamål att överbrygga konjunkturväxlingarna. Emellertid

vore det enligt förbundets mening felaktigt att grunda prismedeltalen

för de använda femårsserierna på respektive ars höstpriser, da det ofta

hände, att priserna på standardsortimenten ej bleve definitiva förrän inpå

årsskiftet under en awerkningssäsong eller väsentligt kunde ändras ett år.

Det måste då vara riktigare att arbeta med de olika awerkningsårens medelpriser.

Rörande specialbestämmelserna för prisberäkningen

vid nästa allmänna fastighetstaxering påpekar skogsägareförbundet,

att även avverkningskostnaderna uppvisat relativt stora förändringar

från basåret 1944—1945. Om avverkningskostnaderna 1944—

1945 uttrycktes med siffran 100, finge man för 1945—1946 talet 111, 1946

—1947 121, 1947—1948 136 och 1948—1949 153. Även flottningskostnaderna

hade företett en avsevärd stegring. Enligt koinmerskollegii statistik vore

siffrorna, om man toge 1945 som basår, för 1946 100, 1947 115 och 1948

135. Det vore därför rimligt, att ett något senare år, exempelvis 1948—1949,

lades till grund för omkostnadsavdragen. Det föreslagna 20-procentavdraget

borde utgå på bruttopriserna och icke på nettovärdena. Man kunde nämligen

förvänta, att avverkningskostnaderna icke komme att nämnvärt sjunka

under nuvarande nivå.

Enligt Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds mening vore det

även om den föreslagna 5-årsrcgeln för bedömande av rotvärderelationcr

kunde anses avspegla ett mera aktuellt läge — därmed icke sagt, alt 5-årsmedcltal

vore att föredraga framför 10-årsinedcUal, då det gällde att avläsa

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

tendensen i priserna på olika grov skog i olika avsättningslägen på längre

sikt. De för den nu aktuella taxeringen märkbara svårigheterna att över

huvud taget få en god mätare på tendensen i utvecklingen av priserna och

omkostnaderna för skogsprodukter vore knappast motiv för att som regel

vid kommande taxeringar endast räkna med 5-årsperioder som utslagsgivande

härför. Det förefölle säkrare att bedöma en sådan tendens från material

under en längre följd av år, och några större olägenheter av att använda

1 O-år smedeltal för detta ändamål torde icke föreligga

Departementschefen. Beträffande de virkespriser, d. v. s. bruttopriser efter

avdrag för direkta avverknings- och transportkostnader, som skola läggas

till grund för taxeringen, ha de sakkunniga föreslagit dels allmänna

regler, som äro avsedda att tillämpas under mera normala förhållanden, och

dels vissa speciella bestämmelser, som avses skola tillämpas vid nästa allmänna

fastighetstaxering. De förra innebära, att till grund för prissättningen

skola läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser under fem år innan

taxeringen påbörjas med den reduktion av dessa (d. v. s. nettopriserna)

som erfordras för att taxeringsvärdena icke skola undergå en kraftigare

stegring än levnadskostnadsindex. De speciella bestämmelserna, som icke

återfinnas i själva den föreslagna instruktionen utan i övergångsbestämmelser

till denna, innehålla, att nästa allmänna fastighetstaxering skall

grundas på 1944—1945 års normalpriser (= bruttopriser) med 20 % avdrag

från de med utgångspunkt härifrån på vanligt sätt beräknade nettopriserna.

Anledningen till att de sakkunniga föreslagit allmänna normer för prissättningen,

trots att dessa befunnits icke kunna tillämpas vid nästa allmänna

fastighetstaxering, torde vara en önskan att i största möjliga utsträckning

binda taxeringarna vid generella, automatiskt verkande regler, som icke

skola behöva göras till föremål för särskilt beslut av Kungl. Maj :t och

riksdag före varje allmän fastighetstaxering. I princip är jag ense med de

sakkunniga om fördelarna med en sådan anordning, men då man ingenting

vet om de ekonomiska förhållandena vid tiden för den fastighetstaxering,

som kommer närmast efter 1952 års taxering, ifrågasätter jag om det icke

är bättre att tills vidare låta anstå med diskussionen om de närmare regler

som erfordras för en sådan generell fastlåsning av prisnivån. Jag vill

därför förorda att de föreslagna reglerna om en särskild spärr mot för stor

prisstegring m. in. få utgå ur författningstexten och kommer i enlighet härmed

att i fortsättningen begränsa mig till de normer, som enligt min mening

i förevarande avseende böra tillämpas vid 1952 års allmänna fastighetstaxering.

Under förarbetena till 1945 års fastighetstaxering ansågs att taxeringen av

skog i princip skulle ske med hänsyn till virkespriserna under den närmast

före taxeringen liggande tioårsperioden, fastän denna försköts något bakåt

i tiden (till 1932 1941) för att man skulle undgå en del av verkningarna

från de av kriget föranledda prishöjningarna. Anledningen till de sakkun
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

nigas förslag att övergå till att basera taxeringen på priserna under den

närmast före taxeringen liggande femårsperioden är den, att dessa ansetts

möjliggöra en bättre prognos rörande den relation mellan priserna på olika

sortiment som kan väntas komma att råda i framtiden. Att medelpriserna

under den närmast före taxeringen liggande femårsperioden, vilka sålunda

ansetts lämpliga som grundval för prisnivån i normala fall, icke godtagits

som utgångspunkt för den prisnivå som skall tillämpas vid nästa taxering

beror i sin tur därpå att den relation mellan sortimentspriserna som rått

under den senaste femårsperioden icke anses sannolik för framtiden. Som

stöd för denna mening har särskilt åberopats (se tabellen å s. 87) att priserna

på sortiment av klenare virke (ma&saved och props) under åren 1946—

1948 legat så högt i förhållande till timmerpriserna att relationen mellan

dessa priser för hela femårsperioden kunde förväntas bliva snedvriden. De

sakkunniga anse i stället, att 1944—1945 års normalpriser ge ett bättre uttryck

för den prisrelation som kan väntas komma att råda i framtiden. De

framhålla emellertid, att om det skulle visa sig att 1949 års priser, som ej

voro kända när de avlämnade sitt betänkande, skulle utvisa mera normala

prisrelationer mellan de grövre och klenare träden än 1946—1948 års priser,

det under vissa förutsättningar borde övervägas om ej 1949 års priser

jämte normalpriserna borde läggas till grund för taxeringen.

De sakkunnigas förslag att övergå till att basera prisberäkningen på den

närmast före taxeringen liggande femårsperioden anser jag mig i princip

kunna godtaga, när det nu gäller endast den prisnivå som skall tillämpas vid

nästa allmänna fastighetstaxering. Visserligen erhålles i vanliga fall genom

lillämpning av eu tioårsperiod säkerligen ett bättre uttryck för de av tillfälliga

konjunkturväxlingar opåverkade virkespriser, som man vill nå, men

på grund av de senaste årens onormala ekonomiska förhållanden gäller

detta icke i avseende å nästa taxering. Vidare bör beaktas, att om man

ändå för att undgå verkningarna av en rådande onormal konjunktur måste

vidtaga särskilda åtgärder för att reducera de priser, som medeltalsberäkning

för viss tidsperiod ger, det i vart fall synes vara bäst att i botten

lägga en så aktuell prisserie som möjligt.

Däremot är jag icke tilltalad av förslaget att lägga 1944—1945 års normalpriser

till grund för nästa fastighetstaxering. Dessa priser torde aldrig

ha motsvarat de verkliga förhållandena och synas i varje fall numera endast

ha historiskt intresse.

De sakkunniga förutsätta, som förut angivits, att förevarande fråga skulle

komma i ett i viss mån förändrat läge om 1949 års priser komrne att visa

bättre relationer mellan priserna å olika sortiment än 1946—1948 års priser

gjort. Enligt vad jag inhämtat har utvecklingen gått i den riktningen, att

priserna på de klenare sortimenten under 1949 gått tillbaka rätt betydligt,

under det att timmerpriserna närmast stigit. De av de sakkunniga antagna förutsättningarna

för ett ändrat bedömande föreligga sålunda. Därtill kommer,

att taxeringen blivit uppskjuten ett år längre än de sakkunniga tänkt sig så att

även 1950 års priser komma med i den femårsperiod som ligger närmast

före taxeringens början. Under detta senare år ha visserligen de klenare sor
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

timenten åter stigit betydligt, men eftersom de grövre sortimenten, såvitt

man nu kan bedöma, stigit ungefär lika kraftigt, torde relationerna för båda

åren kunna antagas vara någorlunda normala. Då med hänsyn härtill femårsmedeltalet

icke torde uppvisa så onormala relationer mellan sortimentspriserna

att man av sådan anledning är nödsakad frångå detsamma, vill jag

töreslå, att som bas för värdeberäkningen vid 1952 års fastighetstaxering lägges

medeltalet av 1946—1950 års sortimentspriser.

På grund av skogsstyrelsens och Sveriges skogsägareförbunds påpekande

att beträffande de ifrågavarande åren hänsyn borde tagas till priserna under

hela avverkningssäsongen och icke enbart till höstpriserna vill jag i detta

sammanhang framhålla, att de sakkunnigas förslag härutinnan endast avser

att förebygga att båda de prisserier som gälla under visst kalenderår — nämligen

dels de priser som fastställts hösten före årets ingång och dels de som

sedan fastställas på hösten ifrågavarande år — få inverka på de priser för

samma år som skola tagas i beräkning vid taxeringen. Därest priserna för

viss avverkningssäsong i något fall icke skulle hinna bli definitivt fixerade

förrän så långt fram på säsongen att årsskiftet passerats, är det icke förty

fråga om den säsongens höstpriser. Ingenting hindrar naturligtvis i ett sådant

fall att hänsyn vid bestämmande av höstpriserna för visst år tages till vad

som i fråga om dem inträffat på vårvintern nästa år. Jag anser mig därför

i detta avseende icke böra frångå de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga ha icke ansett ens de relativt låga normalpriserna 1944__

1945 kunna tillämpas utan en viss reduktion. Självfallet gör sig behovet av

en sådan reduktion starkare gällande om man utgår från det betydligt

högre feinårsmedelpriset. För en sådan reduktion kan man välja två vägar.

Antingen kan man göra ett procentuellt avdrag på bruttopriserna eller kan

man göra ett sådant avdrag på nettopriserna, d. v. s. bruttopriserna efter avdiag

för avverknings- och transportkostnaderna. De sakkunnigas förslag innebär,

att nettopriserna skola reduceras med 20 %. De sakkunniga framhålla

emellertid, att den av dem valda anordningen kunde antagas innebära ett

visst missgynnande av de sämre avsättningslägena, enär en framtida sänkning

av bruttopriserna icke kunde antagas bli åtföljd av en motsvarande

kostnadssänkning, varför en kommande konjunkturnedgång skulle komma

att medföra en relativt större krympning av de på grund av avsättningsläget

låga rotvärdena än av de höga. Med det väsentligt högre avdrag, som

eifoidras om feinårsmedelpriset lägges som grund, kommer detta förhållande

att göra sig mycket starkare gällande och jag anser mig därför böra

förorda den andfa vägen d. v. s. att avdraget göres från bruttopriserna.

Vad angar storleken av den reduktion som sålunda bör göras från bruttopriserna

vill jag, efter prövning av olika alternativ, förorda ett avdrag av

25 %. Vad detta i kombination med den av mig föreslagna räntefoten, 5 %.

värdemässigt betyder framgår av bihang III (s. 177), därvid dock bör ihågkommas

att värdestegringen för de olika kommunerna kan beräknas bli något

högre på grund av att i bihang III räknats med prisperioden 1945_1949

i stället för den nu föreslagna 1946—1950. Som av de i bihanget angivna

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

siffrorna framgår, varierar värdehöjningen för de 8 provtaxeringskommuner,

för vilka prishöjningen framräknats, från 13,2 % i Hille socken till

146 % i Ukna socken (från Hej de socken, där taxeringsvärdena enligt båda

alternativen sjunka, bortses i detta sammanhang). Jag kan omnämna att

med 20 % avdrag från bruttopriserna men oförändrade förutsättningar i övrigt

den beräknade stegringen skulle blivit för Jokkmokk 153 %, för Lövånger

66 %, för Hille 31 %, för Karbenning 125 %, för Hejde 24 %, för

Ukna 175 %, för Västra Vram 61 % och för Knäred 113 %.

Slutligen vill jag framhålla, att 25 % reduktion av bruttopriserna torde

vara den högsta som av rent tekniska skäl kan förordas. Medgåves högre

reduktion skulle nämligen för fastigheter i dåliga avsättningslägen avdraget

kunna täcka hela marginalen mellan bruttopriserna och omkostnaderna,

d. v. s. konsumera hela nettopriset. Resultatet skulle då kunna bliva att en

skogsfastighet, som vid taxeringstillfället ansåges ha ett icke obetydligt

värde, icke skulle kunna åsättas något taxeringsvärde alls. Även med det av

mig föreslagna avdraget å 25 % torde man riskera att fall inträffa, där

taxeringsvärdet å skogen och skogsmarken kommer att bliva oproportionerligt

lågt. Ett avdrag å 20 % av bruttopriserna hade med hänsyn härtill

varit att föredraga och det hade måhända räckt för reduktion av värdet till

en nivå, som kan anses sannolik för framtiden. Med hänsyn till angelägenheten

av att höjningen i taxeringsnivån vid nya metodens genomförande

icke på något håll skall bli så stor, att den för vederbörande ter sig orimlig,

har jag emellertid det oaktat ansett mig böra förorda det högre avdraget.

Därmed torde alla i remissyttrandena framkomna anmärkningar om att de

sakkunnigas förslag skulle föra till för höga värden vara tillgodosedda. I

ett par fall (V:a Vram och Knäred) visa ju siffrorna i bihang III mindre

stegring enligt de nu förordade grunderna än metodändringen och den företagna

bonitetsjusteringen i och för sig medföra.

Skogsbrukets kostnader.

Skogsbrukets kostnader äro dels sådana som direkt hänföra sig till avverkningar

och virkestransporter, dels sådana som hänföra sig till skogens

förvaltning och skötsel och som äro i huvudsak oberoende av avverkningarna

eller endast indirekt hänföra sig till dessa (allmänna kostnader). Vid

fastighetstaxering erhålles avdrag för kostnader inom den första gruppen

i samband med beräkning av rotvärdet. Vid denna beräkning, som företages

med utgångspunkt från bruttopriserna för avverkat virke vid transportled,

avdragas nämligen kostnader för avverkning och transport till dylik

led. För kostnader av det senare slaget medgives ett särskilt avdrag från

den beräknade årliga värdeavkastningen med viss procent av denna. Detta

avdrag utgjorde vid de allmänna fastighetstaxeringarna åren 1922 och 1928

25 %, åren 1933 och 1938 33 1/3 % samt år 1945 30 %. Beträffande skyddsskog

och därmed jämförlig skog kan avdraget höjas intill 50 % av årsavkastningen.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 39.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

I den nuvarande skogsvärderingsinstruktionen stadgas, såvitt angår kostnader

av den första gruppen, att vid beräkning av virkets rotvärde från

bruttopriserna skola avdragas alla direkta avverknings- och transportkostnader,

såsom kostnader för huggning, körning, flottning eller annan transport

till den plats, för vilken bruttopriserna gälla, direkt arbetsledning, avmätning

och intumning, tillfälliga kojbyggnader, vintervägar och lastplatser,

skogsaccis och skogsvårdsavgifter samt olycksfalls- och försäkringsavgifter

i den mån de äro direkt hänförliga till drivningsarbetet. Såsom inbegripna

i avdraget för allmänna kostnader angivas i instruktionen kostnader

för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur,

skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m.

Som grund för bestämmande av avdraget för allmänna kostnader vid 1945

års fastighetstaxering till 30 % av avkastningen låg en utredning angående

domänstyrelsens kostnader av detta slag, utvisande att dessa i genomsnitt

för hela landet under åren 1936—1942 uppgått till omkring 32 % av nettovärdet

å försålt virke, därvid kostnaderna utgjort för Norrbottens län ca

40 % och för övriga Sverige ca 30 % av nämnda värde. Det framhölls under

förberedelserna till nämnda taxering bl. a., att, ehuru utredningen närmast

talade för bibehållande av det förutvarande tredjedelsavdraget, en viss

sänkning av avdraget knappast kunde undgås, enär kostnaderna för de

enskilda skogarna, särskilt för bondeskogarna, obestridligen genomgående

vore lägre än för kronoskogarna.

De sakkunniga. De sakkunniga föreslå beträffande speciella awerkningsoch

transportkostnader bibehållande av hittillsvarande bestämmelser och

beträffande allmänna kostnader en återgång till förhållandena närmast före

1945 års taxering, därvid dock det då gällande avdraget å 33 % av prak
tiska

skäl avrundats till 33 %. I fråga om avdragsreglernas utformning föreslås

vissa detaljändringar.

Beträffande det allmänna avdragets storlek framhålla de sakkunniga under

hänvisning till en promemoria om hithörande spörsmål av en av dem,

Malmgård, (se bet. s. 235—250), att skogsbrukets byggnadsfråga i samband

med den sociala utvecklingen framträdde som en allt mer dominerande faktor

och att de största svårigheterna vid bestämmande av de allmänna kostnaderna

mötte vid behandlingen av byggnadskostnaden. Enligt gällande metod

inginge i de speciella avdragen kostnader för tillfälliga koj byggnader,

medan i det allmänna kostnadsavdraget inkluderades endast kostnad för

byggnadsunderhåll. Beträffande övriga byggnadskostnader, som ej omnämndes,

torde man ha förmenat, att hela frågan om varaktiga byggnader

å skogen vore ett spörsmål som borde lösas såsom närmast hänförligt till

jordbruksvärdets storlek, eftersom värdet även av skogsbrukets varaktiga

byggnader inginge i jordbruksvärdet, eller till byggnadsvärdet såvitt byggnaden

vore att hänföra till annan fastighet än jordbruksfastighet. I och för

sig vore det emellertid uppenbart att en skog med tillfredsställande behövliga

byggnader hade större värde än en skog utan sådana byggnader. Olika

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

99

taxeringsresultat borde alltså under i övrigt lika förhållanden framkomma

för skogar med eller utan byggnader men med behov av sådana.

De sakkunniga framhålla vidare, att en utgångspunkt för belysning av

frågan om den ekonomiska betydelsen av skogsbrukets byggnadsfråga syntes

kunna vinnas genom att betrakta byggnadernas ekonomi och vad därmed

sammanhängde som en särskild rörelse, till vilken skogsbruket hade att

betala hyra i den mån ej sådan erhölles från anställd personal eller andra

som nyttjade byggnaderna. De anföra i sammanhang härmed.

Om en befintlig nybyggnad för skogsbrukets räkning, exempelvis en bostadsbyggnad,

lämnar full hyra för förräntning och amortering av det nedlagda

kapitalet samt för underhåll av byggnaden, är problemet enkelt. Den

som bebor byggnaden, antingen någon som tillhör skogsbrukets förvaltningspersonal

eller någon med avverkningar eller dyl. sysselsatt arbetare,

uppbär från skogsbruket lön, vilken användes bl. a. till att betala hyran.

För lönen erhåller skogsbruket avdrag såsom en i avdraget för allmänna

kostnader ingående post, om det gäller byggnad för förvaltningspersonal,

eller speciellt avdrag såsom en del av den faktiska awerkningskostnaden,

i fall det gäller en med avverkning o. d. sysselsatt skogsarbetare. I byggnadsföretagets

hand är vid byggnadens uppförande byggnadsvärdet lika

med hela investeringskostnaden.

Om däremot beräknad hyra blott delvis förslår till förräntning och amortering

av det nedlagda kapitalet, är byggnadens verkliga avkastningsvärde

vid byggnadstillfället endast det belopp, som utgör nuvärdet av de framtida

nettohyrorna. Resten utgör en investering, som byggnadsföretaget bör omedelbart

avskriva. Härvid bortses tills vidare från det förhållandet att byggnaderna

kanske skulle kunna förmånligare uthyras till någon, som ej har

med skogen att göra, eller användas på annat sätt vid vilket större direkt

avkastning kunde erhållas. Beträffande egentliga förvaltningsbyggnader är

den tankegången möjlig att skogsbruket betalar full hyra till byggnadsföretaget.

Med detta antagande bör någon omedelbar avskrivning hos byggnadsföretaget

ej ske och avskrivning för värdeminskning bör kompenseras genom

motsvarande fondbildning.

Skogsbruket förutsättes emellertid behöva motsvarande byggnad i all

framtid. Ny byggnad måste i sinom tid uppföras i den gamlas ställe när

denna är förbrukad, även denna byggnad måste en gång ersättas, o. s. v. Inflytande

nettohyra antages i all framtid komma att förslå till förräntning,

amortering och underhåll av lika stor del av de följande byggnadernas

värde som av den första byggnadens värde, men förpliktelsen att successivt

uppföra nybyggnader i övrigt bör redovisas såsom en passiv post hos byggnadsföretaget.

I särskilt ogynnsamma fall är det möjligt att en nödvändig nybyggnad

kan väntas redan från början betyda ej blott en omedelbar avskrivning av

hela kostnaden för denna hos byggnadsföretaget utan därtill en direkt årlig

förlust, enär påräknelig intäkt ej ens kommer att täcka den årliga underhållskostnaden.

I dylikt fall tillkommer ej något som helst avkastningsvärde

byggnaden, utan denna har närmast ett negativt värde, och en däremot

svarande passi vpost hör från början upptagas hos byggnadsföretaget.

Nu kan byggnadsföretaget uppenbarligen icke bestå med mindre det erhåller

full ersättning för sina förluster från skogsbruket. Detta bör svara

såväl för engångsavskrivningen å den uppförda nybyggnaden som för de

passivposter byggnadsföretaget må ha anledning upptaga i sin balansräk
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

ning utan att kunna täcka dessa med motsvarande fondering av inkomster.

Med summan av dessa belopp minskas enligt de givna förutsättningarna

den växande skogens avkastningsvärde, och skogsbrukets årliga kostnader

för ändamålet äro de belopp som lcapitaliserade ge nämnda summa. Om

man i detta sammanhang kallar det belopp, som erhålles såsom ersättning

för rena förvaltningsbyggnader, för hyra eller ej är likgiltigt. Beloppet för

ändamålet är i varje fall en utgift för skogsbruket.

Emellertid — framhålla de sakkunniga härefter — ändrades frågeställningen

väsentligt, när frågan skulle bedömas ur taxeringssynpunkt. I verkligheten

förelåge ej två skilda företag utan ett enda sådant, och det anförda

finge full motsvarighet vid taxeringen endast i det ena ytterlighetsfallet, att

erforderliga byggnader å skogen helt saknades men skulle omedelbart uppföras.

Om det antoges att kostnaden för en nybyggnad intill det ögonblick

då den kunde tagas i bruk utgjorde 100 000 kr. samt att framtida hyror

från anställda m. fl. försloge att förränta 40 000 kr. och täcka successiva

avskrivningar för ersättningsbyggnader i all framtid till samma belopp,

måste för skogen räknas med ett minus å 60 000 kr. jämte nuvärdet å motsvarande

framtida successiva ersättningsbyggnader i den mån de ej komme

att bära sig, kanske 13 000 kr. Omedelbart efter byggnadens uppförande

bleve läget, att den nya byggnadens taxeringsvärde torde, om allmänna saluvärdet

ej vore högre än dess avkastningsvärde, vara 40 000 kr. Jordbruksvärdet

— respektive byggnadsvärdet — ökades alltså med 60 000 kr. mindre

än byggnadskostnaden, och det vore tydligt att motsvarande avdrag icke

skulle göras även å den växande skogens värde. Den belastning för byggnadskostnader

som efter nybyggnaden komme att ligga å skogen vore därför endast

nuvärdet av blivande ersättningsbyggnader 13 000 kr. Detta fall betecknade

den andra ytterligheten, d. v. s. då beräknelig byggnadskostnad belastade

skogen så litet som möjligt. I mån som tiden för ersättningsbyggnadens

uppförande nalkades, ökades nuvärdet av kostnaden för denna och därpå

följande ersättningsbyggnader successivt, tills återigen det först angivna

ytterlighetsfallet att ersättningsbyggnad behövde omedelbart uppföras vore

för handen. Skogens avkastningsvärde minskades successivt i motsvarande

mån, vilket rätteligen borde komma till uttryck i dess taxeringsvärde.

Samtidigt minskades så småningom det i jordbruks- eller byggnadsvärdet

ingående belopp som representerade byggnadens värde, i mån som denna

förbrukades, för att till sist försvinna. Vad som skedde med byggnaden

så länge denna stode kvar anginge emellertid ej själva skogen, såvitt byggnaden

gåve nettoavkastning. Så länge någon del av de 100 000 kr., som nedlagts

i byggnaden, funnes kvar, berördes skogens värde endast av blivande

kostnad för nödig ersättningsbyggnad, vilken icke komme att förränta sig själv.

.Om det åter redan från början måste räknas med årlig förlust å byggnaden

och denna alltså hade ett negativt värde, komme detta att ständigt belasta

skogen, och man hade att även vid taxeringen av denna räkna med en årlig

omkostnad, vars kapitaliserade belopp gåve det negativa värdet. Det sagda

innebure, att genom nybyggnad å skogen det sammanlagda värdet å skogen

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

och byggnaden ökades med nybyggnadens värde, vilket framkomme genom

att ett minusbelopp å skogens värde, i exemplet 60 000 kr., bortfölle och ett

avkastningsvärde å byggnaden, i exemplet 40 000 kr., tillkomme. Såsom

minusbelopp kvarstode alltjämt det belopp, 13 000 kr., som hänförde sig

till oräntabel framtida nybyggnad, vilket småningom ökades, liksom avkastningsvärdet

å byggnaden minskades tills förhållandet vore detsamma som

vid utgångsläget.

I det föregående hade — fortsätta de sakkunniga — ej särskilt beaktats

att skogsbrukets byggnader, eftersom deras värde inginge i jordbruks- eller

byggnadsvärdet, uppskattats som en del av ett allmänt saluvärde, vilket

till äventyrs kunde vara ett annat än avkastningsvärdet vid förhandenvarande

användning. På frågan om det rätta värdet å skogen kunde dock förhållandet

enligt gällande principer icke få inverka. Kostnader för byggnadsunderhåll

inbegrepes redan nu i de allmänna kostnaderna, ehuru de

otvivelaktigt påverkade även allmänna saluvärdet å byggnaderna. Möjligen

kunde göras gällande att i allmänna kostnadsavdraget inbegrepes endast

sådana kostnader som ej eljest beaktades — då ginge bestämmelserna ihop

— men i de siffror, som tagits till utgångspunkt vid avdragets bestämmande,

torde alla kostnader för byggnadsunderhåll ha medräknats, varför visst

dubbelavdrag skedde.

Sedan de sakkunniga framhållit, att det omedelbara resultatet av det anförda

bleve, att avdrag vid beräkning av skogens värde borde variera med

hänsyn till byggnadernas ålder och beskaffenhet m. m., men att en lösning

som direkt anslöte sig till detta faktiska förhållande tills vidare finge av

praktiska skäl avvisas för mera normala fall, anföra de.

I den omnämnda särskilda promemorian meddelas vissa uppgifter rörande

domänverkets byggnads- och underhållskostnader samt möjligheterna

att förränta dessa. Det gäller här en avsevärd belastning, vars verkliga

storlek det dock är svårt att bedöma. En belastning av liknande slag är för

handen beträffande många större enskilda skogsägare så ock kommuner,

allmänningar och liknande samfälligheter. För flertalet smärre skogsägare

har spörsmålet däremot ej självständig betydelse utan är att betrakta som

en del av jordbruksfastigheternas byggnadsfråga. Annan slutsats kan för

dagen knappast dragas av nu föreliggande utredning än att avdraget för

allmänna kostnader bör av anförda skäl därav påverkas. En bestämd siffra

i sådant avseende kan icke angivas och kan för övrigt knappast anses erforderlig

med hänsyn till den starka schablonisering, som i övrigt utmärker

avdraget för allmänna kostnader, och omöjligheten att bedöma storleken av

dess olika beståndsdelar. Härvid bör märkas att viss del av kostnaden för

byggnader avser byggnadsunderhåll, vilken kostnad nu uttryckligen inbegripes

i nämnda avdrag, och att sådan omformulering av bestämmelserna

härom bör göras att detta avdrag ingår i ett avdrag för förvaltnings- och

personalbyggnader. Enklast synes denna ändring kunna genomföras så, att

byggnadsunderhåll ej särskilt omnämnes, utan att detta anses inbegripet i

övriga uppräknade poster. En tillfredsställande lösning av den föreliggande

frågan med anspråk på slutgiltighet kan för övrigt icke erhållas utan att

det blir tydligt klarlagt med vilka belopp skogsbrukets byggnader böra ingå

i jordbruksfastighets jordbruksvärde. Denna i och för sig svåra fråga åter

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

måste betraktas som en del av det större problemet om den rätta värderingen

av jordbrukets egna byggnader, ett ämne som knappast kan anses på ett

för nutida förhållanden godtagbart sätt reglerat i gällande författning.

De sakkunniga anse dock, att inom det föreliggande förslagets ram sådana

undantagsfall kunde särskilt beaktas, där behov av speciella byggnader

för skogsbruket, vilka icke beräknades förränta sig själva, i en omfattning

avsevärt överstigande den normala vore att förvänta inom en snar

i ramtid och att härav kunde antagas följa att det normala avdraget för allmänna

kostnader bleve uppenbarligen otillräckligt. I dylika fall syntes

höjning av allmänna avdraget kunna ske på sätt förutsattes för skyddsskogar

in. fl.

Beträffande frågan om eventuell differentiering av avdraget med hänsyn

till skogens beskaffenhet framhålla de sakkunniga, att skälet till att lagstiftningen

för närvarande medgåve samma procentuella avdrag oavsett

om skogen vore stor eller liten och oavsett i vems hand skogen befunne sig

vore att någon skillnad i den faktiska värdenivån för olika kategorier skogar

knappast kunde påvisas, samt anföra vidare.

Det synes ej föreligga skäl att nu frångå denna ståndpunkt. Men det är

icke omöjligt att den uppdelning på olika kategorier, som skulle följa av

den nämnda indelningsgrunden, kan nära sammanfalla med en tänkbar indelning

efter sakligt sett olika typer av skogsbruk, exempelvis skogsbruk

som kräver särskild förvaltningspersonal och skogsbruk som ej kräver sådan

personal, skogsbruk som kräver särskilda byggnader och skogsbruk

som ej kräver sådana, skogsbruk med karaktär av stöd åt jordbruket och

inriktat i större eller mindre utsträckning på husbehovsförbrukning till

skillnad från kommersiellt betonat skogsbruk o. s. v. Av dylika omständigheter

kan tvivelsutan betingas olikhet i allmänna kostnader. En kategoriindelning

efter dylika grunder skulle kunna tänkas rätt nära sammanfalla

med en indelning efter skogarnas storlek, och det skulle med all sannolikhet

konstateras att de allmänna kostnaderna äro ej obetydligt lägre för de smärre

skogarna och framför allt dem som äro förenade med jordbruk. Men å andra

sidan bör ihågkommas att, trots skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, en rationalisering

av skogsbruket bl. a. med hänsyn till behovet av husbehovsvirke

och återkommande penningbehov i regel icke kan bli lika utpräglad

för de små skogsägarna som beträffande de större skogskomplexen, att tillfälliga

krediter mestadels bli dyrare för de förra o. s. v. Sistnämnda förhållanden

hänföra sig visserligen i och för sig icke till avdragen för allmänna

kostnader, men det kan knappast anses oegentligt att avstå från en

i och för sig motiverad sänkning av de allmänna avdragen för att kompensera

en i övriga avseenden jämförelsevis kanske väl hög taxeringsnivå

för en del bondeskogar. I varje fall befinner sig frågan om differentiering

av avdrag för allmänna kostnader med hänsyn till fastigheternas storlek

och liknande förhållanden icke i sådant läge att den nu kan lösas. En utredning,

som kunde läggas till grund för en sådan differentiering, skulle

vara desto svårare att åstadkomma som den måste sträcka sig långt utanför

det egentliga skogsbrukets synvinkel.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att avdraget för allmänna

kostnader bl. a. avsåge kostnader för skogskultur, därvid främst vore fråga

om föryngringsåtgärder efter slutavverkning å ett område och att avdraget

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

härutinnan i utpräglad grad vore ett sådant som hänförde sig till visst utvecklingsstadium.

Emellertid föresloge de sakkunniga reduktion av skogsmarksvärdet,

där marken i onormal omfattning behövde bli föremål för

kulturåtgärder. Detta innebure i verkligheten ett extra avdrag för kulturkostnad

i den mån den överstege viss storlek.

I fråga om allmänna kostnader i övrigt hade — anföra de sakkunniga

vidare —• intet förekommit som borde föranleda ändring i beräkningen av

avdraget för dem. De motsedda höga byggnadskostnaderna gåve emellertid

anledning till viss skälig höjning av det vid 1945 års taxering gällande avdraget

och de sakkunniga föresloge därför att avdraget återfördes till sin

storlek dessförinnan. Formellt syntes avdraget enklast kunna få karaktär

av avdrag från skogskbmpriset, då tankegången borde vara att förväntningsvärdet

av de framtida avkastningarna reducerades med diskonterade

värdet av omkostnaderna. Avdraget beaktades i hjälptabellerna, varför

nämnderna icke berördes av den tekniska anordningen.

Om det särskilda förhöjda avdraget påpeka de sakkunniga, att ändring

av föreskrifterna härom erfordrades på den grund att skyddsskogsbegreppet

avförts från skogsvårdslagstiftningen, samt anföra vidare härom.

Anledning till förhöjt avdrag på grund av föryngringssvårigheter kan alltjämt

föreligga, men en annan formulering av bestämmelserna än den hittillsvarande

erfordras. I detta sammanhang bör emellertid beaktas att den omständigheten

att ett särskilt ogynnsamt avsättningsläge är för handen likaledes

och i kanske än högre grad än föryngringssvårigheten kan utgöra skäl

till förhöjt avdrag för allmänna kostnader. Sådant avdrag sättes ju enligt

förslaget i förhållande till nettoavkastningen. De allmänna kostnaderna

minskas icke, i mån som avsättningslägena bli sämre, proportionellt med

denna. Nettoavkastningen påverkas nämligen av avsättningsläget på det sättet

att, om avsättningsläget är dåligt, det på grund av stegrade avverkningsoch

transportkostnader blir mindre lönande eller direkt oekonomiskt att

taga ut klenare virkesdimensioner. De stegrade avverknings-och transportkostnaderna

föranleda icke i motsvarande grad en minskning av de allmänna

kostnaderna utan tvärtom i regel en relativ höjning av dessa. Avsättningslägenas

betydelse framträder särskilt i fjälltrakterna, där vanligen

även föryngringssvårigheter äro för handen, men kan antagas i regel vara

den mest betydelsefulla faktorn, varför den vid avfattningen av det ifrågavarande

stadgandet bör skjutas i förgrunden. En förutsättning för förhöjt

avdrag bör genomgående vara att utpräglade särförhållanden föreligga. Såvitt

angår avsättningsläget synes såsom villkor för förhöjt avdrag böra uppställas

att ej blott1 de klenaste dimensionerna utan även en väsentlig del av

gagnvirket saknar rotvärde. Märkas bör också, att ett villkor för det förhöjda

avdraget alltjämt skall vara att skogen måste skötas med anlitande

av en onormalt stor del av avkastningens värde.

De sakkunniga framhålla slutligen, att ingen saklig ändring föresloges beträffande

gränsdragningen mellan allmänna och speciella kostnader. Stadgandet

om avdrag för de senare syntes icke erfordra annan omformulering

än den som följde av att skogsaccisen avskaffats, medan bestämmelsen om

avdrag för allmänna kostnader torde höra ändras i förtydligande syfte.

Gränsdragningen mot avdraget för speciella kostnader syntes kunna ske på

det sätt att bestämmelsen om det allmänna kostnadsavdraget lorsåges med

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

ett tillägg, vari angåves att det avsåge även sådana kostnader för fasta anläggningar

och fast arbetskraft för skogsdriften som ej beaktats genom det

speciella avdraget för direkta avverknings- och transportkostnader.

Remissyttrandena. Av de hörda remissinstanserna har ingen något att

erinra mot höjningen av avdraget för allmänna kostnader till 33 %. Majoriteten

av dem som särskilt berört denna fråga anser tvärtom att avdraget

borde ytterligare höjas.

Domänstyrelsen har intet att erinra emot de sakkunnigas förslag om höjning

av det schablonmässiga avdraget för allmänna omkostnader från 30

till 33 % och anser det välbetänkt att möjligheter lämnats öppna för erhållande

av större avdrag — intill 50 % — för särskilt ogynnsamma avsättningslägen

eller på grund av särskilda föryngringssvårigheter samt i vissa

fall då trängande behov förelåge att uppföra byggnader utöver normal omfattning.

Statens skogsforskningsinstitut framhåller, att behovet av återväxtåtgärder

vore stort på många håll i landet. Särskilt framträdande vore detta behov

i Norrland, där samtidigt brist på äldre skog gjorde sig gällande. För

de uppväxande ungskogarna beräknades enligt förslaget avdraget för allmänna

kostnader procentuellt på ungskogens förväntningsvärde, vilket vore

lågt. Jämväl avdraget bleve följaktligen lågt, även om det höjdes så långt i

förslaget medgåves, medan kostnaderna för föryngringarnas uppdragande

och vård vore betydande. Genom den antagna principen för omkostnadsfördelningen

komme taxeringsmetoden, så vitt utan särskilda beräkningar kunde

bedömas, i många fall och särskilt vid relativ brist på äldre skog att

verka i en för föryngringsarbetet ogynnsam riktning. Dettas ostörda fortgång

måste emellertid betraktas som en angelägenhet av största vikt, varför

frågan om avdragsbestämmelsernas inverkan i nämnda avseende borde uppmärksammas.

Enligt skogsstyrelsens mening syntes de sakkunniga icke ha tagit tillräcklig

hänsyn till att det material, som legat till grund för det föreslagna omkostnadsavdraget,

avsåge en tidrymd, då arbeten för återväxt och liknande

hade relativt liten omfattning. Ett omfattande restaureringsarbete förestode

nu för skogsbruket i större delen av landet, medförande starkt ökade kostnader

för återväxtarbeten, dikesunderhåll och vägunderhåll. Strävandena

att behålla skogsarbetarstammen och ge den trivsammare levnads- och arbetsförhållanden

komme att öka kostnaderna för kojbyggnader, skogsarbetarbostäder

och andra utgifter av social karaktär. Skäl syntes därför föreligga

att taga frågan om omkostnadsavdragets storlek och tillämpningen av

undantagsregler under förnyad omprövning.

Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus lån anser att det allmänna avdraget för

länets vidkommande borde fixeras till högre belopp än vad som föreslagits

i betänkandet. Sålunda borde avdrag för lövskogsbrukets allmänna kostnader

generellt medgivas med minst oO % och för skogarna i övrigt med

avsevärt högre belopp än det föreslagna. Styrelsen framhåller i detta sam
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

manhang att den merproduktion som granskogarna många gånger uppvisade

jämfört med lövskogarna utan tvivel härrörde från samlade näringsförråd

efter tidigare lövskogsgenerationer, men att denna merproduktion

icke kunde påräknas under flera generationer utan att man i regel efter ett

omdrev gran finge återgå till lövskog. Skogsvårdsstyrelsen fortsätter.

En övergång från barrskog till lövskog medför emellertid stora kostnader.

En kultur med ädla lövträdsplantor är nämligen mycket dyrare och svårare

att åstadkomma än en barrskogskultur. Härtill bidrager förutom plantmaterialet,

kostnader för hägnad mot det vilda. En grankultur kan möjligen utvecklas

utan vilthägnad, men en oskyddad lövträdskultur leder däremot ofelbart

till ett misslyckat resultat. Lövskogsbruket får alltså vidkännas högre

anläggningskostnader än barrskogsbruket. Ungskogarna av ek och bok m. fl.

ädla lövträd kräva vidare dyrbara och ofta återkommande röjnings- och

förstagallringsingrepp samt lång omloppstid för att man skall få fram det

högklassiga virke på vars värde hela denna produktion är baserad.

Även barrskogsbruket i Sydsverige har att vidkännas högre omkostnader

än i övriga delar av landet bl. a. på grund av att storm- och rötskador äro

mera framträdande i de högproduktiva bestånden. Den omständigheten att

skogsbruket i Skåne helt måste anpassas efter barmarkskörning med drygare

vägunderhåll medför ett generellt högre omkostnadskonto. Inom Malmöhus

län — till skillnad från andra delar av landet — kan vidare den billiga skogsodlingsåtgärden

sådd endast undantagsvis ifrågakomma, utan här få skogsägarna

vidkännas de höga kostnader, som en plantering medför. Detta fördyrar

omkostnaderna avsevärt.

Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län, som förutsätter att de i förslaget

angivna möjligheterna till höjning av avdraget för allmänna omkostnader

på grund av bl. a. särskilda föryngringssvårigheter komme att tillämpas för

Kristianstads län, framhåller, att lövskogarna ur biologisk synpunkt hade

en utomordentligt stor betydelse för vårt skogsbruk. Det torde väl få anses

uppenbart att det vore samspelet mellan löv- och barrskog, som gåve den

höga massa- och värdeavkastningen från våra bästa skogsmarker i sydligaste

Sverige. Rotrötans förekomst i de skånska skogarna vore ett mycket

stort problem och torde nödvändiggöra en generationsväxling mellan granoch

lövskog i betydligt större omfattning än man tidigare torde ha kalkylerat

med. För skogsbruket inom styrelsens verksamhetsområde vore kulturkostnaderna

en mycket dryg utgiftspost. Då det gällde uppdragande av plantskog

genom kultur vore det i de allra flesta fall plantering med omskolade plantor

som kunde ifrågakomma på grund av den frodiga markvegetationen,

i varje fall på de bästa markerna. Större planttäthet än man räknade med

vid plantering i nordligare delar av landet hidroge även starkt till högre

kulturkostnader. Styrelsen hade ca 32 har plantskolejord i bruk och under

åren 1940—1949 hade till skogsägare inom länet i genomsnitt utlämnats 5,6

miljoner plantor per år. Av denna kvantitet åtginge ca 32 % till statsskogsodlingar,

d. v. s. för plantering av gamla kalmarker. Återstoden, 3,8 miljoner

plantor per år, hade åtgått till det normala planteringshehovet d. v. s. till

nyupptagna föryngringsytor. Härtill komme dels alt planttillgången varit

otillräcklig dels att många av de större skogsägarna hade egna plantskolor.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

Från en skogsförvaltning i nordvästra delen av länet hade inhämtats att man

på en skogsmarksareal av 1 700 har räknat med en årlig kulturyta av mer än

20 har. Härvidlag vore att märka att skogen under mycket lång tid varit

föremål för rationell skötsel, att samtliga gamla kalmarker sedan flera år

försatts i skogbärande skick samt att skogskomplexet i fråga uppvisade överskott

av yngre skog. Här kunde man säga att så gott som all föryngring av

skogen måste ske genom plantering. Om man helt bortsåge från de gamla

kalmarkerna kunde man konstatera att för skogens föryngring plantering

måste företagas i en oerhört stor utsträckning så snart man komme utanför

gränsen för granens naturliga utbredningsområde. Inom »grangränsen» vore

förhållandena helt annorlunda med i stort sett gynnsamma betingelser för

självföryngring. Tillräcklig hänsyn till ovannämnda kostnader för skogens

föryngring måste givetvis tagas vid åsättande av skogsmarksvärdena om en

rättvis taxering skulle kunna uppnås.

Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län påpekar, att för Halland, liksom för

stora delar i övrigt av Sydvästsverige, kulturkostnaderna vore av avsevärt

högre relativ storleksordning än för landet i genomsnitt. Skogsmarkerna

vore nämligen av den beskaffenheten, att man till övervägande delen finge

räkna med att plantera för att få ett nöjaktigt bestånd på marken. Av landets

totala skogsmarksareal komme omkring 2,8 % på Hallands, Kristianstads

och Malmöhus län. Plantskolearealen hos skogsvårdsstyrelserna vore

totalt 171 har, varav på de förenämnda tre länen fölle 71 har eller 41,5 %.

Obestridligt torde vara att, ifall omkostnadsavdraget i genomsnitt i landet

bestämdes till 33 %, ett högre avdrag vore motiverat för Sydvästsverige.

Skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Västerbottens län

anse alla det föreslagna avdraget för lågt. Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs

län förmenar, att de motiv, som föranlett de sakkunniga att förorda 33 %,

icke vore bärande. Siffran hade härletts från en av domänverket föranstaltad

utredning för åren 1936—1942. Skogsbrukets omkostnadskonto torde överstiga

medeltalen för nämnda år, vilka måste karakteriseras som stillaståendets

år. En höjning av omkostnadsavdraget, förslagsvis till 40 %, syntes

därför motiverad. Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter, huruvida

icke avdraget vore väl litet, icke minst med tanke på den eftersläpning,

som för närvarande funnes på skogsvårdens område i form av skogsodlingar,

röjningar m. m. Enligt skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län borde

övervägas, om ej i vissa särfall en ytterligare höjning skulle vara berättigad.

De sakkunniga torde vid beräkningen av de allmänna kostnaderna icke ha

räknat med att skogsodlingarna i framtiden finge betydligt större omfattning

än hittills. Skogsägarna finge själva bekosta dessa åtgärder och statsbidrag

komme endast i enstaka undantagsfall att utgå till de framtida skogsodlingarna.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter, huruvida icke avdraget

borde differentieras mera än som föreslagits. Även om intensiteten i skogsbruket

och därav följande allmänna omkostnader vore beroende av bonitet

och avsättningsläge, vilket skulle kunna motivera samma avdragsprocent för

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

skogsbruket i allmänhet, torde det nog vara så, att dessa kostnader stege

från söder till norr dels på grund av de bättre betingelserna för skogsbruket

i de södra delarna av landet dels på grund av högre arbetskostnader i norr.

Frågan borde upptagas till förnyat övervägande.

Skogsvårdsstyrelserna i Västmanlands och Våsternorrlands län finna sig

böra godtaga de sakkunnigas förslag.

Av de fyra länsstyrelser, som berört frågan om avdrag för de allmänna

kostnaderna, äro tre av den meningen att avdraget borde höjas, medan en

anser ytterligare utredning böra företagas. Länsstyrelsen i Kristianstads län

framhåller under åberopande av i huvudsak liknande synpunkter som skogsvårdsstyrelsen

i länet, att det allmänna avdraget generellt borde sättas högre

i tillväxtområde VI än i riket i övrigt. Även länsstyrelsen i Malmöhus län

anser att avdraget vore för lågt beräknat för skånska förhållanden. Länsstyrelsen

i Gotlands län påpekar, att på grund av de särskilda föryngringssvårigheter,

som förelåge inom länet, för dess vidkommande en generell höjning

intill 50 % borde vara påkallad. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller,

att ingen utredning verkställts beträffande de allmänna kostnaderna för småskogsbruket

resp. storskogsbruket. Med tanke på att det förstnämnda dock

företrädde minst 50 % av Sveriges sammanlagda skogskapital, syntes skäl

tala för att utredning gjordes om de allmänna omkostnaderna, uppdelade på

dessa kategorier. Denna utredning borde sedan läggas till underlag för bedömandet

av frågan, huruvida de allmänna omkostnaderna borde vid skogstaxeringen

beaktas genom olika utmätta avdrag för storskogsbruket och för

småskogsbruket.

Även enligt Sveriges skogsägareförbund vore utredningen om storleken av

ifrågavarande avdrag otillfredsställande. Avdraget borde därför bliva föremål

för ytterligare utredningar avseende ej blott domänverkets omkostnader

utan jämväl andra skogsägares kostnader. De allmänna omkostnaderna vore

vida större än man vanligen föreställde sig. I särskilt hög grad gällde detta

Norrland, där föryngringsarbetena vore i hög grad eftersatta. Vi befunne

oss, speciellt vad beträffade Norrland men i viss grad även i fråga om andra

delar av landet, i ett skede av skogligt återuppbyggnadsarbete. Skogskulturer

måste utföras i vida större omfattning än som svarade mot de löpande avverkningarna.

Här påginge sålunda ett kostnadskrävande arbete till förmån

för kommande generationer. Det syntes vara rimligt att vid taxeringen hänsyn

toges till dessa kostnader, som i ett mycket stort antal fall ej kunde in

rymmas inom det schabloniserade 33-procentavdraget. Enligt förslaget kunde

avdraget höjas till 50 % efter individuell prövning inom områden, som särskilt

angivits i de lokala taxeringsanvisningarna. Sistnämnda begränsning

funne förbundet opåkallad, enär den kunde leda till att befogad avdragshöjning

ginge förlorad. Efter prövning borde höjning av avdraget få ske utan

att bestämmelse härom meddelats i de lokala anvisningarna.

Norrlands skogsvårdsförbund framför liknande synpunkter och anser det

i hög grad motiverat, att avdragsbestämmelserna toges under förnyad omprövning.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att i de delar av landet, där stora

kostnader för skogskulturer vore nödvändiga, en större nedsättning av värdena

än den föreslagna torde vara erforderlig. Detta gällde såväl Norrland

med dess låga skogsmarksvärden som de sydligare delarna av landet, där ädel

lövskog förekomme.

Lunds stiftsnämnd utvecklar i huvudsak samma synpunkter som skogsvårdsstyrelserna

i Kristianstads och Malmöhus län. Avdraget för allmänna

omkostnader borde generellt sättas högre för tillväxtområde VI än för övriga

tillväxtområden och avdraget för ädel lövskog borde vara större än för barrskog.

Genom större avdrag för den ädla lövskogen skulle man kunna undvika,

att denna i beskattningshänseende bleve missgynnad i förhållande till

barrskogen.

Enligt kammarrätten torde frågan om en höjning av avdraget för allmänna

kostnader med hänsyn till de uppseendeväckande höga värden, som

framkommit vid provtaxeringarna i de sydligaste delarna av landet, böra

närmare övervägas.

Departementschefen. Att vid den värdering av skog och skogsmark, som

förekommer vid fastighetstaxeringen, räkna med ett procentuellt lika avdrag

för allmänna kostnader beträffande alla fastigheter, oavsett i vilken del av

landet fastigheterna ligga, i vems hand de äro och i vilket tillstånd skogen

därå befinner sig, innebär naturligtvis en grov schablon. I remissyttrandena

ifrågasättes differentiering i olika avseenden, men meningarna äro delade

beträffande frågan huru differentieringen skulle genomföras. Sålunda tala

exempelvis företrädare för det norrländska skogsbruket för att avdraget för

Norrlands del skall höjas över genomsnittet, under det att representanter

för det sydsvenska skogsbruket framställa liknande yrkanden beträffande

södra Sverige. Såvitt jag kan finna föreligger ingen utredning, på vilken ett

förslag till differentiering av avdraget kan byggas, och jag föreslår därför

bibehållande av den hittills gällande principen att avdraget för alla fastigheter

skall beräknas efter samma procentsats.

Vad särskilt angår det av skogsforskningsinstitutet påtalade förhållandet

att det odifferentierade avdraget missgynnar ungskogen vill jag framhålla,

att en ökning av avdraget för ungskogen med motsvarande sänkning

av avdraget för den äldre skogen är mycket svår att genomföra utan att

ytterligare komplicera metoden. En dylik ändring skulle få till effekt att

ungskogarnas värde bleve lägre i förhållande till den äldre skogens. Den av

mig föreslagna höjningen av räntefoten får emellertid samma effekt och

några ytterligare åtgärder i detta avseende torde därför icke vara påkallade.

De sakkunniga ha föreslagit att avdraget för allmänna kostnader bestämmes

till 33 %. Jag anser mig böra godtaga förslaget.

De sakkunnigas förslag att utvidga möjligheterna för beskattningsnämnderna

att i speciella fall — vid ogynnsamt avsättningsläge m. m. — höja

ifrågavarande avdrag upp till 50 % har i remissyttrandena i och för sig icke

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

rönt någon gensaga men det har framhållits — av Sveriges skogsägareförbund

— att beskattningsnämnderna borde få friare händer att medgiva förhöjt

avdrag än de sakkunniga föreslagit. Jag anser emellertid icke att det

finns skäl till erinran mot de sakkunnigas förslag i denna del.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att de yrkanden om höjning av

det allmänna avdraget, som framkommit i vissa yttranden, i stor utsträckning

synas avse sådana fall då särskilt förhöjt avdrag kan tillämpas redan

enligt de sakkunnigas förslag.

Mot de av de sakkunniga föreslagna detaljändringarna i avdragsreglerna

har jag intet att invända.

Vad som hänföres till skogsmark.

Med skogsmark förstås enligt gällande bestämmelser all icke odlad mark,

som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda

för skogsproduktion.

De sakkunniga. De sakkunniga föreslå i huvudsak bibehållande av nuvarande

bestämmelser. I ett avseende föreslås emellertid en nyhet såtillvida

att som skogsmark enligt förslaget icke skall upptagas sådant på grund av

särskilt skönhetsvärde märkligt eller ur biologisk eller annan vetenskaplig

synpunkt intressant skogbevuxet område som av dylik anledning uppenbarligen

nyttjas utan avsikt att där bedriva skogsbruk med förvärvssyfte och

kan förväntas även framdeles bliva nyttjat utan sådan avsikt.

De sakkunniga framhålla att den nya skogsvårdslagen infört en bestämning

av begreppet skogsmark vilken, i varje fall formellt, skilde sig från

den som gällde vid taxeringen, i det enligt skogsvårdslagen med skogsmark

förstodes »för skogsproduktion lämplig mark, som ej i väsentlig utsträckning

nyttjas för annat ändamål». Emellertid torde detta förhållande icke utgöra

skäl för saklig ändring av kommunalskattelagen, som måste utformas med

hänsyn till vad som vore lämpligast ur värderingssynpunkt ej ur skogsvårdssynpunkt.

Från det sagda, som föranlett att endast viss formell översyn

företagits, hade dock gjorts ett undantag av speciell natur. Det funnes

nämligen skogar som, vare sig de vore formellt naturskyddade eller ej,

med hänsyn till skönhetsvärden, intresse ur biologisk eller ur andra liknande

synpunkter sköttes med direkt syfte att skogsbeståndet skulle bevaras

och utan tanke på ekonomisk exploatering genom egentligt skogsbruk.

För sådana områden passade icke skogsvärderingens regler. Lämpligast

torde vara att helt urskilja dylika marker från skogsmark. Särskilda

regler för värdering i dessa undantagsfall syntes kunna undvaras. Viss

försiktighet vid värdering av sådana marker, som i vanliga fall komine

att redovisas i den del av jordbruksvärdet som icke vore skogsmarksvärde

— möjligen finge de i något fall annan fastighets natur och torde då konrma

att redovisas som parkvärde — syntes emellertid vara önskvärd; såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

allmänt saluvärde borde väl i regel gälla det värde de skulle betinga vid

fortsatt användning för sitt särskilda ändamål. Det kunde ifrågasättas att

begränsa undantagsregeln, som syntes böra införas såväl i kommunalskattelagens

anvisningar som i skogsvärderingsinstruklionen, till sådana fall,

då området vore naturskyddat. Med en dylik begränsning kunde det synas

vara ett intresse för skogsägaren att gå i författning om sådant skydd. Ordet

»förväntas» i den av de sakkunniga föreslagna formuleringen torde innefatta

krav på att starka sannolikhetsskäl skulle vara för handen. Naturskyddade

områden torde i regel falla in under bestämningen. En särbestämmelse

beträffande i och för sig värdefulla träd, vilka vore fridlysta eller

eljest bevarades utan varje tanke på avverkning, torde böra upptagas bland

reglerna om uppskattning av virkesförrådet.

De sakkunniga framhålla slutligen, att det enligt gällande lagstiftning

tillämpade systemet att genomgående behandla skogen å en taxeringsenhet

som en enhet lämpligen i regel borde bibehållas. Särskilt där skogen å en

taxeringsenhet innefattade flera avsättningslägen, något som beträffande

större skogar i norra Sverige ej torde vara ovanligt, borde det emellertid

vara en fördel att uppskattningen företoges i olika etapper. Frågan hade

uppmärksammats av de sakkunniga vid provtaxeringen i Jokkmokk, där

man funnit nödigt i vissa fall tillämpa äldre bestämmelser så, att man

faktiskt företagit taxeringen som om fråga varit om skilda områden, varefter

man uträknat och redovisat medeltalen. Då det syntes riktigare och

mera upplysande om delsiffrorna redovisades i längderna, föresloge de

sakkunniga införande — i en särskild punkt (B. 13) — av bestämmelser

härom.

Remissyttrandena. Frågan om vad som skall hänföras till skogsmark har

berörts endast i ett par yttranden.

Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län pekar på de motsättningar i fråga

om skogsmarksbegreppets tolkning, som förelåge mellan 1948 års skogsvårdslag

och de sakkunnigas förslag, och framhåller att full analogi i fråga

om begreppen skogsmark—impediment givetvis måste föreligga.

Länsstyrelsen i Västerbottens län håller för troligt, att bestämmelsen att

på grund av särskilt skönhetsvärde märkligt eller ur biologisk eller annan

vetenskaplig synpunkt intressant skogbevuxet område icke skulle inräknas

i skogsmarken komme att få mycket liten praktisk betydelse, men att den

kunde vålla mycken tveksamhet huru i dylikt fall taxeringen skulle verkställas.

Hänvisningen i den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen till

punkt 4 i anvisn. till 9 § kommunalskattelagen syntes innebära att man

skulle bedöma värdet av ett dylikt område med hänsyn till det värde »förmånen»

hade för den taxeringsenhet, varom fråga vore. Man torde nog kunna

utgå ifrån att området i ett sådant fall komme att åsättas högre värde än

om det taxerades såsom skogsmark. Det vore önskvärt att det tydligare utsädes,

huru man tänkt sig taxeringen skola ske i dylika, mestadels svår
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

111

bedömliga fall. Om så icke skedde, borde övervägas om behov av denna bestämmelse

verkligen förelåge och om den icke ur förenklingssynpunkt skulle

kunna uteslutas ur förslaget eller i vart fall begränsas till att avse fall, som

enligt 5 § 1 mom. a) kommunalskattelagen föranledde undantag från

skatteplikt. Samma önskemål kunde framföras beträffande hänsynstagandet

till enstaka träd, som ur naturskydds- eller liknande synpunkt ej finge

avverkas.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund påpekar, att frågan om värdesättningen

av mark i kraftledningsgator vid senare års fastighetstaxering

mer och mer uppmärksammats och att praxis på området vore växlande. I

vissa fall redovisades skogsmark som renhuggits i kraftledningsgator under

arealen skogsmark, i andra fall upptoges den som impediment. Det senare

hade skett enligt meddelade länsanvisningar i något fall. En förtydligande

bestämmelse härom borde bidraga till att renodla arealredovisningen.

1 samma mån som skogsmarksvärdena höjdes finge en sådan redovisningsfråga

ökad betydelse. Det vore icke motiverat, att skogsmarken i kraftledningsgator

värdesattes som sådan utan endast efter det redovisningsvärde,

som kunde bli tillämpligt, närmast för impediment.

Departementschefen. Mot de sakkunnigas definition av begreppet skogsmark

har jag intet att erinra. Jag delar sålunda icke skogsvård sstyrelsens

i Kronobergs län mening, att analogi mellan begreppen skogsmark •— impediment

med nödvändighet behöver föreligga i beskattnings- respektive

skogsvårdsreglerna.

Beträffande de sakkunnigas förslag att som skogsmark icke skall upptagas

på grund av särskilt skönhetsvärde märkligt eller ur vetenskaplig

synpunkt intressant skogbevuxet område ifrågasätter länsstyrelsen i Västerbottens

län om denna bestämmelse är behövlig och framhåller vissa svårigheter

som den kan tänkas förorsaka. Jag delar länsstyrelsens uppfattning

och anser bestämmelsen icke böra medtagas.

I anledning av Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds påpekande

angående värdesättningen av mark i kraftledningsgator får jag framhålla

att markens mer eller mindre tillfälliga användning såsom gata för kraftledning

icke torde böra förändra dess taxeringsmässiga karaktär. Mark,

som är lämplig för skogsproduktion, synes böra värderas som skogsmark i

vanlig ordning även om den vid taxeringstillfället icke kan användas som

sådan på grund av en där framgående kraftledning. Huruvida den minskning

i markens värde, som kraftledningen föranleder, skall påverka taxeringsvärdet

eller ej får sedan bero på om kraftledningen framdragits på

grund av en servitutsrätt eller på grund av en nyttjanderätt. Föreligger servitutsrätt

till marken, torde denna rätt böra värderas, och värdet avdragas

från värdet av den mark, varöver ledningen framgår, för att tilläggas värdet

å den härskande fastigheten (jfr B. punkt 12 i den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen).

Föreligger endast nyttjanderätt, får kraftledningen

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

icke alls inverka på markens värde lika litet som utarrendering av inägorna

till en fastighet får inverka på deras värde. Särskilda bestämmelser härom

torde icke vara erforderliga.

Skogsmarkens värde.

Beräkningen av avkastningsvärdet å skogsmark har visat sig förenat

med svårigheter därför att det icke existerar något från den å marken växande

skogen fristående konstant sådant värde. Avkastningsvärdet å ett skogsområde

är nuvärdet av alla i framtiden utfallande avkastningar, och däri

ingå i första hand alla avkastningar från å området växande träd. De sistnämnda

avkastningarna komma att tagas i beräkning genom uppskattning

av skogen, och det särskilda markvärdet kan därför icke vara något annat

än nuvärdet av återstående avkastningar, d. v. s. avkastningar från träd,

som ännu ej finnas å området utan som komma att växa där i en nära eller

avlägsen framtid. Tidpunkten, när sådana avkastningar äro att påräkna,

är emellertid i hög grad beroende av det aktuella skogstillståndet. Saknas

skog helt och hållet, kan ny skog börja växa omedelbart, och denna kommer

att snart nog lämna avkastning. År däremot marken bevuxen med fullsluten

skog, finnes ingen plats för nya träd. Sådana kunna ej börja växa, förrän

den förhandenvarande skogen uttagits, och i detta fall är tiden när avkastningarna

av kommande trädgenerationer kunna tillgodoräknas mera avlägsen.

Nuvärdet av dessa avkastningar blir i motsvarande mån lägre.

Enligt nuvarande bestämmelser skall marken upptagas till ett värde, som

oavsett det aktuella skogstillståndet beräknas med hänsyn till avkastningen

vid normal skogstillgång och som motsvarar ungefär 18 % av sammanlagda

värdet av mark och skog vid sådan skogstillgång (= 4,5 normala årsavkastningar

vid den för de senaste fastighetstaxeringarna tillämpade kapitaliseringsprocenten

4).

Domänstyrelsens år 1941 avlämnade förslag innebar, att hela värdet å ett

skogsområde skulle redovisas genom beräkning av nuvärdet av i framtiden

inflytande belopp för de därå växande träden och att sålunda intet särskilt

markvärde skulle åsättas. Genom att ett minimivärde för skogen skulle fastställas,

kom dock i de fall, då marken var kal eller endast i ringa mån skogbevuxen,

visst värde att avse marken som sådan. — Enligt 1944 års propositionsförslag

skulle särskilt markvärde alltid beräknas.

De sakkunniga. De sakkunniga föreslå, att markvärde skall upptagas till

belopp motsvarande nuvärdet av beräkneliga framtida skogsavkastningar,

därest å marken vid taxeringstillfället icke finnes någon skog, därvid i det

fall att marken är skogbevuxen det sammanlagda avkastningsvärdet av marken

och skogen skall minskas med förstnämnda värde och resten upptagas

som skogsvärde. Markvärdet skall för varje tillväxtområde och godhetsklass

angivas i ett tal, markvärdefaktorn, som uttrycker förhållandet mellan mark
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

113

värdet per har samt det med beräknade allmänna kostnader reducerade

skogskbmpriset. Beträffande gamla kalmarksområden skall viss särskild

reducering av markvärdet (med högst 50 %) kunna ske. Särskild nedsättning

av markvärdet (med högst 1/3) skall också kunna ske såvitt angår

övrig mark i den mån denna till mer än 5 % består av kalmark. Vidare skall

särskilt avdrag å markvärdet kunna göras för trakter inom ett tillväxtområde

som gränsar mot ett nordligare sådant.

De sakkunniga lämna först en närmare redogörelse för 1944 års förslag.

De anföra härom.

Enligt 1944 års instruktionsförslag skulle såsom värde å skogsmark, vare

sig därå funnes mätbart virkesförråd eller ej, redovisas det värde som med

hänsyn till markens produktionsförmåga skulle tillkomma den, om därå ej

funnes sådant virkesförråd. Denna begreppsbestämning torde överensstämma

med den allmänt vedertagna, med den reservationen att skogsmarksvärdet

enligt nämnda förslag omfattar hela perioden från det ögonblick då

marken frilagts genom avverkning tills mätbart virkesförråd hunnit komma

upp å marken, medan det allmänt vedertagna skogsmarksbegreppet omfattar

kalmark utan plantskog. Normalt innesluter denna period dels ett stadium

innan den nya växtperioden tager sin början, d. v. s. tills självsådd hunnit

ske eller kulturåtgärder hunnit vidtagas — den egentliga kalmarkstiden -—

dels ett stadium från det växtperioden sålunda tagit sin början tills träden

nått brösthöjd, d. v. s. tills mätbart virkesförråd är för handen. Denna periods

längd är beroende på markens beskaffenhet, bl. a. dess godhetsgrad, och har

vid uträkning av korrektionsfaktorerna enligt 1944 års förslag antagits vara

5 % av omloppstiden, varmed i detta sammanhang förstås den egentliga

växttiden. Ett helt omdrev ansågs alltså omfatta den till visst antal år angivna

omloppstiden och 5 % därutöver. Den del av den egentliga växttiden,

som åtgår för att träden skola nå brösthöjd, varierar jämväl med hänsyn

till omständigheterna. Längden av denna tidsperiod framkom automatiskt

såsom ett led i den bearbetning av riksskogstaxeringsmaterialet som låg till

grund för beräkning av korrektionsfaktorerna. Den kunde variera mellan

ungefär 6 och 15 år. Eftersom man räknade med omloppstider från omkring

80 till cirka 160 år, betydde den till 5 % härav beräknade egentliga kalmarkstiden

en tidrymd från 4 till 8 år, och hela den tid, då endast markvärde tillkom

marken, kunde uppskattas till 10 å 23 år. Från första till sista året av

en sådan period var markvärdet detsamma, och den tidpunkt, från vilken

man vid dess bestämmande utgick, låg ungefär i periodens mitt, d. v. s. omkring

1 å 3 år efter det skogen börjat växa. Uppenbarligen var detta värde

något för högt för skogsmark utan plantor eller allenast med plantor som

ännu ej uppnått 1 å 3 års ålder, men något för lågt om plantorna nått högre

ålder. Felet kunde anses ha egentlig betydelse endast i det fall då området

till större del bestode av kalmark eller plantskog. Eftersom för en genomsnittsskog

skogsvärdet framkom som ett direkt saldo av hela diskonteringsvärdet

å ena sidan och markvärdet å den andra, utjämnades felet i fråga

om skogsmarken i allmänhet vid beräkning av den växande skogens värde.

Däremot räknades enligt 1944 års metod icke med något särskilt värde å de

träd som ännu icke nått brösthöjd.

De sakkunniga framhålla härefter, alt de ansett ett naturligare skogsmarksbegrepp

kunna vinnas genom alt såsom redovisningsvärde för marken

S liiltamj till iilcsdagens protokoll 1951. 1 samt. ,Vr 39.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

antaga värdet å mark med O-årig skog, d. v. s. vid den tidpunkt då skogen

började växa. Detta betydde att diskonteringsvärdet finge avse en tidpunkt

som låge ca 1 ä 3 år tidigare än enligt 1944 års förslag, en sänkning alltså

av markvärdena med hänsyn till den förlängda diskonteringstiden.

Beträffande den av 1944 års bevillningsutskott berörda frågan om särskild

nedsättning av värdet för ljungmarker och liknande områden påpeka de

sakkunniga, att denna fråga sammanhängde med att dylika marker ej kunde

göras skogbärande utan kulturätgärder, vilka droge en avsevärd kostnad,

och anföra vidare.

En i och för sig rimlig tankegång vore att vid taxeringen av dylika områden

utgå från det normalt uppskattade skogsmarksvärdet, avseende mark

med 0-årig skog, och från detta värde avdraga beräknelig kulturkostnad. I

denna kulturkostnad borde dock icke inräknas sådan för vilken kunde påräknas

bidrag från det allmänna. Frågan om dylika bidrag regleras i den

nya skogsvårdslagen men på sådant sätt att några bestämda slutsatser om

bidragens storlek ej kunna dragas. Ej heller är det klart hur snart statsbidrag

kan påräknas. I varje fall lärer den på markägaren belöpande kulturkostnaden

i regel vara så stor att, om den skulle avdragas från det normalt

uppskattade skogsvärdet, man komme under markens värde för andra ändamål,

såsom presumtiv bebyggelse o. d„ d. v. s. ändamål vilka, låt vara i

uttunnad form, tillika med betes- och jaktmöjligheter m. in. förläna värde

även åt impediment. De sakkunniga ha under hand tagit del av erfarenheter

rörande prisförhållandena i fråga om ljungmarker i gränstrakten mellan

Skåne och Halland och därvid inhämtat att de lägsta värden som kunde

tänkas ifrågakomma, vid normala köp knappast understiga halva skogsmarksvärdena.

Å andra sidan vore det möjligt att ifrågavarande mark faktiskt

kunde ha ett värde betydligt överstigande halva det normala skogsmarksvärdet.

Det torde kunna antagas att, i den mån kalmarker av liknande

typ finnas i andra delar av riket, ungefär motsvarande förhållanden böra

vara för handen beträffande dem. Då det lärer vara uteslutet att för den

ifrågavarande värderingen finna någon allmängiltig norm med anspråk på

exakthet, föreslås i anslutning till det nu anförda följande. Om skogsmark

till större^ eller mindre del utgöres av sammanhängande kalmarksområden,

vilka av ålder ligga skoglösa och ej kunna göras skogbärande utan kulturåtgärder,

må värdet av dessa områden nedsättas till hälften av det enligt

eljest antagna regler uppskattade värdet. Genom sådan nedsättning må dock

värdet å ifrågavarande skogsmark ej nedbringas under det värde, som

skulle tillkomnm marken vid användning för annat ändamål än skogsbruk.

Helt utanför ifrågavarande bedömning skall därvid vara värdet av sådan

förman som enligt konmiunalskattelagen ej skall inräknas i skogsmarkens

värde. Bestämmelser av i huvudsak detta innehåll voro intagna i det instruktionsutkast

som ställts till provtaxeringsnämndernas förfogande. På särskild

fråga till provtaxeringsnämnderna i vissa kommuner i södra Sverige ha

dessa meddelat att de ansåge dylika bestämmelser kunna godtagas.

Emellertid förelåge — framhålla de sakkunniga slutligen — en kalmarksfråga

som icke lösts genom det nu sagda, nämligen den som sammanhängde

med att å vissa skogar funnes större eller mindre, genom avverkning

i senare tid kallagda områden, vilka stundom ej kunde inom eu snar

framtid försättas i skogbärande skick genom självföryngring utan krävde

vissa kulturåtgärder. När dessa kostnader överstege en viss gräns kunde

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

115

de ej anses beaktade genom avdraget för allmänna kostnader, varför det vore

rimligt att hänsyn toges till dem på annat sätt. Detta syntes lämpligen kunna

ske genom särskilt kalmarksavdrag. Det föresloges, att om, sedan kalmark

av nyss berört slag avskilts, det kunde antagas att av övrig skogsmark mer

än 5 % utgjordes av kalmark, värdet å den överskjutande delen finge reduceras

med V3. Även i detta avseende skulle dock gälla den angivna spärren

för lägsta värdesättning med hänsyn till det värde som skulle tillkomma marken

vid användning för annat ändamål än skogsbruk.

Remissyttrandena. Frågan om markvärdets beräkning har berörts endast

i ett fåtal yttranden.

Stiftsnämnden i Uppsala anser att det borde bestämt slås fast, att det värde,

som direkt erhölles ur de framtida avkastningarna, vore ett skogsfastighetsvärde,

som i sig innehölle markens och den växande skogens sammanlagda

värden, och att utskiljandet ur detta summavärde av ett teoretiskt riktigt

beräknat markvärde alltid bleve en villkorlig åtgärd, i vart fall när man

rörde sig med de schabloniserade förhållandena vid en fastighetstaxering.

Detta hade vid den äldre metodens uppläggning faktiskt beaktats i och med

att markvärdet endast grovt fixerats såsom motsvarande värdet av ett visst

antal årsavkastningar. Under de försök att förenkla metoderna, som anbefallts

år 1944, borde de sakkunniga ha försökt att genomdriva övergång

till enhetligt skogsfastighetsvärde.

Professor Streijffert anser, att den föreslagna metoden innebure ett stort

framsteg, då markvärdena ej längre beräknades som en viss procent av normalskogens

värde utan som diskonteringsvärden av väntade avkastningar.

Domänstyrelsen har intet att erinra mot förslaget i denna del.

Skogsstyrelsen anser, att grundtanken i de sakkunnigas förslag, att särskilt

avdrag medgåves å taxeringsvärdena för fastigheter med särskilt stora

kalmarker vore riktig. Sådant förslaget utformats bleve dock resultatet i

vissa fall mindre lyckat. På grund av de låga markvärdena i Norrland bleve

de föreslagna avdragen med Va av markvärdet för kalmarker utöver 5 %

av skogsarealen där så små, att de närmast saknade praktisk betydelse. Även

det 50-procentiga avdraget för sammanhängande, av ålder kala marker, vilket

väl i huvudsak avsåge ljung- och fäladsmarker i södra Sverige samt kalmarker

utan reproduktionsplikt i Norrland, måste i vissa fall anses för lågt.

Med värderingsmetodens uppbyggnad utgjorde markvärdet den besådda markens

värde. Avdraget borde därför i princip motsvara kostnaderna för att

sätta marken i skogbärande skick. På de svagare kalmarkerna vore det tydligt

att halva markvärdet ej försloge till dessa kostnader. Då statsbidrag för

skogsodling ej vore någon markägares absoluta rätt, borde hänsyn icke tagas

till bidragsmöjligheterna. Vissa skogsvårdsslyrelser hade också påpekat,

att taxeringsvärdet på kalmarkerna även efter föreslaget avdrag komme att

överstiga gängse saluvärde på sådan mark. Det borde sålunda övervägas att

utforma avdragsgrunderna på annat sätt. Om det visade sig praktiskt genomförbart,

syntes mest logiskt att låta avdraget uppgå till skogsodlings
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

kostnaden, dock givetvis ej till högre belopp än att återstående markvärde

ej understege det värde, som brukade åsättas impediment. Vad de sakkunniga

anfört om att ett sådant beräkningssätt skulle medföra värden, som

understege markens värde söm betesmark eller för presumtiv bebyggelse,

torde endast i undantagsfall äga giltighet. Därest sådana särskilda värden

förefunnes, borde hänsyn tagas till dem i annan ordning.

Även Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser att en större nedsättning

i värdena å kalmarker måste vara motiverad. En sådan nedsättning

kunde ske i form av särskilda avdrag från totalvärdet av skog och skogsmark,

då onormalt stora kalmarker förelåge.

Sveriges skogsägareförbund är likaledes av den uppfattningen, att kalmarksavdraget

vore för ringa. En tredjedel av värdet å den del av kalmarksarealen

som överstege 5 % av hela arealen vore ett alltför schablonmässigt

tillkommet medeltal, eftersom de sakkunnigas förslag vore baserat på en

räntefot av 4 %, medan gällande skogsvårdslag beträffande återväxtåtgärder

utginge från en räntefot av 2''/2 %. Värdet å den normala kalmarksarealen

torde med dessa premisser vara minimalt, och värdet å den överskjutande

kalmarksarealen borde därför sättas lika med noll.

Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads lön erinrar om att i detta län funnes

betydande arealer sandmarker av mycket mager beskaffenhet. Skogen på

dessa marker torde i många fall ha sin största betydelse som skydd mot

jordflykt och vore här av mycket stor betydelse för jordbruket. Dessa skogar

utgjordes till huvudsaklig del av tall som vore oerhört utsatt för skadegörelse

genom rotröta. I sådana trakter bleve det ekonomiska utbytet av skogen

ganska ringa. Å övervägande delen av dessa sandmarker förekomme vildkaniner

i en utsträckning som gjorde det omöjligt att få upp kulturer utan dyrbara

kaninstängsel. Till följd av det genom rötskador problematiska framtidsvärdet

av en föryngring på dessa marker, i förening med de höga anläggningskostnaderna,

torde markvärdet få anses ur rent skoglig synpunkt

obefintligt.

Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter huruvida icke en

spärregel uppåt borde införas för det fall, att framräknat skogsmarksvärde

överstege saluvärdet, av innehåll att markvärdet ej finge sättas högre än

detta.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag innebär, i fråga om skogsmarkens

taxering, att markvärdet skall beräknas med hänsyn till den avkastning

från marken, som erhålles om därå förekommer endast barrskog,

dock att i tillväxtområde VI hänsyn vid värderingen i vissa fall skall tagas

även till förekomsten av ädel lövskog. Förfaringssättet vid markvärdets beräkning

avser jag att närmare behandla i avsnittet om korrektionsfaktorerna

(s. 135 o. f.).

För att förebygga risken för att markvärdet i något fall skall bliva för

högt upptaget — 1944 års bevillningsutskott ifrågasatte bl. a. åtgärder häremot

— ha de sakkunniga föreslagit vissa möjligheter till jämkning av markvärdet

då kalmark förekommer i onormal omfattning och då mark i visst

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

tillväxtområde gränsar mot nordligare sådant. Häremot har i ett par yttranden

invänts, att jämkningsmöjligheterna för fastigheter med onormalt stora

kalmarksområden hörde ha gjorts ännu vidsträcktare. Vid det förhållandet

att i de fall, då ytterligare jämkning skulle kunna anses berättigad,

särskild nedsättning ■— i såväl mark- som skogsvärdet — i allmänhet torde

kunna erhållas också jämlikt reglerna om avdrag för allmänna kostnader,

är jag icke övertygad om att de sakkunniga här tilltagit jämkningsmöjligheterna

för snävt.

Det föreligger emellertid ytterligare ett fall då särskild nedsättning av

markvärdet enligt min mening bör få ske, nämligen då mark av särskilt

god beskaffenhet i tillväxtområde VI är bevuxen med ädel lövskog i större

utsträckning än vad som är genomsnittligt för sådan mark inom tillväxtområdet.

Detta fall, som nära sammanhänger med vissa särskilda förhållanden

i avseende å korrektionsfaktörernas beräkning, skall jag närmare

behandla i avsnittet angående nämnda faktorer.

I övrigt anser jag mig — på av de sakkunniga anförda skäl och då de av

1944 års bevillningsutskott framställda anmärkningarna i förevarande avseende

genom förut nämnda jämkningsmöjligheter och andra vidtagna ändringar

i 1944 års förslag i stort sett torde vara tillgodosedda — böra biträda

de sakkunnigas förslag härutinnan.

Bonitet, omloppstid, tillväxtområden.

Enligt gällande bestämmelser skall skogsmarks avkastningsförmåga

(bonitet) beräknas efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kbm per

har, som marken »vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk» förmår

giva vid normal skogstillgång. Bonitetsbestämningar ha brukat ske så

att med ledning av förhållandet mellan trädens ålder och höjd fastställts

vad marken ansetts kunna producera vid bästa tänkbara utnyttjande, s. k.

ideal bonitet eller jonsonbonitet, varefter denna reducerats till tal, som mera

ansetts motsvara förhållandena i det praktiska skogsbruket, den s. k. normala

eller fastighetstaxeringsboniteten. Såsom allmängiltig norm för dylik

reduktion i de fall, då tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar föreligga,

uppställdes vid överläggningar mellan skogssaklcunniga (»Stockholmsmötet»)

under förberedelserna till 1938 års allmänna fastighetstaxering

formeln: normal bonitet (Bn) = 0,78 X ideal bonitet (Bi) — 0,28. Vid

Stockholmsmötet för 1945 års fastighetstaxering ansågs denna formel böra

utbytas mot tre olika, nämligen Bn = 0,70 X Di — 0,20, gällande Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands samt delar av Västcrnorrlands och Kopparbergs

län, respektive Bn = 0,so X Bi — 0,20, gällande ett mellanområde söder

därom ned till och med Gävleborgs, Kopparbergs och norra delen av Värmlands

län samt Bn = 0,85 X Di, avseende sydligare delar av landet.

Den nya metoden skiljer sig i förevarande hänseende från den förutvarande

genom alt boniteringen sker på två sätt. Hänsyn till av klimatet för
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

anledda olikheter i markens produktionsförmåga tages enligt den nya metoden

huvudsakligen genom landets indelning i tillväxtområden. Hänsyn till

andra olikheter i markens produktionsförmåga tages — för varje sådant

tillväxtområde för sig — genom markens indelning i godhetsklasser.

De sakkunniga. De sakkunniga föreslå, att landet skall indelas i sex tillväxtområden

samt att marken inom varje sådant tillväxtområde skall kunna

åsättas fyra eller, om förhållandena därtill föranleda, flera godhetsklasser.

De sakkunniga framhålla, att markens godhetsgrad med den nya taxeringsmetoden

finge mindre betydelse för taxeringsutfallet än boniteten, särskilt

före 1944 års författningsändring, i praktiken haft enligt gällande lagstiftning,

därför att skogens faktiska tillstånd utgjorde den mest betydelsefulla

värderingsfaktorn och att under den förutvarande metodens tillämpningstid

väsentligt mindre hänsyn tagits till virkesförrådet än som bort ske.

På grund av den nya metodens uppläggning finge markens godhetsgrad betydelse

väsentligen för ungskog — vilkens återstående växttid berodde främst

på boniteten — och, i högre grad, för bestämmande av värdet å skogsmark.

— Att man i 1944 års förslag ansett sig kunna räkna med endast tre godhetsklasser

hade sammanhängt med rikets uppdelning i tillväxtområden. Det

hade ansetts kunna antagas, att vad som vore god bonitet i ett nordligt område

vore medelgod i nästa och kanske mindre god i det tredje området.

Hade nu korrektionsfaktorerna för den goda boniteten i ett tillväxtområde

varit desamma som för den medelgoda i nästa tillväxtområde, skulle detta

inneburit en viss kontinuitet i förhållandet mellan de olika tillväxtområdena.

Emellertid hade i vissa avseenden en sådan överensstämmelse icke varit för

handen. Detta förhållande hade varit en av anledningarna till de rätt stora

skiljaktigheter i gränstrakterna mellan olika tillväxtområden som påtalats

av bevillningsutskottet vid 1944 års riksdag.

Det hade — anföra de sakkunniga vidare — dragits i tvivelsmål huruvida

de siffror som erhölles vid bonitering enligt förut tillämpade metoder skulle,

även om man tillämpade olika justeringsformler för fastställande av fastighetstaxeringsboniteten,

giva ett likformigt resultat i olika delar av riket.

Vid den bearbetning av riksskogstaxeringsmaterialet, som skett för de sakkunnigas

räkning, hade det visat sig, att trädens radietillväxt vid samma

jonsonbonitet och samma ålder icke företett större genomsnittliga avvikelser

i de olika delarna av norra Sverige, medan radietillväxten ökades i de

sydliga delarna av landet. Samtidigt visade emellertid utredningen att trädtätheten

vid samma bonitet i rikets olika delar varierade ganska avsevärt

och i regel vore större ju längre söderut man komme, vilket förhållande

gjorde sig gällande även inom Norrland. Att för utjämning av denna olikhet

utveckla systemet med justeringsformler syntes enligt den nya metoden

mindre lämpligt. Närmare till hands låge att öka antalet tillväxtområden,

för vilka tillväxten kunde statistiskt påvisas enligt riksskogstaxeringen, men

en lagbunden olikformighet kunde ej påvisas i förhållandet mellan smärre

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

områden. Det anförda syntes utgöra ett vägande skäl att visserligen behålla

indelningen i tillväxtområden men att ej göra dem små. Anledning hade ej

ansetts föreligga att beträffande tillväxtområdenas omfattning frångå 1944

års förslag i annat avseende än att av norra Sverige hela inre delen skulle

utgöra ett tillväxtområde, kustlandet ett annat, en ändring som gjorda undersökningar

visat påkallad. Därvid hade hela Norrland utom Gästrikland

ävensom av Dalarna Särna och Idre socknar funnits böra hänföras till de

två nordligaste tillväxtområdena.

Beträffande godhetsklassernas antal framhålla de sakkunniga att det syntes

lämpligt att beträffande varje kommun inom ett tillväxtområde skapa

möjlighet att i regel välja mellan minst tre godhetsklasser. Denna möjlighet

komme, åtminstone såvitt anginge norra Sverige, icke att föreligga, om

i ett helt tillväxtområde godhetsklasserna vore endast 3. Tillväxtområdena

vore så vidsträckta, att skiljaktigheterna mellan deras olika delar bleve

mycket större än skiljaktigheterna inom en kommun. Blott två av ett tillväxtområdes

tre godhetsklasser torde under denna förutsättning bli tillämpliga

i flertalet av områdets kommuner. Ville man medge en ytterligare differentiering,

syntes det vara lämpligt att bestämma en uppdelning på åtminstone

fyra godhetsklasser för varje tillväxtområde med möjlighet att gå

längre. Med en dylik uppdelning torde normalt minst tre godhetsklasser

ifrågakomma för varje taxeringsdistrikt. För södra Sverige torde en längre

gående differentiering än i nox-ra Sverige vara nödvändig till förekommande

av alltför stora variationer i markvärdena.

I detta sammanhang anmärka de sakkunniga, att riksskogstaxeringens

material vid den av dem verkställda bearbetningen fördelats på jonsonboniteter

och att, eftersom bonitetssiffrorna vid tidigare fastighetstaxeringar

också grundat sig på bonitetsuppskattningar enligt jonsonmetoden, tidigare

fastighetsboniteter framför allt vid övergången till den nya metoden

kunde tjäna till ledning. Till de sakkunnigas förslag till tabeller vore fogat

jämväl ett förslag till anvisningar för tabellernas tillämpning, som bl. a.

innehölle en nyckel angivande förhållandet mellan förslagets godhetsklasser

och jonsonboniteterna (se s. 166).

Införandet av ett större antal godhetsklasser — fortsätta de sakkunniga ■—

hade motiverats närmast av behovet att starkare differentiera markvärdena.

En lika långt gående differentiering av den växande skogen skulle resultera

i så små variationer att den komme att framstå såsom meningslös. För två

godhetsklasser borde alltså kunna fastställas lika skogsvärdefaktorer men

olika markvärdefaktorer.

Den utjämnande verkan av det större antalet godhetsklasser beträffande

skogsmarken torde — framhålla de sakkunniga slutligen — komma att göra

sig gällande ej minst i gränstrakterna mellan olika tillväxtområden. Denna

verkan vore dock knappast tillräcklig och utjämningsproblemet i

fråga om dessa gränstrakter framträdde för övrigt även beträffande den

växande skogen. De sakkunniga ifrågasatte såvitt anginge skogsvärdena i

de nordliga gränstrakterna till invidliggande tillväxtområde, att för varje

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

godhetsklass skulle kunna räknas med längre omloppstid än den där eljest

antagna. I nuvarande läge syntes i praktiken kunna så förfaras, att antagande

av en längre omloppstid ansåges betyda en viss procentuell sänkning

av skogsvärdena, vilkas storlek fastställdes i vederbörande tabeller med

skogsvärde- och markvärdefaktorer. Korrektionsfaktörerna vore för varje

ifrågakommande godhetsklass uträknade med ledning av riksskogstaxeringsmaterialet

såsom genomsnittssiffror för ett helt tillväxtområde. Dessa siffror

kunde otvivelaktigt anses mera representativa omkring mitten av området

än i dess utkanter. Anordningen medgåve en möjlighet till viss differentiering

inom området. Jämväl i fråga om markvärdena syntes ett särskilt

förfaringssätt påkallat för att, utöver vad som föranleddes av det större

antalet godhetsklasser hos marken, utjämna skiljaktigheter i gränsområdena.

Härutinnan föresloges en föreskrift att för sådana trakter inom ett

tillväxtområde, som gränsade mot ett nordligare tillväxtområde, procentuellt

avdrag skulle kunna göras å det markvärde som framkomme i tabellerna

enligt där angivna grunder. I det framlagda tabellförslaget hade förutsatts

en sådan nedsättning med 10 %.

Remissyttrandena. Förevarande fråga har berörts i ett tiotal yttranden.

Därvid ha framställts erinringar mot borttagande av det tidigare boniteringssystemet,

varjämte förslaget beträffande indelningen i tillväxtområden

och vissa andra detaljer blivit föremål för kritik.

Länsstyrelsen i Örebro län åberopar ett yttrande av en skogssakkunnig,

vilken framhåller, att den hittillsvarande jämförelsevis väl inarbetade bonitetsbestämningen,

som enligt förslaget skulle upphöra, varit till nytta i flera

avseenden. Den hade sålunda varit en god grund för bedömandet av skogsmarkernas

värde sinsemellan, och, även om man skulle bli nödsakad att uppgöra

skilda bonitetsskalor för olika landsdelar eller tillväxtområden, syntes

det önskvärt, i varje fall för södra delen av landet, att den bibehölles och

införlivades med den nya metoden.

Även Sveriges skogsägareföreningars riksförbund är av den uppfattningen

att det hittills använda boniteringssystemet varit av stort värde. Förslaget

om indelning i godhetsgrader innebure en längre driven schablon än den

nuvarande indelningen i bonitetsklasser, vilket i och för sig minskade möjligheterna

till avvägning fastigheterna emellan. Särskilt i södra delarna av

landet, där markvärdena bleve avsevärt högre enligt den föreslagna metoden

än enligt den gällande, kunde en sådan schablon medföra besvärande

ojämnheter. Förslagets godhetsgrader finge nog närmast anses som ett nödvändigt

ont för att ett visst antal tabeller skulle kunna undvikas. De absoluta

bonitetstalen, som hittills varit en tillgång, hade i taxeringsarbetet och

vid granskningen av detsamma möjliggjort direkta jämförelser mellan fastigheterna

omkring anvisade kommunmedeltal och kända uppgifter från

riksskogstaxeringen. För det stora antalet mindre skogsägare — utan skogsuppskattningshandlingar

— hade bonitetstalen blivit en del av deras skogliga

uppfattning om markernas produktionsförmåga. Bonitetstalen hade nog

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

ofta — med rätt eller orätt — kombinerats med talen för relativa skogstillgången,

som i regel legat lägre än normalt, d. v. s. under l,o, och på så sätt

tjänat till viss vägledning vid bedömning av uttagen från skogen i förhållande

till dess mera uthålliga produktion. Otvivelaktigt hade såväl bonitetstalen

hittills som alla jämförelser omkring dem varit bristfälliga, men de

bleve ju allt bättre klarlagda, efter hand som man genom riksskogstaxeringc-ns

resultat vunne bättre kännedom om våra skogsmarkers produktionsförmåga.

Av stor praktisk betydelse hade bonitetstalen varit, särskilt för förut

berörda skogsägare, vid den skogliga inkomsttaxeringen, då det gällt att

finna någon form för bestämning av tillväxten vid yrkanden om avdrag för

värdeminskning på grund av företagna, kända avverkningar. Om man i det

sammanhanget icke längre skulle få någon motsvarighet till bonitetstalen,

måste detta, milt uttryckt, betecknas som en stor nackdel i den nya metoden.

Länsstyrelsen i Kristianstads län och skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus

län framföra erinringar mot att de sakkunniga vid bonitering av skogsmarken

i södra Sverige utgått från en genomsnittlig bonitetsskala, vare sig marken

utnyttjades för produktion av ädel lövskog eller barrskog. Med de i betänkandet

angivna produktionsserierna för olika godhetsgrader hos skogsmarken,

olika för ädel lövskog och barrskog, komme värdena för lövskogen,

och särskilt då markvärdena, att bliva för höga. Skogsvårdsstyrelsen betonar

i detta sammanhang, att för Sydsveriges vidkommande det växelbruk mellan

lövskog och granskog, som de sakkunniga förutsatt skola äga rum, icke

utan vidare kunde fastslås vara berättigat med hänsyn till markvårdande

krav. Tvärtom ville styrelsen med skärpa framhålla, att åtminstone inom

Malmöhus län ett permanent lövskogsbruk hade sin givna plats pa mycket

stora områden under förutsättning att statsmakterna icke äventyrade det

ekonomiska resultatet genom att tillåta importkonkurrens till sådana priser

och sådan myckenhet som gjorde det omöjligt för de inhemska lövskogsproducenterna

att hävda sig. Trots att styrelsen ansåge det berättigat och ur

många synpunkter synnerligen önskvärt att på stora områden inom länet

skogsbruket bleve ett rent lövskogsbruk, komme inom andra delar av länet

barrskog att växla med lövskog. Det vore emellertid av vikt att framhålla,

att den merproduktion, som granskogarna många gånger uppvisade

jämfört med lövskogarna, utan tvivel härrörde sig från samlade näringsförråd

efter tidigare lövskogsgenerationer.

Även skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län och överjägmästaren i södra

distriktet framhålla önskvärdheten av att vid fastställande av bonitetcn å

mark, bevuxen med ek och bok, hänsyn toges till dessa trädslags produktionsförhållanden.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att sakkunniga personer vore

av den meningen, att omloppstiden för den ädla lövskogen borde beräknas

till längre tid än 110 år. — De sakkunniga hade icke vid indelningen av riket

i tillväxtområden tagit tillräcklig hänsyn till rådande förhållanden inom

länet.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

Sveriges skogsägareförbund anser det olämpligt att sammanföra Jämtlands

län och lappmarker i ett tillväxtområde. De skogliga förhållandena inom

dessa landsdelar vore så väsentligt olikartade, att standardiserade medeltal

komme att bli missvisande beträffande bådadera. Detsamma gällde

tillväxtområde III. De högproducerande markerna i Gästrikland skilde sig

väsentligt från de svaga markerna i norra Dalarna och nordligaste Värmland.

Även mot placeringen av Gotland i område IV kunde erinran göras,

ehuru det torde vara svårt att finna en helt lämplig placering för berörda

landskap.

Även länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att indelningen i tillväxtområden

vore alltför schabloniserad och att den föreslagna indelningen i fråga

om Kopparbergs län icke kunde tillstyrkas. Enligt de sakkunniga skulle

Särna och Idre socknar tillhöra område I och övriga delen av länet område

Hl, men det vore uppenbart att skillnaden mellan växtbetingelserna i Bergslagen

och länets sydligare delar å ena sidan samt i socknarna närmast söder

om härj edalsgränsen och i trakterna mot Norge å andra sidan vore så vitt

skilda, att ett sammanförande av desamma inom ett tillväxtområde skulle

vara orimligt. Socknarna Orsa, Våmhus, Älvdalen och Transtrand hörde utan

varje tvekan i skogligt avseende mera samman med Hälsingland och Härjedalen

och borde därför föras till område II. Förslaget byggde i väsentlig

män även på en geografisk indelning i apteringsområden, vilka områden

med sannolikhet icke komme att sammanfalla med tillväxtområdena. Denna

indelning i olika områden vilkas gränser komme att skära varandra måste

verka förvirrande.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att länet borde uppdelas i två skilda

tillväxtområden. Väsentligt olika förhållanden torde nämligen föreligga i länets

kustland och i övriga länsdelar, vilka torde inrymma större delen av

länets skogsmark och vilka i allmänhet i skogligt hänseende torde vara fullt

likställt med tillväxtområde V.

Departementschefen. Att de sakkunnigas system för markens bonitering

— genom dess indelning i tillväxtområden och godhetsklasser — ger ett

riktigare resultat än det hittills använda systemet synes vara ostridigt.

Däremot har viss kritik i andra avseenden framförts.

Sålunda har i vissa yttranden åberopats nackdelarna av att avskaffa den

nuvarande bonitetsskalan med absoluta kbmtal för avkastningen per har.

Den nya metodens genomförande behöver emellertid icke betyda slopande

av de nuvarande bonitetstalen. Som framgår av vad de sakkunniga anfört är

avsikten att det skall utarbetas en nyckel, som anger förhållandet mellan

förslagets godhetsklasser och de tidigare fastighetstaxeringsboniteterna. I

anvisningarna för tillämpning av de sakkunnigas tabell över markvärdefaktorer

(se s. 166) finnes en sådan nyckel fastän de nuvarande taxeringsboniteterna

däri icke äro direkt angivna utan endast avkastningen för jonsonboniteterna.

I länsanvisningarna torde emellertid förhållandet mellan nya metodens

godhetsklasser och den gamla metodens taxeringsboniteter komma

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

att direkt angivas. De sakkunniga ha tänkt sig att cn sådan nyckel i första

hand skulle erfordras vid övergången till den nya metoden. Visar sig behov

av nvckeln föreligga även för tiden därefter är det ju emellertid ingenting

som hindrar att den behålles även i länsanvisningarna för senare fastighetstaxeringar.

Av betydligt större vikt är den av vissa representanter för det sydsvenska

skogsbruket framställda anmärkningen mot att enligt nya metoden

samma bonitering användes vare sig marken är bevuxen med barrskog

eller lövskog. Denna anmärkning som hör samman med frågan om

fastställande av faktorer för beräkning av förväntningsvärde å skogen skall

jag emellertid upptaga till behandling i avsnittet om dessa faktorer.

I vissa remissyttranden ha vidare framställts erinringar mot de föreslagna

tillväxtområdenas omfattning. Gentemot dessa erinringar vill jag framhålla,

att enligt den nya metoden sådan den numera föreligger finnas så

stora möjligheter att differentiera marken inom samma tillväxtområde genom

dess hänförande till olika godhetsklasser m. m., att jag icke tror att

några orättvisor behöva uppstå i de angivna fallen. Indelningen i tillväxtområden

har skett efter ingående undersökningar av de sakkunniga och

någon utredning om att denna indelning är ur teknisk synpunkt felaktig i

någon del av landet har icke presterats.

Jag anser mig böra biträda de sakkunnigas förslag i nu ifrågavarande

hänseende.

Virkesförrådets uppskattning.

I de skogsvärderingsinstruktioner, som hittills utfärdats, ha icke funnits

några direkta bestämmelser om att uppskattning av virkesförrådet skolat

ske förrän i den senaste vid 1945 års fastighetstaxering tillämpade. Däri

stadgas, att bedömandet av den relativa slcogstillgången skall ske med utgångspunkt

från en uppskattning av befintligt virkesförråd och dettas förhållande

till normalskogens förråd.

Den nya metoden förutsätter en uppskattning av virkesförrådet och dettas

uppdelning i trädslagsklasser och grovleksgrupper. Bestämmelser härom

funnos i såväl domänstyrelsens förslag 1941 som i det för riksdagen framlagda

förslaget 1944.

De sakkunniga. Enligt de sakkunnigas förslag skall det å vederbörande

skog befintliga mätbara virkesförrådet uppskattas med fördelning på trädslagsklasserna

barrskog, ordinär lövskog (björk, asp, al m. m.) och ädel

lövskog (bok, ek in. in.) samt på förrådsgrupperna grov barrskog (träd

med en brösthöjdsdiameter av 25 cm och däröver), medelgrov barrskog

(fr. o. m. 15 intill 25 cm) samt klen barrskog (under 15 cm) resp. grov ordinär

lövskog och grov ädel lövskog (25 cm och däröver) samt klen ordinär

lövskog och klen ädel lövskog (under 25 cm). Om beträffande skog av visst

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

trädslag inom en trädslagsklass virkespriserna så avvika från dem som gälla

för övriga trädslag inom klassen, att skogen finnes ej lämpligen kunna taxeras

såsom ingående i denna klass, skall den i avseende å uppskattningen och

prissättningen behandlas som om den utgjorde en egen trädslagsklass (på

grund härav skall regelmässigt företagas en särskild uppskattning av gran

inom barrskogsklassen). Uppdelning på olika grupper skall också kunna

ske, om inom visst trädslag på grund av växlande stamform och grenighet

m. in. hos träden skogen i avseende å kvalitet och användbarhet till gagnvirke

företer sådana olikheter att skilda prissättningsgrunder böra tillämpas.

Virkesförrådet skall för varje förrådsgrupp angivas i skogskbm, och

uppskattningen skall, om exakta siffror saknas, i vanliga fall kunna ske

på ett mera summariskt sätt. Sålunda skall t. ex. beträffande barrskog

vid uppskattningen allenast behöva angivas i virkesförrådet ingående förråd

av grov barrskog (i tiotal procent) samt förekomsten av gran (i tjugulemtal

procent). Träd, som äro förstörda genom röta eller annorledes

(»uppenbara vrak») skola ej medtagas, och ej heller träd, vilka på grund

av sin betydelse ur naturskydds- eller liknande synpunkt ej få avverkas

eller förväntas icke komma att avverkas.

De sakkunniga framhålla, att det i första hand ifrågakomme att göra åtskillnad

mellan trädslag med mer eller mindre uthållig tillväxt, varav föranleddes

olika omloppstid och olika avverkningsordning, och att vidare

anledning kunde finnas afl skilja mellan trädslag, som vid i övrigt lika

förhållanden (samma trädgrovlek m. in.) hade olika högt rotvärde. Slulligen

kunde även ifrågakomma att inom ett trädslag eller en grupp av

trädslag göra uppdelning etter trädens grovlek. I sistnämnda avseende

märktes att det redovisade skogsvärdet per massaenhet påverkades av två

förhållanden, dels därav att den relativa tillväxten vore större beträffande

de yngre och klenare träden, dels därav att priset per massaenhet vore avsevärt

högre beträffande den grövre skogen. Båda dessa förhållanden återspeglades

i skogsvärdet men på så sätt att de i viss mån motverkade varandra.

Med hänsyn till värderingsresultatets noggrannhet vore det ett önskemål

att de bildade grupperna för vanliga fall bleve så likvärdiga som

möjligt, men för det praktiska taxeringsarbetet vore det av stor vikt att

bestämmelserna bleve så enkla som möjligt samt att uppdelningen ej dreves

längre än nödigt.

I fråga om lövträdens behandling framhålla de sakkunniga, att de lövträdslag,

varmed främst måste räknas, vore björk, ek och bok, samt anföra

vidare.

I fråga om ek och bok är nyttiggörande för gagnvirke det väsentliga. Ej

blott av stammarna påräknas utbyte av gagnvirke. Av grövre grenar kan

kubb utvinnas. Mindre träd, vilka måste uttagas genom gallring, kunna i

stort sett användas endast till brännved, likaså de stundom rätt'' avsevärda

kvantiteter som återstå av grövre träd, sedan gagnvirket uttagits. Även för

mindre grova dimensioner av dessa trädslag lära stundom erhållas så höga

priser, att någon avsevärd skillnad i förväntningsvärdena mellan grövre och

klenare skog ej är för handen. Av detta förhållande kunde man kanske

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

vara benägen draga den slutsatsen att, för vinnande av förenkling, beträffande

ek och bok en uppdelning av virkesförrådet å skilda förrådsgrupper

borde undvikas. De sakkunniga ha emellertid ej ansett sig böra föreslå en

så långt gående schablonisering. Det anförda förhållandet lärer icke vara

allmängiltigt — erfarenheter i samband med provtaxeringarna ha ådagalagt

detta — och man måste räkna med möjligheten av en sådan utveckling

att mera påtagliga prisskillnader kunna komma att uppstå mellan det

grövre och det klenare virket. De sakkunniga ha följaktligen funnit att ekoch

bokskog alltid bör uppdelas på två förrådsgrupper, grov och klen skog,

med gräns vid 25 cm eller samma gräns som den övre gränsen i fråga om

barrskog. Att en sådan uppdelning även av andra skäl är berättigad har

visat sig vid uträkning av korrektionsfaktorerna.

Björk finnes i hela riket. Sedan den nått viss storlek, kan vid lämplig

stamform därav utvinnas gagnvirke. Sedan numera björk börjat användas

till massäved, kan emellertid i viss utsträckning även vid mindre

god stamform räknas med ett mera lönande utbyte av björk. Men eljest,

d. v. s. såvitt angår sämre björk oberoende av storleken och beträffande

bättre björk innan den nått viss storlek, kan virket därav i stort sett användas

endast såsom ved. Åtminstone i de nordligaste delarna av riket

torde tills vidare få räknas med att den där vanligast förekommande formen

av björk endast undantagsvis kan användas till annat än brännved. I

de övriga delarna av riket förekommer i större eller mindre utsträckning

björk varav kan erhållas gagnvirke av olika slag, i bästa fall fanér o. d.

I hela riket — ej minst i sydligaste Sverige — måste emellertid beaktas

att å somliga med björk bevuxna marker över huvud ej finnes björk vilken

med fördel kan nyttjas till gagnvirke.

Beträffande björk är en uppdelning på två förrådsgrupper lämplig där

av träden, sedan de vuxit ut, kan erhållas utbyte av annat än brännved.

Även här synes gränsen kunna sättas vid 25 cm, närmast med tanke

på södra och mellersta Sverige, där grövre gagnvirkesduglig björkskog

kan ha verklig betydelse. För vissa delar av Norrland, där grövre björk

är mera sällsynt, får gränsdragningen snarast den effekten att anledning

till uppdelning inom trädslaget bortfaller. Häremot synes intet vara att

invända med hänsyn till björkens vanligen obetydliga förekomst i förhållande

till barrskogen och ringa användbarhet till gagnvirke. Om det i en

framtid skulle visa sig att björken mera allmänt kan användas till massaved,

torde frågan kunna komma i ett annat läge. Det bör för övrigt framhållas

att, även om bruttopriserna äro desamma, därav ej följer att detta

också gäller nettopriserna. I själva verket kan beträffande klenare skog

räknas med högre avverkningskostnad, vilket betyder lägre nettopris för det

klenare virket. Anledning till särbestämmelser synes därför ej heller för

ifrågavarande björkskog föreligga.

De sakkunniga anföra härefter att i allmänhet torde gälla att till gruppen

ädel lövskog borde hänföras trädslag med uthållig tillväxt och lång

omloppstid som bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn. Till gruppen

ordinär lövskog borde hänföras trädslag med kort omloppstid, såsom björk,

asp och al. En viss modifikation i dessa regler vore dock möjlig, nämligen

att för visst eller vissa trädslag inom en av de nämnda grupperna visserligen

, förutsattes samma tillväxt och avverkningsordning som för de ledande

trädslagcn inom gruppen men antoges andra priser. Detta förfaringssätt,

som tillämpats i förhållandet mellan tall och gran redan enligt

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

1944 års förslag, betydde, att skogsvärde- och markvärdefaktorerna bleve

gemensamma men priserna för respektive typträd olika. Denna möjlighet

syntes medge en långt gående anpassning efter särskilda förhållanden. Den

kunde tillämpas även i det fallet att olika typer av björk förekomme i samma

skog, i det björken kunde uppdelas på olika grupper, och torde ha särskild

praktisk betydelse för att göra åtskillnad mellan tall och gran. Den särskilda

behandlingen kunde eventuellt inskränkas till att gälla endast en

viss förrådsgrupp inom en trädslagsklass.

Beträffande bestämmelsen om undantagande av träd, som på grund av sin

betydelse ur naturskydds- eller liknande synpunkt ej finge avverkas, åberopa

de sakkunniga de skäl som föranlett liknande undantag vid bedömningen

av vad som vore att hänföra till skogsmark.

I fråga om det praktiska tillvägagångssättet vid förrådsuppskattningen

anföra de sakkunniga.

Redan under »allmänna synpunkter» har framhållits att taxeringarna i

mycket stor utsträckning torde kunna ske enligt den hjälptabell som i 1944

års förslag betecknades som hjälptabell 2. Denna omnämndes i förslaget

till instruktion endast mera i förbigående bland anvisningar rörande det

praktiska förfarandet. Möjligheten att använda nämnda hjälptabell grundar

sig på det förhållandet att inom en barrskog vid viss procent grovskog

den procentuella fördelningen på medelgrov skog och klenskog icke plägar

avsevärt variera. Frågan belyses av en tabell i propositionen 210/1944, vilken

de sakkunniga upptagit i sina förslag till hjälptabeller. Finnes ej anledning

att för viss skog antaga avsevärd avvikelse från den normala sammansättningen

av klenskog och medelgrov skog, kan till utgångspunkt för

förfarandet tagas en sådan normal saihmansättning. Detta innebär i och

för sig viss förenkling. Men den för arbetet i nämnderna verkligt betydelsefulla

förenklingen lärer vinnas, om vid viss förekomst av grovskog ett antagande

rörande fördelningen mellan medelgrov skog och klenskog kombineras

med en viss schematisering av fördelningen på tall och gran. Om,

såsom förutsättes i nämnda hjälptabell 2, denna förenkling i antagandena

göres, kan för ifrågakommande procent grovskog och granskog i varje omkostnadsklass

direkt utläsas det kbmpris varmed hela barrskogsförrådet

i skogen skall multipliceras. Det torde vara tydligt att denna förenklade

form för uppdelning av virkesförrådet och taxeringens utförande i övrigt

icke innefattar någon principiell avvikelse från metodens grundtankar.

Den innebär exempelvis icke att gemensamma korrektionsfaktorer för den

klena och den medelgrova skogen komma till användning. Vid uträkningen

av hjälptabellen tillämpas de olika skogsvärdefaktorerna för den klena och

den medelgrova barrskogen var för sig å den kvantitet klenskog och medelgrov

skog som anses genomsnittligt förekomma. Även om det kan antagas

att taxeringen i flertalet fall kommer att ske enligt ifrågavarande förfaringssätt,

bör härav ej föranledas en ändring av metodens uppläggning i instruktionen.

Denna måste så disponeras att de grundläggande tankegångarna

följdriktigt framkomma för det principiella huvudfallet, oavsett om detta

också blir det praktiskt vanligaste fallet. Däremot synes man kunna tillåta

sig att såsom hjälptabell 1 beteckna den för beskattningsnämnderna normala

tabellen, medan den mera sällan använda tabell, som återger det noggrannare

förfaringssättet, betecknas som nr 2. Bestämmelser om den summariska

uppdelningen av virkesförrådet synas för övrigt vara av den vikt

att de böra i första hand redovisas under avsnittet om virkesförrådets uppskattning.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

Det torde böra tilläggas, alt, om det totala virkesförrådet riktigt uppskattats,

den schablonisering som ligger i utjämning av grovskogsprocenten,

exempelvis till jämna tiotal, vanligen icke medför synnerligen stor avvikelse

ifrån det resultat som skulle erhållas vid noggrann uppskattning. I

fråga om granförekomsten kan avvikelsen vid summarisk uppskattning bli

av nämnvärd betydelse endast därest priset på gran mera avsevärt skiljer sig

från priset på tall. Även utan särskild föreskrift torde det emellertid vara

klart att olika hjälptabeller vid summarisk uppdelning av virkesförrådet

kunna användas för tall och gran. Detta följer redan därav att granen kan

hänföras till särskild grupp på sätt ovan angivits. Men även utan sådan

uppdelning kan det summariska förfarandet tänkas ske med större eller

mindre noggrannhet. För uppskattning av grovskogen synes böra krävas

en noggrannhet av minst 10-tal procent, för uppskattning av gran en noggrannhet

av minst 25-tal procent. Hjälptabeller med mindre intervall bli

givetvis vidlyftigare och följaktligen besvärligare att utarbeta. Vid det

praktiska taxeringsarbetet torde däremot den omständigheten att kolumnerna

bli flera icke medföra avsevärt större omgång.

Beträffande frågan om en motsvarande summarisk förrådsuppdelning av

lövskogen nämna de sakkunniga, att det närmast kunde ifrågakomma att

låta fördelningen på klenskog och grovskog ske med avrundning till tiotal

procent e. d. samt att behandla all ordinär lövskog i Norrland som en enda

grupp.

Vad slutligen angår det fallet att erforderliga uppgifter för en fullständig

uppskattning funnes, framhålla de sakkunniga, att i detta fall taxering enligt

det förenklade förfarandet ej borde få ske. Den skattskyldige borde ej

kunna påkalla det summariska förfarandet för att därigenom komma i ett

förmånligare läge, lika litet som en taxeringsnämnd borde få åberopa detta

som motiv för ett högre värde än det som erhölles vid en noggrannare bestämning.

Remissyttrandena. Den nu förevarande frågan har särskilt berörts endast

i ett par yttranden.

Överjägmästaren i södra distriktet finner det vara något lättvindigt att

fastställa värdenormer på grundval av uttalandet, att även för mindre

grova dimensioner av ek och bok »stundom lär» erhållas så höga priser,

att någon avsevärd skillnad i förväntningsvärdena mellan grövre och klenare

skog ej vore för handen. Det särskilt utmärkande draget för de ädla

lövträdens utveckling vore just den mycket stora skillnaden i värde mellan

klent och grovt virke, mellan dålig och god kvalitet.

Enligt överjägmästarens i västra distriktet uppfattning torde uppdelningen

å trädslagsklasser i allmänhet för så vitt det icke gällde lövskog -— särskilt

ädel lövskog — icke erbjuda alltför stora svårigheter. Att däremot

sitta på rummet och tänka sig en uppdelning av virkesförrådet i grovleksgrupper

på eu skog måste vara en många gånger vansklig sak i och för sig

och betänklig till sina konsekvenser med hänsyn till mark- och skogsvärdefaktorernas

avsevärda spridning. Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län

understryker däremot vad de sakkunniga anfört angående betydelsen av

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

tillgång till hjälptabell nr 1, enligt vilken efter bedömning av procent

grovskog och granskog barrskogen i regel med praktiskt taget lika stor

säkerhet kunde värdesättas som om detalj uppgifter förelåge om barrskogsförrådets

sammansättning. Vid provtaxeringen år 1944 i Västmanlands län

hade givits flera tillfällen att konstatera att dylik tabell gåve mycket tillfredsställande

resultat.

Stiftsnämnden i Lund anser, att gränsen mellan klasserna »grov ädel

lövskog» och »klen ädel lövskog» borde lagts vid en högre dimension än

25 cm. Även länsstyrelsen i Malmöhus län är av denna uppfattning och

framhåller att maximipriser för bokskog och ekskog uppnåddes först vid en

avsevärt större diameter. Under 20 cm kunde endast räknas med vedvärde.

Enligt professor Streyffert funnes anledning antaga, att bedömningar

av virlcesförråd och grovskogsprocent efter hand som erfarenhet vunnes

om dessa faktorer skulle kunna förbättras. Typskogarna hade därvid en

uppgift att fylla. Kontroll kunde för större områden vinnas genom sammanställningar

och jämförelser med riksskogstaxeringarnas material. I sista

hand fordrades dock kännedom om de enskilda taxeringsobjekten för att

erhålla den eftersträvade jämnheten i taxeringen. Även denna kännedom

kunde antagas öka allt efter som enskilda skogsägare läte utföra uppskattningar

av sina skogar.

Departementschefen. Den fråga som behandlas i detta avsnitt är mycket betydelsefull.

Virkesförrådets uppskattning måste nämligen i huvudsak överlämnas

åt beskattningsnämnderna och man kan säga att den nya metoden

står eller faller med huru nämnderna kunna gå i land härmed.

Angående förfaringssättet vid uppskattningen av virkesförrådet samt

provtaxeringsnämndernas och remissinstansernas åsikter om möjligheterna

att praktiskt tillämpa bestämmelserna härom får jag hänvisa till avsnittet

»Allmänna synpunkter» (s. 62 o. f.). Även min egen mening om frågan har

jag där givit uttryck åt.

Mot bestämmelserna i och för sig har praktiskt taget ingen kritik framkommit.

Jämväl enligt min mening ha de sakkunniga funnit en god lösning

av problemet att angiva sådana kännetecken på skogen, som dels äro i utomordentlig

grad utslagsgivande för dess värde och dels äro så lättillgängliga

att man kan överlämna deras utrönande åt beskattningsnämnderna. Jag

anser mig därför böra i princip godtaga de sakkunnigas förslag härutinnan.

I en mindre betydelsefull detalj har jag emellertid ansett mig böra frångå

de sakkunnigas förslag. Förut har jag vid behandlingen av frågan om vad

som skall hänföras till skogsmark förordat slopande av en av de sakkunniga

föreslagen bestämmelse om att som skogsmark icke skall upptagas på

grund av särskilt skönhetsvärde märkligt område o. d. Då jag icke heller

tror, att bestämmelsen om undantagande från uppskattningen av träd, som

på grund av sin betydelse ur naturskydds- eller liknande synpunkt ej få

avverkas eller förväntas icke komma att avverkas, fyller något verkligt behov,

anser jag att även denna bestämmelse bör utgå.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Skogskubikmeterpris.

129

Enligt nuvarande bestämmelser sker värderingen av skog och skogsmark

med hänsyn till den normala virkesavkastningen, som för ändamålet apteras

och värdesättes. En särskild aptering verkställes för varje län eller del av län

(prisområde). Den på grundval av denna aptering för avkastningen fastställda

normala sortimentssammansättningen angives i vederbörande länsanvisningar.

Enligt den nya metoden sådan den först presenterades användes som utgångspunkt

vid beräkningen av avkastningsvärdet å skogen i princip de rotstående

trädens värde vid omedelbart uttag, slaktvärdet. De korrektionsfaktorer,

som återfinnas i domänstyrelsens förslag år 1941 för t. ex. barrtimmerskog,

voro alltså uträknade på det sättet att de för varje genomsnittsskog

uttryckte förhållandet mellan å ena sidan förväntnings- eller diskonteringsvärdet

å en kbm skog av den för förrådsgruppen genomsnittliga sammansättningen

och å andra sidan slaktvärdet (benämnt rotvärdet) å en kbm

skog av samma sammansättning. Tankegången var den att man skulle göra

en direkt värdering av den rotstående skogen sådan den befann sig vid taxeringstillfället

samt därifrån räkna sig fram till förväntningsvärdet å samma

skog. Uppskattningen av slaktvärdet baserades på en för hela landet gemensam

grundaptering, vilken ansågs representera utbytet av träd från respektive

förrådsgrupp. Ur barrtimmerskog ansågs exempelvis utbytet vara 75 %

timmer, 15 % massaved och 5 % ved, därvid de angivna procenttalen angåvo

sortimentsklasser, vilka i sin tur kunde vara sammansatta av olika sortiment.

Denna senare aptering (uppdelning av exempelvis sortimentsklassen timmer

i sågtimmer, pålar, stolpar in. m.) kunde däremot icke göras ensartad för

hela landet; den förutsattes skola — som förut — ske för prisområde och

angivas i länsanvisningarna.

I 1944 års förslag hade domänstyrelsens principer i viss mån modifierats.

Då det befunnits att en viss förrådsgrupps sammansättning för de olika

genomsnittsskogarna växlade, ändrade man korrektionsfaktorcrna därhän,

att de direkt uttryckte förhållandet mellan å ena sidan vederbörande förrådsgrupps

förväntningsvärde per kbm skog av den för förrådsgruppen genomsnittliga

sammansättningen, å andra sidan rotvärdet av den standarddimension

för vilken grundapteringen var avpassad; man ansåg detta vara

ett enklare förfarande än att frångå den enhetliga grundapteringen och göra

en särskild för varje genomsnittsskog avpassad sådan aptering. De standarddimensioner,

för vilka grundapteringen gällde, voro beträffande barrskog

30 cm vid brösthöjd för timmerskogen och 20 cm vid brösthöjd för

massavedskogen. Apteringsschablonerna voro emellertid icke uträknade på

basis av ett enda tänkt medelträd, som höll exakt 30 respektive 20 cm

vid brösthöjd. I stället hade för 30-cmträdct uträknats medelaptcringen för

diameterklasserna 25—29,59 och 30—34,99 cm, vilka tänktes ingå i lika proportioner,

och på samma sätt hade 20-cmträdets aptering baserats på diameterklasserna

15—19,99 cm samt 20—24,99 cm.

!> Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 39.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

De sakkunniga. De sakkunnigas förslag innebär, att sambandet mellan skogens

förväntningsvärde och dess slaktvärde helt och hållet släppts. Som utgångspunkt

för värderingen tages nu ett visst för en hel trädslagsklass representativt

»typträd» som apteras och värderas samt insättes i sitt värdeförhållande

till vederbörande förrådsgrupp inom trädslagsklassen. Förväntningsvärdet

å förrådsgrupperna grov barrskog, medelgrov barrskog och

klen barrskog skall sålunda för alla beräknas med utgångspunkt från det

förhandenvarande värdet å ett träd av 30 cm grovlek med hänsyn till däri

ingående sortiment av olika slag. Den enhetliga grundapteringen för hela

riket har också frångåtts. Prisberäkningen beträffande det till grund för

värderingen liggande typträdet skall nämligen baseras på en grundaptering,

som gäller endast för visst i särskild ordning fastställt apteringsområde.

Landet skall sålunda indelas i apteringsområden och korrektionsfaktorerna

äro avsedda att giva uttryck för förhållandet mellan å ena sidan ifrågakommande

förrådsgrupps förväntningsvärde per kbm, å andra sidan slaktvärdet

per kbm av det värdebestämmande typträdet enligt den för vederbörande apteringsområde

fastställda grundapteringen samt enligt den för föreliggande

prisområde i särskild ordning fastställda ytterligare aptering, som erfordras

för sortimentsklassernas uppdelning i inom prisområdet vanligen förekommande

sortiment (sågtimmer, sulfitved etc.). Då ett dylikt typträd skall representera

hela den trädslagsklass det avser, får det vid prisberäkningen

anses vara sammansatt av de trädslag, som ingå i trädslagsklassen, i ungefär

samma proportion vari dessa förekomma inom prisområdet. Avsikten

är emellertid att vid prisberäkningen icke skall i varje fall behöva tagas

hänsyn till alla inom viss trädslagsklass förekommande trädslag utan att

ett eller flera inom trädslagsklassen förhärskande trädslag vanligen skola

kunna företräda trädslagsklassen i dess helhet. Å andra sidan skola, då

priserna för olika trädslag inom en trädslagsklass variera alltför mycket,

de olika trädslagen vid prisberäkningen behandlas som särskilda trädslagsklasser,

d. v. s. typträd av varje trädslag skola vart för sig apteras och

värderas; så avses regelmässigt skola ske beträffande tall och gran. I detta

fall måste alltså göras en särskild uppskattning av de olika trädslagen (jfr

s. 123—24). Om inom visst trädslag på grund av växlande stamform och grenighet

in. m. hos träden skogen i avseende å kvalitet företer större olikheter,

skall ett enda trädslag också kunna på angivet sätt uppdelas i grupper.

Eljest skall hänsyn till variationer i fråga om skogens kvalitet tagas på det

sättet att om för viss skog tekniska fel hos träden skulle förekomma i onormal

utsträckning ett särskilt avdrag skall göras vid prisberäkningen liksom

att om i viss förrådsgrupp å en skog i onormal utsträckning skulle ingå träd,

därav specialsortiment kunna utvinnas, ett motsvarande tillägg skall göras.

Hänsyn till variationer i avverknings- och transportkostnader för olika skogar

skall tagas genom skogarnas fördelning på omkostnadsklasser. I allmänhet

skola tillämpliga skogskbmpriser uträknas centralt för län eller del av

län (motsvarande prisområde) och intagas i länsanvisningarna.

De sakkunnigas förslag förutsätter, att inom varje trädslagsklass ytter
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

131

ligare ett typträd apteras och prisberäknas. Skogsvärde- och markvärdefaktorerna

äro ju i hög grad beroende av trädens värdetillväxt under tiden

fram till dess de uttagas. Värdet å ett visst träd tillväxer emellertid i allmänhet

icke blott i proportion till massatillväxten, utan det förvandlas

också under tillväxten till värdefullare sortiment, d. v. s. virkets värde per

massaenhet ökar. För att utröna verkliga värdetillväxten å ett träd under

dess utväxning från den ena till den andra dimensionen skall enligt förslaget

inom de olika trädslagsklasserna jämväl 20-cmträdet apteras och

värdeberäknas på samma sätt som 30-cmträdet.

De sakkunniga påpeka, att för varje förrådsgrupp skogsvärdet erhålles som

en produkt av kubikmassan, ett med avdrag för allmänna kostnader reducerat

skogskbmpris och en korrektionsfaktor. Den senare kunde i förhållande

till skogskbmpriset så avvägas, att produkten av dessa två tal bleve

lika, vare sig man utginge från skogskbmpriset å det ena eller å det andra

typträdet. Valdes för den medelgrova eller den klena skogen det skogskbmpris

som skulle tillämpas för den grova skogens typträd, bleve korrektionsfaktörerna

i motsvarande mån lägre. Redan enligt 1944 års förslag skulle

den klena vedskogens kubikmassa multipliceras med skogskbmpriset (rotvärdet)

för den medelgrova skogen, detta närmast för att vedskogen ofta

ej hade annat värde än förväntningsvärdet. Motsvarande kunde emellertid

vara förhållandet med medelgrov barrskog i avlägsna bygder med dåliga

kommunikationer. Detta utgjorde ett praktiskt skäl att låta typträdet för

den grova skogen genomgående bestämma värdesättningen. Genom en enhetlig

grund för värdesättningen komme de olika förrådsgruppernas förväntningsvärden

i förhållande till varandra också bättre till synes.

Att ett typträd — framhålla de sakkunniga vidare — kunde representera

mer än ett trädslag komme ej att möta några särskilda svårigheter; det

gällde endast att vid rotvärdenas bestämmande räkna med sortiment av

olika trädslag. Vanligen torde det emellertid vara möjligt att låta träd av

ifrågavarande grovlek inom ett eller flera i trädslagsklassen eller gruppen

förhärskande trädslag vara typträd för hela klassen eller gruppen; det förutsattes

ju att, om priserna för ett trädslag avsevärt skilde sig från priserna

å övriga trädslag det i avseende å prissättningen icke skulle inräknas

i gruppen. En hopvägning av priser för konstruerade typträd komme emellertid

att bli ett normalt förfarande beträffande de typträd som skulle bestämma

värdet å skogsmark, eftersom detta alltid skulle beräknas med

hänsyn till inom området genomsnittligt förekommande sammansättning

av olika trädslag, normalt tall och gran. Den möjlighet att i avseende å prissättningen

skilja tall från gran, som i regel torde komma att utnyttjas i

fråga om växande skog av dessa trädslag, komme nämligen icke att vara för

handen beträffande skogsmark. För att underlag att bestämma prisrelationen

skulle vara för handen måste alltid konstruerade typträd finnas för

både 20- och 30-cmträdet.

Beträffande den grundläggande apteringen framhålla de sakkunniga, att

det syntes mindre lämpligt att för framtiden binda denna i instruktionen,

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

allra minst så att den gjordes genomgående lika i hela riket. I 1944 års

förslag hade visserligen bestämmelserna om en enhetlig grundaptering bibehållits,

men genom särbestämmelser i avseende å prissättningen vid avvikelser

med hänsyn till onormal barktjocklek eller onormal förekomst av

tekniska fel hade i realiteten grundapteringen kunnat justeras där den givit

uppenbarligen oriktigt utslag. Normer för grundapteringen hade enligt 1944

års förslag varit intagna i skogsvärderingsinstruktionen, vilket i och för

sig inbjudit till att grundapteringen gjorts enhetlig för hela riket. Nu föresloges

i stället, eftersom det gällde förhållanden, vilkas utredande krävde

rent teknisk sakkunskap, att det skulle överlämnas åt statens skogsforskningsinstitut

att i samråd med skogsstyrelsen meddela regler om den

grundläggande apteringen. Då dessa ämbetsverk hade i sin hand att verkställa

sin bedömning med hänsyn till vad som för varje taxering vore i olika

avseenden lämpligt, saknades skäl att uppställa krav, varigenom de på förhand

bundes. Enligt förslaget skulle alltså före allmän fastighetstaxering

statens skogsforskningsinstitut i samråd med skogsstyrelsen i särskilda anvisningar

bestämma de områden som för de vanligast förekommande trädslagen

skulle vara apteringsområden, under iakttagande att varje apteringsområde

skulle vara ett sådant större område där, enligt vad riksskogstaxeringarna

utvisade, skogen hade i huvudsak ensartad karaktär i avseende å

trädens stamform, barktjockleken hos träden samt trädens kvalitet. Tillika

borde i anvisningarna för varje apteringsområde och ifrågakommande trädslag,

under antagande av sådan aptering som för det avverkade virket i varje

avseende funnes lämplig, för dels ett träd som hölle i genomsnitt 20 cm dels

ett träd som hölle i genomsnitt 30 cm vid brösthöjd bestämmas den uppdelning

av trädets totala stamvolym med bark i rått tillstånd å stamdelar av

olika grovlek, som skulle ligga till grund för prisberäkningen. Om det skulle

visa sig nödvändigt att för bestämning av värdet å visst typträd företaga en

aptering för flera olika dimensioner och därefter sammanföra dessa, finge

bli beroende av särskilda överväganden inom nämnda ämbetsverk.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om den ytterligare aptering utöver

grundapteringen som erfordras för prisbestämningen och anföra härom.

Det är uppenbart att den detalj aptering, den uppdelning av de tänkta

stamdelarna i sortiment, vars överlämnande åt taxeringsmyndigheterna ej

kan undvikas, kommer att kräva avsevärd sakkunskap. I verkligheten måste

den — liksom enligt gällande bestämmelser, vilka härutinnan icke så mycket

skilja sig från de nya — utföras av de länsskogssakkunniga. Olikheterna

sammanhänga väsentligen med att skogskbmpris enligt det förevarande förslaget

skola bestämmas endast för vissa typträd, medan prisbestämningen

enligt gällande regler avser samtliga de träd som anses ingå i en årsavkastning.

Det s. k. Stockholmsmötet har redan hittills haft som en viktig funktion

att verka för enhetlighet. Emellertid fordras för ändamålet vissa uppgifter,

i regel procentuella tal, rörande dels trädens barkvolym, dels stamvedens

inmätningsbara volym uppdelad efter virkets grovlek, dels huru stor

del av utbytet i gagnvirke som på grund av inom området allmänt förekommande

tekniska fel beräknas i medeltal icke kunna utnyttjas såsom

gagnvirke. Även framräknandet av dessa procenttal kräver sådan teknisk

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

133

sakkunskap att uppgiften bör anförtros åt skogsforskningsinstitutet i samråd

med skogsstyrelsen. I de ifrågavarande anvisningarna böra ock fastställas

de omräkningstal som erfordras för att ange förhållandet mellan å ena

sidan stamvirket uttryckt i verklig kubikmassa fast mått på bark, å andra

sidan ifrågakommande sortiment uttryckta i brukliga handelsmått. Dylika

förvandlingstal erfordras dels för att beräkna hur stor volym så uttryckta

sortiment kunna utvinnas av en skogskbm avseende ifrågavarande typträd,

dels för att med utgångspunkt från priserna å sortimenten räkna ut priset

på en sådan skogskbm. Vissa av de på nämnda ämbetsverk sålunda ankommande

uppgifterna och framförallt de som avse fastställande av omräkningstalen

torde erfordra särskilt utredningsarbete av ej obetydlig omfattning.

För närvarande är frågan om ändrade normer för virkesmätningen på

olika håll aktuell. Utvecklingen härutinnan kommer givetvis att påverka

vissa moment av förberedelsearbetet för fastighetstaxering beträffande skog

och måste uppenbarligen beaktas av de ifrågavarande ämbetsverken.

I övrigt framhålla de sakkunniga, att föreskrifterna i 1944 års förslag rörande

förfarandet vid svårighet att fastställa vilka sortiment som skulle

anses ingå i viss sortimentsldass eller, vid prisvariationer inom de olika

sortimenten, att beräkna medelnettopriser för dessa syntes kunna utbytas

mot bestämmelsen att uppdelningen på sortiment ej behövde göras mera detaljerad

än som kunde anses erforderligt för en nöjaktig beräkning av skogskbmpriserna.

Det torde kunna överlämnas åt skogsforskningsinstitutet att

efter samråd med skogsstyrelsen meddela anvisningar även härutinnan. —

Bestämmelserna om fel i virket på grund av röta o. d. samt om specialsortiment

kunde utnyttjas för att komma till rätta med ojämnheter i taxeringen

med hänsyn till kvalitetsförhållanden o. d. i den mån ej övriga regler

gåve ett tillräckligt differentierat resultat. Dåliga kulturer — exempelvis

tysktall -— kunde sålunda behandlas som en särskild grupp inom en trädslagsklass.

Remissyttrandena. Mot de sakkunnigas förslag i förevarande del ha endast

ett par remissinstanser haft något att erinra.

Statens skogsforskningsinstitut anser att bestämmelsen om speciellt tillägg

till skogskbmpriset därest i viss förrådsgrupp å en skog i onormal utsträckning

inginge träd, varur med fördel kunde utvinnas särskilt värdefulla specialsortiment,

borde utgå. För att i större omfattning utvinna särskilt värdefulla

specialsortiment torde nämligen omloppstiden i allmänhet behöva utsträckas,

vilket medförde ett annat avverkningsprogram än det, som legat

till grund för värderingen. Samtidigt infördes riskmoment, vilka icke syntes

böra ytterligare ökas genom beskattningen.

Domänstgrelsen har intet att erinra mot de sakkunnigas förfaringssätt

att endast i grova drag skissera beräkningen av skogskbmpriset och att överlämna

uppgiften att meddela regler om den grundläggande apteringen

m. in. åt statens skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen. För ätt icke

den grövre skogen skulle bliva relativt sett för högt beskattad ifrågasätter

emellertid styrelsen om man icke vid taxeringen kunde bortse från det högre

värde å sådan skog som sammanhängde med hög kvalitet och möjlighet att

utvinna specialsortiment.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser den omständigheten, att

statens skogsforskningsinstitut i samråd med skogsstyrelsen skulle få uppgiften

att meddela regler för den grundläggande apteringen, inrymma garanti

för en riktig tillämpning av metoden i dessa avseenden.

Enligt Sveriges skogsägareförbund vore det en hrist hos förslaget att detsamma

icke definierade vare sig prisområdena eller apteringsområdena på

ett tillfredsställande sätt. Det kunde förväntas möta avsevärda svårigheter

att på marken få en viss kongruens mellan dessa områden, vilket av praktiska

skäl torde bli nödvändigt. Varken pris- eller apteringsområdena kunde

följa de administrativa gränserna. De delar av apteringsområdena, som

skulle ligga till grund för sortimentsapteringen, bleve beroende av höjden

över havet, bonitet, avsättningsläge, drivningsvägars längd, närhet till olika

industrier m. in. Det måste bli en utomordentligt svår uppgift att utlägga

dessa områden på marken, och de organ, skogsforskningsinstitutet och skogsstyrelsen

gemensamt, som finge ansvaret härför, komme att ställas inför

nästan olösliga uppgifter.

Kammarrätten påpekar att enligt redogörelsen för provtaxeringarna provtaxeringsnämnden

i Knäred hade framhållit vikten av att den nya uppskattningsmetoden

komme att inrymma tillräckliga möjligheter till hänsynstagande

till skogens utseende och kvalitet. Nämndens påpekande föranleddes

därav att i Hallands kustband och på sina ställen ganska långt in i landet

skogsväxten utgjordes av tallskog av dålig kvalitet med snabbt avsmalnande

stammar av ringa höjd. Liknande stamform förekomme även på höjdlägen

i de norra delarna av landet liksom i allmänhet vid kusterna. Av förslaget

framginge icke klart, hur en dylik avvikelse från normal trädform skulle

beaktas. Apteringsområdena vore uppenbarligen avsedda att vara ganska

stora och kunde icke bestämmas så att för området antagen stamform och

grundaptering kunde vara tillämplig för alla fastigheter inom området. Det

syntes osäkert, om erforderlig jämkning kunde ske genom att enligt förslaget

till skogsvärderingsinstruktion B 11 sista stycket för ett och samma

trädslag bestämma olika skogskbmpriser. Smidigare skulle troligen vara att

medge nedsättning av skogsvärdet på samma sätt som vore föreskrivet vid

onormal förekomst av tekniska fel i virket.

Departementschefen. Bestämmelserna om fastställande av skogskbmpriset,

d. v. s. rotvärdet eller slaktvärdet å det värdebestämmande typträdet,

kunna synas invecklade, men detta torde icke vara av större betydelse, då

bestämmelsernas tillämpning helt åligger centrala myndigheter, skogsforskningsinstitutet

och skogsstyrelsen, samt länsskogssakkunniga. Alla de bedömningar

och beräkningar, som bestämmelserna förutsätta, äro nämligen

avsedda att inläggas i de tabeller, som skola ställas till beskattningsnämndernas

förfogande.

I ett par remissyttranden har gjorts den invändningen att bestämmelsen

om särskilt tillägg till skogskbmpriset vid förekomst av träd, varur kunna

utvinnas särskilt värdefulla specialsortiment, borde utgå. Med hänsyn sär
-

I

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

skilt till vad skogsforskningsinstitutet i denna del anfört vill jag förorda att

bestämmelsen slopas.

I anledning av kammarrättens påpekande angående värderingen av viss

tallskog av dålig kvalitet i Halland får jag framhålla att de sakkunnigas

avsikt uppenbarligen är att dylik skog, om den värdemässigt mera avsevärt

avviker från annan skog av samma trädslag i länet, i allmänhet skall behandlas

som en särskild grupp enligt B. punkt 11 sista stycket sista meningen

i skogsvärderingsinstruktionen. Skulle det emellertid visa sig mera

praktiskt att för viss trakt taga hänsyn till förekomsten å där belägna fastigheter

av dylik skog genom särskilt avdrag från skogskbmpriset enligt bestämmelsen

i B. punkt 6 d) första stycket sista meningen synes denna väg

också kunna anlitas. Vilket alternativ som skall användas torde få bestämmas

från fall till fall vid länsanvisningarnas fastställande. Någon särskild

föreskrift härom synes mig icke erforderlig.

I övrigt har jag intet att erinra mot de sakkunnigas förslag i denna del.

Faktorer för beräkning av förväntningsvärde å skogen.

Dessa faktorer — även kallade korrektionsfaktorer — skola, som förut

nämnts, angiva förhållandet mellan å ena sidan förväntningsvärdet å den

skog som finnes å viss mark och den som beräknas komma att växa där i

framtiden samt å andra sidan skogskbmpriset för det grövre typträdet

(30-cmträdet). Särskilda korrektionsfaktorer måste fastställas beträffande

varje godhetsklass inom förekommande tillväxtområde för varje förrådsgrupp

inom en var av de tre trädslagsklasserna barrskog, ordinär lövskog

och ädel lövskog. Vidare erfordras särskilda skogsvärde- och markvärdefaktorer.

De sakkunniga. De sakkunniga framhålla, att för en var av de angivna

trädslagsklasserna så ensartade tillväxt- och avverkningsförhallanden rådde

att alla slags träd kunde utan olägenhet inpassas under dem. Bearbetningar

av riksskogstaxeringsmaterialet hade visserligen givit vid handen, att variationer

beträffande tillväxt- och avverkningsordning förekomme, men hade

knappast givit stöd åt uppfattningen att dessa variationer varit så betydande

att de borde föranleda en ytterligare differentiering av korrektionsfaktörerna.

Föreliggande skiljaktigheter i förhållandet mellan tall och gran

beaktades så att tall och gran i avseende å förrådsuppskattning och prissättning

behandlades som skilda trädslag. Motsvarande förfaringssätt kunde

enligt förslaget tillämpas även beträffande andra trädslag inom en trädslagsklass.

Frågan om korrektionsfaktorernas utformning berördes ej av

denna anordning.

Angående de närmare beräkningsmetoder som använts vid de föreslagna

korrektionsfaktorernas fastställande hänvisa de sakkunniga till en särskild

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

redogörelse härför (bet. s. 209—234) av två av dem, Hagberg och Malmgård,

samt anföra beträffande de grundläggande momenten i den tankegång

som låge bakom korrektionsfaktorernas uträkning.

För enkelhetens skull antages först att fråga är om en skog av ett enda

trädslag och att det gäller att fastställa vilket förväntningsvärde som tillkommer

ett visst träd. Trädet förutsättes skola tillväxa. Ju längre det får

stå kvar desto grövre och värdefullare sortiment antages det kunna ge. Tillväxten

sker icke likformigt. I början av en plantas tillvaro är tillväxten i

massa obetydlig men den relativa tillväxten mycket stor. Den relativa tillväxten

avtar snart hastigt, men den absoluta tillväxten ökas normalt mer

och mer intill en viss gräns. Den kvalitativa tillväxten företer vissa gradvis

framträdande ändringar. En sådan ändring sker, när trädet når den

storlek vid vilken det börjar kunna utnyttjas till gagnvirke, dock icke pa

en gång, eftersom småningom allt större delar av trädet kunna så användas.

En mera accentuerad prisökning framträder ånyo, när trädet når

den storlek att det kan användas för sådana särskilt värdefulla sortiment

— mestadels timmer -— som kunna utvinnas endast av grövre träd. Den

kvantitativa tillväxten mätes i massa och dess genomsnittliga förlopp kan

för olika delar av riket framräknas ur riksskogstaxeringarnas material, vilket

innehåller uppgifter om bl. a. radietillväxten vid olika åldrar. Betydelsen

av den kvalitativa tillväxten kan utrönas endast genom prissättning. Vid

taxeringen kommer den till synes i värdet å en skogskbm för dels det

grövre dels det klenare typträdet, vartdera värdet bestämt med hänsyn

till priserna på de olika sortiment som kunna utvinnas av typträdet. Om

man nu vill fastställa förväntningsvärdet å ett visst träd, måste också ett

antagande göras om den tidpunkt när det kommer att avverkas. Men känner

man tidpunkten för avverkningen, vet man också, enligt vad nyss sagts,

hur stort trädet kommer att vara vid awerkningstillfället och, eftersom

man har fastställt ett skogskbmpris för träd av sådan storlek, vad det då

kommer att ha för värde. Trädets förväntningsvärde är det vid nuvarande

tidpunkt enligt viss antagen räntefot beräknade diskonterade värdet av vad

som kommer att erhållas för trädet vid avverkningen. Hur stort detta värde

är i förhållande till det värde, som skulle erhållas om det omedelbart avverkades,

är i detta sammanhang utan direkt intresse, vare sig sistnämnda

värde är högre eller lägre än förväntningsvärdet. Vad som står fast är att

awerkningstakten i betydande grad regleras av skogsvårdslagstiftningen

och att trädet förutsättes skola avverkas vid den antagna tidpunkten. För

att komma fram till det värde som är av intresse för taxeringen behövs

alltså ingen uppskattning av det värde varje träd skulle ha om skogen omedelbart

avverkades. Ett dylikt värde, ett slaktvärde, kunde visserligen i regel

fastställas, och det vore icke omöjligt att taga detta värde till grund för jämförelsen.

Sådan var i själva verket den principiella innebörden av domänstyrelsens

ursprungliga förslag, ehuru den klena barrskogens värdering

efter massavedspris innebar ett avsteg från tankegången.--- ■— Tydligt

torde i varje fall vara att för en uträkning av det ifrågavarande trädets

rotvärde vid awerkningstillfället det räcker att känna dess rotvärde vid

vilken tidpunkt som helst — till och med det värde som skulle ha tillkommit

det, om det fått kvarstå till någon senare tidpunkt än den som faktiskt

förutsättes för avverkningen. — -—- —

Enligt den föreliggande metoden göres nu det antagandet att utvecklingen

av skogskbmpriserna tills träden blivit fullt utvuxna är väsentligen

jämn och att den sålunda, grafiskt återgiven, betecknas av en rät linje,

med i huvudsak endast sådana avvikelser som följa av att de allra minsta

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

dimensionerna, vilka anses vid avverkningen icke ens komma att ge nettoutbyte

såsom brännved, antagas icke ha eget kbmpris och att, när virket

nått viss grov dimension, kvalitetsförbättringen upphör. Detta antagande

är icke godtyckligt; det framkom på grundval av undersökningar under

förarbetena till 1944 års förslag, och intet har förekommit som skulle kunna

anses rubba uppfattningen att en uppskattning, som i alla fall måste

vara i flera avseenden schablonmässig, blir tillräckligt noggrann, om man

utgår från det antagandet. Ifall man nu känner två priser i utvecklingslinjen

och den minsta dimension vid vilken avverkning kan förväntas ge

något nettoutbyte så ock å vilket utvecklingsstadium kvalitetsutvecklingen

upphör, äro med sagda antagande alla andra priser i denna linje givna.

I förevarande sammanhang utgöras de grundläggande priserna av skogskbmpriserna

å de båda typträden. Med hjälp av prisserien kan det ifrågavarande

trädets rotvärde vid avverkningen bestämmas samt, efter diskontering

av detta värde till nuvarande tidpunkt efter den antagna räntefoten,

dess förväntningsvärde. Det tal, som utvisar förhållandet mellan å ena

sidan det på ovan angivet sätt utrönta förväntningsvärdet per kbm å ifrågavarande

träd, å andra sidan riktpriset per skogskbm, skulle utgöra korrektionsfaktorn

för trädet, om en sådan faktor för detta skulle fastställas.

Vid taxeringen måste emellertid räknas med icke ett träd utan ett stort

antal sådana, dels alla dem som nu finnas i skogen, dels dem som kunna

beräknas där uppväxa framdeles. Vissa av dessa träd komma aldrig att

få något självständigt värde. De komma att gallras bort under sådana förhållanden

att de ej ge något nettoutbyte men väl kunna förorsaka kostnad.

Underskottet inbegripes i de allmänna kostnaderna för vilka schablonavdrag

göres. Men för alla de existerande och framtida träd, som vid avverkningen

beräknas ge någon nettobehållning, skall förväntningsvärdet

fastställas. Nuvärdet å skogen inklusive skogsmarken är nämligen det

sammanlagda förväntningsvärdet å alla de sistnämnda träden med avdrag

för nuvärdet av allmänna kostnader. I princip kan man tänka sig att en

korrektionsfaktor fastställdes för varje ifrågavarande träd och att alla de

förväntningsvärden i förhållande till riktpriset, som genom förmedling av

denna faktor uträknades för varje träd, sammanlades. Härigenom skulle

det totala förväntningsvärdet å skogsmarken och skogen erhållas. Nu är

givetvis ett sådant tillvägagångssätt ej möjligt. Man måste förfara summariskt.

Detta kan ske genom att sammanföra träden i grupper, för vilka

en tillämpning av gemensamma korrektionsfaktörer är möjlig och lämplig.

Det är för detta ändamål som skogen uppdelas å dimensions- eller förrådsgrupper,

vilkas virkesmassa uppskattas. Beträffande barrskogen blir alltså

resultatet schematiskt sett detsamma som om skogen bestode av tre mycket

stora träd, vartdera med den virkesmassa som utgör summan för vederbörande

förrådsgrupp, vartill emellertid skulle komma det förväntningsvärde

som representerades dels av ännu icke framkomna skogsgenerationer, dels

av de befintliga träd som ännu icke nått brösthöjd och som fördenskull icke

inräknas i förrådsgrupperna. För en genomsnittsskog kan detta tillkommande

värde uträknas och per har fastställas i förhållande till riktpriset

per skogskbm.

De sakkunniga uppgiva härefter, att deras förslag i visst avseende skilde

sig från 1944 års förslag. I det senare hade tagits till utgångspunkt, att den

genomsnittsskog som framkommit på grundval av riksskogstaxeringen skulle

bibehållas oförändrad, men det hade befunnits att det i vissa tillväxtområden

förekommit ett sådant överskott av skog av viss ålder att en avverknings
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kangl. Maj.ts proposition nr 39.

ordning, vilken skulle i stort sett leda till bibehållandet av samma tillstånd,

komme att framstå som irrationell. Det för en genomsnittsuppskattning

mest tillfredsställande resultatet hade ansetts kunna erhållas genom att med

utgångspunkt från riksskogstaxeringarnas uppgifter om tillväxt och åldersfördelning

m. m. konstruera en »normaliserad genomsnittsskog» med viss

areal skogsmark för varje förrådsgrupp, vilken skog antoges böra bibehållas

oförändrad. En sådan normaliserad genomsnittsskog komme med de givna

förutsättningarna att i all framtid ge oförändrad årlig virkesavkastning och,

enligt de antaganden som gjordes vid taxeringen, jämväl lika årlig värdeavkastning.

Det totala förväntningsvärdet å skogsmarken och den växande

skogen kunde därför enkelt erhållas genom att med tillämpning av den

antagna räntefoten kapitalisera den årliga värdeavkastningen, reducerad

med den antagna årliga allmänna kostnaden, allt uttryckt i riktpriset per

skogskbm d. v. s. skogskbmpriset för det grövre typträdet. För beräkning

av skogsmarksvärdet måste arealen kopplas in såsom ett nytt moment. Vad

som skulle räknas ut vore det förväntningsvärde, som skulle tillkomma en

har skogsmark i den ifrågavarande skogen om å marken funnes 0-årig skog,

d. v. s. som om denna utgjorde kalmark med grobara frön i tillräcklig myckenhet

för att ett tillfredsställande plantbestånd skulle kunna beräknas där

omedelbart uppkomma. Även vid denna beräkning skulle avdraget för allmänna

kostnader iakttagas.

Skogsvärdet erhölles — anföra de sakkunniga vidare •—■ genom att från

det sammanlagda förväntningsvärdet å skogsmarken och den växande skogen

avdraga värdet å skogsmarken. Härvid förutsattes att även förstnämnda

värde uttrycktes per har, vilket utan svårighet kunde ske i fråga om en sådan

skog som antoges ha ett oförändrat skogstillstånd å varje arealenhet. Om

alla skogar vore lika med den normaliserade genomsnittsskogen, skulle,

under förutsättning att det ifrågakommande riktpriset betecknades som

1 och att det bortsåges från de allmänna kostnaderna (till vilka hänsyn toges

genom avdrag från skogskbmpriset), de såsom relativtal i förhållande till

riktpriset uttryckta värdena å dels skogsmarken och den växande skogen

gemensamt per arealenhet, dels skogsmarken enbart per samma enhet också

kunna betecknas som korrektionsfaktorer i angivna avseenden, och korrektionsfaktorn

för den växande skogen skulle vara skillnaden mellan dessa

båda faktorer, omräknad att gälla icke per har utan per skogskbm.

Efter denna redogörelse för förhållandena vid berörda genomsnittsskogar

anföra de sakkunniga.

Nu ha emellertid skogarna även vid enhetligt trädslag en växlande sammansättning

av träd av olika grovlek, och därför skola korrektionsfaktorerna

fastställas förrådsgruppsvis, med andra ord, de måste fördelas på dimensionsklasser.

Vid uträkningen har ej detta kunnat ske direkt, utan faktorerna

ha enligt särskild metod med utgångspunkt från totalvärdet uträknats per

har för ett vart av ett större antal utvecklingsstadier och sedan sammanförts

förrådsgruppsvis. Den faktor, som skulle belöpa på det förefintliga icke mätbara

virkesförrådet, har därvid kommit att ingå såsom en liten del av den

korrektionsfaktor som hänfört sig till den klenaste ifrågakommande förrådsgruppen

inom det befintliga mätbara virkesförrådet. För att kunna verk
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

ställa avdrag för den del av markvärdet, som belöper på den växande skogen,

har man måst fördela även markvärdefaktorn på den växande skogens förrådsgrupper.

Den återstående delen av markvärdefaktorn, d. v. s. den del

därav som belöper på ännu icke befintliga utan först framdeles uppkommande

skogsgenerationer, utgörande tillika det i det ifrågavarande riktpriset

uttryckta förväntningsvärdet per har å dessa generationer, kommer

efter räkneoperationernas fullbordande att kvarstå såsom fallande utanför

nämnda avdrag. Som slutresultat av beräkningarna ha nu erhållits dels korrektionsfaktorer

för ifrågakommande förrådsgrupper av den växande skogen

per har —- av vilka faktorer den som avser den klenaste förrådsgruppen

inbegriper även den faktor som skulle hänföra sig till det befintliga ännu

icke mätbara virkesförrådet — dels en korrektionsfaktor, markvärdefaktorn,

avseende markvärdet så uppfattat som förut sagts och i sig inkluderande

bland annat en del som avser förväntningsvärdet å ännu icke framkomna

skogsgenerationer. Tillsammans utgöra dessa faktorer den korrektionsfaktor

som genom kapitalisering uträknats för skogsmarken och den växande

skogen gemensamt per har men som icke redovisas vid taxeringen. Eftersom

skogsvärdefaktorn skall hänföra sig till en skogskbm virke, omräknas

nämnda per har fastställda faktor för den växande skogen med hansyn

därtill. Detta har kunnat ske, då man känner virkesförrådet å en har av

den normaliserade genomsnittsskog, från vilken man utgår, men har förutsatt

vissa antaganden, för vilka redogörelse lämnas i bilaga V.1

Emellertid måste — fortsätta de sakkunniga — i sammanhanget uppmärksammas

frågan om betydelsen av olika avsättningslägen. Genomgående hade

beträffande viss skog utgåtts från förefintligheten av ett visst riktpris, nämligen

skogskbmpriset för det grövre typträdet, en viss prisutveckling och

en viss avverkningsordning, men i verkligheten måste hänsyn tagas dels därtill

att prisutvecklingen bestämdes av förhållandet mellan skogskbmpriserna

för det klenare och det grövre typträdet, den s. k. prisrelationen, vilket förhållande

varierade med hänsyn till avsättningslägena, dels till att vid taxeringen

skulle förutsättas olika avverkningsordning vid olika godhetsklasser

å marken och olika omloppstider i olika tillväxtområden. Detta betydde

att olika korrektionsfaktorer skulle fastställas för alla dessa varierande förhållanden.

De sakkunniga framhålla härefter, att den omständigheten att en trädslagsklass

bestode av flera trädslag såtillvida ej komplicerade frågan att

riksskogstaxeringens grundläggande material bearbetades just med trädslagsklassen

som indelningsgrund, men att svårigheter framträdde när markvärdeproblemct

avskildes som ett särskilt spörsmål. Om det senare problemet,

som i 1944 års förslag lösts så att marken skulle, oavsett vilka trädslag

som vid taxeringen funnes å marken, bestämmas som om marken

nyttjades för produktion av tall och gran i för sådan mark inom tillväxtområdet

genomsnittlig sammansättning, anföra de sakkunniga.

En gemensam norm för bestämmande av markvärde synes önskvärd.

Det »riktiga» markvärdet är icke beroende av hur marken användes utan

hur den lämpligen kan användas. För mark av samma godhetsgrad bör i

samma trakt och i samma avsättningsläge markvärdet vara lika. Nära till

hands låge alt vid markvärdets bestämmande taga hänsyn till den förmån
1

= Hagbergs och Malmgårds redogörelse å s. 209—234 i de sakkunnigas bet.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

ligaste användning man kunde finna för marken. Men det torde vara svårt

att fastställa denna användning, eftersom det gäller en utveckling på lång

sikt med växlande förhållanden mellan priser för olika trädslag och till

äventyrs även med generationsväxling för att markens produktionsförmåga

skall kunna vidmakthållas. Det ligger otvivelaktigt närmast till hands att,

nar det galler att fastställa en enhetlig norm, taga sikte på markens faktiska

genomsnittliga användning, och i sådant avseende erbjuder sig såsom

representativ för största delen av riket just produktion av tall och gran i

den för ifragavarande tillväxtområde och godhetsgrad å marken vanliga

sammansättningen. ö

Visserligen kan det nu göras gällande att det ej är så nödvändigt att vid

axeringen fastställa »riktiga» markvärden, att man för vinnande av detta

sylte behöver underkasta sig de tekniska svårigheter i avseende å korrektions

faktorernas fastställande varmed man måste räkna, om det i och för

sig följdriktiga systemet brytes. Man kunde vara försvarad med att vid

taxeringen redovisa ett markvärde som betingas av taxeringens speciella

ändamål. Det markvärde, som skulle gälla vid fortsatt förhandenvarande

användning av marken, kunde synas i sådant avseende vara ett naturligt

redovisningsvärde. Men valdes denna utväg, så skulle svårigheterna vid

bestämmande av korrektionsfaktorerna utbytas mot tekniska svårigheter

av storre praktisk räckvidd på ett annat plan. -Gällde icke ett enhetligt bestämt

markvärde, skulle det nämligen bli nödvändigt att vid själva taxeringen

verkställa en uppdelning av skogsmarksarealen på olika trädslag, en

atgard som beträffande varje fastighet, där det finnes blandad barr- och

lövskog^ eller blandad ordinär och ädel lövskog, skulle vålla betydande, vid

krav på större noggrannhet nästan oöverkomliga svårigheter. Detta skäl

för fastställande av markvärden under enhetligt antagande rörande markens

användning synes i och för sig avgörande.

Markvärde är enligt det föreliggande förslaget i princip det förväntningsvärde,

som skulle tillkomma marken om därå funnes 0-årig skog, vilken

komme att utvecklas på sätt förutsättes i avverkningsordningen för den

normaliserade genomsnittsskog, varmed vid taxeringen räknas. Värdet är,

utom av virkespriserna, beroende av dels hur stor virkesavkastning som är

att förvänta (markens godhetsgrad) dels hur snart avkastningarna och

framför allt de värdefullare avkastningarna beräknas utfalla. En bättre

godhetsgrad betyder givetvis ett högre markvärde. Eftersom beträffande ett

visst trädslag omloppstiden vanligen bör vara längre vid sämre godhetsgrad

för marken, är det tydligt att å andra sidan markvärdet merendels står i

omvänt förhallande till omloppstidens längd. Virkesprisernas inverkan gör

sig gällande därigenom att höga rotvärden givetvis betvda ett högre markvärde,

^ men också så att markvärdet blir högre om träden redan vid tidig ålder

nå goda priser, än om sådana priser kunna erhållas först sedan träden

vuxit till grova dimensioner.

Antagandet — anföra de sakkunniga vidare — att gemensamma faktorer

skulle fastställas för viss trädslagsklass å mark av viss godhetsgrad i visst

tillväxtområde hade också inneburit ett antagande om samma riktpris vid

bestämmande av skogsvärdefaktorn som av markvärdefaktorn. Däremot skulle

enligt nya metoden som den faktiskt utformats räknas med olika förutsättningar

i det avseendet att skogsvärdet skulle bestämmas under antagande av

förhandenvarande skogsproduktion men markvärdet under antagande av

produktion av skog av genomsnittlig sammansättning. Särskilt betydelsefullt

vore härvid att det inbördes förhållandet mellan de olika trädslagens skogs
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

kbmpriser beaktades. Med antagande av skogsmarksvärdet vid produktion

av skog bestående av olika trädslag i genomsnittlig sammansättning såsom

genomgående markvärde vore väl bäst förenligt att som allmän grundläggande

värderingsnorm förutsätta, att skogsägaren skulle i mån som den nuvarande

skogsgenerationen slutavverkades övergå till produktion av sådan

skog. Detta resultat skulle rätteligen erhållas genom att till hela förväntningsvärdet

å nuvarande skogsgeneration ■— inbegripet den del därav som

skulle redovisas såsom ingående i markvärdet — lades den del av skogsmarksvärdet

för ifrågavarande slag av skog av genomsnittlig sammansättning

som belöpte på kommande skogsgenerationer. Då emellertid så ej kunde

förfaras, om man önskade redovisa särskilt markvärde, vore tankegången

i stället den, att beträffande en normaliserad genomsnittsskog från det totala

förväntningsvärdet å nuvarande och kommande generationer avdroges

hela markvärdet, såväl den del som belöpte på nuvarande skogsgeneration

som den, vilken belöpte på kommande generationer. Av särskilt påtaglig betydelse

för följdriktigheten vore att tillägget för markvärdet vore lika stort

som avdraget såvitt anginge den del av markvärdet som i genomsnittsskogen

belöpte på den växande skogen. Om man i avseende å en beträffande trädslag

ensidigt sammansatt skog införde ett markvärde, som gällde för mark

med skog av genomsnittlig sammansättning, bleve tillägget icke av samma

storlek som avdraget. Häremot vore, såvitt anginge de delar av de avdragna

och tillagda beloppen som avsåge ännu ej befintliga skogsgenerationer,

därest dessa generationer kunde beräknas uppkomma ungefär vid samma

tidpunkter vid de olika slagen av skogsbruk, mindre att invända, eftersom

därefter en sådan skogsproduktion vore möjlig som svarade mot det tillagda

beloppet. Vad åter anginge de delar av avdraget respektive tillägget som

belöpte på den redan befintliga växande skogen måste den bristande överensstämmelsen

mellan dessa belopp betyda ett påtagligen oriktigt resultat. Men

bortsett från vad som alltså gällde de olika delarna av de avdragna och tilllagda

beloppen, vore det tänkbart att markvärdefaktorer, som vid enhetligt

riktpris för de olika trädslagen vore oriktiga, kunde medföra ett någorlunda

tillfredsställande resultat vid taxeringen när olika riktpriser för olika trädslag

gällde, eftersom markvärdefaktorn multiplicerades med ett annat riktpris

än det som legat till grund för dess bestämmande, nämligen med riktpriset

för genomsnittsskogen i stället för riktpriset för den befintliga skogen.

De sakkunniga framhålla, att denna fråga ej ägde större praktisk betydelse

utom beträffande skogsmarker med hög bonitet i rikets sydligaste delar,

varest markvärdena representerade en påfallande stor del av totalvärdena,

samt anföra vidare härom.

Här förhåller det sig så, att för den genomsnittliga barrskogen, företrädesvis

av gran, kan räknas med särskilt korta omloppstider och jämförelsevis

mycket höga markvärdefaktorer, om dessa uträknas under förutsättning

av fortsatt liknande produktion, medan för den ädla lövskogen omloppstiden

är betydligt längre och markvärdefaktorerna vid fortsatt användning

för produktion av liknande skog äro väsentligt lägre. Eftersom å andra sidan

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

skogskbmpriserna äro avsevärt högre för den ädla lövskogen än för barrskogen,

är det i och för sig icke uteslutet att ett tillfredsställande förhållande

mellan de uträknade skogsmarksvärdena skulle kunna erhållas. Gjorda undersökningar

ha emellertid visat att på marker i sydligaste Sverige — representerande

tillväxtområde VI — med bästa godhetsgrader de markvärden

som uträknas under förutsättning av där förekommande genomsnittlig barrskogsproduktion

— avseende nästan enbart gran — kunna befaras bli alltför

höga om markerna faktiskt brukas för produktion av ädel lövskog. Det

torde ha varit de för dessa fall enligt 1944 års förslag framkommande skogsmarksvärdena

som bevillningsutskottet närmast avsåg med sin kritik.

De sakkunniga ha trott denna fråga böra lösas så, att för skogsmark, där

produktion av ädel lövskog i stor utsträckning förekommer, räknas med de

skogsmarksvärden, som skulle tillkomma marken vid produktion av barrskog

och ädel lövskog i den för mark av sådan godhetsgrad genomsnittliga

sammansättningen, egentligen alltså icke genom ett avsteg från den grundprincip,

som skulle gälla för riket i dess helhet, men ett konstaterande att

just på ifrågavarande marker barrskogen icke kan betraktas som en exponent

för den genomsnittliga sammansättningen av skogen. Det på anfört

sätt framkomna värdet bör emellertid genom en omräkningskalkyl överföras

i rent barrskogsmarkvärde, så att faktorerna komma att angivas såsom

barrträdsfaktorer för de prisrelationer som gälla för barrskog, vilka faktorer

skola multipliceras med riktpriset för barrskog, över huvud bör alltså

vid det praktiska taxeringsarbetet ej någon avvikelse från eljest gällande

normer behöva ifrågakomma. Man kan likväl ej underlåta att i ifrågavarande

fall också beakta att prisrelationen beträffande lövskogen kan vara

en annan än beträffande barrskogen. Olika kombinationer äro alltså tänkbara.

Angående förfaringssättet när det gällde att uttrycka ifrågavarande värden

i den genomsnittliga barrskogens markvärdefaktorer och skogskbmpriser

vid olika relativ prisnivå för den ädla lövskogen och barrskogen samt

olika prisrelationer för vardera gruppen hänvisa de sakkunniga till sitt förslag

till markvärdefaktorer (se s. 164—65). De anföra, att genom den ifrågasatta

anordningen bortfölle de utpräglade toppvärdena i fråga om nämnda

markområden. I den statistiska redogörelsen för provtaxeringarna belystes

detta förhållande av den avsevärda sänkning av markvärdena i vissa kommuner

i sydligaste Sverige som framkomme vid jämförelse mellan de vid

provtaxeringarna bestämda och de enligt förslaget justerade markvärdena,

vilken sänkning kunde till avsevärd del tillskrivas den nu ifrågasatta ändringen

(se s. 177 under »1948 års provtaxering [justerad]»). Beträffande de

marker av ifrågavarande slag som faktiskt nyttjades för barrskogsproduktion

kunde det synas att markvärdena bleve alltför låga, men fråga vore om

det ur skoglig synpunkt vore lämpligt att, sedan den nuvarande skogsgenerationen

slutavverkats, bibehålla liknande produktion, eller om icke just i

dessa ytterlighetsfall behovet av viss generationsväxling vore mest utpräglat.

Anordningen syntes därför även för dessa fall lämplig.

Beträffande andra skogsmarker än sådana med hög bonitet i södra Sverige,

där produktion av ädel lövskog i stor utsträckning förekomme, anse

de sakkunniga anledning saknas att frångå 1944 års förslag, enligt vilket

markvärdet skulle uppskattas såsom för mark med produktion av tall och

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

gran i den för ifrågavarande tillväxtområde och godhetsgrad å marken genomsnittliga

sammansättningen. Bonitetsgraderna å mark annorstädes med

ädel lövskog vore ej sådana att särskilt höga markvärden framkomme vid

ren barrskogsproduktion. Ordinär lövskog, merendels björk, förekomme endast

sparsamt annorledes än som inslag i barrskog, och den mark där det

funnes blandad bari*- och björkskog, kunde vanligen väl betecknas som

barrskogsmark. Tillräcklig hänsyn till förekomst av björkskog och liknande

torde tagas genom att för den ordinära lövskogen räknades med ett i

och för sig riktigt bestämt skogsvärde.

Om de problem, som föranledas därav att vid samma jonsonbonitet skogen

i Norrland normalt är glesare ju längre norrut man kommer, anföra de

sakkunniga, att förhållandet kunde påverka avverkningsordningen — även

vid samma omloppstid — men att denna inverkan ofta vore så obetydlig att

skogsvärdefaktorerna ej nämnvärt berördes. Däremot vore det tydligt att

den mark, där det kunde finnas tätare skog, vore värdefullare än den där

endast glesare skog kunde beräknas uppkomma. Förhållandet hade den

innebörden att i viss utsträckning samma skogsvärdefaktorer syntes kunna

tillämpas även där skilda markvärdefaktorer borde bestämmas.

I anslutning härtill anföra de sakkunniga.

Särskilt i södra Sverige kan det å andra sidan ifrågakomma att för marker

av olika godhetsgrad väl en differentiering av markvärdena kan vara

på sin plats, medan någon olikhet i fråga om skogsvärdefaktorerna icke

kan anses av förhållandena påkallad. Eftersom vid den växande skogens

taxering det väsentligaste momentet är själva virkesförrådets uppskattning

och en långt gående värdedifferentiering med hänsyn till dettas beskaffenhet

äger rum men vid markvärderingen en anknytning till virkesförrådet

saknas och värdedifferentieringen kommer att ske endast med hänsyn

till godhetsgraden, synes det över huvud taget rimligt att vid markvärdets

bestämmande arbeta med flera godhetsklasser än vid åsättande av värde å

den växande skogen. Tekniskt kan man uppnå detta resultat genom att

formellt fastställa ett jämförelsevis större antal godhetsklasser men, där

det påkallas, ha gemensamma skogsvärdefaktorer för mer än en godhetsklass.

Enligt förslaget åstadkommes detta genom en schablonmässig sänkning

i vissa fall av markvärdefaktorerna utan motsvarande höjning av

skogsvärdefaktorerna. Denna icke minst med hänsyn till sin värdeutjämnande

verkan i gränstrakterna mellan olika tillväxtområden lämpliga anordning

för större smidighet i skogstaxeringen lärer, på sätt tidigare uttalats,

icke behöva betyda att man i avsevärd utsträckning uppgiver de fördelar

man räknat med genom den i jämförelse med nu rådande förhållanden

mera summariska boniteringen.

Det har i det kapitel som behandlar bonitet, tillväxttid och omloppstider

uttalats att i vissa fall bör räknas med annan omloppstid än den för viss

godhetsgrad å marken i ett tillväxtområde tillämpade, så ock att i liknande

fall viss sänkning av markvärdena bör kunna ske. I princip kan här sägas

vara fråga om en sänkning av skogsvärde- och markvärdefaktorerna, vilken

likväl ansetts kunna förverkligas på ett så summariskt sätt som genom en

procentuell sänkning av eljest framkomna värden. Möjligheten synes böra

förutsätta föreskrift i de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag har i nu ifrågavarande del utsatts

för kritik i ett par avseenden.

Beträffande det föreslagna sättet att beräkna värdet å sådan mark, där

produktion av ädel lövskog kunde ifrågakomma, anför kammarrätten.

Detta beräkningssätt synes icke på ett alldeles tillfredsställande sätt beakta

de skogliga och ekonomiska produktionsförhållandena. Såsom de sakkunniga

funnit ger granen ett betydligt bättre ekonomiskt utbyte och därmed

ett högre markvärde än de ädla lövträden. Efter en generation granskog

lärer emellertid vanligen på dessa mulljordar fortsatt granproduktion

icke vara lämplig, enär tillväxten blir svag och skogen ofta rötskadad, utan

lövskog måste odlas som återställer mullhalten i jorden. När det gäller kalmarker

torde med hänsyn härtill förslagets beräkningsgrunder hava fog för

sig. Detsamma kan sägas vara fallet, när marken är bevuxen med granskog.

Granskogen har nämligen på dessa marker en kort omloppstid och det synes

därför ej oriktigt att beakta att lövskogsbruk måste följa inom en ej

alltför avlägsen framtid. Om åter marken är bevuxen med ädel lövskog, synes

skogens och skogsmarkens totala värde enligt förslaget bliva för högt

beräknat, och skäl tala för att i sådant fall värdera marken med hänsyn

till lövskogsbrukets lönsamhet. Möjligheten att inom en vanligen avlägsen

framtid — bokens omloppstid torde icke understiga 120 år — kunna odla

gran pa marken har nämligen knappast nagot nuvärde. En sådan anordning

skulle fordra ett särskiljande av mark, som är bevuxen med ädel lövskog,

från annan mark. Ett annat och måhända riktigare sätt att beakta den belastning

å markvärdet, som ett lövskogsbestånd sålunda kan sägas utgöra,

är att låta den inverka vid bestämmandet av skogsvärdet. Enligt förslagets

beräkningsgrunder framkommer skogsvärdet genom att förväntningsvärdet

av varje förrådsgrupp, inklusive den mark som tages i anspråk av densamma,

minskas med den del därav som anses belöpa å marken. Det markvärde

som sålunda avräknas är beräknat efter kalkyler för den lövskogsproduktion

som faktiskt förekommer på marken. Riktigare synes vara att i stället

från skogsvärdet avräkna ett belopp, motsvarande markens värde vid produktion

av gran och ädel lövskog i den proportion vari dessa trädslag förekomma,

alltså ett belopp beräknat på samma sätt som det markvärde vilket

därefter åsättes fastigheten.

Statens skogsforskningsinstitut framhåller, att risken för en tillbakagång

av de bästa boniteternas produktionsförmåga vid en över många omdrev

utsträckt barrskogsskötsel borde tillmätas en viss betydelse. Därvid framstode

det som önskvärt, att vid värderingen särskilja den ädla lövskogen

från övrig skog, såvida den praktiska tillämpningen härvidlag ej visade sig

erbjuda oöverstigliga svårigheter.

Enligt skogsvårdsstgrelsen i Hallands lån syntes de sakkunniga ha gjort

sig skyldiga till en inkonsekvens i fråga om beräknandet av markvärdet.

Skulle man nämligen, som de sakkunniga i övrigt konsekvent syntes ha

gjort, till grund för värdeberäkningarna lägga det aktuella tillståndet enligt

senaste riksskogstaxering, så borde markvärdet ej ha baserats på avkastningssiffror

för enbart barrskogen utan för skog med den trädslagsblandning,

som i genomsnitt nu funnes på markerna inom respektive län. En reduktion

i markvärdena på grund av förekomst av ordinär lövskog

syntes sålunda generellt ha bort företagas. Dylik reduktion borde sålunda ej

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

145

inskränkas till enbart markvärdena för de bättre granboniteterna på grund

av förekomsten där av ädla lövträd. Sveriges lantbruksförbund och överjägmästaren

i södra distriktet äro av den uppfattningen att man genom

det av de sakkunniga föreslagna förfarandet komme till alltför höga värden

för den mark som faktiskt producerade ek eller bok och som kanske under

mycket lång tid komme att göra det. Stiftsnämnden i Lund anser det icke

innebära någon oegentlighet att mark av samma godhetsgrad komme att

åsättas olika värden om densamma vore bevuxen med barrskog eller med

ädel lövskog.

Domänstyrelsen framför betänkligheter mot att vid beräkningen av relativpriserna

ansetts, att dessa för trädgrovlekar mellan de båda typträden,

20 och 30 cm, företedde en jämn stegring, vilken fortsatte till 40 cm, där

prisökningen slutade. Därest risk förelåge, att den grövre skogen enligt den

nya metoden bleve relativt för högt beskattad, skulle denna risk i någon

mån kunna minskas om den räta linje, som representerade prisrelationen,

brötes till horisontellt läge tidigare än vid 40 cm —- exempelvis vid 35 cm.

Vidare ifrågasätter styrelsen, huruvida, i de fall produktion av ädel lövskog

i stor utsträckning förekomme, det icke vore möjligt att välja en annan metod

för åsättande av skogsmarksvärde än de sakkunniga föreslagit. Domänstyrelsen

anför härom.

Det framlagda förslaget innebär, att man i dylika fall skall räkna med

de skogsmarksvärden, som skulle tillkomma marken vid produktion av

barrskog och ädel lövskog i den för mark av sådan godhetsgrad genomsnittliga

sammansättningen. Även om detta föi*slag otvivelaktigt går i rätt

riktning synas markvärdena för Sydsveriges högsta boniteter komma att

ligga alltför högt för att kunna förräntas genom skogsproduktion, då det

gäller ädel lövskog. Med hänsyn härtill och angelägenheten av att bibehålla

en viss produktion av ädel lövskog — trots den kalkylmässiga mindre lönsamheten

för sådan skog än för gran — anser styrelsen det önskvärt, att

man finner någon form för ytterligare sänkning av markvärdena i fråga

om ädel lövskog.. Styrelsen ifrågasätter om icke detta önskemål skulle

kunna realiseras genom att beräkna särskilda markvärden för den uppskattade

areal av en fastighet, som vid taxeringstillfället är bevuxen med ädel

lövskog och kan förväntas så förbliva under viss tid framåt. Vid ett sådant

förfarande skulle särskild tabell upprättas för markvärdefaktorer beträffande

ädel lövskog. I gengäld synes då den framlagda tabellen B beträffande

markvärdefaktorerna för tillväxtområde VI kunna göras enklare.

Skogsvårdsstyretsen i Västmanlands län förklarar sig beklaga avsaknaden

av korrektionsfaktorer för skogar som starkt avveke från tillväxtområdets

tillväxtförhållanden.

Departementschefen. De anmärkningar, som enligt vad jag förut framhållit

(s. 68) framställts mot den nya metoden för att den är invecklad och

svårbegriplig, torde i första hand hänföra sig till förfaringssättet vid beräkning

av korrektionsfaktorerna. Om dessa beräkningar till någon del behövt

utföras av beskattningsnämnderna, skulle den nya metoden sannolikt få avvisas

av praktiska skäl trots dess odisputabla fördelar i andra avseenden.

10 liibang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 39.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

Emellertid skall arbetet med korrektionsfaktorernas uträknande i sin

helhet utföras av fackmän som centralt förberedelsearbete för taxeringen

i hela landet och de uträknade faktorerna skola därefter i sin tur inläggas

i de särskilda hjälptabellerna av länsskogssakkunniga. Nämnderna komma

sålunda i direkt beröring med korrektionsfaktorerna först när dessa tillsammans

med gällande kbmpriser föreligga uträknade i vissa för vederbörande

distrikt gällande tabellariska värden per kbm och per har. Beskattningsnämnderna

ha endast att utföra de bedömningar som erfordras för en

direkt tillämpning av dessa värden.

Korrektionsfaktorerna skola användas för framräkning av förväntningsvärdet

dels för skogsmarken och dels för därå befintlig skog av olika

förrådsgrupper. Vid beräkning av skogsvärdefaktorerna, vilken sker med

utgångspunkt från genomsnittsskogen, fastställes dels ett förväntningsvärde

för både marken och skogen och dels ett särskilt förväntningsvärde för marken,

varefter skogsvärdet framräknas som skillnaden mellan dessa båda

värden. Att man icke gör en direkt beräkning av förväntningsvärdet å de

olika förrådsgrupperna beror därpå att det markvärde man vill nå är det

som marken har som kalmark vid den tidpunkt då en ny trädgeneration

just skall börja uppväxa, men att en del av detta värde vid det tillstånd, som

genomsnittsskogen har, redan så att säga absorberats av de växande träden.

Skulle man göra eu direkt beräkning av skogens förväntningsvärde

och till detta lägga det på angivet sätt beräknade förväntningsvärdet å

marken, skulle en viss del av förväntningsvärdet å det hela komma att

tagas i beräkning två gånger.

Det skogsvärde, som på angivet sätt framräknas utgör — kan man säga

— det förväntningsvärde som skogen har per kbm sedan därur utrensats

de värdeelement som belöpa å marken; den senare kan sedan värderas

och behandlas för sig som en fristående värderingsenhet. Av den vid beräkningarna

använda tekniken följer att det markvärde, som utrensats ur

varje kbm skog av en viss trädslagsklass, motsvarar det förväntningsvärde

marken har vid produktion av skog av just den trädslagsklassen.

Med någon förenkling av problemet kan sägas, att värdet å en kbm barrskog

är reducerat med det värde den disponerade marken har vid produktion

av enbart barrskog, värdet å en kbm ädel lövskog med markvärdet vid

produktion av enbart sådan skog etc.

För att taxeringen av ett skogsområde skall bli riktig bör det särskilda

sltogsmarksvärde, som upptages vid taxeringen, i varje särskilt fall vara beräknat

på samma sätt som det avdrag, som i den förut angivna ordningen

gjorts från skogsvärdet. Så blir emellertid icke alltid fallet enligt de sakkunnigas

förslag. De sakkunniga ha ansett sig böra konstruera ett enhetligt,

av den i varje särskilt fall förhandenvarande skogen oberoende markvärde.

Detta markvärde är beräknat till det förväntningsvärde marken har

(som kalmark eller rättare med 0-årig skog) vid produktion av enbart

barrskog utom beträffande mark av god beskaffenhet i tillväxtområde VI

där hänsyn vid markvärdeberäkningen tages även till genomsnittlig före
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

147

komst av ädel lövskog. Det har därvid antagits att barrskogen —- tall och

gran — respektive barrskogen och den ädla lövskogen förekomma i genomsnittlig

sammansättning och även representera andra trädslagsklasser så

att genomsnittsskogens hela totalförråd kommer med i beräkningen. Om

t. ex. genomsnittsskogen för viss godhetsklass inom tillväxtområde V vore

sammansatt av 40 kbm granskog, 40 kbm tallskog och 20 kbm lövskog per

har, skulle markvärdeberäkningen enligt förslaget ske under antagande att

skogens sammansättning vore 50 kbm tall- och 50 kbm granskog. På samma

sätt skulle, om genomsnittsskogen för en hög godhetsklass inom tillväxtområde

VI vore sammansatt av exempelvis 40 kbm granskog, 20 kbm tallskog,

20 kbm ädel lövskog samt 20 kbm annan lövskog, markvärdeberäkningen

ske under antagande att skogens sammansättning vore 50 kbm

gran-, 25 kbm tall- och 25 kbm ädel lövskog.

Beträffande mark i tillväxtområde VI av så god beskaffenhet, att ädel

lövskog där brukar förekomma i stor utsträckning, blir markvärdet högre

vid produktion av barrskog — företrädesvis gran, som är den förhärskande

för genomsnittsbarrskogen å sådan mark -— än vid produktion av ädel lövskog.

Detta är anledningen till att de sakkunniga för sådan mark ansett sig

böra taga hänsyn även till produktion av ädel lövskog. Emellertid avhjälper

denna särbestämmelse för ifrågavarande slags mark de felaktigheter, som

uppkomma av de förut angivna förhållandena, endast för de fall där ädel

lövskog förekommer i högst den för godhetsklassen genomsnittliga sammansättningen.

Om lövskogsförekomsten är större — å skogsmarken till viss

fastighet förekommer t. ex. bara ek eller bok, under det att genomsnittsskogen

för motsvarande godhetsklass består till 75 % av barrskog och till

25 % av ädel lövskog — blir det vid taxeringen särskilt uppskattade markvärdet

icke likvärdigt med det som en gång avdragits från skogens förväntningsvärde

och det blir för högt vid markens förhandenvarande användning.

Det är mot bakgrunden av dessa förhållanden man bör se kritiken mot

de sakkunnigas sätt att bestämma markvärdefaktorerna för mark med

ädel lövskog liksom vissa anmärkningar mot de sakkunnigas bonitering av

sådan mark (se s. 121). Man kan mot denna kritik invända, att mark, som

vid taxeringstillfället är bevuxen med ädel lövskog, i nästa omdrev kanske

blir bevuxen med barrskog och att det alltså är befogat med ett högre markvärde

än den förhandenvarande skogsproduktionen i och för sig föranleder.

Ofta äro emellertid förhållandena sådana att en omläggning av skogsproduktionen

icke kan ske förrän så långt fram i tiden att den nya trädgenerationens

inverkan på förväntningsvärdet blir mycket obetydlig. I andra fall

kanske omläggningen hindras av stora föryngringskostnader eller andra

omständigheter.

Kritiken på denna punkt är alltså även enligt min mening i viss mån

befogad och jag anser mig böra föreslå införande av en särskild anordning

för att åstadkomma en ytterligare sänkning av de höga värdena på ifrågavarande

marker. En dylik sänkning torde lämpligast kunna ske på det

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

sättet att, om mark, vars värdesättning skall ske under beaktande av förekomst

av ädel lövskog, till mera än 25 % är bevuxen med sådan lövskog,

värdet å den överskjutande delen av den med ädel lövskog bevuxna marken

får reduceras med en tredjedel. Detta innebär, att värdet å mark bevuxen

med endast ädel lövskog kommer att kunna nedsättas med 25 %. Genom en

sådan bestämmelse, som lämpligen kan placeras i omedelbart sammanhang

med reglerna om reduktion vid onormal förekomst av kalmark i B. punkt

10 fjärde stycket i skogsvärderingsinstruktionen, torde alla befogade erinringar

mot markvärdena i södra Sverige vara tillgodosedda. Någon möjlighet

till reduktion av markvärdena på grund av förekomst av ordinär lövskog,

som skogsvårdsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter, anser jag sålunda —

av samma skäl som de sakkunniga anfört — icke erforderlig.

I övrigt har mot korrektionsfaktorernas beräkning endast anmärkts —

av domänstyrelsen — att den jämna prisökning å virket genom trädens utväxning

till grövre och värdefullare sortiment, vilken de sakkunniga vid faktorernas

uträkning förutsatt fortgå tills vederbörande träd når 40 cm vid

brösthöjd (därefter anses värdestegringen endast motsvara massatillväxten)

bör anses avbruten tidigare, t. ex. vid 35 cm vid brösthöjd. Befogenheten av

denna anmärkning torde böra undersökas i samband med den omräkning

av de sakkunnigas korrektionsfaktörer som, därest mitt förslag om höjning

av räntefoten till 5 % godtages, ändå måste ske före taxeringen. Skulle det

visa sig att skäl för sådan ändring i beräkningsmetoderna föreligger, har jag

intet att invända däremot.

Taxe ringsföreskrifter.

Bestämmelserna om taxering av skogsmark och därå växande skog återfinnas

för närvarande huvudsakligen dels i kommunalskattelagen, dels i

skogsvärderingsinstruktionen och dels i taxeringsförordningen. Sålunda ha de

grundläggande materiella bestämmelserna intagits i 9 § kommunalskattelagen

med anvisningar punkt 4, vilka bestämmelser kompletteras med detaljföreskrifter

i skogsvärderingsinstruktionen. I taxeringsförordningen (58 §

m. fl.) förekomma formella föreskrifter om själva förfarandet vid taxeringen

och förberedelserna för densamma. Skogsvärderingsinstruktionen,

som innehåller bl. a. direkta föreskrifter om vilken prisperiod som skall läggas

till grund för beräkningen av rotvärdet och andra bestämmelser, vilka

förutsätta omprövning före varje allmän fastighetstaxering, har brukat i

sin helhet förnyas till varje sådan taxering.

Den nya metoden ansågs vid framläggande av 1944 års förslag kräva

vissa ändringar i taxeringsförordningen, i första hand avseende att möjliggöra

ett utnyttjande av riksskogstaxeringens uppgifter som hjälpmedel vid

och kontroll å uppskattningen av arealen och virkesförrådet beträffande de

särskilda fastigheterna. Om förfarandet härvid anförde dåvarande departementschefen

följande (prop. nr 240 s. 186).

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

149

Under förberedelserna för allmän fastighetstaxering sammanställer statens

skogsförsöksanstalt ur materialet från senaste riksskogstaxering för vederbörande

län eller det mindre område, för vilket dylika uppgifter finnas redovisade,

uppgifter om arealen samt om virkesförrådet och dettas fördelning å

förekommande förrådsgrupper dels totalt och dels genomsnittligt antal kbm

per har. De sålunda sammanställda uppgifterna tillhandahållas länsstyrelserna,

varefter landskamrerarna ombesörja, att de införas i de särskilda anvisningar

för skogstaxeringen, som skola fastställas jämlikt 59 § 1 mom.

taxeringsförordningen. Vid beredningsnämndens första sammanträde redogör

ordföranden för de ifrågakommande förrådsuppgifterna, och dessa användas

sedermera under taxeringsarbetet såsom jämförelsematerial vid taxering

av sådana fastigheter, för vilka exakta förrådsuppgifter saknas. De för

varje fastighet utrönta eller bedömda virkesförråden antecknas i konlrolllängden,

varvid i därför avsedda kolumner angivas absoluta tal för virkesförrådet

inom varje förrådsgrupp i den mån förrådet vid uppskattningen

fördelats på sådana. I denna längd böra vidare finnas dels kolumn för anteckning

av för fastigheten uppskattat genomsnittligt virkesförråd per har,

dels eventuellt ytterligare kolumner för uppgifter, som underlätta en fortlöpande

kontroll över att förrådsbedömningen vid jämförelsen de särskilda

fastigheterna emellan blir riktigt avvägd (exempelvis barrtimmerskogens

procentuella andel av barrskogsförrådet). Då och då under taxeringsarbetets

gång framtages längden för undersökning om ojämnheter i uppskattningen

föreligga. Efter arbetets slut överlämnas längden tillsammans med övriga

handlingar till fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

Sedan kontrollängden kommit ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden

till handa, granskar denne, huru beredningsnämndernas uppskattning av

skogsmarksarealen och virkesförrådet överensstämmer med de i länsanvisningarna

angivna uppgifterna från senaste riksskogstaxering. I de fall,

där sistnämnda uppgifter kunnat lämnas för fastighetstaxeringsdistriktet,

d. v. s. då uppgifter från andra riksskogstaxeringen föreligga för vederbörande

trakt, erhålles kontrollen genom en sammanräkning av de i längden

beträffande varje fastighet antecknade siffrorna för skogsmarksarealen samt

totalförrådet inom de särskilda förrådsgrupperna och en jämförelse mellan

de sålunda erhållna summorna och de vid riksskogstaxeringen utrönta motsvarande

uppgifterna. I andra fall kan vid granskningen endast undersökas,

hur genomsnittsförråden per har för taxeringsdistriktet överensstämma

med vad man kan antaga vara riktigt med hänsyn till uppgifterna från riksskogstaxeringen

för det större området och andra kända förhållanden. Kontroll

genom jämförelse mellan sammanlagda arealer och totalförråd enligt

fastighetstaxeringen respektive riksskogstaxeringen kan i dessa fall verkställas

först i prövningsnämnden.

I den mån den verkställda kontrollen visar, att beredningsnämndernas

areal- och förrådsuppskattning avviker från riksskogstaxeringens, bör fastighetstaxeringsnämnden

vidtaga erforderliga jämkningar. Att avgöra inom

vilka beredningsdistrikt eller beträffande vilka fastigheter dylika korrektioner

skola vidtagas blir naturligtvis förenat med vissa svårigheter, och därför

bör fastighetstaxeringsnämndens ordförande redan under det beredningsnämndernas

arbete pågår söka verka för att deras uppskattning i möjligaste

mån överensstämmer med de vid riksskogstaxeringen utrönta uppgifterna.

De sakkunniga. De sakkunnigas förslag innebär förfaltningstekniskt, att

skogsvärderingsinstruktionen skall utfärdas att gälla tills vidare och icke

som hittills endast för viss allmän fastighetstaxering, att bestämmande av

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

det skogskbmpris, som skall ligga till grund för taxeringen, liksom av skogsvärde-

och markvärdefaktorer i viss utsträckning skall överlämnas åt Kungl.

Maj :t samt att bestämmelserna om fastighetstaxeringen av skog skola i möjligaste

mån utbrytas, de materiella ur kommunalskattelagen och de formella

ur taxeringsförordningen, för att systematiskt sammanföras i skogsvärderingsinstruktionen.

De sakkunniga framhålla, att de i sakligt avseende icke föresloge några

mera betydelsefulla ändringar i förhållande till 1944 års förslag beträffande

förfarandet i länen och hos beskattningsnämnderna. Beträffande det centrala

förberedelsearbetet förutsattes däremot viss omläggning genom anordningen

att skogsvärde- och markvärdefaktorer skulle fastställas i tabeller, som utfärdades

av Kungl. Maj :t. Dessutom ifrågasattes såsom en följd av reformer

beträffande statsadministrationen vissa ändringar i fördelningen av de arbetsuppgifter

som skulle åligga olika ämbetsverk vid anskaffande av grundläggande

taxeringsmaterial och fastställande av sådana speciella regler, som

icke meddelades i vederbörliga författningar. Med hänsyn till riksskogstaxeringens

grundläggande betydelse för taxeringen torde sålunda skogsforskningsinstitutets

medverkan i första hand böra anlitas, därvid skogsstyrelsens

medverkan syntes önskvärd. Domänstyrelsen kunde såvitt anginge

skogarnas uppskattning samt apteringsfrägor o. d. helt frikopplas,

men borde alltjämt omhänderha uppgiften att anskaffa grundläggande prismaterial

o. d., vilket lämpligen borde ske i samråd med skogsforskningsinstitutet

och skogsstyrelsen. Om det centrala förberedelsearbetet anföra de

sakkunniga härefter.

Det skall alltså enligt förslaget i första hand åligga statens skogsforskningsinstitut

i samråd med skogsstyrelsen att före varje allmän fastighetstaxering

på grundval av uppgifter från riksskogstaxeringen dels bestämma

vilka områden som för de vanligaste förekommande trädslagen skola vara

apteringsområden, dels fastställa grunder för den tänkta grundläggande

apteringen beträffande dessa trädslag och områden, dels ock meddela normer

för uppskattning av trädens barkvolym och stamvedens inmätningsbara

volym efter virkets grovlek samt huru stor del av utbytet i gagnvirke

som på grund av inom området allmänt förekommande tekniska fel i medeltal

skall beräknas icke kunna utnyttjas som gagn virke. Tillika skola i

denna ordning fastställas omräkningstal för att kunna förvandla ifrågakommande

priser för sortiment i handelsmått till priser för kubikmassa fast

mått på bark samt för övrigt meddelas sådana uppgifter som kunna tjäna

till ledning vid bestämmande av sortimentsutbytet för typträden. De sakkunniga

föreslå att nu nämnda föreskrifter meddelas i »centrala skogstaxeringsanvisningar»

till skillnad från de »lokala skogstaxeringsanvisningar»,

vartill förslag skola upprättas i länen genom landskamrerarnas

försorg och som skola antagas vid möten mellan berednings- och fastighetstaxeringsnämndernas

ordförande m. fl. enligt 59 § taxeringsförordningen

och som hittills, ej fullt korrekt, plägat benämnas länsanvisningar.

Då vissa av de i de centrala skogstaxeringsanvisningarna meddelade uppgifterna

äro av grundläggande betydelse för den bearbetning av prismaterial

in. m., som skall utföras av domänstyrelsen, böra dessa anvisningar

meddelas i god tid. De böra kunna vara färdiga senast den 1 juni året före

taxeringsåret. Hinder möter givetvis ej att tidigare börja insamla nödiga

prisuppgifter.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Ännu ett åliggande bör emellertid falla på statens skogsforskningsinstitut,

nämligen att på grundval av riksskogstaxeringsmaterialet till de olika

länsstyrelserna lämna uppgifter för länen eller i skogligt avseende likartade

delar av länen om den ungefärliga arealen av skogsmark och övrig

mark, skogsmarkens genomsnittliga storlek och fördelning på trädslag och

förrådsgrupper, allt för att ligga till grund för sådan kontroll, som omförmälaes

i förarbetena till 1944 års proposition. Dessa uppgifter behöva ej

vara färdiga förrän kort tid innan taxeringsarbetet tager sin början, lämpligen

senast den 15 september året före taxeringsåret.

På domänstyrelsen åter skall, såsom redan antytts, ankomma att lämna

erforderliga prisuppgifter till länsstyrelserna. Dessutom bör domänstyrelsen

— som har god översikt över förekommande variationer i priserna å

sortiment som ingå i olika trädslag — till länsstyrelserna avge förslag om

vilka trädslag skola i avseende å uppskattning av virkesförråd och bestämmande

av skogskbmpriser behandlas såsom särskild grupp inom en trädslagsklass

samt vilka skogskbmpriser som skola tillämpas för ifrågakommande

typträd i vanligt förekommande fall för olika apterings- och prisförutsättningar.

Jämväl dessa uppgifter skola vara färdiga strax innan taxeringsarbetet

skall taga sin början, senast den 15 september.

Vid denna tidpunkt skola alltså föreligga de av Kungl. Maj:t fastställda

tabellerna med markvärde- och skogsvärdefaktorer, de centrala skogstaxeringsanvisningarna

och domänstyrelsens utredning jämte förslag avseende

prissättningen. Det förutsättes att omedelbart härefter det s. k. Stockholmsmötet

skall äga rum, försåvitt det anses att sådant behöver hållas. Detta mötes

funktion är rent rådgivande. Till sådant möte ha plägat kallas landskamrerarna

och länsskogssakkunniga så ock andra sakkunniga från statliga och

enskilda företag. Representanter för kammarrätten ha beretts tillfälle att

närvara. Ett dylikt möte är icke nödvändigt, men det lärer vara obestridligt

att de hittills hållna mötena haft en viktig funktion att fylla, då de verkat för

enhetlighet i taxeringen och varit ägnade att skapa förtroende för denna.

Någon anledning att \ lagstiftningen införa bestämmelser därom synes icke

föreligga. Om former för handläggning av vid mötena uppkommande frågor

må föreskrifter kunna meddelas vid deras sammankallande, om särskild

reglering därutinnan anses erforderlig. Det bör här framhållas, att

med hänsyn till Stockholmsmötets funktion och karaktär av effektivt arbetande

organ det icke bör överdimensioneras. Det kan icke förutsättas att

alla intressentgrupper skola representeras vid mötet. Iakttages ej viss återhållsamhet

i fråga om rätten till deltagande, riskeras lätteligen att mötet

kan förlora sin avsedda karaktär och komma att betraktas mera som ett

forum för opinionsyttringar än som ett objektivt arbetsorgan under medverkan

av den bästa sakkunskap som står till buds. Att i sammanhang med

ifrågavarande möte landskamrerarna förutsättas rådslå om andra taxeringen

angående frågor än dem som röra skogsvärderingen erfordrar ej

heller reglering i lagen.

De sakkunniga övergå sedan till de lokala förberedelserna och anföra

härom.

Efter Stockholmsmötet skall arbetet bedrivas inom länsstyrelserna och

utmynna i förslag Lill lokala skogstaxeringsanvisningar med hjälptabcller

såsom viktigaste beståndsdel. Det blir uppenbarligen i huvudsak de länsskogssakkunniga

som skola handlägga detta arbete. Till grund för detsamma

komma att ligga dels de av Kungl. Maj :t fastställda skogsvärdeoch

markvärdefaktorerna, dels de centrala skogstaxieringsanvisningarna,

dels domänstyrelsens uppgifter och förslag, dels Stockholmsmötets proto
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

koll, dels kompletterande uppgifter som må stå de sakkunniga till buds. Tabellerna

och de centrala skogstaxeringsanvisningarnas väsentliga delar äro

bindande, övrigt material informatoriskt. Givet är emellertid att Stockhohnsmötets

resultat, där det kan anses utgöra ett auktoritativt uttryck

för en samlad sakkunskap, ej bör utan vägande skäl frångås. Däremot

komma mötets utredningar och förslag givetvis att vid arbetet inom länsstyrelserna

ytterligare differentieras och fullständigas. Det förefaller lämpligt

att eu del av det räknearbete som i detta sammanhang ifrågakommer,

utföres centralt i Stockholm hos någon för ändamålet tillsatt särskild beredning.

Det är möjligt att på sina håll i länen finnes tillgänglig för ändamålet

lämplig personal, men sannolikt kan rationalisering vinnas genom

partiell centralisering av arbetet — erfarenheterna från förarbetena till provtaxeringen

ha gett stöd åt detta antagande.

De lokala skogstaxeringsanvisningarna skola avse län eller del av län,

beroende på i vad mån olikheter i skogligt avseende förefinnas mellan

länets olika delar. De böra innehålla, såvitt möjligt differentierade, uppgifter

för olika delar av länet om virkesförrådet och dess fördelning på trädslag och

förrådsgrupper, avsedda för kontroll å uppskattningen i sådana avseenden.

I huvudsak komma givetvis anvisningarna i denna del att grundas på de

uppgifter från riksskogstaxeringarna som skogsforskningsinstitutet lämnat.

Bindande normer skola i anvisningarna givas om vilka godhetsklasser och

omloppstider som må förekomma för varje del av det område anvisningarna

avse samt om de trädslag som skola särskilt prissättas, så ock rörande

de områden inom vilka särskilda avdrag på grund av onormal förekomst

av tekniska fel eller extraordinära avdrag för allmänna kostnader må

ifrågakomma eller inom vilka längre omloppstid må antagas eller inom

vilka procentuell sänkning av markvärdena må äga rum. I huvudsak bindande

för taxeringen skola ock vara i anvisningarna angivna skogskbmpriser

för särskilda prisområden och olika avsättningslägen, uträknade

skogsvärden per kbm (efter avdrag av allmänna kostnader) samt motsvarande

kbmpriser per har, vilka skola tillämpas för bestämmande av värdet

å skogsmark. Avvikelse kan tänkas ifrågakomma endast där undantagsvis

förutsättningarna finnas vara andra än de på vilka anvisningarna grundas.

Vad som för övrigt skall intagas i de lokala taxeringsanvisningarna må fä

bero på omständigheterna.

Vad hjälptabellerna skola innehålla framgår av vad tidigare anförts.

Det har även påpekats att hjälptabell 2 enligt ''l944 års förslag motsvaras av

hjälptabell 1 enligt det nu föreliggande förslaget. Exempel på sådana hjälptabeller

bifogas.1 Hinder möter ej att, där så finnes påkallat, utarbeta och

ställa till förfogande kompletterande hjälptabeller med olika i dessa angivna

förutsättningar.

Såsom ovan sagts skola de lokala skogstaxeringsanvisningarna ej fastställas

av länsstyrelserna eller landskamrerarna, men skola landskamrerarna

upprätta fullständiga förslag till sådana anvisningar. Beslut rörande desamma

fattas av de möten som enligt 59 § taxeringsförordningen skola

hållas med ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och beredningsnämnderna

på landsbygden samt vissa särskilt utsedda ledamöter i dessa

nämnder. Några grunder för fattande av beslut vid dylika möten ha aldrig

funnits. Det förutsättes, att meningarna skola så sammanarbetas att huvudsaklig

enighet skall ernås, något som givetvis är synnerligen önskvärt,

då de närvarande själva komma att deltaga i anvisningarnas tillämpning.

De sakkunniga anse det icke nödvändigt att införa mera preciserade regler

om dessa möten än som redan finnas.

1 De ifrågavarande hjälptabellerna återfinnas å s. 167 o. f.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition yr 39.

Om de på beskattningsnämnderna ankommande uppgifterna slutligen

framhålla de sakkunniga, att dessa väsentligen innefattade en uppskattning

av areal och virkesförråd, fördelat på trädslag och förrådsgrupper, ävensom

bedömning av markens godhetsgrad och skogens avsättningsläge, samt anföra

vidare.

De lokala skogstaxeringsanvisningarna utnyttjas härvid och lända till

ovillkorlig efterrättelse i den mån de äro bindande. Med utgångspunkt från

dessa siffror och hjälptabellerna utföras vederbörliga räkneoperationer.

Därvid användas regelmässigt räknemaskiner. Vanligen torde det befinnas

mest ändamålsenligt att överlämna räknearbetet åt särskilt räknebiträde,

som utför det parallellt med nämndens uppskattningar och bedömningar.

Behovet av kunniga räknebiträden och tillräckligt antal maskiner underströks

livligt under provtaxeringarna och det lärer vara ofrånkomligt att

ett visst organisationsarbete för bestämmande av sammanträdesdagar för

nämnderna måste äga rum under samverkan mellan landskamrerarna och

vederbörande ordförande, på det att räknebiträdena och räknemaskinerna

må räcka till och tillbörligen utnyttjas. Vid vissa provtaxeringar diskuterades

under hand möjligheten att ersätta räknemaskiner med tabellverk, en

metod som förutsätter att räkneoperationerna ej avse större tal än tre siffror.

Det är ej uteslutet att denna metod i vissa fall kan komma till användning.

Nämnderna böra även utföra den kontroll av sina uppskattningar, som

är möjlig. De sakkunniga ha i detta avseende intet att tillägga till de förut

återgivna uttalanden som gjordes under förarbetena till 1944 års proposition.

Att utöver vad nu sagts bedömningar i skilda avseenden i särskilda

fall kunna bliva nödvändiga följer av olika punkter i instruktionen. Fråga

kan vara om specialsortiment, om extraordinärt avdrag för tekniska fel

eller för allmänna kostnader, om förekomst av servitut avseende yxbörd

och dylikt. Sådana bedömningar lära med varje något så när differentierad

taxeringsmetod vara nödvändiga.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag i fråga om själva förfarandet

vid taxeringen har i stort sett lämnats utan erinran. Endast några detaljföreskrifter

ha blivit föremål för viss kritik.

Domänstyrelsen och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund förklara

sig icke ha något att erinra emot de föreslagna taxeringsföreskrifterna.

Skogsstyrelsen framhåller, att förslaget att skogsforskningsinstitutet skulle

utfärda taxeringsanvisningar, alltså en åtgärd av rent administrativ natur,

icke torde vara så lämpligt med hänsyn till institutets egentliga uppgift som

central för den skogliga forskningen. Därest icke något befintligt administrativt

organ lämpligen kunde åläggas denna uppgift, som givetvis måste handläggas

i intimt samarbete med institutet och med utnyttjande av dess sakkunskap,

kunde måhända en för varje taxering tillsatt, fristående nämnd

erhålla uppdraget i fråga.

Sveriges skogsägareförbund anser sig icke kunna tillstyrka förslaget att

lägga i Kungl. Maj :ts hand att utan riksdagens hörande fatta vissa beslut

om den prisnivå som skulle tillämpas vid taxeringen. I övrigt framhåller förbundet

att de arbetsuppgifter, som enligt 58 och 59 §§ taxeringsförordningen

ankomme på den länsskogssakkunnige, otvivelaktigt bleve av en betydligt

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl^ Maj. ts proposition nr 39.

mer omfattande samt på speciella områden kompetenskrävande art än vad

tidigare varit fallet. Det bleve förvisso ej lätt att finna personer, som fullgott

behärskade dessa mycket svåra arbetsuppgifter. Det finge betecknas

som angeläget, att den länsskogssakkunnige bereddes tillfälle att under sitt

arbete samråda med parterna på virkes- och arbetsmarknaderna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför, att det torde komma att höra till

undantagen att frågor om fastställande av hjälptabeller och andra för taxeringen

erforderliga anvisningar kunde bedömas av dem som vid sammanträde

enligt 59 § taxeringsförordningen skulle besluta därom och att de

framlagda förslagen undantagslöst torde komma att fastställas icke på

grund av att de prövades vara riktiga utan därför att de närvarande saknade

möjlighet att göra annorlunda. Värdet av att i detta läge på sådant sätt

behålla skenbilden av att de närvarande utövade en beslutanderätt syntes

länsstyrelsen tvivelaktigt.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att den tid, som står länsstyrelserna

och beredningsnämnderna till buds för utförande av dem åliggande arbetsuppgifter,

är synnerligen knappt tilltagen. Enligt länsstyrelsens förmenande

skulle taxeringsarbetet vinna mycket på, om denna tid kunnat något ökas.

Detta skulle enklast ske om förarbetena kunde påbörjas någon månad tidigare

än föreslagits, så att de centrala anvisningarna vore länsstyrelserna tillhanda

redan den 15 augusti.

Liknande synpunkter framföras av skogsvårdsstyrelsen i Norra Kalmar

län.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter om icke för att beredningsnämndernas

ledamöter skulle erhålla tillräcklig tid att, innan det egentliga

taxeringsarbetet började, skaffa sig erforderlig kännedom om distriktets

skogar, indelningen i berednings- och fastighetstaxeringsdistrikt samt utseende

av ordförande och ledamöter i nämnderna borde ske redan under våren,

förslagsvis senast den 31 maj, året före taxeringsåret. Erforderliga demonstrationer

av typskogar och särskilt uppskattade skogar borde även ske

redan vid denna tidpunkt.

Departementschefen. De sakkunnigas åsikt, att bestämmelserna om taxering

av skogsfastighet skola i möjligaste mån systematiskt sammanföras i

skogsvärderingsinstruktionen, synes mig riktig och förslaget härom anser

jag mig alltså böra biträda.

I remissyttrandena ha framställts vissa erinringar mot ett par detaljer i

taxeringsförfarandet.

Vad först angår skogsägareförbundets avstyrkande av förslaget att överlåta

åt Kungl. Maj :t att utan riksdagens hörande fatta vissa beslut om

prisnivån vill jag erinra om att denna anordning icke förekommer i det

av mig nu förordade förslaget. Enligt detta är prisnivån i varje avseende

fixerad.

Länsstyrelsens i Kronobergs län yrkande om de centrala anvisningarnas

tillhandahållande redan den 15 augusti året före allmän fastighetstaxering

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj ds proposition nr 39.

skulle jag gärna vilja tillgodose; emellertid torde detta i vart fall icke

kunna ske med avseende å 1952 års taxering. När riksdagen fattat sitt beslut

någon gång på våren 1951 måste — om mitt förslag angående räntefoten

m. in. godtages — korrektionsfaktorerna omräknas, vilket arbete lärer kräva

ett par månaders tid. Därjämte skola »centrala skogstaxeringsanvisningar»

med angivande av apteringsområden m. in. fastställas samt prisuppgifter

och annat material insamlas och bearbetas, vilket också fordrar avsevärd

tid och delvis icke kan ske samtidigt eftersom bearbetningen av de infordrade

prisuppgifterna förutsätter att nämnda centrala anvisningar föreligga

färdiga och viss del av den erforderliga lokala statistiken angående

sortimentspriser m. in. icke torde finnas tillgänglig före utgången av första

halvåret 1951. Emellertid bör förberedelsearbetet så bedrivas att de centrala

anvisningarna m. m. äro länsstyrelserna tillhanda så tidigt som möjligt före

den 15 september 1951.

Vidkommande den av länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasatta framflyttningen

av tidpunkten för tillsättande av ordförande och ledamöter i beredningsnämnderna

in. m. får jag framhålla, att indelningen i beredningsdistrikt

enligt 4 § taxeringsförordningen skall verkställas av länsstyrelsen senast

den 31 augusti året näst före taxeringsåret och att ordförandena i beredningsnämnderna

jämlikt 5 § samma förordning skola förordnas i samband

därmed. Ledamöter i beredningsnämnd skola av vederbörande kommunala

organ väljas senast den 15 oktober samma år. Möjlighet föreligger sålunda

att verkställa distriktsindelningen samt utse ordförande och ledamöter i

beredningsnämnderna redan före de angivna dagarna. Det är enligt min

mening angeläget att denna möjlighet utnyttjas och att åtgärderna sålunda

vidtagas så tidigt som förhållandena i länet påkalla. Även demonstration av

typskogar torde kunna ske på ett tidigt stadium; demonstrationen torde sålunda

böra ske redan på våren i de trakter där typskogarna äro uppskattade

och klara för demonstration redan då. Förutsättningen härför är emellertid

enligt min mening att sådan demonstration sker även på hösten och helst

omedelbart före taxeringens början. Av största vikt torde nämligen vara att

nämndledamöterna vid taxeringen ha så färska minnesbilder av de demonstrerade

provytorna och typskogarna som möjligt. Då alltså det ifrågasatta

syftet torde kunna nås redan med gällande avfattning av berörda föreskrifter

och det synes vara lämpligt att avvakta erfarenheterna från någon

taxering enligt nya metoden, innan författningsändring i detta avseende

företages, anser jag mig icke nu böra föreslå någon sådan ändring.

I anledning av skogsstyrelsens uttalande att uppgiften att meddela

taxeringsanvisningar lämpligen borde anförtros något administrativt organ

och icke, som föreslagits, skogsforskningsinstitutet får jag framhålla, att

jag har för avsikt att senare anmäla förslag om inrättandet av ett centralt

administrativt organ, benämnt riksskattenämnden. 1947 års taxeringssakkunniga,

som avgivit betänkande med förslag till inrättande av en sådan

nämnd, ha ansett att eu av nämndens uppgifter borde vara att verka för

likformighet vid fastighetstaxeringen. Denna uppgift skulle lösas genom

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

att nämnden övertoge ledningen av det förberedande arbetet för fastighetstaxeringen,

sammanställde tillgängligt material, anordnade diskussionsmöten

med landskamrerare, taxeringsintendenter och sakkunniga, fastställde

vissa taxeringsanvisningar'' o. s. v. En naturlig uppgift för nämnden kunde

då även vara att utfärda nu ifrågavarande anvisningar. Emellertid lärer det,

med hänsyn till att riksskattenämndens verksamhet icke kan påbörjas före

den 1 juli detta år, icke kunna komma i fråga att nämnden skulle handhava

sådana uppgifter med avseende å 1952 års fastighetstaxering. Jag finner mig

i sådant läge böra förorda, att det uppdrages åt skogsforskningsinstitutet

att i allt fall tills vidare utfärda de ifrågavarande anvisningarna.

Ej heller i övrigt har jag något att erinra mot de sakkunnigas förslag i

denna del.

I detta sammanhang vill jag beträffande de sakkunnigas uttalande om

behovet av räknebiträden och räknemaskiner anmärka, att jag förutsätter

att tillgång till erforderliga biträden och maskiner skall kunna ordnas

lokalt och till relativt obetydliga kostnader.

Följdändring beträffande beräkning av inkomst av skogsbruk.

Bestämmelsen i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen att, om växande skog

avyttrats i samband med avyttring av marken, den skattskyldige må erhålla

avdrag från intäkten med ett belopp motsvarande värdet av fyra gånger den

normala årliga virkesavkastningen av marken (det s. k. schablonavdraget)

kan icke bibehållas oförändrad, om nya skogstaxeringsmetoden genomföres.

De sakkunniga. Enligt de sakkunnigas förslag skall schablonavdraget beräknas

till belopp motsvarande värdet av för skogen beräknat minsta producerande

skogskapital, som enligt stadgande i anvisningarna till nämnda paragraf

skall angivas till viss multipel av det vid taxeringen fastställda skogsmarksvärdet.

De sakkunniga framhålla, att syftet med ifrågavarande avdrag vore att

från beskattning för inkomst av skogsbruk vid fastighetsförsäljning undantaga

så stor del av den växande skogens värde som kunde svara mot värdet

å en ungskog, vilken normalt komme att alltid finnas å fastigheten såsom

minsta producerande skogskapital. Formellt hade avdraget sin största betydelse

i sådana fall då betingelserna för andra, förmånligare avdrag saknades,

såsom då en skogsfastighet förvärvats i kalavverkat skick eller med

endast obetydligt virkeskapital men avyttrades med ett större virkeskapital,

varjämte avdraget i realiteten fått betydelse i sådana fall då möjligheter

att utreda annan avdragsrätt saknades. De sakkunniga hade trott sig finna

en jämförelsevis rationell lösning av det föreliggande problemet genom att

för varje omloppstid låta avdragsbeloppet utgöra en viss multipel av skogsmarksvärdet,

vilken bestämdes med hänsyn till omloppstidens längd. Enligt

gällande lagstiftning utgjorde värdet av 4 årsavkastningar i en normalskog

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

Minsta producerande skogskapital. Prisrelation 1:0 6. Approximativa medeltal

för ifrågakommande boniteter och områden.

Omloppstid för barrskog, utom

kalmarkstid

70

80

90

100

no

120

130

140

150

160

170

180

35

30

25

20

17

14

11

9

7

6

5

4

0-61

0''60

0''76

0-90

1''06

1-29

1-64

2''—

2-6

3 —

3-6

4-6

7»

V»

•/«

1

l1/*

2

3

4

5

6

7

9

171/:

15

183/:

20

257»

28

33

36

35

36

35

36

Markvärdet i % av totalvärdet för

normaliserad genomsnittsskog av

barrskog......................

18 % av totalvärdet utgör antal

multipler av markvärdet......

Av de sakkunniga såsom minsta

producerande skogskapital ifrågasatta

multipler av markvärdet

Det sålunda bestämda minsta producerande

skogskapitalet i % av

totalvärdet för den normaliserade

genomsnittsskogen ........

vid 4 % räntefot 16 % av normalskogens värde. Vid lägre förräntningsprocent

skulle de 4 årsavkastningarna representera ett något större procenttal

av normalskogens värde. Skogsmarkens värde vore för närvarande 18 %

av totalvärdet. I en av de sakkunniga utarbetad tabell (återgiven å nästa

sida) angåves med ledning av det material, som legat till grund för de

sakkunnigas undersökningar, för olika ifrågakommande omloppstider approximativt

hur många multipler av markvärdet som erfordrades för att

komma fram till 18 % av värdet å den normaliserade genomsnittsskog med

vilken de sakkunniga räknade. Med utgångspunkt från dessa siffror angåves

å en särskild rad de multipler av markvärdet som enligt de sakkunnigas

mening lämpligen borde fastställas som minsta producerande skogskapital.

De sakkunniga framhålla, att såsom av tabellen framginge endast för

omloppstiden 80 år siffran för minsta producerande virkeskapitalet låge

mera avsevärt under den som erfordrades för att komma fram till 18 %

av den normaliserade genomsnittsskogens värde och i själva verket också

under 16 % av samma värde. Avdragsrätten torde emellertid ändå vara fullt

tillräcklig. Vid högre omloppstider uppnåddes 18 % eller mera och vid de

högsta omloppstiderna erhölles ungefär den dubbla siffran. Denna kunde

antagas icke vara högre än som kunde anses för ändamålet rimligt.

Till sist påpeka de sakkunniga, att de metoder som hittills med stöd av

uppgifter från skogstaxeringarna och i anslutning till gällande blanketter

brukat i praktiken tillämpas vid beräkning av skogsvärdeminskningsavdrag

komme att sakna underlag enligt den nya skogstaxeringsmetoden. Frågan

om vad som skulle komma i stället syntes böra uppmärksammas i särskild

utredning, vid vilken det tilläventyrs kunde visa sig lämpligt att även ägna

de gällande avdragsreglerna någon reell översyn i syfte att underlätta de

skattskyldigas utredningar.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag till ändrade regler beträffande

taxeringen för inkomst av skogsbruk har i remissyttrandena icke föranlett

annan kritik än en erinran om den nackdel som följde av att vid tillämpning

av den nya metoden icke framliomme någon uppgift om skogens tillväxt.

Sålunda anför länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Vid beräkning av antingen inkomst genom avyttring av växande skog i

samband med avyttring av marken eller avdrag för värdeminskning av skog

under skattskyldigs ägotid erhålles numera i allmänhet det ur den skattskyldiges

synpunkt gynnsammaste resultatet, därest den s. k. virkesförrådsmetoden

tillämpas. Vid användning av denna metod erfordras bland annat

utredning om storleken av fastighetens totala virkesförråd vid viss tidpunkt

och om den faktiska årstillväxtens storlek under ägotiden.

Beträffande storleken av en fastighets virkesförråd vid viss tidpunkt visar

erfarenheten, att inom detta län uppgift därom endast i undantagsfall grundats

på stamräkning eller linjetaxering. Förrådets storlek har i stället i

praktiskt taget alla fall bestämts med utgångspunkt från de vid allmän fastighetstaxering

för fastigheten bestämda värdefaktorerna. Beträffande tillväxtberäkningen

ha förhållandena varit analoga. Årstillväxten har alltså så gott

som undantagslöst beräknats med ledning av vid senaste allmän fastighetstaxering

för fastigheten bestämd areal, bonitet, relativt virkesförråd och

jämkningsfaktor. Mera sällan har den skattskyldige förmått åberopa av

skogssakkunnig verkställd utredning om tillväxtförhållandena beträffande

fastighetens skog.

Det förhållandet, att de nämnda värdefaktorerna i förevarande avseenden

utnyttjats vid beräkning av virkesförrådets storlek och dettas förändringar,

är lätt förklarligt. Ett användande av denna metod innebär nämligen för

den skattskyldige relativt små utredningskostnader men ger i de flesta fall

ett någorlunda godtagbart resultat. Anlitande av skogssakkunnig för verkställande

av skogsuppskattning och utredning om tillväxtförhållandena beträffande

fastighetens skog medför däremot som regel väsentligt högre utredningskostnader,

låt vara att därigenom ett riktigare resultat kan ernås.

Om alltså de nu föreliggande möjligheterna att från ovannämnda värdefaktorer

hämta underlag vid utredningar av nu ifrågavarande art icke utan

väsentliga olägenheter kunna undvaras av de skattskyldiga, är en tillgång

till dessa möjligheter icke mindre betydelsefull för taxeringsmyndigheterna,

som ha att granska de skattskyldigas utredningar. De jämförelsevis komplicerade

beskattningsregler, som gälla beträffande denna gren av inkomsttaxeringen,

medföra nämligen, att taxeringsmyndigheterna i stor utsträckning

få bistå de skattskyldiga med utredningarnas verkställande. Därvid finnas,

såsom framgår av förestående, i så gott som alla fall inga andra uppgifter

tillgängliga för bedömning av virkesförrådets och tillväxtens storlek

än dem, som kunna erhållas genom den allmänna fastighetstaxeringen. Vid

bedömning av befogenheten av yrkade skogsvärdeminskningsavdrag under

skattskyldigs ägotid och vid prövning av fråga, huruvida skattskyldig

berett sig inkomst genom avyttring av växande skog i samband med avyttring

av marken, kunna taxeringsmyndigheterna helt enkelt icke undvara

möjligheterna att med ledning av fastighetstaxeringsuppgifterna beräkna

virkesförrådets och tillväxtens storlek.

Domänstyrelsen tillstyrker den av de sakkunniga föreslagna särskilda

utredningen.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Även Sveriges skogsägares riksförbund förordar en sådan utredning och

framhåller angelägenheten av att frågan om skogens beskattning i hela dess

vidd därvid upptoges till prövning. Vid den skärpning av den skogliga beskattningen,

som bleve en följd av stigande värden på slcogsfastigheter och

av förstorade ojämnheter i skogsinlcomsterna med de senare årens utveckling

på virkesmarknaden, vore det naturligt om frågorna rörande skogsbrukets

beskattning finge förnyad aktualitet för skogsägarna i samband

med det av de sakkunniga framlagda förslaget om nya grunder för den

skogliga fastighetstaxeringen. Då dessa grunder icke längre skulle bereda

skogsägarna ens de begränsade möjligheter till avdrag vid inkomsttaxeringen,

som förelåge vid nuvarande fastighetstaxeringsmetod, vore detta ägnat

att väcka allvarliga farhågor. Därmed skulle den slcogliga inkomsttaxeringens

redan nu ur rättvisesynpunkt besvärande brister avsevärt förstoras.

Departementschefen. I anledning av vad länsstyrelsen i Västernorrlands

län anfört om nackdelarna av att efter nya metodens genomförande icke

komme att finnas någon uppgift om skogens tillväxt får jag framhålla att

avsikten är att sådana uppgifter — härstammande från äldre fastighetstaxeringar

— skola finnas även efter nya metodens genomförande. Jag hänvisar

härutinnan till vad jag anfört i avsnittet angående bonitet m. m.

(s. 122).

Det av de sakkunniga föreslagna sättet för beräkning av det s. k. schablonavdraget

synes kunna godtagas, dock att de multipler av markvärdet för

avdragets beräkning, som angivas i förslaget till ny lydelse av punkt 5 av

anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen, böra omräknas på grund av

den av mig förordade höjningen av räntefoten från 4 till 5 %. Fråga är

dock om icke denna avdragsform i själva verket helt borde avskaffas. Spörsmålet

härom torde emellertid icke böra upptagas till behandling nu utan

först i samband med en eventuell revision av bestämmelserna om beskattning

av inkomst av skogsbruk.

Den av de sakkunniga ifrågasatta utredningen om nya blanketter för beräkning

av avdrag för skogs ingångsvärde in. m. torde avse frågor som icke

behöva underställas riksdagen. Huruvida i samband med de avsedda ändringarna

själva avdragsreglerna böra överses, anser jag mig icke nu böra

fatta ståndpunkt till.

Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379), samt

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

3) förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande

skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang I.

Av de sakkunniga föreslagna tabeller,

utvisande skogsvärdefaktorer och

markvärdefaktorer (A och B),

samt exempel på hjälptabeller

(C—F)

11 liihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 39.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 39,

Tabell A. Skogsvärdefaktorer lör beräkning av skogsvärden per kbm virkesförråd inom

centimetersträd och 20-centimetersträd av

Skogsvärde: skogsvärdefaktor x skogskbmpris för

Växttid

Skogsvärdefaktorer

Tillväxt-

Markens

(omlopps- tid utom

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

område

grad 1

kalmarks-

0-9

0''8

0*7

0*6

0*5

0*4

0*3

02

U*1

0

0*9

0*8

0*7

0*6

år

Klen skog, 0 intill

15 cm vid brösthöjd

Medelgrov skog

(för lövskog 0 intill 25 cm)

vid

Trädslagsklass: barrskog

I

A

120

0-36

0*33

0*29

0*22

0*16

0*12

0*08

0*07

0*06

0*60

0‘57

0*54

B

140

0-31

0*28

0*24

0*17

0*11

0*08

0*05 0*05

0*04

0.58

0*54

0*50

C

150

0"27

0*24

0*21

0*14

0*08

0*05

0*03 0*03

0*02

0*55

0*51

0*47

D

160

0-24

0*21

0*18

0*11

0*06

0*04

0*02

0*02

0*01

0*61

0*47

0*43

E

180

0*14

0*13

0*11

0*07

0*03

0*02

0*01

0*01

0*01

0*38

0*35

0*32

II

A

no

0*38

0*34

0*30

0*23

0*16

0*12

0*08

0*07

0*06

0*65

0*61

0*58

B

130

0*3 v

0*28

0*24

0*17

0*11

0*08

0*05 0*04

0*04

0*6"

0*56

0*62

C

140

0*28

0*26

0*22

0*15

0*0»

0*06

0*03 0*02

0*02

0*57

5*62

0*48

D

150

0*24

0*21

0*18

0*12

0*06

0*04

0*02

0*01

0*01

0*55

0*50

0*46

III

A

90

0*51

0*47

0*42

0*34

0*26

0*22

0*18

0*70

0*67

0*64

B

100

0*43

0*39

0*34

0*26

0*19

0*14

0*10

0*69

0*^5

0*61

C

120

0*33

0*29

0*25

0*18

0*12

0*09

0*06

0*62

0*58

0*54

D

130

0*29

0*26

0*23

0*15

0*08

0*05

0*03

0*60

0*55

0*50

E

140

0*24

0*22

0*19

0*12

0*06

0*04

0*02

0*56

0*51

0*47

IV

A

80

0*65

0*60

0*54

0*43

0*32

0*75

0*72

0*69

B

90

0*53

0*49

0*43

0*36

0*26

0*73

0*6H

0*66

C

100

0*47

0*42

0*37

0*29

0*20

0*70

0*66

0*62

D

no

0*37

0*33

0*29

0*22

0*14

0*66

0*61

0’57

E

120

0*31

0*28

0*24

0*17

0*10

0*62

0*57

0*53

V

A

80

0*67

0*61

0*55

0*45

0*34

0*76

0*73

0*70

B

80

0*55

0*50

0*44

0.35

0*26

0*75

0*71

0*68

C

90

0*50

0*45

0*40

0*3)

0*22

0*70

0*67

0*6 3

D

100

0*43

0*38

0 33

0*25

0*16

0*69

0*64

0*60

E

no

0*32

0*29

0*25

0*18

0*11

0*64

0*59

0*55

VI

A

70

0*68

0*62

0*55

0*45

0*34

0*77

0*75

0*73

B

70

0*67

0*61

0*55

0*45

0*34

0*7**

0*73

0*70

C

75

0*67

0*52

0*46

0*36

0*26

0*75

0*71

0*68

D

80

0*50

0*45

0*40

0*31

0*22

0*70

0*67

0*63

E

90

0 43

0*38

0*33

0*25

0*16

0*69

0*65

0*61

Trädslagsklass: ädel

lövskog

IV—VI

samtliga

no

0*63

0*60

0*57

0*53

0*4 9

Trädslagsklass: ordinär lövskog

I

samtliga

0''42

0*36

0*30

0*25

0*19

0*12

II

)

0-47

0*41

0*34

0*28

0*21

0*14

III

>

0*56

0*48

0*41

0*34

0*26

0*18

IV

>

0*64

0*58

0*62

0*45

0*39

0*32

V

>

0-70

0*6!''

0*59

0*52

0*45

0*39

VI

>

0*70

0*65

0*59

0*52

0*45

0*39

1 Angående tillämpningen av här angivna godhetsklasser, se efterföljande anvisningar.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

163

skilda förråd sgrupper vid nedanstående förhållanden mellan skogskbmpriserna för 30- angivna trädslag (prisrelation). 4 % räntefot.

30-centimetersträdet x faktor för omkostnadsavdrag.

vid

prisrelation

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

Anm.

Ö6

iH

03

0-2

ö-i

0

0-9

0-8

0''7

0''6

0-5

0-4

0-3

0*2

0*1

0

(barrskog), 15 intill 25 cm

brösthöjd

Grov skog, 25 cm

vid brösthöjd och

däröver

0-52

0-49

045

0-42

0''39

0-36

0''84

0''87

0’90

0 92

0-95

0-98

1*01

1*04

1*07

Skogskbmpris och pris-

046

0-42

0-37

0-33

0*30

0*27

0''77

0''79

0-82

0-84

0-87

0-89

0*91

0*93

0*96

relation bestämmasför

0-42

0-38

0''32

0''27

0-24

0''22

0-73

^D‘75

0-77

0-7

081

0''82

0*84

0*8 6

0*89

tall och gran var för

0-88

0''34

0 28

0''22

0-19

0-17

0-70

0-72

0-74

0-75

0-77

0-78

0*80

0*82

0*84

sig.

0-29

0-25

0*20

0-16

0-14

0-13

052

0-53

0-54

0-65

0''56

0-57

0*58

0*59

0*61

0''55

0-51

0-46

0-42

0-39

0’36

0-86

0-88

0-91

0''93

0-96

0''99

1*C1

1*04

1*07

0’47

0-43

0-38

0’33

0*30

0-27

0-79

0’81

0*83

0-85

0-87

0-89

0*91

0*93

0*96

0-43

0-39

0''33

0-27

0''24

022

0-73

0-75

0-77

0-79

0''81

0-82

0*84

0*86

0*89

0-40

0-36

0-28

0“22

0-19

0-17

0''71

0''72

0-74

0-75

0''77

0-78

0*80

0*82

0*84

0-61

0-59

0''55

0-52

0-89

0 92

0-95

0-98

1''02

1-05

1*09

0 57

0-54

0''49

0-44

0-89

0-91

0-93

0''95

098

1-01

1*03

0''49

0-45

0-40

0-34

0-82

0-84

0’8fi

0-88

0''91

0-93

0*95

0''45

0-4 0

0''34

0-27

0-77

078

0-80

0-82

0-84

0-85

0*86

0-42

0.38

0-31

0-25

0-72

0''74

0-76

0-78

0*8«

0-81

0*83

0''67

0''65

0*90

0-94

0-99

1-03

1-07

0 63

0-61

0-90

0-94

098

1-02

1-06

0''59

0-56

0''89

0''92

0--6

0-99

1-03

0-63

0-4 9

0-86

0-88

090

0-93

0-96

0-48

0-43

0-81

0-82

0-84

0-86

0-88

0-68

0-67

0-91

0''95

l-oo

1-05

1-10

0’G5

0-63

0-91

0-96

0''99

1-03

1-08

0-60

0*57

0-89

0''92

0-95

l-oo

1''05

0''57

0''54

0-88

091

0-94

097

1-01

0''51

0-48

0 86

0*87

0''88

0-89

0''91

0-72

0-70

0-92

0-97

1-02

1-08

1-15

0''G8

0-67

0''91

0*95

1-00

1-06

1-12

*

0-65

0 63

0-91

0-95

0-99

1-04

1-09

0-60

0-57

0''90

0''93

097

1-01

1*06

0-58

0-56

0-89

0’92

0-95

0-99

1-03

Skogskbmpris o. prisre-

lation bestämmas en-

0''85

0-91

0''97

103

l-io

ligt de lokala skogs- taxeringsanvisningar- na (i regel för ek och

bok i viss proportion).

Skogskbmpris o. prisre-

lation bestämmas för

0-88

0''89

0''9I

093

0''95

0''97

deträdslag som angivas

i de lokala skogst axe- ringsan visningarna,

vanligen enbart björk.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Tabell B. Markvärdefaktorer för beräkning av markvärde per har vid nedanstående

metersträd (pris
-

Markvärde = markvärdefaktor x skogskbmpris för Darr
-

Vid bestämmande

Den ädla

lövskogens

värdenivå i

Mar-

Markvärdefaktor vid prisrelation

av skogskbmpris

Till-

växt-

Mar-

Till-

växt-

område

kens

god-

hets-

o. prisrelation an- ses skogskbm ha

följande trädslags-

kens

god

hets-

1

1

I

1

i

1

1

1

l

om-

råde

förhållande

grad1

0''8

0-7

0''6

0-5

0-4

0''3

0''2

o-l

(T

sammansättning

grad1

skogens2

tall

gran

I

Ai

5''9

5''7

5''4

4-9

4-5

4-3

4*1

4-0

4-0

| 04

0-6

VI

Ai

T00

Aa

4-6

4*4

4-1

3-6

3-2

30

2-8

2-7

2-7

B

3-3

3-1

2-8

2-3

1-9

1-7

1-5

T 4

1-3

0-4

0-6

C

1''9

1-8

1-6

1-3

l-o

0-8

07

0''7

06

0-4

0-6

D

0-7

0-7

0-6

0-5

0-3

0''3

0-2

0-2

0''2

0''4

0-6

E

02

0''2

0-2

0-2

o-i

Öl

0-1

0-1

0-1

0-4

0-6

2-00

II

Ai

9-4

8''9

8-4

7''5

6-7

6-1

5-7

5-5

5-3

| 04

0-6

Aa

7 o

6-5

61

5''3

4-6

4-1

3''8

3-6

3-4

B

4-6

4-2

3*8

3-1

2-6

2-1

1-8

1-7

T6

0''5

0-5

G

2-1

1''9

1-7

1-4

1-1

0-9

0-7

0''7

0-6

06

0-4

D

0-9

0-8

0-7

0''5

0-4

0-3

0-2

0-2

0-2

06

0-4

B,

T00

III

Ai

19

18

17

16

15

14

13

| 04

0''6

Aa

16

15

14

13

12

11

10

Bi

13

13

12

,0

9-1

82

7-4

}• 0''5

0-5

Bä

10

9-5

8-5

7-2

6-1

5-4

4-8

C

6’7

6-1

5-5

4-3

3''t

2-6

2l

0''6

0''4

2-00

D

3

2-7

2-4

1''9

1-4

Tl

0''8

0''6

0-4

E

1-2

1-1

T0

0''7

0-6

0-4

0-3

0-7

03

IV

Ai

45

44

42

40

38

]• 03

0-7

A2

36

35

33

31

29

Bi

27

26

24

22

20

| 0-4

0''6

T00

Ba

22

21

20

18

16

^1

Ci

17

16

15

13

11

| 0 5

05

Cä

14

13

12

10

8-5

Di

it)

9

8

6*5

55

| 0-6

0-4

Dä

7''8

7-2

65

5.4

4-5

E

5-5

5-3

5

4-3

3-5

0''7

03

2-00

V

Ai

53

52

50

47

44

j- 02

0-8

A2

44

42

40

37

34

Bi

34

32

30

27

24

J- 0-5

05

Bä

28

26

24

22

19

Ci

21

20

18

16

13

| 0''6

0-4

D,

—

Cä

17

16

15

13

10

Di

13

12

11

9

6''9

| 0.8

0-2

Dä

11

10

9

7-1

51

E

8-8

8

7

52

3-3

0-9

0t

Exempel på användning av ovanstående tabell B för tillväxtområde VI.

Förutsättningar:

Markens godhetsklass B, (jonsonbonitet II, se anvisningarna sid. 166), omkostnadsavdrag 33 % (faktor

för omkostnadsavdrag 0 67)

Skogskbmpris

20-cm-trädet

30-cm-trädet

Tall.........................................

........ 10: —

16: —

Gran........................................

........ 12: —

16: —

Bok.........................................

........ 15: —

25: —

Ek..........................................

........ 17:50

30:-

Beräkningar:

Skogskbmpris för konstruerade typträd:

Av barrskog, Ö l tall, 0 9 gran................

........ 11:80

16: —

» ädel lövskog, 0 8 bok, 0 2 ek..............

........ 15:50

26: —

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39. 165

förhållanden mellan skogskbmpriserna för barrskogens 30-centimetersträd och 20-centlrelation).

4 % räntefot.

skogens 30-centimetersträd x faktor för omkostnadsavdrag.

Den

ädla

löv-

skogens

prisre-

lation3

Markvärdefaktor vid

prisrelation för barrskog

Mar-

kens

god-

hets-

grad* 1

Den ädla

lövskogens

värdenivå i

förhållande

till barr- skogens2

Den

ädla

löv-

skogens

prisre-

lation3

Markvärdefaktor vid

prisrelation för barrskog

Vid bestämmande

av skogskbmpris o.

prisrelation för barr-

1

0-8

1

07

1

06

1

0-5

1

0-4

1

0-8

1

0-7

1

0-6

1

0-5

1

0-4

sK.ug ans

kbm ha

samman

tall

es sKogs- följande

sättning

gran

1

0-8

65-3

63-8

62-5

58-8

54-3

a2

1-00

1

0-8

59-0

57-3

55-3

51-8

47-6

1

07

65-0

63*5

62-2

58-5

54-0

1

0-7

58-7

57-0

55-0

51-5

47-3

1

0-6

647

63-2

61-9

58-2

53-7

1

0-6

58-4

56-7

54-7

51-2

47-0

1

0-5

647

62-6

61-3

57-6

531

1

0-5

57-7

56-0

54-0

50-5

46-3

1

0-4

63-5

62-0

607

57-0

52-5

1

0-4

56-9

55’2

53-2

49-7

45-3

1

0''8

817

79-6

78-3

74-6

70-1

2-00

1

0-8

72-8

71-1

69-1

65-6

614

0

l-o

1

0 7

80-s

79-0

777

74-0

69-5

1

0-7

72-2

70-6

68-5

65-o

60’ a

1

0-6

79-9

78-4

777

73-4

68-9

1

0-6

71-6

69-9

67-9

64-4

60-2

1

0''5

787

77-2

75-9

72-2

677

1

0-5

70-2

68-5

66-5

63-0

58-8

1

04

77-5

76-0

747

71-0

66-5

1

0-4

68-6

66-9

64-9

61-4

57-2

1

0-8

52-9

50-9

48-3

44-9

41-1

b2

1-00

1

0-8

45’0

43-0

40''7

37-5

340

1

07

52-6

50-6

48-0

44-6

40-8

1

0-7

44-7

42-7

40-4

37-2

33-7

1

0-6

52’2

50-2

47-6

44-2

40-4

1

0-6

44-4

42-4

40-1

36-9

33-4

1

0-6

51''4

49-4

46-8

43-4

39-6

1

0-5

43-7

41-7

39-4

36-2

32-7

1

OM

50’B

48''5

45-9

42-5

38-7

1

0-4

43-0

41-0

38-7

35-B

32-0

1

0-8

64-8

62-8

60-2

56-8

530

2-00

1

0-8

53-6

51-6

49-2

46-0

42-B

Öl

0-9

1

07

64-2

62-2

59-6

56-2

52-4

1

0-7

52-9

50-9

48-6

45-4

41-9

1

0-6

63-4

61-4

58-8

55-4

51-6

1

0-6

52-3

50-3

48-0

44-8

41-3

1

0-5

61-8

59-8

57-2

53-8

50-0

1

0-6

50-9

48-9

46-6

43-4

39-9

1

04

60-0

58-0

55-4

52-0

48-2

1

0-4

49-B

475

45-2

42-0

38-6

1

0-8

37-2

35-2

33*2

30-2

26-8

c2

_

34

32

30

27

23

1

07

36-9

34-9

32-9

29-9

26-5

1

0-6

36*6

34-6

32*6

29-6

26-2

1

0-5

367

34-1

32-1

29-1

25-7

1

0''4

35-6

33-6

31-6

28-6

25-2

1

0-8

42-4

40-4

38-4

35-4

32-0

0-4

0-6

1

07

41-8

39-8

37-8

34-8

3P4

1

0-6

41-2

39-2

37-2

342

30-8

1

05

40-2

38-2

36-2

33-2

29 8

1

0-4

39-2

37-2

35-2

32-2

28-8

27

26

24

21

18

d2

—

22

21

19

17

14

0-7

0-3

17

16

14

12

9

0-9

Öl

(forts, på exemplet)

Prisrelationer:

För barrskog J]Tg(j = 1 ''• 07

'' 26

» ädel lövskog = 1 :0’G

26

Den ädla lövskogens värdenivå = l-68

Tabellen ger för godhetsgrad B„ den ädla lövskogens prisrelation 1 :0''6 och barrskogens prisrelation

1:07 för olika relativ värdenivå för ädel lövskog:

den ädla lövskogens värdenivå 1''00, markvärdefaktor 50''2

» > > > 2 00, > Gl-4.

För värdenivån 1’63 crhålles markvärdefaktorn sålunda: 50''2 + 0''63 (61’4—50''2) = 57''2.

Markvärdet per hektar blir alltså: 572 x 16 x 0 67 = 613 kronor.

1 Angående tillämpningen av här angivna godhctsklasser, se efterföljande anvisningar.

1 Avser den ädla lövskogens skogskbmprls för 30-cin-trädct 1 förhållande till barrskogens.

8 Förhållandet mellan skogskbmpriserna för den ädla lövskogens 30-cm-träd och 20-cm-träd vid viss

proportion mellan ek och bok enligt de lokala skogstaxeringsanvisnlngarna.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Anvisningar för tillämpning av i tabell A och B angivna skogsvärde- och markvärdefaktorer.

I medeltal för vederbörande tillväxtområden svara de med bokstavsbeteckningar

angivna godhetsklasserna mot följande jonsonboniteter:

Godhetsklass........................

A

B

C

D

E

Jonsonbonitet inom

tillväxtområde

I

IV

V

VI

VII

VIII

> >

>

II

IV

V

VI

VII

> >

T>

in

III

IV

V

VI

VII

1 >

)

IV

II

III

IV

v

VI

> >

>

v

II

III

IV

v

VI

>

VI

I

II

in

IV

V

Den ideala produktionen anses inom de olika jonsonboniteterna utgöra

Jonsonbonitet..................

I

II

in

IV

V

VI

VII

VIII

Ideal produktion, m3sk per har

9-2

6-9

52

3-9

2-9

2-1

1''5

10-5

8-0

6-0

4‘5

3-4

2 5

1-8

1-2

lägst, från och med..........

9''2

6-9

5-2

3-9

2-9

2-1

1-5

1''0

Skogsvärdefaktor enligt tabell A för visst tillväxtområde och godhetsklass, betecknad

med bokstav utan index, tillämpas inom vederbörande tillväxtområde

alltid, då marken med hänsyn till idealproduktionen anses hänförlig till godhetsklassen.

Av markvärdefaktorer i tabell B finnas för vissa godhetsklasser inom tillväxtområdena

två serier: en högre serie, för vilken till godhetsklassens bokstavsbeteckning

fogats indexsiffran 1 (ex. Als B*) och en lägre serie, där motsvarande indexsiffra

är 2 (ex. A2, B,). Den högre serien användes, där idealproduktionen anses

svara mot medeltalet inom godhetsklassen eller däröver intill den övre gränsen

för produktionen inom godhetsklassen, och den lägre serien för en idealproduktion

inom godhetsklassen från och med den undre gränsen intill medeltalet.

Den normala årliga virkesavkastning, varmed räknats vid tidigare fastighetstaxeringar,

svarar emellertid icke mot den ideala produktionen. De grunder, som

vid 1945 års allmänna fastighetstaxering i olika delar av riket tillämpats för att

överföra ideal produktion till normal virkesavkastning, framgå av vederbörliga

länsanvisningar för nämnda fastighetstaxering.

Där inom sådana delar av tillväxtområdena II och III, som gränsa mot ett tillväxtområde

med längre omloppstid för barrskogen, växttiden uppenbarligen överstiger

den i tabell A för vederbörande godhetsklass angivna, må enligt bestämmelser

i de lokala skogstaxeringsanvisningarna avdrag göras å det skogsvärde, som

framkommer vid användning av nämnda tabell, med 4 %.

För sådana trakter inom ett tillväxtområde, som gränsa mot ett nordligare tillväxtområde,

må i den utsträckning de lokala skogstaxeringsanvisningarna medgiva,

avdrag göras å det markvärde, som framkommer vid användning av tabell B,

med 10 %.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj.ts proposition nr 39.

Tabell C. Exempel på uppställning av hjfilptabell.

Hjälptabell nr 1 för beräkning av skogsvärde per kbm för barrskog och lövskog

samt av markvärde per har.

Avsedd att användas där summarisk uppskattning av virkesförrådet äger rum.

Tillväxtområde: III. Prisområde: N. N. (Avsättning till bilväg).

Län: N. N. Omkostnadsavdrag: 33%.

Kommuner:

Markens

godhets-

klass

Barr

skog

Lövskog

Markvärde

i kronor

vid angiven

godhetsklass

Grov

skog

%

Skogsvärde per kbm i kronor vid angiven

kubikmasseprocent gran

Skogsvärde

per kbm i

kronor

0 %

(ren tall- skog)

25 %

50 %

75 %

100%

(ren gran- skog)

Omkostnadsklass 1.

(Släpkörning till bilväg, normal terräng.)

B

0

4:25

4: 28

4:31

4:33

4:35

2: 97

B, 115

10

4: 50

4:51

4: 52

4:51

4:50

20

4: 74

4: 74

4: 73

4:71

4: 65

B2 92

30

5: 00

4: 98

4: 92

4:87

4:80

40

5:25

5:21

5: 13

5:05

4: 95

50

5:49

5:45

5: 34

5: 24

5: 09

60

5: 74

5:67

5:55

5:43

5: 24

70

5: 99

5:91

5: 76

5: 60

5: 39

C

0

3:85

3:93

3: 96

4: 02

4:09

2: 97

C 69

10

4:10

4: 16

4: 19

4:23

4: 24

20

4:36

4: 40

4:40

4:41

4: 33

30

4:63

4: 63

4: 62

4:61

4: 55

40

4: 89

4:88

4:83

4:80

4:71

50

5:15

5: 13

5: 06

4:98

4:88

60

5:40

5: 36

5: 27

5: 18

5: 04

70

5: 66

5: 61

5:49

5:37

5:21

D

0

3:35

3: 42

3: 50

3: 57

3: 63

2: 97

D 29

10

3: 62

3: 68

3: 72

3: 77

3: 78

20

3: 89

3: 93

3:95

3: 96

3: 96

30

4:16

4: 17

4: 17

4:16

4:13

40

4: 43

4: 42

4: 40

4: 37

4:31

50

4: 70

4:68

4: 62

4:58

4:47

60

4: 97

4:92

4:86

4: 77

4:65

70

5: 22

5: 18

6: 09

4:98

4:93

Omkostnadsklass 2.

(Tre vändors väg,

2—3 kilometer till

bilväg, normal terräng.)

B

0

3: 90

3: 95

3: 99

4:02

4: 07

2: 64

B, 110

10

4: 15

4: 19

4:20

4:21

4: 23

20

4:41

4:40

4: 39

4:38

4: 35

Ba 88

30

4: 65

4: 62

4: 61

4: 56

4: 50

40

4:91

4:88

4:83

4: 74

4:65

50

5: 16

5: 13

5: 03

4:92

4: 80

60

5:40

5: 34

5: 22

5: 10

4:94

70

5: 66

5: 38

5: 43

5: 28

5: 09

C

0

3: 54

3: 63

3: 68

3: 74

3: 80

2:64

C 65

10

3:80

3: 86

3: 89

3:93

3:95

20

4:05

4:10

4:11

4: 12

4:11

30

4:31

4: 34

4:32

4: 31

4: 28

40

4:56

4:58

4:53

4: 50

4:43

50

4:83

4:80

4:75

4: 70

4: 59

60

5: 09

5: 04

4:97

4: 88

4:76

| 70

5: 34

5: 28

5: 18

5: 07

4: 92

D

1 o

3:09

3: 17

3:24

3:32

3:38

2:64

D 26

10

3: 35

3: 42

3: 47

3:51

3: 54

20

3: 63

3: 68

3:71

3: 72

3: 73

30

3: 87

3:90

3: 90

3: 89

3: 87

40

4: 14

4:16

4: 13

4: 12

4:05

50

4:41

4: 39

4:35

4:30

4:21

60

4:67

4: 64

4:58

4:51

4:39

70

| 4:94

| 4:90

4: 80

4:71

4: 55

1

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Markens

godhets-

klass

Barr

skog

Lövskog

Markvärde

i kronor

vid angiven

godhetsklass

Grov

skog

%

Skogsvärde per kbm i kronor vid

kubikmasseprocent gran

angiven

Skogsvärde

per kbm i

kronor

0 %

(ren tall- skog)

25 %

50 %

75 *

100*

(ren gran- skog)

Omkostnadsklass 3.

Två vändors väg,

5—6 kilometer till bilväg,

normal terräng.)

B

0

3:48

3:56

3: 61

3:67

3: 72

2: 21

B,

99

10

3: 75

3:80

3: 83

3:85

3:86

20

3:98

4:00

4:01

4: 02

4: 00

B2

79

30

4: 23

4:24

4: 22

4: 21

4: 14

40

4:49

4: 47

4: 43

4:37

4:28

50

4:74

4:71

4: 62

4: 55

4:43

60

4: 98

4: 94

4:83

4: 73

4:56

70

5: 24

5: 18

5:04

4:91

4:71

C

0

3: 15

3: 24

3: 32

3: 39

3: 45

2:21

C

59

10

3:41

3: 48

3: 53

3: 59

3: 60

20

3: 66

3: 72

3: 74

3: 76

3: 77

30

3:93

3: 94

3: 95

3:96

3: 93

40

4:17

4: 19

4:15

4:14

4:08

50

4: 43

4:42

4:37

4:32

4: 23

60

4: 68

4:65

4: 59

4:53

4:40

70

4: 94

4:89

4:80

4: 70

4: 55

D

0

2: 75

2:84

2:91

3:00

3:08

2:21

D

24

10

3:00

3: 08

3:14

3: 20

3: 23

20

3:26

3:32

3: 35

3: 38

3:39

30

3: 53

3: 56

3: 57

3: 59

3: 56

40

3: 78

3:81

3: 78

3: 77

3: 72

50

4: 05

4: 04

4:01

3: 96

3:89

60

4:31

4:29

4: 23

4:16

4:05

70

4: 56

4:53

4:44

4:35

4:20

Förestående hjälptabell är grundad på nedan angivna förutsättningar beträffande 1.

grovskoggprocenten och 2. granskogsprocenten. Därest i förekommande fall väsentlig avvikelse

från dessa förutsättningar föreligger, bör ej denna hjälptabell användas utan bör

förfaras på sätt som förutsättes i hjälptabell 2.

1. Vid angiven kubikmasseprocent grovskog 2. Vid angiven kubikmasseprocent granskog

anses övrig del av barrskogens kubikmassa för hela barrskogsförrådet anses granprocen
fördela

sig på medelgrov skog och klen skog ten för grovskog och medelgrov skog utgöra:

sålunda:

Grov skog

procent

Procentfördelning av

övrig barrskog

Av hela barr- skogsförrådet

procent gran

Procent granskog för

medelgrov

skog

klen skog

grov skog

medelgrov

skog

0.............

55

45

0............

0

0

10.............

50

40

2 >.....

15

30

20.............

45

35

50............

40

55

30.............

40

30

75........

65

80

40.............

35

25

100

100

100

50.............

30

20

60.............

25

15

70.............

20

10

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

169

Tabell D. Exempel på uppställning av hjälptabell.

Hjälptabell nr 2 för beräkning av skogsvärde per kbm för varje förrådsgrupp

samt markvärde per har.

Avsedda att användas därest uppdelning av virkesförrådet på förrådsgrupper äger rum.

Tillväxtområde: III.. Prisområde: N. N. (avsättning till bilväg).

Län: N. N. Omkostnadsavdrag: 33 %.

Kommuner:...........................

Mar-

kens

god-

hets-

klass

Bar

r s k o

g

Lövskog

Markvärde i

kronor vid

angiven

godhets- klass

Förrådsgrupp

Skogsvärde per kbm i kronor vid angi- ven kubikmasseprocent gran för

respektive förrådsgrupper

Skogs- värde per

kbm i

kronor

0 %

(ren tall- skog)

25 %

50 %

75 *

100 %

(ren gran- skog)

Omkostnadsklass 1.

(Släpkörning till bilväg, normal terräng.)

B

Grov barrskog ....

6:72

6: 50

6: 27

6:05

5: 82

2: 97

115

Medelgrov barrskog

4:41

4:41

4: 41

4:41

4: 41

Klen barrskog____

4:05

4:11

4:17

4:23

4:29

b2

92

G

Grov barrskog ....

6:39

6:21

6:03

5: 85

5: 67

2:97

C

69

Medelgrov barrskog

4: 26

4: 27

4:28

4: 29

4: 30

Klen barrskog____

3: 36

3:47

3: 57

3:68

3: 78

D

Grov barrskog ....

5: 97

5:81

5: 63

5:45

5: 28

2:97

D

29

Medelgrov barrskog

3:93

3: 98

4:02

4: 05

4: 10

Klen barrskog____

2: 63

2: 73

2:84

2:93

3:03

Omkostnadsklass 2.

(Tre vändors väg, 2—3 kilometer till bilväg, normal terräng.)

B

Grov barrskog ....

6:39

6:17

5:96

5: 73

5: 52

2:64

B,

no

Medelgrov barrskog

4: 05

4:06

4:07

4:08

4:09

Klen barrskog ....

3: 72

3: 80

3:85

3:93

4.01

b2

88

C

Grov barrskog ....

6:06

5:88

5: 73

5: 55

5: 37

2: 64

C

65

Medelgrov barrskog

3:91

3: 93

3: 96

3: 99

4:02

Klen barrskog____

3: 09

3: 20

3: 32

3:42

3:63

D

Grov barrskog ....

5: 67

5:51

5:34

5: 16

5: 00

2: 64

D

26

Medelgrov barrskog

3:63

3: 68

3:74

3:78

3:83

Klen barrskog ....

2:43

2: 52

2: 63

2: 73

2: 82

Omkostnadsklass 3.

(Två vändors väg, 5—G kilometer till bilväg, normal terräng.)

B

Grov barrskog ....

5: 97

5:76

5:55

5:34

5:13

2:21

B,

99

Medelgrov barrskog

3: 63

3: 65

3: 69

3:72

3: 75

Klen barrskog ....

3: 33

3: 39

3: 48

3: 57

3:65

b2

79

G

Grov barrskog ....

5: 67

5:51

5:44

5: 16

5:00

2: 21

C

59

Medelgrov barrskog

3:48

3: 53

3: 57

3: 60

3: 65

1

Klen barrskog ....

2:76

2:87

2: 99

3:11

3: 21

D

Grov barrskog ....

5:30

5:13

4: 98

4:83

4:65

2: 21

D

24

Medelgrov barrskog

3: 23

3: 29

3: 36

3: 42

3:48

Klen barrskog ....

2: 15

2: 25

2: 36

2:46

2:57

■

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj. ts proposition nr 39.

Tabell E. Exempel på uppställning av hjälptabell.

Hjälptabell nr 1 för beräkning av skogsvärde per kbm för barrskog och lövskog

samt av markvärde per har.

Avsedd att användas där summarisk uppskattning av virkesförrådet äger rum.

Tillväxtområde: VI. Prisområde: N. N. (Avsättning till bilväg.)

Län: N. N. Omkostnadsavdrag: 33 %.

Kommuner:.................................

Mar-

kens

god-

hets-

klass

Barrskog

Lövskog

Markvärde i

kronor vid

angiven god- hetsklass

Grov

skog

%

Skogsvärde per kbm i kronor

vid angiven kubikmasse- procent gran

Grov

skog

%

Skogsvärde per kbm i

kronor

Ädel lövskog

(vid angiven kvalitet

å grov skog)

Ordi-

när

löv-

skog

0 *

(ren

tall- skog)

25 %

50 %

75 %

100 %

(ren

gran- skog)

god

medel-

god

dålig

Omkostnadsklass 1.

(Hästkörning.

Omkring 1 krona lägre omkostnader för barrskog än i omkostnadsklass 2.)

A

0

3:38

3: 55

3. 68

3:82

3: 93

0

5: 60

5: 60

5: 60

3:12

A,

418

10

3: 86

4: 02

4:15

4:29

4:40

10

6: 50

6:25

6:01

3:34

20

4:34

4: 49

4:62

4: 76

4: 88

20

7:39

6:91

6:42

3:56

A2

372

30

4:83

4: 96

5: 10

5:23

5:35

30

8: 29

7:56

6:83

3: 79

40

5:31

5: 43

5: 57

5: 70

5: 83

40

9:19

8:21

7:24

4:01

50

5:79

5:91

6:04

6: 17

6:30

50

10: 09

8: 87

7:65

4: 23

60

6:28

6:38

6:51

6:54

6:78

60

10: 98

9: 52

8: 06

4:45

70

6:76

6:85

6: 98

7: 11

7:26

70

11:88

10: 17

8: 47

4: 67

80

12: 78

10: 82

8: 88

90

13: 67

11: 48

9: 29

B

0

3: 29

3:45

3:59

3: 73

3:83

B,

321

10

3:77

3: 92

4:05

4:19

4:30

20

4: 24

4: 39

4: 52

4:54

4: 77

B.

266

30

4: 72

4:86

4:99

5: 11

5: 24

40

5:20

5:32

5: 45

5: 57

5:71

Se o\

''an unc

er A

50

5: 67

5: 79

5: 92

6: 04

6: 17

60

6: 15

6:25

6:38

6:50

6:64

70

6:63

6: 72

6: 85

6: 97

7:11

C

0

2:99

3:15

3: 27

3: 40

3: 50

C,

204

10

3: 48

3:63

3: 75

3:88

3: 99

20

3: 98

4: 11

4:24

4: 36

4:48

C2

183

30

4: 47

4:60

4: 73

4:85

4:97

40

4: 97

5: 09

5:21

5:33

5:46

c

Se o\

rån und

er A

50

5: 46

5: 58

5:70

5:82

5: 95

60

5:96

6:06

6:18

6: 30

6: 44

70

6: 45

6: 54

6: 67

6: 79

6:93

Omkostnadsklass 2.

(Omkring 50C

meter

till bilväg, medelsvår terräng.)

A

0

2: 74

2:91

3: 04

3: 18

3: 29

0

5:05

5: 05

5: 05

2:56

A,

358

10

3: 24

3: 40

3: 53

3: 67

3: 78

10

5:93

5:70

5:47

2: 78

20

3: 75

3: 92

4: 02

4: 16

4: 28

20

6:81

6:35

5: 88

3:01

A.

316

3u

4:25

4:44

4:51

4: 64

4: 77

30

7: 69

6:99

6:30

3: 23

40

4: 75

4:90

5:00

5:13

5: 26

40

8:57

7: 64

6:72

3c 46

50

5:25

5: 37

5: 49

5:62

5:75

50

9: 45

8: 29

7:14

3: 68

60

5: 75

5: 86

5: 98

6: 10

6: 24

60

10: 32

8: 94

7: 55

3: 90

70

6: 25

6: 35

6: 47

6:59

6:73

70

11:20

9: 59

7:97

4:13

80

12: 08

10:23

8: 39

90

12:96

10:88

8:80

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 39,

171

Mar
kens
god
hets
klass
-

Grov

skog

Barrskog

Skogsvärde per kbm i kronor

vid angiven kubikmasseprocent

gran

0 %

(ren

tallskog)
-

25 %

50 %

75 %

100 *

(ren

granskog)
-

Lövskog

Grov

skog

Skogsvärde per kbm

kronor

Ädel lövskog

(vid angiven kvalitet

å grov skog)_

god

medel
god
-

dålig

Ordi
när
löv
skog
-

Markvärde i

kronor vid

angiven god

hetsklass

0

10

20

30

40

50

60

70

0

10

20

30

40

50

60

70

2: 66

3:16

3:66

4:15

4: 65

5: 14

5: 64

6:13

2: 40

2:91

3: 42

3: 93

4: 44

4: 95

5: 46

5: 97

2: 83

3:31

4: 79

4:28

4:76

5: 25

5: 73

6: 22

2: 56

3: 06

3: 56

4: 06

4:56

5: 06

5:56

6:06

2: 96

3: 45

3: 93

4:41

4:89

5: 38

5: 86

6: 34

2: 69

3:19

3: 69

4: 18

4:68

5:18

5: 68

6:18

3: 10

3:58

4:06

4:54

5: 02

5: 50

5: 48

6: 46

2:81

3:31

3: 81

4:31

4:81

5: 30

5: 80

6: 29

3:21

3:69

4: 18

4: 66

5: 15

5: 63

6:12

6: 60

2: 92

3:42

3:92

4:42

4: 92

5: 43

5: 93

6:43

> Se ovan under A

Se ovan under A

Omkostnadsklass 3.

(Omkring 1 krona högre omkostnader lör barrskog än i omkostnadsklass 2.)

A

0

2:18

2: 34

2: 47

2:60

2: 70

0

10

2: 69

2: 84

2: 97

3:10

3:21

10

20

3: 30

3:34

3: 47

3:60

3:71

20

30

3:71

3:84

3: 97

4:10

4:22

30

40

4:22

4:34

4:47

4: 60

4:72

40

50

4:73

4:85

4:97

5: 10

5: 23

50

60

5: 24

5: 35

5: 47

5: 60

5: 74

60

70

5: 75

5: 85

5: 97

6:10

6: 24

70

80

90

0

2:12

2: 27

2:40

2:52

2: 62

10

2:62

2: 76

2: 89

3:01

3: 12

20

3: 12

3: 25

3:38

3:51

3: 62

30

3: 62

3: 75

3: 87

4: 00

4: 12

40

4:12

4: 24

4:36

4:49

4: 62

50

4:62

4: 73

4:86

4:98

5:12

60

5:12

5: 22

5:35

5: 37

5: 62

70

5: 62

5: 72

5:85

5: 87

6: 12

0

1:90

2:03

2:15

2:27

2: 37

10

2:41

2:54

2: 66

2: 78

2:88

20

2:91

3: 04

3:16

3:28

3: 39

30

3:42

3: 54

3: 67

3:79

3: 90

40

3: 93

4:05

4:17

4: 29

4:41

50

4: 44

4: 55

4:67

4:79

4:92

60

4:95

5:05

5: 18

5:30

5: 43

70

5: 46

5: 55

5: 68

5: 80

5:94

4:51

5:37

6: 22

7:08

7:94

8: 80

9: 65

10: 51

11: 37

12:22

4:51

5: 15

5:79

6: 43

7:07

7: 71

8:35

8: 99

9: 63

10: 27

51

93

35

77

19

: 62

04

46

88

8:30

Se ovan under A

Se ovan under A

2:08

2: 30

2:51

2: 73

2:94

3:16

3:37

3:59

B,

B5

2 72

22 4

C2

170

149

A,

A,

301

265

C,

C,

226

185

139

120

L/OUlia

tabell G, se anmärkning under denna.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungi. Maj.ts proposition nr 39.

Tabell F. Exempel på uppställning av hjälptabell.

Hjälptabell nr 2 för beräkning av skogsvärde per kbm för varje förrådsgrupp

samt markvärde per har.

Avsedd att användas därest uppdelning av virkesförrådet på förrådsgrupper äger rum.

Tillväxtområde: VI. Prisområde: N. N. (Avsättning till bilväg.)

Län: N. N. Omkostnadsavdrag: 33 %.

Kommuner:.................................

Mar-

kens

god-

hets-

klass

Barrskog

Lövskog

Markvärde

i kronor

vid an- given god- hetsklass

Förråds-

grupp

Skogsvärde per kbm i kronor vid

angiven kubikmasseprocent gran

för respektive förrådsgrupper

Förråds-

grupp

Skogsvärde per kbm i

kronor

Ädel lövskog

(vid angiven kvalitet

å grov skog)

Ordi-

när

löv-

skog

0 %

(ren

tall- skog)

25 %

50 %

75 %

100 %

(ren

gran- skog)

god

medel-

god

| dålig

Omkostnadsklass 1.

(Hästkörning. Omkring 1 krona lägre omkostnader för barrskog än

i omkostnadsklass 2.)

A

Grov.....

8: 16

8: 28

8: 40

8:51

8: 63

Grov ...

14: 57

12: 13

9: 70

5: 34

Ai

418

Medelgrov

8: 80

3: 94

4:07

4:21

4:34

Klen ...

5:60

5: 60

5: 60

3: 12

A2

372

Klen.....

2: 86

3:00

3:14

3:28

3: 43

B

Grov.....

8: 02

8:13

8:25

8: 36

8: 48

Grov ...

1

r

321

Medelgrov

3: 64

3: 78

3:91

4: 05

4: 18

Klen .. .

\ S

e ovan

under

A

Bi

266

Klen.....

2: 86

3:00

3:14

3: 27

3: 40

c

Grov.....

7: 88

8: 00

8:11

8: 22

8: 34

Grov ...

C,

204

Medelgrov

3: 48

3:61

3: 75

3: 88

4: 02

Klen ...

} s

e ovan

under

A

c,

183

Klen.....

2:39

2:51

2: 63

2:75

2:86

Omkostnadsklass 2.

1 (Omkring 500 meter till bilväg, medelsvår terräng.)

j A

Grov.....

7:71

7: 82

7:94

8: 05

8:16

Grov ...

13:84

11:53

9: 22

4: 80

A,

358

Medelgrov

3:18

3:31

3: 44

3: 57

3: 70

Klen ...

5: 05

5: 05

5: 05

2:56

A2

316

Klen.....

2: 20

2:35

2: 49

2: 64

2: 79

B

Grov.....

7: 57

7: 68

7:80

7:91

8:02

Grov ...

t o

B,

272

Medelgrov

3: 04

3: 16

3: 29

3:42

3: 55

Klen .. .

i s

e ovan

under

A

Bo

224

Klen.....

2: 20

2: 35

2: 50

2: 65

2: 79

C

Grov.....

7: 44

7:55

7: 66

7: 77

7: 88

Grov .. .

1

C,

170

Medelgrov

2: 89

3:02

3:15

3: 27

3:40 j

Klen . ..

> ?>e ovan

under

A

Cj

149

Klen.....

1:80

1:94

2: 07

2: 20

2:33

Omkostnadsklass 3.

(Omkring 1 krona högre omkostnader

för barrskog än i omkostnadsklass 2.)

A

Grov.....

7: 23

7: 36

7: 48

7: 60

7: 72

Grov ...

13:08

10:90

8: 72

4:23

A.

301

Medelgrov

2: 62

2: 74

2:87

3:00

3:13

Klen ...

4:51

4:51

4: 51

2:08

A2

265

Klen.....

1: 65

1:78

1:91

2:04

2: 17

B

Grov.....

7:08

7:20

7:32

7:45

7: 57

Grov ...

l

B,

226

Medelgrov

2:50

2: 63

2: 75

2: 87

2: 99

Klen ...

1 S

e ovan

under

A

Bo

185

Klen.....

1:65

1:78

1:91

2:04

2:17

C

Grov.....

6: 92

7: 05

7:17

7:30

7:42

Grov ...

1

C,

139

Medelgrov

2:37

2: 49

2:61

2: 73

2:85

Klen ...

e ovan

under

A

c2

120

Klen.....

1:32

1:44

1:55

1:67

1:78

1

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

173

Bihang II.

Jämförelse mellan värden enligt statens skogsforskningsinstituts produktionstabeller

och de sakkunnigas förslag.

Tall, norra Sverige.

I. Markvärde.

Utdrag ur skogsforskningsinstitutets produktionstabeller.

W0-värde. Räntefot 3 %.

Bonitet: H100 — 20. Omloppstid 118 år.

207 kr. per har efter sedan allmänna omkostnader fråndragits. Prisförutsättningar:

se kap. V i skrivelse till skogsstyrelsen den 20/10 1948.1 Dessa prisförutsättningar,

uttryckta för de vid fastighetstaxeringen föreslagna typträden, då allmänna

omkostnader icke medtagits, motsvara för

30-cm-trädet: 28,20 kr. per kbm sk.

20-cm-trädet: 19,06 kr. per kbm sk.

Prisrelation: 28,20:19,06 = 1:0,675.

Nya förslaget till fastighetstaxering.

Markvärdefaktorer avseende barrskog, uttryckta i 30-cm-trädets värde för jonson-bonitet

V. Räntefot 3 %.

Tillväxt-

P r i

s r t 1 a t

i o n

område

1:0-8

1:0-6

1:0-675

I

7''99

6-93

7-33

II

10-27

8-73

9-31

Beräkning av markvärde enligt fastighetstaxering. Räntefot 3 %.

Tillväxt-

område

Omlopps-

tid

Mark-

värde-

faktor

30-cm-

trädets

rotvärde

Reduktion

för allm.

omkostn.

W0-värde

kronor

I

II

140 år

130 år

7-33 X 28-20 x 0-67

9-31 x 28-20 X 0-67

138

176

II. Skogsvärde.

Utdrag ur skogsforskningsinstitutets produktionstabeller.

Skogsvärde i genomsnitt per har för normalskog med 118-årig omloppstid,

under de prisförutsättningar som angivits under mom. I, utgör för bonitet H10„

= 20 1 247 kr., efter avdrag för allmänna omkostnader.

Virkesförrådet under bark per har, fördelat på de vid fastighetstaxeringen

föreslagna grovleksldasserna, utgör därvid följande.

1 Å sågtimmer och massaved 1945—46 års normalpriser med tillägg av i norra Sverige för

tall 70 % och för gran 80 % samt i södra Sverige för tall 50 % och för gran 60 %. Å brännved

1917—48 års normalpriser.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Diameterklassgrupper

—15

15—25

25 +

S:a

kbm u. b.

före gallring.....................

35-7

34 c

6-7

77-0

efter gallring.....................

24-9

25-6

5-4

55-9

medeltal...........................

30-3

30-1

6-05

66''45

barktilläggsfaktor..................

1''20

1-16

1-14

kbm m. b.........................

36-4

34-9

6-9

78-2

Nya förslaget till fastighetstaxering.

Skogsvärdefaktorer gällande för barrskog efter 3 % för de två nordligaste tillväxtområdena

utgöra följande.

Jonson-bonitet V.

Diam.-

klass-

grupp

Tillväxt-

P r

i s r el a t i

o n

område

1:0-8

1:0-6

1 : 0-675

—15

1

II

0''454

0’44O

0-358

0-345

0-394

0-381

15-25

I

0-697

0-614

0-645

II

0713

0-622

0-656

25 +

I

0-880

0-955

0-927

II

0-879

0-936

0-915

Tillämpas dessa värdefaktorer för prisrelation 1: 0,675 och ett kbm-pris av

28,20 kr. för 30-cm-trädet (efter avdrag med 33 % för allmänna omkostnader

18,89 kr.) på det virkesförråd, som ovan angivits för normalskogen, erhålles nedanstående

beräkning för skogsvärden inom de två nordligaste tillväxtområdena.

Di ameterklassgrupp

—15

15-25

25 +

S:a

Virkesförråd m.b. per bar...........

x ett skogskbrnpris av 18''89........

36-4

687-60

34-9

659-26

6-9

130-34

78-2

Tillväxtområde I

Skogsvärdefaktor...................

Skogsvård^.........................

0-394

270-91

0-646

425''22

0-927

12083

817

Tillväxtområde II

Skogsvärdefaktor..................

Skogsvärde.........................

0-381

261-98

0-656

432-47

0-915

119-26

814

Jämförande sammanfattning.

Fastighetstaxeringens markvärdefaktorer för barrskog ge i förhållande till skogsforskningsinstitutets

W0-värden för tallskog i fråga om medelboniteten i Norrland

följande avvikelser, uttryckta i procent.

Tillväxtområde I ..................— 33 %

Tillväxtområde II ..................— 15 %

Vid tillämpningen av skogsvärdefaktorerna å ett normalskogsförråd framträder

ungefär samma skillnad, ■—-35 %, för båda områdena. Skillnaden i resultat för

de olika tillväxtområdena är sannolikt mera att tillskriva ojämnheter i primärmaterialet

än någon realitet.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

175

Det genomsnittliga förrådet å bonitet V med 100-årig omloppstid enligt riksskogstaxeringen

är dock betydligt lägre inom tillväxtområde I (41,s kbm sk/har)

än inom II (47,2 kbm sk/har), varför vid tillämpningen skogsvärdena i genomsnitt

komma att bliva lägre inom det förra området.

Sammanlagda skogsmarks- och skogsvärdet blir

enligt skogsforskningsinstitutets produktionstabeller . . 1 454 kr.

enligt fastighetstaxeringen, tillämpad på samma förråd

Tillväxtområde I .................................. 955 kr. eller 34 % lägre.

Tillväxtområde II .................................. 990 kr. eller 32 % lägre.

Planterad gran, södra Sverige.

I. Markvärde

Utdrag ur skogsforskningsinstitutets produktionstabeller.

W„-värde. Räntefot 3 %. *

Bonitet: H100 = 28. Omloppstid 95 år.

1 881 kr. per har efter sedan allmänna omkostnader avdragits. Prisförutsättningar:

se kap. V i skrivelse till skogsstyrelsen den 20/10 1948.1 Dessa prisförutsättningar

uttryckta för de vid fastighetstaxeringen föreslagna typträden, då allmänna

omkostnader icke medtagits, motsvara för

30-cm-trädet: 32,94 kr. per kbm sk.

20-cm-trädet: 22,54 kr. per kbm sk.

Prisrelation: 32,94: 22,54 = 1: 0,es.

Nga förslaget till fastighetstaxering.

Markvärdefaktorer avseende granskog, uttryckta i 30-cm-trädets värde för

Tillväxtområde VI. Räntefot 3 %.

Bonitet

P r i s r e 1 a t i

o n

1:0-8

1:0-6

1:0-68

II (8-0)

114-11

102-48

III (6-0)

71-81

63-14

6-7>

86-62

76-91

80-79

1 motsvarande bonitet Hlon = 28 enligt fältarbetsobservationer

vid riksskogstaxeringen.

Beräkning av markvärde IV0 enligt fastighetstaxeringen.

Räntefot 3 %. Omloppstid 70 år.

Markvärde- x 30-cm-trädets reduktion för

faktor rotvärde allmän omkostnad

80-79 X 32-94 X 0-67 = 1783 kr.

II. Skogsvärde

Utdrag ur skogsforskningsinstitutets produktionstabeller.

Skogsvärde i genomsnitt per har för normalskog med 95-årig omloppstid, med

de prisförutsättningar som angivits under mom. I, utgör för bonitet //100 = 28

4 725 efter avdrag för allmänna omkostnader.

Virkesförrådet under bark per har, fördelat på de vid fastighetstaxeringen föreslagna

grovleksklasserna, utgör därvid följande:

So not ä s. 173.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Diameterklassgrupper

—15

15-25

25 +

S:a

kbm u.b.

före gallring.....................

407

73-8

70-0

184-5

efter gallring.....................

33* i

62-2

60-6

155-9

medeltal.........................

36-9

68-9

653

170-2

barktilläggsfaktor...................

1-165

1-134

1-120

kbm m.b..........................

430

77-1

73-1

193-2

Nya förslaget till fastighetstaxering.

Skogsvärdefaktorer gällande för granskog efter 3 % äro följande:

Diameter-

klassgrupp

B o n i t e t

II (8-0)

III (6 0)

6-7 närm. motsv. H,00 = 28

Prisrelation

1:0-8

1:06

1:0-8

1:0«

1:08

1:0-6

1:0-68

—15

15-25

25 +

0-878

0 856

0-815

0 758

0-807

0-896

0-812

0-830

0-952

0 669

0 745

1-038

0-835

0 839

0904

0-700

0''767

0-988

0-754

0-796

0-954

Tillämpas dessa värdefaktorer för prisrelation 1: 0,68 och ett kbm-pris av 32,94

för 30-cm-trädet (efter avdrag med 33 % för allmänna omkostnader 22,07 kr.)

på det virkesförråd, som ovan angivits för normalskogen, erhålles följande beräkning

för skogsvärdet.

Diameterklassgrupp

—15

15-25

25 +

S:a

Virkesförråd m.b. per har...........

43-0

77-1

73-1

193-2

x skogskbmpris av 22 07 kr.........

949-01

1 701 60

1 6 3-32

Skogsvärdefaktor...................

0-754

0 796

0-954

Skogs värde.........................

715-55

1 354-47

1539-11

3 609

Jämförande sammanfattning.

Fastighetstaxeringens markvärdefaktor för granskog ger i förhållande till skogsforskningsinstitutets

W„-värde för planterad gran i fråga om en bonitet motsvarande

medelboniteten i sydligaste Sverige (Skåne, Halland och Blekinge) 5 %

lägre värde.

Vid tillämpningen av skogsvärdefaktorerna å ett normalskogsförråd erhålles ett

24 % lägre värde.

Det genomsnittliga förrådet av barrskog inom detta tillväxtområde med 80-årig

omloppstid uppgår dock endast till 103,7 kbm sk., varför vid tillämpningen skogsvärdena

i genomsnitt komma att bli avsevärt lägre även med samma prisförutsättningar.

Sammanlagda skogsmarks- och skogsvärdet blir

enligt skogsforskningsinstitutets produktionstabeller. . 6 606 kr.

enligt fastighetstaxeringen, tillämpad på samma förråd 5 392 kr. eller 18 % lägre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dihang till riksdagens protokoll 1001. i samt. Nr 30.

Bihang III.

Jämförelse mellan taxeringsvärden vid 1945 års fastighetstaxering och vid 1948 års provtaxering. Den senare därjämte justerad

med hänsyn till de i bihang I A och B framlagda markvärde- och skogsvärdefaktorerna (och till prop:s värdefaktorer).

Kommun

Antal

fastig-

heter

Areal

skogs-

mark

har

Uppgiftens art

1945 års fastig- hetstaxering

1948 års prov- taxering

1948 års provtaxering

(Justerad)

D:o med 1945—49 års

priser efter 25 % avdrag

å bruttot, 5 % räntefot

Skogs-

mark

Skogs-

värde

S:a

Skogs-

mark

Skogs-

värde

S:a

Skogs-

mark

Skogs-

värde

S:a

Skogs-

mark

Skogs-

värde

S:a

Jokkmokk.....

608

533230

värde i 1000-tal kr.

3 210

9128

12 338

698

13 373

14 071

796

15 994

16 790

481

23 579

24 060

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

-78-3

+ 46''B

+ 14-0

-75-2

+ 75-2

+ 361

-850

+ 158-3

+ 95-0

Lövånger......

464

15 669

värde i 1 000-tal kr.

204

579

783

127

682

809

140

737

877

82

954

1036

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

-37-7

+ 17-8

+ 3-3

-31-4

+ 27-3

+ 12-0

-59-8

+ 64-8

+ 32-3

Färila—Kårböle

533

46 932

värde i 1 000-tal kr.

1422

5 658

7 080

1130

7188

8 318

960

7116

8 076

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

-20-5

+ 27-0

+ 17-6

-32-5

+ 25-8

+ 141

1 Hille..........

107

11531

värde i 1 000-tal kr.

538

2113

2 651

395

2 374

2 769

415

2 445

2 860

258

2 744

3 002

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

-26-6

+ 12-4

+ 4-5

-22-9

+ 15-7

+ 7-9

-52-0

+ 29-9

+ 13-2

| S:a Finnskoga..

272

41921

värde i 1000-tal kr.

1160

5 068

6 228

1012

6129

7141

1022

6 313

7 335

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

-12''8

+ 20-9

+ 14-7

-11-9

+ 24-6

+ 17-8

Karbenning....

91

4 697

värde i 1000-tal kr.

252

1043

1295

322

1372

1694

267

1399

1666

277

2 316

2 593

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

+ 27-8

+ 31-5

+ 30*8

+ 6-0

+ 34-1

+ 28-6

+ 9-9

+ 122-1

+100-2

Dingtuna......

77

1500

värde i 1 000-tal kr.

91

249

340

117

370

487

97

370

467

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

1-28-6

+ 48-6

+ 43-2

+ 6-6

+ 48-6

4-37-4

Västerlövsta....

175

7 674

värde i 1 000-tal kr.

462

2 015

2 477

595

2 789

3 384

494

2 845

3 339

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

+ 28-8

+ 38-4

4 36-C

+ 6-9

+ 41-2

+ 34-8

Hejde.........

63

1 693

värde i 1 000-tal kr.

73

215

288

65

223

288

54

207

261

28

247

275

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

-11-0

+ 3-7

-0-0

-26-0

— 3*7

-9-4

-61-6

+ 14-9

-4-5

Ukna..........

129

8 671

värde i 1000-tal kr.

480

1356

1836

1 075

2 415

3 490

978

2 512

3 490

833

3 684

4 517

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

1124-0

+ 78-1

+ 90-1

+103-8

4- 85*3

+ 90-1

+ 73-5

+ 171-7

+ 1460

Torsås ........

422

13 436

värde i 1 000-tal kr.

867

2 987

3 854

1724

4 044

5 768

1569

4 206

5 775

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

+ 98-8

+ 35''4

+ 49-7

+ 81-0

+ 40-8

+ 49''8

Backarvd......

281

6 770

värde i 1 000-tal kr.

459

952

1411

1232

1714

2 946

1035

185!

2 886

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

+168*4

+ 80-0

+ 108-8

+125''5

+ 94-4

+ 104-5

Yta Vram.....

132

1627

värde i 1 000-tal kr.

174

334

598

427

343

770

371

405

776

254

465

719

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

+145’4

+ 2-7

+ 51-6

+ 113-2

+ 21-3

+ 52-8

+ 46-0

+ 39-2

+ 41-5

Knäred........

384

11107

värde i 1 000-tal kr.

693

1212

1 905

1846

2 287

4133

1588

2 378

3 966

1141

2 458

3 399

avv. fr. 1945 års tax. i %

—

—

—

+ 166-4

+ 88-7

+ 117 0

+ 129-1

+96-2

+ 108-2

+ 78-0

+ 102-8

+ 88-9

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

opaginerad Kontrollera mot PDF

00

Bihang IV.

Å r

Riksban- kens kon- sumtions- index sept.

1931 = 100

K. Åmarks

index 1881

—1885

= 100

G. Silfver- stolpes

index

‘/i 1913—

s0/q 1914

= 100

Domänverkets rotförsäljn.

försäljn.-pris kr/kbmsk

Medel- priser

o/b furu- timmer

Urnans

mynning

öre/kbf

Prisnoteringar kr/standard (b)

Härnösands distrikt, fob.

Medeldagsförtjänst

6 norra

distr.

4 södra

distr.

medeltal

furu

3x9 in

el. o/s

stand.

furu

1 x 41/»

o/s stand.

gran

27» x 7

o/s stand.

huggare

kr.

körare

kr.

1931........

101-1

122

105

2: 66

6:01

3: 22

35-20

239

191

180

4:66

8: 72

1932........

100-8

117

101

3: 02

4:65

3: 31

27.69

215

184

158

4: 40

8:21

1933........

990

116

io0

3: 47

5: 73

3:91

25-73

236

218

175

4:68

8: 73

1934........

99-3

124

107

4: It

6: 86

4: 69

31-62

263

239

197

4:89

8:95

1935........

100-5

129

in

3:89

6: 74

4:55

32-31

247

216

161

4: 97

9:03

1936........

101-1

135

116

5: 83

8: 65

6: 44

3515

290

245

197

6: 25

11:70

1937........

1041

161

139

5:83

9: 55

6: 74

48-07

369

319

283

7:51

13: 93

1938........

105-7

149

128

4:11

8: 23

5: 06

47-83

299

259

233

6:92

12:96

1939........

108-1

154

132

4:73

10:01

5: 89

42-90

342

303

276

7: 73

14:46

1940........

1230

200

173

5:00

10: 27

5: 99

40-13

367

334

310

8: 97

17:42

1941........

141-2

222

191

6: 76

14: 15

8: 06

48-66

373

350

311

10: 62

20: 93

1942........

155-5

235

202

7:12

17:00

8: 68

55-11

394

379

335

12: 52

24: 15

1943........

159-3

235

202

6: 71

13: 65

7: 92

72-27

415

412

356

12: 62

24:63

1944........

1590

236

203

7:25

17:17

8: 63

64-82

415

415

356

12: 50

23: 82

1945........

158-3

235

202

6: 18

15:16

7: 67

65-37

(g) 484

(g) 479

(g) 409

13:77

26: 63

1946........

161-1

233

201

10: 50

23: 21

12: 94

72-42

(g) 508

(g) 508

(g) 436

15:89

30: 94

1947........

162-9

239

206

13: 32

21: 18

15:09

—

(g) 612

(g) 626

(g) 543

17: 42

31:82

1948........

173-2

251

216

13: 33

23: 97

16: 70

—

(g) 684

(g) 626

(g) 613

—

—

(g) Inkl. prisutjämningsavgift.

(b) Petersburger standard = 4-67 kbm.

Kungi. Maj:ts proposition nr 39.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang V.

Diagram b,

ur ris an de Jömföre/se me//on de/a

af/mannapr/SL/s-yeckZ/ngen åren/900- Z9P8 enZ/gz-iSi/yersZo/pestk++)ock/Qmarks

Zndex (+■+■) deis erkåZZna me - de/pr/s er y/d ZörsäZ/k/ng ay oborkaf

furut/mmer frid uAsor/eraf y/d(Jme
ä/yens

mynn/ng dsen/900-/946 C---\

de/s ed?å//na mede/priser y/ddomänyerkem

rorförsöj/n/ngar/nom fonder

/s/n ke/ker åren Z9/Z-Z948 C )

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 39 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten
  2. BevU 1951:55 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 31 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 39 med förslag till la s. 1 i texten
  3. BevU 1951:31 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten